Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:83 Onsdagen den 21 mars
ProtokollRiksdagens protokoll 2000/01:83
Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2000/01:83 Onsdagen den 21 mars Kl. 9.00 - 17.53
19.00 - 21.08
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
-----------------------------------------------------------
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 15 mars. 2 § Ledighet, m.m.
Talmannen meddelade att Jerry Martinger (m) ansökt om fortsatt ledighet under tiden den 26 mars- 31 maj. Talmannen anmälde att Margareta Nachmanson (m) skulle fortsätta tjänstgöra som ersättare för Jerry Martinger.
3 § Meddelande om aktuell debatt
Talmannen meddelade att på begäran av Folkpar- tiet liberalernas riksdagsgrupp skulle aktuell debatt om de nya förutsättningarna för den ekonomiska politiken anordnas torsdagen den 22 mars kl. 12.00.
Från regeringen skulle finansminister Bosse Ringholm delta.
Den inkomna skrivelsen hade följande lydelse:
Till talmannen Bedömningarna av Sveriges ekonomiska läge har förändrats påtagligt den senaste tiden. Siffror från Statistiska centralbyrån, branschorganisationer och andra tyder på en kraftig uppbromsning av den eko- nomiska aktiviteten under sista kvartalet förra året. Till detta kommer en tydlig avmattning i den interna- tionella konjunkturen. Sveriges sårbarhet på grund av vårt extrema storföretagsberoende, och särskilt av telekombolaget Ericsson, har tydliggjorts i samband med vinstvarningar från företaget. Arbetslösheten är fortfarande hög med månadssiffror över fyra procent, trots betydande arbetsmarknadspolitiska insatser. Det är sant att vår beredskap att hantera en kon- junkturavmattning sannolikt är bättre än vid motsva- rande läge för tio år sedan, men det är också sant att det finns likheter att peka på. En sådan är att statsfi- nanserna fortfarande är mycket konjunkturkänsliga genom den höga offentliga utgiftskvoten. Det finns också faktorer som är sämre än för tio år sedan. En sådan är den dramatiska utflyttning av ledningsfunk- tioner i "svenska" storföretag som ägt rum det tre fyra senaste åren. Vid de personalneddragningar som kommer att komma i nästa lågkonjunktur har vi inte någon nämnvärd bonuseffekt av att dessa företag har sitt ursprung i Sverige. Det förändrade prognosläget understryker tids- faktorns betydelse. Tiden krymper att vidta åtgärder för att mjuklanda den svenska ekonomin och göra nedgångsfasen så kort som möjligt. Förslagen i regeringens vårbudget blir avgörande. Då måste strukturreformer, som hittills skjutits på framtiden, verkligen komma. Vi tycker det vore angeläget att riksdagen fick fö- ra en debatt inför vårpropositionen. Nu är rätt tid- punkt att föra fram synpunkter och förslag från alla riksdagspartier om vad som bör göras i det nya läge som uppstått. Folkpartiets riksdagsgrupp föreslår därför att riks- dagen snarast håller en särskild debatt om de nya förutsättningarna för den ekonomiska politiken. Stockholm den 15 mars 2001 Lars Leijonborg Ordförande i folkpartiets riksdagsgrupp
4 § Anmälan om inkomna faktapromemorior om förslag från Europeiska kommissionen, m.m.
Talmannen anmälde att följande faktapromemori- or om förslag från Europeiska kommissionen inkom- mit och överlämnats till utskott: 2000/01:114 Förslag från Europeiska kommissionen: rådförordning om sanktioner mot talibanregimen i Afghanistan till utrikesutskottet 2000/01:115 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG KOM (2000) 899 till arbets- marknadsutskottet 2000/01:116 Meddelande från Europeiska kommis- sionen om tillämpningen av uppföranderegler en- ligt artikel 11 i direktivet om investeringstjänster (93/22/EEG) KOM (2000) 722 till finansutskottet
5 § Anmälan om uppteckningar vid EU- nämndssammanträde
Talmannen anmälde att uppteckningar från EU- nämndens sammanträde den 23 februari inkommit.
6 § Fråga om hänvisning av motion
Föredrogs Motion Inriktningen av transportinfrastrukturen 2002-2011 av Bo Lundgren m.fl. (m)
Anf. 1 TALMANNEN: Bo Lundgren och tolv andra ledamöter från Mo- derata samlingspartiet har med åberopande av före- skriften i 3 kap. 15 § riksdagsordningen om rätt att väcka motion med anledning av händelse av större vikt lämnat en motion om inriktningen av transportin- frastrukturen. Som stöd för rätten att få väcka motionen åbero- pas följande. En proposition om infrastrukturen avise- rades i propositionsförteckningen till våren 2000 och denna avlämnades inte. Nu har propositionen avise- rats för september 2001 men det är troligt att något avlämnade då inte heller kommer till stånd. Betydel- sefulla beslut i dessa frågor brådskar, men risk före- ligger att frågorna inte kommer att kunna behandlas av riksdagen under innevarande mandatperiod. Motionen har föranlett följande bedömning från min sida. Rätten att väcka motion med anledning av händel- se av större vikt infördes i samband med grundlagsre- formen 1974. I grundlagspropositionen underströks att föreslagen bestämmelse var av undantagskaraktär och skulle ge möjlighet för riksdagen att lägga förslag med anledning av verkligt betydelsefulla händelser som rimligen inte har kunnat förutses eller beaktas under den allmänna motionstiden. Riksdagen har också tillämpat bestämmelsen restriktivt. Att en proposition i en viktig fråga som aviserats i en propositionsförteckning uteblir kan vid beaktande av övriga omständigheter vara en händelse som för- anleder motionsrätt. Nu aktuell proposition aviserades under 2000 men avlämnades inte. I propositionsför- teckningen hösten 2000 upptogs inte propositionen. Detta förhållande kunde beaktas under den allmänna motionstiden. I propositionsförteckningen under 2001 har propositionen aviserats till september 2001. Kommer propositionen inte att avlämnas som avise- rats kan detta beaktas under den allmänna motionsti- den 2001. De redovisade omständigheterna är således inte sådana att den aktuella motionen nu bör få väckas med stöd av 3 kap. 15 § riksdagsordningen. Jag finner därför att hinder föreligger enligt 2 kap. 9 § riksdags- ordningen att få ställa proposition på hänvisning av motionen till utskott.
Anf. 2 PER-RICHARD MOLÉN (m): Fru talman! Runtom i vårt land kokar vreden över att regeringen inte gör någonting åt vägarna. Under den kommande våren, i takt med tjällossning och avstängning av vägar, kommer vreden att koka över i ilska. Man ser redan lite varstans rubriker som Upp- ror och Krav på demonstrationer. Det är en ren skandal att Björn Rosengren och re- geringen inte gör något åt de frågor som handlar om våra viktiga transportvägar. Riksdagen har nu väntat ett helt år på den utlovade propositionen om trafikin- frastrukturen. Och vi får vänta minst ett halvt år till. Det är "Näringsdepartementet - var god och dröj" som gäller. Vi moderater kan inte längre stillatigande se hur det svenska vägnätet faller sönder och samman. Där- för har vi tagit ett ovanligt initiativ för att lyfta fram trafikfrågorna och försöka få fart på de nödvändiga förbättringarna och investeringarna på trafikområdet. Vi har tidigare begärt en offentlig hearing om våra vägars uselhet, men det har avvisats av utskottets socialdemokratiska ordförande Monica Öhman, som själv kommer från en del av Sverige som inte kan skryta med bra vägar. Vi har begärt ett utskottsinitia- tiv, men även detta har tillbakavisats. Vi moderater kan inte längre stillatigande åse hur trafikolyckorna på många av de vägar som är mest olycksdrabbade ökar. Vi moderater kan inte åse hur hundratusentals människor i Stockholm i timmar fastnar i bilköer på väg mellan arbete och bostad. Vi moderater kan inte åse hur utvecklingen av kollektivtrafiken i Stockholm försvåras därför att regeringen är oförmögen att lösa flaskhalsar som getingmidjan på järnvägens område. Vi moderater kan inte längre åse att människor och företag i glesbygden med sina långa resavstånd förutom allt högre bensin- och dieselpriser tvingas till dryga underhållskostnader för sina bilar, som far illa på de urusla vägarna. Vi moderater kan inte åse hur den svenska fjälltu- rismen isoleras under perioder på vårvintern, då tu- ristföretagen efterfrågas som mest och vägarna är som sämst. Vi moderater har därför beslutat att presentera vå- ra infrastrukturella ambitioner i en motion till utseen- det utformad som en proposition. Vi gör det därför att regeringen och Björn Rosen- gren visat sig totalt oförmögna att lägga fram den infrastrukturpropp som den så många gånger utlovat och som regeringen lika många gånger har skjutit på framtiden. Regeringen lade före valet 1998 fram ett ambitiöst infrastrukturprogram för tio år för att rusta upp det svenska väg- och järnvägsnätet. Men det var före valet. Efter valet svek man rått och hänsynslöst sina väljare. Man har lämnat stockholmarna med deras ofantli- ga trafikstockningar helt åt sitt öde. Ingenting har gjorts från regeringens sida för att bjuda in den bor- gerliga ledningen i Stockholm. I stället försenar man ytterligare genom att tillsätta en storstadsutredning som ska vara färdig först i slutet av 2003. Vad tror ni att alla stockholmare tycker om att fortsätta att sitta i timslånga köer? Socialdemokratiska partiet och dess kommuniststyrda regering bär i dag hela ansvaret för att situationen är som den är i Stockholm. Socialdemokraterna har också lämnat glesbygdens folk åt sitt öde, att fortsätta att leva med vägar som inte är vägar utan leråkrar. Socialdemokraterna har lämnat företag verksam- ma runtom i landets mindre samhällen åt sitt öde genom att låta dem betala för dyrare transporter på grund av att vägarna är avstängda på grund av tjäl- lossning. Sveriges skogsindustrier har stora problem att trygga sin råvaruförsörjning speciellt under höst och vår på grund av avstängda och sönderkörda vä- gar. Det är så den socialdemokratiska regeringen be- handlar folket och näringslivet, när man är mera an- gelägen att för maktens skull regera samman med ett miljöparti och ett kommunistparti som inte vill satsa på vägar och flyg. Det märkliga är att företrädare för dessa två parti- er själva gärna använder både vägar och flyg för sina egna resor men i sitt politiska handlande helst vill se att flygfälten inte utvecklas och inte vill inse att de långa avstånden i vårt land kräver snabba och moder- na vägar. För varje år sedan valet 1998 har den socialdemo- kratiska regeringen med support från kommunister och miljöpartister sett till att de årliga ramarna krympt. Det ena färdigprojekterade infrastrukturpro- jektet efter det andra har skjutits på framtiden. Ansla- gen för underhåll och drift har skurits ned. Verklig- heten blev med andra ord en helt annan än den som utlovades inför senaste valet. Socialdemokraterna är ingenting att lita på. Under samma tid har regeringen sett till att hålla beskattningen av bensin och diesel på en hög nivå. Man beskattar folkets transporter men man struntar i att se till att de har bra vägar. Makten och lusten att överbeskatta går före folkets intressen och behov. Man överger glesbygdens folk trots att den bästa regionalpolitik man kan driva är bra kommunikatio- ner. Man överger människorna i storstadsregionerna därför att majoriteten av dem som bor där röstar bor- gerligt. Så handlar en socialdemokratisk regering vars samarbete vilar på två partier jag redan har nämnt. Nollvisionen har spruckit. Flera hundra fler än vad nollvisionen satte upp som mål dör i dag i trafi- ken och ändå fler utsätts för livslångt lidande på grund av brister i vägars standard. Fru talman! Situationen är ohållbar. Något måste göras. Den motion vi därför lagt på riksdagens bord i skepnaden av en proposition visar hur allvarligt vi moderater ser på problemet. Under de kommande tio åren vill vi satsa 95 mil- jarder på investeringar i stamvägar, riksvägar och länsvägar. 90 miljarder vill vi använda för att sätta i stånd det förfallna svenska vägnätet i form av rekon- struktion, drift och underhåll samt bärighetshöjande åtgärder. Konkret innebär det att vi ställer 6 miljarder mer per år till förfogande än vad regeringen anger i sina nuvarande ramar. Fru talman! Detta är mycket pengar. Vi vill - för att nämna några exempel - ge våra huvudstråk i form av E 4, E 6 och E 18 motorvägsstandard i de delar där de ännu inte har det. Det gäller alltså den motorvägst- riangel som bör finnas mellan Malmö, Göteborg och Stockholm. Vi vill ha en upprustning av E 22 genom Blekinge och binda den sydöstra delen av Sverige samman med det övriga södra Sverige. Vi vill att de stora trafikproblemen i Stockholm löses. En västerled måste byggas som kan avlasta Essingeleden. Återstående delar av den trafikring som Dennispaketet innehöll och som socialdemokraterna svek i avtalet måste ställas i ordning. Kollektivtrafi- ken måste utvecklas genom att bygga bort den rad av flaskhalsar - getingmidjan och kapaciteten norrut från Centralen - som i dag lägger tak för kollektivtrafi- kens utveckling. Nynäshamnsvägen, 73:an, måste byggas om så att en av landets mera olycksdrabbade vägar försvinner. Vi vill att glesbygdens vägar - det allmänna väg- nätet och inte minst det enskilda vägnätet som 800 000 människor är beroende av - får en godtagbar bärighet och framkomlighet. Vi avsätter mera pengar än regeringen till bidrag för upprustning av det enskilda vägnätet. Det är oac- ceptabelt att låta människor i glesbygd färdas på så dåliga vägar, att underhållet av deras bilar ligger på uppemot 10 kronor per mil. En omtänksam och förstående regering kan inte stillatigande se hur en ortsbefolkning på våren tvingas gå ut och lägga granris på de vägar man är beroende av för sin försörjning, för att man över huvud taget ska kunna ta sig fram i det som mera är lervälling än väg. Det är så man tvingas göra i vår för att ta sig till byn Ottsjö i Jämtland. Vi moderater vill att järnvägsproblemen i Stock- holm och problemen med återstående delar av Väst- kustbanan och Ostkustbanan mellan Stockholm och Gävle får sina rimliga lösningar. Vi moderater vill att Nyköpingslänken, vars berättigande många skäl talar för, bör utvärderas. Vi vill att Haparandabanan snabbt utreds, så att leveranser av malm från LKAB till de finska stålverken kan tryggas, till välsignelse för sysselsättning vid våra malmfält och för industrin i norra Finland. Totalt vill vi att 86 miljarder - 2 mil- jarder mer än regeringen ger i dag - satsas på järn- vägsområdet under de kommande tio åren. Vi vill att avtalet mellan Stockholm och staten vad gäller Bromma förlängs från 2011 till 2025 och att Arlanda förbereds för en fjärde och möjligen ock- så en femte bana. Arlanda, Sturup och Landvetter bör privatiseras och gå samma lyckade privatiseringsväg som dans- karna valt för Kastrup. Det frigör kapital för en fort- satt utbyggnad av de svenska flygfälten och den ser- vice som passagerarna efterfrågar. Sammanfattningsvis finns i det moderata in- frastrukturförslaget vid sidan av vissa angivna ange- lägna projekt utrymme för en rad projekt därutöver. Bl.a. finns det från Västra Götaland ett uttalat behov av upprustning av E 20. Det har också kommit fram önskemål från andra delar av landet. Vi pekar i motionen på möjligheten av s.k. PPP- projekt, som ger utrymme för mera infrastruktursats- ningar än de som kan ske inom ramen för statliga anslag. Enligt min mening torde PPP-projekten vara mest lämpade för storstadsregionerna. Därmed kan mera av de ordinarie anslagen vi moderater anvisar avsättas för satsningar i övriga landets olika delar. Vi pekar också på att vissa kommuner och lands- ting i överenskommelser med staten kan ta delar av ansvaret när det gäller finansieringen. Fru talman! Det är viktigt att vi i Sverige kommer i gång med satsningar på infrastrukturens område. Vi moderater är beredda att ta vår del av ansvaret och medverka till att vi får en upprustning av vägar, järn- vägar, sjöfart och luftfart. Vi visade vår goda vilja redan för två år sedan genom att flagga upp för 30 miljarder extra under några år framöver. Vi följer nu upp med totalt 281 miljarder på tio år. Vi ser att center, folkparti och kristdemokrater har följt oss i spåren med signaler om större infrastruk- tursatsningar. Det är bra. Vi hoppas att vårt moderata förslag ska öppna för en positivare syn på behovet av att hålla våra transportvägar i god trim. Socialdemokrater i riksdagen, överge ert destruk- tiva samarbete med miljöpartister och kommunister och se mindre till makten och mera till behoven av fungerande transportvägar, som människor och före- tag i landets olika delar otaliga gånger i brev, upp- vaktningar och upprop givit uttryck för. Glöm inte människorna för makten. Fru talman! Med det skulle jag helst vilja yrka att den moderata motionen skulle remitteras till trafikut- skottet för behandling. Men med den föredragning som talmannen har gjort finns det uppenbarligen konstitutionellt sett inte utrymme för det. Därför ber jag att få tacka för mig. (Applåder)
I detta anförande instämde Anders G Högmark, Inga Berggren, Ingvar Eriksson, Lars Elinderson, Elizabeth Nyström, Lars Björkman, Jan-Evert Rådhström, Per-Samuel Nisser, Tom Heyman, Carl- Erik Skårman, Tomas Högström och Olle Lindström (samtliga m).
Anf. 3 ELVER JONSSON (fp): Fru talman! Spörsmålet om att väcka förslag i riksdagen med anledning av särskilt inträffad händel- se har en konstitutionell dimension, och vi har att se vad riksdagens eget regelsystem tillåter. Jag åter- kommer till den frågan. Med tanke på den omfattande motion som Mode- rata samlingspartiet har begärt att få väcka här i riks- dagen kan jag förstå deras eget politiska utspel här- omdagen om hur de ser på de infrastrukturella frågor- na. De frågor som de tar upp är av synnerligen stor vikt och på många sätt avgörande i en rad samman- hang. För egen del vill jag ge några principiella syn- punkter på trafikpolitiken och förutsättningarna för en trafiksatsning som är möjlig och önskvärd i vårt land. Utifrån ett liberalt synsätt är infrastruktur och tra- fikpolitik viktiga delar i samhällets s.k. ryggrad och blodsystem. Att vi i Sverige sedan mitten på 1800- talet haft en positiv välfärdsutveckling kan till stor del kopplas till att handel, kommunikation, industriella framsteg m.m. har ökat människors materiella väl- färd, och där har goda kommunikationer haft en av- görande roll. Arbetspendling underlättas och det förbättrar förutsättningarna att bo där man vill och ha sitt arbete någon annanstans. Trafikpolitiken är ju av stor regionalpolitisk bety- delse - en betydelse som vi i Folkpartiet har upp- märksammat särskilt i vårt nya landsbygdspolitiska program Bo där du vill. Att få en upprustning av det befintliga vägnätet men också att få en del nya stråk ser vi som angelä- get. Därför har vi kraftigt räknat upp det väganslag som riksdagen prövade i samband med budgetbeslutet i december. För övrigt hade alla oppositionspartier i storleksordningen ett par tre miljarder kronor mer än regeringen för satsning på vägarna. Det innebär att den borgerliga oppositionen haft en betydande offen- siv i vägfrågorna det senaste budgetåret, medan rege- ringen inte har kommit loss från sina hårda prutningar som skett under många år. Det intryck man får, fru talman, är att de som kallas stödpartier har getts utrymme för sin negativa hållning till vägbyggandet. Framför allt har de visat brist på förståelse för människors behov av dagliga bilresor, trots vetskapen om att den helt dominerande andelen transporter sker via väg, oftast med egen bil. Det räcker att påminna om att persontransporterna till mer än 80 % utgörs av bilburna med eget fordon. När det gäller godstrafiken har betydande ansträngningar för att öka användandet av andra färdmedel inte kun- nat hejda expansionen på lastbilssidan. Trafikutskottet besökte det statliga utredningsin- stitutet SIKA. Där gör man bedömningen att gods- transporterna också i ett tioårsperspektiv framåt i realiteten nästan uteslutande kommer att ske via väg- nätet. Det kan finnas skäl att beklaga att järnvägen inte har haft möjlighet att hävda sig i konkurrensen. Men det går inte, som en del politiker och partier gör, att bortse från verkligheten och drömma sig bort till ett samhälle som inte existerar och som inte heller har möjlighet att påverka de mer eller mindre fantasifulla önskemål som man har. Den utlovade propositionen om en ny och för- stärkt infrastruktur som skulle ha kommit i mars - ja, fru talman, inte i år utan för ett år sedan - har ju ham- nat i ett politiskt vakuum. Regeringen och näringsmi- nistern har skickat över hela komplexet till en social- demokratisk arbetsgrupp som ska ledas av nämnde minister. Han har visserligen i dessa yttersta dagar satt sitt politiska statsrådsmannaskap på spel genom att tala om att avgå om det inte kommer en proposi- tion i enlighet med det senaste löftet. Om detta nu är någon garanti för det ena eller det andra återstår att se. Än så länge får vi leva med ovissheten. Utifrån den trafiktäthet som vi har, inte minst runt våra storstäder i södra och i västra Sverige, skulle en expansion av väggbyggande var mycket angelägen. Det finns många s.k. flaskhalsar i trafiksystemen som tydligt bidrar till en sämre trafiksäkerhet. Vi har i vårt förslag nämnt ett antal sträckor som skulle behöva bli huvudvägar, men också fyrfältsvägar ter sig angeläg- na ur både ekonomisk och rationell synpunkt. Jag tror, fru talman, att oavsett varifrån i landet vi kommer har vi erfarenheter av undermåliga vägar som hindrar både näringsliv och persontrafik att fun- gera trafiksäkert. För egen del har jag kunnat iaktta de stora bristerna på t.ex. riksväg 45, som är en viktig led från Göteborg ända upp till nordligaste Sverige. Den bör få status som Europaväg. Vi har den trafik- täta leden 44 från E 20 ut mot Vänersborg, Trollhät- tan och Uddevalla. Den senare delen är särskilt farlig med svåra ödesdigra olyckor, många med dödlig utgång och ännu fler med människor som har skadats svårt. Vi har även andra leder som brådskar. Riksväg 40, då särskilt sträckan Borås-Jönköping, är ytterst angelägen nu sedan motorvägen till Borås blivit klar och E 4 är upprustad. På E 20 är situationen särskilt allvarlig nordost om Alingsås. Det stora landskapet Dalsland är beroende av ett vägnät som också har att hantera klara strategiska skogstransporter. Nu måste många småföretag och åkare ställa av sina fordon i mer än en månad under tjällossningen. I en hel del fall har det lett till att de blivit ekonomiskt ruinerade. Statsmakten har ett an- svar för det näringsliv som man i högtidstalen hyllar och som måste få rimliga förutsättningar att fungera. När det gäller storstadslederna menar vi att det krävs en satsning. Vi har för vår del avsatt 4 miljarder över en tvåårsperiod som tillsammans med ordinarie anslag till vägverk och en satsning på PPP- finansiering skulle kunna få fart på infrastrukturin- vesteringar i såväl Stockholm som Göteborg. Från Västra Götalandsregionen har man sagt att man över en tioårsperiod behöver 50 miljarder kronor för en upprustning och för att få en god balans. Och Stockholms arbetarekommun beslutade ju så sent som i går kväll, låt vara efter stor vånda, att nu lägga fram ett mycket långtgående program för att förbättra tra- fiksituationen här i Stockholm. Det visar att man ute i kommuner, regioner och landsting är klart före staten, där det i stället har gått i stå. Fru talman! Jag menar att detta inte står i något slags motsatsförhållande till att vi lyfter fram de en- skilda vägnäten som måste värnas och dess stora betydelse för näringsliv och människors möjligheter till arbete, bosättning och friluftsliv i en god miljö. Därför har vi tydligt markerat satsningen på vägupp- rustningen. Vår ökning av väganslaget på i storleks- ordningen 12-15 % mer än vad regeringen har satsat markerar att det är angeläget att förorda dessa extra pengar. Vi beklagar att regeringens, åtminstone för ett par år sedan, tydliga intresse för PPP-finansiering tycks ha svalnat. Det kan bero på umgänget med de s.k. stödpartierna, som också lyckats förföra regeringen när det gäller en satsning på våra vägar. För Folkpartiets del är vi tydliga med att det är viktigt att komma fram med angelägna vägprojekt. De är legio i antal. Och det är en samhällelig kapital- förstöring att inte åtgärda detta nu. För att välfärden ska bibehållas och utvecklas framöver krävs ett väl utbyggt nät av infrastruktur i hela landet. I denna sektor är väggbyggande samt underhåll och upprustning av slitna vägar angelägna åtgärder. Detta kräver en ekonomisk satsning som regeringen hittills inte har varit beredd att göra. Trafikpolitiken är som sagt samhällets ryggrad. Därför har vi liberaler sett det som angeläget att häv- da en fri och sund konkurrens som kan ligga till grund för trafikpolitiken. Därigenom skulle också den enskilde få bättre möjligheter att hävda sitt val, oav- sett om det gäller transport av gods eller personbe- fordran. Vår förhoppning är att regeringen samlar sig till ett väl underbyggt förslag som kan höja underhåll och standard på de utsatta delarna av vägnätet så att dessa får en bättre bärighet, inte minst med tanke på tunga transporter. Näringslivets behov och människors valfrihet kräver en sådan utveckling och hantering. Så till frågan, fru talman, vad riksdagen kan be- vilja sig med stöd av riksdagsordningen. Folkpartiets riksdagsgrupp har för sin del inte funnit att yrkandet med begäran i anledning av händelse av stor vikt uppfyllts. Därför kommer vi inte att ge det framförda yrkandet vårt stöd.
I detta anförande instämde Helena Bargholtz (fp).
Anf. 4 LARS BJÖRKMAN (m): Fru talman! Välståndet i en modern industrination kan mätas på många olika sätt, och olika parametrar kan användas. Medborgarnas medelinkomst, deras livslängd och bostadsstandard samt antal hushåll som är anslutna till Internet är några av de mått som ut- nyttjas i dag. I samtliga uppräknade fall hävdar sig Sverige mycket väl. Tittar vi på skattetrycket toppar vi världslistan, och när det gäller antalet bilar per invånare är vi även här högt upp på skalan. Mäter vi hur mycket varje fordonsägare betalar i skatt och avgift för att använda sitt fordon, hamnar vi även här mycket långt fram i världsligan. De svenska fordonsägarna betalar gemensamt in ca 60 miljarder kronor i form av fordonsskatter, bränsleskatter, moms, registreringsavgifter m.m. till staten varje år. Det är en ansenlig summa som enligt nästan alla fordonsägares gemensamma uppfattning borde användas för att klara en upprustning av vår inhemska infrastruktur i större utsträckning än vad som i dag är fallet. I den motionsflod som varje år behandlas i trafi- kutskottet finns önskemål från alla partier om att vägar och järnvägar ska tilldelas större anslag än vad som gäller i dag. Motionärernas krav om insatser berör såväl storstadsområden som de mest glest be- bodda områdena i vårt land. Det eftersatta underhål- let, som i dag enligt Vägverkets egen uppskattning uppgår till mer än 13 miljarder kronor, upplevs dagli- gen av varje bilist på vårt vägnät. Det handlar oftast om undermåliga asfalts- och grusvägar som i många fall inte håller för den tunga och livliga trafik de ut- sätts för. Klagomålen från bilisterna är ihärdiga, hög- ljudda och enligt vår mening oftast fullt berättigade. Fru talman! Alla i samhället är beroende av att kommunikationer kan fungera och att vägarna håller den standard som krävs för framkomligheten. Kraven från näringslivet att skapa attraktiv sysselsättning i alla delar av landet innebär enligt vår tolkning att människor ska kunna ta sig till och från sina arbets- platser på ett trafiksäkert och miljömässigt godtagbart sätt oberoende av var de bor i landet. Glesbygdens möjligheter att behålla sin dragningskraft bland de boende är helt beroende av att vägnätet även där håller en standard som gör boendet inte bara drägligt, utan attraktivt. Avsaknaden av kollektiva färdmedel i dessa bygder gör det extra viktigt att vägarnas stan- dard hålls på en sådan nivå att trafikanterna lätt kan färdas där med bibehållen säkerhet. Glesbygdens företagare, ofta småföretagare, lever redan i dag i en konkurrenssituation som innebär stora svårigheter att överleva. Deras möjligheter att leva vidare och ut- vecklas får inte försvåras genom begränsad fram- komlighet på vägnätet. I stället för hinder behöver de draghjälp för att överleva. Fru talman! Som redan har sagts har den social- demokratiska regeringen under det senaste året vid ett antal tillfällen aviserat en infrastrukturproposition för att där klarlägga vilka åtgärder regeringen planerar för den svenska infrastrukturen den kommande tio- årsperioden. Propositionen aviserades första gången till våren 2000. Sedan skulle den komma under hös- ten samma år. Nästa bud var att våren 2001 var man beredd att presentera sina idéer på detta område. Det senaste budet från näringsministern är att han tidigt i höst, år 2001, är beredd att avge regeringens förslag på hur den långsiktiga planeringen för den framtida infrastrukturen ser ut i regeringens perspektiv. Det återstår ju att se om denna nya tidtabell är mer tillför- litlig än de som tidigare utlovats. Regeringens samarbete med de två andra vänster- partierna innebär uppenbarligen att betydelsen av de viktiga infrastrukturfrågorna tonats ned och att de skjuts på en oviss framtid. Samtidigt tvingas landets trafikanter konstatera att såväl drivmedelsskatter som fordonsskatter höjs medan vägkapitalet devalveras för varje år. Den irritation, för att inte säga ilska, som dagligen får sitt uttryck i medierna är lätt att förstå, men regeringens företrädare har hitintills mött den med tomma löften om att åtgärder kommer att vidtas. Som vi alla vet har varken pengar eller åtgärder leve- rerats. För att bryta den totala handlingsförlamning som regeringen och Näringsdepartementet nu uppenbarli- gen hamnat i har vi moderater presenterat hur vårt alternativ på infrastrukturområdet ser ut. I de bedöm- ningar vi gjort ingår den eftersläpning av underhållet som bekräftats av Vägverket. Vi har också tagit hän- syn till att trafiken på de statliga vägarna har ökat kraftigt de senaste åren. Den tunga trafiken ökar med ca 5 %. Vägslitaget har ökat i motsvarande grad me- dan anslagen, som redan i ingångsskedet av perioden var för låga, inte följt med i utvecklingen. Därav kommer den eftersläpning av underhållet som redan nämnts. I vårt förslag avsätter vi 90 miljarder kronor under den tioåriga planperioden för rekonstruktioner, ökad bärighet och underhåll. Det är närmast en fördubbling av dagens anslag. Totalt ökar vi anslagsnivån för vägar till 195 miljoner kronor. Det är en höjning av nuvarande ramar med 55 miljarder. Fru talman! Vi moderater vill satsa 105 miljarder kronor på nyinvesteringar i läns-, riks- och Europavä- gar under den kommande tioårsperioden. En mycket viktig ingrediens i detta är att satsningen på de olika vägregionernas högst prioriterade objekt ska kunna påbörjas och till stor del förverkligas under perioden. Med detta anslag ska de förbindelser som knyter samman viktiga orter över hela landet kunna förverk- ligas. Såväl näringslivets som de enskilda trafikanter- nas krav på godtagbar vägstandard ska till rimlig del kunna uppfyllas. Vi är beredda att använda PPP-lösningar liksom möjligheten att genom avgiftsfinansiering klara ny- byggnation av några av de mest angelägna objekten. För att täcka den framtida kostnaden för sådana ob- jekt samt för att täcka amorteringar av redan upptagna lån till väginvesteringar har vi i vårt program avsatt 10 miljarder kronor under perioden. Det är enligt vår mening oacceptabelt att hela bygder hålls isolerade under delar av året därför att vägnätet inte är av en sådan kvalitet att de kan hållas öppna. Det kan bero på t.ex. tjälskador, som har nämnts här. Att en sådan inskränkning i vardagslivet kraftigt motverkar människors möjlighet att leva och driva verksamhet kan alla de som år efter år tvingas acceptera denna situation livfullt beskriva. Sönder- körda fordon, inställda varuleveranser och begränsad möjlighet till normala rutiner är effekter som alltför många människor tvingas leva med på grund av de uteblivna förbättringarna. I min egen hembygd i södra Västergötland har vå- ren kommit. Och det säkraste tecknet på detta är att ett antal vägar redan är helt avstängda eller får trafi- keras med kraftig nedsättning av axeltrycket. Vi väl- komnar våren, fru talman, men detta påtagliga bevis på att sommaren är i antågande vill vi, liksom alla andra som drabbas av motsvarande, gärna avstå ifrån. Vi moderater menar allvar när vi pläderar för att även landsbygden ska ha en framtid. Därför gör vi dessa satsningar. Fru talman! Det enskilda vägnätet, som samman- lagt är dubbelt så långt som statsvägnätet, är av mycket stor betydelse i hela landet. Detta vägnät, kring vilket det bor ca 800 000 människor, är den livsnerv som gör att även de glesast befolkade delar i detta land kan känna att de har en framtid. Nedprio- riteringen av anslagen till dessa enskilda vägar har de senaste åren slagit mycket hårt. Endast med stora insatser från de privata väghållarna har en stor andel av dessa vägar kunnat hållas i ett godtagbart och körtbart skick. Det är en ekonomisk påfrestning som varken är hållbar eller acceptabel i längden för del- ägarna. Med vårt förslag vill vi öka anslaget till dessa vä- gar med ca 80 miljoner kronor, vilket motsvarar en höjning med ca 50 % årligen. Därutöver föreslår vi ett särskilt upprustningsbidrag på 100 miljoner kronor årligen under hela tioårsperioden för att klara punkt- visa åtgärder i form av förstärkningar och ökad bärig- het på de mest utsatta vägavsnitten. Tillväxtområdenas utveckling är viktig, men sats- ningar i dessa områden får inte skymma vikten av att även hålla glest befolkade bygder med ett vägnät som motsvarar dagens krav. Därför gör vi denna satsning, fru talman. Fru talman! Möjligheten att frakta gods och män- niskor på järnväg måste bli bättre. Spårutbyggnaden kring storstadsregionerna har visat att alltfler männi- skor väljer att åka kollektivt om utbudet av resealter- nativ står i rimlig proportion till resebehovet. Därför måste utbyggnaden av såväl persontrafiken som godstrafiken få en ökad omfattning. Tunga transpor- ter som i dag använder vägen måste även ges ett bra och konkurrenskraftigt järnvägsalternativ. Genom att rusta upp befintligt bannät till att klara ett ökat axeltryck, bredda lastprofilen samt öka fram- komligheten på de mest trafikerade sträckorna ökar trafikkapaciteten för både gods och persontransporter. Vi vill utreda nya sträckningar som Europakorridoren och Götalandsbanan för att därigenom klarlägga om den satsning det innebär att förverkliga dessa banor har en ekonomisk bärkraft. Om så är fallet, bör åtgär- der vidtas för ett förverkligande även av dessa pro- jekt. Fru talman! Med det förslag som vi lägger på tal- mannens bord vill vi bryta det dödläge som den up- penbarligen helt handlingsförlamade regeringen nu befinner sig i. Våra satsningar, som omfattar bety- dande åtgärder inom alla transportslag, ger förbättra- de kommunikationer i hela landet. Ett bra och effek- tivt vägnät, ett modernt och utbyggt järnvägsnät, ett bättre utnyttjande av de inre vattenvägarna samt flyg- platser utbyggda för att klara ett ökat resande är en förutsättning för att Sverige ska stå väl rustat i den alltmer hårdnande konkurrens som vi möter från omvärlden. Krav på erfarenhet av och kunskap om vikten av berättigade miljökrav ska ställas på varje enskilt ob- jekt som enligt detta förslag kommer till utförande. Målsättningen är bättre trafik med färre döda och skadade i trafiken. Med de satsningar som vi föreslår, fru talman, ökar förutsättningarna såväl för enskilda människor som för näringslivet att med dagens mo- derna transportmedel stå bättre rustade att möta mor- gondagens utmaningar. Fru talman! Vi har redan fått klarlagt att möjlig- heterna att yrka bifall till remiss av motionen är obe- fintliga, varför jag avstår från ett sådant yrkande.
Anf. 5 CARL-ERIK SKÅRMAN (m): Fru talman! Nog är det en lite ovanlig diskussion som vi för här i kammaren denna morgon, men så är det också en ovanlig och mycket allvarlig fråga som vi behandlar. Inte minst för huvudstadsregionen är det en stor besvikelse och mycket skadligt att vi inte ännu har fått någon proposition angående infrastrukturen. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte i slutet på 80- talet ett antal utredningar för att belysa problemen i storstäderna och särskilt i Stockholmsregionen. När Dennisförhandlingarna kring trafikfrågorna i Stock- holmsregionen inleddes under 1989 byggde de på förslag som i stort sett var färdigutredda på tjänste- mannanivå. Trafiksituationen hade visat sig bli så besvärlig att den socialdemokratiska regeringen ansåg att något måste göras. Bedömningen fick instämmande från i stort sett alla partier, inte minst från den borgerliga oppositio- nen. Den slutliga Dennisöverenskommelsen ingicks den 29 september 1992 med Socialdemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna som undertecknare. Syftet med överenskommelsen var trefaldigt: att för- bättra regionens miljösituation, att öka tillgänglighe- ten och att förbättra regionens utveckling. De ambitiösa kommunala förhandlarnas ansträng- ningar för att komma till rätta med regionens trafik- problem fick dock inte den framgång som Stock- holmsregionen så väl hade behövt. Efter mycket långhalande och vankelmod spräckte slutligen den socialdemokratiska regeringen den 7 februari 1997 hela överenskommelsen, en i grunden Stockholmsfi- entlig åtgärd helt i samklang med de partier som så konsekvent motarbetar Stockholms välfärd. Nu nära tio år efter Dennisöverenskommelsens undertecknande ser vi konsekvenserna. Vem är be- redd att i dag påstå att förhållandena har blivit bättre under dessa tio år, då i stort sett ingenting mer än en spårvägsbana har färdigställts i regionen? Var är förbifarterna som skulle ha tagit ut biltrafiken från city? Var är vägringen runt innerstaden med Norra länken, som skulle ha tagit bort de farliga flygbräns- letransporterna från stadens norra och högtrafikerade delar? Var är tredje spåret över, alternativt under Rid- darholmen, denna utvidgning av järnvägstrafikens getingmidja som skulle ha kunnat göra det möjligt för oändligt många människor att bo i olika delar av Mälardalen och ändå bidra till huvudstadens arbets- kraft och utveckling - och därmed också medverka till en fortfarande bebodd landsbygd både norr och söder om Mälaren? Någon ny järnvägsbanesträckning har inte tillkommit över östra Mälaren på 130 år. Regeringens inaktivitet är oförsvarlig. Stockholms läns medborgare betalar årligen över 5 miljarder i fordonsanknutna skatter och får tillbaka 1 miljard i väganslag. Därtill kommer alla de andra pålagorna i form av skatteutjämning osv. Stockholmarna får sitta 47 timmar, alltså en dryg arbetsvecka, mer på arbets- resor än den genomsnittlige svensken får göra per år. Statsrådet Rosengren har gång efter annan lovat att en infrastrukturproposition ska komma, ibland om något kvartal; ibland har det hetat om något halvår. En gång hette det att det skulle komma en sådan pro- position innan snön faller. Kvartalen har gått, halv- åren har gått och snön har fallit. Nu har snön t.o.m. snart helt töat bort. Dessvärre verkar det som om även infrastrukturpropositionen har töat bort. I vart fall har den inte dykt upp där den borde ha funnits, nämligen på riksdagens bord. Av dagens tidningar framgår, som Elver Jonsson påpekade, att även socialdemokraterna i Stockholm blivit otåliga över regeringens sölande. Arbetarkom- munens beslut i går kväll är bevis nog. Det beror inte på okunskap. Redan den 2 november 1999 citerade statsrådet Rosengren här i kammaren en utredning och sade: "Enligt en färsk studie tog en bilresa de tolv kilo- meterna från Bredäng söder om Stockholm till Norr- tull nästan en timme i anspråk. Medelhastigheten var 14 kilometer i timmen. Bränsleförbrukningen under de fyra långsammaste kilometrarna var 2,5 liter per mil, dvs. mer än tre gånger det normala. Det innebär ökat utsläpp av föroreningar och kolmoxid. Detta är sagt för att ge en bild. Kollektivtrafiken borde byggas ut och vara bättre." Så sade alltså statsrådet Rosengren i kammaren i slutet av 1999. Ännu har vi inte sett någon in- frastrukturproposition, bara en ny utredning om det som var färdigutrett redan 1989 och som var politiskt färdigförhandlat den 29 september 1992. Några signaler har inte kommit från regeringen i dessa frågor annat än från statsrådet Rosengren. Dock skrev statsrådet Larsson den 7 november 1999 i Da- gens Nyheter: "Även om vi satte sprätt på hela lan- dets väganslag enbart i stockholmsregionen vilket i och för sig är en orimlighet skulle vi inte lyckas byg- ga bort bilköerna. Det skulle också tyvärr vara ganska fruktlöst att enbart satsa på utbyggnad av kollektivtra- fiken; det leder bara till att de som redan nu väljer buss och tunnelbana ökar sitt kollektivåkande ytterli- gare medan resten framhärdar i att ta bilen t.ex. till och från jobbet." Detta var miljöministerns bedömning av trafiksi- tuationen i Stockholmsområdet. Fru talman! Jag undrar om det var så att statsrådet Larsson skrämde bort Björn Rosengren från arbetet med att förbättra framkomligheten och kommunika- tionerna i landet. Det tycks ju i vart fall vara så med trafiklösningarna i Stockholm. Det enda som statsrå- det Rosengren har vågat sig på är en ny utredning som får rikligt med tid för att uppenbarligen inte bli färdig för tidigt. Eftersom vi dessutom känner till att statsrådet Pagrotsky emellanåt starkt engagerat sig i den lokala stockholmska trafikdebatten och då inte på miljömi- nisterns sida, är det väl en ganska kvalificerad giss- ning att problemen med att få fram en trafiklösning för Stockholmsregionen främst kan sökas i motsätt- ningar inom regeringen. Dessvärre är det inte något nytt. Det var så redan på Uusmanns och Thams tid. Riksdagen bör ta initiativ till att klara ut de här pro- blemen nu när inte regeringen förmår att leda landet ut ur problemen. Fru talman! Jag upprepar mitt instämmande med tidigare moderata yttranden här i kammaren i dag.
Anf. 6 JOHNNY GYLLING (kd): Fru talman! Moderaternas begäran att få väcka motion om infrastrukturen är mycket lätt att sympati- sera med. Sverige har i dag en regering som låter vägarna förfalla, och både näringsliv och enskilda människor lider av detta. I debatt efter debatt har vi kristdemokrater påmint den ansvarige ministern Björn Rosengren om detta. Han har svarat med att ytterligare skjuta på infrastrukturpropositionen. Sedan räcker det naturligtvis inte med att lägga fram en proposition. Det måste till mera pengar. Kristdemokraterna har avsatt 9,5 extra miljarder un- der treårsperioden. Vi har redovisat detta i vår trafik- motion som väcktes i höstas. Vi kommer att fortsätta att redovisa våra tankar i kommande motionsarbete. Här finns nu en samlad opposition som vill för- bättra både vägar och järnvägar i hela landet, och vi är otåliga. Vart man än reser i Sverige förs detta upp av människor: När ska vi få en bättre väg? När ska vi få en trafiksäkrare väg? När ska järnvägen rustas upp? Regeringens trafikpolitik är ett misslyckande. Fru talman! Även om vi står bakom kravet på sto- ra satsningar på infrastrukturen kan vi inte med bästa vilja i världen finna att det är förenligt med riksdags- ordningen att väcka en motion i denna fråga just nu, som moderaterna har begärt att få göra. Därför skulle vi vid en votering ha röstat nej. Regeringens infrastrukturproposition är utlovad till hösten. I senaste numret av MHF:s tidning Motor- föraren lovar Björn Rosengren att både äta upp sin hatt och byta jobb om han inte kan leverera proposi- tionen till hösten. Oavsett hur utgången blir har vi alltså något exceptionellt att se fram emot den här hösten.
Anf. 7 SVEN BERGSTRÖM (c): Fru talman! Låt mig inleda med att gratulera mo- deraterna till framgången att på detta närmast kuppartade sätt få till en extra debatt, eller demonst- ration om man så vill, kring vägfrågorna. Från Cen- terpartiets sida tycker vi dock att detta är att göra våld på gällande riksdagsordning och faktiskt också dålig respekt för det sätt att arbeta som partierna och tal- mannen tidigare varit överens om. Det moderata initiativet framstår som än mer anmärkningsvärt när man här i dag inte ens yrkar på att motionen ska få remitteras till berört utskott för beredning. I sakfrågan har Centerpartiet varit starkt pådri- vande för att mer pengar måste anvisas till vägar och järnvägar så att kraven på en hög och jämn standard på transportområdet ska kunna tillgodoses. För år 2001 ansåg vi det nödvändigt att tillföra 2,4 miljarder utöver regeringens förslag till vägsektorn och 700 miljoner kronor mer till järnvägen. Därmed var Cen- terpartiet det parti, tillsammans med Kristdemokra- terna, som satsade hårdast för att rusta våra många dåliga vägar runtom i landet och på allvar börja ar- betet med att ta igen det under flera år eftersatta un- derhållet - detta sagt som en replik till Per-Richard Molén, som i sitt anförande hävdade att andra partier har följt Moderaterna i spåren. Från Centerpartiets sida har vi gått i spetsen för den här opinionsbild- ningen och för att lägga fram konkreta förslag. Vi såg fram emot den infrastrukturproposition som regeringen aviserat till mars år 2000. Det kom ingen proposition då. Det kom ingen proposition hösten 2000, och det kommer ingen proposition våren 2001. Den kommer i stället hösten 2001 - annars ska Rosengren äta upp sin hatt, såsom har påpekats här. Detta besked gav näringsministern i den budgetdebatt kring trafikfrågorna som hölls i denna kammare ons- dagen den 6 december. Vi beklagar väldigt djupt att regeringen drar in- frastrukturfrågorna i långbänk. Det är mycket allvar- ligt. Det är också mycket skadligt, eftersom vägnätet fortsätter att förfalla och de samhällsekonomiska kostnaderna rakar i höjden i takt med att underhålls- berget fortsätter att växa. Vi är starkt kritiska till att regeringen inte klarar av att leva upp till de besked man gett om när utlovade förslag ska komma. Vi har också väldigt klart och tydligt sagt att vi inbjuder regeringen - om man, som det har sagts, har svårig- heter att komma sams med Vänsterpartiet och Miljö- partiet - att i stället våga resonera med de partier i denna kammare som har ambitioner att stärka in- frastrukturen och rusta vägar och järnvägar till en godtagbar standard. Det borde finnas förutsättningar att skapa en bred enighet med partier som är angeläg- na om att till att börja med vårda det vägkapital vi har genom ett bättre underhåll, liksom att förbättra trafik- säkerhet och framkomlighet genom att bygga bort ett antal av de dödsfällor som finns kvar på Europavägar, riksvägar och länsvägar. Däremot är vi, fru talman, inte beredda att delta i demonstrationspolitik här i kammaren genom att göra våld på riksdagsordningen. Det går inte med några rimliga anspråk på seriositet att hävda att denna mo- tion skulle få väckas med hänvisning till inträffad händelse av större vikt. Därför kommer vi från Cen- terpartiet, trots att vi delar irritationen över regering- ens handlingsförlamning i sakfrågan, att biträda tal- mannens förslag i fråga om hanteringen av den mode- rata motionen från den 15 mars om inriktningen av transportinfrastrukturen.
Anf. 8 STIG ERIKSSON (v): Fru talman! I vetskap om kammarens digra arbete ska jag hålla mig kort med anledning av moderaternas motion Inriktningen av transportinfrastrukturen 2002-2011. Det känns både märkligt och udda att moderaterna i detta läge till kammaren väcker en motion angående infrastrukturen. Visserligen finns möjligheten att väcka motion, men detta ska i så fall ske med anled- ning av en händelse av större vikt. I det här fallet känns det som om moderaterna vill förändra riksda- gens ordning med att väcka motion med anledning av en icke-händelse. Regeringen har aviserat en propo- sition om infrastrukturen till hösten. Detta innebär att moderaterna och andra som vill motionera och de- battera i frågan inte kommer att sakna möjlighet. Jag har ingen anledning att här och nu ta upp en fortsatt debatt med moderaterna om infrastrukturen, eftersom tillfälle kommer att ges i ett senare skede. Det är en debatt som vi från Vänsterpartiet ser fram emot. Fru talman! Det är däremot märkligt att Per- Richard Molén med så lång erfarenhet tydligen har dålig koll på vilka partier som finns representerade i den svenska riksdagen. Mig veterligt finns inget parti som heter Kommunisterna. Fru talman! Det är olyckligt om vi använder oss av riksdagen som någon sorts lekstuga - eller till ovanliga initiativ, som Per-Richard Molén hellre vill kalla det. Därför, fru talman, vill jag yrka avslag på moderaternas begäran.
Anf. 9 PER-RICHARD MOLÉN (m) re- plik: Fru talman! När man lyssnar på Stig Eriksson kan man höra ett "Surt, sa räven om rönnbären." Det är klart att andra hellre skulle ha velat göra det modera- terna nu gör när det gäller att se till att vi får ordning på de svenska vägarna, de svenska järnvägarna, flyget och sjöfarten. Det är tragiskt att i trafikutskottet och i andra sammanhang notera den stora ovilja och det ointresse som representanterna för Stig Erikssons parti redovi- sar när det gäller att vilja gå människorna till mötes för att se till att de får bra vägar. Ni motarbetar vid i stort sett alla tillfällen de möjligheter som kan finnas att ordna pengar för att få bra vägar. När det gäller flyget är ni i princip fullständigt ne- gativa till en utbyggnad. Ni vill satsa på järnvägen. Det skulle vara värdefullt om många av er som tillhör Vänsterpartiet - Stig Eriksson har själv vid tidigare tillfällen, som framgår av pressen, sagt att han trots allt har kommunistiska värderingar - avstod från att flyga och hellre använde järnvägen när ni ska ta er fram och tillbaka i Sverige. Då skulle ideologin stämma överens med det praktiska handlandet. Det tycker jag vore rätt värdefullt.
Anf. 10 STIG ERIKSSON (v) replik: Fru talman! Debatten om kommunistiska värde- ringar kan jag gärna ta med Per-Richard närsomhelst, men vid det här tillfället tycker jag inte den är lämp- lig. Däremot vill jag bemöta det Per-Richard tar upp om satsningarna på vägar. Det är bara att titta på förra årets budget. Det finns faktiskt en satsning, framför allt på den del av landet som jag kommer från, inlan- det, där problemen med bärighet är störst och där det behövs tjälsäkringspengar. Vi återkommer gärna till debatten. Låt oss invänta den infrastrukturproposition som ska läggas fram i september. Då ska vi ta debatten.
Anf. 11 PER-RICHARD MOLÉN (m) re- plik: Fru talman! När Stig Eriksson säger att det är märkligt och udda att man från moderaternas sida tar det här initiativet och i riksdagen väcker den här motionen om trafikinfrastrukturen, tycker jag att det ganska givet visar på vilket ointresse det finns från Vänsterpartiets sida, inte minst i de norra länen där ni har en mycket stark ställning. Det visar att ni sviker era egna vänsterpartiväljare i skogslänen genom att driva den här politiken i riksdagen. Om det är någon- ting som det finns anledning att använda som argu- ment för en lämplig behandling av den här motionen är det att det är en händelse av större vikt. Är det inte en händelse av stor vikt när man inte lägger fram en utlovad infrastrukturproposition i tid, utan låter tra- fikolyckor öka och vägar förfalla? Är det Vänsterpar- tiets politik för sina väljare i skogslänen i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland, Gävleborgs län och Värmland?
Anf. 12 STIG ERIKSSON (v) replik: Fru talman! Udda, säger Per-Richard Molén. Ja, den är udda i den bemärkelsen att detta inte är någon händelse av större vikt. Det finns en proposition avi- serad till september. Den debatten om infrastrukturen är jag mycket villig att föra. Jag ser mycket fram emot debatten om inlandet men också om storstäder- na.
Anf. 13 MONICA ÖHMAN (s): Fru talman! Jag vill helt kort för socialdemokra- ternas räkning deklarera att jag biträder talmannens förslag att motionen ska läggas till handlingarna utan att remitteras till trafikutskottet. Jag yrkar alltså av- slag på det moderata förslaget. Vad gäller infrastrukturen och de moderata för- slagen tänker jag faktiskt inte uppta kammarens tid med att diskutera dem nu, utan vi får anledning att återkomma till den diskussionen i höst när inrikt- ningspropositionen landar på riksdagens bord.
Anf. 14 INGA BERGGREN (m): Fru talman! Jag skulle gärna vilja lägga ytterligare en bild till den här diskussionen. I Öresundsregionen händer mycket och där väntas en dynamisk utveckling. Öresundsregionen har och kommer att ha fortsatt stor betydelse för utveckling och tillväxt i Sverige framgent. Där har Skåne en geografisk nyckelplacering vid södra Östersjön. Po- tentialen för vidgad handel med länderna i Central- och Östeuropa är stor och påverkas av kommande utvidgning av EU med nya medlemsländer. Fasta förbindelser över Stora Bält, Öresund och på sikt troligen över Fehmarn Bält ger nya möjlighe- ter vid samverkan och effektiva transportlösningar. Därtill kommer också förväntningarna på effekten av den fasta förbindelsen över Öresund. Detta samman- taget ställer krav på ett väl fungerande transportsys- tem. Det är också av stor betydelse för förbindelsen med övriga Sverige. Transportsystemet är en av de viktigaste faktorer- na när det gäller en fortsatt god utveckling för hela Sverige. Det är avgörande för var man kan bo, arbeta och studera och hur lätt det är att få vardagslivet att fungera. Möjligheten att transportera varor och att resa inom landet och dess regioner samt till och från om- världen är avgörande för att Sverige ska kunna ta del av de nya förutsättningarna. Där vill jag peka på att hamnarna i Skåne erbjuder och tillsammans med Öresundsbron kommer att erbjuda näringslivet alter- nativa vägar för gods som ska till och från olika des- tinationer i Europa. Öppningen mot de östra delarna talar för fortsatt ökande handelsutbyte, godstransportvolymer och därmed fler färjeleder österut. Det blir därför allt viktigare att tillse att anslutande infrastruktur fungerar väl, snabbt, säkert och effektivt. Hur viktigt transportsystemet är för tillväxt och konkurrenskraft har både näringsministern och stats- ministern talat ganska mycket om. Varför gör man då ingenting? Varför vänta med en infrastrukturproposi- tion när man verkligen behöver göra någonting? Det är bara att se på de nationella vägar som går genom landskapet Skåne: E 4 Helsingborg-Stock- holm, E 6 Trelleborg-Malmö-Helsingborg-Göteborg och vidare mot Oslo, E 22 Trelleborg-Malmö-Kristi- anstad och vidare mot Blekinge och Kalmar och inte minst delar av E 65 Ystad-Malmö. Det här är viktiga stråk där de felande länkar som fortfarande finns måste åtgärdas så att de får en bättre standard för kommande transportbehov. Det är sådana saker som jag menar att regeringen måste ta sitt ansvar för, lika- väl som för att tillföra resurser till järnvägsstråken, både för gods och människor, genom Skåne. Jag tycker att det är dags att ytterligare understry- ka att det finns väldigt många frågor runtom i Sveri- ge, inte minst i min egen kommun Trelleborg, där det socialdemokratiska kommunalrådet frågar sina egna riksdagsledamöter från Skåne: Vad gör ni egentligen?
Överläggningen var härmed avslutad.
Motionen lades till handlingarna.
7 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades Propositioner 2000/01:71 till utbildningsutskottet 2000/01:82 till miljö- och jordbruksutskottet 2000/01:87 till lagutskottet 2000/01:92 till justitieutskottet
8 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlades åter Utbildningsutskottets betänkanden 2000/01:UbU9- UbU12 Trafikutskottets betänkande 2000/01:TU9 Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU9
9 § Svenskt deltagande i fredsstyrka i Ko- sovo
Föredrogs utrikesutskottets betänkande 2000/01:UU12 Svenskt deltagande i fredsstyrka i Kosovo.
Anf. 15 VIOLA FURUBJELKE (s): Herr talman! För mindre än två år sedan beslöt kammaren, på rekommendation från ett sammansatt försvars- och utrikesutskott, om att tillåta svensk trupp i en fredsstyrka i Kosovo. Vi gjorde det i en situation där vi hade sett bilder på folkmassorna i krigets Kosovo. Det var för sent. Europa anklagades, och anklagade sig självt, för passivitet och för hand- lingsförlamning. Bilderna från Blace lever fortfarande på våra näthinnor. I dag är återigen en väpnad konflikt under upp- segling i regionen. Det finns flera skillnader, men det finns också flera likheter. Skillnaderna är att vi nu reagerar tidigt. Ännu är det inte öppet krig i regionen. Det är fortfarande ett geografiskt begränsat område, och det är inte särskilt många människor involverade. Då var det serberna som var förövarna under en grym diktator, Milosevic. I dag har vi haft ett demokratiskt val i Förbundsre- publiken Jugoslavien. Vi har en ny president. Likheterna är att målet för svenskt deltagande i en styrka i dag är detsamma som det var då. Sverige vill genom att utöka mandatet för KFOR-styrkan i Ko- sovo bidra till att fred och stabilitet ska kunna råda i regionen framgent. Sverige vill minska människors lidande, och vi vill försöka förhindra att konflikten får en spridning. I det syftet har utrikesutskottet, med hörande av försvarsutskottet, tagit ett s.k. utskottsinitiativ till att utvidga den svenska Kosovotruppens mandat geogra- fiskt. Vi menar att de också ska kunna verka i den buffertzon som skapades utanför Kosovo och i de gränsnära områdena i Makedonien, under förutsätt- ning, naturligtvis, av medgivande från Förbundsre- publiken Jugoslavien och från den makedoniska rege- ringen. Deras uppdrag blir i första hand att skydda de 30 "EU-monitorer" som EU har beslutat att utplacera i zonen. De ska också kunna bevaka den makedonis- ka gränsen och försöka förhindra att terrorister får fri passage i området. Det är ett enigt betänkande. Såväl försvarsutskot- tet som utrikesutskottet står bakom detta. Att vi har agerat så snabbt med ett utskottsinitiativ innebär att vi på mindre än två veckor från det vi först började diskutera frågan kan komma till ett beslut i kamma- ren. Vi vill naturligtvis uttrycka vår uppskattning för att vi har kunnat få ärendet behandlat så tidigt i kam- maren. Vi har kommit överens om att inte belasta kammaren med en lång debatt i en fråga där vi ändå är eniga. Jag vill ändå understryka betydelsen av dagens beslut. Herr talman! Jag yrkar bifall till utrikesutskottets hemställan i UU12.
I detta anförande instämde Tone Tingsgård (s).
Anf. 16 KARIN WEGESTÅL (s): Herr talman! Riksdagen ska i dag besluta om ett utökat mandat för soldaterna som tjänstgör i den svenska bataljonen i Kosovo. Beslutet om svenskt deltagande i fredsstyrkan fattades av riksdagen på våren 1999. Den Natoledda KFOR-styrkan etablera- des i Kosovo i juni 1999 efter beslut i FN:s säkerhets- råd - resolutionen 1244. KFOR:s uppgift var att säkerställa tillbakadragan- det av de jugoslaviska styrkorna och att avväpna den kosovoalbanska separatistgerillan UCK. Denna av- väpning blev inte av, och detta har bidragit till den nuvarande hotfulla situationen. En säker miljö skulle också skapas i Kosovo så att alla flyktingar skulle kunna återvända. Inte heller detta har åstadkommits. I resolutionen ingick också en internationell, civil närvaro i Kosovo - som efter de uppgifter jag har fått har fungerat bra. Samtidigt beslöt man att inrätta en säkerhetszon, en halv mil in i Serbien längs gränsen till Kosovo. Jugoslaviska styrkor skulle därmed hind- ras från att återvända in i Kosovo. I den säkerhetszo- nen har varken militär eller specialpolis från Jugosla- vien fått vistas - bara lokala poliser. Genom avtalet inrättades också en gemensam kommission för att säkerställa att avtalet skulle hållas. I denna demilitari- serade zon har den kosovoalbanska gerillan tillåtits att etablera sina ställningar. Sverige bidrar nu med en bataljon i Kosovo på ca 800 personer, men svensk trupp kan bara agera inom Kosovos geografiska område. Utskottet anger att till följd av utvecklingen i Ko- sovo - dvs. upptrappade våldshandlingar, på vissa ställen hela tiden, men på sista tiden har de blivit ännu värre - speciellt i gränstrakterna mellan Serbien och Makedonien, behöver mandatet för KFOR- styrkan ändras. Ändringen fordrar ett beslut i riksda- gen. Därför har vi denna minidebatt i kammaren i dag. Beslutet i februari i EU att utöka övervaknings- kommissionen från nio till 30 EU-övervakare i det oroliga området förutsätter ett utökat mandat för våra soldater, så att de kan gå in i området och hjälpa till med eventuella evakueringar om det händer något med EU-övervakarna eller vid transporter av skadade. Miljön innebär naturligtvis en större fara för sol- daterna. Det är egentligen inte meningen att de ska delta i strider. De ska finnas där för att garantera säkerheten för EU-observatörerna. Det nya mandatet innebär också att de svenska KFOR-soldaterna kan agera i Makedonien, där det för närvarande är fullt krig. De senaste veckorna har kosovoalbanska terro- rister intagit byar inne i Makedonien och omringat den näst största staden Tetovo. Makedoniens utri- kesminister Srdjan Kerim har vädjat om stöd från Nato och KFOR. Efter en lång debatt om det interna- tionellt styrda Kosovo fördömde FN:s säkerhetsråd på kvällen fredagen den 16 mars det extremistiska våld som har spritt sig in i Makedonien. Under det senaste halvåret har de albanska terro- risterna trappat upp våldet i Presevodalen i det serbis- ka området, mördat poliser, sprängt polisbilar, sprängt busskolonner. Det har hela tiden förekommit många människorov, vilket har lett till försvinnanden som inte har retts upp. När Nato övertog ansvaret för Kosovo var avväp- ningen en stor uppgift. Det har man inte klarat. Na- turligtvis bidrar det till att terroristerna har kunnat utvidga sina möjligheter. Nu har inflytande över utvecklingen glidit USA ur händerna, eftersom de naturligtvis inte vill ta strid med sina tidigare allierade. Alla vet att USA samar- betade när det gäller inbördeskriget och kriget mot Jugoslavien. Herr talman! Överste Bo Pellnäs, en av Sveriges mest erfarna Balkanexperter, tidigare bl.a. chef för en FN-mission i Makedonien under första hälften av 1990-talet, har i en artikel i DN den 14 mars beskrivit Balkans allvarliga situation utifrån riskerna för ett krig i Makedonien. Han anser att en snabb och om- fattande civil fredsbevarande insats behövs i Make- donien och föreslår att statsminister Göran Persson tar initiativ till en sådan aktion som ordförande i EU. En stark observatörsorganisation, stor nog att täcka hela Makedonien, bör omedelbart skapas. Den kan vara polisiär, militär eller civilklädd men måste ha resurser att omedelbart kunna kalla in militära och polisiära helikopterburna specialförband som i sam- verkan med dubbeletniska makedoniska förband kan säkerställa lag och ordning. Jag önskar att statsmi- nistern tar till sig detta råd. Anfallskriget mot Förbundsrepubliken Jugoslavi- en kom till stånd genom den amerikanska utrikesmi- nistern Madeleine Albrights manipulationer. Det kan ni själva läsa i Kosovorapporten på s. 146-158 som handlar om Rambouillet. Nu på lördag den 24 mars är det två år sedan detta brott tilläts ske. Det är en mörk epok i Europas historia. Kriget kom till på amerikanskt initiativ och i strid med FN-stadgan och folkrätten. USA stödde de ko- sovoalbanska terroristerna. Naturligtvis har detta uppmuntrat den starka albanska nationalismen på Balkan. Nu har, som sagt var, inflytandet över situa- tionen glidit USA ur händerna. Mediernas bild av inbördeskriget i Kosovo, som en kamp mellan det onda och det goda där terroristerna tilldelades det godas roll, har haft stor betydelse även i Sverige - också i denna kammare. De som har haft en annan mening har utsatts för angrepp och osakliga anklagel- ser. Den största skulden till att hela Europa nu riskerar att dras in i krig har Clintonadministrationen. Ansva- ret för att detta inte sker har EU, med Sverige som ordförandeland. Herr talman! Jag instämmer i försvarsutskottets beslut att tillstyrka ett utökat mandat för de svenska KFOR-soldaterna. Sverige har en lång tradition när det gäller att arbeta i fredens tjänst. Utvidgningen av det nuvarande mandatet i en situation med fullt geril- lakrig i det aktuella området är ett viktigt och allvar- ligt ställningstagande, vars konsekvenser vi i dag inte kan överblicka. Eftersom riksdagsbeslut fordras för denna förändring bör riksdagen fortlöpande informe- ras om utvecklingen i det område där den svenska bataljonen kommer att agera.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 16 §.)
10 § Kommuner och landsting i internationell samverkan
Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande 2000/01:KU16 Kommuner och landsting i internationell samverkan (prop. 2000/01:42).
Anf. 17 PER-SAMUEL NISSER (m): Herr talman! Det betänkande vi nu behandlar är KU17 och gäller frågor om kommuner och landsting i internationell samverkan. Regeringen föreslår i en proposition att bestämmelserna om kommunal tjäns- teexport och kommunalt internationellt bistånd slås samman till en lag. Man föreslår vidare att kommu- ners nuvarande krav att ha regeringens medgivande för direktexport av kommunala tjänster tas bort. För- slaget innebär också att kommunalt internationellt bistånd inte längre ska ha som krav att det är huma- nitärt bistånd. Det gäller också att tillstånd för sådant bistånd till länder som får svenskt statligt bistånd i dag avskaffas och ersätts med en anmälningsplikt till Sida. Från Moderata samlingspartiet är vi inte emot att frågorna samlas i en lag. Dock har vi synpunkter på en del av innehållet och vilka effekter det kan få. Grunden för den kommunala verksamheten är att kommunen ska verka inom den egna kommunen och för sina invånare. Vi tycker att det är den grundsynen som ska gälla för kommuner och landsting. Det är viktigt att fastställa att biståndsverksamhe- ten främst är en statlig angelägenhet. Vi motsätter oss inte att kommuner och landsting bedriver en viss tjänsteexport, t.ex. att bistå med expertkunskap och viss biståndsverksamhet genom att skänka bort äldre utrensad utrustning. Dock är det alltid viktigt att betona att detta ska ses som en extra- ordinär verksamhet. De kontakter som kommuner och landsting har med t.ex. vänorter kan ofta vara bra och utvecklande för kommunen. Men med det förslag som majoriteten nu har finns risk att dessa områden, om kommunerna har för stora åtaganden, tar kraft från annan verksam- het. Det kan även vara ett risktagande med kommu- ninvånarnas pengar vid tjänsteexport. Om kommu- nerna själva ska göra bedömningen vilka projekt man ska gå in i med tjänsteexport i andra länder och bi- ståndsprojekt i andra länder kan det få till följd att de kommunala huvuduppgifterna eller kärnuppgifterna inte får den prioritering som kommunens och lands- tingets invånare kräver. Dessa frågor ska som regel hanteras av staten men med möjlighet för kommuner och landsting, som man har sagt tidigare, att under samordnade former bedri- va viss tjänsteexport och viss biståndsverksamhet. Herr talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till den moderata reservationen nr 2.
Anf. 18 HELENA BARGHOLTZ (fp): Herr talman! I sin proposition föreslår regeringen en rad åtgärder som syftar till att vidga utrymmet att bedriva kommunal tjänsteexport. Det handlar dels om att fler institutioner ska kunna ägna sig åt denna verk- samhet, dels om generella lättnader i regelverket. Enligt regeringen bör vid sidan av kommuner och landsting ensamma dessutom kommunalförbund, regionförbund och kommunala bolag ha rätt att enga- gera sig i export av tjänster. Folkpartiet delar inte den uppfattningen. Huvuduppgiften för kommuner och landsting måste vara att värna den s.k. kärnverksamheten, dvs. skola, vård och omsorg. Kommuner och landsting ska inte operera på marknaden och därigenom ta affärs- mässiga risker och äventyra fullföljandet av centrala välfärdsuppgifter. När det gäller de kommunala bola- gen tillkommer dessutom att insynen ofta är dålig och möjligheten att utkräva ett demokratiskt ansvar är begränsad. Enligt gällande lagstiftning kan kommu- ner och landsting i viss utsträckning ägna sig åt tjänsteexport. Kretsen av kommunala aktörer som har den rätten ska inte utökas, tycker Folkpartiet. Inte heller kan vi i Folkpartiet tillstyrka de övriga förslag som avser lättnader i det regelverk som om- gärdar den kommunala tjänsteexporten. Regeringen vill att det ska underlättas för kommunala aktörer att bedriva direktexport av tjänster. Kravet på regering- ens medgivande bör i sådana fall tas bort. Dessutom ska viss varuexport, som "utgör ett nödvändigt kom- plement till eller har ett naturligt samband med den tillhandahållna tjänsten" tillåtas. Sammantaget pekar alltså dessa förändringar i en riktning som Folkpartiet tar avstånd från. Kommuner och landsting ska koncentrera sig på sin verksamhet, inte successivt förvandlas till affärsdrivande företag till förfång inte bara för skattebetalarna utan också för privata företag som är verksamma i tjänstesektorn. Som grundläggande motiv för de föreslagna la- gändringarna anför regeringen dels att lagstiftningen bör anpassas till de förhållanden som råder i prakti- ken, dels internationaliseringen och EU- medlemskapet, som anses öka betydelsen av interna- tionellt engagemang också hos subnationella aktörer som kommuner och landsting. Folkpartiet underkän- ner båda dessa argument. Att "praxis" när det gäller den kommunala tjäns- teexporten har utvecklats åt ett håll som inte stämmer med de bestämmelser som riksdagen har beslutat om utgör inget rimligt skäl att ändra lagstiftningen. För- ändringar av lagar måste ske mot bakgrund av en värdering av huruvida det är sakpolitiskt riktigt att genomföra en tänkt förändring eller inte, och inte basera sig på en uppgiven "eftergiftsstrategi". Om regeringen börjar anamma den principen också på andra områden öppnar det skrämmande perspektiv för hela det svenska rättssystemet. Det är naturligtvis riktigt, herr talman, som rege- ringen konstaterar, att det pågår en internationalise- ring som bryter upp traditionella strukturer och mins- kar betydelsen av gamla territoriella gränser. Natio- nalstaterna har på flera områden fått vidkännas en ökad konkurrens om att utöva makt och inflytande. Men det är inte heller ett argument för att den kom- munala affärsverksamhet som redan i dag är alltför stor ska utvidgas ännu mer. Internationalisering sker i praktiken genom det mänskliga utbytet, resor och kontakter, och genom att handelsrelationer expanderar. Politiker - nationella, regionala och lokala - etablerar kontakter över na- tionsgränserna för att diskutera gemensamma angelä- genheter. Inget av detta har någon som helst koppling till frågan om värdet av kommunal tjänsteexport. Det saken gäller är om kommuner och landsting ska ägna sig åt kommersiell verksamhet som i stället kan utöv- as av privata aktörer. Det anser inte Folkpartiet att de ska göra oavsett om det sker med affärspartner inom eller utanför Sverige. Regeringen lämnar i sin proposition ett antal för- slag som ska göra det lättare för kommunala aktörer att ge bistånd. Sammantaget öppnar regeringens för- slag för en inte obetydlig expansion av den kommu- nala biståndsverksamheten. Det strider mot den i kommunallagen stipulerade lokaliseringsprincipen, som är ett viktigt och vida omhuldat rättesnöre för den kommunala verksamhe- ten. Den innebär att kommuner och landsting själva får ta hand om sådana angelägenheter som är av all- mänt intresse och som har anknytning till kommu- nens eller landstingets område eller invånare och som inte staten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan har hand om. Det förslag som regeringen lägger fram står också i bjärt konstrast till principen om att kommunerna primärt ska ägna sig åt att värna kärnverksamheten, dvs. skola, vård och omsorg. Det är en princip som Folkpartiet står upp för. För liberaler är världen gränslös. Internationell solidaritet är ett av de bärande inslagen i liberalismen. Bistånd till länder och människor i behov av stöd är ett praktiskt uttryck för denna centrala liberala tanke. Men biståndspolitiken är och måste förbli en i huvud- sak statlig angelägenhet. Kommuner och landsting har redan enligt gällan- de lagstiftning vissa begränsade möjligheter att mani- festera sin solidaritet genom att skänka utrustning som de kan avvara till stater som befinner sig i en akut nödsituation. I övrigt är det staten som ägnar sig åt internationellt bistånd. Regeringen anför inte några övertygande skäl till att den ordningen ska ändras i enlighet med proposi- tionens förslag. Särskilt anmärkningsvärt är förslaget att kommunala aktörer ska kunna ge bistånd i form av utrustning, annan än sådan de kan avvara, till länder som inte får statligt bistånd efter tillstånd av regering- en. Konstitutionellt innebär det en maktförskjutning av utformningen av den svenska biståndspolitiken från riksdagen till regeringen. Vilka länder som i dag får svenskt bistånd och hur politiken i övrigt ska utformas är en fråga för beslut i riksdagen. Med den regel som regeringen nu vill införa kan offentligt bistånd komma att ges till länder som riksdagen har bestämt inte ska komma i fråga för svenskt bistånd. Regeringen - som mycket väl, som vi har sett, kan befinna sig i en parlamentarisk minoritetsposition - kan genom den praxis för tillståndsgivningen som utvecklas trotsa ett beslut om inriktningen av den svenska biståndspolitiken som en majoritet står bak- om. Det innebär att kommuner kan lämna direkt stöd till länder som riksdagen inte vill lämna bistånd till men som regeringen anser att man ska lämna bistånd till. Det är ur författningssynpunkt ytterst betänkligt. Folkpartiet avvisar också det i propositionen som handlar om internationellt bistånd. Med detta vill jag yrka bifall till reservation 1, som innebär ett avslag på propositionen.
Anf. 19 MATS BERGLIND (s): Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut i betänkande KU16 och avslag på de två reservationer som finns. När jag första gången läste igenom regeringens förslag och tänkte efter vad det skulle bli för debatt om det, eftersom jag visste att det skulle hamna på KU:s bord, verkade det ganska enkelt. Det såg ut att vara en inriktning som det inte kunde råda några som helst politiska motsättningar om. Det blir ett enigt betänkande, och sedan är väl den här frågan avgjord, tänkte jag. När man läser sammanfattningen av vad förslaget innebär ser man att regeringen föreslår nuvarande krav på att regeringens medgivande för s.k. direktex- port av kommunala tjänster tas bort. De kommuner och landsting som vill får själva avgöra på vilket sätt tjänsteexporten lämpligast ska bedrivas. Vidare kommer inte längre att krävas att kommu- nalt internationellt bistånd är humanitärt. Kommunalt bistånd till länder som får statligt bistånd ska anmälas till Sida. Det är bara för att hålla ihop det så att man är medveten om vilka olika biståndsmedel som an- vänds så att man får en helhet. Regeringen skriver också: För att lämna bistånd till länder som inte får svenskt statligt bistånd ska däremot regeringens tillstånd krävas. Det görs av samma anledning, dvs. att man vill ha ett grepp över vilka biståndsmedel som finns och till vilka länder de går så att man ska ha ett övergripande ansvar. Flera talare har varit inne på att det är statens övergripande ansvar hur biståndsmedel ska användas. Herr talman! Jag uppfattade att det skulle vara svårt att få någon som helst politisk oenighet kring detta. Men i den politiska världen är ingenting omöj- ligt. Det dök upp två reservationer. Jag tänkte kon- centrera mig på Folkpartiets reservation. Folkpartiet har inte bara synpunkter på att rege- ringen ska lämna sitt godkännande. Kommunerna ska inte ha kompetensen att själva avgöra vilket bistånd de är benägna att ge. Man skriver dessutom att kom- muner och landsting ska koncentrera sig på sin kärn- verksamhet: skola, vård och omsorg. Jag tycker mig ha hört det uttrycket förut. De ska inte omvandlas till affärsdrivande företag som tar kommersiella risker på skattebetalarnas bekostnad. Det är att ta i när det gäller den här typen av frå- gor. Kommunerna själva omyndigförklaras. De är inte kapabla att bedöma vilket slags bistånd de ska kunna klara av att ge och heller inte till vilka länder det ska gå, utan de ska fråga staten om lov. Det har på senaste tiden varit en ordentlig debatt om den kommunala självstyrelsen. Det har kommit upp frågeställningar i den diskussionen som har gjort mig lite överraskad över vilken oerhörd tyngd man har lagt på den kommunala självstyrelsen. Sakfrågan i sig är inte så oerhört glasklar. Det finns en ba- lanspunkt mellan vad som är ett kommunalt ansvar och vad som är ett övergripande statligt ansvar. Den diskussionen tror jag är nyttig, och det är viktigt att vi för den. Men jag blir lite överraskad, lindrigt uttryckt, när man hävdar att kommunerna själva kan ta ansvar för utförsäljning av bostadsbolag och sjukhus. När man vill rasera något som vi med gemensamma krafter har byggt upp är den kommu- nala självstyrelsen oerhört viktig. Vi kan titta på en utomordentligt tydlig kommunal angelägenhet och bedömningsfråga där man redan i dag tar initiativ och har klara inriktningar vad det är för bistånd man vill ge och till vilka länder. Skillna- den blir nu bara att kommunerna, om lagförslaget går igenom, inte behöver be regering och riksdag om lov att göra det. Den kompetensen finns hos kommuner- na. Jag tycker att det känns lite märkligt hur debatten om den kommunala självstyrelsen har utvecklats under den senaste tiden. När det är för hela samhället och inte bara för en enskild kommun, stora, övergri- pande och viktiga frågor är kommunerna fullt kapabla ta ansvaret. I en liten mycket begränsad kommunal verksamhet, som dessutom är oerhört angelägen för mottagarländerna, är kommunerna omyndigförklara- de. Då ska staten som överhuvud godkänna vilken inriktning de har. Det är en logik som haltar något. Jag kan uttrycka det lite tillspetsat, något som är väl underbyggt i de reservationer som finns. När den kommunala själv- styrelsen handlar om att ge bort uttjänta sjukhussäng- ar anser Folkpartiet att kommunerna inte själva kan avgöra frågan och att de inte är kapabla att fatta be- slut om det. Men när det gäller att sälja ut akutsjuk- hus till privata intressen - då är man mycket kapabla att fatta beslut själva i kommunerna.
Anf. 20 HELENA BARGHOLTZ (fp) re- plik: Herr talman! Mats Berglind förringar den betydel- se som det här förslaget har. Jag tycker att Mats Berglind skulle titta lite närmare på vad det innebär. Det framgår mycket tydligt av propositionen att det handlar om en rad åtgärder som syftar till att vidga utrymmet för att bedriva den kommunala tjänsteex- porten. Den här propositionen handlar om två frågor, kommunal tjänsteexport och internationellt bistånd. När det gäller den kommunala tjänsteexporten är det ju så att mycket av den exporten mellan den enskilda kommunen och andra länder skulle gå genom de kommunala bolagen. Vi från Folkpartiets sida är mycket skeptiska, rentav negativa, till de här kom- munala bolagen helt enkelt baserat på de erfarenheter man har av alla misslyckade kommunala bolag. Det är också så att kretsen av aktörer vidgas. Det har inte Mats Berglind berört alls. Det är inte bara kommuner och landsting som skulle ha de här möj- ligheterna. Det är också kommunalförbund och regi- onförbund utöver de kommunala bolagen. Då kan man fråga sig en sak. Om man ser på det rent demo- kratiskt är ju personer som sitter i kommunerna och ägnar sig åt sådan här verksamhet direktvalda. De kan få bära ansvaret för det här i samband med val. Men de som sitter i kommunalförbund och regionförbund är ju indirekt valda. Samma sak gäller dem som sitter i kommunala bolag. Hur ska de få bära ett ansvar för misslyckanden på det här området? Ett annat ställningstagande som vi har gjort är att kommunerna har fullt sjå med att klara av den verk- samhet de har i dag. Man behöver inte gå in och ägna sig åt mer. Satsa hellre på bättre kvalitet i det som görs. Vi är båda två mycket medvetna om de problem som finns i den kommunala verksamheten när det gäller att värna om de här kärnområdena; skola, vård och omsorg. Lokaliseringsprincipen är också viktig. Den anser jag att man tummar på genom det här förslaget.
Anf. 21 MATS BERGLIND (s) replik: Herr talman! Nu tycker jag att Helena Bargholtz hade lite svårt att klara ut vad det egentligen är som gör att man reserverar sig mot det här. Den bild som Helena Bargholtz målar upp i sin replik är att nu ska det läggas ned skolor. Nu ska det försämras inom sjukvården för nu ska man bedriva biståndsverksam- het till andra länder. Alla som över huvud taget har någon som helst insikt i den kommunala verksamhe- ten vet ju att det här är i undantagsfall och att det sker i mycket liten uträckning. Däremot kommer det kanske att fordras ett utvid- gat internationellt arbete även på kommunal nivå. Det här kan vara ett sätt att vara med i en sådan utveck- ling. Då tycker jag inte att vi med byråkratiska medel ska försöka hindra en sådan utveckling. När det sedan gäller kommunala bolag, kommunförbund och hela det kapitlet vet vi att Folkpartiet inte tycker att man ska ha kommunala bolag. Därmed är det punkt med det. Men att göra det till något slags ytterligare devis att det i den här frågan skulle vara några oegentlig- heter, eller att det skulle vara en skumraskverksamhet man håller på med, är väl i alla fall att ta till i över- kant. De politiskt förtroendevalda är demokratiskt valda. Alltså har man rätt att utkräva ansvar för deras handlande. Det gäller oavsett vilken position de sitter i, om det är ett kommunförbund, ett kommunalt bolag eller ett fullmäktige. Det går inte att göra så här. En fråga till Helena Bargholtz: Tycker Helena att det är rimligt att man inte i kommunerna själva ska få avgöra om man ska skänka bort lite sjukhussängar när hon tycker att det är helt rimligt att sälja ut akutsjuk- hus till vinstintressen?
Anf. 22 HELENA BARGHOLTZ (fp) re- plik: Herr talman! Mats Berglind vet precis som jag att man i dag får skänka bort sjukhussängar. Det är inget som hindrar det. Vi har inte sagt att man inskränka de möjligheter vi har i dag. Men man ska alltså inte utvidga dem. Sedan är det fråga om vad lokaliseringsprincipen innebär. Det är ju en mycket viktig princip som också är kopplad till den kommunala självstyrelsen. Den innebär att man i kommuner och landsting ska ägna sig åt sådan verksamhet som ligger inom det geogra- fiska område man har och som berör de egna med- lemmarna. Det är detta som det i första hand handlar om. Det är därför jag ser en risk för att man tummar på lokaliseringsprincipen genom att man utökar möj- ligheterna till internationell verksamhet på det sätt som propositionen föreslår. Vi från Folkpartiet är mycket för att man ska ge bistånd. Det är en mycket viktig, central tanke för oss. Men det ska ske på rätt nivå. Här har staten ett ansvar. Jag är rädd för att staten med de här möjligheterna kanske i praktiken kommer att lämpa över mer och mer ansvar för biståndspolitiken på kommunerna. Det kan också bli en oklar ansvarsrelation mellan kom- muner och landsting i den här frågan. Det kan bli så att kommunerna inte riktigt vet hur det är. De tar på sig uppgifter och staten tar på sig uppgifter. Det finns inte heller någonting i propositionen som talar om kontrollen av det här, hur det ska gå till så att det sker på ett för skattebetalarna korrekt sätt. Jag känner mig djupt oroad inför propositionen. Det är därför vi yrkar avslag från Folkpartiet.
Anf. 23 MATS BERGLIND (s) replik: Herr talman! Jag fick inget svar på om det är rim- ligt att kommunerna själva kan få bestämma över om man vill skänka bort sjukhussängar när det är rimligt att man kan sälja akutsjukhus till vinstintressen. Jag fick inget svar på om det är en rimlig avvägning som Helena gör när det gäller den kommunala självstyrel- sen. Den här utvecklingen finns det de som varnar för. Vissa säger att det här kommer att utvecklas mycket. Det finns också de som tror att det kommer hamna på ungefär samma nivåer som i dag. Det finns lite olika bedömningar. Det enda jag tror att vi kan vara säkra på i den här utvecklingen är att det inte kommer att upphöra. Beträffande omfattningen och volymerna, också i ekonomiska termer räknat, tror jag att det kommer att vara en mycket stor försiktighet från de kommunala företrädarnas sida. Man när man nu gör en förenkling och försöker ta bort en byråkratisk del så att man inte ska behöva riksdagens och regeringens tillstånd vid den här typen av bistånd hårdrar Helena genom att säga att staten kommer att lägga över detta ansvar på kommunerna. Nog måste jag säga att det blir tunnare och tunnare i argumentationen i fråga om varför man yrkar avslag på den här propositionen. Det finns ju ingenting i det här som tyder på den typen av diskussioner, tvärtom. Tänk på anmälningen till Sida för att hålla ihop det här för att få en bedömning av det. Man skriver: I huvudsak är detta statens ansvar.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 16 §.)
11 § Regeringens redovisning av resurser inom olika politikområden
Föredrogs finansutskottets betänkande 2000/01:FiU16 Regeringens redovisning av resurser inom olika poli- tikområden (förs. 2000/01:RR3).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen tala- re var anmäld. (Beslut fattades under 16 §.)
12 § Straffrättsliga frågor
Föredrogs justitieutskottets betänkande 2000/01:JuU14 Straffrättsliga frågor.
Anf. 24 JEPPE JOHNSSON (m): Herr talman! Ett stort antal motioner har inkom- mit med förslag i straffrättsliga frågor. I vanlig ord- ning har socialdemokraterna avstyrkt samtliga. Men vi kommer att fortsätta kämpa för förändringar. Vi återkommer med stor sannolikhet med nya förslag. Hur det nya rättssystemet fungerar - eller i många fall inte fungerar - kommer vi att göra till en av huvud- frågorna i valet. I de frågor som behandlas i dagens betänkande vi- sar vi på flera punkter där nuvarande ordning och påföljder starkt avviker från vad de medborgare som i alla fall jag träffar och representerar anser vara rätt och riktigt. Herr talman! Vi moderater står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer och särskilda yttranden men i den efterföljansvärda ordning som vi brukar tillämpa här i kammaren yrkar jag bifall endast till den första reservation som vi finns med på. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3. Vi har nu haft lagen om förbud mot köp av sexu- ella tjänster i drygt två år. Vi moderater var kritiska till den s.k. sexköpslagen. Vi ansåg att lagen var mer symboliskt betingad än motiverad av effektivitetshän- syn. Vår uppfattning var att lagen inte skulle komma att bli effektiv med hänsyn till bl.a. svårigheterna att kontrollera och bevisa brott. Men vi var, och är fort- farande, överens med majoriteten, som drev igenom lagen, om att prostitution naturligtvis inte är något som är önskvärt. Ni socialdemokrater och ni som stöder socialde- mokratin, i alla fall för tillfället, brukar annars hävda att brottsligheten ska bekämpas med sociala insatser. Enligt vår bedömning är köp av sexuella tjänster ett socialpolitiskt problem, dvs. att kvinnor, och för den delen även ibland män, bjuder ut sina kroppar för sexuella tjänster och att det då finns människor som är beredda att och önskar betala för de här tjänsterna. Vad är det egentligen som gör att ni socialdemokrater i detta fall gör bedömningen att kriminalisering är bästa sättet att komma till rätta med ett socialt pro- blem? Herr talman! BRÅ, Brottsförebyggande rådet, har gjort en utvärdering av hur lagen tillämpades, låt vara under dess första år. I rapporten framkommer det att BRÅ anser att det är för tidigt att dra några alldeles färdiga slutsatser. Men man pekar dock i sin rapport på en del av nackdelarna. BRÅ skriver bl.a. så här: "Konsekvensen blir att polisen tvingas gå långt i sina spaningsmetoder och vänta med ingripande tills den sexuella tjänsten ägt rum, vilket kan strida mot polisens uppgifter att förhindra brott." Är inte detta med "polisens uppgifter att förhindra brott" viktigt? För mig är det oerhört viktigt. De brott som inte be- gås är de bästa. Polisen i Skåne har på uppdrag av Rikspolisstyrel- sen utrett den här nya sexköpslagen, och enligt poli- sens rapport är lagen tandlös och har inte lett till mindre prostitution. Det enda som man konstaterar faktiskt har hänt är att de prostituerade har fått det sämre. I stället för att det är en öppen prostitution pågår sexhandeln i mer skyddade miljöer. Det gör inte verksamheten mindre kränkande, och det skyddar inte heller de utsatta kvinnorna bättre mot våld och övergrepp. Det visar den här utredningen från Skåne. De främsta tillskyndarna av lagen kan väl knap- past känna sig nöjda med att slippa se de prostituera- de på gatan. I så fall är den här lagen höjden av dub- belmoral. Polisens utredning visar också, i likhet med BRÅ:s rapport, att lagen har tvingat fram okonven- tionella spaningsmetoder. I stället för att hejda den prostituerade och hennes kund väntar man och slår till vid själva sexakten, alltså, precis som jag sade tidiga- re, när brottet redan har ägt rum. I sin nitiskhet och sin strävan efter att sätta fast den som köper en sexuell tjänst har det hänt att man har stått och videofilmat sexakten, t.ex. genom en bilruta. Det tycker i alla fall jag är tvivelaktigt, delvis med tanke på att det enligt lagen bara är den ena parten som är kriminaliserad, den som köper sex. Kvinnan i sammanhanget gör ju inget brottsligt. Ändå tar man till sådana metoder att man filmar en kvinna som inte gör något brottsligt i den här situationen. Det är inte vilken situation som helst; det handlar om en sexuell tjänst. Sedan kan man också betänka att det här brottet faktiskt inte har så hög straffskala. För mig är det oerhört märkligt att man kan ta till dessa meto- der vid denna brottslighet. Herr talman! Även om det enligt betänkandet på- går ett arbete inom Europarådet och EU då det gäller att åstadkomma en effektiv lagstiftning inom IT- relaterad brottslighet anser vi att vi inte bara kan sitta och invänta detta arbete. Vi anser att regeringen bör få i uppdrag att tillsätta en utredning som ser över frågan om IT-relaterade brott och vilka lagstiftnings- åtgärder som krävs för att vi effektivt ska kunna be- kämpa dessa brott. I det här sammanhanget missar jag inte chansen att nämna att det vid BTH, Blekinge Tekniska Högskola, som är en av de högskolor som ligger i den absoluta världstoppen då det gäller IT, har inrättats en ny institution som förkortas CES. CES betyder Centrum för Elektronisk Säkerhet. Mål- sättningen är att man ska bli världsledande just när det gäller elektronisk säkerhet, något som kommer att bli ännu viktigare i framtiden. Herr talman! För oss som ännu inte har blivit brottsoffer kan det vara svårt att föreställa oss hur det känns att bli utsatt för ett brott då man hotas till livet med ett vapen. Det kan vara att man utsätts för ett rån. Det kan också vara att man utsätts för en våldtäkt under vapenhot. I båda dessa fall har det för offren inte speciellt stor betydelse om det handlar om ett skarpladdat vapen, om det handlar om ett oladdat vapen eller om det handlar om en vapenattrapp som de i den stunden faktiskt icke kan avgöra om den är äkta eller inte äkta. Ångesten och rädslan kan faktiskt bli densamma. Brottet sätter spår som brottsoffret i många fall får leva med resten av sitt liv. Vi moderater anser att man ska se allvarligare på denna typ av brott. Vi anser att denna typ av brott ska betecknas som grov. Vi tycker därför att riksdagen bör hemställa att regeringen återkommer med förslag om skärpning av dagens regler. Men med den tingens ordning som finns här får man aldrig med sig social- demokraterna om de inte faller i utskottet, och så var inte fallet. Stödpartierna ställde upp. Herr talman! Brottsligheten har delvis ändrat ka- raktär. Polis, åklagare, domare och anställda inom kriminalvården står i dag ofta inför brottslingar som inte drar sig för att hota till livet. De drar sig faktiskt inte heller för att sätta hoten i verket. Det har vi sett när det gäller ett antal anställda inom kriminalvården. Det handlar inte bara om att poliser blir bespottade - vi har haft en debatt om polisen ska tåla det eller inte. Vi kräver att skyddet för myndighetsutövande perso- nal stärks. Behovet av ett stärkt skydd är uppenbart, inte minst i och med den praxis som har utvecklats efter domar från bl.a. Högsta domstolen. Herr talman! BRÅ har i en undersökning letat fram de tio personer som har samlat på sig flest lagfö- ringar. Totalt har de tio som ligger i tio-i-topp lagförts 1 440 gånger för sammanlagt 2 700 brott och har visserligen dömts till sammanlagt 130 års fängelse. Forskare på BRÅ bedömer att det finns ca 500 perso- ner som kan hänföras till den här kategorin av noto- riska återfallsförbrytare. Deras brottslighet omfattar kanske inte våldsbrott osv. Men notera, ni som sitter i kammaren, att den här brottsligheten åstadkommer mycket av det vardagselände som plågar många av våra vanliga samhällsmedborgare! Det är allmänt känt att det är en liten grupp s.k. livsstilskriminella som svarar för en stor del av brottsligheten i Sverige. Vi anser att den s.k. mäng- drabatten bör avskaffas. Vi anser att det ska införas en regel med innebörden att maxstraff för brottet i fråga ska dömas ut för den som för tredje gången döms för ett brott av samma typ. Åtgärderna mot de personer som inte visar någon vilja till att bryta med sin kriminella livsstil måste skärpas från statens sida. Att inte vidta dessa nödvändiga säkerhetsåtgärder skapar bara fler och fler brottsoffer. Det finns visserligen i dag möjligheter för dom- stolarna att ta hänsyn till tidigare brottslighet, och det görs naturligtvis i viss mån. Så skriver utskottsmajo- riteten och gömmer sig bakom det. Men mot bak- grund av den alltjämt mycket stora andelen återfall i den här gruppen bör - det anser i alla fall vi - lag- stiftaren bli betydligt tydligare gentemot domstolarna, så att de vågar gå upp lite grann i straffskalorna. Där- för anser vi att man när någon begår samma brott för tredje gången ska döma ut maxstraff. Jag har en annan fråga som jag skulle vilja ta upp med mina meddebattörer här. Som ni känner till av- gjorde Högsta domstolen den 5 januari förra året ett mål där en åtalad i tingsrätten hade dömts, visserligen bara till en månads fängelse, för misshandel av en närstående kvinna. Tingsrätten skriver så här i sin dom: "Brottet är inte att bedöma som ringa." Det här gick igenom rättsprocessen och upp till Högsta dom- stolen. Där har vi fått veta hur vi ska tolka. Högsta domstolen ändrade domen till samhällstjänst i 50 timmar. Man kan alltså misshandla sin närstående kvinna eller någon annan och få samhällstjänst. Det här tycker vi är fel. Samhällstjänsten borde inte få användas vid s.k. artbrott. På ett ställe i betän- kandet står följande: "Av Högsta domstolens domar torde man kunna dra slutsatsen att det är möjligt att döma till samhällstjänst i rätt stor utsträckning även för brott som är av sådan art att starka skäl talar för fängelse." Men bara därför att nuvarande lagstiftning är så beskaffad så behöver vi faktiskt inte ha det så i fort- sättningen om vi inte vill. I så fall är vår roll i riksda- gen och i justitieutskottet meningslös. Jag ser i alla fall mitt mandat som en möjlighet och faktiskt även som en skyldighet att försöka ändra på sådant som jag tycker är fel i lagstiftningen. Avslutningsvis, herr talman: Den som hänsynslöst profiterar på andra människors olycka genom att göra stora vinster på narkotikahandel bör kunna dömas till livstids fängelse. Vidare tycker vi att straffskalorna när det gäller olika droger bör ses över. De släpar efter. Detta har också påpekats av den nyligen avslu- tade narkotikakommissionen. Vi kräver att regeringen återkommer i frågan.
Anf. 25 ALICE ÅSTRÖM (v): Herr talman! I det här betänkandet behandlas ett antal motioner som har väckts under allmänna mo- tionstiden. Motionerna handlar i huvudsak om brott och påföljder, men de rör sig över ett ganska brett spektrum. Och det är väldigt många viktiga frågor som finns med på detta område. Jag ska försöka att lyfta fram och beröra en del av dem i alla fall. Jag vill börja med att yrka bifall till reservationer- na 1 och 10. Även om det kan synas som att ingenting särskilt har hänt när man läser detta betänkande - motioner återupprepas år efter och blir avslagna - så är detta faktiskt ett betänkande där man kan peka på att det har hänt en hel del saker och att en hel del saker är på väg att hända. Jag ska lyfta fram en mycket viktig fråga. Det har funnits motioner tidigare, även förra året, i vilka man begär en utredning om att man ska tillskapa ett sär- skilt tortyrbrott i svensk lagstiftning. Detta förslag har tidigare blivit avslaget med hänvisning till att de konventioner som finns är fullt tillräckliga, trots att vi har sett att det har funnits flera fall även här i Sverige när frågan har väckts där svensk lagstiftning inte ger denna möjlighet. Men nu kan vi glädja oss åt att det i detta betänkande framkommer att regeringen har beslutat att tillsätta en utredning som ska se över just denna fråga om möjligheten att tillskapa en svensk straffrättslig lagstiftning som ska kunna täcka tortyr- brott. Det är oerhört glädjande. Detta uppdrag kom- mer att redovisas den 31 oktober 2002, vilket innebär att det dröjer ett tag. Men det är glädjande att man har tagit detta internationellt mycket viktiga steg. I detta sammanhang har vi i Vänsterpartiet också motionerat om att vi anser att reglerna om forum i tvistemål i Sverige inte riktigt täcker in denna fråga. För den som har blivit utsatt för tortyr och har varit offer för krigsförbrytelser och andra grova kränk- ningar är naturligtvis det viktigaste att rättvisa skipas och att brottslingarna ställs inför rätta och döms för sina brott. Men för att offren ska kunna gottgöras är det också viktigt att det finns möjlighet att driva en skadeståndsprocess mot förövarna. Vi anser att reg- lerna i tvistemål i detta avseende inte är tillräckligt långtgående i Sverige. Därför yrkar vi bifall till reser- vation 1. Ytterligare ett område där det har hänt ganska mycket gäller brott mot homosexuella. Det har också funnits en mängd motioner på detta område. En till- satt utredning har överlämnat sitt förslag till regering- en, och detta är nu ute på remiss. I denna utredning tas frågor upp om huruvida hets mot folkgrupp i brottsbalken ska utvidgas till att även gälla kränk- ningar av homosexuella. En majoritet i utredningen föreslår att man ska införa ett nytt brott om hets mot homosexuella och att man också i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken uttryckligen säger att det är en försvå- rande omständighet om ett motiv för brottet har varit att kränka en person på grund av hans eller hennes homosexuella läggning. Det är oerhört viktiga steg, och det är motioner som har återkommit år efter år under den tid som jag har suttit i riksdagen sedan 1994. Svaret har alltid varit att man avvaktar och avslår. Under de senaste åren har svaret varit att en utredning pågår. Denna gång har vi en färdig utred- ning. Nu väntar vi bara på remissvaren. Vi vet också att utredningen tar ställning för att öka skyddet för de homosexuella. När det gäller sexualbrott så har en utredning just överlämnat sitt betänkande, vilket berör alla de mo- tioner som har väckts på detta område. Därför av- vaktar ett enigt utskott när det gäller just detta områ- de. Sedan kommer vi in på frågor om straff och straffskalor. En av de frågor som Vänsterpartiet har drivit i många år är frågan om livstidsstraffet. Vi har riktat kritik mot livstidsstraffet utifrån olika perspek- tiv. Det ena har varit det rent principiella perspekti- vet, att regeringen använder nådeinstitutet för att tidsbestämma straffet. Och det är inte någon domstol eller någon oberoende nämnd utan den politiska makten som avgör längden på ett straff. I fråga om detta är det också glädjande att regeringen nu äntligen tillsätter en utredning som ser över livstidsstraffets konstruktion, där målsättningen ska vara att man ska ha en oberoende nämnd som ska tidsbestämma livs- tidsstraffet. Man vill också ha en ordning med auto- matik, dvs. att den dömde efter ett visst antal år ska ha rätt att få sin fråga prövad. Detta är oerhört positi- va steg. Det möter den kritik som Vänsterpartiet har haft på det principiella planet när det gäller vem som ska ha den dömande makten och att man ska skilja på den dömande makten och den politiska makten. Däremot löser inte detta den för oss otroligt vikti- ga frågan om man i ett samhälle och i ett straffsystem ska ha ett straff som man i förväg inte vet hur långt det är. Även om den dömde i en framtid kommer att få en bättre möjlighet att kunna förbereda sig och veta när straffet ska kunna prövas, så anser vi att det är fel att ha ett straff som inte är förutsägbart, att den döm- de inte vet till hur många års fängelse som han eller hon är dömd. Detta är fel både ur brottsofferperspek- tivet och ur brottslingens perspektiv och för att man ska kunna arbeta så effektivt som möjligt med vård, behandling och rehabilitering inne på anstalterna. Därför fortsätter vi att reservera oss när det gäller livstidsstraffet. Men vi är ändå glada över att man tar steget för att lösa de principiellt viktiga frågorna, så att man skiljer på den lagstiftande och den dömande makten. Herr talman! Som vanligt har det funnits en mängd motionsyrkanden. Vi hörde en del av dem från talarstolen tidigare från moderaterna. De handlar om straffskärpningar på olika områden. Det är ganska vanligt att man i debatterna säger att vi ska ha hårdare straff, att vi borde skärpa straffen för en mängd olika brott. Det är ganska intressant att moderaten Jeppe Johnsson när det gällde sexköpslagen talade om en rapport om effektivitet. Han sade att lagen inte är effektiv och inte löser problemet och att man därför ska avskaffa sexköpslagen. Å andra sidan fortsätter moderaterna att hävda att vi behöver hårdare straff och att vi behöver skärpa straffskalorna, trots att all forskning visar att längre och hårdare straff inte för- ändrar brottsutvecklingen i ett samhälle och att det inte förändrar samhällets struktur. Det enda som sker är att vi får fler och fler människor i fängelse utan att uppnå någonting. Och där finns det ganska klara forskningsbevis för att hårdare straff inte bekämpar brottsligheten. Hårdare straff är nägonting som slår mot den enskilde individen men ingenting annat. Flera av frågorna om skärpta straff kan låta gans- ka rimliga. En fråga är om rån där man använder en vapenattrapp och rån där man använder ett riktigt vapen ska bedömas på exakt samma sätt när det gäller straffskalorna. Ur brottsofferperspektiv kan jag hålla med. Upplevelsen för brottsoffret som blir utsatt för hotet och inte har någon aning om det är ett riktigt vapen eller en vapenattrapp är exakt densamma. Då skulle det vara lätt att säga att användning av attrapp borde jämställas med att använda ett vanligt vapen. Samtidigt måste man titta på straffets effekt på andra områden. Ökar vi straffen när man använder vape- nattrapp riskerar vi att bara trappa upp våldsspiralen, att den som rånar i stället för att ha en vapenattrapp lika gärna kan ta ett vanligt vapen. Den som har valt en vapenattrapp har redan när han begår rånet eller överfallet bestämt sig för att, oavsett hur trängd situ- ationen blir, inte kunna skjuta. Den möjligheten avsä- ger man när man använder vapenattrapp. Men om man ska straffas exakt lika hårt finns det en risk att man i stället väljer att använda ett vapen. Vi kommer att få fler situationer där man använder vapen i en trängd situation. Även om brottsoffrets upplevelse är exakt densamma riskerar vi bara att öka straffen i samhället och öka antalet vapen, öka risken för att brottsoffren blir ännu mer utsatta. Herr talman! Det finns så många frågor på det här området som är viktiga att debattera, men det finns aldrig tillräckligt tid när man får en mängd motioner på ett sådant här område. Jag har försökt lyfta upp en del av dem och peka på dem där vi ändå kommer framåt och där det finns utredningsförslag men också peka på de områden där det fortfarande finns saker att göra. Med detta, herr talman, ställer jag mig bakom re- servationerna 1 och 10, för övrigt bakom utskottets förslag.
Anf. 26 JEPPE JOHNSSON (m) replik: Herr talman! Det känns bra att också Alice Åström ser det här ur ett brottsofferperspektiv och ser att den som hotas med vapen far oerhört lilla. Vad vi vill i vår reservation är att brottet ska bedömas som grovt, men inom straffskalan grovt brott finns väldigt mycket att välja på. Så det behöver inte innebär att man inte kan särskilja där. Det bör hamna inom grov brottslighet. När det sedan gäller det s.k. brottet köp av en sex- uell tjänst anser vi inte att det är ett brott, vi anser att det är ett socialt problem. Därför yrkar jag inte på strängare straff utan vill snarare få bort de straffen. Med de metoder som polisen tvingas använda i dag står man och inväntar att brottet fullbordas. Anser Alice Åström att detta är förenligt med de lagar som polisen har att rätta sig efter? Anser Alice Åström att det här är moraliskt riktigt? Om vi ser några som börjar bråka och puckla på varandra, utgår jag ifrån att vi i alla fall, om vi vågar, går emellan och försöker förhindra att det blir en misshandel. I alla fall bör lagens väktare göra detta. Man bör stoppa innan det blir en misshandel. Likadant är det här. Det är ett rätt främmande sätt att arbeta. Gillar Alice Åström detta sätt att arbeta på hos polisen för ett brott av denna svårighetsskala?
Anf. 27 ALICE ÅSTRÖM (v) replik: Herr talman! Jag ska koncentrera mig på frågan om försäljning av sexuella tjänster. Jag sade i debat- ten när vi antog den här lagstiftningen att det finns vissa betänkligheter, det finns argument som skulle kunna tala emot. Samtidigt vet man att det finns ock- så en annan effekt av lagstiftning. Ett tydligt exempel är lagstiftningen om förbudet av aga av barn. Möjlig- heter att övervaka, granska, bryta, hitta skillnaden och ett sätt hejda har inte alltid haft polisiära, straffrättsli- ga osv. men normbildande effekter i samhället. Där- för ansåg vi att det här är viktigt för oss. Det är väl- digt viktigt att sträva efter normbildande effekt där det inte ska vara tillåtet att köpa andra människors kroppar för att på något sätt få sin egen tillfredsstäl- lelse tillgodosedd. Vi vet att väldigt många av dessa kvinnor lever i en sådan socialt utsatt situation att det inte är ett köp på lika villkor eller någonting sådant, utan det finns ett tydligt utnyttjande av människor i en utsatt situation. Jeppe Johnsson sade att det brott som ej begås är det bästa. Där håller jag med moderaterna. Men mo- deraternas taktik i det här fallet är att avkriminalisera det, och då blir det färre brott. Det skulle man kunna använda på många områden. Visst är det ett socialt problem. Men i narkotikafrågan har moderaterna absolut inga problem med en kriminalisering av ett socialt problem.
Anf. 28 JEPPE JOHNSSON (m) replik: Herr talman! En annan effekt av lagstiftningen - ja, det är möjligt att det finns vissa som avråder från detta. Det finns forskare på kriminologiska institutio- ner som hävdar att det här är en klasslag, därför att de samhällsklasser som har råd att betala kan skaffa sig den här tjänsten i andra miljöer. I så fall skulle det möjligtvis kunna vara en klasslag. Det läste jag i en skrift. De största tillskyndarna av lagen, dit bl.a. Alice Åström hör, kan i alla fall inte vara nöjda med den rapport som Skånepolisen ger, att prostitutionen i stället har flyttat till miljöer där man inte har någon kontroll. En annan fråga till Alice Åström. Det är bara den ena partens gärning som är kriminaliserad. Gör det inte kvinnan skyldig till medhjälp till brott? Finns det ingen säljare kan det finnas hur många köpare som helst men det kan inte bli något brott. Det har faktiskt hänt att den oskyldiga kvinnan filmas i den här situa- tionen. Anser Alice Åström att det är förenligt med svenskt rättsväsende att man filmas i samband med ett brott som ligger ungefär på samma straffskala som snatteri i butik?
Anf. 29 ALICE ÅSTRÖM (v) replik: Herr talman! Att filmas när man inte begår något brott men när någon annan begår ett brott är någon- ting som sker hela tiden. Om jag blir rånad och det finns en kameraövervakning, så blir jag som offer filmad och den som begår brottet. Att se dessa som jämställda parter, att se kvinnan som en delaktig part handlar om vilken syn man har på kvinnan och på vem det är som är offer, vem det är som är den un- derordnade i hela den här handeln. Vi i Vänsterpartiet ser tydligt kvinnan som offer, kvinnan som underord- nad. Det är kvinnor i mycket utsatta situationer som utnyttjas av män. Jeppe Johnsson säger att det här bara flyttar någon annanstans. Även i länder där prostitution är tillåten eller inte kriminaliseras ser man att nätprostitutionen har ökat, andra vägar har tillkommit. Vi kommer ständigt att få möta nya vägar inom det här området så länge vi ser kvinnans underordning, att män tar sig rätten att utnyttja kvinnor på det här sättet. Det intressanta är att rapporten från Malmö är det enda som Jeppe Johnsson hänvisar till. De poliser i Stockholm som jobbar efter den här lagen med den här gruppen har en helt motsatt åsikt än vad Skåne- polisen har. De har helt andra erfarenheter av den här lagstiftningen. De säger att den är positiv, de kan utnyttja den, de lyckas lösa en del av de problem som finns. Det handlar mycket om inställningen inom polisväsendet, hur man ser på frågan, om man lyckas få den effektiv eller inte. Man ska nog inte dra för stora växlar på en rapport från ett distrikt.
Anf. 30 RAGNWI MARCELIND (kd): Herr talman! I det här betänkandet behandlas en rad motioner från den allmänna motionstiden. Jag ska bara kommentera några. Inledningsvis vill kristdemo- kraterna yrka bifall till reservation 4 under punkt 8. Precis som Alice Åström inledde med är det mycket av det som lyfts fram i motionerna väldigt bra tankar. Ibland är det synd att man inte kan lägga ned mer tid på den stora bunt av motioner som vi ska bearbeta så att de hanteras på ett mer rättvist sätt. Jag ska under några minuter försöka att belysa några av de kristdemokratiska yrkandena. De yrkan- den som finns i denna motionsflora berör frågor om brott och påföljder. Precis som det konstaterades i det betänkande som vi behandlade för några veckor se- dan är det väldigt mycket på gång. Många utredning- ar är tillsatta, och vi vill invänta dessa utredningars resultat och förslag. Ett sådant exempel är livstidsstraffet. Vi kristde- mokrater har i ett antal år motionerat om att vi vill att en utredning ska se över livstidsstraffet. Vi menar att ett tungt vägande skäl för att avskaffa livstidsstraffet och införa ett längre tidsbestämt straff är att man då håller isär den dömande makten från den verkställan- de. Regeringen har nu tillsatt en utredare som ska re- dovisa för- och nackdelar med en överflyttning av frågor om frigivning från livstidsstraffet från rege- ringen till ett annat organ. Detta ska bl.a. ge en för- bättrad förutsebarhet för de livstidsdömda, detta inte minst för att man ska kunna använda verkställigheten effektivare och ändamålsenligare med inriktning på frigivningsförberedande åtgärder, och det är någon- ting som vi har efterlyst. Vi tycker att det här är ett bra initiativ från rege- ringen, även om vi inte var riktigt nöjda med direkti- ven till utredaren. Men vi avvaktar utredningens för- slag som ska presenteras i mars 2002 och nöjer oss således med den text som finns i betänkandet. Herr talman! Vi kristdemokrater har motionerat om klotter i flera år. Jag kan inte låta bli att minnas debatten 1998/99 då vi stod ensamma med vårt yr- kande om att polisen skulle få större befogenheter att visitera vid misstanke om brott. Jag blev faktiskt näst intill hånad av Morgan Johansson för att jag överdrev faran med klotter. Han beskrev Karlstads klotterplan och sade att det var en viktig del i det brottsförebyg- gande arbetet att sprida sådana goda idéer vidare. Mycket har hänt sedan dess, inte minst när det gäller klotter. Vi har fått information om klotter, dess konsekvenser och kostnader. Morgan Johansson sade i den debatten att det inte var några som helst pro- blem för polisen att kroppsvisitera vid misstanke om brott. Därmed sågades vårt yrkande i motionen. Men nu är det precis detta som Justitiedeparte- mentet utreder på uppdrag av förra justitieministern. Enligt uppgifter ska det nya lagförslaget som vi vän- tar på innebära större möjligheter för polisen att visi- tera och en annan straffskala. Ibland kan det vara bra med lite mindre övertoner i debatten. Bara för att man representerar regeringen är det inte riktigt säkert att man alltid sitter inne med den hela och fulla sanning- en. Nu är alla de förslag som jag yrkade om i min motion hösten 1998 aktuella, och det är klart att vi kristdemokrater tycker att det är bra. Departementet håller på att förbereda ett nytt förslag om hur man ska kunna stävja klotter, och vi har fått löfte om en pro- memoria under våren. Det som oroar oss är att det är andra saker som anses viktigare så att denna angelägna fråga skjuts upp. Därför har vi i vårt särskilda yttrande skrivit att vi utgår ifrån att regeringen snart kommer med för- slag till ändrad lagstiftning som innebär att klotter kan bekämpas med kraftfulla medel på ett mer effek- tivt sätt. Så till vår reservation som berör barnpornografi- lagen. Efter den 1 januari 2000 är olika förfaranden med barnpornografiska bilder straffbelagda. Straffet för barnpornografibrott är fängelse i högst två år. Om brottet är ringa gäller det böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet anses som grovt kan straffet vara upp till fyra år. Innehav av barnpornografi bedöms i dag på sam- ma sätt som exempelvis innehav av narkotika. Det är alltså inte straffbart att titta på en barnpornografisk bild eller film som någon annan förevisar. Däremot är det straffbart att spara barnpornografiska bilder på en dators hårddisk, eftersom det då bedöms som att man innehar barnpronografi. Lagen innehåller vissa undantag. Dessa kom till för att barnpornografiskt material skulle kunna an- vändas i seriös nyhetsförmedling, forskning och opi- nionsbildning. Även konstnärers framställning nämns i det sammanhanget. Detta undantag har visat sig leda till att åtal inte har väckts mot ett konstverk som skildrar ett verkligt barn och som barnorganisationer och en stor del av allmänheten tolkar som barnporno- grafiskt. Exempelvis väcktes inte åtal mot en konstnärlig videofilm som visades på Moderna museet. Den framställde en vuxen man med ett naket barn i en starkt sexualiserad situation. Flickand identitet döljs inte, vilket innebär att kränkningen av henne fortgår så länge som det här konstverket visas. ECPAT i Sverige och BRIS hävdar att den aktuella videofram- ställningen är barnpornografisk och att den t.o.m. kan stimulera till pedofili. Vi hävdar att det är ytterst viktigt att lagstiftning- en har ett barnperspektiv och att den alltid ser på frågan utifrån barnets bästa. Frågan handlar inte i första hand om konstnärers frihet utan om barns rätts- skydd. Eftersom lagen har visat sig vara oklar på denna punkt anser vi kristdemokrater att den måste bli föremål för en översyn. Att tolkningen av lagen tycks skapa frizoner för barnpornografi anser vi vara mycket olyckligt. På detta yrkande från oss kristdemokrater svarar majoriteten att man i och för sig delar vår uppfatt- ning, men att man anser att bestämmelsen i lagen har fått en lämplig utformning. Vi delar inte den uppfatt- ningen, och vi är förvånade över att regeringen inte tar den här frågan på större allvar än så. Sverige, som i alla andra avseenden är så noga med att poängtera att tillämpningen av barnkonventionen och skyddet för barn har i denna fråga backat och agerar inte lika tydligt. Jag skulle gärna vilka ha svar från majoriteten på frågan: Varför? I söndags kunde vi läsa i tidningarna, bl.a. i Da- gens Nyheter, att pedofiler numera också kan agera praktiskt taget ostört på Internet. Nya metoder att kommunicera gör det nästan omöjligt att spåra trafi- ken. Pedofiler delar med sig av filmer och bilder via Gnutella, en s.k. fildelningstjänst på öppet nät. Uppfinningsrikedomen är stor hos dem som vill undkomma lagen. Om regeringen och lagstiftningen inte ska halka efter anser vi att man snabbt borde utreda den här lagens utformning och se till att täppa igen alla kryphål som eventuellt kan leda till att barn utsätts för kränkande handling. Herr talman! Vi tycker att det är beklagligt att inget av de övriga partierna har ställt sig bakom vår reservation. Vi kristdemokrater vill uttrycka vår för- våning över detta. Vi anser att barnens rättsskydd är oerhört viktigt. Finns det frizoner så måste de tas bort. Till sist vill jag kommentera det som Jeppe Johns- son sade. Moderaterna vill genomgående ha längre straff, strängare straff, mer moralbildande effekter. Men detta anser man inte ska gälla försäljning av sexuella tjänster, och det är anmärkningsvärt. Jag kan inte förstå det. Moderaterna står inte med oss under den här reservationen. Däremot vill man få bort den här lagstiftningen som faktiskt i en helhetsbedömning kan ge moralbildande effekter. Det förstår jag inte. Det går inte ihop för mig. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar till detta. Dessutom förekommer i regel omkring prostitu- tionen omfattande kriminalitet som man i och med vårt förslag kan få en bättre kontroll över. Prostitue- rade befinner sig i en svår social situation. Genom förbuden kan prostitutionen och dess skadeverkningar bekämpas på ett effektivare sätt. Det står också i betänkandetexten. Det går en liberaliseringsvåg över Europa när det gäller prostitution och bordeller. Jag skulle vilja fråga om nästa steg är att moderaterna tycker att det är okej att vi har bordeller i Sverige också framöver.
Anf. 31 JEPPE JOHNSSON (m) replik: Herr talman! Jag brukar inte begära replik på Ragnwi Marcelind, men jag ska självklart göra det när hon ber om det. Hon talar om moralbildande. Den erfarenhet vi har hitintills av lagen är att dubbelmo- ralen frodas. Det som Svensson på gatan i Stockholm inte ser, det finns inte. Det finns. Situationen för de prostituerade blir inte mindre svår. Jag sade i mitt anförande att vi är överens om att prostitution inte är något eftersträvansvärt. Vi vill försöka bemöta den med sociala insatser. Vår bedöm- ning från början var och är att man inte ska bemöta sociala problem med kriminalisering. Det gäller spe- ciellt nu, när vi ser att effekten har blivit att prostitu- tionen drivs under jorden. För mig är det en dubbel- moral. Det finns, fastän vi inte ser det. Jag känner mig inte mer nöjd för det. När det gäller bordeller kommer i alla fall inte jag att driva frågan, och inte heller några av de kamrater i partiet som jag känner.
Anf. 32 RAGNWI MARCELIND (kd) re- plik: Herr talman! Det känns betryggande. Jag tror inte att Jeppe Johnsson skulle arbeta för att bordeller skulle införas i Sverige. Men det går inte ihop för mig. Jag måste få ställa frågan. Jeppe Johnsson säger att man vill motverka prostitution med sociala insat- ser. Men moderaterna lägger fram förslag om lag- stiftning på andra områden där man också skulle kunna motverka med sociala insatser. Vi löser inte alla problem med strängare straff. Det finns en rad områden där vi måste ha en lagstift- ning som reagerar mot allt som är kriminellt och brottsligt. Det håller jag med om. Därför vill vi vid- hålla lagstiftning som ett instrument för att komma åt försäljningen av sexuella tjänster. Jag har lite svårt att förstå att man skiljer ut just den frågan och säger att problemet ska bemötas med sociala insatser. Jag måste be Jeppe Johnsson förtydliga sig ytterligare om jag ska få det klart för mig.
Anf. 33 JEPPE JOHNSSON (m) replik: Herr talman! Det ska inte alls vara svårt. Det är så enkelt, Ragnwi Marcelind, att vi anser att köp av sexuella tjänster inte är ett brott. Dessutom är det, så som lagen blir, tillåtet att inleda i frestelse till brott. Jag vet att ni kristdemokrater hade en annan uppfatt- ning. Det är tillåtet att bjuda ut en sexuell tjänst men inte att köpa den. Jag vet att ni kristdemokrater ville kriminalisera både säljare och köpare. Strängare straff hjälper inte alltid. Det kan göra det i vissa fall. Men eftersom vi inte anser att det är ett brott är det ganska onödigt att diskutera om vi ska ha strängare straff eller ej. Vi anser inte att det ska vara straffbart. Följden av den lag som Ragnwi delvis har stött, som hon nu står här och försvarar, är en dubbelmoral. Det som vi inte ser finns. Det gör det inte enklare att hjälpa de här människorna. Varken säljare eller köpa- re av sexuella tjänster är lättare att hjälpa.
Anf. 34 RAGNWI MARCELIND (kd) re- plik: Herr talman! Jag kan inte se att det skulle finnas någon dubbelmoral i att vilja lagstifta för att på ett bättre och effektivare sätt komma till rätta med något mycket kränkande, prostitution. Jag inbillar mig inte en sekund att de kvinnor som får droga sig för att kunna utöva prostitution gör det för att de tycker att det är trevligt eller underbart tillfredsställande. Det är en handel som har fått möjligheter att utvecklas på grund av att människor hamnar i en social misär. De kanske har förlorat sitt arbete, sina intäkter. De ham- nar i missbruk och kriminalitet. För att finansiera missbruket säljer man sin kropp. Att det skulle kunna avhjälpas med enbart sociala insatser betvivlar jag. Jag vill använda de instrument som finns för att kun- na bestrida det som jag tycker är det mest kränkande för kvinnor i Sverige i dag.
Anf. 35 GUNNEL WALLIN (c): Herr talman! Med anledning av motionerna inom det straffrättsliga området vill jag yrka bifall till re- servation 5 om elektroniska anslagstavlor. Jag står naturligtvis också bakom vårt särskilda yttrande om klotter. Straff för det som gjorts så snabbt som möjligt, är viktiga ledord. Det är många utredningar på gång om de frågor som tas upp i motionerna. Det finns utred- ningar som avslutats och är ute på remiss. Vi väntar propositioner på många områden. Klotter har nämnts. Det önskas förslag till snabba, verksamma åtgärder. Det är förödande att se hur man kan förstöra vårt samhälle, t.ex. byggnader. Ett område som tas upp är övergrepp i rättssak. Där är det något på gång. Jag sitter själv med i den kommitté som arbetar med frågan om psykiskt störda lagöverträdare. Vi ska förresten ha sammanträde i eftermiddag, så jag hoppas vi hinner bli klara. I narkotikafrågan har ett förslag lämnats, som nu är ute på remiss. Narkotikan är grunden till mycket av kriminaliteten i vårt samhälle. Den medför också stora sociala problem. Tortyrbrotten nämndes här tidigare. Där kommer det en utredning. Det gäller också brott mot homo- sexuella och sexualbrottsutredningen. Jag tänker inte gå in närmare på det, utan jag spar de debatterna tills propositionerna kommer. Jag kan inte låta bli att ta upp frågan om försälj- ning av sexuella tjänster. Man måste på alla sätt beiv- ra dessa övergrepp mot kvinnor i svaga positioner. Vi måste ständigt följa upp och finna bra former för att förhindra det. Det har pratats om den utvärdering som Polismyndigheten i Skåne har gjort. Jag har också mött dem som arbetar på socialtjänsten i Malmö. Det som är oroande är att antalet anmälningar om över- grepp mot prostituerade har ökat. Priset på deras tjänster har sjunkit. De har behov av fler kunder. De får besvärligare och farligare kunder. Det är kvinnor i social misär, som verkligen behöver hjälp på olika sätt. Man måste komma åt dem som tjänar pengar och på annat sätt tjänar på dessa svaga kvinnor. Det är också oroande att många nya fall har till- kommit. Många unga kvinnor finns bland de prostitu- erade. De försvinner från gatan någon annanstans. Vi har sett nätprostitutionen. Men prostitutionen finns tyvärr också ute på gatan. Vi har vid många andra tillfällen när det gällt jus- titiefrågor talat om att vi ska arbeta förebygga genom att t.ex. vara goda förbilder samt skapa normer och värderingar. Det tycker jag måste gälla även på det här området. Sedan vill jag gå över till något som heter elektro- niska anslagstavlor. Det var i maj 1998 som vi fick lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Med en elektronisk anslagstavla förstås i lagen en tjänst för förmedling av elektroniska meddelanden. Lagen innebär att den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla ska ha uppsikt över den. Tillhandahållaren har vidare skyldighet att lämna användare av tjänsten en viss information. Om till- handahållaren inte lämnar föreskriven information eller om han försummar sin skyldighet att ta bort vissa meddelanden, kan han straffas. Internet är ju en annorlunda medieform än tid- ningar. Det ligger en spontanitet i användandet som är viktig att ta till vara, inte minst med tanke på den yngre generationens möjligheter att delta i samhälls- debatten. Det är ett medie med snabbhet, och det är det som är grejen och som gör det intressant. Men medaljen har en baksida, och det är att det är stora svårigheter att kontrollera allt som skrivs och också att vara ansvarig utgivare. Det som vi vänder oss emot här är straffet som utdöms kollektivt. Jag kan ta ett exempel, Aftonbladet debatt på nätet som nu är anmält till JK och som får 4 000 medde- landen per dag. De har bl.a. fört in rasistiska inslag på sin debattsida, därav anmälan. Det är väl ingen som vill att just detta ska spridas, men det är ju en liten, liten del. Man måste då väga detta mot möjligheten att delta i samhällsdebatten med detta nya mediesätt Internet. Vi kan t.ex. också ta de olika partiernas hemsidor på BBS. De räknas också in här. Att kolla av alla meddelanden och se hur många man kan komma åt med straff måste ställas mot vad det innebär att be- gränsa yttrandefriheten. Vi i Centerpartiet tycker också att ansvaret ska vara individuellt och inte kol- lektivt. Därför vill vi att lagen om ansvar för elektro- niska anslagstavlor bör upphävas. Jag ska också uppehålla mig lite grann vid frågan om livstidsstraffet. Jag tycker att det är bra att en utredning har tillsatts - det har vi också önskat i våra motioner - även om direktiven kanske inte var som vi önskade. Men jag avvaktar vad utredningen kom- mer fram till. Vi ska vara medvetna om att vi har över 100 livs- tidsdömda på våra fängelser i dag. När jag mötte de livstidsdömdas förening sade de själva: Vi är en tick- ande bomb. Jag tycker att man ska ha detta med sig i det här sammanhanget. Jag tycker alltså att det är bra att den här utred- ningen kommer om en prövning av frigivning av livstidsdömda, att man får en nämnd eller domstol som ska pröva den villkorliga frigivningen, att det finns kriterier för prövningsförfarandet och att frigiv- ningsprövningen överflyttas från regeringen till annat organ men att benådningen blir kvar hos regeringen. Det här är jätteviktigt, som tidigare talare också har sagt, för att kunna motivera rehabilitering. Vi vet ju alla att hoppet är det sista som överges. Till sist, herr talman, vill jag framhålla språket i brottsbalken, som vi har diskuterat här tidigare. Jag tycker att det förtjänar att uppmärksammas. För att alla ska kunna delta i den goda dialogen i samhälls- debatten måste vi jämt ha med i vårt tankearbete att vi ska använda ett språk som alla förstår.
Anf. 36 JEPPE JOHNSSON (m) replik: Herr talman! Jag ska bara kort konstatera att att Gunnel Wallin på plats i Malmö har noterat alla saker som inte är bra med sexköpslagen. Och, herr talman, vi kan i morgon läsa detta i protokollet. Det uppma- nar jag alla att göra. Jag tycker att det var mer nega- tivt än positivt. Jag bara noterar detta.
Anf. 37 GUNNEL WALLIN (c) replik: Herr talman! Jag vill då också lyfta fram vad jag sade ytterligare, och det var att narkotikan är grunden till mycket kriminalitet och ger stora sociala problem. Här är det inte bara hårdare straff som gäller, utan det finns andra åtgärder. Vi måste beivra narkotikan på alla möjliga sätt. Det är jätteviktigt.
Anf. 38 SIW PERSSON (fp): Fru talman! Folkpartiet vill på några punkter gå närmare in på de reservationer som vi har med anled- ning av motionerna och som tyvärr inte har bifallits. Folkpartiet står bakom reservation 3 som gäller försäljning av sexuella tjänster. Jag vill understryka att det inte är fråga om att vi vill ha ett laglöst område här. Men när man stiftar lagar måste man vara mån om att det ska vara lagar som man kan hantera i verkligheten också. Tyvärr visste vi att detta lagför- slag med stor sannolikhet skulle bli ett slag i luften. Det skulle bli svårigheter med bevisningen. När man dessutom utdömer ett så milt straff är det en björn- tjänst för alla dessa kvinnor som blir utsatta. Prostitution, det vet vi, leder till stor skada både för den enskilde och för samhället. Vi ska också vara medvetna om att det alltför ofta finns grov kriminali- tet runt de prostituerade - narkotikahandel och kopp- leri. Det är fråga om stor ekonomisk brottslighet. Näst efter narkotikaomsättningen är det kvinnohandeln som ger mest pengar. För de utsatta blir det mycket svåra sociala situationer. Därför måste vi gemensamt slåss för att all handel med människor, oavsett om det är unga eller mindre unga kvinnor och allt oftare unga män, ska upphöra. Men när vi stiftar lagar i vår riksdag måste vi samti- digt vara måna om att det inte ska vara ett slag i luf- ten. Det gäller att se till att vi får en lagstiftning både på det socialpolitiska området och på det kriminalpo- litiska området. Därför står vi bakom reservation 3. När det gäller den IT-relaterade brottsligheten vill jag, fru talman, bara säga att vi självklart måste se till att lagstiftningen hänger med i utvecklingen på det IT-relaterade området. Då får det inte vara så, som det alltför ofta är i dag, att man kan skära pipor i vassen ekonomiskt och brottsligt bara för att samhäl- let ligger efter. Folkpartiet motionerade om psykisk misshandel. Tyvärr fick vi inte heller något bifall på det området. Som vi vet finns det i stort sett tre typer av misshan- del som man kan bli utsatt för: fysisk misshandel, psykisk misshandel och sexuell misshandel. Vi vet också att psykisk misshandel är straffbar om, som det står, gärningen medför medicinsk effekt. Men när det då gäller mindre allvarliga former av psykisk misshandel är det svårt att bevisa att en me- dicinskt påvisbar effekt har ett sådant samband med gärningen att det går att döma till ansvar. Därför menar vi i Folkpartiet att det är viktigt, t.o.m. mycket viktigt, att även s.k. lindrig psykisk misshandel blir kriminaliserad. Vi är medvetna om att det är svårt att hitta en rättssäker lagstiftning. Därför föreslår vi en ny utredning. Men jag vill understryka att den omständigheten att det är svårt att avgränsa det straffbara området inte får vara ett hinder för att man ska försöka hitta verk- ningsfulla åtgärder även mot s.k. lindrig psykisk misshandel. All form av psykisk misshandel sätter djupa ärr i själen. Folkpartiet står också bakom reservation 10. Den gäller livstidsstraffet. Folkpartiet har länge sagt att livstidsstraffet är inhumant. Det försvårar återanpass- ningen till samhället. All form av fängelsevistelse ska innebära en återanpassning till samhället. Därför vill Folkpartiet avskaffa livstidsstraffet. I vårt partipro- gram påpekar vi också att nådeinstitutet bör flyttas över från regeringen till t.ex. Högsta domstolen. Det får aldrig finnas ens den minsta misstanke om att man gör politiska hänsynstaganden när det gäller benåd- ning. Misstanken finns ju eftersom nådepraxis har blivit mycket mer restriktiv de senaste åren. Vi har också pekat på att det är viktigt att ha en mycket mer restriktiv hållning när det gäller återfall i brott. Vi vet ju mycket väl att det är en begränsad grupp personer som står för en mycket stor andel av brottsligheten. En effekt av detta är att rättssystemet ibland faktiskt vidtar åtgärder som kan te sig mycket stötande ur brottsoffrens synvinkel. Vi vet att flera brott kan ge straffrabatt och att utredningar av mindre brott läggs ned om personen samtidigt har begått grövre brott. Detta är inte acceptabelt, speciellt inte ur brottsoffrens synvinkel. Men även om den här typen av beteenden från rättssystemet sida tyvärr ofta kan vara nödvändiga och rimliga, är det viktigt att alla brott tas på allvar. När återfallsförbrytare begår brott på brott ska de inte kunna få straffrabatt. Man ska veta att det kostar att begå brott. I alla sammanhang, och även i detta, gäller det att peka på att det inte bara är brottslingens fel att han blir återfallsförbrytare. Det här är bevis och symtom på att kriminalvårdens insatser för återanpassning till ett normalt samhälle inte fungerar. Flera har också ställt sig upp och talat om vad man har gjort med anledning av klottret. Då vill jag också passa på att få fört till protokollet att även Folkpartiet bl.a. har haft interpellationsdebatter om vikten av att myndigheterna får effektiva medel mot klotter. Men eftersom det nu äntligen sker någonting i Regeringskansliet accepterar även Folkpartiet att med stor spänning invänta det. Nu ska det tydligen äntli- gen ske något som gör att klottret minskar. Med det hoppas vi i Folkpartiet att man också tänker på det socialpolitiska området. Det finns alltså en förklaring till varför man klottrar. Man får inte bara se det från den kriminalpolitiska sidan, utan man måste även se det från den socialpolitiska. Man kan väldigt tidigt se vilka barn som utvecklas så att de glider ut mot ytter- kanten och på fel sida om lagen. Vi får aldrig, på justitieutskottets område, upphöra att tänka på att det alltid finns flera förklaringar. Man ska naturligtvis stå till svars för sina handlingar, men det finns en förkla- ring. Fru talman! Folkpartiet står bakom reservation 3, 6, 7, 10 och 12, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till reservation 7.
Anf. 39 ALICE ÅSTRÖM (v) replik: Fru talman! Jag vill lyfta upp frågan om försälj- ning om sexuella tjänster. Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår Folkpartiets resonemang. Vi vet ju att människohandeln, och framför allt sexslavhan- deln, är oerhört stor. Den är ett växande problem. Vi vet också att en del av de kvinnor som rövas bort utnyttjas som sexslavar i prostitution här i Sverige. Män deltar i denna vidriga handel genom köpa och utnyttja de här kvinnorna. Att vi då bara ska säga att detta är ett socialt problem och inte något straffrätts- ligt problem har jag svårt att förstå. Varför skulle dessa kvinnor som är prostituerade vara mindre värda än andra? I det sammanhanget vill jag ta upp en an- nan reservation som handlar om att också göra lindrig psykisk misshandel till ett straffbart område. Att köpa en människas kropp och använda den för att tillfreds- ställa sig själv är väl både fysisk och psykiskt miss- handel av dessa människor? När det gäller de prosti- tuerade skulle detta vara ett socialt problem. Jag har väldigt svårt för att se det så. Sedan vill jag ta upp frågan om återfall i brott. Jag kan förstå brottsperspektivet här. Men vi vet också en att en väldigt stor del av dessa ständiga återfallsför- brytare, småtjuvarna eller gråtjuvarna, egentligen aldrig begår några större brott. De gör aldrig några stora ekonomiska vinningar. Men när deras liv har slutat kan de ha tillbringat nästan 50 år i svenska anstalter. Ska vi sätta in dem ytterligare 10 år genom skärpa straffen för dem?
Anf. 40 SIW PERSSON (fp) replik: Fru talman! Vad jag förstår är förutsättningen för att man ska begära replik att man inte lyssnar på tala- ren. När det gäller försäljning av sexuella tjänster un- derströk jag vikten av att all prostitution ska bort och att man har en fungerande lagstiftning. Jag kan gärna än en gång ta upp den diskussion vi hade i Folkpartiet när vi bestämde oss för att säga nej till den här lag- stiftningen. Jag har all respekt för dem som röstade ja till den här lagen. Vi gjorde den bedömningen att detta inte var något bra förslag. Jag underströk i mitt tal här att all prostitution ska bort och att man ska ha en lagstiftning, men det ska vara en lagstiftning som är effektiv. När det gäller återfallsförbrytare underströk jag också, Alice Åström, att det inte bara är brottslingens fel. Det är också ett bevis på att kriminalvården misslyckas med sitt rehabiliteringsprogram för åter- anpassning till samhället. Jag slutade med att under- stryka att man mycket tydligt kan se vilka som är i farozonen. Jag är tacksam att jag fick möjligheten att säga detta igen.
Anf. 41 ALICE ÅSTRÖM (v) replik: Fru talman! Jag har inte påstått att Folkpartiet el- ler Siw Persson på något sätt skulle var för prostitu- tion eller inte ser det här som ett problem. Men man envisas med att ständigt hävda att detta inte är en effektiv lagstiftning och att den inte fungerar. Man lyssnar enbart på de polisdistrikt som inte har några positiva erfarenheter i stället för att lyssna på de po- lismän och de polisdistrikt som säger att detta är ett verkningsfullt och viktigt instrument för polisen att arbeta med. Även om man hittills inte har lyckats fälla så väldigt många, har det haft en betydelse i deras arbete. Jag ser försäljning av sexuella tjänster som en misshandel av dessa kvinnor. På samma sätt har vi haft svårt att komma åt kvinnomisshandel. Från början var det tillåtet att slå sin kvinna var som helst. Sedan fick man inte göra det på offentlig plats, och sedan lades det under allmänt åtal. Vi vet att vi fortfa- rande inte kommer åt huvuddelen av kvinnomiss- handlare genom den lagstiftningen, men det är ändå en strävan. Jag tycker att den här lagstiftning är ett steg på vägen. Den går att använda. Jag skulle gärna vilja veta vilken lagstiftning Folkpartiet skulle vilja ha. Man säger att man vill ha en effektivare lagstiftning för att få stopp på prostitu- tionen. Jag tror inte att någon här i kammaren är emot detta. Om det fanns en lagstiftning som var ännu bättre och effektivare för att få stopp på detta, skulle alla vara beredda att diskutera den.
Anf. 42 SIW PERSSON (fp) replik: Fru talman! Om Folkpartiet hade vetat hur vi skulle lösa detta, hade vi motionerat om det. Tyvärr har vi inte resurser att göra sådana utredningar själva, men vi försöker verkligen att lyssna på olika argu- ment. Vi hoppas verkligen att man kan komma fram till en lagstiftning där det är lättare att hitta bevisen och där man också använder rättssäkrare metoder. Jag förstår inte riktigt Vänsterpartiet som alltid är måna om rättssäkerheten och att polisen bara ska använda metoder som verkligen är klara och rättssäkra ur en vidare synvinkel. Här har vi bevis på att de får gå ut i tassemarkerna, och det ska ingen behöva bli utsatt för. Jag tror faktiskt att Alice Åström och jag är över- ens om att all könshandel ska försvinna. Vad jag är förvånad över är att man så lite diskuterar är att det är fråga om grov ekonomisk brottslighet. Vi har en lagstiftning där straffen är för milda. Det görs stora affärer på att speciellt unga kvinnor men tyvärr även allt oftare unga män bryts ned bit för bit. Låt oss styra våra känslor så pass mycket att vi kommer fram till en effektiv lagstiftning och kan undvika skendebatter.
Anf. 43 KIA ANDREASSON (mp): Fru talman! Miljöpartiet har vid detta betänkande två reservationer som jag yrkar bifall till, nämligen reservationerna 2 och 10. Reservation 2 handlar om diskriminering på grund av kön. Det finns förbud mot könsdiskriminering inom arbetslivet men inte utanför detta, vilket är mycket underligt. Sverige har skrivit under FN:s kvinnokonvention som förpliktigar Sverige att införa ett förbud mot könsdiskriminering även inom nä- ringslivet. Jämställdhetsfrågor är också ett av huvud- temana under EU-ordförandeperioden. Men hur många känner till att den som gör sig skyldig till diskriminering i näringslivet inte kan dömas för olaga diskriminering av kvinnor enligt brottsbalken? Så är det faktiskt, och det är mycket underligt att vi har både en diskrimineringslag för homosexuella och en för etniska grupper men inte för diskriminering på grund av kön. Någon säger sig då kanske att det svenska sam- hället är så genomsyrat av medvetenhet på denna punkt att vi inte behöver ha denna lagstiftning, men så är det inte heller. Det förekommer diskriminering t.ex. från försäkringsbolag. Det har nyligen uppmärk- sammats att kvinnor har försäkringsvillkor som är helt annorlunda än de för män. Det hänvisas då till att kvinnor lever så länge att de inte ska ha lika bra vill- kor som män. Det kan också förekomma diskrimine- ring av ensamstående kvinnor som söker lån på bank osv. Miljöpartiet vill att regeringen ska ge den utred- ning som ska studera möjligheterna till en mer gene- rell lagstiftning mot diskriminering i uppdrag att överväga införande av ett allmänt förbud mot diskri- minering på grund av kön. Det kan inte vara för mycket begärt, men jag får inte med mig någon på det här förslaget. Det framgår underförstått i betänkandet att utred- ningen ska överväga olika aspekter av den generella lagstiftningen, men varför kan man inte säga ut att det i dag är en brist i svensk lagstiftning och att det är angeläget att detta ses över? Det är oftast så att när man har bestämt något i ut- skottet finns det inte möjlighet till ändring, och det kommer väl inte heller i dag att bli någon förändring. Den här debatten är mest till för protokollets skull. Jag gör ändå ett försök. Jag fick inte tillfälle att ut- veckla detta i utskottet, eftersom vi behandlade så många motioner i betänkandet. När jag nu har yrkat bifall till reservationen finns det möjlighet också för de övriga ledamöterna att trycka på nej-knappen. Det är inte någon stor förändring att ge det här uppdraget till utredningen. Fru talman! Den andra reservationen handlar om livstidsstraffet. Jag har under många år återkommit till denna fråga. Miljöpartiet har den uppfattningen att livstidsstraffet ska ersättas med ett tidsbestämt straff, som ska utmätas av domstol. Den utredning som regeringen nu ska tillsätta tillgodoser inte dessa två krav. Den går en bit på vägen men inte så långt som vi vill gå, och därför ska jag beröra också denna re- servation. Dagens system med tidsmässigt obestämda straff motverkar kriminalvårdens möjligheter att förbereda intagna på ett liv utanför anstalten på det sätt som bör ske. Jag tycker vidare inte att regeringens möjlighet att bevilja nåd som inte behöver motiveras är något bra system. Det är mycket ålderdomligt. Historiskt sett var det kungen som tidigare kunde bevilja en nådeansökan. Sedan har Högsta domstolen haft denna möjlighet, och nu har den överförts till regeringen. Jag tycker att det ska vara fråga om en domstolsprocess, som det alltid är i andra fall av straffutmätning. Fru talman! Jag vill också ägna några ord åt re- servation 5 från Centern. I betänkandet behandlas också förslag om upphävande av vissa lagar som en majoritet redan har beslutat om. Det är förslag som hela tiden upprepas. Jag ser inte att det finns någon majoritet för att upphäva de lagar som man här gång på gång tar upp. Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor stiftades därför att vi ville försöka få bort budskap som det är olagligt att sprida, t.ex. nazistisk propa- ganda. Hur ska vi komma åt detta i datamediet? I fall där någon som ansvarar för en elektronisk an- slagstavla sprider ett olagligt budskap är lagen nästan det enda sättet att komma åt detta. Det finns inga förutsättningar att kolla varenda en som privat skickar in bidrag. Dessa möjligheter är alltför utbredda, Gun- nel Wallin. Ett sätt att gå till väga är ändå att med regelbundenhet kolla att den ansvarige för an- slagstavlan inte sprider sådana budskap som vi inte vill ha. Vilka andra alternativ har Gunnel Wallin? Gäller det bara att upphäva den här lagen och strunta i vad som finns på anslagstavlorna? Det går inte att, som jag tyckte att Gunnel Wallin här var inne på, kolla vartenda enskilt meddelande. Hon sade också att de är för snabba och alltför många. Det är alltså inte något alternativ. Jag skulle vilja veta vilka andra alternativ som finns. Det förs här i dag en stor diskussion om sexköp- slagen. Jag tyckte att det var ett enormt framsteg för kvinnorna att vi i riksdagen kunde enas om att stifta lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster. Nu vill både Folkpartiet och Moderaterna upphäva denna lag, som har fungerat om inte jättebra så ändå någorlunda bra. Det äger också hela tiden rum en positiv utveck- ling. Det är så med sådana här besvärliga lagar. Det är ett enormt framsteg att samhället har kunnat säga att det inte kan acceptera att några människor utnyttjar andras kroppar på det sätt som det gäller. Jag lyssnade noga på det som Jeppe Johnsson nämnde som anledning till att denna lag skulle upp- hävas. Han sade att rättsväsendet ska bli en huvudfrå- ga i valet. Man skulle då kunna gå fram med följande slogan: Avkriminalisera brott som beror på sociala problem! Det är en ny slogan för Moderata samlings- partiet att gå ut med i valrörelsen. Det är precis detta resonemang som Jeppe Johnsson säger sig stå bakom. Oönskade företeelser eller beteenden som beror på sociala problem ska inte kriminaliseras. Det är ju fantastiskt! Då kan vi tillsammans gå en bit på vägen, för det finns kanske flera sådana här sociala problem att lyfta fram som kräver andra åtgärder i samhället. Det andra skälet var att detta kryper under jorden. Det gör väl det mesta av brottsligheten. Den är ljus- skygg och kryper under jorden. Jag förstår inte varför man drar fram det när det gäller just detta. Folkpartiet säger att den här lagen är ineffektiv. Men vad finns det för andra möjligheter? Hur ska man annars angripa detta problem? Folkpartiet säger ju samtidigt att psykisk misshandel är svår att bevisa men ändå ska beivras. Det är samma sak här! Det finns mycket mer att kommentera. Jag ska slutligen också bara kommentera moderaternas reser- vation när det gäller vapenattrapper. Jag ser det som ett mycket allvarligt brott när man rånar eller våldför sig på andra människor med hjälp av en vapenattrapp. Offret kan naturligtvis inte se att det är en attrapp. Vapenattrapperna är så gjorda att man inte kan se skillnaden. Men vad jag finner, Jeppe Johnsson, är att domstolarna tar hänsyn till detta. Man ser på de sam- manlagda effekterna i fråga om farlighet, hänsynslös- het och psykiska besvär för offret och dömer därefter. Jag skulle vilja veta om Jeppe Johnsson har kontrolle- rat domarna efter bruk av vapenattrapp och då sett att straffen är alldeles för låga. Jag har inte kunnat finna det. Jag har inte heller granskat så noga. Men om man skriver en sådan här motion måste det ju finnas ett underlag för den. Detta skulle det vara intressant om Jeppe Johnsson kunde ge mig.
Anf. 44 GUNNEL WALLIN (c) replik: Fru talman! När vi stiftar lagar måste vi stifta la- gar som kan följas. Det jag och Centerpartiet vänder oss emot är det här sättet att kräva ansvar. När det gäller kollektivt ansvar kontra individuellt föresprå- kar vi individuellt ansvar. Så är det inte i dag. Med denna lag blir det ett kollektivt ansvar. Är det någon- ting som Miljöpartiet förespråkar? Ska man förbjuda debattsidorna? Ska man be- gränsa yttrandefriheten? Det måste ju finnas rimliga proportioner. Att som ansvarig utgivare för en debatt- sida, som i det fall med Aftonbladet som är anmält till JK, granska 4 000 meddelanden per dag är ju orim- ligt. Man måste sätta det i proportion till vad man får ut av denna debatt och dialog, som vi alla eftersträ- var.
Anf. 45 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Jag tycker att det är fel beteckning när Gunnel Wallin hävdar att det är ett kollektivt ansvar. Det finns ju en ansvarig för anslagstavlan, precis som det finns en ansvarig utgivare för en tidning, såsom nämndes. Det är inget kollektivt ansvar, utan det är den som tillhandahåller anslagstavlan som har ett ansvar. Det är den personen. Men svara mig då på hur vi ska göra i stället. Ska vi helt vara utan lagstiftning och låta dessa an- slagstavlor översvämmas av rasistiska slagord, vålds- pornografi osv.? Ska vi ha det så i framtiden?
Anf. 46 GUNNEL WALLIN (c) replik: Fru talman! Nu är det faktiskt väldigt lite sådant som förekommer på dessa debattsidor, t.ex. de olika partiernas eller tidningarnas debattsidor på nätet. Inte för att jag har granskat detta, men det övergripande är att man diskuterar samhällsfrågor. Jämför man att som ansvarig utgivare på en tidning ha koll på detta, med den tid det tar, med IT som medium ser man att det är en väsentlig skillnad. Jag tycker att det är vik- tigt att bevara möjligheten till yttrandefrihet och till att föra debatt med hjälp av detta nya medium. Men naturligtvis måste man avkräva ett individuellt an- svar.
Anf. 47 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Yttrandefriheten ska väl inte dölja spridande av straffbara budskap. Det kan jag inte förstå. Och när det gäller det individuella ansvaret går det inte att spåra 4 000 bidrag. Man kan inte gå in och hindra människor att sända. Däremot kan den som är ansvarig för anslagstavlan stoppa sådana bidrag som är kriminella. Det är helt följdriktigt att det är på detta vis. Miljöpartiet vill inte upphäva en sådan lag utan tycker att den är mycket angelägen. Vi skulle vilja hitta fler sätt att förhindra spridningen av straffbara saker på nätet. Det här är ett sätt som vi har kunnat hitta, men det krävs fler åtgärder för att kunna stoppa t.ex. pedofiler, som nämndes tidigare, våldspornogra- fi och kränkande nazistiska budskap.
Anf. 48 JEPPE JOHNSSON (m) replik: Fru talman! Först skulle jag vilja erkänna en sak: Jag lider faktiskt lite grann med Kia Andreasson för att hon inte har fått gehör för sin reservation 2. En utomstående betraktare här i kammaren skulle fak- tiskt kunna tycka att så mycket hjälp som hon ger till regeringen borde hon någon gång kunna få gehör för någonting som hon för fram. Men det är klart: I det här fallet rubbar det inte majoriteten, och därför pas- sar det att reservera sig. Fru talman! Kia Andreasson känner mycket väl till, i alla fall om hon lyssnade på mitt anförande, att det den 1 januari 1999 infördes en möjlighet för dom- stolarna att utdöma påföljden villkorlig dom och samhällstjänst också för en hel del brott som i alla fall jag inte tycker att den skulle kunna utdömas för. Detta har prövats, och den 5 januari förra året fastslog Högsta domstolen att det faktiskt är möjligt att döma en man som misshandlat sin närstående kvinna till samhällstjänst. Som jag sade i mitt anförande skrev tingsrätten: en misshandel som inte kan anses som ringa. Högsta domstolen har tolkat lagen. Så är lagen. För det behöver det inte vara rätt. Då skulle jag vilja fråga Kia Andreasson: Är det rimligt att en som misshandlar en kvinna ska dömas till samhällstjänst? Om inte, vad skulle Kia Andreas- son, med den position hon nu har som ett av benen i regeringen, kunna tänka sig att göra för att ändra på den här lagen?
Anf. 49 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Det här var ju inte svar på de frågor som jag ställde utan en helt annan vinkling, ett till- fälle att få fram sina åsikter. Men jag ska svara på detta med samhällstjänst. Jag tyckte att det var väldigt tydligt att vi inte skulle använda den typen av straffmetod när det gäl- ler män som misshandlar sina kvinnor. Men tyvärr visar det sig många gånger att även om vi här tycker att vi är tydliga i lagstiftningen finns det ändå dom- stolar som tolkar den på annat sätt. Det är beklagligt. Sedan är det svårt att veta precis vad som kommit fram i en domstolsförhandling. Det är väldigt svårt att härifrån säkert säga att det är fel. Men som det fram- ställts tycker jag inte att det är bra att straffsystemet med samhällstjänst utnyttjas för just denna typ av artbrott.
Anf. 50 JEPPE JOHNSSON (m) replik: Fru talman! I så fall kan jag inte fatta att Kia And- reasson inte har använt sitt inflytande gentemot rege- ringen. Det finns ju faktiskt en reservation här som man kunde ha hoppat på. Jag och Kia Andreasson är överens, men Kia har inte gjort någonting. Däremot kräver hon att andra ska hoppa på hennes reservatio- ner om de är bra. Jag är inte säker på att det hade rubbat majoriteten den här gången heller. Det hade alltså inte varit så politiskt farligt, Kia Andreasson, att stödja vår reservation. Kia utropar att sexköpslagen var en enorm fram- gång för kvinnorna. Var den verkligen en enorm framgång för kvinnorna, eller var det möjligtvis bara för kvinnoförbunden? Kia Andreasson kritiserar oss moderater för att vi inte vill kriminalisera det som vi anser vara ett socialt problem. Hon sträcker ut handen och säger att vi ska avkriminalisera ett antal brott. Men med den ut- sträckta handen, Kia Andreasson, skulle jag vilja ha förslag på vilka brott Kia Andreasson i så fall anser att vi ska avkriminalisera. Vidare vill jag tillägga att jag inte alls betvivlar Kia Andreassons engagemang för dem som rånas eller våldtas under hot av äkta vapen eller vape- nattrapp. Men tydligen är Kia nöjd med nuvarande straffsättning. Jag har ingen tabell över hur domstolarna dömer i de olika fallen. Men det händer allt som oftast att man anser att det inte är ett grovt brott. Det är det som vi vänder oss mot. Jag välkomnar Kia Andreassons stöd i kampen för de utsatta våldsoffren.
Anf. 51 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Jeppe Johnsson och moderaterna har ett speciellt sätt att diskutera. Man tycker att en straf- form bör upphävas och kräver samtidigt i liknande fall mycket strängare straff, t.ex. vid narkotikabrott. Där ska det vara strängt. Är inte det ett socialt pro- blem, Jeppe Johnsson, utifrån precis samma diskus- sionsbas som använts här? Jag lade också märke till att han sade att sexköp- slagen är en klasslag därför att män kan skaffa sig sex i andra miljöer. Det gäller väl också narkotikan. Det är också en sorts klasslag. De som har pengar och är högre upp på samhällsstegen kan skaffa sig detta i andra miljöer. Och det blir mer och mer så faktiskt. Just straffutdömningen i domstolar är en sak som vi klart har skyldighet från riksdagens sida att se över hela tiden så att det inte blir sådana effekter som vi inte önskar. Det är ett arbete som jag försöker att hinna med. Men än så länge har jag inte någon anled- ning att sluta upp bakom reservationen. Men visst måste vi fortlöpande undersöka hur det utvecklar sig.
Anf. 52 SIW PERSSON (fp) replik: Fru talman! Kia Andreasson frågar vilka andra möjligheter och lagar Folkpartiet hade som förslag när det gäller köp av sexuella tjänster. Först och främst, Kia Andreasson, vill jag fråga: Varför har inte Miljöpartiet utnyttjat möjligheterna i sitt regeringssamarbete att verkligen se till att de socialt utslagna, de prostituerade som ville sluta verkligen fick hjälp till det? Det visade sig att det i vanlig ordning inte fanns resurser. Det fanns inte lagrum och det fanns inte resurser. De som ville fick alltså inte hjälp. Då är lagen ett slag i luften. Varför har man inte utnyttjat sitt samarbete på det kriminalpolitiska området till att verkligen se till att få effektiv lagstiftning, eftersom det här är grov eko- nomisk brottslighet? I Regeringskansliet finns utred- ningsresurserna. Det finns helt unika möjligheter att påverka där. Vi har i Folkpartiet inte sagt att vi har svaren när det gäller psykisk misshandel. Vi har inte resurserna, men vi har ödmjukt sagt att vi vill ha en utredning som kan visa på den lagtekniska möjligheten. Vi säger att man måste kunna se möjligheterna och inte hindren. Vad vi än diskuterar i den här kammaren är fak- tum ute i verkligheten, ute på gatan bland dem som blir drabbade, att köp av sexuella tjänster är extremt svårt att bevisa. Det är ytterst få som blir fällda, efter- som bevisningen är så svår. Och när de få blir fällda är straffen utmanande låga. Alltså: Sexuell misshandel, psykisk misshandel, väldigt ofta också fysisk misshandel på det här områ- det, ger böter eller fängelse i högst sex månader. Vilka signaler skickar lagstiftarna ut, Kia Andreas- son? Detta är extremt svårt att bevisa för polis och åklagare. Och när man mot förmodan lyckas få fram bevis, ja, då är det inte värt mer än böter eller fängel- se i högst sex månader. Det är bara att beklaga. Viljan var säkert god, men det blev ett slag i luften i kampen mot prostitutionen. Låt mig, fru talman, säga än en gång att Folkparti- et jobbar på alla fronter mot prostitution, men vi vill att det ska vara effektiva metoder.
Anf. 53 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Jag tycker, som jag sade förut, att lagstiftarna har sänt mycket tydliga signaler om att vi inte vill ha den här handeln. Det står jag till fullo bakom, det är jag stolt över att ha kunnat medverka till. Men tyvärr, Siw Persson, finns det lagar i sam- hället som visar sig vara svåra att få effektiva. Det finns en hel uppsjö av sådana lagar som vi för den skull inte vill ta bort. Det pågår hela tiden ett utveck- lingsarbete för att få större effektivitet. Det är ett fortgående arbete. När det gäller sexköpslagen har den hjälp som Siw Persson pekar på fungerat på vissa ställen och på andra inte. Så är det ofta med projekt. Men strävan måste vara att de kvinnor som har dragits in och som vill få hjälp naturligtvis ska få den hjälpen. Det är väldigt viktigt. Men att upphäva lagen skulle vara en katastrof i detta läge.
Anf. 54 SIW PERSSON (fp) replik: Fru talman! Om själva straffmätningen också är ett utvecklingsarbete är det kanske inte så noga i början. Då blir det bara böter och sex månaders fäng- else. Är det ett ordentligt slag mot dem som blir drabbade, Kia Andreasson?
Anf. 55 KIA ANDREASSON (mp) replik: Ska jag förstå detta som att Siw Persson skulle kunna acceptera lagen om det fanns väldigt stränga straff?
Anf. 56 MORGAN JOHANSSON (s): Fru talman! Detta är ett mycket stort betänkande, därför hinner vi förstås inte beröra alla de frågor det tar upp. En stor del av tiden har man hittills ägnat åt att diskutera sexualbrotten och sexköpslagen. Jag ska göra ett par kommentarer på det temat men också beröra några andra teman. Först några allmänna reflexioner om straffrätten som sådan. Många har haft föreställningen, och det skymtar fram i en del reservationer, att brottsligheten i Sverige bekämpas bäst genom att man helt enkelt utdömer hårdare straff. De som driver den linjen säger ofta att de har ett brett folkligt stöd. Går man ut på gatan och frågar folk om straffen måste skärpas får man säkert ett rungande ja som svar. Men om man i stället ställer frågan vilka åtgär- der som man tror är mest effektiva för att få ned brottsligheten totalt sett och ger några alternativ, tror jag att de allra flesta säger att det bästa sättet att få ned brottsligheten är att ge alla barn och ungdomar en trygg uppväxt. Insikten om den generella välfärdens betydelse, om betydelsen av ett gemensamt ansvar för varandra, om betydelsen av en jämlik fördelning av resurser och livschanser sitter så djupt i svenska fol- ket att den också påvekar vår syn på brott och straff. När man diskuterar eventuella straffskärpningar måste man utgå från två frågor. Den första är: Är det troligt att en skärpning medför en avskräckande ef- fekt och därmed minskar brottsligheten? I en del fall kan det säkert vara så. Jag tänker närmast på de skärpningar som gjorts när det gäller rattfylleri. Sä- kert har det när vi skärpt synen på rattfylleri - här har ju Sverige ur internationell synvinkel en mycket hård linje - gett resultat i form av att rattfylleriet har mins- kat. Det paradoxala är kanske att det förmodligen gäl- ler just sådana här brott, brott av tillfälleskaraktär som lite vem som helst kan begå om omständigheter- na är fel. Det kanske är där den avskräckande effek- ten av en straffskärpning är som störst. När vi kommer till de yrkeskriminella, den lilla, lilla grupp på ett par procent i varje årskull som står för en majoritet av de anmälda brotten, är den av- skräckande effekten av straffskärpningen förmodligen inte särskilt stor. För den som har till yrke att bryta sig in i lägenheter kan det kvitta om han riskerar ett eller två års fängelse. Den brottsligheten måste hante- ras med andra metoder än med hjälp av straffskärp- ning. Den andra utgångspunkten man ska ha i dessa frågor gäller hur straffen förhåller sig till varandra. Det gäller om straffet för stöld står i rimlig proportion till straffet för misshandel och mord. Det gäller om straffet för grova brott står i rimlig proportion till straffet för brott av normalgrad. Här hamnar vi i en etisk diskussion om hur stor kränkningen och skadan är vid olika brott, vad som ska anses kriminellt och hur strängt staten ska se på olika brott. Jag är mot den bakgrunden inte främmande för att skärpa straffen. I förra veckan lämnade Sexualbrottskommittén fram sitt betänkande till justitieministern. Där föreslås en total omarbetning av sjätte kapitlet i brottsbalken med väsentliga skärpningar i synen på våldtäktsbrot- tet och sexuella övergrepp mot barn. Fler sexuella övergrepp kommer att betraktas som våldtäkt, fler våldtäkter kommer att betraktas som grova, vålds- och hotrekvisiten när det gäller våldtäkt på barn tas bort. Förslaget kommer - om det blir lag av det - att leda till väsentligt skärpta straff. Därmed går utredningen till mötes en rad av de motioner vi behandlar i det här betänkandet. Det är bra. Det är särskilt bra att vi har fått en förhållandevis bred politisk enighet på åtminstone de bärande linjer- na i förslaget. Det finns ett par punkter där vi skiljer oss åt. En av punkterna är just köp av sexuella tjänster. Vi har haft en diskussion i dag där det har blivit tyd- ligt att moderaterna vill avkriminalisera brottet. Jag lyssnade noga till Jeppe Johnssons anförande i för- middags. Jag tyckte att det var tydligt att huvudsaken inte var att skydda själva kvinnan, utan huvudsaken var att det var ett problem att polisen ibland måste ta till okonventionella metoder, att de måste spana på andra sätt. Mellan raderna skymtar det fram att det är en snaskig verksamhet som man inte gärna vill hålla på med. Jag känner igen attityden. Det var just den attity- den som vi faktiskt ville komma till rätta med när vi lyfte fram frågorna om prostitution, kvinnofrid och sexköpslagen i hela rättsväsendet för att se till att de institutioner vi har - polis, åklagare och domstolar - tar frågorna på allvar. Det finns belägg för att gatuprostitutionen har minskat. Det faktum att priserna har sjunkit är ett argument som redan har tagits upp i dag. Däremot finns det inga belägg för att den dolda prostitutionen har ökat. Det sägs då och då. Inte heller i utredningen från Malmö - som jag har här - finns några belägg. Däremot finns det tydliga belägg för att gatuprostitu- tionen har minskat. En annan sak har också hänt, nämligen det faktum att frågorna har lyfts fram har inneburit en ökad spa- ning. En del bordellhistorier och kopplerihärvor har rullats upp till följd av detta. Det är en ganska viktig sak att komma ihåg. Jag noterade Ragnwi Marcelinds och Jeppe Johnssons replikväxling. Jag delar inte Jeppe Johns- sons åsikt att sexköp ska avkriminaliseras. Jag delar inte heller Ragnwi Marcelinds och kristdemokrater- nas åsikt att den prostituerade ska kriminaliseras. Så sade ni i en debatt förra året. Då var det visserligen inte Ragnwi Marcelind som deltog utan det var Inge- mar Vänerlöv. Ni sitter bredvid varandra, så ni kan konferera om den debatten. Det känns lite egendomligt att Ragnwi Marcelind står här och talar sig varm för sociala insatser för de prostituerade samtidigt som hon vill kriminalisera dem. Det som skymtar fram i det förslaget är krist- demokraternas religiösa moralism. Det viktiga är inte att hjälpa kvinnorna, det viktiga är att fördöma sådant som anses vara en moralisk styggelse. Ni borde gå tillbaka och fundera över er syn på vilken part som ska kriminaliseras. Sedan kanske vi kan föra en dis- kussion om den saken, förmodligen i en replikväx- ling. Fundera lite över vad en kriminalisering av de prostituerade skulle leda till. Jag vill ställa en något vänligare fråga till Siw Persson. Hon är i det här betänkandet med på en reservation om att avkriminalisera köp av sexuella tjänster. Jag förstår argumenten. Men jag är inte säker på hur Folkpartiet egentligen ställer sig i frågan. Folkpartiet är ju med på Sexualbrottskommitténs betänkande, bl.a. på att lyfta in sexköpslagen i brotts- balken och att på vissa punkter utvidga sexköpslagen. Vilken är Folkpartiets linje? Är det Siw Perssons linje eller Helena Bargholtz linje i utredningen? Jag går över till ett annat tema. Brott mot homo- sexuella och brott med rasistiska motiv. Det är oer- hört viktigt att vi flyttar fram positionerna när det gäller de brotten, att vi tydligt markerar med vilken stränghet staten ser på brotten. Hatbrotten bärs ofta fram av en perverterad politisk syn, där människor inte alls har något värde om de har en homosexuell läggning eller en annan hudfärg. Liksom när det gäl- ler sexualbrott tror jag att en tydligare markering från statens sida mot dessa brott kan ha en förebyggande effekt. Här har en utredning också föreslagit en utvidg- ning av brottet hets mot folkgrupp och det nya brotts- begreppet hets mot homosexuella. Det har föreslagits en utvidgning när det gäller straffmätningen och vad som ska anses vara försvårande omständigheter. Det är en bra utredning, och vi får se vad som blir av den när remissvaren har processats färdigt i Regerings- kansliet. Men jag noterar att moderaterna har reserverat sig på den punkten. Ni vill inte utvidga till brott som gäller hets mot homosexuella. Det finns en reserva- tion i betänkandet. Det skulle vara värdefullt om ni kunde kommentera varför ni tassar så mjukt även här. När ni ändå tar replik, kan ni kanske också reda ut varför ni inte vill införa åtgärder för att sätta stopp för sexklubbar. Det har ni också reserverat er mot i fråga om sexköpslagen. Ni tassar så försiktigt när det gäller brott mot homosexuella eller brott med rasistiska motiv, när det gäller sexköpslag och sexklubbar, medan ni på andra områden försöker ge intryck av att ta krafttag i kriminalpolitiken. Det hänger inte riktigt ihop, Jeppe Johnsson. Jag ska säga några ord om livstidsstraffet. Här ser vi att partierna spretar åt olika håll. Vår linje är att livstidsstraffet måste vara kvar så länge vi inte har något bättre när det gäller att skydda allmänheten från ett antal mycket farliga personer. Vi vill förändra systemet något - det är därför vi har tillsatt utred- ningen - så att vi kan se att även andra instanser kan göra bedömningar och prövningar om en person ska få släppas ut. En sådan prövning kan göras obligato- risk. Vi har i dag drygt hundra livstidsdömda fångar. Samtliga sitter för mord. De ska naturligtvis sitta där så länge de kan anses utgöra en fara för allmänheten. Det är det problem vi har att göra med i diskussionen om att avveckla livstidsstraffet. Det finns faktiskt människor som är en fara för allmänheten och som vi på något sätt fortfarande måste ta hand om. Med dessa korta ord och teman när det gäller sex- köp, homosexuella, rasism och livstidsstraffet - sedan kan vi återkomma till andra frågor i replikskiftena - vill jag yrka bifall till förslaget till riksdagsbeslut i betänkandet och avslag på motionerna och reserva- tionerna.
Anf. 57 JEPPE JOHNSSON (m): Fru talman! Först vill jag instämma i Morgan Jo- hanssons glädje att vi har varit någorlunda eniga i de viktiga frågorna i Sexualbrottsutredningen. När det gäller varför vi inte har ställt upp på reservation 2 hänvisar jag till majoritetstexten, där Morgan Johans- sons parti och mitt parti har samma motivering. Jag förmodar att Morgan Johansson här läst den både på avigan och rätan. Däremot tog jag upp en annan punkt i mitt anfö- rande. Den passar alldeles utmärkt, eftersom dagens talare från socialdemokraterna är ordförande i BRÅ. Undersökningen av de riktigt brottsaktiva visar att de tio mest brottsaktiva har lagförts 1 440 gånger och att det är ungefär 500 personer av den här kalibern i Sverige som ställer till väldigt mycket. Till saken hör - det vet BRÅ:s ordförande Morgan Johansson mycket väl - att de flesta brott som dessa människor har utsatt oss andra för inte är uppdagade och att ingen är dömd för dem. Jag skulle vilja ställa frågan till Morgan Johans- son: Vad tänker Morgan Johansson och hans parti göra för att stoppa den här brottsligheten? I detta fall nöjer jag mig inte med svaret att det är förebyggande åtgärder som gäller. För en väldigt stor del av dessa 500 är det för sent.
Anf. 58 MORGAN JOHANSSON (s) re- plik: Fru talman! Det viktiga när det gäller de yr- keskriminella och de kroniska brottslingarna är att se till att kriminalvården fungerar på ett sådant sätt att man kan ge människor andra chanser i livet. Jag tror inte att Jeppe Johnsson kommer åt någonting genom att generellt skärpa straffen, vilket jag berörde inled- ningsvis. Det finns en inkapaciteringseffekt, så att de inte begår några brott så länge de sitter i fängelse. Men så fort de kommer ut är problemet där igen, om kriminalvården inte fungerar. Insatserna måste alltså riktas mot frågor som rör kriminalvården och vad som ska ske när folk släpps ut. Jag vill naturligtvis ställa frågan som jag inte fick svar på: Varför vill inte Moderaterna sätta stopp för sexklubbarna? Varför vill inte Moderaterna utvidga brottet när det gäller hets mot homosexuella? När det gäller sexköp har vi redan fått utklarat varför Mode- raterna vill avkriminalisera det.
Anf. 59 JEPPE JOHNSSON (m) replik: Fru talman! I den fråga som Morgan Johansson ställer när det gäller utredningen om sexköpslagen har han tydligen nöjt sig med det besked han har fått. Nu ser jag att han har det tjocka betänkandet där framme, och där finns förklarat i en reservation varför vi inte vill kriminalisera sexköp. Jag tror att Morgan Johansson, såväl som alla andra här, kan läsa innan- till. Jag ska inte ta upp kammarens tid med att uppre- pa det. Jag noterar också att Morgan Johansson ger en hård känga åt kriminalvården. Det är bra. Driv nu den frågan! Sedan ni tog över 1994 har kriminalvården raserats. Antalet program i fängelserna har gått ned. Personalen har inte fått någon vidareutbildning. An- talet - för att tala ett språk som vi kan i justitieut- skottet - § 34-placeringar har gått ned väldigt myck- et. Morgan Johansson nämnde i sitt anförande vilka åtgärder som var mest effektiva mot dessa återfalls- brottslingar, och han sade att det var att barn och ungdomar växer upp under goda förutsättningar. Fru talman! Jag håller med till hundra procent! Men un- der den tid som Morgan Johanssons parti har regerat det här landet har dessa 500 tydligen inte gjort det, och flera med dem, därför att de har misslyckats. Vi ska inte ha flera sådana här i framtiden. Men det här har hänt under den regim som har styrt landet i många år, och det kanske beror på att ni har negligerat fa- miljen, näst intill hånat den, och menat att alla barn skulle tas om hand av samhället. Stärk familjen i stället, Morgan Johansson! Nu tycker jag att vi ska ena oss om att de som nu är så brottsaktiva måste vi också göra något åt, för de står för en oerhört stor del av brottsligheten. Jag vill ha ett recept på vad vi ska göra med dem. Vi är nog överens om vad vi ska göra med de ungdomar som strular i dag, bortsett från en del åtgärder som Morgan Johanssons parti stöder sig på, bl.a. vård inom social- tjänsten, som hitintills inte har hjälpt. Några av dem kanske har råkat ut för det - till vilken nytta?
Anf. 60 MORGAN JOHANSSON (s) re- plik: Fru talman! Vård inom socialtjänsten är en ny lagstiftning, och många av de 500 som Jeppe Johns- son talar om har en lång kriminell karriär bakom sig. Det hänger nog inte riktigt ihop. Jag kan naturligtvis läsa innantill, men jag vill att Jeppe Johnsson förklarar för riksdagen och för proto- kollet varför Moderaterna motsätter sig åtgärder för att sätta stopp för sexklubbarna. Det var det jag ville. Jag vill också att Jeppe Johnsson förklarar varför Moderaterna tassar så försiktigt när det gäller att gå hårdare fram mot hets mot homosexuella och också mot rasistisk brottslighet. Men vi får inga svar här i dag. Jag antar att vi får läsa på andra ställen om Mo- deraternas åsikter. Kriminalvården är naturligtvis en pusselbit i det här som vi självfallet måste stärka. Jag ska naturligt- vis göra vad jag kan - och jag gör vad jag kan - för att se till att det blir så. Samtidigt ska vi inte glömma att det också finns andra pusselbitar. Socialtjänsten i kommunen är en, och kommunens andra institutioner är en annan. Då rimmar det väldigt illa med att det moderata partiet i andra sammanhang gör allt vad det kan för att skära ned på socialtjänsten, på fritidsverksamheten eller på kommunerna över huvud taget för att få pengar över till skattesänkningar. Då rimmar det väldigt illa att i det här sammanhanget komma och säga att det behövs mer sociala insatser på kommunal nivå. Det tror jag att vi behöver, bl.a. för att ta hand om dem som kommer ut från fängelserna efter kanske ett långt fängelsestraff, så att de inte återfaller i brottslighet. Sedan finns det ideella krafter som är viktiga för att fånga upp dem som har en lång brott- skarriär bakom sig. KRIS är kanske den viktigaste, dvs. Kriminellas revansch i samhället. Vi negligerar inte familjen. Vi säger att där fa- miljen är svag måste samhället vara starkt. Det måste hela tiden finnas strukturer som fångar upp ungdomar som hamnar snett bl.a. på grund av att familjen kan- ske inte fungerar. Då krävs det fritidsverksamhet, social verksamhet, kultur, idrott och annat.
Anf. 61 RAGNWI MARCELIND (kd): Fru talman! Morgan Johansson försitter aldrig chansen att på socialdemokratiskt manér försöka måla en falsk bild av sina motståndare. Jag betackar mig gärna för den. Religiös moralism är inte vad det handlar om. I dag debatterar vi om vi tycker att det är riktigt att ha en kriminalisering av sexköp. Där har Moderaterna i en reservation sagt att lagen ska upp- hävas. I mitt inlägg förordade jag att lagen ska finnas kvar. Vad därutöver var har vi inte debatterat i dag. Jag skulle ändå vilja ställa en fråga till Morgan Johansson, som pratar om Prostitutionsutredningen, där man förespråkade att både sexköp och försäljning skulle kriminaliseras. Anser då Morgan Johansson att Prostitutionsutredningen bestod av en hop religiösa moralister? Eller är den benämningen endast förun- nad Ragnwi Marcelind i justitieutskottet? Jag skulle vilja upprepa min fråga som jag inte fick svar på, nämligen varför regeringen inte tycker att det är angeläget att täppa igen de frizoner som tolkningen av lagen har lett till när det gäller pedofili och barn som utsätts för kränkande, förnedrande handlingar. Det skulle jag vilja ha svar på.
Anf. 62 MORGAN JOHANSSON (s) re- plik: Fru talman! Jag ställde en fråga till Ragnwi Mar- celind, och det var vad Kristdemokraternas inställ- ning egentligen är i det här. Anser ni att de prostitue- rade också ska kriminaliseras? Är det er hållning? Säg då det! Om ni skulle gå på den linjen är jag övertygad om att ni kommer att driva människor ned i underjorden och i armarna på hallickarna på allvar. Det skulle ställa till sociala problem som är mycket större än de som finns nu. Svara bara ja eller nej på frågan! Svara ja, om Ragnwi Marcelind är för att kriminalisera de prostitu- erade, i enlighet med vad Ingemar Vänerlöv sade förra året. Eller svara nej, om ni har ändrat er och har en annan inställning. Jag har full respekt för att man ändrar sig - det händer då och då att vi gör det också. Men då ska man vara ärlig och säga att man har gjort det. Red ut den frågan! När det gäller frizoner för barnpornografi har vi utrangerat barnpornografibrottet totalt ur yttrandefri- hets- och tryckfrihetslagstiftningen. Det innebär bl.a. att vi har kriminaliserat det. Gränsdragningen för vad som är barnpornografi är däremot extremt svår att göra. Jag är inte beredd, med det vi vet i dag, att säga att vi vill utvidga den gräns som i dag finns. Men jag är naturligtvis beredd att följa utvecklingen noga för att se vilka fall som kan komma upp där man tänjer på gränserna för pornografisk framställning av barn på bild.
Anf. 63 RAGNWI MARCELIND (kd) re- plik: Fru talman! På tal om att svara på frågor fick jag inget svar på om Morgan Johansson anser att Prosti- tutionsutredningen består av religiösa moralister. Jag återkommer till frågan om att vi ska krimina- lisera också säljaren när vi behandlar den frågan. I dag behandlar vi inte den frågan. Vi behandlar frågan om vi tycker att det är viktigt att lagen finns kvar och att sexköp ska vara kriminaliserat. Det tycker vi kristdemokrater. För övrigt tycker vi att lagen inte är tillräcklig på något sätt. Vi anser att det finns enormt mycket att göra för prostituerade kvinnor i Sverige i dag. Det behövs också väldigt många insatser för att hantera männen som på ett förnedrande sätt måste köpa tjänsterna. Också Morgan Johansson måste inse att någonting har gått snett. Det behövs nog behandling av bägge parter. Jag fick inget svar på min fråga om yttrandefri- heten. Man måste ställa sig frågan om man inte måste se till barnets bästa. Ska det ske på ett barns bekost- nad att man skapar sig konstarter? Är det socialde- mokraternas uppfattning?
Anf. 64 MORGAN JOHANSSON (s) re- plik: Fru talman! Självklart inte. Jag sade att jag inte är beredd att nu ta något initiativ mot bakgrund av vad jag nu vet och de fall som hittills finns redovisade för att utvidga det ytterligare. Den här replikväxlingen kommer att gå till rullor- na, men inte till historien. Ragnwi Marcelind skjuter bara ifrån sig frågan om kriminalisering av de prosti- tuerade. Hon säger: Det ska jag återkomma till senare någon gång, för det pratar vi inte om nu. Låt gå för det. Om Ragnwi Marcelind vill hålla den linjen i debatten får hon väl göra det. Vad jag påpekade var att det är lite magstrakt att argumentera för mer av sociala insatser för kvinnor som ni sedan tänker kriminalisera. Det hänger liksom inte ihop. Den fråga som vi talar om i dag hänger ihop med frågan om ni också vill kriminalisera kvinnorna. Jag känner inte till alla som satt i Prostitutionsut- redningen. Men jag kan säga så mycket att jag tycker att den hade fel. Jag tror att kristdemokraternas ideo- logiska arv har väglett er när ni har hamnat på den här linjen. Det var det som jag menade när jag talade om religiös moralism.
Anf. 65 SIW PERSSON (fp): Fru talman! Morgan Johansson frågade när det gällde köp av sexuella tjänster om det var Siw Pers- sons eller Helena Bargholtz linje som gäller. Vi skulle ju vara vänliga mot varandra, Morgan Johansson, vilket jag inte tror är så svårt i det här sammanhanget. Man brukar säga att man har läst men att man inte har fattat. I det här fallet måste Morgan Johansson lyssnat men inte velat förstå. Jag tror nog att Morgan kan förstå. Jag har i Folkpartiets namn gång efter annan sagt att Folkpartiet vill ha bort all prostitution. Helena Bargholtz och jag står på precis samma linje. Det är hela Folkpartiets linje på det här området och när det gäller utredningen. Vi är överens om att det är en grov kränkning av de utsatta. I den här speciella frågan hade vi mycket diskuterande i folkpartigruppen. Det var efter moget övervägande som vi kom fram till vår uppfattning, rätt eller fel. Även Folkpartiet gör bra saker och dåli- ga saker. Det tror jag även att Socialdemokraterna kan erkänna att det gör. Vi kom fram till att just förbud mot köp av sexu- ella tjänster skulle bli en ineffektiv lag och att det skulle bli ett slag i luften. Jag kan gärna säga i den här församlingen att vi i Folkpartiet gärna hade sett att vi hade haft fel. Men vi fick rätt. Vi vill gärna ha lagar mot köp av sexuella tjänster. Men det ska vara effektiva sådana. Jag lovar, Morgan Johansson, att vi noga ska överväga varje förslag från regeringen och också stå bakom dem om de är realistiska, genomförbara och effektiva. I Folkpartiet avslår vi aldrig ett förslag bara för att det kommer från ett regeringsparti eller från ett annat parti.
Anf. 66 MORGAN JOHANSSON (s) re- plik: Fru talman! Jag har full förståelse för att man kan komma fram till olika uppfattningar i samma parti. Det händer då och då också hos oss, och det är heller inte så väldigt ovanligt. Vad jag ville ha klargjort är vad som är Folkpartiets linje. Jag har suttit och talat med Helena Bargholtz. Vi har inte bara flyttat in sexköpslagen i brottsbalken utan dessutom utvidgat den. Om någon annan betalar för att en person ska ha sex med en prostituerad ska det också täckas. Det gäller bl.a. svensexor och lik- nande som man kan tänka sig. Ska det också omfattas av sexköpslagen? Likadant är det med stamkunder. Det har varit en diskussion om lagen bara ska gälla tillfällig sexuell förbindelse. I full enighet - och där är Folkpartiet med - täpper vi till ett par luckor som vi har upplevt finns i sexköpslagen. Därför undrade jag vad som är Folkpartiets linje. Om Folkpartiet egentligen vill upphäva den linjen förstår jag inte varför man i utredningen gick in för att täppa till luckor i lagen och därmed skärpa den ytterligare.
Anf. 67 SIW PERSSON (fp) replik: Fru talman! Morgan Johansson har naturligtvis full rätt att undra. Men det är inte utan att jag undrar lite över varför Morgan Johansson undrar när han faktiskt har haft möjlighet att tillgodogöra sig Folk- partiets linje i den här frågan.
Anf. 68 KIA ANDREASSON (mp): Fru talman! Det gäller livstidsstraffet. Morgan Jo- hansson säger att han är bestämd om att livtidsstraffet ska vara kvar så länge vi inte har något som är bättre. Det fanns nu möjligheter för den utredning som ändå initierats att få ett längre mandat för att kunna utreda om det finns bättre möjligheter. De som finns i dag är inte bra. Det tycker man samlat inom krimi- nalvården. Då är min fråga: Varför inte utreda andra alterna- tiv?
Anf. 69 MORGAN JOHANSSON (s): Fru talman! Det gör vi också. Vi ser nu bl.a. över påföljden rättsspykiatrisk vård. De hundra som nu sitter på våra anstalter på livstid borde kanske i de allra flesta fall i stället ha haft rättspsykiatrisk be- handling och en annan påföljd, men de sitter där. Några av dessa personer är faktiskt ganska farliga. Man kan inte bara avveckla livstidsstraffet rakt upp och ned utan att ha en lösning för de personerna. Någon sådan finns inte. Kia Andreasson har hittills i debatten inte heller angett någon sådan lösning, såvitt jag har förstått.
Anf. 70 KIA ANDREASSON (mp): Fru talman! Jo, Morgan Johansson, jag har sagt att jag vill ha tidsbestämda straff. Det är detta som är huvudpunkten. Det vill ni inte lämna utrymme för att undersöka. Sedan vet jag att den andra kommittén också utre- der de psykiskt störda. Det skulle då vara bra med två utredningar, en som får direktiv om tidsbestämda straff och den andra som utreder vad man ska göra med psykiskt störda. Det skulle kunna bli ett samlat förslag som kom- mer tillbaka till riksdagen. Det är därför jag efterlyser ett nytt direktiv och tycker att det är synd att frågan om tidsbestämning inte finns i direktivet.
Anf. 71 MORGAN JOHANSSON (s): Fru talman! Problemet är att det finns de som är ansvariga för sina handlingar och alltså inte psykiskt sjuka som ändå begår väldigt allvarliga brott. Det gäller även om vi dömer dem till ett långt fängelsestraff. Jag vet inte vad Kia Andreasson tänker sig. Kanske 20-25 år. Så är det väl i Norge. Det är i varje fall i storleksordningen 20-25 år. Det finns faktiskt människor som är livsfarliga för samhället också efter det att de har suttit så pass länge. Frågan är hur vi ska ta hand om de människor- na. Där finns ingen lösning än så länge, inte ens med tidsbestämda straff.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 16 §.)
13 § Särskild utlänningskontroll
Föredrogs justitieutskottets betänkande 2000/01:JuU15 särskild utlänningskontroll (skr. 2000/01:51)
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala- re var anmäld. (Beslut fattades under 16 §.)
14 § Allmänna motioner om inkomstskatt m.m.
Föredrogs skatteutskottets betänkande 2000/01:SkU14 Allmänna motioner om inkomstskatt m.m.
Anf. 72 CARL FREDRIK GRAF (m): Fru talman! Hur ska inkomstskattepolitiken ut- formas? Intresset för svaret på den frågan är stort. Det kan man märka om man följer den allmänna debatten. Man kan också se det genom det stora antal motioner som väckts här i riksdagen under den allmänna mo- tionstiden, och som vi i dag ska diskutera. Jag har inte ambitionen att gå igenom och kom- mentera samtliga dessa motioner eller reservationer, men det finns anledning att använda detta tillfälle till att diskutera några allmänna principer och några av de enskildheter som finns med. Skatten bör öka arbetsutbudet. Det tycker jag är en viktig första princip. Den ska stimulera människor att söka sig ut på arbetsmarknaden. Människor måste således uppleva att det lönar sig att arbeta. Vill man uppnå detta mål, måste man vara beredd att öka den andel som en person får kvar av sin arbetsinsats efter skatt. När det gäller låg- och medelinkomsttagare har vi bl.a. föreslagit att de första 50 000 kr man tjänar ska vara skattebefriade. Därigenom blir det naturligtvis avsevärt lättare för många att kunna leva på sina inkomster utan att känna att man är beroende av poli- tiker i sin ekonomiska vardag. Personligen tycker jag att det borde vara okontro- versiellt att ha en sådan uppfattning. Men så är det tyvärr inte. Svenska låg- och medelinkomsttagare betalar fortfarande världens högsta skatter. Ett uttryck för det är att det finns en särskild skattereduktion för dem med de lägsta inkomsterna. Det faktum att denna regel finns är samtidigt ett kvitto på att regeringen tycker att skatten är för hög. En ännu tydligare inriktning på att öka arbets- kraftsutbudet har det moderata förslaget att man ska kunna göra ett avdrag på sin lön inom ramen för den period vi nu talar om med 10 %, innan man börjar att betala skatt. Över 40 % av alla heltidsarbetande be- talar statlig inkomstskatt. Det är den tredje punkt jag vill nämna som har att göra med arbetskraftsutbudet. Sänker vi den statliga skatten blir det mer intressant att skaffa sig en längre utbildning och sedan arbeta i Sverige. Tyvärr är det många ungdomar som i dag inte fullföljer sina akademiska studier och tar examen på exempelvis doktorandnivå. Sverige ligger långt efter många andra länder i detta avseende. Dagens skattesystem stimulerar inte till utbildning. Fru talman! Det finns också en moralisk dimen- sion i detta. De allra flesta människor vill naturligtvis känna trygghet i vardagen. Man vill också känna att man är ekonomiskt oberoende. I dag är det faktiskt förbehållet de riktigt rika att kunna bära på denna känsla. Jag vill att alla som har förutsättningar ska kunna uppleva ett ekonomisk oberoende från det allmänna. Då kommer det offentliga att kunna kon- centrera sig på att hjälpa dem som har ett verkligt behov av stöd och som inte kan klara sig av egen kraft. Det är många i dagens Sverige som är fattiga och bidragsberoende. En PM som riksdagens utred- ningstjänst gjort visar att antalet fattiga enligt det fattigdomsbegrepp som fanns i denna PM år 2000 faktiskt var 1 435 000 individer. Denna siffra minskar till cirka hälften om man tar hänsyn till de bidrag som utbetalas. Jag ska erkänna att jag själv blev förvånad när jag såg hur stora dessa tal var. Det understryker min tes att alltför många av dem som bor i vårt land är beroende av faktorer utanför den egna ekonomiska kontrollen för sin försörjning. Det är inte rimligt. Ett reformerat inkomstskattesystem kan göra att färre blir bidragsberoende. Det är vanskligt att jämföra skattesystemen i olika länder, eftersom den typen av jämförelser inte alltid fångar in helheten, men det är likväl helt klart att svenska löntagare tvingas lämna ifrån sig en väldigt stor del av sina inkomster till skatt jämfört med med- borgare i andra länder. En annan iakttagelse är att flera stora socialdemokratiskt styrda europeiska län- der väljer att sänka sina inkomstskatter under de när- maste åren. Man har lagt fram omfattande planer och program för detta. Den svenska socialdemokratiska regeringen avviker därmed från dessa länder. Det är svårt att motivera för svenska löntagare varför denna skillnad på sikt ska bestå. Fru talman! I det betänkande som vi nu debatterar behandlas alla de motioner på inkomstskatteområdet som inte behandlades i samband med höstens budget- behandling. Därför ger reservationerna här inte någon komplett bild av den moderata skattepolitiken. Vi kommer naturligtvis att återkomma i samband med vårpropositionen. Jag vill ta upp några av de enskildheter som finns med i betänkandet. Det gäller bl.a. tjänstesektorn. Under den senaste tiden har jag förvånats över att många framträdande socialdemokrater å ena sidan uttrycker oro för den bristande konkurrensen inom banksektorn på grund av en stor fusion i den bran- schen. Å andra sidan slår man vakt om monopolen inom sektorerna skola, hälso- och sjukvård m.m. Bär man på tanken att medborgarna gynnas av att det finns en mångfald i utbudet inom vissa sektorer så bör ju principen rimligen vara densamma i andra sektorer. Men när det gäller tjänstesektorn finns ty- värr en ideologisk spärr som hindrar nytänkande, nyföretagande och tillkomst av nya jobb. Det är be- klagligt. Genom det gemensamma borgerliga förslaget om skattereduktion för hemtjänster är jag övertygad om att en sådan reform skulle leda till att vi även i Sveri- ge fick en växande tjänstesektor samtidigt som den svarta sektorn skulle trängas tillbaka. Vi kommer därför att fortsätta driva opinionen för att påverka regeringen i detta avseende. Förmånsbeskattningen är ett krångligt kapitel. En rad motioner tar upp olika problem knutna till förmå- ner i samband med anställning. På en punkt är jag glad över att vi kunnat samla en majoritet för ett till- kännagivande med anledning av bl.a. en moderat motion. Regeringen får genom dagens riksdagsbeslut i uppdrag att lägga fram förslag som gör att de företa- gare som har installations- och distributionsbilar inte ska förmånsbeskattas om bilarna används privat i ringa omfattning. Med ett sådant klarläggande tror jag att vi kan komma till rätta med en liten detalj. Det finns också en rad andra problem i samband med det här. Regeringen tillsatte 1997 en utredning. Den lade fram sitt betänkande i september 1999. Utredningen innehåller förslag som skulle leda till förenklingar och förtydligande i flera avseenden. Det gäller bl.a. förmån av motion, avdrag för ökade lev- nadsomkostnader, begreppet tjänsteställe m.m. Ännu har regeringen inte lagt fram något förslag om detta. Det är förvånande eftersom små ändringar sannolikt skulle leda till att irritationen ute på arbets- platserna minskar. Denna irritation i fråga om för- månsbeskattningen tror jag också allmänt sett kan leda till en negativ inställning till skattesystemet. Även av det skälet är det angeläget att åtgärda de här sakerna. Mycket vore vunnet om regeringen återkom med förslag om förenkling inom förmånsbeskattningen. Det blir i längden svårt både för arbetsgivare och arbetstagare när varje liten enskildhet förmånsbe- skattas. En något högre grad av schablon hade varit önskvärd. Nu när det finns ett utredningsförslag borde det kunna beredas så att det kommer till riksdagen senare i år i varje fall. Den rörliga arbetsmarknaden gör att begreppet tjänsteställe och reglerna för resor till och från arbetet samt frågan om dubbel bosättning också behöver ses över. Skattesystemet ska inte hindra människor från att ta ett arbete på annan ort än bostadsorten. Många människor är i dag specialister på ett annat sätt än tidigare. Individens kompetens behövs på olika håll i landet och vid olika tider. Den behövs för den delen även i utlandet. Samtidigt är det inte alltid så attrak- tivt att definitivt avflytta från sin bostadsort. Inte minst för att människor ska kunna bo kvar i de glesa- re delarna av landet är det viktigt att kunna pendla. Till denna kategori frågor hör även avdragsrätten för arbetsrum i bostad. Även i detta avseende behöver reglerna ändras så att de anpassas till dagens arbets- marknad. Om detta finns det en rad förslag från bl.a. oss moderater i det här betänkandet Fru talman! Dagens debatt i skattefrågorna får kanske karaktären av mellanheat inför den ekonomis- ka vårproposition som snart kommer på riksdagens bord. Men det stora antalet motioner visar att skatte- frågorna engagerar många riksdagsledamöter, inte minst från Moderaterna. Detta har i sin tur sin grund i det uppdrag som de har fått från väljarna. Skattefrå- gorna är och kommer fortsatt att vara en mycket vik- tig politisk fråga. Jag har därför anledning att snart återkomma i denna kammare med fler förslag och debattinlägg. Det kan jag hota mina med- och motde- battörer med. Jag vill sluta med att yrka bifall till reservation 1 under punkt 1.
Anf. 73 HELENA HÖIJ (kd): Fru talman! För många låginkomsttagare är det så att de ena dagen utsättas för en så hög inkomstskatt att de nästa dag måste stå med mössan i hand och söka bidrag av det offentliga. Denna rundgång främ- jar varken ekonomiskt oberoende eller personligt ansvarstagande och måste snarast brytas. I budgetar- betet under hösten framförde vi kristdemokrater ett flertal förslag som minskar inkomstskatten - inte minst för dem med de lägsta inkomster. Vi ska nu behandla förslag på inte mindre än 28 olika områden som på ett eller annat sätt också berör inkomstbeskattningen. Sånär som på ett litet område som rör bilförmån avstyrker majoriteten samtliga förslag. Det är synd för här finns många angelägna förslag som bl.a. skulle ge familjer och enskilda en större möjlighet att få kontroll över sin ekonomiska situation och att påverka sin vardag. Det gäller t.ex. det förslag som vi tillsammans med Moderaterna, Folkpartiet och Centern driver om rätt till avdrag för olika typer av barnomsorg, privat såsom offentlig, upp till 50 000 kr per barn och år. Tillsammans med vårt förslag om ett barnomsorgs- konto skulle det öka familjernas valfrihet väsentligt och ge utrymme för flexibla lösningar. Kombinatio- nen av barnomsorgskonto och avdragsrätt gör t.ex. att man för en egen kostnad av omkring 15 000 kr per barn kan betala barnomsorg för 50 000 kr. Det gäller också avdrag för resor till och från job- bet som enligt kristdemokraterna bör tillåtas redan från 5 000 kr, vilket skulle innebära att resekostnader på ytterligare 2 000 kr blir avdragsgilla jämfört med dagens system. Förslaget ska ses som ett stöd för personer i glesbygd och andra som av en eller annan anledning inte har möjlighet att utnyttja kollektiva alternativ till bilen. Vi vill också att man i avdraget ska kunna inkludera resor till och från barnomsorg, vilket är en åtgärd som åtminstone för några familjer skulle minska skillnaden i kostnad mellan olika barn- omsorgsalternativ och på så vis öka valfriheten och möjligheten att påverka vardagens utseende. Fru talman! Vårt förslag om sänkt skatt inom vis- sa delar av tjänstesektorn som vi också driver till- sammans med Moderaterna, Folkpartiet och Centern är ytterligare ett förslag som skulle ge en ökad valfri- het för hushållen - en valfrihet som i dag är förbe- hållen dem med en mycket tjock plånbok eller dem som kan tänka sig att köpa dessa tjänster svart. Enligt vår mening måste vi nu börja göra oss av med de höga skattekilarna inom tjänstesektorn. Da- gens skattesystem förhindrar tillväxt i sektorer där det finns både ett utbud och en efterfrågan, t.ex. tjänste- sektorn för hushållstjänster. Det här vill vi göra ge- nom att ge rätt till skattereduktion när man köper in tjänster till hushållen. Vi föreslår att en skattereduktion på 50 % införs när det gäller privatpersoners betalning för hushåll- stjänster som utförs i det egna hemmet, upp till 25 000 kr per år. Inte minst skulle lägre kostnader för hushåll- stjänster få betydelse för småbarnsföräldrar som i dag ofta har en orimlig arbetsbelastning. Också jämställd- heten skulle gynnas. Fortfarande har kvinnorna hu- vudansvaret för hemmen och utför merparten av det oavlönade arbetet. Dagens skatteregler hindrar kvin- nor från att såväl erbjuda sitt kunnande på en vit marknad som köpa sig servicetjänster vitt. Genom de höga skattekilarna är den vita markna- den för hushållstjänster i dag i stort sett obefintlig medan svartjobben inom sektorn är mycket omfattan- de. En växande svart sektor innebär att fler och fler skolas in i att både sälja och köpa svart - en trend som kan vara svår att bryta och som undergräver det etiska medvetandet och respekten för vårt skattesys- tem, våra gemensamma lagar och rättssamhället i stort. Det innebär också att de som jobbar svart står utan en stor del av de sociala skyddsnät som vi anser är mer eller mindre självklara, vilket i sin tur natur- ligtvis innebär en otrygghet för dem som mer eller mindre känner sig tvingade att jobba svart, inte sällan lågutbildade kvinnor. Det är synd att majoriteten visar en så liten förstå- else för de problem som de höga skattekilarna inom tjänstesektorn leder till. Låt mig avslutningsvis, fru talman, uppehålla mig vid villkoren för den ideella sektorn. Kristdemokra- terna anser att det som brukar kallas den ideella sek- torn är en viktig del av vårt samhälle och står för värdefulla insatser inom många områden: ungdoms- verksamhet, hjälpinsatser, kultur. Ja, listan skulle kunna göras mycket lång. I många länder finns en utvecklad tradition av skatteavdrag för donationer till ideella föreningar, vilket har möjliggjort satsningar på idrott, forskning och andra välgörande ändamål. Vi anser att regering- en bör få i uppdrag att utreda hur en sådan avdragsrätt skulle kunna införas också i Sverige. Man kan anta att de organisationer som har en god kontakt med sina medlemmar och sympatisörer skulle premieras av ett sådant system och att det skulle öka föreningslivets och den ideella sektorns livskraft. Vidare föreslår vi i en reservation att de regler som i dag möjliggör för idrottsrörelsen att utan kost- nader för arbetsgivaravgift och löneskatt ersätta t.ex. ledare med mindre belopp för deras insatser och rät- ten att göra ett schablonavdrag på upp till 3 000 kr, som gäller för idrottssektorn, ska gälla hela den ide- ella sektorn. Fru talman! Vi kristdemokrater står naturligtvis bakom samtliga reservationer i betänkandet, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 5 under punkt 3 och reservation 18 under punkt 16. Jag vill för tydlighetens skull också meddela att kristdemokraterna kommer att avstå vid en eventuell votering om skattepolitikens inriktning under punkt 1. Våra förslag på det här området presenterades och avgjordes redan i höstas, vilket vi också redogör för i ett särskilt yttrande.
Anf. 74 ROLF KENNERYD (c): Fru talman! I det här betänkandet behandlas mo- tioner om inkomstbeskattning - enskilda och andra - som inte behandlades under höstens budgetbehand- ling. Därav följer att det i stor utsträckning är frågor mer eller mindre av detaljkaraktär som tas upp till behandling. Jag tänker trots detta ägna mitt anförande åt några för oss i Centerpartiet väsentliga principiella fråge- ställningar på skatteområdet. Efter en framgångsrik sanering av den svenska ekonomin under 90-talet - Centerpartiet tog aktiv del både i regeringsmedverkan i början av 90-talet och i regeringssamarbete under andra halvan av 90-talet - har förutsättningarna för att åstadkomma välbehövli- ga skattesänkningar ökat väsentligt. Det saknas heller inte förslag eller krav på skattesänkningar av olika slag. Det är ofta en blandning av stort och smått. Det finns t.ex. förslag om sänkta inkomstskatter, om än med olika inriktning. Det gäller sänkt moms på skid- liftar, höjda reseavdrag, sänkta kapitalskatter, slopad skatt på veteranbilar m.m. Moderaterna väljer att lägga fram förslag om skattesänkningar över i stort sett hela skalan; det gäller stort som smått. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är i detta hänseende motpolen med en stark restrikti- vitet mot skattesänkningar. Centerpartiets inriktning är att skattetrycket ska sänkas. Men vi kommer inte att medverka till skatte- sänkningar av en omfattning som innebär att vi riske- rar att på nytt tappa balansen i våra gemensamma finanser. Vi ska inte behöva uppleva ett nytt 90-tal. Vår inriktning är att man ska koncentrera skatte- sänkningarna till tre viktiga huvudområden: Sänk fastighetsskatten! Sänk arbetsgivaravgiften för fram- för allt småföretagen, och sänk inkomstskatten när det gäller låga och normala inkomstlägen! Det ger nämligen enskilda individer och företag möjlighet att använda sin ökade köpkraft efter skatt till saker som de väljer själva och inte till saker som denna riksdag vill premiera. Det ökar individens självbestämmande. Det ger också de individer som bäst behöver en ökad köpkraft en förutsättning att åstadkomma det. Centerpartiet sänker skatten för dem som behöver det bäst, inte för dem som skriker högst. Det ökar också självbestämmandet för dem som bäst behöver det och inte i första hand för dem som skri- ker högst men som redan i dag har en hög grad av självbestämmande. Här kan vi urskilja flera skiljelinjer mellan oss å ena sidan och andra partier å andra sidan. Det går en skiljelinje mellan t.ex. oss och Moderaterna. Mode- raterna lägger tyngdpunkten i skattesänkningarna hos dem som har hög skattebetalningsförmåga medan vi prioriterar dem som i dag har minst resurser för sitt vardagliga behov. Men den största skiljelinjen går mellan Centerpartiet och de socialistiska partierna, av olika kulörer, som i första hand eftersträvar bidrags- lösningar som låser in människor i bidragsberoenden av olika slag som det kan vara svårt att komma ur. Vi eftersträvar i stället inkomstskattesänkningar som frigör människor från bidragsberoende och som ökar individens självbestämmande. Fru talman! Under en lång följd av år har skatte- debatten i mångt och mycket handlat om den margi- nalskatteeffekt som uppstår när höginkomsttagare får ökad skatt på en ytterligare intjänad hundralapp. Be- tydligt mindre uppmärksamhet har ägnats åt den marginaleffekt som uppstår i låga och normala in- komstlägen som en följd dels av högre skatt, dels av minskade bidrag vid en inkomstökning på t.ex. en hundralapp, detta trots att alla med insikt i frågan vet att marginalskatteeffekten i låga inkomstlägen är högre än marginalskatteeffekten i höga inkomstlägen. Ofta återstår 20 kr eller mindre av en hundralapps inkomstökning i dessa låga inkomstlägen. Det låser in människor i bidragsberoende. Det hämmar tillväxten i ekonomin och därmed i uppbyggnaden av samhällets resurser. Därför är det nu hög tid att göra något åt de pro- blem som de flesta känner till men av allt att döma inte vill eller förmår att göra något åt. Vi har under höstens budgetbehandling lagt fram förslag till inkomstskattesänkningar med denna in- riktning. Vi kommer att återkomma med ett än mer genomarbetat förslag med samma inriktning. Vi måste gemensamt se till att arbete lönar sig utan att sänka ersättningsnivåerna i trygghetssystem- en. Och vi måste hjälpas åt att öka självbestämmandet för alla men framför allt för dem som hamnat i olika former av bidragsberoende. Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservationerna 3 och 7.
Anf. 75 KARIN PILSÄTER (fp): Fru talman! I denna värld kan inget sägas vara sä- kert utom döden och skatterna. Så sade Benjamin Franklin, och jag tror att det är en reflexion som gäl- ler även i vårt land i denna tid. Dagligen möts vi av nya rapporter, nya prognoser och nya indikationer på att dessa ständigt goda och bara bättre och bättre tider möjligen inte var eviga utan att vi i dag precis som alltid tidigare lever i en värld där de ekonomiska konjunkturerna går lite upp och lite ned. Det är nu uppenbart att vi är på väg in i en tid där avmattningen är ett faktum. Då mer än någonsin blir det viktigt att ägna en hel del energi inom politiken åt det som Bertil Ohlin brukade kalla för att vårda de välståndsbildande krafterna. Välstånd är nämligen någonting som måste skapas innan man kan fördela det. Folkpartiet har tidigare varit och kommer framför allt i fortsättningen att vara mycket aktivt inom den ekonomiska politiken för att driva fram förslag som gör att vi vårdar de välståndsbildande krafterna så att vi kan få ett växande välstånd. För tio år sedan sjösattes med folkpartivarumärke århundradets skattereform. Vi vet ju alla att den inte höll ens det århundradet ut - och det var inte så mycket kvar av det. Men sedan dess har villkoren i vårt land precis som i omvärlden ändrats ganska mycket. Och för att lösa nya uppgifter, rätta till tidi- gare felgrepp och hantera förändringar i vår omvärld och vardag som vi tidigare inte hanterade anser vi att det behövs en ny övergripande översyn av skattepoli- tiken. Det behövs en skattereform för ett nytt århund- rade. Det har nämligen hänt en hel del. Och jag tycker att vi står inför nya utmaningar som en del förefaller lite handfallna inför. Internationaliseringen river gränserna alltmer. Det är i grunden gott. Det gör att världen växer för män- niskor. Men det betyder också att vi måste hantera både skatternas storlek och hur vi utformar dem på ett sätt som gör Sverige attraktivt både som företagarna- tion och som nation att bo i. Skattebaser kan ju vara rörliga på flera sätt, dels att de helt enkelt fysiskt flyttar, dels att de förtvinar eller växer. Den andra utmaningen är att vi ännu tydligare än tidigare går från ett industrisamhälle till ett kunskaps- samhälle. Och när 70 % av våra skatter är beskattning av arbete och arbete är det som alltmer blir kapital så måste man möjligen tänka på ett lite annorlunda sätt än man gjorde tidigare. Den tredje utmaningen för oss är jämställdhet, att skapa likvärdiga villkor för kvinnor och män. På grund av de strukturer som har formats i vårt sam- hälle inte bara i århundraden utan kanske t.o.m. i årtusenden så finns män i stor utsträckning inom varuproducerande sektorer medan kvinnor av tradi- tion finns inom tjänsteproducerande sektorer. Kvin- nor säljer mer av sin tid och sitt kunnande, och därför drabbar en väldigt hög beskattning av just tid och kunnande kvinnor mer än män. Den fjärde utmaningen är segregationen och utan- förskapet. Den femte utmaningen är demografin. Det är möjligen något som särskilt människor i riksdagen som inte alltid tillhör de allra yngsta årgångarna bor- de ta ad notam. Andelen över 65 år stiger. Och vi vet alla att om fem-sex år så börjar skiftet. Andelen som är över förvärvsarbetande ålder stiger, och andelen som är under sjunker. Detta är också en utmaning, därför att det i grunden naturligtvis är gott att vi lever längre och längre. Men hur ska vi organisera vår ekonomi så att detta inte blir ett problem utan en möjlighet för oss alla? För oss i Folkpartiet är slutsatsen att det krävs en skattereform för detta nya århundrade och att dagens svenska skattetryck måste sänkas. Det är inte fören- ligt med en växande och dynamisk ekonomi. Det är inte förenligt med en tilltagande internationalisering. Vi måste ha konkurrenskraftiga villkor för företagan- de, jobb och människor här i vårt land. Därför måste både skatte- och utgiftstrycket minska, och vi måste se till att människor kan få mer valuta för sina skatte- pengar. Samtidigt är den demografiska utmaningen sådan att skattesänkningar av stora mått blir mycket svårare att genomföra om vi inte drastiskt ska försämra väl- färden, vilket vi inte vill. Därför är det viktigt hur man urformar sina skattesänkningar - först och främst dem som är mest skadliga för jobb och tillväxt. Det betyder precis som Rolf Kenneryd påpekade här tidigare att det inte alltid är fråga om störst skatte- sänkningar till dem som skriker högst, utan det är fråga om skattesänkningar som vi tror har den allra största effekten på villkoren för jobb och företagande i vårt land. Skattereformen för det nya århundradet borde bä- ra temat: Det måste löna sig att arbeta, spara och ta risker. Därför har vi, fru talman, lagt fram förslag som innebär att man sänker marginaleffekterna i höga, låga och medelhöga inkomstlägen, men också att man kombinerar det med förändringar av bidrags- och avgiftssystem som skapar tröskeleffekter och marginaleffekter totalt sett för människor. Det första steget i en sådan skattereform handlar om att ta bort värnskatten, höja brytpunkten för statlig skatt och hyvla av den s.k. LO-puckeln, som i själva verket är en särskild straffskatt för kvinnor som vill öka sitt arbetskraftsdeltagande, och att ha en skattere- duktion i botten som gör att det lönar sig mer att arbeta även för människor med mycket låga inkoms- ter. Fru talman! Jag skulle vilja uppehålla mig ytterli- gare vid några få konkreta frågor i detta betänkande. I grunden är ju det viktiga den övergripande inrikt- ningen. Det finns också ett antal konkreta frågor. Vi har en regering som kallar sig för världens mest jämställda och samarbetspartier som ständigt tjatar om feminism och jämställdhet. Ändå tycker jag att det är väldigt tydligt just inom skattepolitiken att det handlar väldigt mycket om prat och väldigt lite om handling. Vi har tillsammans med de andra borgerliga parti- erna förslag om att man ska kunna köpa hushåll- stjänster till överkomliga priser genom att minska de mycket stora skattekilar som finns. Detta är naturligt- vis någonting som är bra för både kvinnor och män när det gäller att kombinera förvärvsarbete med fa- miljeliv. Men eftersom vi vet att livet i dag för de allra flesta kvinnor ser ut på ett sådant sätt att det är de som tar huvuddelen av både ansvaret för hushålls- arbetet och för att föda upp barnen är det självklart så att kvinnor skulle gynnas mest av att hushållstjänster vitt och hederligt blev överkomliga även för vanligt folk. Vi har också förslag om att styrkta barnomsorgs- kostnader ska kunna vara avdragsgilla, vilket innebär att alla de som har ansvar för barn skulle få en möj- lighet att kombinera det med sitt jobb även det inte sker 9.00-17.00, på de vanliga tider som den ordina- rie barnomsorgen fungerar. Man ska kunna göra även det vitt och hederligt. Den tredje punkten är att man i sin resa till och från jobbet även ska få räkna in den extra tid det tar att hämta och lämna barn på barnomsorg, eftersom resan till jobbet är en del av den verklighet och var- dag som småbarnsföräldrar lever i. Det här är några konkreta punkter där de som pratar mycket om jämställdhet intar en rakt motsatt hållning. Det tycker jag är tragiskt. Men den grund- läggande jämställdhetsfrågan i skattepolitiken är trots allt skatten på arbete och i hur hög grad detta drabbar kvinnor mer än män. Den andra särskilda infallsvinkeln som jag skulle vilja lyfta fram gäller arbetslivet. Den demografiska utmaningen handlar om att få oss som är i förvärvsar- betande ålder att arbeta mer, inte mindre. Då kanske det inte handlar om att vi som redan jobbar heltid ska jobba ännu mer utan om att få de år då vi är i arbets- livet att bli fler, att fler ska orka jobba längre och att folk inte ska bli sjukskrivna. Dagens arbetsliv präglas tyvärr av en helt annan situation för väldigt många människor. Det är stress, press och växande sjukfrån- varo. En del menar att hela sysselsättningsökningen på senare tid egentligen äts upp av den ökade sjuk- frånvaron. Det finns ett antal förslag i det här betänkandet som faktiskt på sitt sätt skulle kunna bidra till ett mer mänskligt arbetsliv. Det handlar om sådana konkreta frågor som att man ska kunna göra avdrag för ett arbetsrum i bostaden, även om huset inte råkar vara byggt speciellt för det redan från början, att andel i vinst - där man verkligen behandlar det kapital som finns i huvudet på folk, arbetet som kapital - ska beskattas som kapital. Då måste även personaloptio- ner räknas in. Människor ska få möjlighet till indivi- duella kompetenskonton, makt över sin egen kompe- tensutveckling, och att persondatorer ska kunna skat- terabatteras på samma sätt för dem som inte har en fast anställning som för dem som har en fast anställ- ning. Vi ger i dag en gigantisk skattesubvention till dem som kan få en dator via arbetsgivaren. Vi tycker att man ska kunna få det även om man inte har en fast anställning. Det är några konkreta förslag där skattepolitiken kan bidra till ett mänskligare och mer dynamiskt arbetsliv. Fru talman! I och med detta står jag givetvis bak- om samtliga de reservationer som min partikamrat Johan Pehrson har lämnat men yrkar bifall till nr 2.
Anf. 76 MATZ HAMMARSTRÖM (mp): Fru talman! Miljöpartiet står bakom den statsbud- get som klubbades här i kammaren före juluppehållet. I den budgeten, som var ett resultat av förhandlingar mellan Miljöpartiet, regeringen och Vänsterpartiet, fick vi genomslag för viktiga delar av vår skattepoli- tik. T.ex. inleds den gröna skatteväxlingen, där vi höjer skatten på koldioxid och energi och sänker arbetsgivaravgiften och skatten för löntagare och pensionärer. Det är den reformen, den gröna skatte- växlingen, som är den viktigaste skattereformen, inte sänkt inkomstskatt. Bland de förslag som de borgerliga partierna re- serverar sig till förmån för finns det en del goda idéer, t.ex. ett särskilt glesbygdsavdrag och de individuella kompetenskontona. Frågan om glesbygdsavdrag är en fråga som också Miljöpartiet driver. Frågan behand- las i den regionalpolitiska utredningens slutbetänkan- de som nu efter remissen behandlas inom Regerings- kansliet. Vi väljer att avvakta resultatet av den be- handlingen och kommer att följa upp frågan igen i höstens budgetförhandlingar. När det gäller individuella kompetenskonton slår de borgerliga partierna in en öppen dörr. Redan under hösten 1999 fattade vi beslut om att sätta av 3 miljar- der för reducerad skatt vid kompetensutveckling under perioden 2000-2002. En utredare har i decem- ber förra året lämnat sitt huvudbetänkande i den här frågan, och avsikten är att det individuella kompe- tenssparandet ska starta nästa år. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskot- tets betänkande med ett undantag: Jag yrkar bifall till reservation 8 om införande av ett idrottskonto. Id- rottsutövare kan under några aktiva år tjäna mycket pengar, men ofta sker det till priset av att man sätter utbildning och civil karriär på undantag. De regler för inkomstutjämning genom olika former av pensionsar- rangemang som finns anser vi vara otillräckliga. Ge- nom införandet av idrottskonto, som fungerar på ett liknande sätt som ett skogskonto för skogsägare eller upphovsmannakonto för författare, skulle man kunna ge uppskov med beskattning för medel som avsätts till senare år och beskatta dem först vid uttaget.
Anf. 77 ARNE KJÖRNSBERG (s): Fru talman! Den här våren behandlar skatteut- skottet ungefär 360 motioner med tillsammans unge- fär 800 yrkanden, eller det som i föreningslivet bru- kar kallas att-satser. De enskilda motionerna anknyter av naturliga skäl i långa stycken till respektive parti- ers partimotioner som vi diskuterade och fattade beslut om i höstas. Det finns de som tycker att det bara blir upprepningar av gamla välkända argument, att de enskilda motionerna nästan är ett problem i sig. Jag delar inte det synsättet. Tvärtom tycker jag att det är viktigt att ledamöter av Sveriges riksdag på sina väljares uppdrag har tillfälle att föra fram förslag under den allmänna motionstiden som de anser vara viktiga. Visst kan jag hålla med om att det här sys- temet inte är världens rationellaste. Men måste allting vara rationellt till sista kommatecknet? Det tycker inte jag. Finns det inte något som närmast är ett egenvärde i det system som vi har med möjlighet att skriva all- männa motioner? Jag anser faktiskt att det finns det. Jag vill i kraft av min förmåga bidra till att alla dessa förslag, även om jag har andra uppfattningar i sak, av skatteutskottet behandlas med all den respekt och med en seriositet som ledamöterna av Sveriges riks- dag har rätt att kräva. Fru talman! Några exempel på de reservationer som hör till det här betänkandet: "Skattepolitikens inriktning", "Landsbygds- och glesbygdsavdrag", "Tjänstesektorn", Barnomsorgskostnader", "Kompetenskonton", "Idrottskonto", "Persondatorer..." och "Personaloptioner". Det är rubriker på 8 av de 24 reservationer som finns i be- tänkandet. Nästan alla dessa har förslag som innebär att skatteintäkterna blir mindre, att skattesystemet blir krångligare och att vissa grupper gynnas på andra gruppers bekostnad. Detta är huvudskälet - sedan tillkommer det här med utredning och ärendet är under beredning - till att majoriteten i utskottet inte ställer sig bakom förslagen. Fru talman! Minnet är kort, särskilt det politiska minnet. Jag vill bara påminna mig själv men också mina värderade kolleger om vad vi fattade beslut om bara för några månader sedan på skattepolitikens område. Grundavdraget höjs i år, liksom det särskilda grundavdraget för pensionärer. Låginkomsttagarnas skattereduktion, det Karin Pilsäter kallar LO-puckeln, bibehålls. Kompensationen för egenavgifterna för- dubblas i år jämfört med förra året och är nu uppe i 50 % av egenavgifterna. Gränsen för statlig skatt höjs i syfte att komma ned mot de 15 % som betalar stats- skatt, vilket var riktmärket i skattereformen, århund- radets skattereform som hade ett folkpartivarumärke. Det var något annat parti som var med om den skatte- reformen, som Karin Pilsäter, även om det nu är tio år sedan, kan påminna sig. Det var ett annat varumärke också. Jag erkänner villigt och glatt att Folkpartiet gjorde en viktig insats i arbetet med den skattereformen, framför allt genom Folkpartiets dåvarande ekono- misk-politiska talesman och skattepolitiska talesman Anne Wibble. Det vore klädsamt om Karin Pilsäter i varje fall i marginalen kunde hålla med om att det fanns ytterligare ett varumärke på skattereformen. Vi ska alltså försöka att komma ned till 15 % som vi då var överens, dvs. att 15 % av inkomsttagarna ska betala statlig skatt. Gränsen höjs för det andra skalsteget i statsskatten, det som Karin Pilsäter kalla- de värnskatten. Vi har inte någon värnskatt kvar, Karin Pilsäter. Vi har ett andra skalsteg i statsskatte- skalan. Som Matz Hammarström pekade på fortsätter vi nu vägen mot den gröna skatteväxlingen. Som ni vet höjs koldioxidskatten samtidigt som energiskatterna sänks. Men vi ser också till att skattebelastningen på tillverkningsindustrin i allmänhet och energiindustrin i synnerhet behålls oförändrad. Detta var bara en påminnelse om vad som vi fak- tiskt har fattat beslut om och vad som gäller från det årsskifte som vi har ungefär tre månader bakom oss. Vi socialdemokrater menar att vi genom att lösa uppgifter i samhället tillsammans med en solidarisk finansiering genom skatter har undanröjt mycket av det ekonomiska och sociala förtryck som tidigare generationer upplevde. Över detta kan vi faktiskt vara stolta, och det är många som kan vara det, många som nu är verksamma och många som tidigare har varit verksamma. Samtidigt - och det ska vi inte blunda för - dyker det genom tidernas förändring upp nya pro- blem som gårdagens eller dagens skattesystem inte fullt ut har förmått att lösa. Då måste vi med ett stort allvar titta på detta. Av dessa skäl - och det finns säkert många andra - kan vi inte vara nöjda med sakernas tillstånd. Jag påstår inte att skatteintäkter löser alla de problem som vi kan se framför oss, t.ex. inte de som Joakim Pal- mes utredning presenterade i höstas. Men jag påstår att verktyget skatter behövs. Men de måste hela tiden ses över och anpassas efter dagens förutsättningar och villkor. Fru talman! Jag menar att skattepolitiken har varit en förutsättning för den makalösa utveckling som vi har haft i vårt land. Det finns en sådan utveckling i andra länder också, men vi har inte varit så väldigt dåliga i Sverige, och det tycker jag att vi alla kan vara stolta över. I det långa perspektivet beror den starka ekonomiska återhämtning som vårt land genomgått efter 90-talet i långa stycken på att vi har varit bered- da att ta ut skatter och att vi också har fått förståelse för detta. Folk i allmänhet tycker att det ska vara ordning och reda både på landets ekonomi och på den egna ekonomin. Det finns de som företräder nyliberala värderingar i den här kammaren, och det är i första hand modera- terna. Fru talman! Inom parentes vill jag säga att jag tyckte att det var en fröjd att höra Rolf Kenneryd. Men min intellektuella förmåga räcker inte till för att förstå varför Rolf Kenneryd inte drar andra slutsatser. Jag tyckte att det till 80 % var ett fantastiskt anföran- de. Till alla dessa 80 % håller jag med Rolf Kenneryd när han talar om vikten av att vi ska satsa för att minska marginaleffekterna osv. Jag tyckte att det var oerhört skönt att höra dessa ord från Rolf Kenneryd. Men, som sagt, jag begriper inte de slutsatser som Centerpartiet i vissa stycken kommer fram till. Jag ska återkomma till detta med nyliberala värde- ringar som i första hand Moderata samlingspartiet, men också - och det smärtar mig alldeles särskilt - kristdemokraterna alltmer står för, dvs. att skatterna kväver de enskildas initiativ och utveckling, skatterna hämmar den ekonomiska utvecklingen, skatterna förflyttar makt från den enskilde medborgaren till politikerpampar. Politikerpampar är då alltid sådana som jag, socialdemokrater. Ibland kan det också vara vänsterpartister och kanske - vad vet jag - miljöpar- tister. Det är aldrig moderater som är pampar. Jag noterade att Karin Pilsäter, liksom Johan Pehrson i höstas, var inne på samma linje, att vissa skatter var särskilt skadliga. Det gäller reavinstskatt, dubbelbeskattning och det extra skalsteget i inkomst- skatteskalan. Man bör lägga märke till att alla de skatter som nämns som exempel i detta avseende är skatter som i första hand betalas av dem som har det ganska bra ekonomiskt. Med denna argumentation har dessa företrädare numera en väldig uppbackning från mäktiga och resursstarka organisationer på hö- gerkanten. Jag tror att det var någon av mina ärade medde- battörer som sade att i skattepolitiken märks de ideo- logiska skiljelinjerna mellan partierna som mest. Till en del beror det på att vi har olika uppfattningar om vad som är viktigt för att skapa tillväxt, men framför allt beror det på att vi har olika uppfattningar om hur resurserna ska fördelas. Jag ska nämna några få exempel på vad vi har kunnat göra och vad vi har för avsikt att göra med skatterna. Vi har en allmän skola i Sverige. Vi tar inte ut några avgifter, även om det finns tendenser till att en del vill göra det. Vi betalar utbildning för alla barn, inte bara för några eller för 95 %, solidariskt via skatten. Det gör att alla barn kan utvecklas och stå väl rustade för framtiden. Nu ser vi att en del barn i sko- lan har problem. Då tar vi med skattepolitikens hjälp fram nya resurser som vi ska sätta in under några år framåt i tiden för att tillföra skolan ytterligare 5 mil- jarder så att det ska kunna bli fler vuxna i skolan. Detta enda exempel visar hur jämlikhet och ut- veckling hör ihop. De krafter som lägger ned mu- sikskolor, inför skyhöga avgifter eller vill dela upp barn på annat sätt borde inse att det inte bara är osoli- dariskt, utan det är dumt i den meningen att det är utvecklingsfientligt i ett mer långsiktigt perspektiv. Ingen ska sorteras bort. Det vore ett svek mot den enskilde och det är dåligt för Sverige, och detta kan vi föra över på en lång rad områden. Så hänger det ihop. Det är detta förhållningssätt till människor och eko- nomi som av socialdemokratin ses som en politisk kraft. Vi säger: Ingen utveckling utan jämlikhet, ing- en jämlikhet utan utveckling. Karin Pilsäter, naturligtvis kan man inte bortse - det vore dumt - från internationaliseringen av eko- nomin. Vi varken vill eller kan göra det. Vi inser att den kommer att påverka skattepolitiken, men det finns ingen anledning att ge upp. I sina strävanden att montera ned den generella välfärden och få utrymme och argument för dramatiska skattesänkningar hävdar moderaterna att vi drastiskt måste sänka vårt skat- teuttag. Så talar uppgivenhetens apostlar och så talar marknadens kolportörer. Så talar inte den som tror på politikens möjligheter att förändra till det bättre. Eller kanske snarare: Så talar inte de som tror på politiken som ett verktyg för att förändra. Internationaliseringen av ekonomin kommer möj- ligen att innebära att vi måste ändra tyngdpunkten på och inriktningen av vårt skatteuttag. Men, förfäras ej, vi har gjort det tidigare. Karin Pilsäters parti och mitt parti, socialdemokraterna, gjorde det i den stora skattereformen som var förra århundradets största skattereform. Betecknande för den skattereformen var att vi sänkte skattesatsen och breddade skattebasen. Det kommer att finnas utrymme för att fortsätta på den vägen. På 60-talet hade vi i arbetarrörelsen en studie- kampanj som gick under namnet Arbete, trygghet, utveckling. De värderingar som rymdes i ordet trygg- het omfattades på den tiden av de allra flesta i vårt land. Sedan kom ordet i vanrykte. Till detta bidrog i första hand de som ville ha ökade klyftor. De talade om trygghetsnarkomani. Trygghet gjorde att männi- skor i Sverige blev dästa. Trygghet gjorde att vi inte satsade. Trygghet var t.o.m. utvecklingsfientligt, sade man. Det är dags för en renässans för ordet trygghet. Framför allt är det dags för en renässans för ordets innebörd. Trygghet och frihet hör ihop. Trygghet är vanliga människors frihet. De begreppen hör ihop som mina knäppta händer. Det finns de som formule- rat det så här: Det är endast trygga människor som vågar pröva något nytt, vågar satsa eller - för att uttrycka det mer poetiskt - vågar pröva sina vingar. För att skapa denna trygghet behövs bl.a. pengar. Det är därför vi behöver en skattepolitik av det slag som vi socialdemokrater står för. Vi behöver en stark ekonomi för att försvara den generella välfärden. Vi behöver det för att stå emot konjunkturnedgångar, oavsett om det blir platt fall eller mjuklandning. Vi har fått en stark ekonomi bl.a. genom skattepolitiken. Vi kommer aldrig att slarva bort detta. Här instämmer jag helt i Rolf Kenneryds sätt att uttrycka det. Svens- ka folket vet vad det innebär att slarva och inte ha ordning och reda. Vi vill ha ett skattesystem som är rätlinjigt, lik- formigt och så rationellt som möjligt. Fru talman! Mot den bakgrunden yrkar jag bifall till skatteutskottets förslag till riksdagsbeslut och avslag på reservationerna.
Anf. 78 CARL FREDRIK GRAF (m) re- plik: Fru talman! Jag fick inget beröm för mitt anföran- de, men det fick Rolf Kenneryd för sitt. Det må vara Kenneryd välförtjänt. Jag tänkte möjligen berömma ordföranden i skatteutskottet för något av det han sade på slutet om betydelsen av trygghet och frihet. Men de slutsatser Arne Kjörnsberg drar av sitt reso- nemang är helt fel. Det som utredningstjänsten påstår är säkert sant, att knappt 1,5 miljon individer här i landet kan definieras som fattiga och beroende av ett offentligt stöd. Då är det naturligtvis svårt att känna friheten. Frihet för mig är att familjerna själva ska kunna skapa både trygghet och frihet och få möjligheter att utvecklas så som respektive familj och individ vill. Det får man om man får behålla en större andel av sin inkomst. Då är man inte beroende av politiska beslut. Det är där skiljelinjen mellan oss går. Arne Kjörnsberg sade tidigare i sitt anförande att alla förslagen i motionerna som behandlas i betän- kandet leder till krångligare skattesystem och sned- vridningseffekter. Men om man generellt har lägre skatter leder det åtminstone principiellt till att sned- vridning av konkurrens och andra oformligheter för- svinner. Förutom den effekten ur skatteteknisk syn- punkt får man möjlighet att ge medborgarna trygghet och frihet. Vore det inte aktuellt att överväga en så- dan lösning? Varför är det annars så att vi har reduk- tion för låginkomsttagare? Är det för att skatten är för hög, eller finns det något annat skäl? Jag tar alla un- dantag och de krav på undantag från skattesystemet som framställs i olika sammanhang som ett uttryck för att det totala skattetrycket är för högt.
Anf. 79 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik: Fru talman! Skatter har inget egenvärde. Men om vi har ett utgiftstryck på en viss nivå ska vi se till att ta in skatter så att vi kan betala utgifterna. Carl Fredrik Graf talar om generellt lägre skatter. I år är andra året i följd som vi generellt sänker skat- terna. Vi har bl.a. genom skattepolitiken sett till att vi har de resurser som behövs för att kompensera för del av egenavgifterna. Det gäller alla som betalar ege- navgifter. Vi har kvar det särskilda skatteavdraget för pen- sionärer. Vi planerar att i kommande budgetar stärka pensionärernas ställning och införa någon form av skattesänkning för dem, eftersom vi nu gör om pen- sionssystemet. Vi resonerar just nu om metoden. Menar Carl Fredrik Graf att det är principiellt fel att ha barnbidrag? Carl Fredrik Graf säger att det vore bättre att sänka skatterna än att ha en massa bidrag - Carl Fredrik Graf uttrycker sig naturligtvis inte så slarvigt, men det är innebörden av vad han säger. Är det principiellt fel att med barnbidragets hjälp utjäm- na skillnader mellan familjer som har barn och fa- miljer som inte har barn? I mitt parti hade vi tidigare ofta problem med att det var många som undrade varför Gyllenhammar skulle ha barnbidrag. Han behöver inte barnbidrag, sade man. Man använde alltid Gyllenhammar som exempel på den tiden. Vi hävdade då med emfas att barnbidrag är till för att utjämna skillnader mellan familjer med barn och utan barn. Är det principiellt fel? Är det inte ganska bra, bl.a. ur den demografiska synvinkeln, som Karin Pilsäter berörde?
Anf. 80 CARL FREDRIK GRAF (m) re- plik: Fru talman! Arne Kjörnsberg berörde en viktig punkt som definitivt hänger samman med skattepoli- tiken. Det gäller utgiftstrycket. De båda hänger sam- man. Som det verkar enligt vissa bedömare går vi nu in i ett lugnare konjunkturläge, för att använda den terminologi som Finansdepartementet använder. Andra skulle säga att vi är på väg mot en mer drama- tisk nedgång i ekonomin. I ett sådant läge skulle det vara bra om man hade haft ett lägre utgiftstryck och ett lägre skattetryck. Då blir konjunkturkänsligheten betydligt mindre. Om vi kommer i ett läge där skattekraften minskar kommer utgifterna att bestå. Det kommer att leda till problem med att finansiera utgifterna. Vi har talat om trygghet och frihet båda två, men från helt olika utgångspunkter. Slutsatsen från min utgångspunkt är att jag vill ge större makt åt familjer- na och de enskilda. Jag vill att färre än 1,5 miljon individer här i landet ska betecknas som fattiga i utredningstjänstens PM. Det är alldeles för många. Skattesystemet skulle verksamt kunna bidra till att minska den andelen och till att fler människor kunde försörja sig på sin inkomst. Vi får fortsätta diskutera de lösningar som våra respektive partier föreslår i samband med vårpropositionen. De torde vara relativt kända vid det här laget.
Anf. 81 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik: Fru talman! För nio år sedan hade vi ett utgift- stryck på omkring 68 % av bruttonationalprodukten. Vi hade ett skattetryck på ungefär 55 % av samma bruttonationalprodukt. Det var då vårt stora problem uppstod. Det var då vi hamnade i moraset. Nu har vi tagit ned utgiftstrycket. Vi håller på att sänka skattetrycket. Det är konstigt att en socialde- mokrat ska behöva stå här och säga att vi håller på att sänka skattetrycket. Vi gör det, bl.a. av de skäl som Carl Fredrik Graf berörde, nämligen konjunkturkäns- lighet. Skattetrycket måste överstiga utgiftstrycket med 0,5 procentenheter. Jag förtänker inte på något sätt att ordet trygghet betyder mycket för Carl Fredrik Graf, precis som för mig. Jag tror att man bara kan få trygghet tillsammans med andra. Det är en historisk erfarenhet. Jag kan inte överblicka mer än min levnadstid. Men man kan läsa sig till det. Trygghet har i den västeuropeiska kultu- ren har beskrivits likadant ända sedan Bibelns tid. Där talar man om trygghet tillsammans med andra människor. Där tror jag att skärningspunkten ligger. Trygghet kan man bara få tillsammans med andra.
Anf. 82 KARIN PILSÄTER (fp) replik: Fru talman! Det är alltid ett nöje att höra utskot- tets värderade ordförande tala. Särskilt fäste jag mig vid repliken om att allting inte måste vara rationellt. Det tycker jag känns skönt i en sådan här politisk debatt som ibland tenderar att bli lite tråkig. Sedan var det en hel del av det som Arne Kjörnsberg sade som faktiskt inte var helt rationellt, så han lever ju verkligen som han lär. Låt mig bara börja med att nämna ett exempel på det. Just därför att vi inte drastiskt kan sänka skatter- na måste vi sänka de mest skadliga skatterna först. Det som vi då särskilt brukar lyfta fram är margina- leffekterna för låginkomsttagare. Just den delen hop- pade Arne Kjörnsberg över i det sammanhanget. Däremot sade han att det är grundavdraget för lågin- komsttagare som socialdemokraterna vill bevara. Ja, men vad vi vill göra är att ta bort minskningen av det grundavdrag som inträder i det inkomstläge som vanliga deltidsarbetande kvinnor ligger i och som gör att det blir en straffskatt på heltidsarbete för kvinnor. Det är där vi skiljer oss åt, inte i synen på om lågin- komsttagare ska betala lite mindre skatt. När det sedan gäller detta med värnskatten är det kanske jag som inte är rationell när jag kallar den för värnskatt i stället för, som Arne Kjörnsberg säger, ett andra skalsteg i statsskatteskalan. Men jag tror nog att det framgick av mitt inlägg varför jag väljer att an- vända ett annat uttryck. Jag skulle vilja fråga Arne Kjörnsberg, apropå detta att alla våra förslag är krångliga och missgyn- nar, vad det är för grundsyn hos socialdemokraterna som gör att ni vill använda åtta tio miljarder i skatte- rabatt till dem som får en dator av sin arbetsgivare. Varför vill ni inte ge de människor som står utanför arbetsmarknaden i dagens internationaliserade och alltmer tekniskt krävande samhälle samma chans? Är inte det någonting som vore mer rättvist?
Anf. 83 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik: Fru talman! Jag tycker att Karin Pilsäter har en poäng i resonemanget om datorer. Jag tycker faktiskt det. Jag är beredd att pröva det verkligt seriöst. Men ett skäl till att det är så svårt är att det, om jag får uttrycka det lite rått, finns risker - jag påstår inte att alla människor är sådana - för fiffel och båg. Men, precis som Karin Pilsäter säger, i den föränderliga tid som vi lever och om det är på det sättet som många säger - jag tillhör inte dem - att datorer är snarast livsviktiga för framtidens arbetsmarknad, tycker jag att det finns goda skäl att argumentera så som Karin Pilsäter gör. För mig finns det goda skäl att faktiskt fundera i dessa banor. Jag lovar att göra det. LO-puckeln - ja, den ligger lite för lågt. Den bor- de i varje fall skjutas uppåt. Vi funderar på hur vi ska göra, för vi inser de marginaleffekter som Karin Pil- säter pekar på. Men hela vårt upplägg med kompen- sation för egenavgifterna är ju en följd av att vi ser problem med marginaleffekterna, och Rolf Kenneryd beskrev det på ett bra sätt. Det är därför som vi ge- nom kompensation för egenavgifterna, genom max- taxa och en del andra åtgärder vill minska marginalef- fekterna. För åtta tio år sedan talade alla om det stora pro- blemet med marginalskatterna. Numera hör man knappast någon mer än möjligen Carl Fredrik Graf tala om marginalskatter och dess problem. Nu talar de allra flesta om problemen med marginaleffekter. Det tycker jag är en framgång, och vi vill gärna fortsätta på den vägen.
Anf. 84 KARIN PILSÄTER (fp) replik: Fru talman! Det kanske är mig förmätet att på- minna om att Folkpartiet redan under 80-talet - det är så långt tillbaka som jag kan överblicka - talade mycket om marginaleffekter, och då särskilt för små- barnsmammor. Men vi är bara glada att ni har kom- mit med på det tåget, även om det tog lite tid. Detta leder mig tillbaka till århundradets skattere- form. Jag kunde naturligtvis ha sagt att vi gjorde den tillsammans. Det trodde jag att alla visste. Men po- ängen är att när Folkpartiet gick till val på att göra denna skattereform sade de ledande socialdemokra- terna att den var uttänkt av felprogrammerade hjär- nor, så jag vet inte riktigt om varumärket ska tillskri- vas er. Ett varumärke som ska tillskrivas socialdemokra- terna är däremot det faktum att man inte kunde tänka sig att sänka skattetrycket, utan varje skattesänkning måste kompenseras med en skattehöjning. Då hamnar vi just i situationen med bl.a. LO-puckeln, som vi inte tycker är någon bra idé. Men vi hamnar också i detta med internationaliseringen, som då föranleder mig att ställa nästa fråga till Arne Kjörnsberg. Med tanke på hur rörligt intellekt han visade alldeles nyss kanske vi kan få se exempel på lite mer sådan rörlighet. När det gäller internationaliseringen är ni ju egentligen inne på samma tankebana, att de skatter som blir för höga i framtiden eller som redan är det i dag ska ersättas med högre skatter på annat. Då är vi inne på de kända fyra f:en: fastigheter, föda och fattigt folk. Min fråga är: Tycker Arne Kjörnsberg att det ver- kar vara en bra lösning för framtiden att sänka skatten inte bara för aktiemiljardärer utan även för andra rika människor och företag och i stället höja exempelvis matmomsen, fastighetsskatten och skatten för lågin- komsttagare? Det är ju det som blir er lösning om ni ska ha samma skatteuttag men på ett internationellt mer gångbart sätt. Vi tycker inte att det är någon bra idé. Därför vill vi i Folkpartiet kämpa för ett sänkt skattetryck, så att fastigheter, föda och fattigt folk inte behöver betala mer skatt när vi skaffar oss ett inter- nationellt konkurrenskraftigt system.
Anf. 85 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik: Fru talman! Jag påstår helt frankt att vårt land är internationellt konkurrenskraftigt även när det gäller skattesystemet. Jag förstår naturligtvis varför Karin Pilsäter inte hade tillfälle - Karin Pilsäter arbetar ju också i ett annat utskott - att lyssna på utfrågningen om interna- tionaliseringens betydelse för det svenska skatteutta- get i framtiden. Om Karin Pilsäter hade haft tillfälle att lyssna på bl.a. tankegångarna hos tidigare chefse- konomen på LO, P-O Edin, numera med funktion som särskild utredare i det som kallas Skattebasut- redningen, hade Karin Pilsäter säkert instämt i min tolkning, som jag fångade i orden: Förfäras ej, du lilla hop. För att anknyta till Karin Pilsäter och demokratin är det inte bara i vårt land som demokratin förändras. Det är inte bara i vårt land som det blir alltfler äldre. Precis som Karin Pilsäter sade har det nästan ett vär- de i sig att vi lever länge, är friska osv. Det är lika- dant på kontinenten. Det är bara det att de där ligger 15-20 år efter oss. Jag är övertygad om att tyska vuxna barn är precis likadana som svenska vuxna barn. De tycker att mamma och pappa ska ha det bra på ålderns höst. Därför kommer t.ex. Tyskland - och det gäller alla länder i Europa - att på det ena eller det andra sättet behöva finansiera detta att de vill ta hand om sina föräldrar. De skiljer sig inte från oss. I det avseendet tror jag att vi är lika goda, i ordets bästa bemärkelse. Som sagt var: Förfäras inte, Karin Pilsäter! Och notera att socialdemokraterna sänker skatten. Ni talar om att göra det.
Anf. 86 ROLF KENNERYD (c) replik: Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka för den intellektuellt berättigade recensionen av mitt anföran- de. Jag är glad över den. Men jag hade varit ännu gladare om Arne Kjörns- berg hade tagit intryck av det och kommenterat lite grann av innehållet i mitt anförande. Jag skulle därför vilja ställa ett par frågor till Arne Kjörnsberg. Är Arne Kjörnsberg beredd att överge sin bidrags- fixering när det gäller låginkomsttagare till förmån för riktade skattesänkningar till dessa inkomstgrupper för att komma till rätta med marginaleffekterna? Den andra frågan är: Är Arne Kjörnsberg beredd att medverka till att förvärvsarbete, antingen det sker i form av en anställning eller i enskild näringsverk- samhet, premieras på ett rimligt sätt i skattesystemet i förhållande till bidragsinkomst för att på det sättet göra det lönsammare att arbeta? Det är där nyckeln till individens självbestämmande ligger.
Anf. 87 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik: Fru talman! Det var inte bara intellektuellt beting- at, Rolf Kenneryd. Det var också känslomässigt. Jag tycker att i det var en fröjd att lyssna till Rolf Ken- neryd i väldigt långa stycken. Jag drog till med 80 %. Som den skattebitare Rolf Kenneryd är, vet han naturligtvis att det socialdemokratiska partiet och regeringen i gott samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet just nu sänker skatter genom kompensa- tion för egenavgifter. Att vi samtidigt höjer barnbi- draget för landets barnfamiljer gör väl inte det hela sämre? Vi har nu skaffat oss den starka ekonomi som behövs - eller för att vara riktigt ärlig har svenska folket sett till att vi har den starka ekonomi som be- hövs - för att vi ska kunna börja kompensera för egenavgifterna. Det har hittills skett i två steg. Samti- digt har vi kunnat höja barnbidragen, återföra pensio- nerna till 100 % av basbeloppet, förstärka bostadsbi- draget för pensionärer och vidta en lång rad andra åtgärder. Vi är inte bidragsfixerade, men det ena behöver inte utesluta det andra. Vi tycker faktiskt att barnbidraget är en bra sak. Vi har haft det i 52 år, och vi tycker att det är lika bra nu som när det infördes. Då tror jag att det var 37:50 kr i kvartalet per barn. Sedan förstår jag faktiskt inte frågan när det gäller detta med förvärvsarbete och bidragsinkomster. Man kan diskutera om det lönar sig tillräckligt, men det är ju så att det alltid blir mer pengar om man arbetar än om man har sjukersättning eller a-kassa. Man kan diskutera skillnaden, men vi tycker att det är en gans- ka rimlig skillnad nu. Det skiljer lite grann, men det lönar sig faktiskt alltid att förvärvsarbeta. Genom minskade marginaleffekter vill vi göra det än mer lönsamt.
Anf. 88 ROLF KENNERYD (c) replik: Fru talman! Nej, Arne Kjörnsberg, i dag är det faktiskt så att det inte alltid lönar sig netto att arbeta i förhållande till att uppbära bidragsinkomster, dvs. efter skatt och efter de utgifter som alltid är förknip- pade med att ha ett arbete, t.ex. resor till och från arbetet, ökade matkostnader och levnadsomkostnader i övrigt. Det är det som gör att det faktiskt finns åt- skilliga exempel på att man avstår, om man kan, ifrån att ta ett arbete eftersom det lönar sig för dåligt. Jag tycker att barnbidragen är ett väldigt dåligt exempel i den här diskussionen. De medverkar ju inte till att det uppstår sådana här marginaleffekter. Det är de in- komstberoende bidragen som gör det. Det är ett väl- digt dåligt exempel. Låt mig avslutningsvis i det här replikskiftet på- peka att det beslut om maxtaxa som Arne Kjörnsberg åberopade verkligen inte hjälper dem som har lägst köpkraft. Det gynnar ju i stället framför allt högin- komsttagare som redan har god köpkraft. Det är ett exempel på det som ni börjar anamma alltmer, nämli- gen en omvänd fördelningspolitik som innebär att man indirekt tar från de fattiga och ger till de rika i stället för tvärtom, som jag tycker att man ska tilläm- pa.
Anf. 89 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik: Fru talman! Den förre finansministern represente- rade i sin funktion som riksdagsledamot Gävleborgs partidistrikt. Därför tog vi fram exempel därifrån när vi arbetade med de skatteförändringar vi ville göra. Det var det som ledde till att vi valde vägen med kompensation för egenavgifterna. Vi hade ett exem- pel med en verklig person, en undersköterska i Gävle, som gick från att jobba 75 % till att jobba 100 %, och det blev mindre pengar i portmonnän. Det var natur- ligtvis alldeles fel. Så kunde vi inte ha det. Så resone- rade vi. Det var därför vi sade att vi skulle sänka marginaleffekterna. Vi valde den tekniska lösningen med kompensation för delar av egenavgifterna. Till detta lägger vi maxtaxan. Jag tycker nog att det är att hårdra att säga att vi tar från de fattiga och ger till de rika, som är Rolf Kenneryds definition på den refor- men. Sakligt sett beror det ju faktiskt på vilka barn- omsorgsavgifter man har i kommunerna. Detta är egentligen ett första steg på väg mot en allmän förskola. Vi tycker att skolan ska vara avgifts- fri. Detta är inget löfte, men jag kan tänka mig att vi i framtiden har en allmän förskola som är avgiftsfri för alla. Jag tycker att detta är ett första steg, men jag understryker att det är jag som tycker det. Vårt parti har inte tagit ställning i den frågan, men så resonerar jag i dessa sammanhang.
Anf. 90 HELENA HÖIJ (kd) replik: Fru talman! Naturligtvis är det så att skatteintäkter behövs för att skapa trygghet eller tillit till de gemen- samma åtaganden som vi har gjort. Det handlar om fri utbildning, en värdig vård och omsorg och en funge- rande rättsstat. Det är områden som också behöver ekonomiska förstärkningar. Men det som är lite un- derligt i Arne Kjörnsbergs sätt att resonera är att han inte drar slutsatsen att också familjer behöver pengar i plånboken för att känna trygghet och ha en tro på framtiden. Många är i dag mycket beroende av politiska be- slut. Det finns nog politiker, eller politikerpampar som utskottets ordförande uttryckte det, av olika kulörer som fattar beslut om vilken fritidsverksamhet som ska subventioneras, vilken barnomsorg som ska byggas ut osv. Det är beslut som mycket väl skulle kunna fattas av enskilda och familjer. Det vore intres- sant att höra utskottets ordförandes och Socialdemo- kraternas syn på situationen för många låginkomstta- gare. Vore det inte värdefullt med beslut som ger också de här familjerna en valfrihet på de områden där ekonomin är styrande, dvs. områden där valfri- heten i dag begränsas till dem som har en mycket tjock plånbok?
Anf. 91 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik: Fru talman! Jag har undvikit att ställa frågor till mina meddebattörer i dessa replikskiften, men jag måste faktiskt ställa en fråga till Helena Höij. Nu har Helena Höij använt nästan samma formulering i två debatter i följd, nämligen att skatterna är så höga att folk måste stå med mössan i hand och söka bidrag från staten. Kan Helena Höij ge mig ett exempel på när människor som bor i Sverige måste stå med mös- san i hand? Jag kräver inte så mycket - bara ett ex- empel. Sedan ska jag försöka svara på Helena Höijs frå- gor. Helena Höij säger att många områden behöver förstärkningar, men hon exemplifierar inte. Däremot exemplifierar hon i sina reservationer. Det finns en massa områden där Helena Höij vill göra undantag, sänka och tillåta avdrag. Men Helena Höij talar inte om hur det ska betalas. Spåren förskräcker. Vi social- demokrater kommer aldrig att sätta oss i den situatio- nen att vi än en gång hamnar i ett moras. Låt mig citera en tidigare mångårig ledamot av denna försam- ling, av Sveriges riksdag, nämligen Gunnar Sträng. Han sade, lite slarvigt uttryckt med mitt sätt att for- mulera det: Först ska pengarna in, sedan kan de beta- las ut. Vi socialdemokrater är alldeles bestämda i den delen. Först ska pengarna in, sedan kan de betalas ut. Då ska vi göra det så att människor känner tillit, för att använda Helena Höijs uttryck. Det var ett bra uttryck, tycker jag förresten. De ska känna trygghet. Vi ska försöka göra det så rättvist som vi någonsin kan. Det kommer aldrig att bli helt rättvist, men vi ska göra det rättvisare.
Anf. 92 HELENA HÖIJ (kd) replik: Fru talman! Två kommentarer till detta replikin- lägg. Det är klart att pengarna ska komma in innan de kan betalas ut. Det gäller både för det offentliga och, inte minst, i familjeekonomin. Vad gäller de reformer som vi vill införa för att öka valfriheten för barnfamiljer har socialdemokra- terna lagt en ganska stor summa pengar på maxtaxan. En riksdagsledamot i Stockholm som har två barn på dagis får sina avgifter sänkta med 16 000 kr per år. Oavsett varifrån pengarna tas går dessa 16 000 till en person som har en ganska bra lön. Det är pengar som skulle kunna användas för att finansiera vårt förslag om barnomsorgskonto och rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader. Jag är säker på att Arne Kjörnsberg läste vår bud- getmotion i höstas ganska noga. Där kan han se att alla våra förslag är finansierade. Min andra kommentar gäller vem som får stå med mössan i handen. Det är trots allt så att familjerna i dag ekonomiskt och i andra avseenden är mycket beroende av politiska beslut. Hur är bostadsbidrags- systemet utformat? Hur ser socialförsäkringssystemet ut? Hurdan är tillgången till barnomsorg? För att få den barnomsorg som man är i behov av är man hänvi- sad till de kommunala politiska besluten om utbygg- nad. Man har ganska så liten möjlighet att själv på- verka den situationen.
Anf. 93 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik: Fru talman! Helena Höij kan vara alldeles överty- gad om att jag läste kristdemokraternas budgetmotion noga. Jag undrar om det är någon mer än jag som har läst alla motioner, både partimotioner och enskilda motioner från allmänna motionstiden, på skatteområ- det. Jag har läst varenda en. Jag erkänner att jag har läst en del något översiktligt, men jag har gått igenom varenda en. Jag vet vad ni föreslår, och jag tycker dessutom att ni har fel. Jag tycker inte att era förslag innebär att ni tar det ansvar för ekonomin som är nödvändigt. Dessutom tycker jag att ni har fel ur fördelningspoli- tisk aspekt, men det kan vi alltid diskutera. Fru talman! Jag tror att Helena Höij och jag miss- förstår varandra. När Helena Höij säger att den en- skilde får stå med mössan i handen uppfattar jag det mycket bokstavligt. Jag ser bilden framför mig, och det beror troligen på att jag har en annan erfarenhet. Jag ser framför mig lantarbetaren eller torparen bok- stavligt talat stå med mössan i handen framför patron. Jag ska dock försöka förstå att det är något annat som Helena Höij talar om, och då ska vi nästa gång kan- ske inte missförstå varandra. Det skulle glädja mig, om jag nu försöker tänka så, om Helena Höij inte använde det uttrycket. Med förlov sagt tycker jag att det är ett lite felaktigt sätt att beskriva den svenska samhällsmodellen. I den har vi vart fjärde år en jättelik revision på valdagen, då vi kan välja dem som ska företräda oss i politiska sam- manhang.
Anf. 94 MARIE ENGSTRÖM (v): Fru talman! Jag vill först säga att försvaret av den generella välfärden är kärnan i Vänsterpartiets politik. Det var också ungefär på det sättet som Arne Kjörns- berg uttryckte sig i sitt anförande. Men Arne Kjörns- berg var även djupt imponerad av Rolf Kenneryds anförande. Det var mycket av puss och kram från den här talarstolen till Rolf Kenneryd. Jag satt och funde- rade en stund på vilka det egentligen är som samar- betar i majoritet i dag. Men vi får väl se vad som händer med detta flirtande, Arne Kjörnberg. Det är många som här har sagt att vi lever i en föränderlig värld. Vi tycker från Vänsterns sida att det är viktigt att trots detta värna den trygghet och den generella välfärd som vi har i vårt land. Det finns i dag ett enormt tryck, inte minst från övriga politiska partier, på att skatter ska sänkas. Jag tycker att det kan vara viktigt att påpeka att man har olika system i olika länder. Inte minst har OECD nu pekat på hur svårt det är att göra jämförel- ser mellan länder. Det som vi i Sverige betalar över skattsedeln kan i andra länder betalas via obligatoris- ka försäkringar. Ett bidrag i Sverige kan motsvaras av ett rent skatteavdrag i ett annat land. Vi har nyss fått en promemoria där detta beskrivs ganska ingående. Vi som varit nere och besökt OECD fick då in- formation om att man där jobbar med frågor om stör- re jämförbarhet. Det talar för att man inte hela tiden i första hand ska skrika efter sänkta skatter. Men naturligtvis ska vi ha respekt för att vi lever vi i en värld där stora förändringar är på gång. Jag välkomnar därför P-O Edins utredning. Syftet med den är en utformning av den svenska skattestrukturen på ett så sätt att vi kan bevara de ambitioner som vi har inom välfärdens område. Jag tycker att detta låter bra och väntar på det resultat som så småningom kommer av detta. Jag vill också ta upp något ur moderaternas reser- vation 1. Det är ganska stora ord moderaterna tar till när de säger att människor hindras att ta ansvar för sina egna liv och att de höga skatterna motverkar de svenska företagen och den svenska ekonomins till- växt. Vi har väl på senare tid haft en exempellös till- växt, Carl Fredrik Graf. Jag kan inte med bästa vilja i världen säga att det höga skattetryck som Carl Fredrik Graf tycker att vi har har dämpat all tillväxt. Den internationella konjunkturen slog igenom även här. Moderaterna menar i sin reservation också att alla måste kunna spara ihop en årslön på banken. Jag måste utifrån de skattesänkningsförslag som mode- raterna för fram, bl.a. om sänkning av statsskatten, fråga vilka som kommer att kunna spara ihop en årslön på banken. Jag ser att Carl Fredrik Graf begär replik, så jag antar att jag kommer att få svar på den frågan. Jag antar också att Carl Fredrik Graf då kommer att säga att man vill skattebefria de första 50 000 kronorna i inkomst, men jag tror inte att det ger en årslön på banken för en normalinkomsttagare. Carl Fredrik Graf pratade också om det PM som riksdagens utredningstjänst har tagit fram och som har rubriken Fattigdom och bidragsberoende i Sveri- ge. Carl Fredrik Graf menade att om vi sänker skat- terna blir allt färre fattiga och bidragsberoende. När man läser detta PM finner man dock att genom de transfereringar som vi trots allt har minskar antalet sådana som definieras som fattiga. När man läser moderaternas reservationer i finansutskottet ser man också att de stora besparingar som de gör tas ut i transfereringssystemen: sjukförsäkring, föräldraför- säkring och a-kassa. Jag tycker alltså inte att Carl Fredrik Grafs resone- mang håller riktigt i detta avseende. Carl Fredrik Graf säger vidare att vi har ideolo- giska spärrar mot hemnära tjänster. Det finns även hemnära hushållstjänster, och det området berörs i en reservation. Där radar man upp vilka förbättringar vi skulle få om vi genomförde förslagen i denna reser- vation 5. Vi skulle göra svarta jobb vita, öka valfri- heten för hushållen, öka effektiviteten i ekonomin osv. Men framför allt skriver man att det skulle öka jämställdheten, eftersom dagens skatteregler "hindrar kvinnor såväl från att bjuda ut sitt kunnande på en vit marknad som att köpa sig servicetjänster". Detta reser en del frågetecken hos mig. Är det alltså kvinnors arbetsmarknad som ni pekar ut? Hem- tjänsten är alltså kvinnornas arbetsmarknad. Då måste jag ställa frågan: Vem ska gå hem till t.ex. en ensam- stående mamma och städa när hon städar hos någon annan? Varifrån ska hon få pengar om hon samtidigt ska spara ihop en årslön på banken? Varifrån ska hon få pengar till att få städat hemma hos sig? Vad är det här för jämställdhet? Är det inte så att den ensamstående mamman kan- ske är mycket mer beroende av att det finns ett gene- rellt välfärdssystem som tar hand om både hennes barn och hennes åldrade föräldrar? Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut.
Anf. 95 ARNE KJÖRNSBERG (s): Fru talman! Jag vill väldigt tydligt och klart dek- larera att jag som företrädare för den socialdemokra- tiska gruppen i skatteutskottet väldigt mycket upp- skattar det fina samarbete vi har med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Ibland går det på skruvar, men jag tycker att vi kan vara raka och öppna mot varandra och det uppskattar jag väldigt mycket. Detta säger jag med anledning av Marie Engströms definition av mitt sätt att komplimentera Rolf Kenneryd. Hon talade om att det var mycket puss och kram. Jag hoppas att det var bildligt. Jag är inte mycket för den tidigare sovje- tiska, numera ryska modellen där karlar både kramas och pussar varandra på kinderna. Rättare sagt är jag helt emot det. Men det är en annan fråga. Det jag uppskattade i Rolf Kenneryds anförande, och det är jag säker på att Marie Engström också gör, var att han talade om ordning och reda. Jag uppskattar när han tar avstånd från moderaternas iver att sänka skatter för dem som har det ekonomiskt bra, och då tillåter jag mig att säga det. Jag uppskattar det! Det kan jag säga till dem där jag tycker att det är befogat i sak. Jag är bara rädd - jag tänkte på det efteråt - att det kanske kan uppfattas som en judaskyss. Det var verkligen inte avsett som en sådan. Det var snarare ett sätt att komplimentera en person, i det här fallet Rolf Kenneryd, på samma sätt som jag komplimenterar Marie Engström, Per Rosengren och numera Matz Hammarström för det goda samarbete vi kan ha i sakfrågorna.
Anf. 96 MARIE ENGSTRÖM (v): Fru talman! Jag finner ingen anledning till att jag och Arne Kjörnsberg ska ha en debatt om ett anfö- rande från en ledamot för Centerpartiet. Det finns ingen anledning till det. Jag får väl godta denna för- klaring till den judaskyss som jag fick av Arne Kjörnsberg.
Anf. 97 ROLF KENNERYD (c): Fru talman! Med anledning av det nyligen avslu- tade replikskiftet, som i sin tur baserades på Arne Kjörnsbergs intellektuellt berättigade och känslomäs- sigt betingade beröm av mitt tidigare anförande, vill jag inledningsvis bara erinra om att puss och kram kan utdelas även utanför äktenskap när så är berätti- gat. Sedan framställde sig Marie Engström som för- svarare av den generella välfärden. Jag tycker nog att det är en ganska egendomlig tillämpning av denna nuförtiden, och det har Marie Engström medverkat till. Det mest flagranta exemplet på detta har tidigare åberopats i den här debatten, nämligen maxtaxan i barnomsorgen som ju har omvänd fördelningsprofil i förhållande till det som jag har trott vara ett av Väns- terpartiets riktmärken. Hur förhåller det sig egentli- gen med kompassriktningen numera när det gäller fördelningspolitiken, Marie Engström?
Anf. 98 MARIE ENGSTRÖM (v): Fru talman! Jag tror att vi har en ganska god kompassriktning. Förslaget till maxtaxa vet Rolf Kenneryd likaväl som jag vems baby det är, så att säga. Vi vet var förslaget kom ifrån. Vi ser maxtaxan som en del i den generella välfärden. Den ska alltså omfatta alla. Efter förhandlingar, efter lite stötande och blötande, har förslaget också gjorts om till att bli mer fördelningspolitiskt godtagbart. Det är det svar jag har till Rolf Kenneryd.
Anf. 99 ROLF KENNERYD (c): Fru talman! Innebär detta att vi kan förvänta oss att Marie Engström och Vänsterpartiet kommer att ansluta sig till de förslag som nu kommit fram i ut- redningsarbete och i den allmänna debatten om att generalisera t.ex. bostadsbidragen på ett sätt som gör att de som verkligen behöver bostadsbidrag ska få behålla nivån som den är i dag och att det, till en kostnad av ungefär 5 miljarder, också ska tillkomma höginkomsttagare som ju faktiskt inte behöver något bostadsbidrag? Är det den nya generella välfärdspoli- tiken i socialistisk tappning som nu växer fram?
Anf. 100 MARIE ENGSTRÖM (v): Fru talman! Jag förstår att Rolf Kenneryd refere- rar till den utredning som nyss har kommit angående ett mer generellt bidrag. Jag tycker absolut att bo- stadsbidraget ska behålla den karaktär det har i dag. Det ska vara inkomstprövat och i första hand träffa dem som absolut behöver detta bidrag. Det är väl lite grann detta som är vitsen med våra sociala system: att vi har en kombination av generella bidrag, inkomstprövade bidrag, bidrag som ska kunna ges ut en kortare tid i livet, bidrag som behövs vid sjukdom osv. Jag tror att det är väldigt viktigt att upprätthålla den goda kombination och det heltäck- ande system vi har i dag och i första hand inrikta oss på att laga de revor som eventuellt kan finnas i detta system.
Anf. 101 CARL FREDRIK GRAF (m): Fru talman! Jag ska inte delta i den puss och kram-debatt som Kjörnsberg, Kenneryd och Eng- ström har ägnat sig åt. I stället ska jag försöka kom- mentera och ställa motfrågor. Marie Engström är mycket kritisk till förslaget om skattereduktion för hushållstjänster. Jag måste fråga Marie Engström: Vore det inte bättre att öka mång- falden i utbudet inom tjänstesektorn? Vad är det farli- ga eller konstiga i detta? I stället väljer Marie Eng- ström att fokusera på att en viss typ av tjänster enbart ska levereras av en monopolist. Vårt förslag syftar endast till att bredda möjligheterna. Vi minskar risken för svartjobb. Det förhindrar ju inte att de människor som behöver en viss typ av stöd, som Marie Eng- ström var inne på, fortfarande kan ha möjlighet att få stöd från det allmänna. Tanken med vår politik är att öka möjligheterna för enskilda människor och familjer att i största möj- liga mån kunna leva på sin lön. Då blir det också möjligt för det allmänna att fokusera på dem som verkligen behöver stöd. Det kan inte vara rimligt att så många människor som framgår av den PM vi nu har talat om behöver det allmännas stöd, vare sig man nu räknar inklusive eller exklusive transfereringar. Även med den lägre siffran är det 720 000 svenskar som kan betecknas som fattiga, och det måste vi na- turligtvis ändra på. Min fråga är alltså: Vad är det för fel på mångfald inom tjänstesektorn?
Anf. 102 MARIE ENGSTRÖM (v): Fru talman! Det möter absolut inte några hinder att med dagens regelsystem ha mångfald inom tjäns- tesektorn. Jag får fortfarande lappar i min brevlåda från företag som vill utföra städning och andra tjäns- ter i hemmet. Det finns absolut inget som sätter hin- der i vägen för det. Det vi pratar om här är att ni vill skattesubventio- nera en viss typ av verksamhet. Ska man skattesub- ventionera någonting menar jag att det med automatik betyder mindre skatteinkomster för staten. Staten bör spara in på någonting annat i stället. Med knappa resurser tycker jag att det är bättre att använda resur- serna inom det offentliga system vi har med vård och omsorg av barn, äldre och sjuka. Det tror jag är skil- jelinjen mellan oss två. Dessutom noterar jag att Carl Fredrik Graf inte alls svarar på de frågor jag ställde om vilka det är som med Carl Fredrik Grafs skatteförslag ska kunna sätta undan en årslön på banken.
Anf. 103 CARL FREDRIK GRAF (m): Fru talman! Frågan om skattesubvention är ju in- tressant att diskutera. Vi kan som exempel ta de män- niskor som väljer att använda sig av kommunal barn- omsorg. Den får väl i mycket hög utsträckning anses vara skattesubventionerad. Det är en väldigt liten andel relativt den totala kostnaden som nyttjaren betalar själv. Jag tror inte att Marie Engström kan blunda för det faktum att Riksförsäkringsverkets undersökning när det gäller exempelvis hemtjänster och andra tjänster talar om att 1,2 eller 1,3 miljoner svenskar, jag kommer inte ihåg exakt, är beredda att köpa dessa tjänster svart. Mellan 700 000 och 800 000 svenskar arbetar svart, helt eller i de flesta fall delvis. Jag skulle tro, i vart fall är det min bedömning, att skatte- systemet spelar en roll i detta. Med vårt förslag blir det möjligt för flera att köpa vita tjänster. Både den som säljer den tjänsten och den som köper den tjänsten mår av många olika väl kända skäl väldigt bra av att kunna handla med var- andra på ett lagligt korrekt och vitt sätt. När det gäller årslönen vill jag säga att vår skatte- politik är ett uttryck för att det ska löna sig att arbeta. Det ska löna sig att utbilda sig. Man ska kunna spara, och det ska vara möjligt att ta risker i egna och andras idéer. Då tycker jag att det är en rimlig målsättning att man ska kunna spara till ett kapital som motsvarar den egna årslönen. Det gäller naturligtvis alla. Ju bättre skattemässiga villkor vi får för privat sparande i Sverige, desto större är naturligtvis möjligheterna att det här kan förverkligas.
Anf. 104 MARIE ENGSTRÖM (v): Fru talman! Svartarbete är naturligtvis inte bra, Carl Fredrik Graf. Men vi vet ju också att vi interna- tionellt sett inte har större svart marknad än något annat land som enligt Carl Fredrik Graf har mycket lägre skattetryck. Jag köper inte så lätt den förklaring som Carl Fredrik Graf ger, att det är skattetrycket det beror på. Det kanske finns många andra orsaker, t.ex. att vissa partier alltid upprepar att skatter är av ondo. Det kan också vara av betydelse, t.ex. för den upp- växande generationen. Sedan säger Carl Fredrik Graf att det kan vara en målsättning att man ska kunna ha en årslön på banken och att det borde gälla alla. Javisst, men hur, Carl Fredrik Graf? Det är det jag frågar. Om ni vill sänka statsskatten innebär det en skattesänkning med 200 kr för en vanlig inkomsttagare som inte betalar stats- skatt. Det innebär en skattesänkning på ca 50 000 kr per år för den som har en halv miljon i årslön. Det är det som är kärnan. Det var därför jag ställde frågan.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 16 §.)
15 § Allmänna motioner om mervärdesskatt
Föredrogs skatteutskottets betänkande 2000/01:SkU15 Allmänna motioner om mervärdesskatt.
Anf. 105 CATHARINA HAGEN (m): Fru talman! Föreliggande betänkande handlar om en av våra största skattekällor, nämligen mervärdes- skatten. Totalt står momsen för omkring 200 miljar- der kronor av de drygt 1 100 miljarder som den of- fentliga sektorn drar in i skatter och avgifter. Sverige har tillsammans med Danmark Europas högsta moms, 25 %. I Tyskland och England är momsen 16 %, i Frankrike 20 % och i Luxemburg 15 %. Momsen var tidigare en relativt säker skattekälla ur statens synvinkel. Den var relativt fredad från internationell konkurrens. Men i dag är verkligheten annorlunda. Vi kan som konsumenter undgå den höga svenska momsen genom att handla varor och tjänster över Internet. Vi kan privatimportera bilar, kylskåp och andra kapitalvaror. Ju mer vi reser, desto lättare blir det att handla där skatten är lägre. Riksskatteverket beräknar t.ex. att man för närva- rande med säkerhet kan säga att vi förlorar minst en halv miljard kronor varje år bara på e-handeln. Även rent kriminella verksamheter som sysslar med momsbedrägerier i stor skala finner stora vinstmöjligheter hos oss på grund av att avvikelserna i momssatser är så stor mellan Sverige och många andra länder. Regeringens globaliseringsutredare Edin och Jär- liden uttryckte häromdagen sin oro också över kon- sumtionsskatterna. Ökad handel över gränserna och över Internet kan bli ett reellt hot mot skatteintäkter- na, befarar de. Ändå är det inte ett eventuellt bortfall av skat- teintäkter som utgör det främsta skälet till att lindra skattetrycket. I direktiven till nämnda utredning på- pekas nämligen att ett högt skattetryck inte bara har fiskala risker. Det kan också vara ett hot mot själva tillväxtbetingelserna. Regeringen skriver alltså själv i direktiven att om högre utbildad arbetskraft i ökad utsträckning flyttar av skatteskäl kan det "vara ett förhållandevis större problem för de allmänna till- växtbetingelserna än för de offentliga finanserna". Mot bakgrund av detta yrkar jag bifall till reser- vation 1. Jag vill också beröra ett annat område. Det gäller kultursektorn. Där råder för närvarande mycket olika momssatser. Det finns 6 % moms, 12 % moms och 25 % moms inom kultursektorn. Grundfrågan är om det är riktigt att staten ska styra medborgarnas kultur- konsumtion genom att det finns olika momssatser på olika typer av kultur. Det tycker inte Moderata samlingspartiet. Vi vill ge likartade konkurrensvillkor för olika kulturverk- samheter. Därför föreslår vi en utredning som tillsätts i syfte att införa en enhetlig och gemensam momssats inom hela kultursektorn. Jag ska här redogöra för några exempel som visar problemen inom denna sektor. Böcker t.ex. belastas med 25 % moms. Samtidigt konkurrerar böcker med dagstidningar, bio och andra nöjesyttringar som har lägre moms. Bokutgivare utsätts också för internationell konkurrens via handel på Internet och digitala leveranser. Norge, England och Irland har noll procents moms på böcker. Italien, Spanien, Frankrike, Belgien och Holland har alla mellan 4 och 6 % moms på böcker. Vi har 25 % moms. Förhållandena är ungefär likartade beträffande tidskrifter. Förståelsen för det skrivna ordet måste uppmunt- ras mer. Det är av stor betydelse för studier, social integration och för möjligheten att utvecklas såväl professionellt som kulturellt. I andra länder har man insett detta. Därför har man lägre moms på böcker och tidskrifter. Det ger då större utrymme för att hålla lägre priser. Böcker är en del av kultursektorn. En annan del är dansbandens situation. De beskattas med 25 % moms. Dansbanden konkurrerar bl.a. med konserter, där 6 % moms tas ut. När ett rockband ger en konsert beskat- tas bandet med 6 %, men om man dansar till rock- bandet ska bandet beskattas med 25 %. Det blir en ganska dyr dansbiljett. Frågan är om det är rimligt. En annan svårighet som de privata dansbanden ut- sätts för är konkurrens från kommunala arrangörer, som ofta har en särskilt gynnsam skattesituation bl.a. på grund av kommunkontosystemet. Det finns många andra områden där konkurrensen snedvrids på grund av olika momsregler. Museer beskattas med 6 % moms. Men de utvecklas numera ofta till att bli mer av upplevelseattraktioner, och på så sätt liknar de mer nöjesparker. Nöjesparker har i dag 25 % moms. Kon- serter, shower och teater beskattas olika beroende på om de uppförs utanför eller innanför en nöjesparks grindar. Dessa exempel visar att gränsdragningsproblemen är många, och det blir alltmer absurt att ha olika momssatser på olika sorters kultur. Vi får ofta höra att lägre moms på fler områden skulle innebära nya gränsdragningsproblem. Det är inte sant. Tvärtom minskar gränsdragningsproblemen om kulturmomsen blir lika över hela området. Jag yrkar bifall till reservation 3. Sedan vill jag snabbt beröra den skattefria verk- samheten som bedrivs inom kommunerna och lands- tingen. Nuvarande regler blir alltmer stötande vad avser den bristande konkurrensneutraliteten inom områdena vård, omsorg och utbildning. Detta är väx- ande marknader som det finns ett starkt efterfrågebe- hov hos och som lämpar sig utmärkt för egenföreta- gande. Småföretagare måste få en bättre konkurrens- situation i förhållande till kommunal- och landstings- drivna verksamheter. Det måste bli lättare att erbjuda alternativ och konkurrera inom de områden som i dag totalt domineras av kommuner och landsting. Kom- munkontosystemet - som ofta åberopas - är inte konkurrensneutralt, eftersom en stor del av skulden efterskänktes till kommunerna i förra budgeten. Kommunerna betalar mindre till kommunkontosys- temet än vad de får tillbaka. Fru talman! Avslutningsvis kan jag konstatera att momsen hade varit ett mindre bekymmer om den generellt legat på en avsevärt lägre nivå. Då hade inte eventuella skillnader mellan olika nivåer haft så stor betydelse. Därför är min slutsats att det måste vara ett övergripande mål att arbeta för att sänka den allmän- na momssatsen från 25 % till en nivå som är konkur- renskraftig med åtminstone de flesta av Europas and- ra länder.
Anf. 106 PER ROSENGREN (v): Fru talman! Som tidigare har sagts behandlas här ett antal motioner inom mervärdesskatteområdet som väcktes under den allmänna motionstiden. Mervär- desskatten är en utpräglad konsumtionsskatt. Därför blir jag lite förvånad när jag hör Catharina Hagen säga att den ekonomiska brottsligheten gynnas på grund av de olika momssatserna i de olika länderna. Det stämmer inte alls. De som oärligt tjänar pengar på systemet är såda- na som sysslar med karusellhandel och liknande sa- ker. Karusellhandeln har ingenting med de olika momssatserna i de olika länderna att göra. Det hand- lar bara om att inte betala moms i Sverige när de säljer och sedan ha avdragsrätt för den ingående momsen. Där råder en missuppfattning från Catharina Hagens och moderaternas sida. Vi står till stora delar bakom betänkandet. Vi har en reservation. Det är en inriktningsreservation vad gäller bokmomsen. Peter Pedersen kommer senare att ytterligare redogöra för att det behöver utredas vad som ligger till grund för ett ökat läsande. Där är momssatsen kanske en del. Det bör utredas. Då bör också utredas vilka effekter en momssänkning skulle få. Skulle det påverka priset och därmed läsandet? Eller skulle pengarna hamna någon annanstans? Man måste kanske diskutera t.ex. ett bokprisindex, för att se att det verkligen innebär sänkta priser i slutledet. Det bör utredas. I en reservation föreslås en utredning. Den berör bara kulturmomsen. Det är lite märkligt. Det finns gränsdragningsproblem som är väl så svåra när det gäller andra delar i momssystemet. Titta t.ex. på byggmomsen. Vi är inte beredda att just nu starta en sådan utredning, men jag tror att det kanske längre fram kommer att bli läge för en utredning att se över alla nedsättningsreglerna och stämma av undantagen enligt sjätte mervärdesskattedirektivet. Där får det finnas två lägre momssatser. Jag kan upplysa Catharina Hagen - och det borde Catharina Hagen vara medveten om - att dans finns inte uppräknat i artikel H i sjätte mervärdesskattedi- rektivet. Den debatt som har förts om dansband och dans- bandsmusik är intressant. Här finns naturligtvis ett konkurrensproblem. Det största konkurrensproblemet är kanske de kommersiella anordnarna jämfört med de ideella föreningarna, som använder detta som en hävdvunnen finansieringskälla. Därmed är de skatte- och momsbefriade. Där finns det anledning att se över frågan. Men jag tycker att det är att gå långt att säga att allt nöje är kultur. Om det är det som moderaterna - och även Rolf Kenneryd - menar i sin reservation blir det lite tveksamt. Om allt nöje också plötsligt är kul- tur, t.ex. dans, då stämmer det inte med de regler vi har att rätta oss efter när det gäller EU. Det finns också en mängd andra sådana reserva- tioner. Kristdemokraterna har reserverat sig till för- mån för körkortsutbildningen, trots att de vet att det inte är möjligt med nuvarande EU-lagstiftning. Krist- demokraterna hänvisar till att Belgien har sänkt moms. Den frågan är utredd och klar, och regeringen har ingen anledning att utreda en gång till. Det är bara att ta del av den utredning som finns. Där framgår att de medlemsländer som 1991 hade nedsatt moms på körkortsutbildning får också i fortsättningen ha det. Sverige var, vad jag vet, inte medlem i EU 1991. Det blev vi senare. Då hade vi haft möjlighet att förhandla fram att vi också skulle omfattas. Men vad jag vet förhandlade inte den borgerliga regeringen om detta. Det vet naturligtvis Helena Höij. Kan Helena Höij förklara för församlingen varför inte ett sådant resul- tat förhandlades fram? Man skulle då kunna hävda att Sverige visserligen inte var medlem, men att Sverige nu är medlem. Pro- blemet är att vi inte hade nedsatt moms på kör- kortsutbildning 1991, utan vi hade faktiskt momsbe- frielse. Vi omfattas i det avseendet inte heller av de regler som vi skulle kunna använda oss av. Det är likadant när det gäller reservation 7 och serveringsmomsen. Det är helt uppenbart att mode- raternas krav på sänkning av moms på serve- ringstjänster inte heller är förenligt med den EU- lagstiftning som finns. Det är återigen bara att bekla- ga att den diskussionen inte togs upp vid förhandling- arna. Sedan har det insmugit sig en intressant debatt. Den gäller persontransporter och skidliftar. Det finns en intressant reservation i betänkandet. Jag är väldigt tveksam om en sådan reservation över huvud taget ska få läggas fram i riksdagen. Reservationen går nämligen ut på att man har samma uppfattning som utskottets majoritet. Detta är ett mervärdesskattebetänkande, och man framför i reservationen att dieselskatten bör sänkas. Det är ett krav som inte kan ställas i denna typ av ärende. Det är ingen reservation i förhållande till det som utskottet föreslår. Vi kan ju fundera hur Moderaterna motiverar den reservationen. Det hänvisas till att det är en mo- tivreservation, men jag menar att det inte ens är en skillnad i motiv i detta sammanhang. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 5, och i övrigt står vi bakom betänkandet.
Anf. 107 CATHARINA HAGEN (m) re- plik: Fru talman! Först och främst är det så att karusell- handel naturligtvis lönar sig mer i ett land med hög moms än i ett land med låg moms. Det var vad jag syftade på. En annan sak som Per Rosengren berör är gräns- dragningen, hur man ska dra gränsen mellan vad som är kultur och inte kultur. Ja, det är det som den utred- ning vi föreslår ska titta på. Vi vill alltså att utred- ningen ska försöka klargöra rimliga gränser för vad som är kultur och inte kultur. Per Rosengren tar också upp frågan om det över huvud taget skulle vara möjligt att få sänkt moms på dans enligt EU-direktivet. EU-direktivet förbjuder inte tydligt detta, men det är inte klart att man får sänka momsen. En utredning kan också utröna om detta är möjligt. Utskottet skriver ju självt i majori- tetstexten att det är svårbedömt, men det är i alla fall inte helt omöjligt. En fjärde sak är att Per Rosengren drar upp kon- kurrensen mellan ideella föreningar och privata dans- band. Jag vill hävda att konkurrensen är väl så tuff mellan de privata och de kommunala och landstings- drivna verksamheterna på det här området. Till sist är det övergripande problemet ju att vi har för höga skatter i Sverige, och därför skriver vi i vår reservation att vi vill arbeta för en lägre momsnivå rent generellt. Då slipper man säkerligen många av de problem som finns i dag.
Anf. 108 PER ROSENGREN (v) replik: Fru talman! Catharina Hagen hävdade att det var skillnader i momssatserna mellan länderna som kunde generera mer ekonomisk brottslighet. Det är intres- sant att höra att Catharina Hagen tar tillbaka det. Det är klart att ju högre momsen är, desto mer tjänar man. Men det intressanta i sammanhanget är att man får tillbaka den ingående momsen, och sedan lägger man inte på någon utgående moms. Det är egentligen i det land där man köper som man tjänar. Sedan försvinner ju hela beskattningen av alla affärer. Det är det som är det intressanta. När det gäller avgränsningen mellan kultur och icke-kultur, varför ska man stanna bara vid kultur- sektorn? Det finns andra gränsdragningsproblem som är väl så intressanta. Ni har ju en annan reservation om serveringstjänster och mat, och det är också in- tressant att borra på djupet i den frågan och kanske ta upp en dialog med EU. Det hade varit väl så intres- sant, som den här lilla delen som handlar om kultur. Sedan säger Catharina Hagen att EU inte förbju- der momssänkningar. Nej, det är inte förbjudet i EU- direktivet. EU räknar upp de områden där man får sänka, och det gäller bara de som är uppräknade. Där finns inte dans med - det kan vi bara konstatera. Om man sedan möjligen skulle omformulera detta med dans och kalla det någonting annat är det en annan sak. De gränsdragningsproblem som nu finns får vi nog leva med. Sedan kommer Catharina Hagen in på dansbanden och kommunala och landstingsdrivna danstillställ- ningar. Det handlar om ytterst få. Det som har fram- förts i debatten är att det är just när dansband spelar på dans som det skulle vara lägre moms, men de som går på diskotek ska fortfarande ha 25 %. Allting hal- tar ju. Nu finns det inte majoritet för detta, och det är nog inte många som på allvar för fram tanken på att det skulle vara en speciell dansbandsmoms.
Anf. 109 CATHARINA HAGEN (m) re- plik: Fru talman! Jag vill bara beröra området med momsen rent generellt. Om man arbetar för en lägre moms rent generellt försvinner ju många av de pro- blem som både Per Rosengren och jag berör. Jag är fullt medveten om att det är problem att avgränsa olika verksamheter för att ha en lägre moms. Men i rådande läge, där majoriteten förordar ett så högt skattetryck, tycker vi att det kunde vara intressant för en utredning att titta på hur man ska avgränsa kultur- utbudet och då ha en momssats som är lika över hela kultursektorn. Det är vad vi kan föreslå i dagens läge. Det viktigaste är naturligtvis att sänka momsen generellt. Det är också Edin och Järliden inne på i globaliseringsutredningen. De har uttalat sig och sagt att momsen är utsatt för internationell konkurrens på många plan och att den är en skattesats som troligtvis måste sänkas på sikt.
Anf. 110 PER ROSENGREN (v) replik: Fru talman! Momsen tillhör trots allt inte de skat- ter som det är absolut viktigast att sänka. Men för Moderaterna gäller det självfallet att sänka alla skat- ter i alla lägen - det vet vi. De är ensamma här i kammaren om att föra den politiken. Det finns ingen sans och måtta i alla de skatter som Moderaterna är beredda att sänka, och momsen är en del i det. I den globalisering som nu sker är inte momsen den skatt som man i första hand bör titta på, utan det är kanske andra saker som är väl så viktiga i det läget. Att tro att folk skulle släpa kylskåp m.m. över gränsen på grund av att momssatsen är 4-5 % lägre i ett annat land är lite naivt. Jag skulle vilja se resenä- rer i Helsingör frakta kylskåp på sina små vagnar. Jag tror inte att det är något större problem. Internethandeln kan vara ett problem, och man håller på att se över om det ska bli ett gemensamt regelsystem inom EU. Vi kan bara hoppas att det kommer, men jag kan hålla med om att det kommer att bli väldigt krångligt. Det gäller allt som laddas ned på en dator. Det blir svårt att göra någonting. Där- emot när det gäller varuhandel osv. ser jag inte några större problem just vad gäller momsen. Det finns, som sagt var, andra saker som man eventuellt bör titta på när det gäller den globalisering som pågår.
Anf. 111 SVEN BRUS (kd): Fru talman! Frågorna om mervärdesskatt berör ett brett fält, och jag vill ta upp några delar av det, främst kulturmomsen. För den genomsnittlige kulturkonsumenten i vårt land måste både regler och skattenivåer på detta om- råde framstå som fullständigt absurda. Om man handlar en Mankelldeckare i bokhandeln får man betala en högre moms än om man köper den i några delar, inbladad i Expressens söndagsbilaga. Att lyssna till dansbandet Vikingarna stillasittande betingar, som vi tidigare har talat om, ett lägre momspåslag än att röra sig till deras musik. Om man ska raljera kring detta förhållande, borde det ju vara ett folkhälso- intresse att stimulera rörelse framför stillasittande. Just förhållandet mellan sällskapsdans och passivt musiklyssnande belyser det obegripliga och orättvisa i nuvarande skatteregler. Ska man lyssna till en kon- sert i nöjesparken får man kanske t.o.m. finna sig i att slussas in genom en särskild grind, för i huvudentrén gäller nämligen 25 % moms men för konserten bara 6 %. Tilltron till system och skatteregler stärks knap- past genom orimligheter och obegripligheter av det här slaget. Gränsdragningarna blir både godtyckliga och orättvisa och stundom lite löjeväckande, som vi har konstaterat här. Lite generellt verkar det som att den högtstående kulturen beskattas förmånligare än mera folkliga och underhållande yttringar. Det finns naturligtvis starka skäl att se över momsbeskattningen på hela kultursektorn. Vi inser att den översynen kräver både eftertanke och noggranna överväganden så att resultatet inte bara blir att vi flyttar gränsdrag- ningsproblem och skapar nya orättvisor. Vi kristde- mokrater har därmed inget att invända i sak mot den reservation där det i dag föreslås en utredning vars syfte ska vara att komma fram till en enhetlig moms- sats inom hela kulturområdet. Fru talman! Det finns ett specifikt område där vi kan gå från ord till handling redan i dag. Det gäller momsen på böcker. Här vill vi kristdemokrater redan nu sänka skatten från 25 % till 6 %. I Europa är det Sverige, tillsammans med Danmark, som i dag har den högsta beskattningen av böcker. Det rimmar illa med de kulturpolitiska målsättningar som vi ofta uttrycker bl.a. i den här kammaren. Regeringen har i andra sammanhang uttalat ambi- tionen att uppmuntra sunda läsvanor och tillgången till kvalitetslitteratur. I den senaste regeringsförkla- ringen fanns bl.a. med utfästelser om att bibliotekens tillgänglighet ska öka och att barnens läslust ska sti- muleras. Regeringen har också gjort en del för att just främja barns och ungdomars sunda läsvanor. Det gäller t.ex. särskilt stöd för läsframjande insatser för ett par år sedan. Men dessvärre stannar det vid dekla- rationer och lite halvhjärtade insatser. Det är bara beklagligt att skattepolitiken går stick i stäv med uttalade kulturpolitiska ambitioner. Fru talman! Det finns starka skäl att vara konsek- vent på detta område, dvs. att låta lovvärda kul- tursatsningar stödjas av en medveten skattepolitik. Ett skäl är just barnfamiljernas situation. Mitt barnbarn Amanda älskar Pippi Långstrump. Det händer att morfar har en pippibok eller någon annan barnbok med sig efter ett besök i bokhandeln, kanske av andra skäl. Den sortens impulsköp, och för all del också medvetenhet om bokens betydelse för barn, är inget problem för morfar, som är högavlönad riksdagsman. Men hur är det för barnfamiljer överlag i dag? Vilket utrymme finns det i familjebudgeten för medveten satsning på kvalitetsböcker? En skillnad på två tre tior på en barnbok kan vara det som avgör i valet mellan en billig serietidning eller en bok av mer bestående värde. Erfarenheten bl.a. från Finland visar att en sänkning av momsen stimulerar bokköpandet. En sänkning i Finland år 1994 med tio procentenheter ledde till en lika stor försäljningsökning vid det till- fället. Studenternas inköp av kurslitteratur belastas också av dagens höga bokmoms. Kurslitteraturen är en tung post för studerande över 20 år oberoende av om de läser på universitetsnivå eller på komvux. Det är ytterligare ett starkt skäl att sänka bokmomsen. I det kristdemokratiska budgetalternativet hade vi räknat med och finansierat ett skattebortfall på 620 miljoner från år 2002 om skattesatsen sänks på böck- er från 25 % till 6 %. Det bygger på en rimlig beräk- ning. Det finns anledning att tro på ett betydligt lägre nettobortfall. All erfarenhet talar för en ökad försälj- ning. Det finns anledning att utgå från att den nu nollbeskattade internetimporten av böcker också kommer att gå ned. Med en momssats på 6 % kom- mer Sverige i en rimlig paritet med nivån i Europa som varierar mellan 0 % och 14 %. Fru talman! Redan när utbildningsmomsen inför- des var vi kristdemokrater skeptiska till att momsbe- lägga körkortsutbildningen hos privata bilskolor. Bakgrunden var bl.a. att den utbildningen var moms- fri när den förekom i gymnasieskolan. Invändningen mot det synsättet har grundats på att ett generellt undantag från moms på körkortsutbildningar inte skulle vara möjligt enligt EG-rätten. Nu visar exempel från Belgien att det ändå kan finnas utrymme för en annan tolkning. Vi anser att regeringen bör undersöka möjligheten att sänka eller t.o.m. slopa momsen på körkortsutbildning. Verklig- heten är den att utbildningen har blivit så dyr på sena- re år att många ungdomar måste avstå från körkort av ekonomiska skäl. Det är naturligtvis negativt och oroande ur många aspekter. Inte minst försvårar det för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden om de inte har körkort. Nu har Per Rosengren tidigare försökt att reda ut begreppen på det här området. Han har visat en oer- hörd tilltro till ett cementerat system inom EU. Vad vi menar här är att det ändå finns anledning för Sverige att hävda principen och ta upp diskussioner inom EU och se vad det finns för framkomliga vägar. Det är ett mycket rimligt krav som vi ställer. Fru talman! I ett särskilt yttrande har de fyra bor- gerliga partierna utvecklat sin gemensamma syn på momsen på hushållsnära tjänster. Det finns nu ett EU- direktiv som medger att medlemsländerna under tre år får ta ut lägre moms på det vi kallar hushållsnära tjänster. Nio länder har beslutat att genomföra ett sådant försök med syfte att öka sysselsättningen. Den svenska regeringen har tyvärr varit passiv på området. Vi förespråkar en politik som gör det lättare att klara vardagens många uppgifter, minskar svar- tjobben och som ökar jämställdheten och valfriheten för hushållen. Regeringen bör arbeta aktivt för att mervärdesskattesystemet revideras i den riktningen. Jag har i dag inget yrkande på den punkten, men vi fortsätter att bevaka frågan. Fru talman! Jag står naturligtvis bakom både de reservationer vi har gjort i skatteutskottet men yrkar här endast bifall till reservation 4.
Anf. 112 PER ROSENGREN (v) replik: Fru talman! Jag återkommer till frågan om kör- korten. Det är utrett och klart. Regeringen har gjort det. Det är precis det ni skriver i reservationen att regeringen ska göra. Vi var inte medlemmar år 1991, och vi hade inte sänkt moms. Ni skriver dessutom att momsen ska slopas. Det är i direkt strid med EG-rätten. Det är fullkomligt klart. De länder som då hade det kan använda sig av en något sänkt moms. Men det går inte att gå så långt som att den ska slopas. Nu säger Sven Brus att Sverige ska arbeta inom EU för detta. Men det är inte vad er reservation går ut på. Här säger ni faktiskt att man ska undersöka möj- ligheten att sänka. Man har utrett de möjligheterna. Det gick inte att sänka. Det är fullkomligt klart vad som gäller. Av någon form av populism fortsätter ni att köra den linjen. Jag tycker inte att det är särskilt intellektu- ellt hederligt att föra politik på det sättet. Framför allt kan man diskutera det etiskt riktiga att göra på det sättet. Sven Brus tycker att det är obegripligt och orim- ligt med dansbanden. Man kan tycka att EG-rätten är orimlig och obegriplig. Men varför gjorde ni inte någonting åt det när ni satt och förhandlade så att det blev något undantag, eftersom det är så fruktansvärt orimligt och obegripligt? Varför tycker ni att ungdomar som går på disko- tek ska ha 25 % i moms medan medelålders som går och dansar till dansband ska betala 6 %? Ert resone- mang haltar i allra högsta grad.
Anf. 113 SVEN BRUS (kd) replik: Fru talman! Det vi säger i vår reservation om kör- kortsutbildningen är att vi anser att regeringen bör undersöka möjligheten att sänka eller t.o.m. slopa momsen på körkortsutbildning. Båda de möjligheter- na finns, dvs. sänka eller t.o.m. slopa momsen på den. Skälen för det har jag redogjort för här. Momsen får olyckliga konsekvenser för ungdomars möjlighe- ter att skaffa körkort. Det är ofta en väldigt viktig förutsättning för att t.ex. komma in på arbetsmarkna- den. Vi tycker inte alls att det är någon okynnesreser- vation. Den tar upp ett oerhört väsentligt område för unga människor i dag. Vi ser en olycklig utveckling där många ungdomar inte har råd att skaffa sig kör- kort. Det är en elementär kunskap att ha med sig ut i livet. Nu kan man naturligtvis som Per Rosengren säga att det är utrett, och i och med det gäller det för evär- derliga tider. Men vi har ändå en tilltro till att den svenska regeringen kan driva frågor inom EU och kan åstadkomma förändringar. Det här är inte någonting som måste gälla för 100 år framåt. Om regeringen arbetar målmedvetet för detta får man se hur långt man kommer. Det är syftet med vår reservation. Jag har försökt att belysa orimligheterna på kul- turmomssidan i övrigt. Det verkar som att vi är många som är överens om det. T.o.m. Per Rosengren har här uttryckt att det kanske finns saker som man bör ta tag i. Vi tycker att det finns anledning att göra utred- ningen. Vi har ingenting att invända mot det som moderater och centerpartister här har yrkat på. Men vi hävdar att när det gäller bokmomsen kan vi direkt gå från ord till handling.
Anf. 114 PER ROSENGREN (v) replik: Fru talman! Regeringen har utrett i botten vad som gäller i dag. I er reservation om körkorten står ingenting om att man ska gå till EU och kräva nya regler. Ni har hittills aldrig erkänt att EG-rätten lägger hinder i vägen för det ni föreslår. Ni säger att rege- ringen ska utreda det. Jag menar att det är ganska oärligt att fortsätta att föra en debatt mot bättre vetan- de. Ni säger att det är olyckligt att det är så dyrt med körkorten. Visst är det så. Det kan vi vara eniga om. Men vi är bundna av ett regelsystem i detta samman- hang. Då kan man säga: Vi accepterar inte det. Men ni accepterade det i samband med förhandlingarna, när ni faktiskt satt med i den regering som förhandla- de. Återigen vill jag säga att vi tycker att det är obe- gripligt och orimligt med EU:s kulturlagstiftning, alltså momslagstiftningen på kulturområdet, där dan- sen inte är uppräknad som en sådan punkt där man kan sänka. Det går inte. Dessutom pläderar ni alltså för att de som går och dansar till ett dansband bara ska betala 6 % moms medan ungdomar som går på diskotek och andra tillställningar, exempelvis rejv, ska betala 25 %. Tycker ni inte att det är lite haltande? Det är faktiskt det ni har sagt i olika sammanhang. Momsen på dis- kotek ska vi inte bry oss om. Det är tydligen inte kultur. Men att gå ut och dansa till dansbandsmusik är kultur. Jag hävdar att går man ut och dansar är det ett nöje oavsett om man går på diskotek eller dansband. Men ni kanske vill gynna den medelålders generatio- nen ekonomiskt på bekostnad av ungdomarna. Det är en väldigt intressant signal.
Anf. 115 SVEN BRUS (kd) replik: Fru talman! Vi har nämnt Vikingarna. Det är möjligt att de kanske har en medelålders publik, men vi gör ingen skillnad på dans och dans. Min kunskap är inte av det slaget att jag kan ge något exempel på ett band som riktar sig mer till ungdomar. Men vårt resonemang om dansen är generellt oavsett vilka åldrar det handlar om. Sedan tycker inte Per Rosengren speciellt bra om EU, men han har tydligen en oerhörd tilltro till de regler och system som finns i EU. De kan omöjligen ruckas - vare sig nu eller någon gång i framtiden. De är för alltid gällande. Det vi säger i vår reservation är att Sverige ska verka för en lösning i den här rikt- ningen och det står vi fast vid.
Anf. 116 ROLF KENNERYD (c): Fru talman! Mervärdesskatten beräknas tillföra den svenska statskassan närmare 200 miljarder kronor innevarande budgetår. Det är mer än en fjärdedel av statens totala skatteinkomster. Det är alltså en mycket betydande intäktskälla för att bestrida statens utgifter för olika nyttigheter. Att, som Catharina Hagen plä- derar för, väsentligt sänka normalskattesatsen innebär därmed med automatik också ett väsentligt bortfall av intäkter. Det kan i det korta perspektivet, men det var ju inte i första hand det som Catharina Hagen pläde- rade för, knappast anses vara förenligt med den bud- getbalans som är ett absolut måste inför framtiden. Att mervärdesskatten blir så stor beror ju delvis på att skattebasen är stor. Praktiskt taget allt som produ- ceras i form av varor och tjänster är mervärdesskatte- pliktigt. Det beror också på att skattesatsen i Sverige är hög även om differentieringen, dvs. systemet med olika skattesatser för olika delskattebaser, sänker medelskattesatsen betydligt i förhållande till normal- skattesatsen på 25 %. Den här differentieringen, de olika skattesatserna, skapar problem. Det gäller framför allt gränsdrag- ningen mellan olika tjänster och varugrupper som omfattas av olika momssatser. Olika gränsdragningar skapar förhållanden som av många kan upplevas, och också upplevs, som ologiska och djupt orättvisa. Det är därför angeläget att de här gränsdragningarna ses över och åtgärdas. Behovet av en sådan översyn ter sig särskilt an- geläget inom kultursektorn. Där leder olika momssat- ser till olika behandling - t.ex. mellan olika former av kultur, mellan olika grupper av kulturutövare och också mellan olika arrangörer och ansvariga för samma form av kulturutövning. Det här kan inte åtgärdas genom att lappa och laga i det nuvarande systemet. Det fordras en systematisk och genomgri- pande utredning och genomlysning av alla dessa gränsdragningar för att komma till rätta med proble- met på ett bra och riktigt sätt. Vid utskottsbehandlingen av det här betänkandet visade det sig vara en samstämmig uppfattning i ut- skottet att det föreligger ett behov av en samlad över- syn av allt det som jag nu har beskrivit. Det visade sig emellertid också att socialdemokraterna ännu inte är mogna för ett ställningstagande. Precis som Per Ro- sengren tidigare sade i sitt anförande tycker inte hel- ler Vänsterpartiet att det just nu finns anledning till en sådan genomlysning. Dessutom visade det sig efter Birger Schlaugs synnerligen anmärkningsvärda beteende och hans arbetsmetoder såväl inom som utanför utskottet inte vara möjligt att uppnå majoritet i utskottet för en välbehövlig översyn. Jag beklagar att det inte gick att få majoritet just nu. Men jag tolkar ändå utskottsbe- handlingen som ett steg i rätt riktning, dvs. framåt. Jag känner mig ganska övertygad om att den här utskottsbehandlingen har bidragit till att påskynda socialisternas mognadsprocess på detta område. Det gick inte att få majoritet den här gången. Jag bedömer dock att en erforderlig majoritet ligger inom tidsmäs- sigt räckhåll. Avslutningsvis, fru talman, vill jag särskilt påpeka för Per Rosengren att jag inte har uppfattningen att nöje automatiskt är att beteckna som kultur och där- med skulle vara momsbefriat, eller lågmomsskattat. I så fall skulle ju den genomlysning som jag här pläde- rat för inte erfordras. Dessutom vill jag upprepa vad jag sade i ett av kammaren synnerligen uppskattat anförande tidigare under dagen, nämligen att Centerpartiets huvudinrikt- ning är att rejält sänka inkomstskatten för låg- och normalinkomsttagare. Det möjliggör i sig att vi över- låter till individen att välja konsumtionsmönster. Jag yrkar bifall till reservation 3.
Anf. 117 PER ROSENGREN (v) replik: Fru talman! När det gäller utredning av gräns- dragningsproblemen i fråga om mervärdesskatten tror jag att det finns en ganska stor samstämmighet om att det behöver göras generellt både vad gäller den tolv- procentiga och den sexprocentiga mervärdesskatten. Det handlar inte bara om kultursektorn. Ska man sätta sig ned och göra en utredning här tror jag att den ska omfatta hela momssystemet. Det handlar väldigt mycket om byggmomsen. Vi har t.ex. problem med att bedöma vad EG-rätten egentligen menar med sociala bostäder. Där kan man alltså ha en separat byggmoms. Är det allmännyttan eller går gränsen längre ut osv.? Här behöver vi kan- ske stämma av med unionen i ganska stor utsträck- ning. Vi såg inte någon möjlighet att göra detta just nu, men vi får väl diskutera längre fram i utskottet vilken utredning som behövs och hur mycket resurser som behövs för att genomföra den. När det sedan gäller att bedöma och göra åtskill- nad mellan nöje och kultur behövs det knappast en utredning - i synnerhet som dansen inte finns upp- räknad i EU:s H-artikel. Då är den automatiskt borta. Jag vet inte om Rolf Kenneryd och jag har samma uppfattning, att dans är nöje och inte kultur. Jag vet inte om Rolf Kenneryd anser att rejvdans och disko- tek är kultur. Han kanske sätter en gräns som säger att när man dansar till dansband är det kultur. Då tror jag att man hamnar fel, och då om någon gång hamnar man i gränsdragningsproblem.
Anf. 118 ROLF KENNERYD (c) replik: Fru talman! Jag har ingenting emot en vidgad ge- nomlysning och utredning på hela mervärdesskatte- området. Det är möjligt att vi landar där när vi får majoritet för det. När det gäller den här inbjudan till dans vill jag säga att jag inte tänker delta i den. Det är ju detta som en sådan här genomlysning ska klargöra. Efter den tänker jag delta i den diskussionen.
Anf. 119 PER ROSENGREN (v) replik: Fru talman! Det finns en annan fråga som har lyfts fram här och som också påverkar detta. Rolf Ken- neryd var inne på det lite grann. Olika arrangörer som anordnar samma arrangemang behandlas olika, men det har inte något med momsen som sådan att göra. Det har snarare att göra med att vissa ideella före- ningar har det som hävdvunnen finansieringskälla och då inte bara är momsbefriade utan faktiskt också skattebefriade. Är Rolf Kenneryd beredd att gå in och göra för- ändringar här för att ta bort den konkurrenssnedvrid- ning som finns? Kommersiella arrangörer får både betala skatt, om de nu går med vinst, och ta ut en moms på 25 % medan idrottsföreningar och andra ideella föreningar, som använder detta som hävdvun- nen finansieringskälla när det gäller olika parker, varken betalar skatt eller behöver ta ut någon moms. Är Rolf Kenneryd beredd att se över det systemet också?
Anf. 120 ROLF KENNERYD (c) replik: Fru talman! Återigen säger jag att jag inte deltar i den här dansen med nuvarande ståndpunkt. Allt det som Per Rosengren har tagit upp i replikskiftena med mig nu och med Sven Brus tidigare är ju exempel på sådant som den här utredningen ska klarlägga. Där- efter finns det anledning att diskutera det här i detalj. Men det finns ingen anledning att i dag ha mer eller mindre förutfattade meningar om det hypotetiska resultat som utredningen skulle kunna komma fram till.
Anf. 121 KARIN PILSÄTER (fp): Fru talman! Det här är en väldigt inspirerande de- batt. Man brukar säga att allt som är kultur kanske inte är något nöje. Tydligen är det så att allt som är nöje inte heller är kultur. Själv är jag en sådan där enkel människa som föredrar nöjen. Man brukar också säga att det som skiljer männi- skan från djuren är just kulturen, men en annan sak som skiljer människan från djuren är att människan kan le och betala skatt, dock ej samtidigt. Det är väl mycket det som just den här debatten visar på. För övrigt, fru talman, har jag förstått att alla upp- fattar inte ens dansen som ett nöje, utan en del upp- fattar den som något som man av artighet måste ge- nomföra. Det var mycket diskussioner här om dans- band och gränsdragningen mellan dans och att kanske röra sig lite i takt till musiken osv. Jag kan berätta att jag själv föredrar Arvingarna framför Vikingarna om Per Rosengren vill ha tips på något som även de som är lite yngre än oss brukar lyssna på och dansa till. När man ser melodifestivalen, där dansband står på scen och sjunger till färdiginspelad musik, förstår man ju att det helt klart är definitions- och gränsdrag- ningsproblem. Det här beror i grunden på att Sverige har värl- dens högsta skattetryck. Därmed har vi också värl- dens högsta skatt på i stort sett allting, inklusive mer- värdesskatten - tillsammans med Danmark toppar vi med 25 %. Det här gör i sin tur att var och en som håller på med någon verksamhet enkelt kan visa att skatten, jämfört med hur den är i andra länder och jämfört med vad som vore rimligt, är alldeles för hög. Det här kan då leda till att man i smala sektorer lyck- as driva igenom någon typ av undantag från de här reglerna om de högre skatterna, med goda och slag- kraftiga argument för varje frågeställning. Men det leder hela tiden till ytterligare nya gränsdragnings- problem. Allt som är i anknytning till varje vara eller tjänst som flyttas från den högre skattesatsen till den lägre vill naturligtvis också flytta in i den varma fam- nen av en lägre skattesats. Det är inte bara gränsdragningsproblem. Det här medför naturligtvis också olika typer av snedvrid- ningar när det gäller konsumtion. Det medför att man försöker ägna sig åt olika sorters skattearbitrage, t.ex. att transportera hem produkter i samband med ut- landsresor. Det blir kontrollproblem med Internet- handeln osv. Jag behöver kanske inte förlänga diskus- sionen med att peka på de problem som det för med sig att ha världens högsta skattetryck, eftersom män- niskor till skillnad från djuren kan le men inte samti- digt som de betalar skatt. Vi i Folkpartiet tycker i grunden att det är bättre att man har lägre och generella skattesatser, inklusive en lägre inkomstskatt, och att människor sedan kan bestämma själva vad de vill använda sina pengar till. De kanske över huvud taget inte vill välja mellan kultur och nöjen, utan de vill kanske använda pengar- na till något helt annat. Av den anledningen, fru talman, vill jag yrka bi- fall till reservation nr 2. Vi från Folkpartiets sida anser att det är viktigt att regeringen utreder den lång- siktiga inriktningen på och hanteringen av mervärdes- skatten. Det ska ske i ett internationellt perspektiv och för att i möjligaste mån undvika alla de här ty- perna av absurda gränsdragningsdiskussioner. Jag blev mycket stärkt i den förra debatten när vår värderade ordförande sade att alla politiska debatter inte helt och hållet måste präglas av rationalitet. Likt Mark Spitz hade kvar sin mustasch har ju vi i Folk- partiet tagit ställning för att momsen på böcker ska sänkas. Men den frågan kommer min kollega Lennart Kollmats att utveckla lite mer i sitt anförande. Jag tänkte i stället gå in ytterligare på en annan frågeställning som egentligen inte riktigt i sak hör hemma i det här betänkandet men som ändå lite grann på marginalen har hamnat där. Den gäller konkur- rensneutraliteten och kommunkontosystemet. Den har vi annars hanterat i finansutskottet, eftersom kom- munkontokommunernas ekonomiska villkor hanteras av finansutskottet. Jag vill därför bara erinra kamma- ren om att vi i Folkpartiet i de sammanhangen driver just att vi måste se över det här kommunkontosys- temet av den enkla anledningen att det inte blir kon- kurrensneutralitet mellan privata och offentliga ar- rangörer. Det handlar om dem som bedriver verk- samhet med offentliga medel men i privat regi i för- hållande till dem som driver verksamhet med offent- liga medel i offentlig regi. Jag kan vara mycket konkret. En förskola som drivs av ett föräldrakooperativ och en förskola som drivs av kommunen får olika kostnadsnivåer. Föräld- rakooperativet får betala 25 % högre pris för det som är mervärdesskattebelagt, t.ex. mat, material och olika saker som man behöver, eftersom man inte kan dra av momsen, vilket den kommunala verksamheten kan göra. Det betyder att om kommunen ska ge den pri- vata och kommunala förskolan samma ekonomiska villkor måste kommunen ge mer pengar till den pri- vata verksamheten. Det är naturligtvis ingen som tycker att det är bra att man ger mer pengar till den privata verksamheten än till den kommunala. Därför blir det tvärtom så att de som driver verksamheten i privat regi får en hårdare kostnadspress än vad de offentligt drivna verksamheterna får, och det här snedvrider konkurrensen mellan privata och offentli- ga arrangörer. Det finns ett konkret exempel som brukar nämnas när det gäller tandvården. Man säger då att detta ska lösas på frivillig väg, men jag tycker att det är ett betydligt större problem att man inom så stora sekto- rer som utbildnings-, omsorgs- och sjukvårdssektorn har de här skilda villkoren. Att man ska förändra det här är någonting som vi i Folkpartiet står bakom, även om det inte framgår helt glasklart av det här betänkandet, där det av någon anledning också finns med några sådana frågor. Fru talman! Jag står givetvis bakom allt vad Johan Pehrson har sagt i detta betänkande men nöjer mig som sagt var med att yrka bifall till reservation 2 om inriktningen på mervärdesskatten.
Anf. 122 PER ROSENGREN (v) replik: Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men Karin Pilsäter avslutade med att säga att hon står bakom allt som Johan Pehrson har sagt i sina reser- vationer. Det finns en mening som jag tog upp förut. Det står så här: "Den höga svenska nivån på mervärdes- skatten gör Sverige extra känsligt för brotten på momsområdet." Finns det egentligen något belägg för att säga så? Karusellhandel och allt annat har ju inte med den svenska momssatsen att göra. Det är ungefär samma sak som att säga att cigarettsmugglingen skulle vara störst i Sverige bara för att vi har väldigt hög skatt. Så är det ju inte. Cigarettsmugglingen är ju mer frekvent i t.ex. Spanien och Portugal där man har lägre skatt. Menar Folkpartiet verkligen det som står här om att den svenska nivån på mervärdesskatten gör Sverige extra känsligt för brott? Jag skulle bara vilja höra en utveckling av det resonemanget.
Anf. 123 KARIN PILSÄTER (fp) replik: Fru talman! När jag säger att jag står bakom det som Johan Pehrson säger kan jag naturligtvis inte väga hans ord på guldvåg och veta exakt vad han har menat när han har valt vissa formuleringar. Extra känsligt betyder ju inte, som Per Rosengren vill låta påskina här, att det är mer omfattande. Vad Per Ro- sengren säger är ju att vi påstår att det är mer omfat- tande. Och så står det inte. Däremot är det så att om skatten är extra hög så blir det naturligtvis ett extra stort skattebortfall för en sådan transaktion. Och det skulle möjligtvis kunna vara en förklaring till att man väljer just ordet känslig, dvs. att om man fuskar med momsen i Sverige så blir det ett större bortfall än om man fuskar på samma sätt i ett land där det blir lägre skatt. Jag vet inte om Per Rosengren nöjer sig med den förklaringen till att Johan Pehrson har använt just ordet extra känslig. Om Per Rosengren inte nöjer sig med det så ska jag se om jag kan fundera ut några andra förklaringar till vad man skulle kunna lägga för valör i ordet känslig.
Anf. 124 PER ROSENGREN (v) replik: Fru talman! Då ska jag läsa meningen före. Där står det: "Den ökade rörligheten, inte minst inom EU, innebär också att den mervärdesskatteanknutna brottsligheten över gränserna ökar." Det står också: "Den höga svenska nivån på mer- värdesskatten gör Sverige extra känsligt - - -." Jag har faktiskt läst detta som att det är en fortsättning på den mening som slutar med ordet ökar. Jag tror att det är väldigt olyckligt om man gene- rellt sett kastar ur sig sådana saker i en reservation. Det kan ju till slut bli någon form av sanning. Jag tror att man ska vara lite mer försiktig när man värderar olika skattesystems påverkan på ekonomisk brottslig- het osv. Jag tror att man får vara lite mer analytisk. Av Karin Pilsäters första replik förstår jag också att detta kanske var lite förhastat.
Anf. 125 KARIN PILSÄTER (fp) replik: Fru talman! Nej, det var inte förhastat. Men när man inte själv har hållit i pennan kan det vara väldigt svårt att så här offentligt kunna redogöra exakt för de innersta tankarna hos den person som har hållit i pennan i just det ögonblicket. Det är därför som jag inte exakt kan gå i god för precis det som Johan Pehrson menade när han använde ordet känsligt. Beträffande meningen före som Per Rosengren citerade så är det väl ganska uppenbart att om rörlig- heten ökar så ökar det också både möjligheten och genomförbarheten i denna typ av fusk jämfört med en situation där rörligheten är mindre. Ingenstans står det att fusket skulle vara större i vårt land än i ett annat land med lägre momssats. Men det är klart att när rörligheten ökar, så ökar möjligheterna. Antalet ölkär- ror som drogs även innan det var fullt tillåtet att göra det var naturligtvis större på de ställen där det gick båtar än på de ställen där det inte gick båtar, osv. Men jag tycker ändå att huvudargumentet för att se över hela mervärdesskatteproblematiken naturligt- vis inte bara är den här, som vi kallar den, karusell- handeln. Vi kan kalla det för det fenomen att det är lätt att beställa saker på Internet och att det är svårt att kontrollera att momsen verkligen betalas. Det har givetvis alltid varit möjligt att handla på postorder. Men med Internet som teknik så är det mycket lättare att göra det för var och en. Det har alltid gått att smuggla ut pengar och sätta in dem på konton i Schweiz. Men det var väldigt mycket svårare när vi hade en valutareglering, och det är väldigt mycket lättare nu när man bara kan gå ned till bankkontoret runt hörnan och själv genomföra en utlandsplacering.
Anf. 126 MATZ HAMMARSTRÖM (mp): Fru talman! Det måste löna sig att göra rätt. Grön skatteväxling, dvs. höjda skatter på energi, koldioxid- utsläpp och annan negativ miljöpåverkan och sänkt skatt på arbete är en metod att göra det som är ekolo- giskt hållbart billigare och det som är ekologiskt ohållbart dyrare. En annan metod är att miljörelatera mervärdesskatten. Vi anser att en utredning bör till- sättas med syfte att lägga fram förslag till sänkt moms på miljömärkta produkter och på Kravodlade livsme- del. Därmed yrkar jag bifall till reservation 8. Vi vill alltså komplettera den gröna skatteväxling- en med en miljörelaterad skatt i slutförbrukarledet genom en miljörelatering av momsen. Detta är nå- gonting som också har föreslagits rätt så nyligen av Konsumentverket. En miljörelaterad moms måste självfallet bygga på klara regelverk om vad som ska betraktas som miljöbra konsumtion. System finns i dag - Bra miljöval, Krav, etc. De och liknande krite- rier skulle kunna införlivas i lag eller förordning och skapa grunden för en miljörelaterad moms. Och vi vill alltså att den här frågan utreds snabbt med målet att en miljörelaterad moms ska kunna införas senast den 1 januari 2002. Sänkt bokmoms har från början varit en viktig fråga för Miljöpartiet. Danmark och Sverige är de enda länderna i världen som har 25 % bokmoms. I övriga EU-länder är bokmomsen 0-8 %. I Norge har man ingen moms alls på böcker. Förutom att den höga bokmomsen leder till onödigt höga litteratur- kostnader för studenter och med all säkerhet hindrar ett ökat bokläsande vill vi också påminna om att den höga bokmomsen leder till konkurrensproblem, efter- som man i dag kan beställa böcker genom Internet utan någon moms alls. Vi tror att det är viktigt att ge stöd till bokhandeln. Men ett ännu bättre sätt att sti- mulera bokhandeln är att sänka bokmomsen. Billigare böcker ger rimligen ökad omsättning, något som inte minst gynnar de små boklådorna som i dag får det allt svårare att gå runt. Ewa Larsson kommer senare i ett anförande att säga mer om sänkt bokmoms. Men jag vill yrka bifall till reservation 4 som också innebär ett bifall till vår motion Kr701 yrkande 18, där vi yrkar att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att dagens bokmoms inte är konkurrensneutral och att en sänk- ning bör övervägas. Jag vill också yrka bifall till reservation 10 om alternativa sjukdomsbehandlingar. Av principiella skäl och för att tillgodose människors berättigade krav på valfrihet när det gäller sjukvård bör alterna- tivmedicin och alternativ sjukvård jämställas med skolmedicin och traditionell sjukvård i momshänse- ende. Regeringen har hittills avstått från att lägga fram något förslag om lättnader i beskattningen av alternativmedicinska tjänster och preparat trots riks- dagens tidigare uttalade önskemål och förslag i en utredning. Miljöpartiet anser att regeringen bör ta upp frågan igen och göra en ny översyn i syfte att ta fram ett förslag som tillgodoser kravet på jämlika behand- lingsvillkor och valfrihet på detta område.
Anf. 127 LENNART AXELSSON (s): Fru talman! I dag den 21 mars är FN:s internatio- nella dag mot rasism och etnisk diskriminering till minne av Sharpevillemassakern i Sydafrika 1960. Det är viktigt att vi uppmärksammar dessa frågor även i sådana här sammanhang. Och jag tycker inte att det är fel att ta upp en fråga som är så vital för demokratin även i en skattedebatt. Fru talman! Det finns inget minne som är så kort som det politiska minnet, sade skatteutskottets ordfö- rande Arne Kjörnsberg tidigare här i dag. Detta be- kräftas när man läser dagens betänkande om allmänna motioner om mervärdesskatt. Nu finns det tydligen hur mycket pengar som helst. När man läser motioner och reservationer i det betänkande som vi nu be- handlar finns det, speciellt hos moderaterna, i det närmaste ingen gräns för uppfinningsrikedomen när det gäller att rycka undan inkomster från staten ge- nom sänkt eller slopad mervärdesskatt, eller moms som man vanligen säger. När man dessutom lägger till de övriga borgerliga partiernas motioner och re- servationer är det en omfångsrik bukett av budgetför- svagningar som kan beskådas. De borgerliga partierna går från de stora dragen där det krävs att momsen på hushållsnära tjänster och digitala tjänster ska sänkas och att konkurrensläget för privat sjukvård ska förbättras genom kompensa- tion för ingående moms över till krav på en sänkning av momssatsen på böcker från 25 till 6 % till en kost- nad av 700 miljoner kronor, sänkt moms på hyrbilar, slopad moms på körkortsutbildning och sänkt moms på konst. Fru talman! Vi får inte heller glömma de borgerli- gas krav på slopad moms på radiotrafiken till och från Gotland, sänkt moms på skidliftar och, inte minst, kravet på sänkt mervärdesskatt på prydnadsväxter. Hur allt detta sammantaget ska betalas ges det inga besked om, eller väldigt få. Lägre a-kassa, sämre sjukförsäkring med fler karensdagar, nej till maxtaxa i barnomsorgen, nej till socialdemokraternas storsats- ning på fler vuxna i skolan, en sämre föräldraförsäk- ring, mindre resurser till vårt internationella solidari- tetsarbete och mindre statsbidrag till vården, skolan och omsorgen är några av moderaternas tidigare för- slag till försämringar för att betala skattesänkningar. Jag förmodar att denna finansiering även gäller den sänkta momsen på prydnadsväxter, hushållsnära tjänster och mycket annat. Skulle jag ha fel hoppas jag att det rättas till i replikrundan. Frågan är bara om dessa försämringar räcker till när man summerar ihop alla andra skattesänkningar som moderaterna vill göra. På tio års sikt vill de främsta företrädarna för den svenska högern rycka undan var tredje krona från vår gemensamt finansierade sektor. Fru talman! Det är i detta perspektiv vi socialde- mokrater vill se momsfrågorna - som en del av den totala skattepolitiken och därmed också som en del av synen på välfärden och dess finansiering. Vi social- demokrater är fast beslutna att inte åter försätta oss i den situation där Sverige befann sig 1994, när den borgerliga regeringen tvingades låna 40 öre på varje krona som betalades ut. Vi vill ha ett Sverige där inkomster och utgifter går ihop och där inkomsterna räcker till för att finansiera våra gemensamma åta- ganden. Mervärdesskatten utgör ca 16 % av statens totala skatteinkomster. Det motsvarar ungefär 190 miljarder kronor innevarande år. Catharina Hagen nämnde 200 miljarder, men någonstans där ligger det. Med andra ord är inkomsterna från momsen oerhört viktiga för att betala verksamheten i vår gemensamma sektor. Den tillväxt i ekonomin som vi nu ser, och som är resultatet av en framgångsrik ekonomisk politik med låga räntor, låg inflation och en ökande sysselsätt- ning, beräknas enligt regeringens prognos från i hös- tas öka statens inkomster från mervärdesskatten med 48 miljarder kronor mellan åren 1998 och 2003. Fru talman! Det finns dock anledning att höja ett varningens finger. Utvecklingen av inkomsterna från mervärdesskatten är starkt beroende av hushållens konsumtionsutgifter. Nästan 65 % av mervärdesskat- ten består av hushållens konsumtion. I ett läge där konjunkturen viker och hushållen konsumerar mindre minskar intäkterna från mervär- desbeskattningen. Det finns därför all anledning att iaktta försiktighet med att ställa ut löften om kraftigt sänkta momssatser på allting, och lite till, som vissa ägnar sig åt i den här kammaren. Fru talman! Det är också viktigt att ha klart för sig att fördelningen av konsumtionen på olika varugrup- per har betydelse för hur stora intäkterna från mer- värdesbeskattningen blir. Konsumtionen av dagligva- ror, som mervärdesbeskattas med 12 %, är relativt konstant genom konjunktursvängningarna medan efterfrågan på bilar och s.k. sällanköpsvaror, som mervärdesbeskattas med 25 %, varierar med kon- junkturen. Intäkterna från mervärdesbeskattningen varierar därför kraftigare med förändringar i kon- junkturen än vad de underliggande konsumtionsut- gifterna gör. Även detta, fru talman, bör vi har i be- aktande när vi nu debatterar mervärdesbeskattningen och dess nivåer. Fru talman! Vi socialdemokrater är redo att för- ändra och förbättra mervärdesbeskattningen. För oss som vill ha en rättvis fördelning och en god välfärd för alla medborgare - inte bara för några - är det viktigt att se till att vi har en finansiering som håller i en allt mer internationaliserad ekonomi. Det är också viktigt att vi försöker komma till rätta med de gräns- dragningsproblem mellan olika verksamheter och varor som det innebär att ha en differentierad skatte- skala på mervärdesskattens område. Förhoppningsvis kommer den utredare, som regeringen sommaren 2000 gav i uppdrag att belysa en del av de här frågor- na, i mars nästa år kunna presentera en del alternativ till hur mervärdesbeskattningen i framtiden ska kunna utformas så att den klarar att möta kraven i och med de nya förutsättningarna. Det är klart uttalat i direktiven för utredningen att förslagen från utredarna ska möjliggöra att vi även i framtiden ska kunna ha höga ambitioner på välfär- dens område. Fru talman! Det är här som den stora politiska skiljelinjen går och förmodligen också kommer att gå - hur stort uttaget av pengar till den gemensamma sektors ska vara. I dag gäller det mervärdesbeskatt- ningen, i morgon en annan skatt, alla med främsta syfte att betala vår gemensamma välfärd och trygg- het. Fru talman! Vi socialdemokrater känner ett ansvar för landet. Vi känner ett helhetsansvar - och vi vill ta det ansvaret. Vi vill ta det genom att se till att vi fi- nansierar våra gemensamma åtaganden med egna pengar - inte med lånade. Med egna pengar, till en viktig del finansierad med intäkter från mervärdes- skatten, vill vi prioritera när det gäller att: ? anställa fler vuxna i skolan. ? satsa mer resurser på sjukvården och tandvår- den. ? utbilda fler poliser. ? införa maxtaxa i både barnomsorgen och äld- reomsorgen. ? förbättra a-kassan och arbetsskadeförsäkring- en och föräldraförsäkringen. ? höja studiebidragen. ? betala av på statsskulden. ? bekämpa klassklyftorna genom ökad rättvisa och trygghet. ? sänka skatten främst inriktat på låg- och me- delinkomsttagare genom en fortsatt kompen- sation för egenavgifterna. Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet och avslag på samtliga reservationer. Tack för ordet!
Anf. 128 CATHARINA HAGEN (m) re- plik: Fru talman! Först och främst vill jag kommentera Lennart Axelssons synpunkter på alla de motioner som lagts i det här betänkandet. Jag svarar för mode- raternas ståndpunkter. Jag kan inte belastas med alla de motioner som lagts av andra partier och enskilda motioner som vi inte stöder i våra reservationer. De vi reserverar oss till förmån för är till fullo finansierade, Lennart Axelsson. Det är det ena. Det andra är att socialdemokraterna alltid talar om att höga ambitioner i välfärdspolitiken förutsätter ett högt skattetryck. Hur kan det komma sig, Lennart Axelsson, att många andra länder har mycket högre välfärd men samtidigt ett lägre skattetryck? Hur är det möjligt i så fall?
Anf. 129 LENNART AXELSSON (s) re- plik: Fru talman! Catharina Hagen skriver i sin reser- vation 1 tillsammans med sina moderata kolleger i skatteutskottet att det bör utformas ett program för sänkta ambitioner när det gäller den generella välfär- den. I den sänkta ambitionen bör ingå en sänkning av den normala nivån på mervärdesskatten ned till, som de säger, en vanlig europeisk nivå. I förra årets debatt i samma ämne nämnde Catha- rina Hagen 15 % som en möjlig nivå. Det skulle in- nebära en minskning av intäkterna med ungefär 75 miljarder innevarande år. Vilken nivå på mervärdes- skatten har Catharina Hagen tänkt sig? Inom vilka områden ska besparingarna göras? Är det de arbetslö- sa och sjuka som får klara sig på lägre ersättninger, eller är det de anställda inom sjukvård och skola som får betala det med dålig arbetsmiljö? Frågan borde vara enkel att besvara om ni tänker finansiera era förslag. Sedan får jag be om ursäkt om jag lade ansvaret för de motioner som ni inte har reserverat er för på Catharina Hagens axlar. Jag nämnde bara att det var moderata motioner som var lagda.
Anf. 130 CATHARINA HAGEN (m) re- plik: Fru talman! Vi vill arbeta för ett långsiktigt sänkt skattetryck och däri inbegriper vi även momsen. De höga ambitionerna inom välfärden hänger inte auto- matiskt ihop med ett högt skattetryck. Det är oerhört viktigt att inte bara ha höga ambitioner och tankar kring detta, utan man måste också se till resultatet. När man ser sig omkring i världen är Sverige inte det land som på något sätt har den bästa och högsta välfärden. Vi har det högsta skattetrycket, men vi har långt ifrån den bästa välfärden. En väldigt viktig siffra att ta fram är att av statens och kommunernas, offentliga sektorns, alla intäkter går bara ca 30 % till vård, skola och omsorg. Om man behöver spara för att sänka skatterna kan man mycket väl göra det på andra områden än just i de verksam- heter som behöver förbättras, även med Lennart Ax- elssons syn på hur man kan förbättra verksamheterna. 30 % går till skola, vård och omsorg. Spara på nå- gonting annat, Lennart Axelsson, för att sänka skat- terna!
Anf. 131 LENNART AXELSSON (s) re- plik: Fru talman! Jag hoppas att vi kan återkomma till jämförande exempel när det gäller välfärden sett över hela världen. Det är kanske lite oschyst att ställa frå- gor när replikerna är slut. Men jag vill ändå ta upp en sak där ni inte har re- serverat er, men där det finns ett särskilt yttrande. Det gäller en motion om att man inte ska få veta totalpri- set på en vara i affären förrän man kommer till kas- san. Jag tycker inte att det är ett konsumentvänligt förslag. Ni anser att andelen skatt av totalpriset ska tydliggöras. Det vore trevligt att från moderat håll någon gång få höra att vi får något bra för de skatter som vi beta- lar, att ni inte alltid framställer det som att de vore en onödig belastning. Skulle ni kunna tänka er att också tydliggöra i andra ändan, alltså visa de verkliga kostnaderna när vi får hjälp genom t.ex. den gemensamt finansierade sjukvården? En hjärtoperation kostar ca 100 000 kr. Eller skulle det svida alltför mycket i ett moderat skattesänkarhjärta?
Anf. 132 SVEN BRUS (kd) replik: Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Lennart Axelsson apropå behovet av en sammanhållen politik. När statsministern avgav regeringsförklaringen i september månad talades det om att regeringen ville uppmuntra sunda läsvanor. Man ville stimulera till- gången till kvalitetslitteratur, öka barnens läslust osv. Det är mycket vällovliga ambitioner från regeringen och statsministern. Jag vill fråga om inte Lennart Axelsson ser några samband mellan ambitioner och materiella beslut, mellan mål och medel. Det talas i regeringsförkla- ringen om att biblioteken är viktiga, och det är lätt att instämma i. Men den egna bokhyllan är ju också oerhört viktig för läsupplevelser och för att stimulera sunda läsvanor. Boken konkurrerar ju i familjeeko- nomin med väldigt många andra saker. Ser Lennart Axelsson något samband mellan de höga ambitionerna och de förslag som man sedan lägger fram på skatteområdet, t.ex. när det gäller bokmomsen? Är detta två olika världar, eller finns det några samband?
Anf. 133 LENNART AXELSSON (s) re- plik: Fru talman! Jag känner nog helt klart ett samband. Förmågan att läsa och förstå det skrivna ordet är av avgörande betydelse för alla människor, men det är framför allt viktigt för våra barns och ungdomars möjligheter att hävda sig i livet, det tror jag att alla ställer upp på. Men vad jag frågar mig är: Är en sänkning av momsen på böcker verkligen något som i jämförelse med andra insatser bäst skulle bidra till att stimulera ett ökat läsande? Innebär en sänkning av priset på en bok från 250 till 210 kr att vi når nya grupper av bokläsare? Vilka garantier har vi för att en sänkning av momsen får ett direkt genomslag på bokpriserna? Om vi hade haft obegränsade resurser till vårt för- fogande kunde det vara rimligt att sänka momsen till 6 %, och det har framförts många bra argument för detta, och det kommer säkert att tillföras en hel del efter det att jag har varit uppe i talarstolen. Men jag tror ändå att ytterligare satsningar på biblioteken och deras samverkan med skolorna är det som bäst ger effekt om vi vill nå barn och ungdomar. Sedan funderar jag lite på den undersökning från Finland som Sven Brus hänvisade till i sitt anförande. Finns det någon uppföljning på längre sikt om ifall effekterna kvarstår? Nådde man nya grupper av män- niskor eller var det samma människor som tidigare läste böcker som köpte flera?
Anf. 134 SVEN BRUS (kd) replik: Fru talman! Jag har inget faktaunderlag för att kunna svara på den senare frågan. Men det man kon- staterade var att en sänkning av momsen med 10 procentenheter gav motsvarande utslag i försäljning- sökning. Förhoppningsvis ledde det till att fler upp- täckte boken och fick del av dess värde. Jag vill också fråga Lennart Axelsson om han har samma ödmjuka förhållningssätt till EU:s regelverk som Per Rosengren tidigare här i dag gav uttryck för. Ser Lennart Axelsson några situationer där det finns skäl för den svenska regeringen att gå in och aktivt agera för att rätta till förhållanden som vi upplever som felaktiga, t.ex. när det gäller momsen på kör- kortsutbildning. Körkort är en oerhört väsentlig del i ungdomars personliga utrustning när de ska komma in på arbets- marknaden. Det är förödande om stora grupper inte anser sig att ha råd att ta körkort och på det sättet hamnar i en sämre situation, inte minst i arbetslivet. Finns det några exempel på en situation där man inte behöver vara så ödmjuk inför EU:s regelverk utan där man aktivt kan arbeta för att förändra det?
Anf. 135 LENNART AXELSSON (s) re- plik: Fru talman! Jag håller i de flesta hänseenden med Per Rosengren i de här frågorna. Samtidigt kan jag hålla med om att kostnaderna för körkort ligger på en väldigt hög nivå. Jag har själv två döttrar som befin- ner sig i tidiga 20-årsåldern och som nyligen har tagit körkort. Visst märktes det i plånboken. Jag tror att kostnaden låg på drygt 10 000 kr för ett normalkör- kort, om man kan uttrycka det så. Men med de regler som vi har i dag kan jag inte se någon möjlighet att förändra momsdelen, utan då får man fundera på om det är möjligt att ordna kör- kortsutbildning inom skolväsendet. Det är inget som vi i varje fall i skatteutskottet har diskuterat. Körskolorna är gynnade på ett annat sätt, vilket också nämns i betänkandet. Körskolorna är ett av de få företag som i dag har möjlighet att dra av kostna- den både för inköp och för leasing av sina körskole- bilar. Det är naturligtvis ett medvetet val som vi har gjort för att man ska kunna hålla nere kostnaden.
Anf. 136 ROLF KENNERYD (c) replik: Fru talman! Jag finner det tämligen patetiskt och helt malplacerat när Lennart Axelsson målar upp förslagen i det här betänkandets reservationer som ett hot mot budgetbalansen och den svenska välfärden. T.o.m. moderaternas reservationer har till sin sub- stans en utomordentligt begränsad påverkan på den samlade budgetbalansen. Och det blir särskilt orätt- färdigt när Lennart Axelsson klumpar ihop de bor- gerliga partierna, inkluderande också Centerpartiet. Kan Lennart Axelsson se någon reservation med centerpartistisk medverkan som kan anses äventyra statens budgetbalans, och i så fall vilken?
Anf. 137 LENNART AXELSSON (s) re- plik: Fru talman! Jag har uppfattat att den borgerliga sidans ambitioner när det gäller att skapa gemen- samma förslag till budget även inbegriper Centerpar- tiet. I så måtto är det riktigt att man kan göra dessa svepande formuleringar. Sedan kan jag inte i dagens debatt peka på ett be- tänkande som skulle kunna stjälpa Sveriges ekonomi utifrån en reservation som Rolf Kenneryd har avgett.
Anf. 138 ROLF KENNERYD (c) replik: Fru talman! Ännu en gång ägnar sig Lennart Ax- elsson åt att använda socialdemokratiska första- majtalsmallar för debatter i den här kammaren som gäller specifika ämnesområden. Jag tycker att det vore hederligt om Lennart Axelsson ägnade sig åt att debattera det som faktiskt ska debatteras här, nämli- gen det betänkande som föreligger. Eftersom det här också bekräftar att det inte finns någon substans i beskyllningarna om att Centerpartiet medverkar till att skapa oreda i statens affärer, skulle jag uppskatta om en ursäkt kommer i den återstående repliken.
Anf. 139 LENNART AXELSSON (s) re- plik: Fru talman! Jag kan mycket väl ge en ursäkt om det uppfattades som ett påhopp. Jag får väl läsa vad jag tidigare sagt för att förstå om det var så. Jag tycker samtidigt att det är en poäng i att se till helheten på skatteområdet och inte enbart titta på en liten del som vi diskuterar i betänkandet i dag. Vi måste i varje fall från vår sida kunna se till intäkterna från alla olika håll och till vilka följder som försäm- ringar får för helheten. Jag tycker att vi måste ha rätt att göra det.
Anf. 140 CATHARINA ELMSÄTER- SVÄRD (m): Fru talman! Svenska barn rör sig alldeles för lite, alltfler av svenskarna blir fetare och ohälsotalen ökar. Effekterna av det här känner vi alla till. Kostnaderna för samhället ökar, och enskilda människor blir lidan- de. Det är nog inte för inte som vår socialminister Engqvist nu rekommenderar alla att promenera minst 30 minuter per dag. Folkhälsoinstitutet har för detta år valt temat "Sätt Sverige i rörelse!" Fru talman! Sveriges idrottsrörelse är en av de viktiga grunderna för att alltfler ska komma i rörelse och på sikt må väl. Idrottsrörelsen står även för en social fostran och bidrar till att barn och ungdomar får ökad social kompetens. Det är något som ger direkt positiva effekter i och för samhället. Idrotten har en förmåga att ur bredden skapa även elit, så att vi alla kan få känna oss som goda svenskar när vi hejar i landskampssammanhang. En förutsättning för att idrottsrörelsen med alltmer behov av ideellt engagemang och ideella insatser ska kunna förverkliga det här är att intäkter och kostnader går ihop. Kreativiteten när det gäller att få in pengar är rätt stor, men desto större problem har man med att få kostnaderna att minska. I dag drivs eller ägs 47 % av alla idrottsanlägg- ningar av en ideell idrottsförening. Trenden ute i kommunen är snarare att fler ska driva anläggningar- na ideellt än färre. Då kan det vara ett bra initiativ att låta det egna engagemanget och den egna glöden komma fram på rätt plats, och därför är det säkert bra att föreningslivet i allt större utsträckning tar över anläggningarna. Dock uppstår då ett läge där kostnaderna för före- ningen ökar på ett sätt som de inte skulle ha gjort, om kommunen hade ägt eller drivit anläggningen. Detta beror på momsen. Fru talman! I min motion Sk726 tar jag upp det problemet att anläggningar drivna av ideella idrottsfö- reningar inte kan förvaltas på villkor jämlika med dem som gäller för kommunalt drivna. Kommunen får vid inköp och olika arbetsinsatser, t.ex. när man bygger eller reparerar, en kompensation för de mom- skostnader som uppstår. Det får inte en idrottsföre- ning. För en förening med en mindre anläggning med kanske några fotbollsplaner, några löparspår och omklädningsrum att ta hand om kan det röra sig om kostnader på upp till 100 000 kr enbart för momsen. Det är pengar som skulle ha kunnat användas för att få fler aktiva inom idrotten och som kunde ha inves- terats i bättre anläggningar till gagn för samhällsnyt- tan. Nu hänvisar majoriteten till en översyn av regler- na och skattskyldigheten i mervärdesskattelagen som enligt planerna ska vara klar den 1 juni i år. Det kan väl i och för sig vara bra. Men, fru talman, jag anser att om riksdag och regering menar allvar med att ohälsa och människor som icke är i rörelse utgör problem, måste något aktivt ändå göras. Om riksdag och regering menar allvar med att idrotten har bety- delse, borde viljan att underlätta vara mer betydlig. Jag beklagar därför att majoriteten valt att hänvisa min motion till en översyn utan att i betänkandetexten ens andas något positivt om att det vore rimligt med jämlika villkor. Ska jag tolka detta så att det parti som anser sig vara det stora folkrörelsepartiet inte tar denna fråga på fullt allvar? Varför skatta bort det mervärde som idrottsrörelsen skapar? Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att jag för tids vinnande senare i kammaren inte tänker yrka bifall till den moderata reservationen 13 i just detta ärende.
Anf. 141 PETER PEDERSEN (v): Fru talman! Det är ingen tillfällighet att många kulturpolitiker har anmält sig till dagens debatt. Bokmomsen är framför allt en kulturpolitisk fråga. Sverige är ett bokälskande folk. Det läses mycket böcker i Sverige, men många undersökningar visar tyvärr entydigt att läsandet minskar i samtliga åldrar - bland barn, bland ungdomar och bland vuxna. Antalet böcker som läses minskar, lästiden minskar osv., vilket är mycket olyckligt. Frågan är då om priset har någon betydelse för efterfrågan på en vara. Vi i Vänsterpartiet tror att så är fallet. Något som skapar problem och som gör att skatteutskottet inte kan komma överens om ett förslag till skattesänkning är att det socialdemokratiska parti- et inte är positivt till en sänkning av bokmomsen, något som jag uppfattar att alla andra partier är. Det finns olika infallsvinklar på detta, och vi har gjort ett försök att problematisera detta lite grann. Vi konstaterar, som det heter i vår reservation nr 5, som jag yrkar bifall till, att vitsen med att sänka bokmomsen rimligtvis måste vara att det kommer bokläsarna till godo i form av sänkta bokpriser. Det har i ett tidigare meningsutbyte hänvisats till Finland. Det har där gjorts en uppföljning av vilken det framgår att man har sänkt bokmomsen i två steg. Efter den första sänkningen med 10 procentenheter skedde en kraftig prissänkning på böcker. Efter den andra sänkningen, som jag tror skedde 1998, hände i princip ingenting med bokpriset. Det finns en viss tendens att bokpriset kommer i kapp med konsumentprisindex i övrigt, och vi vill inte att en sådan utveckling ska inträffa. Om bok- momsen ska sänkas vill vi först och främst veta hur stor effekten blir räknat i skattepengar. Det kom un- der förra året en rad rad utredninger och rapporter om detta dels från Förläggareföreningen, dels från Sta- tens kulturråd, dels från Kulturdepartementet. Det minsta som man kunde begära av dessa ex- perter är att de kommer fram till någorlunda likartade siffror över hur mycket det handlar om i förlorade skatteintäkter. Här varierar uppgifterna från 350 mil- joner och upp till drygt 1 miljard. Vi tycker att det är en alltför stor differens mellan dessa extremer. Vi vill därför att en utredning verkligen ska komma fram till hur stort skattebortfallet blir, så att man vid avväg- ningen mot andra skattesänkningar som också disku- teras här i kammaren kan veta vilket beslut man fak- tiskt tar. Därför tycker vi att det är lite oansvarigt att, som några reservanter från Folkpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet gör, föreslå en ganska snabb sänk- ning av momsen på böcker. Den ska genomföras den 1 januari 2002. Jag tror inte att de vet mer än vi om hur många miljoner det handlar om i skattebortfall. TEMO har gjort en undersökning, jag tror att det var på Svenska Förläggareföreningens initiativ, där det finns en hel del intressanta siffror. Det brukar ju sägas att om man sänker bokmomsen är det bara de som redan läser böcker som kommer att läsa mer. Jag ser det inte som ett stort problem att de som läser många böcker läser fler böcker, men vi har ju också ett intresse av att se till att andra människor får till- gång till böcker. Om man sänker bokmomsen från 25 % till 6 % innebär det en prissänkning på 15 %. En bok som kostar 300 kr kommer då i stället att kosta någonstans runt 255 kr, och det är ju mycket pengar det också. Men se på pocketförsäljningen! Nere på Centralen köar folk för att köpa pocketböck- er. Det här skulle innebära att en pocketbok som i dag kostar 60 kr kommer att kosta 51 kr. Jag tror att detta åtminstone inte kommer att försvåra för ytterligare intressenter att köpa böcker. Men vi delar den uppfattning som Författarför- bundet fört fram: Det här måste kombineras med andra åtgärder som säkerställer att sänkta bokpriser och förbättrande av den bokläsande allmänhetens tillgång till ett brett utbud av böcker inom skön-, fack- och barn- och ungdomslitteratur i svenskt origi- nal eller i översättning inte bara blir ett slag i luften. Det måste till andra åtgärder! Vi tror inte på att med sänkt bokmoms kommer alla att köpa jättemycket böcker och ha välfyllda bokhyllor. Detta är en del. Vår utredning ska värdera hur stor del i att få ett ökat läsande i alla åldersgrupper ett sänkt bokpris kan ha. Då måste vi först ha någon typ av garanti för att bok- priserna faktiskt faller. Det finns en avsiktsförklaring från Svenska Förläggareföreningen och Svenska Bokhandlareföreningen, och vi hoppas att den kan formaliseras och bli mer bindande. Vi ser det också som glädjande att de liksom vi gör i vår reservation, och som John Erik Forslund gör i Kulturdepartementets utredning, tar upp detta med ett bokprisindex, så att man kan följa med och se vad som händer. Vi är alltså inte intresserade av att öka margina- lerna för förläggare och bokhandlare. Vi vill se att detta faktiskt leder till sänkta bokpriser. Tror då Förläggareföreningen på sin egen rapport? Man har en teknisk diskussion om priselasticiteten på böcker, som är -1. Sänker man bokpriset med 15 % innebär det att försäljningen ökar med 15 %. Då är min enkla fråga: Om det är på det sättet, varför sänker då inte bokhandlarna priset? Man gör det vid vissa tillfällen, t.ex. vid bokrean, och då ser vi också att omsättningen ökar ganska markant. Man kör också drivar där man låtsas ta bort bokmomsen och sänker priset i motsvarande mån. Det har man gjort på försök med ungdomslitteratur här i Stockholmstrakten och fått kraftigt ökad försäljning. Jag skulle vilja se vad detta har inneburit för de vinstmarginaler som bok- handlarna har. Det är alltid lätt för dem som inte tar några risker att kräva att staten ska sänka bokmomsen, och så kommer det att gynna några andra. Men förläggare och bokhandlare tar ju ingen som helst risk. Om nu den här priselasticiteten ökar ännu ökar förläggarnas vinstmarginal; det håller de med om. Då utgår jag ifrån att de kommer att sänka sina förlagspriser, dvs. att de inte utnyttjar möjligheten att öka sina egna marginaler utan att vi faktiskt kan se till att få ett billigare läsande för många människor. I den TEMO-undersökning jag nämnde visar sig det intressanta att hela 80 % av dem som svarar säger sig vara för sänkt bokmoms. Det är också så att de som har de lägsta inkomsterna är mer positiva än de som har de högsta. Jag reagerade lite grann på det, men jag misstänker att det beror på att många av de svarande är studenter, som ju inte tillhör de välavlö- nades skara. Det finns också ett nätverk bland stu- denter som kräver sänkt bokmoms. På frågan om man skulle köpa mer böcker om bokmomsen var lägre, underförstått om priserna var lägre, svarar 61 % av samtliga att man skulle göra det. Det tycker jag också är en bra siffra. Jag kunde också säga att de flesta tycker att soci- aldemokraterna har fel politik i den här frågan, men det behöver jag kanske inte göra. Det finns alltså många missuppfattningar och myter i detta, och även ett visst förakt för läsandet när man säger att de som läser mycket bara kommer att läsa mer och de som inte läser inte kommer att läsa någonting. Så är det kanske. Men kombinera då sänkt bokmoms med andra vettiga åtgärder! Jag tycker att skatteutskottet behandlar den här frågan lite lättvindigt. Till att börja med förstår jag inte alls resonemanget att om man sänker skatten just på kulturområdet ska kulturområdet i övrigt finansie- ra det. När diskuterar vi så i övrigt? Om vi bedömer att det finns ett utrymme för sänkta skatter påverkar det inte några utgiftstak. Då kan vi faktiskt, med det ekonomiska läge vi har, värdera vilken typ av skatt vi ska sänka, och då tycker vi att det är rimligt att bok- momsen finns med på den rangordningslistan, så att säga, och vägs mot andra åtgärder. Sedan gör det inte saken bättre att skatteutskottet säger att det här är svåra avvägningsfrågor. Då kan man tycka att skatteutskottet åtminstone lite mer skulle försöka värdera och sätta kvalitetsstämplar på olika saker. Jag vill gärna att socialdemokraterna svarar på varför ni tycker att just boken ska beskattas med den högsta momsen, 25 %. I andra sammanhang säger ni, och regeringen skriver i sina förklaringar, att ni vill öka läsandet osv. Vi står bakom det, men vi tror faktiskt inte att höga bokpriser underlättar för vanliga människor att köpa och läsa mer böcker. Vår reservation skulle faktiskt kunna vara den re- servation som vi skulle kunna samlas kring, som är mest genomtänkt och mest ansvarstagande. Vi vill veta hur mycket pengar det handlar om. Vi vill se andra åtgärder. Vi vill ha klara besked från bokhand- larbranschen och andra om att detta verkligen leder till sänkta priser. Då tror jag att vi skulle kunna få en majoritet för det här förslaget i den här kammaren. Jag vill återigen yrka bifall till reservation 5.
Anf. 142 BIRGITTA SELLÉN (c): Fru talman! I dag blir det många upprepningar vad gäller detta med bokmomsen. Det kanske är väl- digt bra. Det är ju droppen som ska urholka stenen. Vi tror nog att detta kommer att ge resultat på sikt. Som vi hört tidigare under debatten i dag har Sve- rige tillsammans med Danmark den högsta bokmom- sen i Europa, t.o.m. i världen. Momsen har bidragit till att priserna på böcker har blivit så höga att många människor upplever bokinköp som en lyx som man inte har råd att unna sig särskilt ofta. En grupp som drabbas särskilt hårt av de höga bokpriserna är stu- denterna. För dem är studielitteraturen en väldigt stor utgiftspost. En sänkning av bokmomsen skulle betyda mycket för studenterna och deras dåliga ekonomi. Finland har många pratat om, och jag tänkte också nämna några ord om det landet. I Finland hade man 1994 nästan lika hög moms som vi, nämligen 22 %. Sedan har man sänkt den i två olika etapper, och nu ligger den på 8 %. Anledningen till att man sänkte momsen var en kulturpolitisk debatt där argumenten var så starka att den finska regeringen gav efter för en momssänkning. De viktiga argumenten var vikten av att öka bokkonsumtionen och läsningen, vikten av billigare läromedel samt det lilla språkområdets spe- ciella svårigheter. Alla dessa argument tycker jag är gångbara även här i Sverige. Centerpartiet anser att det krävs olika åtgärder för att öka läsandet. Bl.a. anser vi att en kampanj i sam- arbete med landets kommuner, skolor och bibliotek bör göras. Genom det skrivna ordet kan tankar, känslor, erfarenheter och idéer spridas. Ordet ger oss kunskap och sätter i gång fantasin. Språket bevaras och utvecklas, vilket är väldigt viktigt med tanke på att svenskan är ett så litet språk. För att vi ska klara detta är det viktigt att medborgarna anser sig ha råd att köpa böcker. De ska också ha råd att göra det hela året och inte bara när det är bokrea. En sänkt bokmoms gynnar läsandet i alla åldrar genom att böckerna blir billigare. Centerpartiet har i sin budget för 2002 planerat in en sänkning av bok- momsen till 6 %. Vi har då räknat på ett bortfall på mellan 600 och 700 miljoner. Det ligger någonstans mellan alla de siffror som Peter Pedersen tog upp. I dag kan du också köpa böcker via Internet. Du kan köpa samma böcker som i bokhandeln, och det utan att behöva betala moms. Det ser vi som en kon- kurrens mot alla bokhandlare som inte är rättvis. En sänkt bokmoms innebär med all säkerhet att konsu- menten gärna går till bokhandeln för att köpa sina böcker, eftersom du där kan bläddra och titta i dem. Studenterna blir nog ändå de största vinnarna den dag vi sänker bokmomsen. Nu blir litteraturen så dyr för dem att många väljer att kopiera böckerna. Det är knappast stimulerande för dem att ha böcker i form av lösblad. Vi hoppas och tror att det inom en snar framtid kommer att verkställas en bokmomssänkning i Sveri- ge. För övrigt anser vi i Centerpartiet att vi också bör se över hur mervärdesskatten tillämpas på olika kul- turverksamheter. En stor del av kulturarrangemangen är belagd med en kulturmoms på 6 %. Men det finns områden som är belagda med en betydligt högre moms. Det har också debatterats här tidigare i eftermiddag. Som exempel kan man nämna sällskapsdans som har en momssats på 25 %. Sällskapsdans är ett folknöje i hela landet och har varit så under många generationer. Det borde väl kunna ses som kultur om något, anser jag. Det kanske märkligaste med det exemplet är att om du inte dan- sar till musiken, utan står och lyssnar, räknas det som en konsert och då är momsen 6 %. Det är orimliga momssatser inom kulturområdet, och därför har vi sagt att vi vill se över kulturmomsen för att få den rättvisare. Jag yrkar precis som Rolf Kenneryd bifall till re- servation 3. Just med tanke på sällskapsdansen och den dis- kussion som tidigare förts i kammaren kan jag notera att vi naturligtvis har olika tolkningar av vad som är nöje och vad som är kultur. Får vi en vidgad genom- lysning av kulturmomsen tror jag att vi också kan finna en lösning på den frågan.
Anf. 143 LENNART KOLLMATS (fp): Fru talman! Det är intressant att få delta i en skattedebatt. Det blir ju en kombination av skatte- och kulturdebatt och det unnar vi från kulturutskottet gärna skatteutskottets ledamöter att få vara med om. Denna fråga intresserar uppenbarligen de flesta. Av det jag läser i reservationerna ser jag att det finns en tydlig majoritet i kammaren som anser att den utformning av momsen på böcker som finns nu är fel. Men man är inte lika tydligt på det klara med sina ställningstaganden, utan begär på vissa håll utredning. Därmed verkar det tyvärr som om vi kommer att gå härifrån i dag utan ett beslut att sänka bokmomsen. Bildning är ett ord som börjar få renässans igen. Det är angeläget att verksamhet som ökar bildnings- nivån i Sverige stimuleras. Jag har tagit fram statsmi- nisterns ord från regeringsförklaringen 1998: "Särskilda satsningar kommer att göras för litteratu- ren, läsandet och det svenska språket." Det väckte givetvis förhoppningen om att det snart skulle att hända något stort, åtminstone inom mandatperioden. Nu har mer än halva perioden gått och något konkret på bokmomsområdet har inte skett. Vi har fått ett antal tveksamma uttalanden från kulturministern och statsministern, i dag också från Lennart Axelsson, som går ut på att de inte är säkra på att det skulle innebära att fler läser och att förfat- tarna får det bättre. Man tror uppenbarligen inte heller på branschens klara uttalanden om att bokmomssänk- ningen skulle få genomslag hos konsumenterna. De här uttalandena från ministrarna och Lennart Axels- son verkar på mig bara vara klena motiveringar till att man faktiskt inte vill sänka momsen, men väl dölja vad man inte vill. När i all sin dar är man fullständigt säker på en åt- gärd och vilka konsekvenser den får. Jag tycker att man måste våga ibland om man har en vision. Och visionen för Folkpartiet är att vi vill sätta konkreta förslag bakom våra intentioner att öka läsandet, inte bara bland dem som redan läser, utan framför allt för att få nya läsargrupper, som Pedersen tog upp. Vi vill stimulera barnens läsande ytterligare och dessutom förbilliga för vuxenstuderande genom att deras kurslitteratur blir billigare. Det är inget oväsentligt resultat av en bokmomssänkning. En sänkning av bokmomsen får inte gå ut över andra åtgärder som vi naturligtvis också ska vidta för att öka intresset för läsandet och det svenska språket. Ord och även siffror är mycket betydelsefulla i kommunikationen mellan människor. Siffror har också den fördelen att de faktiskt är långt mer inter- nationella än ord. Vi kan lätt läsa en tabell när vi är i andra länder, men har svårare med ord. Det finns tabeller vi är stolta över, men också tabeller som vi definitivt inte är nationellt stolta över. Dit hör den tabell som har nämnts när det gäller momssatserna på det tryckta ordet inom EU, där Sverige ligger i botten, eller toppen som kanske andra säger, beroende på hur man ser det. Det är två länder som har 25 %, Dan- mark och Sverige. Sedan kommer ingenting, sedan kommer ingenting och sedan kommer ett land med 10 %. Resten av länderna har bara entalssiffror fram- för sina procenttecken. England och Irland samt icke- EU-landet Norge har dessutom noll procent. Vi kan också se att det tryckta ordet har olika momssatser i Sverige genom att dagstidningarna har 6 %. Det tycker vi är en bra momssats. Folkpartiet har därför tagit ställning för en bokmoms på 6 % redan nu. Vi har i vår ekonomiska motion från i höstas också finansierat den momssänkningen med ca 700 miljoner kronor. Det är en siffra som vi har fått via riksdagens utredningstjänst, så jag tror att den är rätt rimlig i sammanhanget. För en månad sedan började bokrean i hela Sveri- ge. Det är bokreastarten som får människor att stiga upp i ottan, ja, rentav vid midnatt och köa sig igenom överfulla boklådor. Viljan att köpa böcker är stor, men böcker är vanligtvis dyra. Och när det är rea är det bäst att passa på och fynda. Vi vill alltså att böck- er blir billigare året runt. Vi vill slåss för en god bild- ning och för billigare böcker. Därmed, fru talman, yrkar jag också bifall till re- servation 4.
Anf. 144 EWA LARSSON (mp): Fru talman! Barn mellan tre och åtta år umgås med medier 2 timmar och 42 minuter per dag. Barn mellan tre och åtta år minskar kontinuerligt sitt läsan- de. År 1984 läste de 48 minuter per dag, 1999 var det 23 minuter. Läsfrämjande insatser till trots är den negativa trenden inte bruten. Det är dags att göra något! Barn gör som deras föräldrar gör, inte som de sä- ger. Om de ser sina föräldrar läsa böcker kommer de också att göra det i framtiden. Genom sina skattesatser visar samhället vad man anser sig vilja prioritera. Högsta momssatsen på böcker ger ett intryck av att samhället tycker att bo- ken är en exklusiv vara som måste hårdbeskattas. Snedvriden konkurrens. Ja, fru talman, böcker kan i dag köpas enkelt via Internet, som flera har sagt i talarstolen. Där går det utmärkt att köpa helt moms- befriade böcker. Dessutom ökar försäljningen av böcker via Internet från länder både inom och utom EU. Även om EU kommer överens om regler finns det länder utanför. Kontrollen av momsreglerna är i princip obefintliga. Det här medför självklart en snedvriden och en osund konkurrens. Bokhandeln har inte någon möj- lighet att konkurrera med Internethandeln, men kan åtminstone ges bättre spelregler. Den stora prisskillnaden mellan pocketböcker och inbundna böcker medför också en begränsning av mångfalden i läsandet. Det säljs mycket pocketböck- er. Men det är en mycket liten andel av de böcker som ges ut inbundna som sedan ges ut i pocket. Vill du läsa en bok av Selma Lagerlöf går det att göra det i pocketupplaga numera. Men vill du läsa om Mary Wollstonecraft, feminismens moder, får du snällt betala över tre hundralappar. Samtidigt är pocketupplagorna av sämre kvalitet, inte tillgängliga när den enskilda boken är som mest aktuell och ger författaren lägre royalty. Av dessa skäl är inte pocketböckernas relativt låga pris ett argument mot att sänka bokmomsen. Det finns också starka skäl för att landets stude- randeorganisationer kräver sänkt bokmoms. Bokin- köpen tar i dag en stor del av studiemedlen i anspråk. Det finns utrymme för skattesänkningar i höst. Vi hävdar att volymmåttet på tillväxt i sig inte säger något om kvaliteten och innehållet i detsamma. Ge- nom att införa en grön skatteväxling vill vi styra ekonomin så att den blir ekologiskt hållbar. Det finns många angelägna åtgärder inom kul- turområdet som kräver resurser och som ger kulturell tillväxt. Men när det gäller vilka skattesänkningar som ger bäst effekt på lång sikt för kultur, ekonomi och en bra samhällsutveckling, är en sänkning av momsen på boken den effektivaste. Matz Hammarström har tidigare yrkat bifall till reservation 4. Det yrkandet lyder som så, att riksda- gen ger regeringen till känna att dagens bokmoms inte är konkurrensneutral och att regeringen ska över- väga om den behöver sänkas. I vår gemensamma reservation med Folkpartiet och Kristdemokraterna, reservationen 4, finns en tidsbestämning på när momsen ska sänkas. Det får ses som en viljeyttring. Frågan har hög dignitet för oss i höstens budgetförhandlingar. En tidsbestämning förutsätter att den lilla detaljen ekonomisk finansiering dock är löst. För att klara det krävs en politisk majoritet. Den majoriteten har helt uppenbart inte gått att nå inom befintligt budget- samarbete - än. Någon enhetlig linje går inte att finna mellan de borgerliga partierna. Moderaterna vill utre- da hela kultursektorn vad avser momsen. Bra! Vi kan väl börja med att träffas över utskottsgränserna, skat- teutskott och kulturutskott, för att "kunskapa" lite tillsammans, men vi kan inte lägga in bokmomsen i en gigantisk momssänkarutredning. Det skulle bara innebära en fördröjning av ett införande. Därför kan vi inte stödja den reservationen. Även Vänstern vill ha en utredning, men bara vad avser bokmomsen. Vi menar att frågan är färdigut- redd, både av kulturrådet och av branschen. Inga mer utredningar! Men Vänstern säger att det finns starka skäl att sänka momsen på böcker till 6 %. Både Cen- tern och Moderaterna säger att man borde pröva tan- ken att bestämma mervärdesskatt på böcker till sam- ma nivå som gäller för övriga lågbeskattade kulturva- ror och kulturarrangemang. Vänstern vill ha en egen utredning. Moderaterna och Centern vill ha en annan egen utredning. Där står vi i dag. Låt mig då påminna om 1995 års kultur- utredning. Då sade samtliga sju partier att om vi var tvungna, tack vare EU, det var där vi stod då, att införa en kulturmoms, skulle den vara den lägsta, 6 %, och inkludera boken. Det var 1995. Inget mer utredande! Låt oss i stället gå till ge- nomförande.
Anf. 145 PETER PEDERSEN (v) replik: Fru talman! Det är många som i dag har anfört snedvridning av konkurrensen. Jag kan hålla med i den bemärkelsen att ska det vara 25 % i påslag för att köpa en bok men kosta 6 % för att gå på bio eller se idrott är det fråga om snedvridning av konkurrensen. Jag får intrycket att ni hävdar att om jag skulle starta ett Internetföretag, och jag skulle sälja böcker för 100 miljoner, sker ingen momsbehandling. Så är det inte. I så fall försöker man att lura systemet på ett brottsligt sätt. Däremot kan det stämma att om jag köper böcker av en Internetbokhandel som är place- rad i ett annat land med en lägre momssats får man den lägre momssatsen. Vi måste klara ut detta: Det är inte så att det går att köpa böcker i Internetbokhandlar i Sverige och därmed slippa betala moms. Jag skulle gärna vilja få klarhet i den frågan.
Anf. 146 EWA LARSSON (mp) replik: Fru talman! I repliken kan jag väl upprepa precis det jag sade eftersom Peter Pedersen inte hörde. Jag sade att böcker i dag kan köpas enkelt via In- ternet. Det var väl inget komplicerat med det? Där går det utmärkt att köpa helt momsbefriade böcker. Det är vi helt överens om, eller hur? Dessutom ökar för- säljningen av böcker via Internet från länder både inom och utom EU. Det är vi också helt överens om. Tidigare i debatten tog Per Rosengren upp att man inom EU håller på att försöka komma åt Internetför- säljning inte bara när det gäller böcker utan även sådant som går att ladda ned. Men det finns länder utanför EU också. Kontrol- len av momsregler är här i princip obefintlig. Det kan vi väl också vara helt överens om.
Anf. 147 PETER PEDERSEN (v) replik: Fru talman! Då finner jag att vi är överens om att om vi startar ett bokhandelsföretag på Internet i Sve- rige är vi faktiskt skyldiga att hantera momsfrågan. Då är vi överens om att vi kan lägga den saken åt sidan när det gäller konkurrenssynpunkten inom lan- det. Sedan kvarstår det problem som Ewa Larsson och andra har tagit upp, nämligen köp utifrån. Det är helt riktigt. Det är många som kräver att momsen bör sänkas. Vi har inte satt någon stor ära i att ha en egen re- servation. Vi tycker att det är viktigt att veta att vi använder skattepengarna till någonting. Det är intres- sant att veta om bortfallet på grund av sänkt bok- moms, från 25 % till 6 %, blir 500 miljoner eller 1,1 miljarder. Då går det inte att säga att man tror mest på Statens kulturråd eller riksdagens utredningstjänst. De olika intressenterna borde kunna sätta sig ned till- sammans och ta fram ett underlag som visar hur stort bortfallet faktiskt blir. Det är det minsta man kan begära. Jag har väskan full av rapporter och utredningar. Alla kommer de fram till olika resultat. Detta är en av de orsaker som gör att det är svårt att komma fram till något. Som ansvarsfulla politiker behöver vi veta vidden och konsekvenserna av de beslut vi fattar - även när det gäller skattepolitik. Har vi väntat så här länge, kan vi gärna vänta något till för att få detta helt klarlagt. Så slipper vi att i fortsättningen höra argu- mentet att vi inte vet vad detta kommer att innebära i skattebortfall.
Anf. 148 EWA LARSSON (mp) replik: Fru talman! Jag delar inte Peter Pedersens analys av varför det är svårt att komma fram. Jag tror inte att det beror på att det finns olika utredningar som visar på olika siffror. Jag tror att det är svårt att få fram exakta siffror innan det har genomförts en sänkning av bokmomsen. Jag tror helt enkelt att det är svårt att komma fram på grund av att betydande kulturansvariga inom soci- aldemokratin, bl.a. kulturministern, inte vill sänka bokmomsen. Nu var det sju partier, inklusive social- demokraterna, som var helt överens 1995 om att om EU skulle tvinga oss att införa en kulturmoms skulle den vara 6 %, den lägsta i Sverige, och inkludera boken. Vänstern har ett alldeles eget utredningsförslag med alldeles egna utredningsdirektiv. Här finns det inte så stor vilja att göra någonting tillsammans. Det går att ha förstahandsalternativ och andrahandsalter- nativ. Vi tycker inte som Vänstern att bara för att vi har fått vänta länge ska vi vänta lite till. Vi säger att tiden är mogen nu. Det finns alldeles tillräckligt med utredande. Det är bara viljan som saknas.
Anf. 149 ROY HANSSON (m): Fru talman! Jag kommer i detta anförande att be- röra det som framhålls i den moderata kulturkom- mittémotionen Sk603, som handlar om utredning av just kulturmoms. Med hjälp av olika momssatser inom kulturen kan man med fog hävda att staten styr vilka kulturaktivi- teter medborgarna ska ägna sig åt. Detta ankommer inte på staten. Val av kulturdeltagande måste vara vars och ens beslut utan att staten på något sätt påver- kar valet. Motionen konstaterar att momspåslaget inom kultursektorn för närvarande är högst varieran- de, och det finns vidare ingen beräkning på hur mycket staten får in på beskattning av kulturen. Fru talman! Det finns numera en faktor som måste beaktas, nämligen utbudet via Internet. Det gäller både köp och direktutnyttjande. Här kommer vi in på konkurrensneutralitet mellan olika distributionsfor- mer. Här råder för närvarande stor osäkerhet vad gäller omfattning och regler. Våra studenter betalar full moms för läroböcker. Publiken som besöker en danstillställning och dansar till musiken betalar full moms. Men om samma pu- blik lyssnar till samma musik blir momsen lägre. Det finns naturligtvis många fler liknande gränsdrag- ningsproblem. Det är bl.a. därför som vi i motionen kräver en utredning. En noggrann utredning kan naturligtvis överväga olika frågeställningar och lämna förslag där nuvaran- de gränsdragningsfrågor så långt möjligt elimineras. I övrigt instämmer jag med Catharina Hagens anföran- de och yrkande. Fru talman! I reservation 3 krävs en utredning för att belysa och komma med förslag som ändrar nuva- rande olyckliga utformning av momsbeskattningen inom kultursektorn. I reservation 4 av kd, fp och mp och reservation 5 av Vänstern vill man också förändra momsen inom kultursektorn, men då utan det underlag som en nog- grann utredning kan redovisa. Men syftet är i stort detsamma som det som framförs i reservation 3. Fru talman! När vi kommer till avgörande av detta betänkande kommer det under punkt 2 att vara så att reservationerna 4 och 5 behandlas först. Sedan blir det fråga om att ta ställning till utskottsmajoritetens förslag och reservation 3. Om reservation 3 får majo- ritet kan en utredning om sänkt moms inom kultur- sektorn komma till stånd. Detta är möjligt om kd, fp och mp stöder reservation 3 om en utredning för sänkt moms på kulturen. Jag hoppas att mina utskottskamrater från kultur- utskottet som har hållit anföranden kommer att agera för en utredning om sänkt kulturmoms. Jag utgår från att Ewa Larsson, som talade så varmt nyss, kommer att satsa på att stödja reservation 3 för att få till stånd en utredning som möjliggör en sänkning av kultur- momsen. Fru talman! Om reservation 3 inte vinner majori- tet och det därmed inte kommer till stånd en utred- ning om sänkt kulturmoms är det inte regeringens eller Socialdemokraternas fel, utan felet är de partiers som inte stöder reservation 3. Det är inte Socialde- mokraternas fel att denna fråga begravs i Regerings- kansliet och att våra studenter även fortsättningsvis måste betala full moms på studiemedel. Det är inte utskottsmajoritetens fel om de som dansar får betala full moms för detta. Felet är i så fall att reservation 3 inte får bifall.
Anf. 150 EWA LARSSON (mp): Fru talman! Jag tycker att det är lite väl magstarkt av Moderaterna, som föreslår en gigantisk masto- dontutredning av hela kultursektorn, att anklaga de partier som vill ha sänkt bokmoms nu för att vara de som förhindrar det. Är inte det att vända kappan efter vinden, därför att ni moderater inte vill ta ställning för bokmomsen just nu, att baka in den i en stor jätteut- redning? Redan 1995 sade Moderaterna att man ville ha en sänkt bokmoms och att den skulle vara 6 %. Men sedan 1995 har det inte hänt så mycket mer. Jag tyck- er att det är bra att Moderaterna nu säger att man vill utreda hela momssektorn. Låt oss samarbeta inom skatteutskottet och kulturutskottet i den frågan! Men att avföra bokmomsfrågan från den aktuella dagord- ningen och stoppa in den i ett stort paket i en utred- ning där den ska verka under många år tycker jag är ohederligt.
Anf. 151 ROY HANSSON (m): Fru talman! Kultur är mer än böcker. Jag nämnde i mitt anförande dans och sång, och det finns mer. Därför finns det anledning att göra den här breda utredningen, just för att inte skapa fler gränsdrag- ningsproblem. Var det inte så 1995, Ewa Larsson, att det skulle vara lägre moms på hela kulturen, där boken skulle ingå? Jag hörde det i ett anförande här för några mi- nuter sedan. Det var väl så att det skulle vara den breda sänkningen av kulturmomsen. Det är just det som våra motioner och reservation 3 handlar om.
Anf. 152 EWA LARSSON (mp): Fru talman! Det finns en fråga som har varit uppe till behandling i kulturutskottet och skatteutskottet under alla år, ända sedan regeringen tillsatte en bo- kutredning efter kulturutredningen och beslut här i riksdagen. Gav inte den bokutredningen ett direktiv att utreda bokmomsen, vilket alla trodde att regering- en skulle göra då? Sedan dess har samtliga partier, men inte via sina partiprogram som Miljöpartiet utan genom enskilda ledamöter, agerat i den här frågan. Då tycker jag att det är fräckt att Moderaterna nu vill avföra bokmomsfrågan från den aktuella dagord- ningen och stoppa in den i ett stort mastodontpaket. Låt oss göra en sak i taget. Det går att göra små vins- ter också - man behöver inte vinna allt på en gång.
Anf. 153 ROY HANSSON (m): Fru talman! Jag har lite svårt att förstå Ewa Lars- sons inledande inlägg, så jag lämnar det därhän. Naturligtvis har vi moderater agerat för det här. Vi har skrivit en kommittémotion om just sänkning av kulturmomsen - en motion som vunnit gehör. Därför hoppas vi få gehör för detta, och därför är detta ut- format i reservation 3. Var det inte så 1995, Ewa Larsson, att det skulle gälla all kultur, där boken skulle ingå?`
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 16 §.) Ajournering
Kammaren beslutade kl. 16.54 på förslag av andre vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum. Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.
16 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut- debatterats vid dagens sammanträde
UU12 Svenskt deltagande i fredsstyrka i Kosovo Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU16 Kommuner och landsting i internationell samverkan Punkt 1 (Fråga om avslag på propositionen) 1. utskottet 2. res. 1 (fp) Votering: 295 för utskottet 16 för res. 1 38 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 71 m, 36 v, 40 kd, 15 c, 14 mp För res. 1: 1 m, 15 fp Frånvarande: 12 s, 10 m, 7 v, 2 kd, 3 c, 2 fp, 2 mp Carl-Erik Skårman (m) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha röstat nej.
Punkt 2 (Regeringens tillstånd vid s.k. direktexport av kommunala tjänster och vid kommunalt bistånd) 1. utskottet 2. res. 2 (m) Votering: 239 för utskottet 72 för res. 2 2 avstod 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 37 v, 40 kd, 16 c, 13 fp, 14 mp För res. 2: 72 m Avstod: 2 fp Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 2 kd, 2 c, 2 fp, 2 mp
FiU16 Regeringens redovisning av resurser inom olika politikområden Kammaren biföll utskottets förslag.
JuU14 Straffrättsliga frågor Punkt 2 (Skadestånd vid tortyr, m.m.) 1. utskottet 2. res. 1 (v) Votering: 274 för utskottet 38 för res. 1 37 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 118 s, 71 m, 40 kd, 16 c, 15 fp, 14 mp För res. 1: 1 m, 37 v Frånvarande: 13 s, 10 m, 6 v, 2 kd, 2 c, 2 fp, 2 mp Jeppe Jonsson (m) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha röstat nej.
Punkt 5 (Diskriminering på grund av kön) 1. utskottet 2. res. 2 (mp) Votering: 298 för utskottet 14 för res. 2 37 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 118 s, 72 m, 37 v, 40 kd, 16 c, 15 fp För res. 2: 14 mp Frånvarande: 13 s, 10 m, 6 v, 2 kd, 2 c, 2 fp, 2 mp
Punkt 7 (Försäljning av sexuella tjänster) 1. utskottet 2. res. 3 (m, fp) Votering: 225 för utskottet 86 för res. 3 1 avstod 37 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 37 v, 40 kd, 16 c, 13 mp För res. 3: 72 m, 14 fp Avstod: 1 fp Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 2 kd, 2 c, 2 fp, 3 mp Elver Jonsson (fp) anmälde att han avsett att avstå från att rösta men markerats ha röstat nej.
Punkt 8 (Barnpornografi) 1. utskottet 2. res. 4 (kd) Votering: 269 för utskottet 44 för res. 4 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 72 m, 37 v, 16 c, 15 fp, 10 mp För res. 4: 40 kd, 4 mp Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 2 kd, 2 c, 2 fp, 2 mp
Punkt 10 (Elektroniska anslagstavlor) 1. utskottet 2. res. 5 (c) Votering: 297 för utskottet 16 för res. 5 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 72 m, 37 v, 40 kd, 15 fp, 14 mp För res. 5: 16 c Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 2 kd, 2 c, 2 fp, 2 mp
Punkt 12 (Psykisk misshandel) 1. utskottet 2. res. 7 (fp) Votering: 298 för utskottet 15 för res. 7 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 72 m, 37 v, 40 kd, 16 c, 14 mp För res. 7: 15 fp Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 2 kd, 2 c, 2 fp, 2 mp
Punkt 21 (Livstidsstraffet) 1. utskottet 2. res. 10 (v, mp, fp) Votering: 244 för utskottet 66 för res. 21 3 avstod 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 116 s, 72 m, 40 kd, 16 c För res. 21: 37 v, 15 fp, 14 mp Avstod: 3 s Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 2 kd, 2 c, 2 fp, 2 mp
Övriga punkter Kammaren biföll utskottets förslag.
JuU15 Särskild utlänningskontroll Kammaren biföll utskottets förslag.
SkU14 Allmänna motioner om inkomstskatt m.m. Punkt 1 (Skattepolitikens inriktning) 1. utskottet 2. res. 1 (m) 3. res. 2 (fp) Förberedande votering: 75 för res. 1 15 för res. 2 223 avstod 36 frånvarande Kammaren biträdde res. 1. Huvudvotering: 184 för utskottet 72 för res. 1 57 avstod 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 37 v, 14 c, 14 mp För res. 1: 72 m Avstod: 40 kd, 2 c, 15 fp Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 2 kd, 2 c, 2 fp, 2 mp
Punkt 2 (Landsbygds- och glesbygdsavdrag) 1. utskottet 2. res. 3 (c) Votering: 168 för utskottet 18 för res. 3 127 avstod 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 36 v, 13 mp För res. 3: 1 kd, 16 c, 1 mp Avstod: 72 m, 1 v, 39 kd, 15 fp Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 2 kd, 2 c, 2 fp, 2 mp
Punkt 3 (Tjänstesektorn) 1. utskottet 2. res. 5 (m, kd, c, fp) Votering: 170 för utskottet 143 för res. 5 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 37 v, 14 mp För res. 5: 72 m, 40 kd, 16 c, 15 fp Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 2 kd, 2 c, 2 fp, 2 mp
Punkt 5 (Kompetenskonton) 1. utskottet 2. res. 7 (m, kd, c, fp) Votering: 170 för utskottet 143 för res. 7 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 37 v, 14 mp För res. 7: 72 m, 40 kd, 16 c, 15 fp Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 2 kd, 2 c, 2 fp, 2 mp
Punkt 6 (Idrottskonto) 1. utskottet 2. res. 8 (mp, c) Votering: 276 för utskottet 35 för res. 8 38 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 118 s, 71 m, 37 v, 37 kd, 13 fp För res. 8: 1 m, 2 kd, 16 c, 2 fp, 14 mp Frånvarande: 13 s, 10 m, 6 v, 3 kd, 2 c, 2 fp, 2 mp
Punkt 16 (Gåvor till ideell verksamhet, m.m.) 1. utskottet 2. res. 18 (m, kd) Votering: 202 för utskottet 111 för res. 18 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 5 m, 37 v, 15 c, 12 fp, 14 mp För res. 18: 67 m, 40 kd, 1 c, 3 fp Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 2 kd, 2 c, 2 fp, 2 mp
Övriga punkter Kammaren biföll utskottets förslag.
SkU15 Allmänna motioner om mervärdesskatt Punkt 1 (Skattesats, digitala tjänster, import av bilar m.m.) 1. utskottet 2. res. 1 (m) 3. res. 2 (fp) Förberedande votering: 73 för res. 1 15 för res. 2 223 avstod 38 frånvarande Kammaren biträdde res. 1. Huvudvotering: 225 för utskottet 72 för res. 1 16 avstod 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 37 v, 39 kd, 16 c, 14 mp För res. 1: 72 m Avstod: 1 kd, 15 fp Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 2 kd, 2 c, 2 fp, 2 mp
Punkt 2 (Böcker, nöjesparker, dans m.m.) 1. utskottet 2. res. 3 (m, c) 3. res. 4 (kd, fp, mp) 4. res. 5 (v) Förberedande votering 1: 69 för res. 4 36 för res. 5 204 avstod 40 frånvarande Kammaren biträdde res. 4. Förberedande votering 2: 86 för res. 3 69 för res. 4 157 avstod 37 frånvarande Kammaren biträdde res. 3. Huvudvotering: 154 för utskottet 88 för res. 3 70 avstod 37 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 118 s, 36 v För res. 3: 72 m, 16 c Avstod: 1 v, 40 kd, 15 fp, 14 mp Frånvarande: 13 s, 10 m, 6 v, 2 kd, 2 c, 2 fp, 2 mp
Punkt 7 (Miljömärkta produkter) 1. utskottet 2. res. 8 (mp) Votering: 298 för utskottet 14 för res. 8 37 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 71 m, 37 v, 40 kd, 16 c, 15 fp För res. 8: 14 mp Frånvarande: 12 s, 11 m, 6 v, 2 kd, 2 c, 2 fp, 2 mp
Punkt 9 (Alternativa sjukdomsbehandlingar) 1. utskottet 2. res. 10 (mp) Votering: 296 för utskottet 15 för res. 10 1 avstod 37 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 71 m, 37 v, 40 kd, 14 c, 15 fp För res. 10: 1 c, 14 mp Avstod: 1 c Frånvarande: 12 s, 11 m, 6 v, 2 kd, 2 c, 2 fp, 2 mp
Övriga punkter Kammaren biföll utskottets förslag.
17 § Utvärdering av skuldsaneringslagen
Föredrogs lagutskottets betänkande 2000/01:LU12 Utvärdering av skuldsaneringslagen (förs. 2000/01:RR4).
Anf. 154 TANJA LINDERBORG (v): Herr talman! Låt mig inledningsvis uttrycka min glädje över att det är ett enigt utskott som står bakom detta betänkande som rör utvärdering av skuldsane- ringslagen. Den lagen har nu funnits i drygt sex och ett halvt år, och den kom till på initiativ av lagut- skottet. Jag tror att de flesta numera är överens om att skuldsaneringslagen har betytt oerhört mycket för personer som är så skuldsatta att de kanske inte ens under resterande tid av livet har någon möjlighet att betala sina skulder. Sedan lagens tillkomst har det förekommit flera utvärderingar, och det har skett från olika håll, om hur lagen har tillämpats. Senast har Riksdagens revi- sorer i en rapport bl.a. visat att det finns brister i skuldsaneringsförfarandet och även i hanteringen. Det råder också oklarhet om rollfördelningen mellan kommunerna och kronofogdemyndigheterna, och ofta sker det dubbelarbete i de två första stegen. Dessutom konstaterar Revisorerna att handläggningstiderna i vissa fall är orimligt långa. Och under denna väntetid så ökar ju skulden dag för dag, vilket naturligtvis är oerhört besvärande för dem som är överskuldsatta. Det finns alltså ett stort erfarenhetsmaterial att tillgå, men det är väldigt svårt, tycker jag och utskot- tet, att få en överblick över hur lagen hittills har till- lämpats för att kunna dra några säkra slutsatser. Där- för tycker utskottet att tiden nu är inne för en förut- sättningslös och övergripande uppföljning och utvär- dering av skuldsaneringslagen. Herr talman! När en skuldsatt man eller kvinna väl har fått beslut om skuldsanering innebär det att han eller hon måste leva på existensminimum eller förbehållsbelopp, som Kronofogdemyndigheten kal- lar det, i fem år. Och förbehållsbeloppet är i dag 3 477 kr i månaden, eller ungefär lika mycket som vi riksdagsledamöter har i kostnadsersättning per må- nad. Den här summan ska inkludera alla nödvändiga utgifter som man kan tänkas ha. Kostnaderna för boendet däremot ligger vid sidan om. Men den som är underkastad skuldsanering ska dock ha en så billig bostad som möjligt. Tänk er själva att månad ut och månad in under fem år leva på 3 477 kr. Men det värsta tycker jag nog trots allt är att när man väl är skuldfri så finns man kvar i kreditupplysningsregistret i ytterligare tre år. Och det tycker jag är fullständigt absurt. Det här registret fungerar som en typ av fotboja på dem som har avslutat sin skuldsanering. Man kan inte få ett telefonabonnemang. Och om t.ex. ungens cykel skulle bli stulen kan man inte heller köpa någon ny på avbetalning, om man inte råkar ha några kontanter. Jag tycker att om man en gång har gjort rätt för sig ska det vara bra med det. Man ska inte behöva hänga kvar i några register. Jag vill också lite kortfattat nämna att jag såg en annons i söndagens Aftonbladet. Den lyder: "Vill du låna smidigt per telefon, ska du söka lå- net hos Nordbanken Finans. Gör så här: 1. Ring 020-22 22 23 kl 9-20, lördagar och sönda- gar kl 10-17 2. Du får besked i telefon 3. Hämta pengarna på Posten" Det sista är väl i och för sig en överdrift tycker jag, eftersom det inte finns så många postkontor kvar. Men detta visar ändå att bankerna är på hugget och genom annonser vill förmå oss att ta telefonlån på lördagar och söndagar. Det är klart att den här sortens annonser är väldigt frestande för dem som har hamnat i ekonomiska trångmål, där man uppmanas att ringa ett 020- nummer för att få låna pengar. Det här är en typisk skuldfälla, vill jag påstå, därför att den effektiva rän- tan på ett lån är 21,15 %. Jag tycker alltså att banker- na borde hålla sig för goda för att satsa på vad jag tycker är en mycket tvivelaktig marknadsföring. Jag yrkar bifall till förslaget i lagutskottets betän- kande.
Anf. 155 RUNE BERGLUND (s): Herr talman! När en person ansöker om skuldsa- nering är det ett frivilligt åtagande. Saneringsperioden varar som regel i fem år efter beviljad skuldsanering. Och det är först nu som vi kan se hur lagstiftningen i dess helhet har fungerat när omkring 3 000 personer har genomgått en hel saneringsperiod. Lagutskottets beslut att föreslå riksdagen ett till- kännagivande till regeringen om en utvärdering av lagen kan kanske verka lite drastiskt, men jag tycker att vi har goda skäl för vårt ställningstagande efter att ha följt arbetet med skuldsanering på nära håll i flera år, genom många besök hos kommuner och krono- fogdemyndigheter, genom löpande kontakter med personer som varit föremål för skuldsanering, genom olika utvärderingar, utskottsutfrågning och inte minst genom Riksdagens revisorers granskningar. Det allmänna omdömet är att lagen är viktig och har kommit för att stanna, men den anses krånglig att tillämpa. Det tar för lång tid från inledning till beslut. Det bör ske en genomlysning av orsakerna till den långsamma handläggningen. Det har hävdats att kommunerna och kronofogden skulle kunna ha en annan arbetsfördelning som förkortar handläggnings- tiderna. Det finns också andra skäl till en översyn. Vi le- ver nu i ett delvis annorlunda samhälle än när lagen stiftades. Vi har blivit medlemmar i EU med en ökad rörlighet på arbetsmarknaden. En fråga som man kan ställa i det sammanhanget är hur beviljad skuldsane- ring fungerar när personer som befinner sig i en skuldsaneringsprocess flyttar till ett annat land inom EU eller EES-området. Vi har också fått en mer avreglerad marknad. Det kan exempelvis gälla hyresmarknaden, telemarkna- den och banksektorn där kreditvärdering och kredit- värdighet blivit en förutsättning för att individer ska kunna ta del av alla nya tjänster som erbjuds. Proble- men omkring detta kan bäst illustreras genom ett brev som jag har fått av en person som beviljades skuldsa- nering för några år sedan och som har gett mig till- stånd att citera hans brev. Han skriver: "Skuldsaneringen innebär för min del att jag måste leva under mycket svåra förhållanden. Jag får inte någon telefon, inte hyra bostad, får inte något bankkonto att sätta in min lön på. Är det rimligt att jag som i lagens mening inte begått något brott ska hållas utanför samhället i flera år? Detta är ju inte något som direkt uppmuntrar mig till att sköta mitt åtagande, men jag har ändå lyckats hittills." Brevskrivaren oroar sig också över att han finns kvar i ytterligare tre år i kronofogdens register över betalningsanmärkningar när saneringsperioden är avslutad, precis det som ordföranden i utskottet nyss påpekade. Han säger att om så blir fallet så kommer det att ta tolv år från den tidpunkt då insolvensen inträffade tills han anses vara en kreditvärdig person. Det här är frågor som inte direkt hanteras inom skuldsaneringslagen, men det är konsekvenser som kan uppstå i samband med att man blir beviljad skuldsanering enligt lagens regler och som också bör belysas. En annan fråga är hur skuldsaneringslagen har fungerat i förhållande till de skulder som inte ingår i en skuldsanering. Skuldsaneringslagen är en viktig lagstiftning för de personer som av skilda skäl har hamnat i en eko- nomisk situation som man inte längre behärskar. Lagen ger en möjlighet till ekonomisk rehabilitering och ett bättre liv i framtiden. Vi ser fram emot en genomgång av lagstiftningen som syftar till att den ska bli ännu bättre och framför allt innebära en effek- tivare handläggning av skuldsaneringsärenden. Låt oss vända på alla stenar för att åstadkomma en mo- dern skuldsaneringslag för 2000-talet. Den hemställan om en översyn av lagen som vi nu föreslår sammanfaller med en delvis ny insolvenslag- stiftning även inom företagsverksamheten. Vi ser fram emot att vi i Sverige om några år ha Europas modernaste insolvenslagstiftning både för företag och för privatpersoner, väl anpassad till vår omvärld och nya förutsättningar, helt enkelt en mer effektiv och modern skuldsaneringsprocess för både företag och privatpersoner. Ett enigt utskott föreslår härmed att riksdagen till- kännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört om en utvärdering av skuldsaneringslagen. Därmed innebär det delvis bifall till Riksdagens revi- sorers förslag samt bifall till de i betänkandet angivna motionerna.
Anf. 156 ROLF ÅBJÖRSSON (kd): Herr talman! Jag vill också uttrycka min glädje över att vi i utskottet är eniga om den totala utvärde- ringen av skuldsaneringslagen. Revisorerna har kon- staterat att trots att skuldsaneringsärendena har blivit färre har handläggningstiderna hos flera kronofogde- myndigheter ökat. Även kommunernas handlägg- ningstid är ibland mycket lång, konstaterar revisorer- na. Vidare slår revisorerna fast att skuldsatta som behöver gå igenom samtliga steg i processen upplever den vara mycket tung och lång. Revisorerna är kritis- ka till lagens tillämpning och konstaterar att intentio- nerna vid lagens tillkomst ej har förverkligats. Jag var med i Insolvensutredningen, som lade fram sitt förslag 1991 om en skuldsanering i Sverige. Det har inte blivit bra, men det är en mycket viktig lagstiftning, och jag tror att vi nu alla är överens att det är en lagstiftning som fyller sin plats inom ett civiliserat rättssamhälles ramar. Då ska man inte vara sämre än att man, när man konstaterar att det går knackigt och knöligt ute på fältet, tar itu med det och rättar till de felaktigheter som har blivit. Jag vill bara understryka att den form som den här lagstiftningen har fått i Sverige är helt unik i världen. Det finns all anledning i världen att återföra detta till ordningen. Jag konstaterar att vi är överens om en total över- syn. Med den parlamentariska tryggheten i ryggen borde väl regeringen kunna göra någonting ganska så snabbt, till skillnad från vad myndigheterna har gjort när det gäller att utföra skuldsanering. Med det, herr talman, hemställer jag med Krist- demokraterna att utskottets förslag i betänkandet bifalls.
Anf. 157 KENTH HÖGSTRÖM (s): Herr talman! Det är bra att lagutskottet så kraftigt markerar att man vill tillgodose Riksdagens revisorers granskning av den nyss nämnda lagen. Men jag är väldigt förvånad över att lagutskottet skriver att man vill att regeringen ska göra "en förutsättningslös, samlad och övergripande" granskning av lagen. Bor- de den inte i stället vara "samlad och mycket precise- rad"? Riksdagsrevisorerna pekar på ett antal svåra handläggningsbekymmer som drabbar de enskilda gäldenärerna. Det är det som är utgångspunkten för en samlad översyn, inte att det ska göras övergripan- de och förutsättningslöst. Jag ska för kammarens ledamöter berätta om en personlig bekant, som bedrev näringsverksamhet i slutet av 80-talet och i början av 90-talet, ganska framgångsrikt, tillsammans med sin hustru i handels- bolagsform. Han drabbades av den stora bankkrisen 1991/1992 då alla banker i princip granskade sina utestående fordringar. Han var en av de tiotusentals näringsidkare och enskilda personer som fick sina lån uppsagda i den stora bankkrisens, den stora finanskri- sens baksida. Det är tio år sedan nu. Han har ännu inte fått sin skuldsanering prövad. Han har tillsammans med sin hustru levererat in mellan 8 000 och 10 000 kr i må- naden varje år sedan 1992 till dessa fordringsägare. Han har blivit prövad för skuldsanering ett antal gånger, men kronofogden har inte ansett sig mäkta med att övertyga bankerna och fordringsägarna. Jag var med honom före jul till lagmannen i Hu- diksvalls tingsrätt för att ändå försöka föra någon sorts talan. Han är en av tio-tjugotusentals som ännu inte har fått sin sal prövad, eller inte har orkat pröva sin sak därför han inte har fått någon kommunal hjälp eller orkat med att traska sig igenom den enorma svårighetsgrad som ligger i lagens tillämpning. Om han har tur kommer han att få en dom i april/maj i år. Får han den domen över sig får han leva på existensminimum ytterligare fem år och le- verera in det de kan. Därefter ligger han kvar i regist- ret i tre år till. Således kommer han att finnas under skuldsaneringens skugga i 18-19 år innan han är borta, i hela sitt produktiva liv! Jag är upprörd över hur fordringsägare, banker och andra kan hindra en adekvat tillämpning av lagen. Jag är upprörd över att inte den här riksdagen tidigare har sett till att lagen blir tillämpad på ett annat sätt. Jag tycker inte, ärade ledamöter, att det ska vara en förutsättningslös utredning. Den ska vara mycket preciserad, och den ska stå på de svagas sida.
Anf. 158 TANJA LINDERBORG (v): Herr talman! Det är fascinerande att se Kenth Högström så upprörd trots att han har fått sin motion delvis tillstyrkt. Jag hade varit ganska nöjd om Kenth Högström hade fortsatt att läsa vad som det de facto står i be- tänkandet. Vi säger att utvärderingen ska vara förut- sättningslös, övergripande, men vi säger också att till grund för för utvärderingen ska ligga Riksdagens revisorers granskning, de överväganden som finns i motionerna plus uttalanden som denna riksdag tidiga- re har gjort. Jag hörde också Kenth Högström säga att han var väldigt upprörd över att riksdagen inte har gjort nå- gonting tidigare. Såvitt jag kan minnas är detta första gången som Kenth Högström har lagt en motion i detta ärende.
Anf. 159 KENTH HÖGSTRÖM (s): Herr talman! Jag ska börja i den bakersta änden. På den korta tid jag har varit i riksdagen har jag för- sökt sätta mig in i den lagstiftning som gäller. Jag motionerade under den allmänna motionstiden. Jag har gått igenom Riksdagens revisorers rapport, och jag har försökt sätta mig in i några av de enskilda ärendena. Ett av dem redogjorde jag för nyss. På den korta tid jag har varit i denna kammare har försökt göra vad jag kunnat. Det har ni också gjort i lagutskottet. Jag berömmer er för att ni verkligen har tagit detta på allvar, för det är ni som i stort sett har beställt de renoveringar av lagen som ändå har gjorts. Men vad jag är så upprörd över är att denna signal från Riksdagens revisorer inte har kommit till oss tidigare. Det är ju ändå så - det är inte obekant för någon av er, inte för utredaren heller - att tiotusentals med- borgare ännu inte har fått sin rättsliga sak prövad, därför att de inte har orkat ta sig igenom systemet. De har helt enkelt dukat under. Men jag är givetvis glad över att ni kräver en ut- redning. Men jag tycker inte att den ska vara förut- sättningslös, det var det jag sade.
Anf. 160 TANJA LINDERBORG (v): Herr talman! Jag konstaterar att Kenth Högström trots allt är ganska nöjd med beslutet. Det är klart att denna utredning ska ha som utgångspunkt att gynna de svaga. Det är ju för dem som lagen är till. Det är viktigt att man tillämpar lagen så som det ursprungli- gen var tänkt. Men jag tror att också Kenth Högström vet att det förekom initialsvårigheter i början. Det var väldigt få som fick skuldsanering och det var problem med tolkningen. Nu finns det trots allt ett antal domstols- utslag. Jag delar Kenth Högströms ilska över bankerna. Jag tycker att de agerar helt otillständigt. De erbjuder oss lån, men de vill inte att vi ska komma till deras fantastiskt tjusiga lokaler som kostar massor av peng- ar, utan vi ska stå på gatan och frysa i bankomatköer när vi ska hämta våra pengar. Vi får ett kort som vi får betala för, och nu vill de inte heller stå till tjänst med det, utan vi ska göra allt via Internet, samtidigt som avgifterna ökar hela tiden. Kenth Högström och jag är helt överens om att är det någon som vi ska ge bannor i dag är det inte lag- utskottet och riksdagen, utan det är bankerna.
Anf. 161 KENTH HÖGSTRÖM (s): Herr talman! Vi är helt överens på den punkten. Bankerna har en stor skuld i detta. Under den stora skälvans tidevarv 1991-1993, i bakvattnet av finans- bolagets Nyckelns kollaps sade man upp krediterna för tiotusentals småföretagare, förutom att de hade lånat ut för mycket pengar till stora byggen här i Stockholm. Sedan fick staten gå in med stora skatte- medel och sanera. Men kvar ligger kraven från ban- kerna. De kräver de enskilda näringsidkarna och de enskilda låntagarna på pengar i de längsta. De enskilda personerna har tyvärr inget att sätta emot. De har ingen möjlighet att hejda denna enorma fordran, därför att det enda som står på deras sida är den här lagen och den eventuella rättsliga hjälp som de skulle kunna få om kommunen hade en konsu- mentvägledare, vilket inte alla kommuner har. Alltså är det väldigt många som inte orkar att ta sig igenom. Återigen: Den här debatten ska ses som ett var- ningens tecken till kreditgivarna. De måste vara för- siktiga när de lämnar krediter. Och när de väl har gjort det måste de också ta ansvar för att de som har fått krediter får en riktig chans att sköta sina lån, skulder, räntor och amorteringar. Erfarenheterna från bankkrisen visar på motsatsen. Tanja Linderborg, vi är överens om att rättspato- set ska gälla de enskilda och att vi ska hjälpa de sva- ga, och det skulle ha kommit långt tidigare. Men vilket medel har de till sitt förfogande? Konsumen- tvägledning finns inte överallt. De får ingen rättslig hjälp. Problemet är att alla inte kan föra sin talan inför vare sig kronofogde eller fordringsägare, tyvärr.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 22 mars.) Ajournering
Kammaren beslutade kl. 17.53 på förslag av tal- mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll. Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
18 § Föräldraförsäkring och föräldraledighet
Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande 2000/01:SfU10 Föräldraförsäkring och föräldraledighet (prop. 2000/01:44).
Anf. 162 CECILIA MAGNUSSON (m): Fru talman! Jag hoppas att kvällens debatt ska bli lika spännande som den avslutningsfest för Gun Hellsvik som justitieutskottet i kväll håller och som jag som suppleant fick lämna. Men det här är ju mycket spännande, så jag ser fram emot det. Det vi nu ska debattera är samhällets stöd till för- äldrar. Framför allt gäller frågorna i dag stödet till småbarnsföräldrar. Tyvärr är de framlagda förslagen bara förändringar inom det rådande systemet, ett system som blir alltmer ogenomträngligt, svåradmi- nistrerat och dyrt för dem som ska betala - och väl- digt otryggt för dem som är beroende av det. Till råga på allt är den rådande uppfattningen att vi ska vara väldigt stolta över detta och absolut inte kritisera det. Att kritisera systemet i dess helhet är inte bra, och det är väldigt synd, tycker jag. Vi är alla medvetna om att det behöver födas många barn i det här landet, men vi har olika förslag till hur man bäst stöttar dem som står i begrepp att försöka få barn eller funderar på att skaffa fler barn. Vi moderater vill i så stor utsträckning som möjligt ge föräldrarna självbestämmande kring frågorna om deras föräldraskap och omvårdnaden om deras barn. Vi vill ge förutsättningar för ett tryggt föräldraskap. Vi vet att väldigt många föräldrar i dag känner en stor otrygghet i sitt väldigt viktiga föräldraskap. Det beror på att de inte känner att de har beslutanderätten över sina barns väl och ve. De har inte heller ekono- miska förutsättningar att forma sina liv efter barnens behov. En stor bov i det här dramat är skatterna. I dag betalar en ensamstående mamma med barn, eller pappa för den delen, lika mycket skatt som en ensamstående vuxen utan barn. Sedan kompenseras visserligen detta till en del med bidragssystemet. Men politikerna avgör hur föräldraskapet ska utövas, inte de som har satt barnen till världen och har ansvaret för dem. Detta är det stora felet. Det är nästintill in- humant. Låt mig ge ett exempel. En undersköterska med ett barn bor ensam, en s.k. ensamstående, och tjänar 12 500 kr per månad. Det är ingen särskilt hög lön. Då får hon en årsinkomst på 150 000 kr. På det beta- lar hon skatt - 46 000 kr. Kvar att leva på är 104 000 kr. Det är lika mycket som en ensamstående vuxen utan barn har att leva på. Sedan får hon barnbidrag - 11 400 kr. Hon får bostadsbidrag för sin inkomstnivå på 22 700 kr och underhållsstöd - för det tillämpar de flesta barnföräldrar - på 14 100 kr. Tillsammans ger dessa bidrag 48 200 kr. Som ni kommer ihåg betalade hon en skatt på 46 000 kr. Hon får bidrag på 48 200 kr. Skillnaden är 2 200 kr. Vilken satsning på barnfamiljerna är det, när samhället ger henne 2 200 kr på årsbasis? Regeringen säger att den nuvarande familjepoliti- ken syftar till att ge ekonomisk trygghet under den period familjen har stor försörjningsbörda. Med det givna exemplet vill jag visa att barnfamiljerna själva får betala sina bidrag. De får stå för lejonparten av de bidrag som det sägs att de får. Om vi satte det här exemplet i ett moderat skatte- sammanhang skulle den ensamstående mamman dels få ett grundavdrag på 50 000 kr, dels ett barnavdrag på 12 000 kr per år och barn. Nu hade hon ju bara ett barn. Även om vi tog bort alla bidragsformer - soci- aldemokraterna brukar ju vara väldigt snabba med att tala om hur hemskt det kommer att bli när moderater- na får möjlighet att genomföra sin politik, fast nu föreslår vi ju inte detta - skulle den här mamman ändå ha 14 000 kr mer att leva på per år än med soci- aldemokratisk politik. Socialdemokraterna tilltror inte föräldrarna det ansvar föräldraskapet innebär. De sätter upp regler för hur föräldraskapet ska utövas. De föräldrar som inte vill utöva sitt föräldraskap på det sätt som är bestämt förlorar alla möjligheter, ekonomiska och andra, att utöva sitt föräldraskap. Det är här skiljelinjen går i familjepolitiken. Fru talman! Jag ska också ta upp propositionen och dess förslag. Innan jag glömmer det vill jag även yrka bifall till reservation 1 under punkt 1. Självfallet står jag i övrigt bakom alla moderata reservationer, men jag väljer att yrka bifall bara till reservation 1. Trots att vi moderater har en helt annan helhets- syn i de här frågorna har vi bifallit de goda förslagen i regeringens proposition. Jag ska börja med att tacka socialförsäkringsministern för det utomordentliga förslaget när det gäller de ensamstående föräldrarnas möjlighet att utnyttja pappadagarna. Det är en mode- rat hjärtefråga som socialdemokrater i flera år inte bara har förkastat utan aktivt motarbetat, men som nu presenteras som regeringens politik. Jag är väldigt tacksam för det, tacksam för de ensamstående mam- mors och fäders skull som verkligen behöver det här. Det är bra att vi nu genomför detta förslag och un- derlättar för föräldrar att vara en bra anknytning till varandra den första viktiga tiden efter en förlossning. Vi ställer oss också bakom förslaget om att över- låta tillfällig föräldrapenning till någon annan när man själv är för sjuk för att ta hand om sitt barn. Att förbättra skyddet för de föräldrar som upplevt sitt späda barns död är också ett mycket angeläget för- slag. Tyvärr finns det ett antal mycket dåliga förslag också. Jag börjar med förslaget om införande av en extra pappamånad, som kostar ca 1 250 000 000 kr att genomföra. De borgerliga partierna har gemensamt valt att föreslå att de pengarna används till något annat och bättre som alla föräldrar har användning för. Dessutom vill jag gärna ställa detta i jämförelse med ett förslag som regeringen inte har lagt fram men som samtliga borgerliga partier står bakom, och det är höjningen av garantibeloppet. Att tro att man kan leva på 60 kr per dag när man är hemma och tar hand om ett barn är att inte leva i verkligheten som den är i dag. Men regeringen och dess stödpartier står inte bak- om en höjning av garantibeloppet. Det gör däremot de borgerliga partierna. Man lägger fram ett antal förslag som fördyrar, försämrar och försvårar genomskinligheten i det sys- tem som finns. Jag tycker att det är väldigt synd att man inte heller i detta förslag har gett en helhetssyn på familjepolitiken. Ett tidigare mycket debatterat förslag här i riksda- gen var ju maxtaxan. I den borgerliga politiken har vi föreslagit alternativ till maxtaxan. Det ligger i försla- get att inte införa den extra pappamånaden. Vi har en vision om en helhet i föräldra- och familjepolitiken.
Anf. 163 FANNY RIZELL (kd): Fru talman! Familjen är troligtvis den viktigaste institutionen i våra liv. Vår syn på familjen och dess ställning i samhället påverkar vår syn på stödet till familjerna. Vi kristdemokrater vill arbeta för att skapa de bästa förutsättningarna för föräldrar att fungera i sin föräldraroll och kunna förena familje- och yrkes- liv. För detta krävs att föräldrarnas valfrihet ökar och att utrymme skapas för en mångfald barnomsorgs- former. Vi kristdemokrater tror att föräldrar och barn be- höver mer tid tillsammans. Den uppfattningen stöds av många gjorda undersökningar. Vi tror också att en fördelning mellan förvärvsarbete och omsorg om barnen som just passar familjens önskemål skulle ge ökad familjestabilitet och bättre kontakt mellan barn och föräldrar. Det är viktigt att ha en bra föräldraförsäkring, för- skola och skola med god kvalitet, men regelsystemen för föräldraförsäkring, barnomsorg och tjänstledighet måste samverka så att de skapar förutsättningar för föräldrarna att tillbringa mer tid med sina bar. Tid ger kvalitet, det kanske rentav är så att tid är kvalitet. Vi avstyrker regeringens förslag om förlängd för- äldrapenning med 30 dagar. Vi föreslår i stället till- sammans med Moderaterna, Centern och Folkpartiet att ett barnomsorgskonto införs. Det ger familjerna likvärdiga möjligheter och större möjligheter att välja skräddarsytt. Så här ser paketet ut: Barnomsorgskontot ska omfatta alla barn i för- skoleåldern och bör införas fr.o.m. 2002. Det införs med 40 000 kr för ettåringar och 20 000 kr för två- åringar. Maximalt 20 000 kr får tas ut varje år. Vidare ska styrkta barnomsorgskostnader vara av- dragsgilla i den kommunala beskattningen, vilket innebär en stor ekonomisk förbättring för barnfamil- jerna. Skatteavdragen kan göras under hela förskole- tiden och gäller samtliga barnomsorgskostnader oav- sett tillsynsform. Avdrag får göras med maximalt 50 000 kr per barn och år. Vi anser dessutom att privat och kooperativ barn- omsorg bör få samma villkor som den kommunala förskolan. Vi vill ha etableringsfrihet inom barnom- sorgen. Kontot ger föräldrar möjlighet att välja barn- omsorg, gå ned i arbetstid eller stanna hemma under en del av barnens uppväxt. Vi vill till barnomsorgskontot också koppla rätt till föräldraledighet i tre år med bibehållen rätt att återvända till arbetet. Föräldrarna kan dela upp ledig- heten mellan sig om båda föräldrarna arbetar eller studerar. Jag tycker att det ger papporna en ny chans. Fru talman! Tidigare fanns s.k. kontaktdagar. De togs bort vid budgetsaneringen. Vi har under de se- naste åren motionerat om återinförande av kontaktda- garna, två dagar per barn och år som föräldrarna skulle kunna använda till att besöka barnets skola eller förskola. De gällde barn mellan fyra och tolv år. Regeringen lovade i den senaste höstbudgetproposi- tionen att de skulle återinföras. Tyvärr visar det sig nu att regeringen bröt löftet. Det är bara en dag som återförs och den gäller från det kalenderår barnet fyller sex år t.o.m. det kalenderår barnet fyller elva. I reservationen upprepar vi vårt krav. Vi beskriver i vår motion de svårigheter som finns att kombinera studier och föräldraskap. Det tilläggslån som skulle ges till dem vars "studier med- för en ansträngd ekonomi" nekas dem som till följd av barnafödande har en ansträngd ekonomi om man inte har arbetat tidigare och skaffat sig en SGI. Sys- temet ger till dem som redan har en skaplig ekonomi, men nekar dem som har det sämre ställt. Det är faktiskt fler än vi kristdemokrater som har sett behovet. I TCO-tidningen skriver Marianne Jöns- son och Anita Jönsson: "Politiken kan skapa förutsättningar så att även studenter har råd att skaffa barn." Det är klart att viss politik kan, men tydligen i nuläget inte den socialde- mokratiska. Vi har i flera motioner pekat på den genant låga nivån på garantibeloppet i föräldraförsäkringen, 60 kr. I år är vi fyra partier som har motionerat om detta. Det är ju synd att artikelförfattarna inte har kunnat påverka den socialdemokratiska regeringen eller utskottskolleger. Men icke! Marianne Jönsson och Anita Jönsson skriver att en höjning av grundbeloppet i föräldraförsäkringen kunde vara ett steg i rätt riktning. Visst kunde det. Jag tycker att garantibeloppet åtminstone borde vara i paritet med det grundbelopp som finns i arbetslös- hetsförsäkringen. Det skulle ge en bättre ekonomisk situation för arbetslösa, för studerande och för dem som har studerat färdigt men inte fått in en fot på arbetsmarknaden. Sedan skriver man också i nämnda artikel: "Borgerligheten har genom sin avdragspolitik reduce- rat barnen till en restpost i den förenklade självdekla- rationen." Jag tycker att det är en väldigt låg argu- mentation och jag ska inte kommentera detta, men det kunde vara intressant att få en förklaring av vad man menar med det. På några punkter stöder vi regeringens förslag. Vi tycker att det är bra att någon annan än föräldern i vissa situationer kan få tillfällig föräldrapenning un- der högst tio dagar för att närvara vid förlossning, sköta hemmet eller sköta barn. Om en förälder på grund av sjukdom eller smitta inte kan sköta sitt barn ska någon annan försäkrad som avstår från förvärvs- arbete kunna ges rätt till tillfällig föräldrapenning. Vi tillstyrker regeringens förslag på dessa punkter, liksom att arbetstiden reduceras med en åttondel. Det kan underlätta för familjer att få förvärvsarbete och familjesituation att kommunicera. Fru talman! Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall bara till reservation nr 10 under punkt 10.
Anf. 164 BIRGITTA CARLSSON (c): Fru talman! När vi nu debatterar föräldraförsäk- ringen och föräldraledighet vill jag börja med mina yrkanden. Jag står givetvis bakom alla våra reserva- tioner till detta betänkande men yrkar bifall endast till reservationerna 1, 10 och 14. Grunden för Centerpartiets politik är att skapa förutsättningar för människor att växa. Genom att främja valfrihet, självbestämmande och livskraft i hela landet skapas möjligheter för människor att göra val efter sina egna värderingar och ta ansvar för sin egen situation. Detta gäller i allra högsta grad inom familjeområ- det. En bra familjepolitik ger stöd i föräldraskapet men övertar inte ansvaret för uppfostran och utveck- ling. Den utgår från familjens olika förhållanden och styr inte in alla i samma mall. Den bygger också på valfrihet, flexibilitet och rättvisa. Att ha möjlighet att kombinera föräldraskap med förvärvsarbete är en viktig utgångspunkt för den svenska familje-, arbetsmarknads- och jämställdhets- politiken. Men detta leder ibland till att det uppstår målkonflikter, i första hand inom de områden som berör fördelnings- och jämställdhetspolitiken. I grun- den kan konflikten bestå i det sätt på vilket systemet kring föräldraförsäkring och föräldraledighet är ut- format, i kombination med de attityder och strukturer som finns i vårt samhälle. Alltsedan 1960-talet har det funnits en stark koppling mellan kvinnors deltagande på arbetsmark- naden och svensk familjepolitik. Målsättningen för familjepolitiken har varit att göra det möjligt att för- ena kvinnors och mäns förvärvsarbete och familjeliv samtidigt som barn får en trygg uppväxt. Merparten av föräldraledigheten tas ut av kvinnor. En starkt bidragande orsak är säkert skillnaderna i kvinnors och mäns löner men säkert också skillnader i förvärvsfrekvensen mellan kvinnor och män. Det är dessutom inte ovanligt att män aktivt motarbetas av arbetsledning och arbetskamrater på sin arbetsplats när de försöker ta del av sin lagstadgade rätt till pap- paledighet. Att detta förekommer efter dessa år med pappamånad är inte bra för jämställdhetsarbetet. Det är inte lika illa överallt. Det finns exempel på företag som går in och betalar den mellanskillnad som uppstår när man tar ut sin föräldraledighet. Möj- ligheterna till och uttag av föräldraledighet borde vara meriterande för såväl företag som arbetsgivare. Cen- terpartiet anser att det faktiska uttaget av föräldrale- dighet för personalen bör återges i företags och för- valtningars verksamhetsberättelser. Fru talman! Kopplingen till tidigare inkomst och ersättningsnivå leder till att många familjer väntar med att skaffa barn till dess de har avslutat sina studi- er och fått ett stabilt fäste på arbetsmarknaden. En förklaring till detta är den låga garantinivån i föräld- raförsäkringen - som båda föregående talare har tagit upp. Systemet i sig ger således inte alla föräldrar likvärdiga möjligheter, utan bär med sig en inbyggd ojämlikhet som enligt Centerpartiet inte kan accepte- ras. Barn ska födas av kärlek, inte på grund av eko- nomiska ersättningar. Men det går inte att komma ifrån att de ekonomiska förutsättningarna har en stor betydelse när det gäller familjeplaneringen. Centerpartiet har föreslagit att garantinivån ska höjas från nuvarande nivå på 60 kr om dagen till 200 kr om dagen. En höjning av garantinivån inom föräld- raförsäkringen skulle på ett avsevärt sätt förbättra situationen för de sämst ställda barnfamiljerna. Fru talman! Centerpartiet värnar om barnfamiljer- nas valfrihet vad gäller möjligheterna till val av barn- omsorg och föräldraledighet. För Centerpartiet hand- lar det om att ge möjligheter för många olika typer av familjer och familjebildningar att själva forma sin vardag efter sina egna förutsättningar. Det leder till en ökad trygghet och livskvalitet. Den beräknade kostnaden för förlängningen av föräldraledigheten, 1 miljard kronor, kan på ett mer sympatiskt och för föräldrarnas självbestämmande bättre sätt användas genom att införa det av Center- partiet föreslagna barnomsorgskontot. Barnomsorgs- kontot finansieras genom att dels avstå från att för- länga föräldraledigheten med 30 dagar, dels riva upp det beslut om en maxtaxa inom barnomsorgen som riksdagen tidigare har fattat beslut om. Fru talman! Den nya förmånsnivån som regering- en föreslår i propositionen ska möjliggöra för föräld- rar att ta ut en åttondels förmån från föräldraförsäk- ringen. Det är lovvärt att regeringen försöker att öka möjligheterna för föräldrar att vara mer tillsammans med sina barn, men tyvärr innebär den föreslagna förändringen en väldigt liten förbättring för dem som behöver det mest. Förändringen medför en ökad administrativ be- lastning för både företag och försäkringskassans handläggare. I stället bör man söka åstadkomma ett ökat konsumtionsutrymme för föräldrarna, vilket medför att föräldrarna även kan välja hur detta ut- rymme ska disponeras. Det ökade konsumtionsut- rymmet bör i första hand riktas mot låg- och medel- inkomsttagarna. Fru talman! Det är av stor vikt att det finns möj- lighet för föräldrar att aktivt delta i och bidra till sko- lans verksamhet. Detta visar inte minst den senaste tidens debatt om skolan som en trygg arbetsplats för eleverna. Med fler vuxna som aktivt deltar i skolans verksamhet förbättras förutsättningarna för skolan att lyckas med sitt uppdrag, dvs. att ge barn och ungdo- mar lust att lära. Kontaktdagarna har en stor roll i detta arbete, men de är även förknippade med vissa problem. Erfaren- heterna av när och på vilket sätt uttag av kontaktdagar sker är inte enbart positiva. Därför vill vi i Centerpar- tiet att det ska utredas om det är just genom kontakt- dagar som föräldrars delaktighet och närvaro i skolan förbättras. Fru talman! Den föreslagna förändringen i frågan om förläggning av delledighet slår olika mot olika typer av företag beroende på företagens verksamhet och storlek. Detta kan i förlängningen leda till stora gränsdragningsproblem vad gäller bedömningen av vad som kan sägas utgöra en allvarlig störning. Det föreligger en uppenbar risk att den föreslagna föränd- ringen kommer att drabba små och medelstora företag i större utsträckning än större företag. Centerpartiet anser att möjligheterna till samvaro mellan föräldrar och barn är viktiga både för barn och föräldrar. Däremot är det inte önskvärt att dessa möj- ligheter kan komma att inskränkas av en lagstiftning som i förlängningen kan komma att missgynna ar- betslösa småbarnsföräldrars möjligheter att delta på arbetsmarknaden. Risken finns att företagare undvi- ker att anställa småbarnsföräldrar på grund av denna förändring i lagstiftningen. Det är tveksamt om den av regeringen föreslagna förändringens positiva effekter avseende valfrihet för arbetstagaren står i relation till de inskränkningar som detta medför för i första hand små och mindre före- tag. Det är därför önskvärt att denna förändring inte genomförs nu, utan att den kopplas till den utredning som tillsatts med anledning av översynen av arbets- tidslagen, semesterlagen och övrig ledighetslagstift- ning.
Anf. 165 CECILIA MAGNUSSON (m) re- plik: Fru talman! Vi talar om vikten av att förenkla för företagare och att det ska vara enkelt att vara förälder. De regler som vi har nu är snåriga, och nu föreslås fler snåriga regler som försvårar för företagen, fördy- rar och gör det hela mer komplicerat. Samtidigt talar Birgitta Carlsson om kontaktda- garnas betydelse. Vi vet ju att kontaktdagarna inte bara är positiva. Jag skulle gärna vilja att Birgitta Carlsson förtydligade sig när det gäller varför kon- taktdagarna är så viktiga som institut. Det finns väl andra sätt att öka deltagandet i skolan för föräldrarna? Ingår det inte i föräldraskapet att delta aktivt i sina barns utbildning?
Anf. 166 BIRGITTA CARLSSON (c) re- plik: Fru talman! Jag förstod inte riktigt Cecilia Mag- nussons fråga. Vi vet om att dagarna inte alltid an- vänds till det de ska. Det är därför som vi föreslår att man ska utreda om det är det bästa sättet att använda sig av kontaktdagar för att öka kontakterna mellan familjen och skolan. Det råder inget som helst tvivel om att det samarbetet är oerhört viktigt, dvs. att för- äldrarna tar ett aktivt ansvar även för sina barns skol- gång. Det är lättare om det finns en god och regel- bunden kontakt med personalen i skolan, för att ha ett bra samspel tillsammans med dem som finns kring det egna barnet.
Anf. 167 CECILIA MAGNUSSON (m) re- plik: Fru talman! Vi är helt överens om att det är viktigt att man som förälder ska ha en god och regelbunden kontakt med sitt barns skola. Men får man det enbart med hjälp av kontaktdagar? Birgitta Carlsson och Centerpartiet påtalar ju de brister och negativa effek- ter som kontaktdagar har, och ändå tycker Centerpar- tiet att frågan ska utredas. Jag tycker inte att det är ett bra sätt. Det finns andra möjligheter att vara ledig för att engagera sig i sitt barns skolgång. Jag undrar var- för Centerpartiet kräver att kontaktdagarna ska utre- das, när man vet att de är negativa ur så många as- pekter. Vad är det som är så positivt med just kon- taktdagarna att de ska utredas?
Anf. 168 BIRGITTA CARLSSON (c) re- plik: Fru talman! Jag har haft kontakt både med föräld- rar och lärare. Det råder inget som helst tvivel om att när kontaktdagarna drogs in - ett förslag som vi stod bakom - minskade föräldrarnas deltagande i skolar- betet enormt. Man måste verkligen kontrollera och se vad som går att göra för att stödja och uppmuntra föräldrar att ta större del i skolarbetet. Det är oerhört viktigt att barn och ungdomar får en bra start i livet. En bra start i livet tror jag att de kan få om man på olika sätt hjälper och stöder dem och ser till att de, som jag nämnde tidigare, får en lust att lära och lära för livet. Det är väldigt viktigt att de får nytta av skolgången. Det är lite för många elever i dag som inte använder tiden i grundskolan på rätt sätt, utan de får nästan gå direkt från grundskola till ytter- ligare utbildning som de borde ha kunnat inhämta under sin tid i grundskolan.
Anf. 169 BO KÖNBERG (fp): Fru talman! Två grundläggande saker att hantera i en bra familjepolitik är för det första hur kvinnor och män ska ha så goda förutsättningar som möjligt att ta ansvar för familjen och barnen och för det andra hur det ska kunna ske på ett sådant sätt att det går att förena yrkesliv och familjeliv. I vår familjepolitik utgör följande principer grun- derna: - att föräldrarna har ett gemensamt ansvar för vår- den av barn och hem och familjens försörjning, - att hänsyn ska tas till familjernas försörjnings- ansvar för barn vid utformningen av skatte- och bidragssystem, - att det ekonomiska stödet när barnen är små ut- formas så att även de som är etablerade på ar- betsmarknaden, både kvinnor och män, har råd att stanna hemma en tid, - att deltidsförskola ska erbjudas fr.o.m. fem års ålder för alla barn som inte deltar i heltidsförsko- lan. Vi utgår från att verklig valfrihet förutsätter mångfald. Det är viktigt att det finns olika former av barnomsorg. Den moderna barnomsorgen ska ge utrymme för en ny pedagogisk utveckling och olika former av tjänster anpassade efter den enskilda fa- miljens behov. Avgifterna i barnomsorgen bör vara enhetliga och ligga på en nivå som inte av ekonomiska skäl hindrar föräldrarna från att utnyttja dem. Fru talman! I den proposition som ligger bakom betänkandet finns en hel del bra förslag. Vi är positi- va till de förslag som handlar om en ökad flexibilitet. Att andra än fadern eller modern ska kunna få rätt till tillfällig föräldrapenning i samband med barns födel- se är välkommet, likaså att föräldrapengen vid barns sjukdom ska kunna uppbäras av en närstående i stället för av föräldrarna. Ett återinförande av kontaktdagarna, som avskaf- fades på förslag av den socialdemokratiska regering- en 1995, är även det ett välkommet steg mot ökad flexibilitet. Ett förbättrat försäkringsskydd vid spädbarnsdöd är något som vi har eftersträvat från vår sida och som framför allt Karin Pilsäter har motionerat om flera gånger förut. Vi är förstås glada över att det finns med i förslaget. En ny förmånsnivå med en åttondels ersättning i föräldraförsäkringen och ledighet samt ändrade regler för förkortad arbetstid ger också sammantaget en ökad valfrihet för föräldrarna och ger dem därmed mer möjlighet att vara tillsammans med sina barn. Men det finns också förslag som inte är lika bra. Vi har tidigare, tillsammans med de andra borgerliga partierna, kritiserat det paket som den socialdemo- kratiska familjepolitiken får anses innebära, med bl.a. betoningen på maxtaxan. Vi vill se en familjepolitisk reform i vårt land som innehåller ett antal viktiga delar. En sådan del är en skattesänkning för barnfamil- jer, där man tar hänsyn till att det förstås är en större ekonomisk börda - inte annars, hoppas jag - att ta hand om fler personer än färre personer. Att man får en avdragsrätt för styrkta omsorgskostnader ingår också i den skattepolitik vi vill se för barnfamiljer. Ytterligare ett element som ingår i det gemen- samma borgerliga alternativet till de socialdemokra- tiska reformerna är ett införande av barnkonto med flexibel användning under förskoleåren. Vi vill utveckla föräldraförsäkringen så att den gynnar både valfrihet och jämställdhet. Vi tycker att det är alldeles för få pappor som utnyttjar pappamå- naden. Vi har under ett antal år förespråkat att under pappa- och mammamånaden ha en högre ersättnings- nivå än den som gäller för de övriga månaderna, i förhoppningen att detta ska verka lockande för pap- porna att vara med och ta sitt ansvar för barnen ge- nom att åtminstone ta ut pappamånaden. Vi föreslår i årets motion och i reservationer till betänkandet, eftersom vi inte har fått gehör för detta, att man också skulle pröva under några år att höja taket i föräldraförsäkringen. Det är ett problem som finns och som behöver diskuteras i de olika socialför- säkringarna. Men föräldraförsäkringen skiljer sig ju från de övriga försäkringarna på det viset att den, till skillnad från detta att bli sjuk och arbetslös, innehål- ler ett betydande mått av valfrihet och därför kanske lättare spelar en roll för att stimulera olika typer av beteenden att ha ekonomiska incitament för detta. Vi har föreslagit men inte fått gehör för att man skulle pröva ett tak på 10 basbelopp i stället för de 7½ som har gällt i de svenska socialförsäkringarna sedan mitten på 1950-talet. Vi vill minska marginaleffekterna i skattesystemet genom att göra färre beroende av bostadsbidrag. Det innebär att för dem som inte längre blir beroende av det minskar marginaleffekterna med så mycket som 20 procentenheter. Vi vill, som jag nämnde för en stund sedan, ta hänsyn till försörjningsbördan. Vi önskar och arbetar för kommunala beslut om en mer enhetlig dagistaxa på en hygglig nivå. Vi vill säkra valfriheten inom barnomsorgen ge- nom att ha etableringsfrihet och göra det möjligt att vända sig till dem som ger barnomsorg utan att man från kommunernas sida ska kunna hålla tillbaka detta. Vi vill, till sist, ha tillgång till hushållstjänster till rimligare priser. Vi har i olika sammanhang föreslagit just skatteändringar för att uppnå detta. Fru talman! Jag och Folkpartiet står förstås bakom alla de reservationer vi har lämnat - det är flera stycken - till dagens betänkande. Jag yrkar bifall till reservation nr 1, som är den gemensamma fyrpartire- servationen, och jag yrkar bifall till vår reservation nr 4, som handlar om villkoren i föräldraförsäkringen och som bl.a. innehåller förslagen om 90 % ersättning och prov med högre tak i föräldraförsäkringen.
Anf. 170 CECILIA MAGNUSSON (m) re- plik: Fru talman! Bo Könberg har tidigare i kammaren gjort sig känd som en stor flexibilitetskännare. I det här fallet vill jag också ställa frågan till Folkpartiet gällande kontaktdagarna. Det är en kontaktdag som nu föreslås. Vari ligger flexibiliteten i detta? Om man nu inför den är det ju så många andra negativa fakto- rer som kommer i stället. Varför skulle det vara högre flexibilitet att införa en kontaktdag än att göra andra insatser, t.ex. skattesänkningar? Då kommer jag in på min andra fråga, som gäller just försörjningsbördan. Bo Könberg och jag är ju eniga i väldigt mycket när det gäller skattepolitiken, men jag skulle ändå vilja fråga honom vad det är för fördel med skattereduktion jämfört med barnavdrag, som vi föreslår. Det skulle kännas väldigt skönt om Bo Könberg och Folkpartiet kunde ställa upp på vårt barnavdrag på 12 000 kr per barn och år, framför allt för barnfamiljerna. Varför ska det just vara skattere- duktion?
Anf. 171 BO KÖNBERG (fp) replik: Fru talman! Jo, flexibilitet är bra, och det är nå- gonting som vi liberaler är för. Men det finns ju andra saker i livet än flexibilitet. I det här sammanhanget har vi länge tyckt att det är väldigt bra om så många föräldrar som möjligt deltar i kontakter med skola och förskola. Vi tyckte därför att det var synd då de togs bort. Vi tror att ett återinförande av dem, som nu föreslås i propositionen och som kanske blir kamma- rens beslut, skulle underlätta för föräldrarna att ha denna kontakt. Jag tycker närmast, fru talman, att det är snudd på självklart att om man inrättar kontaktdagar kommer vi att få se fler föräldrar som deltar än om man inte gör det. Sedan kan man ställa upp något annat värde mot detta. Vi har tyckt att det är ganska lätt att vara för det. Det har också spelat in att vi har haft svårt att se de oerhörda nackdelar i detta som jag har förstått av Cecilia Magnussons tidigare inlägg i dag att hon ser. Vi kanske får höra mer om det i nästa omgång. Den andra frågan gällde försörjningsbördan och hur man tar hänsyn till den. Det är rätt, som Cecilia Magnusson säger, att vi från både Folkpartiets och Moderaternas sida har pekat på att försörjningsbördan borde vägas in när vi fastställer skatten - skatt efter bärkraft. Vi borde ha med det faktum om man har fyra barn eller noll barn. Den teknik vi har valt har vi tyckt vara den enk- last möjliga. I stället för att ha barnbidrag som skick- as ut på postgirot med x kronor i månaden, får man dra av x kronor i månaden från den skattebörda man har. Om vi försöker se det framför oss, är det kanske allra lättast att se att det finns en skattetabell för dem med noll barn, en för dem med ett barn, två barn och tre barn, eller vad det nu kan vara. Om jag ska tillägga något argument för denna mycket enkla regel i stället för avdragstanken, som Moderaterna har, är det förstås att det blir lika över hela landet. Det blir det inte om man har ett avdrag på kommunalskatten.
Anf. 172 CECILIA MAGNUSSON (m) re- plik: Fru talman! Det är intressant att höra detta, fram- för allt om skattereduktionen kontra avdraget. Jag vill ändå gärna påpeka att det skulle vara väldigt skönt om vi på den borgerliga kanten kunde enas. Jag vet att vi är flera partier i detta. Men jag tror att vi skulle ha en mycket större möjlighet om vi kunde resonera vidare om de teknikaliteterna. Jag tycker till skillnad mot Bo Könberg att föräld- raansvaret är väldigt viktigt. Det är inte samhällets uppgift att efterleva eller se till att föräldraansvaret sköts, som man faktiskt talar om när det gäller kon- taktdagar. Om man gav föräldrarna möjligheter att själva bestämma om de kan ta en dag ledig, och de har råd till det via en skattesänkning, skulle de ändå ta ledigt och engagera sig i sina barns skola. Jag tror inte att effekten blir tillräckligt stor med att införa en kontaktdag. Det blir svåradministrerat och svårare för företagen. Jag skulle föredra att man väljer en annan väg.
Anf. 173 BO KÖNBERG (fp) replik: Fru talman! Vi för gärna samtal med alla och en- var som vill diskutera våra idéer. Vi är fullt beredda att ta intryck av andras tankar om de är kloka och förståndiga. Om man ser till den fråga som just nu har väckts, dvs. om hänsyn till försörjningsbördan ska tas genom skattereduktion lika för alla eller genom en avdrags- rätt mot kommunalbeskattningen, har jag haft svårt att se argumenten för den moderata ståndpunkten. Den har funnits ett antal år, och jag har haft till- fälle att fundera någon gång på den och även diskute- ra den med moderater. Jag har inte blivit så där väl- digt övertygad om den stora poängen med detta, an- nat än möjligen att ordet avdrag kanske låter enklare än reduktion. Jag kan medge att ordet avdrag på ett och annat torgmöte gör sig bättre än ordet reduktion. Till sist frågan om kontaktdagarna. Jag har inte så mer att tillägga annat än att jag är beredd att sätta en slant på, om Cecilia vill sätta emot, att om man inför kontaktdagar kommer vi att få fler som utnyttjar dem än om vi inte har dem. Svårare än så tror jag inte att det är.
Anf. 174 MARIANN YTTERBERG (s): Fru talman! Jag vill yrka bifall till förslaget till riksdagsbeslut i betänkandet och motionerna Sf13 och Sf14 samt avslag på övriga motioner. För oss socialdemokrater är det familjepolitiska stödet en av grundpelarna i vår generella välfärdspo- litik. Vi har som mål att minska de ekonomiska skill- naderna mellan familjer med barn och familjer utan barn. Vi vill även att familjepolitiken ska stödja för- äldrarnas möjligheter att kombinera arbete med för- äldraskap, motivera papporna att ta aktiv del och på så vis öka jämställdheten. Betänkandet behandlar propositionen om föräldra- försäkring och föräldraledighet. Vi har hört några av punkterna, men jag kommer att repetera dem ändå. Vi förlänger perioden med föräldrapenning till 13 måna- der, och då med sjukpenninggrundande inkomst den 13 månaden. Två månader kommer nu att reserveras för papporna respektive mammorna. Föräldrapenningen kan tas ut i enstaka timmar. Man kan alltså arbeta sju timmar en dag och kan få en större flexibilitet. De tio pappadagarna kan tas ut av någon annan. Om föräldern själv blir sjuk när barnen är sjuka ska någon annan kunna ta ut den tillfälliga föräldrapenningen. Vi har här också hört om kontaktdagarna. Sex kontaktdagar införs. Det är en dag per år, och det gäller barn i åldern 6-11 år. Vi förbättrar skyddet vid spädbarnsdöd, och vi ökar inflytandet för den enskil- de arbetstagaren över förläggningen av deltidsarbete. Föräldrarna ska alltså få bestämma mer om hur de vill förlägga sin arbetstid. Dessa förslag tillsammans med redan tidigare be- slutade ändringar - höjning av barnbidrag, adoptions- bidrag och införandet av maxtaxa - ger rejäla förbätt- ringar för barnfamiljerna framöver. Med tanke på rapporterna, bl.a. Välfärdsbokslutet, som visar att barnfamiljerna har varit förlorarna på 90-talet känns det bra att kunna presentera dessa förbättringar. Det gör det möjligt för båda föräldrarna att i ännu större utsträckning kunna förena arbete med familj. Det kommer förhoppningsvis också att underlätta för kvinnorna och männen att dela på ansvaret för barnen medan de är små. Slutligen ska det, som jag tidigare sagt, bli lättare för småbarnsföräldrar att ha inflytande över hur ar- betstiden förläggs när de arbetar deltid på grund av små barn. Förslaget innebär att om arbetstagaren och arbetsgivaren inte kommer överens om hur arbetsti- den ska förläggas vid förkortad arbetstid ska arbets- givaren förlägga ledigheten på det sätt som arbetsta- garen önskar. Det gäller med förbehållet att det ska ske under förutsättning att verksamheten hos arbets- givaren kan ske utan påtaglig störning. Detta ökar också flexibilitet och valfrihet. Vi har här hört de olika partierna redovisa sina familjepolitiska förslag. Jag tror att det är den fjärde familjepolitiska debatten det senaste halvåret, så vi har haft stora möjligheter att diskutera de familjepo- litiska frågorna. I de förslag som vi lägger fram i dag är vi eniga på många punkter. Det är viktigt att fram- hålla. Vi socialdemokrater avvisar förslagen om barn- kontot och barnomsorgsavdragen. Visst får man kriti- sera vårt förslag. Det ligger i politikens arbete att vi kritiserar varandras förslag. Vi socialdemokrater avvisar förslagen därför att vi föredrar maxtaxan. Vi anser att den stärker den generella välfärden och motverkar marginaleffekter. Vi ska inte ta debatten om den generella välfärden och maxtaxan en gång till. Jag vill dock säga något om den rent principiellt. Vi får mycket kritik för att den gynnar högavlönade. De som har hög lön betalar hög skatt. Ska de dessutom betala höga avgifter tror jag att många upplever att de får betala två gånger. Här tror jag att flera av oss rent principiellt är eni- ga. De som tjänar väldigt mycket betalar mer än de får tillbaka, och de som har lägre inkomster får tillba- ka mer än vad de betalar. Det här kritiseras ibland som rundgång i systemet. Vi ser det som en fördel- ningspolitik. Det har kommit fram en del intressanta saker. Jag vill när det gäller just maxtaxan rikta mig till Bo Könberg. Den ligger nära 1 200 kr. Ni föreslår en enhetstaxa som ligger ungefär lika. Ni för ett resone- mang i motionen om att lokala beslut ska fattas lokalt. Vi har diskuterat det kommunala självstyret tidigare i olika frågor. Jag blir lite nyfiken på vari skillnaden ligger. Jag tycker att det är intressant. Jag skulle vilja ställa en fråga till Cecilia Magnus- son. Ni är oerhört positiva till flexibilitet och valfri- het. Varför säger ni då nej till att föräldrarna ska få bestämma hur de vill förlägga sin arbetstid? Jag stan- nar där.
Anf. 175 BIRGITTA CARLSSON (c) re- plik: Fru talman! Jag håller med fru Mariann Ytterberg om att vi inte ska ha ytterligare en debatt om maxtax- an på dagis - även om det är ett förslag som man skulle önska att vi slapp se infört. Jag vet att det kommer att innebära ökade kostnader för väldigt många kommuner, i alla fall hemma i mitt gamla län Skaraborg. Där vet jag flera kommuner som drabbas. Jag glömde att nämna i mitt huvudanförande att det är många av dessa förslag i det här betänkandet som vi också är positiva till. Det är rätt, som också Mariann Ytterberg sade. Men det är ett förslag som vi har svårt att riktigt acceptera. Det är det här förslaget om att pappan ska få två månader. Det är inte fel att pappan får två månader. Jag har själv tre döttrar. Innan min äldsta dotter, som nu är 35 år, hade fyllt ett år hade min man haft henne i mer än en månad trots att det inte fanns pappamånad på den tiden. Det intresset kan man ha i familjen ändå. Jag tycker inte att vi här uppifrån ska bestämma hur för- äldrar väljer att ta ut sin ledighet. Jag vet att det är viktigt för många pappor att det finns en lag om det. De har kanske inte möjlighet att få den här ledigheten annars. Men vi har också många pappor som är egenföretagare som inte har möjlighet att ta ut den här tiden. Då känns det väldigt orättvist mot dessa barn att de inte får möjlighet att ha någon förälder hos sig under lika lång tid för att vi ska ha ett så stelbent system.
Anf. 176 MARIANN YTTERBERG (s) re- plik: Fru talman! Jag kan förstå de här synpunkterna, och jag har hört dem tidigare. Vi har ändå valt att göra det här eftersom vi tror att det ger så många andra positiva påverkansmöjligheter. Precis som Birgitta Carlsson tog upp i sitt anförande är många män utsatta för en press. Man kanske också förlöjli- gar detta att gå hemma och vara pappaledig. När vi har den här lagstiftningen kan vi stärka detta.
Anf. 177 BIRGITTA CARLSSON (c) re- plik: Fru talman! Det borde ändå ges en möjlighet, tycker jag, i de familjer där pappan inte kan ta ut ledighet. Den som har ett eget företag och som har satsat stora pengar i det har inte alltid möjlighet att anställa någon annan under denna tid. Vissa företag kan inte stå stilla bara för att pappan kanske skulle vilja ta ut den här ledigheten. Det finns också en annan del i detta där jag är för- vånad över att det inte har kommit förslag. Det gäller den här garantiersättningen. Den gäller alla de som skaffar barn utan att ha haft möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. De får 60 kr om dagen att leva på. Det är en reform som har gällt väldigt länge, och jag är mycket förvånad över att det inte har kommit ett förslag om förändringar på detta område, ett för- slag om en höjning av den här nivån, något som vi nu är överens om att genomföra mellan de fyra borgerli- ga partierna. Vi har ju motionerat om det flera gånger från vårt parti. Vi föreslår 200 kr om dagen i stället så att man ska ha en rimlig chans att leva på den inkomst som man ändå får. Det finns personer som egentligen har samma förutsättningar men där den ena kvinnan har haft oturen att inte komma in på arbetsmarknaden och genom detta enbart får 60 kr om dagen. En som kan- ske har samma utbildning får en helt annan ersätt- ning. Vi ser en orättvisa i det systemet.
Anf. 178 MARIANN YTTERBERG (s) re- plik: Fru talman! Den frågan ska jag be att få lämna över till vår minister som kommer lite senare om det går bra.
Anf. 179 FANNY RIZELL (kd) replik: Fru talman! Min fråga gällde också garantidagar- na, men det kanske är lika bra att jag också väntar och vänder mig till statsrådet.
Anf. 180 CECILIA MAGNUSSON (m) re- plik: Fru talman! Jag vill säga något om det här med kritik mot den rådande ordningen och att man inte får ha någon sådan. Jag ska läsa upp ett exempel från tidigare nämnda TCO-tidning: Borgerligheten har så genom sin avdragspolitik reducerat barnen till en restpost i den förenklade självdeklarationen. Det tycker jag inte är en diskussionsnivå som är särskilt konstruktiv. Därför står jag fast vid den kritik som jag förut framställt. Jag tycker att debattnivån är något låg. Jag skulle vilja fråga Mariann Ytterberg angående jämställdheten och hur den påverkas om man tittar på förändringarna i föräldraledighetslagen. Det finns ju många som är rädda och oroliga för att kvinnors ställning på arbetsmarknaden - och småbarnsföräld- rars - ska urholkas alltmer på grund av de regler som ni nu föreslår. Det är därför jag och Moderata sam- lingspartiet inte står bakom förslaget om arbetstagares rätt att bestämma över ledigheten och förläggningen av arbetstiden. Det är inte politiker som ska bestäm- ma. Det är upp till arbetsmarknadens parter.
Anf. 181 MARIANN YTTERBERG (s) re- plik: Fru talman! Då måste jag ställa en följdfråga. Jag kan förstå det här resonemanget. Centern har också framfört det. Men hur kan ni då ställa er bakom att småbarnsföräldrarna ska vara tjänstlediga i tre år och få komma tillbaka till samma jobb? Det måste bli samma problem en gång till.
Anf. 182 CECILIA MAGNUSSON (m) re- plik: Fru talman! Till skillnad från Mariann Ytterberg svarar jag på de frågor jag får. När det gäller ledig- heten i tre år vill jag säga att det är så att man i under- sökningar och annat har sett att barn behöver en stör- re anknytning till hemmet under de tre första åren och att man ska uppmuntra detta. Runtom i Europa, i de andra europeiska länderna, har man sådana regler av olika slag. Man har skattereduktion, som Bo Könberg föreslår. Man har skatteavdragsregler. Man tar hänsyn till försörjningsbördan - framför allt under de första tre åren så att det ska gå att vara hemma och i större utsträckning ta hand om barnen. Jag vill gärna ha svar min på fråga om jämställd- hetsaspekten. Dessutom vill jag poängtera det lite lustiga i att Mariann Ytterberg talar om att det är så roligt att vi är eniga. Den enda gång vi kan vara eniga i kammaren är när ett förslag är socialdemokratiskt. De tio pappadagarna har vi haft uppe och debatterat i tre år. Det har funnits förslag. Socialdemokrater, vänsterpartister och andra har kunnat rösta på försla- get. Men då har det varit fy. Man har motarbetat det. Nu är det ett socialdemokratiskt förslag, och till skill- nad från er gör vi faktiskt så att när det kommer ett bra förslag röstar vi för det.
Anf. 183 MARIANN YTTERBERG (s) re- plik: Fru talman! Jag kommer ihåg att i den förra de- batten sade Bo Könberg att det krävs två för att dansa tango. Då skulle jag vilja säga att det krävs två för att vara eniga. Vem som är enig med vem kan vara in- tressant att diskutera. Men vi har ju faktiskt flera punkter där vi tycker likadant.
Anf. 184 BO KÖNBERG (fp) replik: Fru talman! Jag fick frågan om det här med max- taxa och enhetstaxa. Det var en antydan om att Folk- partiet är för det här med enhetstaxa, och det är all- deles rätt. Vi har i många år drivit uppfattningen att vi inte ska använda avgifterna för att åstadkomma för- delningspolitik i landet utan i huvudsak använda skattesystemet. Vi har pratat lite grann om skatt efter bärkraft tidigare i dag. Därför var det förstås med viss förvåning, och också visst intresse, vi noterade den snabba om- svängning som socialdemokraterna gjorde mitt under brinnande valrörelse 1998. Från att i åratal ha varit negativa till mer enhetliga dagistaxor var man nu för maxtaxor som dessutom skulle bestämmas på riksni- vå och se likadana ut över hela landet. Vi har ju från vår sida tyckt att man inte skulle be- stämma det på riksnivå och att de inte behövde se exakt likadana ut över hela Sverige. Däremot fortsät- ter förstås våra kommunpolitiker att arbeta för enhet- ligare taxor ute i landet. Om de hade fått hjälp av socialdemokrater hade det förstås kunnat genomföras på många håll i landet. Det som ändå var bra med socialdemokraternas ställningstagande var ju att frågan om marginaleffek- ter uppenbarligen hade fått en annan behandling inom socialdemokratin än under många decennier tidigare. Det var förstås något att berömma. Det som har förvånat mig någon gång är att detta inte har slagit igenom i fråga om bostadsbidragen. Vi har väckt förslag flera år här i kammaren om att man ska försöka växla - det går inte att göra blixtsnabbt men man kan göra det successivt - från de selektiva bostadsbidragen till de mer generella barnbidragen. Där har vi hittills inte fått stöd från socialdemokra- tiskt håll. Skulle man minska den grupp som får bo- stadsbidrag kommer också deras marginaleffekter att minska med 20 % för varje familj.
Anf. 185 MARIANN YTTERBERG (s) re- plik: Fru talman! Tack för svaret! Självklart blir man nyfiken när det är två förslag som ligger så nära var- andra. Marginaleffekter är också någonting som vi har diskuterat tidigare här i kammaren, även vi. Gabriel Romanus har nyligen lämnat den här stora familjepo- litiska utredningen. Han har haft som uppdrag att se över marginaleffekter. Vi får jobba vidare med den för den har inte kommit än.
Anf. 186 ULLA HOFFMANN (v): Fru talman! Den proposition som ligger till grund för det betänkande om föräldraförsäkringen och för- äldraledigheten som vi diskuterar innehåller flera bra förslag. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att det inte innehåller något dåligt förslag utan är en bit på väg för att underlätta för kvinnor och män att kombinera förvärvsarbete med skötsel av små barn. Det blir ju inte sämre av att förslagen i propositionen har utarbetats i samarbete mellan Socialdemokrater- na, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Kontaktdagarna, som varit borta ett slag, kommer på allmän begäran tillbaka. Det är inte så många som kanske skulle önskas men så många som ekonomin tål i dag. Precis som namnet säger handlar det om kontakt, dvs. kontakt mellan föräldrar och de ställen där barnen befinner sig på dagtid. Eftersom föräldrar- na lämnar och hämtar sina barn på förskolan finns där redan en naturlig och etablerad kontakt. Förslaget om återinförande av kontaktdagarna ska därför underlätta för föräldrar med barn i den lägre skolåldern att upp- rätta och hålla en kontakt med skolan. Ett annat viktigt förslag är det om de s.k. pappa- dagarna och möjligheten för någon annan att vara med som stöd under förlossningen och de första da- garna hemma. Det är också viktigt att förslaget blir så flexibelt att det inte krävs att pappan ska avstå från dessa dagar om han t.ex. är belagd med besöksförbud eller något liknande. En viktig del i målet om jämställdhet mellan kvinnor och män handlar om delat ansvar för hem och barn. Föräldraförsäkringen är en viktig del i detta mål. I dag tar papporna endast ut 12 % av den ledig- heten. Den förklaring som många ger till detta är att mannens inkomstbortfall blir högre och att familjee- konomin inte kan bära detta. Genom att höja taket i föräldraförsäkringen från sju och ett halvt basbelopp till tio basbelopp skulle detta skäl bli mindre giltigt. Omkring en miljon människor har en inkomst över sju och ett halvt basbelopp, vilket innebär att de inte kompenseras fullt ut i föräldraförsäkringen. Inför budgetförhandlingarna har vi därför lyft fram höjda tak som något som vi vill diskutera med Socialdemo- kraterna och Miljöpartiet. Det känns därför extra glädjande att i dagens Göteborgs-Posten kunna läsa att statsrådet Thalén vill samma sak. Förslagen i propositionen har, som jag sade tidi- gare, utarbetats i samråd mellan s, v och mp, och den majoriteten föreslår att föräldraförsäkringen utökas med ytterligare en kvoterad månad. Av de 360 dagar som föräldraförsäkringen utgör är 8 % öronmärkta för mamman eller pappan. I verkligheten innebär det att pappornas frivilliga uttag av föräldraledigheten en- dast är 4 % utöver den öronmärkta månaden. Utök- ningen av föräldraförsäkringen med en kvoterad må- nad innebär att vi utökar öronmärkningen till ca 15 %. Fru talman! I debattartikeln i Göteborgs-Posten i dag berättar statsrådet Thalén att hon även vill disku- tera garantinivån i föräldraförsäkringen med Vänster- partiet redan i vårens budget. Även på denna punkt har vi gemensamma intressen. I det förhandlingsun- derlag som vi har lämnat in finns höjd garantinivå - från 60 kr till 120 kr - med. Garantinivån inom för- äldraförsäkringen har legat på samma nivå, 60 kr per dag, sedan 1986. I reala termer har de 60 kronorna sjunkit med ca 38 % till 37 kr. Detta är en nivå som är omöjlig att leva på, vilket ökar både socialbidragsbe- roendet och i många fall kvinnors ekonomiska bero- ende av män. Vi menar att en höjning av garantibe- loppet till 120 kr är en första nödvändig åtgärd riktad till föräldrar som inte haft någon möjlighet att etable- ra sig på arbetsmarknaden eller till dem som vill studera och bilda familj. På sikt måste förstås nivån höjas ytterligare. Men låt oss börja med att diskutera höjningen till 120 kr per dag och se till att det går igenom. Det är bra att Ingela Thalén och Socialdemokra- terna och Vänsterpartiet är överens om att vi ska höja taket i föräldraförsäkringen till tio basbelopp och stärka golvet genom att höja garantinivån till 120 kr. När vi, eller åtminstone jag, ändå står här och disku- terar vad vi skulle vilja göra i vårens förhandlingar, vill jag resa ytterligare ett förslag på föräldraförsäk- ringens område som vi också reser i förhandlingarna. För att få sin föräldrapenning baserad på sjukpen- ninggrundande inkomst krävs att föräldern har arbetat i minst 240 dagar, som är åtta månader, innan barnet föds. Denna regel finns dock bara för de första sex månaderna med föräldrapenning. Därefter, alltså för de sex senare månaderna, finns inte den här 240- dagarsregeln om arbete. Det innebär att regeln slår extra hårt mot kvinnor, eftersom det oftast är kvinnor som är hemma den första tiden med barnet. Syftet med 240-dagarsregeln var att föräldraförsäkringen inte skulle utnyttjas. Kvinnan skulle inte kunna skaffa arbete under en kort period för att därefter erhålla föräldrapenning. I dag är den regeln omodern och missgynnar kvinnor, med hänsyn till den flexibla arbetsmarkna- den med korta vikariat där kvinnor i högre grad än män befinner sig. Den är också förlegad i förhållande till att socialförsäkringen numera är uppdelad i en bostadsbaserad och en inkomstbaserad del och att kvalifikationsnivåerna därmed sänktes för de övriga delarna i socialförsäkringen. Den är ännu mer förle- gad med tanke på att vi i dag skulle behöva både kvinnor och män som utnyttjar försäkringen, eftersom vi har en situation där det föds få barn. Det är den lägsta nivån som uppmätts i Sverige. Riksförsäkringsverkets rapport Båda blir bäst vi- sar att det bl.a. är faktorer som ålder och studier som avgör om man skaffar barn. Att höja garantinivån, höja taket i föräldraförsäkringen och slopa 240- dagarsregeln kan vara några incitament till att unga ska tordas sätta barn till världen. Undersökningar visar att en av de grupper som skjuter upp barnafö- dandet mest är de som har studerat, fått arbete men inte hunnit arbeta i åtta månader. Att slopa 240- dagarsregeln skulle hjälpa dessa människor att våga bli föräldrar just då. Det skulle anpassa föräldraför- säkringen till resten av socialförsäkringen och göra den mer jämställd. Jag hoppas att statsrådet Thalén och jag kan göra gemensam sak även i denna fråga och se till att den blir föremål för de pågående för- handlingarna. Fru talman! Vänsterpartiet står bakom förslaget i betänkandet SfU10.
Anf. 187 FANNY RIZELL (kd) replik: Fru talman! Jag blev lite förvånad över det här med kontaktdagarna. Inte kan väl Ulla Hoffmann mena att mötet i dörren kan ersätta en kontaktdag på dagis. Jag tycker just att det här med att man befinner sig på dagis, ser barnens lek och deras möjligheter till kontakt med andra barn och hur de fungerar tillsam- mans är väldigt viktigt för föräldrarna. Det är också viktigt att lära känna personalen på ett bättre sätt än man gör när man träffar den vid hämtning och läm- ning på dagis. Jag tycker att de år som vi lägger till är en väldigt viktig del av kontaktdagarna.
Anf. 188 ULLA HOFFMANN (v) replik: Fru talman! Jag skulle vilja säga att det är lite väl överdrivet att tala om ett möte vid dörren på dagis. Jag har tre barn och har aldrig lämnat dem vid dörren och gått därifrån. Nog har jag haft kontakt med per- sonalen, hjälpt barnen att klä av sig, sett till att det har blivit en bra start osv. Vi tycker att vi i dagsläget med den ekonomi som vi har kan bygga ut kontaktdagarna på det sätt som vi gör nu. Var man inte ens en gång möter någon vid dörren är faktiskt i skolan. Barnen går ju oftast själva eller åker skolskjuts till skolan. Vi tycker därför att det är bra att vi kan införa de här dagarna från att barnen är sex år till det år som de fyller elva. För- hoppningsvis kan man så småningom utöka de här dagarna, men i dagsläget ser det ut så här, och det är bättre än ingenting.
Anf. 189 FANNY RIZELL (kd) replik: Fru talman! Ja, det är bättre än ingenting. Det tycker jag också. Naturligtvis är det det. Men jag tycker att det är så viktigt med de här första åren och tiden på förskolan. Det är viktigt för föräldrarna att veta vad som händer med deras barn. Jag tycker att det hade varit bättre att flytta det här nedåt i åldrarna om man nu bara hade kunnat åstadkomma pengar till detta, men det fanns ju pengar till en hel del annat. Jag undrar om det inte hade varit att föredra ändå att de små barnen hade fått det här. Jag förstår mycket väl att man inte lämnar barnen vid dörren. Jag har lämnat barn på dagis själv, och jag lämnade dem inte vid dörren. Men vårt önskemål är ändå just att man ska få en lite djupare kontakt med dagisverksamhe- ten, barnens förskola.
Anf. 190 ULLA HOFFMANN (v) replik: Fru talman! Det är bra att Fanny Rizell i alla fall säger att det är en bit på väg, att det är bättre med dessa kontaktdagar än inga kontaktdagar alls. Jag hoppas också att vi ska kunna utöka det, eftersom jag tillhörde dem som tyckte att det var synd att vi tog bort dem. Men om man ska prioritera så menar jag utifrån min egen erfarenhet att jag hade mer kontakt med personalen på dagis än vad jag hade med skolan när barnen väl började där. Därför tycker jag att det är bra att vi börjar här och hoppas att vi kan bygga ut detta.
Anf. 191 BIRGITTA CARLSSON (c) re- plik: Fru talman! Att gå in och toppstyra och visa att vi vet bäst, tycker jag känns väldigt tråkigt. Jag ser ing- en rättvisa i detta för de familjer där pappan eller mamman inte har möjlighet att ta ut sin föräldraledig- het därför att man styr att det ska vara pappan eller mamman som tar ut dessa två månader. Jag ser ingen valfrihet och inget självbestämmande i detta. Jag tror att familjen själv kan bestämma vem som ska ta ut föräldraledigheten. Jag tycker att det känns som ett stort misslyckande att vi ska gå in och toppstyra detta här uppifrån på det sättet. Jag tycker att vi har visat på möjligheten genom att införa en pappamånad, och jag tycker att vi skulle ha begränsat oss till det. Jag menar givetvis att pappan ska ta ut ledighet, och han kan ta ut mer ledighet än så. Men vi ska inte alltid bestämma allting här uppifrån.
Anf. 192 ULLA HOFFMANN (v) replik: Fru talman! Jag delar Birgitta Carlssons uppfatt- ning att möjligheten finns för pappan att dela föräld- raledigheten fullt ut med mamman. Och det är ju på grund av att vi vill någonting mer än att papporna ska överlämna hela föräldraledigheten till mammorna, vilket de i stor utsträckning har gjort, som vi sade att vi skulle börja med att kvotera en månad. Nu kvoterar vi inte ytterligare en månad inom rådande föräldra- försäkring, alltså inom de 360 dagarna, utan vi lägger till ytterligare en månad och kvoterar den till mam- man eller pappan och säger att vi med detta vill tala om att det finns ett värde i att pappor är hemma till- sammans med sina barn och vårdar dem. Som jag sade i mitt anförande så är 8 % av de 360 dagar som finns i dag öronmärkta till mamman eller pappan. Det innebär att det frivilliga uttaget utöver det inte blir mer än 4 %. Och nog behöver man vara hemma med sitt lilla barn mer än 4 % av föräldrale- digheten för att kunna skapa denna kontakt och för att kunna vara med och ge en annan förebild än den som skapas när pappan inte finns närvarande hemma.
Anf. 193 BIRGITTA CARLSSON (c) re- plik: Fru talman! Jag vill ändå än en gång understryka att jag tycker att det är oerhört viktigt att man ger valfrihet och låter föräldrarna själva bestämma hur de tar ut föräldraledigheten. Vi stöder inte förslaget om ytterligare en pappamånad, eftersom vi tycker att det hade varit viktigare att införa ett barnomsorgskonto där vi ger en mycket större frihet till familjen och till föräldrarna att själva bestämma hur de vill vara hem- ma och hur de vill förlägga sin arbetstid och utnyttja samhällets stöd genom att själva bestämma under barnets första år.
Anf. 194 ULLA HOFFMANN (v) replik: Fru talman! Valfrihet är ett bra begrepp. Den val- frihet som har funnits när det gäller föräldraledighe- ten har ju inte utnyttjats fullt ut, och det konstaterade Birgitta Carlsson också. Jag tycker också att det är viktigt att föräldrarna får bestämma vad de ska göra. Men när det visar sig att papporna tar ut endast 4 % utöver den öronmärkta månaden så menar jag att det kanske inte finns någon riktig valfrihet i fråga om detta. Däremot tror jag att det finns en stor anledning till att papporna inte tar ut föräldraledigheten i större utsträckning, nämligen att det är attityder och beteen- de hos omgivningen som gör att det kan bli besvärligt för pappan. Och då är det viktigt att man t.ex. får information från försäkringskassan, barnmorskor och andra för att man ska kunna bedriva ett aktivt föränd- ringsarbete just när det gäller att få papporna att ta ut en större del av föräldraledigheten.
Anf. 195 CECILIA MAGNUSSON (m) re- plik: Fru talman! Jag kan inte låta bli att anknyta till det senaste replikskiftet om pappamånaden. Innan man bestämde att pappan måste ta ut en månad så var det faktiskt ganska många pappor som tog ut föräldrale- dighet. Skillnaden mellan hur det är nu och när det var helt frivilligt är inte så stor. Med andra metoder, genom uppmuntran och genom att underlätta för företagen och arbetsgivarna att göra det lättare att ta ut föräldraledighet, så tror jag på föräldrarnas egna vilja, och jag hoppas att Ulla Hoffmann också gör det, att ta ut föräldraledighet. Om det fanns förutsätt- ningar skulle papporna ta ut mer ledighet. Jag tror att det finns många andra vägar att gå än att specialmär- ka månader för den ena eller den andra föräldern. Mariann Ytterberg talade om dans och tango och anknöt till en tidigare debatt. Och nu märker jag att Ulla Hoffmann bjuder upp till en tango, och jag är inte den som tackar nej. Jag säger: Ja, Ulla Hoffmann, i reservation 10 finns ett förslag om att höja garanti- nivån och garantibeloppet. Ulla Hoffmann och hela Vänsterpartiet är välkomna att förena sig med oss andra och sätta press på regeringen att nu höja garan- tibeloppet i föräldraförsäkringen. Då kan vi ju med kraft se till att det här blir genomfört. Vi har ju redan förslag till detta, och vi hade det redan i den förra budgetdebatten. Så Ulla Hoffmann är välkommen att dansa tango och ställa upp på reservation 10.
Anf. 196 ULLA HOFFMANN (v) replik: Fru talman! Tyvärr måste jag göra Cecilia Mag- nusson väldigt besviken och tacka nej till dansen. Jag dansar inte tango över huvud taget. Däremot föredrar jag grekiska folkdanser, eftersom man där håller varandra på axlarna och dansar gemensamt alla i takt, kvinnor och män, flera stycken, t.ex. tre partier som tillsammans kan bilda majoritet. Cecilia Magnusson är också välkommen i den dansen. Vad jag förstår när jag läser reservation 10 med anledning av punkt 10 om garantinivån så har de borgerliga partierna inte bestämt sig för hur mycket de vill höja garantinivån. Och såvitt jag förstår så finns det också olika bud. Jag har från Birgitta Carls- son hört 200 kr. Kanske Cecilia Magnusson kan be- rätta hur mycket moderaterna skulle vilja höja garan- tinivån och samtidigt tala om på vilket sätt de tänker finansiera det.
Anf. 197 CECILIA MAGNUSSON (m) re- plik: Fru talman! Vad härligt att Ulla Hoffmann vill dansa grekisk ringdans. Vi är ju faktiskt sju partier i kammaren som tycker samma sak. Låt oss då ställa upp på den reservationen och fatta beslut om det så att riksdagen tillkännager detta för regeringen. Det är jättebra. Ulla Hoffmann känner väldigt väl till vilka nivåer som de borgerliga partierna har föreslagit tidigare. Men precis som andra partier tittar man på om man kan öka detta ytterligare. Någon av de tidiga- re debattörerna har faktiskt påtalat att när det gäller socialbidragsnivån så är inte ens 120 kr särskilt mycket att leva på, utan där ligger summan på 204 kr som lägsta nivå. Det är mycket att jobba för en sådan höjning. Men är vi sju partier som ställer upp på det- ta, så varför inte? Sedan skulle jag gärna vilja ha Ulla Hoffmanns kommentar om andra åtgärder för att öka pappornas uttag av pappamånaden. Det är ju ett faktum att trots att ministern har gått ut och lagt påbud till försäk- ringskassorna att entusiasmera och motivera pappor- na att ta ut fler pappadagar så har de inte gjort det. Man måste ta till andra metoder. Tycker inte Ulla Hoffmann det?
Anf. 198 ULLA HOFFMANN (v) replik: Fru talman! För en liten stund sedan stod Cecilia Magnusson här och talade om att hon åtminstone svarade på frågor. Jag ställde en fråga: Hur mycket vill Moderata samlingspartiet höja garantinivån? Jag fick till svar att det finns olika bud. 204 kr var ett bud. Birgitta Carlsson föreslog 200 kr. Jag har fortfarande inte fått något svar på det. Det var väl därför inte riktigt sant. Jag kanske kan få det utanför kammaren. Jag ska gärna berätta för Cecilia Magnusson nästa gång som jag ska gå och dansa grekiska danser och introducera Cecilia Magnusson i dessa turer. När det gäller just attityder och beteende och hur vi ska kunna påverka papporna att ta ut en större del av föräldraledigheten så tycker inte jag att det är riktigt schyst att kalla den information som försäk- ringskassorna ger till de blivande föräldrarna för ett påbud från riksdagen eller från regeringen. Jag tror att de gör ett väldigt viktigt arbete genom att informera föräldrarna om hur de kan använda sig av föräldrale- digheten och om vikten av att pappan tar ut mer av ledigheten för att vara tillsammans med barnen. Där kan Cecilia Magnusson och de företagarvänner som Cecilia Magnusson har också se till att företagen för de här informationskampanjerna ut och underlättar för papporna att ta ut den extra månad som de får och allra helst dela på hela föräldraledigheten tillsammans med mamman. Det tycker jag skulle vara bra. Jag ser fram emot att Cecilia Magnusson kommer att föra den här kampanjen.
Anf. 199 KERSTIN-MARIA STA- LIN (mp): Fru talman! Kammarkamrater och åhörare! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i betänkan- det i dess helhet så att jag inte glömmer bort det. Den här propositionen står socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet bakom, precis som Ulla Hoffmann sade, men det syns ingenstans, varken i propositionen eller i betänkandet. Jag är tacksam att vi i statsrådet Thaléns insändare i Göteborgs-Posten fick stå med så att det syns. Det är bra. Samarbetet har inte skett alldeles utan hårt arbete. Vi har haft långa samtal t.ex. om de tio pappadagarna, där kruxet var bl.a. hur man ska göra med pappor som har besöksförbud. Vi gnuggade verkligen frågan om kontaktdagarna. I förhandlingarna kom vi till slut fram till något rätt bra men, som Cecilia Magnusson sade, tyvärr bara inom det rådande systemet. Nu har vi inte samma system, vi har ett annat system som vi hellre skulle vilja utveckla. Den här gången handlar det om det rådande systemet. Jag börjar med frågan om förlängning av föräld- rapenningen, dvs. ytterligare en pappamånad som vi har talat så mycket om. Det har Miljöpartiet motione- rat om. Det har sagts att det är alldeles för få pappor som använder sig av det här, så det är meningslöst. Ändå har det alldeles nyligen kommit en undersök- ning som visar att pappor är mera positiva till extra pappamånaden än vad mammorna är. Jag antar att jag får replik så ska jag säga mer om toppstyrning, för jag tycker inte att det handlar om det. Så har vi de tio s.k. pappadagarna vid barns födel- se eller adoption. Vi ska äntligen få det här den 1 juli 2001. Det har dröjt för länge, tycker jag. Det blev en bra produkt till slut. Sedan slank det igenom en peti- tess som jag inte observerat. Jag var med och an- märkte på det i skrivningen. Så upptäckte jag till min förskräckelse att det på s. 14 står att papporna ska kunna vara hemma "för att närvara vid förlossningen, biträda i hemmet eller vårda barn". Att "biträda i hemmet" låter lite gammaldags och knepigt, så det vara lite synd att vi inte upptäckte att det slank ige- nom trots våra protester. Vi kanske kan göra om det senare. Sedan är det utvidgning av rätten till tillfällig för- äldrapenning om föräldern skulle bli sjuk. Det är mycket bra att någon annan försäkrad kan träda in. Så har vi kontaktdagarna, som egentligen är ett återupprättande av något som vi hade före 1995, men tyvärr inte till samma nivå som det var då. Där har Miljöpartiet motionerat också. Vi vill arbeta vidare på att återställa kontaktdagarna till vad de var tidigare. Förbättrat skydd vid spädbarnsdöd är mycket bra. Vidare till frågan om möjligheten till delledighet vid förkortning av arbetstid och förslaget om en åt- tondelsförmån. Det kan vara bra att underlätta för föräldrar. Jag är farmor till ett barn vars föräldrar använder sig av delledigheten och flexibiliteten. Men lite måste jag ända beklaga med tanke på försäkrings- kassorna. Birgitta Carlsson har rätt där, att det blir lite snårigt. Det är en bra flexibilitet för föräldrarna, men någonting som vi verkligen måste kolla upp är hur försäkringskassorna klarar av det här, likaså företa- gen. Det är mycket som återstår. Vi har alltså världens bästa föräldraförsäkring, det måste jag faktiskt säga. Jag har skickat efter och läst på hur man har det på andra ställen i världen. Ändå kan vi säga att det är mycket som återstår. Vi måste höja barnafödandet eller öka barnadoptioner. På något vis måste vi bli flera. Vi måste fortsätta att jobba med garantidagarna. Jag tror att vi kan komma överens, om vi ska kalla det för dans eller annat, men jag tror att vi kommer att komma överens. Vi ska fortsätta att arbeta med det. Miljöpartiet vill också fortsätta att arbeta med ut- satta grupper, ensamstående föräldrar med låga in- komster. Det är någonting som vi kommer att satsa på. Vi har välfärdsbokslutet, så där har vi mycket kunskap, och den nya utredning som heter Ur fattig- domsfällan, som vi noga ska studera. Trots att det är så pass bra vill Miljöpartiet fort- sätta att kämpa för grundtrygghet på alla områden inom socialförsäkringen. Det vet ni alla, för det talar jag ofta om. En vacker dag kanske vi kan sätta oss ned och prata om grundtrygghet. Det kanske är det enda sättet till slut när alla kostnader stiger så i höjden. Men tills vi kommer till den vackra dagen vill Miljöpartiet försöka förbättra det försäkringssystem som vi har, med sin snårighet och dyra och svåra administration. En viktig sak är att kolla upp hur det går med försäk- ringskassorna och hur de klarar av det här. Tack!
Anf. 200 Statsrådet INGELA THALÉN (s): Fru talman! Ärade ledamöter! Jag är tacksam för att vi i dag ännu en gång får möjlighet att debattera den svenska familjepolitiken. Jag ser fram emot att riksdagen med största sannolikhet kommer att fatta beslut om t.ex. en förlängning av föräldraförsäkring- en. Jag har sagt det tidigare och gör det gärna igen: Jag är stolt över svensk familjepolitik. Jag har sett den växa fram och varit med och argumenterat för många av dess huvuddelar - barnomsorg, föräldraför- säkring och allmänna barnbidrag. Det har blivit allt tydligare, genom de numera in- tensiva kontakterna främst inom ramen för Europau- nionen, och framstått ännu klarare att den modell vi har valt i många stycken är unik, inte bara var och en av delarna kanske utan den helhet som familjepoliti- ken representerar. Den är också synnerligen efter- traktad som idé och form i andra länder. Kerstin-Maria Stalin sade alldeles nyss att hon hade sökt och informerat sig om olika system i andra delar av världen eller Europa. Jag hade förmånen att vara i London på ett familjepolitiskt seminarium häromveckan där våra olika system jämfördes och beskrevs. Man kan säga att det i Storbritannien finns en rad åtgärder för familjer med låga inkomster eller ensamstående. Man har skatteavdrag, barnbidrag, bidrag för barnomsorg och en kortare föräldraledighet som delvis är betald genom föräldraförsäkringen. Skillnader mellan båda våra system är främst tre. Det är vår syn att män och kvinnor ses som individer också ur ett inkomstperspektiv, att vi utgår från bar- nets bästa när vi diskuterar och att vi har så stora generella inslag i våra system, inte behovsprövade. Därmed får vår familjepolitik en väldig tydlighet och en helhet. Den är enklare att förstå och billigare att administrera, den omfattar alla och underlättar arbete och studier. Nu talar man om ett antal steg också i Storbritannien för att förbättra och utveckla sin fa- miljepolitik bl.a. genom att införa två veckors pap- paledighet. Den proposition som vi nu diskuterar om föräldra- försäkring och föräldraledighet som regeringen har lagt fram innehåller en rad bra förslag. Jag tackar för de uppskattande orden som har sagts från samtliga som hitintills har yttrat sig i debatten. Det är klart att syftet är att förbättra för alla barn- familjer. Utgångspunkten för förslaget är att skapa bättre ekonomiska förutsättningar för barnfamiljerna och att stärka situationen för familjer med små barn och ensamstående föräldrar genom att ge mera tid och stöd för att man ska kunna se till barnets bästa. Vi vill också stärka jämställdheten och ge möjlighet att ha en bra flexibilitet som gör att föräldrarna kan styra över sina liv. På det här sättet fullföljer regeringen sina tidigare avsikter, och vi kommer att gå vidare i arbe- tet med att förbättra barnfamiljernas situation. Jag vill bara påminna om att vi tidigare i år har höjt barnbidrag och flerbostadstillägg på ett sätt som har skapat ett bra utrymme. Tidigare i diskussionen nämnde flera av er maxtaxan som ska införas under nästa år. Jag vill också tillägga att vi kommer att införa en allmän förskola från 4 år 2003 och en rätt för alla barn - även barn till arbetslösa föräldrar - att få en plats i förskolan. Vi tillför också väldigt mycket mer pengar för att förstärka kvaliteten i skola och i förskola, och det är naturligtvis en av de bärande delarna för att föräldrar ska kunna bygga upp en trygghet för sina barn. Det är det som är utgångspunkten. Tillsammans med stödet i studiemedelsreformen tillförs dessa områden åtskilliga miljarder, 9 miljarder till barnfamiljerna och 6 miljarder för studiemedelsre- formen. Därmed ser vi verkligen till att ge unga män- niskor som vill skaffa barn, unga människor som vill kombinera barn, familj, studier och arbete möjlighet att verkligen göra detta på ett bra sätt. Det ger också en tydlig familjepolitik. Jag vill tillägga att under den period som insatser- na har börjat ge effekt och under den tid som vi har fattat dessa beslut har vi också drivit en konsekvent politik för att stärka barns rättigheter. Det var inte så längesedan som riksdagen diskuterade barn här och nu, dvs. de ytterligare stegen och strategin för att föra in barnkonventionen i samhället på dess olika nivåer. Tillsammans med familjepolitiken syftar allt detta till att man ska arbeta utifrån utgångspunkten hänsyn till barns bästa. Med anledning av den debatt som nu har förts och en del av de förslag som finns i motionerna vill jag säga att när vi diskuterar förändringar i föräldraför- säkringen måste vi komma ihåg vad syftet med för- säkringen är. Det är att ge föräldrarna möjlighet att vara tillsammans med barnen, att kunna kombinera föräldraskap med arbete eller studier och på ett flexi- belt sätt som passar den egna familjen kunna utnyttja försäkringen. Det finns en del förslag som handlar om att man ska använda föräldraförsäkringen till en del annat som jag inte tycker är riktigt genomtänkta. Vi ökar möjligheten att överlåta t.ex. den tillfälliga föräldra- försäkringen till andra än föräldrarna. I någon mening tummar vi redan där på föräldrarnas tid med barnen. Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg syftet. När vi genomför förändringar, ökar flexibiliteten och användbarheten i både föräldraförsäkringen och den tillfälliga föräldrapenningen är det viktigt att vi har den här utgångspunkten. Jag tycker att dessa förändringar är mycket bra, därför att de är till för barnens och föräldrarnas skull. Jämställdhet är ett viktigt mål i familjepolitiken och att båda föräldrarna tar aktiv del i vård av barnen. Det är klart att det är viktigt att papporna får tid och möjlighet till en nära kontakt. Det fördes en diskus- sion alldeles nyss om pappamånaden och den för- längda månaden i föräldraförsäkringen som vi vill ska reserveras för antingen mamma eller pappa. Den är också ett stöd för papporna i deras förhållande till omgivningen, bland arbetskamrater och på arbetsplat- ser. Det är kanske också ett stöd i relationen mellan föräldrarna. Var och en får sin tid med barnen. Därför är den här delen av föräldraförsäkringen så viktig. Fru talman! Jag vill säga någonting om de inlägg som har gjorts tidigare, och jag utgår ifrån att jag får möjlighet att återkomma i replikskiftet. Det finns en sak som jag är lite konfunderad över. Det är inte så att jag hyser någon brist på respekt för förslaget som sådant. Cecilia Magnusson förespråkar skatteavdrag eller barnkonto. Sedan beskriver hon på vilket sätt det skulle vara bra för den enskilde föräl- dern eller ensamstående mamman i förhållande till detta med att betala skatt och tvingas ta emot bidrag. Det finns en länk i Cecilia Magnussons resone- mang som jag inte riktigt förstår, eller också saknas den länken helt enkelt. Om man nu gör som modera- terna föreslår, vad händer med kommunens möjlig- heter att försörja med skola och förskola, försörja med andra nyttigheter som vi vet att familjepolitiken är beroende av för att det ska fungera i vardagen med föräldraskap och med barns uppväxt? Men, som sagt, vi har olika syn på hur man ska nå barnens bästa. Men någonstans här, Cecilia Magnusson, fattas det en liten del i argumentationen och den tycker jag bör komma fram för tydlighetens skull. Den socialdemokratiska politiken och regeringens förslag och den majoritet som står bakom har beskri- vit en helhet som hänger ihop från den första till den sista delen. Det är viktigt att man har denna tydlighet i familjepolitiken. När det har förts resonemang om vad som kom- mer framöver har frågan ställts till mig om hur vi från regeringen kommer att ställa oss när det gäller kom- mande förändringar. Det är alldeles riktigt att vi har för avsikt att lyfta frågan om att höja taket i försäk- ringarna. Vi har också för avsikt att höja garantinivån. Det är viktigt att dessa förslag förs in i ett samman- hang och att de finansieras. Vi har inte för avsikt att finansiera dessa förändringar t.ex. genom att avstå från att införa maxtaxan som i sig är viktig för föräld- rarna och för familjer att få tid för barnen och att klara en försörjning både på kort och lång sikt. Jag ska inte veckla in mig mera i maxtaxans övri- ga fördelar, nämligen att marginaleffekter och trös- keleffekter minskar, vilket är nyttigt. Det finns en långsiktig syn som åtminstone jag personligen har, även om det inte finns något beslut i det socialdemo- kratiska partiet eller i regeringen bakom den stånd- punkten. Enligt min uppfattning är maxtaxan ett första steg att på lång sikt åstadkomma en avgiftsfri förskola. Fru talman! Återigen: Jag är väldigt glad över det beslut som jag ser fram emot att riksdagen kommer att fatta. Jag vill också understryka att jag välkomnar och noterar de förändringar som utskottet har gjort i det förslag som regeringen har lagt fram för riksda- gen.
Anf. 201 FANNY RIZELL (mp): Fru talman! Min fråga gäller garantibeloppet. Vi är fyra partier som har olika förslag. I reservationen har vi inte nämnt någon summa. Det betyder att det finns fyra partier som är väldigt förhandlingsvilliga. Jag har sett och hört att det inom socialdemokraterna finns en del ledamöter som också säger ja till ett höjt garantibelopp, och statsrådet har själv talat om det. Då är min enkla fråga: Varför är inte detta redan genomfört? Sedan har jag en fråga till och den gäller den nya förmånsnivån på en åttondel. Det fanns vissa betänk- ligheter, det har regeringen själv skrivit om i proposi- tionen. Då undrar jag: Skulle inte detta ha gått att fixa redan innan propositionen kom på utskottets bord? Det går ändå att åstadkomma en samordning så att regelverken stämmer överens med varandra.
Anf. 202 Statsrådet INGELA THALÉN (s) replik: Fru talman! Jag kan ge ett mycket klart svar: Även en garantinivå ska finansieras. Socialdemokra- terna och majoriteten i riksdagen har ett antal andra viktiga förslag som syftar till att stärka familjernas situation och som är finansierade. När vi nu kommer tillbaka till riksdagen, förhoppningsvis med ett ge- mensamt förslag, kommer detta förslag naturligtvis också att vara finansierat och ett tillägg till de övriga viktiga insatserna. När det gäller åttondelen, Fanny Rizell, är det så att ibland kan en fråga om harmonisering mellan olika system inte alltid vara överordnad, därför att de båda försäkringarna har lite olika syften. Vi har ju redan i dag möjlighet att arbeta sextimmarsdag, men vi har inte den möjligheten i sjukförsäkringen på samma sätt. Det är inte alltid den här harmonisering- en behöver vara så exakt. Däremot kommer vi att se på och följa upp huruvida det kan riskera att åstad- komma väldigt stora problem. Men det är viktigt att se syftet med de båda försäkringarna.
Anf. 203 FANNY RIZELL (kd) replik: Fru talman! Det svaret, att det ska finansieras, var nästan väntat. Det har jag också stor förståelse för. Men det innebär också att detta inte var någon prio- riterad grupp. Det fanns pengar till att förlänga för- äldraförsäkringen med 30 dagar, och det gäller ändå en situation som inte är riktigt lika laddad. Jag tycker att den grupp som har 60 kr om dagen är i ett väldigt dåligt läge. Om jag hade fått välja skulle jag nog ha prioriterat dem framför att förlänga föräldraförsäk- ringen med 30 styrda dagar till papporna. Det känns väldigt angeläget att den här gruppen så snabbt som möjligt får det stöd den behöver.
Anf. 204 Statsrådet INGELA THALÉN (s) replik: Fru talman! Jag vänder mig, Fanny Rizell, mot uttrycket 30 styrda dagar. Jag tror att vi alla träffar väldigt många unga människor, så det handlar inte om vem som har vilket nätverk. Men väldigt många människor har behov av att utnyttja denna månad, eller någon månad av sin föräldraförsäkring, för att förlänga tiden, korta arbetstiden eller kombinera med att förlänga efter kanske elva tolv månader hemma med barn. Det gäller alltså inte enbart att förlänga pappamånaden i sig. Det handlar också om att skapa ett utrymme för familjerna att utnyttja t.ex. åtton- delsmöjligheten i försäkringen med hjälp av detta. Sedan tycker jag inte om, men jag förstår att Fan- ny Rizell vill göra det, att ställa grupperna mot var- andra. Jag ser det inte på det sättet. Jag tycker inte att vi därmed har valt bort någon. Däremot tar vi steg för steg och fångar in så många grupper vi kan, och na- turligtvis så snabbt vi kan. Jag kommer tillbaka till riksdagen med ett sådant förslag.
Anf. 205 BO KÖNBERG (fp): Fru talman! Jag skulle vilja ställa två frågor till statsrådet Thalén. Den ena gäller detta med att vi båda är angelägna om att så många pappor som möjligt tar ut sin möj- lighet att umgås med sina barn, då det är en bra start på det gemensamma livet. Det jag funderat på lite grann inför förslagen är varför man tyckt att det är så angeläget att tillägga en andra pappamånad när det ändå är så få som utnyttjar den första. Självklart finns det ett antal pappor som har glädje av detta därför att de vill ha två månader och det kanske blir lättare för dem på arbetsplatser osv. att ta ut det. Jag förstår alltså argumenten för. Min fråga gäller närmast varför detta är så mycket bättre än det vi har föreslagit, nämligen att man skulle få 90 % för pappa- och mammamånaderna och att vi prövade ett höjt tak - förslagsvis, som vi har sagt, från 7 ½ till 10 basbe- lopp. Jag är nyfiken på avvägningen mellan dessa två metoder att försöka förbättra möjligheterna för pap- por att ta ut tid med sina barn. Den andra frågan gäller detta med bostadsbidra- gen, en fråga som Mariann Ytterberg och jag snudda- de vid för en stund sedan. Om det nu är något slags omsvängning på gång inom socialdemokratin vad det gäller marginaleffekterna, vilket man möjligen kan tro utifrån förslaget om maxtaxa, kommer man då, med tanke på färska utredningar och annat, att göra någonting åt att vi trots allt har så många personer som är beroende av selektiva bidrag och därmed riskerar att hamna i och ibland hamnar i fattigdoms- fällor?
Anf. 206 Statsrådet INGELA THALÉN (s) replik: Fru talman! När det gäller pappamånaden tycker jag återigen inte att man ska se den motsatsställning som Bo Könberg här lägger upp. Jag tror att det är lika viktigt att man förlänger föräldraförsäkringen och gör den förlängningen till en pappamånad som att man också långsiktigt ser till att höja taket. Jag nämnde i min inledning att vi återkommer till den frågan. När det gäller 90-procentsersättningen vill jag på- peka att de avtal som kompletterar föräldraförsäk- ringen gäller i stort sett hela arbetsmarknaden. Det är en väldigt liten del undantagen. Jag tror att det var Birgitta Carlsson som tidigare nämnde att en hel del företag försöker stimulera sina anställda män att vara fäder och ta ut sin pappaledighet. Jag delar Birgitta Carlssons argumentation att det borde vara en merit att ha varit hemma och pappaledig. Det borde vara ett plus när arbetsgivare tittar på sin arbetskraft. Jag har alltså inte sett denna motsatsställning. För mig har det handlat om att ta viktiga steg i förläng- ningen. 90-procentsdelen har inte för mig varit ett medel att nå fler pappor, med tanke på det jag sade om avtalsfrågan. När det gäller bostadsbidragen och marginalef- fekterna vill jag bara säga detta: Nu är Familjestöds- utredningens rapport ute på remiss. Jag utgår från att alla läser den. När remissen är klar kommer vi natur- ligtvis att pröva de frågor som finns där. Men vi ska inte kasta ut barnet med badvattnet. Bostadsbidraget syftar till att hjälpa enskilda familjer i mycket speci- ella situationer, och det kan vi inte bara droppa utan att göra någonting annat i stället åt just dessa familjer. Sedan är jag för en allt högre andel generella stöd, men det får inte vara på bekostnad av att vi skickar in fler människor i en riktig fattigdomsfälla.
Anf. 207 BO KÖNBERG (fp) replik: Fru talman! I vanliga fall brukar vi med begreppet fattigdomsfälla mena att man inte av egen kraft kan förbättra sin ekonomiska situation därför att man har mycket höga marginaleffekter, t.o.m. så höga som 100 %. Det spelar ingen roll hur man jobbar, så att säga. Det ska vi förstås försöka undvika så mycket som möjligt. Det finns naturligtvis i de socialbidrag vi har som yttersta skyddsnät just hundraprocentiga marginaleffekter. Det finns alltså en avvägning där. Jag hälsar ändå med tillfredsställelse det som jag uppfattade som ett uttalande för framtiden, nämligen att statsrådet siktade mot att försöka minska de mar- ginaleffekter som bostadsbidragen i sin nuvarande konstruktion leder till. Däremot är jag inte riktigt säker på att jag förstod alla argumenten i samband med min första fråga, om det inte vore bättre att försöka hitta på något som gör att långt fler pappor än i dag utnyttjar pappamånaden - det är fortfarande bara en minoritet som gör det - än att satsa resurser och pengar på en andra pappamånad. Det är ju en av de saker som nu är uppe. Det är sant att det finns ett antal avtal som ger mer än de 80 procenten, men om det offentliga skulle ge mer skulle väl i normalfallet inte alla med alla de avtalen dra in de pengarna. Vi har alltså trott att en förbätt- ring i det offentliga från 80 % till 90 % skulle vara en förbättring. Har vi tänkt fel där ska vi förstås gärna lyssna på argumenten, men så har vi trott.
Anf. 208 Statsrådet INGELA THALÉN (s) replik: Fru talman! Av Bo Könbergs argument om pappamånaden får man intrycket att det handlar om att ta månaden, vara hemma på heltid och därefter gå tillbaka till sitt arbete. Jag vill poängtera att fler och fler av de föräldrar jag möter vill kombinera en god förskoleplats för sitt barn med möjligheter att utnyttja den förlängda föräldraförsäkringen till att korta sin arbetstid. Där har ju pappor en unik möjlighet att använda pappamånaden genom att vara kvar på ar- betet men ändå ta sin pappamånad till att korta ar- betsdagen. Det kanske är en väg att göra så att fler pappor tar sin del av tiden med barnen.
Anf. 209 CECILIA MAGNUSSON (m): Fru talman! Jag måste säga att jag blir lite tagen när statsrådet säger att då kan man hamna i en riktig fattigdomsfälla. Jag hoppas verkligen inte att statsrå- det med det menar att de människor som i dag lever under en väldigt hård ekonomisk press, och som många forskare och kunniga faktiskt säger lever i en fattigdomsfälla, inte lever i en riktig fattigdomsfälla. Det skulle vara intressant att höra reaktionen på det. Både statsrådet och Mariann Ytterberg nämnde att vi debatterar familjepolitik så ofta. Vi har haft fyra debatter osv. Det låter nästan som om man tycker att vi debatterar detta lite för ofta. Jag skulle gärna vilja ha familjepolitiska debatter oftare, för familjepolitik är en av de viktigaste frågor som vi just nu har att tackla. Statsrådet ställde en fråga till mig om att det sak- nades en länk. Det är helt enkelt att vi väljer att kom- pensera kommunerna för detta, beroende på att vi har valt inte reduktionen utan avdraget. Avdraget ska vara lika för alla inkomsttagare, alla föräldrar som tar del av detta. Helhetssynen pratade statsrådet också om. Man kan väl ifrågasätta den, och jag är lite förvånad över att statsrådet tar upp detta, för den senaste tiden har inte helhetssynen visat sig från sin bästa sida. Jag tänker framför allt på barnbidragshöjningen som inte gick till de föräldrar som levde på socialbidrag eller på det senaste exemplet vad gäller bostads- och ut- bildningsbidragen som minskar bostadsbidragen för dem som bäst behöver. Jag skulle vilja ha en kommentar till helhetssynen på den socialdemokratiska familjepolitiken.
Anf. 210 Statsrådet INGELA THALÉN (s): Fru talman! Jag borde kanske ha talat om vad jag menade med riktig fattigdomsfälla. Bo Könberg an- tydde, han sade det inte, men han antydde möjlighe- ten att ta bort bostadsbidraget. Då var jag noga med att säga att ska man göra en sådan manöver måste det ersättas med något annat, annars hamnar man nämli- gen i en fattigdomsfälla som innebär att man kanske får socialbidrag, vilket Bo Könberg helt riktigt sade innebär hundraprocentiga tröskeleffekter. Det är det jag menar, en inlåsning snarare än en fälla. Annars tycker jag att frågan om marginaleffekter i sig är tillräckligt viktig att diskutera, men kanske i ett annat sammanhang. Jag vet inte vad Cecilia Magnusson menar med att tolka Mariann Ytterbergs och mina kommentarer som att det är familjepolitisk debatt för ofta. Det kan lika gärna vara att det inte var tillräckligt ofta. Det beror lite på hur man vrider och vänder på det. Det var intressant det Cecilia Magnusson sade om att kompensera kommunerna. Jag har försökt att leta i alla finansieringskällor, men jag hittar inte den lilla överföringspost som skulle innebära att kommunerna fick möjligheten att förstärka sina förskolor, upprätt- hålla förskolan eller upprätthålla skolan. Det är gans- ka stora summor det handlar om för kommunerna. Men tittar man över ett antal år för den enskilda indi- viden är det kanske 600 kr eller 700 kr i månaden om man slår ut de 40 000 kronorna över de fem år som man har diskuterat. När det gäller helhetssynen vill vi att familjepoli- tiken ska vara synlig genom de direkta beslut man fattar på det området, när det gäller föräldraförsäkring etc. Den ska inte gömmas undan i skattepolitiken. Socialpolitik och familjepolitik ska synas tydligt, inte stickas under hatten på skattepolitiken. Det är det som gör helhetssynen över familjepolitiken så tydlig. Sedan ska jag be att få återkomma när det gäller utbildnings- och bostadsbidragen.
Anf. 211 CECILIA MAGNUSSON (m): Fru talman! Var det står någonstans, ja, när det gäller den gemensamma borgerliga ståndpunkten står det i vår reservation att kommunerna ska kompense- ras. Men jag skulle ta upp en annan vändning, diskus- sionen om pappamånaderna. Det finns ett antal före- tag som är föredömliga när det gäller att uppmuntra fäderna att ta ut föräldradagar. Är statsrådet beredd att på något sätt kompensera dessa företag som går före och tar på sig stora kostnader? Man skulle t.ex. kunna få avdrag på arbetsgivaravgiften eller något annat som skulle hjälpa företagen att faktiskt ta sitt ansvar i den här frågan. Man kan även ge en morot och inte bara slänga på piskor, som den nuvarande politiken sysslar med. Jag skulle också med anledning av skattepolitiken vilja säga att jag inte tycker att det är humant att först ta 46 000 kr i skatt av en ensamstående mamma och sedan ge henne 48 000 kr i bidrag och säga: Vi satsar på barnfamiljerna. Hon får 2 200 kr av staten eller också överbryggar man från dem som inte har barn till dem som har. Man stöttar familjer under den tid man har hög försörjningsbörda. Det var ju syftet med föräldraförsäkringen. Jag skulle gärna vilja ha stats- rådets kommentar till varför man inte först har höjt garantinivån innan man lade in fler pappamånader. Det är ju en tredjedel av kostnaden och det är många som är mer betjänta av en höjning av garantinivån.
Anf. 212 Statsrådet INGELA THALÉN (s): Fru talman! Om jag vore undersköterska och hade ett barn och ett arbete med undersköterskelön skulle jag betala en viss skatt till kommunen. Då gör jag som alla andra skattemedborgare i kommunen. Jag betalar för fritidsverksamhet. Jag betalar för försko- lan. Jag betalar förmodligen lite grann för att det ska finnas ett fullmäktige. Jag betalar lite grann för att det ska finnas gator och vägar och en del annat, precis som alla andra i den kommunen. Men så har jag ett barn och då behöver jag för att kunna klara mitt hushåll lite stöd från någon annan i en annan kommun, eller från någon som bor i andra änden av landet, dvs. det nationella. Det är någonting helt annat än att göra ett skatteavdrag som innebär att inte jag som kommunmedborgare är med och betalar det som alla andra kommunmedborgare i min kom- mun betalar. Då gömmer man undan familjepolitiken under skattepolitiken. Det tycker Cecilia Magnusson är bra, men det tycker inte jag är bra. Det är naturligt- vis därför vi står här och debatterar den frågan. Kompensera företag för att de ska uppmuntra männen att vara pappalediga genom att ge dem ett skatteavdrag, nej, det tycker inte jag. Det är så för- månligt för företaget att ha unga, aktiva, duktiga fäder som förstår social kompetens och som inser att det är viktigt med tillhörighet till barn. Det borde arbetsgi- varna ta emot med glädje. Sedan ska samhället göra sitt för att underlätta både för barn och företag, men i andra sammanhang, inte på det sättet.
Anf. 213 BIRGITTA CARLSSON (c) re- plik: Fru talman! Först kanske jag ska uttrycka min uppskattning av att statsrådet Ingela Thalén är med i den här debatten, även om det är sent på kvällen. Det känns alltid bra, tycker jag, när statsrådet deltar och lyssnar av vad vi tycker. Sedan tycker jag kanske inte att vi har fått klart för oss riktigt hur mycket som man tänker höja ga- rantinivån. Jag skickar med vårt förslag från Center- partiet. Vi tycker att den bör ligga på 200 kr för att det ska märkas att det är en rejäl höjning. Om man ska jämföra vilken nivå det behöver ligga på i dag för att det ska ligga rätt bör det, precis som Ulla Hoffmann nämnde tidigare, ligga på den nivån. Man kanske kan tro att jag inte är för att pappor ska ta sitt ansvar när det gäller barnen, men det är jag verkligen. Precis som jag nämnde tidigare har jag i min egen familj upplevt hur vi har delat på ansvaret för våra barn, och jag har märkt hur viktigt det är. Men jag nämnde också i mitt anförande hur en del företag sköter det här. Vi skickar från Centerpartiet också med ett förslag om att man i redovisningen av verksamhetsberättelsen skulle kunna lyfta in och visa hur generös man är mot sin personal eller hur man stöder de pappor som tar ut sin föräldraledighet. Jag håller med statsrådet om att det verkligen är en social kompetens som de fäder visar som tar det ansvaret och utnyttjar den möjligheten. Jag tycker att det är en viss orättvisa gentemot barn i de familjer där pappan inte kan ta ut den här månaden, beroende på den arbetssituation han har. Han kanske driver eget företag och inte kan. Det barnet får alltså en månad mindre tillsammans med sina föräldrar därför att man låser upp detta till en förälder som på grund av sin arbetssituation helt en- kelt inte kan ta ut den. Jag har funderat på varför systemet ska vara så stelbent att inte familjen själv kan få ta ställning i den frågan.
Anf. 214 Statsrådet INGELA THALÉN (s): Fru talman! När det gäller garantinivån, Birgitta Carlsson, återkommer jag senare i vår när vi diskute- rar vårbudgeten. Jag är inte beredd att diskutera frå- gan på det sättet i den här debatten. Jag tycker att det är en alldeles utmärkt idé att man i sin personalredovisning visar hur många män som tar ut föräldraledighet, likaväl som jag tycker att de vore bra om man redovisade hur många kvinnor i företaget som är föräldralediga, dvs. på vilket sätt är det här företaget ett företag med anställda som har barn och på det sättet också bidrar till - nu ska vi inte gå in i någon pensionsdebatt - helheten sett över ett generationsperspektiv. Jag är övertygad om att vi alltmer på arbetsmarknaden kommer att ha det så. Jag vill också stryka under att det inte enbart är ett ansvar för företag, utan det gäller i lika stor utsträckning organisationers och myndigheters redovisning av personal. Jag tror att det finns där men kanske inte uttryckt lika tydligt som det Birgitta Carlsson säger. Jag förstår det problem som Birgitta Carlsson be- skriver om den enskilde företagaren, särskilt då före- tagaren inte har någon anställd utan är ensamföreta- gare. Men som jag sade tidigare borde man utnyttja pappamånaden, eller mammamånaden, till att för- korta sin arbetstid och därmed över en längre period ta sig tid med sitt barn, även om man inte är hemma alla åtta timmarna varje dag. Man utnyttjar möjlighe- ten till mer tid utspridd över en längre period.
Anf. 215 BIRGITTA CARLSSON (c): Fru talman! Det var en fråga jag inte hann med i den förra omgången. Jag tycker att man kan känna en oro för den extra arbetsbelastning det kan bli på både företagen och försäkringskassorna. Vi vet redan i dag att försäk- ringskassorna klagar på att de har för mycket att göra. Det här innebär ytterligare en belastning eftersom de får ännu mer att göra genom att det blir ett steg till i detta. Vi tycker inte att det är rätt väg att gå. Vi vill i stället att möjligheterna ska finnas för föräldrarna att ha en större valfrihet i att använda pengarna som utgår som stöd till familjerna genom barnomsorgs- kontot. Nu ska vi inte repetera detta mer. Det känns som om att vi belastar både företag och försäkrings- kassor med extra arbetsuppgifter.
Anf. 216 Statsrådet INGELA THALÉN (s): Fru talman! Vi kanske inte ska gå in i detalj efter- som detta är en sista replikomgång. Jag kan förstå oron för hanteringen. Men i avväg- ningen mellan oron över hanteringen och de fördelar som det här innebär i ett längre perspektiv - inte bara för familjen enskilt just nu de närmaste månaderna eller åren, utan också både för företagen och för sam- hället i form av försäkringskassorna - handlar det om att det blir lite bättre balans i livet för den enskilda familjen med barn. De får möjlighet att utnyttja för- äldraförsäkringen över en lite längre period. Även jag kan tycka att det är ett litet steg som har tagits. Jag ser gärna att fler steg tas på den vägen, dvs. ge utrymme i tid för unga familjer. Det tror jag i det långa loppet är till nytta inte minst för de mindre företagen och de mindre arbetsplatserna, där man är beroende av att ha sin arbetskraft nära inpå sig - även den arbetskraft som har barn.
Anf. 217 KERSTIN-MARIA STA- LIN (mp): Fru talman! Statsrådet pratade lite om England. Det var inte så tokigt där, men där fanns tre skillna- der. Det finns ännu en skillnad, nämligen utslagning- en. Jag är ganska ofta i London för jag har goda vän- ner där. Det sitter mödrar på trottoarerna med späd- barn i famnen och tigger. Än så länge har vi inte sett något sådant hos oss. Gud hjälpe att vi aldrig får se det! Man ser människor med sparbössor som samlar in pengar till motsvarigheten till BVC och MVC. På institutioner som t.ex. ungdomsmottagningar - jag har besökt flera - måste det på många ställen avdelas en speciell person som sitter och jagar pengar eller sponsorer. Jag ville bidra med den bilden. Så får det inte gå med oss. Jag måste säga något om maxtaxan. Det har varit alldeles tyst om den. Miljöpartiet kallar den för mix- taxa. Vi tyckte att vi fick till en lite bättre fördelning. Jag vill påpeka att det behövs ett massivt arbete för att höja kvaliteten. Jag tvivlar lite på att den sum- ma som är avsatt kommer att räcka.
Anf. 218 Statsrådet INGELA THALÉN (s): Fru talman! Jag börjar med det sista. De budgetresurser som vi har avsatt i det här ste- get, 500 miljoner kronor, för att höja kvaliteten i förskolan, kommer naturligtvis att vara väldigt vikti- ga för att se till att det blir bra insatser. Jag håller med Kerstin-Maria Stalin att förstärkningen av kvaliteten i förskolan är ett långsiktigt arbete. Jag tror att vi också framöver kommer, av olika skäl, att titta på förstärk- ningar. Det är inte alldeles säkert att det ska handla om ökade statsbidrag. Det kan också handla om andra insatser, dvs. att arbeta på ett annat sätt i förskolorna med stöd från omgivningen. Jag vet att Kerstin-Maria Stalin och jag är väldigt angelägna om att få en bra föräldrautbildning, ett bra stöd till föräldrarna och att ge dem möjligheter att samverka kring förskolan. Jag ska nämna en sak när det gäller jämförelserna mellan Sverige och Storbritannien. I Storbritannien är det en hög andel tonårsgraviditeter. Det har vi inte i Sverige. Det har vi troligtvis inte därför att vi har både upplysning, information och stöd till unga kvin- nor och unga pojkar. Jag vill också avsluta med att säga att man i Stor- britannien har dragit i gång ett utomordentligt stort och ambitiöst program för att bekämpa fattigdom, bl.a. fattigdom bland barn. Detta är ett led i det ge- mensamma EU-arbete som bedrivs för att bekämpa fattigdom och utslagning inom Europaunionen.
Anf. 219 KERSTIN-MARIA STA- LIN (mp): Fru talman! Än så länge har vi inte så många ton- årsgraviditeter, men vi har fler och fler tonårsaborter - tyvärr. Jag är glad att vi ska fästa stor uppmärksamhet på kvaliteten på dagis. Barnverket - inte Banverket - ett nybildat nätverk, menar att det på många dagis är fråga om förvaring. Det är alldeles för stora grupper, och personalen hinner inte göra annat än att förhindra olyckor. Det är en otroligt viktig sak att hålla ögonen på.
Anf. 220 Statsrådet INGELA THALÉN (s): Fru talman! Jag är övertygad om att det är precis som Kerstin-Maria Stalin säger, nämligen att det finns förskolegrupper och förskolor som har ett mycket stort behov av resurser. Men jag vill ändå poängtera, för att det inte ska bli en för ensidig bild av hur det kan se ut, att de möjligheter jag möter de flesta dagar i veckan när det gäller förskoleverksam- het, visar på att det är en hygglig tillvaro med bra omvårdnad och bra pedagogisk verksamhet för våra barn. Det kan ändå kännas som en tröst. Det handlar om att oavsett vad vi har för lösningar i våra diskus- sioner och politiska förslag, syftar detta ändå till att skapa en bra tillvaro för barnen. Vi vill ändå att både familjepolitiken och det vi gör runtomkring ska ge ett utrymme för föräldrarna och ett gott stöd för barnen i deras uppväxt. Då är förskolan ett utomordentligt bra medel för att stärka barnen i deras uppväxt.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 22 mars.)
19 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades Propositioner 2000/01:68 Ersättning för ideell skada 2000/01:69 En begränsad översyn av socialförsäk- ringsregisterlagen (1997:934) 2000/01:77 Integrering av verksamheter inom politi- kområdet Skydd mot olyckor 2000/01:81 Omskärelse av pojkar 2000/01:83 Sveriges tillträde till 1996 års EU- konvention om utlämning 2000/01:86 Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention om bekämpande av bombattentat av terrorister 2000/01:91 Övergångsbestämmelserna till polisdata- lagen 2000/01:97 Vissa ändringar i alkohollagen 2000/01:99 Statens folkhälsoinstitut - roll och upp- gifter 2000/01:105 Förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall 2000/01:106 Diskonteringsränta vid beräkning av livförsäkringsavsättningar
Skrivelse 2000/01:73 Redogörelse för steriliseringsfrågan i Sverige åren 1935-1975 och regeringens åtgärder
Motioner med anledning av prop. 2000/01:70 Automatisk ba- lansering av ålderspensionssystemet 2000/01:Sf26 av Bo Könberg m.fl. (fp) 2000/01:Sf27 av Claes Stockhaus m.fl. (v) 2000/01:Sf28 av Gunnar Axén (m) 2000/01:Sf29 av Kerstin-Maria Stalin (mp)
med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen 2000/01:Ub25 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) 2000/01:Ub26 av Jeppe Johnsson (m) 2000/01:Ub27 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) 2000/01:Ub28 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) 2000/01:Ub29 av Roy Hansson (m) 2000/01:Ub30 av Roy Hansson (m) 2000/01:Ub31 av Ana Maria Narti (fp) 2000/01:Ub32 av Beatrice Ask m.fl. (m) 2000/01:Ub33 av Sofia Jonsson m.fl. (c) 2000/01:Ub34 av Laila Bäck och Mariann Ytter- berg (s) 2000/01:Ub35 av Christina Pettersson och Sylvia Lindgren (s)
med anledning av prop. 2000/01:76 Från anstalt till frihet 2000/01:Ju8 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) 2000/01:Ju9 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) 2000/01:Ju10 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)
20 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 21 mars
2000/01:331 av Harald Nordlund (fp) till jordbruks- minister Margareta Winberg Mobila slakterier 2000/01:332 av Kerstin-Maria Stalin (mp) till stats- rådet Maj-Inger Klingvall Humanitärt visum 2000/01:333 av Anne-Katrine Dunker (m) till kul- turminister Marita Ulvskog Bemanningsföretag för kulturskapare
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 27 mars.
21 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar framställts
den 20 mars
2000/01:936 av Annelie Enochson (kd) till socialmi- nister Lars Engqvist Låsta arvspengar och socialbidrag 2000/01:937 av Margareta Viklund (kd) till socialmi- nister Lars Engqvist Barnen och lördagsöppet på Systemet 2000/01:938 av Ronny Olander (s) till socialminister Lars Engqvist Varningstext på alkoholförpackningar 2000/01:939 av Annelie Enochson (kd) till socialmi- nister Lars Engqvist Kombinerad sjukpenning och studiestöd 2000/01:940 av Inger Lundberg (s) till statsrådet Lars-Erik Lövdén Redovisningsregler för bostadsföretag 2000/01:941 av Henrik S Järrel (m) till näringsmi- nister Björn Rosengren Avreglering för näringsidkande företag 2000/01:942 av Magnus Jacobsson (kd) till närings- minister Björn Rosengren Infrastrukturen i Dalsland 2000/01:943 av Rolf Gunnarsson (m) till näringsmi- nister Björn Rosengren Ung företagsamhet 2000/01:944 av Carina Hägg (s) till statsrådet Britta Lejon Riksdagens roll i arbetet för mänskliga rättigheter 2000/01:945 av Gunilla Wahlén (v) till jordbruksmi- nister Margareta Winberg Genetiskt modifierade livsmedel 2000/01:946 av Anita Sidén (m) till statsrådet Ingela Thalén Beräkningsgrunder för bidrag
den 21 mars
2000/01:947 av Helena Bargholtz (fp) till utrikesmi- nister Anna Lindh Antisemitism i Lettland 2000/01:948 av Tuve Skånberg (kd) till utrikesmi- nister Anna Lindh Förföljelse av kristna i Kina 2000/01:949 av Rolf Gunnarsson (m) till kulturmi- nister Marita Ulvskog Bidrag till uppsnyggning inför EU:s ministerbesök
den 20 mars
2000/01:950 av Rolf Gunnarsson (m) till försvarsmi- nister Björn von Sydow Flytt av Swedint 2000/01:951 av Maud Ekendahl (m) till justitiemi- nister Thomas Bodström Effektivare rättsväsende
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda- gens snabbprotokoll tisdagen den 27 mars.
22 § Anmälan om skriftliga svar på frågor
Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in- kommit
den 21 mars
2000/01:844 av Rolf Gunnarsson (m) till näringsmi- nister Björn Rosengren Tidningsdistribution i glesbygd 2000/01:864 av Anna Åkerhielm (m) till näringsmi- nister Björn Rosengren Farledsavgifterna 2000/01:868 av Ewa Larsson (mp) till kulturminister Marita Ulvskog Kvinnliga filmskapares villkor 2000/01:869 av Rolf Gunnarsson (m) till försvarsmi- nister Björn von Sydow Arméförbanden 2000/01:870 av Rolf Gunnarsson (m) till försvarsmi- nister Björn von Sydow Värnpliktigas avhopp 2000/01:871 av Karin Falkmer (m) till näringsmi- nister Björn Rosengren Industrirelaterad forskning 2000/01:873 av Susanne Eberstein (s) till utbild- ningsminister Thomas Östros Studiemedel för dansutbildning 2000/01:874 av Lilian Virgin (s) till kulturminister Marita Ulvskog Stödet till Gotlands teater 2000/01:882 av Agne Hansson (c) till miljöminister Kjell Larsson Långtidsutredningen 2000/01:883 av Kenneth Johansson (c) till miljömi- nister Kjell Larsson Funktionstänkande inom miljöpolitiken 2000/01:884 av Sofia Jonsson (c) till miljöministern IT och miljö 2000/01:887 av Margareta Andersson (c) till miljö- minister Kjell Larsson Klimat och företagens engagemang 2000/01:888 av Marianne Andersson (c) till miljömi- nister Kjell Larsson Kvicksilverexport 2000/01:889 av Kjell-Erik Karlsson (v) till miljömi- nister Kjell Larsson Sellafieldutsläpp 2000/01:890 av Kjell-Erik Karlsson (v) till miljömi- nister Kjell Larsson MOX-bränsle 2000/01:892 av Göran Norlander (s) till miljöminis- ter Kjell Larsson Skydd av områden med höga naturvärden 2000/01:894 av Johan Pehrson (fp) till statsrådet Maj-Inger Klingvall Avvisning av Kosovoflyktingar 2000/01:897 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Maj- Inger Klingvall Transportörsansvaret 2000/01:898 av Eskil Erlandsson (c) till miljöminis- ter Kjell Larsson Effekter av det förändrade klimatet 2000/01:904 av Owe Hellberg (v) till miljöminister Kjell Larsson Boverkets föreskrifter angående tillgänglighet 2000/01:905 av Per Westerberg (m) till miljöminister Kjell Larsson Miljöstyrningsrådet 2000/01:906 av Erling Wälivaara (kd) till utbild- ningsminister Thomas Östros Religionsundervisningen i Luleå 2000/01:907 av Per Bill (m) till utbildningsminister Thomas Östros Tilldelningen av medel till högskolorna 2000/01:908 av Sven Bergström (c) till statsrådet Ulrica Messing Utgivningen av dagstidningar på lördagar 2000/01:909 av Sven-Erik Sjöstrand (v) till statsrådet Maj-Inger Klingvall EU:s bidrag till UNHCR:s finansiering 2000/01:910 av Eva Arvidsson (s) till kulturminister Marita Ulvskog Kriterierna för Svenska Filminstitutets bidragsverk- samhet 2000/01:911 av Dan Kihlström (kd) till kulturminis- ter Marita Ulvskog Saknade konstverk hos statliga myndigheter 2000/01:912 av Tuve Skånberg (kd) till utrikesmi- nister Anna Lindh Biståndet till Palestina 2000/01:920 av Ola Sundell (m) till jordbruksminis- ter Margareta Winberg Leader-projektet 2000/01:922 av Amanda Agestav (kd) till statsrådet Ingela Thalén Adoptionsbidraget
Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 27 mars.
23 § Kammaren åtskildes kl. 21.08.
Förhandlingarna leddes av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 9 § anf. 15 (delvis), av förste vice talmannen därefter t.o.m. 12 § anf. 37, av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 14 § anf. 86, av talmannen därefter t.o.m. 15 § anf. 106 (delvis), av andre vice talmannen därefter till ajourneringen kl. 16.54, av förste vice talmannen därefter till ajourneringen kl. 17.53 och av talmannen därefter till sammanträdets slut.