Svar på fråga av herr Carbell i anledning av pressuppgifter om att enfånge vid Långholmsfängelset avlidit efter matstrejk............ 5
ProtokollRiksdagens protokoll 1962:10
RIKSDAGENS
PROTOKOLL
Nr 10
ANDRA KAMMAREN
1962
2—7 mars
Debatter m. m.
Fredagen den 2 mars
Sid.
Svar på fråga av herr Carbell i anledning av pressuppgifter om att en
fånge vid Långholmsfängelset avlidit efter matstrejk............ 5
Tisdagen den 6 mars
Svar på interpellationer av:
herr Heckscher ang. utredning om de tekniska och ekonomiska problem
som sammanhänger med svensk produktion av kärnladd
-
ningar ................................................ 9
herr Börjesson i Falköping ang. förbättring av möjligheterna att i
Finland avlyssna Sveriges Radios sändningar................ 25
Interpellationer av:
herr Larsson i Norderön ang. förstärkning av personalen vid domsagornas
inskrivningsavdelningar.............. 27
herr Andersson i Storfors ang. undersökning av vissa karameller innehållande
alkohol...................................... 28
herr Gustavsson i Alvesta ang. räntan vid återlån av medel ur allmänna
pensionsfonden .................................. 30
herr Eriksson i Bäckmora ang. eltaxorna...................... 31
herr Nilsson i Östersund ang. befolkning smin skningen inom Jämtlands
län.............................................. 33
Onsdagen den 7 mars
Ändring av direktiven för 1958 års utredning kyrka—stat ........ 36
Sänkning av rösträttsåldern .................................. 45
Utgifter inom justitiedepartementets verksamhetsområde:
Fläradsrätterna: Avlöningar ................................ 47
1—Andra kammarens protokoll 1962. Nr 10
2
Nr 10
Innehåll
Sid.
Häradsrätterna: Ersättningar till nämndemän.................. 49
Vattendomstolarna: Avlöningar.............................. 51
Efterutbildning inom rättegångsväsendet...................... 54
Försäljning av statens aktier i LKAB, m. m..................... 56
Höjning av det skattefria bottenbeloppet vid den statliga förmögenhetsbeskattningen
...................................... 76
Ändringar i förordningen om taxering för inkomst av medel som insatts
å skogskonto........................................ 84
Ändringar i förordningen om allmän energiskatt.................. 91
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. m....... 98
Översyn av reglerna för samhällets stöd åt ensamstående barnför
sörjare.
....................... 119
Utredning för genomförande av fyrtio timmars arbetsvecka senast år
1967 .................................................... 120
Rabatter för folkpensionärer m. fl. vid resor på statens järnvägars
och postverkets busslinjer.................................. 123
Stimulerande av gåvor till religiösa m. fl. ändamål, m. m.......... 127
Interpellationer av:
herr Mattsson ang. markbyten mellan domänverket och lantbruksnämnderna
............................................ 142
herr Andersson i Storfors ang. sommarstugeägares rättsställning .. 143
Samtliga avgjorda ärenden
Onsdagen den 7 mars
Val av ombud och suppleanter i Europarådets rådgivande församling 35
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3, om viss ändring av direktiven 36
för 1958 års utredning kyrka—stat..........................
— nr 4, om sänkning av rösträttsåldern........................ 45
Statsutskottets utlåtande nr 2, ang. utgifter inom justitiedepartementets
verksamhetsområde...................................... 47
— nr 12, ang. utgifter under tolfte huvudtiteln (civildepartementet) 56
— nr 32, om nedsättning av allmän kommunalskatt i anledning av
övergångsbidrag vid vissa ändringar i den kommunala indelningen,
m. m............................................... 56
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2, ang. nedsättning av allmän kommunalskatt
i anledning av övergångsbidrag vid vissa ändringar i
den kommunala indelningen, m. m........................... 56
Statsutskottets utlåtande nr 33, ang. anslag för militärhistorisk verksamhet
m. m............................................ 56
— nr 34, ang. utgifter å kapitalbudgeten (ecklesiastikdepartementet) 56
—- nr 35, om ändrad ordning för uppförande i statsbudgeten av anslag
till avlöningar ...................................... 56
— nr 36, om försäljning av statens aktier i LKAB, m. m ........ 56
Innehåll
Nr 10
3
Sid.
Bevillningsutskottets betänkande nr 13, om ändrade bestämmelser rörande
uppbörd av automobilskatt.......................... 76
— nr 14, om viss höjning av det skattefria bottenbeloppet vid den
statliga förmögenhetsbeskattningen ........................ 76
— nr 15, ang. vissa ändringar av förordningen om taxering för inkomst
av medel som insatts å skogskonto ........................ 84
— nr 19, ang. vissa ändringar i förordningen om allmän energiskatt 91
— nr 20, ang. åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet
m. m ............................................... 98
— nr 21, om undantagande av alkoholhaltiga drycker från rätten till
avdrag vid beskattningen för representationskostnader ........ 119
Andra lagutskottets utlåtande nr 7, om översyn av reglerna för samhällets
stöd åt ensamstående barnförsörjare.................. 119
— nr 8, om utredning för genomförande av fyrtio timmars arbetsvecka
senast år 1967 120
— nr 9, om ersättning från den allmänna sjukförsäkringen för kostnad
för sjukgymnastik eller därmed jämförlig behandling ...... 123
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10, om ändrad lydelse av 4 kap. 1 och
4 §§ vattenlagen ........................................ 123
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 1, ang. rabatter för folkpensionärer
m. fl. vid resor på statens järnvägars och postverkets
busslinjer, om utvidgning av statens järnvägars rabatter för folkpensionärer
och om rabatterade järnvägsresor för invalidpensionärer
m. fl............................................... 123
— nr 2, om stimulerande av gåvor till religiösa m. fl. ändamål och om
åtgärder till främjande av humanitär verksamhet m. m......... 127
. ; f ■ i ; . '' r : '' r '' '' i .1 ;
..... 1 ;«.!>’i''rtO!/iOjiJt; >''•: ''V.HliS!.»!; ..äf.jf•• rS j
’>;>/.■ i .• ■ : ,v ■''■■..) .i-ruv^nriiMVF
0 ....... ..... å! iS ! liv ? >; 5 -
rt- ■ ■ i’( ni) , ii'' n: i!,: ,''.
....... i-; rsi■ i«: Bima) va
ti irf F‘K1> > •) il’!.4ri iill i i il
■
i ti i
tifl i; rr ■ •? vs; :[,yi:jvo i-h'' ,V "i- imiclRi)«''
*!! 1 . . . . ....... •njijvDO.n-HfHvn ? i; ■ j i v ti j rf j f i;: v *»in iviiv slott»; i!
■ ■ . • %
..... i :l! 1.1 ''iå ’ it i S ..''. t; ti ‘i
-»•l "iini-j iisi Siiiiiiiiii pvfi n j‘!T iii,sv nio J! ''it: -
1■ i it V,-; iii v'' v!v. . • .
.
t.''!i.......................... u‘!5«U;.ij*m/ Sjj i
■
;• ''.■■■• . ''•■■■ ■ i.
-Y • • ; •• ; i/ fi .;f '' T: ■
"ii.;. ;;i" sirfi v
liv t ........... . . ........ . ................... .ii .fri •sviijtf ■
- i-v, ~ . v;. v, • ■
. i'' . . f ■«'': -ii
Fredagen den 2 mars 1962
Nr 10
5
Fredagen den 2 mars
Kl. 14.00
§ 1
Justerades protokollet för den 23 nästlidne
februari.
§ 2
Svar på fråga i anledning av pressuppgifter
om att en fånge vid Långholmsfängelset
avlidit efter matstrejk
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING, som yttrade:
Herr talman! Herr Carbell har frågat
mig, om jag avser att vidta särskilda åtgärder
med anledning av de alarmerande
pressuppgifterna om att en fånge
vid Långholmsfängelset har avlidit efter
matstrejk.
Till svar härpå får jag anföra följande.
Jag vill, herr talman, till en början
understryka angelägenheten av att omständigheterna
kring den åsyftade händelsen
blir skyndsamt och noggrant utredda.
Enligt vad jag inhämtat har polisutredning
omgående inletts, och även
inom fångvårdsstyrelsen pågår utredning.
Jag har vidtagit åtgärder för att
kunna fortlöpande följa dessa utredningar.
Det må också nämnas, att justitiekanslern
har anmodat fångvårdsstyrelsen
att inkomma med redogörelse för
de närmare omständigheterna i saken
och att även en anmälan har inkommit
till medicinalstyrelsens disciplinnämnd.
Det är givetvis i nuvarande läge inte
möjligt för mig att göra något uttalande
om orsakerna till denna beklagliga
händelse. Innan de pågående utredningarna
har slutförts är det inte heller
möjligt för mig att ange, om det inträffade
bör föranleda en omprövning
av gällande föreskrifter eller andra särskilda
åtgärder.
Vidare anförde
Herr CARBELL (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka
justitieministern för det snabba svaret
på min fråga.
Även jag vill understryka angelägenheten
av att de åsyftade händelserna
blir »skyndsamt och noggrant utredda».
Med tillfredsställelse konstaterar jag att
justitieministern fortlöpande kommer
att följa utredningarna.
Herr talman! Jag tar tillfället i akt
att ge uttryck åt några förhoppningar,
som jag knyter till de utredningar som
skall vidtagas. Det blir därvid nödvändigt
för mig att som exemplifiering i
viss mån uppehålla mig vid det konkreta
fallet.
Det har hävdats i pressdebatten, att
det finns vissa regler om att varje intagning
på fast paviljong vid fängelse
måste godkännas av läkare. En fråga
som man då kan ställa sig är, om detta
även innebär att vederbörande skall läkarundersökas
före intagningen och hur
reglerna tillämpas i praktiken. I det
konkreta fallet ■— vilket jag alltså använder
endast som exempel — har upplysts
att kroppsläkaren var i kontakt
med den nu avlidne senast under 1961;
därefter har han inte sett honom. Psykiatern
har sett honom i mitten av
februari.
Hur går man till väga i ett sådant
här fall? En fånge matstrejkar sommaren
1961 så länge att han till slut måste
överföras till fängelsets kroppssjukhus.
Han lär ha vistats där över nyår, mesta
tiden sängliggande. På grund av
Nr 10
6
Fredagen den 2 mars 1962
Svar på fråga i anledning av pressuppgifter om att en fånge vid Långholmsfängelset
avlidit efter matstrejk
matstrejken hade han, när han åter började
äta, svåra besvär med matsmältningen
— ändtarmen sprack på honom,
då matsmältningen kom i gång. Vidtages
i ett sådant fall någon särskild
åtgärd för att förhindra att fången ånyo
skadar sig genom matstrejk? Att en ny
matstrejk skulle bli livshotande för honom
förefaller en lekman helt naturligt.
Anses det i ett sådant fall nödvändigt
med särskild uppsikt över fången?
Av redogörelsen i det konkreta fallet
synes man kunna dra den slutsatsen, att
fången var psykiskt sjuk. Hur länge
får en människa som anses vara psykiskt
sjuk hållas inlåst på en fast paviljong?
Vilka åtgärder — förutom eventuell
tvångsmatning med slang — företas
för att få vederbörande frisk? Försöker
man komma till rätta med de
bakomliggande orsakerna, och vilka är
möjligheterna att få rättelse i liknande
fall?
I tidningarna liksom i radioekot nyligen
har man berört en skrivelse till
fångvårdsstyrelsen. Det meddelades därvid,
att en sådan hade lämnats på remiss
till anstalten och att svar ej inkommit
före dödsfallet. Det sades i radioekot,
att det icke av skrivelsen framgick
att ärendet var brådskande. Jag
tar mig, herr talman, friheten att citera
ur skrivelsen i fråga: »(Namn) var
vid besök som beviljats mig» — den
sedan avlidnes syster — »den 12 dennes
i ett både psykiskt och fysiskt mycket
dåligt tillstånd. Förfrågningar och
påpekanden härom samt framställan om
förflyttning till sjukhus ha vid upprepade
tillfällen gjorts till ansvariga
tjänstemän inom anstalten, biträdande
fångvårdsdirektör G. Ringius samt anstaltens
läkare.
Någon åtgärd har dock inte hittills
vidtagits, och jag hyser nu verkliga farhågor
för (namn) :s hälsotillstånd och
att han på grund av denna behandling
eller rättare brist på behandling kom
-
mer att få men för hela sitt återstående
liv.
Med stöd av ovannämnda redogörelse
anhåller jag härmed att lämpliga
åtgärder snarast vidtagas i detta brådskande
ärende.»
Jag finner, herr talman, att det på
denna punkt i alldeles särskilt hög grad
föreligger anledning till en ordentlig
undersökning för att få klarhet i hur det
förhåller sig med dessa motstridande
uppgifter.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 3
Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid
till jordbruksutskottet propositionen
nr 48, angående omorganisation av de
fiskesakkunniga organen i vattenmål,
m. m.;
till bevillningsutskottet propositionen
nr 56, med förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370); och
till bankoutskottet propositionen nr
65, med förslag till lag med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning,
m. m.
§ 4
Föredrogs den av herr Wahrendorff
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående yrkesfiskets behov
av fiskevatten.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 5
Föredrogs den av herr Hedin vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till hans
Fredagen den 2 mars 1962
Nr 10
7
excellens herr ministern för utrikes
ärendena angående åstadkommande av
en konvention rörande laxfisket i Östersjön.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 6
Föredrogs den av fru Gunne vid kammarens
nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att
få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående utvidgning av möjligheterna
att utbetala sjukpenning till annan
än den försäkrade.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 7
Föredrogs den av herr Staxäng vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående hjälpsändningar
av överskottsfångster av fisk till utvecklingsländer.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 8
Till bordläggning anmäldes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
nedsättning av allmän kommunalskatt
i anledning av övergångsbidrag vid vissa
ändringar i den kommunala indelningen,
m. m.,
nr 3, i anledning av motion om viss
ändring av direktiven för 1958 års utredning
kyrka—stat, och
nr 4, i anledning av väckt motion om
sänkning av rösträttsåldern;
statsutskottets utlåtanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1962/63 inom justitiedepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner,
nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1962/63 inom civildepartementets
verksamhetsområde,
nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om
nedsättning av allmän kommunalskatt i
anledning av övergångsbidrag vid vissa
ändringar i den kommunala indelningen,
m. m., såvitt propositionen icke angår
lagförslaget,
nr 33, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för militärhistorisk
verksamhet under budgetåret
1962/63 m. m.,
nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna å kapitalbudgeten
för budgetåret 1962/63 inom
ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde,
nr 35, i anledning av väckta motioner
om ändrad ordning för uppförande i
statsbudgeten av anslag till avlöningar,
och
nr 36, i anledning av väckta motioner
om försäljning av statens aktier i LKAB,
m. m.;
bevillningsutskottets betänkanden:
nr 13, i anledning av väckt motion
om ändrade bestämmelser rörande uppbörd
av automobilskatt,
nr 14, i anledning av väckta motioner
om viss höjning av det skattefria bottenbeloppet
vid den statliga förmögenhetsbeskattningen,
nr 15, i anledning av väckta motioner
angående vissa ändringar av förordningen
om taxering för inkomst av
medel som insatts å skogskonto,
nr 19, i anledning av väckta motioner
angående vissa ändringar i förordningen
om allmän energiskatt,
nr 20, i anledning av väckta motioner
angående åtgärder vid beskattningen i
syfte att främja sparandet m. m., och
nr 21, i anledning av väckt motion
om undantagande av alkoholhaltiga
drycker från rätten till avdrag vid beskattningen
för representationskostnader;
-
8
Nr 10
Fredagen den 2 mars 1962
andra lagutskottets utlåtanden:
nr 7, i anledning av väckt motion om
översyn av reglerna för samhällets stöd
åt ensamstående barnförsörjare,
nr 8, i anledning av väckta motioner
om utredning för genomförande av fyrtio
timmars arbetsvecka senast år 1967,
och
nr 9, i anledning av väckta motioner
om ersättning från den allmänna sjukförsäkringen
för kostnad för sjukgymnastik
eller därmed jämförlig behandling;
tredje
lagutskottets utlåtande nr 10, i
anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om ändrad lydelse
av 4 kap. 1 och 4 §§ vattenlagen,
dels ock i ämnet väckta motioner; samt
allmänna beredningsutskottets utlåtanden:
nr
1, i anledning av väckta motioner
angående rabatter för folkpensionärer
m. fl. vid resor på statens järnvägars
och postverkets busslinjer, om utvidgning
av statens järnvägars rabatter för
folkpensionärer och om rabatterade
järnvägsresor för invalidpensionärer
m. fl., och
nr 2, i anledning av väckta motioner
om stimulerande av gåvor till religiösa
m. fl. ändamål och om åtgärder till
främjande av humanitär verksamhet
m. in.
§ 9
Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen
från statsutskottet:
nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret
1962/63 till oförutsedda utgifter;
nr 85, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret
1962/63 till avskrivning av oreglerade
kapitalmedelsförluster;
nr 86, i anledning av Kungl. Maj :ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående stat för statens all
-
männa fastighetsfond för budgetåret
1962/63;
nr 87, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;
och
nr 88, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
vissa avtal om överlåtelse av fastigheter
inom kommunikationsdepartementets
ämbetsområde;
från första lagutskottet: nr 83, i anledning
av väckt motion angående kravet
på egenhändigt undertecknande av
aktiebrev;
från andra lagutskottet: nr 89, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition
angående förslag till förordning med
provisoriska bestämmelser rörande utbildningstiden
för vissa värnpliktiga;
samt
från tredje lagutskottet: nr 84, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till viss ändring av lagen
om rätt till fiske.
§ 10
Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:
nr 60, angående anslag till nybyggnad
för statens polisskolas huvudskola i
Stockholm,
nr 67, angående anslag till skogshögskolan
för budgetåret 1962/63,
nr 69, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den
16 maj 1957 (nr 202) med särskilda bestämmelser
om kommuns, landstingskommuns
och annan samfällighets utdebitering
av skatt för åren 1958—1965,
m. m.,
nr 71, med förslag till lag om ändring
i kommunallagen den 18 december 1953
(nr 753), m. m., och
nr 72, angående anslag till teckning
av aktier i Aktiebolaget Ceaverken,
m. m.
Dessa propositioner bordlädes.
Tisdagen den C mars 1962
Nr 10
9
§ 11
Till bordläggning anmäldes bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet från fullmäktige
i riksbanken inkommit framställning
angående dispositionen av överskotten
från riksbankens rörelse.
§ 12
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.11.
In fidem
Sune K. Johansson
Tisdagen den 6 mars
Kl. 16.00
Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr andre vice talmannen.
§ 1
Justerades protokollen för den 27 och
den 28 nästlidne februari.
§ 2
Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:
Riksdagsman Thorvald Källstad, Göteborg,
är på grund av sjukdom förhindrad
deltaga i riksdagens arbete under
tiden 5/3—12/3 1962, intygas härmed.
Göteborg den 4/3 1962
Arne Wahlström
leg. läk.
Herr Källstad beviljades ledighet från
riksdagsgöromålen under angivna tid.
§ 3
Svar på interpellation ang. utredning om
de tekniska och ekonomiska problem
som sammanhänger med svensk produktion
av kärnladdningar
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON, som yttrade:
Herr
talman! Herr Heckscher har frå1*
— Andra kammarens
gat mig om jag snarast ämnar bemyndiga
överbefälhavaren att företa den av
honom begärda särskilda utredningen
om de tekniska och ekonomiska problem
som sammanhänger med svensk
produktion av kärnladdningar.
Inledningsvis vill jag erinra om vad
jag anförde i 1960 års statsverksproposition
i anledning av forskningsanstaltens,
på överbefälhavarens anmodan,
gjorda framställning om påbörjande av
forskning i syfte att framtaga tekniskt
och ekonomiskt underlag för ett framtida
ställningstagande till frågan om
konstruktion av atomvapen. Jag framhöll
då att forskningsverksamheten
ökats till följd av försvarsbeslutet vid
1958 års riksdag, men att forskningsanstalten
genom en snäv tolkning av
1958 års beslut ansett sig förhindrad att
utföra en fullständig skyddsforskning.
Jag anmälde att närmare direktiv skulle
meddelas anstalten för dess arbete i
detta hänseende. Statsutskottet (utlåtande
4/1960) noterade detta och framhöll,
»att, enligt vad utskottet inhämtat, med
ställningstagande till frågan om konstruktion
av atomvapen kan, med hänsyn
till att erforderliga förarbeten på
forskningsområdet och därmed sammanhängande
områden först måste slutföras,
anstå ytterligare några år utan
att därför tidpunkten för eventuell
framställning av ett svenskt atomva
-
protokoll 1962. Nr 10
10
Nr 10
Tisdagen den 6 mars 1962
Svar på interpellation ang. utredning om de tekniska och ekonomiska problem
som sammanhänger med svensk produktion av kärnladdningar
pen torde påverkas». Visserligen reserverade
sig högerpartiets representanter
i utskottet för bifall till forskningsanstaltens
äskande, men utskottets skrivning
ger ändock uttryck för den handlingsfrihetslinje
som från olika håll i
sina huvuddrag accepterats. Denna berör
forskningen samt det civila atomenergiprogrammets
utveckling.
Ur teknisk och vetenskaplig synpunkt
får frågan om eventuell produktion
av svenska kärnvapen sin prägel
av att vi uteslutande måste lita till egen
kapacitet. Forskning och produktion
måste baseras på vad vi själva kan
prestera av vetande och materiella resurser.
I praktiken sammanhänger möjligheterna
för oss att framställa kärnvapen i
väsentliga delar med utvecklingen av
det civila atomenergiprogrammet. Härvid
är det fråga om ett flertal olika
komponenter, som måste löpa samman
tekniskt och tidsmässigt. Av skilda orsaker
kan från tid till annan ske förskjutningar
i dessa faktorers inbördes
relationer, vilket kan skapa nya situationer
som komplicerar eller underlättar
framtagning av klyvbart material.
Likaså kan möjligheter uppstå för alternativa
tekniska lösningar av konstruktioner
och tillvägagångssätt, som kan
vara av väsentligt olika vikt för det civila
atomenergiprogrammet respektive
ett eventuellt vapenprogram. Vidare kan
den numera utvidgade skyddsforskningen
ge resultat som belyser den teknisk-vetenskapliga
problematiken.
Jag har funnit det naturligt och i enlighet
med ansvaret för att handlingsfrihetslinjen
hålles praktiskt möjlig, att
personligen hålla mig noga underrättad
om utvecklingen av de från tid till annan
tänkta och gjorda dispositionerna
på de områden jag nu berört. Detta anser
jag även i fortsättningen främst
böra vara en uppgift för regeringen och
i första hand försvarsministern. På
grund av trågornas komplicerade tek
-
niska karaktär, men också med tanke
på huvudfrågans stora allmänna betydelse
för svensk säkerhetspolitik, har
jag under senare år i erforderlig omfattning
anlitat specialister på skilda
områden, civila och militära, för att
hålla mig informerad om det aktuella
läget i dessa frågor. Då det är min avsikt
att även i fortsättningen anlita experter
för att göra de undersökningar
som kan krävas för att belysa handlingsfrihetslinjens
möjlighet, anser jag
det inte erforderligt att ge överbefälhavaren
det av honom begärda uppdraget.
Härmed, herr talman, anser jag mig
ha besvarat herr Heckschers interpellation.
Vidare anförde:
Herr HECKSCHER (h):
Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
för att han haft vänligheten
att besvara denna interpellation.
Vad svaret skulle innehålla fick man
ju läsa i tre morgontidningar dagen efter
det interpellationen hade väckts.
Det måste därför ha kostat statsrådet en
betydande sj älvövervinn else att visa
riksdagen den artigheten att besvara
interpellationen även här i kammaren,
och min tacksamhet står i proportion
till denna självövervinnelse.
Däremot har jag uppriktigt sagt betydligt
svårare att pressa fram någon
tacksamhet över svarets innehåll. Emellertid
har jag gjort mitt bästa också i
det hänseendet. Den inledande redogörelsen
för vad som förekommit är såvitt
jag förstår riktig, och citatet från statsutskottets
utlåtande år 1960 är felfritt.
Riktigt är också att Sverige till följd
av den alliansfria politiken uteslutande
måste lita till sin egen kapacitet på
kärnvapenområdet.
Statsrådet talar vidare i sitt svar om
frågans »stora allmänna betydelse för
Tisdagen den 6 mars 1962
Nr 10
11
Svar på interpellation ang. utredning om de tekniska och ekonomiska problem
som sammanhänger med svensk produktion av kärnladdningar
svensk säkerhetspolitik». Ja, det är sannerligen
inte någon överdrift. Den helt
avgörande faktorn för Sveriges möjligheter
att bedriva alliansfri politik och
att i händelse av krig fullfölja den till
neutralitet är självfallet det svenska
försvarets styrka. Är den otillräcklig,
blir allt tal om alliansfrihet och neutralitet
ingenting annat än löst prat. Det
finns många moderna erfarenheter av
hur det kan gå med ädla och välsinnade
småstater, som inte är i stånd att försvara
sig. Belgien 1914 och 1940, de
baltiska staterna 1940, Danmark, Norge
och Nederländerna 1940, Tjeckoslovakien
1938 och 1948 -—- alla hade de
bästa avsikter att leva i fred med sina
grannar och sköta sina egna angelägenheter.
Den s. k. neutralitetspolitiken var
där knappast på något sätt mindre uppriktig
än vad den är hos oss. Men de
var inte i stånd att försvara sin position.
Att vi själva lämnades i fred under
andra världskriget berodde av allt att
döma på att stormakterna trodde att
vårt försvar var starkare än det verkligen
var. Vi kan inte räkna med att den
sortens misstag upprepas.
Den alliansfria politiken innebär ju
att vi måste sköta vårt försvar oberoende
av hjälp utifrån. I dagens läge kan
ingen försvarsplanläggning byggas upp
utan att man tar hänsyn till risken att
det blir angrepp med kärnvapen. För
varje år som går blir dessa vapen en
»normal» beståndsdel av militärmakternas
arsenal. Utvecklingen av mycket
små kärnladdningar och av s. k. rena
kärnladdningar syftar också till att
dessa skall kunna begagnas utan biverkningar,
som kan vara farliga med
hänsyn till både allmänna opinionen i
världen och angriparens egna intressen.
Om vi i Sverige i det längsta har avstått
från att fatta beslut om att skaffa
kärnladdningar, är det därför att vi
ännu inte har uppgivit hoppet om att
kärnvapen kan komma att bli förbjud
-
na. Endast om så sker kan ett svenskt
försvar med tillräckligt fredsbevarande
effekt byggas upp utan kärnvapen. Hur
stora förhoppningar man har rätt att
hysa i den vägen är en annan fråga.
Det sägs ibland att Sverige inte skall
gå in på konstruktion av kärnvapen för
att »inte gå i spetsen», när det gäller
förut kärnvapenfria stater som ändrar
sin politik. När resonemanget började
föras, fanns det bara tre kärnvapenmakter:
Förenta staterna, Sovjetunionen
och Storbritannien. Frankrike har
redan kommit till som fjärde atommakt.
Det är en offentlig hemlighet att förberedelsearbetet
i Kommunistkina har
avancerat tämligen långt, och de flesta
menar att det inte dröjer mer än högst
två eller tre år innan de första kinesiska
kärnvapenproven äger rum. Också
andra utomeuropeiska länder har de
nödvändiga resurserna. Så är t. ex. fallet
med Indien. Kanske har fredsängeln
Nehru hunnit längre än vi på kärnvapenförberedelsernas
väg. Det kan infe
längre vara tal om att Sverige skulle
kunna »riskera att gå i spetsen» — annat
än möjligen när det gäller att öppet
tala om vad vi gör och inte gör.
Statsmakternas ståndpunkt har varit,
att handlingsfriheten skall bevaras. Det
uttalades i 1958 års försvarsproposition
samt bekräftades av chefen för försvarsdepartementet,
då propositionen
behandlades i juni samma år; det framhölls
i statsverkspropositionen 1959
och av både statsrådet Andersson och
statsministern i andra kammaren den
15 maj samma år. Även den socialdemokratiska
»atomvapenkommittén» har
intagit samma ståndpunkt, och den återkommer
också i statsrådet Anderssons
interpellationssvar i dag.
Men om man skall hålla fast vid
handlingsfrihetslinjen, måste detta rimligtvis
innebära, att man inte bara har
frihet att låta bli utan också frihet att
tillverka kärnvapen, om det blir skäl
därtill. Det är ingen verklig handlings
-
12
Nr 10
Tisdagen den 6 mars 1962
Svar på interpellation ang. utredning om de tekniska och ekonomiska problem
som sammanhänger med svensk produktion av kärnladdningar
frihet, om man genom overksamhet steg
för steg binder sig att inte skaffa kärnvapen.
Vi vet nu, att det redan bär inträtt en
försening på ungefär två år. Om de
skäl, som berördes exempelvis av regeringens
företrädare i denna kammare i
maj 1959, skulle ge oss anledning att
skaffa kärnvapen, kan vi nu inte få
några sådana förrän om åtta år. Det
beror väl bl. a. på att man inte ordentligt
samordnat den civila produktionen
med de militära bedömningarna. Man
har, för att citera statsrådet, inte tagit
hänsyn till de »alternativa tekniska lösningar
av konstruktioner och tillvägagångssätt,
som kan vara av väsentligt
olika vikt för det civila atomenergiprogrammet
respektive ett eventuellt vapenprogram».
Utvecklingsarbete och andra förberedelser
kan när som helst avbrytas,
om vi skulle få anledning att icke skaffa
oss kärnvapen. Men handlingsfriheten
bevaras endast, om vi hela tiden arbetar
som om vi skulle konstruera dem;
förlorad tid kan inte tas igen. Inom de
åtta år, som krävs innan svensk kärnvapenproduktion
skulle kunna vara i
gång, bör vi i alla fall veta hur stora
chanserna är att kärnvapnen blir avlysta
och om vi således kan vara utan
dem.
Om man mot den här bakgrunden
granskar svaret, blir man onekligen
ganska förbryllad. Statsrådet erkänner
frågans betydelse, han konstaterar att
alliansfriheten hindrar import av kärnvapen
och att handlingsfriheten skall
bevaras. Man kanske i det sammanhanget
också får erinra om statsministerns
uttalande i maj 1959, att »fakta i målet
måste vara väl genomlysta» när man
bestämmer sig.
Slutsatsen borde väl då vara, att
överbefälhavaren får sätta i gång med
sin utredning så snart som möjligt?
Nej, inte alls. Statsrådet finner detta
vara »inte erforderligt». Varför? »Jo»,
säger han, »då det är min avsikt att
även i fortsättningen anlita experter
för att göra de undersökningar som
kräves för att belysa handlingsfrihetslinjens
möjlighet.» Det är onekligen ett
mönster av oklarhet. Jag ber att statsrådet
i tre avseenden förklarar vad han
menar. För det första: hyser regeringen
någon annan mening än överbefälhavaren
i fråga om vilka utredningar
som behövs, och i så fall på vilken
grund? För det andra: har regeringen
tillgång till någon högre expertis, som
inte står till överbefälhavarens förfogande
eller kan ställas till hans förfogande?
Och för det tredje: litar inte regeringen
på överbefälhavaren — den
överbefälhavare som regeringen själv
utnämnde för bara några månader sedan?
Av
olika skäl har överbefälhavaren i
sin framställning inte närmare preciserat
vilka frågor hans utredning skulle
avse. Jag förmodar emellertid att det är
fråga om en hel del olika ting. Huvudfrågan
måste väl vara, vilka resurser
som finns och skulle behöva tas i anspråk.
Finns det några anläggningar i
Sverige som skulle kunna användas för
tillverkning av kärnladdningar, och vilka
förändringar skulle i så fall behöva
vidtagas med dem? Eller vilket projekteringsarbete
skulle behövas, om nya
anläggningar måste göras? Finns det
tekniker med lämplig kompetens, och
kan de friställas för uppgiften? Och
slutligen: om vi skulle producera kärnladdningar,
räcker det då med laboratorieprov,
eller måste vi företa även
andra prov? I det senare fallet: kan de
ske under jord, och i så fall var?
Utredningar av detta slag är vad som
behövs för att göra det möjligt att bevara
den handlingsfrihet som regeringen
själv talar om. Genom att öppet
begära regeringens bemyndigande i
stället för att smussla — som militärerna
kanske skulle göra i andra länder —•
har överbefälhavaren visat sin obrotts
-
Tisdagen den 6 mars 1962
Nr 10
13
Svar på interpellation ang. utredning om de tekniska och ekonomiska problem
som sammanhänger med svensk produktion av kärnladdningar
liga lojalitet mot statsmakterna och
svenska folket. Det är obegripligt att
han då inte också får bemyndigande att
göra det som han på tjänsteansvar förklarat
vara erforderligt för att fullfölja
den av statsmakterna fastställda
politiken: handlingsfrihet.
I själva verket undrar jag om statsrådets
svar verkligen avser de frågor,
som i sista hand bestämt regeringens
ståndpunktstagande. Ligger de inte på
ett helt annat plan?
Jag vet att statsrådet Andersson är
försvarsvän, och jag är övertygad om
att regeringen mycket väl har klart för
sig, att det svenska försvaret blir svagare
och ger oss mindre chanser att
undgå angrepp, om vi försummar att
producera egna kärnladdningar. Men
regeringen tycker kanske att det är ett
avlägset problem. Den hoppas att Sverige
skall ha tur nu som så många
gånger förut och att det aldrig blir aktualiserat.
Däremot har regeringsmedlemmarna
omsorgsfullt studerat danska
och norska valresultat. De vet, att de
svenska kärnvapenmotståndarna är fanatiker
—- ärliga fanatiker, de farligaste
av alla —- som inte drar sig för någonting.
Regeringen vet, att om dessa fanatiker
inte får sin vilja fram är de beredda
att splittra det socialdemokratiska
partiet och att de kanske skulle lyckas
med den saken. Men våra socialdemokratiska
statsråd är inga fanatiker.
De kan ha åsikter i sakfrågor, men de
är beredda att underordna dessa åsikter
under partiets gemensamma intressen.
Det kan nog vara viktigt med ett
starkt försvar, men allra viktigast är
för dem en stark socialdemokrati i Sverige.
Därför skjuter de frågan ifrån sig
och hoppas att det aldrig skall bli något
krigshot.
Är det inte i verkligheten så regeringen
resonerar? Men det är ett ganska
farligt resonemang. Vi har i Sverige
sedan lång tid tillbaka lyckats uppehålla
enighet om att vårt land skall föra
en alliansfri politik. Den enigheten består,
och exempelvis inom högerpartiet
är vi beredda att arbeta för alliansfriheten,
trots att det finns oss närstående
som hyser motsatt uppfattning. Men en
förutsättning måste dock vara att inte
regeringen genom sin overksamhet rycker
undan förutsättningarna. Utan tillräckligt
starkt försvar blir den alliansfria
politiken omöjlig. Utan kärnvapen
kan det i längden bli omöjligt att få ett
tillräckligt starkt försvar. Förbereder vi
oss inte i tid, kan vi bli tvungna att dra
obehagliga slutsatser av sådana fakta.
Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON:
Herr talman! Jag skall inte nu gå in
på behovet av kärnvapen i det svenska
försvaret utan hålla mig till den fråga
som är herr Heckschers huvudfråga,
nämligen om ÖB skall få bemyndigande
att tillkalla en utredning. Men eftersom
jag förstod att herr Heckscher lade
in en annan mening i det uttryck, handlingsfrihetslinjen,
som vi använt allesammans
— även herr Heckscher säger
i sin interpellation att han ansluter sig
till den s. k. handlingsfrihetslinjen —
skulle jag gärna vilja förklara vad jag
menar med uttrycket handlingsfrihetslinjen.
Den är, låt mig säga, klarast utformad
i det betänkande, som den studiekommitté
utarbetade, vilken hade tillsatts
av det socialdemokratiska partiet för
att syssla med atomvapenfrågan. Det
förefaller mig som om man ganska allmänt
här i riksdagen hade ungefär samma
mening om hur man skall tolka
handlingsfrihetslinjen. I det nämnda
betänkandet tolkas den som ett anstånd
med ett definitivt beslut om huruvida
vi skall ha kärnvapen eller inte ha
sådana. Det är alltså ett — låt vara tillfälligt
— alternativ till ett definitivt
beslut. Det gäller ett alternativ till ett
negativt eller positivt beslut.
Det som har gjort det möjligt, att så -
14
Nr 10
Tisdagen den 6 mars 1962
Svar på interpellation ang. utredning om de tekniska och ekonomiska problem
som sammanhänger med svensk produktion av kärnladdningar
väl anhängare av kärnvapen i det
svenska försvaret som motståndare till
anskaffande av kärnvapen har kunnat
ena sig om en sådan anståndslinje, är
ju att man för flera år sedan kom till
klarhet om att det inte finns några
praktiska möjligheter att just nu realisera
tanken på anskaffande av svenska
kärnvapen. Detta gör att de som har varit
anhängare till anskaffande av kärnvapen
har sagt sig: vi kan vänta tills
vidare med vårt ställningstagande, därför
att vi har ändå inte nu möjligheter
att realisera tanken på ett svenska kärnvapen.
För några år sedan sade vi att
det dröjer till mitten av 1960-talet, och
vi kan fortfarande säga att ett definitivt
beslut, om man utgår ifrån att det skall
föreligga praktiska möjligheter att realisera
detta, kan vänta ytterligare några
år. Vi kan inte vänta så många år till,
men några år kan vi vänta utan att därmed
försena anskaffandet av kärnvapen,
om man vill ha sådana. Med den
tolkning av liandlingsfrihetslinjen som
jag här har gjort — en tolkning som
också överensstämmer med regeringens
uppfattning — kanske mitt svar på herr
Heckschers interpellation ändå inte är
så egendomligt.
Beträffande den försening, som herr
Heckscher har påtalat i sin interpellation
och i sitt inlägg i debatten här,
beror den på en försening, som har inträtt
i det civila atomenergiprogrammet.
Det har inte gjorts något försök
från regeringens sida att försena det civila
atomenergiprogrammet för att
komma ifrån att ta ställning till frågan
om kärnvapen. Det är helt enkelt på det
sättet, att våra tekniska och personella
tillgångar ■— och kanske också landets
ekonomiska resurser —- har gjort att det
har inträffat förseningar i bl. a. vårt
reaktorprogram, som är det väsentliga
i detta sammanhang. Den förseningen,
herr Heckscher, gör att vi i dag kan
räkna ut, med hänsyn till det civila
atomenergiprogrammets läge, att vi här
i Sverige inte får fram det som är mest
nödvändigt för ett kärnvapen, nämligen
plutonium, förrän i slutet på 1960-talet,
såvida vi inte väljer den väg, som skulle
föra närmare och snabbare till målet,
nämligen ett rent militärt reaktorprogram.
Det skulle, som jag sade, föra
snabbare till målet, men såvitt jag vet
har inte någon föreslagit ett sådant alternativ,
och jag vet inte, om herr
Heckscher anser att vi skall gå den vägen.
Jag har i mitt interpellationssvar
framhållit, att frågan om svenska kärnvapen
är beroende av det civila reaktorprogrammet.
Håller man fast vi det
— och jag föreställer mig att det funnits
enighet i riksdagen härom — kan
man räkna ut att det först i slutet av
1960-talet, kanske 1969, finns det klyvbara
material, som skulle kunna användas
för framställning av kärnvapen —-men först då!
Då det är detta, som är det viktigaste
och helt avgörande för frågan, kan man
gå vidare och ställa nästa fråga: När
behöver man, om man skulle förbereda
tillverkning av svenska kärnvapen, fatta
beslut om att anslå medel till de rent
militära anläggningar som krävs för att
ta hand om det plutonium som vi i slutet
av 1960-talet kan få fram ur civila
reaktorer? Det är dessa anläggningar,
herr Heckscher, som man inte behöver
fatta beslut om ännu på några år. Jag
trodde därför, att både anhängare och
motståndare till kärnvapen tills vidare
skulle kunna ena sig om att avvakta.
Men varför vill då överbefälhavaren
redan nu få till stånd en utredning om
vissa ekonomiska, tekniska och administrativa
frågor, som sammanhänger
med framtagandet av kärnvapen? Ja,
det har överbefälhavaren i sin framställning
till regeringen motiverat med
att överbefälhavaren redan i samband
med den s. k. öB-pIanen 1957 gjorde
sådana utredningar själv. Han räknade
då fram vissa tidpunkter, kostnader
o. s. v. Sedan dess har inte överbefäl
-
Tisdagen den 6 mars 1962
Nr 10
15
Svar på interpellation ang. utredning om de tekniska och ekonomiska problem
som sammanhänger med svensk produktion av kärnladdningar
havaren själv gjort sådana utredningar.
Varför? Jo, naturligtvis därför att det
riksdagsbeslut 1960 som jag åberopade
här, både av överbefälhavaren och
av regeringen tolkats på det sättet att
riksdagen dragit upp vissa gränser för
verksamheten medan man väntar på
ett nytt beslut. Jag har velat vara lojal,
och det har även överbefälhavaren varit
mot detta riksdagens beslut.
Men eftersom tyngdpunkten ligger på
det civila atomenergiprogrammet är det
å andra sidan klart att vi inom regeringen
och framför allt inom försvarsdepartementet,
har noga följt dessa
frågor och speciellt vad som har skett
inom det civila atomenergiprogrammets
ram, ty vi tolkar handlingsfrihetslinjen
på så sätt, att det finns vissa frågor på
detta område att bevaka för framtiden.
Detta har också skett.
Nu frågar herr Ileckscher: Har regeringen
någon annan mening än överbefälhavaren
om vilka utredningar som
behövs? På det kan jag bara svara, att
den utredning som överbefälhavaren i
det aktuella läget begärt anser jag tills
vidare vara obehövlig. De uppgifter som
man skulle kunna få fram genom en sådan
utredning finns i stort sett inom
det civila atomenergiprogrammets ledning.
Uppgifter beträffande den forskning
som bedrivs av FOA finns i försvarsdepartementet
— och naturligtvis
också hos FOA själv — samt hos överbefälhavaren.
Har vi några andra experter än överbefälhavarens?
frågar herr Heckscher
Det har vi inte, utan experterna är i
stort sett desamma som ÖB har tillgång
till. Antalet experter på detta område
är inte så stort inom landet att man ens
kan dela upp dem mellan överbefälhavaren
och regeringen.
Litar inte regeringen på överbefälhavaren?
var sedan herr Heckscliers
fråga •—- litet dumma fråga, tycker jag.
Det är inte fråga om det; vi litar på
överbefälhavaren. Det är all right om
överbefälhavaren gör en framställning
av detta innehåll, men det är lika all
right om regeringen säger att denna utredning
icke är erforderlig.
Herr Heckscher, som är professor i
statskunskap, kan säkerligen från sin
lärarverksamhet erinra sig hur det
svenska utredningsväsendet fungerar.
Här är det fråga om en ganska omfattande
utredning, överbefälhavaren begär
att få tillsätta en utredning och
själv ge direktiv till den, och han begör
därför bemyndigande av regeringen
att få tillkalla sakkunniga för utredningen
och skriva direktiv till dem.
Jag har genom överbefälhavaren fått
veta vilka personer som komme att tillsättas
i denna utredning, om det bleve
ett beslut i positiv riktning. Av utredningens
sex eller sju ledamöter skulle
en vara militär och de övriga utgöras
av civilpersoner, ungefär samma människor
som vi anlitar såsom experter.
Om en sådan utredning skall tillsättas,
herr Heckscher, är det väl i så fall regeringen
som skall ge direktiv för den
och tillkalla de sakkunniga.
Det förekommer att överbefälhavaren
och andra verkschefer får bemyndigande
att tillsätta utredningar och själva
skriva direktiven till dem, men då gäller
det i allmänhet tekniska frågor eller
i varje fall frågor av mindre betydelse
än denna. I detta fall är det en
fråga som är kontroversiell; den har
stor politisk räckvidd, och jag föreställer
mig att kammarens ärade ledamöter
knappast skulle ha varit tillfredsställda
med att en sådan utredning fått sina direktiv
och sin sammansättning bestämda
av överbefälhavaren.
I mitt svar har jag sagt att vi skall
försöka följa handlingsfrihetslinjen, som
har så många anhängare, t. o. m. herr
Heckscher, men så länge det inte finns
något annat riksdagsbeslut än det som
fattades 1960 i denna fråga måste det
nog ske efter de riktlinjer i stort som
jag har redovisat i mitt svar. Skulle vi,
16
Nr 10
Tisdagen den 6 mars 1962
Svar på interpellation ang. utredning om de tekniska och ekonomiska problem
som sammanhänger med svensk produktion av kärnladdningar
när handlingsfrihetslinjen så småningom
kanske kommer i ett ännu mera kritiskt
skede än det vi har i dag, behöva
ytterligare penetrera dessa stora frågor,
kan vi naturligtvis tillsätta en utredning,
men behovet av en sådan finns
inte ännu. Som någon sade till mig i
går: Det är inte utredningar vi behöver,
om vi skall ha kärnvapen, utan det
är plutonium, och det har vi inte.
Herr HECKSCHER (h) kort genmäle:
Herr talman! Handlingsfrihetslinjen
lär inte kunna tolkas på så många olika
sätt. Jag skall för säkerhets skull läsa
upp ett citat från den socialdemokratiska
atomvapenkommittén: »Om regering
och riksdag skulle önska fatta beslut
om en konstruktionsforskning, torde
ett sådant beslut inte behöva fattas
förrän tidigast 1963. Detta innebär att
statsmakterna inom ramen för 1958 års
riksdagsbeslut om atomvapenforskning,
i varje fall intill 1963 kan bevara full
handlingsfrihet när det gäller en eventuell
svensk tillverkning av atomvapen.
» Det är vad handlingsfrihetslinjen
innebär.
Men nu säger överbefälhavaren att i
realiteten har det redan uppstått en
försening. Det betyder, säger överbefälhavaren,
att en av de två huvudpremisserna
för statsmakternas ställningstaganden
1958 och 1959 alltså icke
längre har samma giltighet som tidigare.
Han säger vidare: »Skäl talar för
att tidpunkten nu skulle vara inne att
ta slutlig ställning till kärnladdningsfrågan.
Jag bedömer det emellertid vara
möjligt att ännu någon tid behålla handlingsfriheten,
utan att beslut nu fattas
om anskaffningen. En förutsättning är
dock att erforderliga åtgärder får vidtas
för att undvika ytterligare förseningar
i fråga om en möjlig svensk
kärnladdningstillverkning.» Längre
fram i skrivelse säger överbefälhavaren
att han anser en utredning erforderlig
»för att tillräckligt säkert och aktuellt
utredningsmaterial skall föreligga vid
ett ställningstagande till kärnladdningsfrågan
och för att undvika tidsförlust».
Överbefälhavaren hyser alltså den
uppfattningen att om den utredning han
begärt inte verkställs, så uppstår det en
ytterligare tidsförlust, en ytterligare
försening. Det innebär alltså att man
skjuter saken framför sig, och handlingsfriheten
begränsas ytterligare genom
att det uppstår en större försening.
Nu säger statsrådet att den utredning
som överbefälhavaren begärt är obehövlig
och att materialet redan finns
hos överbefälhavaren. Det är då väldigt
märkvärdigt att ÖB inte själv upptäckt
att han har det material som behövs! I
nästa ögonblick säger statsrådet, att om
en utredning behövdes så skulle den
tillsättas av regeringen, som också skulle
skriva direktiven. Det är väl i och
för sig inte någon avgörande fråga, vem
som tillsätter utredningsmännen, i synnerhet
som överbefälhavaren och statsrådet
redan tycks ha samrått om hur en
eventuell utredning skulle sammansättas.
Huvudsaken är att överbefälhavaren
anser att denna utredning är erforderlig
för att undvika ytterligare försening,
medan statsrådet med sina experter
som utgångspunkt säger att överbefälhavaren
har fel och att det alltså inte
behövs någon utredning för att undvika
ytterligare försening. Jag kan inte upphöja
mig till överexpert över chefen för
försvarsdepartementet och överbefälhavaren.
Men jag tillåter mig att ha den
uppfattningen, att överbefälhavarens
åsikt, uttalad under tjänstemannaansvar,
inte är någonting som man bara
kan springa förbi.
Herr OHLIN (fp):
Herr talman! Försvarsministern har
här, vilket jag finner helt naturligt,
hänvisat till handlingsfrihetslinjen. Han
gav också en kort uttolkning av denna.
Tisdagen den 6 mars 1962
Nr 10
17
Svar på interpellation ang. utredning om de tekniska och ekonomiska problem
som sammanhänger med svensk produktion av kärnladdningar
Han sade att den innebar anstånd med
beslut i frågan, huruvida vi i Sverige
skall ha kärnvapen eller inte. Han sade
också att de faktiska förhållandena är
sådana att vi kan vänta tills vidare med
ett beslut utan att det därigenom blir
någon försening, eftersom vi ändå inte
ännu har möjligheter att tillverka kärnvapen.
Jag kan inte förstå annat än att denna
korta karakteristik av handlingsfrihetslinjen
överensstämmer med det tidigare
beslutet såsom jag fattat det. Jag
är inte säker på att jag förstod herr
Heckscher rätt, men jag tyckte att inte
heller herr Heckscher sade någonting
som stred mot denna tolkning. I varje
fall håller jag mig till den. Det innebär
alltså att vi i Sverige bör ha handlingsfrihet
den dag ett större avgörande
skall träffas. Vi skall under mellantiden
förfara så att vi undviker sådan
försening som kan bero på omständigheter
under vår kontroll.
Försvarsministern hänvisade till att
vi tills vidare måste bedriva forskning
och att det civila atomenergiprogrammet
måste fullföljas. Utan att här till
diskussion ta upp frågan om militära
reaktorer och andra stora frågor, vill
jag säga att jag även på den punkten
delar försvarsministerns mening, att
man måste bedriva forskning och energiskt
fullfölja det civila atomenergiprogrammet.
Det är då självfallet väsentligt
att ingenting i arbetet med dessa
båda uppgifter försummas eller i onödan
försenas.
Vad kan det då bero på att det har
blivit vissa förseningar? Det lönar sig
väl inte mycket att diskutera den frågan
i dag, eftersom vi tycks vara överens
om att arbetet på denna dubbla
front, forskningen och det civila atomenergiprogrammet,
skall bedrivas så
att ingen ytterligare försening framkallas.
Nu påtar sig försvarsministern genom
sitt svar i dag till herr Heckscher
ett mycket klart ansvar när han säger
följande: »Jag har funnit det naturligt
och i enlighet med ansvaret för att
handlingsfrihetslinjen hålles praktiskt
möjlig, att personligen hålla mig noga
underrättad om utvecklingen av de från
tid till annan tänkta och gjorda dispositionerna
på de områden jag nu berört.
» Han säger vidare att detta även
i fortsättningen främst bör vara en uppgift
för försvarsministern. Jag förmodar
att statsrådet menar att han ämnar
inte bara följa utvecklingen utan även
sammanställa detta material, så att man
får den överblick som är nödvändig.
Detta ansvar för att »handlingsfrihetslinjen
hålles praktiskt möjlig», som försvarsministern
påtar sig, är bara ett
annat uttryck för att försvarsministern
accepterar att vår politik skall vara sådan
att ingen onödig försening framkallas,
och så att vi har en effektiv
handlingsfrihet när beslut skall fattas.
Såvitt jag kan förstå innebär försvarsministerns
svar att han själv och de experter
han har till sitt förfogande åtar
sig en del av den uppgift som överbefälhavaren
tänkte förlägga till en särskild
utredning. Försvarsministern skall
följa och sammanställa materialet och
givetvis diskutera det med de militära
myndigheterna. Vidare säger försvarsministern
att han i den mån det visar
sig lämpligt skall vid en senare tidpunkt
tillsätta en utredning.
När överbefälhavaren talar om de tekniska
och ekonomiska undersökningar
som erfordras, så tänker sig tydligen
försvarsministern att hans experter utför
sådana utredningar och fullföljer
dem och att han själv tjänstgör som något
samordnande organ tills den dag
kommer då han skall, om han anser det
behövligt, göra en sammanställning av
utredningsmaterialet.
Försvarsministern sade att utredningsmaterialet
till stor del redan finns.
Jag har väl inte missförstått svaret, när
jag tolkar det så, att försvarsministern
18
Nr 10
Tisdagen den 6 mars 1962
Svar pa interpellation ang. utredning om de tekniska och ekonomiska problem
som sammanhänger med svensk produktion av kärnladdningar
själv skall med hjälp av sina experter
och i nära kontakt med de militära
myndigheterna sammanställa och komplettera
detta material. Under förutsättning
att detta är riktigt uppfattat
kan jag endast säga att jag litar på att
statsrådet, när statsrådet gör denna deklaration
och påtar sig detta ansvar,
också skall se till att frågan handlägges
på sådant sätt att vårt lands handlingsfrihet
bevaras och försening undvikes.
I dag är det ju inte fråga om något
ställningstagande till spörsmålet om vi
skall ha kärnvapen eller inte. Herr
Heckscher framförde en del mera långtsyftande
reflexioner om vårt försvars
styrka och dylikt. Jag skall inte följa
honom på den vägen. Jag tror nämligen
att dessa frågor lämpligen kan tas
upp till diskussion vid andra tillfällen
och att dagens debatt i huvudsak bör
begränsas till den fråga som nu föreligger
till behandling. Den är som sagt
mera begränsad. Jag kanske rent av kan
göra det tillägget, att då den ståndpunkt
som vi har anslutit oss till är
handlingsfrihetslinjen, så innebär det
måhända att man inte varje gång ordet
kärnvapen nämnes känner behov
av att diskutera eventuella framtida
ståndpunkter i kärnvapenfrågan. Jag
tycker det är naturligt att jag i dag begränsar
mig till den föreliggande frågan.
Eljest kan det lätt bli så att vi,
varje gång kärnvapenspörsmålet nämnes,
kommer in i en stor hypotetisk debatt,
och det tjänar kanske inte mycket
till. Med detta har jag inte velat kritisera
herr Heckscher. Jag har endast velat
beröra anledningen till att jag håller
mig inom en väsentligt snävare ram.
De internationella förhållandena är
uppenbarligen sådana att en handläggning
av denna fråga bör ske med mycket
stor försiktighet men också med
energi och vaksamhet. Endast då tror
jag man kan säga att handlingsfrihetslinjen
verkligen bevaras.
Försvarsministern har i dag påtagit
sig ett stort ansvar eller rättare sagt
deklarerat att han är medveten om detta
stora ansvar. Jag kan för min del
inte göra någon annan reflexion än att
säga att jag utgår ifrån att försvarsministern
har den inställning som han
här har deklarerat. Jag kan inte finna
någon motsättning mellan denna inställning
och den ståndpunkt som riksdagen
tidigare har intagit. I den mån det
skulle kunna påvisas att frågan inte
handläggs på detta sätt utan att förseningar
framkallas så finns det anledning
att återkomma, men i dag ser jag
ingen anledning till annat än att understryka
allvaret i den ansvarsfulla uppgift
som försvarsministern själv påtagit
sig genom svaret i dag.
Herr HEDLUND (ep):
Herr talman! Bara ett par ord från
min sida nu i denna fråga. Vi hoppas
väl alla att utvecklingen på kärnvapenområdet
skall bli sådan att kärnvapenfrågan
aldrig blir aktuell för oss. Vi är
också beredda att medverka till åtgärder
som syftar till en sådan tingens ordning.
Men ingen vet ju vad som kommer
att hända i framtiden. Våra allra varmaste
förhoppningar och önskemål kan
slå slint. Därför är det viktigt att man
under tiden framöver noga följer vad
som händer och sker. Bl. a. måste erfarenheterna
från forskningen på det
civila området i detta avseende noga
tillvaratas även för försvarets del. Och
såvitt jag förstått är det detta man syftat
till när man myntat ordet handlingsfrihetslinjen
och accepterat denna linje.
Handlingsfrihetslinjens innehåll kan
visserligen i någon mån betraktas som
svävande, men i likhet med herr Ohlin
tycker jag att den utformning som försvarsministern
här i dag gav den linjen,
den uttolkning av linjens innebörd
som försvarsministern lämnade bör kunna
betraktas som tämligen tillfredsställande.
Viktigt är ju att vi bedriver en
Tisdagen den 6 mars 1962
Nr 10
19
Svar på interpellation ang. utredning om de tekniska och ekonomiska problem
som sammanhänger med svensk produktion av kärnladdningar
intensiv forskning på atomområdet och
en tillräckligt omfattande sådan och att
vi följer utvecklingen på ett sådant sätt
att någon försening icke behöver uppstå
därest omständigheterna skulle tvinga
oss till ett positivt beslut i kärnvapenfrågan.
Jag tycker faktiskt att försvarsministerns
uttalanden här ger anledning
räkna med att regeringen inte försummar
något i detta avseende att det därför
borde finnas förutsättningar även
för herr Heckscher att ansluta sig till
vad man egentligen skulle kunna betrakta
som en borgfred tills vidare i
kärnvapenfrågan. Det är min förhoppning
att herr Heckscher uppfattat vad
som har sagts här på sådant sätt att
även han kan ansluta sig till en dylik
borgfredslinje.
Herr JOHANSSON i Stockholm (k):
Herr talman! Herr Heckschers interpellation
är ett led i högerns strävan
att kompromettera Sverige och den
svenska regeringen under behandlingen
av Undénplanen om en atomvapenfri
zon — och detta just när svaren skall
lämnas. Den avser att införa svaren och
avrustningskonferensen den 14 mars
framställa Sveriges hållning som något
av ett dubbelspel.
Herr Heckscher framställer anskaffandet
av svenska kärnvapenladdningar
som den viktigaste åtgärden för Sverige!
försvar. Han gör det i en situation när
alla vet, att det redan finns tillräckligt
med kärnvapen för att ödelägga jorden
flera gånger om och när det i alla länder
förekommer stora demonstrationer
inte bara för provstopp utan ocskå för
kärnvapenförbud. Herr Hechscher medgav
indirekt detta själv när han talade
om trycket på socialdemokraterna från
pacifistiskt håll vilket gör att de kanske
kan vänta en splittring om de går
in för kärnvapen. Människorna blir alltmer
på det klara med att valet står mellan
å ena sidan kärnvapenförbud och
total avrustning samt å andra sidan fort
-
satt upprustning i terrorbalansens tecken
fram till förintelsekrig. Ett svenskt
kärnvapen skulle inte öka utan tvärtom
minska vår trygghet.
Tyvärr finns också i försvarsministerns
svar ett par avsnitt, som ger alla
kärnvapnens motståndare i Sverige anledning
till oro. Det säges att forskningsanstalten
genom en snäv tolkning av beslutet
ansett sig förhindrad att utföra en
fullständig skyddsforskning och att närmare
direktiv skulle meddelas, sannolikt
med vidgad fullmakt. Försvarsministern
meddelade vidare att handlingsfrihetslinjen
visserligen skall behållas
tills vidare men att han själv sedan
länge samarbetar med militära och civila
experter —- på särskild fråga av herr
Heckscher sade han att dessa var överbefälhavarens
egna experter — för att
undersöka metoder som »komplicerar
eller underlättar framtagning av klyvbart
material». Likaså sade han »kan
möjligheter uppstå för alternativa tekniska
lösningar av konstruktioner och
tillvägagångssätt, som kan vara av väsentligt
olika vikt för det civila atomenergiprogrammet
respektive ett eventuellt
vapenprogram». Han säger vidare
att den numera utvidgade slcyddsforskningen
kan ge resultat som belyser den
teknisk-vetenskapliga problematiken.
Utvidgningen har tillkommit efter de
nya direktiven. Experterna undersöker
också handlingsfrihetslinjens möjligheter.
I en replik förklarade försvarsministern
att det inte är utredningar som
behövs, utan plutonium.
Allt detta antyder ju att den utredning
som försvarsministern själv som
ledare för de militära och civila experterna
satt i gång gjort överbefälhavarens
utredning överflödig. Detta ger ett visst
stöd åt herr Heckscher när det gäller
att misstänkliggöra den svenska linjen.
Jag fäste mig också vid ett uttalande
av herr Heckscher. Förr har det alltid
hetat, att det var Sveriges starka försvar
som hjälpte oss att hålla oss utanför
20
Nr 10
Tisdagen den 6 mars 1962
Svar på interpellation ang. utredning om de tekniska och ekonomiska problem
som sammanhänger med svensk produktion av kärnladdningar
kriget. När herr Heckscher gick igenom
sin lista över olika länder ändrade han
detta till att de tänkbara angriparna
kanske inte visste, hur svagt vårt försvar
var. Jo, det visste de nog. Men det
har skett en viss förändring i argumenteringen
från militärt och högerhåll. Nu
vet vi genom våra ledande generaler från
den tiden, att hela svenska kusten från
Malmö till Göteborg den 9 april 1940
låg öppen för ett angrepp från Tyskland,
och att våra mobiliseringsförråd var
skickade till Finland. Jag glömmer
aldrig en viss TV-utsändning på 20-årsdagen
av den 9 april 1940 — jag vet
inte om många av riksdagens ledamöter
hade tillfälle att se den. Där framträdde
förutvarande överbefälhavaren Jung och
förre arméchefen Ehrensvärd. Sedan generalerna
förklarat att det den gången
inte fanns mer än stort sett 20 man på
Ljungbyhed och att vi inte hade mobiliserat,
så riktade intervjuaren till general
Jung frågan, om inte generalen själv
hade gått omkring i Hälsingborg för att
vilseleda Hitlers spioner och ge ett intryck
av att staden var väl försvarad. Då
tog general Jung fram en generalsmössa
och satte den på sig samtidigt som han
blygsamt förklarade att det nog förhöll
sig på det sättet.
Jag vill erinra om hurudan situationen
var vid denna tidpunkt. Hitler höll
just på att krossa Norge och Danmark,
och en å två månader senare krossade
han Belgien, Holland och Frankrike och
drev de engelska kontinentalstyrkorna
på flykt över Kanalen. Men Hitler kom
inte till Sverige. På ett torg i Hälsingborg
stod general Jung med mössan på
sig och inför denna skrämmande syn
beslöt Hitler att icke angripa Sverige.
Det är verkligen en typisk militär argumentering!
Det var, såsom vi kanske
hört, ingripande från en här i riksdagen
mycket smädad makt, som den gången
betydde mycket mera.
I dagens debatt har det förekommit en
viss uppmarsch av partiledare. Det på
-
minner mig om en annan uppmarsch i
oktober månad förra året, då de borgerliga
och socialdemokratiska ledarna
kom med indignerade protester mot
de sovjetiska provsprängningarna. Jag;
frågar: När kan vi förvänta att det
neutrala Sveriges borgerliga och socialdemokratiska
partichefer gör motsvarande
uppmarsch gentemot de kärnvapenprov
som de amerikanska och engelska
regeringarna i dagarna beslutat?
Herr SPÅNGBERG (s):
Herr talman! Det har i många sammanhang
sagts att försvarsfrågan och
även kärnvapenfrågan bör hållas ovanför
partierna och jag vill gärna instämma
däri. Jag tror att det inom alla partier
finns kärnvapenmotståndare likaväl
som anhängare av kärnvapen. För
min del vill jag närmast göra mig till
tolk för de kärnvapenmotståndare som
finns inom samtliga partier och grupper
av vårt folk, och jag vill därvid delvis
begagna en argumentering från högersidan.
Nya Wermlands-Tidningen, en av de
mest ansedda högertidningarna i vårt
land, publicerar i dag på kultursidan
en artikel av författaren Randel, som är
bosatt i Kalifornien. Jag skall be att
få citera några rader ur denna artikel,
där Randel enligt min mening har på
ett riktigt sätt karakteriserat hur folk
i mycket stor utsträckning tänker och
tycker om de aktuella problem som interpellationen
berör. Randel skriver:
»Jag var 18 år, då jag såg mitt första
elektriska ljus, i Göteborg på resan till
Amerika. Sedan har jag sett många,
många »första». Radio, television, automobiler,
flygmaskiner, tusentals mekaniska
och elektriska uppfinningar,
som gett oss en bättre existens. Under
de senaste 100 åren har vi sett en materiell
utveckling som icke har sin like
i något annat sekel i vår historia.
Tisdagen den 6 mars 1962
Nr 10
21
Svar på interpellation ang. utredning om de tekniska och ekonomiska problem
som sammanhänger med svensk produktion av kärnladdningar
Och nu är vi färdiga att radera allt
detta. Grusa det, bränna det, döda allt
som har liv, vår hela tusenåriga civilisation
i en sista ruin. Är det icke komiskt!
Historien har givit namn på
gångna tider, såsom järnåldern, stenåldern,
bronsåldern m. m. Framtidens historieförfattare
(om det är några) skall
ge ett namn för vår ålder. Den skall
kallas — ''Den komiska åldern’. Barn
(om det är några kvar) skall läsa om
vår tid och undra: — Är det möjligt att
en människa kunde vara så dum?»
Jag vill understryka att detta citat
är hämtat ur en högertidning, dagens
nummer av Nya Wermlands-Tidningen.
Frågan om kärnvapen i vårt land
har, som det har sagts i anföranden
både i dag och tidigare, ställts på framtiden.
Försvarsministern erinrade att
det var om en kompromiss mellan två
olika uppfattningar. Jag tror för min
del att majoriteten är emot kärnvapen.
När denna fråga tidigare har behandlats
i riksdagen och inom partierna har
man tänkt sig att problemet med atomvapen,
strålfaran och strålkraften skulle
diskuteras och studeras av människorna
i vårt land. Det skulle därigenom
uppstå en bred opinion som kunde
säga sin mening i denna fråga, och
människorna skulle på så sätt få veta
vad man egentligen talar om, när det
propageras för atomvapen och om att
utvidga kretsen av stater som har atomvapen
genom att inlemma vårt land,
som är neutralt och fredligt, i denna
krets. Om man följde överbefälhavarens
krav om den forskning han krävt skulle
det säkert medföra, att man ute i
världen ansåg att Sverige nu har tagit
ett kraftigt steg in bland atomstaterna.
Det skulle förvärra det stora problem
som man för närvarande brottas med
ute i världen. Man försöker nämligen
från alla håll, inte minst från stormakterna
— jag skulle tro med en ärlig
mening — att helt avskaffa atomvapnen.
Sedan Hiroshima utplånades av en
atombomb 1945 har vi fått åtskilligt
med vetenskaplig litteratur som belyser
både styrkan och effekten av kärnvapen
samt den fara som kärnvapenprov
innebär genom spridning av radioaktiv
förgiftning. Den kan medföra
sjukdomar bland mänskligheten, som
det aldrig går att komma till rätta med.
Detta kan ställas som ett yttersta perspektiv
till vad det nu experimenteras
med.
Under tiden har det mer och mer
klarnat att avrustning och förbud mot
kärnvapentillverkning är två väsentliga
förutsättningar, om man vill undvika
en världskatastrof. Ingen i politiskt
ledande ställning i något land lär
motsäga riktigheten av denna sanning.
Det är en allmän uppfattning byggd
på kunskap om dessa förhållanden.
När överbefälhavaren nu har framlagt
sin företrädares plan •—• för övrigt
ordagrant lika i långa stycken —
om förberedelser för svensk kärnvapentillverkning,
så står detta ingalunda i
överensstämmelse med riksdagens beslut.
Därom lär vi kunna vara alldeles
ense. Riksdagens ställningstagande gör
att man närmast kan vara överraskad
över —- om man utgår från att överbefälhavaren
vill vara lojal mot riksdag
och regering — att överbefälhavaren
framlagt en broschyr, ÖB 62, som
sprides över hela vårt land och slukar
stora summor av allmänna medel. Broschyren
är ett led i en propagandaoffensiv,
som igångssatts från den militära
ledningen. Jag vill ännu en gång
påminna om att dess innehåll ingalunda
står i överensstämmelse med vad
riksdag och regering har uttalat i denna
fråga.
Det sägs i många sammanhang att
försvarsorganisationen skall utgöra ett
stöd för vår utrikespolitik. Ja, den borde
vara det, men nog får man göra klart
för sig, att militärorganisationerna i
världen inte är de rätta instrumenten
för att uppnå ett framtida samarbete
22
Nr 10
Tisdagen den 6 mars 1962
Svar på interpellation ang. utredning om de tekniska och ekonomiska problem
som sammanhänger med svensk produktion av kärnladdningar
mellan olika nationer och lösa de problem
som världen i dag har att brottas
med. Jag tänker då inte minst på de underutvecklade
länderna. Jag tänker på
den hjälp de behöver och allt vad som
måste göras för att verkligen skapa förutsättningar
för en fredlig värld, en
värld utan fruktan och en värld i överensstämmelse
med de löften man gav
från segermakterna då freden slöts 1945.
Under sådana förhållanden är det
också egendomligt att överbefälhavaren
satt i gång sin propaganda för svenska
atomvapen samtidigt med det svenska
initiativet till en kärnvapenfri klubb,
som fått stöd i Förenta Nationerna.
Står det verkligen i överensstämmelse
med den lojalitet som man från regeringens
sida anser sig kunna fordra av
överbefälhavaren ?
Herr Heckscher har här sagt, att han
tror att vårt folk vill ha kärnvapen och
överbefälhavaren säger samma sak i
olika sammanhang. Den senare säger
det mycket tydligt och på ett sätt som
jag inte vill låta stå oemotsagt från de
grupper som jag tror mig representera.
Det finns i broschyren ÖB (52 ett uttalande
på sid. 34 av följande lydelse:
»Blir det en allmän och entydig uppfattning,
att kärnladdningar sannolikt
kommer till användning i ett framtida
krig, skulle motståndsviljan påverkas
i negativ riktning om vi inte själva har
kärnstridsmedel eller kan understödjas
med sådana. Har vi kärnladdningar,
kan vi i många olika situationer möta
en angripare med samma slags vapen,
som han kan tänkas använda. Därigenom
stärks motståndsviljan.»
Jag är förvånad över att överbefälhavaren
kan fälla sådana yttranden.
Man vet ju ändå vilka möjligheter
som var och en av dessa stormakter —-Sovjetunionen och USA — har att förgöra
hela jorden, att sända atombomber
hundratals mil och träffa vilka mål man
vill. Då är det orimligt att påstå att vi
skulle kunna försvara oss med små tak
-
tiska atombomber. Eller tror någon att
en stormakt som ville angripa oss, om
vi hade ett tiotal små taktiska atombomber,
skulle välja just de stridsmetoder
som passade oss, så att vi kunde slå
ihjäl så många som möjligt av angriparna?
Jag tror det inte, och jag tror
att överbefälhavaren mellan fyra ögon
måste erkänna att detta uttalande har
ett propagandavärde men sannerligen
inte något annat värde och att det inte
på något sätt står på realistisk grund.
Det finns för övrigt ingenting som
talar för att överbefälhavaren och herr
Heckscher på ett riktigt sätt har tolkat
våra reaktioner inför kärnvapen i ett
krig. Jag tror inte heller att det var det
förhållandet att stormakterna ansåg att
vi var starkare än vi verkligen var, som
gjorde att vi inte drogs in i kriget. Men
jag har faktiskt bevis för att vi tack vare
att vi inte var starkare än vi var lättare
klarade oss undan kriget. Vi vet
att den dåvarande överbefälhavaren
med hjälp av sina närmaste medarbetare
sökte driva oss ut i kriget och
sända mer än hälften av den krigsorganisation
vi hade, sedan vi givit bort
åtskilligt av våra tillgångar till finnarna.
Det erkänns av dåvarande statsråd,
att det var tack vare att det kunde påvisas
att Sverige var så svagt att vi inte
kunde ge oss in i detta äventyr som
man lät sig övertygas på militärt håll.
Nej, det är inte så säkert att det är
de starka rustningarna som garanterar
en seger för ett land — och är det det,
då kan vi ju ingalunda ta upp en tävling
med stormakterna. Jag tror i stället
att det som hjälpte oss under det
föregående kriget var en klok politik
vilket vi även för framtiden bör hoppas
på. Vår regering förde en klok politik
och kanske många av oss skakade
på huvudet och tyckte att den vid riskabla
tillfällen gick för långt i eftergifter
mot exempelvis Hitler-Tyskland.
Det var denna politik som gjorde att vi
höll oss utanför kriget •— naturligtvis
Tisdagen den 6 mars 1962
Nr 10
23
Svar på interpellation ang. utredning om de tekniska och ekonomiska problem
som sammanhänger med svensk produktion av kärnladdningar
också motsättningar mellan vissa stater
som kämpade om makten. Det var ingen
imponerande militärorganisation vi då
hade, och vi skall inte inbilla oss att
man inte kände till det i de krigförande
länderna.
Vi kärnvapenmotståndare håller på
den neutralitetspolitik som har deklarerats.
Jag biträder gärna en försvarspolitik
som går ut på att vi med olika
medel, från varje hem, skall försvara
detta land om det blir angripet. Jag är
inte alldeles utan erfarenhet av hur
det kan gå till, eftersom jag bodde nära
gränsen till Norge, där ockupationen
hade fört med sig mycket stora svårigheter
för det norska folket. Under
en mycket lång tid hade jag tillgång
till goda kontakter och visste hur man
där utan vapen —• sedan ockupationen
genomförts kanske tack vare att man
verkligen kunde arbeta utan vapen —
gjorde motstånd mera effektivt många
gånger än vad militärerna kunde göra.
Det kanske lärde tyskarna och världen
något om vad som kan möta när ett
land ockuperas. Kan man bygga på sådan
uppfattning om ett land, väger det
mycket mer än ett par taktiska atombomber,
sådana som överbefälhavaren
säger att vi skall ha.
Inför vad nu överbefälhavaren har
tagit sig till med vill jag erinra om den
debatt vi hade här i riksdagen 1960.
Jag frågade då försvarsministern om
han ville garantera att man endast kommer
att bedriva skyddsforskning inom
forskningsanstalten, och försvarsministern
svarade att han kunde garantera
det. Jag frågade vidare under samma
debatt om han för överbefälhavaren
tänkte klargöra riksdagens inställning
till skyddsforskning. Det var inför det
krav, som överbefälhavaren då hade
ställt. Försvarsministern trodde i sitt
svar att min fråga var fullständigt onödig,
eftersom de båda senaste riksdagarna
genom beslut i kamrarna givit
ett så klart besked. Då överbefälhava
-
ren nu har upprepat sin föregångares
förslag, visar det sig att min fråga inte
var så obefogad den gången. Man skulle
kunna ställa den på nytt i dag.
Vad som här timat, högerns agitation
ute i landet — även om högern är splittrad
— genom föredrag som refererats
i olika högertidningar och även andra
tidningar, visar vilken väldig propaganda
man nu för för atomvapenforskning
och därmed för införande av
atomvapen. Då man yttrar sig där på
det sätt som herr Hecksclier gjort nu
och som överbefälhavaren gjort i sin
framställning ser det ut som om riksdagen
så snart som möjligt skulle behöva
fatta beslut om att det inte skall
bli några atomvapen i det svenska försvaret.
Det skulle vara nyttigt om denna
propaganda kunde upphöra, och jag
tror det bara vore till nytta om de som
sysslar med planerna för försvarets
framtida utformning kunde arbeta under
förutsättning, att Sverige inte skall
ha atomvapen.
Herr HECKSCHER (h):
Herr talman! De båda senaste anförandena
har fallit litet utanför ramen
för denna debatt, och jag vill därför
här återkomma till det föregående.
Den handlingsfrihetslinje som här
diskuteras måste innebära — och därom
tror jag inte råder någon tvekan —
att man kan verkställa vilket beslut som
helst, positivt eller negativt, som fattas.
Och det är alldeles klart att man
aldrig är förhindrad att verkställa ett
negativt beslut. Vilka förberedelser man
än gör, kan de ju avbrytas när som
helst.
Men man kan också gå vidare utan
att träffa något definitivt avgörande, under
förutsättning att man gör det sfi att
det inte uppstår någon försening genom
att beslutet uppskjutes. Handlingsfrihetslinjen
måste alltså ses tillsammans
med den princip som är uttalad
24
Nr 10
Tisdagen den 6 mars 1962
Svar på interpellation ang. utredning om de tekniska och ekonomiska problem
som sammanhänger med svensk produktion av kärnladdningar
exempelvis i den socialdemokratiska
kommitténs formulering, att uppskov
med beslutet inte får föranleda någon
ytterligare försening. Det är såvitt jag
förstår kärnpunkten i hela frågan. I
annat fall blir det samma situation som
i den gamla historien om pojken som
gick till sitt arbete på morgonen och
då fann en skylt på arbetsgivarens dörr,
på vilken det stod: »Ingen mat i dag
men i morgon.» Pojken arbetade den
dagen utan mat, men när han kom till
arbetsgivaren nästa dag, hängde samma
skylt på dörren även då. Jag menar,
att om man inte fattar något beslut
i dag utan skjuter upp det till i
morgon och då upprepar förfarandet,
så föreligger ju risk för att försvaret
under tiden svälter ihjäl. Man måste
alltså se till att det inte uppstår försening.
Herr Ohlin var litet förvånad över
att jag gått in på frågan om kärnvapnens
betydelse över huvud taget. Han
menade att jag inte hade behövt göra
det. Men det finner jag vara ofrånkomligt
— i varje fall i egenskap av interpellant
— för att klart ange de förutsättningar
under vilka ett negativt beslut
enligt min mening bör komma i fråga.
Och de förutsättningarna är att
man har lyckats få fram eller har mycket
goda utsikter att få fram ett allmänt
förbud mot användning av kärnvapen.
I så fall är det självklart att vi
från svensk sida inte saboterar ett sådant
beslut utan ansluter oss till detta
allmänna kärnvapenförbud.
Det är också mycket önskvärt att ett
sådant förbud kommer till stånd. Men
jag måste nog uppriktigt säga att det
inte förefaller som om det vore den
mest sannolika utvecklingen, så som
man nu ser på denna sak. Det förefaller
mera sannolikt att det ena landet
efter det andra lägger sig till med kärnvapen
och att dessa vapen utvecklas så
att man kan använda också små laddningar
och att en del av biverkningar
-
na vid deras användning förminskas
och kanske efter hand försvinner, samt
att kärnvapnen därefter blir en väsentlig
del av världens krigsrustning. Under
sådana förhållanden kan jag inte se någon
möjlighet för Sverige att fullfölja
sin alliansfria politik utan att vi också
skaffar oss de vapen, som en eventuell
angripare kan komma att använda emot
oss.
Sedan ville herr Hedlund att vi skulle
ansluta oss till en allmän borgfred i
denna fråga. Ja, om det innebär att
handlingsfrihetslinjen fullföljes utan
några ytterligare förseningar, så kan vi
låta saken vila till dess det är nödvändigt
att fatta beslut. Orsaken till att jag
tagit upp denna fråga i dag är att överbefälhavaren
har slagit larm och talat
om, att det har inträffat en oväntad försening
på två år och att det enligt hans
mening är nödvändigt att göra vissa utredningar
för att undvika ytterligare
försening, överbefälhavaren har också
begärt att få göra dessa utredningar.
Under sådana förhållanden är det för
den, som vill fullfölja handlingsfrihetslinjen,
ofrånkomligt att ta upp debatt i
frågan och begära besked om hur regeringen
ställer sig och vad regeringen
ämnar göra för att förhindra att ytterligare
förseningar uppstår.
Herr Hedlund sade att statsrådets uttalande
i dag skulle kunna ligga till
grund för en sådan borgfred. Jag får
dock till min ledsnad säga att statsrådet
enligt min uppfattning yttrat sig så
oklart att jag fortfarande vet varken ut
eller in. Om jag ännu en gång får erinra
om den folkliga sagoskatten, vill jag
påminna om den som blev beskylld för
att ha slagit sönder en annans kruka.
Han sade att han för det första aldrig
hade lånat den, för det andra var den
trasig när han fick den och för det
tredje var den hel när han lämnade
igen den. Statsrådets svar förefaller att
ansluta mycket väl till det mönster denna
person utgjorde. Svaret innehåller
Tisdagen den 6 mars 1962
Nr 10
25
Svar på interpellation ang. förbättring
Sveriges Radios sändningar
så många motsägande saker att jag i det
har mycket svårt att finna någon egentlig
grundval för en borgfred.
Om statsrådet emellertid helt och
fullt tar på sig ansvaret för att ingenting
från regeringens sida underlåtes
som erfordras för att det icke skall
uppstå några ytterligare förseningar, befinner
vi oss i ett annat läge. Får jag
tolka statsrådets svar så, att regeringen
nu — oberoende av om det är överbefälhavaren
eller regeringen som skall ge
direktiven och oberoende av vem som
formellt skall stå för utredningen —
slutgiltigt tar på sig ansvaret för att
överbefälhavaren icke ännu en gång
blir tvungen att säga att man har försummat
så mycket att det uppstått nya
förseningar? Är detta regeringens uppfattning
har jag självfallet ingenting att
invända.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 4
Svar på interpellation ang. förbättring
av möjligheterna att i Finland avlyssna
Sveriges Radios sändningar
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND,
som yttrade:
Herr talman! Herr Börjesson i Falköping
har frågat mig, om jag är beredd
att överväga åtgärder i syfte att
ge Sveriges radio sådana sändningsmöjligheter,
att sändningarna utan svårighet
kan uppfattas av lyssnare inom
ett större område än för närvarande i
Finland.
Våra möjligheter att förbättra mottagningsförhållandena
för svenska radiosändningar
i våra grannländer är
beroende av om vi har starka sändare
för lång- och mellanvåg. Sändarna mås
-
av möjligheterna att i Finland avlyssna
te vidare disponera s. k. exklusiva våglängder,
d. v. s. våglängder som är avsedda
att göra mottagning möjlig utanför
landets gränser och som inte används
av andra starka sändare. I sistnämnda
hänseende är vi bundna av en
internationell överenskommelse om fördelning
av våglängder. Enligt gällande
fördelningsplan är Sverige berättigat
till endast två exklusiva våglängder, en
för stationen i Hörby och en för stationen
i Motala. En utbyggnad av långvågsstationen
i Motala till högre effekt
har pågått i flera år och den nya stationen
beräknas kunna tas i bruk redan
i vår. Stationen, som nu har en sändare
om 150 kW, kommer efter utbyggnaden
att ha två sändare på 300 kW,
och dessa kan dessutom köras parallellt.
Det är min förhoppning att utbyggnaden
av Motalastationen skall
kunna påtagligt förbättra möjligheterna
att i våra grannländer ta emot svenska
radioprogram.
Vidare anförde
Herr BÖRJESSON i Falköping (ep):
Herr talman! Jag ber att till statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
få framföra ett tack för
svaret på min interpellation. Jag vill
också uttrycka min tillfredsställelse
över de positiva inslagen i statsrådets
redogörelse för frågan om förbättrade
möjligheter att i våra grannländer ta
emot svenska radioprogram.
Trots det i stort sett positiva svaret
tillåter jag mig dock, herr talman, att
ta kammarens tid i anspråk för att få
framföra några ytterligare synpunkter
på denna fråga, som jag tillmäter stor
betydelse.
Anledningen till min interpellation
var att jag vid besök i Finland hade
konfronterats med ett flertal personer
som livligt beklagat den dåliga hörbarhet
som kännetecknar de svenska radiosändningarna.
Man har allmänt ut
-
26
Nr 10
Tisdagen den 6 mars 1962
Svar på interpellation ang. förbättring av möjligheterna att i Finland avlyssna
Sveriges Radios sändningar
tryckt önskemål om att något göres
för att förbättra hörbarheten av svensk
radio i Finland. Svårigheterna att lyssna
på svenska sändningar gör sig särskilt
starkt gällande i Helsingfors men
även i andra delar av landet.
Det är att märka att man t. ex. i Österbotten
och på Åland, som har övervägande
svenskspråkig befolkning, dagligen
vill lyssna på de rikssvenska programmen.
På finsk sida finner man svårigheterna
att uppfatta de svenska radiosändningarna
vara till stor nackdel, emedan
man där med största intresse vill följa
inte bara svenska radioprogram i allmänhet
utan kanske fastmer svenska
kommentarer till händelser som nära
berör befolkningen inom ifrågavarande
områden. I sådana fall har radion enligt
min — och av vad som framgått även
andras — uppfattning minst lika stor
uppgift att fylla som t. ex. tidningspressen.
Av statsrådets svar framgår att utbyggnaden
av Motalastationen kan erbjuda
bättre möjligheter på området, och det
är också min livliga förhopning att så
skall bli fallet. Givetvis kan man i detta
sammanhang inte bortse från nödvändigheten
av att även på finsk sida de åtgärder
vidtas som kan bli påkallade dels
för att förbättra hörbarheten när det
gäller utlandssändningar, dels också
vidga möjligheterna att i utlandet utan
störningar kunna uppfatta de finländska
sändningarna. Som bekant är Finlands
radio både finsk- och svenskspråkig, och
det är därför av mycket stort värde
för alla intresserade i vårt land att få
möjligheter att lyssna till de program
som sänds därifrån. Vi bör inte heller
glömma bort att vi i de nordliga delarna
av vårt land har en tvåspråkig befolkning
som säkerligen gärna tar del av
de program som sänds från finsk sida.
Jag vill i detta sammanhang även åberopa
de brev som jag erhållit sedan jag
framställde interpellationen. Genomgå
-
ende understryks önskemålet att effektiva
åtgärder vidtas för att förbättra möjligheterna
att lyssna till svensk radio
i Finland. Bl. a. påpekas från auktoritativt
håll i Helsingfors att flera påstötningar
gjorts hos Sveriges radio men
utan resultat. Man nöjer sig, heter det,
av allt att döma med att svensk radio
hörs utefter det finländska kustlandet.
Jag anser att dessa olägenheter måste
betecknas som anmärkningsvärda med
hänsyn till de utomordentliga tekniska
framsteg på olika områden som gjorts.
Störningarna från starka estniska, ryska
och tyska stationer som nu försvårar
hörbarheten av svensk radio på finsk
sida borde enligt min uppfattning rimligtvis
kunna elimineras genom erforderliga
tekniska ingripanden.
Slutligen vill jag, herr talman, tillägga
att jag finner de gamla vänskapsband
som förenar de nordiska länderna, inte
minst Finland och Sverige, så värdefulla,
att varje möjlighet som står till
buds för att upprätthålla nära kontakter
måste tillvaratas. Det ytterst värdefulla
samarbete som pågår på olika områden
vittnar också om den betydelse man
över huvud tillmäter kontakterna mellan
våra nordiska länder. Radion bör här,
som jag ser det, ha sin givna uppgift att
fylla.
Även om denna fråga endast är en
detalj i det stora sammanhanget bör den
enligt min mening lösas på ett för alla
parter tillfredsställande sätt. Om den
utbyggnad av Motalastationen, som statsrådet
aviserade, är ett led i sådan riktning
kan den hälsas med glädje. Skulle
det emellertid visa sig att ytterligare
åtgärder behöver vidtas är det min förhoppning
att statsrådet även i forsättningen
har sin uppmärksamhet riktad
på frågan.
Därmed ber jag, herr talman, att än
en gång få framföra mitt tack för statsrådets
svar.
Härmed var överläggningen slutad.
27
Tisdagen den 6 mars 1962 Nr 10
Interpellation ang. förstärkning av personalen vid domsagornas inskrivningsavdelningar -
§ 5
Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid
till statsutskottet propositionen nr 60,
angående anslag till nybyggnad för statens
polisskolas huvudskola i Stockholm;
och
till jordbruksutskottet propositionen
nr 67, angående anslag till skogshögskolan
för budgetåret 1962/63.
Vid härefter skedd föredragning av
Kungl. Maj :ts å bordet vilande proposition
nr 69, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 och 3 § § lagen
den 16 maj 1957 (nr 202) med särskilda
bestämmelser om kommuns, landstingskommuns
och annan samfällighets
utdebitering av skatt för åren 1958—
1965, m. m., hänvisades propositionen,
såvitt avsåg författningsförslagen, till
bevillningsutskottet och i övrigt till
statsutskottet.
Vidare föredrogs var för sig följande
Kungl. Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid
till konstitutionsutskottet propositionen
nr 71, med förslag till lag om ändring
i kommunallagen den 18 december
1953 (nr 753), m. m.; och
till statsutskottet propositionen nr 72,
angående anslag till teckning av aktier
i Aktiebolaget Ceaverken, m. in.
§ 6
Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
en vid utskottets anmälan jämlikt
§ 21 riksdagsstadgan fogad, å bordet
vilande framställning från fullmäktige
i riksbanken angående dispositionen
av överskotten från riksbankens
rörelse.
§ 7
Föredrogs, men bordlädes åter konstitutionsutskottets
utlåtanden nr 2—4,
statsutskottets utlåtanden nr 2, 12 och
32—36, bevillningsutskottets betänkanden
nr 13—15 och 19—21, andra lagutskottets
utlåtanden nr 7—9, tredje lagutskottets
utlåtande nr 10 samt allmänna
beredningsutskottets utlåtanden
nr 1 och 2.
§ 8
På förslag av herr andre vice talmannen
beslöt kammaren, att konstitutionsutskottets
utlåtande nr 2 skulle uppföras
närmast efter statsutskottets utlåtande
nr 32 bland två gånger bordlagda
ärenden på morgondagens föredragningslista.
§ 9
Interpellation ang. förstärkning av
personalen vid domsagornas
inskrivningsavdelningar
Ordet lämnades på begäran till
Herr LARSSON i Norderön (ep), som
yttrade:
Herr talman! Inskrivningsdomaren i
en stockholmsdomsaga har i en artikel i
Juristnytt påtalat, att den arbetsbörda
som åvilar de särskilda inskrivningsdomarna
i de tre största domsagorna är
orimligt stor i jämförelse med den som
åvilar inskrivningsdomare i de tre
största rådhusrätterna, att eftersläpningen
med inskrivningsärenden i ett flertal
domsagor är allmänt omvittnad samt att
den rättssökande allmänheten därigenom
åsamkas betydande ränteförluster.
Enligt uppgifter i dagspressen bär
justitiedepartementet med anledning av
nämnda artikel anbefallt byrådirektörerna
i hovrätterna att infordra skriftliga
uppgifter om expeditionstider för
inskrivningsärenden och gravationsbevis
i domsagorna. — Enligt uppgift har
Advokatsamfundets sekreterare påtalat
att den lagstadgade expeditionstiden av
två veckor i de flesta fall ej kunnat hållas,
och Svenska bankföreningens direk
-
28
Nr 10
Tisdagen den 6 mars 1962
Interpellation ang. undersökning av vissa karameller innehållande alkohol
tör har framhållit att ur föreningens
synpunkt är det angeläget att arbetskraften
förstärks på domsagornas inskrivningsavdelningar
samt tillagt att den lagstadgade
expeditionstiden av 14 dagar
är en ren utopi.
Föreningen mellan ombudsmännen
hos Sveriges landshypoteksinstitution
har i skrivelse till herr statsrådet och
chefen för justitiedepartementet velat
understryka det trängande behovet av
att sådana personella och organisatoriska
förstärkningar snarast måtte komma
till stånd att det genomgående blir
möjligt för inskrivningsavdelningarna
att hålla den författningsenliga expeditionstiden.
Mälarprovinsernas hypoteksförening
och Upplands stadshypoteksförening har
i gemensam underdånig skrivelse framhållit
att »det blivit allt vanligare att
kreditinstituten i Stockholm vid behov
av uppgifter om gravationsförliållanden
beträffande fastigheter i förortskominunerna
själva föranstalta om utredning i
ämnet genom egna befattningshavare.
Då det här gäller ekonomiskt betydelsefulla
data, kan det tidsödande forskandet
i inskrivningsavdelningarnas fastighetsböcker
endast anförtros personer
med särskild kompetens och förorsakar
därför betydande extrakostnader.--
Svårigheterna att få beställda gravationsbevis
expedierade i rimlig tid utgör därför
en allvarlig olägenhet även ur rent
arbetsteknisk synpunkt.---—» De
båda föreningarna har uttalat att de med
sin skrivelse velat ytterligare understryka
vikten av att åtgärder snarast
vidtas för undanröjande av speciellt
stockholmsdomsagornas eftersläpning i
vad gäller expedieringen av inskrivningsärenden
och gravationsbevis och
hemställt att Kungl. Maj:t ville låta föranstalta
om en sådan personalförstärkning
hos i första hand dessa domsagors
inskrivningsavdelningar att föreskrivna
expeditionstider hädanefter kan hållas.
Eftersläpningen i behandlingen av inskrivningsärenden
är emellertid ej nå
-
got speciellt problem för stora domsagor
eller för stora tätorter. Samma
problem föreligger även för många utpräglade
landsbygdsdomsagor och olägenheterna
är ej mindre betydande i sådana
fall. Som exempel kan jag från
mitt eget län nämna Jämtlands norra
domsaga, där man åren 1960 och 1961
haft en genomsnittlig expeditionstid av
3—4 veckor, och Jämtlands östra domsaga,
som under samma tid haft en genomsnittlig
tid av 4—5 veckor. Till detta
kommer ytterligare tid för postexpedition.
Särbeställningar av gravationsbevis
vid sidan om inskrivningsdagar
drabbas av ytterligare tidsutdräkt.
Missnöjet hos den rättssökande allmänheten
är stort och man måste förstå
dess klagan och reaktion när de ifrågavarande
inskrivningsärendena och gravationsbevisen
ej kan tillhandahållas
inom lagstadgad tid, vilket ur allmänhetens
synpunkt medför betydande ekonomiska
förluster.
Med anledning av vad jag här anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för justitiedepartementet
få framställa följande fråga:
Kommer herr statsrådet att vidtaga
snara åtgärder så att domsagor, där
eftersläpning med inskrivningsärenden
råder, erhåller sådana personella förstärkningar
att den lagstadgade expeditionstiden
av 14 dagar i fortsättningen
kommer att kunna hållas?
Denna anhållan bordlädes.
§ 10
Interpellation ang. undersökning av vissa
karameller innehållande alkohol
Ordet lämnades på begäran till
Herr ANDERSSON i Storfors (s),
som yttrade:
Herr talman! Alkoholmissbrukets
spridning nedåt inom den yngre ungdomssektorn
har väckt berättigad uppmärksamhet.
De verkställda utredningarna
på flera håll i vårt land an
-
Tisdagen den 6 mars 1962
Nr 10
29
Interpellation ang. undersökning av vissa karameller innehållande alkohol
gående alkoholvanor och alkoholmissbruk
bland ungdomen har ytterligare
fäst vår uppmärksamhet på denna icke
önskvärda utveckling i välfärdssamhället.
Då det gällt att hålla alkoholbruket
tillbaka bär vi inte lyckats lika bra som
på andra samhällsområden. Akoliolen
utgör ett stort social problem — ett hot
mot tryggheten. Alla förebyggande former
av åtgärder i undervisnings- och
upplysningssyften i alkoholfrågan samt
behandlings- och vårdformer av ungdomsfyllerister
som är i verksamhet och
påtänkta är värda att uppskatta. Allt
detta är gott och väl, men frågan är om
man inte borde fästa större uppmärksamhet
vid den äldre generationens
stora ansvar inför den nuvarande utvecklingen.
Varje generation har som bekant visat
en stor benägenhet att anklaga de
yngsta generationerna, då dessa helt
enkelt ingenting annat gör än följer de
äldres exempel.
Det har också anförts att kampanjen
för ökad upplysning i alkoholfrågan i
första hand borde rikta sig till hemmen.
Vid en nyligen hållen sammankomst
yttrades bl. a. »Föräldrarna brister i
gott föredöme. Det går inte att tala ungdomen
till rätta, så länge spriten spelar
så stor roll för de vuxna.»
Utan tvivel är det här vi har pudelns
kärna. De yngre ungdomarna reagerar
ofta emot att bli satta i ett slags undantagstillstånd.
De anser det vara orättvist
att de skall straffas för sådant som
de äldre utan vidare kan hänge sig åt.
De vill helst inte leva i ett förmynderskapssamhälle
utan i ett demokratiskt
samhälle där samma spelregler gäller
för unga och gamla. Dessutom imponeras
de i mycket högre grad av de äldres
exempel än av deras förbud.
Det är de äldres samhälle dessa ungdomar
håller på att växa in i. Det är de
äldres vanor och ovanor de håller på
att överta. Just bruket av sprit vid festliga
tillfällen omger den äldre generationen
med feststämning, som naturligt
-
vis verkar eggande på yngre generationer.
Glädjande är att man i enhetsskolans
högre klasser går rakt på sak då det
gäller upplysningen om alkoholens faror.
Där betyder det mycket vilken inställning
läraren själv har till spriten.
Ty ofta får läraren frågan: Super magistern
själv?
Alkoholens spridning inom den yngre
generationen motiveras med, att de unga
vill vara som de äldre. Kamratlivet spelar
en påfallande roll i deras liv. Kommer
de in i gäng, där alkoholbruk förekommer,
påverkas de relativt lätt att
själva börja bruka alkohol. Tråkighet i
hem och på arbetsplats driver också till
alkoholbruk. Det bästa man kan göra
för de yngre är utan tvivel att söka skapa
trivsel och arbetsglädje åt dem i en
alkoholfri miljö, där det inte är fint att
supa. Så länge den gamle Jeppe fortsätter
att supa, måste han räkna med att
de små jepparna kommer att göra det.
Med oro har man i många läger diskuterat
riskerna för försäljning av alkoliolhaltig
cider. Här ger man ungdomarna
en ny inkörsport till alkoholvanor
som kan bli ödesdigra i framtiden. Inte
ens barnen går fria. I stora, braskande
annonser reklameras karameller som
innehåller alkohol. Den stora faran när
det gäller denna spritkaramell, vilken
finns med olika spritsorts-innehåll, är
att den finnes att tillgå i praktiskt taget
alla konfektbutiker och kiosker i vårt
land. Karamellerna, som bl. a. innehåller
whisky och konjak, har blivit ett lystmäte
för ungdomarna i skolåldern. Allvarliga
verkningar kan uppkomma om
ungdomarna genom dessa spritkarameller
får begär till sprit och sedan fortsätter
med större doser.
Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för handelsdepartementet
få framställa följande frågor:
Är statsrådet beredd vidtaga erforderliga
undersökningar vilka verkningar
dessa spritkarameller, som går under
30
Nr 10
Tisdagen den 6 mars 1962
Interpellation ang. räntan vid återlån av medel ur allmänna pensionsfonden
namnet »LYS», kan ha på ungdomar i
skolåldern för deras framtida utveckling?
Vilken
spritprocent finnes i karamellerna?
Om
spritkaramellerna är av sådan art
att de kan leda till ett ökat alkoholintresse
bland ungdomen, är då statsrådet
beredd förbjuda dem i handeln?
Denna anhållan bordlädes.
§ 11
Interpellation ang. räntan vid återlån
av medel ur allmänna pensionsfonden
Ordet lämnades på begäran till
Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep),
som yttrade:
Herr talman! Banker och kreditinrättningar
har nyligen i sin verksamhet infört
vissa nya slag av inlåningsräkningar.
Bl. a. bär inrättats en inlåningsräkning
med 12 månaders uppsägningstid
och en ränta av 5,25 procent. Denna
räntesats överskrider med en halv procent
tidigare allmänt förekommande
högsta inlåningsränta, 4,75 procent, vilken
gällt vid insättning på kapitalsamlingsräkning
med 6 månaders uppsägning.
Syftet med dessa åtgärder från
bankernas sida torde vara att stimulera
till långtidssparande. Häremot kan, såvitt
det ej medför höjning av utlåningsräntorna,
inte anföras någon erinran.
Det bör emellertid uppmärksammas
att den ovan nämnda högre räntesatsen,
5,25 procent, medför vissa följdverkningar.
Sålunda har räntan vid bankernas
lån av återlånemedel från allmänna
pensionsfonden höjts från 5,25 till 5,75
procent. Detta torde sammanhänga med
den i lag föreskrivna ordningen att återlån
ur nämnda fond skall ske till en
räntesats som med en halv procent överstiger
högsta allmänt förekommande
räntesats vid inlåning i bankaktiebolag,
postsparbanken, sparbank och centralkassa
för jordbrukskredit.
När lagstiftningen angående tilläggspensioneringen
antogs framhölls det att
pensionsfonderna borde bli ett värdefullt
instrument i den ekonomiska politiken.
Den räntehöjning som nu genomförts
beträffande bankernas ianspråktagande
av återlånemedel synes få en
motsatt effekt. De avmattningstendenser
som gör sig gällande och den konkurrens
som vårt näringsliv utsättes för motiverar
enligt min mening att en allmän
räntesänkning bör komma i fråga inom
en mycket nära framtid. Höjningen av
återlåneräntan är emellertid ett steg i
motsatt riktning. Har inte kreditinrättningarnas
räntemarginaler tidigare varit
oproportionerligt stora, torde nämligen
en högre ränta vid ianspråktagande från
företagarnas sida av återlånemedel vara
ofrånkomlig. Särskilt i nuvarande läge
måste en sådan utveckling anses beklaglig
Det
bör vidare uppmärksammas att
den ränta som kreditinrättningarna tilllämpat
i fråga om studielån med statlig
kreditgaranti hittills regelmässigt stått
i viss relation till den högsta allmänt
förekommande inlåningsräntan. Om den
ordningen skall tillämpas även nu, torde
en höjning av räntan för nämnda studielån
komma i fråga. Detta skulle ur
de studerandes synpunkt vara synnerligen
beklagligt.
Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för finansdepartementet
få framställa följande frågor:
Anser
statsrådet att bankernas räntemarginaler
hittills varit så stora att den
höjning av räntan vid återlån av medel
ur allmänna pensionsfonden som nyligen
företagits ej kommer att föranleda
någon höjning av bankernas ifrågavarande
utlåningsräntor?
Anser statsrådet att en liöjniHg av räntan
för studielån med statlig kreditgaranti
bör komma i fråga med anledning
av att banker och kreditinrättningar sedan
viss tid tillämpar vissa inlåningsräkningar
med högre ränta?
Anser statsrådet att åtgärder bör vid -
Tisdagen den 6 mars 1962
Nr 10
31
tagas i syfte att förhindra en höjning av
här nämnda utlåningsräntor?
Denna anhållan bordlädes.
§ 12
Interpellation ang. eltaxorna
Ordet lämnades på begäran till
Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep),
som yttrade:
Herr talman! Den ökade elkraftförbrukningen
jämte ändringarna i bränslepriser
och kostnadsläge har medfört
att taxorna för försäljning av högspänd
och lågspänd elektrisk kraft nu tagits
under allvarlig omprövning av såväl
kungl. vattenfallsstyrelsen som de enskilda
kraftproducenterna.
I ett betydelsefullt avseende har
granskningen av eltaxorna redan medfört
resultat. Sålunda har Sydsvenska
Kraftaktiebolaget, Sydkraft, beslutat att
icke ta ut ett redan tidigare beslutat
taxehöjningstillägg å taxorna för leverans
av högspänd elektrisk kraft, engrostaxorna,
på 20 procent utan begränsa
detta till 15 procent trots att gällande
kontrakt ger bolaget möjlighet att debitera
engrosabonnenterna, d. v. s. industrier
och återdistributörer som t. ex.
eldistributionsföreningar, det högre tilllägget.
Förutom leverans av högspänd elektrisk
kraft ombesörjer Sydkraft distribution
av lågspänd elektrisk kraft till
ungefär 120 000 abonnenter, huvudsakligen
på landsbygden. För att även detaljabonnenterna
omedelbart skall få del
av prissänkningarna har Sydkraft beslutat
lämna dessa en provisorisk rabatt,
som blir av samma storlek som nu
utgående elskatt för s. k. borgerlig förbrukning,
d. v. s. 7 procent.
Som motiv för taxesänkningen har
Sydkraft bl. a. angivit att det synts
bolaget angeläget, att de f. n. låga bränslepriserna
och den rikliga vattentillgången
snarast möjligt kommer konsumenterna
tillgodo i form av sänkta el
-
Interpellation ang. eltaxorna
priser. Bolaget räknar dessutom med
att de vidtagna åtgärderna skall stimulera
till ökad energiförbrukning, vilket
bör medföra ett bättre utnyttjande av
distributionsanläggningarna och resultera
i sänkta kostnader för överföring av
kraften till abonnenterna.
Elabonnenterna i övriga delar av landet
och särskilt abonnenterna på landsbygden,
vilka under 1958 fick finna sig
i en ca 20-procentig höjning av detaljtaxorna,
där kungl. vattenfallsstyrelsen
eller något annat större företag är distributör,
bör med samma motivering
kunna emotse en sänkning av eltaxorna,
som åtminstone motsvarar den som
kommit abonnenterna i de södra delarna
av landet till del. Om taxesänkningen
på grund av tidigare omnämnda utredningar
icke nu kan genomföras definitivt
borde såväl vattenfallsstyrelsen som
enskilda kraftdistributörer kunna följa
Sydkrafts exempel och genomföra en
provisorisk taxesänkning.
Förutom priset på elkraft är även de
taxesystem, som kommer till användning
vid försäljning av kraft till olika
kategorier av abonnenter, av stor betydelse
för olika delar av näringslivet.
Högspänningstaxorna erbjuder numera
inga större problem. Dessa taxor
är i stort sett standardiserade och följa
i regel de normer som tillämpas av
vattenfallsstyrelsen. De utredningar som
pågår såväl inom vattenfallsstyrelsen
som Svenska vattenkraftföreningen torde
förutom priserna avse en omfördelning
av fasta avgifter, effektavgifter och
energiavgifter mellan större och mindre
förbrukare, regler för indextillägg samt
ett tillrättaläggande av elkraftpriserna
med hänsyn till den konkurrens man
nu måste räkna med från andra energiformer,
t. ex. olja.
Standardiseringen av taxor för försäljning
av lågspänd elektrisk kraft,
d. v. s. taxor som kommer till användning
vid försäljning till hushåll, jordbruk
och småindustri etc., har med
hänsyn till de vitt skilda slag av el
-
32
Nr 10
Tisdagen den 6 mars 1962
Interpellation ang. eltaxorna
förbrukare det bär är fråga om och
dessas olika värdering av kraften icke
kunnat lösas tillfredsställande. Det av
1943 års elkraftutredning år 1947 framlagda
förslaget till normaltariff (SOU
1947: 4) var otvivelaktigt ett stort framsteg,
men redan 1951 ansågs en omarbetning
av denna tariff nödvändig bl. a.
på grund av att effektkrävande apparater,
såsom eltvättmaskiner etc., kommit
till ökad användning inom hushållen.
Den reviderade normaltariffen av år
1956 (SOU 1956:5) innehöll därför bestämmelser,
som angav den största s. k.
fria effekt i kilowatt (kW), som fick
anslutas i hushållen utan extra grundavgifter.
Samtidigt föreslogs bestämmelser,
som angav hur stor motor i hästkrafter
(hk), som fick användas inom
jordbruk av olika storlek utan att
extra anslutnings- och grundavgifter debiteras
jordbruksabonnenten.
Vattenfallsstyrelsen tillämpar emellertid
i stort sett de beräkningsgrunder,
som rekommenderades 1947, och har sålunda
inte infört någon bestämmelse
om den största fria effekten i sina nu
gällande taxebestämmelser. För maximering
av fria effekten för största motorn
vid jordbruksabonnemang tillämpar
övriga kraftdistributörer på landsbygden,
antingen den av Svenska elverksföreningen
rekommenderade regeln
5 hk -f- 0,5 hk/lia eller också den
regeln som angivits i elkraftutredningens
ovannämnda förslag (SOU 1956: 5,
sid. 10), d. v. s. 10 hk-f 0,6 lik/lia upp
till 25 ha samt 0,3 hk/ha för överskjutande
odlad areal, dock högst 50
lik/brukningsdel.
Vid bestämning av anslutningsavgifter
och årliga grundavgifter för småindustrier
etc. rekommenderade elkraftutredningen
år 1947 två alternativ,
golvytenormen och effektnormen. Vattenfallsstyrelsen
tillämpar alltjämt golvytenormen,
vilken i regel visat sig lämpligast
för denna kategori av elabonnenter.
Bland övriga distributörer är effektnormen,
d. v. s. bestämning av tariff
-
enlietstalet efter motorernas och apparaternas
sammanlagda effekt, den vanligaste.
Det har således visat sig att kraftdistributörerna
på landsbygden tillämpar
mycket olika beräkningsgrunder vid
bestämning av tariffenhetstalet enligt
den av elkraftutredningen rekommenderade
normaltariffen, varför man kan
konstatera att det enhetliga taxesystem
för hela landet, som normaltariffens införande
syftade till, icke blivit verklighet.
Inom Svenska elverksföreningen, SEF,
vars utredningar tåg till grund för elkraftutredningens
förslag av år 1947
och 1956, var man också mycket tidigt
övertygad om att en rent elektrisk tariff
skulle erbjuda vissa fördelar framför
normaltariffen. En rent elektrisk
tariff skulle bl. a. medföra att de mer
eller mindre komplicerade tariffenhetsberäkningarna
blev onödiga och kraftleverantörerna
skulle, om en sådan tariff
infördes, icke behöva kontrollera
för vilket ändamål kraften användes.
Till abonnentens förfogande ställes en
viss elektrisk effekt (kW), för vilken
han betalar en effektavgift, och för förbrukade
kilowattimmar (kWh) erlägger
han energiavgift i vanlig ordning.
Sedan år 1956 har ett inom SEF utsett
särskilt tariffutskott haft frågan om
en för bostads- och jordbruksabonnemang
liksom för mindre industri- och
hantverksabonnemang lämplig elfekttariff
under utredning.
Då denna fråga är av mycket stor
betydelse särskilt för landsbygdens näringsliv
har resultatet av tariffutskottets
arbete efterlysts vid olika tillfällen
och i olika sammanhang. Bl. a. har Riksförbundet
Landsbygdens Folk, RBF, fäst
uppmärksamheten på de goda resultat
man uppnått i Danmark med effekttariffer,
som är mycket enkla till sin uppbyggnad.
Då denna fråga senast var aktuell i
riksdagen meddelade statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet
Tisdagen den 6 mars 1962
Nr 10
33
Interpellation ang. befolkningsminskningen inom Jämtlands län
att resultatet av det inom Svenska elverksföreningen
arbetande utskottets arbete
kunde förväntas föreligga under
första halvåret 1961. Förslaget kunde
därefter förutsättas komma att prövas
av vattenfallsstyrelsen och övriga distributörer
av elkraft på landsbygden.
Det ligger i sakens natur att övergången
till ett nytt taxesystem kommer
att kräva en relativt lång tid innan det
blir allmänt tillämpat av kraftleverantörerna.
Om en effekttariff som är lämplig
för detalj distribution kommer att erbjuda
elkonsumenterna de fördelar som
dessa liksom även eldistributörerna anser
sig ha anledning förmoda synes det
angeläget att utredningen påskyndas så
att resultatet kan framläggas i eu nära
framtid.
Jag anhåller därför om kammarens
tillstånd att framställa följande frågor
till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
:
1. Anser herr statsrådet att det nu
bör finnas förutsättningar för en provisorisk
sänkning av vattenfallsstyrelsens
taxa för leverans av lågspänd elektrisk
kraft vid detalj distribution på
landsbygden av åtminstone samma omfattning
som den som genomförts av
Sydkraft i södra delarna av landet?
2. Är det herr statsrådet bekant när
det av Svenska elverksföreningen tillsatta
tariffutskottet kan förväntas framlägga
förslag om en rent elektrisk tariff,
som är lämplig att tillämpa vid
distribution av lågspänd elektrisk kraft
till bostäder, jordbruk, hantverk och
småindustri på landsbygden?
Denna anhållan bordlädes.
§ 13
Interpellation ang. befolkningsminskningen
inom Jämtlands län
Ordet lämnades på begäran till
Herr NILSSON i Östersund (s), som
yttrade:
Herr talman! Befolkningsomflytt -
ningarna mellan olika delar av landet
är tidigare kända och omvittnade i olika
sammanhang. Det är väl också ganska
naturligt att man inom områden med
en onormalt stor och fortgående befolkningsminskning
med oro ser på framtiden.
Så är förhållandet bl. a. inom
samtliga norrlandslän, och kanske mest
utpräglat inom Jämtlands län.
Det sistnämnda länet har under en
lång råd av år fått vidkännas betydande
utflyttningsförluster. Under tioårsperioden
1951—1960 uppgick nettoutflyttningen
till drygt 11 000 personer,
vartill skall läggas en rekordartad stor
befolkningsminskning under 1961 på
drygt 2 000 personer. Orsakerna därtill
är väl främst att söka i bristen på arbetstillfällen
och det föga differentierade
näringslivet inom länet. De rÖrlighetsstimulerande
åtgärderna inom
arbetsmarknadspolitiken har väl också,
hur nödvändiga de än är, påskyndat utflyttningen.
I och för sig finns det ju
icke så mycket att invända emot att
arbetskraft från överskottsområden stimuleras
att flyttas till orter med arbetskraftsbrist,
eftersom detta är en förutsättning
för att full sysselsättning och
hög produktion skall kunna upprätthållas.
Vad man ställer sig mera betänksam
emot är att de lokaliseringspolitiska
åtgärderna synes helt ha kommit i
skymundan för de rörlighetsstimulerande
inslagen inom den moderna arbetsmarknadspolitiken.
Om så får ske även
i fortsättningen kan man hamna i den
situationen, att det blir ytterligt svårt
att med framgång arbeta för lokalisering
av industrier till regioner, som redan
fått släppa ifrån sig en betydande
del av den prima arbetskraften.
I en intervju i den jämtländska lokalpressen
har arbetsmarknadsstyrelsens
chef uttalat att det är för sent att
få någon storindustri till Jämtlands län,
därför att utflyttningen gått så långt
inom detta län, att tillräckligt med arbetskraft
inte kan uppbringas. Intervjuuttalandet
visar i all sin skärpa att
2 — Andra kammarens protokoll 1962. Nr 10
34
Nr 10
Tisdagen den 6 mars 1962
Interpellation ang. befolkningsminskningen inom Jämtlands län
andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder
än de rörlighetsstimulerande snarast
måste till inom detta län, om den starka
utflyttningen skall kunna hejdas. Det
kan också nämnas att samma dag som
nämnda intervju publicerades — den
1 mars — upphörde driften definitivt
vid en av länets få kvarvarande större
industrier, Tegefors träsliperi. Det sistnämnda
exemplet, liksom tidigare industrinedläggningar,
markerar ytterligare
behovet av statliga åtgärder i en
landsända, där den privata företagsamheten
undan för undan drar sig tillbaka.
Den länsutredning, som sedan någon
tid tillbaka är i verksamhet, har avlämnat
ett delbetänkande om skogstillgångarna
inom Jämtlands län. Utredningen
pekar på möjligheterna att starta en
halvkemisk industri, baserad på barrklenvirke
och lövved. Det vore enligt
min mening önskvärt —- om ingen enskild
företagare är villig att satsa på
ett sådant projekt — att regeringen
överväger möjligheterna för exempelvis
ASSI att i en eller annan form engagera
sig i en sådan industri i länet. När länsutredningen
är färdig med övriga delar
av sitt arbete torde ytterligare uppslag,
värda att arbeta vidare på, komma att
presenteras.
Som tidigare påpekats torde skyndsamma
åtgärder från statens sida vara
nödvändiga som komplement till de nuvarande
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna,
särskilt beträffande Jämtlands
län med dess starka avflyttning. Det blir
sannolikt i så fall fråga om en hel serie
stödåtgärder för att på olika sätt
stimulera och utvidga länets näringsliv,
vilket tarvar en samlad översyn och
noggranna överväganden inom regeringen.
Det är min förhoppning att
statsrådet skall finna det möjligt att
göra en sådan översyn inom den allra
närmaste tiden.
Med hänvisning till vad som ovan
anförts hemställer jag om andra kammarens
tillstånd att få ställa följande
frågor till statsrådet och chefen för
socialdepartementet:
Har statsrådet uppmärksammat den
alltjämt pågående starka utflyttningen
från Jämtlands län?
Om så är fallet är statsrådet beredd
att snarast möjligt göra en samlad översyn
och framlägga därpå grundade förslag
om de statliga stödåtgärder, som
kan tänkas ifrågakomma för att stimulera
och främja näringslivet inom detta
län?
Denna anhållan bordlädes.
§ 14
Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 90, till Konungen i anledning
av väckta motioner om befrielse från
arvsskatt beträffande legat till internationell
hjälpverksamhet.
§ 15
Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:
nr 51, angående nomadskolväsendets
organisation, och
nr 75, angående ytterligare investeringar
inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde, m. m.
Dessa propositioner bordlädes.
§ 16
Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
andre vice talmannen:
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 43, angående vissa anslag för
budgetåret 1962/63 till de tekniska högskolorna,
motionerna:
nr 669, av fröken Elmén in. fl., och
nr 670, av fru Eriksson i Stockholm
m. fl.;
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 53, med förslag till lag angående
ändring i lagen om val till riksdagen
in. m., motionen nr 671, av herr Johansson
i Trollhättan m. fl.;
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
35
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 55, angående vissa anslag för
militärmusiken under budgetåret 1962/
63 m. m., motionerna:
nr 672, av herr Björkman m. fl.,
nr 673, av herrar Hamrin i Jönköping
och Nelander,
nr 674, av herr Magnusson i Borås
m. fl., och
nr 675, av herrar Nyberg och Jönsson
i Ingemarsgården; samt
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 63, med förslag till lag om änd
-
rad lydelse av 72 § växellagen m. m.,
motionen nr 676, av herr Fröding.
Dessa motioner bordlädes.
§ 17
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.49.
In fidem
Sune K. Johansson
Onsdagen den 7 mars
Kl. 10.00
§ 1
I enlighet med kammarens därom den
27 nästlidne februari fattade beslut
skulle nu val företagas av tre ombud i
Europarådets rådgivande församling
jämte suppleanter för dessa ombud.
Ordet lämnades på begäran till
Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som yttrade:
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades de å
listan uppförda ledamöterna utsedda
till ombud respektive suppleanter i Europarådets
rådgivande församling.
Riksdagens kanslideputerade skulle
Herr talman! För det val som skall
företagas vid detta plenum ber jag att
få avlämna en gemensam lista, vilken
godkänts av de av kammaren valda
ledamöterna i talmanskonferensen. Listan
upptar namn å så många personer,
som det ifrågavarande valet avser.
Den av herr förste vice talmannen
för detta val avlämnade listan var av
följande utseende:
genom utdrag av protokollet underrättas
om detta val samt anmodas låta uppsätta
och till kamrarna ingiva förslag
dels till förordnanden för de valda, dels
ock till skrivelse till Konungen med anmälan
om det förrättade valet.
Ombud | Suppleanter |
G. I. Andersson i Linköping, | L. Mattson, fröken, |
ledamot av andra kammaren | ledamot av första kammaren |
S. H. Gustafson i Göteborg, | P.-O. Hanson, |
ledamot av andra kammaren | ledamot av första kammaren |
G. Hedlund, | T. Andersson, |
ledamot av andra kammaren | ledamot av första kammaren |
36
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Ändring av direktiven för 1958 års utredning kyrka—stat
§ 2
Föredrogs var efter annan och hänvisades
till statsutskottet Kungl. Maj:ts å
bordet vilande propositioner:
nr 51, angående nomadskolväsendets
organisation, och
nr 75, angående ytterligare investeringar
inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde, m. m.
§ 3
Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid
till statsutskottet motionerna nr 669
och 670;
till konstitutionsutskottet motionen
nr 671;
till statsutskottet motionerna nr 672—
675; samt
till behandling av lagutskott motionen
nr 676.
§ 4
Föredrogs den av herr Larsson i
Norderön vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för justitiedepartementet angående förstärkning
av personalen vid domsagornas
inslcrivningsavdelningar.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 5
Föredrogs den av herr Andersson i
Storfors vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för handelsdepartementet
angående undersökning
av vissa karameller innehållande
alkohol.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 6
Föredrogs den av herr Gustavsson i
Alvesta vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående räntan vid
återlån av medel ur allmänna pensionsfonden.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 7
Föredrogs den av herr Eriksson i
Bäckmora vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet angående
eltaxorna.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 8
Föredrogs den av herr Nilsson i Östersund
vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående befolkningsminskningen
inom Jämtlands län.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 9
Ändring av direktiven för 1958 års utredning
kyrka—stat
Föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande
nr 3, i anledning av motion om
viss ändring av direktiven för 1958 års
utredning kyrka—stat.
I den till konstitutionsutskottet hänvisade
motionen nr 630 i andra kammaren
av herr Johansson i Stockholm
m. fl. hade föreslagits, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om sådana ändrade direktiv för 1958
års utredning kyrka—stat, att utredning
rörande genomförandet av kyrkans
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
37
Ändring av direktiven för 1958 års utredning kyrka—stat
skiljande från staten och andra åtgärder
för tryggandet av religionsfriheten
komme att ingå i de sakkunnigas uppdrag.
Utskottet hemställde, att motionen
II: 630 icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Reservation utan angivet yrkande
hade avgivits av herr Spångberg.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr SENANDER (k):
Herr talman! Vår motion i denna
fråga går ut på att direktiven för den
år 1958 tillsatta utredningen ändras så
att den tar sikte på kyrkans skiljande
från staten och att jämväl andra åtgärder
för tryggandet av religionsfriheten
utredes. Därmed har vi velat
markera att vi finner att den förutsättningslösa
utredning som nu pågår
är abstrakt och egentligen syftar till
ingenting.
Konstitutionsutskottet har avstyrkt
vår motion. Motiveringen är att utskottet
anser att utredningen bör vara förutsättningslös
och inte ta ställning till
vare sig fortsatt organisatoriskt samband
mellan staten och kyrkan eller
upplösning av detta samband. Riksdagen
föreslås med andra ord besluta tillkännage,
att den inte har någon mening
alls ens om det som borde vara
självklart och därför inte behöver utredas,
nämligen att man inte kan tala
om en verklig religionsfrihet i vårt
land så länge staten favoriserar och
ekonomiskt gynnar en religionsuppfattning
på andra religiösas och de antireligiösas
beskostnad.
Kravet på kyrkans skiljande från staten
är lika gammalt som arbetarrörelsen.
Men det är därför inte enbart arbetarrörelsen
som omfattar kravet, över
huvd taget alla anhängare av religionsfriheten
accepterar kravet på kyrkans
skiljande från staten. Även de frikyrkliga
känner liarm över att de via skattsedeln
tvingas erlägga sin tribut till en
statligt auktoriserad religionsuppfattning,
som de flesta av dem i högsta grad
ogillar — för att inte tala om dem som
inte bekänner sig till någon religion
alls men ändå beskattas för kyrkliga
ändamål.
Detta abnorma förhållande står i
uppenbar strid mot religionsfrihetens
anda och innehåll. Man kan omöjligen
tala om religionsfrihet, när man upprätthåller
en statskyrka och en statsreligion
och påfordrar att alla medborgare
utan undantag skall betala för
underhållet.
Det står i diametralt förhållande till
religionsfrihetens begrepp att på slikt
sätt tvångsbeskatta personer, som inte
är villiga att acceptera vad staten
auktoriserat i fråga om religionsutövning.
En verklig religionsfrihet kan endast
existera i länder, där staten avstår
från att ge vare sig ekonomisk eller
annan förmånsställning åt någon
viss religionsuppfattning men ger frihet
åt de människor, som bekänner
sig till religionen, att upprätthålla församlingar
och kyrkor.
Inte mindre förkastligt ur religionsfrihetens
synvinkel är det förhållandet,
att statskyrkan tillätes blanda sig
i skolverksamheten. Det gamla kravet
på en konfessionslös undervisning är
inte förverkligat. Kristendomsundervisning
meddelas i skolorna redan från
första åren. Att den mestadels sker i
statskyrkans anda är allmänt bekant.
Statskyrkan tvingar sig på barnen i
olika sammanhang genom morgonsamlingar
i kyrkorna, konfirmationsundervisning
med efterföljande s. k. konfirmation
och nattvardsgång, söndagsskolor
o. s. v. Även inför döden söker det
statskyrkliga inflytandet hävda sin förmånsställning.
Förhållandena vid en
känd politikers bortgång helt nyligen
var sådana, att han icke kunde jordfastas
i enlighet med sina i livstiden
uttalade önskningar på grund av statsltyrklig
obskurantism och intolerans.
En av staten auktoriserad religions -
38
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Ändring av direktiven för 1958 års utredning kyrka—stat
uppfattning och kyrka, som tack vare
sin privilegierade ställning besitter en
ansenlig makt, är en utmaning mot religionsfriheten.
Det synes oss orimligt,
om denna odiskutabla sanning skulle
behöva bli föremål för en utredning.
Utgående härifrån har vi begärt sådana
nya direktiv åt den pågående utredningen
som innebär en målsättning
av nyssnämnt slag, d. v. s. kyrkans
skiljande från staten.
Då arbetarrörelsen i sin begynnelse
ställde kravet om kyrkans skiljande
från staten på dagordningen, så var
det emellertid inte i första hand den
principiella sidan av spörsmålet som
stod i förgrunden. Statskyrkoprästernas
reaktionära inställning till arbetarrörelsen
och arbetarnas fordran på
människovärde spelade en viktig roll
vid uppslutningen kring kravet på kyrkans
skiljande från staten. Kyrkan och
prästerskapet ställde sig oftast på det
maktägande fåtalets sida i de hårda
klasstrider som utkämpades kring sekelskiftet.
De uppträdde som mörkmän
och tilldelades även denna benämning
av den tidens framstegsvänliga krafter.
Det skall inte bestridas att situationen
i dag är en annan än den var vid
sekelskiftet. Men är det så stor skillnad
på de prästmän som fylkar sig
kring Kyrklig sanding och sekelskiftets
mörkmän? Inom denna illustra
sammanslutning har samlats allt vad
vi har i detta land av statskyrklig intolerans
och oförståelse för den moderna
tidens krav. Kyrklig samling innesluter
även de präster, som på sin
tid koketterade eller öppet fraterniserade
med nazismen.
Det var som bekant Kyrklig samling
som gick i spetsen för det rabiata motståndet
mot erkännandet av kvinnans
behörighet att bekläda prästämbeten
och i samarbete med andra reaktionära
krafter förmådde kyrkomötet att
sätta sig över riksdagens belut i frågan.
Kyrklig samling tenderar till att bli
den bestämmande kraften inom statskyrkan.
Deu engagerar sig med en
aggressivitet som inte lämnar något övrigt
att önska för tillsättandet av biskops-
och andra klerikala ämbeten med
prästmän som följer Kyrklig samlings
dogmatiska och bigotta intentioner.
Därvid användes metoder, som skulle
ha varit omöjliga, om man inte hade
kunnat operera under skydd av den
fasta statsanställning som markeras av
oavsättlighetsprincipen. Prästmännen
känner sig oberoende av sina församlingar.
De känner sig i stort sett även
oberoende gentemot statsmakterna, vilket
inte minst kyrkomötets hållning i
fråga om de kvinnliga prästerna bevisar.
Jag skall här avstå från att exemplifiera
vad jag menar med mitt påtalande
av de metoder som utnyttjas i tävlan
om de mera lukrativa befattningarna
inom statskyrkan. Det räcker med
att helt allmänt framhålla, att konkurrensen
om ämbetena sker i en allt annat
än kristlig anda; anonyma brev
med smutskastning av medtävlarna,
viskningspropaganda och misstänkliggöranden
är kända medel i striden
kring biskopsämbetena. Samtidigt söker
man meritera sig genom att ösa
sin vredes skålar över de ogudaktiga,
till vilka man räknar de ledande lekmännen
inom kyrkan.
En av kandidaterna i ett nu aktuellt
biskopsval har bekantgjort någonting
som skulle kunna betecknas
som ett program för Kyrklig samling.
Däri återfinner man ett anatema, som
är fullt värdigt denna sammanslutning:
»Kyrkan skall inte styras av ogudaktiga
människor, som nu sker, utan av
dem som tror. I kyrkoråd, fullmäktige,
kyrkomöten sitter män som inte
tror och inte går i kyrkan. De är syndare.
» Det heter vidare: »Det vore inte
den största olyckan om kyrkorna
bleve tomma. Det värsta vore om Ordet
inte bleve förkunnat.» . . . »Konfirmanderna
skall, måste gå i kyrkan,
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
39
Ändring av direktiven för 1958 års utredning kyrka—stat
liksom deras föräldrar. Dessa senare bekämpar
ofta sina barns kyrkogång.»
Den eviga fördömelsen finns också
med i förkunnelsen: »Många yttre tecken
visar att många inom kyrkan är
döda lemmar. Den som inte kan tro
är på väg till evig fördömelse.»
Endast den som vet att han innehar
ett prästerligt ämbete med oavsättligheten
som insignium kan våga sig
på dylika utfall. Det är i den osunda
atmosfär som alstras av den onaturliga
alliansen mellan stat och kyrka som
dylika medeltida intoleranta utfall
ostraffat kan försiggå.
Tillåt mig, herr talman, att i detta
sammanhang citera Esaias Tegnér, som
på sin tid var biskop i Växjö. Han var
betydligt blygsammare i sin uppskattning
av statskyrkan och av sin egen
insats som biskop än vad hans nutida
efterföljare både inom och utom
Kyrklig samling är. Han förklarade:
»Säg mig inte att mitt ämbete är ett
andligt sådant. Det är det mindre än
något annat prästerligt kall. Som sakerna
nu står är biskopen väsentligen
kyrkans och skolans polismästare.» Vidare
förklarade han: »Jag håller med
bönderna vid riksdagen om biskopsämbetets
onödighet ehuru av andra
skäl. Vi är ju egentligen numera ingenting
annnat än kyrkans och hela det
högre livets dödgrävare. Såge jag någon
annan utväg att kunna leva, en sådan
syssla förutan, så toge jag avsked
i morgon.»
I verkligheten var detta en förkrossande
dom över statskyrkosystemet, en
dom som är lika motiverad i dag som
den var på Tegnérs tid. Statskyrkan
är alltjämt en drivhusbänk för reaktionära
tankar, förmedlade av en prästerlig
hierarki som fritt kan husera i
hägnet av den statliga oavsättlighetsprincipen.
Låt mig så säga några ord om de
ekonomiska konsekvenserna av sambandet
mellan stat och kyrka.
Prästerskapets löner vad det gäller
de ordinarie församlingsprästerna uppgick
år 1959 till inte mindre än
146 600 000 kronor. Kyrkofondens utgifter
för prästlöner under budgetåret
1959/60 uppgick till sammanlagt
5 700 000 kronor. Det måste emellertid
observeras, att denna lönesumma på
över 152 miljoner kronor endast upptar
avlöningar till de ordinarie anställda
inom kyrkan.
Kyrkan äger en jätteförmögenhet i
kyrkor, prästgårdar och löneboställen.
Bortsett från församlingarnas förmögenhet
belöpte sig kyrkans bokförda
förmögenhet vid slutet av år 1959 till
över 1 983 miljoner kronor. Dessutom
finns det nära 90 miljoner kronor i
kyrkofonden.
Kyrkans skiljande från staten är,
som man ser, även en god affär för
staten. Nära två miljarder i förmögenhet
skulle övergå i statens händer. Därtill
skulle staten undgå löner på mellan
150 och 160 miljoner årligen. Även
om man sålunda enbart ser frågan från
ekonomiska synpunkter finns det starka
skäl för vårt motionsvis framförda
krav.
Slutligen några ord om kyrkobyggena.
Sedan lång tid tillbaka har intresset
för statskyrkans gudstjänster minskat
i raskt tempo. Kyrkorna står ofta tomma.
Men trots detta byggs eller planeras
ytterligare kyrkor.
Antalet av regeringen fastställda förslag
till kyrkliga byggnader under åren
1950—1959 var 27 kyrkor, 16 kapell,
37 småkyrkor och 20 församlingshus
med kyrkolokaler. Det var sålunda
jämnt 100 kyrkobyggen under en tioårsperiod,
då köerna av bostadslösa
människor ständigt växte och bristen
på gymnastik- och skollokaler ökade,
allt medan avfolkningen i kyrkorna
försiggick i ungefär samma takt.
Nu tenderar återigen kyrkobyggena
att öka. Prästmännen kräver ökat utrymme
för sin verksamhet — trots att
vad de kallar avkristningen fortsätter.
Nu söker man pressa fram småkyrkor
40
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Ändring av direktiven för 1958 års utredning kyrka—stat
i stort antal. Detta sker i en tid då
statskyrkan till övermått utnyttjar det
moderna massmedium som radion utgör.
Vi tycker det är på tiden att de
söker efterlikna sin store lärofader
Luther, som kategoriskt utdömde kyrkobyggena
och rekommenderade prästerna
att predika i det fria.
Jag skall bara citera några rader, som
visar hur långt Luthers lärjungar avlägsnat
sig från sin lärofader i detta avseende:
»Apostlarna
predikade om pingstdagen
på torget och gatorna i Jerusalem.
Paulus predikade i Filippi vid älven,
i fängelset och här och där i husen.
För predikningar fulla med villfarelser
och djävulslärdom håller man
präktiga välvda hus men Guds ord finner
icke något härbärge ...»
Ingen begär att prästerna så länge
statskyrkan finns, skall sakna hus och
hålla till på gator och torg. Men så mycket
kan man begära som att de i vår
tid, med sådana förnämliga massmedia
som radio, television och film till sitt
förfogande, bör visa litet mera blygsamhet
i sina anspråk på nya kyrkobyggnader.
Herr talman! Vi lever i en tidsålder
då högt utvecklad vetenskap och teknik
löser problem som tidigare ansetts vara
olösliga. Det är vetandet, inte tron, som
skall behärska världen. Men är det då
rimligt, att en stat, som söker befrämja
vetandet och utvecklingen, understödjer
en viss trosuppfattning inom religionen
och ger denna sin sanktion som den
»rätta» tron, medan andra trosuppfattningar
diskrimineras?
Hur kan det vara möjligt att en statsmakt
som vill vara upplyst, ger sin protektion
åt en religiös uppfattning, som
visat sig vara mindre progressiv och
demokratisk än vissa andra fristående
religiösa riktningar?
Föreningen mellan stat och kyrka är
en anomali. Den strider mot sunt förnuft
och mänskligt vetande.
Det är en orimlighet att staten betalar
dryga löner åt en armé av över 3 100
prästmän, varav många bekämpar statens
strävanden att utveckla vetenskapen
och kulturen.
De miljoner, som nu offras på statskyrkan,
bör i stället satsas på vetenskaplig
forskning och andra förnuftiga
och utvecklingsfrämjande ändamål.
Herr SPÅNGBERG (s):
Herr talman! Jag har till utlåtandet
i konstitutionsutskottet fogat en blank
reservation, och jag vill med några ord
förklara anledningen till detta.
Först och främst anser jag att utskottet
har begagnat sig av en skrivning
som är minst sagt negativ i förhållande
till det problem det gäller, nämligen
frågan om att skilja kyrkan från staten.
Kyrkans skiljande från staten är som
bekant ett mycket gammalt krav. Det
har stått som en mycket framträdande
punkt på vårt partiprogram sedan årtionden
tillbaka.
Med den nu aktuella frågan förhåller
det sig på följande sätt. För sex år sedan
begärde riksdagen en utredning av
frågan. Sex år har sålunda förflutit sedan
dess, men de sakkunniga som tillsattes
år 1958 har inte kommit längre
än till en pågående planläggning av
arbetet. Därom skriver utskottet, att de
sakkunniga skall »utföra ett förberedelse-
och planläggningsarbete och sedan
detta arbete fullgjorts i sådan omfattning,
att det utgör en lämplig grundval
för utredningens fullföljande i andra
former anmäla detta förhållande». Då
kan man tänka sig att departementschefen
kan komma att ändra direktiven,
så att detta utredningsarbete får fortsätta.
I sak har alltså ingenting annat beslutats
än ett slags förberedelsearbete,
som tar sikte på närmast ingenting! Jag
anser att utskottet hade bort skriva annorlunda
i sitt utlåtande. Nu hade utskottet
låst fast sig för framtiden, därest
ingen hade reserverat sig, vid ett utlå
-
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
41
Ändring av direktiven för 1958 ars utredning kyrka—stat
tande, varom utskottet i sin negativa
inställning hade varit alldeles enigt.
Den fartbegränsning som konstitutionsutskottet
sålunda redovisar ger
faktiskt ett evighetsperspektiv med sin
snigelfart och sina många rastplatser i
arbetstakten. När man länge har sysslat
med denna fråga och vet hur länge kravet
på kyrkans skiljande från staten
allvarligt har framförts av en stark opinion,
fruktar man att den nu pågående
utredningen inte heller kommer att leda
till något resultat. I varje fall finns det
med utskottets skrivning ingen som
helst garanti för att någonting alls kommer
att inträffa på detta område. En
sådan redovisning kommer säkert att
väcka förvåning i vida kretsar, både
inom och utanför partilinjerna.
Naturligtvis kan man ha olika uppfattningar
om denna fråga, men som
konstitutionsutskottet gått till väga har
utskottet också sökt binda sig för framtiden.
Det framgår tydligt av de få ord
som utskottet kostar på sig förutom
beskrivningen av utredningen, där det
sägs att utredningen »tager sålunda icke
sikte på vare sig fortsatt organisatoriskt
samband mellan staten och kyrkan eller
upplösning av detta samband. Då någon
ändring av dessa direktiv enligt utskottets
mening icke bör ifrågakomma, får
utskottet hemställa, att motionen II: 630
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.»
Jag tror emellertid att det råder delade
meningar även inom utskottets
majoritet beträffande den skrivning
som utskottet har presterat. Det är möjligt
att man skulle ha kunnat uppnå en
kompromiss med en tydligare skrivning
om vart man syftar med utredningen.
Ty bakom denna utredning ligger
väl ändå den bestämda målsättningen
att kyrkan skall skiljas från staten.
Detta är också alldeles nödvändigt
efter det sätt, varpå kyrkan arbetar och
ställer i de lokaler, som vi alla har varit
med om att bygga upp. En del präster,
jag säger en del — det finns ju olika
2* —Andra kammarens protokoll i962.
präster — gör sig skyldiga till egenmäktigt
förfarande i ömtåliga fall på
ett mycket stötande och brutalt sätt.
Jag hänvisar också till den jordfästning
som helt nyligen ägde rum, då prästen
förklarade att visserligen får kyrkan
»upplåtas till jordfästningen men det
är jag som jordfäster». Hur skulle det
se ut, om man för jordfästning av en
framstående statskyrkoman ville använda
en lokal för profana ändamål,
t. ex. ett Folkets hus eller någon annan
kommunens samlingslokal, och föreståndaren
sade ifrån att den avlidne får
jordfästas här, men han skall jordfästas
av mig — och jag är ateist?
Är det någon skillnad mellan dessa
fall? I båda fallen rör det sig om en allvarlig
livsuppfattning, som man måste
respektera då den är väl grundad, i en
del fall på känsloskäl, i en del fall på
kunskap och vetenskap, i andra fall
åter på en blandning av allt detta. Då
man vet så litet om dessa yttersta ting,
som man för närvarande gör, borde
man visa respekt för de livsåskådningar
som människor kan hysa.
Till dem här i kammaren som är anhängare
av statskyrkan vill jag rikta
frågan: Hur skulle ni ställa er i ett fall,
då man förklarar att ateisten är den som
skall jordfästa statskyrkomannen? Sådana
problem uppstår ibland när det
gäller upplåtelse av kyrkolokaler. Låt
oss tänka oss att den som skall jordfästas
är en gammal politiker, som har
satsat större delen av sitt liv för det
allmänna och som bl. a. har varit med
om att bygga samlingslokaler av olika
slag; det är mitt i vintern, kanske snöstorm.
Vore det då kristligt alt säga:
kyrkan är stängd för jordfästningen,
om inte prästen får förrätta den och
utföra den enligt sin ritual? Är detta
demokrati och religionsfrihet när det
gäller lokaler som skall stå till förfogande
för alla?
Ja, herr talman, jag anser att dessa
frågor är sådana att man inte kan gå
förbi dem i detta sammanhang, om man
Jr 10
42
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Ändring av direktiven för 1958 års utredning kyrka—stat
vill ta någon hänsyn till andra religiösa
uppfattningar, till ateistisk uppfattning,
till människor som står tvekande, tvivlande
och trevande när det gäller dessa
frågor. Man kan inte undgå att ta hänsyn
även till dem. Då kyrkan har uppträtt
på det sätt som den gjort är det
nödvändigt att påskynda den utredning
som nu pågår.
Jag har med min reservation velat
fästa uppmärksamheten på dessa förhållanden.
Jag har därför inte kunnat
ansluta mig till konstitutionsutskottets
mycket negativa utlåtande. Jag anser
att man måste hålla i klart sikte det
förhållandet att den utredning som har
beslutats måste syfta till kyrkans skiljande
från staten.
Jag ber med dessa ord, herr talman,
att få yrka bifall till motionen.
I detta anförande, under vilket herr
förste vice talmannen övertog ledningen
av förhandlingarna, instämde herrar
Arvidson (s), Carbell (s), Trana (s)
och Carlsson i Västerås (s).
Herr ANDERSSON i Linköping (s):
Herr talman! Om relationerna mellan
stat och kyrka finns många skilda meningar.
Somliga anser att de nuvarande
förhållandena i stort sett är bra. Andra
förmenar att man skall bibehålla statskyrkan
men att den skall ha samma fria
ställning som de olika frikyrkliga samfunden
äger. Andra åter anser att statskyrkosystemet
är oförenligt med religionsfrihetens
principer.
1956 begärde riksdagen en förutsättningslös
utredning om förhållandet
mellan stat och kyrka, en utredning
som tillsattes två år senare och fick
direktiv som helt anknöt till det uttalande
som riksdagen på konstitutionsutskottets
förslag hade gjort. Den första
etappen av utredningen skötes av sakkunniga
som man väl utan vidare kan
beteckna som experter. Där skall kartläggas
de många svåra och stora frågor,
som är förknippade med spörs
-
målet kyrka contra stat. Material skall
läggas fram som skall utgöra grunden
för ett ställningstagande vid en senare
tidpunkt. Meningen har aldrig varit att
denna första utredningsetapp skall ta
upp de konkreta spörsmålen och lägga
fram konkreta förslag för statsmakterna.
När den första delen av utredningen
är färdig är avsikten att Kungl. Maj :t
skall ta ståndpunkt till hur det fortsatta
utredningsarbetet skall bedrivas.
Jag tror inte att man behöver vara utrustad
med någon speciell förmåga att
skåda in i framtiden om man gissar,
att det sedan blir en utredning med
betydligt bredare sammansättning och
starkare parlamentariskt inslag som får
uppdraget att fortsätta det utredningsarbete
som nu har påbörjats.
Jag tror att alla är överens om att det
är angeläget att den utredning, som
igångsattes 1958, slutföres inom rimlig
tid. Under utredningstiden är det ganska
svårt att ta ståndpunkt till sådana förslag
om delreformer som innebär ett
principiellt kyrkopolitiskt ståndpunktstagande.
Utredningsarbetet bär nu pågått
i bortåt fyra år. Jag tror att alla
som sysslat något med kyrkliga frågor
vet att de är ganska besvärliga att komma
till rätta med. Man behöver bara ta
upp frågan om de prästerliga privilegierna,
om den kyrkliga jorden eller försöka
komma fram till en ståndpunkt om
kyrkolagsbegreppets utsträckning för att
få en aning om vilka svåra och komplicerade
problem man här måste ta ställning
till. Jag tror att det är viktigt att
denna första utredningsetapp verkligen
kartlägger frågorna på sådant sätt att
den andra utredningen kan arbeta
snabbt och effektivt.
Konstitutionsutskottet anser alltså att
det är ett riktigt grepp på dessa frågor
att först utreda dem och sedan ta ståndpunkt
till dem. Herrar Senander och
Spångberg hade den motsatta uppfattningen
samtidigt som i varje fall herr
Spångberg förklarade att man binder
sig genom att gå på utskottets förslag.
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
43
Ändring av direktiven för 1958 års utredning kyrka—stat
Nej, vill man binda sig skall man ansluta
sig till herr Spångbergs linje.
Av den anledningen vill alltså utskottet
inte vara med om att helt förändra
inriktningen på det utredningsarbete
som har igångsatts och avstyrker därför
denna motion.
Jag skulle kunna avstå från att vidare
polemisera mot de två tidigare talarna.
Ett avsnitt av herr Spångbergs anförande
anser jag dock inte bör stå oemotsagt
i protokollet, nämligen det där han
tog upp frågan om kyrkans öppethållande
för jordfästning i annan ordning än
kyrkans egen. Jag kan inte komma ifrån
det intrycket att herr Spångbergs inlägg
var ett försök att stämpla konstitutionsutskottets
ledamöter som någon
sorts försvarare av den nuvarande ordningen.
Personligen vill jag utan vidare
deklarera att jag tycker att en betydligt
generösare inställning från statskyrkans
sida borde visas på denna punkt.
Men det finns ingen anledning att i
detta sammanhang ta upp en diskussion
om den saken eller att begära en särskild
utredning om kyrkans öppethållande
för jordfästning i annan ordning
än kyrkans egen. Den frågan har nämligen
redan utretts av församlingsstyrelsesakkunniga.
Varför har den då inte
förelagts riksdagen?
Anledningen härtill är att man bröt
ut ur församlingsstyrelseutredningens
förslag sådana frågor som var av kommunallags
karaktär, alltså församlingsStyrelselagen,
och föreläde riksdagen
dessa frågor; jag minns inte om det var
1960 eller 1961. Frågan om kyrkans
öppethållande är ett spörsmål av kyrkolags
karaktär. I en sådan fråga är det
inte enbart Kungl. Maj:t och riksdagen
utan jämväl kyrkomötet som fattar beslut.
Nu har det sagts att kyrkomöte
kommer att hållas 1963. 1963 års riksdag
skall också få sig förelagt ett förslag om
de frågor som berör kyrkans öppethållande.
Det finns alltså ingen anledning
att begära en särskild utredning
eller att nu ta upp någon stor debatt om
hur man skall ha det i framtiden på
detta område. Den frågan får vi tillfälle
att diskutera vid 1963 års riksdag,
lika väl som vi senare vid innevarande
års riksdag får diskutera frågan om
kristendomsundervisningens ställning i
grundskolan. Den kommer på riksdagens
bord i samband med behandlingen
av propositionen om grundskolan.
Med dessa ord ber jag, herr talman, att
få yrka bifall till konstitutionsutskottets
enhälliga förslag.
Herr SENANDER (k) kort genmäle:
Herr talman! Vi har i vår motion inte
begärt någon ny utredning utan bara
att det skall föreskrivas en målsättning
för utredningen, en målsättning som vi
finner vara självklar och som jag tror
även accepteras av en del statligt anställda
prästmän, d. v. s. inte av dem
som tillhör Kyrklig samling utan av en
del av dem som står utanför denna.
Vi menar att det numera borde vara
så självklart att man bör upplösa sambandet
mellan kyrkan och staten att
detta borde utgöra målsättningen för
den pågående utredningen. Vad sedan
utredningen skall syssla med är de organisatoriska
frågor som har att göra
med en upplösning av sambandet mellan
stat och kyrka och dessutom hur man
skall förfara med den stora förmögenhet
som kyrkan besitter och som har ett
bokfört värde av över 2 miljarder kronor.
Herr SPÅNGBERG (s) kort genmäle:
Herr talman! Jag är herr Andersson
i Linköping mycket tacksam för att han
deklarerade att han inte är riktigt överens
med utskottets övriga ledamöter om
vad som står i utlåtandet. Jag framhöll
också i mitt anförande att jag tror att
meningarna i utskottet var delade och
att inte alla var anhängare av utskottets
negativa skrivning. Herr Andersson i
Linköping deklarerade mycket tydligt
att han inte var nöjd med nuvarande
förhållanden. Jag är övertygad om att
44
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Ändring av direktiven för 1958 års utredning kyrka—stat
hans missnöje sammanfaller med mina
åsikter i denna fråga. Jag anser detta
vara ett stöd för min reservation.
Herr ANDERSSON i Linköping (s)
kort genmäle:
Herr talman! Herr Senander talade
om självklara saker. Jag tycker att hans
långa erfarenhet från riksdagsarbetet
skulle säga honom en sak beträffande
det som är självklart, nämligen att man
först skall utreda en fråga och sedan ta
ståndpunkt och inte göra tvärtom. Jag
har ingenting att erinra mot de värderade
ledamöter som sitter i den nuvarande
utredningen angående förhållandet
melan stat och kyrka, men jag vill
för min del påstå att den utredningen
inte är sammansatt på ett sådant sätt
som en utredning bör vara sammansatt,
om den skall framlägga konkreta förslag
i detta ämne. Om herrar Senander
och Spångberg har en annan uppfattning
härom, må det vara deras ensak.
Med anledning av herr Spångbergs
inlägg vill jag bara ytterligare säga att vi
i utskottet självfallet är överens om vad
som står i konstitutionsutskottets utlåtande.
Det handlar om det sätt på
vilket utredningsarbetet skall fortsätta.
En annan sak är att jag inte är fullt
nöjd med de nuvarande förhållandena
vad beträffar relationerna mellan stat
och kyrka. Jag hade väntat mig att herr
Spångberg skulle kunna skilja mellan
dessa två väsentligt olika saker.
Herr SPÅNGBERG (s) kort genmäle:
Herr talman! Jag vill bara till herr
Andersson i Linköping säga att det väl
är ytterst sällan som man företar en
utredning utan någon som helst målsättning.
Herr ZETTERBERG (s):
Herr talman! Det var när herr Spångberg
talade om ett evighetsperspektiv
som jag fann mig föranlåten säga några
ord om det arbete som bedrives i utredningen
kyrka—stat.
Utredningen har ingalunda på något
lamt eller föga intresserat sätt tagit itu
med sina uppgifter för att kunna dra
ut arbetet långt på tiden, utan det arbetsprogram
som uppgjorts för utredningen
bör kunna bidra till att konkreta
förslag framlägges relativt snart. Det
finns ett avskräckande exempel i den
utredning som för några årtionden sedan
företogs i Danmark. Man förbrukade
då femton år på ett utredningsarbete
som slutade i ett betänkande, vilket tillhör
det mest svårpenetrerade som kan
tänkas, med reservationer och ytterligare
reservationer inne i reservationerna.
Betänkandet föranledde inte heller
några som helst praktiska åtgärder. När
det gäller utredningen kyrka—stat har
man vänt på steken och börjat med att
utreda ett antal alternativ, vilka sedan
vederbörande får överväga när utredningens
resultat föreligger.
Nu kanske någon föreställer sig att
själva arbetet inom utredningen inte
bedrivs med någon större skyndsamhet.
Jag tillåter mig därför lämna några uppgifter
som kan belysa den saken. Utredningen
består av fem ledamöter och den
har tre sekreterare, varav två är praktiskt
taget helt sysselsatta med arbete
för utredningens del. Den har tillkallat
tolv experter, vilka penetrerar speciella
områden inom utredningens gebit. I höst
avser utredningen att framlägga tre undersökningar
berörande olika delområden.
Under den senast redovisade arbetsperioden,
den 1 december 1960—31 oktober
1961, alltså en tid av elva månader,
hade utredningen hållit 23 lieldagssammanträden.
Var och en som går igenom
riksdagsberättelsen skall kunna konstatera
att det är svårt att hitta utredningar
med så pass hög arbetsintensitet.
I den nämnda siffran är ändå inte inräknat
läsdagarna för utredningens ledamöter.
För det arbetsår som just börjat har
utredningen gjort upp en arbetsplan som
omfattar 40 heldagssammanträden —
därtill kommer givetvis läsdagarna. Det
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
45
kan ifrågasättas, om det finns någon
som kan åta sig sakkunniguppdrag vilka
är förenade med ett arbetsprogram
som sträcker sig utöver det här angivna.
Herr talman! Med det sagda har jag
bara velat inge eventuellt oroliga personer
den övertygelsen att det är ett
ganska intensivt arbete som bedrivs
inom den utredning vilken i detta sammanhang
har varit på tal.
Överläggningen var härmed slutad.
Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den i
ämnet väckta motionen; och fann herr
förste vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Senander begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
konstitutionsutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 3, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
den i ämnet väckta motionen II: 630.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Senander begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 168 ja och 17 nej,
varjämte 26 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Ordet lämnades på begäran till
Sänkning av rösträttsåldern
Herr MUNKTELL (h), som yttrade:
Herr talman! Jag ber att få anmäla
att jag vid röstningen råkade trycka på
fel knapp.
§ 10
Sänkning av rösträttsåldern
Föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande
nr 4, i anledning av väckt motion
om sänkning av rösträttsåldern.
I den till konstitutionsutskottet hänvisade
motionen nr 466 i andra kammaren
av herr Nilsson i Gävle m. fl.
hemställdes »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t begär skyndsam utredning
och förslag om sänkning av rösträttsåldern
vid allmänna val liksom vid
folkomröstning till 18 år».
Utskottet hemställde, att motionen
II: 466 icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr NILSSON i Gävle (k):
Herr talman! I en motion nr 466 i
denna kammare har vi begärt en skyndsam
utredning och förslag om sänkning
av rösträttsåldern vid allmänna val liksom
vid folkomröstning till 18 år.
Denna fråga har varit föremål för
riksdagens behandling många gånger tidigare.
Ett flertal motioner bär väckts.
Hitintills har de emellertid alltid avslagits,
stundom efter debatt. För en
vecka sedan behandlade vi frågan om
myndighetsåldern, och konstitutionsutskottet
hänvisar nu till denna behandling
och dess motiv. Jag vill i anledning
därav erinra om att myndighetsåldern
har gällt sedan år 1721. Den har
alltså 241 år på nacken. Det är ganska
märkligt att när nuvarande myndighetsålder
gällt så länge det inte skulle ha
vuxit fram några som helst skäl för
en utredning om sänkning av densamma,
därmed möjliggörande också en sänk
-
46
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Sänkning av rösträttsåldern
ning av rösträttsåldern. Har man sålunda
den uppfattningen att rösträttsåldern
och myndighetsåldern bör sammanfalla,
menar vi att det hade funnits skäl för
den utredning som vi nu begär.
När man behandlade frågan om myndighetsåldern
förra veckan hänvisade
man till att det bara finns tre länder
— socialistiska länder —• som har lägre
myndighetsålder än vi. Alla andra länder
har satt myndighetsåldern till 20
eller 21 år. Jag förstår inte varför man
i dessa sammanhang hänvisar oss österut.
Det skulle väl i så fall vara en förmån
i dessa länder att de litar på sin
ungdom och vill dra in den i samhälleligt
arbete redan vid tidig ålder.
Jag vill, herr talman, hävda att det
är på tiden att denna fråga får sin lösning.
Utskottet har nu hänvisat till att
författningsutredningen handhar ett annat
förslag till sänkning av rösträttsåldern
-— nämligen att man skall få
rösträtt samma kalenderår som man
fyller 21 år — och sagt att det därför
inte nu vill sträcka sig så långt som vi
begärt.
Jag har ingen anledning att nu föra
fram flera argument. De har ju redovisats
så många gånger tidigare. Jag
vill bara, herr talman, med hänvisning
till detta yrka bifall till motion nr 466.
Herr ANDERSSON i Linköping (s):
Herr talman! Riksdagen har så sent
som år 1960 gjort ett uttalande med
anledning av motioner likartade dem
vi nu behandlar. Därvid förklarade
riksdagen att rösträttsåldern inte borde
sänkas, så att den som på grund av sin
ålder vore omyndig kunde få delta i
allmänna val. Det var alltså en principiell
deklaration att myndighetsålder
och rösträttsålder skulle sammanfalla.
Med hänvisning till att författningsutredningen
även sysslade med denna
fråga ansåg man år 1960 att det inte
fanns anledning till något initiativ från
riksdagens sida.
Det har inte hänt något sedan dess
som motiverar ett ändrat ställningstagande.
Det finns ännu god tid kvar under
nuvarande valperiod att ta ståndpunkt
i denna fråga, som dock är av
grundlagskaraktär.
Sedan undrar jag, herr Nilsson i Gävle,
om det är så förståndigt och taktiskt
att tala om att man i vissa öststater
har satt myndighetsåldern vid 18
år, alldenstund många frågar sig huruvida
människor i ett land med diktatur
— i öst eller väst — över huvud taget
någon gång i sitt liv blir myndiga.
Herr NILSSON i Gävle (k):
Herr talman! Med anledning av det
första som herr Andersson i Linköping
sade vill jag erinra om att när utskottet
behandlade frågan om myndighetsåldern
hänvisade man till förhållandena
i andra länder. När det i dag gäller en
sänkning av rösträttsåldern, hänvisar
man till riksdagens beslut för en vecka
sedan rörande myndighetsåldern. Med
hänsyn till att man sammanbinder dessa
båda frågor måste jag säga, att det
på mig verkar minst sagt egendomligt
att herr Andersson i Linköping inte
skulle kunna sträcka sig så långt att
han medger att det under 241 år, som
den nuvarande manliga myndighetsåldern
gällt, har inträffat någonting som
motiverar både en sänkning av myndighetsåldern
och därmed av rösträttsåldern.
Vad vidare angår myndighetsåldern i
de socialistiska länderna förefaller det
mig som om dessa länder i varje fall
när det gäller sin praxis har åtskilligt
att lära ut även till herr Andersson i
Linköping.
Överläggningen var härmed slutad.
Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
i ämnet väckta motionen 11:466; och
biföll kammaren utskottets hemställan.
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
47
§ 11
Utgifter inom justitiedepartementets
verksamhetsområde
Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
2, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1962/63 inom justitiedepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner.
Punkterna 1—18
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 19
Häradsrätterna: Avlöningar
Sedan punkten föredragits yttrade:
Fru GUNNE (h):
Herr talman! Under denna punkt har
statsutskottet behandlat två likalydande
motioner, som yrkar viss förstärkning
av den dömande personalen vid Göteborgsdomsagorna.
Motionärerna begär
ytterligare en extra tingsdomare för de
båda domsagorna.
Motionerna anknyter till en begäran
som har framställts av hovrätten för
västra Sverige. De domsagor det är
fråga om är Askims och Mölndals samt
Hisings, Sävedals och Mölndals. I första
hand avser yrkandet Askims och Mölndals
domsaga, därför att den är mest
arbetstyngd.
Motiven för hovrättens önskemål var
den stora arbetsbalans som rådde. Arbetsbalans
är, var den än förekommer,
från rättssäkerhetssynpunkt otillfredsställande.
Den medför stora olägenheter
genom att parter och vittnen får svårare
att minnas vad som skett när lång tid
förflutit. Av humanitära skäl bör domsagans
handläggning ske så snart som
möjligt. Det pressande övertidsarbete
som blir följden av för stor arbetsbörda
verkar i längden slitande på personalen.
Dessa synpunkter har framförts av
justitieombudsmannen i hans berättelse
1958.
Häradsrätterna: Avlöningar
Hovrätten för Västra Sverige har fått
sill begäran avslagen av departementschefen.
När motionärerna nu i början av riksdagen
framställde sitt yrkande, kunde
de redovisa den vid årsskiftet föreliggande
målbalansen. Den ter sig visserligen
något gynnsammare än fjolårets,
men förbättringen är inte särskilt stor
i förhållande till de extraordinära åtgärder
som har fått vidtas vid sidan om
staten under 1961. Man kan också hysa
allvarliga betänkligheter mot att man
får tillgripa åtgärder av denna art för
att lösa uppgifter som fordrar bestämd
kompetens.
Statsutskottet har nu inte funnit skäl
att tillstyrka bifall till motionärernas
framställning. Jag har, herr talman,
ingen anledning att betvivla att avvägningen
mellan de olika önskemålen beträffande
förstärkning av domsagorna
har skett på sakliga grunder, men jag
tillåter mig fästa uppmärksamheten på
att inom en snar framtid effektiva förstärkningsåtgärder
måste vidtas i den
domsaga som jag närmast talar om.
Domsagans grannskap till storstaden
Göteborg innebär att man får räkna
med att brottmålen inte kommer att
minska utan öka med tiden. Även om
storstaden allvarligt vinnlägger sig om
brottsbeivrande och brottsförebyggande
åtgärder, måste man tyvärr räkna med
att den gravare brottslighet som anses
känneteckna storstaden också påverkar
grannskapet och de dör arbetande domsagorna.
Den aktuella situationen beträffande
inkomna brottmål pekar mycket
bestämt på ett trängande behov av
ytterligare dömande personal.
Jag vill ha nämnt detta därför att jag
anser att justitiedepartementet förr eller
senare tvingas att ta hänsyn till de
önskemål om förstärkning som kommer
via hovrätten för Västra Sverige.
Sedan jag har fått framlägga dessa
synpunkter, herr talman, har jag intet
annat yrkande än vad som framgår av
utskottets utlåtande nr 2.
48
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Häradsrätterna: Avlöningar
I detta anförande instämde herr
Staxäng (h).
Herr ALMGREN (s):
Herr talman! Då motionären fru
Gunne inte har något yrkande, kan jag
fatta mig ganska kort.
Den enda fråga där det kommit fram
delade meningar på denna punkt i utskottsutlåtandet
gäller hur många nya
tingsdomartjänster som bör inrättas.
Hovrätterna har i sina anslagsäskanden
fört fram förslag om åtta nya tingsdomartjänster,
och av dessa har Kungl.
Maj:t tillstyrkt fyra. Dessutom har i
statsverkspropositionen föreslagits att
en tingsdomartjänst skall inrättas i
Uppsala läns södra domsaga, för den
händelse att Enköpings stad förenas
med domsagan. Sammanlagt skulle det
alltså bli fem nya tjänster. Motionärerna
har föreslagit ytterligare en tingsdomartjänst,
som skulle avses antingen
gemensamt för de båda göteborgsdomsagorna
eller alternativt för den ena av
dessa.
Jag vill erinra om att departementschefen
föranstaltat om en översyn av
domstolsorganisationen. Det är därför
naturligt att man iakttar en viss restriktivitet
när det gäller att inrätta nya
ordinarie tjänster.
När utskottet behandlat denna fråga
har vi emellertid försökt att också bilda
oss en uppfattning om den inbördes
prioriteringen mellan de olika domsagornas
behov av tjänster. En av de faktorer
som då måste beaktas är självfallet
antalet mål i domsagan och målens
beskaffenhet.
Vissa hållpunkter för sådana bedömningar
har lagts fram i olika sammanhang,
bl. a. i en utredning från år 1956.
Man räknade där fram vissa poängtal,
som borde krävas för att tingsdomartjänster
skulle inrättas. Om man följer
dessa beräkningar, visar det sig att
samtliga de fem domsagor, som enligt
Kungl. Maj :ts förslag skulle få tingsdomartjänster,
ligger betydligt över det
poängtal som skulle erfordras. Båda
Göteborgsdomsagorna underskrider däremot
klart denna gräns.
Givetvis måste även andra faktorer
beaktas än dessa med nödvändighet
ganska schablonmässiga beräkningar
när det gäller att bedöma behovet av
nya tjänster. Att närheten till en storstad
påverkar arbetsbelastningen vid de
aktuella domsagorna är säkerligen riktigt.
Men det bör samtidigt beaktas, att
domsagornas belägenhet vid en hovrätt
också underlättar möjligheterna att
skaffa tillfälliga förstärkningar av domarpersonal
när så behövs. Denna möjlighet
har också utnyttjats av Göteborgsdomsagorna.
Jag vill här erinra
om att det i anslaget finns inräknad en
medelsreserv för en dylik förstärkning.
Mot bakgrunden av dessa fakta har
utskottet kommit fram till att det ännu
är för tidigt att avgöra behovet av en
förstärkning av den ordinarie domarpersonalen
vid Göteborgsdomsagorna.
Utskottet har inte heller funnit anledning
frångå den inbördes gradering av
personalbehovet vid de olika domsagorna
som Kungl. Maj:t har gjort.
Herr talman! Med det anförda ber jag
att få yrka bifall till utskottets förslag.
Fru GUNNE (h):
Herr talman! Jag riktar inte någon
som helst kritik mot utskottets ställningstagande,
men jag vill komma med
en del kompletterande synpunkter när
det gäller motiveringen.
Hem Almgren säger att närheten till
storstaden ger domsagorna bättre möjligheter
att få tillfällig assistans, och
det är alldeles uppenbart att det är befogat
att anlita den möjligheten, när det
är fråga om en tillfälligt tillspetsad
situation. Men om tendensen till arbetsökning
är stadigt stigande, så tycker
jag nog det är på tiden att överväga eu
utökning av antalet ordinarie befattningshavare
med domarkompetens.
Jag kan också nämna några färska
siffror för herr Almgren. De talar ett
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
49
Häradsrätterna: Ersättningar till nämndemän
språk som visserligen inte påverkar
riksdagsbehandlingen i dag men som
kan ha en del att säga oss när vi nästa
gång skall ta ställning till fördelningen
av tjänsterna inom domarväsendet. Om
jag tar den sista februari som jämförelsedatum,
så var år 1959 antalet inkomna
brottmål 57. År 1960 hade antalet stigit
till 95, år 1961 uppgick det till 92 och
i år till 121. Det är, herr talman, en
oroande utveckling.
Herr ALMGREN (s):
Herr talman! Jag vill inte förneka,
att domsagorna har mycket att göra och
att det kanske finns motiv för att efter
hand utöka personalen där. Men det
skulle inte vara riktigt att göra det nu,
när departementschefen har en utredning
som arbetar med den frågan.
Det går inte heller att förneka — och
det gjorde inte heller fru Gunne — att
det är lättare att få extra personal i
Västsverige än t. ex. på Gotland och
vissa andra håll. Utskottet har därför
inte kunnat komma fram till någon annan
ståndpunkt än den vi stannat för,
och fru Gunne har ju heller inte rest
något annat yrkande.
Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.
Punkten 20
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 21
Häradsrätterna: Ersättningar till nämndemän
Kungl.
Maj :t hade i propositionen
nr 1 (bilaga 4, punkt 23, s. 34 och 35
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för
den 3 januari 1962) föreslagit riksdagen
att till Häradsrätterna: Ersättningar
till nämndemän för budgetåret 1962/63
anvisa ett förslagsanslag av 4 000 000 kr.
I två likalydande motioner, väckta den
ena inom första kammaren av herrar
Sveningsson och Ragnar Bergh (I: 357)
och den andra inom andra kammaren av
herrar Turesson och Björkman (II: 515),
hade — såvitt avsåge förevarande anslag
•— hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att dagarvodet till nämndemän
vid häradsrätterna måtte fastställas till
50 kr. samt att till följd härav anslaget
till Häradsrätterna: Ersättning till
nämndemän måtte sänkas med 165 000
kr.
Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna
I: 357 och II: 515, såvitt nu vore i fråga,
till Häradsrätterna: Ersättningar till
nämndemän för budgetåret 1962/63 anvisa
ett förslagsanslag av 4 000 000 kr.
Reservation hade avgivits av fröken
Andersson samt herrar Ragnar Bergh,
Staxång och Cassel, vilka ansett att utskottet
bort hemställa, att riksdagen
måtte i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt med bifall till motionerna
I: 357 och II: 515, såvitt nu vore i fråga,
till Häradsrätterna: Ersättningar till
nämndemän för budgetåret 1962/63 anvisa
ett förslagsanslag av 3 835 000 kr.
Punkten föredrogs; och anförde därvid:
Herr
TURESSON (s):
Herr talman! Den motion som ligger
till grund för reservationen vid denna
punkt har som alla förstår inte som primärt
syfte att åstadkomma besparingar.
Det rör sig här om förtroendeuppdrag,
som av gammalt har ett alldeles särskilt
anseende och som betraktas som ett av
de förnämsta hedersuppdrag man kan
få. Alla är väl också ense om att vi
måste slå vakt om denna karaktär av
förtroendeuppdrag, när det gäller våra
nämndemän, samtidigt som vi är eniga
om att skälig gottgörelse måste utgå för
den tid nämndemännen sätter till vid
fullförandet av sitt uppdrag.
Avvägningen av denna gottgörelses
storlek är i viss mån en ren bedöm
-
50
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Häradsrätterna: Ersättningar till nämndemän
ningsfråga. Vid den bedömningen måste
man även beakta den effekt avvägningen
kan ha när det gäller rekryteringen
av nämndemän. Vi anser det inte önskvärt
att gottgörelsens storlek snedvrider
rekryteringen. Vi vill inte heller ha
yrkespolitiker i vårt land, d. v. s. personer
som för sin utkomst är beroende
av uppdragen och som därigenom kan
bindas i sina ståndpunktstaganden.
Lika litet vill vi att förtroendeuppdrag
av denna karaktär skall rekryteras med
hänsyn till att de anses vara lönande.
Jag är medveten om att skillnaden
mellan Kungl. Maj:ts förslag och motionen
och mellan utskottets förslag och
reservationen är mycket liten. Det är
kanske också överdrift att påstå, att den
kan ha någon inverkan på rekryteringen
av nämndemän. Men detta är som
jag sade en bedömningsfråga, och vi
har bedömt den så, att man inte behöver
dubblera ersättningen för att gottgörelsen
skall anses som skälig utan
kan stanna vid ett något lägre belopp.
Därför har reservanterna föreslagit en
höjning av ersättningen från 30 till 50
kronor i stället för från 30 till 60 kronor
som Kungl. Maj:t föreslagit.
Herr talman! Med den motivering jag
här anfört ber jag att få yrka bifall till
reservationen vid punkt 21.
Herr FRÖDING (h):
Herr talman! Jag motionerade själv
vid 1956 års riksdag om en höjning av
dagarvodet för nämndemän vid häradsrätt,
expropriationsdomstol och ägodelningsrätt
från 20 till 30 kronor.
Detta yrkande motiverades med att det
visat sig vara svårt att i nämnden få
med tillräckligt många tim- och ackordsavlönade
personer, något som inte
kunde anses vara demokratiskt tillfredsställande.
Motionen blev visserligen
avslagen år 1956, men redan året
därpå avlämnade Kungl. Maj :t en proposition,
i vilken just den av mig
nämnda höjningen begärdes. Denna
höjning blev då givetvis bifallen.
Styrelsen för Föreningen Sveriges
häradshövdingar har numera i skrivelse
till Kungl. Maj :t av motsvarande
skäl som de av mig i min nämnda
motion åberopade påkallat en ytterligare
höjning av dagarvodena. Att man
därvid dock ingalunda tänkt sig en
fördubbling framgår bäst av vad denna
förenings ordförande, vår kollega
i första kammaren Alexanderson, sade
till mig när jag förde denna fråga
på tal. Han sade att han närmast hade
trott det var fråga om ett tryckfel,
när han fick reda på att arvodet
föreslogs bli fördubblat.
Jag tycker nog också, herr talman,
att den av reservanterna förordade höjningen
skulle kunna vara till fyllest. Ser
det inte dessutom en aning underligt ut
att utskottet från precis samma principiella
utgångspunkter som år 1957, nämligen
med understrykande av »nämndemansuppdragets
karaktär av förtroendeuppdrag
men också angelägenheten av
att en skälig gottgörelse utgår för uppdraget»,
i år kommer till det resultatet,
att dagarvodet bör höjas till det dubbla?
Inflationen har väl ändå inte varit
hundraprocentig sedan 1957.
Även om jag själv med hänsyn till
mitt yrke knappast ansåg mig kunna
motionera om en reduktion av den höjning
som Kungl. Maj:t föreslagit, vill
jag ändå nu, herr talman, deklarera att
jag i omröstningen kommer att rösta
med reservanterna.
Herr ALMGREN (s):
Herr talman! Den nuvarande rätten
för nämndemännen att erhålla särskilt
dagarvode utöver resekostnadsersättning
och traktamente tillkom efter beslut
vid 1953 års riksdag. Arvodet bestämdes
då till 20 kronor men höjdes
sedermera år 1957 till 30 kronor. Som
utskottet framhållit i sitt utlåtande har
riksdagen vid båda dessa tillfällen understrukit
nämndemansuppdragets karaktär
av ett heders- och förtroendeuppdrag
men också att nämndemännen
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
Öl
bör ha skälig ersättning för sitt uppdrag.
Om dessa principer råder det inga
delade meningar mellan utskottsmajoriteten
och reservanterna. Vad skillnaden
gäller är om 50 eller 60 kronor i detta
fall skall anses vara det lämpligast avvägda
beloppet. Jag tror det är viktigt
att understryka, att ersättningen inte
får tillmätas alltför snävt, så att det
innebär ekonomiska uppoffringar för
nämndemännen att fullgöra sitt uppdrag.
Det har många gånger framhållits
att medelåldern bland nämndemännen
är hög, och det har även ifrågasatts
att man skulle införa ett åldersstreck
för nämndemansuppdragen. Skall man
kunna rekrytera nämndemännen bland
yrkesverksamma personer, är det viktigt
att arvodet någorlunda kan täcka
den arbetsinkomst som vederbörande
går miste om.
Ett arvode på 60 kronor kan från dessa
utgångspunkter inte anses vara för
högt. Jag vill i detta sammanhang påpeka,
att ersättningen till vittnen numera
har höjts till 50 kronor. Det kan
då enligt utskottsmajoriteten inte vara
oskäligt att ersättningen till nämndemännen
ligger högre. De får ju som regel
sätta av ganska mycket tid för sitt
uppdrag.
Jag ber därför med det sagda, herr
talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.
Härmed var överläggningen slutad.
Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr förste vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr Turesson
begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
21 :o) i utskottets utlåtande nr 2, röstar
Vattendomstolarna: Avlöningar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen
2) av fröken Andersson m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr förste vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Turesson begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 168 ja och 33 nej,
varjämte 6 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Punkten 22
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 23
Vattendomstolarna: Avlöningar
Kungl. Maj:t hade (punkt 25, s. 36
och 37) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj :t att vidtaga den
ändring i personalförteckningen för vattendomstolarna
som föranleddes av vad
departementschefen föreslagit, dels godkänna
av departementschefen förordad
avlöningsstat för vattendomstolarna, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1962/63, dels ock till Vattendomstolarna:
Avlöningar för samma budgetår
anvisa ett förslagsanslag av 4 295 000
kr.
I de under punkten 21 nämnda likalydande
motionerna 1:357 och 11:515 hade
— såvitt avsåge förevarande anslag —
hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att dagarvodet till vattenrättsnämndemän
måtte fastställas till 50 kr. samt att
till följd härav anslaget till Vattendom
-
52
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Vattendomstolarna: Avlöningar
stolarna: Avlöningar måtte sänkas med
14 000 kr.
Utskottet hemställde,
att riksdagen måtte
I. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga
den ändring i personalförteckningen
för vattendomstolarna som föranleddes
av vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden
för den 3 januari 1962 föreslagit;
II.
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna
I: 357 och II: 515, såvitt nu vore i fråga,
a) godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för vattendomstolarna,
att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1962/63;
b) till Vattendomstolarna: Avlöningar
för budgetåret 1962/63 anvisa ett förslagsanslag
av 4 295 000 kr.
Reservation hade avgivits av fröken
Andersson samt herrar Ragnar Berg,
Staxäng och Cassel, vilka ansett att utskottet
bort under II. hemställa, att riksdagen
måtte i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag samt med bifall till motionerna
1:357 och 11:515, såvitt nu
vore i fråga,
a) godkänna i reservationen intagen
avlöningsstat för vattendomstolarna, att
tillämpas till vidare från och med budgetåret
1962/63;
b) till Vattendomstolarna: Avlöningar
för budgetåret 1962/63 anvisa ett förslagsanslag
av 4 281 000 kr.
Punkten föredrogs; och anförde därvid:
Herr
TURESSON (h):
Herr talman! Genom den höjning av
arvodet till vattenrättsnämndemännen,
som Kungl. Maj :t under denna punkt föreslår,
bibehålies den skillnad i ersättning
mellan vattenrättsnämndemännen
och nämndemännen vid häradsrätterna
som tidigare funnits men som motionärerna
och reservanterna i utskottet ansett
att det inte finns några bärande skäl
att bibehålla. Då kammaren emellertid
nu biträtt förslaget under punkt 21 om
en höjning till 60 kronor av arvodet för
nämndemännen vid häradsrätterna ber
jag att, med frångående av yrkandet i
reservationen att arvodet till vattenrättsnämndemännen
bestämmes till 50 kronor,
få yrka att detta i stället sättes till
60 kronor och
att riksdagen med bifall i övrigt till
Kungl. Maj :ts förslag måtte
dels godkänna den under a) upptagna
avlöningsstaten med den ändringen att
punkten 2, Arvoden och särskilda ersättningar
bestämda av Kungl. Maj :t,
uppfördes med förslagsvis 84 000 kronor,
dels under b) till Vattendomstolarna!
Avlöningar för budgetåret 1962/63 anuppföres
med förslagsvis 84 000 kronor.
Herr FRÖDING (h):
Herr talman! 1957 väckte jag en motion
med yrkande om avslag på en då
av Kungl. Maj:t förslagen höjning från
30 till 40 kronor av dagarvodet för vattenrättsnämndemän.
Jag ansåg nämligen,
att alla nämndemän borde honoreras
lika. Motionen avstyrktes av utskottet
med hänvisning till vattenrättsnämndemannauppdragets
»mera specialbetonade
karaktär» och med åberopande
av att detta uppdrag »i regel
torde ta mer tid i anspråk än andra
nämndemannauppdrag». Samma skäl
återfaller utskottet på i år.
Jag framhöll under debatten förra
gången bl. a., att vattenrättsnämndemannauppdraget
knappast kunde anses
vara mera specialbetonat än motsvarande
uppdrag i expropriationsdomstol och
ägodelningsrätt. I fråga om det andra
skälet — att vattenrättsnämndemannauppdraget
i regel skulle vara mer tidskrävande
— hänvisade jag till att även
häradsrätterna ju har mammutmål då
och då. Jag skulle i dag härvidlag kunna
peka på t. ex. Möllermålet.
Jag kunde kanske inskränka mig till
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
53
att under hänvisning till vad jag sade
förra gången yrka bifall till det av herr
Turesson under överläggningen framställda
yrkandet. Men jag vill tillägga att
utskottets andra skäl — alltså det om
vattenrättsnämndemannauppdragets mera
tidsödande karaktär — väl måste ha
förlorat en hel del i styrka, då vi i dag
höjt det allmänna nämndemannaarvodet
så pass kraftigt som vi gjort eller
till 60 kronor.
Slutligen vill jag upplysa om att 1957
avgjordes frågan utan rösträkning, men
efteråt kom flera av kammarens ledamöter,
även en del socialdemokrater,
till mig och beklagade att jag inte hade
begärt rösträkning. De delade nämligen
min uppfattning att alla nämndemän
borde sättas i samma klass när det gäller
arvodena.
Herr talman! Med det anförda ber jag
att få ansluta mig till det under överläggningen
av herr Turesson framställda
yrkandet.
Herr ALMGREN (s):
Herr talman! Yi har ju nyss diskuterat
ersättningen till nämndemännen
vid häradsrätterna och beslutat höja
denna. Det behövs kanske därför ingen
längre motivering för en höjning också
av vattenrättsnämndemännens arvoden.
Dessa ligger ju redan nu högre än övriga
nämndemäns. Riksdagen ansåg det
också befogat att så skulle vara fallet
när denna fråga senast diskuterades, år
1957 — detta med hänsyn till vattenrättsnämndemannauppdragets
mera speciella
karaktär och den längre tid som
i regel åtginge för uppdraget.
Utskottsmajoriteten har för sin del
funnit att det inte finns anledning att
nu gå ifrån riksdagens ställningstagande
av år 1957. Vi har därför ansett Kungl.
Majrts förslag om ett arvode på 75 kronor
vara skäligt, och jag ber att få yrka
bifall till utskottets hemställan.
Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet KLING:
Vattendomstolarna: Avlöningar
Herr talman! Jag skall inte avsevärt
förlänga debatten utan vill bara säga
några ord i anledning av herr Frödings
yttrande.
Herr Fröding ansåg att i princip alla
nämndemän borde ha samma ersättning.
Så har vi det inte för närvarande;
inte ens vid de allmänna underrätterna
har vi samma ersättning till alla nämndemän.
De ersättningar som riksdagen
fastställer gäller de statliga domstolarna,
men för rådhusrätterna bestämmer
städerna själva. I känsla av att de gamla
arvodena varit för låga har man i
flertalet rådhusrättsstäder beslutat om
högre arvoden än de som hittills gällt.
Man har både 40, 50 och 60 kronor.
Någon anledning att av det skäl, som
herr Fröding åberopat, nu likställa vattenrättsnämndemännen
med övriga
nämndemän finns således inte.
Herr FRÖDING (h):
Herr talman! Den omständigheten, att
riksdagen inte kan befatta sig med rådhusrätternas
nämndemannaarvoden, bör
väl inte rimligen föranleda riksdagen att
inte — i den mån den bär beslutanderätten
— gå in för enhetliga arvoden.
Härmed var överläggningen slutad.
Mom. I
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. II
Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till det av
herr Turesson under överläggningen
framställda yrkandet; och fann herr
förste vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Turesson begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
23 :o) mom. II) i utskottets utlåtande nr
2, röstar
54
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Efterutbildning inom rättegångsväsendet
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
det av herr Turesson under överläggningen
framställda yrkandet.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Turesson begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 155 ja och 34 nej,
varjämte 16 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Punkterna 24—29
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 30
Efterutbildning inom rättegångsväsendet
Kungl. Maj :t hade (punkt 33, s. 43 och
44) föreslagit riksdagen att till Efterutbildning
inom rättegångsväsendet för
budgetåret 1962/63 anvisa ett reservationsanslag
av 35 000 kr.
I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom
första kammaren av fru Carlqvist och
herr Lars Larsson (I: 41) och den andra
inom andra kammaren av fru Holmquist
och herr Martinsson (II: 91), i
vilka föreslagits, att riksdagen i skrivelse
till Kung], Maj:t måtte hemställa
att förslag framlades om anordnande av
kurs- och informationsverksamhet för
nämndemännen i enlighet med vad i
motionerna anförts.
Utskottet hemställde,
I. att rikdagen måtte till Efterutbild -
ning inom rättegångsväsendet för budgetåret
1962/63 anvisa ett reservationsanslag
av 35 000 kr.;
II. att motionerna I: 41 och II: 91 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Punkten föredrogs; och anförde därvid
:
Fru HOLMQVIST (s):
Herr talman! Några medmotionärer
och jag har tagit upp frågan om önskvärdheten
av någon form av informationsverksamhet
för nämndemän.
Att vara nämndeman är ett kommunalt
förtroendeuppdrag som utövas
inom det statliga rättsväsendet. Denna
ordning är säkerligen orsak till att kommunförbunden,
som bedriver en omfattande
skolningsverksamhet av förtroendevalda
lekmän på andra områden
i samhället, ej tagit initiativ till sådan
för nämndemän. Det finns också
organisationer inom länen som bedriver
information inom sina speciella områden.
Jag tänker på länsförbund inom
nykterhetsvården och barnavården för
att nämna några. Liknande organisationer
för lekmän inom rättsväsendet finns
inte.
Utskottet är överens med motionärerna
om att någon direkt juridisk utbildning
av nämndemännen ej är önskvärd.
Att utskottet även är överens med
motionärerna om önskvärdheten av information
för nämndemännen tycker
jag mig kunna utläsa av utskottets skrivning.
Motionen har tydligen inte varit remitterad.
Det hade varit intressant att
höra exempelvis häradshövdingeföreningens
och kommunförbundens uppfattning
i denna fråga.
Visst känner motionärerna till att
rättens ordförande har skyldighet att
vid överläggning till dom orientera
nämnden om de rättsregler som gäller
för just det förevarande fallet. Men inte
kan jag finna att nämndemännen genom
denna information kan få ett grepp om
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
55
vårt rättsväsendes uppbyggnad. Man
skulle då lika gärna kunna säga att det
inte behövs någon informationsverksamhet
för ledamöterna i barnavårdsnämnden,
därför att barnavårdsnämndens
ordförande är skyldig att före
barnavårdsnämndens beslut orientera
nämnden om gällande lag.
Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t
tar initiativ, om Kungl. Maj :t i samband
med omfattande lagändringar eller liknande
skulle finna att sådan informationsverksamhet
skulle vara erforderlig.
Här bortser utskottet helt från riksdagens
initiativrätt. Hade utskottet uttryckt
någon mening om önskvärdheten
av att nämndemännen beredes tillfälle
till studiebesök på anstalter, kunde
man hoppas på att inom domsagorna
hade anordnats studieresor.
Eftersom aktiva nämndemän uppmärksammat
denna motion och uttryckt
sin tillfredsställelse med förslaget, yrkar
jag bifall till motion nr 41 i första kammaren
av fru Carlqvist och herr Lars
Larsson och nr 91 i denna kammare av
mig och herr Martinsson.
Herr ALMGREN (s):
Herr talman! Utskottets förslag till
medelsanvisning på denna punkt har
inte föranlett delade meningar inom utskottet.
De skilda åsikterna gäller de
motionsyrkanden som behandlats under
punkten.
Både utskottet och motionärerna är
ense om att man inte skall ha någon
egentlig juridisk utbildning för nämndemännen.
Det skulle ju kunna leda till
att nämndemannauppdraget förlorade
sin karaktär av lekmannamedverkan i
domstolsväsendet. Självfallet är utskottet
också överens med motionärerna
om att det är viktigt att nämndemännen
är väl informerade. Som utskottet har
påpekat i utlåtandet menar vi att denna
information i första hand bör ske
genom den juridiskt skolade domarpersonalen
vid häradsrätterna. Vi anser, i
motsats till fru Holmqvist, att den upp
-
Efterutbildning inom rättegångsväsendet
lysning som ges på sådant sätt är till
fyllest. Informationen kan då naturligt
anknytas till de aktuella målen, och
nämndemännen kan i det sammanhanget
få upplysningar utöver det som direkt
avser det förevarande målet. Jag
tror också det är viktigt att påpeka i
detta sammanhang, att nämndemännen
i regel är personer som, innan de valts
till uppdraget, förvärvat en ganska omfattande
erfarenhet från olika samhälleliga
områden.
Motionärerna har även berört betydelsen
av att nämndemännen kan göra
studiebesök exempelvis på fångvårdsanstalter
och ungdomsvårdsskolor och
ta del av förhållandena där. Utskottet
har på den punkten samma uppfattning.
Vi anser emellertid att detta är en fråga
som i första hand bör lösas genom initiativ
på det lokala planet.
Någon centralt anordnad kursverksamhet
för nämndemän är enligt utskottets
mening som regel knappast erforderlig.
Informationen bör som utskottet
framhållit ske lokalt. Men vi vill inte
helt bortse från att det också kan behövas
mera omfattande information, t. ex.
i samband med större lagändringar eller
ändringar i rättegångsordningen. I sådana
fall förutsätter utskottet att Kungl.
Maj :t tar de initiativ som kan erfordras.
Någon särskild framställning till
Kungl. Maj:t i den nu diskuterade frågan
anser utskottet alltså inte nödvändig,
och jag ber därför att få yrka bifall
till utskottets förslag.
Överläggningen var härmed slutad.
Mom. I
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. II
Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till de i
ämnet väckta motionerna 1:41 och
11:91; och biföll kammaren utskottets
hemställan.
56
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Försäljning av statens aktier i LKAB, m. m.
Punkterna 31—54
Yad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 55
Lades till handlingarna.
§ 12
Föredrogs vart för sig statsutskottets
utlåtanden:
nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1962/63 inom civildepartementets
verksamhetsområde, och
nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om nedsättning
av allmän kommunalskatt i anledning
av övergångsbidrag vid vissa
ändringar i den kommunala indelningen,
m. m., såvitt propositionen icke angår
lagförslaget;
konstitutionsutskottets utlåtande nr 2,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag angående nedsättning
av allmän kommunalskatt i anledning
av övergångsbidrag vid vissa ändringar
i den kommunala indelningen,
m. in.; samt
statsutskottets utlåtande nr 33, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition
angående anslag för militärhistorisk
verksamhet under budgetåret 1962/63
in. m.
Kammaren biföll vad utskotten i dessa
utlåtanden hemställt.
§ 13
Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
34, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande utgifterna å kapitalbudgeten
för budgetåret 1962/63 inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde.
Punkterna 1—8
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkterna 9 och 10
Lades till handlingarna.
§ 14
Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 35, i anledning av väckta motioner
om ändrad ordning för uppförande i
statsbudgeten av anslag till avlöningar.
Utskottets hemställan bifölls.
§ 15
Försäljning av statens aktier i LKAB,
m. in.
Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
36, i anledning av väckta motioner om
försäljning av statens aktier i LKAB,
in. in.
I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Per-Olof Hanson och Gösta Jacobsson
(I: 200) och den andra inom andra
kammaren av herr Regnéll m. fl. (II:
250), hade hemställts, att riksdagen
måtte
1. besluta, att av statens till ca 479
milj. kr. uppgående innehav av aktier
i LKAB aktier till ett nominellt belopp
av 228 milj. kr. skulle erbjudas allmänheten
i valörer på 50 kr. per aktie till
en emissionskurs, motsvarande ett pris
av 225 kr. för varje sådan aktie, och i
övrigt på i motionerna angivna villkor,
varvid särskilt skulle tillses att köpare
av lägre antal aktier skulle äga förtur
vid överteckning och att en bred spridning
av aktieköpen bland allmänheten
vunnes;
2. besluta, att försäljningen under
budgetåret 1962/63 bestämdes till nominellt
100 milj. kr., motsvarande ett emissionsbelopp
av 450 milj. kr.;
3. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga
de förberedelseåtgärder som emissionen
erfordrade, varvid särskilt borde beaktas
vad i motionerna anförts i fråga om
valordning för bolaget samt om möjligheterna
att stimulera allmänheten att
disponera överskjutande skatt för place
-
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
57
Försäljning av statens aktier i LKAB, m. m.
ring i aktier i LKAB, utbjudna av staten;
4.
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utredning av lämpliga former för
försäljning av aktier i statliga företag
till allmänheten utöver försäljningen av
aktier i LKAB, varvid särskilt skulle beaktas
att sådana former för aktieförsäljningen
ordnades, som garanterade en
bred spridning av aktierna bland allmänheten
och som kunde vara ägnade
att främja det långsiktiga sparandet.
Utskottet hemställde, att motionerna
I: 200 och II: 250 icke måtte av riksdagen
bifallas.
Reservationer hade avgivits
1) av herr Boman, fröken Andersson
samt herrar Ragnar Bergh, Per Jacobsson,
Edström, Staxäng, Ståhl, Nilsson i
Göingegården och Kelander, vilka ansett
att utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»att riksdagen må, med bifall till motionerna
I: 200 och II: 250,
1. besluta, att av statens till ca 479
milj. kr. uppgående innehav av aktier
i LKAB aktier till en nominellt belopp
av 228 milj. kr. skall erbjudas allmänheten
i valörer på 50 kr. per aktie
till en emissionskurs, motsvarande ett
pris av 225 kr. för varje sådan aktie, och
i övrigt på i motionerna angivna villkor,
varvid särskilt tillses att köpare
av lägre antal aktier skall äga förtur
vid överteckning och att en bred spridning
av aktieköpen bland allmänheten
vinnes;
2. besluta, att försäljningen under
budgetåret 1962/63 bestämmes till nominellt
100 milj. kr., motsvarande ett
emissionsbelopp av 450 milj. kr.;
3. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga
de förberedelseåtgärder som emissionen
erfordrar, varvid särskilt bör beaktas
vad i motionerna anförts i fråga om
valordning för bolaget samt om möjligheterna
att stimulera allmänheten att
disponera överskjutande skatt för pla
-
cering i aktier i LKAB, utbjudna av staten;
4.
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utredning av lämpliga former för
försäljning av aktier i statliga företag
till allmänheten utöver försäljningen av
aktier i LKAB, varvid särskilt beaktas
att sådana former för aktieförsäljningen
ordnas, som garanterar en bred
spridning av aktierna bland allmänheten
och som kan vara ägnade att främja
det långsiktiga sparandet.»;
2) av herrar Bengtson, Nils-Eric Gustafsson,
Svensson i Stenkyrka och Eliasson
i Sundborn, vilka ansett att utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
»att riksdagen må, i anledning av motionerna
I: 200 och II: 250, i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla att frågan om
försäljning till allmänheten av aktier
i statliga företag göres till föremål för
utredning, varvid särskilt bör beaktas
att betryggande garantier skapas för
att aktierna icke efter hand samlas på
ett fåtal händer.»;
3) av herr Svensson i Ljungskile,
utan angivet yrkande.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr PALM (h):
Herr talman! Dessa motioner har avstyrkts
av utskottet med hänvisning till
alt de så många gånger tidigare har avslagits
av kamrarna. Just i själva mångfalden
av avslag skulle det tydligen enligt
utskottets uppfattning ligga något
av prejudicerande karaktär.
Motionerna avser en framställning
från höger- och folkpartihåll om försäljning
av i första hand ett antal LKABaktier.
Man skulle därvid tillämpa sådana
bestämmelser, att en verklig
spridning av aktieägande-t skulle kunna
komma till stånd.
Den absoluta ovilja, som majoriteten
så ihärdigt har visat år efter år gentemot
denna framställning, tyder på att
den berör en fråga, som kan anses vara
politiskt partiskiljande. Principfrågan
58
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Försäljning av statens aktier i LKAB, m. m.
gäller kollektivt ägande kontra enskilt a
ägande. Det är därför inte överraskan- i
de, att vi här i stort har en gruppering s
av partierna på var sin sida om något
som kan uppfattas som en politisk val- c
tendelare. Jag skulle emellertid vilja f
uppehålla mig vid en alldeles speciell £
aspekt på denna fråga, som inte kan av- £
spegla någon speciellt partiskiljande
karaktär. Det är den sparstimulerande
effekten av ett aktieutbud av den föreslagna
arten, som jag här tänker på. j
Staten har tidigare visat sig vara in- r
tresserad när det gällt att försöka att på s
något sätt åstadkomma en sparstimu- f
lans. Detta intresse har tagit sig uttryck
i lockande obligationsanbud. Men både (
när det gäller obligationer, banksparan- f
de och försäkringssparande är det be- j
klagligtvis så, att detta sparande inte c
är värdebeständigt. För statens del kan r
syftet med obligationerna inte bara ha a
varit att på marknaden suga upp medel, j
som i annat fall skulle ha placerats i j
banker eller andra penninginrättningar,
utan det har givetvis också varit fråga a
om att försöka få fram ett nysparande. s
Alla är också intresserade av att få t
fram just denna effekt. ^
Man bär egentligen inte haft något e
värdebeständigt sparande att tillgå mer s
än just det som skett via aktiemarkna- c
den. Detta är ett specialområde och har e
hittills varit ett avgränsat sådant, där r
det rått en påtaglig materialbrist när 1:
det gällt tillgången på aktier, vilket ock- 1:
så vid flera tillfällen fått till följd onö- r
digt högt uppskruvade kursvärden. Här ö
skulle alltså stå ett tillfälle till buds att k
tillföra marknaden nytt aktiematerial i s
en form, som direkt skulle kunna stimu- t
lera till nysparande, inte minst därför u
att man här har en sparform som vore
värdebeständig till skillnad från de and- \
ra sparformer, som i regel står allmän- a
heten till buds. Man skulle vända sig g
till helt andra grupper än dem som bni- p
kar köpa aktier. Det vore en utveckling, a
som ur samhällsekonomisk synvinkel o
måste te sig önskvärd, alldeles oavsett f
vilken principiell politisk uppfattning
man har i fråga om kollektivt kontra enskilt
ägande.
Jag menar därför, herr talman, att
det finns mycket starka skäl, som talar
för den föreliggande motionen. Jag ber
att få yrka bifall till reservation nr 1
av herr Boman m. fl.
Herr ELIASSON i Sundborn (ep):
Herr talman! Denna fråga har behandlats
vid så många tillfällen här i
riksdagen, att det inte lär finnas så särskilt
mycket nytt stoff som kan komma
fram.
Från centerhåll har vi kort och gott
den uppfattningen, att man inte skall
försälja LKAB-aktier eller andra aktier
innan man utrett denna fråga ordentligt
och, vid ett eventuellt beslut om försäljning,
skapat betryggande garantier för
att inte de aktier som försälj es exempelvis
för LKAB:s vidkommande efter
hand samlas på ett fåtal händer.
Vi har på vårt håll den uppfattningen,
att det kan finnas organisatoriska och
sociala skäl för att staten driver företagsamhet,
där det enskilda näringslivet
inte har möjligheter till det och där
en företagsamhet är nödvändig för att
skapa en tillfredsställande ekonomisk
och social standard för befolkningen i
en landsdel. Men det är enligt vår mening
också självklart, att den omständigheten,
att en statlig verksamhet en gång
har startats på ett område, inte utgör
något motiv för att man i evärdliga tider
driver en sådan verksamhet. Det
kan finnas skäl att överväga, om verksamheten
i nuvarande eller i ett framtida
läge är motiverad av de skäl som
ursprungligen gjorde sig gällande.
Det är vår principiella uppfattning.
Vi vill inte bestrida att en försäljning
av vissa aktier i statliga företag möjligen
skulle kunna få eu gynnsam effekt
på sparandet, men jag vill stryka under
att vi från vårt håll inte vill vara med
om en försäljning innan man utrett
frågan om formerna för en eventuell
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
59
Försäljning av statens aktier i LKAB, m. m.
försäljning och även skapat tillräckliga
garantier för att inte de aktier som
säljs kanske på ganska kort tid samlas
på ett fåtal händer.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservation nr 2 av herr Bengtson
m. fl.
Herr PETTERSON i Degerfors (s):
Herr talman! Det kanske börjar bli
litet enformigt att ta ställning till de
samlade skrifter som vi nu för sjätte
gången behandlar här i kammaren. Det
hela påminner om galten Särimner som
slaktades varje kväll men levde upp
igen nästa morgon.
Jag har lyssnat på reservanternas anföranden
här och jag bär försökt att ur
reservationerna läsa ut reservanternas
tankegångar. Men några nya argument
har man inte kommit med, och jag har
inte heller något nytt att anföra, möjligen
med det undantaget, att sedan vi
första gången år 1957 behandlade motioner
av detta slag har höger- och folkpartiet
kommit att stå på en gemensam
linje; år 1957 hade de var sin reservation
med en smula skiljaktigt innehåll.
Denna gång har man emellertid enats
om inte bara gemensamma motioner
utan också om en gemensam reservation.
Det är folkpartiet som slutit upp på
högerlinjen. Jag kan nog säga till herr
Eliasson i Sundborn, att även om jag
önskar att jag har orätt, så spår jag nog
inte fel, om jag säger att vi nästa år då
vi kanske behandlar denna sak igen
kommer att finna centerpartiet på samma
linje som höger- och folkpartiet.
Jag utgår då ifrån de argumenteringar
som har förts fram på centerpartihåll.
I motionerna heter det att man för
fram sina krav med växande styrka.
Jag måste, herr talman, säga att under
alla de år som vi har diskuterat denna
sak och vid alla de möten som mitt parti
haft ute i landet — jag är en ganska
flitig söndagstalare — har jag aldrig
träffat på någon som ansett att det
skulle vara ett allmänt krav, att LKAB
skulle sälja sina aktier. Jag har visserligen
träffat en enda man som ansåg att
det skulle vara önskvärt, men det var
inte för att spara, herrar Eliasson och
Palm, utan det var därför att vederbörande
var förmögen och ansåg att det
skulle vara en mycket bra penningplacering.
Jag har aldrig hört talas om att det
uppe i de norrländska bygderna skulle
finnas något större intresse för att aktierna
i LKAB skulle börja säljas till
höger och vänster. Jag tror inte att jag
har fel om jag säger, att vad norrlänningen
har intresse av är att företaget
får utveckla sig i lugn och ro och stabiliseras
till gagn för människorna i
bygderna och framför allt för de norrländska
länen.
Jag kan vidare inte underlåta att säga
några ord om reservation nr 2 av herr
Bengtson och hans partivänner. Deras
skrivning har gjort ett visst intryck på
mig. I reservationen heter det att »statligt
ägda företag bör enligt utskottets
mening förekomma endast där detta är
motiverat av organisatoriska eller sociala
skäl. Härav följer att motiv kan föreligga
för att staten påtager sig vissa
särskilda uppgifter i områden med speciella
sysselsättningsproblem. Om det
enskilda näringslivet i en del av landet
saknar företagsekonomiska förutsättningar
för att skapa en tillfredsställande
ekonomisk och social standard för
befolkningen, kan detta motivera en viss
statlig företagsamhet.»
Vidare heter det: »Den omständigheten
att statlig företagsamhet en gång
ansetts nödvändig inom ett visst område
får emellertid inte leda till slutsatsen,
att statligt företagande alltid kommer
att vara erforderligt på området i fråga.
Det kan enligt utskottets mening vara
befogat att pröva huruvida icke en avveckling
av vissa statliga engagemang
bör ske.»
Det är väl detta som man nu försöker
att realisera uppe i Norrbotten. Det
innebär att om ett företag går bra —
60
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Försäljning av statens aktier i LKAB, m. m.
d. v. s. när det privata näringslivet misslyckats
och det i stället startats ett statligt
företag som går bra — iskall man
alltså sälja det igen för att kanske så
småningom tvingas lösa in det för andra
gången. Jag skulle vara intresserad av
att höra vad herr Larsson i Hedenäset
och norrbottningarna över huvud taget
tycker och om de anser att vi skall
driva LKAB under sådana förutsättningar.
1957, då vi hade frågan om försäljningen
uppe till behandling för första
gången, kanske vi inte tog det så lättvindigt
som vi gjort sedan. Vi gjorde
oss då stort besvär med att skicka ut
frågan på remiss till olika myndigheter
och organisationer. Eftersom det är så
pass länge sedan, att kammaren till viss
del består av nytt folk, tar jag mig friheten
att här citera några valda stycken
ur de remissyttranden som den gången
kom in. Jag skall, herr Eliasson i Sundborn,
börja med RLF -— det är inte för
att vara elak utan för att det ligger åtskilligt
av förnuft i det yttrande som
Riksförbundet Landsbygdens folk avgav.
Förbundet säger i sitt yttrande: »I
motionen har understrukits önskvärdheten
av att aktieägande i allmänhet
sprids till så många som möjligt. Denna
synpunkt har framförts i många sammanhang
tidigare och innebär ingenting
nytt. Det har emellertid visat sig,
att de breda lagren har ett svalt intresse
för aktieägande. Det är osannolikt
att ett utbud av aktier i det statsägda
LKAB skulle helt förändra denna inställning.
Motionärerna skriver vidare:
’Genom att många medborgare äger
delaktighet i ett företag demokratiseras
äganderätten, en decentralisering av beslutanderätten
ernås i stället för den
maktkoncentration, som eljest hotar,
och förståelsen för företagandet, dess
innebörd och villkor stimuleras.’ Längre
fram i motionen heter det: ’Det är
inte vår avsikt att genom den av oss
föreslagna aktieförsäljningen rubba statens
nuvarande dominans i bolaget.’
Aktieförsäljningen skulle således ske på
väsentligt sämre villkor för köparen än
som normalt gäller, och någon decentralisering
av beslutanderätten skulle
icke komma i fråga. Även detta talar
emot den uppfattningen, att småspararna
skulle finna aktieköp i LKAB så
fördelaktiga att den allmänna grundinställningen
förändrades.»
Och slutklämmen i RLF:s yttrande
lyder: »Vid bedömningen av den i motionen
väckta frågan bör hänsyn också
tagas till att vi här otvivelaktigt har att
göra med en från statens synpunkt sett
god kapitalplacering och ett viktigt motiv
för inlösensrättens utnyttjande skulle
utgå, om nu aktierna skulle försäljas.
Med åberopande av vad ovan anförts får
Riksförbundet avstyrka motionen.»
Det är det minsta man kan säga. Varför
skulle vi egentligen lösa in aktierna,
om vi omedelbart skall försälja dem
igen?
Jag skall inte citera några fler yttranden
i det här sammanhanget. Men det
finns yttranden från kommerskollegiet,
statskontoret, fullmäktige i riksgäldskontoret
och flera andra, vilka innehåller
ungefär vad som här behöver
sägas. Det är med utgångspunkt från
dessa yttranden, herr talman, som riksdagen
den gången avslog framställningen
om att sälja LKAB-aktierna.
Jag skall sluta med att yrka bifall till
utskottets hemställan.
Herr andre vice talmannen övertog
nu ledningen av förhandlingarna.
Herr PALM (h) kort genmäle:
Herr talman! Jag hade inte trott att
utskottets talesman herr Petterson i
Degerfors skulle tillmäta denna motion
så stort värde som galten Särimner. Så
matnyttig har i varje fall inte vi hoppats
att den skulle vara att man stänligt
skulle kunna tillgodogöra sig den.
Herr Petterson säger, att det blir tjatigt
och enformigt med de samlade
skrifterna i detta ämne. Må vara att det
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
61
Försäljning av statens aktier i LKAB, in. m.
är hur tjatigt och enformigt som helst,
men herr Petterson tycks vara medveten
om att frågan är på väg att falla
framåt och att den har vunnit allt
större anslutning. Nu säger herr Petterson
att han under sina möten ute i
landet inte stött på någon som har begärt
att man skulle sälja aktier i LKAB.
Men det är väl i regel inte så det skall
gå till att vi i riksdagen skall sitta och
vänta på att någon skall komma med
förslag på söndagsmöten!
I ett fall hade faktiskt en person
framfört ett sådant önskemål. Det var
en förmögen karl, säger herr Petterson.
Då förstår vi genast att redan detta förhållande
var diskriminerande. Men om
denne man skulle vilja köpa LKAB-aktier,
skulle det inte vara något speciellt
intresse för honom med den försäljningsteknik
som här har föreslagits, ty
den gäller ju en spridning av aktierna
på många händer, och denne förmögne
man skulle helt säkert för att lösa sina
placeringsproblem kunna tillgodogöra
sig aktier på den aktiemarknad vi redan
har. Det är dock inte nu fråga om
detta, utan om att stimulera till ett nysparande
hos den stora allmänheten och
ge de stora sparargrupper, som inte
har samma resurser som de »förmögna
karlarna», d. v. s. de som kunnat placera
sina pengar på ett förståndigt och
värdebeständigt sätt, möjligheter att placera
pengar i papper som är värdebeständiga.
Det är detta som är syftet,
samtidigt som det skulle stärka intresset
för hela denna form av sparande.
Ingenting av vad herr Petterson anfört
anser jag vara av sådan art att det
motsäger de argument motionärerna har
anfört, och jag skall ännu en gång, herr
talman, be att få yrka bifall till motionen.
Herr ELIASSON i Sundborn (ep) kort
genmäle:
Herr talman! Jag tycker att den
fråga som herr Petterson i Degerfors
framförde var ganska onödig. Resone
-
manget i vår reservation har inte tagit
speciellt sikte på LKAB utan är ett allmänprincipiellt
uttalande om vårt ställningstagande
till statlig företagsamhet.
För övrigt tycker jag — den uppfattningen
delas nog av många inom vår
riksdagsgrupp — att LKAB är ett exempel
just på omständigheter som motiverar,
att staten har ett dominerande inflytande
på gruvdriften i Norrland. Jag
vill erinra om att det var en högerregering
som i början av 1900-talet framlade
förslag om att staten skulle förvärva
aktier och skaffa sig sådant inflytande
i LKAB.
Högern och folkpartiet var också företrädda
i den samlingsregering som uttalade
att man, oavsett ideologiska motsättningar
i övrigt, var enig om att
statsmakterna borde ha dominerande
inflytande över malmtillgångarna i
Norrbotten. Jag har ingen annan uppfattning.
Det är högern och folkpartiet
som har ändrat uppfattning. Min uppfattning
— den tror jag är rätt allmän
inom vår riksdagsgrupp —- är att det
inte bör komma i fråga att staten skall
avhända sig detta dominerande inflytande
i LKAB. En annan sak är om man
skall sälja en del av aktieposten. Till
det har jag bara sagt, att det är en sak
som vi från vår sida inte vill ta definitiv
ställning till, förrän frågan utretts
och framför allt inte förrän man skaffat
sig garantier för att en aktieförsäljning
inte leder till att de försålda aktierna
snart befinner sig i ett fåtal
händer.
Herr PETTERSON i Degerfors (s)
kort genmäle:
Herr talman! Herr Eliasson i Sundborn
nämnde att det var en högerregering
som första gången framlade förslag
om aktieförvärv i LKAB. Detta är
riktigt. Av det kan man dra vissa slutsatser
om vilken väg utvecklingen har
tagit. Nu har herr Eliasson till och med
gått mycket längre.
Jag skall be att få citera ett uttalan -
62
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Försäljning av statens aktier i LKAB, m.
de som dåvarande departementschefen
gjorde i samband med 1907 års malmavtal.
Vi hade då högerregering. Departementschefen
anförde: »Länge har den
önskan hysts, att staten själv måtte
komma i besittning av ifrågavarande
malmfält. Med det värde de numera erhållit
torde det emellertid icke längre
kunna ifrågasättas, att staten skall omedelbart
inköpa desamma. Det har därför
gällt att träffa en anordning, varigenom
staten, med mindre uppoffringar än ett
dylikt köp skulle medföra, kunde komma
i tillfälle att förvärva malmfälten.
Detta syfte har vunnits därigenom att
staten från och med den dag det upprättade
kontraktet skulle träda i tilllämpning
eller den 1 januari 1908 varder
ägare av halva aktiekapitalet i det
bolag, till vilket överlåtes samtliga de
malmfält, som icke redan nu med full
äganderätt överlämnas till staten. Genom
den staten tillförsäkrade rätten att
efter 25 år jämväl tillösa sig den återstående
hälften av de i samma bolag
tillhöriga malmfälten, har staten härjämte
satts i tillfälle att för ett skäligt
pris inom en icke alltför avlägsen tidsperiod
erhålla full äganderätt över hela
den ifrågavarande nationalrikedomen.»
Det var så en högerregering såg det på
den tiden.
Malmfälten har nog precis samma
värde för staten i dag, och vi socialdemokrater
vill inte vara med om att
hålla på att schackra på detta sätt.
Kommerskollegium har gjort ett uttalande
att med det ansvar staten har, ansvar
inte bara för gruvdriften utan även för
befolkningen och för utvecklingen i
norrlandsliinen, är det nödvändigt att
låta bolaget arbeta efter normala grunder.
Jag har ingen anledning att ta upp
någon närmare debatt om hur detta
kommer att inverka på sparandet — det
är likgiltigt i detta sammanhang. Frågan
är om staten skall frånhända sig den
rätt som staten nu har ute i malmkommunerna.
m.
Jag vidhåller det yrkande, som jag
förut framställde.
Herr LARSSON i Hedenäset (ep):
Herr talman! Om det tillåts mig, vill
jag avge en personlig deklaration i den
fråga som här behandlas. Min uppfattning
i sakfrågan bär jag tidigare deklarerat
här i kammaren, jag hänvisar härvidlag
till protokollet för den 9 mars
1960. Där avvisade jag tankegångarna
om såväl en försäljning av LKAB-aktierna
som en utredning av frågan. Jag har
fortfarande den uppfattningen, att detta
inte kan anses påkallat.
Herr Palm tillät sig säga att mångfalden
av avslag inte skall vara tillräckligt
som motivering. Det är klart att
man inte skall vara så konservativ att
man är bunden av ett ställningstagande
för två eller sex år sedan. Har en ändring
i situationen inträtt, som motiverar
en omprövning av ställningstagandet,
bör man givetvis ha rätt och
skyldighet därtill. Men i vilken förändrad
situation kan vi sägas befinna oss i
dag? Såvitt jag kan bedöma, är det en
enda förändring som vi bör ta hänsyn
till, nämligen att det är fråga om anknytning
i viss mån till en liberaliserad
Europamarknad. Det kan då i första
hand bli fråga om överenskommelser rörande
tullsänkningar. Men ingen av oss
kan väl i dag svära på att det inte även
kan aktualiseras en fri arbetsmarknad
och att det kan komma propåer om en
fri kapitalmarknad.
Kan det inför dessa förhandlingar
vara klokt och lämpligt att börja med
en realisation av de tillgångar som samhället
förfogar över? Mitt svar på den
frågan är nej. Finns det över huvud
taget i dag förutsättningar att utreda
detta? Mitt svar blir även därvidlag
nej.
Det är utifrån de bedömningar jag
tidigare har deklarerat och som jag
här har ytterligare antytt som jag finner
det påkallat och lämpligt att icke
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
63
Försäljning av statens aktier i LKAB, m. m.
blott rösta för utan även yrka bifall till
utskottets förslag.
Herr HAGNELL (s):
Herr talman! Den fråga som dessa
motioner berör har, som herr Petterson
i Degerfors sade, varit uppe i riksdagen
tidigare. Det är ingen större skillnad
mellan motionerna i år och de tidigare
motionerna. Det finns dock en del som
har förändrats under årens lopp som
det kan vara värt att stanna inför.
Förr i världen var det högerns och
folkpartiets partiledningar som skrev
dessa motioner. Det har blivit en ändring
på den punkten så till vida, att de
nu lyfts över till enskilda motionärer.
Partiledningarna vill tydligen inte längre
stå för motioner i denna fråga.
En annan intressant sak är att när
nu samarbetet mellan högern och folkpartiet
börjat har det också tagit sig
uttryck på folkaktieområdet. Tidigare
ville högern att försäljning av aktier i
LKAB till en person skulle kunna ske
till en summa av 20 000 kronor, när man
sålde ut den första fjärdedelen av aktierna.
Ingenting hindrade väl att en
sådan person fick vara med sedan också.
Dessutom kunde han ju köpa även
för sin fru. Nu har högern blivit litet
mera demokratisk på den punkten, när
den gått ihop med folkpartiet, och gått
ned till 9 000 kronor. Det är mera demokrati
i detta än i den tidigare 20 000-kronorsgränsen. Men 9 000-kronorsgränsen
innebär lika litet som 20 000-kronorsgränsen
någon garanti mot koncentration
av aktieinnehavet. Det är
ingen svårighet alls att vid sådana bär
tillfällen förmå personer, som inte bär
för avsikt att behålla aktierna, att skriva
sitt namn på teckningslistan. Man kan
eventuellt betala dem en femma för
besväret och sedan överta deras aktier.
Det finns inga garantier för att vare sig
9 000-kronorsgränsen eller 20 000-kronorsgränsen
i verkligheten upprätthålles.
I varje fall har det inte presenterats
någon tillstymmelse till bevis för att
sådana garantier finns. Om ni inom
högern och folkpartiet kan ange några
sådana garantier så var snälla och visa
upp dem!
Vidare säger man att LKAB skall säljas
till ett belopp av 2 1U miljarder kronor.
Sedan motionerna första gången
framlades för några år sedan har väl
värdet av LKAB stigit. LKAB:s produktion
har ökat, den har rationaliserats.
Det finns omnämnt i verksamhetsberättelsen.
Det kan ni se om ni är intresserade
av den saken. Den högre
produktionen, den högre bruttovinsten
och därmed följande högre nettovinster
samt möjligheten till ökade utdelningar
från företaget borde väl ha medfört
någon förändring i det försäljningspris
som högern och folkpartiet anser
att LKAB skall åsättas? På den punkten
har det emellertid inte blivit någon ändring
så långt jag kan se.
Redan i utgångsläget var avsikten att,
om högern och folkpartiet fick regeringsmakten,
så skulle företaget säljas
ut till underpris åt hugade spekulanter.
Man har i tidigare motioner hänvisat
till Adenauers Tyskland. Här har visserligen
inte ordet Tyskland nämnts utan
här talas det om utländska erfarenheter.
Erfarenheterna från Tyskland var
just att man sålde ut såväl Preussag som
Volkswagen till värden betydligt under
de beräknade dagsvärdena. De tyska
ministrarna talade om för allmänheten
redan på förhand att man skulle få en
chans att köpa aktierna billigare än de
var värda. Det var då givet att folk ställde
sig i ko för att köpa sådana aktier.
Preussag-aktierna såldes för 145 mark
per aktie. De står i dag i 200 mark.
Volkswagenaktierna som står i 700 mark
såldes ut för halva värdet. Dessutom
tillämpades socialrabatter för olika socialgrupper
— det bör vara klasskillnader
inom demokratien.
Den värdestegring som skett har
ingenting med sparande eller med nya
sparformer att göra, det har inte ens
med varaktig placering att göra. Är det
64
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Försäljning av statens aktier i LKAB, m. m.
en aktie så är det en aktie och därmed
är den försäljning»!^. Man har i Tyskland
försökt ge socialpolitiska rabatter
på Volkswagen-aktierna och låta de socialpolitiska
rabatterna bli villkorligt
knutna till nödvändigheten att behålla
aktierna ett år. Det har ännu inte gått
ett år, sedan Volkswagen-aktierna såldes
ut i Tyskland, men redan nu meddelar
tyska banker och finansieringsinstitut,
som undersökt saken, att av
Volkswagen-aktierna ligger för närvarande
10 miljoner kr. på amerikanska
händer. Hur har det varit möjligt, då
man skulle ha en varaktig placering?
Hur skall ni från högerns och folkpartiets
sida kunna undvika att sådant skei
i fråga om LKAB-aktierna? Var vänliga
och presentera eventuella förslag för
att hindra dylikt. Ni hänvisar till Tyskland
och Adenauer som ert ideal, vilket
är ouppnåeligt så länge den nuvarande
politiska ställningen i riksdagen lägger
hinder i vägen men som ni kommer att
förverkliga den dag ni har den politiska
makten. När Adenauer inte lyckats på
denna punkt vore det intressant att få
veta vilka åtgärder ni har tänkt er?
Det är fråga om att sälja dessa naturrikedomar
till underpris. Det betyder
att man säljer från 100 procent till
några tiondels procent av det svenska
folket, tv fler blir det inte som kommer
att köpa dessa aktier.
Att sälja till underpris innebär att
man stjäl från det allmänna till förmån
för ett litet fåtal. Vad detta har med
ekonomisk demokrati att göra har jag
svårt att förstå, men vi kanske kan få
en förklaring på denna punkt från högerns
och folkpartiets sida?
Större inflytande för småfolket skall
åstadkommas. Vilka vägar kan ni rekommendera
för att uppnå detta resultat
annat än att regeringen skall utreda
de frågorna? Ni borde väl kunna åberopa
Adenauer även på den punkten.
Hur har man i Västtyskland lyckats med
att ge småfolket inflytande? Efter en
volksaktiestämma skrev Svenska Dag
-
bladet: »De aktieägare som hade infunnit
sig vid bolagsstämman för att själva
få ett ord med i laget fann sig stående
inför den kompakta röstövervikt som
representerades av de banker där de
andra folkaktieägarna hade deponerat
sina aktier. Så stod 3 700 röster från de
personligen närvarande oppositionella
aktieägarna mot 335 000 deponerade röster.
Det var därför ingen svårighet att
få förslaget om kandidaturer för kontrollrådet
godkänt. Detta problem med
bankernas maktställning till följd av deponerade
rösträtter som fackvärlden förgäves
arbetat på att lösa under årtionden,
uppenbarades nu för folkaktieägaren
och verkade som ett rött skynke.»
Där har alltså inte problemet lösts.
Ni har inte heller kommit med någon
lösning utan begär att andra skall göra
det. Det finns inget inflytande för småfolket,
om de sitter med en eller fem aktier
i LKAB heller. Varje aktie skulle
motsvara ett tiomiljondels inflytande.
I motionen skriver ni: »Aktieinnehavet
bör medföra ett motsvarande inflytande
vid tillsättningen av styrelse och
revisorer i bolaget.» Innehav av en aktie
medför ett tiomiljondels inflytande
på en bolagsstämma.
Hur går det till i praktiken på de tyska
bolagsstämmorna? Ett litet fåtal behärskar
bolagsstämmorna genom egna
aktier jämte röstfullmakter. Så blir det
i verkligheten även i Sverige.
Ekonomisk demokrati skall åstadkommas
genom särskilt låga valörer på aktierna,
säger ni vidare. Vad har ekonomisk
demokrati med låga valörer att
göra? Ni har föreslagit att aktiernas nominella
värde skulle bli 50 kronor. De
flesta svenska aktiebolag har aktier på
100 kronor. Är de flesta svenska aktiebolag
odemokratiska eller bara till hälften
demokratiska enligt er uppfattning?
Det finns förstås undantag. Ett bolag,
som är noterat på börsen, har t. ex. aktier
med ett nominellt värde av 10 kronor.
Har det bolaget blivit mera demokratiskt
än andra bolag? Är det inte
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
65
Försäljning av statens aktier i LKAB, m. m.
tvärtom så, att ett bolag som har det
lägsta nominella värdet på sina aktier
kan ha den största maktkoncentrationen?
Ovannämnda bolag ligger under kontroll
av Svenska Handelsbanken. Vad har
småaktieägarna för glädje av 10-kronorsaktier?
Ett innehav av så små aktier ger
ett motsvarande inflytande i bolaget,
d. v. s. ett obefintligt inflytande.
Sedan kommer vi in på en fråga som
är ett nytillskott i denna debatt och
som man väl borde ha tagit hänsyn till
i motionen men som man tydligen inte
har uppmärksammat. Herr Larsson i Hedenäset
var inne på den. Vi står inför
den gemensamma Europamarknaden.
Högern vill att vi skall ansluta oss helt
till de regler som där gäller. Det innebär
att ni utan vidare accepterar kapitaltransfereringar
i Europa. Om vi
sprider ut LKAB-aktierna är det sålunda
ingenting som hindrar att europeiska
stålbolag köper upp dem. Om folk får
mera betalt för aktierna än de gett, kommer
de att sälja. Centraleuropeiska stålverk
kunde då köpa upp dessa aktier,
liksom skett med Volkswagenaktierna,
och om de driver sådana inköp tillräckligt
långt får de inflytande över företagets
prissättning. De kan bestämma
priserna.
Av den bruttoomsättning på drygt
800 miljoner kronor som LKAB har är
bruttovinsten ungefär hälften. Den vinsten
resulterar bl. a. i att kommunen däruppe
har en skatt från företaget på 45
miljoner kronor, att staten i bolagsskatt
får 100 miljoner kronor och att SJ får
en lönande inkomst på malmbanan på
kanske 100 miljoner kronor, som SJ
behöver för att täcka underskottet på
inlandsbanan på 100 miljoner kronor.
Är ni säkra på att de centraleuropeiska
stålverken kommer att fullfölja samma
prissättning, om de får inflytande i företaget?
Vad hindrar dem att sänka priset
på malmen så att de kan köpa den
billigare med påföljd att skatteunderlaget
sjunker för stat och kommun? Och
sedan skall vi förstås klämma ut av lön
-
tagarna motsvarande belopp i skattehöjning.
Högern och folkpartiet vill inte sälja
bara LKAB utan även alla övriga affärsdrivande
statliga företag. Detta har de
framfört i tidigare motioner. Man skall
sälja företagen till små grupper av allmänheten
från att de nu är hundraprocentigt
ägda av svenska folket.
Vi vet att politisk demokrati har sina
problem. Hela svenska folket är inte
samlat i riksdagen. Vi vet även att ekonomisk
demokrati har sina problem.
Men i fråga om spridning av äganderätten
till företagen kan vi inte komma
längre än att äganderätten tillhör samtliga
medborgare, som nu är fallet när
det gäller statliga företag. Den politiska
demokratiens väg är den enda som har
fungerat. Någon ekonomisk demokrati
i de stora företagen existerar ännu inte.
Vi kan med hjälp av vår politiska demokrati
ha inflytande på den gemensamt
ägda egendomen. Det inflytandet är det
mest demokratiska som vi nu har praktiska
arbetsformer att arbeta med.
Slutligen skulle jag vilja citera vad
man på ledande håll inom Industriförbundet
tycker om högern och folkpartiet
på denna punkt. I en längre artikel skriver
verkställande direktören i Industriförbundet
följande: »I debatten om aktiespridning
har framförts olika förslag
om emission av folkaktier etc. Det kan
nog vara gott och väl med olika knep,
men de får ingen effekt, om inte de
grundläggande ekonomiska förutsättningarna
för aktiesparande ändras.»
Man får alltså i så fall generellt diskutera
aktiespridandet också vid de privata
företagen med nuvarande beskattningsregler.
Han vill ha andra beskattningsregler,
men i nuvarande situation
är talet om aktiespridning enligt hans
karakteristik bara ett knep. I detta vill
jag gärna instämma. Det är bara synd
att högern och folkpartiet nu driver
kneplinjen vidare — även om den har
lämnat partiledningens nivå — i ett
läge där Europamarknaden kan ställa
3 — Andra kammarens protokoll 1962. Nr 10
66
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Försäljning av statens aktier i LKAB, m.
båda stat och kommun inför stora problem,
om vi skulle gå den vägen och
sälja från 100 procent av svenska folket
till små grupper och därigenom släppa
kontrollen över väsentliga grundindustrier
i vårt eget näringsliv.
Herr NELANDER (fp):
Herr talman! Vi är förvisso alla överens
om att kapitalförsörjningsproblemen
för näringslivet i dag är större än
tidigare. Den internationella konkurrensen
har naturligtvis bidragit härtill
i väsentlig utsträckning. Behovet av ett
ökat enskilt sparande behöver därför
inte diskuteras. Det är klart att man
måste gå på jakt efter nya sparformer.
Vi från vårt håll menar därvidlag att
aktiesparandet också bör komma med i
bilden och att intresset för sådant bör
sporras. Det är sant att denna fråga har
varit uppe åtskilliga år och kommit -igen
gång på gång, men när vi anser att det
är en riktig väg måste vi givetvis förbehålla
oss rätten att återkomma med förslaget
tills det går igenom.
Reservanterna liksom motionärerna
anser att man kan börja med att till
allmänheten utbjuda ett antal LKABaletier.
Sedan bör man emellertid gå vidare
och utreda lämpligheten av en försäljning
till allmänheten också av aktier
i andra statliga företag, då så kan
befinnas lämpligt och möjligt. Vi menar
också att en utredning bör söka få fram
garantier för att aktierna inte med tiden
samlas på ett fåtal händer.
Jag vet inte om herr Hagnell har observerat
att det visst inte är bara inom
högern och folkpartiet som tanken på
en försäljning av aktier till allmänheten
har kommit upp. En känd socialdemokratisk
riksdagsman skrev för några
år sedan så här: »Varför kan inte
staten klara av sina kapitalbehov genom
att utställa aktier för kraftverken, Norrbottens
järnverk, Statens skogsindustrier,
Tobaksmonopolet, vissa av våra
affärsdrivande företag? Många sparare
skulle sätta värde på att kunna köpa
m.
aktier i statliga företag. Varför skall de
enskilda företagen ensamma konkurrera
om sparmedlen på den fria kapitalmarknaden?»
Herr
talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservation nr 1.
Herr PALM (h) kort genmäle:
Herr talman! Jag kan fatta mig mycket
kort. Först och främst framhöll herr
Hagnell att högerpartiet skulle ha övergivit
denna linje och att det skulle vara
enskilda motionärer som fört fram den.
Jag vill erinra om att högerpartiet i en
partimotion nr 412 i år angående vissa
sparstimulerande åtgärder har sagt:
»Beträffande statens aktieinnehav i
LKAB är några särskilda utredningar
inte erforderliga. Vi anser för vår del
att en försäljning av sådana aktier redan
nu bör komma till stånd.»
Detta yttras alltså i samband med frågan
om sparstimulerande åtgärder i
stort.
Herr Hagnell vill helt avkoppla värdebeständighet
och sparande från detta
ämne, men det är helt naturligt att det
är någonting av det väsentligaste här.
Herr Hagnells skräckskildring i övrigt
av allt som skulle ske med prisbildning
och annat faller helt enkelt på att det
här är fråga om att sälja mindre än
hälften av aktierna, varför majoriteten
ligger kvar hos staten.
Jag skall inskränka mig till denna
replik.
Herr HAGNELL (s) kort genmäle:
Herr talman! Det är riktigt att detta
bara är foten innanför dörren för högerns
del. Allting skall inte säljas på en
gång utan bara en fjärdedel, så då gör
det ingenting säger man.
Det finns emellertid så många tidigare
uttalanden från högerpartiet som
innebär att man vill att staten över huvud
taget skall skilja sig från all affärsdrivande
verksamhet. Sådan bör inte
ligga hos samhället utan bör flyttas över
på privatpersoner, hette det.
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
67
Försäljning av statens aktier i LKAB, m. m.
LKAB-försäljningen, sådan den var
utformad i attsatserna till tidigare motioner,
innebar visserligen att endast
en fjärdedel av aktierna skulle försäljas
omedelbart, men enligt motionernas innehåll
i övrigt skulle man gå vidare med
försäljningen. Om jag riktigt uppfattat
vad herr Palm senast sade, skulle högern
på denna punkt ha ändrat sig. Det
är enligt högerns uppfattning nu inte
fråga om annat än att sälja en viss minoritet
av aktierna i de statliga företagen,
så att staten aldrig skall behöva
förlora kontrollen över företagen.
Det skulle vara intressant att få bekräftat,
om högern i detta avseende har
ändrat inställning.
Herr PALM (h) kort genmäle:
Herr talman! Med anledning av herr
Hagnells senaste fråga vill jag erinra
om att vad som här diskuterats är det
förslag som behandlas i utskottsutlåtandet.
I övrigt har vi från högerns sida
aldrig hävdat att alla statliga företag
ständigt skall förbli statliga, men detta
är en principfråga som bör diskuteras
i andra sammanhang. Jag vill hänvisa
till formuleringen i centerpartiets motion
där man just uttalat den uppfattningen
att man inte för tid och evighet
kan binda sig för att ett visst förhållande
skall gälla i fråga om statsägda företag.
Rent principiellt har vi inom högern
samma ståndpunkt som tidigare, nämligen
att det enskilda ägandet bör spridas
till så många som möjligt och att
staten, det kollektiva ägandet, inte bör
få breda ut sig och minska utrymmet
för det enskilda ägandet.
Herr HAGNELL (s) kort genmäle:
Herr talman! Det är egendomligt att
högern nu skall behöva krypa bakom
centerpartiet när det gäller den här
frågan. I en partimotion, nr 639 för år
1959, talar högern om önskvärdheten av
att »olika statsföretag — LKAB, Statens
skogsindustrier, vattenfallsverket,
domänverket för att nämna några exempel
— undan för undan överföres
till personligt och demokratiskt ägande.
Det är här icke fråga om ett ingripande
på en gång utan om en i varje steg sakligt
underbyggd fortskridande process
men med bestämd målsättning».
Det förhållandet att ni inom högern
nu bara vill sälja en fjärdedel av aktierna
är ingenting att fästa sig vid. Er
målsättning är en försäljning till 100
procent.
Herr SVENSSON i Ljungskile (fp):
Herr talman! lag skall inte ge mig
särskilt djupt in i den debatt som bär
pågår, men jag har inom statsutskottet
haft att ta ställning till frågan och därvid
avlämnat en blank reservation och
jag vill därför begagna tillfället att säga
några ord.
Den första principiella ståndpunkten
när det gäller staten och de norrländska
malmfälten togs, såsom här erinrats om,
redan under den Lindmanska regeringens
tid i början av detta århundrade
eller för ungefär 55 år sedan. På 1920-talet förlängdes — om jag minns rätt
under en frisinnad regering — det gamla
avtalet mellan staten och malmbolaget,
men utan att statens framtida rätt
offrades. Samma var förhållandet på
40-talet under samlingsregeringens tid.
När staten för fem, sex år sedan begagnade
sin rätt att lösa in LKAB-aktierna
var man angelägen om att inte i detta
sammanhang ta upp någon ideologisk
debatt, och det var förvisso riktigt. Om
det finns någonting som staten med stor
fördel kan äga, är det väl en lagrad naturtillgång
av det slag det här gäller.
Jag finner det litet egendomligt att
sedan förslaget om statens inköp av
aktierna godkänts utan ideologisk fejd
håller man nu på att år efter år motionera
om försäljning av en del av aktierna
och söker därvid göra en stor principsak
av denna fråga. Jag är inte säker
på att detta är så lyckligt. Om den ideologiska
sidan av problemet — såsom
68
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Försäljning av statens aktier i LKAB, m.
skett under 50 år tidigare •— hålles avskild
från det hela, reduceras saken
till en praktisk-ekonomisk fråga. Givetvis
kan det råda olika uppfattningar
även därom, men jag tror att man överanstränger
argumenteringen när man
talar om aktieförsäljningens betydelse
för att i viss män lösa statens kapitalanskaffningsproblem
och det privata
sparandets problem.
Av dessa skäl bär jag avgivit en blank
reservation och den slutsats som jag för
egen del drar är att jag avstår både
från att engagera mig i fejden om denna
sak och från att delta i omröstningen.
Herr HOLMBERG (k):
Herr talman! Utskottets talesman ansåg
att de borgerliga talarna borde lyssna
till vad norrbottningarna har att
säga om statsdriften, och det kan onekligen
ha sitt intresse i en debatt som
denna. Jag skall också göra några erinringar
om våra erfarenheter, men
först vill jag anföra några mera allmänt
formulerade synpunkter.
Herr Eliasson i Sundborn har naturligtvis
rätt när han påpekar att den borgerliga
attacken mot statsägandet i
LKAB inte är huvudsaken. Det handlar
om statsdriften över huvud taget. Om
även herr Svensson i Ljungskile håller
detta i minnet, så blir det ingen mystik
kring högerns olika ståndpunkter i denna
fråga. Det hade varit mera renhårigt
om också andra borgerliga talare
hade talat rent ut som centerpartisterna
i stället för att kringgå sakens kärna
genom att orda mest om de perifera frågorna.
Högermotionärernas påstående att de
har ivrat för en demokratisering av
ägandet även inom det privata näringslivet
kan ju knappast lura någon. Det
är en mycket luftig konstruktion. Vad
högern verkligen har ivrat för i alla
ekonomiska sammanhang är som bekant
att de små grupper, som dikterar
i tongivande bolagsledningar och ban
-
m.
ker, på sätt som herr Hagnell beskrivit,
också skall få fortsätta med detta fåtalsvälde.
En annan sak är att en sådan koncentration
av kapital, produktionsresurser
och ekonomisk makt gynnas av en
objektiv utveckling av precis det slag
som kommunisterna har talat om i mer
än 100 år. Men den utvecklingen har
också gynnats av en medveten borgerlig
politik, som vi ser exempel på inte
minst i vår tid. Och därom handlar det
också nu, sedan det blivit klart att det
inte finns någon annan väg till verklig
ekonomisk demokrati än statligt ägande
och, i den slutliga omgången, en socialistisk
hushållning.
Det framgår inte minst av debatten
om malmgruvorna i Norrbotten att det
är på den punkten skon klämmer för
högern. När riksdagen 1955 diskuterade
en eventuell statsinlösen av LKAB, var
högern motståndare till detta, och då
fanns det i högermotionen inte en stavelse
om att man borde sprida Grängesbergsaktierna
till ett så stort antal som
möjligt. Då låg nämligen inflytandet
över gruvorna fast förankrat hos en
storfinansiell grupp, som i huvudsak
själv bestämde och tog lejonparten av
vinsterna. Det s. k. statliga hälftendelägandet
ändrade ingenting nämnvärt på
dessa förhållanden. Och då ansåg högern
att den ekonomiska makt, som i
verkligheten var koncentrerad till en
liten bolagsledning, var det högsta uttrycket
för en klok ledning av företag
och utrikeshandel på detta område.
Men precis ett år senare fick högern
plötsligt intresse för det s. k. »demokratiska
ägandet» av gruvaktierna. Då hade
nämligen riksdagen beslutat att staten
skulle ta hand om gruvorna. Det är
hela förklaringen till detta fenomen.
Men den föreslagna försäljningen av
statens gruvaktier är avsett bara som
en början. Såväl högern som folkpartiet
har redan tidigare försökt sätta det
statliga järnverket i Norrbotten på konkursrealisation,
och årets högermotion
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
69
Försäljning av statens aktier i LKAB, m. m.
kräver också en utredning med syftet
att överföra hela svenska folkets egendom
i statliga verk till en liten grupp
som har gott om pengar.
Det är lätt att förstå högerns bekymmer
för vad som skett i Norrbotten.
Den strikt privatkapitalistiska ordningen
ledde till ett sammanbrott för näringslivet
i denna landsdel. Det har fått
vissa följdverkningar, som högern inte
ser på med blida ögon. Vad gruvorna
beträffar kan man göra det undantaget
att gruvdriften även i privat regi beredde
arbete och en viss ekonomisk
blomstring åt en begränsad del av länet.
Men trots detta var även den privata
gruvdriften i Norrbotten ett skrämmande
exempel på rovdrift och hänsynslös
profitjakt, som inte tog några
hänsyn till sociala intressen. Det var
statsmakterna, understödda av en energisk
folkopinion, som äntligen åstadkom
förädling av järnmalm i Norrbotten
samt upptagandet av nya gruvor i
stället för den form av gruvdrift som
bedrivits tidigare.
På samma sätt gick det med träindustrien.
Över huvud taget har privatkapitalistiskt
vanstyre tvingat fram en
ordning, som innebär att statliga företag
numera är helt dominerande för
folkförsörjningen i ett område, som omfattar
en fjärdedel av landets yta med
våra rikaste tillgångar på malm, skog
och vattenkraft. I Norrbotten finns numera
bara ett privatkapitalistiskt företag
av någon betydelse. Flertalet av
länets inbyggare har sin försörjning
från statlig och kommunal verksamhet.
Trots betydande brister — som ännu
finns — är det en mycket bättre och
säkrare försörjning än vad privatkapitalisterna
beredde vårt län.
Vi kunde ha kommit mycket längre,
om statsmakterna hade visat bättre kurage
mot det sabotage som förekommit
från borgerliga kretsar när det gällt
näringslivets utbyggnad i Norrbotten.
Tornedalens problem kunde exempelvis
i så fall ha varit ur världen för länge
sedan och likaså Töreskandalen, som
har blivit en tragisk följetong som ännu
ingen kan se ett slut på. Detsamma gäller
för stora delar av inlandet. Men
allt är som sagt mycket bättre nu än
vad det var under den privatkapitalistiska
dominansen i det norrbottniska
näringslivet.
Det är självklart att detta inte kan
lämna högern någon ro. Vid alla tillfällen
då vårt läns näringsfrågor har varit
på tal — inte minst när gruvorna blev
förstatligade — har vi hört visan om
hur eländigt det skulle bli, om inte privatkapitalister
fick bestämma. Detta är
själva fundamentet för de liberala idéerna
inom ekonomien. Och så kommer
nu ett helt län med livsviktiga funktioner
för landets försörjning och utrikeshandel
med bevis för att man inte bara
klarar sig utan klarar sig bättre utan
privatkapitalister!
Det är självklart att högern måste
försöka få en återgång till strikt privatkapitalistiska
förhållanden, så att inte
detta för borgerligheten livsfarliga
exempel får kvarstå. Vad Norrbotten
beträffar har exemplet redan blivit så
övertygande att praktiskt taget hela länets
befolkning långt in i borgerliga led
är beredd att fortsätta på denna väg.
Men även i andra landsdelar, där situationen
är sådan som den var medan
storfinansen styrde enväldigt även i
Norrbotten, ökar kraven på statsingripanden
för att åstadkomma bättre ekonomiska
förhållanden och en första
början till verklig demokrati inom näringslivet.
Detta betraktar jag som en
mycket glädjande utveckling. Och det
är lika önskvärt att de mest extrema
borgerliga kretsarna blir ensamma om
att motsätta sig en sådan utveckling,
ensamma om att försöka rulla stenar i
vägen för en vettig ekonomisk ordning.
Herr talman! Av dessa skäl hemställer
jag om bifall till utskottets förslag.
Herr BOHMAN (h):
Herr talman! Herr Hagnell har ju va -
70
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Försäljning av statens aktier i LKAB, m.
rit den ständige extra opponenten i detta
ärende. Vi har mötts förr i debatten,
och när jag nu lyssnat till honom har
jag fått allt svårare att hålla tyst. Jag
tror nämligen att det finns anledning
att rätta till några missuppfattningar
som kan uppstå med anledning av hans
anförande. Jag skall naturligtvis inte gå
in på allt, utan jag skall nöja mig med
att påvisa vissa förhållanden.
Såvitt jag förstår är herr Hagnells
huvudinvändning att försäljningen av
LKAB-aktierna i själva verket inte innebär
någon demokratisering av ägandet,
att det inte blir något ökat inflytande
åt de enskilda.
Hur mycket inflytande den enskilde
aktieägaren får kan man naturligtvis
diskutera, men så mycket är väl i varje
fall klart, att de enskilda människorna
som äger aktierna därigenom har betydligt
större medinflytande i företaget
än vad de har när aktierna ligger hos
staten. Jag tror vidare att det inte råder
någon tvekan om att en enskild,
som genom ett antal aktier —- det kan
vara rätt få — är delägare i ett företag!
uppfattar ägandet mera konkret än
han gör som medborgare i det svenska
samhället, om detta äger företaget. Jag
tror inte vi känner så särskilt starkt för
SJ fastän det är ett statligt företag.
Här har i debatten utländska och
framför allt tyska erfarenheter åberopats.
Anledningen till att man gått till
utlandet är naturligtvis den att där har
gjorts försök och vunnits vissa erfarenheter.
Här i Sverige har man ju på regeringshåll
bestämt motsatt sig alla förslag
att göra sådana försök.
Om även jag betraktar vad som skett
i Tyskland — herr Hagnell åberopar ju
med stor emfas särskilt erfarenheterna
från Volkswagenwerke och det stora
företaget Preussag — finner jag att i
dag äger IV2 miljon människor Volkswagen-aktier.
De har två eller tre aktier
var. På Volkswagenwerkes första
stora bolagsstämma sedan försäljningen
skett var inte mindre än 7 000 enskilda
m.
personer närvarande, och på Preussags
bolagsstämma förra året var 800 enskilda
personer närvarande. Yi kan jämföra
detta med LKAB, där ägarintresset
representeras av förmodligen bara en
representant för statsmakterna och finansdepartementet.
Dessutom skall man, när man ser på
de tyska siffrorna, ta hänsyn till att en
stor del av de närvarande representerade
föreningar, som bildats av aktieägare
i Volkswagenwerke och andra
företag. En sådan aktieägarförening
bland de anställda i själva Volkswagenwerke
har inte mindre än 10 000 medlemmar,
representerande 30 000 röster.
För att höra sig för vilka önskemål de
privata aktieägarna har, har också bolagsledningarna,
i varje fall i Tyskland,
haft förhandlingar med representanter
för aktieägarföreningarna före bolagsstämman.
En invändning, som herr Hagnell tidigare
och även i dag riktat mot detta
system, har varit att makten på bolagsstämmorna
i själva verket ligger hos
ett begränsat antal stora banker. Även
den invändningen är felaktig. Jag har
tidigare påvisat att särskilda regler gäller
beträffande begränsning av rösträtt,
inte minst för banker. För Volkswagenwerke
finns en generell bestämmelse
att ingen får rösta för mer än en tiotusendel
av aktiekapitalet. Och inga
depåbanker får företräda mer än 2 procent
av aktiekapitalet. Dessutom uppträder
depåbankerna inte som vanliga
banker. De talar för ägare av aktier,
som deponerats i bankerna. Någon riktig
parallell finns inte i Sverige, men
man skulle kunna säga att bankerna
uppträder som något slags notariatavdelningar
i detta sammanhang.
Men för säkerhets skull, herr talman,
för att undvika de risker för missbruk
och missförstånd som eventuellt kan
föreligga, håller man i Tyskland på att
göra om aktiebolagslagen. Förbundsregeringen
har lagt fram ett förslag till
nya bestämmelser i detta hänseende. Så
-
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
71
Försäljning av statens aktier i LKAB, m. in.
vitt jag vet är de godtagna vid första
läsningen, och allt tyder på att de kommer
att gå igenom. De innebär att man
förbjuder depåbankerna att rösta för
deponerade aktier i eget namn. Det
fordras skriftlig fullmakt för att en
depåbank skall få rösta, och det skall
vara för namngiven person. Dessutom
är sådana fullmakter tidsbegränsade
och får inte avges annat än viss kortare
tid före en bolagsstämma, då dagordningen
har skickats ut så att fullmaktsgivaren
vet vad som kommer att behandlas
på bolagsstämman och också
har möjlighet att ge instruktioner till
banken.
Meningen är naturligtvis att, om en
sådan hör försäljning av aktier kommer
till stånd även i Sverige, skall ordentliga
begränsningar genomföras, som
minskar möjligheterna för att aktierna
samlas på ett fåtal bänder och minskar
riskerna för det missbruk, som somliga
av de tidigare talarna befarat. Så mycket
förtroende har vi i alla fall för regeringen,
att vi tror att regeringen har
möjlighet att utfärda sådana bestämmelser
att riskerna för missbruk blir minimala.
Resultaten från Tyskland är i själva
verket så pass lyckade, att jag kan förstå
den irritation som herr Hagnell lägger
i dagen varje gång vi diskuterar
dessa frågor. Och i Tyskland har socialdemokraterna
själva föreslagit ett
liknande system med andelsbevis i de
statliga företagen.
Vidare uppehöll sig herr Hagnell rätt
länge vid värdet av aktierna i LKAB.
Jag skall gärna medge att det är svårt
att fastställa, vilket värde aktierna skall
ha, eftersom de inte är introducerade
på marknaden. Vi har gjort försök att
fastställa det objektiva värdet. Det är
möjligt att vi inte kommit fram till det
rätta värdet att herr Hagnell skulle
kunna ange andra värden. Vi är tacksamma
för all den hjälp vi kan få.
Herr Hagnell tror väl inte själv att
det finns något verklighetsunderlag för
de skräckmålningar han gjorde. Det
finns väl ingen anledning förmoda att
företaget ej skulle ha lika stort ansvar
för skötseln av driften efter en försäljning
som tidigare. Skatteinkomsterna
torde bli desamma. Det finns heller inte
anledning tro annat än att avkastningen
också skulle bli densamma som tidigare.
Jag vill påminna om att handelsministern
i sin nyligen framlagda proposition
om ASSI stryker under att
även de statliga företagen skall drivas
företagsekonomiskt. Att försäljningen
av en aktiepost i LKAB skulle leda till
att företaget inte komme att drivas företagsekonomiskt
finns det alltså ingen
anledning att antaga.
Herr HAGNELL (s) kort genmäle:
Herr talman! Då LKAB under dessa
år utvidgat är det egendomligt att det
»objektiva» värde som högern räknat
ut att LKAB-aktierna har är oförändrat
— trots att företaget vuxit.
Herr Bohman säger att en del av aktierna
kan säljas men att företagsledningen
ändå har kvar sitt ansvar för
företaget och utvecklingen. Ja, men om
vi säljer så mycket av aktierna som
högern önskar — d. v. s. allt, steg för
steg — kan dessa aktier komma över i
händerna på centraleuropeiska stålverk,
särskilt som ni vill att vi skall ha fullt
medlemskap i EEC. Det blir då dessa
som sätter priset på produkterna så
som det passar dem och därmed fastställer
skatteunderlag och vinstutveckling
för det svenska företaget — skatteunderlag
för såväl kommun som stat.
Att det blir så, går väl ändå inte att
förneka?
År det sedan en »skräckskildring»
jag redovisat, så kan den stämma med
realiteterna, om vi öppnar dörrarna på
det sätt som ni vill att vi skall göra.
Att 7 000 personer är närvarande vid
en bolagsstämma inom Volkswagenwerke
är inte någon garanti för ekonomisk
demokrati. Vad är det som säger att
folk vill ha ekonomisk demokrati bara
72
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Försäljning av statens aktier i LKAB, m.
för att de köper Volkswagenaktier? De
kanske vill ha en fördubbling av sin
förmögenhet — motsvarande de 20 000
kr. som ni först ville när det gällde
LKAB — inom loppet av några få månader.
Men vad bär det med ekonomisk
demokrati att göra?
Hur skall ni över huvud taget kunna
lösa den ekonomiska demokratien i detta
företag, när ni inte lyckats lösa denna
fråga i andra företag som ni har
goda förbindelser med redan tidigare?
Depåbankerna skall få ändrat inflytande
enligt den tyska aktiebolagslag
som redan är under förberedelse. Men
redan bär från socialdemokratiskt håll
i Tyskland framlagts längre gående förslag,
som syftar till utvidgad ekonomisk
demokrati. Dessa förslag har dock de
konservativa grupperna gått emot, så
vi får se vad som kommer ut av detta
innan vi åberopar den tyska aktiebolagslagen
som exempel på ekonomisk demokrati.
Huvudsaken i det nu aktuella sammanhanget
är att de statliga företagsgrupperna
bör få möjlighet att arbeta
under smidiga och företagsmässiga former.
Denna statliga företagsgrupp utgör
inte mer än 5 procent av det svenska
näringslivet, och företagen inom
gruppen bör få arbeta utan att högern
och folkpartiet sätter krokben för dem.
Herr BOHMAN (h) kort genmäle:
.lag har, herr talman, det tyska lagförslaget
och kommentaren till det med
mig här, och om herr Hagnell önskar
ta del av dem får han gärna låna dem.
Vad beträffar farhågorna för att utländska
storföretag skulle kunna föröda
de svenska naturtillgångarna i Norrland,
vill jag på nytt understryka att
man kan förhindra något sådant genom
begränsande rösträttsbestämmelser.
Herr HAGNELL (s) kort genmäle:
Herr talman! Jag tackar för erbjudandet
att få låna den tyska aktiebolags
-
m.
lagen. Jag var emellertid nere i Tyskland
för en vecka sedan och hade då
tillfälle att ta del av den där, så ni
kan behålla ert exemplar inom högern.
Herr LASSINANTTI (s):
Herr talman! Denna fråga bär artat
sig till att bli en årligen återkommande
följetong. Andra onsdagen i mars bär,
om man får tro reservanternas ord, blivit
moder Sveas stora vårrealisationsdag
eller småfolkets försenade julafton.
Vi har diskuterat denna fråga många
gånger och jag skall, herr talman, nöja
mig med att bara redovisa några reflexioner.
Jag tror att det är alldeles riktigt
som herr Waldemar Svensson i Ljungskile
framhöll, nämligen att det inte skadar
att betrakta detta problemkomplex
med en smula sunt förnuft. Jag tror att
det finns många svåra tekniska och
administrativa problem att lösa innan
vi har anledning att börja diskutera
dessa frågor ifrån de utgångspunkter
som exempelvis herr Bohman var inne
på. Den debatt han här tagit upp bär
enligt min mening uteslutande akademiskt
intresse.
Jag vill göra ännu en liten reflexion
i detta sammanhang. Statsutskottet har
sedan gammalt haft till uppgift att se
till statens penningpung. Jag undrar
vad exempelvis en Carl Persson i Stallerhult
skulle ha sagt om han hade
hört herr Palm eller herr Bohman här
i kammaren i dag. Det verkar på dem
som om det skulle vara något nedsättande
i att staten äger någonting. Jag
tror precis som herr Svensson sade
att det är ganska naturligt att staten
äger t. ex. just naturtillgångar.
Vi brukar här i kammaren diskutera
exempelvis utgifterna för skolan, militären
och många andra utgiftsposter.
Det skulle verka hårresande på samtliga
ledamöter om man då skulle ådagalägga
lika stort lättsinne som nu har ådagalagts
när det gäller att förvalta statens
egendom. Statens innehav av egen
-
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
73
Försäljning av statens aktier i LKAB, m. in.
dom och statsutgifter har enligt min
mening ett nära samband.
För två år sedan diskuterade vi denna
fråga, och då hade motionärerna
precis samma yrkande som i fjol och
som i år. Det året var utdelningen 60
miljoner kronor. Man räknade med en
utdelning på cirka 2,7 procent av vad
man erlagt för aktierna. Det var inte
på något sätt en oskälig avkastning. Nu
bär utdelningen stigit till 100 miljoner.
Om vi fortfarande skulle anta att utdelningen
vore 2,7 procent, som vi utgick
ifrån för två år sedan, vad skulle
det innebära? Jo, om vi hade sålt aktier
till ett värde av 1 026 miljoner,
skulle dessa aktiers börsvärde senare
ha stigit med två tredjedelar. Börsvärdet
skulle ha ökat till 1 710 miljoner,
alltså med 684 miljoner. Dessa 684
miljoner kronor skulle aktieköparna ha
vunnit i börsvärde, och det är den
förlust som staten skulle ha lidit.
Hur kommer det att bli i fortsättningen?
Ja, det är ett mycket intressant kapitel.
På två år har produktionen stigit
från 15 miljoner ton till 17 miljoner
ton. Motionärerna och reservanterna
tar ingen hänsyn till denna utveckling,
utan företaget har enligt dem precis
samma värde i dag som det hade för
två år sedan. Företagets tillgångar har
också ökat ganska kraftigt, men inte
heller härtill tas någon hänsyn. LKAB
investerar drygt hundra miljoner kronär
per år och det kan förutsättas att
produktionen — enligt planerna — kommer
att stiga avsevärt under detta årtionde.
reservanterna här förordar. Alla skattebetalare
skulle inte bli delaktiga av
dessa aktier och de som inte blev delaktiga
av dem finge vidkännas skattehöjningar,
om man strävade efter att
hålla statens ekonomiska läge oförändrat.
Det är ganska sällsamt att just Norrbotten,
en landsända som i många sammanhang
framställs som en fattig landsända,
får leverera de ekonomiska elementen
till denna debatt. I många sammanhang
har det sagts att staten bär
ett alldeles speciellt ansvar för människorna
där uppe — det vitsordades
exempelvis av kommerskollegium 1957.
I våras beslöt riksdagen att inrätta två
fonder, norrlandsfonden och malmfonden.
Den förstnämnda fonden skulle
på ett alldeles speciellt sätt stödja näringslivet
i Norrland, den andra skulle
bli en god hjälp åt forskningen i största
allmänhet. Dessa fonder har bildats av
medel som staten får i utdelning från
LKAB. Utgår man från att staten en
vacker dag har sålt samtliga aktier i
LKAB till enskilda kommer man fram
till att staten inte har någon utdelning
att erhålla från företaget, och då raseras
även själva grunden till dessa fon
der.
Ur vetenskapens synpunkt och ur
Norrlands synpunkt är det alltså en
mycket allvarlig attack som motionärerna
gjort, i dag liksom tidigare.
Jag tror det finns anledning även för
icke norrlänningar att besinna konsekvenserna
av att beträda den väg motionärerna
förordar och jag yrkar, herr
talman, bifall till utskottets hemställan.
Vad skulle man säga om en enskild
företagare som på av motionärerna och
reservanterna föreslaget sätt började
realisera sina tillgångar? Jag tror det
vore anledning att begära vederbörande
satt under förmyndare.
Jag återkommer, herr talman, till det
jag började med, nämligen att man bör
betrakta även denna fråga med en
smula sunt förnuft. Det är ett hasardspel
med skattebetalarnas medel som
3* — Andra kammarens protokoll 1962. Nr
Herr REGNÉLL (h):
Hem talman! Jag skall inte förlänga
debatten med många Ord — det tycks
inte vara flera talare anmälda —■ men
på en punkt vill jag replikera herr Lassinantti.
Herr Lassinantti var inne på frågan
om den värdering av aktierna som föreslagits
av högern vid olika tillfällen.
Han raljerade något och sade att de som
10
74
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Försäljning av statens aktier i LKAB, m.
räknat på detta lämpligen borde sättas
under förmyndare. Som motionär
kände jag mig då uppkallad att gå i
svaromål. Han sade att den värdering
som föreslogs för några år sedan motsvarade
en förräntning på 2,7 procent,
och eftersom utdelningen på aktierna
sedan dess stigit väsentligt, fann han
det fullständigt orealistiskt att nu räkna
med samma prissättning.
Det är väl i stället så, herr Lassinantti,
att detta är ett bevis på att man för ett
par år sedan prissatte aktierna riktigt.
Man utgick inte från den dåvarande utdelningen
utan från förväntningar om
en högre avkastning, vilka sedan visat
sig vara riktiga. De 2,7 procenten hade
väl vid det tillfället knappast tillfredsställt
någon placerare. Endast förvissningen
om att avkastningen skulle komma
att stiga föranledde en så hög prissättning
av aktierna. Denna förväntning
har nu infriats, vilket är ett bevis för
att värderingen vid tidigare tillfällen
var riktig och kan styrka tilltron till att
prissättningen också nu är riktig.
Herr Hagnell var inne på motsvarande
funderingar beträffande värdet av aktierna.
Han talade om de stora investeringar
som gjorts och den ökning av
produktionen som kommit till stånd.
Det inre värdet av aktierna kan under
denna tid inte ha stigit med större belopp
än vad som plöjts ned i form av
vinstmedel. Själva kursutvecklingen påverkas
naturligtvis — förutom av de allmänna
marknadsvillkoren — av den
konkurrens som möter från andra företag
och av de priser som avnämare ute i
världen är beredda att betala för malmen.
I det avseendet vet vi att många
nya malmfyndigheter börjat exploateras,
att utbudet av malm blivit allt större
och att man fått vidkännas en viss
minskning av priserna. Det är alltså inte
säkert att en bedömning av marknadssituationen
ger till resultat att vi har anledning
sätta ett högre pris på aktierna
än för några år sedan. Där den fria
marknaden fungerar, alltså på aktiebör
-
sen, kan man konstatera att motsvarande
företags aktier gått ned.
När man försöker bedöma LKAB-aktiernas
värde skall man kanske inte helt
glömma bort en faktor som brukar
framföras som ett skäl för att förstatliga
bolaget, nämligen malmens karaktär av
»lagrad naturtillgång». Malmen minskar
ju efter hand genom brytningen och förnyas
inte successivt, som t. ex. skogen
och behåller inte sitt produktionsvärde
år från år, som t. ex. jorden. Den
minskar faktiskt, även om den kända
malmtillgången stiger genom prospektering.
Jag har alltså som motionär inte på
något sätt känt mig personligen träffad
av den kritik mot värdesättningen av aktierna
som kommit från herr Lassinantti
och herr Hagnell. För mig framstår detta
för resten som en relativt bagatellartad
detalj i komplexet, vars innersta
mening är att bredda ägandet och på
det sättet intressera en större del av folket
för en värdefull naturtillgång i landet.
Herr LASSINANTTI (s):
Herr talman! Herr Regnéll har misstagit
sig när han tror att jag har förordat
att motionärerna sätts under förmyndare.
Jag har inte yttrat mig om
deras psykiska status. Jag anser tvärtom
att motionärerna är fullfjädrade vad
förståndet beträffar. Om man tränger
till botten med tankarna bakom motionen,
finner man anledningar att fälla
detta omdöme.
Däremot sade jag att om en enskild
företagare skulle börja realisera sina tillgångar
efter dessa principer, så skulle
säkert alla förorda att han sattes under
förmyndare.
Det var överraskande att höra att man
redan tidigare skulle ha kalkylerat med
den framtida utvecklingen vid värderingen
av aktierna. Det har inte framkommit
tidigare. När man första gången
värderade aktierna utgick man i huvudsak
från det pris som staten betalade
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
75
Försäljning av statens aktier i LKAB, m. m.
för aktierna när staten övertog intressena
från Grängesbergsbolaget. Men vi
skall komma ihåg att det pris staten då
betalade inte byggde på en värdering
av företaget och dess framtida utvecklingsmöjligheter
utan hade fastställts på
grundval av det avtal mellan staten och
TGO som då gällde, och det priset var
uträknat på basis av LKAB:s vinster
åren 1945—1955. Under denna periods
första del var det ekonomiska utbytet
svagt medan det under den senare delen
av perioden var mycket gott.
Om man nu skulle sälja aktierna till
priser som grundade sig på en sådan
historisk värdering skulle man göra sig
skyldig till ett affärsförfarande som vore
utom motstycke och som innebure en
grov felbedömning av framtiden. Men
om man redan tidigare har räknat med
att LKAB går en om inte lysande så
dock gynnsam ekonomisk framtid till
mötes, så ter sig motionärernas framstötar
änu mera betänkliga.
Överläggningen var härmed slutad.
Herr andre vice talmannen gav propositioner
på 1 :o) bifall till utskottets
hemställan; 2:o) bifall till reservationen
1) av herr Boman m. fl.; samt 3:o)
bifall till reservationen 2) av herr
Bengtson m. fl.; och fann herr andre
vice talmannen den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Palm begärde likväl votering,
i anledning varav herr andre
vice talmannen för bestämmande av
kontrapropositionen ånyo upptog de
båda återstående propositionerna, av
vilka herr andre vice talmannen nu
fann den under 2:o) angivna ha flertalets
mening för sig. Beträffande kontrapropositionen
begärde dock herr
Eliasson i Sundborn votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och
godkändes:
Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
statsutskottets utlåtande nr 36 an
-
tager det förslag, som innefattas i den
av herr Boman m. fl. avgivna, med 1)
betecknade reservationen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 2) av herr Bengtson
m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Eliasson i Sundborn
begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 71
ja och 31 nej, varjämte 110 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.
Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2 :o) angivna propositionen.
I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:
Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 36, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
1) av herr Boman m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr andre vice
talmannen tillkännagav, att han funne
76
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Höjning av det skattefria bottenbeloppet vid den statliga förmögenhetsbeskattningen
flertalet av kammarens ledamöter ha
röstat för ja-propositionen. Herr Nelander
begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 123
ja och 65 nej, varjämte 26 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från
att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
§ 16
Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 13, i anledning av väckt
motion om ändrade bestämmelser rörande
uppbörd av automobilskatt.
Utskottets hemställan bifölls.
§ 17
Höjning av det skattefria bottenbeloppet
vid den statliga förmögenhetsbeskattningen
Föredrogs
bevillningsutskottets betänkande
nr 14, i anledning av väckta
motioner om viss höjning av det skattefria
bottenbeloppet vid den statliga
förmögenhetsbeskattningen.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade likalydande
motionerna I: 64 av herr Gösta Jacobsson
m. fl. samt 11:98 av herrar
Darlin och ''Nordgren hade hemställts,
»att riksdagen måtte besluta sådan ändring
i förordningen om statlig förmögenhetsskatt,
att det skattefria bottenbeloppet
för den statliga förmögenhetsskatten
höjes från 80 000 kronor till
100 000 kronor, samt att förmögenhetsskatt
icke skall utgå å den del av förmögenhet,
som understiger sistnämnda
belopp».
Utskottet hemställde, att de likalydande
motionerna I: 64 av herr Gösta
Jacobsson m. fl. samt 11:98 av herrar
Darlin och Nordgren om viss höjning
av det skattefria bottenbeloppet vid den
statliga förmögenhetsbeskattningen icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motiveringen anförde utskottet
bland annat följande:
Utskottet vill erinra om att den nuvarande
skattepliktsgränsen, BO 000 kr.,
fastställdes år 1957. Genom höjningen
från den tidigare gällande gränsen,
50 000 kr., avsågs att i stort sett neutralisera
verkningarna i förmögenhetsskattehänseende
av den höjning av
taxeringsvärdena som kunde förväntas
genom 1957 års allmänna fastighetstaxering.
Höjningen var provisorisk,
men då beslutet omprövades påföljande
år i samband med den då beslutade
omläggningen av arvsbeskattningen, ansågs
skäl inte föreligga att göra en ytterligare
höjning. Utskottet vill härjämte
anmärka att någon ny allmän
fastighetstaxering inte ägt rum sedan
år 1957 och att den taxering av detta
slag, som skulle ha skett innevarande
år, genom beslut av 1960 års riksdag
uppskjutits till år 1964.
Utan närmare utredning är utskottet
inte berett att på sätt motionärerna
förordat tillstyrka en generell höjning
av skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen.
Såsom framhålles i
motionerna ingår förmögenhetsskatten
i den allmänna omprövning av beskattningen
som för närvarande pågår inom
den till allmänna skatteberedningen hörande
skattesystemutredningen. Givetvis
kommer vid denna översyn även
frågan om skattepliktsgränsens höjd
att prövas. Enligt utskottets mening bör
resultatet av utredningens arbete i denna
del avvaktas innan ställning tas till
de i motionerna föreslagna lagstiftningsåtgärderna.
Med det anförda avstyrker
utskottet de förevarande motionerna.
Reservationer hade avgivits
I) av herrar Hagberg, Gösta Jacobsson,
Nilsson i Svalöv och Magnusson i
Borås, vilka ansett att utskottet bort
hemställa,
77
Onsdagen den 7 mars 1962 Nr 10
Höjning av det skattefria bottenbeloppet vid den statliga förmögenhetsbeskattningen
11 §.
att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna I: 64 av herr Gösta
Jacobsson m. fl. samt 11:98 av herrar
Darlin och Nordgren måtte antaga
följande
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av
11 § 1 mom. förordningen den 26 juli
19^7 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt.
Härigenom förordnas, att 11 § 1 mom.
förordningen den 26 juli 1947 om statlig
förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
1 mom. Statlig förmögenhetsskatt
skall för fysisk person, oskift dödsbo,
utländskt bolag samt i 10 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt omförmäld
familjestiftelse utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten
icke överstiger 150 000 kronor:
åtta promille av den del av den beskattningsbara
förmögenheten, som överstiger
100 000 kronor, dock lägst en krona;
när
den beskattningsbara förmögenheten
överstiger
150 000 men icke 200 000 kr: 400 kr för 150 000 kr och 10 %0 av återstoden
200 000 » » 400 000 » : 900 » » 200 000 » » 13 %0 » »
400 000 » » 1 000 000 » : 3 500 * » 400 000 » » 16 %„ » »
1 000 000 kr : 13100 > » 1 000 000 » » 18 %, » »
Denna förordning träder i kraft den
1 januari 1963, dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla beträffande
1963 års taxering samt beträffande eftertaxering
för 1963 eller tidigare år.
II) av herrar Gustaf Elofsson och Vigelsbo,
vilka ansett, att ovan intagna del
av utskottets yttrande bort ha följande
lydelse:
Utskottet vill erinra om att det nuvarande
skattefria bottenbeloppet för den
statliga förmögenhetsskatten, 80 000 kronor,
fastställdes redan 1957. Såsom
framhålles i de förevaran de motionerna
har sedan dess en fortsatt penningvärdeförsämring
ägt rum, vilken medfört
en automatisk skärpning av förmögenhetsbeskattningen.
Utskottet finner
det angeläget, att denna skatteskärpning
elimineras. Förmögenhetsskatten ingår i
den allmänna omprövning av beskattningen,
som för närvarande pågår inom
den till allmänna skatteberedningen hörade
skattesystemutredningen. Utskottet
vill i sammanhanget erinra om det vid
fjolårets riksdag framförda förslaget om
särskild höjning av skattepliktsgränsen
för äkta makar, förslagsvis till 120 000
kronor, om motsvarande gräns för ensamstående
utgör 80 000 kronor. Det
måste enligt utskottets mening vara
otillfredsställande, att förmögenhetsskatten
utgår efter samma grunder för
äkta makar som för ensamstående. En
omfördelning med hänsyn till den i allmänhet
lägre skattekraften hos äkta
makar bör ske i samband med den justering
av skattepliktsgränsen, som penningvärdeförsämringen
motiverar. Utskottet
vill understryka angelägenheten
av att dessa frågor skyndsamt prövas
vid den pågående skatteöversynen, så
att förslag snarast kan föreläggas riksdagen.
Utskottet vill i sammanhanget vidare
framhålla vikten av att vid pågående
skatteöversyn särskild uppmärksamhet
ägnas åt vissa med förmögenhetsbeskattningen
sammanhängande problem. Ett
ofta framfört önskemål är rätt till avdrag
vid inkomstbeskattningen för förmögenhetsskatten
såsom utgift för inkomstens
förvärvande. Men framför allt
bör uppmärksamheten riktas på de principiella
sammanhangen. Med nuvarande
regler har man utgått från att förmögenhetsinkomsten
har större skattekraft
78 Nr 10 Onsdagen den 7 mars 1962
Höjning av det skattefria bottenbeloppet v
än annan inkomst, så till vida att den
som äger en förmögenhet har mindre
behov att spara för kommande tid och
alltså av sin inkomst kan avstå mera i
skatt än den som måste reservera en
del av inkomsten för framtida behov.
Härmed beskattas även förmögenhet,
som inte lämnar avkastning. Även om
det i vissa avseenden finns skäl för en
sådan bedömning av skattekraften, kan
den enligt utskottets mening inte godtagas
som någon mera generell regel. Det
måste sålunda anses oriktigt, att den
som för kommande tid bygger upp ett
sparande i exempelvis bank eller eget
företag skall drabbas av en hårdare beskattning
än den som får sin trygghet
garanterad genom exempelvis ATP-försäkringen.
I den mån beskattningen
drabbar förmögenhet, som inte lämnar
avkastning, blir det i realiteten antingen
en högre beskattning av vederbörandes
arbetsinkomst eller en förtäring av kapital,
med vilket han arbetar i näringslivet.
Sistnämnda förhållanden kan sägas
utgöra problem särskilt för jordbruk
och andra mindre företag. Från nämnda
utgångspunkter framstår de gällande
reglerna för förmögenhetsbeskattningen
som föråldrade och oförenliga
med principen om skatt efter bärkraft.
En sådan omläggning av beskattningen
av förmögenhet och förmögenhetsinkomst
måste enligt utskottets mening
ske, att skatten uttages endast på den
verkliga avkastningen. Utskottet vill understryka
angelägenheten av att dessa
synpunkter tillgodoses vid den pågående
översynen av skattesystemet.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr NILSSON i Svalöv (h):
Herr talman! Nu gällande regler om
skattepliktgränsen vid den statliga förmögenhetsbeskattningen
fastställdes vid
1957 års riksdag. Den skattefria gränsen
fastställdes till en beskattningsbar
förmögenhet av 80 000 kronor för såväl
gift som ogift person, d. v. s. alla har
id den statliga förmögenhetsbeskattningen
ett skattefritt bottenbelopp på 80 000
kronor. Före 1957 års beslut var detta
skattefria bottenbelopp 50 000 kronor.
Att det skattefria bottenbeloppet höjdes
1957 torde i stort sett bottna i att den
under hela 1950-talet pågående penningvärdeförsämringen
bl. a. medfört
en automatisk skärpning av förmögenhetsbeskattningen
som man ej räknat
med då förmögenhetsbeskattningens
regler utformades 1947.
Sedan 1957 har penningvärdeförsämringen
fortsatt. Motionärerna, herrar Jacobsson
och Darlin m. fl., synes mig därför
ha rätt när de i sin motion framhåller
att en ny justering nu bör ske av
det skattefria bottenbeloppet, enär annars
förmögenhetsbeskattningen blir
hårdare än vad som ursprungligen varit
avsikten. Många personer har nu tillgångar
placerade på olika sätt i produktionen,
vilka genom penningvärdeförsämringen
kommit upp i ett sådant
nominellt värde att de drabbas av förmögenhetsbeskattningen,
vilket de inte
skulle ha gjort 1957 med hänsyn till då
gällande penningvärde. Genom penningvärdeförsämringen
har också progressiviteten
i skalorna fått en hårdare verkan.
Hur en progressiv skatteskala vid penningförsämring
skärper skatterna så att
dessa blir högre än man ursprungligen
tänkt sig finns det många exempel på.
Jag skall här omnämna ett sådant fall.
Jag hämtar det från vår arvsbeskattning.
När arvsbeskattningssakkunniga tillsattes
1956, hade de som riktpunkt i sitt
utredningsarbete att utforma nya skatteskalor
på sådant sätt att statens intäkter
av dödsbobeskattningen icke
nämnvärt skulle minskas jämfört med
vad de var 1956. Man kunde tänka sig
att en liten minskning fick förekomma.
Dödsbobeskattningen utgjorde 1956 omkring
75 miljoner kronor per år. Inom
utredningen gjorde man då upp skatteskalor
som beräknades ge staten en årlig
intäkt av dödsbobeskattningen på
cirka 70 miljoner kronor.
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
79
Höjning av det skattefria bottenbeloppet
Vad har nu resultatet blivit? Jo, med
de progressiva skalor som utarbetades
1956 får staten i dag en intäkt av arvsskatt
som uppgår till cirka 115 miljoner
kronor i stället för beräknade 70.
Denna skatt ger alltså i dag cirka 60
procent mera än vad utredningsmännen
beräknade. Orsaken härtill är i huvudsak
penningvärdeförsämringens verkningar
i det progressiva skattesystemet.
Att penningvärdeförsämringen bör medföra
justeringar på olika sätt i vårt
skattesystem har tidigare såväl finansministern
som bevillningsutskottet medgivit.
1961 års beslut om höjda ortsavdrag
och justeringen av skatteskalorna
var huvudsakligast föranlett av penningvärdeförsämringen.
Utskottet har inte heller i föreliggande
fall motsagt motionärerna på denna
punkt utan som motiv för sitt avstyrkande
endast tagit fram det gamla vanliga
som utskottet under senaste år haft
att komma med, nämligen att låta allmänna
skatteberedningen pröva frågan.
Nu var det dock så att den allmänna
skatteberedningen inte behövde pröva
frågan då det gällde att justera ortsavdragen
eller att justera skatteskalorna i
höstas. Varför skall den då behöva
pröva denna fråga, som avser en justering
i fråga om det skattefria bottenbeloppet
vid förmögenhetstaxering, så att
detta kommer i ungefär samma nivå som
det var 1957?
Till utskottets betänkande har ledamöterna
från centerpartiet fogat en reservation,
i vilken de upptagit andra
problem rörande förmögenhetsbeskattningen
än de som motionen rör sig om.
Det är problem som högerpartiet sedan
länge fört fram i skattediskussionen,
nämligen avdragsrätt vid inkomstbeskattningen
för erlagd förmögenhetsskatt
och ett högre skattefritt bottenbelopp
för gift person.
Första gången som avdragsrätt för erlagd
förmögenhetsskatt fördes fram här
i kammaren var 1947. Högermannen
Mannerskantz m. fl. framförde då detta
vid den statliga förmögenhetsbeskattningen
förslag. Sedan återkom förslaget i motioner
1949. Från högerpartiet och folkpartiet
framfördes också detta krav i
en reservation till 1945 års skatteutrednings
betänkande, och sedan har det
återkommit nästan varje år under hela
1950-talet i motioner från högerpartiet.
Förslaget fullföljdes i högerreservationer
varje år under åren 1952—1957 men
vi fick under denna tid inte något stöd
vare sig från socialdemokraterna eller
centerpartiet. Det är därför som jag nu
med tillfredsställelse konstaterar att centerpartiet
kommit in på den rätta vägen.
En differentiering av det skattefria
bottenbeloppet vad avser gifta och ogifta
personer har också under så gott som
hela 1950-talet diskuterats här i kammaren.
Så framfördes i en högerreservation
1952 att bottenbeloppet för ogift
person skulle vara 50 000 och för gift
person 75 000 kronor. Folkpartiet var
då också inne på samma linje men hade
om jag minns rätt andra belopp som
man rörde sig med — 50 000 respektive
60 000 kronor.
Ja, sedan fortsatte vi från högerhåll
med denna sak under hela 1950-talet
utan att få stöd för vårt förslag vare sig
av socialdemokraterna eller centerpartiet,
varför vet jag inte.
Herr talman! Högermotionärerna har
i år endast tagit upp ett förslag om höjning
av det skattefria bottenbeloppet
från 80 000 till 100 000 kronor. Detta
förslag har från högerpartiets sida fullföljts
i reservation I av herr Hagberg
m. fl., och jag ber att få yrka bifall till
denna reservation.
Herr VIGELSBO (ep):
Herr talman! Jag skall, utan att ge
mig in på någon redovisning av vad de
andra partierna har gjort i denna fråga,
deklarera den uppfattning vi inom centerpartiet
har i detta fall.
Det är ju så, som den föregående talaren
alldeles riktigt sade, att höjningen
av det skattefria bottenbeloppet från
80 Nr 10 Onsdagen den 7 mars 1962
Höjning av det skattefria bottenbeloppet vid den statliga förmögenhetsbeskattningen
50 000 till 80 000 kronor verkställdes så
sent som 1957. Sedan dess har ingen
ändring skett.
Motionärerna har nu ifrågasatt en
höjning till ett bevillningsfritt belopp
på 100 000 kronor, och det är möjligt
att det inte är helt omotiverat med hänsyn
till den pågående penningvärdeförsämringen.
Men när vi ifrån vårt håll
i fjol väckte en motion om ett bevillningsfritt
belopp på 80 000 kronor för
ogifta skattebetalare och en höjning av
det bevillningsfria beloppet till 120 000
kronor för äkta makar, avslogs den motionen
med motiveringen att den allmänna
skatteberedningen hade denna
fråga under övervägande och att dess
förslag i ärendet borde avvaktas.
Vi har i år inte ansett oss ha anledning
att återkomma med motionen med
hänsyn till det beslut, som fattades i
fjol. Vi föreslår här kort och gott att
det skattefria beloppet på 80 000 kronor
bibehålies. Vi påpekar emellertid samtidigt
att vi förväntar oss att den utredning
som pågår inom den närmaste
tiden lägger fram sitt förslag.
Vi har också resonerat om huruvida
det inte här egentligen borde vara endast
avkastningen som beskattades. Så
borde det vara enligt min mening, och
jag utgår ifrån att man inom skatteberedningen
också har den synpunkten
under övervägande och att den även
kommer att belysas i utredningens förslag.
Jag har sålunda, herr talman, inte något
annat yrkande än bifall till utskottets
förslag, men jag ber att i fråga om
motiveringen få yrka bifall till reservationen
II av herr Elofsson och mig
själv.
Herr DARLIN (h):
Herr talman! Jag ber att få instämma
i de synpunkter, som herr Nilsson i
Svalöv här har framfört, och jag ber att
få komplettera dem med några personliga
reflexioner.
Det finns många synpunkter på hur
reglerna om förmögenhetsbeskattning
bör utformas. Det grundläggande bör
emellertid, som jag ser det, vara att det
beslut, som riksdagen en gång fattat,
inte sätts ur kraft t. ex. genom den ständigt
pågående inflationen.
Den nuvarande gränsen för det skattefria
bottenbeloppet fastställdes år 1957,
som redan flera gånger påpekats i denna
debatt. Sedan dess har penningvärdeförsämringen
fortskridit och medfört,
att bottenbeloppet inte representerar
samma värde i dag som det gjorde
1957.
Att bottenbeloppet justeras med hänsyn
härtill bör väl inte anses vara för
mycket begärt. Folkpensionen har höjts
— i princip åtminstone — i takt med
penningvärdeförsämringen. Anslagen på
budgeten omprövas med hänsyn till inträdd
penningvärdeförsämring. Varför
skall man inte kunna tänka sig justering
av det skattefria bottenbeloppet vid förmögenhetsbeskattning
med anledning av
penningvärdeförsämring utan att ständigt
hänvisa till den sittande skatteberedningen?
Sådana utredningar har
dessutom en benägenhet att sitta så
förfärligt länge, att man kan befara att
de inte följer med i utvecklingen när
det gäller att bedöma penningvärdeförsämringen.
Utskottet finner att den skattelättnad
som skulle vinnas, om vårt förslag förverkligas,
kommer att uppgå till 100
kronor. Förmodligen tycker utskottet
att det är ett litet belopp. Det kan alltså
inte vara skälet till utskottets negativa
inställning. Just därför att beloppet
är så litet borde det vara lätt att
gå oss till mötes. Det skulle åtminstone
vara ett litet tecken på god vilja.
Som företagare har jag ofta stött på
en annan synpunkt. Den stora massan
små och medelstora företag som är baserade
på aktier, har icke sina aktier
noterade på börsen. Marknadsläget fäller
inte utslaget vid värderingen av
dessa aktier. Värdet av dem uppskattas
årligen av skattemyndigheterna. Jag har
81
Onsdagen den 7 mars 1962 Nr 10
det skattefria bottenbeloppet vid den statliga förmögenhetsbeskattningen
Höjning av
en stark känsla av att det inte alltid
blir så helt med anknytningen till ett
marknadsvärde. Sannolikt blir aktierna
för högt värderade i förhållande till
vad man kan få för dem vid en försäljning
— åtminstone gäller detta minoritetsposter.
Detta har också sin betydelse vid förmögenhetsbeskattningen.
Det är inte helt
rättvist att förmögenhetsbeskattningen
skall påverkas av värden som är mer
eller mindre fiktiva. För många företagare
skulle det därför i dag innebära
en lättnad — visserligen liten — om
det skattefria bottenbeloppet höjdes.
Det skulle också vara rättvist mot alla
dem som i dag måste skatta för fiktiv
förmögenhet.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservation I av herr Hagberg
m. fl.
Herr BRANDT i Aspabruk (s):
Herr talman! lag skall inte säga
många ord om detta. Den nya gränsen
vid 80 000 kronor fastställdes 1957; den
kom närmast till för att neutralisera
den höjning av taxeringsvärdena som
blev resultatet av fastighetstaxeringen
samma år. Beloppet omprövades 1958
— alltså året därpå — i samband med
behandlingen av omläggningen av arvsbeskattningen,
men man fann inte anledning
att ändra det. Det bör kanske
erinras om att det inte blir någon ny
fastighetstaxering förrän 1964. Man menar
att man med anledning därav kan
ha skäl att åtminstone kunna räkna
med att det då blir en förändring, men
bevillningsutskottet är inte berett att
tillmötesgå motionärerna utan att utredning
först sker.
Herr Nilsson i Svalöv säger att utskottet
alltid motiverar avslag med att
hänvisa till allmänna skatteberedningens
pågående arbete. Det är väl motivering
nog, och det är väl brukligt inom
alla utskott. Det är mycket sällsynt att
riksdagen fattar beslut i en fråga som
är föremål för utredning. I direktiven
för allmänna skatteberedningen — det
kan vem som helst av kammarens ledamöter
läsa i utskottets betänkande på
sid. 2 — sägs bl. a.: »Förmögenhetsbeskattningen
tillhör emellertid de frågor
som ständigt står under diskussion, och
den bör helt naturligt ingå i den allmänna
omprövning av beskattningen som
skall ankomma på utredningen. Bland de
spörsmål på förmögenhetsbeskattningens
område som blivit föremål för diskussion
kan särskilt nämnas det förhållandet
att förmögenhetsskatten i förening
med inkomstskatten på avkastningen
i vissa fall kan ta så gott som
hela avkastningen i anspråk.»
Här kan också erinras om att vissa
av föreliggande spörsmål för närvarande
prövas inom den kommitté som har
att utreda frågan om värdebeständiga
lån. Alltså har såväl allmänna skatteberedningen
som nyssnämnda kommitté
dessa frågor under behandling. Under
sådana förhållanden anser utskottet
att det inte är nödvändigt med någon
skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran
att beredningen skall ta itu med
denna fråga, utan att utredningen bör
få vara förutsättningslös på denna
punkt.
Herr talman! Innan jag slutar, skall
jag anföra några siffror rörande ökningen
av förmögenheter över 80 000
kronor. Jag skall ange både antalet ökade
förmögenheter och den ökade förmögenhetssumman.
Antalet personer
med förmögenheter över 80 000 kronor
var 1955 99 857; 1959 hade deras antal
stigit till 160 141.
Jag är beredd på att man här kommer
att svara: Javisst, det är klart, man
höjde ju taxeringsvärdena 1957. Det är
alltså ingen förmögenhetsökning utan
en omvärdering och delvis en penningvärdeförsämring.
Till detta vill jag anföra
att antalet förmögenheter över
80 000 år 1957, efter det taxeringsvärdena
hade höjts, var 140 607. Under tiden
1957—1959 har de alltså ökat till
160 141.
82 Nr 10 Onsdagen den 7 mars 1962
Höjning av det skattefria bottenbeloppet vid den statliga förmögenhetsbeskattningen
Den sammanlagda förmögenhetssumman
var 1958 28 741 399 000 och 1959
32 603 557 000 kronor.
Man kan knappast säga att denna utveckling
enbart beror på penningvärdeförsämring,
utan det är en verklig
förmögenhetsökning. Hur stor motsvarande
ökning är beträffande förmögenheter
under 80 000 kronor känner vi
inte till. De anförda siffrorna visar att
man inte skattar bort sin förmögenhet,
utan den ökar.
Herr talman! Med detta ber jag få
yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr NILSSON i Svalöv (h):
Herr talman! Som väntat hade herr
Brandt i Aspabruk ingenting annat att
komma med än att en utredning pågår
och han framhöll att riksdagen inte
brukade fatta beslut i frågor som var
föremål för utredning.
Ja, ofta är det på det sättet, men,
herr Brandt, när det gäller den allmänna
skatteberedningen vet vi ju att den
kommer att arbeta under en lång följd
av år. Vi kan inte vänta med att vidta
reformer i beskattningen under hela
denna tid. Därtill kommer, att om man
verkligen vill göra någonting, så kan
man göra det utan att invänta skattcberedningens
resultat. 1961 års skattepaket
visar att detta går, och vad det
nu gäller är att lägga till en liten sak i
detta skattepaket.
Herr BRANDT i Aspabruk (s):
Herr talman! För det första är ju
allmänna skatteberedningen inte den
enda kommitté som arbetar under lång
tid, men ändå förekommer det mycket
sällan att riksdagen bryter ut något i
förväg. För det andra är väl inte förmögenhetsskatten
den skattefråga man
först bör ta itu med. Det finns flera
andra frågor som man med större skäl
kan bryta ut ur sammanhanget och besluta
om innan allmänna skatteberedningen
är färdig med sitt förslag.
Denna fråga tycker jag verkligen att
man kan vänta med.
Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):
Herr talman! Eftersom den allmänna
skatteberedningen apostroferats i olika
sammanhang och jag råkar vara den
ende ledamoten av denna kammare som
är med i skatteberedningen, skulle jag
vilja säga några ord.
Jag tycker att så långt kan man hålla
med herr Brandt i Aspabruk att man
säger att det inte är lämpligt att riksdagen
fattar beslut om reformering av
hela förmögenhetsbeskattningen under
det att skatteberedningens arbete pågår.
Av den anledningen kan man kanske
säga att många av de synpunkter som
finns i centerpartireservationen och
som jag liksom herr Nilsson i Svalöv
sympatiserar med, inte kan bli aktuella
i riksdagen förrän skatteberedningen
framlagt resultatet av sitt arbete.
Men detta är en sak. När herr Brandt
säger att riksdagen inte brukar fatta
beslut i en fråga där utredning pågår,
måste vi komma ihåg att vi alla varit
överens om — även herr Brandt — att
den allmänna skatteberedningens arbete,
som kommer att sträcka sig flera
år framåt i tiden, inte får förhindra att
temporära ändringar vidtages av riksdagen.
Så skedde ju i höstas som herr
Nilsson i Svalöv påminde om. Då var
det ett mycket större ingrepp i skattelagstiftningen
än vad det nu är fråga
om.
Vad jag har att invända mot i utskottets
skrivning är att utskottet gör
gällande att man måste avvakta allmänna
skatteberedningens arbete innan
några som helst beslut kan fattas på
detta område. Jag tycker det bör vara
möjligt att vidtaga temporära förändringar
i skattelagstiftningen under tiden.
Att jag för min del inte har velat
gå med på motionärernas krav denna
gång har flera orsaker. För det första
tycker jag att förslaget inte är så särskilt
väl avvägt. Jag delar nämligen den
uppfattningen, att skall man göra en
förändring här är det lämpligt att undersöka,
om man inte skall göra en dif
-
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
83
Höjning av det skattefria bottenbeloppet vid den statliga förmögenhetsbeskattningen
ferentiering mellan ensamstående personer
och äkta makar. För det andra,
även om det är roligt att rösta för skattesänkningar
kan man inte gå med på
alla förslag i den riktningen utan får
tillämpa en viss prioritet, eftersom det
inte går att bifalla alla krav på skattesänkningar
om man vill ha en hållbar
budget. Det finns i år andra krav på
skattesänkningar, som jag anser vara
viktigare och som bör gå före detta.
Det innebär dock inte att jag vill påstå
att vi nödvändigtvis måste avvakta resultatet
av skatteberedningens mångåriga
arbete innan vi vid ett annat tillfälle
kan genomföra reformer på detta
område.
Herr VIGELSBO (ep):
Herr talman! Herrar Nilsson i Svalöv
och Gustafson i Göteborg har antytt att
skatteutredningarna utgör ett svepskäl
för den ställning utskottet intagit. Men
det är det inte, det försäkrar jag, utan
vi väntar på ett förslag från allmänna
skatteberedningen. Det förhöll sig på
samma sätt för ett år sedan, när det
gällde ortsavdragen. Vi sade då att vi
ville ha frågan utredd och begärde att
en proposition skulle föreläggas 1961
års höstriksdag. Även den gången påstods
det vara svepskäl. Men sedan föreföll
herrarna mycket irriterade över
att det verkligen kom en proposition på
hösten 1961. Jag trodde inte att man
skulle behöva stå här och ånyo tala om
utredningar som kan komma att dra ut
på tiden. De kan, liksom skattepaketet,
komma fortare än herrarna räknar med.
Herr DARLIN (li):
Herr talman! Jag är mycket förvånad
över herr Gustafsons i Göteborg uttalande,
att vi kräver en skattesänkning
och att man inte alltid kan få de skattesänkningar
man önskar.
Men vi kräver ingen skattesänkning;
vi kräver att skattens höjd skall återföras
till 1957 års nivå. Enligt herr
Gustafsons uttalande skulle vi inte ha
haft någon penningvärdeförsämring
under de senaste åren. Är det så i Göteborg?
I andra delar av landet har vi
haft en penningvärdeförsämring på
minst 15 procent.
Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):
Herr talman! Jag har inte uttalat mig
om penningvärdeförsämringarna och
deras storlek. Jag tycker också det är
litet egendomligt att herr Darlin här
inför en fullkomligt ny terminologi i
debatten.
Överläggningen var härmed slutad.
Herr andre vice talmannen gav först
propositioner i fråga om utskottets hemställan,
nämligen dels på bifall till utskottets
berörda hemställan, dels ock
på bifall till reservationen I); och fann
herr andre vice talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Nilsson i Svalöv begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den,
som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 14, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit den
vid betänkandet fogade reservationen I)
av herr Hagberg m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Nilsson i Svalöv
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
84
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
verkställdes. Därvid avgavs 155 ja och
35 nej, varjämte 18 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Härefter framställde herr andre vice
talmannen i avseende å motiveringen
propositioner dels på godkännande av
utskottets motivering, dels ock på godkännande
av utskottets ifrågavarande
motivering med den ändring däri, som
föranleddes av bifall till reservationen
II); och fann herr andre vice talmannen
den förra propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Herr Vigelsbo
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den,
som vill, att kammaren godkänner
bevillningsutskottets motivering i utskottets
betänkande nr 14, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt
utskottets berörda motivering med den
ändring däri, som föranledes av bifall
till reservationen II) av herrar Gustaf
Elofsson och Vigelsbo.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Vigelsbo begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställ
des.
Därvid avgavs 129 ja och 66 nej,
varjämte 13 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså godkänt utskottets
motivering oförändrad.
§ 18
Ändringar i förordningen om taxering;
för inkomst av medel som insatts å
skogskonto
Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 15, i anledning av väckta motioner
angående vissa ändringar i förordningen
om taxering för inkomst av
medel som insatts å skogskonto.
Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:6
av herr Jonasson och 11:10 av herr
Börjesson i Falköping;
2) de likalydande motionerna 1:21
av herrar Nils-Eric Gustafsson och Sundin
samt 11:44 av herrar Larsson i
Norderön och Fälldin;
3) de likalydande motionerna 1:281
av herr Ebbe Ohlsson och 11:350 av
herr Magnusson i Tumhult, vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta sådan
ändring i förordningen den 27 mars
1954 om taxering för inkomst av medel,
som insatts på skogskonto, att uppsägningstiden
ändrades från fyra till två
månader samt att vederbörande utskott
måtte utarbeta härför erforderlig lagtext;
ävensom
4) de likalydande motionerna I: 360
av herr Nils-Eric Gustafsson samt
11: 438 av herrar Mattsson och Nilsson
i Tvärålund, vari hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om sådan ändring av förordningen
om taxering av medel som insatts
på skogskonto, att insättning avseende
viss förvärvskälla för ett och
samma beskattningsår ej finge understiga
1 000 kronor i enlighet med vad
i motionerna anförts.
Utskottet hemställde,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:6 av
herr Jonasson och II: 10 av herr Börjesson
i Falköping om beredande av viss
tid för avveckling av skogskonto i dödsbo
med en delägare;
85
Onsdagen den
Ändringar i förordningen om taxering för
konto
2) de likalydande motionerna I: 21
av herrar Nils-Eric Gustafsson och Sundin
samt 11:44 av herrar Larsson i
Norderön och Fälldin om möjlighet att
överföra skogskonto på ny fastighetsägare
i vissa fall;
3) de likalydande motionerna 1:281
av herr Ebbe Ohlsson och II: 350 av
herr Magnusson i Tumhult om ändrad
uppsägningstid för medel å skogskonto;
ävensom
4) de likalydande motionerna I: 360
av herr Nils-Eric Gustafsson samt II: 438
av herrar Mattsson och Nilsson i Tvärålund
angående taxeringen av medel å
skogskonto,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Reservationer hade avgivits
I) av herrar Yngve Nilsson, Nordenson,
Magnusson i Borås och Darlin, vilka
under åberopande av innehållet i
de likalydande motionerna 1:281 av
herr Ebbe Ohlsson och 11:350 av herr
Magnusson i Tumhult ansett, att utskottet
bort under punkten 3) hemställa,
att riksdagen med bifall till förenämnda
motioner måtte antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 6 §
förordningen den 27 mars 1957 (nr
172) om taxering för inkomst av medel,
som insatts å skogskonto.
Härigenom förordnas, att 6 § förordningen
den 27 mars 1954 om taxering
för inkomst av medel, som insatts å
skogskonto, skall erhålla följande ändrade
lydelse.
6 §.
Skattskyldig, som vill disponera å
skogskonto innestående medel, äger att
två månader efter uppsägning återfå
det insatta beloppet. Uppsägning må
avse beloppet i dess helhet eller del av
detsamma, dock att deluttag ej må understiga
1 000 kronor. Om särskilda
7 mars 1962 Nr 10
inkomst av medel som insatts å skogs
förhållanden
det föranleda, äger Konungen
medgiva, att å skogskonto innestående
medel må uttagas utan att
nu föreskriven uppsägningstid iakttages.
Efter det--— kvarstående medel.
Denna förordning träder i kraft dagen
efter den då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
II) av herrar Sundin och Eriksson
i Bäckmora, vilka ansett att utskottet
under punkten 4) bort hemställa
att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna I: 360 av herr NilsEric
Gustafsson samt 11:438 av herrar
Mattsson och Nilsson i Tvärålund måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
prövning rörande sänkning av minimibeloppet
för insättning på skogskonto
från 2 000 kronor till 1 000 kronor i enlighet
med vad dessa reservanter anfört.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr MAGNUSSON i Borås (h):
Herr talman! I motion nr 350 har yrkats
vissa ändringar av tidpunkten för
uppsägning av medel som är innestående
på skogskonto.
Dessa skogskonton är kanske alldeles
särskilt för bondejordbruken av stor
betydelse genom att möjlighet därmed
har skapats att kunna fördela inkomsterna
under ett visst antal år, även om det
sker en större avverkning på en gång.
Detta möjliggör bl. a för jordbrukarna
att kunna bedriva en rationell skogsavverkning.
Emellertid är uppsägningstiden för de
medel som är innestående på skogskonto
mycket lång, nämligen hela fyra månader.
Detta innebär att en sådan kontoinnehavare
redan i augusti månad måste
ta ställning till om han under det innevarande
kalenderåret behöver disponera de
pengar som är innestående på kontot el
-
Nr 10
86
Onsdagen den 7 mars 1962
Ändringar i förordningen om taxering för inkomst av medel som insatts å skogs konto -
ler en viss del därav. Det är klart att det
är en mycket stor nackdel för skogs- och
jordägarna att så tidigt behöva göra detta
ställningstagande.
Särskilt de mindre skogsägarna har
också i allmänhet ett jordbruk vid sidan
om skogsbruket. Det är därför för dem
ofta nog omöjligt att redan i augusti månad
avgöra om skörderesultatet kommer
att bli sådant att de behöver eller inte
behöver ta ut pengar från sitt konto.
Det är därför angeläget att uppsägningstiden
förkortas. I motionen bar föreslagits
att uppsägningstiden skulle förkortas
med två månader så att den endast
skulle bli två månader i fortsättningen.
Med hänsyn till dessa förhållanden
har vi i reservation I förordat ett
bifall till motionsyrkandet.
Jag ber, herr talman, att nu få yrka
bifall till reservation I.
kontot så länge de nuvarande bestämmelserna
gäller.
Förhållandet blir alltmer aktuellt
genom att sambruksområden bildas, där
avverkningarna ur rationell synpunkt
måste samordnas. För många av de
mindre skogsägarna sker också avverkningarna
med mycket långa intervaller.
För dessa kategorier skogsägare är det
med hänsyn till de kostnader för skogsvårdande
åtgärder, som de får, lika
nödvändigt att de får möjlighet att fördela
intäkterna på flera år.
Jag vill också erinra om att när skogskontot
infördes förordade skogsstyrelsen
att minimibeloppet skulle fastställas
till 1 000 kronor.
Jag ber, herr talman, med det anförda
att få yrka bifall till den reservation
som är fogad till utskottets betänkande
av herr Sundin och mig själv.
Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):
Herr talman! Bevillningsutskottet har
haft att behandla ett antal motioner,
vari ändringar i den nuvarande skogskontolagstiftningen
yrkats. Bl. a. har
centerpartiet i motionerna I: 360 och
II: 438 yrkat på sänkning av minimigränsen
för insättning på skogskonto.
För närvarande är dessa bestämmelser
så utformade att det minsta belopp
som får insättas på skogskonto är 2 000
kronor. Motionärerna har yrkat på en
sänkning av denna gräns till 1 000 kronor.
En sådan ändring är motiverad
med hänsyn till att de mindre skogsägarna
bör få möjlighet att tillgodogöra
sig skogskontots fördelar. Många små
skogsägare i vårt land har på grund av
denna gränsdragning inte någon möjlighet
att utnyttja skogskontot. För att
grunda insättningsrätt på skogskonto
måste värdet av leveransvirke uppgå
till minst 5 000 kronor. Ett så stort uttag
ur skogen kan många små skogsägare
inte alltid åstadkomma på en
gång. Således kommer de att ställas
utanför möjligheten att utnyttja skogs
-
Herr MAGNUSSON i Tumhult (h):
Herr talman! Vad angår förkortning
av uppsägningstiden för skogsmedel
från fyra till två månader, så hyser utskottet
farhågor för att en dylik uppmjukning
av nuvarande bestämmelser
skulle komma att missbrukas. För min
del anser jag, att man i det hänseendet
har alltför litet förtroende för kontoinnehavarna.
Det kan för övrigt knappast
ligga i deras intresse, att medel
upptas till beskattning tidigare än nödvändigt.
Vi motionärer har framlagt vårt förslag
inte minst med hänsyn till småbrukarna.
Som bekant har småbruket
mer och mer kommit i trångmål, särskilt
som dess utövare genom brist på kapital
saknar möjligheter att följa med i
rationaliseringstakten. Man är därför
i allt större utsträckning hänvisad till
inkomster från stödskogen, och under
sådana förhållanden bär vi velat underlätta
för kontoinnehavarna att disponera
över sina skogsmedel. Genom att
dessa medel är bundna under längre tid
kan skogs- och jordbrukaren, såväl den
87
Onsdagen den 7 mars 1962 Nr 10
Ändringar i förordningen om taxering för inkomst av medel som insatts å skogs
konto
större som den mindre, vid felslagen
skörd och liknande omständigheter bli
tvungen att lånevägen anskaffa erforderliga
medel, trots att han har eget kapital.
Den enskilde kan på så sätt åsamkas
svårigheter med tillhandahållande
av säkerhet, samtidigt som han får vidkännas
onödiga ränteutgifter. Dessa besvär
och merkostnader bör till väsentlig
del kunna förebyggas genom ett bifall
till motionerna.
På grund härav ber jag, herr talman,
att få instämma i yrkandet om bifall
till den vid utskottsutlåtandet fogade
reservationen I av herr Yngve Nilsson
m. fl.
Herr MATTSSON (ep):
Herr talman! Såsom motionär i den
fråga som nu behandlas vill jag anföra
några synpunkter.
Vår skogsindustri behöver en jämn
tillförsel av skogsprodukter och enligt
min mening skulle man genom att minska
det minsta belopp, som årligen får
insättas på skogskonto, kunna öka förutsättningarna
härför. .lag tänker då
på alla de fastigheter, där jordbruk och
skogsbruk är kombinerade. På många av
dessa fastigheter finns det inte så stora
skogar att man kan tillhandahålla leveransvirke,
som det i detta fall främst
blir fråga om, till så stort belopp som
5 000 kronor årligen.
Det är emellertid ingen obetydlig sammanlagd
skogsareal som ägs av mindre
skogsägare, och även dessa skogar
skall ju skötas. Enligt skattelagstiftningen
har de mindre skogsägarna rätt att
göra avdrag för skogsvårdande arbeten,
men det är inte säkert att de kan utföra
sådana arbeten samma år som de erhållit
sina inkomster för avverkningen.
Genom nuvarande bestämmelser
kommer därför de mindre skogsägarna
ofta att utestängas från möjligheten att
göra de avdrag vartill de enligt skattelagstiftningen
är berättigade.
Vad skatteutjämningen beträffar kan
det visserligen inte bli fråga om några
större belopp, men de mindre skogsägarna
är i allmänhet små inkomsttagare
och varje krona, som de kan spara
genom denna skatteutjämning, är mycket
välkommen.
Såsom herr Eriksson i Bäckmora redan
påpekat har det blivit allt vanligare
med skogsbruksområden och skogssamverkansområden
när det gäller skogen.
Därigenom har skogskontot fått ännu
större betydelse för de mindre skogsägarna.
Inom dessa sambruksområden
förekommer samarbete beträffande avverkningar,
anställande av arbetskraft
och sltogsvårdsåtgärder, och det är lätt
att förstå betydelsen av gemensamma
avverkningsplaner för ett område som
ägs av ett flertal mindre skogsägare.
På det sättet kan man bättre utnyttja
arbetskraft, vägar, maskiner och redskap.
Om en del skogsägare inom det
aktuella området inte vill vara med om
dessa gemensamma avverkningar, försvåras
både avverkningen och efterföljande
skogsvårdsåtgärder. Eftersom jag
under den senaste tiden haft anledning
syssla med dessa frågor kan jag säga
att erfarenheterna har visat att det går
lättare att åstadkomma samarbete mellan
skogsägarna, om man kan hänvisa
till att en del av likviden kan insättas
på skogskonto. Vi är givetvis också angelägna
om att arbetskraften skall ha
jämn och full sysselsättning inom dessa
sambruksområden.
Mycket av det arbete som denna
gemensamt anställda arbetskraft skall
sköta utföres för äldre skogsägare och
för sterbhus. Bland dessa finns det ofta
intresse för skogskonto och genom att
utföra arbete för dem ökas möjligheten
att bereda en säkrare sysselsättning åt
arbetskraften.
Det är således inte bara för att skapa
en skatteutjämning — vilket givetvis i
och för sig är önskvärt ■— utan också
för att åstadkomma produkti onsfrämjande
åtgärder och möjligheter till jäm
-
88 Nr 10 Onsdagen den 7 mars 1962
Ändringar i förordningen om taxering för inkomst av medel som insatts å skogskonto -
nare sysselsättning och jämnare leverans
till skogsindustrien som jag finner
det motiverat, att man sänker det
minsta belopp som årligen får insättas
på skogskonto till 1 000 kronor. Därför
ber jag att få yrka bifall till den reservation
som har avgivits av herrar Sundin
och Eriksson i Bäckmora.
Herr BRANDT i Aspabruk (s):
Herr talman! Enligt gällande förordning
äger fysisk person, oskift dödsbo
eller familjestiftelse som haft intäkt
av skogsbruk rätt att insätta viss del
av intäkten på särskilt konto, i detta
fall skogskonto. Den skattskyldige erhåller
då uppskov med skattebetalning
för insatta belopp vid den statliga taxeringen
men får inte insätta mindre än
2 000 kronor om året. Detta belopp vill
motionärerna sänka till 1 000 kronor.
Den nuvarande minimigränsen 2 000
kronor har tillkommit med främsta syfte
att åstadkomma en skatteutjämning,
även om den senaste ärade talaren vill
motivera lagstiftningen på flera andra
sätt. En och samma fastighetsägare skall
ha rätt att göra avräkning av senare
kostnader för skogsbruket mot tidigare
inkomster. Jag vill också understryka
att denna lagstiftning utgör ett komplement
till reglerna för beskattning av
ackumulerad inkomst, enligt vilka den
lägsta gränsen är 4 000 kronor.
Då nu huvudsyftet, som sagt, är
skatteutjämning mellan olika år bör den
skattskyldiges intäkter av skogsbruk
inte vara så obetydliga att ett uppskov
med skatten inte får någon betydelse
för vederbörande eller i varje fall blott
har ringa effekt. Nuvarande 2 000 kronor
innebär att det lägsta inkomstbelopp
som ger rätt till insättning på
skogskonto uppgår till 3 334 kronor beträffande
avverkningsrätt och 5 000 kronor
beträffande leveransvirke.
Att sätta en ännu lägre gräns kan
knappast vara ändamålsenligt, menar
utskottet. Det är nog en riktig synpunkt.
Kanske bör det erinras om att skatteutredningen
rörande ackumulerad inkomst
i sitt betänkande föreslår en höjning
från den nuvarande gränsen 4 000
kronor till 6 000 kronor. Vi vet ju inte
om vi får proposition om denna höjning
och om riksdagen kommer att besluta
den, men att en höjning över huvud
taget har aktualiserats av denna
utredning är ytterligare ett skäl för
att inte företa någon sänkning av det
lägsta beloppet för insättning på skogskonto,
vilket egentligen är samma sak
som ackumulerad inkomst. Det gäller
att fördela den på olika år. Utskottet
avstyrker därför motionerna.
Till sist vill jag säga några ord om
uppsägningsrätten. Vill vederbörande
skattskyldige ta ut belopp från skogskonto,
måste han uppsäga det fyra månader
i förväg och införa det i självdeklarationen.
Denna bestämmelse har
man infört för att söka förhindra missbruk
av lagstiftningen. Om den inte
funnes, skulle en kontoinnehavare helt
enkelt någon dag före deklarationsavlämnandet
kunna insätta medel på
skogskonto och göra uttag strax efteråt.
På det sättet skulle han få ett oberättigat
skatteuppskov. Vid remissbehandlingen
framfördes tanken på åtta
månaders uppsägningstid, men departementet
stannade för fyra månader
för att inte försvåra den normala användningen
av skogskontomedel. Man
övervägde alltså ursprungligen t. o. m.
en längre tid än fyra månader.
Bevillningsutskottet kan inte vara
med om någon ändring av tiden men
understryker att Kungl. Maj:t om särskilda
förhållanden föreligger må medge
att medel får tas ut utan föreskriven
uppsägningstid. Så har också skett,
exempelvis i september 1960 då det
medgavs befrielse från uppsägningstiden
intill utgången av år 1960 med anledning
av årets skördeskador. De önskemål
som herr Magnusson i Borås
89
Onsdagen den 7 mars 1962 Nr 10
Ändringar i förordningen om taxering för inkomst av medel som insatts å skogs konto -
framförde kan man väl anse tillgodosedda
när denna möjlighet föreligger.
Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till utskottets betänkande.
Herr talmannen återtog ledningen av
förhandlingarna.
Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):
Herr talman! Jag konstaterar att utskottets
talesman, herr Brandt i Aspabruk,
inte har anfört några särskilt starka
skäl för utskottets avslagsyrkande.
Herr Brandt hänger upp utskottets motivering
på den lagstiftning som gäller
skatteberäkningen för ackumulerade inkomster,
men jag kan inte finna att den
frågan har något direkt samband med
den fråga vi nu diskuterar. Om lagstiftningen
rörande ackumulerade inkomster
inte är anpassad för mindre inkomsttagare,
så kan jag inte se att det förhållandet
kan vara någon anledning att utestänga
kategorien mindre skogsägare
från möjligheten att använda sig av
skogskontot.
Vidare påpekar herr Brandt att det
beträffande lagstiftningen om ackumulerade
inkomster finns ett förslag om
höjning av gränsen från 4 000 till 6 000
kronor. Därvidlag måste jag dock upplysa
herr Brandt om att det förslaget har
blivit föremål för ganska hårdhänt och
omild behandling i de remissyttranden
som inkommit, och det är därför inte
alls säkert att det kommer att bli någon
höjning av den gränsen.
Herr MAGNUSSON i Borås (h):
Herr talman! Herr Brandt i Aspabruk
säger att man kan klara svårigheterna
med uppsägningstiden genom
särskilda dispenser, och han hänvisade
i sammanhanget till vad som hände förra
året. Men det är klart att vid så exceptionella
skördeförhållanden som vi då
hade kunde det lämnas dispenser. Lika
klart är det dock att dylika dispenser
inte i lika stor utsträckning kan givas åt
enskilda personer — och då måste det
föreligga behov av kortare uppsägningstid.
Det vill emellertid inte herr Brandt
vara med om, av den anledningen att
metoden kan missbrukas. Men det kan
näppeligen bli något missbruk genom
en förkortning till de föreslagna två
månaderna. Resultatet blir bara att man
blir beskattad för en viss del av inkomsten
ett år senare. Och meningen
med hela denna lagstiftning är ju att
man skall kunna fördela inkomsten
över ett antal år. Något missbruk kan
det då inte bli fråga om.
Herr BRANDT i Aspabruk (s) kort genmäle:
Herr
talman! Herr Eriksson i Bäckmora
hade alldeles missförstått mig när
det gällde förslaget om höjning från
4 000 till 6 000 kronor beträffande ackumulerad
inkomst. Jag sade uttryckligen
att det föreligger ett förslag från utredningen,
men huruvida vi får proposition
och riksdagsbeslut vet vi ingenting
om.
Men att över huvud taget inom kommittén
den tanken väckts, att man skulle
höja gränsen, anser utskottet vara
motivering för att man inte här bör
sänka denna gräns, som är satt vid endast
2 000 kronor. Och nog får man väl
säga att det är rimligt — i varje fall
inte orimligt — att det bör vara en avverkning
på omkring 3 000 respektive
5 000 kronor för att man skall ha denna
rätt.
Inte kan man heller så där utan vidare
avfärda sambandet mellan insättning
på skogskonto och ackumulerad inkomst.
Jag tycker nog att det här är
fråga om två ganska likartade ting.
Till herr Magnusson i Borås finns
ingenting ytterligare att säga i denna
fråga. Jag anser att det finns möjligheter
att, som utskottet framhåller, ordna
90 Nr 10 Onsdagen den 7 mars 1962
Ändringar i förordningen om taxering för inkomst av medel som insatts å skogs -
konto
för dem som drabbas särskilt hårt av
skördeskadorna.
Herr ANTBY (fp):
Herr talman! Jag tycker det finns skäl
för att inte helt bortse från de synpunkter
som herr Mattsson anförde, inte
minst med tanke på att det kan vara
ett fullt legitimt intresse för en jordbrukare
att till ett kommande år reservera
en del av skogslikviden för t. ex.
inköp av maskiner eller reparation av
byggnader.
Härmed var överläggningen slutad.
Mom. 1 och 2
Vad utskottet hemställt bifölls.
Mom. 3
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen I);
och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Magnusson i Borås begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den,
som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i
mom. 3) i utskottets betänkande nr 15,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit den
vid betänkandet fogade reservationen
I) av herr Yngve Nilsson m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 160 ja och 40 nej, varjämte
9 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Mom. k
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen II);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Eriksson i Bäckmora
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den,
som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i mom.
4) i utskottets betänkande nr 15, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
II) av herrar Sundin och Eriksson
i Bäckmora.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Eriksson i Bäckmora begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 156 ja och 44
nej, varjämte 11 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
91
§ 19
Ändringar i förordningen om allmän
energiskatt
Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 19, i anledning av väckta
motioner angående vissa ändringar i
förordningen om allmän energiskatt.
Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 466
av herrar Mattsson och Torsten Andersson
samt II: 546 av herrar Nilsson i
Tvärålund och Larsson i Borrby, vari
hemställts, »att riksdagen måtte besluta
om sådan ändring i energiskatteförordningen,
1) att egenproducerad kraft, som alstras
genom förbränning av vedbränsle
ej blir föremål för beskattning,
2) att gränsen för borgerlig förbrukning
höjes från 40 000 kilowattimmar
till 100 000 kilowattimmar per driftställe,
att vederbörande utskott måtte utarbeta
härför erforderligt förslag till författningsändring
samt
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla, att energiskattens
omläggning till fast avgift per kilowatttimme
blir föremål för skyndsam prövning
i enlighet med vad i motionerna
anförts»; och
II) motion II: 191 av herr Eriksson i
Bäckmora m. fl, vari hemställts, »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte hemställa om ändrade grunder
för bestämning av beskattningsvärde
vid uttagande av energiskatt på detaljdistribuerad
kraft (elskatt)».
Utskottet hemställde att följande motioner,
nämligen
1) de likalydande motionerna 1:466
av herrar Mattsson och Torsten Andersson
samt II: 546 av herrar Nilsson i
Tvärålund och Larsson i Borrby, ävensom
2)
motionen II: 191 av herr Eriksson
i Bäckmora m. fl.,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Reservation hade avgivits av herrar
Siindin och Eriksson i Bäckmora, vilka
ansett att utskottet bort hemställa,
I. att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna 1:466 av herrar
Mattsson och Torsten Andersson samt
II: 546 av herrar Nilsson i Tvärålund
och Larsson i Borrby måtte antaga följande
Förslag
till
förordning
angående ändrad lydelse av
§ 1 mom. förordningen den 31 maj
1957 (nr 262) om allmän energiskatt.
Härigenom förordnas, att 14 § 1 mom.
förordningen den 31 maj 1957 om allmän
energiskatt skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
14 §.
1 mom. Skatten utgår
a) för elektrisk kraft, som förbrukas
i industriell rörelse med en förbrukning
av mer än 100 000 kilowattimmar för
driftställe under helt beskattningsår,
med tio procent av kraftens beskattningsvärde
och
b) för annan — — — kraftens beskattningsvärde.
Såsom driftställe---huvudsak
gemensam.
Med beskattningsår---30 juni.
Beskattningsvärdet är--— icke
skatt.
Denna förordning träder i kraft den
1 juli 1962.
II. att riksdagen måtte
a) med bifall till motionen II: 191 av
herr Eriksson i Bäckmora m. fl. och de
likalydande motionerna 1:466 av herrar
Mattsson och Torsten Andersson
samt II: 546 av herrar Nilsson i Tvärålund
och Larsson i Borrby i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om prövning
angående ändrade grunder för bestämning
av beskattningsvärdet vid uttagande
av energiskatt på detalj distribuerad
92
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Ändringar i förordningen om allmän energiskatt
elkraft i enlighet med vad reservanterna
anfört;
b) i anledning av de likalydande motionerna
I: 466 av herrar Mattsson och
Torsten Andersson samt 11:546 av herrar
Nilsson i Tvärålund och Larsson i
Borrby i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om prövning rörande undantagande
från energibeskattningen av
egenproducerad elkraft, som alstrades
genom förbränning av vedbränsle, i enlighet
med vad i reservationen anförts.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):
Herr talman! I denna fråga har bevillningsutskottet
haft att behandla ett
antal motioner med yrkande om ändring
av nuvarande regler för uttagande av elskatt,
och som framgår av föreliggande
betänkande har motionerna avstyrkts av
utskottets majoritet. Med anledning härav
ber jag, herr talman, att få anföra
några synpunkter på frågan till stöd för
den reservation som herr Sundin och
jag fogat till utskottets betänkande. Reservationen
innehåller tre olika bifallsyrkanden,
som samtliga berör frågan
om elskatten.
Den nuvarande skatten på elkraft utgår
i form av värdeskatt med 7 procent
av beskattningsvärdet, vilket i detta fall
betyder den totala summan av de avgifter
förbrukarna har att erlägga för kraften.
Detta sätt att uttaga elskatt innebär
för abonnenten inte bara att han
får erlägga skatt på den förbrukade
energien mätt i kilowattimmar, utan han
får även erlägga elskatt på grundavgifter
och mätarhyra. Således beskattas
även de fasta avgifterna, vilket väckt
ganska stor opposition, eftersom man
i vissa fall kan få betala elskatt fastän
man inte har förbrukat en enda kilowatt
och eftersom vi har rätt stora variationer
i fråga om grundavgifterna.
Vi har i vårt land ingen enhetlig eltaxa
— den förekommer i många variationer,
såväl när det gäller sättet att be
-
räkna tariffenheter som när det gäller
priset på dessa. Framför allt är det
landsbygdens en miljon abonnenter med
de högre grundavgifterna som också har
de högre eltaxorna och som följd därav
med den nuvarande värdeskatten får
betala en högre elskatt.
Variationerna i grundavgifterna har
nu en spännvidd mellan kronor 7:90
i Stockholm och kronor 17:—-i Värmlands
glesbygd. Däremellan förekommer
olika priser. Sålunda tar vattenfallsstyrelsen
för sina landsbygdsabonnenter
kronor 12: 50, ett pris som även tilllämpas
av de större privata kraftföretagen
som distribuerar ström på landsbygden.
Så länge vi har dessa stora variationer
i grundavgifterna och de ingår i beskattningsvärdet
för uttagande av elskatt
får vi sådana orättvisa utslag i elskatten.
Om grundavgiften i det ena
fallet är kronor 7: 90 och i det andra
fallet kronor 17::—, verkar ju en sjuprocentig
elskatt på det sättet, att de
abonnenter som har att erlägga den
högre grundavgiften i detta fall får betala
en elskatt till staten som är 100
procent större än för abonnenter i
Stockholm och vissa andra städer med
den lägre grundavgiften.
.Tåg har, herr talman, verkligen svårt
att föreställa mig att detta kan vara en
rättvis beskattningsprincip. Den som
har att betala en högre eltaxa skall också
straffas med en högre elskatt till staten!
Var har vi eljest en sådan princip
i vår skattelagstiftning? Varför skall
inte likabeskattningsprincipen gälla på
detta område?
Om man nu i stället toge ut en styckeskatt
med förslagsvis 1 öre per kilowatttimme,
såsom yrkats i motionen II: 191,
skulle alla dessa orättvisor med grundavgifter
och mätarhyra bortfalla och vi
finge en lika beskattning för samma
vara och samma uttag, oberoende av
var man bor i landet. En kilowattimme
är lika stor var den är förbrukas, och
1 öre är 1 öre var man än bor. Jag är
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10 93
Ändringar i förordningen om allmän energiskatt
övertygad om att utskottsmajoriteten,
som avstyrkt dessa förslag, ändå måste
inse att rättvisa skulle uppnås genom
övergång till en styckeskatt. De skäl
som utskottet anför mot ett dylikt system
är mycket svagt grundade. 1 motionen
har för övrigt yrkats på en skrivelse
till Kungl. Maj :t med hemställan
om prövning av ändrade grunder
för bestämmande av beskattningsvärdet.
Alternativt har också i motionen yrkats
att man — om man nu ovillkorligen
vill behålla en värdeskatt — från
beskattningsvärdet skall rensa bort de
fasta avgifterna, grundavgifter och mätarhyra,
eftersom dessa ingår så att säga
med olika tyngd i beskattningsvärdet.
Utskottets avslagsmotivering på den
punkten är minst sagt förvånande och
saknar i verkligheten all grund. Utskottet
anser sig »böra framhålla, att de
skattskyldiga — med hänsyn till svårigheterna
att bestämma hur stor del av
kostnaden som skall anses motsvara fast
resp. rörlig avgift — efter en sådan
övergång kan påverka skattens storlek
genom minskning av de rörliga avgifterna
och en motsvarande ökning av de
fasta avgifterna.»
Det förhåller sig i själva verket inte
alls så som utskottet skriver. Såväl de
fasta som de rörliga avgifterna är till
sin storlek bestämda, och abonnenterna
har ingen som helst möjlighet att påverka
dem. Grundavgifterna är uträknade
i tariffenheter, som är påförda varje
abonnent. De rörliga avgifterna, som
motsvaras av den förbrukade energien,
mäts ju i kilowattimmar, och det framgår
direkt av mätaren hur mycket varje
abonnent har förbrukat.
Frågan om skatt på egenproducerad
elkraft, vilken alstras genom förbränning
av vedbränsle, har tagits upp i ett
par motioner från centerpartiet, vilka
också avstyrkts av bevillningsutskottets
majoritet. I motionerna har yrkats befrielse
från elskatt i de fall elkraften
produceras privat genom förbränning
av exempelvis ved och sågavfall.
I motiveringen för energibeskattningen
har angivits att den senare skulle skapa
resurser för utbyggnad av kraftförsörjningen
i landet. Härvid har vedbränsle
undantagits från sådan beskattning.
Därav borde väl också följa att
den energi som alstras genom en med
ved eldad ångmaskin skulle vara befriad
från elskatt. Här har man dock
gjort en mycket underlig gränsdragning.
För det fall överföringen från den
vedeldade ångmaskinen sker mekaniskt
till företagets maskiner, t. ex. genom
lindrift, utgår ingen elskatt. Vill däremot
en sågverksindustri vara litet modernare
i sin tekniska utveckling och
låter ångmaskinen driva en generator,
som alstrar elektrisk energi, skall elskatt
utgå. I båda fallen är det dock
fråga om ångmaskiner eldade med ved
eller flis som kraftkälla. Motionärerna
har här yrkat på att egenproducerad elkraft
skall undantas från beskattning
oberoende av hur överföringen sker till
företagets maskiner.
Jag ber även på den punkten få yrka
bifall till reservationen.
Slutligen har också i motioner yrkats
på ändring i gränsdragningen
mellan borgerligt förbrukad elkraft och
industriell sådan. Gränsen går nu vid
40 000 kilowattimmar, men motionärerna
har ansett att denna gräns skall sättas
vid en förbrukning av 100 000 kilowattimmar.
Det finns många företag
som kan vara relativt små till sin omfattning
men som förbrukar en stor
mängd energi för att driva sin rörelse.
Detta gäller framför allt sågar, smedjor
och verkstäder. För dessa är det därför
angeläget med en något högre gränsdragning
för att undvika den skärpning av
elskatten som nu inträder vid en förbrukning
av 40 000 kilowattimmar.
Jag ber även på denna punkt få yrka
bifall till reservationen av herr Sundin
och mig själv.
Herr NILSSON i Tvärålund (ep):
Herr talman! Herr Eriksson i Bäck -
94
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Ändringar i förordningen om allmän energiskatt
mora har utförligt gått in på frågan om
styckeskatt och värdeskatt, och jag skall
därför nöja mig med att instämma i vad
han sade när han berörde dessa frågor. I
motionerna I: 466 och II: 546 har vi motionärer
framställt yrkande om att gränstalet
för uttag enligt den lägre skattesatsen
för elkraft skall höjas från — som
för närvarande gäller — 40 000 kilowatttimmar
till 100 000 kilowatttimmar. Enligt
gällande energiskatteförordning utgår
energiskatt för elektrisk kraft med
10 procent av beskattningsvärdet i fråga
om industriell förbrukning som överstiger
40 000 kilowattimmar per driftställe
och år och med 7 procent när förbrukningen
understiger detta tal. Differentieringen
har tillämpats för att man skall
ernå en någorlunda rättvisa i skatteutfallet
för företag av olika storlek. Skatten
påverkar då inte heller konkurrensförhållandena
mellan företag av olika storlek.
Erfarenheten har emellertid visat att
man inte uppnått denna målsättning,
utan att de mindre företagen trots denna
differentiering har en hårdare skattebelastning
när det gäller energiskatten.
Jag skall ta ett exempel i detta sammanhang
från årets statsverksproposition,
där man på sidan 67 säger att beskattningen
på kraft för elektrokemisk
och elektrotermisk användning är 0,1 öre
per kilowattimme, för övrig industriell
förbrukning 0,4 öre per kilowattimme,
för borgerlig förbrukning i tätorter 0,9
öre och på landsbygden 1,2 öre per kilowattimme.
Erfarenhetsmässigt har man
kommit fram till att kraftkostnaden för
medelstora industrier är omkring 20 öre
per kilowattimme, och energiskatten är
där således omkring 2 öre per kilowatttimme,
eller inte mindre än fem gånger
högre än för övrig industriell förbrukning.
Det är alltså ett faktum, att de mindre
företagen bär en mycket hårdare belastning.
Utskottsmajoritetcns uttalande på
denna punkt är ganska märkligt. IJtskottsmajoriteten
säger sig nämligen icke
kunna tillstyrka ändrad lagstiftning i
förevarande hänseende »med hänsyn till
det skattebortfall och de rubbade konkurrensförhållanden
som skulle uppstå
därest gränsen för industriell förbrukning
höjes». Vad vi åsyftat med våra motioner
är just att försöka åvägabringa
lika konkurrensförhållanden mellan olika
företagsstorlekar, vilket inte lyckats
med den differentiering som hittills tilllämpats.
Det är som sagt märkligt att
bevillningsutskottets socialdemokrater,
folkpartister och högermän gjort detta
uttalande.
Vi har också i våra motioner tagit upp
frågan om den egenproducerade elkraften.
Utöver vad herr Eriksson i Bäckmora
sade på denna punkt vill jag endast
tillägga, att utskottets motivering inte
heller här synes tillräckligt vägande för
ett avslag på motionerna. Det heter att
särskilda svårigheter skulle föreligga att
särskilja den egenproducerade kraften
från övrig kraft som ett företag använder
i sin produktion. Jag kan inte finna att
det behöver vara förenat med några större
svårigheter att sätta in en mätare för
den utgående egenproducerade elkraften
och därigenom få en riktig och konkret
mätning av densamma.
Herr talman! Med detta ber jag att få
yrka bifall till den reservation som avgivits
av herrar Sundin och Erikson i
Bäckmora.
Herr ALLARD (s):
Herr talman! En mera energisk förespråkare
för en omläggning av energiskatten
från värdeskatt till styckeskatt
än herr Eriksson i Bäckmora finns nog
inte. År efter år har han återkommit med
förslag till förändring i den riktningen.
Han har emellertid ingen gång lyckats
övertyga vare sig bevillningsutskottet eller
riksdagen om det riktiga i att lägga
om beskattningen på det sätt han föreslår.
Att han inte lyckats häruti sammanhänger
först och främst med att frågan
mycket noga övervägdes när energiskatten
infördes 1957. Man fann därvid att
fördelarna med en värdeskatt vägde över
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
95
Ändringar i förordningen om allmän energiskatt
fördelarna med en styckeskatt. Värdeskatten
ansågs vara mindre tariffrubbande
och enklare ur uppbörds- och redovisningssynpunkt.
Bevillningsutskottet har tidigare vid
ställningstagande i denna fråga anfört,
att även om det med nuvarande system
för uttag av energiskatt kan föreligga
viss skillnad i skattebelastning mellan
landsbygd och tätorter är den skillnaden
dock inte av större betydelse. I de
fall då onormalt höga kraftavgifter utgår
och skattebelastningen därför blir särskilt
stor, kan dessutom kontrollstyrelsen
medge nedsättning av skatten.
En styckeskatt konsekvent genomförd
så som herr Eriksson tidigare år har yrkat
på skulle dessutom medföra en icke
oväsentlig höjning av skatten för de förbrukare
som av särskilda skäl nu har en
låg kraftavgift. Det gäller exempelvis för
bagerier, som har en del av arbetstiden
förlagd till natten då en lägre avgift utgår
för kraftförbrukningen. Nu föreslår
därför motionärerna och reservanterna,
att det för dessa elkraftsförbrukare skall
utgå värdeskatt i fortsättningen medan
andra skall betala styckeskatt. Därmed
skulle vi få två olika beräkningsgrunder
för energiskatten, vilket säkerligen icke
skulle medföra någon förenkling utan i
stället skapa särskilda svårigheter vid
skatteuppbörden.
Reservanterna har inte anfört några
nya skäl för en omläggning av energiskatten
utöver de skäl som de anförde
1959, 1960 och 1961. Riksdagen saknar
därför i likhet med bevillningsutskottet
anledning att ändra sin vid tidigare tillfällen
intagna ståndpunkt i frågan.
Även frågan om höjning av gränsen
för 7 procents skatteuttag från 40 000
kilowattimmar till 100 000 kilowattimmar
har riksdagen tagit ställning till tidigare.
Det skedde så sent som förra året, då
riksdagen avslog förslaget med den motivering
som bevillningsutskottet även
nu anfört, nämligen att en höjning av
gränsen skulle medföra ett icke oväsentligt
inkomstbortfall och dessutom rubba
konkurrensförhållandena mellan olika
företag. Samma skäl som anfördes för
riksdagens ställningstagande då gäller
även i år.
Även beträffande beskattningen av den
egenproducerade kraften gäller samma
skäl som föregående år anfördes för avslag
på förslaget om ökad skattebefrielse
för egenproducerad kraft. En viss skattebefrielse
för egenproducerad kraft gäller
ju redan nu. En ytterligare befrielse
av det slag som motionärerna föreslår
skulle enligt utskottets mening vålla svårigheter
att särskilja skattebefriad kraft
från annan distribuerad kraft.
Med hänvisning till vad som här anförts
och till utskottets motivering i övrigt
ber jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep) kort
genmäle:
Herr talmani Jag skall be att få bemöta
herr Allard på några punkter.
Herr Allard säger att vi motionärer
inte har förebragt nya skäl för våra förslag.
Våra skäl är starkt underbyggda.
Men bevillningsutskottets majoritet, som
varje år har svarat för uppgiften att
avstyrka förslagen, har verkligen inte förebragt
nya skäl för sina avslagsyrkanden
1959, 1960 eller 1961. Majoriteten
konstaterar bara att frågan noggrant
övervägdes när skatten infördes 1957.
Detta har också herr Allard åberopat i
dag. Men vilka beslut, herr Allard, har
riksdagen fattat utan att noga överväga
dem? Och hur ofta inträffar det inte, att
riksdagen ändå måste ändra ett tidigare
beslut. Jag förmenar att skäl föreligger
att revidera ståndpunkten också i denna
fråga.
Jag ber också att få hänvisa till den
departementspromemoria som förelåg
1957 när man införde denna skatt. Där
ställde man sig tveksam inför förslaget
om en värdeskatt. Med de mellan olika
delar av landet ganska varierande elpriserna
kunde det, framhölls det i promemorian
bl. a., inte vara lämpligt, att de
96
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Ändringar i förordningen om allmän energiskatt
debiterade elkraftsavgifterna lades till
grund för skattens bestämmande. En värdeskatt
skulle enligt promemorian medföra,
att redan förut höga kraftavgifter,
exempelvis på landsbygden, skulle stiga
mera än kraftavgifterna på de orter, där
kraften av olika omständigheter kan hållas
billig.
Jag vill på allt sätt instämma i detta
yttrande, som står i full överensstämmelse
med den motivering vi har i våra
motioner.
Herr Allard vill nog ändå inte bestrida,
att det kan finnas en viss skillnad i priset
på elkraft i städer och på landsbygden.
Jag har redovisat att det föreligger en
skillnad på 100 procent mellan grundavgifterna
i Stockholms stad och i Värmlands
glesbygder och det tycker jag kan
vara skäl nog att rensa bort de ojämnheter
i beskattningen som följer av värdeskatteprincipen.
Jag kan också hänvisa till finansministerns
blå bok, finansplanen, där finansministern
redovisar intäkterna från energiskatten.
Beskattningsvärdet per kilowattimme
är för tätorter 12,8 öre, meddelar
finansministern, och för landsbygden
16,6 öre. Det är en rätt väsentlig
skillnad med nästan 4 öre herr Allard!
Beräknar man vad 7 procents värdeskatt
blir på dessa belopp måste slutsatsen bli
att de som har de höga eltaxorna får betala
väsentligt högre elskatt.
Herr WACHTMEISTER (h):
Herr talman! Jag måste i likhet med
herr Eriksson i Bäckmora säga, att nog
är väl alla beslut vi fattar här i riksdagen
väl övervägda. Det vore ett underbetyg
åt oss själva att säga någonting
annat. Men det kan väl alltid hända
när ett beslut tillämpas i praktiken
att man kommer underfund med en hel
del nackdelar, och då skall man väl
inte vara sämre karl än att man kan
ändra på det.
Jag skall ta ett praktiskt exempel från
min egen verksamhet. Jag driver ett litet
sågverk. Ramarna drevs förut från
en ångmaskin direkt på den utgående
axeln. Ångmaskinen eldades med sågverksavfall,
och det var alltså inte någon
energiskatt på den kraft som gick
åt för att driva sågramarna. Men man
skall rationalisera, påstås det, inte minst
när det talas om den gemensamma
marknaden. Jag tänkte att även jag skulle
kunna rationalisera, varför jag avskaffade
denna direktdrift och i stället
lät ångmaskinen driva en elektrisk
generator, från vilken jag sedan tog ut
elektrisk kraft för att driva sågmaskineriet.
Vid lågbelastning på sommaren
blev en del elkraft över, som kunde gå
ut på det hårt belastade nätet. Man tycker
att detta skulle vara till fördel för
alla parter. Men det var det ingalunda.
Det blev en så hög energiskatt på den
egenproducerade kraften, att rationaliseringsvinsten
åts upp och det hela gick
med förlust.
Sådana här saker är rätt obetydliga
ur det helas synpunkt, men för den enskilde
är de inte obetydliga, och därför
får vi inte låsa oss fast i ett beslut
som fattats en gång i tiden.
Jag är litet besviken över mina egna
partivänner i bevillningsutskottet,
som jag inte finner bland reservanterna.
Jag kommer i detta fall att följa
herr Eriksson i Bäckmora och rösta
för reservationen.
Herr MAGNUSSON i Borås (h):
Herr talman! Det var intressant att
höra herr Eriksson i Bäckmora tala
om det ytterligt orättvisa beskattningsresultat
som uppstått för den svenska
landsbygden och särskilt för den svenska
småföretagsamheten. Den beskattningseffekt
som herr Eriksson här talar
om åstadkoms av en förordning av den
31 maj 1957. Vid den tiden satt i regeringen
socialdemokrater och centerpartister.
Herr NILSSON i Tvärålund (ep):
Herr talman! Utskottets representanter
har här upprepat vad som står i be
-
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
97
Ändringar i förordningen om allmän energiskatt
tänkandet utan att ha kunnat dokumentera
varför man inte vill ändra de rådande
konkurrensförhållandena som i
så hög grad missgynnar de mindre företagen.
Det är ju ändå så, vilket jag
påvisade genom att referera till årets
statsverksproposition, att de mindre företagen
drabbas ända upp till fem gånger
hårdare av energiskatten.
Att det blir skattebortfall är klart,
men det skattebortfallet utgörs av den
kostnad som de mindre företagen nu
får betala med sämre konkurrenskraft
som följd. Jag tror inte att de större
företagen skulle missunna de mindre
att få samma utgångsläge i konkurrenshänseende.
Det måste väl ändå vara
riksdagens uppgift att åstadkomma lika
konkurrensförhållanden i detta fall.
Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep) kort
genmäle:
Herr talman! Till herr Magnusson i
Borås skulle jag vilja ställa en fråga:
Är de överenskommelser som centerpartiet
och socialdemokraterna träffade
i regeringsställning fortfarande heliga
ting för högern? Jag medger att
många av de beslut som träffades var
ytterst värdefulla. Men skulle vi på
någon punkt komma till insikt om att
något beslut som fattades inte är tillfredsställande,
är vi i centerpartiet inte
sämre än att vi kan komma med förslag
till ändringar, men varför ställer
sig då högern avvisande nu och stöder
socialdemokraterna i ett avslag på våra
ändringsyrkanden.
Herr ALLARD (s):
Herr talman! Jag vill inte bestrida
att det föreligger en viss skillnad i skattebelastningen
mellan landsbygd och
städer. Men i normalfallet är den skillnaden
inte av någon större betydelse. I
de fall då onormalt höga kraftavgifter
utgår och skatten därmed blir onormalt
hög, kan förbrukaren efter hänvändelse
till kontrollstyrelsen få nedsättning av
Herr Eriksson i Bäckmora kan väl
inte heller bestrida, att en konsekvent
genomförd styckeskatt skulle medföra
en väsentlig ökning av skattebördan för
den del av vår industri och även den
del av småföretagsamheten, som nu på
grund av särskilda skäl debiteras låga
elavgifter. För att motverka den effekten
har man tänkt sig en kombination
av värdeskatt och styckeskatt. Men hur
skall denna kombination kunna genomföras,
när de företag som arbetar med
den lägre elavgiften också i sin produktion
har en högre avgift, d. v. s. då
man har att betala en blandad avgift.
En sådan kombination av värdeskatt
och styckeskatt skulle säkert skapa betydligt
större svårigheter vid uttagandet
av skatten än vad herr Eriksson i
dag föreställer sig.
Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):
Herr talman! Det är riktigt, som herr
Allard här säger, att man kan vända sig
till kontrollstyrelsen och begära nedsättning
av avgifter i de fall man kan peka
på onormalt höga avgifter.
Men jag måste fråga herr Allard: Är
herr Allard beredd att ge en definition
på vad som menas med onormala avgifter?
Jag för min del anser, att om
man betalar en elskatt, som är 100 procent
större än elskatten på andra håll,
borde det kunna betraktas som en onormal
avgift och sålunda medföra rätt
till nedsättning. Men jag är inte övertygad
om att man kan få nedsättning
ens när skillnaden är så stor som 100
procent.
Sedan säger herr Allard, att småföretagen
skulle drabbas av en sådan omläggning
av beskattningen. Herr Allard,
det är alldeles tvärtom! De yrkanden vi
har framfört i våra motioner syftar till
att försöka bereda lättnader för de
mindre företagen just när det gäller elbeskattningen.
Herr Allard måste ha
fattat innehållet i dessa motioner alldeles
felaktigt och utgår i sitt resonemang
från felaktiga antaganden.
skatten.
4 — Andra kammarens protokoll 1962. Nr 10
98
Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. m.
Det är väl vidare lättare, herr Allard,
att få undantag för vissa bagerier, om
de skulle drabbas av en sådan omläggning,
än att tänka sig att begära undantag
för en miljon abonnenter på landsbygden.
Det senare tror jag skulle vara
alldeles utsiktslöst.
Herr ALLARD (s):
Herr talman! Jag får upprepa för herr
Eriksson i Bäckmora, att en konsekvent
genomförd styckeskatt skulle innebära
en skattehöjning för alla de företag, som
nu arbetar med speciellt låga elavgifter.
Till dessa företag hör exempelvis
bagerierna, som på grund av att de till
stor del har sin verksamhet förlagd
till natten debiteras en lägre elavgift.
Skulle styckeskatt genomföras på det
sätt herr Eriksson tänkt sig, skulle dessa
företag få en ökad skattebelastning.
Det kan herr Eriksson inte bestrida.
Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Eriksson i Bäckmora begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den,
som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 19, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
av herrar Sundin och Eriksson i
Bäckmora.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Eriksson i Bäckmora begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 150 ja och
43 nej, varjämte 16 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
§ 20
Åtgärder vid beskattningen i syfte att
främja sparandet m. m.
Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 20, i anledning av väckta
motioner angående åtgärder vid beskattningen
i syfte att främja sparandet
m. m.
Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 23
av herr Mattsson och II: 39 av herr Antonsson
m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om utredning och förslag till
riksdagen rörande stimulans av det personliga
sparandet i vad avser
1) premiering av det personliga nysparandet
av reell karaktär,
2) premiering av sparande å särskilt
sparkonto i bank eller annan penninginrättning»;
II)
de likalydande motionerna I: 154
av herr Källqvist m. fl. och 11:198 av
herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen måtte
a) uttala sin anslutning till det i motionerna
angivna systemet för premiering
av det enskilda sparandet, innefattande
bl. a.
att skattelättnad lämnades för sparbelopp
som insattes på särskilda spar
-
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10
99
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. m.
konton i bank eller därmed jämförlig
sparinrättning,
att premieringen skulle utgå med 10
procent av nyinsatt sparbelopp och i
motsvarande mån minska spararens
statliga inkomstskatt,
att premieringen skulle utgå för högst
1 000 kronor per år och konto,
att varje till statlig inkomstskatt skattskyldig
svensk medborgare över 16 år
skulle ha rätt att öppna sådant premiesparkonto,
dock att två äkta makar skulle
ha rätt att öppna ett sparkonto var,
även om den ena maken saknade egen
inkomst,
att premiesparkonto även skulle få
öppnas för egna barn under 16 år,
att premiering för sparinsättning
skulle kunna ske genom motsvarande
lättnad i källskatten, om överenskommelse
träffades att arbetsgivaren ombesörjde
insättningen för den anställdes
räkning,
att definitiv premiering skulle förutsätta
att sparbelopp stått inne på konto
minst fem år,
att uttag skulle kunna ske, om spararen
så önskade, men att på uttaget
belopp belöpande sparpremie genom
bankens försorg då återginge till statsverket,
ifall beloppet inte stått sparat
minst fem år,
b) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om författningsförslag på grundval av
förut angivna riktlinjer för stimulans
av enskilt sparande;
III) de likalydande motionerna I: 280
av herr Yngve Nilsson m. fl. och II: 273
av herr Darlin m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa att företagsbeskattningskommittén
måtte få i uppdrag
att utreda och snarast framlägga förslag
om rätt till avdrag för utdelning av
aktier med viss procent av aktiekapitalet,
avdraget dock maximerat till
visst belopp»;
IV) de likalydande motionerna 1:336
av herr Hagberg m. fl. och 11:412 av
herr Heckscher m. fl., vari hemställts,
1) att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj:t
genom vidgade direktiv till allmänna
skatteberedningen måtte ge denna i
uppdrag att utreda frågan om en successiv
avveckling av dubbelbeskattningen å
aktiebolag och ekonomiska föreningar;
2) att riksdagen måtte antaga i motionen
intagna förslag till
a) förordning om bostadssparande,
b) förordning om utbildningssparande,
och
c) lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370),
avseende §§ 22, 25, 29, 39 och 46 samt
anvisningarna till § 22;
3) a) att riksdagen måtte för att
främja allmänt målsparande besluta
medgiva avdragsrätt vid beskattningen
för medel som insatts å särskilt sparkonto
enligt de i motionerna angivna
riktlinjerna, samt
b) att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till härför erforderlig författningstext.
Utskottet hemställde att följande motioner,
nämligen
1) de likalydande motionerna 1:23
av herr Mattsson och II: 39 av herr Antonsson
m. fl. om stimulans av det personliga
sparandet,
2) de likalydande motionerna I: 154
av herr Källqvist m. fl. och 11:198 av
herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl.
om skattepremiering av enskilt sparande,
3) de likalydande motionerna 1:280
av herr Yngve Nilsson in. fl. och II: 273
av herr Darlin m. fl. om visst avdrag
vid beskattningen av aktier, samt
4) de likalydande motionerna 1:336
av herr Hagberg m. fl. och 11:412 av
herr Heckscher m. fl. angående vissa
sparstimulerande åtgärder,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Reservationer hade avgivits
I) av herrar Siindin och Vigelsbo, vilka
ansett att utskottet under punkten 1)
bort hemställa,
100 Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. m.
att riksdagen •— med bifall till yrkandet
i denna del i motionerna I: 23 av
herr Mattsson och II: 39 av herr Antonsson
m. fl. — måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning och förslag
rörande stimulans av det personliga
sparandet i vad avser premiering av det
personliga nysparandet av reell karaktär;
II)
av herrar Söderquist, Stefanson,
Siindin, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo
och Christenson i Malmö, vilka — under
åberopande av innehållet i de likalydande
motionerna I: 23 av herr Mattsson
och II: 39 av herr Antonsson m. fl.
i denna del samt de likalydande motionerna
I: 154 av herr Källqvist m. fl.
och II: 198 av herr Jönsson i Ingemarsgården
m. fl. — ansett att utskottet bort
tillstyrka det i sistnämnda motioner
framförda yrkandet och att utskottet
således bort under punkterna 1) och 2)
hemställa,
att riksdagen i anledning av förenämnda
motioner måtte
a) uttala sin anslutning till ett system
för premiering av det enskilda sparandet,
innefattande bl. a.
att skattelättnad lämnades för sparbelopp
som insattes på särskilda sparkonton
i bank eller därmed jämförlig sparinrättning,
att premiering skulle utgå med 10
procent av nyinsatt sparbelopp och i
motsvarande mån minska spararens
statliga inkomstskatt,
att premiering skulle utgå för högst
1 000 kronor per år och konto,
att varje till statlig inkomstskatt skattskyldig
svensk medborgare över 16 år
skulle ha rätt att öppna sådant premiesparkonto,
dock att äkta makar skulle
ha rätt att öppna ett sparkonto var, även
om den ena maken saknade egen inkomst,
att premiesparkonto även skulle få
öppnas för egna barn under 16 år,
att premiering för sparinsättning skulle
kunna ske genom motsvarande lättnad
i källskatten, om överenskommelse
träffades att arbetsgivaren ombesörjde
insättningen för den anställdes räkning,
att definitiv premiering skulle förutsätta
att sparbelopp stått inne på konto
minst fem år,
att uttag skulle kunna ske, om spararen
så önskade, men att på uttaget belopp
belöpande sparpremie genom bankens
försorg återginge till statsverket,
ifall beloppet inte innestått sparat minst
fem år,
b) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om författningsförslag på grundval av
förut angivna riktlinjer för stimulans
av enskilt sparande;
III) av herrar Yngve Nilsson, Gösta
Jacobsson, Stiernstedt och Björkman,
vilka — under åberopande av innehållet
i de likalydande motionerna I: 280
av herr Yngve Nilsson m. fl. och II: 273
av herr Darlin m. fl. samt de likalydande
motionerna 1:336 av herr Hagberg
m. fl. och 11:412 -av herr Heckscher
in. fl. — ansett att utskottet bort under
punkten 4) hemställa,
att riksdagen måtte
A) antaga vid motionerna I: 336 och
II: 412 fogade
a) förslag till förordning om bostadssparande,
b) förslag till förordning om utbildningssparande,
och
c) förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928
(nr 370);
B) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte för att
främja allmänt målsparande snarast förelägga
riksdagen förslag angående avdragsrätt
vid beskattningen för medel,
som insatts å särskilt sparkonto, enligt
i motionerna I: 336 och II: 412 angivna
riktlinjer; samt
C) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte genom vidgade
direktiv till allmänna skatteberedningen
ge denna i uppdrag att utreda
frågan om en successiv avveckling av
dubbelbeskattningen av aktiebolag och
ekonomiska föreningar;
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10 101
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. m.
IV) av herrar Sandin och Vigelsbo,
vilka — under åberopande -av innehållet
i de likalydande motionerna 1:336 av
herr Hagberg m. fl. och II: 412 av herr
Heckscher in. fl., såvitt gällde frågan
om s. k. spar avdrag från inkomst av
jordbruksfastighet, annan fastighet eller
rörelse — ansett -att utskottet bort under
punkten 4) hemställa,
att riksdagen måtte antaga ett i reservationen
intaget förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370), avseende
§§ 22, 25 och 29 samt anvisningarna
till § 22.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr BJÖRKMAN (h):
Herr talman! I riksdagens fasta traditioner
ingår numera en årlig debatt
om sparandet och åtgärder för att stimulera
detta sparande. Från de tre icke
socialistiska partiernas sida har traditionellt
lagts fram eu rad olika förslag,
som syftar till sparstimulerande åtgärder.
Inget av dem har — också enligt
tradition — accepterats av den socialdemokratiska
hälften i bevillningsutskottet.
Betyder då det, att socialdemokraterna
är alldeles ointresserade av
att öka sparandet? Nej, det vill jag naturligtvis
inte påstå, men sparviljan
sträcker sig enligt vår uppfattning inte
tillräckligt långt.
Utskottet framhåller att det inte ställer
sig avvisande till tanken att genom
olika åtgärder söka stimulera till ökat
sparande. Det är ett samhällsintresse,
påpekar utskottet, att sparandet ökar
och varje åtgärd, som kan befinnas
lämplig bör enligt utskottets mening
allvarligt övervägas.
Utskottet åberopar att tillgängliga sifferuppgifter
synes visa, -att sparandet i
vårt land är i stigande. Siffrornas riktighet
kan jag inte bestrida. Men står
denna ökning i rimlig relation till den
samtidiga starka stegringen av inkomsterna?
Blir det möjligt att tillgodose
det stigande kapitalbehovet med den
takt i ökningen av sparandet, som vi nu
kan bevittna?
I slutet av 1960 avlämnade den särskilda
utredningen om sparstimulerande
åtgärder sitt betänkande. Och vad
blev resultatet av utredningens mödor?
Jo, ett allmänt lönsparande med vinstlotteri,
för vilket det nu pågår en omfattande
kampanj. Andra förslag lades
fram av tre reservanter i utredningen,
men dessa förslag har inte väckt finansministerns
intresse.
Vi inom högerpartiet kan självfallet
inte nöja oss med dessa begränsade åtgärder.
En ökning av sparandet är så
väsentlig för den fortsatta utvecklingen,
att alla vägar bör prövas. De förslag
vi lagt fram i år är i stort sett desamma
som tidigare. Även om man på socialdemokratiskt
håll tycker, att det blir
litet tjatigt med att se våra förslag återkomma
år efter år, kan vi inte avstå
från att lägga fram dem. Skulle vi underlåta
att presentera dessa förslag, kunde
det sägas, att vi gett upp — och det
gör vi naturligtvis inte! Motionerna är
ju oppositionens metod att presentera
ett alternativ till regeringens politik.
Eftersom våra förslag debatterats här
i kammaren flera gånger, kan jag avstå
från att i detalj redovisa deras innebörd.
Förslagen avser bostadssparande,
amorteringssparande, utbildningssparande,
aktiesparande, kapitalavdrag på
avkastning av egen rörelse m. -m. och
allmänt målsparande samt slutligen vidgade
direktiv till allmänna skatteberedningen
om en successiv avveckling av
dubbelbeskattningen av företagens utdelade
vinst. Samtliga sparförslag går
ut på avdrag i självdeklarationen.
Vår motion behandlar icke endast
frågan om en ökning av sparandet. Den
har också en principiell och ideologisk
bakgrund, som mycket ingående utvecklas
i motionen: Vilka skall bli ägare
till de kapitaltillgångar, so-m blir resultatet
av den väntade produktionsökningen?
Statsmakterna har ett stort in
-
102 Nr 10 Onsdagen den 7 mars 1962
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. m.
flytande på den ekonomiska utvecklingen
och har möjlighet att direkt och
indirekt bestämma vem som skall svara
för sparande och investering och därmed
även för förmögenhetsbildningen
och förmögenhetsfördelningen.
Tidigare i dag har den traditionella
debatten om LKAB ägt rum här i kammaren.
Försäljningen av statens LKABaktier
ingår också i vårt arbete för
spridning av ägandet i samhället. Vårt
alternativ är en egendomsägande demokrati,
ett samhälle som bygger på enskild
äganderätt och där så många som
möjligt genom direkt och personligt
ägande får omedelbar dispositionsrätt
till de olika former av egendom som
skapas i produktionen. Men för att nå
därhän måste man underlätta för människor
att genom sparande och investering
medverka till kapitalbildning och
därigenom bli delaktiga i förmögenhetsökningen.
Men då måste det allmänna begränsa
sina anspråk på medborgarna och inte
beskära deras förmåga att spara. Totalbalansering
genom överbeskattning är
en form av tvångssparande, som ökar
statens kollektiva förmögenhet utan att
de enskilda får någon del av denna. En
totalbalansering innebär exempelvis att
inkomsttagarna betalar in cirka 700 miljoner
kronor till statens lånefond för
bostadsbyggande och sedan mot ränta
lånar tillbaka samma belopp i form av
egnahemslån och andra bostadslån.
Offentligt sparande genom för höga
skatter kan inte ersätta frivilligt sparande.
Genom att hålla igen på den offentliga
sektorns anspråk ökar man människornas
förmåga att spara. Men det
räcker inte med ökad sparförmåga; det
måste också finnas en ökad sparvilja.
Trygghetssparande — för sjukdom, ålderdom
och arbetslöshet — är inte
längre samma starka sparincitament
som tidigare. Då krävs andra åtgärder
för att stimulera sparandet. De bör inriktas
på att öka intresset för målsparande.
I remissyttranden över sparutredningens
betänkande och även över stabiliseringsutredningens
betänkande, där
svaren nyss ingivits, understryker flera
instanser, att sparandet måste ges
mera attraktiva villkor än tidigare om
det skall vidmakthållas och befordras.
Det borde icke behöva råda någon tvekan
om att avdragsrätt för sparade belopp
är det mest effektiva sättet att intressera
människorna för ökat sparande.
Vi vet allihop att de enda lustbetonade
inslagen i samband med självdeklarationen
är den legitima rätten
att göra avdrag som bringar ned den
taxerade inkomsten och därmed skatten.
Om man vill öka sparandet — och så
långt är vi ju ändå överens — varför
då inte satsa på människornas glädjeämnen?
Det kan inte gärna vara mindre
föredömligt än att para ihop sparandets
dygd med lotteriets speldjävul.
Men socialdemokraterna vill inte gärna
öka avdragsmöjligheterna, därför att
detta skulle ge en större favör åt högre
än åt lägre inkomsttagare. Det är
alltså själva progressiviteten i skattesystemet
som utgör ett nästan avgörande
hinder för att pröva nya vägar i
fråga om sparstimulerande åtgärder.
I Danmark, där det också sitter en
socialdemokratisk regering, är man uppenbarligen
inte så rädd för att pröva
något nytt för att åstadkomma ett
ökat sparande. Där har man ett mer
varierat system, både med avdragsrätt
och direkt premiering. Helt nyligen har
förslag om sparkonto framlagts. Avdragsrätt
har man vid barnsparande,
indexreglerat ålderdomssparande, pensionskonto
och kapitalbildningskonto.
Erfarenheterna synes vara goda. Möjligen
kan den invändningen riktas mot
de danska åtgärderna, att ändringarna
kommit litet för tätt. Det krävs viss tid
att inarbeta ett system och få folk att
förstå de olika möjligheter som står till
buds.
Så angeläget som det är att sparan -
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10 103
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. in.
det och därmed tillgången på riskvilligt I de av centerpartiets väckta motio
-
kapital ökas, måste man enligt vår uppfattning
söka sig fram på andra vägar
än dem man hittills gått.
Jag ber därför, herr talman, att få
yrka bifall till reservationen III) av
herr Yngve Nilsson m. fl. Skulle vid
eventuell votering mellan reservation
II) av herr Söderquist m. fl. och yrkandet
under punkten B) i reservation III)
den sistnämnda bli utslagen, kommer
vi vid eventuell votering mellan utskottets
hemställan och reservation II) att
stödja reservationen.
Reservation IV) av herrar Sundin och
Vigelsbo sammanfaller med vår reservation
III) under punkten A) c) beträffande
22, 25 och 29 §§ i kommunalskattelagen
samt beträffande anvisningarna
till 22 §. Som framgår av den utdelade
stencilen över voteringsordningen
kommer proposition att i denna del
ställas på de båda reservationerna tillsammans.
Herr VIGELSBO (ep):
Herr talman! Vi får, som den föregående
talaren har sagt, en årligen återkommande
debatt i detta ämne, och det
torde därför knappast vara mycket att
tillägga utöver de resonemang som tidigare
har förts i frågan. Men det är
också riktigt, att sparandet är en angelägen
fråga. Sparandet har ju också
ökat varje år — under de senaste åren
ganska väsentligt. Det utesluter emellertid
inte att man, därest så är möjligt,
vidtar åtgärder för att ytterligare
intensifiera ett nysparande, som vi anser
vara eftersträvansvärt.
De sparmål som tidigare bär funnits
har mer eller mindre eliminerats av den
utveckling som ägt rum. Tidigare måste
man spara för sin egen ålderdomsförsörjning
och för barnens utbildning
m. m. Detta är saker som i mycket hög
grad nu har övertagits av samhället och
som följaktligen inte på samma pockande
rätt kräver ett ytterligare sparande
av medborgarna.
nerna I: 23 och II: 39 har vi fört fram
ett flertal uppslag som synes vara värda
att beaktas i den fortsatta diskussionen
om sparandet. Vi har nämnt
banksparandet, vi har nämnt obligationer
och andelar, försäkringar samt investeringar
i rörelse, jordbruks- och
andra fastigheter m. m. Här har emellertid
alltid förekommit ett visst sparande.
I detta sammanhang kan jag inte
underlåta att erinra om vad man säger
ute i läsrummet ibland när man i
Justitia studerar bouppteckningen efter
en småföretagare eller en bonde. Den
där måste ha tjänat otäckt med pengar,
så stor behållning som han lämnar efter
sig, kan det heta. Men ett sådant
välstånd har väl inte alltid byggts upp
med pengar som vederbörande har tjänat,
utan det bär i högre grad byggts
upp med pengar som han bär haft möjlighet
att spara. Man bär skaffat sig ett
eget hem, man har skaffat sig en jordbruksfastighet.
Man har fått avstå från
en hel del som andra kunnat unna sig
för att sätta in pengar i det egna hemmet,
vare sig detta bestått av en bostadsfastighet
eller ett jordbruk. Detta kapital
har så småningom växt till ett betydande
belopp, delvis genom sparande
och delvis — tyvärr måste man säga —
på grund av inflation.
Jag skall inte uppehålla mig vid detta
längre, ty vi har ju sakkunniga i
denna kammare, som väl också vill ha
ett ord med i denna diskussion.
Jag hemställer, herr talman, om bifall
till reservationerna I), II) och IV) i
bevillningsutskottets betänkande nr 20.
Herr CHRISTENSON i Malmö (fp):
Herr talman! Jag ber först att få yrka
bifall till reservationen av herr Söderquist
m. fl. Reservationen bygger i
huvudsak på ett system av sådan karaktär
som framlades i en reservation
till sparstimulansutredningens betänkande
av tre av utredningens ledamöter.
Det bygger på generellt verkande
104 Nr 10 Onsdagen den 7 mars 1962
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. m.
sparstimulerande åtgärder genom skattepremierade
insättningar på särskilda
sparkonton.
Det liar väckts motioner om sparstimulerande
åtgärder vid såväl 1960 som
1961 års riksdag. Jag skulle inte göra
några längre kommentarer. Yi anser
emellertid att samhällets åtgärder för
att stimulera det enskilda sparandet bör
byggas ut och effektiviseras, bland annat
i syfte att åter nå en fullt fungerande
kapitalmarknad.
I utskottets betänkande erkännes, att
genomförandet av exempelvis pensionsoch
sjukförsäkringsreformerna har haft
en försvagande effekt på sparviljan. Men
utskottet uttalar också, att det inte visat
sig någon nedgång av det totala enskilda
sparandet. Utskottet återger det
siffermaterial som årligen lämnas i
statsverkspropositionen. Denna statistik
bör emellertid jämföras med nationalinkomstens
stegring, och då blir
siffrorna inte så överväldigande längre,
särskilt med tanke på att nationalinkomsten
under de senaste åren stigit
med 5 miljarder kronor årligen.
Utskottet hänvisar även till ett flertal
åtgärder som vidtagits på det berörda
området och bland annat till en
extra vinstutdelning som skall äga rum
i det allmänna lönsparandet under år
1962. Enligt min uppfattning räcker
det inte med dessa reformer, som utskottet
refererar till.
Ur den enskildes synvinkel skapar ett
regelbundet och långsiktigt sparande
ett ökat mått av ekonomisk trygghet
och oberoende. Samhället har där en
ytterligare anledning att främja det enskilda
sparandet.
För att höja den ekonomiska framstegstakten
krävs det, att utrymmet för
investeringar vidgas så att produktiviteten
— produktionen per arbetstimme
— genom fortsatt teknisk och maskinell
rationalisering på skilda sätt kax
främjas. Detta förutsätter ett ökat lö
pande sparande.
En utvidgad stormarknad kommer att
kräva mera kapital. Konkurrensförmågan
måste upprätthållas, och det kräver
ökade kapitalresurser. Inte minst
inom exportnäringarna, exempelvis
skogsbruket som svarar för en tredjedel
av vår export, torde väldiga maskinella
investeringar vara nödvändiga. För att
vi skall kunna konkurrera med USA,
Kanada och Sovjet fordras arbetsinbesparande
maskiner, varigenom också
det hårda skogslivet mildras för den
enskilde skogsarbetaren.
Sparfrämjande åtgärder går således
hand 1 hand med framåtskridandet.
Herr DARLIN (h):
Herr talman! I motionerna 1:280
och II: 273 har jag m. fl. yrkat, att de
mindre bolagen och familj ebolagen
skall medges rätt till en 6-procentig
aktieutdelning, som skall vara avdragsgill
vid beskattningen. Utskottsmajoriteten
har som bekant avstyrkt vårt yrkande.
Det är ett konstaterande som man
måste göra varje gång dessa frågor diskuteras,
att flertalet av utskottsledamöterna
aldrig har varit i en företagsledares
situation. Det är närmast cyniskt
att påstå, att dubbelbeskattningen för
närvarande — jag citerar — »knappast
torde vara särskilt betungande».
Man utgår från att det är en eller
ett par personer som äger hela aktieposten
och dominerar företaget. Det är
klart att om jag äger 90 procent av aktierna
kan jag se till att den utdelning,
som bolaget av skatteskäl inte vill utdela,
kommer mig tillhanda i form av
lön. Det är ingen tvekan om det. Kanske
är förhållandena sådana i många
familjebolag, åtminstone till en början.
Men jag behöver inte gå längre än till
min närmaste omgivning för att konstatera,
att problemen inte är så rasande
enkla som utskottsmajoriteten velat
göra gällande. Det blir med tiden så,
att aktierna kommer att fördelas på allt
flera händer, kanske inte på så många
som skulle vara önskvärt ur många
Onsdagen den 7 mars 1962
Kr 10 105
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. m.
andra aspekter, men tillräckligt många
för att utskottsmajoritetens uppfattning
om att utdelningen går att ordna lönevägen
slår slint.
Det är ur flera aspekter önskvärt
med en viss spridning av familjebolagens
aktier. Det ställs krav på dagens
företag, inte blott att de skall vara lönande
utan det har också — även
bland företagarna själva — accepterats
att företagen har ett socialt ansvar. Företagen
betyder utkomst för ett större
eller mindre antal människor. Det är
av vikt för dem och den bygd som företaget
verkar i, att företagets fortbestånd
tryggas. Detta ställer krav inte
blott på konsolidering utan också på
expansion. Och expansion kostar pengar.
De flesta företagare vet att mindre
och medelstora företag inte är självfinansierade.
De fordrar kapitaltillskott
utifrån. Friskt kapital måste till — inte
minst kanske i dessa tider när en större
marknad med alla dess stränga krav
på nedbringande av kostnaderna i produktionen
tränger på. Det är en livsnödvändighet
för företagen att på ett
smidigt och effektivt sätt få tillgång
till kapital.
Det finns då — teoretiskt sett i varje
fall — tre vägar att tillgripa för att
tillfredsställa företagets kreditbehov.
Den ena är obligationslån, vilket skulle
vara den förmånligaste vägen, eftersom
räntan på lånen i sådant fall blir
avdragsgill, men denna väg står inte
öppen för småföretagare och familjeföretag.
Den andra vägen är att gå till
ATP-fonden och utnyttja återlånerätten.
Det vet emellertid var och en, att
den mindre företagsamheten inte har
någon reell nytta av dessa lån. Det blir
bara fickpengar som man kan få tillgång
till på det sättet. Några rationaliseringspengar
blir det i varje fall inte.
Den tredje utvägen är att stimulera hushållsspararna
och privata kapitalägare
att satsa sina sparslantar i företaget genom
att erbjuda dem aktier. Men det
är knappast något hopp om alltför stor
framgång om jag inte kan peka på att
utdelningen är god och framför allt,
att den effektiva utdelningen är förmånlig.
För närvarande är det svårt för företagen
att vara så räntabla, att de kan
tillgodose kraven på en god utdelning,
i vart fall så god att man når syftemålet,
nämligen att stimulera kapitaltillströmning.
Låt mig ta ett exempel. Ett
familjebolag får en vinst på 100 000
kronor. Av denna vinst går först dryga
50 procent i skatt till stat och kommun.
Det återstår efter den manövern
knappa 50 000 kronor att dela ut till
aktieägarna. När sedan aktieägarna får
dessa pengar är de återigen skattepliktiga.
Vi kan anta att aktieägarna befinner
sig i det ganska vanliga inkomstskiktet,
där de har att betala en marginalskatt
på 40—50 procent. Det behövs
inte några jätteinkomster för att
befinna sig i de marginallägena numera.
Det netto aktieägarna får behålla
av utdelningen blir alltså 50—60 procent,
eller 25—30 000 kronor att eventuellt
nyplacera i företaget. Slutsatsen
blir således den, att företaget, för att
till aktieägarna kunna dela ut netto
25—30 000 kronor, måste förränta sig
så att det ger en avkastning av 100 000
kronor. Staten har inkasserat cirka 75
procent i skatt av de 100 000 kronorna.
Man måste nog ha varit befriad från
allt ansvar för ett företags skötsel och
lyckliga utveckling i ett hårdnande ekonomiskt
klimat för att uttala sig som utskottsmajoriteten
gör, nämligen att dubbelbeskattningen
inte är särskilt betungande.
Den fråga det här rör sig om är av
intresse för många små och medelstora
företag, ofta familjeföretag. I denna fråga
liksom i de flesta andra sammanhang
när det gäller småföretagsamheten
kan man konstatera en oförstående
inställning från regeringspartiets sida.
Det gäller i kreditfrågan över huvud
taget. Man har en omfattande kreditransonering,
som får sitt fulla genom
-
4* — Andra kammarens protokoll 1962. Nr 10
106 Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Åtgärder vid beskattningen i syfte att framja sparandet m. m.
slag just i fråga om de små och medelstora
företagen.
Det gäller i fråga om avsättningar
till egen pensionsstiftelse, som hade relativt
större betydelse för de mindre
företagen som inte har samma möjligheter
som stora bolag att tillfredsställa
sitt kapitalbehov på andra vägar. När
möjligheten till avsättning till pensionsfonder
togs bort försvann också i många
fall ett av företagens effektivaste medel
för konsolidering och fortsatt expansion.
Det gäller i fråga om de skärpta reglerna
för varulagervärderingen, som
ställer stora krav på företagens likviditet.
Det gäller företagarnas krav på en
liberalare och rättvisare avskrivning på
fastigheter i rörelse.
Det gäller i fråga om avskrivning på
maskiner och inventarier, där företagarnas
önskemål om införande av rätt
till avskrivning på återanskaffningsvärdet
år efter år avvisas som onödigt.
Det gäller — som jag här tidigare har
sökt utveckla -— i fråga om dubbelbeskattningen
av bolagens utdelning.
Herr Brandt i Aspabruk nämnde i sitt
anförande tidigare att en sänkning av
förmögenhetsskatten inte är så aktuell
för närvarande. Han ansåg att det var
andra saker som kanske var mera aktuella.
Allt detta tillsammantaget har ingen
betydelse för företagen, säger de som
förstår sig på vad det gäller, alltså i
första hand de riksdagsmän och andra
politiker som aldrig skött ett företag.
Jag kan, mina damer och herrar, inte
underlåta att göra en liten reflexion i
sammanhanget. De små och medelstora
företagen skall ha det kärvt. De skall
hållas nere. Och varför? Jo, LO har för
inte så länge sedan låtit förstå, att det
bara är företag med utvecklingsmöjligheter,
s. k. expanderande företag, som
skall leva vidare. LO sätter likhetstecken
mellan sådana företag och stora
företag.
Småföretagsamheten skall rensas bort.
Ut med skräpet! Men jag tycker att
man lika väl kunde säga detta rent ut
i stället för att komma med påståenden
som att det för närvarande knappast
torde vara särskilt betungande med
dubbelbeskattningen på familjebolagen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation
III, punkt C.
Herr MAGNUSSON i Borås (h):
Herr talman! Vid 1958 års riksdag
väckte jag en motion om att kapitalavdraget
även skulle kunna utnyttjas
av dem som placerat sitt kapital i ett
företag. Detta yrkande återfinns numera
i högerpartiets partimotion, och jag
skall bara be att få ytterligare motivera
detsamma.
Kapitalavdrag erhålles ju numera av
fysiska personer med 400 kronor för
ogift och 800 kronor för gifta. När
pengarna står inne på en bank eller har
placerats i aktier eller obligationer kan
man utnyttja detta avdrag. Men om en
person tar ut pengarna och placerar
dem i ett företag, t. ex. ett jordbruk, en
affärsrörelse, en hantverksrörelse eller
en industrirörelse, så kommer han att
gå förlustig denna avdragsrätt.
Det kan inte vara rimligt att man har
en sådan ordning på beskattningsområ
det.
Det är klart att en viss del av den
inkomst, som vederbörande person deklarerar
för, är resultat också av det
sparkapital han har placerat i en rörelse.
Därför menar vi att det borde vara
rimligt att ett belopp på 4 procent av
det i företaget arbetande kapitalet skulle
kunna betraktas såsom inkomst av
kapital. För detta belopp skulle alltså
få göras avdrag med 400 kronor för
ogift respektive 800 kronor för gifta.
Bakgrunden till hela detta motionsyrkande
är sålunda önskemålet att skapa
rättvisa på ett område där sådan
i dag inte föreligger. Därmed avses
också att stimulera människorna att ta
en risk genom att placera pengar i ett
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10 107
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. m.
företag, en hantverksrörelse, ett jordbruk
eller en industrirörelse.
Jag ber, herr talman, att få instämma
i det yrkande som tidigare framställts
av herr Björkman.
Herr ANTONSSON (ep):
Herr talman! Jag skulle haft god lust
att resonera med herr Björkman, men
jag skall inte tynga debatten alltför
mycket och skall därför i huvudsak avstå
från polemik. Annars förhöll det
sig så, herr Björkman, att i den Eckerbergska
sparutredningen, som herr
Björkman apostroferade, var de tre
oppositionspartierna eniga om en reservation
som byggde på två principer: för
det första att man skulle inrätta ett
långsiktigt banksparkonto och för det
andra att man skulle upprätta ett utjämningskonto
för personer med ojämna
inkomster. Utjämningskontot skulle
i huvudsak vara uppbyggt enligt samma
principer som skogskontot. Högern
bär sedan ändrat ståndpunkt och går nu
fram med sina gamla motioner. Det är
att märka att de två förslag, som jag
här har talat om, banksparkonto och
utjämningskonto, var baserade på proportionell
sparstimulans, medan högern
nu i huvudsak går in för progressiv
premie.
Det har under de senaste åren skett
en ganska väsentlig förskjutning beträffande
sparandet från enskilt till kollektivt
eller institutionellt sparande. Vi har
t. ex. ATP-fonderna. På grund av den
förda finanspolitiken har vi också kommit
därhän, att denna förskjutning har
skett. Jag vill därmed inte påstå att
betydelsen av det enskilda sparandet
underskattas. Som samhället ser ut i
dag med ett näringsliv som behöver
mycket stora investeringskapital och
med en samhällelig aktivitet på alla
områden vilken också behöver stora
mängder kapital är väl alla ense om
att det enskilda sparandet inte kan
åsidosättas. Vi har endast skiljaktiga
ståndpunkter till frågan om hur det enskilda
sparandet skall stimuleras.
Man knöt på sin tid ganska stora förhoppningar
till den Eckerbergska utredningen.
Besultatet av den blev enligt
min uppfattning ganska magert. För det
första höjdes det s. k. kapitalavdraget
med 100 resp. 200 kronor. Denna höjning
var dock inte ett direkt resultat
av utrednnigen utan initiativet härtill
tog finansministern som en följd av utredningen.
För det andra fick vi som
ett direkt resultat av utredningen det
allmänna lönsparandet.
Herr Björkman ägnade stort intresse
åt de reservationer som fanns knutna
till den Eckerbergska sparutredningen.
Utan att polemisera allt för hårt mot
herr Björkman vill jag säga, att om vi
jämför de reservationer som vi hade då
med den ståndpunkt som högern intar
i dag stod högern den gången på en
mycket mer — om jag får använda det
uttrycket — småfolksvänlig linje än vad
högern gör i dag. För att exemplifiera
högerns inställning kan jag tala om
att utredningen gjorde en beräkning
grundad på de då gällande skatteskalorna,
vilken visade vad resultatet skulle
bli vid ett sparande på exempelvis 1 000
kronor med utgångspunkt från att beloppet
skulle vara avdragsgillt vid deklarationen.
Utredningen kom fram till
att vid ett beskattningsbart belopp på
mellan 6 000 och 8 000 kronor skulle
premien bli 240 kronor, medan vid ett
beskattningsbart belopp på mellan
20 000 och 30 000 kronor premien skulle
bli 520 kronor — alltså mer än det
dubbla. Det måste vara orimligt att ge
en 50-procentig premie för ett sparat
belopp på 1 000 kronor.
Jag uppfattar denna fråga så, att det
gäller att åstadkomma ett brett upplagt
folksparande. Under den förutsättningen
kan jag hålla med de talare, som
sagt att i så fall uppfyller inte de sparstimulerande
åtgärder vi nu har de krav
som man har rätt att ställa. Lönsparandet
baseras på ett lotterisystem. I
108 Nr 10 Onsdagen den 7 mars 1962
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet in. in.
och för sig är lönsparande en god sak,
men jag tror inte att man genom att
locka med ett lotteri uppammar sparandeegenskapen
hos människorna. Det är
en väsentlig skillnad på karaktärsegenskapen
hos spararen och spelaren. Jag
har emellertid för min del kunnat ansluta
mig till lönsparandets idé, därför
att jag föreställer mig att lotteriet skall
kunna medverka till att det kontinuerliga
sparandet kommer i gång. Vill man
få fram ett brett upplagt folksparande
tror jag dock att man får ta med bland
sparstimulerande åtgärder alla de sparformer
som innebär att nettoförmögenheten
ökas. Principen bör enligt min
mening vara den, att den enskilde får
full frihet att välja både sparmål och
sparform och har rätt att utnyttja den
sparstimulans som samhället vill ge.
I den Eckerbergska utredningen hade
jag en reservation — och det är den
som motionsparet av herr Mattsson i
första kammaren och mig bygger på —
vari jag försökte konstruera ett system
för att premiera just sparandets nettoökning.
Det var alltså fråga om sparande
i bank, sparande i aktier, andelar
och obligationer, om investeringar i rörelse
och jordbruk och om amorteringar.
I detta sammanhang vill jag inskjuta
att amorteringarna i dag representerar
1/3 av det sammanlagda sparandet.
Men givetvis måste man på amorteringssidan
ta undan en viss del som
utgör normala amorteringar i en rörelse
eller ett jordbruk.
Enligt mitt förslag skulle den som
sålunda sparade 1 000 kronor — för att
börja försiktigt satte jag gränsen där —
få en proportionell skattepremie på 10
procent; premien skulle icke vara progressiv.
Om man sparade en tusenlapp,
skulle man alltså få ett avdrag om 100
kronor på slutskatten. Detta gällde ensamstående.
För äkta makar var gränsen
satt till 2 000 kronor, och för barn
under 16 år skulle 800 kronor få insättas
på ett barnkonto.
Man gjorde då, såsom jag väntat, den
invändningen att det skulle vara svårt
att kontrollera det hela. Men jag vill
hävda och gör det med skärpa att genom
den s. k. kontantkontrollen har
taxeringsmyndigheterna redan möjlighet
att rätt exakt ange den nettoökning
av förmögenheten som ägt rum. Kammarens
ledamöter känner säkerligen till
det system som därvidlag tillämpas.
Resultatet blev till sist att både den
Eckerbergska utredningen och riksdagen
avvisade varje förslag till skattepremierat
sparande. Denna form av sparande
ansågs vara för dyrbar i förhållande
till nettoeffekten. Man gjorde
bl. a. den beräkningen — jag kan inte
underlåta att påpeka detta för dem av
kammarens ledamöter, som inte har
läst utredningens betänkande — att om
alla befintliga tillgångar här i landet,
som översteg 1 200 kronor, skulle bli
föremål för sparstimulerande åtgärder
av det slag herr Björkman pläderat för,
d. v. s. att beloppen skulle vara avdragsgilla
vid beskattningen, skulle det
kosta staten 780 miljoner kronor. Det
är självfallet en avskräckande siffra,
som gör att ingen människa vill vara
med om saken. Nu är emellertid att
märka att denna prognos är grundad på
att det sparande, som redan skett och
som givit upphov till befintliga förmögenheter,
skulle ha kommit i åtnjutande
av denna sparstimulans, och jag anser
att det är rent horribelt att göra
en sådan prognos. Det är ju nysparandet
som man vill främja genom dessa
sparstimulerande åtgärder, och överföringar
av redan befintligt sparande
skulle förbjudas genom den lag som
skulle stiftas.
Vidare gjordes den invändningen att
det var oundvikligt att premiera även
det sparande som skulle ha ägt rum
utan några sparstimulerande åtgärder.
Men det förhåller sig ju på samma sätt
med det allmänna lönsparandet. Vi kan
inte räkna fram vilket sparande som
under alla förhållanden skulle ha skett,
utan man ger lotterivägen samma sti
-
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10 109
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. m.
mulans åt både det sparande som kommer
såsom en följd av själva lotteritanken
och det sparande som ändå skulle
ha ägt rum.
Herr talman! .lag skall inte längre
uppta kammarens tid, utan jag vill till
slut bara säga att om vi skall kunna få
fram ett, såsom jag tidigare här uttryckt
det, i verklig mening brett lagt folksparande,
så kan vi inte bara inrikta
de sparstimulerande åtgärderna på vissa
isolerade sparformer, utan vi måste
försöka ge eu stimulans åt allt ncltosparande,
d. v. s. det sparande som innebär
en ökning av nettoförmögenheten.
Herr BJÖRKMAN (h) kort genmäle:
Herr talman! Herr Antonsson har —
som vanligt i ett i stillsam ton hållet
anförande —- sagt att han inte har någon
anledning att polemisera mot mig.
Det gjorde han inte heller i någon
större utsträckning, och varför skulle
han egentligen behöva göra det?
Herr Antonsson antydde emellertid
att högerpartiet skulle ha ändrat uppfattning
i denna fråga. Ja, om jag inte
är oriktigt underrättad innebar de tre
reservanternas förslag i sparutredningen
en trepartikompromiss, och det är
väl inte, herr Antonsson, rimligt att ett
parti skulle vara fullkomligt bundet av
en kompromiss som sålunda träffades
någon gång år 1960.
Såsom jag redan sagt kommer vi
inom högern att subsidiärt rösta på reservation
II). Det hindrar emellertid
inte att jag för min del är övertygad
om att en avdragsrätt vid deklaration
utgör en betydligt mer effektiv metod
för att åstadkomma ett ökat sparande
än en sparprimie på 100 kronor som får
avdras på skatten. Jag förnekar inte
alls, herr Antonsson, att det blir vissa
konsekvenser, beroende på det progressiva
skattesystemet. Men vill man verkligen
åstadkomma ett ökat sparande,
måste man också försöka denna metod.
Jag är fullkomligt överens med herr
Antonsson om att resultatet av den
Eckerbergska sparutredningen var ganska
magert. Vad vi har fått är det allmänna
lönsparandet med ett vinstlotteri,
och man kan nog tala om berget
som födde en råtta. Men detta sammanhänger
med att finansministern inte har
varit intresserad av de tre reservanternas
förslag, som gick mycket längre
och som enligt min mening var bättre.
Herr ANTONSSON (ep) kort genmäle:
Herr talman! Jag skall inte skärpa
den stillsamma tonen i replikskiftet.
Jag skulle emellertid vilja säga till herr
Björkman att om nu finansministern
inte var intresserad av den borgerliga
trepartireservationen, så hade det varit
klädsamt om högern hållit fast vid
den kompromissprodukt som vi åstadkom
inom sparutredningen.
Om herr Björkman roar sig med att
räkna ut effekten av de sparstimulerande
åtgärder som högern i dag föreslår
— jag skulle här från talarstolen kunna
anföra en del siffror — skall han komma
till rent horribla resultat när det
gäller de människor som har stora inkomster
och möjlighet att utnyttja samtliga
sparformer.
Det blir nog anledning komma tillbaka
till detta problem, men jag vill,
herr Björkman, understryka, att om vi
skall ha någon framgång i våra strävanden
att öka sparandet måste nog högern
återvända till den mycket förnuftiga
trepartikompromissen inom sparutredningen.
För min del skulle jag hälsa
detta med tillfredsställelse.
Herr BRANDT i Aspabruk (s):
Herr talman! Som herr Björkman
framhöll råder det inga delade meningar
om nyttan och behovet av ett
ökat personligt sparande. Utskottet understryker
också att ett sådant är ett
angeläget samhällsintresse.
Tillåt mig, herr talman, att först säga
något om sparandet. Det sker ändå ett
inte föraktligt totalt sparande i vårt
110 Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. m.
land för närvarande. Vi kan i statsverkspropositionen
läsa budgetdelegationens
yttrande, att investeringarna nu
uppgår till över 30 procent av bruttonationalprodukten.
Förra året ökade
industrien sina investeringar med 13
procent i fasta priser. Det var den
största ökning av investeringarna inom
industrien som vi haft efter kriget. På
fyra år har dessa ökat med inte mindre
än 45 procent. Industrien har också
haft möjligheter till en självfinansiering
med upp till 75 å 80 procent och
står ganska bra rustad.
Herr Björkman talar — om jag hörde
rätt — om tvångssparande och säger att
staten tar in pengar skattevägen av allmänheten
och fonderar dem och överbalanserar
budgeten. Däremot hör jag
aldrig att det sägs någonting om tvångssparandet
från industriens sida. Det är
väl ingenting annat än ett tvångssparande,
om man antingen tar för höga
priser av allmänheten eller betalar för
låga löner, så att man får miljarder att
fondera som egentligen inte är företagens
pengar. Så snart det blir något
hundratal miljoner över i en fond som
det offentliga äger är det ju ett tvångssparande.
Jag säger inte detta för att
kritisera fondbildningen inom företagen,
eftersom vi har skapat förordningar
som medger att de gör sådana
avsättningar. Vi vill emellertid helst att
dessa skall vara öppna och offentligt
redovisade.
Herr talman! Det finns väl knappast
något land i hela världen — möjligen
med undantag av Norge som fick låna
pengar för att bygga upp sin handelsflotta
— där man har avstått så mycket
av vad man producerat i form av varor
och tjänster för ett fortsatt framåtskridande
genom investeringar som i Sverige.
Även det personliga sparandet har
varit stigande under flera år. Nationalbudgeten
visar att hushållens sparande
under förra året uppgick till i runt tal
3,5 miljarder kronor mot exempelvis
endast 2 miljarder kronor år 1958. Ock
-
så försäkringssparandet visar en ökning
trots de trygghetsskapande åtgärder som
motionärerna beskriver och som det är
ett faktum att riksdagen har vidtagit i
flera avseenden. Därtill kommer — som
herr Antonsson nämnde — det stora
kollektiva sparandet som man är så förskräckligt
rädd för men som en företagsrepresentant,
herr Faxén i Arbetsgivareföreningen,
inte alls fruktar. Han
menar tvärtom att en ökning av den
offentliga förmögenheten från hans synpunkt
inte innebär någon större fara.
Denna utveckling är alltså ett glädjande
faktum. Jag kanske i sammanhanget
kan erinra om vad jag sade tidigare
om förmögenhetsökningen. I den
redovisning vi fick i bevillningsutskottet
när det gällde gränsen för skattefri
förmögenhet omtalas att den sammanlagda
förmögenheten hos personer med
över 80 000 kronor i kapital — enligt
vad som kommit fram i deklarationerna
— har ökat från 28,5 miljarder kronor
år 1958 till 32,5 miljarder år 1959. Antalet
förmögenhetsägare med 80 000 kronor
har ökat från 140 000 år 1957 till
160 500 år 1959.
Det är uppenbart att sparandet även
med denna glädjande utveckling är för
litet. Det vore önskvärt att det vore
ännu större, enär vår höga standard
medför en ständigt stegrad efterfrågan
på varor och tjänster, en efterfrågan
som oavbrutet tenderar att överstiga
våra personella och materiella tillgångar.
Därför krävs också en fortgående
ökning av våra investeringar på olika
områden inom såväl den privata som
den samhälleliga sektorn. Dessutom
nödvändiggör — vilket har sagts här
tidigare — den snabba tekniska utvecklingen
allt större investeringar. Ingen
förnekar att dessa omständigheter kräver
ett ökat sparande.
Så långt är vi alltså överens, men vi
är inte eniga när det gäller metoderna
att stimulera till ett ökat sparande. Vi
har olika politiska uppfattningar, och
vi har skilda värdeomdömen om möj
-
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10 111
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. m.
ligheterna att komma fram på den eller
den vägen. Denna fråga har ju utretts
av den Eckerbergska sparutredningen,
som beträffande möjligheterna att stimulera
sparandet genom skatteminskning
anförde att det inte är möjligt att
premiera endast sådant sparande som
är framkallat av själva premieringsförfarandet
utan att man skulle nödgas att
ge premiering även för sparande som
skulle ha skett ändå och för sådana medel
som härrör från tidigare befintliga
tillgångar.
Eftersom herr Antonsson ser litet bekymrad
ut, skall jag passa på att tilllägga
att detta är majoritetens synpunkter.
Herr Antonsson har ju tidigare redovisat
reservanternas.
Det skulle i praktiken, menar majoriteten,
inte vara möjligt att vare sig särskilja
sådana medel från verkligt nysparande
eller att fastställa storleken av
det totala nysparandet. Ett preliminärt
förfarande med definitiv skattelättnad
måste därför gälla även befintliga tillgångar.
Under sådana förhållanden,
framhöll utredningen, kan det väntas
att premieringskostnaderna blir minst
lika stora som den framkallade sparandeökningen
och sannolikt kommer
att överstiga denna. Vidare skulle det
bli betydande konsekvenser för statens
och kommunernas finanser. Utredningen
visade med tabeller att det skulle
erfordras en mycket stor sparandeökning
för att kompensera verkningarna
av den premiering som utgår, om spararna
använder befintliga tillgångar för
att erhålla premier.
Jag tycker att detta är mycket intressanta
siffror. Sparandet skulle behöva
öka 45 procent när det gäller ett engångsutnyttjande
av finansiella tillgångar
och ända upp till 70 procent när det
gäller banktillgodohavanden. Även om
man skulle sänka premierna till att avse
hälften av det sparade beloppet, skulle
det erfordras mycket betydande sparandeökningar
— 40 respektive 50 procent
— säger utredningen. En sådan
sparandeökning synes utredningen med
all rätt osannolik, och man får därför
räkna med att det under tiden för införandet
av premieringssystemet kommer
att bli en betydande konsumtionsökning
och följaktligen en betydande
sparandeminskning — och det är ju en
konsekvens, som man ändå inte har avsett.
Utredningens majoritet ansåg sig
därför inte kunna förorda att det totala
enskilda sparandet stimuleras genom en
definitiv skattelättnad.
Men utredningens majoritet övervägde
mycket noga även frågan om en premiering
av sparandet genom uppskjuten
beskattning, alltså det som motionärerna
nu trycker så hårt på. Ett sådant
system verkar på två sätt: spararen gör
en räntevinst genom att tillgodogöra sig
räntan på det belopp han erhåller i
skatteminskning, och — under förutsättning
att han vid uttaget har lägre
marginalskatt än vid insättningen — får
han dessutom en skattevinst. Utredningen
menade att detta nog skulle
komma att leda till en viss sparandeökning
av långsiktig karaktär, men sådana
bestämmelser syftar ju inte bara
till att åstadkomma sparandestimulans
utan gäller även frågan om inkomstutjämningen.
Detta underströk utredningen
och slutade med att säga att införandet
av en möjlighet att på sådant
sätt uppskjuta beskattningen hänger
nära samman med det arbete som bedrives
inom nu pågående skatteutredningar,
varför detta spörsmål bör upptagas
till ytterligare överväganden i
samband med övriga skattefrågor.
Bevillningsutskottet delar de invändningar
sparutredningens majoritet
framfört mot sparstimulerande åtgärder
av den art motionärerna förordat och
framhåller att det enskilda sparandet i
första hand bör uppmuntras på annat
sätt. Det är alltså inte så, som herr
Björkman ville göra gällande, att utskottsmajoriteten
är rädd för att det
här skulle bli progressiva verkningar.
Det är helt andra skäl, starka, av den
112 Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. m.
Eckerbergska sparutredningen anförda
skäl som majoriteten har understrukit,
inte alls det skälet att systemet får verkningar
med avseende på skattens progressivitet.
Utskottet är sålunda i mycket
gott sällskap, när utskottet stöder
sig på den grundliga utredning som
tidigare gjorts.
I motionerna 1:23 och 11:39 framhålles
att det finns möjlighet att kontrollera,
att ett reellt nysparande ägt
rum, genom s. k. kontantsammanställningar
av samma typ som redan nu
användes av taxeringsmyndigheterna i
syfte att kontrollera vissa skattskyldigas
deklarationsuppgifter. Och då menar
man att det bör gå att göra så i detta
fall också. Men taxeringsmyndigheterna
har väl för närvarande anledning
att göra sådana kontantsammanställningar
endast i ett begränsat antal fall.
Vanligtvis sker det då för att man skall
få en ungefärlig bild av den skattskyldiges
inkomst- och förmögenhetsförhållanden.
Om man införde ett system för
sparpremiering, så fick man givetvis
ett oändligt mycket större antal fall, och
därtill skulle erfordras betydligt mera
exakta beräkningar. Varje skattskyldig
som ville komma i åtnjutande av sparpremier
skulle få upprätta preliminära
sammanställningar, vilka såvitt utskottsmajoriteten
och jag förstår inte på något
sätt skulle underlätta taxeringsmyndigheternas
arbete. Resultatet skulle i stället
bli ökad arbetsbörda för taxeringsmyndigheterna.
Därför ställer sig utskottet
mycket skeptiskt till möjligheterna
att i praktiken använda den metoden
för att nå avsett resultat.
Jag kanske bör erinra om vad vi tidigare
vidtagit för åtgärder för att stimulera
sparandet. Riksdagen har höjt det
skattefria s. k. sparavdraget för inkomst
av kapital från 300 kronor för ensamstående
och 600 kronor för makar till
400 respektive 600 kronor, och försäkringsavdraget
har höjts till motsvarande
belopp. Det var en god hjälp åt försäkringsbolagen,
som kunde reklamera med
att staten i fortsättningen betalar ytterligare
200 kronor för premierna. Det är
säkerligen inga små pengar det här rör
sig om.
Jag vill även erinra om den kampanj
för allmänt lönsparande som igångsatts
i dagarna. En extra vinstutlottning skall
ske bland de allmänna lönspararna i år
eller vid annan tidpunkt, och i syfte att
få ett mera långsiktigt sparande i bankinrättningar
sker också en höjning av
inlåningsräntan i banker och sparbanker
för medel som bindes på längre tid.
Vid sidan av dessa sparformer bör det
inte införas någon direkt premiering
skattevägen enligt motionsyrkandena,
anser utskottet och avstyrker därför motionen.
Så har vi också motioner om sparavdrag
för avkastning av aktier och föreningsandelar
samt amortering av egnahem
eller bostadsrättslägenheter. Motioner
i samma syfte har tidigare prövats
av riksdagen och avvisats. Bevillningsutskottet
vill liksom tidigare år inte vara
med om att införa några särskilda bestämmelser
vid beskattningen av vissa
slag av kapitalinkomster. Avdrag för
amorteringar skulle enligt utskottets mening
i hög grad medföra komplikationer
vid taxeringen.
I detta sammanhang kanske jag får
erinra om att riksdagen beslutat medge
rätt till avdrag för utdelning på nyemissioner,
begränsat till 4 procent, begränsat
också till tiden och inte gällande för
aktier som man anskaffar i rent kapitalplaceringssyfte.
Det finns vidare motionsyrkanden om
att sparavdraget för kapitalinkomst skall
utsträckas att gälla fysiska personer,
som har inkomst av rörelse, jordbruksfastighet
eller annan fastighet.
Bevillningsutskottet framhöll förra
året vid behandlingen av samma motionsyrkande,
att ingenting tyder på
att kategorien företagare genomsnittligt
sett skulle utnyttja avdraget i mindre
omfattning än t. ex. löntagare. Gällande
regler medger nämligen att spar
-
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10 113
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. m.
avdraget får utnyttjas av alla inkomsttagare,
som har behållen inkomst av
kapital.
Utskottet erinrar även om att beskattningsreglerna
i fråga om inkomst av
rörelse och jordbruksfastighet medger
rörelseidkare respektive jordbrukare
med bokföringsmässig redovisning vidsträckta
möjligheter till konsolidering
genom vinstreglerande dispositioner,
som innebär uppskov med inkomstbeskattningen.
Fördelarna av dessa regler
torde vara avsevärt större än de som
sparavdraget erbjuder. Utskottet avstyrker
därför också motionerna i denna
del.
Till sist är det fråga om dubbelbeskattningen,
som jag inte skall orda
nämnvärt om. Jag erinrar ånyo om
beslutet om rätt till avdrag för nyemissioner.
Jag kanske inom parentes skall
säga, när herr Darlin talar om familjebolagens
svårigheter, att dessa som utskottet
säger, inte är särskilt hårt drabbade
av just dubbelbeskattningen. Man
må tycka vad man vill därom; jag tilllåter
mig till sist ändå erinra om att allmänna
skatteberedningen sysslar med
den saken, och utskottet anser att man
bör avvakta vad beredningen kan komma
till. Beredningen bör få arbeta förutsättningslöst,
och man bör inte i särskild
skrivelse till Kungl. Maj:t begära att
allmänna skatteberedningen skall ta upp
denna fråga till särskild, snabbare provning.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.
Herr ANTONSSON (ep):
Herr talman! Det måste vara antingen
hos mig eller hos herr Brandt i Aspabruk
som det är något fel på slutledningskonsten.
Jag förstår inte att herr Brandt
kan påstå att man icke kan stimulera nysparandet
därför att man då måste premiera
alla befintliga förmögenheter. Enligt
min uppfattning är det en enkel åtgärd
att i lag slå fast att befintliga för
-
mögenheter icke är premieringsberättigade
utan att det är det nya kapitalet,
det nya sparandet som skall premieras.
Jag kan inte förstå annat än att herr
Brandt, om han ville vara konsekvent i
sitt resonemang, skulle säga precis samma
sak om det allmänna lönsparandet,
nämligen att vi inte kan införa ett allmänt
lönsparande därför att vi då är
tvungna att premiera redan befintliga
förmögenheter. Det är ju en konstruktion
som icke är hållbar, när vi alla siktar
på att det är nysparandet som skall
stimuleras.
Herr BRANDT i Aspabruk (s):
Herr talman! Det är ju dess bättre,
höll jag på att säga, inte min lilla auktoritet
som står bakom detta konstaterande,
utan det är den Eckerbergska utredningen.
Problemet är ju att verkligen få
en kontroll så att man får fram enbart
nysparandet — det är ju det herr Antonsson
vill premiera, om jag förstår
rätt. Kanske inte någon av kammarens
ledamöter hade något emot det om det
vore praktiskt möjligt. Men den Eckerbergska
utredningen har ju påvisat svårigheterna.
Herr talman! Denna fråga diskuterades
1955 i denna kammare, då professor
Ohlin sade: »Vad man vill stimulera är
ju det nya sparandet — ---. Emeller
tid
finns det en risk för att allmänhetens
reaktion kan påverkas i ogynnsam riktning,
om människor, som inte har möjlighet
att spara något, kan konstatera,
att vänner och bekanta och grannar, som
heller inte sparat men som har fått ett
litet arv eller dylikt, flyttar en del
pengar över på sådant konto och får
premier. Jag är rädd för att själva tanken
på att premiera det frivilliga sparandet
kan komma att skadas, om man
inte bygger på att det just är det nya
sparandet som skall premieras.»
Vilka åtgärder hade man då tänkt sig
för att få en garanti för att det var bara
nysparande som premierades? Jo, det
114 Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. m.
ansågs — 1955 alltså — av talesmännen
för förslaget vara tillräckligt för att klara
problemet, att vederbörande sparare
avgav en förklaring på heder och samvete
att han eller hon verkligen presterat
ett nysparande! År det någon som tror
att vi klarar problemet med detta?
Då kommer herr Antonsson med sin
reservation och säger att taxeringsmyndigheterna
skulle klara saken på det sätt
som här tidigare redogjorts för. Men
detta tror vi inte heller är möjligt, och
det skulle för övrigt leda till ett kolossalt
merarbete för både taxeringsmyndigheterna
och den enskilde skattebetalaren
som ville komma i åtnjutande av
dessa premier.
Herr talman! Problemet är ju ändå
detta, att här skulle möjligheter skapas
till kapitalöverflyttningar, till överflyttningar
av olika slags värden — och det
skulle vi premiera! Låt oss stimulera det
enskilda sparandet men inte genom skattemanipulationer
som vi inte har någon
kontroll över!
Herr ANTONSSON (ep):
Herr talman! Det skulle fordras en
alltför lång teknisk utredning för att
överbevisa herr Brandt om att han har
fel på denna punkt. Jag får väl gå ned
till hans bänk efteråt och tala med honom.
Jag har här i min hand den Eckerbergska
sparutredningen där det till min
reservation har fogats en särskild blankett,
byggd på exakt samma principer
som taxeringsmyndigheterna tillämpar
när det gäller kontantkontrollen. Jag
har underställt detta formulär den förnämsta
taxeringsexpertis som finns här
i landet, och den säger att detta är ett
sätt, på vilket man tämligen exakt kan
väga fram nysparandet. Med tanke på
detta kan man inte påstå att det är det
gamla sparandet, de redan befintliga
förmögenheterna, som skall premieras.
Det är vi ense om är horribelt. Det är
nysparandet vi skall försöka nå. Men
vi tror tydligen inte på varandras metoder
i detta fall.
Herr CHRISTENSON i Malmö (fp):
Herr talman! Bara ett par ord till herr
Brandt i Aspabruk. Han säger att sparandet
är för litet. Yi är fullständigt
överens om den saken. Men, säger herr
Brandt, vi har olika politiska uppfattningar.
Ja, jag kan inte tolka detta herr
Brandts uttalande på annat sätt än att
jag tror att herr Brandt inte är helhjärtat
övertygad om det enskilda sparandets
betydelse för samhällsekonomien
över huvud taget.
Herr Brandt anför vidare att ett bifall
till de motioner som här har väckts
skulle belasta taxeringsmyndigheterna
i mycket stor utsträckning med detaljarbete
vid tillämpning av dessa avdragsregler.
Ja, till detta vill jag svara herr
Brandt att det gång efter annan här i
riksdagen har framförts krav på enklare
taxeringsförfarande, och därför borde
det vara möjligt att låta bli att använda
det argumentet i detta sammanhang.
Man kan således, herr talman, komma
till rätta med detta mycket aktuella
sparproblem på olika vägar.
Härmed var överläggningen slutad
Herr talmannen meddelade, att ärendet
komme att företagas till avgörande
på sådant sätt att särskilt beslut fattades
beträffande var och en av de frågor,
som berördes i de vid betänkandet
fogade reservationerna, varvid den av
reservanterna tillämpade inbördes ordningen
i huvudsak komme att följas.
A) Premiering av det personliga nysparandet
av reell karaktär
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen I);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Antonsson begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10 115
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. m.
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 20, såvitt avser premiering
av det personliga nysparandet
av reell karaktär, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
I) av herrar Sundin och Vigelsbo.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Vigelsbo begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 134 ja och 30 nej, varjämte 42
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
B) Skattepremiering genom sparkonto
Herr talmannen gav propositioner på
1 :o) bifall till utskottets hemställan; 2:o)
bifall till reservationen II) av herr Söderquist
m. fl.; samt 3:o) bifall till yrkandet
under B) i reservationen III) av
herr Yngve Nilsson m. fl.; och fann herr
talmannen den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Björkman begärde likväl votering,
i anledning varav herr talmannen för
bestämmande av kontrapropositionen
ånyo upptog de båda återstående propositionerna,
av vilka herr talmannen
nu fann den under 2:o) angivna ha flertalets
mening för sig. Jämväl beträffande
kontrapropositionen begärde dock
herr Björkman votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
-
Den, som vill, att kammaren till
kontraproposition i huvudvoteringen angående
bevillningsutskottets betänkande
nr 20, såvitt avser skattepremiering genom
sparkonto, antager det förslag, som
innefattas i den av herr Söderquist
m. fl. avgivna, med II) betecknade reservationen,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
yrkandet under B) i reservationen
III) av herr Yngve Nilsson m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Björkman begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 67 ja och 37 nej, varjämte 104 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.
Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.
I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:
Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 20, såvitt avser
skattepremiering genom sparkonto, röstar
Ja;
Den,
det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
II) av herr Söderquist m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
116 Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. m.
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Christenson i Malmö
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 105 ja och
102 nej, varjämte 2 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
C) Bostadssparande
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till yrkandet under
A a) i reservationen III) av herr Yngve
Nilsson m. fl.; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Björkman begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den,
som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 20, såvitt avser
bostadssparande, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit yrkandet
under A a) i reservationen III)
av herr Yngve Nilsson m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Björkman begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid av
-
gavs 121 ja och 35 nej, varjämte 52 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
D) Utbildningssparande
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till yrkandet under
A b) i reservationen III) av herr Yngve
Nilsson m. fl.; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Herr Björkman
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och
godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 20, såvitt avser
utbildningssparande, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
yrkandet under A b) i reservationen
III) av herr Yngve Nilsson m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Björkman begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 120 ja och 36 nej, varjämte 54 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
E) Ändring i kommunalskattelagen,
avseende sparavdrag från inkomst av
jordbruksfastighet, annan fastighet et
-
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10 117
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. m.
ler rörelse (§§ 22, 25 och 29 samt anvisningarna
till § 22)
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan, dels
ock på bifall till yrkandet under A c)
i reservationen III) av herr Yngve Nilsson
m. fl, i motsvarande del samt reservationen
IV) av herrar Sundin och
Vigelsbo; och fann herr talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Björkman begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den,
som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 20, såvitt angår ändring
i kommunalskattelagen, avseende
sparavdrag från inkomst av jordbruksfastighet,
annan fastighet eller rörelse,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
yrkandet under A c) i reservationen
III) av herr Yngve Nilsson m. fl. i motsvarande
del samt reservationen IV) av
herrar Sundin och Vigelsbo.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Vigelsbo begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgavs 107 ja och 68 nej, varjämte 36 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
F) Ändring i kommunalskattelagen, avseende
aktiesparande (§ 39)
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till yrkandet under
A c) i reservationen III) av herr Yngve
Nilsson m. fl. i motsvarande del; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Björkman begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 20, såvitt angår
ändring i kommunalskattelagen, avseende
aktiesparande, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit yrkandet
under A c) i reservationen III)
av herr Yngve Nilsson m. fl. i motsvarande
del.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet av
kammarens ledamöter röstat för ja-propositionen
och att kammaren alltså bifallit
utskottets hemställan.
G) Ändring i kommunalskattelagen, avseende
amorteringssparandc (§ 46)
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till yrkandet under
A c) i reservationen III) av herr Yngve
Nilsson m. fl. i motsvarande del; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Björkman begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i ut
-
118 Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet m. m.
skottets betänkande nr 20, såvitt angår
ändring i kommunalskattelagen, avseende
amorteringssparande, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit yrkandet
under A c) i reservationen III)
av lierr Yngve Nilsson m. fl. i motsvarande
del.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Björkman begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs
123 ja och 38 nej, varjämte 50 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
H) Successiv avveckling av dubbelbeskattningen
av aktiebolag och ekonomiska
föreningar
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till yrkandet under
C) i reservationen III) av herr Yngve
Nilsson in. fl.; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Herr Björkman
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och
godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 20, såvitt avser
successiv avveckling av dubbelbeskattningen
av aktiebolag och ekonomiska
föreningar, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit yrkandet
under C) i reservationen III)
av herr Yngve Nilsson m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet av
kammarens ledamöter röstat för ja-propositionen
och att kammaren alltså bifallit
utskottets hemställan.
Utskottets hemställan i dess helhet
förklarades besvarad genom kammarens
under A)—H) fattade beslut.
§ 21
Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren:
nr 54, angående reformering av den
obligatoriska skolan m. m., och
nr 61, angående anslag på tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1961/62
till förberedelseåtgärder för skolreformen
m. m.
Dessa propositioner bordlädes.
§ 22
Föredrogs ett från första kammaren
överlämnat protokollsutdrag, nr 193,
innefattande inbjudan till andra kammaren
att förena sig med första kammaren
i dess denna dag fattade beslut,
att ett särskilt utskott, bestående av
sexton ledamöter, åtta från vardera
kammaren, skulle tillsättas för behandling
av ej mindre Kungl. Maj:ts propositioner
nr 54, angående reformering av
den obligatoriska skolan m. m., och nr
61, angående anslag på tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1961/62
till förberedelseåtgärder för skolreformen
m. in., än även de ytterligare framställningar,
som kunde komma att av
Kungl. Maj :t eller i enskilda motioner
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10 119
göras i detta ämne eller andra i omedelbart
samband därmed stående frågor;
och beslöt kammaren antaga berörda
inbjudan.
Ett protokollsutdrag i ärendet justerades
och avsändes till första kammaren.
§ 23
På hemställan av herr talmannen,
som förklarade sig hava om tiden för
valen samrått med första kammarens
talman, beslöt kammaren att vid plenum
fredagen den 9 innevarande mars
företaga val av ledamöter och suppleanter
i det särskilda utskottet.
§ 24
Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
yttrade:
Herr talman! Jag tillåter mig hemställa
att kammaren måtte besluta utse
13 suppleanter i det särskilda utskottet.
Denna hemställan bifölls.
§ 25
Herr TALMANNEN yttrade:
Såsom tidigare meddelats kommer utrikesdebatt
att hållas nästa onsdag, den
14 mars, då plenum börjar kl. 10.00.
Kammarens sammanträde fredagen den
16 mars är avsett att bli ett arbetsplenum,
då bland annat första lagutskottets
utlåtande angående förbud mot professionella
boxningstävlingar m. m. kommer
att företagas till avgörande. Sistnämnda
plenum tar sin början kl. 11.00.
§ 26
Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 21, i anledning av väckt motion
om undantagande av alkoholhaltiga
drycker från rätten till avdrag vid beskattningen
för representationskostnader.
Utskottets hemställan bifölls.
§ 27
Översyn av reglerna för samhällets stöd
åt ensamstående barnförsörjare
Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 7, i anledning av väckt motion om
översyn av reglerna för samhällets stöd
åt ensamstående barnförsörjare.
Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde
Fru SVENSSON (s):
Herr talman! Jag har inte låtit anteckna
någon reservation till detta utlåtande,
men jag vill ändå här med några
ord understryka betydelsen av den fråga
som vi nu behandlar.
I den motion, nr 369 i denna kammare,
som har föranlett detta utskottsutlåtande,
pekar vi motionärer på några
av de trista förhållanden, som kan uppstå
för den ensamstående försörjaren
och för barnen, när reglerna för samhällets
stöd inte är samstämda eller samordnade
på ett tillfredsställande sätt.
Vi har berört bestämmelserna om utfyllnadsbidragen,
och vi anser att dessa
inte kan få vara den engångsföreteelse
man avsåg när de infördes, helt enkelt
därför att riksdagen har ändrat på bestämmelser
i andra dithörande sammanhang
och därmed skapat orättvisor. Jag
syftar här på bidragsförskotten, vilkas
maximibelopp riksdagen ändrat sedan
utfyllnadsbidragen infördes 1957 utan
att dessa senare fått följa med. Det var
dock den gången en klar syftning att
utfyllnadsbidragen skulle fylla ut luckan
mellan låga avtalade bidrag och bidragsförskottets
maximibelopp.
Vi har också i motionen berört frågan
om hur bidragsförskottslagen fungerar
då det gäller att ersätta underhållsbidrag,
som blir sänkta genom domslut.
Vi har med exempel visat, hur bestämmelserna
nu verkar i högsta grad olyckligt.
Riksdagen kan, såvitt jag förstår, inte
ha menat att exempelvis en ensam mor,
som har ett avtal med barnafadern om
120 Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
underhållsbidrag, skall förlora rätten
till bidragsförskott, om mannen i fråga
genom domslut får fastslaget, att han
inte har råd att betala.
Vi kan väl, ärade kammarledamöter,
i så fall mycket väl tänka oss att kvinnan
i fråga, om hon ser denna situation såsom
tänkbar för sig i framtiden, hellre
låter fadern vara okänd och försörjer
sitt barn ensam under de tre första åren
för att sedan kunna få bidragsförskott
enligt lagens bestämmelser. Jag kan försäkra
kammarens ledamöter, att detta
resonemang inte är något hugskott. Det
är i dag en bister verklighet för många
ensamlämnade mödrar och det är verklighet
även för våra barnavårdsnämnder.
Vi har i motionen även pekat på
andra saker, som berör dessa grupper,
men jag skall med hänsyn till tidsnöden
inte upprepa dem här i dag.
Andra lagutskottet har, även om utlåtandet
kan te sig en smula fåordigt och
kanske rent av magert, om man betänker
vilka svårigheter dessa ensamma
mödrar har att kämpa med, ändå sagt
det viktigaste, nämligen att dessa frågor
bör bli föremål för utredning inom den
socialpolitiska kommittén. För detta är
vi motionärer ytterligt tacksamma. Jag
vill bara skicka med den förhoppningen
att den i motionen avsedda översynen
måtte ske med allra största skyndsamhet,
ty det brådskar verkligen med att
vi får ett samlat grepp om dessa frågor.
Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.
I detta anförande instämde herr
Svensson i Kungälv, fru Lindskog, fru
Thunvall, herr Hammarberg, fru Eriksson
i Ängelholm, fru Johansson, fru Torbrink,
fru Eriksson i Stockholm, herr
Carlsson i Västerås, fru Löfqvist och
fru Lindekvist (samtliga s).
Vidare yttrades ej.
Utskottets hemställan bifölls.
§ 28
Utredning för genomförande av fyrtio
timmars arbetsvecka senast år 1967
Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 8, i anledning av väckta motioner
om utredning för genomförande av
fyrtio timmars arbetsvecka senast år
1967.
Andra lagutskottet hade till behandling
förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr
26 i första kammaren av herrar Lager
och öhman samt nr 284 i andra kammaren
av herrar Hagberg och Holmberg.
I motionerna, vilka var likalydande,
hade hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t begär skyndsam
utredning angående sådan förändring av
arbetstidslagstiftningen att övergång till
40-timmars arbetsvecka skall vara genomförd
senast år 1967».
Utskottet hemställde, att förevarande
motioner, 1:26 och 11:284, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr NILSSON i Gävle (k):
Herr talman! Med hänsyn till den
spardiskussion, som tidigare har förekommit
här, skall jag försöka att spara
på minuterna, så blir det något positivt
av spardiskussionen.
Jag vill erinra om att strävandena
mot en förkortning av arbetstiden till
en del har lyckats. Vi har ju sänkt arbetstiden
från 48 till 45 timmar per
vecka. När vi ändå inte är nöjda med
denna arbetstidsförkortning utan önskar
ytterligare förkortning till 40 timmar
per vecka — genom att arbetstiden
minskas en veckotimme per år fram
t. o. m. 1967 — anser vi att det finns fog
för detta.
Utskottet anför bl. a. i sitt utlåtande:
»Enligt utskottets mening bär därefter
icke inträffat något, varigenom förutsättningar
tillskapats för ett genomförande
av den av motionärerna föreslagna
reformen.» Detta lilla citat, herr tal
-
Onsdagen den 7 mars 1962
Utredning för genomförande
man, ger mig anledning att säga, att
andra lagutskottet vid behandlingen av
vår motion synes ha sovit en djup politisk
törnrosasömn.
Ur en historik som man anför i andra
lagutskottets utlåtande nr 8 vill jag citera
— det gäller ett yttrande av chefen
för socialdepartementet, Torsten Nilsson,
i samband med undersökningar
från september 1957. Statsrådet Nilsson
anför följande: »Jag vill erinra om att
dåvarande chefen för socialdepartementet
i sina direktiv för utredningen om
kortare arbetstid framhöll, att man enligt
hans mening borde sikta på eu normal
arbetstid av 40 timmar per vecka
såsom ett mål för strävandena på arbetstidens
område men att detta mål
endast kunde uppnås i etapper och genom
successiva framsteg.»
Motioner i denna fråga var sedan uppe
till behandling vid 1960 års riksdag. Det
hette då i direktiven till de sakkunniga
bl. a.: »I direktiven för utredningen erinrade
chefen för socialdepartementet,
statsrådet Nilsson, om att Internationella
arbetsorganisationen vid sin allmänna
konferens år 1960 beslutat att låta
utarbeta en rekommendation, som går
ut på att 40-timmarsvecka stegvis införes,
samt att de svenska regeringsombuden
röstade för detta beslut.»
Det verkar sålunda som om den historik
man här vill bygga sitt utlåtande
på inte stämmer med utskottets eget
utlåtande.
Om man skulle med ytterligare ett par
ord, herr talman, understryka vad som
har inträffat och som andra lagutskottet
inte tycks ha upptäckt, kan jag citera
några ord ur statsverkspropositionen:
»Liksom i Västeuropa i övrigt har den
svenska konjunkturen i hög grad varit
en investeringskonjunktur med en stegring
i industriens investeringar 1961 på
inte mindre än 13 procent. Industriens
årliga investeringar ligger nu på en nivå
som är 4—5 procent högre än för fyra
år sedan.»
Beträffande konsumtionen kan sägas
Nr 10 121
av fyrtio timmars arbetsvecka senast år 1967
att även den visar på en mycket snabbt
stigande konsumtionsstandard — cirka
4 procent per år. Det heter vidare: »Inkomststegringen
för fysiska personer
har under samma tid varit så hög, att
det personliga sparandet, den snabba
konsumtionsökningen till trots, fortsatt
att stiga inte bara absolut utan också i
förhållande till de disponibla inkomsterna.
Sparkvoten under dessa år har
därmed varit den högsta som hittills
registrerats.»
Detta resultat har åstadkommits sedan
vi fick 45 timmars arbetsvecka. Det är
sålunda statistiskt bevisat att en kortare
arbetstid ger en ökad produktion och
höjer arbetsproduktiviteten per timme.
Jag kan därför inte förstå varför man
inte redan nu kan gå med på den utredning
vi har föreslagit, nämligen att
stegvis minska arbetstiden med en
veckotimme per år från och med 1963
till och med 1967 och därmed till 40
timmar i veckan.
Det är särskilt med hänsyn till arbetarna
i de tyngre yrkena — skogsarbetare,
byggnadsarbetare, gruvarbetare
etc. — som vi finner att verkligheten
redan har sagt sill mening, nämligen att
dessa arbetsgrupper snabbt bör få en
kortare arbetstid. När jag talar om en
förkortad arbetstid, talar jag alltid om
en förkortning av arbetstiden med full
lönekompensation. Jag vill, herr talman,
erinra om att man ute i Europa har en
arbetstidslagstiftning, som i huvudsak
maximerar arbetstiden till 48 timmar
med undantag för Frankrike, där man
sedan lång tid tillbaka har en arbetstid
på 40 timmar per vecka. Emellertid har
man i de olika länderna, främst England,
genom avtalsförhandlingar och
uppgörelser med fackförbunden kommit
fram till en arbetstid som understiger
den vi har i Sverige.
När man sålunda såsom vi nu har
gjort i denna motion framför önskemål
som är så pass måttliga som i detta fall,
hade vi förväntat att andra lagutskottet
skulle ha varit mera positivt inställt till
122 Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Utredning för genomförande av fyrtio timmars arbetsvecka senast ar 1967
våra synpunkter. Jag beklagar alltså att
andra lagutskottet trots att det finns så
många exempel på att det borde vara
möjligt att sänka arbetstiden ändå intagit
en så negativ hållning. Framför allt
beklagar jag att utskottet inte har velat
tillstyrka en utredning om våra krav.
Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till vår motion i detta ärende.
Herr NILSSON i Göteborg (s):
Herr talman! Min ärade namne på
gävleborgsbänken började sitt anförande
med den lilla älskvärdheten till andra
lagutskottet att det hade varit försänkt
i en djup politisk törnrosasömn när det
behandlade detta ärende. Den saken
skall jag inte säga någonting om. Däremot
vet jag att det kommunistiska partiet
förklarat att det ämnar använda det
nu debatterade reformförslaget som ett
av de främsta kraven i den kommande
valrörelsen, något som jag på intet sätt
förebrår vare sig partiet eller dess motionärer.
Därför menar jag att det kan
vara angeläget att utöver utskottets uttalande
—• vilket också herr Nilsson i
Gävle ansåg vara för kort — ge en liten
redovisning. Jag skall i likhet med herr
Nilsson så långt möjligt iaktta sparsamhet
med tiden.
Herr Nilsson i Gävle kunde inte förstå
varför vi inte kan få 40 timmars
arbetsvecka redan nu. På det vill jag
svara att utvecklingen på arbetstidslagstiftningens
område — häri inbegriper
jag också semesterlagstiftningen —
ingalunda har stått stilla under de senaste
åren.
1957 beslöt riksdagen att arbetstiden
skulle förkortas till 45 timmar per
vecka. Denna förkortning var fullständigt
genomförd vid ingången av år 1960.
1947 tillsatte regeringen en utredning
om förkortning av arbetstiden för vissa
grupper. Denna utredning lade fram sitt
betänkande 1954. Däri berördes inte 8-timmarsdagen eller 48-timmarsveckan,
utan utredningen föreslog förkortad ar
-
betstid för arbetstagare med särskilt påfrestande
eller hälsofarligt arbete, nämligen
40 timmar vid arbete under jord
och 42 timmar vid kontinuerligt skiftarbete.
Några åtgärder har inte vidtagits med
anledning av utredningens förslag —
dess betänkande ligger där det ligger.
Att regeringen inte har vidtagit några
åtgärder kanske kan förklaras därav att
arbetsmarknadens parter genom avtal
löst frågan om arbetstidsförkortning för
dessa grupper så, att skiftarbetare i
kontinuerlig drift har 40 eller 42 timmars
arbetsvecka. Vissa andra grupper
av arbetstagare har kommit ned till samma
timantal per vecka.
I detta sammanhang vill jag gärna erinra
om att jag till utredningens betänkande
hade fogat en reservation, där
jag hävdade den uppfattningen att trafikpersonal
med skiftarbete vid statens
järnvägar, spårvägar, bussföretag och
inom yrkesbilismen borde jämställas
med övriga grupper av skiftarbetare och
alltså komma i fråga till 40 timmars arbetsvecka.
Sådan arbetstidsförkortning
har också delvis genomförts för trafikpersonalen.
Jag vill här uttala den förhoppningen
att trafikpersonalen vid de
förhandlingar som nu pågår skall helt
lyckas komma ned till 40 eller 42 timmars
arbetsvecka. Det gäller här en
grupp av 3’rkesmän som borde ha förtursrätt
innan vi gör någonting beträffande
45-timmarsveckan, i all synnerhet
som trafikpersonalen hade 45 timmars
arbetsvecka, innan andra grupper
hade det.
Till den redovisning som jag här har
lämnat om de förkortningar av arbetstiden,
som skett under de senare åren,
vill jag tillägga — detta bör herr Nilsson
i Gävle och hans me dmotionärer
tänka på — att i arbetstidsförkortningen
också bör inräknas den ökningav
semestern som genomförts under de
senare åren. 1945 beslöt riksdagen om
12 dagars semester. Sex år senare eller
1951 beslöts tre veckors semester —
Onsdagen den 7 mars 1962 Nr 10 123
Rabatter för folkpensionärer m. fl. vid resor på statens järnvägars och postverkets
busslinjer
detta beslut hade helt trätt i kraft 1954,
om jag inte missminner mig. I december
1960 tillkallade socialministern särskilda
sakkunniga för att utreda frågan
om införandet av fyra veckors semester.
Enligt vad jag försport skall 1960
års semesterkommitté bli färdig med
sitt arbete i slutet av nästa år, och jag
förmodar att vi därefter kan förvänta
regeringens förslag om en fjärde semestervecka.
När denna fjärde semestervecka
i en nära framtid blir beslutad,
har vi därmed tagit ytterligare ett
steg på arbetstidsförkortningens väg.
En fjärde semestervecka innebär väl en
arbetsförkortning av ungefär en timme
per vecka.
Sedan jag här har redogjort för herr
Nilsson i Gävle om den betydande reform
som nu ligger på lut inom semesterlagstiftningen
i form av en fjärde
semestervecka, bör han förstå att
utskottet inte anser det möjligt att tillmötesgå
motionärernas krav, att under
samma tid skall genomföras en arbetstidsförkortning
till 40 timmar i veckan.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall
till utskottets hemställan.
Överläggningen var härmed slutad.
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till de i ämnet väckta
motionerna I: 26 och II: 284; och biföll
kammaren utskottets hemställan.
§ 29
Föredrogs vart för sig
andra lagutskottets utlåtande nr 9, i
anledning av väckta motioner om ersättning
från den allmänna sjukförsäkringen
för kostnad för sjukgymnastik eller
därmed jämförlig behandling; samt
tredje lagutskottets utlåtande nr 10,
i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändrad
lydelse av 4 kap. 1 och 4 §§ vattenlagen,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Kammaren biföll vad utskotten i dessa
utlåtanden hemställt.
§ 30
Rabatter för folkpensionärer m. fl. vid
resor på statens järnvägars och postverkets
busslinjer
Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 1, i anledning av väckta
motioner angående rabatter för folkpensionärer
m. fl. vid resor på statens
järnvägars och postverkets busslinjer,
om utvidgning av statens järnvägars rabatter
för folkpensionärer och om rabatterade
järnvägsresor för invalidpensionärer
m. fl.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet
hänvisade motionerna
1: 4 av herrar Eric Peterson och Nyman
samt II: 5 av herr Carlsson i Huskvarna
m. fl. hade föreslagits, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa,
att Kungl. Maj :t med vederbörande
affärsverk upptoge frågan om att
rabattförmåner för folkpensionärer, liknande
dem som nu gällde vid järnvägsresor,
infördes även på SJ:s och postverkets
busslinjer, ävensom att rabattförmånerna
utsträcktes till att omfatta
förtidspensionärer, blinda, invalider och
vanföra. Vidare hemställde fröken
Karlsson m. fl. i en inom andra kammaren
väckt motion, 11:23, vilken likaledes
hänvisats till utskottet, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t uttalade, att
Kungl. Maj:t måtte bemyndiga järnvägsstyrelsen
att ändra bestämmelserna om
rabattresor för folkpensionärer så att
rabattkorten gällde för ett obegränsat
antal resor under ett år och att dessa
resor även måtte avse SJ:s busslinjer.
Slutligen hemställde herr Landgren i en
likaledes inom andra kammaren väckt
motion, II: 117, som även hänvisats till
utskottet, att riksdagen ville låta föranstalta
om att även sådana pensionärer
124 Nr 10 Onsdagen den 7 mars 1962
Rabatter för folkpensionärer in. fl. vid resor på statens järnvägars och postverkets
busslinjer
som erhölle invalidpension, änkepension
och hustrutillägg måtte få åtnjuta förmånen
av rabatterade biljettpriser å statens
järnvägar.
Utskottet hade upptagit motionerna
till samtidig handläggning.
Utskottet hemställde, att de likalydande
motionerna 1:4 och 11:5 samt motionerna
II: 23 och II: 117 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr CARLSSON i Huskvarna (fp):
Herr talman! Trots ett enhälligt utskott
för avslag tar jag kammarens tid
i anspråk i anledning av allmänna beredningsutskottets
yttrande över motionerna
nr 5 i denna kammare och nr
4 i första kammaren för att framföra
några synpunkter i ärendet.
Frågan om folkpensionärernas rabatterade
tågresor har varit föremål för behandling
i riksdagen vid flera tillfällen.
Alltid har motionerna avslagits, ofta med
vänliga skrivningar. Det har också interpellerats
i detta ämne och det mest
positiva svaret gav kommunikationsministern
förra hösten då han meddelade,
att järnvägsstyrelsen höll på att utarbeta
mera generella bestämmelser när
det gäller rabatterade resor för folkpensionärer.
Han framhöll t. o. ni. att
möjligheterna att få rabatt för invalider,
vanföra in. fl. skulle tagas under
övervägande. Nu har 67-kortet kommit
— alltså tågtian — men med ransonerande
bestämmelser. Det är bra för dem
som kan göra långresor, men det är inte
så ekonomiskt när det gäller korta
resor. Man kan fråga sig, om det skulle
givit SJ en mindre inkomst ifall tågtian
räckt för ett obegränsat antal resor
under rabattiden.
På denna fråga har jag lagt inte bara
sociala värderingar utan också tänkt
mig att under långa perioder med mindre
antal resande detta skulle kunna öka
de resandes antal. Att få komma ut och
resa — om man har gott om tid — betraktar
många som en förmån. Att resan
blir rabatterad är även en god
hjälp för många trots en förbättrad
pension. Fortfarande är det många människor
som får vända på slantarna,,
och många har på grund av ålder och
krämpor inte möjlighet att begagna sig
av de längre resorna. För dem blir inte
tågtian någon särskild förmån.
Många har utnyttjat möjligheterna till
rabattförmåner. Under tiden 1/9—15/12
1960 såldes sålunda 53 211 tågtior, från
den 1/4 till den 8/6 1961 såldes 38 929
tågtior och från den 15/9 till den 15/12
1961 såldes 62 478 tågtior plus några
som de privata resebyråerna sålde. I
år har till den 28/2 sålts 24 000 tågtior.
I årets motion har föreslagits att förmånerna
skall gälla även förtidspensionärer,
blinda, invalider och vanföra,
och utöver detta har föreslagits att rabatter
skulle införas på SJ:s och postverkets
busslinjer. I motionen har påtalats
de många järnvägsnedläggelserna
och de minskade möjligheterna för
dem som bor i närheten av dessa nedlagda
järnvägslinjer. När det gäller bussarna
har kungl. generalpoststyrelsen
avgivit ett intressant yttrande. Efter att
först ha anfört att de ekonomiska betingelserna
för att bedriva busstrafik
bär försämrats och att nuvarande driftekonomiska
förhållanden icke ger utrymme
för rabattförmåner som icke har
kommersiella betingelser talas det också
om det begränsade utrymmet i bussar
m. m. och anföres följande:
På initiativ av Västerbottens läns omnibussägareförening
infördes på försök
i trafikvärvande syfte rabatt för folkpensionärer
under tiden 10 mars—15
december 1960 på samtliga postdiligenslinjer
och i enskild regi bedrivna busslinjer
inom Norrbottens och Västerbottens
län. Rabatten innebär att personer
som fyllt 67 år ägde företaga turoch
returresa för samma avgift som för
Onsdagen den 7 mars 1962 Nr 10 125
Rabatter för folkpensionärer in. fl. vid resor på statens järnvägars och postverkets
busslinjer
enkel biljett, varvid dock lägsta rabatterade
avgift skulle utgöra 5 kronor.
För resor som enligt ordinarie taxa för
tur- och returbiljett betingade en avgift
av 5 kronor medgavs sålunda ingen
rabatt. Motsvarande rabatt har fortfarande
som en försöksanordning medgivits
jämväl under tidsperioden 16 oktober—15
december 1961 och 15 januari—31
december 1962, dock med den
skillnaden, att lägsta rabatterade avgifl
nu fastställts till 7 kronor. Vidare har
tillämpningsområdet under sistnämnda
perioder utsträckts till att omfatta,
i fråga om postverket samtliga postdiligenslinjer
och i fråga om den enskilda
busstrafiken jämväl Västernorrlands
län. Avsikten med försöksanordningen
har varit att utröna huruvida ålderspensionärerna,
som kan antas i stor utsträckning
ha tid och intresse att företaga
resor för besök hos anhöriga och
vänner men som icke i samma omfattning
som yngre och medelålders har
tillgång till egna bilar, genom rabatterbjudande
under vissa jämförelsevis
korta perioder kan ges impulser till att
förverkliga en tänkt resa och därvid
utnyttja den reguljära busstrafiken.
Det är att hoppas att detta privata
initiativ, som nu håller på att prövas
av generalpoststyrelsen, kommer att ge
till resultat att det blir möjligt att lämna
de rabatter som nu föreslagits. Järnvägsstyrelsen
ställer sig helt avvisande
när det gäller bussarna och säger att
motionerna bör lämnas utan avseende.
På grund av de många privata bilarna
är antalet resande på bussarna mindre
nu och det finns säkerligen möjligheter
att under vissa perioder slå in på
den nu påbörjade linjen. Det har hänt
en hel del sedan denna fråga togs upp.
De som fyllt 67 år kan under innevarande
år resa 231 dagar. Den i motionen
föreslagna utbyggnaden av rabatterna
för förtidspensionärer, blinda, invalider
och vanföra bör kunna ske.
Möjligheten att ge dessa förmåner även
på SJ:s och postverkets busslinjer bör
kunna realiseras.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till motionen.
Fröken KARLSSON (h):
Herr talman! Bara några korta ord
i samma ämne som herr Carlsson i Huskvarna
nyss talade om.
Det är ingen tvekan om att det var
en förnämlig giv som statens järnvägar
förra året kom med, nämligen den
s. k. tågtian. Vi vet alla att därmed avsågs
att stimulera äldre människor att
ge sig ut på längre eller kortare resor.
Det var ett initiativ som var utomordentligt
välkommet inte bara för de
gamla och deras anhöriga utan som också
uppskattades av andra människor
som nog tyckte att det var ett välfunnet
initiativ av SJ.
Jag tycker att ingen grupp i vårt samhälle
är i större behov av och har en
bättre rätt till att på ett för människorna
inom den gruppen meningsfullt
och roande sätt fylla sin fritid så länge
de personliga möjligheterna är för handen,
än de äldre människorna. Det är
just dessa som har ett fritidsproblem
som de inte kan lösa själva och som vi
bör vara glada över att kunna medverka
till att lösa åt dem.
Nu skall det villigt erkännas att även
så som det nu är med det begränsade
antalet resor av fyra för en tia är det
en förmån, fastän förmånen beklagligt
nog är sämre än under föregående år.
Det är den försämringen jag har velat
påtala. Man anför som motiv för att
gå emot ifrågavarande yrkande finansiella
skäl. Det kan inte vara allvarligt
menat, särskilt som de gamla egentligen
inte förorsakat någon ökning av
den rullande materielen, eftersom de inte
får resa då resefrekvensen är störst.
Denna inskränkning i fråga om tiden
tycker jag är riktig. Under den tid de
sålunda har möjlighet att resa är det
ju många tomma platser på tågen.
126 Nr 10 Onsdagen den 7 mars 1962
Rabatter för folkpensionärer m. fl. vid resor på statens järnvägars och postverkets
busslinjer
I Danmark har man en annan syn
på denna fråga. Där har man uppskattat
förmånen att kunna resa billigare
på kortare sträckor. Man får där utan
att lösa den s. k. tågtian resa ända upp
till 50 kilometer mot rabattering av 50
procent. Det får även svenskar göra sedan
de blivit pensionärer.
Jag skall inte ställa något yrkande,
men jag vill ändå med några ord understryka
vikten av detta. Jag anser
nämligen att allt vad man kan göra för
gamla människor för att förhjälpa dem
till att fylla sin tid på ett positivt roande
sätt är en terapi som vi alla har gott
av. Det är helt enkelt en värdefull medicin
som är njutbar till skillnad från
många andra mediciner. Jag har således
bara velat starkt understryka vikten härav
och uttala en önskan om att statens
järnvägar återgår till en mera generös
service åt våra pensionärer, även om
detta inte skulle sammanfalla med företagsekonomiska
synpunkter.
Jag yrkar som sagt alltså inte denna
gång bifall till min motion.
Herr LANDGREN (s):
Herr talman! Jag skall inte bli långrandig.
Min motion avser ju att de som är
förtidspensionerade, invalider och de
som har hustrutillägg, skall bli lika berättigade
till denna förmån som de som
har fyllt 67 år. Vi tänker oss det fallet
att mannen har fyllt 67 år och hans
hustru är 66 år. Då får hon inte denna
rabatt utan får betala fulla biljettpriset
för resan. Jag anser att det vore
mera rättvist med samma förmån åt
alla som har folkpension.
Då herr Carlsson i Huskvarna ställt
yrkande om bifall till sin motion, ber
jag att få yrka bifall till min motion.
Fru ERIKSSON i Stockholm (s):
Herr talman! Detta ämne är gammalt
och kärt att debattera. Det kommer upp
varje år bland annat genom herr Carls
-
son i Huskvarna. I år bär han haft
supporters även från andra partier.
Något förvånad blir man när högern
starkt trycker på önskemålet av en ökad
rabattering på järnvägen, eftersom just
högern år efter år krävt att SJ skall skötas
affärsmässigt. Vi skall reducera det
anslag som hittills givits för att hålla
igång vissa bandelar, som inte bär sig
själva. Vi måste hålla oss till de beslut
som vi har fattat här. Vi har sagt att SJ
skall skötas affärsmässigt, och vi har
upprepade gånger framhållit att i den
mån som vissa grupper skall ha vissa
förmåner bör dessa ges såsom ett socialt
anslag. Varken från högerns sida eller
från något annat håll har yrkats något
särskilt anslag till rabattering på järnvägen
för äldre personer, invalider etc.
För egen del tycker jag nog, att SJ
har visat stor uppslagsrikedom för att
inom de linjer enligt vilka vi har begärt
att verket skall skötas finna vägar att
rabattera för grupper som kan resa på
tider när järnvägarna inte är överliopade
med resande.
Herr Landgren sade att makar, av vilka
den ene är folkpensionär och den
andre inte är det, båda borde få rabatterad
resa. Jag vill minnas att detta är ett
av de ting som SJ också har infört.
Jag anser att det vore viktigare att vi
försöker se till att pensionärer och
andra grupper, som bär dålig egen försörjningsförmåga,
får sin försörjning
ordnad på samma sätt som andra medborgare,
så att de kan betala sina järnvägsbiljetter
när de vill resa. Kan järnvägsstyrelsen
dessutom stimulera vissa
grupper att resa mera — barnrikefamiljer,
pensionärer eller andra grupper —-ser vi givetvis detta med glädje. Men
kungsvägen för att ge äldre människor
samma standard som andra är att ge
dem ordentliga pensionsförmåner så att
de fritt kan förfoga över sin fritid, även
när de gör en resa. Det är alltså inte av
avoghet som vi har avstyrkt dessa
motioner.
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10 127
Stimulerande av gåvor till religiösa m. fl. ändamål, m. m.
Jag ber att få yrka bifall till utskottsutlåtandet,
som är detsamma som det
varit i alla år tidigare.
Fröken KARLSSON (h):
Herr talman! Jag är glad att fru Eriksson
i Stockholm är inne på precis samma
linje som jag beträffande SJ:s uppslagsrikedom.
Jag endast beklagade att
SJ, efter att ha framlagt ett verkligt förnämligt
förslag 1961, försämrar detta
1962, och jag rekommenderade en återgång
till det förnuftigare och betydligt
värdefullare förslag som lades fram
förra året.
Överläggningen var härmed slutad.
Motionerna I: 4 av herrar Eric Peterson
och Nyman samt II: 5 av herr Carlsson
i Huskvarna m. fl.
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till angivna motioner;
och biföll kammaren utskottets hemställan.
Motionen II: 23 av fröken Karlsson
in. fl.
Utskottets hemställan bifölls.
Motionen II: 111 av herr Landgren
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till angivna motion;
och biföll kammaren utskottets hemställan.
§ 31
Stimulerande av gåvor till religiösa
m. fl. ändamål, m. m.
Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 2, i anledning av
väckta motioner om stimulerande av
gåvor till religiösa m. fl. ändamål och
om åtgärder till främjande av humanitär
verksamhet m. m.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet
hänvisade motionerna
I: 190 av herr Bengtson m. fl. och II: 241
av herr Hedlund m. fl. hemställdes, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om utredning av behovet
och möjligheterna att stimulera enskilda
personer att lämna bidrag och gåvor
till religiösa och ideella organisationers
m. fl. insatser till förmån för allmännyttiga,
humanitära och vetenskapliga
ändamål, undervisning och kulturminnesvård
m. m. i enlighet med vad i motionerna
anförts. Vidare hade i de ävenledes
likalydande motionerna 1:507 av
herr Per-Olof Hanson och fru HamrinThorell
samt 11:592 av herr Wedén
m. fl. hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
utredning dels rörande införande av avdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt
på belopp som den skattskyldige
skänkt till humanitära, kulturella, religiösa,
vetenskapliga eller eljest uppenbart
allmännyttiga ändamål samt dels
även rörande de andra former av stimulans
åt verksamhet av i det föregående
angiven karaktär som kunde befinnas
motiverade vid sidan av avdragsrätten.
Utskottet hade upptagit motionerna
till samtidig handläggning.
Utskottet hemställde, att
1) de likalydande motionerna 1:190
och II: 241 samt
2) de likalydande motionerna I: 507
och 11:592 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Reservation hade avgivits av herrar
Axel Emanuel Andersson, Nestrup,
Olofsson, Eric Peterson, Björkänge,
Berglund, Keijer och Larsson i Borrby,
vilka ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna
I: 507 och II: 592 samt I: 190 och II: 241
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om en skyndsam utredning rörande
samhällets åtgärder till stimulerande
av gåvor och bidrag till religiösa
samt humanitära, kulturella, vetenskapliga
eller eljest uppenbart allmännyttiga
ändamål.
128 Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Stimulerande av gåvor till religiösa m. fl. ändamål, m. m.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr BERGLUND (fp):
Herr talman! De motioner som i utskottets
betänkande nr 2 nu föreligger
till behandling är till sitt syftemål väl
bekanta sedan tidigare riksdagsbehandlingar.
Frågan om avdragsrätt vid taxering
för gåvor till humanitära, kulturella,
religiösa, vetenskapliga och eljest
uppenbart allmängiltiga ändamål har i
olika former varit föremål för motioner
men har vid varje tillfälle fått en negativ
behandling. Detta är ju att beklaga,
i synnerhet som frågan har ett stort
intresse särskilt hos dem som är direkt
engagerade i den angivna verksamheten.
Inte heller denna riksdag kommer ifrån
att ta ställning till dessa spörsmål, då
tre motioner i ärendet föreligger till
behanding, varav två i dag.
Jag vill som en av reservanterna till
utskottets utlåtande gärna säga något
beträffande den del av motionerna som
berör gåvor till religiösa ändamål och
då med tonvikt på de kristna samfunden
och missionsorganisationerna i vårt
land.
Hela denna verksamhet är uteslutande
beroende av de frivilliga gåvor, större
eller mindre, som anslutna medlemmar
och sympatisörer skänker. Det är imponerande
belopp som varje år inflyter i
de olika verksamhets- och missionskassorna.
Många har beundrat den offervillighet
som här kommer till uttryck,
men här liksom i mycket i den kristna
verksamheten står man på helig mark
och rör vid ett förhållande som för den
utomstående ter sig både märkligt och
förunderligt. Hemligheten ligger säkerligen
bl. a. däri att detta givande ingår
som en väsentlig del i gudstjänstfirandet
och praktiskt utförande av kristendomens
innersta mening att vara till
gagn och hjälp för en lidande mänsklighet,
på vilket sätt detta lidande än
uppenbaras, antingen det är lekamlig
eller andlig nöd.
Under åren har gåvorna till den kristna
verksamheten stigit till avsevärda
belopp. Enligt den senaste statistiken
uppgick de till cirka 100 miljoner kronor
på ett sammanlagt medlemsantal av
omkring 370 000 personer. Nu är denna
verksamhet uppdelad på dels den inre
och dels den yttre missionen. Det är
omvittnat även i denna kammare vad
särskilt den senare har utfört av gagnelig
verksamhet för de länder och folk
där den varit och alltfort är verksam.
Man har också tagit hänsyn härtill vid
tillsättande av medlemmar i rådet och
styrelsen för Nämnden för internationellt
bistånd. Däröver är vi glada. Men
den inre missionsverksamheten har inte
mindre betydelse i dag än tidigare,
tvärtom. Stora och djupa behov bland
vårt folk, särskilt då vår ungdom, gör
sig gällande. Vi behöver satsa ännu mera
på denna sida av det kristna arbetet.
Vad den yttre missionsverksamheten beträffar
behöver den utvidgas och förstärkas.
Stora behov gör sig gällande.
Vi behöver läkare, sjuksköterskor, lärare,
yrkeskunnigt folk. Vi behöver sjukhus,
skolor — teoretiska och praktiska
— och allt detta kostar pengar.
Jag angav här tidigare att stora offer
från de frikyrkligas sida görs för den
yttre missionen. Men behoven blir allt
större. När missionen var ung och banbrytararbete
pågick var det jämförelsevis
billigare att bedriva denna verksamhet
än det är nu. Den infödda arbetskraft
som måste användas är dyrare i
dag. Likaså ligger administrationskostnader
och missionärslöner betydligt
högre. Detta sammanhänger med den
höjda standard de infödda fått, icke
minst tack vare missionens insats.
Inför de stora behov som alltså gör
sig gällande känner vi som missionsfolk
att vi ville göra ännu större insatser,
personliga och i form av frivilliga gåvor.
Många har inför kraven ofta givit
över sin förmåga; andra har menat att
den del av inkomsten som återstår sedan
det allmänna tagit sin del numera är så
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10 129
Stimulerande av gåvor till religiösa m. fl. ändamål, m. m.
liten att en ökning av bidragen knappast
låter sig göra. Här kommer vi in på ett
förhållande som även vidrördes i utskottet
under behandlingen av dessa
båda motioner. »Giv kejsaren det kejsaren
tillhörer och Gud det Gud tillhörer»,
sade man där. Det gick onekligen lättare
att offra då inte kejsaren, för att utnyttja
uttrycket, krävde så mycket av våra
inkomster. Det kan ju vara en fråga att
diskutera hur mycket han skall ha för
att inte inkräkta på vad Gud har rätt att
fordra av oss. Här menar vi alltså att
staten skall minska en aning på sina
krav för att göra det möjligt för vårt
missionsfolk att göra den ytterligare
insats som är påkallad.
Det har ju ifrågasatts som ett argument
mot tanken på avdragsrätt vid
inkomsttaxering, om man kan få en
effektiv kontroll på de belopp som här
kan komma i fråga. I vår motion har vi
nämnt som lägsta belopp 50 kronor på
en gång avlämnade. Man har även menat
att de om ej kan bidraga med detta minibelopp
skulle ställas helt utanför möjligheterna
till avdrag. Den som närmare
känner insamlingstekniken i våra församlingar
behöver nog inte ha bekymmer
för detta. Det finns olika insamlingsmetoder.
Låt mig nämna några:
Utom det direkta givandet i gudstjänsterna
begagnar sig församlingarna av
veckooffer och månadsoffer givna i förseglade
kuvert. Vidare företas insamlingar
genom sparbössor som tömmes
en eller två gånger per år. Det är ju
tämligen enkelt att utfärda kvitto på
sådana gåvor, och då kan även de som
i små poster på detta sätt samlat en
gåva som överstiger det minimibelopp
det här är fråga om komma i åtnjutande
av avdragsrätt. Det finns även s. k. listinsamlingar
för speciella ändamål som
t. ex. kyrkobyggen, större reparationskostnader
och dylikt. Även i sådana fal]
kan med lätthet kvitto utfärdas.
Vad begärs då i de föreliggande motionerna?
Jo, endast en förutsättningslös
utredning av hela detta frågekom
-
plex. Men det vill utskottets majoritet
inte vara med om utan avstyrker motionerna.
Vad som förvånar är högerpartiets
ställningstagande i utskottet för avslag
på motionerna. Vid högerns kulturråds
sammanträde häromdagen blev enligt
referaten rätten till deklarationsavdrag
för kulturstöd ett genomgående
tema, och flera talare poängterade att
det är viktigt med avdragsrätt för gåvor
till den kristna missionen.
Vad som emellertid i detta sammanhang
är förbryllande och svårt att förstå
är följande:
Jag har här talat om två motioner
som är föremål för behandling i dag,
men det finns en motion till, väckt av
representanter för broderskapsgruppen
inom det socialdemokratiska partiet,
som i stort går ut på samma sak som
folkpartiets och centerpartiets. Denna
motion har man i utskottet inte velat
taga med nu utan gjort den till föremål
för remissbehandling och bland annat
remitterat den till frikyrkliga samarbetskommittén
för utlåtande. Då vi reservanter
i utskottet begärde att alla
tre motionerna skulle remitteras till
detta för de olika frikyrkosamfunden
fungerande centrala organ blev denna
begäran avvisad av utskottsmajoriteten
av formella skäl. Vi böjde oss för dessa
och begärde att de tre motionerna skulle
behandlas samtidigt i kamrarna, men
detta förvägrades oss.
Det hade varit välbetänkt om remittering
hade skett, ty då hade man fått ett
allsidigt remissvar, särskilt med tanke
på de olika vägar som de skilda samfunden
själva kunde anse vara riktiga.
Det borde då ha varit möjligt att ta ett
samlat grepp på hela denna viktiga fråga.
Denna önskan om likvärdig behandling
av motionerna ville man alltså inte
vara med om. Folkpartiets och centerpartiets
motioner ställs i strykklass. Ett
från frikyrkligt håll avgivet samlat omdöme
om de tre motionerna har man
velat undvika. Varför?
Frikyrkliga samarbetskommittén har
Andra kammarens protokoll 1962. Nr 10
130 Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Stimulerande av gåvor till religiösa m. fl. ändamål, m. m.
till utskottet nu överlämnat sitt remisssvar
på den tredje motionen, vari den
förordar en förutsättningslös utredning,
men den ger också till känna att även
andra former av bidrag till verksamheten
än de i motionen direkt angivna bör
prövas, och den vill icke underlåta att ge
uttryck åt den uppfattningen att även
förslag till skattelindring för gåvor till
befrämjande av humanitär verksamhet
m. m. som antydes i motionen ej behöver
ställas i motsats till övriga förslag.
Man får som sagt beklaga att frikyrkliga
s am a r b e t sk om m i 11 é n inte fick tillfälle
att uttala sig om alla tre motionerna
och avge ett samlat omdöme om dem.
Det är ju framhållet i motionerna, särskilt
från folkpartiet, att intet hinder
bör föreligga för att staten vid sidan
om en avdragsrätt som en delreform
ger, lämnar ett mera direkt stöd till särskilda
ändamål. Helt eller delvis räntefria
lån för kyrkobyggnader eller andra
lokaler, särskilt för ungdomsverksamhet,
kan tänkas under vissa förutsättningar
som jag inte här närmare skall
ingå på. EU stöd i sådan form bör också
övervägas vid utredningen. Med hänsyn
till att man på vissa håll av principiella
eller praktiska skäl inte bör ta emot
direkta statsbidrag är det nödvändigt att
en utredning bcdrives i nära samråd
med vederbörande samfund.
Det förhållandet att riksdagen får ta
upp dessa frågor i två omgångar är
knappast rationellt.
Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till den vid utskottets utlåtande
fogade reservationen av herr Nestrup
m. fl.
Herr KEIJER (fp):
Herr talman! Trots den framskridna
tiden vill även jag göra ett par kommentarer
till allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 2.
Såsom här redan angivits syftar de
föreliggande motionerna, som avstyrkts
av utskottet, till att stimulera givandet
till humanitära, kulturella, religiösa och
vetenskapliga ändamål. Det gäller alltså
områden, där det trots anslag från
staten och från olika stiftelser alltjämt
finns plats för och verkligt behov av
gåvor även från enskilda givare. Då
det gäller riktlinjerna för stimulans till
ett sådant givande är det ingenting nytt
och oprövat som föreslås. Tvärtom har
den föreslagna metoden att stimulera
till gåvor genom att tillåta avdrag vid
beskattning länge praktiserats i Amerika
och senare även införts i flera av
Europas stater. Det närmaste exemplet
är Danmark.
Här i landet har, inte minst från socialdemokratisk
sida, tanken på en liknande
stimulans av det enskilda givandet
avvisats den ena gången efter den
andra. Man har inte ens velat medge
en allmän förutsättningslös utredning
av hela detta frågekomplex, som verkligen
inte är likgiltigt för stora delar
av vårt folk.
Ibland har det sagts att grundsynen
på beskattningen i vårt land gör det
alldeles omöjligt med en reform i den
riktning motionärerna avser. Jag tror
att detta är en väsentlig överdrift. Närmare
sanningen kom säkert den som i
ett meningsutbyte sade rent ut: »Vi vill
inte ha en sådan reform.» År det i så
fall månne mer omsorg om den statliga
kontrollen över en stor del av verksamheten
i vårt land än omsorg om de
ändamål av humanitär, religiös och kulturell
karaktär, vilka motionerna vill
stödja, som nu fäller utslaget vid ställningstagandet?
Jag
nämnde Danmark. I den danska
riksdagen behandlades den 21 oktober
1959 det förslag till avdragsrätt för gåvor
vilket refererats i motionerna. Förslaget
hade framlagts av finansministern
själv, som den gången var Viggo
Kampmann, den nuvarande statsministern.
Han yttrade då enligt riksdagens
protokoll bl. a. följande: »Det har från
flera håll framförts förslag om att inom
vissa gränser införa rätt till avdrag vid
inkomsttaxeringen för gåvor till olika
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10 131
Stimulerande av
föreningar och institutioner med allmännyttigt
ändamål. Det finns knappt
något tvivel om att en sådan avdragsrätt
kommer att medföra en ökning av
de frivilliga bidragen till sådana föreningar
och institutioner.» Den danske
statsministern har alltså i stort sett anfört
samma motivering för införande av
skatteavdrag som de svenska motionärerna
gjort.
I samma anförande anger också finansministern
gränserna för avdrag ■—
en gåva på minst 100 kronor skall lämnas
innan avdrag medges och det skall
finnas en övre gräns om 1 000 kronor
— samt reglerna för kontrollen, vilka
inte tycks vara alltför invecklade.
Jag har, herr talman, anfört detta för
att visa hur man i Danmark, uppenbarligen
utan strid och vånda, infört
en stimulansform som majoriteten i allmänna
beredningsutskottet inte ens vill
låta bli föremål för utredning. Jag måste
beklaga denna inställning. Det gäller
dock en huvudlinje för en del av
de kategorier som skulle beröras av de
stimulansskapande åtgärderna.
Jag kan inte, herr talman, underlåta
att erinra om att t. ex. Frikyrkliga samarbetskommittén,
som ju är det samlande
organet för de frikyrkliga samfunden
i vårt land, så sent som den 2
mars detta år i ett remissutlåtande till
allmänna beredningsutskottet med anledning
av ett förslag om stödåtgärder
åt dessa samfund gjort följande uttalande:
»Samarbetskommittén vill inte underlåta
att ge uttryck åt sin uppfattning,
att det varit önskvärt att även de
förslag till skattelindring för gåvor till
främjande av humanitär verksamhet
m. in. som antydes i föreliggande motion
bleve föremål för utredning. Samarbetskommittén
kan inte finna, att
dessa förslag behöver ställas i motsats
till det förslag, som framlagts i motionen.
» Huvudförslaget i den motion, som
remissen avsåg, gällde bidrag till frikyrkosamfundens
byggnadsverksamhet
och den frågan torde återkomma. Jag
gåvor till religiösa m. fl. ändamål, m. m.
kan inte heller tänka mig att utskottsmajoritetens
avvisande hållning till avdragsförslaget
undgår att observeras på
de håll det här gäller.
Vi reservanter har emellertid inte envist
bitit oss fast i avdragsrätten vid
beskattning såsom en stimulansskapande
åtgärd. Vi är medvetna om att det
också kan tänkas andra former för stöd
åt de avsedda ändamålen och vi har
därför föreslagit en förutsättningslös utredning
av hela frågekomplexet. Efter
det en sådan utredning företagits är det
lättare att bedöma vilka vägar som är
bäst framkomliga. Den sak som så
många förklarat sig intresserade av,
nämligen ökat stöd åt humanitära, kulturella,
vetenskapliga och religiösa ändamål,
skulle utan tvivel vara mest betjänt
av en dylik utredning.
Herr talman! Med det anförda ber
jag att få yrka bifall till den vid utskottsutlåtandet
fogade reservationen.
I detta anförande instämde herrar
Nelander, Wiklund i Stockholm, Westberg,
Gustafsson i Borås och Carlsson i
Huskvarna (samtliga fp).
Fru ERIKSSON i Stockholm (s) :
Herr talman! Utskottet har haft till
behandling två motionspar. Centerpartiet
och folkpartiet har var sin motion,
där man kräver en utredning om på
vilka vägar man skulle kunna stimulera
till gåvor från enskilda till humanitära,
religiösa och kulturella ändamål.
Folkpartimotionen innehåller dessutom
och till övervägande delen — 4 sidor
av motionens 4 Va sida — ett krav på
skatteavdrag för gåvor. På något underligt
sätt har de som talat i denna
fråga inte klarlagt att det är två saker
som begärs i folkpartimotionen: dels
skatteavdrag och dels en allmän utredning
om hur man skall stimulera till
gåvor. I centerpartimotionen har man
bara krav på en allmän utredning.
Denna fråga är ju inte ny. Varför tar
herrarna i så förtvivlat i dag? 1956
väcktes motion om skatteavdrag för gå
-
132 Nr 10 Onsdagen den
Stimulerande av gåvor till religiösa m. fl.
vor, den avslogs. 1957 kom den igen då
den varit hos skattelagssakkunniga, som
ställde sig avvisande. 1958, 1959 och
1960 återkom motionen och avslogs.
1961 kom en motion till beredningsutskottet,
där centerpartiet ville ha statsbidrag
för gåvor, den blev också avslagen.
I dag har centerpartiet i sin motion
bestämt tagit avstånd från tanken på
att ge skatteavdrag för gåvor. Det sägs
i motionen: »Sålunda skulle en gåva
från person med hög inkomst till mindre
del bestå av dennes inkomst efter
skatt och till större del av de skattemedel
som genom avdragsrätten får anses
inkluderade i gåvan. I ytterlighetsfall
skulle proportionen bli 20 resp. 80 procent.
Å andra sidan skulle metodens
stöd helt utebli i t. ex. de fall, då medel
till ett allmännyttigt eller ideellt ändamål
åstadkommes genom bössinsamling.
»
När avdragsrätten nu åter förs på tal
genom folkpartimotionen sker det med
exakt samma formulering i stora stycken
som tidigare. Det märkliga är att
i år ingen från något parti — ingen av
motionärerna som var närvarande i utskottet
— yrkat bifall till skatteavdraget.
Det var alltså icke någon socialdemokratisk
majoritet, som man har sagt
i vissa tidningar, det var inte någon
annan majoritet heller gentemot en minoritet,
utan det var hela utskottet som
enhälligt beslöt att avstyrka förslaget
om skattefrihet vid gåvor. Det är synd
att de som ändå har följt behandlingen
i utskottet inte har uppfattat detta. Det
hade förenklat vårt resonemang nu.
Ingen av dem som här har talat har
heller reserverat sig för skattefrihet vid
gåvor, utan reservationen gäller bara
den tanke som finns i både folkpartimotionen
och centerpartiets motion, att
man skulle ha en utredning om olika
sätt att stimulera till gåvor.
Tyvärr tycks man — det framkommer
också av särskilt herr Berglunds
anförande — ha blivit så irriterad av
7 mars 1962
ändamål, m. m.
att det väckts en annan motion, som
tar sikte på stöd åt frikyrkofolket. Men
varför ta i så förtvivlat om den saken?
Vi behandlar inte den i dag. Därför
att man blivit så irriterad har man
kanske glömt hur behandlingen gick
till i utskottet, glömt bort att man instämde
i yrkandet och inte reserverade
sig för viss del av motionen.
När jag såg tidningsskriverierna i
denna sak, där man påstod att en socialdemokratisk
majoritet vägrat att remittera
motionen, trodde jag aldrig att
det varit någon från utskottet som sagt
så. Men jag blev litet ängslig för att
det varit så, när jag hörde herr Berglund
ordagrant läsa den artikel, som
var införd i Expressen häromdagen.
Jag hoppas att han icke sett artikeln
innan den kom in i Expressen utan att
han läst den sedan den stått där.
Då man gör stort nummer av att motionerna
inte remitterades, är det värt
att komma ihåg att motionerna om
skatteavdrag vid gåvor, åtminstone såvitt
jag vet, aldrig har remitterats någonstans
vare sig 1957, 1958, 1959, 1960
eller 1961. Vad har hänt nu som skulle
göra att vi remitterade motionerna just
i år?
Man drar här slutsatsen att vi inte
ville ge frikyrkofolket förtroendet att
yttra sig. Jag tror att vi som behandlat
detta ärende och inte blandat in den
saken har större förtroende för frikyrkofolkets
omdöme. Vi tror nämligen
inte att det på något sätt kan vara trevligt
för frikyrkofolket att en motion,
där man säger att man vill intressera
sig för frikyrkorna, omges av så mycket
osanna påståenden, tidningsskriverier
o. d. Jag tror att frikyrkofolket liksom
andra är mera betjänta och mer
intresserade av att man för ett ärligt
resonemang och inte drar in ting som
aldrig varit med i behandlingen.
När man själv är fostrad i folkrörelserna
— det må vara frikyrkorörelsen,
arbetarrörelsen, den fackliga rörelsen
eller någon annan folkrörelse — har
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10 133
Stimulerande av gåvor till religiösa m. fl. ändamål, m. m.
man stor respekt för den idealitet och
den offervilja som finns där* stor respekt
för förmågan att hålla samman i
svåra tider. Denna respekt har vi också
i dag för frikyrkofolkets situation, som
många gånger är besvärlig.
Om vi i dag avslår motionerna om
skattefrihet för gåvor —• som vi gjort
fem eller sex gånger tidigare här i riksdagen
— så innebär det lika litet nu
som tidigare att vi hyser förakt för frikyrkofolkets
arbete och roll i samhället.
När utskottsmajoriteten i dag sägei*
nej till en utredning, huruvida det
finns andra sätt att stimulera till gåvor,
så innebär det inte heller att vi hyser
förakt för det arbete som uträttas på
frivillig väg. Som så ofta tidigare skett
hoppas vi att framdeles få visa vår
uppskattning av det arbetet, när den
motion skall behandlas som tycks ha
väckt sådan irritation vid handläggningen
av de nu förevarande motionerna.
Det är beklämmande när utskottsarbetet
inte skötes i utskotten utan man
via tidningarna måste komma med tillrättaläggande
av vad som där sagts. Jag
hoppas att detta inte har berott på utskottets
ledamöter, även om misstanken
därom kunde väckas.
Herr talman! Med det anförda ber jag
att få yrka bifall till utskottets utlåtande.
Herr NILSSON i Bästekille (h):
Herr talman! Den fråga som här behandlas
har diskuterats åtskilliga gånger
i denna kammare. Tidigare har det
varit bevillningsutskottet som handlagt
frågan, ty då har det gällt konkreta
förslag. Då har man begärt skatteavdrag.
Visserligen har den saken varit
uppe till debatt även denna gång, men
klämmen i motionerna har i år varit
mera neutral. Motionärerna har tydligen
tänkt, att om det inte gick i fjol att
få utskottet med på konkreta förslag,
så kunde det vara skäl i att i år försöka
med en mera neutral kläm för att vinna
allmänna beredningsutskottet för saken.
Men det är väl ingen här i kammaren
som förvånar sig över att vi i beredningsutskottet
inte har kunnat inta någon
annan ståndpunkt än den som bevillningsutskottet
intog så sent som i
fjol. Som alla vet har skattelagssakkunniga
principiellt avstyrkt avdragsrätt
för gåvor till de ändamål som uppräknas
i motionen och som har understrukits
från denna talarstol. Man bär undrat
varför man inte kunde få denna avdragsrätt,
när den finns i andra länder,
bl. a. i USA och Danmark. Men lagstiftningen
är ju litet olika i olika länder.
Vi kan säkerligen ur andra länders lagstiftning
hitta exempel, som vi tycker
är bättre än våra lagar här hemma, men
jag förmodar att man kan göra på samma
sätt i andra länder.
Sedan vill jag säga att den avdragsrätt
för gåvor som här föreslås inte alls
tilltalar mig personligen. Både i utskottet
och här i kammaren har det framhållits
att den avdragsrätt man begär
i motionerna är av mycket stort värde.
Herr Berglund var också vänlig nog
att säga, att han förundrade sig över
att vi högerrepresentanter i utskottet
hade intagit den ståndpunkt vi gjort.
Men jag har i utskottet klart deklarerat
min personliga uppfattning i denna fråga.
Jag har sagt att jag förvånar mig
över att olika partiers talesmän vid konferenser
och i andra sammanhang framhållit,
att om man bara fick denna avdragsrätt,
så skulle allting ordna sig.
Så enkelt är det ju inte, ärade kolleger!
Vidare har jag sagt att denna avdragsrätt
för gåvor rent principiellt är motbjudande
för mig. Det kanske beror på
att jag som så många andra av kammarens
ledamöter föddes under fattiga
förhållanden och bland fattiga människor,
som sannerligen inte hade mycket
av denna världens goda. Men jag
minns från min barndom hur dessa
människor ändå gick till sin kyrka varje
söndag och gav några ören till den
134 Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Stimulerande av gåvor till religiösa m. fl.
kollekt som då togs upp. Mätt med våra
dagars mått hade de inte mycket att
ge bort, men de gav vad de kunde av
kristlig kärlek till sina medmänniskor.
Vi som lever i dag bär andra möjligheter.
Vi har alla en bättre ekonomisk
standard. Och om jag ger en gåva på
50 eller 100 kronor, så skulle jag väl
aldrig komma på tanken att kräva kvitto
för att bifoga min deklaration, så att
jag kunde göra avdrag för gåvan. När
jag nu har fått större möjligheter att
ge än vad människorna hade när jag
föddes, så ger jag så mycket jag förmår
av varmt hjärta och utan att begära
några speciella förmåner för det.
Herr Keijer sade att det inte kan
undgås att utskottsmajoritetens ställningstagande
kommer att observeras,
men jag säger rent ut att jag är lika
beredd att försvara min principiella
ståndpunkt i denna fråga som herr
Keijer är att försvara sin. Här står
åsikt mot åsikt, och jag har här försökt
motivera varför jag valt den linje
jag valt. Det har inte kommit någonting
in i bilden som föranlett mig att
ta någon annan ståndpunkt än den
som jag här har motiverat.
Herr talman! Då jag förstår att kammarens
ledamöter nu gärna vill resa
hem, skall jag inte förlänga debatten ytterligare
utan ber att med dessa ord
få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr BERGLUND (fp) kort genmäle:
Herr talman! Bara några ord till utskottets
värderade ordförande.
När man kämpar för en god sak, så
är det synnerligen beklagligt och beklämmande
att bli beskylld för att vara
oärlig i sina uttalanden. Det tycker jag
sänker debatten till en nivå, där jag
tror att man inte gagnar saken genom
att fortsätta debatten. Därför, herr talman,
avstår jag från att yttra mig vidare
i denna fråga.
Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort
genmäle:
ändamål, m. m.
Herr talman! Debattens nivå bestäms
väl av om osanna påståenden framförs.
Här har påståtts att krav rests att vi
skulle tillstyrka skattefrihet för gåvor.
Något sådant yrkande har emellertid
inte ställts i utskottet och inte heller
i reservationen. Varför skall man då
påstå det? Det är sådant som jag tycker
sänker debattnivån. — Ett yrkande
av denna innebörd finns i motionen,
men i utskottet var vi alla överens om
att avstyrka detta krav. Däremot framfördes
förslag om tillstyrkan av det
andra kravet i folkpartimotionen och i
centerpartimotionen.
Det är riktigt att säga detta och inte
i något slags upphöjd idealitet förvränga
fakta.
Fru BOMAN (h):
Herr talman! Jag hoppas kunna fatta
mig ganska kort. När jag begärt ordet
har jag gjort det för att klargöra för
kammaren min personliga uppfattning
i denna fråga.
Jag var en av dem som erbjöds att underteckna
den första motionen i detta
ärende som väcktes i kammaren. Jag
sade då till den kollega som var vänlig
nog att komma ihåg mig: »Jag kan inte
underteckna en motion med detta yrkande,
ty jag har en helt annan uppfattning
om frågans lösning än den som
kommer till uttryck i motionen.»
Och varje år, när vi haft denna fråga
uppe, har jag tagit precis samma ställning
— jag har voterat mot förslaget.
Jag har då blivit uppringd av tidningsredaktörer
och jag har blivit ställd mot
väggen på olika sätt. Jag har känt det
som om det blev till ett slags personlighetsvärdering
detta att jag inte har
kunnat rösta för motionsyrkandet om
avdrag vid taxeringen för gåva, given
till ett kristet samfund eller för religiösa
ändamål.
Nu har ju frågan vuxit ut och svept
in en hel mängd saker. Detta måste jag
beklaga, ty jag tycker det är synd att
de religiösa frågorna skall så att säga
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10 135
Stimulerande av gåvor till religiösa m. fl. ändamål, m. m.
göra sällskap med alla de andra stora
komplexen. Det borde gå att hålla dessa
två grupper åtskilda. Många områden
inom det kulturella livet skulle kunna
få stöd, om lämpliga former därför skapades,
men när det gäller det religiösa
området är jag absolut övertygad om
att det föreslagna förfaringssättet inte
kan tillämpas.
Jag tror det var utskottsordföranden
som nämnde att man i utskottet anfört
ett ord av Jesus, som svarade på frågan
om det är lovligt eller inte att ge
skatt, att kjesaren skall ha sitt och Gud
skall ha sitt. Det är en av de avgörande
principerna för mig. När en uttaxering
bestäms kan vi diskutera den och måhända
föra erinringar mot att staten
lägger sig till med en så stor del av
människornas inkomster som nu är fallet.
Det gör jag också. Men när jag skall
ge för den gärning jag tror på, för den
gärning jag vill bära fram och tjäna, då
skall jag ge av vad som är kvar efter
uttaxeringen. Och det bär jag sett, att
den som vågar ge därav — och ge med
fulla händer — blir själv aldrig utan.
Herr Berglund sade så sant, att givandet
är en väsentlig del av gudstjänstlivet.
Det går inte att lösa upp sambandet
här, ty utan givande är det ingen
gudstjänst, och man kan faktiskt ange
ett mått på gudstjänstfirandets intensitet
och se dess karaktär i det sätt på
vilket människorna offrar för sin sak.
Vi människor måste beklaga att vi kommit
in i sådana levnadsförhållanden och
låter våra tankar kretsa så mycket kring
oss själva att vi knappast har tid och
råd för det vi ändå säger oss tro på och
vill kämpa för.
Man kommer alltså inte till rätta med
ett dåligt givande genom någon av dessa
metoder. Jag tror det var herr Nilsson
i Bästekille som sade, att det var motbjudande
för honom att begära kvitto
på det han givit för att sedan kunna
motivera ett avdrag på skatten. Detta
är det andra skälet som varit avgörande
för mig under alla dessa år: den ena
handen skall inte veta vad den andra
gör. Det skulle vara djupt förkrossande
för mig, om jag tvangs till ett sådant
åtgörande — att gå och redovisa vad
jag anser vara en offergärd för att sedan
få rätt att göra avdrag i min deklaration.
Jag kan inte gå med på ett sådant
förfaringssätt.
Det som skall uppbära givandet är
en stark tro på den sak man offrar för.
Det måste i människornas hjärtan finnas
en lidelse och en brinnande känsla
för det ideella ändamål eller för den
kristna rörelse människorna är gripna
av. Har jag denna inställning sneglar
jag inte på skattsedeln när jag ger min
gåva. Detta är min uppfattning. Jag
värderar alla dem som har yttrat sig
här i dag mycket högt, men jag tycker
det är tråkigt att det skulle behöva ges
kängor för politisk tillhörighet då man
tagit ställning till frågan. Jag har aldrig
diskuterat denna fråga med mitt parti.
Jag har min uppfattning och den vidhåller
jag. Jag vill dock påminna om
att jag tror att det inom högern vid de
tillfällen när vi har voterat om denna
fråga under årens lopp varit fler som
röstat för denna reform än som röstat
emot den. Jag har gått emot den emedan
det är en bärande inställning hos
mig. Jag tror inte vi skall införa en sådan
här reform, utan vi skall i stället
försöka ingjuta en mera offervillig anda
hos människorna för att gagna den
ideella gärning som var och en på sitt
område är engagerad i.
I detta anförande instämde herr Dickson
(h).
Herr LARSSON i Borrby (ep):
Herr talman! Tillåt mig först understryka
värdet av att samhället ger och
visar all den uppskattning och stimulans
som det är möjligt när det gäller den
verksamhet som bedrivs av de organisationer
vilka är föremål för motionärernas
omtanke i denna fråga.
När beredningsutskottet i år avstyrker
dessa motioner hänvisar man bland an
-
136 Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Stimulerande av gåvor till religiösa m. fl.
nät till bevillningsutskottets betänkande
från i fjol, vari dessa motioner avstyrktes.
Det förekommer där en liten passus
som jag vill utbedja mig tillåtelse att
nämna något om. Det heter där: »Avslutningsvis
vill utskottet erinra om att
enligt de för allmänna skatteberedningen
utfärdade direktiven skall skatteberedningen
vid övervägandet av reformer
inom den direkta beskattningens område
allvarligt pröva det gamla önskemålet
om en definitiv källskatt för löntagare.
Införandet av en avdragsrätt för gåvor
skulle direkt strida mot dessa strävanden
och troligen omintetgöra planerna på en
definitiv källskatt för löntagare i allmänhet.
»
Tillåt mig uttala min förvåning över att
utskottsmajoriteten här sålunda har uttalat
en förutfattad mening och i princip
talat för en fråga, vilken kanske kommer
att bli föremål för utredning och
vars resultat inte klart kan utläsas ur
direktiven för den allmänna skatteutredningen.
Det är en argumentering som
jag inte kan acceptera.
Jag har vidare som argumentering för
avslag i denna fråga mött följande resonemang:
ett bifall till dessa motioner
kunde innebära att man allvarligt rubbade
statens inflytande över socialpolitikens
inriktning. Man skulle sålunda kunna
komma i den situationen att den enskilde
i högre grad än vad som nu är fallet
skulle kunna inrikta sina insatser på
sådana åtgärder som han personligen anser
vara angelägna.
Nåja, det är ju en logisk argumentering
för den som har denna samhällssyn, och
den samhällssynen har tydligen utskottsmajoriteten.
Jag skulle rent personligen
kunna tänka mig att ge litet större befogenheter
åt den enskilda människan.
Jag skulle kunna våga ge litet mera ansvar
i det fallet, och det är väl detta som
varit anledningen till att jag kunnat acceptera
reservationens hemställan om en
allmän utredning i denna fråga.
Utskottsordföranden, fru Nancy Eriksson,
nämnde en ganska intressant sak,
ändamål, m. m.
nämligen att reservationen denna gång
inte upptagit en hel del av de yrkanden
som man vid tidigare behandling av
denna fråga här i kammaren varit van
vid att kritisera sönder. Således har man
inte i dag haft att bemöta dessa yrkanden
med argument som man tydligen haft
färdiga på förhand.
Jag vill då konstatera att inget argument
som har anförts har varit riktat mot
en utredning. Att frågan varit föremål
för behandling i kammaren tidigare vid
ett flertal tillfällen har ju inte medfört
att den närmare utretts.
Jag ber alltså, herr talman, att få yrka
bifall till reservationens hemställan om
utredning.
Herr WEDÉN (fp):
Herr talman! Jag skulle bara vilja
säga till fru Bomans av stark känsla
burna anförande, att jag ingalunda anser
att det är några klyschor — som jag
tror ordet föll — om en talare här under
debatten å ena sidan framhåller att man
inom högerpartiet har ett kulturråd där
en debatt förs, vilken enligt referat i
pressen i mycket stor utsträckning följt
argumentationslinjer som sammanfaller
med dem som finns i en motion, vilken
jag varit med om att väcka och å andra
sidan pekar på det faktum att högerns
representanter i utskottet icke har följt
denna linje, som av referaten att döma
framfördes så intensivt vid detta tillfälle.
Jag tycker inte att det på något sätt
är felaktigt eller ägnat att framkalla förebråelser
av det slag jag tyckte att fru
Boman ville göra.
Vad som emellertid gjorde det angeläget
för mig att begära ordet var de
argument som utskottets ordförande, fru
Eriksson i Stockholm, anförde.
Fru Eriksson i Stockholm ville göra
gällande att det fanns en linje i den motion
som jag har undertecknat, och att
det på något egendomligt sätt skulle finnas
en annan linje som mina meningsfränder
i utskottet hade företrätt. Det var
på denna av fru Eriksson konstruerade
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10 137
Stimulerande av gåvor till religiösa m. fl. ändamal, m. m.
skillnad som hon byggde sitt omdöme
om osanning. Då skulle jag vilja framhålla,
herr talman, att den motion som
jag varit med om att väcka i denna kammare
begär en utredning. Den lägger naturligtvis
huvudvikten vid en avdragsrätt
vid beskattningen av gåvor till alla
dessa ändamål som anges i motionen.
Motionärerna är emellertid helt säkert
övertygade om att detta är en mycket
lämplig väg och inte övertygade om
lämpligheten i att söka ersätta sådana
gåvor i stor utsträckning med t. ex. statliga
bidrag.
Men till skillnad från utskottsmajoriteten
har man från vår sida inte alls varit
rädd för en förutsättningslös utredning
av alla föreslagna metoder. Det är
klart att vi är angelägna om och utgår
ifrån att den utredning, som enligt vår
önskan alltså skall komma till stånd, bör
ta stor hänsyn till vad de stora frikyrkorörelserna
och andra stora ideella folkrörelser
anser om det lämpliga och värdiga
i olika slag av metoder.
Jag tycker också, herr talman, att fru
Eriksson i Stockholm har använt väl
starka ord och varit litet väl indignerad,
när hon ville försvara den metodik med
vilken utskottet under hennes ledning har
behandlat dessa tre motioner. Utskottsmajoriteten
har inte ens velat vara med
om en förutsättningslös utredning.
Jag äger ingen närmare kännedom om
vad som har tilldragit sig inom utskottet.
Det förehåller sig emellertid inte bara
på det sättet att utskottsordföranden, i
varje fall i dag, inte tycks kunna inse,
att det hade varit en synnerligen klok
och riktig åtgärd att låta de stora organisationer,
som det här är fråga om,
samtidigt och i ett sammanhang bedöma
de tre motioner och de tre olika metoder
som är föreslagna, utan dessutom ■—
och därom tror jag att jag är välunderrättad
— att utskottsordföranden direkt
har motsatt sig en samtidig prövning i
riksdagens kamrar av dessa tre olika metoder.
Det ger mig anledning att säga —
eftersom fru Eriksson var så indignerad
— att den kritik som har drabbat henne
på denna punkt i stor utsträckning är
befogad. Dessa frågor har inte handlagts
i fru Erikssons utskott med den oväld,
som man har rätt att begära av en utskottsordförande.
Jag skall inte argumentera i sak beträffande
avdragsrätten för gåvor annat
än i ett enda avseende. Det har ibland
förefallit som om det fanns en egendomlig
föreställning på en del håll att enskilda
människor på något sätt skulle
sättas i en gynnad situation som de eljest
inte skulle komma i, om man medgav
avdragsrätt för gåvor. Jag är visserligen
en bestämd anhängare till tankegången,
att om t. ex. en enskild medborgare, under
förutsättningar som jag anser riktiga,
avstår från att konsumera en del av
sina inkomster och i stället binder dem i
ett långsiktigt sparande efter vissa bestämda
regler, så skall också det kunna
förknippas med begränsade skattemässiga
fördelar. Men jag kan ändå till nöds
förstå, om man, i enlighet med fru Erikssons
och hennes meningsfränders utgångspunkter,
kan vara skeptisk i ett sådant
sammanhang. Ty detta uppmuntrar
enskilt sparande och enskild kapitalbildning.
På den punkten har säkert fru
Eriksson och jag motsatta meningar.
I detta fall är det emellertid inte alls
fråga om något sådant. Här är det såvitt
jag förstår fråga om att befria enskilda
medborgare från skatt på gåvor för i hög
grad samhällsgagnande syften. Det gäller
alltså människor som avstår från att på
något sätt för sin egen del använda motsvarande
belopp. Det är fråga om att befria
dem från skyldigheten att samtidigt
ge staten en gåva, som till sin storleksordning
motsvarar skatten på det belopp
som de ger bort.
Jag har mycket svårt att förstå, herr
talman, att man vare sig av doktrinära
eller av skatterättviseskäl skulle behöva
resa några invändningar mot en tankegång
av det slaget. Det har sagts att riksdagen
tidigare har fattat beslut i detta
avseende vid flera tillfällen. Riksdagen
138 Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Stimulerande av gåvor till religiösa m. fl. ändamål, m. m.
har fattat negativa beslut. Jag anser att
de besluten är felaktiga. Jag tror att förslagen
och kraven av denna karaktär är
så starkt underbyggda att de kommer
att återkomma samt att det är berättigat
att de återkommer. Det är dessutom, herr
talman, en mycket rimlig begäran att
riksdagen åtminstone kan vara med om
en förutsättningslös utredning. Det finns
ingen motsättning mellan detta och de
krav som är framställda i vår motion.
Därför ber jag, herr talman, att få yrka
bifall till reservationen.
Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort
genmäle:
Herr talman! Det är intressant att se
att man tar i på högsta ort inom folkpartiet
i den här frågan. Så länge man
resonerar om denna skattefrihet, håller
man sig på det sakliga planet. Det är att
beklaga att herr Wedén inte lyckats få
sina egna i utskottet att reservera sig för
motionen på denna punkt.
Eftersom det upprepas att behandlingen
i utskottet inte har varit sådan den
borde, kan det vara skäl att återigen bemöta
dessa påståenden. Man säger att vi
vägrat att remittera dessa motioner t. ex.
till frikyrkorådet. Jag nämnde att dessa
motioner varit uppe till behanling fem
eller sex gånger, och inte vid något tillfälle
har någon inom utskottet begärt att
de skulle remitteras. Vi har inom utskottet
en särskild delegation med representanter
för alla partier. Inte heller där begärde
någon att vi skulle remittera motionen.
Att då påstå att vi skulle ha vägrat
remiss kan uppenbarligen inte vara riktigt.
Sedan är det en annan sak att vi i
utskottet försökt få undan de ärenden
som vi inte behöver remittera. Vi har i
år 72 ärenden mot 17 för några år sedan.
Då går det inte att vänta vecka efter
vecka med de frågor som vi kan behandla
utan remiss.
Det är riktigt att man på folkpartihåll
i utskottet, sedan vi tagit ställning i frågan,
ville att vi skulle bordlägga den.
Bordläggningsyrkandet avslogs.
Det är helt enkelt på det sättet att man
måste arbeta så, att man hinner med de
ärenden som finns. Jag kan inte förstå
att någonting vid behandlingen av frågan
inte skulle vara just. Det kan hända
att herr Wedén, som är motionär, inte
haft samma gensvar hos sina partivänner
i utskottet när frågan behandlades där,
som han nu tycks ha. Det kan också hända
att de hade samma förnuftiga ståndpunkt
som vi vid det tillfället men sedan
har ångrat sig. Det vet jag inte. Men
härifrån till att kritisera behandlingen
måste det vara ett steg.
Till herr Larsson i Borrby vill jag
säga, att han, liksom så många folkpartister,
tydligen inte observerat att yrkandet
i folkpartimotionen om skatteavdrag
för gåvor inte finns med i centerpartimotionen.
Utskottets centerpartirepresentanter
har tvärtom tagit bestämt avstånd
från detta yrkande. Därför behöver
herr Larsson inte känna sig ängslig, ty
han har bara tillstyrkt vad som föreslås
i reservationen.
Herr WEDÉN (fp) kort genmäle:
Herr talman! Jag har sagt att jag inte
anser att behandlingen av detta ärende
i utskottet har skett med den oväld som
varit skälig. Jag vidhåller det. Jag tror
att det hade varit värdefullt om vi i
kamrarna kunnat behandla hela frågekomplexet
med alla förslag som väckts
i ett sammanhang. Det har ju också tydligt
framgått av de remissyttranden som
redan inkommit till utskottet, att det
hade varit bevis på ett gott omdöme,
om flera stora frikyrkliga och andra
ideella organisationer också haft tillfälle
att behandla alla frågorna i ett
sammanhang.
Jag tycker att det är litet märkvärdigt
att fru Eriksson fortsätter att försöka
konstruera ett motsatsförhållande mellan
den motion som jag och mina meningsfränder
väckt, å ena sidan, och
utskottets reservationsyrkande å den
andra. Visst är det riktigt att huvudlinjen
i vår motion varit en avdragsrätt
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10 139
Stimulerande av
vid beskattningen för gåvor, och visst
är det riktigt att huvudlinjen i centerpartimotionen
är en annan. Men vad
man varit överens om, herr talman, är
ju att det borde göras en förutsättningslös
utredning av båda dessa vägar och
av varje annat vettigt förslag, vilket kan
tjäna den sak vi vill tjäna och som är i
så hög grad betydelsefull.
Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort
genmäle:
Herr talman! Jag tror jag bör läsa
upp klämmen i herr Wedéns motion, ty
han har tydligen själv glömt den. I motionen
hemställer han »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning dels rörande införande
om avdrag vid taxering till statlig
inkomstskatt på belopp som den skattskyldige
skänkt till humanitära, kulturella,
religiösa, vetenskapliga eller eljest
uppenbart allmännyttiga ändamål samt
dels även rörande de andra former av
stimulans åt verksamhet av i det föregående
angiven karaktär som kan befinnas
motiverade vid sidan av avdragsrätten».
Det första yrkandet ställdes först under
proposition och avslogs enhälligt.
För det andra yrkandet röstade folkparti-
och centerpartiledamöterna, vilket
gjort att de kunnat enas i en reservation,
där de begär en utredning av
just dessa andra former av stimulans
för gåvor. Så ligger det till!
Herr WEDÉN (fp) kort genmäle:
Herr talman! I reservationens yrkande
hemställs att riksdagen »i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla om en
skyndsam utredning rörande samhällets
åtgärder till stimulerande av gåvor och
bidrag till religiösa samt humanitära,
kulturella, vetenskapliga eller eljest uppenbart
samhällsnyttiga ändamål».
Jag trodde att det var lika klart för
fru Eriksson i Stockholm som det är
för mig att om man talar om att stimulera
till gåvor, så ger det också en sti
-
gåvor till religiösa m. fl. ändamål, m. m.
mulans att medge avdragsrätt vid beskattningen
för sådana gåvor.
Herr LARSSON i Borrby (ep) kort
genmäle:
Herr talman! För att inte något missförstånd
skall råda, vill jag bara säga
att vårt motionsyrkande går ut på en
allmän utredning. Också vår reservation
har detta yrkande.
Om det sedan i reservationen inte
finns något sagt om skatteavdrag etc.
kan knappast centerpartiet lastas för
det.
Herr ZETTERBERG (s):
Herr talman! I motionen liksom i ett
par yttranden har man nu så livligt
hänvisat till utländska förebilder för
gåvogivande, att jag bara på ett par
punkter skulle vilja belysa vad man
möjligen kan lära av dessa.
I motionen står att man ifrån Nordisk
Kontakt nr 8/1960 har inhämtat, att det
då i Danmark på den nyinförda lagens
grund skulle vara 39 organisationer,
som hade fått möjligheter att få gåvor
skatteavdragsberättigade. Det var en intressant
siffra. Den ger en viss känsla
av rimlighet både när det gäller administrationen
och de ändamål, till vilka
pengarna skall gå. Men om motionärerna
sökt uppgifter litet längre fram i
tiden och tagit del av skattedepartementets
i Danmark cirkulär den 21 mars
1961, skulle de ha kunnat se hur många
organisationer som tillkommit i detta
sammanhang bara på ett år. Antalet har
ökat från 39 till 389. Man har inte lyckats
hålla denna avdragsrätt inom rimliga
gränser. Det finns de mest kuriösa
ändamål, för vilka man får tillgodogöra
sig dessa skatteavdragsmöjligheter. Jag
gissar att i varje fall herr Hamrin i Jönköping
och jag skulle ha ansett, att det
vore fel att ge samma möjligheter till
skatteavdrag för de religiösa organisationerna
som för t. ex. Dansk boxningsunion.
En annan fråga, som kan vara av in -
140 Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Stimulerande av gåvor till religiösa m. fl. ändamål, m. m.
tresse, är: Vilken roll spelar sådana här
avdrag i kyrkornas ekonomi? Man kan
då inte vända sig till Danmark. Jag har
därifrån försökt att få uppgifter om hur
stora belopp det rör sig i form av skatteavdrag,
men lagstiftningen där är ny
och man har i varje fall inte kunnat ge
mig material för en sådan bedömning.
Däremot föreligger uppgifter från
England. I England har man ett system,
som är något annorlunda. Det kallas
Sevcn Years Convenant. Det innebär att
vederbörande binder sig för givande
under ett antal år. De skatteavdrag som
medges tillförs samfunden direkt. Den
engelska kyrkan — jag tänker då på
den del som sorterar under provinserna
Canterbury och York —• åtnjuter inte
något statsunderstöd och har inte någon
möjlighet att ta upp församlingsskatt,
såsom sker i Sverige. Man är helt hänvisad
till frivilliga gåvor. De sammanlagda
gåvorna i församlingarna i den
del av Church of England som jag här
nämnt uppgår för senast redovisade året
till 18 miljoner pund.
Hur mycket utgör då skatteåterbäringen
i ett land, som under några årtionden
haft sådan och drivit mycket
energisk propaganda för denna form
av skatteavdragsmöjlighet? Jo, 332 000
pund. Var och en kan räkna ut att det
endast är ett par procent av församlingarnas
inkomster.
Jag undrar om inte mina vänner i
folkpartiet, som här pläderat för skatteavdragsformen,
väsentligt har överskattat
vad man kan vinna därmed. I finansdepartementet
inom den engelska kyrkan
har man den erfarenheten att systemet
med skatteavdrag har betydelse i
församlingar med relativt välbärgade
medlemmar, men för en stor del av de
engelska församlingarna spelar detta
system praktiskt taget inte någon roll.
Ett sådant blint verkande system som
det skatteavdragssystem man har pläderat
för, tar inte hänsyn till behoven.
De redan välsituerade församlingarna
får väsentligt mer, men där behoven är
större kommer man kanske att få litet
eller intet. Det finns alltså ingen korrelation
mellan behoven och de ändamål
som skulle försörjas med influtna
medel. Det är detta som har lett oss till
att grubbla enligt andra linjer för att
tillgodose ändamål, som också vi bedömer
mycket positivt. Vi kommer så
småningom att få tillfälle att diskutera
en annan möjlighet, som säkerligen
kommer att tillföra de ändamål som vi
här vill stödja, bättre hjälp än den som
kan ske via de vägar som här anvisats
i de anföranden som nyss har hållits av
representanterna för folkpartiet.
Herr SVENSSON i Kungälv (s):
Herr talman! Jag har begärt ordet
endast för att ännu en gång slå fast att
det föreligger en väsentlig skillnad mellan
de tre krav som har framställts. Att
centerpartiet och folkpartiet här har
skrivit sig samman i en reservation innebär
ingalunda att de är överens om
saken, och jag ber att till protokollet få
läsa upp ett citat ur centerpartiets motion,
vari det talas om avdragsrätten.
Det heter där att avdragsrätten »inger
enligt vår mening alltför starka betänkligheter
för att allmänt kunna praktiseras
som generell metod. Metoden skulle
medföra en gradering inte efter angelägenhetsgrad
utan efter ekonomi och
skattekraft hos de personer som stöder
olika organisationer och ändamål». Sedan
följer en exemplifiering och så slutar
man: »En sådan avvägning inom
ramen av den stimulans som samhället
kan åstadkomma kan enligt vår mening
inte accepteras.»
Det är kanske inte lämpligt att nu
mot slutet ställa ytterligare frågor i
debatten, men jag vill faktiskt ändå
fråga den gode Larsson i Borrby om
han har gått ifrån den principiella utgångspunkten.
Står man fast vid den
kan man naturligtvis helt vänligt säga
att man vill ha en utredning. Men när
man från början vet att det är omöjligt,
vad skall man då utreda? Det är, herr
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10 141
Stimulerande av gåvor till religiösa m. fl. ändamål, m. m.
talman, också vår uppfattning i motionen.
Vi menar att den av folkpartiet
föreslagna avdragsrätten är en felaktig
väg att gå. Vi anser därför att det är
onödigt att utreda den saken.
Sedan vill jag till kamraterna Berglund
och Wedén i folkpartiet säga, att
man nog inte bör tala å hela frikyrklighetens
vägnar så där utan vidare.
Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):
Herr talman! Med anledning av vad
herr Svensson i Kungälv nyss sade ber
jag bara att få fästa uppmärksamheten
på vad som sägs i reservationen. Där
namnes alla de tre metoder som herr
Wedén tidigare i debatten har åberopat.
Sedan säger man att man vill ha en förutsättningslös
utredning. Det är en sådan
som herr Svensson i Kungälv inte
vill ha.
Herr LARSSON i Borrby (ep) kort
genmäle:
Herr talman! Herr Svensson i Kungälv
har haft vänligheten att här tolka
för kammaren vad centerpartiet och
folkpartiet avser. Jag vill inte tynga debatten
med att referera så mycket ur
motionerna. Jag vill emellertid hjälpa
herr Svensson med att tolka vår avsikt
genom att påpeka att reservationen är
en produkt av flera olika motioner. Eftersom
det gäller flera olika yrkanden
i olika motioner, har det som man gemensamt
kommit överens om sammanförts
till yrkandena i reservationen. Det
är dessa yrkanden vi begär att kammaren
skall ta ställning till.
Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort
genmäle:
Herr talman! Vår absoluta uppfattning
är att man inte skall utreda en
sak som man anser vara felaktig.
Herr NILSSON i Bästekille (h):
Herr talman! Jag kan trösta kammarens
ledamöter med att säga att ni inte
behöver vara ängsliga för att jag skall
ta upp en ny debatt.
Det var emellertid en sak som jag
fäste mig vid när jag lyssnade till diskussionen,
nämligen redogörelserna för
hur saken blivit behandlad i utskottet.
Man låter indirekt förstå att den inte
fått en oväldig behandling, och ordföranden
i utskottet har fått sig en, man
kan nästan säga, duvning.
Jag vill här för kammarens ledamöter
klart deklarera, att de uppgifter som utskottets
ordförande lämnat är korrekta
och fullt riktiga.
Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Berglund begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
allmänna beredningsutskottets hemställan
i utskottets utlåtande nr 2, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
av herr Axel Emanuel Andersson m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Berglund begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 109 ja och 64 nej, varjämte
13 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
142 Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Interpellation ang. markbyten mellan domänverket och lantbruksnämnderna
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
§ 32
Interpellation ang. markbyten mellan domänverket
och lantbruksnämnderna
Ordet lämnades på begäran till
Herr MATTSSON (ep), som yttrade:
Herr talman! Statsmakterna har vid
upprepade tillfällen understrukit angelägenheten
av att alla tillfällen tillvaratages
för åstadkommande av arronderingsförbättringar
för skogsbruket. Ett
viktigt led i arbetet härför är markbyten
mellan statsskogsbruket och bondeskogsbruket.
I riksdagsbeslutet 1959 angående
den yttre rationaliseringen underströks
exempelvis angelägenheten av att sådana
byten kommer till stånd mellan domänverket
och vederbörande lantbruksnämnd.
Domänstyrelsen har också i
princip uttalat sin positiva inställning
till markbyten med såväl lantbruksnämnd
som enskild skogsägare.
I praktiken har det emellertid ofta visat
sig svårt att genomföra sådana markbyten.
Exempel från Bohuslän ger vid
handen, att så är fallet. Sålunda kan
nämnas, att en skogsbrukare där år 1955
med lantbruksnämndens gillande hemställde
om att få förvärva ett mindre
markområde med därå växande skog
från domänverket. Området i fråga, som
omfattade 4,6 hektar och var 350 meter
långt och på smalaste stället cirka 50
meter brett, sträckte sig in mellan två
fastigheter, som båda ägdes av den som
hemställde om att få förvärva markområdet.
Att ha ett sådant långsträckt område
som en kil mellan sina skogsskiften
måste givetvis betecknas som synnerligen
olämpligt. Men först i november
1961 meddelade domänstyrelsen, att
den var villig att sälja området och
försäljning kunde komma till stånd.
Trots att detta måste betecknas som ett
enkelt ärende, tog det sålunda över sex
år att få det avgjort.
Andra exempel kan också anföras, som
belyser svårigheterna att få till stånd
markbyte mellan domänverket och lantbruksnämnderna.
I Bohuslän, särskilt i
dess norra del, finns ett flertal små lcronoparker,
som ligger blandade med enskilda
skogar. Flera av dessa domänverksinnehav
är väl belägna i förhållande
till jordbruk och lämpar sig för
komplettering av jordbruksfastigheter.
Detta har lantbruksnämnden också konstaterat
vid en inventering 1956 av behoven
av och intresset för komplettering
av jordbruk i närheten av de nämnda
kronoparkerna. Ur det insamlade materialet
tog lantbruksnämnden upp till
behandling några fall, där det syntes
särskilt angeläget att åstadkomma en
utökning av fastigheterna, och där andra
möjligheter till förstärkning med
skogsmark inte syntes föreligga inom
överskådlig tid. Lantbruksnämnden
hemställde 1956 om att få förvärva för
kompletteringen lämpliga kronoparker
och förklarade sig beredd att till domänverket
överlåta en motsvarande skogsmarksareal,
belägen i anslutning till
domänverkets fastighetsinnehav. Ifrågavarande
markbyte har emellertid
ännu inte kunnat komma till stånd.
Markbyten mellan domänverket och
bondeskogsbruket måste anses vara av
mycket stor betydelse för möjligheterna
att genomföra arronderingsförbättringar
och fastighetskompletteringar. Det måste
därjämte hållas för sannolikt, att det
ur olika synpunkter skulle vara till fördel
att avveckla de små kronoparkerna.
Man har anledning förmoda, att förvaltningskostnaderna
för dessa små bli förhållandevis
höga per hektar. Om dessa
små kronoparker bytes mot mark, som
är belägen i omedelbar närhet till större
kronoparker, bör domänverket få möjligheter
att sänka sina förvaltningskostnader.
Den ifrågavarande markbytesverksamheten
måste sålunda anses vara av
stor vikt för såväl jordbruket och bondeskogsbruket
som statsskogsbruket. Såsom
framhållits har statsmakterna vid
upprepade tillfällen understrukit ange
-
Onsdagen den 7 mars 1962
Nr 10 143
Interpellation ang. sommarstugeägares rättsställning
lägenheten härav. Man har härvid utgått
från att initiativ i detta syfte skall
tagas från båda parter, d. v. s. från
såväl lantbruksnämnderna och enskilda
jordbrukare som domänverket. Vad beträffar
bytena mellan domänverket och
lantbruksnämnderna har lantbruksstyrelsen
i sina Meddelanden, nr 11 1960,
framhållit, att det vore »närmast oförsvarligt
att underlåta att tillvarataga tillfället
att genomföra omarrondering, när
den kan genomföras snabbt och enkelt
genom att bytesmarkerna är i de båda
statliga organisationernas ägo». Det får
enligt lantbruksstyrelsen vidare givetvis
förutsättas, »att ärenden rörande begärda
förvärv från domänverket kommer
att handläggas så snabbt som möjligt
av vederbörande domänmyndigheter».
De exempel, som jag här har redovisat,
säger emellertid, att handläggningen
av sådana ärenden åtminstone i
vissa fall kan ta anmärkningsvärt lång
tid.
Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få ställa följande fråga:
År herr statsrådet villig medverka till
en intensifiering av markbytena mellan
domänverket och lantbruksnämnderna,
så att små kronoparker, som ligger blandade
med enskilda skogar, i ökad utsträckning
kan avvecklas och användas
för komplettering av enskilda jordbruksfastigheter
mot att sådan skogsmark,
som är belägen i omedelbar anslutning
till större kronoparker men
icke kan beräknas komma i fråga för
bondeskogsbruket tillföres domänverket
i syfte att skapa förbättrad arrondering
för såväl bondeskogsbruket som statsskogsbruket?
Denna
anhållan bordlädes.
§ 33
Interpellation ang. sommarstugeägares
rättsställning
Ordet lämnades på begäran till
Herr ANDERSSON i Storfors (s),
som yttrade:
Herr talman! Den 7 februari 1961 interpellerade
jag statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet beträffande
sommarstugeägarnas rättsställning.
I statsrådets svar den 28 februari 1961
meddelades, att arrendelagsutredningen,
vilken tillsattes den 11 december 1959,
i sitt utredningsuppdrag, förutom annat,
även borde omfatta frågan om ökat
skydd för arrendatorer av sommarstugetomter
och andra lägenheter mot uppsägning.
Med hänsyftning särskilt på
detta spörsmål uttalades vidare, att delbetänkande
borde avges om utredningen
skulle finna någon fråga böra lösas innan
dess arbete i övrigt slutförts.
Av svaret framgick, att utredningen
införskaffat ett omfattande material rörande
de s. k. lägenhetsarrendena och
hade för avsikt att framlägga delbetänkande
i detta avsnitt.
Samtidigt hemställdes och bifölls förslaget
att lämplig person måtte förordnas
att fr. o. m. den 1 januari 1961 såsom
biträdande sekreterare inom utredningen
taga befattning företrädesvis
med frågor om lägenhetsarrende.
Statsrådet framhöll i svaret, att skyddet
för arrendatorer av ifrågavarande
slag i flera avseenden torde sammanhänga
med arrendelagstiftningens regelsystem
i övrigt. Det syntes därför böra
i första hand få ankomma på utredningen
att, så snart det införskaffade materialet
hunnit bearbetas, taga ställning
till frågan, huruvida en särbehandling
är möjlig. Befanns så vara fallet, förutsatte
statsrådet, att utredningen skulle
fullfölja tanken att avge delbetänkande.
Då nu över ett år gått sedan jordbruksministern
avlämnade svaret och
utredningen icke kommit med något
delbetänkande gällande sommarstugeägarnas
rättsställning, frågar man sig
ganska allmänt om ingenting är att
vänta.
Problemen för många sommarstugeägare
blir bara värre, och många tvingas
144 Nr 10
Onsdagen den 7 mars 1962
Interpellation ang. sommarstugeägares rättsställning
lämna sina under hårt arbete uppförda
sommarstugor. Deras förluster blir ganska
stora.
Då det nu ryktats att arrendelagsutredningen
med all säkerhet kommer att
pågå under hela 1962 och ej heller
några direktiv förelagts utredningen
om tidpunkten för avlämnande av förslag,
befaras att tiden ytterligare framskjutes
efter detta års utgång.
Av det anförda framgår att sommarstugeägarnas
ställning i dag är svårare
än för ett år sedan och att många har
allvarliga bekymmer för framtiden.
Med hänvisning till det i interpellationen
anförda anhåller jag om kammarens
tillstånd att till statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet få
framställa följande frågor:
Hur långt har arrendelagsutredningen
kommit i sitt arbete och när kan utredningen
i sin helhet vara avslutad och
förslag avlämnats?
Har statsrådet för avsikt att begära
ett delbetänkande som avser att skapa
skydd och rättssäkerhet för sommarstugeägarna?
Om
ett delbetänkande ej skulle kunna
lämnas, bör då icke statsrådet föreslå
en provisorisk lag för sommarstugeägarnas
rättssäkerhet, till dess att arrendelagsutredningen
slutfört sitt arbete?
Denna anhållan bordlädes.
§ 34
Tillkännagavs, att Kungl. Maj :ts proposition
nr 80, med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 22
april 1960 (nr 77) angående byggnadsforskningsavgift,
m. m., överlämnats till
kammaren.
Denna proposition bordlädes.
§ 35
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 19.04.
In fidem
Sune K. Johansson
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 62
201804