Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:22 Torsdagen den 1 november

ProtokollRiksdagens protokoll 2001/02:22

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2001/02:22 Torsdagen den 1 november Kl. 12.00 - 12.15

---

14.00 - 15.03

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

Protokoll
2001/02:22
----------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 26 oktober.
2 § Ledighet, m.m.

Andre vice talmannen meddelade att Thomas Ju-
lin (mp) ansökt om fortsatt sjukledighet under tiden
den 1-18 november.

Kammaren biföll denna ansökan.

Andre vice talmannen anmälde att Lotta Nilsson
Hedström (m) skulle fortsätta att tjänstgöra som er-
sättare för Thomas Julin.

3 § Svar på interpellation 2001/02:32 om priset
på enstaka postförsändelser

Anf. 1 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Åke Sandström har frågat om rege-
ringen avser att dels göra en konsekvensanalys av de
konkurrensproblem som kan uppstå, dels höra repre-
sentanter för näringslivet innan ett eventuellt beslut
om att bifalla Postens hemställan fattas.
Posten AB har hemställt om att pristaket ändras så
att prishöjningar på enstaka försändelser relateras till
förändringen i ett index som motsvarar Posten AB:s
kostnader i stället för att som i dag relateras till kon-
sumentprisindex.
Eftersom frågan ännu är under beredning vill jag
inte i dagsläget uttala mig närmare om exakt hur
regeringen kommer att gå till väga i bedömningen av
denna fråga. Det är emellertid självklart att regering-
en som ett led i beredningen har för avsikt att analy-
sera de effekter ett förändrat pristak skulle få. Frågan
kommer alltså att analyseras framför allt utifrån kon-
sumenternas och småföretagarnas perspektiv men
även utifrån konkurrenternas och Posten AB:s.

Anf. 2 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Först tackar jag för svaret. Det är bra
att statsrådet betonar att frågan kommer att analyseras
framför allt utifrån konsumenternas och småföreta-
garnas perspektiv. Men jag vill ändå fördjupa frågan
och undra vad det finns för skäl för Posten att höja
portot för enstaka brevförsändelser.
Näringsministern sade i riksdagen i förra veckan
att det inte är aktuellt med någon prishöjning vid
årsskiftet. Troligen menade han väl kanske före valet.
Det är nog klokt. Ett företag som har 99 % i mark-
nadsandel ska naturligtvis vara försiktigt med att höja
sina priser när det stora flertalet av kunderna inte har
något alternativ. Privatpersoner och småföretag ute i
landet är mycket beroende av Posten för sin kommu-
nikation. Det är vi säkert överens om. Från Center-
partiets sida ser vi inget motiv för Posten att höja sitt
porto.
Motivet för riksdagen att införa pristaket för en-
staka brevförsändelser en gång i tiden var att skydda
oss konsumenter. Genom att viktningen för rabattfri-
märkena var 90 % och det vanliga portot 10 % kunde
Posten genom att något sänka priset för rabattfrimär-
kena höja det verkliga portot med 30 %. Det skedde
ju redan på våren 1997. Det var, tycker jag, ett kring-
gående av lagen och dess syfte. Eftersom Posten även
vid det tillfället hade en marknadsandel på 99 %
innebar denna prishöjning en omfördelning av pengar
mellan Posten och landets småföretagare och privat-
personer på cirka en och en halv miljard kronor. Pos-
ten fick således in rejält med pengar.
Därför gav också riksdagen regeringen i uppdrag
att skärpa pristaket för enstaka brevförsändelser. Då
är min andra fråga: Avser regeringen att höra Post-
och telestyrelsen, Konkurrensverket och även Kon-
sumentverket med anledning av vad jag har sagt här
och före ett beslut om att eventuellt bifalla Postens
hemställan för att få just de myndigheternas syn på
konsekvenserna av en portohöjning?
En utgångspunkt för Postens hemställan till rege-
ringen var ju att konsumentprisindex inte följer Pos-
tens kostnader. I sin hemställan försöker inte ens
Posten själv antyda att deras kostnader skulle ha nå-
got som helst att göra med motivet för att pristaket
infördes. Jag undrar därför varför inte regeringen har
avslagit Postens hemställan med motiveringen att
Postens kostnader utifrån reglerna är ointressanta i
sammanhanget. Är det för att regeringen har en annan
uppfattning i dag om motivet för pristaket i förhållan-
de till vad riksdagen uttalade då, våren 1998?
En annan utgångspunkt i Postens hemställan är
såvitt jag kan se att de inte har täckning för sina kost-
nader för enstaka brevförsändelser. Jag undrar hur
detta är möjligt. Marknaden för enstaka brevförsän-
delser är omkring hälften av Posten brevs omsättning
på ca 14 miljarder kronor, och Posten har 99 % av
den marknaden. Om det inte finns avsevärda ineffek-
tivitetsproblem måste ju Posten ha en mycket lönsam
verksamhet vad gäller enstaka brevförsändelser. Vart
tar i annat fall pengarna vägen?
Vi vet i alla fall att Posten inte ger någon som
helst utdelning till svenska staten, vilket i sig skulle
vara välbehövligt. På vilken annan marknad med den
omsättningen kan det vara problem med lönsamheten
för ett företag när företaget har 99 % i marknadsan-
del? Vad är det som är så speciellt just med post-
marknaden?

Anf. 3 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Först vill jag säga att jag i alla fall
tycker att det är ganska givet, för att uttrycka sig milt,
att regeringen mycket seriöst måste pröva framställan
från Posten när den nu har kommit in. Det ligger
också i själva pristakets natur att regeringen och de
myndigheter som jobbar med det här löpande måste
granska hur konkurrensförhållandena utvecklas och
eventuellt förändras. Det är en viktig beståndsdel i
pristaket. Därav följer att vi inte bara raskt ska fatta
ett beslut utan att vi måste granska detta seriöst och
noggrant.
För det andra vill jag också svara konkret att rege-
ringen självklart kommer att höra såväl Post- och
telestyrelsen som Konkurrensverket och Konsument-
verket liksom de viktigaste konkurrenterna innan vi
slutligt prövar Postens hemställan. Det är en mycket
viktig del.
Avslutningsvis vill jag nämna, precis som Åke
Sandström var inne på, att syftet med prisstoppet som
det ser ut i dag är att skydda de kunder, både privat-
personer och - inte minst - småföretag, som i dagslä-
get inte har något alternativ till Posten AB. Men det
är också viktigt att säga att syftet inte är att helt och
hållet hindra en höjning av portot. Syftet är att portot
för enstaka brevförsändelser inte får höjas mer än vad
den allmänna prisnivån höjs. Ibland blandas dessa två
olika förutsättningar ihop lite i debatten.
Beslut om att höja portot är alltså en operativ frå-
ga som Posten har att ansvara för. Men en eventuell
sådan höjning måste alltid hållas inom det som lagen
föreskriver, nämligen pristaket. Det är den här samla-
de bedömningen som jag ändå tycker att man måste
titta på seriöst innan beslut fattas. Självfallet görs
detta i mycket nära samarbete med de myndigheter
som Åke Sandström här nämnde.

Anf. 4 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Först får jag tacka för de förtydligan-
den och preciseringar som statsrådet nu gav och se-
dan gå in på själva tanken, reformeringen av pristaket
och den frågan. I augusti detta år skriver Posten AB
till regeringen och begär som sagt att regeringen
skyndsamt ska bereda frågan om avskaffande, eller
reformering som man säger, av pristaket. De skriver
att det är angeläget att förändringen kan ske skynd-
samt. Posten har ett stort behov av att snabbt kunna
anpassa sina priser efter kostnaderna för att inte för-
sätta brevaffären i en ohållbar situation. Detta brev
inkom i augusti.
Enligt vad jag har tagit reda på träffade också
Postens vd statsrådet Sahlin i det här ärendet i okto-
ber månad. Därefter informerade regeringen om att
det inte längre är aktuellt med en portohöjning. Det
var alltså en och en halv månad efter det att de in-
kommit med sin begäran, och de hade inte ens fått
något svar från regeringen.
Det hela verkar något besynnerligt men ger starkt
intryck av att det som Posten anförde i sin skrivelse
och som jag här citerade kanske inte var helt korrekt.
Regeringen har tidigare när den redogjort för sin syn
på statsmakternas styrning av Posten markerat att det
är riktigt att ställa höga krav när det gäller etik och
moral på Posten liksom på andra statliga företag.
Regeringen klargjorde också att detta gällde Pos-
tens bemötande av konkurrensen på postmarknaden.
Postkoncernen bör dock vid sitt bemötande av kon-
kurrens på marknaden lägga stor vikt vid att bedriva
sin verksamhet på ett sätt som motsvarar högt ställda
krav på etik och moral.
Jag hade tillfälle att tillsammans med statsrådet få
samtala om dessa frågor i maj 1999 när Posten inför-
de selektiva lokala porton för att konkurrera med små
postoperatörer, först genom att bryta mot den tidigare
postlagen när man erbjöd lokala priser till kommuner
och andra större kunder, därefter genom att fortsätta
med detta förfarande när riksdagen förbjöd selektiva
lokala porton i den nya och nu gällande postlagen. I
dag bryter inte Posten mot postlagen såvitt jag kan
förstå, eftersom det knappt finns några lokala pos-
toperatörer kvar. De flesta har fått lägga ned sin verk-
samhet just med hänsyn till de konkurrensmetoder
som Posten utövade.
Därför vill jag fråga statsrådet vilken beredskap
som finns från myndigheternas sida, exempelvis från
PTS och Konkurrensverket, för att agera om rege-
ringen verkligen skulle bifalla Postens hemställan.
I dag vet vi att det nog inte blir någon prishöjning
före valet. Jag har tolkat det på detta sätt och hoppas
att jag har rätt. Men om regeringen bifaller Postens
hemställan och kanske t.o.m. avskaffar pristaket så att
Posten kan höja portot rejält så kommer naturligtvis
samma sak att ske igen, nämligen att det startas en hel
del lokala små postföretag. Jag tycker att det är fel att
förespegla människor att det finns en möjlighet att
bedriva näringsverksamhet när det faktiskt inte är så i
praktiken. Småföretag som har knappt 1 miljon i
omsättning får en mycket begränsad ekonomisk ut-
hållighet och är för sin överlevnad beroende av att
myndigheterna snabbt kan beivra eventuella brott mot
post- och konkurrenslagstiftningen.

Anf. 5 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Med all respekt för de frågor som
Åke Sandström ställer hoppas jag att också han har
respekt för att jag varken kan eller vill föregripa rege-
ringens beslut. Det vore alltså fel av mig att svara på
frågor som bygger på om man fattar det ena eller det
andra beslutet. Jag kan bara försäkra Åke Sandström
om att vi tar frågeställningen seriöst och att vi disku-
terar med alla våra myndigheter.
Jag vill också säga att det är helt riktigt att jag
träffade Postens vd för att diskutera detta och att jag
ska träffa City Mails vd i nästa vecka, eftersom det
också är en intressant aktör i detta sammanhang.
Samtalen har inte bara berört själva frågeställningen
om portot utan också det övriga som finns i Postens
hemställan, nämligen hur man beräknar själva indexet
i pristaket, och det är ändå värt att göra en seriös
prövning av det.
Jag är ledsen att jag inte kan svara tydligare i dag,
men jag är övertygad om att vi återkommer till frå-
gan.

Anf. 6 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Jag ska kortfattat beröra konkurrens-
frågorna eftersom de intresserar mig mycket och vi
arbetar med dem i näringsutskottet. Jag undrar hur
statsrådet ser på att vidga rollen för PTS i konkur-
rensfrågor. Konkurrensverket har ju som jag vet ock-
så framfört till regeringen att det vore önskvärt med
en utvidgad roll för Post- och telestyrelsen när det
gäller konkurrensfrågorna på postmarknaden. Jag vet
att vi har samtalat om detta tidigare, att Post- och
telestyrelsen skulle få i uppdrag att främja konkurren-
sen på postmarknaden. Den rollen har ju motsvarande
myndigheter i många andra länder. Det är också na-
turligt med tanke på att just sektorsmyndigheten har
sakkompetens och aktuell kännedom om marknads-
förhållandena. Det finns ju motsvarande uppdrag för
PTS på telesidan. Om PTS haft ett sådant uppdrag i
dag hade denna situation möjligen kunnat undvikas.
Post- och telestyrelsen övervakar i dag framför allt
postlagens efterlevnad som i mycket hög grad är
inriktad på regler för postbefordran, mottagarnas
rättigheter osv.
Min korta avslutande fråga lyder: Är ministern be-
redd att jobba för att man ska vidga Post- och telesty-
relsens uppdrag i en sådan riktning?

Anf. 7 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Det var förvisso en kort ställd fråga.
Men svaret måste ju bli gigantiskt om man ska ta det
seriöst. Jag kan därför bara mycket kortfattat svara att
vi nu har en stor översyn på gång, vilket Åke Sand-
ström säkert vet, om lagstiftningen när det framför
allt handlar om elektronisk kommunikation. Mycket
av förändringarna i EU-regelverket drar åt ett sådant
håll att man i alla fall i en framtid vill se mer av gene-
rella konkurrensregler i stället för särregler nationellt.
Frågeställningen är väckt, och den är mycket deli-
kat, och jag tror att EU-regleringen går i rätt riktning.
Men det är först när den utredning som jag talade om
har kommit en bit på väg som vi kan se vad det får
för effekter på PTS arbete.

Överläggningen var härmed avslutad.
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 12.15 på förslag av andre
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 14.00 då dagens frågestund skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

4 § Frågestund

Anf. 8 TALMANNEN:
Kammarens sammanträde återupptas, nu för riks-
dagens frågestund. Frågor besvaras i dag av vice
statsminister Lena Hjelm-Wallén, jordbruksminister
Margareta Winberg, statsrådet Maj-Inger Klingvall,
utbildningsminister Thomas Östros och statsrådet
Ingegerd Wärnersson.
Vice statsministern besvarar allmänpolitiska frå-
gor. Övriga statsråd besvarar frågor var och en inom
sitt ämnesområde.
Jag lämnar omedelbart ordet fritt.
Landstingen

Anf. 9 ANNA KINBERG (m):
Fru talman! Jag har en fråga till vice statsminister
Lena Hjelm-Wallén. Jag vill börja med att citera
Göran Persson ur dagens Dagens Nyheter. Han sade
att han ser problem med hela samhällsorganisationen
och vill rita om Sverige.
I någon form av möte med höga statstjänstemän
lär statsministern ha sagt att han kan tänka sig att
avskaffa landstingen för att få en bättre organisation
av sjukvården. I propositionen om regioner som kom
häromveckan aviserades också en utredning som ska
vara fri att föreslå att landstingen avskaffas.
Jag håller med om att sjukvårdens kvalitet är vik-
tigare än landstingens fortbestånd. Det handlar om att
förbättra vården och hindra att människor dör i vård-
köer samtidigt som landstingen prioriterar fel saker.
Jag undrar när regeringen planerar att återkomma
till riksdagen med konkreta förslag om att avskaffa
landstingen.

Anf. 10 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Några sådana förslag har inte rege-
ringen. Däremot finns det, såsom rätt citerades här, i
propositionen en föranmälan om att vi kommer att
tillsätta en utredning. Det är en väldigt viktig utred-
ning som ska titta på de olika nivåerna i samhället
som vi i dag fattar viktiga beslut om och vilka frågor
som bör tillhöra vilka nivåer. Det är rätt naturligt att
sjukvårdens nivå då är väsentlig. Man kan säga att
den är delad på alla tre. Här kan man naturligtvis ha
åsikter om landstingen, och det får man tillfälle att ha
i den här utredningen.

Anf. 11 ANNA KINBERG (m):
Fru talman! Tack för svaret. Ni verkar ju att ha
diskuterat det här, i alla fall internt, i regeringen. Det
är intressant att höra även från vice statsministern att
man ska se över och kanske renodla landstingens
verksamheter.
Statsministern säger också i den här artikeln att
man hur som helst ska ha kvar tre beskattningsnivåer
för att fortsätta att ta ut hög skatt.
Då undrar jag vilka begränsade uppgifter lands-
tingen ska ha. Var sköts sjukvården egentligen bäst?
Vad är motivet för att ha kvar landstingen om man
skulle organisera sjukvården någon annanstans?

Anf. 12 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Jag tror att frågeställaren drar lite för
höga växlar på det som statsministern har sagt. Det är
inte så att vi har föreslagit att landstingen ska avskaf-
fas. Vi har föreslagit att man ska utreda de olika nivå-
erna och på vilka nivåer olika frågor ska ligga. Sjuk-
vårdsfrågorna är ett stort komplex i det här samman-
hanget, men naturligtvis inte det enda. Vi vill att den
här utredningen ska titta på samhällets alla frågor.
Det är en stor viktig utredning. Jag tycker att vi ska
gå in i den med öppna ögon. Statsministern har ut-
tryckt en förmodan om att t.ex. frågan om landstingen
kommer att bli mycket diskuterad här. Så kan det
vara, men det kan också gälla helt andra lösningar.
Det får vi se när utredningen är klar.
Barns trygghet

Anf. 13 YVONNE ANDERSSON (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till skolministern. Vi
får ofta rapporter om hur barn och ungdomar mår allt
sämre. Det är rent allmänt knöligt med tryggheten.
Man brukar sluta de här rapporterna med otrygghet.
I skolan kan åtgärder vidtas på olika sätt med
hjälp av elevvård och annat. Vi har nyligen fått en
proposition om hälsa, lärande och trygghet. Den
handlar om elevvård. Men ändå tycks hemmiljön vara
den mest avgörande faktorn för skolframgångar och
för hur det går i skolan. Har ministern funderat på om
man kan vidta åtgärder för att skapa bättre förutsätt-
ningar för barns trygghet i den nära relationen i fa-
miljen?

Anf. 14 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Nej, det har jag inte gjort. Precis som
frågeställaren säger har jag ansvaret för barnens och
ungdomarnas situation i skolan. Att skapa en bra
hemmiljö är väl snarare något för socialministern. Det
borde kunna ske genom att man har ett bredare barn-
perspektiv. Detta kan man se på olika sätt. Det hand-
lar om att se till att föräldrar har en ekonomisk trygg-
het, en god utbildning och ett arbete. Det finns alltså
flera faktorer som skapar en helhet runt barnen.
Från min position som skolministern kan jag se att
vi ska ha ett nära samarbete med hemmet och en
öppen dialog. Vi ska tillsammans utveckla och fostra
barnen.

Anf. 15 YVONNE ANDERSSON (kd):
Fru talman! Tack för det svaret, ministern. Jag
tror också att det är väldigt viktigt med föräldrasam-
verkan osv.
En vanlig fråga i många utredningar är hur upp-
växtförhållandena var och hur man upplever sin miljö
hemma osv. En liten fråga som jag har funderat på är:
Kan man skapa relationsbefrämjande seminarier?
Kan man göra mötet mellan föräldrar och skola och
mellan föräldrar och förskola effektivare, så att man
kan stimulera och ge möjligheter för familjer och
föräldrar att känna lite extra för sina relationer? Däri-
genom skulle man kunna skapa en tryggare hemmiljö,
vilket de här barnen såväl behöver för att det ska gå
bra i skolan.

Anf. 16 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Jag tycker att det är positivt om man
skapar de här goda relationerna. Jag tycker också att
det är positivt att man gör det så tidigt som möjligt,
redan när barnen går i förskolan. Det är bra om för-
skolan, och sedan också ungdomsskolan, kan ha stu-
diecirklar tillsammans med föräldrarna om barns
utveckling, behov osv.
Men det som kanske är viktigast av allt är att man
tar sig tid att diskutera värderingar. Hur ser man på
frågor som handlar om demokrati, solidaritet, respekt
för människor från olika kulturer osv.? Det är viktigt
att man får en så stor samsyn som möjligt. När vi
tillsammans fostrar barnen ska barnen också känna en
trygghet genom att samma synsätt möts i skolan och i
hemmet. Vi har olika uppfattningar och olika åsikter,
så just att ordna det mötet ser jag som oerhört väsent-
ligt för skolan.
Jag vill återigen understryka att samarbete är oer-
hört viktigt om vi ska lyckas med våra barn och ung-
domar.
Afghanistan

Anf. 17 WILLY SÖDERDAHL (v):
Fru talman! Jag har en fråga om konflikten i Af-
ghanistan och flyktingproblemen där. Den svenska
regeringen har ju givit sitt fulla stöd till USA:s
bombningar i Afghanistan. De skulle vara kirurgiska
och inte drabba civilbefolkningen, men ingen kan väl
i dag hävda att civilbefolkningen inte har drabbats.
Det har givit upphov till nya flyktingströmmar med
stora umbäranden. Främst är det barn och äldre män-
niskor som drabbas. Jag undrar vad Sveriges regering
gör för att lindra nöden för de här flyktingarna.

Anf. 18 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Jag svarar gärna på frågorna om vad
Sverige gör för att lindra nöden. Vi har under många
år givit en stort bistånd till Afghanistan. Hittills i år är
det 125 miljoner. Vi fattade också ett viktigt beslut i
regeringen för några veckor sedan om att ställa ytter-
ligare 200 miljoner till förfogande för särskilda insat-
ser fram till årets slut.
De här pengarna har Sida att disponera, och väl-
digt mycket är redan beslutat. Vi använder oss av de
kanaler som är möjliga. Det innebär ytterligare stöd
till flera av FN-organen, inte minst World Food Pro-
gramme, men också till UNHCR och en rad andra
FN-organ som arbetar i gränsområdet och till enskil-
da organisationer som Rädda Barnen, Röda Korset
och Svenska Afghanistankommittén. Räddningsver-
ket finns också med. Räddningsverket sänder nu 50
lastbilar från Visby via Tallinn på järnväg till Tadzji-
kistan för att väldigt konkret kunna hjälpa till med
mattransporter in i Afghanistan. På det här området
gör Sverige alltså mycket stora insatser.
När det gäller flyktingsituationen har, enligt den
kunskap vi har i dag, någonstans mellan 60 000 och
100 000 afghaner passerat gränsen till Pakistan. Och
där finns både IOM och UNHCR.

Anf. 19 WILLY SÖDERDAHL (v):
Fru talman! Ett av problemen har ju varit att få
fram den hjälp som Sverige och andra länder har
försökt att få fram, eftersom gränserna har varit
stängda.
Ser flyktingministern någon möjlighet att påverka
Pakistan och länderna runt omkring att öppna sina
gränser, så att vi mer effektivt och omedelbart kan
sätta in den hjälp som behövs?

Anf. 20 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Självfallet försöker vi utöva påtryck-
ningar. UNHCR:s chef Ruud Lubbers har ju nyligen
besökt gränsområdet för att ytterligare trycka på när
det gäller möjligheten för afghaner att passera grän-
sen, naturligtvis helt enligt folkrätten. Men det gäller
också detta med att kunna få in transporter med mat i
Afghanistan.
Nu finns det särskilda korridorer där lastbilar går
från både Iran, Tadjikistan och Turkmenistan. World
Food Programme har berättat att man föregående
vecka fick in 1 000 ton mat om dagen, och det är
faktiskt lite mer än tidigare. Trots det täcker det inte
mer än två tredjedelar av behovet av mat.
Våld mot kvinnor

Anf. 21 MARGARETA ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag deltog i morgonmötet i dag i tal-
mannens kvinnliga nätverk. Där diskuterades rappor-
ten Slagen dam. Den ger en ganska trist bild av hur
situationen på jämställdhetsområdet ser ut i hela lan-
det.
Jag har en fråga till jämställdhetsministern. Jag
har i min hand ett policydokument för frågor som rör
våld mot kvinnor i Jönköpings län år 2000. Man är
konkret och talar om vad olika myndigheter ska göra
för insatser.
Min fråga är: Ligger Jönköpings län i framkant?
Ser det likadant ut på de flesta andra håll? Eller är
kanske Jönköpings län trots detta inte alls särskilt
långt framme? Hur ser det ut i samhället i stort, stats-
rådet Winberg?

Anf. 22 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Jag kan inte värdera om Jönköping
har kommit längst eller om man ligger i mitten. Men
uppenbarligen ligger man någonstans där. Jag antar
att basen för det dokument som kommer från Jönkö-
pings län är det uppdrag olika myndigheter fick för
några år sedan att samverka på ett bättre sätt. Det
gällde polis, åklagare, domstolsväsendet i stort, hälso-
och sjukvård och socialtjänst. Det handlade då om
nationell nivå. Men de län som förstår det här - och
Jönköpings län tillhör uppenbarligen dem - förstår att
det här måste ske regionalt men också lokalt.
Jag delar uppfattningen att Slagen dam är en
mycket dyster läsning. Jag kan också informera om
att vi har ett tvåårigt projekt, Nationellt råd för kvin-
nofrid, som jag själv är ordförande för. Vi går nu
igenom olika grupper av kvinnor, handikappade,
gravida, äldre kvinnor för att se hur situationen ser ut
för dem när det gäller misshandel.

Anf. 23 MARGARETA ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag är glad att jag fick det här svaret
av jämställdhetsministern. Jag hoppas, som sagt, att
det ser likadant eller bättre ut i andra dela av landet.
Vad vi också diskuterade var frågan om var de
goda männen finns. Hur mycket har regeringen
kommit i kontakt med de organisationer för män som
arbetar i samma riktning?
En annan fråga som vi har diskuterat inom Cen-
terkvinnorna är möjligheten att få bort en del av det
språkvåld som används i skolorna. Man har diskuterat
vilket språk som används mellan olika personer. Ar-
betar man vidare hos jämställdhetsministern även
med sådana frågor?

Anf. 24 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Frågan om de goda männen har upp-
märksammats ett tag. Det finns ett antal organisatio-
ner. De är inte så många, och varje organisation inne-
håller kanske inte så många medlemmar. Men det är i
varje fall en början. Vad jag kan göra är att stötta dem
genom att tala om för dem att de gör ett bra jobb, för
det gör de. Jag tänker t.ex. på Manscentrum, men
också på Manliga nätverket, som är ett nätverk över
hela Sverige. Men jag kan också stötta dem ekono-
miskt i den mån det behövs, och det behövs.
Språkbruket i skolan är väl närmast en fråga för
Ingegerd Wärnersson. Men jag vet att i Värde-
grundsprojektet ingår att arbeta med det här.
Inom min del har jag bl.a. delat ut s.k. feminist-
pengar till elevgrupper i grundskolan och gymnasie-
skolan som vill arbeta för att förbättra bl.a. språkbru-
ket i skolan.
Enprocentsmålet

Anf. 25 KARL-GÖRAN BI-
ÖRSMARK (fp):
Fru talman! I min hand har jag det senaste numret
av Sida:s tidning Omvärlden. Temat är enprocents-
målet. I ett diagram framgår det mycket tydligt att det
har skett kraftiga nedskärningar när det gäller enpro-
centsmålet under den socialdemokratiska regeringen
under 90-talet. Det står också att det endast är bor-
gerliga regeringar som har levt upp till enprocents-
målet.
Min fråga till statsrådet Klingvall är om hon
skulle kunna tänka sig att agera för att en avdragsrätt
för gåvor till biståndsverksamhet skulle kunna ge-
nomföras för att fylla ut gapet som har blivit under
90-talet och för att uppmuntra till gåvor till bistånd
genom att det finns en avdragsrätt på det?

Anf. 26 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Karl-Göran Biörsmark talar om ett
gap. Vi har haft en period under 90-talet då vi har haft
oerhört stora problem med vår ekonomi. Den perio-
den har vi nu lagt bakom oss, och vi står i en helt
annan situation. Och därmed kan vi också fylla det
som Karl-Göran Biörsmark kallar för ett gap. Jag vill
inte kalla det för ett gap. Vad vi nu gör är att gå från
en nivå på 0,7 % som vi hade för ett par år sedan,
stadigt vidare för att åter uppfylla enprocentsmålet.
Det här handlar om en mycket stor satsning. Det
handlar om stora resurser som vi nu år för år avsätter
på vårt internationella utvecklingssamarbete. Det är
en mycket bestämd politisk viljeinriktning att det är
den vägen vi ska gå. Det är alldeles nödvändigt. Inte
minst i ljuset av världsläget, av världssituationen, är
Sverige tillsammans med en rad andra länder beredda
att satsa mycket mer för att få en förändring till stånd
för att skapa en rättvisare värld.
Att då tala om avdragsrätt för gåvor förefaller mig
inte på något sätt ligga i paritet med de stora an-
strängningar vi nu ska göra för att åter nå enpro-
centsmålet. Det är alltså inte lösningen på den pro-
blematiken.

Anf. 27 KARL-GÖRAN BI-
ÖRSMARK (fp):
Fru talman! Nej, det är inte lösningen på den pro-
blematiken. Den lever vi med fortfarande. Biståndet
har tappat tiotals miljarder under den socialdemokra-
tiska regeringens tid under 90-talet på grund av de
kraftiga nedskärningarna i biståndet, så det är inte
lösningen. Men det kunde vara ett bidrag.
Nu föreslår ju regeringen avdragsrätt för fackfö-
reningsavgifter i budgeten. Vore det inte lämpligt att
man prioriterade avdragsrätt för gåvor till bistånd
innan man kommer till avdragsrätt för fackförenings-
avgifter? Det finns ändå en vilja och ett tryck ute i
samhället, det ser vi från andra undersökningar, att
bidra. Detta skulle kunna vara ett incitament där man
delar på det hela, med privata bidrag och även med
avdragsrätt, så att skattedelen finns med.

Anf. 28 Statsrådet MAJ-INGER KLING-
VALL (s):
Fru talman! Jag tycker att Karl-Göran Biörsmark
försöker blanda bort korten genom att jämföra det
förslag Karl-Göran Biörsmark för fram med avdrags-
rätt för fackföreningsavgifter. Det har ju en helt an-
nan bakgrund. Det har också att göra med de villkor
som arbetsgivaren har när det gäller avdrag.
Sedan tycker jag också att det är märkligt att Karl-
Göran Biörsmark tar upp den här frågan som ett sätt
att nå det mål vi har satt upp, nämligen 1 % av BNI.
Det handlar ju om helt andra summor, en helt annan
satsning. Och framför allt, Karl-Göran Biörsmark:
Det kan väl inte vara så att man för att känna att man
vill vara med och bidra personligen, också ska få göra
ett avdrag? Känslan av att man vill vara med och
bidra och ge, tycker jag ska vara alldeles uppriktig
och solidarisk och inte förknippad med några avdrag.
Brott mot minkfarmare

Anf. 29 SONJA FRANSSON (s):
Fru talman! Jag vänder mig till jordbruksminister
Margareta Winberg.
I september hände ju en fruktansvärd terrorattack i
USA. Det är något som vi alla fördömer.
Under precis samma tid hände faktiskt en form av
terrorattack också i min hemkommun i Svenljunga.
Den var naturligtvis betydligt mindre, men ändå väl-
digt otäck för dem som personligen drabbades och nu
oroas för vad som händer härnäst.
Attacken drabbade minkuppfödare. Deras bilar,
som man använder för att föra ut foder till djuren,
blev satta i brand under en natt. Det gjordes av
djuraktivister.
Min fråga till ministern är: Hur ställer sig minis-
tern till sådana odemokratiska sätt att försöka påverka
en debatt i samhället?

Anf. 30 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Det måste man väl ändå hävda vara
en ledande fråga? Det finns väl ingen som kan försva-
ra det som de s.k. djurrättsaktivisterna gör. Att tala
om djurrätt i det här sammanhanget blir så fel.
Förutom att dessa personer - dessbättre är de inte
så många, men de får mycket utrymme - begår en
brottslig handling gör de ofta saker som innebär att
djuren får lida. De släpper t.ex. ut minkar. Dessa
minkar går en säker och plågsam död till mötes.
Sonja Fransson har mitt fulla stöd i att fördöma
den här typen av handling.

Anf. 31 SONJA FRANSSON (s):
Fru talman! Tack, ministern. Det tydliga uttalan-
det gläder mig. Det var precis det som hände för ett
par år sedan då man släppte ut minkar som fick lida
oerhört mycket.
Det är viktigt att vi får det här svaret från minis-
tern, eftersom ministern har tagit upp frågan om man
ska förbjuda pälsdjursuppfödning över huvud taget.
Jag tycker att det är en fråga som ska diskuteras
demokratiskt med bra bakgrund och goda erfarenhe-
ter, där man väger för- och nackdelar. Det är en de-
mokratisk fråga.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att man tydligt
tar avstånd, så att det inte blir en sammanblandning
och att man tolkar det som att ministern går på
djuraktivisternas vilja.

Anf. 32 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Det är väldigt viktigt att skilja de två
sakerna åt: för det första att ta avstånd från det som är
brottsligt och dåligt för de djur som drabbas, för det
andra att ta ställning till huruvida vi i framtiden ska
ha djur hållna på det här sättet.
Vi har redan börjat med rävarna. Det går inte att
hålla räv i bur i dag eftersom deras naturliga beteende
inte kan tillgodoses. Nästa vecka kommer vi, på den
socialdemokratiska partikongressen, att diskutera om
det nu är dags att förbjuda hållande av mink i bur, på
samma sätt som vi har diskuterat rävarna.
Det diskuteras på den kongressen, men det disku-
teras också mycket ute i samhället av breda grupper.
Det får man väl säga är en demokratisk form av dis-
kussion.
Så småningom ska vi fatta ett beslut.
Friskolor

Anf. 33 HENRIK LANDERHOLM (m):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Wär-
nersson.
I en nyligen lagd proposition föreslår regeringen
nya hinder för etablering av friskolor. Min fråga till
skolministern är: Hur kommer de här begränsningar-
na för nya friskolor och den aviserade avsikten att i
nästa steg sätta stopp för s.k. vinstdrivande företag
inom skolsektorn att öka valfrihet och kvalitet i det
svenska skolväsendet? På vilket sätt uppmuntrar det
driftiga och nytänkande entreprenörer och nytt kapital
att bidra till skolans utveckling?

Anf. 34 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Driftighet är viktig inom alla grenar
av skolans verksamhet.
Propositionen har tre tydliga syften. Det ena är att
skapa en trygghet för eleverna. De ska oavsett de
väljer den kommunala eller den fristående skolan se
att det är samma lagar, förordningar och läroplaner
som gäller. Det andra syftet är att skapa ett rättvisare
bidragssystem än det vi har i dag. Det tredje är att
stärka kommunens inflytande när det gäller att säga ja
eller nej till en skola som vill starta som fristående.
Vi har haft två utredningar som har tittat på såväl
de fristående grundskolorna som på de fristående
gymnasieskolorna. Vi har följt utvecklingen under ett
antal år. Samtliga åtgärder ligger till grund för den
proposition som jag har lagt i riksdagen.
Det gäller att skapa en lagstiftning som är tydlig
och klar för såväl eleverna som föräldrarna. Proposi-
tionen säger inte nej till fristående skolor; den säger
att vi ska ha mångfald.

Anf. 35 HENRIK LANDERHOLM (m):
Fru talman! Jag delar skolministerns uttryckta av-
sikt att skapa klara regler för friskolor och så lika
regler som möjligt för friskolor och kommunala sko-
lor, även om jag inte delar de förslag som regeringen
har lagt fast i det här hänseendet.
Jag noterar att skolministern inte svarade på min
fråga, nämligen hur man ökar valfriheten och kvali-
teten i både den kommunala skolan och i friskolorna
genom att göra det svårare och sämre för såväl nya
som gamla skolor. På vilket sätt gör det de kommu-
nala skolorna bättre, och på vilket sätt bidrar det till
att öka elevernas valfrihet att man stänger av kranen
för tillförsel av nya friskolor?
Det är den konkreta konsekvensen av de förslag
som regeringen har lagt och de förslag som regering-
en har aviserat att man senare avser att lägga.

Anf. 36 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Andemeningen är just att öka valfri-
heten. Vi ser en utveckling i Sverige som inte är lika-
dan från den ena kommunen till den andra. Före-
komsten av fristående skolor är betydligt större i våra
storstäder än ute i de mindre kommunerna.
Vi vill med den här propositionen att det ska vara
en valfrihet att kunna välja även den kommunala
skolan. Det finns i vissa kommuner, styrda av vissa
politiker, tendenser att man inte vill ha den kommu-
nala skolan.
Den här propositionen ska ge den garantin. Val-
frihet är inte bara att välja en fristående skola. Valfri-
het gäller också att det finns en kommunal skola.
Särskolan

Anf. 37 ERLING WÄLIVAARA (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till utbildningsmi-
nister Thomas Östros.
Elever i gymnasiesärskolan omfattas ju inte av
studiemedelssystemet. Det innebär att dessa elever
inte kan få studiehjälp. De får inget extra tillägg eller
inackorderingstillägg. I stället får särskoleeleven ett
förlängt barnbidrag på 950 kr under tolv månader av
året.
Eleverna i den vanliga gymnasieskolan omfattas
av studiemedelssystemet och erhåller 950 kr per må-
nad under nio månader av året. Dessutom kan de få
upp till 855 kr per månad i extra tillägg, och i vissa
fall upp till 2 350 kr per månad i inackorderings-
tillägg.
Min fråga är: Gymnasiesärskolans elever förlorar
med detta system i förhållande till den vanliga gym-
nasieeleven ca 18 000 kr per år. Varför denna orättvi-
sa, eller diskriminering, av särskoleeleverna?

Anf. 38 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Erling Wälivaara pekar på en fråga
som vi också har stött på i den allmänna debatten. Det
finns behov av en översyn av studiestödssystemet för
denna grupp av elever. Det arbetet lovar jag att utföra
i Regeringskansliet.

Anf. 39 ERLING WÄLIVAARA (kd):
Fru talman! Fr.o.m. nästa år drar man ut gapet än-
då mer genom att man utökar gymnasieelevernas
studiehjälp till tio månader. Det är i och för sig bra,
men gapet till särskoleeleverna ökar ytterligare, ända
upp till 21 500 kr per år.
Ser utbildningsministern någon möjlighet att så
snart som möjligt rätta till det här missförhållandet?

Anf. 40 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Frågan har ju flera dimensioner. En
dimension är om det är rimligt att ha barnbidrag som
system för ekonomisk stöttning när man har passerat
åldern för barnbidrag. Det gör att det finns anledning
att se över systemet. Det är det vi arbetar med.
Vegankost i skolan

Anf. 41 MARIA WETTERSTRAND (mp):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Wär-
nersson. Den här dagen är internationella veganda-
gen. Veganism är inte något nytt. Redan 1996 fanns
det 85 000 veganer i Sverige, de flesta ungdomar. Nu
är de naturligtvis ännu fler.
Vi i Miljöpartiet har gjort en undersökning i sko-
lorna om ungdomar som äter vegansk mat, dvs. mat
som inte kommer från djurriket. Resultatet är väldigt
nedslående. Vissa får ingen mat alls utan får hålla sig
till att äta sallad. På vissa skolor krävs läkarintyg för
veganer. På många skolor har man dålig kunskap om
vegansk matlagning och blandar in icke-veganska
ingredienser i veganmaten. Många får samma mat
varje dag eller hänvisas till att endast äta vegetariskt,
vilket inte är detsamma som veganskt.
Vi i Miljöpartiet är bekymrade för hälsan och
skolresultaten för de här eleverna, och jag skulle vilja
fråga statsrådet Wärnersson vad hon avser att göra för
att även veganer ska garanteras en näringsriktig och
omväxlande kost.

Anf. 42 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Det är en mycket viktig angelägenhet
som frågeställaren tar upp. Med fru talmannens till-
stånd vill jag hänvisa till att det är jordbruksministern
som äger ansvaret för skolmåltider och lämna över
frågan till henne.

Anf. 43 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Det är kanske överdrivet att säga att
jag äger ansvaret för frågan, men skolmåltiderna och
skolmåltidspersonalen är en av ett litet antal frågor
som är prioriterade inom Jordbruksdepartementets
område. Jag har satt i gång ett antal projekt, bl.a.
utbildningsprojekt för skolmåltidspersonal som syftar
till att skolmåltiden ska vara varierad och näringsrik
men också god, så god att alla vill äta den.
Det är fråga om ett stort samarbetsprojekt med
olika organisationer inblandade. Det ska sättas i gång
alldeles strax, och jag skulle tro att det kommer att
pågå över kanske ett år. Det är mitt bidrag i detta
sammanhang.

Anf. 44 MARIA WETTERSTRAND (mp):
Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag inte
visste vilken minister som skulle besvara min fråga.
Jag är glad att jordbruksministern är här i dag och kan
svara på frågan.
De här skolorna har framfört argument till elever-
na som går ut på att vegansk mat är näringsfattig och
att man därför inte vill servera den. Jag kan inte tolka
det på något annat sätt än att man på det här viset
försöker hindra elever från att välja vegansk kosthåll-
ning.
De här elevernas kosthållning blir ju knappast
bättre av att de inte får någon mat alls utan tvingas
klara sig på bara sallad. Ser ministern någon möjlig-
het att påverka inte bara matlagningspersonalens utan
även skolornas inställning till veganer och vegansk
kost?

Anf. 45 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Det här är i grunden en kommunal
fråga, eftersom skolan inklusive skolmåltiderna är en
kommunal angelägenhet. Men i det projekt som jag
nyss nämnde är det inte bara skolmåltidspersonalen
som ska få en ytterligare insikt och kunskap, utan vi
vänder oss också till politiker, till lärare och till rekto-
rer för skolorna.
Som jag tidigare sade är meningen med det hela
att alla elever - såväl veganer och laktovegetarianer
som de som äter s.k. normalkost - ska finna det nöj-
samt att gå till skolmatsalen och äta en god och nä-
ringsriktig mat.
Kampen mot lätta vapen

Anf. 46 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Jag välkomnar det initiativ som har
aviserats när det gäller klusterbomber, apropå det som
vi nu ser hända i Afghanistan. Jag skulle också väl-
komna om det vore möjligt att ta ett ytterligare initia-
tiv när det gäller lätta vapen. Jag vet att det i juni
hölls en konferens i New York där man tog upp frå-
gan om lätta vapen. Denna konferens kunde tyvärr
inte komma så långt. Det är möjligt att man om denna
konferens hade hållits efter den 11 september hade
lyckats nå längre än vad som blev fallet. Uppfölj-
ningskonferensen ska hållas år 2006.
Jag undrar om man i de paket som görs i frågan
om terroristbekämpning skulle kunna redan nu inklu-
dera också den oerhört viktiga frågan om att minska
risken för spridning av lätta vapen. Vi vet att lätta
vapen är och har varit ett problem i Afghanistan lik-
som också på många andra håll där det finns konflik-
ter. Vi vet att offren i nio fall av tio är barn och att
även användarna ofta är barn.

Anf. 47 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Vi har ju ganska länge från svensk si-
da arbetat med frågan om det som kallas lätta vapen,
dvs. mera vanliga vapen som handeldvapen o.d. Den
är svår att hantera internationellt. När man i somras
dessvärre inte kom framåt i frågan var just USA stark
motståndare till att man skulle lösa den samlat på
internationellt plan.
Jag tror att Carina Hägg kan ha rätt i att så länge
den internationella koalitionen mot terrorismen hålls
samman finns det möjligheter att göra ytterligare
insatser på områden där det tidigare har varit svårt att
komma överens internationellt. Det kan hända att så
kan vara fallet också på det här området. Jag tycker
att den möjligheten kan vara värd att pröva.

Anf. 48 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Jag tackar för den positiva öppning
som jag fått i svaret. Jag förstår att frågan är svår och
vet att vi mötte motstånd när vi drev de svenska posi-
tionerna. Jag känner till att USA, som statsrådet sade,
vägrade att acceptera ett förbud för stater att exporte-
ra till icke statliga aktörer. Det är detta som vi kanske
just nu oroas för. Samtidigt vet vi att det är viktigt att
göra framsteg i denna fråga. Vi har nu en möjlighet,
och det är värt att arbeta vidare med att få en uppslut-
ning kring detta.
Jag ska i kväll träffa en grupp kvinnor som lever i
Sverige men som kommer från Afghanistan. Det
kunde vara bra att ha med sig en öppning i denna
fråga till de här kvinnorna.
Jag skulle också önska att jag finge tala om för de
här kvinnorna att även regeringen skulle vara intres-
serad av att skapa fler kontakter med den här invand-
rargruppen i Sverige och lära sig mer om det af-
ghanska samhället och om de villkor som kvinnor i
Afghanistan lever under.
Jag vill också nämna att det i kväll ska visas ett
TV-program som jag tror på ett skrämmande sätt
kommer att visa den situation som många afghanska
kvinnor lever i.

Anf. 49 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Vad gäller kampen mot lätta vapen
kan Carina Hägg mycket väl ta med sig ett besked att
det här har varit en prioriterad fråga för den svenska
regeringen. Jag drev den själv hårt medan jag var
utrikesminister, och jag vet att det arbetet har följts
upp efteråt. Vi kommer också att fortsätta att driva
den.
De afghanska kvinnor som finns i Sverige i dag
kan verkligen vittna om vad som pågår i Afghanistan,
och jag tycker att vi ordentligt ska ta till vara deras
erfarenheter. Det här är ett tillfälle för oss att lära oss
mycket mera om Afghanistan, om det förtryck som
den talibanska regimen i dag utövar mot kvinnorna
men också faktiskt om de möjligheter som då och då
under åren har funnits för afghanska kvinnor att ut-
vecklas och utbilda sig. Förhoppningsvis ska man så
snart som möjligt kunna komma tillbaka till en sådan
situation.
CSN

Anf. 50 PER BILL (m):
Fru talman! Jag vill till utbildningsministern rikta
en fråga som rör Centrala studiestödsnämnden, en
myndighet som tyvärr länge har brottats med stora
problem. Framför allt har studenterna problem med
väldigt långa handläggningstider och oändligt långa
telefonköer, ibland över en timme.
Vilka konkreta åtgärder tänker utbildningsminis-
tern vidta för att se till att studenterna får sina studie-
medel i tid?

Anf. 51 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Det är först och främst alldeles oac-
ceptabelt att studenter inte får den service som de har
rätt till. Därför har regeringen också agerat och förra
året ökat anslagen till myndigheten med 100 miljoner
kronor. Det är behövligt också därför att den nu har
att hantera ett nytt studiemedelssystem.
Det görs också en särskild satsning som realiseras
nu i dagarna. Det gäller 70 miljoner kronor för att
bygga upp ett särskilt servicecenter i Kiruna, som ska
kunna ta emot och besvara studenters frågor och även
se till att myndighetens kvalificerade handläggare får
en möjlighet att hantera de svåra ärendena.
Studenternas krav är berättigade. Regering och
riksdag har agerat genom att skjuta till ytterligare
resurser. Vi följer myndigheten väldigt noga för att se
att det nu ska och bör bli bättre. Det har studenterna
och även riksdagen rätt att kräva.

Anf. 52 PER BILL (m):
Fru talman! Tack för svaret! Det är naturligtvis
oerhört tråkigt när ekonomisk stress blir en av de
faktorer som påverkar studenter under några av deras
absolut viktigaste år, när de ska lägga grunden för sin
utbildning och för sina karriärval.
Vi har ofta sett problemen, vi har skjutit till peng-
ar och vidtagit ytterligare någon åtgärd, men tyvärr
tycks problemen bestå. Jag är rädd för att vi kommer
att behöva ta till större krafttag om vi ska få någon
ordning på CSN och se till att studenterna faktiskt får
pengarna den vecka de ska ha dem.

Anf. 53 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Studenterna ska naturligtvis ha peng-
arna när de har rätt att få dem. Jag har förtroende för
att verkets ledning nu arbetar hårt för att se till att det
ska bli bättre, särskilt med de insatser som regeringen
har gjort med att bygga upp särskilda serviceinrätt-
ningar så att det går att komma fram ordentligt per
telefon och få svar på sina frågor.
Jag är däremot mycket tveksam till de förslag som
Per Bill och moderaterna har i bakfickan, dvs. att
privatisera CSN. Här handlar det om myndighets-
utövning. Det handlar om mycket viktiga beslut för
människors möjligheter att studera. Det är inte nå-
gonting som lämpar sig för en privat bankmarknad
utan det måste skötas i myndighetsform.
Resurser i den svenska skolan

Anf. 54 LENNART GUSTAVSSON (v):
Fru talman! Jag riktar mig till skolminister Wär-
nersson.
I dag får vi på arbetsgivarorganisationen Svenskt
Näringslivs hemsida läsa i en rapport man har tagit
fram att ökade resurser inte ger högre kvalitet i sko-
lan. Man konstaterar bl.a. att det i första hand är and-
ra åtgärder än mer pengar som behövs för att förbättra
utbildningens kvalitet. Det framstår som att de s.k.
Wärnerssonpengarna skulle vara mindre väl genom-
tänkta. Behovet av ökade resurser till skolan kan
naturligtvis inte uteslutas i enskilda fall, men det är
någonting helt annat som behövs än de generella och
föga målinriktade resurssatsningar som nu genom-
förs. Det säger man alltså från Svenskt Näringslivs
sida.
Jag som vänsterpartist tror mig veta att ökade re-
surser till skolan är en viktig satsning för att kunna
genomföra läroplanens intentioner. Jag skulle vilja
höra skolministerns synpunkter på rapporten och
framställningen från Svenskt Näringslivs sida.

Anf. 55 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Vi har en skola med mycket högt
ställda mål, såväl för förskolan, grundskolan som för
gymnasiet. Det är bra att vi har de höga målen, att vi
vill ge våra barn och ungdomar en god undervisning,
goda kunskaper och en trygghet som människor när
de lämnar ungdomsskolan.
Det är min övertygelse att om alla barn och ung-
domar ska nå dessa mål kommer det att ta en hel del
resurser i anspråk. Det är såväl ekonomiska resurser i
form av personal, lärare och andra, som materiella
resurser som läromedel, datorer osv.
Barn är olika, har varit olika och kommer att vara
olika i framtiden. Det ställer krav på oss att möta dem
på olika sätt. Ibland kan vi möta större grupper av
elever, ibland krävs det små grupper för att genomfö-
ra den individuella planeringen och se varje enskild
elev. Jag är övertygad om att det behövs resurser till
den svenska skolan.

Anf. 56 LENNART GUSTAVSSON (v):
Fru talman! Det är bra att skolministern vidhåller
att ökade resurser är någonting som behövs för att
uppfylla läroplanens mål och intentioner.
I går kunde man på Svenskt Näringslivs hemsida
hitta ett uttalande med synpunkter om den tidigare
debatterade propositionen om fristående skolor.
Svenskt Näringsliv är aktiv i skoldebatten. Det är
bra att en av arbetsmarknadens organisationer är
väldigt aktiv. Det är bra om även LO är aktiv. Ofta
hamnar Svenskt Näringsliv i sina bedömningar i
positioner som liknar högern och den övriga borger-
ligheten.
Ser skolministern något problem i att en av ar-
betsmarknadens organisationer på ett så tydligt sätt
politiserar sig i skolfrågan?

Anf. 57 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Jag kan se problemet om man ska ge
sig in i debatten om resurser. Det är bra att omvärlden
ställer upp och samarbetar med skolan, och Svenskt
Näringsliv kan göra en bra insats genom att öppna
sina arbetsplatser för våra barn och ungdomar så att
de kan få en bild av lärande i arbete. Det nära samar-
betet ska vi ha.
Inför den tidigare valrörelsen var det många parti-
er som sade att det behövs mer resurser till skolan. I
dag har regeringen öronmärkt resurser för lärare och
andra som kan verka i skolan. Jag kan nu konstatera
att till de öronmärkta pengarna säger Moderaterna
nej. Folkpartiet har sagt ja tillsammans med Vänstern
och Miljöpartiet. Kristdemokraterna och Centern
säger att de ska använda den kommunala påsen.
Detta är viktigt för alla dem som vid nästa val ska
se hur partierna vill styra skolan. Om man anser att
det är viktigt med mer personal ska man i så fall säga
ja till de s.k. Wärnerssonpengarna.
Skördeskador

Anf. 58 JOHNNY GYLLING (kd):
Fru talman! Min fråga riktas till jordbruksminis-
tern och handlar om skördeskador.
Efter höstens myckna regnande har många lant-
brukare i Blekinge och även andra län drabbats hårt
av skördeskador. LRF Sydost betecknar läget i sin
helhet som bekymmersamt. Vissa enskilda lantbruka-
re, potatisodlare och spannmålsodlare betecknar situ-
ationen som katastrofal. Enskilda bönder kan förlora
upp till en halv miljon kronor.
Det finns i dag inget bra skördeskadeskydd. Jord-
bruksverkets katastrofskydd fungerar inte i praktiken
eftersom det tar för lång tid att utreda och behandla
frågorna.
Är ministern beredd när bilden över situationen i
Sverige klarnar att vara med och se till att de hårt
drabbade lantbrukarna får hjälp av Jordbruksverket?

Anf. 59 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Frågan om ett skördeskadeskydd har
diskuterats länge. Det finns inget skördeskadeskydd i
formell mening. Det finns inget anslag i budgeten
som heter så. Regeringen förhandlade bort det skyd-
det - jag minns inte om det var i början av 90-talet
eller möjligen något tidigare - och näringen fick
något annat i stället. I den överenskommelse som
träffades sades det att om det var katastrofliknande
tillstånd skulle regeringen naturligtvis pröva om det
skulle utgå ersättning.
Vi har nästan varje år fått propåer om att det nu är
ett katastrofliknande tillstånd. Det har gällt Väster-
norrland, Värmland, Örebrotrakten och Västergötland
nära Vänern. Alla fallen har prövats först av Jord-
bruksverket och sedan av regeringen. I inget fall har
det befunnits vara det som man - när man genomför-
de förändringen - kan kalla katastrofliknande till-
stånd.

Anf. 60 JOHNNY GYLLING (kd):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Av svaret att
döma kan jag konstatera att det finns inte något bra
skydd för skördeskador. Det är vad ministern sade.
Att drabbas av en skördeskada på grund av vä-
derleken är något som den enskilde lantbrukaren inte
kan påverka själv. Därför känns det dubbelt hårt när
det inträffar. Många bönder kämpar redan i dag med
en ansträngd ekonomi. En skördeskada kan då knäcka
bonden både ekonomiskt och mentalt. Man står och
ser på när skörden ruttnar.
Är ministern beredd att utreda och ta fram något
långsiktigt i form av ett skördeskadeskydd, försäk-
ringslösningar eller andra modeller? Det kanske
måste till en statlig grundplåt, vilket vi kristdemo-
krater har föreslagit.

Anf. 61 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Jag har förstås regelbundna överlägg-
ningar med näringen om olika aktuella frågor. Jag har
också ofta fått kravlistor från LRF, särskilt inför bud-
getarbetet. Denna fråga finns inte som en prioriterad
fråga från näringen mot regeringen. Det är kanske
inte så konstigt eftersom man fick andra saker i stället
när frågan förhandlades bort.
Jag kan lova att diskutera frågan med näringen
igen. Det har vi gjort tidigare, dock utan att den har
satts upp på en pengalista - som annars inte är så
ovanligt från LRF.
Yrkesfisket i Torneälven

Anf. 62 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Jag har också en fråga till jordbruks-
ministern. Den gäller de mycket oklara förutsättning-
ar som gäller för yrkesfiskarna vid Torneälvens myn-
ning. Jag vet att frågan är bekant för ministern. Hon
lovade vid en träff i juli månad att de svåra juridiska
frågorna ska vara avklarade och lösta senast i april
månad 2002. Då det är relativt kort tid kvar undrar
jag hur läget är och vad som hittills har hänt på områ-
det.

Anf. 63 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Det är alldeles riktigt att jag träffade
representanter för dessa fiskare i juni månad. Vi var
då överens om att vi måste försöka att få en lösning
på frågan. Det är emellertid inte helt enkelt, eftersom
vi så att säga inte äger frågan själva. Vi har att samar-
beta med Finland. Det finns också en gränsälvskom-
mission, som är det organ som utformar regelverket.
Det enda sättet att hitta ett annat regelverk är att
Sverige och Finland är överens om någonting annat.
Det har vi inte varit. Nu hoppas jag att det arbete som
nu har satts i gång - där Kaj Larsson är politiskt sak-
kunnig och håller i det för departementets räkning -
ska kunna leda till en lösning senast till april månad
nästa år.

Anf. 64 ÅKE SANDSTRÖM (c):
Fru talman! Tack för svaret. Vid samma tillfället
uttalade jordbruksministern också att frågorna kring
fisket och rättigheterna skulle tas bort från Gränsälv-
skommissionen och föras till en rent svensk juridisk
fråga. Hur är läget i den delen? Samtidigt lyftes även
ersättningsfrågor på EU-nivå. Har det hänt något på
det området?

Anf. 65 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Frågan om att lyfta ut fiskefrågorna
från Gränsälvskommissionen ligger i det arbete som
nu pågår. Gränsälvskommissionen har ett antal olika
uppgifter där fiskefrågorna är en. Från svensk sida
tycker vi att det vore väldigt bra om den befriades
från fiskefrågorna och att Sverige och Finland i bila-
terala överläggningar kunde komma överens. Men det
ligger också i detta arbete.
Palestinska rådet

Anf. 66 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! I går skulle finansutskottet möta pa-
lestinska kolleger, nämligen ledamöter av PLC, dvs.
Palestinian Legislative Council. Dessa kolleger till
oss i Palestina skulle vara här för att se på finansrevi-
sion. De var inbjudna av Sida för att bl.a. göra en del
studiebesök. Ingen av dessa ledamöter har fått till-
stånd att ta sig till flygplatsen av den israeliska rege-
ringen och kunde därför inte närvara här.
Detta är inget nytt fenomen. Det händer att PLC
inte har möjlighet att träffas inom ramen för de möten
som det ska ha på palestinska områden. Som vi ser nu
börjar man bli väldigt hård med att tillåta parlamenta-
riker att åka utomlands på studiebesök. Hur avser
regeringen att agera för att se till att det palestinska
rådet har möjligheten att resa? Jag riktar frågan till
vice statsministern.

Anf. 67 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Den typen av besök och utbyten är en
väldigt viktig del i att få den palestinska myndigheten
att fungera väl. Det är alldeles obegripligt att den
typen av sammanträffanden hindras av israeliska
myndigheter. Det gäller nu att ta reda på vad som har
hänt. Jag kan tänka mig att det är en del i den allmän-
na avspärrningspolitiken. Den får ofta horribla effek-
ter.
Jag hoppas att man så snart som möjligt ska sluta
med den typen av politik från Israels sida. Det enda
som kan möjliggöra det och få utvecklingen på rätt
spår igen är att såväl israeler som palestinier är be-
redda att återigen sätta sig i normala förhandlingar
som civiliserade människor. Det handlar om att inte
försöka isolera varandra eller skada varandra på det
sätt som vi nu har sett under lång tid.

Anf. 68 YVONNE RUWAIDA (mp):
Fru talman! I konflikten i Mellanöstern finns en
stark part och en svag part. Våra kolleger de israelis-
ka parlamentarikerna har alltid möjlighet att resa till
t.ex. Sverige och har aldrig blivit förhindrade att göra
det. När våra kolleger i det palestinska parlamentet
förhindras att komma hit är det ganska allvarligt. Vi
skulle ha träffat dem i finansutskottet i går.
Situationen för våra kolleger i de palestinska om-
rådena har varit liknande under en längre tid. Redan
1995, 1996 och 1997 har de inte kunnat ha sina mö-
ten därför att alla som ingår och är folkvalda inte har
fått tillstånd att ta sig från t.ex. Gaza till Västbanken.
Jag anser att det är den svenska regeringens och
andra regeringars skyldighet att agera och säga att
man måste tillåta rörelsefriheten i varje fall för de
folkvalda politikerna. Detta är en oerhört allvarlig
situation.

Anf. 69 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Som Yvonne Ruwaida vet har Sveri-
ge och hela EU agerat kraftfullt för att avspärrnings-
politiken ska få ett slut och naturligtvis också för att
normal rörlighet ska kunna tillämpas för människor i
detta område. Det gäller inte minst för dem som ska
ha politiska möten.
Är det någonting som jag tycker att de israeliska
myndigheterna ska förstå är det att isolering av de
palestinska områdena och deras politiker inte heller
kan vara i deras intresse. Vi har agerat, och vi kom-
mer att fortsätta att agera, för en normal möjlighet till
besök, möten osv.
Diskrimineringslag i grund- och gymnasieskolan

Anf. 70 HILLEVI LARSSON (s):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Ingegerd
Wärnersson angående diskrimineringslagarna i sko-
lan.
Det har en längre tid funnits diskrimineringslagar
i arbetslivet. Nu aviseras att detta även ska gälla på
högskolenivå och i universitetsvärlden. Jag anser att
det finns liknande problem i skolvärlden, dvs. på
grund- och gymnasieskolan. Det är kanske t.o.m.
ännu värre problem där.
Jag skulle önska att regeringen övervägde att änd-
ra diskrimineringslagarna så att diskrimineringsom-
budsmännen kan arbeta även inom grund- och gym-
nasieskolan. Jag vill höra regeringens syn på den
frågan.

Anf. 71 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Att elever ska må bra och känna
trygghet i skolan är en av de grundpelare som hela
vår läroplan vilar på. För att bl.a. se till att elever
känner sig trygga har vi startat en stor kampanj mot
mobbning som nu många tusentals elever runtom i
vårt land deltar i. Det gäller grundskola som gymna-
sieskola. Jag är i dag glad att kunna bära deras röda
jacka med symbolen Tillsammans. Det är viktigt att
alla vi vuxna ställer upp och stöttar de unga.
Regeringen har som tidigare har nämnts här i dag
lämnat ett förslag till riksdagen om elevers trygghet,
hälsa och lärande i en proposition som bl.a. tar upp
arbetsmiljölagen. I dag gäller den också för elever
precis som för vuxna. Vi vill ha en översyn av hela
arbetsmiljölagen i ett elevperspektiv, dvs. inte sedd
med vuxna ögon utan genom att se på hur elever ser
på sin arbetsmiljö.
Jag kan komma tillbaka till diskrimineringslagen i
nästa inlägg.

Anf. 72 HILLEVI LARSSON (s):
Fru talman! Allt som statsrådet här aviserar är
väldigt positivt. Men jag tror ändå att vi behöver se
över frågan om diskrimineringlagarna. Man har inom
arbetslivet funnit att de allmänna diskrimineringsla-
garna inte är fullgoda och samma gäller inom skolan.
Detta är en fråga som inte bara gäller mobbning.
Det kan t.ex. gälla en lärare som behandlar en invand-
rarelev sämre än en infödd elev. Det gäller även de
omfattande sextrakasserier mot flickor som före-
kommer. Ombudsmännen hade där varit ett stort stöd
både för elever och lärare som känner sig utsatta.
Elever som känner sig kränkta kan polisanmäla
saken. Men jag anser inte att det är tillräckligt. Det är
även väldigt långtgående att polisanmäla. Det hade
varit bättre om eleverna och berörda lärare i de fall
det gäller kunde vända sig till diskrimineringsom-
budsmännen. Jag hoppas att regeringen fortsätter att
se över den här frågan.

Anf. 73 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Det är oerhört viktigt att vi får en än-
nu bättre ställning och möjlighet för eleverna. Det
pågår nu en stor översyn av hela skollagen. En parla-
mentariskt tillsatt skollagskommitté ska lämna sitt
betänkande i slutet av april månad. Ett av de tydliga
direktiven till Skollagskommittén är just att se över
elevers rättssäkerhet. Jag vet att man också diskuterar
diskriminering och hur man ska se på lagstiftningen
för eleverna i framtiden.
Jämställdhetsfrågor

Anf. 74 MARGARETA CEDERFELT (m):
Fru talman! Min fråga riktar sig till jordbruksmi-
nister och jämställdhetsminister Margareta Winberg.
Under senare tid har det funnits mycket att läsa i
tidningarna och mycket debatter kring jämställdhets-
frågor. Ett exempel på hur jämställdhetsfrågorna har
debatterats är debatten om lönenivån för de kvinnliga
och manliga medarbetarna i Regeringskansliet. Ge-
nomgående har de kvinnliga medarbetarna lägre lön.
Ett annat exempel rör miljön i Regeringskansliet.
Det talas mycket om att miljön där är grabbig och att
flera kvinnor inte känner sig hemma.
Ett tredje exempel som jag tänkte ta upp är det nu
aktuella exemplet när en kvinnlig generaldirektör har
lämnat sitt uppdrag och ersatts - visserligen tillfälligt,
men ändå - av en manlig generaldirektör.
Med anledning av detta undrar jag: Vilka åtgärder
avser jämställdhetsministern att vidta för att uppnå de
resultat när det gäller jämställdhet som hon har sagt
sig arbeta för sedan 1998?

Anf. 75 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Först och främst är det inte sant att
kvinnor genomgående i Regeringskansliet har lägre
lön än män. Det beror alldeles på hur man mäter och
hur man grupperar olika typer av befattningshavare.
Gör man det på ett korrekt sätt, och jämför lika och
likvärdigt arbete, så får man inte den bild som fråge-
ställaren gav.
Men det finns oskäliga löneskillnader i Rege-
ringskansliet också, precis som det gör i hela sam-
hället. Därför har jag själv haft ett möte med samtliga
personalchefer, där var och en har fått en hemläxa
inför de löneförhandlingar som nu har påbörjats. Vi
ska ha ett nytt möte i början på nästa år för att - så ser
i alla fall jag det - ta bort de oskäliga löneskillnader-
na, dvs. de som baserar sig enbart på kön. Det ska
inte förekomma någonstans, och kanske allra minst i
Regeringskansliet.
När det gäller uttalanden om grabbighet osv. så
har vi nu en aktuell jämställdhetsplan som är ganska
nyligen antagen i Regeringskansliet. Varje departe-
ment följer dessutom upp den.

Anf. 76 MARGARETA CEDERFELT (m):
Fru talman! Jag får tacka för svaret.
När det gäller huruvida det råder skillnad eller ej
så har jag själv statistik här i handen. Den visar löne-
nivån för handläggare. I Statsrådsberedningen var det
den 7 september en skillnad på 7 000 kr mellan man-
liga och kvinnliga handläggare. Om inte detta är att
jämföra samma nivå så vet inte jag. Kanske kan jäm-
ställdhetsministern ge ett svar även på den frågan.
Jag anser att det är angeläget att jämställdhetsmi-
nistern inte bara ger planer utan också följer upp dem
och kan redovisa för oss här i riksdagen vilka åtgär-
der som regeringen vidtar och vilket resultatet av dem
är. Annars finns det nämligen en stor risk för att re-
sultatet av jämställdhetspolitiken bara blir tomt prat
och inget annat.

Anf. 77 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Ja, jag kan ge ett svar på den första
frågan. Det finns ingen titel som heter handläggare i
Regeringskansliet, utan det är en sammanfogning av
ett antal grupperingar av yrken. Det är därför det har
blivit fel. Detta har jag påtalat och det kommer också
att rättas till i de skrifter som går ut från Regerings-
kansliet till riksdagens utredningstjänst - för jag för-
står ju att det är därifrån detta har kommit. Departe-
mentssekreterare och departementsråd finns t.ex.
Vad gör vi då? Vi pratar inte alls bara. Vi har t.ex.
antagit en ny lag. Den lagen har som syfte att vara ett
instrument för parterna - i synnerhet för fackföre-
ningsrörelsen - så att man ska kunna komma till rätta
med de oskäliga löneskillnaderna.
När det gäller frågan om Ingbritt Irhammars av-
gång och att hon har ersatts av en man så finns det en
mycket naturlig förklaring. På Jordbruksverket har en
kvinna varit generaldirektör och en man tillförordnad
generaldirektör. När generaldirektören nu får andra
arbetsuppgifter så går den tillförordnade naturligtvis
in, om än bara tillfälligt.

Anf. 78 TALMANNEN:
Tack! Detta var det sista inlägget i dagens fråge-
stund, som nu är avslutad. Jag tackar regeringens
företrädare och kammarens ledamöter för medverkan.

5 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Redogörelse
2001/02:JO1 Justitieombudsmännens ämbetsberättel-
se

Motioner
med anledning av prop. 2001/02:39 Förvärv av aktier
i Assi Domän AB, m.m.
2001/02:N42 av Inger Strömbom m.fl. (kd)
2001/02:N43 av Bo Lundgren m.fl. (m)
2001/02:N44 av Åke Sandström m.fl. (c)
2001/02:N45 av Eva Flyborg m.fl. (fp)
2001/02:N46 av Karin Enström (m)

med anledning av skr. 2001/02:22 En förnyad pröv-
ning av stängningen av Barsebäck 2
2001/02:N34 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
2001/02:N35 av Inger Strömbom m.fl. (kd)
2001/02:N36 av Per Westerberg m.fl. (m)
2001/02:N37 av Åke Sandström m.fl. (c)
2001/02:N38 av Eva Flyborg m.fl. (fp)
2001/02:N39 av Ewa Thalén Finné m.fl. (m)
2001/02:N40 av Roy Hansson (m)
2001/02:N41 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp)

med anledning av förs. 2001/02:RR3 Riksdagens
revisorers förslag angående statens stöd till kom-
muner med ekonomiska problem
2001/02:Fi4 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
2001/02:Fi5 av Siv Holma (v)
2001/02:Fi6 av Johan Lönnroth m.fl. (v)
2001/02:Fi7 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)

6 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 1 november

2001/02:48 av Désirée Pethrus Engström (kd) till
justitieminister Thomas Bodström
Ökande legalisering av prostitution
2001/02:49 av Sten Tolgfors (m) till socialminister
Lars Engqvist
Åtgärder för att stoppa könsstympning
2001/02:50 av Ulf Nilsson (fp) till statsrådet Ingegerd
Wärnersson
Likvärdiga betyg och nationella prov
2001/02:51 av Kerstin-Maria Stalin (mp) till statsrå-
det Maj-Inger Klingvall
Sveriges avvisningar av flyktingar till Ghana
2001/02:52 av Carina Moberg (s) till socialminister
Lars Engqvist
Sjuk- och olycksfallsförsäkringar för barn

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 13 november.

7 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 31 oktober

2001/02:144 av Marianne Andersson (c) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Strandskydd i Dalsland
2001/02:145 av Marianne Andersson (c) till utrikes-
minister Anna Lindh
Rehabiliteringscentrum i Diyarbakir
2001/02:146 av Åke Sandström (c) till miljöminister
Kjell Larsson
Lodjursjakt vintern 2001/02

den 1 november

2001/02:147 av Anita Sidén (m) till finansminister
Bosse Ringholm
Handläggningstider på skattemyndigheterna
2001/02:148 av Ola Sundell (m) till statsminister
Göran Persson
Landshövding i Jämtland
2001/02:149 av Sven-Erik Sjöstrand (v) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Hälsoproblem efter flygbesprutning
2001/02:150 av Stig Eriksson (v) till statsrådet Ulrica
Messing
Socialavgifter och ideella organisationer

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 13 november.

8 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 31 oktober

2001/02:93 av Henrik S Järrel (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Tidsordningen för utsökningsrättsliga propositioner
2001/02:95 av Ewa Thalén Finné (m) till statsrådet
Britta Lejon
Kommunala folkomröstningar
2001/02:98 av Anita Sidén (m) till socialminister Lars
Engqvist
Hörselskadades situation
2001/02:101 av Johan Pehrson (fp) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Olaga hot
2001/02:102 av Susanne Eberstein (s) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Handläggningstider
2001/02:104 av Carl Fredrik Graf (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Arvsskatten
2001/02:112 av Fredrik Reinfeldt (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Underlaget för ny lagstiftning mot kvinnovåld

den 1 november

2001/02:96 av Johan Pehrson (fp) till miljöminister
Kjell Larsson
Trafiksäkerhetsaspekter
2001/02:97 av Anita Sidén (m) till miljöminister Kjell
Larsson
Återvinning
2001/02:100 av Carina Moberg (s) till statsrådet
Ingela Thalén
Sekretessen och BVC-journaler
2001/02:105 av Rolf Gunnarsson (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Vidareutveckling av ungdomars förslag
2001/02:107 av Björn Kaaling (s) till statsrådet Lars-
Erik Lövdén
Handikappanpassning av gemensamma utrymmen
2001/02:108 av Birgitta Ahlqvist (s) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Den vita käppens status
2001/02:109 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Väntetiderna för cancerpatienter
2001/02:111 av Gunnel Wallin (c) till näringsminister
Björn Rosengren
Persontrafiken mellan Sverige och Tyskland
2001/02:113 av Lennart Värmby (v) till miljöminister
Kjell Larsson
Redovisning av koldioxidutsläpp
2001/02:116 av Ester Lindstedt-Staaf (kd) till social-
minister Lars Engqvist
Svenska för invandrade läkare
2001/02:117 av Michael Hagberg (s) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Arbetsmarknadssituationen i Katrineholm
2001/02:121 av Nils-Göran Holmqvist (s) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Samhall

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 13 november.

9 § Kammaren åtskildes kl. 15.03.

Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början
till ajourneringen kl. 12.15 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.

Innehållsförteckning

1