Sedan, i kraft af Rikets Regeringsform, lagtima Riksdag sammanträdthär i hufvudstaden den 15 innevarande månad, samt sedan fullmagternaför ledamöterne af Riksdagens Andra Kammare undergått den i § 32Riksdags-ordningen föreskrifna granskning, äfvensom (Riksdagens protokoll 1867:118)

Sedan, i kraft af Rikets Regeringsform, lagtima Riksdag sammanträdt
här i hufvudstaden den 15 innevarande månad, samt sedan fullmagterna
för ledamöterne af Riksdagens Andra Kammare undergått den i § 32
Riksdags-ordningen föreskrifna granskning, äfvensom inträdestecken ombuden
tilldelats, så sammanträdde nu,

Fredagen den 18 Januari 1807,

kl. ''/, 11 f. m.

Riksdagens Andra Kammare uti den lör dess sammankomster afsedda
lokal uti Riksdagens hus å Riddarholmen, dervid Riksdagsmannen för
Stockholms stad, Grosshandlanden Herr L. J. Hi er t a, såsom varande
den bland Kammarens ledamöter, hvilken de flesta riksdagarne bevistat,
intog ordförandeplatsen och helsade Kammaren med följande ord:

Mine Herrar!

Enligt 38 § i Riksdags-ordningen skall, innan talmän för Kamrarne
blifvit utnämnde, ordet i hvardera Kammaren föras af den ledamot, som
de flesta riksdagar bevistat och, der två eller flera ledamöter i lika många
riksdagar deltagit, af den som är till lefnadsåren äldst.

Det är till följd af denna föreskrift, som den äran mig tillfallit, att
helsa den Andra Kammarens ledamöter den första gången de äro församlade
på grund af den förändring, som inträdt i National-representationens
sammansättning.

Ett sådant ögonblick i en stats lif är fullt åt betydelse. Icke minst
för oss, Mine Herrar, innebär det närvarande ett allvar, af lärdomar, om
vi kasta blicken tillbaka på det förflutna, af förpligtelser, då vi sända den
med våra önskningar in i det obekanta tillkommande.

Då för snart sextio år sedan bekymrade fosterländska hjertan, djupt
kännande olyckan af den ställning, hvari Sveriges rike hade blifvit bragd
genom en enväldig Konungs ovisa sjelfrådighet, räddade det från branten
af undergång, var det allmänna tänkesättet ense derom, att samhällets
bestånd för framtiden iclce vore försäkradt utan en styrelseförändring och
en grundlag, som skulle lemna utrymme äfven åt folkets vilja att göra
sig gällande.

_ Men grundlagens stiftare, 1809 års Konstitutions-Utskott, anmärkte
sjelfve, vid föreslåendet af den Regeringsform, som antogs till efterlefnad,
att de måste lemna sitt verk ofullbordadt. — “Fäderneslandets vådor“,
sade de, “hade icke medgifvit, att till någon fullständighet samla upplyste
medborgares tankar om grunderna för Sveriges tillkommande stats -

Öen 18 Januari.

författning.“ De erkände bristfälligheten i hvad som föreslogs, och
tidens otillräcklighet att afhjelpa densamma, synnerligast hvad Nationalrepresentationen
angick. Men de lade på efterkommande Ständers hjertan,
att i detta hänseende fullborda hvad de lemnat ogjordt, med uttalande
af den grundsatsen, “att alla Svenska medborgare, utan åtskilnad
af stånd, yrken eller lefnadssätt, skulle vara berättigade att deltaga i
valet af nationens befullmägtigade för vården af dess lagstiftning, att
utöfningen af valrätten skulle endast bero af egenskaperna af bosatt,
oberoende och fullmyndig, som anses erforderliga för samhället till borgen
för bruket af en sådan rättighet. “

I kännen alle, Mine Herrar, de svårigheter, af meningsstrider och farhågor
samt andra hinder af många slag, hvilka sedan under mera än ett
hälft århundrade motverkat uppnåendet af det önskningsmål, som den
allmänna meningen, lifvad af fosterlandskänslan, hade uppställt såsom ett
uttryck af 1809 års grundlagsstiftares yttersta vilja. Många, äfven bland
dem, som med största värma delat önskningarne, hafva i det längsta betviflat
att de skulle upplefva den dag, då detta stora mål kunde på den
fria öfvertygelsens väg uppnås.

Men tiden, som kan försätta hälleberg, har omsider äfven i denna
sak gjort den långsamt mognande öfvertygelsen oemotståndlig. Beviset är,
att vi nu befinna oss här församlade såsom Svenska Folkets ombud. Och
om intet menskligt arbete är fullkomligt; om vi icke kunna förneka, att
en och annan icke oväsendtlig förändring är önskvärd i den grundlag,
enligt hvilken vi äro hitkomne; sa är dock en stor sak redan vunnen
deri, att ingen numera utöfvar riksdagsmannakallet på grund af börd eller
särskilda privilegier, utan alla i följd af medborgares förtroende till insigter,
förstånd och nit för det allmänna bästa.

Under en så lofvande begynnelse tror jag mig icke taga miste om
Eder gemensamma känsla, om vi, näst en ödmjuk tacksägelse till Den,
från hvilken all god gåfva kommer, egna ett uttryck af varm erkänsla i
främsta rummet åt Konungen och hans Regering, som tagit initiativet till
denna förändring, hvarifrån Sverige skall räkna början af ett nytt tidskifte,
och dernäst åt de fordna Riksstånden, som gjort en storsinnad uppoffring
af gamla företrädesrättigheter och genom detta afslutaude af sin verksamhet
beredt sig i häfderna en oförgänglig minnesvård.

Vid detta högtidliga tillfälle hägrar lör vår syn hoppet om en ljus
framtid, och jag tror mig å allas vägnar kunna saga, att det är förenadt
med en innerlig uppfattning af riksdagsmannakallets allvarliga åligganden
och med en fast föresats, att den Svenska Riksdagen hädanefter skall vara ett
sannt uttryck af det Svenska Folkets tänkesätt och vilja; att vi vid början
af vår bana gifva hvarandra handen uppå att icke glömma, att hvarje
Svensk man, utan åtskilnad af stånd, yrke eller lefnadssätt, är en medborgare,
som har anspråk på jemnlikhet inför lagen och på möjligheten,
sä vidt det beror af lagstiftningen, att komma i åtnjutande af alla samhällsodlingens
frukter; att vid beviljandet af allmänna utgifter alltid erinra
oss, att medlen dertill i sista hand endast förvärfvas genom arbete af det
stora flertal, som måste äta sitt bröd i sitt anletes svett och hvars dagliga
uppgift är att vänja sig vid försakelser; att hos denna Representation
icke skall framträda någon böjelse att sätta enskilda fördelar framför det

Den 18 Januari.

allmännas; samt att vi skola såsom allmän regel visa oss i sann mening
tänka högt om fosterlandet för bevarandet af dess sjelfständighet och för
det unga slägtets uppfostran, medan vi tillika, på grund af vår historias
lärdomar om förflutna tiders misstag, bedja (bud, att i alla tillgöranden,
så väl rörande yttre som inre angelägenheter, städse bevara oss för vådorna
af skryt, högfärd, lystnad och öfverdåd, hvilka mer än en gång
under fordna mansåldrar varit hufvudorsakerna till fosterlandets olyckor
och förluster.

Med dessa föresatser, med det bistånd af likstämmiga tänkesätt, som
denna församling vågar påräkna hos Rikets Första Kammare, och alltid
ihågkommande att menniskans vilja förmår mycket, blott den allvar är,
böra vi kunna emotse en lyckosam framtid för det Svenska folket.

Vi böra kunna hoppas, att, såsom en frukt af denna och efterföljande
riksdagars verksamhet, det ädla valspråket: Land shall med lag byggas
alltid skall få sin rätta och skönaste tolkning i visa och milda lagar; att
Rätt och Sanning skall blifva den enda ledstjernan för statsmagternas
handlingar; att Folkets kärlek skall utgöra en god och fridsäll Styrelses
belöning, och att hos kommande slägten skall lefva såsom minnesvärd den
dag, då 1867 års riksdag sammanträdde för sina rådslag. Jag slutar,
Mine Herrar, med att uttala denna vår gemensamma bön: Gud bevare
Konungen och beskydde Fäderneslandet!

ii 1.

Herr Ordföranden tillkännagaf, det lian anmodat e. o. Kanslisten i Kongl.
Ecklesiastik-departementet C. Sandström och Kanslisten i Sundhets-kollegium
K. H. Sahlström, hvilka under föregående riksdagar bestridt notariebefattning,
den förstnämnde hos Borgare- och den sistnämnde hos BondeStåndet,
att tills vidare och intill dess Sekreterare och öfrig kanslipersonal
antagits, ombesörja protokollsföringen hos Andra Kammaren; Och blef, i
enlighet med Herr Ordförandens derom nu gjorda framställning, denna
hans åtgärd af Kammaren nu gillad och fastställd.

§ 2.

Till ledamöter i den deputation, som skulle hos Kongl. Maj:t i underdånighet
begära Talman och vice Talman, utsågos nu Herrar von Troil,
Sundberg, Mannerskantz, Matts Persson, Westblad, Vougt, Johannes Andersson,
Sandstedt, Medin, Hellerström, de Maré, Indebetou, Ödmansson,
Per Nilsson i Espö, Bälter Sven Ersson, Wijk, Liljenmark, Stendahl, Friherre
Fock, Svanberg, Swartz och Berger.

Vid inträdestecknens utdelande hade H. Exc. Herr Justitie-Statsministern
tillställt Ordföranden:

l:o Följande, nu upplästa

Utdrag af Protokollet, hållet inför H. Exc. Herr Justitie-Statsministern
vid lagtima riksdagen i Stockholm den 16 Januari 1867.

S. D. För granskning af de riksdagsmannafullmagter, hvilka nästlidna
dag blifvit af Andra Kammarens Ledamöter till H. Exc. Herr
Justitie-Statsministern afiemnade, hade Hans Excellens bestämt denna dag

Den 18 Januari.

samt, till följd af stadgandet i 32 § Riksdags-ordniugen, anmodat tre bland
fullmägtige i Rikets Bank och tre bland fullmägtige i Riksgälds-kontoret
att vid denna granskning närvara; Och infunno sig nu, å dertill anvisadtrum
inom Kongl. Slottet, af fullmägtige i Banken: Herrar Professoren
m. m. N. H. Selander, Orosshandlanden L, J. Hierta och Anders Wilhelm
Uhr från Örebro län, samt af fullmägtige i Riksgälds-kontoret: Herrar
f. d. Statsrådet m. m. Grefve Henning Hamilton, Majoren M. C. Wolffelt
och Bruksegaren A. A. Berger.

o Såsom riksdagsmän xör Ramsele och Sollefteå Tingslagers valdistrikt
af Ångermanlands Södra domsaga hade anmält sig såväl Hemmansegaren
Henrik Hansson i Klofsta, som Landthandlanden Per Engman i Näsåker,
begge med företeende af fullmagter, utvisande att de blifvit valde till
ledamötér af Andra Kammaren för nämnda valdistrikt, Henrik Hansson
den 30 Augusti och Engman den 30 November sistlidne år. Med anledning
häraf upplyste Hans Excellens, det han af tillgängliga handlingar
inhemtat, att sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wester-Norrlands
län, uppå anförda besvär öfver förstnämnda den 30 Augusti sistlidne år
hållna riksdagsmannaval genom utslag den 16 derpåföljde Oktober, med
undanrödjande af samma val visat ärendet åter till vederbörande domhafvande
med anmodan att nytt val för valkretsen ofördröjligen anställa,
och sådant val den 30 November blifvit förrättadt, så hade den 8 påföljande
December till Kongl. Maj:t ställda underdåniga besvär öfver
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande® berörda utslag blifvit till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande ingifna; att efter det dessa underdåniga besvär blifvit
till Kongl. Maj:t insända, Kongl. Maj:t medelst remiss den 17 December
anbefallt Kong! Maj:ts Befallningshafvande att öfver samma besvär infordra
vederbörandes underdåniga förklaring och dermed, jemte de remitterade
handlingarne, till Kongl. Majd inkomma, samt att Kongl. Majds
Befallningshafvande derefter genom utfärdad kungörelse den 27 December
förständigat vederbörande att de egde å Landskansliet i Hernösand ingifva
underdåniga förklaringar öfver besvären sednast den 12 innevarande
Januari månad, med underrättelse derjemte, att med pröfningen af den
klagan, som blifvit hos Kongl. Majds Befallningshafvande förd öfver det
sednare valet, konune att anstå, i afbidan å Kongl. Maj:ts Nådiga beslut
i anledning af förutnämnda underdåniga besvär.

Då således det val, på grund hvaraf den utaf Henrik Hansson företedda
fullmagten blifvit utfärdad, är vordet genom Kongl. Majds Befallniugshafvandes
beslut upphäfdt; så och ehuru underdånig klagan öfver
detta beslut blifvit hos Kongl. Maj:t fullföljd, ansågs nämnda fullmagt
likväl icke kunna för närvarande godkännas; hvaremot och då den valförrättning,
som föranledt utfärdandet af fullmagten för Engman, icke
blifvit af vederbörande myndighet till sin verkan undanröjd, berörda fullmagt,
mot hvilken eljest icke någon anledning till anmärkning förekommit,
ansågs höra, utan hinder deraf att besvär öfver förrättningen anförts
och vore på pröfning beroende, tillsvidare såsom giltig antagas ; Kammarens
pröfningsrätt dock, så i det ena, som det andra fallet, densamma
förbehållen.

Uti flera bland de i öfrigt företedda fullmagterna förekommo åtskilliga
skiljaktigheter och afvikelser från det i 20 § af Riksdags-ordningen

Den 18 Januari.

föreskrifna formulär, såsom att i några fullmagter tiden för riksdagsmannauppdragets
fbrtvaro förmälts skola beräknas från den 1 Januari
innevarande år, i stället för från och med nämnda dag, att i en del fullmagter
de i officiela handlingar antagna benämningarne å vissa domsagor
och valkretsar ej blifvit med fullkomlig trohet och fullständighet
återgifna; att i en fullmagt blifvit tillagd! ett tillkännagifvande, att anförda
besvär öfver det val, hvarå fullmagten sig grundade, blifvit ogillade,
samt att jemväl för öfrigt i åtskilliga fullmagter ett eller annat ord blifvit
antingen tillagdt eller uteslutet eller mot ett motsvarande utbytt; men
då samtliga dessa afvikelser icke syntes vara af beskaffenhet att derigenom
meningen förändrades eller otydlighet föranleddes, ansågos berörda fullmagter
i likhet med öfriga, mot hvilka anmärkning ej förekommit, höra
godkännas.

För Westbo härads valkrets af Östbo och Westbo häraders domsaga,
Mellansysslets domsaga, As och Gäseneds häraders domsaga, Thorstuna
m. fl. häraders ■ domsaga samt Södra Jemtlands domsaga hade icke någon
riksdagsman sig inställt; och tillkännagaf Hans Excellens dels att, enligt
af honom inhemtad underrättelse, de i sistnämnda 3 domsagor hållna
riksdagsmannaval blifvit upphäfda, valet i As och Gäseneds häraders domsaga
genom Kongl. Maj:ts Utslag den 3 December sistlidne år samt valen
i Thorstuna m. fl. häraders domsaga och Jemtlands Södra domsaga genom
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Westmanlands och Jemtlands län
Utslag den 17 Oktober och den 29 September samma år, emot hvilka två
sednare Utslag, såvidt de anginge valens ogillande, klagan blifvit hos Kongl.
Maj:t fullföljd, dels ock att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands
län anmält att, sedan offentlig stämning blifvit utfärdad å den för Mellansysslets
domsaga utsedde riksdagsmannens samtlige borgenärer, Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande förordnat om anställande af nytt val till riksdagsman
för domsagan, hvilket val blifvit utsatt att hållas den 19 innevarande
månad.

Hvad sålunda förekommit skulle Andra Kammaren genom utdrag af
protokollet meddelas, hvarjemte förteckning skulle till Kammaren öfverlemnas
å dess nu anmälda ledamöter, samt fullmagterna till dem återställas.

In fidem
F. F. Huss.

som lades till handlingarne; och

2:o här nedan intagna

Förteckning å ledamöterne af Riksdagens Andra Kammare år 1867.

Stockholms stad.

1. Kommendör-kapitenen m. m. A. Adlersparre.

2. Grosshandlanden L. J. Hierta.

3. Professoren m. m. Friherre A. H. E. Fock.

4. f. d. Statsrådet m. m. Friherre J. A. Gripenstedt.

5. Kammarrättsrådet m. m. C. L. Kinmanson.

6. Folkskole-inspektören m. m. C. J. Meijerberg.

Den 18 Januari.

7. Rektorn m. m. J. O. Leffler.

8. Kommerserådet m. m. J. Sjöberg.

9. Spegelfabrikören C. T. Svanberg.

10. Fabriksidkaren m. m. G. H. Stråle.

11. f. d. vice Auditören A. T. Blanche.

12. f. d. Kammarherren Friherre J. Liljencrantz.

13. Sockerbagaren C. J. Grafström.

Stockholms län.

Frösåkers, Närdingh undra samt Wäddö och Häfverö domsaga:

14. Hemmansegaren Per Persson i Barkö.

Sjuhundra, Lyhundra, Frötuna och Länna samt Bro och Wätö domsaga

15. Hemmansegaren Matts Persson i Öster Edsvik.

Farentuna, Sollentuna, Danderyds, Äkers och Wermdö domsaga:

16. Arrendatorn J. Wener. •

Erlinghundra, Semminghundra, Långhundra och Wallentuna domsaga:

17. Expeditions-kronofogden L. Öhlin.

Södertörns domsaga:

18. f. d. Rektorn m. m. P. A. Siljeström.

Södertelje, Norrtelje, Waxholm, Öregrund, Östhammar och Sigtuna:

19. Postmästaren J. Borg.

Upsala län.

Norra domsagan:

20. Häradshöfdingen L. E. Westblad.

Södra domsagan:

21. Hemmansegaren Joll. Fredr. Fredriksson i Eklunda.

Mellersta domsagan:

22. Landtbrukaren A. Lindevall.

Upsala:

23. Professoren m. m. S. Ribbing.

Södermanlands län.

Jönåkers, Rönö och Hölebo härader:

24. Bruksegaren E. M. Sederholm.

Oppunda och Willåttinge härader:

25. Bruksegaren m. m. C. G. Indebetou.

Öster- och Wester-Iiekarne härader:

26. Bruksegaren R. Arfvedson.

Selebo, Åkers och Daga härader:

27. Godsegaren C. A. Y. Kallstenius.

Nyköping, Thorshälla, Mariefred och Trosa:

28. Kamererare!! J. II. Yougt.

Den 18 Januari.

Eskilstuna och Streilgnäs :

29. Fabriksidkaren S. Palmgren.

Östergötlands län.

Kinda och, Ydre domsaga:

30. vice Häradshöfdingen J. A. Åstrand.

Björkekinds, Östkinds, Lösings, Bråbo och Memmings domsaga:

31. Godsegaren C. J. L. Lönnberg.

Lysings och Göstrings domsaga:

82. Landtbrukaren Anders August Andersson i Westanå.

Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds domsaga:

33. f. d. Premier-löjtnanten Friherre I. Koskull.

Wifolka, Walkebo och Gullbergs domsaga:

34. Hemmansegaren Carl Anders Larsson i Maspelösa.

Bisinge samt Hällestads och Tjellmo domsaga:

35. Häradshöfdingen A. Keutercrona.

Aska, Dals och Bobergs domsaga:

36. Hemmansegaren Jonas Andersson i Häckanäs.

Skärkinds och Hammarkinds häraders med Stegehorgs skärgårds domsaga

37. Landtbrukaren Sven Hansson i Torp.

Linköping:

38. Boktryckaren, f. d. Löjtnanten C. F. Ridderstad.

Norrköping:

39. Fabriksidkaren J. Sääf.

40. Fabriksidkaren J. E. Swartz.

Wadstena, Söderköping, Skenninge och Grenna:

41. Borgmästaren m. m. P. Blidberg.

Jönköpings län.

42.

43.

44.

45.

Westra härads domsaga:

Hemmansegaren Anders Johan Sandstedt i Knäfvelsby.

Östra härads domsaga:

Hemmansegaren Daniel Danielsson i Nyabyberg.

Östbo härad:

Folkskolläraren A. W. Wigardt.

Westbo härad:

T veta, Wista och Mo domsaga:

46. Kronolänsmannen C. Orre.

Norra och Södra Wedbo domsaga:

47. Johan Eriksson från Skälsnäs.

Den £8 Januari.

Jönköping:

48. Hofrättsrådet m. m. J. A. Lemchen.

Kronobergs län.

Uppvidinge härad:

49. Hemmansegaren Jonas Jonasson i Rasslebygd.

Konga härad:

50. f. d. Löjtnanten J. F. Kjellson.

Kinnevalds och Norrvidinge härader:

51. Orgelnisten Peter Petersson i Ugglekull.

Allbo härad:

52. Hemmansegaren, Fullmägtigen i Riksgälds-kontoret Anders Medin

i Taxås.

Sunnerbo domsagas östra valkrets:

53. Hemmansegaren Carl Isak Bengtsson i Össlöf Nästagård.

Sunnerbo domsagas vestra valkrets:

54. Hemmansegaren Jöns Persson i Kråkeryd Södregård.

Wexiö, Eksjö och AVinunerby:

55. Apothekaren B. F. Ekerot.

Calmar län.

Norra Tjusts härad:

56. Bruksegaren C. de Maré.

Södra Tjusts härad:

57. Godsegaren E. Key.

Aspelands och Handbörds domsaga:

58. Landtbrukaren C. J. Svensén.

Sefvedes och Tunaläns domsaga:

59. Underlöjtnanten O. Hedenberg.

Norra Möre och Stranda domsaga:

60. Hemmansegaren Johan Olsson i Bårstad.

Södra Möre domsagas vestra valkrets:

61. Hemmansegaren Jonas Jonasson i Gullaboås.

Södra Möre domsagas östra valkrets:

62. f. d. Kapitenen m. m. C. A. Mannerskantz.

Ölands domsaga:

63. Landtbrukaren E. J. Rudberg.

Calmar:

64. f. d. Rektorn 0. E. L. Dahm.

Westervik och Oscarshamn:

65. Handlanden C. F. Carlsson.

Den 18 Januari.

Gotlands län.

Södra domsagan:

66. Postexpeditören O. Lagergren Oxarfve.

Norra domsagan:

67. Arrendatorn G. Ivolmodin.

Wisby :

68. Lektorn C. J. Bergman.

Blekinge län.

Listers domsaga:

69. Hemmansegaren Ola Månsson i Jemshög.

Bräkne domsaga:

70. Garfverifabrikören J. Sjögren.

Östra domsaga:

71. Hemmansegaren Petter Andersson i Säby.

Medelstads domsaga:

72. vice Häradshöfdingen 0. F. Brunberg.

Carlskrona:

73. Kapitenlöjtnanten m. m. G. C. Witt.

Carlshamn och Sölvesborg:

74. Grosshandlanden S. A. Hellerström.

Christianstads län.

Ingelstads och Jerrestads domsaga:

75. Hemmansegaren Ola Lasson i Hofby.

Willands härad:

76. Hemmansegaren Sven Nilsson i Österslöf.

Östra Göinge härad:

77. Hemmansegaren Per Nilsson i Östra Kulhult.

Gerts och Albo domsaga:

78. Hemmansegaren Anders Persson i Wä.

Westra Göinge domsaga:

79. Hemmansegaren Ola Bosson Olsson i Maglehult.

Norra Asbo härad:

80. Klockaren S. P. Rosenberg.

Bjäre och Södra Åsbo härader:

81. Hemmansegaren Öla Nilsson i Rebbelberga.

Christianstad och Cimbrishamn:

82. Hofrätts-assessoren P. A. Bergström.

Malmöhus län.

rSkytts och Oxie domsaga:

83. Hemmansegaren Åke Andersson i Mellanköpinge.

Den 18 Januari.

Färs härad:

84. Kronofogden m. in. N. A. Witthoff.

Frosta härad:

85. Hemmansegaren Nils Nilsson i Östra Espinge.

Idarjagers och Rönnebergs härader

86. Hemmansegaren Per Johnsson i Remmarlöfsgård.

Onsjö härad:

87. Hemmansegaren Anders Nilsson i Tekumatorp.

Luggude domsaga:

88. Hemmansegaren Ola Jönsson i Kungshult.

Bara härad:

89. Hemmansegaren Jöns Olsson i Nordanå.

Torna härad:

90. Godsegaren m. m. Grefve R. De la Gardie.

Herrestads och Ljunits härader:

91. Godsegaren m. m. Grefve A. R. Fr:son Posse.

Wemmenhögs härad:

92. Hemmansegaren Per Nilsson i Espö.

Malmö:

93. Handlanden C. J. Kock.

94. Landshöfdingen m. m. S. G. von Troil.

Lund:

95. Professorn m. m. J. G. Agardh.

Landskrona:

96. Borgmästaren m. m. J. Ödmansson.

Helsingborg och Engelholm:

97. vice Konsuln m. m. C. J. F. Rooth.

Ystad, Skanör och Falsterbo:

98. Borgmästaren m. m. S. Trägårdh.

Hallands län.

Halmstads och Tönnersjö härader:

99. Prosten och Kyrkoherden L. O. Stendahl.

Höks härad:

100. Hemmansegaren Carl Ifvarsson i Wärestorp.

Faurås och Arstads härader:

101. Hemmansegaren Anders Gudmundsson i Berte.

Himble härad:

102. Hemmansegaren Anders Persson i Tofta.

Fjäre och Wiske domsaga:

103. Landtbrukaren M. G. Wallén.

Den 18 Januari.

Halmstad, Warberg, Laholm, Falkenberg och Kongsbacka

104. Landshöfdingen m. m. Friherre C. J. O. Alströmer.

Göteborgs och Bohus lån.

Hisings och Askims domsaga:

105. Orgelnisten Jöns Rundbäck i Asmundtorp.

Inlands domsaga:

106. Hemmansegaren Anders Andersson i Intagan.

Orousts och Tjörns domsaga:

107. Hemmansegaren Johan Henriksson i Kolbuxeröd.

Norrvikens domsaga:

108. Kommissions-landtmätaren R. T. C. Busck. %

Lane och Stångenäs härader:

109. Häradshöfdingen A. M. Rosenqvast.

Tunge; Sotenäs och Sörbygdens härader:

110. Kapi t enen m. m. A. von Proschwitz.

Säfvedals domsaga:

111. Rektorn C. F. Winkrans.

Göteborg:

112. Rådmannen m. m. A. W. Björck.

113. Handlanden J. Lindström.

114. Grosshandlanden Öl. Wijk.

115. Boktryckaren S. A. Hedlund.

Uddevalla, Strömstad, Marstrand och Kongelf:

116. Rektorn G. E. Widell.

Elfsborgs län.

Marks härad:

117. Färgerifabrikören E. Andersson i Bastarås.

Wedens och Bollebygds härader:

118. Hemmansegaren Carl Larsson i Apelnäs.

Wäne, Mundre och Bjerke domsaga:

119. Kapitenen J. Ericson.

Kinds härad:

120. vice Häradshöfdingen m. m. W. C. Olivecreutz.

Redvägs härad:

121. Landtbrukaren O. P. Rylander.

Kullings, Ale och Wettle domsaga:

122. Häradshöfdingen m. m. B. W. Hessle.

As och Gäseneds domsaga:

123.

Sundals härad:

124. Hemmansegaren Daniel Isaksson i Nygården,

Den 18 Januari.

Walbo och Nordals härader:

125. Land t brukaren G. von Proschwitz.

Wedbo och Tössbo domsaga:

126. Bruksegaren A. W. Chenon.

Wenersborg och Amål:

127. Fabrikören A. J. Landström.

Borås, Alingsås och Ulricehamn:

128. Rektorn A. G. Hollander.

Skaraborgs län.

Ase och Wiste, Barne och Laske domsaga:

129. Magnus''Svensson i Torpa.

Kållands, Kinne och Kmnefjerdings domsaga:

130. Landtbrukaren A. Rydberg.

Skånings, Wilske och Walle domsaga:

131. Godsegaren Friherre H. Gvllenhaal.

Kåkinds och Gudhems domsaga:

132. Kyrkoherden m. m. J. Otterström.

Wartofta och Frökinds domsaga:

133. Hemmansegaren, Fullmägtigen i Riksgälds-kontoret, Gustaf Bjerkander

i Brismetorp.

Norra Wadsbo domsaga:

134. Landtbrukaren A. Sköldberg.

Södra Wadsbo domsaga:

135. Landtbrukaren Victor Rehnström.

Mariestad, Skara och Sköfde:

136. Auditören A. Grenander.

Lidköping, Falköping och Hjo:

137. Rektorn A. W. Nilsson.

Wermlands län.

Wisnums, Wäse och Ölme härader:

138. Bruksegaren A. A. Berger. N

Fernebo härad:

139. Bruksegaren E. J. Jansson.

Mellansysslets domsaga:

140.

Gillbergs och Näs härader:

141. Hemmansegaren Anders Andersson i Smedbyn.

Nordmarks härad:

142. Hemmansegaren Anders Jonsson i Sundsbyn.

Fryksdals öfre tingslag:

143. Hemmansegaren Arvid Jönsson i Östmark.

Den 18 Januari.

Fryksdals nedre tinslag:

144. Hemmansegaren Nils Andersson i Bäfvik.

Jösse domsaga:

145. Hemmansegaren Olof Olsson i Olebyn.

Elfdals och Nyeds domsaga:

146. Häradshöfdingen A. M. Myrtin.

Carlstad och Filipstad:

147. Biskopen m. m. Doktor A. N. Sundberg.

Christinehamn, Askersund, Nora och Lindesberg:

148. Rektorn J. J. Magnell.

Örebro län.

Edsbergs, Lekebergs, Grimstens och Hardemo härader:

149. Godsegaren O. G. Hedengren.

Rumla och Sundbo härader:

150. Hemmansegaren Erik Olsson i Sånnersta.

Örebro och Glanshammars härader:

151. Hemmansegaren Per Nilsson i Råby.

Sköllersta och Askers härader:

152. Hemmansegaren, Fullmägtigen i Riksbanken, Anders Wilhelm Uhr

i Svenstorp.

Lindes domsaga:

153. Bruksegaren H. M. Ericsson.

Nora domsaga;.

154. F. d. Talmannen Anders Eriksson i Östra Kärne.

Örebro:

155. Kontraktsprosten m. m. Doktor G. W. Gumselius.

Westmanlands län.

Snefringe, Siende, Tuhundra och Ytter-Tjurbo domsaga:

156. Hemmansegaren Lars Persson i Hjulsta.

Åkerbo och Skinskattebergs domsaga:

157. Godsegaren, Friherre I). von Schulzenheim.

Gamla Norbergs, Norrbo och Wagnsbro domsaga:

158. F. d. Landshöfdingen m. m. Friherre II. S. K. Akerhjelm.

Thorstuna, Simtuna, Öfver-Tjnrbo och Wåla domsaga:

159.

Westerås, Köping och Enköping:

160. Konrektorn D. Olausson.

Sala och Arboga :

161. Borgmästaren J. A. Bovin.

Den 18 januari.

Kopparbergs län.

Mora, Sophia Magdalena och Wenjans, Orsa, Elfdals samt
Särna och Idre tingslager:

162. Hemmansegaren Balter Sven Ersson i Östnor.

Leksands, Als och Bjursås, Rättviks och Ore samt
Gagnefs tingslager:

163. Hemmansegaren Liss Olof Larsson i Westannor.

Hedemora domsaga:

164. Hemmansegaren Jan Andersson i Jöuvik.

Falu domsaga:

165. Kyrkoherden C. Liljenmark.

Grangärdes, Norrbärkes och Söderbärkes tingslager:

166. Bruksegaren in. m. F. Y. Aman.

Malungs, Lima och Äppelbo samt Nås, Jama och Flöda tingslager:

167. Handlanden E. Dofsén.

Falun, Hedemora och Säter:

168. Grufveläkaren, Doktor V. M. Beronius.

Gefleborgs län.

Ofvansjö, Thorsåkers och Arsunda samt Hedesunda och
Oster-Fernebo tingslager:

169. Bruksegaren m. m. B. Benedicks.

Ugglebo och Hamrånge samt Hille och Walbo tingslager:

170. Hemmansegaren Jon Jonsson i Mo.

Norra Helsinglands domsaga:

171. Hemmansegaren Per Eriksson i Wik.

Westra Helsinglands domsaga:

172. Hemmansegaren, Fullmägtigen i Riksbanken, Erik Ersson i Wallsta.

Södra Helsinglands domsaga:

173. Hemmansegaren Per Persson i Höle.

Gefle:

174. Grosshandlanden m. m. P. Murén.

Söderhamn och Hudiksvall:

175. Häradshöfdingen P. Staaff.

Wester''-Norrlands län.

Torps, Tima och Njurunda tingslager:

176. Hofpredikanten P. Lithner.

Ljustorps, Sjöns, Indals och Selångers tingslager:

177. Hemmansegaren Per Ulrik Ljuslin i Högom.

Boteå, Säbrå, Nora och Gudmundrå tingslager:

178. Hemmansegaren Per Östman i Ry.

Sollefteå.

Den 18 Januari.

Sollefteå och Ramsele tingslager:

179. Landthandlanden Per Engman.

o .

Norra Ångermanlands domsaga :

180. Hemmansegaren Per Olof Hörnfeldt i Hörnäs.

Hernösand, Umeå, Luleå och Piteå:

181. Rådmannen O. P. Rönblad.

Sundsvall och Östersund:

182. Borgmästaren M. Ahlgren.

Jemtlands lån.

Norra Jemtlands domsaga:

183. f. d. Talmannen m. m. Nils Larson i Tullus.

Södra Jemtlands domsaga:

184.

0 Westerbottens län.

Umeå tingslag:

185. Hemmansegaren Olof Nilsson i Brattby.

Nordmalings och Bjurholms, llegerfors, Åsele och Lycksele tingslager .-

186. Verksdelegaren G. E. Häggström.

. Norra domsagan:

187. Rektorn C. Ocklind.

Mellersta domsagan:

188. Hemmansegaren Leonard J. Fahlander i Bäck.

Norrbottens län.

Södra domsagan:

189. Hemmansegaren August Danielsson i Långnäs.

Norra domsagan:

190. Kollegan Z. Grape.

Angående tryckning af ett visst antal exemplar af denna förteckning
ville Kammaren framdeles fatta beslut.

§ 4.

Herr Ordföranden uppläste en från Kongl. Maj:ts tjenstförrättande
Öfverste-kammarherre ■ ankommen skrifvelse, deruti Riksdagens Andra
Kammare underrättas, att denna dag klockan ett på dagen ankomma till
Kammarens samlingsrum två Konungens Öfverste-kammarjunkare, för att
bjuda Kammarens ledamöter att följande dag bevista gudstjensten i Storkyrkan
och derefter infinna sig i Iiikssalen; hvarjemte tillkännagafs, att
nittio biljetter till Storkyrkan och Rikssalen blifvit öfversända till disposition
af Andra Kammarens ledamöter, hvilka biljetter, efter skedd anteckning,
nu jemväl i mån af tillgången till ledamöterne utdelades.

Riksd. Prof. 1867. 2 Afd.

Den 18 januari.

\ § 5.

Den deputation, som jemlikt § 3 af detta protokoll blifvit utsedd för
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära talmän, och för någon stund
sedan afgått till Kongl. slottet, återkom nu, dervid Landshöfdingen m. m.
Herr S. G. von Troil, som anfört deputationen, tillkännagaf, att Kongl.
Maj:t till Talman i Andra Kammaren vid denna riksdag i nåder utnämnt
och förordnat Biskopen i Carlstads Stift Kommendören K. N. O. Doktor
A. N. Sundberg samt till vice Talman f. d. Kapitenen Kommendören K.
N. O. C. A. Mannerskantz, hvilka hvar för sig, i deputerades närvaro,
inför Konungen aflagt den ed 33 §'' Riksdags-ordningen föreskrifter.

Herr Ordföranden yttrade härefter: Till följd af den utaf Herrar
Deputerade, genom deras Ordförande, nu gjorda anmälan öfverlemnar jag
nu ordförandeplatsen åt den af Konungen utsedde Talmannen; och Herr
Doktorns och Biskopens från fordna riksdagar kända stora förmåga och
skicklighet är en borgen derför, att talmansklubban kommer att föras
med säker hand och med den oväld, som Kammaren kan önska till förmån
för såväl sig sjelf som fäderneslandet. *

Herr Talmannen intog derefter talmansplatsen och helsade derefter
Kammaren med följande ord:

Mine Herrar! Sannolikt är det för många bland Eder oväntadt att
se en prest intaga talmansstolen i Riksdagens Andra Kammare. Det sker
också icke efter mim egen önskan. Jag har lika litet eftersträfvat detta
höga och ansvarsfulla förtroende, som jag sökt sjelfva riksdagsmannakallets
hedrande uppdrag. Men då valmännen inom den krets jag tillhör
lemnat mig det sednare, och Kongl. Maj:t sedermera behagat förläna mig
det förra, har jag ej haft giltiga skäl att undandraga mig någotdera.
Det är hemligen min öfvertygelse, att hvarje Svensk medborgare, i hvilken
samhällsställning han än må befinna sig, är skyldig att gå dit han
kallas, så snart kallelsen för honom innebär en uppmaning att, på den
plats honom anvisas, efter bästa förstånd bidraga till fäderneslandets gagn.
Då I, Mine Herrar, utan tvifvel alla hafven samma öfvertygelse, vågar jag
hoppas, att af Eder blifva emottagen med den välvilja, som en ärlig afsigt
förtjenar, och att derjemte få påräkna det öfverseende, som jag säkert
vid många tillfallen nödgas taga i anspråk. Jag behöfver icke här
beskrifva de svårigheter, som åtfölja talmansbefattningen och förorsaka
bryderi äfven för en långt större förmåga än den, som blifvit mig beskärd,
ej heller erinra, att dessa svårigheter ingalunda blifvit förminskade
utan snarare förökade genom den nya Riksdags-ordningen, så länge hon
ännu saknar den gamlas traditioner. En antydning härom torde vara
tillräcklig för att framkalla den endrägt, det trofasta inbördes tillstånd,
hvarförutan vår gemensamma verksamhet omöjligt kan vinna erforderlig
reda och önskad framgång.

Särskildt skattar jag mig för egen del lycklig att i detta hänseende
få närmast trygga mig vid den aktade och bepröfvade man, Konungen
förordnat till vice Talman, och hans utmärkta egenskaper i mycket skall
ersätta mina brister. Båda hafva vi, för få ögonblick sedan, med edförpligtat
oss att ställa oss Rikets grundlagar till ovilkorlig efterlefnad. 1
bådas namn afgifver jag nu offentligt och högtidligt den försäkran, att

Den 18 Januari.

ordet af oss skal] foras med fullkomlig oväld vid denna Kammares öfveraggnmgar.
Och det löftet skall ej svikas, huru mycket än meningarne
må komma att korsa hvarandra, då de snart skola fritt utbytas om hvad
som för oss alla ar dyrbart. Ty hvad betyder det väl, att de sinsemellan
aio olika och hvarföre skulle derigenom passioner uppröras, då de allesamman
heherrskas af upprigtigt nit att tjena Konungen och landet ?
Jag tror fullt och fast på magten af detta föreningsband, och derföre går
,)ag äfven med lugn förtröstan mina åligganden till mötes, anhållande ännu
en gång, Mme Herrar, att i allas Eder vänskap få vara innesluten.

§ b.

Herr dalmannen yttrade härefter: Ett ärende, som i främsta
rummet torde fordra en skyndsam handläggning af Kammaren, är, utan
tvifvel, uppgörande af en lämplig arbetsordning för Kammaren, och då km
har mig bekant, det en af Kammarens ledamöter, Herr Sjöberg, redan
utarbetat förslag till en sådan, torde Kammaren tillåta, att'' detta förslag
har nu af författaren uppläses.

Sedan Kammaren till denna framställning lemnat bifall, uppläste Herr
Sjöberg

Motion N:o 1, med förslag till arbetsordning för Riksdagens Andra
Kammare.

Härefter, _och då Herr Talmannen förklarade, det han ansåge den nu
skedda _ uppläsningen blott såsom ett preliminärt meddelande af förslaget,
då motionstiden icke kunde beräknas taga sin början förr än med morgondagen,
uppstod diskussion, derunder sig yttrade: ''

Hen Sjö belg: I fråga om behörigheten eller obehörigheten att
ledan nu framlägga en motion, kan jag icke dela Herr Talmannens uppfattning
af Riksdags-ordningens stadganden i ämnet. Enligt min åsigt är
den uti första punkten af § 55 angifna tid af tio dagar från Riksdags
öppnande bestämd endast såsom den termin, inom hvilken motioner, hvilka
skola handläggas af de ständiga Utskotten, böra anmälas, och att således
motion i ämne, som uti denna punkt afses, kan göras, så snart Riksdagen
ar lagligen konstituerad. Beträffande mål, som icke tillhör ständigt Utskotts
behandling, utan bör till utredning af tillfälligt Utskott öfverlemnas,
— och endast ett Utskott af detta sednare slag skulle kunna komma
i fråga att yttra sig öfver min motion, — medgifver åter Riksdags-ordningen
uti andra stycket af nyss åberopade grundlagsparagraf, att motion
kan framställas, så länge Riksdagen är samlad; och att detta sednare förhållande
redan nu inträdt torde icke kunna förnekas. På grund af hvad
jag nu anfört, synes mig otvifvelaktigt, att jag varit i min goda rätt, då
jag nu ledan fiamlagt den ifrågavarande motionen, likaväl som densamma
kunnat af mig framställas den dag Riksdagen sednast är samlad.

Hen Talmannen anförde: lör min del vill jag visserligen icke
strängt hålla på min mening, men det förekommer mig dock som motionstiden
borde räknas från den dag Konungen förklarar Riksdagen vara
öppnad.

Vidare yttrade sig:

Den 18 Januari.

Herr Friherre Gripenstedt: I afseende å frågan, från hvilken dag
motionstiden må beräknas, är jag för min del af alldeles samma åsigt
som Herr Talmannen, nemligen att den i grundlagen nämnda motionstiden
icke kan anses taga sin början förrän den dag, Konungen å Rikssalen
förklarat riksdagen öppnad. Saken är visserligen, i förevarande fall,
temligen likgiltig, men detta är dock rätta tolkningen, och öfverensstämmer
med hvad i gamla Riksdags-ordningen fanns stadgadt, der det heter,
att motionstidens början räknas alltid från den dag, då Propositionen angående
Statsverkets tillstånd och behof af Riksens Ständer eller Statsutskottet
blifvit emottagen. Jag hemställer derföre, huruvida det icke
nu vore rättast, att Kammaren förenade sig i den mening, som af Herr
Talmannen blifvit uttalad.

Herr Sjöberg: Jag tillåter mig att rätta en uppgift af Herr Friherre
Gripenstedt, hvilken uppgift, om än icke rigtig, är lätt förklarlig.
Gamla Riksdags-ordningen innehöll, som en hvar känner, många märkvärdigheter
och besynnerligheter, och bland dem, äfven den, att riksdagen
började tvenne gånger; nemligen första gången den dag Rikets Ständer
sig å riksdagsorten församlade; andra gången, då de på Kongl. Maj:ts
kallelse infunno sig å Rikssalen till riksdagens öppnande; och slutligen
för tredje gången, och den vigtigaste, då den Kongl. Propositionen om
Statsverkets tillstånd och behof till Rikets Ständer eller Stats-TJtskottet
öfverlemnades, hvarifrån, enligt då gällande Riksdags-ordnings lydelse,
motionstiden räknades, utan att likväl, mig veterligen, något hinder ansågs
förekomma mot motions väckande före den sålunda angifna terminens
början. Nu är förhållandet så tillvida detsamma, som 55 g Riksdags-ordningen
stadgar i 1 mom., att motion i ämne, som tillhör ständigt Utskotts behandling,
må - af riksdagsman i den Kammare han tillhör göras inom tio dagar
från riksdagens öppnande, och sålunda, på sätt jag redan anmärkt,
uttryckligen endast angifver’ den tid, inom hvilken motion i sådant ämne
må väckas; hvarefter andra mom. i samma § bjuder: -i ämne, som icke
tillhör ständigt Utskotts behandling, kan motion, så länge Riksdagen är
samlad, framställas. “ Af ordalydelsen i båda dessa momenter följer sålunda
oförtydbart, att motion i hvilket ämne som helst kan redan nu
framläggas. Emellertid är detta, åtminstone i förevarande fall, en oväsendtlig
formfråga, på hvilken jag icke vill hålla det ringaste. Hyser Herr
Talmannen någon tvekan att biträda min uppfattning af frågan, så må
min framställning för närvarande endast betraktas såsom ett till Kammarens
kännedom provisoriskt framlagdt förslag och först efter det Riksdagen
af Konungen högtidligen öppnats, behandlas såsom motion.

Herr Stråle: Jag förmodar att det icke är nödvändigt att i dag
afgöra principfrågan om motionstidens beräknande, och om Herr Sjöbergs
upplästa förslag må betraktas såsom motion eller ej; i förstnämnda fall
hade den dock bort öfverlemnas i tvänne exemplar. Hufvudsaken för
Kammaren är nu, att dess ledamöter, som ej annorlunda än genom ett
flygtigt uppläsande af förslaget, fått kännedom om detsamma, må erhålla
tid och tillfälle att närmare granska detaljerna deraf, hvadan jag alltså,
för frågans lösning, föreslår, att Herr Sjöbergs förslag, — vare sig det -

Den 18 Januari.

samma betraktas såsom motion eller icke, — må få hvila på bordet tills
i morgon till vidare behandling.

Efter det Herr Talmannen tillkännagifvit, att i morgon icke något
sammanträde för vidlyftigare ärendens afgörande komme att hållas,
fortsatte

Herr Stråle: Jag föreställde mig, att vi kunde, innan Kammaren
afgår till Storkyrkan, medhinna att någon stund vara här samlade; i
hvilket fall som helst upprepar jag ännu en gång, att egentliga vinsten
af en bordläggning synes mig vara den, att Kammarens ledamöter derigenom
beredas tillfälle att förskaffa sig närmare kännedom om förslaget.

Herr Sjöberg: Af Herr Stråles yttrande finner jag, att han endast
ser ett formelt hinder ligga i vägen derför, att mitt förslag må såsom
motion betraktas, och att detta hinder skulle bestå deruti, att motionen
icke skulle hafva blifvit i tvänne exemplar öfverlemnad. Ehuru grundlagen
numera alldeles icke innehåller ett dylikt stadgande, ulan endast
att motion alltid bör skriftligen till protokollet aflemnas, hvilken föreskrift
äfven finnes intagen uti det af mig upplästa förslaget, så har jag dock
aflemnat motionen uti tvänne exemplar, hvilket Herr Talmannen torde
benäget kunna vitsorda. Då Herr Stråle föreslår, att Kammaren i morgon,
innan den begifver sig till gudstjensten i Storkyrkan, borde företaga
ärendet till ytterligare behandling, synes han mig begå en inkonseqvens,
ty det formela Kinder, han påpekar i dag, qvarstår äfven i morgon, och
således torde den af honom gjorda invändningen böra helt och hållet
förfalla.

Herr Gumselius: Det förefaller mig märkvärdigt, att man har en
sådan brådska att få detta ärende under behandling. Det är visserligen
af stor vigt, och en af de angelägnaste sakerna att, nu vid början af
riksdagen, komma öfverens om de förmer, hvarunder vi skola arbeta, men
lika angeläget är det ock att alla få fullständig kännedom om hvad i
detta hänseende föreslås. Nu är visserligen ett fullständigt förslag härtill
uppsatt och utaf en ledamot af Kammaren framlagdt, men osäkert är om
ledamöterne derom hafva den kännedom att de kunna derom med full
öfvertygelse besluta. Jag kan för min del icke se, att något förloras, om
afgörandet af denna fråga uppskjutes, till dess något verkligt arbete inom
Kammaren tager sin början. Jag bekänner att jag är af samma mening,
som Herr Talmannen uttalat, i fråga om riksdagens öppnande, och det
synes mig att denna icke är formligen öppnad, förrän detta skett af Konungen
på Rikssalen, och att först derefter motionstiden tager sin begynnelse,
så att hvad som i dag är gjordt, blott är förberedelsen till hvad
som sedermera kommer. Således föreställer jag mig att motionstiden kommer
att beräknas från morgondagen och för min del anser jag, att billig
grannlagenhet och uppmärksamhet mot dem, som ämna väcka motioner,
fordrar att ej motionstiden afskäres med en eller flera dagar, hvilket naturligtvis
blefve följden, ifall denna tid skulle beräknas taga sin början före morgondagen.
Många ledamöter af Kammaren finnas, som ej förut bevistat

Ben 18 Januari.

riksdagar, och dessa kunna behöfva tid på sig för att taga del af föregående
riksdagars handlingar med mera dylikt. Jag hemställer alltså till
Kammaren, att motionstiden må beräknas från morgondagen, och att det
nu föredragna förslaget må få blifva hvilande på bordet, för att. sedermera
i laga ordning såsom motion behandlas.

Herr Ifvarsson: Jag är förekommen och förenar mig med Herr
Gumsehus, ty frågan är icke af mer brådskande beskaffenhet, än att förslaget
må hvila på bordet. Jag önskar att detta må ske nu och äfven
sedermera, då det blir en verklig motion, allt i ändamål att man må blifva
satt i tillfälle att derom taga fullständig kännedom, så att detsamma först
t. ex. om Tisdag kommer att till afgörande föredragas.

Herr Bergström: Må det tillåtas mig att yttra den mening, att jagar
fullkomligt ense med motionären angående frågan om rätta tiden för
motionens väckande; och, efter min uppfattning hade Kammaren redan
gillat denna åsigt, då frågan härom ånyo af en talare upptogs. För öfrigt
hastar det icke med antagande af förslaget, ty traditioner från förutgående
riksdagar och de i Iiiksdags-ordningen upptagna föreskrifter lemna
tillräcklig ledning tills vidare för ärendenas behandling. Förslaget innehåller
stadganden, som tåla en noggrann och allsidig granskning. Deremot
saknas i förslaget åtskilliga bestämmelser, som deri borde finnas; jag har således
betänkligheter mot antagande af förslaget i befintligt skick och förbehåller
mig att vid en blifvande öfverläggning derom få framställa dessa betänkligheter.
För närvarande inskränker jag mig till yrkande, att förslaget
måtte anses såsom en väckt motion, och att denna motion nu första gången
bordlägges.

Herr Hi er ta: Då det utan tvifvel kan intressera hvarje ledamot af
Kammaren att taga reda på förslagets alla detaljer, hemställer jag huruvida
det icke bör, så skyndsamt som möjligt, till trycket befordras, för
att sedermera bland Kammarens ledamöter utdelas. Lämpligaste sättet
att härvid gå till väga, torde vara, att Kammaren anmodade Herr Sjöberg
att draga försorg härom, och att utgiften uppfördes på riksdagskostnaderna.
Jag anhåller det Herr Talmannen behagade framställa proposition
på denna min hemställan.

Öfverläggningen förklarades vara afslutad, och uppå af Herr Talmannen
framstäldt förslag blef den föredragna motionen nu bordlagd. Och
lemnade Kammaren motionären det uppdrag att ofördröjligen befordra
förslaget till trycket, på det detsamma kunde en hvar af Kammarens
ledamöter med görligaste första tillhandakomma.

§ 7-

Uppå af Herr Talmannen derom framstäldt förslag beslöt Kammaren
att nästkommande Måndag den 21 innevarande månad utse och
förordna sin sekreterare.

§ 8.

Likaledes beslöt Kammaren, efter framställning af Herr Talmannen,
det val till ledamöter i Utskotten skulle ske omedelbart och icke genom
för detta ändamål utsedde elektorer.

Den 18 Januari.

§ 9.

Anmäldes och inbeledsagades två Konungens Öfverste-kammarjunkare
Herr Grefve Wachtornister och Herr Friherre Falkenberg, hvilka på Hans
Maj:t Konungens befallning inbjödo Kammaren att i morgon förmiddag
för riksdagspredikans afhörande infinna sig i hufvudstadens Storkyrka
samt att efter slutad gudstjenst möta Hans Maj:t å Rikssalen för riksdagens
öppnande.

§ 10.

I sammanhang med den, enligt § 8, afgjorda frågan om sättet för
utseende af ledamöter i Utskotten, genom omedelbara val, tillkännagaf
Herr Talmannen att spörjsmål bland åtskillige af Kammarens ledamöter
uppstått, huruvida en komité borde utses, för att uppgifva förslag å de
personer, som må finnas lämpliga att i Utskotten inträda; hvadan Herr
Talmannen uppmanade dem af Kammarens ledamöter, som hyste en dylik
åsigt, att deröfver sig yttra.

Härom uppstod diskussion, som dock icke skulle i protokollet inflyta,
men efter afslutande hvaraf votering begärdesj

På grund af hvad under diskussionen härom förekommit, uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande voterings-proposition:

Den som vill, att en komité må äf Kammaren utses, för att uppgifva
förslag å de personer, som må finnas lämplige att i Utskotten inträda,

Den det ej vill

röstar Ja;
röstar Nej;

Vinner Nej, har Kammaren beslutat, att all fråga om tillsättandet af
en dylik komité har förfallit.

Omröstningen, härefter i vanlig ordning verkställd, utvisade, att 81
ledamöter röstat Ja och 95 Nej, i följd hvaraf Kammaren stadnat i det
beslut nej-propositionen innehåller.

Sedan Herr Talmannen härefter tillkännagifvit, att gudstjensten i Storkyrkan
i morgon komme att taga sin början klockan 11 och att anslag
skulle utfärdas till samlingsplenum klockan ’/2 till 11, upplöstes sammanträdet
klockan till 3 e. m.

In fidem

K. H. SaMström.