Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:97 Onsdagen den 17 april

ProtokollRiksdagens protokoll 2001/02:97

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2001/02:97 Onsdagen den 17 april Kl. 09.00 - 17.39

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-----------------------------------------------------------------------

1 § Kompletteringsval till socialutskottet

Talmannen meddelade att Miljöpartiet de grönas
riksdagsgrupp under Thomas Julins fortsatta sjukle-
dighet anmält hans ersättare Lotta N Hedström som
suppleant i socialutskottet t.o.m. den 30 april.
Talmannen förklarade vald till

suppleant i socialutskottet
Lotta N Hedström (mp)

2 § Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen,
m.m.

Talmannen anmälde att följande faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen inkommit
och överlämnats till utskott:
2001/02:FPM81 Bullerklassificering av flygplan för
att beräkna bulleravgifter KOM(2001)74 till tra-
fikutskottet

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs och bordlades åter
Kulturutskottets betänkanden 2001/02:KrU15-KrU18

4 § Beslut om ärenden som slutdebatterats den
10 april

UbU10 Skolan, m.m.
Punkt 3 (Maxtaxans konsekvenser)
1. utskottet
2. res. 4 i motsvarande del (m, kd)
Votering:
200 för utskottet
113 för res. 4
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 17 c, 14 mp, 13 fp
För res. 4: 72 m, 40 kd, 1 -
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 2 mp, 3 fp, 1 -

Punkt 6 (Förskolans personal m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (fp)
Votering:
260 för utskottet
14 för res. 2
39 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 71 m, 38 v, 1 kd, 17 c, 14 mp, 1 -
För res. 2: 1 kd, 13 fp
Avstod: 1 m, 38 kd
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 2 mp, 3 fp, 1 -

Punkt 11 (Skolverkets tillsyn)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (mp)
Votering:
299 för utskottet
15 för res. 3
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 38 v, 40 kd, 17 c, 13 fp,
1 -
För res. 3: 15 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 1 mp, 3 fp, 1 -

Punkt 16 (Rätt till kunskap)
1. utskottet
2. res. 6 i motsvarande del (c)
Votering:
211 för utskottet
18 för res. 6
85 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 2 m, 38 v, 38 kd, 15 mp
För res. 6: 1 m, 17 c
Avstod: 69 m, 2 kd, 13 fp, 1 -
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 1 mp, 3 fp, 1 -

Punkt 26 (Värdegrunden)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (kd)
Votering:
272 för utskottet
41 för res. 1
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 71 m, 38 v, 17 c, 15 mp, 12 fp,
1 -
För res. 1: 1 m, 40 kd
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 1 mp, 4 fp, 1 -

Punkt 50 (Inflytande)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (mp)
Votering:
157 för utskottet
15 för res. 3
141 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 1 m, 38 v
För res. 3: 15 mp
Avstod: 70 m, 40 kd, 17 c, 13 fp, 1 -
Frånvarande: 13 s, 10 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 1 mp, 3 fp,
1 -

Punkt 53 (Sponsring)
1. utskottet
2. res. 11 i motsvarande del (v)
Votering:
276 för utskottet
38 för res. 11
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 40 kd, 17 c, 15 mp, 13 fp,
1 -
För res. 11: 38 v
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 1 mp, 3 fp, 1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

BoU8 Planfrågor
Punkt 1 (Övergripande krav på planering)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, c, mp)
Votering:
242 för utskottet
72 för res. 1
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 38 v, 13 fp, 1 -
För res. 1: 40 kd, 17 c, 15 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 1 mp, 3 fp, 1 -

Punkt 2 (Barns inflytande)
1. utskottet
2. res. 2 (v, c, fp, mp)
3. res. 3 (kd)
Förberedande votering:
84 för res. 2
42 för res. 3
187 avstod
36 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2
Charlotta L Bjälkebring (v) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha röstat nej.
Huvudvotering:
188 för utskottet
83 för res. 2
42 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m
För res. 2: 38 v, 17 c, 14 mp, 13 fp, 1 -
Avstod: 2 m, 40 kd
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 2 mp, 3 fp, 1 -

Punkt 3 (Regionala frågor)
1. utskottet
2. res. 5 (v)
Votering:
201 för utskottet
39 för res. 5
73 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 68 m, 15 mp
För res. 5: 1 m, 38 v
Avstod: 2 m, 40 kd, 17 c, 13 fp, 1 -
Frånvarande: 13 s, 10 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 1 mp, 3 fp,
1 -
Carl Fredrik Graf och Liselotte Wågö (båda m) an-
mälde att de avsett att rösta ja men markerats ha av-
stått från att rösta.
Anna Lilliehöök (m) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej.

Punkt 8 (Handelsändamålet i detaljplan)
1. utskottet
2. res. 10 (m, fp, -)
Votering:
228 för utskottet
86 för res. 10
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 38 kd, 17 c, 15 mp, 1 fp,
1 -
För res. 10: 72 m, 2 kd, 12 fp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 1 mp, 3 fp, 1 -
Désirée Pethrus Engström (kd) anmälde att hon avsett
att rösta ja men markerats ha röstat nej.

Punkt 9 (Externa köpcentrum)
1. utskottet
2. res. 14 (mp)
Votering:
118 för utskottet
16 för res. 14
179 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 1 v
För res. 14: 1 v, 15 mp
Avstod: 72 m, 36 v, 40 kd, 17 c, 13 fp, 1 -
Frånvarande: 14 s, 9 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 1 mp, 3 fp, 1 -

Punkt 13 (Grönområden)
1. utskottet
2. res. 17 (kd, c, mp)
Votering:
239 för utskottet
75 för res. 17
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 38 v, 11 fp
För res. 17: 40 kd, 17 c, 15 mp, 2 fp, 1 -
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 1 mp, 3 fp, 1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

BoU9 Byggfrågor
Punkt 1 (Byggande i vissa miljöer med lokal särprä-
gel)
1. utskottet
2. res. 1 (m, -)
Votering:
241 för utskottet
71 för res. 1
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 2 m, 38 v, 40 kd, 16 c, 15 mp,
13 fp, 1 -
För res. 1: 70 m, 1 c
Frånvarande: 15 s, 9 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 1 mp, 3 fp, 1 -

Punkt 3 (Master och antenner för mobiltelefoni m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (v, kd, c, fp, mp)
Votering:
188 för utskottet
125 för res. 3
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m
För res. 3: 1 m, 38 v, 40 kd, 17 c, 15 mp, 13 fp, 1 -
Frånvarande: 13 s, 10 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 1 mp, 3 fp,
1 -
Leif Carlson (m) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.

Punkt 8 (Kvalitetssäkring i byggandet)
1. utskottet
2. res. 6 (kd, c, fp)
Votering:
225 för utskottet
70 för res. 6
15 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 72 m, 38 v
För res. 6: 39 kd, 17 c, 13 fp, 1 -
Avstod: 15 mp
Frånvarande: 16 s, 9 m, 5 v, 3 kd, 1 c, 1 mp, 3 fp, 1 -

Punkt 12 (Barnsäkerhetskrav i bostäder)
1. utskottet
2. res. 10 (v, kd, c, fp, mp)
Votering:
190 för utskottet
124 för res. 10
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m
För res. 10: 38 v, 40 kd, 17 c, 15 mp, 13 fp, 1 -
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 1 mp, 3 fp, 1 -

Punkt 18 (Byggande i trä)
1. utskottet
2. res. 14 (v, kd, c, fp, mp)
Votering:
185 för utskottet
125 för res. 14
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 70 m
För res. 14: 1 s, 1 m, 38 v, 40 kd, 17 c, 15 mp,
12 fp, 1 -
Frånvarande: 15 s, 10 m, 5 v, 2 kd, 1 c, 1 mp, 4 fp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

5 § Totalförsvarsplikten

Föredrogs
försvarsutskottets betänkande 2001/02:FöU3
Totalförsvarsplikten (prop. 2001/02:11).

Anf. 1 ANNA LILLIEHÖÖK (m):
Fru talman! I dag ska vi besluta om förbättrade
villkor för totalförsvarspliktiga. Betänkandet inne-
håller ett antal utmärkta och nödvändiga förslag.
Dessa innebär att det pliktsystem som vi har kommer
att fungera ett tag till. Samtidigt måste jag konstatera
att miljön runt de värnpliktiga och deras utbildning
har drabbats mycket hårt under de senaste årens för-
ändringar.
I den radikala omdaningen av försvaret, som in-
nebär drastiska nedskärningar, har pliktutbildningen
blivit en restpost som det ställts oförenliga krav på.
När pengarna inte räcker ute på ett förband tas de från
de sista slantarna som behövs till utbildningen när-
mast de värnpliktiga, från pengar till utbildningstim-
mar och övningar.
Under de senaste åren har vi sett att utbildningar-
na avbrutits, att värnpliktiga fått veta bara någon
vecka före inryckning att de inte ska göra sin värn-
plikt och att nödvändiga övningar och utbildnings-
moment inte gått att genomföra. Organisationen har
drabbats genom att man ute på förbanden har fått ta
emot motsägelsefulla budskap, med en tveksamhet
mellan att vilja och kunna. Det har självklart också
påverkat utbildningskvaliteten. Vakanserna bland
befäl har varit anmärkningsvärt stora. Personalom-
sättningen har i vissa fall varit så stor att jag t.o.m.
vill säga att säkerheten kan ha påverkats.
När vi lägger beslag på ett år av en ung persons
liv tar vi på oss ett stort ansvar för att det ska bli ett
meningsfullt år med en meningsfull utbildning för en
person i 19-20-årsåldern. Med ett högteknologiskt
försvar krävs det att vi ger en mycket god utbildning,
och detta är vårt ansvar om vi begär att en ung man
ska försvara vårt land. Förr kunde utbildningsbrister
repareras genom repövning eller repetitionsutbild-
ning. Tyvärr finns den möjligheten inte med de resur-
ser vi har i dag.
Avgångarna bland de värnpliktiga utgör en fjär-
dedel eller är så stora att bara 10 000-11 000 av
15 000 inryckta rycker ut med fullbordad utbildning.
Fru talman! För ett litet land som Sverige är värn-
plikten ett sätt att garantera att vi har ett tillräckligt
försvar om det skulle krävas och inte minst att vårt
land har ett försvar med mycket hög kvalitet. Värn-
plikten har också varit ett betydelsefullt bidrag till
vårt lands försvarsvilja som vi alla har varit ense om.
Med den nya inriktningen av försvaret, med stora
neddragningar av antalet värnpliktiga så att bara en
tredjedel av en årskull av den manliga befolkningen
rycker in, ställs värnpliktssystemet inför helt nya
krav. Utbildningen måste vara meningsfull för dem
som gör värnplikten. Situationen riskerar att upplevas
som mycket orättvis för den som tjänstgör gentemot
den som inte behöver rycka in. Med färre värnpliktiga
blir det visserligen ett större inslag av frivillighet,
men det ställer också krav på en aktiv rekrytering,
motivation och utbildningskvalitet så att förväntning-
arna kan uppfyllas i konkurrens med alla de andra val
som finns för unga män och kvinnor.
Tvång är en allvarlig sak. Pliktsystemet innebär
trots allt tjänstgöringsskyldighet under straffansvar.
Det vilar ett stort ansvar på regering och riksdag att
utforma systemet på bästa möjliga sätt under de nya
förutsättningarna. Den senaste pliktutbildningen var
närmast ett lappande och lagande av nuvarande sy-
stem. Viktiga och långsiktiga problem har inte lösts.
Vi har knappast längre ett värnpliktsförsvar. Försva-
ret är en organisation med människor som kommer
från olika håll och har olika relationer till försvaret.
Vi riskerar att försöka hänga oss fast vid de gamla
kvantitativa resonemangen från tiden när nästan alla
skulle rycka in. Vi riskerar att fortsätta att sätta målen
enbart i kvantitativa termer, där vi räknar i tusentals
värnpliktiga.
För att vi ska tillförsäkra vårt land ett bra försvar
måste vi finna den bästa kombinationen av alla olika
människor som verkar i vårt försvar; yrkesofficerare,
reservofficerare, civilanställda, korttidsanställda,
kontraktsanställda, frivilliga och värnpliktiga. Vi
moderater anser därför att det är helt nödvändigt att vi
tar nya tag och gör en ny utredning om de alternativ
vi har.
Det finns några alternativ som vi vill peka på och
som vi anser måste utredas och ordentligt utvärderas.
En utgångspunkt är naturligtvis nuvarande system.
Men hur skulle det se ut med en breddad rekrytering
där vi kan ha en rekryteringsgrund för nationella
skyddsstyrkor och internationella insatser? Det kan-
ske kan kombineras med nuvarande system. Då skulle
vi kunna utöka utbildningen upp till kanske 25 000
värnpliktiga. Hur skulle det se ut om vi hade en kort
utbildning för alla och den längre utbildningen bygg-
de helt på frivillig rekrytering? Som jämförelse anser
vi också att rekrytering med plikt måste jämföras med
rekrytering på helt frivillig basis av såväl anställda
som reservanställda.
Acceptans- och rättviseaspekter måste naturligtvis
tas med i de här resonemangen. Frågan är hur vi kan
utforma värnplikten så att vi, när vi taxerar ut ett år av
en ung människas liv, kan se till att det är ett me-
ningsfullt år.
Vi får inte heller glömma att försvaret inte är vil-
ken verksamhet som helst. Det är en mycket farlig
verksamhet. Statistiken visar att värnpliktstjänstgö-
ring innebär en risk för skador som är betydligt högre
än de farligaste civila yrkena. Försvarets arbete med
säkerhet, riskhantering och systematiska åtgärder för
att förebygga skador måste prioriteras, och så görs
också som jag upplever det. Men ansträngningarna
får aldrig mattas, och mycket återstår att göras.
En åtgärd som vi moderater anser är nödvändig
för att minimera riskerna är att tillförsäkra kontinuitet
och fackkunskap hos dem som utbildar de värnplikti-
ga. Vi vill införa en ny karriärväg för de befäl som
specialiserar sig på utbildning och skaffar sig en god
och gedigen erfarenhet för att ta hand om och utbilda
de värnpliktiga. Olyckor kommer, trots aldrig så gott
säkerhetsarbete, att kunna inträffa. Då måste vi ställa
mycket stora krav på beredskapen att hantera dessa
situationer. Ett enigt utskott ställer sig nu bakom att
den livränta som en skadad värnpliktig ska få ska
grundas på vad som i den civila yrkesvärlden skulle
motsvara en inkomst på 250 000 kr.
En ung människa vars hela liv ändras vid en all-
varlig skada i plikttjänstgöring garanteras på detta sätt
en rimlig inkomst under sitt fortsatta liv. Vårt social-
försäkringssystem är anpassat till tillsvidareanställda
med genomsnittsinkomst, men tyvärr har de flesta
18-, 19- eller 20-åringar varken inkomst eller tillsvi-
dareanställning. Värnplikten räknas ju inte som en
anställning. Det här är utmärkt, och det är ett sätt att
åtminstone försöka täcka den risk som en värnpliktig
utsatts för.
Utskottet förutsätter också att regeringen kommer
att besluta om en riskgaranti så att en skadad tillför-
säkras ett skadeståndsbelopp. Det är särskilt viktigt
vid svåra skador. Ett sådant skadeståndsbelopp ska
utbetalas utan hänsyn till eventuell vårdslöshet från
Försvarsmaktens sida.
Ett antal tragiska händelser under de senaste åren
har resulterat i dödsolyckor i försvaret. En snårskog
av försäkringsregler och skadeståndsregler har tvingat
anhöriga till åratal av rättsprocesser för att åtminstone
få något skadestånd och framför allt kanske någon
erkänsla för den enorma förlust de har lidit. Det har
t.o.m. varit så att Försvarsmakten har haft ett strikt
skadeståndsansvar gentemot utomstående som råkat
illa ut men inte gentemot värnpliktiga. Försvarsmak-
ten har i de här processerna förutsatts vara både stöd
för den värnpliktige och hans anhöriga och samtidigt
motpart. Dessutom har staten uppträtt i olika skepna-
der som polis, rättsväsende etc.
Vi moderater har därför föreslagit att det ska
övervägas ett inrättande av en särskild funktion med
oberoende ställning för att stödja och hjälpa enskilda
skadade för att undvika denna besvärliga intressekon-
flikt. I ett första steg förelår vi att Försvarsmakten
verkligen tillförs och garanteras resurser för att leva
upp till sitt ansvar. De värnpliktiga har ingen livslång
anställning där de kan garanteras rehabilitering efter
en olycka. Försvarsmakten ges i betänkandet ett för-
längt ansvar för rehabilitering. Rehabilitering är
emellertid en mycket svår uppgift, och även med de
högsta ambitioner i det vanliga civila livet är risken
överhängande att skadade hamnar mellan olika sy-
stem och att rehabiliteringen inte kan fullföljas. Vi
vill därför att Nämnden för personalvård för totalför-
svarspliktiga ska ges uppgiften att följa upp den en-
skildes rehabilitering och hur Försvarsmakten full-
följer sitt rehabiliteringsansvar.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 1.

Anf. 2 BERIT JÓHANNESSON (v):
Fru talman! Äntligen! Jag har i den här talarstolen
åtskilliga gånger tagit upp brister i och krävt föränd-
ringar av de totalförsvarspliktigas situation, men alla
gånger har jag fått avsluta med att den här frågan
kommer att behandlas senare. Nu är det äntligen
"senare".
Förutom regeringens proposition och motioner till
denna finns det motioner från hela mandatperioden.
Förslagen i betänkandet kommer att få stor betydelse
för de totalförsvarspliktiga på många områden. Kon-
kreta förslag och beslut om civilt meritvärde saknas
dock. Det pågår ett arbete och det finns förslag både
vad gäller det civila och det militära området. Väns-
terpartiet kommer att hålla ögonen på det här, på den
fortsatta utvecklingen, och inte förtröttas för att total-
försvarsplikten ska få det meritvärde som är viktigt
för den enskilda och hans eller hennes framtida liv.
De ekonomiska villkoren förbättras med höjd
dagersättning till 66 kr och en utbildningspremie på
maximalt 39 700. Det är ett bra och nödvändigt första
steg för att ge totalförsvarspliktiga en mer rättvis
ersättning jämfört med ungdomar som studerar eller
arbetar.
Ett enigt utskott har ställt sig bakom personskade-
skyddet och att det förbättras. Det är av stor betydelse
att Försvarsmaktens rehabiliteringsansvar på tre år
med möjlighet till förlängning på två år nu kan
genomföras. Vi har också varit eniga om att garanti-
nivån för livränta ökas från regeringens förslagna fem
till sju prisbasbelopp om någon olycka skulle inträffa.
Men det är också nödvändigt att förebygga att något
händer. Ett trygghetssystem får ju aldrig ersätta det
förebyggande arbetet. Därför vill jag speciellt lyfta
fram säkerheten för värnpliktiga.
Vi väckte en motion för två år sedan och fick till
stånd en utskottsutfrågning. Referat från den ut-
skottsutfrågningen finns bilagt i det här betänkandet. I
utfrågningen deltog många instanser och ansvariga
inom många olika områden, som säkerhetsansvariga i
Försvarsmakten och värnplikts- och civilpliktsråden
för att nämna några. I min inledning vid den här ut-
skottsutfrågningen sade jag bl.a. att: "Försvarsmakten
är en farlig arbetsplats. Man handhar vapen, tunga
stridsvagnar och annat som utgör säkerhetsrisker. - -
- De värnpliktiga är dessutom unga, de har inte arbe-
tat ihop förut och de har olika erfarenheter och bak-
grund. - - - Den relativa skadefrekvensen är mer än
dubbelt så hög bland värnpliktiga som hos t.ex. bygg-
nadsarbetare. Den uppvisar också mer än fyra gånger
så många olyckor bland värnpliktiga som hos yrkes-
officerare i snitt. - - - Det är inte för att hitta synda-
bockar ... som den här utfrågningen genomförs. Det
är för att lyfta fram frågorna, sätta fingret på proble-
men och ... komma till rätta med bristerna förebygga
olyckorna."
Alla har väl läst i tidningarna om allvarliga skador
och dödsolyckor bland värnpliktiga. Det var inte då
och är fortfarande inte acceptabelt att unga människor
ska behöva riskera liv och lem när de genomför sin
plikttjänstgöring. Försvarsmakten har under de två år
som gått utvecklat sitt säkerhetstänkande. De krav vi
ställde i motionen om förbättrad incidentrapportering,
översyn av de s.k. baskerproven, trafikbestämmelser
och säkerhetsrutiner har genomförts. Olycksfallen har
minskat. Det är bra. Det är utmärkt.
Försvarsmaktens ledning har gjort ett mycket bra
jobb. Men det är lång väg mellan bra säkerhetsrutiner
och instruktioner och den verklighet som finns på
förbanden. Bra säkerhetsrutiner och instruktioner kan
aldrig bli säkrare än det allvar som finns hos dem som
ska leva upp till dem. Vi vet att det på de olika ut-
bildningsenheterna, trots bra regler, förekommer slarv
med säkerheten. Det gäller fortfarande att hålla frågan
aktuell, att man i länken mellan den enskilde värn-
pliktige och hans eller hennes befäl aldrig slappnar av
i säkerhetstänkandet.
Fru talman! Det är bra att utskottsmajoriteten
håller fast vid pliktsystemet. Vänsterpartiet anser att
det är en grundläggande demokratisk fråga att det
militära våldsmonopolet har en folklig förankring.
Frivillig rekrytering ligger nära ett yrkesförsvar.
Men folklig förankring har hittills bara inkluderat
den manliga delen av folket, med frivillighet för
kvinnor. Vi vill ha en allmän totalförsvarsplikt, lika
självklart som att vi har allmän rösträtt. I början var
den allmänna rösträtten också bara förbehållen män.
Man fick fatta ett särskilt beslut för att inkludera
kvinnorna och erkänna att de också var en del av
folket och därmed skulle inkluderas i begreppet all-
män. Nu väntar vi på att det även inom totalförsvars-
plikten fattas beslut som inkluderar kvinnor i folket
för en reell allmän värnplikt.
Men vi vill inte att fler totalförsvarspliktiga tas ut
än som behövs. Det är alltså inte en utökning av an-
talet värnpliktiga vi förespråkar.
Varför ska vi ha allmän värnplikt? Jo, män och
kvinnor ska vara lika inför lagen. Vår nuvarande
grundlag som säger att den militära plikten bara gäller
män är diskriminerande. Kvinnors erfarenheter och
kunskaper behövs. De ska vara en aktiv del av helhe-
ten. Försvaret har fått nya uppgifter och annan inrikt-
ning. Det behövs inte så mycket muskler som tidiga-
re, mer hjärna och förstånd. Jag är övertygad om att
dessa egenskaper är jämnt fördelade över befolkning-
en. Försvaret kan inte avstå från halva befolkningen
när man ska ta ut den bäste eller bästa till uppgiften.
Men givetvis måste Försvarsmaktens arbetsmiljö
göras mer anpassad till både kvinnor och män och
arbeta vidare mot sexuella trakasserier, förändras från
machokultur till en mer mänsklig kultur helt enkelt.
Detta har för övrigt också stor betydelse för att göra
värnplikten säkrare och minimera skadorna till en
nolltoleransnivå. Det behövs mycket arbete för att
genomföra detta.
Jag är glad att kunna citera vår försvarsminister
från den interpellationsdebatt vi hade den 31 januari i
år: "Utbildning i hela försvarsmakten i könsrollsfrå-
gor, genderperspektiv - ja, det är centralt." Björn von
Sydow sade också: "Samtliga anställda och de total-
försvarspliktiga som fullgör värnplikt genomgår ut-
bildning som syftar till att stävja sexuella trakasserier.
Vid förband, skolor och andra enheter arbetar myn-
digheten kontinuerligt med att utbilda rådgivare som
man kan vända sig till, om trakasserier av detta slag
skulle förekomma." Mycket bra!
Det går sakta men säkert framåt mot en allmän
totalförsvarsplikt. Pliktutredningens majoritet föror-
dade lika plikt för kvinnor och män. Både regeringen
och Försvarsmakten anser att det är viktigt att öka
andelen kvinnor, både som befäl och som värnplikti-
ga. Försvarsmakten har uttalat att man är positiv till
en allmän mönstringsplikt. Värnpliktsrådet har på sin
senaste kongress diskuterat frågan och ställt sig bak-
om kravet på lika plikt för män och kvinnor. Så det
finns hopp.
Det finns också hopp i betänkandet när man skri-
ver: Konsekvenserna av en könsneutral plikt är inte
tillräckligt utredd. Därför är det för närvarande inte
aktuellt. Men utskottet utgår från att regeringen åter-
kommer till riksdagen och informerar om vilka utred-
ningar och förberedelser som görs för att i ett längre
tidsperspektiv möjliggöra införandet av en könsneu-
tral totalförsvarsplikt. Detta verkar mycket hoppfullt,
tycker jag.
I väntan på dessa utredningar och förberedelser
yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation nr 4 i
frågan.
Fru talman! Vi har också en annan reservation
som vi naturligtvis står bakom. Den handlar om för-
måner för värnpliktiga i samband med tjänstgöring
vid bränder, översvämningar osv. De får samma
dagersättning för detta arbete som om de var kvar på
luckan och gjorde sina vanliga arbetsuppgifter. Vi
anser att de borde ha en rimlig ersättning för det här
arbetet. Men för tids vinnande yrkar jag inte bifall till
denna reservation.

Anf. 3 RUNAR PATRIKSSON (fp):
Fru talman! Det är en ganska intressant debatt
som vi avslutar med som har suttit fyra år i försvars-
utskottet och diskuterat frågorna om försvaret och
framtiden. Det är viktiga frågor för hela landet. Det är
viktigt för ungdomar som ska studera för framtiden
att få en möjlighet att göra en tjänst för landet.
Det betänkande, FöU3, som nu föreligger är na-
turligtvis en stor framgång. Det måste vi säga efter de
tre år vi har diskuterat tillsammans. Det har en hel-
hetsbild som är ganska bra, men det fattas ett och
annat som är ganska viktigt framför allt ur jämställd-
hetssynpunkt, som ligger Folkpartiet liberalerna så
varmt om hjärtat sedan den kvinnliga rösträtten kom
till någon gång i början av seklet. Det var naturligtvis
också en liberal idé. Betänkandet är alltså bra i sin
helhet, speciellt för män. Det vill jag nog påstå att vi
har klarat av i försvarsutskottet under treårsperioden.
Pliktutredningen fick inte så bra betyg av den mo-
derata företrädaren. Själv hade jag möjligheten att
vara med under de två sista åren. Jag tycker nog att
den lärde mig mycket. Den lärde oss i de politiska
partierna mycket. Jag har en känsla av att många
politiska partier under den utredningens gång tog
steget över till en jämställd försvarspolitik. Det är
socialdemokrater, moderater och kristdemokrater som
har ett litet steg kvar att ta. Vi tror att det kommer.
Det kommer säkert snart så att resultatet av denna
fyraårsperiod även för försvaret blir att vi mönstrar
alla till försvaret. Vi tar ut den som är bäst oavsett
kön. Det borde naturligtvis vara en självklarhet i
denna plenisal i dag år 2002. Detta vill jag understry-
ka riktigt ordentligt.
Jag har tagit isär begreppet för dagens betänkan-
de. Jag tänkte säga några ord om ordet total som ju
betyder alla. Varje gång jag åker hem till Värmland
passerar jag det stora ordet Pliktverket på Karolinen i
Karlstad. Men Pliktverket är ju endast för män. En
stor institution har vi ställt i ordning för att ge möjlig-
het att vara med och försvara landet, men det är fort-
farande enkönat, fru talman. Vi hoppas verkligen att
förändringen kommer så att ordet total i dagens be-
tänkande omfattar alla.
Försvar, att skydda landet, då kommer jag åter-
igen in på könsneutraliteten. Tror vi att det är endast
den manliga delen av befolkningen som vill skydda
landet? Mitt svar är nej. Även på den civilpliktiga
sidan är det så att skydda landet med ordet försvar vill
alla.
Plikt betyder skyldighet. Det är din skyldighet att
ställa upp. Vi har möjlighet att plikta, att få ta ut den
bästa, och så fråntar vi oss än en gång möjligheten att
självklart ta ut den halva av landets befolkning där
det finns en inneboende kraft. Den kvinnliga menta-
liteten behövs. Vi hade inte våra diskrimineringar, vi
hade inte problemet med bristen på officerare om vi
nu tog steget fullt ut och talade om att svenska försva-
ret, om plikten finns kvar, ska omfatta alla, mönstra
alla, plikta alla och oavsett kön ta ut den som är bäst.
Då kommer vi till det fjärde ordet på min lista,
nämligen könsneutralitet. Den måste bli ett faktum i
det framtida svenska försvaret, oavsett hur mönst-
ringen går till. Vi i Folkpartiet vill ge stora möjlighe-
ter till att konstapelanställa och kontraktsanställa.
Denna möjlighet måste föras in i det svenska försva-
ret och inte, såsom i dag, motarbetas. Det finns inte
en öppenhet från regeringens sida att låta ungdomar
och medelålders invånare få göra en insats, framför
allt i internationell verksamhet, genom att under en
två-fem-årsperiod vara kontraktsanställda i det
svenska försvaret. Vi måste se över dessa möjlighe-
ter. Jag hoppas verkligen att resultatet av de år jag har
fått sitta i försvarsutskottet och diskutera frågorna är
att nästa försvarsutskott får möjlighet att diskutera
dessa frågor igen och att det så snart som möjligt
skapas ett svenskt totalförsvar med en könsneutral
försvarsplikt.
Det ska vara möjligt att göra denna tjänstgöring
mer populär och ännu mer åtråvärd genom att den
kan meritvärderas. Om man gör en insats för landet
ska det kunna framgå bland meriterna att man har
"offrat sig" ett eller två år för landet, och för det får
man poäng som visar att denna utbildning är viktig.
Denna utbildning ska leda till att de människor som
gör en insats för landet också ska ha med sig i baga-
get något som bör meritvärderas.
Jag yrkar för tids vinnande bifall endast till reser-
vation nr 5.
Jag avslutar mitt inlägg med att från Folkpartiet
liberalernas sida framföra ett önskemål, ett krav,
angående de 16 000 som ska utbildas. Vi har uppfatt-
ningen att inte en enda ska tas in i onödan. Man ska
inte ta in en människa i försvaret som det sedan inte
finns någon uppgift för i samband med att denna har
slutfört militär- eller civiltjänstgöring. Då tas för
många ut till tjänstgöring. Det har vi inte råd med. Ta
inte ut en enda för mycket. Ta ut dem vi behöver. Ta
ut den bästa, oavsett kön. Det är det svenska försvaret
värt. Vi hoppas att det blir resultatet av den här man-
datperiodens försvarsarbete.

Anf. 4 ANNA LILLIEHÖÖK (m) replik:
Fru talman! Vi moderater vill ha fler kvinnor i
försvaret. Vi vill ha fler kvinnliga värnpliktiga, och vi
vill ha fler kvinnliga officerare. Men vi tycker att det
är självklart att kvinnors deltagande i försvaret ska
erbjudas och vara ett frivilligt åtagande grundat på
motivation. Vi ska inte i ett första steg införa tvång.
Vi ska se till att det blir ett erbjudande om möjlighet
till en utbildning och en framtid med kvalitet.
Hur ser Runar Patriksson på möjligheten att göra
något åt de kvalitetsbrister som råder för värnplikts-
utbildningen i dag, när bara 11 000 av totalt 16 000
inryckta fullgör sin utbildning? Tvärtom riskerar vi i
dag betydande kvalitetsbrister i utbildningen. Vi
moderater har tillfört mera resurser för att försäkra
och förändra gentemot en betydligt bättre kvalitet i
utbildningen. Hur ämnar Runar Patriksson göra så att
kvinnor frivilligt och med motivation kan välja att
göra sin värnplikt?

Anf. 5 RUNAR PATRIKSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag tyckte nog att jag var ganska tyd-
lig gentemot den moderata inställningen i frågan. Jag
tyckte att jag var ganska klar över vad vi vill. Här är
det inte tvång vi ska lägga på kvinnorna utan en rät-
tighet.
Jag tror inte att någon kvinna har uppfattat röst-
rätten som ett tvång. Den blev en rättighet. Det är
precis samma idé som ligger i Folkpartiet liberalernas
försvarspolitik. Det måste naturligtvis vara en rättig-
het att få bli mönstrad, att få inställa sig till mönstring
inför samma skrank och få möjlighet att göra ett för-
svarsarbete för sitt land - det land som varje kvinna
och man älskar lika mycket. Jag kan inte tro att någon
kvinnoorganisation står bakom Anna Lilliehööks
uppfattning att det ska vara ett tvång att mönstra alla.

Anf. 6 ANNA LILLIEHÖÖK (m) replik:
Fru talman! Jag blir lite förvånad. Vi för en all-
varlig diskussion i dag. Vi talar faktiskt om plikt-
tjänstgöring. Har Folkpartiet tänkt sig att avskaffa
värnplikten? Plikten är ett tvång under straffansvar.
Infinner man sig inte kan man sättas i fängelse. Detta
är ett utomordentligt allvarligt tvång vi har i vårt land
för att tillförsäkra oss ett försvar.
Anser Runar Patriksson att det är en första priori-
tering att även kvinnor ska utsättas för detta tvång när
så få som 16 000 behöver göra värnplikt?

Anf. 7 RUNAR PATRIKSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag återkommer till frågan om plik-
ten. Den ligger alltid i botten. Än så länge har vi kvar
plikten.
Jag hoppas att Moderaterna snart ska få en klarare
syn om att alla ska få genomgå mönstring. Vi är helt
övertygade om att alla ska få genomgå mönstring,
kanske 80 000-90 000. Behovet är 16 000. Frågan är
om behovet ens är 16 000 om kontraktssoldater och
konstapelsoldater skulle erkännas av den svenska
regeringen och Försvarsmakten. Om det finge bli
klarhet i reformen skulle behovet bli ännu mindre av
kvinnor och män i plikttjänstgöring.
Vi är övertygade om att plikttjänstgöringen inte
ska behöva användas i så hög grad utan att frivillig-
heten naturligtvis ska slå igenom. I mitt arbete med
försvarsfrågor får jag telefonsamtal och mejl från
ungdomar, flickor och pojkar, som inte har kommit in
i plikttjänstgöringen. Det är inte telefonsamtal och
mejl från ungdomar som fått inställa sig till plikt-
tjänstgöring och som vill ut. Det är raka motsatsen.
Tänk om hälften av landets befolkning också finge
denna möjlighet. Jag är övertygad om att ordet plikt
skulle kunna vara en grundförutsättning. Folkpartiet
tror att frivilligheten i ett sådant fall skulle ta över för
dem som gör svensk värnplikt i försvaret.

Anf. 8 LARS ÅNGSTRÖM (mp):
Fru talman! Ärade ledamöter i kammaren och
protokollsläsare. Betänkandet om totalförsvarsplikten
handlar om ett system som vi egentligen har haft ända
sedan medeltiden. Då började män med tvång kallas
in för olika militära insatser. Det har varit aktuellt
fram till förra århundradet och högst aktuellt under
det kalla kriget. Då kallades halva befolkningen in
med tvång för att göra sin värnplikt.
Det senaste decenniet har mycket förändrats. Den
stora förändringen är att riksdagen i dag håller med
Miljöpartiet i analysen om att det inte längre finns
något militärt invasionshot mot Sverige. Även Sveri-
ges militär och den militära underrättelsetjänsten
säger samma sak. Det existerar inte något militärt
invasionshot mot Sverige. Vi ser en helt annan inter-
nationell utveckling i vår region. Som en konsekvens
av detta kallas inte längre halva befolkningen, dvs.
alla männen, in i värnpliktssystemet, utan vi kallar in
17 000 - en tredjedel av en årskull män.
Andra förändringar som har skett är att vi har fått
helt andra huvuduppgifter för Försvarsmakten. En av
huvuduppgifterna är i dag att delta i internationella
fredsfrämjande insatser. En annan huvuduppgift är att
stödja samhället i kris och under stark påfrestning.
Det som inte har förändrats är värnpliktssystemet.
Det ser i grunden likadant ut i dag som för 50 år se-
dan och som det sett ut under en lång tid. Det innebär
att vi fortsätter att kalla in en tredjedel av männen och
inga kvinnor över huvud taget. Varför, kan man fråga
sig. Är männen bättre lämpade att delta i dagens för-
svarspolitiska uppgifter, eller varför ser det ut så?
Man kan se på de krav som ställs på de män som
är med i den insats där Sverige deltar med en trupp i
Afghanistan. De viktigaste personliga egenskaper
som man efterfrågade hos de soldater som skickades
dit var empati, en god social förmåga, en god verk-
lighetsuppfattning och ett gott omdöme. Detta är inte
några specifikt manliga egenskaper.
Det är inte i första hand fysisk muskelstyrka man
efterfrågar. Andra viktiga erfarenheter och kunskaper
när man deltar i internationella fredsfrämjande eller
fredsbevarande insatser är förmåga till strategisk
planering, logistisk erfarenhet och öppet ledarskap.
Det är bl.a. starka kvinnliga erfarenheter; märk väl
mitt ordval. Jag talar inte om kvinnliga egenskaper
utan kvinnliga erfarenheter. De erfarenheterna är
långt viktigare än fysisk muskelstyrka i de internatio-
nella fredsfrämjande insatserna.
Behovet av kvinnor i det totalförsvar vi behöver
på 2000-talet är en självklarhet. Men dagens system
tillgodoser inte alls detta behov. Hur ska vi då få in
kvinnor i systemet? Ska det ske genom tvångslag-
stiftning eller frivillighet?
Dagens system bygger på tvångslagstiftning. Vi
har sett hur Vänsterpartiet har bejakat tvångslagstift-
ningen, att man ska tvinga in samtliga kvinnor i
mönstringsförfarandet. Folkpartiet liberalerna hävdar
samma sak. Man försöker trixa och säger att det ska
ses som en rättighet och jämför med den allmänna
rösträtten. Men man sätts inte i fängelse om man
vägrar rösta i allmänna val, Runar Patriksson. Man
straffas inte för det. Det är den stora skillnaden jäm-
fört med pliktsystemet. Om en kvinna vägrar att
mönstra så blir hon straffad för det.
Att tvångsmönstra närmare 100 000 ungdomar i
18-årsåldern är inte bara vanvettigt. Det vore en ren
dumhet, när man inte behöver mer än 17 000 perso-
ner. Försvarsministern sade så sent som i går kväll i
en TV-debatt att man redan i dagsläget, när man väl-
jer ut de 17 000 männen av 50 000-60 000, får de
som vill och känner sig motiverade. Ett system byggt
på frivillighet som vore öppet för både män och kvin-
nor skulle på samma sätt tillgodose behovet av kun-
niga, motiverade personer.
Det tål också att understrykas att Folkpartiet libe-
ralernas och Vänsterpartiets förslag om att man ska
tvångsmönstra kvinnor inte har något stöd hos kvin-
norna. Det var också uppgifter som framkom i de-
batten i går. Det är en liten minoritet som stöder för-
slaget. Majoriteten av kvinnorna är emot att mönstra
enligt tvångslagstiftning.
I stället bör vi lämna dagens totalförsvarspliktsy-
stem som bygger på tvång och bygga ett system på
frivillighet, öppet för både kvinnor och män, ett sy-
stem som är anpassat både till kvinnor och män. De
nya krav som ställs på de som deltar i totalförsvaret
med de nya uppgifterna - empati, social förmåga,
verklighetsuppfattning, strategisk förmåga osv. -
innebär att vi i förlängningen kanske får se fler kvin-
nor än män, om vi väljer de som är bäst. Det kanske
helt enkelt är så att fler kvinnor än män är lämpade
och blir uttagna att vara med bland de 17 000.
Det finns ett ökat intresse för att delta i de nya
uppgifterna inom totalförsvaret, som är intressanta på
ett helt annat sätt och bredare. Där har Runar Patriks-
son en poäng: Det finns många som vill delta. Miljö-
partiet har sedan många år framfört ett förslag om att
öka den ekonomiska ersättningen för dem som ge-
nomgår utbildningen. Vi menar också att man ska
anpassa utbildningen så att den blir användbar i det
civila samhället och ge civil dokumentation och
tilläggspoäng för högskoleansökningar. Därigenom
blir det fullt möjligt att få ett system som bygger på
frivillighet och är öppet för både kvinnor och män. Vi
kommer också att kunna få ett system med hög kva-
litet på dem som väljs ut.
En annan fördel med ett system byggt på frivillig-
het som är öppet för både kvinnor och män är att vi
slipper välja ut 17 000 ynglingar som är 18 år gamla.
I stället blir det ett fönster där man kan söka utbild-
ningen under en stor del av sitt liv. För en del kanske
det passar att göra utbildningen när man är 18 år. För
andra passar det bättre när barnen är utflugna. De
personerna kanske är 40-45 år gamla, har livserfa-
renheter och yrkeskunskaper som är användbara och
högst värdefulla i det framtida totalförsvaret. Det kan
gälla deltagande i internationella fredsfrämjande
operationer. Det vore ytterligare en stor fördel, att
kunna få del av de livserfarenheterna genom att det
finns ett öppet fönster för att göra tjänst i totalförsva-
ret som inte är begränsat till att man är 18 år gammal.
Sammantaget med att vi kan få motiverade män-
niskor och betydligt fler kvinnor i totalförsvaret,
kanske en majoritet, leder det fram till slutsatsen att
vi ska avvisa ett otidsenligt, ojämlikt och orättvist
system från en svunnen tid och i stället bifalla Miljö-
partiets reservation nr 3.

Anf. 9 BERIT JÓHANNESSON (v) replik:
Fru talman! Det kan låta sympatiskt när Ångström
säger att vi ska ha frivillighet. Men vi säger att frivil-
ligheten är första steget mot ett yrkesförsvar.
Vi vill inte se ett yrkesförsvar. Vi vill att värn-
plikten ska garantera att vi har en folkförankring, att
de grupper som från början egentligen inte ville ställa
upp och göra sin värnplikt kan bli uttagna. Vi ska
göra värnplikten så bra att de också känner att de blir
motiverade att göra den, med bra ekonomiska villkor,
bra utbildning osv.
Runtom i Europa, bl.a. i Holland, har man gått
ifrån ett värnpliktsförsvar till ett yrkesförsvar. Det har
inte varit bra. Man har bekymmer med det.
Vi är rädda för att det blir de som vill som får
göra värnplikten. Det kan vara personer som har en
tradition av det militära yrket - farfar var general. Det
är också personer som är mer intresserade av vapen
och tycker att det är häftigt. Vi vill ha en bredd på
värnplikten. Vi vill att man rekryterar från olika et-
niska grupper, kvinnor och män, människor från
Norrbotten och från söder, de som är asfaltsblommor
och de som är sprungna ur den svenska landsbygden.
Vi vill ha denna mångfald i vårt värnpliktsförsvar.
Det är därför vi håller fast vid värnplikten.

Anf. 10 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Fru talman! Berit Jóhannesson säger att det är
viktigt att ta ut de som inte vill. Men den kanske
viktigaste egenskapen för de som tas ut och deltar i
olika insatser är just motivationen. Vill man, så är
man motiverad. Är man motiverad så gör man en bra
insats oavsett om det är i Afghanistan eller Arvika
eller i någon annan av de huvuduppgifter som det
svenska försvaret har i dag.
Vänsterpartiet ger intryck av att det skulle innebä-
ra en yrkesarmé. Ett totalförsvarssystem byggt på
frivillighet leder inte med automatik till någon sorts
yrkesförsvar. Det är en feluppfattning som Vänster-
partiet har.
Berit Jóhannesson vet mycket väl att de nya hu-
vuduppgifter som försvaret har, med de nya krav som
ställs, har mycket lite att göra med generaler och
farfars farfar och hur det var tidigare. Totalförsvaret
får allt bredare uppgifter. Det är Berit Jóhannesson
mycket väl medveten om, men hon framhärdar ändå i
att det här ska vara ett tvångssystem för att undvika
någonting som betraktades som negativt under det
förra seklet.
Jag är rädd för att den här vänsterpartistiska synen
på att med tvångslagstiftning även få in dem som inte
vill inte ger oss det totalförsvar som vi bäst behöver,
nämligen en organisation där människor är väldigt
starkt motiverade att göra det de gör. Jag är övertygad
om att med olika insatser för att göra försvarsutbild-
ningen attraktiv kommer man att kunna attrahera
både kvinnor och män, både sådana som bor i storstä-
der och på landsbygden, både nya svenskar och
gamla svenskar. Det handlar helt och hållet om hur
attraktiv vi gör utbildningen och olika möjligheter att
höja ersättningen.

Anf. 11 BERIT JÓHANNESSON (v)
replik:
Fru talman! Jag menade att det finns många grup-
per i det här landet som spontant kanske inte skulle
välja att genomföra en utbildning. Det handlar om
människor som vi behöver i försvaret för att vi ska få
mångfald och för att vi ska få den bredd och den
folkförankring vi eftersträvar. Vad än herr Ångström
säger, kommer en sådan här frivillighet att på sikt
leda till ett yrkesförsvar, dvs. man väljer som yrke att
bli soldat. Jag tror att det är oerhört negativt med en
sådan utveckling. Det blir problem. Man har bekym-
mer med en sådan utveckling i Holland.
Det finns ingen motsättning här. Det handlar om
att göra värnplikten så oerhört bra, både utbildnings-
mässigt och när det gäller ersättningar, säkerhet och
allt annat som har med värnplikten att göra, att de
unga män och kvinnor som tas ut också känner att de
blir motiverade. Det gäller inte minst den civila me-
ritvärderingen. Att vi har basen, att vi har människor
från arbetarklass och överklass, invandrare och
svenskar, dvs. alla sorters människor och inte minst
män och kvinnor, gör att vi får en folkförankring. Jag
tror att det är oerhört betydelsefullt med denna folk-
förankring.

Anf. 12 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Fru talman! Det är i och för sig kanske inte nytt
att Vänsterpartiet inte litar på människors egen fria
vilja. Man litar uppenbarligen inte heller på möjlig-
heten att göra totalförsvaret attraktivt och på det sättet
attrahera människor från olika delar av samhället och
människor i olika åldersgrupper. Jag menar att folk-
förankringen i första hand uppnås genom att man gör
så att människor verkligen är motiverade att delta i
detta. Man uppnår väl ingen folkförankring genom att
tvinga in människor i någonting som de inte vill? Det
är ju Vänsterpartiets uppfattning, som Berit Jóhan-
nesson så tydligt sade här, att man ska få människor
som inte vill att göra detta. Vad är det för folkförank-
ring? Vi har tvärtom erfarenhet av att många, som har
upplevt detta som fullständigt meningslöst som 18-
åringar, inte är några goda ambassadörer för totalför-
svaret. Om man däremot attraherar dem som är starkt
motiverade, blir de goda ambassadörer för totalför-
svaret och dess nya uppgifter, och därmed blir det en
starkare folkförankring.
Jag tror inte på Vänsterpartiets väg med tvångs-
lagstiftning. Jag tror på människors egen fria vilja.
Jag tror att det är fullt möjligt att ha ett system byggt
på frivillighet som är öppet för både kvinnor och män
och som har förmåga att attrahera alla de olika grup-
per som Vänsterpartiet säger sig måna om men som
man hellre vill tvinga in i det hela.

Anf. 13 RUNAR PATRIKSSON (fp)
replik:
Fru talman! Man blir många gånger lite konfunde-
rad över vad Lars Ångström och Miljöpartiet egentli-
gen vill med det svenska försvaret. Jag tycker att det
är lite oroande med denna nonchalans när det gäller
försvarets vikt för landet. Det är väl ändå så att Lars
Ångströms arbete i Svenska Freds- och Skiljedomsfö-
reningen skiljer sig något från att sitta i försvarsut-
skottet och företräda landets försvarspolitik.
Vi i Folkpartiet brukar ibland tala om Sveriges
flumskola. Jag har en känsla av att Miljöpartiet skulle
tycka om ett flumförsvar. Det är ingen föreningen
Sveriges försvar som vi debatterar i dag, utan det är
Sveriges försvar.
I motsats till Berit Jóhannesson, som säger att hon
vill ha ett system med plikten i botten för att vi inte
ska få en möjlighet till ett större yrkesförsvar, .

Anf. 14 TALMANNEN:
Jag vill påminna om att repliken gäller Lars Ång-
ström och inte någon annan talare.

Anf. 15 RUNAR PATRIKSSON (fp)
replik:
. vill jag säga att vi för vår del inte har något att
erinra mot att yrkesförsvarsidan också finns med i
bilden. Jag sade i mitt tal att det också leder till att
färre, och helst ingen, måste pliktas. Om vi mönstrar
många leder frivilligheten till att vi får ett frivilligt
försvar med plikt i botten. Detta leder till ett vasst och
smalt försvar. Vill Lars Ångström och Miljöpartiet
vara med på ett vasst och smalt försvar?

Anf. 16 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Fru talman! Runar Patriksson hävdar att mitt tidi-
gare engagemang som ordförande i Svenska Freds-
och Skiljedomsföreningen på något sätt skulle kom-
promettera Miljöpartiets försvarspolitiska linje genom
att jag representerar partiet i försvarsutskottet. Jag
tror att Runar Patriksson är mycket väl medveten om
den analys som Svenska Freds- och Skiljedomsföre-
ningen tidigare har gjort av de försvars- och säker-
hetspolitiska förändringarna, avskrivningen av inva-
sionshotet och behovet av ökade internationella freds-
främjande insatser. Miljöpartiet delar uppfattningen i
den analysen, och det gör ju också Folkpartiet i dag.
Folkpartiet står ju bakom uppfattningen att det inte
existerar något militärt invasionshot, att vi behöver
helt andra kompletterande huvuduppgifter för försva-
ret och att vi ska öka vårt internationella deltagande.
Runar Patriksson kallar detta flumpolitik samtidigt
som Folkpartiet självt står bakom stora delar av den
analysen. Jag har svårt att förstå den argumentatio-
nen.
Samtidigt förändras inte Folkpartiets uppfattning
om en tvångslagstiftning i sak. Som jag uppfattar det
är det ett identiskt förhållningssätt med Vänsterparti-
ets förhållningssätt. Man ska med tvång och lagstift-
ning få människor, även dem som inte vill, att delta i
försvaret. Jag tror uppriktigt sagt inte att det här ska-
par den mest högkvalitativa och vassa försvarsorgani-
sation vi kan nå, Runar Patriksson. Den skapar vi
genom ett system byggt på frivillighet där motivatio-
nen utgör den kanske främsta egenskapen som ga-
ranterar oss den här vassheten och kvaliteten.

Anf. 17 RUNAR PATRIKSSON (fp)
replik:
Fru talman! Det är inte alls någon belastning att
ha varit ordförande i Svenska Freds- och Skiljedoms-
föreningen, Lars Ångström. Jag hade bara en känsla
av att det försvar som läggs på bordet av Lars Ång-
ström som representant för Miljöpartiet i dag liknar
ett föreningsförsvar. Dessa frågor är för allvarliga för
att man ska hantera dem på ett sådant sätt. Sedan gör
bilkårister, hemvärn, freds- och skiljedomsföreningar
och andra en jättefin insats vid sidan av Sveriges
försvar.
Folkpartiet är ett försvarsparti. Vi vill att landet
ska ha ett vasst och smalt försvar som inte kallar in
någon i onödan. Vill Lars Ångström och Miljöpartiet
vara med på detta? Om vi ska ha det är det svårt att
inte mönstra alla enligt vår åsikt. Det handlar om att
ta ut den bästa oavsett kön. Detta står alltså inte Mil-
jöpartiet bakom.

Anf. 18 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Fru talman! Jag har svårt att förstå Runar Patriks-
sons jämförelse med något slags föreningsförsvar.
Både Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen och
Miljöpartiet hävdade för många år sedan behovet av
att minska det svenska militära försvaret och militär-
utgifterna på samma sätt som omvärlden har minskat
sina utgifter och sina stående styrkor till följd av att
invasionshotet har försvunnit. Det är först under de
senaste åren som vi också har fått en majoritet i riks-
dagen att dela den uppfattningen. Det är en anpass-
ning till 2000-talets försvarspolitiska behov. Omin-
riktningen och de nya uppgifterna, där huvuduppgif-
ten är internationella fredsfrämjande insatser, är nå-
gonting som Miljöpartiet har hävdat under lång tid.
Det är inget flumförsvar eller föreningsförsvar, utan
det är en försvarsorganisation som en majoritet av
Sveriges riksdag har ansett bäst tillgodoser 2000-
talets behov.
Jag delar Runar Patrikssons uppfattning att det
gäller att ta ut de bästa, men som försvarsministern
sade i TV i går kväll får vi redan i dag de bästa, dvs.
de 17 000 som vill och är motiverade. Om vi skulle
öppna ett system för både kvinnor och män och också
få en stor andel kvinnor att söka dit, är det klart att de
möjligheterna kvarstår. De påverkas inte negativt
utan snarare positivt.
Ju attraktivare vi gör systemet och ju mer anpassat
det är till att också kvinnor ska kunna delta aktivt,
desto större förutsättningar har vi att få de bästa -
både de bästa kvinnorna och de bästa männen - och
att skapa det totalförsvar med nya uppgifter som bäst
tillgodoser 2000-talets försvarspolitiska behov. Det är
Miljöpartiets linje.

Anf. 19 KARIN WEGESTÅL (s):
Fru talman! I dag behandlar vi betänkandet To-
talförsvarsplikten, som bygger på regeringens propo-
sition Bättre villkor för totalförsvarspliktiga med
tillhörande motioner. Det handlar om förslag till för-
ändringar som kommer att få stor betydelse genom att
de på flera områden innebär förbättringar för de värn-
pliktiga.
Utskottet har också behandlat motionsyrkanden
med anknytning till pliktsystemet som avgivits under
den allmänna motionstiden vid både detta års och
förra årets riksmöten. Jag yrkar bifall till förslagen i
betänkandet och avslag på samtliga motioner.
Utskottet delar regeringens bedömning att det för
närvarande inte finns anledning att ändra de allmänna
grundläggande förutsättningarna för pliktsystemet.
Totalförsvarsplikt med allmän mönstringsplikt för
män bör därför utgöra grunden för totalförsvarets
personalförsörjning.
Utskottet anser liksom regeringen att det är önsk-
värt att utöka antalet kvinnor i försvaret, men utskot-
tet konstaterar att konsekvenserna av att införa en
könsneutral totalförsvarsplikt inte är klarlagda. Lik-
som regeringen bedömer utskottet att det för närva-
rande inte är aktuellt att utöka skyldigheten att fullgö-
ra värnplikt och civilplikt till att också gälla kvinnor.
Jag vill gärna understryka att jag trots att jag är
gammal regionalt beryktad kvinnosakskvinna helt
delar denna uppfattning. Kvinnlig värnplikt är fak-
tiskt ingen jämställdhetsfråga. För att vi ska ändra på
jämställdheten måste samhället se till att mäns och
kvinnors kunskaper och erfarenheter värderas lika,
och så sker inte. Det kommer vi inte att ändra på
genom att införa en könsneutral värnplikt.
Jag vill också gärna säga att jag har haft förmånen
att studera könsneutral värnplikt i det enda västland
som har kvinnlig värnplikt, nämligen Israel. Jag var
för två år sedan där tillsammans med kolleger i per-
sonalvårdsnämnden och undersökte hur den ordning-
en fungerade. Jag måste säga att jag inte tror att det är
något som vi skulle vilja ta efter. Däremot ska vi
naturligtvis ta till oss de erfarenheter som finns, för
man behöver mycket att jämföra med när man ska
förändra ett sådant här system. Man måste veta vad
man vill åstadkomma. Vad är det som man faktiskt
vill göra?
Vi har den förfärliga möjligheten att dagligen se
hur en armé i ett land där man har kvinnlig värnplikt
fungerar. Man kan fråga: Har ni sett några kvinnor i
den armén, och vad tycker ni om att de inte syns där?
Om ni tycker att det är bra kan jag inte förstå varför
det är så viktigt att vi ska införa en plikt för kvinnor
att delta.
Det är så mycket annat som är viktigt, och det
framgår tydligt av debatten här att vi inte är klara att
fatta ett sådant här beslut. Det finns många olika
förslag och synpunkter. Detta är bra och viktigt, och
det hör till en fungerande demokrati. Det är dock
tydligt att vi inte skulle kunna ta det här beslutet i
dag. Det är ändå viktigt att man diskuterar vidare var
svenska folket och Sveriges riksdag står i detta sam-
manhang.
Vi har haft en pliktutredning som för två år sedan
lade fram ett förslag. Jag vill gärna säga till Lars
Ångström att det var en långvarig och viktig utred-
ning men att Miljöpartiet inte deltog förrän vid det
sista sammanträdet, då man reserverade sig mot hela
utredningen. Men det finns möjligheter att komma
tillbaka. Frågan är inte färdig, utan vi måste arbeta
vidare med den.
Fru talman! När det gäller mönstring och inskriv-
ning ansluter sig utskottet till de av regeringen före-
slagna lagändringarna, som bl.a. innebär att den total-
försvarspliktige senast fyra månader efter mönstring-
en ska underrättas om inskrivningsbeslutet och att
verkan av inskrivning i utbildningsreserven ska upp-
höra fem år efter inskrivningen eller senast vid ut-
gången av det kalenderår då den totalförsvarspliktige
fyller 30 år.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen om totalförsvars-
plikt och till lag om ändring i lagen om fredsfrämjan-
de verksamhet med innebörd att utbildning för freds-
främjande verksamhet ska kunna ingå i grund- och
repetitionsutbildning, om den ger kunskaper och
färdigheter som krigsuppgiften för den enskilde krä-
ver.
Det finns också förslag till förbättrade förmåner.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen om totalförsvars-
plikt med följande innebörd.
Den totalförsvarspliktige ska efter genomförd
grundutbildning få en utbildningspremie. Totalför-
svarspliktiga som genomgår lång grundutbildning ska
ges tillfälle att utan kostnad delta i högskoleprovet.
När det gäller utbildningarnas längd har inriktningen
varit att man med den utbildningspremie som man får
ska kunna fortsätta sina studier utan att behöva ta lån
under tid som motsvarar den tid under vilken man har
gjort sin totalförsvarsplikt.
Regeringen avser att i en förordning bestämma
utbildningspremien till dagersättningsbeloppet, som
ska multipliceras med antalet tjänstgöringsdagar. De
totalförsvarspliktiga som har fullgjort en grundutbild-
ning som omfattar mer än 400 dagar ska få ett tillägg
till utbildningspremien, en extra långtidspremie om
10 000 kr.
Det finns också ett avsnitt om meritvärdering. Ut-
skottet ser positivt på det arbete som bedrivs för att
utveckla meritvärderingen för pliktpersonal. En väl
fungerande meritvärdering är en nödvändig del av ett
modernt pliktsystem. I betänkandet finns inga kon-
kreta förslag, men förslag från en pågående utredning
väntas komma inom en snar framtid.
Det föreslås förändringar i disciplinsystemet, och
utskottet föreslår att riksdagen ska anta regeringens
förslag till lag om ändring av disciplinstraff inom
totalförsvaret. Regeringen föreslår följande ändringar.
Disciplinpåföljderna ska vara varning, extratjänst
och löneavdrag. Påföljden utegångsförbud avskaffas
alltså, vilket har varit ett allmänt önskemål både från
värnpliktiga och från politiker. Det är fråga om ett
frihetsberövande som inte görs av de instanser i sam-
hället i övrigt som har att besluta om frihetsberövan-
de. Vi ser positivt på denna förändring.
Extratjänst ska kunna kombineras med löneavdrag
om så krävs för ordningens upprätthållande. Löneav-
drag ska aldrig kunna verkställas med mer än en
fjärdedel av ersättningen vid varje tillfälle.
Av lagen om disciplinansvar ska framgå att var-
ning är att anse som den lindrigaste påföljden. Sär-
skilt avseende ska fästas vid omständigheter som talar
för att påföljden ska stanna vid en varning. Dessa
åtgärder stämmer överens med de regler som gäller
på arbetsmarknaden. Naturligtvis ska man kunna ge
en varning till en vuxen människa som kan ta ansvar
för sin egen situation.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1
juli 2002, med ett undantag. Det gäller den del av
lagen om totalförsvarsplikt som sätter gränser för när
en krigsplacering ska upphöra. Den paragrafen före-
slås träda i kraft den 1 juli 2004.
Med detta har jag redogjort för mitt avsnitt. Kurt
Kvarnström kommer att redogöra för de positiva
förändringar som utskottet föreslår när det gäller
totalförsvarsmyndigheternas rehabiliteringsförsvar,
lagen om statligt personskadeskydd och lagen om
statlig ersättning vid ideell skada.

Anf. 20 RUNAR PATRIKSSON (fp)
replik:
Fru talman! Jag vill ställa en kort fråga till Karin
Wegestål med anledning av könsneutraliteten. Karin
Wegestål sade att hon står bakom förslaget från ut-
skottet som betyder att försvaret endast är för män,
mönstringsvägen. Betyder det att Karin Wegestål och
Socialdemokraterna tycker att utan kvinnor har för-
svaret redan i dag de bästa?

Anf. 21 KARIN WEGESTÅL (s) replik:
Fru talman! Vad jag har sagt är att jag i likhet med
utskottet anser att den här frågan inte är klargjord. Vi
är inte färdiga och framme vid att fatta ett beslut. Jag
anser att den debatt som förekommer här i allra
högsta grad visar att det är riktigt.

Anf. 22 RUNAR PATRIKSSON (fp)
replik:
Fru talman! Det blev en radikal förändring i det
svaret. I huvudanförandet fick vi uppfattningen att det
fungerar bra, att det är som det ska vara och att vi inte
behöver ha någon ändring. Men det är alltså så att det
bör ses över? Betyder detta att även Karin Wegestål
och socialdemokraterna anser att vägen till att försva-
ret ska få dem som är bäst är att kvinnor bör vara
med?

Anf. 23 KARIN WEGESTÅL (s) replik:
Fru talman! Jag trodde att jag var ganska tydlig,
men jag kan ta det en gång till.
Försvaret behöver fler kvinnor. Att få kvinnor
med plikt i totalförsvaret betyder inte att vi får en
bättre jämställdhet, men det är viktigt att vi diskuterar
de här frågorna och kommer fram till ett förslag som
kan hålla sig, så att vi inte behöver göra nya pliktut-
redningar gång på gång. Vi bör diskutera färdigt och
sedan komma överens om vilket förslag som ska
gälla. Det tycker jag vi har gjort hitintills.

Anf. 24 BERIT JÓHANNESSON (v)
replik:
Fru talman! Jag skulle också vilja ta upp det här
med kvinnor i försvaret. Alltfler talar om hur betydel-
sefullt det är. Både Försvarsmakten och regeringen
gör det, och nu har Värnpliktsrådet ställt sig bakom
att vi borde ha en plikt som inkluderar kvinnor. Plikt-
utredningen, som Karin Wegestål fanns med i, lade
fram ett förslag där man förordade detta också.
Även om inte plikt för kvinnor löser alla jäm-
ställdhetsproblem är det väl inte Karin Wegeståls
uppfattning att jämställdheten ska stanna vid rege-
mentsgrinden eller inte inkluderas i Försvarsmakten,
som är en viktig del av vårt samhälle.
Jag skulle vilja höra om Karin Wegestål tycker att
målet, en allmän värnplikt som alltså inkluderar kvin-
nor, är ett mål som vi ska sträva mot.

Anf. 25 KARIN WEGESTÅL (s) replik:
Fru talman! Om det nu gäller min personliga upp-
fattning kan jag säga att jag tycker det. Men det förut-
sätter att man vet hur man vill ha det, vad man vill
uppnå och hur det ska fungera. Jag har tydligt sagt att
jag inte tycker att det är så i dag.
Visst är det så att Pliktutredningen föreslog att
man skulle ha en könsneutral värnplikt, men reger-
ingen ansåg inte att förslaget var moget att gå ut på
remiss, och det tyckte jag också var riktigt på sätt och
vis. Hade det gått ut på remiss så hade vi i alla fall
fått in en del synpunkter, och det hade varit viktigt.
Nu missade vi den möjligheten, men den måste vi ta
vara på när vi har ett nytt förslag att lägga fram, ett
förslag som är bättre förankrat och bättre genomtänkt
än vad det förslaget var.
Det syns här i dag att det finns många goda idéer
som måste vägas in i detta innan vi kommer fram till
hur vi ska göra med det här. Som sagt: Det kommer
inte att påverka jämställdheten i samhället. Det är en
alldeles för liten faktor för det. Vi behöver arbeta den
andra vägen och öka jämställdheten i samhället för att
kunna öka jämställdheten i försvaret. Det är den vä-
gen vi måste gå.

Anf. 26 BERIT JÓHANNESSON (v)
replik:
Fru talman! Det ser i alla fall hoppfullt ut när det
gäller socialdemokraterna och en allmän värnplikt.
Försvarsministern har sagt - jag refererade det i
mitt anförande - att genusperspektivet eller gender-
perspektivet, där man arbetar för jämställdheten,
behövs i Försvarsmakten. Det behövs utbildning i det
i Försvarsmaktens hela personalstyrka. Anser Karin
Wegestål att det är en sådan väg vi kan gå för att öka
jämställdheten så att den inkluderas även inom För-
svarsmakten?

Anf. 27 KARIN WEGESTÅL (s) replik:
Fru talman! Jag tyckte att det var det som jag sade
precis just nu. Visst behövs det kvinnor inom försva-
ret, men det är beroende på vilken roll och vilket
inflytande de ska ha. De ska ha samma inflytande i
försvaret som de har i samhället, men då måste vi
också först se till att vi har ett samhälle där kvinnorna
har ett större inflytande och där deras kunskaper vär-
deras bättre.
Vi kan se vad som händer i dag i Israel. Det finns
kvinnliga värnpliktiga och kvinnliga soldater. Vi har
sett vad de gör. 6-7 stycken lagar kaffe åt en general i
ett och ett halvt år. Det är inte det som vi vill ha.
Det finns väldigt mycket som vi måste diskutera,
men det finns inte många goda exempel att ta vara på.
Men vi kan, som jag har sagt. Mycket bra förslag har
kommit fram, och det finns mycket resurser. Vi måste
jobba vidare med det här.

Anf. 28 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Fru talman! Jag förstår inte riktigt Karin Weges-
tåls argumentation om att det inte går att göra ett mer
jämställt försvar därför att samhället i stort inte är
jämställt ännu. På det sättet skulle man kunna argu-
mentera mot alla jämställdhetssträvanden på alla
områden. Det går inte att få in fler kvinnor på ledande
positioner därför att samhället är så ojämställt. Först
måste samhället förändras. Det går inte att förändra
att kvinnors löner är låga i förhållande till mäns där-
för att samhället är ojämställt och samhället måste
förändras innan lönerna kan förändras. Ett annat sätt
att se på förändringen för ett mer jämställt samhälle
är att vi arbetar på alla fronter för de förändringar
som är möjliga.
Karin Wegestål pekade också på att man måste
värdera kvinnliga kunskaper och erfarenheter högre. I
dag har vi sett den förändringen. För 10-20 år sedan
var behovet muskelstyrka. Det behövdes pojkar som
kunde lyfta tunga granater och kanoner. Men i dag
hör vi att de krav som ställs på dem som vi skickar till
Afghanistan är förmågor och erfarenheter som empa-
ti, social förmåga, god verklighetsuppfattning, gott
omdöme, förmåga till strategisk planering, logistisk
erfarenhet och öppet ledarskap. Det menar jag är
betydligt mer könsneutrala erfarenheter och kunska-
per än fysisk muskelstyrka. Tvärtom kan man t.o.m.
se flera av de här kunskaperna och erfarenheterna
som någonting fler kvinnor än män har. Därmed vore
det möjligt att skapa ett mer jämställt försvar, om
man utgår från de behov försvaret har och därmed
också i stort bidra med en förändring till ett mer jäm-
ställt samhälle där kvinnor och män värderas lika.

Anf. 29 KARIN WEGESTÅL (s) replik:
Fru talman! Det skulle vara mig helt främmande
att på något sätt ställa upp på att inte kvinnors kun-
skaper och erfarenheter skulle vara viktiga. Min ar-
gumentation här har gått ut på att kvinnlig värnplikt
inte är någon jämställdhetsfråga. Vi kommer inte att
föra jämställdheten framåt ett enda dugg genom
kvinnlig värnplikt. Vi måste se till att kvinnors erfa-
renheter kommer fram på alla områden om vi ska
kunna kalla en fråga för en jämställdhetsfråga.
Jag vill återigen jämföra med Israel. Där tror man
att genom att kvinnorna gör sin värnplikt nästan lika
länge som männen ska man kunna bli en spjutspets in
i samhället. Det israeliska samhället är inte på långa
vägar så jämställt som vårt, så vi bör ha större förut-
sättningar.
Vad jag säger här är att jag håller med regeringen
om att vi inte är färdiga med denna fråga och att vi
inte är framme vid att kunna fatta ett sådant beslut i
dag.

Anf. 30 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:
Fru talman! Karin Wegeståls svar gör mig lite be-
klämd. Karin Wegestål hävdar att det inte skulle bli
någon ökad jämställdhet om totalförsvaret omfattade
fler kvinnor. Jag skulle vilja hävda raka motsatsen.
Om man valde utifrån frivilliga kvinnor och män
dem som var bäst på att ha t.ex. ett öppet ledarskap,
vilket betydligt fler kvinnor utövar än män, valde
dem som har logistisk erfarenhet, vilket betydligt fler
kvinnor har än män med det ansvar de tar i hemmen,
och valde personer med god social förmåga och em-
pati, är jag helt övertygad om att man skulle få minst
hälften eller kanske t.o.m. mer kvinnor. De är helt
enkelt bättre lämpade att uppfylla de krav och de
behov som 2000-talets försvarsorganisation behöver.
Därmed skapar man ökad jämställdhet i samhället.
Jag kan inte förstå argumentationen att vi ska bi-
behålla ett system från en svunnen epok, som bygger
på ett ytterst ojämställt tänkande, nämligen att bara
männen skulle vara tillräckligt bra att kunna delta i
den framtida försvarsorganisationen. Jag begriper inte
detta. Jag får det inte att gå ihop.

Anf. 31 KARIN WEGESTÅL (s) replik:
Fru talman! Jag har hört argumentationen flera
gånger, och jag står fast vid det som jag har sagt tidi-
gare. Jag ställer upp på det förslag som ligger. Kon-
sekvenserna är inte klarlagda för att man ska kunna
göra en så stor ändring. När det gäller att detta ska tas
upp som en jämställdhetsfråga tror jag inte att påver-
kan på samhället är så stor som Lars Ångström tror.

Anf. 32 MARGARETA VIKLUND (kd):
Fru talman! Kristdemokraterna har ingen reserva-
tion i detta betänkande, men ett särskilt yttrande.
Formellt tillstyrker vi således förslaget i betänkandet,
men vi har ändå vissa betänkligheter vad gäller olika
förslag till beslut.
Redan inledningsvis vill jag speciellt framhålla att
vi är positiva till att det råder full enighet i försvarsut-
skottet om de olika lagförslagen. Exempelvis föreslås
lagen om statligt personskadeskydd ändrad så att bl.a.
garantinivån för livränta fastställs till minst sju pris-
basbelopp och inte minst fem, som regeringen före-
slog.
Sedan anser vi också, för att nämna något ytterli-
gare, att det är bra att lagen om disciplinansvar inom
totalförsvaret m.m. ändras så att bl.a. utegångsförbu-
det avskaffas och att påföljden "extratjänst" ska kun-
na kombineras med löneavdrag, och de övriga lagför-
slag som tidigare nämnts här i debatten. De rent juri-
diska formaliteterna är vi så här långt positiva till.
Fru talman! Det har ofta hävdats att personalen är
totalförsvarets viktigaste resurs. Att personalförsörj-
ningen inom de militära delarna av totalförsvaret är
av central betydelse understryks inte minst av att
frågan har förekommit, åtminstone i periferin, varje
gång ett nytt försvarsbeslut har varit aktuellt under de
senaste tio åren.
I exempelvis Försvarsmaktens underlag den 10
oktober 1998 till den säkerhetspolitiska kontrollsta-
tionen framhölls att dagens personalförsörjningssy-
stem i fråga om officerare inte svarade mot de krav
som den framtida organisationen ställer. Försvars-
makten ansåg således redan då att ett nytt system
borde tas fram.
Också i regeringens proposition 1998/99:74 För-
ändrad omvärld - omdanat försvar konstaterar re-
geringen bl.a. att det på grund av ett inte tillräckligt
bra underlag gällande personalfrågorna inte var möj-
ligt att ge en samlad syn på ett framtida personalför-
sörjningssystem för Försvarsmakten. Regeringen
framförde vidare att det var av stor vikt att ett sådant
system togs fram. Detta borde, enligt regeringen,
innefatta alla kategorier, således även civilanställda,
reservofficerare, pliktpersonal och frivilliga. I ett
sådant personalförsörjningssystem borde jämställd-
hetsfrågorna få en framträdande roll, sades det.
Men, fru talman, nu har nästan fyra år gått sedan
detta uttalades. Tyvärr måste jag säga att något hel-
täckande personalförsörjningssystem har jag ännu
inte sett till. Nu är alltså totalförsvarsplikten en viktig
delkomponent, som ligger på riksdagens bord ännu en
gång. Jag hoppas, efter diskussionen hitintills i dag,
att den snart kommer upp igen.
Fru talman! De militära delarna av totalförsvaret
bygger sin personalrekrytering såväl när det gäller
yrkesofficerare som reservofficerare till hundra pro-
cent på pliktlagarna. Det har tidigare konstaterats.
Därför är det viktigt att pliktlagarna utformas på ett
sådant sätt att Försvarsmakten i varje läge får tillgång
till ett urval som är optimalt för de uppgifter som ska
lösas i dag, men också i framtiden.
En del av de enskilda motioner som behandlas i
betänkandet, däribland ett par med min underskrift,
pekar mot en utveckling som inte går att bromsa. Det
gäller framför allt att det framtida totalförsvaret har
behov av värnpliktiga och officerare med olika bak-
grund och kompetens. Detta har också visat sig i
totalförsvarets internationella insatser, som vi också
har hört här i dag. I dagens och framtidens försvar är
det inte enbart muskelstyrkan som är det domineran-
de behovet. I det nya totalförsvar som är under ut-
veckling måste också behovet av andra egenskaper
inventeras. Vi är i dagsläget dåliga att ta till vara den
kunskap som såväl unga kvinnor som ungdomar med
invandrarbakgrund besitter.
Om regeringen och Försvarsmakten verkligen vill
ha fler kvinnor och fler ungdomar med invandrarbak-
grund i försvaret och som officerare, vilket man säger
sig vilja, krävs en helt ny typ av rekrytering. Men före
en sådan rekrytering måste Försvarsmakten t.ex. ha
en klar målsättning för hur både kvinnor och män
utifrån sina förutsättningar kan medverka till att byg-
ga upp det nya försvaret. I målsättningsarbetet måste i
så fall kvinnorna tas med på ett helt annat sätt än
tidigare, liksom i verksamhetens planering och verk-
ställighet. Pliktlagstiftningen måste också vara tydlig
och inte kunna ge anledningar till diskriminering.
I målsättningen måste också ingå en beskrivning
av vilka uppgifter kompetenta värnpliktiga, officerare
och andra grupper utifrån totalförsvarets behov ska
ha. Dessutom måste rekryteringsförfarandet ändras,
miljön förbättras samt attityder och inställning till
kvinnor och ungdomar med invandrarbakgrund i
grunden ändras. I framtiden kommer det inte så
mycket att handla om man eller kvinna, utan om
kompetens och förmåga. Och enbart de två kriterier-
na, kompetens och förmåga, har dessutom många
dimensioner.
När det gäller kvinnor vet jag att Försvarsmakten
arbetar hårt för att få in fler kvinnor i försvaret. Men
kvinnor är inte och kan aldrig bli kopior av män eller
något slags sämre mänsklig manlig upplaga, utan de
har förutom generella egenskaper, liksom alla andra,
sina speciella förutsättningar utifrån konstitution,
begåvning och engagemang - förutsättningar som det
måste gå att ta till vara.
Angelägenheten av att regeringen får upp ögonen
för att det är ett tvåkönat försvar som det måste plane-
ras för och med kan inte nog understrykas. Den tiden
är redan förbi när försvaret var enkönat. Jag anser att
det är hög tid att det accepteras fullt ut att vi i dag har
ett tvåkönat försvar, med allt vad det innebär. Det är
med mitt sätt att se ett mänskligt rättighetskrav.
Fru talman! Försvarsmakten har en uttalad önskan
om fler kvinnliga officerare. Olika rekryteringsvägar
till officersyrket kan vara en framkomlig väg i det
sammanhanget. Men framför allt måste det traditio-
nella intagningssystemet för värnpliktiga förändras.
Det kan t.ex. inte vara rimligt att ingen hänsyn tas till
kvinnors konstitution vid mönstringsförfarandet. De
prov de mönstrande genomgår är helt uppbyggda
efter unga pojkars konstitution och muskelstyrka.
Unga flickor har en annan muskelmassa, som måste
gå att mäta på ett annat sätt än pojkars råstyrka.
Många kvinnor blir skrämda redan vid mönstringen i
dag.
Tar man konsekvenserna fullt ut av att försvaret i
dag är tvåkönat och behöver både män och kvinnor
måste det till ett helt annat urvalssystem, än dagens
mönstring, som är uppbyggt för att värdera unga
mäns förutsättningar att ingå i totalförsvarets obliga-
toriska delar. För att komma till rätta med detta mås-
te, anser jag i min motion, den obligatoriska mönst-
ringen göras annorlunda och mönstringsplikten verk-
ligen gälla alla ungdomar oavsett kön. Men så långt
har man inte kommit än.
Det nuvarande mönstringssystemet fungerar ut-
märkt om man, som regeringen, strävar efter att upp-
rätthålla illusionen av den allmänna värnplikten och
folkförsvarstanken. Men med en krympande för-
svarsmakt och med ett i vissa delar ihåligt frivilligför-
svar är det fullständigt orimligt att tänka i de banorna.
Totalförsvarsplikten, och därmed även mönstringen,
måste i stället anpassas så att Försvarsmakten i varje
befattning får rätt man på rätt plats - även om det
visar sig vara en kvinna!
Fru talman! Det finns en aspekt av mönstrings-
proceduren som sällan eller aldrig lyfts fram i debat-
ten, nämligen den vetenskapliga behållningen av
mönstringsresultaten. Den statistik som tas fram vid
mönstringen används bl.a. som underlag vid olika
vetenskapliga undersökningar om det fysiska och
psykiska hälsotillståndet hos landets unga.
Jag brukar framhålla att mönstringens tvingande
fysiska och psykiska undersökningar av alla män ger
en helt skev bild av hälsotillståndet hos Sveriges unga
befolkning. Hälften av den unga populationen finns ju
inte med.
Den statistik som tas fram vid mönstringen an-
vänds bl.a. som underlag vid olika vetenskapliga
undersökningar om det fysiska och psykiska hälsotill-
ståndet hos landets unga. Kvinnorna räknas inte in i
de sammanhangen - eller också gör de det, dvs. poj-
karnas hälsostatus räknas som om den även gällde
flickorna. Detta synsätt och denna praxis har man haft
när det gäller den medicinska forskningen om t.ex.
läkemedel.
Jag anser att det är en stor brist, inte enbart ur
forskningssynpunkt utan också ur jämställdhetssyn-
punkt, att det inte finns en samlande bild av den unga
kvinnliga befolkningens hälsotillstånd. Även de unga
flickorna ska ha en chans att få reda på sina möjlig-
heter grundade på bl.a. psykisk och fysisk status.
Fru talman! Sammanfattningsvis anser vi kristde-
mokrater att arbetsmiljön inom totalförsvaret ständigt
måste förbättras, att rekryteringsförfarandet bör göras
könsneutralt och att arbetet med att förändra attityder
och inställningar till kvinnor och ungdomar med
invandrarbakgrund som aktiva deltagare i totalförsva-
ret ges högsta prioritet.

Anf. 33 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c):
Fru talman! I anslutning till betänkandet FöU3 om
totalförsvarsplikten har Centerpartiet ett särskilt ytt-
rande, som jag helt kortfattat vill kommentera.
Inledningsvis vill jag framhålla att vi givetvis står
bakom ställningstagandena i betänkandet. I ett avse-
ende har Centerpartiet dock i grunden en helt annan
uppfattning. Det gäller frågan om totalförsvarsplik-
tens omfattning, där vi förespråkar allmän värnplikt i
begreppets - språkligt sett - verkliga betydelse, dvs.
omfattande alla medborgare inom av riksdagen fast-
ställda åldersgränser. Jag håller således med om den
semantiska analysen av ordet totalförsvarsplikt som
Runar Patriksson gjorde från talarstolen för en stund
sedan. Ett annat sätt att formulera Centerpartiets upp-
fattning är att använda termen könsneutral värnplikt,
där kompetens och lämplighet hos den enskilde indi-
viden är avgörande för mönstring och inskrivning -
således ej könstillhörighet.
Skälen till Centerpartiets ställningstagande i den-
na fråga är flera. Dels gäller det demokratiaspekten
med lika rättigheter och skyldigheter för medborgarna
- det är ett demokratiskt perspektiv - dels jämställd-
hetsaspekten med möjligheter för både män och
kvinnor att engagera sig i Försvarsmakten. Man kan
också tillfoga kvalitetsaspekten för Försvarsmakten.
Med dagens enkönade system missar Försvarsmakten
kompetensen hos i runda tal 50 % av befolkningen.
Dessutom går man miste om de speciellt kvinnliga
perspektiven på försvarets verksamhet. Också andra
har varit inne på detta i debatten. Kvinnlig totalför-
svarsplikt skulle dessutom stärka personalförsörj-
ningen till försvaret inte minst med tanke på våra
internationella åtaganden.
Centerpartiets uppfattning i sakfrågan är alltså
helt klar, vilket vi redovisade redan i Pliktutredning-
en. Till yttermera visso har Centerns riksstämma
fastställt kravet på könsneutral värnplikt som partiets
linje.
Vi har dock inte aktualiserat denna fråga under ut-
skottsbehandlingen av regeringens proposition om
totalförsvarsplikten. Det kräver kanske en förklaring.
Skälet är att en könsneutral totalförsvarsplikt kräver
en grundlagsändring.
Vi konstaterar också att motståndet mot en refor-
mering av värnpliktssystemet är betydande från en
del partier, och att en grundlagsändring därmed skulle
försvåras. Det är trots allt ett egenvärde i att det råder
politisk enighet kring grundlagsändringar. Under
rådande omständigheter har vi också bedömt att hel-
heten och genomförandet av den pågående försvars-
omställningen är prioriterad. Denna i och för sig
viktiga fråga om könsneutral totalförsvarsplikt får
anstå tills den har mognat politiskt.
Centerpartiet kommer självfallet att även fortsätt-
ningsvis driva frågan om en könsneutral totalför-
svarsplikt utifrån de åberopade skälen, dvs. demokra-
tiaspekten, jämställdhetsaspekten och kvalitetsaspek-
ten. Vi har förhoppningen att frågan mognar så att det
i framtiden kommer att finnas en tillräcklig politisk
vilja för att åstadkomma en nödvändig grundlagsänd-
ring till fromma både för pliktsystemet, Försvars-
maktens personalförsörjning och givetvis kvaliteten i
Försvarsmakten.
Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag således bi-
fall till försvarsutskottets förslag i betänkandet och
avslag på reservationerna.

Anf. 34 KURT KVARNSTRÖM (s):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets förslag och avslag på alla reservationer.
Det här är min premiär i kammaren och i den här
talarstolen. Det känns lite konstigt att i mitt första
anförande tala för ett förslag som går längre än vad
regeringen föreslagit i sin proposition, men jag ska
återkomma till varför jag kommit till den ståndpunk-
ten.
Vi behandlar i dag totalförsvarsplikten, och vi har
i utskottet i de allra flesta frågorna och med stor ma-
joritet ställt oss bakom regeringens proposition. Det
innebär att de totalförsvarspliktiga kommer att få
väsentliga förbättringar på många områden, och det
tycker jag känns mycket bra.
Jag vill tala lite om försäkringsfrågorna för de to-
talförsvarspliktiga. De redovisningar vi har fått i
utskottet visar att säkerheten har förbättrats de senaste
åren, och det är positivt. Vi måste ändå inse att verk-
samheten inom försvaret är av sådan art att den även
framöver kommer att innebära större risker än inom
många andra områden.
Vi har i utskottet enats om att föreslå att den
lägsta livräntenivån för dem som skadas ska vara sju
prisbasbelopp, vilket motsvarar en månadslön på
21 525 kr. Vi går på den här punkten längre än de
fem prisbasbelopp som regeringen föreslagit.
Våra motiv till förslaget har varit flera. Den före-
slagna nivån är densamma som den som beslutats för
dem som tjänstgör i utlandsstyrkan. Denna nivå är
alltså satt utifrån den lönenivå som personal som
tjänstgör utomlands normalt har, och normalt är den
gruppen också något äldre.
Vi har också tänkt särskilt på dem som i unga år
drabbas av svåra skador och som inte har möjlighet
att följa en normal löneutveckling på arbetsmarkna-
den. Vårt tyngsta motiv för den högre nivån är att den
enskilde inte själv kan välja bort riskerna utan lyder
under en pliktlag.
Den föreslagna högre nivån kan eventuellt medfö-
ra något högre kostnader, men det torde vara ett bra
incitament för att ytterligare förbättra det skadeföre-
byggande arbetet, och kostnadsökningarna bör därför
kunna begränsas.
Jag tycker också att vi tar ett stort och viktigt steg
i och med att det rehabiliteringsansvar som nu finns
tydliggörs och utökas till tre år med möjlighet till
förlängning i ytterligare två år. Jag tycker att det är
mycket viktigt att vi är grundliga på den punkten.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till utskottets för-
slag. Jag vill också passa på att fästa uppmärksamhe-
ten på det särskilda rättelseblad som har delats ut på
den här punkten.

Anf. 35 EVA FLYBORG (fp):
Herr talman! I år är det 100 år sedan allmän värn-
plikt infördes i Sverige. Vad vore väl en bättre pre-
sent än den att göra födelsedagsbarnet verkligen värd
sitt namn? Det är hög till att göra den manliga värn-
plikten till en allmän värnplikt. Folkpartiet har länge
förordat en allmän värnplikt i dess riktiga bemärkelse,
dvs. gällande såväl kvinnor som män. I dag är frågan
mer aktuell och angelägen än någonsin.
Utvecklingen i samhället såväl som inom försva-
ret och den militära sfären har gjort att ett villkorslöst
öppnande av de militära institutionerna för kvinnor är
oundvikligt men också nödvändigt. Skälen till att låta
även kvinnor omfattas av pliktlagarna är flera. Samti-
digt som vårt värnpliktssystem i dagarna firas står det
allt klarare att födelsedagsbarnet självt inte mår sär-
skilt bra.
Ett av de allvarligare tecknen är de återkommande
rapporterna om sexuella trakasserier och kvinnor som
hoppar av sin värnpliktsutbildning i förtid på grund
av "hälsoskäl" etc. Undersökningar har visat att mer
än hälften av alla kvinnliga officerare någon gång
varit utsatt för direkta sexuella trakasserier. Integre-
ringen av kvinnor i försvaret har uppenbarligen inte
lyckats. Trots detta väljer regeringen att bortse från
Pliktutredningens rekommendation att utvidga plikten
att fullgöra värnplikt till att gälla även kvinnor.
Herr talman! Skälen till att göra män och kvinnor
lika skyldiga att försvara sitt land är främst kvalitati-
va. Försvarsmakten står i dag inför stora förändringar.
Nya uppgifter och nya strukturer innebär stora utma-
ningar för den militära institutionen. I dagens och
framtidens försvarsmakt ökar kraven på bl.a. flexibi-
litet och inte minst att rätt man eller kvinna är på rätt
plats vid rätt tillfälle.
Detta innebär att man inte längre kan unna sig
lyxen att tacka nej till hälften av den befintliga kom-
petensen i vårt land. Med en könsneutral värnplikt
skulle man tillgodose de samlade personalbehoven
inom civilt och militärt försvar genom att utgå från
hela befolkningen. Försvarsmakten behöver kvinnor-
na och den kompetens som de besitter för att utveck-
las i takt med omvärlden och därmed kunna erbjuda
svenska folket det försvar som det med rätta förväntar
sig.
Herr talman! Ett annat skäl till att utsträcka plik-
ten till att gälla även kvinnor ligger i nödvändigheten
att säkra folkförankringen av vårt försvar. Det har
stor betydelse att vi alla känner ett ansvar för och
efter förmåga medverkar till Sveriges försvar. Jäm-
ställdhet och kvinnors deltagande är naturliga i hela
det övriga samhället. Det borde inte vara orimligt att
tro att om försvaret av Sverige ska fortsätta att vara
en angelägenhet just för hela befolkningen måste
Försvarsmakten visa att den respekterar och omfattar
de värderingar och normer som gäller i övriga delar
av samhället. Den tid är för länge sedan förbi då mi-
litären kunde leva sitt eget liv med sina egna regler
och sin egen kultur. Försvarsmakten måste vara en
spegling av det samhälle den faktiskt är satt att för-
svara.
Herr talman! Det finns också en jämställdhets-
aspekt som är väl värd att framföra. Även kvinnor ha
rätt att försvara sig. Ofta ser vi i dag kvinnan som ett
försvarslöst offer såväl i krig som i fred. Som jag ser
det är det alla kvinnors rätt att lära sig att försvara sig
själva, sina barn och sitt land. Vad är det för gudom-
lig lag som säger att den rätten bara är mannens?
Det handlar här mycket om traditioner och attity-
der. Vi politiker förväntas faktiskt gå före och utmana
systemen så att de utvecklas och förbättras i takt med
tiden. Därför känns dagens debatt och hänvisningarna
till dagsopinionen mindre ansvarsfullt i samman-
hanget. Vi är väl är för att gå före, för att utmana och
förändra, inte bara för att förvalta, som det är i dag?
Herr talman! Det handlar i grunden om hur Sveri-
ge som nation och statsmakt ser på sina unga kvinnor
och män. Detta synsätt anger tonen för alla i samhäl-
let om hur kvinnor och män ska bemötas, bedömas
och behandlas, kort sagt vad man duger till. Det är på
detta och tusen andra sätt som attityder grundas och
könsroller cementeras. Därför är det av största vikt att
staten behandlar alla lika.

Anf. 36 KARIN WEGESTÅL (s) replik:
Herr talman! Om det hade funnits en majoritet
bakom förslaget hade vi fattat ett beslut i den rikt-
ningen i denna riksdag, men nu gör det inte det. Där-
för får vi möjligheten att fortsätta att diskutera frågan,
se och lyssna. Det har kommit väldigt många viktiga
förslag i dag. Det är en viktig debatt. Men det är ock-
så viktigt att det kommer ut och att vi kan få känna
vad hela det svenska folket känner i de sammanhang-
en.
Det har vi tyvärr inte gjort. Efter Pliktutredningen
gick förslaget inte ut på remiss. Om det gjort det hade
vi kanske fått en fingervisning från de svenska invå-
narna om hur de ser på detta med en utvidgad plikt
där också kvinnorna ska ingå. Det är bra att vi inte
har pressats in i den situationen att fatta beslutet in-
nan vi har mer på fötterna. Det kan vi få. Debatten
har visat att det är alldeles nödvändigt.

Anf. 37 EVA FLYBORG (fp) replik:
Herr talman! Debatten här i dag speglar lite olika
saker. Man tycker inte att man vet tillräckligt om hur
kvinnorna påverkar försvarat, som bl.a. utskottet
skriver och som Karin Wegestål och majoriteten
säger. Men vad är det man förväntar sig att kvinnorna
ska göra? Det är nästan som att man ser framför sig
en hord av bärsärkar som ska förstöra de fina syste-
men som männen har byggt upp.
Vad är det egentligen man är rädd för? Man kan
väl inte tro att kvinnorna ska rasera någonting som
männen har byggt upp? Varför vill man inte ha den
kompetens som kvinnorna ska tillföra? Pliktutred-
ningen, som sattes att utreda detta, rekommenderade
kvinnlig värnplikt. Trots det vill regeringen och ut-
skottet inte gå med på detta.
Vi har inte haft tillräckligt med tid, säger Karin
Wegestål. Tid är väl det enda vi har haft. Sedan 70-
talet har denna fråga varit uppe till debatt. Det är 30
år. Ska det verkligen behöva pratas om detta längre?
Nej, nu är det dags för en kvinnlig värnplikt. Det
finns egentligen inga argument emot.
Dessutom skriver utskottet på slutet i sin text i
motiveringen att man vill att regeringen ska åter-
komma med förslag till hur man i framtiden ska kun-
na införa ett könsneutralt värnpliktssystem. Varför
inte göra det nu, Karin Wegestål?
Vi behöver inte mer fakta. Vi behöver mod och
modiga politiker som vill gå före och inte vänta och
gå efter en opinion.

Anf. 38 KARIN WEGESTÅL (s) replik:
Herr talman! Man kan se hur det ser ut i världen.
Det är mycket få västländer som har kvinnlig värn-
plikt. Det måste ju bero på någonting. Det måste bero
på att det finns en tveksamhet om detta är något av
det viktigaste i samhället.
Jämställdheten är viktigt. Men som jag har sagt ti-
digare är detta ingen jämställdhetsfråga. En kvinnlig
värnplikt kommer inte att föra samhället framåt ur
jämställdhetssynpunkt.
Vi är långt framme när det gäller jämställdheten.
Vi kan jämföra med Israel, som tror att man kan vin-
na jämställdhet genom att ha kvinnlig värnplikt. Vi
har sett att det inte alls leder till det.
Jag vill att detta ska diskuteras ordentligt. Det ska
bli en möjlighet för dem som blir berörda att vara
med och diskutera detta innan vi som politiker fattar
beslut som berör dem i allra högsta grad.

Anf. 39 EVA FLYBORG (fp) replik:
Herr talman! Karin Wegestål säger ungefär: Ingen
annan har gjort det, och varför ska vi vara först? Om
man resonerar så får vi alltid vänta på att alla andra
har gjort någonting. Först då kan vi följa efter.
Jag inser att det är en del av den socialdemokra-
tiska regeringens taktik. Vi väntar och ser i stort sett
alla frågor. Men så kan man inte göra om man är en
ansvarsfull politiker.
Nu vet jag att Karin inte har någon mer replikrätt,
så jag ska inte på något sätt gå till angrepp. Men det
är verkligen i ett nötskal: Gå inte före. Utmana inte.
Gör inte det som är rätt och riktigt, utan vänta och se
om alla andra gör det först. Då kanske vi kan göra
det. Jag menar att det är ett alldeles fel sätt att se det.
Det är klart - Karin Wegestål och alla andra övri-
ga i utskottet - att det påverkar jämställdheten i vårt
land. Det är klart att det gör det. Argumenten och
skälen för kvinnlig värnplikt är i första hand inte
jämställdheten. Som jag sade i mitt anförande, och
som Runar Patriksson sade här tidigare, är det kvali-
teten i försvaret som vi är ute efter.
Vi vill höja kvaliteten och komma in med den
kvinnliga kompetensen. Men det har också en jäm-
ställdhetsaspekt. Staten måste enligt min mening se
på medborgarna med lika delar respekt. Vi har sam-
ma skyldigheter, och vi har samma rättigheter. Däri
ligger grunden i ett jämställt samhälle.

Anf. 40 BJÖRN LEIVIK (m):
Herr talman! Jag ska fatta mig kort. Jag vet att
talmannen uppskattar det, och jag tror att mina kolle-
ger också gör det.
Jag tänker uppehålla mig enbart vid det som
handlar om olyckor och ersättningar. Tidigare talare
har framhållit att riskerna att råka ut för olyckor är
mycket större för värnpliktiga än för dem som arbetar
på civila arbetsplatser. Mycket har gjorts för att
minska riskerna, men fortfarande inträffar alltför
många tillbud och olyckor. Hittills har försäkrings-
skyddet varit mindre bra, liksom Försvarsmaktens
ansvar för rehabilitering. Genom det beslut som vi nu
så småningom ska fatta kommer ersättningsnivåerna
att förbättras betydligt. Detta är bra.
Jag har i olika sammanhang påpekat det orimliga i
att den olycksdrabbade inte sällan tvingas föra en
kamp mot Försvarsmakten för att få skälig ersättning
- samma försvarsmakt som hade ansvaret när olyckan
inträffade och som har utrett olyckshändelsen. Ett av
de mera kända fallen är den tragiska dödsolyckan
med Emil Nihlmark.
För att undanröja minsta tvekan om att Försvars-
makten oavsett skuldfrågan alltid ska lämna ersätt-
ning till den skadade eller de efterlevande har jag
föreslagit inrättandet av en s.k. lex Nihlmark som
innebär att Försvarsmakten får ett helt och odelat
ansvar.
Herr talman! Utskottet har inte velat gå så långt
men uttalar dock att man förutsätter att de förändring-
ar i lagstiftningen om försäkringsskyddet som ut-
skottet förordar kommer att leda till de effekter som
jag har efterlyst. Detta är naturligtvis mycket bra och
tillfredsställande. Det är framför allt bra att de värn-
pliktiga nu får en starkare ställning. Jag förutsätter att
utskottet och andra kommer att följa utvecklingen
mycket noga och bevaka att de värnpliktigas rättig-
heter infrias. I värsta fall får utskottet återkomma till
riksdagen om det blir nödvändigt.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)

6 § Bättre tandvårdsstöd för äldre m.m.

Föredrogs
socialutskottets betänkande 2001/02:SoU14
Bättre tandvårdsstöd för äldre m.m. (prop.
2001/02:51).

Anf. 41 LEIF CARLSON (m):
Herr talman! Bra tänder och god tandstatus har
stor betydelse för både hälsa och socialt liv. Långt in
på 1970-talet var tandhälsan fortfarande dålig långt
ned i barnaåren. Jag minns när jag på barnavårdscen-
tralerna såg på barns tänder och såg närmast kyrko-
gårdar och ruiner. Så ändrade sig detta plötsligt.
Utan tvivel har tandvårdsförsäkringen bidragit till
en kraftigt förbättrad tandhälsa. Bättre förebyggande
vård, satsningar på ökad upplysning om tandhälsa och
floursköljningen i skolorna har också bidragit. Samti-
digt finns det i dag många skönhetsfläckar.
En tämligen ny undersökning som Socialstyrelsen
har presenterat visar att omkring 15 % av befolkning-
en - ungefär en miljon svenskar - beräknas avstå från
tandvård eftersom de inte anser att de har råd. Det
framgår att tandvårdskostnaderna för många kan
hamna på en så hög nivå att de, alldeles oavsett vad
man har för inkomst, blir svåra att bära. Men det är
faktiskt få äldre som avstår. Vi vet dock skrämmande
lite om äldre och tandproblem, vad som är vad och
hur man bör behandla äldre. Forskning och uppfölj-
ning har saknats.
Justeringarna i tandvårdsförsäkringen har varit le-
gio de senaste åren. Alldeles uppenbart är att vi står
inför ett vägval när det gäller tandvården, bl.a. av
demografiska skäl. Behoven och önskemålen växer,
men det offentliga får allt svårare att följa med i sina
satsningar. Med dagens konkurrensförhållanden och
oklara finansieringsförutsättningar har heller inte
några privata försäkringsmarknader kunnat växa
fram. Tandvårdssektorn måste få växa. Det kan vi
vara ense om. Men frågan är hur tillväxten ska kunna
finansieras och vilka grupper som det offentligas stöd
ska fokuseras på.
Den proposition som regeringen har lagt fram
sprider ut begränsade resurser till unga och friska, till
ett stort antal människor med små problem, samtidigt
som kostnaderna blir orimliga för människor som har
små inkomster och stora behov och som inte har fyllt
65 år. Förslagets konstruktion medför också att
många kommer att skjuta på behandlingen tills de har
fyllt 65, med onödigt lidande och behov av större
ingrepp som följd. Regeringen väljer att stödja äldre
oavsett behov i stället för att stödja dem med stora
behov oavsett ålder.
Till skillnad från detta åldersavhängiga stöd, herr
talman, vill vi införa ett förbättrat behovsstyrt hög-
kostnadsskydd som omfattar alla som har stort tand-
vårdsbehov. Vi tycker att det är rimligt att man själv
står för tandvårdskostnader upp till 3 000 kr. Därefter
bör 60 % av kostnaden subventioneras för kostnader
upp till 15 000 kr. För kostnader över 15 000 kr bör
subventionen vara 80 %.
För den tandvård som i dag betecknas som
bastandvård tas subventionerna bort för dem som har
litet tandvårdsbehov. De med stort tandvårdsbehov
får i stället ett förstärkt skydd. Detta förstärks ytterli-
gare av att man vid beräkningen av självriskan får
lägga ihop kostnaderna för bastandvård respektive
protetik. Detta förslag innebär fördelar jämfört med
regeringens i form av högre kostnadsmedvetande,
större valfrihet för patienterna, mer frihet för tandlä-
karnas egen prissättning samt ett enklare och mer
lättbegripligt system.
Herr talman! Regeringens förslag har flera nack-
delar. Bl.a. är självrisken för protetiska arbeten så stor
som 7 700 kr, men när denna gräns har nåtts ersätts
kostnaderna till 100 %, vilket naturligtvis eliminerar
varje form av kostnadsmedvetande. Förslaget är där-
igenom, till skillnad från vårt, kostnadsdrivande. För
att undvika detta tar man den hundraprocentiga er-
sättningsnivån till intäkt för att genom förhandspröv-
ning reglera priserna. Förslaget om att ge försäk-
ringskassorna i uppdrag att genom förhandsprövning
pröva skäligheten i att erhålla behandling inom hög-
kostnadsskyddet innebär i realiteten en prisreglering.
Det är självfallet ett stort steg tillbaka, både för pati-
enternas valfrihet och för tandläkarnas arbetsförut-
sättningar.
Ett system som lämnar procentuell ersättning oav-
sett kostnadsnivå driver fram prishöjningar genom att
subventionen i kronor och ören ökar med priset. För
att undvika att ersättningssystemet i sig blir kostnads-
drivande vill vi därför i vårt förslag behålla principen
att subventionen fastställs som krontalsbelopp med
utgångspunkt i de genomsnittliga kostnaderna i tand-
vården. På så sätt undviks ett återfall i prisreglering.
Herr talman! För att minska kostnaderna och öka
valfriheten för den enskilde patienten krävs det neu-
trala regler mellan folktandvården och privattandläka-
re. Samma skatteregler, valfrihet i barn- och ung-
domstandvården - något som regeringen och att
döma av gårdagens utskottsmöte även socialdemo-
kraterna i utskottet tycks finna tämligen ointressant -
samt en renodling av landstingets uppgifter, så att det
inte fungerar både som finansiär och som utförare,
skulle bidra till detta.
Vi anser också att ansvaret för att finansiera tand-
vård åt särskilt utsatta grupper som har rätt till uppsö-
kande verksamhet bör tas över av staten. Då uppnår
man en rättvis konkurrens. Vi anser att tandvårdsla-
gen inte ska innehålla några skrivningar alls om
landstingens särskilda skyldigheter eller ansvar på
tandvårdsområdet. Staten bör överta finansieringsan-
svaret för all offentligt finansierad tandvård, utom för
den tandvård som är ett led i sjukvårdsbehandling.
Sådan ska, liksom sjukvård i övrigt, vara en angelä-
genhet för sjukvårdshuvudmännen, och avgiften bör
vara densamma som för sjukvårdsbehandling.
Herr talman! För några år sedan talades det ofta
om att tandvården av överbemannad. Det kom sig av
minskade behov och minskad efterfrågan på tand-
vård, i kombination med knappa ekonomiska villkor
och eftersatta investeringar. Under den tid när villko-
ren var som sämst flyttade många tandläkare utom-
lands.
Nu är situationen delvis förändrad. Vi har i stället
en diskussion om stora framtida pensionsavgångar,
om att tandläkarna inte räcker till och om att t.ex.
tandhygienister bör ta på sig fler uppgifter. Trots det
tidigare överskottet beräknas tandläkaryrket bli ett
bristyrke. Så är det i viss mån redan i dag. Utbild-
ningen har skurits ned markant. Detta har skett samti-
digt som fler äldre kommer att behöva tandvård och
de estetiska kraven ställs allt högre.
Herr talman! Trots tandläkarbrist och köer gör re-
geringen inget för att komma till rätta med de grund-
läggande systemfel som gör att tandläkare flyttar
utomlands. Under 1990-talet flyttade var tionde
tandläkare. Vi anser att de svenska arbetsvillkoren är
för dåliga för att locka såväl utlänningar som svens-
kar till kvalificerade yrken som tandläkarens. Löner-
na för tandläkare i Sverige ligger långt under t.ex.
norska och engelska löner. Därtill kommer de höga
svenska inkomstskatterna.
Regeringens kortsiktiga tandvårdspolitik har lett
till långa köer i tandvården. De som drabbas av denna
situation är patienterna som inte får vård i tid, vilket
leder till onödigt lidande. Under den tid de tvingas
vänta förvärras dessutom ofta tillstånden. Köerna
leder alltså till att mer omfattande insatser behövs,
vilket blir dyrare både för den enskilde och för skat-
tebetalaren.
Samtidigt som regeringen inte kommer med för-
slag på åtgärder som får tandläkarna att stanna i Sve-
rige är den heller inte villig att omgående avskaffa de
ersättningsregler som i praktiken hindrar att privat-
tandläkare fortsätter sin verksamhet efter 67 års ålder.
I år kommer ca 100 privattandläkare, vilka bedöms
behandla ca 30 000 patienter, att beröras av dessa
regler. Det är särskilt äldre patienter som kommer att
drabbas eftersom många väljer att gå till samma
tandläkare under många år och inte gärna vill byta på
äldre dar. Regeringens förslag om ett högkostnads-
skydd för äldre har mot den bakgrunden inte så
mycket trovärdighet.
Herr talman! Moderat tandvårdspolitik innebär att
kostnaderna får öka i den mån människor vill satsa
sina egna pengar på en estetiskt förbättrad tandvård
samtidigt som de med stora behov skyddas. Det
handlar samtidigt om att hålla tillbaka kostnader för
ren ineffektivitet, som subventioner till Folktandvår-
den och kostnadsdrivande generella tandvårdssub-
ventioner som lämnas till alla oavsett vårdbehov.
Tandvården måste få möjlighet att växa på sina
egna meriter genom människors egna satsningar och
prioriteringar. Bara därigenom kan tillväxten ske utan
att bieffekten blir högre skatter som i sin tur leder till
lägre tillväxt.
Detta är den offensiva handlingsmodell som vi fö-
respråkar för tandvården. Den ger utrymme att satsa
på ett generöst högkostnadsskydd för dem som bäst
behöver det, utan att tandvården återigen inordnas i
ett stelt offentligt regelsystem.
Vårt förslag innebär att de med störst behov av
tandvård garanteras rimliga kostnader för omfattande
behandlingar. Det innebär fördelar i form av bättre
kostnadsmedvetande, större valfrihet för patienterna,
mer frihet för tandläkarnas egen prissättning samt ett
enklare, enhetligare och mer lättbegripligt system.
Den största fördelen med vårt förslag är dock att det
omfattar vuxna människor i alla åldrar.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 men
står givetvis bakom alla våra övriga reservationer.

Anf. 42 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Herr talman! Under ganska många år har Sverige
hört till de länder som har kunnat uppvisa en synner-
ligen god tandhälsa. Det är vi stolta över. Jag tror att
en av nycklarna till detta goda resultat har varit att vi
har lärt oss att förebygga. Vi har lärt oss att i ett tidigt
skede åtgärda skador på våra tänder. Det vore väl
angeläget att i den här debatten säga att vi borde lära
oss av detta också när det gäller övriga delar av krop-
pen, att vi ser till att förebygga ohälsa i stället för att
behöva drabbas.
Herr talman! Jag och Kristdemokraterna vill att
Sverige även fortsättningsvis ska ha en god tandhälsa.
Tyvärr har vi sett att det finns ganska många tecken
på att den försämras i olika åldersgrupper, och det är
bekymmersamt.
Man har på senare år i olika forskningar kunnat
påvisa att tandhälsan i mycket hög grad har med
andra kroppsliga sjukdomar att göra. Två av dessa
sjukdomar är diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar.
Det bekräftar bara att hela kroppen hör ihop. Man
kanske inte borde säga det i en sådan här debatt, men
jag tycker ändå att jag ska göra det utifrån den krist-
demokratiska principen om att faktiskt också mun-
nen, tänderna, borde tillhöra den övriga kroppen
eftersom de är en del av kroppen. Då är det också
logiskt att komma in på att vi borde ha ett högkost-
nadsskydd för kroppens alla olika sjukdomar.
Ingen människa kan ju riktigt förstå varför det
kostar 120 eller 150 kr att gå till doktorn om man får
bekymmer med bihålorna som ligger några millimeter
ifrån tänderna, men att det ska kunna kosta tusentals
kronor om problemet råkar ligga några millimeter
längre ned, nämligen i munnen.
Herr talman! Vi vet att vi ibland bara hänger med
i ett system som alltid har funnits. Därför har vi ansett
att det behövs en utredning för att se över de här
kostnaderna.
När vi införde ett högkostnadsskydd i vårt land -
jag tror att det var på 50-talet - var anledningen att
varje enskild skulle få veta hur mycket man maximalt
kunde få betala om man blev sjuk eller om man på
något sätt behövde hjälpmedel. Nu har vi
"pluttifiserat" och lite grann, tycker jag, tagit bort den
riktiga anledningen till att vi har olika högkostnads-
skydd för olika delar. Vi tycker därför att en utred-
ning bör tillsättas för att se över om man inte skulle
kunna lägga in så många saker som möjligt under ett
och samma högkostnadsskydd.
Jag kan redan nu yrka bifall till vår reservation
nr 5.
Det är också viktigt att inte bara konstatera att
tandhälsan är på väg att försämras utan att också se
vad orsakerna är och naturligtvis också åtgärda orsa-
kerna.
Ja, kostnaderna är en mycket stor del, och det
finns ganska många människor i Sverige i dag som
inte går till tandläkaren på grund av att de inte har
pengar till det. Jag vill aldrig vara med om - om jag
ska uttrycka mig lite grovt - att det ska synas i käften
vilken socialgrupp man tillhör, utan jag vill vara med
och försöka skapa ett system där alla har rätt till en
god tandvård, där alla har rätt att kunna känna sig
fräscha i munnen, kunna le utan att skämmas och leva
ett normalt liv. Men om kostnaderna är så höga att det
inte är möjligt att få denna vård är det något som är
fel. Då tror jag att den bästa lösningen är ett gemen-
samt högkostnadsskydd.
Den andra frågan gäller tandläkartillgången, som
Leif Carlson lyfte fram mycket föredömligt, vilken vi
har skrivit om i reservation 10 och som Moderaterna
och vi kristdemokrater står bakom. Det är en jätte-
viktig fråga för oss. Det har hänt något katastrofalt
under bara de senaste tre fyra åren, dvs. att bristen på
tandläkare är stor. Det gör också att det blir glesare
mellan besöken, även om man kan använda tandhygi-
enisterna i stor utsträckning. Detta kan inte vi accep-
tera.
Många tandläkare flyttar utomlands av olika skäl.
Jag tycker inte att vi som ansvariga lagstiftare bara
kan se på hur god tandvård urholkas genom att tand-
läkare flyttar, utan vi måste faktiskt försöka att åtgär-
da det.
En annan orsak är 67-årsregeln, som innebär att
om en tandläkare vill fortsätta att jobba efter 67 år får
han eller hon inte fortsatta subventioner. Jag förstår
inte hur man ska kunna klara tandvården i dag, för de
närmaste åren räknar med att det kommer att vara
ungefär 100 privattandläkare som berörs. Och vart
ska deras 30 000 patienter gå? Jag tycker att det här
är en jätteviktig fråga. Jag skulle vilja fråga den soci-
aldemokratiska företrädaren när man verkligen kom-
mer med ett förslag om att tandläkare som är över 67
år får fortsätta att jobba med subvention från samhäl-
let. Inte är det så att man blir oduglig som tandläkare
när man fyller 67 år - eller? Dessutom har vi under
senare år alltmer tillsammans försökt att utveckla ett
system där man får jobba så länge man vill. Varför
ska vi då sätta gränser för den här yrkesgruppen?
Herr talman! När det gäller en god tandhälsa och
en god tandvård har Kristdemokraterna inte avslagit
förslaget som rör våra äldre. Det är naturligtvis vik-
tigt och säkert också en riktig prioritering i det här
läget. Men om man skulle följa upp Kristdemokrater-
nas förslag om ett gemensamt högkostnadsskydd
skulle man inte behöva ta ut olika åldersgrupper och
lägga olika subventioner för dem.
Herr talman! Jag står självklart bakom de reserva-
tioner som Kristdemokraterna är med på men yrkar
som sagt bifall bara till nr 5. Jag ser också fram emot
att få ett svar från Socialdemokraterna om när man
tänker acceptera att tandläkare som har fyllt 67 år är
fullvärdiga i vårt system.

Anf. 43 KENNETH JOHANSSON (c):
Herr talman! Insikten växer om att munnen är en
del av kroppen. Tänderna påverkar i högsta grad vårt
totala hälsotillstånd. Tandhälsan har förbättrats vä-
sentligt hos befolkningen som helhet. Det är viktigt
att vi vidmakthåller det och nu går vidare.
Trots förbättringarna har många fortfarande pro-
blem med sin tandhälsa. Många, tandläkare som en-
skilda, vittnar om att vård- och behandlingsbehovet är
omfattande. Många har också, oavsett ålder, ekono-
miskt svårt att klara större insatser. För Centerpartiet
är det viktigt att medverka till att tänderna inte åter
blir en klassfråga.
Uppgifter förekommer om att 30 % av de äldre i
vårdboenden i landet tros vara undernärda. Det är bra
att Socialstyrelsen nu avser att se på mat- och när-
ingsfrågor bland äldre. Tandhälsan har självfallet en
viktig del i detta.
Regeringens förslag om förbättrad tandvårdsför-
säkring syftar i första hand till att förbättra tandvårds-
situationen för de äldre. Centerpartiet ställer sig bak-
om detta. Många äldre har det ekonomiskt kärvt och
har inte fått samma chanser att satsa på sina tänder
som vi har i dag. Därför säger vi ja till propositionen i
denna del som ett första steg.
Regeringens förslag uppvisar dock stora brister.
Personer som närmar sig 65-årsgränsen kan komma
att avvakta med behandling samtidigt som de yngre
inte uppsöker tandvården eftersom bastandvården inte
subventioneras. Detta är inte långsiktigt hållbart.
Centerpartiet anser att det föreslagna högkost-
nadsskyddet så snart som möjligt bör förstärkas så att
det ger ett stöd till personer med omfattande tand-
vårdsbehov oberoende av ålder. Jag och Centerpartiet
anser att regeringen bör utreda detta och redovisa
kostnader och förslag till finansiering. Jag yrkar där-
för bifall till reservation 6.
Personalförsörjningen för framtidens tandvård
måste säkras. Många tandläkare flyttar från Sverige
och startar verksamheter i bl.a. Norge och England.
Det blir särskilt påtagligt för vår landsbygd, då man
redan har svårt att rekrytera personal där. Centerparti-
et anser att regeringen tillsammans med berörda par-
ter måste arbeta mer aktivt för att klara den långsikti-
ga personalförsörjningen avseende alla kategorier
inom tandvården.
Centerpartiet har medverkat, tillsammans med fle-
ra partier, till att regeringen getts i uppdrag att redovi-
sa förslag som innebär att åldersgränsen för att erhålla
tandvårdsersättning avskaffas så att tandvårdsperso-
nal kan fortsätta, med ersättning, även efter 67 år.
Särskilt äldre patienter drabbas annars, då de gärna
vill fortsätta att gå till en klinik och till personal de
lärt känna och uppskattar.
I stället för att återkomma med förslag har reger-
ingen tillsatt en utredning. Jag beklagar att man har
hanterat frågan så. Vi behöver enligt min mening inga
fler utredningar; vi behöver beslut! Även vi från
Centerpartiet står bakom intentionerna i reserva-
tion 10.
Min partikollega Marianne Andersson har i en
motion aktualiserat viktiga frågor om dentala materi-
al. Nu avsätts nya miljoner för att öka kunskapen om
hälsoproblem relaterade till amalgam och andra den-
tala material samt förbättra omhändertagandet av
patienter som lider av dessa problem. Ökade resurser
ska tilldelas Socialstyrelsens verksamhet som Metall-
biologiskt centrum i Uppsala. En utredare ska ges i
uppdrag att se över dessa frågor. I det läget nöjer jag
mig med att konstatera att vi ser de delarna som posi-
tiva. Vi kommer från Centerpartiet noga att följa hur
dessa frågor kommer att utvecklas.

Anf. 44 KERSTIN HEINEMANN (fp):
Herr talman! Bra tandhälsa är viktigt för att män-
niskor ska må bra. Det är viktigt att kunna tugga sin
föda ordentligt och att kunna äta en allsidig kost. Men
det är också viktigt i socialt hänseende. De som har
dåliga tänder har också ett socialt handikapp. Man
vågar inte le. Man håller handen för munnen när man
pratar. Man undviker att vistas bland människor. Att
kunna få behålla en god tandhälsa är därför viktigt ur
många olika aspekter.
I dag är det tyvärr alltför många som inte anser sig
ha råd att gå till tandläkaren, annat än kanske när man
har en mycket svår tandvärk. Många låter dra ut sina
trasiga tänder i stället för att få dem lagade, speciellt
när det krävs större arbeten som t.ex. en brygga. En
brygga över ett par tre tänder kostar i dag närmare
15 000 kr. En bra tandhälsa får aldrig bli en plånboks-
fråga! Det enda rimliga är att vi får ett högkostnads-
skydd som är värt namnet och som inte lämnar män-
niskor utan vård när det gäller den här delen av krop-
pen.
Herr talman! Från Folkpartiet liberalerna anser vi
att regeringens förslag är ett steg i rätt riktning, men
det räcker inte för att uppnå de målsättningar som
Folkpartiet ställt upp för en rättvis tandvårdspolitik.
Folkpartiet har därför avsatt 1,2 miljarder mer än
regeringen fram till 2004 för tandvården. Förslaget
om ett högkostnadsskydd för dem som är över 65 år
är i och för sig bra, men om utgångspunkten är att
nöja sig med detta finns det skäl att vara kritisk.
Egentligen tycker vi att det är principiellt fel med
ett högkostnadsskydd som omfattar en viss ålders-
grupp, eftersom omfattande kostnader kan drabba fler
grupper än dem som bestäms av ålderskriterier. Man
vet dessutom att mest tandvård konsumeras i åldrarna
50-59 år. Det handlar om dem som fick sina tänder
ordentligt uppborrade vid lagningar när de var yngre
och som nu är i stort behov av reparationer av gamla
lagningar som gått sönder och som var så stora att de
inte går att reparera utan måste ersättas med t.ex.
bryggor.
Vi har ändå delvis accepterat regeringens förslag
om ett högkostnadsskydd för personer över 65 år.
Eftersom vi har avsatt mer pengar till tandvården
föreslår vi dock att gränsen sänks till 60 år, detta för
att komma närmare målet om ett vettigt högkostnads-
skydd som omfattar alla med stora tandvårdskostna-
der.
Herr talman! Regeringen har aviserat att andra
delar av tandvårdsutredningen ska föreläggas i en
senare proposition, men den har inte kommit under
våren. Folkpartiet bedriver nu ett arbete med att ta
fram ett detaljerat och mer heltäckande program för
tandvården som kommer att vara klart före somma-
ren. Men vi har ändå valt att redan nu satsa mer peng-
ar på tandvården än regeringen. De pengar som vi nu
satsar räcker inte till för att vi ska få ett helt täckande
och gemensamt högkostnadsskydd för sjukvård och
tandvård. Det gäller alltså att se till att vi får fram
tillräckligt med pengar.
Enligt riksdagens utredningstjänst skulle t.ex. en
utvidgning av dagens sjukvårdsförsäkring med tand-
vårdsförsäkringen innebära att tandvårdskostnaderna
också ska finansieras av den offentliga sektorn. Enligt
de senaste uppgifterna från nationalräkenskaperna
uppgick hushållens egna kostnader för tandvård till
8,7 miljarder kronor år 2001. Givet att tandvårdskon-
sumtionen är oförändrad och utan hänsyn till eventu-
ella patientavgifter motsvarar detta belopp en offent-
ligfinansiell kostnad för ett införande av en gemen-
sam tandvårds- och sjukförsäkring. Det finns många
detaljer i ett sådant här högkostnadsskydd som måste
redas ut. Vad är det som ska ersättas? Vad är behand-
ling? Vad är t.ex. förskönande av tänder och liknan-
de? Det här är en komplicerad fråga. Det finns alltså
anledning att ordentligt se över på vilket sätt ett hög-
kostnadsskydd ska införas och vilka effekter ett så-
dant skydd får när det gäller eventuella patientavgif-
ter både inom tandvården och sjukvården. Men vi
anser ändå att det är viktigt att tandvården successivt
ska kunna inlemmas under sjukförsäkringen och att
garantier ska lämnas så att ingen ska behöva avstå
från tandvård av ekonomiska skäl.
Herr talman! Det förebyggande tandvårdsarbetet
är viktigt för alla åldersgrupper men kanske speciellt
för de äldre och de som inte kan sköta sin tandhygien
själva. I regeringens proposition som handlar om
äldres tandvård tar man inte upp den här frågan i
någon större utsträckning. Utskottets majoritet anser
också att det redan i dag görs tillräckligt. Ändå kom-
mer det rapporter om att det fungerar dåligt när det
gäller att hjälpa personer som inte själva kan sköta
sina tänder.
I dag har äldre människor i större utsträckning än
tidigare sina egna tänder kvar, och det är viktigt att de
får behålla dem så länge som möjligt. Det ställer
naturligtvis betydligt större krav när det gäller att
sköta dem. Det är betydligt svårare att sköta de egna
tänderna än att rengöra proteser. Det behövs därför
enligt Folkpartiets mening kraftfulla insatser för att
informera såväl äldre som personal inom bl.a. hem-
tjänsten om hur man kan förebygga försämrad tand-
status bland äldre. Dessutom bör underhåll av tidigare
gjorda tandvårdsarbeten, t.ex. bryggor, prioriteras.
Herr talman! Det som tas upp i reservation nr 10
angående personalsituationen och inte minst bristen
på tandläkare kan jag instämma i. Att man som tand-
läkare ska kunna fortsätta att arbeta efter 67 års ålder
är någonting som de borgerliga partierna har drivit
under en mycket lång tid. Och när man tänker på den
brist som i dag finns på tandläkarsidan blir det ju
ännu mer viktigt.
Jag kan berätta hur det är i mitt eget hemlän
Västmanland. Om man t.ex. flyttar dit i dag är det
nästan omöjligt att få komma till en tandläkare. Det
gäller både folktandvården och den privata tandvår-
den. Även om man skulle ha råd att gå till tandläka-
ren är det alltså inte säkert att man får komma till
någon. Det är ett jättestort bekymmer som vi måste
åtgärda. Det finns naturligtvis många sätt att göra det.
Herr talman! Jag yrkar bifall endast till vår reser-
vation nr 3.

Anf. 45 CATHERINE PERSSON (s):
Herr talman! Nu förbättrar vi tandvårdsstödet, och
vi börjar med de äldre. Målsättningen för oss social-
demokrater är att tandvården ska vara en del av hälso-
och sjukvården och att kostnaderna på sikt ska vara i
nivå med kostnaderna för hälso- och sjukvården i
övrigt. I det sammanhanget ska det naturligtvis sägas
att det kräver kraftigt ökade resurser. Förutsättningar-
na för det är så klart beroende av tillväxten i Sverige,
hur mycket vi är beredda att bidra med till vårt ge-
mensamma välfärdssamhälle och hur vi sedan gör
prioriteringar mellan olika välfärdsinsatser.
Herr talman! I Sverige har tandhälsan över tiden
blivit allt bättre. En stor majoritet av befolkningen
söker tandvård regelbundet. Barn och ungdomar har
gratis tandvård tills de är 21 år. Fr.o.m. den 1 januari
1999 infördes ett nytt tandvårdsstöd för vuxna i Sve-
rige. Tyvärr förekom det åren dessförinnan nedskär-
ningar i tandvårdsförsäkringen till följd av det då
svåra statsfinansiella läget. Den tidigare tandvårdsför-
säkringens konstruktion innebar också att allt färre
fick del av försäkringen. Målsättningen med tand-
vårdsstödet är att nå en bättre tandhälsa hos hela
befolkningen. Utmaningen med tandvårdsstödet är
dels att stödja och uppmuntra beteenden som minskar
tandvårdsbehovet på sikt både för individen och för
samhället, dels att ekonomiskt stödja dem med behov
av olika tandvårdsbehandlingar i dag. Nuvarande
tandvårdsstöd tar sikte på båda inriktningarna. Tand-
vårdsstödet innebär bl.a. att alla vuxna ges ett eko-
nomiskt stöd för den vardagliga hälsobefrämjande
tandvården, s.k. bastandvård. Äldre personer och
personer som till följd av sjukdom eller funktionshin-
der har särskilda tandvårdsbehov ska erhålla förstärkt
stöd. Det finns också ett högkostnadsskydd för mer
omfattande åtgärder, i huvudsak protetik, inklusive
implantat. Det är också fri prissättning på tandvård.
Herr talman! För några år sedan tillsköt vi mer
pengar för att genomföra det nya tandvårdsstödet.
Trots det kan det för dem med många hål som har
behov av omfattande lagningar eller dem med skador
som kräver stora åtgärder bli dyrt hos tandläkaren.
Givetvis är det inte rimligt att människor i onödan
måste dra ut skadade tänder för att de inte har råd
med lagningar. Vi socialdemokrater kommer aldrig
att acceptera att människor inte har råd att sköta om
sina tänder. Tandhälsan får aldrig bli en klassgräns
mellan dem med mycket pengar och dem som har det
sämre ställt.
Regeringens förslag som innebär att det nu tillförs
ytterligare pengar till tandvården är därför mycket
välkommet. Regeringen föreslår bl.a. ett bättre tand-
vårdsstöd för äldre. Det innebär att de som har kom-
mit lite till åren garanteras förstärkt tandvårdsstöd.
Herr talman! Regeringen lägger bl.a. fram fem
förslag som jag kort ska kommentera:
· Den 1 juli införs ett högkostnadsskydd för all
protetik från det kalenderår patienten fyller 65 år.
Kostnaden för protetiska ersättningar, utom kost-
nad för visst material, bör inte vara högre än
7 700 kr per behandlingsomgång. Dessutom för-
bättras bastandvården för äldre. Det ger bättre
möjligheter till förebyggande vård, fyllningar och
insatser för att behålla tänderna. Konkret innebär
det att om t.ex. Britta, 66 år, ska göra ett implantat
för att ersätta ett mindre antal tänder blir kostna-
den med dagens ersättningssystem 19 468 kr. Med
det nya tandvårdsstödet blir kostnaden 9 646 kr.
Britta får alltså en sänkning med ca 10 000 kr.
· Vårdgivarens ersättningsanspråk ska förhands-
granskas av försäkringskassan om det finns sär-
skilda skäl, detta för att man ska göra rimlighets-
bedömningar vad avser kostnadsutvecklingen.
· I tandvårdslagen föreslås ett förtydligande när det
gäller att det är landstingsfullmäktige som beslu-
tar om folktandvårdens priser. Det anser vi är rik-
tigt av det skälet att tandvårdstaxan är viktig för
många människor. Det är därför angeläget att
tandvårdstaxan ställs under prövning i demokra-
tiskt valda församlingar.
· En ändring i lagen om allmän försäkring föreslås,
så att försäkringskassan kan pröva nya administ-
rativa lösningar för att få en större effektivitet när
det gäller förhandsprövningen.
· Under perioden 2002-2004 satsar regeringen
totalt 35 miljoner för att öka kunskaperna om häl-
sa kopplad till amalgam och andra dentala materi-
al.
Herr talman! Det är glädjande att ekonomin åter
är i balans efter en tuff period på 90-talet. Nu kan vi
prioritera efterlängtade förbättringar på tandvårdsom-
rådet, även om det här naturligtvis inte är nog. Vi
behöver ytterligare medel till tandvården. Men det här
är ett första steg. Vi tar nu det första steget och stär-
ker tandvårdsstödet för de äldre. Då är frågan: Varför
just de äldre - alltfler behåller ju sina tänder i hög
ålder? Ja, det är just det att allt färre är tandlösa eller
har någon form av avtagbar protes. Många äldre har
haft sämre chanser att behålla en god tandhälsa ge-
nom hela livet jämfört med yngre generationer.
Gamla och många fyllningar, kronor och broar leder
till att många äldre har stort behov av förebyggande
och reparativ vård. Dessutom lever en del äldre fort-
farande med en mycket knapp ekonomi.
Visst kan det vara lätt att tycka och argumentera
för att ett högkostnadsskydd bör gälla alla från första
början. Men vi vet att detta kostar oerhört mycket
pengar, betydligt mer än vad något parti i dag är be-
rett att avsätta, vilket skulle innebära att högkostnads-
skyddet skulle bli betydligt högre. Flertalet äldre med
stora och kostsamma behov skulle fortfarande inte ha
råd att gå till tandläkaren. Vi skulle alltså inte vinna
särskilt mycket på att genomföra en sådan reform i
dagsläget med tillgängliga ekonomiska medel.
Jag vill understryka att den socialdemokratiska
regeringens satsning på dem över 65 år ligger helt i
linje med vår ideologi om välfärd för alla. Under
mandatperioden har vi gjort flera riktade insatser för
olika grupper, t.ex. barnfamiljer och studenter efter-
som detta både varit möjligt och nödvändigt. Nu
tycker vi socialdemokrater att det är dags att även
pensionärerna får skörda frukterna och ta del av att vi
har en bättre ekonomi i Sverige. Och vi vill förhindra
att äldre med lång pension och stora tandvårdsbehov
tvingas avstå från vård därför att plånboken är för
tunn.
Herr talman! Vi socialdemokrater anser att ett
högkostnadsskydd på sikt ska införas för alla. Men
det är som bekant dyrt, och just nu bedömer vi att vi
inte har råd. Vi har också för vana att finansiera våra
reformer och inte bara tala om dem. Därför är det
viktigt att resurserna styrs mot de största behoven.
Visserligen varierar behovet av tandvård mycket
bland de äldre. Men genom dessa satsningar når vi
många med stora tandvårdsbehov och också personer
med små ekonomiska resurser. Ett exempel i sam-
manhanget gäller kraftigt minskade kostnader för
plattproteser. Vi vet att det ofta är äldre kvinnor med
dålig ekonomi som har fått ta del av dessa förbätt-
ringar. Det är en tydlig fördelningspolitisk åtgärd.
Modellen med högkostnadsskydd är inte enkel.
Den innebär ett stort ansvar med många avvägningar.
Prisökningarna inom tandvården har under de senaste
åren till följd av fri prissättning varit betydande. Det
innebär att kostnaderna har stigit kraftigt. Behand-
lingsval och prisutveckling måste därför följas myck-
et noga. Därför ska tandvård inom högkostnadsskyd-
det prövas i förväg av försäkringskassorna. De be-
slutar sedan om föreslagna priser är acceptabla och
huvudsakligen följer folktandvårdens prisnivåer. På
så vis vill vi förhindra att kostnaderna skenar i väg.
Vi anser också att det är positivt att regeringen fö-
reslår att flera myndigheter ska bevaka prisutveck-
lingen. Utskottet anser det också angeläget att följa
utvecklingen med avseende på huruvida valet av
behandlingsinsatser påverkas till följd av högkost-
nadsskyddets konstruktion. Utskottet föreslår därför
att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta
till känna.
I övrigt vill jag säga att vi socialdemokrater anser
att tandvårdsstödet även fortsättningsvis ska ha en
tandhälsoinriktning och att stödet för bastandvården
bör förbättras, vilket regeringen också skriver i pro-
positionen.
Herr talman! Till sist ytterligare några ord om re-
geringens insatser mot besvär på grund av t.ex. amal-
gam. Många människor vittnar om att de upplever
besvär, obehag och sjukdom av dentala material,
främst amalgam. Detta är självklart plågsamt för den
som drabbas. Det sägs att kraven är för höga för att få
tandfyllningar utbytta enligt tandvårdsförordningen.
Det finns också stora regionala skillnader i fråga om
hur många som fått byta ut sina tandfyllningar enligt
gällande regler.
Det är därför glädjande att vi kan satsa 35 miljo-
ner fram till 2004 för att öka kunskaperna om hälso-
problem kopplade till amalgam och andra dentala
material. Det innebär att det nationella kunskapscent-
ret för dentala material på Socialstyrelsen och Me-
tallbiologiskt centrum i Uppsala får ett kraftigt ökat
stöd. Regeringen avser även att tillsätta en särskild
utredare som ska se över de här frågorna. Jag har talat
med många personer som lider av besvär som anses
vara amalgamrelaterade. En del säger att det behövs
ännu mer pengar och att det inte går fort nog, osv.
Men jag vill betona att de allra flesta som jag talat
med säger att de äntligen får gehör för detta och att de
är oerhört glada över att dessa frågor uppmärksam-
mas ytterligare och ser med stor tillförsikt på de be-
slut som vi senare ska fatta med anledning av dagens
betänkande.
Jag ska också kort kommentera en del av det som
har sagts från de andra partierna. Jag ser inte hur
Moderaternas förslag till högkostnadsskydd kan gyn-
na hela befolkningen. De gör ett vägval. De satsar
oerhört mycket på ett högkostnadsskydd. Men genom
att lägga en ribba på 3 000 kr säger de i princip att de
inte är beredda att bidra till den förebyggande var-
dagliga tandvården framöver, vilket naturligtvis inte
är acceptabelt.
För någon månad sedan då vi hade en annan tand-
vårdsdebatt var det en moderat som gjorde en jämfö-
relse med den ensamma mamman. Vi vet naturligtvis
att den ensamma mamman missgynnas kraftigt av
moderat politik och gynnas av en socialdemokratisk
politik. Det är ställt utom allt tvivel.
Herr talman! Slutligen vill jag yrka bifall till för-
slagen i socialutskottets betänkande 14 och avslag på
samtliga reservationer.

Anf. 46 LEIF CARLSON (m) replik:
Herr talman! Det är riktigt att man får betala upp
till 3 000 kr själv. Man bör alltså själv kunna planera
in och klara mindre kostnader just för att de som har
stora behov ska kunna få stöd. Det är ju inte så att en
48-årig ensamstående kvinnlig låginkomsttagare som
kanske har ett par barn har mindre behov än många
äldre, men hon får inget stöd. Det är därför viktigare
att man koncentrerar sig på vad som är väsentligt,
dvs. människor med stora behov. Sedan får man för-
söka klara de små problemen själv. Man har ett visst
eget ansvar.
Jag skulle vilja ställa några frågor till Catherine
Persson om högkostnadsskyddet. Ni säger att det är
på 7 700 kr. Jag har en känsla av att många äldre då
tror att det är 7 700 kr. Men där ingår ju inte förarbe-
ten, rotsaneringar, röntgen och materialkostnader.
Och man kan lätt komma upp i både 15 000 och
20 000 kr. Och jag tror att många äldre blir lite förvå-
nade om de kommer och tror att det nu kostar
7 700 kr, och sedan blir räkningen på 15 000-
20 000 kr.
Om man t.ex. får stora broar insatta i båda käkar-
na är kostnaden med Socialdemokraternas förslag
faktiskt 25 774 kr, och det är rätt långt från 7 700 kr.
Jag skulle vilja få lite information om den säkert
djupa logiken som ligger i att om jag gör ett helim-
plantat i båda käkarna kostar det 7 700 kr. Men om
jag gör en kombination av implantat och egna tänder
- om jag har några egna friska tänder kvar som sparas
- kostar det 15 000 kr. Det är alltså ett incitament till
människor som innebär att man säger att de ska rycka
ut friska tänder och sätta in helimplantat eftersom det
kostar bara hälften så mycket. Jag har svårt att förstå
den tandvårdshälsologik som ligger i att man uppma-
nar människor att dra ut friska tänder och sätta in
implantat, eftersom de då behöver betala bara hälften
så mycket.

Anf. 47 CATHERINE PERSSON (s)
replik:
Herr talman! Nej, det finns naturligtvis ingen lo-
gik i att uppmana människor att dra ut friska tänder.
Det tror jag att alla kan vara överens om. Om det
finns problem med den konstruktion som finns i
tandvårdsförsäkringen är det angeläget att vi följer
dessa frågor, eftersom det naturligtvis inte är bra.
Sedan blir jag lite förvånad när Leif Carlson säger
att unga människor inte har mindre behov. Jo, det är
faktiskt så. Om man är 40-45 år och har ett par barn,
som Leif Carlson uttrycker det, har man oftast en
bättre tandvårdsstatus och har därför inte lika omfat-
tande behov. Leif Carlsons och Moderaternas förslag
innebär att i princip ingen kvinna som inte har väldigt
omfattande behov av andra orsaker skulle få stöd till
någon form av tandvård, eftersom deras kostnader
inte kommer upp till 3 000 kr. De allra flesta kommer
inte upp till detta belopp. Det innebär att vi är tillbaka
till den gamla tandvårdsförsäkringen som innebär att
en liten del av befolkningen får stöd till tandvård.
Och det innebär att man säger: Strunta i att gå regel-
bundet till tandläkaren och vänta tills du har behov av
stora och omfattande insatser som innebär höga kost-
nader. Då får du subventioner från staten.
Det är lite skrattretande att Moderaterna väljer en
ensamstående kvinna med barn, därför att Moderater-
na vill inte ha maxtaxa på dagis, de vill sänka a-
kassan, de vill höja egenavgifterna, de vill försämra
anställningsstödet, de vill ha fler karensdagar osv.
Det är naturligtvis ganska enkelt att räkna ut om hon
tjänar mest på att Moderaterna eller Socialdemokra-
terna regerar. Den ensamstående mamman har bättre
förutsättningar med en socialdemokratisk politik än
med en moderat politik.
Jag vill kommentera det som Leif Carlson sade ti-
digare om tillgången på tandläkare och hur landsting-
en har hanterat barntandvården. Då kan jag bara kon-
statera enligt de uppgifter som jag har fått att Stock-
holms län har dragit ned på insatserna till den privata
barntandvården. Och det visar sig att man i de yttre
områdena får väldigt mycket sämre vård än man får i
de mer välbeställda inre områdena. Det vill jag gärna
att Leif Carlson kommenterar, eftersom Stockholms
läns landsting är borgerligt styrt.

Anf. 48 LEIF CARLSON (m) replik:
Herr talman! Det är intressant om Catherine Pers-
son nu möjligen upptäcker att det är lite lustigt att det
finns ett högkostnadsskydd på 7 700 kr men att man
får betala 15 000-20 000 kr, eller ännu mer. Man ska
titta på detta. Ja, det är trevligt om ni hinner titta på
det innan den äldre sitter där i stolen och ska betala
de här pengarna.
Catherine Persson har, som den socialist hon är,
en känsla för att se människor som kollektiv. Det är
riktigt att yngre som kollektiv i genomsnitt har mind-
re tandvårdsbehov och att äldre har större tandvårds-
behov. Vi finner ett intresse, och det gör väl också
tandläkarna, i att behandla människor som individer.
Det finns ju människor i 30-40-årsåldern med stora
behov som ni icke gör något för i det här fallet. Vi
däremot säger: Har ni stora behov och kostnaderna
överstiger 3 000 kr ska ni ha stöd. Ni säger: Er grupp
som kollektiv behöver inte så mycket stöd. Därför
struntar vi i er och tar bara de äldre, oavsett om de
behöver hjälp eller inte.
Kanske finns det en specifikt socialistisk tanke-
gång bakom detta.
Jag skulle vilja ställa en konkret fråga: Vad säger
Catherine Persson till de 30 000 människor som ge-
nom de stelbenta ålders- och ersättningsreglerna i år
kommer att förlora sin tandläkare och som har svå-
righeter att få komma till en ny? På vissa orter i lan-
det finns det bara en tandläkare. När den här tandlä-
karen sedan blir pensionerad finns det ingen tandläka-
re att gå till. Köerna är långa, som det har vittnats om
förut.
Vad säger ni till dem? Detta har upprepade gånger
varit uppe i utskottet. Vi har föreslagit ett utskottsini-
tiativ för att göra något åt detta, men ni har hela tiden
gått emot - detta samtidigt som människor inte får
någon behandling av den här orsaken. Vad säger
Catherine Persson om detta? Jag undrar om hon bara
glatt säger: Bit ihop!

Anf. 49 CATHERINE PERSSON (s)
replik:
Herr talman! Det här med bita ihop kan hjälpa just
när man blir lite arg. Men i det här fallet hjälper det
nog inte, Leif Carlson!
Om Leif Carlson hade lyssnat på mitt inlednings-
anförande skulle han ha hört att jag sade att det var
exklusive material, och det säger jag också när jag är
ute och träffar människor. De lyssnar oftast och hör
vad jag säger, men det gjorde inte Leif Carlson här.
Det är alltså inte så att jag har upptäckt det vid detta
tillfälle, utan jag är väl medveten om hur det här är
konstruerat.
Jag tycker att Leif Carlson drar en del konstiga
slutsatser, och inte lyssnar han. Vi har faktiskt en
ambition. Samtidigt som vi förbättrar högkostnads-
skyddet är vi inte beredda att släppa det förebyggande
arbetet. Men med Moderaternas konstruktion till
högkostnadsskydd släpper man allt arbete som ligger
på en kostnad under 3 000 spänn. Det innebär att det
lönar sig att inte gå till tandläkaren förrän omfattande
insatser behöver göras. Detta ökar på sikt både indi-
videns och samhällets kostnader, så det är ett dåligt
vägval.
När det gäller tandläkartillgången ser det natur-
ligtvis väldigt olika ut. För mig är det angeläget att
regeringen har tillsatt utredningar för att bedöma
konsekvenserna av om man får fortsätta att jobba
efter fyllda 67 år. Jag tycker att det är bra att man inte
bara släpper i väg detta med möjlighet att arbeta upp
till en väldigt hög ålder. Utredaren ska avlämna sitt
betänkande senast vid årsskiftet.
Socialstyrelsen har gjort en undersökning där man
ställt frågor till privattandläkare. 84 % svarade att de
kunde ta emot nya patienter. Hälften av dessa tandlä-
kare kunde omgående ta nya patienter. Det innebär
naturligtvis att det finns en viss potential hos redan
befintliga tandläkare.
Jag noterar att Leif Carlson inte svarat på min frå-
ga om hur tandvården sköts i Stockholm och Skåne. I
Skåne har man haft de största prisökningarna, och
Stockholm har, som sagt, inte bidragit till en bättre
barntandvård när det gäller privattandläkarna.

Anf. 50 CHATRINE PÅLSSON (kd)
replik:
Herr talman! Om Socialdemokraterna verkligen
vill att tandvårdsförsäkringen ska ingå i den allmänna
sjukförsäkringen, varför tillstyrker man då inte för-
slaget om en utredning? En utredning måste ju göras
för att vi ska få en grund för ett sådant här förslag.
Vidare: Detta får inte bli en klassfråga, men det är
det snart. Då kan man inte vänta särskilt länge, utan
då måste man lägga fram förslag för att undvika att
det blir en klassfråga.
Och hur ska Socialdemokraterna lösa tandläkar-
bristen? Är man, i avvaktan på den utredning som
Catherine Persson talar om och som ska lägga fram
sitt förslag vid årsskiftet, beredd att ge de läkare som
fyller 67 år och som vill fortsätta dispens tills utred-
ningen kommer med sitt förslag? Eller har Catherine
Persson något annat förslag till hur man nu kan lösa
de problem som finns på tandläkarsidan?

Anf. 51 CATHERINE PERSSON (s)
replik:
Herr talman! I betänkandet skriver vi bl.a. att om
vi ser en omedelbar risk förutsätter vi att regeringen
vidtar åtgärder när det gäller tandläkartillgången.
Jag svarade nyss till Leif Carlson att det finns stu-
dier som visar att många privattandläkare är beredda
att ta nya patienter, också omgående. En utredning
tittar, som sagt, närmare på detta. Det görs också en
tandvårdsöversyn där man utvärderar hela tandvårds-
försäkringen och som också har i uppgift att titta på
personaltillgången i stort. Det gäller då inte bara
tandläkare. Som jag bedömer det kan man få ett
annat sätt att använda tillgänglig personal, alltså inte
bara tandläkarna.
Det är intressant att Kristdemokraterna delar So-
cialdemokraternas uppfattning att förslag behöver
läggas fram. Det gör naturligtvis att det framöver
finns möjligheter för Kristdemokraterna att biträda
Socialdemokraternas förslag. Jag kan bara konstatera
att Kristdemokraterna i dag inte har några andra
pengar till att förbättra tandvården än vad vi social-
demokrater har. Ni anslår ju inte en enda krona mer.
Således blir det vackert tal, ingenting mer.
Som jag nyss sade tittar redan två utredningar
närmare på de här problemen.

Anf. 52 CHATRINE PÅLSSON (kd)
replik:
Herr talman! När det gäller detta med ett gemen-
samt förslag om att det här ska ingå i den allmänna
försäkringen vill jag säga att det faktiskt var vi som
för ganska många år sedan initierade det. Catherine
Persson ska ha klart för sig att kommer ett sådant
förslag ställer vi upp eftersom vi tycker att det är
rimligt.
Regeringen gör alltfler konstiga förslag av vad
andra har lämnat förslag om. Vårdgarantin är det
senaste i det sammanhanget. Ett antal år yrkar man
avslag, men sedan när man känner att man är under
galgen yrkar man bifall. För sakens skull är det bra,
men för det politiska förtroendet är det mindre bra.
Man förutsätter alltså att regeringen vidtar åtgär-
der. Men det behöver inte utredas om det är tandlä-
karbrist, för det är tandläkarbrist. Därför måste man
vidta åtgärder nu. Det går inte att vänta med det till
efter valet när kanske ännu fler människor står i kö
och det blir dyrare att åtgärda tandvårdsbehoven. Det
blir alltfler som inte har råd med sina tandvårdskost-
nader, utan det blir fullständigt ohållbart.
Finns det verkligen inte så mycket handlingskraft
att någon annan åtgärd kan vidtas när man nu inte vill
acceptera att vi river upp 67-årsgränsen? Catherine
Persson har heller inte svarat på frågan om hon tycker
att man kan ge dispens tills utredningen är klar.

Anf. 53 CATHERINE PERSSON (s)
replik:
Herr talman! Här handlar det inte om att vara un-
der galgen. Vi har för vana att genomföra förslag när
vi kan finansiera dem. Jag konstaterade nyss att Cha-
trine Pålsson talar om förslag men att hon inte har
några pengar.
Min avsikt är att tillsammans med mina kamrater
genomföra de förändringar och de förbättringar som
vi anser behöver göras. Men vi är också angelägna
om att kunna betala för dem. Det tror jag är bra för
det här landets ekonomi.
När det gäller frågan om på vilket sätt tandläkare
över 67 år ska få arbeta är jag rätt så angelägen om att
man då ska veta att det som görs är av god kvalitet.
Själv är jag sjuksköterska, och jag vet att både Leif
Carlson och Chatrine Pålsson jobbar i sjukvården. Vi
är inte särskilt angelägna om att ha väldigt gamla
människor som inte har arbetskapacitet. Det främjar
naturligtvis inte patienten. Av det skälet tror jag att
det är lyckligt att en översyn av detta görs. Jag tycker
inte att ett halvår är en särskilt lång tid med tanke på
att det finns en stor andel privatpraktiserande tandlä-
kare som är beredda att omgående ta nya patienter.

Anf. 54 KERSTIN HEINEMANN (fp)
replik:
Herr talman! Vi är kanske överens om att den för-
hållandevis goda tandstatus som vi ändå har i Sverige
har att göra med den förebyggande tandvården. Det
gäller då naturligtvis den yngre generationen som har
haft den här förmånen. Men när det gäller de äldre -
den frågan har vi ju tagit upp här - som själva inte
kan sköta sin tandhygien finns det ingenting i propo-
sitionen. Utskottet anser sig nöjt med situationen som
den är.
Ändå vet vi att de inte får den hjälp att sköta sina
tänder och den rådgivning som behövs. Det här är
personer som kanske inte går så ofta till tandläkare
och tandhygienister som förmedlar kunskaper utan är
beroende av hemtjänsten eller övrig vårdpersonal.
Jag måste fråga Catherine Persson: Är det så att ni
socialdemokrater är nöjda med tillståndet när det
gäller den här delen av äldre människors tandvård?

Anf. 55 CATHERINE PERSSON (s)
replik:
Herr talman! Det som jag tycker är väldigt bra är
att landstingen i dag har ett ansvar för att ha uppsö-
kande tandvård gentemot de äldre patienter som har
omfattande behov och funktionshinder. Jag är också
glad över att många landsting har gjort det här på ett
föredömligt sätt. Det innebär att fler äldre i dag i
särskilda boendeformer och de som är hemma med
omfattande hemtjänst har fått ökade insatser i form av
nödvändig tandvård.
Det jag inte är nöjd med att det inte har inneburit
att 100 % har fått del av de här insatserna. Det kom
studier som visar på att det faktiskt inte är 100 %, och
det är naturligtvis inte tillfredsställande. Därför är det
väldigt bra att den utredare som ska lämna sitt slut-
betänkande utvärderar hela reformen och tittar på de
här insatserna för att kunna lämna förslag till hur vi
kan förbättra insatserna för förebyggande tandvård.
Men det kräver också att vi bygger ett system där vi
är beredda att bidra med ersättning till t.ex. undersök-
ning och bastandvård i övrigt som vi i dag har.
Med tanke på att utredaren ska lämna sitt förslag
de närmaste månaderna, alltså under våren, anser vi
att vi kan avvakta, och därför har vi inte tillstyrkt
motionen.

Anf. 56 KERSTIN HEINEMANN (fp)
replik:
Herr talman! Det är i och för sig bra att man ser
över det, men jag tycker att det är märkligt att man,
när det är en proposition som handlar om äldres tand-
vård, inte tar ett helhetsgrepp. Det handlar väldigt
mycket om människor som är beroende av andra
människor för att kunna sköta sin tandhygien. Det
borde naturligtvis vara en del av en proposition som
handlar om äldres tandvård. Det är människor som är
beroende av att t.ex. hemtjänstpersonalen ska borsta
deras tänder, och det är inte alldeles enkelt. Det kan-
ske också tar emot lite att borsta andra människors
tänder i deras egen mun. Det är inte heller alla som
vill att någon annan gör det. Det kan vara en mycket
obehaglig situation. Här behövs det information och
utbildning för att det ska fungera. Inte minst gäller det
de människor som är kvar i eget boende och inte har
den förmån som man har i särskilt boende.

Anf. 57 CATHERINE PERSSON (s)
replik:
Herr talman! När det blev möjligt för oss att till-
skjuta ytterligare medel till tandvårdsstödet bedömde
vi att vi ville använda pengarna så fort vi kan för att
ge äldre ökade möjligheter till lägre kostnader för
protetik och bastandvården. Det tillgodoser bl.a. det
som Kerstin Heinemann tar upp.
Sedan kan jag bara konstatera att den utredning
inte är klar där man har gjort en helhetsöversyn. För
att inte behöva vänta med att få det bättre ekonomiskt
för de äldre valde vi att föreslå att riksdagen ska be-
sluta om sänkningar av kostnaderna för de äldre och
beakta det som ytterligare kommer fram med anled-
ning av utredningens slutbetänkande. Då ser jag fram
emot ytterligare förbättringar för den här gruppen.

Anf. 58 ROLF OLSSON (v):
Herr talman! Det betänkande om ett bättre tand-
vårdsstöd för äldre som vi i dag debatterar bygger på
en proposition som Vänsterpartiet förhandlat fram
tillsammans med regeringen och Miljöpartiet.
Tandvården är ett område som måhända inte de-
batteras lika högljutt och frekvent som t.ex. hälso-
och sjukvården i massmedierna, men det är definitivt
ett ämne som engagerar och berör de många männi-
skorna i vårt samhälle.
En god tandhälsa - det har konstaterats av andra
talare - är utomordentligt viktigt för alla människor
och är i allra högsta grad en grundläggande välfärds-
fråga. Friska tänder är avgörande för människors
välbefinnande och dessutom avgörande för själv-
känslan. Tyvärr måste vi konstatera att även om tand-
hälsan genomsnittligt förbättrats under senare årtion-
den kvarstår regionala och sociala skillnader mellan
grupper av människor. Tandhälsan är precis som
folkhälsan i stort tydligt klassrelaterad. Det räcker
med att studera exempelvis Socialstyrelsens folkhäl-
sorapport från 2001 för att få väldigt konkreta bevis
för detta. Tandhälsan är genomsnittligt sämre bland
människor med lägre inkomster. Människor med
lägre inkomster har en lägre besöksfrekvens i tand-
vården. Klassamhället syns alltså i munnen, och det
är självklart något som är oacceptabelt för oss i
Vänsterpartiet, och vi kommer att fortsätta att driva
frågan om förbättrade tandvårdssubventioner mycket
aktivt.
Herr talman! Barn och ungdomar upp till 18 år har
gratis tandvård. Det är en viktig utgångspunkt när det
gäller att systematiskt och socialt ansvarsfullt fort-
sätta att bygga ut subventionssystemet. Ytterligare ett
viktigt exempel på förbättringar på tandvårdsområdet
för de människor som har det svårast ekonomiskt och
socialt är förändringarna i socialtjänstlagen, som
beslutades här i riksdagen och som trädde i kraft vid
årsskiftet och som numera omfattar tandvårdsbe-
handling generellt, mot tidigare endast akut tandvård.
Det är en viktig förändring.
Det är rimligt att i ordningen därefter inrikta stö-
det till de relativt stora behoven av tandvårdsinsatser
för den äldre befolkningen. Äldre personer har dess-
utom i många fall en ansträngd ekonomisk situation
och små ekonomiska marginaler. Under de senaste
åren har äldre personer genom flera olika beslut fått
vissa förbättringar av tandvårdssubventionerna. Nu
tar vi i föreliggande betänkande ytterligare steg för
personer över 65 år genom förslagen om högkost-
nadsskydd för all protetik samt förbättrat stöd för
bastandvård för äldre.
Herr talman! För Vänsterpartiet är det utomor-
dentligt viktigt att kunna konstatera att dessa förbätt-
ringar för äldre personers tandvård ingår som ett
strategiskt led i en strävan att snarast införa ett hög-
kostnadsskydd för tandvård för alla. En sådan reform
kostar åtskilliga miljarder att genomföra och måste
tas stegvis, menar vi. Genom åtgärderna för äldre
personers tandvård satsas de närmaste åren 700 mil-
joner kronor. Det är en bra början. Jag vill dock för
tydlighets skull betona att det för Vänsterpartiet är
mycket viktigt att inom rimlig tid, dvs. under de när-
maste åren, förverkliga ett högkostnadsskydd för alla.
Det är mycket bra att en utskottsmajoritet står bakom
de tydliga skrivningarna att ett högkostnadsskydd bör
införas. Det utgör ett vägval till förmån för ett gene-
rellt välfärdssystem på tandvårdsområdet och knyter
an till de bästa traditionerna på socialpolitikens om-
råde.
Herr talman! Några ord om de besvär som kan
relateras till dentala material, främst amalgam. I be-
tänkandet föreslås att 35 miljoner kronor satsas för
åtgärder som syftar till att öka kunskaperna om häl-
soproblem relaterade till amalgam och andra dentala
material samt förbättra behandling och omhänderta-
gande av personer som uppger besvär till följd av
dessa material. Både Socialstyrelsens nationella kun-
skapscentrum för dentala material och Metallbiolo-
giskt centrum i Uppsala kommer härigenom att få ett
kraftigt ökat stöd, vilket understryks i betänkandet.
Det är naturligtvis mycket bra. Vi förutsätter att detta
också bidrar till att de besvär personer relaterar till
t.ex. amalgam tas på ett betydligt större allvar än vad
som alltför ofta varit fallet tidigare. Jag vill också i
sammanhanget betona vikten av forskning om nya
och äldre dentala material och verkningar eller bi-
verkningar från dessa.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till försla-
get i betänkande SoU14.

Anf. 59 LOTTA N HEDSTRÖM (mp):
Herr talman! Tänderna in i kroppen, fler tänder i
vården och klassmärket syns i munnen är slagord som
vi har fått höra under de senaste åren. Som vanligt -
är jag beredd att säga - visar det på ett växande
gemensamt medvetande och en gemensam insikt om
vart vi är på väg.
Jag vill bara påminna om att Miljöpartiet var det
parti som under budgetförhandlingarna föreslog vä-
sentligt ökade pengar till ett högkostnadsskydd. Un-
der arbetet med den här propositionen har vi samlats
kring inriktningen om ett högkostnadsskydd för alla.
Detta var höstens, inte stora batalj men en diskussion
som var väldigt avgörande för oss. Ansatsen och
inriktningen ska vara - och detta blir nästa mandatpe-
riods stora socialpolitiska utmaning - att skapa ett
heltäckande högkostnadsskydd för alla grupper. Vi
vill absolut vara med och bidra till det arbetet.
Den här propositionen är ett första steg, och den
är i huvudsak bra. Det finns saker att diskutera, och
det finns saker som vi har diskuterat under den tid
som den har utformats. Det gäller beloppet, huruvida
material ska ingå eller inte och naturligtvis om det är
rätt att utgå ifrån att en grupp ska prioriteras eller om
man ska ha ett tunnare skydd för alla. Men nu har vi
landat här. Det är ett bra första steg, och vi i Miljö-
partiet står bakom propositionen.
En aspekt som jag skulle vilja ta upp och som
känns viktig och speciell för oss är amalgamsanering-
en. Amalgam innehåller kvicksilver, och det är ett av
de absolut giftigaste ämnen som vi känner till. Det
finns väldigt strikta gränsvärden för kvicksilver i
industrin och för miljön, men inte för människokrop-
pen. Ett dygn efter det att en amalgamfyllning har
borrats ur har kvicksilvervärdena höjts med 50 % i de
röda blodkropparna, och detta är mycket allvarligt.
Egentligen har amalgamsaneringen inte kommit
så långt. För några år sedan avsattes 16 miljoner, och
då handlade det om en inomvetenskaplig kontrovers
om huruvida dessa patienter lider av inbillningsskjuka
eller inte. Det behövs alltså en solid kunskapsbas. Vi i
Miljöpartiet har föreslagit 35 miljoner och fått ige-
nom det förslaget. Vi är väldigt glada för det och har
stora förhoppningar.
I nuläget - under denna förmiddag - håller vi på
att förhandla om vad utredningsdirektiven ska landa i,
alltså exakt hur dessa pengar ska användas. I efter-
middag kommer vi att fatta beslut om att 35 miljoner
ska tillföras amalgamsaneringen. Dessa pengar finns
tillgängliga i budgeten och ska sedan fördelas.
Det finns en påbörjad kunskapsuppbyggnad. Jag
kan referera till docent Mats Hansson i Lund. Han har
visat att av 519 fall har hela 80,6 % blivit bättre sedan
amalgamet har sanerats. I Uppsala har man haft en
amalgamenhet i landstingets regi som nu är nedlagd.
Deras behandlingsmetod gjorde att av 500 fall för-
bättrades livskvaliteten för 72 %. Vi vet att patientbe-
hovet av amalgamsanering och forskningsbehovet är
jättestora.
Det är två instanser, Metallbiologiskt centrum i
Uppsala som är avläggaren efter amalgamenheten,
och Socialstyrelsens kunskapscentrum för dentala
materiel, som ska dela på pengarna.
Vi föreslår att Metallbiologiskt centrum - som har
ett unikt stort kliniskt och empiriskt material som inte
är genomforskat - får 5 miljoner per år under de tre år
som budgeten ska löpa, dvs. sammanlagt 15 miljoner.
Socialstyrelsens kunskapscentrum har haft 13
miljoner till sitt förfogande och man bör kunna fort-
sätta med sin löpande budget om man får ytterligare 8
miljoner.
De 12 miljoner som återstår bör utredaren som
snart ska börja sitt arbete ha till sitt förfogande. Han
bör se över vad vi kan göra för att minska biverk-
ningarna för dem som har amalgambesvär och för att
öka kunskapen och se vad man måste forska mer om.
Dessutom bör han se över hur man bemöter denna
patientgrupp bättre. Här finns ett lidande som inte
bara har att göra med munnen, utan det består också
av att bli misstrodd, bli misstänkliggjord och bli be-
skylld för att vara ute och cykla och inte betraktas
som sjuk och påverkad av kvicksilver och amalgam.
Herr talman! Sammanfattningsvis: Med den här
propositionen har vi fattat ett inriktningsbeslut för att
under de kommande åren utreda och införa ett hög-
kostnadsskydd för alla. Det som vi först av allt måste
göra är att titta på finansieringen. Här finns det i dag
inte solida siffror.
Under hösten hade Riksförsäkringsverket i upp-
drag att ta fram underlag för hur mycket ett heltäck-
ande högkostnadsskydd skulle kosta. Man spekulera-
de om 25 miljarder hit och dit. I dag vet vi att det rör
sig om ca 6 miljarder. Det här är det första steg som
vi i riksdagen behöver att ta, att se vad ett högkost-
nadsskydd kostar framöver. Det är en viktig och an-
gelägen uppgift för oss alla. Under tiden kan vi få en
mycket bättre kunskapsbas när det gäller de som lider
av amalgamproblem.

Anf. 60 LEIF CARLSON (m) replik:
Herr talman! Miljöpartiet och Lotta Nilsson Hed-
ström har skrivit och talat vackert om äldre, att man
inte ska bryta patientkontakter och att det är viktigt
att det är möjligt för de som är över 67 år att få verka
vidare. När det sedan har kommit till kritan har Mil-
jöpartiet av för mig fortfarande svårförståeliga skäl
valt att stödja Socialdemokraterna och sagt att inga
över 67 år ska göra sig besvär. Sist vi diskuterade
detta gällde det möjligheten att skriva ut läkemedel
som är subventionerade. Lotta Nilsson gick då kraft-
fullt emot att denna möjlighet skulle finnas.
Nu finns det en reservation som tar upp personal-
försörjningen och i mycket höviska ordalag vill ge
regeringen till känna att detta med 67-årsgränsen är
ett problem och att den medför att 30 000 människor
riskerar att inte få behålla de av Miljöpartiet så om-
huldade patientkontakterna.
Jag undrar bara varför Lotta Nilsson Hedström
inte har sällat sig till dem som har stött denna reser-
vation, för då skulle den ha fått majoritet.

Anf. 61 LOTTA N HEDSTRÖM (mp)
replik:
Herr talman! Med tanke på det replikskifte som vi
hade under diskussionen om läkare är jag beredd att
säga att det är väl husse som har kallat igen.
Jag anser att man inte ska blanda in alla typer av
politiska frågor och profileringar i alla sammanhang.
Återigen samma grundargument: Det här handlar om
patientintresset. Läkares och tandläkares intressen
behandlas i särskilda forum och särskilda utredningar.
Den här aspekten finns självklart med som en bak-
grundsnotering, Leif Carlson. Vi har också biträtt att
man ska kunna vara verksam efter 67 års ålder.
Leif Carlson nämnde att vi var kraftfullt emot,
men det var en väldigt grov övertolkning. Den ställer
jag inte alls upp på. Den beskrivningen av den före-
gående diskussionen om läkare får Leif Carlson revi-
dera.
Det här handlar om tempo. Vi får ta en sak i taget,
och vi går sakta framåt.

Anf. 62 LEIF CARLSON (m) replik:
Herr talman! När man gör så betyder det att först
blir ett antal äldre läkare av med sin möjlighet att
förskriva och sedan ska de möjligen få tillbaka den
rätten. Jag tycker inte att det är någon vidare bra
ordning.
Jag tycker att Lotta Nilsson Hedström gör en lite
under tolkning. Vissa saker ska inte ingå i det som vi
behandlar nu, säger hon. Tandläkarnas och läkarnas
roll ska inte ingå när det gäller t.ex. läkemedel och
förskrivningsrätt. Ändå finns det i betänkandet ett
avsnitt om personalförsörjning och ålder. Varför ska
det inte ingå? Jag föredrar att diskutera det som finns
i betänkandet, och därför tycker jag att det är berätti-
gat att ta upp den frågan.
Moderaterna brukar yrka bifall bara till en reser-
vation. Men nu vill jag yrka bifall också till reserva-
tion 10, och detta för att ge Miljöpartiet möjlighet att
under ett valår visa att man står bakom de reservatio-
ner och yttranden som man avger och att det inte är
som jag tyckte mig tolka förra gången, att man skri-
ver och säger en sak, men när det kommer till voter-
ing gör man någonting helt annat.
Det tycker jag vore en bra signal till väljarna om
att Miljöpartiet står bakom att äldre ska få jobba vida-
re. Jag vill ge er den möjligheten och yrkar därför
bifall till reservation 10.

Anf. 63 LOTTA N HEDSTRÖM (mp)
replik:
Herr talman! Det är väldig generöst. Men bakom
detta ligger också Leif Carlsons behov att i varje läge
profilera den moderata grundpolitiken. I era skriv-
ningar handlar det om löneläge och skattepolitiken i
Sverige. Det är inte det som det gäller, Leif Carlson.
Det handlar om högkostnadsskydd och tandvård för
patienter. Det är det fokus som vi har.
Frågorna om försörjningen med tandläkare och
den totala situationen tas, som Leif Carlson vet, upp i
en egen utredning. Det är mitt svar.

Anf. 64 CHATRINE PÅLSSON (kd)
replik:
Herr talman! Jag måste ändå säga att det förs en
diskussion om vad som är orsaken till att tandläkarna
flyr. Vi kristdemokrater står bakom detta av det skälet
att vi tycker att man måste inse vad som är orsaken
till detta. 67-årsgränsen är ett sätt att lösa en akut
problematik.
Jag vill fråga Lotta varför inte denna fråga har va-
rit så viktig att man har satsat på den i förhandlingar-
na.
Varför yrkar man inte bifall till förslaget om en
parlamentarisk utredning om hela sjukförsäkringen
och tandvården om man tror att man ska kunna
genomföra den idé som faktiskt är kristdemokratisk
under nästa mandatperiod? Det är hög tid att yrka
bifall till ett förslag om en sådan.
Vad vill Miljöpartiet göra i dag - det är den 17
april - åt den akuta tandläkarbristen?

Anf. 65 LOTTA N HEDSTRÖM (mp)
replik:
Herr talman! I sak ställer Chatrine Pålsson samma
frågor som Leif Carlson, och hon får i princip samma
svar.
Vi har i förhandlingarna med Socialdepartementet
om denna proposition fokuserat på amlagamfrågan.
Vi tycker att den är väldigt akut. Vi kommer att få ett
enormt vårdbehov på tandläkerisidan när människors
amalgamproblem växer samtidigt som det inte finns
någon kunskapsbas att stå på, inget bra bemötande
och ingen klinisk verksamhet som kan ta hand om
patienterna. Vi har prioriterat det i stället för tandlä-
karnas behov av att utöva sitt yrke.
Vi har förstått den problematiken också. Vi har
blivit uppringda av privattandläkarna och vi ser pro-
blemen, men det är inte det som det handlar om.
Detta säger jag nu för fjärde gången, eftersom samma
diskussion fördes vad det gäller läkarna.

Anf. 66 CHATRINE PÅLSSON (kd)
replik:
Herr talman! Inte en enda patient som blir utan
tandläkare på grund av detta blir hjälpt av att man
satsar på amalgamfrågan. Jag tycker också att man
ska satsa på den frågan, men även de amalgamsjuka
behöver få tillgång till tandläkare. Även om man
satsar pengar där behövs det ett verktyg - en männi-
ska som ger denna vård. Det räcker inte att avsätta
pengar i en budget. Det är viktigt att man förstår att
det måste finnas verktyg om människor ska kunna få
hjälp.
Jag håller med Lotta N Hedström när det gäller
vikten av ett gott bemötande och mer forskning; jag
håller med om allt detta. Men vi ska ha klart för oss
att det utan tandläkarna inte sker någon sanering i
munnen på dessa människor.

Anf. 67 LOTTA N HEDSTRÖM (mp)
replik:
Herr talman! Visst ska vi ta upp de frågorna, men
vi ska göra det i ett annat forum, i en annan utredning
och i ett annat sammanhang. Detta gällde högkost-
nadsskydd och amalgamsanering.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)

7 § Rätt till arv för judiska efterlevande

Föredrogs
socialutskottets betänkande 2001/02:SoU22
Rätt till arv för judiska efterlevande.

Anf. 68 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! Sverige har under de senaste åren
tagit initiativ till att på olika sätt påminna om Förin-
telsen. Syftet har varit att säkerställa att sådana hän-
delser inte ska kunna upprepas.
En regeringskommission har också kartlagt judis-
ka tillgångar i Sverige. Syftet härmed måste rimligen
ha varit att säkerställa att dessa tillgångar kan över-
lämnas till släktingar till Förintelsens offer.
Det visar sig nu att rättsliga hinder finns för att
denna elementära gest gentemot de anhöriga ska
kunna utföras. Eftersom ingen gjort anspråk på de
aktuella tillgångarna i tid har dessa tillfallit Allmänna
arvsfonden.
Issers Tankelovics från Riga avrättades under
andra världskriget. Släktingar deporterades till Sibiri-
en, varifrån de långt senare kom till Tyskland. De gör
nu anspråk på arvet, men enligt svensk lag för sent.
Eftersom de inte kände till att kvarlåtenskapen fanns
hade de inte ens teoretisk möjlighet att klara sig inom
preskriptionstiden.
Enligt den lag som reglerar Allmänna arvsfondens
verksamhet kan regeringen besluta att fonden ska
avstå tillgångar till förmån för t.ex. släktingar. För att
detta ska kunna ske måste emellertid ansökan ha
inkommit inom viss tid. Inkommer ansökan därefter
ska den enligt lagen avvisas.
Som nämnts har Issers Tankelovics släktingar inte
kunnat göra anspråk på arvet och drabbas nu av la-
gens preskriptionsregler på ett helt orimligt sätt. En-
ligt vår mening måste därför en lagändring ske som
gör det möjligt att ge Förintelsens offer tillgång till
den kvarlåtenskap som rätteligen är deras. Enklast
torde detta kunna ske genom ett tillägg i 27 § lag om
Allmänna arvsfonden som ger regeringen möjlighet
att medge avstående för Allmänna arvsfondens del
också efter det att preskriptionstiden gått ut om såda-
na synnerliga skäl som gäller för släktingar till För-
intelsens offer är för handen.
Vi anser att det är synnerligen anmärkningsvärt att
regeringen först nu - trots vad Kommissionen om
judiska tillgångar uttalade redan i mars 1999, dvs. för
mer än tre år sedan - initierat sådana lagstiftningsåt-
gärder som krävs för att bringa upprättelse åt släk-
tingar till Förintelsens offer. Dröjsmålet framstår som
än mer anmärkningsvärt när nu gällande arvsrättsliga
regler riskerar att leda till att herrelösa banktillgodo-
havanden som tillhört Förintelsens offer med stor
sannolikhet kommer att tillfalla Allmänna arvsfon-
den.
I den uppkomna situationen anser vi att regering-
en nu bör rätta till begångna misstag och omgående
till riksdagen överlämna ett lagförslag som klart och
tydligt undanröjer alla hinder för att efterlevande till
Förintelseoffer ska kunna få sina berättigade anspråk
tillgodosedda. Såvitt vi kan bedöma torde ett sådant
lagförslag vara förhållandevis enkelt, och berednings-
arbetet skulle kunna utföras skyndsamt. Det behövs
ingen departementspromemoria.
I stället bör regeringen för tids vinnande snabbt
upprätta ett förslag till lagrådsremiss. Ett sådant för-
slag kan sedan, efter ett kort remissförfarande, läggas
till grund för en lagrådsremiss som efter lagråds-
granskning omgående kan leda till en proposition.
Med en sådan uppläggning av arbetet skulle det vara
möjligt för riksdagen att behandla lagförslaget före
sommaruppehållet. Att så inte blir fallet synes endast
bottna i prestige hos utskottsmajoriteten, vilket är
direkt pinsamt och ägnat att fläcka den gloria som
statsministern skaffat sig i sitt engagemang för För-
intelsens offer.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen och
avslag på utskottets förslag.

Anf. 69 SUSANNE EBERSTEIN (s):
Herr talman! Det finns frågor som inte passar för
ett partipolitiskt spel. Det här är en sådan fråga. Be-
tänkandet från socialutskottet rör en mycket viktig
sakfråga, dvs. att undanröja eventuella lagliga hinder
för att efterlevande till Förintelsens offer ska få sina
anspråk tillgodosedda.
Det finns en stark ambition från regeringen i frå-
gan, som också kommer till uttryck i lagutskottets
yttrande, att detta ska lösas på bästa sätt.
Jag är säker på att vi alla är besjälade av att rätt
ska vara rätt i dessa frågor. En lösning är på gång,
och jag kan försäkra motionären att hon inte har an-
ledning att oroa sig.
Jag yrkar bifall till socialutskottets förslag i be-
tänkande nr 22 och avslag på reservationen.

Anf. 70 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! Det är alldeles riktigt att det finns
frågor som inte lämpar sig för politiskt spel eller
käbbel. Men det finns också frågor som inte lämpar
sig att dra i långbänk, och detta är en sådan fråga.
När vi nu i grunden är överens i alla partier - var-
för inte ta denna möjlighet att få ärendet snabbt av-
gjort i riksdagen på ett bra sätt? För varje dag som går
innan vi kan fatta beslut finns risken att enskilda
människor drabbas av rättsförluster.

Anf. 71 SUSANNE EBERSTEIN (s):
Herr talman! Som tur är finns det inte någon så-
dan risk eftersom bankerna inte håller på sin tioåriga
rätt till preskription, utan faktiskt betalar ut beloppen.
Just det ärende som Christel Anderberg tar upp är ett
sådant fall, där SE-banken faktiskt har betalat ut be-
loppet.
Spörsmålet väcker en mängd olika frågor rörande
den successionsrättsliga lagstiftningen, och det har
också lagutskottet påpekat i sitt yttrande. Därför är
det viktigt med en ordentlig genomgång. Jag tycker
att vi som jurister bör vara rädda om lagstiftningen
och se till att man har en ordentlig genomgång och ett
ordentligt remissförfarande. Sedan kommer regering-
en att komma tillbaka hit när riksdagen samlas efter
valet.

Anf. 72 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! Jag tycker också att vi som jurister
ska vara angelägna om att de beslut som vi fattar här i
riksdagen är väl underbyggda. Men hur många gånger
ska vi behöva utreda samma fråga? Den av regering-
en tillsatta kommissionen påpekade redan för tre år
sedan att det krävs en lagändring.
Jag tycker att det är pinsamt - och det borde Su-
sanne Eberstein också tycka - att ni hänvisar till att
bankerna ex gratia betalar ut de här pengarna till
Förintelsens offer. Det innebär att bankerna faktiskt
också löper risken för ekonomisk förlust beroende på
att regeringen inte kan ta sig samman och fatta beslut
i frågan.

Anf. 73 SUSANNE EBERSTEIN (s):
Herr talman! Här talar vi faktiskt om enskilda
människors risk för rättsförlust, och det är just det
som bankerna tittar på. Om man läser kommissionens
betänkande ser man att det - skönt nog, tycker jag -
inte finns redovisat något fall där den här lagstift-
ningen eller någon annan skulle ha utgjort hinder för
att efterlevande till Förintelseoffer ska få ut sådana
här herrelösa banktillgångar. Det tycker jag att mo-
tionären ska nöja sig med. Det är positivt att reger-
ingen har en stark ambition att återkomma och också
kommer att göra det när vi träffas efter sommaruppe-
hållet och valet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)

8 § Äldrepolitik

Föredrogs
socialutskottets betänkande 2001/02:SoU12
Äldrepolitik.

Anf. 74 CRISTINA HUSMARK PEHRS-
SON (m):
Herr talman! Betänkandet i dag ska handla om
politik för äldre, men i stället handlar det om politi-
kers makt, om löften som inte infrias och om ekono-
miska styrsystem som stjälper i stället för hjälper. Låt
mig åskådliggöra denna vänsterpolitik med följande
uppräkning: Haninge 19-0, Uppsala 41-11, Karls-
krona 15-4, Malmö 26-0 och Ljusdal 10-1.
Jag kan fortsätta att räkna upp liknande siffror
från åtskilliga kommuner i landet. Det handlar inte
om fotbollsresultat - det handlar om äldre sjuka i
behov av vård och omsorg som har velat flytta till en
annan kommun och till ett annat boende men inte fått
lov.
Till Haninge ville 19 flytta. Ingen fick möjlighet.
Till Uppsala ville 41 flytta. Bara 11 kom dit. Till
Karlskrona ville 15 flytta. Bara 4 kom. Till Malmö
ville 26 äldre, men ingen kom. Till Ljusdal ville 10,
men det var bara 1 som fick en chans.
En person, bakom alla dessa siffror, som har hind-
rats är Anna-Lisa Mollbrink. Hon är nu svårt MS-sjuk
och sitter fast i rullstol. Hon ville ha hjälp när hon
kom till sin sommarstuga, men kommunen kunde inte
ställa upp.
En annan kvinna, som är svårt cancersjuk, ville
flytta till ett annat boende och till en annan kommun
där hon hade barn och familj. Den nya kommunen
bedömde hennes vårdbehov och sade: Det behövs
inget särskilt boende som ni har det i dag. Det räcker
att ni får hemtjänst i några timmar.
Den äldre cancersjuka kvinnan vågade inte flytta.
Hon stannade kvar.
Herr talman! Som frisk skattebetalare kan jag
själv avgöra var jag vill bo i landet och hur jag vill
bo. Men som sjuk skattebetalare ska jag bedömas och
jag ska ansöka. Jag beläggs i praktiken med någon-
ting som snarast skulle kunna kallas för kommunar-
rest trots att lagen egentligen ger mig rätt.
Socialstyrelsen har också tittat närmare på hur
förhållandet är med rätten att flytta, som står inskri-
ven i socialtjänstlagen. Man har gjort det i en rapport
om äldres rätt att flytta eftersom man misstänkte att
lagen faktiskt inte fungerade, vilket det också visade
sig att den inte gjorde.
Men varför vill då äldre flytta? Socialstyrelsen har
tittat på alla ansökningar år 2000. Man har gjort in-
tervjuer med biståndsbedömare, och man har kommit
fram till att de olika skälen för att äldre vill flytta inte
är så konstiga.
Först och främst vill äldre bo närmare barn och
barnbarn och sina gamla rötter. Man kanske vill bo på
ett hem för äldre som pratar det språk som den äldre
själv talade innan han eller hon blev dement. Man
kanske t.o.m. vill vistas i sin sommarstuga en kort tid.
Man kanske också vill ha ett annat vårdinnehåll än
det vanliga.
Det finns mycket positivt som händer inom äldre-
omsorgen i dag, men det händer alldeles för sakta.
Politisk makt och ekonomiska styrsystem står i vägen
och hindrar.
I dag ser vi för många demensboenden på tredje
våningen med inglasad balkong! I dag är både äldre
och vårdpersonal inlåsta i ordets rätta bemärkelse.
Men den viktigaste anledningen till att vi ska göra
det möjligt för äldre att flytta och anledningen till att
vi vill införa vår nationella äldrepeng med fritt val i
hela landet är att man ska kunna välja bort den vård
och omsorg som man inte mår bra av eller inte vill ha.
Därför måste vi ha en valfrihet och en etableringsfri-
het för att få denna mångfald.
Varför är det då så få som byter kommun, herr
talman? Jo, det beror på det ekonomiska styrsystem
som vi har i dag, där inte pengarna följer den äldres
behov vid val av vårdgivare. Nu säger kanske många:
Det här kan vi cleara i skatteutjämningssystemet om
två år. I det skatteutjämningssystem som i dag funge-
rar räknar man inte ut det hela efter äldres vårdbehov,
utan efter antalet äldre personer i en kommun och
efter genomsnittligt hälsoläge. Detta är orättvist och
inhumant och det garanterar inte vård efter behov.
Därför fungerar inte detta skatteutjämningssystem.
Kommunerna säger själva till Socialstyrelsen att
det är irriterande och problematiskt när äldre vill
flytta in i just deras kommun. För den mottagande
kommunen kan det innebära att var och en som vill
flytta in till ett särskilt boende kan kosta mellan
300 000 och 400 000 kr. Tänk er den mindre kom-
mun som får tre, fyra eller fem ansökningar - vilken
katastrof! Samtidigt kommer den kommun som den
äldre flyttar ut ifrån att få mer pengar över i sin kassa.
Dessutom ska nya biståndsbedömningsbeslut fattas.
Det är biståndsbedömningar som många gånger görs
på distans.
I dag låter många kommuner biståndsbedömaren
åka till den som söker vård och omsorg och vill flytta
in i just den aktuella kommunen. I Socialstyrelsens
rapport skriver man så här: Det kan kosta mycket
pengar, men det har visat sig vara en god investering
om man på ort och ställe kan få den gamla att ta till-
baka sin ansökan.
Låt mig ge ett exempel på vad allt detta kan inne-
bära. Om vi tittar på Göteborg och på hur många som
verkligen flyttade ut ur Göteborgs kommun och hur
många som flyttade in ser vi att det blir ett netto på 39
färre äldre år 2000. Kungsbacka fick ett tillskott på 23
äldre. Göteborg är att gratulera. Där slapp man kost-
naden för 39 äldre. Kungsbacka är att beklaga. Där
fick man en ökad kostnad för 23.
Om vi sedan tittar på Västra Götaland totalt sett
kom det där in 138 ansökningar om att flytta till en
kommun i Västra Götaland och 131 ansökningar om
att flytta ifrån en kommun i Västra Götaland. Sum-
man av ansökningarna är 269. Hur lång tid tar det att
gå igenom dessa biståndsbedömningar och att göra
nya bedömningar, och vad kostar det? Allt detta jobb
görs för att endast sju personer netto ville flytta till
Västra Götaland. Är det värt så mycket arbete, oro,
ångest och förnedring?
Herr talman! Moderaternas förslag är att lägga
alla pengar till äldreomsorgen i en pott. Vi vill åstad-
komma en statlig finansiering av äldreomsorgen.
Dessa pengar ska räcka också i framtiden när vi blir
allt äldre och allt färre förvärvsarbetar. Vi önskar, och
har också framfört det i en av våra reservationer, att
regeringen ska tillsätta en parlamentarisk utredning
som precis som pensionsuppgörelsen kan finna en
lösning som garanterar att det finns pengar till god
äldreomsorg också i framtiden. Det ska vara en lös-
ning som håller över tid och val.
När jag som äldre har fått mitt vårdbehov bedömt,
likvärdigt över hela landet, bör det vara upp till mig
att välja den vårdgivare som sedan får min äldrepeng.
Pengen ska motsvara kostnaden för just mitt vårdbe-
hov och öka med mitt behov av vård. Vårdgivaren
ska kunna rekvirera pengen från försäkringskassan,
precis som läkarna och sjukgymnasterna gör i dag.
Som äldre ska jag kunna välja vem jag vill ha till
hjälp över hela Sverige. Jag ska kunna välja någon
som är ackrediterad och godkänd av den nya till-
synsmyndighet som vi vill inrätta. Alla vårdgivare
ska vara godkända, också de kommunala. Denna
tillsynsmyndighet ska långt bättre än i dag utöva
tillsyn utifrån en socialtjänstlag som är sammanslagen
med hälso- och sjukvårdslagen.
I detta sammanhang, herr talman, vill jag också
påpeka vikten av att regeringen snarast inser allvaret i
att många i dag inte kan göra sin röst hörd. De måste
därför få ställföreträdare. Dagens system strider mot
yttrandefriheten.
Men varför ska vi kunna välja äldreboende bara i
Sverige? I Norge och Finland kan många efter bi-
ståndsbedömning också välja vård och omsorg i södra
Spanien, i Medelhavsländerna. Tänk att för en längre
eller kortare tid få vistas i sol och värme! Tänk på
anhörigvårdare som kan följa med och också de få
sol, bad, värme och social kontakt! Det skulle göra att
de orkade mycket bättre. Jag är övertygad om att
Medelhavsländerna om några år kommer att bli för
Sverige som Florida för USA. Svenska läkare har
redan sett ut fastigheter i södra Spanien. De väntar
bara på klartecken, att fler ska inse vikten av en äld-
repeng och att fler politiker i Sverige ska se bortom
kommungränserna. Vi kommer annars att få en
mycket ojämlik vård.
Herr talman! Vi står självklart bakom samtliga
våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag
bifall endast till reservation nr 2.

Anf. 75 LENA OLSSON (v):
Herr talman! Jag vill börja med att säga att vi gi-
vetvis står bakom alla våra reservationer, men för tids
vinnande yrkar jag bifall till reservation nr 16.
Att bli äldre är inte alltid ett samhällsproblem. Det
är inte bara att ha ett förflutet. Det är också att vara en
medborgerlig resurs med drömmar och tankar om
framtiden. Debatten om våra äldre och om att vi alla
tenderar att bli allt äldre har alltför ofta fått en slagsi-
da mot problemområden. Den diskrimineringen måste
vi motarbeta. Vänsterpartiet vill därför hävda ett
solidariskt och demokratiskt samhälle för människor i
alla åldrar, oavsett kön, social och ekonomisk status
och sexuell läggning. Var och en efter förmåga är det
som ska gälla, och åt var och en efter behov. Äldre-
omsorgen ska ges utifrån behov och vara gemensamt
finansierad. Den ska huvudsakligen bedrivas i offent-
lig regi.
Valfrihet och mångfald för äldre är i Vänsterns
tappning en valfrihet som berör vardagen. Det är att
få välja att äta det man vill, gå och lägga sig när man
vill, gå ut på promenad när man vill och att leva sitt
liv på det sätt man är van vid. För att de äldre ska
kunna göra det måste det finnas resurser i vård och
omsorg, exempelvis mer resurser till personal. Både
äldre och personal måste få större inflytande över
vardagen. Personalen måste få arbetsro, utan konkur-
rensutsättningar och omorganisationer med ständiga
nedskärningar, för att få tid och ork med en nödvän-
dig utveckling av omsorgen.
Vänsterpartiet vill se ett stopp för konkurrensut-
sättning av äldreomsorgen och framför allt ett stopp
för att överlåta den till vinstdrivande företag. Vi vill
att effekterna av det som gjorts ska utvärderas och att
våra äldre ges möjligheter till ett inflytande. De ska få
säga hur de vill ha det. Det är inte många gånger man
frågar de äldre vad de vill.
I vår reservation 39 säger vi att det är alldeles
nödvändigt att nu tillsätta en krisgrupp för att se över
problemen med rekrytering av personal. Det är en
tickande bomb som vi har framför oss. Krisgruppen
ska se över problemen och lämna förslag till åtgärder
exempelvis när det gäller löner, inflytande och ut-
bildning och föreslå åtgärder för att få ned sjukskriv-
ningarna. Krisgruppen ska också analysera kommu-
nernas ekonomiska förutsättningar för att åtgärda
problemen.
I övriga reservationer tar vi upp problemen med
lex Sarah, att många känner rädsla för att anmäla
missförhållanden. Vi tar upp de anhörigas betydelse
och stöd till dem. Vi tar upp jämställdhetsaspekten,
att man ska se på äldreomsorgen ur ett köns- och
klassperspektiv. Vi vill också att man utreder möjlig-
heten att samla de regler som styr äldreomsorgen till
en lag. Vi vill dessutom att man utreder en lagstift-
ning om minimikrav för äldreomsorgen, om vad man
minst kan begära eller få som äldre.
Dementa är en oerhört sårbar grupp, som ständigt
är beroende av kontinuitet och en väl lämpad och
utbildad personal. Man måste vara tillräckligt många i
personalen för att undvika inlåsning och olika slag av
tvång. Det är därför angeläget att rättsskyddet ses
över för just denna grupp.
Vänsterpartiet har under mandatperioden tillsam-
mans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet till-
fört kommunerna betydande resurser. Detta är ett steg
på vägen, men vi är naturligtvis inte nöjda. Vi anser
att ytterligare resurser behövs till den kommande
mandatperioden. Det senaste bidraget är 3 miljarder
till personalförstärkningar. Detta har vi inom Väns-
terpartiet ansett som väldigt viktigt. Vi har drivit det
väldigt hårt. Vänsterpartiet anser att dessa förstärk-
ningar ska förlängas. De ska inte bara gälla ett år. Det
är en nödvändig åtgärd för att stärka kommunernas
ekonomi och möjliggöra nödvändiga satsningar på
t.ex. omsorgen om de äldre och deras personal.
En borgerlig politik med Moderaterna i spetsen,
och med Moderaternas stora skattesänkningar, skulle
leda till att kommunerna fick betydande ekonomiska
problem med att bedriva en bra äldreomsorg av hög
kvalitet. Detta vill vi motverka.
Apropå detta med att försäkra det svenska folket
en bra kommunal service vill jag citera socialminis-
tern och det han sade i vår äldreomsorgsdebatt den 22
februari:
"Vi vet vad som saknas i dagens äldreomsorg, och
vi vet vad som behöver göras. Det saknas resurser.
Efter 90-talets allvarliga ekonomiska bekymmer ser
vi nu att kommunerna börjar komma upp till ytan i
ekonomin, och de kan nu börja planera för framtiden.
Det är viktigt att vi ser till att resurserna ökar yt-
terligare. - - - Men det behövs ännu mer personal,
och det behövs resurser för att erbjuda utvecklings-
program för de anställda. Vi behöver satsa mer på
personalen. - - - Vi måste helt enkelt bestämma oss
för att erbjuda dem som arbetar i vården och omsor-
gen väsentligt bättre arbetsvillkor." Så citerar jag
socialministern.
Jag kan också tycka att när det är så mycket bättre
att vårda apor kan man ställa det i relation till det här.
Varför ska det inte vara minst lika värdefullt att vårda
äldre människor?
För att Socialdemokraterna ska kunna genomföra
dessa resursförstärkningar borde valet av samarbets-
partner vara lätt. Valet borde vara lätt för er social-
demokrater. Vänsterpartiet har inte stått i vägen för
några ytterligare satsningar på kommunsektorn, och
inte heller för att främja rättvisan. Det är snarare
tvärtom. Vi har varit väldigt pådrivande.

Anf. 76 CRISTINA HUSMARK PEHRS-
SON (m) replik:
Fru talman! Det hade varit roligt om socialminis-
tern hade varit här själv för en gångs skull och disku-
terat äldrefrågor. Då hade vi fått höra. Jag kan också
läsa upp en sak. Jag tycker nämligen att socialminis-
tern är lite part i målet när det gäller att bedöma Sve-
riges ekonomi. Jag läser följande: Kommunernas
ekonomi blir kraftigt försämrad fr.o.m. nästa år. Säm-
re skatteintäkter, högre löner och prisökningar samt
expansion som följd av demografi och reformer är
några förklaringar. Det framgår av Kommunförbun-
dets rapport Kommunernas ekonomi från oktober
2001. Rapporten visar att i fyra av fem kommuner
spricker budgeten för äldreomsorgen redan i år. Det
tycker jag att jag lutar mig mer mot.
Dessutom, fru talman, pratade Lena Olsson om
personalförstärkningspengar. Då kan jag bara säga
vad som händer med de pengarna nu i en del kommu-
ner, något som jag har fått signaler om. Man tvångs-
rekryterar 60-åriga revisorer och ingenjörer till att
ingå i aktivitetsgarantin med hot om att annars be-
hålla pengarna för att de ska utbildas inom äldreom-
sorgen. Sedan ska man kunna använda de här perso-
nalförsörjningspengarna för att låta dessa personer gå
som vikarier i sommar.
Detta gör man trots att de här personerna minst av
allt vill jobba inom äldreomsorgen. De tycker inte att
det är trevligt. De har aldrig tänkt sig att jobba inom
äldreomsorgen. Men med hot om att hålla inne peng-
arna tvångsrekryteras de nu till äldreomsorgen just
för att man ska kunna använda de här personalför-
sörjningspengarna i sommar till vikariat. Tycker Lena
Olsson att det är att förstärka äldreomsorgens kvalitet,
renommé och status?

Anf. 77 LENA OLSSON (v) replik:
Fru talman! De uppgifterna kan jag inte säga att
jag känner till, att man ska tvinga folk som absolut
inte jobbar med det här. Jag kan inte ha någon kom-
mentar till det. Däremot kan jag säga att vi är väldigt
glada över de resursförstärkningar som har tillkommit
under den här mandatperioden med Vänsterpartiets
hjälp. Men vi ser också att det behövs mer resurser
eftersom behovet av personal är så stort. Det är en
tickande bomb, och jag tycker att det här är en väldigt
allvarlig fråga.
Då måste man också vara villig att ge resurser till
kommunerna så att de kan satsa på att göra det här till
ett attraktivt yrke. Jag kan ju inte påstå att jag tror att
man kommer så väldigt långt i den frågan genom att
föra en moderat politik som innebär gigantiska skat-
tesänkningar som skulle få kommunerna att vrida sig
flera varv. Var ska man i så fall ta pengarna från,
alltså med det som ni föreslår?

Anf. 78 CRISTINA HUSMARK PEHRS-
SON (m) replik:
Fru talman! Det gäller ju att se saker och ting i en
helhet. Det gäller att få personal att kunna jobba inom
äldreomsorgen. Där känner ju också Lena Olsson till
Kommunals rapport som har kommit. Lena Olsson
har gång på gång talat om att den rapport som kom
först nog inte gällde, för det ska komma fler rappor-
ter. Nu har den kommit trots att statsministern var där
och fick till stånd en återremiss på den här rapporten.
Nu har den kommit, och den visar att personalen har
det bättre, trivs bättre och har högre lön om de får
jobba inom alternativen.
Dessutom handlar det om att de äldre själva ska
ha bättre med pengar i plånboken. Där har Modera-
terna ett förslag som är vida överlägset vad Vänstern
någonsin har kommit i närheten av - för att inte tala
om änkorna, som man i dag knappt vågar gå ut och
prata med på Mynttorget från Vänsterns sida. Ni har
lurat dem en gång, och de litar inte på er längre.
En annan sak, fru talman, är att Lena Olsson och
Vänsterpartiet ofta talar om valfrihet. Men det ska ske
på det boende där man som politiker har bestämt att
de ska vara. Man pratar om homosexuella och lik-
aberättigande, om invandrare osv. Men varför inte ge
de här människorna en möjlighet att välja ett annat
boende utanför kommunernas gränser? I dag är det ju
hopplöst. Jag visade själv med mina siffror att de som
söker annat boende inte får det. Varför ska man inte i
en liten kommun lätt kunna få välja själv? Varför ska
inte en person med spanska i bakgrunden kunna få
välja ett boende någon annanstans än just i den lilla
kommunen?
Små kommuner kan inte möta allas behov, men
det kan vi göra om vi lägger ihop pengarna i en pott
och sedan låter mig välja det boende som passar mig
bäst. Vi kan inte bara bestämma hur dags de äldre ska
gå och lägga sig eller vad de ska äta.

Anf. 79 LENA OLSSON (v) replik:
Fru talman! När det gäller det här med att byta
kommun eller flytta till en annan kommun är det väl
inte Vänsterpartiet som står i vägen, Cristina Hus-
mark Pehrsson? Så är det ju inte. Vi tycker naturligt-
vis att folk ska få flytta till den kommun som de vill
bo i. Sedan kan vi titta på er helhetspolitik med era
gigantiska skattesänkningar. Vi kan också ta det som
du själv drog upp med utjämningssystemet, att staten
nu ska ta över. Det är ungefär 14 miljarder som Mo-
deraterna kräver att staten ska stå för. Var ska staten
ta de pengarna? Ska de skära ned i kommunerna?
Vill Cristina Husmark Pehrsson ge kommunerna
friheten att ta emot äldre, eller se till att äldre får
flytta, då kanske det inte är smart att ge kommunerna
så mycket mindre resurser som ni gör. Då behöver
man kanske förstärka för att man har problem att ta
emot. Vi i Vänsterpartiet har aldrig sagt nej till att
man ska få flytta. Med er politik, dels med utjäm-
ningssystemet, dels med era gigantiska skattesänk-
ningar, torde ni ju sätta de äldre i husarrest.

Anf. 80 SVEN BRUS (kd):
Fru talman! Det här betänkandet har titeln Äldre-
politik, men borde kanske rätteligen rubriceras
"Äldreomsorg". Att fundera över äldrepolitik i vidare
mening är en uppgift för den parlamentariska äldrebe-
redningen, Senior 2005, och vi presenterade ju vårt
s.k. diskussionsbetänkande för några dagar sedan.
Där belyser vi den demografiska utvecklingen de
närmaste årtiondena, och vi belyser frågor om den
äldre befolkningens roll i samhällsliv och i arbetsliv -
allt ur ett livsloppsperspektiv och med sikte på delak-
tighet och inflytande.
Det finns anledning att ofta upprepa de nationella
mål som antogs av riksdagen på våren 1998. Äldre
ska kunna leva ett aktivt liv, ha inflytande i samhället
och över sin vardag, kunna åldras i trygghet och med
bibehållet oberoende, bemötas med respekt samt ha
tillgång till god vård och omsorg.
De här målen, som vi ju alla var och är överens
om, är också utgångspunkten för den samlade äldre-
politiken. Men trots att äldrepolitik handlar om så
mycket, om hela samhället, sätts i dag fokus ofrån-
komligen på de sista orden i de nationella målen,
nämligen på vården och omsorgen.
Det är på detta område vi i dag möter många ifrå-
gasättanden. Klarar samhället att leva upp till målen
om att ge de äldre tillgång till god vård och omsorg?
Gör vi det i dag? Vi kan se oss om och reflektera över
det. Men framför allt: Gör vi det i morgon, när kraven
kommer att bli så mycket större? Det här är berättiga-
de frågor, och det är kanske inte så förvånande att sju
av tio svenskar svarar nej när SIFO frågar om de har
förtroende för att samhället kan tillgodose deras
vårdbehov som äldre.
Det är en alarmerande förtroendekris, och det är
nödvändigt att vi förhåller oss till den med stort all-
var. Vi vet att de flesta av oss får ett stort vårdbehov
under den sista delen av livet. Därför måste vi som
samhälle förbereda oss noga i dag. Det handlar både
om volymer och om innehåll i äldreomsorgen.
Äldreomsorgen handlar som sagt om så mycket,
och dagens betänkande behandlar en lång rad viktiga
frågor. Alla är angelägna i sig, men kanske tre huvud-
frågor förtjänar att betonas speciellt.
Det handlar om personalen, om tillgång till utbil-
dad personal. Vidare om tillgänglighet till vården och
då särskilt om tillräckligt antal vårdplatser. Och slut-
ligen om värdighet i vården, om etik och om att se
den lilla människans behov. Man ska kunna garantera
den enskilde den värdighet som måhända återställer
något av den tilltro till samhällets vilja och förmåga
som vi har sett gå förlorad den senaste tiden.
För det första, fru talman, är personalförsörjning-
en en helt avgörande fråga när det gäller vårdens
kvalitet. Det är i själva verket personalen som är
kvaliteten. Här har vi också den stora utmaningen när
vi ser framåt. Rekryteringsbehovet till kommunal
vård och omsorg har Kommunförbundet beräknat till
220 000 personer fram till 2010. Det är lätt att inse att
enbart med ungdomar som gör sitt yrkesval i gymna-
sieskolan kan vi inte nå det målet, inte på långt när.
Vi måste i själva verket locka människor som redan
etablerat sig inom andra sektorer att byta arbete. Hur
lyckas vi med det?
Här gäller det väldigt ofta en kamp mot dystra
bilder och negativa attityder till att arbeta inom vår-
den. När Landstingsförbundet förra året undersökte
gymnasieungdomarnas intresse för olika sektorer
visade det sig att vården låg på åttonde plats av 18
studieområden. Placeringen var dessutom lägre än
1999. Det finns en rad orsaker till detta. Löneläge,
arbetstider och könsfördelning är några. Men också
arbetets innehåll, kompetenskrav och möjligheterna
till utveckling har betydelse.
Det är djupt oroande, fru talman, att så många
kommuner i dag tvingas anställa helt outbildad per-
sonal på grund av de akuta behoven. I vilken annan
verksamhet skulle vi acceptera att 40 % av personalen
saknar adekvat utbildning för sina arbetsuppgifter? I
den viktiga vården och omsorgen om våra äldre är det
den verklighet vi lever med. Trots att det nu gått tio år
sedan ädelreformen genomfördes är situationen den
här. Det är naturligtvis inte personalens fel, och det är
definitivt inte så att dessa tusentals, i de flesta fall
kvinnor gör ett dåligt jobb, trots att de inte har en
adekvat utbildning. Men det är ändå de anställdas rätt
att kräva av arbetsgivaren att denne ger dem den
trygghet som ligger i en adekvat utbildning. Det är
också de äldres rätt att få vårdas av personal med rätt
kompetens.
Det här handlar om ekonomi, som så mycket av
det vi talar om här. Mer pengar till kommunerna ger
inte bara fler händer i vården, som vi ofta säger, utan
framför allt hela människor med empati och bred
kompetens som kan ge både av sitt engagemang och
av sin kunskap. Vi kristdemokrater anvisar år efter år
större resurser till kommunerna just för att möta de
här akuta behoven.
För det andra, fru talman, har vårdplatserna mer
än halverats i Sverige sedan mitten av 80-talet. En
undersökning för snart två år sedan visade att nästan
5 000 äldre i landets kommuner saknade plats i s.k.
särskilt boende, trots konstaterat behov. Omkring
hälften av de här människorna hade t.o.m. fått ett
biståndsbeslut om särskilt boende. Om man vet vilket
nålsöga ett biståndsbeslut innebär vet man också
något om dessa äldres akuta behov.
Socialministern, som tyvärr inte är här i dag, har
på direkta frågor här i riksdagen inte kunnat peka på
någon konkret åtgärd från regeringens sida för att lösa
den närmast desperata situationen för de här männi-
skorna. Regeringen skulle enligt ministerns uppgift
följa upp den här undersökningen och sedan fundera
över åtgärder. Det är inte särskilt aktivt, kan man
tycka. Nu finns det som sagt ingen minister här som
kan upplysa om vad som har hänt, men de förtvivlade
äldre och deras anhöriga väntar inte främst på under-
sökningar och uppföljningar utan på vårdplatser.
Vi kristdemokrater har redovisat en plan för nya
vårdplatser i kommuner och landsting, och vi har
anvisat resurser i vår budget. Det här säger Socialde-
mokraterna och samarbetspartierna nej till och ägnar i
stället kraften åt att stifta stopplagar mot alternativ i
vården. Det går åt mycket energi för regeringspartiet
att häckla och misstänkliggöra den begränsade del av
vården och omsorgen som drivs i alternativa former.
Tänk om något av den energin kunde ägnas åt att lösa
problemen för de förtvivlade människor som inte är
speciellt intresserade av huvudmannaskapsfrågor utan
främst frågar efter trygghet och välfärd.
Fru talman! De äldre och deras anhöriga måste få
mycket konkreta garantier för att behoven tillgodoses
och att det sker med respekt för varje människas
integritet och värdighet. Den senaste tidens uppmärk-
sammade missförhållanden i Gislaved och på andra
håll har visat på behovet av en förpliktande värdig-
hetsgaranti i vården. I de fall där vårdgivaren miss-
lyckas att uppfylla sina åtaganden ska den här garan-
tin kompensera den enskilde i form av avgiftssänk-
ningar eller andra åtgärder. Det kristdemokratiska
kravet på värdighetsgaranti drivs i dag ute i kommu-
nerna med klar inriktning på den lilla och utsatta
människans behov av trygghet. Det är det som det
handlar om.
Fru talman! Personalbehov, vårdplatser och vär-
dighet är centrala frågor. Det finns också en rad andra
frågor i det här betänkandet och inom det här området
som förtjänar att lyftas fram. En sådan gäller t.ex.
tillsynen. Vi har i dag olika tillsynsmyndigheter över
landstingens och kommunernas vård. Det är inte bra.
Eftersom tillsynen är en viktig del av kvalitetskon-
trollen och säkerheten är det angeläget att den funge-
rar på ett tillfredsställande sätt. Det är en trygghet för
alla parter, för de äldre, för de anhöriga och för per-
sonalen. Därför bör tillsynsmyndigheten vara den-
samma.
Fru talman! Nästan 5 000 äldre väntar förgäves på
sina vårdplatser ute i landets kommuner. Vi behöver
mer än 200 000 nya medarbetare de närmaste åren.
Vårdens stora personalbehov är så akuta att man
t.o.m. tvingas anställa helt outbildad personal. Sju av
tio svenskar känner oro för en vård utan värdighet.
Det behövs en ny politik i Sverige, en politik för de
äldres skull.
Fru talman! Jag står självfallet bakom samtliga
kristdemokratiska reservationer och dem vi har
gemensamt med andra partier, men yrkar här endast
bifall till reservationerna 4 och 33.

Anf. 81 LENA OLSSON (v) replik:
Fru talman! Sven Brus påstår att vi går emot för-
slag som Kristdemokraterna har lagt fram om för-
stärkningar av kommunsektorn. Det kanske är så,
Sven Brus, att vi säger nej till dem när vi ser på hel-
heten i politiken och varifrån man tar de här pengar-
na. Det har bl.a. varit genom att införa en till karens-
dag för den här personalen som tjänar så dåligt. Det
är väl inte att ha någon helhetssyn med tanke på vad
Sven Brus anför vidare när det gäller hur viktig per-
sonalen är osv.
Vi kan aldrig ställa upp på en till karensdag. Vi
kan heller inte ställa upp på att man höjer egenavgif-
ten till a-kassan. Jag vill ha en kommentar av detta.

Anf. 82 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Lena Olsson efterlyser helhetssyn.
Samtidigt som hon efterlyser denna helhetssyn bryter
hon själv ut några enskildheter ur våra förslag och
ställer dem mot enskildheter i Vänsterpartiets och
majoritetens förslag. Så kan man naturligtvis inte
göra, utan det gäller att se helheten.
Då det gäller karensdagen är det så att vi har valt
att satsa resurser på de långvarigt sjuka, de som be-
höver mest stöd på bekostnad av oss som någon gång
då och då under året drabbas av sjukdom och får
löneavdrag för det.
Vi har lagt ett tak på tio karensdagar, ett tak som
inte finns i dag då det gäller karensdagssystemet, och
vi har en skattepolitik för låg- och medelinkomsttaga-
re som gör att man trots att man möjligen drabbas av
ett antal karensdagar ändå får mer kvar i plånboken
än man får med Vänsterpartiets politik. Alltså, se till
helheten och inte bryta ut enskildheter.

Anf. 83 LENA OLSSON (v) replik:
Fru talman! Jag har en helhetssyn. Jag håller med
om att det är angeläget att få mer personal som vill
jobba här. Vi måste satsa på löner och inflytande, osv.
Det får en motsatt effekt om ytterligare en karensdag
införs. I fråga om förebyggande av långtidssjukskriv-
ning är detta sämre. Ska jag som omvårdnadspersonal
i äldreomsorgen sköta den äldre fast jag är lite små-
förkyld och borde stanna hemma? Ska jag bestraffas
med två karensdagar? I det långa loppet blir det fråga
om att jag jobbar när jag egentligen är sjuk. Det är väl
inte en bra personalpolitik? Framför allt jobbar jag
med människor som har lätt att dra på sig förkylning-
ar och över huvud taget lätt kan försämras.
Jag vill ställa en fråga till Sven Brus om den för-
stärkning på 3 miljarder kronor som Socialdemokra-
terna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har fattat beslut
om i riksdagen. Hur ställer sig kd till den frågan? Det
är ju angeläget att satsa på personalen.

Anf. 84 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Jag tror att Lena Olsson och jag,
Vänsterpartiet och Kristdemokraterna, är överens om
vad som måste göras. Vi måste förstärka situationen
för personalen, och vi måste se till att det finns vård-
platser. Vi är överens om det.
Vägen dit måste gå genom att vi långsiktigt och
stabilt förstärker kommunernas ekonomi och möjlig-
heter att uppfylla sitt åtagande. Det gör man inte med
hjälp av brandkårsutryckningar med tillfälliga miljar-
der hit och dit. Kristdemokraterna har en uthållig
budgetpolitik där vi år efter år förstärker kommun-
sektorn - det vore fel att säga tillräckligt, det kan
aldrig bli tillräckligt - med betydligt större resurser
än vad majoriteten anslår för att klara åtagandena.
Det är mycket som måste göras, Lena Olsson,
men det gäller att göra det långsiktigt och inte ryckigt
med hjälp av brandkårsutryckningar som räcker över
ett år. Vad ska kommunerna göra när de pengarna är
slut? Med en kristdemokratisk politik får kommuner-
na behålla pengarna och utveckla verksamheten på
lång sikt.

Anf. 85 KENNETH JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation nr 1, men jag står självfallet bakom övriga
reservationer där Centerpartiet förekommer.
Fru talman! Var och en har rätt att mötas med re-
spekt och värdighet. Centerpartiet anser att vägledan-
de för äldrepolitiken ska vara delaktighet, självbe-
stämmande, trygghet och värdighet. Inget gör så ont,
inget är mer fel, än när gamla och sjuka far illa. All
vård och omsorg måste hålla hög kvalitet. Oavsett
vem som utför vården och omsorgen måste grund-
läggande kvalitetskrav uppfyllas. Utöver mera resur-
ser till äldreomsorgen måste verksamheterna kvali-
tetssäkras i kommunerna. Vi måste kunna känna
trygghet inför den egna ålderdomen och anhörigas
ålderdom. Det är några av de krav och uppfattningar
som vi i Centerpartiet för fram.
Centerpartiets förslag mot åldersdiskriminering
och för rimliga taxor och avgifter syftar till att göra
det möjligt för äldre att öka självbestämmandet och
därmed leva ett värdigt liv. Detsamma gäller vårt
inkomstskatteförslag, som innebär att pensionärernas
ekonomi förbättras väsentligt. Pensionstillskottet och
grundpensionen måste höjas för att förbättra för pen-
sionärer med de smalaste ekonomiska marginalerna.
Pensionärer och pensionärsorganisationer måste
få ökat inflytande i äldreomsorgen. En subventione-
rad hemservice kan vara ett viktigt komplement till
kommunens hemtjänst och ge ökade möjligheter för
de äldre att bo kvar i sina invanda miljöer. Servicen,
lanthandeln, kvartersbutiken, bussen, färdtjänsten -
det är många saker som måste fungera oavsett var vi
bor i landet.
Jag har, inspirerad av min företrädare här i riksda-
gen och i socialutskottet Roland Larsson, framfört att
en god äldrevård stavas med tre E. Det är E som i
etik, E som i empati och E som i egenvärde.
En gemensam etisk plattform måste formuleras
för all vård och utgöra basen i all vårdutbildning.
Från riksdagens sida måste vi snarast genomföra
förslagen i slutbetänkandet från Kommittén om vård i
livets slutskede, Värdig vård vid livets slut. Här be-
skrivs på ett bra sätt de etiska principer som bör gälla
för all äldrevård. Jag utgår från att Äldreberedningen
- Senior 2005, vars arbete jag ännu inte har hunnit ta
del av, kommer att lägga fram förslag om vårdens
etik.
Empati, förmågan till medkänsla och inlevelse, är
en mänsklig egenskap som inte går att lära in men
som har en stark koppling till etiken. För dem som
ska leda och utveckla äldrevården är empati en helt
nödvändig egenskap.
Egenvärde är också starkt förknippat med etik och
empati men har också praktiska dimensioner. Dit hör
rätten att få välja, t.ex. rätten att få välja var man vill
bo, rätten att välja av vem man ska få den vård man
behöver och rätten till ett socialt liv och umgänge
med andra.
Fru talman! Jag och Centerpartiet anser att målen
för äldrepolitiken bör förstärkas till ett mer individba-
serat förhållningssätt. Det är viktigt att var och en blir
bemött utifrån sina egna förutsättningar och sin egen
vilja. Vi kan inte betrakta pensionärskollektivet som
en homogen samhällsgrupp.
Vi har också när det gäller inriktningen av äldre-
politiken framhållit att arbetssättet inom äldreomsor-
gen måste anpassas efter att alltfler äldre är födda
utanför Sverige. Många äldre glömmer det språk de
har tillägnat sig i vuxen ålder. Trygghet kan skapas
för dessa genom att äldreboenden byggs upp på
språklig grund där behov av sådant finns. Rekrytering
av vårdpersonal med olika kulturell kompetens blir
viktig för att öka kunskapen om de skillnader som
finns i synen på åldrande och död.
I dag köar många äldre för att få hjälp med ål-
dersbetingade funktionshinder, t.ex. starr, förslit-
ningsskador och nedsatt hörsel. Detta innebär mins-
kad livskvalitet för den enskilde samt minskad tilltro
till systemet. Det kan skapa legitimitetsproblem för
de gemensamma åtagandena på området.
Vården och omsorgen ska stärka människors
trygghet, erbjuda hög kvalitet, vara på lika villkor och
gälla alla skeden i livet. När man inte får vård upp-
kommer, utöver mänskligt lidande, kostnader för
hemtjänst, sjukbesök, läkemedel m.m. Centerpartiet
har, med stöd av Folkpartiet, Kristdemokraterna och
Moderaterna, begärt en samhällsekonomisk analys av
vad köerna för behandling av åldersbetingade sjuk-
domar innebär. Det förvånar mig att vi inte har fått
stöd för detta.
Centerpartiet har speciellt tagit upp rättsskyddet
för dementa. Vi anser att gällande lagstiftning behö-
ver förbättras och förtydligas för att öka rättssäker-
heten för demenssjuka. Motiven för detta framgår av
reservation nr 30. Centerpartiet anser att det dessutom
är viktigt med ytterligare utbildning för dem som
arbetar med dementa och en intensifierad forskning
och utveckling av demensvården.
Anhörigas insatser för dementa, gamla och sjuka
är ovärderliga. Samhället skulle stå sig slätt utan dem.
Vården och omvårdnaden skulle bli fattigare. Vi
måste ge anhörigvårdare ett mycket större erkännande
för deras insatser. Avlösning, avlastning och anhö-
rigträffar är viktiga.
Anhöriga måste få bättre möjligheter till dialog
om insatserna. Informations- och utbildningsinsatser
kan förbättras. Goda exempel hämtade från kommu-
nerna är servicetelefoner bemannade av medlemmar i
ideella organisationer som anhörigvårdare kan ringa
till. Stöd till anhörigorganisationer är angeläget. Från
Centerpartiets sida är vi glada över att ha medverkat
till fortsatt ekonomiskt stöd för denna verksamhet
åtminstone fram till 2004.
Fru talman! Sist men inte minst måste vi klara
personalförsörjningen långsiktigt. Vi måste uppvärde-
ra vård- och omsorgsyrkena genom en rad åtgärder.
Centerpartiet föreslår att regeringen tillsammans med
berörda parter tar fram ett åtgärdsprogram för att
långsiktigt säkra personalförsörjningen inom äldre-
vård och omsorg.

Anf. 86 KERSTIN HEINEMANN (fp):
Fru talman! Efter att i förra veckan haft förmånen
att delta i FN:s världskonferens kring äldrefrågor i
Madrid känns det roligt att få debattera äldrefrågorna
här hemma. Jag kan konstatera att mycket av det man
enades om i handlingsplanen och den politiska dekla-
rationen är sådant som faktiskt finns med i det betän-
kande vi nu ska behandla. Det handlar bl.a. om att
även äldre människor har rätt att delta i allt samhälls-
liv på samma villkor som andra. Det handlar om
rätten att arbeta även efter pensionsåldern och om att
äldre människor har en viktig uppgift i vårt samhälle.
Deras kunskaper och erfarenheter är värdefulla för
varje samhälle.
Det jag fäste mig mest vid var vad FN:s general-
sekreterare Kofi Annan sade i sitt invigningstal. Han
berättade om ett afrikanskt ordspråk som i fri över-
sättning lyder ungefär så här: När en äldre människa
dör så försvinner ett bibliotek. Det tycker jag är ett
ordspråk som borde få stor betydelse för vår uppfatt-
ning om äldre människors värde för oss alla. Vi måste
på ett helt annat sätt än tidigare ta till vara dessa
många och allsidiga bibliotek som finns mitt ibland
oss.
Fru talman! Under 1900-talet lade vi ett kvarts se-
kel till vår medellivslängd. Den förväntade livsläng-
den för kvinnor är nu 82 år och för män 77 år. Mer-
parten av de år vi vunnit är friska år. Det är vi inte
ensamma om i Sverige utan det sker runtom i världen.
Ökningen i utvecklingsländerna har gått fortare än i
de utvecklade länderna.
Världshälsoorganisationen kallar det den demo-
grafiska revolutionen och menar att det också är nöd-
vändigt att hjälpa äldre människor att behålla sin
hälsa och vara aktiva. Det är inte någon lyx. Detta
gäller inte minst äldre i utvecklingsländerna. Därför
är en av de stora frågorna hur vi också kan ta till vara
dessa friska och aktiva åldringar.
I Sverige är vi fortfarande dåliga på det, inte minst
när det gäller de äldres möjligheter att delta aktivt i
arbetslivet. Vi måste skapa ett mer flexibelt arbetsliv
som gör att fler äldre känner att de vill och kan fort-
sätta arbeta efter pensionsåldern. Den faktiska pen-
sionsåldern i Sverige ligger i dag mellan 59 och 62 år,
vilket betyder att de allra flesta har minst 20 år kvar
då de på olika sätt kan bidra med sina kunskaper.
På arbetsgivarsidan är intresset för att anställa och
behålla äldre arbetskraft tyvärr mycket lågt. Man
uppskattar inte det kapital av kunskap parat med
livserfarenhet som de har. Vi har i dag brister inom
flera yrkesgrupper, och när 40-talisterna snart börjar
gå i pension blir bristerna ännu större.
Folkpartiet anser att det behövs en lagstiftning
mot åldersdiskriminering i arbetslivet. Det behövs
också en nationell handlingsplan för att undanröja de
hinder som finns på arbetsmarknaden för äldres möj-
ligheter att arbeta. Den frågan har vi tagit upp i vår
motion, men den fick inte behandlas i detta betänkan-
de. I stället har frågan hänvisats till arbetsmarknads-
utskottet, vilket jag tycker är synd eftersom den har
mycket stor betydelse för att äldre människor ska nå
större delaktighet i vårt samhälle. Jag hoppas att den
frågan ska finnas med i framtiden när vi behandlar
betänkandet om äldrepolitiken.
Fru talman! Jag hänvisar till mitt särskilda yttran-
de i den här frågan.
Fru talman! Äldre människors självbestämmande
måste öka. Valfriheten i äldreomsorgen är i dag allt-
för begränsad. När en människa blir 65 år ska den
inte behöva känna sig berövad de rättigheter och
möjligheter som andra medborgare har. Folkpartiet
tycker att det är hög tid för en valfrihetsrevolution
som ger de äldre makten över äldreomsorgen. Här
kommer vårt förslag om äldrepeng in som en viktig
del.
Den enskilde pensionären som är i behov av hjälp
ska få en biståndsbedömning, precis som nu, som
berättigar till antingen en viss nivå på hemtjänsten
eller till en plats i särskilt boende. Storleken på äldre-
pengen kommer att variera beroende på den enskildes
behov.
Äldrepengen kan man föra med sig till den om-
sorgsgivare som man önskar. Det ska gå att välja
mellan alla enheter som kommunen driver i egen regi
eller dem som kommunen godkänt. Äldre människor
är på samma sätt som yngre människor särskilda
individer med egna önskemål som naturligtvis ska
beaktas.
Fru talman! Alla har inte lyckan att få vara friska.
De allra flesta av oss behöver olika former av stöd
och hjälp inte minst de sista åren av våra liv. Då är
det viktigt att kunna känna tryggheten att veta vad
samhället kan erbjuda. Därför föreslår vi från Folk-
partiet sedan flera år tillbaka en omsorgsgaranti som i
vårt förslag innehåller nio punkter.
Kommunen ska fastställa omsorgsgarantin som
naturligtvis kan innehålla fler punkter, om man så
önskar, för att de som är i behov av hjälp ska veta vad
de kan få. Det innebär också en skyldighet för kom-
munen att verkligen uppfylla det som finns i garantin.
Dessutom ska naturligtvis den enskilde kompenseras
om garantin inte uppfylls. Uteblir städningen en
vecka ska man inte heller behöva betala för det.
Fru talman! Flera har talat om personalsituatio-
nen. Det behövs en analys av framtida behov av olika
personalgrupper inom bl.a. äldreomsorgen. Det är
brister i dag inom flera olika områden, inte minst
inom geriatriken. Därför behöver det tas fram en plan
för hur utbildningsbehovet för de olika personalgrup-
perna inom äldreomsorgen och hälso- och sjukvården
för äldre ska kunna tillgodoses.
Andelen forskare som ägnar sig åt klinisk forsk-
ning sjunker. Det innebär bl.a. att klinisk forskning
om äldres sjukdomar riskerar att minska i omfattning,
något som både mänskligt och samhällsekonomiskt är
oacceptabelt. Demens och depression är sjukdomar
som ofta drabbar äldre. Det är viktigt att den forsk-
ning som nu pågår för att vinna kunskap om hur dessa
sjukdomar kan förebyggas och behandlas intensifie-
ras. Forskning om äldres psykiska problem liksom
om läkemedels effekter och biverkningar bör bli
föremål för en särskild satsning. Den kliniska forsk-
ningen får inte komma på undantag.
Fru talman! När man har något funktionshinder,
som många äldre får, är det viktigt att man kan besö-
ka familj, vänner eller delta i t.ex. föreningslivet.
Färdtjänsten är här viktig men fungerar i dag inte
tillfredsställande. Färdtjänstlagen ska utredas. I den
utredningen måste man, enligt vår åsikt, ta hänsyn till
de sociala behoven. Den nya lagen måste också ange
vem som har tillsynsansvar och hur färdtjänsten kan
kvalitetssäkras.
Folkpartiet har under en ganska lång rad av år
krävt en äldreombudsman som äldre och anhöriga
kan vända sig till för att protestera mot missförhål-
landen eller få svar på frågor. Det ska vara en fristå-
ende äldreombudsman som man kan vända sig till
med förtroende. Äldreombudsmannens arbete ska
syfta till att öka den äldres och de närståendes infly-
tande och förebygga att brister uppkommer i äldre-
omsorgen.
Vi har hitintills alltid fått avslag på vårt yrkande.
Så sker också i dagens betänkande. Men de senaste
veckorna har socialminister Lars Engqvist både här
hemma i Sverige och inför FN:s äldrekonferens lovat
att verka för att lokala äldreombudsmän införs. Det
gläder oss att vi börjar få gehör i frågan. Men utskotts
avstyrkan av vårt yrkande kvarstår. Därför kvarstår
också min reservation till förmån för bifall till vårt
yrkande.
Fru talman! Det här är ett väldigt stort område.
Det finns väldigt mycket mer att säga om det här
betänkandet. Vi har tolv reservationer i det här betän-
kandet. Jag hinner inte redogöra för alla, men jag vill
ändå säga att vi står inför en stor utmaning. Klarar vi
av att leva upp till bl.a. FN:s plan för äldre kommer vi
att vinna mer än vi någonsin satsar. Jag ber att få yrka
bifall till reservation nr 9, men står som vanligt bak-
om samtliga mina reservationer.

Anf. 87 LOTTA N HEDSTRÖM (mp):
Fru talman! För en dryg månad sedan hade vi en
aktuell debatt, och då var socialministern här. Den
debatten hade vi i Miljöpartiet tagit initiativ till. Vi
ansåg och kände att kvalitetsfrågorna, som en sam-
manfattande aspekt, är någonting som vi behöver
bekymra oss om härifrån riksdagen. I övrigt är fak-
tiskt äldreomsorgsfrågorna väldigt mycket en kom-
munal angelägenhet, och bör så förbli. Det vi kan
göra är att ge riktlinjer och rekommendationer och
skapa vissa lagar runt detta, men i allt väsentligt
handlar det om vilken ambitionsnivå som finns och
vilken politik som förs kommunalt.
Har man en sådan delegationsordning krävs det
också en bra tillsyn. En övergripande synpunkt som
jag har i de här frågorna om äldrevård är att jag tror
att vi i riksdagen kommer att behöva återkomma till
tillsynsfrågorna framöver.
I den debatt vi hade i februari om äldreomsorgen
lyfte jag fram frågan om regionala utvecklingscent-
rum vars huvuduppgift egentligen ska vara att före-
bygga missförhållanden, skapa kvalitet, ge råd, syssla
med kompetensutveckling och forskning och utveck-
ling. Det känns som en väldigt central punkt som
egentligen inte är beaktad i det uppsamlingsheat som
det här betänkandet är. Här finns en väldig massa
motioner och förslag blandade.
Jag kommer bara att kommentera några saker som
känns extra viktiga för oss gröna.
Två aspekter som har kommit in i alla politikom-
råden under de senare åren, och också i äldrepoliti-
ken, är det som har med kön och genus att göra och
det som har med kulturell bakgrund att göra. Det här
är två stora medvetandeområden som faktiskt växer
även hos oss politiker.
Vi har en reservation 7 som jag vill yrka bifall till.
Den tar bl.a. upp villkoren för just avlastning genom
hemtjänsten, som verkar fördelas olika. Det handlar
om stödet om man t.ex. har en make som behöver
hjälp och tillsyn. Det här stödet verkar fördelas olika
och riktlinjer och direktiv kommer att behövas för
det.
I den reservationen tar vi också upp den andra
aspekten som jag nämnde. Det gäller framför allt ett
äldreboende som byggs på en språklig grund. Det är
någonting som antagligen kommer mer framöver. Där
bör man rekrytera personal som har dessa språkkun-
skaper och som kanske har kunskap om olika kultu-
rella bakgrunder.
Häromdagen fick riksdagen göra ett studiebesök i
Stockholms kommun. Då såg vi en väldigt enkel,
småskalig och sympatisk modell för hur man dels kan
rekrytera, eftersom vi har ett rekryteringsbehov, dels
kan öka integreringen och även höja just den här
kompetensen vad gäller kulturell och språklig bak-
grund. Sådana modeller för att slå, i det fallet, tre
flugor i en smäll kan behöva utvecklas framöver när
vi får alltfler äldre som har en annan kulturell bak-
grund. De kan t.ex. vara invandrade från andra länder.
En annan aspekt som togs upp i diskussionen i
februari var de anhörigas situation. Jag är väldigt
förtjust i begreppet humankapital. Det säger att män-
niskor är en resurs. Det ligger något alldeles grund-
läggande i att se att gamla människor faktiskt är en
resurs och har någonting att tillföra oss. De har nå-
gonting att säga oss. De kan vara ett bibliotek, som vi
hörde av Kerstin Heinemann. Det är ett väldigt fint
uttryck. Dessutom är naturligtvis också de anhöriga
en stor resurs, men de sitter i en besvärlig sits. De
behöver avlastning. De kan behöva handledning. De
kan behöva möjlighet att ta tjänstledigt för att kunna
sköta sina gamla anhöriga. Vi vill flagga för en idé
om en lokal anhörigkonsulent till stöd för de här
människorna. Vi kommer att återkomma till det
framöver. I väntan på det anser vi att förslaget med en
kommunal äldreombudsman kan vara en mycket bra
idé, och vi är beredda att stödja det.
Av egen erfarenhet, bl.a. som anhörig till mina
numera döda föräldrar, men också som chefstjänste-
man inom hemtjänsten, kan jag bara säga att anhö-
rigträffar, enkla anhörigträffar där man samlar de
anhöriga, tar upp problem, ger råd och lyssnar, har en
väldigt god effekt. Det är någonting som borde akti-
veras mycket mer kommunalt än vad som sker i dag.
I det sammanhanget vill jag också slå ett slag för
att stötta närståendeföreningar där man går samman
och driver krav. Dessutom bör man naturligtvis ha en
dialog med pensionärsföreningarna.
Allt detta handlar om att ta humankapitalet i an-
språk och se att det är människor som sitter på lös-
ningar. Politiker måste lära sig att lyssna på de gamla
och på de anhöriga.
Den tredje stora humankapitalresursen är natur-
ligtvis personalen. Den frågan ville jag också lyfta
fram när vi hade den stora diskussionen i februari.
Det är tre saker som skapar kvalitet i äldrevården som
har att göra med personalen.
För det första gäller det att inte bli utbränd. Miljö-
partiets stora krav inför valet är kortare arbetstid. Det
ska finnas möjlighet att orka fungera och vara i tjänst
fram till sin egen pensionering. Vi kan inte ha det
tryck och det tempo som vi har i arbetslivet i dag. Vi
måste arbeta för ett lugnare tempo och kortare arbets-
tid. Ett mycket sympatiskt system är 3-3-systemet
som utprovas än här och än där. Det kommer att
komma med kraft framöver. Tro mig! 3-3-systemet
innebär att man arbetar tre dagar och är ledig tre da-
gar. Man lägger helt enkelt ett sådant schema. I de
sammanhang där det hittills har provats har det varit
väldigt uppskattat. Jag tror att det har stora fram-
gångsmöjligheter inom äldreomsorgen också.
Den andra viktiga faktorn när det gäller persona-
len i äldreomsorgen är naturligtvis utbildning och
kompetens. Det hör ihop med statusen. Här tror jag
att vi är väldigt ense. Jag skulle bara vilja flagga för
att lyfta fram just detta med handledning. Det bör
finnas en resurs för kontinuerlig bra handledning. Hur
gör man om de gamla är besvärliga? Hur gör man i en
viss situation? Vilka möjligheter finns det att höja
kompetensen till vardags? Det är vad handledning
innebär.
Den tredje viktiga faktorn är medinflytandet. Hur
skapar vi system där personalen själva är med i
schemaläggningen, där de är med i vårdplaneringen
och har ett inflytande över de vårdbeslut som fattas?
Hur skapar vi ett system där man själv sitter ned och
tänker efter vilka mål man har med den vård man
utför? Alla sådana ansatser där personalen ses som en
resurs och tas med i planering, uppbyggnad och orga-
nisation av arbetet leder till att yrket får högre status
och att man känner delaktighet och större ansvar.
Självstyrande grupper är en modell som flera av oss
har pratat om i andra sammanhang.
Fru talman! Till slut vill jag också yrka bifall till
reservation 35. Den handlar om en för oss miljöpar-
tister mycket angelägen fråga som inte alls är föremål
för något pågående arbete, som det faktiskt står som
motivationen till avslagsförslaget. Det handlar om
kosten, maten, och de gamlas möjlighet att få ett
riktigt näringsupptag, att hålla blodsockerhalten på en
lagom nivå, att inte bli undernärd och att inte hamna i
förvirringstillstånd. Den här aspekten känns oerhört
negligerad för oss. Vi vill driva detta vidare.
Självklart handlar det om att maten ska ha kvali-
tet. Den ska helst vara närproducerad. Det ska vara
rätter man känner igen, känner till och vill ha. Vi
önskar naturligtvis att det ska vara en ekologisk pro-
duktion utan tillsatser av bekämpningsmedel och
framför allt utan genetiskt förändrade livsmedel och
grödor. Den ska naturligtvis vara näringsberäknad.
Men även om detta föreligger kanske man inte äter av
maten. En faktor som är bortglömd handlar om att få
sällskap. Mat är inte bara någonting som ska kastas in
i ena ändan och förhoppningsvis konsumeras av nå-
gon som sitter ensam och vill ha sällskap mer än mat.
Möjligheten att när man äter ha sällskap av perso-
nal, av en anhörig eller, som vi var inne på tidigare,
av personer från väntjänstföreningar eller andra före-
ningar där man ställer upp utifrån ett socialt engage-
mang, är väldigt viktig för att maten över huvud taget
ska komma in i kroppen.
Min sista synpunkt vad gäller kosten är att den bör
tillagas på plats. Modeller av typen cook and chill,
där maten tillagas på ett ställe men kyls ned och
fraktas till ett annat, är inte bra. Spåren från Tierp
förskräcker.

Anf. 88 CRISTINA HUSMARK PEHRS-
SON (m) replik:
Fru talman! Jag begärde replik när Lotta N Hed-
ström sade att äldreomsorgen ska vara en fortsatt
kommunal angelägenhet. Jag skulle vilja att Lotta N
Hedström utvecklade detta lite grann. Det handlar då
om att makten fortfarande ligger hos politikerna, som
ska bestämma i vilket särskilt boende man ska bo
eftersom också ekonomin är en kommunal angelä-
genhet.
Detta rimmar väldigt illa med att Lotta N Hed-
ström i väldigt varma ordalag fortsatte med att tala
om invandrares möjligheter att få vara i ett boende
där man talar samma språk och träffar gamla lands-
män. Det är nämligen så att väldigt många kommuner
i Sverige är små och över huvud taget inte har någon
möjlighet att ordna äldreboenden just för de här
grupperna.
Det äger i dag i stora kommuner i Sverige rum en
utveckling som går mot hem för olika specialfunktio-
ner och sjukdomar men också för invandrare med
främmande språk, för homosexuella osv. Jag skulle
vilja veta vad Lotta N Hedström egentligen menar
med talet om äldrevården som en fortsatt kommunal
angelägenhet. Är det att den som bor i en kommun
ska vara tacksam för att få flytta?
Varför inte göra så som vi moderater vill? I stället
för att skicka en säck med pengar till en kommun kan
var och en som behöver vård och omsorg få den ut-
förd, och sedan kan de få välja ett hem för invandrare,
för homosexuella eller med annan inriktning som de
önskar.

Anf. 89 LOTTA N HEDSTRÖM (mp)
replik:
Fru talman! Jag är tacksam för frågan, som ger
mig möjlighet att precisera mig på denna punkt. Vi
har nu ett antal år mötts av en schabloniserad debatt
från rikspolitiker om vård, skola och omsorg, men
egentligen ligger de väsentliga besluten på kommunal
nivå. Detta innebär inte, Cristina Husmark Pehrsson,
att jag är emot mångfald, verkligen inte. Jag ser fram-
för mig, och det är också någonting som vi driver,
möjligheter att på eget initiativ starta kooperativa
äldreboenden.
Vi har t.ex. där jag bor planer på att starta ett bru-
karkooperativt äldreboende. Vi tycker att mångfald är
bra, och vi ser att det finns många stora möjligheter
för olika entreprenörer och initiativtagare att bedriva
äldreomsorg. Men lagstiftningen reglerar ramarna för
detta, och detaljutförandet hamnar på olika nivåer.
Man måste skilja mellan rikspolitik och kommunal-
politik, och det var egentligen det som föranledde den
lite hastiga rubriksättningen från min sida.

Anf. 90 CRISTINA HUSMARK PEHRS-
SON (m) replik:
Fru talman! Jag förstår fortfarande inte om Lotta
N Hedström vill tillåta äldre att byta över kommun-
gränserna i en mångfald. Lotta N Hedström kan gärna
utveckla detta i nästa replik.
Säg klart och tydligt: Ja, vi tycker att äldre ska få
välja vård och omsorg, om de finner något som är
bättre på andra sidan kommungränsen. Pengarna ska
följa de äldre. Det skulle vara ett klart och tydligt svar
till mig. Eller säg i stället: Detta vill vi inte!
Lotta N Hedström nämnde också kooperativ som
ska startas i en mångfald. Också vi tycker att det är
bra. Vi vill inte ha upphandling utan i stället en eta-
bleringsfrihet. Jag skulle vilja höra om också Lotta N
Hedström vill ha en etableringsfrihet för att skapa
mångfalden. Annars kan ju politiker fortfarande lägga
hinder i vägen.
På tal om kooperativ skulle jag också vilja ställa
en tredje fråga. Varför säger ni nej till en subventio-
nerad hemtjänst? Kooperativa institutet ser nu en
möjlighet att alltfler ska kunna få en hjälp som de i
dag inte får med att bo kvar i sina hem. Kooperativa
institutet framhåller i en skrift följande:
"Vår bedömning är att privat äldreomsorg är en
framtidsbransch kanske i nivå med IT-branschen,
hälsomarknaden och bioteknik." Man håller särskilt
fram hemtjänstservice för äldre.
Jag skulle också på den punkten vilja ha ett klar-
läggande. Kan Lotta N Hedström och Miljöpartiet
tänka sig att stödja det borgerliga förslaget om en
skattesubventionerad hemtjänst? Vi har sett att en
sådan på sina håll fungerar ypperligt. Bl.a. har Kom-
munal genomfört ett försök i Örebro, som har slagit
väl ut och gett människor en väldigt viktig hjälp.
Kan Lotta N Hedström tänka sig att stödja vår re-
servation om detta?

Anf. 91 LOTTA N HEDSTRÖM (mp)
replik:
Fru talman! Det var många frågor på en gång. Jag
får se hur många jag hinner besvara. Att byta boende
över kommungränser var inte något problem för mina
egna föräldrar, som utan problem kom från Stock-
holm till Ljusdal. Miljöpartiet är dock inte berett att
stödja införande av en äldrepeng i detta sammanhang.
En sådan flyttning över kommungränserna som Cris-
tina Husmark Pehrsson talar om får man lösa på annat
sätt.
Generellt sett tycker vi inte att man ska ha vårdin-
rättningar i första hand för att tjäna pengar. Men om
det finns en kvalitetssäkring och lagar och regler som
styr verksamheten måste man naturligtvis, precis som
i den allmänna sjukvården, vara öppen för olika vård-
givare.
Vad gäller den sista frågan är vi inte beredda att
stödja ert förslag. Vi får återkomma till en sådan
diskussion. Vi har inte någon förberedd politik för
hemtjänst som bedrivs i annan form än nu. Vi kan
återkomma till detta efter valet.

Anf. 92 TULLIA VON SYDOW (s):
Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till
förslagen i socialutskottets betänkande nr 12 och
avslag på samtliga motioner på området äldrepolitik.
Jag tycker att det är hoppingivande att det råder en
så stor samstämmighet kring äldrepolitikens mål och
inriktning. Detta har fått ett väldigt klart uttryck i det
diskussionsbetänkande som Senior 2005 just har
avlämnat till socialministern. I den viktiga frågan om
nödvändigheten av att förändra de negativa attityder-
na till 50-plussarna liksom när det gäller att bejaka
det faktum att de faktiskt är de mest erfarna medbor-
garna i vårt land och att vi därför måste ta till vara
deras resurser och ge dem ett berättigat inflytande i
samhället - om detta är vi rörande eniga.
Vi är också överens om att arbetsmiljön måste
förbättras så att fler kan arbeta fram till pensionsål-
dern, och vi menar att alla måste planera för ett aktivt
åldrande för att få många bra levnadsår efter pensio-
neringen. Den stora ojämlikheten mellan socialgrup-
perna vad avser hälsan i högre åldrar måste också
elimineras. Om detta och om mycket annat som tagits
upp i betänkandet är vi alltså överens.
Vi är också eniga om målen och om de flesta me-
del för att nå dessa mål. Ett faktum är att vad gäller
många av motionerna i detta betänkande kan önske-
målen redan anses tillgodosedda, eller också pågår
utredningar som bör avvaktas innan åtgärder kan
vidtas.
Vi skiljer oss i några frågor. En är äldrepengen, en
annan är subventioner till hushållstjänster. Dessa
frågor kommer att diskuteras under den remissom-
gång som Senior 2005:s diskussionsbetänkande just
nu är föremål för, och jag vill därför inte ta upp dem
här i dag.
Fru talman! Då borde vi väl alla vara ganska
nöjda. Den nationella handlingsplanen för äldrepolitik
har uppenbarligen varit ganska framgångsrik för att
inom olika områden skapa bättre förhållanden för
gamla människor. Vi har också i riksdagen behandlat
ett antal viktiga propositioner av stor betydelse för de
äldre i samhället. Jag vill ge några exempel.
Vi har diskuterat nya regler för avgifter inom äld-
re- och handikappomsorgen - den s.k. maxtaxan -
bättre tandvårdsstöd för äldre och en ny socialtjänst-
lag. Vi har beslutat satsa 2,7 miljarder på läkarmed-
verkan inom äldreomsorgen och en och en halv mil-
jard i ökade statsbidrag till äldreområdet. De här
satsningarna på äldreområdet har resulterat i att anta-
let anställda sedan 1995 ökat med 29 000 årsarbeten.
Nästan alla kommuner har också utarbetat handlings-
planer för anhörigstöd.
Men även om det faktiskt, lyckligtvis, är så att de
allra flesta är nöjda med den vård och omsorg de får
är jag inte nöjd. Det återstår väldigt mycket att göra
innan vården och omsorgen om gamla sköra männi-
skor blir riktigt bra överallt i vårt land. Den här våren
har vi återigen nåtts av rapporter om vanvård inom
äldreomsorgen. Det är en påminnelse om att arbets-
ledning och tillsynsmyndigheter har ett stort ansvar
och aldrig får släppa på vaksamheten.
Det har också i ett antal rapporter konstaterats att
samverkan mellan huvudmännen inte fungerar som
det är tänkt och att det är den gamla multisjuka pati-
enten som får sitta emellan. Detta kan inte accepteras.
I årtionden har kravet på samverkan mellan huvud-
männen stått högt på dagordningen. Varför går det då
så långsamt att hitta hållbara rutiner för samverkan?
Ansvaret vilar här tungt på kommuner och landsting.
När tänker man komma till skott?
Fru talman! Mina önskemål är många. Särskilt
viktigt är det att satsa på en utveckling av hemtjäns-
ten. Det räcker inte att höja löner och satsa på bättre
utbildning. Det behövs här ett nytänkande. Här finns
det en viktig uppgift att beakta för de forsknings- och
utvecklingsenheter som nu finns på många håll i
landet och för Socialstyrelsen.
Kvarboendeprincipen måste också enligt min upp-
fattning diskuteras allvarligt. Det måste finnas till-
räckligt många platser i särskilda boendeformer så att
humanitet och trygghet inte åsidosätts.
En annan viktig fråga är bristen på äldrepsykiat-
risk kompetens i primärvården. Alltför många som
egentligen söker hjälp för ångest och nedstämdhet får
en somatisk diagnos och en behandling som kanske
rentav försämrar tillståndet.
Senior 2005 lägger fram sitt slutbetänkande om ett
år. Där kommer alla aspekter på vården och omsor-
gen av gamla att behandlas. Säkert kommer också
dessa viktiga frågor att belysas.
Fru talman! Det är min förhoppning att äldrepoli-
tiken i framtiden kännetecknas av nytänkande och
kreativitet och att vi får se flera representanter för
landets mest erfarna medborgare i den här kammaren
och i alla andra beslutande församlingar i vårt land.

Anf. 93 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Jag delar Tullia von Sydows tillfreds-
ställelse över det arbete som vi tillsammans får utföra
i Senior 2005. Vi är, precis som Tullia von Sydow
säger, väldigt överens om de bilder vi ser framför oss
vad gäller behoven i framtiden, och vi är också i
väldigt hög grad överens om målen. Vi är möjligen
inte lika överens om medlen och vägarna dit, men det
får vi anledning att återkomma till.
För tillfället skulle jag vilja ställa en fråga om det
vi har diskuterat så mycket här i dag, nämligen perso-
nalbehovet. Svenska Kommunförbundet har beräknat
att med nuvarande ambitionsnivå i kommunerna
behöver vi 220 000 nya medarbetare fram till 2010. I
den takt som det tillkommer nya medarbetare i dag
skulle vi möjligen kunna uppnå hälften av detta, un-
gefär 100 000 medarbetare när vi är framme vid
2010.
Jag skulle vilja fråga Tullia von Sydow, som fö-
reträder majoriteten, om majoriteten har någon upp-
fattning om vad man ytterligare kan göra för att nå
det här målet. Om vi inte gör det kommer våra äldre
att befinna sig i en mycket svår situation, om det
fattas 100 000 medarbetare i kommunerna.

Anf. 94 TULLIA VON SYDOW (s) replik:
Fru talman! Jag måste säga att jag är precis lika
bekymrad som Sven Brus. Som jag sade i mitt anfö-
rande räcker det inte med höjda löner eller god ut-
bildning - här krävs mycket mera. Det krävs ett ny-
tänkande, tror jag, för att få vården och omsorgen att
fungera bättre, och jag tror att det är en av de vägar
som vi måste gå för att kunna klara av det här. Här
tror jag också personligen att vi behöver ett kreativt
samarbete från alla intressenter.

Anf. 95 SVEN BRUS (kd) replik:
Fru talman! Jo, naturligtvis behövs det mycket
nytänkande, men då kan man fråga sig var detta stra-
tegiska nytänkande ska komma ifrån. Ansvar har vi
allesammans, men regeringen och majoriteten har
naturligtvis ett speciellt ansvar här att ändå fundera
över om det finns någon strategi för detta. Jag vet inte
i vad mån det finns det. Jag har inte uppfattat några
sådana signaler.
Nu lägger man ut tillfälliga pengar under ett år här
för att stimulera möjligheten för kommunerna att
anställa personal, men verkligheten är ju den att en
fjärdedel av landets kommuner inte klarar balanskra-
vet. Vilka utsikter finns det att de här pengarna kom-
mer att leda till varaktigt ökad personaltäthet i äldre-
omsorgen? Min bedömning är att de kommer att bli
ytterst marginella. När det tillfälliga stödet upphör är
ju kommunerna tillbaka igen i samma läge som man
är i dag: Man klarar inte balanskravet i många fall,
och man har inte resurser till att anställa mer perso-
nal. Finns det någon mera långsiktig strategi än bara
de tillfälliga insatserna?

Anf. 96 TULLIA VON SYDOW (s) replik:
Fru talman! Det här är en av de mycket viktiga
frågor som ska diskuteras i del 2, om jag får kalla den
så, av Senior 2005. Det slutbetänkande som vi kom-
mer med våren 2003 kommer att behandla vården och
omsorgen, och där kommer vi att ta upp den mycket
viktiga frågan om hur vi ska intressera medborgarna
att ägna sig åt det här yrket, att ta vård och omsorg
om äldre människor.

Anf. 97 KENNETH JOHANSSON (c)
replik:
Fru talman! Jag har två frågor som jag skulle vilja
ställa till Tullia von Sydow. Den första handlar om de
kostnader som åldersbetingade funktionshinder inne-
bär och som jag tog upp i mitt anförande. Jag tog
exemplen starr, förslitningsskador och nedsatt hörsel.
Jag är övertygad om att det skulle kunna gå att få
fram uppgifter om vad detta kostar i form av kommu-
nala kostnader i hemtjänsten, landstingskommunala
kostnader, sjukbesök och läkemedel. Jag tycker att
det vore värdefullt med en samhällsekonomisk analys
och genomgång. Min fråga är om Tullia von Sydow
har uppgifter om vad det kostar och i så fall vad kost-
naden uppgår till. Den andra frågan är om det inte
vore lämpligt att ta fram de uppgifterna för att ha som
ett underlag.
Jag skulle också vilja ställa en fråga om subven-
tionerad hemservice. Bl.a. Centerpartiet har drivit
detta krav under många år, och vi har nu exemplifie-
rat med Kommunals försöksverksamhet i Örebro som
har slagit så väl ut. Man har begärt att få permanenta
verksamheten, vilket icke har mottagits positivt, åt-
minstone inte från socialministerns sida. Även om
Tullia von Sydow säger att hon vill invänta Senior
2005 skulle jag vilja höra om det inte finns någon
uppfattning som vi kan få ta del av i den frågan.

Anf. 98 TULLIA VON SYDOW (s) replik:
Fru talman! Först går jag till frågan om kostnader
för äldres funktionshinder. Jag vet inte om det finns
någon sådan undersökning. Jag håller med om att det
borde vara väldigt viktigt att ta fram uppgifter om det,
eftersom vi blir fler och fler äldre som kommer att få
ökade kostnader för de krämpor som vi tyvärr inte
alltid kan undvika.
När det sedan gäller frågan om subventionerade
hushållstjänster har vi, som jag sade, tagit upp den i
Senior 2005. Men vi har inte velat komma med ett
förslag, utan vi har menat att frågan ska gå ut på re-
miss. Själv är jag väldigt nyfiken på vad man anser
om detta. Jag vill alltså passa ett år.

Anf. 99 KENNETH JOHANSSON (c)
replik:
Fru talman! När det gäller just en samhällseko-
nomisk analys tror jag att detta innebär väldigt stora
kostnader. Om man får det klart för sig är det ytterli-
gare ett argument för att vi måste hjälpas åt för att
kapa vårdköer, för att både få ökad livskvalitet för
enskilda människor och på det viset kunna göra en
insats.
Då är vi tillbaka till debatten om nationell vårdga-
ranti m.m. Jag tror att just underlagsmaterialet här
skulle vara bra - det styrks speciellt av att Tullia von
Sydow säger att hon inte heller vet vad kostnaderna
uppgår till. Därför är det synd att vårt förslag om en
fördjupad samhällsekonomisk analys inte kan bifal-
las.
När det gäller subventionerad hemservice har jag
full respekt för att jag inte får ett besked. I Centerpar-
tiet tror vi att detta är ett mycket viktigt komplement
till hemtjänsten, där försöken i Örebro kan tjäna som
ett underlag. Jag hoppas på en större öppenhet från
Senior 2005 och därefter från regeringen än vad soci-
alministern hittills har visat. Det skulle vara intressant
om Tullia von Sydow kunde säga något om hur ut-
redningsarbetet i Senior 2005 har bedrivits i den de-
len.

Anf. 100 TULLIA VON SYDOW (s)
replik:
Fru talman! Vi har haft uppe frågan om subven-
tionerade hushållstjänster, men vi har inte velat lägga
ett förslag. Vi har eftersträvat en stor enighet i utred-
ningen, och för att kunna uppnå så stor enighet som
möjligt har vi velat inhämta synpunkter utifrån, dvs.
från alla de remissinstanser som vi har gått ut till.
Väldigt många av de frågor som vi jobbar med i
Senior 2005 är nya frågor - frågor som man inte har
pratat om så länge. Därför menar vi att det är viktigt
att vi inte går ut och tycker till rakt av, utan verkligen
kan arbeta på ett lyhört sätt.

Anf. 101 CRISTINA HUSMARK PEHRS-
SON (m) replik:
Fru talman! Tullia von Sydow uppehåller sig
mycket vid Senior 2005 och det diskussionsbetän-
kande som nu har lagts. Jag är också ledamot i denna
utredning. Jag kan bara konstatera att vi inte kan
använda detta diskussionsbetänkande till att försvara
dagens äldrepolitik, som majoriteten för. Denna ut-
redning har trots allt bara lagt ett delbetänkande och
ska återkomma om ett år. Vad det blir med den utred-
ningen efter remisser osv. och vad regeringen gör
med den vet vi inte. Vi har sett att mycket har sopats
under mattan på vägen.
Tullia von Sydow inledde sitt anförande med att
nämna att vi inte är överens när det gäller äldrepeng-
en. Då måste jag få fråga Tullia von Sydow: Vad är
det som är fel i att äldre får välja äldreomsorg var de
vill i Sveriges land och att pengarna följer den äldre
och dennes val? Genom att säga nej till det befäster
man politisk makt och ett ekonomiskt styrsystem som
bara hindrar och försvårar.
I dag får både Tullia von Sydow och jag välja lä-
kare över landstingsgränser och kommungränser, och
snart ska vi förhoppningsvis också - ett beslut som vi
alla väntar på - kunna få välja att bli behandlade i
hela Sverige. Varför ska inte också äldre kunna få
denna möjlighet?

Anf. 102 TULLIA VON SYDOW (s)
replik:
Fru talman! Det här är i mycket hög grad en ide-
ologisk fråga. Äldrepengen bygger på ett marknads-
tänkande. Det kommer i så fall att bli så att man mer
och mer ser gamla människor som kunder, ungefär
som i affären, men så är det inte. Som vi ser det är
sjukvård och äldreomsorg inga varor eller tjänster
vilka som helst som man kan byta hur som helst.
En god äldreomsorg ska vara en rättighet som är
kopplad till ett visst behov. Man ska kunna känna sig
trygg och kunna lita på kvaliteten. Därför anser vi att
det är viktigt att kommunen har ett ordentligt ansvar
för den här verksamheten.

Anf. 103 CRISTINA HUSMARK PEHRS-
SON (m) replik:
Fru talman! Jag kan inte låta bli att fråga Tullia
von Sydow om det är negativt att kunna få välja, att
det är en ideologisk fråga och att det är fel att känna
sig som kund på en marknad.
Jag måste dra en parallell: Ska vi då ta bort alla
privata läkare och låta all tandvård återgå till mono-
polet? Där har man möjlighet att välja, men inom
äldreomsorgen har man inte möjlighet att välja. Är
det alltså bra att man kan välja läkare men fel att man
kan välja äldreboende? Jag kan inte se någon skillnad
på detta.
Tullia von Sydow talar ofta och varmt om äldre
som en resurs och om attityder och värderingar. Jag
kan inte låta bli att i denna sista replik ta upp frågan
om 67-åriga läkare. Jag kan inte förstå att Tullia von
Sydow och Socialdemokraterna gång på gång hind-
rar, försvårar för och säger nej till 67-åriga tandläka-
re, läkare, sjukgymnaster och tandtekniker som vill
arbeta.
Å ena sidan säger man i debatten och i handlings-
planer m.m. att vi ska se äldre som en resurs och att
ett aktivt åldrande är viktigt. Men å andra sidan säger
man att äldre läkare som inte har någon arbetsplats
inte ska få förskriva läkemedel med subvention och
att äldre tandläkare inte ska få fortsätta trots att det är
långa köer. Inom gerontologin finns det många läkare
som är pensionärer som skulle kunna fortsätta men
inte får.
Jag skulle gärna vilja höra Tullia von Sydow sva-
ra på denna fråga: Hur kan man säga vackra ord om
äldre och äldre som en resurs, men samtidigt säga nej
och gömma denna fråga i en utredning?
Jag vill säga några ord till sist. Trots att vi ibland
har olika åsikter och olika ideologier har jag upp-
skattat diskussionerna med Tullia von Sydow. Jag
förstår att vi inte kommer att diskutera äldrefrågor i
denna kammare fler gånger. Men jag hoppas att vi
ska ha ett gott samarbete och kunna diskutera frågor-
na vidare i Senior 2005.

Anf. 104 TULLIA VON SYDOW (s)
replik:
Fru talman! Jag håller med om och står helhjärtat
för att äldre ska ses som resurser och att man ska ta
vara på äldres kompetens. Men jag menar inte att man
alltid ska kunna göra det rakt av. Det finns individu-
ella olikheter. Det finns speciella yrken. Man behöver
inte tala om balettdansöser. Men det finns yrken där
äldre inte kan utöva yrket såsom det ska utövas. De
kan bli mentor, lärare eller något sådant, men det är
en annan sak.
Därför tror jag att det är viktigt att man utreder
den här frågan om äldre läkare, äldre tandläkare, äldre
tandtekniker, osv. noga. Man måste ta hänsyn till att
det finns individuella skillnader som kan göra att där
den ena kan vara väldigt lämplig i flera år till är kan-
ske den andra det inte. Det är svårt att just i de speci-
fika fallen ha en enhetlig åldersgräns.
Över huvud taget tycker jag inte att man ska tala
om åldersgränser. Det är kompetens och kvalitet som
ska vara utslagsgivande.

Anf. 105 KERSTIN HEINEMANN (fp)
replik:
Fru talman! Jag måste återkomma lite grann till
frågan om äldrepeng. Vi har också det som ett förslag
i betänkandet. Vi vill ha en äldrepeng som bygger på
att biståndsbedömning ska göras precis som i dag. De
äldre har då tillgång till kommunens olika typer av
service - boende, hemtjänst eller annat - eller den
entreprenör som kommunen har godkänt och kvali-
tetssäkrat.
Den stora skillnaden mot hur det är i dag är att
äldre får möjlighet att välja var de vill bo och vem
som kommer hem och tar hand om dem. Det är oer-
hört viktigt för mig som enskild individ att känna
trygghet inför den människa som t.ex. kommer hem
till min bostad och ska hjälpa mig med dagliga syss-
lor som jag inte själv klarar av.
Jag har svårt att förstå varför det skulle vara en
väldigt stor ideologisk skillnad mellan t.ex. Social-
demokraterna och Folkpartiet. Det enda där det i så
fall kan vara är den syn vi från Folkpartiet har att
även människor som är äldre och behöver hjälp också
har rätt att kunna välja precis som jag i dag kan välja
t.ex. var jag vill bo och var jag vill handla.

Anf. 106 TULLIA VON SYDOW (s)
replik:
Fru talman! Möjligheten att få välja är oerhört
viktig. Själv tycker jag nog att det för de allra flesta är
allra viktigast att ha en valfrihet i vardagen, dvs. att
jag kan välja när jag vill gå upp, när jag vill gå och
lägga mig, vad jag vill äta för mat och vad jag vill ha
på mig. Det är den sortens valfrihet som jag tror att de
allra flesta gamla människor är i störst behov av.
Vi klarar oss i dag ganska bra själva väldigt länge.
Vi behöver inte vård av vare sig hemtjänsten eller i en
särskild boendeform förrän vi blir väldigt sköra. Det
är i det läget som jag tror att det kan vara jobbigt att
välja vilket företag som jag ska få hjälp av. Det är
kanske väldigt jobbigt att välja vilket äldreboende jag
ska ha, om det finns något över huvud taget. Däremot
tror jag att människor har ett stort behov av att få
välja i sitt eget revir.

Anf. 107 KERSTIN HEINEMANN (fp)
replik:
Fru talman! Jag kan hålla med Tullia von Sydow
att det är viktigt att man får välja vilken mat man vill
äta och vad man sätter på sig. Det borde vara en full-
komlig självklarhet även om man är gammal och
behöver hjälp att man får välja de sakerna, men så är
det inte i dag. Man får den matlåda som skickas hem,
och sedan får man äta den maten antingen man vill
det eller inte.
Samtidigt känner jag tvärtemot vad Tullia von
Sydow gör att ju mer beroende man är av andra män-
niskors hjälp, desto viktigare är det att man själv får
vara med och bestämma. Självklart finns det männi-
skor som är så pass dåliga att de inte själva kan be-
stämma. Det är naturligtvis också jag medveten om.
Då kan i vissa lägen anhöriga som känner till önske-
målen kunna få vara med och bestämma.
Det handlar om att vara beroende av andra, att
inte kunna känna trygghet och att kanske känna olust
inför människor som kommer hem till en. Det är en
väldigt stor brist i dag i Sverige att man inte kan få
säga nej och få välja någon annan som t.ex. kommer
hem.

Anf. 108 TULLIA VON SYDOW (s)
replik:
Fru talman! Det var faktiskt det jag avsåg med
valfrihet i vardagen. Det är just precis att kunna välja
mina nära val. Hur långt den valfriheten sedan kan
kunna sträckas får bli en annan fråga. Detta är som
många frågor inom äldreomsorgen en svår fråga.
Det är en sådan individuell olikhet mellan gamla
människor. Alla 92-åringar har inte samma behov.
Det är där som personalens, arbetsledningens och
biståndsbedömarens kompetens är så oerhört viktigt
så att man kan tillfredsställa individens vardagsbe-
hov.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §)

9 § Konsumenterna och miljön

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2001/02:LU18
Konsumenterna och miljön (skr. 2001/02:68).

Anf. 109 BERIT ADOLFSSON (m):
Fru talman! Vi diskuterar nu en skrivelse från re-
geringen om hur privatpersoner ska visa omtanke om
miljön i sitt val av produkter.
I denna skrivelse beskrivs vad regeringen vill att
dessa personer ska välja för produkter och hur man
ska få dem att göra det. Jag kommer här att redogöra
för Moderaternas inställning i frågan.
För att uppnå miljömålet har vi föreslagit att poli-
tiken ska vara inriktad på att öka den konkurrentut-
satta sektorn, att vidga området för privat närings-
verksamhet, att avveckla det offentliga monopolet
och att minska offentligt ägande i näringsverksamhe-
ten. Genom dessa åtgärder kan konsumenten välja de
produkter och tjänster som enligt henne eller honom
är bäst för miljön.
Tesen att "kunden alltid har rätt" lever fortfaran-
de. Den enskilde köparen ska genom eget inflytande
bestämma sitt val och tryggt kunna förlita sig på sin
egen kunskap, sunda lagar och en lyhörd och an-
svarstagande marknad. Utan konkurrens försvinner
incitamenten till nya produkter till rimliga priser och
miljövänliga lösningar.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation
nr 1. Vi står naturligtvis bakom alla moderata reser-
vationer i det här betänkandet.
Jag ska emellertid tala lite mer om vår uppfattning
inom några fler områden som betänkandet innehåller.
Reservation 2 gäller Konsumentverkets uppgifter.
Vi anser att det statliga engagemanget bör föras över
till andra aktörer som på sikt kan driva en både bättre
och billigare konsumentpolitik än vad staten någonsin
kommer att kunna göra. Verkets uppgifter är alltför
omfattande och viktiga för konsumenterna. Konsu-
menterna kommer i skymundan av andra uppgifter
som regeringen tycker är viktiga.
Under punkt 5, undervisning och forskning, har vi
en reservation. Vi anser att köparna genom kunskap
och information får ett verkligt och direkt inflytande
över sin vardagliga handel genom att de själva som
enskilda köpare kan påverka miljöproblemen. Vi
anser också att forskningen ska vara fri. Genom att
detaljstyra forskningen med krav på ökad samhälls-
nytta av det ena eller det andra slaget begränsas den
akademiska friheten. En fri forskning har bättre förut-
sättningar att lyckas. Staten bör skapa förutsättningar
för att bibehålla starka och självständiga institutioner.
Det är det bästa sättet att främja utvecklingen inom
forskningen.
Punkt 9 handlar om miljömärkning. Vi anser att
märkning är ett bra verktyg för köparen i själva köp-
situationen. Vi utgår från att varje köpare är intresse-
rad av en god produktinformation och av vilka åtgär-
der företagen vidtar för att uppfylla de kriterier som
vederbörande ställer på miljövänlig produktion. Om
detta framgår genom märkningen kan han eller hon
handla av den som i sin marknadsföring märker pro-
dukten med den information som han eller hon vill
ha. Märkning av varor bör vara frivillig och självfi-
nansierad. Andra människor, som inte efterfrågar den
här produkten, ska inte behöva bidra till betalningen
av den vara som jag köper.
Reservation nr 9 gäller nordisk miljömärkning. Vi
vill ha ett fristående miljömärkningssystem, fritt från
politisk inblandning. Det är mera trovärdigt. En fri-
stående miljömärkning är ett sätt för företagen att visa
miljömedvetenhet. Vi tycker att den nordiska miljö-
märkningen fortsättningsvis ska finansieras av säljar-
na själva.
Detta, fru talman, är vår inställning till miljöpoli-
tiken i mötet mellan köpare och säljare.

Anf. 110 TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! Det är viktigt med medvetna konsu-
menter för att miljöanpassade produkter och produk-
tionsmetoder ska få möjlighet att utvecklas. Det finns
flera exempel där konsumentmakten har varit avgö-
rande för att förändra produktionen i en hållbar rikt-
ning. Det tydligaste exemplet är utfasningen av klor-
blekta papper där konsumenternas val var avgörande.
Utvecklingen av ekologisk odling är ett annat område
där konsumenternas efterfrågan av ekologisk mat har
spelat stor roll för de stora förändringar som vi har
sett de senaste åren.
Fru talman! Konsumentpolitiken är betydelsefull
när det gäller att stödja aktiva medvetna konsumenter
i deras egna val, t.ex. genom att bidra med nödvändig
kunskap och information och att ge konsumenterna
verktyg och nycklar. I det arbetet spelar miljömärk-
ning, rättvisemärkning och liknande system en väl-
digt stor och betydelsefull roll.
I de förslag som vi i Vänsterpartiet har lyft fram
med anledning av regeringens skrivelse gäller en
samlad översyn av drivkrafter som påverkar konsu-
menter till mer miljövänliga konsumtionsmönster.
Utvecklingen av hållbara konsumtionsmönster förut-
sätter mer än att konsumenter är medvetna och har
rätt information, eftersom det finns mycket annat som
påverkar hur konsumtionen ser ut.
Krafterna som försöker styra konsumtionen i olika
riktningar är många. Självfallet finns marknadens
egen påverkan genom framför allt utbud och mark-
nadsföring. Men, fru talman, även politiken har bety-
delse för om konsumenters medvetenhet och kunskap
ska resultera i hållbara konsumtionsmönster. Ett tyd-
ligt exempel på detta är ekonomiska styrmedel som
medvetet används för att styra konsumtionen i en
hållbar riktning. Ett annat exempel är olika former av
bidrag och stöd som oavsiktligt motverkar en hållbar
konsumtion. Ett tredje exempel är samhällsplanering-
en, som är avgörande för våra möjligheter att föränd-
ra våra konsumtionsmönster i en hållbar riktning -
det handlar t.ex. om den pågående utbyggnaden av
externa köpcentrum.
En viktig aspekt på frågan om hållbara konsum-
tionsmönster är hur resursanvändningen fördelas. Det
är väl känt att de globala skillnaderna i resursanvänd-
ning - och därmed miljöpåverkan - är enorma, men
även skillnaderna mellan olika inkomstgruppers re-
sursanvändning och miljöbelastning inom Sverige är
mycket stora.
En höginkomsttagare kan genom sin konsumtion
stå för många gånger mer av miljöbelastningen än en
låginkomsttagare. Detta har stor betydelse för vilken
politik som bör väljas för att skapa en hållbar kon-
sumtion. En politik för en mer solidarisk fördelning
av resurserna skulle underlätta arbetet med att åstad-
komma hållbara konsumtionsmönster. Detta är en
väsentlig aspekt som inte får glömmas bort i arbetet
med en hållbar konsumtion.
Fru talman! Från Vänsterpartiets sida står vi på de
flesta punkter bakom utskottets förslag i betänkandet.
Vi tycker att det finns en samsyn på många olika plan
i konsumentpolitiken. De enda som egentligen avvi-
ker från denna linje är Moderaterna.
Det pågår väldigt mycket arbete kring alla de frå-
gor som berörs i betänkandet. Många av våra yrkan-
den har på så sätt delvis blivit tillgodosedda genom
att lagutskottet på olika punkter förutsätter att våra
krav ska beaktas i pågående översynsarbete och ut-
redningar och i det arbete som Konsumentverket
uträttar genom sitt sektorsansvar.
Vi har en reservation i vilken vi lyfter upp ett krav
på tillfälligt stopp av utbyggnaden av externa köp-
centrum. Det är ett förslag som Vänsterpartiet även
har drivit i bostadsutskottet.
Fru talman! Den fysiska planeringen är avgörande
när det gäller att skapa förutsättningar för en hållbar
konsumtion och en hållbar livsstil. Inte minst vid
valet av transportsätt spelar den fysiska planeringen
stor roll. Regeringen tar i skrivelsen upp att den avser
att se över frågan om externa köpcentrum för daglig-
varuhandel. Självklart välkomnar vi från Vänsterpar-
tiet denna översyn.
Externa köpcentrum genererar mer biltrafik, för-
sämrar tillgängligheten till dagligvaruhandel för dem
som saknar bil eller körkort och utarmar stadskärnor-
na. Detta är för oss en viktig konsumentpolitisk fråga.
Men det är här som vi vill gå längre än regeringen,
och vi föreslår att det ska införas ett tillfälligt stopp
för utbyggnaden av externa köpcentrum i avvaktan på
att plan- och bygglagen ses över.
I dag är lagstiftningen uppenbarligen otillräcklig
när det gäller att garantera att tillräcklig miljöhänsyn
och social hänsyn tas vid etableringen av externa
köpcentrum. Därför behövs ett tillfälligt stopp av
utbyggnaden.
Vi ser för övrigt mycket positivt på att regeringen
avser att se över plan- och bygglagen, och vi förut-
sätter att även plan- och bygglagens betydelse när det
gäller att bidra till fysiska förutsättningar för en håll-
bar konsumtion i övrigt kommer att tas upp i den
översynen.
Fru talman! En fråga som vi har tagit upp i vår
motion handlar om miljömärkning av fisk. Det är en
mycket viktig framtidsfråga, inte minst med tanke på
den senaste tidens debatter och larmrapporter om
situationen för torsken. Vi i utskottet skriver i betän-
kandet om det pågående arbetet, och lägligt nog har
Världsnaturfonden nu utkommit med en konsument-
guide för miljövänligare köp av fisk- och skaldjurs-
produkter. Den skriften har vi faktiskt alla fått i våra
brevlådor här i riksdagen i dag. Det är en ypperlig
guide som vänder sig till konsumenterna för att de
ska kunna välja bort överfiskad och utrotningshotad
fisk. I guiden finns det gröna, gula och röda ljus. För
gråsejen, t.ex., är det grönt ljus; den ska man kunna
köpa. Men för torsken är det rött ljus.
Det kvarstår alltså en hel del i fiskfrågan. Bl.a.
handlar det om överenskommelser mellan staterna för
att på så sätt skydda utsatt fisk för ett hållbart utnytt-
jande av havsresurserna. Regeringen anger i skrivel-
sen att de arbetar bl.a. inom det nordiska samarbetet
för att främja en sådan märkning. Detta är ett arbete
som har pågått under en längre tid utan att något
konkret resultat har framkommit.
Fru talman! Vi anser att det är angeläget att pro-
cessen inte drar ut på tiden ytterligare och förutsätter
nu att regeringen lägger i en högre växel. Det gäller
alltså för regeringen att bevisa att de inte är några fula
fiskar - då får de rött ljus i broschyren.
Fru talman! Vad gäller miljömärkningen generellt
kan jag konstatera att Moderaterna genom sina mo-
tioner och reservationer befäster sin ställning som det
minst miljöhänsynstagande partiet, och jag undrar om
det över huvud taget existerar någon tanke på hållbar
utveckling. Men jag såg att Berit har begärt replik, så
hon kommer kanske att besvara den frågan.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag yrka bifall till
reservation nr 10.

Anf. 111 BERIT ADOLFSSON (m) replik:
Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men
jag blev så påverkad av Tasso Stafilidis när han sade
att alla ska vara lika fattiga, att ingen ska vara rikare
än någon annan och att det då blir bra miljö i världen.
Då kan jag inte låta bli att associera till Ryssland, där
alla var lika fattiga och där man nog inte kan tänka
sig att miljön var så särskilt bra. Sedan var det lite
roligt att fula fiskar får rött ljus. Det kanske kan asso-
ciera på annat sätt.
Jag skulle också vilja ställa en fråga om centrum-
koncentrationen som Tasso Stafilidis inte vill ha. Är
det bättre att åka från de perifera delarna till den cen-
trala delen än att åka från de centrala delarna av sta-
den till områdena utanför staden, där man kanske har
både nya affärer, nya produkter och mer miljövänliga
produkter? Kan det vara fel?

Anf. 112 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! När det gäller Berit Adolfssons första
fråga, reflexion, fundering, misstolkning, vantolkning
eller vad jag ska kalla det för tycker jag att Berit ska
läsa det protokoll som våra duktiga stenografer skri-
ver, för jag sade inte ett ord om det som Berit tog
upp. Jag har inte pratat om att folk ska vara lika fatti-
ga.
Jag pratar om andra saker. Jag pratar om att mil-
jöpåverkan faktiskt är en klassfråga. Jag och flera
med mig här i Sverige som lever i industrivärlden har
faktiskt mycket större miljöpåverkan än vad t.ex. ett
u-lands befolkning har. De kör inte bil, använder inte
en massa hårsprej - höll jag på att säga - som jag, de
använder inte en massa miljöpåverkande produkter.
Där finns det en skillnad. Men det finns även en
skillnad här i Sverige mellan dem som har mycket i
plånboken och konsumerar väldigt mycket och dem
som har lite i plånboken och inte konsumerar lika
mycket. Belastningen är olika beroende på plånbo-
kens tjocklek.
Vad gäller frågan om de köpcentrum som vi i
Vänsterpartiet tycker att man inte bör fortsätta att
bygga ut handlar det faktiskt om att vi i dag har svart
på vitt på att många centrum i kommuner har blivit
utarmade. Många centrum har helt enkelt dött ut
genom att köpcentrum har etablerats utanför stads-
kärnan, och även kringliggande kommuner har fak-
tiskt blivit lidande. Om t.ex. Helsingborgs kommun
beslutar att ha ett köpcentrum utanför staden påverkas
ju även kommunerna Höganäs, Bjuv, Klippan osv.,
och det tycker vi inte är bra.

Anf. 113 BERIT ADOLFSSON (m) replik:
Fru talman! Om miljön ska bli bättre och produk-
terna miljövänligare kanske det har sitt pris, att det
kommer nya affärer med nya produkter som är bättre
miljömärkta och mer miljöpåverkade.
Jag uppfattade tydligt att Tasso Stafilidis sade att
det är ett problem att några har mer pengar än andra
och att det påverkar miljön. Då vore det ju käckt om
alla var fattiga, för då kanske man inte köpte någon-
ting.

Anf. 114 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Den tolkningen får Berit Adolfsson
själv stå för. Men det är ett problem att det finns vissa
som konsumerar mycket mer än andra genom att man
helt enkelt belastar miljön mycket mer. Därför tycker
jag att vi som ett rikt land måste ta ansvar för en pla-
nering och en hållbar utveckling i vårt miljötänkande,
och där är konsumentpolitiken oerhört viktig.

Anf. 115 KJELL ELDENSJÖ (kd):
Fru talman! Kristdemokraterna tycker att det är
viktigt att konsumentpolitiken också i praktiken förs
på ett sådant sätt att de fastställda delmålen uppnås.
Det är regeringens lägesrapport som föranleder den
här debatten.
Innan jag går vidare vill jag yrka bifall till reser-
vation 3 under punkt 3. Jag står naturligtvis bakom de
övriga reservationerna, men jag nöjer mig med detta
yrkande.
Kristdemokraterna ställer upp på huvudmålet och
delmålen vad gäller miljöfrågorna i den av riksdagen
tidigare antagna handlingsplanen för konsumentpoli-
tik. Vi stöder en politik som tar sikte på att minska
konsumtionens och konsumtionsmönstrens miljöbe-
lastning på våra livsbetingelser.
Samtidigt som detta sägs vill jag också påpeka det
angelägna i att vi på många olika och ibland kanske
nya sätt motverkar miljöförstöringen och det viktiga i
att ta till vara och pröva synpunkter och idéer om nya
grepp i den här kampen.
I vår motion har vi kristdemokrater pekat på ett
antal punkter som vi anser viktiga att lyfta fram star-
kare, skynda på genomförandet av eller anta som
medel i miljöarbetet inom konsumentpolitiken. Några
av våra motionsyrkanden har därför föranlett särskil-
da yttranden och några har medfört reservationer.
Jag vill nu särskilt ta upp några av våra motions-
yrkanden.
När det gäller frågan om gröna nyckeltal förut-
sätter lagutskottet i betänkandet att regeringen i sitt
arbete med att förändra framtagningen av gröna
nyckeltal beaktar det som vi påtalat i motionen, näm-
ligen de mindre företagens förutsättningar att certifie-
ras och även att hänsyn bör tas till företag som arbetar
enligt enklare miljöledningssystem. Måhända kan vår
reservation i någon mån bidra till att förstärka detta
hänsynstagande.
Vi har i en annan reservation påpekat det ange-
lägna i att regeringen verkar för att upprätta ett in-
formationscentrum för bioteknik. Kristdemokraterna
anser att det finns ett behov hos allmänheten att på ett
bättre sätt än i dag kunna ta del av information om
genmodifierade produkter och få svar på frågor i
anslutning till sådana. Utskottet menar att vi bör av-
vakta utvecklingen, medan vi så snart som möjligt
vill öka möjligheten att sprida kunskap om GMO
genom ett informationscentrum.
Kort om emballagefrågan: Det är tveksamt om
emballagevolymen och användningen av mer svårde-
struerade sammansatta material har minskat. Själv
tycker jag att verkligheten visar att vi fortfarande
översvämmas av emballage som ska hanteras och
transporteras i flera led och därefter destrueras. För-
utom miljöbelastning innebär det kostnader för kon-
sumenterna. Vi tycker därför att det är viktigt med ett
förstärkt engagemang i frågan.
Fru talman! Jag går nu över till det särskilda ytt-
rande som benämns miljövarudeklarationer. I yttran-
det tas några av våra motionsyrkanden upp.
När det först gäller GMO har vi utifrån konsu-
mentsynpunkt nöjt oss med det särskilda yttrandet,
eftersom riksdagen i ett tidigare betänkande har utta-
lat att det genom märkning på produkt tydligt ska
framgå att den innehåller GMO om den verkligen gör
det.
Övriga tre yrkanden som tas upp i det särskilda
yttrandet handlar om märkningssystem för transport-
medel, miljövarudeklarationer och beständig inne-
hållsdeklaration. Vi har för dessa i nuläget nöjt oss
med lagutskottets skrivning. För framtiden är det
emellertid troligt att de saker som vi pekar på blir
viktiga delar i system för att beräkna eller bedöma
produkters totala miljöpåverkan och för att underlätta
destruering.
När det särskilt gäller miljövarudeklarationer och
transportmedel är det nämligen så att en LCA-baserad
miljövarudeklaration också bör innehålla hänsynsta-
gande till transportsätt, eller rättare sagt transporter-
nas miljöpåverkan. Vi finner att det för närvarande
kan vara lämpligt att någon tid avvakta de arbeten
som redan pågår. Genom vår motion har vi dock velat
initiera de nämnda förslagen som delar i ett samman-
hängande system.
Fru talman! Det blir väldigt lätt teoretiskt när man
står här i talarstolen i riksdagen. Därför vill jag visa
upp ett exempel. Jag har här i min hand en kabel-
stump, och på den finns det som jag kallar för bestän-
dig innehållsdeklaration. Om en sådan här kabel blir
nedgrävd och grävs upp efter 40-50 år kan man utan-
på den läsa i reliefskrift vad den innehåller för mate-
rial. Det kan vara bra eftersom det kanske är andra
material som gäller vid den tidpunkten.

Anf. 116 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Jag har ingenting att invända mot det
som Kjell Eldensjö har sagt. Tvärtom vill jag ge Kjell
Eldensjö och Kristdemokraterna en eloge för en
mycket väl genomarbetad motion som vi från Väns-
terpartiet faktiskt till fullo stöder i de flesta punkter.
Men som det står skrivet i utskottsbetänkandet, som
vi i Vänsterpartiet har ställt oss bakom, är det väldigt
mycket arbete som pågår, även vad gäller de frågor
som vi har tagit upp i vår motion. Bl.a. tänker jag på
detta med ett särskilt informationscentrum för GMO,
dvs. genmodifierade produkter. Det tycker även vi
från Vänsterpartiet är oerhört viktigt. I utskottets svar
står det faktiskt att utskottet delar motionärernas
uppfattning. Vi hoppas helt enkelt att regeringen
skyndar på - annars får den en röd fisk även här - och
kommer med ett förslag. Det finns alltså ingen oenig-
het i den här frågan mellan Kristdemokraterna och
resten av utskottet.

Anf. 117 KJELL ELDENSJÖ (kd) replik:
Fru talman! Det tycker jag är väldigt bra. Men vi
har som sagt velat skynda på den här frågan och mar-
kerar detta med en reservation. Gränsdragningen är
ibland hårfin mellan att ha ett särskilt yttrande eller
en reservation, men vi har valt reservation i det här
fallet.

Anf. 118 KARIN JEPPSSON (s):
Fru talman! Dagens debatt handlar om lagutskot-
tets betänkande nr 18, som behandlar regeringens
skrivelse Konsumenterna och miljön.
Här i kammaren är naturligtvis de fem konsu-
mentpolitiska målen välkända, men jag vill ändå
snabbt läsa upp dem:
1. Konsumenternas ställning och inflytande på
marknaden ska stärkas.
2. Hushållen ska ha goda möjligheter att utnyttja
sina ekonomiska och andra resurser effektivt.
3. Konsumenternas hälsa och säkerhet ska skyd-
das.
4. Konsumtions- och produktionsmönster ska
minska påfrestningar på miljö och bidra till
långsiktig utveckling.
5. Konsumenter ska ha tillgång till information
och vägledning.
Det sista målet är väldigt nytt. Det fjärde målet är
det vi diskuterar i dag. Inte heller det har funnits med
så länge. Det fanns för första gången i propositionen
Aktiv konsumentpolitik som vi beslutade om 1995.
Det är med andra ord ett ganska nytt mål som har
förändrats och förändras hela tiden, vilket ligger i
sakens natur.
Efter allt som sagts av de tidigare talarna tycker
jag att det är klart belagt att detta är ett viktigt områ-
de, ett intressant område och ett område där det verk-
ligen händer mycket. Jag ska göra en kort genomgång
av vad som skett.
Regeringen lovade 1998 att lämna en lägesrapport
om det arbete som regeringen och dess myndigheter
bedriver för att uppnå miljömålet i konsumentpoliti-
ken.
När det gäller sektorsansvaret för konsumentrela-
terade miljöfrågor har Konsumentverket fått detta
ansvar. Myndigheten har ansvar för ett samlat stöd-
jande och pådrivande arbete. Konsumentverket har
träffat samarbetsavtal med Naturvårdsverket och
Kemikalieinspektionen på grund av de omfattande
frågor det rör sig om. Regeringen överväger nu hur
myndighetens sektorsansvar kan vidareutvecklas.
Konsumentverket har lämnat förslag som precise-
rar miljömålet samt förslag till åtgärder som verket
bör arbeta med.
Kunskapsuppbyggnaden sker bl.a. genom under-
sökningar om konsumenternas beteenden, metodut-
veckling inom varuprovningsverksamhet och forsk-
ning. Konsumentverket har ansvar för kunskapsför-
medling och informationsinsatser såsom föreslogs i
1998 års skrivelse. Konsumentverket har en webb-
plats för hushållsinformation. En nationell och en
nordisk utvärdering har gjorts av miljömärkningen
Svanen.
I fråga om åtgärder som rör boendet uppges ett
förslag till system för deklarationer av egenskaper
hos olika typer av byggnader för närvarande beredas
inom Regeringskansliet.
Energimyndigheten har regeringens uppdrag att
studera om mätperiodens längd bör regleras och om
preliminärdebitering av elförbrukning bör avskaffas.
Detta ska presenteras i juni 2002.
Konsumentverket bedriver en omfattande infor-
mationsverksamhet om bilars miljöegenskaper. Ver-
ket för också förhandlingar med såväl bilbranschen
som kollektivtrafikföretag.
Projektstödet till organisationer som arbetar med
konsumentfrågor har utökats till drygt 5,2 miljoner
kronor fr.o.m. budgetåret 2002. Regeringen avser att
inom ramen för dessa medel prioritera projekt inom
miljöorganisationer som vill arbeta med konsument-
frågor.
Genom den här lägesrapporten har riksdagen fått
värdefull information om det arbete som regeringen
och dess myndigheter bedriver för att uppnå miljö-
målet i konsumentpolitiken.
Fru talman! Även om vi socialdemokrater är otå-
liga när det gäller arbetet med att förbättra miljön
anser vi att regeringens arbete är framåtsyftande och
bra.
Jag vill lämna några korta kommentarer till reser-
vationerna.
Jag börjar med reservation 1 om medel för att
uppnå miljömålet. Enligt Moderaterna ska konsu-
mentpolitikens inriktning öka den konkurrensutsatta
sektorn och vidga området privat näringsverksamhet,
avveckla offentliga monopol och minska offentligt
ägande - med andra ord avregleringar. Som vanligt
får vi tal om att alla kan själv och vanlig moderatpro-
paganda om individers och företags frihet som löser
allt. Som socialdemokrat vet jag att en kombination
av konkurrens och regleringar fungerar allra bäst.
Reservation 2 handlar om Konsumentverkets
uppgifter. Där anser Moderaterna att engagemanget
på det konsumentpolitiska området bör föras över på
andra aktörer. Vi behandlade ett liknande motionsyr-
kande i november 2001. Utskottet anser att målen för
Konsumentverkets verksamhet bör anpassas till de
fem mål jag läste upp, dvs. inflytandemålet, hushåll-
ningsmålet, säkerhetsmålet, miljömålet och kun-
skapsmålet. Verkets uppgifter och organisation dis-
kuteras regelbundet, och regeringen tar nödvändiga
initiativ.
Reservation 3 handlar om gröna nyckeltal. Re-
geringen arbetar med att ta fram siffror för de gröna
nyckeltalen på ett enklare sätt och med större preci-
sion. Utskottet förutsätter att regeringen i detta arbete
även beaktar dels de mindre företagens förutsättning-
ar att certifieras, dels sådana företag som arbetar
enligt enklare miljöledningssystem, så att de gröna
nyckeltalen ger en rättvisande bild av de miljöprodu-
cerade varor som säljs till konsumenter. Det pågår
alltså ett intensivt arbete, och därför yrkar jag avslag
på reservationen.
Reservation 4 handlar om undervisning och
forskning. I skrivelsen säger regeringen att den nya
kursplanen betonar behovet av konsumentkunskap.
Skolan ska sträva efter att elever utvecklar förståelse
och intresse för hur handlingar i hushållet samspelar
med hälsa, ekonomi och miljö. Den stora skillnaden
mellan oss socialdemokrater och Moderaterna är att
vi inte ställer konsumentnyttan mot den akademiska
friheten. För övrigt föreligger det inga stora skillnader
i vårt synsätt. Jag yrkar avslag även på den reserva-
tionen.
En reservation handlar om ett informationscent-
rum för bioteknik. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att det är viktigt att information om gen-
modifierade produkter är lättillgänglig för konsu-
menterna. Bioteknikkommittén har också föreslagit
att konsumenternas krav på ett fritt och informerat val
när det gäller livsmedel måste tillgodoses och att
genetiskt framställda produkter ska omfattas av krav
på obligatorisk mätning under hela framställnings-
processen - från råvara till slutprodukt eller från jord
till bord om man så vill. Vi avvaktar det betänkandet
och avstyrker därmed reservationen.
En reservation handlar om emballage. Vi tycker
precis som reservanterna att emballage inte ska vara
större än vad som behövs för att skydda produkten.
Där är jag beredd att hålla med Kjell Eldensjö om att
det är väldigt svårt att tro att allt emballage verkligen
behövs.
Det pågår arbete i Regeringskansliet med utred-
ningen Resurs i retur. Det är en omfattande utredning,
och man har jobbat mycket effektivt med detta. Un-
der 2002 kommer regeringen med ett förslag som
riksdagen kommer att få ta ställning till. I det utgår
jag ifrån att motionsönskemålen blir tillgodosedda.
Det finns två reservationer som gäller miljömärk-
ning. Det är ganska intressant att jämföra de reserva-
tionerna. Som jag läser dem är de väldigt långt ifrån
varandra.
Jag börjar med Moderaternas reservation. Ut-
skottsmajoriteten tycker liksom regeringen att miljö-
märkning och etisk märkning är viktiga verktyg för
konsumenterna för att kunna göra väl avvägda val på
marknaden. Därtill kommer att varken miljömärkning
eller etisk märkning är obligatoriska. De är alltså
frivilliga. På det sättet kan man använda dem som ett
konkurrensmedel, något jag vet att Moderaterna gär-
na vill.
När det gäller Kristdemokraternas reservation om
miljömärkning vill jag säga att Konsumentverket har
i regeringens regleringsbrev fått i uppdrag att öka
andelen varor och tjänster som - utöver att vara
funktionella och säkra - uppfyller höga krav på mil-
jöanpassning och är försedda med korrekt och rele-
vant information. Med tanke på det yrkar jag avslag
också på den reservationen.
Det finns en moderatreservation om nordisk mil-
jömärkning. Jag vill förklara varför vi yrkar avslag på
den reservationen. Det är för att regeringen avser att
återkomma under innevarande år med förslag som
innebär omformuleringar av det tidigare fastställda
självfinansieringsmålet för Svanen. Jag ser inte heller
här något skäl att föregripa regeringens arbete.
Den sista reservationen är den som Tasso Stafili-
dis tog upp, och den handlar om boende och resande.
Reservanten vill att ett tillfälligt stopp för etablering
av externa köpcentrum ska införas. Riksdagen har i
dag beslutat - och vi har i och för sig beslutat om det
tidigare också - om en bred översyn av PBL. Den
översynen kan ske etappvis, dvs. man kan ta en etapp
tidigare. Vi i majoriteten är beredda att invänta det
förslaget. Jag yrkar alltså avslag på reservationen.

Anf. 119 BERIT ADOLFSSON (m) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja fördjupa mig lite i det
som gäller vår motion om forskningen. Jag satt ju
med i samma utredning som Karin Jeppson, och jag
vet att man där tog undan flera miljoner till konsu-
mentforskning vid särskilda konsumentinstitut. Vi
tycker att den fria akademiska världen ska få vara fri.
Det finns alla möjligheter att forska om konsument-
frågor även där.
När det gäller den konkurrensutsatta sektorn är det
viktigt att det kommer nya tankar och nya idéer. Det
gör det bara på sådana områden och i de verksamhe-
ter där man måste anstränga sig lite.
Ett sätt att förändra människors beteende är att ha
kontrollerade affärer som saluför sådana varor som
regeringen vill att medborgarna ska köpa. Att införa
ett sådant system går lite fortare än att ändra deras
beteende. Ett annat sätt är att tvinga säljare att erbjuda
bara sådana varor som är godkända av regeringen.
Det är också ett sätt som kanske går lite fortare.
Vi moderater har intresse för miljön, men vi tror
också mer på de människor som går och handlar. Får
de bara tillräcklig information och tillräcklig kunskap
handlar de rätt. Därför tror jag att inte miljömålet utan
det mål som handlar om kunskap är betydligt viktiga-
re i den här frågan. Då hade konsumenterna kunnat
lära sig mera.

Anf. 120 KARIN JEPPSON (s) replik:
Fru talman! Jag vill börja med att ställa en fråga
till Berit Adolfsson: Kan Berit Adolfsson ge mig ett
konkret exempel på att regeringen beslutar vilka
varor som ska säljas i våra butiker så att konsumen-
terna inte har möjlighet att själva välja? Jag skulle
vilja veta det.
Det här har vi diskuterat varenda gång. Skillnaden
mellan verkligheten och den syn Berit Adolfsson har
på både den statliga konsumentpolitiken och på kon-
sumenternas möjligheter att välja i våra butiker i dag
är som skillnaden mellan natt och dag. För mig är det
Berit Adolfsson säger fullständigt främmande.
Forskningen är fri i Sverige. Den är väldigt fri,
och den varken styrs eller regleras särskilt mycket.
Jag skulle faktiskt önska att vi i bland t.o.m. kunde ha
en större påverkan. Jag har skrivit en motion tillsam-
mans med Marianne Carlström om att vi ska öka
konsumentforskningen. Då tror jag att vi också kan få
ett bra underlag för konsumenterna att göra bra val.
Motionen besvarades på följande sätt: "Indelningen i
vetenskapliga discipliner är dock inte en fråga för
statsmakterna utan för forskarsamhället. Prioritering-
ar mellan olika inriktningar är också i huvudsak en
fråga för lärosätena, Vetenskapsrådet och de övriga
forskningsfinansierande organen." Så har utbild-
ningsutskottet svarat oss. Min uppfattning är alltså
inte den som gäller. Personligen hade jag gärna velat
att vi kunde styra det lite mer.
Jag vill gärna ha ett konkret exempel på vad Berit
Adolfsson menar med att det är regeringen och, un-
derförstått, det socialdemokratiska partiet som beslu-
tar vilka varor och produkter som ska forskas fram,
tas fram, produceras eller vad det nu är som Berit
Adolfsson avser. Det är väldigt viktigt för oss att vi
får höra vad du menar.

Anf. 121 BERIT ADOLFSSON (m) replik:
Fru talman! Jag hade två förslag på hur man
snabbt kunde få bra konsumenter att handla miljö-
vänligt. Sedan raljerade jag om några alternativ som
kunde gå fortare än att ändra konsumenternas beteen-
de. Att ändra konsumenternas beteende är väl vad
man vill.
Jag föreslår att konsumenterna får den informa-
tion och kunskap som krävs så att de själva kan ändra
sitt beteende. Då behöver man heller inte forska på
hur människor beter sig. Då ändrar de sitt beteende så
att det passar miljön bättre.
Jag vet att statsmakterna nu har undantagit en
massa miljoner från forskningsvärlden för ett särskilt
forskningscentrum. Det är väl statlig styrning, eller
hur?

Anf. 122 KARIN JEPPSON (s) replik:
Fru talman! Berit Adolfsson menar de
3,7 miljonerna till CFK.
Om Berit Adolfsson behagar raljera i denna fråga
i varenda debatt och påstå att det är regeringen som
beslutar vilka produkter som ska finnas i våra butiker
tycker jag att det är på sin plats att Berit Adolfsson
ber om ursäkt. Det kan inte vara rimligt att vi ska ha
den knepiga debatten vid varje tillfälle.
Berit Adolfsson vet mycket väl att jag å det var-
maste är anhängare av utbildning av oss konsumenter
så att vi kan använda den konsumentmakt vi har. Vi
kan aldrig ha ett samhälle som styrs totalt av regering
eller stat, utan vi måste naturligtvis som enskilda
individer ta ansvar. Det kan vi göra bara om vi har
kunskap. Berit Adolfsson vet mycket väl att det inte
råder några delade meningar i den frågan.
Jag tycker att 3,7 miljoner till konsumentforsk-
ningen är en bra början, men jag skulle önska att
konsumentforskningen hade fått ännu mer pengar.
Jag är övertygad att det skulle gynna såväl den en-
skilde konsumenten som företagandet och samhället.

Anf. 123 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Jag har en fråga angående de externa
köpcentrumen. Jag tycker att vi i lagutskottets betän-
kande inte har fått ett tillräckligt svar på vårt mo-
tionsyrkande. Man hänvisar till den översyn av plan-
och bygglagen som nu ska göras.
Det som vi tar upp är att vi anser att man fram till
dess att man har gjort denna översyn ska ha ett stopp
för utbyggnad av externa köpcentrum.
Jag skulle faktiskt vilja veta: Vad anser Karin
Jeppsson och Socialdemokraterna om det? I grunden
handlar det ju om vad Socialdemokraterna och Karin
Jeppson anser om de externa köpcentrumen. Såvitt
jag har förstått när jag är ute och träffar folk i landet,
även många socialdemokrater, så är inte ens Karin
Jeppssons partikamrater så väldigt positivt inställda
till den utarmning av stadskärnor osv. som de externa
köpcentrumen innebär. Men i detta ärende handlar det
även om miljöaspekten. Och det skulle jag vilja ha
svar på.

Anf. 124 KARIN JEPPSSON (s) replik:
Fru talman! Jag har läst bostadsutskottets betän-
kande som vi har voterat om i dag. Där tycker jag att
den oro som vi alla känner tydligt framgår. Jag kän-
ner som socialdemokrat samma oro för de externa
köpcentrumens betydelse för innerstadskärnorna, för
miljöpåverkan på grund av att det faktiskt är en väl-
digt hård trafik ut till dessa. Därför gav vi regeringen
till känna i höstas, tror jag, att man skulle titta på
plan- och bygglagen just för att se hur man kan kom-
ma åt dessa problem. Och i dagsläget är det inte helt
avreglerat, utan kommunerna ger tillstånd till dessa
externa köpcentrum. Och i de fall där fler kommuner
är beroende av det är det länsstyrelsen som kan gå in
och ha synpunkter på om man ska etablera ett cent-
rum eller inte.
Men i detta läge när utredningen är på gång känns
det inte riktigt rätt att gå in och säga: Stopp, inte mer
nu. Jag tycker att både kommuner och länsstyrelser i
så fall måste ta sitt ansvar.

Anf. 125 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Jag förstår att vi egentligen inte har
olika uppfattningar om frågan. Men detta är lite svårt
att förstå. I bostadsutskottets betänkande framkom-
mer nämligen denna oro väldigt tydligt. Vi är med-
vetna om det, och vi är oroliga för det, men ändå
säger vi: Okej, fortsätt att bygga ut nu. Vi kommer att
se över detta. Och kanske kommer det om några år att
bli ett stopp eller ett förbud. Men vi är oroliga och ser
problemen.
Jag förstår inte riktigt det här. Framför allt när vi
talar om miljöhänsyn, miljöpåverkan, osv. så förstår
jag inte att man är så defensiv. Fram till dess att man
är färdig med översynen av plan- och bygglagen kan
man väl ha ett stopp för utbyggnaden av de externa
köpcentrumen? Sedan kanske vi fattar beslut om en
permanent lagstiftning, eller också tycker vi kanske
att det blir så pass bra att vi fortsätter att tillåta ut-
byggnader. Men jag förstår inte varför man är så
defensiv när man ser problemen.

Anf. 126 KARIN JEPPSSON (s) replik:
Fru talman! Det sista som Tasso Stafilidis sade är
väl kärnan i problemet, att vi egentligen inte vet vad
utredningen kommer fram till. Men jag vill vända
mig lite mot det som Tasso Stafilidis sade om att vi
sveper ut med handen och säger att man ska passa på
att bygga ut nu. Det gör varken vi genom det som
skrivs i vårt betänkande, bostadsutskottet genom det
som står i dess betänkande eller regeringen genom att
i miljöbalken faktiskt ta upp denna fråga och peka på
problemen. Jag känner inte riktigt samma oro som
Tasso Stafilidis, utan jag känner att det är mycket
som ska vägas in, och en utredning brukar ge oss bra
vägledning. Men som sagt var, vi får se vad den
kommer fram till. Det är möjligt att det då kan bli en
annan debatt om detta beroende på slutresultatet. Men
för tillfället tycker jag att det är ett alltför stort in-
grepp att gå in och säga att vi nu inför ett förbud och
sedan får se vad utredningen kommer fram till. Det är
alltså förklaringen.

Anf. 127 ANA MARIA NARTI (fp):
Fru talman! Praktiska svårigheter har gjort att vi
inte har kunnat vara med vid bearbetningen av detta
betänkande. Därför är det väldigt svårt för oss att
komma in i debatten just nu. Det betyder inte att
Folkpartiet saknar en konsumentpolitik eller en mil-
jöpolitik utan helt enkelt, som jag har sagt, att de
praktiska omständigheterna den här gången har hind-
rat oss. Därför kommer vi att rösta blankt, dvs. att
avstå från att rösta, under mom. 1 och mom. 2 med
hänvisning till ståndpunkter som redan har kommit
fram i Folkpartiets motioner om konsumentpolitiken.
Framför allt gäller det den stora partimotionen angå-
ende handlingsplanen för konsumentpolitiken.
Jag vill också påpeka att när det gäller arbetet med
dessa frågor pågår en intensiv verksamhet inom EU-
parlamentet och att vårt parti är bland de mest aktiva i
sammanhanget, t.ex. när det gäller märkning. Här har
man talat och skämtat om fula fiskar och märkning av
fiskar. Men den intressanta tanke som nu arbetas fram
inom EU-parlamentet är att hela produktionskedjan
tydligt ska kunna utläsas när man köper en vara, alltså
från bonden eller fiskaren till sista bearbetningsmo-
mentet. Hela kedjan ska vara tydlig för konsumenten.
Sedan är det en annan mycket viktig tanke att
kontrollen skulle bli betydligt starkare genom kontroll
av kontrollanter, så att man verkligen kan lita på den
information som finns i fråga om olika produkter.
Eftersom vi har haft de svårigheter som vi har haft
tänker jag inte tala mer än så.

Anf. 128 MARIA WETTER-
STRAND (mp):
Fru talman! Vi i Miljöpartiet har väckt en utförlig
motion om konsumentpolitiken i samband med re-
geringens handlingsplan om konsumentpolitiken som
behandlades av riksdagen i höstas. Där har vi också
tagit upp en hel del frågor som handlar om konsu-
menterna och miljön.
Konsumenterna har en stor inverkan på och en
stor makt över hur miljön mår i framtiden. Det största
problemet, som vi ser det, är den stora resursförbruk-
ningen. Vi som lever i den rika delen av världen utgör
ungefär 15 % av världens befolkning. Men vi förbru-
kar ungefär 85 % av världens naturresurser. Med
tanke på att de förbrukas redan som det är i en alltför
snabb takt är detta naturligtvis ett väldigt stort pro-
blem. Vi förbrukar resurserna mycket fortare än de
nybildas. Och vi måste ändra vårt beteende i den rika
delen av världen om de som lever i syd ska ha en
möjlighet till en positiv utveckling. Vi tror att kon-
sumenterna och politiken gemensamt kan styra den
här utvecklingen åt rätt håll. I dag är det på många
områden svårt att vara en miljömedveten konsument.
Miljömärkning är ett oerhört viktigt medel som
stöd för dem som genom sin konsumtion inte vill
bidra till den negativa trend på miljöområdet som
alltjämt fortsätter och för dem som vill ta sitt ansvar.
Världsnaturfonden har nu i dagarna föreslagit en
del åtgärder när det gäller fisk. Man har föreslagit en
köpbojkott av bl.a. torsk och jätteräkor. Det beror
naturligtvis på den svåra situation som dessa bestånd
befinner sig i. Torsken är i princip utrotad i vissa
bestånd i Östersjön och i västerhavet, och politikerna
har inte velat ta sitt ansvar. Jätteräkor odlas i fjärran
länder men med stora miljöproblem som följd, och de
äts av väldigt många människor här, och vi orsakar
denna miljöförstöring.
Världsnaturfonden påpekar också att den odlade
laxen kräver eftertanke på grund av att det inte är den
mest effektiva resursförbrukningen man kan tänka sig
att odla lax som matas med fiskmjöl från fisk som är
viltfångad i våra hav.
Jag tycker att det är mycket bra att Världsnatur-
fonden tar fram en sådan här konsumentguide, som
säkert kan ha en positiv påverkan på fiskbestånden
och konsumenternas beteende och därmed på fiskbe-
stånden. Men ännu bättre är naturligtvis om även
politiken tar sitt ansvar och stöder det här arbetet.
Det finns två förslag som behandlas i betänkandet
och som handlar om Kravmärkning av fisk. Så länge
situationen för bestånden ser ut som den gör och man
inte vill ta sitt ansvar för den övergripande fiskeripo-
litiken ser vi Kravmärkning av fisk som den bästa
garantin för konsumenten när det gäller att veta att
den fisk man köper är fiskad i sådana områden där
bestånden är livskraftiga och där det finns möjligheter
att beskatta dem.
Vi menar att man när man går till affären egentli-
gen inte ska behöva gå omkring med WWF:s
broschyr i handen för att veta om det är okej eller inte
att köpa den fisk man köper ifall man inte vill bidra
till att utfiska världens fiskbestånd. Det bästa är om
man kan se på märkningen av produkten att det är
något som är okej.
Om vi politiker kan snabba på den här utveckling-
en bör det göras, tycker vi. Men för att inte komplice-
ra omröstningsprocessen säger jag, liksom Vänster-
partiet, att vi, som också utskottet säger i sitt betän-
kande, förutsätter att regeringen tar detta på största
allvar. Det handlar om våra barns och barnbarns möj-
ligheter att i framtiden få äta fisk. Jag tycker att detta
är en oerhört väsentlig fråga.
Slutligen vill jag säga att vi också stöder Vänster-
partiets reservation om externa köpcentra.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)

10 § Näringsförbud, m.m.

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2001/02:LU19
Näringsförbud, m.m.

Anf. 129 RUNE BERGLUND (s):
Fru talman! I betänkande LU19 behandlas ett an-
tal motioner från allmänna motionstiden åren 2000
och 2001.
I betänkandet finns det två motioner som är under
behandling i Justitiedepartementet.
Den ena motionen handlar om herrelösa hus. Det
gäller fastigheter som efter en konkurs kan komma att
sakna ägare. Det kan bli problem när en fastighet
rättsligt sett blir utan ägare. Fastigheten får ingen
tillsyn och skötsel, och den förfaller. Om den är cent-
ralt belägen i ett samhälle kan den på sikt bli både en
skönhetsfläck och en miljöfara.
Vi förutsätter att regeringen så snart som möjligt
kan komma med ett förslag till riksdagen om hur vi
löser frågan med herrelösa hus.
Den andra motionen som förtjänar att nämnas
gäller godtrosförvärv. Till betänkandet har fogats ett
särskilt yttrande från den moderata gruppen i utskot-
tet. Där behandlas frågan om att byta princip från
exstinktionsprincipen till vindikationsprincipen.
Enligt uppgift är det inte så många länder som
längre har exstinktion, en princip som ger förvärv i
god tro en stark ställning. Det handlar ofta om förvärv
av gods som kan vara stulet men som köparen har
köpt i god tro. Principen har ansetts vara konsument-
vänlig. Ingen som köper något i god tro ska behöva
avstå från varan, även om den i något led skulle kun-
na vara stulen - i varje fall inte utan att få tillbaka det
man betalat för varan.
När, var och om vi inför vindikationsprincipen får
den ursprunglige ägaren en starkare ställning när det
gäller gods som stulits från honom eller henne och
kan, om det går att bevisa, få tillbaka sitt gods utan
kostnad.
Det råder ingen politisk oenighet om att det är en
rimlig ordning att den som bevisligen är ägare till en
vara också kan få den tillbaka utan kostnad.
Lagförslaget om den här angelägna förändringen
ligger enligt uppgift klart för propositionsskrivning.
Det blev tyvärr inte tid att färdigställa propositionen
under våren, men vi har goda förhoppningar om att
riksdagen ska få ta ställning till lagförslaget under
nästa riksdagsår.
I detta betänkande finns det fyra motioner om
näringsförbud. Utskottet har beslutat föreslå en
granskning av lagstiftningen i näringsförbudsfrågor-
na. Utskottet föreslår att Riksdagens revisorer ska ta
sig an uppgiften att se över tillämpningen av lagen
från år 1986 om näringsförbud och de komplettering-
ar av lagen som har genomförts genom åren.
Det är viktigt för svenskt näringsliv att grova åsi-
dosättanden av regler och skyldigheter kan mötas
med effektiva sanktionssystem. Därför vill vi att
frågorna om näringsförbud får en allsidig belysning.
Under de 15 år som gått sedan lagen om närings-
förbud kom till har mycket hänt. Vi har delvis fått ett
nytt näringsliv. Riksdagen behöver få veta hur lagen
fungerar i dagens näringsliv och vad som eventuellt
behöver åtgärdas för att det ska bli en effektivare
lagstiftning på området.
Fru talman! Utskottet föreslår att riksdagen avslår
samtliga motionsyrkanden i detta betänkande. Vidare
föreslår utskottet att tillämpningen av lag 1986:436
om näringsförbud blir föremål för granskning av
Riksdagens revisorer.

Anf. 130 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Fru talman! Självklart är det förödande för den
allmänna rättsuppfattningen om bilden blir bestående
att samhället inte förmår komma till rätta med den
ekonomiska brottsligheten. Inte minst finns det en
allmän frustration över att vissa personer verkar ha
satt i system att gå i konkurs med jämna mellanrum
och över att även grova överträdelser av det regelsy-
stem som gäller för företagande i vårt land kan upp-
repas utan att någonting händer.
Denna frustration har avsatt spår i ett antal motio-
ner från allmänna motionstiden. Motionärerna kräver
bl.a. en skärpning av reglerna om näringsförbud.
Sedan näringsförbudsinstitutet infördes år 1986
har det, som Rune Berglund nämnde, ett flertal gång-
er varit föremål för översyn - senast av Konsument-
politiska kommittén som i sitt slutbetänkande kon-
staterar att de grova åsidosättanden som förekommer
normalt innefattar brott, varför möjlighet att meddela
näringsförbud finns redan i dag. Kommittén såg där-
för inte något behov av en utvidgning av reglerna om
näringsförbud.
Vi moderater ansluter oss till kommitténs bedöm-
ning. Vi tror inte att det är näringsförbudslagstift-
ningen som brister, utan det gäller tillämpningen av
den. Hur skulle det kunna vara på annat sätt?
Sedan Socialdemokraterna återkom till makten år
1994 har de systematiskt monterat ned rättsväsendet i
vårt land, som ett led i den s.k. budgetsaneringen.
Ekobrottsbekämpning är en mycket resurskrävande
verksamhet, och de resurserna finns inte.
Vi politiker kan sitta här i riksdagen och uppröras
över olika missförhållanden, lagstifta och ha oss. Men
så länge vi inte anvisar de resurser som krävs för att
de rättstillämpande organen ska kunna omsätta våra
kloka beslut i praktisk handling blir det bara fråga om
symbolpolitik.
Vi moderater tror alltså inte att det behövs någon
skärpning av reglerna om näringsförbud, men vi vet
inte säkert. Därför hälsar vi med tillfredsställelse att
utskottet på ett moderat initiativ har beslutat föreslå
att näringsförbudslagen ska granskas av Riksdagens
revisorer. I avvaktan på att en sådan granskning ska
genomföras är vi ense med utskottet om att de aktu-
ella motionerna nu inte bör föranleda någon åtgärd
från riksdagen.
Så vill jag säga några ord om godtrosförvärv. En
princip som innebär att den rättmätige ägaren inte kan
få tillbaka egendom som har stulits från honom och
förvärvats av någon annan i god tro urholkar allmän-
hetens förtroende för hela rättssystemet. I svensk rätt
måste därför snarast införas en vindikationsregel, som
ska gälla åtminstone vid stöld av lösöre.
Som Rune Berglund nämnde finns det nu ett fär-
digt sådant förslag. Egentligen finns det en bred poli-
tisk enighet i denna fråga. Det är en lagändring som
vi alla vill se komma till stånd. Vi hoppas innerligt att
Rune Berglunds fromma förhoppning att regeringen
nu äntligen ska komma till skott snart kommer att
förverkligas.

Anf. 131 LENNART KLOCKARE (s):
Fru talman! Jag har varit med på en motion som
behandlas här i dag, som jag skulle vilja kommentera
lite grann. Vi kan konstatera att det under föregående
höst i massmedierna redovisades ett stort antal kon-
kurser och att det var ett fåtal människor som låg
bakom de allra flesta konkurserna i Sverige. Det var
ett hundratal människor. De allra flesta av dem kunde
fortsätta sin verksamhet utan att drabbas av närings-
förbud.
Det är självklart stötande att människor som ägnar
sig åt brottslig verksamhet och plundrar företag ska
kunna fortsätta att bedriva en verksamhet som är till
skada både för den enskilde och för det allmänna. Det
är helt oacceptabelt att oseriösa näringsidkare kan
plundra och starta nya företag samtidigt som de har
skatteskulder på flera hundratals miljoner.
Det är förödande för skattemoralen att vissa per-
soner ska klara sig från sådana skattebrott. Därför är
det naturligtvis angeläget att lagstiftningen ses över.
Bara för några år sedan lade en utredning fram ett
förslag till en ny näringsförbudslag. Förslaget innebar
en skärpning av gällande rätt. Bl.a. skulle den som
varit inblandad i flera konkurser eller lämnat efter sig
stora skatteskulder åläggas näringsförbud om det inte
fanns särskilda skäl mot detta. En domstol skulle i
varje enskilt fall pröva dessa skäl.
Den valda modellen visade stora likheter med den
modell som finns i dag. Jag kan läsa upp vad som
gäller: Den som i näringsverksamhet har gjort sig
skyldig till grövre brott eller till upprepad brottslighet
ska enligt gällande rätt åläggas näringsförbud om inte
särskilda skäl talar emot detta.
Fru talman! Med tanke på de internationellt sett
mycket liberala regler vi har rörande etableringsfrihet
i Sverige har nästan alla möjlighet att driva vilken
näring som helst. Den som visar sig vara olämplig att
driva näring och inte följer spelets regler ska natur-
ligtvis på ett effektivare sätt än i dag förhindras att
fortsätta med det och åläggas näringsförbud.
Det är svårt att förklara för allmänheten hur detta
kan få fortsätta. Vi har en situation där personer som
bevisligen har förorsakat stor skada för de enskilda
och samhället fortsätter med den skadebringande
verksamheten.
Effektiva åtgärder ska naturligtvis vidtas mot
detta, och missförhållandena måste stoppas.
Jag gladde mig när jag läste i betänkandet att ut-
skottet kommer att ge Riksdagens revisorer i uppdrag
att se över lagstiftningen och tillämningen. Vi som
skriver motioner vet att de inte alltid bifalls, men jag
skulle ändå, fru talman, kunna tolka detta som ett litet
steg i den riktningen. Det tycker jag är alldeles ut-
märkt. Vi får se om vi i slutändan kanske ändå landar
i något som speglar motionens anda.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)

11 § Återvinning av säkerhet i konkurs

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2001/02:LU20
Återvinning av säkerhet i konkurs (prop. 2001/02:57).

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 14 §.)

12 § Vissa fastighetsrättsliga frågor

Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 2001/02:BoU10
Vissa fastighetsrättsliga frågor.

Anf. 132 CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! Jag tror inte att jag gör mig skyldig
till någon överdrift om jag konstaterar att den debatt
som nu inleds inte kommer att innehålla några stora
nyheter utan mera präglas av återseendets glädje.
För egen del vill jag på detta sätt till en början
glädja kammaren med att yrka bifall till reservation nr
3 och samtidigt meddela att jag fullt ut står bakom
alla de moderata reservationerna i utlåtandet.
I reservation 3 visar vi moderater på att lagen om
förvärv av hyresfastigheter åstadkommit en mycket
byråkratisk hantering och lång fördröjning vid för-
värv av hyresfastigheter. Detta är till skada för både
köpare och säljare, vilket i sin tur inte innebär något
positivt för de hyresgäster som bor i respektive fas-
tighet.
Rimligare vore att myndigheterna finge rejäla
möjligheter till ingripande mot oseriösa hyresvärdar
som inte sköter sin uppgift på ett acceptabelt sätt. Då
skulle man kunna bekämpa de oseriösa hyresvärdarna
på ett säkrare och mer träffsäkert sätt än vad lagen om
förvärv av hyresfastigheter nu medger.
Fru talman! Från moderat håll har vi även kon-
staterat att kommunerna vid sidan av den kommunala
förköpsrätten har många olika instrument för att styra
den kommunala markplaneringen. Kommunerna har
möjlighet att expropriera och använda det kommunala
planmonopolet och har gentemot de flesta enskilda
markägare överlägsna ekonomiska och personella
resurser för att driva sina frågor.
Även utan bibehållande av den kommunala för-
köpsrätten kommer kommunerna att ha en överlägsen
ställning gentemot de enskilda medborgarna och
fastighetsägarna när det gäller att styra markfrågorna
i kommunen. Vi moderater anser därför att den kom-
munala förköpsrätten bör avskaffas och att vi på det
sättet bidrar till en sundare och effektivare fastig-
hetsmarknad.
Fru talman! Ett ok som många fastighetsägare
uppfattar som särskilt tungt och nyckfullt är tomt-
rättsinstitutet, och det gäller ägare till både stora och
små fastigheter. Ingenting har såsom tomträttsinsti-
tutet givit landets fastighetsjurister sysselsättning. De
juridiska processerna kring tomträttsfrågorna har varit
oerhört många och utdragna i det oändliga. Det beror
på att tomträttsinstitutet i princip är en felkonstruk-
tion, vågar jag säga.
En person äger byggnaden. En annan person äger
marken på vilken byggnaden står. Det är ett tvångs-
gifte som ingen av de inblandade, till skillnad från
vad gäller för vanliga giften, kan lämna. Hur i all
världen skulle de kunna komma överens om vad som
är en rimlig hyra för den mark som huset står på?
Markägaren har ett utpressningsläge, och husägaren
är i grunden utan motvärn. Därför är det naturligt att
tomträttsinnehavaren och markupplåtaren lever i evig
och varaktig söndring. Sådant ger jobb åt jurister.
När tomträttsinstitutet inrättades 1907 fanns det
där bakom goda bostadssociala motiv, men de var
inte försedda med någon gedigen konsekvensutred-
ning.
Vi ska inte underkänna 1907 års lagstiftares goda
avsikter, men nu har tomträtten helt spelat ut sin soci-
ala roll och i stället blivit ett plågoris präglat av höga
kostnader, osäkerhet och maktlöshet.
Fru talman! Tomträtten bör avskaffas genom att
man inte ytterligare upplåter tomträtter eller låter
innehavare friköpa respektive tomträtt.

Anf. 133 ULLA-BRITT HAG-
STRÖM (kd):
Fru talman! Kristdemokraterna har till detta be-
tänkande om vissa fastighetsrättsliga frågor tre reser-
vationer och ett särskilt yttrande. Den första reserva-
tionen handlar om jordförvärvslagen för att värna
jord- och skogsbruk av den typ vi har i Sverige.
Landsbygden måste hållas levande och familjejord-
bruken skyddas. Vi vill stärka sambandet mellan
ägande, brukande och boende. Det är viktigt att vi har
sådana regler att familjejordbruken kan vara den
dominerande ägarkategorin och att generationsskifte-
na underlättas. Vi är inte nöjda med Jordförvärvsut-
redningens förslag utan kräver en ny utredning.
Den andra reservationen handlar om tomträttsav-
gälderna. Tomträttsinstitutet har funnits sedan 1907
och infördes då som ett komplement till äganderätten.
Tanken var att också de som inte hade så goda eko-
nomiska resurser skulle kunna ges möjlighet till att
bygga ett eget hem. Kommunerna upplät mark mot en
ganska låg tomträttsavgäld. Det handlade då om
upplåtelsetider på mellan 26 och 100 år, och efter den
tiden upphörde tomträtten. 1953 ändrades lagen för
att få en mer kommunalekonomisk inriktning. Kom-
munerna skulle kunna tillgodogöra sig värdestegring-
en på sin mark. Tomträtterna hade kommit för att
stanna och avgäldsperioderna reglerades till att vara
minst 20 år. 1968 kom en ny lagstiftning där avgälds-
perioderna kortades ned till lägst tio år.
Fru talman! Lagstiftningen är mycket komplice-
rad, som vi har hört tidigare av Carl-Erik Skårman.
Två lagrådsremisser byggda på utredningsbetänkan-
det Tomträttsavgäld, SOU 1990:23, har inte lett till
någon förenkling. Antalet överklaganden växer hos
domstolarna. Att ha så långa avgäldsperioder som tio
år ställer till mycket problem, inte minst för den ef-
fekt höjningen får efter en tioårsperiod. I Sverige
finns 98 000 tomträtter i 165 kommuner. Kompeten-
sen saknas ofta i mindre kommuner när tomträttsav-
gälden ska regleras.
Vi kristdemokrater begär i vår reservation en för-
enkling av hanteringen och årsvisa avgäldsperioder så
att det blir bättre kontinuitet. Räntan behöver också
ses över. Taxeringsvärdena som grund för beräkning
av avgälden är inget bra system. Det blir en ren väst-
götaklimax när taxeringsvärden höjs kraftigt samti-
digt som det efter en tioårsperiod är dags att justera
avgälden.
Vi kristdemokrater ställer oss positiva till försla-
gen i lagrådsremissen från 1998, som innebär att
markvärdet ska bestämmas för småhus genom den
allmänna fastighetstaxeringen, så länge vi nu inte
lyckats att avveckla den - dvs. för småhus - och för
kommersiella fastigheter genom en fri värdering vart
femte år.
Jag undrar om Carina Adolfsson Elgestam, som är
socialdemokraternas taleskvinna här, kan lova att
någonting nu ska göras, inte minst med tanke på att
26 % av barnen i storstäderna bor i småhus mot 77 %
av barnen på landsbygden. En LO-rapport om välfärd
och boende visar att barnfamiljernas önskemål oftast
är att bo i småhus.
Fru talman! För tids vinnande nöjer jag mig med
att yrka bifall till reservation 8 under punkt 10, även
om jag står bakom övriga två reservationer. Den
tredje reservationen handlar om en evighetshistoria,
nämligen utredning om avvittringen. Gustav Vasa tog
ett tydligt steg mot svensk äganderätt genom att de-
klarera att allt herrelöst land tillhörde kronan. Vid den
tiden fanns s.k. lappskatteland, dvs. områden som
enskilda familjegrupper nyttjade och som de betalade
skatt till kungen för. När gränsdragningen mellan
Sverige/Finland och Norge skedde på 1700-talet
fastställde riksdagen ett dokument som garanterar
samerna rätt till land, vatten och renbete över de
svensk-norska nationsgränserna. För samerna är detta
ett rättsdokument som har grundlagskaraktär.
Den process som kallas avvittring startade i början
på 1800-talet. Flera jordbrukare hade flyttat norrut
och flera samer hade övergått till jordbruk. Jordbru-
karna fick sina skattemarker synade medan de samer
som övergått till jordbruk lämnades utanför denna
möjlighet. Den s.k. lappmarksgränsen infördes som
skydd för renskötseln och senare också odlingsgrän-
sen. I samband med denna avvittring skedde en del
felaktigheter och maktmissbruk som drabbade både
samer och nybyggare. Vi kristdemokrater menar i
denna reservation att de felaktigheter som begåtts
under historiens lopp när det gäller avvittringen och
äganderättsfrågorna måste utredas för att så långt
möjligt ge rättvisa. Hur långt har man kommit där,
Carina Adolfsson Elgestam?
Fru talman! I ett särskilt yttrande påpekar krist-
demokraterna problemen inte minst i skärgården, som
under några korta sommarmånader har en stor be-
folkning av sommargäster och turister, men som
under övriga delar av året har tomma hus, ödsliga
vägar och brist på service. Glesbygdsverket har i sin
skrift Planering för åretruntboende i kust och skär-
gård i juli 2001 pekat på problemen och antytt olika
lösningar som exempelvis "boendeplikt" enligt norsk
modell. Där har man s.k. 0-konsesjonslov som ger
kommuner juridisk rätt att hindra helårsbostäder att
omvandlas till fritidsbostäder - dock utan möjligheter
att förhindra att helårshus genom arv omvandlas till
fritidsboende.
Förutsättningarna för den helårsboende befolk-
ningen att till ett överkomligt pris förvärva bostäder
är avgörande för möjligheterna att bo kvar. De möj-
liggör också inflyttning. Därmed förbättras förutsätt-
ningarna för kommunerna att upprätthålla service och
värna arbetstillfällen i de traditionella samhällskär-
norna. Vi tror att diskussionen om hur hela Sverige
ska leva behöver förstärkas.

Anf. 134 CARL-ERIK SKÅRMAN (m)
replik:
Fru talman! Jag vill ställa följande fråga: Får inte
tomträttsavgälden ytterligare prägel av godtycklig,
extra fastighetsskatt om den ska uttas årligen med
hänsyn till fastighetstaxeringsvärde och därmed vari-
era från år till år?

Anf. 135 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Jag kan hålla med Carl-Erik Skårman.
Kristdemokraterna vill helt avskaffa fastighetsskatten.
Det är vårt mål. Men så länge vi har den och det är
som det är så kan man inte helt övergå till ett nytt
system. Det är bättre att år för år kunna fullfölja detta
än att efter tio år plötsligt få en chock och kanske bli
tvungen att flytta ur hus och hem därför att man inte
har räknat med den höjning som kommer så drama-
tiskt. Samtidigt påverkar ju räntan detta.

Anf. 136 RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Jordförvärvsfrågor och fastighetsför-
värvsfrågor har diskuterats många gånger i den här
kammaren. Vem eller vilka som ska ha rätt att äga
marken, jorden och skogen är frågor som engagerar
oss alla. Det gäller inte minst - vill jag påstå - oss i
Centerpartiet.
Jordförvärvslagen har också utsatts för en över-
syn. En utredning har föreslagit vissa ändringar. I
SOU 2001:38 kan vi läsa om dem.
Förslaget från utredningen innebär bl.a. att gles-
bygdsbestämmelserna ska slopas eftersom utredaren
inte anser att det är meningsfullt att ha kvar nuvaran-
de regler. All mark som avstås till fysisk person ska
kunna åberopas som kompensation. Man säger också
att juridiska personer ska kunna göra kompensations-
fria förvärv av skogsmark på orten om personen be-
driver industriell verksamhet och man behöver sko-
gens avkastning för verksamheten. Vem ska kolla
det?
Utredningsbetänkandet har vi inte på vårt bord i
dag. Det är under beredning i Jordbruksdepartementet
och beräknas inte heller bli klart under det här riks-
mötet. Regeringen väljer att inte plocka upp förslaget
innan valet. Jag kan bara undra varför. Det hade varit
bra med en redig debatt om de här frågorna i riksda-
gen igen. Vi snuddar bara vid de här frågorna i vårt
betänkande i dag. Men bara det, bara snuddningen,
visar att det finns åsiktsskillnader mellan partierna.
I vår centermotion, som handlar om den svenska
skogen, pekar vi på vikten av att värna det enskilda
ägandet. Vi vill fastslå att andelen bolagsskog inte
bör öka på bekostnad av det enskilda ägandet. Det har
redan blivit särskilt svårt för privatskogsbruket att
konkurrera med bolagen om skogsmarken i regioner
där bolagen bedriver en offensiv markpolitik.
Centerpartiet anser att reglerna i framtiden måste
utformas så att familjejordbruken värnas och så att vi
får jordbruksfamiljer även i framtiden. Vi bör titta
speciellt på vilka hinder det finns vid generations-
skiften.
Fru talman! I det här betänkandet kommer också
förslag som gäller begränsningar i fråga om att för-
värva hus som man inte har för avsikt att använda
som sin varaktiga bostad utan enbart för sin fritid.
Den debatten har vi i gång även i Uppsala län, som
jag representerar. Det kommer krav på att man ska
införa boplikt i Sverige för särskilt känsliga miljöer.
Detta kommer trots att vardagen fortsätter att vara
extra kämpig för de fast boende ute i skärgårdsområ-
dena. Fritidshusen trissar upp fastighetspriser. Taxe-
ringen, som ligger till grund för fastighetsskatten,
trissas också upp. Detta får till följd att de fastboende
får svårt att klara sin vardagsekonomi.
Det här har vi från Centerpartiet påtalat många
gånger, och jag önskar att vi kunde få upp ögonen
även på regeringen och på de partier som har ansvaret
just i dag i Sverige. Men alla mynt har två sidor, även
detta att människor köper upp fastigheter för sitt fri-
luftsliv. I dag kan det på vissa håll vara bra, även för
de fastboende. Sommargäster och vintersportande
turister ger pengar till bygden. Det skapar på sikt
arbetstillfällen. En bygd som riskerar att avfolkas får
liv. Det kan t.o.m. vara så att det som från början var
tänkt som ett fritidsboende omvandlas till ett perma-
nentboende.
Fru talman! Fastighetsbildning och uppgifter om
fastigheter är av stor betydelse såväl för samhället
som för enskilda fastighetsägare. I takt med att vi nu
får en nationell digital fastighetskarta, den byggs nu
ut, öppnas det också nya användningsområden. Aktu-
ell lägesinformation kan kopplas till många använd-
ningsområden till gagn för oss alla.
Men även på det här området har systemet två si-
dor. Fastighetsbildning, och även fastighetsregistre-
ring, är av betydelse för den enskilda och, inte minst,
för det allmänna. Därför anser vi i Centerpartiet att
finansieringssystemet behöver ses över så att kostna-
derna fördelas rättvist mellan sakägare och det all-
männa. I dag slår den finansieringen orättvist mot den
ena parten, den enskilde fastighetsägaren.
Jag har inte fått gehör för detta i bostadsutskottet
och yrkar därför bifall till reservation 5 under punkt
7. Jag yrkar även, i enlighet med mitt anförande,
bifall till reservation 1.

Anf. 137 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp):
Fru talman! I det här ärendet står Folkpartiet bak-
om utskottsmajoritetens förslag på de flesta punkter,
men vi har reserverat oss på två punkter tillsammans
med ytterligare partier. I reservation 1, som handlar
om jordförvärvslagen, har vi framhållit, vilket tidiga-
re talare också betonat, att Jordförvärvsutredningens
förslag om att avskaffa lagstiftningens glesbygdsbe-
stämmelser inte bör genomföras. Som vi skriver i
reservationen handlar det bl.a. om att värna om fa-
miljejordbruken och sysselsättningen i glesbygd. Jag
märker bl.a. i mitt län att det faktiskt behövs.
Vi vill motarbeta uppköp och exploatering med
kortsiktiga vinstintressen och i stället stärka samban-
det mellan ägande, brukande och boende. Vi anser att
reglerna i jordförvärvslagen måste utformas på ett
sådant sätt att familjejordbruken blir den domineran-
de typen och att generationsskiften underlättas. Vi
reservanter vill att en ny utredning ska göras med ett
klart uppdrag att lämna förslag med den inriktning
som vi har förordat. Jag yrkar bifall till reservation 1.
I reservation 7 framhåller vi i Folkpartiet tillsam-
mans med Moderaterna och Centern att det bör vara
möjligt för tomträttshavare i hela Sverige att friköpa
sina tomter precis som finansministern fick göra
häromåret. Jag ska för tids vinnande inte yrka bifall
till reservationen men står givetvis bakom den.

Anf. 138 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Åren går. Landsbygdens utveckling
blir alltmer bekymmersam. Den markpolitik som
bedrivs, eller snarare bristen på en effektiv markpoli-
tik, gör mig betänksam. Jag är medveten om att de
markpolitiska frågeställningarna är komplicerade,
inte minst ur juridisk synpunkt. Enligt min mening
går det inte att behandla de markpolitiska instrumen-
ten vart och ett för sig. Det måste till en bred översyn
som stärker sambandet mellan boende, brukande och
ägande.
Den inriktning översynen ska ha bör vara klart
och tydligt formulerad. Översynen bör avse den lag-
stiftning som redan finns samt omfatta de utländska
förebilder man kan hitta som har den här målsättning-
en. Vi hörde Ulla-Britt berätta om det norska exemp-
let. Översynen måste t.ex. omfatta lämpliga, långsik-
tigt hållbara former för ägandet av mark, bostäder och
företag. Jag tror särskilt att de kooperativa formerna,
där traditionellt brukande och ägande har starka bind-
ningar, bör vinna uppmärksamhet i detta samman-
hang.
Miljöpartiet har en näringspolitisk motion i de här
frågorna. Där har vi ett yrkande som överensstämmer
med det jag har sagt. Vi tar faktiskt ställning tillsam-
mans med andra partier även i övrigt när det gäller
jordförvärvslagen och säger att vi inte ska genomföra
de förslag som Jordförvärvsutredningen har kommit
med. Det gäller nämligen att värna om jord- och
skogsbruk av den typ vi har i Sverige. Vi vill främja
sambandet mellan ägande, brukande och boende.
Det här tycker vi i Miljöpartiet är väldigt viktigt.
Vi står bakom de gemensamma reservationerna, och
sedan yrkar jag särskilt bifall till reservation 2 under
punkt 2.

Anf. 139 CARINA ADOLFSSON ELGE-
STAM (s):
Fru talman! Dagens betänkande från bostadsut-
skottet behandlar vissa fastighetsrättsliga frågor.
Bakom rubriken döljer sig behandling av motioner
om fastighetsbildning, tomträtt, kommunala förköp,
mulbetesrätten, omvandling av åretruntbostäder till
fritidshus m.m. Samtliga är från allmänna motionsti-
den.
En del gäller krav av praktisk eller funktionsmäs-
sig natur och syftar till att förbättra efterlevnad och
effektivitet i lagstiftningen, medan en del andra krav
är av mer ideologisk natur och syftar till att minska
allmänhetens möjligheter och stärka markägarnas och
fastighetsägarnas ställning.
Vissa frågor i betänkandet är föremål för bered-
ning i Regeringskansliet, såsom de frågor som berör
jordförvärvslagen och mulbetesrätten, äganderättsfrå-
gorna inom renbetesområdet, som efter en rapport
från Riksdagens revisorer övervägs, och en gräns-
dragningskommission som är tillsatt.
Fru talman! I betänkandet finns det nio reserva-
tioner. Jag tänker omnämna tre. Moderaterna anser att
lagen om förvärv av fastigheter präglas av byråkratisk
handläggning och att lagstiftningen är öppen för
godtycke eftersom den innebär förhandsprövning av
en förvärvares kvalifikationer och intentioner med
förvärvet. Vidare anser Moderaterna att hyresgäster-
nas berättigade krav på seriösa hyresvärdar kan till-
mötesgås genom "ordentliga möjligheter till ingri-
pande" i de fall en fastighetsägare inte sköter sin
förpliktelse mot hyresgäst. Det skulle vara intressant
om Moderaterna lite närmare redovisade vad ordent-
liga möjligheter är.
Vi socialdemokrater anser att dagens lagstiftning,
där oseriösa eller på annat sätt olämplig köpare av
hyresfastigheter hindras från att komma in på fastig-
hetsmarknaden, är ett bra och starkare skydd för hy-
resgästen än "ordentliga möjligheter till ingripande".
Vad det nu innebär. Förhoppningsvis får vi en för-
klaring. Ju effektivare lag, desto mindre behov av
ingripande mot försumliga hyresvärdar, desto trygga-
re blir det för den enskilda hyresgästen.
Tomträtt och kommunala förköp är också frågor
som vi behandlar i det här betänkandet. Där vill Mo-
deraterna stärka det enskilda ägarintresset genom att
göra kraftiga inskränkningar. Man vill avskaffa tomt-
rättsinstitutet samt den kommunala förköpsrätten. Här
finns en tydlig ideologisk skiljelinje mellan oss soci-
aldemokrater och moderaterna. I grunden handlar det
om politiska ideologier eftersom det för oss social-
demokrater är självklart att det är det allmänna intres-
set som måste kunna hävda sig gentemot markägaren.
De borgerliga anser att tomträttsinstitutet är en
förlegad form av reglering som försätter den enskilde
fastighetsägaren i ett beroendeförhållande till kom-
munen. Inrättandet av tomträttsinstitutet 1907 hade en
bostadssocial prägel genom att kommunerna gav den
enskilde möjlighet att bygga billigare hus. Det måste
vara upp till varje kommun att själv avgöra i vilken
omfattning institutet ska användas.
Moderaterna anser att den kommunala förköps-
rätten ska avskaffas. De menar att den inte fyller
någon funktion i den kommunala markplaneringen.
Vidare anser de att den enskilde markägaren hamnar i
en svag ställning gentemot kommunen. Vi socialde-
mokrater anser tvärtom att den kommunala förköps-
rätten är ett viktigt instrument som kommunerna har
för att planera bebyggelseutvecklingen och för att ta
ansvar för den fysiska samhällsutvecklingen. Här är
ytterligare ett exempel på Moderaternas viljeinrikt-
ning att eliminera kommunernas möjlighet att själva
styra den lokala utvecklingen.
I den här frågan är man inte alls intresserad av att
slå vakt om det kommunala självstyret. De argument
som man använder i andra sammanhang vad gäller
det kommunala självstyret visar sig snarast var tak-
tiskt betingade.
Moderaterna anser att allmänintresset ska tryckas
tillbaka till förmån för markspekulation. Utbyggnad
av infrastruktur, kultur- och naturvärden är funda-
mentala samhällsintressen som Moderaterna anser
ska stå tillbaka för det enskilda vinstintressets skull.
Detta synsätt återspeglar sig i ett flertal av motioner-
na. För oss socialdemokrater är det självklart att alla
medborgare måste ha rätt att påverka hur vi använder
våra markresurser, oavsett om vi föds med eller utan
lagfart.
Genom en god planpolitik och markberedskap har
samhället de verktyg som krävs för att förbereda och
genomföra för samhället viktiga förändringar. Enligt
vår mening är dagens lagregler för förköp väl avväg-
da och tillgodoser såväl allmänintresset som den
enskildes rättssäkerhet.
Det mervärde som gemensamt skapats av med-
borgarna är det självklart för oss socialdemokrater
ska komma medborgarna till godo.
Fru talman! Bifall till förslagen i betänkandet och
avslag på samtliga reservationer!

Anf. 140 RIGMOR STENMARK (c)
replik:
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga med
anledning av att Carina Adolfsson Elgestam tar upp
att vi har en bra lagstiftning. Det som vi har ett jätte-
stort problem med, bl.a. i de närmaste regionerna, är
ju hyreshusägares hantering av ockerpriser och svart-
handel, som vi faktiskt också får lov att rätta in oss
och titta närmare på. Tycker Carina Adolfsson att vi
har en stark lagstiftning på det området?

Anf. 141 CARINA ADOLFSSON ELGE-
STAM (s) replik:
Fru talman! Nej, inte vad gäller svarthandel. Men
det är väl inte det som betänkandet i dag handlar om.
Svarthandel på bostadsmarknaden tycker jag är ett
speciellt problem. Det är någonting som vi bör ta tag
i.

Anf. 142 RIGMOR STENMARK (c)
replik:
Fru talman! Även om det inte direkt finns med i
det här betänkandet pratar man i alla fall om oseriösa
fastighetsägare. Då måste man ändå från regerings-
håll och från socialdemokratiskt håll tänka efter och
tänka lite längre. Jag skulle fortfarande vilja ha ett
svar av Carina Adolfsson: Vilken förstärkt lagstift-
ning kan man tänka sig på det området?

Anf. 143 CARINA ADOLFSSON ELGE-
STAM (s) replik:
Fru talman! Vad gäller oseriösa fastighetsägare är
det klart att vi har ett problem i lagstiftningen såtill-
vida att vi i dag inte kommer åt dem som redan äger
en fastighet. Vi kan inte frånskilja denna fastighet
med tvång. Jag är inte alldeles säker på att vi vill ha
den typen av lagstiftning i landet heller, även om man
när det gäller svarthandel kanske ibland skulle önska
det. Men jag tror inte på det tillvägagångssättet.
Det som däremot är bra i lagstiftningen är att vi
kan pröva en blivande fastighetsägare. Verkar det
som om det föreligger oseriöst uppsåt från fastighets-
ägarens sida kan vi stoppa ett köp.

Anf. 144 CARL-ERIK SKÅRMAN (m)
replik:
Fru talman! Kommunerna har möjlighet till ex-
propriering. De har möjlighet att använda sitt kom-
munala markmonopol. Men Socialdemokraterna är
inte nöjda ändå. De ser inte någon anledning att
minska myndigheternas inflytande över de enskilda
utan låter individen bli offer för myndigheternas
aktiviteter. Man vill alltså vid sidan av de här maktin-
strumenten även ha kommunalt förköp.
Man vill ha tomträttsinstitut för att, även om tomt-
rätterna är upplåtna i evighet, ha en möjlighet att ta ut
en extra fastighetsskatt, som tomträttsavgälden inne-
bär. Och man vill kunna styra vilka som köper fastig-
heter med förevändning att detta skulle hjälpa hyres-
gästerna, trots att det innebär att man fördröjer fastig-
hetsköpen, vilket leder till långa juridiska processer. I
stället borde man, för att rädda hyresgästernas goda
livsförhållanden, se till att exempelvis tvångsförvalt-
ningen kan användas på ett mycket aktivare sätt och
bli av med svarthandeln också för den delen.

Anf. 145 CARINA ADOLFSSON ELGE-
STAM (s) replik:
Fru talman! Skårman får ursäkta, jag uppfattade
inte att han ställde någon fråga utan att det var ett
påstående. Men i sitt nästa inlägg kanske Carl-Erik
Skårman skulle kunna redogöra för vad Moderaterna
avser med "ordentliga möjligheter till ingripande" i
de fall en fastighetsägare inte sköter sin förpliktelse
mot hyresgäst.

Anf. 146 CARL-ERIK SKÅRMAN (m)
replik:
Fru talman! Det är riktigt att jag inte ställde någon
fråga. Jag gjorde en bedömning av Socialdemokrater-
nas vilja att till varje pris styra de enskilda männi-
skorna och öka de offentliga myndigheternas makt
över de enskilda människorna. Det hade uppenbarli-
gen inte Carina Adolfsson någonting att invända mot.
Det förstår jag, därför att det är den socialdemokra-
tiska politiken.
Vad gäller rejäla ingripanden mot oseriösa fastig-
hetsägare borde man kunna använda tvångsförvalt-
ning mer än vad som görs i dag, vilket jag sade i mitt
förra inlägg.

Anf. 147 CARINA ADOLFSSON ELGE-
STAM (s) replik:
Fru talman! Till skillnad från Moderaterna anser
vi inte att möjligheten för den enskilda människan att
styra sker genom ägande, dvs. storleken på plånbo-
ken. För oss handlar det om att genom inflytande vara
med och bestämma i samhället.

Anf. 148 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Det är viktigt med barnperspektivet i
bostadspolitiken. Det är därför som jag vill se en
förenkling vad gäller tomträtterna. Barnfamiljerna har
under 90-talet tappat mark på bostadsmarknaden, och
andelen barnfamiljer som bor i småhus har minskat
samtidigt som andelen barn som bor trångt har ökat.
Det har presenterats en LO-rapport om LO-barn och
boende. Nu handlar inte detta fenomen enbart om
LO-folket. Här finns TCO-folket, och här finns de
som inte tillhör någon facklig organisation.
Många av de familjer som säger att de skulle vilja
bo i ett mindre eget hus skulle ha nytta av att tom-
trättsavgälderna förändrades och förbättrades. När
kommer beskedet, Carina Adolfsson Elgestam?

Anf. 149 CARINA ADOLFSSON ELGE-
STAM (s) replik:
Fru talman! Jag har svårt att se sambandet mellan
barnfamiljernas möjligheter att köpa sig ett hus kont-
ra tomträtten.
Barnfamiljerna bor i dag trångt i framför allt våra
storstäder. Där har de många gånger bara ekonomiska
möjligheter att bo i hyresrätt och tyvärr inte i en villa
som många av oss som bor i glesbygden och på lan-
det kan göra. Det här är en viktig diskussion om barn-
familjers möjligheter att bo och bygga en bostad även
i storstaden där marknadspriserna styr på ett helt
annat sätt. Jag tror inte att barnfamiljerna är hjälpta av
Kristdemokraternas förslag.

Anf. 150 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Det är därför vi vill behålla tomt-
rättsinstitutet. Det kom till för att vara ett komple-
ment till äganderätten. Syftet var från början social-
politiskt: Även de som inte hade så mycket pengar
skulle ha möjlighet att bygga ett eget hem. Kommu-
nerna upplät sin mark för detta. Jag ser det som ett
alternativ för att barnfamiljer ska kunna ha valfrihet i
boendet. Om det här hanteras på ett bra sätt skulle
tomträttsinstitutet vara väldigt bra för dem som inte
kan köpa loss sin mark för att bygga ett hus eller kan
köpa ett hus som står på egen mark. Därför är detta
viktigt för barnfamiljerna.

Anf. 151 CARINA ADOLFSSON ELGE-
STAM (s) replik:
Fru talman! Jag har ingen avvikande uppfattning
utifrån att det är viktigt för barnfamiljerna att ha möj-
lighet att bo i en bostad där de känner sig både trygga
och säkra och där barnen kan få utrymme till lek och
att kunna springa omkring och röra sig. Vi tycker
också att det är viktigt att barnen ska få tillgänglighet
till grönområden där de kan röra sig på ett naturligt
sätt och inte behöva sitta instängda i små utrymmen,
som faktiskt många barn gör framför allt i våra stor-
städer.
Jag skulle rekommendera barnfamiljerna att flytta
ut till glesbygden. Där finns det gott om hus. I vissa
regioner finns det många hus som är lediga till väldigt
bra priser. Man kan få en bra villa i de trakter där jag
bor för 200 000-400 000 kr utan att man behöver
lägga ned så jättemycket arbete på att renovera.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)

13 § Naturresursfrågor och vattenrätt

Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande 2001/02:UbU11
Naturresursfrågor och vattenrätt.

Anf. 152 INGA BERGGREN (m):
Fru talman! Moderaterna har i det här betänkandet
två reservationer, vilka båda handlar om vindkraft.
Att frågan om vindkraftsetableringar är komplicerad
har bostadsutskottet flera gånger tidigare blivit varse.
När nu utskottet bl.a. ska diskutera vindkraften kan
man lugnt påstå att utskottet har mycket färsk och
omedelbar information att luta sig mot. I förra veckan
besökte bostadsutskottet Gotland, där ledamöterna på
ort och ställe fick uppleva lokalisering av vindkraft-
verk både på land och i vatten. Under besöket belys-
tes mycket tydligt de konflikter som uppstår mellan å
sena sidan målen om god livsmiljö och livskvalitet i
form av natur- och kulturmiljö samt friluftsliv och
turism och å andra sidan målen om att lokalisera och
bygga vindkraftverk med de störningar dessa ger på
landskapsbilden och för boendemiljön.
Målkonflikterna kom i dagen på ett accentuerat
sätt. Enligt min och Moderaternas uppfattning borde
regeringen och inte minst bostadsutskottets socialde-
mokrater ordentligt diskutera vilka mål man egentli-
gen prioriterar - miljömålen i vid bemärkelse eller det
storskaliga utbyggnadsmålet för vindkraft.
Jag har tagit del av de svårigheter som är förknip-
pade med lokaliseringen av vindkraft, och de finns
inte bara på Gotland. I kontakter med Länsstyrelsen i
Skåne län och Region Skåne har det visat sig att det
finns problem vid bl.a. behandlingen av till-
ståndsansökningar och hur själva processen går till.
Det handlar då inte bara om att olika lagar ska tilläm-
pas, miljöbalken och plan- och bygglagen, utan det
handlar också om att effektgränser påverkar till-
ståndsgivningen samt huruvida verken är A-, B- eller
C-anläggningar. Det är något som i sin tur påverkar
subventionsgraden för respektive verk. Tydliga och
enhetliga regler för buller och skuggor efterlystes
också. Man pekar också på att tekniska s.k. genera-
tionsväxlingar och eventuell nedmontering måste
utredas. Det finns alltså en del att pröva, ompröva och
förändra.
I motion 2001/02:Bo248 tar Moderaterna upp fle-
ra av dessa frågor. Vi moderater anser att krav på
detaljplaneprövning vid varje lokalisering av vind-
kraft ska ske. Därmed ges sakägare och närboende
möjlighet att hävda sina intressen. Vi anser också att
det bör utarbetas en ny gränsvärdesnorm för buller
från vindkraft. Nuvarande bullernorm och dess till-
lämpning men även metoden att mäta buller kan
starkt ifrågasättas. Vi anser också att tydliga regler
för avstånd mellan bostäder och vindkraftverk ska
skrivas in i Boverkets allmänna råd för vindkraft -
innan regeringen fastställer dem - för att skydda
människor från buller, skuggbildningar och andra
störningar.
Vi moderater menar ytterligare att det är av stor
vikt att ansvarsfrågan klarläggs beträffande kostna-
derna för nedmontering och bortförande av vindkraft-
verk i samband med att verksamheten upphör. Mode-
raterna anser att det inte är tillräckligt med de möjlig-
heter som finns i dag att villkora tillstånd. Till-
ståndsmyndigheter bör enligt vår uppfattning vara
skyldiga att villkora tillstånd för uppförande med att
säkerhet ställs för kostnader för återställande, ned-
montering och bortförande av vindkraftverk. Skyl-
digheterna bör närmare preciseras.
Vad gör då regeringen? Jo, regeringen tillsätter ut-
redningar och ger sina verk och myndigheter i upp-
drag att ta fram rapporter och underlag - men inte
före olika ställningstaganden och skrivande av propo-
sitioner utan efteråt.
I en interpellationsdebatt jag hade i förra veckan
med miljöministern sade Kjell Larsson att vi ska "se
till att den utbyggnad vi gör sker på ett sätt som är
förenligt med vårt ansvar mot naturen och vårt ansvar
mot människor, både när det gäller trivsel och häl-
sopåverkan och för naturens del inte minst när det
gäller landskapsbilden".
Det kan tyckas vara klara verba, men vad betyder
de?
Vad anser Bengt-Ola Ryttar? Kan Bengt-Ola
Ryttar i sak instämma med de moderata förslag som
jag här presenterar och medverka till att regeringen
kommer tillbaka till riksdagen med förslag på krav på
detaljplan och klara, tydliga regler och riktlinjer att de
skrivs in i de allmänna råden för vindkraft?
Tyvärr gav miljöministern inte mig några klara
besked i dessa mina sakfrågor, trots de vackra orden.
Nu har Bengt-Ola Ryttar verkligen chansen att svara.
Efter bostadsutskottets besök på Gotland borde
det inte vara svårt utan snarare mycket lätt att ställa
sig bakom den moderata motionen Bo248 med kra-
ven på detaljplaneprövning vid varje vindkraftslokali-
sering, klara, tydliga och nationella regler om gräns-
värdesnorm för buller och avstånd mellan bostäder
och vindkraftverk samt att vid tillståndsgivning ställa
upp villkor för nedmontering och bortförande då
verksamheten upphör.
Jag yrkar därmed bifall till reservation 5 under
punkt 3 och ställer mig naturligtvis också bakom
reservation 2 under punkt 2.

Anf. 153 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! I betänkandet behandlas motioner
från allmänna motionstiden. Jag ska ägna mig åt två
frågor, nämligen vindkraften och omprövningen av
gamla vattendomar.
Vänsterpartiet har träffat en energiöverenskom-
melse med regeringen och Centerpartiet. Där föreslås
en kraftig utbyggnad av vindkraften till 10 terawatt-
immar år 2015; ett klokt beslut som gör oss mindre
beroende av kärnkraftsel och fossila bränslen. I sam-
band med detta krävs mycket planering. Områden för
riksintresse när det gäller vindkraftsutbyggnad ska
samordnas med kulturmiljövårdens intressen, effekter
på naturmiljön och säkerhetsintressen hos Försvars-
makten. Detta arbete pågår, och mycket ska redovisas
redan i år eller nästa år.
Även länssstyrelserna har i uppdrag att rapportera
och bevaka hur kommuner med goda vindenergire-
surser behandlar dessa frågor i sina översiktsplaner.
Även om både Kristdemokraterna och Centern be-
rör viktiga frågor i sina reservationer tycker Vänster-
partiet att man i nuläget ska avvakta de utredningar
som pågår. Arbetet bör naturligtvis ske skyndsamt så
att vi kan leva upp till den energiöverenskommelse
som riksdagen kommer att fatta beslut om senare.
Vänsterpartiet anser naturligtvis att vindkraften är
en miljövänlig energikälla men tycker ändå att den
ska betraktas som andra energiproducerande anlägg-
ningar. Buller är ett problem, dock av mindre karak-
tär. Hur större anläggningar i marin miljö påverkar
det omgivande växt- och djurlivet är hittills ganska
outforskat. Därför finns det ingen anledning att ge
vindkraften fribrev när det gäller prövning enligt
miljöbalken. Det som behövs är en översyn av antalet
överklagande instanser, handläggningstider hos be-
rörda myndigheter och en samordning av prövningen
enligt miljöbalken och plan- och bygglagen.
Fru talman! De senaste årens översvämningar har
lett till en rad frågor som berör regleringen av våra
vattendrag i samband med vattenkraftsproduktionen.
Medverkade vattenkraftsföretagen till att försvåra
problemen? Hur påverkas vattensystem som hänger
ihop av regleringstillstånd där nyttjandet av fallrättig-
heterna är kopplat till det enskilda objektet? Ett arbete
pågår hos länsstyrelsen med att se över det och ett
annat hos Räddningsverket för att kunna förebygga
risk för ras och skred.
Andra problem gällande vattendomar är den på-
verkan som regleringen har på den strandnära miljön
där torrläggning nedanför en kraftstation slår ut växt-
och djurlivet och möjligheterna för t.ex. fiske. Sär-
skilt äldre vattendomar är inte anpassade till nutidens
miljöhänsyn eller miljöbalkens regler. Boende på
orter med vattenkraftsföretag som fått tillstånd enligt
det gamla regelsystemet känner frustration över den
förstörda natur- och kulturmiljön och över missade
möjligheter att utveckla t.ex. fisket.
Det finns möjligheter för statliga myndigheter att
ompröva vattendomar i de nya miljödomstolarna
vilket också sker. Men möjligheten att få en ändring
till stånd är inte så stor, och de gamla vattendomarna
kräver ofta en ekonomisk kompensation från staten
om t.ex. vattenregleringen ska minska eller nya fisk-
vandringsvägar eller lekplatser iordningställas. Här
finns det pengar hos berörda myndigheter men i be-
gränsad omfattning. Kostnaderna för åtgärderna bor-
de ligga på regleringsföretagen och de gamla vatten-
domarna anpassas till de krav som föreskrivs i miljö-
balken.
Alltför stora vattennivåskillnader bör inte accepte-
ras, torrläggning undvikas och fiskvandringsvägar
finnas. Tyvärr verkar inte den sittande Miljöbalks-
kommittén i sitt tilläggsdirektiv ha fått något annat
uppdrag än det som gäller vattendomar kopplat till
risken för översvämningar. Övriga hänsyn som mil-
jöbalken omfattar finns inte med. Det gäller fisket,
skada eller olägenhet i miljön och val av bästa möjli-
ga teknik.
Fru talman! Därför yrkar jag bifall till reservation
10.

Anf. 154 HARALD BERGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 9.
Jag ska i ett kort anförande beröra vindkraftens ställ-
ning, särskilt ur aspekten att vindkraften i tillstånds-
sammanhang betraktas som miljöfarlig verksamhet.
Häromdagen fick jag ett mejl från en konsult som
på en linje hade graderat miljöfarligheten hos ett antal
energikällor. Där blev vindkraften den som gav lägst
miljöpåverkan. Det är ganska anmärkningsvärt att
man vid tillståndsgivning betraktar vindkraften som
en miljöfarlig verksamhet. Vi tycker inte att det bör
vara så.
I betänkandet står att med miljöfarlig verksamhet
avses bl.a. användningen av mark, byggnader eller
anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet
för omgivningen genom buller, skakningar, ljus,
joniserande eller icke-joniserande strålning eller an-
nat liknande. Möjligen kan man säga att vindkraften
åstadkommer lite buller.
Jag besökte själv för ett tag sedan Suorvadammen
och lyssnade på ett vindkraftverk som gick under
ganska kraftig vind. På ett fåtal meters avstånd från
vindkraftverket var själva ljudet av vinden högre än
det som kraftverket åstadkom när propellern gick
runt. Vi tycker inte att det är en speciellt miljöfarlig
verksamhet när det gäller t.ex. buller. I en lång reser-
vation skriver vi bl.a. att för att ge begreppet miljö-
farlig en rimlig innebörd bör det begränsas till mätbar
fysisk och kemisk miljöpåverkan. Man kan hellre
säga att vindkraftens miljöpåverkan är virtuell, en
synbar påverkan snarare än något giftigt eller farligt.
Vi yrkar att begreppet "miljöfarlig" ska tas bort ur
sammanhanget när en anläggning tillståndsprövas.
Vi har också reservation nr 9 som handlar om åt-
gärder för att minska riskerna för översvämningar. I
denna reservation påpekar vi att översvämningar är
tämligen frekvent återkommande. De kan dessutom
drabba mycket stora geografiska områden samtidigt.
De stora, kraftiga och dyrbara översvämningar som vi
har råkat ut för under både år 2000 och år 2001 kan
man inte säga är särskilt överraskande statistiskt sett.
Statistik som har förts i mer än 100 år visar att dessa
katastrofliknande översvämningar måste betecknas
som regelbundet återkommande höga flöden. Vi
brukar ju lita på statistik, och av den kan vi se att
detta kommer att återkomma i framtiden. Därför bör
vi inrikta oss på vad vi kan göra åt detta. Vi kan t.ex.
förbereda oss med förråd av olika sorters utrustning
för att skydda oss vid en översvämning.
Man kan också konstatera att utredningar och
handläggningar av sådana här frågor tar väldigt lång
tid efter det att översvämningen har ägt rum. Krav på
ersättning osv. för kostnader som kommuner har
åsamkats tar väldigt lång tid att behandla. Såvitt jag
vet är kostnaderna för översvämningarna både år
2000 och år 2001 ännu inte reglerade, men det kom-
mer förhoppningsvis.
Vi menar att det här arbetet måste påskyndas.
Man måste kunna förbereda sig och veta vad man ska
ta sig för i katastrofliknande situationer. Vi har ju
ändå en kunskap om vad som har passerat de närmast
tidigare decennierna.
Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till reservation
9.

Anf. 155 RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Alla goda ting är tre. I debatten om
det här betänkandet vill jag ta upp tre frågor, nämli-
gen vindkraften, gröna lungor i stadsmiljön och kärn-
kraftsavfall.
Först gäller det vindkraften. Jag var också med till
Gotland på det här studiebesöket och studerade vind-
kraftens fördelar och nackdelar på plats. Det var
mycket intressant och givande. Men vi har fortfaran-
de olika uppfattningar, och alla delar dessvärre inte
min och Centerpartiets uppfattning att vindkraften är
en säker och miljömässigt riktig och viktig kraft att
satsa på. Men glädjande nog finns det en majoritet här
i riksdagen för att vi ska ställa om vårt samhälle till
förnybara energikällor. Samhället måste ställas om
till en mer uthållig utveckling. Vindkraften är en del i
detta.
Behovet av nya kunskaper märks tydligt, och be-
hovet av att samla och sprida information om vind-
kraften blev också väldigt tydligt när bostadsutskottet
bl.a. besökte högskolan i Visby som redan i dag har
olika vindkraftsutbildningar. På Gotland har man
redan en samlad kunskap, både praktiskt, med ett
stort antal vindkraftverk på Näsudden som vi bl.a.
besökte, samt teoretiskt på högskolan.
Personligen var jag också på en skola, Gråbosko-
lan. Där kunde jag se hur man undervisade barnen på
ett praktiskt sätt. Man hade små vindsnurror på taket
och solfångare. Man visade detta direkt för barnen.
De kunde få känna hur varmt vattnet blev av den
energi som kom ifrån de här förnybara energikällor-
na.
Frågorna om ett inrättande av ett nationellt cent-
rum för vindkraftsinformation togs också upp, och det
har ju aktualiserats bl.a. i Vindkraftsutredningen Rätt
plats för vindkraften. Det här stämmer väl med det
som vi i Centerpartiet vill ha. Vi vill att vindkraften
ska betraktas som ett riksintresse. Då behövs det
också ett centrum för vindkraftsinformation där man
kan samla all kunskap som finns. Det skulle vara ett
centrum dit man kan vända sig för att få svar på olika
spörsmål kring den här energikällan. Det måste börjas
i tid. Det fick jag än en gång klart för mig när jag
mötte mina äldre kolleger efter att ha pratat med
barnen på den här skolan. För barnen är det väldigt
lätt att ta till sig ny teknik. För oss äldre kan det vara
mycket svårare. Inte minst beklagar jag att Modera-
terna så lätt blir fast i det gamla.
Vi har inte tagit ställning till ett vindkraftscentrum
på Gotland i det här betänkandet, men det hör nära
samman med det som jag framför i min reservation 4
under punkt 2. Jag yrkar bifall till den reservationen.
Jag skulle vilja vädja till er att läsa Lilian Virgins
motion som kommer i ett annat betänkande här i
riksdagen. Ställ er gärna bakom den.
Det andra som jag vill ta upp här berör betydelsen
av gröna lungor i staden. Natur-, kultur- och miljö-
värden får absolut inte sättas åt sidan i samhällsplane-
ringen. Den expansion som vi kan se i våra storstäder
får inte ske på bekostnad av de värdefulla grönområ-
den som finns. Om man tar ett grönområde i anspråk
måste det helt enkelt ersättas med något annat. Man
kan tycka mycket om bomässor, men en sak som man
försökte belysa på den senaste mässan i Malmö var
just vikten av gröna rum i stadsmiljön. Det tycker jag
var värt ett beröm. Även på det här området måste vi
ha synliga exempel.
Det behövs fler områden i våra storstäder med
samma skydd som nationalstadsparken här i Stock-
holm. Planering för det är på gång, men innan man
kommit fram till att peka ut speciella områden måste
man ge ett skydd i avvaktan på ett permanent beslut.
Genom Centerpartiets insatser fick Stockholm sin
nationalstadspark. Det är ett sammanhängande områ-
de som getts skydd med status av riksintresse. Det är
en tillgång för oss alla som vistas här i Stockholm,
och inte bara för dem som bor här. Centerpartiet har i
en partimotion, Ett bättre storstadsliv, närmare redo-
visat synpunkterna kring detta.
Jag vill dock lägga till en passus om betydelsen av
nationalstadsparker. Det är viktigt att i all stadsplane-
ring ha med grönområden. Det behöver inte alltid
vara storslagna parker. Det är minst lika viktigt med
träd, buskar och blommor var helst vi rör oss. Det är
vackert, och det mår vi bra av. Men det är viktigaste
är ju att det gröna omkring oss renar luften.
När det gäller införandet av fler nationalstadspar-
ker i Sverige är det ändå av yttersta vikt att planering-
en sker i samförstånd med den kommun eller den stad
där parken ska inrättas, annars blir det inget eller
också blir resultatet väldigt dåligt.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 6
under punkt 3.
Till sist vill jag också ta upp kärnkraftsanlägg-
ningar och kommunala veton. Där har vi i Centerpar-
tiet alltid framhållit vikten av respekten för den
kommunala nivån. I dag pågår en debatt runtom i vårt
land om var och på vilket sätt vi ska ta hand om det
kärnkraftsavfall som växer i mängd för varje dag som
vi har kärnkraften kvar. Det är ett avfall som vi måste
förvara på ett säkert ställe. Det är nästan ofattbart hur
många år det handlar om. Det handlar inte om bara
om mina barn och barnbarn. Det handlar om barn-
barns barnbarns barnbarn. Vi måste ta hand om detta
farliga avfall i all oändlighet. Jämför det med vind-
kraften! De sopor som vi har måste tillförsäkras en
säker förvaringsplats någonstans i vår avlånga land.
Inte minst är den här debatten högaktuell i mina
hemkommuner i Uppsala län. I både Östhammar och
Tierp har fullmäktigeförsamlingarna efter livliga
debatter röstat i frågan om man ska få provborra i
berget i dessa kommuner för att utröna om man där
kan finna den bästa platsen för ett slutförvar. Omröst-
ningarna har genomförts efter en ganska lång tid av
förundersökningar. Man har kommit fram till väldigt
olika slutsatser. Östhammars kommun säger: Var så
god och provborra, medan Tierps kommun säger: Inte
här!
Jag tycker att det här är lite bekymmersamt, och
jag vill med anledning av att vi i dag åter har att be-
handla motioner om det kommunala vetot mot kärn-
kraftsanläggningar uppmana regeringen, övriga soci-
aldemokrater och även vänsterpartister att aktivt ta
del i dessa mycket svåra ställningstaganden ute i
kommunerna. Det går inte att bortse från att det här
även är en nationellt viktig fråga. Det handlar om
allas vårt ansvar. I den här frågan måste råda ett
verkligt samarbete mellan den statliga nivån och den
kommunala.

Anf. 156 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp):
Fru talman! I det här betänkandet behandlas, som
tidigare har sagts, en mängd förslag från allmänna
motionstiden. Folkpartiet står bakom 4 av de 11 re-
servationerna, men jag ska inte gå in på alla.
Bakom reservation 1 står Folkpartiet ensamt, vil-
ket faktiskt förvånar mig. Den handlar om den myck-
et viktiga frågan om utformningen av skyddet för
våra älvar. Vi i Folkpartiet vill ha en förstärkning av
älvskyddet, vilket vi framför i två motioner.
I den ena framhålls för det första att det ska vara
det för ett vattendrag redovisade skyddsbehovet som
ska bedömas, oberoende av vilket syfte ett planerat
ingrepp skulle tjäna.
För det andra anser vi att sådana åtgärder som
vidtas för utveckling av befintliga tätorter eller det
lokala näringslivet liksom anläggningar som behövs
för totalförsvaret inte generellt ska undantas från
skydd.
Vi vill för det tredje att kraven på åtgärder som
kallas "mindre ombyggnader" ska skärpas så att de
med säkerhet utesluter faktisk utbyggnad.
I motion N367 anför vi att det inte ska ske någon
utbyggnad av de orörda älvarna, vilket väl i och för
sig borde vara helt klart för alla. Men regeringen har
valt att inte föreslå någon förändring av älvskyddet,
och bakom det står utskottsmajoriteten.
Jag yrkar bifall till reservation 1.
I reservation 7 yrkar Folkpartiet att Slottsskogen
med angränsande områden i Göteborg ska förklaras
som nationalstadspark. Med en sådan status skulle
skyddet mot intrång av olika slag förstärkas. Jag ska
fatta mig kort och inte yrka bifall till reservationen,
men jag står som sagt bakom den.
I reservation 9 har jag tillsammans med ledmöter
från kd och Centern utvecklat skälen för att det är
viktigt att vi snarast möjligt får förslag till åtgärder
som kan förhindra de katastrofartade översvämningar
som många delar av landet har drabbats av under
senare år.
Jag har tidigare deltagit i debatter i kammaren i
den här frågan, och jag har också varit aktiv på hem-
maplan för att få till stånd förändringar i form av
större beredskap, bättre hjälp till drabbade osv. Tidi-
gare talare har utvecklat reservationen, som jag givet-
vis står bakom, även om jag inte yrkar bifall heller till
den.
Reservation 10 gäller omprövning av vattendo-
mar. Även i den frågan har jag aktivt deltagit i de-
batter både här i kammaren och på det lokala planet.
Många har fått sina hem förstörda vid översvämning-
ar. Ett stort antal av de gamla vattendomar som finns
tillåter, vilket Owe Hellberg varit inne på, mycket
stora nivåförändringar. Detta är till skada både för
djur- och växtlivet i den strandnära miljön och för
människor som bor i närheten.
Det finns enligt vår mening mycket goda skäl för
att möjliggöra omprövning av sådana gamla vatten-
domar som kan innebära risk för stora skador på
omgivande miljö och för närboende människor.
Jag yrkar bifall till reservation 10.

Anf. 157 HELENA HILLAR ROSEN-
QVIST (mp):
Fru talman! Inte heller jag ska dra ut på den här
debatten alltför länge, så att vi kan hinna votera kl.
17.00 även om detta betänkande. Jag vill bara nämna
att om det för kärnkraftverken hade funnits lika de-
taljerade krav för uppförande, nedmontering, säker-
hetsavstånd o.d. som Moderaterna nu vill ställa upp
för vindkraftverken, hade kärnkraftverken aldrig
kunnat uppföras.
Till skillnad från ett kärnkraftverk kan ett vind-
kraftverk lätt monteras ned om det visar sig vara
felplacerat. Inte heller efterlämnar det något miljöfar-
ligt avfall.
Jag tycker dock att det är helt i sin ordning att
man miljöprövar etableringarna. Vi har många sådana
i min hemkommun Ödeshög, som för övrigt lär ha
flest vindkraftverk per invånare. Det är jag väldigt
stolt över, liksom jag är stolt över att vi procentuellt
även har flest miljöpartister. Jag ser där ett visst sam-
band.
Rigmor Stenmark har redan talat väl för Center-
partiets motioner om nationalstadsparker och kom-
munalt veto. Miljöpartiet står bakom de båda reser-
vationerna med anledning av detta, men för tids vin-
nande yrkar jag bifall endast till reservation 8 om det
kommunala vetot. Det är väldigt viktigt att respekten
för den kommunala nivån ökar och att valresultat i
större utsträckning respekteras. Den kommunala
vetorätten bör därför förstärkas.

Anf. 158 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Det här är min sista ärendedebatt i
Sveriges riksdag, och det känns lite högtidligt. Det
har varit en bra tid i bostadsutskottet. Det har varit
ömsom vin och ömsom vatten. Vinet har varit den
ömsesidiga respekt som präglat utskottsarbetet. Vatt-
net som läckte in när vi behandlade Hebyfrågan var
inte så trevligt. Då fick partitaktiken ta över förnuftet
och parlamentarisk ordning och reda. Det var en
beklaglig fläck på alla de gångna åren av arbete i
bostadsutskottet.
Men jag vill framföra ett tack för den tid som varit
och önska ledamöterna lycka till i sitt fortsatta arbete
i bostadsutskottet. Det kommer nog att hända en hel
del spännande saker under nästa mandatperiod, då jag
inte kommer att vara med i arbetet.
Så till betänkandet. Jag ska till att börja med yrka
bifall till betänkandet och avslag på samtliga reserva-
tioner. Jag tänker kommentera några av dem.
Det finns tre borgerliga reservationer om vind-
kraftens ställning och fyra borgerliga uppfattningar,
eftersom Folkpartiet röstar med majoriteten i den
frågan. Moderaterna tycker nog illa om vindkraft, och
därför vill de ha skärpta bestämmelser för att undvika
vindkraftverk. Man tycker inte att det räcker med de
restriktioner som redan finns utan vill ha flera förbud.
Kristdemokraterna tycker bättre om vindkraft. De
vill ha mer planering och tycker att vindkraftverk inte
ska klassas som miljöfarlig verksamhet i miljöbalken.
Enligt min mening skulle det innebära en radikal
försvagning av miljöbalken om begreppet miljöfar-
lighet skulle begränsas till att avse mätbar fysisk och
kemisk miljöpåverkan från utsläpp m.m.
Centerpartiet vill framstå som det verkliga vind-
kraftpartiet, och man är klok nog att inte vilja försva-
ga miljöbalken. Centern trycker mer på att det ska
upprättas en nationell vindkraftsplan där vissa områ-
den utpekas som riksintressen för vindkraften - alltså
precis det motsatta mot vad Moderaterna vill. Exakt
det uppdraget har också Statens energimyndighet, och
det jobbet beräknas vara klart nu i år.
Fru talman! Jag frågar mig: Vilken vindkraftspo-
litik kommer att gälla om borgerligheten vinner hös-
tens val? Är det Moderaterna som ska bestämma som
vanligt, eller kommer de små partierna att kunna
hävda sina uppfattningar? Det vet väljarna ingenting
om.
Det finns också två reservationer om naturstads-
parker, en mp- och c-reservation och en folkpartire-
servation. Miljöpartiet och Centern vill ha ett interi-
mistiskt skydd, och Folkpartiet vill ha Slottsskogen i
Göteborg förklarad som nationalstadspark.
Nationalstadsparker är ett uttryck för den själv-
bildning som brer ut sig alltmer i politiken. Min erfa-
renhet säger mig att man inte ska jäkta fram den ty-
pen av beslut. Sakta och väl slår ingen ihjäl, säger vi
hemma i Dalarna.
Jag ser det som lite märkligt att Yvonne Ång-
ström, som är från Lycksele, driver frågan om att
Slottsskogen ska inrättas som nationalstadspark utan
att ha stöd av Göteborgare i utskottet. Beror det mån-
ne på att det ändå är klokast att riksdagen håller fing-
rarna borta ifrån den frågan så att man i stället får
göra den här bedömningen i Göteborg?
Jag vill säga några ord om det kommunala vetot. I
Miljöparti- och Centerreservationen framhålls "att
staten bör ta ett tydligare ansvar för att frågorna löses
på ett acceptabelt sätt". Jag finner citatet mycket
märkligt, eftersom motionen går ut på att slutförva-
ring av kärnavfall ska bli en i praktiken helt kommu-
nal fråga, eftersom man vill införa kommunalt veto.
Ett vet vi, och det är att det kärnavfall som vi har
måste förvaras. Kan Helena Hillar Rosenqvist och
Rigmor Stenmark garantera att kärnavfallet blir slut-
förvarat om de får som de vill? Jag har svårt att tänka
mig det.
Jag har några kommentarer till de inlägg som re-
dan har varit.
Till Inga Berggren skulle jag vilja säga att ingen
existerande energiproduktion är okontroversiell. Det
står alltid motstående intressen mot varandra, och det
är det som är politikens konst: att försöka göra de här
avvägningarna på ett sådant sätt att människorna kan
finna att man löser problemen på ett rimligt sätt.
Naturligtvis ska vi förena produktionsmålet och
miljömålet. Det ingår ju i denna bild. Alla de farhågor
som Inga Berggren tar upp bereds i Regeringskansliet
och i olika myndigheter. Jag tycker att Kjell Larssons
svar här i kammaren var alldeles utmärkt bra. Alla de
aspekter som Inga Berggren tar upp ska beaktas i de
utredningar och beredningar som pågår.
Men jag vill varna för att det finns en ganska stark
motvilja under den argumentering som Moderaterna
för om vindkraften. Det beklagar jag, och det är na-
turligtvis en svårighet för den borgerliga tilltänkta
fyrpartiregeringen.

Anf. 159 RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Jag vill bara mycket kort säga ett
hjärtligt tack till dig, Bengt-Ola Ryttar, eftersom det
här är din sista stund - tänkte jag säga - i talarstolen.
Jag tycker att det har varit väldigt intressant att sam-
arbeta med dig i vissa frågor och debattera motstånd i
andra. Jag tror att du kan dela min åsikt att samhälls-
utvecklingen pågår hela tiden. Den kan man påverka
även utanför den här kammaren, och det tror jag att
du kommer att göra.
Jag är öppen för en debatt t.o.m. när det gäller det
kommunala vetot och kärnkraftsavfallet. Jag tror att
man måste ha ett gemensamt ansvar, både nationellt
och kommunalt.
Tack!

Anf. 160 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Tack för de vänliga orden! Debatten
kommer att rulla vidare med eller utan mig.

Anf. 161 INGA BERGGREN (m):
Fru talman! Bengt-Ola Ryttar sade så här: Mode-
raterna tycker nog illa om vindkraft. Då svarar jag på
det här sättet: Vindkraften ska leva på sina egna me-
riter. Förnybara energikällor, däribland vindkraften,
ska konkurrera på lika villkor. När det gäller föränd-
ringar i regelverket, som säkert behövs, borde Bengt-
Ola Ryttar och regeringen lyssna: När man efterlyser
sådana nya tydliga regler borde sådana också kunna
expedieras. Man behöver det för att kunna gå vidare i
det här arbetet.
Till slut: Tack så mycket för de debatter vi har
haft här i kammaren, Bengt-Ola Ryttar, och lycka till
därhemma i den politiska hetluften!

Anf. 162 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Jag får tacka för det. Jag hoppas att
det blir lite mindre hetta i luften när jag kommer hem,
för jag ska inte främst vara politiker utan pensionär,
och det ser jag verkligen fram emot.
Sedan är det så, för att återgå till ämnet, att det
naturligtvis måste finnas regler i sådana här väldigt
svåra sammanhang. Men ytterst hänger det på att göra
en avvägning mellan motstående intressen. Jag tycker
att produktionsmålet och miljömålet är viktigare än
konkurrensmålet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.57 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

14 § Beslut om ärenden som slutdebatterats vid
dagens sammanträde

FöU3 Totalförsvarsplikten
Punkt 1 (Allmänt om totalförsvarsplikten)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 3 (mp)
Förberedande votering:
72 för res. 1
14 för res. 3
223 avstod
40 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
209 för utskottet
73 för res. 1
29 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 37 kd, 16 c
För res. 1: 72 m, 1 -
Avstod: 15 mp, 14 fp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 2 (Könsneutral totalförsvarsplikt)
1. utskottet
2. res. 4 (v)
3. res. 5 (fp)
Förberedande votering:
39 för res. 4
15 för res. 5
257 avstod
38 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Huvudvotering:
241 för utskottet
39 för res. 4
31 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 71 m, 36 kd, 15 c, 1 -
För res. 4: 1 m, 38 v
Avstod: 1 kd, 1 c, 15 mp, 14 fp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SoU14 Bättre tandvårdsstöd för äldre m.m.
Punkt 2 (Behovsstyrt högkostnadsskydd)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
238 för utskottet
71 för res. 2
1 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 37 v, 37 kd, 16 c, 15 mp, 14 fp,
1 -
För res. 2: 71 m
Avstod: 1 m
Frånvarande: 13 s, 9 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 3 (Sänkt åldersgräns)
1. utskottet
2. res. 3 (fp)
Votering:
295 för utskottet
14 för res. 3
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 37 v, 36 kd, 16 c, 15 mp,
1 -
För res. 3: 14 fp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 6 v, 6 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 6 (Utredning av förstärkt högkostnadsskydd)
1. utskottet
2. res. 5 (kd)
3. res. 6 (c)
Förberedande votering:
42 för res. 5
17 för res. 6
252 avstod
38 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5.
Eva Johansson (s) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.
Huvudvotering:
258 för utskottet
36 för res. 5
16 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 38 v, 1 kd, 15 mp, 13 fp,
1 -
För res. 5: 36 kd
Avstod: 16 c
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 1 mp, 3 fp, 1 -

Punkt 11 (Personalförsörjning)
1. utskottet
2. res. 10 (m, kd)
Votering:
180 för utskottet
131 för res. 10
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 1 kd, 6 c, 15 mp, 2 fp
För res. 10: 72 m, 36 kd, 10 c, 12 fp, 1 -
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SoU22 Rätt till arv för judiska efterlevande
1. utskottet
2. res. (m, kd, fp)
Votering:
185 för utskottet
123 för res.
1 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 38 v, 15 c, 15 mp
För res.: 72 m, 37 kd, 13 fp, 1 -
Avstod: 1 c
Frånvarande: 14 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 1 mp, 3 fp, 1 -

SoU12 Äldrepolitik
Punkt 1 (Ytterligare mål för äldrepolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (c)
Votering:
289 för utskottet
18 för res. 1
1 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 68 m, 38 v, 36 kd, 15 mp, 13 fp,
1 -
För res. 1: 2 m, 16 c
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 13 s, 11 m, 5 v, 6 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp,
1 -

Punkt 2 (Inriktningen av äldrepolitiken)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
3. res. 4 (kd)
4. res. 7 (mp)
Förberedande votering 1:
38 för res. 4
15 för res. 7
258 avstod
38 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Förberedande votering 2:
74 för res. 2
37 för res. 4
199 avstod
39 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
131 för utskottet
73 för res. 2
106 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 6 v, 7 mp
För res. 2: 72 m, 1 -
Avstod: 32 v, 37 kd, 16 c, 7 mp, 14 fp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 2 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 4 (Äldrepeng)
1. utskottet
2. res. 9 (fp)
Votering:
222 för utskottet
14 för res. 9
72 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 1 m, 38 v, 36 kd, 16 c, 15 mp
För res. 9: 14 fp
Avstod: 71 m, 1 -
Frånvarande: 15 s, 9 m, 5 v, 6 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 9 (Konkurrensutsättning m.m.)
1. utskottet
2. res. 16 (v)
Votering:
257 för utskottet
36 för res. 16
16 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 72 m, 1 v, 37 kd, 15 mp, 14 fp,
1 -
För res. 16: 36 v
Avstod: 16 c
Frånvarande: 14 s, 9 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 19 (Avdragsrätt för hushållsnära tjänster)
1. utskottet
2. res. 33 (m, kd, c, fp)
Votering:
170 för utskottet
140 för res. 33
1 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 14 mp
För res. 33: 72 m, 37 kd, 16 c, 14 fp, 1 -
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 20 (Förebyggande folkhälsoarbete)
1. utskottet
2. res. 35 (mp)
Votering:
258 för utskottet
15 för res. 35
37 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 38 v, 16 c, 13 fp, 1 -
För res. 35: 15 mp
Avstod: 36 kd, 1 fp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 6 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

LU18 Konsumenterna och miljön
Punkt 1 (Medel för att uppnå miljömålet)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
228 för utskottet
73 för res. 1
9 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 37 kd, 16 c, 15 mp, 4 fp
För res. 1: 72 m, 1 -
Avstod: 9 fp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 1 mp, 3 fp, 1 -

Punkt 3 (Gröna nyckeltal)
1. utskottet
2. res. 3 (kd)
Votering:
270 för utskottet
38 för res. 3
2 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 71 m, 37 v, 16 c, 13 mp, 14 fp,
1 -
För res. 3: 1 m, 37 kd
Avstod: 2 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 14 (Boende och resande)
1. utskottet
2. res. 10 (v)
Votering:
254 för utskottet
54 för res. 10
1 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 72 m, 34 kd, 16 c, 14 fp, 1 -
För res. 10: 38 v, 1 kd, 15 mp
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 14 s, 9 m, 5 v, 6 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

LU19 Näringsförbud, m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag.

LU20 Återvinning av säkerhet i konkurs
Kammaren biföll utskottets förslag.

BoU10 Vissa fastighetsrättsliga frågor
Punkt 1 (Jordförvärvslagen)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, c, fp, mp)
Votering:
227 för utskottet
84 för res. 1
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m, 38 v, 1 -
För res. 1: 2 m, 37 kd, 16 c, 15 mp, 14 fp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 2 (Förvärv av permanenthus för fritidsändamål)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
296 för utskottet
15 för res. 2
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 38 v, 37 kd, 16 c, 14 fp,
1 -
För res. 2: 15 mp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 3 (Förvärv av hyresfastigheter)
1. utskottet
2. res. 3 (m, -)
Votering:
238 för utskottet
73 för res. 3
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 37 kd, 16 c, 15 mp, 14 fp
För res. 3: 72 m, 1 -
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 7 (Finansiering av fastighetsbildning och fas-
tighetsregistrering)
1. utskottet
2. res. 5 (c)
Votering:
294 för utskottet
16 för res. 5
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 38 v, 36 kd, 15 mp, 14 fp,
1 -
För res. 5: 16 c
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 6 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 10 (Tomträttsavgälder)
1. utskottet
2. res. 8 (kd)
Votering:
275 för utskottet
36 för res. 8
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 38 v, 1 kd, 16 c, 15 mp,
14 fp, 1 -
För res. 8: 36 kd
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

BoU11 Naturresursfrågor och vattenrätt
Punkt 1 (Älvskyddets utformning)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Votering:
295 för utskottet
15 för res. 1
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 69 m, 38 v, 37 kd, 16 c, 15 mp,
1 fp, 1 -
För res. 1: 2 m, 13 fp
Frånvarande: 13 s, 10 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp,
1 -

Punkt 2 (Vindkraftens ställning)
1. utskottet
2. res. 4 (c)
Votering:
186 för utskottet
17 för res. 4
107 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 1 m, 38 v, 1 kd, 15 mp, 12 fp, 1 -
För res. 4: 16 c, 1 fp
Avstod: 71 m, 35 kd, 1 fp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 6 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 3 (Villkor för byggande av vindkraftverk,
m.m.)
1. utskottet
2. res. 5 (m, -)
Votering:
238 för utskottet
73 för res. 5
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 38 v, 37 kd, 16 c, 15 mp, 14 fp
För res. 5: 72 m, 1 -
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 4 (Nationalstadsparker)
1. utskottet
2. res. 6 (mp, c)
Votering:
268 för utskottet
32 för res. 6
11 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 38 v, 37 kd, 2 fp, 1 -
För res. 6: 16 c, 15 mp, 1 fp
Avstod: 11 fp
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp, 1 -
Karl-Göran Biörsmark (fp) anmälde att han avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Punkt 5 (Kommunalt veto)
1. utskottet
2. res. 8 (mp, c)
Votering:
277 för utskottet
31 för res. 8
1 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 71 m, 35 v, 37 kd, 1 mp, 14 fp,
1 -
För res. 8: 1 v, 16 c, 14 mp
Avstod: 1 v
Frånvarande: 13 s, 10 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 1 mp, 2 fp,
1 -

Punkt 6 (Åtgärder för att minska riskerna för över-
svämningar)
1. utskottet
2. res. 9 (kd, c, fp)
Votering:
242 för utskottet
68 för res. 9
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 38 v, 14 mp
För res. 9: 37 kd, 16 c, 14 fp, 1 -
Frånvarande: 13 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 2 mp, 2 fp, 1 -

Punkt 7 (Omprövning av vattendomar)
1. utskottet
2. res. 10 (v, fp)
Votering:
218 för utskottet
54 för res. 10
37 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 71 m, 1 kd, 14 c, 15 mp, 1 fp
För res. 10: 1 m, 38 v, 1 c, 13 fp, 1 -
Avstod: 1 s, 36 kd
Frånvarande: 14 s, 9 m, 5 v, 5 kd, 3 c, 1 mp, 2 fp, 1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

15 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Skrivelse
2001/02:102 Utvecklingen inom den kommunala
sektorn

Konstitutionsutskottets betänkande
2001/02:KU29 Lagstiftningsprocessen m.m.

Utrikesutskottets betänkande
2001/02:UU4 Globalisering

Socialförsäkringsutskottets betänkanden
2001/02:SfU10 Vissa arbetsskadefrågor
2001/02:SfU11 Riksdagen revisorers förslag angåen-
de efterkontroll av förtidspensioner
2001/02:SfU12 Anpassningar med anledning av
övergången till reformerade regler för ålderspen-
sion

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
2001/02:AU5 Arbetsmarknadspolitiska frågor

16 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 17 april

2001/02:378 av Ulla-Britt Hagström (kd) till statsrå-
det Ulrica Messing
Kvinnors delaktighet i Östersjösamarbetet
2001/02:379 av Inger Lundberg (s) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Konflikten i Mellanöstern
2001/02:380 av Sylvia Lindgren (s) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Arbetstillstånd för tredjelandsförare
2001/02:381 av Cecilia Magnusson (m) till justitie-
minister Thomas Bodström
Praxis i misshandelsfall

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 23 april.

17 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 17 april

2001/02:1065 av Ingemar Vänerlöv (kd) till justitie-
minister Thomas Bodström
Närpolisens resurser
2001/02:1066 av Maud Ekendahl (m) till statsrådet
Mona Sahlin
Nationellt system för radiokommunikation
2001/02:1067 av Maud Ekendahl (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Tetra
2001/02:1068 av Carl Fredrik Graf (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Beskattning av personaloptioner
2001/02:1069 av Margareta Cederfelt (m) till när-
ingsminister Björn Rosengren
Arbetslöshet trots högkonjunktur

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 23 april.

18 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 17 april

2001/02:1005 av Anders Sjölund (m) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Sysselsättningsstöd och friskolor
2001/02:1010 av Caroline Hagström (kd) till miljö-
minister Kjell Larsson
En effektiv miljötillsyn
2001/02:1011 av Carina Moberg (s) till utbildnings-
minister Thomas Östros
Kommunal skolplanering
2001/02:1019 av Ulf Nilsson (fp) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Straffavgifter för CSN
2001/02:1022 av Åke Carnerö (kd) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Rekrytering av officerare inom Försvarsmakten
2001/02:1025 av Anders Sjölund (m) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Dispens för kunskapskrav för invandrare
2001/02:1026 av Gudrun Lindvall (mp) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Kontroll av hästtransporter
2001/02:1040 av Harald Nordlund (fp) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Effekter av besparingar inom Statens livsmedelsverk
2001/02:1046 av Annelie Enochson (kd) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Strålningsfria zoner

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 23 april.

19 § Kammaren åtskildes kl. 17.39.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 §
anf. 34 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 75
(delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 118
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 16.57 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.