RIKSDAGENS WW PROTOKOLL
ProtokollRiksdagens protokoll 1956:1
RIKSDAGENS WW PROTOKOLL
1956
ANDRA KAMMAREN
Nr 1
10—18 januari
Debatter m. m.
Tisdagen den 10 januari
Sid.
Ålderspresidentens hälsningstal .............................. 3
Anförande av talmannen efter talmansvalen.................... 5
Torsdagen den 12 januari
Interpellationer av:
herr von Seth ang. höjningen av inträdesavgiften för telefonabonnemang
............................................ 9
herr Kristensson i Osby ang. beskattningsreglerna rörande studiekostnader
och periodiskt understöd m. m................... 9
herr Håstad ang. förslag till ändrade bestämmelser angående beskattningen
av studiekostnader och periodiskt understöd...... 11
herr Östlund ang. rätt att i beskattningshänseende åtnjuta avdrag
för anläggande av skogsbilväg............................ 12
herr Jansson i Kalix ang. isbrytarberedskapen................ 12
Tisdagen den 17 januari
Interpellationer av:
Herr Swedberg ang. en redogörelse för resultatet av undersökningarna
rörande järnvägskatastrofen i Ställdalen .............. 19
Fru Nilsson ang. åtgärder i syfte att förhindra rälsbusskatastrofer 20
Herr Andersson i Dunker ang. sekretessbestämmelserna rörande
handläggningen inom lantbruksnämnderna av stödlåne- och kon
tantbidragsärendena
m. m............................... 21
Fru Ewerlöf ang. viss ändring av bestämmelserna om utminute
ring
av brännvin...................................... 22
Herr Cassel ang. redogörelse för planerna för övergång till enbart
stålvagnar i snälltåg och snabbare persontåg................ 23
1_Andra kammarens protokoll 1956. Nr 1
2
Nr 1
Innehåll
Onsdagen den 18 januari
Sid.
Svar på fråga av herr Rylander ang. förenkling av den allmänna sjukförsäkringens
organisation ................................ 30
Interpellationer av:
herr Jansson i Kalix ang. byggande av en riksväg mellan Sädvaluspen
inom Arjeplogs kommun och Graddis vid norska gränsen 35
herr Jansson i Kalix ang. ordnande av järnvägsförbindelser för industrierna
i Törefors och Kalix .......................... 36
herr Jansson i Benestad ang. ändrad ortsgruppering i skatte- och
lönehänseende för Kronobergs län........................ 37
fröken Höjer ang. lämpligheten av att representanter för läkarkåren
deltaga i konferenser rörande atomenergiens fredliga användning
................................................ 37
Samtliga avgjorda ärenden
Tisdagen den 17 januari
Val av ledamöter i utskotten................................ 14
» » statsrevisorer med suppleanter ........................ 17
» » ombud i Nordiska rådet .............................. 18
Kungl. Maj:ts berättelse till 1956 års riksdag om vad i rikets styrelse
sig tilldragit............................................ 18
Onsdagen den 18 januari
Val av suppleanter i utskotten och i Nordiska rådet.............. 26
Tisdagen den 10 januari 1956
Nr 1
3
I enlighet med § 49 regeringsformen och § 2 riksdagsordningen sammanträdde
andra kammaren här i huvudstaden i den uti riksdagens hus för kammaren
anordnade samlingslokalen.
Tisdagen den 10 januari
Kl. 11.00
§ 1
Sammanträdet öppnades av representanten
för Värmlands län herr Hallén
såsom den ledamot, vilken bevistat
de flesta riksdagarna, med följande
ord:
Ärade kammarledamöter! Jag tillåter
mig hälsa eder välkomna till den nya
riksdagens arbete.
Det låg säkerligen en dämpad ton
över våra reflexioner inför det årsskifte
vi nyligen passerat. Ingen yverboren
optimism hördes av och heller
inte några högljudda yttringar av bekymmer.
Däremot hade vi en påtaglig
känsla av osäkerhet och ovisshet. Mörka
moln glider oavbrutet fram. Är inflationsfaran
övervunnen, eller kommer
den att hota den materiella grunden för
den standard vi uppnått? Att söka bemästra
den frågan — så långt det nu
beror på våra egna åtgöranden — blir
den angelägnaste uppgiften för denna
riksdag.
Men många andra moln stiger upp.
Angreppen mot de demokratiska principerna
fortsätter. Det kalla kriget rasar
med oförminskad kraft, även om man
på en del håll förnekar dess existens.
Tyvärr underlättas angreppen mot demokratiens
princip genom att mångenstädes
de politiska partifejderna urartar
till självändamål och förlamar regeringsmakten.
Tendenser till ett partibundet
tänkande skymtar väl ibland
även hos oss, men i vårt svala, nordiska
kynne ligger en borgen för större
måttfullhet och sans än på många andra
håll. Den sista riksdagen i en period
brukar emellertid vara påfrestande för
det sakliga bedömandet. Många anrättningar
i de politiska köken är väl att
förvänta. Låt oss hoppas, att därvid
icke måtte sprida sig något stekos av
det s. k. valfläsket!
Det sägs, att Västerlandets ungdom
lider av en påtaglig idealnöd och saknar
gångna tiders sjungande kamplust, som
ungdom på annat håll kan visa. Det är
ett allvarligt problem, som icke bemästras
av politiska församlingar, utan beror
på den livsstil som uppfostran ger.
Ibland får vi det rådet att genom en
personlig radikal livsförvandling skapa
en ny värld. Rådet kommer från personer
i en rörelse, som gett strålande prov
på stor idealism och offervilja. De bör
ingalunda misstänkliggöras. Men vi
måste i alla fall göra en viss reservation,
och det är att vi väl själva även
här i riksdagen ej är främmande för
det gamla ordet, att människan lever
icke av bröd allenast. Allt hänger på
personligheten, och vi måste själva i
vår livsföring, förkunnelse, fostran och
annat söka tillämpa dessa principer.
Men vi avböjer all förenkling. Man får
inte betrakta Västerlandets andliga odling
som obefintlig och oss själva som
missionsobjekt. Morgondagens framgångar
har vuxit ur gårdagens nederlag
och tvärtom. Allt hänger samman. Man
får som sagt inte förenkla problemen.
Man kan inte bara dekretera, att just så
måste en sann kristen, en sann idealist,
en sann demokrat handla i det politiska.
Det moderna samhället skapar oavlåtligen
nya komplicerade problem, som
4
Nr 1
Tisdagen den 10 januari 1956
inte löses bara med en hurtfrisk idealism
utan kräver ett sakligt inträngande,
som kan vara förenat med utomordentliga
svårigheter och som i ett demokratiskt
samhälle också kräver hänsynstagande
till många faktorer. Därför kallas
ju ock politiken för det möjligas
konst. De som fyller sina dagar med
dylikt arbete får sällan uppleva, att
människorna lovprisar deras verk. Men,
kamrater, vi får väl trösta oss med att
den enkla vardagsmödan, hur ofullkomliga
dess resultat än kan te sig från de
absoluta idealens toppar, ändock tjänar
våra medmänniskor. Ty orättvisor
kan avlägsnas eller mildras, osäkerhet
kan ersättas av trygghet, och många
av levnadens mödor kan lättas. Det är
ting, som inte glorifieras, men de står
i livets tjänst. Jag är säker om att dylikt
vardagsarbete är den målsättning, varom
skilda meningsgrupper i vår riksdag
är eniga, och att vi i den andan kan
med gott samvete gripa oss an med de
uppgifter som väntar.
§ 2
Herr ordföranden tillkännagav, att
han anmodat undertecknade att föra
protokollet till dess sekreterare hunnit
utses ävensom att kanslipersonal blivit
till erforderligt antal av honom för tillfället
antagen; och blevo på framställd
proposition dessa åtgärder av kammaren
godkända.
§ 3
Upplästes följande till kammaren inkomna
protokoll angående den i § 32
riksdagsordningen föreskrivna fullmaktsgranskningen:
Protokoll,
hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den tf januari 1956.
I anledning av stadgandet i § 32
riksdagsordningen hade statsrådet och
chefen för justitiedepartementet anmodat
tre bland de av riksdagen valde
fullmäktige i riksbanken och tre bland
fullmäktige i riksgäldskontoret att när
-
vara vid den granskning av riksdagsmannafullmakter
som skulle inför departementschefen
företagas innan årets
riksdag sammanträdde; och infunno
sig nu av fullmäktige i riksbanken herrar
Hall, O. Andersson och Kollberg
samt av fullmäktige i riksgäldskontoret
herrar Kling, Strand och G. Andersson.
Till justitiedepartementet hade insänts
fullmakt för bankdirektören C.
G. Regnéll, Lund, som vid ny röstsammanräkning
blivit utsedd såsom ledamot
av riksdagens andra kammare i
stället för avgången ledamot av samma
kammare.
Vid granskning av fullmakten framställdes
icke någon anmärkning mot
densamma.
Protokoll över granskningen jämte
den granskade fullmakten skulle överlämnas
till andra kammaren.
I ämbetet:
Oskar Adelsohn
Protokoll, hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 10 januari 1956.
Till justitiedepartementet hade den
7 januari 1956 från länsstyrelsen i
Stockholms län inkommit fullmakt för
lantbrukaren friherre Lennart Stiernstedt
i Knivsta, vilken vid ny röstsammanräkning
blivit utsedd såsom ledamot
av riksdagens andra kammare i
stället för avgången ledamot av samma
kammare.
Vid granskning av fullmakten, som
företogs inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
framställdes mot fullmakten
icke någon anmärkning.
Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till andra kammaren.
I ämbetet:
Oskar Adelsohn
Vid dessa protokoll voro fogade de
däri avsedda fullmakterna för lantbru
-
Nr 1
5
Tisdagen den 10 januari 1956
karen Lennart Stiernstedt, Knivsta, och
bankdirektören, fil. dr C. G. Regnéll,
Lund, att inträda såsom ledamöter av
kammaren för tiden till den 1 januari
år 1957 efter respektive herrar Birke
och Hagberg i Malmö.
§ 4
Företogs upprop av kammarens ledamöter.
Vid uppropet befunnos herr Hamrin,
fru Torbrink samt herrar Ericsson i
Näs, Johanson i Västervik, Bergström,
Johansson i Torp, Gezelius, Stenberg,
Östlund, Gavelin, Jansson i Kalix, Löfroth
och Larsson i Hedenäset frånvarande.
Herrar Ericsson i Näs, Bergström och
Gezelius hade till kammaren inkommit
med läkarintyg, vilka nu föredrogos.
Efter uppropet anmälde sig herr
Hamrin, fru Torbrink samt herrar Johanson
i Västervik, Johansson i Torp,
Stenberg, Östlund, Gavelin, Jansson i
Kalix, Löfroth och Larsson i Hedenäset.
§ 5
Anställdes val av talman; och befanns
efter valets utgång hava till talman
blivit utsedd herr Nilsson i Kristinehamn
med samtliga avgivna eller
206 röster.
§ 6
Vid nu företaget val av förste vice
talman utsågs därtill herr Skoglund i
Dovcrstorp med samtliga vid detta val
avgivna 188 röster.
§ 7
Företogs val av andre vice talman;
och blev därtill utsedd herr Olsson i
Mora med samtliga godkända eller 147
röster.
§ 8
Herr TALMANNEN yttrade:
Ärade kammarledamöter! Jag ber att
få framföra mitt eget och vice talmän
-
nens tack för det förnyade förtroende,
som visats oss genom de nu förrättade
valen.
§ 9
Upplästes ånyo och lades till handlingarna
de under § 4 härovan omförmälda
läkarintygen, vilka voro av följande
lydelse:
På begäran intygas härmed att föregivne
riksdagsmannen Gunnar Ericsson
f. 1906 på grund av akuta magbesvär ej
kan deltaga i riksdagens arbete under
minst 2 dagar fr. o. m. 10/1 1956.
Stockholm den 10/1 1956.
Hans Dunér
med. dr
Härmed intygas att riksdagsman Karl
Bergström, Hälsingborg, på grund av
lunginflammation ej kan inställa sig
till riksdagens öppnande.
Hälsingborg den 5/1 1956.
Hans Stemqvist
Epidemisjukhusläkare
Riksdagsman Birger Gezelius, Falun,
har i dag insjuknat med en blodpropp
i höger ben och är för den skull arbetsoförmögen
under tiden 8/1—15/1 1956,
vilket härmed intygas.
Falun 8/1 1956.
Stig Forssling
Ledighet från riksdagsgöromålen från
och med innevarande dag beviljades
herrar Ericsson i Näs och Bergström
tills vidare samt herr Gezelius till och
med den 15 i denna månad.
§ 10
Föredrogos ånyo de under § 3 härovan
omförmälda protokollen, varefter
kammaren beslöt att, med godkännande
av de däri avsedda fullmakterna, lägga
protokollen till handlingarna.
§ 11
På hemställan av herr talmannen beslöt
kammaren att genast företaga val
av sekreterare, varefter det sålunda be
-
6
Nr 1
Onsdagen den 11 januari 1956
slutade valet företogs; och befanns efter
valsedlarnas öppnande och uppräkning
valet hava så utfallit, att till sekreterare
utsetts statskommissarien Gunnar
Britth med samtliga avgivna eller
167 röster.
Sedan sekreteraren på kallelse infunnit
sig meddelade herr talmannen honom
underrättelse om valets utgång och
hälsade honom välkommen.
Protokollföringen övertogs härefter
av sekreteraren.
Ernst V. Staxäng Frans Severin
§ 12
Tillkännagavs, att Kungl. Maj:t låtit
genom offentligt anslag bjuda och kalla
riksdagens samtliga ledamöter att onsdagen
den 11 innevarande månad kl.
11 infinna sig i slottskapellet samt, efter
förrättad gudstjänst, enligt § 34 riksdagsordningen
begiva sig till rikssalen
för att där inhämta vad Kungl. Maj :t
hade att meddela riksdagen.
§ 13
Herr talmannen meddelade, att till
kammarens förfogande överlämnats ett
antal inträdesbiljetter till rikssalen vid
riksdagens öppnande, och hemställde,
att fördelning av dessa biljetter finge
ske genom kammarens kansli med iakttagande,
att de för ledamöterna från var
och en av rikets valkretsar avsedda
biljetterna utlämnades till valkretsens
äldste närvarande representant, som sedermera
finge ombesörja den vidare utdelningen.
Detta förslag blev av kammaren bifallet.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 12.05.
In fidem
Gunnar Britth
Onsdagen den 11 januari
Kl. 10.30
§ 1
På förslag av herr talmannen, som
förklarade sig hava om tiden för valen
samrått med första kammarens talman,
beslöt kammaren att vid plenum
torsdagen den 12 innevarande januari
företaga val av fyra ledamöter i talmanskonferensen,
två kanslideputerade,
sex ledamöter att jämte talmannen och
vice talmnännen tillsätta befattningshavare
hos kammaren samt fyra ledamöter
att handhava vården om kammarens
ekonomiska angelägenheter.
5 2
På förslag av herr talmannen, som
förklarade sig hava om tiden för valen
samrått med första kammarens talman,
beslöt kammaren att vid plenum tisdagen
den 17 i denna månad företaga
val av ledamöter respektive ombud och
påföljande dag val av suppleanter i de
ständiga utskotten och i Nordiska rådet
samt vid förstnämnda sammanträde
jämväl av revisorer och revisorssuppleanter
för granskning av statsverkets,
riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd,
styrelse och förvaltning.
§ 3
Herr talmannen och kammarens ledamöter
avgingo kl. 10.45 till slottskapellet,
varest riksdagspredikan hölls av
biskopen i Stockholms stift teologie
doktorn Helge Ljungberg. Efter slutad
gudstjänst begav sig kammaren till
rikssalen. Hans Maj :t Konungen öpp
-
Onsdagen den 11 januari 1956
Nr 1
7
nade där riksdagen med ett tal. Sedan
första kammarens talman härefter
framfört första kammarens undersåtliga
vördnad, framträdde ANDRA KAMMARENS
TALMAN och yttrade:
Eders majestät!
När 1956 års riksdag öppnas har tio
fulla år förflutit sedan det stora krigets
slut.
Vi har anledning känna stor tillfredsställelse
med den utveckling vi i vårt
land varit med om under dessa år. Ett
betydelsefullt reformarbete har kunnat
pågå inom samhällsverksamhetens alla
områden. Den väldiga ökningen av våra
produktionsresurser tillsammans med
målmedvetna strävanden till utjämning
av inkomstfördelningen har lett till
den ganska goda och trygga försörjning
det svenska folket har i dag.
Teknik och vetenskaplig forskning
ställer i utsikt fortsatt stegring av våra
materiella resurser. Dock icke utan ansträngningar
från vår egen sida. Förutsättningen
är betydande och välplanerade
investeringar i bland annat forskning
och rationalisering. Framför allt
gäller det att sörja för en sådan utbildning
av de nya släktleden, som det alltmer
mekaniserade livet kräver.
Men det gäller också att se till att inte
bågen spännes för hårt. Erfarenheten
säger oss att samhället har att påtaga
sig det största ansvaret för att vi icke
överanstränger oss. Med tillfredsställelse
noteras att det enskilda sparandet
ökats under det gångna året. Meddelan
-
det om att täckning eftersträvas även
för statens kapitalutgifter inom ramen
för statens inkomster är likaledes ägnat
att väcka tillförsikt.
Det gångna året gav oss anledning
tro på förbättring av relationerna folken
emellan och att härigenom en nedpressning
skulle kunna ske av de försvarsbördor,
som vi såväl som andra
folk ha att bära. Detta skulle i hög grad
ha underlättat strävandena att säkerställa
balans i samhällsekonomien. Även
om dessa förhoppningar för dagen grusats,
har vi ingen anledning Överge tron
på en sådan möjlighet i en snar framtid.
I Finlands inträde i Nordiska rådet
ser vi i vårt land ett stort glädjeämne.
Härigenom främjas det fredliga samarbetet
i vår del av världen. Kanske kan
exemplet från Norden också stödja samförståndssträvandena
i vidare mening.
Jag frambär till Eders majestät andra
kammarens undersåtliga vördnad.
Talmännen fingo härefter vardera
mottaga ett exemplar av dels Kungl.
Majrts proposition, nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret
1956/57 dels ock Kungl. Maj:ts
berättelse till 1956 års riksdag om vad
i rikets styrelse sig tilldragit, varefter
ceremonien på rikssalen avslutades;
och åtskildes kammaren vid utgåendet
från rikssalen, enligt beslut fattat före
avgången från dess samlingsrum.
In fidem
Gunnar Britth
8
Nr 1
Torsdagen den 12 januari 1956
Torsdagen den 12 januari
Kl. 11.00
§ 1
Herr talmannen meddelade, att herr
Ericsson i Näs, som vid. kammarens
sammanträde den 10 innevarande januari
med läkarintyg styrkt sig tills
vidare vara hindrad deltaga i riksdagsgöromålen,
denna dag intagit sin plats
i kammaren.
§ 2
Företogs val av fyra ledamöter i talmanskonferensen,
och blevo därtill utsedda
herr
Hjalmarson,
» Ohlin,
» Pettersson i Dahl och
» Skoglund i Umeå,
envar med 110 röster.
§ 3
Anställdes val av två kanslideputerade.
Därvid lämnades på begäran ordet
till
Herr HÅSTAD (h), som anförde:
Herr talman! För vart och ett av de
val, som skola företagas vid detta plenum,
ber jag att få avlämna en gemensam
lista, vilken godkänts av de av
kammaren valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar namn å
så många personer, som det ifrågavarande
valet avser.
Den av herr Håstad beträffande detta
val avlämnade listan upptog under
partibeteckningen »Gemensam lista»
följande namn:
Sjölin
Andersson i Mölndal.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades her
-
rar Sjölin och Andersson i Mölndal utsedda
till kanslideputerade.
§ 4
Företogs val av sex ledamöter att
jämte herr talmannen och vice talmännen
tillsätta befattningshavare hos kammaren.
Herr Håstad avlämnade en lista, som
under partibeteckningen »Gemensam
lista» upptog följande namn:
Jacobsson i Tobo
Severin i Stockholm
Nilsson i Göingegården
Hall
Johansson i Mysinge
Nilsson i Göteborg
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å densamma,
utsedda till kanslitillsättare.
§ 5
Anställdes val av fyra ledamöter att
handhava vården om kammarens ekonomiska
angelägenheter.
Herr Håstad avlämnade en lista, som
under partibeteckningen »Gemensam
lista» upptog följande namn:
Nihlfors
Netzén
von Seth
Andersson i Dunker.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å densamma,
utsedda att handhava vården
om kammarens ekonomiska angelägenheter.
Torsdagen den 12 januari 1956
Nr 1
9
Interpellation ang. höjningen av inträdesavgiften för telefonabonnemang — Interpellation
ang. beskattningsreglerna rörande studiekostnader och periodiskt understöd,
m. m.
§ 6
Justerades protokollsutdrag angående
de under §§ 2—5 här ovan omförmälda
valen.
§ 7
Interpellation ang. höjningen av inträdesavgiften
för telefonabonnemang
Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till
Herr von SETH (h), som yttrade:
Herr talman! Inträdesavgiften för telefonabonnemang
höjdes den 17 december
1955 från 200 kronor till 300 kronor.
Initiativet till denna höjning kommer
från regeringen. Höjningen gäller dock
icke anmälningar som vid den angivna
tidpunkten redan kommit in till televerket.
Avgiften uppgick år 1939 till 20
kronor och år 1947 till 200 kronor för
att nu vara uppe i 300 kronor, ökningen
är 1 500 procent.
Höjningen motiverades år 1947 med
nödvändigheten av att begränsa tillströmningen
av nya abonnenter. Den
sista höjningen har officiellt motiverats
bl. a. med att inträdesavgiften borde
motsvara 1947 års reella avgiftsnivå.
Det har emellertid klart utsagts att avsikten
med höjningen är densamma som
för motsvarande åtgärd 1947, nämligen
begränsning av efterfrågan på telefoner.
Anledningen är alltså icke någon stegring
av omkostnaderna.
Den omtalade åtgärden har utsatts för
livlig kritik från olika håll i pressen.
Av uttalanden inom telestyrelsen framgår,
att man även därstädes betraktar
det nya beslutet med betänksamhet.
Från detta håll framhålles, att det är de
otillräckliga investeringsanslagen som
frampressat höjningen. Denna åtgärd
drabbar alla personer som är i verkligt
behov av den service som telefonen
medför. I synnerhet verkar åtgärden
försvårande för ensamma gamla och
sjuka, alldeles särskilt för de på landsbygden,
med dess stora avstånd, boende.
För dessa innebär innehav av telefon
stor lättnad och trygghet.
På grund av det ovan anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få rikta följande
frågor:
1. Anser herr statsrådet att den höjning
av inträdesavgiften till 300 kronor,
som nyligen genomförts, står i överensstämmelse
med den prispolitik som staten
i andra sammanhang stöder?
2. Vill herr statsrådet medverka till
att avgiften sänkes till förutvarande
nivå?
Denna anhållan bordlädes.
§ 8
Interpellation ang. beskattningsreglerna
rörande studiekostnader och periodiskt
understöd, m. m.
Ordet lämnades på begäran till
Herr KRISTENSSON i Osby (fp), som
yttrade:
Herr talman! Riksdagen har i fråga
om flera betydelsefulla skattefrågor, vilka
under senare år aktualiserats motionsvägen,
uttalat att gällande regler
inte är tillfredsställande. I skrivelser
till Kungl. Maj :t eller med godkännande
av uttalanden från bevillningsutskottet
har riksdagen begärt eller förordat
översyn av dessa regler samt förslag
om en mera tillfredsställande ordning.
Samtliga de av mig här åsyftade frågorna
har av Kungl. Maj:t hänskjutits till
1950 års skattelagssakkunniga. Då emellertid
så många och till sin natur skiftande
frågor ålagts denna utredning,
har på grund därav mera omedelbara
åtgärder fördröjts. Som exempel på sådana
frågor kan särskilt nämnas avdragsrätten
för periodiskt understöd till
Nr 1
10
Torsdagen den 12 januari 1956
Interpellation ang. beskattningsreglerna rörande studiekostnader och periodiskt
understöd, m. m.
studerande ungdom liksom beskattningsreglerna
rörande studiekostnader,
det s. k. förvärvsavdraget för förvärvsarbetande
gift kvinna, rätt till förlustutjämning,
avdragsrätt för medlemsavgifter
till branschorganisationer, fackföreningar
och därmed jämförliga ekonomiska
intresseorganisationer samt
rätt att utnyttja allmänna avdrag och
ortsavdrag i annan kommun än hemortskommunen
vid den kommunala beskattningen.
1950 års skattelagssakkunniga tillsattes
den 17 mars 1950 för att företaga en
teknisk revision av såväl kommunalskattelagen
som förordningen om statlig
inkomstskatt. Syftet var att åstadkomma
förenklingar och en anpassning av beskattningsreglerna
till det nya uppbördssystemet.
De sakkunniga skulle
också i tekniskt avseende överse reglerna
för den kommunala fastighetsbeskattningen.
Den 15 maj 1952 utökades
de sakkunnigas uppdrag med att verkställa
översyn av taxeringsförordningen
i syfte att åstadkomma en effektivare
taxering. I direktiven i samband med
de sakkunnigas tillsättande uttalades att
också andra, tidigare väckta frågor om
ändringar i beskattningen kunde överlämnas
till de sakkunniga för fortsatt
utredning och att det torde då ankomma
på chefen för finansdepartementet
att träffa avgörande härutinnan. Ett
uttalande av samma innebörd gjordes
även i 1952 års tilläggsdirektiv.
Som framgår av ovanstående har 1950
års skattelagssakkunniga väsentligen
haft till uppdrag att företaga en teknisk
revision av skattereglerna. Dess uppdrag
siktade med andra ord mindre till
materiella ändringar i skattereglerna.
De sakkunniga har också under de snart
sex år som gått sedan deras tillsättande
framlagt flera betydelsefulla förslag syftande
till en teknisk revision av skattereglerna.
Dessa förslag har också senare
efter viss överarbetning framlagts inför
riksdagen och således lagts till
grund för ny skattelagstiftning i berörda
hänseenden.
Enligt det förut refererade uttalandet
i direktiven har emellertid ett stort antal
frågor hänskjutits till de sakkunniga
utöver de i direktiven ursprungligen
uttryckligen angivna. Detta har lett till
att de sakkunniga för närvarande har
ett femtiotal skattefrågor av olika slag
att utreda. Frågorna är av skiftande natur.
Om det stora flertalet av dem gäller
att de väl ansluter sig till kommitténs
egentliga uppgifter att verkställa en huvudsakligen
skatteteknisk översyn. Andra
frågor ligger enligt min mening till
väsentlig del utanför denna ram. Till
dessa senare hör bl. a. de förut av mig
angivna.
Med hänsyn till de sakkunnigas ännu
återstående icke obetydliga arbetsuppgifter
och till angelägenheten av att en
snar lösning kan åstadkommas i fråga
om nyssnämnda spörsmål kan det ifrågasättas
om det inte vore lämpligare att
antingen dessa utbröts ur de sakkunnigas
uppdrag och gjordes till föremål för
utredning i annan ordning eller att 1950
års skattelagssakkunniga förstärktes, såsom
exempelvis skedde i fråga om utredningen
av skatteskalorna vid den
statliga inkomstskatten. Nya regler rörande
de flesta av de av mig här angivna
frågorna borde enligt min mening
utarbetas med sådan skyndsamhet att
beslut kunde fattas vid innevarande
eller nästa års riksdag.
Med hänvisning till vad ovan anförts
får jag anhålla om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för finansdepartementet
få framställa följande
fråga:
Vill herr statsrådet ta initiativet till
att påskynda lösningen av frågorna om
beskattningsreglerna rörande studiekostnader
och periodiskt understöd,
förvärvsavdraget, rätt till förlustutjämning,
avdragsrätt för medlemsavgifter
till branschorganisationer, fackföreningar
och därmed jämförliga ekono
-
Torsdagen den 12 januari 1956
Nr 1
11
Interpellation ang. förslag till ändrade bestämmelser angående beskattningen av
studiekostnader och periodiskt understöd
miska intresseorganisationer samt rätt
att utnyttja allmänna avdrag och ortsavdrag
i annan kommun än hemortskommunen
vid den kommunala beskattningen
antingen genom att de göres till
föremål för särskilda och skyndsamma
utredningar eller att 1950 års skattelagssakkunniga,
dit frågorna har hänvisats
av Kungl. Maj :t, förstärkes, så att
mera tillfredsställande regler snart kan
beslutas, helst vid innevarande eller
nästa års riksdag?
Denna anhållan bordlädes.
§ 9
Interpellation ang. förslag till ändrade
bestämmelser angående beskattningen av
studiekostnader och periodiskt understöd
Herr HÅSTAD (h) erhöll på begäran
ordet och yttrade:
Herr talman! Frågan om ändrade bestämmelser
angående beskattning av
studiekostnader och periodiska understöd
har vid flera tillfällen varit föremål
för riksdagens uppmärksamhet. I
två betänkanden 1950 och 1951 har 1944
års allmänna skattekommitté framlagt
förslag om ändrade regler i förevarande
avseende, men förslagen har icke
underställts riksdagen. Upprepade motionsvis
framförda yrkanden ledde 1952
till att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställde om proposition »om
möjligt till 1953 års riksdag». I sitt av
riksdagen godkända betänkande framhöll
bevillningsutskottet att det var angeläget
att riksdagen fick tillfälle att
pröva dessa frågor.
I anledning av riksdagens skrivelse
överlämnade Kungl. Maj :t frågan till
1950 års skattelagssakkunniga för översyn.
De sakkunniga har emellertid under
årens lopp ålagts andra arbetsuppgifter,
vilka bedömts som mera brådskande.
Då inget förslag förelädes 1953
års riksdag, yrkades i motioner att 1950
års skattelagssakkunniga skulle erhålla
sådana direktiv att dessa frågor snarast
möjligt upptoges till behandling. Riksdagen
avslog motionerna under hänvisning
till beslut av föregående års riksdag,
men bevillningsutskottet underströk
återigen i sitt av riksdagen godkända
betänkande önskvärdheten av att förslag
till lösning av dessa frågor så snart
som möjligt förelädes riksdagen.
I maj 1954 avgav TCO och Sveriges
förenade studentkårer en gemensam
skrivelse till 1950 års skattelagssakkunniga,
i vilken underströks att det vore
synnerligen angeläget att dessa frågor
snarast upptoges till slutlig prövning.
Organisationerna konstaterade med
djupt beklagande den tidsutdräkt som
en ytterligare utredning vållade.
Då varken 1954 eller 1955 års riksdag
erhöll något förslag från Kungl.
Maj :t framfördes i flera motioner ånyo
liknande yrkanden som tidigare. Sistnämnda
år underströk bevillningsutskottet
att en omprövning av gällande
bestämmelser vore synnerligen önskvärd,
särskilt i vad avsåg periodiska
understöd. Utskottet ifrågasatte om icke
en lösning av problemen lättare kunde
åvägabringas därest reformförslagen
behandlades etappvis. Utskottet föreslog
riksdagen att i förnyad skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om förslag.
Enligt utskottet var det önskvärt att förslag
kunde framläggas vid 1956 års
riksdag. Utskottets betänkande godkändes
av riksdagen.
Under åberopande av vad jag här anfört
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet få ställa följande
frågor:
1) Har herr statsrådet för avsikt att
förelägga innevarande års riksdag förslag
till ändrade bestämmelser angående
beskattningen av studiekostnader
och periodiska understöd?
2) Om så icke är fallet vill herr statsrådet
vidtaga sådana åtgärder att dessa
frågor erhåller förtursrätt inom 1950
12
Nr 1
Torsdagen den 12 januari 1956
Interpellation ang. rätt att i beskattningshänseende åtnjuta avdrag för anläggande
av skogsbilväg — Interpellation ang. isbrytarberedskapen
års skattelagssakkunniga eller att de eljest
hänskjutes till särskild utredning
så att förslag kan underställas riksdagen
senast 1957?
Denna anhållan bordlädes.
§ 10
Interpellation ang. rätt att i beskattningshänseende
åtnjuta avdrag för anläggande
av skogsbilväg
Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till
Herr ÖSTLUND (h), som anförde:
Herr talman! I ett av 1936 års skogsutredning
år 1943 framlagt betänkande
underströks behovet och betydelsen av
en utbyggnad av landets skogsvägar. Utredningen
uppskattade behovet av statsbidrag
för detta ändamål till 4,5 milj.
kronor per år under en 10-årsperiod.
Trots därefter inträffad penningvärdeförsämring
har anslagen icke uppgått
ens till de belopp utredningen förordade.
Följden har blivit en påtaglig eftersläpning
i fråga om byggande av nya
skogsvägar.
Att anläggandet av nya skogsbilvägar
alltjämt är en angelägen uppgift torde
vara uppenbart. För att stimulera till
nybyggnader föreslogs i vid 1952 års
riksdag väckta motioner att avdragsrätt
i någon form skulle medges för skogsägare,
vilka haft kostnader för sådana
anläggningar. Det anfördes att för
skogsägare byggandet av skogsvägar
hade ungefär samma betydelse som anskaffandet
av en maskin har för en rörelseidkare.
Den senare ägde rätt att
göra avdrag för maskinen i form av
årliga avskrivningar, och samma rätt
borde tillkomma skogsägaren. Införandet
av en ny avdragsrätt vore i och för
sig ägnat att medföra en minskning av
nettointäkten från respektive förvärvskällor.
Men många skogsområden som
för närvarande icke kunde till fullo utnyttjas
på grund av svårigheterna med
framforslingen av virket skulle i framtiden
bli inkomstbringande, och man
torde kunna räkna med att inkomstökningen
på lång sikt komme att överväga
vad som bortfölle genom en avdragsrätt.
I sitt betänkande över motionen 1952
framhöll bevillningsutskottet, att starka
skäl talade för införandet av rätt till
successiv avskrivning i beskattningshänseende
av kostnader för vissa jordbrukets
anläggningar. Utskottet förutsatte
att 1950 års skattelagssakkunniga
vid sin fortsatta genomgång av kommunalskattelagen
komme att pröva även
frågan om avdrag för kostnader för anläggning
av skogsbilvägar. Under sådana
omständigheter fann utskottet icke
skäl föreligga att förorda skrivelse till
Kungl. Maj:t i ämnet.
Under åberopande av vad jag här anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet få framställa
följande frågor:
1. Kommer förslag angående avdragsrätt
för anläggande av skogsbilväg att
föreläggas innevarande års riksdag?
2. Om så icke är fallet är herr statsrådet
i tillfälle upplysa kammaren hur
långt utredningen av dessa frågor inom
1950 års skattelagssakkunniga fortskridit?
Denna
anhållan bordlädes.
§ 11
Interpellation ang. isbrytarberedskapen
Ordet lämnades på begäran till
Herr JANSSON i Kalix (s), som yttrade:
Herr
talman! Under hösten 1955
drabbades de norrländska hamnarna
hårt av den köldvåg, som svepte fram
över Bottenhavet under senare hälften
av november och hela december. Särskilt
besvärligt hade man det i de nordligaste
industrihamnarna, där såväl
sågade trävaror som papper och pap
-
Torsdagen den 12 januari 1956
Nr 1
13
persmassa, vilka sålts för skeppning under
hösten, nu måste befraktas på järnväg
med avsevärda omkostnadsstegringar
inte minst beroende på de omlastningar,
som den nuvarande järnvägsbefraktningen
och bristen på järnvägsvagnar
för med sig.
Men även om man bortser från de
ökade kostnader industrien får bära i
en situation som den vi hade i höstas
vid våra industrihamnar i norr, så kan
vi inte bortse från det mycket allvarliga
i att rederier, köpare och andra befraktare
icke vågar skicka upp tonnage till
våra industrihamnar, sedan man nu erfarit
hur lätt ansvariga myndigheter tar
på frågan om isskydd för det tonnage,
som tar risken av att hämta industriprodukter
och råvara på senhösten
längst upp i norr.
Den norrländska industrien är i
många avseenden handikappad av den
mellan- och sydsvenska industrien i
motsvarande bransch. Genom en långt
driven modernisering och rationalisering
har man sökt eliminera detta handikapp.
Det svåraste motståndet man
haft att övervinna är utan tvivel seglationstidens
längd. Den kortare seglationstiden
har ytterligare markerats av
den brist på isbrytarhjälp, som alltid
förelegat men som kulminerat i årets
svåra issituation.
Med hänvisning till vad jag nu anfört
ber jag om andra kammarens tillstånd
att till handelsministern få framställa
följande frågor:
1) Anser herr statsrådet att isbrytarberedskapen
i höst har varit vad den
borde ha varit?
2) Om inte så var fallet, var låg felet
och hur skall en upprepning för framtiden
undvikas?
3) Är herr statsrådet beredd att i en
nära framtid förelägga riksdagen förslag
om byggandet av isbrytarfartyg för
de nordligaste handels- och industrihamnarna
med en sydligaste stationsort
exempelvis i Sundsvall?
Denna anhållan bordlädes.
Interpellation ang. isbrytarberedskapen
§ 12
Till bordläggning anmäldes Kungl.
Maj:ts den 11 innevarande januari på
rikssalen avlämnade
dels proposition, nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov,
dels ock berättelse till 1956 års riksdag
om vad i rikets styrelse sig tilldragit.
Vidare anmäldes till bordläggning:
riksdagens revisorers berättelser över
den år 1955 av dem verkställda granskningen
angående riksgäldskontoret och
riksbanken;
justitieombudsmannens ämbetsberättelse;
samt
militieombudsmannens ämbetsberättelse.
§ 13
Anmäldes, att följande Kungl. Maj:ts
propositioner och skrivelse tillställts
kammaren, nämligen
nr 2, angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1955/56,
nr 5, angående tullfri införsel av en
utav Scandinavian Airlines System,
Stockholm, anskaffad flygträningsapparat
m. m.,
nr 9, om förordnande av en statsrådsledamot
att utöva den befattning
med riksdagsärenden, som jämlikt § 46
riksdagsordningen tillkommer en ledamot
av statsrådet, och
nr 10, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av hembiträdeslagen den 30
juni 1944 (nr 461).
Nämnda propositioner och skrivelse
bordlädes.
§ 14
Anmäldes följande till herr talmannen
under sammanträdet avlämnade
motioner:
nr 1, av herr Kristcnsson i Osby, angående
dels en sänkning av installationsavgiften
vid telefonabonnemang
dels ock ökat investeringsanslag till nya
14
Nr 1
Tisdagen den 17 januari 1956
abonnentanläggningar m. m. vid televerket,
nr 2, av herrar Holmberg och Senander,
om uppförande vid Norrbottens
järnverk av ett valsverk för grovplåt,
nr 3, av herr Hagberg m. fl., angående
åtgärder för en skyndsam räntesänkning,
nr 4, av herr Hagberg m. fl., angående
en sänkning av hyrorna samt
minskning av egnahemsägarnas omkostnader,
nr 5, av herr Jansson i Kalix m. fl.,
om ökat anslag till bidrag till anläggningar
för vattenförsörjning och avlopp,
nr 6, av herr Persson i Appuna och
fru Torbrink, angående viss ändring
av förordningen om kostnadsfria eller
prisnedsatta läkemedel,
nr 7, av fru Eriksson i Stockholm
m. fl., om höjning av de allmänna barnbidragen,
och
nr 8, av herr Gustafsson i Stockholm
m. fl., angående en översyn av lagstiftningen
om allmän sjukförsäkring.
Dessa motioner bordlädes.
§ 15
På förslag av herr talmannen beslöt
kammaren, att Kungi. Maj :ts proposition
nr 1, angående statsverkets tillstånd
och behov under budgetåret
1956/57, samt proposition nr 2, angående
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1955/56, skulle
uppföras sist å föredragningslistan för
kammarens nästkommande sammanträde.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 11.20.
In fidem
Gunnar Britth
Tisdagen den 17 januari
Kl. 11.00
§ 1
Justerades protokollen för den 10 och
den 11 innevarande januari.
§ 2
I enlighet med kammarens därom
den 11 innevarande januari fattade beslut
skulle nu val förrättas av dels ledamöter
i de ständiga utskotten dels sex
revisorer för granskning av statsverkets,
riksbankens och riksgäldskontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning
jämte sex suppleanter för dessa revisorer,
dels ock ombud i Nordiska rådet;
och lämnades, då nu först val av ledamöter
i utrikesutskottet skulle anställas,
ordet på begäran till
Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som anförde:
Herr talman! Vid vart och ett av de
val som skola företagas vid detta plenum
ber jag att få avlämna en gemensam
lista, vilken godkänts av de av
kammaren valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Listan upptar namn å så
många personer, som det ifrågavarande
valet avser.
Den av herr förste vice talmannen
för val av ledamöter i utrikesutskottet
avlämnade listan upptog under partibeteckningen
»Gemensam lista» följande
namn:
Ward
Ohlin
Tisdagen den 17 januari 1956
Nr 1
15
Fast
Olsson i Gävle
Hjalmarson
Svensson i Ljungskile
Hall
Pettersson i Dahl.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd, och förklarades de personer,
vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till ledamöter i utrikesutskottet.
Riksdagens kanslideputerade skulle
genom utdrag av protokollet underrättas
om detta val samt anmodas läta
uppsätta och till kamrarna ingiva förslag
till skrivelse till Konungen med
anmälan om samma val.
§ 3
Anställdes val av ledamöter i konstitutionsutskottet.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Hallén
von Friesen
Fast
Norén i Nyadal
Håstad
Swedberg
Spångberg
Pettersson i Norregård
Jonsson i Haverö
Svensson i Ljungskile.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd, och förklarades de personer,
vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till ledamöter i konstitutionsutskottet.
§ 4
Anställdes val av ledamöter i statsutskottet.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Ward
Malmborg i Skövde
Bergström
Andersson i Malmö
Skoglund i Doverstorp
Ståhl
Åkerström
Rubbestad
Hoppe
Elmén, fröken
Petterson i Degerfors
Andersson i Mölndal
Staxäng
Widén
Johansson i Mysinge.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd, och förklarades de personer,
vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till ledamöter i statsutskottet.
§ 5
Anställdes val av ledamöter i bevillningsutskottet.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Olsson i Gävle
Kristensson i Osby
Orgård
Sundström
Nilsson i Svalöv
Sjölin
Brandt
Vigelsbo
Allard
Kollberg.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd, och förklarades de personer,
vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till ledamöter i bevillningsutskottet.
§ 6
Anställdes val av ledamöter i bankoutskottet.
Herr förste vice talmannen avlämna -
16
Nr 1
Tisdagen den
de en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Severin i Stockholm
Schmidt
Nilsson i Landskrona
Sköldin
Nordqvist i Karlskoga
Gustafson i Göteborg
Gavelin
Persson i Norrby.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd, och förklarades de personer,
vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till ledamöter i bankoutskottet.
§ 7
Anställdes val av ledamöter i första
lagutskottet.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Lindberg
Rylander
Landgren
Öberg, fröken
Gezelius
Gustafsson i Borås
Skoglund i Umeå
Onsjö.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd, och förklarades de personer,
vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till ledamöter i första lagutskottet.
§ 8
Anställdes val av ledamöter i andra
lagutskottet.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
17 januari 1956
Johansson i Norrköping, fru
Jacobsson i Tobo
Nilsson i Göteborg
Västberg, fru
Hagård
Sandström, fru
Lundberg
Carlsson i Bakeröd.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd, och förklarades de personer,
vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till ledamöter i andra lagutskottet.
§ 9
Anställdes val av ledamöter i tredje
lagutskottet.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Andersson i Löbbo
Åhman
Johansson i Torp
Levin
von Seth
Nyberg
Eriksson i Sandby
Andersson i Dunker.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd, och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till ledamöter i tredje lagutskottet.
§ 10
Anställdes val av ledamöter i jordbruksutskottet.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Gustafson i Dädesjö
Johnsson i Kastanjegården
Jacobson i Vilhelmina
Andersson i Hyssna
Tisdagen den 17 januari 1956
Nr 1
17
Haeggblom Antby Jonsson i Strömsund Pettersson i Dahl Sköld Ahlsten. Sedan herr talmannen för kammaren | Nordkvist i Kalmar Sehlstedt Jönsson i Rossbol Bark Hammar Andersson i Ronneby Braconier. |
uppläst denna lista, blev den av kam-maren godkänd, och förklarades de § 11 | Sedan herr talmannen för kammaren |
Anställdes val av ledamöter i allmän-na beredningsutskottet. Herr förste vice talmannen avläm-nade en lista, som under partibeteck-ningen »Gemensam lista» upptog föl-jande namn: Gustafsson i Bogla Sjöstrand, fru Svensson i Alingsås Svedberg, fru Dickson | § 12 Anställdes val av dels sex revisorer Herr förste vice talmannen avlämna-de en lista med partibeteckning »Ge-mensam lista» av följande utseende: |
Riksdagsman Severin, F. F., Stock-holm | Riksdagsman Orgård, P. L. Tomter-na, Järvsö |
Riksdagsman Swedberg, G. R., Öre-bro | Riksdagsman Ståhl, M. D. E., Karl-stad |
Riksdagsman Lindberg, C. A. E., | Riksdagsman Jonsson, L. F., Haverö, |
Riksdagsman Nilsson, C. 0., Göteborg | Riksdagsman Landgren, A. H., Bjäre-sjö, Ystad |
Riksdagsman von Seth, T. G., Bratte-borg | Riksdagsman Gezelius, L. E. B., Falun |
Riksdagsman Rylander, A. 0. E., | Fru Sandström, Ragnhild, Teg |
Sedan herr talmannen för kamma-ren uppläst denna lista, blev densam-ma av kammaren godkänd; och förkla-rades hava blivit utsedda till revisorer | Lindberg, Nilsson i Göteborg, von Seth |
2 — Andra kammarens protokoll 1956. Nr 1
18
Nr 1
Tisdagen den 17 januari 1956
§ 13
Anställdes val av ombud i Nordiska
rådet.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Severin i Stockholm
Svensson i Ljungskile
Edberg
Pettersson i Dahl
Andersson i Malmö
Rylander
Skoglund i Umeå
Skoglund i Doverstorp.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd, och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till ombud i Nordiska rådet.
Riksdagens kanslideputerade skulle
genom utdrag av kammarens protokoll
underrättas om detta val samt anmodas
låta uppsätta och till kamrarna avgiva
förslag dels till förordnanden för de
valda dels ock till skrivelse till Konungen
med anmälan om det förrättade
valet.
§ 14
Föredrogs och lades till handlingarna
Kungl. Maj:ts berättelse till 1956 års
riksdag om vad i rikets styrelse sig tilldragit.
§ 15
Föredrogs och remitterades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 5, angående tullfri införsel av
en utav Scandinavian Airlines System,
Stockholm, anskaffad flygträningsapparat
m. m.
§ 16
Föredrogs och lades till handlingarna
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 9, om förordnande
av en statsrådsledamot att ut
-
öva den befattning med riksdagsärenden,
som jämlikt § 46 riksdagsordningen
tillkommer en ledamot av statsrådet;
och skulle underrättelse om denna
skrivelses innehåll meddelas vederbörande
utskott samt riksdagens kanslideputerade.
§ 17
Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 10, med förslag till lag om
fortsatt giltighet av hembiträdeslagen
den 30 juni 1944 (nr 461).
§ 18
Föredrogos var efter annan följande
motioner; och remitterades därvid
till statsutskottet motionerna:
nr 1, av herr Kristensson i Osby, och
nr 2, av herrar Holmberg och Senander;
till
bankoutskottet motionen nr 3, av
herr Hagberg m. fl.;
till allmänna beredningsutskottet motionen
nr 4, av herr Hagberg m. fl.;
till statsutskottet motionen nr 5, av
herr Jansson i Kalix m. fl.; samt
till behandling av lagutskott motionerna:
nr
6, av herr Persson i Appuna och
fru Torbrink,
nr 7, av fru Eriksson i Stockholm
m. fl., och
nr 8, av herr Gustafsson i Stockholm
m. fl.
§ 19
Föredrogos var för sig och hänvisades
till bankoutskottet riksdagens revisorers
berättelser om den av dem år
1955 verkställda granskningen 1 :o) av
riksbanken; samt 2:o) av riksgäldskontoret.
§ 20
Föredrogos var för sig och hänvisades
till behandling av lagutskott justitieombudsmannens
och militieombuds
-
Tisdagen den 17 januari 1956
Nr 1
19
Interpellation ang. en redogörelse för resultatet av undersökningarna rörande järnvägskatastrofen
i Ställdalen
mannens till innevarande riksdag av- hänseende åtnjuta avdrag för anläggangivna
ämbetsberättelser. de av skogsbilväg.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 21
Föredrogs den av herr von Seth vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående höjningen
av inträdesavgiften för telefonabonnemang.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 22
Föredrogs den av herr Kristensson i
Osby vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående beskattningsreglerna
rörande studiekostnader
och periodiskt understöd, m. m.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 23
Föredrogs den av herr Håstad vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående förslag till ändrade
bestämmelser angående beskattningen
av studiekostnader och periodiskt understöd.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 24
Föredrogs den av herr östlund vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående rätt att i beskattnings
-
§ 25
Föredrogs den av herr Jansson i Kalix
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för handelsdepartementet
angående isbrytarberedskapen.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 26
Ordet lämnades på begäran till
Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som yttrade:
Jag hemställer, att kammaren måtte
vid morgondagens plenum utse suppleanter
i de ständiga utskotten till ett
antal av aderton i konstitutionsutskottet,
bevillningsutskottet och jordbruksutskottet,
tjugusex i statsutskottet samt
sjutton i vart och ett av de övriga utskotten
utom i utrikesutskottet, där antalet
grundlagsenligt skall vara åtta.
Slutligen får jag hemställa att kammaren
måtte besluta att utse tjugu suppleanter
i allmänna beredningsutskottet.
Kammaren biföll denna hemställan.
§ 27
Interpellation ang. en redogörelse för
resultatet av undersökningarna rörande
järnvägskatastrofen i Ställdalen
Herr SWEDBERG (fp) erhöll på begäran
ordet och anförde:
Herr talman! Vid järnvägskatastrofen
i Ställdalen gick många människoliv förlorade
och sorgen ligger tung över hem
och bygd. Förstämningen når ut över
hela vårt folk.
Det man i detta läge frågar sig är
20
Nr 1
Tisdagen den 17 januari 1956
Interpellation ang. åtgärder i syfte att förhindra rälsbusskatastrofer
om olycksrisken hade kunnat minskas
med andra säkerhetsbestämmelser och
annan teknisk utrustning. På detta får
de pågående undersökningarna lämna
svar. Jag förutsätter, att chefen för kommunikationsdepartementet
får del av
dessa undersökningar. Det är av intresse
att riksdagen lämnas en redogörelse
för dessa spörsmål.
Med anledning härav anhåller jag om
kammarens tillstånd att till chefen för
kommunikationsdepartementet få framställa
följande fråga:
Vill herr statsrådet lämna en redogörelse
för resultatet av undersökningarna
angående järnvägskatastrofen i
Ställdalen samt om de eventuella åtgärder
som kan föranledas av undersökningsresultaten?
Denna
anhållan bordlädes.
§ 28
Interpellation ang. åtgärder i syfte att
förhindra rälsbusskatastrofer
Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till
Fru NILSSON (k), som yttrade:
Herr talman! Den svåra tågkatastrofen
i Ställdalen, som väckt förstämning
i hela vårt land, rullar ånyo upp problemet
om säkerhetsanordningarna vid
järnvägarna, isynnerhet för den del av
persontrafiken som sker med rälsbussar.
Under 1950-talet har flera svårartade
kollisioner inträffat mellan tåg och
rälsbussar:
1950 kolliderade en rälsbuss och ett
persontåg utanför Godegårds station i
Närke. Nio dödsoffer krävdes.
1951 kolliderade en rälsbuss och ett
tåg vid Kinstaby i trakten av Söderhamn.
Elva dödsoffer krävdes.
1952 kolliderade en rälsbuss och ett
malmtåg på linjen Gällivare—Malmberget.
Ett dödsoffer krävdes och fjorton
personer skadades.
1954 kolliderade en rälsbuss och ett
godståg på linjen mellan Storuman och
Lycksele. Ett dödsoffer krävdes och ett
femtontal personer skadades.
1955 kolliderade en rälsbuss och ett
snälltåg vid Koskivaara station. Tjugofem
personer skadades.
Praktiskt taget varje år under 1950-talet har det sålunda inträffat rälsbusskatastrofer,
i flera fall med ett stort antal
dödsoffer. Det tyder på att väsentliga
brister förefinnes i säkerhetssystemet.
Främst bör härvid påtalas avsaknaden
av radiotelefon på tåg och rälsbussar,
vilket gör det omöjligt för resp.
trafikbefäl att ha kontinuerlig kontakt
med tågpersonal ute på linjen och vice
versa. Olyckan vid Ställdalen hade, om
malmtåget och rälsbussen varit utrustade
med radiotelefon, sannolikt kunnat
reduceras till materielskador.
Trots elektrifieringen av järnvägsnätet
är det tekniskt möjligt att förse tåg och
rälsbussar med radiotelefon. En gängse
invändning har gällt kostnaderna, som
för hela järnvägsnätet beräknas gå på
50 å 80 miljoner kronor. I betraktande
av att SJ :s årsomsättning numera överstiger
1,2 miljard kronor — vartill kommer
vissa enskilda järnvägars omsättning
— måste dock detta anses vara en
relativt ringa kostnad för den avsevärt
ökade säkerhet, som det skulle innebära
att utrusta tåg och rälsbussar med radiotelefon.
Det kan tillfogas dels att trafiksäkerheten
inte borde få ses som en kostnadsfråga,
dels att behovet av effektivare
säkerhetsanordningar är särskilt
brännande för vissa bansträckningar.
En klar fingervisning härvidlag är ju,
att tre av de svårartade rälsbusskatastroferna
under 1950-talet inträffat på
malmbanorna i mellersta och norra
Sverige.
Åberopande de synpunkter som ovan
utvecklats anhåller jag om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet få
framställa frågan:
Överväger regeringen med anledning
av senare års upprepade rälsbusskata
-
Tisdagen den 17 januari 1956
Nr 1
21
Interpellation ang. sekretessbestämmelserna rörande handläggningen inom lantbruksnämnderna
av stödlåne- och kontantbidragsärendena, m. m.
strofer att föreslå åtgärder, exempelvis
utrustning av tåg och rälsbussar med
radiotelefon, i syfte att för framtiden
förebygga dylika olyckor?
Denna anhållan bordlädes.
§ 29
Interpellation ang. sekretessbestämmelserna
rörande handläggningen inom lantbruksnämnderna
av stödlåne- och kontantbidragsärendena,
m. m.
Ordet lämnades på begäran till
Herr ANDERSSON i Dunker (bf),som
anförde:
Herr talman! Vid handläggningen i
lantbruksnämnderna rörande stödlån
och kontantbidrag grundas besluten på
en ingående kännedom om sökandenas
personliga ekonomiska förhållanden.
En sådan prövning av vederbörandes
ekonomiska ställning måste givetvis
anses vara nödvändig. Det är emellertid
samtidigt anledning att uppmärksamma,
att svår ekonomisk skada kan
tillfogas jordbrukare, som ansökt om
stödlån eller kontantbidrag, om uppgifter,
som ligger till grund för ekonomiska
kalkyler för vederbörande, sprides
till offentligheten.
Ansökningarna om kontantbidrag för
skördeskadorna skall nu prövas inom
lantbruksnämnderna. Prövningen skall
handhavas av en särskild delegation,
i vilken förutom tjänstemän från lantbruksnämnd
i regel torde ingå personer,
som är särskilt förtrogna med ortens
förhållanden, t. ex. representanter
för jordbrukets fackliga och ekonomiska
organisationer. Stödlåneärendena
prövas på liknande sätt av en
delegation, i vilken ortsombud eller
representanter för jordbruksorganisationerna
brukar ingå.
Det bör vara självklart, att uppgifter
rörande sådana ärenden icke bör
spridas till offentligheten utöver vad
beträffar själva beslutets innehåll. Se
-
kretesskydd bör alltså tillförsäkras de
sökandes personliga ekonomiska förhållanden.
De tjänstemän, som deltager
i prövningen av ärendena, torde
enligt gällande bestämmelser vara
skyldiga att iakttaga sådan sekretess.
Det synes däremot vara oklart, huru
det i nämnda avseende förhåller sig
med de representanter, som icke tillhör
lantbruksnämnden. Man kan givetvis
förutsätta, att dessa förtroendemän
från orten och jordbruksorganisationerna
i regel icke medverkar till
att uppgifter, som bör erhålla sekretesskydd,
på otillbörligt sätt sprides
till offentligheten. Det synes dock vara
önskvärt, att ett klarläggande sker, huruvida
dessa förtroendemän, som kan
betraktas som arvodesanställda, kan
åläggas samma sekretessbestämmelser
som tjänstemännen eller om sekretessskyddet
på annat sätt kan tryggas. Ett
sådant klarläggande skulle vara av
stort värde för de jordbrukare, som ansöker
om stödlån eller kontantbidrag.
I detta sammanhang vill jag rikta
uppmärksamheten på ytterligare en
fråga beträffande stödlåneärendena.
Enligt riksdagens beslut skall för stödlånen
som regel krävas säkerhet, som
anses tillfredsställande ur det allmännas
synpunkt. Statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet framhöll
dock i proposition nr 203 år 1955: »Det
är emellertid tydligt, att rigorösa fordringar
härvidlag lätt kan medföra, att
den hjälp, som åsyftas med den föreslagna
låneverksamheten, icke blir effektiv.
Jag vill därför understryka vad
jag anförde i enahanda fråga föregående
år, nämligen att anspråken på
säkerhet icke får sättas så höga, att de
otillbörligt försvårar långivningen i
sådana fall, där det med hänsyn till
lånesökandens personliga egenskaper
och förhållanden i övrigt finnes anledning
antaga, att han skall fullgöra sill
betalningsskyldighet.» 1 propositionen
hette det vidare, att kravet på eu ur
Nr 1
22
Tisdagen den 17 januari 1956
Interpellation ang. viss ändring av bestämmelserna om utminutering av brännvin
det allmännas synpunkt tillfredsställande
säkerhet borde kunna efterges,
»om det —■ oavsett lånebeloppets storlek
— möter svårigheter för sökanden
att ställa nyssnämnda säkerhet eller om
dylik eftergift eljest kan befinnas motiverad
med hänsyn till beloppets ringa
storlek och omständigheterna i övrigt».
Den för 1954 års stödlån gällande bestämmelsen,
att för lån å högst 3 000
kronor säkerhet icke skulle krävas, utgick
visserligen, men departementschefen
framhöll: »I fråga om dessa
mindre lån bör emellertid enligt min
mening säkerhet alltjämt som regel
icke fordras.»
Dessa uttalanden torde ge vid handen,
att frågan om säkerhet för 1955
års stödlån borde bedömas efter i stort
sett samma villkor som gällt för 1954
års stödlån. Det synes emellertid vara
ett allmänt omdöme, att lantbruksnämnderna
vid bedömning av säkerhetskravet
i allmänhet varit betydligt
restriktivare än .tidigare. Kraven synes
ha ställts så hårda, att i åtskilliga fall
jordbrukare icke kunnat skaffa erforderlig
säkerhet. De har därigenom icke
kunnat få de lån, som de varit i behov
av.
Fjolårets skördeskador var av mycket
stor omfattning och åsamkade många
jordbrukare väsentliga förluster. De
ökade svårigheterna att erhålla krediter
i bankerna har ytterligare understrukit
angelägenheten av att ekonomiskt
bistånd lämnas sådana jordbrukare.
Syftet med stödlånen är ju att avhjälpa
de kreditsvårigheter, som uppkommit
till följd av skördeskadeförlusterna.
Det kan emellertid ifrågasättas,
om icke genom den hårda bedömning
av säkerhetskravet, som i praktiken
tillämpats, långivningen försvårats
på ett sätt som icke varit avsett.
Det synes orimligt, att bestämmelserna
rörande säkerhet för stödlån nu
skulle få tillämpas på ett rigorösare
sätt än det som gällde beträffande 1954
års stödlån. Årets riksdag skall fatta
beslut om ytterligare medel till stödlån.
I samband härmed bör en mildare
bedömning i överensstämmelse med
tidigare praxis kunna säkerställas.
Med anledning av vad jag här anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet ställa följande
frågor:
1) Anser statsrådet, att sekretessbestämmelserna
rörande handläggningen
av stödlåne- och kontantbidragsärenden
är tillfredsställande eller avser
statsrådet att vidtaga åtgärder i detta
syfte?
2) Anser statsrådet att lantbruksnämndernas
bedömning av kravet på
säkerhet för stödlån varit för hård och
vill statsrådet i så fall medverka till en
mildare bedömning i överensstämmelse
med tidigare villkor?
Denna anhållan bordlädes.
§ 30
Interpellation ang. viss ändring av bestämmelserna
om utminutering av
brännvin
Fru EWERLÖF (h) erhöll på begäran
ordet och yttrade:
Herr talman! Sedan den friare rusdrvcksförsäljningen
infördes har det
visat sig, att fylleriförseelserna tilltagit
i oroväckande grad.
Under fjärde kvartalet 1955 ökade
exempelvis antalet fyllerister, som omhändertagits
av polisen i Stockholm,
till nära nog det dubbla jämfört med
samma tid 1954. Självfallet måste ytterligare
erfarenheter avvaktas, innan
det blir möjligt att draga mera definitiva
slutsatser om verkningarna av den
nya rusdryckslagstiftningen. En bidragande
orsak till det ökade fylleriet är
emellertid enligt sakkunskapen förekomsten
av tredjedelslitern, den s. k.
krymplingen. Försäljningen av denna
har ökat avsevärt, vilket ställs i sam
-
Tisdagen den 17 januari 1956
Nr 1
23
Interpellation ang. redogörelse för planerna för övergång till enbart stålvagnar i
snälltåg och snabbare persontåg
band med dess lätthanterliga format
och överkomliga pris.
Måhända skulle en förbättring av
nykterhetstillståndet kunna ernås, om
tredjedelslitern icke längre tillhandahölls.
Med stöd av vad jag här anfört, anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
få ställa följande
fråga:
Har herr statsrådet uppmärksammat
detta, och anser herr statsrådet, att sådana
åtgärder skulle kunna vidtagas,
att tredjedelslitern icke i fortsättningen
må försäljas i utminuteringsbutikerna?
Denna
anhållan bordlädes.
§ 31
Interpellation ang. redogörelse för planerna
för övergång till enbart stålvagnar
i snälltåg och snabbare persontåg
Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till
Herr CASSEL (h), som anförde:
Herr talman! Trots all den insikt
och omsorg, som såväl inom SJ som
inom enskilda järnvägar läggs ned på
att uppehålla och förbättra säkerhetstjänsten,
och trots den mycket ansvarsmedvetna
och högtstående personal
som arbetar inom järnvägstrafiken inträffar
det tid efter annan olyckor som
genom sin omfattning blir till djupt
skakande och tragiska händelser. Att
olyckor någon gång sker är ofrånkomligt,
och de är få i förhållande till det
enorma antal vagnkilometer som järnvägstrafiken
omfattar.
I vårt land har under de senaste 10
åren inträffat 13 större järnvägsolyckor
och vid dessa har 70 personer dödats
och 180 skadats.
En omständighet som vid sådana
händelser ofta uppmärksammats, såväl
här som utomlands, är att de vagnar
som är byggda av trä blir mycket svårt
demolerade medan de moderna stålvagnarna
förblir relativt oskadda. Passagerarna
i trävagnarna råkar likaledes
mycket sämre ut än passagerarna i
stålvagnarna.
Med hänsyn till detta allmänt kända
förhållande är det från järnvägens sida
ett livligt önskemål att helt kunna
övergå till att använda stålvagnar i
sin passagerartrafik. För den resande
allmänheten skulle detta innebära en
mycket betydande förbättring av säkerheten.
Hittills har emellertid ett sådant utbyte
inte varit möjligt av brist på modern
vagnmateriel. SJ har icke ens haft
sådana resurser att alla dagsnälltåg
kunnat sammansättas uteslutande av
stålvagnar.
Årets statsverksproposition utvisar
att SJ ansett en medelsförbrukning om
16,5 miljoner nödvändig för att under
budgetåret 1956/57 anskaffa 50—60
moderna personvagnar av stål. Anslag
för ändamålet tillstyrkes av departementschefen
med 4,65 miljoner. Som
jämförelse kan nämnas, att anslaget för
anskaffande av godsvagnar uppgår till
47,8 miljoner. Hur många personvagnar
av stål som med de anvisade medlen
kan beställas angives icke.
Då det måste vara ett oavvisligt krav
att de resande på tågen icke utsättes
för extra risker på grund av icke tidsenlig
rullande materiel, är det angeläget
att bristen på moderna personvagnar
snarast täckes.
Med anledning av det anförda ber
jag att till herr statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet få
ställa följande fråga:
Anser sig herr statsrådet kunna ge
riksdagen en redogörelse för de planer
som utarbetats för att i en nära
framtid kunna övergå till trafik uteslutande
med stålvagnar åtminstone i
snälltåg och snabbare persontåg.
Denna anhållan bordlädes.
24
Nr 1
Tisdagen den 17 januari 1956
§ 32
Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll:
Protokoll,
hållet vid sammanträde
med herr talmannen och herrar
vice talmän i riksdagens andra kammare
samt de kammarens ledamöter,
som blivit utsedda att jämte dem
tillsätta kammarens kanslipersonal,
den 12 januari 1956.
Sedan kammarens plenum denna dag
avslutats, sammanträdde med herr talmannen
och herrar vice talmän de ledamöter
av kammaren, som blivit utsedda
att jämte dem tillsätta kammarens kanslipersonal.
Därvid beslöts till en början, att kanslitjänstemännen
vid innevarande riksdag
skulle utgöras av en notarie, fyra
förste stenografer, fjorton stenografer,
en förste kanslist, fem kanslister och
två reservstenografer.
Herrar deputerade antogo till
notarie:
hovrättsarkivarien, jur. kand. Nils G.
H. Liliequist;
förste stenografer:
f. d. tullkontrollören Agnar Michal,
f. d. förste byråsekreteraren Erland
N. Dahlén,
byråchefen, fil. kand. Hans A. Heimbiirger
samt
sekreteraren och ombudsmannen, jur.
kand. Anders Norrman;
stenografer:
jur. kand. Göte Fahlin,
byråsekreteraren, jur. kand. John W.
Löf,
redaktören C. O. Bertil Arborén,
e. o. förste byråsekreteraren, jur. kand.
Gustaf A. H. Titz,
fru Signhild Elfner,
Stig A. L. Ekermann,
civilingenjören S. P. Olof Dopping,
pol. mag. Lars A. Nilsson,
Knut Nilson,
Bengt E. Lundin,
fil. mag. Bertil R. Palmquist,
fil. stud. Hans A. Karlgren,
sekreteraren, jur. kand. Sune K. Johansson
och
fil. stud. Gunnar Ljusterdal;
förste kanslist:
fru Ebba Ihrman;
kanslister:
f. d. överkontrollören A. Helmer
Gärdin,
fru Eva Särnmark,
kontorsassistenten Curt C. C. Berggrén,
amanuensen, jur. kand. Per Stenberg
och
t. f. förste revisorn, jur. kand. Hans
G. Ehrén; samt
reservstenograf:
sekreteraren Ingvar Olsson.
Med tillsättandet av den återstående
reservstenografbefattningen skulle anstå
till dess stenografprov blivit anställt.
Åt kanslisten Gärdin uppdrogs att
föra kammarens diarier.
Här skulle antecknas att på särskild
anmodan följande tjänstemän redan tidigare
inträtt i tjänstgöring hos kammaren,
nämligen den 10 innevarande januari
Liliequist såsom notarie, Fahlin och
Löf såsom stenografer samt Berggren
såsom kanslist, den 7 januari fru Ihrman
såsom förste kanslist och fru Särnmark
såsom kanslist ävensom den 2
januari Gärdin såsom kanslist.
Det skulle åligga de antagna tjänstemännen
att vid behov och i den mån så
ske kunde utföra jämväl annan tjänstgöring
hos riksdagen.
In fidem
Gunnar Britth
§ 33
Till bordläggning anmäldes riksdagens
revisorers berättelse över den år
1955 av dem verkställda granskningen
angående statsverket.
Tisdagen den 17 januari 1956
Nr 1
25
§ 34
Anmäldes, att följande Kungl. Maj:ts
propositioner tillställts kammaren:
nr 3, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 6 § förordningen
den 5 juni 1953 (nr 293) om
särskild sjömansskatt,
nr 4, angående fortsatt tullfrihet i
vissa fall för Föreningen Rädda barnen
för kläder, beklädnadsmateriel och
livsförnödenheter,
nr 6, med förslag till lag om ändring
i lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om
införsel i avlöning, pension eller livränta,
m. m.,
nr 8, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 3 § 3 mom.
förordningen den 3 maj 1929 (nr 62)
om särskild skatt å bensin och motorsprit,
nr 11, med förslag till lag med vissa
bestämmelser om val till riksdagens
andra kammare för perioden 1957—
1960,
nr 12, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 9 kap. 24 och 33 §§ vattenlagen,
nr 13, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 2 § lagen den 4 mars 1955
(nr 86) i anledning av Sveriges anslutning
till de internationella fördragen
angående godsbefordran å järnväg samt
angående befordran å järnväg av resande
och resgods,
nr 15, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 21 mars 1952
(nr 98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål,
nr 16, angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag,
nr 17, rörande ratifikation av en konvention
mellan Sverige, Danmark, Finland,
Island och Norge om social trygghet,
nr 18, med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1955 vid dess trettioåttonde
sammanträde fattade beslut,
nr 19, angående frågor om befrielse
från ersättningsskyldighet till kronan,
nr 20, med förslag till lag angående
ändring i bidragsförskottslagen den 11
juni 1943 (nr 382),
nr 21, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 29 juni
1945 (nr 520) om återställande av viss
från ockuperat land härrörande egendom,
m. in.,
nr 22, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 3 januari 1947
(nr 1) om allmän sjukförsäkring m. m.,
nr 25, angående täckande av vissa
medelsbrister, redovisade såsom propriebalanser
i försvarets civilförvaltnings
räkenskaper,
nr 26, angående bestridande av vissa
haverikostnader,
nr 28, angående befrielse i vissa fall
från betalningsskyldighet till kronan,
nr 29, angående ersättning till Margareta
Berglöw m. fl.,
nr 30, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 21 december
1949 (nr 655) med särskilda
bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus,
och
nr 31, angående fortsatt disposition
av visst äldre reservationsanslag.
Dessa propositioner bordlädes.
§ 35
Anmäldes följande till herr talmannen
under sammanträdet avlämnade
motioner, nämligen
nr 9, av herr Gustafsson i Borås m. fl.,
angående rätt för lärare vid statsunderstödda
utlandssvenska skolor att tillgodoräkna
tjänstgöring vid skolor för
svenska barn i utlandet som om den
fullgjorts vid folkskola i Sverige,
nr 10, av herr Nyberg, angående utvidgning
av marinverkstäderna i Karlskrona,
nr 11, av herr Johansson i Stockholm,
om förhöjt anslag till avsättning
till fonden för friluftslivets främjande,
nr 12, av herr Johansson i Stockholm,
om förhöjt anslag till avsättning till
fonden för idrottens främjande, m. in.
nr 13, av herrar Ericsson i Näs och
26
Nr 1
Onsdagen den 18 januari 1956
Andersson i Björkäng, om restitution
av skatt för bensin, som användes till
drift av självgående skördetröskor och
hjälpmotorer till skördetröskor,
nr 14, av herrar Johansson i Stockholm
och Hagberg, angående utredning
om försäkringsväsendets förstatligande
och rationalisering,
nr 15, av herr Larsson i Luttra, om
höjning av den i 19 § rusdrycksförsäljningsförordningen
föreskrivna åldern
för ombud vid spritinköp, och
nr 16, av herr Gustafsson i Borås, om
översyn av bestämmelserna angående
minderårigas rätt att föra traktor.
Dessa motioner bordlädes.
§ 36
På förslag av herr talmannen beslöt
kammaren, att Kungl. Maj :ts propositioner
nr 1 och nr 2 skulle uppföras
sist å föredragningslistan för kammarens
nästkommande sammanträde.
§ 37
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 11.28.
In fidem
Gunnar Brilth
Onsdagen den 18 januari
Kl. 11.00.
§ 1
Justerades protokollet för den 12 innevarande
januari.
§ 2
I enlighet med kammarens därom
den 11 innevarande januari fattade beslut
skulle nu anställas val av suppleanter
för ledamöterna i de ständiga utskotten
och ombuden i Nordiska rådet;
och verkställdes först val av suppleanter
i utrikesutskottet.
Ordet lämnades därvid på begäran
till
Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som anförde:
Herr talman! För vart och ett av de
val som skola företagas vid detta plenum
ber jag att få avlämna en gemensam
lista, vilken godkänts av de av
kammaren valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar
namn å så många personer, som det
ifrågavarande valet avser.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Hallén
Kristensson i Osby
Andersson i Malmö
Edberg
Skoglund i Doverstorp
von Friesen
Skoglund i Umeå
Rubbestad.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd, och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till suppleanter i utrikesutskottet.
Riksdagens kanslideputerade skulle
genom utdrag av protokollet underrättas
om detta val samt anmodas låta uppsätta
och till kamrarna ingiva förslag
till skrivelse till Konungen med anmälan
om samma val.
Onsdagen den 18 januari 195G
Nr 1
27
§ 3
Anställdes val av suppleanter i konstitutionsutskottet.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Larsson i Julita
Nordkvist i Kalmar
Gustafsson i Bogla
Svedberg, fru
Nilsson i Göingegården
Hammar
Edberg
Andersson i Brämhult
Bark
Hamrin
Wallin, fru
Adamsson
Wetterström, fröken
Dahlén
Larsson i Hedenäset
Andersson i Linköping
Dahl
Stenberg.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd, och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till suppleanter i konstitutionsutskottet.
§ 4
Verkställdes val av suppleanter i
statsutskottet.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Thapper
Nihlfors
Jansson i Kalix
Persson i Växjö
Cassel
Gustafsson i Skellefteå
Ericsson i Luleå, fru
Hansson i Skegrie
Svensson i Alingsås
Löfroth
Gustafsson i Stockholm
Karlsson i Olofström
Hjalinarson
Vinge, fröken
Svensson i Stenkyrka
Blidfors
Almgren
Ager, fröken
Andreasson
Karlsson, fröken
Olsson, fröken
Nelander
Mellqvist
Hansson i Önnarp
Hall
Helén.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd, och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till suppleanter i statsutskottet.
§ 5
Anställdes val av suppleanter i bevillningsutskottet.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Kärrlander
Strandh
Wiklund
Henriksson
Edström
Christenson i Malmö
Eriksson i Stockholm, fru
Jansson i Aspeboda
Engkvist
Anderson i Sundsvall
Persson i Appuna
Asp
Nilsson i Bästekille
Gustafson i Göteborg
Larsson i Luttra
Andersson i Essvik
Holmqvist, fru
Stenberg.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kam
-
28
Nr 1
Onsdagen den 18 januari 1956
maren godkänd, och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till suppleanter i bevillningsutskottet.
§ 6
Anställdes val av suppleanter i bankoutskottet.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Johansson i Kalmar
Carlsson i Tibro
Malmborg i Stockholm
Andersson i Ronneby
Nygren
Löfgren
Sehlstedt
Jönsson i Rossbol
Severin i Gävle
Roija
Mellqvist
Renström-Ingenäs, fru
Magnusson
Wedén
Hansson i önnarp
Sköld
Regnéll.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd, och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till suppleanter i bankoutskottet.
§ 7
Verkställdes val av suppleanter i
första lagutskottet.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Hedqvist
Liljedahl, fröken
Johansson i Skövde, fru
östrand
östlund
Larsson i Stockholm
Ekström
Andersson i Björkäng
Jacobsson i Sala
Johansson i öckerö
Löfqvist, fru
Eriksson i Stockholm, fru
Fröding
Löwenhielm, fröken
Larsson i Luttra
Lundqvist
Svensson i Krokstorp.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd, och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till suppleanter i första
lagutskottet.
§ 8
Anställdes val av suppleanter i andra
lagutskottet.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Odhe
Höjer, fröken
Svensson i Göteborg
Bengtsson i Varberg
Ewerlöf, fru
Sjöstrand, fru
Sandell, fröken
Ericsson i Näs
Johansson i Södertälje
Rimmerfors
Fredriksson
Eriksson i Ängelholm, fru
Wetterström, fröken
Königson
Larsson i Hedenäset
Sundelin
Ahlberg.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd, och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till suppleanter i andra
lagutskottet.
Onsdagen den 18 januari 1956
Nr 1
29
§ 9
Verkställdes val av suppleanter i
tredje lagutskottet.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Torbrink, fru
Nestrup
Persson i Appuna
Andersson i Ryggestad
Boman, fru
Carlsson i Stockholm
Bengtsson i Halmstad
Hansson i Skegrie
Lindström
Kilsmo
Persson i Tandö
Nilsson i Östersund
Munktell
Berggren
Jansson i Benestad
Renström-Ingenäs, fru
Östlund.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd, och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till suppleanter i tredje
lagutskottet.
§ 10
Anställdes val av suppleanter i jordbruksutskottet.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Eriksson i Hallstahammar, fru
Svensson i I.jungskile
Ekdahl
Netzén
Agerberg
Widén
Lindström
Svensson i Vä
Lindskog, fru
Rimås
Arweson
Jönsson i Gärds Köpinge
Eliasson
Nilsson i Lönsboda
Adolfsson
Johanson i Västervik
Lewén-Eliasson, fru
Johansson i öckerö.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd, och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till suppleanter i jordbruksutskottet.
§ 11
Verkställdes val av suppleanter i allmänna
beredningsutskottet.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Engkvist
Nestrup
Östrand
Andersson i Linköping
Stiernstedt
Andrén, fru
Ekström
Ericsson i Näs
Andersson i Ryggestad
Königson
Wallin, fru
Jacobsson i Sala
Nilsson i Göingegården
Nihlfors
Börjesson
Lundqvist
Adamsson
Angur
Norén i Mullsjö
Ewerlöf, fru.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd, och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till suppleanter i allmänna
beredningsutskottet.
30
Nr 1
Onsdagen den 18 januari 1956
Svar på fråga ang. förenkling av den allmänna sjukförsäkringens organisation
§ 12
Anställdes val av suppleanter i Nordiska
rådet.
Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:
Västberg, fru
Sandström, fru
Sehlstedt
Ericsson i Näs
Netzén
Helén
Jonsson i Strömsund
Braconier
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd, och förklarades de personer,
vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till suppleanter i Nordiska rådet.
Riksdagens kanslideputerade skulle
genom utdrag av kammarens protokoll
underrättas om detta val samt anmodas
låta uppsätta och till kamrarna avgiva
förslag dels till förordnanden för de
valda dels ock till skrivelse till Konungen
med anmälan om det förrättade
valet.
§ 13.
Svar på fråga ang. förenkling av den allmänna
sjukförsäkringens organisation
Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till
Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ERICSSON, som yttrade:
Herr talman! Herr Rylander har tillfrågat
mig, om jag vill ta initiativ till
sådana skyndsamma åtgärder i fråga
om den allmänna sjukförsäkringens lokala
administration, att det betydligt
förenklade förfarande, som visat sig
praktiskt möjligt att genomföra i Västerås,
kan bibehållas och tillämpas även
på andra håll.
Det i herr Rylanders fråga avsedda
förfarandet torde avse den anordning,
som för närvarande tillämpas
vid Asea i Västerås och som innebår
att en till bolaget ansluten understödskassa
i betydande mån omhänderhar
sjukhjälpsutbetalningarna och sjukkontrollen
för den allmänna sjukkassans
räkning beträffande anställda hos företaget
och deras familjemedlemmar.
Förfarandet förekommer så vitt jag vet
icke vid något annat företag i landet.
Det står inte i överensstämmelse med
sjukförsäkringslagen och har därför
inte kunnat godkännas av riksförsäkringsanstalten.
Prövningen av de försäkrades sjukhjälpsrätt
ankommer på den allmänna
sjukkassan och kan icke utövas av något
annat organ. Även om sjukkassan
skulle ha formell möjlighet att i efterhand
utöva viss kontroll, kan denna
svårligen bli effektiv och måste för
övrigt medföra en ökning av administrationen.
Riksförsäkringsanstalten
har vid inspektion i Västerås funnit
att det av herr Rylander antydda förfarandet
medfört överorganisation och
olägenheter i administrativt hänseende.
Det finns emellertid möjligheter att
inom ramen av de gällande lagbestämmelserna
genom samarbete mellan allmän
sjukkassa och vederbörande arbetsgivare
vidtaga anordningar som
för de anställdas vidkommande leder
till ett resultat som är fullt likvärdigt
med det förfarande som f. n. tillämpas
vid Asea i Västerås. Jag kan meddela,
att man vid de fortsatta överläggningarna
rörande denna fråga, som ägt
rum mellan riksförsäkringsanstalten,
sjukkassan i Västerås, Asea-kassan och
Asea, numera enats om en sådan lösning.
Med hänsyn till vad jag nu anfört
anser jag mig f. n. sakna anledning att
taga initiativ till den lagändring som
av herr Rylander ifrågasatts.
Härefter anförde:
Onsdagen den 18 januari 195C
Nr 1
31
Svar på fråga ang. förenkling av den allmänna sjukförsäkringens organisation
Herr RY LAN DER (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka
chefen för socialdepartementet för svaret
på min enkla fråga.
Jag är ingen vän av att man rusar
åstad och i tidningarna framför ibland
mycket beska anmärkningar mot åtgärder,
som olika ämbetsverk vidtagit.
Jag är aldrig någon vän av sådant,
men jag är det alldeles särskilt inte
när det gäller nya, svårbemästrade organisatoriska
problem. Jag tror att
kammaren vet, att jag inte heller hör
till dem som gång efter annan och i
oträngt mål ställer enkla frågor till
statsråden för att få svar efter en
vecka.
Men när jag ställt denna enkla fråga
är det därför att jag ansett, att saken
haft så stor betydelse för den allmänna
sjukkassan i Västerås, att det vore roligt
att få spörsmålet belyst, inte minst
därför att det från ömse håll skrivits
så mycket i tidningarna, att allmänheten
haft svårt att få en riktig uppfattning
om dessa ting. Jag har ingalunda
anhållit att statsrådet skulle ta initiativ
till en lagändring — jag har velat
att statsrådet skulle ta initiativ till åtgärder
för att möjliggöra en liknande
anordning som i Västerås även på andra
håll. Naturligtvis får man inte pressa
innehållet i dessa ord därhän, att det
skall vara just en sådan anordning som
i Västerås; det kan vara en anordning
av annat slag men med fördelar motsvarande
dem som anordningen i Västerås
har inneburit. Dessa fördelar kan
med säkerhet vitsordas av alla som
haft med sjukkasseärenden att göra i
Västerås, i all synnerhet av dem som
är verksamma på Asea.
Jag är nu mycket nöjd och tacksam
över att förhållandena har ordnats och
det på annan väg än genom en ändrad
lagstiftning. Så fort jag började
sätta mig in i detta ärende insåg även
jag att förfarandet i Västerås i vissa
hänseenden inte överensstämde med
den nya lagen, och därför har jag gi
-
vetvis inte ifrågasatt någon lagändring
för att få just det systemet genomfört
öven på andra håll.
Skall jag knyta några reflexioner till
statsrådets svar vill jag säga, fortfarande
utan att rikta anmärkningar åt
något håll, att jag förstår — jag sysslar
ju själv med lagstiftning — att det
är svårt att i alla enskildheter bemästra
i synnerhet ett detaljrikt arbete,
så mycket mera om man kommer
in på vissa speciella anordningar,
som inte finns någon annanstans — de
må sedan vara aldrig så praktiska. Men
det bör inte vara så svårt att observera
sådana anordningar som eventuellt
finns, sedan lagstiftningen en gång
trätt i kraft. Då bör man väl skyndsamt
undersöka, om dessa anordningar
kan ha någon betydelse. I själva verket
tycker jag att man här gått fram
ganska långsamt. Det träffades ju ett
avtal om samarbete mellan Västerås
erkända sjukkassa och Asea-personalens
understödskassa redan i juni 1954,
vilket gick ut på att man från den
1 januari 1955 skulle ha vissa, låt mig
kalla det praktiska men som det sedan
visade sig delvis olagliga anordningar.
Under hand lades detta förslag
fram inför dåvarande myndighet, som
hade att godkänna sådana frågor, nämligen
pensionsstyrelsens sjukkassebyrå,
och i december 1954 insändes en
skriftlig anhållan om godkännande. På
grundval av det träffade avtalet och
de förhandlingar, som man då förde,
organiserades också arbetet upp från
den 1 januari 1955. Någon gång på
vårsidan samma år gjordes en inspektion
av några tjänstemän från riksförsäkringsanstaltcn,
och de hade då inte
några anmärkningar att framföra mot
det rådande systemet. Under sommaren
och hösten 1955 infordrade riksförsäkringsanstalten
vidare vissa uppgifter
om samarbetet från såväl allmänna
sjukkassan som Asea-personalens
understödskassa. Vid ett besök,
som Aseas chefstjänsteman på detta
32 Nr 1 Onsdagen den 18 januari 1956
Svar på fråga ang. förenkling av den allmänna sjukförsäkringens organisation
område gjorde i november 1955, diskuterades
överenskommelsen ytterligare.
Den enda anmärkning, som då
— efter vad det sagts mig — gjordes,
var den angående tystnadsplikten, vilken
uppenbart var en riktig anmärkning.
I december 1955 hade man tydligen
kommit till en viss klarhet. Då
besökte generaldirektören Västerås och
meddelade, att förfarandet var olagligt
och snarast skulle avvecklas samt att
ersättningen enligt överenskommelsen
var för hög. Man angav då inga nya
riktlinjer, efter vilka förhållandena
skulle klaras upp. Sedan har detta
skett, och jag är, som sagt, tacksam
och glad därför.
Man behöver emellertid inte vara
någon stor organisatör för att upptäcka,
var svårigheterna låg och i vad
mån det hela inte rimmade med lagen.
Jag tycker nog därför, att det hade
varit lämpligt, om det gått litet fortare.
Till saken hör ju, att det var mycket
nödvändigt för den allmänna sjukkassans
klientel att denna fick en avlastning.
Jag tror, att man inom den
allmänna sjukkassan gör allt man rimligen
kan för att bemästra förhållandena,
men jag har själv stått i sjukkasseköer,
och jag vill säga herr statsrådet,
att det inte är roligt att stå där,
när man har varit med om att genomföra
sjukförsäkringsreformen, och se
hur gamla människor, trötta och förbi,
inte kommer någonstans i köerna och
höra dem högljutt ifrågasätta huruvida
det egentligen är så bra med reformen
för dem.
Det är ingenting att göra åt den saken.
Man har för trånga och små lokaler,
och vi vet, att de inte kan förbättras
i ett slag. Då är det ändå mera
angeläget, att man redan tidigt går in
för att underlätta arbetet med tillfälliga
anordningar. Säkerligen skulle
Asea ha varit tillmötesgående i detta
fall; jag vet, att företaget är mycket
villigt att tillhandahålla service åt sina
anställda. Man kunde ha tänkt sig
många anordningar, alltså även lagliga,
ifrån början. Jag skall emellertid
inte närmare gå in på vad som nu skett.
Jag är, som sagt, tacksam och tillfredsställd
med det svar, som jag fått, och
jag ber härmed att få tacka herr statsrådet
för detta.
Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ERICSSON:
Herr talman! Herr Rylander ville
göra gällande, att denna affär har tagit
lång tid att klara upp. Jag har läst
igenom akterna, men jag har inte kommit
fram till samma slutsats. Här träffade
man ett avtal i december 1954
om att man skulle ordna sjukkassefrågorna
för Aseas anställda på ett visst
sätt. Detta meddelades då riksförsäkringsanstalten,
men det skulle sedan
insändas en organisationsplan. Denna
plan kom ämbetsverket till handa i
oktober månad förra året. I slutet av
december förra året meddelade riksförsäkringsanstalten,
att den inte kunde
godkänna denna överenskommelse
utan fann det nödvändigt att densamma
ändrades, så att den stod i överensstämmelse
med gällande sjukkasselag.
Sedan dess har det flera gånger
tagits kontakt mellan ämbetsverket och
vederbörande instanser i Västerås. Redan
vid det första av dessa tillfällen
gav, efter vad jag har fått mig meddelat,
ämbetsverket till känna den meningen,
att det inte var fråga om att
spoliera de eventuella förmåner, som
Aseas anställda hade fått genom denna
anordning, utan om att ordna saken
på annat sätt. Det kom alltså ett
direkt förslag från ämbetsverket, och
det är detta förslag, som nu har godkänts
av parterna, såsom jag i dag har
meddelat.
Att man haft besvärligheter med att
ordna saken tidigare i allmänna sjukkassans
regi är måhända riktigt. Man
räknade förut med att komma till en
lösning först under 1957, men i da
-
Onsdagen den 18 januari 1956
Nr 1
33
Svar på fråga ang. förenkling av den allmänna sjukförsäkringens organisation
garna har man lyckats förhyra en lokal,
så att man redan i år, kanske rent
av under våren, kan arbeta i en tillfredsställande
lokal och därmed får
möjlighet att ge bättre service åt medlemmarna.
Det finns all anledning att beklaga
de många angrepp som förekommit
mot detta ämbetsverk i den svanska
pressen. Såvitt jag kan bedöma ärendet
är anmärkningarna synnerligen
illa grundade och av ett slag, som
helst inte skulle framställas utan att
vederbörande först tog reda på vad
saken verkligen gällde. Jag har därmed
inte sagt, att herr Rylander har
riktat sådana anmärkningar.
Herr RYLANDER (fp):
Herr talman! Jag skall inte heller i
fortsättningen rikta några angrepp mot
detta ämbetsverk. Jag är övertygad om
att det har haft väldiga svårigheter, och
jag tar, som jag inledningsvis sade,
absolut avstånd från de angrepp som
riktats inte bara mot detta ämbetsverk
utan i vissa tidningar även mot andra,
ibland på mycket lösa grunder.
För att återkomma till den sak, vi
diskuterade vill jag emellertid säga, att
jag känner till allt vad statsrådet sade
om organisationsplanen och vad därmed
sammanhänger. Men riksförsäkringsanstalten
hade inte behövt se någon
organisationsplan för att se att
förfarandet icke helt överensstämde
med lagens bestämmelser. Det kunde
dessa tjänstemän från riksförsäkringsanstalten
ha sett redan på våren 1954,
när de var på platsen, och riksförsäkringsanstalten
kunde redan då ha försökt
komma till rätta med förhållandena.
Jag skall inte nu byta ord vidare om
denna sak. Jag är som sagt nöjd och
glad att man kommit till en lösning,
även för egen räkning, ty jag stod
härom dagen i sjukkassans expedition
för ett av mina barns räkning, och jag
tvekade verkligen om jag borde stå
kvar, sådana köer var det. Mycket folk
måste det komma till sjukkassan i en
stor stad som Västerås, och det gläder
mig därför inte minst att statsrådet
sagt att lokalförhållandena kan
ordnas. Måtte nu bara den lösning,
man kommit till, inte alltför mycket
skilja sig från det tidigare tillämpade
praktiska förfarandet.
Överläggningen var härmed slutad.
§ 14
Föredrogos var för sig följande Kungl.
Maj:ts på bordet vilande propositioner;
och remitterades därvid
till bevillningsutskottet propositionerna:
nr
3, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 6 § förordningen
den 5 juni 1953 (nr 293) om
särskild sjömansskatt; och
nr 4, angående fortsatt tullfrihet i
vissa fall för Föreningen Rädda barnen
för kläder, beklädnadsmateriel och livsförnödenheter;
till
behandling av lagutskott propositionen
nr 6, med förslag till lag om
ändring i lagen den 14 juni 1917 (nr
380) om införsel i avlöning, pension eller
livränta, m. in.;
till bevillningsutskottet propositionen
nr 8, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 3 § 3 mom.
förordningen den 3 m^j 1929 (nr 62)
om särskild skatt å bensin och motorsprit;
till
konstitutionsutskottet propositionen
nr 11, med förslag till lag med
vissa bestämmelser om val till riksdagens
andra kammare för perioden 1957
—1960;
till behandling av lagutskott propositionerna:
nr
12, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 9 kap. 24 och 33 §§ vattenlagen,
3 — Andra kammarens protokoll 1956. Nr 1
34
Nr 1
Onsdagen den 18 januari 1956
nr 13, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 2 § lagen den 4 mars 1955
(nr 86) i anledning av Sveriges anslutning
till de internationella fördragen
angående godsbefordran å järnväg
samt angående befordran å järnväg av
resande och resgods, och
nr 15, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 21 mars 1952 (nr
98) med, särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål;
till statsutskottet propositionen nr
16, angående fortsatt disposition av vissa
äldre anslag;
till behandling av lagutskott propositionerna:
nr
17, rörande ratifikation av en konvention
mellan Sverige, Danmark, Finland,
Island och Norge om social trygghet,
och
nr 18, med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1955 vid dess trettioåttonde
sammanträde fattade beslut;
till statsutskottet propositionen nr
19, angående frågor om befrielse från
ersättningsskyldighet till kronan;
till behandling av lagutskott propositionerna:
nr
20, med förslag till lag angående
ändring i bidragsförskottslagen den 11
juni 1943 (nr 382),
nr 21, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 29 juni
1945 (nr 520) om återställande av viss
från ockuperat land härrörande egendom,
m. m., och
nr 22, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr
1) om allmän sjukförsäkring m. m.;
till statsutskottet propositionerna:
nr 25, angående täckande av vissa
medelsbrister, redovisade såsom propriebalanser
i försvarets civilförvaltnings
räkenskaper, och
nr 26, angående bestridande av vissa
haverikostnader;
till jordbruksutskottet propositionen
nr 28, angående befrielse i vissa fall
från betalningsskyldighet till kronan;
till statsutskottet propositionen nr 29,
angående ersättning till Margareta Berglöw
in. fl.;
till behandling av lagutskott propositionen
nr 30, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den
21 december 1949 (nr 655) med särskilda
bestämmelser om utskrivning
från sinnessjukhus; samt
till statsutskottet propositionen nr 31,
angående fortsatt disposition av visst
äldre reservationsanslag.
§ 15
Föredrogos var efter annan följande
motioner; och hänvisades därvid
till statsutskottet motionerna:
nr 9, av herr Gustafsson i Borås in. fl.,
nr 10, av herr Nyberg; samt
nr 11 och 12, av herr Johansson i
Stockholm;
till bevillningsutskottet motionen nr
13, av herrar Ericsson i Näs och Andersson
i Björkäng;
till bankoutskottet motionen nr 14,
av herrar Johansson i Stockholm och
Hagberg;
till bevillningsutskottet motionen nr
15, av herr Larsson i Luttra; samt
till behandling av lagutskott motionen
nr 16, av herr Gustafsson i Borås.
§ 16
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
riksdagens revisorers berättelse
över den år 1955 av dem verkställda
granskningen angående statsverket.
§ 17
Föredrogs den av herr Swedberg vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående en redogörelse
för resultatet av undersökningarna
rörande järnvägskatastrofen i
Ställdalen.
Kammaren biföll denna anhållan.
Onsdagen den 18 januari 1956
Nr 1
35
§ 18
Föredrogs den av fru Nilsson vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till lierr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående åtgärder
i syfte att förhindra rälsbusskatastrofer.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 19
Föredrogs den av herr Andersson i
Dunker vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet angående sekretessbestämmelserna
rörande handläggningen
inom lantbruksnämnderna
av stödlåne- och kontantbidragsärenden,
m. m.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 20
Föredrogs den av fru Ewerlöf vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för .socialdepartementet
angående viss ändring av bestämmelserna
om utminutering av
brännvin.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 31
Föredrogs den av herr C assel vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående redogörelse
för planerna för övergång till cnharl
stålvagnar i snälltåg och snabbare persontåg.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 22
Interpellation ang. byggande av en riksväg
mellan Sädvaluspen inom Arjeplogs
kommun och Graddis vid norska gränsen
Herr JANSSON i Kalix (s) erhöll på
begäran ordet och yttrade:
Herr talman! I Norrbotten har vi
ett förslag till mellanriksväg med förnämliga
anor. Redan birkarlarna använde
sig enligt norrmännens mening av
denna handelsled. På 1880-talet stakades
här en väg, och riksdagen anslog
medel till vägens byggande. Den skulle
sträcka sig från Arjeplog på svensk
sida fram till Saltdalen på den norska
sidan. Tyvärr vågade Arjeplogs kommun,
som den gången var väghållare,
inte bygga vägen med hänsyn till vintervägunderhållet,
som skulle komma
att åvila kommunen. Som en kuriositet
kan dock nämnas, att staten byggde
raststugor utefter väglinjen att användas
under det kommande vägbygget.
Vägprojektet verkade på den gamla
vägstyrelseorganisationen så gigantiskt,
och behovet av utbyggnad av kommunens
inre vägnät var så stort att vägprojektet
mot Norge fick ligga till sig
ända fram till 1937, då folket på ömse
sidor av Kölen ånyo tog upp detta
vägprojekt.
1945 hemställde länsstyrelsen i Norrbotten
i skrivelse till dåvarande kommunikationsministern
om en riksväg
från Sävadsluspen inom Arjeplog fram
till Graddis vid norska gränsen. Skrivelsen
föranledde ingen åtgärd.
Sedan dess har hållits en rad sammanträden
dels mellan företrädare för
vägintressenter på ömse sidor gränsen,
men dels också med företrädare för
den svenska regeringen, önskemål har
vid dessa tillfällen uttalats, att den
svenske vägministern skulle ta initiativ
till en sammankomst mellan honom
och ministern för vägärenden i Norge,
där företrädare för detta vägintresse på
ömse sidor gränsen bleve i tillfälle atl
framlägga sina önskemål och sina bekymmer
inför statens representanter,
36 Nr 1 Onsdagen den 18 januari 1956
Interpellation ang. ordnande av järnvägsförbindelser för industrierna i Törefors
och Kalix
och att statsrådet med vägledning av
vad som kan komma fram vid detta
tillfälle och vad som tidigare är känt
om denna väg och vad som ytterligare
kan bli bekantgjort vid en översyn av
läget i dag, föranstaltar om att förslag
till byggande av denna väg förelägges
riksdagen snarast möjligt.
Jag vill betona att ur norrbottnisk
synpunkt finnes här angelägna näringsekonomiska
värden att tillvarataga.
Men dessutom skulle vi genom
denna vägs tillkomst få en av landets
vackraste turistleder in till Norge och
Västerhavet till fromma för såväl utländskt
som inhemskt turistliv.
l)å jag vet att det hos befolkningen
på den svenska sidan liksom hos den
norska befolkningen finns ett mycket
starkt intresse för denna vägs tillkomst,
hemställer jag om andra kammarens
tillstånd att till vägministern
få framställa följande frågor:
1) Har statsrådet haft samråd med
den norske vägministern i denna vägfråga?
2)
Om så inte är fallet, ämnar statsrådet
inom den närmaste tiden taga
sådant samråd?
3) Är statsrådet, därest norrmännen
visar intresse för saken, beredd att
upprepa sitt initiativ från den s. k.
trondheimsvägen ?
Denna anhållan bordlädes.
§ 23
Interpellation ang. ordnande av järnvägsförbindelser
för industrierna i
Törefors och Kalix
Herr talmannen lämnde på begäran
ordet till
Herr JANSSON i Kalix (s), som anförde:
Herr
talman! Jag har vid ett tidigare
tillfälle riktat en enkel fråga till
chefen för kommunikationsdepartementet
om järnvägsförbindelse mellan
riksbanenätet och industrierna i Töre
och Kalix distrikt.
Av statsrådets svar framgick, att
statsrådet hyste ett starkt intresse för
en sådan järnvägsförbindelse, men då
frågan om anläggandet av en järnväg,
som knöt samman trävaruindustrien i
Norrbottens kustland norr om Luleå
med riksbanenätet, ännu icke var helt
utredd, och då överväganden i denna
fråga — för länet och befolkningen så
viktig — måste komma till stånd mellan
statens järnvägar och huvudbefraktaren
Statens skogsindustrier, åtnöjde
sig statsrådet den gången med löfte
om att ägna frågan sitt positiva intresse.
Två år har nu snart gått sedan den
gången jag ställde den enkla frågan,
och befolkningens glada förhoppningar
om järnvägsförbindelse och allt vad
den är övertygad om att en sådan i
framtiden skall föra med sig av ekonomiskt
uppsving börjar nu att förbytas i
en olustig resignation och cn påtaglig
pessimism.
Med hänvisning till det sagda ber
jag om andra kammarens tillstånd afl
till chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa följande frågor:
1. Har statsrådet kännedom om huruvida
någon överenskommelse träffats
mellan järnvägsstyrelsen och Statens
skogsindustrier beträffande fraktmängder
och fraktpriser på en sådan
järnväg?
2. Om så är fallet, är statsrådet då
beredd att till årets riksdag framlägga
förslag om byggande av järnväg Morjärv—Karlsborgsverken
med anknytning
till Törefors och där belägna anläggningar?
Denna
anhållan bordlädes.
Onsdagen den 18 januari 195(5
Nr 1
37
§ 24
Interpellation ang. ändrad ortsgruppe
ring
i skatte- och lönehänseende för
Kronobergs län
Ordet lämnades på begäran till
Herr JANSSON i Benestad (bf), som
yttrade:
Herr talman! Då riksdagen 1953 antog
nu gällande skatte- och lönegruppering
hade detta föregåtts av en dyrortsundersökning.
Denna gav vid handen
att större enhetliga dyrortsområden
var lämpliga. Av den anledningen
föreslogs Kronobergs län skola utgöra
en enda ortsgrupp med beteckningen
två. Mot enhetligheten i detta förslag
fanns ingen anledning att rikta kritik.
Sedermera blev det dock så, att detta
område delades upp genom att Växjö
stad uppflyttades i ortsgrupp tre. Härigenom
kom hela det betydande jordbruks-
och industriområde, som av ålder
har sina kommersiella förbindelser
med Växjö, att ställas i det läget att
förutom resekostnader få betala de
högre servis- och varukostnader som
följer med en orts uppflyttning på dyrortsskalan.
Till detta kommer att Blekinge,
som är angränsande län och
med vilket en betydande gränshandel
förekommer, blev placerat i ortsgrupp
tre. Knappast någonstans i vårt land
torde dyrortsgrupperingens orättvisor
framträda klarare än i denna bygd.
Då det varit möjligt för Kungl. Maj:t
att föra upp Växjö stad till högre ortsgrupp
kan med samma rätt den övriga
delen av länet begära detsamma.
Detta så mycket mer som indextalen
för hela området var likartade och
motiverade gemensam dyrortsplacering.
Med stöd av föredragna motivering
anhållcs om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för civildepartementet
få rikta följande fråga:
Är statsrådet villig att vidtaga åtgärder
för Kronobergs läns uppflyttning
till tredje ortsgruppen i gällande
löne- och skattegruppering?
Denna anhållan bordlädes.
§ 25
Interpellation ang. lämpligheten av att
representanter för läkarkåren deltaga i
konferenser rörande atomenergiens
fredliga användning
Fröken HÖJER (fp) erhöll på begäran
ordet och anförde:
Herr talman! Den 4 december 1954
inbjöd FN:s generalförsamling till eu
konferens för undersökning av möjligheterna
till utveckling av atomenergiens
fredliga användning genom internationell
samverkan. Konferensen
var förlagd till Geneve och pågick under
tiden 8—20 augusti 1955.
Vid konferensen var 73 nationer representerade
med ett sammanlagt antal
av omkring 3 000 delegater och observatörer.
Åhörare och pressmän uppgick
till ett tusental. Den svenska delegationen
bestod av ett tjugotal ledamöter.
Mycket har skrivits i de dagliga tidningarna
angående denna internationella
konferens av vetenskapsmän,
som behandlade frågor, vilka efter allt
att döma kommer att bli av avgörande
betydelse för folkens standard och allmänna
välbefinnande.
Av programmet framgår att allmänna
sessioner hölls bl. a. över användning
av radioaktiva isotoper inom medicin
och biologi samt över atomkraftverk
från bland annat biologisk synpunkt.
I speciella sektioner diskuterades strålarnas
kemiska och biologiska verkan
samt medicinska och allmänna hälsoaspekter.
Av efterföljande referat framgår att
den brännande frågan om strålningsskydd
och om de tillåtna strålningsdoserna
diskuterades. Vid behandling
av skadeverkningarna enades man om
att på den för strålningen utsatta individen
direkt iakttagbara skador var
relativt lätta att studera. Svårigheterna
gällde de genetiska verkningarna,
d. v. s. skadorna på arvsmassan.
De frågor, som å denna synnerligen
betydelsefulla konferens behandlades,
38
Nr 1
Onsdagen den 18 januari 1956
Interpellation ang. lämpligheten av att representanter för läkarkåren deltaga i
konferenser rörande atomenergiens fredliga användning
gällde med hänvisning till ovanstående
icke endast atomkraftens utnyttjande
och den värdefulla hjälp, som härigenom
kunde erhållas för att höja folkens
standard med bibehållande av de naturvärden,
vi för närvarande disponerar
i älvar och sjöar, utan en betydelsefull
del upptog också de skadeverkningar,
som uppstår vid användandet
av strålar av denna typ. För att ingående
kunna diskutera dessa problem
torde läkarexpertis vara erforderlig.
Att döma av sammansättningen av delegationerna
från andra länder än Sverige
var också denna vetenskapsgren
väl tillgodosedd; sålunda ingick i delegationen
från Danmark och Norge fyra
respektive två läkare, och det torde
vara svårt att uppbringa något land,
som ej haft medicinsk fackkunskap
företrädd vid konferensen i Geneve,
med undantag av Sverige. Vår strävan
att höja folkens standard i fråga om
sådana värden som t. ex. bekvämt inrättade
bostäder med därtill hörande
arbetsbesparande maskiner måste givetvis
vägas mot vad eventuellt kan
förloras i fråga om folkens hälsa. Det
problemet är så uppenbart, att en
utomstående inte kan förstå, varför
inte de svenska experterna på detta
område, läkarna, vilka såsom vetenskapsmän
har ett högt internationellt
anseende, var representerade vid den
här berörda konferensen.
Med hänvisning till ovanstående anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till hans excellens utrikesministern få
rikta följande interpellation:
Anser inte Eders Excellens lämpligt
att vid dylika konferenser även läkare
är representerade,
och kan man vid eventuellt kommande
liknande konferenser förvänta sig
att även läkarkåren blir representerad?
Denna
anhållan bordlädes.
§ 26
Anmäldes att följande Kungl. Maj:ts
propositioner tillställts kammaren, nämligen
nr
14, angående anslag till stödlån
till jordbrukare, och
nr 32, angående försäljning av vissa
kronoegendomar.
Dessa propositioner bordlädes.
§ 27
Anmäldes följande till herr talmannen
under sammanträdet avlämnade
motioner:
nr 17, av herr Andersson i Ronneby
in. fl., om användande av marinens egna
varv vid utförande av planerade nybyggen
för marinens räkning,
nr 18, av herr Jansson i Kalix in. fl.,
angående utredning om anläggande av
ett plåtvalsverk vid Norrbottens järnverk
i Luleå,
nr 19, av herr Stenberg m. fl., om ökat
anslag till avsättning till fonden för
idrottens främjande,
nr 20, av herrar Severin i Stockholm
och Sundström, om ersättning till vissa
markägare för skada och intrång genom
avsättning såsom fornminne av ett område
vid Böckersboda i Lyrestads socken,
nr 21, av herr Edberg in. fl., om anslag
till Göteborgs musikkonservatorium
m. m.,
nr 22, av herr Ericsson i Näs, om ökat
anslag till byggande av fiskehamnar,
nr 23, av herr Ericsson i Näs m. fl.,
om användande av den Längmanska
A-fondens avkastning till främjande av
kulturellt samarbete mellan Sverige och
Finland,
nr 24, av herr Thapper in. fl., om utredning
rörande vidgade befogenheter
för direktionerna vid statens sinnessjukhus,
nr 25, av fröken Löwenhielm m. fl.,
om höjning av statsbidragen till skol
-
Onsdagen den 18 januari 1956
Nr 1
39
måltider för barn från främmande kommuner,
nr 26, av herrar Hamrin och Rimmerfors,
angående ökat bidrag till den s. k.
länkrörelsen,
nr 27, av herr Nihlfors, angående anslag
till Akademien för de fria konsterna
med konsthögskolan: Stipendier
m. in.,
nr 28, av fru Eriksson i Stockholm
m. fl., om höjda ortsavdrag för ensamstående,
som ha vårdnaden av barn under
16 år,
nr 29, av fru Renström-Ingenäs m. fl.,
om viss ändring av gällande bestämmelser
rörande ersättning av kostnader för
vittnen och försvarare vid domstol,
nr 30, av herr Cassel m. fl., angående
höjning av maximigränserna för axelocli
boggietryck på landets vägar,
nr 31, av herrar Nihlfors och Rimmerfors,
angående utredning rörande
åtgärder för att minska antalet bilstölder,
nr 32, av herr Vigelsbo m. fl., om effektiv
kontroll av försäljning eller orderupptagning
av varor genom kringresande
försäljare,
nr 33, av herr Johanson i Västervik
m. fl., om borttagande av det s. k. karensbeloppet
för rabatterade läkemedel,
nr 34, av herr Christenson i Malmö
in. fl., om en översyn av förordningen
angående förlagsinteckning,
nr 35, av herr Fredriksson m. fl., om
förlängd semester för arbetstagare med
särskilt pressande och hälsofarligt arbete,
nr 36, av herr Staxäng m. fl., om viss
ändring av grunderna för statsbidrag
till lindring i mindre bemedlades kostnader
för djursjukvård,
nr 37, av herr Norén i Nyadal m. fl.,
om inrättande av ett nytt lantmäteridistrikt
i Sundsvallsregionen,
nr 38, av herr Lundberg, angående
viss utbyggnad av juristutbildningen,
m. m.
Dessa motioner bordlädes.
§ 28
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 11.36.
In fidem
Gunnar Britth