Riksdagens snabbprotokoll 2002/03:4 Tisdagen den 8 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 2002/03:4

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2002/03:4 Tisdagen den 8 oktober Kl. 10.00 10.12

---

11.00 - 13.59

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

Protokoll
2002/03:4
------

1 § Förslag om antalet ledamöter i utskotten
och EU-nämnden

Talmannen anmälde att valberedningen föreslagit
att antalet ledamöter i samtliga utskott samt EU-
nämnden skulle utgöra 17.
Kammaren biföll valberedningens förslag.

2 § Val av ledamöter i utskotten

Anf. 1 BRITT BOHLIN (s):
Herr talman! Valberedningen har enhälligt god-
känt gemensamma listor för valen av ledamöter och
suppleanter i utskotten, EU-nämnden, riksdagsstyrel-
sen och Utrikesnämnden. I egenskap av ordförande i
valberedningen ber jag att till talmannen få överläm-
na de gemensamma listorna.

Företogs val av 17 ledamöter i utskotten.

De av Britt Bohlin för dessa val avlämnade ge-
mensamma listorna godkändes av kammaren, varvid
förjande personer, vilkas namn i här angiven ordning
upptagits på respektive listor, befanns valda för riks-
dagens innevarande valperiod till ledamöter i

konstitutionsutskottet
Göran Magnusson (s)
Barbro Hietala Nordlund (s)
Per Unckel (m)
Helena Bargholtz (fp)
Pär Axel Sahlberg (s)
Kenth Högström (s)
Ingvar Svensson (kd)
Mats Einarsson (v)
Mats Berglind (s)
Henrik S Järrel (m)
Anders Bengtsson (s)
Tobias Krantz (fp)
Kerstin Lundgren (c)
Helene Petersson (s)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Billy Gustafsson (s)
Gustav Fridolin (mp)

finansutskottet
Sven-Erik Österberg (s)
Carin Lundberg (s)
Fredrik Reinfeldt (m)
Karin Pilsäter (fp)
Sonia Karlsson (s)
Kjell Nordström (s)
Mats Odell (kd)
Johan Lönnroth (v)
Agneta Ringman (s)
Gunnar Axén (m)
Tommy Waidelich (s)
Christer Nylander (fp)
Lena Ek (c)
Hans Hoff (s)
Tomas Högström (m)
Agneta Gille (s)
Yvonne Ruwaida (mp)

skatteutskottet
Arne Kjörnsberg (s)
Lena Sandlin-Hedman (s)
Lennart Hedquist (m)
Anna Grönlund (fp)
Per Erik Granström (s)
Ulla Wester (s)
Per Landgren (kd)
Per Rosengren (v)
Per-Olof Svensson (s)
Anne-Marie Pålsson (m)
Lennart Axelsson (s)
Gunnar Andrén (fp)
Roger Karlsson (c)
Inger Nordlander (s)
Ulf Sjösten (m)
Catharina Bråkenhielm (s)
Barbro Feltzing (mp)

justitieutskottet
Morgan Johansson (s)
Margareta Sandgren (s)
Beatrice Ask (m)
Johan Pehrson (fp)
Lennart Nilsson (s)
Helena Zakariasén (s)
Ragnwi Marcelind (kd)
Alice Åström (v)
Elisebeht Markström (s)
Jeppe Johnsson (m)
Yilmaz Kerimo (s)
Torkild Strandberg (fp)
Johan Linander (c)
Göran Norlander (s)
Cecilia Magnusson (m)
Joe Frans (s)
Leif Björnlod (mp)

lagutskottet
Marianne Carlström (s)
Raimo Pärssinen (s)
Inger René (m)
Jan Ertsborn (fp)
Christina Nenes (s)
Hillevi Larsson (s)
Yvonne Andersson (kd)
Tasso Stafilidis (v)
Maria Hassan (s)
Bertil Kjellberg (m)
Rezene Tesfazion (s)
Martin Andreasson (fp)
Viviann Gerdin (c)
Anneli Särnblad Stoors (s)
Henrik von Sydow (m)
Niclas Lindberg (s)
Johan Löfstrand (s)

utrikesutskottet
Urban Ahlin (s)
Berndt Ekholm (s)
Göran Lennmarker (m)
Carl B Hamilton (fp)
Carina Hägg (s)
Birgitta Ahlqvist (s)
Holger Gustafsson (kd)
Lars Ohly (v)
Kent Härstedt (s)
Göran Lindblad (m)
Anders Sundström (s)
Cecilia Nilsson (fp)
Agne Hansson (c)
Kenneth G Forslund (s)
Ewa Björling (m)
Veronica Palm (s)
Lotta N Hedström (mp)

försvarsutskottet
Tone Tingsgård (s)
Håkan Juholt (s)
Gunnar Hökmark (m)
Allan Widman (fp)
Ola Rask (s)
Michael Hagberg (s)
Erling Wälivaara (kd)
Berit Jóhannesson (v)
Berndt Sköldestig (s)
Rolf Gunnarsson (m)
Britt-Marie Lindkvist (s)
Heli Berg (fp)
Eskil Erlandsson (c)
Åsa Lindestam (s)
Karin Enström (m)
Peter Jonsson (s)
Lars Ångström (mp)

socialförsäkringsutskottet
Berit Andnor (s)
Ronny Olander (s)
Sten Tolgfors (m)
Bo Könberg (fp)
Anita Jönsson (s)
Mona Berglund Nilsson (s)
Sven Brus (kd)
Ulla Hoffmann (v)
Mariann Ytterberg (s)
Anita Sidén (m)
Lennart Klockare (s)
Linnéa Darell (fp)
Birgitta Carlsson (c)
Kerstin Kristiansson Karlstedt (s)
Anna Lilliehöök (m)
Göte Wahlström (s)
Mona Jönsson (mp)

socialutskottet
Susanne Eberstein (s)
Margareta Israelsson (s)
Chris Heister (m)
Kerstin Heinemann (fp)
Conny Öhman (s)
Lars U Granberg (s)
Chatrine Pålsson (kd)
Ingrid Burman (v)
Catherine Persson (s)
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Marina Pettersson (s)
Gabriel Romanus (fp)
Kenneth Johansson (c)
Christer Engelhardt (s)
Carl-Axel Johansson (m)
Elina Linna (v)
Kerstin-Maria Stalin (mp)

kulturutskottet
Annika Nilsson (s)
Lars Wegendal (s)
Kent Olsson (m)
Lennart Kollmats (fp)
Eva Arvidsson (s)
Paavo Vallius (s)
Gunilla Tjernberg (kd)
Peter Pedersen (v)
Nikos Papadopoulos (s)
Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Tommy Ternemar (s)
Cecilia Wikström (fp)
Birgitta Sellén (c)
Göran Persson i Simrishamn (s)
Anna Lindgren (m)
Gunilla Carlsson i Hisings Backa (s)
Rossana Valeria (v)

utbildningsutskottet
Jan Björkman (s)
Inger Lundberg (s)
Gunilla Carlsson i Tyresö (m)
Ulf Nilsson (fp)
Majléne Westerlund Panke (s)
Agneta Lundberg (s)
Inger Davidson (kd)
Britt-Marie Danestig (v)
Nils-Erik Söderqvist (s)
Per Bill (m)
Tomas Eneroth (s)
Ana Maria Narti (fp)
Sofia Larsen (c)
Sören Wibe (s)
Anna Ibrisagic (m)
Mikael Damberg (s)
Mikaela Valtersson (mp)

trafikutskottet
Carina Moberg (s)
Jarl Lander (s)
Elizabeth Nyström (m)
Erling Bager (fp)
Hans Stenberg (s)
Krister Örnfjäder (s)
Johnny Gylling (kd)
Karin Svensson Smith (v)
Claes-Göran Brandin (s)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Monica Green (s)
Runar Patriksson (fp)
Sven Bergström (c)
Kerstin Engle (s)
Jan-Evert Rådhström (m)
Claes Roxbergh (mp)
Mikael Johansson (mp)

miljö- och jordbruksutskottet
Sinikka Bohlin (s)
Alf Eriksson (s)
Per Westerberg (m)
Lennart Fremling (fp)
Rune Berglund (s)
Ann-Kristine Johansson (s)
Sven Gunnar Persson (kd)
Kjell-Erik Karlsson (v)
Christina Axelsson (s)
Lars Lindblad (m)
Carina Ohlsson (s)
Sverker Thorén (fp)
Jan Andersson (c)
Jan-Olof Larsson (s)
Bengt-Anders Johansson (m)
Christin Nilsson (s)
Åsa Domeij (mp)

näringsutskottet
Marie Granlund (s)
Nils-Göran Holmqvist (s)
Mikael Odenberg (m)
Eva Flyborg (fp)
Sylvia Lindgren (s)
Ann-Marie Fagerström (s)
Maria Larsson (kd)
Lennart Beijer (v)
Karl Gustav Abramsson (s)
Ola Sundell (m)
Carina Adolfsson Elgestam (s)
Yvonne Ångström (fp)
Åsa Torstensson (c)
Anne Ludvigsson (s)
Ulla Löfgren (m)
Lars Johansson (s)
Ingegerd Saarinen (mp)

arbetsmarknadsutskottet
Anders Karlsson (s)
Laila Bjurling (s)
Anders G Högmark (m)
Erik Ullenhag (fp)
Christer Skoog (s)
Sonja Fransson (s)
Stefan Attefall (kd)
Camilla Sköld Jansson (v)
Cinnika Beiming (s)
Patrik Norinder (m)
Lars Lilja (s)
Tina Acketoft (fp)
Margareta Andersson (c)
Berit Högman (s)
Henrik Westman (m)
Luciano Astudillo (s)
Ulf Holm (mp)

bostadsutskottet
Anders Ygeman (s)
Lilian Virgin (s)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Nina Lundström (fp)
Siw Wittgren-Ahl (s)
Hans Unander (s)
Göran Hägglund (kd)
Owe Hellberg (v)
Maria Öberg (s)
Margareta Pålsson (m)
Christer Erlandsson (s)
Lars Tysklind (fp)
Rigmor Stenmark (c)
Gunnar Sandberg (s)
Peter Danielsson (m)
Sten Lundström (v)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)

3 § Val av suppleanter i utskotten

Företogs val av 17 suppleanter i utskotten.

Sedan de av Britt Bohlin avlämnade gemensamma
listorna godkänts av kammaren befanns följande
personer, vilkas namn i här angiven ordning upptagits
på respektive listor, valda för riksdagens innevarande
valperiod till suppleanter i

konstitutionsutskottet
Mariam Osman Sherifay (s)
Christer Adelsbo (s)
Hillevi Engström (m)
Liselott Hagberg (fp)
Nils-Erik Söderqvist (s)
Kenneth G Forslund (s)
Tuve Skånberg (kd)
Alice Åström (v)
Elisebeht Markström (s)
Cecilia Magnusson (m)
Luciano Astudillo (s)
Martin Andreasson (fp)
Åsa Torstensson (c)
Catherine Persson (s)
Bertil Kjellberg (m)
Hans Unander (s)
Claes Roxbergh (mp)

finansutskottet
Bo Bernhardsson (s)
Siw Wittgren-Ahl (s)
Cecilia Widegren (m)
Gunnar Nordmark (fp)
Lars U Granberg (s)
Alf Eriksson (s)
Olle Sandahl (kd)
Siv Holma (v)
Tommy Ternemar (s)
Ulf Sjösten (m)
Susanne Eberstein (s)
Bo Könberg (fp)
Jörgen Johansson (c)
Lars Johansson (s)
Lennart Hedquist (m)
Per-Olof Svensson (s)
Peter Eriksson (mp)

skatteutskottet
Fredrik Olovsson (s)
Kerstin Kristiansson Karlstedt (s)
Cecilia Widegren (m)
Anne-Marie Ekström (fp)
Inger Segelström (s)
Kjell Nordström (s)
Lars Gustafsson (kd)
Marie Engström (v)
Bo Bernhardsson (s)
Anna Lilliehöök (m)
Laila Bjurling (s)
Karin Pilsäter (fp)
Sofia Larsen (c)
Conny Öhman (s)
Per Bill (m)
Christina Axelsson (s)
Åsa Domeij (mp)

justitieutskottet
Kerstin Andersson (s)
Louise Malmström (s)
Hillevi Engström (m)
Karin Granbom (fp)
Christer Engelhardt (s)
Catharina Bråkenhielm (s)
Peter Althin (kd)
Rossana Valeria (v)
Ulla Wester (s)
Bengt-Anders Johansson (m)
Claes-Göran Brandin (s)
Helena Bargholtz (fp)
Viviann Gerdin (c)
Carina Ohlsson (s)
Anita Sidén (m)
Karl Gustav Abramsson (s)
Ulf Holm (mp)

lagutskottet
Carina Adolfsson Elgestam (s)
Peter Jonsson (s)
Hillevi Engström (m)
Mia Franzén (fp)
Christin Nilsson (s)
Mats Berglind (s)
Ingemar Vänerlöv (kd)
Per Rosengren (v)
Barbro Hietala Nordlund (s)
Nils Fredrik Aurelius (m)
Lennart Nilsson (s)
Lars Tysklind (fp)
Annika Qarlsson (c)
Carina Hägg (s)
Henrik S Järrel (m)
Rune Berglund (s)
Mikael Johansson (mp)

utrikesutskottet
Anita Johansson (s)
Inger Segelström (s)
Gunnar Hökmark (m)
Birgitta Ohlsson (fp)
Pär Axel Sahlberg (s)
Anne Ludvigsson (s)
Rosita Runegrund (kd)
Sermin Özürküt (v)
Yilmaz Kerimo (s)
Karin Enström (m)
Ronny Olander (s)
Gabriel Romanus (fp)
Maud Olofsson (c)
Tommy Waidelich (s)
Rolf Gunnarsson (m)
Agneta Gille (s)
Yvonne Ruwaida (mp)

försvarsutskottet
Kristina Zakrisson (s)
Christer Skoog (s)
Carl-Axel Roslund (m)
Eva Flyborg (fp)
Birgitta Ahlqvist (s)
Rune Berglund (s)
Else-Marie Lindgren (kd)
Karin Thorborg (v)
Kerstin Engle (s)
Patrik Norinder (m)
Gunilla Carlsson i Hisings Backa (s)
Runar Patriksson (fp)
Claes Västerteg (c)
Mikael Damberg (s)
Lars Lindblad (m)
Inger Lundberg (s)
Gustav Fridolin (mp)

socialförsäkringsutskottet
Kurt Kvarnström (s)
Åsa Lindestam (s)
Anne Marie Brodén (m)
Solveig Hellquist (fp)
Börje Vestlund (s)
Kerstin Andersson (s)
Kenneth Lantz (kd)
Kalle Larsson (v)
Billy Gustafsson (s)
Anne-Marie Pålsson (m)
Siw Wittgren-Ahl (s)
Anne-Marie Ekström (fp)
Annika Qarlsson (c)
Pär Axel Sahlberg (s)
Jeppe Johnsson (m)
Lilian Virgin (s)
Kerstin-Maria Stalin (mp)

socialutskottet
Martin Nilsson (s)
Jan Emanuel Johansson (s)
Anne Marie Brodén (m)
Mia Franzén (fp)
Christina Nenes (s)
Göran Norlander (s)
Ulrik Lindgren (kd)
Gunilla Wahlén (v)
Anneli Särnblad Stoors (s)
Peter Danielsson (m)
Veronica Palm (s)
Christer Winbäck (fp)
Annika Qarlsson (c)
Kent Härstedt (s)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Lennart Gustavsson (v)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)

kulturutskottet
Louise Malmström (s)
Fredrik Olovsson (s)
Tobias Billström (m)
Hans Backman (fp)
Matilda Ernkrans (s)
Niclas Lindberg (s)
Helena Höij (kd)
Siv Holma (v)
Susanne Eberstein (s)
Anna Ibrisagic (m)
Kenth Högström (s)
Torkild Strandberg (fp)
Lars-Ivar Ericson (c)
Sonia Karlsson (s)
Margareta Pålsson (m)
Berit Högman (s)
Leif Björnlod (mp)

utbildningsutskottet
Christer Adelsbo (s)
Mariam Osman Sherifay (s)
Tobias Billström (m)
Axel Darvik (fp)
Helene Petersson (s)
Joe Frans (s)
Torsten Lindström (kd)
Lennart Gustavsson (v)
Maria Öberg (s)
Ewa Björling (m)
Göran Persson i Simrishamn (s)
Marita Aronson (fp)
Håkan Larsson (c)
Eva Arvidsson (s)
Tomas Högström (m)
Lena Sandlin-Hedman (s)
Lotta N Hedström (mp)

trafikutskottet
Börje Vestlund (s)
Johan Löfstrand (s)
Carl-Axel Roslund (m)
Christer Winbäck (fp)
Lars Lilja (s)
Åsa Lindestam (s)
Mikael Oscarsson (kd)
Karin Thorborg (v)
Lennart Klockare (s)
Ulla Löfgren (m)
Paavo Vallius (s)
Anna Grönlund (fp)
Jan Andersson (c)
Berndt Sköldestig (s)
Ola Sundell (m)
Lars Ångström (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)

miljö- och jordbruksutskottet
Rolf Lindén (s)
Rezene Tesfazion (s)
Cecilia Widegren (m)
Anita Brodén (fp)
Agneta Ringman (s)
Berndt Ekholm (s)
Björn von der Esch (kd)
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Hans Stenberg (s)
Jan-Evert Rådhström (m)
Anders Bengtsson (s)
Marie Wahlgren (fp)
Eskil Erlandsson (c)
Monica Green (s)
Anders G Högmark (m)
Inger Nordlander (s)
Mikaela Valtersson (mp)

näringsutskottet
Reynoldh Furustrand (s)
Raimo Pärssinen (s)
Henrik von Sydow (m)
Nyamko Sabuni (fp)
Jan-Olof Larsson (s)
Gunnar Sandberg (s)
Lars Lindén (kd)
Gunilla Wahlén (v)
Sören Wibe (s)
Carl-Axel Roslund (m)
Per Erik Granström (s)
Jan Ertsborn (fp)
Håkan Larsson (c)
Ann-Kristine Johansson (s)
Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Marina Pettersson (s)
Lars Ångström (mp)

arbetsmarknadsutskottet
Matilda Ernkrans (s)
Rolf Lindén (s)
Tobias Billström (m)
Mauricio Rojas (fp)
Anita Jönsson (s)
Lars Wegendal (s)
Annelie Enochson (kd)
Anders Wiklund (v)
Ann-Marie Fagerström (s)
Anna Lindgren (m)
Kurt Kvarnström (s)
Cecilia Wikström (fp)
Claes Västerteg (c)
Britt-Marie Lindkvist (s)
Carl-Axel Johansson (m)
Sylvia Lindgren (s)
Barbro Feltzing (mp)

bostadsutskottet
Leif Jakobsson (s)
Maria Hassan (s)
Anne Marie Brodén (m)
Gunnar Andrén (fp)
Helena Zakariasén (s)
Göte Wahlström (s)
Dan Kihlström (kd)
Gudrun Schyman (v)
Mariann Ytterberg (s)
Gunnar Axén (m)
Nikos Papadopoulos (s)
Yvonne Ångström (fp)
Jörgen Johansson (c)
Agneta Lundberg (s)
Göran Lindblad (m)
Sermin Özürküt (v)
Mona Jönsson (mp)

4 § Val av ledamöter och suppleanter i EU-
nämnden

Företogs val av 17 ledamöter och 17 suppleanter i
EU-nämnden.

Sedan de av Britt Bohlin avlämnade gemensamma
listorna godkänts av kammaren befanns följande
personer, vilkas namn i här angiven ordning upptagits
på respektive listor, valda för riksdagens innevarande
valperiod till ledamöter respektive suppleanter i EU-
nämnden.

ledamöter
Inger Segelström (s)
Sonia Karlsson (s)
Gunilla Carlsson i Tyresö (m)
Carl B Hamilton (fp)
Joe Frans (s)
Hillevi Larsson (s)
Mats Odell (kd)
Alice Åström (v)
Christina Axelsson (s)
Mikael Odenberg (m)
Berit Andnor (s)
Karin Granbom (fp)
Margareta Andersson (c)
Per-Olof Svensson (s)
Lennart Hedquist (m)
Urban Ahlin (s)
Ulf Holm (mp)

suppleanter
Anders Karlsson (s)
Pär Axel Sahlberg (s)
Lars Lindblad (m)
Lennart Fremling (fp)
Tone Tingsgård (s)
Paavo Vallius (s)
Holger Gustafsson (kd)
Lars Ohly (v)
Reynoldh Furustrand (s)
Beatrice Ask (m)
Lars U Granberg (s)
Helena Bargholtz (fp)
Eskil Erlandsson (c)
Börje Vestlund (s)
Per Bill (m)
Majléne Westerlund Panke (s)
Yvonne Ruwaida (mp)

5 § Val av ledamöter och personliga supplean-
ter i riksdagsstyrelsen

Företogs val av tio ledamöter och tio personliga
suppleanter i riksdagsstyrelsen.

Sedan de av Britt Bohlin avlämnade gemensamma
listorna godkänts av kammaren befanns följande
personer, vilkas namn i här angiven ordning upptagits
på respektive listor, valda för riksdagens innevarande
valperiod till ledamöter respektive personliga supp-
leanter i riksdagsstyrelsen.

ledamöter
Britt Bohlin (s)
Berit Andnor (s)
Fredrik Reinfeldt (m)
Bo Könberg (fp)
Göran Magnusson (s)
Lennart Nilsson (s)
Stefan Attefall (kd)
Lars Bäckström (v)
Leif Jakobsson (s)
Anders Björck (m)

personliga suppleanter
Anita Johansson (s)
Margareta Israelsson (s)
Beatrice Ask (m)
Linnéa Darell (fp)
Jarl Lander (s)
Christer Skoog (s)
Maria Larsson (kd)
Berit Jóhannesson (v)
Kristina Zakrisson (s)
Per Westerberg (m)

6 § Val av ledamöter och suppleanter i Utri-
kesnämnden

Företogs val av nio ledamöter och nio suppleanter
i Utrikesnämnden.

Sedan de av Britt Bohlin avlämnade gemensamma
listorna godkänts av kammaren befanns följande
personer, vilkas namn i här angiven ordning upptagits
på respektive listor, valda för riksdagens innevarande
valperiod till ledamöter respektive suppleanter i Utri-
kesnämnden.

ledamöter
Britt Bohlin (s)
Urban Ahlin (s)
Bo Lundgren (m)
Lars Leijonborg (fp)
Tone Tingsgård (s)
Sven-Erik Österberg (s)
Alf Svensson (kd)
Gudrun Schyman (v)
Inger Segelström (s)

suppleanter
Leif Jakobsson (s)
Sinikka Bohlin (s)
Fredrik Reinfeldt (m)
Bo Könberg (fp)
Håkan Juholt (s)
Maud Olofsson (c)
Inger Davidson (kd)
Lars Ohly (v)
Peter Eriksson (mp)

7 § Kallelse till konstituerande sammanträ-
den

Talmannen kallade samtliga utskott till konstitue-
rande sammanträde denna dag kl. 15.00 i respektive
utskotts sammanträdesrum.

Talmannen kallade EU-nämnden till konstitue-
rande sammanträde onsdagen den 9 oktober kl. 11.00
i EU-nämndens sammanträdesrum.

8 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 30 september, samt
för den 1 och 2 oktober.

9 § Meddelande om frågestund

Talmannen meddelade att vid frågestunden tors-
dagen den 10 oktober kl. 14.00 skulle följande stats-
råd närvara:
Statsminister Göran Persson, kulturminister Ma-
rita Ulvskog, statsrådet Mona Sahlin, utbildningsmi-
nister Thomas Östros och statsrådet Ulrica Messing.

10 § Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen,
m.m.

Talmannen anmälde att följande faktapromemori-
or om förslag från den Europeiska kommissionen
inkommit och överlämnats till utskott:
2002/03:FPM1 Bedömning av den europeiska syssel-
sättningsstrategin KOM(2002)416 till arbetsmark-
nadsutskottet
2002/03:FPM3 Direktiv om främjande av kraftvärme
KOM(2002)415 till näringsutskottet
2002/03:FPM4 Inre marknaden för el och gas
KOM(2001)125, KOM(2002)304 till näringsut-
skottet
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 10.12 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 11.00 då
debatten med anledning av budgetpropositionen
skulle börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 11.00.

11 § Debatt med anledning av budgetproposi-
tionen

Finansministern överlämnade regeringens proposition
2002/03:1 med förslag till statsbudget för 2003,
finansplan, skattefrågor, ändrade anslag för 2002.

Anf. 2 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman och ärade ledamöter! Väljarna gav ett
tydligt besked i valet: Mindre klasser i skolan, fler
anställda i sjukvården och högre kvalitet i omsorgen
är viktigare än stora skattesänkningar. Kort sagt:
Reformer går före sänkta skatter. Denna prioritering
har också legat till grund för den budgetproposition
som regeringen presenterar här i dag. Men reformer
förutsätter tillväxt. Sverige måste fortsätta att vara ett
land i arbete och utveckling om välfärden ska kunna
bli ännu bättre. Stora reformpaket skulle eka tämligen
ihåligt om de inte också följdes av förslag för att öka
tillväxten.
De senaste åren har vi haft en god ekonomisk ut-
veckling i Sverige. Tillväxten har varit hög - högre
än den genomsnittliga tillväxten i EU-området, högre
än den genomsnittliga tillväxten i OECD-området,
högre än den var under de år då Socialdemokraterna
inte satt i regeringsställning. Det är ett gott betyg för
den nuvarande tillväxtpolitiken. Men ska den goda
ekonomiska utvecklingen fortsätta måste vi hålla
ordning och reda i svensk ekonomi. Tillväxt kräver
en stabil och sund ekonomisk politik. Vi får inte göra
avkall på det.
Men det räcker inte med bara ordning och reda.
Vi måste också föra en aktiv tillväxtpolitik. I denna
budgetproposition lyfter vi fram tre områden för
tillväxtpolitiken.
För det första måste konkurrensen i näringslivet
öka. Bättre konkurrens ger konsumenterna tillgång
till fler och bättre varor och tjänster till ett lägre pris.
Att arbeta för ökad konkurrens är ingen ny uppgift för
arbetarrörelsen. Redan i början av förra seklet bilda-
des kooperationen som en motkraft mot privata mo-
nopol och höga priser. Nu föreslås i budgetproposi-
tionen fortsatta satsningar på ökad konkurrens. Bl.a.
får Konkurrensverket ökade resurser för att belysa
utvecklingen inom tandvårdssektorn och mediemark-
naden.
För det andra ska småföretagens villkor förbättras.
Fler och växande företag är en förutsättning för ökad
sysselsättning för tillväxt och välstånd. Det finns i
dag drygt 800 000 företag i Sverige, varav drygt
600 000 är enmansföretag. För att vi ska få fler och
växande företag måste vi ständigt se över och omprö-
va både regelverk och skatter. I årets budgetproposi-
tion aviserar regeringen en förändring av skattereg-
lerna för fåmansbolagen, de s.k. 3:12-reglerna.
För det tredje ska tillväxten ske i samklang med
miljön. Den framtidsinriktade miljödebattören Stefan
Edman efterlyser en, vad han kallar, synvändning. Jag
vill gärna citera Stefan Edman.
"´Miljön´ är ingen debetpost. Omställningen till
hållbarhet kommer tvärtom att bli en av de starkaste
drivkrafterna i ekonomin under 2000-talets första
årtionde. Vi behöver producera de nya materialen, de
smartaste bostäderna och bilarna, de energieffekti-
vaste sortimenten, kretsloppsprocesserna, energitek-
niken. Stort, smått, varor, tjänster.
Det bäddar för uppfinnare, kreatörer, entreprenör-
er. För växande företag. Nya företag. Och flera jobb.
Ekonomisk tillväxt, alltså, men på en sund, ekologisk
behovsgrund. ´Miljön´ som närande, inte tärande i
ekonomin.
Svenska företag står inför en stor och växande
´grön´ exportmarknad. Visionen är att Sverige går
upp i täten för en sådan miljödriven affärsverksamhet.
Här öppnar sig unika möjligheter att gifta ihop indu-
stri- och exportpolitik med ekologisk hållbarhet och
internationell solidaritet. Att förena storheter som
tidigare varit oförenliga som eld och vatten." Så långt
Stefan Edman.
Herr talman! Vi har två stora utmaningar framför
oss; två uppgifter som ska lösas under mandatperio-
den. Den första är att ta krafttag mot ohälsan i arbets-
livet. Den andra är att skapa jobb till alla invandrade
svenskar.
På samma sätt som vi socialdemokrater under
många års tid tog kampen mot ohälsan på den tidiga
industrialismens fabriker, för lagstiftning mot nattar-
bete, tunga lyft och dåliga arbetsmiljö, måste vi ta
upp kampen mot ohälsan på dagens arbetsplatser. I
dag handlar det om belastningsskador, stress och
utslitning. Det handlar om ryggvärk, magont och
musarmar. Det handlar om att många inte får vara
med och bestämma, vare sig över arbetstid, arbets-
uppgifter eller arbetsmiljö.
Målen är densamma nu som då. Ingen ska behöva
slita ut sig på jobbet. Alla som vill och kan ta ett jobb
ska också kunna få en chans att utvecklas. Ingen ska
behöva bli klämd mellan ansvar för familj, barn och
arbete. Alla ska ha rätt till inflytande över sin arbets-
situation och sin arbetsplats. Därför föreslår regering-
en nu ett antal åtgärder för att öka hälsan i arbetslivet.
Sjukvården tillförs mer resurser så att sjuka snabbare
får behandling. Alla långtidssjukskrivna får en egen
kontaktperson på försäkringskassan. Arbetsgivarna
ges starkare ekonomiska drivkrafter för att minska
ohälsan. Alla sjukskrivna får bättre stöd för att kom-
ma tillbaka till arbetet. Den offentliga sektorn ska bli
en mönsterarbetsplats.
På samma sätt som regeringen tidigare har satt
upp mål för de offentliga finanserna, arbetslösheten,
sysselsättningen och behovet av socialbidrag, föreslår
regeringen nu ett nytt mål. Antalet sjukdagar ska
halveras till år 2008.
Låt mig också säga några ord om att skapa jobb
till invandrade svenskar. En nyligen genomförd un-
dersökning i Malmö visade att totalt sett hade 29 %
av medborgarna i staden högskoleutbildning. Bland
taxichaufförerna i Malmö var dock siffran betydligt
högre. 44 % av taxichaufförerna hade högskoleut-
bildning. Taxibilarna kördes av dataingenjörer, civil-
ingenjörer och en och annan läkare. Samtidigt ropar
industrin och vården efter personal. Tyvärr är det en
bild som inte bara gäller Malmö. Den finns i Stock-
holm och i andra delar av Sverige också. Därför läg-
ger regeringen fram i budgetpropositionen ett antal
förslag för att stärka invandrarnas ställning på ar-
betsmarknaden. AMS insatser till invandrare ökas.
Tiden mellan beviljat uppehållstillstånd och arbete
kortas. Undervisningen i svenska förbättras. Skyddet
mot diskriminering skärps. Alla offentliga arbetsgiva-
re ska utarbeta handlingsplaner för mångfald och mot
diskriminering.
Herr talman! Den budget som regeringen nu före-
slår innehåller förslag till reformer på totalt 19 mil-
jarder, eller närmare 20 miljarder kronor.
Det handlar om reformer för barnen och ungdo-
marna. Ska vi satsa på Sverige i framtiden måste
barnen stå främst. Allmän förskola för alla fyra- och
femåringar införs nästa år. Föräldraförsäkringen för-
stärks. Studiebidraget höjs. Vi vill satsa på skolan. Ett
tillskott på 1 miljard kronor per år gör att årligen kan
flera tusen fler lärare, vaktmästare, kamratstödjare,
skolsköterskor, psykologer och kuratorer anställas i
skolan.
Det handlar om reformer för att stärka de äldres
trygghet. Sverige ska vara ett land som kännetecknas
av solidaritet mellan generationerna. Pensionerna höjs
vid årsskiftet med det nya pensionssystemet. För dem
som har lägst pension handlar det om ett välbehövligt
tillskott om 300-600 kr i månaden. Tandvården för-
stärks. Ett nytt äldreförsörjningsstöd införs.
Det handlar om reformer för att förbättra vården
och omsorgen och att minska ohälsan. Alla ska få
vård efter behov. Köerna ska arbetas bort. Den sär-
skilda vårdsatsning som riksdagen tidigare har beslu-
tat om fullföljs. Särskilda pengar avsätts för att korta
väntetiderna. Kommuner och landsting får drygt
4 miljarder kronor i extra resurser nästa år.
Det handlar om att skapa ett Sverige för alla. Fort-
farande spelar kön, social bakgrund, etnisk tillhörig-
het och funktionshinder roll för människors möjlig-
heter att påverka sina livsvillkor. Det kan vi aldrig
acceptera. Därför satsar vi på ökad jämställdhet, in-
tegration och rättvisa.
Det handlar också om reformer för att ställa om
Sverige till ett grönt folkhem. Nästa år avsätts
140 miljoner kronor för forskning om biologisk
mångfald och ekologiskt hållbar utveckling. Skatten
sänks på alternativa drivmedel. Den gröna skatteväx-
lingen fortsätter. Skatten på koldioxid, elenergi och
avfall höjs.
Samtidigt sänks inkomstskatten för människor
med låga och normala inkomster.
Totalt handlar det alltså om ett mycket omfattande
reformprogram för nästa år.
Herr talman! Låt mig också ge regeringens bild av
det ekonomiska läget.
Det senaste året har präglats av en kraftig interna-
tionell konjunkturnedgång - en nedgång som natur-
ligtvis förvärrades och fördjupades av terrordåden i
USA den 11 september förra året. Tillväxten förra
året i Sverige stannade vid låga 1,2 %. I år ser det
något ljusare ut, både jämfört med förra året och
jämfört med vad vi trodde i våras. Den svenska eko-
nomin tuffar på.
Trots nedgången i ekonomi under förra året är ar-
betslösheten fortfarande låg. Trots avmattningen har
den öppna arbetslösheten fortsatt att sjunka och är i
dag någon tiondels procentenhet lägre än den var för
ett år sedan. I vårpropositionen trodde regeringen att
vi skulle få en arbetslöshet runt 4,3 % i år. Den kom-
mer nu att bli lägre än vad vi trodde i våras, liksom
tillväxten kommer att vara högre än vad vi trodde i
våras.
Det är en utveckling som skiljer sig från de flesta
andra länder i Europa, där arbetslösheten i stället har
ökat och där tillväxtsiffrorna har reducerats kraftigt
på många håll.
En förklaring är att hushållen i Sverige har fått
bättre inkomster i år tack vare reformer, skattesänk-
ningar och löneökningar. Det har lett till en ökad
privat konsumtion, som har bidragit till att arbetslös-
heten har kunnat hållas tillbaka.
Regeringens prognos är att tillväxten i år landar
på drygt 2 %, för att nästa år öka till ungefär 2 ½ %.
Men vi ska vara uppmärksamma på att det kan
komma bakslag. Utvecklingen i Mellanöstern liksom
ett öppet krig mellan USA och Irak kan få konsek-
venser för ekonomin. Då känns det tryggt att veta att
vi inte släppte lös utgiftskarusellen, att vi inte drog på
oss spenderbyxorna och slösade med våra pengar. I
stället sparade vi, betalade av på den offentliga skul-
den och höll igen. Det har vi glädje av nu.
Trots en sämre internationell ekonomisk utveck-
ling kan vi nu genomföra de reformer som vi har
utlovat för nästa år och som fanns i vårpropositionen.
För att Sverige ska kunna fortsätta att vara ett land
i arbete och tillväxt lägger regeringen fram ett om-
fattande tillväxtprogram i årets budgetproposition.
Det innehåller ett initiativ till ett nytt samförstånd
mellan arbetsmarknadens parter och regeringen. Det
innehåller förslag för att skapa ett mänskligare ar-
betsliv. Det innehåller satsningar på utbildning och
forskning samt åtgärder för att skapa ett företagsam-
mare Sverige och förslag till förändringar, så att
skatterna gynnar tillväxt och välfärd. Det innehåller
förslag för att öka bostadsbyggandet, satsning på
tillväxt i hela landet och grön tillväxt. Det innehåller
åtgärder för att skapa ett aktivt och attraktivt Sverige.
Regeringen ser fram mot ett konstruktivt samar-
bete mellan arbetsmarknadens parter och samhället
för att stärka tillväxten. Näringslivets organisationer
kan spela en viktig roll för att stimulera till start av
nya företag och expansion av befintliga småföretag.
Den s.k. Bennet-Johnsson-gruppens rapport öppnar
för en framgångsrik samverkan.
Herr talman! Kampen mot ohälsan och att skapa
jobb till de invandrade svenskarna blir inte den enda
uppgiften denna mandatperiod. Det ligger också en
rad andra utmaningar framför oss.
1. Sveriges ekonomi ska fortsätta att utvecklas
starkt. Målen för de offentliga finanserna och
utgiftstaken ska klaras.
2. Sverige ska tillbaka till full sysselsättning. Sys-
selsättningen ska öka och arbetslösheten mins-
ka. De invandrade svenskarna måste få tillträde
till arbetsmarknaden.
3. Sverige ska bli mer rättvist. Inkomstklyftorna
måste minska såväl mellan dem som har högst
och lägst inkomster som mellan kvinnor och
män. Behovet av socialbidrag ska halveras. Nya
pengar ska satsas på ökad rättvisa och trygghet,
inte på stora skattesänkningar.
4. Sverige ska vara ett föregångsland när det gäller
miljöpolitiken.
5. Sverige ska bli företagsammare. Ett gott nä-
ringsklimat är avgörande för framtida välstånd
och rättvisa.
Herr talman! I denna budget lägger regeringen
fram förslag som kan ta Sverige vidare i rätt riktning.
Det handlar om att fler ska få jobb, att arbetslivet ska
bli mänskligare och att företagsklimatet ska förbätt-
ras. Det handlar om att klasserna i skolan ska bli
mindre, att antalet händer i vården ska bli fler och att
de äldre ska få höjda pensioner. Det handlar om att
steg för steg utveckla Sverige till de många möjlig-
heternas land, inte till de stora motsättningarnas sam-
hälle - ett Sverige där alla, oavsett av vem man föds,
var man växer upp eller vilka kontakter ens föräldrar
har, får möjlighet att pröva sina vingar och spränga
sina gränser.
Jag vill avsluta med att tacka Vänsterpartiet för ett
bra samarbete om denna budget och både Vänster-
partiet och Miljöpartiet för en bra uppgörelse för hela
den kommande mandatperioden.
(Applåder)

Anf. 3 FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Man brukar säga att av fyllon och
barn får man höra sanningen. Det bör väl klargöras att
jag, av uppenbara skäl, inte hänvisar till vad Bosse
Ringholm just har sagt, utan mer till hur man brukar
prata med barn i sin nära omgivning - det är oftast
sådana jag stöter på. De vill prata om demokrati och
vad som har hänt i höstens val. Jag tror att ni alla har
hört resonemanget: Vad är demokrati? Det är olika
lag, säger barnen. Vi säger partier. Någon är blå,
någon är röd och någon är mer ilsket röd osv. Sedan
handlar det om vem som kan få flest röster och vem
som har det starkaste stödet. Barnen säger då att den
som får flest röster vinner. Nja, säger vi, så enkelt är
det inte, utan man måste prata ihop sig så att man har
en majoritet bakom sig och sedan får de bestämma.
Jag har märkt att den där förklaringen inte stäm-
mer på Sverige. Det kanske borde vara så, men för
våra barn i Sverige måste vi berätta att det finns ett
parti som inte är riktigt som de andra, som heter So-
cialdemokraterna, det röda laget. De ser det inte rik-
tigt på det här viset.
De tycker inte att man behöver lämna de här be-
skeden så tydligt i valrörelsen. Eller snarare lämnar
de alla besked i valrörelsen: Alla ska få mer av all-
ting. Men samtidigt säger de: Fast vi får se om det
finns något utrymme. Det har på fin politiksvenska
kallats ett öppet mandat. Jag ser det mer som att man
lämnar besked till väljarna: Vi vill ha makten, och
efter valet får ni se vad vi ska göra av den.
Men det är inte det enda problemet. Det är också
så att detta parti inte anser att de behöver ha den här
majoriteten bakom sig. De söker stöd av väljarna för
att bilda egen regering. Vilket resultat de får spelar
ingen roll. De bildar regering oavsett om det är på 30-
eller i början av 40-procentsnivån som partiet får sitt
stöd.
Jag tror att det betyder mer än vad vi har klart för
oss att vi har ett parti som på det här sättet förknippar
sig självt med makten, med maktens institutioner, och
signalerar att val spelar allt mindre roll, att man inte
avgår vid val, när man går tillbaka eller när det är
förändrade mandat. Det var därför som den moderata
riksdagsgruppen med stöd av borgerliga partier sade:
Vi tycker faktiskt att det finns anledning att pröva om
det finns ett förtroende för denna regering, eftersom
vi uppfattar att underlaget har förändrats. Det var
någonting som vi för övrigt också tyckte oss få bevi-
sat i den misstroendeomröstning som var.
Men detta är inte det enda sättet att se maktens
signum. Låt mig bara som en liten randanmärkning ta
upp hur den här debatten har anordnats. Det finns
sedan gammalt en överenskommelse om att opposi-
tionspartierna, under stort hemlighetsmakeri, får
hämta budgetar hos Finansdepartementet kl. 18.00
kvällen före för att sedan gå tillbaka till sina riks-
dagskanslier och läsa och därmed lägga grund för
dagens debatt.
Vi har sedan några år tillbaka lärt oss att substan-
sen, om det finns någon, ofta har läckt ut till medierna
i förväg. I lördags morse vaknade vi och fick höra att
Ekoredaktionen hade läst hela finansplanen. Det
följdes sedan av Rapport- och Aktuelltsändningar där
jag såg urklipp från olika delar av finansplanen. Det
är en debatt som har rasat under helgen och analytiker
som har skrivit. Debatten är faktiskt nästan över när
vi väl samlas här till en ny riksdag och ska ha vår
stora diskussion.
Det är många som är nya i den här kammaren och
som naturligtvis nu gemensamt ska värna om riksda-
gens framtid och det faktum att vi ska ha bra och
innehållsrika diskussioner. Om vi fortsätter att på det
här sättet alltid komma till färdiga diskussioner, till
diskussioner som har varit, förminskar vi faktiskt
riksdagen som demokratins högborg. Även de som
ofta pratar om att demokratin har problem bör ju
komma ihåg att en fräsch riksdag pratar om verkliga
saker innan alla andra redan har pratat klart om det.
Jag tycker också att det besked som kom om
strypningen av ESO, de här expertstudierna i offentlig
ekonomi, egentligen är lite i samma anda. Detta ska
nu göras om till något regeringsunderlagsorgan som
ska prata om miljöfrågor. Vi fick nu besked om att
det som har varit en fri röst att hämta lite kraft och
lite idéer från och som inte har styrts under samma
kollektiva hatt som allting annat ska försvinna. Sveri-
ge avtecknar sig alltmer som en enpartistat, som nå-
gonting som faktiskt inte känns öppet och bra.
Det finns en del besked i den budget som nu har
lagts fram, och det viktigaste beskedet kom Bosse
Ringholm in på mot slutet, att det är ett väldigt oklart
parlamentariskt läge. I stället för en budget som är en
trepartiöverenskommelse om tre kommande budgetår
är det en tvåpartiöverenskommelse om två kommande
budgetår. Till detta kommer någon särskild liten bi-
lavgiftsbilaga från Miljöpartiet som vi får se senare.
Det osäkra regeringsunderlaget, som vi prövade,
framstår alltså i väldigt tydlig dager när man läser
denna proposition.
Sedan finns det - Bosse Ringholm var inne på en
del av det - ett fullkomligt raseri av olika former av
målformuleringar. Jag tycker i grunden att det oftast
är bra. Jag tycker att politiken ska styras efter synliga
mål, men nu börjar de bli så många och spreta i så
många olika riktningar att man måste ställa sig frå-
gan: Vart är det egentligen vi är på väg någonstans?
Här pratas naturligtvis om prisstabilitet och sal-
domål. Vi har lärt oss att det finns en särskild mål-
formulering för att halvera arbetslösheten där man
väljer en nivå för hur många arbetslösa man ska räk-
na, och sedan får andra finna sig i andra typer av
åtgärder. Det pratas om halverade sjuktal fram till
2008, och vi ska få en särskild femårsplan för att
halvera socialbidragsberoendet. En lång rad målfor-
muleringar avtecknar sig.
Den känsla jag får är att detta egentligen är det
besked som finns. Det är en bukett av olika målfor-
muleringar. Alla har det gemensamt att det egentligen
inte finns inskrivet några medel för hur detta ska gå
till - det är åtminstone omnämnt väldigt kortfattat.
Kvar blir bara den här buketten av lite spretiga mål-
formuleringar, och jag får en känsla av att om man
inte fyller dem med något innehåll riskerar buketten
att vissna redan innan Bosse Ringholm har hunnit
lämna kammaren. Det ger en bild av en regering och
kanske ett regeringsunderlag som egentligen inte vet
riktigt vart vi är på väg.
De ekonomiska osäkerheterna är tydliga. Det är
flera som har påpekat det i de diskussioner som, som
sagt, redan har varit kring denna budget. Det är svårt
att inte känna av att vi har ett osäkert läge i omvärl-
den med diskussioner ifall USA ska anfalla Irak. Det
finns en stor nervositet över huvud taget i synen på
den amerikanska utvecklingen, men det går inte bara
att peka på att det internationellt finns en sådan dis-
kussion. Det finns också många signaler här hemma i
Sverige. Vi har upplevt en sommar och en valhöst
och en fortsatt signalering om varsel i svensk industri
och svenska företag. Vi har sett en mycket kraftig
nedgång i förmögenhetsvärden, framför allt i form av
att aktier har sjunkit i värde. Vi har fått initiala sig-
naler om att detta nu kanske också följs av prisned-
gångar på bostadsmarknaden.
I detta läge väljer regeringen att ana ökad opti-
mism och skriva upp tillväxtprognoser. Det är klart
att det känns lite svårt att förstå vad denna optimism
hämtar sin kraft från. Här pratas naturligtvis om al-
ternativa utvecklingsmöjligheter, men man blir på
något sätt svaret skyldig. Och det är klart att vi vet att
det betyder väldigt mycket var man lägger dessa
prognoser för tillväxtantagande.
Den kanske viktigaste av alla dessa målformule-
ringar som ändå finns gäller ju diskussionen om ohäl-
sotalen, sjukfrånvaron, det faktum att detta i grunden
väldigt friska folk sjukskrivs så oerhört, som är så
svårt att förstå. Det pratas om en lång rad åtgärder,
och det vore svårt för mig att protestera mot väldigt
många av dem. Vi tittade i går kväll igenom 20 av de
åtgärder som fanns och kunde finna att åtminstone
elva var mer eller mindre direkt hämtade från den
handlingsplan mot ohälsa som Moderaterna presente-
rade i valrörelsen. Naturligtvis blev vi utskällda för
den då, men så där är det ibland med val. Man upp-
täcker nya kvaliteter efter valdagen som man inte såg
före. Det finns annat som vi inte tycker är särskilt bra
och som kanske har sin udd för mycket riktad mot
arbetsgivarna, men jag vill gärna påpeka att detta är
det enda som har någon form av substans, dessa för-
slag, huvudsakligen hämtade från moderater och som
handlar om en hel del ökade kontrollåtgärder.
Sedan finns det resonemang om ohälsan i ett då-
ligt arbetsliv, men på något fantastiskt sätt lyckas
man ta sig förbi just de huvudfrågor som vi ändå ser
framför oss. Det nämns knappt att det är så flagrant
att just offentliga arbetsgivare är dåliga. Man säger:
De ska bli jättebra nu. Ja, men hur? Vad är grund-
problemet?
Är det inte dags att lämna en tid då arbetslivet
framför allt i offentlig sektor byggde på stora plan-
mässiga kolosser som gjorde människan liten och
dem som jobbade på golvet maktlösa? Känslan som
skapades var: Visst, jag vet till vilken arbetsplats jag
ska gå, men något egentligt inflytande har jag inte. Är
det inte ett grund- och strukturfel i den offentliga
sektorn att det ser ut på det sättet? Är det inte det som
man borde närma sig? Den analysen lyser helt med
sin frånvaro.
Det finns också resonemang om att det bara ska
vara i arbetslivet som man ska ta krafttag när man ska
diskutera hur ohälsan ser ut. Jag tror inte att det räck-
er. Jag vet genom mina generationskamrater att det
inte är så enkelt som att det bara handlar om hur mil-
jön ser ut på arbetet. Det handlar om hela livssituatio-
nen. Hur hinner vi med att vara människor? Hur hin-
ner vi med våra barn? Hur får vi balans i ett stressigt
liv? Det handlar inte bara om att diskutera arbetsmil-
jö. Det handlar om en politik som öppnar för männi-
skor att få större makt över sina egna liv, att vi ska få
möjlighet att göra de prioriteringar som politikerna så
gärna gör åt oss - sedan talar de om hur vi ska leva.
Det är just makten som följer av att man står på egna
ben, styr sitt liv, som jag tror är en helt avgörande
faktor när det gäller att så många sjukskriver sig och
inte tycker sig få utrymme i det svenska samhället
och kanske inte heller i arbetslivet.
Till sist vill jag bara säga några ord om det som
kanske ändå är det mest väntade av besked som trots
allt har smugit sig in i budgeten. Här finns en för
kommande år mycket kraftig utgifts- och skatteex-
pansion. Det nämns att skatteuttaget på två år kom-
mer att öka med 112 miljarder. Det väntar en lång rad
utgiftsökningar. Jag kan bara säga att vi kommer att
återkomma till detta och föreslå en annan politisk
väg. Uppgifterna för ett frihetligt parti i Sverige
kommer att vara betydande under de kommande åren.
(Applåder)

Anf. 4 KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! Det vore en viss överdrift att påstå
att jag såg fram emot den här budgeten med stor för-
väntan. Precis som Fredrik Reinfeldt - som jag vill
hälsa välkommen till denna debatt - sade har vi fått
vänta på att få läsa innantill, men vi har kunnat höra
en hel del på senare tid om vad budgeten handlar om.
Förväntan var inte särskilt stor, men när jag i går
kväll slog upp budgeten och började läsa kunde jag
konstatera att regeringen redan i första meningen har
helt rätt: Nu börjar en ny mandatperiod. När jag sedan
fortsätter att läsa är det inte så väldigt mycket mera
rätt.
Detta vore verkligen ett tillfälle för regeringen och
dess stödpartier att presentera vad man vill göra inte
bara nästa vecka utan under den kommande mandat-
perioden. Det vore ett tillfälle att presentera hur man
vill möta utmaningarna, vad man vill göra åt sjuk-
skrivningarna, vad man vill göra åt segregationen och
behovet av tillväxt och flera företag.
Folkpartiet fick ett mycket starkt stöd i valet. En
väldigt viktig orsak till det är att vi säger som det är
även om det inte alltid är bekvämt. Vi har upplevt att
människor verkligen uppskattar det. De är trötta på
blå dunster eller röda dunster. De vill ha politiker som
ser verkligheten i vitögat och utifrån det kan göra
någonting åt problemen och möta utmaningarna.
Verkligheten är den att företagandet går ned, sjuk-
skrivningarna går upp, sysselsättningen bland invand-
rare sjunker, företagen fortsätter att flytta ut och
manssamhället består.
Den socialdemokratiska regeringen har under den
gångna mandatperioden fått stor utdelning på små
insatser på grund av en stark internationell konjunktur
som nu är svag, på grund av en svag valutakurs som
nu stärks, på grund av ledig kapacitet som i stort sett
har ätits upp och som genom de konjunkturkänsliga
finanserna har skapat möjligheter att kortsiktigt öka
de offentliga utgifterna. Nu blir det i stället genom
den svagare konjunkturen ett underskott i statsbud-
geten.
Det har varit politiskt lyckosamt men inte särskilt
lyckat för Sverige. Nu blir det, som sagt var, annor-
lunda. Vi liberaler gick den 1 september - före valet -
ut och sade att vi på grund av den försämrade ekono-
miska situationen reviderade planerna för vad vi
kunde göra. Vi vill inte göra utfästelser som inte
håller.
Den socialdemokratiska regeringen förnekade
verkligheten och fortsätter att förneka verkligheten.
Den kommer med en del överraskningar och en hel
del budgettricks. Jag tycker inte att det är särskilt bra,
milt sagt.
Det är väldigt vanligt i sådana här debatter att de-
battörerna, herr talman, använder sig av många olika
sifferserier och statistiska uppgifter. Beroende på
vilka basår och jämförelsetal man väljer kan man
bevisa i stort sett vad som helst med statistisk ekvilib-
ristik. Det är naturligt att regeringen väljer de siffror
som om de är korrekta - det är som vi alla vet inte
alltid de är korrekta - är de mest gynnsamma. Jag vill
bara nämna det enkla faktum att när Göran Persson
blev statsminister var Sveriges BNP per person 3 %
över EU-genomsnittet. Nu är den 1 % över EU-
genomsnittet.
Herr talman! Som Fredrik Reinfeldt påpekade
förut är det med synen på majoriteter som med synen
på matematiken. Regeringen anser sig med sina 40 %
ha vunnit valet, biter sig fast vid makten och för-
handlar med Vänsterpartiet under parollen same pro-
cedure as last year, same procedure as every year.
Man tänker osökt på grevinnan och betjänten. Ring-
holm sitter som grevinnan medan Bäckström från
Vänsterpartiet snurrar runt och förhandlar och säger:
Ska vi inte ha höjda tak i sjukförsäkringen? Sherry
with the soup? Jaja, säger Bosse Ringholm, om eko-
nomin så tillåter. Så snurrar Bäckström ett varv till
och säger att han vill ha höjt bistånd. Jaja, vi kan väl
fatta beslut, säger Ringholm - white wine with the
fish. Det är hela tiden, som ni vet, någon som man
snubblar på. Under isbjörnsfällen låg Peter och Ma-
ria.
Förutom att budgeten redan har varit ute rätt länge
och är ganska färdigdiskuterad är den också helt in-
aktuell. I den överenskommelse som finns på Väns-
terpartiets och Miljöpartiets hemsidor - den kanske
också finns någon annanstans - påpekas det att bud-
geten ska förhandlas om i riksdagen. Förutom att vi
inte vet var man fått underlaget ifrån och i vilken mån
det stämmer vet vi inte heller vad det är vi ska debat-
tera här i riksdagen. Det ska bli några nya hemliga
förhandlingar bakom stängda dörrar där saker och
ting ska ändras.
När man läser i budgeten ser man tyvärr väldigt
lite av den verklighet och vardag som råder runtom-
kring oss. Börsen har nästan halverats sedan årsskif-
tet. 3 G-operatörerna begär uppskov. De får inte ens
bygglov till sina master. Ändå väntar sig regeringen
att investeringarna ska öka väldigt mycket. Stora
varsel läggs. Sysselsättningen har stagnerat och ändå
skriver regeringen ned arbetslösheten.
Det är som om Bosse Ringholm inte läser samma
tidningar som jag. I dagens morgontidningar finner
man en bankekonom som är skeptisk angående åter-
hämtning. Det står om storstädningen som fortsätter,
om varsel som präglade september, om Utfors som
säger upp 130 anställda osv. Varslen fortsätter att
öka. Det är sådant som det står om i tidningarna och
som utgör verkligheten och vardagen för människor.
70 000 färre jobbar nu än för ett år sedan. Den totala
arbetslösheten har fastnat i sitt läge och sysselsätt-
ningen sjunker för invandrare.
Det behövs en liberal offensiv för jobb och före-
tagande. Vi kämpar och kommer att fortsätta att käm-
pa för sådana reformer som gör att Sverige växer och
fungerar bättre. Det som är bra för människor måste
också vara bra för det gemensamma. Det som är bra
för myndigheterna måste vara bra för individerna.
Vi kommer att fortsätta att kämpa som vi gjorde
för skattereformen, pensionsreformen, EU-
medlemskapet, den självständiga riksbanken, vårdga-
ranti osv. Vi kommer att fortsätta att kämpa för änd-
rade regler för företagande, för fåmansbolagen, för att
ta bort dubbelskatten, avskaffa förmögenhetsskatten
och underlätta arvsskiften för småföretag. Läser man i
budgeten förstår man att vi kommer att få fortsätta att
kämpa för det länge. Det bara utreds och utreds. Det
blir snart tioårsjubileum för utredningar utan att det
blivit något av.
Herr talman! Det är mycket bra med mål. Men
man måste också fundera över vilka mål man sätter
upp och hur man ska nå dem. Vårt främsta mål för
den ekonomiska politiken är att tillväxtkraften ska
öka från 2 % till 3 %, och utifrån det lägger vi våra
förslag.
Jag tänkte nu nämna några områden ur den långa
rad av områden där man behöver jobba vidare. Jag
tänkte särskilt ta upp företagandet, sjukskrivningarna
och utanförskapet för invandrare.
Regeringen borde i stället för att sitta i knät på
Wallenberg och storfinansen göra mer för att förbätt-
ra villkoren för de små och växande företagen: mera
frihandel, ökad internationalism, bättre förutsättning-
ar när det gäller skatter, mindre krångel och mer kon-
kurrens. Ni orkar ju inte ens ändra i plan- och bygg-
lagen så att man kan få öppna en mataffär! Reformera
de offentliga tjänsterna och säg en gång för alla nej
till förlängd sjuklöneperiod! Jag har upplevt det som
det största orosmolnet på himlen för landets småfö-
retagare. Vart jag än kommer och pratar med företa-
gare är de mycket oroliga för detta. I budgetproposi-
tionen öppnar regeringen för en fundering kring detta
förslag som slår hårdast mot de människor som har en
svag position på arbetsmarknaden, som kanske har en
knackig hälsa eller ett funktionshinder eller som har
småbarn. Det slår hårt mot kvinnor.
Detta borde regeringen göra mycket åt. Vi kom-
mer tillbaka med våra förslag kring hur man ska få
fart på företagandet. Ni pratar väldigt mycket om hur
ni ska ge stöd och subventioner till krisbranscher. Ni
pratar väldigt lite om hur man ska gynna lönsamma
företag.
Det andra området som nästan utgör en skandal är
sjukskrivningarna. Ur de långa litaniorna där man
kastar upp en massa bollar med olika tänkbara lös-
ningar plockar man inte ned några bollar för att sätta i
sjön. Man har någon sorts idé om att alla dessa idéer
som man kanske någon gång kan komma till skott
med och lägga förslag om och faktiskt få genomföra
kommer den gång senare då man har bestämt sig att
vara så bra att folk blir friska inte bara då utan också
retroaktivt. Ni skriver ju ned prognosen över kostna-
derna för sjukskrivningarna redan för i år, med hjälp
av förslag som kanske ska komma senare efter någon
sorts terapeutiska trepartssamtal.
Om det verkligen skulle funka att folk blev retro-
aktivt friska på det sättet skulle jag vara den första att
nominera Bosse Ringholm till Nobelpriset i medicin.
Men jag tror inte att det kommer att fungera. Jag tror
att det här bara är ett av era vanliga budgettrick.
Människor far illa under tiden, och jag tycker att det
är stötande.
Det tredje viktiga området är integrationspoliti-
ken. Vi liberaler vill släppa in fler. Vi vill att fler
människor ska få möjlighet att komma till vårt land,
vare sig de behöver skydd i form av asyl eller bara
vill vara med och bygga en bättre framtid för sig
själva och för oss andra här i vårt land. Men framför
allt vill vi göra upp med er misslyckade segregations-
politik - se till att alla de hundratusentals människor
som har fått komma in i vårt land också ska få kom-
ma in i vårt samhälle, att de också ska få vara med
och jobba och försörja sig själva och att deras barn
också ska få den start i livet de har rätt till genom en
bra skola.
Utanförskapet och segregationen handlar oerhört
mycket om maktlöshet. Regeringen vill göra integra-
tionspolitiken till en första rangens uppgift för Sveri-
ge, och det låter ju bra. Men sedan är man kvar i det
här sosseriet och AMS:eriet. Man är kvar i omhän-
dertagandementaliteten och klienttänkandet. Mer
åtgärder från AMS har inte löst någonting på de se-
naste decennierna. Det behövs ett radikalt nytänkan-
de.
Det har varit mycket debatt om tankarna på
språktest för medborgarskap. Men det viktiga beske-
det från oss i Folkpartiet är att vi ska ta bort det
språkkrav som finns i dag och som håller människor
utanför arbetsmarknaden. Vi ska ta bort det språkkrav
som finns för att få lov att komma in på arbetsför-
medlingen.
Om vi verkligen ska kunna bekämpa utanförska-
pet måste vi våga göra upp med våra egna politiska
system. Då får inte systemen fortsätta att vara viktiga-
re än människorna. Då måste vi, herr talman, göra
upp med den misslyckade skolpolitiken, som drabbar
de barn hårdast som behöver skolan allra mest. Rege-
ringen har som vanligt ingenting att komma med där.
Herr talman! Sverige hade verkligen behövt en ny
regering. Bosse Ringholm hade behövt sitta på avby-
tarbänken ett bra tag. Det hade vi alla mått bra av. Vi
hade behövt en regering som i stället för att köra alla
gamla utgiftslöften i någon sorts nytt kretslopp hade
haft kraften och viljan att se verkligheten i vitögat
och ta tag i de stora utmaningarna. Jag är säker på att
Bosse Ringholm som vanligt har inskrivet i sitt ma-
nus att jag är en dysterkvist, men det är jag inte. Men
man måste ta avstamp i verkligheten. Vi har enorma
möjligheter, och de möjligheterna består framför allt
av alla de människor som finns i vårt land. Man
måste få chansen. Vi hade behövt en regering med
större ambitioner för Sverige och med betydligt högre
pretentioner på sitt eget arbete.
Folkpartiet liberalernas riksdagsgrupp underkän-
ner det här budgetförslaget. Vi vill bryta dagens stag-
nation med en skola där alla barn får de kunskaper de
behöver, med en högskola som ser till folk inte bara
kommer in utan faktiskt också kommer ut med en
utbildning med kvalitet, med förbättrade villkor för
forskningen och med ett företagsklimat som får
entreprenörsandan hos människor att blomstra i stället
för att kvävas. Vi vill ha en värdig vård utan dessa
eviga köer och en integrationspolitik som släpper in
alla de människor som i dag är utestängda. Vi vill ha
en politik som ger kvinnor och män lika chanser och
lika möjligheter men där resultatet inte behöver bli
det som Bosse Ringholm och Gudrun Schyman har
bestämt utan där människor får bestämma själva.
Vi kommer fr.o.m. i dag och fram till den 23 ok-
tober att lägga fram våra förslag på alla viktiga politi-
kområden. Den 23 oktober kommer vi att lägga fram
en alternativ budget som kommer att vara mycket
bättre än den ni nu har förhandlat fram.
(Applåder)

Anf. 5 MATS ODELL (kd):
Herr talman! Det är mörka orosmoln som hopas
över svensk ekonomi. Samtidigt är svenskt näringsliv
mer sårbart än någonsin. Enbart de senaste tio dagar-
na har 217 personer varslats i Visby, 413 i Linköping,
250 i Kumla, 750 i Gävle, 239 i Skara, 50 i Hässle-
holm och 280 i Göteborg, och i går varslade Ericsson
ytterligare 1 600 anställda. Under andra kvartalet i år
ökade antalet anställda i konkursdrabbade företag
med 27 %. 14 000 personer har i år drabbats av kon-
kurser i de företag där de är anställda.
Herr talman! Budgetpropositionen bekräftar vad
många misstänkt. Regeringen står handfallen, oförbe-
redd, bekvämt lutad mot överoptimistiska antagan-
den, med en budgeteringsmarginal på 0,4 % som
värn mot det annalkande ovädret. Det finns inte ens
ett embryo till småföretagarpolitik.
Ta 3:12-reglerna, som Bosse Ringholm pratade
om här. Han har stått här i fem år och ropat skott
kommer i 3:12-frågan. Blir det inte lite tröttsamt?
Småföretagsdelegationens förslag var ett vallöfte
inför förra valet, Bosse Ringholm.
Ingen i det röda laget tycks bry sig om hur kakan
ska kunna växa. Vi får besked om hur den ska förde-
las. Man spanar efter vind och väntar som vanligt på
den internationella konjunkturen.
Frågan är egentligen: Vill vi ha privata företag i
Sverige? Spelar privata svenska företag någon roll för
den ekonomiska utvecklingen i vårt land, för vård av
våra gamla, omsorg om våra barn och utbildning för
vår och deras framtid? Efter att man har studerat
budgeten känns den frågan faktiskt berättigad.
Om svaret på dessa frågor är ja infinner sig följd-
frågan: Är vi då beredda att ändra spelreglerna så att
privata företag kan växa och privata företagare bli fler
snarare än färre? I dag finns det faktiskt färre företa-
gare i Sverige än vad det gjorde 1993.
I dag skriver Dagens Nyheter i en intressant och
insiktsfull artikel i ekonomibilagan att företagandet
börjar med lusten. Dagens regeringspolitik förkväver
lusten att starta och driva företag. Detta visas bl.a. av
att cirka hundra företagare per vecka i dag kastar in
handduken.
Det röda laget, som fortsätter att regera Sverige,
ger i dagens budgetproposition ett entydigt svar: Nej,
företagen behöver inte bättre villkor. Tillväxten fixar
sig nog ändå, och Sverige kan, med regeringsförkla-
ringens ord, fortsätta att utvecklas som välfärdsna-
tion.
Herr talman! Det är nu några år sedan statsrådet
Ingela Thalén vid en demonstration utanför Ericsson i
Norrköping manade folket att inte köpa Ericssons
mobiltelefoner. Hon har blivit över hövan bönhörd.
Nu när företagets vd ödesmättat talar om att Ericsson
har ett till ett och ett halvt år kvar kräver socialdemo-
kratiska politiker att Persson måste rädda Ericsson för
att säkra jobben i Kumla, Gävle och Norrköping. Jag
undrar, herr talman, varför socialdemokratiska politi-
ker aldrig kräver att regeringen ska skapa ett bättre
företagarklimat som kunde rädda och framför allt
utveckla och skapa nya jobb i hela landet. Varför
föredrar man att trängas vid livbåtarna i stället för att
försöka rädda hela fartyget?
Det är inga konkreta åtgärder så långt ögat når,
om man undantar att Invest in Sweden Agency ska få
ökade resurser för att, som det heter, attrahera utländ-
ska investeringar i Sverige. Den satsningen, herr
talman, behövs knappast. Den politik som regeringen
har fört har ju bäddat för ett snabbt utländskt överta-
gande av det svenska näringslivet. Ingen annanstans i
världen ökar utlandsägandet så snabbt som i Sverige,
och ändå kommer den utvecklingen av allt att döma
att accelerera.
Nej, Bosse Ringholm! Utnyttja nu regeringsmak-
ten och gör slut på den skattemässiga diskriminering-
en av privat svenskt ägande i Sverige! Det handlar
om att slopa förmögenhetsskatten. Det handlar om att
ta bort dubbelbeskattningen av aktier. Fortsatta straff-
skatter på svenskt ägande urholkar välfärden på ett
mycket allvarligt sätt.
Om nu Ringholm vägrar göra detta vänder jag
mig faktiskt till Miljöpartiet och frågar om ni åt-
minstone skulle kunna medverka till en skatteväxling
där dessa för vårt land så skadliga skatter elimineras
genom en skatteväxling där vi höjer bolagsskatten
från dagens 28 % till 30 %. Den drabbar ju, till skill-
nad från dubbelbeskattningen och förmögenhetsskat-
ten, också det växande utländska ägandet. I dag dis-
krimineras enbart svenskt ägande. Jag tror att en
sådan här skatteväxling skulle vara möjlig att genom-
föra med Miljöpartiets hjälp i riksdagen.
Vad som behövs är reformer som gör det möjligt
för många fler än i dag att starta och driva företag.
Det är en skandal att regeringen efter åtta år fortfa-
rande helt saknar en småföretagarpolitik. Som ett par
ekonomer visade på DN Debatt i går är det hart när
omöjligt för människor utan ett betydande sparkapital
att starta företag i Sverige.
I Dagens Industri såg jag en helsidesannons från
Sveriges Verkstadsindustrier häromdagen. Den var
undertecknad av vd:n Anders Narvinger och cheferna
för rader av verkstadsföretag med Atlas Copco,
Sandvik, SKF, Volvo och Scania i spetsen. Upprop!
lydde rubriken. Projektanställ en nyutexaminerad
civilingenjör! var uppmaningen. Efterfrågan på in-
genjörer och tekniker är nu den lägsta på nio år, får vi
veta i uppropet. Antalet arbetslösa civilingenjörer har
fördubblats på ett år. Detta, herr talman, säger inte
bara något om den svåra konjunktur som delar av
verkstadsindustrin är inne i. Det handlar om ett före-
tagarklimat som inte ens kan erbjuda de mest kvalifi-
cerade av våra ungdomar jobb.
Herr talman! Detta är alltså den 18 ekonomiska
proposition som den socialdemokratiska regeringen
lägger fram sedan 1994. Men inte heller den här
gången tar Göran Persson och Bosse Ringholm de
stora utmaningar som Sverige står inför på allvar.
Men eftersläpningen fortsätter. Trots den skrytvals
som Bosse Ringholm drog i början är det så att Sveri-
ges ekonomi utvecklas framåt sämre än snittet för
USA, väsentligt sämre än vårt grannland Finland,
sämre än genomsnittet för världen i stort och sämre
än genomsnittet för EU. Det är sanningen.
Regeringen budgeterar för att låna 21,1 miljarder
kronor till sina reformer. Utgifterna för sjukpenning
och förtidspensioner hejdas inte, trots att regeringen
medvetet fortsätter att underbudgetera utgifterna för
sjukförsäkringen för att få ihop budgeten. Regeringen
föreslår nya ofinansierade utgifter på tilläggsbudget
på drygt 9 miljarder kronor. Hela 70 % av sysselsätt-
ningsökningen mellan 1997 och 2001 beror på den
ökande sjukfrånvaron, inte på att fler jobb faktiskt har
skapats. Den faktiska andelen sysselsatta i arbetade
timmar ökade bara med 5 %. Detta, herr talman, är
världens utan jämförelse mest dyrköpta sysselsätt-
ningsökning.
Det duger alltså inte att förspilla ännu en mandat-
period i viljelös socialdemokratisk tövan och hand-
lingsförlamning. De som i praktiken gynnas av det
röda laget är de allra rikaste svenska miljardärerna.
Det är utländskt ägande i Sverige. Det är de utländska
experter som lockas hit för att ta över efter svenska
experter som tröttnat och som följt med flyende hu-
vudkontor och forskningsavdelningar till varmare
företagsklimat.
Miljöpartiet har klokt nog skaffat sig utrymme för
samarbete med andra än socialdemokraterna. Detta,
menar jag, ger en historisk möjlighet så att Sverige
skulle kunna få en ny företagar- och näringspolitik
med ett ansvarigt förvaltande av de ändliga resurser
som vi har till låns under vår stund på jorden, kombi-
nerat med en långsiktigt hållbar tillväxt.
Herr talman! Sverige har alltså stora utmaningar
att möta. Till skillnad från regeringen diskuterar vi
kristdemokrater dem och anvisar en politik. Det ska
vi göra här i kammaren den 23 oktober när vi lägger
fram vår motion, vårt alternativ till regeringens bud-
get. Dagens budgetproposition visar med all tydlighet
att det trötta och splittrade röda laget saknar gemen-
samma visioner. Jag hoppas att den icke-socialistiska
majoritet som faktiskt finns i denna kammare kan
komma till användning för ett konstruktivt samarbete
som kan ge hopp om en bättre framtid för Sverige.
(Applåder)

Anf. 6 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Vi har nu hört finansministern be-
rätta om budgeten. Vi har hört tre kritiska recensenter
ge sina omdömen. Och jag måste säga, herr talman:
Det är långt från Ringholm till Odell, väldigt långt, i
synen på verkligheten! För att travestera en filmtitel:
Ett bröllop och tre begravningar. Det kanske blir en
fjärde när vi får höra Centern tala. Vem har rätt? Är
det Ringholm eller recensenterna?
Vi hörde en recensent, Karin Pilsäter, beskriva det
här väldigt målande med Ringholm som grevinnan -
det är väl inte så väldigt likt, inte, och Ringholm
dricker inte - och jag som betjänten. Jag lovar er att
jag är en väldigt bråkig betjänt i så fall. Reinfeldt, det
är inget enpartivälde i det här landet, tro inte det. Jag
är en besvärlig betjänt. Jag är en samarbetspartner.
Men om man nu ska gå på den här liknelsen, Karin
Pilsäter, så tänk på de tre osynliga gästerna vid bor-
det. Det är väl ni det!
Vi står bakom den här budgetens förslag till an-
slag och nya skatteregler. Det är inte så att allt är som
vi skulle vilja, men budgeten är tillräckligt bra. Rein-
feldt sade att den röda alliansen inte lämnar några
besked och att man inte vet vad den vill - det är helt
oklart. Men läs och jämför den här budgeten med vad
som stod i den ekonomiska vårpropositionen! Vi är ju
nästan monomant noggranna med att uppfylla våra
vallöften. Punkt för punkt prickas av. Man kunde
möjligtvis kritisera oss för att vi så slaviskt håller
våra vallöften, men det är ju det vi ska göra: Vi gör
precis det vi fick mandat för i valet. Det är jag varken
stolt eller nöjd för - jag är bara hederlig och gör det
jag lovade i valet, och det är därför vi står bakom den
här budgeten. Det är gemensamma reformer från oss
och Socialdemokraterna.
Jag var förundrad över att Miljöpartiet inte tycktes
vilja stå fast och genomföra detta, men nu har de
kommit till sans, och det är bra det, Yvonne Ruwai-
da! Välkommen i det rödgröna laget!
Jag behöver inte repetera allt som Ringholm redan
har berättat för kammaren, men det går att läsa. Det är
samma reformer som vi gick till val på. Men det är
något nytt också. Det är inte bara det vi lovade i valet.
Det finns nya saker. Ringholm lovade inte i valet att
satsa drygt 4 miljarder ytterligare till kommunerna
nästa år. Jag åkte runt från Norrbotten till Bohuslän
och sade att det vore klokt att göra det, och jag är
glad att jag och Bosse Ringholm är överens om att det
är klokt att göra detta nu. Vi gör samma bedömning i
nuläget, och jag är glad för det.
Vad ska vi nu göra? Vi stöder den här budgeten,
och vi ska också tänka på vad alternativet hade varit.
Det hade möjligtvis funnits tre alternativ: rege-
ringskris, den principiella reservationens öken eller
borgerlig politik. Det vore ju långt sämre, inte bara
för våra väljare. Det vore sämre för hela landet, så det
är bra att vi gör det här.
Men vi ska också vara ärliga och erkänna att bud-
geten är framdiskuterad under för stor tidspress. Or-
saken till det är den komplicerade situation som upp-
stod efter valet då det inte fanns vare sig en majori-
tetsregering eller en politisk överenskommelse.
Men nu har vi den överenskommelsen i 121
punkter, och då slipper vi den tidspressen till nästa
omgång. Det är bra. Det innebär en oerhörd stabilitet
för landet. Det är t.o.m. bra för de finansiella mark-
naderna att vi har den långsiktiga stabiliteten så att
man vet vad man har att vänta sig.
Vi ska också vara ärliga i debatten. Fredrik Rein-
feldt försökte anslå en ny, resonerande ton, och det är
bra. Vi ska ta det på allvar. Låt oss säga som det är,
för färg, fernissa eller bra paketering är ingen lösning
på verkliga problem. Låt oss tala om problemen, om
medaljens baksida.
Låt oss erkänna att det samlade offentliga sparan-
det är i lägsta laget. Men med hänsyn till att vi har
outnyttjade resurser i ekonomin, att vi har haft ett
duktigt sparande innan, som Ringholm var inne på,
kan det finnas skäl att acceptera en nivå på 1,5 %
under 2003 som fullt förenlig med det långsiktiga
målet om 2 % överskott över en konjunkturcykel.
Låt oss ta fasta på det Mats Odell sade och erkän-
na att han hade rätt när han påpekade att statens bud-
get går mot underskott. Vi är inte där ännu. Nästa år
ska vi nog klara oss. Men jag ska också erkänna att
det är bl.a. med hjälp av överföringar från AP-fonden
och inkonterad försäljning av statlig egendom som vi
i Vänsterpartiet inte är glada för. Det är ingenting vi
driver på.
Vi ska också veta att prognoserna för 2004 pekar
på ett underskott på runt 20 miljarder, som Odell var
inne på. Men en stat kan mycket väl låna enskilda år
för angelägna satsningar, för arbete eller kamp mot
ohälsa. Det lärde oss Wigforss en gång när han sade:
Är vi för fattiga för att arbeta? Självklart är vi inte
det.
En stat kan göra det. Men då måste vi ha en sam-
lad stark offentlig ekonomi. Sverige har en stark
offentlig ekonomi. Om vi nu gick med i EMU, vilket
Gud förbjude, skulle vi klara både stabilitet och
Maastrichtvillkor. Det gör inte ens Tyskland, Frank-
rike och Italien. De är långt sämre. Vi är bäst i klas-
sen i den meningen, ordning och reda i offentliga
finanser. Det är inte de mest grundläggande proble-
men.
Låt oss tala om det mest grundläggande proble-
met. Det är att vi har för få i arbete och för höga ohäl-
sotal. Det är delvis två sidor av samma sak. Vi har för
många sjukskrivna och för få i arbete. När vi angriper
det problemet och löser det kommer också det offent-
liga sparandet och statens budget att se bättre ut.
Ett annat grundläggande problem är att vi har allt-
för många nya svenskar som inte kommer in i arbets-
livet och att vi har omotiverade löneskillnader mellan
kvinnor och män. Se på min kavaj! Det är inte Skat-
tebetalarnas knapp, om nu någon tror det. Den är från
tre fackförbund som säger att det är dags att ta bort
löneklyftan och låta kvinnor få sin rättmätiga del av
kakan: Hela slanten till kvinnorna. Det är dags att
bryta ned lönediskrimineringen. Bär den knappen,
vänner i riksdagen, oavsett vilket block ni tillhör! Jag
tror vi alla delar denna strävan eller i vart fall borde
göra det.
Vi har problem med att klyftorna har växt mellan
de som har mycket och de som har lite, att de fortsät-
ter att växa mellan regionerna. Det är grundläggande.
Vi är fortfarande långt från den ekologiska jämvikten.
Det är grundläggande problem. Vi tär på gemensam-
ma resurser. De problemen ska vi lösa. Men det är
klart att vi inte kan lösa dem i en årsbudget. Vi har
ingen sådan krigslist. Det existerar inte. Vi ska fort-
sätta att diskutera under hösten, i den ekonomiska
vårpropositionen, i varje års budget. Vi ska göra det
tillsammans, hela kammaren, naturligtvis. Det är
viktigt att ta fasta på.
Vi påstår inte att vi har lösningen, politikens nir-
vana. Men ännu mindre skulle bli löst med oppositio-
nens alternativ. I bästa fall kommer ni med döbelns-
mediciner - om ni minns Fänrik Stål: Det hjälper för
stunden men ger sjufalt värre plåga dagen efter. Det
är ju det ni har. I värsta fall förvärrar era förslag de
problem som skulle lösas. Alltför många av era för-
slag är bara teoretiska ansatser som kanske skulle
kunna gå att genomföra på lång sikt men som inte kan
göras på ett års sikt. Det är kanske insikten om den
svagheten som gjorde att Centerpartiet valde att hop-
pa av från det grönblå blocket som var i vardande,
ens innan man hade kommit till skott. Det kanske var
den insikten, att man inte riktigt kände att det bar. Det
kanske var klokt.
Men ingen ska dömas ohörd. Om oppositionen
kommer med konstruktiva förslag ska vi lyssna, sak-
ligt och objektivt.
Reinfeldt sade att det var ett målraseri och att vi
måste minska på antalet mål. Är ni beredda? Ibland
frågar jag mig om ni i Moderaterna bara har ett mål,
nämligen att sänka skatten. Mål 2 och mål 3 lyder
också: Sänk skatten. Det är de tre mål ni har. Står ni
fast vid det gigantiska paketet på 80 eller 100 miljar-
der i sänkt skatt?
Det är en ny ton hos Reinfeldt, och jag uppskattar
den, genuint. Men är det något annat än ett tonläge?
Har man också ändrat i substansen? Det är först då vi
kan börja mötas. Även en mer moderat moderat
skattesänkningspolitik med 60 miljarders skattesänk-
ning till 2004 skulle skapa stora hål i statens budget.
Som Odell påpekade skulle det öka risken för statliga
underskott.
Har ni lämnat den blå bunkern på riktigt, Rein-
feldt, eller har ni bara skickat ut en signal om att ni
kanske är på väg ut ur bunkern? Vad är det nu det
heter: nytt vin i gamla läglar? Nej, jag missade nog
det ordspråket. Men Alf Svensson nickar instämman-
de, så det måste vara rätt komihåg.
Man kan fråga sig om Karin Pilsäter står fast vid
det hon sade. Hon sade: Vi drog ju tillbaka våra löf-
ten, så vi är ju så ordentliga och snälla. Men ni ska
veta det i kammaren att även efter den folkpartistiska
reträtten anstränger man den offentliga ekonomin
långt mer än vad vi i Vänsterpartiet gjorde. Vi ställde
krav på 20 miljarder i reformer mer än vad som var
sagt, under mandatperioden. Folkpartiet lovade sänkt
skatt med 38 miljarder redan till 2004. Även efter
reträtten slog de oss i påverkan på offentlig ekonomi.
Står ni fast vid att ni ska sänka skatten med 38
miljarder på två år? Ni behöver inte vänta till den 22
eller den 24. Ni kan väl ge besked i dag. Reinfeldt
berättade hur mycket som hade läckt ut. Ni har rimli-
gen haft tid att gå och fundera. Ni skulle ju bilda
regering ihop med några. Då måste ni väl ha funderat
på vad ni tänkte göra. Ge besked nu!
Berätta då för kammaren hur ni klarar både re-
former och sänkt skatt samtidigt och bättre statsfinan-
ser. Är Folkpartiets förvandling total, från det lilla
liberala partiet till det stora Laberopartiet som kan
växla en hundring i tre femtiolappar? Är förvandling-
en fullständig? De kan allt.
Eller berätta för kammaren om era sparprogram.
Står ni fast vid era förslag om drakoniska nedskär-
ningar inom arbetsmarknadspolitiken där var fjärde
anställd vid arbetsförmedlingarna skulle tvingas bort
och var fjärde kurs ställas in redan nästa år? Sedan
står Karin Pilsäter här och säger att vi ska ha en ny
ton i kammaren. Det ska vi visst ha. Men jag blir arg
när jag hör orden "sosserier" och "AMS:erier". Jag
känner människorna som arbetar på arbetsförmed-
lingen, som sliter och försöker få människor - nya
svenskar - in i arbete. De kallas föraktfullt sosserier
och AMS:erier. Det finns kanske några av dina egna
väljare där, Karin Pilsäter. Men det blir inte många
kvar om ni kallar dem sosserier och AMS:erier,
svenska statstjänstemän, män och kvinnor.
Ni talar om att invandrarna ska komma in på ar-
betsmarknaden. Visst, men ta då inte bort de få red-
skap som finns. Det handlar om att ta bort kravet på
svenskkunskaper på arbetsförmedlingen. Det gäller
svenska för invandrare. Ska vi ta bort det? Det är väl
den nyckel de behöver för att komma in på arbets-
platserna.
Kristdemokraterna är inte utan synd de heller, det
måste sägas. Tror ni fortfarande att det är möjligt att
redan i januari nästa år bryta ut kostnaden för trafik-
olyckor ur statens budget och föra över på obligato-
riska trafikförsäkringar? Jag brukar säga att jag tror
på Gud och sådant jag ser. Men ni kan inte tro att det
är möjligt att göra det. Ni kommer aldrig att kunna få
se en sådan snabb omläggning till januari. Men så gör
ni er budget.
Hur tror ni kristdemokrater att det skulle påverka
långtidssjukskrivningarna om ni införde karensdagar?
Alla förstår väl att långtidssjukskrivningarna inte går
ned när det blir mer sjuknärvaro på kort tid. Jag tror
t.o.m. att det skulle kunna driva upp långtidssjuk-
skrivningarna, när lågavlönade undersköterskor
tvingas gå till jobbet för att de inte har råd att vara
sjuka. Det kommer att slita ned dem och öka långtids-
sjukskrivningarna.
Herr talman! Det finns en kritik mot vårt och So-
cialdemokraternas gemensamma alternativ som går ut
på att vi inte ständigt lägger in ökande kostnader för
sjukfrånvaron i våra budgetalternativ. Jag har verkli-
gen suttit och funderat på det. Jag får säga att jag har
en viss förståelse för den kritiken. Jag har själv funde-
rat på vad som vore mest riktigt. Men jag har kommit
till den slutsatsen att en budget måste vara en plan för
handling och inte bara en prognos. Då skulle man ju
kunna avskaffa politiken och ha en räkneapparat som
sade hur det blev.
Vi måste ha en plan för kampen mot ohälsan. Vi
har en plan för det som vi har lagt fram. Det står i
finansplanen. Vi lägger inte fram de här förslagen i
första hand för att hålla budgeten utan för att minska
det lidande som ohälsan utgör. Vi kan inte nöja oss
med att passivt registrera och skjuta till mer pengar.
Att gå långtidssjukskriven är det största enskilda hot
som finns mot varje enskild människas hälsa. Det är
livsfarligt för hälsan att gå långtidssjukskriven. Vi
måste göra något för att få ned långtidssjuksskriv-
ningarna.
En helt annan sak är att vi måste öppna arbetslivet
för de nya svenskarna. Svenskt näringsliv och vissa
borgerliga partier som Folkpartiet säger att vi ska
öppna gränserna och ha arbetskraftsinvandring. Det
kan jag nog diskutera. Min hemstad Uddevalla är
uppbyggd av finsk arbetskraft, av folk från Jugoslavi-
en och Italien. Vi har alltid sett positivt på det. Men
låt oss börja i rätt ände. Låt oss riva murarna runt
dagens arbetsplatser som stänger ute de nya svens-
karna. Låt oss börja där! Har vi klarat den uppgiften
ska vi nog ta itu med den andra.
Herr talman! Det här är första steget på en lång
mandatperiod. Det finns mycket som vi ska göra, men
nu har vi bredd och samling kring 121 punkter. Ut-
gångsläget är gott. Vi vet att inkomster måste finnas
innan de fördelas. Vi vet att det finns skatter som
borde sänkas eller slopas. Men vi i Vänstern räds inte
heller att höja någon skatt om det skulle behövas för
att betala för gemensam välfärd eller bekämpa ohäl-
san.
Det gör inte att vi a priori är för höga skatter. Att
säga att man är för höga skatter är lika begåvat som
att säga: Jag är för höga priser. Jag handlar bara på
NK för där är det dyrt. Ingen är så stollig i verkliga
livet. Därför tog vi under förra mandatperioden beslut
om sänkt skatt på ungefär 70 miljarder kronor. Det
gjorde vi för att kompensera för pensionsavgifter, och
för att göra det billigare att bo.
Men det finns heller inga gratisluncher, och priset
för gemensam välfärd heter skatt. Vi kanske gick för
snabbt fram under förra mandatperioden. Nu tar vi en
paus med skattesänkningar och ser till att hålla ord-
ning på finanserna. Därför avvisar vi oppositionens
quick fix i form av sänkt skatt. Jag tror, herr talman,
att de också själva snart gör det - när de har kommit
ut ur bunkern.
Nu ska vi öka inkomsterna. Mats Odell, här är en
vänsterpartist som vill ha fler jobb i privata företag, i
verksamheter som inte är skattefinansierade. Vi har
en grupp inom Vänstern som kallas Företagsam
Vänster. Vi har partibeslut på att vi stöder den verk-
samheten. Vi är eniga på den punkten.
Jag säger att vi ska ha en politik som ger fler jobb
som inte finansieras via skatter och fler jobb i en
gemensam välfärd som finansieras genom skatter.
Detta är inte en motsättning. Det är en politik för steg
framåt, för steg på två ben.
När det gäller mindre företag ska vi gå från ord
till handling. Det gäller 3:12-reglerna, pomperipos-
saeffekten, försök med schablonbeskattning, men
kanske gäller det framför allt att lindra arbetsgivarpe-
rioden i sjukförsäkringen för de mindre företagen.
Jag tycker att Karin Pilsäter har helt rätt. Vi i
Vänsterpartiet tycker att hon har helt rätt. Det är väl
bra att borgerlig vänster och vänstervänster är över-
ens på den punkten. Jag tror att vi också kommer att
få med oss andra partier i den synen. Arbetsgivarpe-
rioden i sjukförsäkringen är jobbig för en liten företa-
gare, även om det är fel att säga att den generellt slår
mot mindre företag. Det gör den inte.
Det hjälper dock inte den enskilde företagaren att
kollektivet klarar sig. Om jag har en frisersalong och
min anställde är borta i 14 dagar, eller om jag har ett
åkeri och chauffören är borta i 14 dagar, är det nästan
en katastrof. Här behöver vi en lindring.
När det gäller kommuner och kvinnolöner måste
man fördela om pengar till kommunerna så att de
verkligen har ekonomiska möjligheter att jämna ut
löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Jag ska
bära knappen tills vi har börjat göra detta!
Herr talman! Vi har redovisat en klar och tydlig
färdväg. Vi begär inte, och behöver inte, applåder
från oppositionen. Vi tar gärna emot dem från majo-
riteten. Vi vet var vi står starka och var vi behöver
göra mer. Vi tar gärna emot kritik - och förslag - från
oppositionen, Fredrik Reinfeldt, när kritiken är kon-
struktiv, och det blir den säkert. Jag lovar att försöka
ta till vara alla goda idéer.
Herr talman! Vi söker inte strid, men vi räds den
inte när den behövs. Vårt mål ligger fast: att bygga ett
samhälle där trygghet och frihet för var och en är en
förutsättning för allas fria utveckling.
Tack för samarbetet. Vi ska gå vidare med en
rödgrön allians för jobb och rättvisa.
(Applåder)

Anf. 7 LENA EK (c):
Herr talman! Ärade åhörare och ledamöter! Grun-
den för allt välstånd är det fria företagandet. Ett bättre
klimat för små och medelstora företag är helt avgö-
rande för Sveriges möjligheter att fullt ut ta till vara
människors skaparkraft. Det behövs för att vi ska
kunna klara en bra skola för våra barn, en bra vård för
våra sjuka, en värdig omsorg om barn och gamla, för
att få en bättre utveckling utanför storstadsområdena
och för att vi ska få arbetstillfällen för alla våra nya
svenskar som ska ha en chans till försörjning genom
eget arbete. Det är enbart ett livskraftigt och mångsi-
digt näringsliv som kan skapa ekonomisk tillväxt.
Det är därför beklämmande att se vad den social-
demokratiska regeringen under de senaste åren, och
förstärkt av den här budgetpropositionen, har åstad-
kommit tillsammans med samarbetspartierna. Det
påminner starkt om regalskeppet Vasa som kapsejsa-
de på Stockholms ström för 374 år sedan. Det är gott
om vimplar och flaggor och pukor och trumpeter,
men det är ont om stabiliserande faktorer som gör att
man klarar seglatsen. Skrovet är för högt och rankt,
och riggen är för stor och vindkänslig. Den viktiga
stabiliserande barlasten är på tok för liten och insta-
bil. De ekonomiska nyckeltalen ser minst sagt oro-
väckande ut.
Samtidigt som regeringen slår sig för bröstet för
överskottet i de offentliga finanserna gapar hålen allt
större i statens kassakista. De kommande två åren,
som ingen har nämnt något om hittills i dag, räknar
regeringen med att statsskulden ökar med mer än 50
miljarder kronor - detta i en budget som redan i sig är
en glädjekalkyl.
Hela det offentliga sparandet uppstår i pensions-
systemet, men överskottet i pensionssystemet går inte
in i sparandet utan det används för att dölja under-
skottet i statens finanser. På ett eller annat sätt kom-
mer därför Perssons och Ringholms springnota att
drabba våra barn.
Mer än var femte människa i arbetsför ålder är i
dag beroende av trygghetssystemen. Mer än var femte
människa! Hur tror ni att det känns för dem när regal-
skeppet går in i en storm utan att vara fullt utrustat?
Hushållens inkomstökning halveras nästa år. Det
gäller alltså de hushåll som hittills har hållit kon-
junkturen uppe. När inkomstökningen halveras nästa
år skriver finansministern upp tillväxttalen.
Det är en tröst för tigerhjärtan att det ska bli gratis
inträde till de statliga museerna. Jag kan rekommen-
dera det utmärkta Vasamuseet.
Den svaga utvecklingen i näringslivet har redan
slagit mot jobben. Antalet sysselsatta i industrin har
under året minskat med mer än 35 000. Då är de se-
naste timmarnas varsel inte inräknade. Det innebär att
den del av ekonomin som ska dra in pengar krymper,
samtidigt som den andra delen av ekonomin ökar.
Jag är fullt på det klara med att det på sina ställen
behövs mer människor i den offentliga sektorn för att
klara angelägna och behjärtansvärda behov. Men det
som är så oroande är att balansen inte finns, att oba-
lansen och rankheten i ekonomin på det här viset
förstärks ännu mera.
För att vi ska klara den offentliga sektorn måste vi
ha ett starkt skrov som bär. Det skrovet är företagan-
det och den tillväxt som skapas i företagen.
Vi har från Centerns sida sagt att minst 300 000
nya arbetstillfällen behövs i näringslivet för att säkra
välfärden. Det som är bekymmersamt, nästan hemskt,
i det föreliggande budgetförslaget är att det inte finns
någon strategi för en starkare tillväxt. Var ska vi ta´t?
som de sade i visan. Hur ska vi klara av de växande
behov som vi står inför? Det handlar om hoten från
globaliseringen, åldersboomen, integrationsproble-
matiken, de växande sociala klyftorna, något som
heller inte hittills har nämnts. Det måste fram pengar,
och pengar kommer bara genom företagande.
Vad tänker de ministrar, som fortfarande sitter
kvar i regeringen och som stod på gator och torg och
krävde bojkott mot Ericsson genom att uppmana till
att inte köpa de svenska telefonerna? Vad tänker de
nu när Ericsson senast i dag varslar ännu en grupp
människor? För mig är det symtomatiskt för den
näringslivspolitik och det tillväxttänkande som finns i
regeringen. Det kommer att drabba oss alla, och sär-
skilt dem som har det problematiskt.
Med regeringens ekonomiska politik blir enda
sättet att infria Gudrun Schymans löften om höjda
kvinnolöner att sparka några av arbetskamraterna. Så
kommer det att se ut.
Herr talman! Centerpartiet och Socialdemokrater-
na har diametralt olika syn på hur man skapar väl-
stånd och tillväxt. I socialdemokraternas värld ska
man fördela resurser medan vi funderar på: Hur
kommer resurserna fram? Vem är det som driver
företagen? För oss står den enskilda människan i
centrum. Därför är det viktigt att fundera över hur det
skapas förutsättningar för fler och växande företag.
Hur känns det att bara behöva fylla i blanketter i
stället för att jobba? Hur känns det att fundera över
varför arbetsgivaravgifterna stoppar nyanställningar
när man själv håller på att jobba ihjäl sig och gärna
skulle vilja ha en anställd till? Hur känns det när man
inte kan lämna över företaget till sina barn därför att
företaget slås ihjäl av arvsskatten i mellanledet?
En annan sak som illustrerar synen är det sätt man
beskriver Simplexgruppens hisnande framgångar på i
det material vi har fått i går kväll: "Från 2001 till
augusti 2002 har 78 konsekvensanalyser genomförts
och därigenom har förslagens effekter på små företag
uppmärksammats". Det är väl bra. "Som resultat av
detta har ett tjugotal förslag dragits tillbaka eller änd-
rats". Suck! Man har alltså låtit 60 av 80 gå vidare
och har stoppat 20. Det minskar inte regelbördan utan
ökar den i stället ganska rejält. Så jobbar Simplex-
gruppen när den nu äntligen har kommit igång.
Vi tycker också att det är patetiskt att man åter-
igen ska behöva ta upp 3:12-reglerna i det här sam-
manhanget. Vi har t.o.m. på delar av det komplexet
riksdagsbeslut. En majoritet har gjort en beställning
till regeringen på lagstiftning. Men inte ens det har
man lyckats plocka fram när det gäller Pomperipos-
saeffekterna.
Det är viktigt med en annan syn på företagandet.
Vi kommer inom några veckor att redovisa en alter-
nativ budget som handlar om tillväxt och enskilda
människors vilja och skaparkraft.
Ett annat stort område som egentligen inte be-
handlas mer än i fraser är ohälsan. Den bekymmer-
samma utvecklingen har diskuterats i denna kammare
åter och återigen. Problemen har varit kända i över
sex år. Hittills har ingenting gjorts. Jo, det kom en
strategi förra året med utredningsuppdrag och krav på
bättre statistik, information och sådana saker. Men
några skarpa åtgärder har inte kommit.
Det material som nu kommer har recenserats tidi-
gare. Man kan raljera över recensioner i denna kam-
mare. Men visa då upp vilka skarpa förslag som finns
för att åtgärda detta. Vad har ni i majoriteten för
skarpa förslag för att hjälpa människor tillbaka, ge
dem en garanterad rehabilitering och se till att de får
vård direkt och hjälp tillbaka? Det som finns här är en
kontaktperson. Det är väl jättebra att ha någon att
hålla i handen, men det är hjälp man behöver. Så är
det.
Ni ska veta, alla ni som lyssnar, att kostnaderna
för sjukersättningar och förtidspensioner motsvarar
hela kostnaden för försvaret, rättsväsendet, polisen
och familjepolitiken. Kostnaderna ökar också drama-
tiskt och har ökat i sex år. Nu kommer det mer utred-
ningar och kanske några beslut till nästa år och i vår-
propositionen.
Det jag redovisade var inte hela bilden av kostna-
derna. Om man dessutom funderar över vad dessa
människor skulle ha gjort på jobbet om de hade varit
där fördubblas kostnaderna för samhällsekonomin
ända upp till 250 miljarder.
Regeringen har gett flotta målformuleringar. Det
kan vi göra allihop. Vi kan direkt ställa oss här i en
lång kö och rada upp flotta målformuleringar. Skarpa
förslag är det mycket mer ont om. Men de målfor-
muleringarna ska ändå, mina vänner, spara 10 miljar-
der som man redan har lovat bort till annat. Det är
flott.
Sedan till den regionala klyvningen. Om hela Sve-
rige fick hjälpa till skulle både ekonomin och välfär-
den vara starkare. Vi vet hur det ser ut. Befolkningen
minskar, tillväxten fördelas ojämnt och skillnaderna
ökar. När det gäller ohälsotalen är det väldigt stora
skillnader mellan olika delar av landet liksom när det
gäller arbetslösheten. Det speglar alldeles självklart
en politik som inte har lyckats.
Det är viktigt att poängtera att dessa delar av Sve-
rige inte vill ha nödmynt från Stockholm. De vill ha
lika villkor och rätten att kunna bestämma över sin
vardag. Det ska vara lika villkor för alla kommuner
att erbjuda likvärdig skola och omsorg och lika vill-
kor för företagare runtom i landet.
Efter att nu ha sett regeringens spel under dessa år
och under valrörelsen vill jag påpeka att en väg är en
väg. Det ska gå att åka på den. En mobiltelefon är en
mobiltelefon. Den fungerar bara om det finns mottag-
ning. Bredband ska ha en viss hastighet på informa-
tionsöverföringen. Annars kan ni byta namn på rege-
ringens satsning till "smalband till vissa". Det vore
mer sanningsenligt.
Till Björn Rosengrens misslyckade planhalva löp-
er nu också justitieministern i full fart och erbjuder
ordningsvakter och parkeringsvakter i stället för poli-
ser. Men en polis är en polis, och bara poliser ska
sköta polisens arbete. Staten har ansvar för vissa
centrala funktioner. Staten borde också ge lika villkor
när det gäller de funktionerna.
Herr talman! Det finns en stark livskraft på lands-
bygden och i Småortssverige, inte minst i form av
kreativa företagsidéer. Regeringens proposition läm-
nar människorna där i sticket. Nu är det upp till oss
andra att försöka förbättra villkoren så att kreativite-
ten släpps fram.
Herr talman! Vi i Centerpartiet vill också genom-
föra en ambitiös politik för att anpassa Sverige och
övriga världen till det ekologiskt hållbara. Med en
tuff internationell miljödiplomati, helt annorlunda än
den som varit de senaste fyra åren, och ett helhjärtat
engagemang för skärpt europeisk miljöpolitik, där
man inte stoppar gemensamma miljöskatter t.ex., vill
vi att EU ska hantera miljöfrågorna resolut genom en
common environmental policy, en CEP. Det ska vara
en gemensam fast miljöpolitik som lånar sina struktu-
rer från den, som vi vet, oerhört fasta jordbrukspoliti-
ken. Tekniken kan här användas till något konstruk-
tivt på miljöns område.
Det ska ske med en svensk miljöpolitik som går
före genom ekonomiska styrmedel och stimulanser,
skärpta krav på produkter och produktion samt folk-
bildning. Vi vill genomföra en skatteväxling där höj-
da miljöskatter används till att sänka arbetsgivarav-
gifterna och där pengarna verkligen kommer rätt och
inte hamnar på ett konto på Riksgälden, som har varit
fallet under några år under den tidigare mandatperio-
den.
Vår målsättning är att använda näringslivets krea-
tivitet och genomslagskraft för att ställa om samhäl-
let. Det pågår på vissa håll i svensk basindustri en
snabb miljöutveckling som aktivt borde stödjas. En
miljödriven utveckling är en jättechans till ekonomisk
tillväxt. Då frågar man sig återigen: Målformulering-
arna finns, men var finns förslagen?
Inte minst i arbetet för att nå en ekologiskt hållbar
utveckling har landsbygden och dess företagande en
nyckelroll att spela. Jord- och skogsbruk är de vikti-
gaste producenterna av förnybara råvaror och resurser
och en tillgång. Släpp fram en miljödriven utveckling
och tillväxt. Producera mycket mer av förnybara
bränslen och drivmedel för att ersätta kärnkraft, kol
och bensin. Ge det som är miljövänligt lika eller bätt-
re konkurrensvillkor. Det finns t.ex. ett stort utrymme
för starkt växande produktion av biologisk industrirå-
vara.
Herr talman! Det är, som någon har sagt tidigare i
debatten, alltid väldigt lätt att svepa fram en massa
fina ord och målformuleringar. Det är svårare att ta
tag i djupare och mer komplicerade problem. Det är
synd att regeringen, Socialdemokraterna och Väns-
terpartiet, inte har tagit chansen att försöka rätta till
några av de allvarliga brister som vi har i det här
landet. De behöver rättas till om statsskutan ska hål-
las på rätt kurs och inte välta, till elände för de män-
niskor som har det mest besvärligt.
Centerpartiet kommer under tiden fram till nästa
val att bedriva en konstruktiv, grön och borgerlig
opposition mot den socialdemokratiska regeringen.
Vi kommer att stå för ett alternativ som tar fasta på
behoven av tillväxt, sundare statsfinanser, minskad
ohälsa, lika villkor i hela landet och miljödriven ut-
veckling. Insikten om att välståndet står och faller
med villkoren för den enskilde företagaren kommer
att vara grundbulten i vår politik.
Vi kommer att ta den sociala klyvningen på allvar
och ge utrymme för reformer som ska ge mer självbe-
stämmande och livskvalitet. Det handlar om skatte-
sänkningar - faktiskt - för låg- och medelinkomstta-
gare så att de kan klara sig på ett vettigt sätt, om en
familjepolitik som ger föräldrar chansen till mer tid
med sina barn och om bättre villkor för pensionärer-
na.
Vi avvisar det budgetförslag som har lagts fram
därför att det inte klarar de krav som ställs på Sverige
i den situation som vi ser i dag. Vi kommer att lägga
fram vårt alternativ om två veckor.
(Applåder)

Anf. 8 YVONNE RUWAIDA (mp):
Herr talman! Jag tackar talmannen för att han ut-
talade mitt namn rätt. Det börjar bli trevligt när man
känner sig integrerad och inte diskriminerad genom
att folk har lärt sig ens namn.
Jag tänker börja med den debatt om regerings-
bildning som har förts nu efter valet. Jag tycker att
det är lite synd när Lars Bäckström behöver ställa sig
här uppe och kalla sig själv för en besvärlig betjänt.
Okej - det är skämtsamt, men jag hade hoppats att
Lars Bäckström hade kunnat stå här uppe och ha sina
partikolleger som ministrar, eller kanske att han själv
hade kunnat vara en. Utgör man ett stöd till en rege-
ring så bör man också ingå i regeringen. Det är en
grundhållning som Miljöpartiet har, där vi inte har
bytt åsikt. Vi har fått i gång en process för att ändra
den regeringsbildningsmodell som har varit förhärs-
kande sedan det kalla kriget. Vi vill föra en debatt
och förhoppningsvis också kanske se en förändring
av Sveriges grundlag i denna fråga. Vi har försökt
bryta den svenska tradition som finns där regeringen
får stöd av s.k. stödpartier. Vi har seriöst förhandlat
för att bryta den traditionen.
Slutresultatet har tyvärr inte blivit någon föränd-
ring när det gäller regeringsbildningsmodellen i dag,
men förhoppningsvis i framtiden. Men det har blivit
den politiskt sett bästa uppgörelse som vi i Miljöpar-
tiet de gröna någonsin har gjort med Socialdemokra-
terna. Den uppgörelsen hade vi aldrig kunnat få i
hamn om det inte hade varit för väldigt hårda för-
handlingar. Jag kan berätta för er alla att det hände
mycket under det senaste dygnet.
Jag vill rikta ett tack till Vänsterpartiet. Vänster-
partiet fick igenom en sak som vi har drivit, men inte
lyckats med, nämligen en bättre skrivning om bistån-
det. Biståndet ska uppnå enprocentsmålet under man-
datperioden, och det är någonting som vi stöder och
är glada för att Vänsterpartiet senare drev igenom.
Människor och djur ska inte utnyttjas för kortsik-
tig ekonomisk vinning. En samhällsutveckling där
både människor och vår gemensamma livsmiljö bryts
ned är en återvändsgränd. En samhällsutveckling där
människor diskrimineras, där människor blir utbrända
eller där människor står utanför arbetsmarknaden är
en återvändsgränd. En samhällsutveckling där torsken
dör ut, där vädret blir mer extremt och där livsmedlen
innehåller azo-färgämnen är också en återvändsgränd.
Vi i Miljöpartiet de gröna har gått till val med 38
punkter för en grönare framtid. I den överenskom-
melse för mandatperioden som vi har slutit kan både
gröna väljare och gröna partimedlemmar vara nöjda
med att flertalet av våra vallöften kommer att genom-
föras under mandatperioden. Låt mig nämna några:
Friår kommer att införas i hela landet senast 2005.
Vi kommer att göra en ökad satsning på förskolan,
både för att öka personaltätheten och ge möjlighet att
minska barngrupperna.
Vi kommer att ha en förlängd föräldraförsäkring
med två fullersättningsmånader och höjd nivå för alla
garantimånader från 60 till 180 kr om dagen. Detta
ska genomföras under mandatperioden.
Vi kommer att ha ett svenskt fiskestopp av tors-
ken som kan bli torskens räddning.
Till detta kommer fortsättning och utvidgning av
miljöarbetet från förra mandatperioden och många
andra frågor.
En fråga är djurskyddet, som ska stärkas ytterliga-
re. Långa djurtransporter ska minska.
Men det finns också brister. Vi skulle vilja se fler
framsteg när det gäller en förbättrad företagar- och
näringslivspolitik. I de frågorna har vi fört många
intressanta diskussioner med t.ex. Folkpartiet, Krist-
demokraterna och Centerpartiet. Kanske kan vi åter-
komma med en gemensam motion i dessa frågor
under motionstiden. Låt oss undersöka den möjlig-
heten!
Jag vill prata om barnen först. Barnen är vår
framtid, och den allra viktigaste gruppen som vi be-
höver satsa på är just barnen. All politik borde utgå
från barnens perspektiv och framtidsperspektivet. Det
vi har jobbat för och också lyckats genomföra är att
ge föräldrar mer möjlighet att vara med sina barn. Vi
tycker också att det är oerhört viktigt att satsa på
förbättrad kvalitet på skola och förskola.
Men man behöver också ta ett större ansvar för
barn i andra perspektiv. T.ex. behöver Migrationsver-
ket bli bättre på att ta hand om ensamma asylsökande
barn och ungdomar. Det är oacceptabelt att det råkar
hända att dessa utsatta barn utnyttjas i t.ex. prostitu-
tion.
Alla människor behövs på framtidens arbetsmark-
nad. Fortfarande saknar många människor ett arbete,
och det är en brist. Många med funktionshinder tas
inte in på arbetsmarknaden. Stora grupper med ut-
ländskt klingande namn, som mitt efternamn, är ar-
betslösa. Men lika många har arbeten som de är
överkvalificerade för, och det är ett enormt slöseri
med mänskliga resurser och människors kunskaper
och vilja att delta och bidra.
Nu gör vi under mandatperioden många och vikti-
ga insatser för att minska diskrimineringen i samhäl-
let. Det handlar om kvinnors diskriminering, invand-
rares diskriminering och funktionshindrades diskri-
minering. Förhoppningsvis kan det batteri av insatser
och åtgärder som finns med i 121-programmet vara
en viktig del för att minska diskrimineringen.
Oftast är det fel att prata om integrationspolitik,
som de flesta gör i debatten. Det som är det allvarliga
problemet, och det som man måste ta tag i, är att
motverka diskriminering. Det är också en grundbult i
en demokrati att vi försvarar människors lika värde.
Jag vill också nämna hur viktigt arbetet mot islamo-
fobi, antisemitism och även homofobi är. Det är en
viktig del i att försvara människors lika värde, och det
är lika viktigt i en ekonomisk debatt som i alla andra
debatter.
Fiskestoppet för torsken kommer att kunna rädda
torsken i Östersjön. Det kanske är den enda chansen.
Farhågorna från näringen i denna fråga, som vi kan se
i medierna och i de samtal vi får, är överdrivna. De
farhågorna utgår ifrån att man misstror vårt löfte om
kompensation. Det är en fråga som både vi, Social-
demokraterna och Vänstern arbetar med att ta fram i
dagarna.
Det är oerhört viktigt med en aktiv och radikal
klimatpolitik. Den gröna skatteväxlingen kommer att
fortsätta i en bra takt. Den kommer att se lite annor-
lunda ut än i den budget som ni har fått på borden i
dag - den kommer att vara lite större i sin omfattning
efter det att vi har arbetat med den här i riksdagen.
Jag vill poängtera en sak som Lena Ek nämnde.
Hon säger: Vi vill ha en riktig skatteväxling - peng-
arna ska inte hamna hos Riksgälden. Det är en felak-
tig syn. I den första skatteväxlingen som genomfördes
- på ungefär 1,2 miljarder - hamnade pengarna på
skattesänkningssidan på det som kallas för det indivi-
duella kompetenssparandet. De pengarna finns i dag
hos Riksgälden, men alla skatteväxlingar sedan dess
har handlat om sänkt skatt på arbete. Det är inte
pengar som har hamnat hos Riksgälden. I det förslag
som föreligger för den gröna skatteväxlingen för
nästa år handlar det om sänkt skatt för låg- och me-
delinkomsttagare.
Det behövs också andra viktiga insatser för att
minska utsläppen av växthusgaser. Här har vi fått
igenom att trängselavgifter införs och att det ska
göras en satsning på solceller, solvärme, vindkraft
och förnybara bränslen. Detta kombinerat med vår
tidigare beslutade satsning på järnvägar och subven-
tioner av miljöbilar ger bättre förutsättningar för den
nödvändiga omställningen av energi- och trafiksys-
temen. Kanske kan vi se till att våra barn och barn-
barn kan fiska torsk i Östersjön och leva i ett klimat
utan extremt väder, enorma flyktingströmmar och
miljökatastrofer.
Låt mig sedan ta upp ohälsan. Det är en av de ab-
solut viktigaste frågorna att ta tag i i framtiden. Det
finns ett citat som vi i Miljöpartiet tycker är väldigt
sant. Det säger följande: Kanske har vi skapat ett
arbetsliv som kräver friskare människor. Kanske har
vi fel arbetsliv för de människor vi har.
I den överenskommelse som Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har står det följande:
Arbetslivet måste bli mänskligare. Rätten till ett ar-
bete måste samtidigt vara rätten till ett arbete att må
bra med. I dag slits alltför många ut och blir sjuka och
försvinner i förtid från arbetslivet. Stressen och het-
sen i arbetslivet slår mot alla. Den sprider sig till
samhällslivet i övrigt och in i privatlivet. Men livet är
ingen kapplöpning. Hetsen måste brytas. Möjligheten
att själv styra över arbetsförhållanden, fritid och ar-
betstid måste öka.
Detta är helt sant. Här finns ett batteri av åtgärder
som vi föreslår. Det är bl.a. olika förslag som ökar
individens inflytande över arbetstidens förläggning,
t.ex. en rätt till tjänstledighet på deltid som motsvarar
den rätt som småbarnsföräldrar har i dag. Det handlar
också om försök med arbetstidsförkortning där den
dagliga arbetstiden förkortas och där man ska utvär-
dera påverkan på hälsa och jämställdhet. Friåret ingår
naturligtvis också i detta. Men det finns en mängd
andra förslag som handlar om att försöka minska
ohälsan.
Jag vill ta upp en frågeställning som har diskuterat
mycket på senare tid där jag tycker att man lite grann
saknar perspektiv. Det handlar om det som kallas att
man tar in en second opinion, dvs. ett annat läkarin-
tyg, efter 60 dagar. Det är principiellt inte fel med en
second opinion i vissa fall om denna second opinion
innebär att den sjukskrivne ska gå till en läkare som
inte är knuten till försäkringskassan. Men det fokus
som saknas i debatten är den sjukskrivnes. Då tänker
jag främst på de patienter som har kroniska smärttill-
stånd, t.ex. fibromyalgipatienter. Dessa patienter
skickas runt inom sjukvården, ofta helt utan diagnos.
De får ofta motstridiga besked om behandlingen för
sin sjukdom.
En utredning visar att genom att samla olika kom-
petenser runt patienten, s.k. teamvård, kunde ett stort
antal långtidssjukskrivna patienter återgå eller delvis
återgå till arbetslivet igen. Kanske skulle en second
opinion kunna vara rätten att komma in i denna team-
vård.
Det är oerhört viktigt att komma åt sjukskrivning-
arna, men vi får inte glömma patientens perspektiv.
Senare i debatten vill jag också ta upp frågan om
EMU. Jag tänkte ställa en fråga till Bosse Ringholm
om detta. Det är ingen som har pratat särskilt mycket
om EMU i dag, men det är något som kommer att
påverka den ekonomiska politiken väldigt mycket i
framtiden.
(Applåder)

Anf. 9 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Herr talman! Först vill jag gärna hälsa Fredrik
Reinfeldt välkommen till den här ekonomiska debat-
ten och de diskussioner vi har i anslutning till bud-
getpropositionen och vårpropositionen med företräda-
re för finansutskottet.
Fredrik Reinfeldt började med att recensera val-
debatten. Han uttryckte sig så att partier eftersträvar
att skapa ett så öppet mandat som möjligt. I så fall
tror jag att han har avlyssnat valdebatten på ett myck-
et märkligt sätt. Om någonting i den här valdebatten
handlade om precisa mandat så var det definitivt det
socialdemokratiska valmanifestet som preciserade ett
stort antal reformer som vi såg som oerhört mer an-
gelägna än de skattesänkningar som Fredrik Rein-
feldts parti tyckte skulle vara nummer ett på listan.
Fredrik Reinfeldt torde väl inte vara obekant med att
väljarna gillade reformerna samtidigt som de inte
gillade skattesänkningarna i någon större omfattning.
Det torde väl ha medverkat till Moderata samlings-
partiets förödande resultat.
Det intressanta är det som vi socialdemokrater sa-
de i hela valrörelsen, nämligen att vi vill genomföra
reformer redan 2003 i en omfattning på 19-20 miljar-
der kronor. Det kan vi också leverera i dag. Det kan
vi föreslå riksdagen att besluta om för nästa år. För
trovärdigheten i politiken tror jag att det är viktigt att
politikerna också har förmåga och vilja att fullfölja
det som de föreslår.
Jag såg en intressant analys från det förra valet
1998. Där hade en statsvetare gått igenom alla de
vallöften som Socialdemokraterna hade utfärdat. Han
kunde konstatera att alla vallöften faktiskt var full-
följda. På samma sätt är det vår ambitionen att under
den här perioden se till att vi kan fullfölja de vallöften
vi har ställt ut. Och vi var faktiskt väldigt sparsamma
med vallöften i kronor och ören. Vi prioriterade sjuk-
vården, barnen, skolan, pensionärerna och andra
viktiga områden.
Fredrik Reinfeldt säger att debatten redan är klar
innan vi startar den här i kammaren. Det tycker jag är
ett mycket egenartat sätt att se det på. Att det pågår en
levande debatt i medierna före det att vi startar de-
batten här tycker jag inte är något att beklaga. Jag
tycker att det bra om vi har en debatt både före, under
och efter den här dagen. Den debatten har vi alla skäl
att fullfölja.
Om jag ska tolka Fredrik Reinfeldts anförande lite
positivt kan man möjligen se en viss självrannsakan
och en viss förändring i synsättet när det gäller den
väldiga skattefixering som Moderaterna har haft un-
der senare år. Fredrik Reinfeldt säger att skatteuttaget
har ökat och ökat. Det är inte sant. År 2001 hade vi
t.ex. ett skatteuttag som var runt 54 %. Det sjunker i
år till lite drygt 51 %. Nästa år sjunker det till under
51 %. Jag tycker att det är viktigt att beskriva verk-
ligheten på rätt sätt, Fredrik Reinfeldt. Vi har haft en
fallande utveckling när det gäller skattekvoten, och då
ska det också beskrivas på det sättet även av dem som
önskar en ännu kraftigare utveckling av den kurvan.
Jag var också spänd att lyssna till Fredrik Rein-
feldt eftersom detta är en debatt som ofta handlar om
våra bedömningar och våra prognoser om framtiden,
hur man tror att framtiden blir när det gäller ekono-
min, sysselsättningen, skatterna, det internationella
och mycket annat. Det ska väl sägas att vi politiker
och framför allt ekonomerna en och annan gång får
revidera våra uppfattningar eftersom det är svårt att
ha en säker uppfattning om framtiden. Nu gav sig inte
Fredrik Reinfeldt in på så många beskrivningar av
vad han trodde om framtiden. Han sade att han tyckte
att regeringen hade en konstig uppfattning om att man
nu skulle öka optimismen.
Men regeringen har försökt att ha en ganska rea-
listisk bedömning av den ekonomiska utvecklingen.
Kan man anklaga regeringen för någonting är det
snarast att vi var för försiktiga och pessimistiska i
våras. I vårpropositionen sade regeringen att vi kom-
mer att få en tillväxt på 1,4 % i år. När det första
halvåret av det här året hade gått visade det sig att
tillväxten snarare låg runt 2 %. Det - och inte något
slags allmän optimism - är skälet till vi har anledning
att tro att vi också får en utveckling i år på runt 2 %,
Fredrik Reinfeldt.
Det var likadant med arbetslösheten. Regeringen
var kanske överdrivet försiktig och överdrivet pessi-
mistisk när vi i våras sade att vi trodde att arbetslös-
heten kanske skulle öka under året eftersom den gör
det i hela Europa. Vi trodde att den skulle vara unge-
fär 4,3 % det här året. Men månad efter månad under
första halvåret, och även nu, har vi haft arbetslöshets-
siffror på 4 % eller lägre. Därför tror vi nu på en
siffra strax under 4 %. Jag tror att Fredrik Reinfeldt
kan känna sig lugn på den punkten. Regeringen drivs
inte av någon överdriven optimism. Regeringen har
snarare varit för försiktig.
Jag tycker ändå att det är intressant att fundera på
Reinfeldts egen förmåga när det gäller prognoser. Jag
hittade en liten skrift som Fredrik Reinfeldt gav ut för
några år sedan som heter Det sovande folket. Man
undrar ju först vad det handlar om, men tydligen är
det en väldig uppgörelse med välfärdsstaten där det
sovande folket som finns i välfärdsstaten Sverige
snart kommer att vakna upp. Då gör Reinfeldt följan-
de prognos. Det får väl tas som ett tecken på hans
första ambitioner som prognosmakare.
Han skriver så här:
Nu kommer Moderaterna snart att bli störst. Det
beror på att den socialdemokratiska strategin inte
längre fungerar. Socialdemokraternas moment 22
medför att de bara kan bli stora som oppositionsparti
bara för att se detta stöd försvinna i regeringsställ-
ning.
Om hans ekonomiska prognoser kommer att hålla
samma kvalitet i fortsättningen får vi nog hålla ho-
nom på en armlängds avstånd när det gäller hans
förmåga att göra bedömningar kring ekonomin -
alltså om han har samma förmåga där som när det
gäller de allmänpolitiska bedömningar av utveckling-
en som han skissade på i den här lilla skriften.
Nu säger Reinfeldt också att det finns för många
mål i budgetpropositionen. Det mål vi har tillfört är
ohälsomålet. Då måste min direkta fråga till Reinfeldt
vara: Tycker inte Moderata samlingspartiet att vi ska
ha något mål när det gäller ohälsa?
Vi har ju bakom oss en väldigt framgångsrik ar-
betslöshetsbekämpning, där vi har halverat arbetslös-
heten. Det var ett mål som vi satte upp 1996. Rein-
feldts parti och många andra borgerliga partier sade:
Det där kommer ni aldrig att nå. Vi nådde målet trots
alla borgerliga profetior, trots alla ekonomer och alla
andra som varnade och sade: Ni kommer inte att nå
halverad arbetslöshet från 1996 till 2000. Vi nådde
det.
Vi har satt upp andra mål, om sysselsättningen,
om socialbidragsbehovet. Vi sätter upp målet om
ohälsan. Min fråga är: Tycker inte Fredrik Reinfeldt
att det behövs något mål på området? Är Moderaterna
motståndare till att vi sätter upp en hög ambitionsnivå
för att också minska ohälsan i arbetslivet?
Jag kan hålla med Reinfeldt om att det naturligtvis
inte bara handlar om arbetsmiljön. Det är inte så en-
kelt att det bara är fråga om arbetsmiljön när det
handlar om ohälsan. Det handlar naturligtvis, som jag
sade i min inledning, också om hela balansen mellan
arbetsliv, familj och fritid, och om hela den stress
som många människor känner i vårt samhälle. Just
därför är det viktigt att vi inte bara jobbar med ar-
betslivet, även den delen kanske är den mest centrala.
Vi måste också exempelvis se till att våra barn och
ungdomar får en bra uppväxt, att vi gör en stor sats-
ning på skolan. Vi måste se till att vi får en bättre
personaltäthet, fler lärare. En mer intressant skolmiljö
och undervisning kan naturligtvis också vara stimule-
rande och bidra till att lägga grunden till att undvika
en ohälsoutveckling i framtiden.
Det fanns ett inslag, som jag gärna vill återkomma
till, i min inledning som handlade om behovet av att
öka tillväxten i svensk ekonomi. Det är en viktig
diskussion där det inte finns ett enkelt svar. Modera-
terna försöker ibland få det till att det bara handlar om
att sänker man skatten kommer tillväxten automa-
tiskt. Men det finns inga sådana samband, det visar
både internationell och annan erfarenhet.
Det finns väldigt många saker som behöver göras
omkring tillväxten. Jag är förvånad över att Fredrik
Reinfeldt över huvud taget inte tog upp tillväxtdis-
kussionen. Lena Ek återkom till tillväxten men
nämnde inte med ett ord någon av de tio olika områ-
den som vi i budgetpropositionen diskuterar när det
gäller tillväxten. Ska en debatt vara någorlunda me-
ningsfull får vi i varje fall pröva varandras argument.
Om Reinfeldt inte ens bryr sig om tillväxten, och
Lena Ek inte ens läser vad vi har skrivit och vad vi
föreslår, är det svårt att föra en debatt med detta som
utgångspunkt.
Jag är exempelvis oroad för den bristande konkur-
rensen i svenskt näringsliv. Det borde Reinfeldt, Lena
Ek, Karin Pilsäter och Mats Odell naturligtvis också
vara. Det är inte bra i svensk ekonomi i dag eftersom
det är så att vi på väldigt många sektorer har tre fyra
företag som har ett slags oligopolliknande situation.
Vi såg i vintras hur vi hade en debatt om en asfalt-
skartell. Det var några få företag som hade gjort upp
om priserna. Vi ser det exempelvis också inom livs-
medelshandeln, dagligvaruhandeln. Det finns fyra
stora företag som står för 90 % av omsättningen. Vi
ser det i mejeribranschen, att det är fyra företag som
svarar för strängt taget lika stor del av omsättningen.
Så är det i bryggeribranschen, så är det i petroleum-
branschen och så är det också när det gäller tillverk-
ning av tidningspapper, för att ta några andra exem-
pel. Det är några få företag som hela tiden påverkar
prisbilden, och det finns risker för att det ska bli en
ganska begränsad konkurrens.
Jag tycker att det är en stor fråga, som det förvå-
nar mig att ingen av de borgerliga företrädarna ens
ville diskutera. De tycks inte ens se att det är ett pro-
blem att det är bristande konkurrens i näringslivet.
Det är märkligt att man inte vill diskutera tillväxten
utifrån ett sådant perspektiv.
Låt mig stanna ett ögonblick vid kammarens fru
dysterkvist, Karin Pilsäter. Herr dysterkvist, Mats
Odell, kom lite senare. Det är ett äkta par, fru och
herr dysterkvist. De ägnar en stor del av sina anföran-
den åt att beskriva hur eländigt det är i Sverige. När
jag hörde Mats Odell hade jag nästan på känn att han
efter sin långa jeremiad skulle säga: Jag lämnar landet
efter allt detta, så förskräckligt som det är i Sverige.
Han är kvar, vad jag kan se - tills vidare.
Karin Pilsäter sade visserligen, och det ska man
hålla henne räkning för, att den socialdemokratiska
regeringen har haft stor utdelning på små insatser. Ja,
det är resurseffektivt. Kan man göra små insatser och
få större utdelning är det ingen dålig politik. Folkpar-
tiet lovade för mycket i valrörelsen och tvingades
backa från sina vallöften redan under valrörelsen. Det
är väl ett memento.
Jag tycker inte att Karin Pilsäter oemotsagd kan få
säga att vi socialdemokrater förnekar verkligheten
och gör alldeles för orealistiska beskrivningar av de
ekonomiska utvecklingen. Som jag alldeles nyss
beskrev, i repliken på Fredrik Reinfeldt, är det snarare
så att kan man anklaga oss för någonting är det för att
vi har varit för försiktiga, att vi har hållit nere pro-
gnoserna både när det gäller tillväxt och arbetslöshet.
Det har visat sig att det har gått bättre för Sverige än
vad vi trodde i våras.
Då har vi naturligtvis skäl att också anmäla detta i
det här sammanhanget. Jag kan göra jämförelsen med
EU-länderna. I dag har mina finansministerkolleger
möte i Bryssel. Det är ett möte som jag självfallet inte
kan vara med på, eftersom det är viktigt att vara här i
kammaren. Där konstaterar de att snittet bland EU-
länderna när det gäller tillväxten just nu är 1 %, me-
dan vi har en tillväxt på 2 % i Sverige. Någon bor-
gerlig tidning tyckte att det här var så lustigt att man i
rubriken skrev: Sverige går i otakt med EU. Ja, det
går dubbelt så fort med tillväxten och ekonomin i
Sverige som i EU om man vill uttrycka det på det
sättet.
Det är viktigt att diskutera frågan om vad vi ska
göra när det gäller ohälsan. Det är inte ett enda för-
slag, en enda enkel quick fix som kan lösa upp ohäl-
soproblemet. Det är mängder av olika idéer som be-
hövs. Vi har presenterat ett elvapunktsprogram tidiga-
re i den här kammaren. Jag presenterar nu en uppfölj-
ning av det programmet i budgetpropositionen. Vi har
massor av nya idéer, både skarpa idéer och idéer som
ska kunna utvecklas framöver.
Jag vill säga en sak för att vara tydlig. Karin Pil-
säter har lyckats genomleva en hel valrörelse utan att
ta till sig att den ena socialdemokratiska talaren efter
den andra har sagt att vi inte tänker föreslå - och det
finns inte heller något sådant förslag i den här bud-
getpropositionen - förlängt arbetsgivarinträde eller
förlängd sjuklöneperiod, som det har funnits ett ut-
redningsförslag omkring. Det har vi upprepat gång på
gång. Det har antingen gått Karin Pilsäter helt förbi
eller så passar det in i hennes argumentation att fort-
sätta påstå någonting som uppenbarligen inte är kor-
rekt.
Däremot har vi sagt att det som behöver göras för
att klara ohälsan är en kombination av två saker. Det
är bl.a. att göra som vi gör i budgetpropositionen, att
presentera en rad offensiva satsningar. Det är
500 miljoner mer till försäkringskassan för att ge dem
möjligheter att bättre stödja både den enskilde sjuke
och företagen i deras arbete. Det är att förstärka reha-
biliteringsarbetet, ge ökad tillgång till rehabilitering,
ökad tillgång till vård. Det är, Lena Ek, faktiskt skar-
pa förslag med många nya miljarder kronor som ska
in i sjukvården under åren framöver. Det är också att
öka antalet läkare som jobbar med försäkringsmedi-
cin och att öka utbildningen när det gäller försäk-
ringsmedicin. Det är många skarpa förslag som vi
har.
Vi är medvetna om att det inte räcker. Det behö-
ver göras mer åren framöver. Vi är naturligtvis be-
redda att diskutera de idéer som kan finnas på det här
området. Det finns många praktiska förslag som man
kan hämta från den praktiska erfarenheten. Vår be-
stämda uppfattning är att om vi kan samverka mellan
samhället - försäkringskassan, arbetsförmedlingen,
sjukvården, kommunen - och arbetsmarknadens par-
ter är det den bästa lösningen. Då kan vi hitta den
bästa praktiska lösningen.
Det är den ena offensiva delen i de olika satsning-
arna på rehabilitering, stöd till den enskilde och stöd
till arbetsgivaren. Den andra delen är att vi också
annonserar att vi vill ändra det system som vi har i
dag när det gäller ekonomiska incitament för företa-
gen och framför allt arbetsgivarna. I dag är det ett
stumt system som innebär att alla arbetsgivare betalar
lika mycket till sjukförsäkringssystemet oavsett om
det är fråga om arbetsgivare som gör stora insatser för
att pressa tillbaka ohälsan eller arbetsgivare som är
ganska passiva. Vi tycker att det är rimligt att vi änd-
rar systemet så att den arbetsgivare som medverkar
aktivt till att pressa tillbaka sjukförsäkringskostna-
derna också ska ha en viss vinst av detta i ersättnings-
systemet.
Vi tror inte minst att det är viktigt att kommuner
och landsting, som har en speciell sammansättning på
sin personal, som har proportionellt sett fler äldre och
fler kvinnor, framför allt anställda i vårdsektorn, ges
särskilda möjligheter att vara med om att försöka
bekämpa ohälsan.
Mot den bakgrunden sätter vi in 4 miljarder kro-
nor extra till kommuner och landsting under nästa år
för att ge dem ökade möjligheter att både nyanställa
och öka personaltätheten - som är en viktig faktor för
att bekämpa ohälsa - men också för att kunna få ned
sina ohälsotal på olika sätt.
Jag tycker att detta är en viktig principiell inrikt-
ning på våra ekonomiska system. Jag hoppas att vi
från den 1 juli nästa år kan få ett sådant system att
fungera. Vi ska ha en beredning i vanlig ordning
under hösten och vintern med remittering av en de-
partementspromemoria, en lagrådsremiss, en propo-
sition senare under riksdagsåret och ett beslut som
gör att vi kan få ett system i drift från den 1 juli nästa
år.
Jag saknar någon form av alternativ, någon form
av motförslag, från de borgerliga partierna. Det har
inte funnits sådana. De förslag som kom under valrö-
relsen, dvs. att öka karensdagarna och minska ersätt-
ningen till den sjuke, har avisats. De svenska väljarna
har sagt att de inte vill ha den typen av förslag som
Moderata samlingspartiet och andra borgerliga partier
kom med under valrörelsen. Man vill i stället ha ett
mer positivt sätt att hantera ohälsoproblemen.
Karin Pilsäter slutade sitt anförande med att säga
att hon är en äkta folkpartist. Hon sade egentligen två
saker: Folkpartiet har i valrörelsen ställt krav på
språktest, och nu ställer de krav på att det inte ska
vara något språktest, dvs. de har båda uppfattningar-
na. Liberaler är ju oftast kluvna, så det var en perfekt
avrundning av hennes anförande när hon lyckades
förena dessa båda ståndpunkter.
Jag tror att det är bra att vi ser sanningen i vitögat
när det gäller invandrarnas arbetslöshet och konstate-
rar att invandrarnas största chans att kunna få jobb är
om vi kan sköta den ekonomiska politiken så att vi
har en bra tillväxt i samhället. Det måste finnas en
efterfrågan på arbetskraft, så att invandrarna i större
omfattning kan få jobb. Men det är också oerhört
viktigt att det finns en arbetsmarknadspolitik som kan
stå till invandrarnas tjänst och som kan vara ett stöd
för invandrarna.
Mats Odell talar om nya varsel och beskriver den
dystra situationen. Jag har svårt att se hur vi skulle
kunna underlätta för invandrare genom att halvera
arbetsmarknadspolitiken, som Mats Odell och hans
borgerliga kollegor har föreslagit att man ska göra.
De vill lägga ned Arbetsmarknadsstyrelsen, lägga ned
de offentliga arbetsförmedlingarna och halvera ut-
bildningen av arbetslösa invandrare. På vilket sätt
skulle de få fler jobb om man går fram med motorsåg
i arbetsmarknadspolitiken på det viset? Det är ju den
politik som Mats Odell och Kristdemokraterna och
flera andra borgerliga partier har pläderat för under
valrörelsen och som väljarna dessbättre varken har
accepterat eller stött. Jag tycker att Odells beskriv-
ning är mycket märklig. Han talar om vilka stora,
växande problem vi har, men i stället för att - vilket
man tycker borde vara konsekvensen - föreslå ytter-
ligare resurser för att hjälpa de arbetslösa vill han
halvera insatserna för de arbetslösa. Det är något som
inte går ihop i Odells argumentation.
Till sist vill jag säga att en valrörelse naturligtvis
innehåller en rad olika önskemål som de olika parti-
erna för fram. De får stöd i växlande utsträckning,
och valresultatet kan naturligtvis tolkas på olika sätt
av olika partier. Jag har tolkat det som att väljarna
trots allt menar att vi har haft en framgångsrik period
bakom oss. Reformerna har kunnat öka i takt med att
ekonomin har vuxit, och väljarna vill ha en fortsätt-
ning av det. Man väljer reformer före skattesänkning-
ar.
Med detta som stöd tror jag att den budgetpropo-
sition som vi presenterar i dag ligger i linje med väl-
jarnas önskemål om att vi ska fortsätta att bygga ut
välfärden, se till att de äldre, våra pensionärer, får sin
del av välfärden och att våra barn och ungdomar får
en bra uppväxt. Då kan vi också se ett framtida väl-
färdssamhälle i Sverige som präglas av just rättvisa
och solidaritet.
(Applåder)

Anf. 10 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Fru talman! Jag vill säga till Bosse Ringholm att
mina ungdomförsyndelser - att jag har trott att Mode-
raterna ska bli ett större parti - ska jämföras med
finansministerns motsvarighet som ungdomsför-
bundsordförande. Han trodde då på en socialisering
av bankerna i Sverige. Om detta gör att jag under-
känns som prognosmakare vet jag inte riktigt vad
domen blir över Bosse Ringholm, men den blir nog
ganska allvarlig, vill jag tro.
Det har pratas mycket om tonlägen här i dag när
det gäller skatter. Jag vill gärna påpeka att jag tycker
att det finns en mycket tydlig tonlägesförändring hos
de samverkande partierna när det gäller synen på
skatter. Vi är väl medvetna om att det var en del
smärre, för oss otillräckliga, skattesänkningar under
förra mandatperioden, men nu är det närmast en
frustande aversion mot skattesänkningar som breder
ut sig. Budskapet verkar vara att man är beredd att
göra av med varje krona på snart sagt vad som helst
bara man slipper sänka skatten, och det känns som en
helt orimlig position i ett land som redan tar ut värl-
dens högsta skatter.
Dessutom - vilket jag påpekade - finns det in-
skrivet att det ska ske en massiv ökning av skatteutta-
get för de två år som budgeten pekar på. Siffror på
uppemot 112 miljarder nämns. Vi har dessutom en
väntande skattechock i landets kommuner och lands-
ting.
Det verkar som om vänsterpolitiker tror att det här
aldrig kostar något för någon. Det fyller syftet att vi
som är politiker får mer att säga till om och kan göra
mer, men att det skulle drabba någon verkar inte ha
föresvävat någon.
Det finns några rader om den globala miljön och
om hur man kan hålla ett högt skatteuttag. Det är sju
åtta rader. Det är det lilla, lilla spår som finns av
tanken på att detta kanske kan möta problem.
Efter ett val väntar vi oss trots allt att det ska
komma besked om en hel del strukturella åtgärder.
Det är ofta ett momentum för en ny regeringsbildning
att göra mer, kanske ta en del obekväma beslut och
lägga grunden för en tillväxtpolitik som om några år
ska leda till resultatet att den svenska ekonomin väx-
er. Därför blir vi så förvånade när vi får ett i det när-
maste tomt dokument som inte innehåller något av
detta och inte fokuserar på tillväxtkraften, som vi alla
tror är helt avgörande. I det hänseendet tycker jag att
det finns anledning att kritisera denna flora av olika
målformuleringar.
Det känns som om man för varje nytt problem
sätter sig ned, även om man inte riktigt vet hur man
ska lösa det, och hittar på en målformulering, en
femårsplan, och sedan väntar och ser hur det går. Jag
kan lova den här kammaren att alla dessa målformu-
leringar kommer att infrias. Det har alltid gått så med
alla femårsplaner. De infrias alltid. Rent statistiskt är
det så. Det går nämligen alltid att ratta till det - man
flyttar över lite här och tar lite där - precis som man
gjorde med den öppna arbetslösheten. Man räknar
dem som man vill ha, upp till 4 %, och sedan kallar
man de andra för någonting annat. Likadant är det
med socialbidragsberoendet. Man inför ett litet för-
sörjningsstöd för äldre, och så kan man säga att man
har rättat till det. Visst, de är fortfarande bidragsbero-
ende, men det heter åtminstone inte att de lever på
socialbidrag.
Alla femårsplaner kommer att infrias. Problemet
är att det inte blir något fokus på det som är viktigt
för svensk utveckling och för tillväxtkraften i vår
ekonomi. Det har flera borgerliga partier påpekat här
i dag.
Jag har två frågor till Bosse Ringholm. Den första
ställer jag till honom i hans egenskap av ordförande i
Stockholms arbetarekommun. Annika Billström har
lite grann fått springa gatlopp för den uppgörelse om
bilavgifter som nu har träffats med Miljöpartiet. Man
undrar vilken Bosse Ringholms roll har varit i detta.
Han är mig veterligen fortfarande ordförande i Stock-
holms arbetarekommun och var väl därmed ansvarig
för den valrörelse där Socialdemokraterna faktiskt
återkommande gav besked om att det inte blir några
bilavgifter för trafiken i Stockholm.
Nu undrar jag vad det är som har hänt. Var inte
Bosse Ringholm med på förhandlingarna om vad ni
skulle säga i valrörelsen, eller är det den vanliga tak-
tiken att chikanera och lämna era företrädare i Stock-
holm? Så har ni gjort vid andra tillfällen när det har
handlat om att hålla ihop regeringsmakten. Vilken är
Bosse Ringholms del när det gäller bilavgifterna?
Eller är det bara Annika Billström som ska hållas
ansvarig för detta?
Så till min andra fråga. Det hävdas från en del av
de samverkande partierna att de har långa listor av
framgångar. Så brukar det ju heta, men jag undrar
faktiskt om det verkligen är så. Jag tror mig känna till
en hel del socialdemokratiska skrivningar och förslag.
Det mesta av det som finns med här kan väl kallas
mer eller mindre socialdemokratisk politik. Låt oss
fråga förhandlaren själv. Får vi höra av Bosse Ring-
holm vad det är i allt det som har nämnts som Social-
demokraterna inte ville ha med i överenskommelsen
och som är konkreta bevis för att Miljöpartiet och
Vänsterpartiet över huvud taget har fått med något i
den uppgörelse som har träffats?

Anf. 11 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Fru talman! Fredrik Reinfeldt betecknade sin pro-
gnosförmåga som ungdomsförsyndelser. Det är möj-
ligt att han ska bättra sig på området. Han talade om
förstatligade banker. Det var en diskussion som för-
des under många årtionden. Man kan konstatera att
hans partiledare Bo Lundgren under sin tid som skat-
teminister i alla fall var på god väg att förstatliga en
del svenska banker. Så det har funnits perioder då det
har varit framgång för detta projekt.
När det gäller skatterna är det en realitet, Fredrik
Reinfeldt, att skattekvoten har sjunkit under senare år.
Och Fredrik Reinfeldt kommenterade inte heller det
eftersom det är ett faktum. Jag tycker att det är lite
märkligt att det sägs att skatterna kommer att öka
med över 100 miljarder under de närmaste åren. Jag
hoppas faktiskt att skatteinkomsterna ökar med både
100 miljarder och kanske mer därtill under de när-
maste åren eftersom det är ett uttryck för att svenska
folket kommer att få mer inkomster, mer löner och
därmed bidra till ökade skatteinkomster. Om vi inte
skulle få några nya skatteinkomster skulle vi inte
heller kunna skriva ut alla de reformer som vi social-
demokrater vill genomföra under åren framöver och
som vi tillsammans med Vänsterpartiet och sannolikt
och förhoppningsvis också med Miljöpartiet kan
komma att besluta om i kammaren framöver.
Skatteinkomster är naturligtvis viktiga, och de är
också ett uttryck för att vi också ser att vi kommer att
ha en positiv ekonomisk utveckling med ökade löne-
inkomster. Fredrik Reinfeldt beklagar att svenska
folket kommer att få mer inkomster i form av högre
löner och därmed kan betala skatter under de när-
maste åren.
Nej, Fredrik Reinfeldt, det är en realitet att tillväxt
är en förutsättning för reformer. Och tillväxt är bor-
gerlighetens absolut sämsta gren. När vi hade en
borgerlig regering senast i Sverige, vilket är snart tio
år sedan i början av 90-talet, var tillväxten i Sverige
under den perioden 0,2 %. När vi har haft en social-
demokratisk regering sedan 1994 och fram till i dag
har vi haft en tillväxt på runt 2,5 %. Det var alltså
0,2 % under den borgerliga regeringsperioden och
2,5 % under den socialdemokratiska regeringsperio-
den. Jag förstår att man inte gärna vill tala om tillväxt
från borgerligt håll med ett sådant facit. Men, mina
vänner, det är oerhört viktigt att vi talar om tillväxten
även om det kan kännas bittert och hårt för dem som
har en borgerlig regering i åtanke och det som en
sådan åstadkom, eller rättare sagt inte åstadkom.
Det är faktiskt tillväxten som ska ge oss utrymme
för de sociala reformer och de förbättringar som vi
vill åstadkomma i vårt välfärdssamhälle åren fram-
över. Jag har som en del i tillväxtdiskussionen tagit
upp hur viktigt det är att vi kan skapa nya företag, att
vi kan underlätta och stimulera bildandet av nya fö-
retag och att vi kan låta de nuvarande företagen få
växa. Det skapar många nya jobb.
Vi har också tagit upp som en annan viktig aspekt
att det kan ske på ett sådant sätt att det sker i sam-
klang med vår miljö och att det är en ekologiskt in-
riktad tillväxtpolitik. Jag tycker också att det är oer-
hört viktigt att vi diskuterar vilket tillskott det faktiskt
är med en grön politik på detta område för Sveriges
exportmöjligheter och som därmed kan stärka vår
bruttonationalprodukt.
Men frågan om konkurrens tycks inte locka Fred-
rik Reinfeldt till någon form av replik. Den bristande
konkurrensen är ju en hämsko i vårt näringsliv som
gör att vi har en för hög prisnivå i Sverige och som
gör att många konsumenter tycker att vi har för höga
livsmedelspriser och för höga priser på andra områ-
den. Fredrik Reinfeldt har inte en synpunkt och ingen
fundering på den bristande konkurrensen och säger
inte ett ord om den.
Jag kan lugna Fredrik Reinfeldt genom att svara
på hans två sista frågor. Det dokument som Social-
demokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet till-
sammans har arbetat fram, de 121 punkterna för ett
gemensamt arbete under mandatperioden, ger tydliga
besked på de frågor som Fredrik Reinfeldt ställde.

Anf. 12 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Fru talman! Jag ska först ta upp det sista. Riktigt
så enkelt är det väl ändå inte? Jag har följt frågan om
bilavgifter under många år, vilket jag vet att också
Bosse Ringholm har gjort. Skälet till min fråga är att
Socialdemokraterna med stor emfas har visat ilska
över moderata kampanjer där det sägs att Socialde-
mokraterna har som en idé i bakfickan att ta fram
bilavgifterna, men först efter valet. Det finns repre-
sentanter i denna kammare som har ägnat sig åt att
säga att man aldrig kommer att gå med på detta, och
sedan hänvisas till en 121-punktslista.
Jag tror att vi ska vara lite försiktiga med vad vi
säger före och efter val. Det har ju Bosse Ringholm
gjort en stor poäng av i dag. Detta är förmodligen ett
flagrant löftesbrott som väljarna kommer att sätta sig
till doms över i nästa val. Vi kommer åtminstone att
se till att frågan inte glöms bort.
När det gäller skatteförändringar tyckte jag att det
var viktigt att påpeka den tonlägesförändring som har
skett. Det är ju välkänt att Socialdemokraterna i
skatterna inte ser en bas för att skapa tillväxt, utan här
nämns en del andra saker, i och för sig utan konkret
innehåll. Det talas om fler och växande företag. Ja,
det behövs lönsamma företag i Sverige. Men var i
texten menar Bosse Ringholm att dessa skarpa förslag
finns? Det är lite svårt att hitta detta.
Jag fick svar på min ena fråga men dock inte på
den andra. Men just nu har jag glömt bort den. Jag
ber därför att få återkomma.

Anf. 13 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Fru talman! Nej, Fredrik Reinfeldt, Socialdemo-
kraterna har inte förordat några bilavgifter. Den över-
enskommelse som har träffats mellan Socialdemo-
kraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet handlar om
en möjlighet för de kommuner som så önskar att
införa trängselavgifter. Man kan fråga vad det är för
skillnad mellan dessa. Det är en viss principiellt vik-
tig skillnad. Vi har sett länder som har infört bilav-
gifter som biltullssystem. Men det är inte det som
diskussionen handlar om, utan den handlar om ett
system med trängselavgifter som ska försöka förhind-
ra miljöskador i Stockholm och som framför allt ska
se till att nyttotrafiken i Stockholm får bättre förut-
sättningar. Det är i allra högsta grad tillväxtskapande.
Jag är medveten om att Moderata samlingspartiet
och en del andra borgerliga partier i Stockholms
stadshus också har erbjudit sig att medverka till denna
typ av försök med trängselavgifter men kanske inte
hann så långt i sina planer. Men jag tror att det finns
skäl för dem som vill värna miljön inte bara i Stock-
holm utan i hela Sverige att fundera på om man kan
använda den här typen av marknadsekonomiska styr-
system. Men om det är Moderaterna främmande att
använda marknadsekonomin är det väl bara att kon-
statera att det är så för moderater som inte gillar
marknadsekonomi.
Fredrik Reinfeldt, jag ställde en fråga om tillväx-
ten och konkurrensen. Är ni inom Moderata sam-
lingspartiet väldigt nöjda med den konkurrenssitua-
tion som vi har i Sverige i dag i näringslivet? Tycker
ni att de priser som vi har i Sverige i dag är bra och
perfekta? Finns det inget missnöje med prisnivån? Vi
socialdemokrater tycker att det finns skäl att försöka
pressa prisnivån på väldigt många områden. Och en
ökad konkurrens tror vi är ett av många viktiga in-
strument.

Anf. 14 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Jag har hört sägas att på Bosse Ring-
holms tid som SSU-ordförande sades det om SSU:s
program att det var skrivet av en person som hade det
kommunistiska manifestet under den ena armen och
huvudet under den andra. Jag tror att vi alla kan vara
glada över att det har förflutit mycket lång tid sedan
dess. Alla har vi väl som yngre gjort en del förlöp-
ningar politiskt. Det tycker jag inte är något argument
mot att föra en något mer seriös debatt när man har
kommit lite mer till åren, även om vi ibland kan göra
förlöpningar nu också. Och en sådan tycker jag att
Bosse Ringholm gjorde i sitt anförande alldeles nyss.
När det gäller det utökade arbetsgivaransvaret,
den förlängda sjuklöneperioden, var det så att i stort
sett varenda småföretagare som man mötte under
valrörelsen och långt tidigare lyfte fram detta som det
största orosmolnet. Och överallt under valrörelsen
sade jag:
Ni behöver inte vara oroliga för det eftersom alla
partier har sagt att de inte vill ha detta. Ingela Thalén
har bedyrat att hon inte vill ha det.
Men nu är det efter valet, och då är frågan: Vet
inte finansministern vad som står på s. 28 under ut-
giftsområde 10 i budgetpropositionen, eller står han
här och bluffar inför TV-tittarna och kammaren? Där
står det just om sjukskrivningskostnaderna:
"Regeringens bedömning är att detta kräver att en
omläggning av nuvarande finansieringsansvar sker så
att enskilda arbetsgivare i ökad utsträckning får ett
större direkt ansvar för finansiering av försörjning till
anställda som är sjukskrivna."
Sedan står det en massa annat, och sedan står det:
"Ett annat tänkbart alternativ är att genomföra en
omläggning för samtliga arbetsgivare." Det ska alltså
inte bara gälla de offentliga som det refereras till där.
Så står det uttryckligen. Detta är alltså ett tänkbart
alternativ för regeringen. Då är frågan: Vet inte Bosse
Ringholm vad som står i budgeten, eller står han här
och försöker fördölja det?
Det här tycker jag är ett viktigt exempel på hur
oklar hela regeringens politik för att ta kampen mot
ohälsan är. Man kastar upp massvis med bollar i luf-
ten, men ingen ramlar liksom ned - hotet ligger fort-
farande kvar. Om det som står i budgeten inte är
giltigt - som så mycket annat i budgeten tydligen inte
längre är - säg det då nu!
Bosse Ringholm är inte bara dålig på att lyssna till
vad andra säger i debatten utan också väldigt dålig på
att hushålla med sin talartid. Eftersom han inte har
många talarminuter kvar tänkte jag bara ställa några
konkreta frågor som han kan besvara med ja, nej eller
ett datum.
Just när det gäller konkreta åtgärder för att ta
kampen mot ohälsan finns det en jättebra grej, nämli-
gen finansiell samordning. Det är ju beprövat att det
fungerar att man får ta pengar som går till passiv
sjukskrivning och använda dem till aktiv rehabilite-
ring och vård. Det är jättebra. Därför har kammaren
beslutat att det ska genomföras. Det har gång på gång
sagts att det skulle komma ett förslag senare. Sedan
har socialförsäkringsministern uttryckligen lovat att
det skulle komma i augusti.
Ett annat beslut som kammaren har fattat är det
om en mycket viktig konkret förbättring för småfö-
retagare när det gäller pomperipossaeffekten, som
innebär att man får betala mer än 100 %, kanske långt
mer än 100 %, av vad man tjänat när företaget avytt-
ras. Att detta skulle upphävas har kammaren beslutat,
och regeringen har lovat att det här skulle komma i
augusti. Visserligen var det himla varmt i augusti, så
jag förstår att det kanske gick långsamt och trögt.
Men nu är det väldigt svalt ute, så nu borde arbets-
tempot på Finansdepartementet kunna stiga. Därför
har jag en mycket konkret fråga: När kommer propo-
sitionen om finansiell samordning, och när kommer
propositionen om ett upphävande av pomperipossa-
reglerna?

Anf. 15 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Fru talman! Det var hyggligt av Karin Pilsäter att
under valrörelsen upplysa väljarna om att Socialde-
mokraterna liksom andra partier är motståndare till att
ha ett förlängt arbetsgivaransvar på det sätt som har
föreslagits i en statlig utredning, dvs. att man från dag
15 skulle ha det fulla ansvaret från arbetsgivarens
sida för lönekostnader och försäkräkringskostnader
för den sjuke. Så långt är vi överens.
Vad som står i texten - Karin Pilsäter vill inte läsa
vad som står där - är att vi vill införa ett system som
innebär att staten och arbetsgivaren gemensamt tar
ansvaret för att se till att arbetsgivare som gör bra
insatser för att minska sjukfrånvaron också får viss
vinst av detta. Det är ett ekonomiskt incitament som
jag tror är väldigt bra för många företag och inte
minst för kommuner och landsting som naturligtvis
har stor anledning att försöka skapa bra hälsosituatio-
ner.
Vi har också sagt att det är rimligt att de allra
minsta företagen med mycket speciella situationer
inte kommer i fråga i de här sammanhangen. Företag
med enstaka anställda har naturligtvis en mycket
speciell situation som gör att de kanske inte passar in
i ett sådant här system. Det har ju också funnits andra
idéer, inte minst från företagen själva, om hur man
kan hantera den här situationen, så detta finns det skäl
att återkomma till.
Som svar på Karin Pilsäters övriga frågor kan jag
också säga att vi arbetar med ett stort antal proposi-
tioner. Att några inte kommit fram i tid har kanske
berott på att förutsättningarna förändrats under resans
gång, att det har visat sig att problemet varit både mer
omfattande och svårare att avgränsa än vad kamma-
ren föreställt sig när man diskuterat olika former av
företagsskattekonstruktioner.
Till sist vill jag säga att jag är förvånad över att
Karin Pilsäter inte ägnar ett enda ord åt tillväxten och
inte har en enda synpunkt på om ökad konkurrens på
något vis skulle kunna bidra till svensk tillväxt. Det är
ju ett gammalt liberalt tema som numera verkar helt
bortglömt för Karin Pilsäter.

Anf. 16 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Möjligen satt Bosse Ringholm och
tänkte på annat tidigare när jag talade. Jag uppehöll
mig faktiskt huvudsakligen vid frågor som rör tillväxt
och villkor för jobb och företagande och faktiskt
också vid konkurrensen. Jag kanske får påminna
finansministern om att jag nämnt att regeringen kan-
ske skulle ägna sig lite mindre åt att sitta i knäet på
Wallenbergarna och storfinansen och mer åt att göra
ytterst enkla konkreta förändringar, t.ex. att ändra
plan- och bygglagen så att man har rätt att öppna en
mataffär. Kanske kan finansministern leta lite i min-
net efter den delen av anförandet.
När EU:s konkurrensmyndighet satte stopp för
några storbolagsaffärer som ytterligare skulle minska
konkurrensen här i Sverige var regeringen nere i
Bryssel och lobbade som tusan för att företagen
skulle få gå ihop. Regeringen har också varit i Bryssel
och lobbat för att den graderade rösträtten, som i vid
bemärkelse försvårar konkurrensen i vårt land, ska få
vara kvar.
Självklart är vi oerhört angelägna om att vi ska ha
en förbättrad konkurrens på alla områden - från kon-
kurrens på börsen till konkurrens mellan mataffärer.
Jag lovar att vi kommer att jaga er med blåslampa på
alla de fronterna. Men för att kunna ha just den typ av
seriös debatt som Bosse Ringholm efterlyste - en
debatt som det blir meningsfullt att lyssna på, även
för andra - måste man ju först och främst börja lyssna
lite på varandra i stället för att anklaga varandra för
att inte ha tagit upp ämnen, inte ha svarat på frågor
osv. Det hela blir ju bara löjligt på det viset.
Det finns ett stort problem i vårt land, nämligen
att människor inte intresserar sig för politik och poli-
tiskt arbete. Fredrik Reinfeldt nämnde inledningsvis
några orsaker till detta. Men om politiker aldrig lyss-
nar på varandra och om Bosse Ringholm, som ni nyss
hörde, står här och förnekar det jag uttryckligen högt
läste innantill, då bryr sig väl ingen människa om ifall
det nu sägs: Vi menade inte från dag 15 till dag 60,
utan vi menade från dag 60.
Det är uppenbart att vi i dag inte ens kan få ett be-
sked från finansministern om hur regeringen avser att
ta rätt på frågan om förlängt utvidgat arbetsgiva-
ransvar. Det tycker jag är väldigt synd eftersom det är
ett mycket stort orosmoln för landets företagare. Des-
sa är enormt viktiga - ja, helt avgörande - för till-
växten och därmed för våra möjligheter att finansiera
välfärden.

Anf. 17 MATS ODELL (kd) replik:
Fru talman! Jag hör här att finansministern nu har
två talarminuter kvar. Är han lika dålig på att hushålla
med landets ekonomi som han är dålig på att hushålla
med sin talartid här, då är det allvarligt.
Gimmicken i dag för finansministern är tydligen
att uppehålla sig vid konkurrensfrågor. Det brukar
vara en grej som hela tiden återkommer likt ett mant-
ra. Men då kan jag tala om för finansministern att han
är ganska dåligt påläst och dessutom oförskämd mot
Karin Pilsäter.
I den borgerliga fyrpartireservationen har vi - och
så har det varit varje år sedan 1997 - ett långt avsnitt
om detta. I vårt budgetalternativ anslår vi extra resur-
ser till Konkurrensverket eftersom vi anser det vara
nödvändigt. Den frågan kan således avföras. Det är
ett tricks att försöka avleda uppmärksamheten från
den kompletta tomhet som präglar budgetpropositio-
nen när det gäller åtgärder för att förbättra villkoren
för landets hårt kämpande småföretag.
Det har här talats om begravningar, bröllop och
allt vad det är, och finansministern kallar oss för
dysterkvistar.
Jag vet inte, men när man ser och hör Bosse
Ringholm är det knappast någon yster brudgum man
kommer att tänka på. De enda ystra och glada är väl
de prognoser och antaganden som finns i den här
budgeten. Låt mig ta ett intressant exempel. Det har
talats om sjukskrivningar och kostnader för dessa.
Kan finansministern förklara för mig hur en satsning
på 750 miljoner kronor som görs i budgeten ger sju
gånger insatsen år 1? 5 miljarder räknade jag med att
man ska spara på detta. I Göran Larssons Rehabilite-
ringsutredning, som blev klar 2000, finns ett batteri
av åtgärder med många av de förslag som finns med
här. Han räknar med att det kostar ungefär 2,6 miljar-
der att genomföra detta, och det går knappast ens
jämnt ut första året. Förklara, Bosse Ringholm, den
ystra brudgummen här, hur ni får ihop 5 miljarder
genom att satsa 750 miljoner? Varför satsar ni inte
mer? Det hade varit fantastiskt om man har en ut-
veckling med sju gånger insatsen. Heja på!
I samma genre måste man också räkna in diskus-
sionen om vad Sveriges tillväxt har varit historiskt.
Under den djupaste lågkonjunktur vi har haft sedan
1930-talet, ja, då har de borgerliga regeringarna
åstadkommit 0,2 % tillväxt. Låt oss titta på de två
kommande åren, för det kan vara intressant. Då räk-
nar regeringen i propositionen med att Sveriges till-
växt ska vara 2,5 % i genomsnitt. Ni räknar med att
EU:s tillväxt kommer att vara 2,6 %. Är det mer eller
mindre än Sveriges tillväxt, Bosse Ringholm? Ni
räknar med att tillväxten i världen ska vara 3,9 %. Är
det mer eller mindre än Sveriges 2,5 %? Ni räknar
med att USA:s tillväxt, detta hårt drabbade land, ska
vara 3,4 %. Är det mer eller mindre än Sveriges
2,5 %? Sanningen, fru talman, är att svensk eftersläp-
ning fortsättning, och det är inte så konstigt med
tanke på att ni inte föreslår några åtgärder.
Ni har som vanligt tre alternativ för utveckling re-
dovisade i budgeten: ett basalternativ, ett högtillväx-
talternativ och ett lågtillväxtalternativ. Vad är det som
skiljer högtillväxtalternativet, där 80 % sysselsättning
uppnås, där vi får mycket goda resurser till hela den
offentliga sektorn, från basalternativet och lågtill-
växtalternativet? Jo, det är att arbetsmarknaden förut-
sätts fungera bättre än vad den nu gör. Då är min
fråga till Bosse Ringholm: Varför gör ni över huvud
taget ingenting, noll, för att försöka nå upp till hög-
tillväxtalternativet? Det tycker jag vore en intressant
fråga att få besvarad på de två minuter som Bosse
Ringholm nu har till sitt förfogande.
Låt mig, fru talman, kort få säga för protokollet att
jag har full förståelse för Bosse Ringholm, han har
inget svar på den frågan. Det är en skandal att rege-
ringen konstaterar att det finns ett högtillväxtalterna-
tiv men gör över huvud taget ingenting åt det. Man
vill inte ens använda den talartid man har för att svara
på detta.

Anf. 18 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Finansministern har väldigt ont om
tid, så därför ska jag försöka ställa en så kort fråga
som möjligt.
Det finns mycket som bra i den här budgeten, men
sedan finns det sådant som jag tycker är besvärligt. Så
är det i livet. Jag tror att jag och finansministern har
ungefär samma grundvärderingar. Vi har tvingats
lämna ett förslag om ett slags generell sparbeting på
statlig verksamhet för att klara utgiftstaken. Den är
beskriven på s. 86. Det är lite besvärligt, för samtidigt
vill vi ju satsa på försäkringskassa, migrationsverk
osv. och göra mycket inom riksskatteverk, tull och
polis. Regeringen skriver på s. 86: "För att säkerställa
de utgiftsbegränsande effekterna av åtgärden avser
regeringen att i regleringsbreven för 2003 som hu-
vudprincip halvera anslagskrediterna på berörda an-
slag."
Ordet "huvudprincip" står väl inte där utan anled-
ning? Det är min tolkning. Om man har en huvud-
princip finns det undantag från huvudprincipen. Jag
tror att det är väldigt viktigt att den ventilen finns.
Min fråga är: Det står väl inte där utan anledning?

Anf. 19 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Fru talman! Det som Lars Bäckström pekar på är
svårigheten att försöka lägga fram ett budgetförslag
där utgifter och inkomster går ihop. Vi har tittat på
alla möjligheter som finns till effektivisering av olika
slag. Jag har tvingats lägga ut ett sparbeting i bemär-
kelsen minskade pris- och lönekompensation för ett
stort antal myndigheter. Vi har gjort ett undantag för
många myndigheter, polisen exempelvis.
Som svar på Lars Bäckströms fråga kan jag säga
att vi också i fortsättningen vill skapa största möjliga
förutsättningar för att kunna fullfölja de planer som
finns hos olika myndigheter. Om vi kan hitta andra
och bättre tekniker och hitta andra utvägar ska vi
naturligtvis inte utnyttja de möjligheter som vi utber
oss om.

Anf. 20 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Finansministern säger i sitt andra an-
förande att man ska göra allt för att underlätta och
stimulera för nya företag. Då undrar jag: Vad betyder
det? Den som vill starta ett företag i dag måste vara
nästan dumdristigt för att göra det. Det är att våga
utsätta sig och sin familj för den brist på skydd vid
sjukdom, vid föräldraledighet och vid arbetslöshet
som ett faktum för dagens småföretagare. Det finns
inga förslag för att ändra på detta i det material som
vi har sett i dag.
3:12-reglerna har man inte lyckats lägga fram ett
lagförslag om, inte ens på det som riksdagen med
majoritet har beställt. Det är alltså ett krav från riks-
dagens majoritet. Inte ens det har kommit fram. Det
visar i stället på en total nonchalans för småföretagare
och deras sociala situation. Det är beklämmande i ett
läge när vi är så oerhört beroende av företagarna och
av ökad tillväxt.
Vidare ägnar finansministern mycken tid åt bris-
tande konkurrens, och det är väldigt förståndigt och
nyttigt. Jag skulle vilja ta upp ett område där konkur-
rensen är i det närmaste borta, och det är den offentli-
ga sektorn. Genom sitt motstånd mot alternativ och
mångfald i den offentliga sektorn låser regeringen in
människor, mest kvinnor med låga löner, och skapar
därmed bristande konkurrens och ökad ohälsa.
Jag ska sluta den här repliken med att läsa upp ett
citat som handlar om denna offentliga sektor, nämli-
gen om statsförvaltningen. Det är ett citat ur UO 2
bilaga 1:
"Enligt regeringen kan de nu beskrivna problemen
med sjukfrånvaron m.m." - alltså i statsförvaltningen
- "motverkas. En viktig nyckel är ett engagerat per-
sonligt ledarskap och en rakt igenom mer professio-
nell ledning av verksamheten." Det är väl i stort sett
det enda som jag håller med om i denna budgetpropo-
sition.

Anf. 21 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Fru talman! Det är bra att Lena Ek och jag är
överens om att ledarskap är av betydelse, inte bara för
ett politiskt partis framgångar utan också på arbets-
platsen. Vi ser det som en viktig del i de treparts-
samtal som vi gärna vill föra mellan arbetsgivare och
fackliga organisationer, att vi kan hitta på många bra
idéer om hur ohälsan på arbetsplatser kan minskas.
Varje idé och uppslag som kommer upp där, Lena Ek,
är vi villiga att pröva.

Anf. 22 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Det är ju inte så många gånger som
man ler eller skrattar i en många timmars budgetde-
batt i den här kammaren.
Men den självinsikt som finns i denna bilaga finns
tyvärr inte när det gäller att leda verksamheter efter-
som sjuktalen just på det ansvarsområde där Bosse
Ringholm personligen är arbetsledare ser så väldigt
illa ut, och det är synd.
Men vi ska väldigt gärna bistå med råd och dåd
när det handlar om ohälsan. Denna situation måste
lösas. Jag hoppas att det blir på ett annorlunda sätt än
hittills. När man skulle sänka skatten för kvinnorna i
offentliga sektorn sänkte man skatten fyra gånger så
mycket för den som är chef och tjänar 35 000 kr jäm-
fört med den som är undersköterska och tjänar
15 000 kr. Så har skattesänkningarna sett ut under den
här perioden.
Jag hoppas att ohälsofrågorna, tillväxtfrågorna
och människors möjligheter att leva på sin egen lön
sköts på ett helt annat sätt än vad den här budgetpro-
positionen och historien har visat att regeringen klarar
av.

Anf. 23 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Fru talman! Det som förvånar mig i denna diskus-
sion i dag är att det verkar som att samtliga riksdags-
partier utom vi anser att frågan om ett EMU-
medlemskap inte påverkar den ekonomiska politiken.
Vår åsikt i Miljöpartiet de gröna är att EMU kommer
att ha konsekvenser för den ekonomiska politiken,
och det är oerhört viktigt speciellt nu när valet är
över. Vi har försökt att lyfta fram den här frågan i
valrörelsen, men det lyckades vi inte med. Nu är valet
över och vi står inför en framtida folkomröstning om
EMU. Då måste vi börja att diskutera EMU-frågan
även när vi diskuterar budgeten.
Vi tror att ett medlemskap i EMU riskerar att leda
till minskad export och lägre tillväxt för svensk del.
Vi måste ställa oss dessa frågor: Hur kommer ett
EMU-medlemskap att påverka exportindustrin? En-
ligt många förutsätter ett medlemskap också sänkta
skatter. Hur kommer detta att inverka på välfärden?
Detta är oerhört viktiga frågor som måste diskuteras.
LO har drivit frågan att vi måste få i gång en dis-
kussion om EMU långt innan folkomröstningen. Det
måste finnas chans för en folklig debatt som tar tid
och blir djup. Med tanke på de nära band som både
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har med LO
skulle man ju kunna tro att det fanns ett intresse av att
påbörja den folkliga debatten, speciellt med tanke på
att Socialdemokraterna vill att folkomröstningen om
EMU ska hållas ganska snart.
LO filar för närvarande på ett remissvar till den
statliga utredningen om vilken stabiliseringspolitik
som Sverige ska föra vid ett medlemskap i valutau-
nionen för att klara sysselsättningen. LO-basen
Wanja Lundby-Wedin gör redan nu klart att LO inte
kan ställa sig positiv till ett medlemskap om Sverige
ska försöka att parera störningar i ekonomin och klara
jobben i kristider med de verktyg som utredningen
föreslår. De ger inte den trygghet som LO eftersträ-
var.
På LO-kongressen krävde man buffertfonder upp-
byggda med statliga pengar som kan användas för att
dämpa kriser så att arbetslösheten inte stiger när den
europeiska centralbanken bestämmer ränta och väx-
elkurs. LO vill också ha strukturråd med företrädare
för arbetsmarknadens parter kopplat till fonderna. Ett
tredje krav gällde att lönebildningen i Sverige måste
vara stabil.
EMU-utredningens förslag ger inte den trygghet
som LO eftersträvar. En oerhört intressant fråga som
jag gärna skulle vilja ha svar på är vad finansminis-
tern anser om EMU-utredningens förslag, så att vi
kan påbörja EMU-debatten här i dag. Det tycker jag
vore på tiden.
Sedan har jag en annan fråga och den gäller det
som jag berörde i mitt inledningsanförande, nämligen
de många patienter med kroniska smärttillstånd som
är sjukskrivna. Som jag tidigare berättade skickas
dessa patienter runt i dag inom sjukvården, ofta helt
utan diagnoser. Det är också vanligt att de får mot-
stridiga besked om behandlingsätt när det gäller deras
sjukdom.
En utredning har visat att genom att samla olika
kompetenser runt patienten - det som kallas teamvård
- kan många av dessa sjukskrivna återgå eller delvis
återgå till arbetslivet. Detta har varit den enda effek-
tiva behandlingen för dessa smärtpatienter.
Vi tycker att det är oerhört viktigt att man ändrar
arbetssättet till teamvård. Det är ett sätt att jobba mer
med problemlösning och mindre med symtombe-
handling. Svensk sjukvård är i dag väldigt uppbyggd
kring symtombehandling. Just patienter med kroniska
smärttillstånd hamnar då vid sidan av. Jag skulle
gärna vilja ha en kommentar till detta från finansmi-
nistern.

Anf. 24 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s) replik:
Fru talman! När det gäller den avslutande frågan
som Yvonne Ruwaida ställer är jag mycket medveten
om att det finns den typ av patientkategori och även
andra kategorier som befinner sig i en mycket speciell
situation. Där måste man särskilt titta på hur man ska
hantera deras situation. Jag skulle kunna ge liknande
exempel på problem som vi gemensamt måste åtgär-
da.
Den första frågan som Yvonne Ruwaida tar upp
handlar om EMU-folkomröstningen. Jag delar upp-
fattningen att vi måste ha rejält med tid för en uttöm-
mande diskussion före en folkomröstning, vilket vi
också har skrivit in i Socialdemokraternas, Vänster-
partiets och Miljöpartiets gemensamma dokument.

Anf. 25 YVONNE RUWAIDA (mp) replik:
Fru talman! Jag tror att det finns väldigt olika
uppfattningar om hur lång tid en rejäl tid innebär för
den diskussionen. Jag tycker att skrivningen om tiden
inför en EMU-omröstning är lite luddig. Så kan det
bli ibland i politiken.
Jag vill även svara på en fråga från Fredrik Rein-
feldt som finansministern inte svarade på. Den hand-
lade om vad det var som Socialdemokraterna hade
haft så svårt för.
Man kan läsa i de olika partiernas valmanifest. Jag
har här Miljöpartiets valmanifest som heter Grönt
valmanifest. Man kan även läsa i Socialdemokrater-
nas valmanifest och Vänsterpartiets valmanifest. Det
framgår då tydligt att i det erbjudandet som vi fick i
början fanns det med en hel del saker som uteslutande
fanns med i Socialdemokraternas valmanifest. Det
var en del saker som stämde överens med vår åsikt,
men det var väldigt lite som handlade om andra saker.
I den slutliga överenskommelsen finns det en hel
del frågor som inte återkommer i Socialdemokrater-
nas valmanifest och inte heller i Vänsterpartiets val-
manifest. Det finns också med en del frågor som
Socialdemokraterna har varit motståndare till. På
samma sätt har vi fått backa på vissa av våra punkter.
Så är det vid kompromisser. Man får bita i det sura
äpplet från olika håll.
Några frågor som jag kan nämna som man från
Socialdemokraterna har varit motståndare till men nu
har accepterat i och med denna överenskommelse är
t.ex. det ensidiga stoppet för torskfisket och att allt
djurskydd och utfärdande av föreskrifter för djurhåll-
ning enligt djurskyddslagen som rör lantbruksdjur ska
flyttas till djurskyddsmyndigheten. Här har vi tidigare
haft en lång diskussion och det har varit väldigt svårt
att få med Socialdemokraterna.
Något som inte finns med i Socialdemokraternas
manifest är att man ska förstärka garantidagarna.
Nivån ska höjas från 60 kr per dag till 180 kr per dag.
Inte heller har man skrivit någonting om ett barn-
tillägg i studiemedelssystemet, något som vi har med
i vårt valmanifest och som vi har drivit väldigt hårt.
Man har inte heller med att biståndet ska uppgå
till 1 % av BNI under mandatperioden. I sitt valmani-
fest säger Socialdemokraterna att det ska fattas beslut
om denna nivåhöjning av biståndet.
Socialdemokraterna och även Vänsterpartiet har
varit motståndare till friåret. Friåret kommer nu att
gälla i hela landet senast från den 1 januari 2005. Det
är en fråga som är helt unik för Miljöpartiet.
En annan sak som inte finns med i vare sig Soci-
aldemokraternas eller Vänsterpartiets valmanifest är
att man ska pröva möjligheten för alla att ha rätt till
tjänstledighet för att gå ned till deltid på motsvarande
sätt som småbarnsföräldrar kan göra i dag. Andra
frågor är införande av antidiskrimineringsbyråer i
hela landet och att antidiskrimineringsklausuler ska
krävas vid offentlig upphandling.
Därmed har jag bara nämnt några av de frågor där
det har funnits allra mest motstånd från Socialdemo-
kraterna.
Det är väldigt enkelt att titta på 121-
punktsprogrammet och jämföra det med de tre olika
partiernas valmanifest. Då ser man att det finns saker
som återkommer. T.ex. finns det saker som finns med
i överenskommelsen som inte heller har varit en del
av vårt valmanifest och som är frågor som vi inte har
drivit, eller t.o.m. frågor som vi har svårare för eller
har varit motståndare till. Men vi har lyckats få ige-
nom väldigt mycket av vårt valmanifest i frågor där
vi faktiskt har haft Socialdemokraterna och ibland
även Vänsterpartiet emot oss tidigare.

Anf. 26 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Jag vill tacka Yvonne Ruwaida för att
hon svarade på den fråga som jag glömde bort och
som Bosse Ringholm naturligtvis inte svarade på, så
att vi kunde få åtminstone början på den lista av saker
som Socialdemokraterna egentligen var emot. Jag tror
att det kan vara ganska intressant för efterdiskussio-
nen.
Jag tänkte använda min tid till att ställa en fråga
till Lars Bäckström. Lars Bäckström är dagens enda
debattör som inte kommer från finansutskottet. Och
den ledamot som vi på morgonen invalde i finansut-
skottet, nämligen Johan Lönnroth, som inte är här och
kan delta i den här diskussionen, har på ett mycket
tydligt sätt under valrörelsen markerat att han egent-
ligen inte tror på den typ av samarbete som nu Väns-
terpartiet än en gång har ingått i.
Jag känner ju Vänsterpartiet så pass väl att det där
med personer, vem som talar och vem som inte finns
med, spelar roll. Därför tycker jag att Lars Bäckström
ska förklara hur Vänsterpartiet i sina inre strukturer
har kunnat välja den väg som jag uppfattar är att vara
den lydiga dörrmatta som nu Vänsterpartiet tydligen
kommer att vara under de kommande fyra åren, i
skarp kontrast till hur Miljöpartiet faktiskt har fört
upp regeringsfrågan på ett intressant sätt.
Vi vet ju att de senaste årens förändringar gör att
den som har alla regeringstaburetter har enorma möj-
ligheter att få genomslag för sin politik. Det följer av
den nya budgetordningen, det följer av utnämnings-
makt, det följer av vårt sätt att hantera EU-frågor.
Vänsterpartiet, som lägger sig platt, betyder oerhört
mycket för att Socialdemokraterna utan egen majori-
tet kan ha det inflytandet. Vad har egentligen Lars
Bäckström att säga till Vänsterpartiets väljare i denna
del?

Anf. 27 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag har varit socialist i hela mitt liv
och har aldrig varit kommunist. Men på en punkt är
jag lik Gorbatjov, jag har brett leende men skarpa
tänder.
Om Fredrik Reinfeldt gör antydningar om våra in-
re förhållanden, kan jag börja göra antydningar om
Moderaternas inre förhållanden, om personer som
kanske har stora ambitioner. Vi är nog eniga. Vi har
ingen uppslitande strid. Tvätta er egen byk innan ni
försöker tala till våra kretsar! Det vill jag att ni betän-
ker.
Om Fredrik Reinfeldt har ambitioner, kom då inte
och säg t.ex. att äldreförsörjningsstöd är något bi-
dragsberoende. Var försiktiga med vad ni säger till
Sveriges pensionärer och säg inte att de skulle vara
bidragsberoende! Var försiktiga med orden! Och var
försiktiga med att prata om våra inre förhållanden när
ni har det som ni har det!

Anf. 28 FREDRIK REINFELDT (m) re-
plik:
Fru talman! Den frågan visste var den tog, eller
hur? Jag tycker att detta talar för sig självt. Synen på
regeringsmakten är en mycket viktig fråga som det
alldeles uppenbart finns mycket mer att säga om den
när det gäller Vänsterpartiet. Sedan ska vi naturligtvis
också hålla rent framför vår egen dörr. Det är en
process som också är i gång.

Anf. 29 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Den frågan visste var den tog, för i
kammaren brukar man inte vara på gränsen till oför-
skämd och antyda ungefär att vi använder en sovje-
tisk metod och ger Johan Lönnroth respass till Sibiri-
en. Det var det som låg i antydan. Det var oförskämt
mot Johan Lönnroth, och det var oförskämt mot mig.
Vi är goda vänner, jag och Johan Lönnroth. Vi har
inget otalt med varandra. Vi fattar våra beslut i enig-
het.

Anf. 30 MATS ODELL (kd):
Fru talman! Det gäller att vara försiktig när Lars
Bäckström har vässat tänderna och är på det här hu-
möret, förstår jag.
Men jag vill välkomna ett besked som jag fick av
Yvonne Ruwaida tidigare, nämligen att hon är för att
vi gör ett försök med en gemensam motion om före-
tagandets villkor. Det är ett mycket glädjande besked.
Det inger hopp för landets kämpande företagare om
att vi skulle kunna utnyttja den ickeröda majoriteten i
den här kammaren till något konstruktivt och positivt.
Låt oss försöka med detta. Tack för det, Yvonne
Ruwaida!
Lars Bäckström sade i sitt första inlägg att här
finns en vänsterpartist som är för privata företag. Kul!
Då är det Lars Bäckström, Per Rosengren och kanske
småföretagaren Gudrun Schyman. Men ni hade ju
faktiskt en socialiseringskongress uppe i Sundsvall.
Det skulle vara intressant att veta om den betydde
någonting. Eller räcker det med att Per Rosengren i
Dagens Industri ibland skriver sådant som kanske
hade gjort att den stämning som vi nyss såg här hade
drabbat honom i Sundsvall om han hade varit där och
sagt sådana saker? Där var det ju helt andra tongång-
ar. Där var det tal om att det privata inte var det bästa
sättet, utan att det var det kollektiva, det socialistiska
sättet. Där passade liknelserna med Gorbatjov och
hans företrädare ganska bra. Lars Bäckström, vad är
det som gäller?
Sedan var Bäckström inne på detta med karensda-
gar. Jag skulle vilja fråga Lars Bäckström rent gene-
rellt om han tror att det är bra att det finns en självrisk
i försäkringar. Jag noterar att karensdagen blir kvar.
Det har talats om att ta bort den. Men tror någon att
det skulle få någon effekt på kostnaderna i sjukför-
säkringen? Är det någon som tror att det skulle få
andra konsekvenser? Behöver vi självrisker? Jag tror,
vi tror, många tror att försäkringssystem faktiskt inte
fungerar om man inte har självrisker.
Sedan var Bäckström också inne på det här med
knappen. Jag har faktiskt glömt mitt partimärke i dag,
fru talman. Det sitter på en kavaj som jag hade på mig
i går. Men Lars Bäckström har ju ett fint märke med
texten "Lika lön för lika arbete". Då drar jag mig till
minnes ett inslag i Sveriges Televisions nyhetspro-
gram för inte så länge sedan. Man hade nämligen
undersökt hur löneläget var när det gällde män och
kvinnor i de politiska partiernas kanslier här i riksda-
gen. Stämmer det inte, Lars Bäckström, att det parti
som var allra sämst på detta var just Vänsterpartiet?
Vem är då ansvarig - vi hörde talas om ledarskapets
betydelse - gruppledare Lars Bäckström? Bäckström
kan fundera på hur det måste kännas för de kvinnliga
medarbetarna när han går omkring med det märket
som högst ansvarig på Vänsterpartiets kansli.

Anf. 31 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag ber att få antecknat till protokollet
att jag inte har ytterligare talartid.

Överläggningen var härmed avslutad.

Budgetpropositionen bordlades.

12 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
2002/03:4 Administrativ samverkan mellan tingsrätt
och länsrätt
2002/03:6 Obligatorisk redovisning av sjukfrånvaro

Skrivelse
2002/03:8 Regeringens redogörelse för regelförenk-
lingsarbetet med särskild inriktning på små före-
tag

Motioner
med anledning av prop. 2001/02:178 Barn i väpnade
konflikter - Fakultativt protokoll till FN:s kon-
vention om barnets rättigheter
2002/03:So1 Ingrid Burman m.fl. (v)
2002/03:So2 Cristina Husmark Pehrsson (m)

med anledning av prop. 2001/02:184 Extraordinära
händelser i kommuner och landsting
2002/03:K1 av Gustav Fridolin (mp)

med anledning av prop. 2001/02:189 En ny djur-
skyddsmyndighet
2002/03:MJ1 Bengt-Anders Johansson och Henrik
von Sydow (m)
2002/03:MJ2 Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
2002/03:MJ3 Sven-Gunnar Persson m.fl. (kd)
2002/03:MJ4 Åsa Domeij och Mikaela Valtersson
(mp)

med anledning av skr. 2001/02:187 Sveriges genom-
förande av EU:s sysselsättningsstrategi
2002/03:A1 Camilla Sköld Jansson och Anders
Wiklund (v)
2002/03:A2 Barbro Feltzing (mp)

13 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 3 oktober

2002/03:1 av Ragnwi Marcelind (kd) till statsrådet
Ulrica Messing
Uppsägningar inom Ericsson

den 4 oktober

2002/03:2 av Agne Hansson (c) till utrikesminister
Anna Lindh
Kvinnornas situation i Iran
2002/03:3 av Per Bill (m) till näringsminister Björn
Rosengren
Driftsstörningar

den 7 oktober

2002/03:4 av Agne Hansson (c) till utrikesminister
Anna Lindh
Kvinnornas situation i Iran
2002/03:5 av Alice Åström (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Fredsförhandlingarna i Filippinerna

den 8 oktober

2002/03:6 av Rolf Gunnarsson (m) till vice statsmi-
nister Lena Hjelm-Wallén
Försvarets ansvar för det gamla övningsområdet i
Falun
2002/03:7 av Helena Bargholtz (fp) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Kvinnornas situation i Iran

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 15 oktober.

14 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 2 oktober

2002/03:1 av Tasso Stafilidis (v) till statsminister
Göran Persson
Religionsfrihet
2002/03:2 av Inger René (m) till statsminister Göran
Persson
Rättvisa villkor
2002/03:3 av Ragnwi Marcelind (kd) till statsrådet
Ulrica Messing
Uppsägningar inom Ericsson
2002/03:4 av Ulla Hoffmann (v) till justitieminister
Thomas Bodström
Våld med sexuellt inslag
2002/03:5 av Michael Hagberg (s) till näringsminis-
ter Björn Rosengren
Utbyggnaden av riksväg 55
2002/03:6 av Cecilia Widegren (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Varslet i Skaraborg

den 3 oktober

2002/03:7 av Åsa Torstensson (c) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Ensidigt stopp för svenskt torskfiske
2002/03:8 av Inger René (m) till jordbruksminister
Margareta Winberg
Fiske av kräfta och räka på västkusten

den 4 oktober

2002/03:9 av Johnny Gylling (kd) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Ersättning till fiskare vid fiskestopp
2002/03:10 av Yilmaz Kerimo (s) till utrikesminister
Anna Lindh
Assyrier/syrianers situation i Turkiet
2002/03:11 av Karin Thorborg (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Palestiniernas situation
2002/03:12 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
socialminister Lars Engqvist
Amfetamin för behandling ADHD
2002/03:13 av Rosita Runegrund (kd) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Reglerna för bilstödet

den 7 oktober

2002/03:14 av Ragnwi Marcelind (kd) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Fastighetsmäklarnämndens lokalisering
2002/03:15 av Agne Hansson (c) till utrikesminister
Anna Lindh
Officiella kontakter med regimen i Irak
2002/03:16 av Cecilia Wikström (fp) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Problem i telekommunikationsnätet
2002/03:17 av Tasso Stafilidis (v) till justitieminister
Thomas Bodström
Den kanoniska rätten
2002/03:18 av Tasso Stafilidis (v) till justitieminister
Thomas Bodström
Förrättare av vigslar och partnerskap
2002/03:19 av Tasso Stafilidis (v) till justitieminister
Thomas Bodström
Regler för att ingå partnerskap
2002/03:20 av Tasso Stafilidis (v) till justitieminister
Thomas Bodström
Anknytningskrav för partnerskap
2002/03:21 av Berit Jóhannesson (v) till statsrådet
Jan O Karlsson
Stöd till minröjning

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 15 oktober.

15 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 2 oktober

2001/02:1636 av Jeppe Johnsson (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Elektronisk övervakning av långtidsdömda fångar
2001/02:1637 av Jeppe Johnsson (m) till jordbruks-
minister Margareta Winberg
Salmonellagarantin
2001/02:1638 av Lennart Fridén (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Villkoren för fängelsevistelse
2001/02:1642 av Lennart Fridén (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Skärgårdspolitiken

den 3 oktober

2001/02:1639 av Lennart Fridén (m) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Risker för demokratin i Mongoliet
2001/02:1640 av Murad Artin (v) till utrikesminister
Anna Lindh
Turkiet
2001/02:1641 av Ulla-Britt Hagström (kd) till stats-
rådet Ulrica Messing
Ägare till små bensinstationer
2001/02:1643 av Rosita Runegrund (kd) till statsrådet
Jan O Karlsson
Anknytningsinvandring

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 15 oktober.

16 § Kammaren åtskildes kl. 13.59.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till ajourne-
ringen kl. 10.12,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 12 § anf. 9
(delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.