Svar på fråga av fröken Bergegren ang. åtgärder mot föreskrivande av (Riksdagens protokoll 1961:10)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 10

mms

ANDRA KAMMAREN

1961

10—15 mars

Debatter m. m.

Tisdagen den 14 mars

° Sid.

Svar på fråga av fröken Bergegren ang. åtgärder mot föreskrivande av

vissa villkor vid utannonsering av statliga tjänster............... 8

Interpellation av herr Sköldin ang. obligatorisk ansvarighetsförsäkring

,.....„ ........... 10

for jagare..............................................

Onsdagen den 15 mars

Uppskov med beslut över vilande förslag om ändrad lydelse av 51 §

riksdagsordningen............................................

Ändring av 27 § riksdagsordningen...............................

Utgifter under riksstatens elfte huvudtitel:

Statens rättskemiska laboratorium: Avlöningar.....................

Vilhelmsro sjukhus: Utrustningskostnader..........................

Bidrag till kommuner för anläggande av branddammar.............

Anslag å kapitalbudgeten för socialdepartementet:

Statens bosättningslånefond...................................

Lånefonden för allmänna samlingslokaler........................

Lån till nybyggnader m.m. vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare.
....................................................

Ny ölförsäljningsförordning, m. m................................

Försäljning av obeskattade varor på tullflygplats...................

Förlustutjämning, progressionsutjamning och allmän öppen resultatutjämning
vid taxering för inkomst.............................

Åtgärder för att skapa en statlig svensk petrokemisk industri........

Ökat samhällsinflytande över naturtillgångar och produktionsmedel,

m. m........................................................

Penning- och valutapolitiken....................................

Åtgärder till främjande av bostadssparandet.......................

1 — Andra kammarens protokoll 1961. Nr 10

Nr 10

Innehåll

översyn av föräldrabalkens bestämmelser om förordnande av barna vårdsman.

.................................................. gj

Föreskrift för villkorligt dömd att gottgöra skada.................. 82

De allmänna barnbidragen, m. m................................. 86

Rätt för kommun att uttaga avgifter för finansiering av allmän avstjälpningsplats
och destruktionsanläggning..................... 95

Statlig kreditgaranti för anordnande av auktionslokaler för trädgårds produkter,

m. m.............................................. gg

Interpellationer av:

herr Mattsson ang. reglerna för statsbidrag till vatten- och avlopps -

anläggningar.............................................. 106

herr Hamrin i Kalmar ang. medel för barn- och ungdomsfilm för

televisionen................................................ 106

herr Fröding ang. huvudförhandling i högsta domstolen........... 107

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 15 mars

Konstitutionsutskottets memorial nr 6, ang. uppskov med beslut över

vilande förslag till upphävande av 31 § regeringsformen.......... 13

— utlåtande nr 7, ang. uppskov med beslut över vilande förslag om

ändrad lydelse av 51 § riksdagsordningen....................... 13

— nr 8, om utredning rörande riksdagens medverkan vid förhandlingar
mellan staten och intresseorganisationerna................ 26

— nr 9, om ändring av 27 § riksdagsordningen ................... 26

— nr 10, ang. viss ändring av traktamentsbestämmelserna i stadgan

om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande.......... 30

— nr 11, ang. rese- och traktamentsersättning till suppleant för

ledamot av kommunalnämnd................................. 30

Statsutskottets utlåtande nr 11, rörande utgifter under elfte huvudtiteln
(inrikesdepartementet)....................................... 30

— nr 37, ang. anslag å kapitalbudgeten för socialdepartementet...... 35

Bevillningsutskottets betänkande nr 10, ang. ny ölförsäljningsförordning,

m. m....................................................... 41

— nr 11, om försäljning av obeskattade varor på tullflygplats....... 45

— nr 16, ang. förlustutjämning, progressionsutjämning och allmän

öppen resultatutjämning vid taxering för inkomst............... 51

— nr 25, ang. anstånd med inbetalning av skatt................... 66

Bankoutskottets utlåtande nr 4, om åtgärder för att skapa en statlig

svensk petrokemisk industri.................................. 66

— nr 5, om ökat samhällsinflytande över naturtillgångar och produktionsmedel,
m. m......................................... 72

Innehåll

Nr 10

Bankoutskottets utlåtande nr 6, ang. ett permanent samarbctsorgan för
nyetablering av industriföretag..............................

— nr 7, ang. verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskon torets

styrelse och förvaltning................................

— nr 8, om en allsidig utredning rörande låglönegrupperna m. m.....

_ nr 9, om utvidgad rådgivnings- och konsulentverksamhet för hantverk
och småindustri i bokförings- och skattefrågor.............

— memorial nr 10, ang. överförande till riksdagsbiblioteket av huvudmannaskapet
för registret till riksdagstrycket...................

— utlåtande nr 11, ang. åtgärder till främjande av bostadssparandet.
Första lagutskottets utlåtande nr 14, ang. fortsatt giltighet av lagen

med särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus ...

— nr 15, ang. upplåtande av kyrka för annat ändamål än gudstjänst

_ nr 16, ang. översyn av föräldrabalkens bestämmelser om förordnande
av barnavårdsman...................................

— nr 17, om ändring i skattestrafflagen..........................

— nr 18, om föreskrift för villkorligt dömd att gottgöra skada.......

Andra lagutskottets utlåtande nr 10, ang. de allmänna barnbidragen,

m. m.......................................................

— nr 13, ang. rätt för kommun att uttaga avgifter för finansiering av

allmän avstjälpningsplats och destruktionsanläggning...........

_ nr 16, ang. en gemensam trafiknykterhetslag för samtliga trafikområden
...................................................

_ nr 17, om ändrad lydelse av 1 § förordningen angående bidrag från

landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av
kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och sera fimerlasarettet.

.............................................

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8, ang. ändring av lagen om fiske vårdsområden.

.............................................

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9, ang. försäljning av vissa krono egendomar,

m. m............................................

_ nr 10, ang. statlig kreditgaranti för anordnande av auktionslokaler

för trädgårdsprodukter, m. m..............................

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7, om stimulerande av förslagsverksamheten
inom den allmänna civilförvaltningen.........

Sid.

105

i>i /

Fredagen den 10 mars 1961

Nr 10

Fredagen den 10 mars

Kl. 14.00

§ 1

Justerades protokollet för den 3 innevarande
mars.

§ 2

Upplästes följande till kammaren inkomna
protokoll:

År 1961 den 8 mars sammanträdde
den nämnd, som äger att döma, huruvida
högsta domstolens samtliga ledamöter
gjort sig förtjänta att i deras viktiga
kall bibehållas, varvid röstades över
följande proposition:

Den, som vill, att omröstning på det
i § 69 riksdagsordningen föreskrivna
sätt skall anställas till uteslutande av
någon bland högsta domstolens ledamöter,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bliva högsta domstolens
samtliga ledamöter bibehållna.

Och befunnos efter omröstningens
slut, sedan voteringssedlarna öppnats,
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 0;

Nej — 41,

i följd varav nämnden ansett högsta
domstolens samtliga ledamöter böra vid
deras ämbeten bibehållas.

O. Malmborg K. G. Ewerlöf

Gustaf Svensson Georg Branting

År 1961 den 8 mars sammanträdde
den nämnd, som äger att döma, huruvida
regeringsrättens samtliga ledamöter
gjort sig förtjänta att i deras vik -

tiga kall bibehållas, varvid röstades
över följande proposition:

Den, som vill, att omröstning på det
i § 69 riksdagsordningen föreskrivna
sätt skall anställas till uteslutande av
någon bland regeringsrättens ledamöter,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bliva regeringsrättens
samtliga ledamöter bibehållna.

Och befunnos efter omröstningens
slut, sedan voteringssedlarna öppnats,
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 0;

Nej — 43,

i följd varav nämnden ansett regeringsrättens
samtliga ledamöter böra vid
deras ämbeten bibehållas.

O. Malmborg K. G. Ewerlöf

Gustaf Svensson Georg Branting

Protokollen lades till handlingarna;
och skulle innehållet av dessa protokoll
delgivas riksdagens kanslideputerade
med anmodan att låta i ämnet uppsätta
och till kamrarna avgiva förslag till den
skrivelse, som borde till Konungen avlåtas.

§ 3

Föredrogos var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till bankoutskottet propositionen nr
63, med förslag till lag med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning,
m. m.; och

Nr 10

Fredagen den 10 mars 1961

till statsutskottet propositionen nr 65,
angående fortsatt disposition av visst
äldre anslag, avseende ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde.

§ 4

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
den å bordet vilande motionen
nr 669.

§ 5

Föredrogs den av herr Grebäck vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående direktiven för
vattenvårdskommittén.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6

Föredrogs den av herr Wahrendorff
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för förvarsdepartementet
i anledning av varslade
permitteringar vid visst företag i västra
Värmland.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7

Till bordläggning anmäldes
konstitutionsutskottets memorial och
utlåtanden:

nr 6, angående uppskov med beslut
över vilande förslag till upphävande av
31 § regeringsformen,

nr 7, i anledning av väckta motioner
angående uppskov med beslut över vilande
förslag om ändrad lydelse av
51 § riksdagsordningen,

nr 8, i anledning av väckta motioner
om utredning rörande riksdagens medverkan
vid förhandlingar mellan staten
och intresseorganisationerna,
nr 9, i anledning av väckta motioner
om ändring av 27 § riksdagsordningen,
nr 10, i anledning av väckt motion

om viss ändring av traktamentsbestämmelserna
i stadgan om ersättning för
riksdagsmannauppdragets fullgörande,
och

nr 11, i anledning av väckta motioner
angående rese- och traktamentsersättning
till suppleant för ledamot av kommunalnämnd;

statsutskottets utlåtanden:
nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1961/62 under elfte
huvudtiteln, avseende anslagen inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner, och
nr 37, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1961/62, i vad
avser socialdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;
bevillningsutskottets betänkanden:
nr 10, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till ny ölförsäljningsförordning,
m. m. jämte i ämnet
väckta motioner,

nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om försäljning av obeskattade varor på
tullflygplats jämte i ämnet väckta motioner,

nr 16, i anledning av väckta motioner
angående förlustutjämning, progressionsutjämning
och allmän öppen resultatutjämning
vid taxering för inkomst,
och

nr 25, i anledning av väckta motioner
angående anstånd med inbetalning av
skatt;

bankoutskottets utlåtanden och memorial
:

nr 4, i anledning av väckta motioner
om åtgärder för att skapa en statlig
svensk petrokemisk industri,

nr 5, i anledning av väckta motioner
om ökat samhällsinflytande över naturtillgångar
och produktionsmedel, m. m.,
nr 6, i anledning av väckta motioner
angående ett permanent samarbetsorgan
för nyetablering av industriföretag,

Fredagen den 10 mars 1961

Nr 10

nr 7, angående verkställd granskning
av riksbankens och riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning,

nr 8, i anledning av väckta motioner
om en allsidig utredning rörande låglönegrupperna
m. m.,

nr 9, i anledning av väckta motioner
om utvidgad rådgivnings- och konsulentverksamhet
för hantverk och småindustri
i bokförings- och skattefrågor,
nr 10, angående överförande till riksdagsbiblioteket
av huvudmannaskapet
för registret till riksdagstrycket, och
nr 11, i anledning av väckta motioner
angående åtgärder till främjande av bostadssparandet; första

lagutskottets utlåtanden:
nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 21 december
1949 (nr 655) med särskilda
bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus,

nr 15, i anledning av väckta motioner
angående upplåtande av kyrka för annat
ändamål än gudstjänst,

nr 16, i anledning av väckt motion
om översyn av föräldrabalkens bestämmelser
om förordnande av barnavårdsman,

nr 17, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag
om ändring i skattestrafflagen den 11
juni 1943 (nr 313), dels ock i ämnet
väckta motioner, och

nr 18, i anledning av väckta motioner
om föreskrift för villkorligt dömd att
gottgöra skada;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 10, i anledning av väckta motioner
angående de allmänna barnbidragen,
m. m.,

nr 13, i anledning av väckta motioner
angående rätt för kommun att uttaga
avgifter för finansiering av allmän avstjälpningsplats
och destruktionsanläggning,

nr 16, i anledning av väckt motion
angående en gemensam trafiknykterhetslag
för samtliga trafikområden, och
nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag
från landsting och städer, som ej
deltaga i landsting, till bestridande av
kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet;

tredje lagutskottets utlåtande nr 8, i
anledning av Kung]. Maj:ts proposition
med förslag till viss ändring av lagen
om fiskevårdsområden;

jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 9, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av vissa
kronoegendomar, m. m., och

nr 10, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående statlig kreditgaranti
för anordnande av auktionslokaler
för trädgårdsprodukter, m. m., jämte
i ämnet väckta motioner; samt

allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 7, i anledning av väckt motion
om stimulerande av förslagsverksamheten
inom den allmänna civilförvaltningen.

§ 8

Anmäldes och godkändes följande förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen
från statsutskottet:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1961/62 under andra
huvudtiteln, avseende anslagen inom
justitiedepartementets verksamhetsområde; nr

83, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1961/62, i vad
avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 84, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1961/62, i vad
avser justitiedepartementets verksamhetsområde
;

Nr 10

Tisdagen den 14 mars 1961

nr 85, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1961/62, i vad
avser inrikesdepartementets verksamhetsområde
;

nr 86, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om upptagande å riksstaten
för budgetåret 1961/62 av underskottet
för luftfartsfonden; och

nr 87, i anledning av väckta motioner
om utflyttning av försvarets fabriksstyrelse
från stockholmsområdet till Eskilstuna; från

första lagutskottet:
nr 88, i anledning av väckt motion om
viss ändring i kollektkungörelsen; samt
från tredje lagutskottet:
nr 89, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition nr 32 med förslag till
lag angående fortsatt giltighet av lagen
den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång
för byggnadsarbete dels ock i ämnet
väckta motioner.

§ 9

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj:ts propositioner överlämnats till
kammaren:

nr 49, angående fortsatt stöd åt linoch
hamphanteringen, m. m.,

nr 59, med förslag till stat för försvarets
fastighetsfond för budgetåret
1961/62,

nr 60, angående anslag för budgetåret
1961/62 till studiehjälpsnämnden,
nr 61, med förslag till lag angående
tillägg till lagen den 30 juni 1943 (nr
431) om allmänna vägar, m. m.,

nr 62, med förslag till lag om handräckning
vid taxeringsrevision, och
nr 64, angående anslag för budgetåret
1961/62 till provinsialläkarväsendet.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 10

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.07.

In fidem

Sune K. Johansson

Tisdagen den 14 mars

Kl. 16.00

§ 1

Justerades protokollen för den 7 och
den 8 innevarande mars.

§ 2

Svar på fråga ang. åtgärder mot föreskrivande
av vissa villkor vid utannonsering
av statliga tjänster

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet LINDHOLM, som yttrade:
Herr talman! Fröken Bergegren har

frågat mig om det i tidningspressen påtalade
förhållandet att statliga verk i
strid med av regeringen lämnade direktiv
fortsatt att utannonsera lediga tjänster
med föreskrivande av villkor beträffande
tjänsteinnehavarens ålder och kön
kommer att föranleda någon åtgärd
från min sida.

Till svar härpå får jag meddela, att
frågan är föremål för regeringens uppmärksamhet.
Vilka åtgärder, som kan
behöva vidtagas på området, kan jag
för dagen inte lämna närmare upplysning
om.

Tisdagen den 14 mars 1961 Nr 10

Svar på fråga ang. åtgärder mot föreskrivande av vissa villkor vid utannonsering
av statliga tjänster

Härpå anförde

Fröken BERGEGREN (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet och chefen för civildepartementet
för svaret på min enkla fråga,
även om jag tyvärr måste säga, att svaret
lämnar mig precis lika klok som
jag var förut.

Jag förutsätter givetvis, att regeringen
inte kommer att låta sig åtnöjas med
att en gång givna direktiv lämnas obeaktade.

Vad som här skett visar, att det visserligen
är mycket lätt att godta en
princip och lämna rekommendationer
men att man när det gäller att föra ut
dessa principer i praktiken ofta fastnar
i gamla invanda föreställningar.

Det är tydligen så, att man vid utannonsering
av en lägre kontorstjänst
fortfarande ofta föreställer sig, att det
måste bli en kvinnlig befattningshavare,
och att man då det är fråga om ett kontorsbud
vill ha en yngling på 15, 16 vårar.
Man glömmer att det finns både
män och kvinnor i högre åldrar, som
kanske inte är i stånd att utföra ett
tungt eller kvalificerat arbete och som
gärna skulle vilja anmäla sig som sökande.

Följden blir att när en tjänst utannonseras,
vågar inte vem som helst
söka den. Man säger sig att om verkschefen
har den föreställningen att det
måste vara en kvinnlig respektive en
ung befattningshavare, så lönar det sig
inte för en man respektive en överårig
att söka. Jag förutsätter att verkscheferna
inte medvetet har velat negligera
de direktiv som utfärdats utan
att de helt enkelt blivit kvar i de gamla
vanliga hjulspåren. Man får hoppas att
den fortsatta diskussionen rörande
möjligheterna att utplåna skillnaderna
i uppfattning om vad som är att betrakta
som manligt och kvinnligt arbete,
och framför allt rörande möjligheterna
att göra det lättare för den överåriga

arbetskraften att erhålla anställning,
kommer att leda till resultat också i
verkschefernas inställning till den personal
de skall anställa.

Jag ber än en gång att få tacka för
svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3

Föredrogos var för sig följande Kungl.
Maj-.ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till jordbruksutskottet propositionen
nr 49, angående fortsatt stöd åt lin- och
hamphanteringen, m. m.; samt
till statsutskottet propositionerna:
nr 59, med förslag till stat för försvarets
fastighetsfond för budgetåret 1961/
62, och

nr 60, angående anslag för budgetåret
1961/62 till studiehjälpsnämnden.

Vid härefter skedd föredragning av
den å bordet vilande propositionen nr
61, med förslag till lag angående tillägg
till lagen den 30 juni 1943 (nr 431) om
allmänna vägar, m. m., hänvisades propositionen,
såvitt avsåge förslag i fråga
om bemyndigande för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att avyttra fast egendom,
till jordbruksutskottet och i övrigt
till behandling av lagutskott.

Vidare föredrogos var för sig följande
Kungl. Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid
till behandling av lagutskott propositionen
nr 62, med förslag till lag om
handräckning vid taxeringsrevision;
och

till statsutskottet propositionen nr 64,
angående anslag för budgetåret 1961/62
till provinsialläkarväsendet.

§ 4

Föredrogos, men bordlädes åter konstitutionsutskottets
memorial och utlåtanden
nr 6—11, statsutskottets utlåtanden
nr 11 och 37, bevillningsutskottets

Nr 10

Tisdagen den 14 mars 1961

Interpellation ang. obligatorisk ansvarighetsförsäkring för jägare

betänkanden nr 10, 11, 16 och 25, bankoutskottets
utlåtanden och memorial
nr 4 11, första lagutskottets utlåtanden

nr 14—18, andra lagutskottets utlåtanden
nr 10, 13, 16 och 17, tredje lagutskottets
utlåtande nr 8, jordbruksutskottets
utlåtanden nr 9 och 10 samt
allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 7.

§ 5

Interpellation ang. obligatorisk ansvarighetsförsäkring
för jägare

Ordet lämnades på begäran till

Herr SKÖLDIN (s), som yttrade:

Herr talman! Den 28 februari 1953
ingav 1949 års jaktutredning till statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
betänkande med förslag angående
ansvarighetsförsäkring för jägare.
Enligt detta förslag skulle en var jägare,
som behörigen löst jaktkort, vara
ansvarighetsförsäkrad. Försäkringen
skulle i princip avse person- och egendomsskada,
som försäkringstagaren i
egenskap av jägare eller jakträttsinnehavare
tillfogade annan vare sig genom
skottlossning med jaktvapen eller på
annat sätt. Skadan skulle ha uppkommit
genom vårdslöshet. För att så långt
möjligt undvika att bevisningssvårigheter
skulle »kunna inverka oförmånligt
för den skadelidande, torde ersättning
böra utgå med mindre vederbörande jägare
visar sig vara fri från vållande».

Försäkringsbeloppen begränsades enligt
förslaget till i anledning av personskador
högst 300 000 kronor för varje
försäkringsfall, dock högst 100 000 kronor
för varje skadad eller dödad person,
samt i anledning av egendomsskada
högst 20 000 kronor. Försäkringstagaren
skulle dock stå självrisk med 50
kronor för varje sådan skada, som understeg
1 000 kronor.

Försäkringen skulle omhänderhas av
en särskild pool, bildad av de försäk -

ringsgivare, som önskade deltaga i den
föreslagna försäkringsformen. Kostnaderna
för försäkringen skulle bestridas
ur jaktvårdsfonden och beräknades
uppgå till två kronor å två kronor 50
öre för varje löst jaktkort.

Premien för den frivilliga jägarförsäkringen
kostade då som nu fyra kronor.
En jämförelse mellan detta pris
för enskild försäkring och två kronor
eller rentav två kronor 50 öre för jaktkort
vid obligatorisk försäkring tydde
på att premien för den obligatoriska försäkringen
var alltför hög, även om man
tog i beaktande att jämväl den lapska
befolkningen skulle omfattas av försäkringen
vid jakt inom renbetesområdena
samt att även sådan skada skulle ersättas,
som vållats av jägare eller jakträttsinnehavare,
som varit skyldig att
lösa jaktkort men underlåtit detta. Vid
förhandlingar med de försäkringsgivare,
som beräknades ingå i poolen, hade
det emellertid visat sig omöjligt att
komma till lägre premie än två kronor.

Betänkandet har ännu icke föranlett
någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

För att erhålla en uppfattning om
i vad mån jägarna numera frivilligt
tecknat ansvarighetsförsäkring, som
täcker den s k jägarrisken, uppmanades
envar som löst jaktkort för jaktåret
1958/59 och som förnyade detsamma
för 1959/60 genom att använda den till
honom utsända färdigställda blanketten
till jaktkort, att på kupongen till inbetalningskortet
för jaktvårdsavgiften
uppgiva, huruvida han var ansvarighetsförsäkrad
vid jakt genom antingen
särskild jägarförsäkring eller annan
form av försäkring, som täckte även
jägarrisken.

Sedan statistiska centralbyråns maskincentral
bearbetat jaktkortslösarnas
egna uppgifter om deras ansvarighetsförsäkring
vid jakt, fann förbundsstyrelsen
att ett betydande antal jägare
uppenbarligen alltjämt saknade försäkringsskydd.
Statistiska centralbyråns
sammanställning utvisade följande.

Tisdagen den 14 mars 1961

Nr 10

Interpellation ang. obligatorisk ansvarighetsförsäkring för jägare

Frågan Summa

besvarad med obesvärad tillfrågade
ja nej

32 402 43 464 132 525 208 391

Nästan varje år händer det att människor
vådaskjutes — ibland till döds —
under jakt, särskilt älgjakt. Det har
kommit till förbundets kännedom att
långt ifrån alla olycksskyttar varit jägarförsäkrade.

Mot denna bakgrund kom Jägareförbundets
förbundsstyrelse till den uppfattningen
att förbundet borde söka
åstadkomma en kollektiv jägarförsäkring
för förbundets direkt anslutna enskilda
medlemmar. Fördenskull upptogs
förhandlingar med vissa försäkringsgivare.
Dessa resulterade i en preliminär
överenskommelse med ett försäkringsbolag.
Enligt denna överenskommelse
skulle försäkringsbeloppen vara de av
1949 års jaktutredning föreslagna. Årspremien
skulle utgöra en krona och försäkringsskyddet
avse ansvarighet icke
blott vid jakt utan även under deltagande
i tävling eller övning i jaktskytte
och s k jaktstig, ordnad av organisation
ansluten till förbundet. Denna överenskommelse
underställdes förbundets
kongress den 9—11 mars i år.

En bland förbundets länsorganisationer
— Dalarnas jaktvårdsförbund —
har med annan försäkringsgivare avtalat
om en ansvarighetsförsäkring, som
gäller från och med den 1 januari 1961
och som förutom den nyssnämnda ansvarigheten
i vad avser länsorganisationens
direkt anslutna enskilda medlemmar
omfattar även det ansvar, som
åvilar till länsförbundet ansluten organisation
i dess egenskap av anordnare
av övning eller tävling i jaktskytte och
jaktstig eller av sammankomst o. d.
Premien utgör 1 krona 25 öre, och försäkringsbeloppen
är i allt väsentligt
desamma som enligt 1949 års jaktutrednings
förslag.

Kongressen beslutade:

att intill dess obligatorisk ansvarighetsförsäkring
för alla jägare genom -

förts, alla till Svenska jägareförbundet
direkt anslutna medlemmar skall till
följd av sitt medlemskap i förbundet
vara ansvarighetsförsäkrade vid jakt
ävensom vid deltagande i jaktskytte och
jaktstig; samt

att uppdraga åt förbundsstyrelsen att
tillse, att försäkringen blir genomförd
i så god tid att den träder i kraft senast
den 1 juli 1962.

Därjämte uppdrog kongressen åt förbundsstyrelsen
att hemställa om införande
av obligatorisk ansvarighetsförsäkring
för alla jägare.

Eftersom kongressen beslutat att göra
framställning om obligatorisk ansvarighetsförsäkring,
saknas uppenbarligen
anledning för förbundet att söka
åstadkomma en kollektiv ansvarighetsförsäkring
för medlemmarna, därest en
obligatorisk försäkring träder i kraft
från ingången av jaktåret 1962/63.

Därest Kungl. Maj :t och riksdagen beslutar
införandet av obligatorisk försäkring,
torde jaktvårdsavgiften få
höjas med belopp motsvarande försäkringspremien.
Jaktvårdsavgiftens storlek
regleras i 44 § Kungl. Maj :ts jaktstadga
och bestämmes följaktligen av
Kungl. Maj :t. Det torde fördenskull
icke finnas anledning för riksdagen att
taga ställning till annat än den principiella
frågan.

Med anledning av vad som sålunda
förekommit och av mig anförts i ärendet
angående ansvarighetsförsäkring
för jägare anhåller jag om andra kammarens
tillstånd att till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
få framställa följande interpellation
:

1. Ämnar herr statsrådet uppdraga åt
1949 års jaktutredning att företaga
översyn av det förslag till obligatorisk
ansvarighetsförsäkring för jägare,
vilket av den dåvarande utredningsmannen
lades fram den 28
februari 1953?

2. Avser herr statsrådet, därest detta
uppdrag meddelas jaktutredningen,

Nr 10

Tisdagen den 14 mars 1961

Interpellation ang. obligatorisk ansvarighetsförsäkring för jägare

att i direktiven föreskriva att översynen
skall göras med sådan skyndsamhet
att proposition i ämnet kan
läggas fram vid vårriksdagen 1962?

Denna anhållan bordlädes.

§ 6

Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen, nämligen
från bevillningsutskottet:
nr 90, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 19 § och 32 § 2 mom.
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370); och
nr 91, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av punkt 6 av anvisningarna
till 24 § kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370) jämte i ämnet
väckta motioner; samt
från andra lagutskottet:
nr 92, i anledning av väckta motioner
angående fartygsanställdas värnpliktstjänstgöring.

§ 7

Tillkännagavs, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 73, angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag avseende inrikesdepartementets
verksamhetsområde,
överlämnats till kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 8

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen:

i anledning av Kungl. Maj:ts propo -

sition nr 51, med förslag till förordning
med vissa bestämmelser om skydd mot
flyghavre, motionen nr 670, av herr Johansson
i Dockered;

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 54, angående plan för den officiella
kartläggningen samt anslag för
budgetåret 1961/62 till rikets allmänna
kartverk m. m., motionen nr 671, av
herr Fälldin m. fl.;

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 55, angående åtgärder för avskrivning
av vissa studielån, motionerna: nr

672, av herr Svensson i Stenkyrka
m. fl.,

nr 673, av herrar Larsson i Hedenäset
och Fälldin,

nr 674, av herr Helén m. fl.,
nr 675, av herr Helén m. fl., samt
nr 676, av herr Björkman och fröken
Wetterström; samt

i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 56, angående vissa anslag för
budgetåret 1961/62 till stöd åt konstnärlig,
litterär och musikalisk verksamhet,
motionerna:

nr 677, av herr Björkman och fröken
Wetterström,

nr 678, av herrar Rydén och Nyberg,
samt

nr 679, av herr Johansson i Stockholm
m. fl.

Dessa motioner bordlädes.

§ 9

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.07.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 15 mars 1961

Nr 10

Onsdagen den 15 mars

Kl. 10.00

§ 1

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts å bordet vilande
proposition nr 73, angående fortsatt
disposition av vissa äldre anslag avseende
inrikesdepartementets verksamhetsområde.

§ 2

Föredrogos var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid

till behandling av lagutskott motionen
nr 670;

till jordbruksutskottet motionen nr
671;

till statsutskottet motionerna nr 672—
674;

till bevillningsutskottet motionen nr
675; och

till statsutskottet motionerna nr 676—
679.

§ 3

Föredrogs den av herr Sköldin vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående obligatorisk ansvarighetsförsäkring
för jägare.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 4

Föredrogs konstitutionsutskottets memorial
nr 6, angående uppskov med
beslut över vilande förslag till upphävande
av 31 § regeringsformen.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5

Uppskov med beslut över vilande förslag

om ändrad lydelse av 51 § riksdagsordningen Föredrogs

konstitutionsutskottets utlåtande
nr 7, i anledning av väckta
motioner angående uppskov med beslut
över vilande förslag om ändrad lydelse
av 51 § riksdagsordningen.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet
hänvisade motionerna nr 178
i första kammaren av herrar Sveningsson
och Hedblom samt nr 206 i andra
kammaren av herr von Friesen m. fl.
hade hemställts, »att riksdagen för sin
del till en senare riksdag under innevarande
andrakammarperiod uppskjuter
prövningen av det vilande grundlagförslaget
om talmännens rösträtt».

Utskottet hemställde, att riksdagen
med bifall till motionerna 1:178 och
11:206 måtte för sin del besluta att
uppskjuta prövningen av det vid 1960
års riksdag såsom vilande antagna förslaget
till ändrad lydelse av 51 § riksdagsordningen
till senare riksdag under
löpande valperiod till andra kammaren.

Reservation hade avgivits av herrar
Elmgren, Damström, Olsén, Dahl, Aspling,
Spångberg, Andersson i Linköping,
Adamsson, Bengtsson i Halmstad och
Nilsson i Östersund, vilka ansett att utskottet
bort hemställa, att riksdagen
måtte avslå motionerna 1:178 och
II: 206.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr ANDERSSON i Linköping (s):

Herr talman! Vid fjolårets riksdag
hade båda kamrarna rätt långa debatter

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Uppskov med beslut över vilande förslag om ändrad lydelse av 51 § riksdagsord ningen -

angående talmännens eventuella rösträtt.
Såväl här som i medkammaren biföll
man därvid den av konstitutionsutskottet
tillstyrkta propositionen om
grundlagsändring.

Till årets riksdag har nu väckts en
motion, undertecknad i andra kammaren
av herr von Friesen som första
namn. Man föreslår att riksdagen för
sin del till senare riksdag under innevarande
period uppskjuter prövningen
av denna fråga.

De delade meningar som redovisades
i fjol torde existera även i dag. Bakom
uppskovsmotionen ligger den negativa
inställningen till den ifrågasatta reform,
som skulle ge talmännen möjlighet att
rösta i likhet med det svenska folkets
övriga valda representanter, alltså en
ordning likartad med den som råder i
fullmäktige, i landsting och i många
främmande parlament.

I den kortfattade motivering som de
borgerliga representanterna i konstitutionsutskottet
presterar motiveras uppskovsyrkandet
enbart med hänvisning
till författningsutredningens arbete.

Är nu detta ett hållbart motiv? Alla
kände väl redan i fjol till att vi har en
författningsutredning i arbete. Alla förstod
vi också att denna utredning inte
kan komma förbi frågan om talmännens
ställning. Det enda som har hänt är att
utredningen kommit ett år längre i sitt
arbete. För socialdemokraterna är detta
inte någon överraskning — om det är
så för andra vill jag inte yttra mig om.

Har då det stora arbetet om en ny
författning gått snabbare än man tidigare
beräknat? Något sådant påstående
görs inte i de borgerliga partiernas
utskottsutlåtande, som har dikterats
med lottens hjälp. Man hänvisar endast
till riksdagsberättelsen, i vilken det står
att det förväntas att utredningen avslutar
sitt arbete innevarande år. Huruvida
författningsutredningen även i dag
är lika optimistisk beträffande tidpunkten
för arbetets avslutande känner jag

inte till, men personligen hyser jag dock
mina tvivel. Jag skulle bli glatt överraskad
om i den kommande julboksfloden
även skulle ingå slutbetänkandet från
den Sandlerska författningsutredningen.
Men även om detta betänkande står på
min önskelista till julen, tror jag inte
att tomten kommer med denna present.

Det är ett betydelsefullt arbete som
författningsutredningen har att utföra,
men efter vad som har hänt under den
senaste tiden kan man ändå diskutera
huruvida utredningens kommande förslag
kan tillmätas den avgörande betydelse,
som man kanske tidigare har räknat
med.

Parallellt med författningsutredningen
börjar nu — i varje fall inom det
socialdemokratiska partiet och högern
— studiegrupper eller vad man vill
kalla dem att penetrera författningsfrågorna.
Minst samma skäl som kan anföras
för att man skall avvakta författningsutredningens
betänkande kan också
presteras för att man skall invänta
resultatet av de partimässigt organiserade
utredningarna innan man tar
ståndpunkt till frågan om talmännens
rösträtt.

Vi socialdemokrater i utskottet, som
genom lottens utslag blivit reservanter,
vill emellertid ha en reform som ger
talmännen rösträtt redan i det nuvarande
kammarsystemet. Hur vi skall
ha det vid ett eventuellt reviderat kammarsystem,
som kanske träder i kraft
någon gång i slutet på 60-talet eller
i början på 70-talet, får vi diskutera
senare. Det finns inga sakliga skäl för
uppskov, under förutsättning att man
vill genomföra reformen. Är man som
herr von Friesen principiell motståndare
till att talmannen skall ha rösträtt,
då tycker jag inte att man behöver
gömma sin negativism bakom ett uppskovsyrkande.

Jag måste emellertid erkänna att det
finns en ny aspekt på denna fråga när
vi i år tar upp den till debatt. Det gäller

Onsdagen den 15 mars 1961

Uppskov med beslut över vilande förslag

ningen

spörsmålet om den betydelse som en
talmans röst kan innebära i ett visst politiskt
läge, exempelvis det nuvarande.
Situationen är ju den att vi har 114
socialdemokrater i kammaren och 113
representanter för de borgerliga oppositionspartierna.
Med jämna mellanrum
brukar man från borgerligt håll med
darr på stämman tala om socialdemokraternas
beroende av kommunisterna.
Verkligheten är emellertid den att kommunisterna
för närvarande endast kan
påverka utgången då de heroiskt förenar
sina krafter med ett sammansvetsat
borgerligt block. Socialdemokraterna
behöver alltså inte kommunisternas
röster; däremot behöver herrar Hjalmarson,
Ohlin och Hedlund stöd av
herr Hagberg för att kunna överrösta
socialdemokraterna. Den kommunistiska
s. k. nyckelställningen begränsas
enbart till detta.

Herr Hagberg har ju inte så många
inrikespolitiska glädjeämnen. För mig
framstår det som en anspråkslöshet från
hans sida att njuta av den nyckelställning
som de borgerliga ibland förlänar
honom. Vid remissdebatten efter valet
1960 tog herr Hagberg upp spörsmålet
om talmännens rösträtt. Han ansåg därvid
att den slutliga prövningen av frågan
borde anstå. Det är inte svårt att
genomskåda detta rent taktiskt betingade
ställningstagande från kommunisternas
sida. Jag måste emellertid erkänna
att det är betydligt svårare att
fatta hur herr von Friesen och hans
inedmotionärer tydligen låtit sig locka
av denna invit. Deras kapitulation för
den hagbergska taktiken är sannerligen
mer graverande än några vilsegångna
folkpartistiska gruvarbetares medverkan
i en borgerlig-kommunistisk enhetsfront
mot gruvtolvans socialdemokrater.
Man frågar sig onekligen: Vart har
den där käcka attityden tagit vägen, som
vill framställa borgerligheten som ett
bålverk mot kommunismen?

Trots uppslutningen från oppositio -

Nr 10

om ändrad lydelse av 51 § riksdagsord nens

sida i konstitutionsutskottet bakom
den av herr Hagberg inspirerade
uppskovsmotionen har jag verkligen
svårt att tro att de tre borgerliga riksdagsgrupperna
enhälligt ställer sig bakom
detta sannerligen märkliga utskottsförslag.

Jag ber, herr talman, att med dessa
ord få yrka bifall till reservationen,
som innebär avslag på motionen om
uppskov till senare riksdag med behandlingen
av föreliggande grundlagsförslag.

Herr von FRIESEN (fp):

Herr talman! Den debatt, som nu inletts
i denna fråga, kan inte i realiteten
innebära en upprepning av fjolårets
diskussion i samma ärende. Det
är någonting nytt som har inträffat och
som har föranlett mig och några medmotionärer
att begära, inte avslag på
det vilande grundlagsförslaget, utan ett
uppskov till en kommande riksdag under
valperioden.

Det är, som jag sade, någonting alldeles
nytt som har inträffat. Det är inte
bara det faktum, att vi alla vet att författningsutredningen
arbetar och att
man kan anta att den på ett eller annat
sätt kommer att ta upp frågan om talmannens
rösträtt. Nej, förhållandet är
det att sedan beslutet i våras fattades
med en enda rösts majoritet i denna
kammare, så har blänkare förekommit
i tidningarna om att författningsutredningen
kommer att ta upp det intressanta
spörsmålet, huruvida riksdagsmännen
också skall ha ersättare, varamän,
som norrmännen kallar dem. Den
institutionen är införd i den norska författningen.

Jag skall här inte alls ingå på någon
diskussion på den punkten; det hör
egentligen inte hit, huruvida ett suppleantsystem
för riksdagsmän är någonting
eftersträvansvärt eller inte. Jag
tror att en hel del kan sägas både för
och emot den saken. Men jag har i alla

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Uppskov med beslut över vilande förslag om ändrad lydelse av 51 § riksdagsord ningen -

fall noterat, att författningsutredningen
i princip tycks vara inne på den tanken.
Då kommer självfallet frågan om talmannens
rösträtt i ett annat läge, där
man kanske får tänka sig att talmannen
får ha en ständig suppleant. I så fall
kan man knappast tänka sig en dubblering
av talmansrösträtt.

Konstitutionsutskottet har hört författningsutredningens
ledande representanter
och därvid fått det mycket klara
beskedet av dem, att frågan om talmannens
rösträtt under alla omständigheter
kommer att prövas av utredningen. Man
kan i det sammanhanget se denna fråga
också från andra utgångspunkter. Det
är nämligen alldeles uppenbart, att talmannen
i den enkammarriksdag, som
väl författningsutredningens majoritet
kommer att skissera, blir en person med
en om möjligt ännu förnämare och högre
ställning än den, som är tilldelad
tvåkammarsystemets båda talmän. Om
jag är riktigt underrättad, så umgås man
med tanken att talmannen, därest
statschefen skulle avlida och inte ha
någon behörig ersättare, automatiskt
skulle inträda som en sorts riksföreståndare.
Att under dessa omständigheter,
alltså inför det framtidsperspektivet,
ge honom en sådan ställning att
han direkt skulle delta i det politiska
livet, sådant det kommer till uttryck i
kamrarna, får väl anses otänkbart.

Vad är det nu vi i konstitutionsutskottets
majoritet föreslår? Vi föreslår inte
avslag på förslaget, vi föreslår bara ett
uppskov, d. v. s. ett liknande beslut som
kammaren fattade för bara några minuter
sedan rörande det vilande grundlagsförslag,
som avser förstatligande av
de större städernas domstolsväsende.
Det skulle vara precis lika naturligt att
skjuta på den nu föreliggande frågan
som på den föregående, beträffande vilken
utskottet var helt enigt.

Herr Andersson i Linköping kom in
på en hel del mycket verklighetsfrämmande
funderingar om att bakgrunden

till motionen och till utskottets ställningstagande
skulle vara någon sorts
ohelig allians med kommunisterna. Jag
kan försäkra både kammaren och herr
Andersson i Linköping att sådana överväganden
har varit oss fullständigt främmande.
över huvud taget har vi mycket
litet tänkt på den nuvarande politiska
situationen och det nuvarande författningssystemet.
Vi har bara velat att
riksdagen skall vänta med avgörandet
av denna fråga, som inte på något sätt
brådskar och som aktualiserades genom
en kungl. proposition på ett mycket
sent stadium. Det kan inte ha varit något
nödläge som framtvingade denna
proposition. Man har haft mycket god
tid på sig för övervägande.

Vad vi i själva verket åsyftar är något
så enkelt som ett försök till en pacificering
av denna fråga så att man inte
tar upp en alldeles onödig strid om den.
Rikets grundlagar är så väsentliga och
betydelsefulla att det aldrig kan vara
bra att de antas med en ytterligt knapp
majoritet av riksdagen, vilket skulle ske,
därest det blir en omröstning i den folkvalda
kammaren i denna fråga. Jag tycker
att vi bör undvika stridigheter om
grundlagsfrågor. Vi bör i stället eftersträva
vad man i allmänhet söker få
till stånd i grundlagsfrågor, nämligen
en bred majoritet; grundlagsfäderna
förutsatte ju en viss eftertänksamhet
inför grundlagsändringar, när de krävde
beslut av två riksdagar, mellan vilka
val till andra kammaren skulle ha ägt
rum.

Jag tycker, herr talman, att alla skäl
talar för att vi lugnar oss, innan vi tar
slutlig ställning till denna fråga, och
därför ber jag att få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Herr ANDERSSON i Linköping (s)
kort genmäle:

Herr talman! Herr von Friesen slutade
med att säga att det finns alla skäl
att lugna sig, innan man tar ställning i

Onsdagen den 15 mars 1961

Uppskov med beslut över vilande förslag

ningen

frågan. Jag undrar hur lång tid de, som
är principiella motståndare till att talmännen
skall ha rösträtt, anser att vi
skall lugna oss för att de skall bli helt
tillfredsställda.

Här gäller frågan huruvida talmännen
i det parlamentariska system som
vi nu liar skall få rösträtt eller inte. Hur
vi skall ha det i framtiden, kanske med
en enkammarriksdag, får vi överlägga
om och ta ställning till senare.

Jag tycker att herr von Friesens hänvisning
till att författningsutredningens
sympatier för det norska systemet med
ersättare för stortingsmännen är ett
mycket dåligt argument i denna debatt.
Om vi skall tala om hur man har det i
stortinget, kan vi ändå inte undgå att
finna, att talmannen i det norska stortinget
har rösträtt och t. o. m. utslagsröst,
om jag inte minns fel.

Herr von FR1ESEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Anledningen till att jag
tycker att herr Andersson i Linköping
och hans meningsfränder skall lugna
sig är att jag har en mycket hög, kanske
för hög tanke om deras både förstånd
och omdömesförmåga. Jag utgår
nämligen ifrån att om vi får fram författningsutredningens
förslag, som ger
talmannen den ställning jag nyss skisserade
och enligt vilket man skulle införa
suppleanter för talmännen, så skulle
eftertanken säga herr Andersson, att
det väl är ganska meningslöst att för
<den korta tid som tvåkammarsystemet
och den nuvarande författningen existerar
ändra grundlagen för att sedan till
äventyrs ändra den tillbaka igen.

Som jag nyss framhöll: Våra grundlagar
är alltför viktiga för att man skall
ändra dem fram och tillbaka på det
sättet som tydligen de socialdemokratiska
reservanterna har tänkt sig.

Herr ANDERSSON i Linköping (s)
kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle bara vilja

Nr 10

om ändrad lydelse av 51 § riksdagsord fråga

herr von Friesen: Vad vet herr
von Friesen och vad vet vi övriga om
hur länge det nuvarande kammarsystemet
kommer att bestå och hur länge vi
får vänta på den reform som eventuellt
kommer att följa efter författningsutredningens
slutbetänkande?

Herr von FRIESEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Anledningen till att jag
tror att vi snart kommer att stå inför
en författningsreform är min tilltro till
att socialdemokraterna menar någonting
med sitt program och har lika stort
intresse för införande av enkammarsystemet
i vårt land som för denna lilla
detalj om talmannens rösträtt, som de
anser vara så brådskande.

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! När frågan om talmännens
rösträtt har behandlats i andra
parlament har det skett från principiella
uppfattningar om talmännens funktion.
I vissa länder, där talmännen har
rösträtt, har man fastställt ganska noggranna
bestämmelser för röstningen.
Det gäller t. ex. för den engelske talmannen.
Han försöker lägga sin röst så,
att han ger underhuset en möjlighet att
åter få behandla frågan.

I andra länder är bestämmelserna om
talmannens rösträtt mycket skiftande.
Herr Andersson i Linköping tycks vilja
göra denna fråga till en demokratisk
renlärighetsfråga. Det ger mig anledning
att undra varför socialdemokraterna
inte under de senaste 40 åren tidigare
lagt fram ett förslag, som nu framstår
nästan som ett utflöde av rent demokratiska
tankegångar. Varför har socialdemokraterna
under alla dessa år,
då vi haft en kammarvald talman, avstått
till och med från att motionera i
denna fråga? Skulle det vara en demokratisk
regel att talmännen utan vidare
hade rösträtt, borde det ha funnits en
mycket stark opinion i riksdagen därför.
Så har ingalunda varit fallet.

2 — Andra kammarens protokoll 1961. Nr 10

18 Nr 10 Onsdagen den 15 mars 1961

Uppskov med beslut över vilande förslag om ändrad lydelse av 51 § riksdagsordningen -

Statsminister Erlander uttalade för
en månad sedan att för att en grundlagsändring
skall genomföras skall
det föreligga en stark opinion. Kan
någon påstå att några få rösters majoritet
ger uttryck för någon stark opinion?
Jag anser att om en statsminister
betonar värdet av att konstitutionella
reformer endast sker på grundval
av en stark majoritet, bör man vara
mycket försiktig med att genomföra
sådana reformer.

Jag kan mycket väl acceptera den
principiella tankegången att talmannen
skall ha rösträtt. I det fallet kan
jag ge herr Andersson i Linköping rätt.
Men att dra in frågan om det parlamentariska
läget och om kommunisterna,
när socialdemokraterna aldrig tidigare
gjort det i denna fråga, är att
försöka komma ifrån de konstitutionella
problem som här föreligger. Enligt
det socialdemokratiska förslaget får talmannen
inga möjligheter att motivera
sina beslut. Om en författningsreform
genomföres, vad finns det då för anledning
att inte ge talmännen samma möjligheter
som andra kammarledamöter?
Vid en reform av detta slag bör alla
dess konsekvenser noga genomtänkas.

Jag vill säga till herr Andersson i Linköping,
att den uppfattning som jag nu
företräder, att talmansinstitutionen bör
ses som en del av hela det konstitutionella
problemet, tidigare även synes
varit socialdemokraternas. Jag skall
gärna erkänna att det är med en viss
motvilja jag intar en ställning som kan
beröva socialdemokraterna en röst, som
de från andra utgångspunkter anser sig
vara berättigade till. Socialdemokraterna
kan naturligtvis säga, att här
föreligger rent taktiska skäl. Jag vill
emellertid ge uttryck för min åsikt att
när vi står inför en författningsreform,
där talmannens funktioner måste regleras
på nytt, synes det stå i överensstämmelse
också med den socialdemokratiska
traditionen i konstitutionella

frågor att invänta hela författningsreformen,
innan något beslut beträffande
talmannens rösträtt fattas. Det är en
ståndpunkt som socialdemokraterna i
många andra författningsförslag intagit.

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Naturligtvis finns det
skäl för kommunistiska partiet att koppla
ihop denna fråga med de grundlagsfrågor,
som vi hoppas senare skall komma
inför riksdagen. Det inte minst viktiga
skälet är, att detta är en fråga där
regeringen verkligen är angelägen att
få en lösning. Jag förebrår den inte detta
utan anser att det är riktigt att regeringen
är angelägen härom.

Men regeringen är inte så angelägen
när det gäller andra frågor, som vi gärna
skulle vilja få en förnuftig lösning
på. Det gäller t. ex. frågan om valordningen,
där man för att hindra kommunisterna
från att få mandat har skapat
ett sådant förhållande, att bönderna får
betala 17 200 röster för ett mandat, medan
vi får betala 38 000 röster. Det är en
karikatyr av en demokratisk valordning.

Det socialdemokratiska svärmeriet
för enmansvalkretsar, som jag inte kan
förstå har någon annan bakgrund än
strävandet att slå ut kommunistiska partiet
ur riksdagen, är ganska anmärkningsvärt,
därför att resultatet skulle
bli, att de borgerliga partierna tvingas
att gå ihop. Det skulle kanske innebära
att vi fick två störa partier, ett borgerligt
och ett socialdemokratiskt. Men att
det skulle vara en fördel för socialdemokratien
och för de strävanden, som
den säger sig vilja betjäna, tvivlar jag
verkligen mycket starkt på.

Eller tag inställningen till frågan om
enkammarsystem och frågan om monarkien.
Här uppstår ett läge, där man
kanske på ett automatiskt och smidigt
sätt skulle kunna avveckla monarkien
och så småningom få en republikansk
ordning. Det finns emellertid från socialdemokratiskt
håll ingen benägenhet

Onsdagen den 15 mars 1961 Nr 10

Uppskov med beslut över vilande förslag om ändrad lydelse av 51 § riksdagsord -

ningen

att utnyttja den situation som kan uppstå,
när det nuvarande statsöverhuvudet
lämnar scenen.

Dessa konservativa drag hos det regerande
partiet gör det naturligtvis till
en taktisk frestelse att i en fråga, där
vederbörande är angelägen om att få till
stånd en lösning, åstadkomma en sammankoppling.

Vad de borgerliga argumenten beträffar
bar jag inte mycket till övers för
dem. Talet om att alla frågorna skulle
kopplas ihop med hänsyn till de borgerliga
invändningarna är svepskäl.
Jag måste verkligen hålla med socialdemokraterna
om alt denna fråga kan
lösas oberoende av övriga författningsfrågor.
Jag kan inte förstå den borgerliga
ståndpunkten på annat sätt än som
ett försök att skära pipor i vassen. Det
bar här tidigare talats om lotteriparlamentarism,
men vad ligger bakom det
borgerliga utskottets utlåtande annat än
en spekulation i lotteriparlamentarism?
Att räkna med att det uppstår situationer,
där kommunisterna anser sig
böra lägga ned sina röster, och att man
då skall kunna lita på att lotten avgör
det hela, är principiellt oriktigt. Det är
uttryck för en strävan att förvandla ett
läge, där vederbörande själv har kommit
i minoritetsställning, så att man får
majoritet när det gäller viktiga frågor.

Spekulationer i slumpen, lotten och
kommunistisk neutralitet är alltså vad
som ligger bakom det borgerliga ståndpunktstagandet.

Kommunistiska partiet röstade i fjol
för regeringens förslag om att ge talmannen
rösträtt. Vi anser att det nuvarande
systemet är odemokratiskt och
oformligt. Det är orimligt att utestänga
talmannens väljare från möjligheten att
genom sin representant öva inflytande
på avgörandena i riksdagen. Det är också
absurt att det parti, som nu har majoritet
här i riksdagen gentemot de
borgerliga partierna, inte skall kunna
bruka denna majoritet på grund

av en bestämmelse som härrör från
en feodal tidsepok, då frågeställningarna
var rätt annorlunda, och
att slumpen i stället skall bestämma när
det gäller avgörandet av viktiga angelägenheter.
Det avgörande som träffades
i tjänstepensionsfrågan, då regeringen
endast tack vare en folkpartists fronderi
kunde säkra genomförandet av en
reform som i dag 90 procent av de
svenska medborgarna är intresserade
och varma anhängare av, bör vara en
varning mot att riksdagen upprätthåller
en ordning som inte svarar mot de
faktiska resultat som framgår ur ett allmänt
val.

I stort påverkar å andra sidan inte
ett beslut i den här frågan kraftförhållandena
i riksdagen. Vår talman i
andra kammaren får sin rösträtt, men
den borgerlige talmannen i första kammaren
får också rösträtt. Vid gemensamma
voteringar kommer ändringen
alltså inte att spela någon roll. Däremot
kan den få betydelse vid voteringar i
denna kammare. Vi vill inte att den
borgerliga minoriteten skall få bestämma
utgången av en fråga, eftersom den
inte har majoritet gentemot regeringen.
Kraftförhållandena kommer emellertid
inte att påverkas i det stora hela. Regeringen
har alltid majoritet för goda
förslag. Reaktionära attacker i den nuvarande
riksdagen är dömda i förväg,
såvida inte regeringen eller dess parti
ger understöd åt dem. Den vågmästarställning
som vi nu råkar ha i denna
kammare hoppas vi verkligen slippa utnyttja
mot regeringen. Men det beror
på regeringen, och kommer den med
förslag som ligger till höger om högern
— såsom skedde i omsättningsskattefrågan
— får den finna sig i att
vi inte följer med den. Vi tänker inte
tolerera vad som helst.

Herr Andersson i Linköping tillät sig
några sarkasmer mot kommunistiska
partiet, vars ställning i denna fråga
är principiell, vilket innebär att vi

20 Nr 10 Onsdagen den 15 mars 1961

Uppskov med beslut över vilande förslag om ändrad lydelse av 51 § riksdagsordningen -

naturligtvis röstar mot utskottet och
med reservationen. Jag vill bara som
svar på dessa sarkasmer påpeka, att
detta för oss är en principfråga. Det
skulle aldrig falla oss in att på grund
av tillfälliga taktiska beräkningar eller
kanske t. o. m. på grund av att det
tillfälligt kan innebära en liten nackdel
för oss svika vad vi anser vara principiellt
riktigt.

Det socialdemokratiska talet om att
det inte är socialdemokraterna utan
de borgerliga som behöver kommunisternas
stöd kommer i en ganska egendomlig
belysning, när man tänker på
vad som skett här i riksdagen då regeringen
två gånger ställt sin existens
på spel för att tvinga kommunisterna
att stödja regeringen mot det borgerliga
blocket. Ett socialdemokratiskt
parti, vilket såsom vid förstakammarvalet
i Värmland för en del år sedan
föredrog att välja in en högerman i
riksdagen för att utestänga en kommunist,
skall inte jämra sig, om det skulle
komma i en situation, där kommunisterna
anser att regeringens och dess partis
position ligger till höger om den
borgerliga. Sådana situationer är gudskelov
mycket få i denna kammare, och
därför kan vi avstå från att mobilisera
de argument från ena eller andra hållet
som vi eventuellt kan komma med
i dessa frågor.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Ilerr ANDERSSON i Linköping (s)
kort genmäle:

Herr talman! Jag kan försäkra herr
Hagberg att den dag som kommunisterna
på nytt förenar sina krafter med
de borgerliga partierna kommer inte
vi socialdemokrater att jämra oss. En
annan sak är vad som kommer att
hända ute i de breda folklager som herr
Hagberg ibland talar om.

Herr Hagbergs synpunkter beträffande
den orättvisa valordningen får väl

diskuteras vid ett tillfälle när frågan
om valordningen står på föredragningslistan.

Jag begärde emellertid närmast ordet
för att bemöta herr Braconier på en
punkt — jag skall avstå från att ingå
på de övriga. Herr Braconier är mycket
uppskakad över att man ifrågasätter
en förändring av grundlagen under
den tid författningsutredningen är
i arbete. Detta sammanhänger tydligen
med vilka ändringar av grundlagen det
gäller. Jag kan inte erinra mig att herr
Braconier varit lika uppskakad eller
röstat emot de tidigare grundlagsändringar
som har genomförts efter år
1954, då författningsutredningen tillsattes.

Jag tror inte att det sker något föregripande
av författningsutredningens
arbete, därest man under utredningsperioden
gör vissa smärre justeringar
av grundlagen, men jag delar självfallet
den meningen, att i viktiga frågor
om vår folkrepresentation o. d. bör man
avstå från att göra förändringar tills
man kan se problemen i deras stora
sammanhang.

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! Om kommunisterna
skulle göra en sådan dumhet att folk
här i landet skulle jämra sig däröver,
så skulle inte socialdemokraterna, enligt
vad herr Andersson säger, jämra
sig. Det är — förlåt, herr Andersson!
— en mycket principlös, ja, torftig
ståndpunkt som framträder i en sådan
replik.

Herr BRACONIER (h) kort genmäle:

Herr talman! Det skulle vara mycket
intressant om herr Andersson i Linköping
ville precisera vilka grundlagsändringar
som jag har röstat för och som
har påverkat riksdagens arbete. Om
borgmästare skall väljas på de ena eller
andra sättet eller om det ena eller andra
slaget av meriter skall ligga bakom

Onsdagen den

Uppskov med beslut över vilande förslag

ningen

t. ex. en professorsutnämning, påverkar
väl detta inte arbetet i riksdagen. Ett
beslut i sådana frågor kan inte ha någon
som helst betydelse för den stora
författningsutredningen.

Vidare vill jag påminna herr Andersson
i Linköping om att jag citerade
statsminister Erlanders uttalande, att
för grundlagsändringar bör det föreligga
en mycket stark opinion för reformer.
Jag påpekade också att socialdemokraterna
— det har även gällt kommunisterna,
herr Hagberg — under en
lång följd av år icke har kommit med
förslag om att talmannen skulle få rösträtt
och då sagt att detta skulle ha så
stor betydelse ur demokratisk synpunkt.
Nu börjar socialdemokraterna plötsligt
klandra oss, som har den uppfattning
de själva tidigare haft när det gäller
talmansinstitutionen. Det är en tidigare
socialdemokratisk uppfattning att talmannen
icke skall ha rösträtt med hänsyn
till de störa befogenheter han har
enligt paragraf 90 och som inte har någon
motsvarighet i något annat lands
parlament, möjligen med undantag av
Finlands. Jag kan också erinra om att
Elis Håstad många gånger i denna kammare
just har diskuterat talmannens
rösträtt från dessa principiella synpunkter.

Jag sade att jag ur demokratisk synpunkt
kan dela herr Anderssons uppfattning.
Men man har också rätt att
säga att man skall kunna få precisera
talmannens funktion, innan grundlagsändring
sker. Man skulle t. o. m. kunna
säga att talmannen i likhet med andra
kammarledamöter borde få motivera sina
beslut innan man ger honom rösträtt,
men ett sådant förslag har inte
framlagts i denna kammare.

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig säga herr Braconier,
att hur rätt han än har i att
frågan inte har ställts inför riksdagen
tidigare än under förra året, beror det -

15 mars 1961 Nr 10

om ändrad lydelse av 51 § riksdagsord ta

på att det inte förelegat en sådan situation
att det funnits anledning att lösbryta
den ur det större sammanhanget.
Det uppkom emellertid en sådan situation
efter extravalet år 1958, och en sådan
har det på sitt sätt blivit i ännu
högre grad efter det val som ägde rum
år 1960, och det är avgörande för att
frågan har bringats till aktualitet. Visserligen
var detta inte vår sak utan
främst regeringens, och jag tycker att
regeringen har handlat fullt riktigt i
denna fråga.

Herr ANDERSSON i Linköping (s)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Braconier efterlyste
ett exempel på att han varit med
om att göra ändringar i riksdagsordningen
— eller något därmed jämförbart
— under den tid som författningsutredningen
har arbetat. Jag skulle tro
att herr Braconier var ledamot av denna
kammare, när beslutet fattades om
utökning av antalet ledamöter i kammaren
från 230 till 231 och 232.

Herr BRACONIER (h) kort genmäle:

Herr talman! Herr Andersson i Linköping
menar väl inte, att det har påverkat
kammarens arbete på samma vis
som talmannens befogenheter att man
utökat antalet ledamöter enligt de geografiska
och statistiska fördelningsprinciper,
som alltid accepterats och som
legat till grund för långt tidigare beslut?

Herr SPÅNGBERG (s):

Herr talman! Då herr Braconier frågade
varför det inte har väckts någon
motion om talmannens rösträtt under
dessa många år — han nämnde visst
40 år — kände jag det nästan som om
denna fråga var direkt riktad till mig,
eftersom jag har suttit i riksdagen just
i 40 år. Jag skall då gärna erkänna, att
jag många gånger gått och tänkt på det
förhållandet, att talmannen saknar rösträtt.
Men dels har det, som det har

22 Nr 10 Onsdagen den 15 mars 1961

Uppskov med beslut över vilande förslag om ändrad lydelse av 51 § riksdagsordningen -

sagts här, inte varit något särskilt som
aktualiserat frågan, och dels motionerar
man ju inte om allt som man går
och tänker på och som borde ändras.
Naturligtvis kan man ändå ställa frågan,
varför detta inte har skett. Jag
skall gärna deklarera, att jag många
gånger har tänkt på saken utan att ha
motionerat; ett läge som väl många riksdagsmän
befinner sig i i olika frågor
och sammanhang.

Herr von Friesen sade, att han hade
två starka skäl, delvis nya synpunkter,
varför man inte nu borde uppskjuta avgörandet
till en senare tidpunkt under
denna riksdagsperiod. Det ena gällde
tanken, att suppleantskapet för riksdagsmän,
som av en eller annan anledning
är borta någon längre tid, skulle
genomföras även i vårt land. Herr von
Friesen funderade över om man inte i
ett sådant sammanhang skulle kunna ha
en suppleant för talmannen i riksdagen,
vilken skulle fungera samtidigt som
talmannen. Jag finner detta vara alldeles
orimligt. Det finns ju ingen anledning
att ha en sådan suppleant. Denne
skulle bara sköta de parlamentariska
riksdagsuppgifterna, under det att talmannen
skulle sitta i talmansstolen och
föra klubban. Det finns väl inget parlament,
där ett sådant system förekommer.
Jag finner det så pass orimligt, att
jag föreställer mig att ett sådant förslag
aldrig kommer fram i den svenska
riksdagen. Suppleanterna skall ju finnas
för att tjänstgöra för riksdagsmännen,
och om talmannen är borta ifrån
riksdagen, så skulle han i ett parlament,
i vilket man har ersättare för riksdagsmän,
självfallet också ha sin suppleant
där. Men denne tjänstgör säkert inte för
talmannen, utan det blir vice talmannen
som under sådana förhållanden
tjänstgör för honom. Emellertid är denna
fråga inte aktuell för dagen.

Ett annat skäl var tanken att kungen
skulle dö eller att han på något sätt
skulle bli oduglig att regera, så att vi

skulle få en förmyndarstyrelse. Under
sådana förhållanden hade man tänkt sig
att man möjligen skulle kunna ta talmannen
i någon av kamrarna, om vi
har tvåkammarsystem, eller — eftersom
vi kanske får enkammarsystem — talmannen
som ersättare för statschefen
till dess att tronföljaren blir myndig.
Jag tycker detta är ganska långsökt. Det
kan ju inträffa mycket innan en förmyndarstyrelse
blir aktuell. Det är inte
säkert att det blir någon sådan över huvud
taget, och vi vet inte hur den kommer
att se ut. Själv hoppas jag att det
kommer att bli en republikansk regim,
när vi får regeringsskifte nästa gång.
Vi har således många olika uppfattningar
om detta. Om min åsikt skulle
gå i uppfyllelse, vilket man ju alltid
önskar och hoppas på, blir en förmyndarstyrelse
aldrig aktuell.

Vi har i varje fall vissa bestämmelser
för närvarande. En förmyndarstyrelse
skall enligt grundlagen om någonting
händer tillsättas bestående av en, tre eller
fem personer. Detta har emellertid
aldrig behövt tillgripas. Det har aldrig
inträffat under den Bernadotteska dynastien
att vi haft en förmyndarstyrelse.

Det är således nya synpunkter, som
framförts här i kammaren, men det är
sannerligen inga skäl för att uppskjuta
avgörandet till ett senare tillfälle under
innevarande riksdagsperiod.

I de flesta parlament har talmannen,
som herr Andersson i Linköping sagt,
rösträtt. Det är fallet i Norge, Belgien,
Danmark, Italien, Luxemburg, England,
Västtyskland, Österrike och kanhända i
något annat land. Det finns alltså mycket
få länder, där talmannen saknar
rösträtt. Att detta skulle vara något särskilt
hedersamt, som det vid förra årets
debatt framhölls, det må vara deras ensak,
vilka anser så. Det finns dock
många som tycker, att det inte kan vara
någon särskild heder för en människa
att bli frånrövad den rösträtt, för
vilken han har blivit invald av valmän -

Onsdagen den

Uppskov med beslut över vilande förslag

ningen

nen att utöva, och det är tämligen säkert
att valmännen har menat att den
riksdagsman, som de väljer, skall utöva
sin rösträtt i riksdagen.

Vidare säger man, att talmannen inte
har möjligheter att motivera sin
ståndpunkt, eftersom han saknar yttranderätt
i riksdagen. Ja, det är så
många som inte yttrar sig i riksdagen
— det anses ju nästan vara en merit att
i varje fall tala så litet som möjligt. Och
det finns väl möjligheter för talmännen
att på annat sätt, om så skulle vara,
tillkännage sina motiv, för den händelse
folk vore intresserade av att få veta
varför talmannen röstar på det sätt
han gör vid något tillfälle.

Det har inträffat någonting nytt, sedan
vi sist beslutade i denna fråga,
nämligen, som utskottets ledamöter känner
till, att vi har haft val till andra
kammaren enligt grundlagens bestämmelser.
I detta har folket alltså tagit
ställning till den fråga, som grundlagsmässigt
har vilat. Nu kan man säga att
detta inte var någon central fråga under
valrörelsen, och det är ju sant. Det
kanske fortfarande var tjänstepensioneringen,
som var det centrala under
valet. Men tämligen säkert är dock, att
valmännen tog ställning till frågan.

Det var särskilt en händelse, som fäste
uppmärksamheten vid just talmannens
rösträtt i föregående års val, och
det var fallet Königson. Det skall vi
inte glömma bort. Königson fick nedlägga
sin röst, eftersom han av samvetsskäl
inte kunde vara med om att stjälpa
tjänstepensionen. Detta blev känt för
hela Sveriges folk, inte minst därigenom
att Königson med partipiskans
hjälp kördes bort från riksdagen. Hade
talmannen haft rösträtt vid detta tillfälle,
hade Königson aldrig behövt nedlägga
sin röst. Sådan betydelse både
denna fråga då, och det fäste i varje
fall uppmärksamheten på talmannens
rösträtt ute bland Sveriges folk.

Nu har frågan förevarit i valet och

15 mars 1961 Nr 10

om ändrad lydelse av 51 § riksdagsord valmännen

har sagt sin mening. Fjolårets
riksdag ansåg att det inte fanns
någon anledning att uppskjuta frågan.
Intet egentligt nytt har inträffat.

.lag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.

Herr HECKSCHER (h):

Herr talman! Sedan herr Spångberg
nyss upplyst om att det är en merit här
i kammaren att inte yttra sig, borde jag
kanske inte säga någonting. Det finns
kanske ytterligare ett stöd för herr
Spångbergs uppfattning, eftersom frågan
tycks vara avgjord sedan herr Hagberg
deklarerat att kommunisterna, såsom
alltid när det uppstår besvärligheter,
stöder regeringen. Jag tror ändå
att det finns ett par reflexioner man
skulle kunna göra innan denna debatt
tar slut.

För det första kan det vara angeläget
att understryka att jag inte tror att
någon här i kammaren hyser någon
tvekan om att den talman vi har i dag

— och de talmän som kan tänkas komma
efter honom —- har en sådan vilja
till objektivitet vid utövandet av sitt
ämbete, att det härvidlag aldrig kan
uppkomma problem. Oavsett hur denna
fråga kommer att avgöras, oavsett om
talmannen har rösträtt eller inte, kommer
kammarens förtroende för sin talman
att vara helt och hållet orubbat.
Det är mig angeläget att deklarera detta,
eftersom jag hör till dem som inte kan
rösta för att talmannen nu skall få
rösträtt. Det är således inte av den anledningen
jag röstar mot.

Herr Spångberg åberopade en råd utländska
exempel. Jag skall inte gå in
på alla dessa. Jag vill bara nämna ett
enda, som för mig var mycket överraskande.
Det var exemplet från England.
Nu är förhållandet det — och herr
Spångberg känner säkerligen till detta

— att om en ledamot av underhuset
blir vald till talman förrättas det omedelbart
fyllnadsval efter honom i den

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Uppskov med beslut över vilande förslag om ändrad lydelse av 51 § riksdagsord ningen -

valkrets där han är vald. Man anser
nämligen att valkretsen inte skall gå
miste om sin representation därför att
dess företrädare är talman. Medan man
alltså i övrigt inte har något suppleantsystem,
så har man infört det i detta
speciella fall — när det gäller talmannen.
Talmannens rösträtt utövas endast
i ytterligt speciella fall och aldrig i en
normal partivotering.

Jag tror dock att den andra frågan
som herr Spångberg var inne på — om
sammanhanget mellan rösträtten och
rätten att yttra sig — kräver större uppmärksamhet.
Om man utgår från såsom
självklart att talmannen under alla förhållanden
kommer att rösta som hans
parti gör, då kan jag gärna gå med på
att det inte spelar så förfärligt stor roll
om han inte har yttranderätt. Det förekommer
dock ibland i alla partier att
en och annan ledamot röstar på ett annat
sätt än vad partiet i övrigt gör. Detta
förekommer även i de partier som
tillsätter talmän. En talman som finner
sig i den situationen, att han i en
politisk fråga önskar rösta på annat
sätt än hans partikamrater och inte har
m°jlighet att deklarera anledningen till
detta, kan komma i en mycket falsk
ställning eftersom han inte har tillfälle
att framföra sina motiv.

Detta är en besvärlig fråga. Jag förstår
att herr Spångberg åberopar valutgången,
att han nu har speciell anledning
att ta upp utgången av 1958
och 1960 års val, som skapat denna nya
balans. Men är frågan ändå inte av så
pass principiell natur att man skulle
kunna avgöra den utan hänsyn till ett
tillfälligt partiläge efter ett val — i synnerhet
som kommunisterna alltid tycks
stå till förfogande för att lösa de problem
som kan skapas av det nya partiläget? Jag

gick upp i denna debatt framför
allt med anledning av det ytterst remarkabla
yttrandet från herr Andersson
i Linköping. Han frågade för en

stund sedan herr von Friesen, om denne
egentligen visste hur länge det dröjer
innan vi får några förändringar med
utgångspunkt från författningsutredningens
förslag. Denna fråga innehåller
verkligen en intressant upplysning och
den skall, tycker jag, inte passera alldeles
obemärkt. Tydligen menar herr
Andersson i Linköping att författningsutredningens
förslag, som i åratal åberopats
så fort det gällt en fråga där
man velat genomföra en konstitutionell
förändring, inte är så mycket att bry
sig om. Herr Andersson menar tydligen,
att det inte alls är säkert att författningsutredningens
förslag över huvud
taget leder till några åtgärder under
denna riksdagsperiod, och det är ett
konstaterande som för oss allesammans
måste vara av mycket stort intresse.
Det innebär en bekräftelse på den förmodan
som man redan tidigare hyst,
att tillsättandet av en socialdemokratisk
studiegrupp i författningsfrågan betyder
att man från socialdemokratisk sida
ställer författningsutredningen mer
eller mindre åt sidan, att det inte är
där som frågorna skall lösas.

Jag kan inte förstå att herr Anderssons
uttalande kan tolkas på annat sätt,
och det är i så fall onekligen mycket
intressant. Det betyder då, att man över
hela linjen måste sluta med att åberopa
författningsutredningen som motiv för
att inte vidta i och för sig nödvändiga
konstitutionella förändringar. Jag hoppas
att herr Andersson också i andra
frågor är beredd att ta konsekvenserna
av sitt ytterst remarkabla uttalande.

Herr ANDERSSON i Linköping (s):

Herr talman! När herr Heckscher om
relativt kort tid kan läsa protokollet
från denna debatt, kommer han att
finna att det saknas grund för det yttrande
han här har fällt. Jag har icke
sagt någonting som kan tyda på att
vi inte skall bry oss så mycket om vad
författningsutredningen kommer att fö -

Onsdagen den 15 mars 1961 Nr 10

Uppskov med beslut över vilande förslag om ändrad lydelse av 51 § riksdagsord

ningen

reslå. Jag har tvärtom sagt, att vad författningsutredningen
kommer att föreslå
är betydelsefullt. Men det kan diskuteras,
om man inte med samma rätt
som man vill avvakta författningsutredningens
förslag också bör avvakta vad
de olika partimässigt organiserade utredningarna
kommer fram till.

När jag yttrade mig om tidpunkten
för avslutandet -av författningsutredningens
arbete och den eventuella tidpunkten
för en helt ny författning, var
det med den utgångspunkten, att jag
inte känner till någonting bestämt. Jag
framhöll, att jag Inte tror att det skall
vara möjligt att här komma fram till
ett snabbt resultat. Men om nu herr
Heckscher i motsats till mig verkligen
känner till när vi får en ny författning,
tror jag att det är många med mig som
vill ha besked på den punkten.

Ilerr HECKSCHER (h):

Herr talman! Av många skäl borde
herr Andersson i Linköping veta betydligt
mer om den saken än jag. Det är
ju hans parti och hans regering som i
detta sammanhang har ett avgörande
inflytande. Jag vet därvidlag bara vad
som stått i tidningarna. I tidningarna
har stått, att författningsutredningen
räknar med att bli färdig med sitt arbete
någon gång omkring årsskiftet
1961/62. Med kännedom om utredningar
förmodar jag att det är en aning optimistiskt
beräknat och vågar alltså hoppas,
att författningsutredningens förslag
kanske föreligger om ungefär ett
år.

Men oavsett om det föreligger om
ett år, om 10 månader eller om kanske
li/2 år, är det väl ganska uppenbart
att författningsutredningen, om den
inte helt felbedömt sin situation i de
uttalanden som gjorts, kommer att
framlägga sitt förslag i så god tid, att
det i och för sig skulle kunna läggas
till grund för ett beslut under denna
riksdagsperiod, alltså senast vid 1964

års riksdag. Detta framgår av uttalanden
i tidningarna. Jag returnerar herr
Anderssons fråga. Om han vet att dessa
tidningsuttalanden är felaktiga, är det
värdefullt att få den upplysningen.

Sedan kommer frågan, i vad mån
dessa spörsmål kommer att avgöras med
utgångspunkt i författningsutredningens
förslag, och det är på den punkten
som man försöker utläsa någonting ur
vad som sägs från socialdemokratiskt
håll. Herr Anderssons bekymmer beträffande
tidsschemat ger onekligen
anledning till den förmodan, att han
för sin del icke tror att det är författningsutredningens
förslag som kommer
att ligga till grund för lösningen av dessa
spörsmål.

Herr ANDERSSON i Linköping (s):

Herr talman! Herr Heckschers tidtabell
är verkligen något underlig. Den
stora frågan om en helt ny författning
för vårt land skall tydligen forceras
igenom utan att ge svenska folket någon
längre tid på sig för att i sina olika
organisationer diskutera frågan och
utan att ta till en ordentlig tid för remissbehandlingen.
Men när det gäller
den lilla detaljfrågan om talmannens
rösträtt, behöver herr Heckscher tydligen
flera år på sig för att komma fram
till ett resultat.

Detta är sannerligen en högst märklig
bedömning av en statsvetare!

Herr HECKSCHER (h):

Herr talman! Jag hör inte till dem
som har särskild brådska med att göra
om vår svenska författning och besluta
om en helt ny grundlag. Jag noterade
här bara några intressanta upplysningar.
Och jag tyckte att jag fick ytterligare
en intressant upplysning alldeles
nyss av herr Andersson i Linköping,
nämligen den, att han tydligen
menar att även om författningsutredningen
blir färdig i enlighet med den

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Ändring av 27 § riksdagsordningen

tidtabell som gjorts upp, alltså någon
gång i början på år 1962, så finns det
ändå inte tid att lägga fram utredningens
förslag till riksdagen under
denna riksdagsperiod.

Jag har alltså inte riktat någon invändning
mot detta påstående; jag noterar
bara att det är så. Och därav drar
jag den slutsatsen, att om författningsutredningens
förslag inte lägges fram
förrän under nästa riksdagsperiod, så
blir det fråga om definitivt beslut först
1969. Och då frågar jag mig, om verkligen
alla konstitutionella frågor utom
talmannens rösträtt skall ligga på is
till 1969.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid utlåtandet
fogade reservationen; och fann herr
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Andersson i Linköping begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
konstitutionsutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 7, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
av herr Elmgren m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna råda
angående omröstningens resultat, vadan
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 107 ja och
117 nej, varjämte 1 av kammarens leda -

möter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit den
vid utlåtandet fogade reservationen av
herr Elmgren m. fl.

§ 6

Föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande
nr 8, i anledning av väckta
motioner om utredning rörande riksdagens
medverkan vid förhandlingar
mellan staten och intresseorganisationerna.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7''

Ändring av 27 § riksdagsordningen

Föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande
nr 9, i anledning av väckta
motioner om ändring av 27 § riksdagsordningen.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr HAMRIN i Jönköping (fp):

Herr talman! Vid detta utskottsutlåtande
är fogad en blank reservation,
vilket ger mig anledning att här säga
några ord till förklaring. Jag har också
särskild orsak att göra det, eftersom
jag samtidigt är motionär i frågan —
eller rättare en av motionärerna.

Vad saken i ett nötskal gäller, är hur
det skall förfaras vid ett s. k. dubbelval,
d. v. s. då någon, som det heter i
riksdagsordningens 27 §, »varder för
samma tid vald till ledamot av bägge
kamrarna eller till ledamot av endera
för två eller flera valkretsar». Skall det
då ankomma på den valde att efter
egen skönsmässig bedömning avgöra
var han finner för gott att låta sig placera,
eller bör det uttryckligen stipuleras
en förpliktelse för vederbörande
att inträda i den kammare eller som
ledamot av den valkrets, där valet tidsmässigt
senast förrättats?

Enligt mitt sätt att se är detta en ur
principiell synpunkt utomordentligt

Onsdagen den

viktig fråga, en fråga av fundamental
betydelse för bedömningen av hur demokratien
i ett centralt hänseende fungerar.
Har man nämligen den uppfattningen
— och det har jag för min del
— att det är väljaren som på valdagen
har att suveränt avgöra både vilken
politik som skall föras i landet
och av vem eller vilka denna politik
skall representeras i riksdagen, så måste
det framstå som klart orimligt att acceptera
en ordning, som innebär att
sedan en grupp valmän genom valhandlingen
utpekat en viss kandidat som
sin förtroendeman, denne sedan plötsligt
behagar att inte låtsas om detta votum
utan föredrar att falla tillbaka på
ett tidigare valutslag och stanna i den
kammare, där han just i kraft av detta
tidigare valutslag har säte och stämma.

Jag kan inte finna annat än att ett
sådant förfaringssätt står i mycket dålig
överensstämmelse med det demokratiskt-parlamentariska
systemets spelregler,
alldeles oavsett vilka möjligheter
det i konkreta fall kan ge ett parti att
mer eller mindre fördomsfritt lägga
upp sin valrörelse eller disponera över
sina resurser — självfallet då de personliga
resurserna. Att min framstöt direkt
kan härledas ur vissa iakttagelser
i nära anslutning till förloppet av valproceduren
vid ett visst tillfälle på de
egna småländska breddgraderna, har
det självfallet inte funnits någon anledning
att fördölja. Men jag vill starkt
understryka, att oavsett detta är det
självfallet den rent principiella aspekten
härvidlag som jag tycker är så väsentlig.

Nu kan det naturligtvis göras gällande,
dels att missbruk av det här slaget
har förekommit tidigare, dels att
det bästa korrektivet mot upprepningar
måste sökas i folkopinionens, i valmännens
egen sunda och snabba reaktion.

Vad det första påpekandet beträffar,
har jag ingen som helst anledning att
ifrågasätta annat än att det mycket
väl skulle kunna gå för sig att påvisa

15 mars 1961 Nr 10 27

Ändring av 27 § riksdagsordningen

precedensfall, försyndelser i det förflutna
av precis samma slag som det
motionärerna har velat påtala. Jag har
inte forskat närmare i hävderna därvidlag.
Och detta kan ju heller inte
inverka på det berättigade i kritiken.

I fråga om korrektiv mot urspåringar
och övertramp är det alldeles klart, att
det ligger en viss garanti i detta, att
väljarmenigheten kraftigt reagerar och
säger ifrån, men detta kan ju uppenbarligen
ske först sedan skadan väl är
skedd. Det visade sig också, att folk
mycket bestämt tog avstånd från de
metoder som kom till användning i
min egen valkrets vid det tillfälle det
här är fråga om, och det blir — skulle
jag tänka mig — inte så lätt att upprepa
en sådan manöver.

Nu har utskottet inte velat biträda
mitt motionsyrkande och uppriktigt
sagt har jag knappast heller gjort mig
några illusioner om att så skulle kunna
bli fallet. Däremot måste jag tillstå,
att det i någon mån förvånar mig att
utskottet ändå inte funnit anledning att
i utlåtandet säga ens några ord till
karakteristik av det principiellt ytterst
betänkliga förfaringssätt, som jag med
min framstöt har velat påtala och som
det väl rimligtvis inte från allmänt
demokratiska utgångspunkter kan finnas
någon anledning eller möjlighet att
ta i försvar.

Utskottet avvisar motionsyrkandet
under hänvisning först och främst till
att nu gällande ordning vid dubbelval
har gammal hävd — ett argument som
jag inte skall gå närmare in på.

Däremot måste jag medge, att hänvisningen
till författningsutredningen
självfallet måste tillmätas viss vikt.
Framför allt måste det uppenbarligen
i det pågående arbetet för en reformering
av författningen vara ett centralt
intresse — jag tänker särskilt på problematiken
kring det framtida valsättet
— att verkligen se till att just det personliga
momentet vid utseende av riksdagsledamöter
fullt ut kommer till sin

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Ändring av 27 § riksdagsordningen

rätt. Men har man den riktpunkten
klar, är därmed också sagt, att några
manipulationer av det slag, som partier
eller enskilda nu kan tillåta sig
i samband med dubbelval, i framtiden
över huvud taget inte gärna kan bli
möjliga.

Det är, herr talman, mot den bakgrunden
jag har kunnat avstå från att ställa
något yrkande och kunnat begränsa mig
till att göra dessa allmänna erinringar,
vilka jag dock anser bör tillmätas högst
betydande vikt.

I detta anförande instämde herr Taresson
(h).

Herr von FKIESEN (fp):

Herr talman! Det råder inte något
tvivel om att herrar Hamrin i Jönköping
och Hedblom inte skulle ha väckt
denna motion, om inte en alldeles särskild
händelse inträffat, vilken gav eko
i pressen och vilken man med säkerhet
kan förutsätta att den legat till
grund för motionen — bortsett från motionärernas
principiella motiv.

Eftersom herr Hamrin beklagade, att
konstitutionsutskottet inte har gjort något
uttalande om den här åberopade
incidenten, vill jag till honom säga, att
vi inte brukar ta in sådana personliga
saker i utskottsutlåtandena. Men jag
känner mig själv alldeles oförhindrad
att instämma med herr Hamrin så till
vida, att en sådan händelse som inträffade
i höstas är av den art att man
inte gärna vill se den upprepas. Det
är i viss mån att vilseleda valmanskåren,
om en ledamot av första kammaren
kandiderar till andra kammaren
och sedan, efter det han blivit vald
till andra kammaren, behåller sitt mandat
i den första. Jag kan erinra om att
en liknande situation har förekommit
inom det parti som jag själv tillhör. En
person som blivit vald till ledamot av
denna kammare utsattes av olika skäl
för en del påtryckningar i syfte att
förmå vederbörande att stanna kvar i
första kammaren. Men hon förklarade,

att hon ansåg att detta inte var riktigt
handlat mot dem som hade valt henne
och att hon därför ansåg sig bunden av
det sista valet.

Vad är då korrektivet mot ett upprepande?
Herr Hamrin antydde ju själv
opinionens betydelse. Man kan ju tänka
sig att valmännen i en kommande situation,
då ett sådant här fall skulle kunna
inträffa — så länge vi har kvar tvåkammarsystemet
— erhåller en bindande
försäkran från vederbörande kandidat
att han skall mottaga mandatet,
om han blir vald till andra kammaren.
Det tycker jag är den säkraste garantien
mot ett upprepande, som väl med
sannolikhet inte inträffar i brådrasket.

Men när vi kommer till frågan, huruvida
man skall ingripa med lagstiftning,
måste jag säga att jag i likhet
med konstitutionsutskottets majoritet är
mycket tveksam. Det är en gammal god
regel att man inte skall stifta lagar
med anledning av en särskild händelse,
inte skapa en lex in casu. Det har nog
föresvävat konstitutionsutskottet i detta
fall, när man inte velat tillmötesgå motionärerna
och skriva en lagtext. Bara
därför att det existerar missförhållanden
är det inte säkert, att den ögonblickliga
reaktionen bör vara ett förbud,
infört i lagstiftningen. Man får
försöka att på annat sätt komma till
rätta med vad som onekligen är ett
missförhållande.

Även jag vill självfallet åberopa vad
motionären för sin del anförde som ett
rimligt skäl, nämligen det pågående
arbetet inom den författningsutredning
som också under den föregående debatten
här i dag har åberopats. Om
— som vi hoppas — majoritet vinnes
för tvåkammarsystemets slopande,
finns ju inte längre problemet kvar. Det
förefaller mig vara ett mycket starkt
skäl att inte lagstifta bara för den tid
man kan tänka sig att tvåkammarsystemet
fortlever.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Onsdagen den 15 mars 1961

Nr 10

Herr SPÅNGBERG (s):

Herr talman! Bara några ord.

Jag instämmer gärna med föregående
talare, att det inte är önskvärt att sådana
fall inträffar som det, som har legat
till grund för motionen. Men dylika
situationer förekommer ju mycket sällan,
och någon lagstiftning i anledning
av en enda händelse, som man kan peka
på, bör inte komma i fråga.

Det kan tänkas fall, då frihet att välja
kammare bör finnas. Motionen går ut
på att om någon för samma tid blir vald
till ledamot av båda kamrarna, skall
han ta emot mandatet i den kammare,
till vilken val senast förrättats. Men
för val till första kammaren lämnar
man ju inte fullmakter. Det kan mycket
väl tänkas, att ett landsting utser
en ledamot av andra kammaren till ledamot
av första kammaren utan att vederbörande
lämnat något speciellt medgivande.
Olika anledningar kan finnas
till att man önskar placera vederbörande
i första kammaren, trots att denna
placering inte står i överensstämmelse
med röstningen från den störa medborgargrupps
sida, som står bakom vederbörandes
inval i andra kammaren. Under
sådana förhållanden måste det anses
orimligt att en person skulle tvingas
lämna andra kammaren för att mottaga
mandat i första. Vederbörande bör då
ha frihet att välja kammare.

Av vad jag sagt framgår, att motionen
inte är så väl genomtänkt. Något
yrkande om bifall har inte framförts —
det går för resten inte att ställa ett sådant
med den formulering motionen givits.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr LARSSON i Luttra (ep):

Herr talman! Vårt tvåkammarsystem
medför, att flyttningar ofta sker från
den ena kammaren till den andra, och

Ändring av 27 § riksdagsordningen

det händer, att en riksdagsman har att
välja mellan att sitta i första eller i
andra kammaren. Orsakerna kan vara
flera. Herr Spångberg har redan nämnt
ett tänkt fall i sitt anförande nyss. Det
kan också tänkas, att ett parti har fått
en oväntad framgång — någon som står
på en andrakammarlista väljes in trots
att varken han själv eller andra tänkt
sig den möjligheten. Då uppstår cn sådan
valsituation. Vidare händer väl inte
så sällan, att ledamot av första eller
andra kammaren avsäger sig sitt mandat.
I några fall har det hänt — bland
annat för folkpartiet i Jönköpings län
1940 -— att en person avsagt sig mandat
för hela perioden och alltså inte
tagit plats i kammaren trots att vederbörande
blivit vald.

Här kommer det resonemang in som
bl. a. herr von Friesen förde: detta förfarande
kan i viss mån innebära att
man vilseleder väljarna. Väljarna har
räknat med att en viss person som accepterat
kandidatur skulle bli vald men
vederbörande tar sedan inte emot mandatet.
Det är självfallet mot ett sådant
vilseledande av väljarna som motionärerna
vänder sig. Sedan är det cn annan
fråga, ifall man inte vilseleder väljarna
väl så mycket, om man inte alls
tar emot mandatet, som om man behåller
mandatet i den andra kammaren.
I det senare fallet representerar man
ju ändå valkretsen i riksdagen, och det
är väl det som är huvudsaken.

I och för sig är det naturligtvis sunt
att folk reagerar när en person som blivit
vald inte tar emot sitt mandat. Men
att bara av den anledningen föreslå en
grundlagsändring är väl ändå att ta till
storsläggan i onödan. Någon personlig
frihet skall vi väl ha kvar här i landet.
De situationer, som kan föranleda en
person att inte ta emot ett mandat, kan
vara av de mest skiftande slag. I många
fall måste det anses lyckligt att denna
frihet finns.

Med detta ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Statens rättskemiska laboratorium: Avlöningar

Herr HAMRIN i Jönköping (fp):

Herr talman! Jag noterar med intresse,
att herr Larssons i Luttra inlägg
i denna fråga var mycket moderat
hållet. Jag tyckte mig rent av kunna
mellan raderna utläsa en viss sympati
för min ståndpunkt i själva huvudfrågan.

Det fall, som herr Larsson i Luttra
åberopade från min valkrets, är dock
inte något parallellfall till det som vi nu
resonerar om. Nu gäller det ju förfaringssättet
vid s. k. dubbelval. Då var
det inte fråga om något sådant. Jag har
självfallet aldrig påstått, att det inte
kan inträffa, att en vald ledamot på
grund av force majeure, sjukdom eller
annat kan vilja dra sig undan mandatet,
kanske vid en tidpunkt som i och
för sig inte skulle vara önskvärd. På
den punkten råder det inga delade meningar.
Det helt avgörande är vilken
inställning vederbörande kandidat har
i det ögonblick då han utses av valmännen.
Är han då inte på det klara
med att han verkligen önskar ta emot
ett av valmännen givet mandat, så tycker
jag detta är klart felaktigt.

Till herr Spångberg vill jag säga, att
mitt motionsyrkande uppenbarligen var
ganska avancerat. Jag sade t. o. m. att
jag inte gjorde mig några illusioner om
att få det bifallet av riksdagen. Däremot
vågar jag påstå, att jag med denna framstöt
på sätt och vis ändå liar vunnit
det syfte jag eftersträvade.

Herr LARSSON i Luttra (ep):

Herr talman! Herr Hamrin i Jönköping
kom i sitt anförande in på frågan
om vederbörandes inställning vid
valtillfället. Jag ifrågasätter om man
inte bör överlåta åt någon annan att
rannsaka kandidaternas hjärtan och njurar.
Jag tror inte att det är lämpligt att
riksdagen försöker reglera detta genom
en grundlagsändring.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 8

Föredrogos vart efter annat konstitutionsutskottets
utlåtanden:

nr 10, i anledning av väckt motion
om viss ändring av traktamentsbestämmelserna
i stadgan om ersättning för
riksdagsmannauppdragets fullgörande,
och

nr 11, i anledning av väckta motioner
angående rese- och traktamentsersättning
till suppleant för ledamot av kommunalnämnd.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 9

Utgifter under riksstatens elfte
huvudtitel

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
11, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande egentliga statsutsgifter
för budgetåret 1961/62 under elfte huvudtiteln,
avseende anslagen inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner m. m.

Punkterna 1—-20

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 21

Statens rättskemiska laboratorium:
Avlöningar

Punkten föredrogs; och anförde därvid Fru

SJÖVALL (s):

Herr talman! Jag kommer inte att
ställa något yrkande utan vill bara göra
några kommentarer beträffande den
försening av faderskapsmålens avgörande,
som sker på grund av de bristande
resurserna hos statens rättskemiska laboratorium.

JO har vid ett flertal tillfällen pekat
på de problem som uppstår på grund
av denna försening. Han har givetvis

Onsdagen den 15 mars 1961

Nr 10

främst uppehållit sig vid rättssäkerhetsproblemen
men har också poängterat de
svårigheter som uppkommer för modern
och barnet därigenom, att under
den tid ärendet vilar underhållsbidraget
inte kan fastställas.

Jag har motionsvägen tryckt mera på
de humanitära synpunkterna i detta
sammanhang. Jag skall återkomma till
dem men vill först ytterligare kommentera
de uppgifter som lämnas i utskottsutlåtandet.

I viss mån är det felaktigt att bedöma
eftersläpningen enbart med hänsyn till
de ärenden, där domstolarna begär undersökning,
ty en stor del av undersökningarna
begärs direkt av barnavårdsmän
utan domstols medverkan.

I utlåtandet meddelas, att det tar cirka
åtta månader efter provtagningen, innan
man får svaret. Provtagningen på
barnet kan emellertid inte ske förrän
barnet är minst fyra månader och i regel
inte förrän det blivit sex månader
gammalt. Det dröjer alltså ett år efter
barnets födelse, innan modern och barnet
får svar på frågan vem som är barnets
far.

Enligt uppgifter från professor Broman
har det visat sig, att i nära hälften
av fallen har orätt man utpekats som
barnafar. Det betyder att man först efter
ett år kan börja söka den rätte fadern
om igen, och då blir det en ytterligare
försening.

Närmare 12 procent av dessa ärenden
gäller — såvitt man kan bedöma
av de statistiska redovisningarna — fall
där gifta kvinnor varit otrogna. Det är
självfallet väsentligt, om det är maken
eller någon annan man som är barnafar.
Är det maken, kan många gånger
en skilsmässa undvikas.

Jag tror att de typfall man oftast möter
är de unga kvinnor, som antingen
utpekar en man, vilken nekar till faderskapet,
eller som anger två möjliga
män. Ju längre väntetiden blir för faderskapets
fastställande, desto större risker
är det att parterna icke psykologiskt

Vilhelmsro sjukhus: Utrustningskostnader

binder sig vid varandra, att ansvarskänslan
mot kvinnan och barnet inte
växer fram hos den rätte fadern och att
kvinnan inte psykologiskt räknar med
den rätte mannen som barnafadern.

Eftersom det mycket ofta är för unga
människor, som dessa frågeställningar
uppkommer, kan en väntetid på ett år
och kanske ytterligare ett år medföra
att mannen hinner gifta sig med cn annan
kvinna.

Jag tror att det av dessa skäl — jag
kallar dem psykologiska — är viktigt
att väntetiden förkortas. Vi försöker i
andra sammanhang vidta åtgärder som
leder till familjebildning. Vi torde inte
kunna få fram någon enda åtgärd, som
har en så klart positiv innebörd och
som är så fri från skadeverkningar som
en förkortning av den tid man behöver
vänta för att få reda på vem som är ett
barns rätte far.

Utskottet har skrivit mycket välvilligt,
och det är inte mycket att anföra
mot dess skrivning. Kvar står dock, att
laboratoriet kämpar med svårigheter.
Jag hoppas att Kungl. Maj :t skall följa
den anvisning som utskottet lämnat, att
om den ökning, som nu är föreslagen,
inte leder till att vi fortare kan få fram
dessa svar, skall Kungl. Maj :t omedelbart
ta upjj problemet på nytt.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

Vidare yttrades ej.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 22—48

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 49

Vilhelmsro sjukhus: Utrustningskostnader Punkten

föredrogs; och anförde därvid Herr

CARLSSON i Huskvarna (fp):

Herr talman! I anledning av motion
II: 163 ber jag att få ta kammarens tid
i anspråk några ögonblick.

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Bidrag till kommuner för anläggande av

Vilhelmsro sjukhus startade 1874 på
enskilt initiativ. 1939 övertogs det av
staten. Sjukhusområdet är synnerligen
vackert beläget sydväst om Vättern.
Med frivilliga gåvor byggdes i början
av 1880-talet en tegelkyrka inom området
alldeles invid Vätterstranden. Kyrkan
omges av vackra bokar. Tyvärr har
inte kyrkan underhållits. Den är nu
praktiskt taget oanvändbar. Representanter
för byggnadsstyrelsen kostnadsberäknade
för några år sedan en renovering
av den. Nu håller säkerligen inte
dessa beräkningar längre. Kyrkan har
kommit i ett allt sämre skick, och priserna
är ju andra nu än då.

På sjukhuset finns 230 patienter. Tillsammans
med personalen blir det omkring
300 personer som vistas inom
sjukhusområdet. Varje år pågår konfirmationsundervisning.
Den nuvarande
konfirmationsklassen omfattar 14 elever.
Gudstjänsterna hålls i en samlingssal.
Det är givet att både konfirmationen
och gudstjänsterna skulle förlänas
en högtidligare karaktär om de hölls
i kyrkan. Många patienter är på grund
av svår sjukdom hänvisade till att i åratal
vistas på sjukhuset. Sjukhusledningen
har tidigare gjort framställningar
om renovering av kyrkan.

I motiveringen för sitt avslagsyrkande
på motionen pekar utskottet bl. a.
på att en renovering kommer att ske
under en femte etapp av generalplanen
för upprustning av sjukhuset. Jag vill
med glädje konstatera, att det nu alltså
finns förutsättningar för att kyrkan
restaureras och ställs i ett värdigt skick.
Det skulle också vara en gärd av aktning
för minnet av fru Ramsay, som
ägnade så gott som hela sitt liv åt att
ta sig an många som var födda med
svåra belastningar och som samhället
under dåvarande förhållanden inte i
så stor utsträckning som nu är fallet
kunde hjälpa. Det skulle vara en hyllning
till henne, vars stoft nu vilar på
den lilla kyrkogården utanför kyrkans
väggar.

branddammar

Jag har, herr talman, inget yrkande.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 50—i58

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 159

Bidrag till kommuner för anläggande av
branddammar

Efter punktens föredragning yttrade:

Herr ANDERSSON i Knäred (ep):

Herr talman! Sedan många år tillbaka
har staten lämnat bidrag till kommunerna
för anläggandet av branddammar.
Det har väl i allmänhet rört
sig om rätt begränsade belopp, men
myndigheterna — i detta fall närmast
länsmyndigheterna — har onekligen
med bidragsmöjligheterna från staten
som bakgrund stimulerat kommunerna
i ganska betydande utsträckning att anlägga
både fler och dyrbarare branddammar
än vad de skulle ha gjort, om
de inte haft att räkna med statsbidrag.
De anslag, som har ställts till förfogande,
har givetvis inte räckt till utan
det har blivit en betydande eftersläpning.
Men kommunerna har väl ändå
i allmänhet räknat med att de skulle
få bidrag, även om det tog tid innan
dessa bidrag betalades ut.

Så kom 1958 års besparingsutredning
med förslag om att en del mindre
bidrag till kommunerna skulle dras in,
däribland bidraget till branddammar.
Det togs upp av inrikesministern i förra
årets statsverksproposition, och riksdagen
biföll förslaget.

Det är väl i och för sig inte så mycket
att erinra mot själva principen, att
man drar in ett statsbidrag, som inte
spelar någon större roll. Men man har
ändock en känsla av att statsmakterna
hade utställt löften, som borde ha infriats.
Indragningen borde väl ha fått
den formen, att man inte skulle ha

Onsdagen den 15 mars 1961 Nr 10

Bidrag till kommuner för anläggande av branddammar

ställt ut några löften om nya bidrag
för framtiden men ha försökt att något
så när infria de förbindelser, som
tidigare hade utställts.

Nu är det emellertid på det sättet,
att riksdagsbeslutet förra året, såvitt
jag har kunnat finna, fattades enhälligt.
Det enda yrkande i övrigt som framställdes
var bifall till motioner om att
inte ens det anslag om 200 000 kronor,
som propositionen upptog, skulle
beviljas. Det var ett förslag, som framställdes
från folkpartiet. Under dessa
betingelser har jag inte ansett mig
kunnat yrka bifall till motionerna, ty
förordningen är över huvud taget upphävd
genom förra riksdagens beslut. I
det beslutet har väl också motionärerna
själva deltagit.

Jag har, herr talman, inget annat yrkande
än bifall till utskottets förslag.

Herr VIGELSBO (ep):

Herr talman! Den föregående talaren,
som i statsutskottet har avlämnat
en blank reservation, har här redovisat
denna frågas utveckling och — kan
man också säga — dess avveckling föregående
år.

När man tar del av statsutskottets
utlåtande för i år, måste man konstatera
att de antaganden och uttalanden,
som däri göres, är riktiga. 1960 års riksdag
har beslutat, att bidragsformen
i vad gäller ersättning till kommunerna
för uppförande av branddammar
skulle upphöra. När detta beslut fattades
hade kommunerna emellertid en
fordran på grund av arbeten och anläggningar
som redan var utförda —-en fordran som i runt tal uppgick till
1 600 000 kronor. Den borde enligt vårt
förmenande ha likviderats.

Då kommunerna med anledning av
fjolårets beslut hotades att inte utfå
för ifrågavarande ändamål påräknade
bidrag, fann vi oss föranlåtna att i år
motionsvägen hemställa om att ett bidrag
skulle utgå för täckande av kom -

ringar. Det är om det beloppet, som
diskussionen förts, och det är det beloppet,
som nu avses.

Det måste förefalla egendomligt att
en fråga, vilken tidigare tillmätts så stor
betydelse, att man kunnat ställa stora
statsbidrag i utsikt, nu plötsligt givits
en så underordnad rangställning, att
man inte ens vill utge de belopp, som
redan tidigare ställts i utsikt för anlagda,
avsynade och godkända anläggningar.
Det förefaller dessutom också
egendomligt, att utskottet i denna fråga
så hårt bundit sig för ett beslut av
en tidigare riksdag, att man nu inte
kan ändra ståndpunkt, oavsett hur rättfärdigt
anspråket än måste anses vara.

Jag har svårt att föreställa mig, att
statsutskottet av principiella skäl skulle
ha ansett sig förhindrat att uppta denna
ersättningsfråga till nya överväganden.
Det torde inte vara vare sig utskottet,
denna kammare eller riksdagen obekant,
att man i andra sammanhang har
nödgats överge sådana principer. Jag
tillåter mig att peka på sådana exempel
som vattenfallsstyrelsens kontorsbyggnad
och nu senast kungl. operan.
Det sistnämnda ärendet kommer väl
upp till behandling här i riksdagen under
nästa vecka och rör sig om belopp,
som är åtta gånger så stora som
det lilla anslag alla Sveriges kommuner
har begärt för att kunna kompensera
sig för kostnader, som redan är
nedlagda.

Man frågar sig: Varför skall kommunerna
alltid sitta emellan? Det förefaller
som om vederbörande här i Stockholm
kan ta sig till med vad som helst
i statens egen regi och hur sakerna än
utvecklas likväl kan få de pengar, som
behövs för att betala misstagen. Kommunerna
vill här ha 1,6 miljon kronor
för arbeten, vilka utförts under
löfte om statsbidrag. Detta förvägras
dem samtidigt som man på grund av
felräknade kalkyler offrar tiotals miljoner
kronor på statens egna arbeten.
Det är ingalunda förvånande, om kom -

munernas kostnader och förfallna ford3
— Andra kammarens protokoll 1961. Nr 10

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Bidrag till kommuner för anläggande av branddammar

munernas förtroende för statens löften
undergrävs av sådana metoder och om
staten hos kommunerna inte kommer
att få den förståelse som man i detta
fall lyckats åstadkomma, ifall man en
annan gång ställer bidrag i utsikt för
förbättringsarbeten och reformer.

Till sist, herr talman, vill jag säga
några ord om branddammarnas betydelse
för brandförsvaret. Här har man
i vårt land kostat på miljoner och åter
miljoner för att bygga upp ett brandförsvar.
Man har byggt brandstationer,
man har skaffat brandbilar och utrustat
personal. Sedan inträffar det rätt ofta
—• åtminstone i våra bygder — att denna
brandkår kommer till en tätbebyggelse,
där det inte finns någon tillgång
till vatten, och då står man, oavsett
hur värdefull och dyrbar materiel man
än bar, fullständigt handikappad. Jag
tycker att denna fråga om branddammsanläggningar
och statens medverkan
för att ordna den är så pass betydelsefull,
att man framför allt inte borde —
jag tillåter mig säga så — lura kommunerna
på ett bidrag, som utlovats dem
för anläggningar, som redan har utförts
och som de sålunda också borde få bidrag
till.

Med anledning av statsutskottets enhälliga
ställningstagande i frågan skall
jag, herr talman, bara göra dessa kommentarer.
Jag har inget yrkande.

Herr STAXÄNG (h):

Herr talman! Då den ärade talaren inte
gjorde något yrkande, kunde jag givetvis
ha avstått från att begära ordet,
men det föreföll mig nog som om talaren
gav denna fråga alldeles för stora
proportioner.

När han i början av sitt anförande
sade, att denna sak hade mycket stor
betydelse då dessa bidrag beviljades,
vill jag inte förneka detta. Jag vill bara
påvisa vad utskottet skrev i anslutning
till 1958 års besparingsutrednings
förslag, nämligen att bidragen till kommuner
för uppförande av brandstatio -

ner och anläggande av branddammar
numera var av begränsad betydelse. Det
är att märka att när detta förslag skickades
ut på remiss och man där föreslog
att dessa bidrag inte skulle tas med
i riksstaten från och med budgetåret
1960/61, yttrade styrelsen för Svenska
landskommunernas förbund, att den
kunde dela utredningens uppfattning.
Förra året gjordes ett litet undantag,
men jag skall inte, herr talman, mera
gå in på denna fråga, eftersom den reservant
som först hade ordet, nämligen
herr Andersson i Knäred, gav sådana
upplysningar, att man här knappast kan
komma med yrkande om bifall till motionen.
Jag yrkar därför bifall till utskottets
förslag.

Herr VIGELSBO (ep):

Herr talman! När statsutskottets ärade
ordförande åberopar Svenska landskommunernas
förbunds yttrande i den
remiss som gjordes i anledning av besparingsutredningens
förslag, måste jag
säga att jag är förvånad över att förbundet
över huvud taget var med om
att avstyrka fortsatt bidragsgivning. Huruvida
man ifrån landskommunernas
förbunds sida dessutom sade, att man
var medveten om att man inte skulle
få ut pengar för de arbeten som redan
utförts, undandrar sig mitt bedömande.
Nu säger man att detta bidrag kommit
till mycket liten användning och att
kommunerna inte utnyttjat dessa anslag
på det sätt som man väntat. Jag vill bara
tillägga, att det var klokt av de kommuner
som inte utnyttjade det, ty då
hade de också blivit lurade i detta sammanhang.

Herr STAXÄNG (h):

Herr talman! Jag vill återigen citera
vad jag sade för en stund sedan, nämligen
att besparingsutredningens förslag
innehöll, att anslagen för dessa ändamål
inte borde tas med i riksstaten
fr. o. in. budgetåret 1960/61, och det var

Onsdagen den 15 mars 1961

Nr 10

det som Svenska landskommunernas
förbund instämde i.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 160—164

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 165

Lades till handlingarna.

§ 10

Anslag å kapitalbudgeten för socialdepartementet Föredrogs

statsutskottets utlåtande nr
37, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1961/62, i vad avser
socialdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner.

Punkterna 1 och 2

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 3

Statens bosättningslånefond

Punkten föredrogs; och anförde därvid
:

Fru LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr talman! I anslutning till de likalydande
motionerna 1:435 och 11:509,
som hör hemma under denna punkt, vill
jag gärna framföra några synpunkter.
Jag är på det klara med hur föga detta
kan komma att uppskattas med hänsyn
till den positiva behandling som dessa
motioner fått i föreliggande utskottsutlåtande.
Jag skall därför i all korthet
endast framföra och understryka några
problem, som jag anser bör angripas
vid den översyn utskottet begärt.

Först vill jag bara slå fast den höga
aktualitetsgrad bosättningsfrågorna över
huvud taget kommer att få under de
närmaste åren med hänsyn till att de

Statens bosättningslånefond

stora årskullarna alltmer närmar sig
giftasvuxen ålder. Gruppen 20—24-åringar kulminerar 1966 och uppgår då
till drygt 600 000. Många av dessa kommer
att behöva hjälp och råd för att
kunna åstadkomma en förnuftig bosättning.
Vi vet att utgifterna i samband
med bosättningen ökar. En väsentlig
faktor som man har att tänka på i dessa
sammanhang är den ständigt ökade
bostadskostnaden för dessa kategorier.
Ofta är de tvungna att satsa ett ganska
stort engångsbelopp för att över huvud
taget få en bostad, i vissa fall till ett
egethem men i desto fler fall som insats
till en bostadsrättslägenhet. Hyrorna
ökar per kvadratmeter räknat. De
ökar också därigenom att bostäderna
blir större, en sak som i och för sig
bara är bra. Det gör dock att man behöver
bohag av helt annan omfattning
än tidigare. Vi förstår också att standardkraven
i fråga om bosättningsartiklar
är helt annorlunda än de varit
tidigare. Även om varje artikel inte ökar
så mycket i pris, är den summa det hela
rör sig om åtskilligt högre än förr
och går upp till avsevärda belopp.

Mot denna bakgrund är verksamheten
med de statliga bosättningslånen oförklarligt
blygsam. Antalet lån har i själva
verket kommit att minska högst betydligt.
Jag skall bara nämna ett par
siffror. Antalet nya lån var budgetåret
1957/58 7 882 och budgetåret 1959/60
6 061. Det kan kanske delvis förklaras
med att ungdomen har det bra. Men den
har det inte så bra, att någon väsentlig
del av förklaringen ligger däri, utan det
hela beror säkerligen mera på att de
unga, som fortfarande är tvungna att
skaffa sig sitt bohag på kredit, använder
andra kreditformer än bosättningslån.
Det är visserligen relativt få som
får avslag på sin ansökan, men säkert
är det så, att en mycket större del gärna
skulle önska få statligt bosättningslån
och behöver detta men avstår från
att söka med hänsyn till de normer som
tillämpas.

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Statens bosättningslånefond

Härmed är jag inne på ett väsentligt
problem. Jag ber först att få påpeka att
enligt dessa normer är 20 000-kronorsgränsen
för den sammanlagda inkomsten
en absolut gräns som inte får överskridas
när det gäller att få lån. Det innebär
säkerligen, att den stora massan
av hembildare delas i två ungefär lika
stora delar, och det måste ju vara en
orimlig ordning, att man har en sådan
gränsdragning. Alldeles säkert skulle en
mycket stor del av dem som avvisats
eller som låtit bli att söka lån vara ytterligt
betjänta av att få ett sådant handtag.

Dessutom framhålles med skärpa av
ortsoinbuden, att den aktuella inkomstsituationen
ofta blir alltför avgörande.
Det kan inträffa att den manliga parten
har en ganska lång värnplikt bakom sig
och därmed en undergrävd ekonomi,
medan den kvinnliga parten ser fram
mot den icke så avlägsna dag då hon
skall sluta sitt arbete. Deras aktuella inkomst
kan ändå uppgå till över 20 000
kronor, och då kan de alltså inte komma
i fråga till bosättningslån.

Vad sedan beträffar lånebeloppets
storlek är det väl knappast rimligt att
det fortfarande skall vara maximalt
3 000 kronor. Vad som i det sammanhanget
är ändå större skäl att peka på
är den restriktiva tillämpningen av denna
3 000-kronorsgräns, som innebär att
lånen i medeltal uppgår till mycket lägre
belopp än det maximalt medgivna.

1 själva verket var medeltalet för lånen
under det senaste budgetåret så lågt som

2 040 kronor, och det har funnits budgetår,
då inte ett enda lån uppgått till
maximibeloppet, vilket är en ganska
orimlig ordning. På det sättet kommer
man naturligtvis inte att motverka en
osund avbetalningshandel, vilket ändå
var avsikten med dessa lån enligt uttalanden
i den första proposition som
behandlade bosättningslånen och som
kom för så länge sedan som 1937.

En annan sak som jag också vill peka
på är det förhållandet att en svensk

kvinna, som gifter sig med en utländsk
man, i det äktenskapet inte kan påräkna
bosättningslån. Om däremot en
utländsk kvinna gifter sig med en svensk
man kan de få bosättningslån. Det är
alltså beroende på mannens nationalitet.
Reglerna kan få så underliga konsekvenser,
att en svensk ensam mor kan
få bosättningslån, när fadern är utlänning,
men hon kan inte få det, om hon
är gift med mannen i fråga. Det är ett
ganska underligt förhållande, som efter
vad jag förstår måste föranleda en författningsändring.
De normer som kom
1937 är ganska verklighetsfrämmande i
dagens läge, då vårt umgänge med utlänningar
är helt annorlunda än det var
på den tiden.

Det allra största flertalet låntagare
sköter sina lån utmärkt. De förmåner
lånen erbjuder, främst i form av den
låga räntan, bör det vara angeläget att
ställa till förfogande för allt flera. På
det sättet kan vi hjälpa dem att från
början få ordning på sin familjeekonomi.

Ännu bättre skulle det vara, om långivningen
kunde kombineras med en
vettig konsumentupplysning — något
som det för övrigt är angeläget att ge
inte bara dem som är aktuella för bosättningslån
utan hembildarna över huvud
taget. Jag vill påminna om att då
propositionen om de första bosättningslånen
kom 1937 underströks med stor
skärpa, hur viktig upplysningsverksamheten
var. Man sade därvid att samhällets
insatser här skulle komma att bero
på den kommande utvecklingen och
på vad enskilda organisationer och andra
intressenter åstadkomme. Jag tror
inte att det har varit något fel på initiativlusten
och på intresset från olika
håll för att göra en insats i detta avseende,
men vederbörande bar gått om
varandra. Man har vetat för litet om vad
den ene och den andre gjort i fråga
om framställning av material o. d. Det
finns därför skäl att se över vad som
finns, att samordna, kanske modernise -

Onsdagen den 15 mars 1961

Nr 10

ra och göra upplysningsverksamheten
bättre. Jag vill faktiskt påstå att i hela
den stora frågan om konsumentupplysning
är detta en punkt som det vore
skäl att ägna mycket stor uppmärksamhet.
Det är ändå vid bosättningstillfället
som de flesta människor på en gång
skaffar sig mera än de någonsin annars
gör, och valet av de olika artiklarna
betyder oerhört mycket för trivseln och
arbetet i det blivande hemmet. Jag tror
att konsumentinstitutet och konsumentrådet
i samarbete med olika organisationer,
kanske inte minst med Svenska
slöjdföreningen, skulle kunna göra mycket
mera på detta område än som för
närvarande sker.

Här kan man självfallet också knyta
an till de olika institutioner som är i
verksamhet på det kommunala planet,
yrkesskolor, ortsombud o. s. v. Varför
kan inte med litet stimulans från vederbörande
departement — som sker för
andra kommunala organ som handhar
viktiga frågor — en kursverksamhet
ordnas från kommunförbundens sida
för de ortsombud, som har hand om
bosättningslånen ?

Detta var bara några randanmärkningar
för att motivera min blanka reservation.
Jag önskar därutöver endast
yrka bifall till utskottets utlåtande.

Herr KELLGREN (s):

Herr talman! Jag tror att denna kammares
ledamöter skall vara mycket belåtna
med den skrivning som utskottsutlåtandet
fått och med att en översyn
av dessa bestämmelser av allt att döma
nu kommer till stånd. Jag vill rikta
kammarens uppmärksamhet på ett par
ganska väsentliga punkter beträffande
bosättningslånen.

Om man studerar utskottsutlåtandet,
finner man att under budgetåret 1959/60
utlånade riksbanken för detta ändamål
12,4 miljoner kronor. Men riksbanken
fick under samma år in i slut- och avbetalningar
inte mindre än 16,7 miljoner
kronor. Det innebär sålunda att

Statens bosättningslånefond

denna fond ökades med över fyra miljoner
kronor. Som jag ser det hade
det varit mycket rimligare, om riksbanken
hade resonerat som så, att den
skall låna ut i varje fall lika mycket
som den fått in i form av slut- och
avbetalningar. Det borde vara ett minimikrav.
Med tanke på hurudan befolkningsutvecklingen
är för närvarande
och på hur stark äktenskapsbildningen
är framför allt i de mycket
unga åldrarna, där man mycket sällan
haft möjlighet att i större omfattning
spara till sin bosättning, hade det varit
naturligare, om riksdagen hade fått förslag
om att denna låneform skulle ökas
i stället för att, som man nu kan konstatera,
lånefonden ökar. Lånefonder skall
inte vara ett medel för att öka sparandet
i vårt land, hur stort vårt kreditbehov
än är. I stället bör bosättningslånefonden
användas i hela den utsträckning
som är möjlig.

Det finns också skäl att påtala den
restriktivitet som ofta visas vid prövning
av ansökningar om bosättningslån.
Det är inte många år sedan innehav
av en radiogrammofon utgjorde ett
hinder för att erhålla bosättningslån.
Sedan blev på grund av utvecklingens
gång TV-apparaten ett sådant hinder.
I dag har bilen blivit ett hinder när
man vill söka bosättningslån.

Det kan givetvis förefalla som om
den som haft råd att skaffa sig en bil
inte skulle behöva ett bosättningslån.
Men det kan många gånger vara nödvändigt
att ta hänsyn till de förhållanden
under vilka bilen har anskaffats.
Jag tänker exempelvis på en lönsparare,
som har varit med i sparverksamheten
från 16 till 25 års ålder och
då satt undan vartenda öre som han
kunnat avvara. När han blir 25 år får
han ut sparmedlen och köper sig en
bil. Något år senare träffar han en
flicka och vill gifta sig. Skall han inte
då kunna erhålla bosättningslån utan
att tvingas sälja sin bil? Jag tycker
att det är orimligt med en sådan restrik -

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Lånefonden för allmänna samlingslokaler

tivitet. Denne lönsparare kominer faktiskt
i ett sämre läge än ungdomar som
inte sparat ett enda öre utan använt
hela inkomsten för sin privata förbrukning.

.lag tror att riksbanken vid sin låneverksamhet
bör betrakta bilen på samma
sätt som man efter hand blivit tvungen
att göra med både radiogrammofoner
och TV-apparater. Bilen bör placeras
i vrån för överblivna villkor när
det gäller restriktivitet vid långivningen.

Det finns knappast något som är
mera progressivt än just denna låneverksamhet
vid familjebildning. När
unga människor gör investeringar i
eget hem är detta något som blir till
nytta både för deras egen och för allas
vår framtid. Riksbanken bör därför
överge den allmänna restriktivitet som
visats och i stället försöka tillse att
bosättningslåneverksamheten får den
omfattning och inriktning som från början
varit tänkt.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkten 4

Lånefonden för allmänna samlingslokaler Kungl.

Maj :t hade i propositionen nr
1 beträffande kapitalbudgeten (bilaga
27, punkt 6, s. 34 och 35 av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 3 januari 1961) föreslagit
riksdagen att till Lånefonden för
allmänna samlingslokaler för budgetåret
1961/62 anvisa ett investeringsanslag
av 9 000 000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Birke och Sveningsson (I: 335) och
den andra inom andra kammaren av
herr Edlund rn. fl. (II: 398), hade hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att
statslån för anordnande av allmänna
samlingslokaler m. m. som beviljats
fr. o. m. den 1 juli 1961 skulle vara

amorteringspliktigt och förräntas efter
en räntesats av 5 procent och att till
följd härav något avskrivningsanslag
inte måtte anvisas under Statens utlåningsfonder:
Lånefonden för allmänna
samlingslokaler.

Utskottet hemställde,

I. att motionerna 1:335 och 11:398,
såvitt nu vore i fråga, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

II. att riksdagen måtte till Lånefonden
för allmänna samlingslokaler för
budgetåret 1961/62 anvisa ett investeringsanslag
av 9 000 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Svärd, Kaijser, Staxäng och Cassel, vilka
ansett att utskottet bort under I) hemställa,
att riksdagen måtte med bifall
till motionerna 1:335 och 11:398, såvitt
nu vore i fråga, godkänna av utskottet
förordad ändring av grunderna
för lån till anordnande av allmänna
samlingslokaler.

Punkten föredrogs; och yttrade därvid: Herr

CASSEL (h):

Herr talman! Statens stöd till allmänna
samlingslokaler lämnas ju i form av
lån. Dessa lån är av två slag: dels vanliga
räntebärande lån, som nu löper
med 4,75 procent ränta och som skall
amorteras enligt en viss plan med
annuitet för varje år, dels s. k. räntefria
stående lån som kan utgå till
vissa kategorier av samlingslokaler. Lån
av detta senare slag utlämnas i regel
till 40 procent av låneunderlaget. När
det gäller ungdomslokaler kan det dock
bli fråga om högst 50 procent och beträffande
lokaler, som är gemensamma
för skola och föreningsliv, upp till 80
procent av låneunderlaget.

Vi har från vårt håll ansett att konsekvensen
bjuder att när de räntefria
stående delarna av egnahemslånen har
avskaffats och bestämmelserna om ränta
och amortering tillämpas för lånen som
helhet, bör man också vidta en mot -

Onsdagen den 15 mars 1961

Nr 10

svarande förändring då det gäller de
räntefria stående lånen till samlingslokaler
och alltså kräva både amortering
och räntebetalning för dessa lån.
Vi har alltså föreslagit, att ränteplikt
och amorteringsplikt skall införas för
samtliga lån från lånefonden för allmänna
samlingslokaler. Ungefär 60 procent
av dessa lån har varit räntefria och
amorteringsfria. I och med detta har
man tvingats ta upp ett avskrivningsanslag.
Totalsumman är 9 miljoner kronor,
och 60 procent därav motsvarar
ett avskrivningsbehov av 5,4 miljoner
kronor. Om man följer vårt yrkande,
slipper man när avskrivningsbudgeten
kommer upp göra dessa avskrivningar
på 5,4 miljoner kronor. Allt blir räntebärande,
och man får så småningom
tillbaka pengarna.

Vi har emellertid stannat — på samma
sätt som när det gällt egnahemslånen
— vid en räntesats på 5 procent.
En sådan skulle vederbörande huvudman
för en samlingslokal inte eljest
kunna uppnå på den fria marknaden
med de säkerheter han i allmänhet kan
bjuda, utan där skulle kanske räntan
ligga på 6 procent eller något därutöver.
En femprocentig ränta är mycket
hyggliga lånevillkor. Det finns anledning
att hålla en hygglig ränta för
samlingslokalerna, men någon ränta
skall det dock vara enligt vår mening.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till den reservation som på denna
punkt finns fogad till utlåtandet.

Herr ALMGREN (s):

Herr talman! Det är ingen ny motion
som väckts i detta ärende. Så sent som
förra året avslog riksdagen motioner
som i stort sett hade samma yrkande
— dock inte riktigt detsamma, ty nu
har man inte gått så långt som förra
gången. Då gick man också emot det
s. k. saneringsbidraget till våra samlingslokaler.

Vid förra årets riksdag blev frågan
om formerna för statens stöd till all -

Lånefonden för allmänna samlingslokaler

männa samlingslokaler föremål för
statsmakternas ingående prövning. Det
var föranlett av en speciell utredning
i ärendet. I både första kammaren och
denna kammare blev det också livliga
diskussioner. Därför anser utskottet att
vi inte nu behöver ta upp någon lång
debatt och att vi inte heller behöver
göra några som helst ändringar.

Motionärerna framhåller visserligen
sedan sist, att när de räntefria stående
lånen till bl. a. egnahem — det har
herr Cassel nyss nämnt — nu är slopade,
borde även de räntefria lånen till
samlingslokaler försvinna, men något
som helst samband mellan dessa båda
låneformer kan jag inte anse existerar.

Det är ett allmänt känt faktum, att
föreningslivet kämpar med stora svårigheter,
inte minst ekonomiska. Jag
nämnde saneringsbidraget, som vi fick
besluta om förra året. Många föreningar
som handhar lokaler har stora besvärligheter
i ekonomiskt hänseende. En
försämring av det slag som motionärerna
och reservanterna påyrkar skulle
ytterligare försvåra verksamheten inom
föreningslivet. Särskilt skulle den viktiga
ungdomsverksamheten bli lidande,
och den är av stor samhällelig betydelse.

Herr talman! Jag ber med det anförda
att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. 1

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid punkten
fogade reservationen; och fann herr
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Cassel begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Lån till nybyggnader m. m. vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare

4:o) mom. I) i utskottets utlåtande nr
37, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid punkten fogade reservationen
2) av herr Svärd m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för ja-propositionen.
Herr Cassel begärde emellertid
rösträkning, vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgåvos 175 ja och 38 nej, varjämte 2
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. II

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 5

Lån till nybyggnader m. m. vid erkända
vardanstalter för alkoholmissbrukare

Kung], Maj:t hade (punkt 7, s. 35—
38) föreslagit riksdagen att till Lån till
nybyggnader m. m. vid erkända vårdanstalter
för alkoholmissbrukare för
budgetåret 1961/62 anvisa ett investeringsanslag
av 545 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fru
Nilsson och herr Eric Carlsson (I: 233)
och den andra inom andra kammaren
av herrar Hammar och Wiklund i Stockholm
(II: 340), i vilka hemställts, att
riksdagen ville besluta, utöver vad föredragande
departementschefen före -

slagit under kapitalbudgeten (femte huvudtiteln),
att föreningen Hemmet Älvgården
beviljades ett rånte- och amorteringsfritt
lån å 120 000 kronor till uppförande
av personalbostäder,

dels ock en inom andra kammaren av
herr Ekström i Björkvik m. fl. väckt
motion (11:342).

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionerna I: 233
och II: 340 samt II: 342 till Lån till nybyggnader
m. m. vid erkända vårdanstalter
för alkoholmissbrukare för budgetåret
1961/62 anvisa ett investeringsanslag
av 545 000 kronor.

Punkten föredrogs; och anförde därvid: Herr

HAMMAR (fp):

Herr talman! I samband med Kungl.
Maj :ts framställning om lån till nybyggnader
m. m. vid erkända vårdanstalter
för alkoholmissbrukare har statsutskottet
i här föreliggande utlåtande nr 37
behandlat ett par motioner I: 233 av
fru Nilsson och herr Eric Carlsson samt
II: 340 av mig och herr Wiklund i
Stockholm. I dessa motioner har vi
hemställt om att riksdagen måtte, utöver
vad departementschefen föreslagit, besluta
att bevilja Föreningen Hemmet
Älvgården ett ränte- och amorteringsfritt
lån på 120 000 kronor till uppförande
av personalbostäder.

Tyvärr har utskottet ej funnit anledning
att tillstyrka motionerna, enligt
vad jag tror till största delen beroende
på att det håller före att nykterhetsvårdsutredningen
i sitt slutbetänkande
kommer att överväga de erkända anstalternas
ställning över huvud taget. Byggnadsstyrelsen
har däremot i huvudsak
inte något att erinra mot byggnadsförslaget,
och därtill kommer att framställningen
oförbehållsamt tillstyrkes av socialstyrelsen
och länsbostadsnämnden i
Kopparbergs län.

Det bostadshus, som det här är fråga
om vid Hemmet Älvgården, omfattar

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

två lägenheter, en lägenhet som ersättning
för en äldre sådan, vilken föreslås
disponerad för utökning av kontors-
och expeditionsutrymmena, och
en lägenhet som tillskott till anstaltens
bostadsbestånd. Befintliga kontorsutrymmen
har man konstaterat vara för
få och lokaliteterna i övrigt för små,
varför ett rationellt utnyttjande av den
personal, som ställts till anstaltens förfogande,
ej är möjligt. Bostadsbeståndet
måste betraktas som helt otillräckligt
och svarar inte alls mot personalens
behov. Till belysande av situationen
kan, herr talman, nämnas att under år
1959 slutade en manlig ordinarie befattningshavare
sin tjänst, därför att familjebostad
ej kunde beredas honom. Under
år 1960, året därpå, har ytterligare
tre manliga ordinarie befattningshavare
slutat och två andra beviljats ledighet
för att tjänstgöra å andra anstalter. I
fyra av här nämnda fem fall liar bostadsfrågan
spelat in.

Det är inte för mycket sagt, att byggandet
av bostad för befattningshavare
å Älvgården är en fråga av mycket hög
angelägenhetsgrad. Det har faktiskt uppstått
en krissituation vid anstalten, vilkens
arbetsresultat man nog vågar säga
äventyras på det allvarligaste, om ej
medel ställes till hemmets förfogande
för ifrågavarande bostadsbyggande.

Av denna anledning tillåter jag mig,
herr talman, yrka bifall till den hemställan,
som framförts i motionerna
1:233 och 11:340.

I detta anförande instämde herr Wiklund
i Stockholm (fp).

Herr ALMGREN (s):

Herr talman! Även om vi kan förstå
herr Hammars inställning så har ändå
utskottet ansett, att man bör avvakta
resultatet av nykterhetsvårdsutredningens
arbete. Den fråga, som motionärerna
här för fram kommer då upp till
övervägande. Utskottet anser därför att
vi för närvarande inte skall bifalla
motionens yrkande utan avvakta en se -

Ny ölförsäljningsförordning, m. m.

nare tidpunkt och då ta ställning till
frågan.

Med det sagda ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till utskottets hemställan
med den ändring däri, som föranleddes
av bifall till motionerna I: 233
av fru Nilsson och herr Eric Carlsson
samt 11:340 av herrar Hammar och
Wiklund i Stockholm; och biföll kammaren
utskottets hemställan.

Punkten 6

Lades till handlingarna.

§ 11

Ny ölförsäljningsförordning, m. m.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 10, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till ny
ölförsäljningsförordning, m. m. jämte i
ämnet väckta motioner.

Sedan utskottets hemställan föredragits
anförde:

Herr HAMMAR (fp):

Herr talman! Må det tillåtas mig att
innan frågan om ny ölförsäljningsförordning
avgörs få knyta några reflexioner
till bevillningsutskottets här föreliggande
betänkande med anledning av
Kungl. Maj :ts proposition.

De framlagda förslagen grundas som
bekant på ett betänkande av 1954 års
bryggeriutredning och har föregåtts av
diverse undersökningar av ölfrågans medicinska,
sociala och ekonomiska aspekter.
I likhet med bryggeriutredningen
anser departementschefen, att tillräckliga
skäl inte längre föreligger att i hela
dess utsträckning bibehålla den nuvarande
regleringen av maltdryckshanteringen.
Utskottet ansluter sig också till
samma ståndpunkt, d. v. s. att en liberalisering
av den nuvarande detaljregle -

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Ny ölförsäljningsförordning, m. m.

ringen i fråga om rätten att tillverka
och försälja Öl bör genomföras. I denna
sin uppfattning är utskottet enigt; i
varje fall föreligger det ej någon reservation.

Dock vågar man nog säga, att förslaget
till ny ölförsäljningsförordning
väckt stor uppmärksamhet i mycket
vida kretsar. Långt ifrån överallt har
liberaliseringstendensen mottagits med
gillande. Många och vägande är de invändningar,
som rests mot förslaget.
Från det län jag närmast representerar
har man — och här är det fråga om
både nykterhetsrörelsen i dess helhet
och en rad av samhällets olika vårdorgan
— yttrat sig mycket kritiskt mot
propositionens uttalanden, sådana som
»skadeverkningarna av ölkonsumtionen
synas vara relativt obetydliga» och
»några anmärkningsvärda missförhållanden
i samband med tillverkning eller
försäljning av öl kunna knappast tänkas
förekomma».

Att öl i icke ringa antal fall användes
i direkt berusningssyfte kan många
av våra domstolar intyga. I min hand
har jag för övrigt en så sent som i
februari månad i år meddelad dom, där
vederbörande blivit fälld för rattfylleri,
efter att under loppet av ett par timmar
ha konsumerat en back om 25 pilsner.
Exemplet kan mångfaldigas. Statistiken
och det praktiska livets erfarenheter
sammanfaller som bekant inte
alltid!

Utskottet ansluter sig som jag sade
till departementschefens förslag. Med
skärpa hävdar det dock — och det förtjänar
att understrykas — att förutsättningen
för en sådan liberalisering måste
vara, att garantier skapas för att de detaljföreskrifter,
som befinns nödvändiga,
verkligen efterlevs och blir riktigt
tillämpade. Detta gäller inte minst tillståndsgivningen.

Utskottet tillstyrker att prövningen
av ansökningar om tillstånd till försäljning
anförtros polismyndigheten på den
ort, där försäljningsstället är beläget.

Säkerligen är det en riktig åtgärd. Saknar
polismyndighet närmare kännedom
om sökandens personliga förhållanden
eller föreligger eljest tvekan, skall yttrande
i frågan inhämtas från nykterhetsnämnden.
Denna sak finner utskottet
det mycket angeläget att betona.
Likaledes är det klart att nykterhetsnämnd
kan anföra besvär mot polismyndighets
beslut i tillståndsgivningsärenden.

Herr talman! I en del nog så viktiga
detaljer har jag ifrån utskottet avvikande
uppfattning. Då jag emellertid i
stort kan acceptera utskottets inställning,
att olämpliga åtgärder från tillverkares
och försäljares sida skall stävjas
genom att deras ansvar klart fixeras
och genom att vederbörande myndigheter
effektivt inskrider i de enskilda
fallen, ställer jag ej något från utskottet
avvikande yrkande.

Herr förste vice talmannen övertog
nu förhandlingarnas ledning.

Herr WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talman! I egenskap av motionär
i detta ärende skall jag be att få anföra
några synpunkter till kammarens
protokoll.

Jag tillhör dem som inte på något
sätt känt mig övertygade om behovet
av en ny ölförsäljningsförordning. Vi
fick ju en ny förordning i samband med
omläggningen av nykterhetspolitiken
1954. Uppdraget till 1954 års bryggeriutredning
var att undersöka möjligheterna
att avveckla det enskilda vinstintresset
inom bryggerinäringen, som
ju sedan länge utmärkts av en hög lönsamhet.
Den lönsamhetsundersökning
som gjorts av utredningen förändrar
inte detta förhållande, och nu ökar
f. ö. avsättningen av öl och starköl på
ett högst påtagligt sätt.

Resultatet av utredningens arbete
blev ett förslag, inte till större insyn
eller kontroll, utan — märkligt nog —
till en ny förordning med större frihet

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

för bryggerinäringens utövare. Man har
sagt att denna näring även producerar
annat än alkoholdrycker och att det
därför inte är lämpligt eller ens möjligt
att tillämpa desintresseringsprincipen
på ölhanteringen. Men någon mer
ingående prövning av en desintressering,
som t. ex. inte omfattar hela denna
hantering utan begränsats till försäljningsledet,
har veterligen inte skett
inom utredningen.

Jag har inte heller känt mig övertygad
om att de skäl man anfört som belägg
för att ölet är ganska ofarligt ur
nykterhetssynpunkt är bärande. Att öl
har lägre alkoholhalt och ger mindre
berusningseffekt än samma mängd alkohol,
tillförd i form av starkare drycker,
utesluter på intet sätt, att ölet —
konsumerat ensamt eller i kombination
med andra drycker — alltjämt spelar
en inte oviktig roll som berusningsmedel
för vissa kategorier. Vill man ha
en illustration till detta, kan man göra
en rundvandring på Stockholms ölkaféer
en kväll eller höra sig för med
dem som bor i grannskapet av ett sådant
kafé. De kan berätta om sina beklämmande
intryck och erfarenheter.

Man säger att det inte är ölet utan
andra drycker som har den väsentliga
skulden till ölkafépublikens berusning.
Detta är dock endast en förmodan. De
undersökningar av ölmissbruket, som
bryggeriutredningen redovisar, består
endast av enkäter, utsända till vissa
myndigheter. Undersökningarna är därför
enligt min mening mycket ofullständiga,
och det är sålunda inte tillfredsställande
utrett hur det förhåller sig
med ölmissbruket i dagens läge. Vi
skulle behöva ha en del medicinska,
socialmedicinska och sociologiska klientelundersökningar
— t. ex. när det
gäller vad Öl spelar för roll som påspädningsdryck,
som fullständigar ett
rus påbörjat med andra alkoholdrycker,
betydelsen över huvud taget av blandningen
av öl och andra alkoholdrycker
eller öl och vissa tabletter, ölets roll

Ny ölförsäljningsförordning, m. m.

vid recidiv hos alkoholister, ett centralt
problem i hela alkoholfrågan, dess betydelse
vid trafikonykterhet och alkoholbetingade
olycksfall i arbete eller
vid gatufylleri, förargelseväckande beteende
och de talrika gatu- och lägenhetsbråken
o. s. v.

Ingen har väl varken nu eller tidigare
velat göra gällande, att Öl spelar
den största rollen vid uppkomsten av
alkoholskador. Dess relativa betydelse
i orsakssammanhangen är dock alltjämt
långt ifrån fullständigt klart. Utredningen
själv synes inte vara helt säker
på att denna betydelse är ringa. Annars
skulle utredningen väl knappast ha gått
så långt som till att föreslå att ölhanteringen
skulle bli föremål för ökad offentlig
observation genom särskilda organ
i kommunerna och ett särskilt organ
i kontrollstyrelsen. Att man över
huvud taget har en reglering, när det
gäller ölhanteringen, och inte nu anser
sig kunna avskaffa denna, visar att talet
om ölets sociala rehabilitering är
orealistiskt.

Den starka reklamdrive, som igångsatts
från bryggerihåll, sedan bryggeriutredningen
avlämnade sitt betänkande
och som uppenbarligen givit resultat
i form av ökad konsumtion, visar vad
vinstintresset i denna hantering betyder.
Inte ens regalskeppet Wasa undgår
att utnyttjas i denna reklam, något
som man kunnat iakttaga på sista tiden.

Det är litet skada att vi inte har tillfälle
att behandla frågan om alkoholreklamen
samtidigt med behandlingen
av detta ärende. Den frågan kommer
på kammarens bord litet längre fram,
då väckta motioner rörande alkoholreklamen
kommer att behandlas. Det
hade som sagt varit lämpligt att ta
upp även denna större fråga i detta
sammanhang, men det går nu inte.

Om nu frågan om utsträckt tillämpning
av desintresseringens princip, så
att den också kunde omfatta ölhanteringen,
inte bara den övriga alkoholhanteringen,
ställes öppen, tycker vi

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Ny ölförsäljningsförordning, m. m.

motionärer liksom bryggeriutredningen
att man bör försöka något förstärka
kontrollen över denna hantering. Bryggeriutredningen
går därvidlag till och
med längre än motionärerna. Vi vill
sålunda att det på sätt utredningen föreslagit
skall inrättas en särskild central
nämnd med företrädare för både
ölhanteringen och nykterhetsintresset
för en fortlöpande observation gentemot
ölhanteringen — och för all del
även samråd rörande uppkommande
problem, t. ex. sådana som sammanhänger
med reklamen. Eventuellt kunde
i stället den nu till kontrollstyrelsen
knutna samarbetsnämnden i alkoholfrågan
få särskilda direktiv angående
en sådan observation.

Uppslaget till en dylik nämnd kommer
från 1944 års nykterhetskommitté,
som ville att det i socialstyrelsen skulle
inrättas en rådgivande nämnd för behandling
av nykterhetspolitiska spörsmål
i allmänhet. Meningen var att socialstyrelsen
skulle inta en central ställning
i det nykterhetspolitiska arbetet.
Det blev nu inte så, utan kontrollstyrelsen
gavs i stället denna funktion.
Men svagheten med kontrollstyrelsens
samarbetsnämnd är att dess ställning
och verksamhet är helt oreglerad.
Nämnden är relativt löst sammansatt
och får betraktas närmast som ett diskussionsforum.
Det säger sig självt att
nämnden därför inte har den auktoritet,
som den annars skulle kunna få.

Vi motionärer har nu föreslagit, att
denna nämnds ställning och funktion
skall fastställas i samband med uppdrag
till nämnden att ägna fortlöpande uppmärksamhet
åt ölhanteringen eller att
bryggeriutredningens förslag om en särskild
nämnd hos kontrollstyrelsen för
denna uppgift skulle genomföras.

Herr talman! Som detta ärende rent
formellt ligger till, anser jag mig inte
kunna ställa något yrkande.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr talman! Jag skall inte bli mång -

ordig, och jag kunde kanske ha nöjt
mig med att instämma i vad herr Wiklund
i Stockholm här anfört. Jag har
emellertid känt behov av att här säga
några ord.

Jag kan inte finna att spriten som sådan
tillför individen eller samhället
några som helst positiva förmögenheter,
vare sig ur fysisk, psykisk eller
ekonomisk synpunkt, men väl att den
för mycket negativt med sig. Jag tycker
tyvärr att det är på samma sätt med
det ärende som nu ligger på kammarens
bord.

I den situation vi nu befinner oss kan
jag inte finna några skäl föreligga att
öka ölets lättillgänglighet. Sedan spriten
blev fri 1955 har vi tyvärr kunnat konstatera
ett ökat alkoholmissbruk, och
detta borde som jag ser det vara skäl
nog att inte nu gå in för en ökad liberalisering
av ölförsäljningen.

Hur man än ser på denna fråga synes
man ha svårt att komma ifrån att de
alkoholhaltiga dryckernas lättillgänglighet
spelar en stor och avgörande roll
för alkoholismens utbredning. Det går
inte att mönstra ut ölet ur den dystra
bild, som alkoholismen faktiskt företer.

När nykterhetsutredningen på sin tid
gick in för motbokens slopande, insåg
man väl att det fanns risker för att den
fria spriten skulle föra med sig en hel
del saker och ting som vi inte önskade.
Men man föreslog också motåtgärder.
Dessa motåtgärder har emellertid inte
mötts med den förståelse som den fria
spriten i hög grad motiverade.

Vi motionärer anser att det inte är
riktigt, att man från statens sida banar
väg för att göra de alkoholhaltiga maltdryckerna
väsentligt mer tillgängliga än
de är nu. Förut har sex organ hörts innan
ett utminuteringstillstånd givits.
Detta ligger i överkant, det skall erkännas.
Men mera riskabelt synes det
mig vara, att polismyndigheterna med
stöd av en lagparagraf blir det enda organ
som skall besluta, utan remiss til)
något kommunalt organ.

Onsdagen den 15 mars 1961

Nr 10

Försäljning av obeskattade varor på tullflygplats

Jag tror att polismyndigheterna kommer
att i allt, som hittills, handla under
utomordentligt ansvar. Men avkopplandet
av de kommunala organens medverkan
vid tillståndsgivningen är absolut
inte ett steg framåt för denna frågas
goda och normala lösning. De besitter
dock en sakkunskap i fråga om lokaloch
personkännedom, som bör vara
utomordentligt värdefull. Det borde vara
självklart, att kommunens nykterhetsnämnd
skall höras innan polismyndigheten
fattar beslut om tillståndsgivning.

Jag vet att det är lönlöst att här yrka
bifall till motionerna, men jag har
velat anföra dessa synpunkter till protokollet.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren vad utskottet hemställt.

§ 12

Försäljning av obeskattade varor på
tullflygplats

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 11, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till förordning
om försäljning av obeskattade
varor på tullflygplats jämte i ämnet
väckta motioner.

I en den 16 december 1960 dagtecknad,
till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 11, hade Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning om försäljning
av obeskattade varor på tullflygplats.

Beträffande propositionens huvudsakliga
innehåll anförde utskottet följande.

I propositionen föreslås, att butiker
för skattefri försäljning till flygpassagerare
— s. k. tax-free shops av samma
typ som nu förekommer på ett flertal
större flygplatser i utlandet — skall få

inrättas på svenska flygplatser med internationell
trafik. Försäljningen förutsättes
tills vidare endast omfatta tobaksvaror
och rusdrycker samt gälla resande
till utomnordiska länder.

Till utskottet hade hänvisats följande
i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 544
av herr Bengtson in. fl. och II: 645 av
herr Rimmerfors in. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts
proposition nr 11 om försäljning av obeskattade
varor (tobaksvaror och rusdrycker)
på tullflygplats»; samt

2) motionen II: 646 av herr Carlsson
i Stockholm m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 11 angående försäljning av
obeskattade varor på tullflygplats».

Utskottet hemställde,

A) att riksdagen måtte — med bifall
till Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 11 och med avslag å de likalydande
motionerna I: 544 av herr Bengtson
m. fl. och II: 645 av herr Rimmerfors
m. fl. samt motionen II: 646 av herr
Carlsson i Stockholm m. fl. — antaga
det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om försäljning av obeskattade
varor på tullflygplats; samt

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:544
av herr Bengtson m. fl. och II: 645 av
herr Rimmerfors m. fl., ävensom

2) motionen II: 646 av herr Carlsson
i Stockholm m. fl., måtte, i den mån de
icke kunde anses besvarade genom vad
utskottet i sitt utlåtande anfört och hemställt,
av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Söderquist, Kronstrand och Engkvist,
vilka ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen, med bifall till de likalydande
motionerna I: 544 av herr Bengtson
m. fl. och II: 645 av herr Rimmerfors
m. fl. samt till motionen II: 646 av
herr Carlsson i Stockholm m. fl., måtte
avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Försäljning av obeskattade varor på tullflygplats

Utskottets hemställan föredrogs; och Herr talman! Jag yrkar därför bifall
anförde därvid: till reservationen.

Herr ENGKVIST (s):

Herr talman! Vid det utskottsutlåtande
som kammaren nu behandlar, har fogats
en reservation som jag har biträtt. Till
den motivering som anges i denna reservation
vill jag emellertid anföra ytterligare
ett par synpunkter.

I utskottets utlåtande framhålles, att
nu föreliggande förslag om skattefri försäljning
på de svenska flygplatserna av
alkoholdrycker till resenärerna i utomnordisk
trafik inte har någon betydelse
ur nykterhetspolitisk synpunkt. Jag delar
den meningen, att den nu föreslagna
anordningen i och för sig inte betyder
så mycket i detta avseende.

Utskottet har också framhållit den
fördel, som kan uppnås med den nya
ordningen genom att, som det uttryckes
i utlåtandet, den »besvärande försäljningen
på flygplanen» kan begränsas.
En sådan utveckling är givetvis önskvärd
och skulle hälsas med tillfredsställelse
av många flygresenärer.

Emellertid har jag den uppfattningen,
att hela frågan om skattefri försäljning
av alkohol på olika trafikleder bör prövas
innan någon utvidgning sker, även
om denna utvidgning kan anses vara
en detalj som ej orsakar någon nämnvärd
olägenhet.

Sålunda anser jag det angelägnare att
komma till rätta med de svårigheter,
som den skattefria spriten i samband
med färje- och båttrafik mellan de nordiska
länderna onekligen medför. Denna
fråga står inte på dagordningen och
kan därför inte föras in i resonemanget
till allvarlig prövning. Det är emellertid
att hoppas att vi får möjligheter att
åstadkomma en förändring till det bättre
i ett större sammanhang.

Som jag redan nämnt har jag den meningen,
att någon utvidgning inte bör
ske innan man prövat frågan i dess helhet
iir både skattepolitiska och nykterhetspolitiska
synpunkter.

I detta anförande instämde fröken
Sandell (s).

Herr WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talman! Det har under senare
år till följd av alkoholforskningens rön
och ökad saklig upplysning i alkoholfrågan
framkommit löftesrika tecken på
och tendenser till vad man skulle kunna
kalla allsvensk samling i nykterhetsfrågan
kring vissa minimikrav, som alltså
alla, oavsett personlig inställning i
övrigt till alkoholfrågan, skulle kunna
enas om. Ett sådant krav är att alkohol
och trafik inte hör ihop och därför
bör åtskiljas. Skärpta nykterhetsbestämmelser
för flygpersonal och flygstationspersonal
har nyligen föreslagits
och bär tydliga spår av detta krav,
som nog en mycket bred opinion rakt
igenom partier och åsikter i övrigt stöder.

Men samtidigt skulle man alltså nu
öka möjligheterna för bland annat flygtrafikpersonalen
— naturligtvis inte i
första hand denna personal, men ändå
— att köpa alkohol på tullflygplatserna.
Denna omständighet tillsammans med
det faktum, att så att säga själva den
nykterhetspolitiska atmosfären just nu
inte precis kan anses vara den bästa
för att släppa på de återhållande momenten
i nykterhetspolitiken, då vissa
ur nykterhetssynpunkt känsliga grupper,
jag tänker på kvinnor och ungdom,
verkliga nyckelgrupper i detta sammanhang,
ökar sin spritkonsumtion, gör såvitt
jag kan förstå, att tidpunkten för
att införa vad som nu kallas tax-free
shops enligt Kungl. Maj:ts proposition
nr 11 är direkt olämplig. Man kan visserligen
säga, att det rör sig om en
mycket begränsad, skattefri alkoholförsäljning
till ett mycket begränsat klientel,
men i en tid, då så ohyggliga ting
händer i alkoholens tecken, bl. a. i
flygtrafiken, måste ett bifall till denna
proposition få ogynnsamma psykolo -

Onsdagen den 15 mars 1961 Nr 10 47

Försäljning av obeskattade varor på tullflygplats

giska och opinionsmässiga inflytelser
genom den officiella sanktion av alkoholseden,
som inrättandet av sådana
här butiker i samband med flygtrafik
innebär. Och det verkar ju som om det
nu föreliggande förslaget endast är en
etapp på vägen till utökad s. k. service
av detta slag. Ilct sägs att inköpsrätten
bör åtminstone tills vidare inte gälla
passagerare till de andra nordiska länderna.
Men bara tills vidare. Förslaget
till kungörelse öppnar nämligen möjligheter
för Kungl. Maj :t att tillåta skattefri
alkoholförsäljning genom butiker
på tullflygplatser även till passagerare
i internordisk trafik, t. ex. mellan
Malmö och Köpenhamn. Här tycks en
ny möjlighet lätt kunna uppkomma att
skapa nykterhetsproblem i Öresundstrafiken.
Om propositionen bifallcs,
finns det ju såvitt jag kan första intet
hinder att inköpa obegränsade kvantiteter
skattefri starksprit i t. ex. fickpluntor
och konsumera denna sprit i
transithallarna på tullflygplatserna. Vi
vet att lång väntetid i dessa lokaler är
mycket vanlig för flygpassagerarna. Här
skulle alltså ordnas skattefri försäljning
av alkohol i speciella för ändamålet inrättade
butiker. Vad är det som hindrar
att ett speciellt, alkoholintresserat
klientel särskilt kommer att utnyttja
denna nya möjlighet? Att det kostar relativt
mycket pengar att flyga utomlands
är visserligen ett påtagligt, ganska
stort hinder. Men om möjligheterna
att köpa skattefri sprit efter hand vidgas
till att gälla även passagerare i internordisk
trafik, minskar ju detta hinder
i betydelse. Det finns dock — det
vore underligt annars — alkoholproblem
även hos en del av utlandspassagerarna.
Var och en som reser med
flyg har nog haft anledning att konstatera
att det förhåller sig på det viset.

Det vore skäl att i detta sammanhang
också resa invändningar mot alkoholförsäljning
ombord på flygplanen. Jag
anser att den försäljningen är olämplig
och i varje fall onödig. Det blir väl an -

ledning att ta upp den frågan i ett vidare
sammanhang, vilket herr Engkvist
nyss påpekade.

Skulle det bli förbjudet att förtära inköpt
skattefri sprit i t. ex. transithall
eller på flygplats, så blir ett sådant förbud
svårt att upprätthålla, det vet vi
alla. Konsumtionen sker då i smyg på
toaletter och på andra ställen, och förbudet
blir därigenom verkningslöst. Alla
påverkade passagerare på allmänna
trafikmedel över huvud är ur ordningsoch
säkerhetssynpunkt — och trevnadssynpunkt
med för den delen — ett problem,
ett problem som dock på flygplan
kanske är allra störst eftersom där
finns så mycket större riskmoment och
så mycket större krav måste ställas på
passagerarna i vad gäller att följa personalens
anvisningar, t. ex. att släcka
cigarretter, spänna fast säkerhetsbälten
o. s. v. vid upp- och nedstigning, vid
dåligt väder etc. De relativt små utrymmena
för passagerarna gör inte den här
saken bättre.

Att tala om standard och service i
samband med alkoholförsäljning i detta
trafiksammanhang tycker jag i dagens
läge inte är lämpligt. Inte heller
tror jag på argumentet att turister t. ex.
skulle ändra sina resplaner, om de fick
upplysning om att Bromma saknade taxfree
shops, eller att Kastrup i Danmark
skulle ha speciell attraktionskraft på de
resande, därför att man har tillgång till
sådan service på denna flygplats. Förklaringen
ligger nog på annat håll. Själv
har jag rest ganska mycket utomlands
och funnit att bestämmelserna om alkoholförsäljning
varierat rätt avsevärt,
men jag har inte alls funnit att turister
eller andra utlandsresenärer skulle vara
speciellt känsliga för ett lands särdrag
eller speciella lagstiftning på t. ex. denna
punkt.

Resonemanget att vi med hjälp av
spritförsäljning skulle kunna förbättra
vederbörande flygbolags ekonomi och
skapa bättre konkurrenskraft, alltså nu
närmast för SAS, kan väl ändå inte till -

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Försäljning av obeskattade varor på tullflygplats

mätas någon egentlig betydelse — bortsett
från att en så krass synpunkt för
mig ter sig stötande i detta sammanhang.

Efter att ha tagit del av de synpunkter,
som bevillningsutskottet har att anlägga
på donna fråga, finner jag det
också svårt att förstå att man är beredd
att avstå från en skattemöjlighet.
Bevillningsutskottets betänkande skulle
nämligen innebära, att man här medvetet
avstår från en möjlighet till skatteinkomst.

Herr talman! Jag ber att med det anförda
i likhet med herr Engkvist få
yrka bifall till den vid betänkandet fogade
reservationen.

I detta anförande instämde fru Boman
(h) samt herrar Hammar (fp),
Nyberg (fp), Carlsson i Huskvarna (fp),
Carlsson i Stockholm (fp), Neländer
(fp), Nilsson i Lönsboda (fp), Keijer
(fp), Johansson i öckerö (fp), Dickson
(h), Gustafsson i Borås (fp), Antby
(fp), Carlsson i Tibro (fp) och Hamrin
i Jönköping (fp).

Herr BRANDT i Aspabruk (s):

Herr talman! Vi har tidigare här i
kammaren diskuterat den fria försäljningen
av sprit och tobak på Öresundsfärjorna
— alltså obeskattade tobaksvaror
och spritvaror — och jag har själv
motionerat om att denna trafik skulle
stoppas. Jag vidhåller att så bör ske
på de korta router det är fråga om vid
Öresundstrafiken.

Varför har jag då varit med om bevillningsutskottets
förslag att tillåta en
utökad försäljning av dylika varor? Jo,
jag anser att denna försäljning är av
en helt annan karaktär än den vi tidigare
diskuterat. Här är det fråga om
s. k. tax-free shops, särskilda butiker
för försäljning till flygpassagerare av
obeskattade varor, som nu finns exempelvis
på Kastrup och som föreslås bli
inrättade på våra stora flygplatser Arlanda,
Bromma, Bulltofta och Torslanda.
Ursprungligen avsåg förslaget, vill jag

minnas, även andra varor än sprit och
tobak, men departementschefen har väl
tagit hänsyn till vissa remissyttranden
och plockat bort de övriga varorna, så
att kvar står endast sprit och tobak.

Det hävdas nu att sådan försäljning
skulle bli en fara ur nykterhetspolitiska
synpunkter och även ur fiskaliska synpunkter.
Är det verkligen så, om man
ser realistiskt på saken? Även jag, som
klart tagit ståndpunkt mot den fria försäljningen
på Öresundsfärjorna, kommer
till resultatet, att försäljningen i
tax-free shops inte skulle komma att få
några konsekvenser i dessa hänseenden.
Det är, som jag nämnde, fråga om ett
begränsat sortiment och det gäller endast
försäljning till resande till utomeuropeiska
länder, alltså inte till resande
till de nordiska länderna. Förslaget
har även tillstyrkts just av de instanser
som har att handlägga de fiskaliska
frågorna i detta fall, nämligen generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen.
Är det någon mer än herr Wiklund i
Stockholm som tror att det kommer att
säljas en enda droppe sprit mera eller
ett enda paket cigarretter mera efter inrättandet
av tax-free shops? Tror herr
Wiklund att några springer ner till systembolaget
strax innan de skall stiga
på flygplanet, när de så fort planet lyft
kan få dricka så mycket sprit de vill
och köpa obegränsade mängder tobaksvaror?
På routen över Nordpolen behöver
man visst inte ens köpa sprit utan
bjuds på så mycket man vill ha.

Genom att avslå förslaget om taxfree
shops vinner man alltså inte något
ur nykterhetspolitiska synpunkter, och
inte heller får man in mera skatt. Man
säger bara till passagerarna: Ni får göra
som tidigare — köpa på planet och på
Kastrup — men här i Sverige kan vi inte
ge samma service.

Även om jag aldrig gjort den erfarenheten
att man störs av berusade personer,
när man flyger, har jag konstaterat
den olägenheten, att flygvärdinnorna
eller annan personal inte hinner med

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

.Försäljning av obeskattade varor på tullflygplats

annat än att sälja sprit och tobak — de
får inte stora möjligheter att ge [passagerarna
service 1 andra hänseenden.
Kunde man få,en ändring till stånd härvidlag
genom att passagerarna skaffade
sig vad de vill ha, innan de gick ombord
på flygplanet, så att de inte behövde
anlita personalenpå flygplanet för dessa
ting så vore det praktiskt, men någon
ökad försäljning av sprit och .tobak
skulle det som sagt .inte leda till.

Om jag förstod iherr Engkvist rätt så
erkände ,han också att ett genomförande
av förslaget inte skulle få någon betydelse
ur nykterhetspQlilisk synpunkt. I
detta speciella fall uppkommer heller
inga konsekvenser ,ur skattesynpunkt.
Men om man kunde förbjuda all försäljning
på flygplanen och all försäljning
vid våra gränser samt på Öresundsleden
av obeskattade tobaksvaror och sprit
skulle jag för min del inte ha något emot
detta, ty det vore välgörande ur såväl
nykterhetspolitiska som fiskaliska synpunkter.
Det är dock en fråga som inte
har med detta förslag att göra, utan det
är som utskottet säger: Detta är en praktisk
åtgärd som avser att skapa likställighet
mellan flygstationerna här i Sverige
och exempelvis på Kastrup samt att
åstadkomma bätte serviceanordningar.

.Herr talman! Med detta konstaterande
har utskottet tillstyrkt förslaget, och .jag
ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr vW.IKLUND i Stockholm (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Utskottets ärade talesman
tycker att likställighet är något
slags dygd på detta område. Jag kan
för min del inte finna detta eftersträvansvärt.
.lag tycker tvärtom att det inte
alls är något bärande skäl att åberopa,
att det finns en sådan här service på
andra håll i världen. Jag tycker att vi
i stället skall vara ett bra stycke före
andra i utvecklingen mot nyktra förhållanden
i vårt land.

Jagihar iihuvudsak inte anlagt skatte4
— Andra kammarens

politiska synpunkter — jag endast snuddade
vid den sidan — utan jag har anfört
andra synpunkter och framför allt
betpnat den ogynnsamma psykologiska
effekten av ett bifall till denna proposition.

Herr .Brandt i Aspabruk sade, att det
här endast gäller passagerare i utomnordisk
trafik. ,Det är emellertid så, att
denna förordning innefattar möjlighet
för Kungl. Maj:t att medge försäljning
av spritdrycker även till passagerare
till annat nordiskt land. Det talas nämligen
i förordningen om passagerare ,i
flygtrafik till »utlandet». Där finns i
samma bestämmelse en passus om att det
ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma
räckvidden, då denna förordning
tillämpas. Det säges uttryckligen på ett
ställe i departementschefens uttalande,
att försäljningen bara tills vidare skall
gälla passagerare i utomnordisk trafik.
Men detta tyder på att det nu föreliggande
förslaget innebär ett första steg
mot en mera allmän försäljning till utlandspassagerare
i stort.

Jag vidhåller mitt yrkande om bifall
till reservationen.

Herr BRANDT i Aspabruk (s) kort
genmäle:

Herr talman! Det står ju klart och tydligt
i utskottets betänkande, att försäljning
endast skall ske till passagerare,
som avreser till ii tomnordiska länder.
Utskottet har inte tillstyrkt någon försäljning
till resande på nordiska länder,
och ordet »tills vidare» finns över huvud
taget inte med i utskottets betänkande.

Om det emellertid skulle bli någon
ändring på den punkten — det kan ju
tänkas att något annat nordiskt land genomför
en ändring eller till och med
att man vid en behandling av frågan i
Nordiska rådet kommer till en annan
uppfattning — förutsätter jag, att den
inte genomförs utan riksdagens medgivande.

Jag förstår i och för sig de nykterhetspsykologiska
synpunkter, som herr

protokoll 1961. Nr 10

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Försäljning av obeskattade varor på tullflygplats

Wiklund anfört, men som jag tidigare
framhållit tror jag inte att denna fråga
har någon nykterhetspolitisk betydelse.

Reservanterna säger att den föreslagna
skattefria försäljningen av spritdrycker
»skulle komma att öka de nackdelar
i konkurrenshänseende för den reguljära
handeln, som den redan nu förekommande
skattefria försäljningen av
vissa varor i samband med flyg-, båtoch
färjresor åstadkommer». Jag vill i
detta sammanhang understryka vad jag
redan tidigare sagt nämligen att sedan
remissyttrandena avlämnats — där
dessa synpunkter blivit framförda —
har ju departementschefen frångått det
ursprungliga förslaget och begränsat
sortimentet. Såsom jag redan framhållit
skall vi inte tro, att passagerarna skulle
inköpa sin sprit i den reguljära handeln,
om vi inte inför denna skattefria
spritförsäljning. De kan få den mycket
billigare på flygplanen eller på Kastrup,
där ju sprit säljes skattefritt till passagerare
som skall resa längre än 30 mil.

Herr ANDERSSON i Knäred (ep):

Herr talman! Jag kan fatta mig mycket
kort eftersom jag helt och hållet kan
ansluta mig till de synpunkter som herr
Engkvist och herr Wiklund anfört. Det
är bara några ytterligare reflexioner jag
vill göra.

Det verkar som om utskottsmajoriteten
framför allt vore rädd för att Sverige
på något sätt skulle framstå som
ett underutvecklat land, om vi inte har
samma service i fråga om försäljning av
sprit och tobak som en rad andra länder.
Jag tycker nog att vi i så fall kan ta
den kritiken med största jämnmod. Vi
har ju tyvärr spritproblem här i vårt
land som är så svåra att ett beslut som
skulle få den psykologiska effekten att
det kunde tydas som om statsmakterna
inte tillräckligt besinnade allvaret i nykterhetsproblemen
skulle vara mycket
olyckligt.

Naturligtvis är detta inte en sak som

kan ha någon inverkan på exempelvis
ungdomsfylleriet, men vi kan aldrig
komma ifrån att den psykologiska effekten
bland folket inte skulle bli gynnsam,
om Sveriges riksdag visade en sådan
generositet att det inrättades försäljningsställen,
där man tillhandahöll
sprit skattefritt. Det är väl underligt att
man som motivering för att det bör säljas
sprit på flygplatserna kan anföra det
förhållandet att efterfrågan redan nu är
så stor att flygvärdinnorna inte hinner
med något annat än att langa fram
sprit. För att underlätta deras arbete
skulle man alltså se till att passagerarna
i utomnordisk trafik skall kunna förse
sig med sprit redan innan de stiger på
planet.

Över huvud taget borde dessa problem
ha betraktats ur helt andra synpunkter.
Man borde ha försökt ta krafttag för att
begränsa den spritförsäljning som nu
sker. Nog är det underligt att man i
kollektiva kommunikationsmedel skall
sälja sprit och ge passagerarna möjlighet
att förtära medhavd sprit. Sådant
förekommer som väl är inte på tåg, åtminstone
inte med myndigheternas
sanktion. Detta vore också ett egendomligt
sätt att försöka förbättra flygbolagens
dåliga affärer. Den frågan får
man lov att angripa från helt andra
utgångspunkter.

Herr talman! Med detta ber jag att
få ansluta mig till yrkandet om bifall
till reservationen.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid betänkandet fogade reservationen;
och fann herr förste vice talmannen
den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Wiklund i
Stockholm begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller

Onsdagen den 15 mars 1961 Nr 10

Förlustutjämning, progressionsutjämning och allmän öppen resultatutjämning vid

taxering för inkomst

bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 11, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
av herr Söderquist m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr förste vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Wiklund i Stockholm
begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 127
ja och 74 nej, varjämte 16 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från
att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 13

Förlustutjämning, progressionsutjämning
och allmän öppen resultatutjämning vid
taxering för inkomst

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 16, i anledning av väckta
motioner angående förlustutjämning,
progressionsutjämning och allmän öppen
resultatutjämning vid taxering för
inkomst.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

A) de likalydande motionerna I: 34
av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och 11:46
av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte

1) antaga ett vid motionerna fogat
förslag till förordning angående änd -

ring av 2, 8 och 9 §§ förordningen den
8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst;

2) antaga ett vid motionerna likaledes
fogat förslag till förordning om rätt
till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt
i samband med inkomststegring
eller inkomstminskning, i vilket
förslag 2 § erhållit följande lydelse:

2 §.

Uppgår den till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomsten för i 1 §
omförmäld skattskyldig till belopp,
som med minst 10 000 kronor överstiger
den skattskyldiges motsvarande inkomst
under det nästföregående beskattningsåret
(jämförelseåret), skall utjämningen
av skatten verkställas sålunda
att den skatt, som den skattskyldige har
att jämlikt förordningen om statlig inkomstskatt
erlägga, nedsättes till sådant
belopp, att den sammanlagda statliga
inkomstskatten för det ifrågavarande
beskattningsåret och för jämförelseåret
blir lika stor som summan av den skatt,
som han haft att erlägga för nämnda båda
år, därest den sammanlagda beskattningsbara
inkomsten för dessa år med
lika delar belöpt på vartdera av åren.

Vid tillämpningen av bestämmelsen i
första stycket skall beräkning av skatt
ske efter det procenttal av grundbeloppen
för statlig inkomstskatt, som jämlikt
12 § förordningen om statlig inkomstskatt
skall tillämpas för slutlig
skatt på grund av taxeringen för beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

3) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om skyndsam utredning rörande
allmän öppen resultatutjämning, innebärande
bland annat rätt till skattefri
avsättning å särskilda konton — motsvarande
nuvarande skogskonto — vid
beräkning av intäkt av jordbruk och
av annan fastighet (hyresfastighet);

B) de likalydande motionerna I: 71
av herr Bengtson m. fl. och II: 90 av
herr Hedlund m. fl., vari hemställts,

Nr 10

iFörlustutjämning, progressionsutjämning

taxering för inkomst

I. att riksdagen måtte antaga det av
1057 års skatteutredning framlagda förslaget
''till förordning om rätt till utjämning
av Statlig inkomstskatt å mer>inkomst
i vissa fall saintitill anvisningar
till densamma, dock med följande ändringar: dels

att som villkor för rätt till Utjämning
av Ståtlig inkomstskatt å nierinkomst
enligt nämnda förordning
måtte gälla, att den till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomsten för
skattskyldig uppginge till belopp, som
med minst 10 000 ikronor överstege den
skattskyldiges motsvarande!inkomst under
det nästföljande beskattningsåret
(jämförelseåret),

dels att som villkor för rätt till sådan
progressionsutjämning vidare måtte
gälla, att deklarationsskyldighet förelegat
under jämförelseåret eller något
av de två närmast i föregående beskattningsåren,

dels att rätt till progressionsutjämning
jämväl skulle föreligga vid ifallande
inkomst, då skattskyldigs ''till statlig
inkomstskatt beSkättningsbara inkomst
från något av de två närmast föregående
beskattningsåren minskats med minst
6 000 kronor, och att utjämning då finge
verkställas på så sätt, att den sammanlagda
statliga inkomstskatten för
det beskattningsår, för vilket den -skattskyldige
begärde Utjämning, och de
två närmast föregående beskattningsåren
skulle Utgöra det belopp, varmed
nämnda skatt skulle ha utgått, om inkomsten
fördelats lika på de tre beskattningsåren,
i enlighet med vad ovan anförts,
samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till härför erforderlig förfa
ttningttext;

II. att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning
av möjligheterna till en fullständig
resultatutjämning samt om att
härvid i första hand frågan om resultatutjämning
genom kontometoden prö -

resultatutjämning vid

vades och att (förslag i detta syfte
skyndsamt förelädes riksdagen;

C) de likalydande motionerna I: 76
av herrar Kronstrand och Stefanson
samt II: 89 av herr Stenberg m. fl., vari
hemställts,

1. att riksdagen måtte antaga det av
1957 års skatteutredning redovisade förslaget
till förordning om rätt till utjämning
av statlig inkomstskatt å merinkomst
hvissa fall dels med ändringen
att-gränsen för rätt till utjämning fastställdes
till 10 000 kronor, dels med
kompletteringen att progressionsutjämning
(även skulle kunna ske vid
fallande inkomst och att deklarationsskyldighet-skulle
ha förelegat antingen
jämförelseåret eller i något av de två
närmast föregående beskattningsåren,
samt

12. att vederbörande utskott måtte
utarbeta förslag till författning i anledning
av yrkandet ovan under 1;

D) de likalydande motionerna 1:472
av herr Kaijser samt II: 545 av fru
Kristensson och herr Björkman.

Utskottet hemställde,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:34
av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och II: 46
av herr Nilsson i Svalöv in. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:71
av herr Bengtson m. fl. och II: 90 av
herr‘Hedlund m. fl.,

3) de ‘likalydande motionerna I: 76
av ;herrar Kronstrand och Stefanson
sam t: II: 89 av herr Stenberg m. fl., ävensom 4)

de likalydande motionerna I: 472
av herr Kaijser samt II: 545 av fru Kristensson
och herr Björkman

måtte, i den mån de icke kunde anses
besvarade genom vad utskottet i sitt
utlåtande anfört, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

!Reservation hade avgivits av herrar
Spetz, Gustaf lElofsson, Söderquist,
lYngve Nilsson, Gästa Jacobsson, Kollberg,
Nilsson ;i Svalöv, Vigelsbo, Mag -

Onsdagen den ilö mars >1961

och allmän föppen

Nr 10

Onsdagen\ dén 15 mars 1961i

Förlustutjämning-, progressionsutjämning

taxering för inkomst

misson i Borås och Stenberg, vilka ansett,
att utskottet under punkterna 1—3
bort hemställa,

att riksdagen i anledning av de inbördes
likalydande motionerna I: 34
och 11:46, 1:71 och 11:90 samt 1:76
och 11:89 måtte

1) antaga det vid motionerna I: 34
och 11:46 fogade förslaget till förordning
angående ändring av 2, 8 och 9 §§
förordningen den 8 april 1960 (nr 63)
om rätt till förlustutjämning vid taxering
för inkomst;

2) antaga det vid sistnämnda motioner
fogade förslaget till förordning
om rätt till utjämning i vissa fall av
statlig inkomstskatt i samband med
inkomststegring eller inkomstminskning
med den ändringen att 2 § i förslaget
erhölle följande lydelse:

2 §.

Uppgår den till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomsten för i 1 §
omförmäld skattskyldig till belopp, som
med minst 10 000 kronor över- eller
understiger den skattskyldiges motsvarande
inkomst under det nästföregående
beskattningsåret (jämförelseåret),
skall utjämningen av skatten verkställas
sålunda att den skatt, som den
skattskyldige har att jämlikt förordningen
om statlig inkomstskatt erlägga,
nedsättes till sådant belopp, att den
sammanlagda statliga inkomstskatten för
det ifrågavarande beskattningsåret och
för jämförelseåret blir lika stor som
summan av den skatt, som han haft
att erlägga för nämnda båda år, därest
den sammanlagda beskattningsbara inkomsten
för dessa år med lika delar
belöpt på vartdera av åren.

Vid tillämpningen av bestämmelsen
i första stycket skall beräkning av skatt
ske efter det procenttal av grundbeloppen
för statlig inkomstskatt, som
jämlikt 12 § förordningen om statlig
inkomstskatt skall tillämpas för slutlig
skatt på grund av taxeringen för beskattningsåret.

och allmän öppen resultatutjämning vidi

(Se vidare anvisningarna.)

3) att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla att skyndsam utredning
företoges om möjligheterna till
en fullständig resultatutjämning samt
att härvid i första hand frågan om resultatutjämning
genom kontometoden
prövades och att förslag i detta syfte
skyndsamt förelädes riksdagen.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr NILSSON i Svalöv (h):

Herr talman! De frågor som behandlas
i föreliggande betänkande var föremål
för behandling även vid förra årets
riksdag. Jag kan därför nu fatta mig
ganska kort.

Betänkandet upptar tre förslag till
behandling, förslag som bl. a. framförts
i högermotionerna 1:34 och 11:46. Det
gäller för det första vissa ändringar i
förordningen den 8 april 1960 om rätt
till förlustutjämning vid taxering för
inkomst, för det andra förslag till förordning
om rätt till utjämning i vissa
fall av statlig inkomstskatt i samband
med inkomslstegring eller inkomstminskning,
d. v. s. progressionsutjämning,
och för det tredje gäller det förslag
om skrivelse till Kungl. Maj :t med
hemställan om skyndsam utredning rörande
allmän öppen resultatutjämning.
Detta senare skulle bl. a. innebära rätt
till skattefri avsättning på särskilda
konton, motsvarande nuvarande skogskonton,
vid beräkning av intäkt av jordbruk
och annan fastighet.

Vad först beträffar förlustutjämningen,
som beslöts vid förra årets riksdag,
så begärde vi från oppositionen redan
då vissa justeringar i det av Kungl.
Maj :t framlagda förslaget. Ändringarna
gällde då bl. a. den i förordningen införda
begränsningsregeln beträffande
deklarationsskyldighet. Enligt författningen
krävs att deklarationsskyldighet
skall ha förelegat för det beskattningsår
då förlusten uppkommit för att rätt till

Nr 10

Onsdagen dén 15 mars 1961

Förlustutjämning, progressionsutjämning och allmän öppen resultatutjämning vid

taxering för inkomst

förlustavdrag skall föreligga. Vid remissbehandlingen
av 1957 års skatteutrednings
betänkande, vilket föregått
lagstiftningen, ansåg ett flertal remissmyndigheter,
att den föreslagna begränsningen
var onödigt rigorös och
ägnad att medföra vissa orättvisor. Det
syntes tillräckligt att stadga, att deklarationsskyldighet
skall ha förelegat antingen
under förluståret eller under något
av de två närmast föregående beskattningsåren.

Vi delade i fjol denna uppfattning
och vi gör det fortfarande.

En annan ändring gällde rätten till
förlustavdrag i vissa fall då det rör
familjebolagen. Enligt författningen gäller
att förlustutjämning endast skall få
äga rum därest ägareförhållandena i
det väsentliga är desamma då förlusten
skall utnyttjas som vid förlusttillfället.
Denna bestämmelse kan leda till obilliga
resultat. Det stadgas visserligen,
att rätten till förlustutjämning skall bestå
oförändrad om ändring i ägareförhållandet
betingas av att aktier övergått
till någon på grund av arv, testamente
eller bodelning. Därest emellertid
i sådant fall till exempel änka och
barn efter en hälftendelägare saknar
ekonomiska möjligheter att behålla aktierna
och därför överlåter dem till den
andre hälftendelägaren, förlorar denne
delägare helt rätten till avdrag för förlust
som uppkommit innan han övertog
de efterlevandes aktier. Vi förordar en
sådan komplettering av denna bestämmelse,
att rätt till förlustutjämning skall
kvarstå, om den som övertagit aktier
på grund av arv, testamente eller bodelning
överlåter dessa till tidigare ägare
av aktier i företaget. Någon risk för
missbruk kan icke befaras uppkomma
härigenom.

Vårt förslag innebär inte avdragsrätt
vid fri försäljning av förlustbolag, vilket
utskottsmajoriteten emellertid tycks
tro. Den hänvisar nämligen till 1960
års betänkande i denna fråga där det

då framhölls: »att en viss fara för missbruk
av möjligheterna till förlustavdrag
föreligger synes bl. a. framgå av den
omständigheten att under sist förflutna
år ett flertal huvudposter av aktier i
bolag med» förlust tidigare år utbjudes
till försäljning. Vårt förslag innebär
avdragsrätt endast om andel i bolaget
överlåtes till en förutvarande delägare
i bolaget och då i första hand i
samband med dödsfall. Det kommer
alltså inte att beröra dessa s. k. förlustbolag
som utbjudes till allmän försäljning.

Så ett par ord om förslaget till progressionsutjämning.
Jag vill då erinra
om att 1957 års skatteutredning även
hade förordat en progressionsutjämning.
Ett flertal remissinstanser hade tillstyrkt
en sådan. Från såväl högerhåll
som från annat borgerligt håll hade vid
1960 års riksdag framförts förslag om
en förordning beträffande progressionsutjämning,
i stort sett i enlighet med
utredningens förslag. Vi förordar ifrån
oppositionshåll fortfarande att utredningens
förslag genomföres med de ändringar
som vi redan föregående år föreslog.
Ändringarna innebär att rätt till
utjämning bör förefinnas även vid fallande
inkomst. Utredningen hade föreslagit
att det endast borde ske vid stigande
inkomst. Sveriges lantbruksförbund
och RLF förordade rätt till progressionsutjämning
vid fallande inkomst,
vilket är av stor betydelse framför
allt inom jordbruket, där inkomsten
i hög grad är beroende av skördeutfallet.
En sådan rätt till progressionsutjämning
vid fallande inkomst kan även
ha sin stora betydelse för löntagare av
alla kategorier, vilka på grund av sjukdom
under ett eller ett par år kan få
starkt minskade inkomster. Rätt till progressionsutjämning
enligt vårt förslag
skulle komma även dessa kategorier till
godo.

Utredningen har vidare föreslagit att
rätt till utjämning endast skulle få ske

Onsdagen den 15 mars 1961 Nr 10

Förlustutjämning, progressionsutjämning och allmän öppen resultatutjämning vid

taxering för inkomst

om skillnaden mellan två års inkomster
uppgick till 12 000 kronor. Vi anser att
en sådan rätt bör finnas redan när skillnaden
är väsentligt mindre. Många anser
att beloppet rent av kunde sänkas
till 6 000—8 000 kronor. Det kan också
vara möjligt att så är fallet. Vi reservanter
föreslår emellertid att beloppet i det
inledande skedet sättes till 10 000 kronor.

Då denna fråga förra året behandlades,
konstaterade jag i debatten att utskottsmajoriteten
visserligen gått emot
förslaget men att den var ganska positiv
i sin skrivning, enär den där talade
om att den endast motsatte sig ett omedelbart
införande av lagstiftningen. Jag
var då optimistisk nog att tro, att om vi
från oppositionens sida återkom i år,
skulle vi få stöd av våra socialdemokratiska
kolleger i utskottet. Detta har vi
emellertid inte fått. Tvärtom tycker jag
mig finna att utskottsmajoriteten, d. v. s.
den majoritet som tillkommit med lottens
hjälp, blivit litet mer frågande inför
problemställningen om progressionsutjämning
i år. Den vill nu invänta
den allmänna skatteberedningens utredningsresultat
innan den säger något ytterligare
i denna fråga.

Herr talman! Vi hälsade nog från alla
håll tillsättandet av den allmänna skatteberedningen
med glädje, men den har
också en avigsida och det är att våra
socialdemokratiska vänner i utskottet
ständigt tar den till utgångspunkt för
avslagsyrkanden, då det framföres förslag
om reformer på skatteområdet. Vi
tycks sålunda i stort sett få reformstopp
på detta område ända tills utredningen
blir klar. Då detta kanske tar inemot
fem, ja, upp till tio år, kan ett sådant
reformstopp inte vara riktigt. Det har
också från flera håll framhållits, att så
inte får bli fallet. Framför allt borde det
inte få bli fallet i frågor, där utredningar,
som är remissbehandlade, redan
föreligger. Så är fallet med förslaget
om progressionsutjämning. Därför,

herr talman, kan jag inte finna annat
än att riksdagen redan nu kunde fatta
beslut i enlighet med reservanternas
förslag beträffande progressionsutjämning.

Så till sist, herr talman, har vi reservanter
på nytt framfört vårt gamla krav
om skyndsam utredning rörande öppen,
allmän resultatutjämning. Detta är en
mycket viktig fråga framför allt för fysiska
personer med inkomst av jordbruks-
och hyresfastigheter. Men även
i andra fall kan den ha stor betydelse.
Genom exempelvis en kontometod, liknande
skogskontona, skulle dessa fysiska
personer kunna få en motsvarighet
till de investeringsfonder, som aktiebolag
och ekonomiska föreningar nu kan
få göra avsättningar till med en viss
skattefrihet.

Även i detta fall har utskottsmajoriteten
skjutit den allmänna skatteberedningen
framför sig då det gällt att finna
motivering för yrkande om avslag på
motionerna. Utskottsmajoriteten är emellertid
inte alldeles säker på att skatteberedningen
tar upp frågan till behandling.
Utskottet säger nämligen att frågan
torde komma att ägnas uppmärksamhet
av den allmänna skatteberedningen.
Med hänsyn härtill bör inte en särskild
utredning av frågan »nu» komma till
stånd. Jag vill fråga utskottets talesman,
om i detta nu ligger att utskottet anser
att frågan bör utredas, eller om detta
nu bara har kommit dit så att säga av en
slump. Jag skulle gärna vilja ha klarhet
i vad som innefattas i det skrivsätt, som
utskottet här har använt.

Herr talman! Med det anförda ber
jag att få yrka bifall till den vid utskottets
betänkande fogade reservationen
av herr Spetz m. fl. vad det avser
både punkterna 1, 2 och 3.

I detta anförande instämde herr Nilsson
i Bästekille (h).

Nr 10

Onsdagen deri 15 mars-1061

Förlustutjamning progressionsutjämning och allmän öppen resultatutjämning vid

taxering för inkomst

Herr STENBERG (fp):

Herr talman! Herr Nilsson i Svalöv
har utförligt redogjort för reservanternas
inställning i den fråga, som vi nu
har att behandla. Men jag tillåter mig
ändå att få erinra om det beslut, som
1960 års riksdag fattade, när den i
skattelagstiftningen införde rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst.
Det var ett beslut, som jag ansåg vara
riktigt för att få en större skatterättvisa
när det gäller avdragsrätt för förluster,
söm gjorts ett år men som inte kunnat
skattemässigt avräknas mot överskott
från annan förvärvskälla under samma
år. Nu har vi fått denna rättvisa genom
att underskottet kan utnyttjas för förlustavdrag
senare när som helst vid
taxering under de närmast följande sex
åren.

Den av regeringen föreslagna och av
riksdagen beslutade rätten till förlustutjämning
hade föreslagits av 1957 års
skatteutredning. Det var också denna
utredning, som föreslog rätt till utjämning
av den statliga inkomstskatten,
innebärande rätt till en progressionsutjämning
i de fall, där beskattningsbar
inkomst med minst 12 000 kronor överstiger
näst föregående års motsvarande
inkomst. Det var flera av remissinstanserna,
bland annat närings- och löntagarorganisationerna,
som i princip instämde
i utredningsförslaget i sina remissyttranden.
Men Kungl. Maj:t ansåg,
att man skulle låta förslaget anstå med
hänvisning till sambandet med lagstiftningen
om ackumulerad inkomst, vilken
var föremål för översyn.

Från vårt håll kunde vi inte acceptera
detta utan föreslog redan vid föregående
års riksdag, att utredningsförslaget
med vissa smärre justeringar
skulle läggas till grund för en lagstiftning
om progressionsutjämning.

Det har inte hänt någonting som kan
förändra vår uppfattning att det är ett
rättvisekrav att detta införes i vår skattelagstiftning.
Därför återkommer vi

nu i år med i stort sett samma yrkande
i vår motion. Den justering som jag
nyss nämnde gäller att vi också önskar
en progressionsutjämning vid fallande
inkomst.

Den socialdemokratiska delen av utskottet
vill emellertid inte medverka
till att genomföra denna skatterättvisa.
Man hänvisar i år bl. a. till, som herr
Nilsson i Svalöv sade, den allmänna
skatteberedningen, som man tror kan
komma till ett annat resultat, när den
tar upp hela frågan om den statliga
skattens progression.

På vårt håll har vi förståelse för att
det kan framföras nya synpunkter på
denna fråga vid den översyn som den
allmänna skatteberedningen har sig
förelagd att göra. Vi anser emellertid
inte att det kan vara ett argument för
att man inte nu skulle kunna lagstifta
om det förslag som faktiskt föreligger
och som så många remissinstanser har
funnit anledning att ansluta sig till i
princip. Såvitt jag vet är man också
inom de olika politiska partierna på det
klara med att man skall införa en lagstiftning
som ger möjlighet till progressionsutjämning.
Justeringar kan naturligtvis
behöva göras i framtiden även
sedan vi fått besked från den allmänna
skatteberedningen om hur den ser på
denna fråga.

Liksom beträffande all annan lagstiftning
gäller även i fråga om denna lagstiftning
att man måste tänka sig möjligheten
av fortlöpande justeringar undan
för undan. Vi i folkpartiet vill därför
säga, att det inte finns någon anledning
att förhala denna fråga längre.
Vi vill därför att den nu skall få sin
lösning med de justeringar i jämförelse
med utredningsförslaget, som vi påyrkat
i vår motion, vilka yrkanden återkommer
i den gemensamma reservationen
av oppositionen till utskottsbetänkande!.
Den reservationen innefattar
också förslag till justeringar i fråga om
den beslutade förlustutjämningen samt

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Förlustutjämning, progressionsutjämning

taxering för inkomst

förslag till skrivelse till Kungl. Maj:t
med anhållan om skyndsam utredning
rörande möjligheterna till en fullständig
resultatutjämning. Därvid bör man
särskilt ta hänsyn till frågan om resultatutjämning
genom kontometoden och
pröva, om man inte ganska skyndsamt
skulle kunna inför riksdagen framlägga
ett förslag i detta syfte.

Jag avser inte att närmare motivera
förslaget om de justeringar vi nu föreslår
beträffande förlustutjämningen eller
rätten till resultatutjämning enligt
kontometoden, eftersom herr Nilsson i
Svaiöv så utförligt har redogjort för det
och jag vet att även herr Vigelsbo avser
att tä upp frågan om kontometoden.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen
av herr Spetz m. fl. till utskottets
betänkande nr 16.

Herr VIGELSBO (ep):

Herr talman! De båda föregående talarna,
herrar Stenberg och Nilsson i
Svaiöv, har ju ganska ingående redovisat
skälen för de yrkanden som är
framförda i den till detta utskottsbetänkande
fogade reservationen. Jag vill
liksom de framhålla, att vi är tacksamma
för fjolårets beslut om förlustutjämning,
vilket blev det enda resultatet av
1957 års skatteberedning. Den utredningen
hade emellertid övervägt möjligheten
av en öppen resultatutjämning
vid inkomsttaxering. Samtliga näringslivets
organisationer hade också tillstyrkt
en progressionsutjämning. Den
saken sköts emellertid åt sidan och det
enda påtagliga resultatet av den utredningen
blev som sagt förlustutjämningen.

Vi har från centerpartiets sida i en
ganska utförlig motion framlagt våra
önskemål och där redovisat våra tankegångar
i fråga om hur detta skulle kunna
realiseras. Dessa önskemål sammanfaller
i mycket hög grad med dem som
senare kommit till uttryck i den reser -

och allmän öppen resultatutjämning vid;

vation som är fogad till1 utskottets utlåtande.

Vi hade bl. a. önskat att vi skulle få
kontometoden tillämpad för utjämning
av inkomster och utgifter mellan olika
år. Det önskemålet framfördbs från vår
sida också i fjol men utan resultat. Vi
har fått en god erfarenhet av kontometoden
genom de skogskonton vi tidigare
har upplagda. Jag tror att det någon
gång gjorts kalkyler som visar att skogsägarna
har tjänat på dessa skogskonton.
Det är möjligt att det förhåller sig
på det sättet, men jag skulle tro, att dessa
skogskonton inte heller har varit betydelselösa
ur utjämningssynpunkt för
samhället såsom sådant. Det måste även
för en skattemyndighet och för samhället
vara av betydelse, att man år efter
år kan räkna med att man får skatterna
jämnt fördelade. Det har blivit
förhållandet åtminstone i skogskommunerna
tack vare att man haft skogskontona
att falla tillbaka på.

Vi hade velat att skogskontometoden
skulle kunna göras tillämplig även i
fråga om jordbruket, och vi tror och
hoppas att denna fråga i en snar framtid
löses i enlighet härmed.

Nu säger man att stora delar av jordbruket
inte har möjlighet att tillgodogöra
sig värdet av skogskonton. Arrendatorer,
småföretagare m. fl. har ingen
möjlighet att kunna utnyttja de förmåner
skogskontot erbjuder. Man frågar
sig givetvis varför inte även de skall
kunna få de förmånerna. Man kan också
fråga sig varför fysiska personer,
som bedriver cn näring, skall komma
i sämre ställning än bolag som driver
samma näring. Bolagen har möjlighet
att avsätta till investeringfonder, och
det har erkänts att dessa fonder har
haft mycket stor betydelse i utjämnande
syfte för bolagens och de ekonomiska
föreningarnas vidkommande. Varför
skall då de övriga näringsidkarna, de
fysiska personerna, vara berövade den
möjligheten?

58 Nr 10 Onsdagen den 15 mars 1961

Förlustutjämning, progressionsutjämning och allmän öppen resultatutjämning vid
taxering för inkomst

Med hänvisning till den motivering
som finns i reservationen och till den
utförliga motivering som lämnats i centerpartiets
motion nr 90 ber jag att få
yrka bifall till den vid detta utlåtande
fogade reservationen.

Herr BRANDT i Aspabruk (s):

Herr talman! Riksdagen antog förra
året nya bestämmelser om förlustutjämning,
det vill säga rätt att vid inkomsttaxering
kvitta vinst under ett år mot
förlust ett tidigare år. Föregående talare
har understrukit att detta beslut
hälsats med stor tillfredsställelse även
av dem som inte var helt nöjda med detsamma.
Vi hade också i fjol ungefär likadana
motioner som vi har i år om
ändringar i Kungl. Maj :ts förslag. När
man nu återkommer med dessa motioner,
skulle jag rent allmänt vilja säga,
att det är något som ständigt sker. Man
lämnar praktiskt taget samma motioner
år efter år. Jag tycker nog att det ligger
en hel del okynne häri. Det sätter personal
i arbete i onödan och tar också
riksdagens tid i anspråk. Man borde
dock vara medveten om att några förändringar
i egentlig mening inte sker
och att riksdagen sällan förfar så, att
den fattar beslut i en fråga och några
månader efteråt tar upp samma fråga
igen.

Samma motioner som riksdagen avslog
i fjol återkommer också om deklarationsskyldigheten,
om »överlåtelse»
av förlust i samband med överlåtelse
av aktier i vissa fall, om rätten att göra
förlustutjämning enligt kontometoden
samt om progressionsutjämning i beskattningssystemet.
Alltså samtliga gamla
bekanta.

Beträffande deklarationsskyldigheten
gäller nu, att förutsättning för att man
skall ha rätt att göra förlustavdrag är
att deklarationsskyldighet skall ha förelegat
under förluståret. Reservanterna
vill nu liksom i fjol att deklarationsskyldighet
skall ha förelegat antingen

under förluståret eller under något av
de två närmast föregående beskattningsåren.
Varför gick inte riksdagen med
på detta förra året? Jo, bland annat av
det skälet att denna bestämmelse tillkom
för att begränsa rätten att erhålla
förlustutjämning till de fall, då skattskyldig
driver verklig förvärvsverksamhet
eller eljest har en bestående inkomstkälla
av någon omfattning. För
fysiska personer föreligger som bekant
deklarationsskyldighet vid en inkomst
på 1 200 kronor. För bolag och ekonomiska
föreningar föreligger alltid
deklarationsskyldighet. Nog får man väl
ändå erkänna att det är rimligt att i
princip endast underskott, som uppkommit
sedan en skattskyldig inträtt i
förvärvslivet, beaktas genom förlustavdrag?
Det ansåg utskottet i fjol, och det
anser utskottet även i år. Om denna bestämmelse
inte fanns i lagstiftningen
kan det inträffa, att en person första
gången han förvärvar en rörelse får rätt
att göra avdrag för förlust, om han
nämligen haft anställning eller på annat
sätt varit engagerad i näringslivet. Nu
torde det väl vara föga sannolikt, att det
i praktiken i någon nämnvärd omfattning
inträffar att en skattskyldig, som
driver verklig förvärvsverksamhet, går
miste om rätten till förlustavdrag genom
denna regel, som tillkommit också
av det skälet att man inte vill komplicera
tillämpningen. Den är ju närmast
en schablonartad regel.

Utskottet anser även i år att större
erfarenheter av lagstiftningen i fråga
bör avvaktas, innan kompletterande bestämmelser
i enlighet med motionärernas
och reservanternas yrkanden införes.
Såvitt jag förstår har inte några
nya synpunkter framförts inom utskottet
och inte heller i anförandena här i
dag. Utskottet avstyrker motionerna i
denna del.

Liksom i fjol yrkar reservanterna
att rätt till förlustavdrag skall kvarstå,
om den som övertagit aktier på grund

Onsdagen den 15 mars 1961

Förlustutjämning, progressionsutjämning

taxering för inkomst

av testamente, arv eller bodelning överlåter
aktierna till tidigare delägare.

Det har närmare redogjorts för detta
av tidigare talare, varför jag skall begränsa
mig till enbart detta. Avdrag får
nämligen i dessa fall — vid överlåtelse
av förlust, som jag tillät mig kalla det
— enligt lagstiftningen inte ske. Man
har ansett det nödvändigt att införa
vissa spärregler i de fall aktier eller andelar
byter ägare på detta sätt.

Utskottet erkänner nu liksom i fjol,
att vad motionärerna påtalar visst kan
inträffa, men det torde knappast vara
möjligt, herr Nilsson i Svalöv, att genom
generella regler gardera sig mot
dylika fall. Det är viktigt att vi här förhindrar
missbruk, vilket det fortfarande
finns risker för även med reservanternas
begränsade hemställan, och därför
menar utskottet att vi bör avvakta
erfarenheterna av den lagstiftning vi
beslöt i fjol.

Motionärerna och reservanterna yrkar
på en skrivelse om utredning av en
fullständig resultatutjämning genom
kontometoden. Karakteristiskt för denna
metod är att den tillåter avdragsgilla
kontoinsättningar och skattepliktiga
kontouttag. I den mån den skattskyldige
själv får bestämma när han skall
göra avsättningar, respektive uttag, kan
denna metod givetvis användas i både
inkomstutjämnande och förlustutjämnande
syfte. En markant inkomstutjämning
kan då uppnås, om kontoavsättningen
görs för ett år med stor vinst,
varigenom man beskär toppvinsten, och
uttaget göres under ett år med jämförelsevis
små inkomster. Gör man uttaget
under ett förlustår, får detta en förlustutjämnande
verkan. Det är emellertid
uppenbart, att denna metod kommer
att bli av värde endast för den som från
början har haft så goda vinstförhållanden,
att han har möjligheter att göra
för framtiden utjämnande erforderliga
avsättningar och även gör sådana. Men
ett nystartat företag med förlustår eller

Nr 10

och allmän öppen resultatutjämning vid

i varje fall svaga vinstår i ett inledande
skede får ingen eller ringa glädje av
denna metod. Det gäller även äldre företag
som befinner sig i en förlustperiod
och som dessförinnan inte har orkat
med att göra några avsättningar till
konto.

Med hänsyn till dessa omständigheter
tyckte 1957 års skatteutredning, att metoden
inte var någon godtagbar lösning
av detta problem. Den viktigaste invändningen
enligt skatteutredningen
var de stats- och kommunfinansiella verkningarna
med stora skattebortfall och
stor skattekredit. Vid den tiden fanns
det, enligt vad utskottet hade sig bekant,
på skogskonto insatt 210 miljoner
kronor. Jag skulle tro, att även om
man tagit ut något från skogskontona
har man kunnat sätta in av ståndskogslikviden,
varför det har blivit en utjämning.
Det är alltså inte små belopp
som man har i statsskattekredit redan
nu med dessa skogskonton.

Jag vill också understryka — det kanske
man bör göra i detta sammanhang —
att vi här har beslutat om rätt till förlustutjämning.
Vi har rätten för företagen
att göra avsättningar till investeringsfonder
och att göra avskrivningar
och vi har lagervärderingsbestämmelserna.
Vi har vidare rätten till avsättning
till skogskonton. Nyligen har vi
beslutat lagen om nyemissioner. En hel
rad möjligheter finns redan nu till utjämning
— framför allt till förlustutjämning
men väl också till resultatutjämning.

Nu frågar mig herr Nilsson i Svalöv,
om den skrivning som utskottet har på
sidan 19 betyder, att utskottet menar
att det bör bli en utredning om en allmän
resultatutjämning genom kontometoden.
Man får tolka skrivningen precis
som det står. Det hänvisas till att den
allmänna skatteberedningen har sin
uppmärksamhet riktad på denna fråga
och säkert kommer att undersöka även
kontometoden. Med hänsyn till detta

Nr 10

(50

Onsdagen don 15> mars 1961

Förlustutjämning, progressionsutjämning och allmän öppen resultatutjämning vid!

taxering för inkomst

anser utskottet inte att det nu finns anledning
att begära någon utredning.
Därmed har utskottet, såvitt jag förstår,
inte sagt annat än att man bör avvakta
den allmänna skatteberedningens handläggning
av de problem som den har
att brottas med.

Herr talman! Till slut några få ord
om progressionsutjämningen. Liksom i
fjol återkommer motionärerna med yrkande
om införande av progressionsutjämning
i beskattningssystemet, och yrkandet
är i stort sett detsamma som förra
året. Förslaget överensstämmer på
det hela taget med det som 1957 års skatteutredning
både utarbetat. Riksdagen
avslog i fjol motionerna, främst av den
anledningen att 1957 års skatteutrednings
förslag hade blivit så omilt behandlat
av remissinstanserna. Förslaget
rönte stark kritik och blev föremål för
vägande principiella invändningar —
kammarrätten hade bl. a. en lång katalog
med invändningar. Jag skall emellertid
inte upprepa den mängd av argument
som anfördes i fjol.

Reservanterna föreslår nu vissa jämkningar
genom att utjämning skall ske
även vid fallande inkomster och genom
att gränsen sättes vid 10 000 kronor i
stället för vid 12 000 kronor. Bevillningsutskottet
yrkar emellertid avslag
på motionerna med samma motivering
som förra året, eftersom det inte heller
i dessa stycken har inträffat någonting
nytt. Vidare hänvisar utskottet till
att lagstiftningen om ackumulerad inkomst
är föremål för utredning. Jag vill
tillägga att denna möjlighet till beskattning
av ackumulerad inkomst bör fogas
till de möjligheter som jag här tidigare
räknat upp. När frågan om detta
slags beskattning ligger under utredning
har utskottet ansett att utredningens
resultat bör avvaktas, innan man
över huvud taget tar ställning till frågan
om en progressionsutjämning.

Ännu mer avgörande för bedömningen
av frågan om en progressionsutjäm -

ning är dock, säger utskottet, att hela
spörsmålet om progressionen kan komma
i ett helt annat läge då allmänna
skatteberedningen är färdig med sin
översyn av skattesystemet; I beredningens
direktiv förutsättes nämligen att det
skall ske en förutsättningslös utredning
av frågan om skattesystemet, inte minst
spörsmålet om den nuvarande progressionens
vara eller icke vara och direkta
skatter kontra indirekta skatter. Beredningen
skall också överväga, om det
är rationellt med en starkt progressiv
inkomstbeskattning för enskilda rörelseidkare,
fria yrkesutövare och jordbrukare.

Herr talman! Riksdagen brukar ju inte
besluta i ärenden som ligger under
utredning, särskilt inte när vederbörande
utredningsmän har klara direktiv
att syssla just med de problem som
diskussionen gäller. Lika litet brukar
man hemställa till Kungl. Maj:t om en
förnyad utredning eller om förslag i
sådana spörsmål. På samma sätt bör vi
nog förfara med den här aktuella frågan.

Med hänsyn till allt detta men framför
allt till att hithörande problem ligger
under utredning ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets betänkande.

Herr NILSSON i Svalöv (b) kort genmäle
:

Herr talman! Herr Brandt i Aspabruk
började sitt anförande med en liten tillrättavisning
åt oss motionärer. Han sade
att det var ett okynne att år efter
år motionera i samma fråga och att vi
gärna kunde låta bli detta, eftersom vi
ändå inte hade någon framgång att
vänta.

Vi motionärer tar nog inte så allvarligt
på denna tillrättavisning. Det finns,
herr Brandt, många exempel på att det
liar lönat sig att motionera år efter år
och att strävandena till sist har krönts
med framgång. Jag kan bara erinra om

Nr 10

Onsdagen den

OFörlustnt jamning, progressionsutjämning

taxering för inkomst

de bestämmelser angående förlustutjämning
som i dag diskuteras, k rån liögerhåll
och även från annat borgerligt håll
motionerade man år efter år om en
förlustutjämning och slutligen kom det
också till stånd bestämmelser därom,
även om de inte precis erhöll den utformning
som vi motionärer tänkt oss.
Jag kan nämna andra exempel. På kvarlåtenskapsskattens
tid motionerade vi
från högerhåll om skattens slopande
ända tills trycket på regeringen blev så
starkt att vi hade framgång med vår
motion.

På samma sätt kan det, herr Brandt,
gå med våra framstötar om öppen resultatutjämning.
Det är kanske inte någon
tröst för herr Brandt utan snarare
tvärtom, om jag säger att vi från högerhåll
säkerligen kommer att fortsätta motionera
om öppen resultatutjämning och
avsättning till ett s. k. lantbrukskonto
ända tills vi vinner gehör för denna vår
tanke om rättvisa i beskattningen. Avsättningar
till en lantbruksfond skapar
nämligen på samma sätt som en progressionsutjämning
rättvisa i beskattningen.
Inom jordbruket har exempelvis
inkomsterna under hela 50-talet växlat
år från år. En jordbrukare kan ett
år ha haft 5 000 kronors inkomst, nästa
år 20 000 kronor och ett tredje år 12 000
kronor. Genom beskattningsårets slutenhet
får han betala mycket högre skatt
än om beskattningsåret icke varit slutet.
En riktigare beskattning ur rättvisesynpunkt
skulle ha kunnat erhållas genom
en progressionsutjämning, och även avsättningar
till ett s. k. allmänt lantbrukskonto
skulle ha verkat i samma
riktning. Detta senare är en enkel metod,
som vi också har erfarenhet av genom
systemet med skogskonton.

Herr STENBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är säkert på det sättet
som herr Brandt i Aspabruk säger,
att det inte finns några nyheter. Den
enda nyhet som kunde spåras i herr

och allmän öppen iresultatutjämning vid

Brandts inlägg i debatten var just detta,
att han anklagade oss i oppositionen
för okynne när vi upprepar våra
tidigare framförda förslag. Herr Nilsson
i Svalöv sade, att han inte tog så
hårt på detta herr Brandts yttrande. Jag
skulle tvärtom vilja säga att jag tar ett
sådant yttrande mycket allvarligt. Menar
herr Brandt, att socialdemokratien
är så maktfullkomlig, att >vi som står i
opposition skall fråga om vi får upprepa
våra tidigare i riksdagen väckta
förslag? Jag tycker inte att man kan
godta sådana tongångar, särskilt inte
när vi anser oss ha ett förslag, som det
verkligen finns anledning att arbeta för.

Progressionsutjämningen är ju utredd

av en statlig kommitté, 1957 års skattekommitté.
Närings- och löntagarorganisationerna
har vid remissbehandlingen
i princip anslutit sig till detta förslag,
herr Brandt, likaså kammarrätten och
riksräkenskapsverket. Här finns det alltså
anledning att kämpa vidare för denna
rättvisa sak i skattelagstiftningen.
Jag kan inte tänka mig att vi skall behöva
göra avkall på någon punkt.

Det förvånar mig att många socialdemokrater,
som har förståelse för rättvisan
i detta förslag om progressionsutjämning,
skall kasta denna fråga från
den ena utredningen till den andra för
att förhala tiden. Att det kan bli justeringar
sedan den allmänna skatteberedningen
behandlat hela frågan är vi fullt
införstådda med, men detta är absolut
inte något argument för att förhala införandet
av progressionsutjämning i
skattelagstiftningen.

Herr VIGELSBO (ep) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill först och främst
göra det erkännandet, att herr Brandt
i Aspabruk hade rätt på en punkt i sitt
anförande, nämligen i fråga om kontometoden.
Jag medger att den har den
svagheten att det måste finnas pengar
för att kunna sätta in på kontot innan
man kan använda det i utjämnande syf -

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Förlustutjämning, progressionsutjämning och allmän öppen resultatutjämning vid

taxering för inkomst

te på det sätt vi menar. Det är dock,
herr Brandt, av den anledningen som
vi från oppositionens sida föreslagit en
mera fullständig'' resultatutjämning för
att få dessa orättvisor eliminerade.

Sedan är det alldeles riktigt att man
inte brukar fatta beslut i frågor som
ligger under utredning. Det har ju blivit
praxis, att om man vill förhindra
någonting i detta hus så tillsätter man
en utredning och skickar frågan dit.
Där får den ligga förborgad nära nog
för evigt.

Herr Brandt sade också något om att
man tar upp samma fråga år efter år.
Det är ju riktigt. Så har vi gjort från
oppositionens sida, så har man tidigare
gjort från socialdemokratiskt håll och
även från andra håll. Man får ändå räkna
med att de förhållanden vi har i dag
inte skall vara evigt bestående. Vi får
försöka förbättra samhället undan för
undan. Så har även oppositionen sett
saken.

Jag vill dessutom tillägga något som
herr Brandt i Aspabruk glömde bort i
detta sammanhang. Vi har en ny riksdag
i år och jag utgår ifrån att den bedömer
denna fråga mera realistiskt än
den riksdag som försvann.

Herr BRANDT i Aspabruk (s) kort
genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Svalöv
säger att det lönar sig att motionera.
Jag har aldrig ett ögonblick tänkt mig
att man skulle sluta med det. Det är alldeles
riktigt att man aldrig skall ge sig.
Jag sade just till herr Eriksson i Bäckinora:
Du skall inte ge dig, dina ansträngningar
är värda ett bättre öde.

Jag har ingenting emot att man kommer
igen. Men om riksdagen skildes i
mitten på december och alltså nyligen
fattat beslut i en rad frågor och man
sedan kommer tillbaka i januari och
motionerar i samma frågor, då kan man
ändå fråga sig om detta är nödvändigt.
Det är min personliga uppfattning. Jag

talar inte bara om oppositionen, detsamma
gäller även socialdemokraterna.
Det är således inte fråga om ett visst
parti. I fjol hade vi ett valår. Då kan
jag förstå att man ville motionera. Men
när man återkommer strax efteråt, då
vill man opponera sig. Läs alla motionerna,
mina damer och herrar! Ni får
då se vilken störtsjö av motioner som
kommer tillbaka. Det gäller samma yrkanden
som vi nyligen avslagit.

Till detta kommer att vi beträffande
en rad frågor har klara direktiv i de
utredningar som redan sitter. Jag för
min del betraktar den svenska riksdagens
sätt att arbeta såsom mycket efterföljansvärt
just ur den synpunkten att
vi icke fattar beslut med mindre än att
frågorna är grundligt utredda. Även av
den anledningen kan man inte rimligen
plocka ut en fråga som ligger under utredning
och fatta beslut därom, ett beslut
som man sedan — när utredningen
är färdig — kommer underfund med
var galet. Vi har inte samma möjligheter
att fatta riktiga beslut om vi inte har
frågorna grundligt utredda.

Detta var, herr talman, syftet med
mitt yttrande, och jag vidhåller absolut
min uppfattning. Jag har inte ett ögonblick
tänkt mig, att vi skall sluta att
motionera. Det är en helt annan sak.
Men motionera inte endast några dagar
efter det att vi fattat ett beslut i frågan.

Herr NILSSON i Svalöv (1D kort genmäle
:

Herr talman! Herr Brandt i Aspabruk
föll undan något nu och sade att han
inte menade att man ej kan få motionera
om och om igen i samma sak, men
han ville inte att det skulle gå så till
att riksdagen åtskils i december och
att det sedan i januari kommer motioner
i hamma ärenden som man i december
har beslutat i.

Herr Vigelsbo har redan svarat på det
yttrandet. I december avslutas ju riksdagsåret
och vi möter en ny riksdag i

Onsdagen den 15 mars 1961 Nr 10

Förlustutjämning, progressionsutjämning och allmän öppen resultatutjämning vid
taxering för inkomst

januari året därpå. I detta specialfall
är det inte bara två olika års riksdagar,
utan vi har också en riksdag med helt
annan sammansättning än vi hade 1960.
Som herr Yigelsbo framhöll motiverar
detta att vi återkommer med våra motioner.

Herrar Vigelsbo och Stenberg har berört
herr Brandts invändning, att det inte
är brukligt att motionera i frågor
som är föremål för utredning. I mitt
första anförande var jag också inne på
den saken. Jag sade i anslutning till detta
att den allmänna skatteberedningen
är en sak på gott och ont. På gott därför
att vissa frågor bör utredas, men
på ont därigenom att den kommer att
arbeta under en lång följd av år och att
socialdemokraterna tar utredningen till
intäkt för att skjuta alla reformkrav
inom skatteområdet på framtiden. Detta
är en olägenhet framför allt när det
gäller frågor där utredning redan är
klar och remissbehandlingen avslutad.
Är så fallet behöver vi inte alls invänta
den allmänna skatteberedningen. Då kan
vi fatta beslut redan nu. Så är fallet med
progressionsutjämningen.

Herr STENBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Även om det strängt taget
inte hör till frågans behandling,
måste jag än en gång få tillfälle att uttrycka
min förvåning över herr Brandts
inställning till rätten att motionera. Nu
har han inneslutit hela kammaren oavsett
parti i sin argumentering för att
man inte skall upprepa tidigare avlämnade
förslag. Nu börjar han också diskutera
tidsutrymmet mellan ett tidigare
beslut och tillåten tid för motionsavlämning.

Herr Brandt går nog litet för långt.
Finns det någon fråga vid årets riksdag
som verkligen är ny? Är inte alla
frågor som vi har uppe till behandling
bekanta för riksdagens ledamöter? Skall
herr Brandt hitta någon ny fråga på
våra föredragningslistor får han nog

till nästa års riksdag motionera om någon
form av censur för riksdagsledamöternas
motionsrätt.

Herr BRANDT i Aspabruk (s) kort
genmäle:

Herr talman! Yad detta senaste yttrande
beträffar ber jag få hänvisa till
vad jag sade i mitt förra anförande.

Herr Nilsson i Svalöv sade att man
motionerade om ting som faktiskt är
utredda. Ja, men i denna speciella fråga
fattade vi beslut förra året. Utskottet
var faktiskt en smula betänksamt mot
det förslag som då förelåg och ville ha
någon tids erfarenhet innan man gjorde
några kompletteringar till detta. Det är
väl en ganska rimlig ståndpunkt. Lägg
märke till att utskottet inte för all evighet
har avfärdat flertalet av motionsyrkandena
utan uttalat, att vi med hänsyn
till att vi nyligen har beslutat om förlustutjämningslagstiftning
bör avvakta
hur denna lagstiftning utfaller i praktiken,
innan vi är beredda att tillstyrka
kompletteringar. Herrarna har alltså
möjlighet att övertyga riksdagen så småningom.
Den socialdemokratiska delen
av utskottet ville av de här anförda skälen
däremot inte nu vara med om kompletteringar
och ändringar av det beslut
vi fattade i fjol.

Fru KRISTENSSON (h):

Herr talman! Även om jag inte begärde
ordet för att delta i den senaste
diskussionen, kan jag inte underlåta att
säga till herr Brandt att jag tycker att
det är en rätt märklig inställning han
visar, när han finner det egendomligt
med så rik motionsflod när det inte är
valår. Är vårt intresse för frågorna beroende
av om det är valår eller inte,
undrar jag hur vi fattat vårt arbete som
riksdagsledamöter.

Det känns inte särskilt trevligt när
en motion, som man har väckt och själv
anser vara värd ett bättre öde, inte vinner
nämnvärd förståelse vare sig hos

*64 ''Nr 10 Qnsdagen den 15 marvs 1961

(Förlustutjämning, progressionsutjämning och allmän öppen .resultatutjämning vid
taxering för inkomst

utskottsmajoriteten eller reservanterna.
Det ödet har drabbat den motion jag
och några riksdagskamrater har väckt,
nr 472 i första kammaren och 575 i
,denna kammare. Där observeras det
progressiva skattesystemets påtagliga
olägenheter för personer med en över
ihela livstiden iframträdande, mera systematisk
ojämnhet i inkomsterna. Detta
gäller framför allt personer med längre
yrkesutbildning, vilka under ett stort
antal år inte har någon som helst inkomst
och sedan under sina yrkesverksamma
år har en inkomstkurva som
kännetecknas av ganska brant stegring.
Denna ojämnhet i beskattningen
är ,på sitt sätt av .mindre betydelse än
den som uppstår vid mera kortsiktiga
variationer i rörelseinkomsten.

I motionen har vi begärt utredning av
frågan om en sådan progressionsutjämning
av beskattningen av fysiska personer
med på längre sikt stark ojämn inkomstfördelning.

Utskottet har emellertid i mitt tycke
behandlat motionen väl kallsinnigt. Eftersom
allmänna skatteutredningen skall
^behandla frågan om progressivitetqn i
skattesystemet i dess helhet och i,dess
olika delar i samband med en undersökning
av möjligheterna till införande
av definitiv källskatt, finner utskottsmajoriteten
det inte lämpligt att nu bifalla
den begärda utredningen. Inte heller
reservanterna har beaktat de problem
motionen avser.

Om progressiviteten i skattesystemet
skulle avskaffas helt, blir naturligtvis
de problem vi aktualiserat därmed lösta.
Men är det inte tvivelaktigt om allmänna
skatteberedningen verkligen kommer
att föreslå ett avskaffande eller mera
väsentlig lindring av den progressiva
(beskattnigen i de inkomstlägen som
det här är fråga om? Med hänsyn härtill
och till frågans vikt anser jag att
utskottet borde ha kunnat tillstyrka motionens
yrkande om utredning.

Man talar, herr talman, ofta om de

lägre inkomsttagarnas svåra ekonomiska
situation. Mera sällan talar man om
akademikernas och därmed jämställda
gruppers problem, och ändå är det väl
så att en akademiker ofta har en väsentligt
lägre livslön än många lägre
inkomsttagare.

''Herr talman! Jag har intet yrkande i
anledning av motionen.

överläggningen var härmed slutad.

Herr förste vice talmannen meddelade,
att de delar av utskottets hemställan,
som omfattades av reservationen,
komme att företagas till avgörande
med iakttagande av den i reservationen
tillämpade uppdelningen, varefter proposition
komme att ställas å samtliga
de i förevarande betänkande behandlade
motionerna i den mån de icke
kunde anses besvarade genom vad kammaren
tidigare beslutat.

I) Det vid motionerna.!: 34 och 11: 46
fogade förslaget till förordning angående
ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen
om rätt till förhistntjämning vid taxering
för inkomst

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, innebärande avslag å
ifrågavarande förordningsförslag, dels
ock på,bifall till den vid betänkandet fogade
reservationen, innebärande antagande
av förordningsförslaget; och fann
herr förste vice talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Nilsson i Svalöv begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr :16, såvitt avser
det vid motionerna 1: 34 och ill::46 fogade
förslaget till förordning angående
ändring av 2, 8 och 9 §:§ förordningen

Nr 10

Förlustutjämning,

taxering för inkomst

om rätt till förlustutjämning
ring för inkomst, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
av herr Spetz m. fl. i motsvarande
del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och votcringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr förste vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Gustafson i Göteborg
begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos
110 ja och 103 nej, varjämte 2 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Il) Det vid motionerna I: 34 och II: 46
fogade förslaget till förordning om rätt
till utjämning i vissa fall av statlig
inkomstskatt i samband med inkomststegring
eller inkomstminskning

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, innebärande avslag å ifrågavarande
förordningsförslag, dels ock
på bifall till den vid betänkandet fogade
reservationen, innebärande antagande
av förordningsförslaget med viss
ändring av 2 §; och fann herr förste
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Herr
Nilsson i Svalöv begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

och allmän öppen resultatutjämning vid

bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser det
vid motionerna I: 34 och II: 46 fogade
förslaget till förordning om rätt till utjämning
i vissa fall av statlig inkomstskatt
i samband med inkomststegring
eller inkomstminskning, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit den
vid betänkandet fogade reservationen
av herr Spetz m. fl. i motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Nilsson i Svalöv
begärde emellertid rösträkning, vadan
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 112 ja och
105 nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

III) Yrkandet om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående en fullständig resultatutjämning Herr

förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, innebärande avslag å yrkandet
om skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet,
dels ock på bifall till den vid betänkandet
fogade reservationen, innebärande
bifall till nämnda yrkande;
och fann herr förste vice talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Nilsson i Svalöv
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller

Den, som vill, att kammaren bifaller
— Andra kammarens protokoll 1961. Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

progressionsutjämning

vid faxe -

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961
Åtgärder för att skapa en statlig svensk petrokemisk industri

bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 16, såvitt avser
yrkandet om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående en fullständig resultatutjämning,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid betänkandet fogade reservationen
av herr Spetz m. fl. i motsvarande
del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr förste vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet
av kammarens ledamöter hava röstat
för ja-propositionen. Herr Nilsson i
Svalöv begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 112
ja och 105 nej.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

IV) Samtliga de i utskottets hemställan
upptagna motionerna, i den mån de
icke kunde anses besvarade genom vad
kammaren tidigare beslutat

Utskottets hemställan bifölls.

§ 14

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 25, i anledning av väckta
motioner angående anstånd med inbetalning
av skatt.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 15

Åtgärder för att skapa en statlig svensk
petrokemisk industri

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 4, i anledning av väckta motioner om

åtgärder för att skapa en statlig svensk
petrokemisk industri.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet
hänvisade likalydande motioner,
nr 152 i första kammaren av herrar
öhman och Helmer Persson samt nr
181 i andra kammaren av herr Johansson
i Stockholm m. fl., hade föreslagits,
att riksdagen måtte besluta att hos regeringen
begära snabbutredning och
förslag om ett statligt eller statligt-kooperativt
och av utländska oljetruster
oberoende raffinaderi som bas för nya
petrokemiska industrier.

Utskottet hemställde, att motionerna
1:152 och 11:181 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr JOHANSSON i Stockholm (k):

Herr talman! När vi kommunister i
fjol dels upprepade förslaget om ett
statligt oljemonopol, dels för första
gången föreslog en statlig petrokemisk
industri, kunde vi stödja oss dels på en
av de mest genomarbetade och välmotiverade
utredningar som företagits i
vårt land — den Thunborgska oljeutredningen
— dels på arbetarrörelsens
cfterkrigsprogram och dels på flera socialdemokratiska
talares, främst dåvarande
statsrådet Gustav Möllers, drastiska
redogörelse för de svårigheter som
Sverige hade under kriget, då de stora
oljetrusterna faktiskt genom dotterbolagen
bestämde över vår oljetillförsel.
Gustav Möller yttrade bl. a. att i den
situationen får vi inte försätta oss en
gång till. Den främsta motiveringen för
vårt förslag är att det neutrala Sveriges
oavhängighet råkar i fara om störa internationella
oljetruster får ett dominerande
inflytande över oljetillförseln och
över en av de mest dynamiska nyckelindustrierna.

Bankoutskottet sände i fjol ut frågan
på remiss, inte till exempelvis Koope -

Onsdagen den 15 mars 1961

Nr 10

Åtgärder för att skapa en statlig svensk petrokemisk industri

rativa förbundet som har sysslat med
frågan, men till kommerskollegium, Sveriges
industriförbund och handelskamrarna.
Vad industriförbundet och handelskamrarna
skulle svara var lätt att
räkna ut. Det vore väl för mycket begärt
att vice verkställande direktören för
Stockholms handelskammare, riksdagsman
Bohman — han som för några dagar
sedan föreslog att statens vinstgivande
aktier i LKAB skulle siiljas på
realisation — skulle vilja överlämna
en av samtidens mest profitgivande industrier
till svenska staten. Utskottets
talesman läste samvetsgrant upp storfinansens
och det privata näringslivets
undanflykter för att de själva skulle få
hand om den här industrien tillsammans
med oljetrusterna.

Den petrokemiska industrien var så
oerhört kapitalkrävande, sade de, att vi
behöver detta främmande kapital, och
det vore till fördel för oss om det internationella
kapitalet ryckte in, ty därmed
skulle vi också få erfarenheter och
teknisk rådgivning på ett område, där
vi själva inte hade det. Vidare sade man
— och det upprepades snällt av herr
Andersson i Ronneby — att det skulle
fordras stora enheter och att Sverige är
för litet i detta sammanhang. En förstakammarledamot
och redaktör för ett regeringsorgan
i en stad på östkusten förklarade
t. o. m. att vi inte borde ge oss
in på några nymodigheter utan hålla oss
till de industrier vi kände till.

Nästan samtidigt med denna frågas
behandling i fjol skedde en hel del i
vårt land, vilket vi påvisade redan i
den motionen. Det var inte mindre än
tre stora oljetruster som förhandlade
med den svenska storfinansen. ShellRoyal
Dutch förhandlade med Koppartrans
och Stora Kopparberg. Två grenar
av det mäktiga Rockefeller Standard
Oil var med. Standard Oil of New Jersey
förhandlade med Mo och Domsjö och
Stockholms Superfosfat. Standard Oil
of Indiana hade förbindelser med Kooperativa
förbundet rörande KF:s pro -

jekt i Hälsingborg samt även med andra
storindustrier.

Det var alltså fråga om rena kapplöpningen,
men bankoutskottet ansåg
att det var ingenting som vi skulle lägga
oss i. Första etappen vanns av Standard
Oil of New Jersey som tillsammans
med Mo och Domsjö och Superfosfat
manövrerade ut KF :s planer och
bestämde förläggningen till Stenungsund,
utan att statliga myndigheter här
hade något större inflytande. Nåja, Stenungsund
är ett område, som behöver
industrier, och det ligger bra till om
västliga oljekoncerner skall ha monopol
på oljetillförseln till Sverige. Men
det fanns andra förslag, där man skulle
kunna bygga på billigare olja.

När storfinansen och de främmande
trusterna fick hand om förberedelserna,
försvann plötsligt alla betänkligheter.
De hade försett bankoutskottet med betänkligheter
men själva hade de inga.
De var inte rädda för att Sverige var
för litet. När det gäller de ofantliga kapitalutläggen
finner vi att hela Stenungsundsanläggningen
beräknas kosta
300 miljoner. Av detta satsar Standard
Oil of New Jersey något mer än 100
miljoner.

Skulle inte staten, eventuellt tillsammans
med KF, kunna uppbåda dessa
summor? 100 miljoner är inte mycket
mer än vi betalar för avbeställandet av
två jagare, vilka 1956 ansågs absolut
nödvändiga men 1957 överflödiga, samt
för flyttning fram och tillbaka av diverse
militära anläggningar. KF:s projekt
i Hälsingborg beräknades bara till
150 å 200 miljoner och för den summans
skulle man kunna raffinera 3
miljoner ton råolja.

Beträffande den tekniska kunskapen
sade jag redan förra gången att vi
inte skall underskatta våra egna ingenjörer.
De är så duktiga att Amerika tar
hand om en stor del av dem sedan vi
har utbildat dem för svenska pengar.
Vi behöver inte befara att de inte skulle
klara en sådan här sak.

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Åtgärder för att skapa en statlig svensk petrokemisk industri

Till Stenungsundsprojektet liar redan
anmält sig ett tiotal företag, vilka tänker
bygga fortsättningsindustrier till
det stora företaget, som bara bygger en
s. k. steam-cracker. De är inte rädda
för att de inte skall få någon sakkunskap.
De kör frejdigt i gång.

Nu är frågan, om Stenungsund fyller
alla behov och om vi inte kan gå vidare.
Jag erinrar om att den kemiska industrien
beräknas ha ökat dubbelt så mycket
som alla andra industrigrenar genomsnittligen,
och den petrokemiska industrien
är den absolut dominerande
andelen av den kemiska industrien. Redan
1965 torde 65 procent av all organisk
kemisk industri bygga på olja och
det är fantastiska projekt i gång.

De som bekymrar sig för statskassan
bör minnas att denna industri varit
så vinstgivande, att de stora företagen
kunnat avskriva samtliga anläggnings-
och investeringskostnader på
några få år. Det förvånar mig därför
inte alls att oljetrusterna och storfinansen
håller sig framme.

Jag nämnde att man i Stenungsund
bara bygger en steam-cracker och inte
raffinaderi. Raffineringen skall äga
rum vid Oslofjorden och någonstans i
Karibiska havet och det visar varifrån
oljan skall komma. Kooperativa förbundet
köper redan en tredjedel av sin olja
österifrån. Det är allom bekant att man
bygger väldiga oljeledningar från Volga
dels till Östersjön, dels till Karpaterna
och gränsen till Tyskland — det största
ledningsprojekt som genomförts i Europa
— och redan i en nära framtid
torde olja kunna köpas mycket billigare
med transporter tvärsöver Östersjön
än från Venezuela, Mindre Asien,
Iran eller Irak.

Vi vet också att de stora internationella
oljetrusterna håller höga monopolpriser.
I KF :s utredning framhålles,
såsom vi påpekat i motionen, att fobpriserna
på råolja från Kuwait redan
vid utlastningshamnen innebär ett vinsttillägg
på produktionskostnaderna av

inte mindre än 850 procent. Vi har också
påpekat att dessa internationella oljetruster
är mycket maktfullkomliga och
mycket angelägna om att behålla sitt
monopol. I motionen anfördes tre exempel:
De har inlett en bojkott mot de rederier
som fraktar den billigare ryska
oljan. De har påtvingat exempelvis Indien
25 procent högre oljepriser än vad
som skulle behöva betalas för den erbjudna
oljan från östländerna. De ingrep
för inte så länge sedan i Danmark
och ville bestämma över Danmarks utrikeshandel.
Dessa trusters inflytande
är alltså inte utan faror för den svenska
oavhängigheten.

Kooperativa förbundet har i detta
sammanhang särskilt understrukit betydelsen
av en vidgad östhandel och särskilt
av att vi ökar oljeinköpen därifrån,
ty i och med det allt skarpare
handelskriget i Europa och världen
i övrigt börjar man litet varstans lägga
an just på östländerna. Se hur anslutningen
till mässor som Leipzigmässan
ökat under de senaste åren!

Jag nämnde i fjol att svensk industri
fick ett anbud att leverera rören till den
stora oljeledning jag talade om. Det
gick inte då — man fann ingen som intresserade
sig för saken. Det är av intresse
att i Italien, i Atlantpaktens Italien,
medlem av sexstatsblocket, har man ett
statligt jätteföretag, som trots alla inhemska
protester mycket starkt ökat
oljeimporten från Sovjet och betalar
denna genom att övertaga en stor del
av dessa rörleveranser, som vi i Sverige
fick det första budet på.

Staten hade ju kunnat hålla sig framme
på mer än ett sätt i detta fall. Om
Norrbottens järnverk fått bygga det plåtvalsverk
man ville uppföra hade man
där kunnat hänga med. Nu har i stället
den stora Grängesbergskoncernen
byggt ett stort plåtvalsverk för de pengar
som staten betalade för LKAB, och
herr Waldenström i Grängesbergsbolaget
har varit över i Sovjet och gjort en
mycket stor affär.

Onsdagen den 15 mars 1961 Nr 10 691

Åtgärder för att skapa en statlig svensk petrokemisk industri

Det svenska regeringspartiet förberedde,
som jag sade, i mitten av 40-talet
detta stora projekt rörande oljan som
den Thunborgska utredningen behandlade
och om vilket dåvarande statsrådet
Myrdal sade, att skall man börja
med statsingripanden så skall man börja
på detta område, ty där är succén
given. Det hade han säkert rätt i. Men
projektet offrades på koalitionspolitikens
altare — först bordlädes ärendet
och sedan lades det åt sidan helt. Nu
lyssnar man i dessa frågor endast till
storfinansens röst i handelskamrarna
och i Sveriges industriförbund samt till
herr Bohman i Stockholm. Jag beklagar,
att vi kommunister nu är ensamma
om att framföra detta förslag.

Men också inom socialdemokratien
märker man, bland dem som tänker på
längre sikt, att det inte är bra som det
är. I februarinumret av Tiden har Bo
Södersten skrivit om dessa frågor, om
godtycket och slumpmässigheten när
det gäller exempelvis den industriella
lokaliseringen och om den statliga passiviteten.
Han säger att nu får vi tydligen
en petrokemisk industri. Han fortsätter
med att säga: »Än tycks det dock
vara långtifrån klart, om det blir en introduktion
av så stort format som vore
önskvärt, och dessutom kommer den
med tio å femton års försening med allt
vad det innebär av handikapp. Det spel
under skilda täcken som förekommit
har varit föga uppbyggligt. När det gäller
så stora intressen som här står på
spel borde det vara ett oeftergivligt krav
att det allmännas representanter kopplades
in på ett tidigt stadium; det allmänna
skall då inte företrädas av kommunala
representanter utan av företrädare
för den centrala statsmakten, som
bedömer frågorna ur samhällsekonomisk
synpunkt.»

Ja, det är det vi vill. Vi har också påvisat
betydelsen av denna fråga för industrifattiga
områden, som ligger nära
den nya billiga oljetillförseln. Hälsingborg
har nämnts, men det finns andra

orter som ligger ännu bättre till. Utskottets
talesman, herr Andersson i Ronneby,
som just ligger i startgroparna
för tävlan om den lediga landshövdingeposten
i Blekinge län, borde väl här ha
en del intressen att bevaka.

Även om vi blir ensamma om det,
kommer vi att hålla till bland dem som
vill se litet längre än till dagens små
koalitioner och uppgörelser med borgarpartierna,
på dem som vill sätta folkets
intressen före storfinansens, och
därför yrkar jag bifall till motion nr
181 i denna kammare.

Herr ANDERSSON i Ronneby (s):

Herr talman! Herr Johansson i Stockholm
har ju sitt speciella sätt att argumentera
och föra debatter här i riksdagen.
Det gör att jag för min del mycket
väl skulle kunna inskränka mig till
att hänvisa till den debatt, som jag hade
med honom förra året, och den debatt,
som vi hade året dessförinnan om de
problem vi just nu behandlar. Men det
kanske trots allt, herr talman, kan vara
värt att säga ett par ord om det som
herr Johansson nu så tvärsäkert talar
om.

I sitt utlåtande förra året hänvisade
bankoutskottet till att Sverige i och för
sig utgjorde en alltför begränsad marknad
för dessa projekt och att frågan
borde ses i sammanhang med de integrationssträvanden,
som försiggick
inom Norden och även inom Europa i
övrigt. Nu har utvecklingen på detta
område fortskridit ytterligare sedan
förra året. Det har gått ungefär så, som
bankoutskottet skisserade. Det finns i
landet ett betydande intresse för petrokemisk
industri. Vi har nu fått en industri
lokaliserad till Stenungsund, och
man diskuterar det s. k. Hälsingborgsprojektet.

Om det är så, som herr Johansson
vill göra gällande, att det internationella
oljekapitalet här tar störa vinster,
kan det vara bra att veta vad herr Johansson
själv sade, nämligen att två

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Åtgärder för att skapa en statlig svensk petrokemisk industri

tredjedelar av det kapital som nedlägges
i Stenungsund är svenskt.

Vi ser också med mycket stor tillfredsställelse,
att Ryssland för fram sina
pipe-lines till östersjöhamnar. Men att
därav dra så långtgående slutsatser, som
herr Johansson gör, vittnar inte om den
förtrogenhet med ämnet som uppträdandet
här i talarstolen ville ge sken
av. Jag tror inte att ens herr Johansson
skulle vilja basera en petrokemisk industri
på oljetillförsel från Ryssland.
Pipe-lines är inte i och för sig det mest
ekonomiska transportsättet för olja. Det
är fortfarande mest ekonomiskt att frakta
olja på tankfartyg, och i Östersjön
kan man inte ta in supertankers. Vi
måste vid lokaliseringen av vår industri
ta hänsyn till råvaruförekomsten,
och vi skulle nog tänka oss för både en
och två gånger, innan vi byggde en
petrokemisk industri på enbart ryska
råvaror.

Jag är från ett industrifattigt lön —
herr Johanssons funderingar i övrigt på
den punkten får stå för hans egen räkning
— men vi industrilokaliserar inte
på det sätt, som herr Johansson tycks
vilja göra, utan tänker oss för mer än så.

Därmed är inte sagt att vi inte med
stor tillfredsställelse ser, att Ryssland
konkurrerar i Sverige när det gäller
produkter, som vi inte kan framställa
inom landet utan beträffande vilka vi
är helt hänvisade till import. Jag tror
att Sovjet redan nu svarar för ca hälften
av tungoljan här i Sverige. Det hälsar
vi med tillfredsställelse. Konkurrensen
innebär nämligen att vi får lägre
priser på oljemarknaden. Vi har ingenting
att invända mot detta, och det är
alltså inte alls så, att vi är i händerna
på några oljetruster. Dessa bevakas i
stället här i landet genom samhällets
försorg. Pris- och kartellnämnden har
ständigt oljemarknaden under observans.

För övrigt är det ju alldeles uppenbart,
att vi är utomordentligt tillfredsställda
med att handelsförbindelserna

österut kan upprätthållas. Det är alltså
inte alls så, som herr Johansson tycks
föreställa sig, att vi skulle ha några
invändningar mot att Ryssland för fram
denna pipe-line till Östersjön och i att
vi möjligen därigenom kan få lägre oljepriser.
Men ett förslag om att basera en
petrokemisk industri på sådana förhållanden
tål nog att tänka på mer än en
gång.

Herr talman! De andra funderingarna
i herr Johanssons anförande föranleder
ingen kommentar från min sida.
Utskottet har i år liksom förra året redovisat
sina synpunkter. Vad som nu
ligger på kammarens bord är en realistisk
beskrivning av den allmänna utveckling
som skett på det mycket viktiga
område som den petrokemiska industrien
utgör. Jag tror att vi i detta
sammanhang begagnat oss av den sakkunskap
som finns inom landet och
även av den internationella sakkunskap
som är tillgänglig. Vi befinner oss i ett
skede, som ger goda löften för den framtida
utvecklingen av denna industrigren.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr JOHANSSON i Stockholm (k):

Herr talman! Årets motion, herr Andersson
i Ronneby, gällde inte i första
hand en petrokemisk industri. Vi motionerade
om att staten skulle gå samman
med KF om ett raffinaderi. Där
finns gott om utrymme. Nu raffineras
inte mer än 20 procent av oljeimporten
i Sverige. Sen kan det byggas ut. KF
har själv kemiska industrier som bygger
på petrokemi. Utrymme kommer
alltså säkert att finnas.

Vi har heller inte menat, att man
skulle bygga på olja uteslutande från
ett håll. Vi skall köpa oljan där den är
billigast. Att oljan inte är så dyr i Sverige
nu beror i första hand på att det
redan finns en för amerikanska och
engelska kuster besvärande rysk konkurrens,
som de bekämpar med de me -

Onsdagen den 15 mars 1961

Nr 10

Åtgärder för att skapa en statlig svensk petrokemisk industri

del jag talade om nyss. Redan innan
denna ledning är byggd kan Sovjet
konkurrera med lägre priser. Oljan är
den bytesvara som ligger bäst till för
oss, om vi vill öka vår östhandel.

Har herr Andersson i Ronneby ingen
känsla för den fara att förlora vår oavhängighet
som Gustav Möller och andra
talat om, när dessa mäktiga oljekoncerner
får ett sådant inflytande över dels
oljeimporten och oljehandeln och dels
dessa nya nyckelindustrier? Herr Andersson
säger att det inte är så farligt,
eftersom 2/a av kapitalet är svenskt. Men
vi vet väl hur det går till. Jag har tidigare
hört herr Sträng tala om hur skickligt
dessa utländska dotterföretag klarat
sig från att betala skatt i Sverige. De
har också möjligheter att använda de
politiska metoder de använt i andra
länder och även att gömma undan mycket
stora vinster som vi aldrig får se.

Vad som för mig ter sig så allvarligt
är, att man trots att det finns andra
möjligheter låser denna nya industri
genom att lägga den första där den nu
ligger, så att vi blir tvungna att importera
den dyra oljan från monopolen i
väster. Det är inte så säkert att det blir
billigare, säger herr Andersson, och det
går inte att ta in så störa tankfartyg.
Men redan nu bygger man 25 000-tonnare
för malmlaster till Luleå. Det är
säkert inte ofördelaktigt att köra med
mindre fartyg än supertankers när oljepriset
är lågt. Framför allt tycker jag
att det inte är amerikanska oljetruster
utan de svenska statsmakterna, som
skall ha avgörandet över lokaliseringen
av industrien i Sverige.

Herr ANDERSSON i Ronneby (s):

Herr talman! De skäl som anförts för
den lokalisering som skett har präglats
av betydligt större sakkunskap än den
herr Johansson i Stockholm företräder.

Inledningsvis sade herr Johansson,
att vi bör ha en stark känsla för oavhängigheten.
Vi har denna starka känsla,
och får herr Johansson den i sam -

ma utsträckning som vi, så finns det
ingen fara för framtiden.

Det är nog ganska djärvt, herr Johansson,
att påstå att lokaliseringen till
Stenungsund är felaktig. Industrien
måste placeras där man kan ta emot
supertankers. Det finns inga möjligheter
att göra det någon annanstans än
på västkusten. Följaktligen är Östersjön,
herr Johansson, knappast möjlig
i lokaliseringshänsende, såvida man inte
vill bygga på den ryska oljan som forslas
med pipe-lines och därefter med
mindre tankfartyg över Östersjön.

Herr Johansson säger nu att motionen
i den delen syftar till samgående
med KF, men KF avser ju också att
eventuellt lokalisera till västkusten,
nämligen i Hälsingborg, just av det skäl
som antytts. Herr Johansson måste väl
i alla fall inse, att det inte finns några
möjligheter att få någon resonans för
att lokalisera en petrokemisk industri
till östkusten och därmed bygga enbart
på rysk olja. Det skadar inte att också
i sådana här sammanhang hålla sig på
saklighetens fasta mark.

Herr JOHANSSON i Stockholm (k):

Herr talman! Herr Andersson i Ronneby
säger, att västkusten är det enda
tänkbara alternativet. Jag sade redan i
mitt första anförande, att lokaliseringen
till Stenungsund är riktig om man
vill ge monopol åt olja från oljetrusterna
i väster, införd med supertankers.
Det finns många städer med djuphamn
på östkusten, som gärna skulle vilja
vara med och ge plats åt petrokemiska
industrier, vilka säkert skulle ha framgång.

Herr ANDERSSON i Ronneby (s):

Herr talman! Det gläder mig att herr
Johansson i Stockholm tar tillbaka vad
han sade i sitt första anförande. Uppenbart
är att man inte kan emot supertankers
på östkusten. Följaktligen blir
det inte möjligt att där placera en industri
som bygger på en råvara som

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Ökat samhällsinflytande över naturtillgångar och produktionsmedel, m. m.

måste komma i stora frakter. Herr Johansson
skulle ha svårt för att driva
dessa teser om han anlade ekonomiska
synpunkter.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till de i
ämnet väckta motionerna; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 16

Ökat samhällsinflytande över naturtillgångar
och produktionsmedel, m. m.

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 5, i anledning av väckta motioner om
ökat samhällsinflytande över naturtillgångar
och produktionsmedel, m. m.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet
hänvisade, likalydande motioner,
nr 151 i första kammaren av
herrar Öhman och Helmer Persson samt
nr 180 i andra kammaren av herr Hagberg
m. fl., hade föreslagits, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om utredning
och förslag med syfte att dels tillförsäkra
samhället ett betryggande inflytande
över användningen av naturtillgångar
och produktionsmedel och över åtgärderna
i fråga om industrilokalisering
och finansieringspolitik etc. samt dels
för att i detta sammanhang också bereda
de anställda bättre inflytande inom
företagen.

Utskottet hemställde, att motionerna
I: 151 och II: 180 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Denna fråga har ett
visst samband med den nyss behandlade
men har betydligt större spännvidd.

Vi föreslår nämligen i motion nr 180

i denna kammare en skrivelse till regeringen
med begäran om utredning och
förslag i syfte att, som det heter, »dels
tillförsäkra samhället ett betryggande
inflytande över användningen av naturtillgångar
och produktionsmedel och
över åtgärderna i fråga om industrilokalisering
av finansieringspolitik etc.
samt dels för att i detta sammanhang
också bereda de anställda bättre inflytande
inom företagen».

För dem som bekänner sig till demokratien
borde dessa önskemål framstå
som självklara. För dem som däremot
vill slå vakt om minoritetsdiktaturen
på ekonomiens område är de kanske
mera svårsmälta. Finns det då anledning
att diskutera sådana frågor just
nu? Jag skulle vilja ge några skäl till
att så är fallet.

1) Realiserandet av dessa krav måste
ligga helt i det övervägande folkflertalets
intresse. Det handlar ju om åtgärder
för att utveckla demokratien, skapa
full sysselsättning, förbättra existensvillkoren
för folket, öka tryggheten,
konkurrensförmågan, minska konjunkturstörningarna,
motverka de anarkiska,
desorganiserande och parasitära
tendenser, som karakteriserar den kapitalistiska
produktionsordningen. I en
demokrati som vill göra skäl för namnet
måste folkflertalets intressen vara
bestämmande, och det betyder att den
lilla klick monopolkapitalister, som anser
sig ha fördel av den nuvarande s. k.
ordningen, måste ge vika.

2) Man måste utgå ifrån att folkflertalet
har uttalat sig för den föreslagna
lösningen. De ställda förslagen ligger
nämligen helt inom ramen för det nya
partiprogram som regeringspartiet antog
på sin kongress i somras, alltså några
månader före valet och som i god
tid bekantgjordes för väljarna.

I detta program heter det under
punkt 12: »Folkhushållningen organiseras
för att uppnå ekonomisk demokrati,
ökad produktion, full sysselsättning,
rättvis fördelning. För att förverkliga

Onsdagen den 15 mars 1961

Nr 10

Ökat samhällsinflytande över naturtillgångar och produktionsmedel, m. m.

en sådan hushållning samordnas de olika
formerna av ekonomisk verksamhet
under samhällets ledning, så att de produktiva
tillgångarna blir effektivt och
fullständigt utnyttjade ..underställes
de ekonomiska maktkoncentrationerna
demokratisk kontroll, överföres i samhällets
ägo eller under samhällets kontroll
naturtillgångar, kreditinstitut och
företag i all den omfattning det är nödvändigt
för att tillvarata viktiga inedborgarintressen
. . .»

Så långt programmet.

Det heter därjämte i punkt 20: »De
anställda tillförsäkras merinflytande i
enskilda och kollektiva företag.

Demokratisering av arbetslivet...»

Detta, som väl bör vara vägledande
för regeringen och dess parti, har alltså
fått välj ar flertalets välsignelse, eftersom
regeringspartiet ensamt fick fler väljare
än de borgerliga partierna sammanlagt
och eftersom en utveckling i sådan riktning
står i överensstämmelse med det
kommunistiska partiets strävanden.

Det går inte att vifta bort frågan med
att påstå, att vad som står i ett partiprogram
inte är avsett att omedelbart genomföras.
Vi har nämligen inte föreslagit
ett omedelbart förverkligande av
kraven. Vi har begränsat våra förslag
till att gälla en utredning om problemen
och håller oss därvid till vad som anses
vara god parlamentarisk praxis i detta
land.

3) Man kan inte heller säga, att detta
utredningskrav går längre eller syftar
längre än till vad som enligt praxis
kan utredas. Redan år 1920 — om inte
minnet sviker mig beträffande årtalet
— beslöt en socialdemokratisk regering
tillsätta en »socialiseringsutredning»,
som skulle utreda formerna och tidpunkten
för att överföra viktigare produktionsmedel
i samhällets ägo. Det var
en längre syftande utredning än vad vi
nu har föreslagit. Den blev färdig först
efter 13—14 år och resulterade då som
bekant i — ingenting.

Utredningen hade emellertid tillsatts

av en minoritetsregering och den avvecklades
under en socialdemokratisk
minoritetsregering. Denna åtgärd underordnades
det aktuella behovet att splittra
ett borgerligt majoritetsblock, att lösa
överhängande ekonomiska problem och
att klara denna senare minoritetsregerings
arbetsmöjligheter.

En sådan situation föreligger inte i
dag när regeringen har en betryggande
majoritet bakom sig och möjligheterna
till en borgerlig regering ter sig mer
avlägsna än de varit på ett årtionde.

4) Vi har många exempel på vart den
nuvarande »självklara» anarkien kan
leda. Norrbotten, för att nämna ett
exempel, förvandlas till de industriella
kyrkogårdarnas län. Om inte staten hade
ingripit, skulle inte dess rika möjligheter
ha kunnat tillvaratas ens i nuvarande
omfattning.

Jämtland är i skriande behov av industriell
uppryckning, eftersom de obetydliga
industrier som funnits slagits
sönder av storfinansen.

Vårt tidigare mest industrialiserade
område — Ådalen — blir allt industrifattigare.

Den handelspolitik storfinansen praktiserat
gör att näringarna vid den svenska
östersjökusten stagnerar, där de inte
förtvinar. På 25 år, medan vårt lands
befolkning ökat med över 1,2 miljon —
eller med 17 procent —• har Kalmar
läns befolkning ökat med endast 5 400
personer. Gotlands befolkning har minskat
med 3 070 och blekingebefolkningen
minskat med 1 077. Tillsammans svarar
dessa tre län endast för mindre än tusendelen
av landets samlade befolkningsökning
under de senaste 25 åren.

För två år sedan fick vi plötsligt närmare
100 000 arbetslösa, trots alla högtidliga
löften om att bevara full sysselsättning.

Massor av svenskt kapital exporteras
till utlandet, därför att profiterna blir
större och beskattningen lägre, medan
statsmakterna är oförmögna att tillvarata
de svenska nationella intressena.

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

ökat samhällsinflytande över naturtillgångar och produktionsmedel, m. m.

Just nu försiggår en märklig process,
där ett konsortium under en storbanks
ledning håller på att likvidera en stor
del av konfektionsindustrien och flytta
över den till Portugal, Italien och Holland.
Det hela motiveras med att arbetskraften
där kan erhållas för halva
priset. Att några tusen svenska arbetare
kastas på bar backe och att blomstrande
samhällen blir bankruttmässiga tar vederbörande
ingen hänsyn till. Hur anarkiskt
det kan gå till framgår av samtida
uppgifter om att finländsk konfektionsindustri
planerar att återuppta en motsvarande
produktion i Sverige.

Frågan är alltså, om även i fortsättningen
en liten klick penningfurstar
skall tillåtas bestämma över kapitalets
användning, om produktionen skall hållas
i gång eller inte, om den skall inskränkas
eller utvidgas, var produktionen
skall förläggas, var råvarorna skall
hämtas och hur utrikeshandeln och kreditoperationerna
skall ordnas. Men frågan
gäller också, om 2 miljoner löntagare
— arbetare och tjänstemän — i
det svenska näringslivet skall erhålla
något inflytande i de företag, som är
beroende av dem och som de själva är
beroende av. Skall några hundra människor
fortfarande ha detta monopol?
Skall 2 miljoner arbetande och samhällsnyttiga
människor även i fortsättningen
behandlas som omyndiga löneslavar
i sina företag? Skall, för att knyta
an till ett historiskt exempel, medborgarrätten
på detta livsviktiga område
fortfarande heta pengar?

Vi lever i en tid av stora förändringar.
Vi upplever inte bara det inledda
skedet av automation och atomkraftens
frigörande, inte heller »bara» den koloniala
frigörelsekampens sista år — vi
har också uppkomsten av ett mäktigt
socialistiskt läger, som är större än det
kapitalistiska lägret, och den pågående
ekonomiska tävlan mellan dessa båda läger.
Denna fredliga tävlan har hittills
utvecklats mycket ofördelaktigt för kapitalismen.
Mot en årlig produktions -

ökning av omkring 2 å 3 procent för
det kapitalistiska lägret svarar en motsvarande
årlig produktionsökning med
mer än 10 procent för det socialistiska
lägret. Det är nu inte längre en fråga
om de kapitalistiska industriländerna
skall distanseras av de socialistiska när
det gäller produktionseffekt, levnadsstandard
och kort arbetstid; det är bara
frågan om när det skall ske. Det kommer
att ske under detta årtionde.

Redan i fjol nådde exempelvis Sovjetunionen
nästan i kapp USA:s stålproduktion
som en följd av USA:s oförmåga
att till fullo utnyttja sina resurser.
Om fyra år beräknas ett med Sverige
så jämförligt land i industriellt hänseende
som Tjeckoslovakien komma upp
till en stålproduktion av 10 miljoner
ton, medan vi fortfarande vegeterar
kring 2 miljoner ton.

Viktiga orsaker till dessa svagheter
hos de kapitalistiska länderna i den
stora tävlan mellan systemen är, att produktionen
hos oss främst är inriktad
på att ge profit i stället för att tillfredsställa
behoven och att de kapitalistiska
länderna varit oförmögna att
genomföra en planhushållning.

Alla dessa svagheter kan inte elimineras,
även om våra förslag skulle godtas.
Men dessa förslag skulle motverka en
hel del svagheter, ställa Sverige i ett
fördelaktigare läge i kampen om marknader,
mildra konjunkturstörningar, öka
produktionen och jämna vägen för en
demokratisk utveckling.

Enligt det socialdemokratiska partiprogrammet,
som antogs i somras, innebär
det nuvarande ekonomiska systemet,
att ett fåtal ägare dominerar det
enskilda näringslivet, att ett fåtal »som
äger störa förmögenheter eller leder
storföretag, finansinstitut och branschorganisationer,
i sina händer samlat en
betydande ekonomisk makt», som, heter
det vidare, »är oförenlig med den
demokratiska jämlikhetens principer».
Detta system »har visat sig ur stånd att
helt utnyttja produktionskrafterna på

Onsdagen den 15 mars 1961

Nr 10

Ökat samhällsinflytande över naturtillgångar och produktionsmedel, m. m.

ett sätt som tillgodoser människornas
väsentligaste behov». — »Enskilda ekonomiska
intressen», heter det vidare,
»uppträder som en maktfaktor i den
politiska kampen. De söker påverka
opinionsbildningen och den politiska
utvecklingen i syfte att bevara och vidga
fåtalets privilegier ... Alltjämt saknas
en effektiv demokratisk kontroll över
näringslivets maktpositioner.»

För människorna i vårt land innebär
detta, än en gång enligt programmet,
att »den stora massan av löntagare är
beroende av de beslut, som fåtalet fattar
med sitt eget intresse som främsta
ledstjärna. Också småföretagen inom industri,
handel och jordbruk är i stor
utsträckning beroende av det ekonomiskt
maktägande fåtalet.»

Det ges många exempel på skadeverkningarna
av denna ordning. Klassolikheterna,
det högre undervisningsmonopolet,
den odemokratiska rekryteringen
av ämbeten och tjänster, kvinnornas
degradering, auktoritära och odemokratiska
förhållanden i arbetslivet — allt
detta säges motivera en annan ordning.
Allt detta förklarar, varför programmet
fastställer att »för socialdemokratien är
kravet på ekonomisk demokrati lika
självklart som kravet på politisk».

Lika »självklart» var det. För mer än
40 år sedan lades en grund för lösningen
av den politiska demokratiens problem.
Det tog nära 40 år av hård kamp för
att nå därhän. Nu har det gått mer än
40 år sedan dess och den andra lika
»självklara» frågan vill man inte ens
göra till förmån för en utredning. Det
förefaller av utskottsutlåtandet i stället
som om de nuvarande missförhållandena
vore det självklara, som om passiviteten
inför dem, ja, kapitulationen inför
dem tillhörde det mest självklara.

Utskottsutlåtandet är kort som ett militärt
kommandorop. Utskottet har »icke
funnit anledning föreligga att vidtaga de
i motionerna föreslagna åtgärderna».
Man har i de få raderna lyckats undvika
att bruka det farliga ordet demo -

krati, fast det är om detta det hela
handlar. Utskottet föredrar en vokabulär
som inte kan uppväcka några obehagliga
ideassociationer. Inte ens den
Bohemanska termen »en kapitalistisk
demokrati» har irriterat vederbörandes
ögon.

Vi har inte förespeglat någon, att våra
förslag kunde leda till en socialistisk
demokrati. Men att det handlar om att
i demokratiens och jämlikhetskravets
intresse i någon mån begränsa storfinansens
och monopolens inflytande över
den ekonomiska politiken är helt självklart.

Vi är inte heller de enda, som anser
en sådan utveckling självklar. Om jag
bortser från det socialdemokratiska
partiprogrammets klara rekommendationer
i motionens anda är det betecknande
vilket stort utrymme och intresse
fackförbundspressen just nu ägnar dessa
problem. Man kommer alltså inte att
lyckas lägga svampen på, att tiga ihjäl
en sak, som man inte längre kan smäda
eller förhåna.

Utskottsutlåtandet är undertecknat
av K. G. Ewerlöf, som mycket väl kan
ha formulerat detsamma. Det bör vara
helt i försäkringskapitalets anda. Men
där finns också utskottsmedlemmar som
Hagnell, Andersson i Ronneby och Sköldin.
Skall deras medverkan i den negativa
skrivningen tolkas så, att deras
parti saknar intresse för problemet och
att det nya partiprogrammet är betydelselöst
eller att i vart fall vederbörande
inte anser att det handlar om ett problem
för sextiotalet? Ett svar på dessa
frågor avvaktas med stort intresse av
flera än mig.

Vi vill inte göra denna fråga till ett
partimonopol. Vi har inte betraktat det
som riktat mot regeringspartiet eller ägnat
att skapa detsamma svårigheter. Vi
har sett det som en hela arbetarrörelsens
gemensamma angelägenhet, något som
är ett ömsesidigt intresse, något som vi
bara kan förverkliga med gemensamma
ansträngningar. Vi anser att det handlar

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Ökat samhällsinflytande över naturtillgångar och produktionsmedel, m. m.

om någonting absolut nödvändigt och
brådskande som måste lösas inom de
närmaste åren. Därför yrkar jag bifall
till motion nr 180.

Under detta anförande övertog herr
andre vice talmannen förhandlingarnas
ledning.

Herr ANDERSSON i Ronneby (s):

Herr talman! Utskottsutlåtandet i anledning
av denna motion, som spänner
över så stora områden, är mycket kort.
Herr Hagberg menar att denna lilla
motion skulle ligga till grund för utredning
av frågan om våra naturtillgångar
och produktionsmedel, om industriens
lokalisering och om finansieringspolitiken.
Vi har utgått ifrån
att motionären, herr Hagberg, mycket
väl vet vad som sker i detta avseende.
En rad av dessa frågor är ju föremål
för oavlåtlig uppmärksamhet från statsmakternas
sida och ett flertal utredningar
sysslar med dessa problem. Det
har därför inte funnits anledning att
hos Kungl. Maj :t begära utredning i anledning
av denna motion.

Det är ganska förvånansvärt, att man
från kammarens talarstol med så breda
och mörka penseldrag försöker teckna
en bild av det ekonomiska tillståndet
och tryggheten för människorna i vårt
land samtidigt som man har en enastående
förmåga att tala om produktionsökningar
i andra länder, som i
det sammanhanget ligger långt efter
oss. Vi har en ekonomisk politik och
en politisk och kulturell demokrati, som
väl tål att jämföras med förbehållandena
i varje annat land i världen. Det
brukar aldrig vara bra att ta till så starka
överord, när man söker motivera ett
ståndpunktstagande som i och för sig
ter sig märkligt. Jag har därför ingen
anledning, herr talman, att ta upp någon
diskussion ur dessa synvinklar.

Vi är väl medvetna om vad lokaliseringspolitiken
betyder i vårt samhälle.
Vi har de frågorna under ständig be -

vakning. Vi vet att ett näringsliv aldrig
är statiskt. Strukturförändringar pågår
ständigt. Det sker en ständig vandring
från jordbruket. Människorna måste
sysselsättas och omplaceras. Jag vill
inte säga, alt vi har alla de verktyg som
skulle göra det möjligt för oss att sköta
detta på bästa möjliga sätt. Men det
är alldeles uppenbart, att vi har löst
trygghetsproblemet på ett sätt som vi
har anledning att vara glada åt. Vi har
anledning att med tillfredsställelse se
den starka produktionsökningen i vårt
land och det sätt, på vilket svensk industri
lyckats hävda sig i internationell
konkurrens. Att måla ett sådant tillstånd
på det sätt herr Hagberg gör visar
de uppsåt han är ute i. Därför kan
vi behandla denna motion, som spänner
över så väldiga områden, på detta
kanske enkla sätt.

Jag ber att få yrka bifall till vad utskottet
föreslagit.

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Inte är det väl besvärligt
för mig att måla, när jag bara behöver
läsa det socialdemokratiska partiprogrammet.
Jag tycker att man har
en ganska lätt uppgift när man håller
sig till det, och det har jag gjort i den
karakteristik jag givit av den nuvarande
ordningen. Det handlar inte om
ett gammalt program utan om ett program
från 1960, så att det borde vara
aktuellt för flera än för mig i denna
kammare.

Herr Andersson i Ronneby säger vidare,
att det pågår utredning i alla dessa
frågor och därför är det överflödigt
att begära utredning. Jag håller verkligen
med om att det skulle vara onödigt,
ifall den uppgiften är riktig, men
nämn en enda utredning som håller på
med att undersöka dessa problem! Jag
skulle vilja veta vilken utredning som
gör det.

Herr Andersson säger vidare, att motionen
är ganska kort för att beröra ett
så omfattande problem. Vi har inte åta -

Onsdagen den 15 mars 1961

Nr 10

Ökat samhällsinflytande över naturtillgångar och produktionsmedel, m. m.

git oss att utreda det, eftersom vi vill
ha saken utredd. Jag minns emellertid,
att senast förra året fattade vi ett beslut
i denna kammare, vilket var föranlett
av en socialdemokratisk motion,
som var mycket kort och kärv. I anledning
av denna motion beslöt riksdagens
majoritet att skriva till regeringen
och anhålla om undersökning av monopolkapitalismens
maktställning här
i landet. Jag har därför tänkt, att det
inte är mängden av ord som avgör det
hela utan att det väl är innehållet och
syftet som bör vara avgörande för bankoutskottets
ställningstagande. Men om
man skulle kunna göra detta trötta bankoutskott
något litet piggare genom att
leverera en tillräckligt omfattande dossier
för att motivera en framställning,
som är så bra motiverad i det socialdemokratiska
partiprogrammet, skall
vi gärna åta oss att göra detta.

Mest beklämmande i herr Anderssons
i Ronneby argumentation tyckte jag
var den belåtenhet som den andades
över de nuvarande förhållandena. »Vi
har bättre än många andra länder», sade
han. Ja, visst har vi det. Tänk bara
på de afrikanska länderna! Men det
handlar väl inte om det? Det handlar
väl om att man skall försöka försvara
en position och förbättra den. Det är
för övrigt många här i landet som verkligen
inte har det bra.

Därmed kan man väl sätta punkt för
denna diskussion. Herr Andersson säger
att det finns ingen anledning att
diskutera dessa frågor, och jag förstår
honom. Det är nog bäst att inte diskutera
dessa frågor för mycket.

Herr ANDERSSON i Ronneby (s):

Herr talman! Det förhåller sig inte
alls på det sättet, att vi inte vill diskutera
med herr Hagberg. Men vi tror
inte att det är någon mening med att
göra det, ty herr Hagberg tar inte skäl.

Jag trodde att herr Hagberg visste
vad vi höll på med i detta samman -

hang, men om herr Hagberg säger, att
det inte finns en enda utredning som
sysslar med dessa problem, är det dåligt
beställt med kunskaperna om vad
som sker i det svenska samhället. Vi har
en lokaliseringsutredning som är i full
verksamhet; vi har en stabiliseringsutredning,
som sysslar med kapitalproblemet;
vi har en värdesäkringskommitté,
som sysslar med de finansiella
problemen. Vi har en råd utredningar
som är i gång. När vi förra året
begärde en utredning om insyn i den
maktkoncentration, som otvivelaktigt
finns, var det ett uttryck för den demokratiska
åsikt vi har, att vi skall ha insyn
i all den verksamhet som pågår i
vårt land.

Det är inte så märkvärdigt, om jag
ger en redovisning av samhällets funktioner,
när herr Hagberg målar med sådana
färger som han här har gjort och
talar om hundratusentals arbetslösa och
industrien i full flykt från vårt land.
när det i stället råder full sysselsättning
och till och med överkonjunktur i landet
och när vi lyckats lösa trygghetsproblemet
på ett relativt tillfredsställande
sätt. Därmed är inte sagt, att vi
är nöjda och att vi inte vill fortsätta
reformarbetet så långt det är möjligt.
Men det enda vi har att jämföra oss
med är de internationella förhållandena.
Det var vid den jämförelsen som
herr Hagberg använde så starka färger.
Då finns det också anledning att redovisa
det verkliga tillståndet.

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Jag konstaterar att herr
Andersson i Ronneby inte kunde ange
en enda utredning, som har till uppgift
att syssla med dessa frågor om näringslivets
demokratisering och om att
tillförsäkra de anställda större inflytande
i de företag, i vilka de arbetar.
Men om herr Andersson är nöjd med
att räkna upp namn på olika utredningar
som arbetar, då har han inte sto -

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Penning- och valutapolitiken

ra anspråk på argument och då får han
ursäkta, att jag inte är så benägen att
ta dessa argument på allvar.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till de i
ämnet väckta motionerna; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 17

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 6, i anledning av väckta motioner
angående ett permanent samarbetsorgan
för nyetablering av industriföretag.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 18

Granskning av riksbankens och riksgäldskontorets
styrelse och
förvaltning

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 7, angående verkställd granskning av
riksbankens och riksgäl dskontorets styrelse
och förvaltning.

Punkten 1

Penning- och valutapolitiken

Punkten föredrogs. Därvid anförde:

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Jag tillåter mig ett par
korta bemärkningar i anslutning till
bankoutskottets föreliggande utlåtande
och det därtill fogade särskilda yttrandet.

Jag utgår ifrån att riksbanksledningen
inte för någon annan kredit- och penningpolitik
än den regeringen satt som
sin målsättning. Det har visserligen en
gång inträffat, att riksbanksledningen
försökt sig på den saken, men det tog
som bekant en ände med förskräckelse
och man får anta att dylika försök inte
upprepas. I den mån som riksbankens
kreditpolitik avser att överföra kapital
från det enskilda näringslivet till stats -

kassan har vi kommunister ingenting
att invända. Att säkra tillgången till medel
för statsutgifterna är en fullt legitim
ekonomisk politik. Mina anmärkningar
gäller mera metoderna och vägarna
för kreditpolitiken.

Det förhållandet, att man med hjälp
av speciella nya former lyckats flytta
om statens skulder från kortsiktiga till
långsiktiga placeringar är inte heller så
mycket att säga om. Men de stora ränteutgifter,
som detta medför, skall ju ändå
betalas. Obligationslån till 5,5 procent
ränta och sparlån till 5,55 procent
ränta är inte några dåliga affärer för
landets kapitalinnehavare. Men de som
så småningom skall betala räkningen är
i huvudsak sådana människor, som inte
har råd att köpa obligationer eller att
öppna konton i »Spar 60», och det är
majoriteten av det svenska folket, arbetarklassen.

Även på andra områden förekommer
ensidiga förmånserbjudanden. Jag syftar
på de s. k. investeringsfonderna, beträffande
vilka företagen erhåller mycket
förmånliga erbjudanden. Detta gäller
emellertid framför allt de större företagen.
Småföretagarna har i allmänhet
inte råd med dylika investeringar.
Herr Vigelsbo klagade tidigare i dag
över att små skogsinnehavare inte kan
tillgodogöra sig förmånerna med s. k.
skogskonton.

Jag vill emellertid framför allt rikta
uppmärksamheten på det faktum, att
utskottet alltjämt finner högräntepolitiken
vara motiverad. Mot detta står ett
särskilt yttrande av herrar Mattsson och
Hansson i önnarp, vilka anser att en
räntesänkning snarast möjligt bör åstadkommas.
Man framhåller emellertid, att
utskottet har att ta ställning till denna
fråga i ett senare sammanhang. Som
bekant har redan detta senare sammanhang
blivit aktuellt för utskottet, som
därvid visat en lika negativ inställning
till frågan om en räntesänkning, som
vid tidigare tillfällen.

I utskottsutlåtandet framhålles, att

Onsdagen den 15 mars 1961

Nr 10

den rörlighet och smidiga anpassning
till marknadsförhållandena, som präglat
räntepolitiken under år 1960, har
haft stor betydelse för det resultat som
uppnåtts. I sitt särskilda yttrande anför
herrar Mattsson och Hansson i Önnarp
en rakt motsatt uppfattning. De
betraktar inte räntepolitiken såsom vare
sig smidig eller anpassningsbar och anser
att dess betydelse har alldeles överdimensionerats.

Jag tycker att detta särskilda yttrande
är ett intressant aktstycke, särskilt som
undertecknarna inom mycket kort tid
får möjlighet att ta ställning till ett förslag
om räntesänkning. Från centerpartiets
sida har i flera olika sammanhang
gjorts så många uttalanden om betydelsen
av en räntesänkning, att man
nu kan förvänta sig ett mera konkret
ställningstagande på denna punkt.

Jag vill i detta sammanhang erinra
om att en hög ränta i praktiken innebär,
att man tar pengar från arbetsinkomsterna
och lägger dem till kapitalinkomsterna.
Hög ränta betyder kostnadsfördyring
och ökade utgifter för
barnfamiljer och bostadskonsumenter.
Hög ränta drabbar ensidigt de fattiga i
samhället och är ett intresse för de
borgerliga och storfinansen medan arbetarklassen
och alla landets småföretagare
har ett rakt motsatt intresse, nämligen
av en låg ränta. Till detta kan läggas,
att hög ränta stimulerar en inflationistisk
utveckling. Det motiv för hög
ränta som man här anför är fullkomligt
bakvänt.

Då vi inom kort får nya möjligheter
att diskutera denna fråga, vill jag i
detta sammanhang endast markera att
det nog finns anledning till bemärkningar
vad det gäller riksbankens kredit-
och penningpolitik. Till det, herr
talman, skall jag be att få återkomma
senare. Jag har nu inte något yrkande.

Herr REGNÉLL (h):

Herr talman! Herr Nilsson i Gävle
nämnde, att utskottet i senare samman -

Penning- och valutapolitiken

bang har att ta ställning till frågan om
räntesänkning. Detta står att läsa i det
särskilda yttrandet av herrar Torsten
Mattsson och Hansson i Önnarp och är
ett uttryck för den kutym riksdagen
har haft under senare år att hålla en
särskild debatt kring de ekonomiska frågorna.

Vad beträffar herr Nilssons i Gävle
inlägg i övrigt tycker jag nog, att det
präglades av en viss onyanserad syn på
frågan om vem som gynnas och vem
som missgynnas av ett högre ränteläge.
Han lever fortfarande kvar i den gamla
tron, att det är kapitalister som köper
t. ex. 5,5-procentsobligationer, medan
det i själva verket är försäkringsbolag,
sparbanker, fonder och kassor. Deras
intressenter är i sin tur försäkringstagare,
insättare i sparbanker o. s. v.,
alltså just de som vi brukar beteckna
som de små i samhället.

I övrigt, har talman, skall jag inte
uppehålla mig vid herr Nilssons inlägg
utan ber att få yrka bifall till utskottets
utlåtande.

Efter härmed slutad överläggning lädes
punkten till handlingarna.

Punkten 2

Lades till handlingarna.

Punkterna 3 och 4

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 19

Föredrogos vart efter annat bankoutskottets
utlåtanden och memorial:

nr 8, i anledning av väckta motioner
om en allsidig utredning rörande låglönegrupperna
m. m.,

nr 9, i anledning av väckta motioner
om utvidgad rådgivnings- och konsulentverksamhet
för hantverk och småindustri
i bokförings- och skattefrågor,
samt

nr 10, angående överförande till riksdagsbiblioteket
av huvudmannaskapet
för registret till riksdagstrycket.

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Åtgärder till främjande av bostadssparandet

Kammaren biföll vad utskottet i
nämnda utlåtanden och memorial hemställt.

§ 20

Åtgärder till främjande av bostadssparandet Föredrogs

bankoutskottets utlåtande
nr 11, i anledning av väckta motioner
angående åtgärder till främjande av bostadssparandet.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet
hänvisade, likalydande motioner,
nr 100 i första kammaren av herr
Per-Olof Hanson och fröken Nordström
samt nr 127 i andra kammaren av herr
Carlsson i Stockholm m. fl., hade föreslagits
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte hemställa om en
översyn och granskning av nu gängse
former för bostadssparande i syfte att
förbättra säkerheten såväl för bostadskonsumenterna
som för staten såsom
långivare samt om övervägande och
framläggande av förslag i syfte att ytterligare
vidga möjligheterna att öka såväl
antalet bostadssparare som dessas
insatser.

Utskottet hemställde, att motionerna
I: 100 och II: 127 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Schmidt, Boi ja och Larsson i Umeå, vilka
ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen, i anledning av motionerna
I: 100 och II: 127, måtte till Kungl.
Maj:t ge till känna vad i reservationen
anförts.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Herr talman! Av de erfarenheter som
vunnits av organiserat bostadssparande
framstår det som tydligt, att det finns
anledning förmoda att ett stimulerande
av denna sparform skall kunna öka spa -

randet bland bostadssökande och icke
minst bland ungdomar som önskar en
egen bostad. För att bostadssparandet
skall få ökad omfattning måste det vara
förknippat med förmåner som stimulerar
på ett sådant sätt, att sparviljan
verkligen premieras.

Frågan om bostadssparande har även
tidigare varit föremål för riksdagens behandling.
Fullmäktige i riksbanken anförde
i sitt yttrande över en liknande
motion år 1957, »att målsparande för
bostadsanskaffning borde uppmuntras
av det allmänna och att spararna, i den
utsträckning så kunde ske utan att övriga
bostadssökandes anspråk otillbörligen
eftersattes, borde beredas förtur
till bostad».

Bristen på bostäder är allt fortfarande
bekymmersam för stora grupper trots
den under senare år alltmer ökade bostadsproduktionen,
och bostadsköerna
ser ej ut att nämnvärt minskas. Ett ökat
bostadsbyggande torde vara enda lösningen
för att uppnå balans mellan efterfrågan
och tillgång på bostäder. Detta
tarvar emellertid en ökad kapitalinvestering.
Även om ett bostadssparande endast
i mycket begränsad omfattning tillför
kapitalmarknaden de erforderliga
resurserna för bostadsbyggandet bör
det dock tillvaratagas, då det ger utrymme
för en visserligen begränsad men
dock ökad produktion av bostäder.

I det betänkande utredningen om
sparstimulerande åtgärder avlämnat föreslår
utredningen, »att från statens sida
vidtages särskilda åtgärder i syfte att
stimulera till ett regelbundet sparande
med ändamål att underlätta för den som
sparar att skaffa sig antingen ett småhus,
som den boende innehar med äganderätt
eller bostadsrätt, eller sådan lägenhet
i flerfamiljshus, som den boende
innehar med bostadsrätt».

Ett gynnande av bostadsspararna vad
det gäller förtur vid förmedlingsorganen,
utan att därvid missgynna de
socialt ömmande fallen, bör vara så
stimulerande för sparandet, att man där -

Nr 10

översyn av

igenom bör kunna förvänta en ej
sentlig ökning av bostadssparandet.

Herr talman! Med hänvisning till anförda
synpunkter ber jag att få yrka
bifall till den reservation som bifogats
bankoutskottets utlåtande nr 11.

Herr ANDERSSON i Ronneby (s):

Herr talman! Förslag om bostadssparande
har under många år varit föremål
för riksdagens behandling men inte vunnit
bifall. Nu har utredningen om sparstimulerande
åtgärder avlämnat sitt betänkande,
och detta är ute på remiss.
Under sådana förhållanden anser utskottet
att det inte finns någon anledning
att bifalla den motion som här
föreligger.

Med hänvisning härtill ber jag att få
yrka bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen av
herr Schmidt m. fl.; och biföll kammaren
utskottets hemställan.

§ 21

Föredrogos vart efter annat första lagutskottets
utlåtanden:

nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 21
december 1949 (nr 655) med särskilda
bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus,
och

nr 15, i anledning av väckta motioner
angående upplåtande av kyrka för annat
ändamål än gudstjänst.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 22

Översyn av föräldrabalkens bestämmelser
om förordnande av barnavårdsman

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 16, i anledning av väckt motion

förordnande av barnavårdsman

om översyn av föräldrabalkens bestämmelser
om förordnande av barnavårdsman.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid

Fru SVENSSON (s):

Herr talman! Jag förmodar att första
lagutskottets yttrande till denna motion
angående bestämmelserna för tillsättande
av barnavårdsman måste anses
vara positivt. Utskottet har visserligen
inte ansett sig kunna tillstyrka den översyn
av bestämmelserna, som vi begärt i
motion 579 i denna kammare, men det
framgår ändå klart att utskottet har haft
förståelse för de problem motionen
åsyftar.

Utskottet säger på sid. 8 i sitt yttrande:
»Enligt utskottets mening kan det
ifrågasättas, om icke socialstyrelsen i
syfte att åstadkomma en i möjlig mån
enhetlig praxis borde giva vederbörande
myndigheter till känna hur villkoret
''av särskild anledning’ rätteligen bör
tolkas.»

Då det gäller utomäktenskapliga barn
står det klart angivet i föräldrabalkens
8 kap. 3 §, att barnavårdsman städse
skall förordnas. Men då det gäller barn
från splittrade äktenskap skall det vara
framställning från vårdnadshavaren eller
»särskild anledning» för att barnavårdsman
skall kunna förordnas.

Vi har väl alla kännedom om hur det
stigande antalet skilsmässor mellan allt
yngre föräldrar ställer barnavårdsnämnderna
inför svåra problem. Dessa
skulle vara mindre svåra att komma
till rätta med om barnavårdsman hade
förordnats på samma sätt som fallet är
då det gäller utomäktenskapliga barn.

Till detta säger utskottet att »barnets
rätt och bästa på tillfredsställande sätt
kan tillvaratas redan enligt gällande
bestämmelser». Visst vet vi att bestämmelserna
bör tolkas på detta vidsynta
sätt. Vi vet att det t. o. m. finns barnavårdsnämnder
som anser detta vara så
viktigt, att de utan framställning eller

6 — Andra kammarens protokoll 1961. Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961
föräldrabalkens bestämmelser om

ova -

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Föreskrift för villkorligt dömd att gottgöra skada

någon som helst »särskild anledning»
tar upp spörsmålet om behovet av
barnavårdsman, så snart meddelande
ingått till nämnden om vunnen hemskillnad
eller äktenskapsskillnad.

Det är säkert ingen önskan att göra
intrång eller att i onödan lägga sig i
saker och ting, som dikterar dessa
nämnders resonemang och åtgöranden.
Det är helt enkelt erfarenheten och vetskapen
om att det kan behövas en barnavårdsmans
hjälp och stöd även för
den frånskilda kvinnan.

Vi kan säga att det är ungefär så vi
hoppas att en barnavårdsnämnd skall
arbeta, men vi vet att det är mycket få
som gör det. Man väntar på framställningen
eller den »särskilda anledningen»
och under tiden tornar problemen
upp sig för den splittrade familjen.

Vår motion syftade alltså till att det
borde vara likartade bestämmelser om
tillsättande av barnavårdsman för skilsmässobarn
och för utomäktenskapliga
barn. Utskottet har avstyrkt, bl. a. med
motivering att barnavårdskommitténs
förslag i dessa frågor ännu inte har
slutbehandlats. Under sådana förhållanden
förstår jag att vi får vara tacksamma
för utskottets positiva skrivning
och hoppas att den skall uppmärksammas
ute i nämnderna, allt i väntan
på vad som händer här med anledning
av barnavårdskommitténs förslag.

Herr talman! Jag har inget yrkande.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 23

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 17, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i skattestrafflagen den 11
juni 1943 (nr 313), dels ock i ämnet
väckta motioner.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 24

Föreskrift för villkorligt dömd att gottgöra
skada

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 18, i anledning av väckta motioner
om föreskrift för villkorligt dömd
att gottgöra skada.

Första lagutskottet hade till behandling
förehaft två inom riksdagen väckta
motioner, nr 103 i första kammaren
av herr Bengtson m. fl. och nr 129 i
andra kammaren av herr Hedlund m. fl.
I motionerna, vilka voro likalydande,
hemställdes att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj:t anhålla om utredning och
förslag i syfte att villkorlig dom — om
icke särskilda skäl föranledde annat —
förbundes med föreskrift att den dömde
skulle i lämplig omfattning gottgöra
den skada han åstadkommit.

Motionärerna önskade en sådan ändring
av 8 § andra stycket lagen om villkorlig
dom att villkorligt dömda, som
ålagts gälda ersättning för skada som
uppkommit genom brottet, i större omfattning
än som nu vore fallet meddelades
föreskrift om tid och sätt för gäldande
av hela skadeståndet eller del
därav. Bestämmelsen borde enligt deras
mening ändras på sådant sätt, att
villkorlig dom regelmässigt förbundes
med sådan föreskrift, såvida ej särskilda
skäl talade däremot.

Utskottet hemställde, att förevarande
motioner, I: 103 och II: 129, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

A) av herr Fröding, utan angivet yrkande; B)

av herrar Svanström och Larsson
i Norderön, vilka ansett att utskottet
bort hemställa, att riksdagen i anledning
av förevarande motioner, I: 103
och II: 129, måtte hos Kungl. Maj:t anhålla
att Kungl. Maj :t vid det slutliga
övervägandet av förslaget till brottsbalk
ville beakta vad i reservationen
anförts.

Onsdagen den 15 mars 1961

Nr 10

Föreskrift för villkorligt dömd att gottgöra skada

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr LARSSON i Norderön (ep):

Herr talman! Då kammaren förra
året hade en rätt utförlig debatt i denna
fråga kan jag fatta mig kort. Vi reservanter
vill ha en mera regelmässig tilllämpning
av skadeståndsföreskriften i
samband med villkorlig dom. Anledningen
är självfallet den mycket ojämna
tillämpning, som enligt den undersökning,
som genomförts av utredningen
för översyn av utsökningslagen, redovisas
för olika distrikt i landet.

Den stora skillnaden i tillämpningen
visar att man på ett bättre sätt kan tillvarata
både målsägarens rätt och de
kriminalpolitiska synpunkterna. Inte
heller har det försports att verkningarna
ur återanpassningssynpunkt skulle
vara särskilt negativa i de distrikt, där
man haft en högre tillämpning. Det är
tydligt att man kan öka tillämpningen
utan att återanpassningen äventyras.

Justitieombudsmannen har tidigare
i sin ämbetsberättelse framhållit dessa
synpunkter, men det har inte lett till
avsett resultat. Vi menar därför att en
lagändring måste komma till stånd.
Skadeståndsföreskriften skall vara regelmässig,
men man skall göra undantag
när bristande betalningsförmåga eller
annat skäl medför att återanpassningen
kan äventyras av skadeståndsföreskriften.

Av utskottsutlåtandet framgår att
detta spörsmål berörts i det förslag till
brottsbalk, som remitterats till lagrådet.
Men det framgår också att förslaget
inte innefattar en sådan ordning som
från vårt håll anses nödvändig. Av den
anledningen har vi reserverat oss för
att frågan skall upptas till ny prövning
vid det slutliga övervägandet av förslaget
till ny brottsbalk.

Herr talman! Härmed ber jag få yrka
bifall till den till utskottets utlåtande
fogade reservationen under B.

Herr FRÖDING (h):

Herr talman! Jag anser mig böra med
några ord motivera min blanka reservation
i detta ärende. Den är föranledd
av att jag anser att den nuvarande formuleringen
av 8 § andra stycket lagen
om villkorlig dom inte är den allra
bästa. Det lagrummet innehåller en regel
om att domstolen kan ålägga avbetalningsskyldighet
beträffande skadestånd.
Det heter där att »där det finnes
lämpligt må ock föreskrivas» sådan avbetalningsskyldighet.
De ordalagen har
åtminstone av mig inte fattats på sådant
sätt att förutsättningarna för ett
sådant åläggande alltid måste övervägas.
Jag måste erkänna att jag i mitt
eget dömande bara i enstaka undantagsfall
har anlitat möjligheten att ålägga
avbetalningsskyldighet som här avses.
Hade regeln i stället varit utformad
på det sätt som motionärerna tycks
önska sig, d. v. s. att en sådan avbetalningsskyldighet
skall föreskrivas av
domstolen såvida inte särskilda skäl talar
däremot — jag är fullt medveten
om att det ofta är starka skäl mot ett
sådant beslut — hade nog i varje fall
jag något oftare tillgripit den föreskriften.
Domaren skulle nämligen med en
sådan utformning av bestämmelserna
inte kunna komma ifrån att ta frågan
under övervägande, vilket han med den
nuvarande formuleringen nog stundom
har ansett sig kunna underlåta.

Jag har emellertid ansett frågan om
en ändrad formulering i detta hänseende
böra få helt anstå till dess att riksdagen
om något år har att ta ställning
till det väntade brottsbalksförslaget.
Jag har därför, herr talman, inte velat
ansluta mig till herrar Svanströms och
Larssons reservation.

Herr MARTINSSON (s):

Herr talman! När denna fråga diskuterades
vid 1960 års riksdag, sade sig
utskottet ha förståelse för de anförda
synpunkterna, men det framhöll att det
inte kunde ligga i samhällets intresse

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Föreskrift för villkorligt dömd att gottgöra skada

att driva strävandena på detta område
med sådan skärpa att det motverkade
önskemålet att den dömde kom i ordnade
levnadsförhållanden och vann
återanpassning i samhället. Bakom det
uttalandet ligger väl tanken att man
visserligen i ett stort antal fall kan räkna
med att en sådan föreskrift verkar
uppfostrande, medan den i andra fall
har negativa verkningar. Om den unge
lagöverträdaren har relativt god prognos,
om han lever under ordnade förhållanden
och har fast arbetsinkomst,
kan avbetalningsskyldigheten kännas
som en extra pålaga och han känner att
han får sona något av vad han brutit.
Men i de allra flesta fall, där prognosen
är dålig, skulle med all sannolikhet en
föreskrift av detta slag, om den tilllämpades
generellt, vara till stor skada
för återanpassningen. Det gäller här
synnerligen labila ungdomar som efter
en liten motgång lätt på nytt hemfaller
åt brottslig verksamhet. Har man lyckats
inpassa en människa i arbetslivet
och kanske fått vederbörande att sköta
sig en viss tid, kan denna framgång
möjligen spolieras, om vederbörande
åläggs att fullgöra ekonomiska prestationer
som i varje fall i det läget ser ut
att vara orimligt krävande för honom
eller henne. Det är en synpunkt som man
bör beakta, och det gjorde också departementschefen
när han höll sitt anförande
i samband med lagrådsremissen.
Genomförandet av sådana här generella
föreskrifter bör inte få drivas så långt
att det försvårar vederbörandes anpassning
i samhället.

I motionen yrkas att villkorlig dom
förbindes med föreskrifter om gottgörelse
för den uppkomna skadan, om
icke särskilda skäl föranleder annat.
Reservationens skrivning är något modifierad,
nämligen att sådana föreskrifter
bör komma till rikligare användning.
Vidare anför man att en sådan
önskvärd ändring icke torde kunna
åvägabringas med mindre än att meddelandet
av skadeståndsföreskrift gö -

res till regel, varifrån undantag må
göras i den mån särskilda skäl föranleder
därtill.

Utskottet vidhåller emellertid den
ståndpunkt som redovisades i utskottets
utlåtande nr 26 förra året, nämligen
att man inte med en sådan skrivning
som motionärerna föreslagit bör
ge den fortsatta behandlingen av brottsbalken
någon viss inriktning.

Sedan vill jag säga till herr Fröding
att om vi ansluter oss till reservanternas
formulering, så blir det nog inte sä
att rätten oftare överväger att utfärda
skadeståndsföreskrift, utan det blir förmodligen
så att rätten som regel fastställer
sådana föreskrifter och att de
andra fallen, alltså de där föreskrifterna
anses olämpliga, blir undantag.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
att få yrka bifall till utskottets utlåtande.

Herr HEDLUND (ep):

Herr talman! Vi motionärer anser
det vara naturligt att den som genom
brottslig handling åstadkommit skada
skall hjälpa till att ersätta densamma,
för så vitt inte särskilda skäl kan anföras
häremot. Sådana särskilda skäl
kan vara betydande försörjningsbörda,
svårigheter att dra sig fram eller om
man har att göra med sådana fall som
den siste ärade talaren nämnde i början
av sitt anförande, nämligen då vederbörande
är av utpräglat labil läggning
och man fördenskull kan anta att betalningsföreskrift
skulle bli till men.

Jag har dock mycket svårt att tänka
mig att en person, som åstadkommit
skada och ålägges att under viss tid
erlägga 100 kronor per månad av sin
inkomst på 800 å 900 kronor, skulle ta
skada av det. Tvärtom tror jag att effekten
skulle bli den rakt motsatta. Det är
denna vår uppfattning som varit anledningen
till att vi återkommit i frågan.
Vi tror att föreskrift om betalningsskyldighet
månad efter månad under
låt oss säga ett år skulle bli en påmin -

Onsdagen den 15 mars 1961 Nr 10 85

Föreskrift för villkorligt dömd att gottgöra skada

nelse i mycket lindrig form till vederbörande
om att så och så får man inte
göra. Jag tycker det är missriktad omtanke
om den brottslige att gå emot sådana
bestämmelser.

Man kan visserligen i likhet med utskottet
säga att vi ganska snart får ett
förslag till ny brottsbalk och att spörsmålet
då kommer upp, men vi motionärer
har knappast anledning förvänta
att de bestämmelser som då kommer
att läggas på riksdagens bord är av sådant
innehåll som vi önskar. Och när
vi har anledning att räkna med det, så
är detta tillräckligt skäl för oss att, i
väntan på propositionen, säga ifrån att
så här vill vi inte ha det — så mycket
mera som vi är på det klara med att
faran för dröjsmål är stor när det gäller
vidtagande av åtgärder på detta område.

Situationen är för närvarande den
att vi minsann inte genom att anlägga
formalistiska synpunkter får medverka
till ett uppskov med lösning av dessa
frågor. Det är gott och väl att utskottet
skriver att det har förståelse för de synpunkter
motionärerna anlagt, men vi
vill ha mer än förståelse. Vi vill ha konkreta
åtgärder som leder till resultat!

Herr talman! Med det anförda ber jag
att få instämma i herr Larssons i Norderön
yrkande om bifall till reservationen.

Herr MARTINSSON (s):

Herr talman! Jag vill säga till herr
Hedlund att vi nog ändå inte får se så
enkelt på de unga brottslingarnas situation.
Då kan man lätt göra ont värre.
Den, som har haft med ungdomsbrottslingar
att göra, vet att det många gånger
framför allt gäller att få den unga människan
in på ett annat spår, att lirka
med vederbörande och att ge honom
eller henne ett stöd, som kanske i och
för sig kan verka omotiverat men som
våra kriminalvårdande institutioner
och tjänstemän har funnit vara den
enda möjliga vägen.

Det går inte att använda den enkla
metoden att låta brottslingarna själva
ersätta skadan. De reagerar nämligen
inte så som många tror. Men visst har
vi den allra största förståelse för den
skadelidandes synpunkter. Han vill naturligtvis
ha skadan ersatt, och han vill
att brottslingen skall göra någonting för
att gottgöra vad som skett. Men den som
har med en allvarligt missanpassad yngling
att göra kan inte resonera så.

Vidare skulle det nog bli ganska svårt
att få övervakare, om dessa också skall
vara med och se till att skadan ersättes.
Vi betungar skyddskonsulenterna onödigt
hårt, om vi genomför generella
föreskrifter av det slag som här föreslagits.
Det skulle över huvud taget vara
en börda för vår kriminalvård, om sådana
bestämmelser skulle tillämpas generellt.

Herr HEDLUND (ep) :

Herr talman! Det är kanske främst
beträffande det som utskottets talesman
yttrade om stöd för vederbörande som
meningarna går i sär mellan utskottsmajoriteten
och motionärerna. Vi motionärer
menar att man ger vederbörande
ett stöd om man, som jag sade, av en
inkomst på 800—900 kronor i månaden
kan ta 75—100 kronor och därigenom
få en månatlig påminnelse under låt oss
säga något år för vederbörande om att
så här får man icke gå till väga.

Sedan vill jag till undvikande av varje
missförstånd säga, att när jag har undertecknat
denna motion är det inte i
första hand i den skadelidandes intresse.
Det är visst angeläget för den skadelidande
att få ersättning för skadan så
långt det över huvud taget är möjligt,
men vad jag betraktar som det viktigaste
i detta sammanhang är just denna
upprepade påminnelse i f. ö. utomordentligt
lindrig form, att så här tilllåter
inte samhället att man bär sig åt.

överläggningen var härmed slutad.

Herr andre vice talmannen gav pro -

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

De allmänna barnbidragen, m. m.

positioner dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen B)
av herrar Svanström och Larsson i Norderön;
och biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 25

De allmänna barnbidragen, m. m.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 10, i anledning av väckta motioner
angående de allmänna barnbidragen,
m. m.

Andra lagutskottet hade till behandling
förehaft fem inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna nr 52
i första kammaren av fru Svenson m. fl.
och nr 68 i andra kammaren av herr
Wahlund m. fl. om indexreglering av de
allmänna barnbidragen,

2) de likalydande motionerna nr 511
i första kammaren av herr öhman och
herr Persson, Helmer, samt nr 594 i
andra kammaren av herr Nilsson i
Gävle om höjning av de allmänna barnbidragen,
m. m., samt

3) motionen nr 590 i andra kammaren
av fru Kristensson angående stödet
åt barnfamiljerna.

I motionerna 1:52 och 11:68 hemställdes
»att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla att frågan
om indexreglering av allmänna barnbidragen
må utredas och förslag föreläggas
riksdagen i enlighet med vad i
motionen anförts».

I motionerna I: 511 och II: 594 yrkades
att riksdagen i skrivelse till Kung!.
Maj:t måtte hemställa dels »om förslag
beträffande höjning av de allmänna
barnbidragen till förslagsvis 600 kronor
per år och barn och att förordning utfärdas
om indexreglering av barnbidragen»,
dels ock att Kungl. Maj:t måtte
»låta utreda och framlägga en långtidsplan
syftande till att samhällets stöd
skall motsvara minst en tredjedel av
barnkostnaderna och att enförälders -

familjerna får ett stöd som gör deras
barn mera ekonomiskt jämställda med
andra».

I motionen II: 590 hemställdes i första
hand, att riksdagen måtte antaga genom
motionen framlagda förslag till dels lag
om ändring av lagen den 21 maj 1954
(nr 266) om moderskapshjälp, dels lag
om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26
juli 1947 (nr 529) om allmänt barnbidrag,
samt i andra hand, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning och förslag om en sådan förskjutning
i stödet till barnfamiljerna att
barnbidragen i högre grad komme flerbarnsfamiljer
och ofullständiga familjer
till godo.

Utskottet hemställde,

A. att riksdagen i anledning av

1) motionerna I: 52 och II: 68,

2) motionerna 1:511 och 11:594,
samt

3) motionen II: 590

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om en översyn av de allmänna
barnbidragen i enlighet med vad utskottet
anfört; samt

B. att motionerna I: 52 och II: 68,
I: 511 och II: 594 samt II: 590, i den mån
de icke kunde anses besvarade genom
vad utskottet sålunda hemställt, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr CASSEL (h):

Herr talman! I motionsparet 1:348
och II: 411 föreslås utredning om införande
av barnavdrag vid beskattningen,
förenade med barnbidrag till vissa
familjer med lägre inkomst. Dessa motioner
är väckta i enlighet med beslut
av högerpartiets riksdagsgrupp och uttrycker
den mening, till vilken högerpartiet
som sådant ansluter sig. De har
emellertid enligt sin natur hänvisats till
bevillningsutskottet och är därför inte
uppe till behandling i dag.

Andra lagutskottet har med utgångs -

Onsdagen den 15 mars 1961

Nr 10

punkt från en rad motioner föreslagit
en allmän utredning angående barnbidrag.
Mot att en sådan utredning kommer
till stånd finns intet att invända.
Genom att dessa olika former för stöd
åt barnfamiljerna parallellt utredes blir
underlaget för ett framtida definitivt
ställningstagande så mycket säkrare. En
utredning om barnbidragen bör emellertid
ske helt förutsättningslöst. Vi kan
därför icke ansluta oss till utskottets
motivering.

Jag föreslår därför beträffande punkt
A. att riksdagen med uteslutande av
motiveringen i andra lagutskottets utlåtande
nr 10 i anledning av

1) motionerna I: 52 och II: 68

2) motionerna I: 511 och II: 594

3) motion II: 590

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om en utredning angående de allmänna
barnbidragen.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Det är en något ovanlig
inledning till en debatt i ett ärende där
det föreligger ett enhälligt utskottsutlåtande.
Då jag har deltagit i beslutet i
utskottet, skall jag be att få göra några
kommentarer.

Den under den senaste tiden så omdiskuterade
kompromissen om barnbidragen
i andra lagutskottet har en viss
likhet med ett isberg: den del som ligger
under ytan är större än den som
ligger ovanför. Den synliga delen är den
som här föreligger i form av ett enhälligt
utskottsutlåtande.

Innan vi kom fram till enhällighet
hade ganska ingående överläggningar
ägt rum, vilka icke redovisas i utlåtandet.
En del lades till, mera drogs ifrån
— ett icke ovanligt förlopp i en kompromiss.

Herr Birkes och mitt biträdande av
kompromissen skall — efter föredöme
från författningsutredningens kompromisser
i Voksenåsen — betraktas som
»personliga ställningstaganden». Vår

De allmänna barnbidragen, m. m.

strävan att pacificera detta stridsområde
har icke lett till framgång.

Utskottet konstaterar — något som
framhållits redan i motionerna — att
penningvärdeförsämringen inneburit en
standardförsämring för barnfamiljerna
och att barnbidragen infördes 1947 som
ersättning för dittills utgående barnavdrag
vid den statliga beskattningen.
Barnavdragen hade till uppgift att fördela
skattebördan efter bärkraft mellan
barnfamiljer och andra, att utjämna försörjningskostnaderna
mellan dessa olika
kategorier skattskyldiga. Barnbidragen
skulle sålunda fylla samma funktion.

Mot den bakgrunden kan man starkt
ifrågasätta om den radikala förändring
som genomfördes 1947 verkligen fick
det åsyftade resultatet. Utskottet framhåller:
»Redan av siffror, som redovisats
av 1954 års familjeutredning, justerade
med hänsyn till kostnadsutvecklingen
därefter, framgår att bidragens
realvärde i dag ligger under deras ursprungliga
värde. Detta gäller i än högre
grad om man gör en jämförelse mellan
bidragens skatteutjämnande roll i dag
och 1947.»

Om ortsavdragen för barn bibehållits
i skattesystemet, torde väl ingen vilja
göra gällande att de skulle ha fixerats
vid 1947 års nivå, medan övriga ortsavdrag
höjdes. Ortsavdragen för barn
var 1947 liksom övriga ortsavdrag lägre
vid den kommunala beskattningen än
vid den statliga. Men i dag är ortsavdragen
desamma vid såväl kommunal som
statlig beskattning.

Hade barnbidragen höjts i samma takt
som för äkta makar — mitt resonemang
bygger på denna förutsättning — skulle
de i dag ha utgjort cirka 1 600 för de
två första barnen och cirka 2 500 för
tredje och följande barn. Om man 1947
hade kunnat förutse den hastiga penningvärdeförsämringen,
den snabba såväl
nominella som reella lönehöjningen
och progressiviteten i beskattningen,
tror jag att entusiasmen för omläggningen
skulle ha dämpats.

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

De allmänna barnbidragen, m. m.

Genom övergången till systemet med
kontanta bidrag kom barnfamiljerna att
släpa efter i utvecklingen: utjämningen
blev icke den man eftersträvade genom
beslutet 1947. I dag är marginalskatten
även i de lägsta inkomstskikten uppemot
25 procent och stiger brant vid något
högre inkomster. Barnavdrag av den
storlek jag nyss nämnde — 1 600 respektive
2 500 — skulle ha inneburit mycket
väsentliga skattelättnader för barnfamiljerna.
Då man jämför effekten härav
med nuvarande barnbidrag på 450 kronor,
bör man hålla i minnet att av detta
belopp utgör 50 kronor kompensation
för omsättningsskatten. Den utjämnande
effekten för barnfamiljerna är sålunda
även i de lägsta inkomstskikten mycket
ringa, om ens någon. Tar man hänsyn
till att barnavdraget åtnjöts tills barnet
blev 18 år, medan barnbidraget upphör
vid 16 år, blir den än mindre. Och då
har jag uttryckt mig försiktigt.

Den 1947 genomförda ändringen var
inte ur barnfamiljernas synpunkt den
lyckligaste. Jag har inte kunnat finna
den vara en riktig lösning för att skydda
barnfamiljerna mot penningvärdeförsämringen.
Som jag tidigare nämnt har
utskottet understrukit sambandet mellan
de tidigare barnavdragen och de nuvarande
barnbidragen. Men ju längre
bort vi kommer från 1947 desto svagare
blir detta samband. Jag är väl medveten
om de invändningar som riktades mot
barnavdragen: att de inte kunde utnyttjas
av lägre inkomsttagare med flera
barn och att de gynnade de högre inkomsttagarna.
Den förra invändningen
kan jag förstå, den senare anser jag inte
sakligt grundad. Det kan ifrågasättas
om någon vid den tidpunkten, före 1947,
verkligen fann det oriktigt att vi hade
ortsavdrag för barn lika väl som för
föräldrar.

Vid utskottsbehandlingen framhöll
jag —- och jag vill gärna upprepa det
här i kammaren — att frågan om barnbidragen
inte kan bedömas isolerad
från andra åtgärder till barnfamiljer -

nas förmån, exempelvis på beskattningens
område. Enligt direktiven till
den förra året tillsatta skatteberedningen
skall kommittén pröva »en ändrad
avvägning av den direkta beskattningen
mellan familjer och ensamstående
och ett ökat hänsynstagande till
försörjningsbördan». Just i fråga om
familjebeskattningen sägs i direktiven
att det »bör prövas huruvida den nuvarande
fördelningen av skattbördan
mellan barnfamiljer och övriga är riktigt
avvägd».

Högerpartiet har vid årets riksdag
väckt en motion om en kombination av
barnbidrag och barnavdrag — något
som är bekant för bevillningsutskottets
ledamöter åtminstone sedan i går och
även för ledamöterna av andra lagutskottet,
där vi anmälde att denna partimotion
hade väckts. Innebörden är att
bidrag skall utgå till de barnfamiljer,
vilkas inkomster icke förslår till utnyttjande
av barnavdrag. Då avdragen
är en skattefråga har denna motion gått
till bevillningsutskottet. Den och motionerna
om barnbidragen borde lämpligen
ha gått till sammansatt bevillningsoch
andra lagutskott för att behandlas
i ett sammanhang. Så har emellertid
inte skett, och vi vet i dag inte vad
resultatet blir av bevillningsutskottets
överväganden.

För min del anser jag det vara en riktig
linje med kombination av bidrag
och avdrag. Det har jag hävdat ända
sedan 1947. Jag kan inte finna att denna
linje är oförenlig med mitt ståndpunktstagande
i andra lagutskottet.

Av en del kommentarer i pressen att
döma är man numera inom andra partier
inte helt främmande för tanken på
en kombination av barnbidrag och
barnavdrag. Vi får tillfälle att längre
fram under riksdagen diskutera frågan
om ortsavdragen och därmed frågan om
barnavdragen. Men jag har ansett, att
då denna fråga hör så intimt samman
med barnbidragen är det befogat att ta
upp den i detta sammanhang.

Onsdagen den 15 mars 1961

Nr 10

Inte heller kan vi i dag veta något
om vad skatteberedningen kan komma
fram till. De omfattande direktiven synes
peka på en ny långtidsutredning.
Andra är mer optimistiska och väntar
sig resultat inom en icke alltför avlägsen
framtid. Uppfattningarna går i
bägge riktningarna.

Om skatteberedningen utformar ett
skattesystem, där särskild hänsyn tas
till barnfamiljerna, kommer — såvitt
jag förstår — frågan om barnbidragen
i ett annat läge. Men vi är inte där ännu.
Andra lagutskottet har anvisat en väg
för utjämning av försörjningskostnaderna
mellan barnfamiljer och andra. Men
den är, som jag här redovisat, icke den
enda tänkbara. För närvarande har vi
emellertid systemet med barnbidrag.

Att utskottet därtill ifrågasatt, om
man inte bör särskilt beakta flerbarnsfamiljernas
och de ofullständiga familjernas
situation, hälsar jag med tillfredsställelse.

Herr talman! Från dessa utgångspunkter
har jag funnit skäl tala för en
översyn av barnbidragen, och jag ber
att få yrka bifall till andra lagutskottets
hemställan i utlåtande nr 10.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Jag hade för avsikt att
redogöra för innehållet i andra lagutskottets
utlåtande, men jag hoppas att
kammarens ärade ledamöter håller mig
räkning för att jag kortar av den delen
av mitt anförande. Jag går ut ifrån att
utskottets utlåtande, vilket varit föremål
för rätt mycken pressdiskussion, redan
är känt till sitt innehåll.

Låt mig bara stryka under att det
väsentligaste som utskottet föreslår med
utgångspunkt från de tre motioner, vilka
samtidigt redovisas, är en översyn av
barnbidragen i syfte att återställa deras
realvärde. De allmänna barnbidragen
har alltsedan de infördes 1947 haft
dels en socialpolitisk betydelse och dels,
såsom herr Björkman nyss underströk,
anknytning till vårt beskattningssystem.

De allmänna barnbidragen, m. m.

Båda dessa synpunkter bör beaktas vid
den översyn, som utskottet förordar.

Riktmärket är alltså att återställa
barnbidragens marknadsmässiga köpkraftsvärde.
Samtidigt gäller det att
återställa deras skatteutjämnande effekt.

I det senare avseendet har mig veterligt
ingen analys gjorts, sedan barnbidragen
kom till, och det kunde vara av värde
att få veta, i vilken mån barnbidragen
har den skatteutjämnande effekt, som
avsågs att de skulle ha, när de infördes.

I utskottsutlåtandet tas dessutom upp
en del andra problem, som har berörts
i motionerna. Vi stryker under att det
kan vara skäligt att också justera barnbidragen
med anledning av den allmänna
standardhöjningen. Men vi gör den
reservationen att barnbidragen har en
helt annan uppgift än t. ex. folkpensionerna
och att synpunkten om standardhöjning
här inte har samma bärighet.
Folkpensionerna är för folkpensionärerna
den väsentliga, kanske den enda
inkomsten, under det att barnfamiljerna
vid sidan av barnbidragen i regel
har andra inkomster, som inte blott följer
penningvärdeförändringen utan
även den allmänna standardhöjningen.
Utskottet har pekat på angelägenheten
av att det vid bedömningen av dessa frågor
sker en avvägning mellan de statsfinansiella
resurser som står till buds.
Utskottet har också pekat på flerbarnsfamiljernas
och de ofullständiga barnfamiljernas
situation med anledning av
att dessa problem berörts i ett par av
motionerna.

Det gavs inom utskottet uttryck för
en viss tveksamhet, huruvida flerbarnsfamiljernas
och de ofullständiga familjernas
problem skall lösas i samband
med en justering av barnbidragen. Men
vi har å andra sidan i detta förslag, som
ju är ett kompromissförslag, inte velat
avvisa kravet på en undersökning jämväl
av den detaljen i problemkomplexet.
Däremot har vi avvisat förslaget i fru
Kristenssons motion om slopande av
första barnbidraget i kombination med

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

De allmänna barnbidragen, m. m.

differentiering av barnbidragen från
och med andra barnet. Vi har också
avvisat förslaget till en långtidsplan sådant
det utformats i kommunistmotionen.

När det gäller metoden för utformande
av värdebeständigheten har det rått
något delade meningar inom utskottet.
En grupp har ansett att barnbidragen
bäst hålles värdebeständiga genom att
det tid efter annan fattas särskilda beslut
om uppräkning av barnbidragsbeloppen,
under det att en annan grupp
hävdat, att det riktiga är att införa en
automatiskt verkande regel -— alltså en
indexreglering, möjligen liknande den
som gäller för folkpensioneringen —
för att på det sättet få en automatisk
anpassning av bidragen till kostnadsläget
och penningvärdeförsämringen.
Jag vill inte göra någon hemlighet av,
att jag i utskottet anfört, att jag mest
ympatiserar med denna senare form.

Som herr Björkman sade, är det i någon
mån egendomligt att det blivit diskussion
om ett enhälligt utskottsutlåtande.
Jag konstaterar med tillfredsställelse,
att herr Björkman också yrkade
bifall till utskottets hemställan i
oförändrad form, även om de tankegångar
han gav uttryck för inte i alla
avseenden överensstämmer med dem
som inspirerade utskottets kompromissförslag.
Jag tycker mig finna att herr
Björkmans hjärta var hos motion nr
411, som syftar till återinförandet av
barnavdrag och en successiv avtrappning
av barntilläggen. Men jag konstaterar
att utskottet är enigt, och jag har
ingen anledning betvivla uppriktigheten
i det yrkande som herr Björkman ställde.

Herr Cassel framställde ett ändringsyrkande,
som jag skall be att få beröra
med några ord. Herr Cassel begärde
att motiveringen i utskottsutlåtandet
skall uteslutas och att ordet »översyn»
i klämmen skall utbytas mot »utredning».
Sin argumentering för detta ändringsyrkande
bygger herr Cassel på

motion nr II: 411, den högermotion som
ligger i bevillningsutskottet och, såsom
jag nyss framhöll, syftar till att återinföra
barnavdragen och i samband
därmed en avtrappning av barnbidragen
på ett sådant sätt att dessa minskar
allteftersom inkomsterna ökar.

När jag läst motion 11:411 har jag
inte kunnat förstå, hur man på denna
kan bygga ett ändringsyrkande. Denna
motion syftar ju inte till ett omedelbart
borttagande av barnbidragen utan endast
till en avtrappning. Om denna avtrappning,
denna minskning av barnbidragen
allteftersom inkomsterna stiger,
skall kunna bli riktig, så förutsätter
väl det att barnbidragen ligger på en
riktig nivå. Innan denna motion realiseras
— om man nu gör ett sådant antagande
— bör man alltså sträva efter
att återställa barnbidragens realvärde.
Men eftersom herr Cassel samtidigt yrkar
på att utskottets motivering skall
strykas, så är det väl mest sannolikt
att det är något i motiveringen, som
vållat oro inom högergruppen.

När det gäller frågan om översyn eller
utredning, så kan jag inte finna annat
än att det är en strid om ord. Den översyn,
som utskottet föreslår, kan ske på
departementsplanet, om Kungl. Maj:t så
finner för gott, men det ligger naturligtvis
också inom Kungl. Maj:ts möjligheter
att tillsätta en utredning för att
verkställa översynen. Under alla förhållanden
har i varje fall jag utgått från
att utredningen skall verkställas på fullt
objektiva grunder. Det brukar ju utredningarna
sträva efter: man strävar efter
att göra en saklig, objektiv analys av
det problem som skall utredas. Därför
kan jag inte finna att det spelar någon
som helst roll om man kallar det »översyn»
eller »utredning». Först när denna
objektiva analys är klar bör därur spira
fram de förslag som utredningen kan
ge anledning till. Då kommer bedömningsfrågor
av annat slag in. Vårt slutgiltiga
ståndpunktstagande till dessa
problem kommer först den dag, när

Onsdagen den 15 mars 1961

Nr 10

Kungl. Maj:t lägger fram en proposition
i ärendet.

Jag vill som slutomdöme säga att vi
nog samtliga inom utskottet var tillfredsställda
över att kunna bli eniga.
Denna tillfredsställelse hyser jag alltjämt.
Det är angeläget att det sker en
översyn. Om man bortser från den höjning
som skedde i fjol med anledning
av att den allmänna varuskatten infördes,
har ju någon uppräkning av
barnbidragen inte gjorts sedan 1957.
Och som jag tidigare sagt, har något
studium av de allmänna barnbidragens
skatteutjämnande effekt inte skett, sedan
de beslöts vid 1947 års riksdag.

Jag kan inte finna något rimligt skäl
till att bifalla det ändringsyrkande, som
ställts av herr Cassel. Jag ber alltså,
herr talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan i oförändrat skick.

Herr WAHLUND (ep):

Herr talman! Beklagligtvis blev jag
utkallad till telefon, när herr Cassel höll
sitt anförande, men jag har blivit upplyst
om att det var av samma innehåll
som det anförande herr Ewerlöf höll i
första kammaren. Det framgår alltså
tydligt, att högern nu inte vill vara med
på den kompromiss mellan de fyra partierna,
som vi efter mycket om och men
lyckats komma fram till i andra lagutskottet.

Det talas så ofta om att man skall
samarbeta och kompromissa och föra en
konstruktiv politik. Det säger alla. Högern
säger att den vill samarbeta med
de borgerliga partierna. Vi har här vid
två tillfällen hört herr Hagberg säga att
han vill samarbeta, men bara med socialdemokraterna.
Socialdemokraterna
säger, att de vill samarbeta med så
många som möjligt, och folkpartiet säger,
att de vill samarbeta till vänster
och att de vill samarbeta till höger. Folkpartiets
inställning av i dag motsvarar
den centerpartiet har och alltid har
haft, även på den tiden då vi kritisera -

De allmänna barnbidragen, m. m.

des för vår samarbetsvilja, framför allt
av högern men också av folkpartiet.

Men när man skall samarbeta och
kompromissa, så får man iaktta vissa
yttre former, och det tycker jag icke
har skett i det ärende vi har framför
oss. Jag stod i denna talarstol för 14 dagar
sedan och sade, att vi i centerpartiet
alltid varit öppna för kompromisser
men att vi haft ganska dåliga erfarenheter
av saken. Jag kan till min exempelsamling
i dessa stycken lägga vad
som har hänt i dag.

Det är klart att jag som motionär —
och det tror jag gäller både folkpartister,
socialdemokrater och centerpartister
— glatts över kompromissen inom
andra lagutskottet. I utskottsutlåtandet
utsäges klart, att barnbidragen utgör en
ersättning för de tidigare utgående
barnavdragen inom beskattningen ocli
att det därför är naturligt, att barnbidragen
skall anpassas uppåt när levnadskostnaderna
stiger. Det är, framhåller
utskottet, särskilt viktigt att barnfamiljerna
sålunda får kompensation
för stegrade levnadskostnader, ty för
dem är prisfördyringar särskilt kännbara.
Det siiges också i utlåtandet att
barnfamiljerna därutöver bör få del av
den allmänna standardhöjningen.

Allt detta är utomordentligt tillfredsställande.
Men det är klart att när det
görs en kompromiss, så får man svälja
vissa saker som man inte tycker så
mycket om. Det finns vissa saker i föreliggande
utlåtande, som jag helst inte
ville vara med om. Jag skall inte redovisa
dem inför kammaren, ty jag tycker
att, när man gjort en kompromiss,
skall man inte komma med brasklappar
efteråt. Jag skall emellertid ta upp en
enda punkt, och det anser jag att jag
kan göra, när nu högern gått ifrån kompromissen.
Jag har för min del inom utskottet
yrkat avslag på högermotionen
II: 590. ''

Högern har ju haft olika argumenteringar
i barnbidragsfrågan. Vid denna
sena timme skall jag inte gå långt till -

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

De allmänna barnbidragen, m. m.

baka i tiden, utan jag nöjer mig med
att börja med den tid då högern började
motionera om borttagande av ett barnbidrag
för varje familj. Det hette då,
att man ville gå emot bidragstänkandet,
barnbidragen presenterades som
ett slags nådegåva; detta framskymtade
också, efter vad jag hört, i herr Cassels
anförande i dag. Vi kunde emellertid
i riksdagsdebatterna plocka sönder
högerns resonemang och visa, att barnbidragen
för det allra största flertalet
barnfamiljer representerar ett skatteavvägningsinstrument
och ej en form av
socialhjälp.

Förra året kom högern tillbaka med
ett nytt ansikte. Då skyllde man på omsättningsskatten,
som helt visst är mycket
betungande för barnfamiljerna, och
inflationsfaran, och det framställdes
nästan som om det skulle vara en fördel
för barnfamiljerna, om varje barnfamilj
förlorade ett barnbidrag, en inställning
som föll på sin egen orimlighet.

I dag uppträder högern återigen med
ett nytt ansikte eller rättare sagt med
ett janusansikte, det ena företrätt av högerns
utskottsrepresentanter och det
andra företrätt av herr Cassel, jag förmodar
såsom representant för högergruppens
majoritet.

Jag skulle vilja rikta några frågor till
herr Cassel. I herr Cassels yrkande anhållcs
om en utredning rörande de »allmänna
barnbidragen». Jag frågar om
här avses de barnbidrag som i dag utgår
med 450 kronor per barn och år?
Jag ställer min fråga av den anledningen,
att man av högerns argumentering
kan få den uppfattningen, att andra lagutskottet
också hade tänkt sig en utredning
rörande andra former av stöd till
barnfamiljerna. Någonting sådant har
andra lagutskottet inte övervägt, och
härom sägs inte heller någonting i utskottsutlåtandet.

Jag har antecknat flera frågor, men
jag skall på grund av den sena timmen
inskränka mig till den viktigaste: Vad
är det i utskottets motivering som hö -

gern inte vill gå med på? Jag anser att
vi bör kunna begära ett svar på den
frågan, ty annars blir ju en diskussion
alldeles omöjlig.

Jag avkortar mitt anförande och slutar
nu efter dessa frågor till herr Cassel
med att yrka bifall till utskottets
hemställan.

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Jag kan gott förstå att
man i andra lagutskottet har börjat känna
en viss osäkerhet igen inför barnfamiljernas
situation. Nyligen har vi ju
fått veta att antalet födda i vårt land
i fjol slog bottenrekordet med bara 13,6
promille. En sidoblick på FN-statistiken
visar att det av 80 statistikförda
länder alltjämt bara är Japan vars födelsetal
kryper under det svenska tack
vare den starka pressen av att försörjningsmöjligheterna
inte räcker för en
större befolkning. Så förhåller det sig
ju inte hos oss. Vi har försörjningsmöjligheter,
men ändå är vår reproduktionsviija
svag.

Om barnfamiljernas sämre ekonomi
jämförd med de barnlösa hushållens
spelar någon roll härvidlag är inte utrett.
Det är inte osannolikt. Men det är
nog mycket svårt att få fram en rättvisande
bild av vilka bevekelsegrunder
som innerst inne avgör om en familj
skaffar sig ett eller flera barn eller inte
gör det. Man kan emellertid nalkas motiven
och bevekelsegrunderna genom
att undersöka barnfamiljernas faktiska
ekonomiska och praktiska situation.
Detta sker för närvarande. Den s. k.
socialpolitiska kommittén har i uppdrag
att kartlägga de eftersläpande minoriteter
i vårt samhälle som lever på
en lägre standard än normalgenomsnittet.
Att de ensamma mödrarna är en
sådan kategori vet vi redan bestämt. Om
även flerbarnsfamiljerna anlitar t. ex.
socialhjälpen i utpräglat högre grad än
normalhushållen vet vi mindre bestämt.
Socialpolitiska kommittén skall emellertid
studera innebörden för olika in -

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

komstskikt av vår socialpolitik och liar
för det syftet redan gjort dels en soc.ialhjälpsundersökning,
dels en undersökning
rörande de små inkomsttagarna,
den senare i statistiska centralbyråns
regi.

Resultatet av båda dessa kommer att
framläggas i vår, i mars—april. Det är
alldeles klart, att barnfamiljernas levnadssituation
därvid kommer i blickfältet
och att resultatet kommer att analyseras
omsorgsfullt inom en utredning,
som har den socialpolitiska kommitténs
allmänt principiella uppläggning.

Däremot har uttryckligen undantagits
från kommitténs prövning frågan om
barnbidragens utformning, som enligt
direktiven bör bedömas i sitt sammanhang
med skattepolitiken. Jag vill erinra
om att skattesystemutredningen
har alla möjligheter att göra detta. Den
utredningen skall enligt direktiven pröva
möjligheten av en ändrad avvägning
av den direkta beskattningen mellan familjer
och ensamstående och ett ökat
hänsynstagande till försörjningsbördan.
Ja, den ställs direkt inför den konkreta
uppgiften att pröva, huruvida nuvarande
fördelning av skattebördan mellan
barnfamiljer och övriga är riktigt avvägd.
Den behöver inte, heter det i direktiven,
rygga tillbaka för långtgående
reformer, om sådana skulle vara önskvärda.

Med detta har jag velat säga, att denna
barnbidragsfråga redan ligger i skötet
på två stora och representativa kommittéer,
som man får förutsätta kommer,
eller som kan ytterligare uppmanas
till, att koordinera sina synpunkter
på frågan under utredningsarbetets
gång. Jag undrar om det inte blir just en
sådan översyn, som andra lagutskottet
här efterlyst — man må sedan kalla det
översyn, utredning eller vad man vill.

Herr CASSEL (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle inte ha tagit
mera tid i anspråk, om inte herr Wahlund
hade ställt ett par frågor till mig.

De allmänna barnbidragen, m. m.

Om jag förstod honom rätt, så frågade
han först, om vi har uppfattat det föreliggande
utlåtandet såsom gällande
barnbidragen och ingå andra sorters
bidrag. Det är uppenbart, att det här
är fråga om barnbidrag och ingenting
annat, varför jag lätt kan svara på den
frågan.

Herr Wahlund frågar sedan, varför
vi inte kan acceptera utlåtandet sådant
det här föreligger. Ja, varför kan vi
inte det? Jo, därför att utskottsutlåtandet
utgår från såsom något tämligen givet
att den väg, som man måste gå fram
för att stödja barnfamiljerna, är barnbidragens
väg. Det finns ingå andra
möjligheter. Detta stämmer rätt dåligt
överens med högerpartiets uppfattning
sådan den har redovisats i den motion,
som liar hänvisats till bevillningsutskottet.
Vi har däri förklarat, att vår uppfattning
fortfarande är den, att det riktiga
är att gå barnavdragens väg vid beskattningen
och kombinera den med
barnbidrag till dem, som inte har möjlighet
att utnyttja barnavdraget.

Men vi går med på en förutsättningslös
utredning, vi strider inte alls om
det. Vi vill inte a priori avvisa tanken
på att barnbidragen — om man skall ha
dem kvar under en övergångstid — kan
behöva höjas. Det är mycket möjligt,
att det behövs, men vi vill inte redan
nu binda oss för att så skall ske. Jag
tycker att utskottets ärade talesman,
herr Anderson i Sundsvall, uttryckt saken
mycket bra. Jag instämmer helt med
honom, när han säger att han vill ha
en saklig och objektiv analys. Det är
det, som också vi önskar. Vi har bara
velat göra gällande att den utredning,
som här skall komma till stånd, inte
bör vara bunden i förväg. Den skall få
undersöka detta rätt besvärliga fält fritt
utan att ha direktiv, som binder dess
handlingsfrihet.

Herr WAHLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar att högerns
yrkande avser barnbidragen, och jag

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

De allmänna barnbidragen, m. m.

får väl fatta det så, herr Cassel, att det
gällde de allmänna barnbidragen.

Beträffande herr Cassels svar i övrigt
vill jag bara säga att högern alltså
går in för att återinföra ortsavdragen
för barnen med deras otympliga verkningar,
dessa ortsavdrag som progressivt
kommer att stiga med inkomsten.
Vid nuvarande skatteläge kommer den
som befinner sig längst ner i botten av
den skattebelagda inkomsten, därest vi
räknar med 1 000 kronor i ortsavdrag
per barn, att erhålla ett bidrag på 100
kronor, medan den som befinner sig i
de högsta skatteräjongerna får 650 kronor.
Jag konstaterar detta och skall
inte ta upp någon diskussion med herr
Cassel på den punkten, vilket jag tror
herr talmannen vid denna sena timme
är glad för. Vi får tids nog tillfälle att
diskutera den saken, när den andra
högermotionen kommer tillbaka.

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Om jag skulle tillåta
mig att göra en liten kommentar till
den oro, som bland andra herr Björkman
har skapat inom högerpartiet, skulle
det möjligen vara den att jag tror att
det är herr Björkman som representerar
den taktiska klokheten inom högerpartiet
i denna fråga. När de taktiska
finterna inte längre är behövliga, kommer
herr Björkman och herr Cassel att
finna varandra på den vanliga plattformen.

Vi har ju också en motion i denna
fråga, och det är med stor tillfredsställelse
vi kommunister noterar andra lagutskottets
hemställan om en översyn
av de allmänna barnbidragen. Vi är
glada och tacksamma över att denna
fråga äntligen kan få en allsidig prövning,
en prövning som syftar till att
lyfta upp barnfamiljernas standard till
en mera mänsklig nivå. Det är nu vår
förhoppning att denna översyn inte
skall få karaktären av en långtidsutredning
och inte som många andra utredningar
fått sig uppgiften förelagd att

uppskjuta goda lösningar och med allsköns
motiveringar förhala dem.

Jag vill som sagt inte tro detta, men
ändå kan jag i detta sammanhang inte
uraktlåta att erinra om att vårt krav
om en höjning av de allmänna barnbidragen
till 600 kronor per år och barn
redan nu är så starkt underbyggt, enligt
vår mening redan nu så självklart
och så befogat att utredningar på denna
punkt inte skulle vara behövliga.

Jag kan på den punkten bara hänvisa
till vår motion nr 511 i första kammaren
och nr 594 i andra kammaren. I
dessa motioner anförs siffermaterial om
barnfamiljernas läge, inte bara deras
tidigare kända kostnader utan sådana
som i alla ansvariga instanser verifierats
och som motiverar en omedelbar
höjning av barnbidragen.

Det brukar i varje fall hos många
vara regel att man vill ha andra siffror,
och jag skall gärna stå till tjänst med
dem. Jag har en utmärkt broschyr från
socialdemokratiska kvinnoförbundet, där
ett ytterligare omfattande siffermaterial
om barnkostnaderna redovisas. I
denna broschyr säger man att hela denna
fråga måste behandlas och komma
högt upp på önskelistan. Jag tror att de
synpunkter som presenteras i broschyren
också till alla delar omfattas av oss
kommunister, och de kommer också till
uttryck i vår motion.

I dag kan vi inte komma längre i
denna fråga, och av denna anledning
ansluter vi oss till utskottets hemställan
och uttrycker trots den något avvikande
uppfattningen rörande behovet
av en utredning om en höjning av barnbidragen
vår tillfredsställelse över att
frågan trots allt närmar sig en bättre
lösning än den nu har fått.

Vårt förslag om en långtidsplanering
syftar till att samhällets stöd skall motsvara
minst en tredjedel av barnkostnaderna
och att enföräldersfamiljerna
får ett stöd som gör deras barn mera
ekonomiskt jämställda med andra. Detta
förslag har utskottet behagat avslå. Jag

Onsdagen den 15 mars 1961

Nr 10

Rätt för kommun att uttaga avgifter för

och destruktionsanläggning

uppfattar utskottets avslag på denna
punkt så att uttrycket långtidsplan förvirrat
utskottsledamöterna. Innehållet
i vårt förslag är enbart att vi försöker
få fram vissa bestämda regler, vilka
skall garantera omnämnda familjer en
skyddad och värdebeständig levnadsstandard.
Såvitt jag förstår har väl redan
den utredning som utskottet föreslår
till en del detta syftemål.

Med litet god vilja skulle således enligt
min mening knappast någon kunna
vara motståndare till detta vårt andra
yrkande om en långtidsplan. Jag ber,
herr talman, med hänsyn till förslaget
om en utredning och med hänsyn till
att vi inte nu kan komma längre få ansluta
mig till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till utskottets
hemställan med den ändring
däri, som föranleddes av bifall till det
av herr Cassel under överläggningen
framställda yrkandet; och fann herr
andre vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Cassel begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 10, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets
berörda hemställan med den
ändring däri, som föranledes av bifall
till det av herr Cassel under överläggningen
framställda yrkandet.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,

finansiering av allmän avstjälpningsplats

verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannan tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Cassel begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 182 ja och 29 nej,
varjämte 2 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 26

Rätt för kommun att uttaga avgifter för
finansiering av allmän avstjälpningsplats
och destruktionsanläggning

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 13, i anledning av väckta motioner
angående rätt för kommun att
uttaga avgifter för finansiering av allmän
avstjälpningsplats och destruktionsanläggning.

Andra lagutskottet hade till behandling
förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr
276 i första kammaren av herr Jansson
m. fl. samt nr 251 i andra kammaren av
herr Sköldin m. fl.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hade hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om en skyndsam översyn av
gällande lagbestämmelser på hithörande
område i syfte att göra det möjligt för
kommun att uttaga avgift för finansiering
av kommunens samtliga kostnader
för anordnande av allmän avstjälpningsplats
och/eller allmän destruktionsanläggning».

Utskottet hemställde, att riksdagen i
anledning av förevarande motioner,
1:276 och 11:251, måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om en förutsättningslös
utredning av frågan om finansiering
av kommuns utgifter för dess
befattning med avfall och sopor.

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Rätt för kommun att uttaga avgifter för finansiering av allmän avstjälpningsplats
och destruktionsanläggning

Reservation hade avgivits av herrar
Nils Elowsson och Axel Svensson, fru
Carlqvist samt herrar Lars Larsson,
Nilsson i Göteborg, Odlie och Sundelin,
vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
att förevarande motioner, 1:276 och
II: 251, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr NILSSON i Göteborg (s):

Herr talman! Vid höstsessionen i fjol,
för knappa fem månader sedan, behandlades
denna fråga här i riksdagen.
Båda kamrarna avslog motionerna, och
denna kammare gjorde det med en betydande
majoritet. Det är i huvudsak
samma motion väckt av samma motionärer
som vi nu har framför oss. Den
helomvändning som andra lagutskottet
har gjort grundar sig i huvudsak på
att de som utgör majoritet i utskottet
inte deltog i behandlingen i utskottet
i fjol. Vi som här är reservanter — det
har slumpat sig så att samtliga är socialdemokrater
— deltog även i fjol i
behandlingen av frågan i andra lagutskottet,
och vi var följaktligen med om
att yrka avslag på ifrågavarande motioner.
Den omständigheten att det är
socialdemokraterna som är reservanter
betyder ingalunda att den är en partipolitisk
fråga, utan det sammanhänger
med det förhållande som jag här har
redovisat.

Emellertid skall jag erkänna att jag
är ganska tveksam om huruvida det tjänar
i varje fall mitt syfte, om jag upprepar
alla de skäl för och emot, som
presenterades i fjolårets debatt både
inom lagutskottet och här i kammaren.
Reservanternas förslag som här föreligger
är nästan helt och hållet grundat
på det avslagsyrkande på fjolårets motion
som ett enhälligt andra lagutskott
i fjol presenterade.

Med hänsyn härtill kommer jag, om
inte mina opponenter här vidgar ut de -

batten i någon större omfattning, att
nöja mig med att nu yrka bifall till reservationen.

Herr förste vice talmannen övertog
nu förhandlingarnas ledning.

Herr JOHANSSON i Södertälje (s):

Herr talman! Med hänsyn till att reservanternas
talesmair inte har utvecklat
några synpunkter i sak beträffande
denna fråga skall jag vara lika föredömligt
kort och bara be att få yrka bifall
till vad andra lagutskottet har föreslagit Jag

kan upplysningsvis — det är väl
känt för alla — nämna att första kammaren
med stor majoritet tidigare i dag
bifallit vad lagutskottet har föreslagit
härutinnan.

Herr SVENNING (s):

Herr talman! Den motion som här föreligger
avslogs ju för några månader
sedan av riksdagen, och man kan väl
knappast påstå att förhållandena sedan
dess ändrats.

Enligt min bestämda uppfattning rör
det sig om en sanitär fråga, och kostnaderna
för såväl sopförbränning som
allmän avstjälpningsplats är en kommunernas
gemensamma angelägenhet
och bör alltså betalas inte med avgifter
utan skattevägen. Regeringsrätten har
också upphävt stadsfullmäktiges i Solna
beslut att uttaga avgifter av fastighetsägarna
med denna motivering.

Tendensen att övervältra allt fler utgifter,
som borde ankomma på kommunen
som sådan, på den enskilde
medborgaren börjar breda ut sig. Det
kan under inga omständigheter vara
försvarbart att fastighetsägare, hyresgäster
och egnahemsägare för en hygienisk
angelägenhet, som åvilar hela
kommunen, skall betala på annat sätt
än genom kommunalskatter.

Motionärerna har hävdat att det ur
naturskyddssynpunkt skulle vara av

Onsdagen den 15 mars 1961

Nr 10

Rätt för kommun att uttaga avgifter för finansiering av allmän avstjälpningsplats
och destruktionsanläggning

värde om det infördes rätt för kommunen
att genom avgifter täcka kostnaderna
för sopförbränningsanläggning
och anser att nerskräpningen i naturen
skulle försvinna, därest sådana bestämmelser
infördes.

Jag har svårt för att tro att motionärerna
själva är övertygade om en sådan
tingens ordning. Motsatsen kan bli
fallet om man skall genom avgifter betala
för sopornas bortförande. Jag vill
understryka detta därför att denna fråga
gång på gång varit uppe till debatt
i Föreningen för allmän hälsovård.
Man har samma uppfattning där, nämligen
att så länge det åligger kommunerna
har man ett skydd. Det krävs nog
andra åtgärder för att komma till rätta
med ofoget med nerskräpningen av naturen.

Liksom i förra motionen framhåller
motionärerna att sopförbränningsavgifter
är att jämföra med avgifter för vatten
och avlopp, men utskottet har på
denna punkt i fjol visat på skillnaden
mellan dessa avgifter. När man sedan
skriver att avgiftsfinansieringen mycket
väl skulle kunna bäras av den enskilde
— den allmänna standardstegringen
synes ge belägg för detta, säger
motionärerna — så är man inne på en
farlig väg. Med den motiveringen kan
man praktiskt taget avlyfta vad som
helst från den kommunala skatten och
lägga på den enskilde medborgaren.
Om man nu också skall försöka överföra
de rent sanitära utgifterna på den
enskilde medborgaren, kan det ju bara
bli en tidsfråga, när hälsovårdsuppgifterna
över huvud i stället för att vara
en kommunal hushållsangelägenhet avgiftsbelägges.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen.

Herr JOHANSSON i Södertälje (s) kort
genmäle:

Herr talman! Jag kan ha förståelse
för de synpunkter som herr Svenning
7 — Andra kammarens protokoll 1961. Nr

som hyresgäst lägger på denna fråga.
Utskottet har emellertid inte sett frågan
på det sättet. Jag tror inte alls att
frågan gäller, om hyresgästen eller någon
annan skall betala denna avgift.
Det är i stället en fråga om praktisk
kommunalpolitik, hur vi lämpligast och
mest ändamålsenligt i kommunerna
skall lösa denna fråga, som vi ändå är
tvungna att taga ställning till.

I sitt utlåtande har utskottet sagt,
att det utgår från att en utredning, som
givetvis bör bli förutsättningslös, tar
upp alla de synpunkter som kan läggas
på denna fråga. Under sådana omständigheter
kan jag inte förstå, hur någon
kan motsätta sig en översyn.

Herr SVENNING (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag undrar om det är
praktisk kommunalpolitik att dölja en
utgift — tv något annat är det inte
fråga om. Varför inte ta ut kostnaderna
för denna verksamhet genom skatt? Då
blir utgifterna jämnt fördelade. Vid avgiftsfinansiering
kommer medborgarna
inte att kunna överblicka kostnaderna.

Herr SKÖLDIN (s):

Herr talman! Jag skall inte ta upp
något meningsutbyte i denna fråga. Jag
vill endast göra kammarens ledamöter
uppmärksamma på att här är det inte
fråga om något förslag som innebär att
man skall höja hyrorna. Här begäres att
man skall göra en undersökning, hur
avgifterna skall fördelas. Först då ett
förslag härom presenteras för riksdagen
— om det kommer något förslag —
blir det aktuellt att diskutera, om det
kan ha någon inverkan på hyrorna.

När vi förra året behandlade denna
fråga, gjordes det invändningar från utskottets
sida, och även från föredraganden
i andra lagutskottet, att motionen
hade en rad brister. Jag har därför
skrivit motionen så, att den kritiken
inte skulle kunna riktas mot den i
år. Om det nu råkar vara andra per10 -

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Statlig kreditgaranti för anordnande av auktionslokaler för trädgårdsprodukter,
m. m.

soner som i utskottet behandlat denna
motion, så är alltså även motionen annorlunda.

Svenska stadsförbundet och Landskommunernas
förbund representerar
väl dem som verkligen känner till dessa
frågor. De hade motionen på remiss
och gav den sin anslutning. Mot den
bakgrunden tycker jag att man kan
känna sig säker, när man yrkar bifall
till utskottets förslag.

Herr SVENNING (s):

Herr talman! Herr Sköldin glömde
tala om, att två instanser har avstyrkt,
nämligen Sveriges fastighetsägareförbund
och Hyresgästernas riksförbund.
Jag tror att de har minst lika stor erfarenhet
av denna fråga. De anser emellertid
att det är betydligt bättre att ta
ut kostnaderna skattevägen än genom
avgifter, som man inte vet hur stora de
blir.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtaifdet fogade reservationen;
och fann herr förste vice talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Nilsson i
Göteborg begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 13, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
av herr Nils Elowsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropo -

sitionen blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos
117 ja och 85 nej, varjämte 11 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 27

Föredrogos vart efter annat andra lagutskottets
utlåtanden:

nr 16, i anledning av väckt motion
angående en gemensam trafiknykterhetslag
för samtliga trafikområden, och
nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag
från landsting och städer, som ej
deltaga i landsting, till bestridande av
kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet;

tredje lagutskottets utlåtande nr 8, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till viss ändring av lagen
om fiske vårdsområden; samt
jordbruksutskottets utlåtande nr 9, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående försäljning av vissa kronoegendomar,
m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 28

Statlig kreditgaranti för anordnande av
auktionslokaler för trädgårdsprodukter,
m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 10, i anledning av Kungl. Maj:l^s
proposition angående statlig kreditgaranti
för anordnande av auktionsloka -

Onsdagen den

Statlig kreditgaranti för anordnande av

m. m.

ler för trädgårdsprodukter, m. m., jämte
i ämnet väckta motioner.

I en den 27 januari 1961 dagtecknad,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition,
nr 42, hade Kungl. Maj :t under
åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag föreslagit
riksdagen medgiva dels att statlig kreditgaranti
finge enligt de grunder som
angivits i propositionen lämnas för lån
till anordnande av auktionslokaler för
trädgårdsprodukter, dels att under budgetåret
1961/62 statlig kreditgaranti
finge beviljas dels för lån avseende uppförande
av lagerhus m. m. för jordbruksändamål
intill ett belopp av 5 000 000
kronor, dels för lån avseende trädgårdsnäringens
rationalisering intill ett
belopp av 2 000 000 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att, om förhållandena
skulle ge anledning därtill, medgiva
jämkning i sagda fördelning, dels att till
trädgårdsnäringen kollektivt restituerade
bensinskattemedel finge disponeras
även för informationsverksamhet i
huvudsaklig överensstämmelse med vad
i propositionen angivits.

I samband härmed hade utskottet behandlat
följande inom riksdagen väckta,
till utskottet hänvisade motioner, nämligen 1)

1:559 av herr Hermansson m. fl.
likalydande med II: 664 av herr Gustafsson
i Kårby m. fl., i vilka motioner
yrkats att riksdagen vid behandling av
ifrågavarande proposition måtte dels
anhålla hos Kungl. Maj:t om att vid
pågående trädgårdsnäringsutredning
frågan om statliga kreditgarantier till
producentkooperativa föreningar för anordnande
av trädgårdscentraler för försäljning
av trädgårdsprodukter måtte
prövas med förtursrätt, så att delförslag
i frågan kunde framläggas skyndsamt
för behandling av Kungl. Maj:t och riksdagen,
dels medgiva att under budgetåret
1961/62 statlig kreditgaranti finge
7*— Andra kammarens protokoll 1961.

15 mars 1961 Nr 10

auktionslokaler för trädgårdsprodukter,

beviljas för lån avseende uppförande av
lagerhus m. m. för jordbruksändamål
intill ett belopp av 6 000 000 kronor;

2) I: 560 av herr Åkesson likalydande
med II: 665 av herrar Antbp och
Nilsson i Lönsboda, vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära sådana åtgärder,
att 1962 års riksdag föreläggs förslag
om en vidgning av bestämmelserna
för de statliga garantilånen till att omfatta
även andra lokaler för partiförsäljning
av trädgårdsprodukter än auktionshallar; 3)

11:663 av herr Nilsson i Bästekille
m. fl., i vilken motion yrkats att
riksdagen med ändring av Kungl Maj :ts
proposition nr 42 måtte besluta att under
budgetåret 1961/62 statlig kreditgaranti
finge beviljas för lån avseende uppförande
av lagerhus m. m. för jordbruksändamål
intill ett belopp av 6 000 000
kronor.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte

a) med bifall till Kungl Maj:ts förslag
medgiva att statlig kreditgaranti
finge enligt de grunder som angivits i
utskottets utlåtande lämnas för lån till
anordnande av auktionslokaler för trädgårdsprodukter; b)

i anledning av Kungl. Maj:ts framställning
samt med bifall till motionerna
1:559 och 11:664 samt 11:663,
förstnämnda båda motioner såvitt nu
vore i fråga, medgiva att under budgetåret
1961/62 statlig kreditgaranti finge
beviljas dels för lån avseende uppförande
av lagerhus m. m. för jordbruksändamål
intill ett belopp av 6 000 000
kronor, dels för lån avseende trädgårdsnäringens
rationalisering intill ett
belopp av 2 000 000 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att, om förhållandena
skulle giva anledning därtill, medgiva
jämkning i sagda fördelning;

c) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
medgiva att till trädgårdsnäringen
kollektivt restituerade bensinskatteme -

100 Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Statlig kreditgaranti för anordnande av

m. m.

del finge disponeras även för informationsverksamhet
i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet angivit;
samt

d) i anledning av Kungl. Maj:ts framställning
ävensom motionerna I: 559 och
II: GG4 samt 1:560 och 11:665, förstnämnda
båda motioner såvitt nu vore
i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva
till känna vad utskottet anfört beträffande
spörsmålet om statliga kreditgarantier
jämväl för lån till anordnande
av s. k. trädgårdscentraler.

Reservation hade avgivits av herrar
Bertil Andersson, Gunnar Berg, Kristiansson,
Ariveson och Johanson i Västervik,
vilka ansett att utskottets hemställan
under punkten b) bort lyda
sålunda:

»b) med bifall till Kungl. Maj:ts
framställning samt med avslag å motionerna
1:559 och 11:664 samt 11:663,
förstnämnda båda motioner såvitt nu
är i fråga, medgiva att under budgetåret
1961/62 statlig kreditgaranti må
beviljas dels för lån avseende uppförande
av lagerhus m. m. för jordbruksändamål
intill ett belopp av 5 000 000
kronor, dels för lån avseende trädgårdsnäringens
rationalisering intill ett belopp
av 2 000 000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att, om förhållandena skulle
giva anledning därtill, medgiva jämkning
i sagda fördelning;».

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr JOHANSON i Västervik (s):

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket
kort i denna fråga och t. o. m. våga
mig på att citera vad utskottet skriver,
så kanske jag också betar av en del av
vad de som skall tala för utskottet kommer
att anföra.

Det är fråga om auktionshallarna, och
utskottet säger: »För utskottet framstår
ramen såsom alltför snäv med tanke
på de relativt stora anläggningskost -

auktionslokaler för trädgårdsprodukter,

naderna vid nybyggnad av en auktionshall.
Då stor sannolikhet föreligger
för att en dylik nyanläggning kommer
att påbörjas redan under det kommande
budgetåret är det enligt utskottets
uppfattning av vikt att stödet åt
ifrågavarande försäljningsform, som
det allmänna vill befordra såsom eftersträvansvärd,
inte blir för svagt på
grund av garantiramens knapphet.»

Det förutsätts alltså att man under
det kommande budgetåret skulle kunna
tänka sig att påbörja en enda nyanläggning
av auktionshall. Departementschefen
har höjt beloppet från 4 miljoner
innevarande budgetår till 5 miljoner
kronor för nästkommande budgetår.
Jag kan inte, ärade kammarledamöter,
förstå annat än att denna ökning på t
miljon kronor måste räcka till för påbörjandet
av en enda ny auktionshall.

Med dessa få ord ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till den vid utskottsutlåtandet
fogade reservationen.

Herr NILSSON i Bästekille (b):

Herr talman! Efter en lång dag här i
kammaren skall även jag försöka fatta
mig kort. Först och främst vill jag uttala
min stora tacksamhet över att statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
har expedierat detta förslag så
kvickt som han har gjort. Trädgårdsutredningen
avgav sitt betänkande den 3
november 1960, och i dag skriver vi den
15 mars 1961. Det är mycket sällan man
får en sak expedierad så snabbt av ett
statsråd; det tycker jag vi alla skall
vara överens om.

Alla som har läst propositionen och
de som skött frågan i utskottet vet att
man är tacksam för allt detta, men man
ansåg att statsrådet gjort ett misstag
genom att inte följa utredningens enhälliga
förslag om 6 miljoner kronor. Jag
vill meddela kammarens ledamöter, att
detta förslag om en låneram på 6 miljoner
kronor är ett resultat av en enhällig
utredning, sammansatt av fem

101

Onsdagen den 15 mars 1961 Nr 10

Statlig kreditgaranti för anordnande av auktionslokaler för trädgårdsprodukter,
m. m.

politiker, fyra experter och tre övriga
ledamöter. När så många personer har
kunnat ena sig om ett förslag kan man
också våga säga, att detta är så pass
starkt underbyggt att det håller. Det har
tydligen också statsrådet ansett.

Herr Johanson i Västervik trodde för
sin del att 5 miljoner kronor skulle räcka.
Jag tror att han lika väl som jag vet
att det inträffade ett olycksfall i arbettet
och att det förslag om 6 miljoner
kronor som vi har lämnat är det riktiga.

Jag vill erinra kammarens ledamöter
om att vi för budgetåret 1959/60 hade
ett anslag på 5 miljoner kronor, och då
hade vi inte dessa trädgårdshallar med
i bilden. Skulle dessa 6 miljoner kronor
inte gå åt — korn ihåg att det gäller
statlig lånegaranti, inte statliga anslag
— är pengarna kvar. Staten har dock
möjlighet att ge en lånegaranti intill ett
belopp av 6 miljoner kronor.

Det är inte bara i Hälsingborg vi skall
ha en hall; det behövs en i Stockholmsområdet,
en i Göteborgs-området och
med största säkerhet också en i Kalmar-området.

Detta är också en väg som visat sig
vara riktig. Man har kunnat få fram utbuden
samlade på en plats. Man har
fått bättre kvalitet. De människor jag
har talat med — såväl producenter som
köpare — intygar att det är en rätt väg
som vi beträtt.

Även frågan om trädgårdscentraler
kommer här in i bilden. Det har ju
väckts två motioner, där man framhåller
att trädgårdsutredningen bör ta upp
och med förtursrätt behandla frågan
om hur förhållandena i detta avsende
skall ordnas för framtiden. Den som
läst trädgårdsutredningens betänkande
vet emellertid att vi redan har haft
frågan uppe, men inte för tillfället ansett
oss kunna avge något direkt utlåtande
utan har för avsikt att återkomma
till saken. Jag har också i utskottet
framfört den uppfattningen att när motionerna
har väckts bör de överlämnas

till utredningen; vi är fullt beredda att
resonera om frågan. Både motionärerna
och jag vet att man inte på alla platser
kan klara sig endast med hjälp av
auktionshallar. Jag behöver bara erinra
om de fruktpackerier som finns i Kivik
och Kristianstad och som ju är centraler
i den mening motionärerna avser. För
fruktodlingens del har man alltså här
löst problemet med centraler.

Jag skall som sagt inte bli mångordig
och jag vill nu bara meddela kammarens
ledamöter att första kammaren har
med 100 röster mot 38 biträtt utskottets
hemställan. Andra kammaren befinner
sig alltså i gott sällskap, om den följer
utskottet, och jag ber härmed att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Herr ANTBY (fp):

Herr talman! I likhet med herr Nilsson
i Bästekille vill jag uttala min tillfredsställelse
med att jordbruksministern
handlat så snabbt i den här frågan.
Det är också endast i ett avseende som
jag har en annan mening än statsrådet,
nämligen när det gäller låneramen.

Utskottets majoritet föreslår ju att
låneramen skall sättas till 6 miljoner
kronor i stället för de 5 miljoner kronor
som jordbruksministern har föreslagit.
Jag vill då erinra om att det här gäller
att tillgodose även behovet av lån till
spannmålslagerhus, lokaler för potatislagring
m. m. Vidare skall låneområdet
nu utvidgas till att omfatta auktionshallar
för trädgårdsprodukter.

Under näst föregående budgetår var
låneramen 5 miljoner kronor, men den
minskades vid fjolårets riksdag till 4
miljoner kronor. De myndigheter som
handlägger saken har förklarat att lånebeloppen
kunnat till fullo utnyttjas. Vi
som tillhör utskottets majoritet menar
att det är av yttersta vikt att en för samhället
så nyttig näringsgren som trädgårdsodlingen
får resurser nog att hävda
sig i den hårda konkurrensen och

102 Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Statlig kreditgaranti för anordnande av

m. m.

att därvid inte bristen på medel får
lägga hinder i vägen.

Det kan inte heller vara någon risk
att vidga låneramen på sätt som vi har
föreslagit, eftersom regeringen själv i
sista hand har att avgöra huruvida en
låneansökan skall beviljas eller icke.

Herr talman! Med dessa kortfattade
ord ber jag få yrka bifall till vad utskottet
föreslagit.

Herr HANSSON i Skegrie (ep):

Herr talman! De båda föregående talarna
har uttalat sin tillfredsställelse
över departementschefens snabbhet. Jag
skall be att dessutom få uttala min tillfredsställelse
över det förslag som departementschefen
har lagt fram i sak,
om jag nämligen undantar hans förslag
beträffande kreditramen. Jag vill även
uttala min tillfredsställelse över att departementschefen
har utvidgat användningsområdet
för de medel som kommer
in genom bensinskatterestitutionen. Utskottet
har helt och hållet instämt i departementschefens
yttrande på den
punkten och även i princip beträffande
behovet av auktionshallar.

Jag skall inte upprepa vad som tidigare
har sagts om ramens otillräcklighet.
Jag vill i stället hänvisa till denna
frågas tidigare behandling i riksdagen.
Vid varje tillfälle har man menat att
man bör avvakta den sittande trädgårdsnäringsutredningens
förslag.

Nu föreligger ett sådant förslag från
en enhällig utredning och därför bör
vi också ta ståndpunkt till det. Utredningen
har sagt att detta förslag om uppförande
av auktionshallar får betydelse
endast därest kreditramen utvidgas till
6 miljoner kronor.

Nu bör vi komma ihåg att byggandet
av en auktionshall är en ganska dyrbar
historia. En auktionshall måste vara
en stor anläggning. Den måste kunna ta
emot produkterna från ett vidsträckt
område, och jag tror den fyller sina
funktioner bäst om den är stort tillta -

auktionslokaler för trädgårdsprodukter,

gen. Det innebär också att den blir dyr
att bygga. Herr Johanson i Västervik påstod
alt 1 miljon kronor räcker. Jag
vill påpeka att det föreligger faktiska
planer på att bygga en sådan hall. Enligt
kostnadsberäkningarna skulle den planerade
hallen kosta över 3 miljoner kronor.
Om vi tänker på vad bara en sådan
hall, den som föreligger färdigprojekterad,
ställer för anspråk på kreditramen,
ser vi snart att en miljon kronor inte
räcker. År 1959 ansåg vi oss behöva öka
kreditramen för att få utrymme för byggande
av lokaler, för bättre sortering
och kontroll över s. k. SMAK-potatis.
Givetvis måste vi också nu vidga ramen,
när vi tillför ett nytt användningsområde.

Vi är alla överens, både utskottsmajoriteten
och reservanterna, om alla de
fördelar som ligger i försäljning genom
auktion. Det heter i utskottets utlåtande
att detta system är till fördel för alla
parter, såväl för producenterna som för
konsumenterna. Producenterna får lättare
att avsätta sina varor och konsumenterna
får bättre varor och blir skyddade
mot att betala högre pris än de för
dagen aktuella.

När vi är överens om allt detta bör
vi också ta konsekvenserna av denna
överensstämmelse i åsikter och bevilja
de medel som är nödvändiga för att projekten
skall kunna realiseras.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Fru LÖFQVIST (s):

Herr talman! Jag skall inte heller ta
många minuter av kammarens tid i anspråk.
Jag vill endast peka på några
av de synpunkter, som är mest iögonenfallande
för konsumenterna.

Herr Hansson i Skegrie berörde konsumentintressena.
Jag vill särskilt understryka
betydelsen av att vi kan få
ett auktionssystem, som ger möjligheter
att genomföra distributionen till
konsumenten i ett betydligt snabbare

103

Onsdagen den

Statlig kreditgaranti för anordnande av

m. m.

tempo än vad som nu är förhållandet.
Vi är på det klara med att det svenska
folkhushållet mer och mer kommer att
använda trädgårdsnäringens olika produkter
och att det alltså kommer att
bli ett väsentligt större behov av att få
fram produkterna i oskadat skick från
producenten till konsumenten. De nuvarande
förhållandena på detta område
kan i olika avseenden inte sägas till
fullo överensstämma med konsumenternas
önskemål.

Den främsta fördelen ur konsumentens
synvinkel av auktionsförfarandet
anser jag är den klassificering av kvalitetsvarorna
i olika grupper, som skulle
kunna åstadkommas. Jag tror också
att konsumenterna i mycket stor utsträckning
kommer att känna sig nöjda
med den varudeklaration, som därvid
skulle kunna göras och som säkerligen
kommer att kunna kontrolleras på ett
betydligt effektivare sätt än vad det
finns möjligheter till i dag.

En stor fördel bör också kunna bli
att möjligheter bereds för underskottsoinrådenas
handel och konsumenter att
i auktionshallar i överskottsområdena
kunna inköpa just de kvalitetsprodukter
och den sortering, som vederbörande
anser är mest hållbara och lämpligast
att transportera. Transporterna får
ju många gånger gå ifrån de sydligaste
till de nordligaste delarna av vårt land.

Auktionsförfarandet tycks vara allmänt
vitsordat som en fördel. Denna
erfarenhet är redan vunnen i Hälsingborg,
och framför allt i utlandet. 1 utskottsutlåtandet
liksom i utredningens
utlåtande har det också påvisats, i vilken
utsträckning exempelvis Danmark
och Holland genomfört detta system.
Genom auktionsförfarandet bör man
också få en viss möjlighet att följa
prisutvecklingen, och härigenom kan
konsumenten få möjlighet att tillgodogöra
sig någon del av rationaliseringsvinsten.

Vad jag härutöver tänkte säga är re -

15 mars 1961 Nr 10

auktionslokaler för trädgårdsprodukter,

dan sagt av herr Hansson i Skegrie.
Jag skall sluta mitt anförande med att
ånyo understryka vad som uttalats i
utredningens förslag, nämligen en hemställan
om att bensinskattemedlen till
trädgårdsnäringen i fortsättningen också
skall få omfatta upplysningsverksamhet
inte bara som nu för producenten
utan också för köparen-konsumenten.
Jag är också övertygad om att detta
är ett av de områden, där konsumentintressenas
inriktning behöver föras
in på kvalitet och prismedvetenhet,
om näringen också från denna synpunkt
skall ha möjlighet att stå sig i
konkurrensen utifrån.

Herr ARWESON (s):

Herr talman! Det nu föreliggande
förslaget bygger på en utredning som
har gjorts inom trädgårdsnäringen,
och det är som vi ser det ett mycket
viktigt förslag. Vi tror också att de föreslagna
åtgärderna kommer att göra
stor nytta inom trädgårdsnäringen i
vårt land om de genomföres.

Det har varit många, som talat för
utskottets förslag, och för att markera
att reservanternas uppfattning inte
skiljer sig så mycket från detta, vill jag
understryka vissa saker, som vi är
överens om. Även reservanterna är med
på systemet med auktionsförsäljning av
trädgårdsprodukter. Vi är också med
på att lantbruksstyrelsen, såsom i propositionen
uttalas, får ta initiativ till
lokala undersökningar om möjligheterna
för och lämpligheten av att inom
olika områden anordna auktionslokaler
för angivna ändamål. Vi är också
med på att statliga garantier i fortsättningen
lämnas för lån, som upptages
på den allmänna kreditmarknaden för
att finansiera dessa lokalers uppförande.
Vi är också med på att ramen för
långivningen under budgetåret 1961/62
till trädgårdsnäringens rationalisering
fastställs till 2 miljoner.

Vad som skiljer oss åt är endast upp -

104

Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Statlig kreditgaranti för anordnande av

m. m.

fattningen om storleken av låneramen
för auktionshallar. Vi reservanter har
inte blivit övertygade om att det här
behövs 6 miljoner kronor. Vi tror att
en låneram på 5 miljoner kronor i enlighet
med Kungl. Maj :ts förslag skulle
räcka till. När man inför någonting
nytt är det alltid förståndigt att pröva
sig fram och vara försiktig. Det är på
denna punkt som meningarna har gått
isär, och jag har inte kunnat bli övertygad
om att det behövs mera än 5
miljoner kronor i detta fall.

Jag ber alltså att få yrka bifall till
reservationen.

Herr JOHANSON i Västervik (s):

Herr talman! Ståndpunkterna har
väl inte missuppfattats på det sättet
att man tror att det är reservanterna
och inte utskottsmajoriteten som har
formulerat uttalandet att man kan tänka
sig att endast en sådan hall kan påbörjas
under kommande budgetår. Eftersom
jordbruksutskottets ordförande
härtill framhöll att en auktionshall
skulle belöpa sig på ungefär 3 miljoner
kronor kan jag inte förstå annat
än att de 5 miljoner kronorna skulle
vara tillräckliga. Sedan är det möjligt
att det kommer att visa sig finnas behov
av flera auktionshallar. Men, ärade
kammarledamöter, om nu behovet av
dessa auktionshallar är så oerhört stort
som utskottets talesman här har gjort
gällande, är det väl inte helt uteslutet
att intressenterna kan låna upp erforderliga
medel på den vanliga kreditmarknaden
utan statlig kreditgaranti.
Om de nu skulle få statlig kreditgaranti
på 5 miljoner, bör det finnas möjlighet
att låna resten i vanlig ordning.
Fiskerilånefonden t. ex. beviljar ju fiskarna
lån med ungefär en femtedel av
vad båtarna kostar. Fyra femtedelar får
fiskarna själva anskaffa, genom borgenslån
eller på annat sätt. Skulle man göra
på samma sätt beträffande dessa auktionshallar,
alltså att den statliga kre -

auktionslokaler för trädgårdsprodukter,

ditgarantien skulle täcka en femtedel
av kostnaderna, förmodar jag att vi
skulle få flera auktionshallar här i landet
än vi är betjänta av. Nu har åtminstone
remissinstanserna räknat med
att det finns plats för tre auktionshallar,
och då tror jag att fem miljoner
kronor räcker.

Sedan sägs det att det är så nödvändigt
med dessa auktionshallar, och det
är kanske riktigt, men det finns andra
investeringsobjekt här i landet som är
lika nödvändiga och som kanske dessutom
skulle ge bättre avkastning och
vara till större gagn för landet. Jag har
emellertid accepterat vad departementschefen
här har skrivit, och ett
bifall till reservationen är alltså ett bifall
till departementschefens förslag.

Herr HANSSON i Skegrie (ep):

Herr talman! När herr Johanson i
Västervik säger att fem miljoner kronor
bör räcka för att bygga en ny trädgårdshall,
vill jag erinra om att pengarna
skall räcka till uppförandet av såväl
spannmålslagerhus som potatislagerhus
och dessutom till byggandet av
auktionshallar.

Det ligger så till, herr Johanson i
Västervik, att vi införde den nuvarande
kreditramen 1954 och fastställde den
till fyra miljoner kronor. Den stod sedan
oförändrad fram till 1959 och utnyttjades
under den tiden fullt ut varje
år. Men 1959 ökade vi beloppet till
fem miljoner kronor, eftersom vi ansåg
oss behöva mer pengar med hänsyn till
det beslut om krav på kvalitetspotatis
som då fattades. Följande år togs dock
denna nya miljon bort igen. Men jagförmodar
att behovet av lagerlokaler för
SMAK-potatisen är lika stort varje år
sedan beslutet fattades. Följaktligen får
vi på de tidigare anspråken beträffande
kreditramen nu lägga ett nytt. Ramen
måste alltså vidgas.

Om vi utgår ifrån att en auktionshall
kostar mellan tre och fyra miljoner

105

Onsdagen den

Statlig kreditgaranti för anordnande av

m. m.

kronor, så får vi väl förutsätta att man
först tar en botteninteckning i bank på
låt oss säga 40 procent. Det kan vi då
räkna bort. Och om vi sedan utgår ifrån
att högst 85 procent av anskaffningskostnaden
erliålles i lånegarantier, så
räcker det inte med en ökning på en
miljon kronor. Vi kommer då över kreditgarantiramen.

Vi skall ha klart för oss att det här
ändå bara gäller en kreditram. Det gäller
inte pengar som skall anvisas över
budgeten, utan det är fråga om en borgen
för upp till sex miljoner kronor
för lån i allmänna marknaden. Och förlustrisken
är ytterst ringa på dessa
kreditlån. Jag har räknat ut att man
på den miljon som föreslagits utöver
det i propositionen upptagna beloppet
i sämsta fall löper en förlustrisk på
ungefär en tusenlapp. Större är inte
risken.

Jag tycker också, herr Johanson i
Västervik, att vi är väl överens om att
göra investeringar, när det gäller kloka
sådana. Då skall vi inte dra oss för att
satsa pengar. Både reservanterna och
utskottsmajoriteten är ense om att det
här gäller en mycket bra investering,
och då skall vi inte vara rädda för att
anslå medel till densamma.

Herr ANTBY (fp):

Herr talman! Jag kan helt instämma i
vad herr Hansson i Skegrie sade i sitt
senaste anförande.

Därutöver vill jag bara tillägga, att
statsrådet i propositionen har sagt, att
lantbruksstyrelsens förslag i varje särskilt
ärende tills vidare skall underställas
Kungl. Maj :t för prövning och godkännande.
Jag tycker nog att min vän
herr Johanson i Västervik kan lita på
att Kungl. Maj :t här kommer att sovra,
så att det inte blir någon risk för att
andra investeringsprojekt blir satta på
efterhand.

Härmed var överläggningen slutad.

15 mars 1961 Nr 10

auktionslokaler för trädgårdsprodukter,

Mom. a)

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. b)

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen; och
fann herr förste vice talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Johanson i
Västervik begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
jordbruksutskottets hemställan i inom.
b) i utskottets utlåtande nr 10, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
av herr Bertil Andersson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet av
kammarens ledamöter röstat för ja-propositionen,
vadan kammaren bifallit utskottets
hemställan.

Mom. c) och d)

Utskottets hemställan bifölls.

§ 29

Föredrogs allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 7, i anledning av
väckt motion om stimulerande av förslagsverksamheten
inom den allmänna
civilförvaltningen.

Utskottets hemställan bifölls.

106 Nr 10

Onsdagen den 15 mars 1961

Interpellation ang. reglerna för statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar —

Interpellation ang. medel för barn- och ungdomsfilm för televisionen

§ 30

Interpellation ang. reglerna för
statsbidrag till vatten- och
avloppsanläggningar

Ordet lämnades på begäran till

Herr MATTSSON (ep), som yttrade:

Herr talman! De för några år sedan
ändrade reglerna för statsbidrag till
vatten- och avloppsanläggningar går i
huvudsak ut på att bidragsprocenten
skall fastställas efter vissa generella
normer, baserade på det »aktuella samhällets
geografiska läge och folkmängd
samt skatteförhållanden». I jämförelse
med tidigare mera individuella prövning
av bl. a. kostnadsläget innebär de
nya reglerna en betydande förenkling
av bidragsförfarandet. En annan inte
oväsentlig fördel med de nya reglerna
är vidare, att kommunerna själv i förväg
kan beräkna statsbidragets storlek
utan mera omfattande utredningar.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
anvisningar rörande tillämpningen
av de nya reglerna indelas landet i länsregioner,
efter vilka statsbidragen utgår
med varierande belopp. Den faktiska
anläggningskostnaden för vatten- och
avloppsanläggningar kan emellertid variera
rätt kraftigt även inom länen eller
för vissa delar av dessa ligga väsentligt
högre än genomsnittet för landsändan i
stort. Så är t. ex. fallet för åtskilliga
skärgårdskommuner på västkusten, där
bl. a. de speciella grundförhållandena
leder till höga kostnader för anläggningar
av ifrågavarande slag.

Enligt 7 § i kungörelsen om statsbidrag
till vatten- och avloppsanläggningar
(SFS 1959:251) kan statsbidrag
utgå med högre belopp i vissa fall efter
särskild prövning av Kungl. Maj:t. En
viss oklarhet synes emellertid råda beträffande
möjligheterna att utnyttja dessa
undantagsbestämmelser för de fall
det här är fråga om. För sammanhängande
områden med speciellt höga kost -

nader för vatten- och avloppsanläggningar,
t. ex. de nämnda skärgårdskommunerna,
måste det vidare framstå som
föga ändamålsenligt att generellt tilllämpa
undantagsbestämmelsen. En bättre
ordning skulle enligt min mening
vara att sådana områden överfördes
till i bidragsavseende högre liggande
regioner eller sammanfördes i särskilda
regioner med ett i förhållande till de
högre kostnaderna förhöjt bidrag.

Som exempel kan nämnas, att anläggningskostnaderna
för vatten och avlopp
i de här åsyftade skärgårdskommunerna
i allmänhet överstiger 2 000 kr. per person,
medan de enligt tillämpningsanvisningarna
förutsättes ligga mellan 700
och 1 800 kr. per s. k. ekvivalent person.
En annan nackdel med tillämpningen av
undantagsbestämmelsen i ovannämnda
§ 7 är givetvis att kommunerna inte i
förväg kan beräkna sina egna kostnader
för dessa anläggningar. Den osäkerhetsmarginal
som därvid uppstår beträffande
statsbidragets storlek kan utan vidare
sägas vara så stor, att den allvarligt
äventyrar projektens genomförande i
kommuner med i övrigt svag ekonomi.

Med stöd av vad ovan anförts anhåller
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande
fråga:

Är herr statsrådet beredd att vidtaga
åtgärder för sammanförande av kommuner,
som på grund av besvärliga
grundförhållanden eller av andra orsaker
har speciellt höga kostnader för vatten-
och avloppsanläggningar, i särskilda
regioner med i förhållande till
de högre kostnaderna förhöjt bidrag för
ändamålet?

Denna anhållan bordlädes.

§ 31

Interpellation ang. medel för barn- och
ungdomsfilm för televisionen

Ordet lämnades på begäran till

107

Onsdagen den 15 mars 1961 Nr 10

Interpellation ang. huvudförhandling i högsta domstolen

Herr HAMRIN i Kalmar (fp), som yttrade: Herr

talman! Den sedan en tid pågående
debatten om vilka slags filmer och
andra program som bör få förekomma
i svensk television har bl. a. belyst de
stora svårigheter Sveriges Radio AB
ställs inför när det gäller urval av framför
allt äventyrsfilmer för barn och
ungdom. Hittills har man för sådana
program huvudsakligen varit hänvisad
till import av utländska produkter. Nackdelarna
härav har varit uppenbara. Dels
har urvalet av för svenska förhållanden
lämpliga filmer varit begränsat, dels
är det givetvis en nackdel att filmerna
är inspelade på främmande språk och
alltså måste förses med inkopierad
svensk text.

I Sveriges Radios petita för budgetåret
1961/62 meddelade företagets styrelse
att förhandlingar med representanter
för filmbranschen om produktion för
TV:s räkning pågick. Senare har Sveriges
Radio i en skrivelse till kommunikationsdepartementet
meddelat, att dessa
förhandlingar nu kommit så långt att
företaget har möjlighet att ge filmbranschen
konkreta uppdrag för framställning
av barn- och ungdomsfilm.

Sveriges Radio söker till en del lösa
sitt filmbehov genom inspelning i egen
regi. De nuvarande resurserna medger
emellertid sådan produktion i endast
mycket liten omfattning. En produktion
i den skala som det framtida behovet
kommer att kräva kan, framhålles i
skrivelsen, inte ske utan betydande investeringar
och personalförstärkningar.

Jag delar därför helt styrelsens mening
att ett samarbete i syfte att utnyttja
den produktionskapacitet, som svensk
filmindustri redan har till sitt förfogande,
för framställning av barn- och
ungdomsfilm för televisionen är den riktiga
vägen att gå.

Jag ser det också som ett vitalt intresse
att svensk television får tillgång
till fler och bättre barn- och ungdomsfilmer.
Litterärt och tekniskt goda in -

slag i televisionens barn- och ungdomsprogram
har inte bara sin betydelse
ur allmän programsynpunkt, utan är
även väsentliga för ungdomens andliga
och moraliska uppfostran.

Jag vill f. ö. i detta sammanhang erinra
om att riksdagens bevillningsutskott
i ett nyligen presenterat betänkande
tillstyrkt en hemställan om ekonomiskt
stöd åt produktion av svensk
barnfilm. Förslaget avser närmast visst
finansieringsstöd, t. ex. i form av statlig
kreditgaranti för företag som producerar
barnfilm av god klass.

Denna fråga berör inte direkt det ovan
aktualiserade spörsmålet med anledning
av Sveriges Radios begäran om medel
för beställning av barn- och ungdomsfilm
men visar enligt min mening, att
det inom riksdagen finns ett betydande
intresse att uppmuntra inhemsk produktion
av detta slags film.

Med hänvisning till det ovan anförda
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa
följande fråga:

Vill herr statsrådet medverka till att
Sveriges Radio AB tillerkännes licensmedel
för beställning av barn- och
ungdomsfilm för televisionen hos svenska
filmproducenter?

Denna anhållan bordlädes.

§ 32

Interpellation ang. huvudförhandling
i högsta domstolen

Ordet lämnades på begäran till

Herr FRÖDING (h), som yttrade:

Herr talman! Enligt 50 kap. 21 § rättegångsbalken
äger hovrätt företaga dit
fullföljt tvistemål till avgörande utan
huvudförhandling bl. a. dels om målet
rör allenast penningar eller sådant som
kan skattas i penningar och värdet av
det varom talan fullföljts uppenbarligen
icke uppgår till 1 500 kronor, såvida ej
båda parterna begärt sådan förhand -

108 Nr 10 Onsdagen den 15 mars 1961

Interpellation ang. huvudförhandling i högsta domstolen

ling, samt dels då fråga allenast är om
rättstillämpningen, nämligen för det
fall att båda parterna så begärt och hovrätten
finner uppenbart att huvudförhandling
ej erfordras.

Högsta domstolen äger däremot icke
möjlighet att i fall motsvarande de ovan
upptagna underlåta huvudförhandling
(jfr 55 kap. 12 § rättegångsbalken).
Detta torde ha framtvingat huvudförhandling
inför högsta domstolen i åtskilliga
fall då sådan förhandling ur
saklig eller processekonomisk synpunkt
bort kunna undvaras. Det synes därför
höra övervägas huruvida icke motsvarande
möjligheter som för hovrätt till
underlåtande av huvudförhandling skulle
kunna medgivas även för högsta domstolen.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
få framställa följande
interpellation:

Delar herr statsrådet den här ovan
uttalade uppfattningen och är herr statsrådet
i så fall beredd att överväga en
översyn av nu gällande bestämmelser i
förevarande hänseende?

Denna anhållan bordlädes.

§ 33

Anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag till riksdagens skrivelse,
nr 97, till Konungen angående omröstning
över högsta domstolens och regeringsrättens
ledamöter.

Vidare anmäldes och godkändes tredje
lagutskottets förslag till riksdagens
skrivelse, nr 98, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till viss ändring av lagen om
fiskevårdsområden.

§ 34

Tillkännagavs, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 71, angående fråga om befrielse
för O. Olsson från viss ersättningsskyldighet
till statsverket, överlämnats
till kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 35

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 18.16.

In fidem

Sune K. Johansson

(DUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM SI
103408