Svar på fråga av herr Lindström ang. reklamen för televisionsmotta gare (Riksdagens protokoll 1964:11)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 11

ANDRA KAMMAREN

1964

10—13 mars

Debatter m. m.

Tisdagen den 10 mars

Sid.

Svar på fråga av herr Lindström ang. reklamen för televisionsmotta gare

i bilar..................... 5

Svar på interpellationer av:

fru Thunvall ang. åtgärder för ökad användning av reflexanordningar
vid färd i mörker...................................... 5

herr Ekström i Iggesund ang. statens intressekontors verksamhet... 9

Interpellationer av:

herr Enskog ang. ändring av bestämmelserna om statsbidrag till avlönande
av distriktssköterskor.............................. 13

herr Bohman ang. undantagande av bl. a. skrivbyråernas serviceverksamhet
från arbetsförmedlingslagens tillämpningsområde___ 14

herr Larsson i Hedenäset ang. återförande till tidigare fastighetsägare
av viss för militära ändamål förvärvad mark, m. m....... 15

herr Helén ang. gymnasiereformens genomförande................ 19

Onsdagen den 11 mars fm.

Meddelande ang. besök på Kungl. Teatern......................... 22

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift
.............. 23

En nordisk kärnvapenfri zon................................... 68

Förlustutjämning, progressionsutjämning och allmän öppen resultatutjämning.
.......ii.................................... 81

Ändring i förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i

vissa fall................................................... 84

Riktlinjer för lokaliseringspolitiken.............................. 90

Meddelande ang. gemensam omröstning........ 100

1 — Andra kammarens protokoll 196i. Nr It

Nr 11

Innehåll

Onsdagen den 11 mars em.

Sid.

Anordnande av statlig verkstadsindustri i Norrbotten............... 101

Förstatligande av de privata företagen för kollektiv trafik i Storstockholm
..................................................... 105

En statlig marklånefond....................................... 107

Förstatligande av läkemedelsindustrien, m. m.................... 109

Utformningen av den statliga ekonomiska företagsamheten......... 112

Lag om kommunal beredskap m. m............................. 116

Ersättning för resor till tandläkare i samband med förebyggande

mödravård................................................. 130

Skyddsbestämmelser avseende kemiska preparat inom industrien..... 132

Förköpsrätt för kommun till tomtmark för bostadsbebyggelse........ 133

Meddelande om enkel fråga av herr Braconier ang. tryckning av en
sammanställning av remissvaren beträffande författningsutredningens
betänkande........................................... 135

Fredagen den 13 mars

Svar på frågor av:

herr Braconier ang. tryckning av en sammanställning av remiss svaren

beträffande författningsutredningens betänkande....... 136

herr Braconier ang. det ekonomiska planeringsrådets verksamhet . 136

Svar på interpellationer av:

herr Andersson i Storfors ang. bestämmelserna rörande ianspråk tagande

av investeringsfondsmedel.......................... 138

herr Grebäck ang. den kemiska forskningen vid skogshögskolan .... 143

herr Larsson i Hedenäset ang. tillämpningsföreskrifterna för beviljande
av arealbidrag....................................... 144

herr Jönsson i Ingemarsgården ang. tjänsten som fiskerikonsulent i

Jämtlands län............................................ 146

Interpellationer av:

herr Spångberg ang. undersökning av omständigheterna i samband

med tyske medborgaren Willi Jutzis död..................... 148

herr Eriksson i Bäckmora ang. saltningen av vägbanorna.......... 149

Meddelande om enkel fråga av herr Jönsson i Ingemarsgården ang.
handläggningen av ärenden rörande rennäringen................ 151

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 11 mars fm.

Val av ombud och suppleanter i Europarådets rådgivande församling . 22

Bevillningsutskottets betänkande nr 10, om ändrad lydelse av 46 § 2

mom. kommunalskattelagen, m. m............................ 23

Innehåll

Nr 11

Std.

Utrikesutskottets utlåtande nr 2, om en nordisk kärnvapenfri zon...... 68

Statsutskottets utlåtande nr 32, ang. bemyndigande för Kungl. Maj:t att

i vissa fall avstå allmänna arvsfondens rätt till arv, m. m......... 81

— nr 33, ang. överlåtelse av viss kronan tillhörig mark.............. 81

Bevillningsutskottets betänkande nr 4, ang. ändring i lagen om stats monopol

på tillverkning av tobaksvaror, m. m.................. 81

— nr 12, ang. förlustutjämning, progressionsutjämning och allmän

öppen resultatutjämning.................................... 81

— nr 14, om viss ändring i förordningen med bestämmelser om begränsning
av skatt i vissa fall................................ 84

Bankoutskottets utlåtande nr 5, ang. medgivande för riksgäldskontoret

att lämna dagslån, m. m..................................... 89

— nr 6, om riktlinjer för lokaliseringspolitiken..................... 90

Onsdagen den 11 mars em.

Bankoutskottets utlåtande nr 7, om anordnande av statlig verkstadsindustri
i Norrbotten......................................... 101

— nr 8, om förstatligande av de privata företagen för kollektiv trafik

i Storstockholm............................................ 105

— nr 9, om en statlig marklånefond.............................. 107

— nr 10, om förstatligande av läkemedelsindustrien, m. m.......... 109

— nr 11, ang. utformningen av den statliga ekonomiska företagsamheten.
.................................................... 112

Andra lagutskottets utlåtande nr 10, ang. lag om krigshjälp........... 116

— nr 11, ang. lag om kommunal beredskap m. m.................. 116

— nr 13, om ersättning för vissa resor enligt lagen om allmän försäkring.
..................................................... 130

— nr 14, om ersättning för resor till tandläkare i samband med förebyggande
mödravård....................................... 130

— nr 15, om skyddsbestämmelser avseende kemiska preparat inom

industrien................................................. 132

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6, ang. byggnadsstadgans bestämmelser
om avstånd mellan byggnad och tomtgräns, m. m............ 133

— nr 7, om förköpsrätt för kommun till tomtmark för bostadsbebyggelse.
................................................. 133

— nr 8, om befrielse från skyldigheten att underrätta grannar m. fl.

om byggnadslov........................................... 135

— nr 9, ang. nedsättningen hos KB av expropriationsersättning...... 135

— nr 11, om ett enhetligt register för landets fastigheter............. 135

Fredagen den 13 mars

Val av justitieombudsman och dennes ställföreträdare.............. 136

t* »w

■ ;■

■’Y

. *'' i

.-Öl

■ v r.|n , i k -i '' (É;.i- ■■ :viV . ■

) '' ...■•■ >: 1.1 dt tjTt i ''t 1/ * 1 .. . - >. . ■,

. : ■!.-! fl* t ?*>>■: ^Ji : It ''Hk5'' *><•;•• .- i

.ttflH *■!!>•.it.'''' ; .ti;-:.I Irt * Vl. !i:h- . -

- jlU ''-ivTiisi t uni Vt" ...; •■. ''thuuXr-.i-rJ

.... . .......i.r .• ■: \ • ..1 -

!U’i. tf I!. ?■ ,YU:cl UrM.ntv'': ’V; • .^Uh'',uA{ r, i S,-r .''.

. : !■ ■’ ‘ '' .''i i:

i, > o/* K* It •; hI.-*V;‘ ..''.nu .'' '' i ■ UlUtUi .;’i '' Vid .'' ■ ■''1 r

■ - > .........t ■ . . . * i‘-* ; J T. i t’, i] t. ''t . iT;$

^.-;u i?.f, r: ;

''h \

''?n‘ ''■! T ; tv

.*{;■;? iWits Ji «»b rfnej&h*ii{}

•O.-a

/va. .* • vivU. v'' v.:.,-

.............f. i '' ti iN ■ ■'' 1 ,-j r ;.»ii

i I : I . . -/It ■’ ■; ■ i. .. ; ■>. '' ■! Y; . ■ .

........ ..............in:- - -a!.'', t

................. .Bni i, •'' v- it? fn .v it .

■n .( i ,ufi-tilHin.;)-.:'' .ji/ii'' ;« VVilfiiirU., !*''■ i . * >, ~.if - -

» !-f .n:?i .$» v ■•-.•h vt; i« . .< i-'' . :< ; : v; - -

'' i i

tv ;

inirV 1 »tf ■ vv-n'': v, !.

. in V ■ <’>i I »W af !>..(*!

... - ..... ..fri ffj ifi, .-t*.: ? y. •. j-r -* ? '';:••• >1 f*;* ...i.-

i s Vaii.»r;* *nv.vtK -.t-.* r

< nv i •

iii.v ‘r. •.->?

-}: i t j

j>Ay''u,i • >1 5 i:»o .."i ;«t

........ . . ........... ..... ,n i t

it ''>*• '' :i:7 ;1 ;{/ r *<» .u'' - v

. .... -

- ''VI •'' - M!.l ;U.‘ *<;»'': .. ,''f -,0? i it) • rf»: ''"t - -

: ■ . ■ . ............''i'' i .. v-/''i

•j A. f:: i'' I *i; 5''!- ‘>b »•» i t i ff. i- f-hV-r f... ..

W. ! rv;:”V''4\r<>lt;V, ■£ U . i rifV^rfn '' \ il

''•*>% ;} <'' r.«n?Xf.i *^{V| ,:>l;->r>.r; j v» i/1 * r f-I i

?*»»»#* Rf

fv.sv/f-.rM,- r..»nn>b ;rr vfrm- i tfih.i

Tisdagen den 10 mars 1964

Nr 11

Tisdagen den 10 mars

Kl. 16.00

§ 1

Justerades protokollen för den 3 och
den 4 innevarande mars.

§ 2

Svar på fråga ang. reklamen för televisionsmottagare
i bilar

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND,
som yttrade:

Herr talman! Herr Lindström har
frågat mig, om jag uppmärksammat den
reklam som nu bedrivs för TV-mottagare
i bilar, och, därest så är fallet, om
jag avser att skapa något korrektiv
emot detta, som herr Lindström betecknar
det, nya hot mot trafiksäkerheten.

Frågeställaren befarar uppenbarligen,
att bilförare kan komma att följa TVsändningar
samtidigt som de framför
bil. Ett sådant handlingssätt skulle
självklart innebära en allvarlig fara för
trafiksäkerheten.

Även om jag inte tror att man skall
behöva frukta en sådan ansvarslöshet
av bilförarna, kommer jag att följa frågans
vidare utveckling. Jag är beredd
att överväga särskilda åtgärder, om förhållandena
påkallar det.

Med det anförda, herr talman, torde
herr Lindströms fråga få anses besvarad.

Vidare anförde

Herr LINDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet Skoglund för det svar han
lämnat på min enkla fråga. Jag ställde
denna med anledning av att jag i min

hand fick en broschyr om miniatyr-TVapparater.
Denna broschyr gjorde mig
litet betänksam, i all synnerhet som det
är mig bekant att man i England har
förbjudit dessa TV-apparater i bilarna.

Jag delar statsrådets uppfattning att
bilförare inte i någon stor utsträckning
torde komma att vara så ansvarslösa, att
de samtidigt med att de kör bil även
skulle se på ett televisionsprogram med
det ena ögat eller kanske med bägge
ögonen. Det är väl emellertid inte långsökt
att göra det tankeexperimentet, att
en förare, som är ute och kör långa
sträckor på kvällarna och sällan får tillfälle
att se på TV, för den händelse att
Radiotjänst skulle få köpa visningsrätten
till någon av de filmer som de av
sexualskräck skakade moralprofeterna
haussat upp, skulle vilja se ett sådant
program. Med tanke på en sådan eventualitet
noterar jag med den största
tillfredsställelse statsrådets försäkran
att han skall följa ärendet med uppmärksamhet
och ingripa om så krävs.

Därmed ber jag än en gång att få
tacka statsrådet för svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Svar på interpellation ang. åtgärder för
ökad användning av reflexanordningar
vid färd i mörker

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND,
som yttrade:

Herr talman! Fru Thunvall har frågat
mig om jag är beredd att snabbt effektivisera
åtgärderna och kampanjen

Nr 11

Tisdagen den 10 mars 1964

Svar på interpellation ang. åtgärder för

färd i mörker

för reflexer med verkan redan under
återstoden av innevarande mörkersäsong.

För att förhindra trafikolyckor under
mörker är det otvivelaktigt av den
allra största betydelse att fotgängare
bär reflexer eller på annat sätt har möjlighet
att göra sig uppmärksammade i
trafiken.

Sedan den 1 januari 1960 finns i 60 §
2 mom. sista stycket vägtrafikförordningen
intagen en föreskrift, där det
sägs att den som under mörker går på
väg, där tillfredsställande belysning ej
är anordnad och särskild gångbana ej
finns, bör vara försedd med tänd lykta
eller reflexanordningar eller också bära
klädesplagg, som vid belysning skarpt
avtecknar sig mot omgivningen. Då bestämmelsen
huvudsakligen är av rådgivande
karaktär, är det av största vikt
att genom intensiv upplysnings- och
propagandaverksamhet hos fotgängarna
skapa insikt om angelägenheten av att
bestämmelsen efterlevs.

En omfattande verksamhet på detta
område bedrivs särskilt genom NTF
som sedan några år genom skolorna,
tidningarna, radion och televisionen,
kommunala och statliga myndigheter,
organisationer och företag söker få den
stora allmänheten att inse att den ökande
trafiken i högsta grad gjort det angeläget
för alla oskyddade trafikanter att
bära reflex under mörker. Den i höstas
startade kampanjen pågår ännu och
kommer att på olika sätt fortsättas så
länge nuvarande mörkerperiod varar.
Den höjning av statsbidraget till NTF,
som skett under senare år, har också
inneburit att föreningen fått ökade resurser
för bl. a. propagandaverksamheten.

NTF har i år speciellt inriktat sig på
att skapa distributionsvägar för reflexmateriel,
så att allmänheten bekvämt
kan få tillgång till sådan materiel. Reflexmateriel
finns nu att köpa i varuhusen
och andra större affärer samt på

ökad användning av reflexanordningar vid

landets samtliga apotek. Viss distribution
sker också genom skolorna.

Jag anser det emellertid angeläget
med fortsatta och vidgade åtgärder för
att informera allmänheten om nödvändigheten
av att skaffa och under mörker
bära reflex. Arbetet måste framför
allt inriktas på den kampanj som skall
inledas nästa höst. Ansträngningarna
måste därvid avse inte bara frågan om
en mera tillfredsställande distribution
och användning av reflexmateriel utan
också vad som i övrigt är att göra inom
denna sektor av trafiksäkerhetsarbetet.

Vidare anförde

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! Jag ber att till statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
få framföra ett tack för
svaret på min interpellation. Av svaret
framgår, att en intensiv propagandaoch
upplysningsverksamhet pågår för
att få allmänheten att förstå värdet och
vikten av att bära någon form av reflexmateriel
vid promenad på mörka vägar.
Jag är väl medveten om det intresse
för dessa problem, som besjälar statsrådet
och hans medhjälpare, och om
den intensitet med vilken arbetet bedrives,
vilket jag även framhållit i min interpellation.

Min fråga var föranledd av egna erfarenheter
och iakttagelser samt av
pressens rapporter om de många mörkerolyckorna,
och jag tillät mig däri
uttala, att allvaret i kampanjens syfte
trots all propaganda och alla uppmaningar
inte tycks ha trängt in tillräckligt
i allmänhetens medvetande, varför
ytterligare åtgärder måste sättas in på
detta område.

Det tycks inte finnas gehör i beslutande
organ för det obligatorium som
skulle skapas, om bara ett ord byttes
ut i den paragraf av vägtrafikförordningen,
som nyss citerats, nämligen
om ordet »bör» byttes ut mot »skall».
Det har väckts en motion om detta till

Tisdagen (Len 10 inurs 10(54 Nr 11

Svar pa interpellation ang. åtgärder för ökad användning av reflexanordningar vid
färd i mörker

årets riksdag. Jug kommer givetvis att
stödja donna motion, väl vetande att
många av dem som arbetar för ökad
trafiksäkerhet är övertygade om nödvändigheten
av lagstadgad skyldighet
för fotgängare att bära reflex vid gång
på mörka vägar. Av landets befolkning
är väl 90—95 procent laglydiga medborgare,
och dessa skulle omgående
skaffa den enkla och billiga form av
livförsäkring som en reflexbricka eller
ett reflexband utgör, om så påfordrades
i lag — det är min uppfattning.
Men, herr talman, jag kanske får anledning
att återkomma till denna lösning
av problemet då den nämnda motionen
skall behandlas.

När man färdas i bil på mörka vägar,
såsom jag ofta gör, finner man att de
allra flesta av de fotgängare man möter
inte hörsammat uppmaningarna från
NTF via TV, radio och press, inte förstått
den stora faran för sig själva och
för de mötande bilisterna, inte uppfattat
att de kan åtalas för vårdslöshet i
trafik, inte ens blivit skrämda av alla
rapporterna om onödiga mörkerolyckor
och alltså inte bär något ljusreflekterande
materiel, såsom en lykta eller en
reflex av något slag. Under sådana förhållanden
har i varje fall jag, herr talman,
blivit så uppskrämd att jag känt
mig tvungen slå larm och be om ytterligare
åtgärder. Säg inte att det inte lönar
sig att försöka göra mera, om ingenting
av det som hittills gjorts hjälpt!
Visst har det gjort verkan. Jag vågar
inte tänka på hur det skulle ha varit
annars.

Många skolor t. ex. har delat ut reflexmateriel,
och vid sidan av annan
propaganda i skolorna har detta helt
säkert medverkat till att skolungdomen
är den grupp som bäst hörsammat uppmaningarna
att bära reflex. Men trots
detta anser jag de åtgärder som påyrkats
i ett par motioner i detta speciella
avsnitt vara väl motiverade. Många fabrikanter
av kläder, skor och stövlar

för barn har också medverkat genom
att redan vid tillverkningen förse varorna
med någon typ av reflexmateriel.
Tyvärr sägs det att ett visst köpmotstånd
gör sig gällande när barnen kommer
upp i tio—tolv-årsåldern. Vi måste
tydligen intressera även tonårsidolerna
för detta.

Om en fotgängare eller sparkåkare
bär lykta eller annan typ av reflex är
det oftast barn eller också gamla människor,
vilka för övrigt kommer som
god tvåa ifall vi skall göra någon gruppindelning
av den allmänhet som »bör»
vara försedd med tänd lykta eller reflexanordning
vid färd på väg under
mörker, enligt 60 § 2 mom. sista stycket
vägtrafikförordningen.

Men det är inte barn eller gamla som
oftast trafikerar våra vägar i sena, mörka
kvällar. Och hur reagerar vi andra?

I höstas bilade jag en lördagskväll
cirka 15 mil längs en av våra länsvägar.
Utefter vägen stod ungdomar — en här
och en där — som ville lifta, troligen
till någon nöjestillställning. Att söka
få ungdomarna att sluta upp med sina
farliga liftarförsök är väl inte stor idé
i detta sammanhang, men det är nödvändigt
att på något sätt upplysa ungdomarna
om den oerhörda risk de löper,
när de stiger fram vid vägkanten
som grå skuggor, omöjliga att upptäcka
i förväg — och om den chock som bilföraren
kan få då han ser dem. Ungdomarna
måste upplysas om detta.
Ingen enda av de ungdomar jag såg den
aktuella kvällen •— och de var säkert
fler än 20 — bar någonting som kunde
tjänstgöra såsom varning för oss bilister.
Vid ett par tillfällen, då jag samtidigt
som ungdomar dök upp mötte bilar,
kunde olyckor mycket lätt ha inträffat,
och jag satt med hjärtat i halsgropen
under hela resan. — Situationen
var inte alls unik utan kan säkerligen
verifieras av bilister i alla delar av
landet. Dessa ungdomar förstod absolut
inte vilken trafikfara de utgjorde.

Nr 11

Tisdagen den 10 mars 1964

Svar på interpellation ang. åtgärder för ökad användning av reflexanordningar vid
färd i mörker

Hur törs man gå ut i mörkret utan
reflex? frågar sekreterare Eric Hörnfeldt
i ett nyhetsblad från NTF. Ja, det
kan man verkligen fråga sig. Herr Hörnfeldt
skriver vidare: »Alla bilister har
säkerligen under körning i mörker mer
än en gång konstaterat hur otroligt svårt
det kan vara att upptäcka fotgängare
i tid. Och det vare sig man kör på en
mörk landsväg eller i en stad, där vägbelysningen
är ganska dålig. Fotgängarna
bara står där i mörkret liksom uppskjutna
ur jorden.» Här får jag stöd för
argumentet att detta inte är ett problem
enbart för landsbygden. Även den
skrämmande statistiken ger för övrigt
stöd åt argumentet. Enligt statistiska
centralbyråns preliminära siffror för
1963 inträffade på landsbygden 21 583
olyckor, medan olycksaptalet i tätbebyggt
område uppgick till hela 41 095.
I dagsljus skedde 13 195 olyckor på
landsbygden och 27 192 i tätbebyggt
område. Trafikolyckorna i s. k. halvdager
uppgick till 1 309 respektive
1 554. Antalet olyckor i mörker på trafikleder
med vägbelysning var på landsbygden
1 276 och i tätbebyggda områden
10 432 — på trafikleder utan vägbelysning
var motsvarande siffror
5 586 respektive 421. Nu berodde inte
alla dessa olyckor under mörker på att
fotgängarna inte bar reflexer — det är
självklart — men att många olyckor
kunde ha undvikits om reflexer burits
i större utsträckning vågar jag bestämt
påstå.

Hur törs man gå ut i mörkret utan
reflex? Jo, därför att man ännu inte
förstår vilken risk man löper, därför
att man tror att bilisten ser — han har
ju så starka billyktor till hjälp — och
därför att man inte vet — trots att det
har sagts och skrivits i NTF-kampanjen
— att det finns prejudikat på att
man kan bli dömd i trafikmål just för
att man inte burit reflexer, tv det innebär
alltid vårdslöshet i trafik att gå på
en mörk väg utan reflexer.

Ja, det är några av anledningarna till
att man törs. Men, herr talman, hur törs
vi låta detta fortgå, vi som vet och förstår
faran •— och hur gör vi själva? Det
kunde vara intressant att fråga .statsråd
och riksdagskamrater, hur många som
alltid har en reflexbricka eller ett reflexband
med sig för att kunna skydda
sig om han eller hon av en eller annan
orsak hamnar på en mörk eller dåligt
upplyst gata utanför Stockholms centrala
delar.

Det är alltså inte bara ett problem för
landsbygdens invånare, och reflextvånget
kan inte enbart gälla den ständige
fotgängaren utan även bilisten. En
långtradarchaufför från en av våra
största städer på färd till en annan stad
fick fel på lyset på sin bil och körde in
på en parkeringsficka. Tillsammans
med sin medhjälpare stiger han ur bilen.
Båda blir klämda till döds då en
annan bil samtidigt kör in på samma
plats utan att upptäcka männen. Reflexband
kunde kanske ha räddat deras
liv.

En bilist blir en fotgängare så snart
han eller hon stiger ur bilen. Och ändå
är det inte så enkelt att mörkerolyckorna
kan skyllas enbart på fotgängarna,
även om jag här uppehållit mig vid
skyddet för dessa och deras skyldighet
att bära reflekterande materiel. Förutsättningen
för att bärande av reflex
skall ge effektivt skydd är att också bilisten
medverkar till detta. Ett reflekterande
materiel måste belysas för att
kunna ge reflex, och det räcker inte
heller med parkeringsljus för detta.
Den diskussion som nu föres om nödvändigheten
av att bilisten kör på halvljus
kan här få ett starkt stöd för sina
argument.

År 1967 skall vi enligt riksdagsbeslut
övergå till högertrafik i det här landet.
Det kommer att medföra mängder av
problem, som jag inte här skall beröra,
men det uppstår även ytterligare problem
i mörkertrafiken. Riskerna för en

Tisdagen den 10 mars 1964

Nr 11

Svar på interpellation ang. statens intressekontors verksamhet

ökning av mörkcrolyckorna i det sammanhanget
måste till dess vara undanröjda
— d. v. s. vid den tidpunkten
måste vi alla ha lärt oss att bära reflexer.

NTF-kampanjen har bl. a. inneburit
att man vänt sig till kommunerna för
att engagera dem. Jag vet att någon
kommun föredömligt har beslutat utdela
reflexband till varje invånare i
kommunen och tagit kostnaderna för
detta. Men jag vet också andra kommuner,
där man lagt skrivelsen till handlingarna
med motiveringen, att det propageras
bland skolbarnen i skolan och
att den övriga upplysningsverksamheten
i denna sak är statens angelägenhet.
Helt kortsiktigt har man då till och
med glömt bort att eventuella trafikolycksfall
medför utgifter och inkomstbortfall
även för kommunen.

Herr talman! Förr hade vi frivilliga
sjukkassor i detta land, men en försäkring
i händelse av sjukdom ansågs så
viktig, att den gjordes obligatorisk. Nu
har vi en mycket billig men frivillig
möjlighet till livförsäkring vid färd på
mörka vägar, men den utnyttjas ännu
sämre än de frivilliga sjukkassorna
gjorde. Rcflexband eller brickor finns
att köpa, men affärsmännen gör ingen
reklam för denna vara — ett tips är
kanske demonstrationsdrive i varuhusen.
Det hjälper ju inte att en vara är
billig om ingen köper av den i alla fall.
Med det goda resultat som skolpropagandan
givit vågar jag hoppas att nästa
generation, om vi satsar på den även i
fortsättningen, skall bli bättre vägtrafikanter
än vi är — men det är en utveckling
på sikt.

Nu ber jag statsrådet — med all respekt
för alla initiativ som tagits —
att pröva möjligheten av att genomföra
det förslag jag vågade komma med i
min interpellation, d. v. s. att på statens
bekostnad dela ut en reflexbricka
till varje medborgare, med risk att någon
får två därför att han redan har
skaffat sig någon sorts reflexmateriel
på annan väg.

Tiden har gått sedan jag väckte min
interpellation i januari, och det är inte
så lång tid kvar av denna mörkersäsong,
även om rapporter om mörkerolyckor
kan strömma in ännu någon
tid. Jag hoppas därför mera på den
höstkampanj som statsrådet utlovat. En
enda mörkerolycka kan även kosta staten
mycket pengar. Den investering jag
föreslår förebygger olyckor och räddar
liv — det är det viktigaste — samt spar
pengar för såväl stat och kommun som
enskilda medborgare. Den ger också
NTF ytterligare argument i dess fortsatta
propaganda, t. ex. »Ni har fått en
sådan här bricka. Ni har den väl med
Er? Med reflexbrickan i byrålådan riskerar
Ni livet» eller »Med reflexbrickan
hemma riskerar Ni åtal».

Vi kan inte stoppa utvecklingen, men
vi vill och vi kan stoppa de onödiga
mörkerolyckorna. Vi måste börja reflektera.

Herr talman! Jag uttalar mitt tack
för allt det som redan gjorts och de nya
initiativ vi kan vänta, och i förhoppning
att statsrådet i sitt arbete för en
tryggare trafik prövar även det förslag
som jag här lagt fram ber jag än en
gång att få tacka för svaret på min interpellation.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på interpellation ang. statens intressekontors
verksamhet

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND,
som yttrade:

Herr talman! Herr Ekström i Iggesund
har frågat mig, om jag är i tillfälle
att lämna en redogörelse för omfattningen
och lönsamheten av den
verksamhet som bedrivits av statens
intressekontor under år 1903 och om
jag anser att det finns tillräckliga skäl
för att bibehålla kontoret.

1* — Andra kammarens protokoll 196å. Nr 11

Nr 11

Tisdagen den 10 mars 1964

Svar på interpellation ang. statens intressekontors verksamhet

Som svar på frågan vill jag anföra
följande.

Statens intressekontor tillskapades på
1930-talet som en särskild avdelning inom
postgirokontoret. Dess huvudsakliga
uppgift var att för statsanställda
och statliga pensionärer — senare även
för andra — ombesörja regelbundet förekommande
personliga utbetalningar,
i första hand skatter men i övrigt hyror,
försäkringspremier, olika slags avgifter
o. s. v. Medel till utbetalningarna
erhölls genom regelbundna avdrag på
vederbörandes löner och pensioner.
Verksamheten vid kontoret påverkades
på ett kännbart sätt av 1946 års skatteuppbördsreform,
som medförde att
skattebetalningarna i stort sett upphörde.
En avveckling övervägdes i sammanhanget,
men hänsyn bl. a. till personalorganisationernas
önskemål om en
fortsatt verksamhet föranledde beslut
om att tills vidare bibehålla kontoret.

Antalet kontoinnehavare vid kontoret
— som strax före uppbördsreformen
uppgick till ca 100 000 och strax
efter till ca 20 000 —- var vid utgången
av år 1963 omkring 13 000, varav 9 000
statsanställda eller statliga pensionärer.
Som mått på den aktuella verksamheten
kan i övrigt nämnas, att antalet
inbetalningar till kontoret år 1963
var ungefär 184 000 och antalet utbetalningar
för kontoinnehavarnas räkning
ca 307 000. De samma år av kontoret
förmedlade betalningstransaktionerna
representerade ett sammanlagt
värde av drygt 50 milj. kr. Av intresse
i sammanhanget är vidare, att av de
nyssnämnda utbetalningarna avsåg i
runt tal 58 000 — representerande ett
sammanlagt belopp om 6 milj. kr. —
överföringar till sparkonton i postbanken.
Antalet anställda var vid årets
utgång ca 60.

Vad angår finansieringen av verksamheten
är målsättningen, att kostnaderna
skall täckas av inkomsterna i rörelsen.
Dessa senare inflyter främst i
form av avgifter, räntor på i rörelsen

innestående kapital och ersättningar
från postsparbanksrörelsen för överföringar
till sparkonton. Under senare
år har det emellertid inte varit möjligt
att uppnå den förutsatta kostnadstäckningen.
Detta sammanhänger med att
inkomsterna nedgått i takt med den successiva
minskningen av kontorets verksamhet
utan att kostnaderna i motsvarande
mån — trots personalreduktioner
— kunnat begränsas. För att uppnå balans
mellan intäkts- och utgiftssidorna
genomfördes med ingången av år 1962
en avgiftshöjning. Det bortfall av kontokunder,
som följde härmed, i förening
med den fortsatta kostnadsutvecklingen
ledde emellertid till att full
täckning ändå inte blev möjlig. För år
1962 uppstod sålunda ett underskott på
ungefär 115 000 kr. För år 1963 steg
underskottet ytterligare något. Sålunda
uppgick kostnaderna för detta år enligt
preliminära beräkningar till 905 000
kr., medan inkomsterna stannade vid
764 000 kr. Resultatet blev sålunda ett
underskott på uppskattningsvis 141 000
kr.

Med hänsyn till det ekonomiska utfallet
av rörelsen har generalpoststyrelsen
den uppfattningen, att förutsättningarna
för intressekontorets fortsatta
verksamhet måste närmare övervägas.
Att härmed hittills fått anstå sammanhänger
med den under senare år pågående
omorganisationen av postbanken
och omläggningen av de bokföringsoch
kontorstekniska arbetsformerna inom
denna. Det har sålunda bedömts
lämpligt att slutföra arbetet härmed,
innan uppmärksamhet ägnas mera speciella
verksamhetsgrenar inom postbanken
av det slag intressekontoret representerar.
Avsikten är emellertid att
nu — sedan den aktuella omorganisationen
och omläggningen i väsentliga
hänseenden genomförts — överväga
möjligheterna till rationellare och effektivare
arbetsformer såvitt angår här
aktuell verksamhet. Vid dessa överväganden
har man då fördelen att kunna

Tisdagen den 10 mars 1964

Nr 11

Svar på interpellation ang. statens intressekontors verksamhet

utgå från de ändrade förutsättningar,
som gäller inom postbanken över huvud
i fråga om tekniskt rationellare arbetsförhållanden
med vidsträckt tilllämpning
av automations- och databehandlingsförfaranden.

Jag har inhämtat att den utredning
som generalpoststyrelsen nu avser att
genomföra i fråga om intressekontoret
kommer att innefatta överväganden av
de allmänna betingelserna för en verksamhet
av här ifrågavarande slag. Härvid
kommer att belysas i vad mån möjligheter
finnes att bedriva verksamheten
i ungefär hittillsvarande former eller
om denna eventuellt bör läggas upp
på bredare bas och därvid exempelvis
knytas närmare till postsparbanks- och
postgirorörelserna eller slutligen om
verksamheten helt bör avvecklas. I
sammanhanget får beaktas den sparfrämjande
verkan, som intressekontoret
synes ha. Jag vill här hänvisa till de
överföringar som via kontoret sker till
sparkonton inom postbanken.

De resultat, som framkommer av ifrågavarande
utredningsarbete, får bli vägledande
för ett slutligt ställningstagande
till frågan om intressekontorets
framtid.

Vidare anförde:

Herr EKSTRÖM i Iggesund (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
för svaret.

Anledningen till att jag framställde
interpellationen var att det i den vid
riksdagens början avlämnade förteckningen
över väntade propositioner under
innevarande vårsession aviserades
en proposition om postverkets organisation.
Då det fanns skäl att räkna med
att propositionen skulle bygga på det
betänkande som 1956 års postutredning
avlämnade i slutet av 1962 och enär
det betänkandet inte tagit ställning till
frågan om statens intressekontors verk -

samhet, ansåg jag det motiverat att aktualisera
spörsmålet.

Intressekontoret måste utan tvekan
betraktas som en relikt från svunna tider.
Dess krympande verksamhet talar
sitt tydliga språk, och statsrådet framhåller
också i svaret att en total avveckling
övervägdes redan i samband med
1946 års skatteuppbördsreform.

Ett av skälen till att man fortsatte
denna verksamhet var bl. a. personalorganisationernas
önskemål. Det vare
mig fjärran att negligera detta, men jag
måste nog likväl ge postutredningen
rätt när denna i sin sammanfattning
rörande postverket i dess helhet mycket
starkt betonade vikten av att man
beaktar hur landets knappa arbetskraftsresurser
används, så att de inte i onödig
omfattning disponeras i en serviceverksamhet
som postverkets.

Jag är tacksam för det utförliga svar
departementschefen har lämnat. Det visar
med all önskvärd tydlighet att det
finns anledning att så snart som möjligt
ta ställning till intressekontorets
fortsatta existens. Jag delar också departementschefens
uppfattning om att frågan
är beroende av den pågående omorganisationen
av postbanken och omläggningen
av de bokförings- och kontorstekniska
arbetsformerna inom banken.

Som ett skäl till att statens intressekontor
fått fortleva anför statsrådet att
en relativt stor del av utbetalningarna avser
överföringar till sparkonton i postsparbanken.
Antalet transaktioner utgjorde
under föregående år enligt vad
statsrådet nyss anförde cirka 58 000 till
ett sammanlagt belopp av 6 miljoner
kronor. Visst är detta värdefullt, men
beloppet synes mig ändå blygsamt och
utgör en obetydlig del av det totala enskilda
sparandet. Antalet anställda är
60, och statsrådet framhåller att rörelsen
går med förlust. Det har sedan intressekontorets
tillkomst skapats så
många andra sparformer — lönsparandet
kan vara ett exempel — att det sy -

Nr 11

Tisdagen den 10 mars 1964

Svar på interpellation ang. statens intressekontors verksamhet

nes mig diskutabelt att postsparbanken
för att främja sparandet skall bibehålla
den del av sin verksamhet som bedrives
av intressekontoret.

Jag är, herr talman, tillfredsställd
med svaret. Det skulle förvåna mig mycket
om inte generalpoststyrelsen i sin
utredning kommer fram till en avveckling
av rörelsen. Den personal som därmed
friställes kan säkerligen överföras
till den övriga verksamheten inom
postverket.

Herr HAMRIN i Kalmar (fp):

Herr talman! Jag tänker ingalunda
försvara de former, under vilka statens
intressekontor bedrives. De är en följd
av den utveckling som skett i samhället,
bl. a. genom 1946 års skatteuppbördsreform.
Som gammal kund hos
statens intressekontor vill jag bara betyga
min tacksamhet för att det hittills
har funnits. Jag menar dock inte att
det skall fortsätta sin verksamhet i dessa
former för att genom statliga subventioner
hjälpa en mycket liten kategori
av Sveriges skattebetalare. Det vare mig
fjärran att ha en sådan åsikt.

I detta sammanhang vill jag bara uttala
dels ett tack för den verksamhet
som statens intressekontor hittills bedrivit
— det har givit en utmärkt service
— och dels en förhoppning — i
motsats till vad interpellanten önskade
— att man kan komma fram till en organisation
som är självbärande men som
samtidigt ger samma utmärkta service
som hittills. Jag gör detta därför att jag
inte tycker att man helt skall bortse
ifrån den sparfrämjande åtgärd man
här kommer att vidta. Jag tror att det
har sin betydelse.

För närvarande anlitas intressekontoret
endast av 13 000 personer, och sparmedlen
uppgår till 6 miljoner kronor.
Om vi kommer upp i en omfattning, som
något så när närmar sig den som stålens
intressekontor ursprungligen hade,
nämligen cirka 100 000 kunder — jag

är den förste att erkänna att detta kanske
inte är möjligt — tror jag att denna
sparfrämjande åtgärd kommer att ha
ganska stor betydelse i sammanhanget.

Enligt kommunikationsministerns
svar skall den pågående utredningen
överväga tre saker: fortsatt bedrivande
av verksamheten i ungefärligen hittillsvarande
form, eventuell uppläggning av
verksamheten på en bredare bas eller
som tredje alternativ en avveckling av
densamma. Jag begärde närmast ordet
för att uttrycka en förhoppning om att
det då blir antingen det första eller det
andra alternativet, eftersom jag tror att
statens intressekontor fortfarande har
en ganska stor uppgift att fylla.

Herr EKSTRÖM i Iggesund (s):

Herr talman! Även jag skulle i likhet
med herr Hamrin i Kalmar kunna betyga
att jag varit kund hos statens intressekontor.
Men mitt intresse för dess
verksamhet svalnade betydligt i och
med 1946 års skatteuppbördsreform, ty
vad som främst var av värde var möjligheten
att få skattebördan utjämnad
genom inbetalningar till intressekontoret.

Jag anser att postverket kan tillhandahålla
en mycket värdefull service genom
postgirorörelsen. Det hade varit
intressant om statsrådet i sitt svar även
tagit med en redogörelse över hur
många postgirokonton som fanns för ett
par decennier sedan och antalet konton
i dag. Jag tycker det är föga rationellt
att man skall fortsätta statens intressekontors
verksamhet för att vissa enskilda
människor skall kunna klara av erläggandet
av försäkringspremier, hyror
och andra avgifter, som lika gärna kan
betalas över postgiro.

Jag håller fast vid vad jag tidigare
sade, och jag hoppas på genomförandet
av det sista av de alternativ vi här diskuterat,
d. v. s. en avveckling av statens
intressekontors verksamhet.

Härmed var överläggningen slutad.

Tisdagen den 10 mars 1964 Nr 11

Interpellation ang. ändring av bestämmelserna om statsbidrag till avlönande av
distriktssköterskor

§ 5

Föredrogs var efter annan och hänvisades
till statsutskottet Kungl. Maj:ts
å bordet vilande propositioner:

nr 47, angående förstatligande av Vetenskapsakademiens
forskningsinstitut
för experimentell fysik m. m.,

nr 57, angående inrättande av institut
för verkstadsteknisk forskning, samt
nr 62, angående utökning av kulturfondens
för Sverige och Finland kapital.

§ 6

Föredrogs, men bordlädes åter utrikesutskottets
utlåtande nr 2, statsutskottets
utlåtanden nr 32 och 33, bevillningsutskottets
betänkanden nr 4, 10, 12 och
14, bankoutskottets utlåtanden nr 5—
11, andra lagutskottets utlåtanden nr 10,
11 och 13—15 samt tredje lagutskottets
utlåtanden nr 6—9 och 11.

§ 7

Föredrogs den av herr Hagberg vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
hans excellens herr statsministern angående
farorna vid användning av kemiska
växtskyddsmedel.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8

På förslag av herr talmannen beslöt
kammaren, att bevillningsutskottets betänkande
nr 10 skulle uppföras främst
bland två gånger bordlagda ärenden på
morgondagens föredragningslista.

§ 9

Interpellation ang. ändring av bestämmelserna
om statsbidrag till avlönande
av distriktssköterskor

Ordet lämnades på begäran till
Herr ENSKOG (fp), som yttrade:

Herr talman! Bestämmelser för statsbidrag
till distriktsskötersketjänster utfärdades
år 1935 (SFS 428/1935 avd. 5
§ 8). Dessa bestämmelser säger att distriktsskötersketjänster
skall till minst
% av året ha uppehållits av befattningshavare
med behörighet för att statsbidrag
med hälften av lönebeloppet skall
utgå.

I den bristsituation, som sedan lång
tid tillbaka råder, har det i många fail
varit omöjligt att till vikarie för distriktssköterska
få sådan som förutom
vanlig sjuksköterskeutbildning också
har den speciella distriktssköterskeutbildningen
från statens distriktssköterskeskola.
Anledningen härtill torde
främst vara att utbildningskapaciteten
även på detta område — liksom på
många andra —- är för liten.

Om en distriktssköterska behöver vara
t. ex. grosses-ledig blir vikariatet i
regel av längre varaktighet än 3 månader
under ett kalenderår. Tillsättes en
vikarie utan föreskriven behörighet får
landstinget inget statsbidrag för tjänsten
under hela det året. Inom flera
landsting låter man uppehålla tjänsten
med sköterska utan behörighet och
landstinget svarar då för hela kostnaden.
Men det finns också landsting där
man med hänsyn till statsbidragsbestämmelserna
förordnar en vikarie under
3 månader, och därefter låter man en
distriktssköterska i ett granndistrikt
uppehålla tjänsten i båda distrikten
trots att den som tjänstgjort första tiden
är villig att fortsätta som vikarie.

Det ligger givetvis i såväl allmänhetens
som statens och landstingens intresse
att ha kvalificerad personal på
distriktsskötersketjänsterna även då vikarie
skall tjänstgöra. Tyvärr finns det
i många fall inte sådana att få och då
synes det mig vara bättre, att man inte
bara under 3 månader har vikarie utan
behörighet utan även i fortsättningen,
än att man låter en sköterska i ett
granndistrikt sköta två distrikt samti -

Nr 11

Tisdagen den 10 mars 1964

Interpellation ang. undantagande av bl. a. skrivbyråernas serviceverksamhet från
arbetsförmedlingslagens tillämpningsområde

digt varigenom en viss del av arbetet
måste bli lidande.

Med hänvisning till ovanstående motivering
får jag anhålla om kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och chefen
för socialdepartementet få ställa följande
fråga:

Vill herr statsrådet medverka till att,
under rådande brist på sköterskor med
distriktssköterskeutbildning, bestämmelsen
i SFS nr 428 av år 1935 om att distriktsskötersketjänst
under minst % av
året skall ha uppehållits av befattningshavare
med behörighet ändras så att vid
vikariat inte någon tidsbegränsning
skall gälla för erhållande av statsbidrag? Denna

anhållan bordlädes.

§ 10

Interpellation ang. undantagande av
bl. a. skrivbyråernas serviceverksamhet
från arbetsförmedlingslagens tillämpningsområde Ordet

lämnades på begäran till

Herr BOHMAN (h), som yttrade:

Herr talman! Enligt lagen den 18
april 1935 med vissa bestämmelser om
arbetsförmedling får dylik förmedling
icke bedrivas i förvärvssyfte. Vill någon
eljest bedriva arbetsförmedling, för
vilken uppbäres förmedlingsavgift eller
liknande ersättning från arbetsgivare eller
arbetssökande, skall tillstånd sökas
hos arbetsmarknadsstyrelsen. Bedriver
någon utan tillstånd arbetsförmedling
mot ersättning, kan han dömas till dagsböter.
Tillsyn å efterlevnaden av lagen
utövas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Genom lagändring år 1942 kriminaliserades
»uthyrning» av arbetskraft som
var anställd hos »utövare av verksamhet
för arbetsanskaffning». Avsikten var
att all arbetsförmedling skulle vara offentlig
i och för behörig kontroll, så
att de arbetssökande icke obehörigen

utnyttjades. I lagtexten har detta uttryckts
så att arbetsförmedling skall anses
föreligga i de fall då det huvudsakliga
syftet med anställningen är förmedling
av arbete åt arbetssökande.

Anledningen till 1942 års lagändring
var bl. a. de förhållanden som då rådde
inom musiker- och artistbranschen. Den
s. k. impressarioverksamheten bedrevs
ofta på sådant sätt, att artisterna obehörigen
utnyttjades. Även hembiträdesbranschen
framhölls som motiv för 1942
års lagändring.

För några år sedan aktualiserades
frågan huruvida den verksamhet som
bedrevs av s. k. skrivbyråer vore förenlig
med lagstiftningen. Ifrågavarande
byråer, som har utövat sin verksamhet
sedan lång tid tillbaka utan att dess laglighet
ifrågasatts, har blivit ett alltmer
uppskattat komplement till enskilda och
allmänna företags kontorsorganisation.
Byråernas tjänster tas i anspråk bl. a.
vid arbetsbelastningstoppar, vid sjukdomsfall
eller vid behov av särskilt kvalificerad
kontorspersonal, exempelvis
speciellt snabba stenografer, särskilt
språkkunniga sekreterare eller folk
med särskild vana från konferensarbete.
Ur såväl företagsekonomisk som organisatorisk
synpunkt erbjuder skrivbyråernas
verksamhet en rationell utväg för
företagen att tillgodose tillfälligt arbetskraftsbehov.
I själva verket har det också
i dessa fall varit praktiskt omöjligt
för företagen att på annat sätt, t. ex. genom
att anställa extra personal eller
genom hänvändelse till tjänstemannaförmedlingen,
snabbt erhålla den erforderliga
servicen. De centrala organisationerna
inom näringslivet liksom statliga
och kommunala verk har vid flera tillfällen
givit uttryck för önskemål om att
få bibehålla den service som lämnas av
skrivbyråerna. På motsvarande sätt har
de uppgifter vid anställning av kvalificerad
personal som utövats av de s. k.
organisationskonsulterna visat sig fylla
ett stort behov inom näringslivet.

Tisdagen den 10 mars 1904

Nr 11

Interpellation ang. återförande till tidigare fastighetsägare av viss för militära ända mål

förvärvad mark, m. m.

Sedan högsta domstolen genom domar
den 31 december 1962 förklarat
skrivbyråverksamheten utgöra arbetsförmedling
och sedan arbetsmarknadsstyrelsen
börjat ifrågasätta lagligheten
av organisationskonsulternas verksamhet,
har därför fråga uppkommit om att
undantaga sådan verksamhet från arbetsförmedlingslagens
tillämpning. Så
har skett bl. a. i motioner till 1903 års
riksdag. Med anledning av motionerna
har andra lagutskottet i sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 21 uttalat
att det på arbetsmarknaden uppkommit
former av serviceverksamhet, som inte
var för handen vid arbetsförmedlingslagens
tillkomst, samt att det från skilda
håll har hävdats, att det här är fråga om
verksamhetsformer av betydelse för såväl
näringsliv som arbetstagare. Utskottet
har därför ansett det angeläget, att
utvecklingen på ifrågavarande område
följs samt att, om det skulle visa sig att
den offentliga arbetsförmedlingen, även
efter en effektivisering, inte kan tillfredsställa
behovet av berörda serviceverksamhet,
åtgärder borde övervägas
för att tillgodose detta behov.

I anledning härav har Kungl. Maj:t
den 18 oktober 1963 uppdragit åt arbetsmarknadsutredningen
att undersöka
huruvida lagen med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling bör ändras för att
ovannämnda servicebehov skall kunna
tillgodoses samt att, om så finnes vara
fallet, framlägga förslag till erforderliga
ändringar ävensom att i samband därmed
jämväl i övrigt göra en översyn
av lagen.

Det förefaller alltså sannolikt att en
liberalisering på berörda område kan
emotses och att lagen kommer att omformas
efter de behov och förhållanden
som föreligger i dagens samhälle. Under
sådana förhållanden är det utomordentligt
otillfredsställande att de berörda
utslagen från högsta domstolen
lagts till grund för fortgående rättsliga
åtgärder mot en verksamhet, som upp -

byggts och verkat under åtskilliga år i
förlitan på att den icke vore lagstridig.
I flera fall har åtal väckts och fällande
domar förekommit, och enligt uppgift
lär inom närmaste tiden ytterligare ett
stort antal åtal komma att anhängiggöras.
Även om lagstridiga förfaranden
självfallet i princip skall åtalas, måste
det likväl anses stötande för rättskänslan
att åtal tillgripes, medan utredning
pågår i syfte att upphäva berörda straffbestämmelser
och det dessutom är obestridligt
att ett starkt behov förefinnes
för såväl statliga myndigheter som enskilda
företag att ha tillgång till berörda
service. Kriminaliseringen av berörda
verksamhet överensstämmer uppenbarligen
icke med det allmänna rättsmedvetandet.
Enligt uppgift i tidningspressen
hör till skrivbyråernas kunder riksdagen
och dess verk samt jämväl den
myndighet som har att övervaka lagens
efterlevnad, nämligen arbetsmarknadsstyrelsen.

I anledning av vad sålunda förekommit
får jag härmed anhålla om kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och
chefen för inrikesdepartementet få rikta
följande fråga:

Är herr statsrådet beredd att genom
tilläggsdirektiv till arbetsmarknadsutredningen
eller på annat sätt verka för
att frågan om en ändring av bestämmelserna
om arbetsförmedling i syfte att
tillgodose de servicebehov som fullgöres
av bl. a. skrivbyråerna behandlas så
skyndsamt, att proposition i ämnet kan
föreläggas senast årets höstriksdag?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11

Interpellation ang. återförande till tidigare
fastighetsägare av viss för militära
ändamål förvärvad mark, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Herr LARSSON i Hedenäset (ep), som
yttrade:

Nr 11

Tisdagen den 10 mars 1964

Interpellation ang. återförande till tidigare fastighetsägare av viss för militära ända

mål förvärvad mark, m. m.

Herr talman! Genom 1942 års militära
markersättningsnämnd förvärvade
kronan i början av 1940-talet betydande
markområden inom Norrbottens län,
företrädesvis i dess östra delar. Dessa
disponerades sedan för olika militära
anläggningar vilka till rätt stor del var
av mera tillfällig natur och för länge
sedan är bortflyttade eller i övrigt avvecklade.

I motion nr II: 72 till 1956 års riksdag
föreslogs att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t skulle anhålla om en
översyn av de verkställda förvärven
och en utredning av möjligheterna till
ett återförande av dessa markområden
till de ursprungliga fastigheterna. Som
motivering för motionsyrkandet anfördes
bl. a. följande:

»Konstateras kan vidare, att de köp
eller arrenden som skett ha erhållits på
för kronan synnerligen fördelaktiga
villkor. Det har sålunda visat Sig, att
redan första skogsuttaget från de inköpta
områdena som regel lämnat ett
rotnetto minst motsvarande den erlagda
köpeskillingen, ofta flerfaldigt densamma.
Av de exempel härå, som kunna anföras,
må i detta sammanhang endast
ett omnämnas.

Från fyra innehavare av mindre jordbruksfastigheter
inköptes år 1943 ett
skogsområde om sammanlagt 36,99
hektar. Härför erlades ett pris av summa
9 500 kronor. Ä detsamma har sedermera
företagits en första utstämpling,
vilken försålts på rot till ett skogsbolag
för ett pris av 33 000 kronor.

Att kronan härvidlag liksom i andra
liknande fall gjort ur ekonomiska synpunkter
synnerligen förmånliga affärer
kan med lätthet konstateras. Det
måste dock ifrågasättas, om en sådan
affärsverksamhet kan vara förenlig med
försvarets uppgifter. Olika synpunkter
påkalla i detta sammanhang uppmärksamhet.

Att förvärven av dessa markområden

kunnat ske till, som det visar sig, alltför
låga priser har i betydande utsträckning
sin förklaring i tvenne samverkande
faktorer. Dels må det noteras,
att färvärven skett under en tid, då omvärlden
befann sig i ett förödande krig.
Det förefanns hos flertalet medborgare
i de aktuella gränstrakterna ett levande
intresse av att biträda landets försvarskrafter
i ansträngningarna att hålla vårt
land utanför kriget, ett förhållande, som
det må vara all anledning att med tillfredsställelse
notera. Därjämte torde
det få konstateras, att dessa försäljningar
till de överenskomna priserna ej
alltid skett så helt frivilligt från säljarnas
sida. I åtskilliga fall skedde de under
trycket av ett expropriationsliot
med ringa eller ingen kännedom hos
säljaren om vem som i så fall hade att
gälda uppkommande förrättningskostnader
liksom om vilket pris, som därvidlag
kunde erhållas.

Uppmärksamhet synes även det förhållandet
påkalla, att det i flertalet fall
var fråga om markförvärv från jordbruksfastigheter
i de berörda bygderna.
Välbekant torde väl sedan tidigare vara,
att det är mycket i övrigt att önska
beträffande försörjningsunderlaget i de
östra delarna av Norrbottens län. Genom
de minskningar i de enskilda jordbruksfastigheternas
skogsinnehav, som
härigenom orsakats, har dessa bygders
försörjningsunderlag ytterligare beskurits.
Detta synes jämväl ur försvarspolitiska
synpunkter vara ägnat att inge
betänkligheter. Sålunda torde som den
första försvarslinjen kunna betecknas
att gränsbygderna ha en befolkning med
så långt möjligt tillfredsställande utkomstmöjligheter
och med en levande
samhörighetskänsla med landet i övrigt.
Icke minst ur denna senare synpunkt
framstår det som angeläget att få de
irritationsanledningar undanröjda mellan
befolkning och försvarsmakt, som
kunna förefinnas.»

I sitt yttrande över motionen (SU

Tisdagen den 10 mars 19G4 Nr 11 17

Interpellation ang. återförande till tidigare fastighetsägare av viss för militära anda -

mål förvärvad mark, m. m.
nr 174/1956) anförde statsutskottet bl. a.
följande:

»I syfte att mildra olägenheterna av
kronans disposition av ifrågavarande
markområden ha chefen för försvarsstaben
och fortifikationsförvaltningen
funnit en tänkbar utväg vara att till
vederbörande fastighetsägare återställa
avverkningsrätten till skogen på de
arrenderade markområdena respektive
upplåta avverkningsrätt till ägarna av
de stamfastigheter, från vilka markområdena
försålts till kronan. Försvarets
fastighetsnämnd har icke något att erinra
mot att en utredning verkställes i
syfte att närmare undersöka, om ifrågavarande
åtgärd kan leda till åsyftat resultat
och är praktiskt genomförbar.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit
förutsätter utskottet, att Kungl.
Maj :t ägnar denna fråga uppmärksamhet
och att frågan, på sätt Kungl. Maj:t
finner lämpligt, blir föremål för närmare
undersökning.»

Riksdagen beslöt, i enlighet med
statsutskottets yrkande, att i skrivelse
till Kungl. Maj :t ge till känna vad utskottet
anfört och som här citerats. I
anledning av riksdagens skrivelse gav
Kungl. Maj :t åt chefen för försvarsstaben
i uppdrag att utreda frågan. Försvarsstaben
redovisade sedan år 1959
den utförda utredningen. Av utredningen
framgår bl. a. följande.

De markområden det här är fråga om
rör sig sammanlagt om 5 530 hektar,
varav 3 145 har förvärvats av kronan
och 2 385 har långtidsarrenderats. Markförvärven
har skett från 305 fastigheter
och till ett medelpris av 270 kronor
per ha medan långtidsarrendena är
från 575 fastigheter och ett medelpris
av 219 kronor per ha för hela arrendetiden.

I den förutnämnda motionen (II:
72/1956) uppgavs att förvärven skedde
till så låga priser, »att redan första
skogsuttaget från de inköpta områdena
som regel minst motsvarade den er -

lagda köpeskillingen, ofta flerfaldigt
densamma». Denna uppgift bekräftas av
försvarsstabens utredning. I densamma
uppgives beträffande företagna avverkningar
följande.

»Avverkning har utförts i varierande
omfattning inom olika områden. Inom
de förvärvade områdena har avverkning
skett på 2 290 har, d. v. s. på nära
75 % av hela den förvärvade arealen.
Inom de arrenderade områdena är motsvarande
siffror 12 har respektive
0,5 %. Dessa senare områden är sålunda
praktiskt taget orörda. Avverkningen
har skett dels i de militära myndigheternas
egen regi, dels efter rotpostförsäljning.
Avverkningen i egen regi har
omfattat 10 760 ma sk och inbringat ca
406 000 kronor brutto. Rotpostförsäljningarna
har omfattat 51 140 m3 sk och
inbringat ca 921 000 kronor.»

De uppgifter som här lämnats är givetvis
ej numera helt dagsaktuella, utan
avser tiden före år 1959 då utredningen
ingavs till Kungl. Maj :t, De lämnade
uppgifterna synes ej heller vara så fullständiga
som önskvärt vore. Sålunda
hade det varit av intresse med en särskild
redovisning av ej blott antalet
sk m3 som försålts på rot och dess pris,
utan även den areal rotpostförsäljningarna
omfattat. Likaså vore det av intresse
med en uppgift vad avverkningarna
i egen regi netto inbringat. Med
ledning av de lämnade uppgifterna om
antalet på olika sätt försålda skogskubikmeter
kan dock rotpostförsäljningarna
beräknas ha omfattat högst
omkring 83 % av den av försäljningarna
berörda arealen, eller 1 910 ha.
Då för rotposterna erhållits ett pris av
sammanlagt 921 000 kronor ger detta
ett medelpris av 476 kronor per ha,
eller 176 % av den i medeltal erlagda
köpeskillingen. Därvid må observeras
att avverkningarna givetvis ej kunnat
omfatta all den avverkningsdugliga skogen
och att kronan fortfarande är i besittning
av den skogsproducerande mar -

Nr 11

Tisdagen den 10 mars 1964

Interpellation ang. återförande till tidigare fastighetsägare av viss för militära ända mål

förvärvad mark, m. m.

ken. Även om skogspriserna varierar
från tid till annan kan dock konjunkturvariationerna
ej tillräckligt förklara
disproportionen mellan köpeskilling
å marken och vid rotpostförsäljningarna
erhållet rotnetto.

Det kan sålunda konstateras att riksdagen
redan år 1956 begärt en utredning
av den föreliggande frågan, vidare
att utredning förelegat sedan år 1959.
I interpellationssvar den 24 mars 1961
meddelade försvarsministern, att remissbehandlingen
av ärendet icke avslutats
och att han med hänsyn härtill
ej kunde närmare precisera när beslut
i frågan var att emotse. Ytterligare omkring
3 år har förflutit sedan detta
^var gavs. Då synes det även föreligga
anledning att efterlysa när denna
fråga kan bringas till sin lösning.

Det vill även synas befogat att i
detta sammanhang på några punkter
kommentera utredningen i frågan, liksom
även vid remissbehandlingen anförda
synpunkter.

I fråga om de principer som på olika
håll i landet följts meddelar försvarsstaben
i sin utredning av år 1959 bl. a.
följande:

»Markanskaffningar för befästningar
och baracker för arméns räkning skedde
under beredskapen i regel med nyttjanderätt.
Därvid tillförsäkrades kronan
i regel icke dispositionsrätten till
skogen på markområdena i vidare mån
än att träd, som stod i vägen för anläggningarna,
kunde borttas. I övre
Norrland gjordes undantag från dessa
principer i två avseenden: dels förvärvades
betydande markområden med
äganderätt, dels anskaffades i ett stort
antal fall nyttjanderätt med full dispositionsrätt
för kronan till de på områdena
befintliga skogsbestånden.»

Det anmärkningsvärda förhållandet
att markförvärven i övre Norrland,
som tidigare belysts, skett till påtagliga
underpris markeras ytterligare av att
det således endast är i denna landsdel

som kronan tillåtit sig en sådan markanskaffningspolitik.

I utredningen framhålles även att det
föreligger svårigheter att ernå full rättvisa
vid ett eventuellt återställande av
markområdena eller avverkningsrätten
å desamma, detta i synnerhet till följd
av de virkesuttag som kronan gjort på
en del skiften, vilka varit av varierande
omfattning och framför allt ej berört
samtliga skiften. Här skall ingalunda
ifrågasättas annat än att rättviseproblem
kan uppstå av denna anledning. Det
förhållandet att full rättvisa är svår
att ernå bör väl dock inte föranleda någon
uraktlåtenhet i syfte att mildra olägenheterna
av kronans dispositioner,
detta så mycket mera som de berörda
markägarna ej kan lastas för dessa
svårigheter.

Vid remissbehandlingen har framkommit
att virkesförrådet per ha på de
av försvaret ägda och disponerade
skogsmarkerna år 1950 var hela 26 %
högre än medeltalet i de berörda bygderna.
Detta betyder att befolkningen
till kronan nödgats avstå de bättre delarna
av sina skogar.

Som av utredningen framgår har virkesuttag
skett i betydligt mindre omfattning
på de långtidsarrenderade
skogsområdena. Detta skulle i och för
sig vara tillfredsställande om markägarna
inom rimlig tid bleve i tillfälle
att vårda sina skogar. Som nu är förhållandet,
tenderar — till följd av yttre
skador å träden och åtföljande stamröta
samt provisoriska mark- och väganläggningar
med försämrade avrinningsförhållanden
som följd — skogen
dock att ruttna bort och marken att ytterligare
försumpas.

Som av det anförda framgår föreligger
det starka skäl för åtgärder syftande
till att mildra och tillrättalägga olägenheter
som orsakats den berörda befolkningen
till följd av markanskaffningar
som skett genom 1942 års militära
markersättningsnämnd, respektive

Tisdagen den 10 mars 19G4

Nr 11

Interpellation ang. gymnasiereformens genomförande

1944 års markersättningsdelegerade.
Det synes även vara på tiden att denna
fråga bringas till sin lösning.

Med stöd av vad sålunda anförts får
Jag anhålla om andra kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
försvarsdepartementet få rikta följande
frågor:

När kan åtgärder eller förslag i anledning
av utredningen om återförande
till de tidigare fastighetsägarna av
mark eller avverkningsrätt, som av
1942 års militära markersättningsnämnd
(sedermera 1944 års markersättningsdelegerade)
förvärvats eller arrenderats
inom Norrbottens län, vara att emotse?

Vad kan Kungl. Maj:ts åtgärder eller
förslag i denna fråga väntas innebära?

Denna anhållan bordlädes.

§ 12

Interpellation ang. gymnasiereformens
genomförande

Ordet lämnades på begäran till

Herr HELÉN (fp), som yttrade:

Herr talman! Det nya gymnasiet kommer
att ställa mycket stora krav på lärarna.
Den pedagogiska metodiken förändras
och många ämnen får väsentligt
förnyat innehåll. En omställning
blir nödvändig inte bara för lärare utan
även för många studerande, som fullgjort
en större del av sin ämbetsexamen
med inriktning på nuvarande ämnesinnehåll
och ämneskombinationer.
Alla är medvetna om att en omfattande
fortbildningsverksamhet — i viss utsträckning
i form av omskolning och/
eller vidareutbildning — måste sättas
in för att underlätta denna process. Delade
meningar råder däremot i frågan
om utbildningskompletteringen skall
ske på fritid eller under arbetstid. Skolöverstyrelsen
anser, att lärarbristen gör
det olämpligt att placera den genom reformen
nödvändiggjorda kursverksamheten
inom läsårets ram. Mot detta bär

anförts, att utbildningskompletteringar,
som betingas av förändringar på arbetsplatsen,
skall ske på arbetstid. Denna
princip gäller på den fria marknaden.
Utan att vilja föregripa hur denna fråga
skall behandlas i samband med propositionen
i gymnasiefrågan, finner jag
det med hänsyn till den oro, som råder
bland lärare och vissa studerande, motiverat
att den redan nu blir föremål
för en principiell överläggning. Ett ytterligare
skäl är att omskolnings- och
fortbildningsproblemen har stor betydelse
vid fastställande av tidsplan för
genomförande av det nya gymnasiet.
Även om fortbildningen och framför
allt omskolningen måste ses som »ett
problem på litet längre sikt» får det ej
inträffa att det nya gymnasiet startar
utan att alla resurser satts in för att ge
dess lärare bästa möjliga förberedelse
för den ny undervisningssituationen.

Frågan om tidpunkten för gymnasiereformens
ikraftträdande diskuterades
i början av februari månad i första
kammaren med anledning av en interpellation
av fröken Ljungberg. Ecklesiastikministern
förklarade sig därvid
ännu ej kunna ta ställning till frågan om
tidpunkten för gymnasiereformens genomförande
men ställde i utsikt att så
skulle kunna ske något längre fram i
tiden före propositionens avgivande.
Det är angeläget att en redovisning av
regeringens ståndpunkt i denna fråga
sker i andra kammaren före nyvalen
till denna kammare, d. v. s. i god tid
före vårsessionens slut så att allmänheten
kan bedöma vilken vikt regering och
riksdag fäster vid en väl förberedd
gymnasiereform.

Gymnasieutredningen föreslår en samtidig
övergång till det nya gymnasiet
från och med läsåret 1965/66 bland annat
under åberopande av de 6 000 elever,
som våren 1965 avslutar sin obligatoriska
skolgång enligt grundskolans
läroplan. Då det nuvarande gymnasiets
läroplaner inte är anpassade till grundskolans,
måste, om gymnasiereforinen

Nr 11

Tisdagen den 10 mars 1964

Interpellation ang. gymnasiereformens genomförande

inte generellt träder i kraft 1965/66, särskilda
åtgärder insättas för de ca 3 000
elever, som kan beräknas ha för avsikt
att bedriva gymnasiestudier. Sedan
debatten fördes i första kammaren har
en rad remissinstanser nu motiverat
varför det generella ikraftträdandet bör
ske ett år senare. Särskild vikt måste
här fästas vid kommunförbundens —
i detta fall främst Stadsförbundets —
och den närmast berörda lärarorganisationens
uppfattning. Dessa hävdar att
övergången till det nya gymnasiet bör
ske först från och med läsåret 1966/67.
Självfallet torde dock dessa och alla
andra remissorgan, som föreslår ett
dröjsmål med reformens ikraftträdande,
inse att 1962 års riksdagsbeslut innebär
ett löfte att grundskolans elever skulle
möta ett nytt gymnasium. Men de 3 000
nya gymnasisterna 1965 i Malmö stad
och Västmanlands län utgör dock endast
ca 10 % av hela antalet nyinskrivna
och motiverar i och för sig inte en
generell introduktion över hela landet
av det nya gymnasiet.

Om proposition i gymnasiefrågan
som statsrådet Edenman förutskickade
i interpellationsdebatten, läggs fram till
1964 års höstriksdag, blir det svårt att
efter riksdagsbeslutet hinna förbereda
ett generellt ikraftträdande av reformen
till läsåret 1965/66. Det är visserligen
möjligt att i viss omfattning vidta förberedande
åtgärder redan innan riksdagen
fattat beslut. Detta gäller särskilt
läroplansarbetet i den mån detta är
föremål för Kungl. Maj :ts ensamma beslutanderätt.
Bokförlagen torde vara
betjänta av raska förberedelser härvidlag.

En annan förutsättning för att reformen
skall få sitt avsedda innehåll är,
att lämpliga lokaler, bibliotek och grupprum
finns i erforderlig omfattning och
i god tid. Det är tveksamt om det är
möjligt att ordna detta efter ett första
beslut om reformen vid höstriksdagen
1964, en andra behandling av reformens
finansiella aspekter våren 1965 och ett

generellt ikraftträdande under sommaren
1965. I Malmö stad och Västmanlands
län torde dock redan nu omfattande
förberedelser ha skett i anslutning
till berörda kommuners erfarenheter
från grundskolans introduktion.

Enligt departementschefen kommer
proposition om gymnasiereformen att
framläggas under höstriksdagen detta
år. Man kan utgå från att propositionen
inte enbart kommer att i stora drag behandla
principerna bakom en gymnasiereform
utan även innefatta i detalj utarbetade
förslag. Däremot kan den propositionen
inte omfatta anslagsfrågorna.
1964 års höstriksdag skall alltså
fatta beslut i sakfrågan, medan ansvaret
för de statsfinansiella konsekvenserna
övervältras på 1965 års vårriksdag. Det
finns inget skäl att tro att en annan
riksdagsmajoritet än den nuvarande
skulle skygga för att ge det nya gymnasiet
de erforderliga resurserna, men ett
beslut i sak 1964 kan göra det omöjligt
för 1965 års riksdag att snabbt ge
det stöd åt lärarna i deras dagliga arbete
som den nuvarande riksdagsmajoriteten
vid flera tillfällen förvägrat den.
En förutsättning för en framgångrik
lösning av gymnasiefrågorna är därför
en mera insiktsfull och generös inställning
till arbetssituationen i skolan än
den som regeringen hittills visat.

Under hänvisning till vad ovan anförts
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet få framställa
följande frågor:

1. Vill herr statsrådet redogöra för
sin syn på hur den av gymnasiereformen
nödvändiggjorda fortbildningen
och omskolningen av det nya gymnasiets
lärare bör bedrivas?

2. Vill herr statsrådet upplysa om huruvida
inom ecklesiastikdepartementet
övervägts möjligheten av att förlägga
gymnasiereformens generella ikraftträdande
till att gälla läsåret 1966/67?

3. Vill herr statsrådet lämna en redogörelse
för vilka åtgärder som vidtagits

Tisdagen den 10 mars 1964 Nr 11 21

Interpellation ang. gymnasiereformens genomförande

eller som kan vidtas med hänsyn till
de 3 000 elever, som läst enligt den nya
läroplanen för grundskolan och som
väntas påbörja gymnasiestudier hösten
1965, om gymnasiereformen då ej generellt
trätt i kraft?

4. Är herr statsrådet beredd att sätta
in sina krafter för att åstadkomma en
förbättrad arbetssituation för gymnasiets
lärare i samband med reformen?

Denna anhållan bordlädes.

§ 13

Anmäldes och godkändes följande förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från statsutskottet:
nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1964/65 inom utrikesdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1964/65 inom finansdepartementets
verksamhetsområde; och

nr 85, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare svensk
kapitalinsats i Internationella utvecklingsfonden
(IDA); samt

från första lagutskottet:
nr 79, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om införande
av brottsbalken m. m.;

nr 80, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 21
mars 1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa
brottmål så ock angående ändring i
samma lag; och

nr 81, i anledning av väckt motion
om utredning rörande barnavårdsmannainstitutionen.

§ 14

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 52, angående vissa anslag ur kyrkofonden
m. m.,

nr 59, med förslag till lag angående
ändring i lagen om val till riksdagen
m. m.,

nr 60, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 31
maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt,
in. m.,

nr 61, angående nybyggnad av kasernetablissement
m. m. för Svea livgarde
och Svea ingenjörregemente,
nr 63, angående lån till vissa ombyggnadsarbeten
vid Norrbackainstitutet
m. m.,

nr 64, angående vissa anslag till civilförsvaret
m. m., samt

nr 75, med förslag till stämpelskatteförordning,
m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 15

Anmäldes en till herr talmannen under
sammanträdet avlämnad motion nr
809, av herr Antonsson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
49, angående anvisande av medel till
jordfonden å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1963/64, m. m.

Denna motion bordlädes.

§ 16

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.42.

In fidem

Sune K. Johansson

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Onsdagen den 11 mars

Kl. 10.00

§ 1

Herr talmannen meddelade, att herr
Nilsson i Svalöv, som vid kammarens
sammanträde den 18 nästlidne februari
med läkarintyg styrkt sig från och med
den 17 februari tills vidare vara hindrad
att deltaga i riksdagsgöromålen denna
dag åter intagit sin plats i kammaren.

§ 2

I enlighet med kammarens därom den
26 nästlidne februari fattade beslut skulle
nu val företagas av tre ombud i Europarådets
rådgivande församling jämte
suppleanter för dessa ombud.

Ordet lämnades på begäran till

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som yttrade:

Herr talman! För det val som skall
företagas vid detta plenum ber jag att
få avlämna en gemensam lista, vilken
godkänts av de av kammaren valda ledamöterna
i talmanskonferensen. Listan
upptar namn på så många personer,
som det ifrågavarande valet avser.

Den av herr förste vice talmannen
för detta val avlämnade listan var av
följande utseende:

Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades de ä
listan uppförda ledamöterna utsedda till
ombud respektive suppleanter i Europarådets
rådgivande församling.

Riksdagens kanslideputerade skulle
genom utdrag av protokollet underrättas
om detta val samt anmodas låta uppsätta
och till kamrarna ingiva förslag
dels till förordnanden för de valda, dels
ock till skrivelse till Konungen med anmälan
om det förrättade valet.

§ 3

Meddelande ang. besök på Kungl. Teatern Herr

TALMANNEN yttrade:

Kungl. Teatern anordnar torsdagen
den 9 april 1964 en föreställning av
Verdis opera Aida för riksdagens ledamöter.
Anslag härom finnes uppsatt i
kapprummet, där också teckningslistor
är utlagda.

§ 4

Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

Ombud	Suppleanter
L. Mattson, fröken, ledamot av första kammaren	S. R. Alemyr, ledamot av andra kam-maren
S. H. Gustafson i Göteborg, ledamot av andra kammaren	P.-O. Hanson, ledamot av första kam-maren
G. Hedlund, ledamot av andra kam-maren	L. M. Eliasson i Sundborn, ledamot av andra kammaren

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Nr 11

23.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

till behandling av lagutskott propositionen
nr 52, angående vissa anslag ur
kyrkofonden m. m.;

till konstitutionsutskottet propositionen
nr 59, med förslag till lag angående
ändring i lagen om val till riksdagen
m. in.;

till bevillningsutskottet propositionen
nr 60, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 31 maj
1957 (nr 262) om allmän energiskatt,
in. in.; samt

till statsutskottet propositionerna:

nr 61, angående nybyggnad av kasernetablissement
m. m. för Svea livgarde
och Svea ingenjörregemente,

nr 63, angående lån till vissa ombyggnadsarbeten
vid Norrbackainstitutet
m. m., och

nr 64, angående vissa anslag till civilförsvaret
m. m.

Vid föredragning av Kungl. Maj:ts
å bordet vilande proposition nr 75, med
förslag till stämpelskatteförordning,
m. m., hänvisades propositionen, såvitt
avsåg de under 1), 2) och 3) upptagna
förordningsförslagen, till bevillningsutskottet
och i övrigt till statsutskottet.

§ 5

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
den å bordet vilande
motionen nr 809.

§ 6

Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:

herr Enskog, till herr statsrådet och
chefen för socialdepartementet angående
ändring av bestämmelserna om statsbidrag
till avlönande av distriktssköterskor,

herr Bohman, till herr statsrådet och
chefen för inrikesdepartementet angående
undantagande av bl. a. skrivbyråernas
serviceverksamhet från arbetsförmedlingslagens
tillämpningsområde,

herr Larsson i Hedenäsct, till herr
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
angående återförande till tidigare
fastighetsägare av viss för militära
ändamål förvärvad mark, in. in., och

herr llelén, till herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet
angående gymnasiereformens genomförande.

Kammaren biföll dessa framställställningar.

§ 7

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen
för folkpensionsavgift

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 10, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928
(nr 370), m. m., jämte i ämnet väckta
motioner.

I en den 3 januari 1964 dagtecknad,
till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 18, hade Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogade
förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 46 § 2
mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse
av 4 § 1 mom. förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
samt

3) förordning om ändrad lydelse av

4 § 1 mom. uppbördsförordningen den

5 juni 1953 (nr 272).

Beträffande propositionens huvudsakliga
innehåll anfördes följande.

I propositionen föreslås — i anslutning
till finansplanen för budgetåret
1964/65 — att avdrag vid inkomsttaxeringen
icke vidare skall medges för
folkpensionsavgift.

Avdragsrätten föreslås upphävd

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

fr. o. m. den 1 juli 1964. Vid 1965 års
taxering, som avser inkomståret 1964,
skall avdrag därför övergångsvis medges
med hälften av folkpensionsavgiften.

Avdragsrättens upphävande skall beaktas
även i källskattehänseende. Nya
tabeller för beräkning av preliminär Askatt
skall fastställas och tillämpas under
andra halvåret 1964.

Till utskottet hade hänvisats följande
i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:369
av herrar Adolfsson och Lager samt
II: 447 av herr Hermansson m. fl., vari
hemställts, »att riksdagen avslår proposition
nr 18, samt att riksdagen i detta
sammanhang uttalar sig för att nödvändiga
förstärkningar av statens inkomster
i första hand sker genom ökad beskattning
på de stora förmögenheterna
samt genom skatteuttag på värdeökningen
på aktier»;

2) de likalydande motionerna I: 551
av herr Bengtson m. fl. och 11:686 av
herr Hedlund m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen vid behandlingen av propositionen
nr 18 måtte avslå Kungl. Maj:ts
förslag om slopande av rätten till avdrag
vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift»; 3)

de likalydande motionerna 1:559
av herr Lundström m. fl. och II; 694
av herr Ohlin m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts
förslag i propositionen nr 18 om slopande
av avdragsrätten för folkpensionsavgift»; 4)

de likalydande motionerna 1:572
av herr Virgin m. fl. och II: 682 av herr
Heckscher m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag
i proposition nr 18 angående slopande
av avdragsrätten för folkpensionsavgiften»;
ävensom

5) motionen I: 426 av herr Ferdinand
Nilsson, vari hemställts, »att riksdagen
ville avslå Kungl. Maj :ts förslag om provisoriskt
avskaffande av rätt till avdrag

vid statlig och kommunal beskattning
av erlagda folkpensionsavgifter».

Utskottet hemställde,

A) att riksdagen, med avslag å följande
motioner, nämligen

a) de likalydande motionerna 1:369
av herrar Adolfsson och Lager samt
II: 447 av herr Hermansson m. fl., såvitt
avsåge yrkandet om avslag å Kungl.
Maj:ts förslag,

b) de likalydande motionerna I: 551
av herr Bengtson m. fl. och 11:686 av
herr Hedlund m. fl.,

c) de likalydande motionerna 1:559
av herr Lundström m. fl. och II: 694 av
herr Ohlin m. fl.,

d) de likalydande motionerna I: 572
av herr Virgin m. fl. och II: 682 av herr
Heckscher m. fl., ävensom

e) motionen I: 426 av herr Ferdinand
Nilsson,

måtte med bifall till förevarande proposition
nr 18 antaga vid propositionen
fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 46 §
2 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370);

2) förordning angående ändrad lydelse
av 4 § 1 mom. förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
samt

3) förordning om ändrad lydelse av

4 § 1 mom. uppbördsförordningen den

5 juni 1953 (nr 272);

B) att de likalydande motionerna
1:369 av herrar Adolfsson och Lager
samt II: 447 av herr Hermansson m. fl.
måtte, i den mån de icke kunde anses
besvarade genom vad utskottet anfört
och hemställt, av riksdagen lämnas utan
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Stefanson, Yngve Nilsson, Lundström,
Gösta Jacobsson, Sundin, Magnusson i
Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo,
Christenson i Malmö och Björkman,
vilka ansett

dels att utskottets yttrande i viss del
hort ha annan, i reservationen angiven
lydelse,

Onsdagen den 11 mars 1904 fin.

Nr 11

Upphävande av rätten till avdrag vid

dels ock att utskottet under A) bort
hemställa,

att riksdagen — med bifall till motionerna
1:369 av herrar Adolfsson och
Lager samt II: 447 av herr Hermansson
m. fl., i vad motionerna avsåge förevarande
del, motionerna 1:551 av herr
Bengtson m. fl. och II: 686 av herr Hedlund
m. fl., motionerna 1:559 av herr
Lundström m. fl. och II: 694 av herr
Ohlin m. fl. samt motionerna 1:572 av
herr Virgin m. fl. och 11:682 av herr
Heckscher m. fl. ävensom motionen
1:426 av herr Ferdinand Nilsson —
måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 18.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! Medborgarna i vårt
land har ju att erlägga avgifter till folkpensioneringen.
Denna avgift uttages
nu med fyra procent, dock högst sex
hundra kronor per år. Den utgår alltså
på taxerade inkomster upp till femton
tusen kronor. Finansministern föreslår
och bevillningsutskottet tillstyrker
att denna avgift inte längre får avdragas
vid vare sig den statliga eller den
kommunala beskattningen. Detta kommer
att få betydande verkningar. Åtgärden
innebär att samhället ytterligare
ökar sin beskattning med cirka femhundra
miljoner kronor. Det är ett avsevärt
belopp. Sett i samband med den
hårda beskattning vi redan nu har blir
det än mer betungande. Socialdemokratiskt
styre har nämligen satt sina spår
på skattsedlarna. En ständigt växande
andel av nationalinkomsten har av samhället
tagits i anspråk i form av skatter.
Under den senaste tioårsperioden har
de direkta skatterna fördubblats och
de indirekta tredubblats. Detta har fört
upp vårt land på en ledande plats bland
de västliga demokratiernas, som högskattelandet
framför andra.

Herr Sträng är en uppfinningsrik
man. Under sin tid som finansminister

inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

har han hittat på många nya skatter.
Det nu föreliggande förslaget överträffar
väl alla tidigare. Det innebär att
samma inkomster skall beskattas två
gånger. Sålunda kräver han att avgifterna
för folkpensioneringen skall betalas
med inkomster som drabbas hårt
av den progressiva skatteskalan. Ju
högre upp på skatteskalan vederbörande
ligger desto mer måste han förtjäna
för att kunna betala avgiften. Men det
är inte nog med detta. De förmåner som
i sinom tid kommer att utgå blir också
föremål för progressiv beskattning.

Det är en ny princip i vår skattelagstiftning.
Beskattning av försäkringar
har tidigare alltid tillgått så, att om
premien inte varit avdragsgill, har försäkringsförmånen
i stället varit skattefri,
och om premien har varit avdragsgill,
har förmånen blivit beskattad. Detta
måste anses vara det enda riktiga.

Efter det att man under flera årtionden
har tillämpat avdragsrätt för folkpensionsavgiften
förklaras nu från den
socialdemokratiska sidan att detta medför
regressiva verkningar. Det är emellertid
inte riktigt. För det första bör
man observera — vilket även ett flertal
remissinstanser framhållit — att
den som har hög marginalskatt vid avgifternas
erläggande i allmänhet även
har det när folkpensionen utgår. Därigenom
blir en stor del av den utgående
folkpensionen återförd till statskassan
på grund av den progressiva beskattningen.
Vidare försöker socialdemokraterna
göra gällande att ett borttagande
av avdragsrätten inte skulle få
så stor betydelse för de mindre inkomsttagarna.
Detta är också fel. Avdragsrätten
borttages ju för såväl den
statliga som den kommunala beskattningen,
men när finansministern i propositionen
lämnar uppgifter om verkningarna
av förslaget, tar han endast
hänsyn till den statliga beskattningen.
Tar man hänsyn till både den kommunala
och den statliga beskattningen,
blir verkningarna i stället mest känn -

26 Nr 11 Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

bara för de mindre och medelstora inkomsttagarna.
Man måste nämligen tänka
på att skatteunderlaget ökas för kommunerna
då avdragsrätten tas bort. Detta
medför att uttagningsprocenten kan
sänkas eller höjningar förhindras. Den
som har största antalet skattekronor
vinner sålunda på denna ändring.

Tar man hänsyn till båda skatterna,
blir resultatet av förslaget att inkomsttagarna
får följande skattehöjningar:

Inkomst	Skatteökning
8 000	98 kronor
12 000	108 »
25 000	224 »
50 000	184 »
100 000	20 »
200 000	minskning 314 »

Härav framgår att den grupp som
drabbas hårdast är den, där familjeinkomsten
ligger på 25 000 kronor och
därunder. I vår reservation har vi
emellertid presenterat en tabell som visar
verkningarna i olika inkomstlägen
för den händelse kominunalskatteuttaget
förblir oförändrat, vilket blir fallet
under det första året, då utdebiteringen
i kommunerna redan fastställts.
Finansministern synes ha förbisett att
lämna dessa viktiga uppgifter i sin proposition.

Det är förvånansvärt att en proposition
av det slag vi i dag har uppe till
behandling har kunnat läggas fram. Det
är egendomligt ur den synpunkten att
finansministern — efter ständiga attacker
från högerpartiet mot de höga skatterna
—- har tillsatt en skatteutredning,
som inom den närmaste tiden väntas
framlägga sina förslag. En proposition
av denna art borde inte ha framlagts
förrän utredningen lämnat sina förslag,
då utredningens ställningstagande tydligen
helt strider mot finansministerns
förslag. Finansministern kan ju inte
rimligen vara ovetande om utredningens
förslag, då dessa sedan länge har
diskuterats i pressen, vilket i och för
sig är upprörande — aldrig tidigare

har vi väl haft en utredning som arbetat
inför så öppen ridå som den nuvarande
skatteutredningen gjort!

Vidare är det egendomligt att finansministern
framlagt denna proposition,
eftersom praktiskt taget alla remissinstanser
avstyrkt borttagande av avdragsrätten
för folkpensionsavgiften.
Det vittnar om en mycket stor maktfullkomlighet,
att regeringen så satt sig
över remissinstanserna. Här finns också
förklaringen till att remisssvaren inte
har redovisats i propositionen.

Låt mig sammanfatta! Regeringen
har framlagt ett förslag som på sin tid
har avstyrkts av nästan alla remissinstanser.
Verkningarna av förslaget har
inte tillräckligt redovisats i propositionen,
och förslaget innebär införandet
av en helt ny princip i vår skattelagstiftning,
en dubbelbeskattning som
är allvarlig därför att vi nu får en skattebelastning
på cirka 500 miljoner kronor
ovanpå det tidigare mycket hårda
skattetrycket under den socialistiska
regeringen.

Herr talman! Med hänsyn härtill yrkar
jag bifall till den vid bevillningsutskottets
utlåtande fogade reservationen,
vilket innebär avslag på Kungl.
Maj:ts proposition nr 18.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! När finansminister
Sträng i slutet av förra året upptäckte
att han skulle behöva ytterligare 250
å 300 miljoner i sin budget, gällde det
för honom att finna en metod att få in
dessa pengar, en metod som skulle
passa just i år. Finansministern tog då
ur byrålådan fram en promemoria från
år 1960 beträffande finansieringen av
folkpensioneringen, där det bl. a. föreslogs
att man inte längre skulle ha
rätt att i sin deklaration göra avdrag
för den folkpensionsavgift som man betalar.

Nu har finansministern skrivit en proposition
i ärendet, där han föreslår att
man skall ta bort avdragsrätten. I pro -

Onsdagen den 11 mars 1904 fm.

Nr 11

Upphävande av rätten till avdrag vid

positionen säger finansministern att denna
promemoria »i vanlig ordning» remissbehandlats.
Däremot, herr talman,
liar inte dessa remissyttranden i vanlig
ordning redovisats i propositionen. Utskottets
vice ordförande har redan påpekat
detta faktum.

Riksdagens ledamöter har naturligtvis
inte lämnats helt i okunnighet om att
det förekommit en remissbehandling.
Det står i propositionen: »I de remissyttranden
som särskilt berörde delfrågan
om avdragsrätten förekom uttalanden
såväl för som emot promemorieförslaget.
» Sedan kommer sex fattiga
rader om vad dessa remissyttranden innehöll.
Vad som inte framgår av finansminister
Strängs proposition är att av
36 remissinstanser var det 25 som avstyrkte.
Endast tre remissinstanser tillstyrkte
reservationslöst.

Finansministerns huvudskäl för att ta
bort denna rätt att göra avdrag i deklarationen
för folkpensionsavgiften är
att på grund av att avgiften är maximerad
och på grund av att beskattningen
är progressiv verkar folkpensionsavgiften
regressivt, som finansministern uttrycker
det, d. v. s. avdraget innebär
att en större inkomsttagare får så att
säga större nettoavdrag i kronor räknat
än en mindre inkomsttagare. Finansministern
har visat detta med stora, fina
tabeller såväl i propositionen som i TV.

Emellertid är det inte någon nyhet
att ett avdrag verkar på detta sätt. Allmänna
pensionsberedningen föreslog
1958 enhälligt med representanter för
alla partier att en ökning av folkpensionerna
skulle finansieras med avgifter
av minst den storleksordning det nu
kan vara fråga om. Den höjning av
folkpensionsavgiften med inte mindre
än l''/a procent som riksdagen beslöt
1958 hade samma verkan. Alla avdrag
får ju den verkan att det så att säga blir
större belopp i kronor vid högre inkomster
än vid lägre. Detta är emellertid
bara baksidan av progressiviteten,
vilken innebär att större inkomsttaga -

inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

re får betala större del av sin inkomsthöjning
i skatt än lägre inkomsttagare.

Riksskattenämnden är en mycket sakkunnig
instans, och jag skall därför ur
riksskattenämndens yttrande citera
några rader: »Regressiviteten är emellertid
endast en oundviklig spegelbild
av progressiviteten i beskattningen och
gäller därför för alla former av avdrag
såsom för ortsavdrag, schablonavdrag i
särskilda förvärvskällor och de sociala
avdragen för försäkringspremier.»

Denna effekt får man alltså vid alla
avdrag, herr finansminister. Vi har ett
avdrag för sjukförsäkringspremier.
Sjukförsäkringsavgifterna har stigit,
och de kommer att stiga. När vi deklarerar
har vi rätt att dra av sjukförsäkringsavgifterna
i deklarationen. Detta
verkar enligt finansministerns sätt att
uttrycka sig regressivt och skulle alltså
drabbas av samma dom som folkpensionsavgiften.

Nu vill jag ställa en direkt fråga till
finansministern som jag tror att löntagarna
i detta land skulle vara intresserade
av att få svar på, nämligen följande
fråga: Ämnar finansministern,

om detta förslag att ta bort avdragsrätten
för folkpensionsavgift antas av riksdagen,
gå ett steg längre och ta bort avdragsrätten
för sjukförsäkringsavgifter
nästa gång? Det skulle tyvärr vara ganska
följdriktigt av finansministern att
handla på det sättet. Jag tror därför att
det vore värdefullt att få ett besked på
denna punkt.

Jag sade nyss att den s. k. regressiviteten
bara är en spegelbild av progressiviteten.
Detta framgår tydligt, om man
tänker på att den utfallande folkpensionen
i princip är skattepliktig inkomst.
Folkpensionärer som bara har folkpension
slipper visserligen betala skatt på
denna pension, men de inkomsttagare
som enligt finansministern särskilt
skulle gynnas av avdragsrätten befinner
sig i mellanlägena eller ovanför dessa,
och de har i regel tjänstepension vid
sidan av folkpensionen. Därför får de

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

betala skatt på den utfallande folkpensionen
efter progressiv skala. Om
finansministern jämför folkpensionsavgiften
netto efter avdrag och den utfallande
folkpensionen netto efter skatt,
skall han upptäcka att det som regel
inte blir någon regressivitet utan en
ganska proportionell effekt.

Jag tror att det är viktigt att vi inte
minst när vi skall börja diskutera ett
nytt skattesystem gör fullständigt klart
för oss vad som är motiveringen för att
man har avdrag vid beskattningen. Jag
tycker att den saken har uttryckts mycket
bra i remissyttrandet av Sveriges
lantbruksförbund över 1960 års promemoria.
Förbundet säger: »Talet om
avdragsrättens regressiva verkningar
är över huvud taget ägnat att vilseleda
bedömandet. Då skattesystemet i princip
utgår från att skatt endast skall utgå
på behållen inkomst men enligt gällande
progressiva skatteskalor, synes
det utgöra en oriktig konstruktion, när
det göres gällande, att tillämpandet av
denna princip har regressiva verkningar.
En detalj i systemet kan inte på
detta sätt ryckas ut ur sitt sammanhang.
Avdragsrättens slopande innebär
ju däremot att den avgiftsskyldige först
får erlägga en särskild folkpensionsavgift
och sedan därutöver inkomstskatt
i form av marginalskatt på den del av
inkomsten, som han redan avstått.»
Man uppnår alltså på detta sätt, som
utskottets vice ordförande nyss framhöll,
en dubbelbeskattning.

När finansministern lade fram sitt
förslag trädde Tjänstemännens Centralorganisation
snabbt i verksamhet. Chefen
för dess utredningsavdelning, sekreterare
Nilstein, protesterade i TV och
vid två offentliga debatter. Han framhöll
att finansminister Strängs förslag
särskilt hårt drabbade mellangrupperna.
Det blir en ökning av marginalskatteeffekten
i de mellanlägen där det
vore mest motiverat med en sänkning
av uttagningsprocenten. Penningvärdeförsämringen
skärper ju automatiskt

progressionen och om man nu ovanpå
den inkomst som skall beskattas lägger
600 kronor, uppnår man ytterligare
skärpande effekt. I remissyttrandet
1960 fann TCO att förslaget om att slopa
avdragsrätten för folkpensionsavgiften
var helt omotiverat och karakteriserat
av en uppseendeväckande brist
på logik.

Herr talman! Jag vill i detta sammanhang
med anledning av att en hel
del spekulationer förekommit i pressen
klart säga ifrån att denna TCO:s
uppfattning givetvis inte binder alla
TCO:are eller alla TCO-riksdagsmännen.
Vi TCO:are är inte valda av TCO.
Vi får givetvis ta ställning till frågorna
utifrån vår allmänna bedömning.
Anledningen till att jag har citerat
TCO:s remissyttrande är att det är i
linje med en konsekvent uppfattning,
som hävdats från TCO:s sida under
hela den debatt som förts under de senaste
åren i pensionsfrågan, att man
säger att finansieringen av folkpensioneringen
i ökad utsträckning bör ske
genom avgifter och inte genom skatter.
Finansministerns förslag går i rakt
motsatt riktning.

Beträffande de individuella verkningarna
av förslaget hänvisar jag till vad
utskottets vice ordförande nyss sade
om den redovisning som gjorts i propositionen.

Från folkpartiets sida anser vi att en
förstärkning av budgeten i nuvarande
konjunkturläge är nödvändig. I det
hänseendet har vi samma bedömning
som finansministern. Vi har framlagt
alternativa förslag som senare kommer
under riksdagens prövning. Vi tycker
för vår del att när det nu är fråga om
ett provisorium — det säger finansministern
själv att det är i avvaktan på
skatteberedningens förslag beträffande
reformering av skatten, är det väl bättre
att fortsätta efter de principer, som
hittills varit vägledande för finansieringen
av folkpensioneringen, den korta
tid som återstår tills vi kan få ett

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1904 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

nytt förslag än att tillgripa en improviserad
lösning av det slag vi har här.

Jag kan sammanfatta min uppfattning
så att jag anser att finansminister
Strängs förslag är principiellt felaktigt,
att det slår hårt för inkomsttagare i sådana
lönelägen där det skulle varit motiverat
att i stället sänka skatterna och
att det på ett olyckligt sätt bryter ut en
detalj ur skattesystemet. I varje fall
kan inte jag för min del inse hur man
i framtiden skall kunna bygga upp ett
rationellt skattesystem utan att medge
avdragsrätt för avgifter till socialförsäkringen.

Jag finner detta förslag vara en
olycklig improvisation som bör avvisas,
och därför, herr talman, yrkar jag
bifall till reservationen.

Herr VIGELSBO (ep):

Herr talman! De två föregående talarna
har i stort sett behandlat de argument
som varit avgörande för oss reservanter
i detta bevillningsutskottets
betänkande nr 10. Från centerpartiets
sida har vi i en avlämnad motion dessutom
motiverat varför vi inte anser oss
utan vidare kunna godta finansministerns
förslag om vägrad avdragsrätt för
inbetalda pensionspremier. Vi anser att
en sådan vägrad avdragsrätt är principiellt
oriktig, särskilt som det alltjämt
anses att utgående pension bör beskattas.
På grund av den maximering som
föreligger beträffande såväl de belopp
varpå pensionsavgift utgår som högsta
utgående avgift förefaller den ifrågasatta
reformen på ett orättvist sätt drabba
mindre och medelstora skattebetalare.
Med beaktande av just denna omständighet
måste man fråga sig varför
den som betalar folkpensionspremier
skall drabbas av en sådan bestämmelse
som den nu föreslagna. Om en medborgare
med tillräckligt stora tillgångar
vill teckna en pensionsförsäkring, där
premierna många gånger kan tänkas
belöpa sig till mycket stora belopp, är
han berättigad att dra av dessa premie -

kostnader. Varför skall den som betalar
avgifter till sin folkpension — som
dessutom är obligatorisk —- ställas i ett
sämre läge än den välsituerade som
köper sig en pensionsförsäkring i ett
vanligt svenskt försäkringsbolag? Detta
är förhållanden som inte utan skäl förvånar
många.

Det framhålles rätt ofta här i riksdagen
— i vart fall i utskotten — att
man inte kan ingripa i eller förekomma
en utredning som pågår. Här har vi nu
en pågående skatteberedning, vilken
dessutom, i motsats till vad som många
andra gånger varit fallet, även har meddelat
att den mycket snart kommer att
avlämna sitt förslag. Av vad som sipprat
ut från denna utredning att döma
kommer sannolikt en väsentlig omläggning
av hela vårt skattesystem att föreslås.
Då denna utredning på avgörande
principiella punkter också synes vara
enig, torde tidsmomentet inte komma
att bli alltför mycket fördröjt.

I avvaktan på denna skatteberednings
kommande förslag har under de senaste
åren många motioner avslagits här i
riksdagen. Mot detta torde inte vara så
mycket att erinra. I år tror jag inte att
något parti avlämnat någon motion som
berört det område varmed skatteberedningen
sysslar. Man har från alla håll
varit medveten om att ett förslag var att
förvänta samt med respekt för berörda
utredning avstått från motionerandet.
En sådan respekt som den rikdagsledamöterna
visat borde man med all rätt
ha haft anledning att vänta även från
finansdepartementets sida. Förhoppningarna
i det fallet liar emellertid
grumlats. Propositionen nr 18 tyder på
det. Vi kan dock från vårt håll inte
finna att förstakammarledamoten
Strängs propå om ingripande i en pågående
utredning skulle vara mera väsentlig
än om en annan riksdagsledamot
gjort densamma.

Från centerpartiets sida har vi vid
upprepade tillfällen framfört den uppfattningen
att folkpensionsavgiften skul -

30 Nr 11 Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

le avskaffas som finansieringsmetod för
folkpensionerna. Vi vill ännu en gång
understryka vårt krav på denna punkt.
Denna fråga torde sannolikt också komma
att avgöras i samband med behandlingen
av det väntade förslaget från allmänna
skatteberedningen.

Även i det avseendet synes det nu föreliggande
förslaget illa hamoniera
med tidigare vedertagna principer,
nämligen att man inte föregriper en arbetande
utrednings väntade förslag. Eller
är det finansministerns mening att
här utnyttja en möjlighet som kanske
inte återkommer, i fall det motsedda utredningsförslaget
föreskriver pensionspremiernas
avskaffande? Vi kan inte
finna att ett sådant förfaringssätt vare
sig rättsligt eller skattemässigt är försvarbart.

Med hänvisning till sålunda anförda
skäl hemställer jag, herr talman, i enlighet
med de principer som alltid varit
vägledande för bevillningsutskottet,
att denna Kungl. Maj:ts proposition nr
18 på grund av pågående utredning icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Jag yrkar följaktligen bifall till
den vid bevillningsutskottets betänkande
nr 10 fogade reservationen.

Herr HERMANSSON (k):

Herr talman! Borgerliga och socialdemokrater
i bevillningsutskottet är helt
överens om en sak, nämligen att nödvändiga
förstärkningar av statens inkomster
icke i första hand får ske genom
ökad beskattning av de stora förmögenheterna
och genom skatteuttag på
den kraftiga värdeökningen på aktier.

Den borgerliga inställningen är helt
konsekvent utifrån de klassintressen
som högern och folkpartiet företräder.
Däremot är det mera överraskande att
centerpartiet och särskilt socialdemokraterna
säger blankt nej till att pröva
denna väg. Hur var det med herr Hedlunds
uttalande nyligen om att man
borde pröva möjligheten att hårdare beskatta
höga inkomsttagare, stora förmö -

genhetsägare och bolag — var det bara
tal i luften eller låg det allvarliga avsikter
bakom? Eller är centerpartisterna i
bevillningsutskottet inte överens om
partiledarens synpunkter?

Socialdemokraternas inställning är
ännu mera anmärkningsvärd. »De rika
blir allt rikare» satte nyligen Stockholms-Tidningen
som rubrik över en ledarartikel.
LO-organet erinrade om att
kursvärdet för de börsnoterade aktierna
under år 1963 steg med 25 procent. Det
innebar en tillväxt av aktieägarnas förmögenhet
med drygt 4 miljarder kronor
på ett år. Stockholms-Tidningen sammanfattade: »Fortfarande

går en alltför stor del
av nationens samlade produktionsresultat
till att formera förmögenheterna för
ett fåtal. Det är ett för folkhemmet fundamentalt
problem, som de styrande
inte längre kan sluta ögonen för.»

»Vad gör regeringen?» frågade samma
tidning i ett följande inlägg. Den
erinrade om att aktieavkastningen är
särskilt gynnsamt behandlad vid beskattningen.
Vid femårigt aktieinnehav
slipper man realisationsvinstskatten,
varigenom hela kapitalökningen undgår
beskattning. För de stora aktieägarna är
det lätt ordnat genom att man periodiserar
försäljningarna efter skattegränserna.

»I ett samhälle som det svenska, där
vi beflitar oss om att hålla ordning på
skatteavdragen för de vanliga inkomsterna,
kan statsmakterna inte stå till
svars med att fullt öppna miljardinkomster
för ett privilegierat fåtal undgår beskattning.
» Det är ett citat ur Landsorganisationens
tidning. Jag tror inte
att bevillningsutskottets socialdemokratiska
ledamöter tagit tillräcklig hänsyn
till opinionen inom sitt eget parti och
bland de fackligt organiserade arbetarna,
när de icke vill pröva vägar för att
komma åt miljardvinsterna på fondbörsen.
Inte ens för en så enkel åtgärd
som att skärpa realisationsvinstbeskattningen
uttalar de någon sympati.

Onsdagen den 11 mars 19ti4 fm.

Nr 11

Upphävande av rätten till avdrag vid

Längre än till att avvisa de kommunistiska
förslagen sträcker sig emellertid
inte enigheten i bevillningsutskottet.
Den socialdemokratiska majoriteten
anför inte ett enda sakskiil för att
rätten att göra avdrag för folkpensionsavgiften
vid taxeringen skall avskaffas.
Såsom sakskäl kan nämligen svårligen
betraktas formuleringen att »vad motionärerna
anfört inte föranleder utskottet
att frånträda propositionsförslaget».
Eu sådan formulering kan göras av en
regering som tycker att den redan sagt
allt, men är knappast tillbörlig hos ett
riksdagsutskott som allsidigt skall pröva
alla ställda förslag. Man kan ju bibringas
uppfattningen att utskottets
prövning är rent formell.

Påståendet i utskottets betänkande att
»vid lägre inkomster avdragsrättens slopande
medför blott obetydliga förändringar
i skattebelastningen» är inte hållbart.
Skattehöjningar med 100—200 kronor
för vanliga arbetar- och tjänstemannainkomster
kan inte sägas vara
obetydliga. Och de kan på intet sätt försvaras
när regeringen samtidigt vill genomföra
skattelättnader för företagen
på sammanlagt 110 miljoner kronor.

Vi hävdar att den skattehöjning som
sker genom att man slopar avdragsrätten
för folkpensionsavgiften är oriktig
och onödig. Men vi har självfallet ännu
mindre sympatier för de borgerliga partiernas
förslag om skärpt konsumtionsbeskattning
och höjning av folkpensionsavgiften.
Vi har länge kritiserat nu
gällande ordning för uttagandet av folkpensionsavgiften,
som innebär att denna
verkar regressivt, d. v. s. hårdare
drabbar de mindre inkomsttagarna. Vi
har motionsvägen framfört att folkpensionsavgiften
liksom andra sociala avgifter
borde uttas på annat sätt. Det är
glädjande att skatteberedningen nu tagit
upp dessa tankegångar. Men det är
oförklarligt att man just i det läget vill
avskaffa avdragsrätten för folkpensionsavgiften.

Folkpartiets förslag att höja folkpen -

inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

sionsavgiften är orättfärdig. Finansministern
har helt rätt när han i propositionen
säger att en sådan avgiftshöjning
innebär en starkare belastning för
mindre inkomsttagare även i förhållande
till en allmän varuskatt. Folkpartiets
ställningstagande i denna fråga är
avslöjande för dess skattepolitiska linje.

Men inte heller de föreslagna skattehöjningarna
som borgerliga partier vill
ha på sprit, vin och tobak finns det
någon anledning att nu gå med på. Vi
tror inte det tjänar nykterhetsintresset
att på detta sätt använda spritskatterna
som ett dragspel. Alkoholbeskattningen
bör vara konsekvent och följa en linje,
inte ändras från år till år beroende på
det statsfinansiella läget.

Herr talman! Vi finner det beklagligt
att vi i första omgången tvingas samtidigt
som de borgerliga partierna säga
nej till regeringens förslag i en skattefråga.
Detta nej sägs dock från skilda
utgångspunkter, av oss därför att vi anser
regeringsförslaget orättvist mot de
vanliga löntagarna, av de borgerliga
därför att de inte anser regeringsförslaget
tillräckligt hårt mot löntagarna. Det
borde ha varit möjligt att få en vänstersamverkan
i skattefrågorna, men regeringen
har inte visat något intresse för
detta. Den löper därför risken att dess
förslag kan komma att falla.

Jag kan gärna göra det erkännandet
att regeringen rent formellt har ett tacksamt
läge. Det enda övriga partier har
gemensamt är att säga nej till regeringens
förslag, men de är inte på något sätt
eniga om vad man skall sätta i stället.
Regeringen kan med skäl spela på oppositionens
svaghet.

För vår del räknar vi oss inte in i
denna. Vi säger nej till regeringsförslaget
av samma skäl som många fackföreningsmän.
Vi tycker att man i stället
skall hårdare beskatta de rika. Det är
en ståndpunkt som står mycket längre
från de borgerliga än regeringslinjen.

Jag vill uttrycka en kritisk synpunkt
mot att inte alla de skattefrågor det här

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

gäller samlats till avgörande i en omgång.
Den enda motion som behandlats
i sin helhet är den kommunistiska. De
borgerliga förslagen är formellt delade
på skilda motioner, men reellt sammanhängande
och borde ha sammanförts
vid behandlingen. Det handlar ju om
alternativ till regeringens politik och
dessa borde i sin helhet ha ställts mot
varandra. Avgörandet borde helst också
ha sparats till dess det statsfinansiella
läget för året bättre kan överblickas.
Alla partier •— möjligen med undantag
för högern vars position förefaller tvivelaktig
— har emellertid förklarat sig
beredda att medverka vid sökandet av
nya statsinkomster. En sådan beredvillighet
borde ju göra en finansminister
glad.

Jag sade tidigare att regeringens position
formellt är gynnsam. Men detta
gäller bara formellt. Vad gäller innehållet
i dess skattepaket — jag räknar dit
också förslagen om lindring av företagsbeskattningen
— är det en svag politik,
som icke motsvarar vad löntagarna borde
kunna vänta sig av en socialdemokratisk
regering.

Det är inte nödvändigt att höja skatterna
för löntagarna på det sätt regeringen
föreslagit. Om det behövs en inkomstförstärkning
till statskassan är det
helt möjligt att ordna den på följande
fyra vägar:

1. Inställande av de skattelättnader
för företagen som regeringen i år vill
genomföra.

2. Besparingar på olika poster i budgeten,
framför allt i fråga om de militära
utgifterna. Jag vill erinra om de
krav som framställts inte endast från
vårt håll, utan även av folkpartister,
centerpartister och socialdemokrater.

3. ökat skatteuttag på de stora förmögenheterna,
som nu är mycket lågt
beskattade.

4. Någon form av skatteuttag på den
stora värdeökningen på aktier.

Herr talman! Jag yrkar, under punkt
A bifall till den i reservationen av herr

Stefanson m. fl. gjorda hemställan med
uteslutande av reservanternas motivering,
under punkt B, för det fall proposition
nr 18 avslås, bifall till motionerna
nr 369 i första kammaren och
nr 447 i andra kammaren.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Man hade tidigare en
känsla av att denna fråga skulle bli ett
av oppositionens stora slagnummer i
årets valrörelse. Men jag tycker mig
finna att entusiasmen har domnat av
en smula efter Dagens Nyheters ironiserande
över en opposition som har så
dåliga och futtiga alternativ. Detta är
ju ingen särskilt stor fråga, men man
har ändå gjort den till en stor politisk
fråga.

Herr talman! Tillåt mig understryka,
att utom högerpartiet tycks alla vara
överens om att statens inkomster måste
förstärkas. Såväl i kommunisternas,
folkpartiets och centerpartiets motioner
som i reservationen, vilken ju omfattar
även högermän, erkänns detta. I
centerpartiets motion framhålles att det
väsentliga synes vara att den statliga
upplåningen hålles tillbaka så långt som
möjligt. Det understrykes vidare, att
reformförslagen i budgeten är så angelägna
att de inte längre kan skjutas
på framtiden och att staten därför måste
tillföras en inkomstförstärkning. I
folkpartimotionen understrykes att pensionärernas
standardförbättring förutsätter
att medel anskaffas. Även utanför
riksdagen, inte minst bland våra
ekonomer, har de flesta rösterna höjts
för att det är nödvändigt att förstärka
statens inkomster. Så långt råder alltså
stor enighet, men inte om hur förstärkningen
skall ske. Man är emellertid
också enig om att propositionen
om avdragsrätten skall avslås — hur
det sedan än blir med förstärkningen.

Främst görs principiella invändningar,
men även dessa är differentierade
som vi hört. Kommunisterna är
principiellt emot folkpensionsavgifter

Onsdagen den 11 mars 1901 fm.

Nr 11

Upphävande av rätten till avdrag vid

över huvud taget därför att dessa verkar,
som de alldeles riktigt säger, regressivt
och drabbar mindre inkomsttagare
hårdare. Vi har här hört att
kommunisterna yrkar avslag och i stället
vill ta ut beloppet genom skärpt förmögenhetsskatt
och skatt på aktievärdesstegringen.
Utan att nu ta upp nådon
diskussion om dessa ting med
herr Hermansson — jag sympatiserar
kanske långa stycken med tanken att
här bör göras något — vill jag framhålla
att förmögenhetsskatten prövas av
skatteberedningens företagssektion. Jag
skulle tro att det ligger inom dess kompetensområde
att även pröva frågan om
skatt på stegring av aktievärdena. Det
går inte att i dagens situation besluta

1 dessa ting och få ut det belopp man
nu vill lia — det är ju komplicerade
frågor. Därför återstår såvitt jag kan
bedöma som den enklaste lösningen
vad jag här kommer att redogöra för.

Centerpartiet har ju länge yrkat på
avgifternas slopande och i stället föreslagit
skattefinansiering. Dessa synpunkter
understryks också i centerpartiets
motion, som herr Vigelsbo här bär
talat sig varm för.

Alla tre oppositionspartierna framhåller
emellertid, att avdragsrätten för
folkpensionsavgiften inte kan ses isolerad
från den skattemässiga behandlingen
av folkpensionsförmånerna. Då
de senare beskattas, kan man inte vara
med om att slopa avdragsrätten, sägs
det. Vidare hänvisar man till att riksdagen
inom snar framtid kommer att
ta ställning till skatteberedningens förslag
beträffande socialförsäkringens finansiering.

Detta är oppositionens huvudskäl för
avslagsyrkanden. Att det i viss män är
fråga om ett principiellt avsteg från
beskattning av pensionsförsäkringar i
vårt land skall jag ingalunda förneka.
Men jag säger i viss män, eftersom folkpensioneringen
inte längre är uppbyggd
efter samma grunder som enligt
den ursprungliga författningen. Pre 2

— Andra kammarens protokoll

inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

miereservsystemet beträffande folkpensioneringen
övergavs för ett 30-tal år
sedan, och i nu gällande lag om allmän
försäkring finns inte något direkt
försäkringsmässigt samband mellan
inbetalade avgifter och utgående
folkpensionsförmåner.

Folkpensionsavgiften kan numera,
som departementschefen framhåller,
ses mera som en allmän skatt, och det
är väl därför som framför allt centerpartister
talar om att man skall slopa
folkpensionsavgiften och i stället tillgripa
skattefinansiering. Trots att pensionsförmånerna
successivt har förbättrats
har avgifterna inte höjts i relation
därtill. Folkpensionerna utgår ju
också lika för alla i samma civilstånd
oavsett storleken av inbetalade avgifter.
Folkpensionsförmånerna är indexreglerade
och värdebeständiga. Också
däri skiljer de sig från all annan pensionsförsäkring.

Det bör också observeras att folkpensionsavgift
utgår även på inkomster
som underskrider ortsavdraget. I
motsats till statlig och kommunal skatt
i övrigt är den regressiv. De små och
medelstora inkomsttagarna erlägger relativt
högre avgifter. Det är också obestridligt
att folkpensionsbeloppen har
blivit större än vad de erlagda avgifterna
försäkringsmässigt motiverar.
Därför kan utskottet inte finna att slopandet
av avdragsrätten har något direkt
samband med skattskyldigheten
för utfallande pensionsförmåner.

Sedan kominer jag till reservanternas
andra argument. De säger att skatteberedningens
pågående översyn av
skattesystemet, som även inkluderar
frågan om socialförsäkringens finansiering,
bör avvaktas. Det har man tryckt
mycket starkt på. Reservanterna skriver
också att ett bifall till propositionen
skulle innebära ett olyckligt föregripande
av riksdagens kommande behandling
av de i skatteberedningens
prövning ingående spörsmålen. Det är
verkligen uppriktigt synd om reservan -

1964. Nr 11

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

terna! När de skrev detta, visste de
troligen inte om att partiledarna var
i färd med något så ovanligt och häpnadsväckande
som att tvinga ledamöterna
i en utredningskommitté att oberoende
av vad dessa själva tycker och
tänker enas om en viss lösning i denna
skattefråga.

I rättvisans namn bör det dock sägas
att högern förbehöll sig fria händer
därvidlag och överlät åt sin man
i beredningen att själv ta ståndpunkt
— även om jag inte tror att detta skedde
av parlamentariska eller moraliska
utan snarare av taktiska skäl. Därmed
kunde man kanske tacka broderpartierna
för sist från fyrstadskretsen.

Men om reservanterna å andra sidan
har vetat om dessa partitaktiska
manövrer på högre plan, eller om de
fortfarande vidhåller sin skrivning,
måste jag fråga om detta är ett större
och olvckligare föregripande av riksdagens
kommande behandling av dessa
frågor än vad avdragsrättens slopande
är. Ty med partiledaröverenskommelser
är ju riksdagen helt satt ur
spel. Vad partiledarna kommit överens
om skall ju till varje pris följas, om
vi skall gå efter tidigare praxis. Och
det tycker jag för min del vore fullständigt
oriktigt. Det vore ett ingripande
i utredningsarbetet som måste
skarpt fördömas, hur välment uppsåtet
än är.

Även om herr Gustafson i Göteborg
är belåten med tillskottet av partiledare
i skatteberedningen, så kan jag ändå
inte anse detta vara riktigt. Och jag
vill fråga er reservanter: Varför är ni
så finkänsliga i detta fall och tycker
att förslaget är så starkt ingripande i
skatteberedningens arbete, när beredningens
ledamöter ju tvingats föregripa
riksdagen på ett mycket värre sätt?
Bakom propositionens förslag ligger
ju ändå den Abjörnssonska utredningen,
vars förslag har varit ute på
remiss, även om det har blivit föremål
för kritik.

Såvitt jag förstår kommer avgifterna
nu att slopas på skattsedeln. Folkpartiet
skriver i sin motion att propositionen
innebär att principen om
avdragsrätt kastas över bord för 18
månader. Detta är alldeles riktigt. Men
det är inte så som man säger i motionen
att den sedan kommer att införas
igen. Avgiften försvinner som sagt från
skattsedeln. Och propositionens förslag
var ju aldrig avsett som något annat
än ett provisorium på kort sikt. Under
sådana förhållanden kan det inte
heller uppstå några påtagliga konsekvenser
vid beskattningen av de pensionsförmåner
som kommer att utgå
framdeles. Allt tal därom är kolossalt
överdrivet.

Reservanterna gör också gällande att
avdragsrättens slopande kommer att
betunga de små och medelstora inkomsttagarna
hårdast. Hur förhåller
det sig egentligen med den saken? Alla
är överens om att utgiftsökningarna
måste täckas av ökade statsinkomster.
De förslag som framkommit utanför
riksdagen har vanligen gått ut på en
höjning av pensionsavgifterna eller av
den indirekta beskattningen. Efter noggrann
prövning av alla alternativ har
regeringen dock inte kunnat föreslå
detta. Och att ändra på omsättningsskatten
vore väl att föregripa skatteberedningens
arbete. Beredningen har ju
hela skattesystemet under behandling,
alltså även utformningen av den indirekta
skatten. Den saken bör vara ganska
uppenbar.

En höjning av avgifterna skulle obestridligen
drabba regressivt och orättvist.
Enklast och mest rättvis samt minst
ingripande i skatteberedningens prövning
måste därför vara att slopa avddragsrätten.
Jag vill starkt understryka
att alla pensionärer då går fria, eftersom
de inte betalar någon avgift.

Det intressanta i detta sammanhang
är emellertid att herr Gustafson i Göteborg
inte framlade något alternativ
—• åtminstone inte som jag kunde upp -

Onsdagen den il mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag

fatta; om jag misstar mig där, ber jag
om ursäkt ■—• lika litet som herr Magnusson
i Borås. Vad föreslår oppositionen?
Jo, centerpartiet vill höja skatten
på vin och sprit samt öka priset
på cigarretter med 2 öre per styck.
Folkpartiet vill höja folkpensionsavgiften
från 4 till 5 procent och föreslår
även en ökning av cigarrettpriset med
1 öre per styck. Högern föreslår ingenting.
Högern är inte alls att lita på numera.
Den har frångått sin stramare
linje som innebar att utgifterna skall
täckas och att det skall vara en riktig
balans i statens affärer. Höjning av
priserna på sprit och cigarretter betyder
ju att man låter en viss grupp av
konsumenter betala höjningen av pensioner
och barnbidrag. Det är ju inte
fråga om nykterhetspolitisk höjning, så
detta kan vi inte vara med om. Det kan
inte vara riktigt att man, när man beslutar
en reform av allmän karaktär,
skall låta en viss kategori av konsumenter
betala kalaset.

Herr talman! Då det i tidningspressen
skrivits så mycket om regeringens
manipulationer med propositionens remittering
till utskottet kanske det kan
vara av intresse med upplysningen, att
folkpartiets reservanter i bevillningsutskottet
yrkade på att dessa motioner
om höjning av priserna på sprit och
vin samt cigarretter icke skulle tas upp
till behandling. Tidningspressen har
alltså förts bakom ljuset i denna fråga.
Att sedan motionerna om höjning av
folkpensionsavgiften har gått till ett
annat utskott är helt enligt riksdagsordningen.
Bevillningsutskottet har, såvitt
jag förstår, ingen kompetens att
syssla med en sådan fråga. Man vill
helt enkelt inte inom utskottet få sina
alternativ diskuterade.

När man nu talar om att remissinstanserna
så starkt kritiserat den
Åbjörnssonska utredningen, tycker jag
att man skall vara litet försiktigare. För
det första gäller det dagens situation
och det budgetläge vi nu har och för

Nr It

vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

det andra har vi att ta ställning till de
alternativ som här presenterats. Det är
inte bara så, att man har att välja mellan
att avslå propositionen eller att
inte göra någon skattehöjning alls. Alla
utom högern är ense om att vi måste
tillgripa detta, och då blir det fråga
om att välja ett alternativ.

Det är obestridligt att en höjning av
folkpensionsavgiften skulle betyda eu
hårdare belastning för inkomsttagare
med låga inkomster. Även alla de som
har inkomster som ligger något över
ortsavdraget får nämligen, utom folkpensionärerna
— vilket jag tror att jag
sagt tidigare — betala avgifter. Ta t. ex.
den av motionärerna omtalade inkomsttagaren
som har 8 000 kronor i beskattningsbart
belopp. Man försöker då att
snillrikt räkna ut att denne skall få eu
högre belastning än en person med
större inkomst. Ja, räkna ut vad denne
får i form av slopad avdragsrätt för att
inte tala om vad han får betala på
grund av höjning av spritpriset! I detta
sammanhang bortser jag härifrån,
men om vi höjer folkpensionsavgiften
måste det bli 125 kronor minus 33 kronor
i kommunal- och statlig skatt. Det
blir i varje fall en större höjning av
denna än när avdragsrätten slopas.
Inga aldrig så snillrika beräkningar
kan undanskymma det faktum att det
blir en ökad belastning på små och medelstora
inkomster jämfört med övriga.

Herr talman! Jag tror att jag i detta
sammanhang ändå skall ta mig friheten
att nämna några siffror, då det kan vara
nödvändigt för sammanhanget, även
om de tidigare nämnts. En inkomsttagare
med 10 000 kronors inkomst betalar
nu i nettoavgift med tillämpande av
avdragsrätten 305 kronor. Den som har
12 000 kronor betalar 362 kronor. Vid
15 000 kronors inkomst blir avgiften
449 kronor, vid 18 000 kronor 535 kronor.
Men för en person som har 25 000
kronors inkomst sjunker avgiften till
420 kronor. Vid 50 000 kronors inkomst
blir avgiften 342 kronor, vid 75 000

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

kronor 312 kronor. Har vederbörande
100 000 kronors inkomst blir avgiften
276 kronor och har han 200 000 kronor
blir avgiften 210 kronor. Den som har
eu inkomst på 200 000 kronor betalar
alltså hälften så hög avgift som den som
har en inkomst på 10 000 kronor. Detta
är ett enkelt faktum som det inte går
att trolla bort.

Beträffande kommunalskatten är det
väl ingen som tror på någon sänkning
— i varje fall inte någon kommunalman
som känner förhållandena. Det är
så stora projekt som väntar ute i kommuner
och landsting att detta förmodligen
är uteslutet. Kommunalskatten är
ett problem, och ett slopande av avdragsrätten
kommer sålunda att resultera
i samma höjning för alla inkomsttagare
som kommer upp till en inkomst
vid vilken avgiften är 600 kronor. Var
och en kan sedan räkna ut vad det betyder
med hänsyn till utdebiteringen i
de olika kommunerna. Utfallet blir naturligtvis
beroende av hur hög utdebiteringen
är inom kommunen och hur
många de skattebetalare är som betalar
avgift. I de kommuner som har ett stort
antal avgiftsbetalare kommer naturligtvis
skatteunderlaget att öka relativt mera
än i kommuner som har färre avgiftsbetalande.

Jag vill, herr talman, understryka att
detta är ett provisorium och att det av
allt att döma kommer att upphöra om
ett och ett halvt år efter partiledarnas
uppgörelse. Då kan det inte heller, som
jag sade, få några konsekvenser att tala
om för folkpensionsförmånernas beskattning,
vilket propositionen så starkt
understrukit. Så när allt kommer omkring
är detta det lindrigaste och för
det stora flertalet skattebetalare gynnsammaste
sättet att ta in de belopp
det här är fråga om utan att det behöver
bli några principiella prejudikat.

Herr talman! Med detta ber jag få
yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Brandt har observerat,
att ledamöter av skatteberedningen
uppträtt inför allmänheten i radio
och television samt på annat sätt för
att motivera sina ställningstaganden.
Han har dock inte sett mig uppträda i
detta sammanhang. Med anledning av
att herr Brandt berättat sagor om skatteberedningen,
kanske jag får tala om
för honom att jag på det område det
var fråga om tagit min ställning i skatteberedningen
innan partiledardiskussionerna
började. Jag hade gjort detta
av motiv, som jag inte kommer att redovisa
nu utan skall redogöra för senare.

Vidare sade herr Brandt, att skatteberedningen
kommer att lägga fram ett
förslag, som innebär att det i fortsättningen
inte skulle bli aktuellt med några
pensionsavgifter på skattsedeln. Detta
var verkligen ett sensationellt meddelande.
Jag undrar varifrån herr
Brandt fått denna upplysning?

Herr Brandt menade att det alternativ,
som lagts fram från folkpartihåll
om en höjning av folkpensionsavgiften,
skulle komma att drabba skattebetalarna
hårt. För det första vill jag säga att
det inte alls kommer att drabba folkpensionärerna,
eftersom dessa inte betalar
någon sådan avgift. Eftersom för
det andra finansministerns förslag också
gäller kommunalbeskattningen —
och det vill jag särskilt påpeka för herr
Hermansson, som uttalat att vårt förslag
skulle vara avslöjande för folkpartiet
— kommer det för löntagarna i
samtliga inkomstgrupper att innebära
en större belastning än folkpartiets förslag
medför. Det säger väl tillräckligt
i detta sammanhang.

Vidare framhåller herr Brandt, att finansministerns
förslag inte skulle innebära
något föregripande av utredningens
resultat, eftersom det bara skulle
gälla i 18 månader. Att behålla avdragsrätten
skulle därför vara felaktigt.

Onsdagen den 11 mars 1904 fm.

Nr 11

Upphävande av rätten till avdrag vid

Men om man nu för att få ett rationellt
skattesystem om 18 månader måste skapa
bestämmelser, som innebär ett återinförande
av avdragsrätten för socialförsäkringsavgifterna,
vad blir det då
kvar av alla herr Brandts vackra argument?
Nej, allt det som sagts från herr
Brandts sida visar, att det förslag som
framlagts av finansministern på denna
punkt är en olycklig improvisation. Det
finns andra alternativ för att åstadkomma
den nödvändiga förstärkningen av
budgeten.

Herr MAGNUSSON i Borås (h) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Brandt sade att
detta inte är någon särskilt stor fråga.
Nej, det beror självfallet på hur man
bedömer den. Jag anser emellertid för
min del att det för skattebetalarna i
vårt land är en stor fråga, när det rör
sig om en ny belastning på cirka 500
miljoner kronor om året.

Det är samtidigt en stor fråga av den
anledningen att man bryter med en
gammal princip, nämligen att i den
mån premierna till ett försäkringssystem
är avdragsgilla, skall pensionen
bli föremål för beskattning, och omvänt
att pensionen icke skall beskattas
för den händelse att premierna icke är
avdragsgilla.

Med anledning av herr Brandts försök
att göra gällande att det nu inte
skulle vara fråga om avgifter till ett
försäkringssystem vill jag rekommendera
herr Brandt att något titta på de
remissyttranden, som är fogade til! den
utredning vilken gjordes för ett par år
sedan i dessa frågor av herr Äbjörnsson.
Där framgår nämligen mycket tydligt
att så är förhållandet av bl. a. Socialstyrelsens
yttrande — och även flera
av de övriga remissyttrandena har
tydligt och klart uttalat sig i samma
riktning: »Socialstyrelsen delar inte utredningsmannens
uppfattning att pensionsavgiften
sådan den i dag är utformad
skulle kunna betraktas som en

inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

skatt. Motiveringen för avgiften har
såsom inledningsvis framhållits varit av
försäkringsmässig natur.» .lag skulle
kunna trötta kammaren med att läsa
upp ytterligare sådana uttalanden.

I frågan huruvida denna förändring
av skattesystemet hårdast kommer att
drabba de små och medelstora inkomsttagarna
— vilket jag påstod i mitt första
anförande — ber jag återigen, herr
Brandt, att få hänvisa till de siffror jag
då nämnde. Herr Brandt påstår, att det
inte finns någon kommunalman i vårt
land som skulle kunna tänka sig att
sänka kommunalskatten. Nej, men just
det förslag som vi nu kommer att genomföra
innebär antingen att kommunalskatten
sänkes eller att en höjning
av denna reduceras, och detta får exakt
samma verkningar som jag tidigare angivit.

Slutligen ber jag, herr talman, tacksamt
att få notera att herr Brandt undantog
högerpartiet och dess ledare,
när han sökte beskylla oppositionspartierna
i vårt land för inblandning i utredningsväsendet.
Personligen hyser
jag den uppfattningen, att detta förslag
från skatteberedningen naturligtvis i
vanlig ordning skall bli föremål för remissbehandling,
varefter man skall ta
vederbörlig hänsyn till de yttranden
som avgivits. Detta tycker jag även finansministern
skulle kunna tänka på.

Herr VIGELSBO (ep) kort genmäle:

Herr talman! Utskottsmajoriteten och
reservanterna är överens om att statens
inkomster måste förstärkas. Från
vårt håll har vi också i ett alternativt
förslag anvisat möjligheter till en sådan
förstärkning utan att det går ut över
dem som betalar pensionsavgifter. Vi
har i bevillningsutskottet varit ense om
att de alternativa förslagen skall behandlas
av riksdagen i annan ordning.

Herr Brandt gjorde ett anmärkningsvärt
medgivande när han sade att den
föreliggande propositionens förslag innebär
ett principiellt avsteg från gäl -

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

lande praxis. På den punkten är vi också
ense. Det innebär då att reservationen
innehåller det principiellt riktiga
förslaget, och jag hoppas att alla i denna
kammare som håller på principerna
skall stödja reservationen vid voteringen.

När det gäller partiledarnas påstådda
ingripande i utredningsarbetet måste
jag säga, att vår ledamot i utredningen
alltid hävdat den uppfattningen att
socialkostnaderna bör finansieras skattevägen.
Jag skulle tro att vår partiledare
inte lagt sig i behandlingen av
denna fråga i utredningen, utan vår ledamot
i skatteberedningen har självständigt
tagit ställning. Samtliga tre
borgerliga partier har nu deklarerat
att deras partiledare inte ingripit. Följaktligen
återstår det bara en partiledare
som inte gjort någon deklaration, huruvida
han haft sitt finger med i spelet
eller inte. Den saken kan vi alltså
inte bedöma.

Herr HERMANSSON (k) kort genmäle: Herr

talman! Jag är glad över herr
Brandts uttalande att han för sin del
i långa stycken sympatiserar med de
skatteförslag vi framlagt. Jag hoppas
att denna sympati, som den socialdemokratiske
talesmannen för bevillningsutskottet
gav uttryck för, i fortsättningen
ger direkta resultat i skattepolitiken.
Om det kunde vinnas enighet
kring en, låt mig kalla det vänsterlinje
i skattepolitiken, skulle det vara mycket
värdefullt, och jag vill bara uttala
förhoppningen att en sådan enighet
skall kunna utvecklas efter det uttalande
herr Brandt här gjort.

Hans argument var emellertid att man
nu inte kunde göra någonting på dessa
vägar; frågan om förmögenhetsskatten
prövas av skatteberedningen, och han
trodde att även frågan om beskattning
av aktievinsterna prövas av utredningen
— om detta stämmer vet jag
inte. Man skulle alltså inte kunna fä

fram några pengar av ett beslut som
fattas i dag. Jag tror inte detta är riktigt.
Förmögenhetsskatten uppgick 1962
till 227 miljoner kronor. Det utgör bara
0,6 procent av den beskattningsbara
förmögenheten. Om man höjde den genomsnittliga
skatteprocenten till 1,2,
skulle man få in nästan lika mycket i
ökade skatter till statskassan som finansministern
får genom att slopa avdragsrätten
för folkpensionsavgiften.
Och ett sådan beslut är det ju möjligt
att fatta i dag eller senare under riksdagssessionen.
Frågan är alltså: Vilka
skall betala de ökade utgifterna? Skall
de stora förmögenhetsägarna göra det
eller skall löntagarna göra det?

Även när det gäller frågan om skatt
på aktievinsterna borde det vara möjligt
att göra någonting. De tekniska
svårigheterna att ta ut skatt på aktievinsterna
kan nog övervinnas. Jag vädjade
redan i remissdebatten till finansministern
att låta undersöka denna
fråga, och han kan måhända nu ge besked
om hur denna undersökning utfallit.
Om man för dagen inte kan fatta
beslut om annat än en engångsavgift,
så har vi för vår del ingenting emot
ett sådant beslut. Regeringens förslag
beträffande avdragsrätten för folkpensionsavgiften
sägs ju också vara en tillfällig
sak.

Det är märkligt att man har den inställningen
på många håll, att de stora
förmögenhetsökningarna och värdeökningarna
på aktierna på något sätt
skulle vara tabu i debatten. Jag erinrar
mig hur det var efter kriget. Under
själva krigsåren beslöt riksdagen, att
man skulle ta ut en engångsskatt på
stora förmögenheter. Men när det kom
till kritan ville de övriga partierna inte
vara med om detta; givna löften sveks.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Det spelar ju ingen
större roll, höll jag på att säga, vilken
inställning herr Gustafson i Göteborg
hade i skatteberedningen och inte hel -

Onsdagen den 11 mars 1904 fm. Nr 11

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

ler vilken inställning herr Sundin hade.
Jag tryckte på det faktum att partiledarna
ingripit i kommitténs arbete,
och jag kan inte ta tillbaka någonting
av vad jag sade förrän jag får eu redogörelse
för hur det verkligen ligger till.
Efter de informationer man nu har kan
jag inte ta någon annan ståndpunkt
än jag gjort.

.Tåg sade i mitt anförande att om avgifterna
kommer att tas bort från skattsedeln
— om man får tro vad tidningarna
skrivit blir det så, men det är ju
en hemlighet ännu så länge — blir det
väl närmast så att löntagarnas avgifter
skall inbetalas av arbetsgivarna. Får
herr Sundin sin vilja igenom i skatteberedningen,
blir det över huvud taget
inga avgifter på skattsedlarna, utan
socialförsäkringarna kommer att finansieras
på annat sätt skattevägen.

Herr Gustafson säger att jag påstått
att det väl inte är något ingripande i
skatteberedningens arbete att herr
Sträng föreslagit ett slopande av denna
avdragsrätt. Det har jag inte sagt. Jag
har sagt att detta ingripande måtte väl
vara mycket mindre än det stora ingripande
som skett genom att partiledarna
ingriper och kanske binder riksdagen
i mycket större utsträckning.

Herr Magnusson i Borås håller fortfarande
på att det kommer att bli en
större skatteskärpning för de mindre
inkomsttagarna när det gäller kommunalskatten.
Ja, om högern får sin vilja
igenom, blir det inte någon som helst
skattehöjning, och man får då ta risken
av en försämring av statens finanser.
Men om man skall vidta någon
åtgärd och har att välja mellan regeringens
förslag och de alternativ som
oppositionen presenterat, ger de alternativa
förslagen en försämring jämfört
med regeringens förslag.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Brand! lyder rådet
att man skall tala om någonting

annat när man liar svårt med argumenten.
Han talar väldigt mycket om
vad som hänt i skatteberedningen i
stället för att koncentrera sig på den
fråga vi i dag har att behandla. Han
har ännu inte sagt ett enda ord i den
viktiga huvudfrågan: Varför skall man
ta bort avdragsrätten för folkpensionsavgifterna
men lämna kvar avdragsrätten
för sjukförsäkringsavgifter och alla
andra avdrag? Det vore intressant att få
upplysning om detta, och därvidlag väntar
jag på ytterligare besked från finansministern.

Herr MAGNUSSON i Borås (h) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Brand! säger att
om högern fick som den ville skulle
det inte bli någon skattehöjning alls.
Det är en alldeles riktig tolkning, herr
Brand!, men det betyder inte, herr
Brandt, att högerpartiet inte kommer
att se till att det finns budgetbalans.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan ju inte begära
att herr Gustafson i Göteborg skall lyssna
till vad jag säger. Men att påstå att
jag inte sagt någonting om varför man
skall slopa avdragsrätten beträffande
folkpensionsavgifterna men inte beträffande
sjukförsäkringsavgifterna är alldeles
felaktigt. Jag använde tre minuter
minst till att förklara skillnaden
mellan folkpensionsavgiften å ena sidan
och övriga avgifter å den andra. Jag
påpekade att pensionerna var desamma
för alla oavsett vilka avgifter de
betalat och att man redan för trettio
år sedan hade frångått premiereservsystemet
i fråga om folkpensioneringen.

Det finns ingen anledning för mig,
herr talman, att nu upprepa vad jag
sade tidigare, men jag vill bestämt vederlägga
påståendet att jag inte skulle
ha nämnt någonting om detta när jag
i själva verket tog ganska lång tid, kanske
för lång tid, i anspråk för att klarlägga
dessa sammanhang.

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Herr Brandt meddelade
i sitt första inlägg att bevillningsutskottet
efter en framställning från
oppositionens sida hade enat sig om
att de alternativa förslag till inkomstförstärkning
som framlagts av centerpartiet,
folkpartiet och kommunistiska
partiet icke skulle behandlas i samband
med regeringsförslaget i dag utan
av vissa tekniska och andra skäl först
litet senare. På sätt och vis beklagar
jag litet grand att man bestämt sig för
den behandlingsordningen. Hela problemet
blir ju litet ensidigt belyst om
man bara skall tala om regeringsförslaget
och inte nämna de andra förslagen,
eftersom det tycks finnas en ganska
bestämd majoritet i riksdagen föluppfattningen
att en inkomstförstärkning
är nödvändig, medan meningarna
däremot delar sig om hur den skall
åstadkommas. Det provisorium som vi
i dag debatterar kommer att bli väl ensidigt
belyst om man inte samtidigt berör
de förslag som skulle ersätta regeringsförslaget.
Herr Brandt har berört
dem, och jag skall därför endast som
hastigast repetera vad de innebär.

Det kommunistiska partiet vill skapa
den erforderliga inkomsten genom att
böja aktiebeskattningen och förmögenhetsbeskattningen.
Centerpartiet har
valt vägen att höja priset på sprit, vin
och tobak, folkpartiet föredrar en avgiftshöjning
från 4 till 5 procent och
höjt pris på cigarretter, och högerpartiet
säger om jag har förstått rätt nej
till alla former av inkomstförstärkning.
Som herr Hermansson sade: Det är
fyra partier, fyra förslag och fyra uppfattningar.

Om man skall försöka göra en jämförande
bedömning kan vi mycket hastigt
gå förbi högerförslaget. Man kan ju inte
granska högerns förslag till inkomstförstärkning
eftersom högern inte vill
göra någon inkomstförstärkning alls.

Om jag ser på det kommunistiska

förslaget — herr Hermansson har i två
inlägg lagt ut texten under debatten
— så finner vi att kommunisterna vill
höja skatten på förmögenhet och införa
en skärpt aktievärdesbeskattning.
Om jag tar det sista först kan jag påpeka
att vi har beskattning av avkastningarna
på aktierna. Vi har för dagen
en hög aktiekurs. Avkastningen däremot
på aktierna sedd mot gällande börskurser
är relativt låg, och följaktligen är
aktieköp inte i och för sig någon attraktiv
placering om jag inte bedömer det
i dess sammanhang med eventuella
fondemissioner eller prisfavorisering
vid nyemissioner. Vi har alltså en beskattning
av avkastningen på aktierna.
Vi har vidare en beskattning på den förmögenhetsökning
som kursvärdesstegringen
åstadkommer.

Man kan ha uppfattningen att den
nuvarande förmögenhetsbeskattningen
är för låg; jag skall inte deklarera någon
personlig uppfattning på den punkten.
Jag vet att man inom skattekommittén
även diskuterar förmögenhetsbeskattningen,
men jag skulle bli ganska
förvånad om man kommer fram till ett
förslag om en skärpning totalt sett av
den nu gällande förmögenhetsbeskattningen.
Man kan naturligtvis tänka sig
vissa omjusteringar med ytterligare
lättnader för de smärre förmögenheterna
och en skärpning för de större förmögenheterna.
Jag vet inte hur skattekommittén
resonerar i det fallet, men
jag tror inte det finns anledning förvänta
sig att man där är beredd att
skaffa finansministern ett par hundra
nya miljoner den vägen. Det är också
möjligt att en dylik skärpning skulle
leda till en beskattning som får karaktär
av en viss konfiskation. Att det
skulle medföra alldeles specifika problem
bör man inte sticka under stol
med.

Vad som emellertid föresvävar herr
Hermansson är en beskattning av själva
värdeökningen, d. v. s. en skärpt realisationsvinstbeskattning,
om jag får

Onsdagen den 11 mars 1904 fm.

Nr 11

Upphävande av rätten till avdrag vid

uttrycka mig så. Herr Hermansson hänvisar
till en artikel i Stockholms-Tidningen.
Också jag har läst den artikeln.
Det har skrivits artiklar om denna sak
i både Stockholms-Tidningen, Dagens
Nyheter och åtskilliga andra tidningar
runt om i landet, vilka framfört synpunkter
för och emot en skärpt realisationsvinstbeskattning.

Jag har kanske någon gång frågat
mig vad det kan finnas för anledning
att ha olika tidsperioder för realisationsvinstbeskattningen
när det gäller
egnahem och fastigheter respektive aktier.
Det låg åtskilligt av värde i Stockholms-Tidningens
ledarartikel, även
om jag tycker att den i långa stycken
var överdriven och onyanserad. Frågan
om förmögenhetsställning via aktieinnehav
är emellertid föremål för vissa bedömningar
i den s. k. maktkoncentrationsutredningen.
Jag skulle tro att vi
därifrån får ett källmaterial som kan
ligga till grund för fortsatta bedömningar
och överväganden.

Men vad som är avgörande, i varje
fall om man ser fiskalt på det hela, är
inte den tillfälliga kursuppgången på
börsen. När man skall bygga upp en
inkomstpolitik för framtiden gäller det
att ha ett skatteunderlag som har karaktären
av ett bestående skatteunderlag.
Man kan, som det många gånger
har sagts, göra tankeexperimentet att
alla som kan sälja t. ex. aktier skulle
sälja dessa. Då är det mycket troligt
att effekten blev att börskurserna snabbt
sjönk. Därmed var också underlaget
för beskattningen eliminerat. Skall man
bygga upp en inkomstpolitik bör man
följaktligen ha mera pålitliga grunder
än en eventuell kursstegring som i
andra tider kan efterföljas av en motsatt
utveckling.

Men jag erkänner, och det gör jag
gärna, att vi här har ett problem. Vi
får så småningom visst material för
att bedöma frågan litet mera ingående,
och en sådan bedömning kommer självfallet
att äga rum. Jag skulle därför
2* — Andra kammarens protokoll 196-1.

inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

kunna ansluta mig till vad som tidigare
sagts i debatten, nämligen att dessa
tankegångar inte eliminerar dagens
problem och bekymmer. Det giiller här
en fråga på längre sikt.

Enligt centerpartiets alternativa förslag
skall inkomstförstärkningen frambringas
genom höjning av priserna på
sprit och cigarretter. Dessa båda varuslag
skall i runda tal svara för hälften
var av denna inkomstförstärkning. Vad
gäller spriten har jag vid flera tillfällen
försökt ge till känna min personliga
uppfattning. Jag menar att det
skall finnas andra kriterier än de fiskala
för att man skall justera spritpriserna.
Jag är medveten om att vi gjorde
ett undantag från denna princip 1958
då det gällde att skaffa fram pengar för
att finansiera försvarets kostnader enligt
den s. k. försvarsuppgörelsen. I det
fallet fick de fiskala synpunkterna vara
avgörande, och vi skaffade där inkomstförstärkningen
genom prisökningar pa
både sprit, bensin, läskedrycker, cigarretter
och vad vi i övrigt kunde hitta
på. Men i princip är det andra värderingar
som skall ligga till grund för
spritprishöjningarna, bl. a. utvecklingen
i fråga om det svenska folkets konsumtionsvanor
på spritens område. Man
får här även ta hänsyn till sådana banala
ting som fylleristatistik och annat.
Den avgörande frågan är naturligtvis
huruvida spritpriserna följer med i den
allmänna pris- och inkomstutvecklingen
eller om de släpar efter så att spriten
blir relativt billigare än andra varor,
vilket naturligtvis inte är särdeles
gynnsamt sett ur folknykterhetens synpunkt.

Vi gjorde alla dessa bedömningar för
ett år sedan, och de resulterade i en
skärpning av spritbeskattningen. Vad
som hänt därefter ger i och för sig inte
anledning till att genomföra ytterligare
höjningar av spritpriserna.

•lag har vid något tillfälle sagt, och
jag kan upprepa det här, att när det
gäller en vara som kostar 1 krona och
Xr It

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

50 öre per helflaska i tillverkning och
distribution och sedan säljs över disk
för 25 kronor har man ett uttryck för
att det inte är de fiskala motiveringarna
som har föranlett denna väldiga
prisspänning utan att det är andra motiveringar
som legat bakom. Jag tycker
att man så långt möjligt skall hålla fast
vid dessa andra motiveringar.

Folkpartiet har följt centerpartiet en
bit på vägen i fråga om prishöjning på
cigarretter, men det är väl en mindre
detalj i det hela. När man som motiv
för en prishöjning på cigarretter anför
att man tror sig ha funnit ett klart samband
mellan cancerfrekvensen och cigarrettkonsumtionen,
skulle jag naturligtvis
kunna göra den kommentaren
att man med förslaget velat åstadkomma
ett pris, som klart och tydligt dämpar
ned konsumtionen. Det kan finnas medicinska
skäl och synpunkter för detta.
Jag är emellertid inte sakkunnig och
skall inte inveckla mig i någon debatt
på detta område, men då bör man penningmässigt
sett inte vara så djärv med
själva inkomstberäkningen, om man vill
ha logik i själva ståndpunkten.

Folkpartiet vill ta ut sina egentliga
pengar genom en höjning av folkpensionsavgiften
från 4 till 5 procent. Jag
har tidigare exemplifierat vad det innebär,
och även utskottets talesman har
under dagens debatt anfört dessa siffror.
Jag skall inte ytterligare pressa
kammarens tålamod med att upprepa
denna sifferjämförelse. Jag vill säga något
mera principiellt om den diskussion
som förts här.

När man gör gällande att finansministern
inte lämnat en alldeles korrekt
redovisning därför att han bortsett ifrån
effekten på kommunalskatten, har man
inte tagit hänsyn till att om kommunalskatten
är riktigt avvägd i dag, skulle
en sådan förstärkning av skatteunderlaget
som regeringsförslaget innebär
föranleda en viss minskning av den
kommunala utdebiteringen, förslagsvis
40—50 öre per skattekrona. Är det däremot
så att man har den uppfattning -

en att den kommunala ekonomien är så
hårt pressad — jag tror att det finns
starka skäl för den uppfattningen —
att man inte kommer att utnyttja detta
till en skattesänkning utan i stället utnyttja
det hela såsom en förstärkt kommunalskatt,
är det klart att mina siffror
blir större. Eftersom det vore orättvist
mot våra värderade kommunalmän
att beskylla dem för att i onödan sitta
och beskatta kommunmedborgarna i sådana
fall där man inte behöver ta ut
någon ökad kommunalskatt, är det då
klart att regeringens förslag ersätter en
i annat fall ofrånkomlig kommunal
skattehöjning. Därför bör en kommunal
skattehöjning rimligtvis också läggas
till de siffror som folkpartiets förslag
kommer att innebära. Då kvarstår såsom
ett resultat av de genomförda beräkningarna
att regeringsförslaget är
skonsammare för de inkomsttagargrupper,
som ligger inom de lägre årsinkomsterna.
Folkpartiets förslag är å
andra sidan skonsammare för de inkomstagare,
som har det bättre. Man
kommer aldrig ifrån detta.

När man kritiserar regeringsförslaget
som — det skall jag villigt erkänna
— naturligtvis bygger på det sakkunnigförslag
som regeringsrådet Åbjörnsson
lade fram år 1958, om jag minns
rätt, har man helt enkelt bara knippat
ihop det hela och sagt att det var så
många som var negativa och att det
var flera som var negativa än som var
positiva i remissvaren. Det är emellertid
rätt intressant att konstatera att just
kommunförbunden, som gavs möjlighet
att yttra sig om det förslaget, föredrog
regeringsförslagets princip. De föredrog
att man slopade avdragsrätten, och det
begriper jag mycket väl, därför att regeringsförslaget
innebär en förstärkning
av det kommunala skatteunderlaget.
En höjning av pensionsavgiften
skulle å andra sidan innebära en försvagning
av det kommunala skatteunderlaget.
Däri ligger den väsentliga
skillnaden.

Vi står i dag inför den situationen

Onsdagen den 11 mars 1901 fm.

Nr 11

Upphävande av rätten till avdrag

att vi har lika många uppfattningar som
vi har partier. De fyra oppositionspartierna
har härvidlag diametralt olika
uppfattningar. Tyvärr kan vi inte pröva
alla alternativ i deras sammanhang,
utan vi har att pröva regeringsförslaget
mot det gemensamma avslagsyrkande
som alla partier inleder sina alternativa
förslag med. Detta har medfört att
vi har kommit i den ganska intressanta
situationen att herr Hermansson från
det kommunistiska partiet, som ju har
möjlighet att värdera de olika förslagen,
folkpartiets, centerpartiets och regeringens
-— han kan naturligtvis värdera
sitt eget förslag högst, och det gör
han väl, även om han är medveten om
att han näppeligen har någon chans att
få någon röst utöver sina egna partivänners
för det — deklarerar att han
anser regeringens förslag vara det minst
onda, om jag fattade honom rätt. Samtidigt
har han glädjen att inregistrera
en enhällig uppslutning från de borgerliga
ledamöterna i bevillningsutskottet,
vilka tillstyrker hans motion i det avsnitt,
där han yrkar avslag på det ändå
mest tolerabla av de tre alternativ som
han här har att ta ställning till. Det är
en mycket underlig situation, men det
är herr Hermanssons sak att klara sig
ur den. Jag skall helt avstå från att ge
några rekommendationer på den punkten.

Jag vill emellertid ta upp ytterligare
ett par av de mera prinicipiella synpunkterna
på problemet. 1 oppositionens
inlägg och motioner har man
starkt understrukit att eftersom folkpensionen
är en försäkringsmässig förmån,
skall man inte eliminera avdragsrätten
för avgifter, eftersom detta strider
mot vedertagna principer och vedertagen
praxis. Jag erkänner att då
man år 1913 beslutade sig för att införa
folkpensioneringen och drog upp
riktlinjerna för den, betraktade man
denna såsom en försäkringsmässig förmån,
grundad på traditionella försäkringsmässiga
premisser.

vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

Sedan har det där tunnats ut mer och
mer, och i dag är inte folkpensionen
längre en försäkring på samma sätt som
kapitalförsäkringar, frivilliga sjukförsäkringar
och andra typiska försäkringar.
Det karakteristiska för en försäkring
är ju att vederbörande själv avgör
om han skall försäkra sig och betala
för det eller om han skall låta bli,
men det karakteristiska för en skatt är
att man måste betala den vare sig man
vill eller inte — i annat fall kommer
skattmasen och driver in skatten. Ingen
människa i vårt land med någon beskattningsbar
inkomst har möjlighet att
avgöra om han skall försäkra sig för
en folkpension eller låta bli att försäkra
sig för en folkpension. Ingen har
möjlighet att säga att han vägrar betala.
Han blir försäkrad vare sig han vill
eller inte, han blir beskattad vare sig
han vill eller inte, och pengarna drivs
in. Där har man kriteriet på att det är
fråga om en skatt.

Vidare kan man säga att det skall
finnas ett givet förhållande mellan avgiften
för och förmånen av en försäkring.
Det saknas i fråga om folkpensionen.
Folkpensionen utgår som en i
långa stycken skattefinansierad social
rättighet, och om man genom en särskild
avgift uppehåller en fiktion av att
det är fråga om en premie, så är det —
det vill jag understryka —- bara en fiktion.

Jag tillåter mig att i detta sammanhang
citera några satser ur en motion i
andra kammaren 1962, där dessa frågor
belystes. Där sade man beträffande
den psykologiska betydelsen av en ökad
insikt om sambandet mellan kostnad
och förmån: »Skall ett sådant skäl tillmätas
någon avgörande betydelse måste
det uppenbarligen föreligga ett direkt
samband mellan avgift och förmån. En
sådan ordning är dock inte önskvärd
och inte heller möjlig. För den enskilde
är givetvis fördelningen på t. ex. avgifter,
kommunal inkomstskatt och statlig
inkomstskatt av synnerligen under -

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

ordnad betydelse. Det är den totala
skatte- och avgiftssumman som är av reellt
intresse.» Motionärerna menade att
man inte kan göra en uppdelning i skatter
och försäkringsavgifter när det gäller
folkpensionsavgiften.

De anförde vidare: »Påförandet av
t. ex. folkpensionsavgift medför ett omfattande
merarbete för skattemyndigheterna.
Ändå är dessa avgifter illusoriska
i den meningen att de efter uppbörden
inte särskiljes från skattemedlen utan
tillsammans med dessa inflyter till statskassan.
» Motionärerna förordade att de
grundläggande förmånerna inom socialförsäkringen,
däribland folkpensionen,
i fortsättningen helt borde skattefinansieras.
Och en statsskatt är, som alla vet,
icke avdragsgill. Denna motion, som hade
karaktären av partimotion, är underskriven
av centerpartiets ledare och andra
prominenta personer inom detta
parti.

Låt mig sedan, herr talman, även om
jag skall försöka att inte göra en så
lång utläggning som jag brukar, ändå
besvara ett par av de frågor som ställts
till mig under den gångna debatten. Jag
vill först göra en reflexion med anledning
av herr Vigelsbos anförande.

Herr Vigelsbo var indignerad — jag
menar spelat indignerad —- över att man
bär »kört över» skattekommittén, inte
tagit erforderlig hänsyn till att vi har
en skattekommitté som så småningom
kommer med sina förslag. Finansministern
skulle ha föregripit dessa förslag
genom att framlägga denna proposition
om slopande av avdragsrätten.

Jag lyssnar alltid med stor respekt
till herr Vigelsbo, men i dag måste jag
säga att han liade svårt att övertyga mig.
Det hände nämligen sent på hösten
1961, att herr Hedlund och jag slog
ihop ett skattepaket, som innebar ett
väsentligt större ingripande i skattekommitténs
arbete än vad det nu är
fråga om: ortsavdragen höjdes, progressiviteten
justerades, dyrortsgrupperingen
eliminerades och barnbidragen höj -

des. Jag avslöjar ingen hemlighet om
jag säger att både centerpartiets representant
i skattekommittén och herr Vigelsbo
—- och jag är tacksam mot honom
för det — var med och tillhandahöll
snöret när det här paketet slogs
in. Mot den bakgrunden tycker jag nog
att det skulle klä herr Vigelsbo bättre
att inte spela så indignerad på skattekommitténs
vägnar när vi diskuterar
den här frågan i dag. Jag vill inte vara
elak mot herr Vigelsbo, men herr Vigelsbo
är ju en praktisk och hederlig
odalman från Västmanland, som är van
vid ett öppet språk, och nog är det
litet av skrymteri när han tar på sig
den här skepnaden.

Herr Magnusson i Borås tog upp frågan
från den utgångspunkten, att regeringsförslaget
skärper progressiviteten
för de högre inkomsterna. Dessutom
sade han att de höga inkomsterna slipper
lindrigare undan, tv blir det en
sänkning av kommunalskatten så blir
det de stora inkomsttagarna som får
den största sänkningen. Man skall inte
ha alltför stora anspråk på logik om
man i samma andetag som man kritiserar
ett förslag därför att det medför
en skärpning av progressiviteten säger
att det är de stora inkomsttagarna som
via kommunalskatten får den största
lindringen.

Här är det ju fråga om hur man över
huvud taget skall bedöma skatteförändringar
både i dag och i framtiden.
Skall man sänka respektive höja skatterna
procentuellt eller skall man räkna
kronor och säga att alla skall få ungefär
samma reduktion eller höjning i
kronor räknat? Jag kan trösta herr
Magnusson i Borås med att säga att jag
skulle bli ganska tilltalad, om han kom
på den i och för sig nya idén att när
man skall företa eventuella skattesänkningar
eller skattehöjningar i framtiden,
skall man inte laborera med generella
procentuttag utan man skall räkna
kronor och ören. Jag har emellertid eu
känsla av att jag inte skulle få höger -

Onsdagen den 11 mars 1904 fm.

Nr 11

Upphävande av rätten till avdrag vid

representanterna med mig om jag skulle
vilja förverkliga denna tankegång.

Innan jag går vidare, låt mig svara
på en direkt fråga som herr Gustafson i
Göteborg ställde: Ämnar finansministern
ta ett steg till och ta bort avdragsrätten
för sjukförsäkringsavgiften?
Herr Gustafson var så uppfylld av denna
fråga, att han först riktade den till
mig, sedan blev han arg på herr Brandt
för att denne inte svarade, och därefter
kom han tillbaka och frågade mig en
gång till. Nu skall jag försöka ge herr
Gustafson besked. Jag medger att den
obligatoriska sjukförsäkringen inte är
en renodlad försäkring, men den har
ändå i princip större anknytning till
försiikringsreglerna än folkpensionen
har. Sjukförsäkringen är anpassad efter
inkomst. Ersättningarna utgår efter
inkomst och avgiften erlägges efter inkomst.
Vidare kan sjukförsäkringen
kombineras med en frivillig försäkring,
som har sin klara försäkringskaraktiir.

Jag har således inte för avsikt att ta
något nytt steg och avveckla sjukförsäkringsavgiften
i annan mån — ärade
kammarledamöter, jag säger i annan
mån — än om man kan komma fram
till den definitiva källskatten, en fråga
som tagits upp i direktiven till den sittande
skattekommittén. Regeringen har
uttalat som sin uppfattning och önskan
att man om möjligt skall försöka komma
fram till den definitiva källskatten.
Gör man det, då föreställer jag mig att
man får göra rent bord i fråga om åtskilligt
av avdrag — jag kan gärna säga
avdragskinescri, ty avdragen har enligt
min mening gått så långt, att de utgör
en betungande administrativ uppgift
för den arbetande fiskala skattemyndigheten.

Naturligtvis kan man inte slopa avdragen
utan vidare. Det får väl bli några
schabloner som får ersätta den individuella
rättvisan. Detta är en mycket
intressant fråga, som jag hoppas att
vi i denna kammare så småningom skall
kunna ta oss en funderare över. Det är

inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

en oerhört attraktiv tanke att kunna
komma dithän att det blir möjligt att
befria 2''It miljoner svenskar från de
deklarationsbekymmer de har i februari
varje år och att skatten blir betald
med en gång utan efterräkningar. I ett
sådant sammanhang kan den av herr
Gustafson ställda frågan aktualiseras
men icke förr, enligt min mening.

Jag skulle också vilja bemöta herr
Hermansson på en punkt. Hans förslag
innebär, säger han, att han säger nej
till den investeringsfavör som vi vill
ge industriens företagare, samtidigt som
han säger ja till ökad aktiebeskattning
och ökad förmögenhetsbeskattning.
Detta är, om jag fattat rätt, det kommunistiska
partiets linje. Herr Hermansson
ser saken från ganska enkla
och primitiva utgångspunkter och frågar:
Är det rätt att öka skatten för löntagarna
och lindra beskattningen för
företagen? Med undantag för herr Hermansson
och en del av hans partivänner
— men inte alla — har vi nog i allmänhet
kommit så långt, att vi ser det
ofrånkomliga sambandet mellan företagarnas
och löntagarnas intressen. Jag
kan enkelt uttrycka det så, att en ansvarsmedveten
arbetarregering skall behandla
företagsamheten så, att det blir
något i plånboken när arbetarna går
ifrån sina löneförhandlingar. Jag tror
att jag med dessa enkla ord i stort sett
har förklarat hur jag ser på frågan.

Vidare har här förts en i och för sig
intressant diskussion om i vad mån
skattekommittén och partierna är bundna
av partiledarnas ställningstaganden
i de väsentliga frågor, som skattekommittén
nu slutdebatterar. Högeqiartiets
representanter har anmält att de för
sin del är fria. Jag var inte med på deras
förtroenderådsmöte, när denna fråga
diskuterades — av naturliga skäl hade
de väl inte heller släppt in mig. Huruvida
detta innebär att högerpartiet
givit sin sanktion eller inte givit sin
sanktion står fortfarande i vida fältet.
Men jag skall tro herr Magnusson på

Nr 11

Onsdagen den 11 mans 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

hans ord när han säger att de har full
handlingsfrihet oavsett vad som förekommer
i skattekommittén. Enligt tidningarna
lär det däremot ha varit vissa
bekymmer mellan herrar Ohlin och
Hedlund, som resulterade i ett hotfullt
språk från herr Hedlunds sida — fortfarande
enligt tidningsreferaten. Om
nu detta innebär, att man inom centerpartiet
och folkpartiet tagit ställning
definitivt till skattekommittén, vet jag
inte. Jag bär utgått från det och har då
trott på tidningskommentarerna. Vi
skulle alltså befinna oss i den situationen,
att två av partiledarna har bestämt
sig för liur de vill ha den framtida
beskattningen ordnad, medan den
tredje partiledaren håller dörren öppen
och den fjärde partiledaren, statsminister
Tage Erlander, ännu inte har tillfrågats
— frågan har ännu inte presenterats
för honom. Jag kan också säga
för att använda jag tror det var herr
Magnussons i Borås beskrivning — jag
är glad och stolt över den — att ledamoten
av första kammaren Gunnar
Georg Emanuel Sträng inte heller har
blivit tillfrågad hur han skulle ställa
sig i dessa frågor. Jag tycker därför att
det vore riktigt att komplettera den här
i och för sig mycket intressanta diskussionen
med dessa upplysningar.

Herr Hermansson har ju förklarat att
han kommer att rösta nej i den första
voteringen. I så fall blir den andra voteringen
en spännande votering, och
resultatet beror av en röst. Om regeringen
förlorar, får vi naturligtvis på
ett eller annat sätt ändå åstadkomma
en lösning. Men det blir en lösning som
enligt mitt förmenande är klart sämre
än den som regeringsförslaget i dag innefattar.
Någon försämring av budgeten
kan vi inte stå till svars med. Inkomstförstärkning
är ofrånkomlig.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Eftersom jag råkar vara
den ende ledamoten av skattebered -

ningen som är ledamot av denna kammare
vill jag för att förebygga alla
missförstånd klart säga ifrån, att jag tar
ställning i skatteberedningen efter mitt
eget bedömande utan att känna mig
bunden av någon partiledning. Om partierna
finner det lämpligt att uttala sig
i vissa principiella frågor vad beträffar
skattepolitiken är det givetvis dem obetaget
och det finns i och för sig ingen
anledning att kritisera det.

Med anledning av vad finansminister
Sträng sade om att man måste vara
försiktig vid beräkningen av skatteinkomsterna
vid en höjning av cigarrettskatten
— den får vi ju tillfälle att diskutera
senare — vill jag bara redan nu
för att förebygga varje missförstånd
framhålla för finansministern, att vi i
våra kalkyler räknat med en nedgång
i konsumtionen som ett resultat av höjningen.

Finansministern försvarade att han
i propositionen inte alls har talat om
hur den borttagna avdragsrätten drabbar
de skattskyldiga vad beträffar kommunalskatten.
Därvidlag förbisåg emellertid
finansminstern det faktum, att
den kommunala utdebiteringen redan
är fastställd för innevarande år. Därför
drabbas de skattskyldiga såväl på
statsbeskattningens som på kommunalbeskattningens
område, och därför blir
belastningen för löntagarna särskilt i
de vanliga lönelägena större än enligt
propositionen, även med beaktande av
det förhållandet att det denna gång gäller
ett halvt år.

Vidare påtalade herr Sträng att jag
hade klandrat herr Brandt för att han
inte svarat på den fråga jag ställt till
finansministern. Det förhåller sig inte
så. Jag uttryckte bara min förvåning
över att herr Brandt inte uttalade sig
i den stora frågan om varför man skall
ta bort vissa avdragsmöjligheter med
motivering att de verkar regressivt men
ha kvar andra.

Det var intressant att höra finansministerns
svar angående sjukförsäkring -

Onsdagen den 11 mars 1904 fm. Nr 11 1/

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

en. Däremot kommenterade inte finansministern
det förhållandet, att det finns
ett samband mellan avgiften för folkpensionen
och den skatt som utgår på
folkpensionen, vilken utgår efter en
progressiv skala. Det gäller om man
har tjänstepension vid sidan om folkpensionen
och det får man räkna med
beträffande dem som befinner sig i de
inkomstlägen där de får glädje av avdraget.
De får betala skatt efter progressiv
skala och därför verkar inte
detta avdrag regressivt utan ungefärligen
proportionellt.

Herr MAGNUSSON i Borås (h) kort
genmäle:

Herr talman! Finansministern har
fattat saken rätt, då han sade att vi från
högerpartiets sida inte föreslår någon
ny beskattning för att täcka den eventuella
bristen i budgeten.

Jag förstår att finansministern, när
han talar om de olika remissyttrandena
med anledning av den Åbjörnssonska
utredningen, inte har så lätt att där
finna något stöd för det förslag han
framlagt i den nu föreliggande propositionen.
Han har emellertid lyckats
finna ett sådant, nämligen hos kommunförbunden.
Han säger att de skulle
ha ställt sig välvilliga till detta förslag
och föredragit det framför något annat.
Ja, det är väl relativt naturligt alldenstund
kommunerna får ett större
skatteunderlag till sitt förfogande genom
detta — det har vi redan tidigare
talat om i denna debatt. Det är emellertid
att märka att, om jag inte är alldeles
fel underrättad, kommunförbunden
i sina styrelser har socialdemokratisk
majoritet.

Vad sedan beträffar frågan om folkpensionsavgiften
skall vara en försäkringsavgift
eller inte vill i varje fall
jag minnas att när de 4 procent som i
dag uttas fastställdes var anledningen
till att man fastställde procentsatsen till
fyra att det var den högsta procentsiffra
som kunde komma i fråga, om det

skulle förefinnas relation mellan den erlagda
avgiften, när den togs ut för fullt,
och den förmån i pension som skulle
komma att utgå. Jag ber att få hänvisa
t. ex. till ett sådant yttrande som det
kammarrätten avgivit, där man säger
att det finns ett intimt samband mellan
folkpension och tilläggspension. Tillläggspensionen
utgör endast en påbyggnad
på folkpensionen, och därför skulle
det bli något haltande, om den ena avgiften
skulle vara avdragsgill, medan
den andra inte skulle vara det.

Beträffande herr Strängs och mina
tvister om progressivitetens verkningar,
varvid herr Sträng beskyllde mig för
att vara ologisk, ber jag att återigen
få påpeka för herr Sträng att vad jag
sagt var att borttagandet av avdragsrätten
genom progressivitetens verkningar
givetvis medför en större belastning
ju större inkomst det är fråga
om när det gäller statsskatten, men att
förhållandet blir det motsatta när det
gäller kommunalskatten som följd av
att inkomstunderlaget för kommunerna
kommer att öka. Det är nog finansministern
som inte varit logisk nog att
följa upp resonemanget och ta hänsyn
till båda dessa verkningar.

Herr YIGELSBO (ep) kort genmäle:

Herr talman! På grund av det hedersomnämnande
som finansministern
gav mig vill jag endast säga, att om
jag hade vetat att finansministern skulle
utnyttja mitt stöd av 1961 års skattepaket
på det sätt som han gjort i
dag skulle jag nog ha ställt mig ganska
tveksam till om jag skulle ha stött
det.

Finansministern påstår att hans beskattning
av pensionen är lika hederlig
som skattepaketets regler. Jag skall
inte säga något om det, ty jag är inte
mannen att kunna bedöma det. Jag hoppas
emellertid att dagens votering kommer
att medföra, att det skapas nya
möjligheter för det skattepaket som vi
från centerpartiets sida erbjudit som

-18

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

alternativ till det förslag som diskuteras
nu.

Herr HERMANSSON (k) kort genmäle: Herr

talman! Herr Sträng tycker det
är primitivt att säga att hans skattepolitik
i år går ut på att minska skatten
för företagen och höja skatten för
löntagarna. Jag tycker ändå att det är
innehållet i den skattepolitik han nu
föreslår, och jag tror att vanliga löntagare
också ser det på det sättet. När
man skall ta ut skatter rör man sig alltid
med alternativ. Vad man inte tar
ut på det ena hållet är man tvungen
att ta ut på det andra hållet. Här står
olika möjligheter mot varandra. Om
man minskar skatten för företagen och
skall ha in en viss summa pengar måste
man ta den summan från något annat
håll, såvitt jag förstår.

Man behöver inte föra in ideologiska
uppfattningar i resonemanget, men om
vi skall diskutera frågan om huruvida
det fortfarande finns klassmotsättningar
i vårt samhälle är jag beredd därtill.
Om det inte finns motsättningar mellan
företagare och löntagare — vilket
herr Sträng tycks tro — är det oförklarligt
att LO och Arbetsgivareföreningen
måste förhandla i tre månader
för att få fram ett avtal. Den långa
förhandlingsomgången tycks tyda på
att det finns ett visst slag av motsättningar
mellan kapitalister — om herr
Sträng inte misstycker att jag använder
det ordet -— och vanliga löntagare.

Jag instämmer i den kritik, som —
även av herr Sträng — riktats mot att
utskottet endast tagit upp den ena sidan
av saken och skjutit på resten.
Herr Sträng bör dock observera att ett
förslag har behandlats i sin helhet av
utskottet, nämligen det kommunistiska.
Utskottet har uppskjutit behandlingen
av övriga partiers alternativa förslag,
men kommunisternas alternativa förslag
har man enats om att redan nu

avslå. Det handlar alltså om dubbla
manipulationer.

Jag tycker det är en riktig tolkning
att säga, att regeringsförslaget är det
minst onda. Herr Sträng tycker att jag
kommer i en svår situation i den första
voteringen och undrar hur jag skall
klara mig. Jag tror att det skall gå bra.
Men jag vill påpeka att i nästa votering
kommer socialdemokraterna i en
besvärligare situation. Om det blir majoritet
i kammaren för att avslå regeringspropositionen
kommer nämligen i
en senare votering att ställas mot varandra
vårt förslag att skaffa ökade
statsinkomster genom att ta ut mera
på de stora förmögenheterna och aktievinsterna
och oppositionens yrkande
som hittills inte innebär något alls,
såvitt jag förstår. Hur skall socialdemokraterna
då göra? Skall de avslå
varje förslag om inkomstförstärkning
till statskassan? Det är en ganska ohållbar
position. Eller skall de rösta med
de borgerliga mot vårt förslag? Det är
också en svår position om man har
den inställning som herr Brandt redogjort
för.

Herr Sträng säger vidare att det blir
ett sämre alternativ om regeringsförslaget
faller. Men regeringen får väl då
försöka att förhandla med något annat
parti för att få fram ett bättre förslag.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Herr Gustafson i Göteborg
gör gällande att eftersom för innevarande
år den kommunala utdebiteringen
är fastställd blir det ofrånkomligen
ett högre skatteuttag än regeringen
redovisat i sitt förslag. Detta
kan det bli för ett halvt år, men kommunerna
har möjlighet att vid årsskiftet
korrigera uttaget om de anser att
det varit för högt.

Till herr Magnusson i Borås vill jag
säga att jag brydde mig inte om att referera
alla remissyttranden till det

I!)

Onsdagen den 11 mars 1961 fm. Nr 11

Upphävande av rätten till avdrag; vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

Åbjörnssonska förslaget, men jag kan
säga att av sju länsstyrelser var det
fyra som accepterade regeringens linje
och tre som gick på avgiftshöjning.
Vidare fanns det stora organisationer
— Kooperativa förbundet, Folkpensionärernas
riksorganisation in. fl. •— sont
ansåg att slopande av avdragsrätten var
att föredraga.

Till herr Vigelsbo vill jag bara säga
att jag inte har utnyttjat hans medverkan
år 1961 i mitt inlägg tidigare i dag;
jag har ju här i talarstolen offentligt
uttalat min tacksamhet mot herr Vigelsbo
för att han var beredd att hjälpa
till år 1961.

Herr Hermansson skulle jag vilja svara
med följande. Det finns naturligtvis
alltid motsättningar mellan företagare
och anställda, mellan arbetsgivare
och arbetstagare, men på en punkt är
de numera eniga; det måste finnas någonting
att ge om det skall finnas några
möjligheter att få eller ta. Det är
den enkla sanningen.

Sedan utvecklade herr Hermansson
ännu en del synpunkter och frågade:
»Om regeringen förlorar, vad blir det
då?» Ja, det får vi väl se. Jag har avgivit
den deklarationen här från talarstolen,
att en inkomstförstärkning är
nödvändig. Det är det primara. Regeringspartiet
får väl gå på ett annat
förslag, men det blir inte herr Hermanssons.
Det kominer förmodligen
inte heller att bli något annat oppositionsförslag.
Vi får väl hitta på något
nytt, men jag tror att det är svårt
att finna något lika gott förslag som
det som nu ligger på kammarens bord.

Herr CHRISTENSON i Malmö (fp):

Herr talman! Herr Brandt hade väntat
mera färgstarka anföranden i debatten,
som han menade skulle ge eko
i valrörelsen. För min del tror jag att
sakliga argument är mera utslagsgivande.
Jag vill främst erinra om riksdagens
tidigare principinställning be -

triiffande pensionsavgifterna och folkpensionsökningarna.

När allmänna pensionsberedningen
år 1958 framlade programmet för folkpensionernas
successiva stegring under
en tioårsperiod, utgick beredningen
frän att detta inte kunde förverkligas
utan speciella inkomstförstärkningar.
Riksdagen tänkte sig en med standardförbättringarna
etappvis genomförd
höjning av pensionsavgiften. Genom
tillkomsten av omsättningsskatten behövdes
emellertid ingen högre pensionsavgift
i samband med folkpensionsökningarna
åren 1960 och 1962.

Inte heller inför den nu aktuella ökningen
av folkpensionerna med 300
kronor för ensamstående och 450 kronor
för makar vill finansministern höja
pensionsavgiften. Han avvisar denna
lösning av fördelningspolitiska skäl.
En ökning av omsen vill departementschefen
inte heller tillstyrka. Herr
Brandt sade i sitt anförande att budgetläget
ter sig annorlunda nu än år
1961, när remissvaren på Åbjörnssons
utredning inkom. Har herr Brandt
glömt att det ofantligt stora skattebeloppet
3,3 miljarder kronor inflyter efter
omsättningsskattens höjning år
1961?

I propositionen redovisas det förslag
om slopad avdragsrätt för erlagda pensionsavgifter
som utarbetats av särskild
utredningsman år 1960 rörande folkpensioneringens
finansiering. Preludierna
är kring frågan är ganska uppseendeväckande.
I de remissyttranden
som avlämnats angående utredningsmannens
förslag kan man konstatera
-—• det har tidigare framhållits här i
debatten — att 25 instanser avstyrkt
av principiella skäl eller hänvisat till
att frågan har ett visst samband med
socialförsäkringens finansiering samt
skattesystemets framtida utformning.

Den nonchalans som regeringen visar
mot remissyttrandena är anmärkningsvärd.
Jag betraktar remissförfarandet
som ett viktigt led i vårt demo -

50 Nr 11 Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

kratiska statsskick. Vid olika tillfällen,
när väsentliga frågor utretts, bär riksdagen
tagit stor hänsyn till dessa yttranden
—- ja, de har varit grundläggande
för många viktiga riksdagsbeslut.

Under senare tid har remissyttrandena
utvidgats i den riktningen att de
mer och mer kommit att omfatta vad
man i dagligt tal kallar Organisationssverige.
Riksdagsutskotten utnyttjar
vid behandling av motioner i stor omfattning
remissförfarande. Genom organisationernas
inflytande i detta hänseende
på riksviktiga frågor har opinionens
inflytande stärkts innan en
fråga föreläggs riksdagen. Jag anser att
förfarandet är så betydelsefullt för riksdagsbehandlingen,
att remissyttrandena
borde bifogas propositionerna som
bilaga. Tyvärr blir de nu alltför kortfattat
refererade. I den föreliggande
propositionen har inga remissyttranden
refererats, vilket är förvånansvärt.

I detta sammanhang kan det vara intressant
att erinra om att TCO karakteriserade
utredningens förslag såsom
behäftat med »en uppseendeväckande
brist på logik», och slopandet av avdragsrätten
för folkpensionsavgifterna
finner tjänstemännens topporganisation
helt omotiverat. På företagarsidan konstaterar
man »att de progressiva skatteskalorna
har ju bl. a. gjorts med hänsyn
till att folkpensionsavgifterna är avdragsgilla».
På avslagssidan finner man
åtskilliga länsstyrelser, riksskattenämnden,
socialförsäkringskommittén o. s. v.

Finansministern har inte accepterat
höjda folkpensionsavgifter, vilket riksdagen
förut krävde, då beslutet om standardförbättring
av folkpensionerna fattades.
1 propositionen erkänns att förslaget
innebär en skattehöjning för både
små och stora skattskyldiga. Folkpensionärerna
berörs inte av skattehöjningen
eftersom de inte belastas med
någon pensionsavgift.

De invändningar som nu görs mot
att höja folkpensionsavgifterna i stället

för att slopa avdragsrätten saknades
när riksdagen 1958 enhälligt beslöt att
avgifterna skulle höjas från 2,5 till 4
procent. Den standardförbättring av
folkpensionerna, varom förslag nu framlagts
till riksdagen, aktualiserar frågan
om sättet att täcka de med pensionshöjningen
förenade kostnaderna.
Folkpartiet har föreslagit en höjning av
pensionsavgiften från 4 till 5 procent.
Statsinkomsterna skulle härigenom förstärkas
med praktiskt taget samma belopp
som avdragsrättens slopande skulle
medföra för den statliga inkomstskatten.
Dessutom föreslås med hänsyn
till budgetläget höjning av cigarrettpriserna.
Detta förslag har också sociala
aspekter på grund av de påvisade
skadeverkningarna av cigarrettrökningen,
vilken anses medföra risk för vissa
sjukdomar. Man förväntar emellertid
eu förskjutning av konsumtionen till
andra tobaksmärken och någon nämnvärd
minskning av statsinkomsterna,
som finansministern befarade i sitt anförande,
är väl föga trolig.

I olika sammanhang har finansministern
uttalat sig om de stigande statsutgifterna.
Jag tillåter mig att göra några
korta kommentarer. När det gäller
den statliga administrationen och särskilt
i fråga om statsförvaltningen har
oppositionen med den begränsade insyn
den har inga nämnvärda chanser
att komma med besparingsförslag.

Till slut vill jag, herr talman, framhålla
utskottsskrivningens svaga argumentering.
Det gäller för det första att
regeringspartiet i utskottet inte har accepterat
tidigare uttalande i riksdagen
om att folkpensionshöjningen borde finansieras
genom uttag av folkpensionsavgift,
därest behov skulle uppkomma.
För det andra har utskottet inte heller
tagit hänsyn till den kritik som remissinstanserna,
myndigheter och organisationer,
riktat mot förslaget. För det
tredje har utskottets voteringsmajoritet
inte beaktat att allmänna skatteberedningen
handlägger samma problem an -

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Nr 11

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

gående socialförsäkringens finansiering
och att ett nytt skatte- och avgiftssystem
håller på att utarbetas. Det är
orimligt att besluta om en ny skattelagstiftning
i år, då riksdagen av allt att
döma nästa år förelägges ett nytt skattereformförslag.
Handläggningen av frågan
i utskottet strider mot de politiska
regler som man brukar följa här i riksdagshuset
när en fråga är föremål för
utredning.

Herr KRISTENSON i Göteborg (s):

Herr talman! Av utskottsutlåtandet
och reservationen liksom av samtliga
inlägg hittills i dag framgår att alla är
överens om nödvändigheten av att stärka
budgeten. De flesta är också överens
om att finansministerns bedömning
att beloppet bör vara omkring 350 miljoner
kronor är riktig. Men det framgår
också klart att man har kommit
fram till en lösning av frågan på olika
sätt.

Den borgerliga treenigheten —- den
inbördes rangordningen får ni göra
själva — är här liksom i så många
andra frågor fullständigt splittrad. Det
som för oss är mest chockerande är
dock att folkpartiet, centerpartiet och
kommunisterna mot all tradition nu
under ett valår föreslår en skattehöjning,
medan högern ju inte säger någonting.
Det är också underligt att folkpartiet
och centerpartiet väljer ut två
stycken grupper av befolkningen, nämligen
konsumenterna av sprit och cigarretter,
och tydligen tror att dessa
båda konsumentgrupper har en mycket
större skattekraft än vad övriga medborgare
har. Är det så att ni inom folkpartiet
och centerpartiet anser att rökare
och spritkonsumenter har den bästa
skattebärkraften, så tycker jag att ni
både i reservationen och här från talarstolen
klart borde säga ifrån att ni
har den uppfattningen.

Det har ju redan framgått av finansministerns
inlägg, att vi i riksdagen ti -

digare sett på spritskatten enbart ur
nykterhetssynpunkt och icke ur fiskal
synpunkt. Folkpartiets förslag att höja
skatten på cigarretter med ett öre per
styck motiveras med att det skulle bli
eu nedgång i konsumtionen och att därmed
den cancerrisk, som man påstår
finns vid cigarrettrökning, skulle minska.
Ni liar räknat med att konsumtionen
skulle sjunka med mellan 5 och
10 procent, och det kanske den gör i
början. Men efter en mycket kort tid
— det har nämligen alla höjningar tidigare
visat — stiger konsumtionen
över den tidigare nivån.

Folkpartiets förslag om höjning av
skatten på cigarretter betyder att alla,
vare sig de är folkpensionärer, löntagare
eller sådana inkomsttagare som nu
är befriade från att betala folkpensionsavgift
eftersom de har en inkomst under
2 400 kronor, om de konsumerar
tio cigarretter per dag får en skattehöjning
på ungefär 50 kronor om året.

Om riksdagen bifaller centerpartiets
förslag, får folkpensionärer och andra,
som enligt vårt förslag går fria från
skattehöjning, ungefär 100 kronors höjning
per år om de röker tio cigarretter
om dagen och dricker en flaska
sprit per månad. Folkpartiets förslag
om höjning av folkpensionsavgiften betyder
att en inkomsttagare med 15 000
kronor i årsinkomst får en skattehöjning
—- utöver höjningen för cigarretter
och sprit — på ungefär 125 kronor.

Det underliga är ju ställningstagandet
inom högern, som yrkar avslag på propositionen
och inte kommer med någonting
annat i stället, trots att man
är överens om att budgeten bör förstärkas.
På vilket sätt har man emellertid
i den delen av motionen underlåtit att
redovisa.

Ett bifall till kommunisternas förslag
betyder, som här har påtalats, inte någon
omedelbar höjning av statens inkomster.
Men det blir en omedelbar
höjning av statens utgifter, eftersom vi
konuner att bifalla förslaget om ökade

52 Nr 11 Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

folkpensioner, som skall börja utbetalas
från och med den 1 juli 1964.

Här har diskuterats hur situationen
blir om riksdagen avslår regeringsförslaget.
Man kan ju också diskutera hur
det blir om riksdagen bifaller regeringsförslaget,
vilket jag hoppas den
gör. Förmodligen får ni då inom centerpartiet
och folkpartiet yrka avslag
på era egna förslag om höjning av spritoch
tobaksskatten. För egen del skulle
jag vara med om att yrka bifall till
förslag om att förstärka budgeten utöver
de 350 miljoner vi nu får, men
jag vill inte gå med på en förstärkning
via sprit- och tobaksskatt. I ett annat
sammanhang kommer jag emellertid att
yrka avslag på ett förslag om skattelättnader
på 100 miljoner till företagen.
Jag kan alltså mycket väl tänka mig att
vi skaffar 100 miljoner på ett sådant
sätt.

Det har också sagts i denna diskussion
att folkpensionsavgiften är en försäkringsavgift.
Både herr Brandt och
finansministern har klart visat att det
i dag inte längre finns ett sådant sammanhang.
Folkpensionen finansieras ju
till allra största delen via statskassan.
Skulle ni då vara konsekventa, skulle
ni föreslå en utredning som visade skattebetalarnas
andel av den totala folkpensionskostnaden
och sedan yrka avdrag
på hela det beloppet i februari
månad. Folkpensionen finansieras ju
nu precis på samma sätt som den allmänna
tilläggspensionen, nämligen enligt
fördelningsprincipen.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall
till utskottets förslag.

Herr förste vice talmannen övertog
ledningen av förhandlingarna.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Sedan finansministern
förklarat och försvarat sin proposition
och utskottets huvudtalare från regeringspartiet
och reservanterna har anfört
sina synpunkter, skulle det egent -

ligen inte vara mycket mer att säga. Det
blir mest randanmärkningar till vad som
redan sagts, och det kan väl inte undvikas
att ett och annat som redan sagts
kommer att upprepas.

Jag fäste mig särskilt vid att finansministern
i sitt senaste inlägg kom in
på remissyttrandena, som avgavs 1960
till den Åbjörnssonska utredningen. Han
gav en kort resumé av en del av innehållet.
Man frågar sig varför detta inte
kunde ha gjorts redan i propositionen.
Även om det nu framlagda förslaget att
slopa avdragsrätten för folkpensionsavgiften
inte anknyter direkt till den
Åbjörnssonska utredningen, kunde väl
de delar som rör detta förslag ha redovisats
i propositionen. Men man har
underlåtit det och därmed försvårat för
läsarna att få en klar bild av vad remissyttrandena
verkligen inneburit.

Det sägs i propositionen endast att
det i remissyttrandena förekommer uttalanden
såväl för som emot förslaget.
Det kan man verkligen kalla att tillrättalägga
sanningen; 25 organisationer av
32 avstyrkte av olika skäl förslaget.
Bland dessa avstyrkande organisationer
befann sig bl. a. de stora löntagarorganisationerna
TCO och SACO samt Lantbruksförbundet
och RBF.

Det fanns sålunda kvalificerad majoritet
mot förslaget, men det vill man
inte tala om i propositionen. Man nöjer
sig med denna mycket finurliga formulering
i stället för att tala om vad som
faktiskt sagts i remissyttrandena. Ett
par talare har redan nämnt att TCO ansåg
att förslaget karakteriserades av en
uppseendeväckande brist på logik.
Grunden för denna hårda men rättvisa
dom är att utredningen som framlade
förslaget flera gånger framhöll att folkpensioneringen
är att betrakta som en
försäkring. Man kan då inte, som herr
Brandt, påstå att den principen övergavs
redan för trettio år sedan — om
jag hörde rätt. Så är det faktiskt inte.
Principen är att avgifterna skall vara
avdragsgilla, medan utfallande förmå -

Onsdagen den 1

Upphävande av rätten till avdrag vid

ner skull beskattas. Det är denna princip
som finansministern nu överger.
Det verkliga skälet är givetvis att finansministern,
när han gjorde upp
budgeten, fann att han behövde en inkomstförstärkning
på några hundra
miljoner kronor, och då ville eller vågade
han inte gå på den direkta skattehöjningens
väg, kanske därför att det
är valår i år. I stället valde finansministern
alternativet att bakvägen genomföra
en skärpning av den direkta
beskattningen och progressiviteten.

När herr Brandt kommenterade detta,
gjorde han det på sitt vanliga något
respektlösa sätt mot oppositionen. Detta
är givetvis hans rätt, eftersom han
tillhör regeringspartiet. Han talade om
oppositionens »futtiga alternativ». Jag
kan emellertid inte förstå att det är
futtigt av oppositionen att motsätta sig
och yrka avslag på regeringsförslag,
som innebär högst väsentliga skatteskärpningar
vilka alldeles uppenbart
drabbar mellangrupperna. Jag förstår
inte vad herr Brandt har för uppfattning
om oppositionens roll i en parlamentarisk
demokrati. Det är ju vår
skyldighet och rättighet att opponera
mot regeringens förslag, när vi anser
dem dåliga.

Herr Brandt sade vidare att vi inte
skall tala om vad som hände för ett par
år sedan. Vi skall alltså inte tala om
den snö som föll 19G0 utan om den som
faller i år. Men så förfärligt länge är
det ändå inte sedan förslaget avstyrktes
av remissinstanserna.

Herr Brandt konstaterade också att
alla partier i riksdagen utom högerpartiet
är ense om att en inkomstförstärkning
är nödvändig, och det har han alldeles
rätt i. Vi har föreslagit andra vägar
för att åstadkomma budgetbalans,
nämligen en begränsning av statsutgifterna,
och våra förslag därvidlag
kan självfallet inte behandlas av bevillningsutskottet.
Vi är sålunda försvarade
i det avseendet att vårt budgetförslag
inte behandlats av bevillningsutskottet.

1 mars 19(5-1 fm. Nr 11 53

inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

Våra förslag gäller punkter i statens utgifter
som behandlas av andra utskott.
Mellanpartierna får svara för sig. De
har föreslagit skattehöjningar, vilket
inte högerpartiet gjort. Men det är oriktigt
att påstå att vi inte har framlagt alternativ.
Eftersom samtliga partiledare
nu är antecknade på talarlistan, förmodar
jag att denna debatt om bevillningsutskottets
betänkande så småningom
kommer att utveckla sig till en budgetalternativdebatt
och inte bara till
den fråga det nu gäller.

Herr Brandt yttrade också att högerpartiet
tar risken av att försämra statens
finanser. Vi kan inte se hur vi
skulle göra det genom att hålla igen på
statens utgifter. Jag förmodar att man
på socialdemokratiskt håll ser skatteexpansionen
i Sverige med välbehag,
men det gör inte vi. På den punkten
har vi olika uppfattningar om vilket
som är bäst för medborgarna. Enligt
vår mening kan vi inte fortsätta på
skattehöjningarnas och skatteskärpningarnas
väg hur länge som helst. Sverige
ligger redan så långt framme i det fallet,
att vi verkligen har all anledning
att bromsa den högt uppdrivna skattehöjningstakten.

I högerpartiets motion har vi tagit
in en tabell som visar hurudant läget
är. Uppgifterna gäller för 19G1, men
sedan dess har färskare uppgifter framkommit,
vilka är grundade på den sammanställning
som gjorts av OECD i Paris.
Enligt de uppgifterna har Sveriges
ledning ökat ytterligare. Våra direkta
och indirekta skatter tar nu 30,5 procent
av bruttonationalinkomsten. På
andra plats efter Sverige kommer Österrike,
som ligger ungefär 4 procentenheter
lägre. Sedan följer England, Västtyskland,
Danmark, Kanada, USA,
Frankrike och Belgien. Sverige ligger
sålunda i toppen och är nära nog oslagbart.
Om inte en radikal ändring sker,
torde vi också i framtiden få behålla en
klar ledning.

Finansministerns redovisning i pro -

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

positionen av förslagets verkningar omfattar
— som redan understrukits av
herr Magnusson i Borås m. fl. — endast
effekten på de statliga utskylderna,
men avdragsrätten skall också omfatta
den kommunala beskattningen. Tar
man med även den effekten, så blir resultatet
ett helt annat och betydligt
dystrare än vad finansministern gör
gällande i propositionen. Som ett exempel
vill jag nämna, att en familj redan
vid en årsinkomst på 16 000 kronor
drabbas av en skattehöjning på 154 kronor.
Om familjen har ett barn, betyder
det att den i år föreslagna höjningen av
barnbidraget med 150 kronor utplånas.

De är inte för mycket sagt att redovisningen
i propositionen är i högsta
grad ofullständig och vilseledande, när
man lägger fram ett förslag av denna
art utan att tala om verkningarna på
hela fältet och vad förslaget faktiskt innebär.
Förslaget står i strid med gällande
skatteprinciper. Men uppgiften för
finansministern har varit att på det ena
eller andra sättet krama ut ytterligare
några hundra miljoner kronor i inkomster,
och då har betänkligheterna fått
vika.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

Herr ELIASSON i Sundborn (ep):

Herr talman! Jag kände mig uppkallad
till ett genmäle när jag hörde herr
Brandts anförande, i vilket denne kritiserade
centerpartiets alternativ. Finansministern
tog senare upp samma
träd. Det är förresten samma sätt att resonera,
som herr Sträng begagnade sig
av när han framträdde i TV.

Det argument man använder mot
centerpartiets alternativ är att endast
vissa grupper skulle få betala de ökade
statsutgifterna vid en höjning av spritoch
tobaksskatterna.

Jag skulle först vilja ställa frågan,
om någon i denna kammare vill förneka
att det kan finnas nykterhetspolitis -

ka skäl för en justering av spritpriserna? Jag

undrar emellertid framför allt,
om företrädarna för regeringspartiet
herr Brandt och herr Sträng, som så
energiskt vill göra gällande den uppfattningen
att inte några speciella grupper
skall stå för den behövliga förstärkningen
av budgeten, skall tala i så bestämda
ordalag härom. Det var inte så
längesedan som högertrafikreformens
finansiering på grund av ultimativa
krav från regeringspartiet kom att genomföras
här i riksdagen på bekostnad
av fyra årsklasser av bilskattebetalare.
Denna reform kan väl liksom många
andra anses vara nödvändig från hela
samhällets synpunkt.

Ett annat argument, som har åberopats
och som jag skulle vilja anknyta
till, är att det är minst sagt märkligt
att regeringspartiet, som är så målmedvetet
i sina ansträngningar att om möjligt
avvisa alla framstötar med hänvisning
till sittande utredningar, vill genomföra
denna reform nu, fastän man
genom pressen och från annat håll känner
till att det föreligger enighet inom
skatteberedningen om att successivt
överföra socialavgifterna på företagen.
De enskilda företagarna kommer att få
betala dessa liksom avgifter för egen
pensionering o. dyl. och därmed måste
dessa avgifter bli avdragsgilla.

Låt mig så fråga, om det resonemang
om de små och stora skattebetalarna
som man här för verkligen är hållbart.
Finansministerns förslag medför med
oförändrade kommunala utdebiteringar
en skattehöjning på nära 500 miljoner
kronor, och så långt går inget oppositionsparti.
När herr Sträng räknar tar
han tydligen ingen som helst hänsyn
till att man, vid en ökning av det kommunala
skatteunderlaget genom att man
avskaffar rätten till avdrag för skattebetalarna,
också får en minskning av
statsbidragen till kommunerna. Därmed
kommer kommunalskattens belastning
inte att minska — och det är de kom -

Onsdagen den 11 mars 1904 fm.

Nr 11

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

munala skatterna som hårdast drabbar
de mindre och medelstora inkomsttagarna.

Jag har sällan hört något så ihåligt
som regeringspartiets argumentation
om små och stora skattebetalare. Vad
är det nämligen man gör? Jo, man slopar
avdraget för folkpensionsavgifterna,
medan man däremot behåller avdraget
för frivilliga pensionsförsäkringar.
Jag tillhör inte dem som skulle vilja
slopa vare sig det ena eller det andra
av dessa avdrag, men man måste göra
klart för sig vilka som gynnas, de små
eller de stora inkomsttagarna. Regeringens
förslag innebär att vanligt folk,
som inte har något annat än folkpensionsavgiften
att dra av, inte får göra
något avdrag, medan den stora inkomsttagaren,
som har möjlighet att ta en
frivillig pensionsförsäkring med stora
premier, har möjlighet att fram till
dess han är pensionsberättigad göra avdrag,
dessutom på en mycket hög marginalskattenivå.

Jag kan vidare, herr talman, inte undgå
att framhålla ytterligare en synpunkt.
Vi diskuterar nu en post på 250
—300 miljoner kronor i en budget på
— om jag minns rätt — över 22 miljarder,
och i varje fall tre partier är på
det klara med att en viss inkomstförstärkning
är motiverad. Det förefaller
mot denna bakgrund inte vara något
särskilt starkt bevis på förmåga till
samförståndslösningar, att man inte kan
finna former för en täckning av denna
summa på ett sätt, som skulle medge
en bredare lösning och som också kunde
innebära att man slapp göra sådana
brott mot principerna i vår skattelagstiftning,
som ändock regeringens förslag
innehåller.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Jag hoppas att finansministern
väl avnjuter sin tydligen substantiella
lunch. Han har arbetat så
mycket, att han tydligen inte har samma
möjlighet som vi andra att nöja

sig med en relativt snabbt intagen sådan.

Det jag har begärt ordet för att säga
blir till mycket stor del ett framhävande
i korthet av några förut berörda synpunkter.
Dessutom vill jag göra några
andra kommentarer.

Finansministern tog upp till diskussion
frågan om kursernas stegring på
fondbörsen och andra sådana spörsmål,
som kanske inte så mycket hör till dagens
ämne. Får jag göra det påpekandet,
att om allmänheten väntar sig att
inflationen skall fortsätta och att den
kommer att skärpas och som en följd
härav börskurserna stiger utan att någon
väsentlig höjning av utdelningarna
sker, så kommer staten liksom annars
vid inflation att tjäna och skattebetalarna
att förlora. Detta är väl
vad som inträffat nu beträffande aktieägarna.
De får betala en högre förmögenhetsskatt
på grund av fjolårets kursstegring
och den höjningen är större
än utdelningarnas stegring. Staten tar
in mera pengar av aktieägarna, och dessa
får en mindre nettoinkomst. Det är
klart man kan diskutera detta från olika
synpunkter, men jag tycker att finansministern
hade haft anledning att
tala om att han här som vanligt tjänar
på inflationen och inflationsförväntningarna.

I vad mån detta nu aktualiserar frågan
om förmögenhetsskattens konstruktion
är en sak som jag tycker att man
inte har anledning att vidröra i dag.
Frågan om förmögenhetsskattens konstruktion
lär man inte ens ha börjat
att närmare diskutera i skatteberedningen.
Det finns väl intet behov att
ta upp detta nu. Jag vill vara erinra
om att vi för närvarande har ett system
som innebär att staten inte, som man
skulle tro när man lysnar på herr
Sträng, avstår från alla konfiskatoriska
tendenser. Man har tvärtom ett system
som bl. a. innebär, att en hel del skattebetalare
i skatt betalar mer än 100
procent av avkastningen på förmögen -

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

heten. De har således mindre med pengar
kvar när de betalat stats- och kommunalskatt
än vad de skulle ha haft,
om de inte hade någon förmögenhet
alls. Nåja, till alla dessa problem blir
det tillfälle att återkomma.

Den andra allmänna reflektionen som
jag vill göra är den, att med den inställning
till budgetbalansen och dess
sammanhang med konjunkturerna som
vi i folkpartiet företräder, är det enligt
vår mening ofrånkomligt, att det är
nödvändigt att förstärka budgeten, om
man skall kunna acceptera de utgifter
som regeringen har föreslagit och som
vi något modifierat. Det är ovanligt att
kunna vara överens med herr Sträng
när det gäller en sådan fråga som denna.
Det beror ju på att han helt övergett
sin tanke att i ett klart överkonjunkturläge
ha ett väldigt överskott på
driftbudgeten. Jag skall inte ta upp
några principiella resonemang utan vill
bara säga, vilket ju alla i denna kammare
vet — också står utom varje diskussion
— nämligen att herr Sträng
vid dylika utpräglade högkonjunkturlägen
tidigare velat ha mycket stora
överskott. Nu har han frångått detta
och nöjer sig med något som mera närmar
sig balans i driftbudgeten. Jag tycker
då att det är riktigt att säga, att
staten inte får gå så långt, att man under
högkonjunktur riskerar en brist i
driftbudgeten. Det är därför som man
på vårt håll, till skillnad från högerpartiet,
inte har kunnat underlåta att
medverka till att en viss inkomstförstärkning
skall äga rum. Det skulle
glädja mig om herr Sträng — under sitt
pågående samtal med högerpartiets ledare
— kunde övertyga denne om riktigheten
i denna synpunkt.

Beträffande dagens fråga skulle jag
framför allt vilja säga, att finansministern
ju inte givit någon riktig bild avvad
de olika skatteförslagen innebär.
Herr Sven Gustafson har redan påpekat
detta. Det är väl alldeles klart att
om man inte tar hänsyn till beskatt -

ningen av folkpensionerna och inte tar
ordentlig hänsyn till verkan på den
kommunala beskattningen av- regeringens
förslag, får man inte eu rättvisande
bild. Jag skall anföra några siffror men
vill först säga, att jag var glad att höra
finansministern säga, att vi inte fick
räkna med att våra kommunalmän skulle
disponera kommunernas medel efer
andra principer än eljest, därför att
de eventuellt får en höjning av skatteunderlaget.
Den naturligaste grundvalen
för en jämförelse är väl att kommunerna
har samma utgifter v-are sig
riksdagen godtar herr Strängs minskade
avdragsrätt eller inte. Det är möjligt
att de kommunala utgifterna växer
och att det utan denna ökning av skatteunderlaget
skulle ha skett en höjning
av det kommunala skatteuttaget. Det är
också möjligt att utgifterna inte växer,
och i så fall skulle kommunalskatteprocenten
kunna sänkas om avdragsrätten
avskaffas. Kommunalskatten blir under
alla förhållanden cirka 40 öre lägre om
herr Strängs förslag genomförs än den
eljest skulle bli — om man som jag gör
antar att herr Strängs tilltro till kommunalmännens
ansvarsmedvetna beteende
är berättigad. Om man tar hänsyn
till att kommunalskatterna blir
lägre än de eljest skulle bli, får man
en annan bild än den som finansministern
har givit i sin proposition. Jag
räknar då med hurudant läget blir efter
den 1 januari 1965. Om man jämför
verkan av finansministerns förslag med
följden av- den höjning av folkpensionsavgiften
som vi har föreslagit, blir skillnaden
i kronor räknat för stora grupper
mycket mindre än man i förstone
skulle tro. Herr Valter Kristenson har
tydligen alldeles överskattat differenserna.
För en person med en inkomst
på cirka 6 000 kronor skulle skillnaden
bli ungefär 8 kronor. Det rör sig om en
eller annan tia för de stora inkomstgrupperna.
Men framför allt, herr talman,
om man tar hänsyn till alt även
folkpensionen beskattas, visar det sig

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Nr 11

Upphävande av rätten till avdrag vid

alt förslaget om en höjning av folkpensionsavgiften
icke är regressivt utan
progressivt. Finansministerns påstående
att det skulle vara regressivt är icke
hållbart. I förhållande till antalet kronor
som man får ut som pensionär är
nettobelastningen i stort sett stigande
med en stigande inkomst.

Finansministerns förslag har den
egenskapen att ett större belopp netto
i kronor räknat tas ut av skattebetalare
med en inkomst mellan 25 000 och
30 000 kronor än av inkomsttagare med
100 000 kronor. Jag bara konstaterar
detta för att litet grand ändra på det
intryck som talare från regeringspartiet
liar försökt att ge I

andra sammanhang har regeringspartiet
varit med om mycket större
ökningar av bördan på smärre inkomsttagare
än vad nu gäller det förslag vi
har fört fram om att höja folkpensionsavgifterna.
— Får jag dessutom erinra
herr Sträng om att det skattepaket han
nämnde för en stund sedan innehöll
en skattelättnad som blev flera gånger
mindre för dem som hade t. ex. 10 000—
12 000 kronor än för dem som hade den
dubbla inkomsten. När man gör mindre
justeringar i skatte- och avgiftssystemet
kan man inte uppställa kravet att varje
ändring skall vara progressiv på det
sätt som motsvarar den progressivitet
som skattesystemet i sin helhet har.

Efter proposition av en socialdemokratisk
finansminister har uttagningsprocenten
i princip gjorts variabel. Man
kan sänka uttagningsprocenten. Om en
sådan sänkning genomfördes skulle det
leda till mycket små skattelättnader för
dem som bär låga inkomster och mycket
stora skattelättnader för dem som
har stora inkomster. Ser man skattesystemet
som en helhet innebär eu sänkning
av uttagningsprocenten en väsentlig
minskning av progressiviteten,
ty de indirekta skatterna påverkas ju
inte av en sådan förändring.

Själva tanken — och det är ju den
som ligger till grund för propositionen

inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

— att vad man än företar sig så skall
man hela tiden förfara så att varje liten
ändring får samma progressivitet som
skattesystemet i dess helhet, eller i varje
fall en mycket betydande progressivilet
över hela skalan, hela den tanken
är ju orealiserbar. Vi har många gånger
på regeringens förslag fattat beslut som
inte uppfyller det villkoret. Varför skulle
man då nu eftersträva något sådant?
Finansministern uppnår heller inte
detta, men han talar som om det vore
nödvändigt att uppnå det. Jag upprepar
att med finansministerns skala blir
det en mindre börda i kronor räknat på
den som har 100 000 kronors inkomst
än på den som har 30 000 kronors. Om
man accepterar sådant, faller största delen
av finansministerns resonemang beträffande
progressiviteten.

Jag vill till undvikande av missförstånd
framhålla att i viss mån progressivt
är såväl regeringsförslaget som
folkpartiets förslag. Jämfört med vad
man får ut i kronor, netto efter skatten
på folkpensionen, är båda förslagen
progressiva. Om detta är fallet frågar
man sig: När det nu gäller en tillfällig
ändring — vi kan förvänta en stor
skattereform kanske 18 månader efter
det att detta förslag genomförs — varför
då inte fortsätta med samma metod
som vi på regeringens förslag använt
tidigare? Kan det finnas något skäl att
inte göra det när båda förslagen är i
begränsad mån progressiva? Varför
plötsligt ändra systemets konstruktion
och acceptera en sådan principvidrighet
som att såväl pensionsavgift som
pension skall beskattas?

Herr Brandt talade liksom herr Sträng
en hel del om skatteberedningen och
ingripanden från partiledarhåll. Sven
Gustafson har redan för vår del lagt
den saken till rätta.

Herr Sträng sade att herr Vigelsbo
inte borde vara så indignerad över att
man föregriper skatteberedningen, eftersom
han själv hade accepterat det
Sträng-Hedlundska skattepaketet. Av

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

någon anledning glömde herr Sträng att
rikta denna replik till herr Brandt, som
väl inte heller borde ha någon anledning
att låtsas som om han vore indignerad.
I fråga om att föregripa riksdagens
ställningstaganden kan man väl
konstatera att det ofta är så att finansministern
tar ställning och att herr
Brandt och alla hans kolleger i det socialdemokratiska
partiet efteråt finner
att de får lov att backa upp herr Strängs
förslag. Eller menar herr Brandt att
herr Sträng varje gång frågar er innan
han tar ställning? Hade han frågat herr
Brandt innan han gjorde upp om skattepaketet?
Är det inte i själva verket så
att herr Brandt har en utomordentligt
stor förmåga att kornma till ståndpunkter
som herr Sträng redan intagit? Om
detta är fallet förstår jag inte riktigt att
herr Brandt som sitter i glashus vill ta
upp en debatt om att man på något
håll skulle ha försökt föregripa utredningens
eller riksdagens ställningstagande.
Hans påståenden i det här fallet
är helt grundlösa. Men rent principiellt
är det onekligen så att de ledamöter
av den svenska riksdagen som
tillhör oppositionspartierna är vida
mindre bundna i förväg av några ställningstaganden
än vad tydligen herr
Brandt och hans kolleger är när det
gäller en hel del frågor som ligger just
på herr Strängs domäner. Om ni säger
att ni inte är bundna utan att det uteslutande
är andra skäl som gör att ni
alla kommer till hundraprocentigt samma
slutresultat som herr Sträng, är det
så underligt att det inte förtjänar att
tas helt på allvar.

Finansministern har nyligen i ett offentligt
uttalande använt ett internt
material i en avdelning i bevillningsutskottet.
Kan herr Brandt tala om hur
det kan komma sig att kontakterna, när
det gäller icke färdigbehandlade frågor,
mellan å ena sidan bevillningsutskottet
och å andra sidan kanslihuset
tydligen är ganska intima? Vad är avsikten
med de kontakterna? Är avsik -

ten att regeringen, utöver vad den gjort
i och med att den skrivit propositionen,
också skall lägga sig i bevillningsutskottets
arbete? Eller är herr Brandt
alldeles obekant med dessa kontakter?

Får det möjligen anses rimligt att ledamöter
i en utredningskommitté över
huvud taget träffar sina partiledare?
Eller anser herr Brandt att det bara i
regeringspartiet bör förekomma kontakter
mellan å ena sidan kommittéledamöter
och utskottsledamöter samt å
andra sidan regeringen?

Herr talman! Men varför spilla så
många ord på något så barockt som
det herr Brandt här försökt framföra?
Det är väl alldeles uppenbart att herr
Brandt inte haft någon annan avsikt
med detta än att komma bort från dagens
ämne och tala om något annat. Det
gjorde herr Sträng också, och det vittnar
om att både dessa herrar är medvetna
om att de har en ganska svag position.
De vill införa något så principviarigt
som en beskattning på både
pensionsavgifter och pensioner. De vill
inte förfara så som regeringspartiet och
hela riksdagen har varit med om att göra
många gånger förut — under den rätt
korta övergångstid som det nu är fråga
om innan vi får en ny skattereform.

Jag kan förstå att man försöker komma
bort ifrån detta som är dagens frågeställning:
Varför inte använda samma
metod som man tidigare har godkänt?
Varför inför en helt ny och
tokig princip? Herr Brandts försök att
komma bort ifrån denna frågeställning
måste jag för min del beteckna som
utomordentligt märkligt.

Herr talmannen återtog ledningen av
förhandlingarna.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ohlin säger att
jag väl ändå inte borde reagera och
bli så indignerad, eftersom jag själv
sitter i glashus. Jag skall erkänna att
jag många, många gånger har avvisat

Onsdagen den 11 mars 1964 fm. Nr 11

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

herr Sträng, är det lätt att finna exem -

yrkanden i motioner rörande skattefrågor
med den huvudsakliga motiveringen
att allmänna skattebercdningen
just sysslade med saken. Det finns ingen
anledning att fördölja detta, eftersom
det är alldeles riktigt.

Jag ställdes nu inför precis samma situation;
allmänna skatteberedningen
sysslar för närvarande med frågan, och
det framlägges eu proposition, som
föregriper skatteberedningens arbete.
Men nu står vi inför den situationen att
vi måste välja mellan att godtaga regeringsförslaget,
höja folkpensionsavgiften
eller ta ut dessa pengar av en viss
grupp konsumenter, de som använder
vin, sprit och cigarretter. Det borde inte
vara så svårt att förstå att detta är ett
tvångsläge.

Jag har då kommit fram till att av
dessa alternativ måste jag välja regeringens,
som inte heller på något sätt
föregriper skatteberedningens arbete, i
motsats till de andra, komplicerade förslagen.

Då säger herr Ohlin: Varför är herr
Brandt alltid på regeringens linje? Det
är jag inte alltid, men saken är kanske
inte märkligare än att hela oppositionen,
alltifrån kommunister till yttersta
högern, i dag är helt ense om att till
varje pris avslå regeringens förslag,
oavsett vad man annars har för idéer
och politisk uppfattning. Jag tycker
att herr Ohlin borde fundera på denna
psykologiska omständighet.

Eftersom herr Ohlin fortfarande försöker
tala om avdragsrättens slopande
och dess konsekvenser, skall jag medan
jag har ordet även beröra den saken.
Det är odiskutabelt att om man i stället
tar folkpartiets förslag om att höja folkpensionsavgifterna
får den som har
200 000 kronor i inkomst minst 40 kronor
lägre merskatt än den som hai
12 000 kronor i inkomst.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Får jag till det sista
bara säga att om jag skulle räkna som

pel på att det blir eu mindre belastning
med folkpartiets förslag för en del personer
med 15 000—18 000 kronor i inkomst
än med herr Strängs linje. Vi
kanske inte kan hinna gå igenom alla
tänkbara inkomstgrupper nu, men det
kan vara något för herr Brandt att fundera
på.

Sedan säger herr Brandt att han
många gånger avvisat att man skulle
föregripa skatteutredningen, men nu
gällde det att välja. Ja, om det gäller
att välja, är det naturligt att säga att
vid ett provisorium som skall tillfälligt
införas under en kort period är det
rimligare att använda samma metod
som vi tidigare varit ense om än att
införa något som är fullständigt principvidrigt
och som man kan räkna med
att skatteberedningen aldrig kommer
att stanna inför, nämligen beskattning
av både pensionsavgift och pension.
Varje hänsyn till ett kommande reformarbete
måste tala till förmån för att
man använder hittillsvarande metod.

Sedan säger herr Brandt att det inte
är konstigt att han alltid kommer till
samma slutsats som herr Sträng. Jag
förmodar emellertid att han inte vill
göra gällande att herr Sträng alltid i
förväg frågat herr Brandt. När det gäller
herr Brandts tal om att oppositionen i
dag är så enig om att avslå, vill jag erinra
om att herr Sträng gjorde ett stort
nummer av att oppositionen är så oenig.
Man får väl ändå lov att välja det ena
eller det andra. Man kan inte kritisera
oppositionen samtidigt för att vara så
förbluffande ense och för att vara så
förbluffande oense.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Herr talman! I mitt föregående inlägg
hann jag inte med att bemöta herr Ohlins
tal om kontakterna. Det har under
min riksdagsmannatid, och den är nu
ganska lång, aldrig inträffat att vare
sig någon regeringsledamot eller någon
partiledning eller någon annan har gi -

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

vit mig några som helst order om att
inta en viss ställning. Jag har aldrig
varit med om att gruppen såsom sådan
har vägrat någon att inta den ställning
han eller hon ansett vara den riktiga.

Av herr Ohlins tal om kontakter får
man det intrycket — och detsamma
gäller inte minst beträffande herr östmans
uttalanden i TV — att partiledarna
här har föregripit en sittande skatteberedning.
Om jag förstått det hela rätt
har man gjort detta. Jag vet inte om
man kan säga att man tvingat ledamöterna
att inta en viss ställning, men av
vad herr östman sade verkade det utåt
som om det rådde en stor nervositet i
de högsta partiinstanser som varit inblandade
i denna sak. Vid de kontakter,
som eventuellt kan ha förekommit mellan
bevillningsutskottets socialdemokrater
och herr Sträng, har det aldrig varit
fråga om att vi skulle inta en viss
ställning eller ens ge något som helst
löfte till herr Sträng om att lägga fram
det eller det förslaget. Det är den stora
skillnaden mellan herr Ohlins och mitt
partis kontakter.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Gustafson i Göteborg
har talat om för herr Brandt och
denna kammare att det är fullständigt
grundlöst och oriktigt att påstå att han
fått några direktiv för sitt ställningstagande.
Han har på ett tidigt stadium,
kanske långt tidigare än vissa andra
ledamöter i beredningen, tagit ställning.

Efter detta kommer nu herr Brandt
och talar om vilket intryck han har
fått av herr östmans framträdande, i
stället för att ta ad notam vad herr Sven
Gustafsson upplyst om som ett faktum.
Herr östman får tala för sig och
sitt parti. Han kan absolut inte tala på
folkpartiets vägnar. Det visar hur
trängd herr Brandt är i denna debatt
när han nu inte har någonting annat
att komma med än att liksom låtsa som
om herr Sven Gustafson inte klargjort
att det som herr Brandt sade i sitt förs -

ta anförande var fullständigt tokigt.
Herr Brandt får ändå lov att böja sig
litet för fakta och inte bara upprepa
felaktiga påståenden. Jag ber nu herr
Brandt att läsa i protokollet vad herr
Gustafson sagt och sedan utgå från det.
Herr Gustafsons uttalande är till alla
delar en skildring av det verkliga förhållandet.

Vad sedan beträffar relationerna mellan
socialdemokraterna i bevillningsutskottet
och kanslihuset kan vi kanske
få återkomma till den saken vid något
annat tillfälle. Det skulle vara ganska
mycket att säga om dessa förbindelser,
som tidvis tycks vara mycket intima
och som i varje fall inte på något sätt
överensstämmer med den allmänna attityd
som herr Brandt intagit när han talar
om oppositionen.

Herr HECKSCHER (h):

Herr talman! Jag missunnar inte
statsrådet Sträng hans kaffekopp. Tvärtom
avundas jag honom den. Och man
kan alltid hoppas att han har högtalaren
på medan han sitter vid sin kaffekopp.

Jag hoppas att här kunna fatta mig
kort. Det är inte meningen att föregripa
den ekonomiska debatten, men jag
vill ändå göra ett par reflexioner.

Statsrådet Sträng sade i sitt anförande
att man inte knnde dra någon parallell
mellan pensionsavgifter och försäkringsavgifter
i övrigt. Det karakteristiska
för en försäkring, sade statsrådet, är
att man själv bestämmer om man vill
vara med i försäkringssystemet eller inte.
Det är ett mycket märkligt uttalande.
Det är tydligen så att ATP-avgifterna
numera även anses vara en skatt och
icke en försäkringsavgift, ty jag förmodar
att man inte skall tolka statsrådet
Strängs uttalande på det sättet att
vi har att förvänta en proposition från
regeringens sida med förslag om upphävandet
av ATP. Men den frågan har
ändå sin betydelse. Vi har tidigare brukat
räkna med möjligheten av obligato -

Öl

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag

riska socialförsäkringar, d. v. s. försäkringar
som inte vore så beskaffade
att man själv kunde välja om man ville
vara med eller inte inen där ändå försäkringskaraktären
i de avgifter man
betalade och sambandet mellan avgifterna
och förmånerna vore klart markerade.

Frågan har sin betydelse också därför
att skatteberedningen, av allt att
döma med socialdemokraternas gillande
— efter vad herr Brandt nyss sade
vågar jag inte påstå att det var med regeringens
gillande — kommit till den
slutsatsen att man skall gå över till arbetsgivaravgift.
Hur har man då tänkt
sig att kunna ordna frågan om avdragsrätten?
Hur är det tänkbart att övergå
till ett system med arbetsgivaravgift och
samtidigt fasthålla vid den ståndpunkt
som regeringen och socialdemokraterna
försöker få riksdagen att inta i dag?

Inom parentes får jag kanske säga —
utan att blanda mig alltför mycket i
dispyten mellan herr Brandt och herr
Ohlin om vad som hänt eller inte hänt
i skatteberedningen — att jag inte kan
erinra mig att jag har visat någon
alltför markerad nervositet i det sammanhanget.
De som såg herr östman i
TV kunde kanske inte heller tycka att
han föreföll särskilt nervös. Om den saken
kan man ha olika uppfattningar,
men jag tror visst herr Brandt när han
säger att socialdemokraterna i bevillningsutskottet
inte behöver ha några
särskilda instruktioner från regeringens
sida. De vet nämligen i förväg att
de skall rösta för alla regeringspropositioner
oförändrade och att de skall avslå
alla motioner som kommer från oppositionen.
Därför behöver de inga instruktioner;
de vet i förväg var den
högsta sanningen finns att söka.

Men beträffande själva innebörden i
detta förslag gläder det mig att herr
Brandt så tydligt har erkänt att det är
fråga om en skattehöjning. Det har också
statsrådet Sträng gjort — d. v. s. han
kallade det för inkomstförstärkning i

Nr 11

vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

stället för skattehöjning, och det kan
lian naturligtvis göra, ty för honom som
finansminister är det ju en inkomstförstärkning.
För alla andra medborgare
blir det en inkomstförsvagning och inte
någon inkomstförstärkning. Låt oss
alltså komma överens om att kalla det
för skattehöjning. Det är bra att man
inte försökt dölja den saken.

Också på en annan punkt vill jag
gärna ge mitt erkännande åt vad som
har sagts. Herr Brandt talar om att alla
utom högerpartiet är ense om en skattehöjning,
och statsrådet Sträng anför
att högerpartiet säger nej till alla former
av inkomstförstärkning. Det är ett
riktigt konstaterande. Vi skäms inte alis
för att vara ensamma på den punkten
— tvärtom. Ty när statsrådet talar om
»erforderliga» inkomster i detta sammanhang,
är det helt enkelt så att vi
inte anser fullt så stora inkomster erforderliga
för statsverket som vad herr
Sträng har velat göra gällande. Den saken
får vi väl komma tillbaka till och
diskutera mera allvarligt, när den ekonomiska
debatten kommer fram på våren.
Jag tror att vi då kommer att kunna
klargöra att med de besparingsförslag
och de övriga yrkanden, som högerpartiet
kommer att stödja under vårriksdagen,
kan vår budget också gå
jämnt ut. Man får naturligtvis inte ge
sig in på sådana fantasier som statsrådet
Sträng och hans organ StockholmsTidningén
då och då brukar hänge sig
åt, utan man får resonera om sakens
verkliga innebörd och avse det budgetår
som kan vara aktuellt, när det gäller
eu dagslända sådan som det förslag
statsrådet Sträng har framlagt om att
avskaffa avdragsrätten för folkpensionsavgifterna.

Finansministern berörde också skattepaketet.
Han erinrade om hösten 1961,
när han och herr Hedlund tillsammans
slog ihop ett skattepaket. Jag gör bara
den reflexionen att högerpartiet hörde
inte till dem som då stod till hands
med snöre.

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

Vi har nämligen den principiella uppfattningen
att varje skattehöjning är
något som man i det längsta måste försöka
undvika; att skattehöjning är ett
ont i sig, som man får ta om det är
absolut nödvändigt för att vinna någonting
som är mycket väsentligt men
som man eljest inte skall tillgripa. Ökade
skatter höjer företagens kostnadsnivå,
försvårar det enskilda sparandet
och kan därigenom på längre sikt innebära
en fara för själva skatteunderlaget.
När man från socialdemokratiskt
håll i dag så klart markerar att det är
fråga om en skattehöjning, ligger däri
också förklaringen till att vi inte kan
godta den.

Herr HEDLUND (ep):

Herr talman! Först ett par ord till
herr Heckscher om det s. k. skattepaketet.
Det är ju inte någon alldeles ny
sak, men när man från högerhåll funnit
anledning nämna den, vill jag rätta
till det felaktiga intryck som herr
Heckschers anförande på den punkten
kunde ge. Han talade om att skattepaketet
innebar en höjning. Visst inte!
Totaliter innebar skattepaketet en icke
föraktlig lättnad på ett par, tre hundra
miljoner kronor. Det blev visserligen
höjningar i vissa avseenden, men det
blev större lättnader i andra avseenden,
med påföljd att slutresultatet blev en
icke obetydlig sänkning. Det är vi från
centerpartiet angelägna att slå fast. I
annat fall hade vi inte gått med på detta
skattepaket. Det var ett skattesänkningspaket
som presenterades den
gången. Det är det rätta namnet.

I remissdebatten gav jag uttryck för
den meningen att det inte var någon
stark budget, samhällsekonomiskt sett,
som finansministern presenterade. Det
betyder naturligtvis att jag fann hans
förslag til! s. k. inkomstförstärkningar,
d. v. s. skattehöjningar, befogade. Pengarna
måste till för samhällsekonomiens
skull. Det är ändå enligt min mening
tilltaget alldeles i underkant. Tar man

då bort en inkomst, måste man, om
man vill bevara samhällsekonomisk stabilitet,
föreslå en annan inkomst, som
är i varje fall ungefär lika stor. Det har
vi gjort från centerpartihåll. Vi har
alltså inte anslutit oss till den meningen
att de här pengarna, närmare 300
miljoner kronor, inte är mera än att
de ryms inom felmarginalen.

Talet om »felmarginaler» i ett sådant
här sammanhang påminner mig osökt
om honom som hade 1 000 kronors inkomst
i månaden mot provision. Man
beräknade inkomsten till 1 000 kronor.
Företaget gjorde klart för honom att
det kunde bli 25 procent mindre men
också 25 procent mer; det kunde alltså
bli 1 250 kronor eller 750 kronor. Han
planerade för det löpande året sina utgifter
efter en inkomst på 1 250 kronor,
men när året var slut visade det sig att
inkomsten höll sig vid det lägre alternativet
i felmarginalen, alltså 750 kronor.
Då hade han 500 kronors underskott
varje månad, som han inte kunde
klara. På det sättet är det när man tar
felmarginalen i anspråk. Det är logiskt
oriktigt att försöka utnyttja felmarginaler.

Om man då är på det klara med att
pengarna måste fram är det bara att
välja: varifrån skall man ta dem? Man
kan som finansministern föreslagit få
in pengarna genom att slopa avdragsrätten
för folkpensionsavgiften, och
man kan som centerpartiet vill få pengarna
från en höjd skatt på alkohol och
cigarretter.

Ett skäl som talar för att man inte
bör gå finansministerns väg är att den
utfallande folkpensionen är beskattningsbar.
Mot det säger finansministern
att folkpensionen numera till sin karaktär
är väsentligt förändrad, eftersom
den finansieras till så avsevärd
del genom skattemedel. Men då frågar
jag: Brukar man i allmänhet beskatta
förmåner som finansieras med skattemedel?
Jag frågar hur det är med barnbidragen,
jag frågar hur det är med mo -

Onsdagen den 11 mars 1964 fm. Nr 11

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

derskapshjälpen och med sjukvårdsförmånerna.
Hela den där bevisföringen
går vid sidan om saken. Vi tycker att
det är oriktigt att ta bort avdragsrntten
och samtidigt bibehålla beskattningen
av folkpensionen.

Vad innebär då centerpartiets förslag?
Vi vill höja spritskatten med 2
kronor per liter och skatten på vin i
proportion därtill, och vi vill ta ut 2
öre i skatt på cigarretterna. Jag har
tillåtit mig undersöka, hur förslagen
verkar för genomsnittsfamiljer i olika
inkomstlagen, och kommit fram till att
en tolvtusenkronorsinkomsttagare får en
skattehöjning enligt finansministerns
förslag på 115 kronor och enligt vårt
förslag, om vi räknar med en tioprocentig
höjning på cigarretter och alkohol,
på 46 kronor. Detta är en inkomsttagargrupp
som är rätt stor. För att inte
tynga debatten med alltför många exempel
skall jag nöja mig med detta.

Jag kan också presentera några intressanta
siffror på kommunalbeskattningens
område, där finansministern
menar att hans förslag omsider kan resultera
i en utdebiteringsminskning på
40 öre. Det är klart att det kan göra det.
Men det går inte nu, utan det blir litet
längre fram ifall vi har folkpensionsavgiften
kvar då; det är ju fråga om
att ta bort den. Men om vi har folkpensionsavgiften
kvar, kan det i vissa fall
gå att få en sänkning med 40 öre vid
den tiden. Vad betyder det? En åttatusenkronorsinkomsttagare
får då tillbaka
15 kronor av finansministerns
höjning på 49 kronor, en trettiotusenkronorsinkomsttagare
får tillbaka 104
kronor på 99, en hundratusenkronorsinkomsttagare
— om vi nu skall röra
oss i dessa skikt — får tillbaka hela
384 kronor.

Varje form av ökad beskattning är
ovälkommen för dem som drabbas av
den. Centerpartiets resonemang har varit
att cn höjning av den direkta skatten
kommer att slå över hela fältet, alltså
även på de s. k. oumbärliga varorna.

Vi har i stället velat lägga skatten på
sprit och tobak, som vi betraktar som
mera umbärliga varor. Vilket förslag
som är mera sympatiskt överlåter jag
åt kammarens ledamöter att bedöma.

Herr Brandt uttryckte en mycket
stor förvåning över att högern, folkpartiet,
centerpartiet och kommunisterna
var ense om att gå emot slopandet
av avdragsrätten. Han tyckte att det
var märkvärdigt. Men om man försöker
att forska ut anledningarna till vad
som sker här i världen, skulle det då
inte ligga närmast till hands att tänka
sig att den där samstämmigheten över
hela linjen utanför herr Strängs parti
beror på att herr Sträng kommit med
ett mycket tokigt förslag?

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Herr Heckscher sade
att socialdemokraterna i bevillningsutskottet
alltid godtar regeringens förslag.
Om han har den uppfattningen
beror det nog på att han har läst våra
betänkanden ganska dåligt. Det har inträffat
ett flertal gånger att vi har föreslagit
ändringar i Kungl. Maj:ts förslag
och till och med yrkat avslag. Nästa
vecka kommer ett betänkande från bevillningsutskottet
där det föreslås ganska
väsentliga ändringar i ett Kungl.
Maj :ts förslag.

Sedan skulle jag vilja säga några ord
till herr Ohlin. Herr Gustafson i Göteborg
sade att han inte hade behövt
göra någon ändring i sina ståndpunktstaganden
i skatteberedningen. All right,
jag accepterar att det förhåller sig så.
Men som jag sagt tidigare är det inte
relevant i denna debatt.

Till herr Heckscher vill jag säga, om
han missförstod mig, att den ende som
var lugn i detta sammanhang var herr
Östman. Men det illustrerar bara den
nervositet som gjorde sig gällande hos
många andra. Därför vill jag nu fråga
herr Ohlin: Var inte avsikten med hela
den cirkus som tidningarna talat om,
att herrar Ohlin och Hedlund ville på -

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

verka herr Heckscher eller förmå honom
att påverka sin man i beredningen,
herr östman, att vara med om vad
herrar Ohlin och Hedlund ansåg att
man borde genomföra? Om detta var
avsikten, vill jag fråga, om inte det innebar
en inblandning i den sittande
utredningskommitténs arbete, att man
sökte förmå en partiledare att påverka
sin representant i beredningen så att
denne skulle inta en viss ståndpunkt,
som han sagt att han inte velat vara
med om eller i varje fall sagt att han
inte ville i förväg binda sig för. Om
man skulle tro tidningarna, men de
skriver ju så mycket, gick det till och
med så långt att herr Ohlin måste bli
herr Hedlunds budbärare, därför att
herr Hedlund skulle ha vägrat tala med
herr Heckscher.

Här säger man att även Brandt har
accepterat en skattehöjning. Ja, vem
skulle inte göra det, när alla är ense
om att vi måste få till stånd en förstärkning
av statens inkomster. Jag har
aldrig trott att man kan trolla fram
dessa miljoner. Någon måste betala
dem, det är alldeles uppenbart. Men av
olika alternativ i detta sammanhang
finner jag detta mest sympatiskt. Jag
skall be att få ytterligare understryka
vad jag sade tidigare nämligen att den
som har 12 000 kronors inkomst får en
skattehöjning, om man höjer folkpensionsavgiften,
med 90 kronor, vid
18 000 kronors inkomst blir det 128
kronor, om inkomsten är 100 000 kronor
blir det netto 69 kronor och vid
200 000 kronors inkomst 52 kronor.
Det är den upp- och nedvända rättvisan,
det kan aldrig trollas bort. Till
detta kommer cigarrettprisets höjning
med 1 öre. Många röker 20 cigarretter
om dagen, och för dem blir det 50—70
kronor om året i ökad skatt.

Herr HEDLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Om herr Brandt skulle
jämföra vad han läser i tidningarna
med de verkliga förhållanden som han

kan känna till eller utforska, skulle jag
inte bli förvånad, om han vid något
tillfälle skulle finna en bristande överensstämmelse.
Det händer lätt, eftersom
tidningarna måste komma ut snabbt
och det inte kan bli fråga om att vara
så noggrann som om det gällde ett protokoll.
Lita därför inte på uppgifterna
i tidningarna som om det vore fråga
om ett riksdagsprotokoll som är justerat
!

Herr Brandt uttalade en förmodan om
att det skulle ha förelegat något intresse
av att tvinga högern till något visst
ståndpunktstagande i skatteberedningen.
Jag skall bara hänvisa till vad vi
sade, så fort vi fick tillfälle att tala i
TV och radio, nämligen att vi hade tagit
ståndpunkt och att det sedan var
högerns sak att ta ståndpunkt för egen
del. Situationen var ju den att det hade
ställts i utsikt vissa om jag får kalla det
så, rabatter på avgifterna för egna företagare
av mindre format, småföretagare,
och det sades i det sammanhanget
från vissa håll att vi gör detta bl. a. i
enighetens intresse. Det fanns naturligtvis
också ytterligare skäl, vilka andra
kan dessa få redovisa. Sedan tycktes
det plötsligt som om det inte skulle bli
någon enighet. Då sade vi att vi måste
tänka över saken. Det dröjde inte länge
förrän vi var på det klara med att det
inte var mycket att fundera över, utan
vi beslöt att gå med på avgifterna. Sedan
får vi vänta och se vad högern gör.
Det rör oss inte. Det var alltså påtryckningen
!

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Brandt har startat
en diskussion om vem som var lugnast
av ledamöterna i skatteberedningen.
Den som var lugnast var kanske jag,
eftersom jag inte känt något behov att
över huvud taget framträda, vilket i sin
tur var helt naturligt, därför att jag funnit
en växande förståelse för de synpunkter
jag företräder. Herr Brandt

Onsdagen den 11 niars 1964 fm. Nr 11

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

jyggde hela tiden på tidningsreferat
men erkände i en bisats att »tidningarna
skriver ju så mycket». Och man
måste erkänna att tidningarna verkligen
liar skrivit oerhört mycket om
skatteberedningen. Många gånger har vi
som är ledamöter av den blivit mycket
förvånade över de nyheter som kommit
från beredningen och som vi inte själva
haft någon aning om.

Herr Brandt sade att min ställning
här inte är relevant. För min del tycker
jag att herr Brandts hela resonemang
om skatteberedningens arbete inte är
relevant. Här gäller det en bestämd konkret
fråga, om vi skall vägra människorna
att dra av folkpensionsavgiften i
sina deklarationer. Herr Brandt har här
att försvara ett principiellt felaktigt förslag
som särskilt hårt drabbar mellangrupperna
i vårt samhälle. Jag förstår
att han har behov av att tala om något
annat.

Herr HECKSCHER (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill endast i anledning
av herr Brandts uttalande säga att
mig veterligt har herr Hedlund och jag
aldrig haft någon svårighet att tala med
varandra. Det har alltid varit mig ett
nöje att få tala med honom och jag tror
inte att han har sagt upp bekantskapen
med mig. En annan sak är att vi inte är
överens om allting, men det är något
som inträffar här i världen även mellan
personer som i hög grad uppskattar
varandra.

Herr BRANDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Gustafson i Göteborg
sade att »vi i skatteberedningen
var ju lugna». Jag har aldrig talat om
er i det sammanhanget, jag talade om
partiledarna. Och då vill jag fråga: Var
det lögn allt vad herr östman sade i TV
häromkvällen? Vi bortser alltså från
tidningspressen. Skall man fatta det så
att herr östman satt och pratade i nattmössan
inför hela svenska folket?
Jag tror att ni bara trasslar till detta

värre och värre. Det går inte att komma
ifrån att man försökt påverka ett
parti så att dess representant i skatteberedningen
skulle inta en speciell
ståndpunkt, och jag kan inte acceptera
att det är riktigt.

Anledningen till att jag nämnde skatteberedningen
var, herr Gustafson, att
ni i reservationen skriver att detta förslag
föregriper skatteberedningens och
riksdagens kommande arbete på ett
olyckligt sätt. Jag frågade då: Tycker
ni inte att den åtgärd som partiledarna
vidtagit föregriper riksdagens arbete på
ett mera olyckligt sätt?

Vad som förvånat mig är att ni i oppositionen,
som är så djupt oeniga om
alla förslag, när allt kommer omkring
är så oerhört eniga.

Herr HEDLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Herr Brandt ställde
nyss frågan, om allt vad herr östman
sade i TV häromdagen var lögn. Jag
skulle bara vilja ge honom ett råd: Fråga
herr Heckscher om det! Blir det inte
tillräckligt klarlagt då, så kom till oss!

Herr HERMANSSON (k):

Herr talman! Det har här klankats på
vad tidningarna skrivit och televisionen
sagt om skatteberedningen. Alla de
partier, vilkas representanter varit
uppe i denna talarstol, är ju mycket intresserade
av att det skrivs i tidningarna
och visas bilder i television. Jag
fattar därför detta klankande så, att
man vill att det skall skrivas ännu mera
i tidningarna och visas ännu flera bilder
i TV. Korrekta uppgifter om vad
skatteberedningen företagit sig och beslutat
får vi tydligen vänta på.

Jag tror inte man kan som herr Hedlund
utgå från att vad som står i riksdagsprotokollen
hr ett slags mätare på
det korrekta. I varje fall gäller inte detta
beträffande dagens protokoll. Herr
Hedlund har nämligen i dag sagt att
centerpartiet godkände det förra skattepaketet
emedan det innebar en skatte -

3 — Andra kammarens protokoll 1964. Nr 11

66 Nr 11 Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

sänkning. Det var det skattepaketet som
innehöll omsättningsskatten, och jag
tycker att den sortens skattesänkningar
bör vi betacka oss för.

Det har förekommit två debatter här
i kammaren i dag i denna fråga, vilket
jag tycker är ganska onödigt. Jag undrar
om inte ett sådant här problem kunde
behandlas i en enda debatt, där partierna
gåve uttryck för sina meningar.
Jag skall inte upprepa alla våra argumenteringar
utan endast dröja något
vid två frågor.

De borgerliga alternativen är reaktionära
ur skattepolitisk synpunkt. Jag vill
upprepa vad jag sagt tidigare att det
är fel att utskottet vid behandlingen
skilt på de olika frågorna. Därigenom
har möjligheten försvårats att nagla fast
de borgerliga partierna för deras förslag,
som drabbar majoriteten av befolkningen
mycket hårdare än regeringens
förslag kommer att göra om det
genomföres.

I finansministerns inlägg fanns en del
intressanta upplysningar och synpunkter
som jag vill dröja en aning vid. Han
diskuterade förmögenhetsbeskattningen
och även beskattningen av aktievinster
och sade därvid, att man inte kunde
vänta sig något förslag från skattekommittén
om skärpning av förmögenhetsbeskattningen,
såvitt han hade tolkat
dess intentioner riktigt. Det kommer
alltså att visa sig, om herr Sträng har
rätt, att herr Brandts förhoppningar
däremot kommer på skam.

Herr Sträng meddelade också, att frågan
om realisationsvinstbeskattningen
och dess eventuella skärpning behandlas
i koncentrationsutredningen och att
man där skulle kunna få fram ett visst
material. Jag vill erinra om att en annan
statlig kommitté, den s. k. värdesäkringskommittén,
nyligen har givit
vissa uppgifter om dessa frågor som är
av intresse. En undersökning har gjorts
av förhållandena på aktiemarknaden.
Enligt denna undersökning har den årliga
effektiva avkastningen av 27 stor -

företags aktier under 1951—1960 varit
mellan 5 och 24,6 procent. Uppskattningsvis
kan man räkna med att genomsnittet
rör sig mellan 12 och 17 procents
årlig avkastning. En miljonär som
hade sin förmögenhet placerad i de
svenska storföretagens aktier kunde under
1950-talet årligen ta ut 100 000 kronor
ur kapitaltillväxten och fullt lagligt
slippa skatt på den inkomsten, skrev
Stockholms-Tidningen nyligen, och jag
kan inte finna att tidningen har motbevisats
på den punkten.

Finansministern anförde vissa skäl
varför man inte skulle kunna angripa
de höga vinster på fondbörsen, som har
uppstått genom den oerhört kraftiga
uppgången av aktiernas värde under senaste
år. Han anförde bl. a. argumentet,
att förmögenhetsökningen inte alltid
blir bestående. Om alla säljer, försvinner
ju kursvinsterna. Det var samma
argument som Dagens Nyheter anförde
i en debatt gentemot Stockholms-Tidningen.
Denna tidning svarade: »Trycksvärtan
rodnar inte, men ibland tycker
man att den borde göra det.»

Jag tror inte att finansministerns argument
är hållbart; det stämmer inte,
om man tar en längre period, att vad
aktieägarna vinner i dag förlorar de i
morgon. Efterkrigsutvecklingen i vårt
land har tett sig på följande sätt. Under
de senaste tio åren har aktieindex
stigit med över 150 procent. Aktievärdena
har ökat mer än två och en halv
gånger. I kronor har enbart de börsnoterade
stamaktierna ökat från under
8 miljarder till 20 miljarder kronor,
alltså med över 12 miljarder kronor.
Det har i varje fall hittills inneburit en
bestående ökning av förmögenheterna,
och jag finner det rätt självklart att
man skall kunna angripa denna på något
sätt.

Argumentet att dessa förmögenheter
kan försvinna tycker jag inte är tilllämpligt.
Man tar väl alltid eu risk vid
all beskattning. Om man beskattar en
inkomsttagare det ena året har man

Onsdagen den 11 mars 19G4 fm.

Nr 11

Upphävande av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift

ingen garanti för att han har någon inkomst
nästa år.

Jag är emellertid glad över att finansministern
har erkänt att problemet
finns och är beredd att tackla det. Jag
tror att det bör tacklas snart, ty denna
utveckling på aktiebörsen är också en
väsentlig orsak till den inflationsutveckling
som pågår i vårt land och som
driver upp priserna på ett sätt som vi
alla finner oroande.

överläggningen var härmed slutad.

Mom. A

Herr talmannen gav först propositioner
i fråga om utskottets hemställan,
nämligen dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
i reservationen gjorda hemställan; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i mom.
A) i utskottets betänkande nr 10, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den i reservationen av herr Stefanson
m. fl. gjorda hemställan.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 110 ja och 115 nej,
varjämte 1 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit den i

reservationen av herr Stefanson m. fl.
gjorda hemställan.

Härefter framställde herr talmannen
i avseende å motiveringen propositioner
dels på godkännande av den i reservationen
anförda motiveringen, dels ock
på det av herr Hermansson under överläggningen
framställda yrkandet att
kammaren måtte utesluta denna motivering;
och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Hermansson begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren beträffande
mom. A) i bevillningsutskottets
betänkande nr 10 godkänner den i reservationen
av herr Stefanson in. fl. anförda
motiveringen, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren uteslutit
denna motivering.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Hermansson begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgavs 107 ja och 6 nej, varjämte
112 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså godkänt den i
reservationen av herr Stefanson m. fl.
anförda motiveringen.

Mom. B

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna I: 369
och II: 447 i motsvarande del; och fann

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

En nordisk kärnvapenfri zon

herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Herr
Hermansson begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i mom.
B) i utskottets betänkande nr 10, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
motionerna 1:369 och 11:447 i motsvarande
del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Hermansson begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgavs 167 ja och 5 nej, varjämte
54 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Ordet lämnades på begäran till

Herr SPÅNGBERG (s), som yttrade:

Herr talman! Jag ber att få till protokollet
antecknat att jag röstade för japropositionen
vid voteringen om hemställan
under mom. A) i bevillningsutskottets
betänkande nr 10. Voteringstablån
markerade emellertid »Avstår»
för min plats.

§ 8

En nordisk kärnvapenfri zon

Föredrogs utrikesutskottes utlåtande
nr 2, i anledning av motioner om en
nordisk kärnvapenfri zon.

Uti en i första kammaren av herrar
Adolfsson och Lager väckt motion, nr
1, och en i andra kammaren av herr
Hermansson m. fl. väckt likalydande
motion, nr 1, vilka hänvisats till utrikesutskottet,
hade föreslagits

att riksdagen, i enlighet med Undénplanen
och med Kekkonenplanens konkretisering,
underströke värdet av att
en nordisk kärnvapenfri zon tillskapades
som ett första steg till att begränsa
utrymmet för kärnvapnens användning
och att jämna vägen till avspänning och
avrustning samt i skrivelse till regeringen
hemställde om åtgärder för att i
första hand genom nordiska överläggningar
förbereda en samlad nordisk
front, i syfte att skydda nordiskt område
för användning av kärnvapen
och befordra strävanden till internationell
avspänning, avrustning och fred.

Utskottet hemställde att motionerna
1:1 och II: 1 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Med hänvisning till utrikesministerns
förklaring den 5 december
i fjol i denna kammare, att Undénplanen
fortfarande har aktualitet
och att Kekkonenplanen inte avvisats
av någon av de nordiska regeringarna,
har den kommunistiska riksdagsgruppen
föreslagit

»att riksdagen, i enlighet med Undénplanen
och med Kekkonenplanens konkretisering,
understryker värdet av att
en nordisk kärnvapenfri zon tillskapas
som ett första steg till att begränsa
utrymmet för kärnvapnens användning
och att jämna vägen till avspänning och
avrustning samt i skrivelse till regeringen
hemställer om åtgärder, för att
i första hand genom nordiska överläggningar
förbereda en samlad nordisk
front, i syfte att skydda nordiskt
område för användning av kärnvapen

Onsdagen den 11 niars 1964 fm.

Nr 11

och befordra strävanden till internationell
avspänning, avrustning och fred.»

På detta yrkar nu utrikesutskottet avslag.
Utskottet har rätt däri, att det
ställda spörsmålet om en nordisk kärnvapenfri
zon i hög grad ligger på det
internationella planet. Men frågan måste
samtidigt lösas i varje land och i
första hand i de nordiska länderna. En
lösning i positiv riktning i Sverige och
övriga nordiska länder skulle påverka
hela världen och minska faran för en
kärnvapenkatastrof.

När vi förordar en kärnvapenfri nordisk
zon, har utrikesutskottet tolkat oss
alldeles riktigt. Vi är inte nöjda med
det nuvarande tillståndet, därför att
det kan komma att ändras negativt och
katastrofalt på kortast tänkbara tid. Vi
menar med vårt förslag, en ständigt
kärnvapenfri nordisk zon, med utfästelser
från kärnvapenmakterna att respektera
en sådan ordning.

Utrikesutskottet har också rätt i att
Sverige har visat stort intresse för denna
metod att hindra kärnvapnens spridning.
D»en svenska representanten i
Förenta Nationerna uttryckte hösten
1961 sin glädje över att allt land söder
om 60 :e breddgraden har fridlysts från
kärnvapen. Nu bor det förstås inga
människor i detta välsignade Antarktis,
och om det inte finns några människor
att döda, behövs givetvis inga kärnvapen.
Men tanken var i alla fall god.
Ingen kunde dock nöja sig med denna
seger för en princip, och därför framlades
Undénplanen. Den ville förena
alla kärnvapenfria stater i en världsunion,
som skulle förhindra kärnvapnens
vidare spridning och trygga tillkomsten
av ett världsomspännande kärnvapenfritt
område.

Den svenska planen fick stöd i Förenta
Nationerna. Den inspirerade den
finländske presidenten att framlägga sin
s.k. Kekkonenplan för ett kärnvapenfritt
Norden. Den utlöste en mäktig opposition
i hela Latinamerika för att
denna räjong skulle proklameras som

En nordisk kärnvapenfri zon

kärnvapenfri zon. De afrikanska staterna
marscherade upp på samma linje för
att bevara den svarta världsdelens alla
folk för kärnvapnens inferno. Och i
Centraleuropa har polska regeringen
för Centraleuropas del utformat samma
tankegång om en kärnvapen fri zon. Även
i Asien och Sydeuropa börjar det röra
sig till förmån för Undénplanens princip.
Sverige hade gjort världen en stor
tjänst och formulerat en realistisk och
inspirerande målsättning.

Den största triumfen blev dock provstoppsavtalet,
som hejdade de livsfarliga
kärnvapenproven i luften, på marken
och under vattnet. Det avtalet har
underskrivits av ett hundratal stater.
I dessa spår följde också överenskommelsen
att bevara den yttre rymden
från alla kärnvapenexperiment.

Den svenska regeringen utnyttjade
skickligt och snabbt denna framgång för
en framstöt i Geneve i syfte att åstadkomma
regionala kärnvapenfria zoner
och kärnvapenmakternas garantier därför.

Så långt var allt bra, och man kunde
känna sig stolt över en storstilad svensk
insats. Men i stället för att dristigt kämpa
vidare har regeringen numera rest
en mängd förbehåll mot sin plan. Denna
handling verkar på mig lika svårbegriplig
som den moders som låser
in sitt mest älskade barn i ett kylskåp.
Utrikesutskottet redovisar hederligt desse
förbehåll. De innebär att man först
måste åstadkomma en viss avspänning,
att en viss nedrustning först måste
åvägabringas,

att även underjordiska prov måste
förbjudas,

att också Centraleuropa måste vara
med i en nordisk kärnvapenfri zon och
att, om utvecklingen blir negativ, Sverige
redan vid slutet av 1963 skulle känna
sig befriad från Undénplanen.

Eftersom en del av allt detta inte inträffade,
måste jag dra den slutsatsen
att utrikesutskottet inte längre anser
Undénplanen representativ för Sveriges

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

En nordisk kärnvapenfri zon

utrikespolitik. Det märkliga i utrikesutskottets
utlåtande är att medan utrikesministern
så sent som den 5 december
1963 förklarade att Undénplanen
fortfarande har aktualitet och uttryckligen
dementerade Dagens Nyheters
uppgift att Undénplanen lagts på is,
talar utrikesutskottet nu om att Sverige
nu »intar en avvaktande hållning».

Vid samma tillfälle framhöll utrikesministern
att Kekkonenplanen inte avvisats
av någon av de nordiska regeringarna.
Ändå finner man inte något
i utskottets skrivning som bekräftar
detta utrikesministerns påstående. Däremot
åberopas med uppenbart instämmande
statsministerns förklaring inför
Nordiska rådet, vari sägs att regeringen
inte förändrat sitt krav att avspänning
skall vara villkoret för den kärnvapenfria
zonen. Hela Undénplanens
väsentliga syfte att förhindra kärnvapnens
spridning till nya länder för att
förebygga skärpning av spänningen och
en kärnvapenkatastrof förvandlas alltså
hokus pokus till någonting helt annat.

Utrikesutskottet hänvisar i motsats
till utrikesministern till att den danska
regeringen »ställer som huvudvillkor
för deltagande i en kärnvapenfri zon
att nedrustningsförhandlingarna leder
till enighet om allmän nedrustning».
Den norska regeringen återigen har som
villkor för en kärnvapenfri zon att
»maktbalansen inte får rubbas». Jag
måste säga att detta är en äkta folkpartistisk
ynkedom. Utskottet går så
långt att det inkorporerar den finländske
presidentens regering bland
dem som inte är beredda att antaga
Kekkonenplanen om en nordisk kärnvapenfri
zon.

Om nu detta är utskottets ärliga mening
— och det utgår jag ifrån — så
innebär den att Undénplanen inte är
aktuell, därför att rustningarna fortsätter
och en verklig avspänning inte
åstadkommits. Men om staterna avrustar,
om kärnvapenkrigets hot avlägsnas

och frid och försoning åstadkommes,
då — men först då -— skulle Sverige
kunna tänka sig att gå med i en kärnvapenfri
zon. Så länge en kärnvapenfri
zon är ett livsvillkor för Norden vill
Sverige inte vara med. Men när man
väl kan blåsa faran över, då alltså en
kärnvapenfri zon inte fyller något verkligt
behov, då skulle Sverige kunna anmäla
sig som medlem. Jag kan förstå
att herrar Heckscher och Ohlin är tillfredsställda
med denna kovändning.

Det lönar sig inför detta inte mycket
att påminna om att en viss avspänning
dock ägt rum, att viktiga avtal i syfte
att minska kärnvapenhotet underskrivits,
att nedrustningskonferensen fortsätter
och att idén om den fredliga
samlevnaden numera erkänts åtminstone
i ord av varje regering.

Men jag frågar om det inte bakom
denna nya position ligger ett slags förhoppning
att med hotet om svenskt
atomvapen kunna utöva en viss påtryckning?
Om detta antagande är berättigat,
så handlar det enligt min mening
om illusioner. Sveriges styrka ligger
inte i militära maktmedel, inte heller
i ett förstärkande av dessa med något
tiotal atombomber. Den ligger i
stället på Undénplanens fält och har
anknytning till avskyn och fruktan för
kärnvapen, kärleken till freden och
strävan att synkronisera utrikespolitiken
med det sunda förnuftets och livets
egna lösningar.

Det föreligger inte betingelser för »en
samnordisk utfästelse i kärnvapenfrågan»
enligt utskottet. Utskottets svar på
vår framställning är därför, att Sverige
intar »en avvaktande hållning».

Men kärnan i Undénplanen är handling
för att minska kärnvapenhotet.
Ordet »avvakta» finns inte i Undénplanen.
Varken Sverige eller Norden
eller världen har nu råd att avvakta.
Det kan i värsta fall handla om minuter.
Jag instämmer helt i den svenske representantens
förklaring i Förenta Nationerna
hösten 1961. Jag citerar am -

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Nr 11

bassadör Edberg: »Risken för krig genom
olyckshändelse ökar för varje ny
generations förstörelse vapen».

Alla Ni som nu föredrar att avvakta,
skänk Er uppmärksamhet bara ett ögonblick
åt några bistra fakta. Vid FNmötet
den 25 september 1961 förklarade
framlidne presidenten Kennedy:
»Det finns i dag 10 miljoner gånger
starkare vapen än i tidigare krig.» Häromdagen
höjdes en amerikansk stämma
som förklarade, att USA:s vapen
kan förinta tio gånger jordens befolkning,
medan Sovjetunionens vapen bara
räcker för att förinta två gånger
jordens befolkning. USA uppges nu ha
50 000 kärnbomber.

USA:s första vätebomb på »futtiga»
tre megaton representerade en större
sprängkraft än vad som förbrukades
under andra världskriget. En superbomb,
som skulle krevera över Leningrads
luftrum, skulle göra alla
oskyddade människor i Stockholm och
i Stockholms län blinda, för att nu inte
tala om skadeverkningarna närmare
centrum.

Kärnvapenmakternas potentiella resurser
uppskattas i dag till över 250 000
megaton trotyls sprängkraft. En dansk
offentlig utredning, som utkom i september
förra året, nämner en lägre
siffra, nämligen 60 000 megaton, men
uppskattar på denna grund kärnvapnens
sammanlagda sprängkraft till
20 000 ton trotyl per levande individ,
d. v. s. en Hiroshimabombs sprängkraft
per människa i dag.

Enligt de utarbetade strategiska planerna
skall ett eventuellt nytt krig inledas
med massanfall, motsvarande
10 000 megaton — eller 10 miljarder
ton trotyl — i sprängkraft och förinta
minst 100 miljoner levande människor
i det första samlade anfallet.

Utrikesutskottet ber riksdagen avvakta.
Är det inte, herr talman, den
tusenfalt monstruösa bilden av helvetet
som man avvaktar?

Jag ber med dessa ord att få yrka
bifall till vår motion nr 11:1.

En nordisk kärnvapenfri zon

Herr förste vice talmannen övertog
ånyo ledningen av förhandlingarna.

Herr BENGTSSON i Halmstad (s):

Herr talman! Det är inte så särskilt
länge sedan kammaren hade tillfälle
att debattera dessa frågor, men tydligen
känner det kommunistiska partiet
ett visst behov av att så ofta som möjligt
demonstrera sin ovilja mot kärnvapnen.
Jag tror emellertid att denna
ovilja förefinns inom alla partier. Skiljaktigheterna
i våra ställningstaganden
kommer väl in när man skall bedöma
vårt försvar och olika problem i den
värld vi lever i.

Jag kan t. ex. förstå Sovjetunionen,
när dess representanter säger sig tills
vidare vilja behålla kärnvapenparaplyet
fram till slutet av det tredje nedrustningsskedet.
Jag kan också förstå västmakternas
ovilja att vidtaga någon åtgärd
som kan rubba maktbalansen. Men
därför vill jag inte påstå att någondera
parten kan göra anspråk på att ha den
enda riktiga uppfattningen på denna
punkt. Lika litet tycker jag att vi skall
försöka driva en debatt efter dessa linjer
i den svenska riksdagen.

Jag tror att vi skulle vinna ganska
mycket, om vi kunde rensa bort de
känslobetonade affekterna i vårt resonemang,
inte minst när det gäller vårt
ställningstagande till en nordisk kärnvapenfri
zon.

Jag tycker att herr Hagberg gjorde
sig skyldig till våldsamma överdrifter,
t. ex. när han gjorde gällande att utskottet
nu lämnat Undénplanen åt sitt
öde, att den skulle vara inlagd i kylskåp
o. s. v. Jag ber kammarens ledamöter
observera, att bland undertecknarna
av detta utlåtande också står
herr Undén. Därav torde man kunna
dra den bestämda slutsatsen, att ingen
tänkt sig att i detta sammanhang lämna
Undénplanen åt sitt öde. Jag tycker att
det är lika orättvist att som kommunisterna
gör vilja ifrågasätta regeringens
goda vilja på denna punkt. Tag t. ex.
den passus i kommunistmotionen, där

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

En nordisk kärnvapenfri zon

det står: »konsekvenserna av regeringens
attityd är alltså, att först när alla
invändningar uppgetts kan åtgärder för
att trygga freden och mänskligt liv i
Norden aktualiseras». Rätt tolkat måste
detta innebära, att enligt kommunisternas
mening den svenska regeringen
just nu skulle föra en mycket våghalsig
politik, när den uraktlåter »att trygga
freden och mänskligt liv i Norden».
Anmärkningar av detta slag är minst
sagt malplacerade, inte minst om man
betänker de initiativ, som regeringen
tagit genom den s. k. Undénplanen, och
den roll som vårt eget land vid en rad
tillfällen spelat och fortfarande spelar
i det internationella nedrustningsarbetet.

Beträffande utrikesutskottets behandling
av motionen tillbakavisar jag alltså
den tolkning, som herr Hagberg
gjort. Jag vill hänvisa till vad utrikesutskottet
skrivit i sitt utlåtande, även
om jag inte skall upprepa allt vad som
står i detta — jag ber att de ledamöter
som till äventyrs ännu inte läst utlåtandet
att göra detta. I stort sett baseras
avstyrkandet på följande skäl.

Utskottet konstaterar att Norden för
närvarande är fritt från kärnvapen och
att motionen syftar till en aktion, som
inte enbart skulle kräva nordisk medverkan
utan jämväl en insats från kärnvapenmakterna.
I detta sammanhang
erinrar utskottet helt allmänt om det
kända förhållandet, att vårt eget land
är starkt engagerat i nedrustningsarbetet
vad det gäller både kärnvapenfria
zoner och nedrustningsarbete i allmänhet.

Vidare erinrar utskottet om att även
om vi i Sverige är beredda att underteckna
avtal om en kärnvapenfri zon,
är vi dock inte beredda att göra detta
med mindre än att ett sådant undertecknande
gagnar vår egen säkerhet
och fredsarbetet i övrigt. Denna reservation
är ingenting nytt, herr Hagberg.
Den som varit uppmärksam har kunnat
konstatera att en dylik reservation funnits
med under hela tiden sedan den

svenska regeringen i fredens intresse
började arbeta för kärnvapenfria zoner.

Det framhålls t. ex. att ett dylikt avtal
om en kärnvapenfri zon i vår del
av Europa skulle omfatta så många
stater som möjligt av länderna i Mellanoch
Nordeuropa och att en av förutsättningarna
var ett fullständigt provstoppsavtal.
Något sådant har vi ännu
inte, och man kan väl inte heller säga
att tecken på en verklig avspänning föreligger,
då man i Geneve inte ens har
lyckats komma överens om en dagordning.
Avtal av detta slag förutsätter väl
först och främst en medverkan av andra
nationer, om det skall vara någon
som helst mening med det hela. I utskottsutlåtandet
har erinrats om detta,
och utskottet har också beskrivit hur
man i de nordiska länderna just nu
ser på möjligheten att främja fredsarbetet
genom en nordisk kärnvapenfri
zon. Jag skall inte upprepa detta.
Det finns i reciten i utskottsutlåtandet,
och det finns också i själva utskottsutlåtandet.
Av dessa uttalanden kan man
utan vidare dra den slutsatsen, att man
i det nuvarande läget inte skulle uppnå
någonting positivt, om vi från svensk
sida just nu försökte agera på det sätt
som föreslås i den kommunistiska motionen.
Då är det säkerligen bättre att
lita till vad utskottet understrukit, nämligen
det nordiska samarbete som äger
rum i samband med nedrustningssträvandena
inom FN —- särskilt då i fråga
om nedrustningsarbetet i Geneve där
som bekant också kärnvapenfria zoner
ingår som en del i arbetet på nedrustning.

Det är alltså inte, herr Hagberg, något
hokus-pokus som syftar till att vi
här i Sverige med en gång ställer oss
kallsinniga till kärnvapenfria zoner. Vi
anser alltjämt att det skulle vara av ytterligt
stort värde för fredsarbetet, om
vi kunde komma så långt att det vore
möjligt att underteckna ett avtal om en
nordisk kärnvapenfri zon, men man
skall komma ihåg hur situationen är.

Jag skall exempelvis återge hur man

Onsdagen de» 11 mars 1964 fm.

Nr 11

resonerar i Norge. Där ser man ungefär
så här på saken. De nordiska länderna
är i dag en atomfri zon, och ingen av
dessa stater har några planer på att
skaffa sig atomvapen. Om Sovjet mot
förmodan skulle vara villigt att göra
de nordvästliga delarna av sitt territorium
atomfritt, vill vi i Norge självklart
hälsa detta med glädje, och ett
avtal kan tänkas, om det är möjligt att
få en tillfredsställande kontroll. Ett avtal
kan också tänkas som ett led i en
större avspännings- och nedrustningsuppgörelse.
Men, säger man, om det är
Moskvas avsikt att det bara är de nordiska
länderna som skall göra en ensidig
förklaring om att Norden i fortsättningen
under alla förhållanden skulle
vara atomfri — utan att man kan tala
om någon motprestation — ja, då tycker
man från norsk sida att det inte är
mycket mening i att i nuvarande skede
ta upp en diskussion.

Det är väl just mot denna bakgrund
man får se de ställningstaganden som
gjorts — jag tänker då t. ex. på den
diskussion som ägde rum i Nordiska
rådet — och som innebär att Nordens
stater just för tillfället ställer sig avvaktande.
Vad man vill uppnå är alltså
ett läge, varvid man kan säga att ett
undertecknande av ett dylikt ifrågasatt
avtal verkligen betyder något. Man
måste nog tyvärr i dagens situation konstatera,
att tiden kanske inte är mogen
härför. Låt oss hoppas att den blir det.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr LINDKVIST (s):

Herr talman! Kraven på en atomfri
nordisk zon diskuterades i riksdagen
så sent som i december 1963, och när
nu ärendet åter förelagts riksdagen återkommer
det i form av en kommunistmotion
— en motion som behandlats
av utrikesutskottet som enhälligt yrkat
avslag med en mycket välformulerad
motivering.

3* — Andra kammarens protokoll 196b.

En nordisk kärnvapenfri zon

Herr Bengtsson i Halmstad påpekade
i sitt anförande, att östen Undén, Undénplanens
upphovsman, är ledamot av
utrikesutskottet och har följaktligen undertecknat
det utlåtande som vi nu
håller på att diskutera i anslutning till
motionen.

Jag vill gärna säga att för mitt eget
ställningstagande har just östen Undéns
inställning i utrikesutskottet haft
en mycket stark påverkan. Jag tror
nämligen att om det hade legat i Undénplanens
karaktär att snabbt vilja
driva igenom ett beslut om en atomfri
zon i Norden, skulle han ha understött
ett sådant förslag. Bland de tre stora
politiker som man möter i internationella
sammanhang, när man diskuterar
atomfria zoner, är den polske utrikesministern
Rapacki, Östen Undén och
Kekkonen. Man skall dock komma ihåg
att i denna trio är det östen Undén
som rönt den största framgången, när
han i FN 1961 lade fram förslaget om
atomfria zoner. .Tåg tror att det bör understrykas
att Kekkonens förslag har
en begränsad effekt till Norden.

Det har förvisso sedan dess inträffat
många glädjande ting i samvaron staterna
emellan vilket påverkar vårt ställningstagande
till frågor av detta slag.
Den största händelsen hittills är överenskommelsen
mellan FN:s medlemsstater
om provstopp för kärnvapenexperiment
på marken och i rymden. En
händelse jag själv tillmäter mycket
stort intresse är de afrikanska staternas
beslut att låta Afrika utgöra en
atomvapenfri zon. Det beslutet hyllades
av svenska utrikesministern Torsten
Nilsson i FN i oktober 1963. Han sade
att denna prestation att ena Afrika som
en atomvapenfri zon är prov på en lysande
statsmannakonst och ett eggande
föredöme. Afrika är en sammanhängande
kontinent. Det utgör ett vidsträckt
område vars storlek och beskaffenhet
gör det väl lämpat att bilda en atomvapenfri
zon.

Vi kan notera, alla vi som under

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

En nordisk kärnvapenfri zon

många år har varit motståndare till
svenska atomvapen, att det ute i världen
sker ting som påminner om en behaglig
mognadsprocess som gör att tanken
på atomvapenfria zoner efter hand
kommer att vinna ökad anslutning. Men
nu gäller diskussionen Norden, ett
atomvapenfritt Norden, och där är Sverige
den största medlemmen.

Får jag påminna om den lilla deklaration
jag gjorde när vi diskuterade
frågan senast. Hela diskussionen huruvida
Sverige för sitt eget vidkommande
skall ha atombeväpning eller inte är
numera en diskussion i efterhand. Vi
har redan passerat den kritiska puckeln
där det fanns underlag för att anskaffa
svenska atomvapen. Vi vet alla
att den svenska opinionen, med stark
och glädjande förankring bland den
svenska ungdomen, är klart emot en
sådan beväpning, och vi har klara bevis
på att majoriteten av Sveriges folk
nu har slutit upp kring den ståndpunkt
som till helt nyligen så energiskt bekämpades
just av en grupp politiker
och ledande militärer hemma i vårt
eget land. Detta betyder alls inte att
vaksamheten mot den minoritet som
vill ha atomvapen inte behöver vara
hög. Jag tror tvärtom att det fordras en
mycket hög vaksamhet från opinionens
sida, tv vi har alltjämt en liten grupp
av politiker och militärpersoner som
önskar införa atomvapen i vårt försvar,
men de utgör en krympande del av Sveriges
folk. Därför vågar vi säga att det
i vårt land inte längre finns en politiker
av genomsnittligt format eller högre
som på allvar vill hävda att vi skall
skaffa atombeväpning.

Vi har ännu inte fattat något formellt
beslut om svenska atomvapen. Det finns
inte något beslut i ärendet. Utan att ge
avkall på den vaksamhet som jag anser
nödvändig vill jag säga att detta
är och förblir en ren formalitet. Diskussionen
gäller inte längre Sverige.
Den gäller kanske inte ens Norden utan
— det är karakteristiskt för Undénpla -

nen — det fordras medverkan av ett
flertal länder för att planen om atomvapenfria
zoner skall få en riktig förankring.
Det finns ett bälte i Mellaneuropa
— polske utrikesministern berörde
nyligen den saken — som är
utomordentligt väl lämpat för ett förverkligande
av Undénplanens tanke.

Såvitt jag förstår måste det vara en
fördel att utnyttja det nuvarande förhandlingsläget
till att pressa staterna
i Mellaneuropa att inta en mera påtagligen
positiv inställning till Undénplanen.
Detta är för mig, herr talman, vad
diskussionen egentligen avser i dag. Nu
försöker man att pressa på ärendet här
hemma i Sverige och liksom begära ett
kvitto på att man har varit pådrivare
i denna utomordentligt viktiga politiska
och militärpolitiska angelägenhet.

Herr Hagberg sade att det är särskilt
viktigt att vi kommer till ett positivt
beslut i Norden. Den utveckling beträffande
kärnvapnen som förintelsevapen,
vilken herr Hagberg skisserade,
tror jag också på; jag ställer mig helt
bakom herr Hagbergs karakteristik. Men
våra uppfattningar skiljer sig på en väsentlig
punkt. Jag tror nämligen inte
att det är särskilt viktigt att vi kommer
till ett formellt beslut i Norden. Jag tror
i stället att det är viktigt att vi använder
det utgångsläge vi nu har för att
komma till ett positivt beslut i Mellaneuropa,
där det finns ett helt annat och
mera realistiskt underlag för atomvapenfria
zoner som får den effekt som
avsetts i Undénplanen. Här kommer det
att behövas tålmodighet, förhandlingskapacitet
och engagemang i fredsförhandlingarna
i Geneve.

Både herr Hagberg och jag — och jag
tror även herr Bengtsson i Halmstad —
har uppfattningen, att opinionen mot
kärnvapen är ständigt växande och att
den kan komma att gripa omkring sig.
Inom inte alltför många år skall det
kanske vara möjligt att träffa överenskommelser
om atomvapenfria zoner
mellan länder där sådana verkligen

Onsdagen den 11 mars 19G4 fm.

Nr 11

kommer att få avgörande betydelse för
den fredliga utvecklingen i världen.

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Utrikesutskottets talesman
herr Bengtsson började med att
konstatera att kommunistiska partiet
ofta vill demonstrera sin ovilja mot
kärnvapen. Det är ju i så fall inget fel,
tycker jag. Men det väsentliga i detta
sammanhang är väl att vi väckt en motion,
där vi i anslutning till kärnvapenfrågan
ställt ett konkret förslag. Det
var väl då oundvikligt att vi motiverade
motionen och det syfte den skulle
tjäna. Jag tror inte att man kan tala
för mycket om den fara som nu hotar
mänskligheten genom kärnvapnens existens.

Jag undrar om inte utrikesutskottets
hållning i denna fråga vittnar om en
sangvinism, om att man tycker att faran
inte är överhängande och att vi har
tid på oss. Jag har nämligen svårt att
tänka mig att de allvarliga människor
som sitter i utrikesutskottet skulle avstå
från att göra någonting för att om
inte helt bringa faran ur världen så
åtminstone minska den, om de trodde
att faran vore överhängande.

På sitt sätt borde det vara lugnande
att utrikesutskottet är så lugnt och ser
så relativt idylliskt på problemet och
menar att vi har god tid på oss och att
det alltså inte finns någon anledning
att rusa i väg. Om emellertid utskottets
attityd är »lugnande», betyder det inte
att den är riktig eller befogad. Enligt
min mening är den mycket obefogad,
och just det framhöll jag i mitt förra
anförande, där jag bl. a. återgav vad
den svenske talesmannen i Förenta Nationerna
anförde hösten 1961.

Jag vill naturligtvis gärna positivt
registrera herr Bengtssons förklaring,
att utrikesutskottet utgår ifrån att Undénplanen
inte ställts åt sidan. Men
när man samtidigt markerar att vi intalen
avvaktande attityd i de huvudfrågor
som nu står på dagordningen, har

En nordisk kärnvapenfri zon

jag mycket svårt att finna att denna
avvaktande attityd kan förenas med
andan i Undénplanen, med det alarm
om eu överhängande fara för ett kärnvapenkrig
som den innebar och med
dess nästan desperata försök att finna
en väg att möta denna fara. I Undénplanen
förekommer inte ordet avvakta.

Jag har inte ifrågasatt regeringens
goda vilja. Jag ägnade en tredjedel av
mitt inledande anförande till att påvisa
allt det positiva som regeringen uträttat
i denna fråga.

Men så har jag frågat: Varför har det
plötsligt blivit angeläget att dämpa ner
eller helt inställa denna aktivitet? Och
varför skall man inte knyta an till det
område som ligger oss närmast, då ju
detta är en fråga som ju berör vårt land?
Vi kan inte lösa frågan om ett kärnvapenförbud
i Afrika, men vi kan kanske
göra det för Norden. Därmed kanske vi
skulle kunna dra ett strå till stacken
även för problemets lösning i Centraleuropa,
som tydligen spelar en mycket
betydande roll för regeringens ståndpunktstagande.

Vi har inte i vår motion eller i vår argumentation
utgått från att detta skulle
vara en fråga, som de svenska statsmakterna
kunde lösa från den ena dagen
till den andra. Vi har pekat på det
motstånd och de svårigheter som finns.
Men vi tycker att regeringens hållning
nu tyder på att regeringen resignerat inför
svårigheterna. Vi har velat övervinna
denna resignation och driva fram saken
hårdare och därmed besegra det
motstånd som finns i Norge och Danmark
och på en hel del håll i Sverige
och naturligtvis också utanför detta
område.

Är det verkligen en realistisk attityd
att uppställa som förbehåll för att man
skapar kärnvapenfria områden att det
först måste bli avspänning? Jag tycker
att det är tvärtom. Jag tycker att just
själva faran, själva spänningen som är
ett uttryck för faran, utgör ett argument
för att man skall försöka neutrali -

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

En nordisk kärnvapenfri zon

sera så stora områden som möjligt från
denna fara. Jag har alltså rakt motsatt
inställning till dem som uttrycks av
utrikesutskottet.

Som positivt vill jag notera herr
Bengtssons i Halmstad uttalande att det
skulle vara mycket värdefullt om en
nordisk kärnvapenfri zon kunde åstadkommas.
Vi är alltså överens om att
ett sådant steg kunde tagas, skulle
det vara till nytta för hela saken. Men
då skulle man väl inte avvakta. I stället
borde man försöka åstadkomma en
lösning inom det område där man har
en sådan möjlighet i förhoppning om
att senare kunna utvidga detta område
och därmed kunna tjäna hela den ädla
anda som ligger i själva Undénplanen.

Det innebär en resignation när herr
Bengtsson säger att det i nuvarande
läge inte är någon idé att göra en sådan
framstöt. Vi tror ock på att det är idé
med detta och vi kommer att fullfölja
vår aktivitet både i riksdagen — även
om det kommer att beklagas — och
utanför riksdagen för att vinna opinonen
för denna tanke. Det är klart att det
inte löser hela problemet, men herr
Bengtsson och jag är kanske överens om
att kunde man lösa problemet inom
detta begränsade område, hade man
därigenom uppnått något värdefullt och
fått en utgångspunkt varifrån man kunde
gå vidare.

Herr BENGTSSON i Halmstad (s) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Hagberg menade
att utrikesutskottet inte hade tagit så
allvarligt på denna sak därför att det
inte ansåg faran så överhängande. Jag
vill påminna herr Hagberg om att Undénplanen
är under behandling hos
nedrustningskommissionen i Geneve.
Man kan alltså säga att det arbete som
åsyftades med själva Undénplanen har
kommit i gång och att det pågår. Vi
skall komma ihåg att Undénplanen först
och främst syftade till att få slut på
dödläget mellan stormakterna i fråga

om nedrustningen över huvud taget.
Man kan säga att planen redan nu betytt
mycket.

Herr Hagberg sade att oavsett hur man
ser på frågan i det övriga Norden bör
Sverige gå i bräschen. Jag tycker nog
att man också måste ta hänsyn till dem
som man eventuellt skall förhandla med.

Jag kan t. ex. här citera ett uttalande
av danske utrikesministern Per Hsekkerup
som säger: »Det är min uppfattning
att de otvivelaktigt välmenande människor
som uttalar önskemål om ett avtal
för Norden blott uppnår att de försvagar
möjligheten att upprätthålla det
nuvarande tillståndet, där Norden faktiskt
är ett atomfritt område. De försvagar
den genom att uppresa tvivel inåt
och utåt beträffande hållbarheten i de
deklarationer som de nordiska regeringarna
var för sig redan har avgivit.»

Man kan utan vidare säga att berodde
det bara på Norden vore problemet inte
särdeles stort. Men problemet är till syvende
og sidst ett problem för stormakterna.
Det är de som här måste visa
vägen och ta det avgörande initiativet,
som betyder avspänning i världen.
Självklart skall vi naturligtvis i den mån
vi har någon möjlighet att påverka förhållandena
hjälpa till, men initiativet
har vi redan tagit och det är vi beredda
att aktualisera igen så fort det över huvud
taget finns några chanser i den
riktningen.

Herr LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill inte tvista med
herr Hagberg om själva problematikens
storlek. Han sade i sitt andra anförande
att Undénplanen år 1961 utgjorde ett
alarm inför faran av ett kärnvapenkrig.
Till detta kan man väl foga den förnumstiga
kommentaren att Undénplanen
lyckades i sitt uppsåt. Man fick genom
Undénplanens innebörd en stor
samling kring FN:s förfrågan om att
länderna skulle avstå från att producera,
importera eller lagra atom- och
kärnvapen. I det avseendet har sålunda

Onsdagen den 11 mars 19G4 fin.

Nr 11

Undénplanen spelat en utomordentligt
stor roll när det gäller en förbättring av
den internationella atmosfären.

När nu herr Hagberg säger att vi inte
har kunnat lösa problemet om en kärnvapenfri
zon i Afrika ifrån Norden och
att det är afrikanernas sak att lösa detta
men att vi kan göra det i fråga om Norden,
ställer man sig frågan: Var det
detta diskussionen gällde? År vi verkligen
nöjda och tillfredsställda om vi
kan få fram ett forcerat beslut om huruvida
Norden skall utgöra en kärnvapenfri
zon eller inte? Var det verkligen
avsikten att Norden skulle utgöra en
slutstation i den diskussionen? Det var
väl ändå så att Norden skulle vara en
anhalt på vägen till en stor internationell
uppgörelse.

Vad jag gärna skulle vilja understryka
vid en sammanfattning av denna problematik,
som jag ser den, är att om Norden
även fortsättningsvis skall vara en
atomvapenfri zon — och det kommer
den att förbli —- har det absolut inget
avgörande värde om man stadfäster
denna formalitet. Det stora värdet ligger
i att man kan använda situationen
i Norden som ett påtryckningsmedel
vid de förhandlingar som pågår i Geneve.
Jag vill gärna understryka vad
herr Bengtsson i Halmstad anförde,
nämligen att svenska regeringen ändå
är ständigt verksam för att åstadkomma
en sådan internationell atmosfär att
påtagliga, goda resultat kan uppnås.
Jag vågar påstå att bland regeringarna
inom alla FN:s medlemsstater finns det
icke någon enda som när det gäller
fredsfrågorna har gjort så utomordentligt
goda och positiva insatser som just
den svenska regeringen.

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! Om herr Bengtssons i
Halmstad senaste förklaring skall gälla
bekräftar den de farhågor jag uttryckt.
Den ger ännu starkare eftertryck åt det
som jag har ansett vara väsentligt i
denna fråga.

En nordisk kiirnvapenfri zon

Herr Bengtsson säger: Vi kan ingenting
göra; det är stormakterna som har
avgörandet i sin hand, och vi är tvungna
att avvakta och se vilken position
de intar. Men grundtanken i Undénplanen
var att vi skulle göra någonting,
oberoende av stormakterna. Därmed
vände sig Undénplanen till alla
stater som inte skaffat sig kärnvapen
med idén: Låt oss sluta oss samman,
skapa kärnvapenfria områden och lova
varandra att vi för vårt vidkommande
inte skall öka världens tillgångar
av kärnvapen. Jag vill inte gå så långt
som att säga att herr Undén, när han
formulerade denna riktiga linje, utgick
ifrån att stormakterna absolut skulle
vara motståndare till den. Men jag tror
mig våga säga så mycket om hans hållning
som att han ansåg att tillståndet
var ohållbart, att spänningen bara steg
och att faran ökade mer och mer. Det
var nödvändigt att göra någonting, och
han gjorde någonting mycket bra. Han
väntade inte på att stormakterna skulle
göra någonting. Men nu tycker jag
att linjen är att vänta. Herr Bengtsson
i Halmstad sade att vi måste vänta, och
utskottet säger att vi måste avvakta.
Det är en svaghet.

Både herr Lindkvist och herr Bengtsson
har krupit bakom Undéns hållning
i utrikesutskottet och menat att herr
Undén inte har gått emot utskottets
skrivning. Ja, jag tror inte att Östen
Undén går emot den svenska regeringen.
Han har varit medlem för länge i denna
regering för att han skulle kunna
gå emot dess uppfattning, även om han
kanske i själ och hjärta inte är överens
med regeringen när det gäller dess
position i detta fall. Jag betraktar hans
eventuella medverkan vid utskottets
skrivning inte som ett bevis för att denna
linje är bättre än den linje som han
tidigare fullföljde utan att läget är sådant
att man får, om inte — som Dagens
Nyheter säger — lägga saken på
is, så i varje fall avvakta.

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

En nordisk kärnvapenfri zon

Herr BENGTSSON i Halmstad (s) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Hagberg framhärdar
och säger att vi här i Sverige skall
ta ett initiativ, och det skall vi ta oavsett
om det finns förutsättningar för
att det skall lyckas eller ej. Yi kan väl
säga att vi har den nuvarande situationen
ganska väl kartlagd. Vi vet hurdan
ställningen är, men herr Hagberg
menar lika fullt att även om alla skäl
talar för att vi inte vinner någonting
med ett initiativ just nu bör vi ändå
ta ett sådant.

Ja, det kallar vi demonstrationspolitik.
Vi tror inte att man vinner så
mycket på en sådan politik. Vi har därför
menat — och jag föreställer mig
att var och en som ser realistiskt på
denna sak är överens med oss i det
fallet — att man under tiden får använda
de möjligheter som står till buds.
De är inte alldeles obetydliga, och jag
vill i det sammanhanget hänvisa till
vad utskottet har understrukit. Vi har
samarbete i FN med både nordiska
länder och andra länder, och vi är representerade
vid Genéveförhandlingarna.
Vi får väl utnyttja dessa möjligheter
innan vi ger oss in på en demonstrationspolitik
som kanske inte är till något
gagn utan endast leder till skada.

Herr SPÅNGBERG (s):

Herr talman! Jag skall inte med
många ord förlänga debatten. Jag vill
bara understryka att den fråga vi nu
behandlar är en av de viktigaste och
mest svårlösta som världen har att brottas
med för närvarande. Det provstoppsavtal
som Sverige för några månader sedan
undertecknade har ett mycket stort
värde. I och med att vi undertecknade det
visade vi att vi ville bidra till att hindra
spridningen av kärnvapen till länder som
inte har sådana. Syftet med avtalet är
ju bland annat att få slut på kapprustningen
och komma fram till en nedrustning,
den enda politik som i läng -

den kan rädda mänskligheten från katastrof
och undergång.

Vi var i stort sett ense om detta.
Det nu föreliggande utskottsutlåtandet
får man väl betrakta som en kompromiss.
Inom högerpartiet finns som vi
vet riktningar som mycket bestämt uttalar
den meningen att även vårt land
bör skaffa sig kärnvapen. När nu utskottet
lyckats ena sig om ett utlåtande,
har kanske inte heller alla synpunkter
redovisats från dem som gärna skulle
gå med på att göra Norden till en
atomvapenfri zon.

Vid början av denna riksdag umgicks
jag och några kamrater med tanken
att väcka en motion med förslag
att riksdagen skulle hemställa till regeringen
att ta vissa initiativ i detta
avseende. Vi beslöt emellertid sedan
att i stället föra fram tanken på ett
kärnvapenfritt Sverige. Man kan i detta
sammanhang kanske beklaga den
danska och den norska regeringens uttalanden,
i varje fall i den form vari
de framställs i utskottsutlåtandet. De
villkor som de i dessa uttalanden ställer
upp leder inte till något annat än
att nedrustningen bromsas och svårigheter
skapas för att nå ett beslut om en
kärnvapenfri zon i Norden.

Tanken bakom de kärnvapenfria zonerna
är ju att vissa länder enar sig
om att slå vakt om ett gemensamt intresse
för ett gemensamt geografiskt
område. Vi är glada att Afrika har förklarats
kärnvapenfritt och knyter förhoppningar
till liknande beslut som har
fattats i vissa latinamerikanska länder.
En hemställan till regeringen att ta vissa
initiativ tillsammans med de andra
nordiska länderna skulle vara av betydelse
och hälsas med glädje ute i
världen, bland människor som hyser
fruktan för följderna av att inte komma
till rätta med detta problem i tid.

Jag tror inte att ett beslut om ett
kärnvapenfritt Norden skulle försvaga
vår ställning vid överläggningarna med
Sovjetunionen och USA. Man står mo -

Onsdagen den 11 mars 1904 fm.

Nr 11

raliskt starkare om man själv är befriad
från något som man önskar att
andra skall befria sig från. Detta kan
inte vara någon belastning vare sig för
ett land eller för de enskilda människorna.
Jag skulle därför gärna se ett
initiativ i denna riktning även här i
Norden. Ett beslut om ett kärnvapenfritt
Norden eller ett kärnvapenfritt
Sverige skulle tas emot med glädje ute
i världen.

Herr talmannen återtog ånyo ledningen
av förhandlingarna.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Debatten med anledning
av detta utlåtande har redan pågått
så länge, att jag tvekade att begära
ordet. Jag anser det dock nödvändigt
att här understryka, att Undénplanen,
så som den presenterades i FN
och vann generalförsamlingens gillande,
innebar en uppmaning till generalsekreteraren
att till olika stater rikta
en förfrågan -— det refereras också i
utskottsutlåtandet — »på vilka villkor
länder, som icke innehar kärnvapen,
skulle vara redo att göra särskilda åtaganden
att avstå från tillverkning eller
anskaffning och att vägra att framdeles
mottaga kärnvapen på sina territorier
för annat lands räkning».

Senare fick Sverige liksom ett stort
antal andra länder i västvärlden en
sådan förfrågan, och vi preciserade då
de villkor som från vår sida måste uppställas.
Så småningom måste vi konstatera
att dessa villkor icke var uppfyllda
och att Undénplanen därför fallit.
Det är viktigt att detta klargörs i
en debatt, som i någon utsträckning gett
intrycket av att Undénplanen skulle innebära
ett förslag att dela upp Europa
och övriga världsdelar — föregående
talare nämnde Norden — i kärnvapenfria
zoner. Norden var vad Kekkonenplanen
innehöll men ingalunda Undénplanen.
Vi måste skilja på dem i denna
debatt.

En nordisk kärnvapenfri zon

Jag har i denna del, herr talman,
ingen annan mening och intet annat
yrkande än utskottets.

Anledningen till att jag begärde ordet,
herr talman, var att jag måste använda
detta tillfälle att påtala något
som lyckligtvis är sällsynt i riksdagstrycket,
nämligen en ren referatförfalskning.
Den 5 december höll jag ett anförande
i kammaren, som de fyra kommunistmotionärerna
i sin motion, nr 1,
s. 2 tillåtit sig använda på följande sätt:
»Ett folkpartistiskt motiv för kärnvapenkrig.

Från folkpartiets sida framhöll exempelvis
herr Ståhl i riksdagen den 5
december 1963 som en invändning mot
de kärnvapenfria zonerna att västmakterna
endast med kärnvapen anser sig
i stånd att framgångsrikt kunna föra
det tänkta kriget mellan öst och väst.
Den exempellösa cynism som blottas i
uttalandet borde ytterligare undergräva
motståndet visavi Kekkonenplanen,
så mycket mer som en oerhörd fara för
ett kärnvapenkrig genom missförstånd
fortfarande föreligger.»

På detta sätt begagnar man möjligheten
att gratis få trycka och distribuera
misstänkliggöranden av politiska
motståndare. Mitt anförande, herr talman,
innehöll ett referat -— på grund
av tidsnöd var det mycket kortfattat
—- av berörda länders svar på U Thants
förfrågan i anledning av FN-resolutionen
rörande Undénplanen. Jag yttrade
enligt kammarens protokoll bl. a. följande: »—-

— — jag tillåter mig påminna
herr Hagberg om att i den remissbehandling,
som U Thant underkastade
Undén-planen och som utrikesministern
här påminde om, kan man läsa,
att den ena europeiska staten efter den
andra konstaterade, att världsläget för
närvarande hotas av stora risker, inte
minst på den europeiska kontinenten.
Staterna vågade därför för närvarande
inte ansluta sig till tanken på atomfria
zoner, eftersom atomvapnen en -

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

En nordisk kärnvapenfri zon

ligt såväl den nuvarande som förutvarande
NATO-befälhavaren utgör Västeuropas
enda försvar, om krigshandlingar
skulle sättas i gång på vår kontinent.
Med anledning därav har alla
dessa stater svarat, att det i nuvarande
situation är otänkbart att skapa
atomfria zoner.»

Mitt referat av enkla fakta kallas nu
i kommunisternas motion för prov på
»exempellös cynism».

Jag ville här påvisa hur kommunistgruppen
anser sig kunna utnyttja förmånen
av tryckfrihet i riksdagstrycket.
Herr Svensson i Ljungskile påminde
för några dagar sedan kammaren
om talesättet, att »ord inte kan
rodna». Det är en egenskap, som de
tydligen har gemensam med kommunistiska
riksdagsmotionärer. Jag hoppas
att det är sista gången någon på
detta sätt tillverkar ett falskt referat
i förhoppning att ingen skall kontrollera
korrektheten. Det skulle bli odrägligt
för att inte säga omöjligt att arbeta
med ett riksdagstryck som innehåller
medvetet osanna uppgifter.

Herr LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ståhl fann sig
föranlåten att rekapitulera vad som inträffade
när Undénplanen presenterades
i FN. Det har vi varit inne på tidigare.
Var orsaken bara att ge en liten
lektion rörande ett händelseförlopp
som de flesta redan känner till?

Vidare sade herr Ståhl —- och det
var därför jag begärde ordet — att det
var Kekkonenplanen som gick ut på
att man skulle skapa kärnvapenfria zoner.
En kärnvapenfri zon i Norden borde
herr Ståhl ha sagt. Själva idén till
Kekkonenplanen kommer nämligen från
Östen Undéns förslag i FN. Den är en
kopia av Undénplanen, med den enda
skillnaden att den avser enbart Norden.

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Det är inte första gången
herr Ståhl har framfört tanken att

just maktförhållandena gör det nödvändigt
för västmakterna att hålla fast vid
kärnvapen. Jag har aldrig hört att han
tagit avstånd från denna tanke. När
han den 5 december återkom till densamma
och när han i dag karakteriserar
det som ett faktum, trodde jag att
detta var ett uttryck för herr Ståhls
egen mening. Märk nu att det inte är
ett citat han anklagar oss för utan ett
referat av en tankegång. Herr Ståhl
skulle göra sitt parti en tjänst och underlätta
för oss, därest han en enda
gång vände sig mot denna argumentation,
att det är nödvändigt för västmakterna
att på grund av maktförhållandena
ha kärnvapen.

Jag begärde egentligen ordet i anledning
av vad herr Bengtsson i Halmstad
sade. Jag vill påminna om att han
i sitt första anförande sade, att det vore
värdefullt, om en nordisk kärnvapenfri
zon skulle kunna åstadkommas. I
sitt senaste anförande sade han att den
kamp som vi för för en nordisk kärnvapenfri
zon är demonstrationspolitik.
Jag anser inte att det är en demonstrationspolitik
utan att den kan leda till
nyttiga resultat och att frågan faller
framåt, även om vårt yrkande avslås
i dag. Men alldeles oberoende därav
vill jag bara säga, att om man är så
»blodfattig» att man inte ens vågar
demonstrera för en sak som man anser
vara värdefull för sitt land och för
fredens sak, så vill jag inte ge mycket
för en sådan inställning.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Får jag bara säga till
herr Hagberg att för bedömningen av
ett världsläge -— och det är ju det vi
här talar om — har det sannerligen
inget större värde eller intresse att jag
deklarerar min privata åskådning. Vad
som här är av betydelse är hur de berörda
länderna har sett på problematiken
sådant världsläget var när de blev
tillfrågade om Undénplanen, och det
är om den saken jag har lämnat ett re -

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Förlust utjämning, progressionsutjämning och allmän öppen resultatutjämning

ferat i kammaren och som i den kommunistiska
motionen betecknas som en
cynism. Jag vill vidare, herr talman,
konstatera att det beklagande som man
haft rätt att vänta från herr Hagberg
uteblev.

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! På grund av vad herr
Ståhl senast sade får vi väl konstatera
att han inte uttrycker egna meningar,
när han talar i dessa frågor. Han bara
framför västmakternas.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna 1:1
och 11:1; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 9

Föredrogs vart för sig

statsutskottets utlåtanden:

nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående bemyndigande för
Kungl. Maj :t att i vissa fall avstå allmänna
arvsfondens rätt till arv, m. in.,
och

nr 33, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående överlåtelse av
viss kronan tillhörig mark; samt

bevillningsutskottets betänkande nr
4, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändring
i lagen den 16 juni 1961 (nr 390)
om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror,
m. m., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet.

Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda utlåtanden och betänkande
hemställt.

§ 10

Förlustutjämning, progressionsutjämning
och allmän öppen resultatutjämning

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 12, i anledning av väckta motioner
angående förlustutjämning, pro -

gressionsutjämning och allmän öppen
resultatutjämning.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 19
av herr Mattsson in. fl. och II: 24 av
herr Nilsson i Svalöv in. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte

1) antaga av motionärerna framlagt
förslag till förordning angående ändring
av 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8
april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst;

2) antaga vid motionen fogat förslag
till förordning om rätt till utjämning i
vissa fall av statlig inkomstskatt i samband
med inkomststegring eller inkomstminskning
;

3) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att skyndsam utredning måtte företagas
om möjligheterna till en fullständig
resultatutjämning, varvid i första
hand prövades frågan om resultatutjämning
genom den s. k. kontometoden,
samt att förslag i detta syfte snarast
måtte föreläggas riksdagen; samt

II) motionen 11:374 av fru Iiristensson
och herr Björkman, vari hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa om utredning av
frågan om progressionsutjämning vid
beskattning av fysiska personer med på
längre sikt starkt ojämn inkomstfördelning».

Utskottet hemställde,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:19 av
herr Mattsson m. fl. och II: 24 av herr
Nilsson i Svalöv m. fl. angående resultatutjämning
vid beskattningen, samt

2) motionen II: 374 av fru Kristensson
och herr Björkman om progressionsutjämning
vid beskattning av fysiska
personer,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Förlustutjämning, progressionsutjämning och allmän öppen resultatutjämning

Reservationer hade avgivits
1) av herrar Yngve Nilsson, Lundström,
Gösta Jacobsson, Billman, Sundin,
Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg,
Christenson i Malmö och Eriksson
i Bäckmora samt fru Kristensson,
vilka — under åberopande av innehållet
i de likalydande motionerna 1:19 av
herr Mattsson m. fl. och 11:24 av herr
Nilsson i Svalöv m. fl. — ansett, att utskottet
bort tillstyrka bifall till motionerna
och sålunda under punkten 1)
hemställa, att riksdagen måtte

a) antaga det vid motionerna fogade
förslaget till förordning angående ändring
av 2, 8 och 9 §§ förordningen den
8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst,

b) antaga det vid motionerna fogade
förslaget till förordning om rätt till utjämning
i vissa fall av statlig inkomstskatt
i samband med inkomststegring
eller inkomstminskning, ävensom

c) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om skyndsam utredning rörande
möjligheterna till en fullständig resultatutjämning,
varvid i första hand borde
prövas frågan om resultatutjämning genom
den s. k. kontometoden, samt att
förslag i detta syfte snarast förelädes
riksdagen;

2) av fru Kristensson och herr Björkman,
vilka — under åberopande av innehållet
i motionen 11:374 — ansett,
att utskottet bort tillstyrka bifall till
densamma och sålunda under punkten
2) hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning av
frågan om progressionsutjämning vid
beskattning av fysiska personer med på
längre sikt starkt ojämn inkomstfördelning.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! För personer med skiftande
inkomster under olika år spelar

det progressiva skattesystemet en mycket
stor roll alldenstund vederbörande
på grund av progressiviteten drabbas av
en mycket hård skattebelastning. Det
har därför vid olika tillfällen sedan
lång tid tillbaka framförts krav på införande
av resultatutjämning. I någon
mån blev detta krav tillgodosett vid
1960 års riksdag, då riksdagen biföll
ett förslag om förlustutjämning. För att
avdrag skall kunna medgivas måste
emellertid vederbörande deklarant ha
varit deklarationsskyldig under det år
förlusten uppkommit. Vi finner det rimligt
att det borde räcka med att sådan
skyldighet förelegat ett av de tre senaste
åren.

Det har även framställts ett yrkande
om en annan ändring i denna förordning,
nämligen i fråga om familjebolagen.
Det förhåller sig så att rätten
till förlustavdrag kvarstår för företaget
så länge det är ungefär samma
äganderättsförhållande. Men om en delägare
i ett sådant företag måste sälja
sina aktier till den andre delägaren, så
försvinner rätten till förlustavdrag. Det
är visserligen en liten sak det här gäller,
men detta kan vara av utomordentligt
stor betydelse för dem som berörs
därav. Därför är det viktigt att få till
stånd en ändring på denna punkt.

Detta betänkande behandlar också
ett förslag om progressionsutjämning
vilket bygger på ett förslag som lades
fram av 1957 års skatteutredning, och
det är den lagtext som föreslagits av
denna utredning som återfinns i denna
motion. Dessutom har det också i
motionen yrkats att vi borde ha en
öppen resultatutjämning och att man
därför borde pröva kontometoden.

De yrkanden som har framställts i
denna motion återkommer i de vid utskottets
betänkande fogade reservationerna,
och jag ber därför nu, herr
talman, att få yrka bifall till de två
reservationer som är fogade till bevillningsutskottets
betänkande.

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Nr 11

Förlustutjämning, progressionsutjämning och allmän öppen resultatutjamning

Fru KRISTENSSON (h):

Herr talman! Utöver de frågor som
herr Magnusson i Borås redan har
berört har bevillningsutskottet också tagit
ställning till en motion som syftar
till att frågan om progressionsutjämning
vid beskattning av fysiska personer
med på längre sikt starkt ojämn inkomstfördelning
skall utredas. Utskottsmajoriteten
har emellertid avstyrkt motionsyrkandet,
men när man söker i
utskottet efter några motiv härför finner
man inga sådana. Utskottet skriver
att de mest iögonfallande verkningarna
av progressionen får anses
undanröjda genom lagstiftningen om
beskattning av ackumulerad inkomst,
om taxering för inkomst av medel som
insatts på skogskonto och om förlustutjämning.

Jag vill gärna framhålla för kammarens
ledamöter att de uppräknade frågorna
inte alls berör det som åsyftas
i motionen. De berör således inte alls
frågan om progressionsutjämning av inkomsterna
för den arbetskraft som t. ex.
har en lång följd av studieår bakom
sig och sedan har en relativt kort yrkesverksam
tid med låt vara rätt höga
nominella inkomster. Det är ganska anmärkningsvärt
att utskottsmajoriteten
visar så ringa intresse för dessa frågor,
som ändå borde vara värda en
viss uppmärksamhet.

Under den tid som förflutit sedan utskottet
och riksdagen förra året tog
ställning till liknande förslag har Sveriges
akademikers centralorganisation
lagt fram ett utredningsmaterial, som i
kalla siffror visar vilken innebörd denna
ojämna inkomstfördelning får i beskattningshänseende.
Jag skall inte trötta
kammaren med många sifferexempel,
men jag kan nämna att en lektor genom
denna ojämna inkomstfördelning får
en merskatt på inte mindre än 25 procent,
en jurist och en adjunkt får en
merskatt på 17 procent och en samhällsvetare
och en officer får en mer -

skatt på 16 procent. Jag tycker inte att
man helt kan nonchalera denna negativa
effekt av den progressiva beskattningen.
När vi alldeles nyss fick bevittna
att socialdemokraterna i denna
kammare tillstyrkte finansministerns
förslag att slopa avdragsrötten för folkpensionsavgifterna
och därmed uttalade
sig för det riktiga i att ytterligare
skärpa den progressiva beskattningen,
borde det finnas all anledning att undersöka
möjligheten att undanröja de
värsta verkningarna av progressionen
för den arbetskraft jag här åsyftar.

Jag ber med detta få yrka bifall till
reservation 2 som är fogad till detta utlåtande.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Tre olika frågor behandlas
i detta betänkande. Den första
gäller förslaget till vissa ändringar i
förordningen om rätt till förlustutjämning.
Det rör sig om i och för sig
ganska små ändringar, men ändå vill
utskottsmajoriteten inte gå med på dem.
Man pekar bl. a. på den risk som kan
finnas för missbruk. Jag tycker det är
utomordentligt angeläget att man inte
skapar möjligheter för missbruk av rätten
till förlustutjämning. Man måste
se till att de tendenser, som tidigare
funnits på vissa håll att utnyttja förlustutjämningen
på ett icke legitimt sätt,
blir stoppade. Jag har emellertid blivit
övertygad om att de två smärre ändringar
—- som jag tycker i och för
sig är mycket välmotiverade — inte
skulle kunna ge anledning till missbruk.
Av den anledningen har jag anslutit
mig till dem som tillstyrkt ändringarna.

Den andra frågan gäller införande av
möjlighet till progressionsutjämning för
personer som har mycket ojämna inkomster.
Den motionen bygger på ett
förslag som är framlagt av en statlig
utredning — vars ordförande inom parentes
sagt var den nuvarande ordfö -

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Ändring i förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall

randen i skatteberedningen. I den frågan
kan jag bara ansluta mig till vad
utskottets vice ordförande sagt, och jag
instämmer i hans yrkande.

Den tredje gäller en motion av fru
Kristensson och herr Björkman beträffande
beskattningen av personer som
har en ganska lång utbildningstid och
som därför drabbas särskilt hårt av
progressiviteten. Jag tycker att de argument
som har förts fram i motionerna
är intressanta och i och för sig värda
beaktande. Emellertid är det så, att
när skatteberedningen kommer att lägga
fram sitt förslag till en genomgripande
reform av det direkta skattesystemet
kommer helt nya förutsättningar
att skapas för en bedömning av dessa
frågor. Jag tycker därför att det skulle
vara olämpligt att nu starta en utredning,
innan man känner till de nya
förutsättningarna, och av denna anledning
har jag inte anslutit mig till motionen.
Jag hade inte tillfälle att vara
närvarande vid justeringen av betänkandet,
men jag vill säga att jag inte
ansluter mig till den motivering på den
punkten som utskottsmajoriteten har
anfört.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Såsom framgår av betänkandet
är det nu femte året riksdagen
behandlar enahanda yrkanden. Motionärerna
har inga nya argument, och
det är naturligtvis omöjligt för mig att
uppbringa några nya motskäl. Jag inskränker
mig därför till att hänvisa
till riksdagens tidigare beslut om avslag
och yrkar bifall till utskottets
hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Punkten 1

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 1);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Gustafson i Göteborg be -

gärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
1) i utskottets betänkande nr 12,
röstar

Ja j

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
1) av herr Yngve Nilsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafson i Göteborg begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 113 ja och 104
nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 2

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 2)
av fru Kristensson och herr Björkman;
och biföll kammaren utskottets hemställan.

§ 11

Ändring i förordningen med bestämmelser
om begränsning av skatt i vissa fall

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 14, i anledning av väckt
motion om viss ändring i förordningen
med bestämmelser om begränsning av
skatt i vissa fall.

I en inom riksdagen väckt, till bevill -

Onsdagen den 11 mars 1964 fin.

Nr 11

Ändring i förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall

ningsutskottet hänvisad motion, 1:339
av herrar Gösta Jacobsson och Yngve
Nilsson, hade hemställts, att riksdagen
måtte besluta att 2 § i 1952 års förordning
med bestämmelser om begränsning
av skatt i vissa fall skulle erhålla sådan
ändrad avfattning, att villkoret att förmögenhetsskatt
icke finge nedbringas
till lägre belopp än som motsvarade
skatten på 50 procent av den skattepliktiga
förmögenheten borttoges, samt att
vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig
författningstext.

Utskottet hemställde, att motionen
1:339 av herrar Gösta Jacobsson och
Yngve Nilsson om viss ändring i förordningen
med bestämmelser om begränsning
av skatt i vissa fall icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Yngve Nilsson, Elofsson, Gösta Jacobsson,
Magnusson i Borås och Björkman,
vilka ansett att utskottet hort hemställa,
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla, att motionen I: 339
av herrar Gösta Jacobsson och Yngve
Nilsson måtte äverlämnas till allmänna
skatteberedningen att tagas i beaktande
vid fullgörandet av beredningens uppdrag.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr WACHTMEISTER (h):

Herr talman! Utskottet anger i sitt betänkande
att den spärregel som kompletterar
80-procentregeln har motiverats
med att förmögenhet som sådan ger
en viss skattekraft oberoende av inkomsten.
Man anser att ett bifall till motionen
skulle rubba grunderna för förmögenhetsbeskattningen,
och dessutom
menar man att 80-procentregeln ändå
inte skulle bli effektiv. Skälen tycks
sannerligen inte tryta när man inte vill
göra någonting.

Jag skall inte ge mig in på någon
längre polemik mot utskottet i denna
fråga, men jag kan inte låta bli att med

anledning av dess uttalande att det inte
skulle gå för sig att rubba grunderna för
förmögenhetsbeskattningen liclt enkelt
konstatera, att man alldeles nyss har
pläderat för en ändring av grunderna
för inkomstbeskattningen i ett mycket
väsentligt principiellt avseende. Kan
man det, finns det inte någon anledning
— såvitt jag kan se — att inte i ett sådant
fall som detta också ge sig på förmögenhetsbeskattningen.
Den är en form
av beskattning som i hela sin konstruktion
är rent konfiskatorisk i nivellerande
syfte. Då är det klart, som utskottet
säger, att förmögenhet — så länge den
finns kvar — innebär en viss skattekraft,
men det gäller naturligtvis — barn
— det kanske jag för undvikande av
missförstånd bör påpeka — om man
med skattekraft avser möjlighet till kapitalkonsumtion.

Det var inte för att konstatera dessa i
och för sig självklara saker som jag begärde
ordet. Orsaken till det är att jag
är nyfiken, och jag hoppas att utskottets
talesman vill stilla min nyfikenhet.

En förmögenhet är sannerligen inte
alltid utan snarare mycket sällan placerad
enbart i värdepapper eller andra
mer eller mindre lätt realiserbara tillgångar
i ett bankvalv. Den är nog oftast
bunden i ett företag, en industri eller en
fastighet. Att 80-procentregeln inte räcker
till inträffar väl huvudsakligen beträffande
jordbruksfastigheter med högt
taxeringsvärde och låg avkastning, när
ägaren år efter år får betala betydligt
mer än hundra procent av sina inkomster
i skatt. Jag kan nämna fall då skatten
gått upp till 126 procent. Själv är
jag lycklig, tv min skatt ligger på 95
procent efter det att 80-procentregeln
har tillämpats.

När man efter att någon tid ha fått
betala en skatt av denna höjd har uttömt
alla reserver och alla lånemöjliglieter
— och det går kvickt — vad menar
utskottet att då skall ske? Skall man
stycka sönder den rationellt uppbyggda
brukningsdelen? Är detta utskottets me -

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Ändring i förordningen med bestämmelser

ning, måste jag säga att det är ett ganska
säreget bidrag till debatten om jordbrukets
rationalisering. Hur blir det i
sådana fall då en jordägare inte får
sälja, t. ex. när fastigheten är fideikommiss?
Är det utskottets avsikt att
den landskapsbild som skapats och genom
jordägarens pietet bibehållits i
sådana områden — och som i andra
sammanhang här i riksdagen befunnits
vara av ytterligt stort värde för den
rekreationssökande allmänheten — snarast
skall planteras igen till ekonomiskt
högproduktiv men från rekreativ synpunkt
närmast negativ skog? Jag skulle
bra gärna vilja att utskottsmajoritetens
företagsekonomiska expertis upplyste
mig okunnige om hur ekonomien skall
planläggas i sådana fall.

Jag förväntar mig alltså att få detta
svar, men alldeles oavsett vilket svaret
blir tycker jag att reservanterna har anfört
så starka skäl för sitt förslag att
jag härmed yrkar bifall till reservationen.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Herr Wachtmeister
nämde ett exempel där skatten uppgick
till 126 procent. I jämförelse därmed
är det exempel som jag skall nämna
ganska blygsamt. Jag har nämligen funnit
ett fall där skatten inte uppgått till
mer än 107 procent. Detta är ingen
fiktion utan verklighet. Taxeringen till
statlig inkomstskatt var 28 300 kronor
och den sammanlagda skatten, statlig
inkomstskatt och kommunal inkomstskatt,
pensionsavgift, förmögenhetsskatt
och skogsvårdsavgift, uppgick till 32 665
kronor. Skatten var alltså i detta fall
4 365 kronor större än den taxerade inkomsten.
Det kan synas som om något
sådant inte borde vara möjligt. Då skall
man ändå betänka att förmögenhetsskatten
dessutom var reducerad! Den
utgjorde 17 815 kronor. Hade den inte
varit reducerad, skulle den ha uppgått
till i det närmaste 30 000 kronor. Denne
man hade en marginalskatt på 53

om begränsning av skatt i vissa fall

procent, 30-gångerregeln medför, att
för varje 100-tal kronor som han ökar
sin inkomst, ökar också hans beskattningsbara
förmögenhet med 30 gånger
detta belopp, alltså med 3 000 kronor.
Efter 18 kronor per 1 000 får han betala
3x18, alltså 54 kronor i ökad förmögenhetsskatt.
Han betalar alltså sammanlagt
107 kronor i skatt på varje nvtjänad
100-lapp. Det betyder, att 80-procentregeln
i detta fall inte är effektiv.

Det märkliga är ju att det inte är förmögenhetens
avkastning som är avgörande
för hur stor den beskattningsbara
förmögenheten skall bli, utan det är den
sammanräknade nettoinkomsten som är
avgörande. Det är detta som gör att förmögenheten
ökar på detta sätt. Denne
man kan näppeligen känna sig hågad att
åtaga sig något uppdrag som är förenat
med pekuniär ersättning, eftersom det
skulle kosta honom 107 kronor för varje
100 kronor som han tjänar. Detta är
väl ändå inte rimligt — det tror jag inte
ens att herr Brandt tycker, även om han
inte har någonting emot skattexpansionen.

Nu säger bevillningsutskottet att förmögenheten
som sådan ger en viss skattekraft
alldeles oberoende av inkomsten,
och det kan väl ligga något i det
resonemanget. Men man måste väl ändå
medge att meningen med 80-procentregeln
inte kan ha varit att någon skulle
behöva betala mera i skatt än vad han
har i inkomst, utan meningen har varit
att 80-procentregeln skulle fungera effektivt.
Då nöjer sig utskottet med att
säga, som herr Wachtmeister redan påpekat,
att 80-procentregeln ändå inte
kan bli fullt effektiv enligt motionärernas
förslag, eftersom skattereduktionen
inte får omfatta de kommunala skatterna.
Om man inte kan uppnå det absolut
fullkomliga och perfekta, kan man
väl ändå gå med på att försöka åstadkomma
att regeln blir bättre än den är
för närvarande och att effektiviteten
blir större än vad den är nu.

Vidare säger utskottet att skattebered -

Onsdagen den 11 mars 1904 fm. Nr 11

Ändring i förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall

ningen sysslar med denna fråga, och det
har vi hört många gånger tidigare. Jag
tycker det finns allt skäl för skatteberedningen
att snarast möjligt fundera
på huruvida 80-procentspärren inte kan
göras effektivare så att vi får regler
som är rimligare än de nuvarande. Det
finns desto större anledning till detta,
eftersom vi nästa år får en ny fastighetstaxering.
Fastighetsvärdena kommer
sannolikt då att höjas betydligt i
likhet med vad som skedde förra
gången. Nuvarande regler kan komma
att drabba allt flera jordbruksfastigheter
med högt taxeringsvärde. Därför bör
skatteberedningen skynda på med lösningen
av denna fråga. Riksdagen bör
understryka detta, vilket kan ske genom
att rösta på reservationen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen av herr Yngve
Nilsson m. fl.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Om den statliga inkomstskatten
och förmögenhetsskatten
tillsammans med kommunalskatten
överstiger 80 procent av den till statlig
inkomstskatt deklarerade inkomsten sedan
avdrag gjorts för kommunalskatten,
skall överskjutande belopp reduceras
till 80 procent. Men reduceringen får
inte ske med mera än vad den statliga
inkomstskatten och förmögenhetsskatten
totalt uppgår till. Och förmögenhetsskatten
får inte reduceras till lägre
belopp än skatten på halva förmögenheten.
Det är innebörden i lagstiftningen.
Kommunalskatt måste sålunda alltid
erläggas liksom skatt för halva förmögenheten,
även om skatten därmed skulle
överstiga 80 procent.

Det finns ingen anledning bestrida att
en del personer får betala över 100 procent.
Det har jag själv sett exempel på,
och det demonstrerades också för oss
när vi var ute på vår studieresa till
fideikommissen. Jag betvivlar alltså inte
att man i sådana fall måste ta av förmögenheten
för att betala skatten. Detta

kan väl bero på att vissa har kapitalet
ansvarslöst placerat, om jag så får uttrycka
mig, men det kan också vara så,
att somliga inte har möjligheter att göra
andra dispositioner. Då drabbas man av
regeln i alla fall. Det medger jag gärna.

Nu vill motionärerna att 50-procentregeln
beträffande förmögenheten skall
tas bort. Orsaken till att den spärregeln
finns är att man ansett och väl fortfarande
anser att skattekraften på förmögenhet
i sig själv är större, oberoende
av inkomstens storlek. Om jag inte
minns fel, var det eu borgerlig finansminister
som föreslog den regeln en
gång i tiden. Det skall jag dock inte
uttala mig bestämt om. Men även om
motionärernas yrkande bifalles, så tror
jag ändå att det i vissa fall kommer att
tas ut mer än 80 procent, eftersom
kommunalskatten alltid måste betalas.
Den omfattas inte av spärregeln.

Sedan frågade herr Wachtmeister vad
utskottet anser. Vi har dock inte sagt
någonting bestämt utan bara hänvisat
till att frågan är föremål för behandling
av skatteberedningen. Det torde
närmast vara företagsbeskattningssektionen
i beredningen som har frågan
under övervägande.

Nå, då säger kanske någon att nu hänvisar
vi till skatteberedningen, men
det gjorde vi inte beträffande den tidigare
i dag behandlade frågan. Nej, men
som jag förut sagt var det en betydligt
enklare sak än att ändra på förmögenhetsskatten.
Personligen vill jag dock
gärna deklarera — utan att därmed säga
att skatten är för hög eller för låg — att
jag anser att förmögenhetsskatten och
spärregeln bör studeras och omprövas.
Men jag tar för givet att skatteberedningen
kommer att göra det, och då får
vi material att bedöma denna fråga på
ett annat sätt än vi kan göra i dag.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr WACHTMEISTER (h):

Herr talman! Herr Brandt fällde ett

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Ändring i förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall

yttrande, som jag vill betrakta som
olycksfall i arbetet och därför inte kommer
att lägga honom till last. Han sade
att fideikommissarien väl har sin förmögenhet
ansvarslöst placerad. Han menade
förmodligen inte att vederbörande
saknar ansvar för hur pengarna är placerade
utan att placeringen skett enligt
fideikommissens urkundsbestämmelser
eller liknande. Herr Brandt menade säkert
inte att fideikommissarierna placerade
pengarna ansvarslöst. Därmed
kan väl den saken vara ur världen.

Men jag vill påpeka att det inte bara
är fideikommissen som brottas med
dessa problem. De har det emellertid
särskilt svårt, därför att den kapitalkonsumtion
som ligger i förmögenhetsskattens
idé inte är tillämplig för dem. Där
ligger svårigheten för fideikommissens
del. Men som herr Björkmans exempel
visade är det ingalunda bara de större
enheterna som drabbas av detta lilla
skönhetsfel i våra skatteförfattningar —
som förresten inte är så litet.

Varför har det blivit så? Jag kan ta
ett exempel från det fideikommiss jag
själv förvaltar. När arvskatten bestäms
för ett fideikommiss förutsätter man
att det skall avkasta 5 procent. Det
gjorde det före de två senaste fastighetstaxeringshöjningarna.
Vid de två
sistförflutna fastighetstaxeringarna höjdes
taxeringsvärdet till något över tre
gånger det ursprungliga värdet utan att
avkastningen ökat ett dugg. Tvärtom
har nettoavkastningen på grund av ökade
omkostnader hela tiden befunnit sig
i sjunkande räknat i fast penningvärde.
Det är där vi har felet, och det är därför
denna 50 procents spärregel utöver
80-procentregeln kommit att verka så
hårt på senare tid. Tidigare hade regeln
inte denna effekt. Svårigheten ligger
i de höga taxeringsvärdena, som
inte har någonting med avkastningens
storlek att göra. Man borde försöka få
bukt med detta missförhållande på något
vis.

Jag undrar om man riktigt gjort klart

för sig vad denna årliga kapitalavtappning
betyder. Det är inte småsummor
som går bort, och detta kan inte fortgå
längre på det sättet. Det går ut över
bostäderna, som man inte har råd att
underhålla. Man måste för att över huvud
taget klara amorteringar och allt
det andra som inte är avdragsgillt tillgripa
de skatteavdrag som man egentligen
skall använda just på sådana saker.
Jag tycker detta är mycket betänkligt,
och den tröst herr Brandt kommer
med, att skatteberedningen sysslar med
dessa frågor, måste jag uppriktigt säga
är mycket klen. Man borde åtminstone
tala om för skatteberedningen htet tydligare
vad det är fråga om genom att
överlämna motionen, såsom reservanterna
har önskat. Reservanterna har
enligt min mening varit på tok för blygsamma,
men jag vill inte krångla till
debatten genom ett eget yrkande. Skulle
jag ha ställt ett eget yrkande, skulle
det ha varit att denna fråga skulle tas
upp till behandling omedelbart, eftersom
vi inte kan vänta.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Vi blev informerade
om att man från fideikommissens sida
har lämnat ett mycket ingående material
i dessa frågor till allmänna skatteberedningen.
Vi fick en föredragning
med tabeller, och jag föreställer mig
att även det materialet —- det sade vederbörande
-— tillställts allmänna skatteberedningen.
Detta måste vara mycket
mer värdefullt än om riksdagen
skulle besluta enligt reservanternas yrkande.
Jag tror att den allmänna skatteberedningen
av det material den redan
har ser hur bestämmelserna verkar i
praktiken utan att riksdagen behöver
sända ytterligare material.

Herr WACHTMEISTER (h):

Herr talman! Men hur fort arbetar
denna skatteberedning? Innan förslaget
hinner få någon verkan, har det
hänt ganska mycket på den ekonomis -

Onsdagen den 11 mars 1904 fm. Nr 11

förordningen med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall

Ändring i

ka fronten för dessa brukningsdelar.

Jag skulle önska att jag träffade på
herr Brandt liggande i en vak ute i
isen, och när herr Brandt bad mig
hjälpa honom upp skulle jag svara:
»Vänta litet, islossningen kommer om
någon månad, då kan du simma i land
själv.»

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Där fick herr Brandt
någonting att tänka på. Herr Brandt
var betydligt mildare i sitt andra inlägg
än i sitt första. Även jag fäste mig
vid att herr Brandt tog till rätt hårda
ord när han sade att den låga avkastningen
skulle bero på att kapitalet var
ansvarslöst placerat. Jag skall i likhet
med herr Wachtmeister inte ta det så
allvarligt. Herr Brandt är nog medveten
om att det var överord. Möjligen
skulle jag kunna tänka mig att herr
Brandt menade att kapitalet var dåligt
placerat. Jag anförde i utskottet exemplet
med mannen som betalat 107 procent
i skatt. Jag tror inte att herr
Brandt med gott samvete kan beskylla
den mannen för att ha kapitalet dåligt
placerat.

Det kan också gälla familjeföretag —
inte bara skogsfideikommiss. Det kan
bero på värderingen av aktierna i familjeföretaget
att avkastningen framstår
som dålig. Då säger väl herr Brandt
att det måste vara en dålig förvaltning,
eftersom det blir så dålig avkastning.
Jag skall nu inte ge mig in på någon
jämförelse med de statliga företagens
avkastning. En sådan jämförelse skulle
i varje fall inte bli till förmån för herr
Brandts argumentering.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Med anledning av vad
herr Wachtmeister senast sade, vill jag
erinra om att vi sett exempel där det
fanns förmögenheter på 20—24 miljoner
kronor. Hade jag det så gott ställt

när jag låg i vaken med redskap omkring
mig, skulle jag aldrig begära någon
hjälp.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Björkman begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 14, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av herr Yngve Nilsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Björkman begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 164 ja och 43 nej, varjämte 7 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 12

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 5, i anledning av framställning av
fullmäktige i riksgäldskontoret angående
medgivande för riksgäldskontoret att
lämna dagslån, m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

§ 13

Riktlinjer för lokaliseringspolitiken

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr C, i anledning av väckta motioner om
riktlinjer för lokaliseringspolitiken.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet
hänvisade likalydande motioner,
nr 208 i första kammaren av herr
Hjalmar Nilsson m. fl. och nr 254 i
andra kammaren av herr Nilsson i Östersund
m. fl., hade föreslagits, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle
hemställa att proposition med förslag
till målsättning och riktlinjer för lokaliseringspolitiken
i nära överensstämmelse
med de av kommittén för näringslivets
lokalisering framlagda förslagen
förelädes innevarande års riksdag.

Vidare hade i två inom riksdagen
väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 377 i första
kammaren av herrar Adolfsson och Lager
och nr 450 i andra kammaren av
herrar Nilsson i Gävle och Hermansson,
yrkats att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t skulle begära förslag inför
årets riksdag i anledning av lokaliseringsutredningens
framlagda förslag och
att därvid vederbörlig hänsyn toges till
de riktlinjer för lokaliseringspolitiken
som utvecklats i dessa motioner.

Utskottet hemställde,

1) att motionerna 1:208 och 11:254
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd,

2) att motionerna 1:377 och 11:450
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Mattsson och Hansson i önnarp, vilka
ansett, att utskottet bort hemställa,

a) att riksdagen i anledning av motionerna
I: 208 och II: 254 samt motionerna
1:377 och 11:450 måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa, att proposition
i anledning av de av kommittén
för näringslivets lokalisering framlagda
förslagen förelädes innevarande
års riksdag,

b) att motionerna 1:208 och 11:254
samt motionerna 1:377 och 11:450 i
övrigt icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr HANSSON i önnarp (ep):

Herr talman! Till detta utskottsutlåtande
har jag lämnat en reservation,
och i anledning av denna vill jag göra
några kommentarer.

Jag vill först fastslå att jag har full
förståelse för motionärernas argumentering,
och därför har jag också kunnat
ansluta mig till deras yrkande om
nödvändigheten av att få ärendet snabbt
behandlat. Att företrädare för bygder
med sysselsättningssvårigheter för näringslivet
med oro ser på dagens situation
och därmed också på den framtida
utvecklingen framstår såsom lika
naturligt för mig som för motionärerna.
Denna oro bär sannolikt förstärkts
ytterligare av den villrådighet och de
starka meningsbrytningar som nu präglar
debatten i lokaliseringsfrågan. Denna
motion är så formulerad, att därav
framgår att den här påtalade villrådigheten
inte helt kunnat gå regeringspartiet
förbi. Jag tror att det ligger en hel
del i vad den i motionen åberopade situationen
avspeglar, nämligen oro för
passivitet hos dem som nu har hand
om initiativet. Det är mot denna bakgrund
som jag bär gjort mitt ställningstagande.

Den socialdemokratiska motionen har
i första kammaren som första namn en
av lokaliseringsutredningens ledamöter,
och dessutom har den undertecknats
av 13 partikamrater till honom.
Här i andra kammaren har motionen
lämnats med 21 undertecknare — samtliga
socialdemokrater. Jag säger detta
därför att motionen inte kan betecknas
som vilken motion som helst utan närmast
är att betrakta som en opinionsyttring
för nödvändigheten av att man
här handlar snabbt. Att sedan alla socialdemokrater
i utskottet bär svikit

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

sina partikamrater betecknar jag som
ganska anmärkningsvärt, för att inte
säga egendomligt. Den motivering som
utskottet använder för sin avvisande
hållning grundar sig på förhållanden
som inte kunde vara obekanta för motionärerna
vid motionstillfället. De säger
att det i bilaga till statsverkspropositionen
bär aviserats, att det var regeringens
avsikt att avlämna proposition
i ärendet. Utskottet hänvisar också
till att remisstiden för betänkandet
utgick den 1 februari. Vidare hänvisar
man till det interpellationssvar som
lämnats av chefen för inrikesdepartementet,
varvid denne meddelat, att det
fanns möjligheter att avlämna en proposition
i maj månad. Men inte heller
detta är något nytt argument. Detta
kunde man avläsa i propositionsförteckningen.
En proposition skulle eventuellt
komma i maj.

Således kan man konstatera, att den
argumentering för avslag som utskottet
redovisar måste ha varit bekant för
motionärerna när de skrev sin motion,
och därför har jag slutit mig till att
motionen måste ha lämnats av andra
orsaker. Jag förutsätter nämligen, med
rätt eller med orätt, att motionärerna
har haft möjligheter att ha förbindelse
med kanslihuset och få ytterligare upplysningar
i frågan utöver de här redovisade.
Men de svävande och osäkra
uttalanden som gjorts i ärendet har
skapat en sådan osäkerhet, att de känt
sig, i lovvärd omsorg om sin bygd, vara
tvungna att underställa riksdagen detta
ärende på nu aktuellt sätt.

Jag betraktar, som jag tidigare sagt,
deras initiativ som uttryck för oro men
kanske också som ett uttryck för att
riskerna att inte ärendet skall behandlas
på skyndsammaste sätt är aktuella.
Innebörden av deras initiativ kan sägas
vara, som också framhålles i utskottets
motivering, att de vill ha en
proposition till årets vårriksdag.

Jag vill gärna medge att frågan ingalunda
är lätt. Den innehåller många

Riktlinjer för lokaliseringspolitiken

komplicerade frågeställningar, men svårighetsgraden
i frågan kan inte få tas
till intäkt för dröjsmål. Därtill är den
alltför angelägen.

Regeringen har tidigare i andra sammanhang
visat prov på handlingskraft,
i frågor av kanske mindre angelägenhetsgrad
men inte av mindre svårighetsgrad
när det gällt ställningstagandet.

Herr talman! Jag vill sluta med att
säga att jag helt delar motionärernas
uppfattning beträffande nödvändigheten
av att denna fråga behandlas så
snabbt som möjligt. Vi väntar att få en
proposition i ärendet redan under innevarande
vårriksdag. När vi anslutit
oss till motionens yrkande, att det skall
vara under innevarande riksdag är det
klart angivet, såväl i utskottets motivering
som i motionärernas argumentering,
att man avser just vårriksdagen
och inte höstriksdagen.

Med detta, herr talman, ber jag få
yrka bifall till reservationen.

I detta anförande, under vilket herr
förste vice talmannen ånyo övertog ledningen
av förhandlingarna, instämde
herrar Eliasson i Sundborn, Eriksson
i Bäckmora, Vigelsbo, Larsson i Norderön,
Larsson i Hedenäset, Nilsson i Tvärålund,
Boo och Fälldin (samtliga ep).

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Jag vågar utan några
som helst reservationer ansluta mig till
de synpunkter, som herr Hansson i
Önnarp nyss framfört. Eftersom jag
har interpellerat i denna fråga och
statsrådet i interpellationsdebatten lovade
att en proposition skulle föreläggas
denna riksdag, är det väl ofint att
ifrågasätta huruvida denna proposition
nu skall komma. Jag måste erkänna att
formuleringarna inte var så väldigt säkra
utan att de kanske var en aning svävande.
Det är väl även så, att inrikesministern
inte har frågan helt i sin
hand utan även är beroende av sina
medarbetare och av deras möjligheter

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Riktlinjer för lokaliseringspolitiken

att få fram det material som behövs.
Det skulle emellertid vara mycket fördelaktigt
om frågan kunde föreläggas
redan innevarande vårriksdag.

Det föreligger en motion i ämnet, i
vilken vi framställer önskemål om att
vissa grundläggande, rent principiella
synpunkter bör beaktas vid utformningen
av propositionen. Utskottet har emellertid
vid behandlingen av denna motion
inte funnit lämpligt, att riksdagen
gör något uttalande på denna punkt i
nuvarande läge. Jag ber, herr talman,
i detta sammanhang att få deklarera att
jag icke delar utskottets mening, och
jag vill därför anföra några synpunkter
i anslutning till denna uppfattning.

Lokaliseringskommitténs förslag till
åtgärder är enligt min mening inte tillräckliga.
Kommitténs principiella uppläggning
av lokaliseringsfrågorna ger
redan nu belägg för att åtgärderna inte
kommer att lösa de problem, som man
säger sig vilja komma till rätta med.

För det första är förslagen helt inriktade
på att stödet skall lämnas via det
enskilda näringslivet i form av bidrag
till industribyggnader, fördelaktiga lån
etc. För det andra är de summor man
nämnt inte på långt när tillräckliga,
även om man enbart rör sig inom den
begränsade ram kommittén tänkt sig.

Det kan inte hjälpas, att jag i nuvarande
läge inte kan finna annat än att
kommitténs olika förslag mera har karaktären
av stödåtgärder till en betydligt
djärvare och mera framsynt lokaliseringspolitik,
som emellertid ännu inte
utformats vare sig av regeringen eller
av lokaliseringskommittén men som
måste komma till stånd om problemen
skall kunna lösas. Lokaliseringspolitiken
måste få ett sådant innehåll, att den
ger medborgarna inom de berörda områdena
visionen av att deras framtid
äntligen nu kommer att tryggas, att vi
nu äntligen bryter ovissheten och
otryggheten och att det nu tas krafttag.
Det är beklagligt, att varken lokaliseringskommitténs
förslag eller remissin -

stansernas yttranden ger perspektiv om
någon ljus framtid eller förhoppningar
om krafttag.

Hur ser då vi kommunister på problemen?
Tillåt mig läsa ett par citat ur
skriften »Statliga företag. En redogörelse
för statens affärsdrivande verk och
statsägda aktiebolag. Utgiven av finansdepartementet
1963». Beträffande LKAB
sägs på sid. 16: »Trots ett starkt uppsving
för järn- och stålindustrin 1959—
60 kunde endast obetydliga prisökningar
uppnås för vissa malmkvaliteter.
Detta sammanhängde med ett starkt
ökat utbud av malm på världsmarknaden
och sjunkande sjöfrakter. Denna
utveckling har fortsatt. Avmattningen
av stålkonjunkturerna från slutet av
1960 har pressat malmpriserna ytterligare
nedåt.» Detta gäller LKAB och
malmen. Det är också intressant att citera
vad som i denna skrift sägs om
ASSI på sid. 40: »På grund av det allmänna
prisfall för bolagets produkter,
som började 1961 och fortsatte under
1962 samtidigt som priserna på virkesråvaran
kvarstod i stort sett oförändrade
och andra kostnader steg, har bolagets
vinstmarginaler krympt. Resultatet
för 1961 blev sålunda svagt och för
1962 redovisas — sedan lagerreserven
minskats med 11 milj. kr. — en förlust
av 4,7 milj. kr.»

Vad jag har citerat visar hur två viktiga
statsföretag ser på det aktuella läget.
Vilka slutsatser kan då dras av
detta? För det första att malmen måste
i större utsträckning än vad som nu sker
förädlas inom landet. Eftersom staten
äger större delen av metallbasen, bör
en kedja av statliga manufaktur- och
metallindustrier byggas upp exempelvis
i Norrland.

Motivet för detta är det faktum, att
sett på lång sikt stiger u-ländernas
import. Det är en import som i stigande
omfattning utgöres av maskiner och
liknande kapitalvaror, över huvud taget
är efterfrågan på maskiner, transportmedel
och andra bearbetade varor

Onsdagen den 11 mars 1904 fm.

Nr 11

9:i

starkast och denna efterfrågan härrör
till stor del från de industrialiserade
länderna. Sveriges export förskjuts också
successivt i riktning mot bearbetade
varor. Genom att utveckla en förädlingsindustri
anknyter .Sverige till en
tendens i världshandeln som har stor
betydelse för nya industrier och nya
företag.

Samma synpunkter kan läggas på
skogsindustrien. De långsiktiga prognoserna
räknar med en ökad världskonsumtion
av papper från 76 miljoner ton
1961 till 150 miljoner ton år 1975. Det
dominerande exportområdet är Europa.
Samtliga utomeuropeiska marknader representerar
endast cirka 22 procent
med en tendens till minskning. Utvidgning
av exporten till de utomeuropeiska
marknaderna bör därför vara möjlig,
om de s. k. underutvecklade länderna
genom mellanstatliga avtal och kreditgivning
bereds tillfälle att köpa till rimliga
priser.

Staten måste här bli huvudman, detta
därför att det erfordras stora, verkligt
stora kapitalinvesteringar. Vidare därför
att de privata företagen oftast arbetar
med för trånga och korta perspektiv
för att kunna gripa in och
åstadkomma de nödvändiga investeringarna.

Det är vidare uppenbart att endast
stora företag kan skapa de hävstänger
som är nödvändiga för att lyfta upp
näringslivet till hög nivå. Små företag
behövs också, och det måste ur lokaliseringssynpunkt
anses mycket nödvändigt
att genom företagarföreningarna
förstärka deras lånemöjligheter, göra
lånereglerna generösare och på annat
sätt stödja småföretagarverksamheten.
Men även om småföretagens roll behöver
vidgas, kvarstår fortfarande behovet
av stora och mellanstora företag.
Endast dessa kan skapa ett varaktigt
fotfäste också för småindustrien.

Vår motion upptar fem grundregler
för en kraftfull utvecklingspolitik. Uppföljandet
av dessa grundregler i rege -

Kiktlinjer för lokaliseringspolitiken

ringens kommande proposition anser vi
ofrånkomligt. Jag är emellertid inte säker
på att detta sker. Regeringens redan
kända deklarationer ger mig inte
anledning tro detta i dagens läge. Jag
är därtill medveten om att våra förslag
måste leda till ett ökat statligt engagemang
och att de statsägda företagen
kan komma att bli obehagliga konkurrenter
till de privatägda företagen. Är
det detta man är rädd för? Det måste då
stå klart för oss alla, att vill vi verkligen
åstadkomma de grundläggande förändringar
som måste till för att bryta
stagnation och tillbakagång i utflyttningsområdenas
näringsliv, finns det
just nu inga andra vägar att gå. Utredningar
och löften är inte tillräckliga.
Det finns inte heller anledning att lokaliseringspolitiken
ekonomiskt skall stödja
enskilt näringsliv på skattebetalarnas
bekostnad, när detta stöd till sin omfattning
ändå inte löser ens de aktuellaste
problemen.

Vår motion handlar sålunda inte så
mycket om huruvida en proposition
skall föreläggas årets riksdag utan mera
om vad denna proposition skall innehålla.
I den mån regeringen vill vara
lyhörd för stämningar och meningar
från de berörda områdena, och vi tror
att regeringen vill vara lyhörd på den
j)unkten, hoppas jag att våra förslag
skall uppmärksammas vid utformningen
av denna mycket viktiga proposition,
som vi alla väntar på med mycket stort
intresse.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen
vad beträffar dess hemställan
under a) samt vad beträffar punkten
b) bifall till kommunistmotionerna, vilket
i sak blir detsamma som bifall fullt
ut till motionerna I: 377 och II: 450.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Eftersom denna fråga
delvis berör mitt område, är det kanske
lämpligt att jag tar till orda redan nu.

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Riktlinjer för lokaliseringspolitiken

Regeringen bär i fråga om lokaliseringspolitiken
annonserat, att vi kommer
att lägga en proposition till årets
riksdag. Det har som framhölls av föregående
talare interpellerats i denna fråga,
och jag svarade i förra veckan att
vi kommer att lägga en proposition till
årets riksdag. Det är självklart att vi
anstränger oss för att få fram denna
proposition till vårriksdagen.

Detta stora ärende har som bekant
beretts av den s. k. Näslundska kommittén,
vars förslag har remitterats ut.
Remissinstanserna har emellertid bedömt
ärendet vara av en sådan omfattning,
att åtskilliga av dem har begärt
förlängd remisstid. Vi har inte kunnat
vägra dem det; har de ansett att de behöver
längre remisstid än den vi stipulerade
för att de skall kunna göra sin bedömning,
så är det rimligt att de får
längre tid på sig. Detta har medfört att
en del av remissyttrandena •— många
av dem är mycket värdefulla — kommit
in under de allra senaste dagarna.
Vi bör väl ändå ha tillfälle att läsa
igenom och begrunda vad som sägs,
innan vi lämnar vårt förslag. Det är den
enkla anledningen till att jag inte kan
säga att propositionen kommer i morgon
eller om en vecka utan bara vill
förklara att propositionen, såsom vi
annonserat, kommer till årets riksdag.
Om möjligt skall vi framlägga den under
vårriksdagen. Skulle det visa sig
att vi behöver arbeta med den in i maj,
kan det tänkas att vi lägger den strax
innan riksdagen skiljs eller — liksom
när det gällde propositionen om huvudmannaskapet
för mentalsjukvården —
under de första dagarna i juni månad,
så att riksdagens ledamöter får tillfälle
att studera den under sommaren och
den allmänna opinionen får veta hur vi
ser på denna fråga, som därmed kan bli
föremål för offentlig debatt.

Jag tycker att det skulle vara rimligt
att man godtog en sådan anordning och
inte gjorde anspråk på att en proposition
skall läggas under alla omständig -

heter, även om det visar sig fysiskt
omöjligt.

Om man fullföljer de tankegångar
som herr Hansson i önnarp framförde,
skulle det betyda att det egentligen endast
är regeringen som saknar intresse
för denna fråga och inte har något begrepp
om dess praktiska och politiska
värde. Jag kan försäkra att det inte är
på det sättet. Vi kommer att anstränga
oss till det yttersta för att få fram denna
proposition så snabbt som möjligt. Jag
kan försäkra kammarens ledamöter om
det.

Herr REGNÉLL (h):

Herr talman! Både de motioner som
behandlas i utlåtandet och reservationen
ger kanske anledning till viss förvåning.
Herr Hansson i önnarp betraktade
de 13 socialdemokraternas motion
som en opinionsyttring som syftade till
att understryka hur nödvändigt det är
att få fram en proposition redan i vår.
Eftersom motionärerna faktiskt kunde
läsa sig till i statsverkspropositionen,
att regeringen avsåg att framlägga en
proposition under vårriksdagen, så låg
det väl en hel del i herr Hanssons funderingar
kring motiven för motionen.

Sedan motionen lämnades in har inrikesministern
i ett interpellationssvar
lugnat de otåliga och oroliga. Om möjligt
kommer propositionen i maj, sade
statsrådet då, och nyss formulerade han
sin mening här från talarstolen som så:
»Vi anstränger oss för att kunna lägga
fram propositionen under vårriksdagen.
» En ytterligare påstötning från
riksdagens sida ter sig väl då ganska
märklig. I utskottsmajoriteten har vi
sagt oss, att vi inte gärna kan gå längre
än inrikesministern. Det skulle ju
innebära — för att anknyta till statsrådets
formulering i interpellationsdebatten
— att vi krävde att propositionen
lades fram under vårriksdagen
också om det vore omöjligt. Ett sådant
krav kan väl inte ställas.

Onsdagen den 11 mars 1904 fm.

Nr 11

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr HANSSON i önnarp (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Den som jag egentligen
skulle replikera har försvunnit ur kammaren,
men jag skall ändå säga ett par
ord för att få dem antecknade till kammarens
protokoll.

Det var en mycket lugn redogörelse
av rent teknisk natur som statsrådet Johansson
här gav. Jag har ingen anmärkning
mot den redogörelsen i och för sig.
Men jag satt och funderade litet över
hurudana relationerna egentligen är
mellan de socialdemokratiska ledamöterna
av riksdagen och statsrådet när
en så pass stor del av dem inte kunde
få detta besked innan de motionerade.
Eller var det på det sättet, att regeringen
först nu har kommit underfund
med att den måste tänka över remissyttrandena
grundligt innan den lägger
fram propositionen? Jag tycker det
hela verkar litet virrigt, när man först
får det besked som motionärerna har
byggt på och så nu får detta besked
från inrikesdepartementets chef.

Herr NILSSON i Östersund (s):

Herr talman! Det kanske finns anledning
för en av motionärerna att kort
relatera tankegångarna bakom motionen
eftersom övriga talare har uttryckt
viss förvåning över motionen.

Det finns naturligtvis ingen anledning
att i detta sammanhang ta upp
någon större lokaliseringsdebatt. Vi
kommer att få den diskussionen när
propositionen läggs på riksdagens bord.
Vi har tidigare diskuterat dessa frågor
under alla år jag har suttit i riksdagen,
och vi har gjort lokaliseringsutredningar
både på det regionala och på det
rikspolitiska planet. Det förhåller sig
tyvärr så, att vi hela tiden har talat
alltför mycket och handlat alltför litet.
Vad motionärerna har menat med sin
framställning är helt enkelt, att det nu

Riktlinjer för lokaliseringspolitiken

är tid för riksdagen att gå från ord till
handling när det gäller lokaliseringsfrågorna.

Jag är också angelägen att understryka
att detta inte är någon speciell norrlandsfråga.
Man framställer ofta lokaliseringsfrågorna
på det sättet i tidningspressen
och i diskussionerna. Det är
fullständigt fel. Även om dessa problem
är mest markanta uppe i Norrland, förekommer
de också i stora delar av
västra Svealand samt nordvästra och
sydvästra Götaland — stora regioner
som man i den Näslundska utredningen
karakteriserar som utvecklingsområden.
Det är regioner med ett ensidigt näringsliv,
stor utflyttning, höga kommunalskatter
och vikande industriinvesteringar.
När man träffar människorna i
dessa avfolkningsregioner kräver de ett
klart och entydigt besked om den tänkta
utvecklingen för dessa områden; de
vill veta om de måste flytta eller om de
skall stanna kvar i hopp om att riksdagen
så småningom drar upp riktlinjerna
för en aktiv lokaliseringspolitik.
Det krävs snabba och konkreta åtgärder
för att rädda dessa regioner.

Vi har i dag använt 4—5 timmar för
att diskutera skilda skattefrågor. Jag
har en bestämd känsla av att det inte är
dessa frågor som är de mest brännande
i avfolkningsregionerna. Det är i stället
den fråga som vi antydningsvis diskuterar
här strax före middagsrasten och
som intar en central ställning.

Eftersom herr Hansson i önnarp svävar
i okunnighet om vad motionärerna
vill skall jag försöka att förklara den
saken.

I den propositionsförteckning som vi
fick i januari månad stod att det eventuellt
skulle framläggas en proposition
i lokaliseringsfrågorna. Det var ordet
»eventuellt» som bl. a. föranledde oss
att lämna in denna motion.

Vad sedan gäller motionens syfte bör
det inte vara så svårt för lierr Hansson
i Önnarp att läsa dess kläm innantill.
Vad säger motionärerna där? Jo, de

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Riktlinjer för lokaliseringspolitiken

kräver att en proposition i ämnet föreläggs
årets riksdag. Jag har mycket uppmärksamt
lyssnat till vad statsrådet Johansson
sade för en stund sedan, och
jag har ur hans anförande läst ut ett
klart besked om att propositionen kommer
att föreläggas årets riksdag. Statsrådets
uttalande stämmer exakt överens
med motionärernas krav. Jag kan därför
för min del vara nöjd. Men det
kanske är litet besvärligare för herr
Hansson i önnarp, ty statsrådet Johanssons
uttalande tog ju fullständigt luften
ur den uppblåsta centerpartireservationen
i detta ärende.

Herr talman! Jag vill bara deklarera
att jag efter statsrådets uttalande med
gott samvete kan rösta för utskottets
förslag, eftersom det innebär att proposition
kommer att framläggas för årets
riksdag. Sedan får vi tillfälle att motionera
om vi är missnöjda med enskilda
detaljer i regeringsförslaget.

Herr HANSSON i önnarp (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Om jag fattade herr
Nilsson i Östersund rätt ansåg han att
det fanns viss skillnad mellan uttrycket
»eventuellt» i propositionsförteckningen
och utskottets formulering »om möjligt».

Nu vill jag fråga herr Nilsson i Östersund:
Vilken är skillnaden mellan eventuellt
och om möjligt? Om ni tog uttrycket
eventuellt som en förevändning
för att motionera den 23 januari har ni
precis samma underlag och argument
för att på basis av utskottets formulering
»om möjligt» vidhålla er tidigare
ståndpunkt.

Herr talman! Jag vill bara kort och
gott säga, att det ändå är klart att det
man från motionärernas sida inte trodde
på den 23 januari tror man nu den
11 mars på efter inrikesministerns anförande.

Herr HAMRIN i Kalmar (fp):

Herr talman! Att det under reservationen
saknas underskrifter från det

håll jag representerar, alltså folkpartiet,
innebär inte att folkpartiet saknar intresse
för dessa frågor eller inte önskar
att en proposition i ämnet skall
föreläggas riksdagen så snart som möjligt.

Men jag vill påpeka en skiljaktighet
mellan motionen och reservationen. Enligt
motionen önskar man att förslag
till målsättning och riktlinjer för lokaliseringspolitiken
i nära överensstämmelse
med de av kommittén för näringslivets
lokalisering framlagda förslagen
skall föreläggas innevarande års riksdag.
I reservationen hemställes att »proposition
i ämnet efter vederbörligt beaktande
av remissyttrandena förelägges
årets riksdag».

Från riksdagens sida påpekas ofta
och med all rätt hur kort remisstiden
är och hur föga man hinner beakta remissvaren
när ett förslag läggs fram
för riksdagen. I detta fall tycker jag
därför att det är ganska riktigt att man
ger sig tid till att avvakta remissyttrandena
framför allt därför att det är en
så stor och viktig fråga det här gäller.
Jag anser också att vederbörlig hänsyn
bör tas till dessa remissyttranden.

För den händelse att Kungl. Maj:t
skulle önska lägga fram en proposition
i nära överensstämmelse med betänkandet
torde det gå betydligt snabbare än
om man, som förordas i reservationen,
tar hänsyn även till remissyttrandena.
Och jag tycker att ett dylikt hänsynstagande
är ganska självklart.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr NILSSON i Östersund (s):

Herr talman! Som motionär är jag
helt naturligt mycket nöjd med det
varma instämmande som denna motion
har fått även från centerpartiets sida.
Men jag är bara litet förvånad över att
man har granskat själva ordvalet i motionen
så noggrant, att man ställer sig
frågande till vissa punkter när det gäller
själva uttryckssättet.

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Nr 11

Herr Hansson i önnarp ställde eu
fråga till mig: Vad är det för skillnad
mellan eventuellt och om möjligt. Jag
kan nog svårligen hitta någon väsentlig
skillnad mellan de båda uttryckssätten,
men det var ändå inte detta som
saken gällde, herr Hansson i önnarp,
utan det väsentliga för mig var det klara
och entydiga besked som statsrådet
Rune Johansson lämnade under dagens
debatt. Sedan han hade lämnat beskedet
om att vi får en proposition i år
och att detta besked helt täcker motionärernas
förslag, är jag helt nöjd, och
då påstår jag också att luften har gått
ur centerpartiets reservation. Det finns
ingen anledning för mig att stödja de
rester, som eventuellt finns kvar av denna
reservation.

Herr FÄLLDIN (ep):

Herr talman! När jag såg denna motion,
uppfattade jag den som ett uttryck
för en betydande opinion inom
socialdemokratien, som efter år av utredningar
nu äntligen krävde handling.
Låt mig sedan säga att liksom herr
Hansson i önnarp blir jag litet fundersam
över vad det är som så att säga har
tvingat denna opinion att motionera här
i riksdagen, trots att det ansvariga
statsrådet i förteckningen över kommande
propositioner har anmält att avsikten
är att låta utredningen komma
på riksdagens bord under innevarande
riksdag i form av en proposition. Man
kunde fundera över detta, men för min
del sade jag mig att det är en angelägen
opinionsyttring, och det skadar inte att
den kommer fram också i Sveriges
riksdag.

Så kom det till utskottsbehandling,
och där lämnades ett besked som enligt
vad herr Nilsson i Östersund nu
säger sammanfaller med det besked
som hade lämnats i propositionsförteckningen,
d. v. s. att proposition
om möjligt skulle läggas fram till detta
års riksdag. Närvarande socialdemokrater
i utskottet var nöjda med detta.

Riktlinjer för lokaliseringspolitiken

Eftersom det inte fanns någon skillnad
på beskeden, biträdde centerpartisterna
i utskottet motionsframställningen.

När motionen nu kommer till riksdagen,
får man uppleva det enastående att
när en motion blir tillstyrkt i utskottet
reservationsvägen, tar motionärerna avstånd
från sitt eget motionsyrkande,
som i sak sammanfaller med reservationen.
Sedan får vi veta att det är just
statsrådets deklaration i dag — i sak
densamma som vid två tidigare tillfällen
— som gör att motionärerna inte
längre skulle ha anledning att stödja
sin egen opinionsyttring. Innebär inte
detta att motionärerna i dag säger sig,
att meddelandet i propositionsförteckningen
från det ansvariga statsrådet
hade sitt värde men att detta värde
dock inte var tillräckligt stort för att
man skulle vara belåten. Man avlämnade
därför sin motion.

Sedan kommer ett interpellationssvar,
som i stort sett går ut på ett vidhållande
av samma uppfattning som är redovisad
i propositionsförteckningen. Det
beskedet får ett sådant värde att socialdemokraterna
i bankoutskottet är nöjda.

Därefter kommer en deklaration jämte
en debatt i kammaren i dag. Då tillmäts
denna deklaration ett sådant värde,
att motionärerna är beredda att
frångå sitt eget yrkande. Det är en rätt
egendomlig utveckling.

Låt mig säga att jag fortfarande tycker
att det finns anledning för riksdagen
att ge sin mening till känna i form
av ett bifall till reservationen. Jag ber
att få yrka bifall till den. Men jag vill
sluta med att säga, att jag i ett avseende
är helt överens med herr Nilsson
i Östersund även efter denna debatt,
nämligen om att detta inte är något specifikt
norrlandsproblem.

Herr KÄRRLANDER (s):

Herr talman! Jag förstår inte riktigt
varför centerpartiet är så intresserat av
att socialdemokraterna skall få sin motion
bifallen. De står upp den ene efter

4 — Andra kammarens protokoll 1964. Nr 11

Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Riktlinjer för lokaliseringspolitiken

den andre och beklagar att vi inte har
förstånd nog att ansluta oss till deras
reservation. Kan det, herr Hansson i
Önnarp, inte möjligen vara på det sättet,
att centerpartiet är missnöjt med
att det inte fick agera ensamt för denna
sak?

Sedan försökte både herr Hansson i
Önnarp och herr Fälldin att bevisa något
som inte går att bevisa. De gör
alla möjliga utvikningar och säger: Varför
litade man inte på regeringen, när
denna i propositionsförteckningen angav
att det eventuellt skulle framläggas
en proposition i denna fråga till årets
riksdag? Detta eventuellt har sedermera
ändrats till om möjligt. Förstår inte
herr Hansson i önnarp något av gradskillnaden?
Uttrycket eventuellt ändrades
senare till att gälla ett faktiskt
framläggande av en proposition till
årets riksdag. Statsrådet Rune Johansson
uttalade i dag, herr Hansson i önnarp,
att proposition om möjligt skulle
framläggas i maj, alltså vid vårriksdagen
och under alla förhållanden vid
årets riksdag. Han tvekade inte alls om
den saken. Det är väl ändå en avsevärd
skillnad. Det är ju precis vad vi föreslår
i vår motion. Om man då får sin
önskan tillgodosedd på det sättet att ett
ansvarigt statsråd stiger upp och säger
att regeringen kommer att framlägga
en proposition i år, om möjligt före
vårriksdagens slut, så är det väl något
helt annat än att frågan står på listan
över eventuellt kommande propositioner.
Om inte herr Hansson i önnarp
har förmågan att inse det, så har jag
heller ingen anledning att fortsätta med
att försöka undervisa honom i detta
avseende.

Såsom motionär tycker jag att huvudsyftet
med motionen är uppnått i och
med att man fått denna klara deklaration.
Därför har jag ingen som helst anledning
att stödja reservationen.

Herr FÄLLDIN (ep) kort genmäle:

Herr talman! Herr Kärrlander är

förvånad över att vi är så intresserade
av denna fråga. Nog hade jag väntat
att det skulle vara någon, utanför riksdagen
i varje fall, som var förvånad
över att vi i centerpartiet är intresserade
av lokaliseringsfrågor.

Vidare har herr Kärrlander anklagat
oss för att vilja ge oss på att försöka
bevisa något som inte går att bevisa.
Men det var väl herr Kärrlander som
nu senast försökte bevisa att inrikesministerns
besked i januari hade ett visst
värde, att inrikesministerns besked under
interpellationsdebatten också hade
ett visst värde men att inrikesministerns
besked här i dag hade mesta värdet.
Såvitt jag förstår är det herr Kärrlander
som har invecklat sig i en viss
form av bevisföring.

Anledningen till att jag vidhåller att
denna opinionsyttring fortfarande är
angelägen för riksdagen är att man inte
rimligen kan tillvita ett statsråd att ha
olika avsikter bakom lika lydande besked.
Jag tillåter mig tro att avsikten i
januari var lika god som avsikten under
dagens debatt. Eftersom ett flertal
socialdemokrater i januari ansåg att
vi måste driva på denna sak och eftersom
man ej kan gradera ett statsråds
avsikter när formuleringarna sammanfaller,
anser jag att opinionsyttringen
fortfarande är angelägen.

Herr HANSSON i önnarp (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag skall bara i korthet
bemöta herr Kärrlander. Jag tyckte
att han uttryckte sig väldigt egendomligt.
Det är möjligt att vi betraktar motioner
och motionärer på helt olika
sätt. Jag bedömer motionernas innehåll
som det primära och frågan om vilka
som är motionärer som det sekundära.
Om herr Kärrlanders värdering går i
omvänd riktning, må det vara hans
sak. Det har hänt att jag i bankoutskottet
varit ensam på oppositionssidan om
att biträda socialdemokratiska regeringspropositioner
därför att jag ansett

Onsdagen den 11 mars 1904 fm.

Nr 11

att de varit riktiga. På samma sätt bedömer
jag motionsframstötar. Om herr
Kärrlander bedömer dem med hänsyn
till vilka som motionerat och vilket
parti vederbörande tillhör, är det hans
ensak.

Herr KÄRRLANDER (s) kort genmäle: Herr

talman! Herr Hansson i önnarp
höjde sig till ett högt plan i sitt sista
anförande, antagligen därför att han i
sak inte hade något att säga.

Jag sade att jag var förvånad över
att centerpartiet är så intresserat av
att socialdemokraterna skall få igenom
sin egen motion. Herr Fälldin försökte
vända det till att någon utanför det
här huset också skulle vara förvånad.
Det har jag aldrig talat om.

Min bevisföring är nog hållbar. Med
statsverkspropositionen följer en lista
över propositioner som är att vänta.
Under eu särskild rubrik står eventuellt
väntade propositioner, och där återfinns
denna proposition om lokaliseringen.
När man sedan får ett bestämt besked
om att propositionen kommer under
årets riksdag, vore det väl ändå märkligt
om det inte skulle vara någon gradskillnad
här. Man behöver inte dra in
interpellationssvaret. Man skall utgå
från läget när vi lämnade vår motion.
Då hade vi inte fått något besked om
att det var bestämt, utan vi underströk
vikten av att det skulle komma ett
förslag. Sedan dess har läget förändrats,
ty vi har fått löfte om ett sådant.

Herr NILSSON i Östersund (s):

Herr talman! Det finns väl ingen anledning
att förlänga den här debatten
så mycket. Jag skall bara göra några
randanmärkningar till vad herr Fälldin
sade.

Anledningen till att centerpartiet visar
ett så stort intresse för den socialdemokratiska
motionen tror jag är att
man under den allmänna motionstiden
inte själv kom på idén att motionera i

Riktlinjer för lokaliseringspolitiken

dessa frågor som man ändå försöker ta
på entreprenad. Det centrala i dagens
diskussion är dock om man skall stödja
reservationen eller utskottets förslag.

Klämmen i vår motion går ut på att
vi vill ha en proposition till årets riksdag.
Under debatten i dag har inrikesministern
gjort ett klart och entydigt
uttalande, att en proposition om lokaliseringsfrågorna
kommer till årets riksdag.
Ändå framhärdar reservanterna
med sitt yrkande.

Vad är skillnaden mellan reservationen
och utskottsförslaget? Jo, skillnaden
är att reservanterna vill skriva till
regeringen och beställa en proposition
till årets riksdag. Brevskrivning i all
ära, herr talman, men får man ett bestämt
besked på platsen, så tycker jag
nog att det är onödigt att börja skriva
brev om samma sak.

Herr FÄLLDIN (ep):

Herr talman! Herr Nilsson i Östersund
menar att vårt intresse för denna
sak skulle bero på att vi inte kom på
idén att väcka denna motion själva.
Detta är i sanning något enastående!
Först skulle det alltså vara en fördel
att komma på att väcka motionen. Men
när den sedan behandlas i riksdagen
vill man inte kännas vid den, utan man
följer utskottets förslag som innebär
avslag på motionen. Sådana motioner
har jag ingen åstundan att väcka.

Jag har deklarerat att jag fann detta
vara en angelägen opinionsyttring. Även
om den kommer från socialdemokratiskt
håll, är jag beredd att biträda
den. Nog brukar vi beskylla varandra
för partipolitik gång efter annan, men
så skarpa gränser vill jag inte ha mellan
de politiska partierna att vi inte i
de fall, där vi har ett gemensamt önskemål,
skulle kunna gå tillsammans mot
det mål som vi åstundar.

Det här sista är också enastående.
Fn socialdemokrat frågar vad det finns
för anledning att skriva brev, när vi
kan tala med varandra direkt och få

100 Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 fm.

Riktlinjer för lokaliseringspolitiken

besked. Varför gick de socialdemokratiska
motionärerna denna omväg med
motioner i riksdagen för att få veta
vad man tänkte göra, när socialdemokratiska
riksdagsmän kunde tala med
ett socialdemokratiskt statsråd och få
besked?

Jag börjar luta åt åsikten att motionärerna
hade alldeles speciella avsikter
i detta ärende från början men att
det hela inte har fungerat riktigt som
man ville. På mig förefaller detta återtåg
litet snöpligt.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr förste vice talmannen gav propositioner
på 1 :o) bifall till utskottets
hemställan; 2:o) bifall till reservationen;
samt 3:o) bifall till motionerna
I: 377 och II: 450; och fann herr förste
vice talmannen den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Hansson i önnarp begärde
likväl votering, i anledning varav
och sedan till kontraproposition antagits
den under 2:o) angivna propositionen
följande voteringsproposition efter
given varsel upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bankoutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 6, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av herrar Mattsson och
Hansson i önnarp.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Hansson i önnarp
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 156 ja och
34 nej, varjämte 18 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit vad utskottet
hemställt.

Som tiden nu var långt framskriden
beslöt kammaren på förslag av herr
förste vice talmannen att uppskjuta behandlingen
av återstående på föredragningslistan
upptagna ärenden till kl.
19.30, då enligt utfärdat anslag detta plenum
komme att fortsättas.

§ 14

Meddelande ang. gemensam omröstning

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
yttrade:

Efter samråd mellan kamrarnas talmän
får jag meddela, att gemensam omröstning
rörande den i bevillningsutskottets
betänkande nr 10 behandlade
frågan om avdragsrätten för folkpensionsavgift
kommer att äga rum vid
början av kamrarnas sammanträden
onsdagen den 1 april kl. 14.00.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.16.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Nr 11 101

Onsdagen den 11 mars

Kl. 19.30

Fortsattes det på förmiddagen började
sammanträdet; och leddes förhandlingarna
därvid till en början av herr
förste vice talmannen.

§ 1

Anordnande av statlig verkstadsindustri
i Norrbotten

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 7, i anledning av väckt motion om
anordnande av statlig verkstadsindustri
i Norrbotten.

I en inom andra kammaren väckt, till
bankoutskottet hänvisad motion, nr
253, av herrar Holmberg och Hagberg,
hade föreslagits att riksdagen skulle besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om förslag snarast till en sådan
utvidgning av statens verksamhet
att även en betydande verkstadsindustri
komme till stånd i Norrbotten.

Utskottet hemställde, att motionen
II: 253 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Det föreliggande ärendet
har samband med det föregående
som före middagspausen var föremål
för en så animerad diskussion. Närmast
består detta samband däri att man önskar
få reda på vilken sorts ingripanden
regeringen planerar på lokaliseringspolitikens
område — om det endast blir
fråga om ingripanden av det slag som
omnämndes vid behandlingen av det
förra ärendet eller om man tänker gå
vidare på det sätt som föreslagits i vår
motion.

Lokaliseringsutredningens förslag
framlades som bekant vid Norrlandsmässan
i Luleå, där även inrikesministern
var närvarande. Tydligen i en känsla
av att förslaget föga motsvarade vad
man väntat sig från norrlandshåll gjorde
inrikesministern vid en tillställning
under mässan det uttalandet att om lokaliseringsutredningens
förslag inte
skulle leda till de resultat som beräknats,
finge väl regeringen ingripa på
annat sätt. För min del tror jag det är
viktigt att regeringen gör detta.

I motsats till många talesmän för regeringens
näringspolitik anser vi inom
vår grupp att utflyttningen från Norrland
inte utgör någon nödvändig eller
nyttig företeelse, utan att den i huvudsak
är till skada för såväl enskilda som
samhället i dess helhet. Svårigheterna
på sysselsättningens område har ju alldeles
särskilt tornat upp sig i Norrbotten
och det är mot den bakgrunden
som man skall se den kommunistiska
riksdagsgruppens förslag om en statlig
verkstadsindustri i denna landsända.

Utskottet vill inte vara med om något
ingripande i den stilen, utan råder
riksdagen att vänta. Och för riksdagen
lär det i och för sig inte vara så besvärligt
att göra detta. Men det är inte
lika lätt för de minst 20 000—25 000 arbetslösa
som finns i Norrbotten eller
för de kommuner som på grund av
den minskade sysselsättningen råkar i
ekonomiskt trångmål.

Vad är det för resten utskottet vill
att vi skall vänta på? Jo, uppenbarligen
på det som eventuellt kan bli resultatet
av lokaliseringsutredningens förslag. Under
den föregående debatten erinrades
om att inrikesministern för någon tid
sedan vid besvarandet av en kommunis -

102 Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Anordnande av statlig verkstadsindustri i Norrbotten

tisk interpellation framhöll att det så
småningom skulle framläggas ett regeringsförslag
på grundval av den Näslundska
utredningen. Till detta har centerpartiets
medlemmar i bankoutskottet
— såsom framgått av den tidigare debatten
— sagt att statsmakterna får lov
att ingripa med större kraft om man
skall komma ur »det nuvarande tillståndet
av osäkerhet, passivitet och famlande
i lokaliseringsfrågan». Detta kan
jag helt instämma i. Jag tror visserligen
på inrikesministerns förklaring att
vi skall få ett regeringsförslag, grundat
på den Näslundska utredningen, men
jag kan ändå inte förstå varför socialdemokratiska
motionärer blir så härskna
när även centerpartister vill vara
med om att trycka på behovet av åtgärder.
Enligt min mening är det sannerligen
påkallat att göra detta.

Om jag skulle rikta en invändning
mot de centerpartister som deltagit i
bankoutskottets behandling av de två
ärenden som rör lokaliseringspolitiken,
skulle det bli fråga om en reaktion av
rakt motsatt slag och detta gäller framför
allt det ärende vi nu behandlar.
Centerpartisterna har plötsligt förlorat
allt kurage sedan de i det förra ärendet
sagt att det måste bli litet bättre fart.
När vi kommunister nu föreslår att
man inte bara skall nöja sig med att
vänta på lokaliseringsutredningens förslag
utan omedelbart vidta åtgärder för
att få till stånd en statlig verkstadsindustri,
då är de som reserverade sig i
det förra ärendet beredda att vänta inte
bara på regeringsförslaget utan också
på eventuella resultat av ingripanden
från regeringens sida. Det kan nog bli
fråga om mycket lång väntan — skall vi
gissa på tio år?

Och vad händer då under tiden? I
Norrbotten startar man som sagt väntetiden
med 20 000—25 000 arbetslösa.
Prognoserna för framtiden innebär att
inom skogsdriften ytterligare 2 000 man
skall ersättas med maskiner. Vid kraftverksbyggena
minskar arbetsstyrkan re -

dan i höst med 500 man. Låneramen
för byggnadsarbeten har stramats till
och det kommer från sista delen av 1963
fram till slutet av mars månad i år
att ske en minskning av byggnadsinvesteringarna
med inte mindre än 52
miljoner kronor enbart i Norrbotten.
Genom strukturförändringarna inom
jordbruket lösgöres en stor mängd arbetskraft
som måste beredas annan sysselsättning
— eller som får ställa sig
i arbetslöshetskön.

Detta är en framtidsbild som sannerligen
borde göra det angeläget inte
bara för arbetarrörelsens representanter
utan också för andra som verkligen
har intresse av att åstadkomma en bättre
ordning att driva på. Folkpartiet
brukar ju annonsera sitt intresse för
en bättre lokaliseringspolitik, men hittills
har detta bara varit munväder.
Därför har också folkpartiets representanter
i bankoutskottet sällat sig till dem
som uppmanat Norrbottens många tusen
arbetslösa att vänta, bara att vänta.

Det finns emellertid tecken som tyder
på att i varje fall vissa kretsar
inom folkpartiet har en viss förståelse
för detta problem. Det förefaller lättare
för dem att komma ifrån liberalismens
ekonomiska doktriner än vad det är för
vissa av regeringspartiets medlemmar.
En ledare i Dagens Nyheter för ett
par dagar sedan är sålunda avgjort
mera realistisk i fråga om lokaliseringspolitiken
än regeringspartiets företrädare.
Om detta sker bara för att skära
pipor i vassen inför det förestående
valet tänker jag inte yttra mig om, men
jag skulle vilja påstå att det nu finns
skäl för regeringen att anknyta till dessa
folkparti- och centerpartikretsar, att
ta dessa människor från borgerligt håll
på orden och verkligen genomföra någonting
mer än det som skall grundas
på lokaliseringsutredningens förslag.
Faktum är nämligen att slutsatsen av
centerpartiets och Dagens Nyheters kritik
måste bli krav på en stor utbyggnad
av den statliga industrien.

Nr 11 103

Onsdagen den 11
Anordnande

Folkpartitidningen återger beräkningen
av antalet gifta kvinnor som nu är
arbetslösa. De är minst 130 000, säger
tidningen, och därtill kommer säkerligen
dubbelt så många ytterligare som
förmodligen också skulle ge sig till
känna, om det blev reella möjligheter
för dem att få ett förvärvsarbete. Att
det förhåller sig så med den s. k. fulla
sysselsättningen försöker man emellertid
att tiga ihjäl, skriver Dagens Nyheter,
och det är sant. Samma tidning
har räknat ut att ett produktionsbortfall
på inemot 2 miljarder kronor per
år är resultatet av denna felaktiga lokaliseringspolitik.

Vilka är det då som bär ansvaret?
Naturligtvis i första hand storfinansen,
som enväldigt bestämmer om allt väsentligt
inom svenskt näringsliv, och i
andra hand regeringen, som tolererar
detta tillstånd trots att det i årtionden
varit klart att läget kommer att bli ytterligare
försämrat, om statsmakterna
inte ingriper på ett annat sätt än vad
som hittills har signalerats.

Jag har sagt förr i sådana här debatter
och jag upprepar det: Vi kommunister
är anhängare av den Näslundska
utredningen. Vi hoppas att man skall
genomföra allt som föreslås i denna utredning,
men detta kan trots allt bara
bli en del — säkerligen en liten del —
av de åtgärder som måste till för att
radikalt förbättra förhållandena i Norrland.
Vi framhöll detta redan när det
var klart att lokaliseringsutredningen
ville locka privatkapitalister till ekonomiskt
eftersatta områden med statssubventioner.
Det var egentligen det enda
praktiska förslag som lokaliseringsutredningen
lade fram. Problemet är ju
av en helt annan storleksordning. Det
handlar om att på rimlig tid bereda arbete
åt tiotusentals människor, och det
kan man inte åstadkomma med de åtgärder
som lokaliseringsutredningen föreslagit.
Då hjälper bara statsdriften,
men just i Norrbotten har vi dess bättre
mycket goda exempel på att den är en
framkomlig väg.

mars 1964 em.

av statlig verkstadsindustri i Norrbotten

Även statsdriften har dock hittills
inriktats uteslutande på råvaruutvinning
och tillverkning av halvfabrikat.
Det är emellertid bara storproduktion
av färdigvaror som kan absorbera ett
så betydande antal arbetslösa som det
rör sig om i detta sammanhang. Det
gäller i fråga om alla kategorier av arbetslösa
i Norrland. Framför allt behövs
emellertid en annan näringspolitik av
den typ som vi har beskrivit i vår motion
för att på ett avgörande sätt bereda
de gifta kvinnorna en chans till förvärvsarbete.

Mycket talar för att en statlig verkstadsindustri
vore ett lämpligt nästa
steg för utvidgning och samordning av
den statliga verksamheten i Norrbotten.
Ett storföretag på detta område skulle
också ge möjlighet till spridning av
verksamheten inom en mycket stor del
av länet. Så fungerar storindustrier av
denna typ. Systemet med underleverantörer
från ett stort antal små verkstäder
är nämligen en vanlig företagsform
inom verkstadsindustrien. Först då skulle
också lokaliseringsutredningens förslag
få betydelse. Om staten tillser atl
det blir en ny storindustriell bas av
den typ som vi har föreslagit eller någon
liknande, kommer denna att få
behov av underleverantörer och även
av en omfattande allmän service, som
kommer att sysselsätta mycket folk. T
så fall kan man tänka sig att statssuCventionerna
till mindre företag i den
form som lokaliseringsutredningen har
föreslagit också kan få en säkert ganskä
stor betydelse i sammanhanget, men det
gäller endast om man skapar sådana
storindustriella förutsättningar även för
hantverkets och småindustriens förkovran.

Med detta, herr talman, ber jag att
få yrka bifall till motionen nr 253 i
denna kammare.

Herr REGNÉLL (h):

Herr talman! Här gäller det den mycket
viktiga frågan om statens möjligheter
att bidraga till att skapa nya ar -

104 Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Anordnande av statlig verkstadsindustri i Norrbotten

betstillfällen i Norrbotten, och den frågan
är sannerligen inte försummad på
utredningsplanet. I såväl Tornedalsutredningen
som Inlandsutredningen,
Norrbottensplanen, malmutredningen
och lokaliseringsutredningen har man
sökt lösningar på det problemet. Det
har också omvittnats att man inom länet
och i många berörda kommuner
har lagt ned ett betydande arbete på att
analysera läget.

Men utredningar som sådana löser
förvisso inte de praktiska svårigheterna.
Det vill också handling till, och så
till vida förstår jag motionärernas otålighet.
Från utskottets sida konstaterar
vi emellertid att maskineriet nu är
i gång. I höstas kunde allmänna beredningsutskottet
hänvisa till att lokaliseringsutredningens
betänkande hade
sänts ut på remiss, och före middagspausen
i dag hörde vi av inrikesministern
att flertalet remissvar nu hade inkommit.

Såvitt utskottet funnit skulle ett bifall
till motionens yrkande inte föra
frågan framåt i hastigare takt än annars,
och jag ber därför, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Såvitt jag förstår är
just de utredningar som herr Regnéll
talade om ett exempel på att vi här
måste bryta andra vägar än de hittills
använda. Herr Regnéll erinrade om
Tornedalsutredningen och Inlandsutredningen,
men vad gav de? Jo, de gav
en samstämmig uppfattning om att vi
på skogens område skulle kunna driva
en björkmassefabrik i Norrbotten, och
det är ju inte obekant för riksdagens
ledamöter att vi i Norrbotten vid upprepade
tillfällen har påtalat dröjsmålen
och passiviteten i det sammanhanget.
Det har nu förflutit mer än tio år sedan
Tornedalsutredningen lade fram
sitt betänkande, men ännu har inga
praktiska resultat kunnat redovisas av

dess arbete. Och ändå förutsatte man
i den utredningen något mera än vad
som föreslagits i lokaliseringsutredningen,
nämligen ett statsingripande
för att bygga ut en redan nu stor och
viktig industri.

Som jag tidigare sade har man i alla
de nämnda utredningarna ansett att vi
i Norrbotten skall nöja oss med att utvinna
råvaror — malm, timmer, props
och liknande — eller att göra halvfabrikat,
d. v. s. bräder och plank. På sin
höjd skulle vi göra pappersmassa. För
närvarande tillverkar vi inte ens tidningspapper
i Norrbotten. Jag tycker
emellertid att läget i dag visar att det
inte är tillräckligt att bara utvinna råvaror
och tillverka halvfabrikat. Vi
måste få en stor färdigvaruindustri,
som verkligen kan suga upp en väsentlig
del av de 20—25 tusen arbetslösa
som finns i Norrbotten.

Herr Regnéll kunde inte säga vad
som kan komma ut av lokaliseringsutredningens
arbete, men om resultatet
skall kunna bli något i stil med vad jag
här talat om, så måste utredningen och
målsättningen grundas på något helt
annat än vad som står i lokaliseringsutredningens
betänkande. Där förutsättes
nämligen inte alls något statsingripande
för att bygga stora statliga industrier.
Det betänkandet handlar uteslutande
om att med hjälp av statssubventioner
locka privatkapitalister till Norrland.
Även vi vill beträda den vägen,
men de åtgärderna räcker uppenbarligen
inte.

Till den Norrlandsmässa som jag nyss
nämnde om hade som inledare kallats
en expert på verkstadsindustrifrågor,
nämligen docent Gunnar Törnqvist.
Han talade just om förutsättningarna
för en stor verkstadsindustri i områden
av Norrbottens karaktär och lade fram
ett stort material, som visade att man
med stor fördel kan ha en sådan industri
i dessa områden. Därmed skulle
man inte bara tillgodose behoven på
en plats utan åstadkomma en spridning

Onsdagen den 11 mars 1904 em.

Nr 11

105

Förstatligande av de privata företagen för kollektiv trafik i Storstockholm

över mycket stora områden. Docent
Törnqvist visade bl. a. att transportkostnaderna
inte alls spelar den roll
man allmänt trott när det gäller färdigvaror,
varken kostnaderna för transporten
från fabriken till avnämarna eller
mellan underleverantörerna och fabriken.

Han tog ett exempel från Sydsverige,
där ett enda stort företag inom verkstadsindustrien
har 1 800 underleverantörer,
därav 800 i Sverige — men märk
väl att bara 5 av dessa 800 ligger i
Norrland!

Vad är det som hindrar att vi i Norrbotten
skapar en statlig industri — eftersom
det uppenbarligen inte är mera
att vänta av privatkapitalisterna — med
syfte att göra färdigvaror? I så fall är
det utredningarnas sak att bestämma
vad som skall tillverkas. Vi kan exempelvis
tänka oss att tillverka bilar, traktorer,
truckar, krossmaskiner och mycket
annat. Huvudsaken är att det blir
en fabrikation av färdigvaror. Och då
kan vi ha ett stort antal mindre verkstäder
i olika tätorter i Norrbotten som
underleverantörer till den verkstadsindustrien.

Jag förstår inte att det som med så
stor framgång praktiseras vid företag
på andra håll i landet inte skulle kunna
passa också i Norrbotten. Av allt att
döma måste vi där slå in på nya vägar,
om vi skall kunna lösa det enorma
sysselsättningsproblem som vi för närvarande
har i Norrland.

Herr REGNÉLL (h):

Herr talman! Herr Holmberg började
sitt anförande med att säga, att eftersom
utredningarna inte givit några påtagliga
resultat måste man bryta andra
vägar. Om jag får lov att fortsätta på
den liknelsen, kan jag säga att när det
skall byggas och brytas vägar så behövs
det en vägplan. Och det är en sådan
vägplan som man har hållit på att ställa
i ordning och projektera för.

Motionen talar om länsarbetsnämn -

dens yttrande. Men jag vill framhålla,
att länsarbetsnämnden uttryckligen säger
ifrån att man i första hand skall avvakta
det förslag, som baserar sig på
lokaliseringskommitténs utredning. Det
heter nämligen i länsarbetsnämndens
yttrande: »Skulle kommitténs förslag ej
inom en snar framtid leda till en utbyggd
industriverksamhet i Norrbotten
och övriga områden i landet med samma
behov och förutsättningar, bör övervägas
åtgärder utöver dem utredningen
föreslagit.» I själva verket rekommenderar
alltså även länsarbetsnämnden att
man i första hand skall avvakta det förslag,
som kommer att framläggas på basis
av lokaliseringskommitténs utredning.
Ger det negativa resultat, får man
överväga ytterligare åtgärder.

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Det är just den arten
av idelig väntan som vi har hållit på
med nu i många, många år och som
bankoutskottet rekommenderar oss att
fortsätta med. Men det går inte; vi
måste få omedelbara resultat i stor omfattning
för att vi skall kunna lösa dessa
problem. Det är väl ingenting som hindrar
att man efter regeringspropositionens
framläggande i maj — eller när
det kan bli —- provar förslaget men
samtidigt förbereder åtgärder i större
omfattning och med bättre effektivitet.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionen
11:253; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 2

Förstatligande av de privata företagen
för kollektiv trafik i Storstockholm

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 8, i anledning av väckta motioner
om förstatligande av de privata företagen
för kollektiv trafik i Storstockholm.

Andra kammarens protokoll 1964. Nr 11

106 Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Förstatligande av de privata företagen för kollektiv trafik i Storstockholm

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet
hänvisade likalydande motioner,
nr 580 i första kammaren av
herr Lager och nr 703 i andra kammaren
av herrar Hagberg och Hermansson,
hade hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t skulle begära åtgärder
i syfte att förstatliga de privata kollektivtrafikföretagen
i Storstockholm
för att därmed underlätta samtrafik och
enhetliga, för trafikanterna ekonomiskt
rimliga taxor.

Utskottet hemställde, att motionerna
1:580 och 11:703 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Det råder mycket miserabla
förhållanden för invånarna i
Stockholms stad, kanske alldeles särskilt
på trafikens område. Det finns i
huvudsak tre trafikföretag som där driver
sin verksamhet: Stockholms spårvägar,
statens järnvägar och de olika
Wallenbergska trafikföretagen. Mellan
dessa olika trafikföretag finns det ingen
egentlig samordning vare sig i fråga
om tider, förbindelser eller taxor.
Stockholms spårvägar driver en social
taxepolitik, och det är betecknande, att
räknat per kilometer tar statens järnvägar
ungefär dubbelt så mycket betalt
som Stockholms spårvägar. Men skall
man jämföra med Wallenbergsföretagen,
får man fördubbla skillnaden. För
samma antal kilometer som man på
Stockholms spårvägar kan åka för femtio
öre får man betala två kronor till
Wallenbergsföretagen. Det är verkligen
miserabla förhållanden. Detta berör så
många människors livsbetingelser, det
har skapat en sådan irritation, ett sådant
missnöje, och detta tillstånd har
nu allmänt erkänts.

Vad har regeringen dragit för slutsatser?
Man har dragit den slutsatsen att
man bör pressa fram eftergifter från

kommunerna. För att möjliggöra detta
försämrar man SJ:s service. Vi har nu
ett flerårigt investeringsstopp för SJ:s
trafik inom storstockholmsområdet, vilket
ytterligare bidragit till att skärpa
svårigheterna.

Vad kan man nu göra åt detta? Man
måste naturligtvis åstadkomma en samordning
mellan alla trafikföretag av tider
och taxor. Detta är ett verkligt
brännande krav. Regeringen har erkänt
svårigheterna. Den vill inte göra någonting
när det gäller SJ, men den har tillsatt
en förtroendeman med uppgift att
försöka jämka och åstadkomma så goda
lösningar som möjligt. Vi har ingenting
emot att statssekreterare Hörjel har fått
denna uppgift, och vi vill på intet sätt
ifrågasätta hans goda vilja — vi önskar
honom lycka till i denna verksamhet.
Men vi tror inte att det är möjligt för
någon att lösa denna fråga, om han inte
kan komma till rätta med den nuvarande
uppsplittringen av ägoförhållandena
när det gäller trafikmedlen.

Jag nämnde att Stockholms spårvägar
driver en socialt ansvarig taxepolitik.
Statens järnvägar för en mycket
dålig taxepolitik, men vad Wallenbergsföretagen
beträffar är de ju skapade
för att ge vinst; det är uteslutande
vinstmotivet som kan få spela in och
påverka olika åtgärder. Kan man inte
komma till rätta med detta, kan man
inte heller lösa hela problemet.

Det är nog bra, att statssekreterare
Hörjel nu genom sitt initiativ kanske
kan forcera nackavägsbygget, så att detta
blir färdigt ett år tidigare. Detta
är alltid något, men det berör så litet
det väsentliga i det problem som vi nu
talar om.

Vi har därför inte kommit till någon
annan slutsats än att man, om man
verkligen vill åstadkomma resultat och
vill understödja den statliga förbindelsemannen
i hans vällovliga strävanden,
även måste förändra ägoförhållandena.
Detta gör att vi har föreslagit en skrivelse
till regeringen om att de Wal -

Onsdagen den 11 mars 19(54 em.

Nr 11 107

lenbergska trafikföretagen skall inlösas.
Vi tror inte att det går att nå resultat
på annat sätt. Vi kan inte se någon
annan möjlighet att komma fram till
rimliga förhållanden när det gäller storstadens
trafikproblem än på detta sätt.

Ja, detta berör många människor. I
Storstockholm bor närmare en och en
halv miljon människor, d. v. s. var
femte svensk är mer eller mindre direkt
i sitt dagliga liv för sitt arbete och
för sin existens beroende av vilka lösningar
man kan åstadkomma på detta
område. Därför kan man inte heller
förhala denna fråga hur länge som helst.
Detta var ungefär vårt resonemang när
vi väckte denna motion. Bankoutskottet
som har så svårt att tillstyrka några
motioner — det är en kronisk svaghet
hos bankoutskottet —• har naturligtvis
avstyrkt även detta förslag.

Trots detta mycket enstämmiga nej
skall jag emellertid, herr talman, be att
få yrka bifall till motion nr II: 703.

Herr REGNÉLL (li):

Herr talman! Herr Hagberg sade att
detta ämne inte kan förhalas hur länge
som helst. Denna formulering tycker
jag inte har täckning i verkligheten.
Det är nämligen så — och det visste
motionärerna redan när de skrev sin
motion — att det den 19 december
1963 meddelades ett uppdrag åt statssekreterare
Hörjel att utreda dessa frågor.
Statssekreterare Hörjel är känd för
att vara en flyhänt man. Det är dessutom
fråga om en enmansutredning, och
sådana brukar inte långrota på samma
sätt som mera manstarka utredningar.
Det är också tydligt att utredningsmannen
kommer in på just de områden som
herr Hagberg menade vara i behov av
att utredas.

Detta gjorde att jag ganska lugnt kunde
åhöra de formuleringar herr Hagberg
använde om utskottets sätt att
handlägga ärendet. Vår kroniska benägenhet
att avstyrka motioner från kommunistiskt
håll beror kanske i viss ut -

En statlig marklånefond

sträckning på att detta är frågor, som
aktualiseras från riksdag till riksdag
och som i många fall är föremål för
prövning.

Man kan kanske säga beträffande den
kollektiva trafiken inom Storstockholm,
att bussen där redan har gått med herr
Hörjel vid ratten. Är det möjligen så
att det kan vara av intresse att springa
efter bussen för att klistra på ett valplakat
där bak?

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Det har kanske undgått
herr Regnéll och möjligen även
bankoutskottet att vi i motionen med
gillande omnämner regeringens initiativ
att tillsätta statssekreterare Hörjel
för att hjälpa till med att ordna upp
denna fråga. Hur mycket vi än uppskattar
detta initiativ anser vi emellertid,
att man inte kan komma till rätta med
detta problem enbart genom att tillsätta
en man. Det behövs andra åtgärder,
som jag redan redogjort för.

överläggningen var härmed slutad.

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionerna
1:580 och 11:703; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 3

En statlig marklånefond

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 9, i anledning av väckta motioner
om en statlig marklånefond.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Jag hyser en stor respekt
för bankoutskottets talesman,
bankmannen och högerriksdagsmannen
herr Regnéll. Han har lyckats med
konststycket att i ett häfte på tio sidor
med mikroskopiskt korta motiveringar

108 Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

En statlig marklånefond

avstyrka tio kommunistiska motioner.
Samtliga motioner har dessutom avstyrkts
med hänvisning till pågående utredningar.
Av de frågor som är upptagna
på dagordningen i dag avstyrks
alltså tio motioner med samma motivering.

Jag tror att bankoutskottets talesmans
ande vilar mycket tungt över övriga
ledamöter i detta utskott. Jag skall inte
på något sätt kritisera den använda metodiken
och det naturligtvis från herr
Regnélls synpunkt lyckosamma kast,
som han gjorde när han genomförde
detta konststycke. Jag tycker emellertid
att detta kan stämma till eftertanke.

Det går bra att hänvisa till pågående
utredningar. Man kan göra det framgångsrikt
för en tid, men jag tror inte
att det går bra i det långa loppet. Den
fråga som väckts i detta sammanhang
har rönt samma öde. Vi har fört fram
en rad motioner som rör bostadspolitiska
och marknadspolitiska frågor.
Den föreliggande motionen gäller frågan
om en statlig marklånefond, ur vilken
vi menar att kommunerna skulle
kunna erhålla lån till högst 3 procents
ränta.

Detta är naturligtvis från herr Regnélls
synpunkt betänkligt.

Detta om 3 procents ränta skall ses
mot den bakgrunden, att regeringen
själv när det gäller ränteeftergiften för
bostadsbyggandet anser att 3 procent
är en lämplig räntesats för hithörande
lån. Det gäller då hus som byggts 1962
och senare. Därför ligger det nära till
hands att låta samma ränta gälla även
för lån ur marklånefonden.

Det anföres att frågan är föremål för
utredning. Att så var förhållandet visste
vi redan när vi skrev motionen. Men
det finns grundad anledning att inte
hysa alltför stor tilltro till utredningar
och deras resultat — i vart fall inte
så stor tilltro som herr Regnéll givit
uttryck för då han polemiserat mot tidigare
kommunistiska talare. För övrigt
har ju regeringen själv visat att den

inte har alltför stor respekt för utredningar
— den debatt som fördes i
kammaren under förmiddagen vittnade
därom.

Vår motion måste ses som ett led i
försöken att vidga opinionen och göra
opinionen kraftigare för att om möjligt
påverka sittande utredningar. Ur den
synpunkten tror jag att våra motioner
fyller en viss uppgift.

Sakläget är sådant att utredningen
bör skynda på med sitt arbete. Sakläget
ger nämligen vid handen, att om vi
inte snabbt och effektivt löser detta
besvärliga problem kommer mark- och
tomtpriserna att stiga ytterligare mycket
kraftigt med ytterligare kraftiga
hyresstegringar som följd. Därtill kommer
att markägarna, allteftersom tiden
går utan ingripande, tillgodogör sig ytterligare
oförtjänta vinster på markvärdestegringen.
Vidare — och det är
just nu mycket viktigt — beskär kommunernas
finansiella läge tillsammans
med räntestegringen starkt kommunernas
möjligheter att dels förvärva mark,
dels behålla redan förvärvad mark.

Detta är ju kända synpunkter, och
jag kan inte berika debatten med några
nya argument. Vi känner allesammans
argumenten — ja, vi kan dem nästan
utantill. Men jag tycker att herr Regnéll
som högerman och rikspolitiker
skulle kunna offra åtminstone några
rader i bankoutskottets utlåtande på
detta märkliga förhållande, att man i
nära femtio år — jag återkommer till
saken litet senare i kväll — utrett frågan
utan nämnvärda resultat.

Vi får inom kort cn stor bostadsdebatt
här i kammaren, och jag skall inte
i kväll trötta med någon utförlig argumentering.
Jag kan ansluta mig till tanken
att den sittande utredningen bör få
framlägga sitt förslag, om det nu skall
vara det bästa. Jag förstår att vi inte
har några förutsättningar att få motionen
godtagen av kammaren just nu.
Därför har jag, herr talman, inget yrkande.

Nr 11

109

Onsdagen den 11 mars 1904 em.

Förstatligande av läkemedelsindustrien, m. m,

Herr ItEGNÉLL (li):

Herr talman! Herr Nilsson i Gävle
var bekymrad över att motionärerna
ständigt möts av beskedet att utredning
pågår. Men det är ingenting som kommunisterna
är ensamma om att råka
ut för, utan litet till mans bar vi gjort
denna erfarenhet, när vi fört fram våra
motioner. Själv råkade jag ut för det
häromdagen, då det om en motion, som
jag tyckte var riktigt finurligt hopkommen,
sades att frågan låg under
behandling av skatteberedningen och
därför inte kunde tas upp särskilt utan
måste ses i ett större perspektiv. Jag
tröstade mig med och tillät mig säga
från talarstolen, att detta var jag i och
för sig medveten om, men jag hade
ändå nått ett visst syfte med min motion,
nämligen att väcka uppmärksamhet
kring just det problem som intresserade
mig.

Ungefär på samma sätt kan väl herr
Nilsson i Gävle och hans partikamrater
säga: Vi har många särskilda intressen
—- vi har fått dem uppmärksammade
och belysta genom att vi motionerat och
kunnat få problemen debatterade i
kammaren. Möts vi sedan av beskedet
att utredning pågår är det ingenting
som är enastående just för oss, utan
det är något ganska vanligt i riksdagen.

Med detta ber jag, herr talman, att
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning
biföll kammaren utskottets hemställan.

§ 4

Förstatligande av läkemedelsindustrien,
m. m.

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 10, i anledning av väckta motioner
om förstatligande av läkemedelsindustrien,
m. m.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet
hänvisade likalydande motioner,
nr 430 i första kammaren av
herrar Adolfsson och Lager och nr 519

i andra kammaren av fru Rgding in. fl.,
hade föreslagits att riksdagen måtte besluta
ge Kungl. Maj :t i uppdrag dels
att skyndsamt utreda och inkomma
med förslag i syfte att förstatliga läkemedelsindustrien,
dels att skyndsamt
utreda frågan och inkomma med förslag
i syfte att få till stånd en samhällelig
kontroll och centralisering av droghandeln,
dels ock att utreda möjligheterna
att snarast fortsätta på den inslagna
vägen att sjukvårdens huvudmän
finge ökat inflytande över detaljistledet
i fråga om läkemedlen.

Utskottet hemställde, att motionerna
1:430 och 11:519 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Fru RYDING (k):

Herr talman! När frågan om läkemedelsindustriens
förstatligande förra
året var uppe till behandling här i kammaren
sade bankoutskottets talesman
herr Hagnell, att på grund av de synpunkter
som bankoutskottet då anfört
i sitt utlåtande — inte minst de avgörande
ord som utskottet avslutningsvis
sagt om att statsmakterna med uppmärksamhet
borde följa frågan om läkemedelsindustriens
och läkemedelskostnadernas
utveckling med hänsyn till den
stora samhällsekonomiska roll dessa
faktorer spelar — så önskade han yrka
bifall till utskottets hemställan. Detta
betydde egendomligt nog ett yrkande
om avslag på vår motion i fjol om utredning
i syfte att förstatliga läkemedelsindustrien.

Som synes har vi kommit igen i år.
Trots avslaget på motionen också nu
lär den väl hjälpa till att åstadkomma
att frågan följes med uppmärksamhet.
Men vi har i år också vidareutvecklat
denna fråga till att omfatta såväl droghandeln
som detaljistledet.

Låt mig börja med att behandla frågan
om förstatligande av läkemedels -

Ilo Nr 11

Onsdagen den 11

Förstatligande av läkemedelsindustrien, m.

industrien. Ifrån bankoutskottet säger
man nu att man inte har funnit anledning
till förnyad prövning av frågan.
Man ansluter sig till statsrådet Rune
Johanssons yttrande i direktiven till
sakkunnigutredningen av läkemedelsförsörjningen
»att bärande skäl saknas
för att nu aktualisera ett förstatligande
av läkemedelsindustrien».

Jag skulle väl knappast ha protesterat
så högljutt mot detta om det inte
dels var så, att vi i vår motionsskrivelse
i år tillfört debatten nya synpunkter
och tillbakavisat den kritik man riktade
mot vår motion förra året, och det
dels också växt fram eu allt starkare
opinion för ett förstatligande av denna
industri. Regeringspartiets utskotfsledamöter
borde väl känna till vad dess partis
egna studenter har krävt.

Felaktigheterna i hela problemkomplexet
är kvar. Jag beklagar, att jag
måste tolka utskottets inställning så, att
man anser det vara riktigt, att de sjuka
skall bidra mer till forskningskostnaderna
än de friska. De dryga forskningskostnader
som den privata läkemedelsindustrien
har —• och detta är
ofrånkomligt, det är dyrt att forska —
dessa kostnader läggs nämligen nu på
priset för läkemedlen, och då blir ju
följden den jag nyss sade. Detta har vi
tydligt framhållit i vår motion. Trots
detta säger utskottet inte ett enda ord
om detta orättvisa förfarande. Är det
kanske en tystnad som man måste tolka
som bifall till ett fortsatt sådant tillstånd? Det

finns enligt min mening nu all
anledning att utan dröjsmål låta utreda
frågan — någon pågående utredning
finns i detta fall inte — om hur vi skall
förstatliga hela läkemedelsindustrien.
Opinionen för detta växer som jag
nämnt fram på olika håll. Den blir allt
starkare, och vi lovar att blåsa under
den. Då kanske regeringen inom en inte
alltför avlägsen framtid tar mod till sig
och lägger fram ett förslag i detta
syfte.

mars 1964 em.

Vad sedan de båda andra i motionen
aktualiserade frågorna beträffar, droghandeln
och detaljistledet, har vi redan
i motionsskrivningen hänvisat till den
av chefen för inrikesdepartementet i
april förra året tillkallade läkemedelsförsörjningsutredningen
— här pågår
alltså utredning. Vi har också citerat
en del av de direktiv denna utredning
har fått. Då tycker kanske någon att
det var onödigt att ta upp frågorna i
motionen i januari i år. På detta vill
jag emellertid svara nej, därför att vår
motion belyser droghandel och detaljistled
med ytterligare synpunkter och
understryker dessa frågors mycket stora
betydelse. Därför anser jag att det
hade varit korrekt att utskottet, om
man är ense med oss om att vi måste
åstadkomma en ändring på dessa vitala
områden av vår läkemedelsförsörjning,
åtminstone hade behandlat motionen i
dessa delar på så sätt, att man föreslagit
riksdagen att vidarebringa de i
vår motion upptagna problemen till läkemedelsberedningens
kännedom. Som
det nu blivit med blankt avslag, verkar
det hela milt sagt som ett halvhjärtat
engagemang från utskottets sida.

Herr talman! Med hänvisning till vad
jag anfört ber jag att få yrka bifall till
motion nr 519 i denna kammare.

Herr talmannen övertog ledningen
av förhandlingarna.

Herr BROBERG (fp):

Herr talman! De synpunkter fru Ryding
här anfört blev ju bemötta ganska
utförligt förra året. Tillåt mig i alla
fall att säga ett par ord.

Jag tror att de flesta som haft möjlighet
att bedöma statlig verksamhet
och jämföra den med enskild nog har
fått den bestämda uppfattningen att
det som regel är en avsevärd skillnad.
Jag vill för all del inte ha sagt att det
inte inom enskilda företag förekommer
både formalism och pappersexercis och
ineffektivitet på annat sätt. Allt detta

Nr 11

111

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Förstatligande av läkemedelsindustrien, m. m.

är liksom ogräs och har en tendens
att växa bra överallt. Men det är inte
ovanligt att man inom enskilda företag
lyckas skapa en stimulerande arbetsmiljö,
där det ges utrymme för enskild
duglighet och förmåga till nyskapande.
Där man får fram en sådan miljö, uppnår
man också bra resultat. Man kan
inte som fru Ryding och många andra
socialiseringsivrare med utgångspunkt
från rent teoretiserande göra beräkningar
och tro att det blir bättre genom
att det överförs i statens händer.
Skall man bedöma verksamhetens effektivitet,
måste man titta närmare på de
resultat som nås och nåtts.

På läkemedelsområdet har det hl. a.
byggts upp en rätt omfattande export.
Vi kan gott säga att Sverige inte har
naturliga förutsättningar för läkemedelsexport
annat än viss teknisk kunnighet.
Den exporten har hjälpt oss att
hålla en sådan tillverkningsvolym att
driften kunnat bli någorlunda rationell
och billig. Det gör även att forskningskostnaden
— som fru Ryding var
bekymrad över — kan slås ut på en
större tillverkningsvolym. Jag tror inte
att staten skulle vara lämplig att driva
sådan exportverksamhet som våra privata
företag har. Skulle de statliga företagen
vara hänvisade uteslutande till
hemmamarknaden och slå ut alla forskningskostnaderna
på enbart hemmamarknadens
köpare, så skulle vi inte fä
billiga läkemedel utan tvärtom mycket
dyra. Varken för de anställda inom
läkemedelsindustrien eller för svenska
folket skulle det vara fördel att följa
fru Rydings recept. Tvärtom, det skulle
ge ofördelaktigare arbetsförhållanden
för de anställda och högre priser på
de läkemedel som svenska folket skall
betala.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr REGNÉLL (h):

Herr talman! Det har klagats över
bankoutskottets fåordighet. Jag måste

medge att inte heller detta utlåtande är
så utförligt. Till utskottets försvar kan
jag erinra om att när precis samma
ärende var uppe i fjol sändes det ut på
remiss till ett stort antal remissinstanser,
och remissvaren redovisades mycket
utförligt i utskottets utlåtande. Ingen
remissinstans tillstyrkte de förslag
som då fördes fram från kommunisthåll.
Utskottets mycket väl underbyggda
slutsats blev därför att yrka avslag på
motionen. När vi nu i mera kortfattad
form kommer med samma avslagsyrkande
kan vi hänvisa till den utförligare
motiveringen från i fjol.

Fru RYDING (k):

Herr talman! Till herr Regnéll vill
jag bara säga att jag förra året uppmärksammade
att motionen fick en
mycket utförlig behandling, och det är
inte det jag klagar på. Vad jag sade i
mitt första anförande var i stället att
de synpunkter vi i år för fram om bl. a.
forskningskostnaderna, som nu till större
del måste bäras av de sjuka än av
de friska, inte var med förra året och
heller inte bemötts av utskottet i år.
Det tycker jag är en talande tystnad
från utskottets sida.

Jag förstår mycket väl att herr Broberg
inte har någon tilltro till något
slags statlig verksamhet på något område
och att herr Rroberg inte kan
tänka sig att ett statligt företag kan ha
en omfattande export. Jag förstår också
att just herr Rroberg tycker att de
anställda i privatföretag är bättre och
skickligare än de som arbetar i ett statligt.
Detta är en förolämpning mot alla
statsanställda. Vad beträffar forskningskostnaderna
säger herr Broberg att de
slås ut på en större tillverkningsvolym
och att det därför blir billigare läkemedel
om läkemedelsindustrien är enskild.
Jag vill absolut protestera mot
detta, ty om ett företag som tillverkar
läkemedel eller något annat skall ga
med vinst måste ju priserna vara beräknade
därefter. Då finns det ingen

112 Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Utformningen av den statliga ekonomiska

som helst anledning till att det då skulle
kunna bli billigare läkemedel eller andra
produkter i ett enskilt företag såsom Bofors
än i ett statligt som inte behöver
ha vinstsynpunkterna för ögonen.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr BROBERG (fp):

Herr talman! Vad jag sade beträffande
forskningskostnaderna var det,
att det gäller för oss att upprätthålla en
stor exportvolym. Därigenom får vi även
en större tillverkning, som vi kan slå
ut forskningskostnaderna på. Kan man
inte upprätthålla denna export utan
uteslutande ha hemmamarknaden får
man en mindre tillverkning att fördela
forskningskostnaderna på.

Fru RYDING (k):

Herr talman! Kan herr Broberg tala
om för mig varför ett statligt företag
inte skulle kunna upprätthålla en lika
stor exportvolym?

Herr BROBERG (fp) :

Herr talman! Om fru Ryding hade
någon insikt i hur denna exportförsäljning
fungerar, skulle fru Ryding
nog inte ställa den frågan.

överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna 1:430
och 11:519; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

s o

Utformningen av den statliga ekonomiska
företagsamheten

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 11, i anledning av väckta motioner
angående utformningen av den statliga
ekonomiska företagsamheten.

I två inom riksdagen väckta, till
bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 379 i första kammaren av
herrar Lager och Adolfsson och nr

företagsamheten

252 i andra kammaren av herr Hermansson
in. fl., hade föreslagits att riksdagen
skulle i skrivelse till regeringen
hemställa om att en utredning tillsattes
med uppgift dels att förbereda förslag
till en utveckling av den ekonomiska
statliga verksamheten i syfte att trygga
full sysselsättning, ett rationellt utnyttjande
av landets resurser i fråga om
råvaror, arbetskraft och kapital, eu
bättre lokalisering av näringslivet och
en snabbare och planerad utvecklingstakt,
dels att utforma konkreta förslag
till samordning av den statliga ekonomiska
företagsamheten i enlighet med
vad i motionerna anförts.

Utskottet hemställde, att motionerna
1:379 och 11:252 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr HERMANSSON (k):

Herr talman! Bankoutskottet har avstyrkt
en rad motioner som väckts av
medlemmar av den kommunistiska riksdagsgruppen.
Detta har skett med hänvisning
till att det pågår utredning i
olika ämnen. I den föreliggande motionen
har vi föreslagit utredning av vissa
frågor. Bankoutskottet kunde alltså inte
rimligen avstyrka denna motion med
hänvisning till att det redan pågår utredning
om dessa spörsmål. Man har
då valt att avslå den utan motivering.

Det är, herr talman, numera modernt
att olika personer utformar olika s. k.
lagbundenheter. Vi har Parkinsons lag
och en rad andra lagar. Jag hade nästan
lust, när jag läste bankoutskottets utlåtande,
att personligen utforma Hermanssons
lag. Den skulle lyda ungefär
så här: Ju mera betydelsefull en fråga
är som behandlats i en motion, desto
kortare är bankoutskottets utlåtande.
Det tycks stämma i allmänhet, och det
stämmer i varje fall för denna motion.
Den tar nämligen upp en rad grundläggande
samhälleliga problem, men ban -

113

Onsdagen den 11 mars 1964 em. Nr 11

Utformningen av den statliga ekonomiska företagsamheten

koutskotlet tycker inte att man bör
skriva något om dessa frågor.

Det är naturligtvis riktigt, som herr
Regnéll anförde bär tidigare i debatten,
att när han och enskilda riksdagsmän
i övrigt framför krav motionsvägen
gör de det delvis med syfte att få
i gång en debatt om olika frågor och
att, som han sade, väcka uppmärksamhet.
Det är naturligtvis ingenting ont
i det. Man kanske kan säga att bankoutskottet
vill skapa alltför stor uppmärksamhet
kring kommunistiska motioner
när man tyckt det vara angeläget
att behandla så många av dem på
en dag, men jag skall inte säga mera
om den saken.

Socialdemokratiska och borgerliga
ledamöter i bankoutskottet tycks vara
överens om att dessa frågor inte nu bör
bli föremål för en allvarlig diskussion
i kammaren. Det är synd. Det skadar
faktiskt inte att riksdagen någon gång
ägnar tid åt en debatt kring mera
grundläggande problem.

De frågor vi tagit upp i den föreliggande
motionen gäller problem om
statsdriftens omfattning och organisation.
Tre problem har ställts. Det första
gäller statsdriftens omfattning i vårt
land. Både utomlands och här hemma
förekommer den uppfattningen, att
statsdriften och statsföretagen spelar
en mycket betydande roll i vårt land
eftersom detta under trettio år haft
socialdemokrater i regeringen. Det är
emellertid en missuppfattning. Statsdriften
har en mycket ringa omfattning
i vårt land och omfattar en väsentligt
mindre del av produktionslivet än i
många andra kapitalistiska länder.

Yi har bett riksdagens förträffliga
upplysningstjänst att ställa samman ett
material om statsdriftens omfattning i
en råd västeuropeiska länder. Det har
den gjort på ett utmärkt sätt. Jag skall
inte trötta kammaren att föredra detta
material, men det visar något som vi
redan är litet bekanta med, nämligen
att i en rad andra länder med ungefär

samma grundläggande struktur som
Sverige omfattar den statliga företagsverksamheten
väsentligt större delar av
näringslivet än här i vårt land. Man kan
peka på Storbritannien, Västtyskland,
Italien, Frankrike, Österrike o. s. v.

Det har förts en viss debatt kring dessa
frågor i pressen. Vi menar självfallet
inte, när vi tar fram dessa fakta om
att förstatligandet har en större omfattning
i vissa andra länder, att det i
och för sig skulle betyda att det sociala
och ekonomiska läget i dessa länder i
alla avseenden skulle vara bättre än i
Sverige. Men det väsentliga är att om
denna omfattning av förstatligandet
skulle finnas i vårt land skulle förhållandena
i många avseenden vara bättre
än nu. Vad är det som skulle vara bättre?
Vi skulle ha sundare maktförhållanden
i vårt land. Vi skullte ha en mera
utvecklad demokrati, vi skulle ha större
möjlighet till planering av näringslivet
och löntagarna skulle ha större trygghet
i anställningen. Det är dessa grundläggande
frågor som föranlett oss att
föra fram krav här i riksdagen om förstatligande
av vissa näringsgrenar. Förutom
läkemedelsindustrien, som redan
behandlats, gäller det också olje- och
bensindistributionen. Det gäller vidare
förstatligande av de stora försäkringskoncernerna,
en fråga som senare kommer
upp till behandling i riksdagen.

Det andra problem vi velat föra fram
gäller användningen av den statliga företagsamheten
som ett led i lokaliseringspolitiken.
Jag skall inte närmare
gå in på den frågan eftersom lokaliseringspolitiken
redan varit föremål för
flera debatter här i dag. Alen vår grundläggande
uppfattning är att man inte
kan klara dessa problem på ett tillfredsställande
sätt om inte staten bygger
upp stora basindustrier i de delar
av landet som nu är industriellt underutvecklade.
Vi tror att det är den enda
framkomliga vägen för att få en förnuftig
lösning på lokaliseringsproblemen i
vårt land.

114 Nr 11 Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Utformningen av den statliga ekonomiska företagsamheten

Det tredje problemet som vi velat ta
upp och peka på är en effektivisering
av de nuvarande statsföretagens verksamhet.
Det förekom som bekant för
några år sedan en statlig utredning om
dessa frågor. Den utredningen framlade
ett betänkande 1960. Man rekommenderade
däri bl. a. en effektivisering
av samordningen av de olika statliga
affärsföretagen och föreslog inrättandet
av ett åt de statliga affärsföretagen ägnat
industridepartement. Till denna utredning
fogades flera reservationer,
bl. a. en av en nuvarande ledamot av
bankoutskottet som förde fram den,
som vi tycker, helt riktiga tanken att
man skall använda metoden med ett
statligt förvaltningsbolag. Kanske man
skulle kunna ha flera statliga förvaltningsbolag
i stället för att på det sättet
få en effektivisering av statsdriften
och göra den helt konkurrensduglig i
förhållande till den privata företagsamheten.

Vad har gjorts sedan denna utredning
framlades år 1960? Såvitt jag förstår
har man inte gjort något i huvudfrågorna,
och det var anledningen till
att vi ville ta upp dessa frågor i vår
motion. Vi hoppades att bankoutskottet
skulle ge sitt stöd åt de tankar som
kommit fram i utredningen och se till
att man gör någonting åt dessa grundläggande
problem.

Jag vill också peka på att det finns
ett mycket stort intresse inför det socialdemokratiska
partiets kongress för en
effektivisering av den statliga driften,
något som kommit till uttryck i en rad
motioner från olika håll. Vi hoppas på
större intresse för denna fråga sedan
den varit uppe till behandling på den
socialdemokratiska partikongressen. Vi
vill uttrycka förhoppningen att bankoutskottet
ett annat år skall kunna stödja
förslagen om att man gör något åt
dessa frågor, så att det blir en verklig
effektivisering av de statliga företagsformerna.
Men antagligen blir det då
inte herr Regnéll som framträder som
bankoutskottets talesman.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till motion nr 252 i denna kammare.

Herr REGNÉLL (h):

Herr talman! Jag vill gärna göra det
erkännandet, att jag med intresse hörde
på herr Hermansson liksom att jag med
intresse har läst motionen. Den är välskriven.
Det är ett kommunistiskt aktstycke,
som tecknar den sköna värld
som man siktar fram emot. Skönheten
i den världen består i långa stycken av
sådant som också vi andra uppskattar,
värderar och vill värna om. Där är
tryggheten i arbetet, där är tillvaratagandet
av resurserna, där är en bättre
försörjning, där är den klokare lokaliseringen.
Idel honnörsord, idel ting som
vi alla kan vara med om men också
ting som uppmärksammats, ting som
debatterats och dryftats, ting som i
många fall är under utredning (det
otrevliga begrepp som vi så många
gånger behövt komma in på i kväll)
och ting som i andra sammanhang säkerligen
kommer under utredning när
tiden är mogen.

Man förstår så väl besvikelsen hos
dem som på detta sätt i svepande drag
målar upp det samhälle som de siktar
till och finner det kort avfärdat utan
förståelse och entusiasm hos dem som
haft att handlägga ärendet. Där finns
entusiasm hos dem som fört fram sina
tankar. När de plockar sönder sin tavla
i små pusselbitar och håller fram dem,
kan de i varje enskilt fall säga: Nog är
väl detta förståndigt och riktigt! Men
det är det utlagda mönstret som inte
passar. Vi ser det med andra ögon. För
min del deklarerar jag öppet att jag inte
kan komma fram till samma helhetsbedömning,
och därför har jag, som herr
Hermansson finner, svårt att bemöta
honom med de ord som han i sin tur
skulle lyssna till.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

115

Onsdagen den 11 mars 1904 em. Nr 11

Utformningen av den statliga ekonomiska företagsamheten

Herr HERMANSSON (k):

Herr talman! Jag uppskattar mycket
herr Regnélls vackra ord. Vår besvikelse
gäller naturligtvis inte så mycket att
vi tycker att motionerna inte får tillbörlig
behandling. Det är mera en formell
sak. Det finns många andra möjligheter
att föra ut tankar och idéer
som man har än att få ut dem till diskussion
i kammaren. Vår besvikelse
gäller mera att riksdagen inte vill ägna
tid åt en debatt av dessa grundläggande
spörsmål. Vi tror att det skulle vara
värdefullt inte bara för oss som har
den speciella uppfattning som vi har
fört fram i dessa motioner utan också
för de riksdagsmän, som har andra
uppfattningar, att ägna någon del av
sitt arbete åt en debatt om de verkligt
grundläggande samhälleliga problemen.
Nu kommer som herr Regnéll också sade
det hela i skärvor, men det skadar
inte att vi någon gång ägnar tid åt att
debattera hela tavlan, hela sammanhanget.
Jag hoppas verkligen uppriktigt
att det någon gång under denna riksdagssession,
kanske med anledning av
andra motioner, skall bli möjligt att få
en sådan debatt till stånd.

Frågan om utredningar skall jag inte
ytterligare gå in på. Som jag redan påpekade
gäller det i detta fall ett förslag
om en utredning. Man kan inte
rimligen hänföra frågan om en effektivisering
av de statliga företagsformerna
till någon pågående utredning, men
herr Regnéll sade, att saken kan komma
under utredning när tiden är mogen.
Frågan om när tiden är mogen är en
värderingssak, men det är ett faktum
att det redan 1960 fanns personer inom
alla partier, vilka såvitt jag förstår ville
ha till stånd en effektivisering, och det
faktum att ingenting blir gjort i de
grundläggande frågorna tyder på att
det är många som anser att tiden borde
vara mogen för att göra något på detta
område.

Herr Regnéll sade slutligen: Det

mönster som lagts fram passar oss inte.

Vi ser det med andra ögon. Jag vet inte
om han därvid uttryckte hela bankoutskottets
uppfattning. Jag tror det knappast
därför att det förslag vi ställt här
inte är någon del av ett speciellt kommunistiskt
aktstycke. Det är allmänna
socialistiska förslag, som jag tror att
också många socialdemokrater har förståelse
för. Det har i motionsfloden till
årets riksdag visat sig att på vissa
punkter kommunistiska och socialdemokratiska
riksdagsmän har lagt fram
förslag om förstatligande o. s. v., vilka
är synnerligen parallella. De handlar
också om mycket praktiska frågor.

Jag vill avsluta denna replik med att
anknyta något till den föregående debatten
om läkemedelsindustrien, därför
att jag tycker att den erbjuder exempel
på att här handlar det inte bara om att
försöka genomföra idéer utifrån någon
abstrakt teoretisk uppfattning, där man
försöker måla ett samhälle men inte
har någon anknytning till den praktiska
verkligheten.

Vi påpekar i vår motion att ibland
är de åtgärder som staten kan vidta för
att utvidga sin företagsekonomiska
verksamhet mycket enkla, samtidigt som
de erbjuder stora fördelar. Det exempel
vi anför är det poliovaccin som statens
bakteriologiska laboratorium framställde
för något år sedan och som visat
sig vara kanske det främsta i världen.
Det framställs alltså inom en statlig
institution. Vi påpekar att om det
funnits t. ex. en statlig försäljningsorganisation
med reklamavdelning och
exportavdelning, skulle uppfinningen
snabbt ha kunnat utnyttjas och ge betydande
intäkter. Kanske även export
av detta vaccin hade kunnat bli till
hjälp för människor i andra länder som
hotas av sjukdomen.

Frågan om den statliga företagsamheten
har alltså för länge sedan förvandlats
från att vara en fråga bara för
den ideologiska debatten till att vara
en praktisk, reell fråga, som vi alla möter
i det dagliga livet. Detta är ytterli -

116 Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Lag om kommunal beredskap m. m.

gare en anledning till att jag uttalar
mitt beklagande av att bankoutskottets
talesmän inte har velat vara med om
en ingående debatt om dessa fundamentala
frågor.

överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna I: 379
och 11:252; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 6

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 10, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om
krigshjälp.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7

Lag om kommunal beredskap m. m.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om
kommunal beredskap in. m.

Genom en den 19 december 1963 dagtecknad
proposition, nr 4 år 1964, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats
av andra lagutskottet, hade
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll,

dels föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till
lag om kommunal beredskap,

dels, jämlikt § 87 regeringsformen,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

1. lag om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad
i krig m. m. och

2. lag om ändring i civilförsvarslagen
den 22 april 1960 (nr 74).

Beträffande propositionens huvudsakliga
innehåll anfördes bl. a. följande.

I propositionen föreslås en reglering
i en lag om kommunal beredskap av
de uppgifter inom totalförsvaret, som

skall fullgöras av kommunerna och som
icke är specialreglerade i särskild lagstiftning.
Uppgifterna hänför sig främst
till sådana verksamhetsområden, vilka
vid avgränsningen åren 1959 och 1960
av civilförsvarets uppgifter överfördes
från detta till de ordinarie samhällsorganen.
Omhändertagande i olika hänseenden
av utrymd eller krigsdrabbad
befolkning efter det inkvarteringen genomförts
av civilförsvaret regleras härvid
som en kommunal beredskapsuppgift.

I fråga om kostnaderna föreslås att
kommun skall vara berättigad till statsbidrag
med minst två tredjedelar av
kostnaden för särskild anordning, som
kommunen efter länsstyrelsens beslut
ålagts vidtaga för att bl. a. trygga de
inkvarterades vattenförsörjning. Statsbidrag
med skäligt belopp föreslås vidare
skola utgå för planläggningskostnaderna,
om planerna godkänts av''
länsstyrelsen och kostnaderna är att anse
som betungande.

I samband med propositionen hade
utskottet behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna nr 216
i första kammaren av herr Enarsson
och nr 270 i andra kammaren av herr
Magnusson i Tumhult m. fl., samt

2) de likalydande motionerna nr 648
i första kammaren av herr Gustafsson,
Xils-Eric, m. fl., och nr 787 i andra
kammaren av herr Johansson i Dockered
m. fl.

I motionerna I: 216 och II: 270 hade
yrkats att riksdagen måtte antaga det
vid propositionen nr 4 fogade förslaget
till lag om kommunal beredskap med
av motionärerna angivna ändringar.

I motionerna I: 648 och II: 787 hade
bl. a. yrkats

att riksdagen vid sin behandling av''
proposition nr 4, förslag till lag om
kommunal beredskap, måtte besluta att
statsbidrag finge utgå med 90 procent
eller större del av kostnad som kom -

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Nr 11

117

mun fått vidkännas för åtgärd enligt
6 § tredje stycket, allt i den mån kostnaden
kunde anses skälig, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta
författningsförslag som föranleddes
av ovanstående yrkande.

Utskottet hemställde,

A. att riksdagen, med avslag å följande
motioner, i vad de gällde 15 §
förslaget till lag om kommunal beredskap,
nämligen

1) motionerna I: 216 och II: 270 samt

2) motionerna 1:648 och 11:787,
måtte bifalla förevarande proposition,
nr 4, i motsvarande del;

B. att riksdagen, med avslag å motionerna
I: 216 och II: 270, i vad de gällde
16 § förslaget till lag om kommunal
beredskap, måtte bifalla propositionen
i motsvarande del;

C. att riksdagen, i anledning av motionerna
I: 648 och II: 787, i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa om
förslag till sådana författningsändringar
som erfordrades för överförande av
regleringen beträffande kommunernas
uppgifter i fråga om reservanordningar
för kommunalteknisk verksamhet
från civilförsvarslagen till lagen om
kommunal beredskap;

D. att motionerna I: 648 och II: 787,
i den mån de icke kunde anses besvarade
genom vad utskottet ovan hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

Lag om kommunal beredskap m. m.

E. att riksdagen — med förklaring att
riksdagen funnit vissa ändringar böra
företagas i det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om kommunal
beredskap —- måtte för sin del antaga
nämnda förslag, utom i vad det
avsåge de delar som behandlats ovan
i utskottets hemställan under A. och B.,
med de ändringar att 1 och 6 §§ erhölle
i utskottets hemställan angiven lydelse;

F. att riksdagen måtte bifalla propositionen
i vad den avsåge förslag till
lag om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad
i krig m. m. och förslag
till lag om ändring i civilförsvarslagen.

Reservationer hade avgivits

I. vid utskottets hemställan under A.
av fru Hamrin-Thorell, herrar Eric
Carlsson, Edström, Hubinette, Anderson
i Sundsvall och Rimmerfors, fru
Gunne samt herr Wahrendorff, vilka
ansett att utskottet under A. bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till följande
motioner, i vad de gällde 15 § förslaget
till lag om kommunal beredskap,
nämligen

1) motionerna I: 216 och II: 270 ävensom 2)

motionerna 1:648 och 11:787,

samt med avslag å förevarande proposition,
nr 4, i motsvarande del, måtte
för sin del antaga nämnda paragraf
i följande, såsom reservanternas förslag
betecknade lydelse:

(Kungl. Maj-As förslag) (Reservanternas förslag)

15 §

För kostnad som kommun fått vid- För kostnad som kommun fått vidkännas
för åtgärd enligt 6 § tredje styc- kännas för åtgärd enligt 6 § tredje
ket äger kommunen erhålla statsbidrag stycket äger kommunen erhålla statsmed
två tredjedelar eller den större del bidrag med 90 procent eller den större
av kostnadens belopp som Konungen del av kostnadens belopp som Konungmedgiver,
allt i den mån kostnaden kan en medgiver, allt i den mån kostnaden
anses skälig. kan anses skälig.

Innan medel---mot kommunen.

II. vid utskottets hemställan under B. Carlsson, Edström, Hubinette, Anderson
av fru Hamrin-Thorell, herrar Eric i Sundsvall och Rimmerfors, fru Gunne

118 Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Lag om kommunal beredskap m. m.

samt herr Wahrendorff, vilka ansett att
utskottet under B. bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till motionerna
I: 216 och II: 270, i vad de gällde
16 § förslaget till lag om kommunal

(Kungl. Maj:ts förslag)

Har kommun jämlikt 7 § upprättat
särskild plan, som godkänts av länsstyrelsen,
och äro planläggningskostnaderna
att anse som betungande för
kommunen, utgår ersättning av statsmedel
med skäligt belopp.

beredskap, samt med avslag å propositionen
i motsvarande del, måtte för sin
del antaga nämnda paragraf i följande,
såsom reservanternas förslag betecknade
lydelse:

(Reservanternas förslag)

Har kommun jämlikt 7 § upprättat
särskild plan, som godkänts av länsstyrelsen,
äger kommunen erhålla statsbidrag
med 90 procent eller den större
del av planläggningskostnadens belopp
som Konungen medgiver, allt i den mån
kostnaden kan anses skälig.

III. vid utskottets hemställan under
C. av herr Axel Svensson, fru Carlqvist,
herrar Lars Larsson och Dahlberg, fröken
Sandell, herrar Johansson i Södertälje
och Fredriksson samt fru Eriksson
i Ängelholm, vilka ansett,

att visst avsnitt i utskottets yttrande
samt utskottets hemställan under C. bort
utgå.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! I detta utlåtande behandlar
andra lagutskottet Kungl. Maj :ts
proposition nr 4 med bl. a. förslag till
lag om kommunal beredskap och förslag
till lag om skyldighet att upplåta
inkvarteringsbostad under krig och under
krigstillstånd. De två nya lagarna,
liksom den lag om krigshjälp som kammaren
nyligen beslutat, är av beredskapskaraktär.
De utgör en fortsättning
på vår civilförsvarslagstiftning och avser
att reglera den kommunala verksamheten
under krig och vid krigsfara.
Meningen är i korthet den, att den verksamhet
på skilda områden som kommunerna
utövar under fredstid skall
fortsättas såvitt möjligt normalt och i
full utsträckning även under de exceptionella
förhållanden som inträder under
krig och krigstillstånd.

Självfallet kommer den kommunala
verksamheten i en sådan situation att
utsättas för alldeles särskilda svårigheter.
Detta gäller såväl utrymningsorter
som inkvarteringskommunerna. Inte
minst för de sistnämnda kommer stora
problem att uppstå, eftersom den kommunala
verksamheten där skall under
beredskapsförhållanden förutom kommunens
egna medlemmar omfatta även
befolkning från annan kommun, som
till följd av orostillståndet »tagit uppehåll
inom kommunen», som det heter i
lagtexten.

Särskilt i landsbygdskommuner, för
att inte säga glesbygdskommuner, med
begränsade resurser i den kommunala
förvaltningen kan detta komma att innebära
stora påfrestningar, då befolkningen
inom kommunen helt plötsligt
kan ökas kraftigt, i vissa fall kanske
t. o. m. flerdubblas.

För att kunna bemästra utökade och
nya uppgifter åläggs inkvarteringskommunerna
enligt den föreslagna lagen
att under fredstid göra vissa förberedelser.
I dessa förberedelser ingår bl. a.
en noggrann planläggning av de åtgärder
som bedöms bli nödvändiga för
kommunens verksamhet under krig och
krigstillstånd. Sådan planläggning blir
angelägen i de flesta kommuner. Om
länsstyrelse finner det med hänsyn till

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Nr 11

11»

beredskapsuppgifternas omfattning eller
betydelse nödvändigt att förberedelserna
redovisas i en särskild plan, kan
länsstyrelsen påkalla att en sådan särskild
plan skall upprättas och ingivas
till länsstyrelsen.

Till förberedelserna hör även att anskaffa
materiel för reparationer och
kommunaltekniska anordningar, t. ex.
anordningar för vatten- eller elkraftsförsörjningen,
som kan tänkas bli skadade
genom krigshandlingar. En annan
förberedelse, som kommuner åläggs att
vidta redan under fredstid, är bl. a.
vissa speciella anordningar i inkvarteringsområdena
för att trygga vattenförsörjning
och för att undanröja epidemirisker
vid inkvarteringen, alltså åtgärder
av sanitär beskaffenhet. Det kan
t. ex. bli fråga om att förbereda eller
ordna nya vattentäkter eller att inrätta,
som jag nyss nämnde, speciella anordningar
av sanitär art.

Departementschefen är angelägen att
framhålla att det beträffande sådana
särskilda anordningar inte är fråga om
reservanordningar för redan befintliga
anläggningar utan om helt nya anordningar,
motiverade enbart av den planerade
inkvarteringen i kommunen.

Skyldigheten att inrätta särskild anordning
med hänsyn enbart till de inkvarterades
behov föreslås bli beroende
av särskilt förordnande som i så fall
skall meddelas av länsstyrelsen.

Ytterligare en förberedelse som kommunerna
är ålagda att svara för, fastän
den inte blivit reglerad i den föreslagna
kommunala beredskapslagen utan
alltjämt återfinns i civilförsvarslagen,
är anskaffningen av vissa reservanordningar
för redan befintliga anläggningar.
Det gäller främst reservanordningar
för vatten-, gas- och elektricitetsförsörjningen.
Det kan alltså vara fråga om att
skaffa t. ex. vattenpumpar eller elektriska
aggregat som kan behövas för att
det skall bli möjligt att snabbt ersätta
anläggningar, som genom krigshandling
eller förslitning blivit obrukbara.

Lag om kommunal beredskap m. m.

Kommunernas skyldighet att i beredskapssyfte
anskaffa dylika reservanordningar
regleras som jag nyss sade i civilförsvarslagen.
Kommunalrättskommittén,
vars betänkande ligger till grund
för den föreslagna beredskapslagstiftningen,
föreslår att lagreglerna om skyldigheten
att anskaffa reservanordningar
skulle överflyttas från civilförsvarslagen
till lagen om kommunal beredskap.
Kommitténs förslag förefaller att
vara konsekvent och praktiskt. Anskaffningen
av reservanordningar liör intimt
samman med den kommunala beredskapen.
När vi nu får en särskild
lag som reglerar denna, vore det konsekvent
att flytta över bestämmelserna
dit. Det finns med andra ord ingen anledning
att fortfarande blanda in civilförsvaret
i den kommunala beredskapen.
Den nya lagstiftningen avser ju
så att säga att dra upp en rågång mellan
civilförsvarets uppgifter och de beredskapsuppgifter
som skall åvila den
kommunala förvaltningen. Reservanordningarna
är nödvändiga för att kommunerna
skall kunna fullgöra sina beredskapsuppgifter,
och lagreglerna hör
enligt mitt förmenande därför hemma
i lagstiftningen om kommunal beredskap.

Departementschefen har emellertid
inte följt kommitténs förslag på denna
punkt utan vill låta lagreglerna bli kvar
i civilförsvarslagen. Olika meningar har
gjort sig gällande i andra lagutskottet
vid behandlingen av ärendet. Folkpartiets,
centerpartiets och högerns representanter
har på denna punkt dikterat
utskottsutlåtandet, under det att de socialdemokratiska
ledamöterna har reserverat
sig till förmån för Kungl.
Maj :ts proposition. Vi som dikterat utskottsutlåtandet
har tagit upp kommunalrättskommitténs
förslag. Vi föreslår
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställer om förslag till sådana
författningsändringar som är nödvändiga
för att överföra bestämmelserna
om reservanordningar från civilför -

120 Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Lag om kommunal beredskap m. m.

svarslagen till lagen om kommunal beredskap.

De uppgifter som den nya lagstiftningen
ålägger kommunerna kommer
att åsamka kommunerna icke oväsentliga
kostnader. Störst blir dessa kostnader
av naturliga skäl i inkvarteringskommunerna.
Hur stora kostnaderna
blir är i dag omöjligt att ange. Däremot
är det klart att dessa på grund av uppgifternas
art kommer att drabba kommunerna
mycket olika. Den kommunala
beredskapslagen utgör en del av vårt
totalförsvar; det framgår bl. a. av propositionen.
Det vore från denna utgångspunkt
naturligt att de åtgärder
kommunerna måste vidta helt betalades
av staten.

Kommunalrättskommittén har varit
inne på denna tankegång. Kommittén
medger emellertid att när det gäller
särskilda anordningar och reservanordningar
kan de vidtagna åtgärderna
ibland iiven bli av betydelse för kommunernas
egna medlemmar. Kommittén
har därför föreslagit att statsbidrag för
kostnaderna skall utgå med 90 procent.
Om kostnaderna i vissa fall skulle bli
särskilt betungande för kommunerna,
skulle enligt kommitténs förslag högre
bidrag kunna utgå. Departementschefen
har inte heller på denna punkt, liksom
inte heller beträffande kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun i övrigt,
följt kommitténs förslag utan stannat
vid att föreslå att kostnaderna för
beredskapsanordningarna liksom hittills
enligt civilförsvarslagen till två
tredjedelar skall bestridas av statsmedel
och till en tredjedel av kommunala
medel. Kungl. Maj :t skall visserligen
kunna medge att större del än två tredjedelar
av kostnaderna betalas med
statsmedel i den mån kostnaderna kan
anses vara skäliga.

I propositionen säger departementschefen
— det skall gärna noteras —
att beträffande kostnader för särskilda
anordningar i inkvarteringskommunerna
bör full ersättning utgå för kostnader
som är skäliga.

Den utformning som 15 § i lagen erhållit
— den paragraf alltså som reglerar
kostnadsfördelningen — ger oss
emellertid anledning misstänka att en
ersättning med två tredjedelar av kostnaderna
blir huvudregeln och att full
ersättning kommer att utgå endast i
undantagsfall.

Beträffande utformningen av 15 § och
av paragrafen om planläggningskosinaderna
har det inom utskottet uppstått
delade meningar. De socialdemokratiska
ledamöterna som dikterat utskottsutiåtandet
följer Kungl. Maj:t och föreslår
att huvudregeln skall bli att statsbidrag
utgår med två tredjedelar av kostnaderna
och i undantagsfall med högre belopp.
Folkpartiet, centerpartiet och högern
har på denna punkt i reservation
1 tagit upp kommunalrättskommitténs
enhälliga förslag att statsbidrag bör utgå
med 90 procent och att högre statsbidrag
än 90 procent skall kunna utgå,
därest så anses skäligt.

Beträffande kostnaderna för sådana
förberedelser som består i särskild
planläggning av beredskapsåtgärder
inom kommunen, alltså sådan planläggning
som kan påfordras av länsstyrelsen,
har kommunalrättskommittén ansett
att de bör kunna bäras av kommunerna.
Kommunalrättskommittén har
bedömt läget så att planläggningskostnaderna
skulle bli rimliga och relativt
jämnt fördelade bland kommunerna.
Vi som tillhör oppositionen inom utskottet
har inte kunnat förena oss med
kommunalrättskommittén på denna
punkt. Vi anser att planläggningskostnaderna
kan komma att bli ganska betydande
i synnerhet för kommuner vilkas
administrativa apparat inte är tillräckligt
utbyggd. Vi är också på det
klara med att dessa kostnader kan drabba
kommunerna mycket olika. I reservation
II föreslår vi därför att jämväl
för dessa kostnader statsbidrag skall utgå
med 90 procent.

Som jag redan anfört regleras kostnadsfördelningen
beträffande reservanordningarna
inte i lagen om kom -

Onsdagen den 11 mars 1904 cm.

Nr 11

121

munal beredskap utan i civilförsvarslagen.
Det är alltså inte möjligt att angripa
den kostnadsfördelningen i detta
sammanhang. Eftersom bestämmelserna
om reservanordningarna finns kvar i civilförsvarslagen
kommer även i fortsättningen
den kostnadsfördelningen
enligt civilförsvarslagen att gälla, nämligen
att statsbidrag även i detta avseende
skall utgå med två tredjedelar och att
kommunerna skall svara för en tredjedel
av kostnaderna.

Vi har från folkpartiet, högern och
centerpartiet i utskottet lagt fram det
förslaget att riksdagen skulle i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om den utredning
som behövs för att få lagreglerna
överflyttade från civilförsvarslagen
till den kommunala beredskapslagen,
och i den delen har vi dikterat
utskottsutlåtandet.

Vi är inom utskottet eniga om att
de föreslagna beredskapslagarna är av
stor betydelse. Vid behandlingen i utskottet
har vid flera tillfällen uttalats
den förhoppningen att den situation
aldrig skall inträffa som tvingar oss att
sätta den föreslagna lagstiftningen i full
kraft över hela fältet. Vi är inom utskottet
överens om nödvändigheten av
att kommunerna planerar och vidtar
förberedelser i god tid för den händelse
olyckan skulle komma över oss.
Vi som står för reservationerna I och
II har emellertid den uppfattningen att
eftersom beredskapsåtgärderna ingår i
vårt totalförsvar borde staten egentligen
helt bära kostnaderna. I varje fall
är enligt vår mening den kostnadsfördelning
som föreslås i propositionen
alltför ogynnsam för kommunerna. Vi
har därför som jag nyss sagt föreslagit
90 procent i statsbidrag i stället för propositionens
2/a i statsbidrag.

Vi som har erfarenhet av kommunal
verksamhet möter ofta kritiken att
staten lägger över på kommunerna allt
fler utgifter som egentligen borde åvila
staten. Här öppnar sig ett nytt fält och
det förefaller oss som företräder oppo -

Lag om kommunal beredskap m. m.

sitionen inom utskottet som om det vore
angeliiget att från början säga ifrån, att
beredskapsåtgärder och försvarsåtgärder
inte får tas till intäkt för att flytta
över på kommunerna utgifter som rätteligen
borde åvila staten. Det är så
mycket mera angeläget att staten bär
den allra största delen av kostnaderna
för inkvarteringskommunerna, eftersom
de åtgärder som måste vidtas ofta inte
är till någon nytta för den egna kommunens
medlemmar utan helt kommer
den inkvarterade befolkningen från
andra kommuner till godo.

Med det anförda vill jag alltså, herr
talman, hemställa om bifall till reservationerna.
Jag yrkar alltså under punkten
A bifall till reservationen I av fru
Hamrin-Thorell m. fl., under punkt
B bifall till reservation II av fru Hamrin-Thorell
m. fl., under punkt C bifall
till vad utskottet hemställt samt under
övriga punkter bifall till utskottets hemställan.

Herr WAHRENDORFF (ep):

Herr talman! Det förslag till kommunal
beredskapslag som här föreligger
får väl sägas innebära en precisering av
vad kommunerna har att göra i beredskapshänseende
på områden, där kommunernas
uppgifter tidigare varit dunkla
och opreciserade. Jag vill hälsa med
tillfredsställelse att denna precisering
sker. Jag tror att det är värdefullt ur
kommunernas synpunkt men också därför
att det ur allmän försvars- och beredskapssynpunkt
inte är tillfredsställande,
om det är oklart vilken instans
som skall svara för de olika uppgifterna
i vissa lägen.

Försvarsangelägenheterna är visserligen
primärt en statlig uppgift, men
alla är vi väl medvetna om att kommunerna
måste medverka på olika sätt på
grund av den omfattning och inriktning
ett krig kan få i vår tid. Man får
väl också säga att den uppgiftsfördelning
som återspeglar sig i detta lagförslag
är riktig på det hela taget.

122 Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Lag om kommunal beredskap m. m.

Om dessa allmänna riktlinjer och de
uppgifter som bör åvila kommunerna
har det rått enighet inom utskottet.
Vissa meningskiljaktigheter föreligger
däremot beträffande kostnadsfördelningen.

Kommunalrättskommittén, vars förslag
legat till grund för propositionen,
har föreslagit att statsbidrag skall utgå
med lägst 90 procent av kommunens
kostnad för två olika slag av åtgärder,
nämligen åtgärder som vidtages för att
trygga vattenförsörjning och allmän hälsovård
vid inkvartering av medborgare
från andra kommuner samt åtgärder
som avser reservanordningar för kommunalteknisk
verksamhet.

Departementschefen har frångått det*
ta förslag och i stället föreslagit att
statsbidragsgränsen skall sättas vid två
tredjedelar av kostnaden. Motiveringen
tycks vara att två tredjedelar gäller som
statsbidragsgräns i fråga om kommunernas
kostnader för uppgifter enligt
civilförsvarslagen.

Jag vill här erinra om att förra årets
riksdag hos Kungl. Maj:t anhöll om en
översyn av civilförsvarslagen i fråga
om vissa av kommunernas skyldigheter.
Anledningen härtill var en hemställan
från andra lagutskottet på grund av motioner
om en avlyftning från kommunerna
av vissa kostnader på civilförsvarets
område som överflyttats på dem.
Riksdagen har således — i likhet med
samtliga remissinstanser — givit uttryck
för den uppfattningen att de nuvarande
kostnadsfördelningsreglerna i
fråga om civilförsvaret medför en för
stor kommunal kostnadsandel. Detta
skedde så sent som i fjol. Kan det då
vara rimligt att i år åberopa dessa regler
som motiv för att lägga på kommunerna
ännu större utgifter?

Vad beträffar kostnaden för inkvarteringskommunerna
har man visserligen
förutsatt att full ersättning som
regel skall utgå. Men om detta verkligen
är fallet, vad finns det då för anledning
att sätta statsbidragsgränsen så

lågt som vid två tredjedeJar? Därigenom
öppnar man ju en möjlighet till övervältringar
på kommunerna, som jag
inte kan föreställa mig att någon meningsriktning
här i kammaren vill medverka
till. Jag vill särskilt påpeka att
statsbidraget grundas på kostnader
som anses skäliga. Det är alltså inte givet
att statsbidraget kommer att utgå
på grundval av den totala eller faktiska
kostnaden, utan det kan bli en skälighetsbedömning
på grund av att de åtgärder
som inkvarteringskommunen
vidtar med tanke på en eventuell kommande
inkvartering, kan vara till nytta
för den egna kommunen. Den skälighetsbedömningen
bör räcka och statsbidragsgränsen
sättas vid lägst 90 procent
i enlighet med kommunalrättskommitténs
förslag.

Med de anförda ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till reservationerna
i utskottets hemställan under punkterna
A och B och till utskottets hemställan
under punkten C.

Fru GUNNE (h):

Herr talman! Den debatt vi nu för
om reglerna för statsbidraget får inte
skymma det förhållandet att inrikesministern
lagt fram ett lagförslag som
är av mycket stor betydelse och därför
välkommet. De nu föreslagna lagarna
tillika med den som andra kammaren
för sin del antog under föregående
punkt fyller en lucka i våra
totala försvarsförberedelser som varit
iögonfallande. Vi som varit med och
granskat förslaget i andra lagutskottet
anser med våra bedömningsmöjligheter
att lagarna kommer att tjäna sitt
viktiga ändamål. Därtill kommer den
omständigheten att medborgarnas tillit
till försvarsförberedelserna växer i
medvetandet om att våra beredskapsanordningar
på detta sätt utvecklas och
kompletteras.

De nu aktuella lagarna avser ju de
utomordentliga förhållanden då människor
måste lämna hus och hem och

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Nr 11

123

hänvisas till ny miljö med måhända
ytterst pressande och i varje fall ovissa
levnadsvillkor. Det är då av betydelse
för människornas förtröstan och
motståndsvilja att känna till att stat
och kommun så långt i mänsklig förmåga
står planlägger även för en sådan
eventualitet.

Utskottet har enhälligt framhållit vikten
av att det ökade personalbehov som
kan uppkomma på länsstyrelserna genom
den nya lagstiftningen blir i görligaste
mån tillgodosett. Detta utskottets
uttalande ger mig anledning att
uttrycka den förhoppningen att förslag
om de åtgärder på det regionala planet
som ännu återstår att genomföra förelägges
riksdagen för beslut inom icke
alltför avlägsen framtid.

Som det har framgått har delade
meningar yppats i fråga om statsbidragets
storlek. Från vårt håll har vi
framfört den uppfattningen, att då
kommunerna av lämplighetsskäl åläggs
att ombesörja verksamhet av i princip
statlig karaktär kostnaderna i det väsentliga
skall bäras av staten. De åtgärder
det i dag är fråga om är först
och främst de särskilda anordningarna
eller förberedelserna för vattenförsörjningen
och den allmänna hälsovården.
Dessa åtgärder ingår i totalförsvaret
och är därför i princip en statlig
angelägenhet. Åtgärderna kan visserligen
ibland vara till nytta för kommunen
även under fredstida förhållanden,
och därför är det rimligt att kommunen
står för en del av kostnaden,
men propositionens förslag till fördelning
har vi inte kunnat instämma i.
Vi har ansett att ett statsbidrag på lägst
90 procent riktigast avspeglar nyttooch
ansvarsfördelningen.

Vidare har debatten gällt kostnaderna
för den planläggning som kommunerna
av länsstyrelserna kan åläggas
utföra. Även beträffande denna
fråga har vi ansett att statsbidraget bör
sättas till lägst 90 procent. Planläggningen
är också en del av förberedel-*

Lag om kommunal beredskap m. m.

serna inom vårt totalförsvars ram och
sker efter åläggande av länsstyrelserna.

Herr talman! Med detta ber jag att
få yrka bifall till reservationerna I
och II. På övriga punkter yrkar jag bifall
till utskottes hemställan.

I detta anförande instämde herr
Magnusson i Tumhult (h).

Fröken SANDELL (s):

Herr talman! Utskottets vice ordförande,
herr Anderson i Sundsvall, har
tidigare utförligt kommenterat lagens
bakgrund och tillkomst, och jag skall
därför inte såsom utskottsmajoritetens
talesman gå in på någon vidare historieskrivning.
Jag vill bara anknyta till
några av de punkter, beträffande vilka
utskottet har företagit förändringar eller
inte kunnat bli enigt.

Detta är ju eu ramlagsiftning som
reglerar kommunernas skyldighet att planera
för ågärder som kan vara nödvändiga
inom totalförsvarets ram, dock
utan några detaljföreskrifter. Det är
ganska naturligt att man inte i förväg
kan gå in på detaljer. Varje kommun
bör ha möjlighet att själv och tillsammans
med länsstyrelserna göra upp planer
för den verksamhet som den anser
sig behöva bedriva.

Det finns andra skydigheter inom
totalförsvarets ram som tillkommer
kommunerna men som är reglerade genom
andra lagar. En av dem är civilförsvarslagen,
som förut har nämnts
här.

Denna kommunala beredskapslag berör
såväl utrymningskommunerna som
mottagnings- eller inkvarteringskommunerna,
men det är alldeles klart att
den största andelen av kostnaderna och
av planeringsarbetet i övrigt faller på
de kommuner där man räknar med att
inkvartera människor som förflyttas
från de stora städerna och tätorterna.
Vi förstår litet var att det är nödvändigt
med en planläggning för en sådan
verksamhet, även om vi väl alla hoppas
att vi aldrig skall råka in i krigs -

124 Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Lag om kommunal beredskap m. m.

tillstånd och behöva tillämpa planerna.
Å andra sidan är vi nog alla överens
om att det för att det inte skall
uppstå kaos är nödvändigt att man i
god tid planerar så långt det är möjligt.
Herr Anderson i Sundsvall har bl. a.
nämnt sådana saker som ordnande av
vattenfrågan och de sanitära förhållandena
i de kommuner som måste motta
människor från annan ort.

När det gäller själva organisationen
inom kommunerna har departementschefen
ansett att den bör handhas av
de ordinarie kommunala organen med
kommunens styrelse som huvudansvarig.
Givetvis skall denna i de olika
frågorna ta kontakt med de organ inom
kommunen som handlägger dessa. Länsstyrelserna
blir den övervakande myndigheten,
och deras påtryckningsmedel
för att få kommunerna att verkligen
göra upp planer är att ge dem
vitesåläggande.

När det gäller den rent centrala övervakningen
av denna planläggning hade
ju kommunalrättskommittén föreslagit
att ett nytt särskilt organ skulle skapas
för ändamålet, men departementschefen
har inte velat vara med om
detta. Han anser att det inte är nödvändigt
med ett särskilt centralt organ,
utan han räknar med att de centrala organen
inom de olika grenarna av totalförsvaret,
med den chefsnämnd som där
är inrättad, skall kunna fungera som
övervakande organ.

Jag vill i likhet med fru Gunne understryka
att utskottet har gjort ett uttalande
om att länsstyrelserna bör få en
sådan förstärkning att de verkligen klarar
denna planläggning. Man framhåller
att det är nödvändigt att verksamheten
följes på ett sådant sätt att det inte
— såsom vi har erfarenhet av från
länsstyrelsernas planläggning inom civilförsvaret
under de senaste åren —
uppkommer brister och att det inte
finns något övervakande centralt organ
som verkligen ser till att länsstyrelserna
lägger upp erforderliga planer.

När det gäller skyldigheten att upplåta
bostad till dem som vid en utrymning
överföres till s. k. inkvarteringskommuner
finns det, såsom herr
Anderson i Sundsvall nämnde, en pendang
till den kommunala beredskapslagen
i den s. k. inkvarteringslagen.
Denna lag har fullmakts karaktär och
kan av Konungen sättas i funktion när
krigs- eller beredskapstillstånd inträder.

Den kommunala beredskapslagen är
en lag av kommunallags karaktär. Den
reglerar dels vissa uppgifter som kommunerna
skall fullgöra under civilförsvarsberedskap,
dels skyldigheten att
planlägga för hela det kommunala verksamhetsområdet.
Kommunerna har ju
bl. a. ansvaret för inkvartering och allt
annat som följer med att nya människor
kommer till en viss kommun vid
ett krigstillstånd. Vidare avser lagen att
reglera den kommunala krigsorganisationen
samt fördelningen av kostnaderna
för denna mellan stat och kommun.

I § 1 av lagen stadgas den allmänna
skyldigheten för kommun att svara för
befolkning som vid krig eller krigsfara
tagit uppehåll, såsom det heter,
inom kommunen. Kommun är sålunda
skyldig att för dessa människor ta ansvar
på samma sätt som för den inom
kommunen normalt boende befolkningen.

Utskottet har efter diskussion funnit
anledning göra ett tillägg till denna paragraf.
Så som paragrafen avfattats enligt
propositionen skulle kommunerna
bli skyldiga att i vissa lägen utbetala
sådana sociala kontantförmåner, som
utgår under fredsmässiga förhållanden,
till de människor som man får ta emot
från andra kommuner. Det är emellertid
meningen att vid ett krigstillstånd
skall hemortskommunen, alltså den
kommun som företagit en utrymning
och skickat i väg befolkningen, så långt
det är möjligt utbetala dessa kontanta
socialförmåner. I annat fall skall den
krigshjälpslag, som kammaren för en

Nr 11

125

Onsdagen den 11 mars 19C4 em.

stund sedan godkände, träda i tillämpning.

För att gardera kommunerna mot
onödiga sociala utgifter har utskottet
därför föreslagit följande tillägg till § 1.
»Kommun är på grund av vad i denna
lag stadgas icke skyldig att till nyssnämnd
befolkning utgiva fredsmässig
social kontantförmån.»

6 §, som reglerar kommunernas skyldigheter
i fråga om planläggning och
andra förberedelser och som jämte 7 §
utgör det centrala i denna lag, är uppdelad
på tre olika avdelningar. Den
reglerar emellertid huvudsakligen kommunernas
skyldigheter beträffande
planläggning och förberedelser, även
förberedelser för reparation av eventuella
krigsskador. Enligt utskottets mening
är det kanske inte tillräckligt att
i lagen föreskriva att kommunerna är
skyldiga att ha en beredskap i syfte
att reparera krigsskador, utan det kan
vara minst lika viktigt att lagen innehåller
bestämmelser om en sådan beredskap,
att verksamheten framför allt på
det kommunaltekniska området skall
kunna fortgå under krig eller krigsfara.

Beträffande verksamheten på det
kommunaltekniska området under krig
och krigsfara har utskottet gjort ett tilllägg
till G §. Efter den mening, som
slutar med orden »vilken åligger kommunen
enligt särskild lag eller författning»,
har lagts till orden »eller eljest
bedrives av kommunen». Det tillägget
har gjorts därför att man ansett att hänsyn
skall tagas inte endast till den kommunaltekniska
verksamhet som kommunen
själv bedriver utan även till den
som bedrives genom avtal med kommunalt
eller annat företag. Även sådan
verksamhet har kommunen alltså skyldighet
att planlägga.

I 6 och 7 §§ fastställes skyldigheten
att planera förberedelserna. I 6 §, första
och andra styckena, säges ingenting om
de faktiska uppgifterna. Däremot talas
det därom i tredje stycket. I det första
stycket stadgas om förberedelser för

Lag om kommunal beredskap m. m.

den allmänna verksamheten och andra
stycket handlar om den s. k. reparationsberedskapen.
I detta stycke stadgas
att kommun, som ombesörjer distributionen
av gas, värme, vatten eller
elektricitet samt svarar för renhållning
o. s. v., också skall vidta förberedelser
för att dessa verksamheter efter krigsskador
kan återupptagas i erforderlig
omfattning.

I tredje stycket återfinnes förberedelser
för de faktiska åtgärderna. I de
flesta fall är det fråga om sådana åtgärder
som kommunen av länsstyrelsen
ålägges att göra upp planer för.

Det är beträffande kostnaderna härför
som utskottsmajoriteten och reservanterna
skiljer sig åt. Kommunalrättskommittén
har föreslagit att 90 procent
av kostnaderna skall utgå i statsbidrag,
medan propositionen och utskottsmajoriteten
har förordat två tredjedelar av
kostnaden. Det är inte så, herr Anderson
i Sundsvall, att reservanterna har
anslutit sig till kommunalrättskommitténs
förslag. Kommittén föreslog att
statsbidraget skall vara maximerat till
90 procent, men reservanterna har gåft
ett steg längre och föreslagit minst 90
procent. Det vill med andra ord säga,
att staten skall kunna betala upp till
100 procent av kostnaderna. I propositionen
är huvudprincipen den, att staten
skall betala kostnaderna till 100
procent, såvida det inte är fråga om sådana
förberedelser som kommunerna
själva bar nytta av i fredstid.

I utskottet har vi ansett det vara fördelaktigt
att ha en bestämmelse om att
kommunerna kan få skälig ersättning
för sina kostnader, men att om en kommun
vidtar sådana anordningar som
kan komma till användning även under
fredstid, så skall kommunen kunna få
två tredjedelar av sina kostnader täckta
av statsbidrag. Särskilt de mindre
och fattigare kommunerna bör kunna
ha nytta av detta.

I 7 § stadgas, att om länsstyrelsen så
finner erforderligt kan den förelägga

126 Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Lag om kommunal beredskap m. m.

kommunen att göra upp en plan för
förberedelserna. Om det i sådant fall
blir mycket betungande för kommunerna
att vidtaga ifrågavarande förberedelser
och anordningar, föreslår statsrådet
att skälig ersättning skall utgå till kommunerna
härför. Inte heller där har det
sålunda sagts att fullt bidrag icke skall
kunna utgå, om detta är skäligt.

Undertecknarna av motionerna I: 648
och II: 787 har begått ett misstag, när
de har uppfattat skrivningen i 6 §,
andra stycket, som om man här avsåg
även reservanordningar för vatten, gas
och elkraft o. s. v., vilket inte är fallet.
Härvidlag gäller alltjämt civilförsvarslagens
bestämmelser.

Vad sedan sådana kostnader beträffar
som kommunerna åsamkas under krigstillstånd
eller under den s. k. verkställighetstiden
av dessa planer kommer
det alltid att utgå fullt bidrag från staten
för dessa.

Kommunalrättskommittén har föreslagit,
att uppförandet av reservanordningar
för vatten, gas och elkraft skulle
överföras från civilförsvarslagen till lagen
om kommunal beredskap. Departementschefen
har inte funnit skäl att förelägga
riksdagen ett sådant förslag. Utskottet
har inte kunnat instämma i
departementschefens uttalande. En minoritet
i utskottet har dock i reservation
följt departementschefens förslag.
Det är dock klart att det kan tänkas att
dessa reservanordningar för gas, vatten
och elkraft kan användas av kommunerna
även i fredstid, och det är kanske
inte säkert att det är riktigt att alltid
betala ut statsbidrag till sådana anordningar.

Herr Anderson i Sundsvall har här
bl. a. sagt, att staten lägger fler och fler
utgifter på kommunerna. Det är ju ett
ganska vanligt tal från kommunalmännen,
men man kan väl också säga, att
de anordningar det här är fråga om
även är till för kommunens eget bästa.
Vid ett eventuellt krigstillstånd har
kommunerna själva nytta av att ha gjort
dessa förberedelser.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets utlåtande utom under
punkten C, där jag ber att få yrka bifall
till reservation III, som avgivits av
herr Axel Svensson m. fl. och som utmynnar
i att utskottets hemställan under
C bort utgå.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Fröken Sandells anförande
ger mig anledning till ett kort
bemötande på ett par punkter.

Fröken Sandell sade att det förslag,
som vi fört fram i reservationen om
statsbidrag med 90 procent, inte överensstämmer
med kommunalrättskommitténs
förslag, som skulle ha maximerat
statsbidrag till 90 procent. Detta
är inte alldeles riktigt. På s. 151 i propositionen
återges kommitténs förslag
till 21 §. Där står att kommun skall
»erhålla statsbidrag med 90 procent av
kostnadens belopp, i den mån kostnaden
kan anses skälig. Är kostnaden för
kommunen särskilt betungande eller föreligger
eljest särskilda skäl därtill,
äger Konungen medge att högre bidrag
skall utgå.» I reservationen har vi av
tekniska skäl i 15 § utbytt »två tredjedelar»
etc. i Kungl. Maj:ts förslag mot
»90 procent» och i övrigt bibehållit
paragrafen oförändrad.

Med anledning av fröken Sandells anmärkning,
att propositionens förslag avser
kostnaderna upp till 100 procent för
de särskilda anordningar som inkvarteringskommunerna
måste vidta, vill
jag framhålla att det är riktigt att det
finns ett uttalande av departementschefen,
att därest det anses skäligt skall
fullt belopp utgå. Men med den utformning
15 § fått innebär den faktiskt, aft
»statsbidrag med två tredjedelar» blir
huvudregel, och »den större del av
kostnaden Konungen medgiver, allt i
den mån kostnaden kan anses skälig»
blir alltså en andrahandsregel.

Om man fixerar statsbidraget till 90
procent är det för övrigt inte säkert
att man får 90 procent, liksom det inte

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Nr 11

127

iir säkert att man får 67 procent om
man fixerar statsbidraget till två tredjedelar,
ty statsbidraget räknas i detta
som i alla andra fall på det s. k. bidragsunderlaget.
Vi som sysslar med
kommunala angelägenheter vet att i bidragsunderlaget
får man aldrig räkna
in alla kostnaderna. Den faktiska procentsatsen
blir alltid lägre än vad som
anges i lagtexten.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Låt mig säga att vi är
mycket tillfredsställda över att utskottet
så enhälligt har kunnat tillstyrka de
lagförslag som propositionen innehåller.
De tillägg som är gjorda i 1 och
6 §§ har vi inget att erinra mot. De
punkter på vilka det visat sig att meningarna
är delade inom utskottet rör
sig huvudsakligen om fördelningen av
kostnaderna mellan staten och kommunerna.

Jag skall bara kort ange hur vi ser
på denna fråga. Jag vill börja med att
säga att när de reservanter, som står
bakom den första och den andra reservationen
godtagit principen om 90 procent
som lägsta gräns för statsbidragen,
har de också godtagit den grundprincip
vilken vi fört fram, nämligen att
en beredskapsanordning som utförs i
en kommun och som är till en viss nytta
för kommunen i fredstid, även i viss
utsträckning skall betalas av kommunen.

Man har alltså velat godtaga denna
princip och därmed sagt, att det gäller
att väga nyttan av denna anordning i
fredstid. Är den inte till någon nytta för
kommunen, gäller den grundregel som
är inskriven i propositionen, nämligen
att staten skall betala kostnaden till
hundra procent. Är den till en viss
nytta, kan denna nytta fastställas till
att ligga vid 10, 15 eller 25 procent och
upp till en tredjedel av den faktiska
kostnaden. Det blir alltså en bedömningsfråga
i varje särskilt fall.

Lag om kommunal beredskap m. m.

Är inte detta rimligt? Vi säger att
grundprincipen skall vara att staten betalar
kostnaden till hundra procent. Om
man emellertid exempelvis i ett inkvartcringsområde
bygger en vattentäkt —
man kanske finner en mycket förnämlig
sådan — och i anslutning till denna
uppför fritidsanordningar, kan man dra
nytta av denna vattentäkt under fredstid.
Den kan då vara till en utomordentlig
nytta. Är det inte under sådana
förhållanden rimligt, att kommunen får
betala vad som kan svara mot den nytta,
som man får ut av anordningen i
fråga?

Skapar man inte den största rättvisan
mellan kommunerna, om man har en
någorlunda vid marginal, inom vilken
man rör sig då det gäller att bedöma
nyttan? Den ena kommunen kan bli
ålagd att utföra en beredskapsordning,
som inte är till någon nytta i fredstid,
varför staten utan diskussion betalar
den till hundra procent. I en annan
kommun kan det byggas en anordning,
vilkens nytta för denna kommuns vidkommande
kan uppskattas till 10 procent
av kostnaden. I en intilliggande
kommun kan man emellertid få bygga
en liknande anordning, för vilken det
mycket klart framgår, att nyttan svarar
mot 30 procent. Vad är det då som säger,
att kommunen inte skall bidraga
med 30 procent av kostnaden för anordningen?
Det är detta vi velat säga i
propositionen.

Herr Anderson i Sundsvall säger att
eftersom det står i lagtexten att tvåtredjedelsregeln
är grundläggande, blir det
endast två tredjedelar i statsbidrag.
Samma sak har framhållits av flera tidigare
talare. I propositionen har vi emellertid
skrivit, att grundprincipen skall
vara den hundraprocentiga täckningen
av kostnaden. När bedömningen skall
göras av Konungen går man tillbaka till
skrivningen.

Vad är innebörden av ett bifall från
riksdagen till vår skrivning? Jo, riksdagen
godtar grundprincipen, godtar den

128 Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Lag om kommunal beredskap m. m.

bedömning som vi gjort. Varför då envisas
och säga att det bara blir två tredjedelar
i statsbidrag? Det är på denna
punkt som våra uppfattningar delat sig,
vilket jag tycker är litet beklagligt.

Likaså påstår man att kommunerna
får bära planläggningskostnaderna. Det
får de inte alls göra. Om det gäller planläggningen
av ett inkvarteringsområde i
en kommun, som själv inte har den
minsta nytta av de anordningar vilka
man vidtar i planeringssyfte för alla de
människor, som man skall ta emot,
täcks kostnaden till hundra procent av
staten, vilket vi också anser vara riktigt.

Men det kan även finnas vissa planeringsåtgärder,
för vilka man gott kan
försvara att kommunen får bära en del
av kostnaden. Det är i sådana fall fråga
om åtgärder som kommunerna skulle ha
vidtagit ändå. Det är sådana saker som
vi ålägger enskilda företag att svara för.
När dessa med hänsyn till den personal
och den verksamhet som de upprätthåller
anses vara förpliktade att träffa sådana
anordningar, får de i huvudsak
själva bära kostnaden, ofta helt bära
den.

Jag tycker det är litet tråkigt att vi på
denna punkt har delat upp oss som om
detta vore en politiskt stor och mycket
kontroversiell fråga. Det verkligt stora
är att vi faktiskt samlat oss enhälligt
kring denna beredskapslagstiftning och
åstadkommit en ändamålsenlig ordning
i vår planering, så att de organ, som i
fredstid fyller väsentliga uppgifter, skall
åläggas att svara för beredskapsåtgärder,
om vi kommer i ett läge där sådana
erfordras. Ändamålsenlighetsprincipen
har fått slå igenom på ett utomordentligt
sätt, och utskottet har samlat sig
bakom förslaget. Däremot har utskottet
inte kunnat samla sig kring en rimlig
fördelningsgrund för kostnaderna, där
nyttoprincipen, frågan om vilken nytta
en kommun har av en viss anordning,
kommer in i bilden.

Ärade kammarledamöter! Jag skulle

vilja rekommendera att kammaren följer
utskottet och bifaller dess förslag
utom i den del som innefattas under
punkten C. Rörande denna del rekommenderar
jag den ståndpunkt som intagits
i reservation III. Reservationen innebär
bifall till Kungi. Maj:ts proposition
också i detta stycke. Propositionens
förslag vilar i sin tur på den nya
civilförsvarslagen, som riksdagen antog
så sent som 1960 och i vilken ersättning
med två tredjedelar av kostnaden är föreskriven.
Kommer man vid en prövning
av beloppet fram till att det finns
anledning att företaga en höjning, får
vi väl följa med också på beredskapssidan.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Det må förlåtas oss som
sysslar med statsbidragsfrågor att vi
blir misstänksamma mot utformningen
av bestämmelserna. Har statsbidragsregeln
sådan lydelse som i 15 § i det nu
aktuella lagförslaget brukar det innebära
att den angivna procentsatsen är
huvudregel. Det brukar vara mycket
svårt att få ut större bidrag under åberopande
av tilläggsstadgandet om särskilda
skäl. Som jag sade i en replik till
fröken Sandell brukar man inte ens få
det belopp som motsvarar den angivna
procentsatsen. Låt mig nämna ett exempel.

Då det gäller ålderdomshem är det
lägsta statsbidraget 35 procent av kostnaden,
tror jag. Det torde vara ytterst
få ålderdomshem för vilka man verkligen
fått ut 35 procent i .statsbidrag. När
man skall räkna fram det s. k. bidragsunderlaget
upptäcker man nämligen, att
det är en hel rad åtgärder som kommunen
bedömt vara alldeles nödvändiga
och som inte kan uteslutas men
som man inte får räkna in i bidragsunderlaget.
Statsbidraget uppgår i regel
inte till angiven procentsats på hela
kostnaden.

Jag skulle kunna redovisa flera liknande
exempel. Jag tror att förhållandet

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Nr 11 129

blir detsamma när det gäller statsbidrag
för åtgärder i beredskapssyfte. Kommunerna
åläggs att vidtaga åtgärder
inte i första hand för den egna befolkningen
utan för befolkningen från en
annan kommun, men när det blir fråga
om att komma överens med de statliga
myndigheterna angående statsbidraget
får vederbörande kommun inte räkna
in samtliga kostnader i bidragsunderlaget.

Jag noterar emellertid med tillfredsställelse
att det från flera håll så starkt
markerats, att därest kommunen inte
har någon särskild nytta av anläggningen,
skall staten betala alltsammans.
Dessa yttranden skall vi uppmana kommunerna
att åberopa, när det blir fråga
om bidragsansökningar.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Endast några få ord.

Herr Anderson i Sundsvall fortsätter
att säga att det blir bara två tredjedelar
i statsbidrag, och så för han debatten
till andra områden, där han hävdar att
det finns samma erfarenhet. Jag säger
då i likhet med herr Anderson: Men
gå till texten, där det finns ett så klart
uttalande! Vi säger som kommentar till
15 §, att när det gäller särskilda anordningar
i inkvarteringskommunerna för
att förbättra inkvarteringsförhållandena
»bör statsbidrag utgå till kommunerna
och det synes här böra bli regel att full
ersättning skall utgivas för skäliga kostnader».
Endast om anordningen jämväl
är till nytta för kommunen skall kommunen
behöva svara för någon andel.

Detta står i departementspromemorian
och denna kommentar skall vara
vägledande för Kungl. Maj ds ställningstagande.
Vad finns det då för anledning
att fortsätta misstänkliggörandet
och säga att det blir bara två tredjedelar
i statsbidrag?

Herr Wahrendorff var rädd för att
det talas om »skäliga kostnader». Men

Lag om kommunal beredskap m. m.

att vi skrivit »skäliga kostnader» beror
på att vi ansett det rimligt att det organ
som utfärdar direktiven skall kunna
ange vad som är normalstandard för anordningarna.
Vill någon kommun kosta
på sig överstandard — jag tillåter mig
använda det uttrycket — skall det prövande
organet kunna säga: Det och det
är normalstandard — det är vad som är
vanligt och skäligt, och efter den kostnaden
betalar vi. — Detta är alltså innebörden
av uttrycket »skäliga kostnader»
i detta sammanhang.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. A

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen I);
och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Anderson i Sundsvall
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i mom.

A) i utskottets utlåtande nr 11, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen I) av fru Hamrin-Thorell
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna råda
angående omröstningens resultat, varför
votering medelst ömröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 86 ja och
106 nej, varjämte 3 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

5 — Andra kammarens protokoll 1964. Nr 11

130 Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Ersättning för resor till tandläkare i samband med förebyggande mödravård

Kammaren hade alltså bifallit reservationen
I) av fru Hamrin-Thorell m. fl.

Mom. B

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen II);
och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Anderson i Sundsvall
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i mom.

B) i utskottets utlåtande nr 11, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen II) av fru Hamrin-Thorell
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 87 ja och 106 nej,
varjämte 2 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit reservationen
II) av fru Hamrin-Thorell
m. fl.

Mom. C

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen III);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Fröken Sandell begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i mom.

C) i utskottets utlåtande nr 11, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen III) av herr Axel Svensson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 92 ja och 94 nej,
varjämte 9 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit reservationen
III) av herr Axel Svensson
m. fl.

Mom. D—F

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 8

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 13, i anledning av väckta motioner
om ersättning för vissa resor
enligt lagen om allmän försäkring.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9

Ersättning för resor till tandläkare i
samband med förebyggande mödravård

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 14, i anledning av väckta motioner
om ersättning för resor till tandläkare
i samband med förebyggande
mödravård.

Andra lagutskottet hade till behandling
förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr

Nr 11 131

Ersättning för resor

600 i första kammaren av herr Eric
Carlsson samt nr 719 i andra kammaren
av herr Gustavsson i Alvesta.

I motionerna, vilka var likalydande,
hade hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att i
ersättning för utgifter för tandläkarvård
i samband med havandeskap och nedkomst
må ingå ersättning för kostnader
för resor enligt de grunder som gäller
för sådan ersättning vid besök hos läkare,
samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta
erforderliga ändringar i den aktuella
författningen».

Utskottet hemställde, att förevarande
motioner, I: 600 och II: 719, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Eric Carlsson, Erik Filip Petersson och
Gustavsson i Alvesta, vilka ansett att
utskottet bort hemställa, att riksdagen
med bifall till förevarande motioner,
I: 600 och II: 719, måtte för sin del antaga
i reservationen framlagda förslag
till

1. lag angående ändrad lydelse av 2
kap. 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381)
om allmän försäkring; och

2. förordning om ändrad lydelse av
3 § förordningen den 25 maj 1962 (nr
385) angående ersättning för sjukresor
enligt lagen om allmän försäkring (sjukreseförordning).

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):

Herr talman! Frågan om ersättning
för tandläkarvård i samband med havandeskap
är en del av moderskapsförsäkringen.
När denna förmån infördes
noterades den med allmän tillfredsställelse.
Men tyvärr skiljer sig den här förmånen
från övriga förmåner i försäkringssystemet
på det sättet, att reseersättning
inte utgår såsom fallet är beträffande
övriga områden av sjukförsäkringslagen.
Härigenom har det kommit

i samband med förebyggande mödravård

att införas någonting av en avståndsklassificcring.
En social förmån bör enligt
vår uppfattning vara så utformad,
att den kommer alla berörda medborgare
till del. Den principen bör vara
riktmärket. Med den utformning som socialförsäkringslagen
nu har blir förmånen
sämre för dem som bor långt
från tandläkare. Många områden saknar
helt enkelt tandläkare, och det medför
att det blir kostsamma resor. Man frågar
sig varför denna begränsning infördes.

Utskottet säger nu liksom det sade
förra året, att denna fråga torde komma
att prövas i samband med den utredning
som pågår. Man är dock inte
riktigt säker på huruvida det kommer
att ske eller inte. Jag vill därför med
den motivering som vi anfört i den till
utskottets utlåtande fogade reservationen,
där vi erinrar om den bärande
principen inom den allmänna försäkringen,
att ersättning för läkar- och
tandläkarvård regelmässigt förknippas
med resekostnadsersättning, och med
hänvisning till vad jag här anfört yrka
bifall till reservationen.

Herr BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Med hänvisning till den
motivering som utskottet anfört i sitt
utlåtande ber jag att få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Gustavsson i Alvesta begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 14, röstar

Ja;

Onsdagen den 11 mars 1964 em.
till tandläkare

132 Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Skyddsbestämmelser avseende kemiska preparat inom industrien

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herr Eric Carlsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Gustavsson i Alvesta
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 143 ja och
40 nej, varjämte 8 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 10

Skyddsbestämmelser avseende kemiska
preparat inom industrien

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 15, i anledning av väckt motion
om skyddsbestämmelser avseende kemiska
preparat inom industrien.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Fru RYDING (k):

Herr talman! Jag är glad över utskottets
positiva inställning till det problem
vi tagit upp i motion nr 728 i denna
kammare. Det heter i utlåtandet:
»De problem som är förenade med den
ständigt ökande tillströmningen till
marknaden av nya kemisk-tekniska preparat
bör enligt utskottets mening icke
underskattas.» Det finns verkligen skäl
till att inte göra detta.

Nu vill emellertid utskottet att man
tills vidare avvaktar erfarenheterna
från den nya lagstiftningen innan man
tar under övervägande huruvida ytterligare
åtgärder bör vidtagas. Man åsyf -

tar alltså den i giftförordningen och
bekämpningsmedelsförordningen från
den 1 januari i år föreskrivna deklarationsplikten
beträffande bekämpningsmedel
och hälsofarliga kemisk-tekniska
preparat.

Naturligtvis har denna förordning betydelse,
det vill också jag understryka.
Men man måste observera att det här
handlar om att helt förlita sig på tillverkarens
grundlighet och noggrannhet
när denne utövar forskning för att
åstadkomma ett för sitt syfte effektivt
preparat — det gäller med andra ord
medlets användbarhet -— också skall
pröva graden av dess hälsofarlighet. Om
man då åberopar de resurser arbetarskyddsstyrelsen
eller statens institut för
folkhälsan eller eventuellt annan samhällelig
myndighet förfogar över, kommer
nästa fråga, som är av avgörande
intresse: Har dessa organ tillräckliga
resurser att utöva sin kontrollerande
och forskande verksamhet?

Om den av oss väckta motionen hade
remitterats för yttrande till exempelvis
arbetarskyddsstyrelsen, som jag trodde
skulle ha blivit fallet, skulle dess
yttrande ha varit av stort intresse. Så
blev nu egendomligt nog inte fallet,
men, herr talman, är detta förfarande
inte en betänklig lucka vid handläggningen
av detta ärende?

Det kan nu inte bestridas att man
ute i arbetslivet gör än den ena än den
andra iakttagelsen eller upptäckten av
olika yttringar av olägenheterna på detta
område. I vår motion gjorde vi i
skrivningen en del hänvisningar om
detta. Om en sådan remissbehandling
som jag hade önskat hade förekommit —
att exempelvis inom arbetarskyddsområdet
verksamma organ eller personer beretts
tillfälle att yttra sig eller om deras
erfarenheter i någon form hade inhämtats
— skulle säkerligen ett mycket rikhaltigt
material kunnat framläggas.

Jag har exempelvis tagit del av påpekanden
från personer, vilka är verksamma
på arbetarskyddsområdet. De

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Nr 11

133

Förköpsrätt för kommun till tomtmark för bostadsbebyggelse

säger att det i rengöringsoljor förekommer
blylialtig bensin, som kan välla
förgiftningar. Detta alldagliga medel är
emellertid inte försett med någon deklaration
men man har icke förty blivit
uppmärksamgjord på vådorna vid dess
användning. Andra liknande exempel
kan ges. Det har bl. a. berättats för
mig, att slipare nu har mycket stora
bekymmer med eksem. Misstankarna
går här till ett visst stoff i slipskivorna.

Utan att därmed uttala ringaktning
för den åberopade förordning, som
trätt i kraft från den 1 januari i år,
vill jag med detta säga att problemet
också har andra sidor. Vi hade avsett
att frågan allsidigt skulle ha prövats
och som ett resultat därav hade slutsatser
kunnat dragas om erforderliga
kompletteringar och tillägg i arbetarskyddslagen.
Jag inser emellertid att
det under innevarande år finns ringa
utsikt att uppnå resultat i denna riktning.

Jag vill dock tillägga, att jag är förvissad
om att frågan inom en icke alltför
avlägsen framtid skall tas upp till
en sådan allsidig prövning. Utskottets
uttalade intresse härför tycks tyda på
att stöd kan påräknas för en allsidig
utredning, ehuru man först vill avvakta
erfarenheterna av den nya lagstiftningen.
Jag tror att en sådan utredning
blir till stor nytta när den nu kommit
att genomföras.

Jag har, herr talman, inte något yrkande
i denna fråga.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Eftersom fru Ryding
inte yrkade bifall till sin motion har
jag egentligen inte anledning att säga
någonting. Fru Ryding ville emellertid
låta påskina, att vi i utskottet hade låtit
er. lucka uppstå vid behandlingen
av motionen genom att inte remittera
den till berörda instanser. Att så inte
skedde beror på att vi så nyligen haft
att ta ställning till en lagstiftning på
detta område och att ifrågavarande la5*
— Andra kammarens protokoll i96!t.

gar trätt i kraft för så kort tid sedan
som den 1 januari 1964.

Utskottet har, som framgår av dess
utlåtande, klart för sig att det här gäller
ett allvarligt problem och att skadeverkningarna
tycks bli allt allvarligare.
När vi ändå inte velat förorda att riksdagen
nu vidtar någon ytterligare åtgärd
beror detta på, såsom också framgår
av utlåtandet, att vi först vill avvakta
resultatet av den lagstiftning som
trätt i kraft för bara några få månader
sedan.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 11

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 6, i anledning av väckta motioner
angående byggnadsstadgans bestämmelser
om avstånd mellan byggnad
och tomtgräns, m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12

Förköpsrätt för kommun till tomtmark
för bostadsbebyggelse

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 7, i anledning av väckta motioner
om förköpsrätt för kommun till
tomtmark för bostadsbebyggelse.

Tredje lagutskottet hade behandlat
två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 382 i första
kammaren av herrar Adolfsson och
Lager och nr 456 i andra kammaren
av herr Nilsson i Gävle och fru Ryding.

I motionerna, som var likalydande,
hemställdes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t yrkar på sådan lagändring i nu
gällande lagstiftning,

att kommunerna garanteras förköpsrätt
till all tomtmark för bostadsbebyggelse,

att marken skall betraktas som komNr
It

134 Nr 11

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Förköpsrätt för kommun till tomtmark för bostadsbebyggelse

munens egendom från det datum markägaren
bekommit kommunens framställning
och anspråk på densamma,
samt

att ersättning för tomtmark skall fastställas
enligt normen: vad den tidigare
markägaren lagt ner i kostnader för
ifrågavarande markområde».

Utskottet hemställde, att förevarande
motioner, I: 382 och II: 456, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! I den motion som vi i
dag har att behandla föreslår den kommunistiska
riksdagsgruppen

att kommunerna garanteras förköpsrätt
till all tomtmark för bostadsbebyggelse,

att marken skall betraktas som kommunens
egendom från det datum markägaren
bekommit kommunens framställning
och anspråk på densamma, samt

att ersättning för tomtmark skall fastställas
enligt normen: vad den tidigare
markägaren lagt ner i kostnader för
ifrågavarande markområde.

I utskottsutlåtandet redogöres för frågans
tidigare behandling. Det är en intressant
men också inte så litet avskräckande
läsning. Vi får veta att frågan
har varit föremål för femtio års
utredningar — och ett tidvis mycket
intensivt utredningsarbete — utan att
det varit möjligt att på ett avgörande
sätt lösa densamma. Man kan alltså
inte påstå att frågan inte varit föremål
för uppmärksamhet. Såväl justitiedepartementet
som inrikesdepartementet har
haft sin uppmärksamhet riktad på denna
sak. Jag återkommer emellertid till
en fråga som jag ställt tidigare, nämligen
om man kan lita på dessa utredningar.
Femtio års misslyckanden ger
mig anledning att ställa den frågan.

Införandet av tomträttsinstitutet är
naturligtvis en positiv åtgärd. Men möj -

ligheterna att utnyttja detta instrument
har minskat i takt med kommunernas
ökade finansiella svårigheter. Det är
därför högaktuellt att lösa kommunernas
markfrågor på annan väg. Man måste
därvid också ta sikte på att lösa en
viktig principfråga, nämligen frågan
om mark, som är belägen inom stadsplanebelagt
område eller områden som
avses falla inom general- och regionsplanering,
skall anses stå till kommunernas
förfogande, d. v. s. att kommunen
skall ha förtursrätt till sådan mark.
Den frågan bör enligt vår mening inte
vara svår att lösa.

Det måste ändå stå klart att enskilda
markägares intressen måste vika för
det allmännas intressen. Det förhållandet,
att enskilda markägare håller på
sin mark i avvaktan på att markpriset
skall stiga, kan inte få utgöra hinder
för kommunerna. Det måste fastställas
att markägaren endast skall äga rätt till
sådan ersättning som motsvarar de kostnader
denne själv haft i samband med
markförvärvet. Det måste anses vara
förlegat att ta hänsyn till vad man kallar
marknadspriser eller skälig vinst.
Allt jobberi med tomtmark måste helt
enkelt förbjudas. Alla spekulationer på
höjda markpriser genom samhällets insatser
i olika avseenden bör helt enkelt
inte få existera. En lagstiftning kan effektivt
göra rent hus med all sådan
spekulation.

Denna fråga blir på nytt aktuell i
samband med den bostadsdebatt vi har
att förvänta oss här i kammaren. Jag
skall därför i denna sena timma intfc
argumentera vidare.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till motionen nr II: 456.

Herr SVENNING (s):

Herr talman! Utskottet skriver i sin
slutkläm:

»Eftersom de av motionärerna väckta
frågorna faller inom ramen för utredningsuppdraget
och således kommer under
kommitténs prövning, finner ut -

Onsdagen den 11 mars 1964 em.

Nr 11 135

Förköpsrätt för kommun till tomtmark för bostadsbebyggelse

skottet något uttalande från riksdagens
sida i anledning av motionerna ej vara
påkallat.»

Vi är klara över att denna fråga måste
lösas så snabbt som möjligt. Inte minst
tre eller fyra socialdemokratiska motioner,
mycket stora och mycket utförliga,
har fäst uppmärksamheten på detta
problem. Det är ingen tvekan om
att detta problem kommer under saklig
prövning den närmaste tiden.

Jag vet också att man i närvarande
stund kan använda sig dels av expropriationslagstiftningen
och dels i vissa
städer av stadsplanemonopolet för att
klara problemet för dagen. Men en lösning
är högaktuell och måste komma
till stånd under den närmaste tiden.

Herr talman! Med det anförda ber
jag att få yrka bifall till utskottets förslag.

överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna I: 382
och 11:456; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 13

Föredrogs vart efter annat tredje lagutskottets
utlåtanden:

nr 8, i anledning av väckta motioner
om befrielse från skyldigheten att underrätta
grannar m. fl. om byggnadslov,

nr 9, i anledning av väckta motioner
angående nedsättningen hos KB av expropriationsersättning,
och

nr 11, i anledning av väckta motioner
om ett enhetligt register för landets
fastigheter.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 14

Tillkännagavs, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 81, angående uppsättande

av en svensk beredskapsstyrka för
FN-tjänst m. in., överlämnats till kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 15

Anmäldes en till herr talmannen under
sammanträdet avlämnad motion nr
810, av herr Bengtsson i Landskrona
in. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 58, med förslag till lag
angående ändring i lagen den 17 maj
1963 (nr 114) om semester, m. in.

Denna motion bordlädes.

§ 16

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till Riksdagens andra kammare

Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsgöromålen tiden 1 april
—7 april för bevistande av interparlamentariska
unionens råds möte i Luzern.

Stockholm den 11 mars 1964

T. G. v. Seth

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 17

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Braconier
till herr statsrådet och chefen för
justitiedepartementet angående tryckning
av en sammanställning av remisssvaren
beträffande författningsutredningens
betänkande.

§ 18

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 22.32.

In fidem

Sune K. Johansson

136

Nr 11

Fredagen den 13 mars 1964

Fredagen den 13 mars

Kl. 14.00

§ 1

Justerades protokollet för den 6 innevarande
mars.

§ 2

Upplästes följande till kammaren inkomna
protokoll:

År 1964 den 12 mars sammanträdde
kamrarnas valmän för att jämlikt § 68
riksdagsordningen utse riksdagens justitieombudsman;
och befanns efter valförrättningens
slut därtill hava blivit
utsedd:

herr f. d. lagmannen Tor Alfred
Bexelius med 41 röster.

Axel Landgren Bertil von Friesen

G. Ivar Virgin Ferdinand Nilsson

År 1964 den 12 mars sammanträdde
kamrarnas valmän för att jämlikt § 68
riksdagsordningen utse en ställföreträdare
för riksdagens justitieombudsman;
och befanns efter valförrättningens slut
därtill hava blivit utsedd:

herr lagmannen Bengt Gustaf Theodor
Sandström med 40 röster.

Axel Landgren Bertil von Friesen

G. Ivar Virgin Ferdinand Nilsson

På förslag av herr talmannen beslöt
kammaren, att de nu upplästa protokollen
skulle läggas till handlingarna
ävensom att kanslideputerade skulle underrättas
om dessa val samt anmodas
låta uppsätta förslag dels till förordnanden
för de valda, dels ock till skrivelser
till Konungen med anmälan om
de verkställda valen.

§ 3

Svar på fråga ang. tryckning av en sammanställning
av remissvaren beträffande
författningsutredningens betänkande

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Braconier har frågat
mig om jag har för avsikt att befordra
till trycket en sammanställning
av remissvaren på författningsutredningens
förslag.

Svaret är ja.

Vidare anförde

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Jag ber att få framföra
mitt tack till statsrådet och chefen för
justitiedepartementet för svaret.

I privatlivet kan ju de två bokstäver
som svaret består av vara mycket betydelsefulla.
Det visar sig nu att de även
i politiska debatter kan ha stor betydelse.
I detta fall har de en glädjande
positiv betydelse.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på fråga ang. det ekonomiska planeringsrådets
verksamhet

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:

Herr talman! Herr Braconier har i en
enkel fråga begärt en redogörelse för

Fredagen den 13 mars 1901

Nr 11

137

Svar på fråga ang. det

det ekonomiska planeringsrådets verksamhet.

Till svar på denna fråga får jag meddela,
att planeringsrådet sedan sin tillkomst
i november 1962 haft nio sammanträden.
Vid dessa sammanträden
har följande ämnen diskuterats:

allmänna konjunkturpolitiska frågor,
den allmänna situationen inom jiirnoch
stålindustrien,

finansieringen av 1960-talets privata
investeringsverksamhet och, i samband
därmed, allmänna kreditmarknadspolitiska
frågor,

långsiktiga problem inom den högre
utbildningen och inom åldringsvården,
lokaliseringspolitiska principer,
pris- och kostnadsutvecklingen inom
byggnadsbranschen.

Dessutom har chefen för det franska
plankommissariatet Pierre Massé lämnat
redogörelse för den franska ekonomiska
planeringen.

För den händelse herr Braconier med
sin fråga efterlyst en mera principiell
redogörelse för planeringsrådets allmänna
uppgifter och ställning får jag
erinra om att jag hade tillfälle att ganska
utförligt utveckla mina synpunkter härpå
vid årets remissdebatt. Jag tycker
knappast att jag kan upprepa denna
ganska utförliga redovisning som svar
på en enkel fråga och måste därför
hänvisa herr Braconier att ta de] av
denna redovisning.

Vidare anförde:

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Jag ber att till statsrådet
och chefen för finansdepartementet
få framföra mitt tack för svaret.

Min fråga framställdes den 13 januari.
Då hade finansministern inte i riksdagen
utvecklat sina synpunkter på planeringsrådet.

Det svar jag fått i dag överensstämmer
emellertid inte med den redogörelse
vi fått i utskottet. Enligt den redogörelsen
har även andra frågor be -

ekonomiska planeringsrådets verksamhet

rörts av det ekonomiska planeringsrådet.
Bland annat har rådet tagit upp
vissa skattepolitiska frågor och frågor
beträffande det handelspolitiska läget.
Inte minst det sistnämnda har intresserat
mig. Under en följd av år har jag i
konstitutionsutskottet pekat på att riksdagen
inte fått de informationer som
den enligt grundlagen borde ha beträffande
det handelspolitiska läget. I det
svar jag fått i dag av finansministern
står det, såvitt jag kan se, ingenting om
att rådet har behandlat det handelspolitiska
läget.

Finansministern har alldeles rätt i
att vi inte nu kan ta upp en mera ingående
diskussion om dessa frågor. Jag
vill endast beröra ett yttrande av finansministern
i remissdebatten, och eftersom
finansministern har hänvisat till
denna debatt kan det väl vara motiverat.
Finansministern sade att man
skall försöka få en produkt som är så
genomarbetad, analyserad och genomtänkt
som möjligt. Detsamma bör gälla
även för riksdagen.

I en debatt nyligen mellan statsministern
och mig om forskarberedningen
underströk hans excellens statsministern
att det kunde vara av betydelse
att man förde protokoll i forskarberedningen.
Jag har inte berört den frågan
i detta fall, men om det går skulle
det vara värdefullt om det fördes protokoll
även i det ekonomiska planeringsrådet,
så att riksdagen fick de informationer
den behöver i dessa betydelsefulla
frågor. Vi hade häromdagen
en debatt om lokaliseringspolitiska principer.
Av statsrådets svar framgår att
rådet har tagit upp den frågan, men
såvitt jag vet har vi inte fått någon
redogörelse för de fakta som lagts fram
i planeringsrådet.

Vad som bekymrar mig är att riksdagen
sättes i efterhand. Jag kan citera
en artikel i tidskriften Tiden där det
framhålles att regeringen har ett oerhört
övertag över riksdagen. Den har
hland annat tillgång till informationer

138 Nr 11 Fredagen den 13 mars 1964

■Svar på interpellation ang. bestämmelserna rörande ianspråktagande av investeringsfondsmedel -

som riksdagen inte har. Jag hoppas att
riksdagen kommer att få tillgång till
samma informationer som finansministern
och planeringsrådet har.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! För att inget missförstånd
skall uppstå vill jag säga att det
föreligger ingen motsättning mellan
min redovisning och vad som presenterats
inför utskottet i avseende på planeringsrådets
verksamhet. Chefen för
Jernkontoret, direktör Sundin, redogjorde
i planeringsrådet för den allmänna
situationen inom järn- och stålindustrien,
varefter handelsministern
lämnade en översikt över de mera handelspolitiska
frågorna med hänsyftning
på just denna bransch. Jag trodde inte
att jag skulle behöva lämna en så utförlig
redovisning att jag skulle redogöra
för detaljerna vid varje sammanträde.
Detta är förklaringen till den
skenbara motsättningen.

Den skattepolitiska debatten i planeringsrådet
har förts i samband med debatt
om privat verksamhet, investeringsverksamhet
och allmän kreditpolitik
inom vårt land. När man med representanter
för banker och företagsväsende
diskuterar en sådan fråga som den
allmänna kreditpolitiken, är det naturligt
i en fri diskussion att även skattefrågorna
beröres. På samma sätt sköter
alltid industriens representanter om att
skattefrågorna kommer in i debatten
när man diskuterar investeringsverksamheten
på den privata fronten.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Svar på interpellation ang. bestämmelserna
rörande ianspråktagande av investeringsfondsmedel Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som yttrade:

Herr talman! Herr Andersson i Storfors
har frågat mig dels om jag har för
avsikt att ompröva nu gällande regler
för ianspråktagande av investeringsfondsmedel,
dels om jag är beredd utsträcka
det geografiska området för
Värmlands läns vidkommande, där investeringsfonderna
får användas, till
att gälla hela Värmlands län.

Som svar vill jag anföra följande.
Investeringsfondslagstiftningen har
sedan tillkomsten varit ett konjunkturpolitiskt
instrument avsett att stimulera
investeringsverksamheten vid konjunkturavmattningar.
I anslutning till
vissa ändringar i denna principiella
uppfattning beslöt riksdagen 1963 några
lagändringar enligt vilka det mera försöksvis
och provisoriskt gavs möjlighet
att använda investeringsfonderna även
i lokaliseringspolitiskt syfte. De skulle
få användas som ett instrument för att
bekämpa undersysselsättningen inom
vissa delar av vårt land. Strax därefter
fattade regeringen beslut, varigenom möjlighet
bereddes att utnyttja investeringsfonderna
i de fyra nordligaste länen,
Hälsingland, de norra och västra delar*
na av Dalarna och Värmland samt Dalsland
under en begränsad tidsperiod,
den 1 juli 1963—31 december 1964. Detta
har inneburit en viss stimulans, det
skall jag inte bestrida. Man kan sålunda
till dags dato konstatera att ungefär
140 miljoner kronor av investeringsfondernas
medel använts inom dessa
områden såsom en lokaliseringsinsats
försöksvis. Av dessa 140 miljoner kronor
hänför sig 95 miljoner kronor till
byggnadsinvesteringar, medan återstoden
består av investeringar i maskiner
och inventarier.

Även om investeringsfonderna också
får användas i visst lokaliseringspolitiskt
syfte är det naturligtvis mycket
angeläget att investeringsfondernas allmänt
konjunkturstimulerande effekt
inte försvagas. En sådan försvagning
skulle drabba även de områden det här

Fredagen den 13 mars 19G4 Nr 11 13J

Svar på interpellation ang. bestämmelserna rörande ianspråktagande av investeringsfondsmedel -

är fråga om. Om investeringsfonderna
i dessa områden helt förbrukas, står
man inför ett ganska dystert perspektiv
för den händelse det blir en allmän
konjunkturnedgång just där. Det
har från dessa utgångspunkter framförts
en ganska allmän kritik mot att
använda investeringsfonderna i lokaliseringspolitiskt
syfte.

Mot bakgrunden av vad jag här sagt
har regeringen ansett att man i detta
läge inte bör utvidga området där fonderna
kan tas i anspråk. Vi kan i dag
konstatera en ganska klart uppåtgående
konjunkturtrend. Det är i denna situation
inte lika angeläget med en partiell
användning av investeringsfonderna
i dag som för några år sedan. När
man nu framför tanken att utvidga området
för fondernas verksamhet till hela
Värmland, står detta i strid med den
allmänna uppfattningen att fonderna
skall användas endast partiellt och mera
tillfälligt för detta ändamål och över
huvud taget inte alls för ifrågavarande
ändamål efter årsskiftet 1964/C5. Om
man skulle utvidga verksamheten till
att gälla hela Värmland, skulle man få
med industriområden, som har praktiskt
taget allt gemensamt med de mellansvenska
industriområdena i Bergslagen,
och då har man tangerat gränsen
på ett så allvarligt sätt, att man
egentligen inte kan ge något klart besked
om var gränsen skall gå.

Till sist skulle jag vilja erinra om
att investeringsfonderna kan användas
även vid alldeles speciella tillfällen för
en bestämd investering, när man i övrigt
icke använder dem, nämligen i
fråga om sådana investeringsobjekt som
betraktas som särskilt betydelsefulla
ur sysselsättningssynpunkt. Det skall
vara fråga om stora objekt, där man
kan räkna med att det blir en påtaglig
verkan på längre sikt.

Med denna ovanligt fria beskrivning
från ett maskinskrivet interpellationssvar
tror jag mig ha besvarat interpellantens
fråga.

Vidare anförde:

Herr ANDERSSON i Storfors (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
finansministern för svaret på min interpellation.

Visserligen kunde svaret ur min synpunkt
ha varit mera positivt, om man
ser på det resonemang finansministern
fört i dess helhet. Men om man ser på
sista stycket i svaret yppar det sig tydligen
möjligheter för förnyade ansökningar
från de företag som helt nyligen
fått avslag av regeringen. Jag ber att
få återkomma till det senare.

Vad beträffar svarets näst sista stycke
får finansministern förlåta mig, om
jag tycker, att man har anledning att
bli litet fundersam. Finansministern säger
där att en utvidgning av det område
där investeringsfonderna skulle få
användas, i detta fall östra Värmland,
måste betecknas som olämplig. Jag för
min del tycker inte det. Inte menar väl
finansministern att det skulle vara
olämpligt att låta de företag som där vill
bygga ut sin verksamhet göra det och
därmed bereda arbete åt dem som nu är
arbetslösa? Eller skall man tolka det så,
att östvärmland räknas som en utflyttningsbygd,
på vilken man icke vill satsa
något för framtiden? Vissa tecken har
också tytt på att företagen i dessa områden
överväger att flytta sig mot kusterna
eller söderut.

Länsarbetsnämnden i Värmlands län
har under november i fjol avgivit en
del yttranden på grund av att Hagfors’
och Filipstads B-regioner gjort vissa
framställningar. Jag skall be att i någon
mån få relatera vad det står i dem.
Länsarbetsnämnden säger bl. a.:

»Länsarbetsnämnden ser med största
oro på den framtida utvecklingen på länets
arbetsmarknad. Det påbörjade forcerandet
av skogsbrukets rationalisering
kommer utan tvekan att medföra
mycket svårbemästrade konsekvenser,
såväl för de enskilda medborgarna, som
drabbas av rationaliseringsåtgärderna,

140 Nr 11

Fredagen den 13 mars 1964

Svar på interpellation ang. bestämmelserna

ringsfondsmedel

som för de kommuner, inom vilkas näringsliv
skogsbruket intar en mera
framskjuten plats.»

Som ett exempel därpå kan nämnas
bur utvecklingstendensen bedöms på
ansvarigt arbetsgivarhåll, bl. a. av Billeruds
AB som offentligt har förklarat
att antalet arbetare inom företagets
skogsförvaltning beräknas komma att
reduceras från nu sysselsatta cirka 3 000
till omkring 1 000 man. Tendenserna vid
Billerud är likartade även i den östra
delen av Värmland.

Enligt folkräkningarna åren 1950 och
1960 sjönk antalet förvärvsarbetande
inom jord- och skogsbruket med omkring
12 000 personer. Under samma
tidsperiod steg antalet industrisysselsatta
med cirka 8 000 och antalet förvärvsarbetande
inom vissa andra områden
med 4 000. Antalet förvärvsarbetande
var således nästan exakt detsamma år
1950 som år 1960.

Under senare år har emellertid en
förändring skett inom industrisektorn.

Den kraftiga ökning av antalet sysselsatta
som skedde under 1950-talet har
inom de för länets vidkommande betydelsefullaste
industrigrenarna efterträtts
av en minskning. I länsarbetsnämndens
sysselsättningsregister finner
man också ganska markanta minskningar.
På pappers- och cellulosasidan har
antalet sysselsatta från den 1 juli 1961
till samma datum 1963 sjunkit med 797,
på järnbrukssidan med 299 och på verkstadssidan
med 420. Det gör sammanlagt
1 516 personer.

Den redovisade nedgången av antalet
arbetare kan sägas ha sin upprinnelse i
den konjunkturavmattning som gjort sig
gällande just inom dessa områden. Det
kan lika väl betraktas som säkert att full
återhämtning av de förlorade arbetstillfällena
inte är att förvänta ens i ett förbättrat
konjunkturläge. Företagen bedriver
en intensiv rationaliseringsverksamhet
som syftar till att öka produktionen
utan att för den skull utvidga ar -

rörande ianspråk tagande av investe betsstyrkan.

Vissa varsel om ytterligare
reduceringar föreligger bl. a. från Uddeholmsbolagets
bruk på östsidan, och de
kommer att vålla oanade problem för
såväl den enskilde som kommunerna.

De försämrade sysselsättningsmöjligheterna
inom länet har också föranlett
att arbetskraft under senare år i betydande
omfattning har måst söka sin utkomst
utanför dess gränser. Detta har
inedfört en nettoutflyttning under åren
1961 och 1962 av 2 500 personer och eu
befolkningsförlust under samma tid av
1 600 människor.

I det läge som jag här har skisserat
och inför den befarade utvecklingen
med ökad friställning av arbetskraft
inom skogsbruket och samtidigt minskade
möjligheter att placera arbetskraft
inom industrien framstår det som utomordentligt
angeläget från såväl arbetsmarknadsmässig
som samhällsekonomisk
synpunkt att ytterligare sysselsättningsmöjligheter
skapas inom länet i
dess helhet. Den befintliga industrien
måste — som jag sagt också i interpellationen
— enligt mitt förmenande stimuleras
att utbygga sin verksamhet och
nya industrier bör etableras i länet. Ett
av medlen för att åstadkomma detta
måste vara att man tillåter ianspråktagande
av investeringsfonderna.

För en vecka sedan i dag avslogs i
konselj framställningarna från Filipstads
och Hagfors’ städer samt kommunalnämnderna
i Norra Råda, Munkfors’
köping, Ekshärad och Gustav Adolf om
tillstånd att ta i anspråk investeringsfondsmedlen
i Filipstads och Hagfors’
B-regioner. Även om man hade fått vissa
förhandsuppgifter om ett nekande svar
blev man i dessa bygder mycket besviken.

Arbetsmarknadsstyrelsen har yttrat
sig tidigare och sade i november 1963
att med hänsyn till de rådande förhållandena
i Värmland kunde enligt styrelsens
mening skäl i och för sig anföras
för en utvidgning av det område där

141

Fredagen den 13 mars 19(54 Nr 11

Svar på interpellation ang. bestämmelserna rörande ianspråktagande av investeringsfondsmedel -

investeringsfonderna fick användas till
att omfatta liela Värmlands län. Ilade
denna rekommendation följts, skulle eu
hel del av de problem som nu finns ha
varit lösta.

Finansministern säger i slutet av sitt
svar att Kungl. Maj :t har möjligheter att
om särskilda skäl föreligger ge tillstånd
till att fondmedel används. Främst gäller
detta exportindustrien. Trots detta
lämnades ej Wasa spisbrödsfabrik —
för att ta ett exempel — tillstånd att
bruka sin investeringsfond för sin utbyggnad.
Knäckebrödstillverkningen intar
en internationellt dominerande position.
Av den sammanlagda försäljningen
år 1962 på 114,2 miljoner kronor belöpte
sig 36,5 miljoner just på exportförsäljningen,
och denna befinner sig i
mycket stark expansion.

I detta fall tar jag mig friheten att
tolka finansministerns svar så, att just
Wasafabriken vid förnyad ansökan
kommer att givas tillstånd. Detta skulle
dessutom ha avgörande betydelse från
allmän sysselsättningssynpunkt.

I Kristinehamn har — för att ta en
annan Värmlandsstad -— AB Casco i dagarna
meddelat att utbyggnaden av företaget
kommer att ske i långsammare
takt än man tänkt sig. Anledningen härtill
är att företaget ej fått ta i anspråk
sin investeringsfond. Casco har för avsikt
att till staden överflytta formalin-,
konstharts- och torr limfabrikerna. För
att finansiera en sådan forcerad utbyggnad
var enda möjligheten att ta investeringsfonden
i anspråk.

De arbetstillfällen som skulle ha stått
till förfogande inom kort förflyttas nu
långt fram i tiden. Då staden har rätt
stora problem att brottas med efter den
senaste tidens avtappning på arbetstillfällen,
borde staten visa större förståelse
för de framställningar som här
gjorts.

Jag har med detta velat peka på nu
rådande förhållanden, som vållar stor
oro och irritation just i den del av
Värmland där jag är bosatt.

Jag hemställer att finansministern
måtte ompröva rådande bestämmelser
så att hela länet får möjligheter att bruka
befintliga investeringsfonder. Arbetslösheten
skulle i stor utsträckning
hävas, och bygden skulle kunna se
framtiden an med större förhoppningar
om att kunna leva vidare. Om ingenting
sker, kommer en avtappning att bli
följden — något som icke behövde förekomma.

Jag har känt ett behov av att säga
dessa saker, även om jag har en stark
känsla av att detta inte nyttar mycket
till.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Det är interpellantens
något provokatoriska uttalanden som
tvingar mig att ännu en gång begära
ordet. Han sade nämligen, att han utgick
ifrån att vad finansministern anfört
i sitt svar innebar att om den och
den sökanden kom tillbaka med sin
framställning, skulle han få sin framställning
beviljad. En tystnad från min
sida skulle följaktligen kunna innebära
ett godkännande av denna provokatoriska
förutsättning, och det är med anledning
därav jag tvingas begära ordet.

Alla ärenden prövas noggrant, och så
kommer att ske även i fortsättningen.
Antalet fall, där man — bortsett från
konjunkturutvecklingen — har tillåtit
användning av investeringsfonderna, är
ytterst begränsat. Antalet kan under
alla de år som gått lätt räknas på ena
handens fingrar. Det har här varit fråga
om investeringar av ett alldeles
ovanligt slag. Jag kan nämna ett par
av dem. Det har gällt Volvos utbyggnad
— företaget sysselsätter i dag
7 000 anställda och kommer under de
närmaste åren att sysselsätta bortåt
10 000 anställda — och det har gällt

142 Nr 11

Fredagen den 13 mars 1964

Svar på interpellation ang. bestämmelserna rörande ianspråktagande av investeringsfondsmedel -

Götaverkens nya Arendalsvarv. Det
har alltså varit fråga om verkligt
tung industri med avseende på sysselsättning
och exportinkomster, och i
dessa fall har det ansetts vara rationellt
att göra dessa medgivanden, framför
allt därför att investeringarna också
till sin omfattning har svällt över
en sådan tidsrymd att de näppeligen
så här på förhand, såvitt man kunnat
bedöma, kunnat klaras av under en normal
konjunkturnedgång.

Jag gör således inga som helst utfästelser.
Jag kan säga att vi kommer
att pröva ärendena men vi skall pröva
dem i precis samma restriktiva anda
som vi gjort hitintills.

När interpellanten säger •— trots att
finansministern i ett interpellationssvar
inför riksdagen anfört att han
inte ämnar utsträcka det område, där
investeringsfonderna får användas, till
att gälla hela Värmlands län — att han
hoppas att finansministern tar sin
ståndpunkt under omprövning, är det
ett originellt sätt att dra slutsatser. Interpellanten
kom själv underfund med
att det var en originell utläggning, eftersom
han slutade med att säga att
han inte hoppades på vad han hoppades.

I en sådan situation skulle jag emellertid
endast vilja göra några kompletteringar
på en punkt. Det är ju alltid
svårt, när en gräns skall dras, och här
går denna gräns när det gäller medgivandet
att använda investeringsfonderna
i lokaliseringspolitiskt syfte tvärs
igenom Dalarna och tvärs igenom
Värmland, och den omständigheten att
gränsen skiljer ett par landskap som
Gästrikland och Hälsingland från varandra
utgör inte något uttryck för att
förhållandena är specifikt olika på båda
sidor om denna gräns — men någonstans
måste gränsen dras, och det
har blivit på det sättet.

Det är klart att därest man i detta
läge favoriserar Uddeholmsbolaget —

det är här fråga om en 30-procentig
skatteeftergift — när det gäller investeringarna
i Skoghallsverken, Hagfors,
Munkfors och Uddeholm, skulle konkurrenterna
som skall slåss på samma
marknad, både den inhemska och
den utländska, fråga: Varför skall inte
Avesta och Fagersta och andra bruk
ha samma rättigheter? Man har här
kunnat dra gränsen, eftersom västra
Värmland är ett ganska industrifattigt
område och det där inte råder dessa
konkurrensförhållanden. Många andra
bruksorter kan naturligtvis göra exakt
samma anspråk. Just i medvetandet om
att alla sådana här gränsdragningar är
svåra att tillämpa i praktiken gjorde vi
medgivandet tidsbegränsat till utgången
av år 1964. När vi nu snart bara har
litet mer än ett halvår dit och det nu
är en klart uppåtgående konjunktur, är
det ganska naturligt att man inte vill
komplicera den i och för sig inflammerade
gränsdiskussionen ytterligare.

När det sedan gäller själva sysselsättningssynpunkten
tror jag inte att
östra Värmland befinner sig i ett sådant
alldeles specifikt läge i förhållande
till en del andra orter som ligger
utanför gränsen. I det yttrande som
arbetsmarknadsstyrelsen avgav på de
framställningar interpellanten berört
säger man:

»Styrelsen anser emellertid att investeringsfonderna
i första hand bör ses
som ett konjunkturutjämnande medel.
Med anledning härav anser sig styrelsen
inte kunna tillstyrka någon utvidgning
av det geografiska område inom
vilket fonderna i rådande konjunkturläge
må användas.»

Länsarbetsnämnden har alltså inte
fått huvudorganisationen med sig i det
fallet, utan där har man bedömt frågan
från litet vidare utgångspunkter än
enbart från Värmlands län.

Slutligen tycker jag att interpellantens
sista uppgift om att AB Casco nu
har beslutat sig för att bygga ut fabri -

Fredagen den 13 mars 1964

Nr 11 143

Svar på interpellation ang. den kemiska forskningen vid skogshögskolan

ken i Kristinehamn — även om det
sker i långsammare takt — var glädjande.
När företagets representanter
uppvaktade mig och begärde tillstånd
att använda investeringsfondsmedel,
förklarade de att om man i Kristinehamn
inte fick använda sådana medel,
så skulle man flytta utomlands. Det
prutade man inte på. Det var ord och
inga visor. Därför var det glädjande att
höra att man på företaget nu har ändrat
på den morska hållning man intog
och stannat för att ändå etablera sig
i Kristinehamn. Det var en välkommen
och tacknämlig upplysning.

Herr ANDERSSON i Storfors (s):

Herr talman! När jag tog upp de i
interpellationen påtalade problemen i
östra Värmland, gjorde jag det därför
att man har stor arbetslöshet i Filipstad.
Dessutom finns det inom en mils
avstånd från staden ett stort bruk, som
genom rationaliseringar och permitteringar
kommer att avtappas på 150
å 200 man, och det området kommer
genom den nya kommunblocksbildningen
att slås samman med Filipstad.
Och just där skulle knäckebrödsfabriken
kunna suga upp en del av arbetskraften
och klara problemen.

Vad AB Casco beträffar bygger man
nu i mycket långsammare takt, och det
gör att många arbetslösa Kristinehamnsbor
måste flytta till orter utanför
länet, när de i stället borde ha
kunnat få anställning vid Casco-fabriken
och bli kvar i Kristinehamn.

Finansministern känner väl till att
man har stora problem i Kristinehamn,
bl. a. på grund av det som skett på
SJ-sidan, och det vill krafttag till för
att lösa de problemen. Jag hoppas dock
att det skall bli möjligt att klara svårigheterna.
Men jag förstår också finansministerns
resonemang och är
medveten om svårigheterna att dra riktiga
gränser. Jag kan emellertid inte

frångå min uppfattning att problemen
är mycket stora just i östra Värmland.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 6

Svar på interpellation ang. den kemiska
forskningen vid skogshögskolan

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST, som yttrade
:

Herr talman! Herr Grebäck har frågat
dels om jag vill ompröva angelägenhetsgraden
för olika åtgärder i upprustningen
på skogsforskningens område
i syfte att möjliggöra, att det kemiska
laboratoriet vid skogshögskolan
kan inrättas redan under den andra
upprustningsetappen, dels om jag kan
ange den ungefärliga tidpunkten, då ett
sådant laboratorium kan beräknas vara
färdigt.

1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommitté
föreslog att vid
skogshögskolan skulle inrättas ett gemensamt
kemiskt laboratorium. Lokaler
för laboratoriet skulle enligt kommittén
inredas i förutvarande skogsförsöksanstaltens
byggnad sedan vissa
institutioner överflyttats till andra
byggnader. Kungl. Maj:t har den 27
april 1962 uppdragit åt byggnadsstyrelsen
att uppgöra generalplan och
byggnadsprogram för högskolans lokaler.

Inrättandet av laboratoriet är sålunda
avhängigt av lösningen av skogshögskolans
lokalfrågor. Innan turordning
och tidsprogram m. m. för de erforderliga
lokalutvidgningarna vid högskolan
kan närmare överblickas, är det
inte möjligt att ta slutlig ställning till
frågan om ett kemiskt laboratorium.

Vidare anförde:

Herr GREBÄCK (ep):

Herr talman! Jag ber att få tacka

144 Nr 11

Fredagen den 13 mars 1964

Svar på interpellation ang. tillämpningsföreskrifterna för beviljande av arealbidrag

herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
för svaret på min
interpellation.

.Tåg förstår att statsrådet med hänsyn
till utbyggnadsplanerna vid skogsliögskolan
inte har kunnat lämna något
annat svar. Det är emellertid två
saker som jag i detta sammanhang har
kommit att intressera mig för. Den första
är en upptäckt som jag gjorde för
en tid sedan, när jag besökte skogshögskolan
för att diskutera vissa frågor
som sammanhänger med markläran och
markkemien. Då blev jag minst sagt
chockerad, när jag såg hur oerhört dåliga
förutsättningar rent laboratoriemässigt
man har vid högskolan att bedriva
kemisk forskning och undervisning.

Den andra saken är att jag både här
hemma och i utlandet har stött på här
berörda problem ute i det praktiska
livet. Vi har här i landet, speciellt i
Norrland, stora arealer skogsmark som
är mycket svårföryngrade och där råhumustäcket
är ett mycket besvärligt
problem vid försöken att snabbt få i
gång föryngringsåtgärder och därigenom
förkorta omloppstiden i skogen.
De som forskar och driver försök på
detta område har förklarat att det finns
teoretiska förutsättningar för att förkorta
omloppstiden i våra skogar med
upp till en fjärdedel eller kanske till
och med en tredjedel, och var och en
kan ju räkna ut vilka oerhört stora
ekonomiska verkningar det skulle få,
om vi lyckades att åstadkomma det.

När jag ute på fältet resonerat med
praktiskt skogsfolk, har det slagit mig
hur litet man vet just på markforskningens
och markkemiens område —
man står helt enkelt famlande och frågande.
Här finns ett stort forskningsfält
med kolossal ekonomisk räckvidd
för hela vårt lands ekonomi.

Av den anledningen ville jag gärna
ta upp denna fråga till debatt. Jag vädjar
till herr statsrådet att vid något tillfälle
ta sig en titt på lokaliteterna på

kemiens område vid skogshögskolan
och gärna även konferera med praktiskt
skogsfolk, inte minst i Norrland.
Då tror jag det skall framstå ganska
klart hur oändligt viktigt och brådskande
det är att vi vid skogshögskolan
får till stånd en upprustning fortast
möjligt på kemiundervisningens område.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Jag skall gärna villfara
herr Grebäck på den punkten. Man
tvingas ofta konstatera att förhållandena
inte är tillfredsställande på dylika
institutioner som håller på att byggas
ut — inte bara skogshögskolan. Eftersom
detta även gäller andra sektorer anser
jag det oriktigt att göra något uttalande
om det kemiska laboratoriet i dag. När
programmet framlagts kommer det naturligtvis
att prövas, och finns det skäl
att göra ändringar i turordningen är
ingen tid försutten, eftersom det inte
kan göras någonting förrän programmet
föreligger.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 7

Svar på interpellation ang. tillämpningsföreskrifterna
för beviljande av arealbidrag Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST, som yttrade: Herr

talman! Herr Larsson i Hedenäset
har frågat om jag är villig att
beträffande beviljandet av arealtillägg
låta utfärda sådana tillämpningsföreskrifter
att den som på föreskrivet sätt
ingivit ansökan om sådant tillägg, kan
beviljas bidrag efter förnyad ansökan,
om den första ansökningen förkommit
sedan den ingetts.

Några tillämpningsföreskrifter av den
art herr Larsson åsyftar torde inte be -

Fredagen den 13 mars 1904 Nr 11 115

Svar på interpellation ang-, tillämpningsföreskrifterna för beviljande av arealbidrag

hövas. Såsom jag redan i mars 1903 uttalade
i ett svar på en enkel fråga i
denna kammare är (let, om ansökan
om arealtillägg i vederbörlig ordning
kommit myndigheterna till handa samtidigt
med sökandens självdeklaration,
utan vidare klart att ny ansökningshandling
får inges i fall den tidigare
ingivna skulle ha råkat förkomma. Frågan
om ansökan över huvud taget inkommit
måste självfallet prövas med
hänsyn till omständigheterna i det enskilda
fallet.

Vidare anförde:

Herr LARSSON i Hedenäset (ep):

Herr talman! Jag ber att få framföra
mitt tack till jordbruksministern för
svaret på min interpellation. Svaret är
kort men samtidigt konkret och som
jag fattar det positivt.

Att jag besvärat kammaren och jordbruksdepartementet
med min interpellation
beror närmast på att det förekommit
fall då det kunnat styrkas att
ansökan om arealtillägg ingivits men
förkommit och vederbörande -— trofs
statsrådets svar för omkring ett år sedan
— förvägrats prövning av förnyad
ansökan.

Nu deklarerar statsrådet, att det utan
vidare är klart att nya ansökningshandlingar
får inges i de fall där tidigare
ansökan förkommit. Med tillfredsställelse
noterar jag detta statsrådets
uttalande och hoppas att det kommer
att spridas så att underställda instanser
får kännedom om vad statsrådet här
har sagt.

Jag drar även den slutsatsen, att under
de betingelser som här förutsetts
får sådan förnyad ansökan inges och
prövas även om den fastställda ansökningstiden
har överskridits. Vederbörande
småbrukare, som i samband med
självdeklarationen lämnat in sin ansökan
om arealtillägg, får inte reda på
om hans ansökan kommit fram till
adressaten eller förkommit förrän efter

ansökningstidens utgång. Därför är det
väsentligt att statsrådets kategoriska
svar, att ny ansökan får inges, icke är
bundet vid den formella tidsbegränsningen
för inlämnande av ansökan. Jag
utgår från att statsrådet inte lägger
några sådana formella synpunkter, ocli
i denna förvissning ber jag att få upprepa
mitt tack för interpellationssvaret.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Jag har en känsla av
att jag tidigare, möjligen i anslutning
till fjolårets debatt, varit nödsakad påpeka
att problemet i allmänhet består
i att det är svårt att på ett tillfredsställande
sätt styrka att ansökan har inkommit.
I en lång rad av överklaganden,
som vi har att ta ställning till,
anstränger sig den sökande för att bevisa
att han sänt in en ansökan. Eu
person intygar exempelvis att han postat
ett brev vid en viss tidpunkt, och
så har den sökande uppgivit att brevet
innehöll just en ansökan om arealtilllägg.
Frågan är — det är inte jag som
skall bedöma den — om det i sådant
fall kan anses vara tillfredsställande
styrkt att ansökan ingivits. Det är ett
problem som ofta återkommer. Den sökande
får nämligen inte något kvitto
på att han verkligen har lämnat in sin
ansökan, och att införa ett system med
kvitto skulle bli alldeles för tungrott.

Herr LARSSON i Hedenäset (ep):

Herr talman! Jag vill med anledning
av de synpunkter som statsrådet sist
anförde endast tillägga, att det är alldeles
riktigt att det här föreligger ett
förfarande för inlämning av ansökningar
som för vederbörande omöjliggör
att få något som helst kvitto på inlämningen
av ansökan, och då synes det
mig vara riktigt att statsmakterna i en
liberal anda tolkar och tar under omprövning
förnyade framställningar.

Härmed var överläggningen slutad.

146 Nr 11

Fredagen den 13 mars 1964

§ 8

Svar på interpellation ang. tjänsten som
fiskerikonsulent i Jämtlands län

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST, som yttrade: Herr

talman! Herr Jönsson har frågat
hur jag anser att den för närvarande
provisoriska tjänsten som fiskerikonsulent
i Jämtlands län bör tryggas för
framtiden.

I interpellationen torde åsyftas en
befattning, som avlönas med vissa vattenregleringsavgifter
som Kungl. Maj:t
ställt till förfogande för hushållningssällskapet
i Jämtlands län till åtgärder i
syfte att främja fisket på kronans vatten
inom renbetesfjällen. Såsom framgår
av årets statsverksproposition har
länsstyrelsen i Jämtlands län i sina
anslagsäskanden rörande lappväsendet
i länet hemställt att en tjänst som fiskerikonsulent
måtte inrättas för nyss
nämnda göromål. Mitt ställningstagande
till detta förslag framgår av vad
jag anfört vid anmälan i statsverkspropositionen
av dessa anslagsäskanden.

Vidare anförde:

Herr JÖNSSON i Ingemarsgården
(fp):

Herr talman! Jag skall be att få tacka
herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
för svaret på min
interpellation. Det mest positiva med
svaret är att det kom ganska snabbt.
I övrigt innehåller det ju i huvudsak
en hänvisning till vad som står i statsverkspropositionen.
På sidan 274 står
det, att statsrådet inte kan tillstyrka
det framförda förslaget, varvid statsrådet
syftar på länsstyrelsens framställning.
Jag måste faktiskt medge att jag
läst den raden, och det var denna som
föranledde mig att ställa denna fråga.
Jag hade nämligen den förhoppningen
att statsrådet, trots att framställningen

inte kunde bifallas, skulle ha några
positiva synpunkter på denna tjänst
och på de ifrågavarande problemen,
så att man kunde få ett klarläggande.
Nu vet jag av svaret att så inte är fallet,
vilket är beklagligt.

Eftersom jag anser detta vara en ytterst
viktig fråga vill jag framföra några
synpunkter utöver dem med vilka
jag motiverade min fråga.

Fritidsfisket har med all rätt blivit
en mycket omtyckt sysselsättning. Det
är närmare 1 miljon svenskar som i
dag har fiske som sin mest omhuldade
och mest omtyckta hobby, och för
många av fritidsfiskarna är ändå ett besök
i dessa fjällvatten ett av de mest
hägrande målen. Det har ju också lett
till att besöksfrekvensen vid fjällvattnen
blivit stor.

1961 riktade jag en interpellation till
dåvarande jordbruksministern och tog
upp dessa spörsmål med särskilt sikte
på förhållandena i Jämtland. Jag fick
ett vänligt och positivt svar från honom.
Han sade att han var beredd, och
gav ett halvt löfte därom, att inrätta
en tjänst, och det är just den vi nu
diskuterar. Han avsåg således att det
skulle lämnas bidrag till en provisorisk
tjänst. Nu har denna provisoriska
tjänst existerat några år, och därför
tycker jag det hade varit befogat att
bifalla länsstyrelsens framställning på
denna punkt. Nu kunde det inte ske,
men trots detta anser jag det vara väsentligt
att få problemen rörande denna
fråga klarlagda.

För det första är det väsentligt för
den som innehar denna tillfälliga tjänst,
att han får klarlagt hur man ser på saken:
om han skall få vara kvar på denna
plats och om platsen så småningom
skall anses vara permanent eller inte.
Det kan ha sin betydelse att få ett klarläggande
från arbetsgivaren.

Vidare användes för denna tillfälliga
tjänst, vilket också står i svaret, vissa
vattenregleringsavgifter som Kungl.
Maj:t ställt till förfogande för hushållningssällskapet.
Dessa avgifter användes
för att främja fisket på kronans

Fredagen (len 13 mars 1904

Nr 11

147

Svar på interpellation ang. tjänsten som fiskerikonsulent i Jämtlands län

vatten inom renbetesfjällen. Detta anser
jag är fullt riktigt om det är fråga
om ett provisorium, men om provtiden
gätt ut tycker jag det är rimligt att
använda andra statsmedel än vissa regleringsmedel
för att trygga dessa fiskevårdande
åtgärder. Det är ändå fisket
på kronans vatten det är fråga om. Det
är inte befrämjande av sådant fiske
som man i huvudsak avser med dessa
vattenregleringsavgifter, men för att
man skall kunna använda vissa regleringsavgifter
utgår bidraget till hushållningssällskapet,
men vederbörande
tjänstgör inom lappväsendet. Det är
givet att det vore riktigare, att han
vore anställd och placerad där han skall
ha sitt verksamhetsområde och också
bleve fast anställd där. Detta är en fråga
som borde klarläggas med det snaraste.

Vidare menar jag att när det gäller
dessa hundratals vatten borde staten
föregå med gott exempel och bedriva
en aktiv fiskevård inom dessa områden,
både då det gäller bevakning och
åtgärder för att trygga fisktillgången.
Det är faktiskt så, att många riktar anmärkningar
mot de enskilda för att de
hara säljer fiskekort och tar in pengar
på fiskeområdena och att de inte är
beredda att göra något mera. Staten
har här delvis tillämpat denna princip.
Visst har alla de som är sysselsatta
på detta område arbetat alldeles förträffligt,
men de har inte förmått att
vara överallt. Bevakningen har inte
kunnat upprätthållas på det sätt som
bort ske.

Om man ser på siffrorna för inkomsterna
av dessa fiskeupplåtelser, finner
man att dessa år 1954 uppgick till cirka
1G 000 kronor, år 1958 till cirka 42 000
kronor, år 19G0 till cirka 58 000 kronor
och år 1962 till cirka 84 000 kronor.
Detta visar att verksamheten vuxit oerhört.

Jag vill nöja mig med att rikta en
vädjan till statsrådet, att han när han
nästa gång behandlar denna framställ -

ning, som jag förutsätter att länssfyrelsen
kommer att förnya, vid budgetberedningen
skall försöka lämna utrymme
för denna tjänst. Ilar man inrättat
den, har man nämligen lagt grunden
till lösandet av denna fråga.

Trots att svaret var kort hoppas jag
att det finns en positiv vilja till att lösa
denna fråga. Jag tror inte heller att
det finns anledning att vänta på ytterligare
utredningar.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Denna fråga och det
svar jag lämnat kan ge anledning till
vissa funderingar beträffande arbetsordningen
i riksdagen och kanske även
till en erinran om arbetsordningen i
kanslihuset. Vi får där under höstens
lopp ta ställning till en rad framställningar
i olika frågor. Ett rätt stort antal
av personalfrågorna går ut på att man
vill omvandla sådana befattningar, som
nu avlönas genom medel anvisade till
vissa ändamål, till fasta tjänster.

Denna tjänsteman i Jämtland är såle-,
des inte unik i detta avseende, utan det
finns många andra i samma ställning.
Vi har bedömt frågorna med hänsyn
till vad som kan vara rimligt i olika avseenden
och sedan presenterat dessa
uppfattningar i statsverkspropositionen.

Vad skall man sedan göra? Jo, om
herr Jönsson hade haft några speciella,
önskemål beträffande denna tjänst, borde
den rätta ordningen ha varit att väc-,
ka eu motion och försöka övertyga utskottet
med den argumentering han
bland annat här anförde om att det skul-,
le tillmötesgå hans önskemål. På detta;
sätt hade man haft möjlighet att lösa,
frågan.

Det skulle vara orimligt att kräva ätt
jag sedan jag i januari lagt fram en
proposition, där jag tagit ställning i ett
ärende, kanske endast några veckor
efteråt här i kammaren skulle inta eu
annan ståndpunkt eller ge löften, som
jag inte givit tidigare. Det vore inte:

148 Nr 11 Fredagen den 13 mars 1964

Interpellation ang. undersökning av omständigheterna i samband med tyske medborgaren
Willi Jutzis död

riktigt vare sig mot riksdagen eller mot
andra instanser, om ärendenas gång påverkades
på detta sätt. Därför, herr
talman, hade den rätta vägen varit att
väcka en motion för att få frågan prövad
i den ordning, som brukar tillämpas
i sådana här sammanhang.

Herr JÖNSSON i Ingemarsgården
(fp):

Herr talman! Jag vill bara säga att
en riksdagsman även sedan motionstiden
gått ut kan anse ett ärende vara
angeläget att ta upp och vilja ha något
gjort. Även om man naturligtvis inte
kan förvänta, att statsrådet skall ändra
sin uppfattning eller inta en ny ståndpunkt.
Statsrådets uppfattning i frågan
står väl att finna i nästa års statsverksproposition.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Jag vill understryka att
det, om det hade varit av intresse för
herr Jönsson att få en ändring i sak i
denna fråga, hade varit riktigt att förfara
på det sätt jag rekommenderat. Det
finns nämligen inga möjligheter att ompröva
frågan om denna tjänst i dag utan
riksdagens hörande. Det borde även
herr Jönsson känna till.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 9

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts å bordet vilande
proposition nr 81, angående uppsättande
av en svensk beredskapsstyrka för
FN-tjänst m. m.

§ 10

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott den å bordet vilande
motionen nr 810.

§ 11

Interpellation ang. undersökning'' av omständigheterna
i samband med tyske
medborgaren Willi Jutzis död

Ordet lämnades på begäran till

Herr SPÅNGBERG (s), som yttrade:

Herr talman! Tyske medborgaren,
fältväbeln Willi Jutzi, flydde till Sverige
från den tyska ockupationsmakten år
1941. Efter att två gånger ha avvisats
återkom han en tredje gång och bodde
en tid på ett ödetorp, Långebäck i Skillingmarks
socken nära norska gränsen.
Han erhöll där hjälp till livsuppehälle
av både svenska och norska medborgare.

Den 14 oktober 1941 avvisades han
ånyo och fördes tillsammans med en
norsk flykting till den norska tullstationen
vid Eda av en svensk transportgrupp
bestående av en polisman och en
militär. Meningen var att föra flyktingarna
till Magnor för att överlämna dem
till den tyska gränsposteringen. Jutzi,
som förstod att han hos tyskarna skulle
komma att avlivas, lyckades under uppehållet
vid tullstationen fly över gränsen
till Sverige. Inkommen på svenska
sidan sprang han genom den glesa skogen
i riktning mot Vrångsälven. Polisen
och militären avlossade därvid flera
skott ur sina tjänstepistoler. Den medföljande
norska flyktingen trodde att
Jutzi skjutits, men kvarhölls med våld i
bilen och fördes till tyska gränsposteringen
i Magnor.

Den 6 juli 1942 anträffades Willi Jutzis
lik i Vrångsälven helt nära den plats där
beskjutningen ägde rum. Den döda
kroppen befann sig i starkt förruttnelsetillstånd.
Rättmedicinsk undersökning
företogs inte och läkaren kände inte till
något om de dramatiska händelserna
vid flykten på samma plats den 14 oktober.

Redaktör D. V. Andersson i Arvika,
som av ideella skäl lagt ner ett energiskt
arbete på att få händelseförloppet

Fredagen den 13 mars 1964

Nr 11 149

Interpellation ang. saltningen av vägbanorna

kring Jutzis avvisning och död klarlagda,
har flera gånger hos olika myndigheter
gjort framställningar i denna sak,
men ständigt rönt ett uppseendeväckande
motstånd och till sist drabbats av
åtal och dömts till dagsböter, emedan
en landsfiskal känt sig kränkt. I detta
sammanhang skall jag inte gå in på rättegången
mot Andersson. Min interpellation
avser främst att bidra till att få
till stånd en sannolikhetsberäkning för
fastställande av tiden för Willi Jutzis
död, vilket skulle ge möjlighet för Jutzis
efterlämnade maka att i Tyskland erhålla
pension.

D. V. Anderssons forskningar i detta
drama har fått publicitet även i Västtyskland,
varigenom Willi Jutzis änka,
Erna Jutzi, fått närmare kännedom om
händelserna och tidpunkten för sin makes
död. Fru Erna Jutzi, bosatt i Munclien,
tvingades av de tyska nazistmyndigheterna
i mars månad 1942 att söka
skilsmässa från sin make. Enär all sannolikhet
talar för att Willi Jutzis död inträffat
i samband med händelserna vid
flykten den 14 oktober 1941, kan Erna
Jutzi vara berättigad till änkepension
som krigsänka enär maken varit död
före skilsmässan i mars 1942.

Konstitutionsutskottet uppmärksammade
ärendet vid sitt dechargearbete
1960, vilket redovisades i dechargebetänkandet.
Frågan berördes även under dechargedebatten
i andra kammaren samma
år. Riksdagsmän från samtliga partier
i konstitutionsutskottet har i skrivelse
till riksåklagarämbetet hemställt
om en undersökning rörande omständigheterna
kring Willi Jutzis flykt. Skrivelsen
ledde emellertid inte till någon
åtgärd, emedan riksåklagaren tydligt ansåg
att ärendet skulle handläggas av annan
myndighet.

Med den befattning som myndigheterna
haft med Jutzidramat, borde det
kännas angeläget att så långt möjligt
lämna Erna Jutzi det stöd som är möjligt,
för att tidpunkten för hennes makes
död skall kunna fastställas eller i

varje fall sannolikhetsberäknas. Omständigheterna
vid flykten, skottlossningen
och platsen för fyndet av Jutzis
döda kropp jämte övriga omständigheter
samt intresset av att Erna Jutzi om
möjligt tillhandahålles sådan utredning,
att ett sannolikhetsantagande i pensionsärendet
kan göras om tidpunkten
för Willi Jutzis död, talar för att en ny
utredning måste verkställas. Även en
gravöppning — som tidigare begärts
men avslagits — torde, med hänsyn till
möjligheten av att påträffa kulor i skelettet
eller kistan, därvid böra företagas.

Med stöd av här anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande fråga:

Vill statsrådet låta verkställa en allsidig
undersökning rörande de omständigheter
som kan ha samband med
Willi Jutzis död och, för användande i
pensionsärendet, utarbeta en redogörelse
för resultatet av utredningen som
kan bli ett stöd för Erna Jutzi vid framställning
om krigsänkepension?

Denna anhållan bordlädes.

§ 12

Interpellation ang. saltningen av vägbanorna Ordet

lämnades på begäran till

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep),
som yttrade:

Herr talman! Bland de åtgärder som
vidtages för att förbättra trafiksäkerheten
förekommer olika åtgärder i syfte
att förbättra vägarna och vägbanorna ur
trafiksäkerhetssynpunkt. Härvid måste
givetvis den halka och isbildning som
förekommer vintertid uppmärksammas.
Bland de metoder som användes märks
den s. k. saltning som utföres för att
lösa upp förekommande isbildning och
för att den snö och is, vilken förekommer
på vägbanorna, skall kunna avlägsnas
så snabbt och effektivt som möjligt.

150 Nr 11

Fredagen den 13 mars 1964

Interpellation ang. saltningen av vägbanorna

Ur trafiksäkerhetssynpunkt får saltningen
bedömas vara av betydande värde,
men det måste också uppmärksammas
att den ur andra synpunkter är
mindre fördelaktig. Saltet stänker givetvis
upp på bilarna och förorsakar omfattande
rostskador på bilparken. På
sina håll har dessa skador beräknats
motsvara hundratals miljoner kronor årligen.
Någon säker beräkning kan dock
inte göras. Klart är dock att den ökade
trafiksäkerhet man vinner genom saltningsmetoden
medför högst betydande
rostskador och kostnader för bilägarna.

Trafiksäkerhetssynpunkterna får givetvis
inte eftersättas, men det synes
välbetänkt att söka motverka den berörda
isbildningen på annat sätt än genom
den nuvarande saltningsmetoden.
Härvid synes två olika tillvägagångssätt
i princip vara möjliga. Man kan endera
genom tillsats av annan kemikalie minska
saltets korrosionsverkan och man
kan genom användande av andra medel
än salt undvika saltets höga korrosionsverkan.
Någon ur olika synpunkter fullt
acceptabel metod synes dock för närvarande
inte finnas att tillgå i vårt land.
En betydande forskningsinsats — inbegripet
tillgodogörandet av erfarenheter
utomlands — måste därför anses vara
väl motiverad.

Det är möjligt att en forskning på
området kan leda fram till en metod
som ur trafiksäkerhetssynpunkt är lika
bra som saltningsmetoden och ur korrosionssynpunkt
avsevärt fördelaktigare
— men mindre fördelaktig ur kostnadssynpunkt.
Men även om en sådan
metod är dyrare kan den mycket väl
vara försvarbar och önskvärd ur samhällsekonomisk
synpunkt, emedan fördyringen
kan motsvaras av betydligt
större besparingar till följd av mindre
rostskador på bilarna.

Med hänvisning till det ovan anförda
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa
följande frågor:

Har statsrådet uppmärksammat de
problem som saltningen av vägbanorna
medför i form av rostskador på bilarna
och därav följande kostnader för bilägarna? Har

statsrådet för avsikt att ta initiativ
till en ökad forskning eller andra
åtgärder i syfte att få fram en annan
metod än saltning, som tillgodoser trafiksäkerhetskraven
utan att medföra en
så omfattande rostbildning som saltningen
gör?

Denna anhållan bordlädes.

§ 13

Till bordläggning anmäldes

statsutskottets utlåtanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1964/65 inom justitiedepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner, och

nr 9, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna å kapitalbudgeten
för budgetåret 1964/65 inom
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
jämte i ämnet väckta
motioner;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 5, i anledning av väckta motioner
angående uppsägningstiden för medel
å skogskonto,

nr 8, i anledning av väckta motioner
om rätt till avdrag för kostnader
för täckdikningsanläggningar och skogsvägar,
m. m.,

nr 13, i anledning av väckta motioner
om den allmänna varuskatten,

nr 17, i anledning av väckta motioner
om rätt till avdrag vid beskattningen
för pensionskostnader,

nr 19, i anledning av väckta motioner
angående beskattningen av fastighetsförsäljning
i vissa fall, och

nr 21, i anledning av väckta motioner
om ändrade avskrivningsregler för

Nr 11 151

Fredagen den 13 mars 1904

byggnad som ingår i rörelse eller jordbruk; första

lagutskottets utlåtanden:
nr 8, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om
ändring i sjölagen m. m.,

nr 9, i anledning av dels väckta motioner
angående statens skadeståndsansvar
i visst hänseende, dels ock väckta
motioner angående statens skadeståndsansvar
vid olyckor inom försvaret,
m. m.,

nr 10, i anledning av väckta motioner
om arvsrätt för kommun i vissa
fall, och

nr 11, i anledning av väckt motion
om åtgärder för att sprida kännedom
om riksdagens uttalanden i samband
med tillkomsten av ny lagstiftning;
andra lagutskottets utlåtanden:
nr 12, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 4 januari
1956 (nr 2) om socialhjälp, m. m., dels
ock i ämnet väckta motioner,

nr 16, i anledning av väckt motion
om fri etablering av radio- och televisionsanläggningar,

nr 17, i anledning av väckta motioner
angående återbetalningen av fastighetsägarbidrag
till skyddsrum, och

nr 19, i anledning av väckta motioner
om ersättning från den allmänna
sjukförsäkringen till alkoholmissbrukare; tredje

lagutskottets utlåtande nr 10, i
anledning av väckta motioner om ändrade
bestämmelser rörande virkesmätning;
samt

allmänna beredningsutskottets utlåtanden: nr

3, i anledning av väckta motioner
om stimulerande av gåvor till religiösa
m. fl. ändamål,

nr 4, i anledning av väckta motioner
om utredning angående arbetsvärdering
inom den statliga sektorn, och

nr 5, i anledning av väckta motioner
om en förbättrad personalvård inom arbetslivet.

§ 14

Anmäldes och godkändes följande förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från bevillningsutskottet:
nr 88, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 16 juni 1961
(nr 390) om statsmonopol på tillverkning
av tobaksvaror m. m., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet;
samt

från andra lagutskottet:
nr 89, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om
krigshjälp; och

nr 90, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om kommunal
beredskap m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

§ 15

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 71, angående omorganisation av
statens bilinspektion, m. m., och

nr 106, angående anslag till markförvärv
för övningsfält m. m. för budgetåret
1964/65 m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 16

Meddelande om enkel fråga

Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Jönsson
i Ingemarsgården till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
angående handläggningen av ärenden
rörande rennäringen.

§ 17

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 15.01.

In fidem

Sune K. Johansson