Riksdagens snabbprotokoll 2002/03:88 Torsdagen den 10 april

ProtokollRiksdagens protokoll 2002/03:88

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2002/03:88 Torsdagen den 10 april Kl. 12.00 - 19.29

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 4 april.
2 § Anmälan om kompletteringsval till skat-
teutskottet

Talmannen meddelade att Kristdemokraternas
riksdagsgrupp under Per Landgrens föräldraledighet
under tiden den 15 april-13 juni anmält hans ersätta-
re Jakob Forssmed som suppleant i skatteutskottet.
Talmannen förklarade vald till

suppleant i skatteutskottet
Jakob Forssmed (kd)

3 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
2002/03:125 till socialutskottet

4 § Förnyad bordläggning

Föredrogs och bordlades åter
Socialutskottets betänkanden 2002/03:SoU4-SoU7
Justitieutskottets betänkande 2002/03:JuU13
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2002/03:MJU13

5 § Beslut om ärenden som slutdebatterats den
9 april

JuU11 Våldsbrott och brottsoffer
Punkt 1 (Allmänt om brottsoffer)
1. utskottet
2. res. 1 (fp, m, kd, c)
Votering:
152 för utskottet
134 för res. 1
14 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 24 v
För res. 1: 48 m, 38 fp, 28 kd, 20 c
Avstod: 14 mp
Frånvarande: 16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 6 v, 2 c, 3 mp

Punkt 2 (Åtgärder mot våld mot kvinnor och barn)
1. utskottet
2. res. 3 (v, c)
Votering:
252 för utskottet
47 för res. 3
1 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 48 m, 38 fp, 28 kd, 10 mp
För res. 3: 24 v, 20 c, 3 mp
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 6 v, 2 c, 3 mp

Punkt 8 (Våldtäkt)
1. utskottet
2. res. 8 (fp, m, kd, c)
Votering:
165 för utskottet
134 för res. 8
1 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 24 v, 13 mp
För res. 8: 48 m, 38 fp, 28 kd, 20 c
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 6 v, 2 c, 3 mp

Punkt 10 (Preskription av sexualbrott mot barn)
1. utskottet
2. res. 10 (fp, kd, c)
Votering:
214 för utskottet
85 för res. 10
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 48 m, 24 v, 14 mp
För res. 10: 38 fp, 28 kd, 19 c
Frånvarande: s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 6 v, 3 c, 3 mp

Punkt 14 (Polisens insatser)
1. utskottet
2. res. 13 (fp, m, kd, c)
Votering:
164 för utskottet
134 för res. 13
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 23 v, 14 mp
För res. 13: 48 m, 38 fp, 28 kd, 20 c
Frånvarande: 17 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 2 c, 3 mp

Punkt 15 (Socialtjänstens skyldighet att anmäla brott)
1. utskottet
2. res. 14 (m, kd, c)
Votering:
202 för utskottet
98 för res. 14
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 1 m, 35 fp, 24 v, 14 mp
För res. 14: 47 m, 3 fp, 28 kd, 20 c
Frånvarande: 16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 6 v, 2 c, 3 mp
Cecilia Wigström (fp) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej.

Punkt 18 (Information om permissioner)
1. utskottet
2. res. 18 (fp, m, kd, c)
Votering:
165 för utskottet
135 för res. 18
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 24 v, 13 mp
För res. 18: 48 m, 38 fp, 28 kd, 20 c, 1 mp
Frånvarande: 16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 6 v, 2 c, 3 mp

Punkt 19 (Ökad kompetens inom rättsväsendet om
brottsoffer)
1. utskottet
2. res. 20 (v, mp)
Votering:
130 för utskottet
39 för res. 20
131 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 2 fp, 2 kd
För res. 20: 1 m, 1 kd, 23 v, 14 mp
Avstod: 2 s, 47 m, 36 fp, 25 kd, 1 v, 20 c
Frånvarande: 16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 6 v, 2 c, 3 mp

Punkt 24 (Situationen för äldre och funktionshindrade
brottsoffer)
1. utskottet
2. res. 25 (v)
Votering:
274 för utskottet
25 för res. 25
1 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 48 m, 38 fp, 28 kd, 20 c,
12 mp
För res. 25: 24 v, 1 mp
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 6 v, 2 c, 3 mp

Punkt 27 (Brottsofferstatus till barn som bevittnar
våld inom familjen)
1. utskottet
2. res. 27 (fp, m, kd, c)
Votering:
167 för utskottet
132 för res. 27
1 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 2 m, 24 v, 13 mp
För res. 27: 46 m, 38 fp, 28 kd, 20 c
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 6 v, 2 c, 3 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KUU1 Europeiska unionens framtidsfrågor -
konstitutionellt fördrag för EU
Punkt 1 (Fördragsstruktur)
Utskottets förslag till beslut med godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 1 i motsvarande del (v)
3. motiveringen i res. 2 i motsvarande del (mp)
Förberedande votering:
24 för res. 1
14 för res. 2
262 avstod
49 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
242 för utskottet
24 för res. 1
32 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut med
godkännande av utskottets motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 47 m, 38 fp, 28 kd, 1 c
För res. 1: 24 v
Avstod: 18 c, 14 mp
Frånvarande: 16 s, 8 m, 10 fp, 5 kd, 6 v, 3 c, 3 mp

Punkt 2 (Ordförande i Europeiska rådet och minister-
rådet)
Utskottets förslag till beslut med godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 3 (s)
Votering:
168 för utskottet
129 för res. 3
3 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut med
godkännande av utskottets motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 48 m, 36 fp, 27 kd, 23 v, 20 c, 14 mp
För res. 3: 128 s, 1 v
Avstod: 2 fp, 1 kd
Frånvarande: 16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 6 v, 2 c, 3 mp
Anne-Marie Ekström (fp) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.
Owe Hellberg (v) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.

Punkt 3 (Grundläggande värderingar, m.m.)
Utskottets förslag till beslut med godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 4 (m)
3. motiveringen i res. 5 (fp)
4. motiveringen i res. 6 (kd)
5. motiveringen i res. 1 i motsvarande del (v)
6. motiveringen i res. 7 (c)
7. motiveringen i res. 2 i motsvarande del (mp)
Förberedande votering 1:
19 för res. 7
14 för res. 2
267 avstod
49 frånvarande
Kammaren biträdde res. 7.
Förberedande votering 2:
24 för res. 1
19 för res. 7
256 avstod
50 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Förberedande votering 3:
28 för res. 6
23 för res. 1
248 avstod
50 frånvarande
Kammaren biträdde res. 6.
Förberedande votering 4:
39 för res. 5
28 för res. 6
231 avstod
51 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5.
Förberedande votering 5:
49 för res. 4
38 för res. 5
211 avstod
51 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Huvudvotering:
128 för utskottet
48 för res. 4
123 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut med
godkännande av utskottets motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s
För res. 4: 48 m
Avstod: 38 fp, 28 kd, 23 v, 20 c, 14 mp
Frånvarande: 16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 2 c, 3 mp

Punkt 4
Kammaren biföll utskottets förslag.

FöU2 Tjänstgöringsskyldighet i internationell
verksamhet
1. utskottet
2. res. (kd)
Votering:
269 för utskottet
28 för res.
2 avstid
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 46 m, 38 fp, 23 v, 20 c, 14 mp
För res.: 28 kd
Avstod: 2 m
Frånvarande: 16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 2 c, 3 mp

SoU14 Behandling av personuppgifter inom soci-
altjänsten
Punkt 1 (Sammanställningar av personuppgifter)
1. utskottet
2. res. (m, fp)
Votering:
213 för utskottet
86 för res.
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 28 kd, 23 v, 20 c, 14 mp
För res.: 48 m, 38 fp
Frånvarande: 16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 2 c, 3 mp

Punkt 2
Kammaren biföll utskottets förslag.

NU7 Vissa näringspolitiska frågor
Punkt 1 (Innovationer och nyföretagande)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, kd, c)
Votering:
152 för utskottet
132 för res. 1
14 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 1 kd, 23 v
För res. 1: 48 m, 38 fp, 27 kd, 19 c
Avstod: 14 mp
Frånvarande: 16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 3 mp

Punkt 4 (Kvinnors, invandrares och ungas företagan-
de)
1. utskottet
2. res. 4 (m, fp, kd, c)
Votering:
165 för utskottet
134 för res. 4
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 23 v, 14 mp
För res. 4: 48 m, 38 fp, 28 kd, 20 c
Frånvarande: 16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 2 c, 3 mp

Punkt 6 (Auktorisation och certifiering)
1. utskottet
2. res. 7 (mp, fp, c)
Votering:
226 för utskottet
72 för res. 7
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 48 m, 28 kd, 23 v
För res. 7: 38 fp, 20 c, 14 mp
Frånvarande: 17 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 2 c, 3 mp

Punkt 9 (Företagsetablering och företagsnedläggning)
1. utskottet
2. res. 11 (m, fp, kd, c)
3. res. 12 (mp, v)
Förberedande votering:
134 för res. 11
37 för res. 12
128 avstod
50 frånvarande
Kammaren biträdde res. 11.
Huvudvotering:
160 för utskottet
133 för res. 11
6 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 1 fp, 22 v, 9 mp
För res. 11: 48 m, 37 fp, 28 kd, 20 c
Avstod: 1 v, 5 mp
Frånvarande: 16 s, 7 m, 10 fp, 5 kd, 7 v, 2 c, 3 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

6 § Migration och asylpolitik

Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande 2002/03:SfU8
Migration och asylpolitik (skr. 2002/03:28).

Anf. 1 STEN TOLGFORS (m):
Herr talman! Vi ser i dag ett exempel på hur rege-
ringen förlorat kraft och initiativ i frågor som rör
integrations- och migrationspolitik.
I stället ökar riksdagens och socialförsäkringsut-
skottets betydelse på området. Regeringen kommer
släntrande efter, när frågor redan har avgjorts. När en
utredning av regler för vidgad arbetskraftsinvandring
diskuteras har regeringen agerat åskådare.
Efter att under valrörelsen upprepade gånger ha
avfärdat tanken på vidgad arbetskraftsinvandring har
Socialdemokraterna i dagens betänkande plötsligt
tvingats acceptera att frågan utreds. Man har gjort det
enbart därför att en potentiell majoritet först formats
kring behovet av en sådan utredning. Man har gjort
det i ett försök att hindra Miljöpartiet från att göra
gemensam sak med de borgerliga partierna. Det
misslyckades dock.
Socialdemokraternas alternativ, som förhopp-
ningsvis röstas ned här senare i dag, är en utredning,
men en utredning utan tydligt mandat och utan tydlig
riktning. Det är heller inte den breda parlamentariska
utredning som fem partier vill ha.
Därför ser vi i dag en fempartireservation om en
parlamentarisk utredning med ett tydligt mandat - en
reservation som gör upp med de socialdemokratiska
argumenten från valrörelsen.
Många, bland annat Svenskt Näringsliv, har pekat
på behovet av ett nytt, moderniserat regelverk. Men
ingen har hittills tillräckligt gått på djupet med frå-
gan, och ingen har heller lagt fram ett komplett för-
slag till ett moderniserat regelverk. Det tar nu vi fem
partier initiativ till.
Vår utgångspunkt är att det behövs fler som job-
bar - och fler som jobbar mer - för att välfärden i
Sverige ska kunna utvecklas. Förutsättningarna för
mänsklig utveckling och ökat välstånd är inte till-
räckligt goda i dag, vilket vi från moderat sida uppre-
pade gånger har lagt fram förslag om för att förändra.
Den socialdemokratiska integrationspolitiken fun-
gerar inte. Resultatet är att tiotusentals människor -
både infödda svenskar och invandrare - står vid sidan
av samhället.
Men att som regeringen hävda att de som står
utanför arbetsmarknaden först ska få arbete innan
vidgad arbetskraftsinvandring medges håller inte. Det
är en alldeles för statisk syn på arbetsmarknaden.
Utbud och efterfrågan matchar inte varandra på ar-
betsmarknaden. Sverige har därför både arbetslöshet
och arbetskraftsbrist samtidigt.
25 000 tjänster kunde aldrig tillsättas under 2001
på grund av rekryteringsproblem enligt Svenskt Nä-
ringsliv. Om landstingen efterfrågar läkare hjälper det
inte att hänvisa till att det finns arbetslösa utan ut-
bildning. Om verkstäder efterfrågar erfarna yrkesar-
betare som bilmekaniker hjälper det inte att hänvisa
till arbetslösa akademiker. Det är inte samma perso-
ner vi talar om.
Delvis kan problemen avhjälpas med utbildning
och ökad rörlighet på arbetsmarknaden, men inte helt.
Det är för stora behov vi resonerar om.
Arbetskraftsbrist riskerar att leda till lägre tillväxt,
inflationen kan ta fart om arbetskraftsbrist driver upp
lönerna. Då finns det risk för högre räntor, vilket i sin
tur bromsar sysselsättningen. Fortsatta hinder för
rekrytering riskerar därför på sikt att höja arbetslös-
heten.
Omvänt gäller att arbetskraftsinvandring kan rätt
hanterad bidra till att öka tillväxt och skapa nya ar-
betstillfällen. När flera arbetar kan köpkraften i eko-
nomin växa och därmed också efterfrågan på arbets-
kraft. Det kan också vara så, vilket många har påpe-
kat, att om fler invandrare arbetar ökar möjligheterna
till jobb för andra, eftersom diskriminering och kultu-
rella barriärer överkommes.
Sverige behöver tillskott av kunskap och kompe-
tens. I dag finns regler som medger endast mycket
begränsad invandring av främst utländska experter.
Samtidigt råder en situation där polska läkare har
avvisats när deras temporära uppehållstillstånd har
gått ut. Vem har vunnit på det? Vårdköer växer, och
människor tvingas i väg.
Härtill kommer allvarliga demografiska faktorer
och avfolkningen av glesbygden. Försörjningskvoten
stiger i avfolkningsbygder och kommer att göra det
fortsatt också nationellt. Den som vill värna sin pen-
sion måste värna att fler arbetar.
I Expressen skrev häromdagen de två socialde-
mokratiska kommunalråden i Ragunda och Ström-
sund att om berörda personer från Thailand "fick
komma kunde de hjälpa företagen att fortsätta ut-
vecklas och generera skatteintäkter åt kommunen.
Men det är stopp." De fortsatte: "I Strömsund råder
brist på folk till sjukvården, liksom i resten av EU.
Kommunen har därför fört samtal med läkare från
Uzbekistan för att få dem att flytta till Jämtland. In-
tresset från de välutbildade läkarna har varit stort.
Men inte från Migrationsverket och Socialstyrelsen.
Där är det nej."
Regeringen har alltså stängt dörren. Endast 440
personer utanför EU fick permanent arbetstillstånd
2001. Arbetstillstånd ges bara undantagsvis för kvali-
ficerade befattningar eller annan specialiserad yrkes-
utövning. Tidsbegränsat arbetstillstånd ges i maximalt
18 månader, och då vanligen för bärplockning och
andra säsongsarbeten.
Herr talman! Fem partier är överens om kritiken
av regeringens statiska syn på ekonomi och arbets-
marknad. Fem partier är också överens om följande:
Att mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter
begära en utredning av hur ett vidgat regelverk för
arbetskraftsinvandring bör se ut. I utredningens upp-
drag ska ingå att se över hur socialförsäkringar, soci-
ala förmåner och arbetsrätt ska utformas.
Vi markerar vidare att lön, försäkringsskydd och
övriga anställningsvillkor inte får vara sämre vid
arbetskraftsinvandring än för svensk arbetskraft. En
viktig poäng är att sambandet mellan ett moderniserat
regelverk för arbetskraftsinvandring och asylrätten
måste studeras så att asylrätten inte urholkas. Härut-
över kan partierna ha olika uppfattningar om saker
som ligger utanför reservationen men inom ramen för
utredningens uppdrag.
För mig är det viktigt att särskilja asylrätten från
vidgade regler för arbetskraftsinvandring för att hind-
ra att den urholkas.
Jag vill understryka att frågan inte är enkel eller
att kraven på gediget beslutsunderlag, till exempel
gällande effekter på och inkvalningsregler för social-
försäkringarna, kan viftas bort. Diskussionen i frågan
skulle då snabbt vända mot dem som företräder ett
moderniserat regelverk. Poängen med dagens gemen-
samma reservation är att den tydligt pekar på dessa
områden att studera och behovet av fördjupning,
samtidigt som den ger en tydlig färdriktning.
Herr talman! Min bedömning är att illegal invand-
ring och människosmuggling skulle minska om mo-
derniserade regler för arbetskraftsinvandring infördes.
Tänk efter ett slag: Vad skulle man själv välja - att
smugglas i en container, lägga sin familjs liv och sitt
livs besparingar i händerna på organiserade brotts-
lingar, för att sedan hamna i en illegal gråzon eller
alternativt att kunna söka visum, arbete och uppe-
hållstillstånd för att legalt kunna arbeta i ett land?
Själva förutsättningen för människosmuggling så-
som lönsam bransch är att den är illegal och att inga
andra möjligheter till rörlighet finns. Det är detta som
gör människor villiga att betala pengar till smugglare
och riskera sina liv för en bättre framtid. Det faktum
att arbetskraftsmigration i dag är otillåten från länder
utanför EU ger smugglaren makt över människor. De
som smugglats in i landet växlar ofta över till att bli
asylsökande. Det är ett problem därför att därmed
ökar väntetiderna för dem som behöver skydd.
Människosmuggling är ett gissel som måste be-
kämpas både genom bättre yttre gränskontroll och
genom polisiära insatser mot internationella, organi-
serade ligor. Samtidigt skulle vidgade möjligheter till
arbetskraftsinvandring minska marknaden för
smuggling.
Herr talman! Karin Enström kommer att utveckla
våra moderata synpunkter i övriga frågor i detta be-
tänkande. Jag vill avsluta med att yrka bifall till re-
servation 11 om utredning om arbetskraftsinvandring.
(Applåder)

Anf. 2 ERIK ULLENHAG (fp):
Herr talman! Kammarens ledamöter! Jag vet ock-
så att det finns en hel del människor på åskådarläkta-
ren i dag därför att man är mycket glad över det be-
slut som förhoppningsvis kommer att fattas om ar-
betskraftsinvandring. Det är inte alldeles för många
som bevistar våra föreställningar, men ibland kom-
mer ett gäng. Det är dessutom roligt när folk är glada
över de beslut som fattas.
Doktor Araz Jakob är från norra Irak. Han har un-
der en tid arbetat på den ortopediska kliniken i Es-
kilstuna. Man har vid den ortopediska kliniken i Es-
kilstuna saknat läkare under lång tid, vilket har gjort
att vården på den kliniken har blivit sämre. Jag prata-
de med den medicinskt ansvariga sjuksköterskan, och
hon sade så här: Vi har haft doktor Jakob, och det har
fungerat alldeles utmärkt. Han vill stanna, för en
gångs skull slipper vi stafettläkare, berättade hon.
Men nu har doktor Araz Jakob utvisats till norra Irak
därför att han inte har asylskäl, och han ska kastas ut
ur landet.
Det där är lite grann kärnan i vad arbetskraftsin-
vandring handlar om. Tycker vi att det är bra eller
dåligt att det finns en läkare i Eskilstuna som kan
bidra till att ge patienter vård? Tycker vi att det är bra
eller dåligt att den här personen får bygga sig en
framtid i Sverige, även om han saknar asylskäl?
Tyvärr är det sätt varpå Socialdemokraterna han-
terat frågan om arbetskraftsinvandring väldigt talande
för hur Socialdemokraterna styr det här landet. Alla
har vetat i många år att vi behöver fler människor
som kommer till Sverige för att vi ska klara tillväxt
och välfärd. Folkpartiet presenterade ett förslag om
arbetskraftsinvandring i somras, och då kör valrörel-
sen i gång. LO-tidningen har rubriken på sina ledare
att Folkpartiet vill införa arbetsläger i Sverige, men vi
kommer aldrig att acceptera arbetskraftsinvandring.
Statsminister Göran Persson gick ut gång på gång i
valrörelsen blundande för verkligheten och sade: Vi
behöver inga människor som kommer till Sverige och
arbetar.
När valrörelsen hade lagt sig, ett par månader se-
nare, upptäcker maktpartiet Socialdemokraterna att
det kanske finns en annan majoritet i Sveriges riks-
dag. Det kanske finns en majoritet bestående av de
fyra borgerliga partierna och Miljöpartiet. Då blir det
helt plötsligt en annan ton, inte därför att man har bytt
åsikt, inte därför att man har upptäckt en verklighet
som man inte kände till utan just därför att man är
oerhört rädd för makten. Från LO-tidningens ledare
om arbetsläger, från Margareta Winbergs tal i valrö-
relsen om att om vi öppnar för arbetskraftsinvandring
kommer det att bli svårare för din son att få jobb har
vi kommit till att arbetsmarknadsminister Hans Karls-
son i lördags i Göteborgs-Posten säger: Vi säger ja till
arbetskraftsinvandring.
Det är mycket bra att ansvarig minister för migra-
tionsfrågor är här i dag. Jag hoppas vi får en tydlig
redogörelse om Socialdemokraternas linje i frågan
om arbetskraftsinvandring. Säger Socialdemokraterna
ja till den fempartiöverenskommelse som har träffats
är det absolut ingenting som utesluter att man röstar
för den.
Det finns två starka skäl till att säga ja till arbets-
kraftsinvandring. Det första har jag redan antytt. Det
handlar om egenintresset för Sverige. Om vi ska klara
vår egen tillväxt och välfärd behöver vi människor till
vården, i hantverksyrken, i norra Sverige och i andra
områden där man har problem med att få arbetskraft.
Det handlar också om hur vi ser på världen. För
mig är det något stort att människor kan röra på sig.
För mig är det något fint att en människa från en
annan del av världen, även ifall han eller hon saknar
asylskäl, ska kunna söka sig till Sverige och få ett
arbete här. Ökad öppenhet är i sig något mycket posi-
tivt. Jag är också övertygad om att detta skulle avlasta
asylsystemet på ett sätt som vore väldigt positivt för
oss alla.
Med det sagt om arbetskraftsinvandring tänker jag
säga några ord om flyktingpolitik.
Sverige sviker sitt humana ansvar i dag genom att
vi inte ger skydd åt barn som behöver vård här.
Sverige sviker genom att människor riskerar att
utvisas till ett land där de inte får älska vem de vill.
Människor får inte stanna i Sverige trots att de är
homosexuella och riskerar förföljelse i sitt hemland.
Sverige sviker därför att vi har byggt upp ett sys-
tem där asylsökande barn far mycket illa.
Sverige sviker genom att vi kastar ut människor
som har integrerats i Sverige och säger att de inte får
plats trots att barnen har gått i skola här under flera
år.
Sverige sviker genom att vi har så långa hand-
läggningstider att man sliter ut människor och skapar
mycket stora problem.
Vad gör då regeringen? Vi kan konstatera att de
humana förslagen försenas gång på gång.
Förslag som har utlovats om en utökad anhörigin-
vandring till Sverige, som sex partier i kommittén var
överens om, har stannats upp.
Det har kommit förslag om att vidga flyktingbe-
greppet så att den som förföljs på grund av kön, riske-
rar hedersmord, könsstympning och annat eller den
som förföljs på grund av sexuell läggning också ska
omfattas av flyktingbegreppet. I valrörelsen avgavs
gång på gång löften om att en utredning skulle vara
klar med sitt arbete i början av oktober förra året. Den
utredningen är inte ens tillsatt.
Förslaget om ny instans- och processordning har
också hamnat i långbänk.
När det gäller EU-arbetet vill jag först understryka
att vi från Folkpartiet välkomnar gemensamma regler
på EU-nivå. Det är bra att vi har gemensamma mini-
miregler så att vi tar ett gemensamt ansvar. Men vi
ska också betona att det är fråga om minimiregler.
Det finns ingenting som hindrar regeringen från att
vidga flyktingbegreppet med hänvisning till EU-
reglerna.
I detta åttaminutersanförande ska jag säga någon-
ting snällt om regeringen, och det är att man på EU-
nivå vid ett par tillfällen har satt foten i backen och
sagt nej. Man har lagt in sitt veto när flyktingpolitiken
och sett ut att hårdna.
Och det trodde jag att man skulle göra mycket
tydligt beträffande det förslag som ligger på EU:s
bord i dag, nämligen det förslag som britterna har lagt
fram om att man ska bygga upp flyktingläger i Alba-
nien, i Turkiet och i andra länder utanför Europa för
att vi själva ska slippa att ta ansvar för asylmottagan-
det.
Jag trodde att det var alldeles självklart för en
svensk flyktingminister att glasklart gå ut och säga
nej till detta till detta förslag. Men jag blev häpen,
förvånad och besviken när jag läste protokollet från
det ministerrådsmöte där det framgår att Sverige ser
det som intressant att arbeta vidare med detta förslag.
Jag hoppas att Jan O Karlsson i den här debatten
kan reda ut om han anser att det är förenligt med FN:s
Genèvekonvention om Sverige, Storbritannien och
andra länder säger: Ja, det kommer asylsökande hit,
men vi skickar dem till Albanien och Turkiet för
utredning där.
Man försöker att göra precis samma sak som vi ti-
digare har kritiserat Norge för. Norge har ändrat sina
mottagningsvillkor för att minska antalet asylsökan-
de. Nu försöker Storbritannien säga att de människor
som kommer dit hamnar i Albanien eller i Turkiet.
Detta är ett förslag som den svenska regeringen av
någon anledning inte tydligt har tagit avstånd ifrån.
Det finns väldigt mycket att göra på flyktingpoli-
tikens område. Det behövs lagändringar, det behöver
startas upp för arbetskraftsinvandring - det första
steget tar vi i dag - och det behövs en ny human rätts-
säker asylprocess. Vi har till och med sagt att det
behövs amnesti för gömda flyktingar eftersom flyk-
tingpolitiken har havererat. Vi behöver göra mycket
nu. Vi får inte fortsätta att svika vårt solidariska och
humana ansvar.

(TALMANNEN: Det får inte förekomma några
applåder på läktaren. Det är förbjudet.)

Med detta vill jag yrka bifall till reservation nr 11
om arbetskraftsinvandring och till reservation nr 39
om en förändring av lagstiftningen när det gäller
humanitära skäl.

Anf. 3 TALMANNEN:
Ledamöter får applådera, men inte åhörare på
läktaren.

Anf. 4 SVEN BRUS (kd):
Herr talman! Vi kristdemokrater har en rad reser-
vationer till detta betänkande varav flera tillsammans
med andra partier. Jag står självfallet bakom samtliga,
men yrkar bifall till reservationerna nr 11 och 27.
Den svenska riksdagen har uttalat att migrations-
politiken ska ses om en helhet. I den helheten ingår
flykting-, invandrings- och återvändandepolitik. Må-
let är att migration till och från vårt land ska ske i
ordnade former och att vi ska värna asylrätten.
Vi i den här kammaren är överens om att upprätt-
hålla en reglerad invandring utanför nordiska med-
borgare, EU- och EES-medborgare. Den verksamhet
som sker på området ska präglas av rättssäkerhet,
humanitet och respekt för individens mänskliga rät-
tigheter.
Herr talman! Detta grundläggande förhållnings-
sätt, som man i enighet har beslutat om i denna kam-
mare, finns det anledning att påminna om när vi nu
ska behandla ett mycket omfattande betänkande om
migrations- och asylpolitik. Det är naturligtvis inte
möjligt att här beröra mer än några aspekter på detta
stora politikområde.
Låt mig först få säga något om asylrätten och
varje individs obestridliga rätt till en individuell be-
dömning. Det ökande antalet asylsökande till Sverige
har kommit att vrida debatten till att fokusera på att
det är många som saknar asylskäl och dessutom iden-
titetshandlingar.
Låt oss vara överens om personer som åberopar
asylskäl, men som i verkligheten har skumma syften
med att få uppehållstillstånd i Sverige ska hindras
från det. När detta är sagt måste ändå ett otvetydigt
krav ställas på rättstrygghet och individuell bedöm-
ning av varje asylsökande.
Herr talman! Jag vill varna för tendenser att se
asylsökande från vissa länder och områden med sär-
skild misstänksamhet. Också från dessa områden och
länder kan det komma personer med välgrundade
skyddsskäl, exempelvis kvinnor av judisk börd som
utsatts för svåra övergrepp till följd av antisemitiska
stämningar i samhällen i det forna Sovjet. Även om
myndigheterna officiellt förnekar antisemitism är
dessa kvinnors verklighet en annan.
Ett annat exempel är de tjetjener som söker asyl
och hos oss registreras som ryssar. Det finns ett stort
antal rapporter som pekar på grova övergrepp från
den ryska krigsmaktens sida mot befolkningen i
Tjetjenien. Läkare utan gränser och andra organisa-
tioner berättar om gruppvåldtäkter, tortyr, misshandel
och försvinnanden. Trots detta är Sveriges hållning
att Ryssland är en demokrati och har ett fungerande
rättsväsende.
Herr talman! Det finns anledning att påminna om
kravet på individuell och rättssäker bedömning av
varje asylsökande.
Invandring är en tillgång för ett land, men för att
det ska vara på det sättet måste invandrade männi-
skors resurser också tas till vara. Vi måste ge möjlig-
heter till en sådan mänsklig utveckling att invand-
ringen bidrar till allas vår välfärd.
Det finns i dag och inför morgondagen både eko-
nomiska och mänskliga skäl att möjliggöra en ökad
arbetskraftsinvandring till Sverige. I dag medges en
begränsad invandring av främst utländska experter.
Vi måste se det som naturligt att människor kan
röra sig över nationsgränser och bygga en ny framtid
i ett annat land än i födelselandet. Ett Sverige som är
berett att ge människor den möjligheten kommer
samtidigt att belönas med en mer dynamisk utveck-
ling och en mer dynamisk ekonomi.
När det gäller arbetskraftsinvandring från EU-
länder borde unionens regler om fri rörlighet få ge-
nomslag så fort som möjligt. Regeringens utredare
Berit Rollén har ju överlämnat sitt förslag om att
utnyttja de längre övergångstider som finns i avtalen
med ansökarländerna. Utredningen remissbehandlas
just nu, men Sverige bör besluta om att fri rörlighet
ska gälla för alla medborgare i EU från medlemska-
pets första dag.
De demografiska kurvorna pekar klart på att vårt
land redan nu och i framtiden behöver fler som arbe-
tar för att vi ska klara välfärd och tillväxt.
Sverige råder redan arbetskraftsbrist samtidigt
som en mycket stor andel människor är arbetslösa,
sjukskrivna eller sjukpensionerade. Nu menar rege-
ringen att de som står utanför arbetsmarknaden först
ska få arbete innan vi tillåter arbetskraftsinvandring.
Det tycker jag är ett statiskt synsätt på arbetsmarkna-
den. Framtida arbetskraftsbrist riskerar i själva verket
att leda till lägre tillväxt och därmed till högre ar-
betslöshet.
I dag finner vi en skrämmande hög andel av de
nya svenskarna utanför arbetsmarknaden, och mångas
kompetens tas inte till vara. Vi måste lyckas långt
bättre med integrationen, det är sant, men arbets-
kraftsinvandring står inte i motsatsförhållande till
integration. Tvärtom kan arbetskraftsinvandring bidra
till tillväxt och nya arbetstillfällen.
Herr talman! Nu är vi fem partier som anser att
riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att låta utreda
hur ett vidgat regelverk för arbetskraftsinvandring ska
se ut. I det uppdraget ska det ingå att se över hur
socialförsäkringar, sociala förmåner och arbetsrätt ska
utformas. Lön, försäkringsskydd och övriga villkor
får naturligtvis inte vara sämre för arbetskraftsinvand-
rare än vad som gäller för svensk arbetskraft. Vi vill
inte skapa en A- och en B-arbetsmarknad. Sambandet
med asylrätten måste också belysas så att denna inte
urholkas.
Herr talman! En generös flyktingpolitik förutsätter
ett vidgat flyktingbegrepp. Här måste innefattas till
exempel förföljelse på grund av kön och sexuell
läggning. I dag har ofta den som erkänns som flykting
en förmånligare ställning än den som beviljas skydd
med stöd av andra bestämmelser i utlänningslagen.
Det gäller inte minst förföljda kvinnor som drabbas
av en genusrelaterad förföljelse. De här kvinnorna
måste få samma rättigheter och starka skydd som den
som får uppehållstillstånd som flykting. Kvinnlig
könsstympning är ett brott mot grundläggande
mänskliga rättigheter och måste få vara ett fullgott
skäl för att ges flyktingstatus. Vid till exempel heder-
smord, könsstympning eller homosexualitet är det
inte tillräckligt att en person ges uppehållstillstånd av
humanitära skäl. Svensk lagstiftning bör ändras, även
om det föreslagna EU-direktivet om skyddsgrunder
inte antagits.
Den långsamma beredningen för att stärka skyd-
det för den som riskerar förföljelse på grund av kön
eller sexuell läggning är oacceptabel. Regeringen bör
därför snarast återkomma till riksdagen med förslag
till nödvändiga författningsändringar.
Innan EU kan gå vidare och fastställa en gemen-
sam asylpolitik måste man vara överens om en klar
och tydlig definition av begreppet flykting. I annat
fall kan en person avvisas från ett EU-land men inte
från ett annat på grund av olika definitioner av flyk-
tingbegreppet. Det här är oacceptabelt. Det är viktigt
att kommissionens förslag om miniminormer för när
medborgare i tredjeland ska betraktas som flyktingar
eller som personer som av andra skäl behöver inter-
nationellt skydd inte urholkas.
Regeringen bör verka för att det snarast antas en
gemensam definition inom EU av begreppet flykting.
Flyktorsaker som krig, inbördeskrig, odemokratiska
regimer, förtryck av minoriteter, natur- och hunger-
katastrofer och förtryck på grund av kön eller sexuell
läggning innebär att de tidigare definitionerna i Ge-
nèvekonventionen av begreppet flykting bör utvidgas.
Det är av yttersta vikt, herr talman, att Genève-
konventionen utvidgas, och det bör Sverige verka för
i internationella sammanhang.

Anf. 5 KALLE LARSSON (v):
Herr talman! Ibland måste man säga som det är.
Den svenska flyktingpolitiken brister i dag avsevärt i
humanitet och rättssäkerhet. Rapporter om omänskli-
ga och obegripliga avvisningsbeslut återkommer
oupphörligen, liksom fällningarna av Sverige i FN:s
kommitté mot tortyr för olagliga avvisningsbeslut.
Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd,
FARR, har nyligen avlämnat en rapport som tydligt
och klart visar att praxis har hårdnat när det gäller
humanitära skäl.
I stället för att göra något åt detta tycks regeringen
på alla sätt försöka förhindra att Utlänningsnämnden
läggs ned, trots beslut av en enig riksdag. Nu kommer
dessutom nya signaler från migrationsminister Jan O
Karlsson om hårdare tag mot flyktingar. Han vill
korta köerna i systemet genom att inskränka rätten till
nya ansökningar kraftigt. Vidare föreslås åtgärder för
att möjliggöra bestraffning av dokumentlöshet, bland
annat genom sänkt dagersättning och beskurna möj-
ligheter att arbeta under asyltiden. Det är utmärkt att
migrationsministern är här i dag för att stå till svars.
Vari ligger rättssäkerheten och humaniteten i sådana
förslag?
Herr talman! Väntetiderna för asylsökande är ett
bekant ämne för denna kammare, och vi är många
som krävt, och kräver, att de kortas. Det är inte rim-
ligt att en del får vänta på besked om uppehållstill-
stånd i åratal, bara därför att processen är så långsam
som den är i dag. Självfallet kräver en snabbare
handläggning ökade resurser, men det finns också
andra sätt att ta krafttag mot de långa väntetiderna. En
rättssäker asylprocess är ett sådant steg, och det är
därför som vi med sorg i hjärtat kan se hur Utlän-
ningsnämndens nedläggning förefaller mer och mer
avlägsen. Därför kräver vi att den som har väntat på
besked längre än 18 månader utan att själv vara skäl
till dröjsmålet automatiskt ska beviljas permanent
uppehållstillstånd. Jag yrkar bifall till reservation 42
under punkt 31. Vari ligger logiken i att enskilda
människor ska behöva betala med sitt lidande för
brister i systemet?
Herr talman! Jag ska säga några ord också om si-
tuationen för asylsökande från Irak. Strax före krigs-
utbrottet avvisades asylsökande till norra Irak, trots
deras välgrundade oro inför det direkta krigshot som
då förelåg. Migrationsverket ansåg att man inte kunde
ta hänsyn till eventuella framtida händelser och fort-
satte att avvisa asylsökande till norra Irak. Nu väljer
man däremot att ta hänsyn till ett hypotetiskt fram-
tidsscenario, eftersom de asylskäl som finns i dag kan
ha undanröjts efter kriget. Godtycket är skrämmande.
Rätten till skydd för den som flyr undan väpnad kon-
flikt är tillämplig för flyktingar från Irak, men Migra-
tionsverket väljer, med regeringens goda minne, att
mitt under brinnande krig inte tillämpa denna regel.
Vari ligger rättssäkerheten och humaniteten i sådana
beslut och ett sådant agerande?
Herr talman! Tvärtemot vad som har nämnts un-
der debatten hittills är samtliga partier i denna kam-
mare överens om en utredning om arbetskraftsinvand-
ring. Visst satt det långt inne, det ska medges, för
Socialdemokraterna, men nu har ju till och med de
sällat sig till oss övriga när det gäller behovet av en
sådan utredning, och det är trots allt välkommet.
Därför handlar det nu om att ta ställning till vilka
ramar en sådan utredning bör ha.
Att de borgerliga partierna i synen på maktbalan-
sen på arbetsmarknaden sin vana trogen ställer sig på
arbetsgivarnas sida är kanske inte så överraskande.
Men, herr talman, ibland måste man säga som det är.
Miljöpartiet är ett i grunden borgerligt parti. Visserli-
gen anger de tillsammans med de borgerliga att lön,
försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor inte
får vara sämre för arbetskraftsinvandrare än för
svensk arbetskraft, men det är långt ifrån tillräckligt.
Man anger nämligen också att det i uppdraget ska
ingå att "se över hur socialförsäkringar, sociala för-
måner och arbetsrätt skall utformas". Men om villko-
ren nu inte får vara sämre, varför då öppna för att just
detta utreds? Är Miljöpartiet inte medvetet om att det
i begreppet arbetsrätt ryms avsevärt mycket mer än
löner och anställningsvillkor? Här ligger en hel flock
hundar begravna.
Självfallet kommer vi i Vänsterpartiet att delta i
den kommande utredningen och se som en av våra
huvuduppgifter att avvisa den arbetskraftsinvandring
på arbetsgivarnas villkor som vi vet att de borgerliga
partierna önskar. Och vi kommer inte att glömma
vilken sida Miljöpartiet valde när det gällde att för-
svara arbetsrätten.
Herr talman! Ibland uppvisar regeringen en an-
senlig mängd hyckleri, för samtidigt som man påstår
sig vilja stärka kunskapen om kvinnors asylskäl hän-
der det mycket lite i praktiken. Den som gripits av
polis, förts till en polisstation och där våldtagits av
poliser en hel natt blir avvisad eftersom "det är ett
brott att begå våldtäkt i den asylsökandes hemland".
Man föreslår följaktligen att den våldtagna kvinnan
ska gå tillbaka till den polisstation där hon våldtagits
och anmäla poliserna. Hur kan regeringen stillatigan-
de åse att kvinnliga asylsökande inte får skydd, trots
att de lämnat berättelser om tortyr och våldtäkter som
bedömts vara trovärdiga?
Herr talman! Ibland måste man alltså säga som
det är. Inom EU har främlingsfientliga krafter tillåtits
sätta dagordningen för flyktingpolitiken. Besluten om
repressiva åtgärder har fattats snabbt och till synes
utan vånda i Bryssel. Den svenska regeringen tycks
ha kapitulerat. Det förefaller tyvärr som om Sveriges
regering i denna kammare gett upp arbetet för en
solidarisk flyktingpolitik både här och i EU. Mursten
fogas nu till mursten i bygget av fästning Europa som
stänger människor ute.
I går kväll talade representanter från sex av riks-
dagens partier vid en manifestation på Mynttorget
utanför riksdagen för en mer generös och human
flyktingpolitik. Vi lovar att återkomma inför varje
migrationspolitisk debatt här i kammaren.
Jag kan konstatera att Socialdemokraterna står
alltmer ensamma i sitt försvar av den nuvarande
orättvisa ordningen. Än så länge räddas de bara av en
söndervittrande majoritet av moderater i denna kam-
mare.
Jag står självfallet bakom samtliga Vänsterpartiets
reservationer och yrkar också bifall till reservation 10
under punkt 6.

Anf. 6 ERIK ULLENHAG (fp) replik:
Herr talman! Ibland är det tyvärr så när man de-
batterar med Kalle Larsson att man kan säga samma
sak en gång, tio gånger eller hundra gånger, men det
går liksom ändå inte in. Den som kommer till Sverige
som arbetskraftsinvandrare ska ha samma villkor som
den som jobbar på svensk arbetsmarknad - punkt.
Detta sade Folkpartiet i valrörelsen, och jag har sagt
det tidigare.
Sedan försöker Kalle Larsson blanda bort korten
och säger: Vi är också för en arbetskraftsinvandring.
Jag har läst i betänkandet, och jag vill ställa en
fråga till Kalle Larsson. Om nu Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet skulle få majoritet, när skulle ar-
betskraftsinvandringen bli verklighet? Det kraftfulla
ni har lyckats pressa Socialdemokraterna till är en
utredning om framtida arbetskraftsbehov. Det handlar
inte om att man ska öppna för arbetskraftsinvandring.
När får en läkare som behövs i Sverige stanna?
Visst finns det en mycket begränsad arbets-
kraftsinvandring i dag för fotbollsspelare som Alvaro
Santos i Helsingborg. Det är jättebra att han får spela
fotboll. Men när skulle en mer omfattande arbets-
kraftsinvandring bli verklighet med Vänsterpartiets
politik? Enligt förslaget i det betänkande som ligger
på bordet, och som ni här yrkar bifall till, kommer det
att dröja ganska länge.

Anf. 7 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Låt mig inleda med att säga att jag
inte tror att tidsperspektivet är det som i huvudsak
skiljer oss åt, utan det handlar om vilka regler och
ramar som ska kringgärda en kommande arbets-
kraftsinvandring.
Det skulle kunna vara lätt att hålla med om det
som beskrivs i reservationen från de nu fem borgerli-
ga partierna där man anger att löner och anställnings-
villkor inte får vara sämre för invandrad arbetskraft
än för svensk. Men jag undrar om Erik Ullenhag är
medveten om att i begreppet arbetsrätt, som han ju
anser skall utredas, ingår avsevärt mycket mer än så.
Om Erik Ullenhag hade menat allvar med att man
inte på någon punkt skulle kunna försämra arbetsrät-
ten hade man mycket väl kunnat skriva det i sin re-
servation, men det har man alltså valt att inte göra.
Arbetsrätten ska utredas. Det är just anställningsvill-
kor och löner som inte får vara sämre.
Min fråga tillbaka blir förstås: Vad är det som får
vara sämre? Vad är det inom arbetsrättens område
som Erik Ullenhag anser skall utredas och förändras
med anledning av att vi kanske får en kommande
arbetskraftsinvandring, vilket vi hoppas?

Anf. 8 ERIK ULLENHAG (fp) replik:
Herr talman! Jag tackar för frågan och tänker be-
svara den. Jag hoppas på en lite tydligare vision om
tiden från Vänsterpartiet lite senare.
En sak som behöver utredas är hur vi säkerställer
att svensk arbetsrätt verkligen gäller i Sverige, det vill
säga att det inte blir bulvanförhållanden genom att
man skaffar en arbetsgivare utomlands och sedan
arbetar i Sverige och kan trolla bort svensk arbetsrätt.
Det sker i dag. Det skedde med arbetsgivaren Skogs
Tivoli. Där kom det en dom från Arbetsdomstolen för
någon månad sedan. Det är en sådan sak som jag
skulle vilja utreda för att se till att det blir samma
trygghet för den som kommer hit, för att ge ett väldigt
klart svar på den frågan.
Det tråkiga med Vänsterpartiet är att mycket av
det ni säger i alla möjliga frågor låter oerhört kraft-
fullt. Mycket av det ni säger på flyktingpolitikens
område om arbetskraftsinvandringen låter kraftfullt.
Mycket av det ni säger att ni inte vill vara med om i
regeringssamarbetet låter kraftfullt, men i slutet på
dagen är det likadant varje gång: Vänsterpartiet står
tillsammans med regeringen. Vi har lyckats ha nytta
av er några gånger i flyktingpolitiken. Men när det
gäller sjukersättning och mycket annat är det mycket
skrik och lite hockey, om jag får uttrycka mig så
vanvördigt här i kammaren.
Läs vad som står i vår reservation, Kalle Larsson.
Varför går ni på en linje som egentligen handlar om
att Socialdemokraterna vill begrava den här frågan?

Anf. 9 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Låt mig börja med tiden. Jag tror att
vi, liksom Folkpartiet, är angelägna om att det finns
möjligheter till detta inom en inte alltför lång tid.
Men ska man genomföra det här på ett seriöst sätt
måste man ta fram ordentliga regler. Det tror jag
också att vi är överens om. Det kommer nog att ta en
tid att göra det. Jag tror inte att det är tidsperspektivet
som skiljer oss åt.
Jag undrar vem som gör sig till störst skurk när
det gäller att blanda bort korten. Nu får vi plötsligt
höra om sjukpenningen och andra frågor. Jag tar en
debatt med Erik Ullenhag eller vem som helst i kam-
maren vilken dag som helst i dessa frågor också.
Låt mig konstatera att vi är ett parti som klart och
tydligt talar om vad vi står för. Jag är ganska överty-
gad om att Erik Ullenhag och jag och vårt parti kom-
mer att komma fram till olika slutsatser när det gäller
hur arbetsrätten ska vara reglerad och vilka rättigheter
man ska ha som invandrad arbetskraft. Utredningen
får förstås avgöra det. Om de vackra ord som Erik
Ullenhag nu uttalar om att allting ska vara lika bra för
den invandrade arbetskraften som för den svenska
blir verklighet har han närmat sig de ståndpunkter
som Vänsterpartiet hela tiden har haft.
Vi tänker inte gå i fällan och låta det framställas
som om vi har varit motståndare till arbetskraftsin-
vandring. Vi har i flera år motionerat om just en så-
dan här utredning. Vi har i flera år motionerat om att
det kommer att finnas en framtida behov av arbets-
kraftsinvandring. Låt oss nu utreda hur det behovet
ser ut! Vi har flera gånger sett att inte bara Socialde-
mokraterna utan också andra partier här i kammaren
inte har velat gå med på detta. Jag nöjer mig med att
säga att vi är nöjda med att vi nu kommer att få en
utredning, men vi skulle hellre ha sett att arbetsrätten
skulle vara fullt skyddad, vilket den inte är i dag.

Anf. 10 BIRGITTA CARLSSON (c):
Herr talman! Jag börjar mitt anförande med att av
tidsskäl endast yrka bifall till reservationerna 6 och
11. Jag står givetvis bakom övriga reservationer från
Centerpartiet.
Från 1840 och fram till 1930 utvandrade inte
mindre än 1 300 000 människor från Sverige till
Nordamerika, Sydamerika och Australien för att
förbättra sina möjligheter till en dräglig framtid. Den-
na utvandring var välgörande för den sociala och
ekonomiska utvecklingen såväl i Sverige som i im-
migrationsländerna. Sverige avlastades från överbe-
folkning, undersysselsättning och misär och fick
samtidigt viktiga bidrag till sin ekonomiska utveck-
ling. Många emigranter skickade hem pengar till
anhöriga i hemlandet. 200 000 emigranter återvände,
många med friskt kapital, nya idéer och kunskaper
och kontakter som vitaliserade det svenska ekono-
miska och sociala livet. I immigrantländerna möjlig-
gjorde invandringen en snabb ekonomisk tillväxt och
social dynamik. Svenskarna byggde Chicago och
odlade upp Minnesotas prärier.
I dag är det ingen som klandrar utvandrarna.
Tvärtom beundrar vi deras företagsamhet och obän-
diga vilja att skapa sig en bättre framtid. Vilken är
egentligen skillnaden i dag? Varför ser vi inte vår tids
arbetskraftsinvandrare med samma ögon? Varför ser
vi dem inte som driftiga personer som tar tag i sina
liv? De kommer till ett nytt land med idéer, företag-
samhet och energi. Borde inte vi i Sverige välkomna
dessa människor i stället för att se dem som ett hot?
Dagens och morgondagens Sverige behöver en
ökad invandring av människor som vill arbeta och
driva företag i vårt land. Arbetskraftsbrist är redan en
flaskhals i många näringar - inte minst på landsbyg-
den. Västeuropa står inför en dramatisk demografisk
förändring och det är viktigt att Sverige i god tid
positionerar sig för att vara ett attraktivt och välkom-
nande invandringsland. En ökad andel arbetskraftsin-
vandrare bidrar till att underlätta integrationen också
av flyktinginvandrare.
Herr talman! Ibland hör man personer som menar
att en stor utvandring från fattigare länder skulle vara
ett hot mot dessa länders utveckling. Men vi behöver
faktiskt inte ha något dåligt samvete för den sakens
skull. Arbetskraftsinvandring är gynnsam också för
ursprungsländerna av samma skäl som den svenska
emigrationen var gynnsam för Sverige. Nya kontak-
ter, hemskickade pengar, återvändare med nya idéer -
allt detta kan vara viktiga bidrag till utvecklingen i
fattiga länder med utvandring.
Herr talman! En riksdagsmajoritet har nu bildats
för att, mot regeringens vilja, åstadkomma ett föränd-
rat regelverk som ökar möjligheterna till arbets-
kraftsinvandring. Det är jättebra och förvisso lovande
för framtiden.
Jag vill bara påminna om, eftersom företrädare för
två av dessa partier i dag försöker ta åt sig äran för
denna uppgörelse, att Centerpartiet i högsta grad varit
delaktigt i den process som nu lett till framgång. Mitt
parti tog tidigt ställning för arbetskraftsinvandring. Vi
har ingalunda lekt följa John i denna fråga även om
det naturligtvis är väldigt bra att andra partier har
gjort det. Jag säger det bara för att historieskrivningen
ska bli korrekt.
Herr talman! I den debatt vi hade i kammaren den
26 mars påpekade jag det tråkiga signalvärdet i att
invandrarfrågorna hanteras av Socialförsäkringsut-
skottet. Det är som om vi utgick från att människor
som kommer till vårt land skulle bli tvungna att leva
på bidrag. Det skulle finnas ett betydande symbolvär-
de i att nu, när arbetskraftsinvandring snart blir en
möjlighet, också riksdagen bytte glasögon. För över
migrationsfrågorna till arbetsmarknadsutskottet i
stället, för att ge en tydlig signal att vi ser invandrarna
som en värdefull resurs, inte som en belastning.
Låt det bli inledningen på en nystart av svensk
integrationspolitik med mycket tydligare fokus på att
invandrarna ska komma i arbete.
Herr talman! Alldeles för många av dem som
kommer hit placeras i olika flyktingförläggningar.
Där har de liten möjlighet att ta egna initiativ och
liten möjlighet att påverka sin egen livssituation. De
är utan meningsfull sysselsättning och de har en allt-
för ofta nästan ändlös väntan på att få besked om de
får stanna eller inte.
Centerpartiet vill att Sverige ska ha en generös
och human flyktingpolitik och vi är inte nöjda med
den flyktingpolitik som förs idag.
Vår vision är att när personer som flyr från sitt
hemland av olika anledningar kommer till vårt land
ska de få möjlighet till hälsokontroll så att eventuella
sjukvårdsinsatser sätts in så snart som möjligt. Nästa
steg är att ordna boende. I vårt avlånga land finns det
många kommuner med tomma bostäder. Min uppma-
ning till regeringen är: Utnyttja dessa lägenheter i
stället för att betala för att riva dem.
Nästa steg är att samtidigt som de som sökt sig hit
får samhällsinformation och börjar lära sig det svens-
ka språket ska de få möjlighet till arbetspraktik. För-
delen med detta är att de på en arbetsplats träffar
svenskar och får möjlighet att träna på svenska språ-
ket och genom detta stimuleras att så snabbt som
möjligt klara sin egen försörjning. Detta bemötande
skulle underlätta för alla oavsett om de får stanna
eller måste återvända till sitt hemland.
Herr talman! Det finns gott om goda exempel på
hur personer som flytt till vårt land fått möjlighet att
bosätta sig ute i någon av våra kommuner där de har
erhållit arbete och fungerar bra där de finns.
Senast i dag fick jag ett exempel från Bollnäs där
en ung kvinna arbetar som hårfrisör. Ägaren till sa-
longen är förtvivlad över att hon kanske måste sluta
på grund av att hon inte får uppehållstillstånd.
Ett annat exempel fick jag för ett tag sedan. Det
var ett företag i övre Norrland som fick tacka nej till
en order eftersom den duktiga medarbetaren - en
flykting från Jugoslavien som börjat arbeta i företaget
- tvingades sluta eftersom han inte fick uppehållstill-
stånd.
Det finns gott om goda exempel att lyfta här i
kammaren från kommuner ute i vårt land. Varför kan
inte regeringen se dessa personer som en arbetskrafts-
resurs och en tillgång för vårt land och för alla de
företag som är i behov av arbetskraft?
Förståelsen ute i kommunerna hos enskilda perso-
ner är minimal över den förda flyktingpolitiken i
Sverige.

Anf. 11 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Eftersom de borgerliga partierna nu
tycks tävla om vem som var först kan vi väl fråga om
de också vet vad de talar om när det gäller arbets-
kraftsinvandring och arbetsrätt.
Kan Birgitta Carlsson tala om för mig vilka delar
av arbetsrätten det är som ska utredas, som inte är
löner och anställningsvillkor?

I den borgerliga reservationen anges det att man
ska lämna förslag om arbetsrättens utformning, men
det ska inte kunna ges sämre löner eller anställnings-
villkor.
Vad är det då, Birgitta Carlsson, som ska utredas?

Anf. 12 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Vid varje utredning som görs brukar
man gå igenom alla regler och lagar som gäller för
alla människor. Jag tycker att det är en självklarhet
även vid ett sådant här tillfälle när vi ser över möjlig-
heterna att på ett bra och positivt sätt öppna möjlig-
heten för människor från andra länder att komma till
Sverige för att kunna arbeta här.
Jag ser inte ett hot i detta. Jag ser en möjlighet i
att kunna öppna upp på det är sättet. Även om Kalle
Larsson försöker vinkla vår skrivning till något nega-
tivt, finns inte den negativa tanken med i de diskus-
sioner vi har haft när vi har stannat för den här for-
muleringen i betänkandet.
Jag är övertygad om att den här utredningen
kommer att komma fram till ett bra förslag som vi
hoppas få på riksdagens bord. Jag hoppas att den
utredningen kommer att ske med stor skyndsamhet.
Det hastar.

Anf. 13 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag tror inte att Birgitta Carlsson hy-
ser några onda tankar när det gäller detta. Det är sä-
kert inte hennes eller Centerpartiets avsikt att man ska
försämra arbetsrätten för dem som invandrar som
arbetskraftsinvandrare till vårt land. Men man måste
ändå veta vad man öppnar för och vilka krafter man
bjuder in till middagsbordet.
Många av oss här i kammaren är ganska överty-
gade om att det hos svenskt näringsliv och hos andra
borgerliga partier finns en vilja att använda arbets-
kraftsinvandring för att attackera de fackliga rättig-
heter som arbetare i det här landet har tillkämpat sig.
Det var därför min fråga ställdes.
Kan vi då känna oss trygga? Jag frågar Birgitta
Carlsson igen om vi kan göra det. Kommer Center-
partiet aldrig att medverka till att arbetskraft som
invandrar från andra länder på någon punkt inom
ramen för arbetsrätten ska få sämre villkor än arbets-
kraft i Sverige?

Anf. 14 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Det handlar om en utredning som
ska tillsättas _ en parlamentarisk sådan.
Ibland känns det nästan barockt att Kalle Larsson
alltid försöker misstänkliggöra och alltid försöker
plocka fram sådant som han tror skulle kunna hända.
Han målar upp faror och säger: Akta er för detta. Gå
inte in i det här samarbetet. Våga inte samarbeta med
några andra borgerliga partier.
Jag ser ingen sådan fara i detta. Vi kommer inte
att medverka till dåliga villkor för de människor som
kommer hit till Sverige. De ska ha samma villkor.
Det kan du läsa ut av den reservation vi har i be-
tänkandet. Vänta och se. Du behöver inte vara orolig.

Anf. 15 MONA JÖNSSON (mp):
Herr talman! Att lämna sitt land är ofta ett stort
steg att ta. Flyktingsituationen är en väldigt speciell
och utsatt situation. Trots politisk förföljelse, etnisk
rensning, krig eller andra stora katastrofer väljer
många människor att in i det sista stanna kvar i sitt
land.
Många fler än man kan tro vill också återvända till
sitt land så snart minsta indikation finns på att det
börjar bli möjligt att göra det.
Just nu har vi ett pågående krig, och vi har bland
annat flera asylsökande från Irak som befinner sig här
i landet. Tyvärr har arbetet med att ge dessa männi-
skor besked om ifall de får bli kvar eller inte nu av-
stannat. Vi anser inte att man ska behandla människor
på detta sätt. Något slags besked måste kunna ges,
antingen det handlar om att de får stanna eller besked
om ett tillfälligt uppehållstillstånd.
Många människor som kommer hit har varit med
om mycket svåra händelser i sitt liv och har trauman
som vi inte ens kan förstå vidden av. Tillit till andra
människor har de inte längre, och kanske får de aldrig
tillbaka den. Man kanske inte vid det första samtalet
vill tala om ifall man till exempel har varit utsatt för
en våldtäkt. Människor som varit med om trauman
behöver hjälp och stöd att närma sig sina upplevelser
och bör inte utsättas för ytterligare oro. Är det då
rimligt att det på grund av att man inte kan bevisa sin
identitet krävs en mer omfattande utredning eller att
någon sätts förvar därför att det finns risk för att per-
sonen kommer att gå under jorden?
De asylsökande ska inte behandlas som brotts-
lingar och därmed inte heller fråntas sin frihet. Miljö-
partiet anser att en bortre tidsgräns bör införas samt
att stor restriktivitet bör tillämpas när det gäller att ta
personer i förvar. Det ska föreligga synnerliga skäl
såsom att personen är kriminell. Att frånta en männi-
ska hennes rörelsefrihet är en kränkande handling.
Ungefär en tredjedel av de asylsökande tas nume-
ra i förvar. I veckan har Migrationsverket meddelat
att man kommer att utöka och mer än fördubbla an-
talet platser i förvaren. Man diskuterar också att testa
ett särskilt förvar för kvinnor och barn. Varken vuxna
eller barn får tas i förvar så att barn skiljs från båda
sina föräldrar. Däremot är det tillåtet att skilja barn
från den ena föräldern. Att se sin eller sina föräldrar
låsas in innebär att man får leva med stor rädsla.
Därmed finns det än starkare skäl att inte ta vuxna
med barn i förvar.
Att vara barn i asylprocessen är att vara i en väl-
digt speciell situation, och de ensamkommande bar-
nens situation behöver belysas mera. En del har gjorts
vad gäller utbildning av Migrationsverkets handläg-
gare, men det finns fortfarande stora brister i att
tydliggöra barn i asylprocessen. Miljöpartiet anser att
intervjuer som görs med barn ska utföras av personal
som har särskild kompetens att tala med barn. Det är
av stor vikt att socialtjänsten kopplas in när en asylut-
redning startar, så att barnet verkligen får den hjälp
som behövs.
Vi har i medierna under den senaste veckan sett
att regeringen vill försvåra för barn att få ta del av
samma rättigheter som gäller för de barn som finns
här i landet. Förslag om att det är frivilligorganisatio-
ner som ska ta ansvar för dessa barn hoppas Miljö-
partiet slippa höra i framtiden.
Argumentet att det är för dyrt att kommunens so-
cialtjänst ska ha ansvaret tycker jag faktiskt är be-
fängt. Kan barn bli för dyra? Vi politiker måste se till
att våra utfästelser vad gäller att barn ska stå i cent-
rum för våra beslut verkligen gäller alla barn. Vi
måste självklart ge även de asylsökande barnen rätt
till en trygg barndom.
Mottagandet måste också innehålla moment av te-
rapeutisk omvårdnad om våra asylsökande när så
behövs, både för vuxna och för barn. Att snabbt få
hjälp med att bearbeta sina traumatiska upplevelser är
en förutsättning för att kunna gå vidare i livet. Detta
kommer i sin tur att underlätta en eventuell integre-
ring eller förbättra personernas möjligheter till ett
friskt liv i hemlandet vid ett möjligt avslag på ansö-
kan om uppehållstillstånd.
Principerna för arbetskraftsinvandring bygger på
en proposition från 1968, och det är nu dags att se
över reglerna för detta å det snaraste. Miljöpartiet har
tidigare saknat initiativ och planering från regering-
ens sida angående det framtida behovet av en arbets-
kraftsinvandring. Vi menar att en sådan bör förbere-
das inom en parlamentarisk utredning, och vi har
också föreslagit detta.
Miljöpartiet anser att arbetskraftsinvandringen ska
präglas av en generell öppenhet med lika möjligheter
för kvinnor och män och att den ska ske i ordnade
former. Vi anser inte att det ska skapas ett system för
elitgästarbetare. Den som vill arbeta i Sverige ska
oberoende av yrkestillhörighet beredas möjlighet
härtill, och de sociala och arbetsrättsliga reglerna ska
då gälla.
Miljöpartiet anser att en parlamentarisk utredning
om hur arbetskraftsinvandringen ska ske inte hindrar
att man samtidigt arbetar med att få redan invandrade
personer, liksom arbetslösa svenskfödda, i arbete. Vi
har faktiskt plats för alla, om vi bara vill hjälpa till
med nödvändiga resurser för exempelvis validering
och omskolning och inte minst har viljan att se varje
individ som en resurs.
Miljöpartiet anser att personer som bor lagligt i
Sverige ska ha rätt att förenas med sina anhöriga från
andra länder utan att staten lägger hinder i vägen.
Familjer ska kunna hålla ihop. Familjebegreppet ser
olika ut i olika kulturer, och därför bör familjerna få
bestämma själva vilka familjemedlemmar som ska
förenas med dem som redan bor här i Sverige.
Vi är dessutom kritiska till att det inte införs
samma regler för anhöriginvandring för alla så kalla-
de anknytningspersoner som bor i Sverige. Som det
är i dag görs det ingen prövning när medborgare i
andra EU-länder som har flyttat till Sverige vill för-
enas med nära anhöriga. Det måste däremot göras när
det gäller en svensk medborgare boende i Sverige
med anhöriga utanför EU.
Vad gäller människohandel anser Miljöpartiet att
det är inhumant att de personer som är offer för män-
niskohandel inte kan beviljas uppehållstillstånd av
humanitära skäl. Därför anser vi, precis som Anhö-
rigkommittén, att speciellt kvinnor - det handlar
oftast om kvinnor - ska kunna beviljas permanent
uppehållstillstånd av humanitära skäl. Alltför många
av dessa kvinnor återvänder till ren misär och utfrys-
ning, med psykiska och ibland fysiska skador som
kan ge men för livet, om de inte får adekvat hjälp och
stöd. Kvinnor som bryter mot traditionella sedvänjor
hotas många gånger till livet och kan rent av mista
livet.
En möjlighet för presumtiva flyktingar att snabbt
lämna ursprungsregion eller transitländer som inte
erbjuder dem skydd skulle kunna vara att införa ett
humanitärt visum. Ett sådant visum skulle kunna
sökas via svenska ambassader i de fall då det inte är
rimligt att låta sökande vänta ut hela asylprocessen
utomlands. Möjlighet att ge ett humanitärt visum
direkt måste finnas om personen kan göra gällande att
han eller hon annars skulle utsättas till mycket grova
hot mot liv och frihet. Med detta visum skulle den
skyddsbehövande helt legalt kunna åka till Sverige,
där en fullständig asylprocess skulle genomföras.
Miljöpartiet anser att regeringen bör se över om Sve-
rige skulle kunna införa ett sådant humanitärt visum.
Herr talman! Jag yrkar för tids vinnande bifall en-
dast till reservationerna 11, 15, 71 och 73. Jag anser
att det är väldigt viktigt att följa FN:s konvention om
mänskliga rättigheter, barnkonventionen och kvinno-
konventionen.

Anf. 16 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Innan jag ställer min fråga vill jag
påminna om att många i den här kammaren, också
flera som jag tidigare haft replikväxlingar med, är
överens om att själva flyktingpolitiken behöver bli
avsevärt mer generös och human i det här landet.
Men det som vi nu diskuterar är ju frågan om arbets-
kraftsinvandring, och det är den frågan som jag ska
beröra.
Miljöpartiet har att göra ett val. Man kan antingen
ställa sig bakom och rösta för den reservation som
man hittills har valt att stödja, eller man kan i stället
stödja den huvudtext som finns i betänkandet och
som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet står bak-
om.
Nu hör jag Mona Jönsson säga att vid arbets-
kraftsinvandring ska samma sociala och arbetsrättsli-
ga regler gälla, men det är inte detta som står i den
reservation som hon har undertecknat. I den står det
att vissa saker ska vara undantagna. Det ska vara
samma löner och lika bra anställningsvillkor medan
arbetsrätten däremot ska utredas.
Om jag uppfattar detta positivt och anser att Mona
Jönsson menar att samma arbetsrättsliga reglerna ska
tillämpas, måste man i förhandlingarna ha fått något
annat, som har gjort att man är beredd att släppa på
den principen. Man skriver ju något annat i sin reser-
vation.
Jag skulle vilja fråga vilka andra skillnader som
har varit så viktiga för Miljöpartiet att man väljer att
göra upp åt höger i den här frågan, trots att man då
öppnar för förändringar till exempel av medbestäm-
mandelagen, turordningsregler, kvalifikationsreglerna
för a-kassan eller andra saker som ingår i begreppet
arbetsrätt men som i reservationen inte anges ska
vara lika för invandrad arbetskraft.

Anf. 17 MONA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Samarbetet mellan s, v och mp be-
står av 121 punkter, och vi samarbetar bara om dessa.
Vi har rätt att i övrigt välja vilka vi vill samarbeta
med. Vi vill få till stånd en parlamentarisk utredning,
och det har vi fått på det här sättet. Jag har själv ar-
betat fackligt, och jag förutsätter att eftersom alla
finns med i en parlamentarisk utredning får vi på den
vägen till bästa möjliga resultat.

Anf. 18 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Det är nog många som hoppas att vi
får till det allra bästa. Det är bara det att vi tycker att
olika saker är bra. Flera borgerliga partier här i kam-
maren tycker att det är bra om a-kasseersättningen
sänks. Flera borgerliga partier tycker, som Mona
Jönsson mycket väl vet, att medbestämmandelagen
borde ändras. Detsamma gäller andra saker som
skulle drabba arbetsrätten. Det är därför som det nu är
så viktigt att Miljöpartiet till protokollet för historien
och för framtida diskussioner kan ange vad som gör
att man tycker att det är så viktigt att ingå den här
överenskommelsen just högerut, när man riskerar
sådana förändringar i arbetsrätten som då kan bli
fallet. Jag fick ett argument nu, och det var att det här
skulle vara en parlamentarisk utredning. Hade det
varit det enda, så hade det inte varit något som helst
problem att få det till stånd tillsammans med Väns-
terpartiet och Socialdemokraterna. Det vet Mona
Jönsson.
Därför frågar jag igen: Finns det andra anledning-
ar för Miljöpartiet än att man just ska ha en parla-
mentarisk utredning som gör att man väljer att göra
upp åt höger och riskera arbetsrätten i stället för att
göra upp åt det håll där man vet att just samma soci-
ala och arbetsrättsliga regler kommer att gälla för
invandrad som för svensk arbetskraft, som Mona
Jönsson sade själv i ett tidigare anförande?

Anf. 19 MONA JÖNSSON (mp) replik:
Herr talman! Skillnaden i uppgörelsen handlar om
att vi också vill se över att de som redan är här, som
är asylsökande och har arbete, inte ska behöva åka
tillbaka till sina länder och söka nytt uppehållstill-
stånd utan ska kunna göra det här. Det fanns inte med
i de diskussioner som vi hade med v och s. Däri lig-
ger skillnaden.

Anf. 20 GÖTE WAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Vid socialförsäkringsutskottets be-
sök i Genève i januari i år besökte delar av delegatio-
nen en rad internationella organ för att inhämta aktu-
ell information men också för att få den svenska asyl-
och migrationspolitiken belyst i ett internationellt
sammanhang. Sammantaget, utifrån de besök som
gjordes, kan konstateras att Sverige och den svenska
politiken inom området fick många lovord. Inte på så
sätt att Sverige i alla lägen låg i spets, men flera före-
trädare markerade att Sverige var ett föredöme i or-
ganisationernas kontakter med andra nationer. Även
om den svenska dagspolitiken på området inte var
känd för organisationernas företrädare i alla dess
delar vill jag påstå att signalerna var klara till ut-
skottsdelegationen.
Herr talman! Vi ska nu behandla betänkandet
2002/03:SfU8 som har sin grund i regeringens skri-
velse 2002/03:28. Skrivelsen redovisar politikområ-
dets utveckling och visar också på framtidens ut-
vecklingstendenser. Den beskriver vidare Sveriges
roll i Europasamarbetet och det internationella sam-
arbetet i övrigt. Till betänkandet har förts motioner
från allmänna motionstiden samt motioner väckta
med anledning av skrivelsen.
Trots att betänkandet innehåller 73 reservationer
vill jag påstå att det finns en stor samsyn inom riks-
dagens partier för den asyl- och migrationspolitik
som förs. Detta förhållande gör att det inom Sverige
inte ges utrymme för den främlingsfientliga debatt
som förekommer inom alltför många av Europas
stater. Sveriges tradition som mottagarland för
skyddsbehövande har därför kunnat stå stark under
årens lopp. Reservationerna visar dock på ambitioner
att finna såväl andra lösningar inom politikområdet
som förstärkningar av skyddet för enskilda asylsö-
kande.
Eftersom floran av reservationer är stor och inne-
håller mer eller mindre starka markeringar ska jag
försöka belysa några av dessa, samt vill jag redan i
detta läge yrka bifall till förslaget i betänkandet och
avslag på samtliga reservationer.
Många reservationer ger markeringar på områden
som redan är under beredning i regeringskansliet, där
utredningar ska startas eller där utredningar kommer
att presenteras inom den närmaste framtiden och
härigenom kommer att bli föremål för utskottsbe-
handling senare. Således kan jag konstatera att flera
utskottsledamöter inom den snaraste framtiden kom-
mer att följa upp utlänningslagstiftningen i ett gemen-
samt parlamentariskt beredningsarbete och härefter få
arbeta med en ny process och instansordning.
Herr talman! Socialförsäkringsutskottet genom-
förde för en knapp månad sedan en hearing på temat
"Sverige och asylpolitiken" kring rörelsemönster för
asylsökande inom Europa samt mottagningssystemet
i Sverige. Härutöver har utskottet under våren besökt
och informerat sig hos såväl Migrations- och Integra-
tionsverket som Utlänningsnämnden. Vid dessa in-
formationstillfällen har utskottet fått en god inblick i
den aktuella situationen och konsekvenser av den
förda politiken. Det kan i detta sammanhang konsta-
teras att politikområdet på inget sätt är fritt från pro-
blemställningar av organisatorisk karaktär, kopplat
till såväl gamla som nyuppkomna situationer.
Vid besöken hos ansvariga myndigheter kunde
konstateras att man aktivt arbetade med problemom-
rådena och att man funnit nya lösningar. Således
kunde konstateras att ärendebalansen på såväl Migra-
tionsverket som Utlänningsnämnden tenderar att
minska, detta samtidigt som asylinströmningen ökar
och andelen asylsökande utan dokument drastiskt
ökat.
Under föregående år kom till Sverige drygt
33 000 asylsökande. Enligt generaldirektören på
Migrationsverket fattades ca 27 000 beslut rörande
uppehållstillstånd, och under innevarande år har un-
der de två första månaderna ca 5 000 beslut fattats.
För Utlänningsnämnden kan konstateras att man, trots
vetskapen om riksdagens beslut och pågående arbete
med avveckling av nämnden, måste nyrekrytera per-
sonal och förstärka sin organisation för att möta upp
inför en framtida organisationsstruktur. För Migra-
tionsverkets del betyder en förändrad organisation
enligt den modell som NIPU föreslagit att man med
all sannolikhet kommer att se över handläggningsru-
tiner.
Herr talman! Oräknat krigssituationen i Irak be-
räknar Migrationsverket att det kommer att komma
ca 35 000 asylsökande till Sverige, detta samtidigt
som vissa andra länder i Europa vill bromsa upp sitt
mottagande. Storbritannien säger att man under 2003
ska halvera asylmottagandet från i dag ca 100 000
personer. Detta kan komma att innebära konsekven-
ser för det svenska mottagningssystemet liksom för
övriga EU-länder. Av bland annat detta skäl finns
behov av att utveckla samarbetet inom EU för att
kunna utgöra en samlad resurs inom området. Ett steg
i detta arbete har utgjorts av ett gemensamt beslut om
hantering av massflyktssituationer, som behandlades i
denna kammare för ett halvår sedan. Vi kan i dag se
hur denna överenskommelse kan utgöra ett stöd i
hanteringen av eventuell massflykt med anledning av
pågående krig i världen.
Utöver redan fattade beslut har utskottet fått ut-
förliga beskrivningar om pågående processer inom
Europeiska gemenskapen. EU:s utvidgning ger också
vid handen att de nya staterna måste ges stöd i hante-
ringen av frågor kopplade till asylhanteringen.
Vid den hearing som jag tidigare nämnt medver-
kade representanter från Malmö kommun och beskrev
de förutsättningar som en enskild kommun kan få i
mottagningssystemet. Här påvisades såväl positiva
som negativa konsekvenser, men framför allt visade
man på behovet av en fördelning av boende för
asylsökande över hela landet för att möjliggöra ett bra
mottagande och bra integration. Situationen är inte
ny. Åtgärder har redan vidtagits av ansvariga myn-
digheter genom bland annat förstärkningar och för-
ändringar av Migrationsverkets organisation. På detta
sätt kan konstateras att åtgärder vidtagits, och mera
kommer att ske inom området i syfte att skapa bättre
mottagningsförhållanden.
Herr talman! Som jag tidigare har sagt utgår be-
tänkandet från regeringens skrivelse och härtill
kopplade motioner. I utskottets behandling kan kon-
stateras en bred samsyn kring de stora dragen inom
politikområdet. Trots detta har 73 reservationer ingi-
vits, behandlande flera delområden. Jag ska försöka
belysa några av dessa, men för tids vinnande kan
endast några centrala områden belysas.
I flera reservationer ges uttryck för flyktingpoliti-
ken i ett EU-perspektiv. Jag har tidigare beskrivit
socialdemokratins syn på behovet av gemensam syn
på de breda perspektiven inom politikområdet. Beho-
ven av denna gemensamma syn framgår även av
reservationerna.
Sverige har, i EU-perspektiv, en i många stycken
generös syn på flyktingpolitiken, och det lyfts fram i
reservationerna.
Av de informationer som utskottet erhållit om de
pågående processerna inom EU kring politikområdet
framgår att vi driver på och önskar höga miniminivå-
er inom hela gemenskapen. Detta arbete fortgår och
kommer så att göra i det kommande arbetet.
I en reservation från fem partier ges frågan om ar-
betskraftsinvandring för att möta eventuellt komman-
de arbetskraftsbehov en markerad roll. Utskottsmajo-
riteten, som nogsamt följt utvecklingen och framtids-
debatten, kan liksom regeringen se behoven av en
utredning kring framtida arbetskraftsinvandring.
Utskottet har erfarit att regeringen ska tillsätta en
utredning för att belysa frågan om arbetskraftsinvand-
ring.
Frågan belystes av statsministern under hösten då
han även konstaterade att behoven av arbetskraftsin-
vandring inte stod högst på den aktuella dagordning-
en. Fortfarande har Sverige ca 4 % öppen arbetslöshet
samt många sjukskrivna som genom åtgärder inom
annat politikområde ska beredas plats på arbetsmark-
naden. Det finns också många med bakgrund i annat
land som ännu står utanför den reguljära arbetsmark-
naden.
Frågan var föremål för interpellationsdebatt i
kammaren för en tid sedan. I denna debatt, liksom i
andra uttalanden från regeringen, har klargjorts att
man ser ett framtida arbetskraftsbehov och vill därför
utreda förutsättningarna för en kommande arbets-
kraftsinvandring.
I detta sammanhang kan konstateras att frågor
kopplade till ett utvidgat EU och en framtida fri rör-
lighet för arbetskraften utretts av särskild utredare.
Denna utredning är nu ute på remissbehandling och
utgör en viktig del i processen.
Herr talman! I ett antal reservationer belyses frå-
gan om anhöriginvandring och familjeåterförening.
Frågan har tidigare diskuterats i kammaren, och rege-
ringen fick under 1998/99 ett tillkännagivande. Detta
utmynnade i ett arbete inom ramen för Anhörigkom-
mittén, vilket nu bereds inom Regeringskansliet. Det
finns härigenom skäl att invänta förslag från rege-
ringen inom området.
I en reservation undertecknad av fyra partier tas
frågan om uppskjuten hindersprövning upp. Syftet
med reservationen är att skapa ett stärkt skydd för
kvinnor som misshandlas i sina relationer. Utskottet
har på olika sätt påtalats problematiken rörande skydd
för den enskilde och förhållandet till gällande lag-
stiftning. Frågan har belysts av Anhörigkommittén,
och i ett frågesvar från ansvarig minister påtalas att
Migrationsverket avses ges i uppdrag att se över de
regler som ändrades år 2000 i syfte att stärka skyddet
för kvinnor som misshandlas.
I reservation 27 yrkar fem partier på att flykting-
begreppet ska vidgas. Frågan belyses utförligt i be-
tänkandet utifrån såväl internationella konventioner
och ställningstaganden som utifrån den svenska de-
batten. Utskottet konstaterar att frågan lyfts in i den
utredning om översyn av utlänningslagstiftningen
som nyligen tillsatts och som kommer att få en bred
belysning under innevarande år.
Frågan om humanitära skäl och begreppet barnets
bästa tas upp i reservationerna 39-41. Frågorna
kommer att belysas i tidigare nämnd utredning som
tillsatts och där säkerligen många av oss i kammaren
kommer att få vidareutveckla vår syn på frågorna.
I fem reservationer ges synpunkter kring män-
niskohandel. I frågesvar den 30 januari i år gav an-
svarig minister svaret att en proposition är att vänta,
vilken har sin grund i Anhörigkommitténs förslag.
I ett större antal reservationer ges synpunkter på
handläggningen av viseringar och listan över vise-
ringspliktiga länder. Sveriges inställning är att vi ska
ha en generös bedömning i viseringsfrågor. Scheng-
ensamarbetet ger dock behov av en gemensam syn på
viseringar inom medlemsstaterna. I de direktiv som
den nyligen tillsatta Utredningen för översyn av ut-
länningslagstiftningen fått ingår att kartlägga praxis
och se över förutsättningarna för hur visering ska
preciseras i lag.
I reservation 63 behandlas frågan om instansord-
ningen. Beredningen av frågan har nu hamnat i det
läget att en parlamentarisk översyn av utlänningsla-
gen ska göras, vilken ska kopplas till de övriga åtgär-
der som behöver ske utifrån den lagrådsberedning
som skett under föregående år. Det är enligt min och
Socialdemokraternas uppfattning av största vikt att
Utlänningsnämnden intill dess att en ny instansord-
ning står klar ges möjlighet att arbeta på effektivast
möjliga sätt. Utskottet fick situationen belyst vid
besök hos nämnden, och i kommande vårproposition
kan ytterligare medel förväntas för att klara ut ären-
dehandläggningen och arbeta av på balanserna.
Barns situation i asylprocessen är komplicerad,
och ytterst viktigt är att den kan handläggas på ett bra
sätt. Enligt Migrationsverket sker en kontinuerlig
förbättring av handläggningsrutinerna på verket.
Frågan belystes i samband med utskottets utfrågning
den 13 mars. Alla är väl medvetna om behovet av
särskilda rutiner vid handhavande av barn i asylpro-
cessen. Av detta skäl kommer också denna fråga att
särskilt belysas i översynen av utlänningslagstiftning-
en. Utan att föregå kommande vårpropositionsbe-
handling kan vi erfara att ytterligare medel ställs till
förfogande för mottagande av ensamkommande barn.
Frågan om ansvar för asylsökande barn är föremål
för beredning inom Regeringskansliet utifrån den för
ett tag sedan avlämnade utredningen från Socialsty-
relsen och Migrationsverket. Jag har förståelse för
den beredningstid som åtgår, inte minst utifrån den
ekonomiska beräkning som fanns för framtida hand-
läggning.
Vi har säkerligen många olika bilder av mottag-
ningssystemet för asylsökande som helhet. I synner-
het gäller det asylsökande barn. Vi har säkert såväl
goda som dåliga bilder av verksamheten. Det kan
ibland finnas skäl att lyfta fram goda exempel. Jag
fick nyligen information om en ung man som beskrev
sina första år som ensamkommen till Sverige i ljusa
och glada bilder. För honom kom problemen när han
fyllde 18 år och kom över i ett nytt handläggnings-
skede. Det tidigare starka skyddet övergick i en kamp
för att klara det dagliga livet och studierna. Vi har
därför skäl att nogsamt följa utvecklingen och stän-
digt leta för att finna optimala lösningar inom framför
allt området barn i asylpolitiken.
Herr talman! Jag har på relativt kort tid försökt
belysa ett brett politikområde. Vid den hearing som
utskottet genomförde sågs politikområdet så brett att
utskottets vice ordförande uttryckte det så att "hela
världen har blivit grannländer" och lät detta symboli-
sera den stora rörlighet som i dag förekommer i värl-
den.
Jag har tidigare uttryckt att det finns en stor sam-
syn i riksdagen kring de breda perspektiven i flyk-
ting- och migrationspolitiken. Detta är ett viktigt
konstaterande inför kommande hantering av ett käns-
ligt politikområde. Jag har försökt belysa de reserva-
tioner som finns till betänkandet och konstaterar att
mycket har gjorts och mycket arbetsuppgifter ligger
framför oss i form av utredningar och behandling av
kommande betänkanden.
(forts. 8 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 13.58 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då
statsministerns frågestund skulle börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

7 § Statsministerns frågestund

Anf. 21 TREDJE VICE TALMANNEN:
Kammarens sammanträde återupptas. Det är tid
för frågestund med statsministern. Eftersom denna
frågestund ännu är en relativt ny företeelse vill jag
påminna om formerna.
Frågor och svar får inte överstiga 1 minut. Parti-
erna har anmält särskilda företrädare vilka kan räkna
med att få ordet för en följdfråga. Normalt får stats-
ministern sista ordet i ett replikskifte. Men jag kan
om jag bedömer det befogat ge möjlighet till ett av-
slutande inlägg från frågeställaren på högst en halv
minut.
Övriga frågeställare får normalt ordet endast en
gång. Den som inte har föranmält att han eller hon
vill ställa en fråga kan göra det till kammarsekretera-
ren här framme. Det gäller även partiföreträdararna i
det fall de vill ställa ytterligare en fråga.
Partiföreträdarna använder interpellationstalar-
stolarna medan övriga ställer frågor från sina bänkar.
Jag får hälsa statsministern välkommen!
Partierna har anmält följande företrädare: Bo
Lundgren, Karin Pilsäter, Alf Svensson, Ulla
Hoffmann, Maud Olofsson och Maria Wetterstrand.
Ordet går till Bo Lundgren.
Folkrättsbegreppet

Anf. 22 BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det är med stor lättnad vi alla nu
skönjer slutet på kriget i Irak. Mänskligt lidande
kommer förhoppningsvis att besparas många männi-
skor. Vi känner också lättnad över att en brutal för-
tryckarregim kommit till vägs ände och störtats. Det
som nu återstår för oss alla är att bidra till uppbygg-
naden av ett demokratiskt Irak. FN, Storbritannien,
USA och Sverige måste också delta. Det är vi säkert
överens om. Men vi måste också diskutera FN:s
misslyckande, vi måste diskutera den europeiska
unionens misslyckande och vi måste diskutera folk-
rätt.
Göran Persson gjorde klart i riksdagen att hans
uppfattning är att det som nu har skett strider mot
folkrätt. Vi måste få en diskussion som handlar om
hur omvärlden ska kunna ingripa mot regimer som
förtrycker sitt folk och som är ett hot mot omvärlden.
Vi måste kunna ha en folkrätt som handlar om
mänskliga rättigheter och inte bara om staters rättig-
heter att inom sina gränser göra vad de vill med sina
medborgare och med omvärlden.
Är statsministern beredd att öppna för en diskus-
sion om en ny, modern och mänsklig folkrätt?

Anf. 23 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Den diskussionen pågår, och den är
viktig. Den började innan kriget i Irak. Vi hade en
sådan diskussion inför Kosovo där vi gjorde klart att
det fanns andra sätt att se på folkrätten än de traditio-
nella.
Diskussionen om Irakkriget och folkrätten har
dock inte gällt detta. Det har inte handlat om Europe-
iska unionens misslyckande. Vi har haft ett tydligt
beslut i FN:s säkerhetsråd. Vi hade en process som
pågick. Det fanns vapeninspektörer som ansåg sig
vara framgångsrika i sitt arbete. Trots det bryter några
stater mot resolutionen och går in i ett krig. Det har vi
kritiserat.
Om man ska ändra folkrätten så att det blir möjligt
i framtiden för enskilda stater att själva ta sig rätten är
vi inte med. Men om vi ska diskutera hur folkrätten
ytterligare ska utvecklas för att väga in andra saker i
interna angelägenheter i ett land kan en sådan diskus-
sion föras även om jag varnar för att gränserna kom-
mer att vara svåra att dra.

Anf. 24 BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Göran Perssons tydliga ställningsta-
gande i Sveriges riksdag har inte följts upp av ett
tydligt agerande i Förenta nationerna eller i andra
sammanhang, vilket i sin tur påverkar utvecklingen
av folkrätten. Inte heller andra länder som protestera-
de har fullföljt detta. Jag skulle gissa att det beror på
att det finns en diskussion om det som skedde var rätt
eller inte ur folkrättslig synpunkt. Andra, inklusive
jag själv, har en annan uppfattning än Göran Persson.
Det stora problemet var att FN inte ens förmådde
att fullfölja vad man hade inlett med sin resolution i
november i fjol. Vi vet att FN misslyckades totalt
med att förebygga eller åtminstone mildra folkmordet
i Rwanda. Om man ska tolka det stringent var inte
heller insatserna i Kosovo i grunden i enlighet med
den folkrätt som Göran Persson gör sig till tolk för.
Det är därför som frågan måste ställas på sin
spets. Ska länder kunna ingripa mot regimer som
förtrycker sina egna folk och är ett hot mot omvärl-
den? Att öppna för en sådan diskussion i stället för att
slå fast något som andra inte delar uppfattningen om
vore bättre, Göran Persson. Är du beredd att ta den
diskussionen?

Anf. 25 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Bo Lundgren glömmer en viktig för-
utsättning för sitt resonemang. Det är att den resolu-
tion som FN hade antagit och som vi arbetade efter,
1441, byggde på att regimen i Irak skulle avväpnas
med hjälp av vapeninspektörer. De ansåg sig fram-
gångsrika och begärde lite mer tid. Vi vet inte om de
hade lyckats. Vi vet säkert att redan 5 000-10 000
människor har dött i kriget. Kanske hade vi sluppit
uppleva detta om vi hade fortsatt i det spår som FN
hade lagt fast. Här är det klart vad folkrätten säger.
Jag varnar Bo Lundgren för en tolkning där man
utifrån vad som har hänt i Irak ska låta stormakten -
vi har ju bara en kvarvarande stormakt - gå vidare
och själv finna att här finns brott mot folkrätten och
sedan agera. Är det Syrien nästa gång? Är det Nord-
korea? Är det Venezuela? Det vet vi inte. Men om vi
släpper den principiella hållningen att våldsinsatser
av detta slag ska avgöras i FN:s säkerhetsråd är vi på
ett sluttande plan.

Anf. 26 BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det är där Göran Persson hamnar
snett. Det var inte så att säkerhetsrådet klarade situa-
tionen i Rwanda och situationen i Kosovo. Det fick
hanteras på annat sätt. Det accepterades av Sverige i
grund och botten.
Det är här vi måste föra en diskussion. Det hand-
lar inte om att en stat självsvåldigt ska ta sig rätten att
tolka både det ena och det andra. Det handlar om att
vi måste se till att säkerhetsrådet förmår att fungera.
Tycker Göran Persson att säkerhetsrådet tog sitt
ansvar i Rwanda? Borde inte säkerhetsrådet ha ac-
cepterat det som hände i Kosovo?

Anf. 27 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det finns anledning att diskutera både
Rwanda och Kosovo. Det är vi beredda att göra. Men
blanda inte ihop det, Bo Lundgren, med den sällsynt
klara folkrättsliga situation vi hade vid detta tillfälle.
Här hade vi ett beslut i FN:s säkerhetsråd. Vi hade
en process som var framgångsrik. Den bröts. Om
detta ska tas till intäkt för att man har rätt att göra det
också i andra fall är vi på ett sluttande plan.
Sedan är vi alla klara över att folkrätten kommer
successivt att förändras. Men på den här punkten
råder ingen tveksamhet.
Demokratisk uppbyggnad av Irak

Anf. 28 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Låt mig först säga att det är med till-
fredsställelse jag hälsar nyheten att regimen i Irak har
förlorat kontrollen. Min och Vänsterpartiets inställ-
ning är dock att det borde ha varit det irakiska folket
som skulle ha störtat den och inte den USA-ledda
koalitionen i ett anfallskrig.
Det är också intressant att notera att man hittills
inte funnit några massförstörelsevapen, eftersom det
var anledningen till varför USA gick till anfall. Det
kan förefalla som att USA och dess allierade gick i
krig under falska förespeglingar.
Som efter alla krig behövs det nu ett omfattande
uppbyggnadsarbete framför allt i form av ett demo-
kratiskt arbete. Gamla diktatoriska strukturer ska
ersättas med demokratiska. De senaste dagarna har
den amerikanska administrationen hävdat att det är
USA:s uppgift att installera ett nytt styre som USA
godkänner och handplockar.
Min fråga till statsministern handlar just om detta.
Med tanke på situation i Mellanöstern och USA:s
politik i framför allt Palestinafrågan vore det för-
ödande om det blir USA som bestämmer och gör Irak
till ett USA-protektorat.
Vad kommer statsministern att göra för att garan-
tera ett demokratiskt civilt styre utan USA:s inbland-
ning?

Anf. 29 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Först till frågan om massförstörelse-
vapen. Vi ska vara försiktiga där. Vi har ännu inte sett
några påtagliga bevis. De allra flesta som har följt
detta och bedömt det påstår att de finns. Men det är
sant att de fortfarande inte har dykt upp. Vi följer den
saken och väntar med omdömet i den frågan tills vi
vet exakt hur det ligger till.
FN måste tillsammans med irakiska krafter spela
huvudrollen för återuppbyggnaden av Irak. Under en
övergångstid kommer det att finnas svåra säkerhets-
problem. Det är bara att titta hur det ser ut på de TV-
bilder som nu kablas ut över världen. Polisiära insat-
ser skulle redan nu behövas, och säkert kommer det
att finnas kvardröjande motståndsfickor - hur länge
vet vi inte.
Jag ser inte att det är möjligt med ett meningsfullt
återuppbyggnadsarbete utan att man också har någon
typ av säkerhetsnärvaro. Jag skulle tro att de ameri-
kanska och brittiska trupperna kommer att få stå för
den, men det innebär inte att de ska ha kommandot
över återuppbyggnaden. Det bör ges till FN och ira-
kiska krafter.

Anf. 30 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Jag delar förstås statsministerns upp-
fattning när det gäller just massförstörelsevapen. Vi
båda är eniga om att det hade varit bra om USA hade
haft samma inställning som statsministern hade haft,
nämligen väntat med omdömen om huruvida det
finns eller inte finns vapen, och låtit vapeninspektö-
rerna göra det de ska göra.
Jag tyckte inte att jag fick riktigt svar på min frå-
ga. Hur kommer statsministern att agera i FN och i
EU för att se till att vi inte får en ny pax americana
utan att det är FN som kommer att ta ansvaret för en
demokratisk uppbyggnad i Irak?

Anf. 31 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! De initiativen tar vi naturligtvis inom
EU och inom FN i olika sammanhang. Vår position är
känd och vår ståndpunkt väl bekantgjord. Men just nu
klingar de uppfattningarna om inte ohörda så åt-
minstone med svagt gensvar. Det är naturligtvis i
första hand USA som har en annan uppfattning. Här
gäller det att utsätta USA för ett starkt internationellt
tryck med hjälp av olika aktörer. Jag tycker att brit-
terna är en av de viktigaste bundsförvanterna i detta
sammanhang. De har en stark och klar ståndpunkt när
det gäller FN:s roll i återuppbyggnaden.
Man ska inte heller utesluta - vilket vi ska påmin-
na oss om - att det irakiska folket kan komma att
tycka att det är bra att ha en amerikansk närvaro un-
der återuppbyggnaden. Det är också någonting som vi
ibland faktiskt ska erinra oss.
Regeringens inställning till Irakkriget

Anf. 32 ALF SVENSSON (kd):
Fru talman! I dag finns det all anledning att gläd-
jas med Iraks befolkning, som i tre decennier har
torterats och förnedrats. Jag kan faktiskt tycka att vi
alla lite för lite har erinrat om hur medborgare i Irak
har haft det under en så lång tid. Under den uppstån-
delse som har rått under de gångna tre veckorna tyck-
er jag - jag kan lägga handen på mitt eget bröst och
säga det - att Iraks befolkning inte har fått den upp-
märksamhet som den borde ha fått.
Statsministern har precis som det sades här talat
mycket om folkrätten och gjort det med emfas. I går
sade statsministern att han kände sig oerhört lättad
över det som nu sker. Och det vore ju konstigt annars.
Det är klart att man kan fundera lite grann över kom-
binationen, men jag ska inte göra det.
Däremot ska jag erinra om att utrikesministern sa-
de den 11 mars att hon skulle ha röstat precis som
Ryssland och Frankrike om hon hade suttit i säker-
hetsrådet.
Delar statsministern i dag den inställningen?

Anf. 33 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det gör jag definitivt, därför att vid
det tillfället handlade det om att ge vapeninspektörer-
na mer tid.
Om jag och Alf Svensson lägger händerna på våra
respektive breda bringor och känner efter så kommer
vi att känna att här klappar ett hjärta för de 10 000-
20 000 människor som har dött under de senaste veck-
orna. Vi vet ju inte om vi hade kunnat spara livet på
dem om FN hade fått fullfölja sin ansträngning att
med hjälp av vapeninspektörerna avrusta. Det var det
som resolutionen och diskussionen i FN handlade om.
Jag tycker att Anna Lindh där följer en bra svensk
tradition: Innan man går till våldsinsatser - låt alla
möjligheter att söka en fredlig lösning först uttöm-
mas! Det hade varit rätt av Anna Lindh att rösta som
hon sade.

Anf. 34 ALF SVENSSON (kd):
Fru talman! Det ginge väl an om det bara vore
bringorna som var breda på herr statsministern och
mig.
Jag skulle i allvarets namn bara vilja erinra om att
det i det här sammanhanget också talades om huruvi-
da Frankrike skulle lägga in ett veto om Storbritanni-
en hade fått USA med sig på en förlängd respit för
vapeninspektörerna. Det vore intressant att höra om
statsministern har någon kunskap om hur Frankrike
hade tänkt sig votera i ett sådant sammanhang. Hade
vetot likväl kommit från Frankrikes sida? Och hade
statsministern då också tyckt att Sverige skulle ställa
upp på det vetot?

Anf. 35 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det är många om i Alf Svenssons frå-
ga. Men den enkla situationen var den att FN:s vape-
ninspektörer gjorde bedömningen att de var fram-
gångsrika i sitt arbete. Britterna försökte få till stånd
någon typ av kompromiss som innebar att vid en viss
tidpunkt sätta en deadline. Då har ju också det ut-
trycket sin verkliga innebörd. Fransmännen sade att
de inte gick med på några ultimatum över huvud taget
i det läge som rådde, förrän säkerhestrådets inspektö-
rer hade tömt ut sina möjligheter. De sade: Om det
blir en sådan omröstning så kommer vi att rösta nej.
Om Frankrike röstar nej blir det automatiskt så att
man "veterar". Sådan var situationen.
Jag har full förståelse för den franska positionen.
Den var logisk vid det tillfället. Det är logiskt att
också hävda den i dag. Vi vet inte om vi hade haft
10 000 fler människor i livet om vapeninspektörerna
hade fått fortsätta sitt arbete. Men bara detta faktum -
att det handlar om den typen av dödsoffer till det
antalet - gör det väl ändå mödan värd att vänta några
månader till? Det var det som det handlade om, och
då sade Frankrike nej.
Skattesänkning för lågavlönade

Anf. 36 MAUD OLOFSSON (c):
Fru talman! Vid sidan om det som händer i Irak
pågår diskussioner i vårt land. En aktuell diskussion
handlar om de lågavlönades situation. Det är också en
diskussion som statsministern på olika sätt har varit
inblandad i.
Många lågavlönade finns i kommunala verksam-
heter. Det är många som inte kan leva på sin lön. Nu
är det ju inte lönen som är det viktiga för människors
förmåga att försörja sig själva, utan skatten spelar
också en roll i sammanhanget. Om vi tittar på det
svenska skattesystemet så ser vi att de lågavlönade
betalar OECD-världens högsta skatter på just sina
låga inkomster.
Statsministern har ju möjlighet att påverka skat-
teinstrumentet, men han ska helst inte delta i lönerö-
relsen. Min fråga är: Är statsministern beredd att
använda det instrument som han faktiskt har, nämli-
gen skatteinstrumentet, och rikta de skattesänkning-
arna till de låglönegrupper som nu kämpar för bättre
villkor?

Anf. 37 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Och därmed åstadkomma nästa gi-
gantiska problem! Varje krona vi betalar i skatt an-
vänds till löner åt dem som vi talar om. Det är klart
att vi kan sänka skatterna, men inte blir det mer peng-
ar att förhandla om i en lönerörelse i kommunerna.
Kommunernas finansiering är skatter, och kommu-
nernas skatter tas ut i botten av skattesystemet. Så ser
det ut. Att gå fram där med ett löfte om skattesänk-
ningar vore att slå undan benen på dem som ska
syssla med att försöka ordna goda löner i en kommu-
nal löneförhandling med kommunalarbetarna. Jag tror
inte att det är någon hållbar strategi. Den är motsägel-
sefylld, och den leder inte framåt.
Den enda möjligheten att ta sig ur det här på sikt
är en ökad tillväxt och en ökad effektivitet i ekono-
min. Det är där det ligger. När kakan växer ska vi
sedan se till att vi med både opinionsbildning och
med ett ansvarstagande från alla fackliga parter för-
ändrar relationerna på arbetsmarknaden mellan olika
grupper.
Kvinnorna i vården har dåligt betalt - det tycker
vi alla i den här kammaren. Men det måste lösas inom
förhandlingarnas ram, och det blir det lättare att göra
om vi har tillväxt i ekonomin.

Anf. 38 MAUD OLOFSSON (c):
Fru talman! Det är intressant att se att statsminis-
tern är öppen för att sänka skatterna för dem som har
de högsta inkomsterna. Om vi tittar på de tidigare
reformer som är gjorda ser vi att det är de som tjänar
24 000 kr i månaden och uppåt som har fått både
inkomstförstärkningar och skattesänkningar. När det
gäller höginkomsttagarna går det alltså alldeles ut-
märkt, men när det kommer till låginkomsttagare och
till kvinnor i offentlig sektor så är detta fullständigt
omöjligt.
Det finns en möjlighet att förändra ett skattesys-
tem, och vi har också lagt fram ett sådant förslag här i
riksdagen. Om man tittar på det förslaget ser man att
det skulle kunna ge 700 kr mer i månaden för en
inkomsttagare med 16 000 kr. Det motsvarar en net-
toförstärkning på 4,4 % och en löneökning på 6,5 %.
Skatteinstrumentet finns alltså som en möjlighet att
förstärka möjligheterna för de låginkomsttagare vi har
i Sverige i dag att faktiskt kunna leva på sin lön.
Sedan är det intressant att statsministern pratar om
ökad tillväxt. Det ska bli mycket spännande att se
vilka tillväxtåtgärder som finns i kommande budget
för att öka kakan. Där är vi nämligen överens.

Anf. 39 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Vi har haft och har fortfarande en av
de bästa tillväxtsiffrorna i Europa. Sedan kan vi inte
koppla loss oss från Europa i övrigt. Vi är en del av
den ekonomin. Vi samverkar. Vi är naturligtvis inte
nöjda, men vi har heller inte så mycket att skämmas
för. Det tycker jag inte.
De skattesänkningar som har genomförts är åter-
läggningar, Maud Olofsson, av sådant som vi två
tillsammans höjde under budgetsaneringen. Vi har
lagt tillbaka krona för krona. De grupper som fick
skattehöjningar har också fått tillbaka. Samma antal
kronor som man höjde skatten med har lagts tillbaka.
Det tyckte vi var en rättvis reform. Att under budget-
saneringen höja skatterna för vissa grupper och sedan
när vi väl är igenom sänka för andra tror jag inte att
samhällssolidariteten håller för.
Sedan är det väldigt stora tal som Maud Olofsson
rör sig med - 700 kr i månaden i skatteförändringar
för grupper under 16 000 kr i månaden. Det ska till
väldigt stora skatteökningar på andra grupper för att
det ska fungera. Låt mig säga att jag sätter ett fråge-
tecken för den kalkylen.
Tilltron till politiker

Anf. 40 KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Jag tror att vi alla i dag känner en
mycket stor glädje över att den akuta krissituationen i
Irak, åtminstone som vi hoppas, är på väg att ta slut.
Nu ligger framför oss det stora återuppbyggnadsar-
betet och byggandet av fred, frihet och demokrati.
Där har vi i Sverige också en väldigt stor roll. Vi har
ju på något sätt backat ur lite genom regeringens
tidigare hållning, men nu har vi en enormt stor möj-
lighet att revanschera oss för dessa insatser.
Detta är ju stora och djupa mänskliga frågor. Ett
mer jordnära problem i sammanhanget är att rege-
ringen som vi ser det totalt har tappat greppet om den
svenska ekonomin. I valrörelsen gav man en falsk
bild av ekonomin och statsfinansernas tillstånd, och
nu kommer detta i kapp. Det är akuta neddragningar,
svikna löften och brist på tillväxtåtgärder. Ett exem-
pel är att man nu, vad det ser ut, ska akutspara på
biståndet. De här akuta besparingarna drabbar ju
alltid de svagaste, och det gör det svårare för Sverige
att delta på ett aktivt och bra sätt i det internationella
hjälparbetet. De svikna vallöftena påverkar den
svenska demokratin.
Min fråga till statsministern blir bredare: Vad tän-
ker statsministern göra för att förstärka tilltron till
demokratin och politikerna i det här landet när han
bakom sig har en situation där givna besked har visat
sig vara ingenting värda?

Anf. 41 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Dessa våldsamma påståenden ska
bemötas genom ett citat.
Men innan dess: Karin Pilsäter påstår att vi har
backat ur i fråga om Irak. Folkpartiet och Karin Pil-
säter borde tänka på att det fanns ett parti här i riks-
dagen som tidigt krävde att Sverige skulle sända
trupp till Irak. Jag säger inte vilket parti det var.
Jag sade följande när jag presenterade det social-
demokratiska valmanifestet den 19 augusti 2002. Nu
läser jag in det till protokollet:
"Låt mig på en gång säga att ingen vet med säker-
het hur Sverige ser ut år 2005 eller 2006. Det är naivt
att tro att någon kan lova ut exakt en viss typ av åt-
gärd om tre eller fyra år. Vi kan göra mer eller mindre
sakligt grundade bedömningar om detta. Därför är det
viktigt att säga att hela vårt valmanifest och vår an-
sats utgår ifrån de målsättningar för den ekonomiska
politiken som vi la fast efter 94 års kris, nämligen
överskott i offentliga finanser, utgiftstak som ska
hållas och att det är ambitionen att fortsätta pressa
tillbaka arbetslösheten. Det är överordnat för vår
politik. När väl det är sagt, så innebär det också att
når vi inte en sådan utveckling under perioden då slås
naturligtvis förutsättningarna för politiken undan, och
då har vi ett nytt läge. Och då hamnar man i en situa-
tion då man måste välja. Och då kommer vi att välja
att hålla fast vid de ekonomisk-politiska mål som är
uppsatta. Vi tänker inte medverka till att vi får en
utveckling då vi börjar på att låna till nya reformer,
utan de måste bekostas av en ekonomisk tillväxt."
Exakt så sade jag vid presskonferensen.

Anf. 42 KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Nu tror jag att det var få som lade allt
det där på minnet. Sedan präglades ju valrörelsen av
att ni gjorde bedömningen att ni hade råd med alla
dessa reformer. Sanningen kom fram före valet, men
den kom också fram efter valet. Sanningen är att i den
budget ni lade fram i höstas skulle ni låna till refor-
merna, och alla andras prognoser var att ni skulle
behöva spara ytterligare för att klara utgiftstaket. Det
är inte Saddam Husseins fel att sjukfrånvaron och
sjukskrivningskostnaderna har blivit så höga som de
är.
Därför undrar jag återigen vad statsministern nu
tänker göra för att reparera förtroendet inte bara för
regeringen utan framför allt för politiken som sådan.
Regeringen var så till den milda grad angelägen om
makten att man sade, visserligen med den här bras-
klappen, att man skulle genomföra dessa reformer,
men nu efter valet drar man tillbaka dem trots att inga
nya fakta har kommit fram. Inget har ju förändrats.
Förslaget var att låna till reformer, och alla sade att ni
kommer att spräcka utgiftstaken om ni inte sparar.
Det är ju inga nya fakta som har kommit fram. Nu när
Saddam är borta kommer det att visa sig att sjukfrån-
varon inte kommer att minska på grund av det.

Anf. 43 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Sjukfrånvaron har nog ingenting med
Saddam Hussein att göra. Mycket kan man skylla
honom för men inte detta. Det tror inte jag heller.
Sedan har vi ju problem med våra sjukförsäk-
ringskostnader, som rusar i höjden. Nu har vi under
flera år vidtagit åtgärder, och nu kan vi se att de bör-
jar böja nedåt. Jag är ganska säker på att vi kan se
framför oss en utveckling där vi äntligen har fått detta
under kontroll.
Sedan var det ingen brasklapp, Karin Pilsäter. Det
var mycket tydligt uttryckt på presskonferensen, så
tydligt att den Rapportkommentator som kommente-
rade vårt valmanifest och den presskonferensen sade
att han aldrig hade hört något valmanifest presenteras
med så mycket av reservationer och olika försäkring-
ar om att här kunde andra saker komma att hända.
Han sade också att barnfamiljer och andra nog skulle
vara väldigt försiktiga med att tro att saker och ting
kan infrias på så sätt som man sagt. Det var hela in-
tentionen från vår sida.
Vi vet att man inte vinner val på löften. Man vin-
ner val på förtroende. Vi har byggt upp ett förtroende
genom att städa efter Folkpartiets tid i kanslihuset,
och det tänker vi inte fördärva.
Skyddet av Östersjön

Anf. 44 MARIA WETTERSTRAND (mp):
Fru talman! Jag har en fråga om en sak som skulle
ha gjort den här veckan ännu lite gladare än vad det
faktum att Saddam Husseins regim verkar ha fallit har
gjort. Den kan kanske tyckas liten i sammanhanget,
men jag tror att den skulle kunna tyckas större om en
oljeolycka på Östersjön skulle bli ett faktum fram-
över.
För några månader sedan fattade riksdagen ett be-
slut om att uppmana regeringen att lämna in en ansö-
kan om att Östersjön ska klassificeras som ett särskilt
känsligt havsområde. Den är ett särskilt känsligt
havsområde. Situationen i Östersjön är svår för de
organismer som lever där, i ett hav som är utsatt för
miljögifter, övergödning, oljetransporter, hårt fiske
och så vidare.
Denna ansökan skulle ha lämnats in i morgon. Nu
har den skjutits upp och kommer därför inte att kunna
behandlas vid det möte som ska hållas i sommar.
Detta innebär en stark försening för hela processen
med att skydda Östersjön.
Jag skulle vilja höra statsministerns uppfattning i
frågan om att regeringen har förhalat det beslut som
riksdagen har uppmanat dem att genomföra.

Anf. 45 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Regeringen har inte förhalat beslutet.
Regeringen gör den bedömningen att detta ska göras
tillsammans med övriga stater runt Östersjön för att få
maximalt genomslag och snabb behandling. Vi kan
gå vid sidan om Helsingforskommitténs process, det
kan vi göra, men vi kommer inte att komma fram
snabbare för det.
Det är alltså inget förhalande, och jag gör heller
ingen annan bedömning av situationen i Östersjön än
den som Maria Wetterstrand ger uttryck för. Tvärtom
är vi kanske än oroligare än vad hon beskriver. Öster-
sjön är ett sällsynt sårbart hav, nästintill ett innanhav,
med en ökad mängd av inte minst petroleumproduk-
ter som transporteras till ryska hamnar. Det är en
farlig situation, och den har vi all anledning att sam-
arbeta omkring. Men vi kommer inte framåt ensam-
ma, utan vi måste göra det tillsammans med andra.
Det är bakgrunden.

Anf. 46 MARIA WETTERSTRAND (mp):
Fru talman! Tack för svaret. Nu var det ju så att
den här diskussionen fördes på precis det här sättet
även i riksdagen vid det tillfälle då den här frågan var
uppe till debatt. Regeringen hade då ståndpunkten att
Sverige inte skulle gå före och ta initiativ på egen
hand, utan man skulle fortsätta att vänta och vänta på
att alla andra länder skulle vara med på båten samti-
digt. Detta kritiserades av riksdagens övriga sex par-
tier och blev ett huvudförslag från utskottet.
Riksdagen beslutade att föreslå regeringen att gå
vid sidan av Helsingforskonventionen därför att man
inte trodde att den processen skulle få ett så snabbt
resultat som behövs. Man gjorde bedömningen att om
Sverige gick före på det här området skulle vi också
kunna komma fram snabbare och få ett skydd för
stora delar av Östersjön, så mycket som kanske 40 %,
där vi skulle kunna öka kraven på de fartyg som
transporterar olja och också öka skyddet för de orga-
nismer som lever i havet. Detta innebär alltså att
statsministern erkänner att regeringen på det sättet har
gått emot riksdagens uttryckliga uppmaning.

Anf. 47 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Vi värnar om Östersjön och har att se
till att de beslut vi fattar så snabbt som möjligt får
genomslag för att skydda detta känsliga hav. Här kan
man diskutera vilken metod man ska använda. Vi vill
båda nå resultat och nå dem snabbt. Vi har valt den
här metoden. Jag tror att den kommer att visa sig vara
den riktiga.
Irakregimens fall

Anf. 48 HENRIK VON SYDOW (m):
Fru talman! Den groteska regimen i Irak har nu
fallit lika tungt som jättemonumentet föll på Para-
distorget i Bagdad. Även om många utmaningar åter-
står var gårdagen ändå en glädjens dag för Irak, för
Mellanöstern och för världen.
Samtidigt som vi kan glädjas åt detta finns det go-
da skäl att minnas statsministerns agerande i Irakfrå-
gan. Hade statsministern fått bestämma vet vi inte när
eller ens om diktaturregimen i Irak hade fallit. Då
hade i stället förtrycket, terrorn fortsatt, och det ira-
kiska folket hade inte kunnat, som de kan i dag, dis-
kutera framtiden och formerna för demokratin.
Mot bakgrund av detta och mot bakgrund också
av det som har sagts här i kammaren i dag av statsmi-
nistern undrar jag om han varmt välkomnar diktatur-
regimens fall i Bagdad. Jag undrar också om han är
beredd att driva den linjen att Europeiska unionen gör
ett uttalande som varmt välkomnar diktaturens fall i
Bagdad.

Anf. 49 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag tycker att Henrik von Sydow ska
vara lite försiktigare med sina våldsamma påhopp.
Vad jag har pläderat för, vad regeringen har plä-
derat för, vad många andra har pläderat för är att vi
skulle ha hållit oss till resolution 1441, eftersom vi
hade en process där Irak skulle avväpnas, en process
som vapeninspektörerna under ledning av Hans Blix
tyckte var framgångsrik. Jag vet inte om de hade rätt.
Men de begärde månader till av arbete. Om de hade
haft rätt och det hade lyckats hade vi sluppit se de
krigsbilder vi nu har sett. Så är det ju. Men om de
hade misslyckats och det inte hade resulterat i en
avväpning var FN tydligt också på den punkten. Då
talade man om allvarliga konsekvenser, alltså en
militär insats.
Det Henrik von Sydow borde fundera över är om
all den våldsamma retorik han ger uttryck för verkli-
gen inte skulle sparas. Det är faktiskt så att han för-
sätter sig i ett läge där han avhänt sig möjligheten att
kanske spara några tusen människors liv. Det är vad
det handlar om.
Symposiet om integration

Anf. 50 MARIAM OSMAN SHERI-
FAY (s):
Fru talman! I samband med riksdagens öppnande
lovade statsministern att regeringen kommer att ta
initiativ för att arrangera ett symposium om integra-
tion. Jag vill fråga statsministern: Hur går det med det
löftet?
Jag vill också passa på att fråga statsministern:
Hur går det med löftet regeringen gett om bildandet
av ett föreningscentrum mot rasism?

Anf. 51 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Två symposier annonserades i rege-
ringsförklaringen, dels ett om integration, dels ett om
ohälsa. Ohälsosymposiet är nu utsatt i tid, och det är
inbjudet till detta. Därefter kommer det att bjudas in
till symposiet om integration. Jag skulle gissa att det
lagts in senast under första kvartalet 2004.
Arbetet med centret mot rasism är jag just nu inte
uppdaterad på hur det ligger till i Regeringskansliet,
men ska naturligtvis orientera mig om den saken. Jag
vågar inte svara exakt när det kommer att tas fram,
men det ska göras. Vi har sagt det, och vi kommer att
se till att det blir gjort.
Sveriges insats vid uppbyggnaden av Irak

Anf. 52 ANITA BRODÉN (fp):
Fru talman! Min fråga till statsministern är: Hur
kommer den svenska regeringen att agera vid åter-
uppbyggnaden av Irak? Vi står nu inför många fråge-
ställningar om hur det ska ske.

Anf. 53 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Vi kommer naturligtvis att på alla sätt
driva linjen att FN ska in. Utan en FN-ledd återupp-
byggnad är det svårt för Sverige att göra en tydlig och
bra insats både när det gäller den humanitära delen
och en mer långsiktig återuppbyggnad.
Vi har satt av stora resurser från regeringens sida,
upp till 300 miljoner kronor de kommande åren, för
att gå in i den humanitära hjälpen. Om det därutöver i
en internationell ansträngning visar sig vara möjligt
att under FN:s ledning göra insatser för att exempel-
vis bygga upp infrastruktur, satsa på skolsystem eller
förbättra sjukvården kan vi säkert också där, inom
biståndets ram, vara med och diskutera en svensk
insats.
EMU-inträde och skatterna

Anf. 54 MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Statsrådet Gunnar Lund har föreslagit
att regeringen vid ett eventuellt EMU-medlemskap
skulle få mandat att höja eller sänka skatter. Det
skulle vara ett verktyg för att kunna stabilisera eko-
nomin. I det sammanhanget har till exempel momsen
nämnts. Det skulle i så fall betyda att man inkräktar
på riksdagens beskattningsrätt, som jag ser som en
mycket viktig demokratisk princip.
Jag undrar om statsministern delar Gunnar Lunds
uppfattning i den här frågan.

Anf. 55 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det är inte Gunnar Lunds idé utan det
är Riksbankens idé. Den finns i ett yttrande från
Riksbanken över någon av de utredningar som just
har varit ute på remiss, om det är STEM-utredningen
eller Svante Öbergs utredning vet jag inte, men någon
av de utredningarna har ett remissvar från Riksban-
ken som rymmer denna tanke.
Den är ganska enkel. Den går ut på att ha broms
eller gas tillgänglig snabbt för en regering för att på
så sätt parera snabba konjunktursvängningar. Då har
man talat om momsen, man har talat om arbetsgivar-
avgifter. Man har också talat om andra indirekta
skatter eller inkomstskatter.
Vi vet båda två, både jag och frågeställaren, att
det där är någonting som kommer i konflikt med
mycket av det som är riksdagens kärnuppgift, att se
till att svenska folket sig självt beskattar. Jag tror,
efter att ha lyssnat på debatten av och till, hört syn-
punkter för och emot, att vi ska söka oss fram på ett
sätt som gör att riksdagen naturligtvis har sin givna
roll i detta. Om man kunde hitta ett snabbare och
enklare förfaringssätt tror jag att det vore bra. Men
exakt hur vet jag inte.
Men vi kommer att märka en sak, med medlem-
skap i EMU ökar riksdagens och politikens roll för
den ekonomiska politiken. Marknaden betyder mind-
re och riksbankerna likaså.
Regeringen som samarbetspart

Anf. 56 INGVAR SVENSSON (kd):
Fru talman! Jag har en fråga som gäller regering-
ens trovärdighet som samarbetspart.
Regeringen har ju ett samarbete med Vänsterpar-
tiet och Miljöpartiet i 121 punkter, vill jag tro. Det
vårdas ömt av statsministern.
Men i andra politiska frågor finns det så kallade
blocköverskridande breda majoriteter, till exempel
när det gäller säkerhetspolitiken. Det finns ett område
som haft en sådan här bred majoritet tidigare. Det
gäller det digitala marknätet för televisionen.
Men hur kan det komma sig, statsministern, att
regeringen lägger fram en proposition utan att förank-
ra detta hos Kristdemokraterna och Centerpartiet,
som tidigare har tillhört denna breda majoritet? Vil-
ken trovärdighet ger det regeringen som samar-
betspart? Tycker inte statsministern att det vore rim-
ligt att man just i mediefrågor har blocköverskridande
majoriteter?

Anf. 57 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Svaret på den frågan är ja. Jag tycker
det och är lite förvånad över hur det här har utveck-
lats. Från regeringens sida hade vi uppfattningen att
detta var förankrat med kristdemokrater och center-
partister, så vi är lite förvånade. Möjligen kan vi ha
brustit. Det håller jag inte för uteslutet. Men det kan
också vara otydliga signaler från annat håll.
Vi får titta på det där. Det är inte vår strävan att
hitta en lösning på detta som inte är förankrad över
blockgränserna.
Tandsköterskeutbildningen

Anf. 58 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Jag har en fråga som berör dels Ut-
bildningsdepartementet, dels Socialdepartementet.
Jag väljer att ta upp den här och ställa en fråga till
statsministern, då jag vet att det är en fråga som också
statsministern är väldigt engagerad i. Det handlar om
munhälsan.
För att man ska kunna säkra munhälsan på sikt
handlar det naturligtvis om ekonomiska förutsätt-
ningar för patienter att söka vården. Det handlar om
att ha tillgång till tandläkare. Men det finns en annan
del som inte får samma fokus på sig men som också
är viktig, och det är tandsköterskorna.
I dag finns det i stort sett ingen utbildning till
tandsköterskeyrket. Det har varit svårt att komma
fram till hur en utbildning ska se ut och få den på
plats. Inom tio år har vi stora pensionsavgångar. Me-
delåldern är väldigt hög.
Det här är ett yrke som har utvecklats från att bara
assistera tandläkare till att jobba mer självständigt.
Jag önskar inte att man ska snäva in de här arbets-
uppgifterna igen. Jag ser framför mig, om vi inte får
en bra utveckling av utbildningsfrågan, att man
kommer att behöva göra akututbildningar, som åter-
igen flyttar positionerna bakåt för denna viktiga yr-
kesgrupp.
Vad avser statsministern att göra för att säkra till-
gången på välutbildade tandsköterskor?

Anf. 59 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag tänker fråga Thomas Östros, där-
för att jag är inte riktigt säker på svaret.
Min bild är att här har vi den gamla vanliga tvis-
ten om det ska vara en högskoleutbildning eller en
yrkesutbildning inom gymnasieskolan. Om det är det
som det handlar om, vilket någonting säger mig att
det är, är det en resursfråga. Då är det säkert så att
man vill att det ska bli en högskoleutbildning, och då
ska det vara 80 poäng, alltså minst två års studier,
kanske till och med 120 poäng, med studiemedel och
platser på högskolan. Det är i så fall en stor satsning.
Den är säkert på många sätt väl motiverad.
Jag delar helt frågeställarens uppfattning att mun-
hälsa och tandstatus för närvarande är goda i Sverige,
och det måste vi se till att vi behåller. Då har vi inte
råd med brister i personaluppsättningen.
Fråga mig inte exakt vad vi ska göra där, för det
är inte riktigt på mitt bord just nu.
Ansvaret för utvecklingen i Irak

Anf. 60 LARS ÅNGSTRÖM (mp):
Fru talman! Vi känner i dag en väldigt stor glädje
över att diktaturen Saddam Hussein har fallit. En
viktig sak för den framtida utvecklingen är nu att
diktaturens företrädare ställs inför den internationella
brottmålsdomstolen i Haag och får svara för sina
övergrepp mot mänskligheten.
USA signalerar nu att man vill ha total kontroll
över den framtida utvecklingen i Irak. Det föranleder
mig att känna en viss oro.
USA har ju haft en ganska ambivalent inställning
till diktaturer. Ibland har man stött dem, ibland inte.
Ibland har man givit diktatorer amnesti, ibland inte.
Man har heller inte erkänt den internationella brott-
målsdomstolen i Haag.
Det är nog viktigt att det är FN som ges det över-
gripande ansvaret för den framtida utvecklingen i Irak
just i detta hänseende.
Därför vill jag fråga statsministern: Hur avser
statsministern att agera så att det blir FN som ges det
övergripande ansvaret för utvecklingen i Irak och så
att vi får en garanti för att diktaturens företrädare
ställs inför den internationella brottmålsdomstolen i
Haag?

Anf. 61 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Den första delfrågan har jag redan
svarat på i flera inlägg här tidigare. Den andra, som
rör domstolen i Haag, är en ny frågeställning och
väldigt viktig.
Jag tror att det är oerhört centralt för hur man
kommer att uppfatta resultatet av det som nu sker i
Irak, att också det som sker efter en eventuell seger i
ett krig sker på ett sådant sätt att det ligger i linje med
vad vi kallar folkrätt och ett internationellt sätt att
umgås demokratiska stater emellan.
För min del känns det helt naturligt att det här ska
sluta i domstolen i Haag. Jag har tyvärr samma känsla
som Lars Ångström, att det nog inte är alla besluts-
fattare världen runt som har den ambitionen. Tyvärr.
Sjuklön

Anf. 62 SVEN BERGSTRÖM (c):
Fru talman! Statsministern sade i ett tidigare in-
lägg att han inte var beredd att sänka skatterna för de
lågavlönade i kommuner och landsting för att öka
deras köpkraft, utan han vill i stället öka tillväxten i
Sverige. Jag tror att vi alla här delar den uppfattning-
en, särskilt om det är uthållig tillväxt.
Till veckan får vi vårbudgeten, och det har läckt
ut att ett av de centrala förslagen för att klara ekono-
min är att lägga över större ansvar på företagen för
sjukförsäkringen. I stället för tidig rehabilitering,
förebyggande åtgärder och annat vältrar man bara
över kostnaden på de mindre företagen. Vi riskerar,
menar jag, att hamna i en situation som inte vänder
den negativa utvecklingen utan bara omfördelar kost-
naden.
På vilket sätt menar statsministern att den här åt-
gärden leder till stimulans av ökad tillväxt i Sverige?

Anf. 63 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Den stora arbetskraftsreserv vi har i
Sverige är alla de människor som i dag på grund av
ohälsa inte finns i arbetslivet - det är hundratusentals.
Det stora problem vi har framför oss i den konjunk-
turuppgång som kommer är brist på arbetskraft.
Lyckas vi inte matcha de här två sakerna tillsammans,
att få ned sjuktalen och få fram människor som vill
och kan arbeta, kommer vi snart att drabbas av infla-
tion och räntestegringar.
I ett sådant läge drabbas först de små företagen,
som alltid behöver låna för sina investeringar, exem-
pelvis ett jordbruksföretag eller någonting annat.
Sambandet är väldigt enkelt att se i det här avseendet.
Dessutom är det ingen ny åtgärd att förlänga ar-
betsgivarperioden i sjukförsäkringen. Vi går från två
till tre veckor. De två första veckorna infördes, som
kammaren kommer ihåg, under en borgerlig regering
och har fungerat väl.

Anf. 64 TREDJE VICE TALMANNEN:
Därmed var frågestunden med statsministern av-
slutad.
Jag får tacka statsministern, partiföreträdare och
övriga i kammaren för deltagande.

8 § (forts. från 6 §) Migration och asylpolitik
(forts. SfU8)

Anf. 65 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! Socialdemokraterna saknar fullstän-
digt linje vad gäller arbetskraftsinvandring. När Bo
Lundgren lanserade tanken i valrörelsen var Social-
demokraterna helt emot, och nu anstränger man sig i
dag i kammaren för att framstå som att man egentli-
gen är för. Det är väl vackert så, men det är dags för
Göte Wahlström att reda ut argumentationen.
Om vi öppnar för arbetskraftsinvandring perma-
nentar vi massarbetslösheten i storstädernas förorter.
Precis så uttryckte sig Göran Persson under valrörel-
sen.
Bosse Ringholm har sedan fyllt på med att det inte
bara handlar om att samtliga invandrare först ska få
jobb innan man öppnar för arbetskraftsinvandring
utan det gäller också alla långtidssjukskrivna och
förtidspensionerade. Hade Göran Persson fel, Göte
Wahlström? Hade Bosse Ringholm fel, Göte Wahl-
ström? Vad har fått Socialdemokraterna att ändra sig?
Vad innehåller egentligen majoritetstexten i da-
gens betänkande gällande arbetskraftsinvandring?
Man har en text som handlar om att analysera behov
av arbetskraft, se på konsekvenser för arbetsmarkna-
den. Man nämner inte i den mening där uppgiften
definieras ens ordet arbetskraftsinvandring. Det finns
inget mandat för utredningen. Det finns ingen linje.
Man vill inte ha en parlamentarisk utredning, som
fem partier föreslår, utan i stället står det att utred-
ningen ska ske i samråd med riksdagens partier.
Klara ut för kammaren, Göte Wahlström, var ni
egentligen står. Det är ingen som vet längre. Det
framstår alltmer som ett sätt att försöka minimera
skador där verkligheten har sprungit ifrån Socialde-
mokraternas argumentation.
Låt mig också skjuta in en sak. Socialdemokrater-
na skriver om gästarbetarsystem, ungefär som om det
är borgerligheten som står för det. Det finns kanske
7 000 bärplockare, säsongsarbetare, i Sverige varje år.
Vad är det om inte ett gästarbetarsystem? Socialde-
mokraterna nekar dem att stanna kvar ens om de har
arbete - det är fråga om temporära uppehållstillstånd.
Vad är detta om inte ett gästarbetarsystem?
Låt oss nu se linjerna för Socialdemokraternas syn
på arbetskraftsinvandring, Göte Wahlström.

Anf. 66 GÖTE WAHLSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Den politiska retoriken bjuder att man
framför sina åsikter på sätt som Sten Tolgfors gör.
Jag må ju vara något äldre än Sten Tolgfors, och det
innebär också att jag har varit med om ytterligare
några konjunktursvackor och uppgångar under resans
gång utifrån inte minst mitt fackliga perspektiv.
Det gör att jag minns väl när vi under 80-talet dis-
kuterade problemen med personalförsörjning i of-
fentlig sektor för att fem år senare ha en situation med
8-10 % öppen arbetslöshet. Den har vi sedan lyckats
halvera till i dag ca 4 % öppen arbetslöshet. Vi kän-
ner väl till och kan hantera problemen. Vi är också
väl medvetna om hur vi ska hantera detta.
Det handlar inte om att göra snabba utryckningar
utan det handlar om att bra och ordentligt analysera
situationen och sedan göra de rätta ställningstagande-
na.
Jag tror mig vara medveten om att socialdemo-
kratin har en betydligt starkare politik på det här
området än vad Moderaterna kan sägas företräda när
det gäller att se på utvecklingen av arbetskraften när
vi bygger ett välfärdssamhälle.

Anf. 67 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! Jag är synnerligen glad över att få hö-
ra Göte Wahlström kåsera om 80-talet, men det vore
kanske lämpligare i ett annat sammanhang.
Just nu frågade jag om Göran Persson hade fel när
han sade att arbetskraftsinvandring skulle permanenta
massarbetslöshet i storstädernas förorter. Hur kom-
mer det sig i så fall att Socialdemokraterna i riksda-
gen är för arbetskraftsinvandring? Det kan väl rimli-
gen inte vara så att man vill permanenta massarbets-
löshet, om man ska tro på Persson? Den enda rimliga
slutsatsen är att Göran Persson då hade fel liksom
Bosse Ringholm i våras hade fel när han pratade om
att först skulle alla sjukskrivna ha arbete innan man
öppnar för arbetskraftsinvandring.
Jag vill fråga Göte Wahlström än en gång: Vad är
det för fel med en parlamentarisk utredning med ett
tydligt mandat över vad som ska utredas i stället för
att bara ha samråd med riksdagens partier? Vad är det
för fel att tala om att det är frågan om arbetskraftsin-
vandring som ska utredas när det är det mandatet som
ska ges?
Det är alldeles uppenbart att Miljöpartiet har
sprungit ifrån Socialdemokraterna, och nöden har
ingen lag. För att skademinimera säger man sig nu
vara för en utredning.
Hade Göran Persson fel eller hade Göran Persson
inte fel, Göte Wahlström, när han i valrörelsen avfär-
dade arbetskraftsinvandring? Vad har fått Göte Wahl-
ström och hans socialdemokrater att svänga och nu
välkomna en utredning, om än en utredning som är
synnerligen kraftlös i jämförelse med alternativet?

Anf. 68 GÖTE WAHLSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag konstaterar att Sten Tolgfors inte
har följt den socialdemokratiska valrörelsen fullt ut.
Frågan har naturligtvis diskuterats utifrån en hel rad
olika infallsvinklar. Vi har länge sett att det framgent
kan finnas behov av arbetskraftsinvandring för att
klara den situation vi ställs inför när stora grupper
kommer att gå i pension. Det har inte varit ett barna-
födande som kan få till konsekvens att vi kan se en
arbetskraftstillströmning på 2020-2030-talen. Vi kan
se stora problem.
Naturligtvis ser vi problemen redan nu. Det är
därför vi är medvetna om att vi måste vidta åtgärder.
Det är inget nytt. Behovet av en framtida översyn av
den framtida arbetskraften har hela tiden funnits med
i diskussionen. Det är därför lite märkligt att säga att
det inte finns en linje, att det inte finns en politik. Jag
upplever att det finns en bra politik. Det finns en stark
politik på området.
Vad vi däremot skymtar i den reservation som
Moderaterna lägger fram är att man vill se över de
trygghetssystem som finns på arbetsmarknaden, att ge
sig på arbetsrätten utifrån ett perspektiv med arbets-
kraftsinvandring. Vi känner igen retoriken från bland
annat diskussionerna i arbetsmarknadsutskottet och
på andra ställen. Man ger sig gärna på arbetsrätten.
Tyvärr tvingas jag konstatera att man lyfter in den i
frågor om migration och eventuell arbetskraftsin-
vandring.

Anf. 69 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Göte Wahlström och Socialdemokra-
terna försöker att säga både ja och nej på samma
gång: ja till arbetskraftsinvandring men nej till att
utreda förutsättningarna. Det är en politisk balansakt i
den högre skolan.
Göte Wahlström sade i sitt anförande att man kan
se en eventuellt kommande arbetskraftsbrist. Men
Göte Wahlström kan inte vara omedveten om den
situation vi redan har i dag på arbetsmarknaden. I
olika sektorer finns redan i dag en brist på arbetskraft.
Den demografiska utvecklingen signalerar en närmast
dramatisk bristsituation, till exempel inom vård och
omsorg.
Kommunförbundets förhandlingsdelegation, som
jag själv har suttit i ett antal år, räknade i början av
detta årtionde fram att vi fram till 2010 behöver re-
krytera 225 000 nya medarbetare i den kommunala
vården och omsorgen. I den takt som vi i dag rekryte-
rar människor når vi möjligen upp till 40-50 % av det
behovet. Det är en skrämmande bild. Det är inte bara
fråga om ett kommande behov utan det är ett behov vi
redan befinner oss i.
Jag skulle vilja fråga Göte Wahlström och Social-
demokraterna följande. Vilken vision finns för att
möta det som inte är eventuellt kommande utan som
är en reell verklighet i dag med arbetskraftsbrist?

Anf. 70 GÖTE WAHLSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag kommer från ett av de län i det
här landet som har den lägsta arbetslösheten. Jönkö-
pings län har en öppen arbetslöshet på ungefär 2,5 %.
Jag följer nogsamt utifrån mitt fackliga perspektiv
den diskussion och den debatt om arbetskraftsbehov
som föreligger. För min del är det på inget sätt en ny
diskussion.
I ett svenskt perspektiv, i ett riksperspektiv, kan vi
konstatera att vi har en konjunkturnedgång. Den
smyger på oss. Vi konstaterar att vi har en öppen
arbetslöshet på ca 4 %. Det finns många som i dag
har kommit hit men står utanför arbetslivet och som i
integrationsarbetet ska få möjlighet att komma ut i
arbetslivet och möta den svenska debatten och de
svenska kamraterna. Vi vet att det finns många sjuk-
skrivna som med hjälp av förändringar i arbetsmark-
nadens villkor naturligtvis också ska ha rätt att kom-
ma ut i arbetslivet igen.
Det stora akuta behovet som reservanterna skjuter
fast sig på kanske inte föreligger i det nära perspekti-
vet. Naturligtvis ser vi det i det längre perspektivet.
Det är därför vi är öppna för att se över situationen
och få grepp om situationen.
Vi är väl medvetna. Det är inte fråga om någon
svängning. Det är en politik som har legat fast under
en lång tid. Den har vi att jobba med även fortsätt-
ningsvis.

Anf. 71 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Göte Wahlström säger fortfarande att
det är ett eventuellt kommande behov. Faktum är att
vi befinner oss mitt i det årtionde jag nyss relaterade
till, nämligen 2000-2010, där det dramatiska rekryte-
ringsbehovet finns i vården och omsorgen i kommu-
nerna. Det är ett mål som vi uppenbarligen inte kom-
mer att nå.
Göte Wahlström målar upp en motsättning mellan
att arbeta med en aktiv sysselsättningspolitik, att få
människor i arbete, både nya svenskar och andra
arbetslösa, och att få ut dem som i dag är sjukskrivna
i arbete. Det är förvisso mycket välmotiverade mål
som vi instämmer i, men jag kan omöjligt se vad det
finns för motsättning mellan dessa mål. Det gäller att
dels få ut människor i arbete, dels strategiskt arbeta
på att fylla den arbetskraftsbrist vi inte bara ser fram-
för oss utan som vi befinner oss mitt i.

Anf. 72 GÖTE WAHLSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Låt oss konstatera att vi är ganska
överens om behoven av en diskussion kring arbets-
kraftsinvandring. Vi ser det, tydligen, samtliga här i
kammaren och i riksdagens partier. Det innebär na-
turligtvis att det här ska processas och arbetas med på
olika sätt. Men vi får inte heller glömma bort de frå-
geställningar som jag tidigare belyste i mitt repliks-
skifte. Det handlar om behoven av att se till att de
människor som i dag finns utanför arbetsmarknaden
ges möjligheter att komma in - och det är ganska
många.
Vi ska naturligtvis titta på detta i det längre pers-
pektivet, men vi ska vara medvetna om att arbetsrät-
ten, arbetsmarknaden och arbetslivets villkor också är
viktiga för de människor som finns där ute. Utifrån
den reservation som nu har lagts fram finns det risk
för att man rycker upp känslor och stämningar som
inte är till gagn för svensk arbetsmarknad och för den
svenska situationen. Därigenom upplever jag att det
finns skäl att titta på arbetskraftsinvandringen, men vi
ska titta på den under förutsättningen att vi inte ska
rycka sönder arbetsrätten och försämra villkoren för
de människor som i dag finns ute i arbetslivet.

Anf. 73 ERIK ULLENHAG (fp) replik:
Fru talman! Det är häpnadsväckande och rätt
spännande att lyssna på Göte Wahlström i dag. Vi är
överens om att det finns ett behov av arbetskraftsin-
vandring.
Jag ber om ursäkt för att jag låter lite grann som
Sten Tolgfors, men jag vill höra vad som har föränd-
rats sedan valrörelsen. Vad har förändrats sedan LO-
tidningen beskrev arbetskraftsinvandring som arbets-
läger? Vad har förändrats sedan valrörelsen då Göran
Persson gång på gång var ute och sade nej till arbets-
kraftsinvandring? Vad har förändrats sedan valrörel-
sen då vice statsministern skrev i sitt veckobrev: Blir
det lättare för din son att få jobb ifall vi öppnar för
arbetskraftsinvandring? På något sätt måste ju någon
avgörande förändring ha skett i vår omvärld.
Sedan har jag två ytterligare frågor till Göte
Wahlström. Som alltid när Socialdemokraterna blir
kritiserade för en alltför snål och inhuman flykting-
politik säger man: Vi är i ett internationellt perspektiv
mycket bra.
Vi är bättre än andra länder; det är sant. Men jag
hoppas att Göte Wahlström nu skulle kunna tala om
på vilka punkter svensk flyktingpolitik har blivit mer
human sedan Socialdemokraterna tog över makten
1994. På vilket sätt har det blivit bättre? Det räcker
med tre exempel, ifall du kan klara det.
Göte Wahlström började med att tala om UNHCR
och möte i Genève - det är mycket bra. Sverige
misslyckas ju varje år med att ta emot det antal kvot-
flyktingar som vi har utlovat. Vi har utlovat att vi ska
ta emot 1 840, och det kommer 1 279. Vad beror det
på? Det finns ju inte för få människor som behöver en
fristad i Sverige. Det måste vara någonting som den
socialdemokratiska regeringen misslyckas med.

Anf. 74 GÖTE WAHLSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag må säga att det är hög svansföring
på Folkpartiet i migrationsdebatten.
Jag vill inte göra mig till talesman för LO-
tidningen och LO-tidningens skrivningar, men jag är
naturligtvis också lyhörd för den debatt som finns
inom de fackliga kretsarna kring just frågan om ar-
betskraftsinvandring. Även i de fackliga kretsarna är
man ju medveten om hur demografin ser ut, vad som
kommer och vad som rör sig över tid. Naturligtvis rör
sig diskussionen och debatten över tid, men från
socialdemokratins sida är det inte så att den har kas-
tats om sedan valrörelsen. Jag har försökt förklara i
tre tidigare repliker att så inte är fallet. Det här är en
politik som är väl förankrad i den historik som vi har
bakom oss.
Erik Ullenhag lyfter fram det internationella pers-
pektivet. Det är viktigt att vi vet om att vi står i spet-
sen när det gäller frågorna. Vi står kanske inte allra
längst fram i alla frågeställningar, men det upplevs i
det internationella perspektivet som att vi bedriver en
human flyktingpolitik. Det kommer fram också i
många andra sammanhang.
Nu har inte Erik Ullenhag, vad jag har sett, varit
med vid utfrågningar och annat som vi har haft från
utskottets sida, men i samband med utskottets utfråg-
ning för några veckor sedan kom frågeställningen
upp, om det har blivit en hårdnande politik. De med-
verkande kunde på inget sätt påvisa att det finns nå-
got som tyder på att så skulle vara fallet. Det finns
ingen forskning som visar på att så skulle vara fallet.
Däremot är det naturligtvis förändringar när det gäller
vilka som kommer som asylsökande till Sverige, och
det kan få vissa konsekvenser i den eventuella statis-
tik som tas fram.

Anf. 75 ERIK ULLENHAG (fp) replik:
Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag blev
tvungen att byta debattnivå.
I stället för att svara på Sten Tolgfors fråga börjar
Göte Wahlström prata om ålder. I stället för att tala
om på vilka konkreta sätt svensk flyktingpolitik har
blivit humanare sedan Socialdemokraterna började
styra 1994 pratar han om vem som går på vilka ut-
frågningar. Vi får väl i någon mening försöka hålla
oss till sakfrågorna i den här kammaren.
Det finns ju en anledning till att folk gång på gång
frågar var ni står. Vi hade nämligen en valrörelse där
jag tror att de allra flesta väljare i Sverige uppfattade
det som att Socialdemokraterna inte ville ha någon
arbetskraftsinvandring. Jag tror att de allra flesta
väljare trodde på Göran Persson när han sade att vi
inte skulle ha någon arbetskraftsinvandring inom de
närmsta tio åren.
Jag välkomnar att ni har svängt, men säg då att ni
har svängt. Försök inte sitta på dubbla stolar. På nå-
got sätt handlar det om respekten för demokrati.
Men huvudfrågorna, som jag fortfarande inte har
fått svar på, är:
Hur kommer det sig att Sverige misslyckas med
att ta emot det antal kvotflyktingar som vi har beslu-
tat i Sveriges riksdag? Det framgår inte av det här
betänkandet; det är mest ord i det betänkandet.
På vilka punkter har svensk flyktingpolitik blivit
mer human sedan Birgit Friggebo avgick som flyk-
tingminister 1994?

Anf. 76 GÖTE WAHLSTRÖM (s) replik:
Fru talman! När det gäller kvotflyktingar ställdes
också den här frågan i samband med diskussionen
med UNHCR. Vi konstaterade att vi hade svårt att
räkna fram vad som utgjorde grunden till det här, om
det var så att UNHCR gjorde en annan bedömning i
kontakterna när det gällde att hitta personer som
skulle bli föremål för behandling i kvotflyktingsys-
temet.
Frågan var också uppe i samband med andra dis-
kussioner som vi har haft med ansvariga verk och
andra. Jag kan inte ge något exakt konkret svar på
frågan varför det har blivit färre än vad som fanns
budgeterat och beräknat. Det får vi naturligtvis åter-
komma till och titta på i ett kommande arbete.
När det gäller frågan om att vi har en human och
effektiv flyktingpolitik och om den skulle ha blivit
humanare under senare år vill jag påstå att vi alltid
har kännetecknats av en human flyktingpolitik. Jag
vill fortfarande påstå att vi har en human flyktingpo-
litik. Jag är stolt över att vi i den här kammaren har så
många partier som ställer upp för en human flykting-
politik, vilket man inte har i bland annat våra angrän-
sande grannländer. Jag upplever att vi fortfarande
kännetecknas av just det här förhållandet, och det
vidhåller jag.

Anf. 77 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Fru talman! Jag kan väl också säga att jag tycker
att det känns bra att Socialdemokraterna inser vikten
av att vi öppnar och ger möjligheter för arbets-
kraftsinvandring. Jag har inget behov av att rota mer i
den frågan utan tycker bara att det känns bra att vi har
kommit så här långt.
Det jag vill ta upp är det här med humanitära skäl.
Det handlar om alltför många människor som har
vistats oerhört lång tid i Sverige och som har etablerat
sig i Sverige. Det är familjer som ofta har flyttat ut till
delar av landet där befolkningen i kommunerna sjun-
ker år efter år. De här människorna har blivit väl
omhändertagna, väl mottagna. Barnen har etablerat
sig och går i skolan. Det fungerar bra. Ibland har
kanske både mamman och pappan fått ett arbete.
Väldigt ofta har pappan fått ett arbete och sköter det
bra. Och så får de då avslag på sin asylansökan.
Jag kan inte tycka att det är att behandla en familj
humant. Vi pratar om en generös och human flyk-
tingpolitik, men så som vi hanterar människor i Sve-
rige i dag tycker jag inte att vi kan slå oss för bröstet
och säga att det är bra. Det är så många mer delar
som man skulle kunna lägga in i detta.
Jag vet att det vid tillfällen har sagts att de kan få
uppehållstillstånd på grund av att de har fått ett arbe-
te, men då ska de hem till sitt hemland för att söka
detta tillstånd. Hur stora möjligheter har de att ta sig
tillbaka, både vad det gäller ekonomi och annat, om
de först ska bli utvisade för att sedan söka utifrån?
Detta känns definitivt inte humant. Jag tycker att det
är dags att göra en förändring när det gäller detta.
Många människor i dag har etablerat sig i Sverige
på ett positivt sätt. Alltför många barn far i dag illa
därför att de inte har fått möjlighet att stanna. En del
av dem är kanske nästan födda här. En del har inte
gått i skolan någon annanstans än här. För dem är det
stora problem att komma tillbaka till sitt hemland
igen. När kommer det en förändring när det gäller
detta?

Anf. 78 GÖTE WAHLSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag upplever att det har funnits en
bred förankring just när det gäller att särskilja asyl-
processen och eventuell arbetskraftsinvandring, att
man ska hålla isär de här begreppen. Jag tycker att det
är lite synd att Centerpartiet nu försöker blanda ihop
det här och göra någon ny gryta av det hela.
Det innebär ju på något sätt att den som har fått ett
arbete skulle ha mer skyddsskäl än den som inte har
fått ett arbete. Där tror jag att det finns en fara i det
synsätt som Centerpartiet framhäver.
När det gäller den problematik som Birgitta Carls-
son tog upp instämmer jag. Vi har alldeles för långa
handläggningstider. Det beror på många olika saker.
Vi har fått det belyst i våra kontakter med både
Migrationsverket och Utlänningsnämnden. Vi får det
också belyst i andra diskussioner som vi har. Nu
försöker vi vidta åtgärder så att inte det här ska inträf-
fa. Jag angav i mitt anförande att vi nu får ned balan-
serna i både Migrationsverket och Utlänningsnämn-
den. Vi snabbar upp processerna för att inte folk ska
gå i ovisshet i sin situation.
Vi fick också beskrivningar av att man i dag har
en snittid på i princip sju månaders handläggning på
Migrationsverket och sju månader på Utlännings-
nämnden. Det är på väg att gå något nedåt. Det är
alltså inte de där många långa årens väntan i hante-
ringen. Det tycker jag är viktigt att ha med sig så att
man har den bilden klar för sig.

Anf. 79 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Fru talman! Göte Wahlström kallar det här för en
gryta med vad man vill som vi försöker blanda ihop.
Det handlar om barnfamiljer som har vistats i Sverige
mer än sju plus sju månader, som har etablerat sig i
Sverige, där barnen inte har gått i skola någon annan-
stans men har gått i skola i Sverige flera år och det
fungerar bra. Jag ser det mer som ett plus om föräld-
rarna dessutom har fått ett arbete. Då tycker jag att
okej, strunta i att de har fått ett arbete, men ta hänsyn
till barnen som har etablerat sig. Vi tar alldeles för
lite hänsyn till barnen i de familjer som finns här. Det
är många familjer med småbarn som berörs av detta.
Okej att det är sju månader, men tänk er själva sju
månader på en flyktingförläggning - för det är ofta
där de finns - utan meningsfull sysselsättning! Hur
mår de människorna efter dessa sju månader plus sju
månader och kanske sju månader till för att man
överklagar och inte får klara besked? Det är dags att
göra en förändring nu när det gäller detta.

Anf. 80 GÖTE WAHLSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Vad Birgitta Carlsson säger är ju att
det finns behov av att utveckla våra olika boendefor-
mer för den som finns i asylprocessen. Det är riktigt.
Det ska vi titta på, och det görs också kontinuerligt.
Vad jag menar med att vi blandar ihop begreppen
med arbetskraftsinvandringen och asylprocessen är ju
att vi på något sätt får en diskussion om vem som är
mest skyddsvärd. Vi glömmer bort att diskutera just
asylprocessen och vad den har varit. Det är skydds-
behoven, flyktingfrågan, som är det viktiga när vi
diskuterar. Så kan vi ta arbetskraftsinvandringsfrågan
på ett annat ställe. Jag tror att det är viktigt att vi har
dessa begrepp klara för oss när vi går ut och för den
breda diskussionen. Annars kan det få konstiga kon-
sekvenser.
Likadant är det med tidsaspekten. Vi kan konsta-
tera, och har också fått belyst av både Migrationsver-
ket och Utlänningsnämnden, att man tar väldigt
mycket hänsyn till barns situation när det gäller att
bestämma vem som får stanna. Just begreppet
"humanitära skäl" lyfts ju i väldigt stor utsträckning
in just för att ge barnen skydd. Man tar alltså väldigt
mycket hänsyn till barnens situation när man ska
avgöra frågan om uppehållstillstånd i Sverige.

Anf. 81 KALLE LARSSON (v) replik:
Fru talman! Det är fascinerande att lyssna på Göte
Wahlström. Han beskriver att svensk flyktingpolitik
skulle utformas i bred samstämmighet. Det gör han i
ett läge där vi, i det här betänkandet, har avsevärt fler
reservationer än vi har punkter. Vi har 73 reservatio-
ner avgivna av ett stort antal partier. Vi hade en mani-
festation i går, som jag berättade om, ute på Mynttor-
get där representanter för sex riksdagspartier, leda-
möter av kammaren, deltog och beskrev den svenska
flyktingpolitiken som inhuman och rättsosäker. Om
detta är en bred samstämmighet är jag osäker på hur
verklighetsuppfattningen egentligen ser ut hos Göte
Wahlström.
Min fråga handlar dock om väntetider. Vi är alla
angelägna om, det tror jag är fullt ut ärligt, att få ned
de långa handläggningstider som vi har i dag. Då
krävs det resurser, och alla partier måste fundera ut
sätt att komma fram med detta. Men det finns också
andra sätt. Vi har lämnat ett förslag i anslutning till
dagens betänkande om att den som har väntat i 18
månader eller mer utan att själv ha skuld till förse-
ningen automatiskt ska få ett permanent uppehållstill-
stånd.
Vi är medvetna om att detta inte är den bästa me-
toden. Den innebär ju att även den som inte har verk-
liga asylskäl skulle kunna få asyl bara han eller hon
tvingas vänta tillräckligt länge. Men vi menar att det
är bättre att göra på det sättet än att låta människor gå
år ut och år in, som vi faktiskt många gånger kan se i
Sverige i dag, i väntan på ett besked om asyl. Vad
anser Göte Wahlström och Socialdemokraterna om
detta förslag?

Anf. 82 GÖTE WAHLSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Beträffande den manifestation som
Vänsterpartiet också tidigare har anfört här i dag vill
jag säga att jag tror att vi alla på olika sätt finns ute i
manifestationer. Det är det jag tycker är det viktiga
när vi ser hela bilden, att vi är så samstämmiga som
vi är i Sveriges riksdag. Vi har sluppit ifrån de främ-
lingsfientliga partier som finns i många andra parla-
ment i vår omgivning. Det känns värdefullt. Utifrån
det upplever jag att det finns en stor samsyn i fråge-
ställningen.
Sedan gäller det Vänsterpartiets förslag om 18
månader. Om man inte själv har varit vållande skulle
man få ett permanent uppehållstillstånd. Kalle Lars-
son säger själv att det inte är bästa lösningen. Jag tror
inte heller att det är bästa lösningen. Jag tror att det är
andra åtgärder vi kan sätta in, åtgärder som redan nu
är under arbete på både Migrationsverket och Utlän-
ningsnämnden, genom att snabba upp processen i den
handläggning som ska finnas.
Vi är ju också väldigt överens om att det ska vara
en rättssäker prövning som sker. Precis som Kalle
Larsson själv sade är det inte säkert att det blir rätts-
säkert om vi använder den typ av lagstiftning som
man föreslår i den reservation som Vänstern har lagt
fram.

Anf. 83 KALLE LARSSON (v) replik:
Fru talman! Om man jämför med Jörg Haider el-
ler Pia Kjærsgaard är det klart att de flesta människor
blir överens om svensk flyktingpolitik. Men det är väl
ändå inte den rimliga jämförelsen att göra? Man får
väl se till hur den politiska debatten ser ut i vårt land
och se till vilken kritik, vilken omfattande kritik, som
här avlämnas mot regeringens flyktingpolitik. Det är i
den meningen jag tycker att Göte Wahlström bör
funderar över om uttrycket "bred samstämmighet"
passar så bra in när det gäller beskrivningen av flyk-
tingpolitiken.
Sedan är det väl utmärkt om Göte Wahlström och
andra socialdemokrater emellanåt ger sig ut i mani-
festationer. Ni kommer att få inbjudan vid nästa till-
fälle också när den tvärpolitiska gruppen för en hu-
man och generös flyktingpolitik här i riksdagen
kommer att ordna möten inför migrationspolitiska
debatter i kammaren. Vi välkomnar er som talare så
att ni kan göra era röster hörda, inte minst inför de
människor som drabbas av den politik som ni upp-
rätthåller.
Jag sade i mitt anförande, och också nu i repliken,
att det inte är den bästa lösningen, den ideala lösning-
en att införa en regel om 18 månader som gräns för
när man automatiskt ska få ett permanent uppehålls-
tillstånd. Men om man inte väljer den lösningen
måste man ha en rimlig och relativt snabbgenomför-
bar väg att komma till rätta med de långa handlägg-
ningstiderna. Än så länge, trots flera års debatter här i
kammaren, har vi inte sett några sådana förslag från
Socialdemokraterna. Det har blivit mer resurser, men
det har inte räckt. Vilka andra förslag är Göte Wahl-
ström beredd att ta fram för att vi ska komma till rätta
med de långa handläggningstiderna?
Vår uppfattning är att om vi inte kommer till rätta
med bristerna i systemet är det inte rimligt att det är
individerna som väntar på besked som ska betala
priset för detta. Därav kommer sig vårt förslag om att
införa en 18-månadersgräns.

Anf. 84 GÖTE WAHLSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Inom kort kommer vi att få börja dis-
kussionen och processen omkring översynen av ut-
länningslagstiftningen. Också där kommer vi säkert
att få diskutera handläggningstider, rutiner och for-
mer omkring det här. Låt oss avvakta detta, låt oss
avvakta den diskussionen, där vi förhoppningsvis i
brett samförstånd kan hitta en lösning som vi sedan är
överens om, som är rättssäker och som också tar
hänsyn till handläggningstiderna.
När det gäller vår omgivning behöver vi inte gå
ända ned till Österrike. Vi kan gå till Norge eller
Danmark så känner vi igen strömningar som vi inte
har i vårt land. Jag är rädd för att det finns signaler
från vissa partier som kan skapa det här tänkandet ute
i landet. Det finns därför skäl att fundera över om vi
inte ibland gör migrations- och flyktingfrågorna en
björntjänst genom att i retoriken försöka slå mot den
svenska politiken, som i det internationella perspekti-
vet får ett väldigt stort erkännande. Det fick vi från
utskottets sida höra när vi mötte UNHCR och andra
organisationer nere i Genève för knappt ett par måna-
der sedan, i januari månad.
Jag tror att vi har skäl att vara stolta, och jag tror
att vi har skäl att slå vakt om att vi har en brett för-
ankrad migrations- och flyktingpolitik i vårt land. Det
är till gagn för de människor vi vill skydda med den
här politiken.

Anf. 85 Statsrådet JAN O KARLSSON (s):
Fru talman! Låt mig som en liten övergång från
statsministerns frågestund och uppmärksamheten
kring händelserna i Irak göra en reflexion som har
bäring också på det meningsutbyte som vi har med
anledning av socialförsäkringsutskottets betänkande i
dag.
Vi är det land i världen som har tagit emot flest
flyktingar ifrån det drabbade området, från Irak. De
allra flesta av dem har funnit en fristad sedan länge.
Många av dem har gjort stora insatser i det svenska
samhället i sina olika yrken och verksamheter, som
familjeförsörjare och som yrkesverksamma. När jag
nu åker till Världsbanken och också ska träffa led-
ningen för FN och diskutera bland annat de här frå-
gorna har jag också med mig detta när man frågar vad
Sverige kan göra. På grund av den flyktingpolitik
som vi har fört har vi i dag, inom vårt lands gränser,
ett oerhört kunnande om de förhållanden som råder i
det land som nu ska återuppbyggas.
Om vi har framgång i våra strävanden att så fort
som möjligt ge Förenta nationerna ledningen för detta
återuppbyggnadsarbete kan Sverige som ett led i sin
insats också engagera många av dessa människor,
som i dag är goda svenskar men som har språkkun-
skaper och historiska, kulturella och religiösa erfa-
renheter, i det arbetet. Jag kommer omedelbart efter
min återkomst, när riktlinjerna är mera klara, att ta
kontakt med organisationer som representerar de
grupperna för att närmare diskutera hur vi svenskar
på det sättet ska kunna göra en alldeles speciell insats.
Det är bland annat beroende på den enligt min me-
ning framsynta och kloka flyktingpolitik som vi se-
dan länge har fört i vårt land som vi kan göra just
denna speciella insats.
Jag skulle sedan vilja övergå till att närmare berö-
ra det globala perspektivet inom flyktingpolitiken.
Som vi många gånger har konstaterat är det ute i
världen som vår flyktingpolitik börjar. Det handlar
bland annat om att vi genom vårt utvecklings- och
biståndssamarbete och vår utrikespolitik ska förebyg-
ga att människor ska tvingas lämna sina hem och sina
länder. Det helhetsperspektivet får inte glömmas bort.
Jag vill tillägga att vi inom kort kommer att lägga
fram ett förslag om en framtida bistånds- och utveck-
lingspolitik för Sveriges riksdag, där vi också kom-
mer att uppmärksamma sambandet mellan migratio-
nen och utvecklingssamarbetet. Det är ett samman-
hang som har blivit allt tydligare och där vi ska låta
just de principer om internationell solidaritet som i så
hög grad har utmärkt vårt land sätta sin prägel på
politiken i en större helhetssyn.
Migrationsområdet är mycket större än själva
flyktingpolitiken. Jag hade för några dagar sedan ett
möte med den biträdande generalsekreteraren för
migrationsfrågor, som arbetar direkt under Kofi An-
nan, och som i en rapport som just nu har lagts fram
och som jag får tillfälle att diskutera i FN i nästa
vecka påpekar att det finns 175 miljoner människor
som av olika skäl är på vandring i världen.
17 miljoner är flyktingar - vi brukar i allmänhet säga
20 miljoner, men FN säger 17 miljoner. 900 000
söker asyl - 400 000 i EU och 33 000 sökte förra året
asyl i Sverige. Men det finns 158 miljoner människor
som flyttar av andra skäl, för att arbeta och trygga sin
försörjning och för att flytta ihop med sina nära.
Då är det utomordentligt välkommet att vi i den
här den diskussionen vidgar vår debatt till att inte
enbart omfatta flyktingpolitiken utan också migratio-
nen i allmänhet. Där har vi i hög grad uppmärksam-
mat den kommande arbetskraftsinvandringen.
Jag har ofta slagits av den paradox som det inne-
bär att vi har en internationell konvention, som i stort
sett alla har anslutit sig till, som gäller hur flyktingars
förhållanden ska regleras, medan vi har ett väldigt
svagt, för att inte säga nonexistent skydd för de män-
niskor som i likhet med personerna i Vilhelm Mo-
bergs roman, Karl-Oskar och Kristina alltså, flyttar
för att försörja sig på ett bättre sätt. Jag tror att en av
de saker som vi i framtiden kommer att få ägna oss
mycket mera åt är just att se till att vi får ett interna-
tionellt skydd för dem, så att välfärden följer de män-
niskor som rör sig över gränserna - den tryggas inte
genom att vi stänger våra gränser för dem.
Utvecklingen inom EU är en viktig källa för att
tillgodose vårt kommande och ökande behov av ar-
betskraft. Utvidgningen av EU kommer att ge ett
viktigt tillskott av arbetskraft att rekrytera.
Vi tillsatte en utredning om hur övergången till
detta ska gå till. Den är för närvarande på remiss. Det
var i och för sig inte nödvändigt att remittera den,
men jag bedömde det som viktigt med tanke på det
stora intresse som frågan har. Remisstiden går ut den
5 maj. Vi kommer sedan att med riksdagen få ta de
andra beslut som kan erfordras när det gäller detta.
Men det här är naturligtvis ett oerhört viktigt steg.
Så småningom kommer vi alltså vidare, och på
längre sikt kommer vi att trygga vårt behov av ar-
betskraft globalt. Det är viktigt att det finns en bra
ordning för detta. Regeringen kommer därför att
fortsätta att förbereda sig på detta och låta utreda
formerna för arbetskraftsinvandring från länder utan-
för EU och EES-området. Vi har arbetat med att ta
fram direktiv för en sådan utredning, men jag under-
stryker gärna att jag tror att det är viktigt att vi i det
sammanhanget också för in de globala perspektiv
varav jag nu har antytt ett.
Jag vill också gärna nämna ett annat. Jag har ofta
slagits av paradoxen att vi i EU, som är en gemensam
arbetsmarknad och som nu kraftigt ska utvidgas, inte
har en gemensam migrationspolitik eller eftersträvar
en samordnad migrationspolitik, medan vi i arbetar
hårt med att samordna asylpolitiken. Jag vet att
kommissionären för dessa frågor, Antonio Vitorino,
har planer på detta. Jag kommer att delge riksdagen -
i första hand naturligtvis EU-nämnden - våra planer
på att nu ta ett initiativ för att få till stånd en mer
samlad europeisk migrationspolitik. Det är naturligt-
vis så mycket mer angeläget att vi gör det i samband
med EU:s utvidgning.
Det är två saker som har varit mycket tydliga och
varit föremål för noggranna och tydliga meningsut-
byten här i dag. Där vill jag för min och regeringens
del slå fast två saker. Jag understryker att detta är ett
arbete som berör flera departement. När det gäller
arbetskraftsinvandring, som ju handlar om vårt behov
av arbetskraft, kommer ansvaret att ligga på Närings-
departementet, men arbetsmarknadsminister Hans
Karlsson och jag arbetar naturligtvis med den här
frågan tillsammans. Då är det två saker vi slår fast.
Vi ska slå vakt om arbetsrätten. Den som invand-
rar till Sverige för att arbeta ska ha samma rättigheter
som andra på den svenska arbetsmarknaden. Jag är
övertygad om att vi ska klara att finna en mycket bred
majoritet för den principen i riksdagen.
Och vi ska slå vakt om asylrätten. Jag tror att det
är väldigt viktigt att vi en gång för alla slår fast att
man inte ska blanda samman frågan om arbets-
kraftsinvandring, som gäller vårt behov av arbets-
kraft, med asylinvandring, som handlar om männi-
skor som behöver skydd hos oss. Det är två väsens-
skilda system, och jag tror att det är viktigt att vi i det
sammanhanget slår vakt om asylrätten.
Det har i dag talats en hel del om huruvida det rå-
der samförstånd eller hårda strider i flyktingpolitiken.
Jag kan inte låta bli att ändå sälla mig till dem som i
den här diskussionen menar att en utomstående män-
niska som läser betänkandet och de reservationer som
finns där - låt vara att de är många till antalet - inte
skulle kunna komma till någon annan slutsats än att
det i de stora grundläggande frågorna råder en djup
och bred samstämmighet.
Det har flera gånger i dag talats om att vi skulle
föra en orättvis och inhuman politik. Det är naturligt-
vis en fråga om vad man föreställer sig att man jäm-
för med. Men jag ska anföra det perspektiv som är
naturligt för mig i ett läge där vi alltmer förs in i det
europeiska sammanhanget. Det kan väl i dag inte råda
någon tvekan om att Sverige framstår som det land
som för den mest humana och mest rättvisa flykting-
politiken av EU:s medlemmar? På den punkten är
kommissionens representant fullständigt kristallklar.
På den punkten är flyktingkommissarien Ruud Lub-
bers också fullständigt kristallklar.
Jag ska lite grann i anslutning till Erik Ullenhags
fråga nämna något som är viktigt. Han sade: Säg
någonting där vi har fått en mer human politik. Jag
återkommer med en liten katalog i ett senare replik-
skifte som jag ser fram emot. Men vad som kanske
framför allt är väldigt viktigt är att under en period
där vi alla har varit oroliga för att atmosfären har
förändrats till det sämre på många håll - det handlar,
Kalle Larsson, inte om Jörg Haider, det handlar om
Danmark, det handlar om Holland, det handlar om
Frankrike, och det handlar om vissa förslag som har
kommit från Storbritanniens regering - har vi stått
klara, tydliga och starka i vårt motstånd. Vid varje
ministerråd i denna fråga har ingen kunnat tveka om
var Sverige har stått. Jag hänvisar till dessa protokoll,
och jag hänvisar också till de tydliga och klara utta-
landen om solidaritet med regeringens linje som EU-
nämnden på denna punkt vid flera tillfällen har gett
uttryck för. På den här punkten tror jag att vi, utan att
jag för att ett ögonblick påstår att vi har uppnått det
ideala systemet eftersom vi alla också är överens om
att vi inte har gjort det, har stått för och står för, både
globalt och europeiskt, någonting som vi faktiskt kan
vara riktigt stolta över.
Det som kan synas vara en oenighet i betänkandet
är alltså snarast en rad försök till förbättringar. Vi ska
fortsätta det arbetet. Vi har nått en del. Och jag un-
derstryker att jag är helt överens med flera av talarna
här att den miniminivå som vi har lyckats uppnå inte
alls tillfredsställer våra svenska krav på vad en god
flyktingpolitik ska innehålla. Men när vi står inför
EU:s utvidgning är det oerhört viktigt att vi lägger ett
sådant golv för de tio nya länder som kommer in så
att vi inte, med den vetorätt som här gäller, ska behö-
va börja om från början från en ännu lägre nivå när
EU utvidgas. Det är det som har varit grunden för
vårt arbete. Det är alltså inte som det sägs i en artikel
från i går från några av dem som här deltar i debatten
att vi skulle ha kapitulerat. Det är ju precis tvärtom.
Jag skulle nu vilja gå in på några av de aktuella
frågor där vi måste sätta in alla krafter.
Till att börja med är det inte antalet människor
som belastar det svenska asylmottagningssystemet
som är problemet, det tror jag att vi alla är överens
om, utan det är det förhållandet att så många som
kommer hit visserligen har mycket starka skäl men
inte asylskäl. Detta skapar naturligtvis mycket stora
svårigheter när det gäller hur vi ska klara de hand-
läggningsproblem som många här har talat om. Det är
dessutom så att de som har mycket starka skäl, som
inte är flyktingskäl, att komma hit utnyttjas av cynis-
ka människosmugglare. Människor luras till att köpa
asylpaket och en asylberättelse. Antalet asylsökande
utan pass och andra identitetshandlingar ökar hela
tiden, och uppgick förra året till 88 %.
Den obegränsade möjligheten att pröva avslagsbe-
slut om nya skäl har kommit fram har också lett till
förlängda vistelsetider.
Alla dessa saker är inte flyktingpolitik. Detta är
saker som vi ska göra för att förbättra vår flyktingpo-
litik. Vi måste komma till rätta med dokumentlöshe-
ten. Vi ska höja straffen för människosmuggling. Jag
föreslår att vi ska avskaffa möjligheten till ny ansö-
kan efter lagakraftvunnet avvisningsbeslut. Jag har
fått ett fantastiskt stöd från landets barnpsykologiska
och barnpsykiatriska expertis för denna till synes
mycket skarpa åtgärd. Alla dessa åtgärder blir nöd-
vändiga för att värna asylrätten.
Men, ärade kammarledamöter, låt oss, med de
förbättringskrav, det utredningskrav och den NIPU-
process som vi ska gå in på, vara alldeles på det klara
med att vi i ett internationellt perspektiv och vid en
europeisk jämförelse har all anledning att vara stolta
över vår medborgerliga debatt, våra organisationers
uppställning och den solidaritet som svenskar inom
ramen för denna politik visar och som vi allihop fak-
tiskt företräder.

Anf. 86 ERIK ULLENHAG (fp) replik:
Fru talman! Låt mig inledningsvis tacka ministern
för att han deltar i den här debatten. Det visar på
respekt för riksdagens arbete och gör debatten mer
intressant. Du kan tipsa några kolleger i regerings-
kretsen om att gör detsamma i andra debatter.
Även Jan O Karlsson fokuserar på det internatio-
nella perspektivet. Det är riktigt av två skäl. Först och
främst är Sveriges långsiktiga arbete vad gäller flyk-
tingpolitiken att se till att undanröja orsakerna till att
människor flyr. Där är vi från Folkpartiet överens
med regeringen. Vi beklagar därför även av den an-
ledningen att man skjuter höjningen av biståndet på
framtiden när Sverige får ekonomiska problem, även
om vi inte nu ska ha en biståndspolitisk debatt.
Jag ser fram emot den lista över förbättringar av
flyktingpolitiken som har skett sedan 1994 under
socialdemokratiskt styre. Jag kan räkna upp ganska
många försämringar - begränsningen av anhörigin-
vandringen, avskaffandet av de facto-
flyktingbegreppet, den restriktivare tolkningen av
humanitära skäl som flyktingorganisationerna rap-
porterar om och så vidare. Göte Wahlström kunde
faktiskt inte ge ett enda exempel på vad som hade
blivit bättre under socialdemokratiskt styre under rätt
många år.
Sedan hoppas jag också få svar från Jan O Karls-
son på frågan: Hur ställer sig Sverige till det brittiska
förslaget om att bygga upp flyktingmottagande i
Albanien och Turkiet och skyffla ut ansvaret till and-
ra länder i stället för att ta det själv?

Anf. 87 Statsrådet JAN O KARLSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Biståndet kommer att öka kraftigt.
Det svenska biståndet kommer från 2003 till 2004 att
öka mycket kraftigt, med över 1,5 miljarder i kronor
räknat. Jag ser dessutom fram emot nya överlägg-
ningar med partierna om den långsiktiga och kraftiga
utvecklingen av vårt bistånd och om att på nytt erövra
enprocentsmålet.
Jag ska ge tre exempel där vår flyktingpolitik har
avancerat avsevärt. Vi har sedan dess mycket kraft-
fullt stärkt vårt stöd både till UNHCR och till Inter-
nationella Röda Korset och lagt tyngdpunkten i vår
verksamhet och varit en synnerligen aktiv medlem i
det globala flyktingarbetet.
Vi har tagit ledningen för och har haft mycket sto-
ra framgångar i vårt arbete att snabba upp tidtabellen,
Tammerforstabellen, i EU. Men där begärde jag inte
att det skulle vara bättre tider eftersom vi då inte var
medlemmar i EU. Men vi har alltså inte missat något
tillfälle till detta.
Dessutom har vi i en situation med kraftigt över-
belastad asylmottagning har ställt barnen i centrum
för processen. Vi har satt i gång stora utbildnings-
projekt, rensat upp i uppenbara missförhållanden och
arbetat vidare med att sätta barnen i centrum i asyl-
processen.
Detta är tre utomordentligt goda exempel på vår
förbättrade politik under de senaste sex, sju, åtta åren.
Det finns inslag i det brittiska förslaget som vi tar
avstånd ifrån, framför allt att man inte skulle ha rätt
att söka asyl i det land som man kommer till. Men jag
vill samtidigt understryka att flyktingkommissarien
vid det senaste RIF-rådet på fullaste allvar tog upp de
stora möjligheter som förslaget innebär att vidareut-
veckla stödet till de internationella organisationerna
på flyktingområdet att ge stöd till de miljontals flyk-
tingar som befinner sig nära sitt ursprungsland. Den-
na del av förslaget hälsar jag, i likhet med flykting-
kommissarien, med stor tillfredsställelse.

Anf. 88 ERIK ULLENHAG (fp) replik:
Fru talman! Ja, denna del av förslaget kan man väl
hälsa med tillfredsställelse - det kan också jag göra.
Men huvudtanken i det brittiska förslaget om skydds-
zoner innebär att på kort och medellång sikt upprätta
processcentrum i framför allt europeiska transitlän-
der, dit man ska skicka asylsökande vars skäl man
inte vill pröva i sitt hemland. Sverige - för att nu se
till vad Sverige sade; antagligen var det statsrådet
som sade det i ministerrådet - höll med Storbritanni-
en om att åtgärder måste vidtas med anledning av att
en så stor andel asylsökande egentligen saknar asyl-
skäl. Sedan säger man: Vi ska jobba vidare på det
brittiska förslaget.
Det vore tacknämligt ifall ministern i denna kam-
mare i stället för att tala om insatser i närområdet
kunde säga: Det är icke acceptabelt för de rika län-
derna i Europa att skyffla över asylsökande för att de
ska få sina skäl behandlade i Albanien eller Turkiet.
Jag är mycket tveksam till om detta är i överens-
stämmelse med Genèvekonventionen, och den tvek-
samheten trodde jag att regeringen delade.
Sedan kan man också notera att det som statsrådet
räknade upp som förbättringar egentligen inte är att
Sverige i vårt land tagit emot fler eller att vi i Sverige
blivit mer humana, utan det är framför allt internatio-
nella insatser - som jag i och för sig välkomnar.
Jag vill ställa en mycket enkel fråga: Håller stats-
ministern med migrationsministern om beskrivningen
av att det är positivt med arbetskraftsinvandring, och
när intog han i så fall den ståndpunkten?

Anf. 89 Statsrådet JAN O KARLSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Mitt inlägg i den här diskussionen ska
ses mot bakgrund av en dialog som jag under en lång
tid haft med engelsmännen. Där har jag gjort alldeles
klart att statsministerns avståndstagande från den del
av förslaget som innebär att man inte har rätt att söka
asyl står fast.
Vidare har jag i min diskussion i RIF-rådet under-
strukit något som är en uppföljning av det tidigare
informella RIF-rådet i Köpenhamn där jag skällde ut
alla, inklusive engelsmännen, för deras utomordent-
ligt dåliga stöd till UNHCR. Det var ett av de hår-
daste uttalanden som någon gång gjorts i det sam-
manhanget.
Jag har alltså en linje som jag hela tiden följer -
en linje som jag har gjort upp i samråd med Ruud
Lubbers och som innebär att vi ska få länderna att nu
verkligen satsa på att ta emot så många flyktingar
som möjligt och så nära ursprungslandet som möjligt.
Det handlar om miljoner människor som i dag lever
under de mest fruktansvärda förhållanden. Jag tar -
liksom jag hittills gjort, och det vet David Blunkett -
bestämt avstånd från att förvägra rätten att söka asyl.
När det gäller safe zones tror jag inte att den ut-
formning som engelsmännen hittills har skisserat har
någon som helst framtid. Men flyktingkommissarien
har bett att få möjlighet att vidareutveckla den idén,
och den avsikten har jag understött. Detta framgår
också av mitt uttalande.
När det sedan gäller statsministern kan jag säga
att han helt delar min bedömning att vi inom de när-
maste fem-tio åren kommer att ha en helt annan de-
mografisk situation i hela Europa. Statsministern
delar dessutom tanken att det är absolut nödvändigt
att vi då i Europa inte börjar konkurrera om arbets-
kraften. Vi har ju samma demografiska situation i alla
länder, så då ska vi slåss med italienare, tyskar,
fransmän, spanjorer, engelsmän och så vidare när det
gäller att locka till sig arbetskraft. Det är därför som
vi avser att ta initiativ till en samordnad europeisk
migrationspolitik. På den punkten är statsministern
och jag, som vanligt, rörande överens.

Anf. 90 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! I sitt anförande sade statsrådet två
gånger med kraft och emfas: Vi har satt barnen i
centrum.
Mot den bakgrunden skulle jag vilja ställa en frå-
ga om de ensamkommande barnen. Den 11 november
förra året lämnade Socialstyrelsen, Migrationsverket
och Kommunförbundet ett förslag till regeringen och
statsrådet om ett arbetssätt då det gäller de ensam-
kommande barnen. Ett antal kommuner skulle ikläda
sig ett speciellt ansvar för detta.
Det var alltså för ungefär fem månader sedan. Var
det här förslaget har legat - i vilken skrivbordslåda
det har legat - är fördolt för oss andra men statsrådet
vet det kanske. Efter dessa fem månader har statsrå-
det nu i veckan reagerat och i en intervju sagt: Jag
tror inte längre på Kommunförbundets upplägg.
Jag vet inte om det tagit nämnda tid att komma
fram till insikten att statsrådet inte längre tror på
Kommunförbundets upplägg. Jag skulle därför vilja
fråga: Vad är statsrådets vision, om han nu inte längre
tror på det som Socialstyrelsen, Migrationsverket och
Kommunförbundet i sitt förslag har kommit fram till,
och vad är den alternativa lösningen?

Anf. 91 Statsrådet JAN O KARLSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag vill understryka att jag också i
mitt arbete med ensamkommande barn alltmer har
blivit varse att det gäller att inte glömma bort de barn
som är här tillsammans med en förälder eller med
båda sina föräldrar och som också far fruktansvärt illa
av det nuvarande systemet med de evinnerliga, upp-
repade nya ansökningarna. När vi nu satt barnen i
centrum är det båda de här kategorierna barn som vi
har velat uppmärksamma.
Större delen av det som finns med i den utredning
som lades fram är genomförd. Man har öppnat nya
och fler enheter. Man har förbättrat kvaliteten. I dag
har vi tio barn- och ungdomsenheter runtom i landet
med 166 platser. Vidare kan jag nämna ökad perso-
naltäthet, mindre barngrupper, fasta rutiner vid för-
svinnanden - något som varit ett fruktansvärt pro-
blem - utbildning av handläggare, speciella barn-
handläggare samt samarbete med Barnombudsman-
nen. I regleringsbrevet har vi förkortat handlägg-
ningstiden för ensamkommande barn till tre månader,
och vi kommer med ett lagstiftningsförslag om gode
män.
När det gäller Kommunförbundet sade jag på ett
mycket tidigt stadium att de kostnadskonsekvenser
som den ursprungliga kapacitetsutbyggnaden innehöll
inte var acceptabla, alltså 300-400 miljoner kronor.
Det tror jag att var och en i denna kammare håller
med mig om. Det här var i överläggningarna mellan
Migrationsverket och Kommunförbundet. Därför har
vi tagit över de överläggningarna, och vi återkommer
med en bättre modell.
Detta med kvalificerade utredningar och finansie-
ringen av dessa kommer i den tilläggsbudget som
publiceras samtidigt med vårpropositionen.
Ytterligare en sak återstår här, nämligen att vi när
det gäller ensamkommande barn har detta med
Migrationsverkets dubbla roller - det vill säga att
Migrationsverket inte längre ska ha ansvaret för att
ordna bostäder till de ensamkommande barnen. Där
har jag väldigt mycket tagit intryck av det som sagts
här i kammaren från flera partier. Detta kräver en
lagändring. Därför kommer det att ta längre tid att
lösa den frågan. Även på den punkten återkommer
jag.

Anf. 92 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Det som hänt till följd av genomlys-
ningen är positivt. Men den centrala frågan i uppdra-
get till Socialstyrelsen, Migrationsverket och Kom-
munförbundet var ju att lösa frågan om vilka kom-
muner som skulle kunna ta ett speciellt ansvar. Den
frågan kvarstår obesvarad.
Sedan har vi frågan om 300-400 miljoner kronor
är för dyrt. Ja, det är inte alldeles enkelt att svara rakt
av på det. Dyrt i förhållande till vad? De här barnen
finns ju - oftast i en fruktansvärt traumatisk situation.
Att sätta en prislapp på det är en oerhört grannlaga
uppgift. Jag frågar ändå: Dyrt i förhållande till vad?
Statsrådet har enligt medierna sagt att det här bor-
de vara en uppgift för de ideella organisationerna, för
frivilligorganisationerna. Jag noterar att Rädda Bar-
nen har betackat sig för att ta ett så stort ansvar. Man
säger: Det har vi inte kompetens för, utan detta är en
myndighetsfråga som måste lösas på den nivån.
Hur kommenterar statsrådet detta?

Anf. 93 Statsrådet JAN O KARLSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Med förlov sagt: medier och medier.
Jag har fullständigt kristallklart i ett TT-uttalande i
denna fråga klarat ut att avsikten inte på något sätt är
att vi ska skyffla över något myndighetsansvar på
andra organisationer, utan här handlar det om en idé
som jag utvecklat här i talarstolen tillsammans med
flera av kammarens ledamöter. Jag minns särskilt att
Alf Svensson var närvarande och att vi hamnade på
samma ståndpunkt - nämligen att vi därför att det,
just av de skäl som Sven Brus här nämner, här är
mycket speciella och mycket traumatiska förhållan-
den utöver det som är myndighetsansvar ska använda
den speciella kompetens som frivilligorganisationerna
representerar.
Vid sidan av reaktionen på det här, som var ett
väldigt vinklat klipp av Dagens Eko, har Rädda Bar-
nen en mycket viktig roll när det gäller samarbetet
med våra grannländer kring de ensamkommande
barnen. Den 15 och den 16 september kommer Rädda
Barnen, understödda av staten, att i Litauen anordna
en särskild konferens med det civila samhället där vi
följer upp de statliga ansträngningarna för att ta hand
om de ensamkommande barnen. Det här är ett exem-
pel.
Jag har också bett Migrationsverket att titta på
möjligheten att utöver det som gäller klarläggande av
det officiella, alltså myndighetskomptensen, dryga ut
och förbättra. Kanske kan vi tala om spetsteknologi
fastän det här handlar om ömhet, kärlek och omvård-
nad. Där vill jag i större utsträckning engagera frivil-
ligorganisationerna.
Hela tiden har jag resonemang i flyktingrådet om
det här, och det har varit en väldigt stark respons. Låt
mig ta ett exempel. Våra barnläkare, barnpsykiater
och barnpsykologer kommer jag att inleda ett samar-
bete med när det gäller att "spetsa" utbildningen i
fråga om nämnda kompetens hos Migrationsverket.
Det behövs nämligen att vi går vidare utifrån de
ganska elementära insatser som vi gjort i samman-
hanget. Men det är på intet sätt fråga om att stat eller
kommun skulle fjärma sig från sina myndighetsupp-
gifter, och det har det aldrig varit fråga om. Det finns
ett kristallklart TT-uttalande om detta. Hade Annika
Åhnberg lyssnat på det hade den här debatten aldrig
behövt uppstå.

Anf. 94 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! Det är utmärkt att ministern deltar i
debatten, inte minst därför att det finns ett antal
oklarheter från regeringens sida där det vore viktigt
att riksdagen får möjlighet att reda ut var regeringen
står. Jag tänker till exempel på ministerns uttalande
om nya ansökningar där har nu också i dag utan nå-
gon nyans säger: Avskaffa dem. Men vi vet allihop
att det är en mycket komplex fråga.
Vi har från moderat sida sagt att vi vill att detta
ska ingå i den översyn som håller att på att inledas
om utlänningslagen. Den är komplex därför att den
förlänger väntetiderna, det är inte bra, det är ett stort
problem, de behandlas med förtur. Dock vet vi att en
del av ansökningarna leder till ett uppehållstillstånd
och därför har substans. Vi vet också att det delvis är
problem med nuvarande instansordning, som vi är på
väg att ändra.
Jag vet att regeringen vet att det finns undantag
från regeln som säger att någon form av nödutgång i
lagen måste finnas. Chansen för en kvinna som har
varit utsatt för så svåra övergrepp och haft sådana
trauman att hon inte kan medverka i utredningen
förrän efter flera år är gången, den kommer inte igen
med ministerns uttalande. Likaså är det när ens land
faller sönder efter det att man kommit till Sverige
eller om man faller offer för en mycket allvarlig sjuk-
dom under tiden man är i Sverige. Det är tre exempel
som visar att någon form av nödutgång behövs i la-
gen, även om huvudregeln ska och bör vara att man
behandlas en gång, i synnerhet med en ny instansord-
ning.
Hur vet jag att regeringen vet? Jo, därför att man i
lagrådsremissen gällande ny instansordning hade
infört ett institut som man kallade verkställighetshin-
der av humanitära skäl, som gick ut på att skapa den-
na nödutgång i lagen. Därefter, när Lagrådet sade nej
till hela regeringens förslag, har ministern resonerat
utan reservationer, utan att visa frågans komplexitet
och utan undantag.
Därför skulle jag vilja att ministern klargjorde sin
syn på frågan. Vi vill fortfarande att den ska ingå i
lagöversynen. Regeln är att man ansöker och får sin
sak behandlad en gång, men någon form av nödut-
gång behövs för den här typen av undantagssituatio-
ner som jag just nu nämnde.

Anf. 95 Statsrådet JAN O KARLSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag kan inte nog understryka min till-
fredsställelse med denna debatt. Ju längre den pågår,
desto mer överens blir vi. Jag tror att jag kan stryka
under så gott som varje ord i det Sten Tolgfors nu
sade. Det var en alldeles utomordentlig redogörelse
för vad vi vill åstadkomma. Vi ska avskaffa de evin-
nerliga nya ansökningarna. Självfallet måste vi ha en
säkerhetsventil av exakt den typ som Sten Tolgfors
slog fast. De förslag som jag nu vill behandla går ut
på att det är Migrationsverket som ska ha hand om
verkställighetshinder. Vi har också rett ut att det for-
mellt är möjligt.
Det går naturligtvis inte alls att vi inte har en sä-
kerhetsventil av just precis det slag som Sten Tolgfors
talar om. Men det får inte vara så att vi år ut och år in
bara fortsätter att älta ett ärende. Hur går det med
dessa barn? Tänk om vi behandlade alla barn på det
sättet i vårt rättssystem? Ni förstår alla att det inte
går. Men precis på det sätt som Sten Tolgfors säger
får vi fästa ett större avseende vid det sätt på vilket vi
använder vårt prövningssystem. Vi ska självfallet ha
en sådan nödutgång. Så vi är fullständigt överens. Om
vi bara får fortsätta denna debatt, fru talman, ytterli-
gare någon tid ska vi kunna skapa en oerhört bred
enighet.
Det här är jag så tacksam för. Fackfolk - barnpsy-
kiater, barnpsykologer - har också varit tydliga med
att säga: Det här måste vi göra. Men vi kan naturligt-
vis inte sätta ur stånd möjligheten att hindra att en
verkställighet ska äga rum som är uppenbart felaktig
med hänsyn till att förhållandena har ändrats i landet.
Det kan vara en militärkupp, ett sönderfall eller nå-
gonting i situationen här hemma som man inte har
uppmärksammat.
Vi är helt överens, Sten Tolgfors. Jag är väldigt
glad över att det här meningsutbytet har klarlagt det.

Anf. 96 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! Ibland vet man inte om man ska vara
glad eller ledsen här i riksdagens kammare. Jag är
naturligtvis glad för att ministern nu konfirmerar min
bild av detta. Jag är glad att han har klarat ut alla de
oklarheter som har rått.
Jag har nämligen följt det som ministern har sagt
om nya ansökningar, jag har hört vad han har sagt på
radio och jag har sett vad han har sagt på TV. Detta
nyanserade resonemang har inte förts. Det är precis
därför jag har varit kritisk när ministern har uttalat i
den här frågan tidigare. Jag tycker att det är utmärkt
att han nu ansluter sig till den moderata linjen i den
här frågan, och då har vi säkert något att diskutera.
Låt mig be honom att klara ut ännu en sak. Jag
inledde min förra replik med att det finns oklarheter i
regeringens agerande. I går gjordes ett utspel vad
gäller uppehållstillstånd för kvinnor som drabbats av
sexhandel som varade exakt en halv dag, och sedan
var det dementerat. Hur ser regeringen egentligen på
uppehållstillstånd för kvinnor som råkat ut för traf-
ficking?
Margareta Winberg säger att hon inser att det kan
vara så att en kvinna som har vittnat och som avvisas
från Sverige kan drabbas av hämnd när hon väl
kommer till hemlandet igen. Hon säger: Vi måste ta
sådant i beaktande när vi presenterar propositionen.
Det är väl bättre att ta det i beaktande innan. Sedan är
det för sent.
Det är alldeles uppenbart att det måste finnas
temporära uppehållstillstånd så att man kan medverka
i polisutredning, i domstolsförhandling. Sedan vill jag
för min del inte som regeringen i går gjorde, även om
det inte var detta statsrådet, och utesluta att humanitä-
ra skäl ibland kan komma i fråga. Jag tror också att
det vore välgörande om Jan O Karlsson kunde klargö-
ra var regeringen står. Vi läste en sak i går morse, och
sedan fick vi se en dementi på kvällen. Då var det
plötsligt uteslutet med humanitära skäl för kvinnor
som drabbats av sexhandel.
Jag vill avsluta med att säga att det är mycket bra
att ministern deltar i den här debatten. I den delen
instämmer jag med Erik Ullenhag. Det är fler saker
som skulle behöva klaras ut med regeringen. Trans-
portörsansvaret i Sverige är försenat med att uppfylla
EU-direktivet. Det är ett annat sådant exempel, men
det hinns inte i detta replikskifte.

Anf. 97 Statsrådet JAN O KARLSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Det blir bara bättre och bättre. Jag blir
snart upphöjd till hedersledamot i Moderata sam-
lingspartiet.
Att det här inte har framgått på varje punkt, till
exempel det här med verkställighetshinder som fanns
med i lagrådsremissen, beror på olika saker. Här har
vi en hänsynsfull talman som låter en att tala till
punkt även om man överskrider talartiden. Här har
man tid att på ett mer nyanserat och genomarbetat sätt
gå igenom allt detta. Jag beklagar om mina korta
presentationer i TV-program och så vidare inte alltid
ger rättvisa åt sakfrågan. Jag kan försäkra Sten
Tolgfors att vi har helt samma uppfattning om verk-
ställighetshinder.
Jag undrar om inte Sten Tolgfors är överens med
mig även om sin andra fråga, nämligen vad vi gör
med kvinnor som är utsatta för trafficking. Det nor-
mala är - och det här har jag redan gett uttryck för -
att man ger tillfälligt uppehållstillstånd, inte bara för
att de ska kunna medverka i vittnesmål utan också för
att de vårdinsatser som behövs ska kunna ske. En
kvinna som lyckas rymma från trafficking är i ett
oerhört trängande vårdbehov. Jag vill inte alls ute-
sluta, vilket jag också sagt tidigare i diskussionen
med Ulla Hoffmann, att man kan söka och få perma-
nent uppehållstillstånd. Vad jag understrukit där,
vilket också Margareta Winberg gjorde i går, är att
någon automatik kan det naturligtvis inte vara fråga
om. Det förstår var och en, för då kan vi få en så
kallad pull-faktor. Att vi skulle avhända oss möjlig-
heten till permanent uppehållstillstånd är naturligtvis
helt främmande.
Även på den här punkten, Sten Tolgfors, konstate-
rar jag att vi är överens. Jag beklagar att Sten
Tolgfors repliktid nu är ute, så att det inte kan vara
fler saker att bli överens om i dag, men jag har gott
hopp om nästa debatt.

Anf. 98 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Fru talman! Jag vill som tidigare talare särskilt
tala om att vi verkligen uppskattar att statsrådet är
med i debatten, som är oerhört viktig. Det är en fråga
som berör och intresserar väldigt många.
Jag hade tänkt ta upp barns situation. Jag tänker
särskilt på de ensamkommande barnen. Sven Brus tog
upp detta, men jag gör det också.
Ungefär 550 barn kom förra året, 461 året innan.
Vi är fyra partier som är överens i utskottet om att
ansvaret för asylsökande barn ska över till kommu-
nerna. Även jag satte kaffet i vrångstrupen när jag
hörde att ministern tyckte att det var alldeles för dyrt
att föra över det till kommunerna. Frågan är om man
inte biter sig själv i svansen om man inte tar detta på
allvar. Vi pratar väldigt mycket om att upptäcka i tid
när det gäller svenska barn och att ta hand om dem på
rätt sätt för annars hamnar de i olika riskzoner. Detta
är verkligen en grupp barn som löper stor risk att
hamna i problem längre fram därför att man har med
sig så många skräckupplevelser från början. Då är det
än viktigare att dessa barn, när de kommer hit, verkli-
gen blir omhändertagna på ett bra sätt.
Jag vill vidhålla att familjehemsplacering skulle
för oerhört många av dessa barn vara en bra lösning.
Där får de en möjlighet till ett stöd dygnet runt som är
samma hela tiden. På en förläggning skiftar personal
ofta och har inte tid på samma sätt.
Vi hade en träff i Älvsjökyrkan där många före-
trädare från utskottet var med i en debatt. Där pratade
jag med en kvinna som var god man för flera barn på
flyktingförläggningar. Hon strök också under hur
viktigt det var att det fanns fler vuxna runt dessa barn
som verkligen har tid med dem.
Jag vill verkligen understryka att det inte får dra
ut på tiden med de förslag som ska visa att vi verkli-
gen vill ge dessa barn det stöd som de behöver.

Anf. 99 Statsrådet JAN O KARLSSON (s) re-
plik:
Herr talman! På den sista punkten är jag naturligt-
vis fullständigt överens med Birgitta Carlsson. Det
finns en tidsfaktor här.
Det är i dag Migrationsverket som har ansvaret
för boendet och kommunerna som har ansvaret för
vård och omhändertagande av barnen. Jag är på det
klara med att vi här har ett problem som vi måste
lösa, men det måste ske genom en lagändring. Vi ska
vara på det klara med att det helt enkelt tar tid att göra
en sådan lagändring. Så på den punkten måste mitt
besked få anstå. Men min principiella ståndpunkt är
densamma. När det gäller ensamkommande barn
måste man skilja mellan prövningen av asyl och bo-
ende, så att de här barnen inte befinner sig i en hopp-
lös kontrollsituation.
Beträffande nästa tankeled hos Birgitta Carlsson
vill jag bara understryka att jag redan har talat om att
jag i större utsträckning vill engagera frivilligorgani-
sationer som ett komplement till myndigheterna. Det
behövs fler engagerade och kärleksfulla människor.
Dessa barn har ju ingenting. De har ingen mamma,
ingen pappa och ingen som rättar till kudden åt dem
när de ska sova. Det här gäller inte myndighetsutöv-
ning, utan det är någonting annat och större. Jag tror
mycket mera på de frivilliga insatserna, och det är
självklart att staten ska betala.
Så här långt är saken klar. Men att år efter år anslå
400 000 miljoner - närmare 1 miljon per barn - till
10-15 resurskommuner tror jag inte på. Därför har
jag upptagit överläggningar, och jag tror att Kom-
munförbundet faktiskt håller med mig om att vi ska
försöka att hitta en mer ansvarsfull lösning. Vi måste
också vara ansvarsfulla när det gäller samhällets
resurser. Detta är absolut inte cynism, tvärtom, utan
det handlar om att se till att de pengar som vi satsar
kommer barnen till godo på allra bästa sätt.

Anf. 100 BIRGITTA CARLSSON (c) re-
plik:
Herr talman! Då vill jag ta upp en fråga till som
rör barn, och det är att det har blivit betydligt svårare
för många att få besöksvisum. Vi får signaler från
många enskilda personer som har olika typer av pro-
blem. Ganska många har hört av sig om hur deras
föräldrar inte haft möjlighet att komma hit och träffa
sina barnbarn. Att kunna träffa sina mor- och farför-
äldrar är viktigt för barn med invandrarföräldrar, och
det är inte minst viktigt för den generationen att få
träffa sina barnbarn. Man bör vara generös i dessa
sammanhang.
Man har berättat om att man velat bjuda hit sina
morföräldrar till ett barndop, men de fick inte be-
söksvisum när denna högtidlighet skulle firas i fa-
miljen. Jag tycker inte att det är försvarbart att vi är så
återhållsamma med besöksvisum när mor- och farför-
äldrar vill besöka sina barnbarn.
Tillbaka till den första frågan. Varje barn kan
kosta mycket mera än 1 miljon. Om man inte tar hand
om barnen rätt från början kan det kosta betydligt mer
för de barn som det går snett för. Så det är viktigt att
utredningen arbetar med stor skyndsamhet.
Jag var med och lyssnade på detta med ny instans-
och processordning. Det skulle också ske med stor
skyndsamhet. Utredningen har inte börjat att jobba
ännu, och det är mer än ett halvår sedan som minis-
tern sade detta. Det är inte tillfredsställande att det
dröjer mer än sex månader när man pratar om stor
skyndsamhet. Jag tycker att det är ganska långsamt.

Anf. 101 Statsrådet JAN O KARLSSON (s)
replik:
Herr talman! När det gäller visumreglerna och
sammanträffande med barnbarn är jag fullständigt
försvarslös. När den här debatten slutar ska jag åka
och träffa mitt femte barnbarn som föddes kl. 8 i går
på Huddinge sjukhus. Jag förstår precis vad Birgitta
Carlsson talar om.
Allvarligt talat handlar detta om anhöriginvand-
ringen. Jag är på det klara med att riksdagen ska få
förslag om anhöriginvandring. Men jag vill gärna
säga rent ut att det är väldigt viktigt att vi är överens
om att vi måste ha en någorlunda fungerande asyl-
mottagning för den 50-procentiga ökning som vi har
haft när det gäller antalet asylansökningar, så att vi
banar väg för en utvidgning av anhöriginvandringen.
Bakgrunden till Birgitta Carlssons fråga är att det
finns människor i det här landet som inte kan ta hand
om sina gamla föräldrar, och upplever nog vi alla som
ett fruktansvärt stort problem. Det är andra sidan av
detta med besöksvisum.
Till sist vill jag bara säga angående skyndsamhe-
ten i utredningen att är klart vem som ska bli ordfö-
rande. Det blir regeringsrådet Göran Schäder. Sekre-
tariatet är klart. Direktiven är klara. Och jag hoppas
att snart också få besked om vilka som ska bli leda-
möter i utredningen. Det var bland annat Sten
Tolgfors som övertygade mig om att det skulle bli en
parlamentarisk utredning, vilket är ytterligare ett
exempel på samförstånd. Jag ser fram emot att få
besked om vilka som ska utses till ledamöter.

Anf. 102 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag har ett par frågor till migra-
tionsminister Jan O Karlsson.
Inledningsvis vill jag ställa en fråga om asylsö-
kande från Irak, som migrationsministern själv
nämnde.
Före krigsutbrottet hänvisade Migrationsverket till
att man inte kunde ta hänsyn till framtida händelser.
Därför fortsatta man att avvisa asylsökande till norra
Irak. Nu, mitt under brinnande krig - ett krig som
gick till på det här sättet skulle inte någon av oss ha
velat se - väljer Migrationsverket en helt annan för-
klaringsmodell. Man säger nu att man kan ta hänsyn
till möjliga framtida scenarier, och därför väljer man
att inte behandla ansökningarna.
Rätten till skydd för den som flyr undan väpnad
konflikt hade mycket väl kunnat vara tillämplig, men
man väljer uppenbarligen med regeringens goda min-
ne att inte behandla dessa ansökningar. Och jag vill
fråga: Har jag rätt i den beskrivningen?
Min andra fråga gäller Sveriges agerande inom
EU. Just nu behandlas asylproceduredirektivet inom
EU-systemet. Jag vill fråga ministern: Vilka direktiv
har förhandlarna fått från regeringen när det gäller
hur ett överklagande i ett asylansökningsärende ska
behandlas? Ska det vara som en enig riksdag har
bestämt som minimikrav, att det är domstol - enligt
Sveriges uppfattning - som ska behandla överklagan-
det eller ska det i stället vara en nämnd - som Öster-
rike driver - som behandlar överklagandet? Vad har
förhandlarna egentligen fått för direktiv från rege-
ringen? Det kan kanske säga någonting om ambi-
tionsnivån hos regeringen.

Anf. 103 Statsrådet JAN O KARLSSON (s)
replik:
Herr talman! När det gäller Irakflyktingarna har
Migrationsverket gjort uttalanden i två helt olika
sammanhang. Det ena gällde Irakkurderna före kriget
och det andra situationen under kriget. Det var två
helt olika situationer.
I den föregående situationen var det en framarbe-
tad uppgörelse inom internationella migrationsorgani-
sationen om självmant återvändande. Det blev följden
av att man avskaffade det automatiska beviljandet av
permanent upphållstillstånd för folk från den icke
regimkontrollerade delen av Irak. Det var ett beslut
som ingen har ifrågasatt.
I det läget framstår Migrationsverkets uttalande
som fullt begripligt. Den grundläggande principen är
att vi i likhet med andra europeiska länder inte bevil-
jar permanent uppehållstillstånd för alla människor
som sökte sig hit till Sverige från det icke regimkon-
trollerade Irak.
När det gäller den andra frågan följde Migra-
tionsverket strikt flyktingkommissariens rekommen-
dation att inte nu vidta åtgärder i avvaktan på vad
som händer med den snabbt föränderliga situationen.
Det kan hända att man inom en mycket kort tid befin-
ner oss i ett adekvat återuppbyggnadsskede i Irak och
att Irak är på väg mot ett demokratiserat system. I så
fall är det alldeles klar att vår behandling blir helt
annorlunda än om det blir ett protektorat med själv-
mordsbombare och inbördeskrig. Det finns all anled-
ning att nu strikt och minutiöst följa flyktingkommis-
sariens rekommendation som vi fick alldeles nyligen.
I min nästa replik ska jag svara på frågan om
överklagande.

Anf. 104 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Det vore bra att få ett svar på den,
därför att enligt den information som vi har mottagit
vid morgonens utskottsmöte i socialförsäkringsut-
skottet har det indirekt bekräftats att Sverige inte har
drivit på för att domstol ska vara minimistandard när
det gäller möjligheten till överklagande inom EU-
systemet. Det innebär alltså att Sverige har invänt
mot en lite högre minimistandard och velat förhandla
ned så att också nämnd är möjlig att använda. Det
vore utmärkt att få klargjort hur det ligger till i det
fallet, därför att vi fick en något otydlig information
när vi träffade Utrikesdepartementet vid utskottsmö-
tet.
Låt mig bara konstatera en sak, och det är att även
om migrationsministern gör sitt bästa för att beskriva
det som att vi i allt väsentligt är överens - en stor
omfamnande samförståndsanda som han vill svepa
över oss - så är vi nog inte det i stora avseenden.
Jag råkar känna till människor, vänner till mig
dessutom, som har blivit utvisade till Latinamerika
för att några dagar senare hittas dödade i ett dike. Vi
vet i den här kammaren att homosexuella utvisas till
Iran med hänvisning till att de inte öppet behöver leva
ut sin homosexualitet och därför inte riskerar förföl-
jelse. Vi vet att kvinnan från Bangladesh utvisades
och uppmanades att uppsöka polisen när det var just
polismän som hade våldtagit henne en hel natt och att
det var skälet till hennes flykt ifrån sitt land.
Vi är rädda i den här kammaren för att när fäst-
ning Europa nu börjar byggas mursten för mursten så
står möjligen någonstans längst bak i ledet också en
svensk migrationsminister med murarsleven i hand.

Anf. 105 Statsrådet JAN O KARLSSON (s)
replik:
Herr talman! Vi företräder självfallet samma
ståndpunkt som riksdagen, att minimistandarden för
överklaganden ska vara domstol, helst en förvalt-
ningsdomstol.
Men sedan kom det, detta att Kalle Larsson försö-
ker att beskriva en fundamental konfliktsituation i
svensk flyktingpolitik. När vi studerar utvecklingen i
vår världsdel under de senaste åren, tror jag att var
och en som inte snöar in fullständigt i något slags
isolerad svensk analys utan försöker att efter Väns-
terns bästa traditioner se sin insats i ett globalt och
europeiskt sammanhang inser vilken oerhört allvarlig
situation vi skulle försätta oss i om vi försökte att
vrida upp flykting- och migrationspolitiken till en
skarp motsättning. I stället tycker jag att vi i denna
riksdag ska arbeta för att ge landets befolkning före-
ställningen och känslan av att vi har någorlunda kon-
troll över en situation där man faktiskt ibland kan få
intrycket att vi förlorat kontrollen.
Vi vet från vårt danska broderland vad ett omslag
i medierna kan betyda när det gäller att skapa förhål-
landen för människor som har flytt till ett annat land,
nämligen en utomordentligt allvarlig försämring.
Jag skulle vilja vädja till Kalle Larsson och hans
meningsfränder att på nytt bli som en gång Vänstern
var, internationalister. Se ert handlande i ett vitt per-
spektiv där humanitet, solidaritet och ansvar för en-
skilda människor får sätta sin prägel på samhällsut-
vecklingen här och i hela världen!
(Applåder)

Anf. 106 KARIN ENSTRÖM (m):
Herr talman! Vi har nu hört hur statsrådet har be-
dyrat både hur bra allting ska bli och hur överens vi
är allihop. Det kan ju få en att tro att de flesta pro-
blem är lösta eller kommer att lösas i och med att vi
tillsätter en mängd utredningar och översyner. Men
det är ändå viktigt att betona att en mängd problem
kvarstår. Jag tänkte ta upp några av dem i mitt anfö-
rande.
För att börja med väntetiderna, som har berörts i
dag, har kombinationen av ett ökat antal asylsökande
och en ständig underbudgetering från regeringens
sida gjort att fler människor får vänta allt längre tid.
Handläggningstiderna är oacceptabelt långa i asylä-
rendena. De flesta är överens om att väntetiden i
första instans, Migrationsverket, normalt inte ska
överstiga sex månader, men det gör den i alltför
många fall. Den långa väntetiden bryter ned männi-
skor och försvårar en integration om man väl får ett
uppehållstillstånd alternativt ett beslut om återvän-
dande om man avvisas från Sverige.
Här har vi moderater föreslagit en flexiblare an-
slagsanvändning för Migrationsverket. Det skulle
kunna resultera i att insatser för att korta väntetiderna
faktiskt också ekonomiskt skulle löna sig, eftersom
kostnader för boende och sjukvård till exempel då
skulle kunna minska. Framför allt skulle det mänskli-
ga lidandet minska, och det är den viktigaste driv-
kraften.
Ett annat stort problem är dokumentlösheten. Den
bidrar också till den långa väntetiden. Som ni vet var
det nära 90 % av dem som sökte asyl förra året i Sve-
rige som saknade pass, och utan pass är det svårt att
fastställa människors identitet och därmed också att
snabbt och korrekt kunna bedöma deras skyddsbehov.
Det här problemet har ökat de senaste åren. En av
orsakerna är förmodligen att människor kastar sina
pass för att dölja att de rest in i Schengenområdet via
ett annat land som de av någon anledning inte vill
stanna i. De försöker då komma förbi Dublinkonven-
tionens regler om första asylland genom att kasta sina
pass. En annan orsak är människosmuggling, då
människor olagligt förs in i landet.
Samtidigt behöver inte dokumentlösheten alls va-
ra ett tecken på att man saknar asylskäl, verkligen
inte. Flyr man undan politisk förföljelse i en diktatur
är det ofta mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att
kunna ha resehandlingar och pass i ordning och att
kunna fly på ett ordnat sätt. Vi moderater har krävt att
regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag
till åtgärder om hur de här problemen ska kunna mot-
verkas.
Ännu ett område där mer behöver göras är inom
EU - och det har vi diskuterat en hel del i dag - där-
för att endast genom ett gemensamt agerande i EU
kan många orsaker till tragedier och flyktingkatastro-
fer undvikas. Det är också nödvändigt och naturligt
med en utveckling mot gemensamma regler för flyk-
tingpolitiken inom EU. Här ligger det självklart i
Sveriges intresse att vi har höga miniminivåer i de
gemensamma reglerna.
Det är också nödvändigt med europeiskt samar-
bete för att komma till rätta med människosmuggling
och människohandel. Människosmuggling är en ljus-
skygg verksamhet som måste bekämpas genom bättre
yttre gränskontroll, polisiära insatser och polisiärt
samarbete mot internationellt organiserade ligor.
Samtidigt skulle faktiskt lagliga möjligheter att ta sig
till exempelvis Sverige minska marknaden för
smuggling.
När det gäller människohandel är läget naturligt-
vis ännu värre. Här krävs snabba insatser för att be-
kämpa denna handel. Det viktigaste är att skydda och
hjälpa dem som blivit utsatta för människohandel.
Det är oftast kvinnor. De behöver skydd och stöd. Det
behöver också möjlighet att medverka till att gär-
ningsmännen kan dömas.
Här talar regeringen inte bara med kluven tunga
utan med en treeggad tunga, som vi nyss hörde. Jus-
titieministern Thomas Bodström uttalade nämligen
från ett gemensamt möte att man ska kunna utreda att
offren för människohandel skulle kunna få tillfälliga
eller permanenta uppehållstillstånd i de länder de
hamnat i. Men detta tillbakavisade ju vice statsmi-
nister Margareta Winberg i TT-nyheterna. Hon sade
att det absolut inte kunde bli så, att det blir tillfälliga
uppehållstillstånd, inte permanenta, och i övrigt
skulle vi vänta.
Nu har då Jan O Karlsson, som statsråd nummer
tre, uttalat att jodå, det ska visst i vissa fall kunna bli
permanenta uppehållstillstånd. Det är mycket gläd-
jande om det sist sagda gäller, men här skulle det vara
intressant att få reda på vad regeringen egentligen
tycker och vad det är som gäller.
Självklart tycker vi moderater att det måste finnas
en möjlighet att få både tillfälligt och permanent
uppehållstillstånd för att kunna få stanna i Sverige
under den tid som behövs för att medverka i polisut-
redning och domstolsförhandling och i många fall
också behandling.
Vi behöver också utreda om och hur man ska
kunna skydda de här offren när de återvänder till sina
hemländer.
Herr talman! Vi står naturligtvis bakom alla våra
reservationer i betänkandet men avstår från att yrka
bifall till fler än vi har gjort för att vinna tid.

Anf. 107 ANNE-MARIE EKSTRÖM (fp):
Herr talman! Det har sagts mycket från den här
talarstolen i dag. Det har debatterats länge. Jag vill ge
den migrationspolitik som vi har debatterat i dag
några ansikten.
I lördags träffade jag en liten rädd flicka som är
13 år gammal. Hon har under nästan hela sin livstid
varit på flykt, först inom sitt hemland, och för två år
sedan kom hon hit. När hon var 3 år dödades pappan
av en krypskytt när hon såg på. Hon har mardrömmar
och vågar inte gå ut ensam. Hon har stannat i växten.
I lördags eftermiddag träffade hon en av Migra-
tionsverkets förtroendeläkare som pratade med henne
i en timme. Det gjordes ingen fysisk undersökning.
Det är bra om familjen nu får möjlighet att stanna i
Sverige efter läkarundersökningen, men det är märk-
ligt att det inte räcker med de intyg som personal på
de psykiatriska kliniker där flickan har behandlats
kontinuerligt under lång tid skrivit.
För denna flicka, och för alla de andra barn som
har varit med om liknande upplevelser och som i dag
mår väldigt dåligt, skulle det bästa vara att få stanna i
Sverige så att de kan börja bearbeta de upplevelser de
haft och gå vidare i livet. Oftast finns inga förutsätt-
ningar för detta i deras hemland.
För dessa barns skull måste vi följa barnkonven-
tionen som värnar barns bästa. Vi måste leva upp till
portalparagrafen i vår utlänningslag som också hand-
lar om barns bästa. Läser man portalparagrafen bok-
stavligt är meningen självklart att barnens behov ska
komma i främsta rummet. Den låter så här: I fall som
rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till
barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i
övrigt kräver.
Men förarbetena till lagen säger något annat.
Samhällets intresse att reglera invandringen är så
viktigt att det kan övertrumfa hänsynen till barnets
bästa. Ibland tror jag att man lika gärna kunde ha låtit
bli att skriva den här portalparagrafen. Vi i Folkparti-
et anser att portalparagrafen i utlänningslagen måste
ändras så att barnets bästa gäller och så att vi verkli-
gen följer barnkonventionen.
Tidigare pratade vi om att man har framfört att
barnens hälsa har försämrats under asyltiden på grund
av de långa handläggningstider som har uppstått
eftersom man har gjort nya ansökningar. Visst kan
det vara så att handläggningstiden har förlängts på
grund av nya ansökningar, men anledning är ju fak-
tiskt att man inte litar på asylprocessen. Rättssäker-
heten i asylprocessen måste stärkas, och innan dess
kan man inte ta bort möjligheten att göra nya ansök-
ningar.
Det är viktigt att den utredning som nu är på gång
för att se över utlänningslagen kommer fram till ett
resultat så fort som möjligt och att förslaget sedan
inte förhalas av regeringen.
Herr talman! Det akuta måste lösas nu. De famil-
jer med barn som mår dåligt måste få större chans att
stanna av humanitära skäl. De kan inte vänta på att
lagen ändras. Den restriktivare praxis som talas om i
alla avslagsbeslut på asylansökningar måste luckras
upp. Vi måste visa att Sverige lever upp till barnkon-
ventionen. Där måste regeringen ta sitt ansvar.
Herr talman! Mitt andra exempel är en kvinna jag
känner. Under de tio år hon har bott i Sverige med sin
familj har hon inte haft det lätt men ändå klarat sig
väldigt bra. Men sedan något år är hennes högsta
önskan att hennes pappa, ensam kvar i ett flyktinglä-
ger i Pakistan, ska få komma till Sverige. Hela hennes
sinnesvärld kretsar kring detta, och hon mår väldigt
dåligt. Hon har försökt alla möjligheter att få hit ho-
nom.
Den förändring i lagen om anhöriginvandring som
infördes 1997 medförde att en åldrad förälder som
ensam finns kvar i hemlandet inte längre kan förenas
med sina vuxna barn, så kallade sista-länk-fall.
Kvinnan kom till mig och sade att hon hade läst i
en röd bok att från den 1 juli 2003 ska lagen ändras så
att hennes pappa ska kunna komma hit. Hon hade läst
det här förslaget från en parlamentarisk utredning,
Anhörigkommittén. Det har regeringen lagt i byrålå-
dan i avvaktan på att EU ska komma fram till ett
gemensamt direktiv för anhöriginvandring.
Det är självfallet viktigt att en harmonisering av
reglerna för anhöriginvandring görs inom EU. De
regler som genomförs ska dock vara minimiregler,
och förslaget till EU-direktiv har diskuterats länge.
Det borde vara enkelt att med utgångspunkt i den
utredning som Anhörigkommittén lagt fram även
beakta eventuella avvikande förslag i EU-förslaget.
Utlänningslagen kan ju också kompletteras vid ett
senare tillfälle.
Herr talman! Hur länge till ska min goda vän be-
höva vänta på sin pappa medan regeringen förhalar
ytterligare ett förslag som skulle kunna underlätta
integrationen för många invandrare? När man inte
kan släppa tanken på hur de anhöriga mår har man
svårare att koncentrera sig på att tillgodogöra sig
språkundervisning och helhjärtat satsat på en ny till-
varo i sitt nya land.
Herr talman! Det tredje exemplet jag vill berätta
om är en familj från Bosnien. Familjen är tillbaka i
Bosnien nu. Men de kunde ha varit kvar i Sverige i
min hemtrakter, Sjuhäradsbygden med Borås som
centrum, om inte Sverige haft ett så stelbent system
när det gäller arbetskraftsinvandring. Familjen kom
hit som asylsökande och fick arbete under asylvänte-
tiden, han som mattvävare och hon som undersköter-
ska. När de fick avslag på sin asylansökan hade de
redan etablerat sig väl på sina respektive arbetsplat-
ser. Båda hade fått fast jobb. Han hade blivit oum-
bärlig för företaget, och hon behövdes inom åldrings-
vården, som ju saknar arbetskraft och kommer att
sakna det ännu mer i framtiden.
Efter det att familjen har åkt hem har mattföreta-
get inte hittat någon som kunnat ersätta mannen. Man
anser att man förlorat stora pengar för att man inte
fick behålla honom. Mannen har också sökt arbetstill-
stånd från Bosnien. Arbetsmarknadsverket sade ja,
men Migrationsverket sade nej trots att mannen be-
hövdes och hade ett arbete att komma till.
Det är min och Folkpartiets uppfattning att det
inte är Migrationsverket som ska bestämma över
näringspolitiken i landet eller enskilda företags fram-
tid. Sjuhäradsbygden har många småföretagare. För
bygdens överlevnad är det viktigt att Sverige har ett
bra företagsklimat som stimulerar tillväxt. Det behövs
naturligtvis många olika åtgärder för att uppnå det.
En förutsättning är att företagen kan få tillgång till
den arbetskraft de behöver. Då är det oacceptabelt att
Socialdemokraterna motsätter sig en förändring av
lagen. En person skulle kunna få arbetstillstånd efter
det att han eller hon har kommit till Sverige, antingen
som asylsökande och fått avslag eller på turistvisum.
Herr talman! Jag kan inte känna mig nöjd och
stolt över vår flyktingpolitik, som Socialdemokrater-
na, så länge barn mår illa och vi inte följer barnkon-
ventionen och så länge bra förslag och förbättringar i
flykting- och migrationspolitik förhalas. Visst ska vi
ha en harmonisering med EU även när det gäller
migrations- och flyktingpolitik, men det får inte vara
orsak till att bra förslag inte genomförs.
Jag yrkar bifall till reservation 41.

Anf. 108 ANNIKA QARLSSON (c):
Herr talman! Hösten 1992 när bomberna föll över
det forna Jugoslavien hade en kvinna, tillsammans
med många andra, varit tvungen att lämna sitt hem.
De fick ta sig över bergen. Det var kallt och det snöa-
de. Under tiden födde hon ett barn. När de väl kom
fram till fredat område hade det nyfödda barnet dött.
De bilderna satt jag och tittade på på min TV
hemma. Jag satt i min soffa, varmt och tryggt med
mitt nyfödda barn.
Min Jens är tio år i dag. Jag pratade nyss med ho-
nom i telefon och han kunde berätta vad han har gjort
i träslöjden i dag.
Kvinnan jag nämnde vet jag inte var hon finns i
dag, men många av hennes kamrater är på flykt än i
dag. Många av dem kom vidare till andra europeiska
länder och återvände sedan hem när freden var åter i
det forna Jugoslavien. Men de var inte välkomna.
Både de vuxna och barnen har förföljts och har
inte haft möjlighet att etablera sig i sitt hemland.
Många av dem är nu på flykt för andra gången, och
många av dem har sökt sig till Sverige.
Samtidigt som jag kan prata med min Jens i tele-
fonen sitter den här kvinnan eller hennes kamrater
och är oroliga för framtiden.
I Sverige har vi haft fred i snart 200 år. Det är nå-
got som vi ska vara djupt tacksamma för. Förutom
tacksamhet ska vi inse att det innebär ett stort ansvar
och en skyldighet mot dem som inte är lika lyckligt
lottade
Vi har hört att man här i talarstolen har pratat om
en humanitär flyktingpolitik. Man har jämfört sig
med internationella mått, europeiska mått och hur
man gör här och där.
För mig innebär en humanitär flyktingpolitik att
man tänker i termen: Hur skulle jag själv vilja bli
bemött?
Det har inte varit något lätt beslut för dem som
kommer hit att ge sig av från det som är hemma och
det som är tryggt, det som är närt och det som är kärt.
När de kommer hit är deras första möta den svenska
humanitära flyktingpolitiken. Då måste vi fråga oss:
Hur skulle jag vilja bli bemött om det hade varit jag
som kommit.
Att sitta passivt och vänta skulle nog inte någon
vilja. Utifrån hur jag mår och vad jag kan och klarar
av skulle jag vilja få vård, språkundervisning och
möjlighet att komma ut i praktik och kanske till och
med i arbete.
Om det vore så illa att jag fick ett avvisningsbe-
slut skulle jag önska att man väntade tills hela famil-
jen var enad. Den förälder som sitter på ett sjukhus
med en dotter eller son som kanske varken äter,
dricker eller pratar längre skulle behöva vara i betyd-
ligt bättre skick innan man visar ut dem; om man ens
ska visa ut dem.
Det finns många människor som är ute på sin and-
ra eller kanske tredje flykt. Någonstans måste det
finnas någon som tar ansvar för dem. Vi kan inte bara
skicka runt dem och säga att det är någon annans
ansvar. Se till att de får stanna här hos oss.
Svensk humanitär flyktingpolitik - ja, hur skulle
jag vilja bli bemött om det var jag som var hemifrån.
Hur skulle jag vilja att mina barn blev bemötta om det
var de som var tvungna att ge sig av utan mig eller sin
pappa eller sin mormor eller någon annan nära anhö-
rig?
Många av de barn som kommer till Sverige i dag
är betraktade som bagage. Man frågar inte efter deras
skäl eller deras historia eller deras behov.
Förra året kom 9 402 asylsökande barn hit. Av
dem kom 550 ensamma. Det handlar om både de barn
som har vårdnadshavare med sig och de som kommer
hit själva. Vi måste se varje barn för deras historia
och vad de har med sig, och se till att göra något här
och nu. Det är vad jag skulle önska om det var mina
barn.
Jag skulle önska att de kommer till en familj och
att det är någon som tar hand om dem, att de får nå-
gonstans att bo och att de får det stöd de behöver,
både i processen och med de problem som de kanske
har varit med om. Jag skulle önska att de får en bra
skolgång och tillgång till vård.
Av de anledningarna yrkar jag bifall till vår reser-
vation nr 73.
De här barnen är ett samhällsansvar. Det är ett
medmänskligt ansvar som vi inte får blunda för. Vi
måste göra någonting åt det.
Jan O Karlsson sade att det förslag som ligger inte
är genomförbart utan stora kostnader. Något annat
måste fram, och det fort.
Frivilligorganisationerna gör ett otroligt stort och
viktigt samhällsarbete, men det är inte deras ansvar.
Det är inte på dem det ska ligga, utan det är samhället
som måste se till att det finns boende och omsorg för
de här barnen, precis som för alla andra barn här i
landet.
Kvinnan som jag såg på TV och som förlorade sitt
nyfödda barn - jag har så många gånger tänkt att det
kunde varit jag eller mina barn.
Vi ska vara djupt tacksamma. Men det innebär
också ett stort ansvar. Vi har en skyldighet mot dem
som inte är lika lyckligt lottade.

Anf. 109 SOLVEIG HELLQUIST (fp):
Herr talman! Folkpartiet ser som en av sina vikti-
gaste uppgifter att ta strid för en ny och human flyk-
tingpolitik.
Jag har lyssnat på den långa debatten. Väldigt
mycket har ju redan sagts. När man hör på Jan O
Karlsson är det är lätt att tänka att allting fungerar
väldigt väl. Då känner jag tilltro till mina egna erfa-
renheter och den verklighet jag har sett i dag.
Mitt anförande bygger på exempel ur verklighe-
ten.
För det första är det en svensk som är gift med en
kvinna från Ryssland. Den här kvinnan har en 24-årig
dotter som kom till Sverige år 2000 och som sökte
uppehållstillstånd. Hon är sjuksköterska och har på
kort tid lärt sig väldigt bra svenska. Hon har ingen
anknytning till Ryssland. Hon har ingenting att åter-
vända till. Den fasta punkten är mamman i Sverige.
Rigida och inhumana regelverk gör att hon inte
kan skapa en framtid hos oss. Rigida regelverk gör att
vi inte kan ta till vara hennes sjuksköterskekompe-
tens. Det absurda är att samtidigt som hon vill jobba
som sjuksköterska hos oss söker landstinget personal
i öststaterna.
Jag har samma exempel som det Erik Ullenhag
redogjorde för i sitt anförande. Det gällde en irakisk
läkare i Eskilstuna. Vi har en i Västernorrland som
inte får stanna utan uppmanas att återvända för att
söka arbetstillstånd därifrån i stället.
Det tredje exemplet är en mycket aktuell familj
från Bosnien. Det är en mamma, pappa och två barn -
åtta och tio år gamla. De har varit på flykt i tio år.
Först befann de sig i Tyskland men blev utvisade
därifrån. De återvände därefter till Bosnien för att
försöka starta på nytt. Det försöket misslyckades
eftersom pappan inte deltagit i kriget och betraktades
som desertör.
Barnen hade nu tyska som modersmål. De hade
det svårt med anpassningen och mobbades. De flydde
senare till Sverige och hamnade i Timrå, där jag bor.
Som en överlevnadsstrategi bestämde de sig för
att leva ett så aktivt liv som möjligt, för att snabbt
komma in i samhället. Pappan fick arbete som chauf-
för men fick efter en tid besked om att han inte fick
arbeta. Han trodde inte att det var sant, och därför bad
han Migrationsverket att skriva ett papper där det
skulle stå: Du får inte arbeta.
Hustrun praktiserade på dagis, och barnen fann
sig väldigt väl till rätta i skolan och på fritiden. Hela
familjen har lyckats skapa ett socialt nätverk, en platt-
form för ett bra liv, och mannen har nu erbjudits fast
anställning.
Men helt nyligen, den 25 mars i år, fick familjen
besked om att den skulle utvisas den 1 april. Det var
en vecka mellan beslut och verkställighet.
Av de aktuella bosniska familjerna i Timrå var
den här den första familj som fick det här beslutet,
enligt uppgift därför att de bedömdes vara friska och
starka. Jag kan intyga att familjen var fullständigt
nedbruten. Den signal som den och de andra bosniska
familjerna fick är att det gäller att inte arbeta för att
snabbt komma in i samhället. Nu väntar de på beslut,
och jag hoppas att de ska få stanna.
Västernorrland har liksom andra delar av Sverige
problem med utflyttning och en åldrande befolkning.
Länsarbetsnämnden, länsstyrelsen och det regionala
kompetensrådet i länet har nyligen tagit fram en rap-
port som visar att länet är på väg in i växande arbets-
kraftsbrist i de flesta branscher. Åtgärder krävs såväl
för att få fler i arbete som för en ökad nettoinflytt-
ning. Totalt kommer 44 000 sysselsatta i länet att gå i
pension fram till 2015. Hade ministern varit här
skulle jag ha bett honom ta del av den här rapporten,
som visar att frågan om övre Norrlands överlevnad är
akut.
I skenet av det här är det helt oförståeligt att Soci-
aldemokraterna inte har varit positiva till arbets-
kraftsinvandring. Jag är lite mindre tveksam efter den
här debatten, för om vi öppnade för arbetskraftsin-
vandring skulle det innebära att de människor som
inte har tillräckligt starka humanitära skäl enligt da-
gens snäva praxis skulle kunna bygga en framtid i
Sverige. Vi skulle å andra sidan få den arbetskraft
som vi så väl behöver för att klara den framtida väl-
färden. De som sökt skydd hos oss behöver oss, men
vi behöver också dem. Det här ömsesidiga behovet av
människor som behöver varandra tilltalar mig.
Folkpartiet anser att det är dags att tillsätta en ut-
redning som klarlägger vilka förändringar i regelver-
ket som krävs för att möjliggöra en mer omfattande
arbetskraftsinvandring. Det borde till exempel vara
självklart att den som har en anställning ska kunna få
uppehållstillstånd utan att först åka tillbaka till hem-
landet.
Många i Sverige - personal som kommer i kon-
takt med barn och organisationer som Asylkommittén
och Rädda Barnen - som möter trasiga flyktingfa-
miljer åberopar ofta barnkonventionen och barns
bästa. I praktiken är barnkonventionen inte ett do-
kument som hjälper våra asylbarn. Tyvärr är talet om
barns bästa mest tomt prat.
Vi i Folkpartiet vill ha en översyn av bestämmel-
serna så att barnkonventionen uppfylls fullt ut även
vad gäller asylsökande. Vi anser att barns bästa ska
väga tyngre än samhällets intresse av att reglera in-
vandringen. Barns integration ska vara ett skäl för att
få stanna. Tyvärr anser regeringen fortfarande att
barns bästa generellt inte får ta över samhällsintresset
att reglera invandringen. Jag tycker att Socialdemo-
kraterna bör tala klarspråk om detta eftersom inte ens
de egna väljarna, åtminstone i Västernorrland, känner
till deras politik.
Om man har träffat människor i nöd, om man på
nära håll har sett deras förtvivlan och maktlöshet, har
man svårt att värja sig. Därför känns det oerhört an-
geläget att vi med det snaraste får en human flykting-
politik i landet.
Jag yrkar bifall till reservationerna 11 och 41.

Anf. 110 LUCIANO ASTUDILLO (s):
Herr talman! Jag ska i mitt anförande ta upp en
del frågor som rör en motion som jag väckt på detta
område. Den tar i huvudsak upp mottagandet av
asylsökande. Jag kommer därför inte att beröra den
generella asyl- och flyktingpolitiken. Därvidlag vill
jag i första hand hänvisa till tidigare inlägg från mina
partivänner Göte Wahlström och statsrådet Jan O
Karlsson.
Man kan beskriva mottagandet av asylsökande på
många olika sätt. I en DN Debatt-artikel förra måna-
den skrev fyra generaldirektörer och Kommunför-
bundets ordförande gemensamt att satsningen på att
snabbt försöka knyta nyanlända flyktingar till arbets-
marknaden gett tydliga förbättringar. I dag har var
tredje flykting jobb efter tre år, vilket är en avsevärd
förbättring jämfört med för bara ett år sedan, då en-
dast 13 % hade jobb. Introduktionen har alltså blivit
bättre.
För några år sedan hade drygt två tredjedelar av
landets kommuner organiserat mottagandet under
socialnämnden eller liknande organ. Nu flyttas ansva-
ret i fler kommuner till nämnder och förvaltningar
inom utbildnings- och arbetsmarknadsområdet. Indi-
vidualisering, flexibilitet och ett tydligt fokus på
arbetsmarknaden börjar ge resultat, helt i enlighet
med den socialdemokratiska politiken.
Visst kan man beskriva verkligheten också med
andra siffror. Närmare en fjärdedel av de nyanlända
1997 hade efter tre år inte alls varit inskrivna i
svenskundervisningen. Detta är inte alls bra. Det
finns flera förklaringar till det. En orsak som Integra-
tionsverket pekade på i sin rapport 2002 var ohälsan.
Undersökningen visar att flera olika flyktinggrupper,
så mycket som en tredjedel, mått så dåligt att de haft
svårt att delta i introduktionen. Det beror på en ohälsa
som skapats på grund av de erfarenheter man har av
krig och flyktingskap.
Det handlar alltså om människor som ofta har svå-
ra livsöden, om människor som måste börja ett nytt
liv, om människor som ska förlika sig med sin histo-
ria och börja om från början, och det är inte alltid
enkelt. Jag kommer alltid att påminna denna kamma-
res debattörer om detta, för det finns ibland en ten-
dens att ta till de enkla lösningarna och de självklara
svaren, och det räcker inte.
Jag vet hur svårt det är när man väl fått uppe-
hållstillstånd i det här landet. Jag såg hur mina föräld-
rar kämpade med språket och för att kunna starta om i
det här landet. Jag såg hur de kämpade för att bli
delaktiga i samhället, samtidigt som de ändå längtade
och hela tiden drogs tillbaka till det land som de flyd-
de från. Det är inte enkla frågor.
Herr talman! Individualisering, flexibilitet och ett
tydligt arbetsmarknadsfokus börjar alltså ge resultat.
Jag vill peka på ett konkret exempel från Malmö, som
jag berör i min motion, och det är en del av den om-
talade Malmömodellen. Jag tror att mycket av det
som görs i Malmö skulle kunna bidra till att förbättra
mottagandet av asylsökande i hela landet.
I Malmö har vi ett pilotprojekt som heter Sam-
manhållen introduktion och som genom intensiv och
yrkesrelaterad språkundervisning och företagsförlagd
praktik ökat nyanlända invandrares och flyktingars
kontakt med den svenska arbetsmarknaden. Samman-
hållen introduktion är ett första steg på vägen mot ett
arbete. Därför har vidareutbildningar på ett naturligt
sätt hakats ihop med varandra. Deltagare som till
exempel är i behov av validering, arbetsmarknadsut-
bildningar eller reguljär utbildning kan börja med
detta samtidigt som de studerar sammanhållen intro-
duktion. I Malmö har man dessutom träffat ett lokalt
avtal mellan berörda myndigheter för att bättre arbeta
med asylsökande. I maj 2002 kunde de första asylsö-
kande börja i projektet Sammanhållen introduktion,
för att redan under asyltiden ta till vara de asylsökan-
des utbildning och yrkeserfarenheter och ge dem en
yrkesintriktad introduktion, detta för att i sin tur på-
skynda inträdet på den svenska arbetsmarknaden och
ge bättre möjligheter till självförsörjning vid ett
eventuellt uppehållstillstånd i Sverige.
Herr talman! Malmömodellen har visat sig vara
mycket framgångsrik. Att redan under asyltiden ta
vara på de asylsökandes utbildnings- och yrkeserfa-
renheter har kortat vägen in i Sverige. Jag är överty-
gad om att fler kommuner skulle kunna ta intryck och
lära av detta sätt att arbeta, och jag vet att flera redan
gör det.
Det har handlat om att ta tag i en del av de pro-
blem som finns än i dag, problem som skapades ge-
nom den gamla invandrarpolitiken. Det har handlat
om att komma till rätta med den otydliga övergången
mellan det statliga och det kommunala ansvaret ge-
nom att öka samverkan. Det har handlat om att lämna
den gamla invandrarpolitikens omhändertagande-
perspektiv och se varje enskild individs resurser och
yrkesbakgrund, och att så tidigt och så tydligt som
möjligt fokusera på arbete.
Allt detta som jag beskriver är helt i linje med den
socialdemokratiska mottagnings- och introduktions-
politiken, en politik som vi i Malmö delvis kunnat
förverkliga tack vare storstadssatsningen. Storstads-
satsningen är en satsning som kritiserats och motar-
betats från det borgerliga hållet.
Numera gäller samma läroplan för den svenska
som ges för asylsökande som för sfi-undervisningen,
detta för att förbättra samordningen och underlätta
övergången. Regeringen har också avsatt resurser till
AMS med syfte att tillsammans med Migrationsver-
ket och kommunerna tidigarelägga inträdet på ar-
betsmarknaden. Jag är övertygad om att den utred-
ning som görs av mottagandet och introduktionen för
flyktingar kommer att beakta alla de positiva erfaren-
heter som finns runtom i landet.
Herr talman! I höstas var tonläget oerhört upp-
skruvat i asyl- och integrationsfrågorna. Detta är
jätteolyckligt. Jag minns särskilt hur de socialdemo-
kratiska kommunalråden Ilmar Reepalu och Göran
Johansson anklagades för att gå främlingsfientlighe-
tens ärenden. Jag hade hoppats på att vi framöver
skulle kunna samtala om både de möjligheter och de
problem som finns på detta så viktiga område, men
tyvärr har tonläget varit på tok för hårt i dag igen, inte
minst vad gäller arbetskraftsinvandring.
Men det finns andra svåra frågor, och det var en
sådan som Ilmar Reepalu och Göran Johansson tog
upp, det vill säga den så kallade Ebo-lagstiftningens
konsekvenser. Institutet för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering konstaterade i en av sina senaste rappor-
ter, som offentliggjordes så sent som förra månaden,
följande: De som har sin första bostad i en region
med hög arbetslöshet klarar sig sämre, åtminstone
under sina första tio år i Sverige, jämfört med dem
som kommer till mer gynnsamma förutsättningar.
Det är egentligen inte märkvärdigare än så. Re-
sultatet av den Ebo-lagstiftning vi har i dag är en
okontrollerad inflyttning till bostadsområden som
redan har stora problem: trångboddhet, sviktande
kommunal service och omöjliga förutsättningar för att
klara integrationen. Så kan det inte fortsätta. Det är
givetvis viktigt och glädjande att LMA-utredningen,
som den heter, tittar på detta också.
Jag vill säga några ord om arbetskraftsinvandring-
en. En utredning ska tillsättas. Det signalerade ar-
betsmarknadsminister Hans Karlsson redan för en tid
sedan. Det är bra. Vi måste studera framtida arbets-
kraftsbehov.
Men varför är miljöpartisterna så stingsliga? Var-
för markera distans på detta så viktiga område? Mil-
jöpartiet har i sin rapport anklagat oss för att ha en
elitistisk syn på arbetskraftsinvandring. Jag har läst er
rapport. En läkarutbildad flykting från Iran som får
jobb inom tre månader ska få stanna, men inte en
lågutbildad flykting som inte är attraktiv för den
svenska arbetsmarknaden. Snacka om att vilja införa
en både elitistisk och egoistisk politik! Ser inte heller
Miljöpartiet konsekvenserna av detta, hur detta riske-
rar att urholka flykting- och asylpolitiken? Jag hade
hoppats på att Miljöpartiet kunde ha anslutit sig till
regeringens utredningsförslag för att på så sätt slå
vakt om ordningen på den svenska arbetsmarknaden.
Herr talman! Jag ska göra en sammanfattning. För
det första: Individualisering, flexibilitet och ett tydligt
arbetsmarknadsfokus kan ge och börjar ge resultat,
och det är helt i linje med vår socialdemokratiska
mottagande- och introduktionspolitik.
För det andra: Det finns kommuner, däribland
Malmö, som visar hur nytänkande, snabba åtgärder
och en positiv människosyn ger goda resultat. Men
för att klara detta krävs resurser, och där har stor-
stadssatsningen verkligen spelat en roll.
För det tredje: Allt det goda arbetet kan vara för-
gäves i stadsdelar som utvecklas till rena genom-
gångsområden för nyanlända. Flyktingmottagning
och integrationspolitik är en angelägenhet för hela
Sverige. En låt-gå-politik, likt Ebo-lagstiftningen,
riskerar att i praktiken skapa en allt djupare segrega-
tion. LMA-utredningen ska redovisa sitt uppdrag
senast den 1 september 2003. Vi är många som ser
fram emot detta.

Anf. 111 MAURICIO ROJAS (fp):
Herr talman! Voteringen i morgon kan bli verkli-
gen historisk. Om den reservation som fem partier har
lagt fram går igenom betyder det att vi kan se början
av slutet på 35 år av slutenhet, dumhet egentligen och
diskriminering på den svenska arbetsmarknaden.
I slutet av 60-talet tog den här riksdagen ett av de
mest ödesdigra beslut som har tagits här, nämligen att
stänga gränserna för arbetande, skapande, företagande
människor som ville komma hit av just den anled-
ningen. Detta gjordes för att fackföreningsrörelsen
beställde från framför allt socialdemokratin att det nu
räckte med människor som kom hit. Man ville ha full
kontroll över arbetsmarknaden. Man ville inte få för
mycket konkurrens. Och vi tog detta beslut, och det
var förfärligt.
Under samma tid på 60-talet tog andra länder det
motsatta beslutet. Förenta staterna och andra klassis-
ka invandringsländer beslutade då att öppna sig för
företagande, skapande, arbetande människor som
ville komma dit av just den anledningen.
Vi blickar nu tillbaka på de här 35 åren. Då kan vi
se, utan tvekan, vem som gjorde rätt och vem som
gjorde fel. Sverige och tyvärr många andra europeis-
ka länder valde slutenheten: att utesluta människor
som ville komma hit och arbeta och skapa. De som
valde den andra vägen har fått enorma fördelar av
detta, och det finns det väldigt lite att diskutera om.
Den här politiken, som egentligen är dum, att ute-
sluta arbetande och skapande människor, är också
omoralisk, för vi utesluter inte alla - vi utesluter någ-
ra. Från början tillät vi andra nordiska medborgare att
komma hit. Alla de andra diskriminerades. Det kunde
kanske accepteras, för det fanns vissa speciella över-
enskommelser de nordiska länderna emellan. På 90-
talet, då vi gick med i Europeiska unionen, fick också
västeuropéer rätt att komma hit och söka jobb och
skapa arbete i Sverige. Då började diskrimineringen
bli ganska stötande. Varför bara de? Varför inte män-
niskor från Afrika, Asien eller Sydamerika? Varför
får inte de komma hit? Nu, när nya länder kommer in,
ska nästan alla européer få rätt att komma hit och
söka jobb.
Varför har vi en sådan politik? Varför diskrimine-
rar vi på det här viset? Vi har faktiskt en nästan rasis-
tisk politik vad gäller arbetskraftsinvandring. Vi vill
ha vita européer, uppenbarligen, men vi vill inte ha
människor från Asien, Afrika eller Latinamerika. Det
är en stötande politik - det är inte bara dumt. Det är
därför beslutet i morgon är så viktigt, så historiskt.
Det är slutet på dumheten, men också på något omo-
raliskt, nämligen diskriminering av dessa människor.
Det har talats mycket om att socialdemokratin har
ändrat ställning och om att man nu, kanske, är för en
utredning om detta. Det är inte sant!
Socialdemokratin och Vänstern har inte ändrat in-
ställning. De bara säger det för att det är klädsamt att
säga så. De kommer att göra allt vad de kan för att
stoppa människor från Asien, Afrika och Latinameri-
ka från att komma hit. De kommer att försöka mani-
pulera utredningen och bara begränsa den till så kal-
lade bristyrken. Ja, några stycken här och var. Fram-
för allt kommer de att försöka hindra människor som
söker asyl från att stanna ifall de får jobb.
Om någon kommer hit, söker asyl och dessutom
hittar ett jobb - något som alla gånger inte är lätt -
varför ska vi då sparka ut den personen? Var finns det
humanitära, det solidariska? Hur kan Vänstern och
Socialdemokraterna, som pratar så mycket om solida-
ritet, göra sådana saker som de gör varje dag?
Under de kommande månaderna kommer vi att se
en kamp från Vänstern och Socialdemokratin för att
på något sätt stänga dörrarna och vrida utredningen så
att man öppnar upp så lite som möjligt. Därför vill jag
säga inte bara till mina vänner här i riksdagen utan
framför allt till dem som är utanför riksdagen och vill
att Sverige ska öppnas: Vi måste mobilisera, vi måste
demonstrera, vi måste finnas på gator och torg och
kräva öppenhet. På så sätt kommer vi att vinna kam-
pen för ett öppnare Sverige, ett Sverige som inte
diskriminerar människor från tredje världen, ett Sve-
rige som inte sparkar ut människor som söker asyl.
Folkpartiet kommer därför under de månader som
kommer att vara ledande i kampen för att göra utred-
ningen till den verkligt historiska utredning som jag
hoppas att den kan bli.

Anf. 112 TINA ACKETOFT (fp):
Herr talman! Jag tänker ta upp ett litet problem
inom detta stora område, men det är ett problem som
är livsavgörande för den grupp det gäller.
Varje år säljs hundratusentals människor, främst
kvinnor och barn, som sexslavar. De utgör varorna i
den nya internationella industrin som kallas traffick-
ing och som genererar miljarder dollar - lika mycket
som narkotikaindustrin.
Trots att kampen mot människohandel förklarats
som ett prioriterat område av de flesta, däribland vår
egen regering, är den bistra sanningen att vi inte lyck-
ats slå ned den formen av kriminalitet. Tvärtom växer
den för var dag.
Häromveckan hade vi ett nytt fall i Skåne.
Länskriminalen hade identifierat ett fall där en 19-
årig polska kidnappats av två män, fraktats som bo-
skap till Sverige, låsts in i en lägenhet i Malmö och
där tvingats sälja sex.
De vittnesmål som jag har hört från kvinnor,
flickor och även barn som varit utsatta för detta är
sådant som jag önskar att jag inte hade behövt höra.
Det är berättelser om hot och våld som man inte ens i
sin vildaste fantasi kan föreställa sig.
Ofta står familjen i hemlandet under bevakning,
och flickorna vet att familjen är ett lätt offer. Att
under sådana förhållanden ställa sig upp och vittna i
Sverige tyder på ett mod som är beundransvärt. Där-
för borde det vara självklart att samhället ställer upp
med alla typer av skydd, men så ser verkligheten inte
ut i Sverige i dag. I detta fall, som i så många andra,
utvisades flickan till sitt hemland så snart hon hade
vittnat. Ingen vet vem som plockade upp henne när
hon kom till den polska gränsen. Ingen vet i dag var
hon är, hur hon mår eller ens om hon lever.
Vi kan lätt konstatera att det finns inga länder som
är säkra för alla, och därför borde samtliga fall bedö-
mas på individnivå. Polen, som generellt kan betrak-
tas som ett säkert land, var inte det för denna flicka.
Där finns inga möjligheter, eller ens alltid den upp-
riktiga viljan, att ge trafficking-offer skydd.
Förra veckan sade migrationsministern att de
kvinnor som utsätts för brott i Sverige ska kunna
beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för att
kunna närvara vid brottsutredning och rättegång här.
Därefter vet vi inte vad som händer.
Thomas Bodström och Margareta Winberg skrev i
går på DN-debatt att kvinnorna bör ges möjlighet till
permanent uppehållstillstånd. Jag tror inte att det
enbart är jag och Karin Enström som är något förvir-
rade av regeringens spridda skurar.
Frågan borde vara tämligen uppenbar i Sverige.
Dessa kvinnor och barn är brottsoffer. De utsätts för
en stor risk genom att återvända till sina hemländer.
De utgör alltså en skyddsvärd grupp. Skyddsvärda
grupper har rätt att få asyl i Sverige. Det borde vara
elementärt inte bara för en socialliberal politik utan
för allmängiltig humanism och sunt förnuft. Vi borde
inte ens behöva debattera detta i den här kammaren.
Folkpartiet presenterade i våras en rapport om hur
vi anser att människohandeln ska bekämpas. Under
det arbetet blev det uppenbart att flertalet berörda
myndigheter - bland annat socialtjänsten, polisen och
Migrationsverket - upplever en osäkerhet över vem
som har ansvaret. Dessutom saknar de resurser för att
kunna utföra sitt jobb. Ingen anser sig ha råd att be-
tala kvinnornas uppehälle. Ingen anser sig ha ansvaret
för att kvinnorna ges skydd. Dessutom råder det akut
brist på säkert boende.
Att kvinnorna tvingas tillbaka till sina hemländer
är problematiskt också för svenska myndigheter efter-
som rättegångspersonalen tvingas flyga till kvinnor-
nas hemländer för att där fortsätta förhören med
kvinnorna. Det är dyrt, det riskerar att förlänga hela
rättegångsprocessen och det utsätter offren för direkt
livsfara.
Detta är ett stort och svårt problem, och det kom-
mer att behövas ett brett åtgärdsprogram. Det handlar
till exempel om möjlighet till tillfälligt och permanent
uppehållstillstånd för brottsoffer. Det handlar också
om ett höjt bistånd. Att i dagar som dessa gå ut med
förslag om att sänka biståndet är tecken på total
okänsla för samtiden.
Det krävs också en ökad kunskap om hela pro-
blembilden hos de myndigheter som har att göra med
offer av denna typ. Dessutom krävs en tydlig ansvars-
fördelning - det gäller även fördelning av medel. Här
kommer arbetskraftsinvandringen in igen som ett
ytterligare delmoment till lösning, något som vi de-
batterat hela dagen i dag.
Slutligen: Allt är relativt, vilket många har sagt
före mig, och vi har säkert en bättre migrations- och
asylpolitik än vissa andra länder. Det innebär dock
inte att den är bra. Det är inte socialtjänsten, polisen
och Migrationsverket som bär ansvaret för hur illa
ställt det är när det gäller att ge de kvinnor som jag
har talat om det skydd som de borde ha rätt till. Dessa
myndigheter försöker göra sitt arbete så gott de kan.
Det är regeringen som har utfärdat riktlinjerna, det
är regeringen som bär ansvaret för att skydda dessa
kvinnor, och det hade varit på sin plats om regeringen
åtminstone hade kunnat enas om vad det är de vill,
vilka som ska göra vad och vem som har ansvaret.
Myndigheterna måste få en rimlig chans att utföra sitt
arbete, och det måste ske nu.
Slutligen vill jag yrka bifall till reservation 38.

Anf. 113 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):
Herr talman! För Vänsterpartiet är grunden för
migrations- och asylpolitiken solidaritet och respekt
för mänskliga rättigheter. Denna grund leder till att vi
kräver stora förändringar i den hittills förda politiken.
I en debatt i riksdagen våren 2000 försökte jag vi-
sa att det svenska medlemskapet i EU inneburit delvis
nya förutsättningar för det migrationspolitiska arbetet.
Den svenska riksdagens beslut vid godkännandet av
propositionen om svenskt EU-medlemskap innebar
att Sverige i EU kraftfullt skulle verka för en human
och solidarisk flyktingpolitik. Men redan för tre år
sedan föreföll detta vara helt glömt, och i dag är situ-
ationen inte bättre. I stället har utvecklingen av EU:s
flyktingpolitik under de gångna åren kännetecknats
av dramatiskt urvattnade förslag från kommissionen
och rådet.
De flesta direktivförslag som ska tillförsäkra
asylsökande och invandrare rättigheter, till exempel
de som handlar om flyktingdefinitionen, asylförfa-
randet och familjeåterföreningen befinner sig fortfa-
rande under lång och segdragen behandling och har
inte blivit accepterade.
Det är svårt inom EU att komma överens om för-
bättringar för hjälpsökande människor. Då är det
betydligt lättare för EU-institutionerna att snabbt
komma överens om repressiva åtgärder mot invand-
ringen, ökad frekvens av utvisningar, förstärkta
gränskontroller, hot mot tredjeländer och så vidare.
Vid toppmötet i Tammerfors beslutades om en
balanserad flyktingpolitik. Dessa beslut är sedan
länge skrotade, och speciellt efter händelserna den
11 september är politiken helt inriktad på tvång, ut-
visningar och gränskontroller.
I Vänsterpartiet anser vi att regeringen hittills ty-
värr har bjudit ett tämligen svagt motstånd mot det
batteri av repressiva direktivförslag, rambeslut och
andra beslut på asyl- och immigrationsområdet som
tyvärr utgör byggstenar i EU i dag.
Det finns stora brister i den svenska flyktingpoli-
tiken vad gäller humanitet och rättssäkerhet. Vi som
försöker se och analysera dessa brister vet också att
många människors liv läggs i spillror på grund av en
repressiv svensk flyktingpolitik.
I dag finns det förslag på att rätten att göra nya
ansökningar ska begränsas kraftigt. Migrationsverket
ska utrustas med ökade möjligheter att bestraffa do-
kumentlöshet. Det är inte ytterligare åtstramningar
som behövs på det flyktingpolitiska området. Det är
snarare en solidarisk flyktingpolitik som värnar asyl-
rätten och ökar rättssäkerheten.
Regeringen uppger att kostnaderna för förvars-
verksamhet hos Migrationsverket har ökat under år
2001 beroende på att fler personer har tagits i förvar
än tidigare. Personligen anser jag att beröva en män-
niska frihet är en ur integritetssynpunkt oerhört ingri-
pande åtgärd. Om det ändå görs måste det alltid vara
den absolut sista utvägen.
Den nuvarande regleringen i utlänningslagen ger
tillämpade myndigheter stort utrymme för bedöm-
ningar. Själv har jag varit med om att familjer har
splittrats. Mannen har tagits i förvar medan fru och
barn har varit gömda i stor ovisshet. Någon tidsbe-
gränsning finns inte heller när det gäller förvar. Be-
sök måste anmälas dagen innan, och då brukar ett
besök maximeras till 30 minuter.
I Vänsterpartiet anser vi att det är hög tid att alter-
nativa former till förvarstagning måste utredas. Om
detta skriver vi i reservation 65. Tack för ordet.

Anf. 114 GUSTAV FRIDOLIN (mp):
Herr talman! För ett par dagar sedan ringde en
god vän till mig här på riksdagen. Det var rätt sent,
och jag var kvar på jobbet så där sent som ni vet att
man kan vara ibland. Jag hörde att hon grät. Hon
sade: Snälla, sänd inte min syster in i mörkret. Nadina
Imamovic har en svår ögonsjukdom och riskerar att
bli blind. För ögonsjukdomen finns det vård att få i
Sverige. Men det finns inte i hennes gamla hemland
Bosnien. Ändå har hon gång på gång fått avslag på
sin asylansökan.
Sverige avvisar i dag sjuka barn till länder där de
riskerar att inte få vård. Homosexuella som kommer
till Sverige från länder där de riskerar att stenas som
straff för sin sexualitet riskerar likaså utvisning.
Människor med sjukdomar som kommit till Sverige
som asylsökande och söker asyl här riskerar att inte få
hjälp för de sjukdomarna. De riskerar att inte få till-
gång till hjälpmedel för sina eventuella funktionshin-
der. De riskerar att inte få den sjukvård som varje
annan person i det här landet har rätt till.
Kvinnor som varit offer för så kallad trafficking
riskerar att utvisas, om inte annat så när rättsproces-
sen är över. Till och med när kriget i Irak var i sin
linda fortsatte svenska myndigheter att hävda att det
skulle kunna gå att utvisa människor till Irak. Man
ändrade inte det förrän första bomben hade fallit, trots
att ingen betvivlade att de skulle komma att börja
falla.
Detta beror på en felaktig politik. Det är en djupt
inhuman politik. Jag vill hävda att Sverige i flykting-
politiken har gått från någonting som går att likna vid
solidaritet till vad jag vill kalla rent flyktingförakt.
Runt en union som vi är medlemmar i, EU, reser sig
höga murar vilkas stenar vi inte lyfter ett finger för att
montera ned. Runt vårt land reser sig samma murar,
och inga fingrar lyfts heller där från regeringen.
Miljöpartiet de gröna - och också rätt många and-
ra partier i den här kammaren, ska väl i ärlighetens
namn sägas - har i detta betänkande SfU8 en rad
reservationer för att förändra den situationen. Det
handlar om en humanare flyktingpolitik, en humanare
behandling, kortare handläggningstid, garanti att man
får stanna efter en viss tid i landet och mycket annat.
Miljöpartiet har också en annan reservation som
vars grund är en motion som jag har skrivit. Det
handlar om att kommissionsutreda flyktingspolitiken.
Den är inte lika viktig som de andra reservationerna.
Det vill jag inte hävda. Det viktigaste är att vi föränd-
rar flyktingpolitiken.
Men det ligger en poäng i att påbörja det arbetet
genom att tillsätta en parlamentarisk kommission med
experter, människor från riksdagens partier och män-
niskor som sysslat aktivt med antirasistiskt och flyk-
tinghumant arbete för att moraliskt fria eller fälla
1990-talets och 2000-talets regeringar från att ha
infört den hårdare flyktingspolitiken. Om inte annat
kanske det kan vara nyttigt för oss i debatter som
denna.
Mot bakgrund av det yrkar jag bifall till reserva-
tion 5 och stöder givetvis samtliga Miljöpartiets övri-
ga reservationer i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 april.)

9 § Fastighetsrättliga frågor

Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 2002/03:BoU8
Fastighetsrättliga frågor.

Anf. 115 GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till
reservation 11 i betänkandet.
Det betänkande som bostadsutskottet nu föreläg-
ger kammaren för beslut rör motioner om fastighets-
rättsliga frågor från allmänna motionstiden år 2002.
En majoritet i utskottet avstyrker samtliga motioner.
Min avsikt är att på några få minuter kortfattat gå
igenom de tio beslutspunkter som riksdagen har att ta
ställning till.
Den första punkten rör expropriationsändamålen.
I en motion föreslås att expropriation endast ska
komma i fråga där de synnerligen viktiga samhällsin-
tressen gör sig gällande. Inskränkningar av enskildas
rätt till egendom bör enbart kunna få ske om de syftar
till att skydda människors liv, hälsa och säkerhet,
skydda miljön och naturen samt för att kunna genom-
föra för landet och kommunen ytterst angelägna upp-
gifter.
Detta kan låta bra. Men vi kristdemokrater, som i
detta fall hör till utskottets majoritet, anser att det
skulle föra alltför långt att ändra lagstiftningen i en-
lighet med detta.
En annan punkt handlar om ersättningen vid ex-
propriation. Där finns det två olika reservationer. I
den som vi kristdemokrater står bakom förordas en
översyn av ersättningen vid tvångsförvärv och
tvångsutnyttjande av mark där starka kommersiella
intressen gör sig gällande. Man tvingas där som mar-
kinnehavare se sin mark tas i anspråk av andra för
kommersiella ändamål men får själv inte del av den
vinst som uppkommer. Det tycker vi bör ses över.
Ytterligare en punkt rör den kommunala förköps-
rätten. Motionären vill här att lagstiftningen ska av-
skaffas medan vi från majoritetens sida framhåller att
den kommunala förköpsrätten är ett viktigt instrument
i den kommunala planeringen. Det är många gånger
ett smidigare och snabbare sätt än att via expropria-
tionsförfarande komma överens om problem som inte
kan lösas på andra sätt.
Sedan finns motioner om tomträttsinstitutet. Det
handlar om att kommunerna enligt motinärerna inte
längre ska få upplåta tomtätter för fastighetsägare
eller sådana som köper hus. Det handlar också om
krav att rätten till friköp bör finnas i alla kommuner.
Även om jag kan känna sympati för innehållet i mo-
tionerna väger för oss kristdemokrater den kommu-
nala självstyrelsen tyngre än så. Vi tycker att det ska
vara upp till kommunerna själva att avgöra om man
ska sälja tomträtter som man i dag är innehavare av
och självklart också om man vill upplåta tomträtter i
framtiden.
I punkt 6 i betänkandet behandlas frågor om strö-
ängar. Jag kan där glädja kammaren med att utskottet
är enigt i sitt resonemang. Det innebär tyvärr för
motionären avslag, men utskottet har här behandlat en
fråga som är en ständigt sedd gäst i betänkanden från
bostadsutskottet.
Här finns också motioner som rör ägofrihetslag-
stiftningen och förvärv av hyresfastigheter.
Det finns även motioner om jordförvärvslagen,
och dem tänker jag stanna en minut vid. Jag vet inte
hur många som följde den artikelserie som fanns i
Dagens Nyheter i början på året och som handlade
om så kallade skogsklippare, som kringgår lagstift-
ningen för att göra snabba pengar på skogsaffärer.
Det handlar om personer som under falska förespeg-
lingar anger att de tänker flytta till en viss ort. De är
alltså inte bosatta på platsen. De köper mark, och
innan köpet har prövats av de rättsliga instanserna
hugger de ned skogen och säljer snabbt vidare till
andra utan att plantera ny skog. De gör alltså ett
snabbt klipp och försvinner från platsen.
Detta är naturligtvis inte enkelt att komma åt.
Lagstiftningen finns. Till synes smarta människor
kringgår den och lämnar en förödd skog bakom sig.
Utkomstmöjligheterna för de fastboende är ödelagda,
i alla fall beträffande det aktuella området. Det är ett
problem. En del säger att det är dags att avskaffa
regleringarna eftersom de är svåra att upprätthålla.
Andra, bland andra vi kristdemokrater, vill ha en
översyn av lagstiftningen i syfte att säkerställa en
ansvarig vård av de resurser som skogen ger. Skogs-
näringen är liksom jordbruket områden som inte
lämpar sig särskilt väl för snabba klipp, utan snarare
för långsiktighet. Vår uppfattning är att lagstiftningen
bör ses över och få en sådan inriktning att långsiktigt
ansvarstagande premieras.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vation 11. Jag står i övrigt bakom de reservationer
som Kristdemokraterna har fogade till betänkandet.

Anf. 116 PETER DANIELSSON (m):
Herr talman! Efter Göran Hägglunds pedagogiska
genomgång av betänkandet kan det kanske vara pas-
sande att komplettera med ett något mer ideologiskt
perspektiv, åtminstone inledningsvis.
För min del ser jag det privata ägandet som djupt
rotat i den svenska folksjälen. Om vi går några gene-
rationer tillbaka kan vi se att de allra flesta av oss
härstammar från självägande bönder. Historiskt sett
har det privata ägandet av jord, skog och hus varit
betydelsefullt i Sverige och dessutom ganska vanligt.
Äganderätten är också grunden för kapitalismen.
Även om många politiker i sin retorik förkastar kapi-
talismen har de i praktiken motvilligt accepterat den
eftersom den är en förutsättning för välfärdsstaten.
Historien har visat att det finns ett starkt samband
mellan å ena sidan ett lands välstånd och ekonomiska
tillväxt, å andra sidan landets institutioner för att
säkra äganderätten. Utan respekt för den enskilda
äganderätten - inget välstånd!
Trots det måste äganderätten gång på gång försva-
ras mot politiker som i folkviljans namn vill inskrän-
ka den och förstärka politikernas makt att styra sam-
hället.
Herr talman! Äganderätten är också central i en
rättsstat. I Europakonventionen om mänskliga rättig-
heter, som numera ingår i svensk lag, stadgas att varje
fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom ska
lämnas okränkt. På liknande sätt stadgas det i FN:s
deklaration om mänskliga rättigheter att "envar har
rätt att äga egendom, ensam eller i förening med
andra. Ingen må godtyckligt berövas sin egendom."
Tack vare Europakonventionen har vi svenskar
fått ett tydligare skydd för våra individuella rättighe-
ter, främst gentemot vänsterpolitikers vilja att styra
och ställa. Europakonventionen ger oss möjlighet att
stämma staten inför Europadomstolen. Inte minst i
expropriationsärenden har svenskar tvingats göra det.
Herr talman! Mot bakgrund av äganderättens
principiellt viktiga roll och dess betydelse för ett
lands välstånd är det viktigt att skydda den. Expropri-
ation av mark är en direkt kränkning av äganderätten.
Mot bakgrund av det är det inte acceptabelt att fastig-
hetsägare riskeras att utsättas för expropriation utan
att den är påkallad av synnerligen angelägna samhäll-
sintressen.
Det är inte värdigt en rättsstat som Sverige att till-
låta tvångsmässiga ingrepp i äganderätten på de
grunder som nuvarande expropriationsändamål tillå-
ter. Därför föreslår vi en genomgripande översyn av
expropriationslagen, som i första hand ska syfta till
att begränsa och tydliggöra de ändamål som kan åbe-
ropas vid expropriation. Endast ytterst angelägna
uppgifter och samhällsåtaganden, som att värna män-
niskors liv, hälsa och säkerhet och att skydda natur
och miljö ska tillåtas som expropriationsgrunder.
Exempelvis ska expropriation inte medges när det
enda motivet är att stävja en marknadsbaserad värde-
ökning.
Herr talman! Det är beklämmande att exempelvis
en företagare kan ges möjlighet att beröva en annan
företagare dennes egendom och därmed samman-
kopplade möjligheter till eget företagande, vinst och
utkomst. Likaså är det direkt stötande när exproprie-
rad egendom används för ett annat ändamål än för
vilket expropriationen har skett. Särskilt allvarligt och
rättsvidrigt är det när den som har exproprierat an-
vänder egendomen på ett sätt som den tidigare fastig-
hetsägaren har haft önskemål om. Därför vill vi kraf-
tigt begränsa expropriationsändamålen.
I de fall expropriation är oundviklig tycker vi att
det är viktigt att ersättningsreglerna ska ge markäga-
ren kompensation för fastighetens fulla markvärde
samt för de kostnader och det inkomstbortfall som
inte kan återvinnas.
Vi vill avskaffa den så kallade presumtionsregeln.
Vi tycker inte att det är rimligt att lägga bevisbördan
på den drabbade fastighetsägaren. Det går stick i stäv
med vedertagna rättssäkerhetsprinciper. Bevisbördan
ska ligga där den hör hemma, nämligen hos expropri-
anten.
Herr talman! Även de krav på förvärvsprövning
och boendeplikt som ställs vid försäljning och köp av
fastigheter i vissa delar av landet är en inskränkning
av äganderätten. Säljaren har inte rätt att sälja till vem
han eller hon vill.
I Jordförvärvsutredningens betänkande från 2001
föreslås att glesbygsbestämmelserna, det vill säga
boplikten, avskaffas. Vi biträder den uppfattningen
och undrar varför regeringen inte kommer till skott
med ett förslag.
Herr talman! Förutom att det finns anledning att
slå vakt om äganderätten finns det anledning att ut-
veckla den. Jag tänker bland annat på de tomträttsin-
nehavare som av många kommuner har tvingats in i
en situation som gör dem närmast livegna. De äger
sitt hus men inte den mark huset står på. I flera kom-
muner runtom i Sverige har småhusägare erbjudits att
friköpa sina tomter. Det är bra! Vi skulle gärna vilja
se att ett sådant erbjudande gavs till alla Sveriges
tomträttsinnehavare. Dessutom vill vi avskaffa tomt-
rättsinstitutet genom att inga nya tomträtter ska upp-
låtas.
Ett annat angeläget sätt att utveckla den svenska
äganderätten är att möjliggöra bildandet av fastigheter
på höjden, så kallad tredimensionell fastighetsbild-
ning. I det sammanhanget är det viktigt att det även
görs möjligt att äga sin egen lägenhet, så kallade
ägarlägenheter.
En proposition bereds för närvarande i Regerings-
kansliet, men eftersom regeringen och samarbetspar-
tierna gång på gång har visat sig avigt inställda mot
ägandet har jag inte så stora förhoppningar. Kanske
kan Anders Ygeman ge kammaren några förhandstips
lite senare.
Herr talman! På det fastighetsrättsliga området
finns även några föråldrade lagar som bör avskaffas
eller moderniseras. En av dem är den kommunala
förköpsrätten, som infördes i slutet av 1960-talet. Vi
menar att den inte längre behövs och därför bör av-
vecklas. Kommunerna har även utan den kommunala
förköpsrätten tillräckligt med medel för att genomföra
sina planer. Dessutom tror vi att ett avskaffande
skulle bidra till en sundare fastighetsmarknad.
Även den så kallade förvärvslagen från 1976 vars
syfte är att hindra så kallade oseriösa personer från att
förvärva hyreshus bör avskaffas. Förvärvslagen fyller
inte sitt syfte eftersom den i praktiken inte har lyckats
hindra oseriösa personers förvärv. I stället medför
lagens byråkratiska handläggning stora tidsförluster
som i huvudsak drabbar den seriösa merparten av
aktörerna på fastighetsmarknaden.
Därför vill vi avskaffa förvärvslagen. Hyresgäs-
terna ska i stället skyddas från oseriösa ägare genom
att ordentliga möjligheter till ingripande införs i de
fall där en fastighetsägare inte fullgör sina förpliktel-
ser gentemot hyresgästerna. Exempelvis bör bostads-
förvaltningslagen skärpas.
Avslutningsvis, herr talman, står vi på sedvanligt
sätt bakom alla de moderata reservationerna men för
tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr
1.

Anf. 117 LARS TYSKLIND (fp):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 6 men står naturligtvis bakom övriga
reservationer där Folkpartiet finns med. Det gäller
även det särskilda yttrande där vi tar upp principen
om fri dispositionsrätt vid försäljning.
Dagens debatt handlar om expropriation, kommu-
nal förköpsrätt, tomträtt, förvärv av permanenthus för
fritidsboende med mera. Häri finns naturligtvis en del
tvångssituationer för den enskilde.
De avgöranden som måste göras i sammanhanget
handlar mycket om balansen mellan samhällets behov
av att styra och planera utvecklingen och den indivi-
duella friheten och det enskilda egendomsskyddet.
Som vanligt när det gäller sådant är mycket under
utredning, men man måste ändå kunna vara tydlig
med åt vilket håll man vill gå på vissa punkter.
Folkpartiet liberalernas utgångspunkt är naturligt-
vis att inte införa eller ha kvar regleringar som in-
skränker det enskilda ägandet och dispositionsrätten
över fastigheter om man inte mycket väl kan motivera
detta. Det torde då uppkomma ett mycket begränsat
antal så kallade tvångssituationer.
Vi inser naturligtvis att man i vissa avgränsade
situationer måste ha kvar till exempel kommunernas
rätt att förvärva mark för vital samhällsutveckling. Då
måste dock alla alternativa lösningar ha prövats fullt
innan tvångssituationen blir aktuell.
Jag kommer inte att ta upp alla punkter i betän-
kandet utan begränsa mig till några stycken.
Jag börjar med expropriationsändamålen. Från
Folkpartiets sida accepterar vi utskottets skrivning där
man lägger betoningen på att hänsyn måste tas till de
motstående intressena vid prövningen, att de ska
prövas mot de allmänna intressena och att alla sätt
ska provas fullt ut innan tillstånd kan ges till expro-
priation.
När det gäller expropriationsersättningen har vi en
annan inställning än utskottsmajoriteten. Våra in-
vändningar mot dagens regler har vi utvecklat i reser-
vation 2. Vi anser att det är rimligt att markägaren får
ersättning som motsvarar det aktuella marknadsvär-
det. Vi vill därmed också avskaffa presumtionsregeln.
Det är en bakvänd och oacceptabel ordning att bevis-
bördan för vad som ligger till grund för marknadsvär-
det ligger på fastighetsägaren, som i detta samman-
hang utsätts för tvång. Ändras reglerna till att mark-
nadsvärde gäller torde även behovet av så kallad
värdestegringsexpropriation bli inaktuellt. Man kan
då vid varje enskilt tillfälle bedöma marknadsvärdet.
Herr talman! Jag ska ta upp ytterligare en fråga,
nämligen friköp av tomträtter. Vi tycker, som vi skri-
ver i reservation 6, att rätten att friköpa tomter som
upplåtits med tomträtt ska gälla alla småhusägare i
Sverige var de än bor. Genom ägandet stärks egen-
makten i boendet, och dessutom säkerställer man sig
för utgiftsökningar i form av ökade tomträttsavgälder
till exempel vid ett stigande fastighetsvärde.
Det är riktigt som man säger här att detta ställs
mot det kommunala självstyret. Vi väljer dock indivi-
dens frihet i det här sammanhanget.
Jag vill också säga några ord om principerna vid
förvärv av permanenthus för fritidsboende, som finns
med som en sista punkt i betänkandet. Utskottet säger
i sin skrivning att man inte är beredd att ta ställning i
dagsläget då regeringen för närvarande överväger
förslaget från Jordförvärvsutredningen att upphäva
glesbygdsbestämmelserna i jordförvärvslagen så att
lantbruksegendom kan förvärvas utan koppling till
boende och brukande. Man vill titta på detta innan
man tittar på nästa punkt, som då blir permanenthus
för fritidsboende.
Från Folkpartiets sida vill vi ändå redan nu slå fast
att vi kommer att motsätta oss en utveckling där en-
skilda inte fritt kan sälja sin fastighet med oinskränkt
dispositionsrätt. Vi inser naturligtvis att det kan bli
problem till exempel i vissa skärgårdsområden när
denna omvandling sker från permanentboende till
fritidsboende. Här måste man dock söka andra lös-
ningar än boplikt och annat som har tagits upp i en
del motioner och som inskränker det enskilda ägan-
det.
Något som diskuterats på vissa ställen är till ex-
empel kooperativ hyresrätt. I stadgarna i en sådan
förening skulle man då kunna låsa användningsområ-
det.
Herr talman! Jag slutar här och yrkar bifall till re-
servation 6, som handlar om rätten att friköpa tomt-
rätter.

Anf. 118 OWE HELLBERG (v):
Herr talman! Detta betänkande innehåller en rad
frågor av ideologisk natur, och en intressant diskus-
sion om dessa sakfrågor är frestande. Jag ska dock av
tidsskäl avstå från en sådan debatt och i stället ägna
mig åt den reservation som Vänsterpartiet har i detta
betänkande. Den handlar om villkoren för fäbodbru-
ket, en liten men betydelsefull fråga inte minst för
landets kulturmiljövärden och för bevarandet av ut-
rotningshotade husdjursraser.
I Gävleborgs, Dalarnas, Värmlands, Västernorr-
lands och Jämtlands län finns ca 200 levande fäbodar.
I min egen hemkommun Ockelbo finns två levande
fäbodar som bedriver verksamhet till glädje för
många, inte minst för ortens skolbarn som i praktiken
kan ta del av ett stycke svensk jordbrukshistoria och
samtidigt lära sig Ockelbovisan, som i en vers beskri-
ver delar av fäbodlivets verklighet på följande vis:
Uti ljuv messömmartid pläga gössarna många
gla i hågen så lustelig till fäboarna gånga
Fäbopigerna de små le så sedigt å solit
döm haft långsamt döm också, tä få råkas ä rolit
Herr talman! Vad som sedan händer i midsom-
marfirandet berättar inte visan. Det får man faktiskt
fundera på lite själv.
Fäbodbruket är, trots alla vackra ord som skrivs
om det, i dag hotat. Riksdag, regering och olika myn-
digheter har uttalat sig om dess bevarande, men sam-
tidigt pågår en process där den fria betesrätten för
djuren på fäboden ifrågasätts. I en departementspro-
memoria hävdas att lagen är uråldrig och inte relevant
i dagens samhälle. I ett domstolsavgörande har en
husägare fått rätt gentemot en fäbodbrukare i fråga
om att denne är skyldig att stänga in sina djur. EU
kräver att en fäbodbrukare ska kunna garantera att
djuren har tillgång till fritt bete under en femårsperiod
som en förutsättning för att få bedriva verksamheten.
Rätten till fritt bete är en avgörande faktor för att
kunna bedriva fäbodbruk och för att upprätthålla
boskapsskötseln på ett traditionsenligt sätt. Men den
är också viktig för att bevara det särpräglade kultur-
landskapet då den omgivande marken annars inte alls
skulle brukas. I dag sker till exempel ingen slåtter på
sådana marker.
Tydligen har det kommit lite grus i maskineriet
när det gäller regeringens arbete med att utforma ett
lagförslag utifrån departementspromemorian. Där
föreslås nämligen att ägofredslagen ska upphöra från
och med juni 2003, ett förslag som inte kan verkstäl-
las eftersom utskottet inte fått någon proposition att
behandla.
Om departementspromemorian blir verklighet av-
skaffas ägofredslagen och ingen vet vad som kommer
i stället. Därför är det viktigt att riksdagen redan nu
markerar i denna fråga och ställer sig bakom Väns-
terpartiets förslag om att oavsett om ägofredslagen
avskaffas eller ej ska den fria betesrätten finnas även i
fortsättningen och vara reglerad via lagstiftningen.
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 7, men jag delar även uppfattningen i reservation
8 från Centerpartiet.

Anf. 119 RIGMOR STENMARK (c):
Herr talman! E 4:ans dragning förbi Uppsala ge-
nom det känsliga kulturhistoriska området och på den
fina jordbruksmarken på den uppländska slätten är nu
i full gång. Det har varit en lång och smärtsam väg att
gå för både beslutsfattare och inte minst de berörda,
de som ser hur en väg förstör deras marker och bop-
latser.
Jag har haft många kontakter med folk när det
gäller E 4-frågan. Så sent som i förra veckan pratade
jag med vägdirektören efter att ha fått frågan från en
markägare: När får jag ersättning för det intrång som
man nu gör på min mark? Svaret blev: Så fort som
markägare och myndighet är överens.
Är överens? På lika villkor eller på vilkens vill-
kor? Vad är det som väger tyngst när man bedömer
det? Hur värderas marken och därmed också intrång-
et? Det här är segslitna frågor eftersom det handlar
om att människor egentligen känner sig uppgivna
redan från början, i sakfrågan. De hade inte alls öns-
kat att någon stor E 4 skulle dras just där, över deras
marker. Men de får ändå se hur deras mark exproprie-
ras mitt framför deras ögon.
Självbestämmande, livskvalitet och tillväxt för fö-
retagen är det många som säger sig värna. Även vi
från Centerpartiet stryker under det med kraft. Då
handlar det också om att titta på hur expropriation
och fastighetsrättsliga frågor slår. Det handlar ju om
att enskildas egendom tas i anspråk för att tillgodose
allmänna intressen. Det är en grannlaga uppgift. Det
handlar om att visa respekt och förståelse. Det är
alltid den enskilde markägaren som är den svagare
parten i uppgörelsen. Och det är den svagare parten
som också ska skyddas i lagstiftningen.
Det är mot bakgrund av det som vi ser ute i sam-
hället, när man tar mark i besittning utan att ersätt-
ningsreglerna ger markägaren kompensation för fas-
tighetens fulla marknadsvärde samt också för de
kostnader och inkomstbortfall som kan bli följden av
en expropriation, som vi från Centerpartiet kräver en
översyn av de regler och lagar som nu gäller.
Herr talman! Jag yrkar alltså bifall till reservatio-
nerna 1 och 2. Jag står även bakom de övriga reser-
vationer där mitt namn finns med.
Herr talman! Vi har också i Sverige många kul-
turbygder och värdefulla marker att värna om. Det
gör man på bästa sätt genom att se till att det finns
människor som är verksamma ute i de olika bygder vi
har. Landsbygden måste hållas levande. Det måste
finnas en möjlighet att försörja sig på landsbygden.
Alla småföretagare som finns där måste få möjlighet
att utvecklas. Det är av stor betydelse för att vi ska få
den önskvärda tillväxten i vårt land. Vi måste ge goda
förutsättningar. Sambandet mellan att äga, bruka och
bo på gårdarna måste vara utgångspunkten för livet
på landet. Balansen mellan enskilt ägande och bo-
lagsägande har på många håll i landet ändrats och
blivit till ett bekymmer för ägarna av små skogsbruk.
Särskilt svårt har det blivit för privatskogsbruket att
konkurrera med bolagen om skogsmarken i regioner
där bolagen, inte minst de statliga, bedriver en kall-
hamrad ekonomisk, offensiv markpolitik.
Herr talman! Jag började mitt anförande med att
belysa de uppländska böndernas situation vid mar-
kintrång. Nu vill jag ta er med till Japan genom att
berätta om de kontakter som vi i den svensk-japanska
föreningen här i riksdagen hade för en tid sedan med
skogsägare, företagare från Insjön i Dalarna, som
bedriver ett nära samarbete med Japan och japanska
husbyggare. Man förädlar den svenska skogen och
tillverkar svenska trähus som sedan säljs till Japan.
En småföretagaranda, ett av många familjeföretag,
som har stor betydelse för vårt land fick vi möta.
Den person vi pratade med framförde dock skarp
kritik mot det statliga ägandet av skog, som konkurre-
rar med hans företag. Att konkurrera med likvärdiga
parter var inte något som bekymrade honom. Det
gagnade snarare utvecklingen. Men att konkurrera
med statliga skogsbolag är inte lätt. Det borde egent-
ligen inte få förekomma.
Herr talman! Jordförvärvsutredningens förslag om
att avskaffa jordförvärvslagens glesbygdsbestämmel-
ser bör inte genomföras innan man har gjort en omar-
betning som garanterar och värnar familjejordbruken
och familjeskogsbruken i Sverige. Generationsskiften
måste också garanteras.
Det är ju, herr talman, generation efter generation
efter generation som hitintills har skött den svenska
landsbygden. Vi har ett avlångt land med skilda för-
utsättningar, en rikedom som vi kanske inte alltid
beaktar. Jag började med Uppland, tog en svävare
över Japan och slutar nu som Owe Hellberg, inte med
att sjunga men med att belysa fäbodbruket i Dalarna,
Jämtland, Västernorrland och Värmland. Det är fak-
tiskt fantastiskt att den verksamheten fortfarande
finns kvar, till gagn inte minst för den turism som vi
önskar mer av i Sverige. Den hör också till tillväxten
i ett land.
Trots sin relativt ringa omfattning är den, precis
som Owe Hellberg sade, mycket viktig för att bevara
den biologiska mångfalden, bevara värdefull natur-
och kulturmiljö samt också se till att inte många av
våra husdjursraser utplånas. För att bevara fäbodbru-
ket och miljön är det viktigt att verksamhet och bo-
skapsskötsel kan fortsätta. För att det ska vara möjligt
krävs det att det går att upprätthålla det traditionella
sättet med fritt bete på fäboden.
I reservation 8 belyser jag det här närmare. Där
kräver vi också från Centerpartiets sida en översyn av
nu gällande lagstiftning om ägofred. Det förslag som
vi fick höra talas om i den departementspromemoria
som ännu inte har kommit någonstans säger ändå att
man ska upphäva ägofredslagen. Det kan få en för-
ödande konsekvens för det fäbodbruk som i dag finns
och som vi bör akta.

Anf. 120 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Herr talman! Det var för exakt två år sedan som
Jordförvärvsutredningen lämnade sitt betänkande
Ägande och struktur inom jord och skog. Att utred-
ningen kom till stånd hade till stor del sin upprinnelse
i flera så kallade klipp som försiggick i skogslänen.
Det visade sig vara så mycket som 10 % som med ett
finare ord var sådana exploaterande fastighetsförvärv.
Det finns visserligen regler om förköpsrätt för
glesbygdsbor och krav på förvärvstillstånd för utbor.
Men enligt utredaren är reglerna så lätta att kringgå
att de lika gärna kan tas bort. I stället för att göra en
skärpning av jordförvärvslagen förespråkar han en
striktare tillämpning av skogsvårdslagen. Jag har
svårt att avgöra vilken väg som är lämpligast att gå.
Det viktiga nu anser jag vara att det görs något över
huvud taget.
Närings- och Jordbruksdepartementen lär ha slagit
ihop sina kloka huvuden och hade visst tänkt sig att
komma med ett förslag i vår. Ännu har inte jag sett
något. Jag har verkligen försökt lusläsa propositions-
förteckningarna, men kan någon tala om för mig var
jag hittar detta förslag?
Under tiden pågår en omfattande skövling. Det
har förekommit verkligt fula fall, som Göran Hägg-
lund tog upp förut och som vi har kunnat läsa i tid-
ningsartiklar under vintern. Jag undviker för att inte
väcka motsättningar mellan landets olika delar att tala
om varifrån folk kommer och var det här försiggår,
därför kallar jag den här personen lite lagtekniskt för
utbon. Det är ett fall där utbon inte fått förvärvstill-
stånd därför att det har funnits köpare från trakten.
Under överklagandetiden avverkades en del av sko-
gen ändå. Det är sådant som händer, och det är inte
bra. Om skogsvårdslagen har sådana här luckor vet
inte jag om det hjälper att ha striktare tillämpning av
den.
Sedan struntar en del skogsägare i att följa en del
andra lagar, som till exempel lagen om avverknings-
anmälan som har funnits i 25 år och som inte torde
vara helt okänd vid det här laget. Skogsvårdsstyrel-
serna i Dalarna-Gävleborg och Värmland-Örebro har
via satellitbilder uppdagat att uppemot 10 % av den
avverkade skogsarealen inte anmälts. Skogsvårdssty-
relserna måste anmäla brotten, som ofta också är brott
mot miljöbalken. I miljöbalken framgår till exempel
att alla större ingrepp i nyckelbiotoper ska anmälas
för samråd.
Miljöpartiet tycker att det måste finnas ett sam-
band mellan boende, brukande och ägande. Glesbyg-
den måste få tillbaka kontrollen över naturtillgångar-
na. Det är nödvändigt i bygder som ofta saknar andra
inkomstkällor, och det är ofta en förutsättning för att
man över huvud taget ska kunna bo kvar.
Vi vill ha en bred översyn av dessa frågor, och vi
nöjer oss inte med ett vagt löfte om ett förslag i fram-
tiden - särskilt inte om det ska baseras på en utred-
ning där man föreslår att jordförvärvslagens gles-
bygdsbestämmelser ska avskaffas. Översynen bör
avse den lagstiftning som redan finns samt omfatta de
utländska förebilder man kan hitta som har detta mål.
Nya idéer måste utvecklas och prövas. Översynen kan
inte avse bara markpolitiska frågor. Den måste också
omfatta till exempel lämpliga långsiktigt hållbara
former för ägandet av mark, bostäder och företag. Det
var någon som nämnde de kooperativa formerna. Jag
tror också på det sambandet.
Det finns både s- och kd-motioner om dessa frå-
gor utöver motionerna från Miljöpartiet. Dessvärre
står vi ensamma för reservation 12, men det hindrar
ingen annan från att i det avgörande ögonblicket rösta
på den. Vad beträffar jordförvärvslagen har ju kd,
Centern och vi en gemensam reservation, som jag
naturligtvis står bakom. Men nu nöjer jag mig med att
yrka bifall till reservation 12 under punkt 10.

Anf. 121 PETER DANIELSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Som jag förstår det hela står ni bak-
om boendeplikten, det vill säga att man ska vara hel-
årsboende för att få förvärva egendom på landsbyg-
den. Jag har en fråga med anledning av detta.
Helårsboende bygger rimligen på att människor
har sin sysselsättning på platsen eller kan arbeta på
distans. Samtidigt ser vi i samhället att människors
konsumtionsmönster förändras. Man arbetar i staden,
och man åker ut på landet på fritiden. Det påverkar.
Tycker Helena Hillar Rosenqvist att politiken ska
skapa ett annat utfall än vad de grundläggande förut-
sättningarna leder till?

Anf. 122 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Herr talman! Det är väl helt okej att bo på landet
och ha sin utkomstkälla i staden. Vi vill uppmuntra
boendet på landet. Men tanken är att man dessutom
har sin förvärvskälla där man bor. Det vet Peter Dani-
elsson. Det är här som vi har diametralt motsatta
ståndpunkter. Vi i Miljöpartiet vill uppmuntra till
detta. Det som försvåras är att ha sin utkomst där man
bor om man råkar bo på landet.
Däremot välkomnar vi som bor på landet alla som
vill bo där. Problemet är bara att vissa områden ten-
derar att bli sommarstugeområden med många fri-
tidshus. Därmed följer att underlaget för glesbygds-
butiker och så vidare försvinner när det inte finns
helårsboende.

Anf. 123 PETER DANIELSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Men om människor väljer att bo och
arbeta i staden och vill ha sitt fritidsboende på landet,
ska politiken hindra deras förutsättningar att få köpa
fritidsboende på landet?

Anf. 124 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp) replik:
Herr talman! Det ska inte försvåra för dem som
bor på landet och har sin utkomst där. Det är vad som
händer när fastigheterna blir uppköpta. Det är helt
okej om Peter Danielsson vill köpa en grannfastighet
till mig där jag bor, men jag kanske ska få ha fördelen
att ha min skog och mark omkring mig att äga och
bruka. Det är den motsättningen vi ser i dessa fall.

Anf. 125 ANDERS YGEMAN (s):
Herr talman! Majoritetens synpunkter finns väl
beskrivna i det betänkande som föreligger i kamma-
ren. Jag har tagit del av den debatt som har varit, och
jag har sett en ganska intressant, om än förvirrad,
debatt om ägandet. Jag ska inte ta upp kammarens tid
med den frågan, men jag konstaterar ändå att Mode-
raterna har den synen på ägandet att det privata, det
egna ägandet, är helt okej. Det ska premieras. Allt
annat ägande är på något sätt lite suspekt. Att äga
saker tillsammans, i en förening, i ett samhälle, i ett
land, är något som ska ifrågasättas.
Jag tänker inte sjunga som Owe Hellberg gjorde,
men jag kan citera en känd svensk författare för att ge
kammaren en stunds eftertanke: Jag äger inte ett enda
träd, ändå är hela skogen min!
Det kanske kan stämma till eftertanke för dem
som menar att det är bara det enskilda ägandet vi ska
slå vakt om här i kammaren.
Vi har tidigare i denna kammare i bostadsutskot-
tets debatter flera gånger diskuterat det kommunala
självstyret. Moderater och folkpartister har i kamma-
rens talarstol sagt att varje annan princip och varje
annat behov ska underkasta sig det kommunala själv-
bestämmandet. Så har det låtit. Nu visar det sig när vi
tar del av folkpartisternas och moderaternas reserva-
tioner att det inte gäller. Kommuner ska förbjudas att
hyra ut mark med hjälp av tomträttsinstitutet. De ska
tvingas att sälja sin mark. Här i riksdagens kammare
ska vi bestämma om Åmåls kommun eller Stock-
holms kommun ska äga eller inte äga mark och om de
ska tvingas bjuda ut sin mark. Kommunen ska enligt
den moderata reservationen inte heller få köpa mark.
Det kan ifrågasättas om man ska använda kommu-
nens pengar till det när det finns så många andra
trängande behov i kommunerna. Varför vet Modera-
ternas riksdagspolitiker detta bättre än de enskilda
invånarna i kommunen?
Det finns en intressant debatt som förs utanför
kammaren om just markinnehav. Hans Lind har i en
ESO-rapport konstaterat att de stora bolagens mar-
kinnehav försvårar byggandet eftersom de sitter på
kanske fem, sex, sju års total byggandeproduktion.
Hans Lind föreslår en utökad expropriationsrätt för
att kunna öka konkurrensen i byggsektorn och få i
gång byggandet. Några borgerliga partier i kammaren
vill göra precis det motsatta, inte för att de värnar
bostadskonsumenterna utan för att de värnar princi-
pen om det privata ägandet och principen att det pri-
vata ägandet går före de gemensamma intressena i
samhället. Det är de gemensamma intressena att byg-
ga vägar, järnvägar och hus till kommunens medbor-
gare.
Herr talman! Jag yrkar avslag på samtliga reser-
vationer och bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 126 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Utskottsmajoriteten vill inte ställa
sig bakom Vänsterns deklaration om att man ska
bevara den fria betesrätten för att skydda det pågåen-
de fäbodlivet och fäbodbruket i Sverige. På vanligt
manér försöker man vifta undan detta genom att skri-
va att bostadsutskottet inte vill föregripa de pågående
övervägandena inom Regeringskansliet och avstyrker
därför motionsförslagen.
Kan Anders Ygeman i annan lagstiftning garante-
ra våra fäbodbrukare att deras djur också i fortsätt-
ningen har rätt till det fria betet även om den så kalla-
de ägofredslagstiftningen försvinner?

Anf. 127 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Herr talman! Åsa-Nisse-marxismen har i svensk
politik ofta tillskrivits Centerpartiet. Det är helt up-
penbart att det även i Vänsterpartiet finns starka an-
hängare av denna åsiktsriktning.
Vi kommer inte här i kammaren att avslå förslag
som inte finns. Jag kan ge en garanti till Owe Hell-
berg och fäbodbrukarna, och det är att när och om
något förslag finns kommer det att hanteras här i
kammaren. Då kommer Owe Hellberg att kunna yrka
bifall till eller avslag på ett sådant förslag. När det
inte finns kommer det inte att behandlas i kammaren.

Anf. 128 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Det blir nog inga visor för Anders
Ygeman. Det skulle i så fall bli en nidvisa, tror jag -
med tanke på det jag gjorde i mitt förra anförande.
Ja, jag tror att de tycker att det här är en mycket
viktig fråga, som jag sade. Det är en viktig fråga för
en liten del av yrkesutövande fäbodbrukare. De vill
nog inte höra det besked som Anders Ygeman fram-
för i dag, att det där kan vi väl strunta i och vänta
med.
Det är tydligen något problem i Regeringskansliet,
eftersom regeringen inte har lagt det förslag som
promemorian har föreskrivit, att lagen skulle upphäv-
as nu i juni. Det är tydligen en liten fnurra på tråden.
Det vore intressant om vi kunde få veta vari proble-
met ligger och om Anders Ygeman ställer sig bakom
den fria betesrätten för fäbodbrukarna och deras verk-
samhet.

Anf. 129 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Herr talman! Jag har ingen anledning att ifråga-
sätta den fria betesrätten för fäbodbrukare. Det finns
inget förslag som har ställts till riksdagens kammare
om att upphäva den. Om det skulle komma ett sådant
förslag är jag beredd att titta på det och vilken övrig
lagstiftning som vi i så fall skulle föreslå för att kunna
garantera den fria betesrätten för fäbodbrukare. Så
länge det inte finns ett sådant förslag tänker jag inte
debattera det i kammaren.

Anf. 130 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Herr talman! Jag hoppas att Anders Ygeman ändå
vill debattera lite grann med mig kring detta med att
äga, bruka och bo.
Om jag inte hörde fel sade han någonting om att
"jag äger inte ett enda träd och ändå är hela skogen
min". En lantbrukare och skogbrukare ser inte så lätt
på saken. Han säger nog snarare tvärtom, att han
väldigt gärna vill värna den skogen så att alla männi-
skor kan komma dit, se, gå och vara där på ett hyfsat
sätt. Men han äger den skogen, och han tar väl hand
om skogen.
Jag skulle vilja veta vilka förutsättningar Anders
Ygeman vill ge skogen och bonden ute på vår upp-
ländska landsbygd och uppe i Norrland. Vilka idéer
finns hos Socialdemokraterna för att värna den här
betydelsefulla biten?

Anf. 131 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Herr talman! Med all respekt för Rigmor Sten-
mark och Centerpartiet, vill jag påpeka att bostadsut-
skottets betänkande nr 8 rör fastighetsrättsliga frågor
och inte förutsättningarna för jordbruket på den upp-
ländska landsbygden. Jag är säker på att kammaren
kan återkomma till en diskussion om det uppländska
lantbruket i lämpligt utskottsbetänkande och i lämp-
ligt utskott.

Anf. 132 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Herr talman! Nu gör Anders Ygeman det väldigt
lätt för sig. Han vill inte debattera någonting. Jag
förstår att han inte vill göra det när han inte har kän-
nedom om det. Det gäller till exempel hur det ser ut
på en fäbod.
Vad det egentligen handlar om är fastighetsrättsli-
ga frågor. Fastighetsrättsliga frågor är verkligen en
del i det här betänkandet. Det har till och med den
rubriken. Det går inte att komma undan med att säga
att det här handlar om rättigheten till fastigheter, att
äga fastigheter.
Jag vill än en gång fråga Anders Ygeman: Hur
tänker Anders Ygeman och Socialdemokraterna se till
att människorna ute på landsbygden blir rättvist be-
handlade när det gäller till exempel expropriation av
deras egen mark?

Anf. 133 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Herr talman! Jag måste göra Rigmor Stenmark
besviken på en punkt. Jag vet mycket väl vad en
fäbod är. Bara 850 meter från mitt lantställe i Gäst-
rikland finns en fäbod. Rakt nedanför mig finns den
jordbrukare som äger och driver den fäboden. Jag
brukar samtala med honom på sommaren om hans
jordbruk och jordbrukets förutsättningar. Rigmor
Stenmark är välkommen upp och prata med honom
om hans livsmiljö.
Det gör inte att betänkandet handlar om någonting
annat. Det är fastighetsrättsliga frågor som diskuteras.
Jag tycker att den expropriationslagstiftning som i
dag gäller väl tillgodoser individens behov av rättssä-
kerhet, men också samhällets behov av bostäder,
infrastruktur och järnväg.
Det är nämligen så att en expropriationslagstift-
ning som skulle förskjutas i den riktning som några
borgerliga partier vill skulle göra det svårare att ex-
propriera mark och göra det svårare att tillvarata
allmänna intressen. Det skulle bli svårare att bygga
järnvägar.
Det skulle bli svårare, precis som Rigmor Sten-
mark var inne på, att flytta E 4:an, där den går rakt
genom Uppsala, där bilarna har en snitthastighet på
ungefär 30 kilometer per timme på helgerna och där
bilarna drar 2 liter bensin per mil i stället för 0,7 liter.
Det är för samhällets bästa som vi har en expro-
priationslagstiftning, för att vi ska kunna ta ställning
och kunna ta för samhället nyttiga beslut, som att
bygga järnvägar, bygga vägar och bygga energista-
tioner och annat som är viktigt för samhällets utveck-
ling.

Anf. 134 LARS TYSKLIND (fp) replik:
Herr talman! Det som Anders Ygeman säger kan
låta logiskt, men det är lite av en logisk kullerbytta
när han tar upp det kommunala självstyret. Jag kan
konstatera att Folkpartiet och Moderaterna får olika
graderingar i det så kallade helvetet.
När vi diskuterar kommunalt självstyre är det of-
tast mot statliga ingripanden, men vi måste ändå ha
rätt att även i denna kammare göra avvägningar ned
mot individens frihet. Det är det som vi gör när vi
pratar om tomträttsinstitutet och rätten att friköpa. Vi
har resonerat kring det och gjort den avvägningen.
Det kanske kan vara av ideologisk art, men det får det
vara.
När det gäller expropriation, som Anders Ygeman
tog upp på slutet, är det klart att det uppkommer situ-
ationer när samhället måste ha rätt att expropriera.
Men det gäller, som vi har tagit upp här, att man som
enskild individ måste kompenseras fullt ut. Det är den
invändningen som vi har haft från vårt håll.

Anf. 135 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Herr talman! Det är helt rätt, som Lars Tysklind
säger, att det finns grader i helvetet - eller i himlen
eller vad man ska säga. Jag ska frikänna Folkpartiet
från samma synd som Moderaterna när det gäller det
kommunala självstyret.
Men det är märkligt. För bara några veckor sedan
när vi debatterade här i kammaren fanns inte den
graderingen. Då fanns inte avvägningen mellan olika
intressen. Då var det majoriteten som hotade det
kommunala självstyret. Nu sitter oppositionen i sam-
ma båt. Nu vill man skära i det kommunala självsty-
ret.
Jag nöjer mig med att konstatera att det är en av-
vägning och att vi gör olika avvägningar. Vår avväg-
ning kanske tenderar att ta mer hänsyn till allmänin-
tresset och mindre till egenintresset.
Låt mig också säga något om expropriation och
ersättning. Det är rätt, som Lars Tysklind säger, att en
förutsättning för expropriation är att den enskilde får
en bra ersättning för det som exproprieras.
Den lagstiftning som vi har, som Folkpartiet vän-
der sig mot, är ju till för att skydda samhället från
dem som spekulerar i mark och använder exproprie-
ringsverktyget. När till exempel en väg ska byggas
köper man upp mark och spekulerar sedan i markin-
nehav på samhällets bekostnad. Lagstiftningen är till
för att jag och Lars Tysklind inte ska få betala dubbla
eller tredubbla priset för att det ska byggas en järnväg
eller väg. Vi anser att den avvägningen måste finnas
kvar. Men den enskilde ska självfallet få en korrekt
och riktig ersättning för den mark som exproprieras.

Anf. 136 LARS TYSKLIND (fp) replik:
Herr talman! Jag ska lämna det ämnet. Vi kanske
inte blir helt överens innan dagen är slut.
Jag skulle vilja ställa en kort och rak fråga: Har
Anders Ygeman och Socialdemokraterna någon in-
ställning till resonemanget kring boplikt? Det resone-
ras om detta i vissa skärgårdsområden.

Anf. 137 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Herr talman! Det enklaste vore väl att svara nej på
den frågan och förkorta diskussionen, men jag kan
säga så här:
Det finns en utredning och ett beredningsarbete,
som vi skriver i betänkandet, och vi har anledning att
komma tillbaka i den frågan. Men jag har svårt att se
att boplikt löser något av de problem som boplikt
sägs lösa. Jag tror att vi, i alla fall i huvudsak, måste
hitta andra verktyg för att kunna lösa de problemen.

Anf. 138 PETER DANIELSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Anders Ygeman har rätt när han sä-
ger att vi moderater sätter äganderätten framför poli-
tikers vilja att styra och bestämma över våra liv.
Anders Ygeman har också rätt när han säger att vi
moderater värnar den kommunala självstyrelsen. Det
är trevligt att höra en socialdemokrat prata varmt om
den kommunala självstyrelsen; det är inte ofta det
händer i den här kammaren.
När det gäller just tomträtterna kan man väl säga
att vi sätter äganderätten före den kommunala själv-
styrelsen i det fallet. Vi ser människorna, som sitter
där med tomträtterna och är närmast livegna, först.
Runtom i vårt land kränks hela tiden äganderätten.
Ofta är det hela livsverk som drabbas när politiker
kränker rätten att äga. En som är ovanligt hårt drab-
bade är en man som heter Freddy Bauman. Han hade
ett konditori sedan 1978, som han hade varit med och
byggt upp, i Upplands Väsby. Det skulle rivas för där
skulle i stället byggas ett kulturhus. Freddy frågade
sig hur kommunen kunde göra så mot sina invånare.
Han menade att det var helt omöjligt att flytta på
verksamheten, eftersom det ställs stora krav på loka-
lerna och läget. I det här fallet raserar kommunen
Freddys livsverk och hans möjligheter att tjäna sitt
levebröd.
Min fråga till Anders Ygeman är: Är det rimligt
att en kommun ska kunna kränka enskilda männi-
skors äganderätt för att bygga ett kulturhus?

Anf. 139 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Herr talman! Peter Danielsson kallar de villaägare
som hyr marken, som det hus de äger står på, för
livegna. Jag skulle vilja fråga Peter Danielsson: På
vilket sätt är Stockholms villaägare som hyr sin mark
livegna? Om ni värnar rätten att äga, på det sätt som
Peter Danielsson säger, undrar jag varför ni inte vär-
nar antikvariatsägarens rätt att äga det antikvariat han
hyr av det stora privata fastighetsbolaget. Varför
värnar ni inte småbondens rätt att äga den mark han
hyr av det stora skogsbolaget? Varför värnar ni inte
de små människorna som hyr av de stora företagen?
Ni föreslår ju ingen friköpsrätt för folk som hyr
mark av stora privata markägare. Ni föreslår ingen
friköpsrätt för dem som hyr lokaler av stora privata
fastighetsbolag. Det är bara när vi äger mark gemen-
samt som man ska få friköpa till en subventionerad
kostnad - i Stockholm, när ni styrde, var det till 25 %
av marknadsvärdet. Det är bara när man hyr sin lä-
genhet av oss alla som man ska få friköpa, som man
gjorde i Stockholm när ni sålde lägenheterna till 50 %
av marknadsvärdet.
Varför gäller inte Peter Danielssons värnande om
äganderätten när de som drar nytta av detta är de stora
privata bolagen?

Anf. 140 PETER DANIELSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Som vanligt slingrar sig Anders.
Han försökte över huvud taget inte svara på min frå-
ga, så jag ställer den rakt upp och ned en gång till. Då
ger vi Anders Ygeman en chans till: Tycker Anders
Ygeman att det är rimligt att en kommun ska kunna
kränka enskilda människors äganderätt för att bygga
ett kulturhus?

Anf. 141 ANDERS YGEMAN (s) replik:
Herr talman! Det hade varit klädsamt om Peter
Danielsson hade försökt besvara någon av mina frå-
gor när han begär att jag ska besvara hans. Men jag
ska göra det.
Det är inte rimligt att en kommun får kränka nå-
gon människas rättigheter, oavsett om det ska byggas
vägar eller kulturhus. De människorna ska naturligt-
vis, enligt den gällande expropriationslagstiftningen,
ha rätt till rimlig ersättning. Man ska förhandla med
dem, precis som man gör, enligt dagens lagstiftning.
Det kan väl vara dags att fundera på begreppet
"livegen" också. Är de 30 % av människorna i Sveri-
ge som hyr sin lägenhet livegna? Är de som äger sin
villa eller sitt radhus och hyr marken livegna? Nej,
det är de naturligtvis inte.
Är det höga retoriska tonläget från Moderaterna
om det kommunala självbestämmandet så ihåligt att
man bara några veckor efter att man har slagits för det
här i kammaren är beredd att lagstifta om att kommu-
nen inte ska få köpa mark, att man ska vara tvungen
att sälja ut sin egendom? Jag tror att vi kommer att få
återkomma till de här frågorna i kammaren, och mo-
deraterna kommer att bli svaret skyldiga.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 april.)

10 § Offentlighet, integritetsfrågor, m.m.

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2002/03:KU27
Offentlighet, integritetsfrågor, m.m.

Anf. 142 BERTIL KJELLBERG (m):
Herr talman! Vi lämnar nu expropriationer och
fäbodar och går över till mer hårdkokta saker.
I det betänkande som vi nu ska debattera behand-
las 27 motionsyrkanden från den allmänna motionsti-
den. Det rör data- och integritetsfrågor, offentlighet
och sekretess. Till betänkandet finns 14 reservationer
fogade, och vi moderater står bakom sju.
Frågorna, som vi nu ska behandla, är mycket vik-
tiga och centrala för demokratins funktionssätt. Men
de är också centrala för enskilda individers liv. Det är
inga lätta frågor, och lagstiftningen är ofta omfattande
och snårig. Teknikutvecklingen har också gjort att
frågor om personlig integritet och offentlighetsprinci-
pen har kommit i ett helt nytt läge. Med relativt enkla
och billiga tekniska lösningar kan man kartlägga och
få insyn i enskilda människors liv på ett helt annat
sätt än vad som var tekniskt möjligt för bara tio år
sedan - i vart fall tog det veckor av omfattande arbete
för att få fram samma uppgifter.
Vi moderater har under en följd av år föreslagit att
man ska tillsätta en utredning för att undersöka hur
den personliga integriteten kan stärkas. Utredningen
skulle ha till syfte att ta fram en generell och tekniko-
beroende integritetslagstiftning. Vad jag har förstått
är vi överens om att en sådan utredning behövs. Men
när kommer den?
Redan våren 2000 utlovade regeringen en utred-
ning, och direktiven skulle vara klara samma vår. I
fjol, vid behandlingen av ett likalydande yrkande,
avslogs yrkandet med motiveringen att regeringen
avsåg att inom kort tillsätta en parlamentarisk utred-
ning. Man frågar sig hur regeringen ser på ordens
valör när "inom kort" tydligen kan betyda mer än ett
år.
Enligt uppgift från justitieministern här i kamma-
ren, så sent som i januari 2003, är kommittédirektiven
klara. Den fråga som inställer sig är naturligtvis: Hur
prioriterar regeringen dessa frågor? Ska det ta mer än
tre år från det att man anser att behov av en utredning
föreligger tills att kommittén blir tillsatt? Under årens
lopp har betydligt mindre frågor blivit föremål för
utredning.
Herr talman! Vi har en omfattande lagstiftning
som reglerar behandlingen av personuppgifter trots
att vi har personuppgiftslagen, PUL. Förutom PUL
finns ett 60-tal författningar som reglerar personupp-
gifter. Lagstiftningen är ofta svåröverskådlig och svår
att tillämpa. Att få ordning på personuppgifter och
hur vi sköter dem är särskilt viktigt i Sverige, efter-
som vi är ett av de länder i Europa som har våra med-
borgare registrerade i centrala statliga system. Det är
en följd av hur vårt socialförsäkringssystem är upp-
byggt, med heltäckande centrala system.
Det finns ute bland medborgarna en stark oro för
hur de olika registren används, särskilt som de tek-
niska möjligheterna till samkörning blir allt större.
Det är viktigt att dessa farhågor tas på största allvar.
Även denna fråga behöver bli föremål för en närmare
granskning i en utredning.
Att i Orwells anda registrera alla medborgare i ett
register, det så kallade SPAR, väcker starka känslor,
oavsett om syftet kan var gott. Det mest anmärk-
ningsvärda är att staten som samlat in uppgifter om
namn, adress och födelsenummer sedan bearbetar
dessa och säljer dem till hugade spekulanter. Enligt
vårt förmenande har registret inget på förhand be-
stämt ändamål. Därför kan det inte anses vara fören-
ligt med dataskyddsdirektivet. Vi anser därför att
SPAR ska avskaffas.
Den svenska offentlighetsprincipen ska vi med all
rätt vara stolta över. Att som enskild medborgare
kunna kontrollera makten är ett viktigt inslag i den
svenska demokratin. Jag hoppas också att denna prin-
cip kan bli en exportvara till övriga världen, och inte
minst till EU. Den nya tekniken har öppnat nya möj-
ligheter att snabbt och effektivt kunna utnyttja denna
rättighet, och det är av godo. Det som tidigare tog
dagar eller veckor att utföra kan nu ske på några se-
kunder genom klickningar på en dator.
Den snabba teknikutvecklingen, som är bra, stäl-
ler andra krav på lagstiftningen. Det finns risk för att
det som har varit huvudsaken för offentlighetsprinci-
pen, det vill säga medborgarnas förvaltningskontroll,
även öppnar möjligheter för myndigheter att skicka
uppgifter, att samköra register och dessutom bearbeta
och sälja dessa uppgifter. Den nya tekniken öppnar
också för enskilda medborgare att kontrollera varand-
ra. Genom att sammanställa uppgifter ur olika register
kan vi som enskilda personer få en mycket god upp-
fattning om hur våra grannar arbetar och fungerar.
Dessa möjligheter kan användas inte bara i integ-
ritetskränkande syften utan även i rent kriminella
syften. Vi menar därför att offentlighetsprincipen
måste ses över.
Herr talman! Förtroendefull information i skolan,
exempelvis studieplaner, är inte sekretesskyddade i
dag i den offentliga skolan. Sådan information som
rör överenskommelser mellan elever, föräldrar och
lärare kan ofta vara av privat natur. Vi menar att det
är rimligt att sådana handlingar inte ska vara offentli-
ga. Därför bör man se över sekretesslagen på det
området.
Det finns dock ett område där vi anser att sekre-
tesslagen ska förändras genom att man lättar på sek-
retessen. Det är på ett specifikt område inom social-
tjänsten och sjukvården. Inom socialtjänsten och
sjukvården behandlas många uppgifter som är känsli-
ga för den enskilde. Det är också av yttersta vikt att
den enskilde har förtroende för socialtjänsten och
sjukvården så att han eller hon vågar lämna känsliga
uppgifter.
Samtidigt får sekretessen inte försvåra för polisen
att bekämpa allvarlig brottslighet. Det kan därför
finnas typer av brott där skälen att lätta på sekretessen
föreligger. Vi har exemplet med brott som riktas mot
barn. Vi anser att det även vid andra brott, och då
särskilt grova våldsbrott, finns skäl att lätta på sekre-
tessen och göra det möjligt för personalen inom sjuk-
vården och socialtjänsten att lämna uppgifter till
polisen eller åklagarmyndigheten utan samtycke när
så krävs. Det ska gälla när minimistraffet är ett år i
stället för, som i dag, två år. Med det uppnår vi bland
annat att misstankar om grov misshandel omfattas av
den här regleringen.
Herr talman! Vi moderater står naturligtvis bakom
samtliga våra reservationer, men för att spara tid
yrkar jag bifall endast till reservation nr 2 under
punkt 2.

Anf. 143 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Herr talman! Offentligheten är en omistlig del av
den svenska tryck- och yttrandefriheten. Rätten att ta
del av allmänna handlingar underlättar inte bara med-
borgarnas inblick i den offentliga verksamheten, utan
det är också en förutsättning för ett journalistiskt
arbete, fri opinionsbildning och politisk debatt. Det
sista är inte minst viktigt för oss.
Den tekniska utvecklingen innebär att möjlighe-
terna att ta del av innehållet enligt offentlighetsprin-
cipen ges helt nya förutsättningar. Men den kan, fel
använd, skapa stora risker för människor. Som be-
skrivs i reservation nr 8, som är gemensam för folk-
partister och moderater, kan den nya tekniken innebä-
ra att offentlighetsprincipen utvecklas till ett effektivt
instrument för kontroll av människor. Offentlighets-
principen kan öppna möjligheter för enskilda perso-
ner att granska och kontrollera andra människor och
sprida tvivelaktig information om dessa.
Vi som är politiker har väl de flesta av oss någon
gång råkat ut för hamna på någon otrevlig hemsida
som ges ut av personer i syfte att misskreditera oss.
Vi kanske finns på hemsidor även om vi inte vet om
det. Själv har jag gjort det, och det är inte en särskilt
lustig läsning även om den inte är direkt skadlig. Vi
ska självfallet tåla hård granskning och kritik, men
den ska vara sakligt underbyggd. Godtyckliga, och
ibland illvilliga, sammanställningar och informationer
som rör oss kan sprida väldigt bisarra föreställningar
om oss som politiker.
Men det gäller inte bara oss politiker. Alla med-
borgare kan råka ut för detta på grund av den stora
mängd lättillgänglig information som finns. Den
tekniska utvecklingen ökar hela tiden möjligheterna
att blicka in i medborgarnas privatliv. Det gäller
myndigheters möjligheter att kontrollera människor,
men också, och det är faktiskt väldigt viktigt och
besvärligt, enskildas människors möjligheter att kon-
trollera varandra. Den enskilda människans integritet
hotas genom detta. Jag vet att alltfler människor kän-
ner sig oroade av den här utvecklingen.
Jag anser att det är viktigt att värna den svenska
offentlighetsprincipen, samtidigt som vi inser pro-
blemen och är beredda att göra någonting åt dem.
Herr talman! Jag kan konstatera att den snabba
tekniska utvecklingen ständigt väcker frågor rörande
hur den personliga integriteten ska skyddas. Enligt
min mening är det angeläget att lagstiftningen, genom
att vara generell och teknikoberoende, kan erbjuda
skydd för den personliga integriteten utan att det
krävs en ny utredning och en ny lagändring varje
gång en teknisk nyhet ser dagens ljus.
Sedan tillkomsten av personuppgiftslagen, PUL,
har vi i KU och här i kammaren under de senaste åren
haft många, långa och ganska heta debatter om de här
frågorna. Men vi har ändå tillsammans förmått rege-
ringen att i EU ta upp de problem som PUL förorsa-
kar den svenska offentlighetsprincipen. Det senaste
på PUL-fronten är att den särskilde utredaren Svante
Öberg har begärt att den översyn av PUL som skulle
redovisas den sista mars i år ska få förlängd tid till
oktober. Efter det får vi ta ställning till hur vi ska gå
vidare med PUL. Vi är ju många som inte är nöjda
med hur PUL tillämpas.
I två reservationer till det här betänkandet som är
gemensamma för Folkpartiet och Moderaterna tas
problem kring offentlighet och integritet upp.
I den ena, nr 2, framhålls att det föreligger ett stort
behov av en omfattande analys av grunderna för in-
tegritetsskyddets framtida utformning.
I den andra, nr 8, framhålls att offentlighetsprinci-
pens syfte måste ses över.
Integriteten och offentligheten är ju faktiskt var
sin sida av samma mynt. Därför behövs det verkligen
en grundlig översyn av frågorna rörande offentlighet
och integritet.
Herr talman! Precis som Bertil Kjellberg framhöll
får vi vänta och vänta på att det händer någonting. Jag
undrar också hur länge vi ska behöva vänta på att den
sedan länge utlovade parlamentariska kommittén som
ska behandla lagstiftning som rör den enskildes integ-
ritet ska komma i gång. När det gäller regeringens
avsikter att tillsätta utredningar får vi ständigt höra i
KU i olika sammanhang att man återkommer med en
utredning så småningom och så snart det är möjligt.
Vår erfarenhet är att vi brukar få vänta väldigt länge.
Jag hoppas att den här kommittén kommer att till-
sättas med det snaraste. Jag vill inte att det här viktiga
arbetet skjuts upp år efter år. Den här kommittén
borde få sätta i gång sitt arbete omgående. KU:s re-
servanter har mycket tydligt pekat på de problem som
finns. Detta borde riksdagen verkligen kunna tillkän-
nage för regeringen.
Herr talman! Eftersom Bertil Kjellberg har yrkat
bifall till reservation nr 2 yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 8.

Anf. 144 MATS EINARSSON (v):
Herr talman! Det är som sagt ett omfattande be-
tänkande med ganska olikartade frågor inom området
offentlighet och integritetsfrågor. Jag kan självfallet
inte behandla alla i mitt anförande. Jag ska koncentre-
ra mig på två saker. SPAR, som redan är omnämnt
och den reservation som Vänsterpartiet och Miljöpar-
tiet har lagt.
Först vill jag göra några korta anmärkningar.
Jag tror inte att Helena Bargholtz sade det - om
hon gjorde det beklagar jag att jag upprepar henne -
men skälet till att den så kallade PUL-utredningen nu
förlängs är ju att man vill invänta det så kallade
Bodilmålet i EG-domstolen i Luxemburg. Utslaget i
det målet kan få ganska betydande konsekvenser för
utformningen av PUL i framtiden, så jag tror att det
finns skäl att vänta de dagarna.
När man diskuterar offentlighet och yttrandefrihet
finns det en tendens till att alla argumenterar för ut-
vidgning. När man diskuterar integritetsfrågorna
argumenterar man för stärkt integritetsskydd. Ofta är
det samma personer som uttrycker båda dessa stånd-
punkter. Jag tror att det bästa vi kan göra är att inse
att det finns en konflikt mellan dessa båda strävan-
den. Stärker vi offentligheten kommer vi förmodligen
att inskränka på integritetsskyddet och tvärtom. Den
konflikten måste vi lära oss att leva med.
Så till de två frågor jag tänkte beröra.
Jag börjar med SPAR, statens personadressregis-
ter. Om jag förstod Moderaterna rätt vill man avskaf-
fa SPAR av integritetsskäl. Jag menar att vi ska be-
hålla SPAR av integritetsskäl.
Uppgifterna i SPAR får behandlas för att aktuali-
sera, komplettera och kontrollera personuppgifter. De
får behandlas för att ta ut uppgifter om namn och
adress genom urvalsdragning för direktreklamända-
mål, opinionsbildning eller samhällsinformation eller
annan därmed jämförlig verksamhet. Det finns alltså
ett lagstadgat ändamål för SPAR.
Att SPAR byggdes upp berodde på att man såg att
den nya datatekniken gjorde det möjligt att upprätta
väldigt stora dataregister. Man ansåg det olämpligt att
detta skulle ske i olika former av privat regi. Det var
bättre att vi har ett statligt ägt och, genom SPAR-
nämnden, demokratiskt kontrollerat register som kan
tillhandahålla korrekta uppgifter om adresser.
Detta leder till en mängd fördelar. Dels blir det
hög kvalitet på registren dels får vi färre privata re-
gister dels får vi möjlighet till reklamspärrar dels får
vi möjlighet att undvika exempelvis direktreklam till
barn.
Det finns en del andra problem med SPAR, men
de har att göra med att den praktiska hanteringen av
SPAR sköts av ett privat företag. Det är ett ameri-
kanskt oljeutvinningsföretag som har ett tyskt namn
som uttalas på franska. Det företaget har en väldigt
speciell ställning. Man bör nog så småningom se över
hur man ska hantera det. Men det är en annan sak än
vad vi tar upp i det här betänkandet.
Slutligen vill jag säga något om vår reservation
Ändring i sekretesslagstiftningen.
När det gäller förundersökningar har vi tidigare
ändrat på sekretessregeln så att det nu är ett omvänt
skaderekvisit. Förenklat uttryckt: Det har blivit litet
svårare att få insyn i förundersökningar. Det har
gjorts av integritetsskäl.
Vi menar att avvägningen i det här fallet nog blev
fel och att vi skulle ha behållit det raka skaderekvisi-
tet som ger allmänheten litet större möjlighet till
insyn i förundersökningarna.
Det har att göra med förtroendet för polisen. Det
finns ett antal uppmärksammade fall där det har fun-
nits misstankar mot poliser och förundersökningarna
ganska snabbt har lagts ned. Det har då uppkommit
misstankar om att detta inte har skett på ett korrekt
sätt. Det har varit svårt för allmänheten och för
brottsoffren att se om detta har skett på ett korrekt
sätt. Förtroendet för de rättsvårdande myndigheterna
talar, menar vi, för att vi ska återgå till ett rakt skade-
rekvisit i det här fallet.
Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservation
nummer 10.

Anf. 145 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Herr talman! Mats Einarsson talade om avväg-
ningen mellan offentlighet och integritet. Vi kan enas
om att det är besvärligt. Det är det grunddiskussionen
handlar om väldigt mycket.
Mats Einarsson sade något om att man får leva
med den här konflikten. Då undrar jag hur man ska
tolka Mats Einarssons inställning till en utredning
som försöker hitta ett mer harmoniskt förhållande
mellan offentligheten och integriteten än vi har i dag.
I dag fungerar det ju inte bra.
Tycker inte Mats Einarsson, precis som vi från
Folkpartiet och Moderaterna, att utredningen borde
komma till stånd med det snaraste?

Anf. 146 MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag anser att det hela tiden finns an-
ledning att se över den här lagstiftningen för att se hur
den kan följa och anpassas till de förändrade förhål-
landena i samhället.
Jag tror också att det finns anledning för regering-
en att tillsätta den här utredningen.
Jag tror att regeringen kommer att göra det, och
därför anser jag att utskottet har gjort en mycket rim-
lig bedömning i det här fallet.

Anf. 147 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Herr talman! Den utredningen har utlovats sedan
2000. När tror Mats Einarsson att den kommer att
tillsättas?

Anf. 148 MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Mina klärvoajanta gåvor är mycket
begränsade. Jag har ingen som helst möjlighet att
uttala mig om regeringens avsikter. Men den tid som
hittills har förflutit torde tala för att det inte dröjer
alltför länge innan den kommer.

Anf. 149 KERSTIN LUNDGREN (c):
Herr talman! Detta är ett betänkande med många
frågor. Jag ska försöka beröra några av dem.
Över hela spektrat är vi överens om vikten av att
hävda och värna offentlighetsprincipen. Det är ju
medborgarnas rätt att få ta del av den verksamhet som
bedrivs i offentlig regi som finansieras med våra
gemensamma medel. Det ger också medborgarna
möjlighet att inte bara ta del av utan också utkräva
ansvar för den verksamheten.
Internet, en ny teknik som numera är gammal, har
ju ökat möjligheterna. Det är viktigt att vi tar vara på
de möjligheterna och söker undvika inskränkningar
på olika sätt.
Vi har pekat på den del som handlar om sekre-
tessbestämmelser som kan införas, som vi tycker,
något för enkelt. Vi har pekat på att man bör göra en
uppstramning i den delen för att undvika sekretessin-
skränkningar i offentligheten. Det skulle kunna ske
till exempel i grundlagsform.
Vi har också pekat på vikten av att vi på olika sätt
själva hävdar offentlighetsprincipen i vår verksamhet.
Det gäller när vi tar vara på direktiv och ramlagar
från EU och att vi då inte jobbar på det sätt som görs i
den så omtalade PUL där ett kapitel för sig är kap. 7
§ 16 som ju har kommit att användas som en allmän
inskränkning av offentligheten.
Herr talman! Detta är som sagt ett betänkande
med många frågor. Jag ska försöka beröra några av
dem.
Jag är väl medveten om att den frågan gås igenom i
den allmänna översynen, men vi har alla skäl att i den
här delen vara tydliga och själva våga gå före.
Vi pekar också på vikten av att i olika samman-
hang själva gentemot EU visa att vi använder offent-
lighetsprincipen så långt som det bara går och inte
fastnar i utrikessekretess eller annat sådant när det i
största utsträckning handlar om inrikespolitiska frå-
gor.
Vi är självklart glada för det uttalande som görs
om dataskyddsdirektivet, men vi tycker nog att kam-
maren har alla skäl att göra som vi föreslår och ge
regeringen till känna att det inte får utvidgas till att
omfatta juridiska personer, detta med tanke på att
utskottet nu uttalar att det torde innebära det.
En annan omistlig del i vår demokratiska grund är
yttrande- och tryckfriheten. Också här har teknikens
möjligheter givit verklig innebörd åt den individuella
friheten att få sitt ord med i laget. Även här är det
angeläget att vi inte försvårar genom att arbeta med
lagar som PUL och BBS-lagen på ett sätt som försvå-
rar och inskränker det fria ordets möjligheter. Av det
skälet har vi föreslagit avskaffande av den typen av
lagstiftning, som har haft ett integritetsperspektiv
men som i mångt och mycket kommit att fungera som
en inskränkning av ny tekniks möjligheter att stärka
det fria ordet.
Jag instämmer i mycket av det som sagts om in-
tegritetsfrågorna. Det finns där en konflikt och en
balansgång som det är viktigt att beakta. Det är an-
geläget att arbeta för att stärka integritetsskyddet,
men vi tycker att det är fel att göra det så som hittills
har skett, nämligen mer eller mindre genom att regle-
ra det tillåtna.
Det är riktigare att göra så som man är inne på i
samband med översynen av PUL, nämligen snarare
att försöka förbjuda missbruk. Vi vill se mer av den
inriktningen i integritetslagstiftningen, vilket innebär
att förbjuda missbruk och otillbörliga intrång. Med en
sådan "missbrukslinje" anser vi att det finns skäl för
att utarbeta en ny och samlad integrationslagstiftning.
Man bör då inte bara, som vi har pratat om tidigare
under den här debatten i kammaren, analysera, kart-
lägga och utvärdera nuvarande lagstiftning utan verk-
ligen ha en tydlig inriktning på att skapa en samlad
och tydlig integritetslag.
Också vi beklagar naturligtvis att man redan sedan
våren 2000 har hänvisat till direktiven på detta områ-
de. Det sades då, herr talman, att det skulle bli fråga
om en komplicerad utredning, som säkert skulle ta tid
på sig för att arbeta sig igenom materian, men man
kunde ju inte tro att det skulle ta sådan tid att arbeta
sig fram till direktiven och att ta fram en parlamenta-
risk kommitté.
Man hänvisade som sagt redan våren 2000 till di-
rektiven, och kommittén och gjorde detsamma även
våren 2002. Nu är vi inne på våren 2003, och ännu är
inget direktiv klart och ingen kommitté tillsatt. Vi
anser liksom andra att det finns skäl för att göra något
åt detta. Vi tycker att det skulle vara klokt om kam-
maren biföll vår reservation nr 1 under punkten 1.
Även om jag också står bakom samtliga övriga reser-
vationer nöjer jag mig med att yrka bifall till den
reservationen.

Anf. 150 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Herr talman! Jag begärde replik när jag hörde
Kerstin Lundgren tala om PUL. Kerstin Lundgren
sade att hon tycker att det skulle vara bra med en
översyn av PUL. Centern har drivit den här frågan
väldigt länge, och jag vet att man även vill att PuL
ska avskaffas. Också jag har tidigare varit inne på att
PUL ska avskaffas, men jag är nu beredd att avvakta
översynen. Kerstin Lundgren står i det här betänkan-
det för en reservation som direkt går ut på att PUL
ska avskaffas.
Jag vill veta hur Kerstin Lundgren får detta att gå
ihop. Man är positiv till en översyn av PUL och
säger samtidigt att PUL utan vidare ska avskaffas.

Anf. 151 KERSTIN LUNDGREN (c) re-
plik:
Herr talman! Tack för att jag får möjlighet att
tydliggöra detta, Helena Bargholz. Jag och Center-
partiet skriver att PUL bör avskaffas eftersom den har
en felaktig ingång. Den arbetar genom att reglera det
tillåtna i stället för att beivra missbruk, vilket är vår
ingång till integritetslagstiftningsfrågorna. Vi är med-
vetna om att översynen faktiskt har kommit i gång,
men vi anser att den bör landa i ett resultat som inne-
bär ett avskaffande. Det är det som vi vill framföra i
detta betänkande och i kammaren.

Anf. 152 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Herr talman! Då är det inte så dramatiskt. Att man
vill ha en "missbruksmodell" i stället för den nuva-
rande modellen är alla partier överens om. Vi kan i så
fall enas på den punkten.
Men om vi får en ändring av PUL, vilket vi alla
hoppas, kvarstår ändå kravet på att PUL ska avskaf-
fas. I och med att vi är med i EU, där man har den här
typen av lagstiftning, är vi bundna vid den. Frågan är:
Hur gör vi för att ta bort PUL helt och hållet samti-
digt som vi är bundna av den lagstiftning som EU har
lagt på oss?

Anf. 153 KERSTIN LUNDGREN (c) re-
plik:
Herr talman! Man kan hoppas att regeringen har
varit framgångsrik under de år som den har jobbat för
att förändra direktivet i den här delen. Men om man
nu inte får en förändring av datadirektivet från EU:s
sida, tycker vi från vårt håll att det rimliga är att man
tar ett nytt samlat grepp. Vi avskaffar PUL och får i
stället en samlad integritetslagstiftning. Det är den
väg som man ska gå.
PUL-översynen kommer inte att omfatta helheten
eller att leda fram till något alternativ. Man tittar på
delar och söker hitta en bättre balans, men det är
enligt vår mening bara en bekräftelse på att man bör
förändra helheten. Det blir inte en samlad integritets-
lagstiftning.

Anf. 154 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s):
Herr talman! Det är riktigt, som tidigare har sagts
från denna talarstol, att de flesta av frågeställningarna
i det här motionsbetänkandet är aktualiserade i pågå-
ende utredningar och är under beredning. Ändå har vi
hela 14 reservationer. Jag börjar med att yrka avslag
på dem och bifall till utskottets förslag.
Frågan om EG:s dataskyddsdirektiv och vår per-
sonuppgiftslag PUL dyker upp här minst en gång
området sedan många år tillbaka. Den frågan föranle-
der alltid reservationer från Centerpartiet och krav på
att PUL ska upphävas. Jag blev lite överraskad när
Kerstin Lundgren beskrev bevekelsegrunderna för
detta. De stämmer inte riktigt med vad jag har läst i
Centerpartiets reservationer de senaste åren.
I dessa reservationer har väldigt tydligt krävts att
man ska upphäva lagen i och med kommande års-
skifte. Ni har bara flyttat kravet till nästa årsskifte.
Förra gången gällde det årsskiftet 2002-2003, och nu
gäller det årsskiftet 2003-2004.
Centerpartiet kräver också att 7 kap. 16 § sekre-
tesslagen ska upphävas i anslutning att PUL avskaf-
fas. Centerpartiet har intagit ett väldigt trotsigt för att
inte säga märkligt förenklat förhållningssätt i frågan
om dataskyddsdirektivet och PUL.
Vad är det som gör, skulle jag vilja fråga, att
Centerpartiet så där lättsinnigt förespråkar att upphä-
va lagarna: PUL, sekretesslagen och BBS-lagen? Det
skulle ju betyda att vi skulle stå i laglöst land på da-
taskyddsområdet, trots att det strider mot regerings-
formens bestämmelser om att varje medborgare i lag
ska skyddas mot integritetskränkningar vid behand-
ling av personuppgifter vid automatisk databehand-
ling och trots att det dessutom helt klart skulle stå i
strid med EG-rättens krav.
Riksdag och regering är helt överens om behovet
av ändringar i EG-direktivet om personuppgifter. Det
har vi talat om många gånger här. Det arbete som
bedrivs från den svenska regeringens sida sker också i
enlighet med det tillkännagivande som ett enigt KU
har framställt inför riksdagen och fått riksdagens stöd
för. Det handlar om allt ifrån att ta bort och justera
överflödiga och byråkratiska regler till att utveckla
intresse och stöd för en missbruksreglerad modell
som nu utarbetats från svenskt håll. Från svensk sida
bedrivs också verkligen ett målmedvetet arbete. Viss
framgång kan klart noteras också för den svenska
hållningen. Framför allt gäller det öppenhets- och
offentlighetsfrågorna.
Men det är inte helt lätt, och hela EU går inte rik-
tigt i takt i de här frågorna. Ländernas utveckling på
det här området är lite olika. Exempelvis stöds de
svenska ansträngningarna när det gäller att utarbeta
en missbruksmodell från länder som Österrike, Stor-
britannien och Finland.
Enligt KU:s tillkännagivande tillsatte regeringen
under förra året en särskild utredare - det har vi talat
om tidigare i dag från talarstolen - som ser över PUL
i syfte att säkerställa att Sverige också på kort sikt
utnyttjar det spelrum som EG-direktivet kan ge. Till
Personuppgiftsutredningen, som den heter, har en
expertgrupp som har arbetat aktivt varit knuten, och
dessutom har de politiska partierna varit represente-
rade i en samrådsgrupp där flera av ledamöterna här i
salen har deltagit. Precis som vi hörde tidigare fick vi
häromdagen besked om att utredningen, som nu
skulle ha varit klar och lagt fram sina förslag, har bett
att få förlängd tid fram till i höst, just i avvaktan på
EG-domstolens utslag i Bodil-målet. Det är orsaken,
och jag tror att vi kan vara eniga om att det är rimligt
och också önskvärt att utredningen får väga in det
resultatet i sitt betänkande.
Vi har fått information från utredaren och Justitie-
departementet i utskottet. Alltså vet vi att det kommer
ett förtydligande av tillämpningen av 7 kap. 16 §
sekretesslagen, som Centerpartiet så ofta har påtalat.
Och det är bra. Jag ger Centern rätt i att det har rått en
viss osäkerhet i tillämpningen i den här delen. Det
behöver med all sannolikhet redas ut, och det arbetet
har alltså pågått nu en tid.
I betänkandet behandlas i år också flera motioner
som rör integritetslagstiftningsfrågor. Den personliga
integriteten och integritetsskyddets framtida utform-
ning behöver genomlysas och analyseras, och vi be-
höver också få en teknikoberoende lagstiftning på det
här området, så långt det nu låter sig göras. Nu är det
så att integritetsfrågorna i det här sammanhanget rör
sig i skärningspunkten där yttrandefrihet, öppenhet,
sekretess och teknikutveckling möts. Det är grannlaga
och svåra avvägningar det här, naturligtvis, och vi är
helt överens om att det är angeläget att den av rege-
ringen redan aviserade utredningen kommer till stånd.
Då säger alla här med en mun: Ja, men hur länge
ska vi vänta, och när kommer den, och varför kom-
mer den inte? Mats Einarsson var elegant när han tog
sig ur det svaret. Mitt svar är inte lika elegant, kan-
ske, men det är ändå rakt, på sitt sätt. Jag vet att rege-
ringen kommer med ett förslag. Jag har under efter-
middagen i dag försökt få klart för att mera kunna
precisera, för jag känner er, mina vänner i kammaren,
vid det här laget, så jag förstod ju att jag skulle pres-
sas på den punkten. Jag kan inte ge något besked om
dag för den här utredningens start. Jag vet att det svar
som Thomas Bodström har gett till Inger René, som
har ställt den här frågan, lyder så att det kommer
snarast möjligt och att man arbetar med direktiven. Så
långt är svaret i dag. Regeringen känner vår press i
den här saken.
Herr talman! Offentlighets- och sekretesskom-
mittén har under flera år arbetat med stora frågor som
berörs i det här betänkandet. Kommitténs övervägan-
den, både i delbetänkanden och slutbetänkandet som
kommer snart, kommer att påverka de här motioner-
nas framtida behandling. Utskottets bedömning är för
dagen att kommitténs resultat ska avvaktas. Utskottet
hänvisar till tidigare ställningstaganden i frågor som
är gamla bekanta vid det här laget. Det handlar om
SPAR, där jag tycker att Mats Einarsson hade ett bra
inlägg, så det behöver jag inte fördjupa mig i, utan jag
väljer att avsluta mitt anförande här.

Anf. 155 KERSTIN LUNDGREN (c) re-
plik:
Herr talman! Jag förstår att Socialdemokraterna
och Barbro Hietala Nordlund är förvånade, men de
kanske ska fundera lite över den egna historien. Det
är självklart så att EG-ramlagar ger oss en anledning
att anpassa och bestämma hur de ska formas här i vårt
land, men det är ju inte första gången i så fall som det
skulle finnas en ramlag som inte hade en fullständig
lagstiftning bakom sig, om det nu skulle glappa nå-
gon månad.
Vi utgår från att regeringen med våra förslag
snabbt skulle kunna komma fram med ny lagstiftning
som skulle kunna klara det uppdrag som vi har enligt
EU-besluten.
Bekymret är naturligtvis att regeringen har varit
väldigt senfärdig. Man hänvisar, inte varje årsskifte,
men varje vår till att direktiv ska komma och att ut-
redningar ska tillsättas. Men vårarna kommer och går,
och regeringens löften består. Man kan bara konstate-
ra att om regeringen i den här delen visade en större
aktivitet så skulle det inte föreligga några som helst
bekymmer med att avskaffa både PUL och BBS-
lagen från årsskiftet, så som vi tycker, och ersätta
dem med en mer adekvat och bra lagstiftning.

Anf. 156 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Herr talman! För mig förefaller Centerpartiets
agerande i den här frågan som oerhört förenklat och
centrerat till svenska frågeställningar. Vid den tid då
EG-direktivet skulle implementeras i Sverige fanns
det en utredning där också Centerpartiet deltog, väl-
digt aktivt kan jag säga, genom Birgitta Hambraeus. I
det arbetet fanns jag också med, så jag har den histo-
riska bilden alldeles klar för mig. Där fanns Center-
partiet sida vid sida med oss socialdemokrater i ut-
redningen och i de slutsatser vi drog. Dessutom har
Sverige också varit förbunden att avvakta EG-
kommissionens utvärdering, som ju ännu inte är klar
ens en gång, därför att den är försenad.
Jag tycker inte att det ska ligga något senfärdig-
hetens skimmer över den svenska regeringens age-
rande i det här. Jag tycker snarare att man har varit
föredömligt kraftfull för att försöka göra både juste-
ringar och påverka. Jag avvisar den kritiken.

Anf. 157 KERSTIN LUNDGREN (c) re-
plik:
Herr talman! Det är spännande att höra en kvalifi-
cering av regeringens kraftfullhet på det sätt som
Barbro Hietala Nordlund nu har gjort. Det må vara att
vi kanske förenklar i någon del, men det är ringa mot
hur Socialdemokraterna vill försvåra den här hante-
ringen. Man bygger berg där det finns smågrus.

Anf. 158 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Herr talman! Den här frågan behöver inte försvå-
ras ytterligare. Den är nog komplicerad och samman-
satt i sig. Ingenstans har de enkla lösningar som
Centerpartiet presenterat knuffats undan, utan de har
beaktats men inte befunnits hållfasta nog att gå vidare
med.

Anf. 159 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Herr talman! Det var intressant att höra att direk-
tiv tydligen är på gång när det gäller offentlighet och
integritet. Egentligen hade jag inte tänkt fråga Barbro
Hietala Nordlund om det för jag trodde inte att jag
skulle få något svar utom ungefär samma passus som
från Mats Einarsson - i sinom tid.
Nu är jag naturligtvis nyfiken och undrar om Bar-
bro Hietala Nordlund kan avslöja någonting om di-
rektiven eller om de är helt sekretessbelagda.

Anf. 160 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Herr talman! Jag vet inte om direktiven finns. Jag
hoppas att jag inte har vilselett kammaren genom att
påstå det. Det har sagts - bland annat i ett frågesvar
till Inger René tidigare - att man arbetar på direkti-
ven, och jag utgår naturligtvis från att arbetet pågår.
Det som också behöver sägas i den här diskussio-
nen, där somliga raljerar över tidsutdräkten, det är
dels att det skett en regeringsombildning och man
bytt minister i den ansvariga positionen, dels - och
framför allt - att frågorna är av sådan art att ytterligt
noggranna avvägningar måste göras. Att man dess-
utom säger att utredningen, när den kommer till
stånd, behöver få gott om tid på sig tycker jag också
är självklart.
Jag vet att utredningen är aktualiserad, och jag ska
göra vad jag kan i min kontakt med regeringen för att
förhöra mig om att arbetet fortskrider som det ska. I
övrigt vet jag inte någonting om hur direktiven utar-
betas.

Anf. 161 HELENA BARGHOLTZ (fp) re-
plik:
Herr talman! Då fick jag tydligen ett lite mera po-
sitivt intryck av det första inlägg som Barbro Hietala
Nordlund gjorde för jag trodde att hon hade fått läm-
na synpunkter på direktivutkast. Nu var det inte så
spännande längre.
När det gäller ursäkten att man har bytt minister,
vilket skulle vara anledningen till tidsutdräkten, är det
ju så att regeringen ständigt byter ministrar. Kanske
är det därför som allting tar så lång tid för den här
regeringen.

Anf. 162 BARBRO HIETALA NORD-
LUND (s) replik:
Herr talman! Det jag vill få sagt avslutningsvis i
den här diskussionen är att tidsutdräkten i varje fall
inte beror på det som antytts från några talare, nämli-
gen att regeringen skulle vara ointresserad eller oen-
gagerad och helst inte vilja ta itu med detta. Också
regeringen har sett behovet av utredningen, men de
ser även komplikationerna i detta och gör därför nog-
granna avvägningar. Det är inte av ointresse eller i
syfte att förhala.

Anf. 163 LARS JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag ska fatta mig relativt kort, men
med anledning av att jag har lämnat in en motion om
sekretesslagen vill jag göra kammaren uppmärksam
på att det ibland kan vara komplicerat att hantera
sekretesslagen - och även PUL - inom olika områ-
den.
Jag är självklart för att vi ska ha ett starkt integri-
tetsskydd och ett starkt sekretesskydd för många
människor. Men inom hälso- och sjukvården kan det
ibland uppstå problem och det är bland annat det som
jag har försökt lyfta fram i motionen. Det handlar om
att i en gemensam databas samla in olika data om
barns uppväxtvillkor.
Detta ganska omfattande arbete pågår bland annat
vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i
Göteborg. Där skapas ett tillväxtcentrum som genom
olika medicinska behandlingar, och även andra for-
mer av behandlingar, ska stödja barns möjligheter att
kunna växa normalt. Det handlar om sådana enkla
saker som att mäta barns längd, vikt och huvudom-
fång. Detta görs i dag inom flera olika myndigheter
inom den kommunala organisationen och inom sjuk-
vårdens organisation. Det finns uppgifter vid barna-
vårdscentraler, inom skolhälsovården och inom sjuk-
vården.
När dessa uppgifter finns hos olika myndigheter
har man alltså inte möjlighet att samla dem i en ge-
mensam databas utan uppgifterna måste föras manu-
ellt mellan olika databaser, vilket är både komplicerat
och tidsödande. Det i sin tur medför att den forskning
som finns på området har svårigheter att kunna ligga i
framkant.
Det centrum som finns i Göteborg är ett nationellt
centrum. Därför är det viktigt att försöka ändra per-
sonuppgiftslagen och sekretesslagen. Jag kan i dag
naturligtvis inte säga exakt hur detta ska ske, men det
är viktigt att få till stånd en förändring som innebär
att vi har en gemensam databas där dessa uppgifter
kan samlas och samordnas.
Som ni förstår är de uppgifter jag talar om inte
särskilt integritetsinskränkande för barnen eller deras
föräldrar vars uppgifter naturligtvis också samlas in.
Det handlar om arvsanlag och livsmiljö, och det kan
även handla om andra sjukdomar som vuxna eller
barn har. Därför är det viktigt att dessa uppgifter
samordnas. Det pågår också, som sagt, en ganska
omfattande forskning på området.
Även om motionen nu inte tillstyrks av utskottet
med hänsyn till de olika utredningar som pågår - jag
ska inte gå in på den diskussionen för jag kan den för
dåligt - noterar jag att man vill avvakta med ett mer
definitivt ställningstagande just i väntan på utred-
ningsresultaten.
Jag har dock förhoppningar om att utskottet och
även regeringen anser att detta handlar om barnens
bästa och därför så småningom kommer att kunna
finna former för en gemensam databas inom detta
ganska viktiga området.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 april.)

11 § Författningsreglering av adeln

Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande 2002/03:KU28
Författningsreglering av adeln (prop. 2002/03:34).

Anf. 164 PÄR AXEL SAHLBERG (s):
Herr talman! Vi har sysslat med PUL men ska nu
pula med något annat. Fastän utskottet är enigt i den-
na fråga vill några av oss passa på att säga något. Det
här är inget stort beslut, men det är ändå ett ganska
viktigt historiskt beslut.
Vi ska vara rädda om historien för den utgör det
rotsystem som både aktivt och passivt ger oss och vår
mänskliga kultur näring. Vi ska dock inte vara slavar
under vår historia. Möjligen är det en ganska hals-
brytande bild, men det var ändå en iakttagelse när
gårdagens dramatiska bilder från Irak visade hur
statyer av Saddam Hussein krossades. Det finns rester
i historiens skräpkammare som inte får dominera oss,
och dessa fördemokratiska rester ska sorteras ut.
Nu är ståndsriksdagen sedan länge placerad i det
svenska arkivet. Men rester av adelns privilegier och
möjligen i historien motiverade särställning har
överlevt in i vår tid. Vi talar om 1723 års adelsprivi-
legier och riddarhusordningen, som egentligen är från
1626 om än justerad något 1866. Dessa gamla för-
fattningar rör vi oss nu med.
När jag talar om att vi ska vara rädda om historien
handlar det just om att det finns skäl att hitta det pie-
tetsfulla sättet att hantera dessa historiska rester. Jag
talar då inte om människorna som finns i riddar-
husordningen utan just systemet med såväl stånds-
riksdag som privilegiebrev.
När det gäller Riddarhuset och den gemenskap
och organisation som där finns är det en ganska tydlig
parallell till ett annat historiskt beslut som den här
kammaren fattat, nämligen när relationerna mellan
staten och Svenska kyrkan förändrades. Också där
ställdes vi inför frågan: Om dessa historiska starka
band som en gång var tämligen motiverade ska upp-
lösas, hur görs det på bästa sätt?
Vi stod då inför frågan om vi som stat skulle ny-
bilda Svenska kyrkan. Det blev alldeles orimligt.
Därför gjordes en ganska elegant övergång till år
2000 där kyrkan finns kvar med sina historiska rötter
men under alldeles nya förutsättningar.
Herr talman! På samma sätt har vi nu gjort i kon-
stitutionsutskottet när det gäller Riddarhuset. Vi har
inget behov av att upplösa det, och särskilt inte behov
av att nybilda det. Vi önskar inte livet ur vare sig
adeln eller Riddarhuset. Men demokratins jämlikhet-
sideal gör ingen skillnad på nyanser i vare sig blod
eller hudfärg. Därför upphävs nu den offentligrättsli-
ga ställningen. Riddarhuset består så länge det kan
och önskar.
Herr talman! Nästa steg borde nu rimligen vara
monarkin. Också den kan föras vidare in i en demo-
kratisk struktur med hänsynstagande och pietet. Det,
herr talman, blir en senare historia.
Det är ett enigt utskott. Jag yrkar bifall till försla-
get i vårt betänkande med följande ord. Vi ska vara
rädda om historien. Vi ska inte glömma eller för-
tränga. Men i ett jämlikt samhälle med demokrati
som grundprincip kan vi inte behålla historiska rester
eller privilegier. Men, herr talman, hos oss behöver
inga statyer krossas.

Anf. 165 TUVE SKÅNBERG (kd):
Herr talman! Upprinnelsen till det ärende som vi
nu behandlar är tillkännagivandet till följd av motio-
ner som velat avskaffa adelns särställning. Det skulle
kunna tolkas som att lagändringen som vi nu föreläg-
ger riksdagen för beslut skulle innebära ett avstånds-
tagande från adeln och dess historia. Så är inte fallet.
Den svenska adeln har en historia som sträcker sig
tillbaka till slutet av 1200-talet. Under århundraden
har adeln gett stora bidrag till att bygga Sverige som
nation. Svensk historia är faktiskt om vi ser till det
senaste årtusendet till stor del adelns historia.
Adeln har tjänat Sverige på det sätt som i varje
tidsepok varit möjlig och varit till nytta. Vår kung,
Carl XVI Gustaf, har ju som motto: För Sverige i
tiden. Det är ett motto som också adeln och Riddar-
huset på ett praktiskt sätt förverkligat: För Sverige i
tiden.
Ibland säger man att ingen makthavare skiljs god-
villigt från sin särställning utan måste tvingas till det.
Vi ser dagligen dessa dagar, som vi hörde apostrofe-
ras, hur statyer rivs mot det föremåls vilja som är
avbildat på statyn. Men det är inte sant.
Bakom min rygg 400 meter bort beslutade adeln i
december 1865 i Riddarhuset efter en lång debatt att
avstå sin maktställning och att ersätta ståndsriksdagen
med tvåkammarriksdagen och med tiden med demo-
kratiska val.
Jag sade att debatten var lång. Den sträckte sig
över mer än en dag. En av de drivande i debatten var
en adelsman, statsministern Louis de Geer, vars por-
trätt för övrigt pryder konstitutionsutskottets ses-
sionssal.
Han fällde under debatten bevingade ord. Om
Riddarhuset biföll ändringen till tvåkammarriksdag
och avskaffade sin egen maktställning skulle den
"vinna den svåraste av alla segrar, segern över sig
själv". Voteringen utföll med 361 röster mot 294 och
"den svåraste av alla segrar" vanns alltså med god
marginal i ett demokratiskt val 1865 inte långt häri-
från.
Förvisso var det så att många adelsmän gick in i
den moderna parlamentarismens arbetsformer och tog
plats i första kammaren. Ännu här i vår kammare
finns det ledamöter som räknar medlemskap i Rid-
darhuset.
Men under de nu snart 150 år som har gått har inte
adeln som grupp hävdat någon egen särställning. Man
avstod redan 1865 från sina bördsprivilegier och var
föregångare för att genomföra en modern demokra-
tisk parlamentarism.
Det förslag som vi nu har här framför oss är inte
enigt bara bland oss här i riksdagen och över alla
partigränser. Det är granskat av Riddarhuset och har
varit ute på remiss bland alla som tillhör adeln, och
man har utan några protester accepterat det.
Man har alltså visat i handling under de senaste
150 åren: Vi respekterar demokratin, och vi vill inte
ha någon särställning till följd av vår börd.
När nu utskottet enhälligt tillstyrker regeringens
förslag att avskaffa den författningsmässiga regle-
ringen av riddarskapet och adeln, vad innebär då
förändringen? Det innebär att beslut som adelsmötet
och Riddarhuset fattar inte blir kungjort av regeringen
till efterrättelse.
Inte heller kan regeringen påbjuda att ett
adelsmöte ska hållas annat än det lagtima adelsmötet
vart tredje år den tredje lördagen i februari. Adelns
och riddarskapets beslut blir en angelägenhet för dem
ensamma. Det är en god tingens ordning.
Adeln och Riddarhuset kan fortsätta att förvalta
sina fastigheter, där Riddarhuset självt är ett av de
förnämsta, och sina fonder på det goda sätt som skett
ända sedan 1866 utan att staten har varit tvungen att
skjuta till medel för underhåll och så vidare.
Riddarhusets och adelns arv förpliktigar. Histori-
ens perspektiv ger en speciell betydelse åt deras arv.
Också fortsatt genom stora kulturella insatser tar nu
Riddarhuset sin förpliktelse på allvar och verkar för
Sverige i tiden.

Anf. 166 MATS EINARSSON (v):
Herr talman! Riksdagen tar nu snart det näst sista
steget i den något utdragna svenska borgerliga revo-
lutionen. Det sker efter 1809 års statskupp och den
nya regeringsformen som kom då - framtagen för
övrigt av vårt utskott, konstitutionsutskottet, och dess
sekreterare Hans Järta, en man som hade avsagt sig
sitt adelskap några år tidare i protest mot adelns pri-
vilegier. Ståndsriksdagen avskaffades 1866. Det var
parlamentarismens genombrott i svensk politik. Den
allmänna rösträtten infördes 1921. Kyrkan skildes
från staten år 2000. Efter dessa viktiga steg är det nu
äntligen dags att för den svenska feodalismen att gå
till den sista vilan.
Det vi gör är möjligen något mindre dramatiskt än
vad det kanske verkar i förstone. Vi ska ändra på
några paragrafer i Riddarhusordningen och vi ska
upphäva ett privilegiebrev från 1723.
Ursprunget till beslutet är en motion av Johan
Lönnroth, Vänsterpartiet, Karin Pilsäter, Folkpartiet
och Bengt Silfverstrand, Socialdemokraterna för
några år sedan. KU instämde med motionärerna. Vi
beställde förslag från regeringen. Regeringen återkom
med proposition i januari i år. Konstitutionsutskottet
föreslår nu enigt bifall till förslaget att i fortsättningen
låta vara adeln vara en vanlig förening med sina egna
stadgar.
Man kan ju tycka att förfaringssättet är lite mesigt.
Alternativet är givetvis inte den franska metoden från
1789, men varför inte helt enkelt upphäva Riddar-
husordningen in extenso och låta grevarna och baro-
nerna bilda en ny förening i morgon kl. 9.15?
Svaret är kanske att vi inte ska ta i mer än nöden
kräver, eftersom det vore att tillmäta föremålet för
vårt beslut en större vikt än vad det förtjänar.
Det kan också ses som ett svar på den ödmjukhet
som ridderskapet har visat och som Tuve Skånberg
vältaligt har refererat till i ärendet.
Herr talman! Detta är inget kuriosabeslut. Även
om adeln i sig som företeelse inbjuder till ett något
raljant tonfall så är det här ett viktigt ställningstagan-
de. Jag instämmer helt med det som Pär Axel Sahl-
berg tidigare sade. En offentlig-rättslig reglerad adel
är oförenlig med ett modernt demokratiskt samhälle.
Liksom Pär Axel ser jag fram emot att även det
sista steget tas - monarkins avskaffande - så att vi
äntligen får ett fullt ut demokratiskt statsskick. Det
blir en senare historia, säger Pär Axel. Ju förr, desto
bättre, säger jag.

Anf. 167 TUVE SKÅNBERG (kd) replik:
Herr talman! Det är illavarslande när Mats Einars-
son talar om att det är feodalism som vi nu avskaffar.
Vill Mats Einarsson inför de 26 000 medlemmar av
Riddarhuset som har vårdat det kulturella arvet på ett
sätt som svenska staten inte hade kunnat göra bättre -
så mycket är säkert - precisera vari, sedan 1866, det
svenska ridderskapet och adeln har brustit i demokrati
eller missbrukat något bördsprivilegium?
Det finns kanske någon detalj eller någon liten as-
pekt som Mats Einarsson vill belysa som skulle kun-
na vara annorlunda om Mats Einarsson fick bestäm-
ma.

Anf. 168 MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag tror inte att vi ska göra frågan
om adeln till en fråga om fastighetsförvaltning.
Kopplingen till begreppet feodalism är icke osökt.
Som jag tror att Tuve Skånberg själv var inne på så
räknar adeln sin historia till någon gång på 1200-talet.
Alsnö stadga brukar man framhäva som den svenska
adelns födelseattest.
Företeelsen adeln är central i det samhällsskick
som brukar gå under beteckningen feodalism. Sedan
är det en annan sak - det har jag inte förnekat - att
adeln har varit oförmögen att utöva sin feodala makt-
ställning sedan ganska lång tid. Men likväl är adeln
som företeelse ett feodalt fenomen.

Anf. 169 TUVE SKÅNBERG (kd) replik:
Herr talman! Om adeln är oförmögen att utöva
något maktspråk så är det därför att den själv frivilligt
i ett demokratiskt val i december 1865 avstod från
det.
Det som jag också upplever som oerhört illavars-
lande är skramlet med vapnen om att nu ge sig på
kungahuset. Kungahuset har stöd av uppskattningsvis
70 % av Sveriges befolkning. Är det verkligen Mats
Einarssons vilja att ifrågasätta folkviljan och gå emot
vad vi - många - upplever som ett mycket väl skött
ämbete, det vill säga det som kungen och kungahuset
utgör?

Anf. 170 MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Det var ju oerhört storsint av adeln
att frivilligt och nästan demokratiskt avskaffa sig
själv eller i alla fall sin forna privilegieställning 1866.
Jag är väl inte helt säker på att det skedde helt och
hållet utifrån någon övertygelse om att feodalismen
borde gå i graven och så vidare. Kanske var det så att
den svenska adeln insåg vartåt det lutade och också
insåg vad som kunde hända om man inte gick den här
vägen och var med om att upphäva ståndsriksdagen
1866. Men det var alldeles utmärkt att man gjorde
det! Det hade varit förfärligt om man med vapenmakt
hade försökt försvara sina gamla privilegier.
Det är alldeles utmärkt att adeln i dag väljer att
inte ta strid. Jag hade ju inte förväntat mig något
väpnat motstånd, men man väljer nu att inte heller
verbalt motsätta sig det beslut som den svenska riks-
dagen i morgon kommer att fatta. Vi ska ändå komma
ihåg att när de var och hälsade på oss i konstitutions-
utskottet för ett par år sedan var de inte så förtjusta i
den lösning som det nu kommer att beslutas om.
Jag ska säga något mycket kort om monarkin. Jag
kan inte se något verkligt tungt vägande skäl för att
man ska behandla monarkin på annat sätt än adeln.
Nu får saker och ting naturligtvis ta sin tid, och vi ska
inte fatta några beslut i strid med majoriteter vare sig
här i kammaren och helst inte heller i befolkningen -
även om det nog sker till och från när det gäller vikti-
gare saker som ekonomi och sådant. Självfallet ska vi
föra en författningspolitisk diskussion om vårt stats-
skick. Jag tror att den förr eller senare, och hellre förr
än senare, kommer att leda fram till en republikansk
författning.

Anf. 171 TALMANNEN:
Jag medger Tuve Skånberg en replik till eftersom
vi har kommit in på ett ämne som delvis inte ligger i
betänkandet.

Anf. 172 TUVE SKÅNBERG (kd) replik:
Herr talman! Tack för den vidsyntheten!
Jag vill ge Mats Einarsson ett fullgott demokra-
tiskt tungt vägande skäl - folkviljan. Folket vill ha
kungen och kungahuset kvar. Att avsätta honom med
vad mål och medel det vara månde mot folkets vilja
är allt annat än demokratiskt. Jag hoppas att Mats
Einarsson står upp för demokratin trots att han kan
underkänna vad majoriteten av svenska folket tycker.

Anf. 173 MATS EINARSSON (v) replik:
Herr talman! Då föreslår jag att vi gör som Väns-
terpartiet har föreslagit tidigare. Vi drar i gång en
bred diskussion om vår författning, om monarkin och
om republiken med sikte på en folkomröstning om ett
eventuellt avskaffande av den svenska monarkin. Jag
ser fram emot den debatten och jag ser fram emot
resultatet av den folkomröstningen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 11 april.)

12 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
2002/03:66 Sveriges antagande av beslut om ändring
av artikel 40.1 och 40.7 i Schengenkonventionen
samt ändring i lagen (2000:343) om internationellt
polisiärt samarbete

13 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 10 april

2002/03:279 av Nyamko Sabuni (fp) till vice statsmi-
nister Margareta Winberg
Jämställdhet i vården
2002/03:280 av Karin Svensson Smith (v) till statsrå-
det Berit Andnor
Bilavgifterna på Öresundsbron
2002/03:281 av Jörgen Johansson (c) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Näringsidkare som utsätts för brott
2002/03:282 av Tina Acketoft (fp) till statsrådet Jan O
Karlsson
Offer för trafficking
2002/03:283 av Anne-Marie Ekström (fp) till statsrå-
det Jan O Karlsson
Anhöriginvandring
2002/03:284 av Erik Ullenhag (fp) till utrikesminister
Anna Lindh
Kurdernas situation i den irakiska delen av Kurdistan
2002/03:285 av Lars-Ivar Ericson (c) till statsrådet
Berit Andnor
Hörselskadades situation

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 15 april.

14 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 10 april

2002/03:781 av Luciano Astudillo (s) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Föreningen KRIS
2002/03:782 av Stefan Hagfeldt (m) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Avdragsrätt för sponsring av symfoniorkestrar
2002/03:783 av Christer Nylander (fp) till statsrådet
Lena Hallengren
Bullernivån i barnomsorgen
2002/03:784 av Margareta Andersson (c) till statsrå-
det Ulrica Messing
Telefonavbrott
2002/03:785 av Carl-Axel Johansson (m) till statsrå-
det Ulrica Messing
Citytunneln i Malmö
2002/03:786 av Stefan Hagfeldt (m) till statsrådet
Ulrica Messing
E 22:an förbifart Söderköping
2002/03:787 av Christin Nilsson (s) till miljöminister
Lena Sommestad
Staten som miljöexempel
2002/03:788 av Tasso Stafilidis (v) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Utvisning efter avtjänat straff
2002/03:789 av Lars-Ivar Ericson (c) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Ungdomar till lärarutbildningen
2002/03:790 av Lars-Ivar Ericson (c) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Samarbete mellan kultur och näringsliv
2002/03:791 av Christin Nilsson (s) till statsrådet
Berit Andnor
Sjukersättning från försäkringskassan
2002/03:792 av Anne Marie Brodén (m) till statsrådet
Berit Andnor
Insatser för äldre och funktionshindrade

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 15 april.

15 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 10 april

2002/03:744 av Inger René (m) till statsminister
Göran Persson
EU-parlamentets budget för 2003
2002/03:746 av Rosita Runegrund (kd) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Kristdemokratiska kubaner i arrest
2002/03:752 av Carina Hägg (s) till statsrådet Jan O
Karlsson
Globala fonden

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 10 april.

16 § Kammaren åtskildes kl. 19.29.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till och med
6 § anf. 4 (delvis),
av förste vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 13.58,
av tredje vice talmannen därefter till och med 8 §
anf. 98 (delvis),
av förste vice talmannen därefter till och med 9 §
anf. 126 (delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.