Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:45 Tisdagen den 11 december

ProtokollRiksdagens protokoll 2001/02:45

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2001/02:45 Tisdagen den 11 december Kl. 09.00 - 16.31

---

18.00 - 20.59

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

------------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 5 december.
2 § Kompletteringsval

Förste vice talmannen meddelade att Socialdemo-
kraternas riksdagsgrupp på grund av uppkomna va-
kanser anmält Urban Ahlin som ledamot i utrikesut-
skottet, Utrikesnämnden och krigsdelegationen efter
Viola Furubjelke fr.o.m. den 1 januari 2002.

Förste vice talmannen förklarade vald till

ledamot i utrikesutskottet
Urban Ahlin (s)

ledamot i Utrikesnämnden
Urban Ahlin (s)

ledamot i krigsdelegationen
Urban Ahlin (s)

3 § Anmälan om fördröjt svar på interpella-
tion

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:

Interpellation 2001/02:112:

Till riksdagen
Interpellation 2001/02:112 av Lena Ek (c) om
FN:s världstoppmöte i Johannesburg.
Interpellationen kommer att besvaras fredagen
den 25 januari 2002.
Skälet till dröjsmålet är inbokade engagemang
och resor samt att interpellanten inte kunde ett tidiga-
re datum som miljöministern föreslog.
Stockholm den 6 december 2001
Miljödepartementet
Kjell Larsson
Enligt uppdrag
Kathrin Flossing
Expeditions- och rättschef

4 § Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen,
m.m.

Förste vice talmannen anmälde att följande fak-
tapromemorior om förslag från Europeiska kommis-
sionen inkommit och överlämnats till utskott:
2001/02:26 Skydd för arbetstagare mot risker vid
exponering för asbest i arbetet KOM (2001) 417
till arbetsmarknadsutskottet
2001/02:27 Grönbok om konsumentskyddet inom
Europeiska unionen KOM (2001) 531 till lagut-
skottet

5 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Näringsutskottets betänkanden 2001/02:NU2 och
NU4
Skatteutskottets betänkanden 2001/02:SkU6, SkU7,
SkU11-SkU13 och SkU10

6 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 10 december

UFöU1 Sveriges säkerhetspolitik
Punkt 2 (EU, Nato och säkerheten i Europa)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (fp)
Votering:
286 för utskottet
14 för res. 1
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 69 m, 39 v, 36 kd, 15 c, 14 mp
För res. 1: 13 fp, 1 -
Frånvarande: 18 s, 12 m, 4 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -

Punkt 4 (De baltiska staterna och medlemskap i Nato)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (m)
Votering:
217 för utskottet
69 för res. 2
14 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 38 v, 35 kd, 15 c, 1 fp, 14 mp
För res. 2: 69 m
Avstod: 1 v, 12 fp, 1 -
Frånvarande: 17 s, 12 m, 4 v, 7 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1-
Ingrid Burman (v) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från att rösta.

Punkt 8 (Internationell ad hoc-domstol)
1. utskottet
2. res. 3 (kd)
3. res. 4 (mp)
Förberedande votering:
37 för res. 3
14 för res. 4
250 avstod
48 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
250 för utskottet
36 för res. 3
14 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 69 m, 38 v, 15 c, 13 fp, 1 -
För res. 3: 36 kd
Avstod: 14 mp
Frånvarande: 17 s, 12 m, 5 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -

Punkt 12 (Sveriges säkerhetspolitiska hållning vid
eventuellt angrepp på annat EU-land)
1. utskottet
2. res. 8 i motsvarande del (kd)
Votering:
250 för utskottet
36 för res. 8
14 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 69 m, 38 v, 15 c, 14 mp
För res. 8: 36 kd
Avstod: 13 fp, 1 -
Frånvarande: 17 s, 12 m, 5 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -

Punkt 13 (Svenskt medlemskap i Nato)
1. utskottet
2. res. 6 i motsvarande del (fp)
Votering:
285 för utskottet
15 för res. 6
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 69 m, 38 v, 35 kd, 15 c, 14 mp
För res. 6: 1 kd, 13 fp, 1 -
Frånvarande: 17 s, 12 m, 5 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -
Chatrine Pålsson (kd) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha rösta nej

Punkt 17 (Utredning om Sveriges säkerhetspolitiska
agerande)
Utskottets förslag till beslut med godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 9 (m, kd, c, fp)
Votering:
167 för utskottet
133 för res. 9
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag med godkännande
av utskottets motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 38 v, 1 fp, 14 mp
För res. 9: 69 m, 36 kd, 15 c, 12 fp, 1 -
Frånvarande: 17 s, 12 m, 5 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -

Punkt 19 (Europeisk civil fredskår)
1. utskottet
2. res. 11 (mp)
Votering:
286 för utskottet
14 för res. 11
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 69 m, 38 v, 36 kd, 15 c, 13 fp,
1 -
För res. 11: 14 mp
Frånvarande: 17 s, 12 m, 5 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -

Punkt 42 (Nordiskt avtal om försvarsmaterielsamar-
bete)
1. utskottet
2. res. 17 (v, mp)
Votering:
248 för utskottet
51 för res. 17
1 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 69 m, 36 kd, 15 c, 13 fp, 1 -
För res. 17: 37 v, 14 mp
Avstod: 1 v
Frånvarande: 17 s, 12 m, 5 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

MJU1 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och natur-
vård
Punkt 5 (Utbyggnad av havsbaserad vindkraft m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
230 för utskottet
69 för res. 2
1 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 1 m, 38 v, 36 kd, 14 c, 13 fp,
14 mp
För res. 2: 68 m, 1 -
Avstod: 1 c
Frånvarande: 17 s, 12 m, 5 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -
Liselotte Wågö (m) anmälde att hon avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Punkt 6 (Marina reservat)
1. utskottet
2. res. 3 (c)
Votering:
285 för utskottet
15 för res. 3
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 69 m, 38 v, 36 kd, 13 fp,
14 mp, 1 -
För res. 3: 15 c
Frånvarande: 17 s, 12 m, 5 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -

Punkt 15 (Samordning av kalkning av sjöar och vat-
tendrag och skogskalkning)
1. utskottet
2. res. 7 (kd)
Votering:
260 för utskottet
38 för res. 7
1 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 66 m, 38 v, 15 c, 13 fp, 14 mp,
1 -
För res. 7: 3 m, 35 kd
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 18 s, 12 m, 5 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -
Anna Kinberg och Anna Lilliehöök (båda m) anmäl-
de att de avsett att rösta ja men markerats ha röstat
nej.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

MJU2 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande näringar
Punkt 5 (Åtgärder för skog som drabbats av svam-
pangrepp)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, m, c)
Votering:
174 för utskottet
123 för res. 1
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 37 v, 10 fp, 14 mp
För res. 1: 69 m, 36 kd, 15 c, 2 fp, 1 -
Frånvarande: 18 s, 12 m, 6 v, 6 kd, 3 c, 4 fp, 2 mp,
1 -

Punkt 6 (Konkurrensförhållandena inom veterinärvä-
sendet)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, m)
Votering:
190 för utskottet
107 för res. 2
1 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 38 v, 15 c, 10 fp, 13 mp
För res. 2: 69 m, 36 kd, 1 fp, 1 -
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 17 s, 12 m, 5 v, 6 kd, 3 c, 5 fp, 2 mp,
1 -

Punkt 7 (Principerna för utbetalning av arealersätt-
ningar)
1. utskottet
2. res. 3 (kd, m, c, fp)
Votering:
166 för utskottet
134 för res. 3
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 38 v, 14 mp
För res. 3: 69 m, 36 kd, 15 c, 13 fp, 1 -
Frånvarande: 17 s, 12 m, 5 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -

Punkt 8 (Statlig lånegaranti)
1. utskottet
2. res. 4 (c)
Votering:
283 för utskottet
15 för res. 4
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 68 m, 38 v, 35 kd, 13 fp,
14 mp, 1 -
För res. 4: 15 c
Frånvarande: 17 s, 13 m, 5 v, 7 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -

Punkt 10 (Målen om ekologisk produktion)
1. utskottet
2. res. 6 (v, mp)
Votering:
247 för utskottet
53 för res. 6
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 69 m, 35 kd, 15 c, 13 fp, 1 -
För res. 6: 38 v, 1 kd, 14 mp
Frånvarande: 17 s, 12 m, 5 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -

Punkt 13 (Finansiering av ekologisk forskning och
utbildning vid Stiftelsen Biodynamiska Forskningsin-
stitutet)
1. utskottet
2. res. 7 (kd, v, mp, fp)
Votering:
200 för utskottet
98 för res. 7
2 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 69 m, 1 v, 15 c, 1 mp
För res. 7: 36 v, 35 kd, 13 fp, 13 mp, 1 -
Avstod: 1 v, 1 kd
Frånvarande: 17 s, 12 m, 5 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 2 mp,
1 -
Marianne Samuelsson (mp) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats ha röstat ja,

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

UU1 Utgiftsområde 5 Internationell samverkan
Punkt 1
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 2 (Anslagen för 2002 under utgiftsområde 5
Internationell samverkan)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (kd)
Förberedande votering:
75 för res. 1
36 för res. 2
189 avstod
49 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
193 för utskottet
70 för res. 1
36 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 39 v, 14 c, 13 fp, 13 mp
För res. 1: 68 m, 1 c, 1 -
Avstod: 36 kd
Frånvarande: 17 s, 13 m, 4 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 3 mp,
1 -

7 § Förvärv av aktier i Assi Domän AB

Föredrogs
näringsutskottets betänkande 2001/02:NU7
Förvärv av aktier i Assi Domän AB (prop.
2001/02:39 delvis).

Anf. 1 PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Alla vi svenskar som har som barn
läst Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige
vet och har fått lära oss att vårt land är ett vackert
lapptäcke i olika färger där stora delarna av de gröna
lapparna i lapptäcket utgörs av Sveriges skogar. Jag
tror att det svenska folket som många andra folk har
en speciell känsla till sin natur. Skogen är en råvara,
ger rika naturupplevelser, ger frisk luft, ger motion
och ger sysselsättning. Den har varit en omistlig till-
gång i historien och kommer så att förbli i framtiden.
Vi kan säga att det är något speciellt med skogen.
En av våra folkkärare diktare, Edith Södergran har
skrivit om en skog i dikten Hemkomst:
Nu dricker jag visdom ur granarnas saftfyllda
krona,
nu dricker jag sanning ur björkens förtorkade
stam,
nu dricker jag makt ur det minsta och spädaste
grässtrå.
Vi har hämtat inspiration, ekonomi och väldigt
mycket ur skogen genom århundradena.
Denna del handlar om allemansrätten, allas vår
vilja och möjlighet att nyttja all skog, inte bara den
skog Karl X Gustav eller Karl XI som några av de
största marksocialisterna drog in till staten under
1600-talet. Allemansrätten är en omistlig del av det
svenska kulturarvet och ska självfallet inte förväxlas
med de maktambitioner och socialistiska ambitioner
som kommer fram i retoriken om att skogen, vattnet
om malmen måste vara i hela samhällets ägo.
Det är en förvirrad och motsägelsefull retorik.
När det gäller skogen skulle det bara vara vissa
skogar, som går tillbaka till vissa kungar, som skulle
vara i samhällets ägo. Det är inte den dominerande
delen välskötta skogar som många små privata skogs-
ägare brukat i generationer.
När det gäller vattnet är det bara den vattenkraft
som råkar finnas uppe i Norrland och som staten en
gång byggde ut och inte sålt sedan dess. Det är inte
all den vattenkraft som byggts ut av kommuner, del-
vis staten, och sedermera kommit att hamna i privat
ägo. Det finns inte heller i den delen någon logik.
När det gäller malmen skulle den vara en omistlig
tillgång i samhällets ägo. Är det bara järnmalmen i
Kiruna och Gällivare som det handlar om, och möjli-
gen den i Svappavaara? Tydligen är det inte koppar-
malmen i Boliden eller guldmalmen och zinkmalmen
eller järnmalmen som kan finnas längre söderut i
Sverige.
Det är en förvirrad logik där vissa saker ska vara
omistliga ur samhällets synpunkt och i samhällets ägo
men inte andra. Det är snarast en tankeförvirring som
styr den typen av retorik.
När vi en gång i världen i början på 1990-talet
bildade Assi Domän gjorde vi det snarast för att värna
om de råvaror och de möjligheter som den svenska
skogen gav.
Vi hade ett sårbart och besvärligt Assi, Aktiebola-
get statens skogsindustrier, vi hade ett mycket sårbart
NCB, Norrländska cellulosaaktiebolaget, sprunget ur
skogsägarrörelsen, och vi hade domänskogarna. Det
fanns motiv att stötta varandra för att klara en ordnad
omstrukturering av dessa enheter, att söka bevara
lönsamheten i skogsbruket långt in i Norrlands in-
land, att behålla sysselsättning och arbetstillfällen. Av
det skälet bildades bolaget. 49 % av ägandet gick ut
på börsen till en bred svensk allmänhet med starkt
stöd av skogsfacken, med starkt stöd av skogsägarrö-
relsen. Nästan 600 000 svenskar tecknade aktier i
bolaget med en klar överrepresentation för boende i
glesbygden, överrepresentation för unga kvinnor och
människor med låg inkomst.
Ägandet har inneburit både vin och vatten, men
låt oss konstatera att det har skett en betydande
strukturering där många av industrienheterna har
funnit bra ägare och möjligheter att utvecklas på egna
meriter under ordnade former, vilket därmed skapat
förutsättningar för framtiden.
Det har också gjorts i samband med bildandet en
mycket klar bodelning där Fastighetsverket fick ta
över de delar som ansågs behövas för kulturmin-
nesvården, de delar som behövdes ur försvarets syn-
vinkel, det som behövdes för naturvården och natur-
reservaten, delar av de gamla kronoreservaten och
mycket annat som ansågs behövas vara kvar i statligt
ägo.
Vi kan nu notera när näringsministern via Sveas-
kog lägger bud på Assi Domän för en stor marksoci-
alisering att bolaget har gett en hygglig värdeutveck-
ling för sina ägare, gjort omfattande strukturinsatser
för näringen men ännu inte hunnit till sågverksnä-
ringen, som nu kommer att stoppas upp i en del av det
strukturarbete som Sveaskog har tagit på sig.
För sågverksnäringen är struktureringen central.
Svenska sågverk är små jämfört med våra grannlän-
ders. De är sårbara, har en liten vidareförädlingsgrad.
Vi tror att Assi Domän och Sveaskog, i synnerhet
Assi Domän, hade kunnat göra betydande insatser för
att strukturera den svenska sågverksnäringen, öka
förädlingsvärdet i Sverige och göra den mer interna-
tionellt konkurrenskraftig. Men med budet på Assi
Domän vill man indirekt sätta punkt för det struk-
turarbetet. Det är till skada för Norrlands inland, till
skada för glesbygden och till skada för den svenska
skogsnäringen.
Sveaskog bildades genom ett beslut i riksdagen
för två år sedan. Man ansåg att det inte räckte med att
Fastighetsverket värnade naturvården och att de sko-
gar som hade tagits ut till Fastighetsverket inte var
tillräckliga. Man behövde ytterligare en aktör som
kunde arbeta med fastighetsbyten i samband med
bildandet av nya naturreservat, att kunna hjälpa till
med struktureringar av marknaden och att man dess-
utom skulle få ytterligare en part i en större mångfald
av virkesförsörjningen till den svenska skogsnäring-
en.
Nu lägger dock Sveaskog ett bud på Assi Domän.
Därmed har de gamla argumenten uppenbarligen
fallit från majoritetens sida. Nu behöver man inte
längre någon mångfald när det gäller utbudet av skog,
såväl massaved som timmer. Nu är det snarast enfald,
dvs. Sveaskog, som ska dominera. Man ska inte bara
göra det via budet på Assi Domän. Det har kommit
karska uttalanden om fortsatta markköp, fortsatta
skogssocialiseringar för att därmed stärka statens
styrning av den svenska skogsråvaran.
Det här är en centralisering, det är maktambitio-
ner, det slår mot mångfalden, det slår mot det enskil-
da skogsägandet. Argumenten för det har varit minst
sagt tvivelaktiga.
På den presskonferens där affären presenterades
sade näringsministern att skogen inte fick bli någon
lekstuga för rika. Det är också ett uttalande. Jag vet
inte hur många väldigt fattiga skogsägare vi har i
Sverige och vilken typ av lekstuga näringsministern
syftar på. Allemansrätten ska ju ge rätt för alla oavsett
plånbok att nyttja Sveriges skogstillgångar. Vad han
egentligen säger är att skogen inte ska vara någonting
för enskilt skogsägande, det som har varit den främsta
vårdaren av den svenska skogen genom århundraden,
som har skapat jobb i glesbygden, som har varit mot-
spänstigt i en del av strukturomvandlingen och varit
ett starkt stöd för de många små orterna, de många
skogsbönderna och de många små människorna ute i
glesbygden.
Han säger också på denna presskonferens att
skogsindustrin är så viktig för det svenska näringsli-
vet och för Sverige att man inte kan överlåta råvaru-
försörjningen till enskilda, dvs. svenska skogsbönder
- så måste svaret lyda. Det är samma misstroende
mot det som har varit ryggraden i svensk ekonomi
genom många århundraden.
Det här är inga bra argument. Det är torftiga ar-
gument, och det visar på ihåligheten i förslaget till
denna socialisering av Assi Domän som behandlas i
dagens betänkande.
Det handlar snarast om risker för ökad statlig
styrning och maktkoncentration. Det handlar om
risker för att man med skattemedel ska subventionera
vissa industrier. Det handlar snarast om risker för
statsstöd som byggs in i framtida råvaruförsörjning,
och det talas om en subventionerad ny Nordbotniaba-
na för att ta in ved från norra Ryssland som ska kon-
kurrera med den svenska skogsråvaran.
För mig är det alldeles uppenbart att varje näring
måste leva på sina egna meriter. Det är inte skattebe-
talarna som ska subventionera det ena eller det andra
på de små skogsägarnas bekostnad, på bekostnad av
Norrlands inland eller de små i samhället. Jag vill för
näringsministern citera en av hans gamla partikamra-
ter Gustav Möller som uttrycker det så här: En förslö-
sad skattekrona är en stulen krona för de fattiga i
samhället.
De här pengarna kan komma bättre till pass i and-
ra delar av samhället i stället för att användas för en
skogssocialisering under ytterst tvivelaktiga former.
Herr talman! Det handlar inte bara om principerna
i själva skogssocialiseringen och utbyggnaden av
statens ägande i skogen, utan det handlar också om
formerna för hur det sker. Det handlar om sekretes-
stämplarna och offentligheten i det förslag som har
lagts fram. Det är ett offentligt socialiseringsbud till
aktieägarna i Assi Domän, ett offentligt bud över
börsen. Det prospektet innehåller klara uttryck om att
alla fakta av betydelse finns med i prospektet. Och
ändå kan man inte tro att min yngste lille son har
hittat hemligstämpeln i regeringens akt! Det är hem-
ligstämplat upp och ned, överallt i akten. Till att börja
med sekretessbelade man offentliga uppgifter som
taxeringsvärden, overheadbilder som använts tidigare
och mycket annat.
Nu är det Finansinspektionen som ska tillse att
inget har utelämnats av värde i prospektet, utan alla
fakta finns på bordet. Därmed kan man med allvar
ställa sig frågan: Varför denna hord av sekretes-
stämplar? Vad är det näringsministern vill dölja? Vad
vill man smussla med? Vad undanhåller man för
hundratusentals människor av svenska folket som
äger aktier i Assi Domän och som ska överväga sta-
tens bud på deras aktier?
Nej, det här sekretessarbetet handlar nog mera om
en del av föregångarna i branschen, de enväldiga
kungarna Karl XI och i viss mån Karl X Gustav. De
var de stora marksocialisterna med reduktionen av
adelns gods. Den här reduktionen eller marksocialise-
ringen har vissa likheter med den. De här två kungar-
na använde marksocialiseringen som ett vapen mot
människor som man samtidigt hade befriat från skatt.
Det går väl igen med sittande regering. Sveriges ri-
kaste personer har undantagits från förmögenhetsskatt
samtidigt som man genomför denna marksocialise-
ring. Vad Karl X Gustavs och Karl XI:s stora mark-
socialiseringar ledde till är uppenbart - de finansiera-
de Sveriges många krig under 1600-talet. Det var den
period under hundra år då vi uppnådde ett sällsynt
och svårslaget rekord när hela 25 % av den svenska
manliga befolkningen dog av krigsrelaterade orsaker.
Det var detta marksocialiseringen handlade om då.
Det är inga goda föredömen.
Jag tror inte att näringsministern funderar på någ-
ra nya krig, men jag tycker att han mer ska fundera på
vad marksocialiseringen ledde till under 1700-talet,
nämligen till att man fick en tillbakagång med sämre
vård av skogen och marken. Karl X Gustav och Karl
XI borde i stället ha släppt skattefriheten, struntat i
marksocialiseringen och överlåtit åt enskilt ägande att
vårda marken - det som har skapat den bästa utveck-
lingen under århundradena i Sverige. Det man äger,
det vårdar man långsiktigt. Därmed skapar man goda
förutsättningar för framtiden.
Det här förslaget på riksdagens bord lämnar fler
frågor än det besvarar. Vilka andra näringar är så
viktiga att råvaruförsörjningen måste tryggas av sta-
ten? Vad mer står på Björn Rosengrens socialise-
ringslista? Vilka företag ska vara statliga enligt Björn
Rosengren?
Först skulle man ju gå ur och minska ägandet i
Assi Domän, sedan måste man socialisera det. Vad
står näst på listan? Finns det någon linje eller är det
någon form av dagsaktuell politik som förändrar varje
princip varje år? Varför denna sekretess och detta
smusslande när allt av betydelse ska finnas i pro-
spektet? Vad finns det då att dölja i den här akten?
Varför inte tillämpa offentlighetsprincipen fullt ut?
Och varför jämförelserna med det stora statliga
skogsägandet i Kanada? Det kan väl inte vara så att
näringsministern är ute efter den kanadensiska
skogsvården, som enligt svenska naturvårdsmyndig-
heter och naturvårdsorganisationer inte har varit nå-
got föredöme utan snarare har drag av skogsskövling
än naturvård. Det kan knappast vara ett bra argument
för socialiseringen av skogen.
Nej, herr talman, enskilt spritt ägande är det bästa.
Mångfald, bolagsägande i vissa delar och stöd till
glesbygden och naturvården är det som det svenska
skogsägandet har byggt på genom århundraden. Det
är detta vi står för. Därför yrkar vi avslag på rege-
ringens proposition.
Vidmakthållanden av avtalen med Assi Domän
om att vara behjälplig vid skogsbyten och bildande av
nya naturreservat samt att hjälpa till att skapa bra
arrondering - även om man har gjort en betydande
försämring för enskilda idkare av skogsbruk - är en
bättre linje i god överensstämmelse med vad som har
varit bra för Sverige, den svenska skogen och gles-
bygden under historisk tid. Det är bra även för fram-
tiden.
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 1 under bägge punkterna och därmed avslag
på propositionen.

Anf. 2 INGER STRÖMBOM (kd):
Herr talman! Jag vill börja med att citera Voltaire,
som redan på 1700-talet formulerade följande tänk-
värda påstående: "I alla statsangelägenheter finns det
ett skäl som uppvisas, och ett verkligt skäl som hålls
dolt." Jag tycker, herr talman, att det stämmer mycket
väl med det förslag till företagsaffär som vi nu dis-
kuterar.
Jag vill, precis som Per Westerberg, gå tillbaka till
presskonferensen där Sveaskog-Assi Domän-affären
presenterades, för den gav ett direkt intryck av att här
fanns det någonting som var dolt, ett skäl som man
inte ville visa upp, för de skäl som angavs som motiv
för att staten ska köpa samtliga aktier i Assi Domän
var uppseendeväckande tunna.
Skälet att se till att "skogen inte bara blir lekstuga
för de i Sverige med mycket pengar" kan vi avfärda
direkt. Investeringar i skog har hittills inte visat sig
vara någon lekstuga, utan det har varit seriösa, lång-
siktiga investeringar.
Skälet att "staten kan utveckla det svenska skogs-
bruket" är tomma ord, för det är redan regeringens
och riksdagens uppgift att skapa villkor så att skogs-
bruket kan utvecklas.
Att skogsbruket "har stor betydelse för den eko-
nomiska utvecklingen i vårt land" är ju en självklar-
het, och det har vi vetat länge. Skogen är en av våra
basnäringar, och detta faktum gäller oberoende av hur
mycket mark staten äger.
Att hävda att råvaruförsörjningen är så viktig att
den inte kan lämnas i händerna på privata aktörer är
ingenting annat än en skymf mot de enskilda skogsä-
garna och även mot familjeskogsbruket.
Argumentet att det finns andra länder där staten är
en stor skogsägare är också det ett argument som
faller platt. Jag menar att vi inte får glömma den
politik som historiskt har förts i Sverige, då man
uppmuntrade bosättning i glesbygd och utkomsten
från skogen var livlinan för de fattiga skogsbönderna.
Herr talman! Citatet av Voltaire tycks hålla i det
här fallet, för det är naturligtvis enbart politiska skäl
som ligger bakom.
Eftersom jag själv har mina rötter uppe i norr vet
jag att ju högre upp i landet man kommer, desto mer
positiv är man till statligt ägande.
När ordföranden för Socialdemokraterna i Norr-
botten - där många medlemmar känner oro för upp-
stickaren Törnman - lägger fram detta förslag är det i
första hand för att blidka de egna och naturligtvis
också med en förhoppning om att kunna hämta hem
de socialdemokrater som har gått över till Vänster-
partiet.
Herr talman! Att Sveaskog ska köpa aktierna i
Assi Domän är ingenting annat än ren socialisering.
Statsministern har sagt att skogen, malmen och kraf-
ten bör vara nationella naturtillgångar. Då måste man
ställa frågan: Är detta bara första steget till en fortsatt
socialisering av skogsmark? Näringsministern har
bekräftat och sagt att staten ska fortsätta att öka sitt
ägande av skog. Var går då gränsen för den statliga
förvärvsivern när det gäller skogen?
Eftersom också kraften enligt statsministern ska
vara en nationell naturtillgång, hoppas jag att nä-
ringsministern här i dag kan ge ett besked om vad
som ska gälla inom kraftbranschen. Planerar rege-
ringen att genom Vattenfall förstatliga fler kraftan-
läggningar?
Att Sveaskog-Assi Domän-affären är en ren poli-
tisk uppgörelsen och inte en strikt affärsmässig upp-
görelse bekräftas, tycker jag, av att det var närings-
ministern som ledde presskonferensen, inte Sveas-
kogs ordförande tillsammans med dess vd. Här var
det staten som presenterade en affär, en affär helt
regisserad av staten.
Med regeringens politiska markering finns det
inget alternativ. Det finns inga förutsättningar för en
annan affärslösning eller för att en annan budgivare
skulle lyckas. Och priset på aktien blev därefter, till
nackdel för Assi Domäns ca 200 000 aktieägare. Assi
Domäns styrelse ställde sig bakom förslaget, trots att
ledande skogsexperter i stället rekommenderade sty-
relsen att sälja ut skogen i mindre bitar under en lång
period och därigenom skapa bättre värde på aktien.
Herr talman! Affären visar tydligt på det olämpli-
ga i att staten äger företag och agerar företagare.
Staten ska inte äga och driva verksamheter som andra
kan sköta minst lika bra. Kristdemokraterna anser att
staten bör äga mindre, inte mer. Det gäller såväl pro-
duktiv skogsmark som företag som verkar på konkur-
rensmarknader. Enskilda skogsägare och privata
bolag kan bruka skogen, miljömässigt och kvalitativt,
minst lika bra som staten.
Statens uppgift är att sätta ramarna och skapa re-
gelsystemen för näringslivets verksamhet och att
bidra till att skapa förutsättningar för långsiktig till-
växt.
Statens uppgift i skogssektorn är att ta hand om
områden med höga naturvärden som undantas från
brukande. Det ska man göra genom att ur ett rimligt
och begränsat statligt skogsinnehav erbjuda högkva-
litativ produktionsmark som bytesvara, när allmänin-
tresset kräver att privata skogsägare ska avstå från
sina marker. Om det inte finns lämplig mark att er-
bjuda ska självklart ordentlig ersättning utgå i reda
pengar.
Behovet av att skydda mark med höga naturvär-
den är störst i södra Sverige. Av Assi Domäns 2,4
miljoner hektar skogsmark ligger bara ungefär en
fjärdedel i Bergslagen och Götaland. Resten ligger i
Norrland.
Herr talman! Vad blir då effekten av Sveaskog-
Assi Domän-affären? Det är inte alldeles enkelt att
bedöma det. Men med 18 % av Sveriges skogsareal
blir svenska staten Europas största skogsägare. Det
innebär förstås att man blir klart störst på den svenska
marknaden och kommer att kunna påverka virkes-
handeln och virkespriserna.
Det är ganska intressant att läsa prospektet. Där
sägs ingenting om att Sveaskog ska värna om in-
landssågverken. Sågverksorganisationen var tidigt ute
och hyllade affären eftersom man trodde på statens
löften om god tillgång till virkesråvara till låga priser.
Genom sin storlek kan ju staten pressa ned råvarupri-
set om man vill. Men skulle man pressa priserna får
det effekter på virkespriserna överlag. Det leder även
till att de privata skogsägarnas inkomster minskar.
Detta kommer att förstärka den pågående avfolk-
ningen av landsbygd och glesbygd eftersom famil-
jeskogsbrukarnas försörjningsmöjligheter minskar.
Skulle staten medvetet hålla nere priset på sågtimmer
snedvrider man konkurrensen och motverkar också
den strukturomvandling som behövs inom såg-
verksnäringen. Ekvationen går inte ihop för mig, herr
talman.
Precis som Kristdemokraterna värnar skogsägar-
rörelsen om den privata äganderätten. Men medan
Kristdemokraterna säger nej till affären landade
skogsägarna på ett villkorat ja. De krav man särskilt
tryckte på var att statens utökade markinnehav i södra
Sverige ska utnyttjas för reservatsersättningar och att
staten ska tillhandahålla ersättningsmark till drabbade
skogsägare. Men för detta krävs inte de enorma
skogsarealer som det nya statliga bolaget kommer att
inneha i framför allt Norrland.
Därför anser skogsägarna att betydande arealer
skogsmark ska säljas ut till privata skogsägare. Och
det räcker inte med de 5-10 % som sägs kunna för-
säljas på sikt om man läser propositionen. Vi krist-
demokrater delar den uppfattningen. Det finns inget
samhällsintresse av att staten äger mer mark än vad
som behövs för att på ett bra sätt klara de åtaganden
som staten bör ta på sig. Dessa är, som jag ju redan
har sagt ett par gånger, i första hand reservatsbild-
ningar och ersättningsmarker.
Herr talman! Kristdemokraterna yrkar avslag på
propositionen och bifall till reservation 1.
Som avslutning vill jag upprepa en del frågor och
lägga till ytterligare några frågor som jag hoppas att
näringsministern i dag vill ge svar på. Vad är det
verkliga skälet bakom förslaget? Varför var det så
bråttom att man inte kunde vänta på den sittande,
statliga skogsutredningen? På vilket sätt är den här
affären ett samhällsintresse? Och i dag - när varslen
duggar tätt i det svenska näringslivet - vill jag fråga:
Tror ministern att det skapas fler eller möjligen färre
arbetstillfällen när staten blir Europas största skogsä-
gare?
Till slut: Var går gränsen för statens förvärvsiver
när det gäller skogen och kraften?

Anf. 3 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Herr talman! Jag hade tänkt börja med att tala om
skogens betydelse för landet. Det har en del gjort före
mig, så jag ska fatta mig rätt kort. Vi kan säkert på-
minna varandra och många andra om att skogen är
vår i särklass största exportnäring. Det är en förny-
elsebar resurs som bokstavligen växer så det knakar.
Vi ökar virkesförrådet i det här landet med 30 miljo-
ner skogskubikmeter per år. Det är väldigt mycket.
Träet som material har också framtiden för sig, men
det krävs mycket hårt arbete när det gäller vidareut-
veckling, klusterbildningar och marknadsanpassning.
Men det är ett annat kapitel.
Herr talman! Om statens köp av Assi Domän
tycker vi olika här i kammaren. Vi ska också helt
klart konstatera att det har hänt en hel del de senaste
10-15 åren både när det gäller avsättningar till reser-
vatsändamål och när det gäller virkeshandeln, som nu
inte alls ser ut på det sätt som den gjorde tidigare. Nu
opererar ju de stora skogsbolagens inköpare som
inköpsorganisationer, och det är en väsentligt ökad
konkurrens på rundvirkesmarknaden.
Från Centerpartiets sida tycker vi att flera av de
grundläggande motiven för detta köp är acceptabla.
Omarrenderings- och tillköpsmöjligheter ska skapas
för det enskilda skogsbruket. Vid avsättning av
skogsmark för olika typer av reservat av miljö- och
kulturskäl - det tenderar faktiskt att bli väldigt om-
fattande i dag - ska vid en likvärdig skyddsstatus, och
det kan ha blivit missuppfattningar av vår reservation
på den punkten, statens mark kunna tas i anspråk. Det
är faktiskt så, det vill jag passa på att säga, att just
reservatshoten i många län är det som enskilda skogs-
ägare i dag känner störst oro för inför framtiden.
Det är självfallet enklare och billigare för staten
att kunna ta del av sitt eget markinnehav för detta
ändamål än att driva komplicerade, juridiska proces-
ser. Det är något som nu rätt ofta förekommer, det vet
jag av egen erfarenhet från min del av landet.
Om det finns skäl att avsätta privat skogsmark,
som ju faktiskt ofta kan vara mer skyddsvärd, ska
statens mark kunna erbjudas som bytesmark. Det är
för den enskilde skogsägare som vill fortsätta med sin
verksamhet ofta att föredra framför direkt ekonomisk
ersättning.
Förslaget till utförsäljning är enligt Centerpartiets
mening helt otillfredsställande. Det är också skälet till
att vi yrkar avslag på förslaget i betänkandet. Staten
ska inte äga mer än på sin höjd ca 10 % av skogen.
Dock finns det som jag tidigare nämnt skäl för att ha
ett mindre och samlat skogsinnehav.
En mycket mer kraftfull utförsäljning av lämpliga
delar av den statliga skogen hade skapat förutsätt-
ningar för en mer positiv utveckling i många skogs-
och landsbygder över hela landet, inte bara i Norr-
landslänen som en del trott. Jag har tagit reda på
markkartan för det nya samlade bolaget. Där visar
fakta att det finns mer än 630 000 hektar i Götaland
och Svealand. Det är alltså inga små arealer.
Tyvärr blev regeringens försäljningsprogram bara
en tumme även om man skulle leva upp till formule-
ringen att volymen av försäljning på sikt kan uppgå
till mellan 5 % och 10 %. Om vi tolkar det positivt
kan det bli 10 %. På den punkten vill jag gärna ha ett
besked av Socialdemokraternas talesman K G
Abramsson.
Vårt förslag är att det krävs en försäljning av 15-
20 % av det blivande bolagets skogsmarksareal. Det
skulle skapa ett fritt ägande och ha en positiv effekt
för berörda bygder. Det kommer också som jag sade
att kunna ge effekt över hela landet.
Ni hade nu chansen från Socialdemokraternas sida
att genom en betydande utförsäljning av skogsmark
till enskilda ägare och brukare komma bort från det
schackrande om skogen som eljest kan bli fallet. Vi
menar från vår sida, det vet alla här och säkert många
fler, att den svenska skogens omloppstid är utomor-
dentligt lång. Till K G Abramsson vill jag säga att i
våra delar av landet är den mer än 100 år. Då behövs
det en långsiktig, genomtänkt ägarstrategi och skogs-
politik. Varför tog ni inte den här chansen att sätta det
enskilda ägandet av skogen, som vi också föresprå-
kar, klart före ett aktieägande av skog?
Herr talman! Ett spritt, småskaligt skogsbruk har
förutsättningar att, förutom en högre produktion,
också skapa högre och mer uthålliga naturvärden än
det storskaliga trakthyggesbruk som Assi Domän
hittills förknippats med.
Jag väntar med spänning på beskeden om rege-
ringsföreträdaren K G:s motiv för att inte bejaka en
ökad utförsäljning av skogsmark till det enskilda
skogsbruket.
Med det sagda yrkar jag bifall till reservation 2.

Anf. 4 EVA FLYBORG (fp):
Herr talman! I en fungerande marknadsekonomi
fyller staten en viktig funktion som stiftare av de
lagar och regler som ska följas, som beslutsfattare när
det gäller de skatter som ska betalas och som myn-
dighetsutövare i form av rättsvårdande och mark-
nadsvårdande instans. Att på samma gång vara aktör
på marknaden blir en orimlig sammanblandning av
roller.
Vi liberaler vill att fler människor ska vara ägare
av företag. En privatisering av statens ägande erbju-
der just en möjlighet att sprida privat ägande till flera.
Därför privatiserade också den förra borgerliga rege-
ringen Assi Domän och spred ägandet till svenska
folket.
Herr talman! Det finns många exempel på statligt
och kommunalt ägande som snedvrider konkurrensen
genom en öppen eller dold subvention och diskrimi-
nerande offentlig upphandling. Därigenom får privata
företag sämre lönsamhet och expansionsmöjligheter,
och några kan t.o.m. tvingas lägga ned sin verksam-
het.
Politiskt subventionerade konkurrenter skapar
också en extra osäkerhet för privata företag som för
sin försörjning enbart är hänvisade till att tillfreds-
ställa kundernas efterfrågan och som inte kan falla
tillbaka på att tillfredsställa politiska önskemål. I stort
sett samtliga statliga företag agerar dessutom på en
marknad där det finns privata företag som är just
konkurrenter.
År 1991 var Assi Domän ett helstatligt bolag. För
att sprida ägandet och ge bolaget Assi Domän tillgång
till externt riskkapital beslutade den borgerliga rege-
ringen 1994 att sälja 49 % av aktierna i bolaget, mot-
svarande ungefär 53 ½ miljoner aktier. Av dessa
aktier reserverades 70 % för privatpersoner. Reste-
rande 30 % såldes till svenska och utländska institu-
tioner i ett anbudsförfarande för att få ett marknads-
mässigt pris. Assi Domän blev en folkaktie.
Med denna proposition ändrar regeringen uppen-
barligen strategi och prioriterar i stället färre leve-
rantörer och mer statlig kontroll.
Förslaget om socialisering av Assi Domän är
dessutom osnyggt gentemot övriga ägare. Det är inte
bra att budet kommer från huvudägaren staten som
redan äger 35 % av bolaget, som dessutom har tillsatt
styrelsen, som bestämmer spelreglerna för aktörerna
och som även är domare. Herr talman! Samman-
blandningsekonomin är nu total.
Regeringen, med näringsminister Björn Rosen-
gren i spetsen, anser också att motivet till budet på
Assi Domän är att skogsindustrins betydelse för
svensk export är så viktig att råvaruförsörjningen inte
kan lämnas i händerna på privata aktörer. Det säger
väl i stort sett allt?
Han säger också att det är viktigt att den svenska
skogen inte bara blir en lekstuga för dem i Sverige
med mycket pengar. Det är märkliga uttalanden. Och
staten ska fortsätta att öka sitt ägande av skog. Då vet
vi åtminstone var vi står.
Dessa motiv och en så nedvärderande syn på pri-
vat ägande väcker fler frågor än de faktiskt besvarar.
Herr talman! Kommer det att innebära att alla
viktiga exportindustrier ska räkna med statliga råva-
ruleveranser i framtiden, och av vilka skäl? Gäller det
såväl Ericsson och Volvo som jordbruket och livsme-
delsindustrin? Är det ett sätt att hålla råvarupriserna
nere och med skattemedel subventionera vissa före-
tag? Är alla aktörer med god ekonomi olämpliga som
underleverantörer till exportindustrin? Detta är frågor
som vi måste ställa oss.
Vi anser att denna återsocialisering är en synnerli-
gen dålig idé och vill därför avslå förslaget från rege-
ringen. Assi Domän behövs som en stor aktör på
skogsmarknaden i konkurrens med helstatliga Sveas-
kog och övriga aktörer.
Herr talman! När det gäller sekretessen kan jag
instämma i allt väsentligt som Per Westerberg och
Inger Strömbom tidigare har anfört. Sekretessverkty-
get ska brukas, inte missbrukas.
Herr talman! Med det sagda yrkar jag bifall till re-
servation 1.

Anf. 5 KARL GUSTAV ABRAMS-
SON (s):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
förslaget i utskottets betänkande och avslag på reser-
vationerna.
Jag skulle först vilja säga något om statligt ägande
av företag. Från socialdemokratisk sida har vi en
ganska pragmatisk inställning till att äga företag och
vad vi ska göra med företagen. Vi kan både se och
höra att borgarna snarare har en dogmatisk eller dokt-
rinär inställning till det statliga företagsägandet. Det
är alltså fråga om en ideologisk fastlåsning som de
håller sig kvar vid.
Vi tycker att det faktiskt måste vara tillåtet för
staten att äga företag. Det är bara att konstatera att de
statliga företagen går ganska bra. Det är klart att vi
har lite olika intressen av vilka företag som staten ska
äga. Men särskilt intressant tycker vi att det är att ha
kontroll över företag som hanterar de viktiga natur-
tillgångarna malm, vattenkraft och skog. Det är bra
för Sverige, det är bra för svenska folket, och jag tror
också att det är bra för statsfinanserna. Statens företag
ger alltså god avkastning som kommer oss alla till
del.
Frågan om detta förvärv av Assi Domän har tydli-
gen upprört framför allt moderaterna. De talar om
socialisering, och det verkar som om det är en stor
katastrof i antågande. Det tycker inte vi, och det är
många andra som inte tycker det. Om man tittar på
vad svenska folket har att säga om detta, vad de små
aktieägarna har att säga om detta och vad ganska
många företagsledare som är involverade i såg-
verksnäringen har att säga om detta, så tycker faktiskt
alla att det är bra. Det är märkligt. Här försöker mo-
deraterna hävda motsatsen. Nej, det finns också andra
intressenter som ställer upp för detta, t.ex. naturvän-
nerna som tycker att vi ska ha kontroll över vad vi
gör med skogen och skogsmarken. De tycker att detta
är bra, och det gynnar intressen som vi har att ta ett
stort ansvar för.
Som jag sade är de borgerliga partierna inte in-
tresserade av detta utifrån mer ideologiska utgångs-
punkter än andra. De säger att statligt ägande och
statlig styrning är ineffektivt och innebär stora kost-
nader för svenska medborgare. Det är enligt vår me-
ning fel.
Det är inte bara moderaterna som ställer upp på
denna linje. Om man tittar på de motioner som har
väckts med anledning av denna proposition och under
allmänna motionstiden kan man nästa tro att man har
klippt och kopierat i varandras motioner. Argumente-
ringen kring dessa frågor är likadan, nämligen att
staten inte ska äga företag, att staten inte kan driva
sina företag på ett effektivt sätt, att det innebär kost-
nader för svenska medborgare och att man inte ska
skapa regler och samtidigt vara domare, osv. Vi tyck-
er inte att det är på det sättet. Det känns faktiskt
tryggt att veta att de viktiga naturtillgångarna ägs av
svenska staten, i LKAB, i Vattenfall och i Sveaskog
med den ökning som nu är aktuell och som tas upp i
den proposition som vi nu diskuterar.
Vad är det som är bra med denna affär som vi nu
ska göra? Jo, det har sagts tidigare och framgår gans-
ka tydligt av propositionen, nämligen att vi ska kunna
vara en aktör när det gäller omarronderingsfrågor och
att vi ska kunna medverka i markbyten. Vi förstärker
också möjligheten att vara en stark aktör när det gäl-
ler utbudssidan på vedråvara, och vi skapar mindre
inlåsningseffekter, vilket sågverken och kanske fram-
för allt köpsågverken, allra helst i norra Sverige, är
mycket medvetna om. Det har också bekräftats av
företrädare för sågverksnäringen att det tidigare för-
värvet som Sveaskog innebar har uppskattats.
Det är vidare bra att vi ska kunna avsätta tillräck-
ligt med mark för naturvårds- och kulturmiljöända-
mål. Men här vill jag säga - så att det inte ska miss-
uppfattas - att det inte ska vara lättare att avsätta
statlig mark än annan mark för naturvårdsändamål,
som Åke Sandström lite grann antydde. Det är natur-
ligtvis kvaliteterna som ska avgöra, och inte vem som
äger marken. Men under likvärdiga förutsättningar så
kan vi välja statlig mark om det behövs avsättas mark
- det kan jag hålla med Åke Sandström om.
Vi har mycket tydligt sagt i betänkandet att vi ska
hålla oss till strikt affärsmässiga och kommersiella
villkor i alla affärer som ska göras när det gäller av-
sättningar osv.
Denna affär innebär en effektivare skogsförvalt-
ning enligt regeringens proposition. Innehavet som
staten har i dag är för litet för att vi ska få en effektiv
förvaltning och för att vi ska kunna bedriva verksam-
heten på ett rationellt sätt. Genom denna affär av-
vecklar också staten sin skogsindustriella verksamhet
och koncentrerar sig på skogsägande och skogsför-
valtning med målsättningen att avkastningen ska vara
hög och uthållig.
Utskottet diskuterade i samband med det förra
förvärvet och skapandet av Sveaskog villkoren och
riktlinjerna för förvaltningen. De villkor som ska
gälla för detta tillskottsköp och denna förstoring och
förökning ska gälla också i det nya bolaget - det nya
Sveaskog. Det ska alltså vara fråga om att erbjuda
tillskottsmark för arrondering och tillköp, och - vilket
jag tycker särskilt borde tilltala Centerpartiet - detta
skulle gynna det småskaliga skogsägandet genom att
man från regeringens sida tydligt i propositionen
skriver att man ska hjälpa till att stärka det enskilda
skogsbruket. Man har också sagt att det ska gälla
alldeles särskilt i glesbygden, vilket jag naturligtvis är
speciellt glad för eftersom jag de facto representerar
glesbygden.
Jag tycker att Centern skulle ha accepterat detta i
mycket större utsträckning, men man gillar inte den
lilla volym som man tycker att det innebär. Jag tycker
att det gäller ganska mycket skogsmark. Från rege-
ringens sida säger man ju att man kan tänka sig att
avveckla mellan 5 och 10 %, och det är ganska stora
arealer. Jag vill kalla det som Centern föreslår för en
privatiseringsplan. Den är inte bra. Regeringen har
gått Centern till mötes på ett påtagligt sätt, och jag
tycker därför att det är en onödig invändning som
Centern gör.
Om man tittar i motionerna ser man att de borger-
liga partierna vill privatisera utifrån motivet att
skogsförvaltningen skulle bli effektivare och mer
lönsam och därigenom mer hälsosam för svensk eko-
nomi. Jag tycker att man riktigt ser hur bockfoten
sticker fram här, Per Westerberg. Som jag har sagt så
är det enbart av ideologiska skäl man vill privatisera
- eller av dogmatiska och doktrinära skäl. Så skulle
man också kunna uttrycka det.
Staten ska enligt vår mening kunna äga företag,
och särskilt företag som har betydelse för en positiv
samhällsutveckling. Det tycker jag att de företag har
som arbetar med våra gemensamma naturtillgångar.
Staten ska också kunna äga företag för att tjäna peng-
ar till sina medborgare. Det kan inte vara fel. Jag vill
peka på att Sverige inte är unikt när det gäller att äga
mark. Någon har nämnt USA - eller Kanada i alla
fall. Kanada och USA äger mycket mer skog än vad
Sverige kommer att göra.
Det har också påståtts att staten inte sköter sin
skog på ett bra sätt. Det är fullständigt felaktigt. Om
man tittar på de utvärderingar som har gjorts av
skogspolitiken så visar det sig att staten ligger väldigt
långt framme när det gäller att sköta sin skog. Där
finns det alltså enligt min mening inga argument att
hämta. Staten är föregångare på det området.
Slutligen vill jag säga några ord om sekretessfrå-
gan. Tyvärr har Moderaterna ägnat merparten av
tiden i utskottet åt att diskutera sekretessfrågor, och
inte innehållet i propositionen. Jag tycker inte att
näringsutskottet ska vara arena för denna typ av
prövning. Vi har faktiskt institutioner som hanterar
detta. Jag tror att konstitutionsutskottet är mycket
bättre på det. Jag tycker de facto att regeringen har
hanterat sekretessfrågan på ett korrekt sätt, och vi har
inga som helst invändningar emot det. Utskottet har
haft all möjlig information. Man har haft hela ärendet
till sitt förfogande och det underlag som man behöver
för att kunna bedöma saken rätt.

Anf. 6 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Det dunkelt tänkta är det dunkelt
sagda.
När det gäller sekretesstämplarna så är det nog
ganska liten tid som har ägnats dem totalt. Jag vill
även notera för K G Abramsson att det faktiskt är
utskottet som självt kan häva varje sekretesstämpel
fullt ut. Vill K G Abramsson ta över den delen när
regeringen vägrar så välkomnar jag detta. Det kanske
kan leda till ökad offentlighet. Som jag sade ska man
inte låta min lilla sons beteende få dominera.
Herr talman! Vi fick inget svar på frågan om hur
mycket Socialdemokraterna ska gå in för ytterligare
skogssocialisering. Hur är det med malmen? Är det
bara järnmalm som är intressant? Och hur är det med
vattenkraften? Är det bara en del som är intressant,
eller är det fortsatta socialiseringar som står på agen-
dan? Det tycker jag att svenska folket har rätt att få
reda på. Och hur är det när det gäller råvaruförsörj-
ningen till viktig svensk industri? Skogen är viktig.
Men hur är det med det andra? Behöver underleve-
rantörerna på småländska höglandet till den svenska
bilindustrin eller teleindustrin också socialiseras?
Även den industrin är ju så viktig att råvaruförsörj-
ningen inte - för att återge vad som har sagts - ska
ländas till enskilda att hanteras.
Min andra fråga gäller skogsvården. Jag är en stor
anhängare av skogsvård. När jag drar parallellen till
Kanada så gör jag det för att näringsministern i sin
argumentation har dragit in Kanada. Jag vet faktiskt
inga naturvårdsorganisationer eller andra som har
velat hylla det kanadensiska sättet att sköta skogsav-
verkningar. För mig är det den gamla traditionen av
självägande svenska bönder, så många enskilda och
så mycket mångfald och pluralism som möjligt, som
skapar utvecklingen i skogen och arbetstillfällena i
glesbygden. Då får man inte ha ett sådant förakt och
prata om att även rika kan leka och vara med som
skogsägare. Jag tror att man betraktar de flesta skogs-
ägare som mer eller mindre förmögna.

Anf. 7 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Herr talman! Sekretessfrågeställningen, och inte
saken, har de facto varit huvudfrågan i utskottshante-
ringen för Moderaterna. Det beklagar vi. Sekretess-
bedömningen kan naturligtvis göras också av nä-
ringsutskottet. Men näringsutskottets majoritet har
bedömt detta och konstaterat att regeringen har gjort
en riktig avvägning när det gäller vilka dokument
som kan släppas ut och vilka som ska sekretessbeläg-
gas. Det har också skett i samråd med utskottsmajo-
riteten.
Vad gäller råvaruförsörjningen så har jag i mitt
inlägg talat om naturtillgångar - skog, vatten och
malm - som vi tycker är en gemensam angelägenhet
för svenska folket. Det är i huvudsak där som vi har
ett intresse.
När det gäller det statliga ägandet över huvud ta-
get har jag också sagt att vi är för en pragmatisk in-
ställning till vilka företag som staten ska äga och
driva. Det kan ju vara olika från tid till annan. Jag tror
inte att det är hälsosamt att vi en gång för alla ska låsa
någon form av ägarpolitik eller ägarpolicy på detta
område.
Som jag sade tidigare kan jag också konstatera att
den svenska staten sköter skogsvården genom sitt
företag på ett mycket föredömligt sätt. Detta framgår
också tydligt av den redovisning som utskottet har
gjort, och det kan de facto inte förnekas. Sedan har
jag inte sagt att privata skogsägare inte sköter sin
skog på ett bra sätt. Men utvärderingarna anger vem
som tar täten härvidlag.
Jag tror också att statligt skogsägande är bra för
sysselsättningen i glesbygd. Det har antytts att det
skulle vara sämre, men under de år som jag har bott i
norra Sveriges inland har Assi Domän som skogsäga-
re haft väl så mycket att sätta på fötterna när det gäl-
ler sysselsättning som det privata skogsbruket.

Anf. 8 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Vi kan först notera att Assi Domän
under den här perioden har varit helt eller delvis pri-
vatägt. Dessutom har Sveaskog och även Assi Domän
haft avtal för att klara både naturvården och markby-
tena vid bildande av naturreservat och andra arronde-
ringsfrågor för det enskilda skogsägandet.
Det är inte i första hand vi som är dogmatiska i
dessa delar. Vi försöker att skapa principer där vi ser
att det fungerar väl.
Jag nämnde lite skämtsamt den stora marksociali-
seringen på 1600-talet. Den ledde till en förödande
utveckling under 1700-talet. Det var ingen framgång
för stora statliga interventioner. Det hade varit myck-
et bättre med enskilt ägande och i stället någon form
av skatterätt.
K G Abrahamsson har inte svarat på frågan hur
mycket man ska socialisera av skogen, malmen och
vattnet. Jag har förstått att det ska vara någon form av
pragmatism, men jag har inte fått några svar på om
det bara är historiens bananskal som har råkat att ge
staten det som han anser ska vara statligt och sedan
tar man stora socialiseringssteg av det ena eller andra
skälet som är väldigt svårt att utröna.
Vad avser sekretessbeläggningen noterar vi bara
att om allt av betydelse ska finnas i prospektet och det
ska granskas av Finansinspektionen borde man också
ha kunnat häva sekretesstämpeln i mycket större
utsträckning. Det finns skäl att tillämpa offentlighets-
principen när det berör hundra tusentals svenska
medborgare. Då borde man inte hysteriskt hävda
sekretessen.
När det gäller sakfrågan Assi Domän har inget
funnits att pröva i utskottet i och med att socialdemo-
kraterna har stått som tennsoldater.

Anf. 9 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Herr talman! Det är visst en fråga om dogmatism
från Moderaternas, Kristdemokraternas och Folkpar-
tiets sida att hävda att staten inte skulle kunna äga
företag inom viktiga områden som hanterar våra
naturtillgångar. Genom historien har det visat sig att
det har varit bra att staten har förfogat över viktiga
naturtillgångar.
Man får ju faktiskt laga efter läge. Per Westerberg
uppehåller sig 300-400 år tillbaka i tiden. Vi lever i
nutid på 2000-talet och ska hantera de frågor som i
dag är aktuella. Man kan inte hänvisa till historien
och säga att det då var dåligt och att det i dag också är
dåligt. Vi visar på resultat, och det statliga företagsä-
gandet, inklusive Sveaskog, har visat att staten kan
uppträda som en god företagsägare. Staten kan göra
bra affärer och skapa mervärde som kommer svenska
medborgare till del.

Anf. 10 INGER STRÖMBOM (kd) replik:
Herr talman! K G Abramsson har ett par gånger
sagt att staten sköter sin skog föredömligt. Men enligt
rapporter i skogstidningar har Assi Domän, där ju
staten är den störste ägaren, hittills inte lyckats leva
upp till de certifieringskrav som FSC ställer.
Assi Domän har fått 142 anmärkningar, varav tre
bedöms som allvarliga. Därmed är Assi Domän den
skogsägare som har fått flest anmärkningar, trots att
man var först ut i certifieringen och borde ha hunnit
längst.
Andra rapporter i skogstidningarna berättar som
att Assi Domän har anmälts för brott mot
skogsvårdslagen. Då vill jag fråga: Tyder detta verk-
ligen på att bolag där staten är den största ägaren är så
förträffliga och så föredömliga?

Anf. 11 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Herr talman! Jag har kanske inte läst samma tid-
ningar som Inger Strömbom har läst. Jag har läst det
faktaunderlag som utskottet självt har tagit fram. Det
står att läsa i betänkandet på s. 17 där man redovisar
att staten mer än någon annan skogsägare har klarat
av detta med skogsvården på ett mycket föredömligt
sätt.
Sedan kan jag mycket väl tänka mig att när det
gäller alla de krav som ställs i fråga om den certifie-
rade skogen kan man på en och annan punkt göra fel.
Den saken är alldeles klar.
Dessutom måste jag erinra Inger Strömbom om att
det finns två olika certifieringssystem i Sverige. För-
hållandevis mycket av det privata skogsbruket har
certifierat sig enligt en annan metod än den som sta-
ten har använt och som är officiellt godkänd.
Jag tycker att det är missvisande att, som Inger
Strömbom gör, hänvisa till tidningsartiklar i stället för
att gå till betänkandet där vi redovisar fakta i det här
målet.

Anf. 12 INGER STRÖMBOM (kd) replik:
Herr talman! Jag måste säga att jag blir besviken
på K G Abramsson. Jag trodde att han var en seriös
politiker som själv försökte ta fram fakta i kontakter
med andra i omvärlden, med sakkunniga inom det här
området och inte bara förlitade sig på den text som
råkar finnas i utskottets betänkande. Världen är större
än så.
Jag vill fråga K G Abramsson om hur man sköter
skogen. I vilket skogsägande får man fram den högsta
virkeskvaliteten, i det småskaliga skogsbruket eller i
det storskaliga? Var finns de flesta, de bästa och de
mest skyddsvärda biotoperna, i det storskaliga skogs-
bruket eller i det småskaliga familjeskogsbruket? Var
finns det bästa skogsbruket, i det småskaliga skogs-
bruket där man använder ögat, kunskapen, närheten
och känslan för att styra skogsbruksmetoderna, eller i
de storskaliga skogsbruket där det mesta sköts från
skrivbordet?
Talar inte svaren på dessa frågor för att vi behöver
en mångfald i ägandet av skogen i Sverige? Det be-
hövs många fler små skogsägare.

Anf. 13 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Herr talman! Det är att märka, Inger Strömbom,
att det statliga skogsinnehavet har ett väldigt stort
inslag av skog som är svårföryngrad och som växer
på områden där tillväxten är förhållandevis lägre än
på de områden som det privata skogsbruket förfogar
över. Det ska kanske vägas in i detta. Det har natur-
ligtvis också en inverkan på virkeskvaliteten, som
Inger Strömbom åberopade.
När det gäller skyddsvärda biotoper är det varken
Sveaskog eller privata skogsägare som bestämmer var
de skyddsvärda biotoperna finns och hur de ska av-
sättas, utan det är i första hand en fråga för myndig-
heterna. Om det finns skyddsvärda biotoper på statens
mark förvaltas och vårdas de ju på ett föredömligt
sätt.
Inger Strömbom talade om mångfald i ägandet av
skogen. Men när hälften av all Sveriges skogsmark
ägs av andra än staten och kyrkan måste väl ändå
mångfaldsbegreppet i väldigt stor utsträckning vara
uppfyllt. Jag kan inte tänka mig något annat.

Anf. 14 EVA FLYBORG (fp) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är fullständigt ly-
sande att K G Abramsson som representant för majo-
riteten har upptäckt att vi liberaler tillsammans med
de övriga i oppositionen har en annan syn på statligt
ägande. Jag tycker att det bådar gott för en valrörelse
där alternativen tydliggörs.
Det går en klar skiljelinje mellan den socialistiska
synen på ägande och den borgerliga synen, det är bra.
Jag hoppas att också väljarna kommer att upptäcka
detta småningom.
Jag har två frågor. Det svängning som man nu gör
för att återssocialisera företag som är privatiserade
och som i dag ägs enskilt av svenska folket, är det ett
led i en strategi? Finns det en plan? I så fall vore det
väldigt intressant att få veta vilka företag som står på
denna socialiseringslista. Det vore bra med ett klart
besked på den punkten.

Anf. 15 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Herr talman! Jag tror inte att vi kan säga tydligare
än du vilken inställning vi har till det statliga före-
tagsägandet. Vi vill stå för en väldigt pragmatisk
inriktning och politik när det gäller att äga företag.
Jag kan tänka mig att vi kan avveckla företag. Vi ska
besluta om en sådan avveckling här i dag, t.ex. Det
kan säkert bli aktuellt med ytterligare sådana ställ-
ningstaganden.
Men det bör också finnas utrymme för staten att
köpa företag för att driva verksamhet. Jag tycker
faktiskt inte att det är fult att svenska staten driver
företag för att tjäna pengar åt sina medborgare, om
man gör det på ett effektivt och bra sätt. De rapporter
vi får visar ändå, tycker jag, att staten är en duktig
företagsägare och driver sina företag på ett väldigt bra
sätt.
Eva Flyborg nämnde återsocialisering. Nu pratar
vi om svenska naturtillgångar och om skogen. Om
Eva Flyborg väljer att kalla det socialisering, så gärna
för mig. Jag tycker att det är viktigt att svenska staten
äger mycket skog. Den synpunkten delas faktiskt av
majoriteten av Sveriges medborgare. Det tycker jag
vore värt att fundera på.

Anf. 16 EVA FLYBORG (fp) replik:
Herr talman! Jag kallar det för återsocialisering
därför att jag tycker att man ska kalla saker vid deras
rätta namn. Detta är en återsocialisering. Man tycker
från majoritetens sida att staten utövar ett bättre ägar-
skap när det gäller svensk skog än vad svenska en-
skilda individer gör. Det är ansvarstagande, omdö-
mesgilla människor som har t.ex. ett familjeskogs-
bruk. Jag tycker att det ska kalls vid sitt rätta namn.
Herr talman! Här ligger en gravad hund, som Re-
faat El-Sayed sade för många år sedan. Jag har lärt
mig att orden pragmatisk inställning kan betyda i stort
sett vad som helst. Bäva månde svenska folket om
denna regering har en pragmatisk inställning till stat-
ligt företagande och vill socialisera ytterligare.
Vi har pratat en del om näringsministerns tidigare
uttalande i ärendet, som jag tycker är graverande.
Håller K G Abramsson med näringsministern när han
säger att rika personer använder skogen som en lek-
stuga? På vilket sätt, i så fall? Jag är mycket intresse-
rad av att få höra majoritetens bedömning.

Anf. 17 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Herr talman! Låt mig först göra tydligt att social-
demokraterna inte är emot enskilt skogsägande. Det
framstår som om vi skulle vara emot detta. Vi har
faktiskt ett väldigt stort privatskogsbruk i Sverige,
och vi tycker att de privata skogsbrukarna gör väldigt
många bra insatser. Det är därför vi tycker att en
ganska stor andel av den förvärvade skogsmarken ska
kunna avvecklas till privata skogsbrukare, som behö-
ver den för sin försörjning och som vill utveckla den.
Det kan man se i propositionen som regeringen har
lagt fram och i utskottsbehandlingen. Om vi inte
trodde att de kunde sköta skogen skulle vi naturligtvis
inte ha med en sådan skrivning i vårt betänkande.
Så till frågan om den presskonferens som flera av
er har hänvisat till. Näringsministern har uttalat sig
om hur vissa hanterar skogen. Jag kan i stora drag
ställa upp på näringsministerns synpunkt. Vi kan
möjligen diskutera omfattningen av lekstugan - lek-
stugans storlek. Men vi kan nog alla vara ense om att
det förekommer skogsförvärv av privatpersoner och
rika personer som absolut inte har med skogsbruk att
göra och som inte har något intresse för att utveckla
den svenska skogsnäringen, till gagn för svenska
folket. På den punkten ställer jag upp på vad nä-
ringsministern har sagt.
Han får kanske själv möjlighet att förklara vad
han menade med detta senare.

Anf. 18 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Herr talman! Det är intressant att lyssna på denna
debatt. Det är faktiskt rätt stora svängningar. Statliga
företag är väl inte alldeles lika varandra. Det är viss
skillnad mellan skogsägande, där omloppstiden är
100-120 år, och annat företagande.
Min fråga gäller utförsäljningsprogrammet. Sedan
jag fick del av markkartan för det blivande bolaget är
jag utomordentligt övertygad om att en ökad utför-
säljning skulle kunna ge väldigt goda positiva effek-
ter i hela landet.
Det står i texten att den försålda arealen på sikt
kan uppgå till 5-10 %. Hur, konkret, kan regeringen
tillse att detta blir resultatet, K G Abramsson? Det är
en fråga som också får gå till näringsministern.
Säg att en försäljning av 10 % av arealen ska
verkställas. Det skulle vara välgörande att i dag få
svar på hur det konkret ska gå till. Kan vi räkna med
att man skriver på ett sådant sätt att en försäljning av
10 % av arealen till privata intressenter verkställs?

Anf. 19 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Herr talman! Regeringen får svara för sig själv,
eftersom regeringen är företrädd av näringsministern.
Jag skulle med varm hand kunna överlämna frågan
till Björn Rosengren.
Men en ska vill jag säga. Jag har faktiskt en tilltro
till regeringen. Skriver man i en proposition att man
har ambitionen att på sikt överföra upp till 10 % av
skogsmarken för att få goda och gynnsamma effekter
i skogsbygder och glesbygder litar jag på det. Jag tar
för givet att man menar allvar med det man har skrivit
i sin egen proposition.

Anf. 20 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Herr talman! Redan i dag är det så att Assi Domän
ska svara för omarronderingsmark och en viss utför-
säljning. Det har gått väldigt tungt och på senare tid i
princip avstannat.
Jag hoppas - jag brukar tro på det goda i männi-
skorna - att vi kan lita på att det relativt snart kan bli
en 10-procentig utförsäljning av mark till enskilda.

Anf. 21 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s)
replik:
Herr talman! Jag kan i viss mening hålla med Åke
Sandström om det han sade och om det han kanske
inte sade. Assi Domän har tidigare inte riktigt skött
denna fråga på ett bra sätt. Jag tror att man i viss
mening har missat målet när det gäller att avveckla
skogsmark till det privata skogsbruket.
Jag har exempel från min egen kommun, där man
har sålt av väldigt stora arealer till enstaka personer.
De förvärven har förmodligen inte givit tillväxt eller
sysselsättning i servicenäringar. Det har snarare varit
så att man på grund av den hårda ekonomiska belast-
ning som då har uppstått varit tvungen att i alltför
snabb takt avverka skogsarealer och göra lite våld på
hushållningsreglerna. Den modellen gillar inte jag
heller.
Jag tror att man skulle vinna större framgång om
man avvecklade mark till de enskilda skogsbruken.
Det kunde gälla de arealer som man har talat om från
t.ex. Centerns sida, dvs. 50, 100, 150 eller upp till 200
hektar.

Anf. 22 LENNART BEIJER (v):
Herr talman! Det är väl inte så konstigt att på
samma sätt som Vänsterpartiet välkomnar affären så
är de borgerliga partierna väldigt uppbragta över det
ökade statliga skogsinnehavet.
Det kan ju vara intressant med en historisk tillba-
kablick även om jag tycker att Per Westerberg gjorde
en egen tolkning av kungarnas återtagande av skogs-
marker från adeln på 1600-1700-talet. Man hade ju
delat ut skog och mark till just adeln, alltså privata
rikemän, och till sist stod man helt enkelt med en tom
kassa. Statsmakten var tvungen att göra någonting för
att återställa ordningen. Jag vet inte om man kan göra
den jämförelsen i dag. Nu är det kanske en lite annan
situation. Men återtagandet vid det tillfället var kan-
ske riktigt då, och jag tror faktiskt att det köp som
staten genom Sveaskog nu gör också är riktigt i
dagsläget.
Jag ska bara ta upp diskussionen om orden
"förstatligande" och "socialisering". Så mycket kan
jag i alla fall säga att i mitt parti skulle det vara väl-
digt knepigt att kalla den här affären för en ren socia-
lisering. Det här är en fråga om ett förstatligande.
Staten köper skogsmark. För att det ska kallas för
socialisering behövs det nog lite andra inslag också.
De har vi faktiskt inte i det samhälle som vi i dag
lever i.
Det mest intressanta tycker jag ändå är att jag och
mitt parti och andra genom åren många gånger har
förordat ytterligare förstatliganden, och vi har miss-
lyckats. Vi har gång på gång fått se att den svenska
staten säljer ut delar. Vi har naturligtvis tvingats att
fundera över och hantera de här frågorna.
Det intressanta är nu att den socialistiska rörelsen
efter hundra år inte har kommit så väldigt långt när
det gäller förstatligande och socialisering, men ten-
denserna på den kapitalistiska marknaden innebär
faktiskt att det sker en utveckling åt det håll som vi
länge har kämpat för. Ett skogsbolag som befinner sig
på börsen och som varje dag synas av dem som äger
aktier i företaget och dem som tänker köpa aktier i
företaget har nämligen problem när det har ett stort
skogsinnehav. Det är jättebesvärligt för en aktieägare
som inte har tid att vänta i hundra år att bedöma vär-
det av det bolag som man äger aktier i. Det har visat
sig att den diskussionen har blivit alltmer intensiv.
Det är alldeles självklart att ett skogsbolag med stort
skogsinnehav inte passar in i en situation som beteck-
nas av någon sorts kvartalskapitalism.
Därför tror jag att den här utvecklingen, alltså när
det gäller skog som ägs av bolag, kommer att fortsät-
ta. Man kommer helt enkelt att försöka hitta neutrala
uthålliga bra skogsägare som kan stå för den långsik-
tiga virkesförsörjningen i det här landet. Det är ju
verkligen långsiktigt. Okej, det är lite olika i norra
Sverige och i södra Sverige, men vi vill nog ändå
helst att en fura ska stå i hundra år innan den avver-
kas. Då vet vi att det är fråga om plantering. Det är
fråga om röjning. Det är många gånger fråga om
gallring innan man kan avverka. Det här fordrar ett
lite annat handlag än att man bara kan se ekonomi
och värdera i det korta perspektivet. Därför tror jag
faktiskt att många andra privata skogsbolag kommer
att fortsätta den här utveckling och kommer att leta
efter en neutral, långsiktig ägare. Det är klart att de då
inte går till sin konkurrent intill. De går kanske inte
heller ut och säljer bitar till enskilda personer, utan de
kommer att hitta en större ägare, möjligen staten, som
kan gå in och fylla den här funktionen.
Jag har precis som K G Abramsson också kon-
trollerat den här affären med vad de privata köpsåg-
verken egentligen tycker. Det kanske inte var så över-
raskande, men de välkomnar överlag att det är just
staten som blir ägare av Assis skog. Det gör man
kanske av olika motiv. I norra Sverige gör man det
kanske därför att det blir större möjligheter att få fram
råvaran till sågverken. I södra Sverige är faktiskt den
producentkooperativa rörelsen så pass stark att köp-
sågverken ser en fördel i att få staten som en av ägar-
na av skogsmarken. Det gör att det blir större möjlig-
heter för dem att få fram råvaran.
Den här tendensen på skogssidan tror jag kommer
att påverka även andra branscher. Och det som ligger
närmast till hands är nog faktiskt produktionen av
elkraft. Än så länge är det kanske inte ett så jättestort
sug, men i och med att elproduktionspriset kommer
att bli likadant över hela norra Europa, till att börja
med, kommer det att bli mer och mer ointressant att
äga just elproduktionen. Även här kommer det att
finnas ett visst tryck och krav om att någon neutral
ägare ska gå in i sammanhanget. En neutral ägare i de
här sammanhangen kan ju nästan bara vara staten.
Det här är en mycket intressant utveckling. Vi kan
se tillbaka några år. Det är inte så längesedan var och
en tyckte att man skulle ha skog om man skulle ha
skogsindustri, men så är det inte i dag. På samma sätt
kommer det att bli när det gäller att det nu är bra med
elproduktion om man ska ha ett energibolag. Jag tror
att även det kommer att ändras.
Därför, herr talman, kan man väl konstatera att
det, om jag nu skulle ha rätt, innebär att den förstatli-
gandeprocess som jag och mitt parti har pratat om i
många herrans år men inte lyckats med nu genomförs
därför att den kapitalistiska marknaden kräver en
sådan utveckling. Det är ju intressant om man stude-
rar historien.

Anf. 23 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Det är intressant att staten ska vara
städgumma åt den privata marknaden enligt Lennart
Beijer och därmed köpa saker till höga priser som
ingen annan vill ha, enligt den vänsterpartistiska
logiken. Det visar åtminstone ett visst mått av klarsyn
och ett visst mått av stringens jämfört med närings-
ministerns agerande - man pratar om samhälleligt
ägande av skogen, vattnet och malmen, men man
talar aldrig ur skägget och säger vad man egentligen
vill. I det fallet visar Vänstern åtminstone på sin star-
ka socialiseringsiver.
Sedan ska jag snabbt gå tillbaka till reduktioner
och 1600-talet. Det finns faktiskt en parallell. Paral-
lelliteten ligger inte på behovet av att förstatliga mar-
ken, utan det handlar egentligen om statsinkomster.
Det hade varit en mycket bättre idé på 1600-talet att
häva skattefriheten för dem som hade de här godsen i
stället för att socialisera marken. Det hade gett en
bättre utveckling för bruken, jordbruken och skogs-
bruken, och det vore en bättre idé även i dag när det
gäller det enskilda ägandet.
När det gäller stödet för socialisering av mark och
företag noterar jag ändå att återkommande undersök-
ningar som görs när det gäller opinionen visar att
någonstans kring 60 % av svenska folket föredrar att
marken ska vara kvar i enskild ägo eller bli i enskild
ägo. Det varierar lite, plus minus 10 %, beroende på
konjunkturen.
Det är fullständigt självklart för mig att de som
tror sig få skattesubventioner eller skattefördelar från
skattebetalarna naturligtvis gärna ser att de får det och
därför bejakar den här affären. Och man räknar med
att få lägre råvarupriser via staten än via det enskilda
ägandet, men det är slöseri med skattemedel, herr
talman.

Anf. 24 LENNART BEIJER (v) replik:
Herr talman! När det gäller det sista vill jag säga
att jag inte alls tror att det ligger till på det sättet. Jag
tror inte att något av de privata köpsågverken ens
drömmer om att få ett bättre pris av staten än av andra
enskilda eller bolag. Det bli helt enkelt en ytterligare
spelare, dessutom en neutral spelare, som kan se till
att även de privata köpsågverken får det lättare att
skaffa sin råvara.
Per Westerberg anser inte att staten ska vara städ-
gumma åt privata bolag. Vad jag pratar om är att vi
har en samhällsutveckling mot ett håll där det visar
sig att marknaden inte har något stort intresse av
ägande av de grundläggande naturtillgångarna i det
här landet. Det är i den processen jag menar att detta
undan för undan kommer att öka trycket på staten att
bli den neutrala, uthålliga ägaren som ser till att den
övriga marknaden fungerar.
Sedan tyckte jag precis, vilket är intressant, att jag
hörde Per Westerberg säga någonting om att köpa till
överpris. I debatten tidigare har det väl tvärtom på-
ståtts att det var till underpris. Det vet jag ingenting
om. Jag har förutsatt att det var, och är, till det rätta
priset.
När det gäller historien och 1600-talet är det möj-
ligt att det hade varit bättre att få in skatt av dem som
hade fått dessa landområden, i stället för att konfiske-
ra marken. Men nu var det väl så på 1600- och 1700-
talet att det var marken som var värdefull, och när
kungarna väl hade delat ut den så att det inte fanns
någonting kvar var man tvungen att ta in den igen för
att kunna börja om från början. Detta visar möjligen
att det har sin betydelse att man sköter den här saken
på ett riktigt sätt och inte bara delar ut stora skogsin-
nehav till privata personer.

Anf. 25 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Det handlar om att äga och vårda.
Det är där liknelsen med vad som hände på 1600-talet
har sin relevans. Att man får del av avkastningen,
jämnare flöde till statskassan, bättre vårdande av
marken och utvecklande av egendomarna tror jag är
en klar poäng i detta.
Sedan tror jag snarast att Lennart Beijer medvetet
är lite fantasilös när han inte tror att någon ens
drömmer om att kunna få bättre priser från statskas-
san med statliga skogar. Det är nämligen ett argument
som kommer fram på mer än ett ställe i de här frågor-
na. Här kommer även den jämförelse som näringsmi-
nistern har gjort med Kanada in, där man närmast fritt
har fått avverka skog.
Vad jag vänder mig emot i detta är att man gör en
marksocialisering där det blir ett mer enahanda ägan-
de av skogen i stället för pluralismen och mångfalden
med både Sveaskog och Assi Domän. Flera mindre
och medelstora ägare ger bättre konkurrens, bättre
förmåga att utveckla skogen samt mer möjligheter att
även utveckla glesbygden och därmed, tror jag, även
naturvården i de här delarna. Därför är jag självfallet
besviken på den marksocialisering som nu står för
dörren med beslutet om budet på Assi Domän.
När det gäller att köpa till överpris var det väl sna-
rast Vänsterns och Lennart Beijers åsikt att man köpte
när ingen annan ville köpa. Jag noterar snarast att
kritiken mot budet på Assi Domän har gällt att det var
snålt i och med att försäljningen till enskilda skogsä-
gare har gett väsentligt bättre priser än vad staten är
beredd att betala för Assi Domän, i varje fall om man
jämför med taxeringsvärdena.

Anf. 26 LENNART BEIJER (v) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är väldigt viktigt
att understryka att det enskilda ägandet av skog i det
här landet oftast sköts väldigt bra. 51 % av skogen är
enskilt ägd. Jag tror att merparten av den sköts väldigt
bra. Det är klart att enskilda ägare, som kanske i år-
hundraden har ägt sin lilla mark - och då ska vi veta
att de flesta skogsägare, i alla fall i södra Sverige, är
väldigt små skogsägare - lever sig in i varje planta.
Det är klart att de sköter sin skog så bra det bara går.
Jag tror inte att någon kan slå en intresserad privat
mindre skogsägare på fingrarna när det gäller att
sköta skogen.
Men nu gäller det faktiskt ett mycket större områ-
de. Här har det visat sig att det finns de som vill pla-
cera sina pengar i skogen. Det blir då rätt stora områ-
den och svårt för små enskilda att gå in och få delar
till sin egen lilla gård. Den biten tycker jag måste
skötas bättre. Jag har stor tro på att det nya Sveaskog
kommer att kunna sköta detta på ett mycket bra sätt.
Enahanda ägande av skogen, Per Westerberg,
tycker jag att det är felaktigt att tala om. I Sverige har
vi ändå 51 % enskilt ägande. Vi har de privata skogs-
bolagen och kyrkan, och sedan har vi staten som dels
har improduktiv skog som ingen annan vill sköta,
dels har produktiv skog för att få ekonomi och kunna
visa på ett långsiktigt riktigt skogsbruk. Jag tycker att
det är en godtagbar fördelning. Det borde det vara
även för Per Westerberg.

Anf. 27 INGEGERD SAARINEN (mp):
Herr talman! Har ni hört om Assi Domän som
gång på gång överträder FSC-reglerna? Det händer
både i Västerbotten och i Norrbotten - Inger Ström-
bom berättade om 142 anmärkningar. Har ni hört att
trots att Assi Domän har överträtt reglerna i flera år
får de ändå kalla sig certifierade? Har ni hört att ett
skäl till det kan vara att SGS-kontrollanterna är an-
ställda av skogsbolagen?
Dessa saker får jag höra, och mycket mer, när jag
pratar med människor i Norrland som älskar skogen.
Det är skandal, får jag höra, att Assi håller på och
kalhugger fina skogar innan marken går över till
staten igen. Alla instanser verkar veta vad som hän-
der, men ingen ingriper.
Det måste ha varit planerat, menar en del. Assi
skulle hugga ut gammelskogarna; sedan skulle staten
köpa tillbaka resterna och ta hand om den skog som
inte hade skötts.
K G Abramsson har vältaligt uppehållit sig vid
fördelarna med den här affären, så jag behöver inte
orda så mycket kring det. Men det handlar om virkes-
försörjning till lokal industri, särskilt i inlandet, och
om ökat mångbruk, t.ex. för upplevelseturism och för
lokalt boende. Det handlar om mer bytesmark för
familjeskogsbrukare och allmänningar där skog be-
höver tas i anspråk för naturvård samt ökade avsätt-
ningar för naturvård.
Här är problemet. Förhöjd aktivitet och ökad av-
verkningstakt, beskriver en annan källa det som. En
tredje och en fjärde säger: Assi Domän hugger det
som är värdefullt nu innan försäljningen. Assi har
avverkat kraftigt och i accelererande takt de senaste
åren - i Arvidsjaur, Piteå, Skellefteå och Lycksele.
De avverkar främst gammal skog, för det är främst
den som finns kvar. Skog som är äldre än 100 år
faller nu. Skog som är mellan 120 och 140 år faller
nu. Skog som är äldre än 140 år faller nu. Gamla
skogar försvinner dagligen.
En annan källa säger: När vi på ett håll upptäcker
att de har avverkat gammelskog har de avverkat på 20
andra håll. Vi hinner ju inte hålla koll överallt. Fram-
för allt hugger man nu ned gamla och fina skogar. Nu
hugger man t.o.m. ned gammelskogar som aldrig har
avverkats, som har uppkommit efter brand, som är
200 år gamla.
Ett exempel på en gammal fin skog som avverkas
är Rusforsskogen i Piteå, som länsstyrelsen i Norr-
botten bedömer vara den värdefullaste skogen i Piteå
kommun. Där började Assi hugga, men lokala pro-
tester gjorde att de fick sluta.
Jag vill fråga näringsministern: Vet Sveaskog
verkligen vad man köper? Vet man hur mycket man
faktiskt kan bruka - nu, om 50 år och om 100 år - av
det man köper? Eller är det troligen så att en stor del
av det man köper är hyggen eller naturreservat och en
del ungskogar?
Ytterligare röster säger: I Piteå finns 1 % skog
kvar som är äldre än 140 år. Det vill man avverka.
Det finns nästan inga gamla skogar kvar utanför re-
servaten. Kvar är hyggen och ungskog.
Det är också ett skäl till att svensk skog växer så
bra: Det finns inte så mycket gammal, långsamväx-
ande skog längre. Ung skog växer bra. Plantager gör
snabbt skogskubikmeter.
Nedanför Storuman vid Åskilje ligger Klödden,
ett berg. Där är det tjäderspel. Därför sparades områ-
det. I höst avverkades det. Ett annat berg med tjäder-
spel anmäldes och lovades skydd. Ett år senare var
det avverkat.
Om en skogshuggare inte vill hugga får han höra:
Gör inte du jobbet så får någon annan göra det.
Storberget och Färskberget med tvåhundraårig
skog planerades avverkas. Abborträskliden och
Melakträskliden var skogar med många rödlistade
arter som borde bevaras, men de fälldes. I Rusfors
avverkades en del innan lokala protester förhindrade
slutförandet. Östra Kikkijaur var gammalskog, men
den fälldes. Nu finns bara hyggen och ungskog. För
tre veckor sedan var det jobbet klart.
Enligt min uppfattning är det självklart att statens
skogar ska brukas med återhållsamhet, med flerhund-
raårigt perspektiv framåt och med stark naturvårdsin-
riktning.
I hela Sverige är arealen gammelskog nu så liten
att all gammelskog måste undantas från skogsbruk
om målet att skydda 5 % av den gamla produktiva
skogen ska kunna nås. Om man vill nå upp till 10 %
kommer det inte att finnas tillräckligt av den gamla
värdefulla skogen att skydda, utan då måste ett om-
fattande restaureringsarbete genomföras. Endast 10 %
av den svenska skogen är i dag över 120 år.
Vad säger näringsministern om följande krav?
Assi avstår från att hugga ned skog som är 120 år
gammal eller äldre nu och fram till försäljningen. Är
ministern beredd att framföra det kravet till Assi?
En stor del av de sista kvarvarande gammelsko-
garna finns på Fastighetsverkets, Sveaskogs och Assi
Domäns marker. I Fastighetsverkets skogar, som till
stor del är fjällnära, är det uppenbart. Att det även
gäller för Sveaskog framgår t.ex. av den undersök-
ning som Fältbiologerna gjorde i juli 2001 då 23 % av
den skog i Medelpad, Jämtland och Dalarna som
Sveaskog hade anmält till avverkning hade sådana
kvaliteter att den borde ha avsatts som reservat. Det
här visar att Sveaskog måste bli något annat än vad
bolaget är nu.
Om staten ska föregå med gott exempel när det
gäller naturvård borde alla statliga gammelskogar
undantas från skogsbruk. Detta bör till stor del ske på
det statliga skogsbolagets egen bekostnad. Trots att
Miljöpartiet har fått fram stora pengar till inköp av
skog är de pengar som Naturvårdsverket och
skogsvårdsstyrelserna fördelar till nationalparker,
naturreservat och biotopskydd otillräckliga. De bör
reserveras för bevarandearbetet på de privatägda
markerna och bör inte tas i anspråk för att staten ska
köpa in sin egen mark.
All statlig skog ovanför den fjällnära naturvårds-
gränsen bör undantas från skogsbruk utan kostnad.
All övrig skog som är nyckelbiotop, urskogsartad,
utgörs av stora obrutna områden eller för övrigt har
stora naturvärden bör undantas. Återstående statlig
skog bör förvaltas med tre huvudmål, nämligen att
vara ersättningsmark vid inlösen av andra markägares
skog med höga naturvärden, att bidra vid arrondering
av marker och att bedriva ekologiskt hållbart skogs-
bruk som gagnar lokal utveckling och naturupplevel-
ser.
Dagens situation på Fastighetsverkets, Sveaskogs
och Assi Domäns marker präglas av rovdrift på de
sista gammelskogsresterna snarare än av bevaran-
deambitioner. Det finns en mycket lång rad av exem-
pel på dålig naturvård på dessa marker. De skogar
som Sveaskog övertar från Assi Domän kommer till
mycket stor del att bestå av hyggen och unga skogar
som inte kan leverera något virke. Därför är det väl-
digt viktigt att avkastningskravet på statens skogsbo-
lag, det nya Sveaskog, sätts lågt och att man utreder
det här noga. Annars är risken överhängande att rov-
driften fortsätter med fortsatt utarmning av naturvär-
dena i strid med uppsatta miljömål.

Anf. 28 PER WESTERBERG (m) replik:
Fru talman! Jag tycker att hela Ingegerd Saarinens
anförande präglas av den sammanblandningsekonomi
som det här regeringsförslaget om socialiseringen av
Assi Domän ger. Enligt min uppfattning ska staten
vara stat. Då ska staten också sköta sina åligganden.
När Sveaskog bröts ur Assi Domän, precis som Fas-
tighetsverket, var det därför att man gjort invente-
ringar av de mest skyddsvärda markerna där särskilda
restriktioner skulle gälla. Det var marker som man
behövde som bytesobjekt eller för andra avsättningar
av olika slag.
Nu får vi en sammanblandning mellan alla de här
vårdintressena av särskilt slag och en strikt kommer-
siell lösning, som har varit Assi Domäns uppgift.
Staten bör vara stat. Staten har haft ansvaret för
hur det har skötts i Assi Domän där man har varit den
överlägset största ägaren - fram t.o.m. 1999 var man
majoritetsägare. Man bör se till att särskiljer vad som
är vad. Så långt håller jag med Ingegerd Saarinen.
Men det gör man inte genom att blanda samman det i
ett och samma bolag med en lång rad olika motiv.
Det leder till förvirring och ofta till alldeles fel beslut.
Det är en dålig ordning. Staten ska vara stat och mar-
kera vad som tillhör naturvården, vad som är bytes-
mark och vad som är kommersiellt. Då får man bäst
spelregler. Därmed skulle Ingegerd Saarinen också
kunna avslå propositionen.

Anf. 29 INGEGERD SAARINEN (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag håller med om mycket av det som
Per Westerberg säger, men det finns också några
andra uppgifter som är viktiga. Det gäller t.ex. de
regionalpolitiska uppgifterna med virke till småsåg-
verken. Ur regionalpolitisk synvinkel är det oerhört
viktigt att vi får en bra snickerinäring och att den får
tag i det fina virke den behöver till sina produkter.

Anf. 30 PER WESTERBERG (m) replik:
Fru talman! Jag håller faktiskt med Ingegerd Saa-
rinen i denna del. Det är en alldeles för splittrad
struktur på den svenska sågverksnäringen. Det är för
små enheter om man jämför med våra grannländer
som är starkare på exporten och väsentligt starkare
när det gäller vidareförädling. Det råder ingen som
helst tvekan om att det virke som finns inte minst i
Norrlands inland lämpar sig utomordentligt väl för
vidareförädling.
Jag tror att om man ska lyckas med detta måste
man hitta särskillnaden. Vad kan drivas kommersi-
ellt? Då ska det vara lika oavsett vem som äger sko-
gen. Assi Domän var på väg att försöka hjälpa till i
omstruktureringen och skapa en konkurrenskraftigare
sågverksindustri med högre förädlingsgrad för att
därmed hjälpa glesbygden att lösa sina sysselsätt-
ningsproblem.
Att blanda samman allt, dvs. regionalpolitik, na-
turvård, olika hänsyn till vidareförädling och politiska
ambitioner, med det kommersiella tror jag inte är en
bra lösning i ett nytt sammanslaget Sveaskog. Därför
borde det bli ett avslag på propositionen.

Anf. 31 INGEGERD SAARINEN (mp) re-
plik:
Fru talman! Ett skäl till att detta är bra är att nu
blandar man inte samman innehav med produktion av
olika saker. Man säljer ut produktionen, och staten
blir skogsägare. Det kommer att ge ett mer konkur-
rensneutralt sätt att hantera näringen enligt min me-
ning. Det är en av de fördelar som jag kan se.

Anf. 32 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Det gäller närmast ett förtydligande.
Efter att ha hört den här beskrivningen av skogstill-
ståndet här i landet måste jag fråga Ingegerd Saarinen
hur stor andel av skogen som egentligen är avverk-
ningsbar. Var har Ingegerd Saarinen fått de här upp-
gifter? Det kan rimligen inte vara från riksskogstaxe-
ringen. Endast 10 % av skogen skulle vara över 120
år. Det är i och för sig en anmärkningsvärd siffra. I
det största skoginnehavet i det här landet är avverk-
ningsmognanden betydligt lägre än 120 år, varför den
siffran är rätt ointressant.
Utifrån den här informationen är frågorna: Var har
uppgifterna hämtats? Hur stor del är egentligen av-
verkningsbar skog? Ska vi fortsätta att göra ökade
avsättningar även på det privata området till natur-
vården? Är bevarande av skog, att spara gammal
skog, den enda insatsen vi kan göra i naturvårdshän-
synen?

Anf. 33 INGEGERD SAARINEN (mp) re-
plik:
Fru talman! Att spara gammal skog är inte den
enda insats vi kan göra för naturvårdshänsynen. Men
vi bör leva upp till de målsättningar Sverige har och
de målsättningar vi har internationellt. Om andra
länder kan, varför skulle inte Sverige kunna?
I Sverige finns inte mer än 5 % av den riktigt fina
skogen kvar, den som aldrig avverkats. Det är för
bedrövligt om vi inte hinner skydda den innan vi får
avsätta den till reservat och andra naturvårdsändamål.
Det är den finaste skogen i olika delar av landet
med olika kriterier som ska avsättas. Risken är att det
nu inte blir så eftersom t.ex. Assi Domän skyndar sig
att avverka medan det har kontroll över marken. Det
är vad som är så tragiskt.
Nu minns jag inte de andra frågorna.

Anf. 34 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Det var närmast var Ingegerd Saari-
nen har hämtat uppgifterna om skogstillståndet. Jag
vill påstå att det inte kan vara från riksskogstaxering-
en.
Miljöpartiet driver reservatsbildningar så hårt i
samarbetet att man avsätter skog i min del av landet
som är 60-70 år gammal. Man påstår att det är gam-
mal skog, eftersom det i de aktuella områdena inte
finns tillgång riktigt gammal skog. Man kan inte
blanda äpplen och päron.
Jag har förstått budskapet som att vi enligt Miljö-
partiet behöver ännu fler stora avsättningar av natur-
reservat i detta land.

Anf. 35 INGEGERD SAARINEN (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag har hämtat uppgifterna från per-
soner som jag är övertygad om har hämtat dem från
vederhäftiga källor, t.ex. riksskogstaxeringen.
Det Åke Sandström sade här är oerhört belysande
för hur problemet ser ut. Åke Sandström säger att 60-
70 år gammal skog som kanske inte har så stora
skyddsvärden avsätts. Det belyser problemet med att
den skyddsvärda skogen i allt större utsträckning
avverkas innan den hinner skyddas.
Följden kan då bli att om vi ska kunna skydda
skog måste vi restaurera. Då kan vi vara tvungna att
avsätta skogar som nu inte är så gamla. Det är en
väldigt obehaglig situation. Vi skulle i stället avsätta
de finaste och äldsta skogarna medan de finns kvar.

Anf. 36 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s):
Fru talman! Med sammanslagningen av Sveaskog
och Assi Domän blir svenska folket genom staten
ägare till ett av de största skogsinnehaven i Sverige.
Det är avsevärda arealer. Det är sammanlagt mer än
ett tunnland i snitt per medborgare. Det förskräcker
somliga.
Jag är säker på att svenska folket med sin starka
känsla för skog och natur är tillfreds med att denna
viktiga naturtillgång nu återgår i allmän ägo. Mot-
ståndare till affären har bland mycket annat beskyllt
staten för att vara en sämre skogsförvaltare än privata
ägare.
I den tidigare ägarbalans som vi nu vill återinföra
ägde staten mycket skog. Men det har såvitt jag vet
aldrig visats att någon kategori skogsägare generellt
sett skulle ha skött sig sämre eller bättre än någon
annan, varken bolag, privata ägare eller allmänna
ägare.
Vissa motståndare påstår att ett stort statligt
skogsföretag kommer att driva upp priserna på virket.
Andra påstår att staten ska dumpa priserna för att
stödja en trävaruindustri med ekonomiska problem.
Ingen har kunnat visa annat än att staten genom tider-
na drivit virkesaffärer på marknadens villkor.
De motstridiga argumenten är bara tecken på att
debatten är mer ideologisk än saklig. Jag tar gärna en
ideologisk debatt om ägandet av landets viktiga na-
turresurser. Förutfattade meningar och obestyrkta
påståenden om statlig effektivitet är knappast några
övertygande argument.
Det är inte heller missvisande användning av opi-
nionsmätningar, som företrädare för Moderaterna
ägnat sig åt. I tidningsartiklar påstås att svenska fol-
ket skulle misstro staten som skogsägare. Så är inte
fallet.
Ett riktigt ställd fråga får ett helt annat svar. Sve-
askog har ställt en fråga om hur man ser på staten
som skogsägare till ett urval av Assi Domäns 200 000
små aktieägare. En klar majoritet är för ett statligt
ägande av skog. Mindre än en tredjedel är emot.
Jag tror faktiskt att stödet bland allmänheten är
ännu större än hos Assi Domäns aktieägare. Den
positiva majoriteten har uppfattningen att staten lång-
siktigt är en bra skogsägare, att det är angeläget att en
naturresurs som skogen stannar i svensk ägo samt att
staten är en bättre ägare ur ett miljöperspektiv.
Vi har näringspolitiska mål med det statliga
skogsägandet. Vi ser skogen som en strategisk resurs.
De stora börsägda skogsbolagen gör inte det längre.
I fredagens tidningen Land, för att ta ett exempel,
säger Sverker Martin-Löf att det för SCA inte är ett
självändamål att äga skog. Från dess utgångspunkter
är det en naturlig slutsats när egen råvara med ökande
överskott och tillgänglighet på marknaden tappar i
betydelse.
För samhället och för staten som skogsägare stäl-
ler det sig helt annorlunda. Därför passar ett från
industri renodlat Sveaskog med ett vidare ansvar väl
in i ett statligt ägande. Kvarvarande industrier i Assi
Domän ska liksom de redan sålda på ett ansvarsfullt
sätt avyttras till köpare som kan utveckla dem bättre i
en ny struktur. Det gäller även sågverken.
En effektiv, miljöinriktad och värdeskapande
skogsförvaltning förblir självfallet Sveaskogs huvud-
uppgift. Men det är viktigt även för skogen att träva-
ruindustrin i Sverige utvecklas och stärker vidareför-
ädling och kommer närmare marknaden. Där kan en
stark råvaruleverantör bidra genom att arbeta i nära
samverkan med sina virkeskunder med anpassade
leveransplaner och också genom att stödja produktut-
veckling och marknadsåtgärder i kontakt med kun-
derna. Det ligger i våra intentioner att Sveaskog ska
arbeta längs den linjen.
Fru talman! När vi skapade Sveaskog för några år
sedan var syftet att bolaget också skulle delta i omar-
rondering av skogsmark och hålla markreserver för
privata skogsägare som tvingades avstå arealer för
reservat eller som av strukturskäl behövde tilläggs-
marker. Men Sveaskogs arealer var otillräckliga för
den uppgiften.
Nu kommer 5-10 % av bolagets utvidgade arealer
att stå till förfogande för sådana ändamål. Med de
stora arealer Sveaskog nu får öppnas helt nya möjlig-
heter att förstärka det småskaliga skogsbrukets
struktur och landsbygdens utveckling. Därför är det
för mig en gåta att partier som säger sig stå för lands-
bygdens sak inte värnar om detta enastående tillfälle
att stärka den.
Som ett börsbolag skulle Assi Domän sannolikt
fortsätta att sälja marker till kapitalstarka placerare.
Det ville vi förhindra. Det var en viktig orsak till att
staten nu vill köpa Assi Domän. Skogen är en viktig
naturresurs i Sverige med många värden utöver den
att vara bas för landets viktigaste exportnäring. Det
gäller miljövärden och naturvårdsreservat liksom
rekreation och upplevelser i form av jakt, fiske och
friluftsliv.
Allemansrätten gäller alla marker, men nya gene-
rationer av stadsbefolkningen ställer högre krav på
tillgänglighet och service i sitt umgänge med naturen.
Här har ett Sveaskog med rikstäckande omfattning
goda förutsättningar att i samarbete med privata
entreprenörer inom turistbranschen bidra till lands-
bygdsutvecklingen.
Sveaskogs mångsidiga uppgifter är svåra att för-
ena med de villkor som ett börsnoterat skogsbolag
lever med. Det är en annan orsak till att staten nu vill
köpa Assi Domän. När Sveaskogs arealer visar sig
otillräckliga är det en naturlig lösning att slå ihop de
två skogsbruksföretagen. Börsens kvartalshets och
den internationella kapitalmarknadens snabba föränd-
ringar i ägandet kan vara svåra att förena med skogs-
brukets extremt långa planeringshorisont.
Miljövården bör också ske kontinuerligt, utan
hänsyn till börsens svängningar. Även om de svenska
skogsbolagen lever upp till de relativt höga krav som
lagar och kvalitetscertifieringar ställer så finns det
olika grad av ambition och intensitet. Ett statligt bo-
lag ska naturligtvis ligga i topp.
När traditionell industriverksamhet faller offer för
strukturförändringar har samhället råkat i stora om-
ställningssvårigheter. För skogens del står ännu större
värden på spel. Det gäller halva landets yta och en
landsbygd som för sin utveckling är beroende av
skogen och naturen. Det gäller inte minst Norrland
och dess inland. Även i den aspekten har den här
affären sina stora förtjänster.
Fru talman! Arbetet med projektet har pågått i
mer än ett år i departementet. Utskottets ledamöter
har fått tillgång till ett omfattande material.
Per Westerberg lade i november 1991, efter drygt
en månad som minister, privatiseringsförslag om 35
företag som då skulle privatiseras, helt utan underlag.
Riksdagen fick inte heller någon samlad redovisning
av Per Westerbergs privatiseringsaktiviteter.
I det här fallet har riksdagen haft tillgång till
samma material som regeringen.
Fru talman! Utskottet har haft tillgång till hela
akten. Aktieägarna i Assi Domän har fått ett väl ge-
nomarbetat prospekt. Per Westerberg borde faktiskt
veta att aktiemarknaden ska behandlas med respekt,
och då kan inte regeringen eller riksdagen sprida
uppgifter om planer i olika avseenden. På sådana
villkor kan staten varken köpa eller sälja företag, och
regeringen har hanterat handlingarna exakt på det sätt
som lagen säger.
När Per Westerberg privatiserade gjorde han det
på grundval av en mycket kort proposition. Riksda-
gen fick inte ytterligare material. Allmänheten fick
endast det prospekt som staten utarbetade. En ge-
nomgång på departementet har visat att allt annat var
hemligstämplat.
Fru talman! Staten äger efter Per Westerbergs pri-
vatisering 35 % av Assi Domän och 100 % av Sveas-
kog. Efter Assi Domäns renodling tar nu staten över
skogen, och staten lägger inte ut en enda krona. Vi
placerar om från industri och skog till bara skog.
Låt mig sist få säga, fru talman, att Assi Domäns
bildande faktiskt var en flopp. Det var fel industriella
strukturer, för mycket pengar och för mycket skog,
och en del av den mest värdefulla skogen - det måste
erkännas - slumpades dessutom bort de första åren.
Denna regering har nu sanerat Assi Domän. Vi har
frilagt industrin, vi har sålt den till bra ägare, och vi
vill nu ta över den viktiga resurs som skogen är.

Anf. 37 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Först ska jag hälsa näringsministern
välkommen till debatten i kammaren. Det är inte
alltid vi har nöjet att ha näringsministern här vid våra
debatter.
Jag tycker dock att han inte ser skogen för alla
träd, om man ska uttrycka saken så.
Ett av motiven till att vi ska ha ett statligt Assi
Domän är tydligen att skogsindustrins betydelse för
svensk export är så viktig att råvaruförsörjningen inte
kan lämnas i händerna på privata aktörer. Det är nä-
ringsminister Rosengrens egna ord, fru talman. Med
anledning av detta uttalande vill jag ställa en fråga:
Avser näringsministern att förstatliga fler underleve-
rantörer till den viktiga svenska exportindustrin, och i
så fall vilka? Jag tycker att det är väldigt intressant att
få reda på.
En annan fråga som berördes tidigare här också av
näringsministern var själva sekretessbehandlingen av
akten Assi Domän. Då har jag en liten fråga vad gäl-
ler detta: Vilka skäl hade man på Näringsdeparte-
mentet och ministern själv för att hemligstämpla t.ex.
OH-bilder som hade använts offentligt eller andra
offentliga uppgifter? Jag tycker som jag sade tidigare
i mitt anförande att sekretessmöjligheten ska brukas
och inte missbrukas, som jag tycker har varit fallet
här.

Anf. 38 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s) replik:
Fru talman! När man hör debatten här och hör en
del inlägg från kammaren skulle man kunna tro, om
man inte har satt sig in i frågan, att nu håller staten på
att köpa all skogsmark. Det handlar om att vi ökar det
statliga ägandet med Assi Domäns från 7 % till 18 %.
När det sedan gäller själva avverkningsvolymen
kommer vi att landa på 10 %. Debatten blir minst sagt
fånig.
Det handlar inte om att vi nu ska ta över all skog.
Det handlar om att det är viktigt att staten också är
delägare av denna stora naturresurs som skogen är.
Fortfarande kommer ägandet av skogen att vara i
andra händer - bolag, enskilt - och det handlar alltså
om 82 %, och då blir minst sagt diskussionen lite
underlig.
När det sedan gäller att staten skulle köpa och äga
annat - ja, vad vet jag? När det gäller skogen kan jag
väl säga att det ligger i varje skogsbolags intresse att
både köpa och sälja skog. Det kommer att variera i
tiden, och jag förutsätter att Sveaskog kommer att
både köpa och sälja för att stärka sig som skogsbolag
och vara konkurrenskraftigt. När det sedan gäller
annan verksamhet har vi inga privatiseringsplaner
eller något privatiseringsprogram om att vi skulle
sälja ut, och inte heller att vi skulle köpa.

Anf. 39 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Jag blir lite förvånad, därför att jag
fick svar på frågor som jag inte ställde. Men möjligt-
vis är det så att näringsministern har färdigskrivna
svar, så att de inte alltid stämmer med de frågor som
ställs.
Jag ställde två frågor: Jag frågade om det här med
hemligstämplingen av overheadbilder man har visat
offentligt: varför man gör det. Det är missbruk av
sekretess, tycker jag. Jag frågade också vilka andra
företag man avser att köpa, och möjligtvis fick jag
någon sorts delsvar på frågan, men egentligen inte.
En annan fråga då, fru talman. Jag har väl inget
större hopp om att få svar på den, men ändå. Ett annat
uttalande som näringsministern har gjort är följande:
Det är viktigt att den svenska skogen inte bara blir
lekstuga för dem i Sverige med mycket pengar. Det
tycker jag är ett anmärkningsvärt uttalande i sig, men
vad menar egentligen Björn Rosengren med detta?
Jag har egen erfarenhet, som liten och också som
vuxen, av skogsbruk. Min mormor t.ex. var skogsäga-
re. Otaliga gånger har vi dragit på oss stövlarna för att
gå ut i skogen och se till den. Privata skogsägare inte
bara vårdar, sköter, planterar, planerar och fäller, utan
de gör det med stor respekt för skogen som sådan och
i samklang med naturen. Jag tycker faktiskt att en
ursäkt vore på sin plats, Björn Rosengren, till alla de
privata familjebrukare t.ex. som tar sin uppgift på
stort allvar. Man kan inte ta heder och ära av alla
skogsbrukare på detta sätt.
Jag har ingen större förhoppning om att få svar på
de här frågorna heller, men jag gör ett nytt försök.

Anf. 40 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s) replik:
Fru talman! Om jag får börja med frågan om
hemligstämpeln så har vi gjort bedömningen att det
var en rimlig hantering av denna affär, som det alltid
är när det handlar om affärer som är börspåverkande,
och där menar jag att vi har handlagt frågan rätt.
När det sedan gäller det mycket kända uttalande
som jag har gjort tänker jag inte be om ursäkt för det,
för jag tycker jag har rätt. Men detta har ju inte att
göra med de små eller stora familjeskogsägarna eller
ens bolagen. Jag har aldrig uttalat mig så.
Det är det som blir lite fel. Här tar man det lös-
ryckt och frågar vad jag menar med det. Då ska jag ta
chansen att få förklara detta.
Det finns nog få som är så duktiga på att hantera
skogen som ett familjebruk som har gått i generatio-
ner, där far tänker på son, farfar tänkte på far och
självklart på dotter. Man skötte sin skog. Vad jag
menar, och det har jag faktiskt erfarenhet av som
landshövding i Norrbotten, är att det kommer någon
och köper en viss skogsareal, hugger ned den, sticker
och ta inget ansvar. Det är bl.a. det jag motsätter mig.
Det är också så, och det vet alla som sitter i denna
kammare, att det finns människor som är kapitalstar-
ka - jag har ingenting emot det, det är roligt att ha
kapitalstarka människor i detta land - och som köper
och rycker ut en fin areal av naturvärde för sina jakt-
marker. Det är det största intresse de har, de har inte
samma starka intresse för själva skogsbruket.
Jag kan ta fram exempel på detta. Jag kan ta fram
ett exempel på detta när det gäller Assi Domän där vi,
som jag nyss sade i mitt anförande, tyckte att det här
ska vi sätta stopp på. Vi vill se det här mer som en
produktiv mark, ett produktivt skogsbruk.
Än en gång: Det handlar alltså om 18 % av
skogsmarken.

Anf. 41 INGER STRÖMBOM (kd) replik:
Fru talman! Jag fick inte riktiga svar på alla mina
frågor som jag ställde i slutet av mitt anförande. Men
de kanske var för svåra att besvara här i kammaren.
Jag vill ändå upprepa en enkel fråga som det faktiskt
går att svara med ett enda ord på: Kommer det att
skapas fler eller färre arbetstillfällen när staten blir
Europas största skogsägare?
Så vill jag övergå till en annan fråga som handlar
om detta att staten på sikt kan tänka sig att sälja ut 5-
10 % av den totala arealen i det nya Sveaskog. Det
låter väldigt bra. Dock är vi väldigt många, framför
allt de privata skogsägarna och även Kristdemokra-
terna, som anser att detta är alldeles för lite. Men det
är ett första steg, förhoppningsvis. Om utförsäljning
ska ske, hur ser tidshorisonten ut? Det är många runt-
om i vårt land som är angelägna om att få veta detta.

Anf. 42 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s) replik:
Fru talman! Jag konstaterar att det tydligen finns
även från reservanterna ett starkt stöd för propositio-
nen, dvs. att det är bra att vi säljer ut skog för omar-
rondering och för de strukturella förändringar som
skogsägarna vill göra. Det gläder mig.
Hur det här kommer att hanteras får Sveaskog, det
nya bolaget, avgöra. Jag förutsätter självklart att de
kommer att hantera det på ett professionellt och rik-
tigt sätt med utgångspunkt i det beslut som denna
kammare har fattat och med utgångspunkt i att vi har
en helstatlig ägare som har ett ansvar för det beslut
som kammaren har fattat.
Det är inte en liten areal. 5-10 % handlar om runt
340 000 hektar. Det är inte lite, det är väldigt mycket.
Självklart kommer vi att tillse att det handlar om 5-
10 %.
Beträffande den enkla frågan måste jag säga att
här ställs det krav på att jag ska vara oerhört begåvad
när det gäller att svara. Jag ställer inte samma krav på
frågeställaren. Hur många arbetstillfällen detta kom-
mer att skapa kan jag inte svara på. Men jag kan svara
så här: Ett långsiktigt skogsägande som koncentrerar
sig på att det är långa omloppstider, på att man ska ha
en hög produktivitet och effektivitet skapar jobb.

Anf. 43 INGER STRÖMBOM (kd) replik:
Fru talman! Jag är alldeles övertygad om att mi-
nistern känner till att Kristdemokraterna anser att
staten bör äga mindre skog, inte mera, och att vi där-
för naturligtvis avstyrker propositionen.
När det gäller tidsplanen för utförsäljningen tyck-
er jag att ministern inte helt kan ta från sig ansvaret.
Ministern har alla möjligheter i världen att genom
ägardirektiv eller informella kontakter, eller hur det
numera går till på Näringsdepartementet, i alla fall ge
en vink till det helstatliga nya Sveaskog om tidsplan.
Hur fort önskar regeringen att detta ska komma till
stånd? Jag skulle gärna vilja veta hur ministern ser på
tidsplanen.

Anf. 44 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s) replik:
Fru talman! Ingen, tror jag, kan svara på detta an-
nat än att vi har ambitionen att 5-10 % ska säljas ut
och på det viset att det passar för omarrondering, för
omstrukturering. Det varierar från den ena skogsäga-
ren till den andra. Det måste prövas, och det måste
föras en diskussion om detta. Hur lång tid det kom-
mer att ta kan jag inte svara på, men jag förutsätter att
bolaget kommer att hantera detta snabbt och på ett
rationellt sätt.

Anf. 45 PER WESTERBERG (m) replik:
Fru talman! Skogen har naturligtvis vissa saker
som är unika. Jag tycker ändå att näringsministern
verkade väl naiv när han tror att det är den enda
bransch som har långa omloppstider. Det gäller även
fastighetsbranschen och väldigt stora delar av indust-
ribranschen som har långa omlopps- och investe-
ringstider. Det verkar lite grann som att komma ut till
verkligheten när man nu inser att investeringar är
långsiktiga i större delen av industrin. Självfallet
finns det kvartalsrapporter som den också ska leva
upp till, men det gör inte att man kan diskvalificera
stora delar av industrin från börsen.
När det gäller Assi Domän vågar jag säga att vissa
delar har blivit väldigt bra. Jag är glad för den indust-
riella strukturering som har skett och blivit en fram-
gång. Jag hade varit glad om Assi Domän hade kun-
nat fortsätta att strukturera sågverksnäringen i gles-
bygden. Det hade varit bra för Sveriges glesbygd och
sysselsättningen. Jag är mindre glad över den mark-
socialisering som nu sker med dagens förslag till
beslut.
Jag vill hävda att det finns en majoritet av svenska
folket som gärna vill se det enskilda ägandet. Vi kan
tvista om olika opinionsundersökningar, men det är
en levande landsbygd där människor bor och brukar,
har gårdar och skogsbruk och med det skapar uthål-
ligheten i landsbygden och glesbygden. Det skapar
mångfald, och det är bättre än stora statliga och
ibland ganska okänsliga dominanter. Allemansrätten
är viktig, naturvården är viktig, men då ska staten
vara stat.
Sist mycket kort om mitt privatiseringsprogram.
Vi motionerade i långa motioner i tio års tid. Det
fanns därmed ett omfattande underlagsmaterial. Jag
tycker att sekretesstämplarna i denna fråga är en
skandal.

Anf. 46 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s) replik:
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Per We-
sterberg för berömmet när det gäller omstrukturering-
en av Assi Domän. Den har skett under min tid som
näringsminister där vi har väldigt klart och tydligt
haft den linjen att staten inte skulle äga fabriker, där-
emot skog. Det har varit mycket framgångsrikt till
allas glädje.
Självklart har industrin långa omloppstider, men
den har inte så långa och tydliga omloppstider som
skogen där det handlar om 100 år och mer, så tydliga
och för en produkt. Det finns inte inom industrin.
Det är också så, vilket jag uttryckte här, att bör-
sens sätt att hantera frågor som till stor del är till
glädje för svenska folket och för tillväxt inte alltid är
anpassat till en produkt som har omloppstider på 100
och över 100 år. Det har jag försökt uttrycka.
Jag vill än en gång säga: Det handlar om 18 % av
den totala skogsmarken. Fortfarande äger enskilda
och andra ungefär 82 % av den totala skogsmarken.
Skandal eller inte - jag tycker att det är grova ord
- men jag ska ändå kontra. Skandalen är väl egentli-
gen det sätt på vilket Assi Domän bildades och det
sätt på vilket det sköttes innan jag kom till som nä-
ringsminister. Detta var lite överord, ska det sägas,
men det var för att vara tydlig.

Anf. 47 PER WESTERBERG (m) replik:
Fru talman! Det var en rejäl klackspark till Sten
Heckscher och Anders Sundström för att de vanskötte
bolaget under statlig dominans. Det kom på börsen i
princip när jag lämnade statsrådsposten.
För fastigheter och skog är det långa omloppsti-
der. Fastigheter har också en omloppstid som liknar
skogens, och det vill till att man har bra analytiker,
för då kan man få bra börsbolag och bra värderingar
på den typen av frågor.
Jag har till sist två frågor till näringsministern.
Man säger att man ska ha samhälleligt ägande i sko-
gen, malmen och vattnet. Vad kommer i form av
fortsatta socialiseringar när det gäller skogen, vattnet
och malmen? Vilka motiv finns? Eller gäller det bara
det som slumpmässigt har råkat komma i statlig ägo?
Jag har också använt sekretesstämplar medan för-
handlingar pågår. Men nu är det ett offentligt bud till
hundratusentals ägare där allt av betydelse ska finnas
i prospektet. Vad är det då man vill dölja med sekre-
tesstämplarna? Kan möjligen Finansinspektionen visa
på det?
I Telia-Telenor-fallet var det uppenbart att det
gick att få mycket bättre information från den norska
regeringen, från det norska Stortinget och från de
norska ägarna än från den svenska regeringen. Där
vägrade man att lämna ut den. Det är en pinsam histo-
ria i behandlingen av offentlighetsprincipen från
sittande regering, och det hela blir inte bättre med den
vildsinta behandlingen av sekretesstämplarna i detta
ärende.

Anf. 48 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s) replik:
Fru talman! När det gäller skogen, malmen och
vattenkraften så kan jag säga att vi inte avser att sälja
ut Vattenfall. Vi avser inte att sälja ut någon vatten-
kraft. Skulle det visa sig att Vattenfall får tag i någon
vattenkraft som man kan köpa så skulle jag glädjas
över det. Jag tror att det vore bra. Detta är vad jag vill
svara på den frågan.
Mig veterligt har vi inte fått någon anmärkning
när det gäller sekretesshanteringen av Teliaaffären.
Det fanns annat som man anmärkte på, men själva
sekretessen är faktiskt nödvändig.
Jag kan ta fram - vilket jag här också har sagt -
på vilket sätt Per Westerberg hanterade detta när han
var näringsminister. Jag har respekt för att Per We-
sterberg gjorde så. Alla vet ju att man dels måste
respektera börsen, dels - om man hanterar frågor som
är börspåverkande - måste hantera frågorna med stor
försiktighet och med respekt för börsen och för dem
som ska köpa och sälja.

Anf. 49 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Jag önskar ett förtydligande, så att vi
är helt överens. Det gäller frågan om den areal som
nämns i betänkandet - den försålda arealen. Nä-
ringsministern lät orden falla så att även ersättnings-
arealer och bytesmark vid reservatsavsättningar ska
ingå i den summan. Så har inte jag uppfattat det tidi-
gare. Den försålda arealen ska vara areal som försäljs,
och den andra arealen, dvs. utbytesmark och ersätt-
ningsmark när man måste avstå mark för reservatsän-
damål, ska vara undantagen denna. Eljest är vi nere i
en väldigt låg siffra.
Jag vet inte om det var kritik mot oss i Centern att
vi inte accepterade detta. Vi har accepterat inriktning-
en, men vi hade en högre ambition för utförsåld mark
och en längre tid. Vi ville meddela detta och vi ville
att regeringen skulle göra det genom ägardirektiv till
bolaget.
Jag ställer samma fråga som till K G Abramsson.
På vilket sätt är Rosengren nu beredd att se till att -
helst - den övre siffran, dvs. 10 %, blir verkställd?
När det gäller exemplet på klippare delar jag nä-
ringsministerns uppfattning. Jag har många sådana
exempel. Är regeringen beredd att för det första pröva
frågan om en skärpning av jordförvärvslagen och att
för det andra binda återväxtplikten och åtgärderna till
fastigheten och inte till ägaren, som det är nu? Ägaren
säljer nämligen och flyttar, och undgår därmed an-
svar. Detta är en annan intressant fråga, som inte
direkt hör till affären. Men det kan vara intressant
med en synpunkt.

Anf. 50 Näringsminister BJÖRN ROSEN-
GREN (s) replik:
Fru talman! Först vill jag ge Åke Sandström rätt.
Den tolkning som han gör är riktig.
Sedan vill jag säga att det som jag kan gå i god för
här är att det ska säljas ut mellan 5 och 10 %. Det är
det som det handlar om. Sedan kan det ju bli 9, 7 ½
eller kanske mer än 10 % - vad vet jag? Men det
handlar om mellan 5 och 10 %. Det står jag och rege-
ringen för, och jag förutsätter att bolaget fullföljer
detta, vilket jag också kommer att kontrollera.
Jag delar även Åke Sandströms uppfattning i frå-
gan om att komma åt klippare. Men jag vill återkom-
ma till hur det ska gå till och på vilket sätt man i så
fall ska göra. Det kan jag inte svara på här och nu.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)

8 § Näringsliv

Föredrogs
näringsutskottets betänkande 2001/02:NU1
Utgiftsområde 24 Näringsliv (prop. 2001/02:1 delvis
och skr. 2000/01:143).

Anf. 51 KARIN FALKMER (m):
Fru talman! Gislaved - 774 varsel. Trollhättan -
310 varsel. Trelleborg - 120 varsel. Uddevalla - 75
varsel. Katrineholm - ca 1 500 varsel. Degerfors -
330 varsel. Kumla, Linköping och Gävle - ca 4 000
varsel tillsammans med några fler orter. Arvika - ca
220 varsel. Norrköping - 500 varsel. Karlskrona och
Ludvika - 1 700 varsel. 9 300 personer har varslats
bara under november månad. Vad tänker regeringen
göra?
Nu har näringsministern gått. Det som intresserar
honom är tydligen bara egenintresset - den egna
positionen i Norrbotten. Socialisering av Assi Domän
är viktigare för näringsministern än det svenska nä-
ringsklimatet. Detta avslöjar hur ihåligt näringsmi-
nisterns myckna prat om ett gott näringsklimat är. Att
socialisera delar av det svenska näringslivet är inte
förenligt med ett gott näringsklimat.
Sveriges välstånd är byggt på ett framgångsrikt
företagande. Detta är den viktigaste förutsättningen
för att skapa välstånd.
Mer än hundra svenska företag har lämnat landet.
Huvudkontor och företagsledningar har gått i exil.
Svenska företag har blivit utlandsägda i en utsträck-
ning som saknar motsvarighet i något annat land.
Antalet företagare som andel av befolkningen är
lägre i Sverige än i andra länder. Nyföretagandet
sjunker. Ytterst få små företag växer sig stora i Sveri-
ge. Antalet medelstora företag är jämförelsevis få i
vårt land. Företag i Sverige läggs ned. 63 000 perso-
ner har varslats bara under detta år. Detta är verklig-
hetsbilden när vi efter nästan åtta år med en social-
demokratisk regering i december 2001 debatterar
näringsutskottets betänkande om budget och nä-
ringsklimat.
Under årens lopp har analysinstitut, internatio-
nella jämförelser, näringslivets företrädare och vi i
oppositionen enstämmigt gett samma syn på behovet
av förändring. Varningssignalerna som kommit från
svenska och utländska analysorgan och från djupt
bekymrade företrädare för svenskt näringsliv har
bemötts med förakt från regeringen. Visserligen star-
tade Rosengren en s.k. samförståndsgrupp med nä-
ringslivsföreträdare, men den havererade. Näringsli-
vets uppriktigt bekymrade företrädare gav upp. De
tystnade, och med sorg i mångas hjärtan tog företags-
flytten fart.
Nu när det börjar gå upp för regeringen hur illa
ute vi är säger sig statsministern vilja ha en ny dialog
med näringslivets företrädare om företagsklimatet.
Nya gruppsamtal är inte vad Sverige behöver, men att
det finns stora behov av förändring är uppenbart.
När det gäller skapandet av ett gott näringsklimat
vet alla sedan länge vad som måste göras. Alla utred-
ningar, analysinstitut och internationella jämförelser
har samstämmigt pekat på de svaga punkterna. Sveri-
ge har också många fördelar och styrkor, men om vi
inte tar itu med de svaga delarna blir vi ohjälpligt
förlorare. Förändring krävs av skattetrycket, arbets-
kraftskostnaderna, den otidsenliga arbetsrätten, den
bristande tillgången till kompetens, de betungande
regelbördorna samt osäkerheten om EMU.
Samspelet och förtroendet mellan politiska före-
trädare och näringsliv måste bli bättre i Sverige. Det
behövs framför allt en attitydförändring från rege-
ringen när det gäller synen på och inställningen till
enskilt förtagande och entreprenörskap.
När det gäller den för småföretagen så viktiga frå-
gan om regelförenkling har regeringen förhalat och
fördröjt arbetet under de snart åtta år då man har haft
ansvaret. Undersökningar visar att företagen snarare
upplever att regelbördan vuxit, och många småföretag
är djupt besvikna. De tycker att ministrarna bara
pratar.
Regeringens regelförenkling havererade innan den
kommit i gång, och regeringen själv har krånglat till
och hindrat förenklingsarbetet. Organisatorisk form
för s.k. Simplex har ändrats fyra gånger. Namnet har
ändrats fyra gånger. Ansvarig statssekreterare har
ändrats sex gånger. Ansvarig minister har bytts en
gång. Minst fyra s.k. nystarter av regelförenklingsar-
betet har gjorts.
Småföretagsdelegationen, med de 81 förslagen,
blev bara en kuliss. Simplex har efter det famösa
haveriet och alla turer omstartats igen och blivit en
inbäddad del i näringslivsenheten i departementet.
Därmed löper Simplex stor risk att fortsätta drunkna i
superdepartementets interna motståndsbyråkrati.
Regeringens hittillsvarande ambitionsnivå gör det
befogat att misstänka att man vill ha Simplex som
ännu en kuliss för näringsministrarna att peka på i
retoriken. En förutsättning för att regelförenklingsar-
betet ska bli framgångsrikt är uppbackning på högsta
politiska nivå. Regeringen borde lära sig av länder
som Nederländerna och Storbritannien.
Regelbördan förorsakar onödiga kostnader, lägre
tillväxt och förlorad sysselsättning. De små företag
som Sverige är beroende av för förnyelse och utveck-
ling förlorar mest. Kostnaderna för regelbyråkrati är
högst i Sverige bland 11 undersökta länder enligt en
OECD-utredning. Sverige ligger också i Europas topp
när det gäller krångel enligt en EU-studie bland ut-
ländska företag.
Jag frågar de socialdemokratiska företrädarna här:
Är det rimligt att det ska kosta 30 000 kr per anställd
att hantera regelverket i företag, vilket en OECD-
studie visar? Regeringen bör sätta upp mätbara mål
för förenklingsarbetet. Delmålet att under en treårspe-
riod tydligt minska regelverkens börda för småföreta-
gen är alltför vagt. Vad man menar med tydligt är
synnerligen otydligt. Regeringen borde här lära av
Nederländerna. Nederländerna har ett mätbart mål på
25 % för hur mycket regelkostnaderna ska minskas
och ett mätsystem för att mäta hur kostnadsbördan
förändras.
Nya reglers inverkan och kostnader för småföre-
tag måste analyseras på ett tidigt stadium. Kraven på
konsekvensanalyser är viktiga, men en förutsättning
är förstås att regering och myndigheter följer kraven
och att regelverken modifieras med hänsyn till kon-
sekvenserna för småföretagen. Hittills har ingen
märkt någonting av detta.
Krav på konsekvensanalyser är inte något nytt.
Enligt verksförordningen från 1995 ska en myndighet
noga före ett beslut noga överväga om detta är den
mest ändamålsenliga åtgärden och utreda kostnads-
mässiga och andra konsekvenser samt dokumentera
detta i en konsekvensutredning. Regeringen har alltså
med pukor och trumpeter skapat Simplexförordning-
en trots att verksförordningen säger samma sak. Var-
för? Det ligger nära till hands att tro att regeringen
haft behov av ytterligare en kuliss att hålla fram.
Liknande krav på konsekvensanalyser finns också
i kommittéförordningen. Men här gäller fr.o.m. den
1 januari 1999 att förslag som har betydelse för små-
företag ska bedömas bara i förhållande till större
svenska företag. Denna begränsning måste tas bort.
Statsministerns eget kansli var emot tillskapandet
av Simplexförordningen. De tyckte att ytterligare en
förordning om konsekvensanalyser var onödigt och
olämpligt. Statsrådsberedningen hade rätt. Det skapar
onödig byråkrati att ha tre förordningar; verks-, ko-
mitté- och Simplexförordningarna, som alla föreskri-
ver konsekvensanalyser. Det borde räcka med en.
Simplex måste också ta itu med de gamla surde-
garna. Detta har regeringen helt missat i Simplexför-
ordningens s.k. checklista med 12 frågeställningar.
Det behövs en förändring av äldre, omständliga,
svårtillgängliga, svårbegripliga och orättvisa regel-
verk. De krångliga och småföretagarfientliga 3:12-
reglerna, som missgynnar aktivt ägande i småföretag
måste avskaffas omedelbart. Andra gamla regler som
missgynnar tillväxt måste också rensas bort.
För att få en objektiv bedömning av läget har vi
moderater föreslagit att regeringen ska låta OECD
göra en granskning av det svenska regelförenklings-
arbetet. Många länder, Danmark, Nederländerna,
England och Mexiko har tagit hjälp av OECD för att
få en granskning gjord som ett hjälpmedel i regel-
förenklingsarbetet. Näringsministern har vid flera
tillfällen lovat att en sådan översyn ska göras, men nu
har ministern ångrat sig och vill plötsligt inte lämna
in någon ansökan till OECD. Regeringen skyller på
EU.
Att skylla på EU är patetiskt. Faktum är att de re-
kommendationer som har kommit från den s.k. Man-
delkerngruppen och eventuella rekommendationer
från kommissionen bara stärker behovet av en obero-
ende granskning av det svenska regelförenklingsar-
betet. Att regeringen nu inte vågar eller vill granska
detta tolkar jag som rädsla för ett dåligt resultat.
Fru talman! Vi moderater förordar i parti- och
kommittémotioner en inriktning av den ekonomiska
politiken som syftar till att skapa bättre förutsättning-
ar för både företag och enskilda människor att växa.
Vi deltar därför inte i utskottets beslut om budgeten
inom utgiftsområde 24 Näringsliv utan utvecklar våra
förslag i ett särskilt yttrande. Jag står självklart bak-
om reservationer med moderat underskrift, men jag
nöjer mig att yrka bifall till reservation 1.
Jag måste också konstatera en sak till. När jag
läste Dagens Industri i morse blev jag oerhört förvå-
nad. I dagens Dagens Industri finns en debattartikel
där Vänstern lägger fram flera förslag i förenklings-
syfte för att förbättra näringslivsklimatet. Samma
förslag har Vänstern ständigt röstat emot i riksdagen.
Artikeln i Dagens Industri är rena bluffen! Vad är det
som gäller, Lennart Beijer? Är Vänsterns politik det
som står i artikeln i dagens Dagens Industri eller är
det den politik som Vänsterpartiet driver i Sveriges
riksdag?

Anf. 52 MIKAEL OSCARSSON (kd):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 2. Jag står självfallet bakom alla kristde-
mokratiska reservationer. Men för tids vinnande nöjer
jag mig med att yrka bifall till endast en reservation.
Det här betänkandet behandlar bl.a. regeringens
budgetproposition när det gäller utgiftsområde 24 och
näringspolitikens inriktning samt regelförenklingsar-
betet och motioner om detsamma.
Fru talman! Gårdagen var en svart dag för svensk
industri. På måndagen kom varsel för mer än 1 000
anställda runtom i Sverige. Det största varslet kom i
småländska Gislaved, där tyska ägaren Continental
lägger ned däckfabriken med 770 anställda till som-
maren. Dessutom kommer 310 anställda att få lämna
sina jobb på Volvo Aero i Trollhättan. Industrikon-
cernen Trelleborg varslade också 120 personer om
uppsägning i just Trelleborg på måndagen. TWR
Manufacturing i Uddevalla lägger ned sin fabrik med
ett hundratal anställda, och produktionen flyttas till
Spanien och Frankrike.
Måndagens många varsel om uppsägningar är ba-
ra några av det stora antalet i år. T.o.m. november i år
har 62 270 personer varslats om uppsägning, vilket är
mer än dubbelt så många som i fjol. Konjunkturned-
gången ligger tung över Sverige. Exporten har rasat,
och investeringarna är tyvärr få.
Fru talman! Företagsamheten är helt avgörande
för ett samhälles fortlevnad. Kristdemokraterna vill
särskilt arbeta för de små företagens möjligheter att
utvecklas i Sverige. Ett gott småföretagsklimat är inte
bara av värde för de eldsjälar som gör verklighet av
sina drömmar. Frukten av deras arbete är att nya jobb
skapas och att skattemedel genereras till den gemen-
samt finansierade välfärd som vi alla håller högt.
Under alltför lång tid har företagare från politiskt
håll betraktats enbart som outtröttliga skatteobjekt.
Inte sällan har attityden varit att de flesta företagare
är s.k. potentiella skattesmitare som behöver klämmas
åt genom fler och hårdare regler. Detta har lett till ett
ständigt växande regelverk och kontrollmaskineri.
Om Sverige ska klara framtidens välfärd krävs
fler och nya företag som vågar anställa och vidareut-
vecklas. Kristdemokraterna arbetar för att attityden
från politiskt håll förändras så att det blir högsta prio-
ritet att förenkla och avveckla onödiga regler som
berör företagare.
Fru talman! Det är inte fel att gamla företag för-
ändras och överlever, tvärtom. Men något måste vara
fel när de flesta av ett lands stora företag har fyllt
både 50 och 100 år, och inget enda av de 50 största
företagen har tillkommit under de senaste 30 åren.
Just så är det i Sverige enligt den rapport från
Verket för näringslivsutveckling, NUTEK, som pre-
senterades häromdagen. Precis som regeringens eget
ämbetsverk måste man fråga sig vad det är som hind-
rar företagen från att växa och varför ca 50 av våra
stora svenska företag har sålts ut på fem år. Klingar
t.ex. AGA, ASG, Avesta och Pharmacia svenskt? Till
namnet ja, men de är alla under utländsk kontroll.
NUTEK föreslår en rad nödvändiga skattesänk-
ningar för att rädda företagen. Det handlar om att
slopa förmögenhetsskatten, att slopa fåmansbolags-
reglerna och att sänka arvs- och gåvoskatten för att
göra generationsskiften i företag lättare. Detta är bra
förslag, och det är något som vi kristdemokrater länge
har föreslagit och krävt. Men tyvärr har det alltid
avvisats av regeringen. Kan majoriteten nu ställa upp
på dessa krav när regeringens eget ämbetsverk kom-
mer med förslagen? Jag hoppas att jag kan få svar på
det senare.
Fru talman! 1970 går som en gräns i svensk eko-
nomisk historia. Före 1970 hade vi ca 100 år av hög
tillväxt. Vi låg då på fjärde plats i tillväxtligan. I den
senaste mätningen ligger vi på sjuttonde plats. På
1970-talet förändrades klimatet. Skatterna höjdes,
inflationen eldades på, devalveringspolitiken inled-
des, och arbetsrätten reglerades lagstiftningsvägen.
Och löntagarfondsdebatten blev konfrontationspoliti-
kens kulmen.
Få märkte att Sverige tappade takten i produkti-
vitetsökningen och att svensken blev fattigare relativt
sett. Vi hade våra stora stolta företag, och alltför få
reagerade på att det inte startades så många nya. I
1970-talets Sverige var det fint att vara anställd, helst
i offentlig sektor, och nästan fult att vara företagare.
Insikten om företagsklimatets betydelse har defi-
nitivt ökat sedan dess. Men det går långsamt, oerhört
långsamt, att omsätta det i praktisk politik, trots nä-
ringsministerns hurtiga uttalanden om företagarklimat
i världsklass. Det enda vi är världsmästare i är skatter.
Där är vi världsbäst. Inget land har så högt skattetryck
som Sverige. Detta påverkar naturligtvis också viljan
till företagande.
Sverige är enligt NUTEK:s statistik ett av de län-
der som har minst andel av befolkningen i nystartade
företag. Att vi ligger hästlängder efter USA är ingen
överraskning, men varför ska Sverige ligga efter
Norge, Danmark och Finland? Det är faktiskt så att
antalet företagare i landet har minskat med ca 100 per
vecka under de gångna två åren.
Fru talman! Sverige har relativt gott om storföre-
tag och hyggligt med småföretag men väldigt lite
däremellan. De medelstora företag som t.ex. bär upp
tysk ekonomi är ovanliga i Sverige. Att små företag
sällan växer till stora borde oroa regeringen. När
storföretagen som startades kring förra sekelskiftet
säljs till utlandet och flyttar sina viktiga funktioner
någon annanstans, vad ska vi då leva av i framtiden?
Sverige behöver entreprenörer, men om entrepre-
nörskap ska bli en karriärväg, som Per-Ola Eriksson
på NUTEK vill, måste något börja hända på regel-
förenklingsområdet och skatteområdet. Då måste
misstroendet mot företagare upphöra. Regelverket
som omgärdar företagandet är enormt. Den totala
omfattningen av företagsregler uppskattas till ca
20 000 sidor, och de ökar för varje år.
Den av regeringen tillsatta Småföretagsdelegatio-
nen lade fram 81 konkreta förslag till regelförenk-
lingar 1998. I dag, nästan tre och ett halvt år senare,
är två tredjedelar av dessa förslag inte genomförda.
Kristdemokraterna anser att de flesta av delegationens
återstående förslag kan och bör genomföras skynd-
samt.
OECD har gjort beräkningar som visar på kostna-
derna för de svenska företagen när det gäller att ad-
ministrera reglerna inom skatte-, arbetsmarknads- och
miljöområdena. Exempelvis kostar det ett mindre
företag med 1-19 anställda ca 30 000 kr per år och
anställd att bara administrera reglerna inom dessa
områden, vilket jag tycker är oacceptabelt.
Vad behöver göras? Vi kristdemokrater har
många konkreta förslag. Låt mig få nämna några av
dessa.
För det första: Sänk skatten på arbete. Skattesys-
temet måste ge incitament för arbete. Principen om
lika lön för likvärdigt arbete får inte via skatte- och
bidragssystemen resultera i principen om lika inkomst
oavsett om man arbetar eller ej. Skattereformens mål
om enkelhet och en maximal marginalskatt på 50 %
måste få gälla. Kristdemokraterna anser att grundav-
draget måste höjas. Det är orimligt att beskatta lågin-
komsttagare så hårt som vi gör i Sverige.
För det andra: Sänk arbetsgivaravgifterna. För
framför allt små företag med endast ett fåtal anställda
innebär arbetsgivaravgifterna en betydande kostnad i
verksamheten och om man skulle vilja nyanställa.
Kristdemokraterna vill att arbetsgivaravgifterna redu-
ceras med totalt tio procentenheter på löneunderlag
upp till 900 000 kr om året.
För det tredje: Underlätta generationsskifte i fa-
miljeföretagen. Mer än hälften av företagen i Sverige
är familjeföretag. Orimliga skuldbördor uppstår då
företaget överlåts inom familjen med resultat att de
nya ägarna tvingas ta lån för att betala arvsskatten.
För många blir alternativet att sälja till utomstående,
inte sällan till utländska intressen. Kristdemokraterna
vill avveckla skatten på bundet kapital vid arvs- och
generationsskiften av familjeföretag. Dessutom bör
de orättvisa reglerna för och beskattningen av få-
mansbolagen, de s.k. 3:12-reglerna ändras.
För det fjärde: Avveckla förmögenhetsskatten. Nu
flyr kapitalet landet, eftersom vår förmögenhetsskatt
är flera gånger högre än EU-genomsnittet. Regering-
en har redan indirekt erkänt problemet genom att
skapa ett skattefrälse för 17 av landets 18 rikaste
miljardärer som slipper förmögenhetsskatt på sina
aktier.
Dessutom bör vi avskaffa dubbelbeskattningen, så
att pengar som satsats i företag beskattas med samma
skattesats som pengar som placeras i räntebärande
papper.
För det femte: Öppna upp för tjänstesektorn. Inom
det som kallas tjänstesektorn skulle tusentals nya
arbetstillfällen kunna skapas om det inte vore för
regeringens ideologiska låsning. I en tid när många
går arbetslösa och arbetsbördan för andra ökar genom
dubbelarbete är det hög tid att underlätta för tjänster
inom hushållssektorn. Kristdemokraterna vill införa
den modell som vi presenterat i en motion tillsam-
mans med Moderaterna, Folkpartiet och Centern. Den
innebär att en 50-procentig skattereduktion införs vid
köp av hushållstjänster upp till 50 000 kr per år.
Fru talman! Jag inledde mitt anförande med att re-
ferera till de många varslen, de stora företagsned-
läggningarna och till att alltfler huvudkontor flyttar
ut. Allt pekar på att vi måste få ett bättre företagar-
klimat. Vad som måste göras för att förbättra företa-
garklimatet är väl känt genom otaliga utredningar,
samarbetsgrupper och internationella jämförelser. En
efter en har de alla kartlagt vad som är Sveriges pro-
blem. Nu senast har vi hört NUTEK:s förslag till
skattesänkningar för att rädda företagen, bl.a. genom
slopad förmögenhetsskatt, slopade fåmansbolagsreg-
ler och sänkning av arvs- och gåvoskatten för att
förenkla generationsskiften i familjeföretag.
Frågan är om viljan till förändring finns. Det
skulle vara välgörande om företrädarna för majorite-
ten ville förklara hur de ser på NUTEK:s förslag.

Anf. 53 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Först ska jag säga att en hel del redan
har sagts, så jag kommer att fatta mig rätt kort i detta
inlägg. Det är också många av oss som har debatterat
under förmiddagen här i kammaren.
Det är klart att verkligheten är främst när det gäl-
ler att beskriva situationen i näringslivet. Som vi ser i
dag och som vi sett den senaste tiden har företag lagts
ned, inte bara stora utan även små och medelstora
företag som har mycket stor betydelse lokalt och
regionalt. Ett högt kostnadsläge inklusive höga före-
tagsskatter är en av förklaringarna. Vi från de fyra
borgerliga partierna har i näringsutskottet begärt att få
en offentlig hearing om just anledningen till att före-
tagen och huvudkontoren flyr landet.
Vad som också är allvarligt är att nyföretagandet
har minskat liksom investeringsviljan, enligt den allra
senaste småföretagarbarometern.
Vad kan vi då göra? Och det är ju egentligen mer
intressant att tala om vad vi kan göra än att enbart se
negativt på det som är.
Fru talman! Om människors entreprenörskap ska
växa måste vi bejaka den initiativkraft och skapar-
glädje som finns hos dem som vill starta egna företag.
Mångfald, decentralisering och ett spritt personligt
ägande behöver stimuleras. Småföretagaren som
startar upp måste ges tid att utveckla sina affärsidéer.
Det är först när företaget börjar gå med vinst som
företagaren kan betala för hjälp med de administrati-
va tjänsterna. Näringspolitiken måste underlätta för
den enskilde att utveckla sin kreativitet i själva af-
färsidén i stället för att ägna tiden åt att kryssa runt i
ett snårigt regelverk och olika myndighetskontakter.
Byråkratin och administrationen tar en mycket
stor del av den enskilde företagarens tid i anspråk. De
lagar och regler som styr företagens villkor är inte
anpassade till småföretagare utan är inriktade på de
större företagen och deras behov.
Jag vill ange några konkreta uppgifter om just
detta med situationen på myndighetssidan. Det är nu
kartlagt att vi har totalt sett 75 myndigheter som
samlar in uppgifter från företagsamheten. De har
tillsammans 1 150 blankettyper, och förra året fick de
in 73 miljoner ifyllda blanketter. Sverige är fantas-
tiskt!
Ytterligare konkreta fakta: Vi kallade till vår par-
tigrupp just före semestern företrädare för Simplex-
gruppen och påminde då om att det från många län
uttalades ett behov av regelförenklingar i tillväxtav-
talen. Vid den tidpunkten, i mitten av juni detta år,
hade inte ett enda tillväxtavtal inskickats till Simp-
lexgruppen, enligt deras egna uppgifter.
Enligt Centerpartiets mening, fru talman, ska nä-
ringspolitiken ge förutsättningar för arbetstillfällen
och tillväxt och inrymma likvärdiga möjligheter att
driva företag i hela landet, och staten måste utföra
sina åtaganden på ett korrekt sätt. Det handlar om
goda kommunikationer, som framkomliga vägar, ett
fungerande järnvägsnät, väl utbyggda flygförbindel-
ser och en utbyggnad av IT-infrastrukturen.
Kraven på grundläggande samhällsservice i form
av el-, tele- och postinfrastruktur är nödvändiga för
en god leveranssäkerhet. Lika viktigt är det med till-
gång på utbildad arbetskraft och möjligheter till en
förbättrad gymnasial lärlingsutbildning. Den kvalifi-
cerade yrkesutbildningen kommer att få stor betydel-
se i takt med att den viktigaste produktionsfaktorn
kommer att vara kunskap och kompetens.
Fru talman! Många nya företag är inte lika bundna
av traditionellt kapitalkrävande investeringar efter-
som de producerar tjänster i form av kunskap och
kompetens i stället för varor och produkter. Nya me-
toder måste utvecklas för att även tillgångar i form av
intellektuellt kapital blir grund i redovisningen för att
få en mer rättvisande beräkning av värdet av tjänste-
företaget. Kompetenshöjande utbildningar för medar-
betare måste kunna jämföras med investeringar i
maskiner och byggnader. Samtidigt måste företagens
möjligheter att bygga upp riskkapital förbättras. Som
motivation för detta måste företagaren få ekonomisk
avkastning för egen del.
Vi vill förändra reglerna, så att en större del av
vinsten kan periodiseras, och förändra beskattningen
av eget kapital, så att fler företag stimuleras att bygga
upp egna kapital. Riskvilligt kapital kan också skapas
i regionala entreprenörsfonder, som vi återkommer
till i morgondagens debatt.
Slutligen, fru talman, vill jag beträffande anslags-
posterna inom detta utgiftsområde för det första hän-
visa till vårt särskilda yttrande och för det andra yrka
bifall till reservationerna 1 och 2.

Anf. 54 EVA FLYBORG (fp):
Fru talman! Sju magra år för företagsamheten
med den socialistiska regeringen, en kraftfull offensiv
med Folkpartiet.
Fru talman! Det råder en stor frustration bland fö-
retagarna i Sverige över att ingenting händer inom
företagspolitiken. I Folkpartiet delar vi denna frustra-
tion. Det tycks ofta råda en bred enighet över parti-
gränserna om att företagsamheten i vårt land hindras
av onödigt krångel och byråkrati, och ändå händer i
stort sett ingenting för att göra det lättare och mer
lönsamt att starta och driva företag.
Sverige har under de senaste åren upplevt ett nytt
slags industrialiseringsvåg där landet stått i framkant
med att utveckla ny teknik och nya tekniska produk-
ter, vilket har inneburit att industrin har gått på hög-
varv. Denna våg har så sakteliga ebbat ut och kon-
junkturen faller alltmer.
Under första halvåret i år gick 4 143 företag i
konkurs i Sverige. Det är en ökning med 11 % jäm-
fört med samma period förra året. Detta visar statistik
från den statliga myndigheten ITPS. Samtidigt ökar
nu varslen och uppsägningarna. Orderingången mins-
kar hos företagen, och enligt färska siffror från SCB
har hushållens pessimism om Sveriges ekonomi ökat
kraftigt.
Tidningen Företagaren, som vi alla får här i riks-
dagen och många andra i vårt land, har en rubrik som
heter Bortglömd hjälte i det senaste numret. Där pra-
tar man med en enskild småföretagare som berättar
just hur det är att vara småföretagare i Sverige i dag.
Man ställer bl.a. frågan: Tycker du att något för-
ändrades under åren då småföretagaren kallades för
hjälte? Den här småföretagaren svarar: Ja, i så fall till
det sämre. Det har inte hänt något positivt såvitt jag
kan minnas. Han säger också: Det kommer hela tiden
nya krav som vi måste leva upp till. Jag tycker att
småföretagarpolitiken är vansinnig. Minst en gång i
månaden undrar jag vad jag egentligen håller på med.
Som sagt: Det är hårt och svårt att vara hjälte i
Sverige i dag.
Sju år med socialdemokratisk regering har visat
sig bli sju magra år för företagsamheten i Sverige.
Företagare möts alltför ofta med stor skepsis hos
majoritetspartierna - långt ifrån Mona Sahlins be-
vingade ord om att företagaren är vår tids hjälte. Re-
sultatet är ju faktiskt ett helt annat.
Högkonjunkturen, med IT-sektorn i spetsen, med-
förde inte att Sveriges långsiktiga strukturproblem på
något sätt trollades bort - tvärtom. Strategiska led-
ningsfunktioner i många storföretag flyttades till
andra länder, t.ex. Ericssons huvudkontor till London.
Andelen företagare i Sverige är fortfarande låg i
jämförelse med hur det är i många andra länder, och
nyföretagandet sjunker stadigt enligt färsk statistik.
Antalet förvärvsarbetande i offentlig sektor är stort.
Andelen unga människor med teknisk eller naturve-
tenskaplig utbildning är förhållandevis låg, och in-
tresset för dessa utbildningar är fortfarande, dessvär-
re, litet.
Vi i Folkpartiet menar att de välståndsbildande
krafterna, som vi kallar företagen för, är en förutsätt-
ning för att välfärden och sysselsättningen ska kunna
tryggas också i framtiden. Därför måste vi ha ett gott
företagsklimat i Sverige.
Mot den bakgrunden föreslår vi en kraftfull offen-
siv för att förbättra företagsklimatet i Sverige - en
offensiv som innebär bl.a. sänkta arbetsgivaravgifter,
förenklade regler för fåmansbolagen och möjligheter
att skjuta upp bolagsskatten i exempelvis fem år, om
vinsten investeras i det egna företaget. Vi anser att
Krångel-Sverige inte får sätta stopp för företagsut-
veckling.
Vad innebär då detta? Ja, det handlar t.ex. om att
sänka arbetsgivaravgiften. Det måste bli billigare att
anställa - helt enkelt att ha personal - och att expan-
dera. Ett av de stora problemen i svenskt näringsliv i
dag är att vi har många småföretag som av olika an-
ledningar inte vill, eller inte kan, växa. Vi bedömer
att den största potentialen för nyföretagande och fler
jobb finns inom den privata tjänstesektorn. Därför
riktar vi hela sänkningen i vårt budgetalternativ till
denna sektor.
Företag bör kunna få uppskov med bolagsskatten i
fem år, så länge pengarna inte tas ut i företaget. Detta
underlättar kraftigt för företagen när det gäller att
växa med hjälp av eget kapital, vilket är vad de allra
flesta småföretagare önskar. En helt dominerande
andel av dem anser att bolagens egna vinstmedel är
den viktigaste finansieringskällan - före både banklån
och leveranskrediter. Uppskjuten bolagsskatt i fem år
skulle betyda mycket för den lille enskilde företaga-
rens förmåga när det gäller att vilja och kunna växa
med sitt företag.
De regler som styr fåmansbolagen måste själv-
klart förenklas. De är alldeles för krångliga och utgör
en stor frustration för många företagare. Det är myck-
et otillfredsställande att frågan har begravts i en ut-
redning som knappast kan leda till någon sorts för-
ändring förrän tidigast år 2003, om ens då.
Det gäller att införa rejäla skattelättnader för hus-
hållsnära tjänster exempelvis. Värnskatten måste bort,
och dubbelbeskattningen på aktier måste slopas.
Vi i Folkpartiet kan sammanfatta det här kapitlet
genom att föreslå en sänkning av företagsrelaterade
skatter på 45 miljarder under de närmaste tre åren.
Det är en kraftfull medicin!
Fru talman! Regeringen tillkallade hösten 1996
den s.k. Småföretagsdelegationen för att identifiera
problem och föreslå åtgärder för att undanröja hinder
för mindre och små företag. Man har fortlöpande lagt
fram förslag till regering och riksdag. Av det 80-tal
förslag som delegationen lämnade för mer än två år
sedan återstår fortfarande över två tredjedelar att
genomföra. Problemet med regeringens bristande
handlingskraft i de här frågorna visas av de många
turerna kring Regeringskansliets egen förenklings-
grupp, den s.k. Simplexgruppen, som visade sig inte
kunna fungera när det gällde att åstadkomma resultat
i Regerignskansliets arbete. Visserligen har en liten
del av förslagen analyserats, men regeringen gör
ingenting för att verkställa dem. Det är den trista
sanningen.
Detta faktum visades tydligt genom att mer än
hälften av de tillfrågade företagen enligt en enkät
nyligen upplevde att antalet regler hade ökat. Så
mycket som 43 % av företagen ansåg att reglerna var
lika många som tidigare, eller fler. Detta var väl ändå
inte målet för Simplexgruppens arbete?
Inte ens när det gäller i stort sett kostnadsfria re-
gelförenklingar - t.ex. förenklade blanketter, bokfö-
rings- och deklarationspaket för egenföretagare, vet-
tigare F-skatteregler eller en solnedgångsparagraf -
gör regeringen någonting.
Många företagare upplever administrationen kring
den egna verksamheten som alltför omfattande. Det
är krångliga regler, och ständigt ökade krav på uppp-
giftslämnande ställer stora krav på kunskaper hos
företagarna. Många uppfattar det också som ett miss-
troende och en misstänksamhet från myndigheternas
sida som är väldigt påfrestande.
Sverige behöver många nya företagare. Då måste
det också bli lättare och lönsammare för människor
att göra verklighet av sina planer att starta eget. I ett
samhälle där det är naturligt att bli sin egen ska män-
niskor inte behöva anlita revisorer för att fylla i en
preliminär deklaration. De ska inte behöva vänta i
månader på sin F-skattsedel eller brottas med full-
ständigt obegripliga blanketter från myndigheterna
som är av det slaget att varken revisorn eller myndig-
heten själv ibland kan svara och säga vad det egentli-
gen innebär.
Folkpartiet har ett antal förslag till förenklingar,
närmare bestämt 20 förslag. Bl.a. gäller det förenklad
deklaration för företagare. Det måste bli enklare att
registrera företag. Alla som vill och som inte har
näringsförbud ska få en F-skattsedel. Stoppa förtida
inbetalningar av skatter t.ex.! En solnedgångsparagraf
måste införas.
Fru talman! Det räcker inte med enbart ett aldrig
så bra företagsklimat för att skapa fler jobb och före-
tag. Det krävs också rent spel på marknaden. För att
detta ska ske måste åtgärder vidtas. Speciellt gäller
det åtgärder som syftar till att öka konkurrensen. Vi
föreslår ju bl.a. att de selektiva företagsstöden ska
avvecklas eftersom de skapar en snedvridande kon-
kurrens. Ofta innebär stöd till ett visst företag att jobb
i stället försvinner hos konkurrenten. Statliga och
kommunala bolag måste säljas eller avvecklas. Speci-
ellt de kommunala bolagen konkurrerar, med hjälp av
skattebetalarnas pengar, ut små privata företag, kan-
ske speciellt inom tjänstesektorn. Det finns många
exempel på att statligt och kommunalt ägande sned-
vrider konkurrensen genom en öppen, eller en dold,
subvention och genom en diskriminerande offentlig
upphandling.
Politiskt subventionerade konkurrenter skapar
också en extra osäkerhet för privata företag som för
sin försörjning är hänvisade enbart till att tillfreds-
ställa kundernas efterfrågan och som inte kan falla
tillbaka på att tillfredsställa politiska önskemål. I stort
sett samtliga statliga företag agerar dessutom på en
marknad där det finns privata företag som är konkur-
renter.
De offentliga monopolen, fru talman, måste bry-
tas. Få saker skulle betyda mer för t.ex. kvinnors
företagande än om offentlig verksamhet som vård,
skola och barnomsorg i större utsträckning lades ut på
entreprenad.
Fru talman! Utbildningsnivån hos befolkningen
blir allt viktigare för att ett land ska kunna hävda sig
och utvecklas. Människor kommer i framtiden att
behöva utbilda sig många gånger under sin livstid
eftersom metoder, teknik och kunskap snabbt blir
inaktuella. Den hårda konkurrensen på exportmark-
naden kräver dessutom att våra exportprodukter inne-
håller en hög teknisk och kvalitativ nivå. För att klara
dessa krav måste den högre utbildningen bli tillgäng-
lig för fler så att vi i Sverige kan skaffa oss en högre
allmänkompetens och specialistkompetens än genom-
snittet i vår omvärld.
Kunskapens roll som motor i den ekonomiska ut-
vecklingen blir allt större. Det är nya idéer, kreativt
entreprenörskap och innovationer som skapar förut-
sättningar för tillväxt och välstånd. På kort sikt är den
tillämpade behovsstyrda och mer industrinära forsk-
ningen, som ofta bedrivs utanför universitetsvärlden,
av avgörande betydelse just för att skapa ett dyna-
miskt näringsklimat.
Kontakterna mellan forskningsinstitut och institu-
tioner, där resultatet ska omsättas i praktiken, måste
också förbättras. Öppna och kreativa mötesplatser,
där forskare, entreprenörer och beslutsfattare kan
mötas, måste skapas. Den här entreprenörsutbildning
som finns vid några av våra högskolor har visat sig
vara ett mycket viktigt inslag för ett bättre före-
tagsklimat. Den utbildningen bör spridas till fler hög-
skoleorter. Kunskapen om företagandet måste intro-
duceras redan under grundskolan.
Något som jag gärna vill lyfta fram som ett myck-
et bra exempel är Snilleblixtarna, som börjar när
barnen är sju-nio år gamla.
Fru talman! Det finns väldigt mycket att säga om
näringspolitiken. Sju magra år för företagsamheten
med socialistisk regering vill vi byta mot en kraftfull
offensiv med Folkpartiet. Med detta yrkar jag bifall
till reservation nr 2.

Anf. 55 INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Sveriges näringspolitik ska skapa för-
utsättningar för utveckling, sysselsättning och väl-
färd. Den ska också bedrivas på ett ekologiskt, eko-
nomiskt och socialt hållbart sätt.
Våren 2001 presenterade Näringsdepartementet
en rapport med en internationell jämförelse som visa-
de hur Sverige klarar sig näringspolitiskt. Av 45 indi-
katorer som presenterades hör Sverige i 27 fall till
dem som hamnar på den övre tredjedelen på listan,
vilket är glädjande. Men på några områden befinner
vi oss rätt långt ned. Det gäller målen väl fungerande
marknad och effektiv konkurrens. Vi har också en låg
andel företagare och en låg andel kvinnliga företagare
jämfört med andra länder. Förhoppningsvis ser rege-
ringen allvarligt på detta och verkligen försöker att
göra någonting åt det.
Sverige har totalt sett ett hyggligt företagsklimat,
men det kan bli bättre - speciellt för de små företa-
gen. Det är inte minst bekymmersamt att små företag
och företag i glesbygd har så svårt att få tag på in-
vesteringsmedel och kompetent arbetskraft. Också
detta bör regeringen titta noga på.
Ett annat viktigt område är förenklingar för små-
företagen och förnyelse av näringslivet. Det rör sig då
om teknikspridning, kompetensutveckling och inno-
vationsfrämjande åtgärder. Lönsamheten i investe-
ringar måste ligga på en rimlig nivå så att det inte
finns hinder mot kapitalbildning för små företag som
motverkar att de kan växa. Det är viktigt både för små
företag och för konsumenterna att en bra konkurrens
upprätthålls.
Frågan om regelförenkling för de små företagen är
oerhört viktig. Regeringen lämnar numera en årlig
redogörelse för detta, och vi har nu sett den tredje i
ordningen. Det pågår ett ambitiöst arbete på det här
området, och det är väldigt viktigt att man fortsätter
att fokusera på det. Naturligtvis har man ännu inte
gjort tillräckligt. Att nedbringa den tid och den kost-
nad som en småföretagare måste använda för att upp-
fylla olika lagar och regler är den helt överordnade
uppgiften.
En annan viktig sak är att företagens uppgiftsläm-
nande måste minskas. Staten måste visa återhållsam-
het när det gäller krav på uppgifter från företagen.
Även här pågår det ett ambitiöst arbete för att göra
någonting åt det. Men jag vill betona att det är oerhört
viktigt att arbetet drivs vidare på ett seriöst och ambi-
tiöst sätt.
Jag vill beröra ytterligare en fråga, nämligen frå-
gan om standardisering. Jag har skrivit en motion i
ämnet som tyvärr inte behandlas i det här betänkan-
det. Men frågan om standardisering berörs ändå rätt
noggrant i det.
Problemet är att konsumenter, arbetstagare och
miljöorganisationer har svårt att göra sig hörda på ett
effektivt sätt i standardiseringsarbetet. Det är väldigt
viktigt att de kan göra det, och då särskilt i internatio-
nella sammanhang.
Det kan bli oerhört farligt om konsumentorgani-
sationerna inte kan göra sig hörda så att vi får ett
effektivt konsumentskydd. Det står i betänkandet att
regeringen avser att vidta särskilda åtgärder för att
underlätta dessa organisationers medverkan. Jag vill
verkligen betona att detta är mycket viktigt, inte bara
i Sverige utan också internationellt. Det får inte vara
förtagen som i stort sett ensamma - som det nu nästan
är - fastställer standard och regler för konsument-
skydd. Då riskerar det att bli väldigt fel.

Anf. 56 MARIE GRANLUND (s):
Fru talman! Sverige är ett rikt land med stora
möjligheter. Medvetna satsningar på kunskap och de
många människornas kreativitet och arbetslust har
gjort Sverige till en ledande forsknings- och IT-nation
med hög sysselsättning och med många framgångsri-
ka företag. Välfärden är väl utbyggd, även om det
återstår mycket att göra, och den gemensamma eko-
nomin är stark. Men vi får inte slå oss till ro med det
här. Vi måste hela tiden gå vidare.
Näringspolitiken är en viktig faktor för att främja
tillväxt och sysselsättning, men jag vill betona att det
bara är en del. Det handlar också om en väl fungeran-
de infrastruktur, om forskning och utveckling, om
arbetsmarknadspolitik och om en väl fungerande
lönebildning.
Den svenska samhällsmodellen med satsning på
både utbildning och social utjämning har bidragit till
att Sverige har vuxit sig starkt.
Regionala högskolor har inneburit att människor
har fått en närhet till utbildning.
Generösa skatteregler har gjort det möjligt för det
stora flertalet att ha en dator, vilket förutom att det
ökar IT-kunnandet också har stärkt IT-industrin.
En framstående hälso- och sjukvård har inneburit
en trygghet för människorna på samma sätt som den
har gjort Sverige ledande inom medicinteknik.
Våra arbetsmiljöregler har inneburit att människor
skyddas från många faror, men det har också innebu-
rit att Sverige har blivit världsledande på bl.a. hörsel-
skydd.
Stränga miljöregler har inneburit framstående fö-
retag inom miljöteknik - ja, listan kan göras lång.
Det är självklart att det hela hänger ihop när det
gäller tillväxt, sysselsättning och välfärd. Om välfär-
den fördelas rätt och om vi tar vara på de många
människornas kunnande och engagemang får vi en
ökad tillväxt. Om människor kan känna sig trygga
innebär det en minskad rädsla för förändringar. En
bra arbetslöshetsförsäkring gör människor mindre
rädda om det oundvikliga skulle inträffa, att man
mister sitt jobb.
Arbetsmarknadsutbildning har gjort det möjligt
för människor att omskola sig. Det har lett till att vi
har vågat driva fram och driva på omstruktureringar
av det svenska näringslivet när gamla förutsättningar
inte längre har funnits. Vi har också världens mest
teknikvänliga fackföreningsrörelse som hela tiden har
varit med och drivit på det här.
Fru talman! Ett flertal undersökningar pekar på - i
motsats till det som tidigare debattörer har sagt - att
näringsklimatet i Sverige är bra. Jag ska nämna några
exempel.
En av de viktigaste frågorna som går att påverka
från politiskt håll när det gäller ett lands förmåga att
vara attraktivt för företagande är att förutsättningarna
för produktion med hög kunskapsnivå är goda.
Enligt en benchmarking-rapport från OECD upp-
visar Sverige många tecken på att vara kanske värl-
dens främsta kunskapsbaserade ekonomi. Sverige är
t.ex. det land som enligt rapporten satsar mest på
forskning, högre utbildning och investeringar i da-
torprogram mätt som andel av BNP.
Word Economic Forum brukar inte betraktas som
någon stödtrupp till socialdemokratin. Men på den
årliga rankningslistan placerar sig Sverige högt. I
jämförelse med 75 länder rankas Sverige som num-
mer sex i aktuell konkurrenskraft och som nummer
nio i långsiktig tillväxtkraft.
Financial Times pekar ut Sverige tillsammans
med Schweiz som de två länder som har den bästa
framtiden av alla inom den industriella högteknolo-
gin. Men det gäller att fortsätta att utveckla Sveriges
positioner i en alltmer konkurrensutsatt värld. Ska vi
kunna behålla vårt försprång behövs det mer av sam-
arbete och ännu mera av förnuft.
Detta är inte minst viktigt eftersom vi nu befinner
oss i en internationell lågkonjunktur, där Sverige som
ett litet, öppet och exportberoende land självklart
påverkas. Men vi ska inte konkurrera med låga löner
eller dålig arbetsmiljö, utan vi ska konkurrera med
kunskap och kompetens.
Det är därför oerhört glädjande att det tas många
initiativ just nu. Jag vill nämna ett. Företagsledare
och fackföreningar går samman för att skapa en ny
allians för att få fram långsiktiga och produktiva
investeringar i Sverige.
Det handlar inte om någon kvartalskapitalism. Det
handlar inte om hot om utflyttningar utan om kon-
struktivt samarbete mellan arbetsgivare, arbetstagare
och samhället. Det var så vi en gång växte oss starka,
och det är så vi ska fortsätta.
Under år 2000 ökade nyföretagandet med 10 %
jämfört med 1999. Nästan 40 000 företag startades.
Dessa företag skapade 80 810 nya jobb. Antalet sys-
selsatta i nystartade företag ökade därmed med 16 %
jämfört med 1999. Generellt domineras nyföretagan-
det av företag inom tjänstesektorn.
Men det är fortfarande för lite. Vi måste få fler
nya företag och fler småföretag. Här kan samhället
och näringspolitiken bidra på olika sätt.
Det handlar om teknikspridning. Det handlar om
kompetensutveckling och innovationsfrämjande åt-
gärder. Andra viktiga faktorer är sunda konkurrens-
villkor, minskad regelbörda, god tillgång till kapital,
information och rådgivning samt en bra myndighets-
service.
Regelförenklingsarbetet har faktiskt gjort stora
framsteg, och det pågår kontinuerligt. Många av Små-
företagsdelegationens förslag är faktiskt genomförda.
Det viktiga för en småföretagare måste vara att den
administrativa bördan minskar, snarare än att det
åstadkoms en viss minskning av antalet lagar eller
regler.
Men arbetet med regelförenkling är en fråga om
perspektiv och attitydförändring hos regelgivarna.
Mycket energi har därför lagts och läggs på att utbil-
da myndigheter och utredningsväsende i hur man ska
arbeta med konsekvensanalyser.
EU-medlemskapet har lett till en ökad reglering,
som på olika sätt också drabbar småföretagen. Sveri-
ge har under ordförandeskapet starkt drivit på regel-
förenklingsarbetet, och man fortsätter med det.
Men man ska också veta att Sverige ligger bra till
jämfört med andra länder, som benchmarking-studien
visar. Sverige tillhör de länder i vilka en relativt hög
andel företag uppger att de inte upplever några hin-
der. Vi ligger på tredje plats.
Vad som är viktigt är entreprenörskap. Ett natio-
nellt program håller på att tas fram för entreprenör-
skap. Särskilda satsningar kommer att göras för att
ytterligare främja kvinnors och invandrares företa-
gande. Kooperativt företagande kommer att få ökade
resurser, och för att stimulera ungdomars intresse för
entreprenörskap kommer vi att satsa på speciella
entreprenör- och teknikskolor.
Det pågår också ett arbete med ett förenklat upp-
giftslämnande, vad gäller t.ex. förenklad självdekla-
ration.
Det ska också bli lättare att komma i kontakt med
myndigheter. Man tittar på förslag om 24-
timmarsmyndigheter, som det alltid ska gå att få
kontakt med.
En Internetportal - Företagarguiden - samlar in-
formation från ett 20-tal olika myndigheter. Det är
också någonting nytt.
Företagarregistreringen förenklas, och handlings-
tiderna minskar. Listan kan göras lång.
Konkurrensvillkoren är också betydande för ett
gott företagsklimat. Förra året antog vi en ny vassare
konkurrenslag. Konkurrensverket har fått ökade re-
surser för att spåra, utreda och bevisa skadligt kon-
kurrensbegränsande samarbete. En utredning är nu
ute på remiss angående effektivare regler när det
gäller kartellbekämpning. Det är oerhört viktiga frå-
gor för näringslivet, och framför allt för de små före-
tagen.
Riskkapital är en annan viktig faktor. Tillgången
på riskkapital har ökat kraftigt de senaste åren, även
om vi har sett en avmattning den senaste tiden. Staten
har under senare år vidtagit två slags åtgärder för att
underlätta för småföretag att få tillgång till ägarkapi-
tal. Det handlar om stöd till regionala aktiemarknader
och lättnader i dubbelbeskattningen för de små före-
tagen. Det handlar om direkt riktade insatser för att
komplettera den privata marknaden. Industrifonden
och Sjätte AP-fonden har fått ökade möjligheter att
investera i riskkapital för små och medelstora företag.
Dessutom kommer ALMI-bolagen att ges ökade
möjligheter att ge mikrolån i samband med start av
nya företag.
Jag ska rada upp ett par saker till. Det handlar om
en nationell satsning för att öka IT-kompetensen, som
är jätteviktig i småföretag. Jag vill också framhålla de
industriella utvecklingscentrumens fortsatta verksam-
het, något som hyllas väldigt mycket av det lokala
näringslivet. Det är på samma sätt med de regionala
tillväxtavtalen. Jag vill också poängtera nedsättningen
av de sociala avgifterna i stödområde A, som också
kommer att innebära lättnader för småföretagen i
dessa områden.
Fru talman! Dessa uppräknade satsningar är ett
axplock av alla de åtgärder som vidtas. Detta, till-
sammans med den övriga politiken, skapar goda för-
utsättningar för både tillväxt och ökad rättvisa.
Jag vill med detta yrka bifall till förslaget i betän-
kandet och avslag på de reservationer som finns.

Anf. 57 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Jag håller med Marie Granlund om att
Sverige har mycket stora möjligheter. Det tragiska är
att vi inte gör de förändringar som krävs för att vi ska
kunna ta till vara dessa möjligheter.
Varslen och företagsnedläggningarna står som
spön i backen. Sedan 70-talet har vi dalat i tillväxtli-
gan och ligger på 17:e plats. 1970 låg vi på tredje
plats. Detta borde vi kunna göra någonting åt.
När det gäller forskning ligger Sverige i topp. Nä-
ringsministern sade i gårdagens Dagens Industri att vi
har toppklass när det gäller innovationer. Vi ligger i
topp vad gäller forskning och utveckling, men vi
ligger lågt vad gäller entreprenörskap. Det hänger inte
ihop.
Förklaringen är att fem stora företag satsar 80 %
av de fyra miljarder som Sverige satsar på forskning.
Resten av storföretagen står för så gott som alla de
övriga 20 procenten. Det är mycket marginell forsk-
ning som sker i mindre företag. Detta borde regering-
en och Marie Granlund ägna lite tankemöda åt.
När det gäller företagsklimatet säger Marie
Granlund att det är viktigt med entreprenörskap. Jag
undrar om det uttalandet innebär att ni ger upp er
företagarfientliga grundinställning till entreprenör-
skap när det gäller områdena skola, vård och omsorg.
Sedan 1970 har socialdemokraterna visat en
misstro mot just företagande och entreprenörskap.
Skulden till vårt dåliga läge i tillväxtligan kan vi nog
finna i alla de beslut som har fattats på den grundva-
len.

Anf. 58 MARIE GRANLUND (s) replik:
Fru talman! Vi inom socialdemokratin är själv-
klart oerhört oroade över alla de varsel som kommer
dessa dagar. Men jag vill påminna Karin Falkmer om
att detta tyvärr inte bara är ett svenskt problem. Det är
en lågkonjunktur i hela världen som har pågått under
hela hösten och som fördjupades efter den 11 sep-
tember. Det är inget unikt för Sverige. På ett sätt hade
det varit bra om det hade varit det.
Självklart ska vi göra någonting åt det. Vi håller
på att göra någonting åt det. Den viktigaste förutsätt-
ningen är den starka ekonomi som vi har byggt upp
under de år som gått sedan vi fick regeringsmakten.
Det är den absolut viktigaste förutsättningen för att vi
ska kunna komma till rätta med detta.
Jag skulle vilja fråga Karin Falkmer hur man un-
derlättar för omstruktureringar av näringslivet och hur
man underlättar för människor att få andra jobb om
man sänker arbetslöshetsförsäkringen och inför ka-
rensdagar. Det har faktiskt inneburit en trygghet för
människor. Fackföreningsrörelsen har ställt upp på
många förändringar som aldrig skulle ha gått att ge-
nomdriva i ett annat land. Det skulle jag verkligen
vilja fråga.
Självklart är vi socialdemokrater för entreprenör-
skap, men vi säger att det finns vissa områden där
medborgarnas krav och rättigheter ska styra, och det
är i vård, skola och omsorg. Där kan finnas alternativ,
men det ska hela tiden baseras på medborgarnas be-
hov, inte på företagarnas.

Anf. 59 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Vi moderater har förslag som syftar
till att skapa tillväxt för företagande och för männi-
skor. Det handlar om möjligheter att ta vara på just de
positiva delar som finns i Sverige.
Marie Granlund visar en misstro mot entreprenör-
skap just på de områden som är så viktiga för kvin-
nors företagande - vård, skola och omsorg. Där finns
en stor möjlighet att skapa nya företag som medbor-
garna efterfrågar. Medborgarna i Sverige efterfrågar
just tjänster av detta slag.
När det gäller regelförenkling, som Marie Gran-
lund tog upp, vill jag säga att den administrativa bör-
dan är kostnaderna. Min fråga till Marie i mitt första
inlägg var: Är det rimligt att en småföretagare har
kostnader på 30 000 kr per anställd för just den här
regelbyråkratin, vilket en OECD-utredning har visat?
Det är de kostnaderna som vi tycker att regeringen
ska sätta upp ett kraftfullt mål för att få ned.
När det gäller EU-regleringen, Marie Granlund,
går många av de regler på EU-området som kommer
till i Sverige långt utöver EU:s krav. Marie Granlund
borde se till att regeringen gör en översyn och talar
om vilka av de här reglerna som är EU:s regler och
vad som är utöver vad EU har föreskrivit. Det här är
ett mycket stort problem för många småföretag i
Sverige i dag.

Anf. 60 MARIE GRANLUND (s) replik:
Fru talman! Som vanligt gömmer sig Karin Falk-
mer och moderaterna bakom krav om sänkta skatter -
det är ett evigt mantra som man använder när det är
en lågkonjunktur - i stället för att bidra till den sam-
syn som vi faktiskt skulle behöva nu. Det handlar om
en samsyn mellan företagsledare, mellan arbetsgiva-
re, i fackföreningsrörelsen och i den politiska delen.
Det är det som behövs nu. Det handlar om hur vi
ska utveckla den kunskapsintensiva industrin ännu
mer, även om vi ligger i topp. Hur ska vi bli ännu
bättre på det som vi är bra på? Hur ska vi göra med
det här? Det är de initiativen som bör komma fram nu
och som är så oerhört positiva. Det hade varit väldigt
trevligt om även moderaterna hade varit med på det.
Jag vill säga att den offentliga sektorn är till för
medborgarna, för att tillgodose behov inom sjukvård,
inom skola, inom barn- och äldreomsorg. Den är inte
primärt till för att det ska vara ett företagande. Jag
tycker att det måste finnas ännu fler kvinnliga företa-
gare i Sverige, men jag tycker att det är något de-
struktivt att säga att alla kvinnor som är företagare
ska jobba inom vård och omsorg. Det behövs fler
kvinnor inom tekniksektorn. Det behövs fler kvinnor
inom naturvetenskapen. Det är där den verkligt stora
utmaningen finns. Det är inte så lätt att åstadkomma
det här, men vi tänker fortsätta att jobba med det, för
det är så vi får ett jämställt arbets- och näringsliv, och
det är så vi tillvaratar de bästa och de största begåv-
ningarna.
Karin Falkmer pratade tidigare om det här med
förstatligande och att det bara var det som näringsmi-
nistern var intresserad av. Han är inte kvar här nu. Jag
skulle bara vilja påminna Karin Falkmer om att när
Karin Falkmers parti senast hade regeringsmakten
höll man på att förstatliga hela banksektorn.

Anf. 61 MIKAEL OSCARSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! I mitt anförande uppehöll jag mig en
del kring NUTEK:s förslag som presenterades förra
veckan.
Det handlade om vissa nödvändiga skattesänk-
ningar för att rädda företagen. Det handlade om att
man borde slopa förmögenhetsskatten. Man borde se
över fåmansbolagsreglerna. Man borde också sänka
arvs- och gåvoskatten för att göra generationsskiften i
företag lättare.
Det här är förslag som vi kristdemokrater och de
andra borgerliga partierna förut har lagt fram men
som tyvärr har avvisats. Det skulle vara intressant att
höra Marie Granlunds kommentar kring det här och
om hon ställer sig bakom regeringens ämbetsverks
inställning i de här frågorna.

Anf. 62 MARIE GRANLUND (s) replik:
Fru talman! I budgetpropositionen nämns det här
med generationsskiften. Där finns 3:12-regler osv. -
det avsnittet ska antagligen diskuteras i morgon. Det
här är ingenting som är bortglömt, utan jag tror, som
sagt, att det ska diskuteras i morgon, om det nu är
skatteutskottet som har de frågorna.
NUTEK:s generaldirektör har haft den här åsik-
ten. Det är väl en inlaga av många. Det finns många
andra som har en annan åsikt om hur Sverige ska gå
vidare. OECD radar ju upp flera olika parametrar när
det gäller vad som är viktigt för att få tillväxt. Där är
faktiskt välfärd en väldigt viktig del. Att man känner
sig trygg innebär också att man vågar vara med om
förändringar. Det är en oerhört viktig faktor. Vi kan
ju bolla undersökningar, men jag tror nog att jag litar
mer på OECD:s undersökningar och på World Eco-
nomic Forum.

Anf. 63 MIKAEL OSCARSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Marie Granlund säger att det här
skulle vara någon inlaga, men det är faktiskt någon-
ting som NUTEK gav ut och inte bara generaldirektö-
ren. Det är en rapport som finns från förra veckan.
Förmögenhetsskatten, som var en av de saker som
NUTEK tog upp, är någonting väldigt speciellt, där-
för att vi har en förmögenhetsskatt som är flera gång-
er högre än EU-genomsnittet. Det är också någonting
som regeringen indirekt har erkänt genom att man har
infört ett skattefrälse som innebär att 17 av landets 18
rikaste miljardärer slipper den här förmögenhetsskat-
ten.
Kan Marie Granlund ge mig besked om huruvida
det här är någonting som regeringen och den social-
demokratiska riksdagsgruppen kan tänka sig att ändra
på, så att vi hamnar mer i balans och får konkurrens-
neutralitet gentemot omvärlden när det gäller förmö-
genhetsbeskattningen. Detta gör ju att kapital drivs
ifrån landet som annars skulle kunna satsas i svenskt
näringsliv.

Anf. 64 MARIE GRANLUND (s) replik:
Fru talman! I dagsläget kan jag säga att det inte på
något sätt är aktuellt att sänka förmögenhetsskatten.
Vår stora kraft nu lägger vi på att vara offensiva, inte
defensiva, och satsa på forskning och utveckling och
satsa på det som vi tror driver Sverige framåt. Sedan
måste självklart alla skatter tittas över under tiden
osv. Men i dagsläget är det inte något som är aktuellt.

Anf. 65 LENNART BEIJER (v):
Fru talman! När vi ett antal gånger om året pratar
om nödvändigheten av ett bra näringsklimat, ett bra
klimat för startande av nya och små företag, vet vi
allihop att det finns många saker som påverkar detta.
Marie Granlund tog upp infrastrukturen. Och det
är alldeles självklart att det handlar om sjukvård,
barnomsorg och om ett fungerande samhälle. Att a-
kassesystemet fungerar effektivt, att folk känner till-
tro till systemen, att sjukförsäkringen fungerar bra, att
vi har en bra arbetsrätt och att vi har starka fackliga
organisationer är liksom grunden för att också det
övriga ska fungera bra.
Man blir naturligtvis lite trött på att gång på gång
få höra att enbart skattesänkningar skulle lösa alla
problem.
Från moderat och kristdemokratiskt håll lägger
man i sina motioner och reservationer stor tonvikt vid
att ett bra sätt för att få till stånd ett ökat företagande,
framför allt för kvinnor, är att privatisera den offent-
liga sektorn och sälja ut kommunala verksamheter
och landstingsverksamheter.
Det finns naturligtvis mycket att säga om att den
offentliga sektorn skulle kunna vara bättre än den är.
Men jag skulle tro att de flesta människor önskar sig
en offentlig sektor som fungerar bra och som har
resurser att sköta sjukvård, barnomsorg och äldreom-
sorg - kanske bättre än i dag. Därför behövs natur-
ligtvis resurser för att hålla kvalitetsnivån i den här
sektorn.
Det är väl så att man från både moderat och krist-
demokratiskt håll nästan önskar sig mindre resurser
till den offentliga sektorn för att på det sättet pressa
fram en ökad privatisering och ett ökat företagande,
som man tycker att detta är. Egentligen är det fruk-
tansvärt defensivt. De här jobben finns i dag, och de
människor som sysslar med de här verksamheterna
finns i dag. Det blir inte särskilt mycket nya företag
av att man slår sönder en sektor som folk ändå har
väldigt stort förtroende för och som kan sköta de här
verksamheterna på ett rättvist och demokratiskt sätt.
Det har pratats om hjältar här. Jag håller med om
att många småföretag kan betecknas som vardagens
hjältar. Men när ni räknar upp en massa företag -
Silverdalen, Gislaved och Trelleborg, för att ta några
stycken - vet jag också att det finns mängder av en-
skilda hjältar som i många år har gått fram och tillba-
ka till ett arbete och skött detta, inte alltid haft så
jättebra löner men ändå envisats med att försöka hålla
fabriken i gång, se till att utveckla sig i arbetet och
göra ett bättre och bättre arbete. Men ändå faller ett
antal gamla, traditionella industrier. De faller av
många olika anledningar. Det är sällan fråga om att
skatten är anledningen till att de läggs ned. Det kan
vara fråga om att man inte har investerat under de
senaste åren. Det kan vara fråga om att fabriken helt
enkelt börjar bli för gammal och inte passar in i den
marknad man försöker slåss på.
Ett annat sådant inslag som jag tycker är värt att ta
upp är att flera av de nu varslade nedläggningarna
beror på att det är mycket billigare att lägga ned in-
dustriell verksamhet i Sverige än i många andra län-
der. Det är jättedyrt att lägga ned en fabrik som Gi-
slaved om den skulle befinna sig i Spanien. När vi
ibland pratar om harmonisering av skatter och andra
regler vore det ganska viktigt att vi också fick med
den här biten. Hur ska vi klara av det utan att göra
fel? Vi vill ju heller inte ha så hårda regler att ingen
vill etablera sig i vårt land. Men det kanske inte är
helt fel att ha samma regler som i övriga Europa.
Det får naturligtvis inte vara så att en modern,
lönsam industri i Sverige läggs ned därför att det är
dyrare att lägga ned samma industri, som kanske är
sämre, i ett annat land i Europa.
Karin Falkmer var väldigt upprörd över att ett
antal representanter för Vänstern i dag hade skrivit
någonting i Dagens Industri. Jag antar att det handla-
de om just småföretagspolitik - schablonbeskattning,
3:12-regler, generationsskiften osv. Det är kanske
ingen hemlighet att vi den senare tiden har aktiverat
oss ganska hårt i de här frågorna. Vi är mycket nöjda
med att detta faktiskt kommit in i budgetsammanhang
och i utredningar. Vi förväntar oss att det relativt
snabbt ska ske någonting på de här punkterna.
Jag tror att det är de här punkterna som är viktiga.
Av de 81 förslagen från Småföretagsdelegationen är
30-40 klara, och resten är sådant som kanske inte
alltid går att genomföra rakt av. Många är dessutom
ett kommunalt ansvar. Men de direkta punkter som
direkt påverkar ett litet företag tror jag det är viktigt
att vi snabbt kommer fram med - liksom, faktiskt, att
arbetsgivarinträdet vid sjukdom för små företag be-
handlas. Där har vi inte känt något stöd alls från vare
sig det ena eller andra hållet. Det är ganska tyst när vi
från Vänsterpartiet säger att det ett litet företag i dag
tycker är allvarligast är att man blir så hårt utsatt när
en av medarbetarna blir sjuk, får en ordentlig smäll
vid en korpfotbollsmatch eller liknande. Vi tycker att
det skulle vara bra om man kunde komma vidare
även i den frågan.
När man läser betänkandet så noggrant man kan
tycker jag att man finner ett antal riktiga guldklimpar.
När det exempelvis gäller exportfrågor menar kd att
satsningarna på export för små och medelstora före-
tag med 45 miljoner inte ska finnas. Man frågar sig:
Vad är nu detta för ny politik från kd, som bara för
någon vecka sedan tyckte att det skulle satsas mer
vad gäller forskning för små och medelstora företag?
Vore det inte lämpligt om man också hjälpte till att få
en ökad export från dessa företag?
Kd avvisar dessutom satsningar på kooperativ ut-
veckling. Jag trodde att det bara var moderaterna som
ville sådana saker, men även kd är tydligen inne på
samma linje.
Likaså finner man att både m och kd avvisar sats-
ningar på konsumentrådgivning. Tydligen tycker man
inte att det finns någon anledning att lägga ut pengar
på detta, utan konsumenterna ska vara så kloka att de
vet allting själva ändå. Ni motverkar alltså ett aktivt
och medvetet agerande från konsumenterna, någon-
ting som är oerhört viktigt om en konkurrenspolitik
ska fungera bra.
I någon motion, fru talman, finns också upptaget
en intressant fråga som handlar om EU:s konkur-
renspolitik. Vi är väldigt klara över att en fungerande
konkurrens är avgörande och viktig för att hålla efter
alltför dominerande företagsstrukturer, för att under-
lätta för nya företag att komma in på marknaden och
även, naturligtvis, för att förhindra prissamarbete
mellan företag. Nu vill moderaterna i en motion dis-
kutera om inte EU:s konkurrensregler hämmar ett
litet lands utveckling, exempelvis Sveriges. Man
tänker naturligtvis på fusionen Scania-Volvo, som
inte fick genomföras, och man tänker naturligtvis
också på SE-banken och Föreningssparbanken.
Jag tror att man måste erkänna att vad gäller fu-
sionen som inte blev av, dvs. den mellan Scania och
Volvo, var säkert bedömningen alldeles riktig: Den
hade lett till ett företag med en alltför dominerande
ställning på svensk marknad. Frågan är om vi inte
också beträffande bankfusionen som inte blev av får
se det som turligt att vi fick den utveckling vi fick -
för nog hade det också blivit en fruktansvärt domine-
rande gigant på svensk bankmarknad.
Det är alltså väldigt viktigt, som Stora Ensos vice
vd sade i Dagens Industri i förra veckan, att se upp så
att vi inte blandar ihop att ha en god näringspolitik
med att bli blågula internationalister, dvs. att vi god-
tar att företag säljs och köps och flyttar men hela
tiden vill att huvudkontor och annat ska finnas i vårt
lilla land. Självklart ska vi kämpa för att försvara våra
företag, men det finns en viss utveckling bland de
stora och mogna företagen som vi kanske inte bara
kan säga stopp för.

Anf. 66 MIKAEL OSCARSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Först vill jag bara passa på att göra en
rättelse. I mitt anförande yrkade jag bifall till reser-
vation 4. Det ska naturligtvis vara reservation 2. Så
var det gjort.
I dagens nummer av Dagens Industri finns det en
mycket trevlig artikel som faktiskt är riktigt upp-
bygglig att läsa. Det är några riksdagsledamöter från
Vänsterpartiet som ger sin syn på näringspolitiken
och företagarpolitiken. Bl.a. tas det upp att 3:12-
reglerna bör slopas, och man tar också upp de tokiga
regler som gäller vid generationsskifte i småföretag.
Är det här den officiella politiken, Lennart Beijer?
Kan vi i så fall från borgerligt håll räkna med ett
samfällt stöd från Vänsterpartiets riksdagsgrupp att
driva dessa sakfrågor och inte bara publicera artiklar,
så att det går att få ett förbättrat företagsklimat, vilket
är nödvändigt för att vi ska få en fin framtid i Sveri-
ge?

Anf. 67 LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Jag vill också passa på att säga att jag
yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på
samtliga reservationer.
Ja, det är riktigt, Mikael Oscarsson, att detta inte
är så nytt att det plötsligt fanns med i Dagens Industri
i går. Det har varit en diskussion under merparten av
året.
Vi anser att 3:12-regler underlättar generations-
skiften och schablonbeskattning. Det är frågor som
måste klaras av. Vi är nöjda med att dessa frågor
finns med i årets budgetproposition.
Naturligtvis måste frågor utredas innan de kom-
mer upp på bordet. Jag ser fram emot att frågorna
läggs fram på riksdagens bord under det närmaste
året.

Anf. 68 MIKAEL OSCARSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Tack för det, Lennart Beijer. Jag hop-
pas att vi får se offensiva krav och att vi kan gå sam-
man för att få de nödvändiga förändringarna för att få
ett bättre företagarklimat. Vi måste kunna ändra på
3:12-reglerna och den vansinniga skatten som gör att
de som ska ta över småföretag måste ta lån för att
kunna betala arvsskatten. Det vore mycket förnämligt
om vi kunde gå gemensamt i armkrok för dessa krav.
Jag vill ta upp en annan sak. I Vänsterpartiets val-
plattform - som jag förstår ska debatteras i januari -
står det att det gemensamma ägandet i samhället ska
öka som en motvikt till det kortsiktiga spekulativa
kapitalet.
Detta diskuterade Lennart Beijer och jag för ett
par år sedan. Då fick jag inte den lista som jag då
efterfrågade på vilka ytterligare företag som ska soci-
aliseras. Nu har det gått ett tag, och nu kanske tiden
har mognat så att det går att få reda på ett par företag
till som behöver socialiseras.

Anf. 69 LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Vi kan nog dra åt samma håll, Mikael
Oscarsson, i de frågor som vi gemensamt tycker är
viktiga. Jag hoppas att vi då kan få stöd för att slopa
arbetsgivarinträdet vid sjukdom för mindre företag.
Det är antagligen den frågan som skulle vara mest
intressant för de mindre företagen.
Samtidigt ska man veta att vi inte kommer att
hjälpa till om kristdemokraterna vill försämra arbets-
rätten, införa fler karensdagar eller på felaktigt sätt
sänka skatter i samhället. Där får ni nog köra själva.
Men i frågor som skulle underlätta för småföretagar-
na och som passar in i dagens samhälle är vi med fullt
ut. Jag tror att vi kommer att få en regeringsmajoritet
som också vill ändra på detta.

Anf. 70 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Möjligen har ni i Vänsterpartiet ett
nyvaknat intresse för småföretagarnas vardag. Men
den artikel som finns i dagens Dagens Industri är rena
bluffen. Det är just dessa frågor som ni i Vänstern år
efter år har röstat emot i Sveriges riksdag. 3:12-
reglerna har ni och regeringen begravt i en utredning
som egentligen skulle ha varit klar nu men som inte
är det. Det är ingen lösning för småföretag att inför en
valrörelse få höra att ni är nöjda med att viktiga frå-
gor är begravda i en utredning som har pågått länge.
Alla frågorna är egentligen redan fullständigt klara.
Lennart Beijer! Ska ni ha någon som helst trovär-
dighet bakom er nyvaknade politik för småföretagen
borde ni se till att 3:12-reglerna avskaffas omedelbart.
Likaså gäller det de konstigheter som förekommer,
och som är väl kända, när det gäller ägarskiften. Det
ger ingen trovärdighet att skriva artiklar när man
röstar emot förslagen i Sveriges riksdag.

Anf. 71 LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Jag kan erkänna, Karin Falkmer, att
Vänsterpartiets starkaste gren genom åren knappast
har varit småföretagsfrågor. Men Karin Falkmer kan
då vara glad över att Vänsterpartiet har kommit på
bättre tankar, att vi faktiskt i dag ser att dessa punkter
spelar en stor roll. Om det går att få ordning på dem
skulle småföretagandet i Sverige underlättas.
Utöver de punkterna nämnde jag förut arbetsgiva-
rinträde vid sjukdom för små företag. På den punkten
skulle det vara intressant att få lite understöd också
från andra partier.

Anf. 72 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Jan Rydhs förslag om att en småfö-
retagare ska ta ansvar för 60 dagar vid en sjukskriv-
ning är befängt. Det är väl svar nog på den frågan.
När det gäller andra viktiga frågor för småföreta-
gen har Vänsterpartiet inte stött oppositionen. Det
gäller t.ex. alla dessa mindre företag som konkurreras
ut av verksamhet som bedrivs med hjälp av skattebe-
talarnas pengar av kommuner och landsting.
Konkurrens talas det mycket om i denna kamma-
re. En rättvis konkurrens för småföretagen borde tas
upp även på Vänsterpartiets agenda om man nu me-
nar någonting med sitt mycket nyvakna intresse för
småföretagarnas vardag.

Anf. 73 LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Det räcker inte, Karin Falkmer, att
säga att ni är emot att småföretagen skulle få betala
60 dagars sjuklön. Alla vet att det är befängt, och jag
tror att de flesta har gått emot detta.
Frågan gäller nu om vi är beredda att ändra på ar-
betsgivaransvaret för de 14 dagarna. 14 dagar för ett
litet företag med fyra-fem anställda kan vara fruk-
tansvärt svårt och allvarligt för en eller två personer
att hantera. Det är det problem som vi oftast har fått
höra om när vi har varit i kontakt med småföretagen.
Sedan var det kommuner och landsting. Jag håller
med om att i verksamheter som bedrivs av privata
näringsidkare ska kommunerna se upp så att man inte
förstör deras möjligheter att agera.
Det här landet ser lite olika ut i olika delar, Karin
Falkmer. Allting är inte Storstockholmsområde. Mer-
parten av landarealen innehåller små kommuner där
det inte alltid finns ett underlag för olika verksamhe-
ter och där kommuner försöker hitta på någonting så
att medborgarna ska trivas och känna att det finns
någonting även i den lilla kommunen.
Så långt kan vi vara överens om att där det finns
privata initiativ ska kommuner och landsting defini-
tivt inte få slå sönder dem.

Anf. 74 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Jag ska begränsa mig till frågan om
arbetet med regelförenklingar. Är Lennart Beijer nöjd
med läget som det är i dag? Ni är en del av regerings-
underlaget, och ni har säkert haft möjligheter att ta
initiativ, slå näven i bordet och säga att så många inte
kan ha fel. Jag tänker på alla de tusentals småföreta-
gare som känner belastningen från regelfloran.
Är Vänstern och Lennart Beijer nöjda med läget,
eftersom man har ställt upp på skrivningen som den
står i betänkandet?

Anf. 75 LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Åke Sandström vet väl hur lätt det är
för små partier att slå näven i bordet. Det är inte alltid
det lyckas. Däremot försöker Vänsterpartiet att driva
på på de områden vi tycker att det finns anledning att
göra ändringar.
Just av den anledningen tycker vi att vi kan vara
ganska nöjda över att vi har kommit bra mycket läng-
re med ett antal viktiga småföretagsfrågor.
Man blir egentligen inte nöjd någon gång, därför
att det kommer hela tiden upp nya frågor. Det visar
sig när man pratar med Simplexansvariga att de lyck-
as åtminstone just nu förhindra nya förslag som skulle
försvåra för småföretag. Det är självklart att det finns
gamla beslut som fortsätter att försvåra. Några av
dem kommer vi antagligen åt när vi kommer åt gene-
rationsskiften, 3:12-regler och schablonbeskattning.
Men jag tror att det blir väldigt svårt att någon gång
säga att man är nöjd. Det här arbetet lär fortsätta och
förändras i och med att världen och utvecklingen
förändras.

Anf. 76 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Tack för det svaret. Jag utgår då från
att ni slår näven i bordet och använder inflytandet på
just de områden som nämndes, dvs. 3:12-reglerna och
schablonbeskattningen. Ska jag uppfatta det som
nästa aktuella område för överläggning i den riktning
som vi har diskuterat här och som tidigare debattörer
har gjort?

Anf. 77 LENNART BEIJER (v) replik:
Fru talman! Jag är övertygad om att det kommer
att ske stora förändringar med de här punkterna, som
också finns med i budgetpropositionen. Det som är
mycket intressant att se är om exempelvis schablon-
beskattningen fungerar i vårt land, lika bra som det
gör exempelvis i Spanien.
Den stora fördelen med en sådan förändring kan-
ske inte är att det blir lägre skatt för företagaren, utan
att han slipper lägga ned så mycket tid på att göra just
en riktig skattedeklaration. Det har visat sig att även
om företagare skulle kunna få lägre skatt med den
ordinarie skattedeklarationen, väljer man ofta scha-
blonbeskattningen för att slippa ifrån mycket av ar-
betet. Det kan hända att det är en väldigt viktig bit -
från tidssynpunkt kanske det är en avgörande bit för
många mindre företag. Vi ser positivt på den utveck-
lingen.

Anf. 78 VIVIANN GERDIN (c):
Fru talman! Den fria företagsamheten har en av-
görande betydelse för arbetstillfällen runtom i landet.
Det torde vid det här laget vara väl känt för de flesta
att småföretagen bidrar till landets välfärd. Ett bra
företagsklimat ska präglas av förståelse för innovatö-
rer. Men ett bra företagsklimat ska också präglas av
ett positivt tänkande för småföretag. De har andra
förutsättningar, men de har också andra möjligheter
än de stora företagen.
Den svenska näringslivspolitiken har under lång
tid inriktat sig på stora företag och deras behov. Det
har bidragit till att små och medelstora företag har
hämmats i sin utveckling. Viljan att växa bland små-
företagare har inte varit så stor. Många anger att
krångliga regler och höga skatter riktade till ägarna av
företaget har varit orsaken. Det är mycket svårt att
förstå den motvilja som finns mot att ekonomiskt
stimulera fler att vilja bli företagare. I stället har för-
slag kommit om att företagandet har lyfts fram som
en lösning för människor som blivit arbetslösa.
Samhällets beslutsfattare måste skapa villkor som
är överblickbara och långsiktiga. Positivt uttalade
attityder till företagandet från regeringen måste följas
av handling för att bli trovärdiga. För den som satsar
tid och riskerar sina lånade pengar måste det vara
tillåtet att tjäna pengar. De flesta företagare pantsätter
ofta sina tillgångar för att kunna erhålla fördelaktiga
lån. De förväntar sig naturligtvis att få avkastning på
insatt kapital, precis som LO-facket förväntar sig
avkastning på sina medlemmars placerade kapital.
Det behövs förbättringar inom flera olika områden
för småföretagarna. Ett förenklat regelverk har myck-
et hög prioritet, därför att en hög administrativ be-
lastning är en tung börda för de allra minsta företa-
gen. Simplexgruppen, som tillsattes för att minska
regelverket, har trots att det gått flera år ännu inte
kunnat uppvisa något resultat. I stället får vi informa-
tion om att reglerna har fortsatt att öka, enligt upp-
gifter med ca 2 % per år.
Det finns också andra skillnader som innebär ne-
gativ särbehandling av småföretagare, exempelvis
nivåerna på sjukpenning, föräldrapenning och ersätt-
ning vid arbetslöshet för den som nyligen startat sitt
företag. En soloföretagare utan anställd riskerar med
dagens system hela företaget och familjens ekonomi
om han eller hon skulle bli sjuk under några veckor
efter att man startat företaget. En småföretagare med
anställd kan ta sjukledigt, men han erhåller en lägre
ersättning därför att beräkningsgrunderna är till före-
tagarens nackdel. Företagarens sjuklön beräknas på
sju dagar per vecka, och den anställdes sjuklön be-
räknas på fem dagar per vecka. Många företagare
som blir sjuka och begär ersättning från försäkrings-
kassan drabbas dessutom av att de ska inkomma med
deklarationer, från upp till fem år tillbaka.
Utöver det här har också enmansutredarens för-
slag om att förlänga arbetsgivarinträdet skapat stor
oro för småföretagarna.
Alla företagare borde kunna känna en trygghet i
samhället att de, precis som andra, har ett ekonomiskt
skyddsnät. De som startar företag borde kunna få ta
med sig det sjukförsäkringsskydd som de haft i en
tidigare anställning. Det borde vara möjligt under
några år.
Sverige har ett av världens högsta skattetryck, så-
väl för löntagare som för företagare. Centerpartiet har
därför föreslagit en generell sänkning av arbetsgivar-
avgifterna med 10 % för de allra minsta företagen.
Vi anser också att de s.k. 3:12-reglerna, som har
nämnts här tidigare, för fåmansbolag bör avskaffas.
Skattemässigt missgynnas i dag ägare till icke börs-
noterade företag, t.ex. vid uttag av vinster. Att tillåta
vinster är fullt acceptabelt då det gäller börsnoterade
aktieägare. Dagens regler innebär att ägare av få-
mansbolag tvingas till inkomstbeskattning för en del
av kapitalvinsten.
Det borde alltid löna sig att arbeta. Den som är
aktiv och satsar pengar i ett eget företag bör inte be-
skattas hårdare än den som är passiv ägare av kapital.
Nuvarande regler anser jag diskriminerar ägande av
onoterade aktier. Det förslag som regeringen nu läg-
ger angående 3:12-reglerna anser vi inom Centerpar-
tiet ger fel signaler till landets företagare.
Vill vi verkligen att det ska bli fler småföretagare,
anser jag att vi också ska vara öppna för att pröva nya
företagsmodeller. Vi bör också utöka möjligheten till
kreditgivning på landsbygden. För att det ska fungera
bättre bör det finnas tillgång till nya kreditinstitutio-
ner, som kan komplettera bankernas och Almis lag-
och regelstyrda kreditgivning. Ett alternativ kan vara
regionala aktiesparfonder, som endast investerar inom
den region där sparandet sker. En sparform inom
regionen eller länet som kanaliserar kapital till de
onoterade företagen har goda förutsättningar att samla
en region och skapa nya tillväxtområden.
Bl.a. en utredning från Kanada visar att endast
projekt där lokalbefolkningen tagit ansvar för genom-
förandet hade givit bestående positiva resultat ute på
landsbygden. Lokala ledargestalter inom näringslivet,
facket och kommunen har samverkat. Detta har ska-
pat en mycket positiv utveckling, där andra kreditgi-
vare inte har vågat gå in. Där har man kunnat få den-
na programverksamhet.
Med detta vill jag avsluta med att instämma i
Centerpartiets reservationer.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)

9 § Försäljning av Svenska Lagerhusaktiebola-
get

Föredrogs
näringsutskottets betänkande 2001/02:NU8
Försäljning av Svenska Lagerhusaktiebolaget (prop.
2001/02:39 delvis).

Andre vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 13 §.)

10 § Energi

Föredrogs
näringsutskottets betänkande 2001/02:NU3
Utgiftsområde 21 Energi (prop. 2001/02:1 delvis och
skr. 2001/02:22)

Anf. 79 OLA KARLSSON (m):
Fru talman! Så går vi då vidare i näringsutskottets
olika betänkanden och börjar behandla frågan om
energin och energipolitiken. Liksom under det förra
ärendet noterar jag att inte heller nu är det ansvariga
statsrådet här. Han brukar ju vara frånvarande när vi
debatterar energipolitiken här i riksdagen, liksom han
är frånvarande vid ministerrådsmötena nere i Bryssel.
Energifrågorna är uppenbarligen inte någonting som
intresserar statsrådet. Det är viktigare att socialisera
skogen och säkra positionerna i valkretsen än att
debattera de villkor som påverkar företagen och ar-
betstillfällena runtom i landet.
Fru talman! Energipolitiken påverkar. Den har
betydelse. Den avgör förutsättningarna för tusentals
eller kanske hundratusentals arbeten runtom i landet.
Vi har färska exempel på hur det kan gå med en dålig
energipolitik. I min valkrets har Avesta Polarit fattat
beslut om att stänga och avveckla stålkokeriet i De-
gerfors. 330 jobb försvinner delvis som en följd av en
osäker energipolitik här i Sverige.
Vi har Holmen som i dessa dagar funderar över
var man ska placera sin nya pappersmaskin. Ska det
bli i Norrköping i Sverige eller ska det bli nere i Spa-
nien? Det är delvis en fråga om energipolitik.
På samma sätt sitter man runtom i bolagsstyrel-
serna och funderar - i skogsindustrin, kemiindustrin,
gruvorna och stålindustrin - var man ska förlägga
morgondagens arbetsplatser. Ska det bli i Sverige
eller någon annanstans? I just de här industrierna är
energipolitiken och villkoren för energiproduktion i
Sverige av mycket stor betydelse.
Fru talman! Jag ser två viktiga frågor för framti-
den på energipolitikens område, och det gäller fram-
för allt om man tittar lite längre fram i tiden. Vi har
att möta och hantera frågan om den ökade efterfrågan
på el. Vi ser att efterfrågan ökar i hela det nordiska
systemet med 1-2 % per år. Nordpol har aviserat att
med dagens prognoser finns det en brist på ungefär
40 terawattimmar el i det nordiska systemet fram mot
2010. Jag menar att vi politiskt måste hantera frågan
om hur vi ska möjliggöra produktion av mer el i Sve-
rige. Hur ska vi göra det möjligt för kraftbolagen att
lägga produktion här i Sverige för att kunna möta den
ökade efterfrågan?
Den andra stora frågan rör koldioxidproblemati-
ken. Hur möter vi kraven på utsläppsminskningar?
Hur möter vi Kyotoprotokollet? Hur möter vi dessa
problem i relation till det ökade behovet av el?
När man ser på regeringens och Socialdemokra-
ternas energipolitik ser man att den går på tvärs. För
Socialdemokraterna är det viktigare att avveckla
produktion i Sverige än att möjliggöra ny produktion.
Det är viktigare att avveckla den utsläppsfria kärn-
kraften och därigenom öka utsläppen från skitig
dansk och tysk kolkraft än att minska koldioxidut-
släppen. Det är effekten av den socialdemokratiska
politiken. Bara stängningen av Barsebäck 1 har med-
fört att 3-4 terawattimmar el måste ersättas med nå-
gonting annat. I stort sett samtliga experter är överens
om att marginalproduktionen i norra Europa består av
kolkondens. Det leder till utsläpp om 3-4 miljoner
ton koldioxid extra varje år. Det motsvarar 5 % av
Sveriges koldioxidutsläpp.
Nu vill Nils-Göran Holmqvist och Socialdemo-
kraterna gå vidare och stänga nästa reaktor. Det ska
inte ske just i år, men strax efter valet så att man kan
använda det kortet i förhandlingarna om regeringsta-
buretterna. Då tillkommer ytterligare 3-4 miljoner
ton koldioxidutsläpp. Vilka offer ska det till för att
säkra den politiska makten?
Jag skulle vilja fråga majoritetens talesman Nils-
Göran Holmqvist vad Socialdemokraterna tänker
göra för att öka elproduktionen i Sverige. Ni deklare-
rar ju att ni ska fortsätta avvecklingen av kärnkraften
med Barsebäck 2 senast 2003. Ni har infört skatte-
system och skattenivåer som hämmar produktionen
av kärnkraft. Ni har infört och höjt koldioxidskatterna
så att det är mer lönsamt och intressant att importera
skitig dansk kolkraft än att producera samma mängd
el i Sverige i betydligt mer renade anläggningar. Vad
tänker Nils-Göran Holmqvist och socialdemokratin
göra för att möta den ökade efterfrågan på el och för
att göra det möjligt att producera el i Sverige så att vi
kan ha kvar dessa arbetsplatser och jobb här i Sveri-
ge? Något svar ska vi väl ändå kunna få.
Sedan vill jag också ta upp frågan om det stora
bolaget Vattenfall. Majoriteten skriver i betänkandet:
"Vattenfall är en viktig nationell resurs på energiom-
rådet - inte minst i arbetet med omställningen av
energisystemet." Vidare skriver man: "Dessa skäl
talar enligt utskottets uppfattning för att Vattenfall
skall förbli i statlig ägo och vara ett verktyg i ener-
giomställningen."
Jag skulle vilja fråga Nils-Göran Holmqvist och
Socialdemokraterna vad Vattenfall ska göra i ener-
giomställningsarbetet som är så viktigt att det är nöd-
vändigt att ha kvar bolaget i statlig ägo. Är det brun-
kolsbrytningen i Tyskland? Är det uppvärmningen i
Berlin, Hamburg eller Warszawa? Vad i omställ-
ningsarbetet är det som är så viktigt att det talar för
att bolaget ska vara kvar i statlig ägo?
När man tittar på Vattenfalls mycket ambitiösa
expansion söder om Sverige är det lätt att konstatera
att det kräver mycket stora kapitalinsatser. Nu senast
ska man ta över Mirants andel i Berlins energiförsörj-
ning och betala runt 17 miljarder. Man ska sannolikt
också ta över den resterande delen av HEW, Ham-
burgs energiförsörjning. Det är ytterligare 25-27
miljarder som ska betalas i en redan hyggligt an-
strängd balansräkning.
Vi har hört Björn Rosengren säga att det inte ska
säljas någon svensk vattenkraft. Vi har tidigare hört
att det inte ska anslås några statliga kapitaltillskott.
Vilken är den socialdemokratiska strategin med Vat-
tenfall?
Jag anser att Vattenfall är ett duktigt, kompetent
företag som vi behöver i Sverige, men Vattenfall
behöver en duktigare ägare, en ägare som kan tillföra
kapital och som kan tillföra inte minst kompetens i
frågorna vad gäller att avgöra bolagets olika strategi-
er. Men vad vill socialdemokraterna och Nils-Göran
Holmqvist på den här punkten? Det är ett viktigt
bolag för Sverige. Kan Nils-Göran Holmqvist ge
besked om Vattenfall ska få bra framtidsförutsätt-
ningar eller om det ska fortsätta snärjas i politiska
bindningar, bristande kapitalförsörjning och en taskig
ägare?
Jag yrkar, fru talman, bifall till reservationen 1,
och i övrigt, för att inte förlänga debatt- och vote-
ringstid, avstår jag från övriga reservationer.

Anf. 80 LENNART VÄRMBY (v):
Fru talman! Ola Karlsson beklagar ju att närings-
ministern inte var här, och vore jag elak så skulle jag
säga att jag förstår näringsministern efter att ha hört
Ola - men jag är inte elak, så jag säger inte det.
Det är dags att summera Sveriges energipolitik.
Det gäller då 1997 års energiuppgörelse mellan Soci-
aldemokraterna, Centern och Vänsterpartiet och
självklart också vad vi har åstadkommit under den här
mandatperioden från valet 1998 och fram till nu.
Min slutsats, tvärtemot Ola Karlssons - trots en
och annan skönhetsfläck, det medger jag gärna - är
att energipolitiken faktiskt är värd mer än godkänt
under den gångna perioden. Eller mera rakt på sak:
Inte illa travat av en trähäst!
Det har hänt saker, och det har hänt bra saker. Ola
Karlsson har tydligen inte hängt med. Men Barse-
bäck 1 är stängt, och det är bra. Barsebäck 2 kommer
att stängas, och då blir det ännu bättre. Kärnkraftsav-
vecklingen och omställningen av energin är nödvän-
dig. Elmarknaden är införd och måste bara få en fun-
gerande effekthandel så att den blir en verklig mark-
nad. Vindkraft och biobränslen har under den här
perioden ökat med nästan 1,5 terawattimmar. Ato-
mansvarigheten kostar nu reaktorägarna
3,3 miljarder, nästan en fördubbling, och det är väl
riktigt, Ola Karlsson, att man som ansvarig för en
verksamhet också ska stå för eventuella skador.
Vänsterpartiet har medverkat till den här politiken
av det enkla skälet att den ligger i vår färdriktning.
Målen är kristallklara. Energisystemet ska trygga
säkra energileveranser. Säkra för oss betyder inte bara
effekt och energi utan också att de ger en hållbar
tillväxt. Därav vårt engagemang för att minska den
övertida driften av kärnkraften och den ohållbara
ökningen av högaktivt radioaktivt avfall. Jag har
frågat moderaterna förr och aldrig fått svar, så jag
frågar igen, direkt till Ola Karlsson: Hur många ton
radioaktivt avfall mer ska vi söka slutförvaring för
innan ni moderater blir nöjda? En enkel fråga - jag
hoppas du har förstått den.
Vårt engagemang inom Vänstern för att fasa ut de
fossila bränslena och den växande växthuseffekten är
lika djupt. Här blir min fråga till den församlade op-
positionen: När tänker ni sluta inom oppositionen att
opportunistiskt piska upp folkopinionen mot koldi-
oxidavgifter och mot nödvändiga bensin- och diesel-
skatter? När tänker ni alltså börja ta ett hederligt
politiskt ansvar?
Vårt engagemang tar samtidigt hänsyn till den
svenska industrins berättigade krav på att inte be-
handlas orättvist och slås ut av konkurrenter i andra
länder som kan frodas utan eventuella miljökrav. Vårt
svar på det problemet är en harmonisering internatio-
nellt, en Tobinskatt på energisidan - som jag härmed
döper till turbinskatt, så att den inte förväxlas - alltså
en skatt som ger lika villkor, och gärna stränga såda-
na just på miljösidan. Det är den linjen vi har drivit
och kommer att driva ännu intensivare i framtiden.
Nästa år, 2002 - jag vet att det är ett valår, men
ändå - skulle det inte vara möjligt, kamrater och
kolleger i den här kammaren, att då försöka utgå från
det som enar oss på energisidan i första hand i stället
för att ständigt leta efter det som skiljer? Oavsett
block och parti är vi väl ändå överens om nödvändig-
heten av att skapa en hållbar energiförsörjning, och
det betyder vad jag kan förstå i så fall att vår gemen-
samma uppgift är att öka den förnyelsebara andelen
av energiproduktionen och göra det så snabbt och
effektivt som möjligt.
Vi för vår del är mitt uppe i den här processen,
och med "vi" menar jag Socialdemokraterna, Centern
och Vänstern. Ni övriga står ju än så länge utanför. Vi
arbetar just nu med ett förslag som ska ersätta 1997
års överenskommelse. Vi drar i det arbetet lärdom av
de misstag som är gjorda och försöker kreativt att
komma på nya - misstag alltså - allt under mottot:
Hellre nya misstag än att göra om de gamla!
Men skämt åsido är det för tidigt att säga något i
detalj om den kommande propositionen och överens-
kommelsen, men några grunder från vår sida kan jag
ange: Genom gröna certifikat ska de förnyelsebara
energislagens andel växa. Biobränslen och vindkraft
ska spela en viktig roll i den här tillväxten, och vi
talar om en grön el i storlek extra large, alltså plus
10 terawattimmar eller mer, Ola Karlsson. Effektivi-
sering är den andra sidan av vår energivaluta, och det
gäller både teknikupphandling och konvertering från
elvärme till fjärrvärme liksom energirådgivning nära
konsumenterna. Konkreta förslag! EU:s mål att för-
dubbla den förnyelsebara energin från futtiga 6 % i
dag till 12 % kräver inte bara ny tillförsel utan också
effektivisering. Att det efter en sådan fördubbling
återstår 88 % visar ju vilken enorm utmaning det här
är!
Kan vi då inte gemensamt, inför den här utma-
ningen, kreativt och utan opportunistiska sidoblickar
enas om att vi ska försöka gå åt samma håll och ta tag
i den saken?
Jag instämmer av fullaste hjärta i regeringens
deklarerade strävan efter en bred uppslutning för en
fast och framtidsinriktad energipolitik. Att den svens-
ka basindustrin liksom energiproducenterna ställer
upp på ett sådant gemensamt utformat framtidsavtal
är jag övertygad om.
Lika övertygad är jag inte om den politiska sidans
beredvillighet. Moderaterna inger ju föga hopp, även
om man aldrig ska ge upp. Folkpartiet har jag svårt
att förstå - det är inget personligt, utan det är rent
politiskt. Miljöpartiet borde kunna vara med, speciellt
om man ger er en fri fil för särskilda yttranden på
varje punkt där ni säger att ni helst vill göra allt ome-
delbart och dessutom med retroaktiv verkan, så kan ni
ändå vara med på vagnen. Och Kristdemokraterna:
Om ni slutar lyssna till falska profeter och i stället
lyssnar till Anders Wijkman, er EU-parlamentariker,
så är vi väl på samma sida, om jag har hört honom
rätt. Så varför ständigt kritisera, gnöla och gnälla, när
ni kan vara med och söka, leta och finna vägar in i
framtiden som bär mänsklighetens utveckling?
Så vill jag säga några korta ord om Barsebäck 2.
Det nya som har hänt sedan förra året är att säkerhets-
situationen efter den 11 september ser annorlunda ut.
Vi liksom Centern vill stänga nästa år. Regeringen
drar på det till 2003, och vore jag dyster, vilket jag
inte är, skulle jag kunna spekulera i att Barsebäck 2
blir sist ut efter att de tio övriga redan är skrotade. Nu
är jag alltså inte dyster, så jag yrkar bifall till reserva-
tion 6 på den här punkten, men samtidigt vill jag ha
sagt att i slutvoteringen röstar vi med regeringen. I
annat fall vinner ju moderater, kristdemokrater och
folkpartister som inte vill stänga över huvud taget,
och den vägen in i evigheten blir för lång för oss
vänsterpartister; alltså röstar vi i slutändan med rege-
ringen.
Fru talman! Förutom de områden som jag tidigare
har tagit upp vill jag också säga något om Vattenfall
och byn Horno i Tyskland. Vattenfall har genom köp
av tyska och polska energiföretag tagit steget ut i den
europeiska energimarknaden. Det ser jag faktiskt som
positivt: Hellre statligt svenskt än privat utländskt är
min paroll i den här frågan. Ett av de företag som
Vattenfall har tagit över är emellertid Laubag i östra
Tyskland. Företaget bryter brunkol som fortfarande
utgör en väsentlig del av den tyska energiförsörjning-
en. Denna brunkolsbrytning hotar nu den lilla byn
Hornos existens. Krav har rests för att rädda byn, och
mot detta har Laubag och Vattenfall anfört att det är
för dyrt.
Tre olika motioner tar upp frågan, och min parti-
kamrat Sture Arnesson kommer att utveckla sitt djupa
engagemang för Horno senare i den här debatten.
Utskottets majoritet, Socialdemokraterna, Moderater-
na och Vänsterpartiet, avslår motionerna med motive-
ringen att riksdagen inte kan överpröva enskilda be-
slut och ärenden i statliga verk och bolag. Det är ett
korrekt avslag, men vi i näringsutskottets Vänster-
partigrupp borde ha lagt till ett särskilt yttrande och
utvecklat vår syn på frågan lite mer. För sent ska ju
syndaren vakna, fru talman, så vad jag kan göra här
och nu i debatten är att klart deklarera Vänsterns
grundsyn.
För det första: Brunkolsbrytningen och dess kon-
sekvenser för byn Horno visar med all önskvärd tyd-
lighet nödvändigheten av en kraftfull politik för en
hållbar tillväxt som tar hänsyn till miljö, människa
och kultur.
För det andra: Vänsterpartiet har länge arbetat för
att de statliga företagen ges en tydlig ägarpolicy. Så
sent som i förra veckan avslogs en Vänsterpartimo-
tion här i kammaren om just detta, och då uttryckte vi
i en reservation till finansutskottets betänkande vår
syn. Vänsterpartiet anser det mycket angeläget "att
regeringen omgående påbörjar ett mer omfattande
arbete med att formulera precisa, etiska och moraliska
riktlinjer för statens ägande och det statliga agerandet
i olika bolag". Detta borde alltså ha stått i ett särskilt
yttrande i dagens betänkande från oss i Vänsterpartiet
för att visa hur vi principiellt ser på den här frågan.
Utskottet hänvisar i sitt avstyrkande helt korrekt
till de formella regelverken men andas tyvärr ingen
förståelse för byn Horno. Reservationen å sin sida är
formellt fel, eftersom den föreslår att riksdagen ska
sätta sig i Vattenfalls styrelserum. Dessutom påstår
reservanterna att de stora privata svenska företagen
för länge sedan insett behoven av att utveckla etiska
och sociala principer och att de ställer krav på sina
underleverantörer. Detta är tyvärr inte sant.
Större delen av svenskt näringsliv köper inte mil-
jömärkt el utan tuggar glatt i sig t.ex. koleldade kilo-
watt från Tyskland när sådana importeras. Var finns
de sociala och etiska principerna när Ericsson och alla
andra stora koncerner säljer ut sin tillverkning och
avskedar folk?
Fru talman! Med detta förtydligande - ett slags
särskilt yttrande i efterskott till protokollet, om man
så vill - kan jag ändå yrka bifall till utskottets förslag
i betänkandet i denna del liksom i övriga delar, förut-
om om Barsebäck 2 där jag yrkar bifall till reserva-
tion 6.
Utanför detta hus finns det ett myllrande liv fullt
av möjligheter. Låt oss gemensamt gripa chansen,
carpe diem och god jul!

Anf. 81 INGER STRÖMBOM (kd):
Fru talman! Om man ska sammanfatta betänkan-
det kan man konstatera att inte mycket har hänt sedan
förra året. Det är inte mycket nytt i regeringens ener-
gipolitik i år, men det är mycket som utreds.
Näringsutskottet kommer i betänkandet fram till
att det delar regeringens bedömning att de villkor som
sattes upp 1997 för en stängning av Barsebäck inte är
uppfyllda och att en ny prövning ska göras. Vi krist-
demokrater anser att det var en skandal att det inte
gjordes någon som helst miljökonsekvensanalys och
samhällsekonomiska analyser innan Barsebäck 1
stängdes. Stängningen ledde som vi vet till att svensk
energiförsörjning, miljön, ekonomin och det svenska
industriklimatet har försämrats.
Vi accepterar inte att misstaget upprepas utan krä-
ver att konsekvenserna ska tydliggöras i god tid innan
ett beslut om stängning av Barsebäck 2 över huvud
taget kan föras upp för en seriös diskussion. Energi-
marknaden är inte längre enbart en nationell angelä-
genhet. Beslut i Sverige får konsekvenser även utan-
för vårt lands gränser på samma sätt som vi påverkas
av andra länders energipolitik. Sverige har dessutom
gjort internationella åtaganden som påverkar den
energipolitik som vi kan föra i Sverige.
Kristdemokraterna vidhåller att Sverige behöver
en ny långsiktig och medveten energipolitik med
fasta spelregler där inhemska förnybara energikällor
och bränslen utgör en växande bas. Målet för oss är
ett ekologiskt uthålligt energisystem utan drastiska
och ryckiga politiskt skapade prisförändringar. Vi vill
ha ett elsystem utan risk för elbrist och därmed ytter-
ligare påfrestningar för vår välfärd och sysselsättning.
Industri och hushåll måste garanteras säkra elleveran-
ser till fortsatt konkurrenskraftiga och rimliga priser.
Fru talman! Vad som har hänt sedan förra året är
att energiförbrukningen har ökat och att trenden hål-
ler i sig. Även för ett normalår bedöms importbehovet
av el vara betydande även om vi behåller Barsebäck
2. Importbehovet är till stor del ett resultat av att
Sverige lider av effektbrist. Stängningen av Barse-
bäck 1 ökade risken för effektbrist i södra Sverige.
För att inte företag och samhälle ska drabbas vid kalla
perioder måste regeringen ta ansvar och se till att vi
får en permanent lösning så att effektbalansen kan
upprätthållas. Det är inte ansvarsfullt mot vare sig
näringsliv eller samhälle att vi ska vara beroende av
scheman eller tillfälliga kontrakt för elavstängning
utifall effektbrist skulle uppstå.
Utöver det faktum att Barsebäcks produktion be-
hövs i södra Sverige är det en stor kapitalförstöring
att stänga av väl fungerande kraftproduktion så länge
som den är säker och ekonomiskt försvarbar. Så länge
den kraft som tillförs för att ersätta kärnkraften inte
baseras på förnybara energislag är det ett direkt hot
mot kommande generationer och de villkor och den
miljö som de ska leva i.
Regeringen har tyvärr konsekvent motsatt sig att i
EU-arbetet driva kravet på en gemensam miniminivå
för koldioxidavgifter. Vi kristdemokrater anser att en
sådan allvarlig miljöfråga som utsläpp av koldioxid
som skapar gränsöverskridande problem måste kunna
undantas från regeringens principiella inställning att
skattefrågor ska vara en nationell angelägenhet.
Fru talman! Regeringens resultatredovisning i
propositionen visar att arbetet med omställningspro-
grammet tyvärr inte leder till de många mål som man
har satt upp. Bidragsfloran har inte nyttjats på det sätt
som var tänkt. Vi konstaterar att omställningspro-
grammet inte fungerar i dag på den avreglerade el-
marknaden.
Energihushållningsprogrammen har ännu inte fått
någon större effekt. Jag tror att en viktig förklaring är
att den villaägare som investerar i åtgärder för ener-
gibesparing straffas av höjda taxeringsvärden och
ökad fastighetsskatt. Detta är ohållbart. Vi kristdemo-
krater vill som bekant avveckla fastighetsskatten.
Oavsett som vi får makten och kan genomföra detta
eller inte efter nästa val borde det vara ett s.k. allmänt
angeläget intresse att se till att skattebestraffningen
för energibesparingsåtgärder tas bort. Dagens system
är helt enkelt kontraproduktivt.
Fru talman! Energimyndigheten lägger ned den
avdelning som har gjort Sverige världsledande i att få
ut energisnåla produkter som kylskåp, lysrör och
värmepumpar på marknaden. Det kunde vi nyligen
läsa om i Dagens Nyheter. Där stod att avdelningen
för byggnader och tillhörande infrastruktur, kallad för
Bygg, som har legat långt framme med att använda
teknikupphandling som ett medel för effektivisering
ska läggas ned.
Man har arbetat med att samla flera kunders olika
krav på ny teknik. Sedan har man utlyst tävlingar att
ta fram produkter som motsvarar kraven. Tillverkarna
har fått löfte om att kunderna ska köpa ett antal en-
heter av den produkt som bäst uppfyller kraven och
att den vinnande produkten ska marknadsföras. Re-
sultatet har enligt artikeln blivit, och såvitt jag har
förstått av andra signaler från bl.a. Energimyndighe-
ten, att produkter som är 20-50 % energisnålare än
tidigare teknik har nått marknaden upp till sju år
tidigare än vad de annars skulle ha gjort.
Den här metoden har fått gehör och är numera
spridd både i Europa och i USA. Internationella ex-
perter anser att teknikupphandlingarna fungerar bra
och är mer kostnadseffektiva än direkta statliga stöd
förutsatt att de som sköter upphandlingarna har stora
kunskaper.
Men nu läggs avdelningen ned. Man undrar var-
för. Det finns enligt alla experter fortfarande en
mycket stor effektiviseringspotential. Ska vi inte
arbeta för att ta vara på den potentialen? Det är ett av
de förslag som vi hittar i grönboken Mot en europeisk
strategi för trygg energiförsörjning.
Fru talman! Så till Vattenfall. Vattenfall har ut-
vecklat en ny strategi för sin verksamhet. Företaget
expanderar kraftigt framför allt i Tyskland och i Po-
len. Samtidigt har anläggningar avyttrats utomlands
runtom i världen och i Sverige. Kapitalbehovet är
stort. Vi kristdemokrater vill markera att vi anser att i
stället för eventuellt ägartillskott bör privatisering
övervägas. Vi anser att delar av Vattenfall med fördel
kan privatiseras, och det ganska snart.
Det finns inga svenska samhällsintressen i att
Vattenfall numera koncentrerar sina affärssatsningar
på bl.a. brunkolsbrytning i östra Tyskland. Vattenfall
står nu inför att utplåna en liten kulturellt mycket
värdefull sorbisk by. Visserligen bryter inte Vatten-
fall mot tysk lag om det låter maskinerna dra fram
och ödelägga byn. Men för oss handlar det till mycket
stor del om etik.
Många av de stora svenska privata företagen som
är verksamma internationellt har - tvärtemot vad
Lennart Värmby anser - insett att det inte räcker med
att följa lagen. De har därför utvecklat etiska och
sociala principer för sitt uppträdande och för verk-
samheten, och de ställer också krav på underleveran-
törerna. Vi ser alltmer inte bara i Sverige utan runtom
i hela världen att kunderna och det moderna samhället
ställer krav som ibland går långt utöver lagens krav.
Därför anser vi kristdemokrater att om det inte
finns en etisk policy i vart och ett av de statligt ägda
företagen som växer och strävar efter internationell
samverkan bör regeringen visa ansvar genom att
snarast i ägardirektiv kräva en sådan. Den öppenhet
som vi i Sverige alltid hävdar leder vidare till att
företagens etiska policy ska redovisas i årsberättelsen
och i regeringens årliga redogörelse av de statligt
ägda företagen på samma sätt om man nu nämner
miljöarbetet, mångfalden och jämställdheten.
Fru talman! Kristdemokraterna deltar inte i be-
slutet om budgeten inom utgiftsområde 21. Vi har
utvecklat vårt budgetalternativ i en särskild reserva-
tion. Vi kristdemokrater står naturligtvis bakom
samtliga våra reservationer, men jag nöjer mig med
att yrka bifall till reservation 3 som ger vår syn på
riktlinjerna för energipolitiken.

Anf. 82 LENNART VÄRMBY (v) replik:
Fru talman! Först ett lite lugnande besked till In-
ger Strömbom, som tar upp effektiviseringen och att
Energimyndigheten drar ned på det arbetet - vi kan
inte lägga oss i den enskilda myndighetens arbete.
Hur effektiviseringen ska ske i framtiden finns defi-
nitivt med i det koncept vi i s, c och v arbetar med
inför den framtida energipolitiken.
Min raka fråga, som jag även försökte få fram i
mitt anförande, är: Varför sällar sig Kristdemokrater-
na här hemma i Sverige till atomligan ihop med
Folkpartiet och Moderaterna, som på sistone, såvitt
jag förstår, t.o.m. har börjat tala om att bygga ut
kärnkraften? Er eminente representant Anders
Wijkman i Europaparlamentet är faktiskt en av de
ledande och drivande inte bara vad gäller effektivise-
ringen av energin utan även vad gäller förnybar ener-
gi. Jag upplever ändå att Kristdemokraterna historiskt
var på rätt sida för linje 3 i kärnkraftsomröstningen.
Kan ni inte komma tillbaka till fadershuset och sälla
er till en bred politisk majoritet och jobba konstruk-
tivt för att åtminstone öka, där är vi i alla fall överens,
andelen förnybar energi? Bara det är en enorm upp-
gift. 6 % är i dag är förnybar, målet är 12 % inom EU.
88 % återstår. På vägen till att öka det förnybara kan
vi träta om detaljerna och kommatecknen i den övriga
politiken. Är inte det ett gentilt erbjudande, Inger
Strömbom?

Anf. 83 INGER STRÖMBOM (kd) replik:
Fru talman! Som Lennart Värmby säkert vet vill
Kristdemokraterna naturligtvis att vi ska komma i ett
läge där vi kan avveckla kärnkraften, men det handlar
om för mig som svensk nationell politiker att försöka
arbeta för att både näringslivet och hushållen i Sveri-
ge har en god och stabil tillgång till energi. Vi har en
mycket tung elintensiv industri i Sverige. Vi måste
helt enkelt se till att vi kan klara den verksamheten så
att företagen kan fortsätta att utvecklas. Mycket av
det svenska näringslivet är beroende av god tillgång
till energi. Kan vi inte trygga energiförsörjningen kan
vi inte heller, Lennart Värmby, på sikt få råd med att
klara de andra samhällsuppgifter som vi verkligen har
och som växer. Jag tänker på finansieringen av vård,
skola och omsorg. Vi kan inte rycka undan mattan för
ett endaste företag i Sverige genom att vi är idealister
och tror att vi kan tänka och önska fram energi. Men,
Lennart Värmby, den dag då vi kan ersätta kärnkraf-
ten med förnybar energi är jag tillsammans med Len-
nart Värmby beredd att snabbt avveckla kärnkraften.

Anf. 84 LENNART VÄRMBY (v) replik:
Fru talman! Våra barnbarn gläder sig åt denna nya
politiska allians. Det bådar gott för framtiden.
Inger Strömbom talade också om Vattenfall. Vad
jag inte riktigt kan förstå på den borgerliga sidan är
att ni verkar tro att det finns något slags lösning i att
privatisera Vattenfall helt eller delvis. Problemet
förblir exakt likadant. Låt oss ta byn Horno som ex-
empel. Innan Vattenfall blev ägare var det ett Lauba-
gägt företag som bröt brunkol i Tyskland och som
Vattenfall köpte. Det var klart sedan flera år att byn
Horno skulle flytta. Även om Vattenfall inte hade
köpt hade den här byn ändå fått flytta. Vi tuggar i oss,
som Ola Karlsson förtjänstfullt tidigare påpekade här,
en massa tysk kolkraft via de kablar och nät som
förbinder energi för vår energiförsörjning. Det mora-
liska dilemmat förändras väl inte i grunden av att man
privatiserar någonting?
Med tanke på att Vattenfall ändå är en stor ägare
av delar av en så viktig del som infrastrukturen och
energisidan i Sverige kan det inte vara fel i en gemen-
sam marknad, där man alltså ska handla på lika vill-
kor, att svenskägda företag, de må vara statliga i vissa
fall, konkurrerar med andra hel- och halvstatliga
företag som EDF, Fortum från Finland, Statkraft från
Norge osv. så att vi också via företag och inte bara
genom den politiska arenan kan agera för de miljö-
mål, de sociala hänsyn och liknande som alla företag
rimligen måste beakta. I den kritiken mot Vattenfall
kan jag instämma.
Bara som en liten brasklapp eller en förklaring:
Det är inte många månader sedan Vattenfall faktiskt
de jure, de facto eller vad det heter aktivt övertog
ägandet av den tyska koncernen Die Neue Kraft och
som nu har börjat skapa. Då tar man självklart med
sig sin ambitiösa policy även i den nya koncernen, det
är min fasta förvissning.

Anf. 85 INGER STRÖMBOM (kd) replik:
Fru talman! Jag är inte riktigt säker på att jag upp-
fattade allt det som Lennart försökte få med i sin
replik. Men naturligtvis gör det inte för byn Horno
någon direkt skillnad om Vattenfall i slutändan ägs av
den svenska staten eller om det är privat. Det viktiga
är att Vattenfall som företag, vilket vi har vädjat om,
ska ompröva beslutet.
Anledningen till att vi anser att Vattenfall kan pri-
vatiseras är att det inte längre är ett direkt svenskt
nationellt intresse om det är så att företaget förlägger
större delen av sin verksamhet utomlands. I det läge
som Vattenfall nu är i vet vi att företaget har enorma
kapitalbehov. Då är som bekant delprivatisering ett
sätt att få in resurser. Det var det jag talade om.

Anf. 86 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Jag får i den tredje debatten för dagen
ersätta vår ordinarie energitalesman som helt hastigt
har blivit förhindrad.
Den svenska energipolitikens mål är som bekant
att på kort sikt trygga tillgången på el och annan
energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor
för att främja en god ekonomisk och social utveckling
i Sverige. Detta var utgångspunken för den ener-
giöverenskommelse som ingicks 1997 mellan Cen-
terpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
Allt detta kan vi som är väl insatta i ämnet.
Överenskommelsen omfattar två delar. Den kort-
siktiga delen syftar till en ökad energieffektivisering
och stöd till investeringar i ny energiproduktion. Den
långsiktiga delen innebär en satsning på forskning,
utveckling och demonstration av ny energiteknik.
Den kortsiktiga delen av överenskommelsen sträcker
sig t.o.m. utgången av 2002 och den långsiktiga delen
till utgången av 2004. Av skrivelsen En förnyad
prövning av stängning av Barsebäck 2 framgår att
regeringen har för avsikt att inför den fortsatta om-
ställningen av energisystemet ta initiativ till att säkra
en fortsatt bred majoritet för en långsiktig energipoli-
tik.
Från Centerpartiets sida välkomnar vi att rege-
ringen även framdeles har för avsikt att fortsätta den
omställning av energisystemet som påbörjats och som
till stora delar har varit lyckosam. Det är även gläd-
jande att regeringen avser försöka samla en bred
majoritet i detta arbete.
För att ett fortsatt omställningsarbete ska vara tro-
värdigt är det dock nödvändigt att den tidigare över-
enskommelsen från 1997 uppfylls. Denna överens-
kommelse innefattar en stängning av den andra reak-
torn i Barsebäck. Centerpartiet har för avsikt att med-
verka till att denna överenskommelse uppfylls innan
nya överenskommelser ingås. Det är således av vikt
att den andra reaktorn i Barsebäck stängs innan en ny
överenskommelse träder i kraft.
En stängning av den andra reaktorn i Barsebäck
under 2002 är möjlig ur energisynpunkt och angelä-
gen för att inför energimarknadens aktörer understry-
ka vikten av omställningen. Det finns även ett ansvar
gentemot våra danska grannar att ge ett tydligt besked
om ett en stängning av Barsebäck 2 kommer att ske
under 2002.
I sammanhanget yrkar jag bifall till reservation nr
7.
Det är som bekant alltid lättare att säga nej till sa-
ker och ting än att komma med nya förslag. Inför
framtiden är jag övertygad om att vi måste se framåt
och komma bort från de gamla låsningarna i ener-
gifrågan eller - som det myntades på en konferens
där några av oss var - det är dags att vädra ut den
tjugoåriga logementsluften i energidebatten.
För att få långsiktiga spelregler krävs också be-
slutskompetens. Man kan inte få långsiktiga spelreg-
ler och kräva alternativ om man inte medverkar till att
forma sådana beslut.
En tänkbar väg att komma vidare i omställnings-
arbetet är att ge kraftindustrin huvudansvaret och
tillräckligt med tid för genomförandet av kärn-
kraftsavvecklingen, i syfte att också få fram den nya
kraftproduktion som behövs.
Centerpartiets förstahandsval för omställningsar-
betet är att involvera marknadsaktörerna på samma
sätt som skett i Tyskland. I en sådan strategi blir
statens roll att styra med hjälp av generella styrmedel
för att främja förnybara energikällor och effektivare
energianvändning. Denna väg skulle skapa förutsätt-
ningar för en långsiktig strategi för omställningen av
energisystemet med avseende på beskattning av ener-
gi, där även kraftvärmen blir föremål för en mer rätt-
vis beskattning.
Vidare bör program för stöd till såväl långsiktigt
forsknings- och utvecklingsarbete som till mer kort-
siktiga stöd till nyinvesteringar i elproduktion utfor-
mas. Det är dock viktigt att poängtera att det kortsik-
tiga stödet ska stödja den långsiktiga och antagna
strategin för omställningsarbetet samt att tyngdpunk-
ten på framtida stöd bör ligga inom forskning och
utveckling.
Låt mig också till slut få kommentera Vattenfalls
brunkolsbrytning i Tyskland. Jag är klar över att man
rent formellt inte har brutit mot tyska lagar. Men det
kan inte anses som etiskt, kulturellt eller socialt an-
svarstagande att utplåna en hel bygd för materiell
vinning. Jag beklagar detta och yrkar bifall till reser-
vation nr 9.

Anf. 87 EVA FLYBORG (fp):
Fru talman! Folkpartiet anser att de energipolitis-
ka riktlinjer som antogs i riksdagen 1997 skadar Sve-
rige som industri- och miljönation. Särskilt allvarligt
var beslutet att genomföra den förtida avvecklingen
av kärnkraften. Det innebär en kapitalförstöring som
saknar motstycke och som kommer att medföra väl-
färdsförluster på sikt. Miljön skadas, och det blir
svårare att bekämpa arbetslösheten. Resultatet har
blivit att elpriserna stiger, och hela samhällets energi-
försörjning hotas vid stark kyla eller vid avbrott i
någon del av nätet. I skrivelsen redogörs på ett nästan
desperat sätt för hur Svenska kraftnät upphandlar
effekter och ingår avtal med företag att minska ef-
fektuttaget vid köldknäppar m.m.
Elförbrukningen i Sverige ökar dock mer och mer.
Sammantaget under år 2000 ökade elanvändningen
med i snitt 2 % netto. Beräkningar från Energimyn-
digheten tyder också på att förbrukningen kommer att
fortsätta att öka framöver. Det här gäller såväl i Sve-
rige som i övriga Norden.
Vi i Folkpartiet har en väsentligt annorlunda syn
på energipolitiken än regeringen. Folkpartiet anser att
en rationell energipolitik bäst främjas genom en fri
handel och produktion av energi. Staten har funda-
mentala uppgifter att ställa upp krav beträffande sä-
kerhet och miljö, att kontrollera att kraven uppfylls
samt att främja forskning och utveckling på ener-
giområdet som syftar till att ersätta fossilbaserad
energiproduktion med förnybara energikällor och till
att forskning inom energiområdet främjas.
God tillgång på energi är en förutsättning för väl-
stånd. Elektriciteten är mycket viktig, bl.a. för indust-
rin, handeln, jordbruket, servicenäringarna och hus-
hållen, dvs. för hela vårt samhälle.
Det svenska energisystemet bör successivt ställas
om till att bli ekologiskt hållbart. Men omställningen
av energisystemet måste ske med hänsyn till Sveriges
behov av tillväxt och ökad sysselsättning, dvs. välfär-
den på sikt.
Kärnkraften bör utnyttjas under hela sin tekniska
och ekonomiska livslängd. Vi säger därför nej till
regeringens och dess stödpartiers förtida avstängning
av Barsebäck, både vad gäller den första och den nu
aktuella andra reaktorn.
Det är i sig naturligtvis glädjande att regeringen
kommit till slutsatsen att den andra reaktorn i Barse-
bäck inte kan stängas förrän tidigast år 2003. Men
Folkpartiet kan ändå inte dela regeringens generella
bedömning av när och hur reaktorer ska stängas. De
ska stängas om en kompetent myndighet konstaterar
att de inte längre uppfyller gällande säkerhets- eller
miljökrav. De energipolitiska besluten bör begränsas
till att fastställa övergripande mål och vilka styrmedel
som kan behövas för att nå målen. Vi motsätter oss
således kraftfullt att den andra reaktorn i Barsebäck
ska stängas.
Beräkningar av Riksdagens utredningstjänst i
samband med riksdagens beslut om stängning av
reaktor 1 i Barsebäck under hösten 1999 visade att
nuvärdet av statens kostnad för enbart stängningen av
denna reaktor uppgår till över 8 miljarder kronor.
Samhällsekonomiska kostnader i övrigt är inte beak-
tade. Och någon som helst redovisning av kostnader
för stängning av den andra reaktorn, fru talman, finns
inte.
Men det här är inte bara en fråga om ekonomi.
Det handlar också om miljö. Stängningen av enbart
en reaktor i Barsebäck leder till att utsläppen av kol-
dioxid ökar med 2-4 miljoner ton per år. Stängningen
av den första reaktorn har lett till att denna elproduk-
tion ersatts med produktion från smutsiga kolkraft-
verk i Danmark eller i Tyskland. Regeringen ger inga
som helst garantier för att detta inte också blir fallet
vid en stängning av Barsebäck 2. Snarare är det väl
troligt att det är just så här det blir, fast värre, fru
talman.
Vi i Folkpartiet anser att växthusgasernas klimat-
påverkan är särskilt oroande i det här fallet. Rege-
ringen bör därför snarast tillsätta en miljökon-
sekvensutredning som bl.a. redovisar utfallet av ett
ökat beroende av el från t.ex. danska kol- och oljeba-
serade elproduktionsanläggningar.
Svensk energipolitik tycks med den rödgröna re-
geringsröran vara beroende av milda vintrar och stän-
dig lågkonjunktur med låg efterfrågan på energi.
Noteras bör väl också i sammanhanget att utsläppen
från den importerade elen inte bokförs som svenska
utsläpp. De finns inte med i någon statistik någon-
stans. Inte heller bokförs de i det land som producerar
den energi som man exporterar. Det tycks, fru talman,
vara frågan om någon sorts utsläppens svarta hål eller
en politikens Bermudatriangel där utsläpp oförklarligt
försvinner ut i ett svart hål eller ett tomt intet - så
praktiskt förresten.
En annan fråga, fru talman, som jag måste beröra i
dag är frågan om Horno och statliga Vattenfalls brun-
kolsbrytning i Tyskland.
Vi i Folkpartiet anser att brunkolsbrytning och
användning av brunkol är en verksamhet som är helt
oförenlig med en ekologiskt och socialt hållbar fram-
tidsstrategi. En stor del av brunkolsbrytningen i östra
Tyskland pågår just i de områden där den sorbiska
minoriteten bor. Brunkolsbrytningen innebär både en
storskalig landskaps- och miljöförstöring och ett hot
mot hela kulturen hos den västslaviska folkgruppen
sorberna. Den sorbiska byn Horno ligger, som vi hört
här tidigare, mitt i det stora brunkolsfältet Jänschwal-
de. Den ska nu rivas för att lämna plats åt den fort-
satta expansionen av brunkolsbrytningen. Vi menar
att det finns flera utarbetade alternativ för att förhind-
ra denna ödeläggelse av byn och tvångsförflyttningen
av dess invånare.
Trots att statliga Vattenfall i sin miljöpolicy utta-
lar att företagets agerande präglas av respekt för kul-
tur, seder och värderingar i de länder där man verkar i
enlighet med sin etiska grundsyn - dvs. att man bryr
sig. Trots detta är det uppenbart att bolaget i den här
frågan inte har tagit miljömässiga och mänskliga
hänsyn.
Vår uppfattning är att riksdagen ska besluta att re-
geringen genom ägardirektiv ska ålägga Vattenfall att
leva upp till sina egna miljöetiska krav, så att den
kulturminnesmärkta sorbiska byn Horno skyddas och
en tvångsförflyttning av dess invånare förhindras.
Vi menar också att frågan om statliga företags
etiska förhållningssätt måste resas. De stora svenska
privata företagen har faktiskt för längesedan insett
behovet av att utveckla etiska och sociala principer i
verksamheten. De ställer också i allt högre grad stora
krav på underleverantörerna. De har insett att det
handlar om företagets överlevnad och att det inte
längre räcker att företaget har t.ex. en miljö- eller
jämställdhetspolicy.
Om inte en etisk policy finns i vart och ett av de
statliga företagen bör regeringen visa ansvar genom
att snarast ge ägardirektiv och kräva en sådan. Varje
företags policy bör sedan redovisas i årsberättelse. I
regeringens årliga redogörelse för statligt ägda före-
tag bör det även anges om företaget har en etisk po-
licy på samma sätt som det i dag nämns om miljöar-
bete, mångfald och jämställdhet.
Statliga Vattenfall står nu inför en utplåning av en
liten, kulturellt mycket värdefull sorbisk by. Om byn
utplånas bryter inte Vattenfall mot någon tysk lag,
som vi har hört flera andra talare här i dag påpeka,
men väl mot varenda moralisk regel som jag känner
till. Det kanske inte var Norge som var den sista
Sovjetstaten. Det kanske var ett annat land. Riv därför
upp beslutet om att statliga Vattenfall skövlar i östra
Tyskland! Överge brunkolen som energikälla! Redo-
visa de koldioxidutsläpp som förorsakas av den im-
porterade elen. Det sker faktiskt inte i dag var sig för
den el som produceras eller för den som konsumeras.
Fru talman! Göran Persson sade på valnatten för
tre år sedan: Vi fortsätter regera. Jodå, det betalar vi
ett högt pris för i dag, både för miljön och för ekono-
min men inte minst också för dem som statliga Vat-
tenfall nu är med och tvångsförflyttar i östra Europa i
dag. Det är något som vi mycket väl, Lennart Värm-
by, kan påverka i Sveriges riksdag. Sveriges riksdag
har ett ägaransvar genom regeringen, som har sin
representant i Vattenfalls styrelse. Försök inte komma
undan ansvaret.
Fru talman! Med några sekunders marginal vill
jag också hinna beröra hur jag tycker att man agerar
från Vänsterpartiet, speciellt i den här saken. Dels har
man i utskottet, som Lennart Värmby redogjorde för,
röstat nej till de motioner som föreslår ett stopp för
denna skövling och tvångsförflyttning. Dels mark-
nadsför man lite grann de ledamöter som jag säkert
tror har ett eget, privat och genuint intresse för frå-
gan. Det brukar kallas dubbelmoral, fru talman. Det
tycker jag är tråkigt, speciellt i den här frågan.

Anf. 88 LENNART VÄRMBY (v) replik:
Fru talman! Ja, vilken ända ska man börja i, Eva
Flyborg? Dubbelmoral, pratar du om. Jag tycker att
Folkpartiet är ett lysande exempel på en mycket van-
lig politisk dubbelmoral. I oppositionsroll bryr man
sig inte om det regelverks som finns i sådana här
frågor. Riksdagen kan inte sätta sig i Vattenfalls sty-
relserum eller något statligt verks styrelserum och gå
in och korrigera enskilda operativa beslut av något
slag. Däremot kan man helt riktigt naturligtvis upp-
mana en regering att ge ägardirektiv.
Det har vi också gjort. Hösten 1998 skrevs det
med anledning av skrivelsen om de statliga företagen
från näringsutskottet att regeringen borde skärpa sig
när det gäller redovisningen av statliga företag. Den
skärpningen har skett. Det är mycket bättre redovis-
ning. Ett arbete pågår för att det också ska bli bättre
ägardirektiv. Jag tror att den här byn, Horno, kommer
att vara till stor hjälp som opinionsbildare i fråga om
nödvändigheten av att man har miljöprogram, jäm-
ställdhetsprogram och etiska program.
Undviker ansvar gör vi inte en sekund. Jag tycker
tvärtom att det är ni som har en dubbelmoral som
låtsas att ni kan påverka en sak som ni om ni vore i
regeringsställning aldrig skulle släppa fram. Det kal-
lar jag politiskt dubbelspel i högsta klass - eller lägs-
ta, vilket man vill.
Sedan är det en konkret fråga. Inget förnyelsebart
energislag är i närheten av att kunna konkurrera pris-
mässigt med kolkraft och andra aktuella, icke förny-
elsebara energislag. Eva Flyborg talar sig varm för en
marknad. Hur vill hon reglera den eftersom hon dö-
mer ut regeringens, och därmed också vår, energipo-
litik under gångna år? Vi har ändå ökat 1,5 terawat-
timmar i fråga om förnyelsebar energi. Vi är på gång
att öka ännu mer i nästa program. Vill Eva Flyborg
vara om att kreativt och positiv bidra till det i stället
för att gnälla över hur felaktig den förda politiken har
varit och är?

Anf. 89 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Den här repliken tar jag hemskt gär-
na. Dubbelmoral är när man säger något i ena sam-
manhanget och sedan inte står för det i det andra. Jag
tycker att det är precis det som Vänsterpartiet alltför
ofta ägnar sig åt som stödparti till den nuvarande
socialistiska regeringen. Det tycker jag, och det står
jag för.
Statliga Vattenfall står, och det vet Lennart
Värmby, under riksdagens och regeringens domäner.
Visst är det så, och visst kan och borde Vänsterpartiet
medverka till att detta stoppas. Det är klart att vi kan
göra det. Vattenfall är ju ett statligt företag, och stat-
liga företag har vi all rätt och också skyldighet att
visa upp ett ägaransvar för som gäller på papperet och
inte bara i orden.
Den andra frågan får Lennart Värmby nog ställa
igen. Jag hann inte riktigt med den. Jag beklagar.

Anf. 90 LENNART VÄRMBY (v) replik:
Fru talman! Då tar vi sista varvet. Jag är fullt in-
förstådd med problematiken, regelverket och det. Jag
är inte jurist på något sätt, men man lägger sig inte i
ett enskilt handhavande. När ministrar gör det kallas
det för ministerstyre, och konstitutionsutskottet och
andra är väldigt intresserade av att komma på en
minister, eller kanske för den delen riksdagen, med
fingrarna i syltburken.
Behovet av ägardirektiv, etisk policy och sådant
gäller däremot alla företag. Ni skriver i er reservation
att de privata skulle vara något slags föregångare
tvärsöver. Det finns enskilda privata företag som har
påbörjat ett mycket förtjänstfullt arbete. Det är natur-
ligtvis en utmaning för statligt ägda företag att
anamma den utmaningen och vara ännu mer i fram-
kant så vi kan vara stolta ägare och de anställda kan
vara stolta över sina företag.
Jag ska också ta upp en annan fråga. Eva Flyborg
svarade nämligen inte på det här med att öka andelen
förnyelsebart. Hur gör Folkpartiet där eftersom den
förda politiken är så bedrövlig och misslyckad? Hur
vill ni öka andelen? Ni behöver inte avskaffa ett enda
kärnkraftverk. Ni behöver inte lägga ned ett enda
brunkolseldat kraftverk. Men hur gör Folkpartiet för
att öka andelen förnyelsebart?
Och om nu varje energislag ska bära sina miljö-
kostnader och annat, varför är då Folkpartiet emot det
som vi röstade om här, att vi utökade atomansvaret,
säkerhetskravet? Den risken har inte blivit mindre
efter den 11 september. Det är begränsat till 3,3 mil-
jarder i Sverige, och så skyller man på diverse inter-
nationella överenskommelser. Det finns länder som
ligger högre.
Kärnkraften är ju inte säker. Jag undrar vad Eva
Flyborg och Folkpartiet säger den dag det smäller
någonstans. Vi får väl hoppas att det smäller så långt
borta som möjligt från Sveriges gränser - hur är mo-
ralen där för att prata klarspråk?
Dubbelmoralen är det ni som ägnar er åt och inte
vi.

Anf. 91 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Jag hoppas att det blir jag som får
sista ordet. Ja just det, Lennart Värmby. De privata
företagen är tvingade att anpassa sig på grund av bl.a.
marknadens krav men också, tror jag, på grund av
egen övertygelse om vad som är rätt väg att gå. Där
har inte den statliga företagssektorn samma krav på
sig. Just detta sade jag för kanske en timme sedan när
det gällde näringsutskottets betänkande 1, tror jag att
det var, där vi behandlade hela näringslivet.
Sedan skulle jag bara vilja säga en sak. Oftast är
det väl så att anfall är bästa försvar, Lennart Värmby,
men kom inte och prata med mig om förnyelsebara
energikällor så länge Vänsterpartiet medverkar till att
statliga Vattenfall bryter brunkol och tvångsförflyttar
människor i östra Tyskland. Det hör inte ens till
samma division, tycker jag.

Anf. 92 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Jag vill bara ha ett förtydligande. Jag
tror inte att Folkpartiet är teknikfientligt, men inget
annat parti har i budgeten yrkat avslag på samtliga
insatser för att få fram alternativ. Man har tagit bort
åtgärder för att minska elanvändningen och för att
investera i elproduktion från förnyelsebara energi-
källor. Man har tagit bort åtgärder för effektivare
energianvändning. Det är energiforskningen. Det är
energiteknikstöd och introduktion av ny energiteknik.
Hur ska man då nå målet att få fram alternativ till
kärnkraften? Man tar i princip bort över 1 miljon
kronor till dessa ändamål.

Anf. 93 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Jag tror nog att Åke Sandström vet
ungefär vad jag kommer att svara. Vi i Folkpartiet
tror att kärnkraften är en energiproduktionskälla som
kommer att hänga med åtskilliga år i framtiden. De
investeringsprogram som vi har sett inom energiom-
rådet nu och sedan några år tillbaka har inte alls givit
den effekten som vi trodde att de skulle ge, inte ens
en bråkdel av vad de skulle kunna ge.
Vi tror att vi måste ta ett nytt samlat grepp över
hela energiforskningssfären. I avvaktan på det har vi
inte lagt fram några särskilda förslag ytterligare på
detta område.

Anf. 94 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik:
Fru talman! Jag måste få rätta mig själv. Det är ju
1 miljard som har tagits bort genom att samtliga om-
råden är raderade. Det sagda innebär då att Folkparti-
et är berett att försöka ansluta sig till en bredare över-
enskommelse kring energipolitiken framöver, vilket
jag skissade på som framtidsmöjlighet.

Anf. 95 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Folkpartiet har en stolt tradition att
alltid vara öppet för goda förslag. Med den samman-
sättning som denna arbetsgrupp har tror jag tyvärr
inte att vi kommer att komma i närheten av den fria
elproduktion som vi vill stå för, där staten garanterar
miljömässigheten och säkerheten. Men kom igen med
förslag, så ska vi i vanlig god ordning kika på dem.

Anf. 96 INGEGERD SAARINEN (mp):
Fru talman! Jag anser att energisystemet måste
genomgå en total omställning till en elproduktion
med förnybara energislag och en slutgiltig avveckling
av kärnkraften år 2010. Detta år bör återinföras som
slutår för kärnkraftsavvecklingen. Under de närmaste
fem åren bör minst tre kärnkraftsreaktorer stängas,
samtidigt som koldioxidutsläppen från energisektorn
minskar.
Den svenska energipolitikens mål ska vara att
inom ramen för en bärkraftig utveckling på kort och
lång sikt skapa förutsättningar för att förse landet med
förnybar energi på ett sätt som medför att näringslivet
ges konkurrenskraftiga villkor och hushållen får rim-
liga totalkostnader.
Varje energislag ska långsiktigt bära sina egna
samhällsekonomiska kostnader, även risk- och miljö-
kostnader.
Marknadsekonomiska styrmedel ska utnyttjas för
huvuddelen av kärnkraftsavvecklingen. Principen ska
vara att alla energislag betalar sina fulla kostnader.
Kärnkraften ska påföras kostnader för risker när det
gäller reaktorolyckor och för den miljöpåverkan som
finns i olika delar av kärnbränslekedjan. Kärn-
kraftsproducenterna ska betala sina egna riskkostna-
der.
Produktionsskatten på elektricitet från kärnkraften
bör höjas så att kärnkraften betalar kostnaderna på
både kort- och långsiktiga miljöeffekter. Dock anser
jag inte att all energi för kärnkraftsavvecklingen
måste ersättas fullt ut. En hel del energi ska komma
från minskad elanvändning genom konvertering från
eluppvärmning, effektivisering och en utbyggnad av
ny elproduktion med förnybara energislag.
Dessutom är risken för terrordåd mot kärnkraft-
verk ett hot som måste tas på största allvar. Det för-
stärker argumenten för en omedelbar avveckling av
kärnkraften. Risken för attacker mot kärnkraftsan-
läggningar i tättbefolkade områden kan inte längre
avfärdas som osannolika.
Jag anser därför att de villkor som regeringen har
satt när det gäller avvecklingen av Barsebäck ska
upphävas. Elmarknaden ser annorlunda ut nu än den
gjorde 1977 när villkoren sattes, och det är inte rim-
ligt att hålla fast vid dessa villkor nu. Jag har två
synpunkter på detta.
Den första gäller effektbalansen. Det är faktiskt
ett marknads- och kontraktsproblem. Det är en fråga
om leveranssäkerhet som man mycket väl kan lägga
på de företag som säljer och producerar kraft.
Den andra gäller att en rad kraftfulla åtgärder
måste vidtas för att motverka miljö- och klimat-
problemen vid en stängning. Det är nödvändigt att
effektivisera och minska elförbrukningen liksom att
ställa om till förnybara och mer miljövänliga sätt att
framställa elektricitet.
Jag anser också att den redovisning som regering-
en ska förelägga riksdagen 2003, om inte Barsebäck
är avvecklat innan dess, också ska innehålla analyser
av miljökonsekvenserna, bl.a. effekterna av uranbryt-
ning i de länder där den sker. Detta är något som man
tenderar att inte se när man betraktar miljökostnader-
na.
Sedan är det naturligtvis så att Malmö och Kö-
penhamn ligger nära Barsebäck, och risken för terro-
rangrepp har visat att denna fråga har blivit ännu
allvarligare än vad vi kanske tidigare har trott.
Så till frågan Horno. Jag tänker inte uppehålla mig
så mycket vid den, eftersom Ewa Larsson har engage-
rat sig mycket i frågan och kommer att tala om det
om en stund. Men att ett statligt bolag ägnar sig åt,
enligt min mening, oetiska affärsmetoder och för-
flyttar en folkgrupp för att få fram brunkol tycker jag
är förskräckligt, och det kan vara nog sagt med det.

Anf. 97 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Ibland går det lite för snabbt. Jag
glömde att avsluta mitt anförande med att yrka bifall
till reservation 9, vilket jag härmed gör.

Anf. 98 INGEGERD SAARINEN (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag glömde också att yrka bifall till
reservationerna 4 och 8, vilket jag nu gör.

Anf. 99 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s):
Fru talman! Vi behandlar näringsutskottets betän-
kande NU3 utgiftsområde 21 Energi samt skrivelsen
om stängningen av Barsebäck 2.
Jag ska börja med att kommentera vårt ställ-
ningstagande då det gäller utgiftsområde 21 Energi,
och jag kommer senare under mitt anförande att
kommentera stängningen av Barsebäck 2.
Samtidigt kan jag till Ola Karlsson säga att av de
frågeställningar som han tog upp i sitt anförande så
kommer jag med all sannolikhet med mitt anförande
att besvara en del av hans frågor.
I juni 1997 beslutade riksdagen att den svenska
energipolitiken skulle ha följande övergripande mål:
För det första att på kort och lång sikt trygga till-
gången på el och annan energi på med omvärlden
konkurrenskraftiga villkor för att främja en god eko-
nomisk och social utveckling i Sverige.
För det andra att skapa villkor för en effektiv
energianvändning och en kostnadseffektiv svensk
energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa,
miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett
ekologiskt uthålligt samhälle.
För det tredje att bidra till ett breddat energi-,
miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen.
Energipolitiken omfattar tre verksamhetsområden,
nämligen elmarknadspolitik, övrig energimarknads-
politik och politik för ett uthålligt energisystem. Des-
sa tre områden är viktiga för en väl fungerande och
hållbar energipolitik i vårt land. De som ska genom-
föra detta efter beslut i riksdagen är främst Statens
energimyndighet och Affärsverket svenska kraftnät,
som har ansvaret för att genomföra åtgärder inom
energipolitiken som vi beslutar i Sveriges riksdag.
Vårt mål för elmarknadspolitiken är en effektiv
elmarknad som genererar en säker tillgång på el till
internationellt konkurrenskraftiga priser. Regeringen
har i budgetpropositionen redovisat fem resultatindi-
katorer för utvecklingen på elmarknaden. Dessa indi-
katorer är prisutvecklingen på den nordiska elbörsen,
elpriser till elkunderna, nättariffer, antal ärenden vid
tillsynsmyndigheten samt effekt- och elbalansen.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare som ska
analysera konkurrensen och prissättningen på el-
marknaden. Denne särskilde utredare är generaltulldi-
rektör Kjell Jansson. Han skulle redovisa detta den 1
december. Han har lämnat ett delbetänkande då, och
han har fått ytterligare förlängning för sitt arbete och
kommer att redovisa det senast den 15 januari 2002.
Jag ska ta upp målen för övrig energimarknads-
politik. Målet för naturgasmarknaden är att vidareut-
veckla gasmarknadsreformen så att en effektiv natur-
gasmarknad med konkurrens kan vidareutvecklas.
Då det gäller värmemarknaden är målet att sti-
mulera till ökad konkurrens och effektivitet. Som
resultatindikator på detta område använder regeringen
pris- och konkurrensutvecklingen på naturgas- och
värmemarknaden.
Det är glädjande att flera av riksdagens partier
tycker att det är viktigt att vidareutveckla naturgasen i
Sverige. Då vi här i riksdagen debatterade frågan om
hur vi ska använda naturgasen i Sverige var det en-
dast Centerpartiet, Vänsterpartiet och vi socialdemo-
krater som tyckte att naturgas ska användas i vårt
energisystem. Vi välkomnar att fler partier tycker
som vi i denna fråga - just nu.
Då det gäller målet för ett uthålligt energisystem
ligger det energipolitiska program från år 1997 fast
som denna riksdag har beslutat om.
Då det gäller de energipolitiska åtgärderna på kort
sikt och den del av programmet som avser kompen-
sation för bortfallet av elproduktion från den andra
kärnkraftsreaktorn i Barsebäck återkommer jag lite
senare.
Då det gäller långsiktigheten i det uthålliga ener-
gisystemet är detta den del av programmet som inne-
bär en långsiktig satsning på forskning, utveckling
och demonstration av ny energiteknik under perioden
1998-2004. Målet är att under de närmaste 10-15
åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från
förnybara energikällor, utveckla kommersiellt lönsam
teknik för energieffektivisering och bidra till att ut-
veckla ett ekonomiskt och ekologiskt uthålligt energi-
system.
Vårt mål för energiforskningen är att bygga upp
vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens på
energiområdet inom universiteten, högskolorna och
näringslivet i enlighet med vårt energipolitiska beslut
1997. Energiforskningen ska också bidra till ett bred-
dat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöre-
gionen.
Utskottets majoritet vill, vad gäller bedömningen
av mål som satts upp för de tre verksamhetsområdena
och de resultatindikatorer som används för att infor-
mera om måluppfyllelsen, anföra följande: Inom
elmarknadspolitiken pågår utredningsarbeten som gör
det svårt att i dag bedöma måluppfyllelsen. Konkur-
renssituationen och prissättningen på elmarknaden är
för närvarande föremål för analys. Vidare har Ener-
gimyndigheten fått i uppdrag att utveckla resultat-
och effektivitetsmåttet när det gäller tillsynen av
nätverksamheten och utvecklingen av energimarkna-
derna.
Även behovet av att utveckla marknadsbaserade
instrument för att hantera effektknappheten betonas
från regeringens sida. I samtliga dessa fall handlar det
om åtgärder för att utveckla en effektiv elmarknad -
nyckelord i målformuleringen på området - vilket
indikerar att detta mål ännu inte har nåtts.
Fru talman! De resultatindikatorer som används
inom det övriga energimarknadspolitiska området är
pris- och konkurrensutveckling på naturgas- och
värmemarknaden. Med hjälp av dessa indikatorer ska
måluppfyllelsen, i form av ökad konkurrens och ef-
fektivitet på naturgas- och värmemarknaden, bedö-
mas. I nuläget måste dessa indikatorer bedömas vara
grova.
Då det gäller målet för en politik för ett uthålligt
energisystem bedömer utskottets majoritet att de
resultatindikatorer som används för att mäta effekten
är relevanta i fråga om att åstadkomma en minskad
elanvändning. Målet är satt till 1 TWh. Hittills uppgår
besparingen till 0,5 TWh. Majoriteten i utskottet kan
konstatera att ett stort antal forsknings- och utveck-
lingsprojekt är i gång och att även nivån avseende
näringslivets deltagare kan anses vara tillfredsställan-
de.
I likhet med tidigare års behandling av energipo-
litiken vill de borgerliga partierna, med Moderata
samlingspartiet i spetsen, sälja ut Vattenfall. De anser
att Vattenfall bör privatiseras och börsintroduceras.
Majoriteten i utskottet vill framhålla att Vattenfall är
en viktig nationell resurs på energiområdet, inte minst
i arbetet med omställningen av vårt energisystem.
Vattenfall ska förbli i statlig ägo och vara ett verktyg
i omställningen.
Fru talman! Jag ska nu kommentera skrivelsen om
stängningen av Barsebäck 2. Enligt de energipolitiska
riklinjer som beslutades av riksdagen 1997 ska andra
reaktorn i Barsebäck stängas av före den 1 juli 2001.
Ett villkor för stängningen är att bortfallet av elpro-
duktionen kan kompenseras genom tillförsel av ny
elproduktion och genom minskad användning av el.
Riksdagen beslutade att riksdagen ska ges möjlighet
att bedöma om villkoren för stängningen är uppfyllda.
Regeringen har i en skrivelse från föregående år re-
dovisat att villkoren inte var uppfyllda och att man
ska återkomma i samband med att budgeten för 2002
ska fastställas.
Regeringen har i den nu aktuella skrivelse som vi
ska ta ställning till redovisat att de villkor som är
uppställda i energiuppgörelsen och som riksdagen
beslutade om 1997 inte var uppfyllda. Utskottets
majoritet anser att villkoren inte är uppfyllda och att
regeringen ska återkomma med en ny prövning be-
träffande villkoren senast år 2003.
Då det gäller årtal och villkorens uppfyllande har
Vänsterpartiet och Centerpartiet en annan uppfatt-
ning. Vänsterpartiet anser att villkoren är uppfyllda
och vill stänga Barsebäck 2 per den 1 juli 2002. Cen-
terpartiet anser att Barsebäck 2 kan stängas under år
2002.
Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till nä-
ringsutskottets förslag i betänkande 2001/02:NU3,
Utgiftsområde 21 Energi, samt avslag på samtliga
reservationer.
Allra sist: Jag har inte kommenterat byn Horno
och Vattenfalls brunkolsbrytning utan hänvisar där
till vad utskottet skriver i betänkandet.

Anf. 100 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Jag har en fråga till Nils-Göran
Holmqvist: På vilket sätt bidrar importen av smutsig
kol och oljebaserad energi till Sverige? Nils-Göran
Holmqvist talade här om målet för svensk energiför-
sörjning, om svensk energiförsörjning med låg nega-
tiv inverkan på hälsa, miljö och klimat samt om att
underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt
samhälle. Hur tycker Nils-Göran Holmqvist att just
målsättningen och det som faktiskt sker i praktiken
där går hand i hand?

Anf. 101 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s)
replik:
Fru talman! Det frågades om uppfyllelsen och
målsättningen här. Även om Sverige inte importerar
något från övriga länder kommer det att produceras
brunkolsel både i Tyskland och i Danmark. Vi får del
av de utsläppen även här i Sverige, så det har ingen-
ting att göra med vårt ställningstagande när det gäller
att använda Vattenfall i vårt omställningsarbete.
Vi måste ju se till att våra förnybara källor som vi
satsar på blir konkurrenskraftiga. På det viset kan vår
import av brunkol från Tyskland och av kolet från
våra kraftverk i Danmark bli mindre. Självklart job-
bar vi på det. Vi ser också till att danskarna inför
restriktioner för användningen av kol i sina kraftverk.

Anf. 102 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Om vi inte gör det kan någon annan
göra det. Därmed kan vi lika gärna själva göra det -
ja, om inte annat så är det är en intressant tankegång.
Den här kol- och oljeenergiproduktionen genere-
rar dock utsläpp. Dessa bokförs inte i Sverige efter-
som de produceras i Danmark. För importerad el
bokförs alltså inga utsläpp. De bokförs inte heller i
Danmark eftersom danskarna exporterar elen till
Sverige. Detta är intressant - en sorts utsläppens
svarta hål som regeringen bidrar till. Det tycks alltså
finnas en sorts utsläppens Bermudatriangel mellan
Sverige, Tyskland och Danmark.
Jag skulle vilja ha en kommentar från Nils-Göran
Holmqvist om huruvida ni har diskuterat just detta i
majoriteten och om ni tycker att det är ett problem.
Jag tycker att detta är ett problem. Enligt min mening
stänger man svenska säkra och miljömässigt goda
kärnkraftverk för att i stället importera den här smut-
siga energin. I det avseendet behöver man inte redo-
visa några utsläpp - hokus pokus, så var det ordnat.
Detta är en intressant fråga där jag skulle vilja ha en
kommentar.
Byn Horno lämnade Nils-Göran Holmqvist utan
mycket till kommentar. Anser Nils-Göran Holmqvist,
och därmed majoriteten, att det är rätt att tvångsför-
flytta en hel by, inklusive att gräva upp gravar, ta med
de döda osv.? Även om man inte bryter mot tysk lag
undrar jag om det inte finns någonting annat som
majoriteten känner att man, dvs. regeringen, bryter
mot i det här fallet.

Anf. 103 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s)
replik:
Fru talman! Då det gäller att använda kol i sys-
temet så är det Kyotoprotokollet som avgör. Vi har
sagt att vi ska använda Kyotoprotokollet och att vi
ska se till att implementera det i svensk lagstiftning.
Det är likadant i Tyskland och i Danmark.
När det gäller andra energislag så säger vi att vi
vill använda mer naturgas än kol och olja i vårt sys-
tem. Det har vi sagt i detta betänkande, och vi har
sagt det i tidigare betänkanden. Det är det som vi nu
jobbar med - att vi ska kunna använda mer naturgas i
och med vårt ställningstagande.
Jag tycker att Eva Flyborg borde kunna tänka till
lite grann vad gäller samhället Horno i Tyskland. Det
hade blivit så här oavsett vem som äger företaget.
Hade det varit ett privat Vattenfall så hade företaget
köpt detta och använt det för att producera el till
Tyskland i första hand. Och det är samma sak här.
Vattenfall har gått in och köpt andelar i kraftverket
VEAG och HEW och har i och med det köpet fått
brunkolsbrytningen. Brunkolsbrytning har ju gjorts i
detta område under minst 30 år. Det tycker jag att
även Eva Flyborg ska ha med sig när hon debatterar
denna fråga.
I hanteringen av denna typ av frågor är det Vat-
tenfalls styrelse som har det yttersta ansvaret. Den
ska ta hänsyn till om det är ekonomiskt försvarbart att
gå in i en sådan här investering. Det gör vi inte i Sve-
riges riksdag.

Anf. 104 INGER STRÖMBOM (kd) replik:
Fru talman! Jag vill ställa två frågor.
Den första är: Vad gör Nils-Göran Holmqvist och
Socialdemokraterna för att undanröja de kontrapro-
duktiva skatteregler som jag talade om i mitt anföran-
de, dvs. de skatteregler som faktiskt motverkar ener-
gibesparing i hushållen - främst i villorna?
Min andra fråga handlar om en minimiavgift på
koldioxid i Europa. Jag skulle vilja höra vad Nils-
Göran Holmqvist tror ligger bakom statsministerns
envishet när han inte alls vill ta tag i denna fråga och
driva den. Det är ju en fråga som skulle få mycket
goda effekter om man kunde införa en minimiavgift
på koldioxid i hela Europa. Det skulle bli bättre för
miljön totalt sett och det skulle samtidigt stärka våra
svenska företags konkurrenskraft. Vad krävs för att
statsministern ska ändra uppfattning på den här
punkten, så att Sverige kan agera drivande i denna
viktiga miljöfråga?

Anf. 105 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s)
replik:
Fru talman! Skatteregler och skatter över huvud
taget är ingenting som vi bereder i detta utskott och i
samband med att vi behandlar detta betänkande. Jag
tror att också Inger Strömbom vet att det finns en
skattegrupp som håller på att titta över skatteregler
över huvud taget, och där finns också energiskatterna
med. Det kan gälla en skatt på kraftvärme och på
andra energislag som vi av erfarenhet vet - detta blir
vi också uppvaktade om i utskottet - att man vill se
över. Från den socialdemokratiska majoriteten säger
vi också att vi vill att man ska titta över detta, och det
håller man ju också på med. Vi får säkert återkomma
under våren, då denna översyn är färdig.
När det gäller Göran Persson och hans ställnings-
taganden kring koldioxidminiavgift i EU så kan jag
inte kommentera varför han inte vill driva detta. Jag
är inte mannen att svara på denna frågeställning, utan
det får Inger Strömbom i stället fråga Göran Persson
om då han kommer hit till riksdagen i en allmän frå-
gestund.

Anf. 106 INGER STRÖMBOM (kd) replik:
Fru talman! När Göran Persson blev statsminister
visade han tydliga tecken på att miljöfrågorna skulle
prioriteras. Men sedan blev det tyvärr rätt tyst på den
punkten. Vi får väl hoppas på att det hela är långsik-
tigt och att det kan bli droppen som urholkar stenen i
denna fråga.
Jag vill komma tillbaka till en sak som Nils-Göran
Holmqvist pratade om i slutet av sitt anförande, näm-
ligen naturgas. Jag vill ta upp naturgasen och miljön.
Är verkligen naturgas en lösning också på mil-
jöproblemen när det gäller energin? Det är många
som säger att det finns en risk med detta i och med att
när man väl har byggt naturgasledningarna så är ga-
sen så billig att den kommer att konkurrera ut andra
energislag. Det gäller framför allt om regeringen
fortsätter sitt samarbete med de nuvarande stödparti-
erna, som ju gärna vill lägga ytterligare avgifter på
olika energislag och på energin totalt.
Mycket av den andra energin kommer således att
bli dyr, medan naturgasen sannolikt blir billig. Vad
innebär det för miljön? Är detta en lösning för fram-
tiden och för kommande generationer?

Anf. 107 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s)
replik:
Fru talman! I den socialdemokratiska regeringens
miljömål ligger självfallet det som Göran Persson
sade i sin första regeringsförklaring självfallet fast. Vi
håller på med att förverkliga vårt energimål, där mil-
jömålet också gäller. Det finns alltså fortfarande med
i det som vi jobbar med.
Vi har sagt att naturgasen är ett komplement till
de nuvarande energikällorna. Vi menar alltså att det
måste vara bättre att vi fasar ut oljekraftvärmeverk
och i stället använder naturgasen. Det har vi sagt vid
ett antal tillfällen förut. Jag hälsar med tillfredsställel-
se att även Inger Strömbom och hennes partikamrater
numera också har sällat sig till den grupp som tycker
att naturgas är ett bättre alternativ än olja i vårt vär-
mesystem och energisystem. Det tycker jag är till-
fredsställande.

Anf. 108 OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! Först vill jag tacka för Nils-Göran
Holmqvists utmärkta referat av betänkandet - framför
allt av s. 11-18, 23 och 25.
Jag ställde två frågor i mitt inlägg. Den första var:
Hur vill Socialdemokraterna möjliggöra en ökad
produktion av el i Sverige? Bakgrunden är att den
politik som man bedriver handlar om att dels av-
veckla Barsebäck - mellan sex och sju terawattimmar
el - dels införa och höja kärnkraftsskatten, som leder
till minskad kärnkraftsproduktion i Sverige. Det
handlar också om att höja koldioxidskatten, vilket gör
att mycket av produktionen flyttar utomlands efter-
som det blir mer lönsamt att importera skitig dansk
kolkraft än att producera i rena svenska anläggningar.
Hur ser alltså Socialdemokraternas strategi ut för
att möjliggöra ökad produktion i Sverige?
Den andra frågan var: Hur ser Socialdemokrater-
nas strategi för Vattenfall ut? Bakgrunden är Vatten-
falls mycket snabba och stora expansion i Kontinen-
taleuropa där man har investerat mycket stora belopp.
Detta kommer att kräva kapitaltillskott för bolaget
och kompetenstillskott till den som ska utöva ägan-
det.
Jag vill fråga: Hur tänker Socialdemokraterna
agera här? För moderat del ser jag privatisering som
den enda tänkbara lösningen för att därmed möjliggö-
ra kapitaltillskott och kompetenstillskott. Men vilken
lösning anvisar Nils-Göran Holmqvist och Socialde-
mokraterna?

Anf. 109 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s)
replik:
Fru talman! Jag tycker att jag redovisade detta
med skatten i mitt anförande. Jag har även redovisat
det vid andra tillfällen nu under debatten. Det finns en
skatteutredning som håller på att titta på skatter över
huvud taget när det gäller energiområdet. Jag tänker
därför inte kommentera det mer.
I det här betänkandet, i tidigare betänkanden och
även i betänkanden om statliga företag har vi sagt att
Vattenfall är ett strategiskt företag som vi satsar på.
Vi har sagt att det ska vara ett statligt ägande. Om vi
vid något tillfälle behöver tillföra ägartillskott så får
vi då pröva detta i vederbörlig ordning.
Men för närvarande finns det inga sådana planer
från företaget. Man har inte framfört till riksdagen
eller regeringen att det behövs ett tillskott av kapital.
Det är värdefullt att Vattenfall är en spelare på
energimarknaden i Europa. Det är viktigt att staten
och Vattenfall är en av de stora aktörerna. Därför
kommer vi att låta staten äga Vattenfall framöver.
Men jag vet ju att skulle moderaterna komma till
regeringsmakten kommer Vattenfall vara ett av de
första företagen som skulle säljas ut. Jag hoppas
verkligen att det inte kommer att hända, i alla fall inte
under de närmaste åren framöver.

Anf. 110 OLA KARLSSON (m) replik:
Fru talman! Det är alldeles uppenbart att energi-
politiken har flyttats ifrån Näringsdepartementet och i
stället hamnat på Finansdepartementet. Som svar på
våra frågor hänvisas till skatteöverläggningarna. Det
är tydligt att energipolitiken numera ingår i skattepo-
litiken.
Skatterna leder till en minskad produktion i Sveri-
ge. I stället ökar importen av framför allt smutsig
dansk och tysk kolkraft.
När det gäller Vattenfall öppnar nu Nils-Göran
Holmqvist för att det kan bli aktuellt med ett ägartill-
skott. Det förvånar mig inte med tanke på den mycket
snabba och stora expansion som Vattenfall nu ge-
nomgår.
Jag tycker att det är bra med ett stort och starkt
Vattenfall, men det vore också bra om Vattenfall fick
en kompetent ägare som kan tillföra både kapital och
kunskap om hur man ska agera beträffande Berlins,
Warszawas och Hamburgs energiförsörjning. Det tror
jag att den svenska regeringen varken kan särskilt
mycket om eller ska ägna sig särskilt mycket åt.
Jag vill återigen fråga: Hur ser strategin ut för att
man ska klara kapitalproblemet och kompe-
tensproblemet? Man kommer inte att kunna hantera
det som verkligheten ser ut i dag för bolaget.

Anf. 111 NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s)
replik:
Fru talman! När det gäller skattepolitiken har jag
ett antal gånger framfört att vi socialdemokrater till-
sammans med våra samarbetspartier har tillsatt en
skattegrupp som ska titta på detta med skatter. Jag
kan inte lämna närmare besked om hur det kommer
att bli på det här området.
En gång för alla, Ola Karlsson, jag har vid det här
tillfället och vid andra tillfällen svarat på frågan. Kan
inte Ola Karlsson någon gång ta med sig att han har
fått ett svar? Vattenfall innebär ett strategiskt ställ-
ningstagande för oss socialdemokrater. Om det be-
hövs ett kapitaltillskott ska vi självfallet pröva detta i
vederbörlig ordning.
Jag anser att man på Vattenfall har en hög kom-
petens. Saknar man kompetens på något område är
det inte vi här i Sveriges riksdag som ska tala om
vilken kompetens man ska ha, utan det är ledningen
som måste se till att införskaffa den kompetensen via
rekrytering av lämpliga personer.

Anf. 112 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Flera tidigare talare har tagit upp vår
gemensamma fempartimotion N332. De har talat om
själva grunden till vårt förslag. Regeringen bör ge-
nom ägardirektiv ålägga Vattenfall att leva upp till
sina egna miljöetiska krav och därmed skydda den
kulturminnesmärkta byn Horno och förhindra en
tvångsförflyttning av dess invånare. Det kan anses
vara ett ganska rimligt krav.
Nu ville inte socialdemokraternas representant
Nils-Göran Holmqvist ens ta upp frågan i sitt anfö-
rande. Det tycker jag är anmärkningsvärt nonchalant.
Dessutom har Vänstern, Socialdemokraterna och
Moderaterna i utskottet tillsammans röstat emot
fempartimotionen. Mediebilden blev väldigt oklar
tack vare det agerandet. Jag beklagar det agerandet.
Vad vill Vänstern egentligen? Å ena sidan snyftar
man, å andra sidan röstar man emot.
När det gäller Teracom antar jag att Vänstern
kommer att gå med på förslagen i den framlagda
propositionen om att strama upp det statliga bolagets
verksamhet till att gälla mer broadcasting. Men när
det gäller Vattenfall ska riksdagen inte sätta sig i
Vattenfalls rum, säger Lennart Värmby. Jag tycker att
det här är märkligt.
Inför Vänsterpartiets kongress finns det ett förslag
om att alla stora företag ska förstatligas. Jag säger
bara bevare mig väl för en sådan utveckling med
tanke på hur Vattenfall agerar i dag.
Vi från Miljöpartiet menar att om vi ska ha statli-
ga företag ska det finnas en speciell mening med det.
Precis som statssekreterare Claes Ånstrand tycker vi
att statliga företag ska ha hög svansföring. De ska
vara särskilt påpassade och maximering av vinsten
ska ligga inom statlig policy när det gäller miljö,
moral och etiskt ansvar.
Precis som Ola Karlsson menar vi i Miljöpartiet
att Vattenfalls omställningsarbete rimmar illa med
accelererat brunkolsägande.
Fru talman! Näringsutskottet drar slutsatsen i sitt
betänkande att det är upp till Vattenfalls ledning och
styrelse att fatta beslut om den operativa verksamhe-
ten. Vi delar den uppfattningen, men vi ställer oss
frågande till på vilken kunskapsgrund som ledningen
och styrelsen har fattat sitt beslut. Samhället kan och
bör gå in när missgrepp sker.
För att själv bilda mig en bred uppfattning och
undersöka alternativ har jag besökt Horno, talat med
dess invånare, politiska företrädare, borgmästare och
präst. Jag har träffat representanter för facket och
varit i byar som tömts på folk, och jag har besökt ett
nybyggt samhälle dit Hornos invånare ska flytta.
Jag kan också konstatera att näringsutskottet är
mer välinformerat än vad Vattenfalls ledning är.
Detta ställningstagande baserar jag på ett samtal med
verkställande direktör Lars G Josefsson som direkt-
sändes i Riksradion. Där sade han bl.a.: "Det finns
inga sorber i byn Horno, det är bara vad aktivister
säger." Hur kan han säga så?
Utskottet konstaterar att minoritetsgruppen uppgår
till ca 60 000 personer, och att majoriteten av invå-
narna i byn Horno är sorber. Det här stämmer också
med min uppfattning. Över hälften av dem som jag
träffade var sorber, och på byns kyrkogård fanns det
bara sorbiska namn. Jag har foton med mig, så att ni
kan själva få se.
Vattenfalls verkställande direktör säger också att
dagbrottet inte kan gå förbi Horno, att det inte finns
någon alternativ och att om det hade funnits det hade
dessa tagits till vara. Det är helt fel.
När jag träffade representanter för Laubags fack-
förening sade de att det visst finns möjligheter att gå
förbi Horno, det är bara ett tekniskt problem. Natur-
ligtvis skulle det innebära en merkostnad. Enligt
Laubag skulle det kosta 5 miljarder kronor och enligt
hornobornas egna beräkningar skulle det kosta 1
miljard kronor. Här måste konstateras att ingen obe-
roende kostnadsanalys är gjord. Vattenfall borde se
till att det görs en sådan.
Dessutom sparas kostnader för flytt av de 330 by-
borna, kyrkan och dess gravplatser. Inga arbetstill-
fällen hotas. Tvärtom lär det vara mer arbetsintensivt
att gå runt byn.
Verkställande direktören Josefsson säger också att
byborna kommer att bli lyckliga efter flytten. Vilket
extremt cyniskt och okunnigt uttalande! Hur kan de,
efter 25 års kamp, bli lyckliga när de förlorar och
tvångsförflyttas till en förort? Hur ska deras kära
trädgårdar och hantverkslokaler kunna byggas upp
igen?
Det var flera saker som kom fram i samtalet som
stärkte mig i min uppfattning att Vattenfalls ledning
och dess styrelse endast har lyssnat på en part och
skaffat sig kunskap därifrån, nämligen från Laubag.
Det anser jag vara så alarmerande att ett brev har
skickats ut till samtliga styrelseledamöter om dessa
brister.
Brevet behandlades med största allvar på torsda-
gens sammanträde, och dess ordförande Dag Klack-
enberg fick i uppdrag att kontakta mig.
Vi får se hur denna fråga kommer att hanteras vi-
dare. Jag är mycket glad över att styrelsen nu verkar
ha tagit frågan på stort allvar och ser framemot ett
samtal.
Men det är vi - staten - som är ägare till företaget
till hundra procent. Jag tycker att vi som ägare ska
förtydliga ägarvillkoren, så att företaget åtminstone
lever upp till sina egna högt uppsatta mål. Vattenfall
säger sig vara ett företag som värnar naturen, sätter
människors hälsa och säkerhet i centrum och agerar
med respekt för kultur, seder och värderingar i de
länder man verkar i. Det är helt uppenbart att policyn
inte följs, och då är det vi - ägaren - som bör agera.
Med det yrkar jag bifall till reservation 9 under
punkt 6.

Anf. 113 LENNART VÄRMBY (v) replik:
Fru talman! Jag begärde replik eftersom Ewa
Larsson nämnde mig vid namn. Jag ska inte upprepa
vad jag sade i mitt anförande. Man kan säga att jag i
efterskott formulerade ett särskilt yttrande från v-
gruppen i näringsutskottet. Jag har ändå några kom-
mentarer.
Ewa Larsson kan vara lugn. Såvitt jag vet finns
det inget förslag till v-kongressen om att förstatliga
alla företag, vilket hon sade.
Vad gäller det som sades om Vattenfalls agerande
måste vi först undersöka om vi har samma verklig-
hetsbild. När Vattenfall köper in sig i Tyskland och
Polen ökar inte andelen brunkol i energisystemet i
norra Europa. Man köper befintlig verksamhet.
Omvänt har Sydkraft, som har köpt upp vatten-
kraft i norra Sverige, i sina årsberättelser angivit att
de har ökat andelen förnybar energi. Ja, i koncernen
Sydkraft har man ökat andelen förnybar energi, men
inte i energisystemet Sverige.
Energisituationen blir inte värre därför att Vatten-
fall köper in sig i Polen och Tyskland.
Man kan inte bortse från det formella regelverket.
Det är regeringen som utövar ägandet och utser bo-
lagsstämma, som kan avsätta den styrelse som enligt
Ewa Larsson är synnerligen oinformerad och okun-
nig.
Jag har tidigare här i dag klart angivit att vi från
Vänsterpartiet har agerat under många år. Vi utövar
också påtryckningar, förhandlar, uttrycker önskemål
och ställer krav i det samarbete vi har för att ägarpo-
licyn ska bli bättre. Det gäller inte bara dessa frågor
utan samtliga statliga företag.

Anf. 114 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag tog inte upp den konkreta miljö-
förstöringen, men jag gör gärna det. Apropå Koyoto-
protokollet vill jag säga att Vattenfalls köp innebär att
50 miljoner ton koldioxid släpps ut varje år i Vatten-
falls namn.
Men det var inte det vi pratade om. Det var ägar-
direktiven och vad man kan göra och kräva för att
förtydliga dem.
Jag tycker att det är fel av Vänsterpartiet att inte
följa upp förslagen i den motion man själv har skrivit
under. Man hänvisar till att man ville förtydliga ägar-
direktiven i finansutskottet, men att ingen röstade för
förslaget då.
Men när det finns människor som röstar med er,
och eftersom ni själva har skrivit under en motion,
tycker jag att ni ska fullfölja.
Mediebilden av vad Vänsterpartiet egentligen vill
är helt obegriplig. Vill man snyfta eller stå för några
konstiga principer som vi inte delar?
Det finns möjligheter för svenskar att själva välja
varifrån de vill köpa sin el. Det finns de som fram-
ställer el på ett miljömässigt vettigare sätt. Man kan
t.o.m. själv bli delägare i kooperativ. Det finns möj-
ligheter för oss svenskar att agera i denna fråga.
Jag skulle önska att riksdagen inte frånsade sig sin
makt. Jag skulle önska att Vänsterpartiet insåg att
man har möjlighet att utöva makt i plenum här i riks-
dagen och inte slog ifrån sig. Men man kan också
som enskild individ välja varifrån man vill köpa sin
el.

Anf. 115 LENNART VÄRMBY (v) replik:
Fru talman! Jag upplever att Ewa Larsson har ett
mycket starkt engagemang, precis som många andra,
i denna fråga. Men jag vidhåller att det formella re-
gelverket innebär att riksdagen inte kan sätta sig i
Vattenfalls styrelserum och överta styrelsens rätt att
agera.
Däremot är vi uppenbarligen överens om princi-
perna, nämligen att det ska finnas ägardirektiv och att
de ska vara tydliga och klara.
Det faktum att Vattenfall äger brunkolen i Tysk-
land gör inte att brunkolsbrytningen ökar, såvida man
inte startar nya brytningar och ökar produktionen. Det
är så jag har uppfattat kritiken från er som har agerat i
denna fråga. Det är felaktigt att påstå att Vattenfall
skulle försämra energisituationen på något sätt.
Jag tycker att det är viktigt att vi har ett statligt ägt
svenskt företag som agerar på denna konkurrensut-
satta marknad. Man har uppenbarligen inte levt upp
till sina egna mål i denna fråga. Men vi som ägare
kan se till att man gör det i fortsättningen. Jag ser
ändå opinionsarbetet som ett bra bidrag till att öka
trycket på det området.
Återigen vill jag säga att det inte är denna för-
samlings sak att gå in i statliga verk eller bolag och
överpröva de beslut som har fattats. Man kan dra
lärdom av dem och använda dem som pedagogiska
exempel för att åstadkomma ett bättre resultat i fram-
tiden.

Anf. 116 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är tragiskt att man
vill agera via opinionen och inte i kammaren, där
Vänsterpartiet är ett parti.
Det finns en fempartimotion som Vänstern själv
har skrivit under. När man gjorde det var motionen
tydligen helt rimlig. Sedan blev den helt orimlig. De
fyra partier som står kvar är tydligen också helt orim-
liga.
Det vi säger i motionen - att riksdagen ska besluta
att regeringen genom ägardirektiv ska ålägga Vatten-
fall att leva upp till sina egna miljöetiska krav - är
högst rimligt, och vi kan fatta beslut om det här i
riksdagen.
Jag vill återigen påminna Vänsterpartiet om att
man - det förmodar jag - kommer att förtydliga ägar-
direktiven när det gäller Teracom. Det kommer att
ske i början på nästa år. Där är det tydligen inga pro-
blem att gå in och förtydliga ägardirektiven, men när
det gäller Vattenfalls agerande är det problem. Jag
tycker att det är tragiskt.
Det var många ord om upplevelser i Lennart
Värmbys repliker. Jag skulle önska att det var mindre
upplevelser från Vänsterns och Socialdemokraternas
sida och mer konkret handling. Om vi ska ha statliga
företag ska de bannemej ha hög svansföring och hålla
sig till de regler som är fastställda.

Anf. 117 STURE ARNESSON (v):
Fru talman! Mediebilden blir oklar, säger Ewa
Larsson. Jag har under dessa veckor förstått att medi-
erna är viktiga för Ewa Larsson. Det är de inte för
mig. Jag pratar mer om sakfrågorna.
Jag har försökt att förklara för Ewa Larsson hur
Vänsterpartiet har ställt sig, men hon har inte velat
lyssna. Jag gör ett försök till.
Först vill jag uttala min förståelse för mina parti-
kolleger i näringsutskottet, som av formella skäl rös-
tade för utskottets förslag i betänkandet när det gäller
Vattenfall och brunkolsbrytning i Tyskland.
Jag har också förståelse för de partikamrater som i
dagens omröstning kommer att lägga ned sina röster.
De menar att det finns brister både i utskottets betän-
kande och i reservationen från kd, mp, c och fp.
Viktigare för mig och en del av mina partikamra-
ter är emellertid engagemanget för de gamla männi-
skorna i byn Horno. Det gäller också övergreppen
mot den sorbiska minoritetsbefolkningen och dess
kultur. Viktig är också insikten om att en fortsatt
storskalig bunkolsbrytning i Tyskland har en för-
ödande inverkan på allas vår ambition att minska
utsläppen av växthusgaser och skona naturen. Därför,
fru talman, yrkar jag bifall till reservation 9.
Genom uppköp har det statliga bolaget Vattenfall
blivit huvudägare till flera tyska kol- och elbolag. I
Vattenfalls årsredovisning finns den policy som fö-
retaget uppger sig verka efter. Man skriver så här: Vi
värnar om naturen. Vi sätter människors hälsa och
säkerhet i centrum. Vårt agerande präglas av respekt
för kultur, seder och värderingar i de länder där vi
verkar i enlighet med vår etiska grundsyn.
Som svensk medborgare, och därmed delägare i
Vattenfall, tvingas jag konstatera att Vattenfall i fallet
Horno går emot sin egen etiska policy på nästan varje
punkt.
Horno är en liten by nära polska gränsen med 330
invånare, varav 38 är över 70 år. Byn ska nu rivas och
invånarna förflyttas. Vid det enorma dagbrottet finns
maskiner som Svenska Dagbladet beskriver som
monster. De ska jämna byn inklusive kyrkogård och
kyrka med marken för att man ska komma över den
brunkol som finns där. Invånarna får storslaget välja
på om kvarlevorna efter deras anhöriga på kyrkogår-
den ska grävas upp och förflyttas till en annan kyrko-
gård eller tuggas sönder av grävmaskinerna. De
gamla som i dag sköter sina gäss och ankor och vår-
dar sina rosenträdgårdar kommer mot sin vilja att
förflyttas från sin kulturmärkta by till en visserligen
modern men mycket steril förortsmiljö.
Hälften av befolkningen har föräldrar som är sor-
ber. Två tredjedelar har minst en förälder som är sorb.
Sorberna är ett slaviskt minoritetsfolk utan eget ter-
ritorium men med ett eget språk och en egen kultur.
Nu tänker jag läsa ur Dagens Nyheter:
Detta är en sorglig fortsättning på DDR:s mord på
den sorbiska kulturen. Hitler förföljde visserligen
sorbernas ledare, men det var svårt att inför den tyska
befolkningens ögon behandla dessa flitiga och or-
dentliga, välbeställda och välsedda bönder och gran-
nar som något slags fiender till staten.
DDR-diktaturen förbjöd de tvåspråkiga sorbiska
skolorna, men språket och kulturen lever ännu i byar-
na. När en by utplånas bryts gemenskapen upp.
T.o.m. i det ekonomiskt högeffektiva USA av-
bryts vägbyggen och kraftverksanläggningar när små
djurarters existens är hotad. En mänsklig, i ordets
verkliga mening unik kultur är hotad av brunkols-
brytningen i östra Tyskland. När ett språk och en
kultur försvinner blir mänskligheten fattigare. Vill
verkligen Vattenfall och ytterst det svenska folket
bidra till ett utplånande som inte ens Hitler och Ul-
bricht var i stånd till?
Så står det.
Jag är medveten om att en omedelbar avveckling
av all brunkolsverksamhet i Tyskland inte är möjlig,
men att gå runt Horno är ingen omöjlighet för ett
företag som de nio första månaderna i år har tjänat
3 915 miljoner kronor.
Kan Sveriges miljöminister Kjell Larsson stillati-
gande se på när ett statligt svenskt företag bryter
brunkol i den omfattning som nu förekommer. Verk-
samheten är i många avseenden oförenlig med en
ekologisk och socialt hållbar framtidsstrategi. Enbart
de uppköp som Vattenfall gjorde före den senaste
affären medför att utsläppen av koldioxid beräknas
bli ofattbara 50 miljoner ton i år. Det rimmar illa med
Kyotoavtalets mål om minskade utsläpp.
Vattenfall är ditt och mitt bolag. Det är min fasta
övertygelse att ett agerande som Vattenfalls mot
Horno skulle vara en omöjlighet i Sverige i detta
millennium. Sveriges regering har bett vårt minori-
tetsfolk samerna om ursäkt för den behandling som
det utsattes för, bl.a. av Vattenfall, under årens lopp.
Jag hoppas att kommande svenska regeringar ska
slippa be om ursäkt för Vattenfalls agerande i Horno.
I mycket speciella situationer tycks regeringen
kunna ingripa i statliga bolags verksamheter. Det
senaste exemplet är försäkringsgarantierna när det
gäller SAS. Den borde också kunna ingripa när Sve-
riges rykte utomlands som ett föredöme när det gäller
miljö, minoriteter och socialt ansvarstagande hotas.
Många människor är upprörda över Vattenfalls
agerande. Jag säger till dem: Tala med Vattenfall!
Bojkotta Vattenfall! Välj en annan elleverantör!
Till sist ber jag att få läsa en liten dikt. Den är
skriven av en tysk flicka som heter Katja Warchold.
Hon är 16 år:
Vattenfall vårt,
du som härskar över grundvattnet
helgat varde ditt namn
må dina grävmaskiner komma
ske din vilja
så som i brunkolsbrottet, så ock på jorden.
Vårt dagliga kol giv oss i dag
förlåt oss vår gasuppvärmning
för oss inte ur nedsmutsningen
utan fräls oss från aktivister och kolmotståndare,
ty dina är de skövlade byarna och växthuseffekten
ända fram till världsmiljökatastrofen.
Amen!

Anf. 118 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Sture Arnesson och jag är ju inte oen-
se i den här frågan. Vi är överens tillsammans med
hela Folkpartiet, hela det Kristdemokratiska partiet,
hela Centerpartiet och hela Miljöpartiet.
Det tragiska är ju att Vänstern står splittrat och att
det blir en väldigt konstig bild utåt. Lennart Värmby
säger att man vill jobba opinionsmässigt utanför par-
lamentet, medan vi fyra partier och delar av Vänster-
partiet tycker att vi är valda av svenska folket för att
agera i den svenska riksdagen. Det är här som vi har
olika synpunkter.
Jag hoppas att flera socialdemokrater lyssnar till
den här debatten inne i kammaren, så att de också kan
rösta med oss andra fyra partier.
Sture sade att Ewa Larsson är noga med medie-
bilden. Det lär vi nog ha gemensamt. Jag har läst
Göteborgs-Posten; Sture har ju varit med där, och jag
läste nu innantill i en gemensam debattartikel som
han har skrivit under. Så det är viktigt med mediebil-
den, men det är också viktigt hur vi agerar här i
kammaren.
Vi har ju ingen C-SPAN som man har i Kanada
där man kan se på debatterna direkt hemma, utan vi
måste läsa tidningen för att förstå vad som händer.
Därför undrar jag om Sture med det fina anförande
som nu hölls kan försöka få så många av sina parti-
kamrater som möjligt med sig. Kanske kan vi i korri-
dorerna också få med oss lite socialdemokrater i den
här frågan.

Anf. 119 STURE ARNESSON (v) replik:
Fru talman! Jag har absolut ingenting att invända
mot det senare.
Vänsterpartiet kommer att ha en fri röstning i den
här frågan. En del kommer att rösta med mig på den
här reservationen trots att det där finns en del formu-
leringar som man inte tycker är bra.
Jag har respekt för mina utskottskamrater och för
de vänsterpartister som kommer att lägga ned sina
röster. Formellt kan jag inte tycka att de har gjort
något fel. Jag tror att jag i sakfrågan har ett stöd från
hela Vänsterpartiet. Det är nog det viktigaste.

Anf. 120 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Jag får säga som Ewa Larsson: Det är
inte jag och Sture Arnesson som inte är överens i den
här frågan. Vi är tvärtom rörande eniga.
Men jag vill ta upp en liten sak, Sture Arnesson.
Skulle inte staten som hundraprocentig ägare, i ett
ägardirektiv t.ex., kunna ålägga statliga Vattenfall att
leva upp till sin egen policy? Enligt min mening
kommer ni i Vänsterpartiet inte runt det. Det går inte
att hävda de argument som vi tidigare har hört här i
kammaren om att man inte kan göra så. I det här fallet
tycker jag att Vänsterpartiet agerar som fullfjädrade
teknokrater som skyller på teknikaliteter för att und-
vika ansvar, och det är mer än synd. Det är synd med
tanke på Sture Arnessons åsikt och med tanke på min
och Folkpartiets åsikt t.ex.
Jag skrev, precis som Sture, på en enskild flerpar-
timotion om byn Horno. Det ställningstagandet åter-
finns också i vår kommittémotion om energi som jag
har talat om i en tidigare debatt i dag. Folkpartiet står
även som helt parti bakom reservation 9.
Det här är synd. Frågan är egentligen: Vad hände i
Vänsterpartiets riksdagsgrupp? Sture Arnesson skrev
ju ändå på den här motionen, och då förespeglades
kanske vi andra att hela partiet stod bakom. Vad hän-
de egentligen i gruppen?

Anf. 121 STURE ARNESSON (v) replik:
Fru talman! Här borde egentligen Lennart Värm-
by svara. Han har redan gjort det, och jag kan uppre-
pa svaret: Vänsterpartiet borde ha haft ett särskilt
yttrande. Det har Lennart Värmby väldigt tydligt sagt.
Han har också hänvisat till den reservation som lades
i finansutskottet, där man kräver ett ökat inflytande
just när det gäller de etiska resonemangen i statliga
företag.
Var fanns de andra partierna då? Kunde inte ni ha
pratat med era representanter i finansutskottet och
stött den reservationen? Då hade vi varit en bit på
väg.

Anf. 122 EVA FLYBORG (fp) replik:
Fru talman! Sture Arnesson hävdar att i FiU hade
man minsann gjort något tidigare. Då ville inte vi
andra, och nu vill inte Vänsterpartiet. Det låter lite
som sandlåda, måste jag faktiskt säga.
Men en poäng är ändå att Sture Arnesson och
Vänsterpartiet måste förstå att om man i tidningsarti-
kel efter tidningsartikel framstår som motståndare till
den skövling som nu statliga Vattenfall och den
svenska regeringen ägnar sig åt men i riksdagen rös-
tar emot, både i utskottet och i kammaren - även om
några frifräsare tydligen får lov att gå sin egen väg -
är det inte bra. Enligt min mening späder det bara på
det eventuella avstånd vi har mellan väljare och val-
da, det s.k. politikerföraktet. Det är, fru talman, enligt
min mening mycket olyckligt.

Anf. 123 STURE ARNESSON (v) replik:
Fru talman! Jag kan bara konstatera att en del av
mina partikamrater har valt att se det här formellt. Jag
har full förståelse för det. Vi kan inte, som Lennart
Värmby har sagt, sätta oss i Vattenfalls styrelserum.
Jag har respekt för att mina kamrater i utskottet har
drivit och driver den linjen.
Jag tror dock att vi kan förenas dels i engage-
manget för Horno, dels i engagemanget för våra stat-
liga företag. Jag hoppas att vi tillsammans ska kunna
utforma etiska regler för dem och att staten ska kunna
vara en mer aktiv ägare. Tycker Eva Flyborg det är
jag glad.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 13 §.)

11 § Lag om energieffektivitetskrav för för-
kopplingsdon till lysrör

Föredrogs
näringsutskottets betänkande 2001/02:NU6
Lag om energieffektivitetskrav för förkopplingsdon
till lysrör (prop. 2001/02:24).

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades under 13 §.)

12 § Arbetsmarknad och arbetsliv

Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande 2001/02:AU1
Utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv
(prop. 2001/02:1 delvis, prop. 2001/02:4 delvis,
försl. 2000/01:RR7 och skr. 2000/01:142).

Anf. 124 KENT OLSSON (m):
Fru talman! Vi moderater beskylls ofta av social-
demokraterna för att svartmåla vad gäller arbetslös-
hetsstatistiken. Jag har den senaste veckan intensivt
läst press och medier för att se om det finns några
positiva tecken men hittills tyvärr inte hittat många -
förutom, givetvis, att de socialdemokratiska minist-
rarna anser att det mesta är bra.
Ett positivt tecken är att deltidsarbetslösheten
inom vård och omsorg i slutet av november enligt
AMS sjunkit med 36 % under året. Visserligen sade
regeringen i november 1999 att målet var att deltids-
arbetslösheten skulle halveras. Detta har endast fyra
län uppnått, och det ett år senare än vad regeringen
sagt. 17 län har inte uppnått detta mål. Men det här är
ändå ett positivt tecken. Tyvärr är det dock nästan det
enda jag hittar. Annars är det dystert.
Den svarta måndagen - så rubricerade många tid-
ningar de fakta som kom fram i går. 770 människor
blir arbetslösa i Gislaved. Vi har haft en ökning av
varslen med 140 % i år jämfört med förra året. I no-
vember har varslen ökat med 255 %. Den svarta listan
är lång. Katrineholm, Kumla, Karlskrona, Degerfors,
Linköping, Gävle, Arvika, Norrköping, Trollhättan,
Trelleborg, Jönköping, Skellefteå, Alvesta, Uddeval-
la, Gränna och Hässleholm är orter som har drabbats
hårt.
Man kan konstatera att regeringens passiva age-
rande är helt oacceptabelt. Den måste omedelbart ta
itu med de verkliga problemen på arbetsmarknaden,
de som gör att företag hellre flyttar ut ur Sverige än
till Sverige.
Det är chockerande siffror vi har. Ungdomsar-
betslösheten steg i november med 28,6 %. Exporten
minskar. Konjunkturinstitutets senaste konjunktur-
rapport visar en ytterligare nedskrivning av tillväxten
för Sveriges del. KI räknar dessutom med att utgift-
staken överskrids med 6 miljarder nästa år. Redan har
regeringen genom diverse åtgärder kringgått utgift-
staket med ca 12 miljarder i denna budget.
Arbetslöshetssiffrorna är höga. Regeringen hävdar
att man har nått fyraprocentsmålet, men ser man till
den verkliga arbetslösheten kan man konstatera att vi
har den högsta arbetslösheten i modern tid i en hög-
konjunktur. Vi har 175 000 officiellt arbetslösa och
111 000 i arbetsmarknadsåtgärder, dvs. en samman-
lagd officiell arbetslöshet på 286 000, vilket är ca
6,5 %. Vi har 131 000 latent arbetssökande, ca 40 000
arbetslösa inom Kunskapslyftet och 259 000 under-
sysselsatta. Alltså: Totalt 716 000 människor, eller
15,7 %, står utanför den ordinarie arbetsmarknaden.
Det finns för närvarande 106 000 människor som
varit sjukskrivna i mer än ett år. Under perioden janu-
ari-oktober 2001 har 30,1 miljarder kronor utbetalats
i form av sjukpenning. Det är en ökning med 20 %
jämfört med motsvarande period förra året. Regering-
en uppger i budgetpropositionen att kostnaderna för
sjukskrivningar år 2004 kommer att uppgå till 50
miljarder kronor.
Vi har också fått ett Sverige som är delat i regio-
ner. Formellt sett är den officiella arbetslösheten runt
eller över 10 % i fem av landets län. Dagens situation
på arbetsmarknaden visar att sprickan mellan olika
delar av Sverige snarare ökar än minskar. Arbetslös-
heten i Norrbotten är fyra gånger högre än den i
Stockholm, och arbetslösheten i Gävleborgs län är
mer än dubbelt så hög som den i Jönköpings län.
Gör man dessutom jämförelsen med EU kan man
konstatera att Sverige inte ligger så bra till som det
sägs från regeringens sida. Av EU:s 15 länder hamnar
Sverige, enligt det mått som EU har, på sjunde plats,
alltså i mitten.
Antalet förtidspensionerade ökar. Man beräknar
att det kommer att öka med 9 % under perioden
2001-2004 och med 15 % under perioden 1996-
2004. LO visar i rapporten Alla behövs att ju fler
inom ett begränsat område som är arbetslösa, desto
fler är det som är förtidspensionerade. LO:s slutsats
är att förtidspensionering till betydande del kan
betecknas som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd,
särskilt bland människor i hög ålder. Den allvarligaste
signalen är att alltfler unga människor går i pension.
Denna enorma arbetslöshet kostar stora pengar
och orsakar mänskliga tragedier. Regeringens stora
mål, att på alla upptänkliga sätt få ned den öppna
arbetslösheten till 4 %, har varit det viktiga. För att
uppnå detta införde man bl.a. aktivitetsgarantin, om
vilket följande kan sägas enligt ett citat från Expres-
sen. Det är Barbro, boende i Stockholm, som konsta-
terar: "Jag kunde inte drömma om att börja på dagis
vid 60 års ålder."
Hon är inte ensam om detta omdöme om aktivi-
tetsgarantin. Men den döljer ju arbetslösheten, och
det verkar vara en av de viktigaste delarna för rege-
ringen.
Till denna mörka bild av arbetslösheten ska läggas
den ökade sjukskrivningen i Sverige och den stora
förtidspensioneringen, som jag tidigare nämnt, vilket
innebär att var sjunde skattekrona i Sverige i dag går
till sjukskrivning och förtidspensioner.

Det motsvarar kostnaden för alla fritidshem, grund-
skolor och gymnasieskolor i Sverige. Om färre är
sjukskrivna kan mer resurser satsas på skolan.
Regeringen måste ta sitt ansvar. Men gör man
det? Vad gör näringsministern - typiskt nog inte här,
trots att det här är en viktig debatt - och regeringen i
frågorna om arbetslöshet? Det frågar sig alltfler.
I en interpellationsdebatt här i kammaren sade nä-
ringsministern häromdagen att "det stämmer att an-
talet varsel ökat kraftigt de senaste månaderna". Se-
dan får man höra vad han tänker göra. Jo, regeringen
har därför gett AMS i uppdrag att snabbt tillsätta en
operativ grupp för att möta större varsel om uppsäg-
ning av personal i orter som drabbas särskilt hårt. I
detta arbete ska AMS och NUTEK samverka i syfte
att få arbetsmarknadspolitiska insatser att komma i
gång.
Det är alltså att tillsätta en grupp som är närings-
ministerns politiska grepp. Sedan säger han också:
"Regeringen lägger dessutom ut uppdrag till flera
myndigheter att inkomma med förslag till regel-
förenklingar." Det har vi ju väntat på länge. Jag vet
inte i hur många debatter vi har stått här och sagt:
Kom med regelförenklingarna! Men de kommer ju
inte. Det är märkligt att man ska behöva vänta och
vänta på att dessa regelförenklingar ska komma.
Snarare vill den socialdemokratiska regeringen
efter den socialdemokratiska kongressen införa fler
regler, bl.a. genom att ta bort möjligheten till undan-
tag för två människor om man har arbetsbrist.
Väldigt lite sker. I stället hoppar man på oss mo-
derater i en socialdemokratisk rapport som är hemlig.
Vi har faktiskt bett att få titta på den men inte fått det.
Men på något märkligt sätt har den här rapporten
kommit ut till pressen. Det är en rapport där man bl.a.
säger: "De moderata tankarna kan inte missuppfattas.
Löntagare som sluter sig samman är ett hot mot ar-
betsgivarnas totala makt. - - - Då skapas myten om
den ensamme starke löntagaren som kommer i kläm i
fackets kollektiva förtryck - men som samtidigt har
kraft nog att ställa arbetsgivaren mot väggen i den
enskilda förhandlingssituationen."
Jag går vidare: "Regler om fasta anställningar ska
bort. Regler om arbetstid ska bort och begränsningar
avseende nattarbete ska avskaffas. Även det fackliga
tolkningsföreträdet och turordningsreglerna i lagen
om anställningsskydd ska avskaffas. Stridsåtgärder
mot företag som inte tecknar kollektivavtal och den
fackliga vetorätten mot anlitande av entreprenörer
kan inte heller längre tillåtas på en arbetsmarknad där
individens rättigheter och arbetsliv står i centrum. - -
- Dessutom höjs avgiften till arbetslöshetsförsäkring-
en kraftigt, men inte för de allra rikaste. De blir helt
befriade från avgift på sin högsta lönedel."
"Vi kan inte uttrycka det bättre själva.", säger
man. "Reglering står mot avreglering, rättstrygghet
mot rättslöshet, gemenskap mot ensamhet". Sedan
kommer den riktiga cloun: "Direktörsdiktatur står
mot arbetstagarnas trygghet." Har ni hört det? Direk-
törernas diktatur står mot arbetstagarnas trygghet.
Den här artikeln är undertecknad av bl.a. Sven-
Erik Österberg, ordförande i arbetsmarknadsutskottet,
och den står i LO-tidningen.
Det är att notera att den socialdemokratiska parti-
sekreteraren skrivit ett öppet brev om att vi ska försö-
ka ha en valrörelse utan osakliga angrepp. Är detta,
Sven-Erik Österberg, en artikel i denna anda? Vari-
från kommer alla de här påståendena om moderat
politik? Det skulle vara mycket intressant att få se
denna hemliga rapport som så väl har läckt ut till
pressen, men som inte vi kan få se.
Är det så här valrörelsen ska föras? Är detta ert
sätt att följa er partisekreterares uppmaning? Är detta
vad vi har att vänta från socialdemokraterna i valrö-
relsen? Osakliga angrepp, hemliga rapporter läckta
till medierna. Anser Sven-Erik Österberg inte att vi
bör få er hemliga rapport? Anser Sven-Erik Österberg
att detta är ett sätt vi ska föra debatten på?
Över till arbetsrätten och företagarens villkor. Där
anser vi att regelförändringar behövs och bättre vill-
kor för företagare. Och vi är inte ensamma. I dagens
nummer av Dagens Industri skriver Marie Engström
och Per Rosengren, era samarbetspartner, följande:
"Socialdemokraternas förslag för att ge de mindre
företagen bättre villkor förefaller lösryckta och has-
tigt hopkomna. För en verkningsfull politik krävs ett
helhetsgrepp. - - - S talar hela tiden om småföretag
och regelförändringar men ingenting händer. Finns ett
reellt intresse att göra något? - - - Det behövs en
sammanhållen politik för de mindre företagen. En rad
frågor måste få sin lösning."
Man talar om att det är orimliga skattekonsekven-
ser som finns för att hindra väl fungerande företags
fortlevnad. Man talar om att man måste se över be-
skattningsreglerna i samband med överlåtelse till
anställd eller anställda, och man talar om de föränd-
ringar som kommer att ske genom ett förslag om att
gå från 14 dagars sjuklön till 60. Där skriver man:
"Det måste avvisas. För företag med några få anställ-
da innebär sjukfrånvaro ofta redan nu stora ekono-
miska problem och kännbara avbrott i verksamheten.
Det finns också risk för selektering vid anställning av
ny arbetskraft."
Vidare skriver man: "Fortsatt förenklingsarbete
för småföretag
Man bör även gå igenom Småföretagsdelegatio-
nens ca 80 förslag på förenklingar, men också till-
sammans med berörda myndigheter gå igenom be-
fintligt regelverk."
Man avslutar: "Det finns fler frågor som behöver
utvecklas, som tillgång till kapital för nystart eller
expansion och frågor kring konkurrens och upphand-
ling.
Småföretagare vill se ett helhetsgrepp och inte
verkningslösa förslag framkastade i all hast."
Det här är ord och inga visor. Det vore intressant
att se hur samarbetet fungerar i den frågan. Det är
dessutom lite märkligt att Vänsterpartiet i det här
fallet står långt till höger om socialdemokratin. Jag
måste konstatera att mycket av det som Per Rosen-
gren säger kan vi faktiskt från moderat håll hålla med
om.
Men man säger ofta från socialdemokraternas sida
att företagarna tycker att det är ganska bra det man
gör. Men inte bara Per Rosengren går till angrepp. I
Företagaren säger den nya ordföranden för Företagar-
nas Riksorganisation, Thomas Sigfridsson, så här om
den socialdemokratiska företagspolitiken: "Finns vi
småföretagare i den politiska sinnevärlden mer än
som en ständigt återkommande läpparnas bekännel-
se?
Jag ställer frågan med anledning av regeringens
höstproposition, där nästan ingenting handlade om att
förbättra villkoren för oss småföretagare. Jag ställer
frågan efter att ha följt debatten på den socialdemo-
kratiska partikongressen, där man på fullt allvar vill
sätta gränser för hur stor vinst ett företag får göra.
Det är naturligtvis fullständigt absurt att säga att
ett företag inte får gå med vinst. Det är ju själva driv-
kraften för en entreprenör och företagare att förverk-
liga en idé. Det är ju det som skapar möjlighet att
investera och utveckla företaget. - - - Detta diskute-
ras på fullt allvar 2001 när vi i stället borde diskutera
hur vi ska skapa utrymme för nya entreprenörer och
hur vi kan skapa ett företagarklimat i Sverige så att vi
kan klara den allt hårdare globala konkurrensen."
Vad gäller situationen för nyanställningar har en
OECD-undersökning visat att Sverige är näst sämst
och sämst i de flesta delar som har att göra med att
företag vill anställa människor.
Det finns alltså mycket att säga om den socialde-
mokratiska politiken kring detta. Vi har i våra förslag
lagt fram vad vi tycker. Vi har utformat en gemensam
reservation med de övriga borgerliga partierna, där vi
visar klart och tydligt vad vi anser. Vi tycker att det är
på tiden att situationen förändras, att företagare får
bättre villkor, att det blir bättre skattevillkor och att vi
får en anda som gör att företagarna tror på Sverige, så
att vi slipper uppleva denna nattsvarta måndag ytter-
ligare en gång.
Jag yrkar, fru talman, avslutningsvis bifall till re-
servation 1 och reservation 2.
(forts. 14 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 15.50 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 16.00 då
voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 16.00.

13 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde

NU7 Förvärv av aktier i Assi Domän AB
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, fp)
3. res. 2 (c)
Förberedande votering:
121 för utskottet
19 för res. 2
170 avstod
39 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
171 för utskottet
122 för res. 1
18 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 39 v, 16 mp
För res. 1: 69 m, 38 kd, 14 fp, 1 -
Avstod: 17 c, 1 fp
Frånvarande: 15 s, 12 m, 4 v, 4 kd, 1 c, 1 fp, 1 -

NU1 Utgiftsområde 24 Näringsliv
Punkt 1 (Målen för och inriktningen av näringspoliti-
ken)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
Votering:
171 för utskottet
140 för res. 1
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 39 v, 16 mp
För res. 1: 69 m, 38 kd, 17 c, 15 fp, 1 -
Frånvarande: 15 s, 12 m, 4 v, 4 kd, 1 c, 1 fp, 1 -

Punkt 3 (Regelförenkling m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (m, kd, c, fp)
Votering:
172 för utskottet
139 för res. 2
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 39 v, 1 kd, 16 mp
För res. 2: 69 m, 37 kd, 17 c, 15 fp, 1 -
Frånvarande: 15 s, 12 m, 4 v, 4 kd, 1 c, 1 fp, 1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

NU 8 Försäljning av Svenska Lagerhusaktiebola-
get
Kammaren biföll utskottets förslag.

NU3 Utgiftsområde 21 Energi
Punkt 1 (Bedömning av regeringens resultatredovis-
ning)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, m, fp)
Votering:
190 för utskottet
119 för res. 1
1 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 39 v, 1 kd, 17 c, 1 fp, 16 mp
För res. 1: 69 m, 36 kd, 13 fp, 1 -
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 15 s, 12 m, 4 v, 5 kd, 1 c, 1 fp, 1 -
Désirée Pethrus Engström (kd) anmälde att hon avsett
att rösta nej men markerats ha röstat ja.

Punkt 2 (Riktlinjer för energipolitiken)
1. utskottet
2. res. 3 (kd)
3. res. 4 (mp)
Förberedande votering:
40 för res. 3
16 för res. 4
255 avstod
38 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
169 för utskottet
37 för res. 3
104 avstod
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 39 v, 14 c
För res. 3: 37 kd
Avstod: 69 m, 3 c, 15 fp, 16 mp, 1 -
Frånvarande: 15 s, 12 m, 4 v, 5 kd, 1 c, 1 fp, 1 -

Punkt 3 (Förnyad prövning av stängningen av Barse-
bäck 2)
1. utskottet
2. res. 6 (v)
3. res. 7 (c)
4. res. 8 (mp)
Förberedande votering 1:
18 för res. 7
16 för res. 8
277 avstod
38 frånvarande
Kammaren biträdde res. 7.
Förberedande votering 2:
42 för res. 6
16 för res. 7
253 avstod
38 frånvarande
Kammaren biträdde res. 6.
Huvudvotering:
117 för utskottet
39 för res. 6
155 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 1 kd
För res. 6: 39 v
Avstod: 69 m, 37 kd, 17 c, 15 fp, 16 mp, 1 -
Frånvarande: 15 s, 12 m, 4 v, 4 kd, 1 c, 1 fp, 1 -

Punkt 6 (Vattenfall AB och brunkolsbrytning i Tysk-
land)
1. utskottet
2. res. 9 (kd, c, fp, mp)
Votering:
194 för utskottet
97 för res. 9
17 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 68 m, 11 v
För res. 9: 10 v, 38 kd, 17 c, 15 fp, 16 mp, 1 -
Avstod: 17 v
Frånvarande: 16 s, 13 m, 5 v, 4 kd, 1 c, 1 fp, 1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

NU6 Lag om energieffektivitetskrav för förkopp-
lingsdon till lysrör
Kammaren biföll utskottets förslag.

14 § (forts. från 12 §) Arbetsmarknad och ar-
betsliv (forts. AU1)

Anf. 125 STEFAN ATTEFALL (kd):
Fru talman! Det är dags att göra bokslut denna
sista budgetdebatt om arbetsmarknadspolitiken under
denna mandatperiod. Nästa gång motsvarande debatt
hålls är efter valet, då kanske med en ny riksdagsma-
joritet.
Vad har då socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister åstadkommit sedan förra valet? Kan de
vara stolta eller, kanske ännu viktigare, kan svenska
folket vara nöjt?
Oppositionens roll är ju att kritiskt granska rege-
ringen och dess stödpartier. Låt oss då göra det.
Men låt mig först konstatera att denna debatt har
inramats av dystra besked om varsel, nedläggningar,
människor som är oroliga för sina jobb och för sin
försörjning. De ska snart fira jul och vet inte om de
har råd att köpa de julklappar som var en självklarhet
för någon vecka sedan. Ja, de vet inte om de har råd
att behålla huset, om de klarar lånen.
I går kunde jag på text-TV läsa rubriken "Svart
måndag för svensk arbetsmarknad". Och tyvärr var
det inte bara i måndags som det var svart. När vi
summerar 2001 kan 60 000-70 000 människor ha
blivit varslade under året.
Det är den internationella konjunkturen, skyller s,
v och mp ifrån sig. Och visst påverkar omvärlden oss
starkt. Men lika mycket som ni i majoriteten har sla-
git er för bröstet över de nya jobb som skapats under
de gångna åren är ni också ansvariga för den våg av
företagsnedläggningar som nu går genom Sverige.
Om ni är ansvariga för konjunkturen när den skapar
jobb, då är ni också ansvariga för jobben som för-
svinner när konjunkturen viker.
Sverige är ett litet land i den globala ekonomin.
Konjunkturerna i Sverige kan vi inte skylla på rege-
ringen men inte heller hylla den för, enligt min me-
ning. Däremot är det intressant att studera hur Sverige
klarar sig i jämförelse med andra länder. Då kan man
jämföra politikens inverkan i de olika länderna. Ge-
nom ett sådant tillvägagångssätt kan vi bedöma om
den svenska regeringen gjort ett bra eller ett dåligt
jobb.
Hur har det då gått för Sverige relativt sett, om
man jämför med andra länder, sedan 1995 då Social-
demokraterna kom tillbaka till regeringsmakten? När
det gäller sysselsättningen har elva EU-länder haft en
större procentuell sysselsättningsökning än Sverige
mellan 1995 och 2000. Irland, Luxemburg, Spanien,
Nederländerna, Finland, Portugal, Storbritannien,
Frankrike, Belgien, Italien och Danmark har alla ett
gemensamt: De har haft en snabbare sysselsättning-
sökning än Sverige. Endast tre EU-länder har haft en
sämre utveckling än Sverige, enligt statistik från
Eurostat och EU-kommissionen, och det är Tyskland,
Österrike och Grekland. Endast dessa länder har alltså
haft en sämre utveckling än Sverige.
När det gäller antalet arbetade timmar, som är det
intressanta måttet för att få reda på den verkliga sys-
selsättningen, arbetar vi Sverige i dag inte mer än vi
gjorde 1988. Då ska man också komma ihåg att ar-
betskraften ökat mer än 200 000 personer sedan dess.
Målet om att få ned den öppna arbetslösheten till
4 % mötte skarp kritik från oss i oppositionen när det
fastställdes. Orsaken var att en fixering vid öppen
arbetslöshet skulle flytta politikens fokus från att
skapa ett företagsvänligt klimat för nya växande fö-
retag och därmed nya jobb till att fokusera på att få
undan människor från kolumnen öppen arbetslöshet.
Ett slående exempel på detta fick vi för några
veckor sedan när ordern gick ut från regeringen och
sossekongressen: Sätt människor i åtgärder, stoppa
ökningen av den öppna arbetslösheten. Målet 4 % är
heligt. Och cheferna ute i AMS tvingades att peka
med hela handen.
Man skrev brev till de lokala arbetsförmedlings-
cheferna. Ett chefsmöte inleddes med Göran Perssons
uttalande och rapport, och man konstaterade i brev till
de lokala cheferna: Det är ett unikt uttalande av
statsministern som vi naturligtvis måste ta till oss.
I ett annat brev till de lokala cheferna för arbets-
förmedlingarna heter det att den öppna arbetslösheten
stiger samtidigt som vi har programmedel kvar. Kritik
för detta har riktats bl.a. från politiskt håll mot verket.
I det här länet konstaterar man: Vårt län ligger bra
till. Arbetslösheten är fortfarande den näst lägsta i
landet, men självklart ska vi bidra till riksresultatet.
Vårt beting blir att vi ska minska antalet öppet ar-
betslösa genom att öka antalet i program med minst
89 personer per vecka under november.
Här handlar det inte om människors behov. Här
handlar det om att få undan människor från statistik-
kolumnen öppen arbetslöshet.
I ett annat brev som gick ut till de lokala arbets-
förmedlingscheferna hette det: Mot bakgrund av att vi
har ett stort beting för att klara anslagsutnyttjandet är
programverksamheten en överordnad uppgift för
november och december.
Jag fortsätter med ytterligare ett brev till de lokala
cheferna som lyder så här: Enligt AMS beslut är
under resten av året en fullständig förbrukning av
programanslagen en uppgift som är överordnad allt
utom tillsättande av lediga platser.
Och ordern har fått effekt. Nu ökar antalet männi-
skor i åtgärder i snabb takt. De gör det inte främst för
att förmedlarna ville det utan för att ordern uppifrån
var tydlig: Bränn pengarna som finns kvar på konto-
na! Hyfsa statistiken! Nu är det snart val. Men var tog
människorna vägen? Vilka behov har de? De var
underordnade.
Fru talman! Jag tror att vi kan vara överens om att
det finns fem områden som är helt avgörande för att
åstadkomma en arbetsmarknad som rymmer alla och
inte ställer någon bredvid och som leder till en god
arbetsmiljö. Dessa områden är: Utbildning och kom-
petensutveckling, företagsklimatet och den ekono-
misk-politiska miljön, lönebildningen, den direkta
arbetsmarknadspolitiken samt arbetsmiljön i vid me-
ning. Jag tänkte att jag skulle göra en liten snabb
summering av hur det ser ut på de här områdena. Vad
har hänt? Har regeringen gjort något under de gångna
åren? Har vi rustat oss för framtiden? Kommer vi att
utvecklas bättre än våra konkurrenter, de länder vi
jämför oss med?
På utbildningsområdet har högskolan och vux-
enutbildningen byggts ut kraftigt, och det har i hu-
vudsak varit en positiv utveckling även om man kan
se att kvantiteten på en del områden har fått gå före
kvaliteten. När det gäller kompetensutveckling eller
individuellt kompetenssparande är däremot resultatet
kraftigt underkänt.
Var är propositionen som vi väntar på? Det har
diskuterats. Förslag har lanserats, utredningar har
jobbat och remissbehandlats. Men i regeringen har
det fastnat. Vi får inga förslag från regeringens sida.
Min fråga, som kanske Sven-Erik Österberg kan
svara på, är: Kommer det någon proposition om indi-
viduellt kompetenssparande eller utbildningskonton
som just kan stimulera kompetensutvecklingen och
det livslånga lärandet i arbetslivet.
Man kan inte ge mer än betyget 2 av 5 på det här
området. Oförmågan att få fram en proposition om
kompetenssparande på ett annars, vill jag säga, hyfsat
område drar ned betyget.
Företagsklimatet har diskuterats hela dagen i dag.
Vi ska inte fördjupa oss i detta. Vi kan bara konstate-
ra att inte mycket har hänt när det gäller företagskli-
matet. Småföretagsdelegationen har lanserat rader av
förslag. Simplexgrupper har jobbat. Vi har fått se
statistik från OECD som visar att regelverket kostar
de små företagen 30 000 kronor per anställd. Och
ingenting händer inom regeringen. På skattesidan är
det lika dystert förutom att det blir en försiktig sänk-
ning av inkomstskatten.
Även här får vi sätta betyget 2. Det är under god-
känt. Det är mycket prat. Skulle man jämföra hur
mycket det pratas och hur mycket det handlas blir
snarast betyget minus 2.
Lönebildningen är ett centralt område för syssel-
sättningen. I proposition efter proposition har rege-
ringen själv påtalat hur viktig lönebildningen för att
nå full sysselsättning. Frånsett inrättandet av Med-
lingsinstitutet har inget konkret gjorts. Vi ser nu väx-
ande problem. Löneökningarna ligger ungefär en
procentenhet högre än vad som är lämpligt för att vi
ska kunna öka sysselsättningen, hålla tillbaka infla-
tionen och stärka kronan. I vissa branscher ser vi att
detta är ett ännu större problem, t.ex. byggnadssidan.
Det visar bl.a. Konjunkturinstitutets novemberrap-
port. Om man kunde skapa en sådan ekonomisk miljö
att löneökningstakten hölls på något lägre nivå skulle
åtskilliga fler jobb skapas, och åtskilliga jobb skulle
inte slås ut.
Jag är rädd för att vi sakta men säkert är på väg in
i de problem som ställde till så stort elände under
1970-, 80- och 90-talen. Tack vare vissa regelverk,
som exempelvis industriavtalet, och fleråriga avtal
som ännu inte löpt ut är läget inte akut. Men jag tror
att det finns all anledning att vara orolig för framti-
den. Jobben står och faller faktiskt med löneutveck-
lingen och prisstegringstakten här hemma i Sverige.
Även här är betyget 2, men det är kanske en lite
mer avvaktande tvåa. Det närmaste året avgör om
betyget kan stiga till 3 - eller kanske ännu högre -
eller sjunka till 1. Frågan är: Vad gör regeringen?
Vad gör majoriteten i riksdagen för att bädda för en
bättre framtida lönebildning?
I den mer direkta arbetsmarknadspolitiken ser vi
en rad problem. Det visar det faktum att vi inte har
fått ned arbetslösheten mer under den långa högkon-
junkturen vi haft. Sedan har vi den enorma byråkratin
inom AMS. En massa olika förmedlare har sagt till
mig att 30-40 % av arbetstiden går åt till administra-
tion och byråkrati. Vi har sett i en rad rapporter från
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering att
det finns brister. Det har de visat i rapport efter rap-
port. Det krävs nya grepp. Vi behöver ökad samver-
kan med bemanningsföretag och privata förmedling-
ar. Vi behöver mer kreativa lösningar. Vi behöver
också låta de lokala arbetsförmedlarna känna att de
kan utveckla sina metoder och sitt arbete.
Vi ska också erkänna att majoriteten har gjort ett
antal saker. Det har gjorts en del skärpningar av re-
gelverken som i allt väsentligt varit nödvändiga och
riktiga. Det gäller kraven på att ta erbjudna och lediga
arbeten och a-kassereglerna. Jag tror att om en bor-
gerlig majoritet hade antagit motsvarande regler hade
det blivit liv i luckan hos Hans Andersson och Sven-
Erik Österberg. Men det kan vara kloka beslut, och
jag tror att de i allt väsentligt är steg i rätt riktning.
Men det lilla försök som regeringen har gjort att
vässa myndigheten AMS genom att slopa den dubbla
myndighetsstrukturen och avskaffa länsarbetsnämn-
derna som självständiga myndigheter slutade i ett
praktfiasko. De socialdemokratiska landshövdingarna
blev sura, och den f.d. landshövdingen Björn Rosen-
gren förmådde inte stå emot.
Under de goda år som vi har haft borde vi ha tagit
chansen att förnya arbetsmarknadspolitiken, släppa
loss kreativiteten, pröva nya alternativ, låta AMS vara
en myndighet och låta olika aktörer få chansen att
utveckla sina idéer för att hjälpa människor till arbete.
Men mycket lite har hänt förutom någon blygsam
försöksverksamhet på det här området. Jag tror att det
är dags för en rejäl översyn av hela AMS.
Det har inte heller gjorts mycket för att ge de kan-
ske 10 000 människor som i dag ingår i aktivitetsga-
rantin men som inte är anställningsbara någon form
av övergångsarbetsmarknad så de får känna att de gör
något nyttigt, får uträtta någonting och känna att de
gör en samhällsinsats.
Här som i så många andra fall avvaktar regering-
en. Den följer frågan, som det heter, och det har de
gjort länge och väl. Även här får vi nog stanna på
betyget 2.
Slutligen har vi arbetslivet. Sjukskrivningskostna-
den har ökat sedan 1998 från ca 20 miljarder till 43
miljarder kronor i år. Det är en ökning, fru talman,
som motsvarar budgeten för hela rättsväsendet. I och
med att alltfler är sjukskrivna och att försäkringskas-
sorna inte har resurser att sätta in för rehabiliterings-
åtgärder ökar förtidspensioneringarna dramatiskt. I år
finns det 445 000 förtidspensionärer. Riksförsäk-
ringsverkets prognos för år 2007 ligger på 550 000
människor. Med det som bakgrund ställer man sig
frågan varför majoritetspartierna inte agerat på ett
handlingskraftigt sätt för att snabbt arbeta av de här
rehabiliteringsköerna. Det är ju en vinst både för de
enskilda människorna och för samhällsekonomin.
I stället aviserar nu regeringen att man ska dra åt
tumskruvarna på arbetsgivarna. Man aviserar nämli-
gen förlängd sjuklöneperiod på 60 dagar i stället för
dagens 14. Därutöver önskar man med olika avgifter
belöna eller straffa företag som arbetar med rehabili-
tering utan att tänka på vilka olika förutsättningar och
kompetenser som finns inom exempelvis småföretag.
Det vore intressant att få ett besked av Hans An-
dersson och Barbro Feltzing. Vad säger ni om att
förlänga sjuklöneperioderna till 60 dagar? Jag tror att
det vore förödande. Det skulle tvinga arbetsgivarna
att värdera människors hälsa oerhört mycket när man
anställer dem. Jag tror att det skulle vara ett hårt slag
mot de arbetshandikappade. Vad säger Hans Anders-
son och Barbro Feltzing? Kan jag få ett tydligt och
klart nej till det förslaget från er sida så det blir en rak
signal till Sven-Erik Österberg och hans partikamrater
i regeringsställning.
Det 11-punktsprogram som vi har i budgetpropo-
sitionen är luddigt. Det är välvilligt på många ställen
men inte speciellt konkret. I stället utreder man frå-
gorna och utreder dem igen. Så har man en ny utred-
ning. Och så tillsätter man en ny utredning för att
utreda det som redan har utretts. Men ingenting hän-
der.
Hur snabbt anser Sven-Erik Österberg, Hans An-
dersson och Barbro Feltzing att vi ska se resultat av
detta 11-punktsprogram när det gäller de skenande
sjukskrivningskostnaderna? Det är människor som far
illa i systemet. Här måste betyget faktiskt bli 1 eller
streck. Det som vi ser på arbetsmarknaden är en kata-
strof. Och det är en katastrof med den passivitet som
vi ser.
Det är faktiskt så som vi måste summera de gång-
na åren och den socialdemokratiska regeringspoliti-
ken, nämligen som just passivitet. Det är det främsta
draget. Man avvaktar och förlitar sig på konjunktu-
ren. Och det märks inte minst genom att arbetsmark-
nadsutskottet upplevt en växande arbetslöshet. Vi får
ju inga propositioner. Vi får inga förslag att jobba
med. Det är ett tydligt bevis på passivitet och brist på
nytänkande.
Fru talman! Att näringsministrarna har deltagit i
endast en debatt i denna kammare med anledning av
ärenden från arbetsmarknadsutskottet är ytterligare ett
tecken på att det s.k. superdepartementet inte funge-
rar. Björn Rosengren är stressad, och han jagar runt
och håller på med sina företagsaffärer. Mona Sahlin
åker runt i landet och pratar. Men ingen av dem har
tid och engagemang för att skapa en arbetsmarknads-
politik för 2000-talet. Och ytterst är faktiskt statsmi-
nister Göran Persson ansvarig för detta.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna
1 och 11. När det gäller anslagsfrågorna deltar vi
kristdemokrater inte i beslutet under punkterna 13
och 18, eftersom vårt förslag till ekonomiska ramar
fallit i tidigare riksdagsbeslut.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.31 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 18.00.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
14 § (forts.) Arbetsmarknad och arbetsliv (forts.
AU1)

Anf. 126 MARGARETA ANDERS-
SON (c):
Fru talman! Först vill jag yrka bifall till reserva-
tionerna 1, 7 och 11.
I det län som jag kommer från och som hittills
betraktats som tillväxtområde och sällan drabbats av
stora nedläggningar har arbetslöshetsspöket nu börjat
visa sig.
I Vaggeryd har Flextronics varslat om nedlägg-
ning av verksamhet, och Continental har beslutat att
lägga ned verksamheten i Gislaved. Båda de här
kommunerna ligger i det s.k. Gnosjöområdet där man
hittills har kunnat behålla en mycket hög sysselsätt-
ning även i svåra konjunkturlägen. Gislaveds gummi-
fabrik är av stor betydelse för kommunen och den
största privata arbetsgivaren. Nedläggningarna kom-
mer att få svåra konsekvenser för dem som drabbats
av att bli av med sina arbeten. Att dessutom få ett
sådant besked före jul är ju inte precis den julklapp
som man önskar ge människor i det här området.
Arbetsmarknaden, som trots allt stabiliserat sig
under de senaste fem åren, har nu åter kommit i
gungning. Arbetslösheten stiger i Sverige, om än
marginellt. I november i år är siffran 3,7 %, att jämfö-
ras med 3,6 % år 2000. I USA har man den högsta
nivån sedan år 1993, omkring 6 %. Antalet varsel
ökar inom industrin. Vi kan ana en dyster vår. Den
offentliga sektorn anställer fortfarande mer personal.
Det gör att kvinnor inte drabbats i samma utsträck-
ning som män av varsel eller av uppsägningar.
Fru talman! Arbetsmarknadspolitik kan inte be-
drivas solitärt. Alla politikområden hör samman och
påverkar varandra. Därför kan en del förslag som
lagts på skatte- eller näringsområdet vara minst lika
viktiga för den framtida sysselsättningen som hur den
rena arbetsmarknadspolitiken förs.
Det är beklagligt att regeringen inte i större ut-
sträckning har tagit till vara de goda åren och förbätt-
rat möjligheten för företag och enskilda att bättre stå
emot trycket i en lågkonjunktur. Vad man föreslår är
förbättringar för dem som har det bra i samhället.
Regeringen och samarbetspartierna inför maxtaxa i
barnomsorgen och lovar höja taket i a-kassan. Det är
märkligt hur fort det går att byta åsikt för vissa!
För tio år sedan tog Vänsterpartiet bort k:et i sitt
partinamn. Då Centerpartiet tillsammans med Social-
demokraterna sanerade Sveriges ekonomi var Hans
Andersson mycket upprörd när de arbetslösa tving-
ades delta i besparingarna. Nu är han med och för-
handlar om att ge de bäst ställda ökade förmåner;
detta alltmedan de som har det sämst blir utan. Hur
känns det, Hans Andersson? I dag varierar det från
20 kr om dagen - ja, jag säger 20 kr om dagen - till
över 600 kr, beroende på vilken försäkring och vilken
inkomst det rör sig om.
Centerpartiet vill höja förmånerna i alla socialför-
säkringar till minst 200 kr per dag. Det anser jag är att
vara solidarisk med dem som inte har fått fotfäste i
välfärdssystemen.
Fru talman! Centerpartiet har i flera år krävt att
regeringen ska lägga fram förslag till hur ett individu-
ellt kompetenskonto ska införas och hur det ska an-
vändas. Men regeringen har inte kommit till skott,
mer än att man satt av pengar i tidigare budgetar för
frågans lösning. Det hade varit bra om vi redan nu
hade kunnat gå in med medel för att förstärka vidare-
utbildningen i företagen.
På flera håll, inte minst på orter som Gislaved,
finns det ett stort behov av att ge människor en bättre
grundutbildning och även av att spetsa de anställdas
utbildning inom företagen.
Den som riskerar att bli uppsagd behöver ny och
fräsch kompetens för att kunna få ett nytt jobb - an-
nars finns det säkert andra som är bättre rustade att få
de jobb som finns. Företagen har också behov av att
vidareutbilda sin personal, även på golvet. I en kon-
junktursvacka finns det tid, men inte pengar. Vid
högkonjunktur finns det kanske pengar, men inte tid.
En utjämning över tiden via ett kompetenskonto
skulle säkert överbrygga en temporär nedgång. Per-
sonalen skulle också få ett avbrott och känna ett lyft i
arbetet.
Regeringen har visserligen aviserat att man kom-
mer med förslag till våren. Men man hade behövt
klara ut detta för ett par år sedan. Nu finns inga peng-
ar avsatta, utan vi kan få vänta flera år innan vi ser
resultatet av reformen.
Sven-Erik Österberg, kommer det verkligen för-
slag till våren? Och hur många människor ska tvingas
ut i arbetslöshet innan man gör dessa förändringar
som faktiskt kan innebära en konkurrensfördel för
företagen?
Den ökande ungdomsarbetslösheten är en annan
källa till oro. Svängningarna i denna del av arbets-
kraften är alldeles för snabba. Att man redan har
tvingats erbjuda 6 000 fler ungdomar programinsatser
jämfört med samma tid förra året är illavarslande. En
tidig kontakt med arbetsmarknaden, där man kommer
ut till arbetsgivarna och får visa vad man går för, är
viktigt för att inte permanenta arbetslösheten i den här
gruppen.
Insatser i form av kompletteringar av tidigare kan-
ske inte fullföljd gymnasieutbildning och högkvalita-
tiv yrkesutbildning är den inriktning av stöden som
Centerpartiet föreslår.
De som kommit ut på arbetsmarknaden och som
nu riskerar att förlora kontakten med den har ett stort
behov av stöd; detta i en situation där snabba insatser
är nödvändiga. En första åtgärd är, som Centerpartiet
ser det, att se till att alla har en gymnasieutbildning i
botten. Alltför många har så svag skolunderbyggnad
att de har svårt att hänga med i dagens snabbt förän-
derliga kunskapssamhälle. En yrkesutbildning av god
kvalitet är ett andra steg för att människor ska vara
inte bara arbetsföra utan också anställningsbara.
På den socialdemokratiska partikongressen lovade
näringsminister Björn Rosengren att man snarast ska
höja a-kassan. Eftersom varken han eller Mona Sahlin
deltar i arbetsmarknadsutskottets debatt får jag fråga
Sven-Erik Österberg när denna höjning kommer. Vad
betyder alltså "snarast"? En annan relevant fråga i
sammanhanget är hur man tänker finansiera höjning-
en. Det är flera veckor sedan riksdagen beslutade hur
budgeten ska fördelas för år 2002. Har man egna
guldgruvor att ösa ur, eller ska finansministern trolla
med knäna?
Fru talman! Centerpartiet har föreslagit över-
gångsarbetsmarknader med en annan inriktning än
den som regeringen lägger i ordet. På några ställen
har man bildat arbetsgivarkretsar där människor som
blivit övertaliga har fått flytta runt och pröva på ar-
bete hos en annan arbetsgivare än den ursprungliga
och på det sättet ofta fått nytt jobb. Arbetsförmed-
lingen har kunnat gå in med utbildningsinsatser för att
överbrygga brister i kompetensen.
För att göra det intressant för företagen att ta in
andra än redan anställda föreslår vi att företagen får
sänkta kostnader via en nedsättning av arbetsgivarav-
giften.
Enligt två meddelanden från SCB förra veckan är
det fortfarande stor brist på yrkeserfarna, samtidigt
som många lämnar arbetslivet i förtid. En bättre reha-
bilitering av dem som drabbats av skador och sjuk-
domar skulle troligen råda bot på båda de här pro-
blemen. Tyvärr finns det inte i socialförsäkringsut-
skottet en majoritet för ett förslag som underlättar
detta, och detta är bara att beklaga. Det drabbar ar-
betstagare, arbetsgivare och samhälle både ekono-
miskt och socialt.
Det beslut som togs i våras om att människor ska
kunna arbeta tills de är 67 år gamla riskerar att bli ett
slag i luften. Alltför många är av olika anledningar
utslagna långt tidigare.
Arbetsmarknadsverkets organisation och styrning
är en fråga som har blivit aktuell under hösten. Från
Centerpartiets sida anser vi att man endast ska ha en
liten central myndighet med i stort sett tillsynsansvar
och förmedling av resurser ut till de lokala myndig-
heterna. Den centralisering som regeringen genomför
anser vi inte kommer att bli till nytta för arbetssökan-
de och arbetsgivare. Det är på det lokala planet som
man bäst känner till hur arbetsmarknaden ser ut.
De funktionshindrades situation på arbetsmarkna-
den är inte god. Alltför många kan inte få ett arbete
som de är utbildade för och som de skulle kunna klara
av. Centerpartiet begär därför tillsammans med Folk-
partiet och Kristdemokraterna en översyn av åtgär-
derna för arbetshandikappade. Bl.a. har man inte höjt
beloppsgränserna för lönebidrag sedan början av
1990-talet. Många som skulle kunna få arbete om
bidraget var större står i dag utanför arbetsmarkna-
den. Centerpartiet har ett budgetförslag, som tyvärr
redan fallit, om en höjning av gränsen för lönebidrag
från 13 700 kr per månad till 15 000 kr.
Även Samhalls funktion i samhället är i behov av
översyn. I dag har många kommuner startat en verk-
samhet som ibland kallas Komhall. Meningen med att
starta Samhall för drygt 20 år sedan var att komma
bort från den ojämna belastning på kommunerna som
den skyddade verksamheten innebar och att man även
som funktionshindrad skulle få ett jobb på arbets-
marknaden. Nu tycks vi vara tillbaka i samma situa-
tion, och det är inte värdigt för dem som är beroende
av samhällsstöd.
Fru talman! I dag uppmuntras människor att starta
eget eller att hitta nya lösningar på försörjnings-
problemet. Detta motverkas i dag ofta av den osäker-
het som drabbar den som går ifrån de traditionella
anställningsformerna eller blir egen företagare i den
mest vanliga ordningen. Den som vill starta någon
form av kooperativ verksamhet eller lösa anställ-
ningsproblemen - eller egentligen redovisnings-
problemen - på ett nytt sätt drabbas av att bli ställd
utanför trygghetssystemen. Varken a-kassa eller sjuk-
försäkring fungerar utan att det blir många svårighe-
ter. Rättssäkerheten är liten, då det beror på vilken a-
kassa du hör till om du får ersättning vid arbetslöshet
eller inte.
Jag har ett exempel där fyra kvinnor skulle sätta i
gång ett kooperativt vårdhem. De tillhörde från bör-
jan olika a-kassor. En person fick ett ja. Det stöttar vi,
sade man. En person fick ett ja under förutsättning att
personen i fråga inte hade avgörande inflytande på
företaget, och en av dem fick ett blankt nej. Det blev
naturligtvis inget kooperativ. Fyra kvinnor blev
mycket besvikna, och det blev ingen förnyelse av
verksamheten på den orten.
Samhället förlorar mycket på att det inte finns en-
hetliga tolkningsregler på det här området och att inte
AMS som tillsynsmyndighet har tagit upp frågan med
a-kassorna. Inte heller den som sitter i styrelsen för
sitt barns föräldrakooperativa daghem kan lita på att
få ersättning från a-kassan om de blir arbetslösa från
sitt jobb som inte alls har med kooperativet att göra.
Här finns mycket att ta tag i för regeringen och för
AMS för att reda ut begreppen. I stället för att hindra
utvecklingen av arbetslivet bör man understödja nya
driftsformer, som dessutom ofta är mer demokratiska
än de allmänt praktiserade i dag.
Har Sven-Erik Österberg något besked att ge oro-
liga människor som svar på de här frågorna? Från
Centerpartiets sida anser vi att detta är en del i att
förenkla företagande och försörjning varför vi hel-
hjärtat stöder de här företagsformerna.

Anf. 127 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! I går detonerade en ny arbetslöshets-
bomb. Nära ett par tusen varsel utfärdades i Trollhät-
tan, Uddevalla och Trelleborg i ett stort antal. Allra
värst drabbades småländska Gislaved, där nästan 800
anställda fick varsel vid samma tillfälle.
Till detta ska läggas att vi har betydligt högre var-
seltal i år än för ett år sedan. Antalet sysselsatta har
inte ökat på det sätt som borde ha skett. Statistiskt har
arbetslösheten kunnat hållas i schack, bl.a. tack vare
en fortsatt hög förtidspensionering. Antalet sjukskriv-
na rusar nu i höjden. Många brister i den enskildes
arbetssituation i kombination med ett uppskruvat
tempo på såväl arbetet som fritiden gör att många
finns med i de sjukskrivnas skara. Den har inte varit
så stor på länge, och den har en brant kostnadskurva
som ser ut att spränga alla prognoser.
Arbetsmarknadspolitikens syfte måste i grunden
vara att förstärka den arbetslöses ställning på arbets-
marknaden så att man kan få nya jobb så snart som
möjligt efter det att arbetslöshetsperioden inletts. Det
leder till att vi behöver en effektiv arbetsmarknads-
politik i hela landet. Men arbetsmarknadspolitiken
kan aldrig, och ska inte, ensam skapa nya arbetstill-
fällen eller garantera att folk får jobb. Mycket av den
förda regeringspolitiken av socialdemokratiskt märke
har alltför mycket utgått från detta.
Visserligen bejakar utskottsmajoriteten nödvän-
digheten av att vi får en förbättrad utveckling på
arbetsmarknaden med en starkare tillväxt och en ökad
sysselsättning. Majoriteten är också beredd att tala
om sunda konkurrensvillkor, minskad regelbörda och
ett bättre utbildningssystem. Men när man väl har
uttalat dessa instämmanden i vad oppositionen har
påtalat så kommer man snabbt i försvarsställning. När
det gäller den utvecklade kompetensen hänvisar man
till att vi nu har fått beslut om en kvalificerad yrkes-
utbildning som permanentas. Man tappar bort det
faktum att den utbildningsnivå man förordar är långt
under vad som nu erfordras.
Jag påpekade i den debatt vi förde i våras - då be-
slutet fattades och jag kunde visa på många svaga
områden ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt - att vi
kommer att erfara att denna KY-kärra reser värdshus
förbi.
Det individuella kompetenssparandet är bara på
beredningsstadiet. Utskottsmajoriteten hänvisar till att
utvecklingsavtal tecknas för de tre storstadsregioner-
na som ett viktigt instrument i sammanhanget, som
man säger. Det är alltför tunt. I samma textavsnitt
tvingas utskottsmajoriteten konstatera att det i dessa
områden är en sysselsättningsgrad som ligger runt
30 %. Att i en högkonjunktur som ännu inte är av-
slutad och i mycket starka arbetsmarknadsområden
råka ut för ett sådant bakslag är minst sagt alarmeran-
de.
Trots allt tal om ett bättre utnyttjande av den ledi-
ga kvinnoarbetskraften så är den helt dominerande
delen av de som tar de många vikariaten och de
många deltidstjänsterna kvinnor. En förbättring har
skett, som det har sagts här i debatten, men den är
långt ifrån tillräcklig. Därtill kommer att just den
grupp som kraftigt dominerar här - kvinnliga arbets-
tagare - var den som fick ta de hårdaste smällarna då
socialdemokratiska landsting avskedade sjukvårds-
verksamma i tusental under det gångna decenniet.
Därtill kommer att till skillnad från när det gäller den
manliga delen av yrkeskåren sker en alltför svag
stimulans till områden där kvinnor har anmält sitt
intresse av att vara företagare. Man kan, fru talman,
med fog säga att på den s.k. kvinnliga arbetsmarkna-
den råder i hög grad yrkesförbud.
Ett annat besvärande faktum är att alltfler företag
har en ägare som finns långt borta från den lokala
verksamheten - inte sällan på en annan kontinent. Det
leder till att alltför många företag fjärrstyrs. Därför är
det angeläget att lokalt ägande och verksamhet sti-
muleras. Det är en viktig bit i att förhindra de kall-
hamrade uppsägningarna och alltför ofta omotiverade
nedläggningarna.
Här har vi bekymmer i och med att vi i Sverige
har alltför mycket av storföretag och saknar mellan-
ledet - de medelstora företagen. Kvar är visserligen
många men dock enmansföretag som av skilda skäl
inte vill växa. Att små och medelstora företag stimu-
leras till start men framför allt till att växa måste vara
en central politisk angelägenhet.
Jag beklagar att den socialdemokratiska majorite-
ten, byggd på stödpartierna, inte har kommit längre i
denna fråga.
Det har annars varit intressant att lyssna här i dag.
Man har bl.a. nämnt en tidningsartikel som jag för
övrigt inte har läst men väl blivit informerad om. Där
går Vänsterpartiet ut och argumenterar för - som jag
uppfattar det - klara socialliberala krav. Vänstern har
ju tidigare röstat ned sådana förslag. Min fråga är
närmast om Vänsterpartiet står inför en sinnesändring
eller om partiet är berett att driva två linjer inför den
stundande partikongressen.
Den småföretagardelegation som har funnits inom
Regeringskansliet har inte getts något tydligt sväng-
rum, och regeringen har undvikit de mer offensiva
näringspolitiska inslagen. Det är inslag som skulle ge
nya växande små och medelstora företag goda chan-
ser till expansion och därmed till nya jobb. Därför är
näringspolitiken ett viktigt inslag och ett medel när
det gäller att hävda och stärka sysselsättningen.
Ett slående exempel är den flera timmar långa nä-
ringsdebatt som föregått vår arbetsmarknadsdebatt
och som har uppehållit sig vid de rekordmånga varsel
som nu formligen haglar över främst industriorter.
Detta visar på det starka sambandet mellan å ena
sidan en sund näringspolitik och å andra sidan en
riktig arbetsmarknadspolitik. Symtomatiskt är att
arbetsmarknadsministern svar närmast blev markso-
cialisering. Men det ger sällan nya jobb.
Det var ett tungt besked som drabbade Gislaved i
går. När man talar med anställda och kommunansva-
riga där nere hör man att de självfallet är både ledsna
och besvikna. Men det ger anledning till några re-
flexioner.
Enkla basjobb ger inte med automatik kompetens
för ett nytt jobb i IT-branschen eller annan kunskaps-
bransch. Det betyder att utbildningens roll är väldigt
betydelsefull. Det här har man känt av både i Bengts-
fors och i Degerfors. Många stora bruksorter har det
tungt. Det har gått bra i hundra år, och hela samhällen
har låtit sig invaggas i något slags falsk trygghet. Men
det blir bekymmer när faran väl uppträder, och nume-
ra gör den det väldigt hastigt.
Om det däremot finns många små företag som har
det som tradition att starta på nytt är det lättare. Har
man som i Västbo härad Gnosjöanda "i kroppen"
ökar förutsättningarna för att läka såren, men då be-
hövs det - för att tala bildspråk - både olja och salva
för att få en frisk näringspolitik. Det behövs också
goda relationer med parterna och inbördes mellan
parterna.
Fru talman! Nu har svenskt näringsliv och metall-
facket genom Göran Tunhammar och Göran Johnsson
lanserat begreppet de gemensamma tagen. Det vore
intressant att höra om man från socialdemokraterna
välkomnar ett sådant närmande eller om det känns
främmande.
Vi går mot en alltmer flexibel arbetsmarknad. Den
har många fördelar, men är långt ifrån okomplicerad.
Även om mycket talar för de fasta jobben kommer
det att finnas andra anställningsformer som har flexi-
biliteten som grund. Projektanställningar, uppdrag-
sjobb och olika former av tidsbegränsade förordnan-
den kommer att utgöra en mycket stor andel av de
nya jobben.
En fortsatt utveckling som innebär att det är van-
ligt att byta arbete flera gånger under yrkeslivet, med
kanske mellanperioder av arbetssökande eller utbild-
ning, måste ses som både nödvändig och för samhäl-
let angelägen. På en dynamisk och föränderlig ar-
betsmarknad måste det finnas en tydlig öppenhet och
vilja hos både företag och enskilda arbetstagare att ta
i anspråk möjligheterna att höja kompetensen. Stats-
makten bör underlätta yrkesmässig och geografisk
rörlighet.
För nya företag och nya branscher är det en viktig
del att det ska vara rörlighet åt båda håll. Den urbani-
seringsvåg som nu sveper över landet måste med
positiva inslag dämpas så att det går en ström åt det
håll där arbetsmarknaden behöver förstärkas. Allt
detta ska självfallet ske inom en sund marknadseko-
nomisk ram.
Från oppositionen i allmänhet och från Folkpartiet
i synnerhet har vi pekat på att det behöver ske en
förbättring för de arbetshandikappade - en fråga som
vi i Folkpartiet för övrigt finner särskilt angelägen
och som vi har drivit under många år. Min kollega
Runar Patriksson kommer senare att närmare utveckla
sin syn på detta.
Vi har också engagerat oss i frågan om arbetstaga-
re som har sina rötter i andra länder och deras svårig-
heter och bekymmer. Detta kommer att tydliggöras i
Ana Maria Nartis anförande.
Arbetshandikappades och funktionshindrades
möjligheter att delta i arbetslivet är en central fråga
för Folkpartiet, men det borde också vara en tydlig
angelägenhet för hela vårt arbetsliv. Hur vi lyckas
med detta ger också en viktig signal om vilken män-
niskosyn och vilket socialt patos som det allmänna
kan medverka till.
Jag vill yrka bifall till reservationerna 1, 6 och 11.

Anf. 128 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):
Fru talman! I april månad 1994 befann sig sam-
manlagt 565 000 personer i arbetslöshet eller i diverse
åtgärder. Aldrig tidigare har arbetsmarknadspolitiken
ställts inför en så omfattande och svår uppgift. Nu ser
vi att bilden är radikalt förändrad.
Vi är nere i en öppen arbetslöshet kring 4 %, och
sysselsättningen har ökat kraftigt. Tack vare en stark
och tydlig arbetsmarknadspolitik har många männi-
skor fått ett arbete och därmed också en ökad fram-
tidstro. Som socialdemokratisk riksdagsledamot kän-
ner jag en viss stolthet och glädje över de resultat som
har åstadkommits under de senaste åren.
Detta resultat har naturligtvis inte kommit gratis.
Många grupper har fått stå tillbaka under det svåra
90-talet. Men vi har aldrig tvekat om vilka värdering-
ar som har gällt för vår politik, nämligen rättvisa,
jämlikhet och solidaritet. Alla ska vara med i den
gemenskap som kallas välfärdssamhället. Ingen får
stå utanför, och allas vilja till delaktighet ska tas till
vara.
I dagens debatt höjs nu röster som talar för att ra-
sera den framgångsrika politik som vi tillsammans
har byggt upp. De arbetslösa kommer i så fall att få
betala ett mycket högt pris - jag återkommer till de
borgerliga partiernas olika förslag lite längre fram.
Fru talman! För att visa att vi menade allvar med
vår politik om allas delaktighet satte vi upp två tydli-
ga mål. Det första målet var att den öppna arbetslös-
heten skulle halveras från 8 % till 4 % vid slutet av
2000. Det andra målet vi bestämde oss för vara att
andelen reguljärt sysselsatta skulle öka till 80 % år
2004.
Som jag nämnde tidigare har 4-procentsmålet
uppnåtts och sysselsättningsmålet på 80 % ligger
inom räckhåll. Drygt 78 % ingår i dag i den aktiva
arbetskraften.
Vilka verktyg har då använts i kampen mot ar-
betslösheten?
Arbetslinjen är den klassiska grunden i svensk ar-
betsmarknadspolitik. Den är ett uttryck för grundläg-
gande socialdemokratiska värderingar, skulle jag vilja
påstå. Det handlar om att var och en ska göra rätt för
sig efter förmåga och att ingen ska lämnas utanför.
Med fokus på förmedling av arbete, förstärkt ar-
betslinje och åtgärder av hög kvalitet markeras ett
tydligt vägval när det gäller utformningen av framti-
dens arbetsmarknadspolitik.
Det innebär bl.a. att i stället för en bortre parentes
har regeringen infört en aktivitetsgaranti med en a-
kassa utan bortre gräns. Nya möjligheter öppnas för
att komma in på arbetsmarknaden utan att tryggheten
raseras.
Jag som socialdemokrat avvisar tankarna på att
låta de arbetslösa själva stå för arbetslöshetens kost-
nader genom sänkta löner eller genom en ökad egen-
finansiering av arbetslöshetsförsäkringen.
Fru talman! Ett av de viktigaste inslagen i arbets-
marknadspolitiken är kompetensutveckling. Åter-
kommande utbildning är av avgörande betydelse för
svenska företags möjligheter att överleva, samtidigt
som det bidrar till att stärka den enskilde och öka
valfriheten.
Inom aktivitetsgarantins ram erbjuds arbetsmark-
nadspolitiska insatser i form av utbildning, jobbsöka-
raktiviteter, praktik och anställningsstöd. Aktivitets-
garantin ska bryta rundgången mellan åtgärder och
öppen arbetslöshet. Alla insatser inom garantins ram
har som syfte att den arbetssökande så snart som
möjligt ska återgå i arbete.
Fru talman! Från borgerligt håll har det hävdats
att den svenska arbetsmarknaden fungerar dåligt.
Långtgående förslag till förändringar för att förbättra
arbetsmarknadens funktionssätt har förts fram, bl.a.
inskränkningar i arbetsrätten, införande av en bortre
parentes och ökade inkomstskillnader. Flera av för-
slagen har direkt eller indirekt gått ut på att försvaga
de fackliga organisationernas inflytande. Den grund-
läggande tanken tycks vara att ökad otrygghet skapar
en bättre fungerande arbetsmarknad.
På punkt efter punkt radar den samlade borgerlig-
heten upp försämringar för de arbetslösa. Låt mig ta
upp några exempel.
Moderaterna vill dra ned på arbetsmarknadspoliti-
kens område med drygt 24 miljarder kronor under
perioden 2002-2004 och införa en bortre parentes i
arbetslöshetsförsäkringen.
Man vill ha en ökad egenfinansiering i a-kassan,
vilket skulle innebära en ökad kostnad för den enskil-
de med 3-4 gånger jämfört med i dag, i genomsnitt ca
200 kr per månad för att vara med i a-kassan.
Folkpartiet vill skära ned AMS verksamhet och
lägga ut delar av den på privata vinstdrivande beman-
ningsföretag.
Vilket intresse har privata bemanningsföretag av
att etablera sig t.ex. i glesbygden? Vem ska ta ansva-
ret för de arbetshandikappade och långtidsarbetslösa
som inte är lönsamma på marknaden? Så ser markna-
den det.
De borgerliga partierna påstår att vi socialdemo-
krater tar lätt på de varningstecken som arbetsmark-
naden uppvisar. Jag har respekt för att man kan göra
olika konjunkturbedömningar och ha olika uppfatt-
ning om hur framtiden kan komma att se ut. Men om
det nu är som de borgerliga partierna påstår, dvs. att
det finns en risk för ökad arbetslöshet, kan man fråga
sig varför de väljer att montera ned den svenska ar-
betsmarknadspolitiken och försämra för dem som
riskerar att bli arbetslösa. Ger inte detta en konstig
signal till dem som är arbetslösa eller riskerar att bli
arbetslösa?
Fru talman! De som får betala priset är de arbets-
lösa. Med sänkta ersättningsnivåer och nedmontering
av arbetsförmedlingarna kommer det att bli oerhört
svårt att föra en arbetsmarknadspolitik med omtanke
om de svaga.
Till detta kommer att moderaterna har varit ute i
debatten och påstått att de senaste årens ökning av
sysselsättningen är en bubbla, eftersom sjukfrånvaron
ökat kraftigt under samma tid. Den moderata verklig-
hetsbeskrivningen är helt vilseledande, skulle jag
vilja påstå. Självklart är den ökande sjukfrånvaron
oroande, men den ska inte användas i debatten mot de
arbetslösa.
Tittar man på siffrorna ser man att sysselsättning-
en har ökat med 8,2 % under perioden första halvåret
1997 till första halvåret 2001. Under samma period
ökade antalet personer i arbete med 6,6 %. Skillnaden
på 1,6 % förklaras av bl.a. ökad sjukfrånvaro.
Samma sak gör man när man talar om en högre
arbetslöshet än den som officiellt uppges av Statistis-
ka centralbyrån. I den moderata världen gäller det att
med alla medel dölja den hårda politik som man vill
föra om man kommer i regeringsställning efter nästa
val.
Fru talman! Med den socialdemokratiska arbets-
marknadspolitiken har vi bevisat motsatsen. Det är
genom att lita på människor och deras vilja att vara
med och ta ansvar som man bygger en framgångsrik
arbetsmarknadspolitik. Det är genom trygghet och
klara regler som människor frigörs och kan vara med
och skapa det Sverige där alla har en plats.
I budgetpropositionen gör vi ett antal satsningar
på de arbetslösa. Låt mig ta några exempel.
700 miljoner kronor går till AMS för personalför-
stärkningar vid arbetsförmedlingarna. Detta gör vi för
att säkerställa kvaliteten i bl.a. aktivitetsgarantin.
En ny höjning av a-kassan ska ske nästa år och
bör omfatta alla försäkrade och inte bara gälla de
första 100 dagarna. De som inte omfattas av a-kassan
kommer också att få en höjning. Det blir en höjning
till 183 kr per dag från 2002 och till 223 kr per dag
från 2003. Utvecklingsersättningen inom ungdomsga-
rantin kommer att höjas i motsvarande mån.
Ytterligare 120 miljoner satsas på att inrätta mot-
svarande 1 000 lönebidragsplatser fr.o.m. 2002.
Oberoende av konjunkturläget har arbetshandi-
kappade svårt att få arbete. Anställning med löne-
bidrag, skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare samt
anställning i Samhall är viktiga medel för att under-
lätta för arbetshandikappade att få arbete. Regeringen
avser därför att göra en samlad översyn av hur de
arbetshandikappades ställning ska stärkas på framti-
dens arbetsmarknad. Denna översyn är något som vi
tycker är väldigt viktigt från socialdemokratiskt håll.
Ökningen av ohälsan i arbetslivet fortsätter. Rege-
ringen presenterade därför ett 11-punktsprogram för
ökad hälsa i arbetslivet. Programmet omfattar åtgär-
der för att förebygga ohälsa i arbetslivet och rehabi-
litera dem som drabbas, samt vissa åtgärder inom
hälso- och sjukvården.
Fru talman! Även om vi har varit framgångsrika i
vår politik finns det anledning att noga följa utveck-
lingen av den svenska ekonomin. Vi ser att företag
varslar anställda och att människor känner en oro för
sin ekonomi och sin situation. En av orsakerna är den
osäkra politiska situationen i världen. Det sker också
strukturomvandlingar inom svenskt näringsliv - inte
minst inom IT-sektorn. Detta måste naturligtvis följas
med största allvar.
En del av den strukturomvandling som nu pågår
är att svenska företag väljer att lägga en del av sin
produktion i låglöneländer. Många företag avhänder
sig därmed en möjlighet att på hemmaplan följa pro-
duktionen och se till att kvaliteten på svenska pro-
dukter är lika hög som den tidigare har varit. Detta
kan i vissa fall vara oroande.
Jag välkomnar därför metallordföranden Göran
Johnssons och industrimannen Carl Bennets gemen-
samma utspel om att tillsammans utveckla svensk
industripolitik och näringslivets ansvar i dessa frågor.
Likaså tycker jag att det kom positiva inslag från
Sören Gyll i gårdagens debatt. Han sade att näringsli-
vet har sina intressen, men att vi ändå måste förenas
på något sätt och även kunna säga till om det som är
bra. Framför allt måste man jobba tillsammans för
Sveriges bästa just inom industrisektorn. Jag välkom-
nar sådana uttalanden från näringslivets företrädare.
Fru talman! Vi ser nu att ungdomsarbetslösheten
åter ökar. Detta oroar oss mycket, och jag följer ut-
vecklingen väldigt noga. Våra ungdomar får inte
lämnas i sticket.
Det är i dagsläget svårt att säga exakt vad ökning-
en beror på. Vi har på olika sätt försökt att få en or-
dentlig förklaring till det, men vi har inte fått något
exakt svar. Det är kanske ännu något för tidigt att
göra den värderingen. Jag menar att vi måste vara
beredda att snabbt sätta in åtgärder om det skulle
behövas.
Mot den bakgrunden vill jag ta upp regeringens
kommande omprövning av ungdomsgarantin och de
kommunala ungdomsprogrammen - KUP - och in-
tentionerna att avveckla dessa program till den 1
januari 2003. Jag tror att det är oerhört viktigt att i det
sammanhanget tydligt markera att jag är beredd att ta
initiativ till att kommunerna ska kunna erbjuda våra
ungdomar de åtgärder som behövs om ungdomsar-
betslösheten fortsätter att stiga.
Jag förutsätter samtidigt att regeringen är beredd
att ta de initiativ som behövs för att mota en eventuell
ökning av arbetslösheten i övrigt. Målet om en öppen
arbetslöshet på 4 % kvarstår. Om det behövs för att
trycka ned arbetslösheten måste vi vara beredda att ta
nya medel i anspråk för detta.
Jag kan garantera att vi socialdemokrater inte
kommer att tillåta en situation där ekonomin slås i
spillror och arbetslösa lämnas utan stöd.
Till sist skulle jag vilja säga någonting till Kent
Olsson. Det är mycket glädjande att han läser LO-
tidningen noga och att han gjorde den analys som han
gjorde. Men samtidigt vore det bra om han läste de
motioner han har varit med om att väcka och som tas
upp i betänkandet väldigt noga. Hela artikeln basera-
des på de moderata motionerna och vad ni föreslår i
dem. Ska sanningen fram fanns det stoff i dessa mo-
tioner för någon LO-tidningsartikel till, om vi så
skulle önska.
Till sist skulle jag vilja säga att vi yrkar bifall till
förslaget i betänkandet i dess helhet och avslag på
samtliga reservationer.

I detta anförande instämde Björn Kaaling, Laila
Bjurling, Anders Karlsson, Bengt Silfverstrand,
Claes-Göran Brandin, Hans Hoff, Sonja Fransson och
Kristina Zakrisson (alla s).

Anf. 129 STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Fru talman! Jag vill gratulera Sven-Erik Österberg
till att han åtminstone verkar ha stöd i sitt eget parti
för sitt anförande. Det är glädjande.
Det verkar som om Sven-Erik Österberg har fått
en ny talskrivare. Nu är de ganska breda penseldrag
och stora slängar. Det monteras ned arbetsmarknads-
politik, och det införs bortre parenteser. Detta tillmä-
ter han oppositionspartierna, som om de vore ett enda
parti.
Vi kristdemokrater vill tvärtom utveckla arbets-
marknadspolitiken. Den passivitet som har rått under
de gångna åren har oroat oss. Man har inte använt
högkonjunkturen för att rusta oss för att möta låg-
konjunkturen eller för att hjälpa de människor som
stått i arbetslöshetsköerna under denna period. Det är
därför vi har kritiserat regeringen för passivitet. Det
är därför vi har lagt fram våra förslag.
Sven-Erik Österberg säger att målet om 4 % öp-
pen arbetslöshet kvarstår. Den typ av politisk priorite-
ring som ni gör leder till denna typ av ordergivning ut
till de lokala arbetsförmedlingscheferna.
De säger: Vi ligger näst lägst i landet vad gäller
arbetslösheten, men vi ska ändå bidra till riksresulta-
tet. Vårt beting är att vi ska reducera antalet öppet
arbetslösa genom att öka antalet personer i program
med minst 89 personer per vecka under november.
Andra säger, fru talman, att programverksamheten
är en överordnad uppgift.
Det är den här typen av tänkande som är det fel-
aktiga med den politiska prioriteringen. Där står inte
människan och att skapa riktiga nya jobb i centrum,
utan det är just statistiken som är i centrum.
Frågan är då om Sven-Erik Österberg verkligen är
stolt över det som man har uträttat de gångna tre och
ett halvt åren i regeringsställning. Är man stolt över
de skarpa förslag som man själv har lagt fram? Eller
är man faktiskt bara stolt över att det har varit en god
konjunktur i omvärlden? Ta då också ansvar för
konjunkturnedgången, som nu kommer, och varslen,
som står som spön i backen! Är ni ansvariga för den
internationella konjunkturutvecklingen får ni vara det
åt båda hållen, tycker jag.

Anf. 130 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Jag kan inleda med att säga att jag
naturligtvis står för det som jag sade i mitt huvudan-
förande, att jag känner både glädje och stolthet om vi
tittar tillbaka på de år som har varit. Vi har haft en
väldigt kraftig tillväxt av sysselsättningen i landet. Vi
har också haft en starkt tillbakagång av arbetslöshe-
ten.
Det finns ju över huvud taget ett väldigt kriarät-
tande i debatten. Man ska liksom göra statistik av
arbetslösheten, försöka dela in den i olika faktorer
och allt sådant. Bakgrunden till 4-procentsmålet var
att man skulle ha ett tydligt och enkelt mål för att visa
att man faktiskt menade allvar med arbetslöshetsbe-
kämpningen. Man skickade ut den signalen till svens-
ka folket för att visa att regeringen och den socialde-
mokratiska riksdagsmajoriteten faktiskt står bakom
en politik som faktiskt vill mota tillbaka arbetslöshe-
ten och få ut människor i sysselsättning.
Aktivitetsgarantin tar bl.a. Stefan ofta upp här -
det är alla möjliga ord och tillmälen som används
kring den. Den har faktiskt tydliggjort många av dem
som tidigare har varit väldigt passiva i sin roll som
arbetslösa. De kommer nu fram, får olika åtgärder,
kommer ut i praktik osv. Det leder, som vi också ser,
i många fall till att de får in en fot på arbetsmarkna-
den. Det är väldigt positivt.
Det är inte något som helst mål för oss att bara få
ut folk i aktiviteter för att vi ska förbättra statistiken.
Det vill jag dementera på en gång. Däremot vet vi att
människor som är passivt arbetslösa som kommer ut i
aktiviteter faktiskt mycket lättare får ett fotfäste på
arbetsmarknaden. De får ett första jobb, kan känna
glädje över det, arbeta in sig där och sedan gå vidare i
arbetslivet. Det är ju så det fungerar.
Det finns ingenting som är så farligt för ett land
som att en massa människor hamnar i passiv arbets-
löshet. Vägen mot ett fast och ett riktigt jobb går
oftast via en åtgärd eller en aktivitet av något slag.
Det är ju så de flesta som har en långtidsarbetslöshet
bakom sig får ett fotfäste på den öppna arbetsmark-
naden.

Anf. 131 STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Fru talman! Självklart är det viktigt att ha ett mål
för arbetsmarknadspolitiken och näringspolitiken. Det
mål som nu ligger om 80 % i sysselsättning är ett bra
mål. Det fokuserar nämligen på att skapa jobb, på att
skapa riktiga arbeten för människor.
Felet med 4-procentsmålet var att det ledde till
den typ av beteende som jag visade på i de chefsbrev
som har gått ut till arbetsförmedlingarna efter order
från Göran Persson och Björn Rosengren. Det är
sådant som gör att man just får människor flyttade
från kolumner och inte människor i åtgärder. Det är
den felfokuseringen som jag är kritisk mot.
Jag ska också vara tydlig och säga att jag tror att
aktivitetsgarantin som idé kan vara klok. Vi har stött
den också. Problemet var ju att ni forcerade fram den
i en mycket rask takt och i en mycket stor volym
under hösten 2000. Av en slump råkade det vara
under precis samma tidsperiod som man skulle klara
av något så oerhört viktigt som 4-procentsmålet.
Målet var att man skulle nå 4 % under hösten år 2000.
Då använde man medel som kan vara goda och bra
och förfelade dem genom att skapa en sådan stor
volym på en gång att människor började uppleva det
som vuxendagis och någonting annat än bra åtgärder.
Det är det som är problemet.
Slutligen ska jag visa på ett exempel på den passi-
vitet som råder. Vad händer med förslag om indivi-
duellt kompetenssparande? Varför kommer det inga
förslag till riksdagen? Varför växer arbetslösheten i
arbetsmarknadsutskottet? Vi har inga förslag från
regeringen. Varför är det denna passivitet?

Anf. 132 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Jag ska först ta upp aktivitetsgarantin.
Jag har redan sagt att jag med bestämdhet dementerar
uppgifterna att det handlar om något sätt att leva upp
till någon god statistik. Jag tror också att svenska
folket är ganska överens om att det faktiskt handlar
om att få bort den öppna arbetslösheten och framför
allt om att få ut människor i sysselsättning på den
öppna arbetsmarknaden.
Jag kan ta det en gång till Stefan Attefall: Vi vet
att vägen för dem som har varit arbetslösa under
väldigt lång tid oftast går över en åtgärd innan de
kommer ut på den öppna arbetsmarknaden. Jag tycker
inte att det är någon väg som man på något sätt behö-
ver skämmas över. Vad är alternativet? Är det att
strunta i att ge aktiviteter till människor och låta dem
vara kvar i den öppna arbetslösheten? Eller vad finns
det för annan metod för att man ska få ut dem?
Ni skriver mycket i era reservationer om dyna-
miska åtgärder och det dynamiska samhället. Jag
skulle bra gärna vilja veta vad det innehåller förutom
det som står i de moderata motionerna - det har jag
själv läst upp några punkter omkring. Vad är dynami-
ken i det nya samhället där man inte använder åtgär-
der för att få människor att gå över från passiv ar-
betslöshet till den öppna arbetsmarknaden?
Till sist kan jag säga något om just det individu-
ella kompetenssparandet. En proposition om det är
aviserad till våren. Den bereds just nu. Jag, Stefan
Attefall, och ni andra vet att det finns en rad bekym-
mer med den där propositionen, inte minst fördel-
ningspolitiskt när det gäller de här delarna. Det är lätt
att se att höginkomstmän i övre tjänstemannaklassen
har ganska stora möjligheter att sätta av en del av sin
lön, kanske t.o.m. en rejäl del. Men hur är det med
Handels kvinnor ute i kassorna på Konsum och ICA?
Hur stor del av sin lön kan de sätta av för det här?
Vilka har mest behov av kompetensförstärkningar för
att kunna utvecklas, kanske byta jobb osv.? I många
fall är det nog kvinnorna i det här fallet. Männen får
oftast detta på de hyggliga jobb som de har.
Det är den nöten som ska knäckas. Då tycker jag
att det kan få ta en liten tid innan vi kommer fram dit.

Anf. 133 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Utskottets värderade ordförande kän-
ner oro för den ökande arbetslösheten hos unga män-
niskor. Hans välvilja när det gäller de arbetslösa i
största allmänhet betvivlar jag inte heller, för den är
också i sig genuin.
Men det finns en brist i Sven-Erik Österbergs sätt
att tala om ungdomarnas möjligheter när han stannar
vid åtgärder. De behövs i en hel del fall, men det är
framför allt en ny och breddad arbetsmarknad som vi
behöver. Och i det sammanhanget finns det en myck-
et stor passivitet hos den socialdemokratiska rege-
ringen.
Sven-Erik Österberg efterlyste tidigare i en replik
dynamik. Det är ingen tvekan om att en del av dyna-
miken finns i en ny och breddad arbetsmarknad.
Ordföranden i utskottet återkom också ofta till
vem som ska betala det här; det får inte bli de arbets-
lösa. Med den utgångspunkten förvånar det ju att
majoriteten och även Österberg själv har varit mot-
ståndare till att justera taket i a-kassan. Det har fun-
nits en tydlig majoritet i denna kammare för att man
skulle kunna göra det, och från Folkpartiets sida har
vi under flera år krävt det. Det vore dags att hantera
det så att det inte släpar efter när det gäller t.ex. sjuk-
försäkringen. Det skulle vara intressant att veta om
Sven-Erik Österberg är beredd att driva den frågan.
Den är komplicerad därför att många bävar för att gå
på a-kassa, för det ger mycket sämre villkor.
Fru talman! När ordföranden tog sin utgångspunkt
i det som hände efter 1994 glömde han att säga att
arbetslösheten efter något eller ett par år ökade igen.
Det omskrutna nya konceptet höll alltså inte. Det är
fler i jobb som är det primära. Där återstår en hel del
att göra.

Anf. 134 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! När det gäller ungdomarna och ung-
domssituationen kan jag säga igen att det finns en
tendens som det finns anledning att känna oro för -
och det tycker jag att vi kan vara ganska eniga om.
Eftersom man inte kan få någon ordentlig analys
av vad orsakerna är är det väldigt svårt att säga direkt
vilka åtgärder som ska vidtas.
Allmänt kan man väl säga just om ungdomsgrup-
pen att det är mycket angeläget att framför allt sti-
mulera våra ungdomar till att utbilda sig ordentligt.
Det ser vi inte minst i dessa dagar när varsel och
sådant kommer. Det handlar om återgången till ar-
betslivet och framför allt om att ha ett fotfäste på
arbetsmarknaden. I det ligger också att man har en
bra kompetens med sig. De som inte har det ska ges
möjlighet att förbättra kompetensen.
Det finns väl ingen grupp som bör vara så välmo-
tiverad som ungdomsgruppen när det gäller att sätta
in utbildningsåtgärder - och det kan väl inte vara mer
lönsamt någon annanstans. Det är väl dessa åtgärder
som man i första hand bör tänka på om man ser att
ungdomsarbetslösheten ökar. Det är dem som man
bör gå in och titta på.
När det sedan gäller taken osv. står vi för in-
komstbortfallsprincipen. Därför är det också viktigt
att försäkringssystemen fångar upp framför allt de här
grupperna, så att de får de försäkringsnivåer som är.
Det är därför som det är så oerhört viktigt att också se
till att taken i a-kassorna kan höjas, likaväl som det är
det i socialförsäkringar längre fram. Man ska fånga
upp de här grupperna, så att de får den procentsats
som försäkringen beskriver.
Det är det bekymret som finns med a-kassan i
dag. Därför är det en högprioriterad fråga för oss att
se till att vi kan höja taken, och framför allt att tak-
höjningarna kommer alla till del. Även de som länge
gått arbetslösa och slagit i taket ska få en möjlighet
att få en inkomstförbättring. Det är någonting som vi
driver och som vi också ska återkomma med under
kommande år.
Till sist ska jag säga något om detta med arbets-
lösheten. Vi ser att detta har utvecklat sig mycket väl
från 1994. Vi hade en konjunkturnedgång också 1996
som vi kände av lite grann, men åren däremellan har
vi, om vi slår ut det stort, haft en tillväxttakt i svensk
ekonomi som faktiskt är ganska imponerande.

Anf. 135 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Tillväxttakten i ekonomin har varit
god. Det är helt korrekt. Men det är inte detsamma
som att vi har haft en gynnsam utveckling när det
gäller sysselsättning och att snabbt bryta ned arbets-
lösheten.
När vi nu är så till synes överens i själva sakfrå-
gan när det gäller a-kassetaket vore det kanske rimligt
att vi fick en större glöd från regeringens sida i fråga
om att driva fram en sådan reform. Den är oerhört
angelägen.
När det gäller sysselsättningsgraden delar jag det
som har sagts av flera här i kammaren: Det är viktigt
att få upp den. Därför kan ett 80-procentsmål vara av
värde. Nu finns det inte många experter på området
som tror att detta är möjligt inom den tidsram som
regeringen har tänkt sig.
En annan sak som är besvärande är att vi inte har
fler i jobb nu än vi hade för drygt tio år sedan. Att
andelen har kunnat stiga beror bl.a. på att antalet
förtidspensionerade har ökat i väldigt hög grad. Detta
är varken nationalekonomiskt gott eller mänskligt
rekommendabelt, och därför hoppas jag att vi kom-
mer ifrån den här häftiga förtidspensioneringen. Lan-
dets bekymmer är nämligen inte att vi jobbar för
mycket. Som nation skulle vi tillsammans behöva
jobba mer, och det klarar man inte genom att pensio-
nera ut människor.
Sedan är vi överens om det här med den ökade
kompetensen. Problemet är ibland att väldigt många
av oss som är i arbetslivet skulle behöva en förstärkt
kompetens men ryggar för det. Det är långt fler som
inte vill vara med om en sådan utveckling och kom-
petensförhöjning än vad som verkligen skulle behö-
vas. Här finns också plats för att stimulera så att vi får
fler jobb. Det måste ske, med Folkpartiets sätt att se
det, genom ett ökat företagande och en ny och bred-
dad arbetsmarknad.

Anf. 136 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Det här med sysselsättningsgrad och
sådant är intressant, och det kan man roa sig lite
grann med. Om vi går tillbaka till Kent Olssons in-
ledningsanförande i debatten blev man kanske något
deprimerad av slutsatserna där. Men tittar vi i den
senaste breda statistiken för sysselsättningsgrad osv.
från år 2000 ser vi att Sveriges mått för andelen sys-
selsatta då var 74,2. USA hade 74,1, och snittet i EU
var 63,1. Sverige har alltså i EU-perspektiv en väldigt
hög sysselsättningsgrad, framför allt beroende på att
vi har många kvinnor ute i arbete. I den delen har vi
ingenting att skämmas för.
Varför är det viktigt med en hög sysselsättnings-
grad? Jo, naturligtvis därför att om vi ska kunna värna
välfärden osv. behövs alla krafter som kan arbeta.
Inte minst vet vi det mot bakgrund av att det när 40-
talisterna börjar gå i pension kommer att ställas ännu
högre krav på att så stor del som möjligt av den ar-
betskraft som befinner sig i den ålder då man ska
arbeta också finns ute i sysselsättning. Det är natur-
ligtvis en helt avgörande punkt i det här.
Jag kan också peka på sysselsättningsdelen.
T.o.m. ett år som detta har vi haft ett plus på 65 000
personer ute i det svenska näringslivet, dvs. i privat
verksamhet. Tittar vi på perioden 1997-2001 ser vi
att 302 000 nya arbetstillfällen har skapats i närings-
livet. Backar vi och tittar får vi gå väldigt långt tillba-
ka i historien för att se en sådan god utveckling. Det
tycker jag ändå är ett bevis på att politiken inte kan
vara så vansinnigt illa förd och ha så många brister
som oppositionen försöker få det till. Mot den här
bakgrunden tycker jag faktiskt att det har varit en
riktigt hygglig utveckling.

Anf. 137 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Jag är en aning förvånad över att
Sven-Erik Österberg anser att den socialdemokratiska
arbetsmarknadspolitiken har varit framgångsrik. Vi
har alltså närmare 15 % som står utanför arbetsmark-
naden, och det kallar han för en framgångsrik politik.
Vad säger Sven-Erik Österberg till alla dessa männi-
skor som vill ha ett arbete och inte kan få det - vi har
fört en framgångsrik politik och får vara glada att
arbetslösheten inte är ännu större?
För att sedan återkomma till LO-tidningen sade
Sven-Erik Österberg att det är roligt att jag läser den.
Jag är inte säker på att Sven-Erik Österberg borde
tycka att det är så roligt. Låt mig citera vad som står:
Regler om fasta anställningar ska bort - det har vi
moderater aldrig sagt. Vi har sagt att det ska kunna
vara överenskommelser mellan den enskilde indivi-
den och företaget, och det är något som är helt otänk-
bart för socialdemokraterna.
Regler om arbetstid ska bort - vi har sagt att det
ska vara möjligt att förhandla kring dessa saker för
den enskilde arbetstagaren och arbetsgivaren.
Vidare säger man till alla företagare: Direktörers
diktatur står mot arbetstagarnas trygghet.
Det är alltså så Sven-Erik Österberg ser på de
svenska företagarna - som direktörer som utövar
diktatur mot de enskilda arbetstagarna - när vi talar
om att man ska kunna göra undantag från turord-
ningsreglerna, vilket i stort sett de flesta företagare
vill.
Jag tog i mitt anförande upp hur man såg på soci-
aldemokratisk arbetsmarknadspolitik och hur social-
demokraterna behandlar företagen. Jag skulle vilja
fråga Sven-Erik Österberg: Anser Sven-Erik Öster-
berg att alla dessa företagare som säger att det är
krångligt att anställa folk och att vi har krångliga
regler har fel? Anser Sven-Erik Österberg att OECD:s
rapporter, där man säger att Sverige är ett av de
krångligaste länderna vad gäller nyanställningar, inte
stämmer med verkligheten? Det vore intressant att få
svar på de här två frågorna.

Anf. 138 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! För att börja med LO-tidningen är väl
detta inte riktat mot företagarna i sig utan mer mot er
moderater och de möjligheter ni vill sticka i händerna
på företagen med den politik ni vill föra. Ni vill bana
väg för ett kraftigt övertag för arbetsgivarna gentemot
de anställda löntagarna och lämna ut de enskilda åt
sig själva att förhandla med en arbetsgivare om vill-
kor.
Var och en kan nästan utan fantasi tänka sig hur
det kommer att se ut i en arbetsmarknadssituation där
det finns överskott på arbetskraft. Vem kommer att
diktera villkoren? Vem kommer att sätta villkoren för
de enskilda arbetsavtalen för att man ska få anställ-
ning? En sådan arbetsmarknad kommer att likna de
auktioner man hade för hundra år sedan i Sverige.
Arbetsgivaren dikterar: Vill du ha jobb i mitt företag
är det de här villkoren som gäller. Skriver man på har
man accepterat dem, och då har man ett enskilt avtal.
Det är ju där kollektivavtalet är grunden och garantin
för den enskilde att ha rimliga arbetsvillkor. Det är
därför vi också slåss för kollektivavtalsrätten till-
sammans med facken.
Det är därför vi också vinklar det så här. Det blir
direktören själv på företaget som dikterar villkoren,
medan den enskilde arbetstagaren inte har någonting
att säga till om. Det är ett praktiskt resultat av den
politik man kan läsa om i era motioner. Jag kan inte
komma fram till någonting annat. Kent Olsson får i så
fall försöka överbevisa mig om att jag har fel.
När det sedan gäller att 15 % skulle stå utanför
handlar ju detta om kriarättande. Den tabell som finns
i reservationen skulle jag nästan vilja säga är lite
grann av en dödgrävartabell. Det är så ni för statistik
och hanterar den här saken. Frågan är om ni inte har
bakbundit er själva i den debatten. Det är ju precis på
samma sätt som statistik alltid har förts. Under den
borgerliga regeringsperioden 1991-1994 hade vi
verkligen hög arbetslöshet. Om jag skulle använda
Kent Olssons sätt att räkna var den i det läget 30 %.

Anf. 139 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Jag måste säga att jag blir väldigt för-
vånad över Sven-Erik Österbergs syn på svenska
företagare. När man hör Sven-Erik får man en känsla
av att vi lever i ett gammalt feodalt samhälle där
företagare inte alls var intresserade av sina anställda.
Jag är mycket förvånad över denna syn på företagare
och hur de agerar. Jag har en känsla av att vi har ett
ganska bra arbetsliv, och man kan inte på något sätt
leda i bevis att svenska företagare skulle bete sig på
det här viset. Jag är mycket förvånad över att Sven-
Erik Österberg tror att undantag från turordningsreg-
lerna skulle ge de här effekterna. Men det var en
intressant upplysning till alla Sveriges företagare.
Nu skulle jag vilja anknyta till det vi talade om
förut när det gäller företagarna. Står Sven-Erik Öster-
berg bakom Vänsterpartiets syn att det svenska före-
tagsklimatet behöver förbättras och att socialdemo-
kraterna har ett snabbt hoprafsat program vad gäller
företagare?
Jag har en annan fråga som jag skulle vilja ställa.
Från den borgerliga sidan har vi sagt att AMS behö-
ver förändras i grunden. Ur Sven-Erik Österbergs
synpunkt fungerar AMS bra, hörde jag tidigare. Är
det bra att man inte lyckas få ut mer folk i åtgärder?
Är det bra att man misslyckas så totalt, så man vill
inte göra någon förändring? Här kan man inte bara ta
fram de borgerliga partiernas synpunkter, man kan
också ta fram vad IFAU säger. Det är inte någon
överdrivet positiv inställning till AMS.
En sista fråga gäller jämställdheten. Enligt EU:s
rekommendationer behöver man göra mer för att
förbättra jämställdheten i Sverige. Det har visat sig att
den proposition om jämställdhet och löneskillnader
som gick igenom i utskottet inte har inneburit någon-
ting. Vad tänker socialdemokraterna och regeringen
göra för att förbättra jämställdheten och förbättra
möjligheten att utjämna löneskillnaderna?

Anf. 140 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tyckte att Kent Olsson sade att
AMS har fått ut för få i åtgärder. Jag tycker att de-
batten har handlat om att det har varit för mycket
åtgärder. Men det kanske var en felsägning från Kent
Olssons sida. Jag vet inte.
Jag tycker i varje fall i breda ordalag att AMS har
fungerat väl. Däremot är det alltid så med stora orga-
nisationer att de hela tiden måste vara i viss föränd-
ring, vilket vi också har tillstyrkt i AMS förändrings-
del, som ger en tydligare möjlighet till styrning. Vi
har lyssnat på Riksrevisionsverket och även andra
som har pekat på att styrningsdelen inte har fungerat
hundraprocentigt. Det har vi tagit fasta på och låter
det stå bakom den förändring som sker av AMS. Man
får bättre styrningsmöjligheter, men utrymme lämnas
också för ökat lokalt ansvar och möjlighet att påverka
arbetsmarknadspolitiken i det regionala och lokala
perspektivet. Det är inte minst viktigt att understryka
just de delarna.
Jag har en positiv syn på de svenska företagarna,
Kent Olsson. Kent Olsson sade också själv att vi har
ett bra arbetsliv i Sverige. Det är bra att han tycker
det. Jag tror att det faktiskt till stor del beror på att vi
också har en bra arbetsrättslagstiftning.
Men det är precis den som Kent Olsson och hans
partivänner vill ta bort. De vill ta bort den svenska
arbetsrättslagstiftningen och komma med någonting
annat som ni beskriver mycket väl i era motioner,
som svenska folket faktiskt kan läsa och som vi har
gjort en sammanställning av.
Vi står för varje punkt vi redovisar av det ni vill
föreslå. Ni vill ta bort möjligheten för de anställdas
organisationer att åstadkomma lagar och regler som
gäller för de anställda och bryta ned dem på den en-
skildes nivå, med precis de undantag och på det sätt
som jag beskrev tidigare, så att den enskilde i en svår
situation kan bli utlämnad till dikterade villkor därför
att arbetsgivaren kan anse att nöden kan kräva just de
delarna i det fallet. Arbetstagaren blir alltså försvagad
i en sådan situation. Jag kan inte komma ifrån det.
Det är så arbetsmarknaden faktiskt fungerar om det
inte finns ett tydligt och bra regelverk som rättar till
det. Det har vi faktiskt nu, och det ska vi vara rädda
om.

Anf. 141 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Sven-Erik Österberg sade i sitt anfö-
rande att alla ska vara med. Det håller jag verkligen
med om, alla ska vara med. Men det finns ganska
många som står utanför arbetsmarknaden, bl.a. de
som är sjukskrivna, de som är förtidspensionärer och
de som lever på socialbidrag. Där behöver det göras
mer. Där tycker jag att man från regeringens sida har
misslyckats till en del, eftersom man inte har arbetat
vidare och tagit fler steg, bl.a. i de Finsam- och Fri-
samförsök som gjorts.
Jag har även fått påringningar från socialdemo-
krater som har sagt: Kan ni inte göra någonting för att
få fram en stabilisering, så att man kan fortsätta med
de här försöken och göra dem till regel?
Dessutom tänker man öka antalet platser för löne-
bidrag. Men man ökar inte taket för lönesumman. Vi
har föreslagit, men tyvärr har det fallit, att man skulle
öka den summan till 15 000 kr. Många gånger är
allting klart, men det bidrag som arbetsgivaren får för
att anställa någon med lönebidrag är så lågt att den
som har en högre utbildning och har rätt till en högre
lön inte får jobb. Bidragsprocenten blir nämligen så
låg att det hela motsäger sig självt.
Jag har hört flera stycken på arbetsförmedlingarna
säga att det här är ett stort problem. Vi får inte ut
människor på arbetsmarknaden med hjälp av löne-
bidrag i tillräckligt stor utsträckning, eftersom bi-
dragstaket ligger på 13 700 kr. Där tror jag att det har
legat sedan 1993 eller något i den stilen. Det är alltså
många år som man inte har förändrat det här bi-
dragstaket på.
Varför gör inte regeringen någonting åt detta? Jag
tror att man hade kunnat plocka in det i sin budget om
det hade varit ett prioriterat område.

Anf. 142 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Jag börjar med de arbetshandikappa-
des situation. Jag sade nog delvis det, men vi har
också skrivit i betänkandet att vi känner en allmän
oro för de arbetshandikappades situation på arbets-
marknaden i stort. Vi tar den på största allvar. Det här
förhållandet beror till viss del också på att kraven på
dem som jobbar i det offentliga arbetslivet stramas åt
hela tiden. Platsen för människor med arbetshandi-
kapp minskar därför, vilket sätter extra tryck på pro-
blemet.
Ska vi ha en arbetsmarknad som är i bra balans
och harmonisk tror jag att den öppna arbetsmarkna-
den i allt högre grad också måste inrymma människor
som inte i alla lägen har hundraprocentig arbetskapa-
citet. De måste också ha plats på den ordinarie ar-
betsmarknaden.
Det är klart att staten har ett ansvar, men här
måste också det privata näringslivet, likaväl som det
offentliga, vara villigt att öppna portarna mer för
människor som har arbetshandikapp. Det är en oer-
hört angelägen fråga.
I och för sig kan jag hålla med Margareta Anders-
son när det gäller de höjda taken. Det kan vara en
åtgärd, men vi får inte göra det så enkelt att vi tror att
vi löser problemet bara genom höjda tak. Det är där-
för vår utskottsgrupp har varit en pådrivande kraft när
regeringen nu har bestämt sig för att göra en bred
översyn där man väger ihop arbetshandikappades
situation, alltifrån dem som behöver lönebidrag till
dem som behöver anställningsstöd eller är föremål för
Samhalls verksamhet. Även Samhalls verksamhet är
vi inne på att analysera.
Tittar vi på varje liten del för sig kommer vi att
missa en del, så det blir ett ordentligt brett grepp över
hela arbetsmarknaden för de arbetshandikappades del.
Det tycker jag att man kan välkomna och tycka att det
är bra att det kommer en översyn. Därför tycker jag
att man kan vänta lite grann med just den här delen,
därför att det bör komma fram bra saker ur den här
översynen så att vi kan fatta bra beslut så småningom.

Anf. 143 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Jag tackar för det svaret. Jag får hop-
pas att Sven-Erik Österberg har rätt, att det blir nå-
gonting bra, därför att det är många människor som
har problem på det här området.
En annan sak som Sven-Erik Österberg sade var
att det skulle vara klara regler i olika sammanhang.
Det exempel jag tog i slutet av mitt anförande hand-
lade om kvinnor som ville starta kooperativ verksam-
het. Det var samma kooperativ men tre olika a-kassor.
Reglerna för hur a-kassan ska gälla i olika samman-
hang är inte tydliga. Framför allt gäller det när män-
niskor är på väg in i en sysselsättningsform som inte
speglar de traditionella sysselsättningarna, att man
antingen är anställd med kollektivavtal eller företaga-
re.
Men även småföretagare, enmansföretagare, har
problem med a-kassan. Man måste avveckla så oer-
hört mycket innan man har möjlighet att komma in i
systemet. Det hindrar många människor från att starta
verksamheter som dels skulle försörja dem själva,
dels vara ett tillskott i de olika företagsformer som
finns. Över huvud taget skulle de göra arbetsmarkna-
den mer demokratisk. Det här är ett allvarligt pro-
blem, som jag ser det, och det måste lösas på något
sätt. Vi kan inte ge så här spretiga besked till männi-
skor i fortsättningen. Jag hoppas att Sven-Erik Öster-
berg har något svar att ge som kan lugna de männi-
skor som i dag är ganska besvikna och frustrerade.

Anf. 144 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re-
plik:
Fru talman! Just det som Margareta Andersson
tog upp i sitt exempel, att man har tillhört olika kas-
sor och fått olika besked, kommer det att sättas in
åtgärder mot genom att man nu kommer att tillsätta
en ny myndighet som har att granska dels a-kassorna,
dels arbetsförmedlingarna ur ett bredare perspektiv.
Skälet är att reglerna ska tolkas lika från Ystad till
Haparanda. Den enskilde ska få samma bemötande av
a-kassan eller arbetsförmedlingen oavsett var i landet
man bor. Det är en rättssäkerhetsförstärkning som
kommer att ske för det kollektiv som besöker både a-
kassan och arbetsförmedlingen. Därför borde Marga-
reta Anderssons kvinnor i det här fallet få samma
besked av sina a-kassor om de ställer samma fråga.
Det är det som är målet.
Det är viktigt att a-kassorna väger in förändringar
och de justeringar som sker på arbetsmarknaden. Det
handlar om att a-kassan inte får bli ett försörjnings-
stöd mellan återkommande arbetsperioder i ett vidare
perspektiv. Det är viktigt att hålla kraften i detta om
det sker en utveckling, så att a-kassan förblir en för-
säkring som ska täcka upp vid arbetslöshet och inte
blir något som kommer att ingå i något slags rund-
gång.
Här måste göras förnuftiga avvägningar i sam-
band med förändringar så att försäkringen inte körs
sönder och det blir en svår situation. Förändringar
måste vägas in.
Sist var det frågan om 11-punktsprogrammet, som
jag inte hann få med i min förra replik. 11-
punktsprogrammet har tagits fram just på grund av
oron för det ökade antalet sjukskrivningar och för-
tidspensioneringar. Vad kan göras på arbetsmarkna-
den så att människor kan jobba längre och inte bli
sjuka av sina jobb? Punkterna är i det här läget håll-
hakar. De kommer att efterhand fyllas upp med åt-
gärder. Regeringen kommer i dagarna att återkomma
för att i vissa delar tydliggöra vad man vill göra med
11-punktsprogrammet.

Anf. 145 HANS ANDERSSON (v):
Fru talman! Arbetslösheten är en förbannelse för
den arbetslöse, för samhället och för den framtida
ekonomin. Därför är kampen mot massarbetslösheten
det som vi har prioriterat år ut och år in.
Vi lever i ett kapitalistiskt klassamhälle. Arbets-
marknaden är trots allt en marknad. Man köper och
säljer arbetskraft. Det finns några som sitter bra till.
Det finns andra som sitter sämre till. Den med god
utbildning, goda lönevillkor, bra anställningsvillkor
och som är efterfrågad har inget annat att vänta på än
att marknaden fungerar. Men den som bor på fel plats
i landet, den som har gjort sitt arbete utan att ha fått
den fina utbildningen, den behöver samhällets stöd.
Den som kommer ny till landet med utländsk bak-
grund behöver samhällets stöd - inte för att den per-
sonen är svag utan därför att den personen behöver ett
skohorn för att komma in på denna arbetsmarknad.
Internationaliseringen leder till att beslut fattas
alldeles oavsett var våra gränser finns. Det är utflytt-
ning och dumpningskrav, och det är billigare att pro-
ducera på annat håll. Det är ABB, Ericsson, Avesta
Polarit i Degerfors och nu Continental i Gislaved. De
är privata beslut.
Har facket för mycket att säga till om? Har sam-
hället för mycket att säga till om? Har staten för
mycket att säga till om?
De blir informerade fem i tolv, och sedan får de
packa och gå. Sedan får a-kassan och staten bekosta
omställningen. Detta tycker vi i Vänsterpartiet är
orimligt.
Därför vill vi utveckla sysselsättningsmålen. Vi
vill lägga all den politiska kraften på tillväxt och
välfärd. Vi vill också förbättra villkoren, ha en ar-
betstidsfördelning, ha bättre fördelningspolitik. Det är
ofta emot marknadskrafterna. Här finns vänster-hö-
ger-konflikten. Det handlar om makt- och resursför-
delning. Det handlar från vår synpunkt om att stödja
individen till jämlikhet byggd på respekt och förståel-
se för de olikheter som finns.
Men se på borgerligheten! Där har ni lyckats
samla er i reservation nr 1 i utskottets betänkande.
Vad finns det där? Jo, mindre resurser för att stödja
de arbetslösa. Ni är missnöjda med lönebildningen.
Vad då? Blev det för höga reallöner, trots god kon-
kurrenskraft? Blev det för låg inflation? Blev det
löneökningar också för de sämst ställda? Vad är felet?
Ni vill ha bättre incitament i bidragssystemen.
Vad betyder det? Betyder det bortre parenteser? Ja,
för vissa partier. Betyder det lägre ersättningsnivåer?
Ja, för vissa partier. Betyder det ökad egenfinansie-
ring? Ja, för vissa partier. Det är lite olika bud. Det är
inte lätt att sammanfatta på någon minut.
Sedan var det sämre arbetsrätt. Är det för mycket
flexibla arbetstider, får jag väl fråga Kristdemokra-
ternas representant? Är det för få korttidsanställningar
eller för lite deltider? Ni vill öka den möjligheten. Vi
i Vänsterpartiet tycker att det är fråga om för mycket.
Vi vill ge trygghet och rättvisa åt människor i pro-
duktion och arbete. Då finns också omställningsför-
mågan.
Ni har tre förslag som jag kan förstå. Privatisering
och avmonopolisering, subventionering av hushåll-
stjänster och lärlingsutbildning. Vi har andra politiska
uppfattningar i de två första fallen. Jag tycker att man
kan diskutera lärlingsutbildning. De tre går att begri-
pa, och det blir inte bara prat. Resten är ren och skär
högerideologi. I övrigt uppvisar ni i betänkandet mest
oenighet.
Sysselsättningsökningen har varit bättre än nästan
någonsin. Varför ska ni larva er när det gäller de
statistiska uppgifterna? Om vi ser på mandatperioden
från 1997 till 2001 är det fråga om en oerhört kraftfull
ökning av arbetskraften och sysselsättningen, en
minskning av arbetslösheten, en minskning av lång-
tidsarbetslösheten, en minskning av långtidsinskriv-
ningen, en minskning av invandrares arbetslöshet -
om än fortfarande alldeles för hög - och en minsk-
ning av de äldres, 55-plus, arbetslöshet och en minsk-
ning av arbetslösheten för människor med funktions-
hinder.
Läs er AMS-statistik och läs er SCB-statistik. Läs
all statistik förmedlad genom Konjunkturinstitutet
och Riksbanken om ni inte litar på mig.
Ökningen har skett till största delen i privat tjäns-
tesektor. Det är fråga om 230 000 nya jobb mellan
1997 och 2001. Det är inte fråga om vikarier för sjuka
i offentlig sektor, som ni ofta säger. Det är framför
allt ökningar i tjänstesektorn, den privata sidan, och
det är ökningar i småföretagen och en ökad mängd
kvalificerade jobb i industrin och på byggen.
Men vi har fortfarande jätteproblem för de äldre,
för de funktionshindrade och för människor med
utländsk bakgrund. Låt oss utgå från en gemensam
faktaplattform, och låt oss gripa oss an problemet.
Larva er inte. Även om det snart är den 13 december
och Lucia behöver väl Kent Olsson inte sätta på sig
dumstruten!
Sverige tycks också klara sig bättre än flertalet
andra OECD- och EU-länder. Varför ska ni ha fel när
ni citerar EU-statistik och OECD-statistik? Vi har ju
tillsammans med Danmark och Nederländerna den
nästan högsta sysselsättningsgraden - förvärvsinten-
sitet och kvinnors sysselsättningsintensitet. Vi har
färre långtidsarbetslösa. Vi ligger relativt lågt när det
gäller arbetslösheten totalt. Det är inget fusk, utan det
är samma statistiska metod som används i Eurostat.
Vi har tillräckligt stora problem ändå. Det är regi-
onala problem. Det är problem med tillräckligt effek-
tivt entreprenörskap. Vi har många diskriminerings-
frågor. Vi har väldigt många utsatta grupper som inte
kommer in på arbetsmarknaden. Vi har framför allt
ett stort demografiskt problem när det gäller arbets-
kraftsutbudet.
Läs inte bara: Se hur många som är arbetslösa och
sysselsatta. Titta på hur ålderskategorierna förändras.
Sverige kommer att minska sin aktiva kategori ar-
betstagare, och de med lägst sysselsättningsgrad
kommer att öka i antal de närmaste åren. Det är en
jätteutmaning för vem som än sysslar med politik.
Åtminstone känner jag det starkt.
Det finns brist i utbildningar. Många ungdomar
gör helt fel skolval. De är utbildade åt ena hållet, och
jobben finns åt andra hållet.
Det är dels en fråga om för många arbetslösa, dels
är det arbetskraftsbrist på många håll. Det är svårt att
få tag på rätt folk. Det känner industrin av. Det kän-
ner tjänstesektorn av. Det känner framför allt väl-
färdssektorn inom kommunerna av. Där ska vi lägga
fram förslag. Jag har inte hittat ett förslag hos er.
Konjunkturnedgångar utlöser alltid struktur-
problem. Det finns kvartalsplanering, men den utgör
ingen långsiktighet. Arbetsgivarna är oerhört kortsik-
tiga. Det gäller både offentliga och privata arbetsgiva-
re.
Så fattas det beslut för företagets del - och så får
folk gå! Då står politiker i denna kammare och säger
att det är Anderssons fel. Varför gjorde inte Anders-
son någonting?
Jag hade ärligt talat ingen kunskap om Gislaved.
Jag hade ingen kunskap om att den mest lönsamma
enheten som låg i Degerfors skulle läggas ned. Jag
styr mycket, men jag styr inte allt, kära borgerliga
oppositionspolitiker. Tur är väl det!
Sedan är det sysselsättningspolitiken. Ja, det vik-
tigaste är den ekonomiska politiken. Offentliga finan-
ser: bra. Inflation: bra. Realräntor: bra. Skatteintäkter:
bra. Lönebildning: bra. Reallöner: bra. Disponibla
inkomster: bra. Det är fråga om mellan 2 ½ och 5 %
åren 2000, 2001 och 2002. Vi har väl knappast haft
det bättre - trots skattesänkningar och trots ökade
statsbidrag till kommunerna.
Men vi har problem, svåra balansproblem mellan
regionerna, svårt att finansiera nödvändig gemensam
välfärd där behoven är stora, svårt att ha tillräcklig
regional tillväxt och få riktig skjuts på småföretagen,
entreprenörerna, som ska växa för att ge tillväxt i
framtiden.
Därför är den artikel i Dagens Industri som alla
förfasar sig över inte så särskilt konstig. Det är en
sammanfattning av en småföretagarrapport av ett
antal riksdagsledamöter från Vänsterpartiet. Och jag
var med där - det är ingen nyhet. Ni behöver inte
fråga mig om jag står bakom det.
Det är väl inte höger att stödja ett positivt klimat
för små företag och entreprenörskap, Kent Olsson?
Det är vänster. Det är effektivt. Men det är höger att
berika de rika, det är höger att avreglera arbetsmark-
naden och det är höger att satsa mindre på de arbets-
lösa, att skapa större klyftor i samhället.
Nej, vi vill inte ha 60 dagars sjuklöneperiod. Det
har vi väl sagt tio gånger. Ni vet ju - men vi har varit
ensamma om det hittills - att vi vill ta bort sjuklöne-
perioden för de riktigt små företagen under tio an-
ställda, just därför att det är en för stor börda för rik-
tigt små företag, där man inte vet hur det kan drabba
om en eller annan blir sjuk.
De 14 dagarna är ett problem, ska jag tala om. De
60 dagarna är till stor nackdel framför allt för små
företag men också för utsatta grupper, t.ex. funk-
tionshindrade, som möter ett nytt hinder för att bli
anställda. Den socialdemokratiska regeringen har inte
ens lagt fram det förslaget, utan Jan Rydh har lekt
med tanken. Anklaga inte Sven-Erik Österberg, i alla
fall inte ännu!
Förstora arbetskraftsutbudet! Det är oerhört vik-
tigt.
Satsa på Socsam och Finsam, rehabilitering och
sociala insatser! Det var precis vad socialförsäkrings-
utskottet gjorde i en uppgörelse mellan Miljöpartiet,
regeringen och Vänsterpartiet för någon vecka sedan.
Det är utomordentligt bra, men inte alldeles lätt i
praktiken.
Kom ihåg en sak, ni som vill riva upp regler: Vi
har samma regler när det gäller skatter, arbetsrätt och
arbetsmarknadspolitik i Gnosjö, Stockholm, Smedje-
backen och Haparanda. Men vi har helt olika syssel-
sättningsgrad, sysselsättningstal, arbetslöshetstal osv.
Det handlar inte om det ni tror. Det är bara på
ytan; det är den enkla retorikens politik ni ger uttryck
för. Titta på de underliggande strukturerna när det
gäller arbetskraftens utseende, sysselsättningens utse-
ende och näringsstruktur ska ni få se vilka åtgärder
som vore effektiva.
Jag ska säga lite om budgetpolitiken. Det här är
ändå arbetsmarknadspolitik inom ramen för den bud-
get som är tagen.
Ni minskar alla, men på olika sätt och i olika grad,
resurserna för arbetsmarknadspolitik. Och ni gör det
när konjunkturen går ned och skäller på majoriteten
därför att vi inte gör någonting, som ni säger. Jag tror
att vi har för små resurser avsatta. Hur ska det gå för
er då? Varför har ni så små resurser? Jag tror att ni
helt enkelt har behövt pengar till andra, glada utgifter
och kostnader, som ni ville presentera i era budgetal-
ternativ.
I de fall där ni har reservationer går de precis
tvärtemot varandra. När det gäller revisorerna och
otraditionella medel går Centern åt ena hållet, Mode-
raterna och kd åt andra hållet och fp åt tredje hållet.
Det är fullständigt olika förslag.
När det gäller AMS organisation är det samma
sak. Centern vill kommunalisera mer eller mindre,
och Moderaterna i den andra ändan vill följa AMS
förslag med en total centralisering. Vad är det bor-
gerliga alternativet?
När det gäller arbetshandikappade vet jag att
Folkpartiet, Centern och kd har intresse i frågan.
Varför skriver ni att det är viktigt att göra en översyn?
Ni lyckas skriva en reservation där majoriteten skri-
ver samma sak. Kunde vi inte ens enas om detta, när
vi i sak faktiskt är överens?
Jag menar att era budgetförslag och er arbets-
marknadspolitik är oansvariga, därför att de innebär,
helt rått i ett läge där det egentligen behövs mer re-
surser, att ni anvisar mindre. Jag har inte tid att gå
igenom allting nu, men jag vill ändå säga att Centern
och Folkpartiet är värst. Låt mig säga några ord om
Centern.
Ni i Centern säger att ni sparar 1 ½ miljard genom
att ni flyttar medel från utgiftsområde 13 till 14. Ska
ni inte flytta tillbaka det, så kanske ni får 1 ½ miljard
till? Det finns inte ett motiv, ingenting. Ni bara mär-
ker om ett konto och säger att ni sparar 1 ½ miljard
på det.
Ni lyfter bort 700 miljoner på AMS. Men det lig-
ger ju inte på AMS, utan det ligger ute, decentralise-
rat i regionerna. Ni ska ta bort folk som jobbar för att
människor ska ha arbete ute i landet. För mig är det
obegripligt.
Ni plockar bort 7 miljarder från aktivitetsstöd och
a-kassa. En del av det består i att ni försämrar a-
kassan. Det är i och för sig tråkigt för folk. Men res-
ten då? Ja, ni sparar pengar och ska använda dem på
annat håll.
Ni plockar ned 1,7 miljarder kronor av program
och utbildning. Finns det inga behov i dessa tider?
Hur blev det nu i Gislaved? Vad tror Margareta An-
dersson att det kommer att kosta?
Det värsta av allt är att ni tar 99,4 miljoner på lö-
nebidragen. 100 miljoner tar ni bort,och ni säger att ni
ska höja taket till 15 000 kr. Det säger Margareta
Andersson här också. Jag tycker att det är ett jättebra
förslag - jag har själv stridit för att höja det här taket.
Vet Margareta Andersson vad det kostar? Jag har inte
fått igenom det. Tror Margareta Andersson att det
räcker, att det kostar minus 100 miljoner? Tror hon
att det kostar 0 kr eller plus 100 miljoner? Svara mig
på den frågan!
Folkpartiet river bort resurser från det här områ-
det. Det ligger väl i linje med att vilja lägga ned i
stort sett hela AMS.
Kd är mer ambitiöst men plockar ändock bort
150 miljoner från arbetsmarknadsutbildning och
sådant. Det stora klippet gör man naturligtvis på akti-
vitetsstöd och a-kassa - 8 miljarder.
En del tar ni in på skatter. Det blir mer rättvist på
det sättet, men det är väl någon miljard som ni plock-
ar ned. Det går inte att utläsa, därför att ni har ju ald-
rig angivit vad ert förslag är när det gäller arbets-
kraften och sysselsättningen. Vad tror ni på för pro-
gramvolym? Det står inte ett ord om det - det går inte
att bedöma. Ert alternativ är inget alternativ.
Låt mig avsluta med att säga att för vår del är det
många saker som måste komma i fokus nu. Det är a-
kassereformen och förbättringar för arbetshandikap-
pade. Finns det ett intresse från andra att höja taket
står vi först i kön. Låt oss diskutera det! Men det ska
hålla ihop i en budgetuppgörelse.
Sysselsättningsmålet 80 % år 2004 är i fara, Sven-
Erik Österberg. Vi måste sätta till extra åtgärder. Vi
är beredda - jag förutsätter att Socialdemokraterna är
det.
Vi vill fortsätta med sysselsättningsmålen och in-
föra regionala sysselsättningsmål, men också sådana
som avser sysselsättningsgraden för invandrare och
funktionshindrade. Vi vill ha en lösning, åtminstone
börja på det som kallas övergångsarbetsmarknad, för
att inte överlasta garantin.
Vi vill se till att den kommunala välfärdssektorn
verkligen kan rekrytera utbildade människor. Där
finns det förslag - låt oss gå vidare på det. Vi har råd,
för vi har sunda statsfinanser. Låt oss satsa dem där
de gör bäst nytta för människorna och för den natio-
nella ekonomin.
Låt mig också säga att förslaget från den social-
demokratiska kongressen att enbart stödja kommu-
nala huvudmän i välfärdssektorn är dåligt. Den lös-
ning vi ska komma fram till ska inte, hur den än blir
konstruerad, diskriminera sådant som ligger under
andra huvudmän.
Det finns en mängd olika konkreta förslag som
jag skulle vilja lyfta fram, men jag hinner inte göra
det. Jag tror att Camilla Sköld Jansson kommer att
göra det senare. Låt mig säga, fru talman, att ingen
fråga är viktigare än att fortsätta marschen mot den
fulla sysselsättningen. Hittills har det varit fram-
gångsrikt, men vi är inte på långa vägar framme.

Anf. 146 STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Fru talman! Hans Andersson använder huvudde-
len av sin tid till att prata om oppositionen och inte
om vad han i stödpartiet har uträttat med Björn Ro-
sengren, superministern. Det är betecknande.
Jag noterar att Hans Andersson radar upp flera
olika problem som han ser framför sig på arbets-
marknaden. Man hade ju förväntat sig att han skulle
utöva sitt inflytande i förhandlingar för att få fram
förslag som möter framtidens problem.
Jag tycker att vi i oppositionen har pekat på flera
åtgärder och inriktningar för att möta framtidens
problem än vad regeringen har lyckats med hittills.
Om Hans Andersson har ytterligare problem, varför
tar han inte tag i dem i samarbetet med Socialdemo-
kraterna? Eller tillhör Hans Andersson ett stödparti
som inte har tillräckligt inflytande?
När det sedan gäller de resurser vi satsar på ar-
betsmarknadspolitiken har vi mindre kostnader därför
att vi lägger en stor del av minskningen på a-
kassestöd. Vi växlar över det till höjda egenavgifter,
som i sin tur kompenseras mer än väl av sänkta in-
komstskatter för låg- och medelinkomsttagare. Det är
en strukturförändring av arbetsmarknadspolitiken för
att få bättre följsamhet till lönebildning och liknande.
Sedan har vi också regelförändringar som möter
mindre kostnader. Vi har t.ex. inte fyra olika varianter
av anställningsstöd. Vi har en variant av anställnings-
stöd, för att ta ett exempel.
Vi satsar också i skarpa förslag på ett bättre före-
tagsklimat, sänkta skatter för företagande, införande
av skatteavdrag för hushållsnära tjänster och liknan-
de.
Jag noterar också att Hans Andersson berömmer
sig av klimatet i Gnosjö men inte av klimatet i Norr-
botten. Är det en slump att Hans Anderssons parti är
starkt i Norrbotten och inte i Gnosjö?

Anf. 147 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Det sista var väl en vulgaritet. Den
träffade inte mig, men kanske är det en förolämpning
mot människorna i en viss del av landet. Låt mig säga
det. Jag sade inte något värderande. Jag sade att för-
utsättningarna ser helt olika ut i Stockholm, Göte-
borg, Gnosjö, Smedjebacken och Haparanda - helt
olika. Det är det jag vill koncentrera uppmärksamhe-
ten på.
Näringsstruktur, arbetskraftsstruktur, åldersstruk-
tur, ekonomisk betalningsförmåga etc. är problem,
säger Staffan Attefall. Ja, jag ser fullt av problem i
den omställningsperiod som svensk ekonomi och
arbetsmarknad befinner sig i. Inte minst ser jag pro-
blem i att vi faktiskt står så utan makt, vi som repre-
senterar löntagare och vi som representerar samhäll-
sintresset, medan de som på marknaden representerar
kapital och egenintresse står så starka. Det är ett jät-
teproblem för mig.
Sedan finns det andra problem som det individu-
ella kompetenssparandet - ja, jag har slitit med det.
Jag har inte lyckats att få fram ett förslag. Skratta åt
mig, men jag har inte lyckats med det. Jag tycker att
det är ett misslyckande, men vi har lovat att det ska
komma i år, och jag förutsätter att vi ska lyckas att få
fram det i år.
Heltid eller deltid är en sak som vi har drivit jätte-
hårt. Det är viktigt att vi gör framsteg nu. När det
gäller fasta kontrakt eller tillfälliga kontrakt är det
viktigt att vi gör framsteg nu. När det gäller arbets-
marknadspolitik och koppling till a-kassan är det
viktigt att vi gör framsteg. Det finns fortfarande pro-
blem. Jag tycker att vi gör framsteg, att vi har ett
bättre system i dag. Jag är därför lite oklar över varför
Stefan Attefall gnäller på mig.
Jag är kritisk mot en opposition som inte presterar
seriösa förslag, men låt mig ärligt säga att Kristde-
mokraterna är inte alls värst. Jag skulle säga att ni är
bäst, men det är en rätt så dålig liga ni spelar i.

Anf. 148 STAFFAN ATTEFALL (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag får tacka för detta beröm. Det ska
nog värderas ganska högt eftersom det kommer från
Hans Andersson.
Vad jag vill säga med jämförelsen mellan Gnosjö
och Norrbotten är att i Gnosjö, för att ta ett exempel,
finns det ett gott klimat för småföretagande och för
näringslivets tillväxt tack vare de traditioner och den
miljö som finns där. Detta är sämre på andra håll i
landet. Det är någonting som är positivt, men det
kräver också en viss atmosfär. Det är ingen slump att
Hans Anderssons parti är starkt i områden där stora
statliga företag har dominerat.
Hans Andersson sade just att det är kortsiktiga be-
slut både i privat sektor och i offentlig sektor. Men
om lösningen är mer offentligt ägande och mer of-
fentligt styrande, som Hans Andersson och hans par-
tikamrater så ofta pläderar för, borde ju problemen
vara mindre där politiken styr allt. Men receptet är
inte mer offentlig styrning. Tvärtom tror jag att det är
att skapa ett gott klimat för företagen och goda kon-
kurrensvillkor. Då kan vi klara jobben i Gislaved och
på andra orter, men inte genom att styra mera upp-
ifrån.
Låt mig bara avsluta med att säga att vi har haft en
ökning av sysselsättningen i Sverige, men det har
varit en högre ökningstakt i elva av de andra EU-
länderna. Danmark som har en hög sysselsättnings-
grad, liksom Sverige, har ändå kunnat öka sysselsätt-
ningen snabbare än Sverige. Det jag försökt säga i
mitt anförande tidigare är att konjunkturen har varit
god. Det har räddat svensk regering och svensk ar-
betsmarknad. Men problemet är passiviteten som har
rått när det gäller att strukturera om arbetsmarknaden
och vidta åtgärder som gör att vi kan möta lågkon-
junkturen.
Hans Andersson erkänner ju med sitt beklagande
över allt han inte har fått igenom att regeringen fak-
tiskt har varit passiv och inte kommit med förslag.
Det erkännandet tackar jag för, för det bevisar att min
tes här har stämt. Det bevisar också att Sven-Erik
Österberg inte har svarat korrekt, tycker jag, på de
frågor som jag ställde till honom tidigare.

Anf. 149 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag gillar inte att skryta och tycker
inte att man ska göra det när man har så svåra sociala
problem som vi fortfarande har på grund av arbets-
lösheten. Men jag nämnde ett tiotal variabler där vi
har en rekordartat bra utveckling. Vi behöver inte tro
på Hans Andersson, utan vi kan tro på Riksbanken,
KI, AMS eller någon myndighet som kan de här frå-
gorna.
Stefan Attefall väljer att ta upp åren 1995-2000.
Vi hade en uppgång i sysselsättningen 1994, sedan
gick den ned 1995, 1996 och 1997. Då kan jag natur-
ligtvis säga att det var då sossarna gick ihop med
Centern och tog till ett för starkt sparbeting. Då rasa-
de bl.a. sysselsättningen i den offentliga sektorn på
kommunsidan. Så var det. Dessutom var det något
som hette Asienkrisen och något som hette Ryssland-
skrisen, och Tyskland föll. Om Stefan Attefall är lite
kunnig, saklig och ärlig måste han erkänna att detta
inte var så kul. Från 1997 till i dag är mandatperio-
den, och det var ju den vi skulle utvärdera. Det kan
finnas något land - Irland, tror jag - som slår oss i
sysselsättningsutveckling. Å andra sidan ligger Irland
så lågt i förvärvsfrekvens. Vi ligger ju högst tillsam-
mans med Danmark. Jag tror också att det går bättre
för oss än för Danmark under mandatperioden, men
det ska jag låta vara osagt. Det är Danmark, Holland,
Irland och Sverige som ligger högst när det gäller
utvecklingen. Det är Danmark och Sverige som ligger
högst när det gäller sysselsättningsnivån. Kan ni inte
vara lite glada över detta?
När det sedan gäller Norrbotten, Småland eller om
vi pratar om Skåne, Blekinge, Dalarna och Värmland,
så har de olika näringsstrukturer. Vad jag säger är:
Låt oss titta på fakta, och låt oss titta på strukturer.
Välj inte bara en siffra här och en siffra där och sätt
upp en vimpel. Vi ska dra Sverige upp till full syssel-
sättning, och det är oerhört svårt. Då behövs nog
många goda krafter som är intresserade av både nä-
ringslivstillväxt och offentlig välfärd. Det viktigaste
är att det ska grundas på rättvisetanken.

Anf. 150 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Den här debatten liknar i mångt och
mycket tidigare debatter. Hans Andersson börjar i
vanlig ordning att med högljudd ton recensera de
olika borgerliga förslagen och kommer fram till att
det ena förslaget är sämre än det andra. Det är vi ju så
vana vid i sådana här debatter.
Jag skulle dock vilja påstå att den borgerliga
enigheten är betydligt större än den enighet ni har på
vänstersidan. Göran Persson sade för en tid sedan att
Vänsterpartiet inte var att lita på. Och angreppet som
finns i Dagens Industri är ju inte litet: "Vill Social-
demokraterna göra något för småföretagen? Social-
demokraternas förslag för att ge de mindre företagen
bättre villkor förefaller lösryckta och hastigt hop-
komna. För en verkningsfull politik krävs ett helhets-
grepp."
Man dömer på något sätt ut hela den socialdemo-
kratiska företagspolitiken. Här kan vi i mångt och
mycket vara överens eftersom både OECD och före-
tagarna gör det. Men att Hans Andersson skulle göra
det och stå bakom att man ska göra skatteförändringar
och annat är faktiskt glädjande men mycket överras-
kande. Framför allt är väl skillnaden mellan Social-
demokraterna och Vänsterpartiet i det här fallet gans-
ka stor. Om jag inte hörde fel sade faktiskt Hans
Andersson för en stund sedan att han stod bakom
artikeln av Marie Engström och Per Rosengren. Jag
skulle vilja höra hur Hans Andersson ska påverka
Socialdemokraterna att gå åt rätt håll.
Är det så att det ska stå en vänsterpartist framme i
talarstolen och vara nöjd över att vi har nästan 15 %
människor som inte befinner sig i arbete? Är det så att
Hans Andersson, som är statistikläsare och plockar
fram de siffror som passar honom medan han däremot
avfärdar de andra siffrorna, tycker att AMS fungerar
bra efter de rapporter som han har läst från IFAU och
annat.
Min sista fråga i det här inlägget är: Tycker Hans
Andersson att AMS verksamhet är bra och inte behö-
ver förändras, som vi har sagt att den behöver göras
från den borgerliga sidan?

Anf. 151 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag tycker att AMS verksamhet behö-
ver förändras, och jag har bidragit till att styrningen
av AMS kommer att förändras. Jag har bidragit till att
individuella handlingsplaner står i centrum. Jag har
bidragit till att man jobbar på ett annat sätt än man
gjorde tidigare. Under den borgerliga tiden, Kent
Olsson, förmedlade man alldeles för mycket åtgärder.
Det där med 15 % arbetslöshet är dumheter, säger
jag! Vi hinner inte reda ut det, men jag erbjuder mig
att i vilket seminariesammanhang som helst tillsam-
mans med vilken sakkunnig som helst ta en diskus-
sion med Kent Olsson. Jag tycker att det snarast är
förolämpande att diskutera på detta sätt.
Låt oss gå på Eurostat, om vi använder dem. Den
är ju fullständigt felaktig, den här siffran. Vi ligger
150 % under. När det gäller Vänsterpartiet och Soci-
aldemokraterna vill jag säga att ja, vi har varit kritiska
mot att det har varit så pass lite tillväxtinriktning vad
gäller småföretagsamhet. Det har vi sagt tio gånger i
den här kammaren.
Det gäller 3:12-reglerna. Det gäller ägarskiften i
små företag. Det gäller skattetilläggen, och där kom-
mer det nu också ett förslag baserat på en utredning.
Det gäller möjligheten att försöka med förenklad
schablonbeskattning för vissa branscher. Det gäller
att ta bort sjuklönen för små företag, men det har ju
inte ni stött. Det gäller också att fortsätta förenklings-
arbetet för småföretag. På de punkterna tycker vi att
man kan gå hastigare fram. Vi tror också att det vore
viktigt.
Det talades om enigheten. Vi är fullständigt över-
ens, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och vi. Vi
lägger ju fram en gemensam proposition. Vi lägger
fram ett gemensamt betänkande. Men de borgerliga
presenterar en splittring som jag faktiskt tror är värre
än vad jag har upplevt under många år här i kamma-
ren när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Det är
retorisk tomgång i syfte att gå till val, men jag tror att
väljarna är kloka nog, nu när varslen står som spön i
backen. Människor är med all rätt faktiskt rädda för
vad som ska hända. Vi borde kunna ha en viss platt-
form att enas kring om vi hade någon gemensam
sakkunskap. Det borde vi ha i utskottet.

Anf. 152 KENT OLSSON (m) replik:
Fru talman! Det är lite drygt att debattera med
Hans Andersson, för tycker man inte som han så är
det dumt. Har EU en statistik så är den fel om den
inte passar Hans Andersson i Vänsterpartiet. Det är så
att vi ligger i mitten av den statistik som förs av EU
när det gäller arbetslöshet. Det är bara att konstatera.
Siffrorna finns. Det är bara att läsa innantill. Om de
sedan inte passar Hans Andersson så må det vara
hänt.
Det är samma sak med arbetslösheten. Vad är det
för dumheter att påstå att de här människorna befin-
ner sig utanför arbetsmarknaden? Vad är det för på-
stående att AGA fungerar bra? Jag tog ju i ett tidigare
anförande upp hur en person betraktade en stor del av
AGA:s verksamhet som vuxendagis där man fick sitta
och ägna sig åt högläsning. Är det ett bra sätt att be-
driva arbetsmarknadspolitik? Tror inte Hans Anders-
son att de här människorna hellre skulle vilja ha ett
riktigt arbete? Men den politik som Hans Andersson
för leder inte till detta. Det är positivt att Hans An-
dersson nu ser att man måste förändra villkoren för
företagarna. Men det är faktiskt viktigt att man får
med sig det stora partiet också.
Låt mig slutligen säga att vi förhoppningsvis är
överens om en sak. Det är att väljarna är ganska klo-
ka. Är väljarna kloka så ser de faktiskt att det borger-
liga alternativet innehåller mer enighet än vad som
finns på den socialistiska vänstersidan.

Anf. 153 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Vi ska ta ett seminarium en annan
dag. Jag är ganska stolt över att vi ligger lägst när det
gäller långtidsarbetslöshet, långtidsinskrivningar. Vi
har ett system som försöker fånga upp alla människor
och göra det solidariskt. Det är ju ingen tillfällighet
att det inom ramen för sysselsättningsprogrammen är
den svenska arbetsmarknadspolitiken som står i cent-
rum i Europa.
Sedan har vi också problem. Det hänger intimt
samman med stora misstag i den ekonomiska politi-
ken långt tillbaka i tiden. Det är bl.a. en alltför kon-
servativ branschstruktur som vi har. Vi har klarat den
med hjälp av inflation och devalveringsmekanismer.
Vi har stora problem i vårt land.
Sedan gäller det vuxendagis och sådant. Jag har
väl också tusen sådana här exempel, eller åtminstone
tjugofem, med folk som har fått göra meningslösa
saker. Jag har agerat mot det, reagerat mot det. Jag
har hört av mig till de länsarbetsnämnderna och ar-
betsförmedlingarna, men jag står inte här i riksdagen
och säger att hela garantin med sina 35 000 männi-
skor är dålig - tvärtom! Varje gång jag är ute får jag
bättre och bättre vitsord om garantin.
Jag tycker att det är oansvarigt av en riksdagspo-
litiker att stå och åberopa Expressen. Det går väl an
att göra det någon vecka till, så länge den finns kvar.
Gå på fakta, dokument och rapporter och se med egna
ögon. Ta inte de billiga poängerna. Det går alltid att
hitta något. Jag kunde säga om småföretagare: Det är
många som inte sköter arbetsmiljön. Det är många
som inte klarar sina fackliga åtaganden. Det är många
som skattefuskar. Vi ska lägga alla småföretag, för
det är bara skattefuskare. Vad skulle vi få för orealis-
tisk och meningslös debatt då, Kent Olsson?
Är det allvarliga problem, och jag tror att det är
det, som vi hanterar i utskottet och i den här debatten,
låt oss då också hålla uppe nivån i debatten. Att jag
därmed recenserar får Kent Olsson faktiskt finna sig i
med tanke på det han har sagt.

Anf. 154 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Ja, Hans Andersson ägnar sig åt att
recensera. Det vore kanske klädsamt om han också
redovisade vilka andra förslag han har från sitt eget
parti. Vad skulle lösa problemen i Haparanda och
Gislaved, där de nu har uppstått. Det skulle vara in-
tressant att veta vad Vänsterpartiet vill göra åt dem.
Centerpartiet märker om konton, säger han. Nej,
vi märker inte om konton. Vi försöker ta fram någon
form av ny struktur på det stora område som kallas
för arbetsmarknadspolitik där man för samman alla
olika former av inkomststöd till ett konto från att ha
dem utspridda på tre olika utgiftsområden och sedan
ha övriga kostnader på ett annat område.
Där förutsätter vi att man kan spara en hel del
pengar. Dessutom skulle det innebära att människor
skulle få en klarare bild av vilken ersättning de får om
de drabbas av arbetslöshet. Men det kanske inte är så
intressant för Hans Andersson.
En annan sak som vi också har upplevt är att i det
här samarbetet mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet
och Socialdemokraterna har spenderbyxorna åkt på i
ganska stor utsträckning. Vi har haft en möjlighet att
använda mer pengar eftersom budgeten har blivit
något starkare. Men det är klart, det var inte någon
särskilt rolig situation vi satt i förra mandatperioden,
när Centerpartiet tog ansvar för att stärka Sveriges
ekonomi. Vänsterpartiet satt och hade våldsamma
protester mot att man över huvud taget gjorde någon-
ting åt de här frågorna.
Men det här med ekonomi - där man ska få plus
och minus att gå ihop - hur ska Hans Andersson få
det att gå ihop?

Anf. 155 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Margareta Andersson! Det är ju pre-
cis det jag löser. Ekonomin går mycket bra ihop. Vi
har starka statsfinanser. Vi ligger väl nästan bäst till i
Europa. När det gäller budgetsaneringen stod vi för
besparingar och extrainkomster motsvarande 112
miljarder. Vi ansåg inte att man skulle gå längre, och
jag tror att alla ekonomer ger oss rätt retroaktivt. Ni
gick 12-14 miljarder till. Det slog mot kommuner,
som fick avskeda. Ni sänkte a-kassan till 75 % och
sjukförsäkringen till 75 %. Vi anser att det var fel,
men ni tycker att det är rätt. Ni vill ju ha låg nivå på
socialförsäkringarna.
På utgiftsområde 13 har vi redan samlat de ar-
betsmarknadspolitiska försörjningsstöden. De ligger
där; aktivitetsstöd och a-kassa. På utgiftsområde 14
ligger AD och JämO. I och för sig kan man säga att
det är lönekostnader på AD om man betraktar det
som försörjningsstöd. Det är fullständigt poänglöst att
flytta över pengarna till område 14 som ni gör. Det är
ingen mer samordning och det går inte att spara mer
pengar.
Varför plockar ni sedan bort 1,7 miljarder på ar-
betsmarknadsutbildning och sådant? Det är fullstän-
digt obegripligt för mig, inte minst i det läge som vi
nu har. Varför plockar ni bort från arbetsförmedlings-
kontoren i Gislaved och överallt där de nu ska sätta in
stöten? Det gäller inte minst att klara dem med ut-
ländsk bakgrund i storstadsområdena. Jag begriper
inte detta.
Det jag begriper allra minst är att ni säger att sär-
skilda insatser för arbetshandikappade kan minskas
med 99,4 miljoner kronor. Så säger ni att ni höjer till
15 000. Min fråga till Margareta Andersson är: Hur
mycket kostar enligt era kalkyler höjningen till
15 000?

Anf. 156 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Eftersom man inte har lyckats göra av
med pengarna anser vi att det går att spara under ett
år. Sedan får man i framtiden se till att höja de här
kostnaderna för arbetshandikappade. Vänsterpartiet
har tydligen ändrat sin politik från att ha varit en
politik som gynnar de sämst ställda. Nu är det tydli-
gen medelklassen som är Vänsterpartiets stora sköte-
barn. Det är klart; det är den som utgör den största
delen av den svenska befolkningen. Man ser alltså till
att införa en maxtaxa så att de som har bäst betalt får
mest kvar i plånboken efter att skatten är betald.
För Centerpartiet var det betydligt mer intressant
att sänka skatten för alla, framför allt för dem som har
de låga och medelhöga inkomsterna, och att införa ett
förvärvsavdrag så man skulle få en ytterligare stimu-
lans till arbete. Men det kanske inte ingår i Vänster-
partiets arsenal längre att hjälpa dem som har det
sämst ställt.

Anf. 157 HANS ANDERSSON (v) replik:
Fru talman! Jo, det gör det sannerligen. Men vi
tycker tre saker är viktiga. Arbetslinjen, människor i
arbete, är det bästa sättet att bekämpa fattigdomen.
Det är viktigt med generell välfärd så att alla är med
och delaktiga i den välfärd som vi har. Och då ska det
vara en rimlig nivå för alla, eller åtminstone för en
betydande del, även av dem som Margareta Anders-
son kallar för medelklass. Sedan vill vi göra satsning-
ar så gott som det någonsin är möjligt för dem som är
sämst ställda. Därför höjde vi grundbeloppet till
270 kr. Vi tycker att det ska höjas igen. Och därför
höjde vi de 103 kr, som ni tyvärr var med om att
sänka, till 143. Nu höjs det till 183 kr och sedan till
220 kr. Jag tycker att nivån ska vara densamma som
för grundbeloppet.
De arbetshandikappade kommer att få en del
pengar kvar, några hundra miljoner. Vi har fört dit
extrapengar, både för 2001 och för 2002, för att man
ska öka volymen. Och jag vet att Margareta Anders-
son tycker att det är bra. Vi kan inte ta av dessa peng-
ar. Men kostnaden för en höjning till 15 000 kr
handlar om 300 miljoner det första året, kanske 600
miljoner det andra året och uppåt 900 miljoner det
tredje året. Detta belopp ökar för varje år beroende på
hur många som hinner ta sig in i systemet. Det kom-
mer ju så att säga in en generation under varje kalen-
derår. Så ni kan inte säga att ni genomför den refor-
men när ni samtidigt plockar bort pengar. En reform
kan inte heller jämföras med att volymen av ett an-
slag inte är uttagen fullt ut. Så det är fel på nästan alla
sätt.
Låt mig däremot säga att när Margareta Anders-
son inledde sitt tal så talade hon på ett bra och insikts-
fullt sätt om de konjunktur- och strukturproblem som
vi har och använde inte det som en billig retorisk
ammunition mot vare sig regeringen eller mig, och
det uppskattar jag.

Anf. 158 BARBRO FELTZING (mp):
Fru talman! I dag står vi och debatterar årets bud-
getbetänkande när det gäller arbetsmarknadsutskottet,
dagen efter att 13 män har fått ta emot Nobelpriset för
sina insatser i mänsklighetens tjänst.
Det är i dag på dagen tre månader efter de hemska
dåden i New York som drabbade så många oskyldiga
och som har lett till att ännu fler oskyldiga har dött i
Afghanistan.
Inför den stundande julhelgen känner jag att hän-
delserna åter kommer oss nära.
Dessa händelser har lett till att världsmarknadslä-
get har blivit instabilare och att penningmarknaden
har försvagats än mer än den tidigare befarade kon-
junkturnedgången visade på.
Arbetsmarknadsutskottet måste därför också på-
peka att sysselsättningen kan minska och att arbets-
lösheten kan befaras stiga något. Prognoser blir osäk-
ra att göra.
Jag tycker naturligtvis liksom alla andra att det är
oroande att ungdomsarbetslösheten ökar. Det stora
antalet varsel i går, 1 300 på en enda dag, bl.a. i Gi-
slaved, oroar mycket. I min hemregion i Trollhättan
varslar Volvo Aero 310 personer, vilket är mycket
oroande.
Fru talman! Däremot är jag mycket positiv till att
förslaget om ett friår, som jag länge har drivit, har
vunnit gehör hos regeringen. Ett nationellt friår, där
alla som känner att de vill kunna berika sitt liv med
att förkovra sig eller bara vara hemma med sina barn,
kan så småningom komma att genomföras i hela
landet.
Många känner sig i dag på gränsen till utbrändhet
och måste komma ifrån det vardagliga slitet och
stressen på arbetet. De tre åren under vilka friåret nu
ska bedrivas ger dessa människor den chansen.
I budgetförhandlingarna och i de senare förhand-
lingarna mellan regeringen, Vänstern och Miljöpartiet
blev överenskommelsen att tolv kommuner får chan-
sen att pröva friåret i offentlig sektor eller i det pri-
vata näringslivet i små eller stora företag.
Trycket från kommuner i hela landet har varit
stort för att få ta del av friåret, och ca 100 kommuner
har sökt, men många ytterligare har också efteråt
ringt och velat vara med och få chansen att söka.
För att snabbt komma i gång med friåret blev där-
för ansökningstiden kort. 85 % av a-kassan och en
friårstid på mellan tre månader och ett år gäller för
den som tar ledigt och ger plats åt en arbetslös som
får lön och en praktik som kan bli en fot in i arbetsli-
vet.
Fru talman! Min förhoppning är att friåret ska bli
en räddningsplanka för några av dem som bränner ut
sig på sin arbetsplats.
Vid de försök som har gjort bl.a. i Trelleborg har
de som prövat friåret uppgett att det var som att vinna
högsta vinsten och att det efteråt var lätt att komma
tillbaka till sitt arbete.
De pengar som ligger i budgeten under utgiftsom-
råde 13 och som är anslagna för genomförandet av
friåret kommer att bli till nytta för dessa människor
och även för dem som får chansen att pröva ett arbe-
te.
Det har visat sig, fru talman, att ungdomar och
människor med utländsk bakgrund kan ha en chans
att komma in på en friårsplats.
Ungdomsarbetslösheten har i år ökat, och som vi
hörde var det i november månad faktiskt 6 000 fler än
i november förra året.
En ung människa som prövar på en plats under ett
friår har mycket större chans att senare få jobb som
utlyses på den arbetsplats som han eller hon har varit
på.
För personer med utländsk bakgrund är arbetslös-
heten mycket hög. Flera av de kommuner som sökt
friåret har också angett att det är just för denna kate-
gori arbetslösa som friåret kan komma att användas.
Bl.a. Göteborg har framhållit detta faktum.
Under utgiftsområde 13 anslås 165 miljoner för år
2002 för insatser till personer med utländsk bakgrund.
Här kan friåret bli ett tillskott.
Fru talman! Miljöpartiet står bakom de föränd-
ringar av Arbetsmarknadsverket som regeringen har
beslutat att göra.
Att ledningsformen vid länsarbetsnämnderna får
s.k. styrelse med begränsat ansvar är bra i och med att
den demokratiska insynen och inflytandet då behålls
samt att länsarbetsnämnderna på så vis finns kvar
som egna myndigheter.
Miljöpartiet värnar om det lokala inflytandet, men
samtidigt kanske det behövs en tydligare styrning och
en bättre fördelning över landet.
De 700 miljonerna för tillfälliga personalförstärk-
ningar hos AMS permanentas nu, och det är behöv-
ligt. Likaså ställer sig Miljöpartiet bakom att 15,2
miljoner får användas för tillsyn av arbetslöshetsför-
säkringen.
Fru talman! Den lägsta nivån på aktivitetsstödet
höjs till 183 kr per dag den 1 januari 2002 som en del
av anslaget på 36 miljarder. Detta är bra och något
som vi har drivit hårt i budgetförhandlingarna tidigare
i år också. Det är fördelningspolitiskt bra att de låga
golvnivåerna höjs.
Fru talman! 7 miljarder läggs på särskilda insatser
för arbetshandikappade. Jag kan faktiskt tycka att
lönebidraget som har legat still sedan 1992 är för lågt,
och jag har också utvecklat det i en motion från all-
männa motionstiden i år.
Lönenivån för personer med arbetshandikapp är
för låg och bör följa löneutvecklingen i landet. Löne-
bidraget som beviljas av arbetsförmedlingen är flexi-
belt, vilket avgörs utifrån den enskildes handikapp
och genom en diskussion med arbetsgivare.
Ofta kan en person få anställning hos olika ar-
betsgivare med en lägre ersättning hos privata arbets-
givare och en högre hos offentliga arbetsgivare.
Maximalt bidrag är dock 80 % av en lönenivå upp till
13 700 kr. Detta är också för närvarande taket.
Systemet är orimligt, för den enskilde och i syn-
nerhet för de arbetsplatser som är organisationer med
begränsat ekonomiskt utrymme. De har sällan eller
aldrig ekonomiska möjligheter att betala en högre lön.
För närvarande har många lönebidragsanställningar
inom handikapporganisationer. Dessa organisationer
har svårt att klara sig nu på grund av att lönebidraget
har varit statiskt sedan 1992.
Regeringen bör utforma ett system där lönebidra-
get kopplas till lämplig nivå på prisbasbeloppet och
därmed möjliggör en kontinuerlig uppräkning av
nivån.
Herr talman! I budgetpropositionen aviserar rege-
ringen en översyn, och utskottet utgår från att den ska
ha en bred ansats rörande insatser för handikappade
med bl.a. lönebidragssystemet. Detta välkomnar jag
och vill härmed skicka med mitt inlägg om en höj-
ning av lönebidragen och en koppling till prisbasbe-
loppet.
Herr talman! Jämställdhetslagen har skärpts, och
åtgärder för att komma åt löneskillnader mellan kvin-
nor och män har föreslagits. Detta till trots har, tyvärr,
inte mycket hänt. Löneskillnaderna är fortfarande för
stora. Skärpningen av lagen måste leda till att skillna-
derna kan börja suddas ut.
JämO har drivit löneskillnadsmål i AD men har
där inte haft någon framgång. Det sista målet som
JämO förlorade aktualiserar de motioner som jag
tidigare drivit om en annan sammansättning i AD vid
lönediskrimineringsmål eller att dessa mål flyttas och
avgörs i allmän domstol.
De medel som ställs till JämO:s förfogande ställer
sig Miljöpartiet bakom. JämO har alltså nu en grann-
laga uppgift, speciellt som jämställdhetspolitiken nu
ska integreras med alla politikområden.
Herr talman! Ohälsotalen ökar i samhället, och
sjukförsäkringskostnaderna stiger och beräknas i år
ligga på 63,3 miljarder kronor, inklusive förtidspen-
sioner. Andelen stress- och utbrändhetsrelaterade
sjukskrivningar har fördubblats på två år, enligt SPP.
Mellan 1992 och 1999 ökade antalet långtidssjuk-
skrivna med 21 000, från 154 000 sjukfall till 175 000
sjukfall.
Vid årsskiftet 1999/2000 hade närmare 500 000
individer varit sjukskrivna längre tid än ett år. Den
ökning som sker gäller nästan enbart kvinnor, och
kvinnor utgör två tredjedelar av antalet långtidssjuk-
skrivna. De flesta finns inom offentlig sektor.
Regeringen föreslår ett 11-punktsprogram för
minskad ohälsa. Detta är välkommet efter alla motio-
ner och interpellationer som lagts fram i ämnet.
En del som inte tas upp i 11-punktsprogrammet är
den om yttrandefriheten. Rädslan för att föra fram
kritik och tystnaden på våra arbetsplatser är ett stort
problem och har stor betydelse när det gäller dåligt
klimat på arbetsplatsen. Således ökar ohälsan på
grund av en pressad situation. Denna del måste ingå i
hälsoprogrammet. Jag skickar med detta till regering-
ens arbetsgrupp.
Jag vill avsluta med att säga att ett friår som kan
utnyttjas av alla i landet skulle kunna bli ett bra medel
just mot ohälsa.
Stefan Attefall, detta med 60 dagars sjuklöneperi-
od säger vi absolut nej till. Det är inte något som vi
har tänkt medverka till.
Härmed, herr talman, vill jag säga att jag står bak-
om arbetsmarknadsutskottet budgetbetänkande AU1.
Jag yrkar alltså bifall till utskottets förslag i betän-
kandet.
Eftersom det är vår sista arbetsmarknadsdebatt för
året vill jag önska herr talmannen och utskottet med
kansli liksom alla andra en god jul, en trevlig, skön
och avkopplande jul.

Anf. 159 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Herr talman! Jag har ett par frågor som jag skulle
vilja ställa till Barbro Feltzing.
Hur förklarar Barbro Feltzing att det lokala infly-
tandet i länsarbetsnämnderna kan vara kvar när be-
slutsfunktionen där tagits bort - den finns ju numera
centralt?
Hur tänker Barbro Feltzing finansiera friåret i
fortsättningen? Om detta ska ha någon betydelse för
att få ned ohälso- och sjuktalen måste det ju vara en
generell reform, en reform som alltså inte kan finnas
bara i 12 av våra 289 kommuner. Jag skulle alltså
väldigt gärna vilja höra hur Barbro Feltzing har tänkt
sig fortsättningen där.
Jag skulle också vilja veta hur Barbro Feltzing ser
på höjningen av taket i lönebidragen, hur detta kon-
kret ska ske.

Anf. 160 BARBRO FELTZING (mp) re-
plik:
Herr talman! Margareta Andersson, när det gäller
de lokala länsarbetsnämnderna och det lokala infly-
tandet hoppas jag att det kan fortsätta som det är. Jag
kan inte närmare utveckla detta. Den lösning som vi
kom fram till när det gällde omorganiseringen av
AMS var bra i det här avseendet. Där kan jag känna
att det demokratiska inflytandet måste finnas kvar.
Jag tror att den lösning som vi har tagit öppnar för
det.
När det gäller finansieringen av friåret satsar vi 65
miljoner kronor. Det gäller alltså tolv kommuner.
Brutto handlar det om 175 miljoner kronor. Friåret är
dock på ett sätt självfinansierat i och med att det
kommer in a-kassepengar från dem som får arbeta
eller praktisera i stället för den som går. Den perso-
nen får alltså lön, och den som går får en del av a-
kassan - 85 %, så 15 % finns över.
Sett till Statskontorets utredning kommer ett na-
tionellt friår inte att kosta så mycket mer i landet. Jag
tror därför att de 175 miljoner som vi tillsatt kommer
att räcka betydligt längre än vad som kommer att
utnyttjas i de tolv kommunerna. Ett nationellt friår
tycker jag bör komma till stånd så småningom. Jag
tror att det är en mycket bra sak. I Trelleborg, och
dessförinnan i Danmark, har det ju visat sig vara så.
Till nästa fråga får jag återkomma senare.

Anf. 161 MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Herr talman! Jag är fortfarande väldigt tveksam
till om man, som beslutet i dag ser ut, kan få ha ett
lokalt eller ett regionalt inflytande på länsarbets-
nämnderna. Vi i Centerpartiet hade gärna sett att det
blev betydligt mer av lokalt inflytande på arbets-
marknadsverksamheten.
Jag är väldigt osäker på om Barbro Feltzing har
rätt när det gäller finansieringen av friåret. Dessutom
har man ju tagit bort de här möjligheterna både i
Danmark och i Trelleborg. Man har alltså inte funnit
att det fungerar så som Barbro Feltzing hoppas att det
ska göra, men vi får väl se hur det blir och vilken
inverkan som försöket i de tolv kommunerna i landet
kommer att ha. Jag är orolig för att det kanske inte
blir så mycket av det.

Anf. 162 BARBRO FELTZING (mp) re-
plik:
Herr talman! Jo, Margareta Andersson, jag hoppas
verkligen att det blir mycket av det.
I Trelleborg var det fråga om ett försök under två
år som man inte fick fortsätta med. Bl.a. hade man
tillgång till otraditionella medel där nere.
I Danmark var det först en ersättning med 100 %
av a-kassan. Man hade inte kravet att en arbetslös i
stället skulle komma in på friårsplatsen. Detta gjorde
att det blev väldigt dyrt. Därför sänkte man så små-
ningom ersättningen t.o.m. till 60 %. Trots det var det
många som utnyttjade friåret. Man satte också till att
en arbetslös skulle komma in i stället. I Finland har
man bedrivit sådan här verksamhet i flera år. Där är
ersättningen så låg som 30 % av a-kassan. Trots det
är det alltså en hel del människor som prövar detta.
När det här gick igenom i onsdags fick jag många
erkännanden, bl.a. från TV-folk som ville utnyttja
friåret. De skulle säkert pröva på det här, så jag tror
faktiskt mycket på detta.

Anf. 163 STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Herr talman! Jag har några frågor till Barbro Felt-
zing.
För det första gäller det ohälsan i arbetslivet. Jag
tackar för beskedet att Miljöpartiet säger nej till ett
förlängt arbetsgivaransvar till 60 dagar. När både v
och mp har sagt detta måste väl förslaget vara dött i
Regeringskansliet. Jag hoppas alltså att de här tankar-
na inte lever vidare.
Sedan har vi det 11-punktsprogram som finns i
budgetpropositionen och som är luddigt och vagt. Det
utreds, utreds och utreds. Hur snabbt kan vi få stopp
på de skenande sjukskrivningskostnaderna med hjälp
av det här 11-punktsprogrammet? Vad finns det för
skarpt i detta? Jag har inte hittat något sådant, men
Barbro Feltzing kan kanske hjälpa mig med den sa-
ken.
För det andra gäller det löneskillnaden mellan
män och kvinnor. Det är då intressant att studera
Regeringskansliet. Barbro Feltzing har ju nu ett in-
flytande i regeringen genom samarbetet med Social-
demokraterna. Vi ser hur Regeringskansliet självt haft
ökande skillnader mellan antalet män och kvinnor
under åren 1991-1999 och år 2001. Det är stora skill-
nader jämfört med hur det var tidigare, och skillna-
derna ökar. Frågan är: På vilket sätt utövar Barbro
Feltzing inflytande för att få ett stopp på den lönedis-
kriminering som pågår i Regeringskansliet?

Anf. 164 BARBRO FELTZING (mp) re-
plik:
Herr talman! När det gäller regeringens 11-
punktsprogram kan jag säga att jag i en motion, där
jag skriver bl.a. om utbrändhet och stress, faktiskt har
fler förslag än vad regeringen här har. Exempelvis har
jag nämnt yttrandefriheten, som jag tycker är viktig.
Hur snabbt detta kan gå hänger nog inte på mig.
Däremot hänger det väl mycket på regeringen när det
gäller det 11-punktsprogram som man tänkt sjösätta
lite längre fram mot valet.
Många av de här sakerna ska väl kunna vara till
hjälp bl.a. när det gäller att försöka minska ohälsan
inom den offentliga sektorn, där ohälsan faktiskt är
störst. Det är mest kvinnor som är utsatta för detta.
Två tredjedelar av dem som är utsatta för ohälsa är,
som sagt, just kvinnor. Det tror jag är en bra sak.
Jag skulle också kunna tänka mig att man gör en
nationell handling för detta. Jag skulle också vilja se
en utredning av hur man har det med makten över sig
själv i vardagen. Det gäller bl.a. yttrandefriheten och
tystnaden på arbetsplatserna. Där tror jag att det finns
mycket att göra.
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på frågorna
om Regeringskansliet. Jag har självfallet inte mycket
inflytande över lönesituationen för kvinnorna i Rege-
ringskansliet. Men jag har fört fram detta till Marga-
reta Winberg flera gånger, och jag kommer att fort-
sätta arbeta för detta så att det blir en ändring.

Anf. 165 STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Herr talman! Ursäkta mig, men det är ganska oint-
ressant att Barbro Feltzing har många förslag och kan
tänka sig olika saker. Det intressanta är: Vad uträttar
Barbro Feltzing när hon sitter i samarbete med rege-
ringspartiet och med Vänsterpartiet? Det intressanta
är vilka förslag till beslut som kommer fram och vad
som händer. Barbro Feltzing avslöjar här att det tyd-
ligen ska komma fram förslag till valrörelsen. Men
det är ju nu människor är sjuka, för katten! Det är nu
människor sjukskriver sig och det är nu kostnaderna
sticker i väg. Det är sådana åtgärder vi behöver.
Jag har klagat på den här passiviteten tidigare. Vi
saknar aktivitet. Jag hade hoppats att Barbro Feltzing
skulle kunna hjälpa till att skjuta på, men det verkar
som om Barbro Feltzing tänker i sin kammare men
inte driver på. Man kan fråga sig varför Barbro Felt-
zing samarbetar med Socialdemokraterna när hon inte
använder makten och möjligheten.
Samma sak gäller löneskillnaden. Det handlar om
hur man driver på och vilka krav man ställer. Man
ska ställa ultimativa krav och säga: Här går gränsen
för vår medverkan! Men Barbro Feltzing kanske inte
har någon gräns, utan tycker att det går bra så länge
det bara rullar på. Vi som vill ha resultat blir tyvärr
lite otåliga.

Anf. 166 BARBRO FELTZING (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag tycker att det har hänt en hel del,
Stefan Attefall. Det gäller bl.a. det som jag har pratat
om, dvs. friåret. Jag ser att det är en väldigt stor sak
för hälsan om man kan påverka så att människor inte
blir utbrända utan förhindra det i stället. Genom att ta
sig ett friår kan man undvika att människor blir ut-
brända och kanske sjukskrivna i flera år. Jag tycker
att det är väldigt långt gånget om man på det sättet
kan förhindra att någon blir utbränd. Jag är mycket
glad över att detta har gått igenom. Vi har fört fram
det i flera år, och det gick igenom i budgeten. Det är
en av de här sakerna.
Jag arbetar också för en arbetstidsförkortning. Vi
har en parlamentarisk grupp som sitter. Om den kan
komma fram till ett förslag så är det väldigt bra och
kan naturligtvis också påverka ohälsan.
Det finns också flera andra förslag som jag kom-
mer att verka för. Det gäller t.ex. övergångsarbets-
marknader. Jag har väckt motioner om sociala ar-
betskooperativ. Det pågår ett arbete i Regeringskans-
liet om det.
Det finns även fler förslag om ohälsan, bl.a. om
yttrandefrihet. Jag vet att Britta Lejon arbetar med
detta, och hon har sagt att det ligger långt framme för
hennes del. Man kan alltså påverka mycket.
När det gäller kompetensutveckling hoppas jag att
de individuella kompetenskontona snart ska komma.
Det är inte bara Hans Andersson som har slitit med
det, utan det har också jag slitit med mycket. Försla-
get utmynnar från Miljöpartiets förslag om skatte-
växling. Det var därifrån pengarna avsattes. Man kan
säkert komma fram till att även kompetensutveckling
är en viktig sak i när det gäller ohälsan i arbetslivet.

Anf. 167 ANNA KINBERG (m):
Herr talman! Utskottskamrater! Vi är faktiskt rik-
tigt många här i dag för att vara en sådan här debatt.
Jag vill vända mig emot hela betänkandet, ungefär
i linje med Kent Olsson. Framför allt vill jag vända
mig emot de osakliga, rätt ohederliga och framför allt
ointressanta påståenden som framförts av Sven-Erik
Österberg m.fl.
Betänkandet sätter ett nytt rekord i åtgärder. Vi
har pratat om åtgärder och åter åtgärder under hela
denna debatt. Jag har fortfarande inte hört - annat än
från mina borgerliga bröder förstås - något om hur
man ska få fram en politik som skapar fler jobb. Jag
tycker att detta är ett stort problem.
De ungdomar som i allt större utsträckning och
allt snabbare nu blir arbetslösa möts av aktivitetsga-
ranti, lite a-kassa om man har lyckats kvalificera sig
till den - vilket är väldigt ovanligt i den åldern - och
ett muntligt löfte från Sven-Erik Österberg om kanske
ytterligare lite ungdomsgaranti. Men inga jobb!
Så blir det om Sven-Erik Österberg och hans
kompisar får bestämma. Nu när konjunkturen vänder
så ser vi hur muren mellan dem som har lyckats ta sig
in och dem som inte har lyckats göra det växer. Vi ser
hur ungdomar och även invandrare, som ofta inte
heller har lyckats etablera sig på arbetsmarknaden,
kan glömma den chans som kanske fanns förut när
det blir hårdare konkurrens om jobben.
Nu ser vi att ungdomsarbetslösheten steg i no-
vember med 29 %. Sven-Erik Österberg har visserli-
gen sagt att det är oroande, och det har AMS general-
direktör och många andra här också sagt. Det tycker
jag med. Men jag undrar vad vi ska göra åt det. Jag
har förslag, men det har inte kommit fram så många
andra i debatten.
Socialdemokraterna har inte lyckats ta vara på
högkonjunkturen. Ni har faktiskt haft rätt så bra år på
er att göra någonting av era idéer. Men bara var tredje
Rosengårdsbo hade jobb nu när den här högkonjunk-
turen tog slut, mot två tredjedelar i slutet på den förra.
Det har blivit ännu svårare för de svagaste på arbets-
marknaden att ta sig in på den med er politik.
Det är svårt att säga varför, säger Sven-Erik Ös-
terberg. Nej, det är det inte, tycker jag. Detta är ju
resultatet av den politik som skyddar dem som har
tagit sin in på bekostnad av dem som inte har gjort
det. Den skyddar de starka på bekostnad av de svaga
och den skapar framför allt inte några nya jobb. Detta
är en politik som stärker fackpamparnas makt men
minskar människornas eftersom för få människor får
jobb med er politik.
Sedan jag föddes, vilket var relativt nyligen jäm-
fört med flera av debattörerna, dvs. ungefär 30 år
sedan, har många av våra konkurrentländer fått bättre
utveckling av jobben, som många har anfört här.
Antalet jobb har fördubblats i USA och Kanada t.ex.
sedan 1960-talet. Det har ökat i länder som är rätt
socialistiska ibland, som t.ex. Frankrike och Dan-
mark. Men det har knappast ökat alls i Sverige. Det är
där problemet ligger. Vi har för få jobb. Sven-Erik
Österberg står här och skryter samtidigt som jag tyck-
er att svensk arbetsmarknadspolitisk debatt borde
handla om hur vi ska åtgärda problemen med att för
få får jobb, med att vi har blivit fler men inte jobben
och med att vi är för dåliga på att skapa flera jobb så
att färre blir arbetslösa. Det är sådant den här debatten
borde handla om.
Visst har vi en internationell lågkonjunktur, och
visst är nedgången i ekonomin inte bara Björn Ro-
sengrens eller Sven-Erik Österbergs fel utan i viss
utsträckning bin Ladins och världslägets osv. Men det
är ju i tider som dessa som det är särskilt viktigt att ha
en arbetsmarknad som fungerar. Det är i tider när vi
t.ex. hör om nedläggningen i Gislaved som det är
särskilt viktigt att den svenska arbetsmarknaden kan
plocka upp dem som vill in och skapa nya jobb i
stället för att bara gråta över gamla som försvinner.
Det är detta som vi borde föra en saklig debatt om
tycker jag, Sven-Erik Österberg. Och då menar jag
inte påståenden som dem som har refererats här från
LO-tidningen.
Låt mig ta ett exempel på det som Sven-Erik Ös-
terberg kallar direktörernas diktatur. Vi kan ta Lars-
Olof "Tjolle" Johansson i Skövde. Han hade varit
anställd målare och medlem i Målarförbundet, som
mig veterligen är ett LO-förbund, i 34 år. Han blev
arbetslös men gav inte upp för det utan startade eget.
Då blev han försatt i blockad av Målarförbundet för
att han inte tecknade kollektivavtal med sig själv.
Sådana regler skapar inte nya jobb. De hindrar nya
jobb! De hindrade Lars-Olof "Tjolle" Johansson i
Skövde från att faktiskt skapa sysselsättning åt sig
själv och kanske också på lång sikt åt andra. Det
tycker inte jag är diktatur. I Lars-Olof "Tjolle" Jo-
hanssons fall skulle det behövas en politik som låter
honom skapa jobb. Det borde vara bra att någon vill
starta målerifirma i stället för att deppa i arbetslöshet
och kanske bli långtidssjukskriven till slut. Det är min
utgångspunkt i detta.
Min utgångspunkt i denna debatt är allmänintres-
set. Jag vill att fler ska kunna ta sig in på arbetsmark-
naden. Jag vill att debatten ska handla om hur vi
skapar fler jobb i stället för hur vi ska skydda dem
som är kvar och i stället för att vi inte pratar om hur
vi ska skaffa nya.
Vilket perspektiv har Sven-Erik Österberg? Jag
kräver svar på frågan om det viktigaste för Sven-Erik
Österberg är fackets egenintresse eller människornas
behov av att få jobb.

Anf. 168 RUNAR PATRIKSSON (fp):
Herr talman! I denna sena timme kan jag ändå inte
hålla mig härifrån. Av vad hjärtat är fullt får munnen
tala några få minuter i ett specialärende i kvällens
debatt. Det handlar då om de arbetshandikappade.
Jag hade ingen replikrätt på Hans Anderssons an-
förande. Men vi i Folkpartiet vill inte lägga ned AMS
utan vi vill förändra AMS. Jag vill inte gå in i en
debatt, men Folkpartiet vill reformera och förändra
AMS.
Reservation nr 11 om åtgärder för att förbättra ar-
betsmarknaden för arbetshandikappade och reserva-
tion nr 12 om en översyn av Samhalls verksamhet ger
ju klara besked om Folkpartiets omtanke om de ar-
betshandikappades rättighet till ett arbete, precis
samma rättighet som alla andra svenskar i arbetsför
ålder har oavsett kön. Jag yrkar bifall till reservation
nr 11 så att detta inte blir bortglömt.
Folkpartiet hävdar starkt sitt intresse för att främja
de handikappades rätt till ett arbete. Lönebidragstaket
måste höjas. Vi anser att anslaget 22:4 Särskilda
insatser för arbetshandikappade bör höjas med 50
miljoner kronor. Jag vill göra det erkännandet att
regeringen och socialdemokraterna är på rätt väg,
men det behövs ännu mer pengar just till denna
mycket viktiga grupp på arbetsmarknaden.
Samhalls verksamhet för sysselsättning av arbets-
handikappade är av stor social vikt för ett mänskliga-
re liv. Mitt anförande i AU-debatten i dag ska handla
om arbetsmarknadspolitik för ett mänskligare Sveri-
ge, speciellt för de handikappade, kopplat till den
extra satsning som Folkpartiet vill göra på denna
viktiga punkt. Det handlar helt enkelt om en politik
för att man ska kunna leva drägligt trots att man har
ett handikapp.
Ordet tillväxt tilltalar Folkpartiet. Det är ett bra
ord bara det också omfattar de människor som har
drabbats av någon form av arbetsmarknadsmässiga
problem. Deras förutsättningar att få delta i tillväxtar-
betet är viktiga för Folkpartiet.
Herr talman! Arbete är en rättighet för alla, vilka
förutsättningar man än har och var man än bor i Sve-
rige. Alla ska få bo där de vill, anser Folkpartiet i sitt
program Bo där Du vill.
Marknadskrafterna ska stödjas så att det ska finna
plats för alla att delta på arbetsmarknaden och känna
delaktighet i tillväxtarbetet. Samhall AB har här en
mycket viktig uppgift. Man ansvarar för mer än
25 000 människor som via Samhall får en dräglig
vardag med ett nätverk av arbetskamrater, något som
vi tror betyder mer för dessa människor än för en som
är fullt arbetsför.
Jag vet vad jag talar om, inte minst från mitt eget
hemlän Värmland där verksamhet med stöd till ar-
betshandikappade har fungerat bra på många orter
och gör så fortfarande.
Tillfälliga stödområden med extra anslag i kristi-
der måste få finnas kvar. Sådana orter som Bengts-
fors, Arvika, Hagfors, Munkfors, Töcksfors, Gisla-
ved, Katrineholm m.fl. orter ska under en begränsad
tid få möjlighet till stöd när jobben försvinner snabbt.
Viktigt är då att inte glömma bort de handikappa-
de i dessa kristider. Nedläggningar får inte döda en
hel bygd, utan man måste ha möjlighet till återhämt-
ning med chans att få nyetableringar till stånd med
nya arbetstillfällen som följd för alla oavsett arbets-
förmåga.
Akutmottagningen i Regeringskansliet bör hållas
öppen vid överraskande och oväntade nedläggningar,
såsom har skett i dag i Gislaved.
En snabb överföring av medel från staten via de
lokala arbetsförmedlingarna och länsstyrelsen till den
kommun som har drabbats och den lokala arbetsför-
medlingens kunskap i samverkan med Samhall är ett
viktigt scenario i en krisort.
Även de lokala bemanningsföretagens samverkan
ska tas till vara. Det är en bra väg. Där finns ofta
kunnig personal som samverkar med arbetsförmed-
lingarna och Samhalls företrädare.
Just tillverkningsindustrin tycks vara värst utsatt
för permitteringar i nuläget och därmed i behov av
medel för omställning, ofta innebärande utbildning
och omskolning eller stöd till tillverkningen under en
övergångstid eller omställningstid. Här ska arbets-
handikapp prioriteras, anser Folkpartiet och anslår
därför extra pengar till detta anslagsområde.
Det innebär inte att Folkpartiet avstår från att ha
synpunkter på den omorganisation som pågår inom
Samhall AB. En omställning som minskar administ-
rativa kostnader och som gynnar de anställda med
handikapp får anses vara positiv. Ett närmare samar-
bete mellan bemanningsföretag, Samhall AB och
arbetsförmedlingarna måste utvecklas så att administ-
rationen effektiviseras och så att befintliga medel
tillfaller de arbetslösa, och då i synnerhet de arbets-
handikappade, anser Folkpartiet liberalerna.
Herr talman! Ändå är det viktigaste ett före-
tagsklimat som leder till utbyggnad av arbetstillfällen
i hela landet där företagare, friska anställda arbetare
och arbetshandikappade trivs och har ett arbete. Det
skulle också leda till att hela landet skulle brukas och
bebos.
Det är en heltäckande arbetsmarknadspolitik i
denna önskan som Folkpartiet liberalerna torgför
politiskt i programmet Bo där Du vill och genom
arbetet i arbetsmarknadsutskottet.

Anf. 169 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Det är tyvärr inte en fullödig ar-
betsmarknadspolitik som Folkpartiet torgför i arbets-
marknadsutskottet. Det är i och för sig sant att den
här gången vill ni inte skrota och lägga ned hela
AMS. Men ni tar ett första rejält steg så att mycket
rasar. Ni gör mer än alla andra, satsar mindre pengar
och ni har mindre resurser.
Ni plockar bort ca 14 miljarder kronor och menar
att en del av detta kommer tillbaka skattefinansie-
ringsmässigt. Men ni plockar bort 4 miljarder mer än
kristdemokraterna och 6 miljarder mer än moderater-
na. Ni ligger helt vid sidan av allting annat. Ni plock-
ar bort över 1 miljard i personalkostnader. Ni plockar
bort 1,2 miljarder från programmen och skriver också
att det ska vara färre i utbildning.
Sedan säger Runar Patriksson - och det låter näs-
tan tragiskt - att det måste finnas pengar till Katrine-
holm, Gislaved, Bengtsfors, Töcksfors och Hagfors.
Visst är det bra för ett kommunalråd om det finns
pengar, men visst är det ruskigt när ens riksdagsle-
damöter har tagit bort alla pengar och bara skojar,
Runar Patriksson.

Anf. 170 RUNAR PATRIKSSON (fp) re-
plik:
Herr talman! Att bara skoja får stå för Hans An-
dersson. Det är allvar i vår politik. Vi tror på den. Det
kan vara en av orsakerna till att det på det arbets-
marknadspolitiska området kan anslås något mindre
pengar.
De kommer igen i infrastruktursatsningar, i sats-
ningar på företagsklimatet och hushållsnära tjänster
och i sänkta skatter m.m.
På utbildningssidan hamnar pengarna någon an-
nanstans, men det ska vi kanske inte gå in på i denna
debatt.
Vi tror på småföretagande när det gäller både vård
och omsorg. Vi tror, som jag sade i början, på hus-
hållsnära tjänster. Vi tror på en massa saker - precis
som Anna Kinberg försökte säga - som ska skapa
arbete i stället för arbetslöshet.
Den debatten har Elver Jonsson haft med Hans
Andersson tidigare. Min hjärtefråga i kvällens debatt
är att vi, oavsett vilket läge vi är i, aldrig får glömma
bort de arbetshandikappade. De ska alltid få vara
med, hur än situationen är och hur vi än löser de pro-
blem som uppstår i alla de "forsar" i Värmland,
Dalsland och övriga Sverige som vi talade om.

Anf. 171 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! När det gäller lönebidrag har Folk-
partiet egentligen inget förslag. Det blir en del pengar
över nu. Vi satsar på ytterligare 1 000 platser för
2002. Frågan är om man kan upprätthålla den voly-
men.
En takhöjning, som jag starkt förordar - även om
vi inte har lyckats träffa en uppgörelse kring detta -
kostar tio till tjugo gånger mer än den symboliska
summa ni har satt av. Det är att på något sätt skapa
falska förespeglingar.
Runar Patriksson säger att man måste tro på en
massa saker. Det ligger någonting i det, även om det
mer är i Storkyrkan vi sysslar med att tro än här. I
denna kammare gäller det att veta ganska mycket.
Det viktiga är att det vi vet ska vara förenligt med
vad folket i Töcksfors tror. Då kan man inte, Runar
Patriksson, ta bort 14 miljarder netto - åtminstone 6
miljarder kronor - från detta område i en konjunktur-
nedgång och sedan säga att det nog ordnar sig med
vår goda företagspolitik.
Vi pratar om 2002. Det är drygt två veckor dit.
Det är inte långt till julafton. God jul, förresten, Ru-
nar Patriksson.

Anf. 172 RUNAR PATRIKSSON (fp) re-
plik:
Herr talman! Att diskutera alternativ till bidrags-
politiksamhället med Hans Andersson är väldigt
svårt. Jag har sagt att vi tror på ett bra företagsklimat.
Jag har sagt att vi vill satsa på Sverige, så att företa-
garna inte flyttar från landet. Jag har sagt att vi vill
satsa på småföretagare och att vi för vår del tycker att
de ska få lov att satsa både på vård, omsorg och sko-
la, utan ideologiska problem. Vi tror på vår politik. Vi
tror på hushållsnära tjänster.
Mot bakgrund av detta, och mot bakgrund av våra
förslag om sänkta skatter och infrastruktursatsningar,
tror vi att det inte behövs så många åtgärder i krisom-
råden. Det är det vi vill komma fram till. Det ska
finnas arbetstillfällen och inte arbetslöshet.

Anf. 173 CAMILLA SKÖLD JANS-
SON (v):
Herr talman! Några talare har redan varit inne på
det faktum att vi befinner oss i ett osäkert konjunk-
turläge. Utskottet har också mycket tydligt markerat
vikten av en beredskap för att stärka sysselsättnings-
och arbetsmarknadspolitiken - detta för att både kort-
siktigt och långsiktigt mota konsekvenser som annars
kan följa av en skarp konjunkturnedgång.
Sysselsättningstillväxt är A och O om vi ska klara
den framtida välfärden. Det behövs nya jobb både i
offentlig och privat sektor. Hans Andersson har tidi-
gare redogjort för vår företagarpolitik. Jag vill
komplettera med att Vänsterpartiet också menar att
det behövs tillväxt och mer resurser i offentlig sektor.
Det behövs både för att höja kvaliteten i vården, sko-
lan och omsorgen och för att skapa bättre arbetsvill-
kor för de anställda, som till stor del som bekant är
kvinnor.
Offentlig verksamhet, menar jag, kan också utgö-
ra en motvikt till den kortsiktighet som alltmer präg-
lar svenskt näringsliv. Kvartalsrapporter och aktieut-
delningar betyder ofta mer än socialt ansvar och lång-
siktiga investeringar. Nu och då hör vi om verksam-
heter som läggs ned, trots att de går med vinst.
Det finns all anledning att följa upp den utveck-
ling som vi ser med alltfler varsel. Nu senast var det
Gislaved som fick ta emot ett dystert besked. Mer än
dubbelt så många personer har varslats t.o.m. novem-
ber i år än under fjolåret.
Här pågår det arbete via AMS, som följer upp vad
som händer med framlagda varsel. Det pågår också
ett viktigt arbete med att ta fram en omställningsför-
säkring - en försäkring som vi hoppas ska bli obli-
gatorisk för hela arbetsmarknaden. Men trots att detta
sker finns det ett stort behov av att se över ytterligare
möjligheter.
Från Vänsterpartiets sida menar vi att det finns
intressanta exempel på lagstiftning vid företagsned-
läggelser i andra länder som vi bör titta närmare på.
Det är olika former av lagstiftning som syftar till att
stora företag ska ta ett större socialt ansvar. Det
handlar både om krav på att nedläggningsbeslut ska
motiveras på ett rimligt sätt och om krav på att före-
taget i vissa fall ska betala ekonomisk ersättning för
sitt agerande. Just nu finns det en del som tyder på att
Sverige har en negativ konkurrenssituation och att det
är "för billigt" att säga upp personal här jämfört med i
andra länder.
Nu är det inte enbart nedläggningar som är exem-
pel på kortsiktighet. Även anställningsvillkoren har
förändrats, och inte minst kvinnor har i stor utsträck-
ning otrygga anställningsförhållanden - något som
bl.a. resulterar i låga födelsetal.
Vänsterpartiet har länge föreslagit att de nya för-
utsättningar som vi ser i arbetslivet ska utredas och
att arbetsrättslagstiftningen ska ses över i syfte att
göra det tryggare för de anställda. Nu har Arbetslivs-
institutet fått i uppdrag att göra en sådan översyn, och
det är bra. Men det är beklagligt att det i direktiven
helt saknas kvinnoperspektiv. Det finns inget krav på
kvinnoperspektiv när man beskriver uppdragets inne-
håll. Inte heller finns det några sådana krav på kom-
mande konsekvensbeskrivningar. Visst är det an-
märkningsvärt.
Medvetenheten om att det är just kvinnor som
missgynnas i dagens situation finns ju, precis som det
finns en medvetenhet om att regler påverkar kvinnor
och män olika och att det därför måste göras en ana-
lys ur ett könsperspektiv av de förslag som Arbets-
rättsutredningen så småningom lägger fram.
Det är något vi får återkomma till. Vi ska ju be-
handla både arbetsrättsbetänkande och jämställdhets-
betänkande framöver. Vi vill ändå nu visa på detta
faktum och påpeka hur viktigt det är att just kvinnor-
nas situation belyses när man ser över arbetsrättslag-
stiftningen.
Det finns många exempel på att den arbetsmark-
nad och det arbetsliv vi har i mångt och mycket
präglas av denna otrygghet. Många har svårt att
komma in på arbetsmarknaden. Invandrare och funk-
tionshindrade möts av ren diskriminering. Samtidigt
är många av dem som finns på arbetsmarknaden pres-
sade och stressade och måste sjukskriva sig.
Det är en situation som kräver en rad förändring-
ar. Vi menar att det handlar om arbetets organisation.
Det handlar om inflytandefrågor. Det handlar om hur
vi kan kombinera familj och arbete. Det handlar om
resurser osv.
Men visst är regeringens 11-punktsprogram väl-
kommet. Regeringen försöker fånga in en rad olika
aspekter. Man kan alltid säga att det är för lite och för
oprecist, men det är ändå en början och ett försök att
få grepp om en situation som innehåller så många
olika komponenter som alla på olika sätt är relaterade
till arbetsmiljön.
Vi har, åtminstone på pappret, en stark arbetsmil-
jölag i Sverige. Men i praktiken fungerar lagen inte
tillräckligt bra som drivkraft när det gäller ett syste-
matiskt och aktivt förebyggande arbete. Det blir ock-
så allt svårare att följa upp hur lagen tillämpas, inte
minst då antalet skyddsombud har minskat kraftigt.
Om vi inte lyckas vända trenden kan det få stora
negativa konsekvenser för det framtida arbetsmiljöar-
betet. Det handlar om utbildning, som återkommer i
11-punktsprogrammet. Vi vill även se andra åtgärder.
Vi behöver t.ex. se över om lagstiftningen måste
skärpas. Ett viktigt inslag är att garantera regionala
skyddsombud tillträde till de arbetsplatser som be-
rörs.
I betänkandet tas också den genomlysning som
ska göras av Arbetslivsinstitutet upp. ALI bedriver
forskning, utveckling samt utbildning bl.a. om ke-
miska hälsorisker i arbetslivet. En stor del av arbetet
syftar till att förse Arbetsmiljöverket och andra myn-
digheter med ett bra underlag för att man sedan ska
kunna ta fram riskbegränsande åtgärder, t.ex. genom
att utarbeta olika gränsvärden. Det här är en viktig
forskarkompetens, och efterfrågan på sådana här
underlag bara ökar.
Från Vänsterpartiets sida har vi försökt att på oli-
ka sätt vara aktiva och noga följa vad som händer
med Arbetslivsinstitutet. Vi vill understryka det som
också står i betänkandet, hur viktigt det är att arbetet
med gränsvärden inte får komma på undantag nu när
man ska fullfölja den organisationsförändring som är
på gång.
Även Samhall genomgår som bekant en föränd-
ringsprocess, och hela den samlade politiken för ar-
betshandikappade ska ses över. Det är ett bra initiativ.
Det är ett nödvändigt initiativ. Kraven på arbetsmark-
naden har ökat sedan början av 1990-talet. Det har
gjort det svårare att finna både praktikplatser och
arbete till arbetshandikappade. Vad gäller Samhall är
problemen komplexa; där finns både exempel på
arbetsplatser med för höga krav och exempel på ar-
betsplatser där det är svårt att hitta meningsfulla ar-
betsuppgifter. Dessutom går det inte att komma ifrån
att neddragningar och besparingar via beslut i riksdag
och regering också har sin del i det hela.
I den översyn som nu ska göras av arbetspolitiken
för att stärka situationen för arbetshandikappade är
det viktigt att man gör en genomlysning på bredden.
Det handlar om Samhalls organisation och målsätt-
ning, om lönebidragens funktion. Man kanske behö-
ver skärpa diskrimineringslagstiftningen. Man kanske
behöver se över vilka incitament arbetsgivarna har för
sina rehabiliteringsinsatser osv.
Herr talman! Detta var ett snabbt svep över några
av de viktiga uppgifter som vi har framför oss och
som har en koppling till arbetsmarknad och arbetsliv.
Det görs och har gjorts en del, men mer behöver
göras.

Anf. 174 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Herr talman! Det börjar bli så sent att jag får en
känsla av att jag drömmer, men det är faktiskt inte så
mycket på grund av tiden som på grund av den enor-
ma skillnaden mellan det som sägs här, framför allt
från regeringssidan och från majoritetspartiernas sida,
och det som jag dagligen får uppleva när jag träffar
arbetslösa invandrare. Jag lever i en annan värld än
den som beskrivs i betänkandet, än den som beskrivs
i många föredrag här.
Lyckligtvis kan man ibland få bekräftelse utifrån,
så att man inte tror att man drömmer, så som hände
med mig nu. I dag kom en mycket intressant nyhet på
lunchekot. Det var en FN-kommission som hade
studerat mänskliga rättigheter i Sverige, som påpeka-
de att diskrimineringen är ett mycket stort problem i
det här landet. Jag minns också ett mycket intressant
dokument från EU som kom i september. Det gällde
sysselsättningspolitiken. Där kom det också fram
sådana synpunkter som bekräftade min mörka syn på
en del av det svenska arbetslivet. Där stod det att ett
stort antal personer i arbetsför ålder är beroende av
bidrag och att skattetrycket på arbete fortfarande är så
högt att det hindrar utvecklingen av arbetslivet. Där
stod framför allt att det finns väldigt mycket att göra
när det gäller etniska minoriteter och migrerande
arbetstagares eller arbetssökandes situation.
Det är därför som vi i Folkpartiet vill förändra ar-
betsmarknadspolitiken i grunden. Den stora modellen
med en hierarkisk tung myndighetsstruktur som för-
söker fånga in väldigt många människor har inte gett
något resultat när det gäller arbetslivet för människor
födda utomlands. Misslyckandet är öronbedövande.
Det är mycket klart och tydligt, och det har inte blivit
mycket bättre under den senaste tiden. Det har blivit
lite bättre, men i den här mörka hierarkin spelar skill-
naden mellan ett förskräckligt läge och ett lite mindre
förskräckligt läge för de människor som befinner sig
utanför arbetslivet mycket liten roll.
Jag talar inte om de här kritiska synpunkterna på
den stora tunga AMS-modellen bara därför att jag
träffar de här människorna, de arbetslösa högutbilda-
de invandrarna, väldigt ofta. Jag har läst rapporter
från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
som presenterar precis samma bild. Riksdagens revi-
sorer har presenterat precis samma bild. Statskontoret
gjorde en stor undersökning om de hundra miljonerna
som skulle förbättra invandrarnas situation via AMS
och kunde inte hitta pengarna. Ingen vet hur pengarna
har använts.
Låt oss, om vi ska tala om de här människorna
och deras situation i arbetslivet, försöka se den riktiga
bilden av segregationen i det svenska arbetslivet! Det
är inte lätt därför att väldigt många av de här männi-
skorna är inte ens registrerade på arbetsförmedlingen.
Väldigt många av dem har levt på socialbidrag under
en mycket lång tid. Därför finns de inte i den vanliga
arbetslöshetsstatistiken.
Det är mycket lätt att sjunga lov till AMS om man
refererar till den statistik som inbegrips i det här spel-
et med människor som är registrerade på arbetsför-
medlingen. Men vart tar alla socialbidragstagare
vägen i den här beskrivningen av verkligheten?
Nej, vi skojar inte när vi talar om arbetslöshets-
statistiken. Vi vet att detta faktiskt är en mycket skev
bild av verkligheten, och när vi vill ändra i själva
strukturen på det här området tänker vi i första hand
på de riktigt bortglömda men stora grupperna.
Jag träffade häromdagen en läkare. Han kunde
jobba gratis för Läkare utan gränser, men han fick
inte jobba ens på AT-läkarnivå och få betalt i det
svenska arbetslivet.
Nu var det så att han kom från Latinamerika. Ha-
de han stannat och arbetat lite längre i Spanien skulle
han inte ha stött på något hinder för att jobba som
läkare i Sverige. Men han stannade för kort tid i Spa-
nien. Så kom han till Sverige, och då slog en av dessa
konstiga regler som vi har så gott om i arbetslivet
direkt mot den här människan. Då skulle han plötsligt
göra om en mycket svår teoretisk examen som kräver
väldigt långa studier. Vem vinner på det?
Det är också situationen för väldigt många männi-
skor som skulle ha kunnat jobba som lärare i den
svenska skolan, som lider av stor brist på arbetskraft.
Inte heller de passar in i reglerna, bestämmelserna
och normerna. Då försöker man tvinga dem att till
vilket pris som helst ta jobb som städare eller bli
taxiförare, vilket många av dem också gör - om de
inte lämnar landet.
Om vi alltså vill diskutera verkligheten i arbetsli-
vet ska vi inte diskutera 4-procentstalet. De männi-
skor jag talar om finns utanför all diskussion om den
öppna arbetslösheten. Så kan vi se hur våra pansar av
regler, bestämmelser och normer håller en hel armé
av högkvalificerade arbetslösa utanför arbetslivet.

Anf. 175 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Jag vill bara understryka att det är en
viktig aspekt som Ana Maria Narti tar upp. Det står
också i utskottsbetänkandet. Vi kommer ju tillbaka
till de speciella frågorna, bl.a. den här, i senare betän-
kanden. Men det här är en av de punkter där ut-
skottsmajoriteten säger att läget är mycket allvarligt.
Många stadsdelar, inte minst i storstadsområdena, har
ohyggligt låga förvärvsfrekvenser. De kan ligga un-
der 50 %, på 35 % osv.
Jag tycker att man ska vara klar över att vi har
diskriminering i Sverige på många områden. Jag
tycker att man ska vara klar över att det är i arbetsli-
vet det sker, i mötet mellan arbetsgivare och arbetsta-
gare. Jag tycker att det har varit en förskräcklig peri-
od där denna diskriminering nästan passivt inte god-
tagits men tolererats. Det är ett brott mot mänskliga
rättigheter.
Vi har haft ett försök att med stöd, extrainsatser
och prioritering från AMS hjälpa till. I och för sig har
det heller inte gått så dåligt. På fyra år har de som
varit inskrivna vid förmedlingarna som arbetslösa
minskat från 100 000 till 55 000. Där finns också
socialbidragstagarna. De måste vara där för att få
socialbidrag, kan man säga.
Men det är ändå ett stämningslägesskifte just nu.
Jag var mycket glad när jag såg gamla SAF, dvs. nya
Svenskt Näringsliv, och olika fackliga centralorgani-
sationer den 30 november ha en stor manifestation
och ett seminarium vars tema var: Öppna Sverige!
Öppna arbetsplatserna för människor som har kommit
från annat håll.
Frågor om validering av examen och sådant som
Ana Maria Narti tar upp är precis det vi i dag priorite-
rar.
Frågorna är alltså oerhört viktiga. De prioriteras
också av den organisation som är satt att göra det här
jobbet.

Anf. 176 ANA MARIA NARTI (fp):
Herr talman! Det är mycket intressant att höra hur
viktiga de här frågorna är. Problemet är att jag har
hört det under så där 30 år. I maj 2002 fyller jag 32 år
i Sverige. Det har inte gått en dag under dessa år utan
att jag på ett eller annat sätt har stött på det här pro-
blemet. Samtidigt har jag hört enormt långa och
enormt ordrika tal om hur viktigt det är att göra nå-
gonting. Men min djupaste övertygelse är att det är
pansarna av regler och bestämmelser som håller
människorna utanför.
Jag träffar ofta de här människorna. Några av dem
hade fått jobb under den senaste högkonjunkturen. Nu
kommer de tillbaka till arbetslösheten - sist in, först
ut. Det är en regel som slår oerhört hårt mot unga
människor som inte har lång tid på olika arbetsplat-
ser, mot kvinnor med svag position i arbetslivet och
mot alla invandrare.
Jag har själv fått uppleva detta direkt på skinnet,
så jag vet vad det betyder. Hans Andersson minns att
vi träffades första gången när jag kom tillsammans
med en grupp arbetslösa invandrare för att tala om
förslaget om den nya lagen mot etnisk diskriminering
i arbetslivet, dvs. när denna var bara ett förslag.

Anf. 177 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Ja, Ana Maria Narti, och den gången
var jag ganska glad. Då låg nämligen på bordet ett
förslag till skärpning av diskrimineringslagen, vilket
jag motionerat om från den månad jag kom in i riks-
dagen 1992. Och så blev det en lag för några år se-
dan. Vi har inte sett stora resultat av den ännu. Det är
ett tungt och svårt jobb att ta sig igenom.
Jag vill erkänna att det inte är så enkelt att plöts-
ligt få in hundratusentals människor från helt andra
kulturer mitt under en lågkonjunktur. Därtill kommer
alla de misstag, den kulturblindhet, de fördomar och
den diskriminering som förekommit. Det är en jätte-
uppgift.
Det var egentligen därför jag begärde ordet efter
Ana Maria Nartis anförande, nämligen för att stryka
under att detta är den kanske mest prioriterade frågan
när vi nu trots allt går framåt i en bättre arbetsmark-
nad än vi haft tidigare.
Men förringa inte de framsteg som har gjorts! Det
har gjorts rejäla framsteg, men problemen är jättesto-
ra. Och det kan jag garantera: I en konjunkturnedgång
blir det högre barriärer, och det är just människor som
kommer in nya på arbetsmarknaden, som kanske har
utländsk bakgrund och som har funktionshinder som
kommer att ha den sämsta ställningen. Låt oss alltså
förena alla goda krafter till att kämpa för att det ska
finnas en öppenhet för att alla dessa ska kunna kom-
ma in i arbetslivet. Det är faktiskt grunden för för-
sörjning, och det är grunden för social delaktighet.
Jag tycker själv att arbete är en mänsklig rättighet.

Anf. 178 ANA MARIA NARTI (fp):
Herr talman! Det vore jättebra om bara den nya
lagen skulle hjälpa oss att lösa problemet. Men det är
faktiskt mycket svårare än så. Vi har en stor massa
människor som har varit utanför arbetslivet under
många år. Många av dem har inte fått erfara en enda
normal arbetsdag på en vanlig arbetsplats i Sverige.
Att vi inte har löst problemet med den stora massan
av egentligen permanent arbetslösa under högkon-
junkturen är faktiskt oerhört allvarligt.
Jag är ledsen att jag inför jul och nyår måste sluta
i en så låg tonart. Men låt oss försöka vila, och sedan
får vi återkomma. Här måste vi nämligen hitta en
lösning. Tack så mycket, och god jul!

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 12 december.)

15 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
2001/02:44 Biobanker inom hälso- och sjukvården
m.m.
2001/02:67 Förlängning av giltighetstiden för kon-
ventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och
Norge om renbetning, m.m.

Trafikutskottets betänkanden
2001/02:TU1 Utgiftsområde 22 Kommunikationer
2001/02:TU2 Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart
transportsystem
2001/02:TU7 Ytterligare förlängd tid för statliga
garantier för att återställa försäkringsskyddet för
flygbranschen

16 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 11 december

2001/02:136 av Karl-Göran Biörsmark (fp) till utri-
kesminister Anna Lindh
Avdragsrätt för gåvor
2001/02:137 av Karl-Göran Biörsmark (fp) till utri-
kesminister Anna Lindh
Bistånd för demokrati och mänskliga rättigheter

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 15 januari
2002.

17 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 11 december

2001/02:400 av Bengt-Ola Ryttar (s) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Avlyssning
2001/02:401 av Anita Sidén (m) till socialminister
Lars Engqvist
Kroniskt sjuka
2001/02:402 av Anna Åkerhielm (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Finansinspektionen
2001/02:403 av Jan-Evert Rådhström (m) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Konkurrenssnedvridning
2001/02:404 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
näringsminister Björn Rosengren
Samråd med små och medelstora företag
2001/02:405 av Ola Sundell (m) till näringsminister
Björn Rosengren
Konkurrenssituationen för spånskiveindustrin

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 15 januari 2002.

18 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 11 december

2001/02:318 av Per-Samuel Nisser (m) till statsrådet
Mona Sahlin
Informationsteknologin
2001/02:345 av Carl Fredrik Graf (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Förmåner och skyldigheter
2001/02:347 av Elizabeth Nyström (m) till närings-
minister Björn Rosengren
Postservice i glesbygd
2001/02:349 av Gunilla Tjernberg (kd) till statsrådet
Mona Sahlin
Postservice i glesbygden
2001/02:356 av Hans Hoff (s) till statsrådet Britta
Lejon
Moms

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 15 januari 2002.

19 § Kammaren åtskildes kl. 20.59.

Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 7 § anf. 27 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 51
(delvis),
av talmannen därefter t.o.m. anf. 65 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 110
(delvis),
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 16.31,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 14 § anf. 158
(delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.