Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:79 Onsdagen den 14 mars
ProtokollRiksdagens protokoll 2000/01:79
Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2000/01:79 Onsdagen den 14 mars Kl. 9.00 - 15.14
17.00 - 17.41
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
-----------------------------------------------------------------
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 8 mars. 2 § Sveriges antagande av rambeslut om pen- ningtvätt m.m.
Föredrogs justitieutskottets betänkande 2000/01:JuU17 Sveriges antagande av rambeslut om penningtvätt m.m. (prop. 2000/01:58).
Talmannen konstaterade att ingen talare var an- mäld. (Beslut fattades under 9 §.)
3 § Högskolan
Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 2000/01:UbU8 Högskolan.
Anf. 1 TOMAS HÖGSTRÖM (m): Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till reservation 1 i det här betänkandet som handlar om högskolan. Här ser vi vilket utrymme och vilken betydelse som högskolefrågor har i riksdagen med tanke på det antal motionsyrkanden som föreligger till behandling i detta betänkande. Ska man framgångsrikt utveckla högskole- och universitetsutbildningen handlar det om hur man lyckas med de grundläggande utbildningarna. Vad är resultatet i grundskolan och i gymnasieskolan där grunden för vidare studier läggs? Här finns det myck- et övrigt att önska. Ett större fokusering måste därför ligga på resul- tat, inte bara inom de kommunala utbildningarna, och på hur universitet och högskolor hanterar de olika studenterna dels när det gäller antagning, dels när det gäller studier och studiehandledning. Moderata samlingspartiet begär en utbildningspo- litisk reform utifrån vissa grundförutsättningar. Till att börja med säger vi att vi vill ha utökade interna- tionella kontakter i form av ökat studentutbyte, ökat utbyte av forskningsstuderande och ett bättre interna- tionellt forskningssamarbete inom olika forsknings- fält. Det behövs ett helhetsgrepp på utbildningspoliti- ken, och den uppgiften ligger hos Sveriges utbild- ningsminister. Men utbildningsministern är mer fokuserad på antalet platser, vilket har betydelse, mer fokuserad på att anslå ett visst antal miljoner, vilket vi kan få pre- senterat för oss t.ex. i Dagens Nyheters debattartiklar. Men det räcker inte med att fokusera enbart på det internationella samarbetet, även om det har betydelse. Vi lägger fram förslag om nya antagningssystem. Vi anser att respektive högskola och universitet lokalt ska få utforma antagningsreglerna utifrån respektive utbildning. Nuvarande system, som är likriktat och centraliserat, missgynnar individerna och - det vill jag påstå - missgynnar respektive universitet och högskola. Likformighet leder sällan till en framgångs- rik utveckling. Det är först när vi ser en mångfald som vi kan dra nytta av de goda exemplen. Som en del i den utbildningspolitiska reformen vill vi också att fristående högskolor ska startas. Detta har vi också redovisat i våra anslagsmotioner och i de yrkanden som behandlas i det här betänkandet. På precis samma sätt som friskolor är bra när det gäller grundskola och gymnasieskola är fristående högsko- lor bra för resultatutvecklingen inom högskole- och universitetsutbildningen. Vi anser vidare att man måste åstadkomma en kontinuerlig kunskaps- och kompetensutveckling för alla som är i förvärvsarbete. Av den orsaken för vi fram idéer om individuella kompetenskonton som står till disposition för den enskilda individen, men där både den anställde och arbetsgivaren bidrar till finan- sieringen. I sin vishet avstyrker utbildningsutskottet den moderata motionen om betydelsen av humaniora. Det är bra att motionera, men det är sällan som vi så snabbt blir tillgodosedda med anledning av en motion till Sveriges riksdag på det sätt som vi nu har blivit i och med att utbildningsministern i DN Debatt i vanlig ordning presenterar och gläntar på locket till kom- mande vårproposition där han aviserar att ytterligare 200 miljoner kronor ska läggas på satsningar inom humaniora och samhällskunskap, och det har ett vär- de. Sedan ska vi naturligtvis titta närmare på utform- ningen av den satsningen. Med beklagande kan jag konstatera att det råder en otakt mellan utskottets majoritet och departemen- tet. Jag hade kanske hellre sett att det hade förts en dialog mellan departement och utskott som hade tagit sig uttryck i ett bejakande av det moderata initiativet i den här frågan. Men vi sänder en tanke till utbild- ningsministern som hörsammade vårt förslag. Det är en fråga i det här betänkandet som är av stort intresse för mig, och den handlar om kårobliga- toriet. Med hänvisning till principiella och praktiska ställningstaganden avvisar man förslaget om att av- skaffa kårobligatoriet. Då måste man ju ställa vissa principiella frågor och reda ut begreppen. Har vi föreningsfrihet i det här landet eller inte? Varför ska studenter vara skyldiga att tillhöra en organisation? Är det i överensstämmelse med de demokratiska traditioner och de demokratiska värden som riksda- gen är högsta bevakare av att ha kvar en sådan föråld- rad ordning som kårobligatoriet ändå är? Det går bra att tänka fritt i Sveriges riksdag, i Sve- riges högsta beslutande organ. Det har den nuvarande utbildningsministern också gjort, eftersom han själv lade fram motsvarande förslag vid den tid då han var riksdagsledamot. Nu när han befinner sig i verkstäl- lande ställning och har möjlighet att lägga fram för- slag i enlighet med ett motionsyrkande som han själv har skrivit, då sviker modet honom, och det måste jag beklaga. Det är samtidigt ett fattigdomsbevis att riks- dagen inte ger regeringen i uppdrag att lägga fram ett förslag om avskaffande av kårobligatoriet. För tydlighets skulle vill jag också framföra att det finns många väsentliga uppgifter som utförs inom kårobligaoritet, och självfallet ska vi hitta lösningen för dem på frivillig väg eller på annat sätt. Men förut- sättningen är ändå att vi måste visa en vilja att hitta dessa lösningar. Föreningsfriheten är en del av den demokrati som vi är satta att vårda, och då går det inte att ha kvar den här typen av föråldrade system. Det går inte med tanke på de åtgärder som har vidta- gits inom andra områden där tvång har gällt för att få del av vissa av samhället tillhandahållna tjänster, tidigare knutna till fackliga organisationer. Fru talman! En utbildningspolitisk reform måste bygga på ett fokus på resultaten, och som jag sagt här i kammaren måste den också ge ett utrymme för mångfald och utveckling. Här brister det i det svenska utbildningssystemet. Här brister det i den svenska utbildningspolitiska debatten.
Anf. 2 BRITT-MARIE DANESTIG (v): Fru talman! Mycket intresse har fokuserats på universitetens och högskolornas ledningsfunktioner. Men universitet och högskolor är inte som företag. Inte heller kan man säga att de är som andra myndig- heter, för de har ett samhällsuppdrag som är lite spe- ciellt. I det ingår att kritiskt pröva etablerade sanning- ar och rådande förhållanden. Någonstans läste jag att universitetskanslern hade uttryckt det ungefär så här: Själva kännetecknet för ett universitet måste vara och förbli friheten i sökan- det och förmedlandet av kunskap. Ett universitet utgörs alltså av sina studenter och sina lärare, och det blir faktiskt vad de gör det till. Decentralisering av beslutsrätten bör naturligtvis ha resulterat i att studenter och lärare känner att de har ett reellt men också större inflytande än tidigare. Därför är det så viktigt hur den interna demokratin fungerar inom högskolorna och universiteten. Den är så viktig att den är värd att utvärdera noggrant. När det gäller lärarna skulle jag vilja säga att de- ras arbetsbörda har ökat, vilket bl.a. har fått till re- sultat att sjukfrånvaron ökat dramatiskt de senaste åren. Det är allvarligt, tycker vi. Vad beror då detta på? Ja, det finns många olika orsaker. Antalet studenter har fördubblats under de senaste tio åren, vilket är glädjande men naturligtvis har in- neburit att arbetsbördan har ökat. Anslagen till grundutbildningen har också urholkats. Tillräcklig kompensation har inte utgått för löneförhöjningar och andra kostnadsökningar. Antalet äldre studenter har ökat och även antalet studenter från andra kulturer och socioekonomiska grupper, och nya studerande- grupper ställer andra krav på stöd. Det har också skett en kraftig förskjutning mot allt högre examina, vilket ökat kraven på lärartät handledning. Det är viktigt, tror vi, att lärarnas tjänstgöring inte blir alltför ensidig, utan att de bereds möjligheter att både undervisa och forska och också att tillräcklig tid avsätts för lärarnas kompetensutveckling. Undervis- ningsskickligheten är någonting som måste uppvärde- ras. Det gäller även högskolepedagogiken, för den har varit och är fortfarande ett mycket eftersatt område. Vi anser att alla lärare borde få en god pedagogisk utbildning. Trots att adjunkterna svarar för hälften av all un- dervisning på grundutbildningarna - de är den största gruppen av lärare och kommer också att förbli det under lång tid framöver - är de enligt vår mening en missgynnad grupp. Adjunkterna måste stimuleras till och ges bättre möjligheter att forskarutbilda sig. Ad- junkterna måste också som grupp bli mer delaktiga i beslutsfattandet. Konsekvenserna av att anslagen till grundutbild- ningar urholkats syns tydligast inom humaniora, samhällsvetenskap, teologi och juridik. Där ligger antalet undervisningstimmar på sina håll klart under den nivå som angavs som önskvärd i Grundbulten på sin tid. Och det finns verkligen fog för misstanken att också kvaliteten har sjunkit till en icke acceptabel nivå. Jag vet studenter som möter sina lärare bara tre fyra timmar i veckan. Detta är brister som nu måste avhjälpas i vårbudgeten. Det är därför glädjande att utbildningsminister Thomas Östros i går gick ut med en artikel i Dagens Nyheter och berättade om en höjning av anslaget till humaniora och samhällsvetenskap med 200 miljoner, vilket motsvarar en resursförstärkning på 7 %. Det är ett gott steg, tycker vi, på vägen mot en resursför- stärkning på 15-20 %, som vi menar behövs på lite längre sikt för att kunna stärka kvaliteten i undervis- ningen och för att lärarnas engagemang inte ska riske- ra att svalna ytterligare. Vi tycker att det är bra att utbildningsministern inte valt att flytta medel från naturvetenskap och teknik till humaniora och sam- hällsvetenskap. Det tror vi skulle ha varit en mycket tveksam lösning av det här problemet. Om det politiska målet att 50 % av en årskurs som slutar gymnasieskolan ska fortsätta till högre studier förverkligas, kommer lärarnas arbetsuppgifter att bli alltmer komplexa allteftersom studerandegrupperna blir alltmer heterogena med avseende både på social och på etnisk bakgrund. Studenterna kommer att kräva ett mer individualiserat möte med lärarna. Det är en av orsakerna till att vi har motionerat om en obligatorisk akademisk introduktionskurs för studenterna. En sådan kurs skulle göra studenter från andra kulturer och från hem utan studietradition tryg- gare i mötet med den akademiska världen. Utan för- förståelse kan den akademiska världen och dess be- greppsapparat verka både obegriplig och förvirrande. Kursen borde innehålla en introduktion till veten- skapshistoria, vetenskapsteori, forskningsetik och grundläggande vetenskapliga metoder. Den bör också behandla studieteknik och ge information om stu- denternas rättigheter och om universitetets organisa- tion. En introduktionskurs med ett mjukt anslag kan också skapa ett mer personligt förhållningssätt mellan studenter och lärare. Vi tror att en sådan kurs om två till fyra veckor skulle betala sig väl längre fram. Min erfarenhet är också att informationen till nya studen- ter är bristfällig när de väl har påbörjat sin utbildning. Många motioner behandlar anpassningen av hög- skoleutbildningen till invandrares behov. Vänsterpar- tiet delar uppfattningen att möjligheterna till valide- ring av kurser och betyg samt komplettering av tider i utbildning är av stor betydelse. Jag har nyligen varit i Göteborg och studerat hur man jobbar med valideringsfrågor där. Det var häp- nadsväckande att höra att man har hittat 120 arbetslö- sa läkare bland invandrare genom att fullständigt dammsuga hela västkusten. De här personerna är nu föremål för olika åtgärder, beroende på deras indivi- duella behov, och kan inom en snar framtid gå ut i arbete inom ett yrke där det råder stor brist i dag. Vi förväntar oss att propositionen som kommer i september och som kommer att behandla bl.a. antag- ningsregler ska ta ett helhetsgrepp på just de här frå- gorna. När det gäller digital distansutbildning tror jag att Distansutbildningsmyndighetens nya roll när det gäller att driva metodutveckling och också stå för information kan ge förutsättningar för ett nätuniver- sitet baserat på samverkan mellan flera olika lärosä- ten. Vi har här i kammaren i många år lyft fram ett förslag om ett folkligt öppet distansutbildningsuni- versitet med en liten slimmad administration som skulle kunna fylla de här behoven. Naturvetenskap- och tekniksatsningarna är och har varit nödvändiga för att motsvara de behov som finns i samhället. Problemet är att för få elever väljer NV-programmet i gymnasieskolan. Det upplevs som svårt med ett abstrakt innehåll och en många gånger traditionell uppläggning av undervisningen. Elever som söker till NV-programmet är i regel mycket målinriktade och klara över sina framtida yrkesval. Elever som är mer osäkra och sökande i sina val, och som prioriterar att bli någon i stället för att bli något, väljer gärna andra program med mer utrymme för samtal och skapande verksamhet. Här tror jag att det är viktigt att även gymnasieskolan hittar formerna för flera otraditionella kombinationer av ämnen. Jag hoppas att gymnasieskolekommittén kommer att lägga fram ett förslag om detta. Den rådande lärarbristen inom naturvetenskap och teknik är ett problem som måste lösas, och det måste lösas snart. Annars löper vi risk för att ännu fler tap- par intresset för dessa ämnen redan tidigt i grundsko- lan. Jag undrar vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att få flera studenter till lärarutbildningarna inom just naturvetenskap och teknik och om det är möjligt att tänka sig det som vi har föreslagit, att man ska kunna studera inom det här området, i alla fall under den här bristperioden, med den förhöjda bidragsdelen i studiemedlet. Med detta yrkar jag bifall till reservation 8 om en akademisk introduktionsgrundkurs. Den hör ihop med moment 12. Jag vill också säga att vi givetvis står bakom reservationen som rör moment 26, vidareut- veckling av lärarutbildningen när det gäller sex- och samlevnadsundervisningen.
Anf. 3 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik: Fru talman! Jag yrkade bifall till reservation 1. För tydlighets skull vill jag också säga att den ligger under moment 1. Britt-Marie Danestig hävdade i sitt anförande att det är viktigt hur den interna demokratin fungerar. Den interna demokratin inom högskole- och univer- sitetsområdet handlar ju bl.a. om kårobligatoriet. Av den anledningen måste jag fråga vilken definition som Britt-Marie Danestig och hennes parti har när det gäller demokratins och dess fundamental del före- ningsfrihetens betydelse.
Anf. 4 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re- plik: Fru talman! I vårt utbildningspolitiska program står det här klart. Principiellt skulle jag kunna hålla med Tomas Högström om att kårobligatoriet borde avskaffas. Men vi lever i en praktisk, reell verklighet. Kårerna har oerhört stor betydelse när det gäller det sociala skyddsnätet för studenterna. De handhar en mängd rent kurativa uppgifter. Detta är oerhört viktigt i en tid när högskolan expanderar mycket och det kommer nya grupper till universiteten som kanske inte har den här förförståelsen som jag talar om och inte heller tryggheten i det akademiska livet. Studiemiljön är inte bara, Tomas Högström, själva undervisningen, det som sker på universiteten. Studi- emiljön för studenterna handlar också om vad som sker på fritiden. Det hör också ihop med boendet, alltså den totala livsmiljön.
Anf. 5 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik: Fru talman! Ja, jag kan ju instämma när det gäller kårernas arbete och dess betydelse inom ramen för verksamheten vid ett universitet eller en högskola. Men att avskaffa kårobligatoriet omöjliggör inte att den verksamheten fortsätter. Det är ganska intressant att nu få belyst att Väns- terpartiets representant i den här debatten instämmer i principerna. Men hon är inte beredd att ta konsekven- serna av sitt principiella ställningstagande utan över- går då till något slags kvasidiskussion om huruvida det är möjligt eller inte att avskaffa kårobligatoriet. Men då går vi väl in och prövar om det är möjligt! Vi kan bara konstatera att så mycket var Vänster- partiets demokratiska principer värda.
Anf. 6 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re- plik: Fru talman! Jag tror inte att man ska dra det här alltför långt i någon slags ideologisk diskussion. Jag redovisade ärligt vad som står i vårt utbildningspoli- tiska program, och det står vi för. Vi har inte sett några möjligheter att praktiskt lösa de här problemen. I det fallet delar jag alltså den skrivning som finns, som majoriteten har i betänkan- det. Än så länge finns inte de faktiska förutsättning- arna och då finns det inte möjligheter att slopa kårob- ligatoriet. Kårerna behövs. Ibland får man ju rucka lite grann på principerna för att verkligheten ser ut som den gör.
Anf. 7 YVONNE ANDERSSON (kd): Fru talman! Under det att Vänsterpartiets Britt- Marie Danestig i sitt anförande presenterar en rad saker som bör styras upp ytterligare skulle jag i mitt anförande vilja lyfta behovet av att självständighets- förklara våra lärosäten och därigenom tillåta kvali- tetshöjningar med utgångspunkt i verksamheternas vardag. Det hjälper inte med dokument och planer av oli- ka slag om inte dessa praktiseras och fullföljs i var- dagen. Jag har haft förmånen att på studieresa besöka flera lärosäten. Jag har hört deras synpunkter och visioner. Jag inser att om vi på ett gott sätt ska för- valta de tillgångar som vårt land har inom kunskaps- och utbildningsområdet måste vi våga ta rejäla steg mot förändringar och mot en uppbyggnad kring lan- dets lärosäten som syftar till en kvalitet som man kan konkurrera med. Fru talman! I det här anförandet vill jag främst be- röra tre frågor; högskolornas framtida försörjning, lärares och forskares miljö- och arbetsförhållanden och studenternas rättigheter. Behovet av, och antalet, utbildningsplatser och möjligheter till avancerad forskning ökar alltmer. Redan i dag lägger ansvariga sina pannor i djupa veck. Lojalitetskrisen har drabbat dem. De måste göra nedskärningar eller kringgå regeringens direktiv, de måste välja mellan två onda vägar etc. För egen del försöker jag överföra deras problem till min egen hushållskassa. Vad gjorde jag när peng- ar saknades och familjen växte? Jo, jag såg till att öka intäkterna, inkomsterna. Om utgifterna ökar och till- delningen av medel inte står i proportion till ökade kostnader måste man hitta andra vägar. Vägen till intäkter för lärosätena är i dag krokig. Men den finns. Kunskap kan omsättas i kapital. Sverige har många studenter som studerar utomlands och som får låna av svenska staten till sina studieavgifter. Samti- digt har vi ett stort antal studenter från andra länder som studerar i vårt land, vilket är jättebra. Men dem betalar den svenska staten också utbildningen för. Det är orimligt på sikt att ett litet land som Sverige inte ska ta emot sin del av det kapital som flödar på den globaliserade utbildningsmarknaden. Andra länder i världen har insett värdet av kun- skap och att detta kan omsättas i kapital. Det finns kapitalstarka nationer som saknar moderna utbild- ningssystem och som behöver få sina ungdomar ut- bildade. På detta sätt kan Sverige hjälpa länder till ett utbildningssystem som bygger på demokratins grundprinciper samtidigt som vi tjänar på tjänsten och kan behålla och utveckla kvaliteten på utbildningarna i vårt land. Det är helt enkelt ett koncept där alla blir vinnare. Fru talman! Regeringen måste ta bort begränsande regler och låta utbildning få bli en inkomstkälla till glädje och nytta för alla. Samtidigt som ett land som t.ex. Australien har intäkter av utbildning som sin sjätte största inkomstkälla har Sverige regler som förhindrar svenska lärosäten att ta betalt av utländska studenter. Om Sverige tillämpar samma villkor som interna- tionella universitet kan fler lärare med anständiga löner anställas, mer forskning och undervisning pro- duceras och höjd kvalitet åstadkommas. Svenska studenter får glädje av en utveckling på lärosätet och vi får alla del av de infrastrukturella effekterna. Där- till blir Sverige ett land på den internationella kartan när det gäller god utbildning och forskning. Sverige är detta redan i dag, men Sverige kan stärka sin inter- nationella position i detta avseende. Vi kan inte heller förringa alla de nätverk och kontakter som svenska ungdomar kan skapa och ingå i tillsammans med människor från andra världsdelar. Sverige kan inte längre leva på export av stål, fru talman. Men vi kan utveckla de tillgångar av hög kvalitet som vi faktiskt har. Det är kunskap och ut- bildning. Detta ökar inkomsterna till landet och på sikt tillväxten. Fru talman! Jag vill gå vidare och tala om lärares och studenters arbetsmiljö. Denna skulle också för- bättras avsevärt om vi självständighetsförklarade lärosätena och de fick arbeta med världen som upp- tagningsområde. Självklart har man nationen, och vi har som tur är lärosäten i varje region. Det är bra. Men det är också viktigt att vi inser Utbildningssveri- ge aldrig ska begränsas. Här måste vi se till att det blir möjligheter för tillväxt och utveckling. Detta sker bäst om vi tillåter olika lärosäten att själva få hitta sina möjligheter. Studenter och lärare är grupper som är ett lärosä- tes viktigaste resurser och kring vilka själva verk- samheten är uppbyggd. Men det är också de grupper som är mest utsatta i dag. Genom regleringsbrev anger regeringen vilka utbildningar som ska erhålla anslag, hur stora anslagen ska vara och hur många utbildningsplatser som ska tillskapas och inom vilka områden. Den styrningen drabbar ytterst studenter och lärare. Det har också visat sig att ett stort antal platser inom t.ex. naturvetenskap och teknik stått tomma till nackdel för samhällsvetenskap och huma- niora som har haft köer. Kristdemokraterna vill upp- rätthålla en balans mellan naturvetenskaplig och tek- nisk utbildning som är jätteviktig. Men vi vill också ha humaniora och samhällsvetenskap som är absolut nödvändiga för att mänskliga och kulturella värden ska behållas i ett teknifierat samhälle. Den svenska högskolan har byggts ut kraftigt un- der de senaste åren. Kristdemokraterna har inte varit helt glada över att utbyggnaden har skett så snabbt. Vi har varit oroliga för att kvaliteten skulle bli lägre, och det finns tendenser till det. Enligt Ingmar Linds utredning om högskolans styrning räcker pengarna inom vissa områden bara till fem timmars lärarinter- aktion per vecka. Mellan 1989 och 1998 har andelen studenter ökat med 84 %, medan antalet lärare har ökat med bara 40 %. Vi kan i längden inte påstå att detta inte har att göra med kvalitet. Och framför allt har lärarna tving- ats effektivisera sitt arbete så att de knappast kan känna arbetstillfredsställelse. Därtill har deras andel av administrativt jobb ökat. En sådan arbetssituation lockar inte fler till yrket, särskilt med tanke på att löneutvecklingen dessutom är sämre än för de flesta jämförbara arbeten. Lärarbristen kommer att vara förödande om inget görs. På en interpellation inom detta område för en tid sedan svarade ministern mig att den stora utbyggna- den av forskning skulle vara tillräcklig. Jag tror att det måste finnas både lärare och forskare var och en med sin specifika men också gemensamma kompe- tens för att högskolan ska fungera bra. Därför bör lärarnas arbetsförhållanden utredas och deras roll uppvärderas. Inom den närmaste tioårsperioden förväntas en tredjedel av lärarna och forskarna pensioneras. Det innebär att över 10 000 lärare behöver nyanställas för att motsvara högskolans behov. Den senaste tiden har dessutom visat en tendens hos lärare att söka sig till andra länder eller andra mer välbetalda arbeten. Uni- versiteten i vårt land står inför en gigantisk kris be- träffande lärarkompetens, och den måste mötas med strategier så att man lockar människor att välja lärar- yrket. Fru talman! Studenterna måste få rätt till en god utbildning. De satsar resurser för att gå igenom den. Genom en kraftig styrning fråntas den unga genera- tionen också friheten att välja det yrke som de önskar. Samhällets styrning får aldrig innebära en begräns- ning av ungdomars möjligheter till kunskap, lärosäte- nas självbestämmande och forskningens frihet. Jag menar att vi måste självständighetsförklara universi- teten. Fru talman! Vad har då kristdemokraterna för konkreta förslag? Jo, genom att varje lärosäte får ta ansvar för sin utveckling och tillåts äga, förvalta och inkassera kapital kan de både växa och förbättra kva- liteten. Låt dem få bedriva de utbildningar som de har sökande till. Frigör lärare och forskare så att de till- sammans kan utveckla kurser och program som möter studenternas behov. Lärarnas arbetstillfredsställelse är oerhört viktig för att studenterna ska få en god miljö för lärande och produktion av ny kunskap. Låt Högskoleverket med kraft få ägna sig åt sin kvalitets- kontrollerande och utvecklande insats. Och låt stu- denterna få känna att deras behov tas på allvar. De måste få leva sina liv och utveckla sina framtids- drömmar utan att styras av politiker vilkas prognoser inte alltid är trovärdiga. I detta sammanhang kommer naturligtvis också kårobligatoriet in. Det finns i dag ingen anledning att ha ett sådant. Och de anledningar som Britt-Marie Danestig framförde i sitt anförande tidigare är knap- past hållbara. Om det inte skulle gå att lösa studenters studiesociala situation utan att tvinga dem att vara med i en studentkår, hur kan man då lösa alla andra människors situation på olika ställen ute i samhället när de inte är tvingade till något sådant? Ska inte reglerna för studenterna gälla som för alla andra människor i vårt samhälle beträffande den sociala situationen? Jag tror att det är viktigt att vi också inom detta område självständighetsförklarar lärosäte- na. Visst har de möjlighet att själva i så fall ta upp om det ska vara regler eller inte. Jag menar att med en självständighetsförklaring så skulle kvaliteten höjas på våra lärosäten i landet. I ett demokratiskt samhälle är det fria yrkesvalet och den fria kunskapsbildningen viktiga fundament för sam- hällsutvecklingen. Själva formandet av framtiden är en process som måste grundas på demokratiska vär- den där självständighet är en viktig del. Till dessa hör respekten för människors fria val av livsförhållanden och också lärosätena som organisationer och deras val av betingelser som rör deras verksamhet. Men det är viktigt att också högskolan präglas av den värde- grund som det övriga skolsystemet omfattas av. Jag står bakom alla våra reservationer. Men för tids vinnande vill jag här yrka bifall bara till reserva- tion 5 under mom. 5.
Anf. 8 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re- plik: Fru talman! Jag tycker att Yvonne Andersson an- vänder sifferuppgifter på ett ganska slarvigt sätt. I en interpellation för en tid sedan talade hon om de 50 000 utländska studenter som studerar i Sverige. I dag talar hon om ett stort antal. I själva verket, Yvon- ne Andersson, finns det 13 000 utländska medborgare som studerar i Sverige. Av dem är det stora flertalet invandrare som har vistats här under ganska lång tid men som av olika skäl har valt att behålla sitt med- borgarskap i något annat land. En del av dem är också flyktingar. Tar vi bort dem och de studenter som kommer från de nordiska länderna och från andra europeiska länder så rör det sig om 2 800 studenter. De flesta av dessa studenter kommer från vårt närom- råde, de fattiga baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen, och också från Kina. Det finns 800-900 kinesiska studenter, oftast på forskarutbildningen och alltså inte på grundutbildningen. Jag ser denna möj- lighet för dem att komma till Sverige och genomföra sina studier som en oerhört viktig del i svensk bi- ståndspolitik för att hjälpa till med demokratiutveck- lingen i samtliga dessa länder. Jag kan inte förstå hur man kan argumentera för att vi här i Sverige, som är ett rikt land, med hjälp av att ta ut avgifter från den fattiga delen av jordens befolkning, de afrikanska staterna osv., skulle ut- veckla vår egen grundutbildning och forskarutbild- ning. Jag tycker att det är moraliskt stötande på något sätt. Yvonne Andersson, alla områden i människolivet är inte lämpliga att kommersialisera eller göras till handelsvaror.
Anf. 9 YVONNE ANDERSSON (kd) re- plik: Fru talman! Jag beklagar att Vänsterpartiets Britt- Marie Danestig inte har lyssnat på det anförande som jag höll. Jag talade inte om att vi ska förändra den del som Britt-Marie Danestig här anför. Jag är minst lika mån om att människor från de fattiga länderna ska kunna komma hit och studera. Det är över huvud taget inte det som jag berör. Jag berörde den tillväxt- potential som finns. Genom att vi skulle kunna erbju- da en god utbildning så kan vår utbildning växa till. Saken är den att många i dag får nej. Lärosätet tving- as att säga nej till människor från kapitalstarka natio- ner därför att man inte kan ta ut avgift och det finns ett tak för hur mycket de kan expandera. Det är det här som är problemet. Det finns speciella överenskommelser med EU- länderna, och de studenterna berörs inte alls i mitt anförande. Det är självklart att vi ska ha det utbudet. Min poäng är att människor från andra delar av värl- den som har kapital men inte demokratiska system ska kunna köpa utbildning, ett slags förlängd upp- dragsutbildning skulle man kunna kalla det för, vid svenska lärosäten som därmed kan utvecklas. Får vi intäkter kan de liksom i många andra länder utveck- las. Det här är ingen ny tanke. Det finns i Storbritan- nien väldigt tydligt och på andra ställen i Europa. Det här är inget konstigt. Det som är konstigt är att vi sätter upp regler som gör att vi inte kan ta in intäkter från olika delar till det här området.
Anf. 10 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re- plik: Fru talman! Jag tillhör dem som är stolta över att vi i svensk utbildningstradition har haft en avgiftsfri utbildning, oavsett nivå. Jag tror att det är en mycket viktig grundbult i svensk utbildningspolitik. Jag tycker att det här är att kapitulera för krafter som skulle innebära någonting väldigt negativt för oss. Det är väl bra mycket bättre att vi i Sverige för- söker att verka för att inte heller andra länder tar ut avgifter för universitets- och högskoleutbildningar eller för utbildning över huvud taget. Jag ser utbild- ning som en självklar rättighet för varje människa oavsett vilka ekonomiska förhållanden man lever i och oavsett från vilken del av världen man kommer. Varifrån kommer de kunder som Yvonne Andersson talar om? De måste komma från de fattiga länderna från Asien och Afrika. Vi har hitintills inte varit sär- skilt intressanta för amerikanska studenter. Däremot är det många svenska studenter som är intresserade av att läsa i USA. Där finns det stora problem och natur- ligtvis motiv för att inleda ett samtal med olika uni- versitet i USA för att hitta lösningar på de problem som våra studenter möter. När de kommer till USA klarar de sig inte riktigt på det studiestöd som de får, som trots allt är ett av de mest generösa studieme- delssystemen i världen, på grund av att man tar ut oskäligt höga avgifter på universiteten där.
Anf. 11 YVONNE ANDERSSON (kd) re- plik: Fru talman! Jag menar att kunskap är kapital i ett kunskapssamhälle. Det vet de allra flesta av oss. Det jag tycker är ett problem är att vi utestänger männi- skor från andra länder där vi kunde se till att de byggde upp ett demokratiskt system. Samtidigt kom- mer vårt land inte att kunna utveckla sin högskole- och universitetsutbildning och forskning om vi inte finns med på den globala utbildningsmarknaden. I dag säger vi nej. Hur kan Vänsterpartiet egentligen förklara och försvara sig med att vi faktiskt får säga nej när flera tusen människor från Kina skulle vilja komma hit och studera? Det finns inte utrymme, det finns inte plats för dem, säger vi. De reagerar ungefär med att säga: Vi betalar vad som behövs. Vi betalar vad det kostar bara vi får komma. Nej, ni får inte komma, för vi vill inte ta betalt, säger vi. Detta är ett ohållbart resonemang. Jag är övertygad om att vi går den utveckling till mötes som många andra länder har gjort, att vi inom en tioårsperiod har blivit tvungna att vidta åtgärder för att öka intäkterna för att kunna expandera vår högskoleutbildning med bibehållen och förhopp- ningsvis höjd kvalitet.
Anf. 12 SOFIA JONSSON (c): Fru talman! Det betänkande som vi diskuterar i dag omfattar en ganska stor blandning av enskilda frågor inom högskolepolitiken. Som läsare kan det vara svårt att få en helhetsblick kring vad högskole- politiken för oss olika partier står för. I början tänkte jag kortfattat gå igenom grunderna för oss i Center- partiet och sedan gå in på några konkreta yrkanden som vi har lagt. Högre utbildning och forskning har stärkts under de senaste årtiondena i form av samhällsutveckling och i form av kunskapssamhället som växer sig allt starkare. En bra högre utbildning är viktig för nä- ringslivet, för vår gemensamma välfärd, men den betyder också väldigt mycket för enskilda människors trygghet. Utbildningen är inte bara en nytta för individen och för samhället. Lärandet i sig är också en del av människors livskvalitet och vår personliga utveckling. För oss i Centerpartiet är utbildningen en rättighet för alla. Det innebär att utbildning ska nå hela folket, den ska nå ut i hela landet och det ska finnas möjlighet att den sker under hela livet. Genom att vi satsar på hög- skolor i hela landet och stärka distansutbildningen kan den sociala och geografiska snedrekryteringen motverkas. Utbildningen måste formas efter studenternas önskemål och inte efter gamla system som har varit uppbyggda sedan lång tid tillbaka. Den kvantitativa utbyggnaden av skolan som gjorts under de senaste åren tycker jag är väldigt bra. Det som har varit lite tråkigt är att de resurser som har behövt stärkas och läggas till för att kvaliteten också ska följa med i samma takt inte har riktigt stor jämvikt. Kvaliteten, att stärka resurserna, att få en bättre arbetsmiljö, att stärka elevernas och studenter- nas säkerhet är viktiga delar som vi måste fortsätta att arbeta med för att ge förutsättningar för nya elever och för de elever som arbetar där i dag. Den sociala snedrekryteringen har vi diskuterat många gånger här i kammaren. Vi säger att vi måste hitta lösningar och ge förutsättningar för att fler stu- denter från olika delar och med olika bakgrunder ska ha möjlighet att studera. Tyvärr har vi inte hittat lös- ningen på problemet. Vi har fortsatt att diskutera. I en undersökning som SFS har gjort har man frågat stu- denter varför de känner en osäkerhet till att läsa vida- re har det varit två delar som varit i klar majoritet som svar. Det ena är det studiemedelssystem som vi har och där man tycker att det blir väldigt dyrt och att man ska behöva gå med lånedelen resten av livet. Det andra är trygghetssystemet. Centerpartiet i båda av de här delarna lagt fram klara och tydliga förslag. Vi har lagt fram ett eget studiemedelsförslag som är helt och fullt budgeterat och där vi vill höja bidragsdelen. Då blir lånedelen för studenterna väldigt liten, och skuldbördan blir inte så stor. Vad gäller trygghetssystemet vill vi ha en utred- ning där man ser över studenternas hela situation vad gäller trygghetssystemen i dag. Det finns oerhört stora luckor, och studenterna faller igenom. Studen- terna är inte en homogen grupp där alla ser likadana ut, utan man har olika bakgrunder, är i olika åldrar. Men trygghetssystemet är oerhört överlappat och lätt att falla igenom. Vi ska komma ihåg att den högre utbildningen är ingenting som en student bara ska genomföra. Det är en investering i framtiden både ekonomiskt och tids- mässigt för de människor som väljer att läsa inom en högre utbildning. Tyvärr har våra förslag inte hörsammats, och pro- blem kvarstår. Men vi tänker jobba vidare och kämpa för att i de här delarna få rättvisa. Regeringens proposition som kom i höstas om forskning och förnyelse blev för vår del en besvikel- se. I stället för att gå vägen att stärka lärosätenas makt, att ge mer resurser till lärosätena lokalt valde man att ge regeringen en större och centraliserad makt. Det är tvärtemot de diskussioner som vi har haft tidigare i kammaren. Vi har i Centerpartiet valt en annan fördelning av resurserna ut i ämnesområdena. Vi hade velat se en förstärkning av humaniora och samhällsvetenskap. Som andra har varit inne på skrev utbildningsminis- tern i en debattartikel i går att nya medel ska komma till humaniora. Det är en bra start. Men vi får inte glömma bort att fördelningen och en förstärkning av de lokala lärosätena är oerhört viktigt. Man ska inte sitta här i kammaren eller i Regeringskansliet och fördela resurserna ut i minsta detalj. Det ska vara den fria forskningen och lärosätenas makt som ska vara i centrum. Fru talman! Högskolan är i dag den enda institu- tion i utbildningssystemet där lärarna inte omfattas av formella krav på pedagogisk, metodisk eller didaktisk kompetens. Många högskolor försöker att erbjuda sina lärare pedagogisk utbildning, men tiden är knapp och resurserna är knappa och räcker inte riktigt till för att klara denna helhet. Den centrala resurs som vetenskapligt-pedagogiskt skickliga lärare utgör inom den högre utbildningen är oerhört stor och viktig, men fortfarande lägger många institutioner betydligt större vikt vid den vetenskapli- ga än vid den pedagogiska skickligheten vid anställ- ning och befordran. Det tar lång tid att förändra en sådan inställning, men vi måste förstärka lärosätenas möjligheter att ge en pedagogisk utbildning för sina anställda. Vi i Centerpartiet anser därför att krav på pedagogisk utbildning ska vara obligatoriskt för lärare som arbe- tar på högskolorna och universiteten. Det har tyvärr också varit svårt att få lärare till lä- rosätena. Vi har ett antal gånger kritiserat regeringen och sagt att det måste komma fram en strategi för hur vi ska attrahera fler lärare att arbeta på våra universi- tet och högskolor. Man har sagt att det här kommer att lösa sig på ett eller annat sätt men inte lagt fram några riktiga konkreta förslag. Vi uppmanar regering- en att snabbast möjligt ta fram en strategi för att uppmuntra fler att bli lärare. Fru talman! Många invandrare som kommer till Sverige har kvalificerad eftergymnasial utbildning eller högskoleutbildning i bagaget. De kan numera få sin utbildning värderad enligt tillämplig svensk eller internationell standard, men det är inte tillräckligt. Problemen kvarstår för många som inte kommer in på arbetsmarknaden, dels för att de saknar praktik och kontakter, dels för att det i vissa fall krävs komplette- ringar av tidigare utbildningar. Vi tycker därför att de här människorna ska erbju- das att få komplettera sin utbildning, om det behövs, för att den ska bli likvärdig med den som dagens nyutexaminerade har. I samband med den här utbild- ningen bör det också ges en kvalificerad språkunder- visning i svenska och, om så behövs, även i det fackspråk som är aktuellt. Majoriteten har i betänkandet på detta svarat att diskussionen om detta kommer att tas upp i en propo- sition som ska komma till hösten. Det skulle dock vara intressant att i dag få höra, speciellt från social- demokraterna, vilken inställning man har till den här problematiken och vilken väg som man troligtvis kommer att välja. Fru talman! Traditionellt har personer med aka- demiska examina i Sverige rekryterats till offentlig sektor eller till större industriföretag. Detta har också till stora delar styrt mål och innehåll på grundutbild- ningsnivån. I dag är karriärvägarna helt annorlunda. De större företagen minskar, vilket vi har kunnat se under den senaste tiden, och man får som nyutexami- nerad student gå andra vägar för att hitta ett arbete. Alltfler personer med akademiska examina söker sig då till mindre eller medelstora företag eller temporära verksamheter eller bildar egna företag. Den här utvecklingen innebär möjligheter till för- nyelse av hela näringslivet och till en ökad tillväxt- potential, och kompetensnivån i mindre och medel- stora företag höjs. Utbildningen måste återspegla de ändrade faktiska förhållanden som vi har i samhället. Mot denna bakgrund anser vi att upprättande av olika s.k. arbetslivscentrum vid universitet och hög- skolor är ett steg i rätt riktning. I t.ex. Storbritannien har man sedan länge liknande sådana verksamheter för studenter, med olika typer av s.k. karriärservice. Vid i stort sett alla universitet i Finland och i Neder- länderna har studenterna tillgång till företagsnätverk och arbetslivsrådgivning under studietiden. I och med att lärosätena agerar som huvudmän i dessa aktiviteter kan även fakulteter och institutioner dra nytta av de nätverk som skapas. Dessutom får studenterna tidiga signaler om vikten av karriärplane- ring och om hur de ska arbeta med sådan i sin utbild- ning. Vi tycker därför att det är rimligt att universitet och högskolor tar ett större ansvar för studenternas övergång från studier till arbetsliv. Då kan inrättandet av sådana här arbetslivscentrum med stark lokal och regional förankring vara ett bra sätt. Det behövs en förstärkning av kopplingen mellan högskola och näringsliv. Vi kan se hur man på ett par ställen i Sverige, bl.a. i Karlskrona/Ronneby, har bildat kluster eller kom- petensföreningar mellan näringslivet och lärosätet. Fru talman! Majoriteten i utskottet uttalar slutli- gen vad gäller arbetslivscentrum att det är upp till regeringen att fundera över om det behövs särskilda initiativ för att stimulera här typen av insatser. Jag och Centerpartiet anser att problemet är att regeringen inte tar tillräckliga initiativ. Jag vill därför fråga om det finns ett intresse från den socialdemokratiska gruppen i utbildningsutskottet att påverka sina vänner i Regeringskansliet i riktning mot att stärka universi- tetens och högskolornas utveckling av kopplingen mellan näringsliv och lärosäten. Jag yrkar avslutningsvis bifall till reservation 6 punkt 8.
Anf. 13 ULF NILSSON (fp): Fru talman! Om man till olika människor ställer frågan vad som är högskolans mål och mening, får man ganska många olika svar. Svar som ofta åter- kommer från politiskt håll är att högskolan i första hand är till för samhället, att den ska tjäna staten eller att den ska tillgodose näringslivets behov. Men det finns ett enkelt liberalt besked: Universitet och hög- skolor är till för dem som ägnar sig åt högskolans huvuduppgift - att söka kunskap. När framtidens utbildningsväsende nu formas måste därför studenter och forskare sättas i centrum. Grunden för min liberala utbildningsvision är idén om den fria akademin, med nyckelbegreppen frihet och kvalitet och att kunskap har ett egenvärde. Vad innebär då detta liberala ideal i den praktiska verklig- heten sett ur ett studentperspektiv? Jo, det betyder att staten ska sluta att peka ut vissa ämnen som särskilt nyttiga och andra som onyttiga och upphöra med att genom centrala planer ensidigt styra över tilldelningen av utbildningsplatser dit sta- ten anser det vara lämpligt. I stället borde utgångs- punkten vara att kunskap har ett värde i sig. Varken studenten som läser klassiska språk eller studenten som läser naturvetenskap kan peka på hur studierna kommer att resultera i ekonomisk tillväxt i framtiden. Däremot leder studier till att den samlade kunskapen ökar, och en student som lyckats med studier i ett ämne som engagerar honom eller henne klarar sig oftast mycket bra på arbetsmarknaden. Folkpartiet föreslår i olika motioner ett system där studenterna bestämmer både hur fördelningen av platser mellan olika ämnen ska vara och hur fördel- ningen på platser mellan olika högskolor ska se ut. Under det senaste halvåret har högskolorna av rege- ringen fått rätt att föra över resurser om platser står tomma, men enligt min uppfattning borde man gå längre. I stället för att låta studenter läsa på sitt förs- tahandsval tar man i dag in studenter på deras andra- hands- och tredjehandsval. I går meddelade utbildningsministern att ca 200 miljoner ska gå till humaniora och samhällsveten- skap, och det är väldigt glädjande, men det är synd att det sker först när platser så uppenbart står tomma på andra utbildningar. Det hade varit bättre om dessa resurser hade beslutats redan i höstas, som Folkpartiet föreslog. Den liberala utbildningspolitiken betyder också att kvalitet måste gå före kvantitet i den högre utbild- ningen. Studenterna har rätt att ställa krav på att den utbildning som bedrivs på landets universitet och högskolor håller en hög vetenskaplig kvalitet. Därför måste utbyggnadstakten kanske minska något, men på sikt kommer fler studenter att genomföra en lyck- ad utbildning om kvaliteten på undervisningen höjs. Vi måste helt enkelt satsa mer pengar på varje stu- dent. Då blir det möjligt att komma till rätta med den kvalitetskris som många studenter och lärare nu vitt- nar om. Fru talman! Högskolan har en hel del allvarliga problem. Offentliga utredningar, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi och Riksdagens revisorer har alla tagit fram uppgifter som visar att den svenska högskolan har allvarliga problem. - Antalet undervisningstimmar är på många håll skrämmande lågt. På många universitet och hög- skolor får studenter i humaniora endast tre fyra timmars undervisning i veckan. - Andelen kvalificerade, disputerade lärare ligger på en mycket låg nivå. Snittet av disputerade lära- re ligger runt 50 % i Sverige. - Antagningssystemet har havererat. Till många utbildningar ringlar sig köerna av studieintresse- rade studenter långa. På andra håll gapar föreläs- ningssalarna och seminarierummen tomma. - Antalet nyantagna doktorander sjunker drastiskt. Enligt de senaste uppgifterna har andelen nybörja- re vid forskarutbildningar i humaniora och sam- hällsvetenskap minskat med ca 50 %. - Den fria grundforskningen trängs undan. Den andel av forskningen som finansieras av fakul- tetsanslag och andra statliga anslag har minskat från ca 70 % i början av 80-talet till 50 % i dag. Britt-Marie Danestig, Vänsterpartiet, tog upp en del om bristen på resurser, lärare och forskarutbild- ning. Hon sade att hon hoppades att den nya budgeten skulle komma med bra förslag. Det kan vara värt att påpeka att Vänsterpartiet i detta betänkande inte har ett enda motionsyrkande som rör de frågor som Britt- Marie Danestig tog upp. Jag vet inte om man ska dra slutsatsen att Vänsterpartiet för ett drygt halvår sedan var nöjt med den budget och det program för hög- skolan som lades fram. Kan vi framöver i utbild- ningsutskottet förvänta oss motioner med liknande innehåll som de motioner som Folkpartiet m.fl. oppo- sitionspartier har lagt fram? Britt-Marie Danestig talar ju om samma brister som jag. Senast förra veckan kom uppgifter från Högsko- leverket om att två tredjedelar av landets högskolor inte lyckats utbilda så många studenter som de har i uppgift att göra. Av de siffrorna kan vi dra två slut- satser. Den första slutsatsen är att utbyggnaden av den högre utbildningen i dag sker i en takt som inte är motiverad utifrån studenternas önskemål utan enbart utifrån verklighetsfrämmande planritningar på Ut- bildningsdepartementet. Folkpartiet har vid upprepa- de tillfällen kritiserat den orimligt stora expansionen som bl.a. leder till stora kvalitetsbrister. Den andra viktiga slutsatsen av att platserna nu inte kan fyllas är att det nuvarande systemet för för- delning av utbildningsplatser har havererat. Det leder till långa ringlande köer och, som sagt, till tomma salar på andra håll. Det leder också till att många studenter måste läsa en utbildning de har sökt i andra eller tredje hand, dessutom ofta på en ort där de inte vill läsa. Det ska vara studentens val som avgör för- delningen av studieplatser mellan högskolor och ämnen. Det grundläggande felet består i att regeringen i sin utbildningspolitik inte har gjort upp riktigt med den gamla idén om central politisk styrning. Det är helt uppenbart att högskolan måste befrias från stora rester av planhushållningens tvångströja. Folkpartiet lanserar i stället en modern och samtidigt klassisk liberal vision om den fria akademin, i motsats till idén om utbildningsfabriken. Den liberala kunskapssynen vänder sig både mot socialistiskt plantänkande och en förenklad mark- nadsideologi. Kunskap och studier har ett värde i sig, som inte kan värderas på kort sikt. Fru talman! Studenternas frihet måste ökas. Det ska inte bara ske genom en rörlig studentpeng och frihet att välja studieinriktning. Det måste handla om rätt till inflytande över den egna studiesituationen. Det ska inte bara vara självklart att genomföra kurs- utvärderingar. Det ska vara minst lika självklart att utvärderingarna också tas på allvar och påverkar den kommande undervisningsplaneringen. Folkpartiet kommer den närmaste tiden att föreslå ett antal förändringar som ökar studenternas frihet och makt över sina studier. De ska få rätt att få be- tygsbeslut överprövade och granskade. De ska kunna få tentamina granskade av andra lärare. Varje student ska erbjudas ett studentkontrakt, där bl.a. principer för rättning, betygssättning och överklagande be- skrivs. Sådana reformer ökar studentinflytandet. Kå- robligatoriet, som strider mot föreningsfriheten, måste däremot avskaffas. Studentinflytandet ökar inte för att studenter tvingas vara med i en organisation där ca 20 % deltar i valen. Fru talman! Det måste bli en renässans för den fria grundforskningen. En stark grundforskning är en förutsättning för att universitet och högskolor ska kunna fungera som samhällets självkritiska spegel. Det finns i dag oroväckande tendenser till att univer- siteten blir alltmer beroende av både privata och stat- liga projektbidrag. Vetenskapens huvuduppgift ska inte bara bestå i att ta emot beställningar från politi- ker och näringsliv. Därför måste den del av forsk- ningsbidraget som går direkt till högskolor och uni- versitet växa. Historien visar att framgångsrik utbildning och forskning utvecklas när högskolor och universitet har en oberoende ställning. Därför måste den akademiska friheten stärkas. Staten och riksdagen har ett avgörande ansvar för att se till att högskolorna får tillräckliga resurser för fri forskning. Det är den prioritering vi i riksdagen ska göra. Vi ska inte sitta som amatörer och ta ställ- ning till enskilda forskningsprojekt. Därför ska politi- ker inte sitta i högskolestyrelserna. I stället ska stu- denter och forskare ha ett avgörande inflytande. Poli- tiker ska inte heller sitta i andra organ som beslutar om forskningspengar. I Folkpartiets olika motioner till riksdagen har vi föreslagit en kraftig ökning av de samlade forsknings- resurserna och en överföring direkt till forskarna för att öka oberoendet och den fria forskningen. Vi före- slår också att doktorandreformen nu rivs upp, så att fler kan doktorera. Vi föreslår också en höjning av beloppet på prislappen för varje student, så att det så snart som möjligt blir en höjning med närmare 20 %. Då kan beloppet närma sig de idéer som fanns i Grundbulten, som Britt-Marie Danestig talade om. De förslagen kommer vi att upprepa. Olika uppgifter som strömmar in från högskolevärlden ger oss alltmer rätt. Folkpartiet har just presenterat ett nytt utbild- ningspolitiskt program för högskolans framtid. Idéer- na där står i skarp kontrast till synen på högskolor och universitet som utbildningsfabriker. Vi kommer i olika sammanhang att återkomma till dessa förslag. Fru talman! Avslutningsvis nöjer jag mig med att yrka bifall till Folkpartiets reservation 1 under punkt 2 och reservation 3 under punkt 30.
Anf. 14 GUNNAR GOUDE (mp): Fru talman! Det har nu gått två och ett halvt år se- dan Miljöpartiet gick in i samverkan med regeringen tillsammans med Vänsterpartiet. Vi har valt att inte lägga fram några motioner under den tiden utan kon- centrera oss på de möjligheter som samverkan har gett. Nu har vi ändå lagt fram en motion. Vi har ett be- hov av att ge en övergripande beskrivning av Miljö- partiets syn på utbildning och forskning. Den motsva- rar i blygsammare skala det som regeringen brukar lämna i form av en utvecklingsplan för skola eller utbildning och forskning. Den är ganska omfattande. Ungefär 30 sidor handlar om högskolan. Jag tänker inte dra innehållet i den nu. Jag vill börja med att konstatera att följande har skett under mandatperioden, när vi nu har passerat halvlek. Vi har fått en ny forskningsorganisation. Vi har fått ett forskningsråd för miljöfrågor, med en ekologisk inriktning, vilket vi från Miljöpartiet natur- ligtvis hälsar med glädje. Vi har fått ett markant ökat studentinflytande genom en särskild lagstiftning. Vi har fått en ny lärarutbildning. Doktorandtjänsterna har ökat. Vi har en studiemedelsreform som innebär förbättringar både när det gäller studiemedlets storlek och återbetalning. Vi har en lång rad mindre åtgärder som har vidta- gits för att åstadkomma förbättringar av typen olycks- fallsförsäkring för alla studenter, handledarutbildning för dem som handleder doktorander och en rad åtgär- der för att förbättra jämställdheten. Vi har fått bort kvinnofällan som tidigare fanns vid rekrytering av forskarassistenter. När jag tittar bakåt i motionerna från förra man- datperioden såg jag allt detta i form av önskemål från vår sida, men också naturligtvis i de andra partiernas motioner. Jag nämner det bara för att påminna om att dessa saker i själva verket har genomförts under rela- tivt stor enighet. Det tror jag är bra. Det är stora re- former, och det är viktigt att de kan ligga kvar fram- över i tiden. Jag åtkommer till det i slutet av anföran- det. Den motion som jag har väckt inleds med att jag konstaterar att universitet och högskolor har fått inte bara fler studenter utan också ett markant breddat uppdrag. Universitet och högskolor ska svara för bildningen. Det är den viktigaste bildningskällan för svenska folket, och behovet av den bildningen ökar i och med att vi går in i kunskapssamhället. Det krävs en större grad av bildning inom nä- ringsliv såväl som inom den offentliga sektorn och för att kunna delta i det demokratiska arbetet i sam- hället. Det krävs naturligtvis också för att med lust och glädje studera sådant man är intresserad av. Det är en del av den ökade livskvaliteten. Dessutom svarar universitet och högskolor för yr- kesutbildningarna i allt större utsträckning. Alltfler yrkesutbildningar tas in i högskolor och på universi- teten. Fortbildningen kommer att växa. Där har man i stort sett bara gått ned i startgroparna. Behovet av fortbildning kommer att vara mycket stort framöver. Universitet och högskolor har ännu ganska blygsam verksamhet på området, men den kommer alltså att växa. Forskarutbildningen är viktig. Samhället ropar efter fler forskarutbildade både på näringslivets sida och inom den offentliga sektorn. Sedan är det natur- ligtvis forskningen, som är en av de stora huvudupp- gifterna för universiteten och en del högskolor. I motionen tas upp olika delar av de problem man har inför framtiden. Det oerhört viktigt att vi snabbt kan åtgärda bristerna i de studerandes situation och det faktum att vi har en social snedrekrytering. När det gäller jämställdheten mellan kvinnor och män har vi en bit kvar. Flera talare har berört de studiesociala frågorna, bl.a. Sofia Jonsson. Där återstår en del att göra. Antagningssystemet skulle förbättras, osv. På lärarsidan har vi problem. Vi har som i grund- skolan och på gymnasiet lärarbrist. Högskola och universitet har alltför få lärare som har egen forskar- utbildning. Det är naturligtvis inte acceptabelt på sikt. Men det tar tid. Det kräver att vi får fler doktorand- tjänster och kan öka på den utbildningen, och det är viktigt. Vi har i motionen föreslagit att vi ska få en hög- skollärarutbildning. Det finns väl tecken som tyder på att det är alltfler som tycker som Miljöpartiet i den frågan. Vi har drivit den i fem års tid nu. Det är dags att vi får den. Det finns en naturlig plats för den i den nya lärarutbildningen. Den kan lätt byggas ut till att omfatta också högskollärarutbildningen. Forskningen har berörts av några här. Man har sagt att forskningen har fått inskränkningar i sin fri- het. Det kan jag inte alls hålla med om. I motionen påpekar vi naturligtvis att det är viktigt att forskning- ens frihet bibehålls. Det finns hot mot den. Men det är knappast hot som har uppstått på grund av de åtgärder som har vidtagits från regeringens sida. Jag skulle kunna ta upp ett sådant hot som jag tycker är ett märkligt problem framöver när det gäller forskningens frihet. Det är vårt medlemskap i EU och deltagandet i EU:s forskningsprogram. Där växer hotet mot friheten. Nu har anslagen varit uppe i stor- leksordningen 2 miljarder. Vi fick en rapport från utbildningsministern där han med glädje konstaterar att EU:s satsning ökar med 17 %. Hur pass glädjande är det egentligen? Det betyder att Sverige kan få lite över 2 miljarder i forskningsbidrag från EU. Då vet vi att vi har ett krav på en motfinansiering på 100 %. Vi ska alltså själva ställa upp med drygt 2 miljar- der. Då är 2 miljarder uppbundna. Dessutom får EU:s forskningspengar inte användas för administration, utan det kommer till ytterligare medel som måste skakas fram här i Sverige för forskningen. Då är vi uppe i 4 ¼ miljard utan vidare. De pengarna ska jäm- föras med de 1,7 miljarder som Vetenskapsrådet med de tre ämnesråden totalt disponerar per år. Det är alltså pengar som inte alls delas ut enligt de intentioner vi har, där just forskningens frihet har satts i centrum. Forskningsråden har en majoritet av forskare som själva utan några som helst påverkning- ar från riksdagen fördelar medlen efter kvalitet och inriktning som de bedömer utifrån vetenskapliga grunder. I stället får vi satsa 4 ¼ miljard på forskning där områdena prioriteras i EU, där ansökningarna bedöms nere i Bryssel och där våra forskare eller andras fors- kare har ett mycket litet inflytande över medlen. Det är det största hotet mot forskningens frihet vi har för närvarande. Vi berör också i motionen att det är angeläget att staten får tillfälle att organisera åtminstone ansök- ningarna till EU så att vi får dem samordnade på något sätt med det vi och svensk forskning vill se som en utveckling. Det är ett stort problem. Vi har i motionen berört en mängd mindre frågor av lite mer speciell natur. Jag kan nämna några som kan vara av intresse. Vi har i landet ett behov av ett miljötekniskt institut. Miljöpartiet föreslår inrättandet av ett sådant som ska serva små och medelstora före- tag med hjälp för produktutvecklingen för att få mil- jöanpassade produkter. Det är naturligtvis viktigt ur miljösynpunkt. Det är också viktigt av konkur- rensskäl på den internationella marknaden. För att stärka svensk forskning när det gäller det internationella arbetet har vi föreslagit att man ska inrätta ett internationellt science center i Sverige. Det ska vara ett stort kraftfullt sådant som ska kunna samla frontforskare inom forskning som är under stark utveckling. Huvuduppgiften och signum för detta centrum ska vara att forskarna diskuterar vilka effekter de nya forskningsrönen har på en utveckling, med analysen särskilt koncentrerad på frågan om hur vi får en eko- logiskt och socialt långsiktigt hållbar utveckling. Vi har i motionen också berört en annan stor del av svensk forskning som få talar om, och det är för- svarsforskningen. Försvaret har sedan länge haft en mycket omfattande forskning av god kvalitet. I den takt som försvaret nu ställs om och delvis trappar ned kan den forskningsresursen föras över i civil verk- samhet, dvs. inriktas mot den civila sektorn. Det är angeläget att vi tar hand om den snabbt, utvecklar den och tar vara på den på rätt sätt så att den kommer det civila samhället till godo. En fråga som jag skulle vilja avsluta med gäller användandet av försöksdjur i forskningen. Tyvärr har antalet försöksdjur som används i forskningen ökat. Den ökningen beror till allra största delen på utveck- lingen inom genteknik, där man tar fram nya mus- stammar med speciella genuppsättningar. Några minskningar när det gäller de andra djurar- terna har vi egentligen inte sett. Förhållandena för de djur som används i forskningen måste vara goda. Det är de långt ifrån i dag. De ska användas så lite som möjligt i forskningen. Försök med djur ska ersättas med andra metoder så långt det någonsin går. Vi föreslår bl.a. att de etiska nämnderna som har att granska och godkänna forskningsprojekt ska för- stärkas så att de får en ökad kompetens när det gäller de djur som de ska yttra sig om. De ska alltså väl känna de här djurens naturliga beteenden, vilka bio- toper de naturligt förekommer i och vilka krav de har på djurstallar och själva försökssituationen och vad de är speciellt känsliga för. Samma krav ska natur- ligtvis ställas på forskarna som använder djuren. De måste känna djuren väl och inte tro att det är någon sorts apparater som man använder. De försöksdjursetiska nämnderna har också stora svårigheter att avgöra om de forskningsprojekt som de ska yttra sig om verkligen håller den kvalitet som man kan kräva och verkligen är så angelägna som det ofta påstås. Angelägenhetsgraden ska ställas mot graden av lidande hos djuren. Där behövs det alltså ordentliga förstärkningar, och vi har ett program för det. Jag vill avsluta med att säga något kort om ett ka- raktärsdrag i vår motion såväl som i alla de andras. Vi talar egentligen rätt mycket om detaljer i ett system. Det handlar om korrigeringar och tillägg för att göra det bättre. Men det är antagligen så att vi är på väg in i en ny epok när det gäller högre utbildning och forskning. Det är alltid svårt att se när man går från en epok till en annan. Vi ser ju att förändringarna är stora. Det är kolossalt många fler som ska gå på hög- skolor och universitet. Uppdragen är kolossalt utvid- gade. Jag skulle vilja att vi så småningom får en diskus- sion om hur det här nya ska se ut. Nu nöjer jag mig med att konstatera att det är två saker som är viktiga för att vi inte ska hamna fel. Det är att vi lämnar så mycket som möjligt öppet i systemet för fri prövning av alternativ så att vi får en tillväxt i alla de högskolor och universitet som nu går i rätt riktning. Det skulle möjliggöra inträdet i en ny epok. Man måste åtmins- tone få chansen att pröva sig fram. Där tror jag att vi på sätt och vis är eniga. De borgerliga partiernas företrädare här har talat om behovet av frihet men inte alls nämnt på vilket sätt det skulle kunna ske. Moderater och folkpartister har talat om att vi måste ge universitet och högskolor en frihet i form av en privatisering. Vi tror att det är precis tvärtom, nämligen att staten är den enda som långsiktigt kan garantera att friheten verkligen finns på högskolor och universitet. Vem vågar överlämna t.ex. grundforskningen till privata intressen? Jag tror att det skulle vara mycket riskfyllt på lång sikt. Där har staten ett stort ansvar. Det vill jag betona. Frihe- ten får inte på något sätt innebära att staten sviker på den punkten.
Anf. 15 YVONNE ANDERSSON (kd) re- plik: Fru talman! Jag tolkar Gunnar Goude så att han ställer sig bakom Kristdemokraternas syn på att själv- ständighetsförklara lärosätena på det sätt som jag tidigare anförde. Det var intressant att höra hur han tänker sig de lokala möjligheterna för varje lärosäte att finna sina alternativ. Min fråga här gäller lärarförsörjningen, som också Gunnar Goude delvis tog upp. Jag skulle vilja höra Miljöpartiets förslag till hur man ska lösa den kris som kommer att uppstå inom en tioårsperiod om man inte gör något drastiskt. Det gäller framför allt iden- titeten. Finns det någon skillnad på forskare och lära- re i Miljöpartiets framtida högskola? Ska det vara skillnad i deras utbildning och i deras tjänsteutöv- ningar på olika sätt? Eller är det grupper som kan sammanföras med varandra utan någon identitets- skillnad i gruppen som sådan?
Anf. 16 GUNNAR GOUDE (mp) replik: Fru talman! Det här är en av de intressanta frågor där jag tror att vi inte ska göra anspråk på att ha lös- ningen. Vi går in i en ny epok. Vilken typ av lärare kommer den nya högskolan och det nya universitetet att behöva på sikt? Vi tänker i termer av det gamla systemet - professor, lektorer och studerande. Vi vill kanske underlätta för adjunkterna genom att göra dem till lektorer. Där tror jag att en av bristerna ligger. Vi är lite för tidigt ute för att låsa upp systemet. Vi ska nog i stället lämna öppet för en frihet att pröva med mellanformer av tjänster, t.ex. tillsvidareförordnan- den i stället för fasta tjänster osv. Jag kan mycket väl tänka mig att vi behöver mel- langrupper av den typ som man har på Lantbruksuni- versitetet t.ex. Man har konsulenter som är forskarut- bildade och kan forskningssidan. De går ut till bön- derna med information om vad som händer på forsk- ningssidan. De har det som uppdrag. De har hela tiden kontakt med forskningen. Det är en mellanform av lärartjänster som kanske blir väldigt viktiga. De forskar kanske inte alltid själva, men de har forskar- utbildning och kan den biten. Vi kommer säkert att behöva helt nya lärartjänster för yrkesutbildningarna med mellantjänster där man har andra kompetenser än det vi normalt väntar oss att lektorer och professo- rer ska ha. Det blir spännande att se. Vi är öppna för en fri prövning av de här systemen. De kan få se väldigt olika ut på olika högskolor beroende på vilken inrikt- ning man har och vilken typ av utbildningar man har.
Anf. 17 YVONNE ANDERSSON (kd) re- plik: Fru talman! Tack för det svaret. Då vill jag spetsa till frågan. Jag gillar svaret därför att jag tror att den här friheten, att det får växa fram på de enskilda läro- sätet hur det ska se ut, är så oerhört viktig. Men i sitt anförande berörde Gunnar Goude att adjunkterna skulle ha forskarutbildning och att det var väldigt viktigt. Jag tror att det är jätteviktigt att alla ska ha möjlighet till en forskarutbildning. Men ska adjunkter utan forskarutbildning och som kanske har stort in- tresse för forskning inte kunna finnas kvar i den framtida högskolan?
Anf. 18 GUNNAR GOUDE (mp) replik: Fru talman! Yvonne Andersson ställer frågan som om det var frågan om att sparka adjunkterna. Det är det inte. Jag har många gånger talat om att adjunkter- na har varit en missgynnad grupp i lärarkåren. De har haft en alldeles otillbörligt stor undervisningsbörda. När lektorerna har haft 700-800 timmar har de kan- ske haft det dubbla. De har haft väldigt små möjlig- heter att själva vidareutbilda sig. Därför har vi ad- junkter som saknar forskarutbildning. Den ursprungliga tanken med adjunktstjänsterna var att de skulle vara tre- eller sexårsförordnanden som skulle innebära en förstärkning av rörligheten mellan gymnasier och universitet. Man skulle alltså vara gymnasielärare som lektor och komma in som adjunkt och arbeta några år på högskolan för att öka sin egen kompetens och kunna bidra med erfarenheter från gymnasieskolan. Men den tanken förfelades. Det är inte alls så adjunkterna har använts. De har blivit en billig arbetskraft för att klara lärarsituationen. Adjunktstjänsterna bör tas bort på något sätt, men därmed inte sagt att adjunkterna ska bort. Den arbets- rättsliga sidan är ju en helt annan fråga.
Anf. 19 ULF NILSSON (fp) replik: Fru talman! En hel del av det Gunnar Goude säger om universitets och högskolors frihet stämmer med vad Folkpartiet säger. Därför kan jag inte förstå att Gunnar Goude kommer till slutsatsen att det inte också finns bekymmer när det gäller att garantera friheten. Jag brukar säga att statens huvuduppgift när det gäller forskningen är just att garantera frihet genom att ge ordentligt med resurser för fri grundforskning. Jag tycker att det är viktigt att högskolorna inte blir något slags beställarorgan vare sig åt politiker eller näringsliv. Det är viktigt att det finns ett utrymme för fri grundforskning. När det gäller europeisk forskningspolitik har faktiskt Folkpartiet och Miljöpartiet också en liknan- de inställning, trots att vi har rakt motsatt inställning i övrigt när det gäller europeiskt samarbete och EU. I bl.a. EU-nämnden fick miljöpartister och folkpartister m.fl. för några månader sedan en majoritet för en skärpning av formuleringarna till värn för fri forsk- ning. Vad jag inte förstår är att Gunnar Goude inte ser ett hot mot forskningens frihet i Sverige. Det är ju så uppenbart att den beställda forskningen har ökat i förhållande till den fria forskningen. Det är också helt uppenbart att vi här i riksdagen har fattat beslut om en proposition som säger att andelen forskningsmedel som går direkt till högskolorna ska minska. Slutligen har vi också sett i den ekonomiska pro- positionen hur regeringen öronmärker en mycket stor del av ökningen av resurserna till Vetenskapsrådet. Det finns alltså åtminstone tre punkter där jag tycker att Gunnar Goude med sin inställning också borde vara lite bekymrad.
Anf. 20 GUNNAR GOUDE (mp) replik: Fru talman! Vi delar uppfattningen att man ska ha en fri grundforskning, att det är viktigt och att det ska stödjas. Det återspeglas också i budgetarna. Det har ju faktiskt givits ett ordentligt tillskott med friska pengar till Vetenskapsrådet i samband med att man satte den nya organisationen. Det är angeläget. Man kan alltid önska att det skulle ha varit mer pengar. På sikt kommer det naturligtvis att bli så när pengapåsen i stort räcker till det. Vi ser gärna att det skulle bli mer pengar till den grundforskning som finansieras via Vetenskapsrådet. I frågan om fördelningen mellan universitet och vetenskapsråd har vi kanske en motsatt uppfattning. Det är naturligtvis inte så att vi vill minska forsk- ningsanslagen till universitet och högskolor. Men vi vill öka de anslag som går via Vetenskapsrådet snab- bare. Det innebär nämligen en kvalitetsgaranti om det går via Vetenskapsrådet. Forskarna konkurrerar med varandra om pengarna i kvalitetshänseende. Fakulteterna ute på universitet och högskolor har alltid varit ganska dåliga på att bedöma kvaliteten i forskningsprojektet. Det beror bl.a. på att det sitter en representant från varje ämne i fakulteten, som alltså ska bedöma andra ämnens forskning. Man kan natur- ligtvis ta in utlåtanden utifrån. Men jag tror att det är viktigt att högskolorna koncentrerar sig på att hålla basresurserna för forskning - tjänster, lokaler, utrust- ning - medan projekten, där själva utvecklingspoten- tialen ju ligger, styrs från Vetenskapsrådet. Och, som sagt, EU är det största hindret för fri forskning i Sverige. Det är det ojämförligt största hindret. Man hanterar mer pengar än Vetenskapsrådet tillsammans med de två forskningsråden för tillämpad forskning.
Anf. 21 ULF NILSSON (fp) replik: Fru talman! Vi ser tydligen till en del olika på vad som är fri forskning i Sverige. Jag tycker att det är viktigt att t.ex. en människa som börjar doktorera hittar en idé och utvecklar den tillsammans med handledaren i stället för den omvända vägen - att institutionen hittar pengar och sedan i efterhand letar efter en doktorand som passar till pengarna. Det är den utveckling vi nu ser på våra institutioner i allt större utsträckning. Gunnar Goude nämnde Vetenskapsrådet. Hade de pengarna varit avsedda för fri forskning hade de inte varit så öronmärkta. I stort sett hela resursökningen som kom var bunden till enskilda forskningsprojekt som det enligt min mening inte är politikernas uppgift att syssla med. Än en gång upprepar jag att det står ordagrannt i propositionen att andelen som går direkt till högsko- lor ska minska. Det tycker tydligen Gunnar Goude trots allt är bra, vilket inte jag tycker.
Anf. 22 GUNNAR GOUDE (mp) replik: Fru talman! Att andelen ska minska är en fråga om proportioner. Jag säger ju att forskningsanslagen till högskolor och universitet ska öka. Det är också angeläget. Men de ska öka snabbare till Vetenskaps- rådet. Vi har ett Vetenskapsråd som totalt disponerar 1,7 miljarder. Det är inte en tillräckligt stor del som är avsatt. Andelen ska man väl inte vara så bekymrad om. Det skulle vara av något slags avundsjukeskäl mellan de två parterna. Men det tycker jag inte att man ska gå in på. Sedan är det lite konstigt att hävda å ena sidan att resursökningen till Vetenskapsrådet har varit så be- drövligt liten, å andra sidan att det är så mycket öronmärkning i och med att man öronmärkt just re- sursökningen. Det var nog ganska naturligt. I princip tycker inte jag heller att man ska öronmärka resurser- na till grundforskningen. Det är viktigt, och det har man heller inte gjort. Den stora delen av pengarna som ligger på Vetenskapsrådet är ju inte öronmärkta. Däremot kan det vara naturligt att man i ett läge då man startar en ny organisation säger något om hur man förväntar sig att det ska fördelas. Det ligger nära de allmänna direktiv som Vetenskapsrådet har fått, t.ex. när det gäller tvärvetenskaplig forskning. När det gäller doktoranderna skedde den här gången just en sådan öronmärkning av pengarna till Vetenskapsrådet. Man har sagt att Vetenskapsrådet ska särskilt stödja unga forskare och forskarutbild- ning. Man har alltså fått det i direktivet. Men man kan inte hävda att man absolut inte ska ge sådana direktiv och samtidigt kräva att de ska komma till stånd. Jag tycker att det där är lite oklart. Men det gör ingenting. Vi tycks ju vara överens om både doktorandernas behov av egna resurser för forskning och om grund- forskningens frihet.
Anf. 23 SOFIA JONSSON (c) replik: Fru talman! Jag blev glad över ett par saker som Gunnar Goude sade. Det ena var när han diskuterade lärarförsörjningen och påpekade hur viktigt det är att försöka hitta en strategi, ett arbetssätt, för att fler ska attraheras av att ta ett arbete som lärare på högskolor och våra univer- sitet. Det andra var trygghetssystemen för studenter. I dag är det ett stort problem för studenterna när de börjar på högskola eller universitet. De trygghetssys- tem vi har i dag grundar sig ju på den inkomstbort- fallsprincip som finns och som i grund och botten är byggd för arbetsmarknaden. Det betyder att de stu- denter som kommer direkt från gymnasiet till hög- skolan och som inte har arbetat tidigare inte har grun- den för t.ex. a-kassa eller olika försäkringar, föräldra- försäkring eller vad det nu kan vara, om man t.ex. blir sjukskriven. Det är en fruktansvärd situation. Systemet är sådant att myndigheterna har olika åsikter om hur lång tid man är student och om vad man är som student. Det här vill vi ha en översyn av. Vi vill ha en utredning för att hitta en samlad bild för att underlätta för studenterna. Tycker Goude att det är en bra inriktning att för- söka hitta en samlad, förenklad bild för studenterna och för deras säkerhet?
Anf. 24 GUNNAR GOUDE (mp) replik: Fru talman! Den fråga som Sofia Jonsson tar upp är en mycket viktig fråga. Det är alldeles korrekt att det inte är bra förhållanden för studenterna. Svårigheterna däremot är stora. Inom Utbild- ningsdepartementet känner man sig naturligtvis tvek- sam till att ta på sig den här uppgiften. Möjligen skulle man kunna initiera detta och peka på att det behövs ett socialförsäkringssystem för studenterna. Då är man inne på den stora frågan som handlar om hur man ska förändra trygghetssystemen i Sveri- ge. Vi har ett socialförsäkringssystem som ur Miljö- partiets synpunkt har stora brister. Det är plottrigt. Det har vuxit fram i steg vartefter den svenska välfär- den har byggts ut. Och det har varit bra när det har kommit. Men i dagsläget innebär det svårigheter när vi har en helt ny situation med t.ex. våldsam arbets- löshet. Det passar inte för vårt socialförsäkringssys- tem. Det spräcker a-kassan och det hindrar möjlighe- terna att använda studiemedlen på ett effektivt sätt. Ni har själva sett hur vi har bollat med de bitarna. För studenterna passar inte föräldraförsäkringen, sjukför- säkringen är inte konstruerad efter deras syfte och de har inte tillgång till a-kassa. Det är många problem där. Vi skulle vilja ha en utredning när det gäller trygghetssystemet. Och Mil- jöpartiet har föreslagit en förenkling, så att vi får en grundtrygghet för alla som inte är så hårt knuten till lönearbetet. Det gagnar kvinnor, arbetslösa och stude- rande. Men jag kan alltså inte lova någon lösning på det problemet i dag men arbetar för det.
Anf. 25 SOFIA JONSSON (c) replik: Fru talman! Det var ju bra att Goude vill arbeta för det. Det vore intressant om han kunde forma en diskussion kring det. Min andra fråga är kortfattad och gäller kårobli- gatoriet. Goude har ju inte bara i den här debatten utan även i andra debatter diskuterat friheten och mångfalden. Det gäller inte bara studenter utan även människors och individers rättigheter att vara fria och kunna välja därefter. Sedan kan man då se i betän- kandet och tidigare att Miljöpartiet inte ställer upp på studenternas friheter. Man säger i stället att kårobli- gatoriet ska finnas kvar. Är det verkligen Miljöparti- ets och Gunnar Goudes uppfattning?
Anf. 26 GUNNAR GOUDE (mp) replik: Fru talman! Den där frågan är lite rolig. Jag hade ödet att jungfrutala här i riksdagen med anledning av kårobligatoriet. Vi deklarerade då tydligt att det na- turligtvis principiellt sett är fullständigt oacceptabelt att man har tvångsanslutning till en förening. Det är ingenting som Miljöpartiet ställer upp på. Det här var 1994 och 1995. Då satt den nuvarande utbildningsministern, Thomas Östros, bakom mig på Uppsalabänken och hade en precis likadan motion för avskaffande av kårobligatoriet. Det gällde också principen, som var mycket vackert deklarerad i mo- tionen. Men vi hade alltså bakom oss en mandatperi- od med en borgerlig regering som hade försökt av- skaffa det här snabbt men inte hade lyckats åstad- komma någon lösning på de problem som det innebär när det gäller just t.ex. den sociala tryggheten. Det är ju många sociala frågor som hanteras inom kårerna. Där finns ekonomiska intressen i form av byggnader osv. Och det är en organisation som har en viktig funktion. Man måste naturligtvis då ta steget när man av- skaffar det här på ett planerat sätt, och det har suttit två utredningar som har kommit med förslag som har förkastats därför att de skulle innebära en försämring för studenterna. Man gjorde den bedömningen att det var en risk med att avskaffa det här. Det gjordes för rätt länge sedan. Jag har begärt att man skulle få en ny utredning. Det var för fyra år sedan. Men viljan har inte varit så stor. Det är naturligtvis inte något väldigt angeläget problem, och tidpunkten just nu är ogynnsam därför att vi har fått en förändring med ett markant ökat studentinflytande. Därför är det viktigt att de gamla kanalerna finns och att man kan utnyttja dem. Där ska alltså studenterna ha en helt annat möjlighet att på- verka utformningen av kurser, innehållet osv. Så nu skulle jag nog vilja vänta av det skälet. Det är inte rätt ögonblick att göra det.
Anf. 27 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik: Fru talman! Jag tror att de flesta av oss är överens om att det är bra med ett ökat internationellt forsk- ningssamarbete. Det är bra att man i forskarvärlden ges möjligheter att utbyta erfarenheter. Det berikar forskare i olika länder att gemensamt samarbeta kring viktiga foskningsprojekt. Det är därför intressant att nu höra Gunnar Goude ifrågasätta EU:s forskningsanslag och den utveckling vi ser här, utifrån att forskarvärlden i liten utsträck- ning kan påverka fördelningen av anslagen och pröv- ningar av anslagen. Det är ju samma Gunnar Goude som samarbetar med en regering som har ökat den politiska styrningen av resursfördelningen, av organi- sationsformerna och av ledningsfunktionerna beträf- fande högskolor, universitet och organisationsmo- dellerna. Så här hör vi en röst från talarstolen för Miljöpartiet, men i verkligheten sker någonting annat.
Anf. 28 GUNNAR GOUDE (mp) replik: Fru talman! Det där var ju ingen bra beskrivning av verkligheten, Tomas Högström. Det är väl så att regeringen, i samverkan med Miljöpartiet och Väns- terpartiet, har ökat den politiska friheten och minskat den politiska styrningen men inte kunnat klara det fullt ut. Jag kan ju peka på vad som har skett. Vi har alltså forskarmajoritet i Vetenskapsrådet, i styrelsen där. Forskarna har majoritet och full bestämmanderätt. Dessutom har vi ordnat så att det är forskarmajoritet även i forskningsråden för tillämpad forskning. Forskningsrådet för sociala frågor och forskningsrå- det för ekologiskt inriktade frågor formas och har också en majoritet av forskare. Däremot åker vi naturligtvis på pumpen när det gäller möjligheten att komma åt en styrning som inte är en forskarstyrning när det gäller de stora pengar som ni band upp i löntagarfondsstiftelsen, som vi då inte kan se. Det hade ju varit bättre om de hade kun- nat ligga i Vetenskapsrådet, där forskarna hade haft möjligheten att hantera de pengarna. Det är mycket stora pengar. Det var moderaterna, Per Unckel, som drev igenom det. Det är den stora låsningen av peng- arna. Man förde undan dem från forskarsamhället. Det som den här regeringen har gjort och som vi har varit med om att göra är alltså att öka friheten och minska den politiska styrningen. Ni gjorde tvärtom. Och EU är alltså det största hotet. Vi är självfallet för samverkan, och den samverkan är inget problem för en grundforskare. En grundforskare som är intres- serad av ett område hittar genast de andra i världen som forskar på samma område. Inte ens järnridån kunde hindra den typen av samverkan. EU:s klåfing- righet på det här området är i bästa fall bara en liten broms, men den är ett kraftigt hinder. När det gäller näringslivet har utvärderingarna vi- sat att pengarna dessutom används på ett dåligt sätt.
Anf. 29 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik: Fru talman! Tillskapandet av de fristående forsk- ningsstiftelserna uppfattas i alla fall av forsknings- samhället som ett lyft och innebar de facto en för- stärkning till det området. I den delen har vi tydligen helt olika beskrivningar. Vad vi nu har sett är en ökad öronmärkning som dessutom har omvittnats från andra håll. Och då häv- dar Goude fortfarande att politiseringen har minskat. Det är de facto helt felaktiga påståenden som han kommer med.
Anf. 30 GUNNAR GOUDE (mp) replik: Fru talman! När det gäller att man har uppfattat det som ett lyft beror det ju på vilken valsituation man ställs inför. Då kunde man t.ex. välja att låta löntagarfondspengarna, om det nu skulle avvecklas, gå tillbaka till löntagarna, som ägde pengarna. Det var ju ett alternativ. Ett annat alternativ var att göra de här stiftelserna, som delar ut pengar till forskarna. Om man frågar forskarna vilket de tycker är ett lyft, det ena eller det andra alternativet, är det lätt att få ett svar. Om man frågar forskarna i dag om de tycker att det är ett lyft kan jag garantera att de skulle svara att de inte tycker det. Det var väl den fråga som jag skulle svara på, tror jag. Får jag tillägga att jag yrkar bifall till reservation 4 under punkt 3.
Anf. 31 MAJLÉNE WESTERLUND PAN- KE (s): Fru talman! Alltsedan medeltiden har universitetet funnits som institution och begrepp för kunskap, bildning och utveckling. Genom århundraden har denna institution behållit sin ställning som garant för att samhället skulle kunna tillföras den kunskap och den kompetens som krävs för att upprätthålla och utveckla administrationen samtidigt som kunskap och vetskap om världen ackumuleras och förs vidare från generation till generation. Dess position har sällan ifrågasatts och dess kunskapsmonopol har varit i det närmaste totalt. Denna obrutna styrkeposition har möjliggjorts inte genom stagnation och slutenhet utan genom föränd- ringsberedskap inför de omställningar som samhället genomgått och de nya kunskapsområden som forsk- ning har skapat. Jordbrukssamhället övergick i industrisamhället. Industrisamhället övergår i kunskapssamhället. Ald- rig tidigare har samhällets behov av ökade kunskaper och breddad och fördjupad kompetens varit större. Aldrig har heller universitet och högskolor haft så många som vill ta del av det kunskapsutbud som dessa lärosäten kan erbjuda. Det livslånga lärandet har blivit ett internationellt begrepp, samtidigt som den informationstekniska utvecklingen skapat nya former för kunskapsinhämtande som innebär att den enskilde studentens möjligheter till geografiskt och tidsmässigt oberoende gentemot utbildningsanordna- ren kan göras i det närmaste totalt. Hur förändras rollen för universitet och högskolor i detta samhälle? Bilden av högskolan håller på att dubbelexponeras. Vad menar jag med det? Jo, samti- digt som den traditionella bilden av högskolan ligger kvar - den bild som visar uppdraget att samla och utveckla kunskap genom forskning och förmedla den i givna former till studenter som i sin tur ska utveckla ny kunskap - tydliggörs en annan bild, bilden av högskolan som en aktör i det livslånga lärandet. En ny roll, som ingen egentligen medvetet har skrivit text till, har dykt upp i pjäsen. Denna roll avspelas i siffror i Högskoleverkets årsrapport för universitet och högskolor 1999. Bland dessa siffror har jag plockat ut en del. T.ex. började nästan en femtedel av dagens studenter för första gången i en högskoleutbildning vid 25 års ålder eller senare. Cirka en femtedel av studenterna har gjort ett långt uppehåll i studierna. Mer än en tiondel av stu- denterna har redan en examen på högskolenivå men har återkommit till högskolan. Deltidsstudier håller på att bli allt vanligare. Dessa siffror tyder på att vi i dag har många studenter som redan kan sägas ingå i begreppet det livslånga lärandet. Detta mönster är vanligare bland kvinnor än bland män. Den traditionelle studenten, som kommer direkt från gymnasieskolan och läser på heltid med inrikt- ning mot examen, har fått studiesällskap av en ökan- de grupp studenter som egentligen inte ser som ett mål att avlägga examen. Snarare vill de skaffa kun- skaper för en speciell kompetens som de just nu be- höver i sin roll på arbetsmarknaden. Samtidigt som studentpopulationens sammansätt- ning förändras ökar lärosätenas utbud av nya ämnen, nya ämneskombinationer och tvärvetenskapliga ut- bildningar. Vi socialdemokrater tycker att det är glädjande och spännande med all den kreativitet som finns på de enskilda lärosätena, där man på senare år har skapat utbildningsalternativ där humanistiska, samhällsvetenskapliga och konstnärliga ämnen kom- bineras med naturvetenskapliga och tekniska ämnen för att öka helhetssynen och bredden för den enskilde studenten. Jag vill bara nämna allt detta, som jag är överty- gad om är tecken på en betydande förändringsprocess som är i full gång inom högskolan. Jag utgår ifrån att vi alla delar uppfattningen att vår uppgift som be- slutsfattare är att skapa förutsättningar för lärosätena att möta de nya krav som kunskapssamhället och principen om det livslånga och livsvida lärandet stäl- ler och kommer att ställa. För oss socialdemokrater är en öppen högskola, som möjliggör för fler att inhämta de kunskaper som lärosätena erbjuder, en grundförutsättning. Samtidigt måste högskolan vara lyhörd för det omgivande sam- hällets krav och behov. Men det här är inget nytt. Lärosätena har alltid varit lyhörda inför samhällets krav och behov. Det har varit en förutsättning, som jag sade inledningsvis, för deras överlevnad. Fru talman! Det känns bra att vi i dag tycks vara eniga om de små och medelstora högskolornas bety- delse för att kunna möta den nya tiden och det nya sökandetrycket. Utan dessa lärosäten hade den ma- kalösa expansion av högskolan som vi ser i dag varit omöjlig. Fler platser behöver inte nödvändigtvis innebära en försämring av kvaliteten. Men sker expansionen, såsom den har gjort, i en tid av ekonomiska bespa- ringar föreligger en risk för att undervisningsgrupper blir för stora och antalet undervisningstimmar för litet. Den resursförstärkning på 200 miljoner kronor som många talare här har nämnt och som utbild- ningsministern nu utlovat för att förstärka humaniora, samhällsvetenskap, juridik och teologi kommer na- turligtvis att minska risken för kvalitetsförsämring. Samtidigt är jag övertygad om att det kvalitetsutvär- deringssystem som vi nu har sjösatt dels kommer att vara det enskilda lärosätet till stort stöd i kvalitetsar- betet, dels kommer att ge oss beslutsfattare en god bild av situationen ute på de enskilda lärosätena. Som jag tidigare anförde är öppenheten ett nyck- elbegrepp för att högskolan ska kunna bli en aktiv part i det livslånga lärandet och behålla sin styrkepo- sition när det gäller att föra kunskaper vidare och ackumulera kunskap. Det krävs lyhördhet utåt för att kunna möta kunskapssamhällets krav, men även ly- hördhet inåt mot den egna organisationen för att kun- na göra bedömningen av vad det enskilda lärosätet har förmåga att erbjuda. Som jag upplever det är mötesplatsen för de här kraven och denna förmåga i dag lärosätets styrelse. Genom den sammansättning som styrelsen i dag har kan lärosätet skapa det starka nätverk i det omgivande samhället som är en förutsättning för en fortsatt stark position i ett växande kunskapsutbud. Jag tycker att Ulf Nilsson och Folkpartiet i denna fråga, som i många andra utbildningspolitiska frågor i dag, har intagit en mycket märklig position. Jag har tidigare uppfattat Folkpartiet som ett radikalt parti vad gäller utbildningsfrågor. Men det Folkpartiet framför i dag upplever jag som reaktionära strukturer för att möta nya moderna utmaningar. Jag ska försöka göra en sammanfattning av Ulf Nilssons bild av den framtida högskolan så som Ulf Nilsson beskrev den, nämligen att lärosätena själva ska utse styrelser, men man kan plocka in några kom- petenta personer utifrån som kan högskole- och forskningsfrågor. Det sägs ingenting om att man ska känna till samhället. De här kompetenta personerna får inte vara politi- ker, för politiker är amatörer. Jag kan inte uttala mig om de förtroendevalda i Ulf Nilssons parti, men jag kan garantera att de företrädare för de politiska parti- erna som jag har mött i högskolornas styrelser defini- tivt inte kan karakteriseras som amatörer när det gäl- ler frågor om högskolans nuvarande och framtida roll i kunskapssamhällets utveckling. Märker inte Ulf Nilsson att den bild av högskolan som Ulf Nilsson målar upp är ett mycket slutet system som riktar sig inåt mot sig självt och med alla medel försöker att stänga ute samhället och de förändringar som där sker? Herr talman! Förändringsprocessen inom hög- skolan är i gång. Den har uppfattats av många av oss inom utbildningsutskottet, vilket jag tydligt har hört i inläggen i dag. Den har uppfattats av vår socialdemo- kratiska regering, det kan jag garantera. Alla de ut- redningar som har gjorts och som fortfarande pågår vittnar väl om att man har uppfattat att vi är mitt inne i en stor förändringsprocess som kräver beslut av oss. En stor högskoleproposition har signalerats under hösten. Jag förväntar mig att vi här i kammaren kommer att ha ytterligare en intensiv och förhopp- ningsvis konstruktiv debatt före jul kring mer kon- kreta förslag i de här frågorna. Med detta vill jag yrka avslag på samtliga motio- ner i detta betänkande.
Anf. 32 YVONNE ANDERSSON (kd) re- plik: Herr talman! Majléne Westerlund Panke har här framfört en hel del tankar kring universitetens och lärosätenas förändrade roll. Den är inte bara föränd- rad, utan som jag tolkar det finns också en hel del kvar av det arv som vi kan se i det historiska pers- pektivet. Den rollen är inte borta därför att lärosätena ska bli en del av det livslånga lärandet och en aktör i det sammanhanget. Hon uttrycker också vikten av att lärosätena ges förutsättningar att vara aktörer i det livslånga lärandet och en glädje över att det är fler som studerar på deltid. Min uppfattning är nog att den senaste tidens för- ändringar i mångt och mycket har försvårat för läro- sätena att vara reella aktörer på den arena som det livslånga lärandet bjuder. Studenter och forskare har haft svårigheter. De har t.ex. inte samma villkor vid familjebildande och annat som andra samhällsmed- borgare. Lärosätena har av olika regleringar som skett tvingats att sammanföra mycket av sin undervisning och sin utbildning i lite mer långsiktiga program än fristående kurser, vilket tidigare var rätt tydligt. Jag skulle vilja höra om Majléne Westerlund Pan- ke är intresserad av att driva de här frågorna så att man hittar möjligheter och kanske arenor för att dis- kutera hur lärosätenas intresse för och politikers vilja att de ska delta som aktörer i det livslånga lärandet faktiskt förverkligas.
Anf. 33 MAJLÉNE WESTERLUND PAN- KE (s) replik: Herr talman! Jag trodde faktiskt att det jag gjorde i mitt anförande var ett försök att klarlägga lite grann hur jag ser på de här frågorna. Naturligtvis känner varje lärosäte i dag mycket väl förändringsprocessen och de nya krav som förändringsprocessen ställer på varje enskild högskola. Jag talade lite grann om alla de nya ämnen, äm- neskombinationer och tvärvetenskapliga utbildningar som enskilda lärosäten skapar och genomför. Allt detta beror ju på att man känner att det finns ett annat behov i samhället. Det är jag övertygad om, trots att flera talare här har sagt att lärosäten på något sätt är bundna i ett hårt regelsystem, att man inte kan ut- vecklas osv. Det förhållande jag möter när jag är ute på enskilda högskolor är tvärtom. Varje högskola har i dag nya kreativa idéer när det gäller dels innehållet i utbildningar, dels hur utbildningar ska kunna genom- föras för att så många som möjligt som så önskar ska kunna få tillträde till de utbildningarna. Det är i det här sammanhanget som vi som be- slutsfattare ska komma in och skapa kanske ännu bättre förutsättningar för enskilda lärosäten att just kunna utnyttja den inneboende kreativa förmågan. Men vi är i ett diskussionsskede och precis som jag sade i mitt anförande hoppas jag att vi ska ha en mer konkret bas att diskutera utifrån i höst när propo- sitionen kommer.
Anf. 34 YVONNE ANDERSSON (kd) re- plik: Herr talman! Lärosätenas roll är långsiktigt oer- hört viktiga frågor för samhället, precis som Majléne Westerlund Panke säger. Därför ser jag fram emot att vi förhoppningsvis också ska ha en diskussion i ut- skottet om hur man kan hitta breda politiska lösningar som leder till olika sätt och strategier för hur univer- sitetens och högskolornas framtida roll kan se ut och hur den kan förändras på bästa möjliga sätt för oss alla. Därför är jag glad för det besked jag i den här debatten får från det parti som ingår i regeringen när det gäller utvecklingen och öppenheten, även öppen- heten för att olika lärosäten ska få lösa detta på ett sätt som är bäst för dem.
Anf. 35 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re- plik: Herr talman! Jag tog i mitt anförande upp att jag är oroad över lärarbristen i grundskolan och gymna- sieskolan, främst i ämnena matematik, naturveten- skap och teknik. Jag är rädd för att vi lätt hamnar i en ond spiral om vi inte snabbt gör någonting åt det här problemet. Vakanser som fylls av "obehöriga" lärare innebär förmodligen sämre kvalitet på undervisningen, ett ännu mer minskat intresse för just de ämnena hos eleverna, ännu färre sökande till NB-programmet på gymnasieskolan, vilket i sin tur innebär ännu färre presumtiva sökande till grundutbildningar på hög- skolan som kräver just kompetensen avslutat NB- program. I konkurrens med andra attraktiva utbild- ningar, t.ex. läkarutbildningen och civilingenjörsut- bildningen, där det också finns stora behov, kan det innebära ännu färre sökande till lärarutbildningarna. Det är basalt att för att klara alla dessa behov att ha duktiga lärare. Har socialdemokraterna några idéer om vilka åtgärder man vill vidta för att få fler sökan- de till lärarutbildningarna just inom området mate- matik, naturvetenskap och teknik?
Anf. 36 MAJLÉNE WESTERLUND PAN- KE (s) replik: Herr talman! Jag ser en möjlighet att öka antalet sökande till lärarutbildningar i naturvetenskapliga ämnen i den nya lärarutbildning som vi har fattat beslut om. Här finns i dag alla möjligheter till att göra samma nya ämneskombinationer som växer upp inom de olika lärosätena. Man ska inte längre behöva vara låst i antingen ett naturvetenskaplig-tekniskt fack eller i ett humanistiskt fack, utan man ska i stället kunna ha ett ben i varje läger. På det sättet ska man, tror jag, kunna överföra till den enskilde eleven på grundskola och gymnasieskola en bättre helhetsbild av världen - om jag ska uttrycka mig lite högtidligt. Det är kanske där som jag i dag ser den största möj- ligheten att rekrytera fler bra lärare till naturveten- skapliga och tekniska ämnen. Det innebär naturligtvis att varje enskild skolenhet följer med i utvecklingen och inte låser tjänstefördelningar på ett sätt att det inte går att utnyttja den typen av ny ämneskombina- tion.
Anf. 37 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re- plik: Herr talman! Jag delar Majléne Westerlund Pan- kes uppfattning att den nya lärarutbildningen kan innebära många intressanta ämneskombinationer och också motverka fastlåsningarna. Men faktum kvarstår: Problemet är akut. Vi kommer inte ifrån att även med nya ämneskombina- tioner i lärarutbildningen kommer det att finnas nå- gon typ av behörighetskrav i botten för att läsa mate- matik och naturvetenskapliga ämnen. Skulle Majléne Westerlund Panke och socialde- mokraterna kunna tänka sig att under en period, för att komma över det svåra läget nu, låta studerande på lärarutbildningen inom detta ämnesområde läsa med ett förhöjt bidrag i studiemedlen?
Anf. 38 MAJLÉNE WESTERLUND PAN- KE (s) replik: Herr talman! Av begripliga skäl kan jag inte ge ett tydligt svar på en sådan konkret fråga som har eko- nomiska konsekvenser. Jag utgår från att om detta är en viktig princip för Vänsterpartiet, kommer Vänster- partiet att lyfta fram den principen i de budgetdebatter som man för med den socialdemokratiska regeringen. Det är väl snarare där diskussionen i dagsläget hör hemma än kanske diskussionen i kammaren och att göra utfästelser i kammaren. Det tror jag inte är rea- listiskt.
Anf. 39 SOFIA JONSSON (c) replik: Herr talman! Majléne Westerlund Panke var inne på en del intressanta saker. Det gällde bl.a. det livs- långa lärandet, och det är något vi behöver diskutera mer. Det gäller bl.a. hur lärosätena ska utvecklas för att ge bra förutsättningar för de framtida behoven i utbildningen. Men jag tyckte att det var en sak som saknades i Majléne Westerlund Pankes anförande, nämligen studenternas roll. Högskolan och lärosätena är till för studenterna och deras kunskapsutveckling, inte tvärt- om. Här måste vi se till att ge förutsättningar för dem som ska ha möjlighet att ta till sig kunskapen. Det finns ett par saker som jag funderar kring. Jag tycker att det är viktigt att vi stärker distansutbild- ningen mer än vad som har skett i dag. Det har Cen- terpartiet yrkat på tidigare. Regeringen har varit rela- tivt återhållsam och sagt att det kan ske på de ställen utbildningen fungerar men att inget ytterligare ska satsas. Det ska finnas möjlighet att studera över hela landet. En annan sak är trygghetssystemen. Det har jag i dag diskuterat med bl.a. Gunnar Goude. Där finns det stora hål för många studenter. Det är en väldig osä- kerhet för dem hur de ska klara sig. Ska det finnas en möjlighet för invandrare som kommer till Sverige med en bra högskoleutbildning att komplettera sin utbildning, att lära sig det svenska språket och eventuellt fackspråk inom det område de har utbildning?
Anf. 40 MAJLÉNE WESTERLUND PAN- KE (s) replik: Herr talman! Jag ska börja med distansutbildning- en. Distansutbildningen är kanske det mest spännan- de, nya inslaget i möjligheten att inhämta kunskap. Vi har länge diskuterat distansutbildningen bara med geografiska förtecken. Vi har talat om att vi ska un- derlätta för människor i glesbygd att studera vid uni- versitet och högskolor. Men när man ser på de männi- skor som faktiskt befinner sig i systemet för di- stansutbildning, kommer man snabbt underfund med att det kanske är lika mycket den tidsmässiga aspek- ten som är väsentlig för att i stället för att förflytta sig till campus välja att studera på distans, dvs. männi- skan vill disponera sin tid. Studenten vill ha kvar sitt arbete samtidigt som denne studerar. Vid en enkät bland de distansstuderande har det visat sig dels att de ofta bor inom tätort och i stor- stadsregion, dels att tiden för studier påbörjas ca 23.00 på kvällen. Då är det ofta kvinnor som anger att när arbetet är slut, de delar som rör familjeansvaret är avklarade, sätter de sig några timmar med distansut- bildningen. Även vi får börja tänka i de banorna, dvs. att det inte enbart är geografin utan tiden som be- stämmer distansutbildningen. Då blir distansutbild- ningen definitivt en viktig del i principen det livs- långa och livsvida lärandet.
Anf. 41 SOFIA JONSSON (c) replik: Herr talman! Nu hann Majléne Westerlund Panke inte svara på mina andra frågor. Det Majléne Westerlund Panke säger om di- stansutbildningen är helt rätt, dvs. att den handlar om fler saker. Det gäller tiden och tillgången. Det är precis det vi har formulerat i vår motion. Det är där- för vi vill satsa mer resurser kring distansutbildningen och helheten, för att utveckla tekniska hjälpmedel och se till att folk har råd att köpa in dem - oavsett om det gäller kommunen eller som privatpersoner. Jag vill en gång till höra någonting om frågan om invandrare som kommer till Sverige och som har en högskoleutbildning eller en bra eftergymnasial ut- bildning och deras möjligheter till att läsa och komp- lettera, både språkmässigt och ämnesmässigt. Sedan var det arbetslivscentrum. Tycker Majléne Westerlund Panke att det är en intressant fråga? Skulle det vara någonting som socialdemokraterna kunde ta med sig till sina vänner i regeringen och diskutera? Det handlar om att vara en extraresurs för studenter och lärosäten i fråga om kunskapsinhäm- tande och koppling till näringslivet och samhället runtomkring.
Anf. 42 MAJLÉNE WESTERLUND PAN- KE (s) replik: Herr talman! Då ska jag snabbt börja med arbets- livscentrum. Arbetslivscentrum, regionala utveck- lingscentrum och lärcentrum - man kan kalla det vad man vill - växer upp som svampar ur jorden i stort sett över hela Sverige i dag. Det gör de genom regio- nalpolitiskt aktiva politiker, näringsidkare och skol- folk. Det är jätteviktiga delar i det framtida utbild- ningssamhället, om vi nu ska koppla det t.ex. till distansutbildning. De drivs ofta av eldsjälar, skapar liv i små bygder som tidigare har känt en viss despe- ration och hopplöshet. Därför är det en väldigt positiv del av utvecklingen av Sverige som vi ser nu. Att vi ska gå in och statligt reglera och styra det här har jag lite svårt att se när det växer så det knakar av sig självt ute i bygderna. När det gäller invandrare är det väl ingen som har en motsatt åsikt när det gäller att man ska ta till vara invandrares kunskap som de har med sig när de kommer hit. Det är jätteviktigt att vi vidareutvecklar validitetssystemet. Validitetssystemet i sig kommer att bli en viktig del i det livslånga, livsvida lärandet. Men jag tror att vi inte bara ska koncentrera oss på de vuxna invandrare som kommer färdigutbildade hit till Sverige. Vi har ett annat, kan man säga, enormt mo- raliskt ansvar för de invandrarungdomar som är andra generationens invandrare, att se till att de får tillgång till en utbildning i grundskola, gymnasium och hög- skola för att få likvärdiga livsbetingelser som de svenska ungdomar med svenska föräldrar och farför- äldrar som finns i landet. Det är nog så viktigt, tycker jag.
Anf. 43 ULF NILSSON (fp) replik: Herr talman! Majléne Westerlund Panke gjorde en historisk beskrivning av universitetens viktiga roll sedan medeltiden som vi kan instämma i. Men om man kompletterar det och ställer sig frågan var och i vilka kulturer universiteten har varit mest framgångs- rika när det gäller forskning, fritt tänkande och högre utbildning finns det en gemensam nämnare. Det är miljöer där den politiska styrningen och den religiösa styrningen över utbildningen har varit minimal. Det är rätt intressant. Vi ser även i dag att de länder som har spetsforskning, högt kvalificerad utbildning, har liten politisk styrning över universiteten och högsko- lorna. Det är där min formulering, som Majléne Wes- terlund Panke citerade, om amatörer kommer in. Om Majléne Westerlund Panke föredrar ordet lekmän kan jag använda det, men det är min bestämda uppfatt- ning att politiker är lekmän och inte ska sitta och fatta beslut i enskilda forskningsfrågor och fackfrågor inom andra områden. Politikers uppgifter är att slå fast principer, fördela resurser i stort, göra utvärde- ringar och uppföljningar osv. Det är politikerns upp- gift. Nu har ett antal förändringar tvingats fram. Vi har sett att utbildningsministern lovar ytterligare 200 miljoner. Vi har sett att man på universiteten har fått tillstånd att inrätta andra platser om platser står tomma. Det är förändringar som har tvingats fram på grund av att Socialdemokraternas centrala planering har misslyckats. Min fråga är då: Vill Socialdemokraterna gå vida- re nu och planera på det sättet att studenterna i större utsträckning får välja vad de ska läsa när nu den cent- rala planeringen har misslyckats som den har gjort?
Anf. 44 MAJLÉNE WESTERLUND PAN- KE (s) replik: Herr talman! Den akademiska friheten är unik, har jag hört Ulf Nilsson säga i något annat sammanhang. Jag skulle snarare vilja säga att den akademiska fri- heten en gång i tiden var unik, när akademin kanske var den enda institution i ett i övrigt oerhört regelstyrt samhälle som hade denna friheten att tänka och dra slutsatser. Friheten begränsades då och då ganska rejält och brutalt. Jag tänker på tiden med paradigm- skiftet när det gällde universum, och hur universum såg ut när den akademiska friheten och tankefriheten kolliderade med den katolska kyrkans oerhört strikta regelsystem när det gällde tänkandet. Det gick inte speciellt bra för forskare då. Vi har haft andra tider då det har funnits politiska enpartisystem, där partiideologin har varit övergri- pande allt tänkande och där den akademiska friheten på något sätt, precis som Gunnar Goude lyfte fram, har lyckats hålla sin position dold någonstans. Då slöt man sig i akademierna. Men att i ett demokratiskt samhälle, Ulf Nilsson, som vi befinner oss i måla upp myten av att den aka- demiska friheten på något sätt skulle ha samma roll som den en gång har haft stämmer inte. Hela sam- hället är fritt i dag. Vi har hela den mediala världen, där man kan tänka fritt och säga vad man vill. Vi måste se lärosätets roll i det nya samhället och inte måla upp en mytbild av ett samhälle som fortfarande förföljer forskare för deras idéers och tänkandes skull.
Anf. 45 ULF NILSSON (fp) replik: Herr talman! Den här konflikten med kyrkan om världsbilden är ett väldigt bra exempel på hur veten- skaplig utveckling kan hindras, om t.ex. kyrkan har för stor makt över den vetenskapliga utvecklingen. Jag vill nu inte på något sätt antyda - det hoppas jag att Majléne Westerlund Panke förstår - att Social- demokraterna skulle vilja införa något slags inkvisi- tion i Sverige. Men jag tycker att det är viktigt att universitet och högskolor får fortsätta att vara en självkritisk spegel i samhället. Jag tycker att det är viktigt att politiker inte fattar beslut om enskilda forskningsobjekt och forskningsprioriteringar, utan att det är ramarna politikerna ska bestämma om - annars blir det helt enkelt sämre beslut och den veten- skapliga halten riskerar att uttunnas. Min fråga, som jag ställde första gången, var: Kommer Socialdemokraterna nu att gå vidare och försöka hitta mjukare vägar att fördela studieplatser på, när vi nu på grund av att sökandetrycket inte mot- svarar det som regeringen har planerat för redan har sett att det tvingas fram en fördelning av platser? Är Socialdemokraterna beredda att diskutera en upp- mjukning av det stela fördelningssystem för studie- platser som vi hittills har haft?
Anf. 46 MAJLÉNE WESTERLUND PAN- KE (s) replik: Herr talman! Jag skulle inte vilja beskriva system- et när det gäller fördelning av studieplatser som ett stelt system. Det är klart att det har sina svagheter. Det gäller att vara lyhörd och lyssnande, och man kan som politiker inte undgå att vara lyssnande och inte undgå att höra vilka åsikter som förs fram. Det är inte så väldigt många år sedan som Folk- partiet och alla övriga partier tillsammans med Soci- aldemokraterna var överens om att det behövdes en större satsning på naturvetenskapliga-tekniska ämnen. Så kom det fler platser till naturvetenskap och teknik. I dag visar det sig att man inte kan fylla alla dessa platser på alla håll, och då får man i stället möjlighet att omforma dem till humanistiska och samhällsve- tenskapliga utbildningsplatser. I dag svänger pendeln, och fler och fler inlägg kommer om att det är viktigt att stärka humaniora och samhällskunskap. Då är det ganska skönt att det styrsystem som finns verkligen finns, och att det finns möjligheter att se till att kanske andra sektorer som behöver det får en större tillförsel av ekonomiska resurser. Nu är vi väl inne i den här pendelsvängningen. Det upplever jag mycket tydligt när det gäller sats- ningen på humaniora och samhällsvetenskap. Vi är ganska eniga, har jag förstått i dag, om att de 200 miljoner kronor som nu kommer som resurstill- skott är efterlängtade. Forskningssatsningarna på dessa områden, som har gjorts de senaste åren, har också varit efterlängtade. Men det kan faktiskt inne- bära att vi hamnar i samma situation, fast tvärtom, dvs. att vi inte kan fylla alla platser inom humaniora och samhällsvetenskap. Jag tror i alla fall att det är bra att vi har möjlig- heten att styra.
Anf. 47 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik: Herr talman! Det finns behov av att få i gång en förändringsprocess när det gäller utvecklingen inom högskole- och universitetsområdet. Jag kan hålla med Majléne Westerlund Panke om att vår uppgift är att skapa förutsättningar för lärosätena att möta utveck- lingen. Jag har ett konstaterande utifrån den debatt och den redovisning som vi har fått från den socialdemo- kratiska representanten. Vi kan lätt konstatera att det inte görs tillräckligt och att man inte tar vara på de goda exempel som ändå finns i dag på alla de lärosä- ten vi har. Jönköpings högskola och Chalmers är två goda exempel på fristående högskolor. I våra yrkanden framgår att vi vill - vi lägger fram förslag om det - inrätta fler fristående högskolor. Majoriteten, förmodligen på inrådan av regeringen, säger nej till den utvecklingen med hänvisning till att det är bra nog ändå. Men om vi nu har goda resultat som talar för sig, låt oss då ta vara på dem. Ser vi dessutom i redovisningar beträffande den kommunala skolan att friskolor, fristående skolor och alternativa driftsformer, bl.a., har inneburit en positiv utveckling även för den offentliga skolan kan vi dra en parallell till högskolor och universitet. Det är det vi ska ta vara på, och det är den ut- vecklingen som vi borde eftersträva om vi menar allvar med att vi ska skapa goda förutsättningar för lärosätena.
Anf. 48 MAJLÉNE WESTERLUND PAN- KE (s) replik: Herr talman! Här har vi kanske ytterligare en mytbild som vi måste diskutera på djupet - de fristå- ende högskolorna. De kom till med hjälp av löntagar- fondsmedel och fick ett rejält kapital med sig i botten. Men är dessa lärosäten fristående? Då är frågan vad de i så fall är fristående ifrån. Mig veterligt ingår de i det statliga bidragssys- temet både när det gäller grundutbildning och när det gäller forskning. De har ungefär samma styrsystem som de statliga högskolorna. Så att de är fristående är väl en sanning med modifikation, Tomas Högström. När det sedan gäller förutsättningarna försökte jag tidigare i mitt inledningsanförande att ge en bild av vad jag möter när jag är ute på lärosäten i dag, nämli- gen en otrolig kreativitet när det gäller att starta nya utbildningar som är lyhörda för arbetsmarknadens behov. Där har jag faktiskt inte upplevt att det finns någon skillnad mellan Chalmers tekniska högskola och Jönköpings stiftelsehögskola och alla övriga högskolor i landet. De är i det fallet innehållsmässigt i dag mycket lika. Visste inte jag att den ena var en stiftelsehögskola och att den andra inte var det skulle jag inte kunna se någon skillnad.
Anf. 49 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik: Herr talman! Vi känner till att regeringen har varit inne och petat i regelverket beträffande stiftelsehög- skolorna utifrån en uppfattning om att den politiska styrningen ska säkras. Vi lägger fram förslag om att fler ska få en möj- lighet att i stiftelseform bedriva verksamhet, och det borde egentligen Majléne Westerlund Panke bejaka med tanke på hennes påstående att vi måste ha en mer konkret bas att diskutera utifrån. Vi har en konkret bas att diskutera utifrån t.ex. när det gäller Högskolan i Jönköping och Chalmers, såsom varande goda ex- empel. Vi ska ta vara på de goda exemplen. Det är ju den utvecklingen som vi måste sträva efter för att kunna få i gång den förändringsprocess som vi såväl behöver för att skapa förutsättningar att möta den utveckling vi står inför. Det är ingen nidbild som jag målar upp vad gäller de fristående högskolorna. Jag tycker att de är goda exempel på lyckade satsningar. De är lyckade kon- kreta exempel. Det är ju de som ska vara normbildan- de i större utsträckning än vad de i dag är.
Anf. 50 MAJLÉNE WESTERLUND PANKE replik: Herr talman! Det var ju just detta jag försökte framföra. Jag ser inte någon större skillnad på kreati- vitet och nyskapande mellan Blekinge tekniska hög- skola, Högskolan i Halmstad, Chalmers tekniska högskola, Karlstads universitet, Mälardalens högskola och Jönköpings stiftelsehögskola. Det finns samma kreativitet, nytänkande och nyskapande för att möta de nya kraven. Jag hoppas verkligen inte att det är fristående högskolor med ett regelsystem som liknar de fristå- ende skolornas Tomas Högström är ute efter. Vi har tidigare i dag diskuterat kvalitet i lärarbehörighet, osv. Vad jag vet finns det i dag egentligen ingen regel som säger att man måste ha behöriga lärare i frisko- lan. Jag hoppas verkligen inte att det är samma brist på regelsystem som Tomas Högström efterfrågar när det gäller fristående högskolor. Jag anser i dag att de statliga högskolorna är minst lika nyskapande och kreativa som stiftelsehögskolor- na. Där finns ingen skillnad, om vi nu ska utgå ifrån goda exempel.
Anf. 51 GUNNAR AXÉN (m): Herr talman! Den akademiska friheten är viktig. Minst lika viktig är individens frihet. Vi hörde nyss socialdemokraternas representant i denna debatt, Majléne Westerlund Panke, stå och tala om att vi lever i ett fritt samhälle. Det är en lögn. Tvånget att tillhöra en studentkår, det s.k. kårobli- gatoriet, är en betydande kränkning av de mänskliga fri- och rättigheterna. Ingen ska mot sin vilja tvingas att vara medlem i en förening. Detta fastslås i vår grundlag. I regeringsformens 2 kap. 2 § står att läsa detta: "Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Han är därjämte gente- mot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonst- ration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen." Det ska således stå fritt för varje medborgare att själv välja om han eller hon vill tillhöra en viss före- ning. Det är beklämmande att tvingas till högläsning av vår grundlag här i kammaren, men det känns nöd- vändigt efter att ha hört Vänsterpartiets representant i denna debatt, Britt-Marie Danestig, motivera tvångs- anslutningen till studentkårer med dessa ord: Ibland får man rucka lite på principerna. Det vore intressant, men sannolikt skrämmande, att få höra vilka fler principer om mänskliga fri- och rättigheter som Vänsterpartiet vill rucka lite på. Föreningsfriheten fastslås för övrigt även i artikel 11 i Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheter- na. Det borde räcka som argument för att riksdagen å det snaraste skulle besluta om att avskaffa kårobliga- toriet och bifalla de motioner som har väckts av samtliga borgerliga partier i frågan. Jag förstår att Vänsterpartiet med sin bakgrund inte har något emot att man kränker mänskliga fri- och rättigheter. Det är också lätt att inse att socialde- mokraterna, som under många år erhöll sina med- lemmar genom att tvångsmässigt kollektivansluta fackföreningsmedlemmar till sitt parti, inte heller har någon förståelse för vad föreningsfriheten i praktiken bör innebära. Det är däremot högst uppseendeväckande att ett parti som Miljöpartiet inte har förmågan att markera ett avståndstagande från politiskt förmynderi till för- mån för människors rätt att själva välja vilka organi- sationer de ska vara medlemmar i. Jag vill vädja till Miljöpartiet att tänka om i den här frågan. Ställ er på individens sida mot politiskt förmynderi! Visa att ni står på medborgarnas sida mot de politiker som vill bestämma över huvudet på män- niskor! Ställ upp på att avskaffa kårobligatoriet! Visa att ni slår vakt om de mänskliga fri- och rättigheterna och visa att även ni vill myndigförklara medborgarna!
Anf. 52 MAJLÉNE WESTERLUND PAN- KE (s) replik: Herr talman! När man lyssnar på Gunnar Axén kan man tro att man lever i någon form av diktatur. Nu är ju så inte fallet. Jag kan ha principiella synpunkter på kårobligato- riet och tycka att det inte är bra. Men som politiker försöker jag att vara pragmatisk. Det är inte lätt som en plätt att avskaffa kårobligatoriet, vilket även Gun- nar Axéns eget parti nogsamt fick göra erfarenheten av 1991-1994, då man hade möjlighet att avskaffa det. Men det visade sig vara praktiskt mycket svårt att hitta ett system som skulle kunna ersätta kårobligato- riet. Principiellt kan man säga att det inte ska finnas ett obligatorium, men rent praktiskt har man ännu inte hittat ett system som kan ersätta dagens kårobligato- rium. Som jag sade är det en erfarenhet som inte bara socialdemokraterna har gjort, utan Gunnar Axén kan gå till sina egna i Moderata samlingspartiet och höra om deras erfarenheter av problematiken kring ett avskaffande av kårobligatoriet.
Anf. 53 GUNNAR AXÉN (m) replik: Herr talman! När principer om mänskliga fri- och rättigheter får ge vika med hänvisning till praktiska argument, då är det fara och färde. Så lätt ska man inte kunna kränka grundläggande fri- och rättigheter. Det finns vissa praktiska verksamheter som stu- dentkåren arrangerar i dag, och det finns förslag om hur man ska kunna lösa detta av universitet utan en tvångsanslutning till studentkårerna, det vet Majléne Westerlund Panke. Under den borgerliga regeringsti- den togs det fram en utredning som visade på hur det här praktiskt skulle kunna lösas. Så det finns inte heller några som helst praktiska argument emot ett avskaffande av kårobligatoriet. Och framför allt: Att kränka mänskliga fri- och rättigheter med hänvisning till pragmatism och prak- tiska argument håller inte i längden.
Anf. 54 MALÉNE WESTERLUND PAN- KE (s) replik: Herr talman! Under alla de år som jag har suttit i utbildningsutskottet och vid alla de samtal som jag har haft med svenska studenter har jag inte mött nå- gon som har ansett sig vara kränkt i sina mänskliga rättigheter på grund av att de är med i en svensk stu- dentkår. Sedan har det gjorts utredningar - jag vet det och jag har läst dem - men det visade sig vara väldigt svårt att genomföra ett avskaffande i praktiken. Jag vill hänvisa Gunnar Axén till den tidigare utbild- ningsministern Per Unckel som kan ge information om de svårigheter och de problem som det faktiskt finns med att fasa ut kårobligatoriet. Denna informa- tion bör Gunnar Axén inhämta innan han i kammaren pådyvlar andra partier ganska allvarliga demokratiska brister.
Anf. 55 GUNNAR AXÉN (m) replik: Herr talman! Ja, det är ganska allvarliga demo- kratiska brister när man så enkelt och lättvindigt bry- ter mot både grundlagen och Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna. Majléne Westerlund Panke säger att hon aldrig har träffat på någon student som anser sig vara kränkt på grund av tvångsanslutningen till studentkårerna. Då tror jag att Majléne Westerlund Panke har träffat väldigt få studenter. För min del kan jag i egenskap av riksdagsleda- mot inte ta ett steg på ett svenskt universitet eller en svensk högskola utan att träffa på studenter som ifrå- gasätter och protesterar emot den tvångsmässiga anslutningen till studentkåren. Jag undrar om Majléne Westerlund Panke tror att det skulle vara så svårt att anordna studentpubar, festaftnar, kulturella tillställningar och andra upptåg utan den tvångsmässiga anslutningen till studentkå- ren. De få saker som kan anses vara studiesociala och som man kan behöva ha ett gemensamt ansvar för på universiteten kan mycket väl lösas av universiteten och högskolorna på annat sätt än via studentkårerna. Studentkårerna kan säkerligen locka till sig studenter till sina sociala, kulturella och festliga aktiviteter utan ett tvång på medlemskap.
Anf. 56 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re- plik: Herr talman! Gunnar Axéns tonläge är osedvan- ligt högt, måste jag säga. Det kan ju bero på att argu- mentationen är svag. Jag vet inte om Gunnar Axén befann sig här i ple- nisalen när jag svarade på liknande frågor från Ulf Nilsson. Vänsterpartiets utbildningspolitiska program innehåller ett principiellt avståndstagande från den kollektiva anslutningen till kårerna. Vi är också emot kollektivanslutning till andra föreningar eller organi- sationer, och det har vi varit sedan lång tid tillbaka. Att vi nu inte är beredda att avskaffa kårobligato- riet är enbart av skäl som hör ihop med omtanken om våra studenter. Vi vill inte försämra studenternas studiesociala situation innan det finns garantier för att det kommer att lösas och fungera på något annat sätt.
Anf. 57 GUNNAR AXÉN (m) replik: Herr talman! Om Britt-Marie Danestig hänvisar till Vänsterpartiets principiella program där det står att man inte ska tvingas att vara ansluten till en viss förening, måste jag ställa frågan varför ni inte vill bifalla de motioner som föreslår ett avskaffande av kårobligatoriet. Jag måste också ställa frågan till Britt-Marie Danestig om vad Vänsterpartiet avser göra för att tvångsanslutningen till studentkåren ska upphöra.
Anf. 58 BRITT-MARIE DANESTIG (v) re- plik: Herr talman! Jag riskerar att upprepa vad jag tidi- gare har sagt, men jag trodde att jag svarade på den frågan genom att säga att orsaken är att vi hyser stor omtanke om studenternas bästa och deras studiesoci- ala situation, särskilt nu med tanke på att det är så många nya grupper som vill läsa vidare på universitet och som inte har den bakgrunden att de är medvetna om vad det innebär att möta den akademiska världen. Det är invandrare, det är studenter med en helt annan socioekonomisk bakgrund och det är också studenter som har kommit upp något i åren. Det är alltså det avgörande. Vi kommer naturligtvis att fortsätta att behålla vår principiella åsikt om det inte finns finansiella möjlig- heter eller något annat sätt att lösa detta. Men ingen har ju ännu i dag lyckats föreslå hur problemet ska lösas. Så länge man inte har gjort det behåller vi vår åsikt. Vi ställer inte upp på att avskaffa kårobligatori- et förrän vi får garantier för att studenternas studieso- ciala situation behålls oförändrad eller snarare för- bättras än försämras.
Anf. 59 GUNNAR AXÉN (m) replik: Herr talman! Jag kan inte annat än beklaga den människosyn som Britt-Marie Danestig ger uttryck för. Britt-Marie Danestig säger att studentkårerna fyller en så otroligt viktig studiesocial funktion att vi inte kan vara utan dem och att studenterna inte har förmågan att förstå vilken betydelse studentkåren har. Studenterna behöver ha hjälp av studentkåren. Stu- denterna behöver ha den studiesociala hjälp som studentkåren ger. Men de har inte förstånd och för- måga att själva välja att bli medlemmar i studentkå- ren. I stället ska de tvångsanslutas. Det är att säga att studenterna inte förstår sitt eget bästa. Jag beklagar att Britt-Marie Danestig ger uttryck för denna människosyn, men jag är inte förvånad. Det är en traditionell vänsterpartistisk syn på människan, uppifrån och ned. Politikerna ska lägga till rätta. Människorna förmår inte att forma sina egna liv.
Anf. 60 GUNNAR GOUDE (mp): Herr talman! För Miljöpartiets del är det lätt att bemöta kritiken. Det är alltså inte så att vi ansluter oss till den här principen. Däremot har Miljöpartiet i partimotioner tagit avstånd från kårobligatoriet och tycker att det ska avskaffas. Vi har haft många debatter här i kammaren med partier som inte som partier har tagit en tydlig ställ- ning. Det gäller t.ex. Socialdemokraterna som vi nu samverkar med. Där finns alltså inte det här kravet. Thomas Östros, nuvarande utbildningsministern, hade en enskild motion där han hävdade just de prin- ciper som Gunnar Axén hävdar. Principerna är vi tydligen överens om. Det gäller att få möjligheten att genomföra det här på ett sätt som inte skadar mer än det gör nytta. Då är det inte fråga om något falskspel, att man vill dölja att man egentligen vill behålla principen och försöker slingra sig för att få bort den. Det är inte alls fråga om det, utan det handlar om att inte försätta studenterna i en sämre situation. Det är riktigt, som Gunnar Axén säger, att man under den borgerliga tiden, alltså när det var borgerlig majoritet här riksdagen, gjorde utredningar. Men majoriteten i riksdagen förkastade ju dem. Glöm inte bort det! De hade alltså inte bärkraft, utan man tyckte att det här borde lösas på ett bättre sätt, och det är väl det som det lite grann handlar om. Om Miljöpartiet hade majoritet i riksdagen och regeringsmakten, kan jag försäkra att vi skulle lägga ned ett lite större arbete för att försöka ta fram ett sådant förslag. Jag är inte säker på att vi skulle göra det just för ögonblicket, därför att vi har nu fått ige- nom en lagstiftning för ökad studentaktivitet. I det arbetet kan de kanaler som finns av gammal tradition vara bra att ha, så det skulle kanske förstöra ännu mer att ta bort dem just i dagsläget. Men, som sagt var, har Gunnar Axén ett bra för- slag i de här motionerna på hur det skulle gå till, skulle vi kunna fundera på det. Men det finns ju inte i motionerna, och då är det riskfyllt att gå med på det.
Anf. 61 GUNNAR AXÉN (m): Herr talman! Gunnar Goude med den bakgrund i den akademiska miljön som han har borde kunna tilltro studenterna förmågan att själva välja om de vill och inse om de behöver vara medlemmar i en stu- dentkår eller inte. Det är ju bra att Miljöpartiet principiellt sett är emot tvångsanslutning till studentkårer. Vi skulle ha en majoritet här i riksdagen för att avskaffa tvångsan- slutningen om Miljöpartiet förenade sig med de bor- gerliga partierna. Men det vill inte Miljöpartiet, där- för att samverkan med regeringen är viktigare än principer och ideal. Eftersom man samverkar med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, vill man tydligen inte på den här punkten slåss för det man säger sig stå för. Det är beklagligt. Gunnar Goude säger att om Miljöpartiet hade egen majoritet i riksdagen, då skulle vi få se ett för- slag om avskaffande av kårobligatoriet. Men varför inte, Gunnar Goude, i parlamentarismens namn för- ena sig med de fyra borgerliga partierna och ta fram ett förslag om hur kårobligatoriet kan avskaffas? Varför inte tillsammans med de fyra borgerliga parti- erna rösta för den reservation som vill ge regeringen i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett förslag om ett avskaffande av kårobligatoriet?
Anf. 62 GUNNAR GOUDE (mp): Herr talman! Jag tror att det finns risk för att det blir lite överdrifter här. Den principiella frågan är naturligtvis viktig. Den skulle vara ännu viktigare om det vore så att personer drabbades eller råkade illa ut på grund av den här principen. Nu är det i stället en princip som har en historisk förankring bakåt i tiden. Den ska naturligtvis bort. Det är vi överens om. Och det tror jag att alla tycker egentligen. Men det ska ske under former som är rimliga med hänsyn till de för- ändringar som nu sker ute på universitet och högsko- lor, så att man inte gör ett missgrepp och försämrar situationen för studenterna. Jag tycker kanske att det är på gränsen till oan- ständigt att försöka påskina att vi därmed skulle dölja någonting och att vi egentligen inte står bakom prin- cipen. Principen har i dagsläget inte alls några negati- va effekter av den arten. Det är bra att studenter rea- gerar mot att vi har ett kårobligatorium. Det är väl också bra att vi i kammaren får diskutera det. Men det finns alltså inget förslag i motionerna som visar på att det går att genomföra ett avskaffande av kårobligato- riet utan att det blir försämringar. Det är klart att detta är ett skäl till att man är lite försiktig. Jag tänker inte göra någon röstdeklaration i frågan i dagsläget, men vår inställning är klar. Jag tycker att argumentationen är något överdriven från Gunnar Axéns sida. Det finns ju andra tillfällen att ta upp frågor. T.ex. hade det varit intressant att höra Gunnar Axén delta i den debatt som vi hade för bara drygt en vecka sedan här i kammaren om den lag som vi i Sverige har som gör att man kan födas till ett ämbete, alltså att man kan ärva det. Det är så monarkin i det här landet fun- gerar. Det låter i mina öron som en lite allvarligare principfråga. Är Gunnar Axén lika ståndfast på den punkten? Har han partiet med sig? Jag tycker nog att man ska vara lite nyanserad i debatten i en sådan här fråga.
Anf. 63 GUNNAR AXÉN (m): Herr talman! Det är beklämmande att Gunnar Goude inte har några argument att återkomma med i den här frågan, utan att han i stället tvingas att ta upp andra frågor som inte den här debatten rör. Jag noterar bara att Gunnar Goude inte tilltror studenterna förmågan att själva inse det eventuella värdet av att vara med i en studentkår. Gunnar Goude anser att studentkårernas arrangerande av pubaftnar, fester och kulturella aktiviteter är så viktiga för stu- denternas situation att studenterna måste tvingas att vara med i den förening som arrangerar aktiviteterna. Gunnar Goude tror inte att studenterna själva skulle kunna inse värdet av det som studentkårerna ägnar sig åt. Det är beklagligt, men det är bara att konstatera att Miljöpartiet hellre ser till regerings- samverkan med Socialdemokraterna och Vänsterpar- tiet än till studenternas rätt att själva få välja vilken organisation de vara med i eller inte vara med i. Jag hoppas att Miljöpartiet nästa år, för jag antar att den här frågan kommer upp för debatt och beslut återigen, kan stå rakryggade och säga att vi slår vakt om de mänskliga fri- och rättigheterna, vi slår vakt om studenternas rätt att själva välja om de ska vara med eller inte vara med i studentkårerna. Jag ser fram emot det beskedet från Miljöpartiet om ett år.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 9 §.)
4 § Sjöfartsinspektionens tillsyn
Föredrogs trafikutskottets betänkande 2000/01:TU8 Sjöfartsinspektionens tillsyn (förs. 2000/01:RR8)
Anf. 64 TOM HEYMAN (m): Herr talman! Det brukar inte vara vanligt att man begär ordet när ett betänkande är enhälligt, men jag vill i detta fall ändå göra så. Revisorerna har i sin granskning av Sjöfartsinspektionen gjort många vär- defulla iakttagelser, och de senaste årens pressdebatt har kraftigt förstärkt den kritik som revisorerna har framför mot Sjöfartsverkets och inspektionens verk- samhet. Ledande företrädare för Sjöfartsverket har under den senaste tiden gjort uttalanden som indikerar att man inte helt har förstått innebörden i trafikutskottets beslut och att man inte heller har tagit revisorernas kritik till sig på det sätt som man borde ha gjort. Det räcker inte att bara rita en ny ruta i organisations- schemat och sedan fortsätta som tidigare. Det krävs en väsentligt förändring av själva säkerhetskulturen inom inspektionen. Inom sjöfarten har det länge funnits en fixartradi- tion. Den har en historisk bakgrund. Man har varit van att klara sig själv och lösa problemen efter bästa förmåga, något som inte längre alltid är önskvärt. Samma fixarattityd fanns tidigare också inom flyget, men där insåg flygbolagen redan på ett tidigt stadium att med den haverifrekvens som fanns i slutet av 40- talet skulle det inte bli någon kommersiell flygverk- samhet. Förtroendet hos allmänheten skulle inte läng- re finnas. Man införde då långt gående säkerhetsruti- ner som också givit konkreta resultat. Flyget är i dag ett av de mest trafiksäkra transportslagen. Också inom järnvägen fanns det tidigare ibland en lättsinnig attityd till säkerhetsfrågor. Säkerheten var bara en del av affärsverket SJ:s verksamhet, och inte alltid den som prioriterades högst. Såväl den stora urspårningen vid Lerum som den svåra språvägso- lyckan i Göteborg för ett antal år sedan var inte bara olyckor i ordets egentliga bemärkelse utan båda var direkta följder av att man tog genvägar i fråga om säkerhetsrutinerna. Motsatsen kan man finna i Japan, där snabbtåget Shinkansen nu varit i trafik i flera decennier utan en enda dödsolycka. Det är ingen slump. Det är resulta- tet av ett konsekvent och metodiskt säkerhetstänkan- de i hela organisationen. Ett sådant tänkande finns i dag hos enskilda rede- rier. Men det måste också finnas hos de ansvariga myndigheterna. Såväl inom luftfarten som inom spårtrafiken är inspektionsverksamheten nu avskild från den affärsmässiga driften, och det är viktigt att denna förändring också genomförs i sjöfarten. Da- gens riksdagsbeslut är ett steg i denna riktning. Det är bra att en enig riksdag står bakom beslutet. Det blir nu regeringens ansvar att genomföra organisations- förändringen, och det är min förhoppning att den också snart kommer att bli av. Därmed yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet.
Anf. 65 KARIN SVENSSON SMITH (v): Herr talman! I denna debatt om sjösäkerhet finns det inga reservationer. Vänsterpartiet hade i likhet med andra partier skrivit motioner om Sjöfartsin- spektionen, men i trafikutskottet lyckades vi hitta skrivningar som någorlunda tillgodoser motionsyr- kandena. Därför vill jag yrka bifall till hemställan i betänkandet. Från Vänsterpartiets sida vill vi ta tillfället att motivera varför vi anser att frågan om sjösäkerhet är mycket angelägen. Vid en första betraktelse handlar diskussionen om Sjöfartsinspektionen huvudsakligen om att främja passagerarnas säkerhet. Mot bakgrund av Estoniaolyckan behöver jag inte orda mer om vikten av att vidta åtgärder som förhindrar att sådana och andra olyckor sker. Det är inte det som skiljer oss åt i diskussionen. En stark och effektiv sjöfartsinspektion kan före- bygga flera olika problem. Förutom att man tryggar passagerarnas säkerhet kan miljöproblemen i Sveri- ges omgivande vatten minska och de sämsta arbets- förhållandena på båtarna saneras. Erika-haveriet utan- för Frankrikes kust 1999 gav ytterligare en illustra- tion av hur viktigt det är med sjösäkerhet. Varje år sker det tillbud i det känsliga innanhav som är Öster- sjön. För inte så länge sedan hade vi en debatt i denna kammare med anledning av den oroväckande situa- tionen för Östersjöns miljö. Riksdagen har beslutat om 15 miljökvalitetsmål. Vilka etappmål åtgärdsstrategier och som behövs för att nå dessa mål har utretts av Miljömålskommittén. Regeringen ska lämna en miljömålsproposition i vår. Väsentligt för att miljöproblemen till sjöss ska kunna åtgärdas är där som på andra ställen att tillsynen av gällande regelverk är effektiv. Därför är det viktigt att förbättra Sjöfartsinspektionens verksamhet. Konkurrensen inom sjöfartsnäringen har, i likhet med vad som är fallet i många andra näringar, hård- nat. För att man ska kunna erbjuda den billigaste frakten ökar pressen på de anställda. Den fysiska och psykiska arbetsmiljön ombord är tuff. Kortsiktiga vinster kan göras genom utflaggning och utnyttjande av besättningar från andra länder. De rådande miss- förhållandena måste åtgärdas. Det är särskilt angelä- get att komma åt de rostholkar som trafikerar våra kuster och bjuder under de rederier som har ambitio- nen att prioritera säkra och miljöanpassade frakter. Med ett vassare regelverk och en högre ambi- tionsnivå i fråga om inspektion och tillsyn skulle flera vinster kunna göras. Det skulle bli minskad risk för vattenförorening. Det skulle bli en välbehövlig för- bättring av sjöfolkets arbetsförhållanden samt en tryggare färd för färjesjöfartens passagerare. De förslag som har kommit från Riksdagens revi- sorer är väl avvägda och förs i huvudsak vidare i utskottsbetänkandet. Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat sig för en fristående statlig instruktion inom luftfart respektive vägtrafik. Tydlig självständighet och integritet är en förutsättning för att tillsynen och granskningen ska vara effektiv. Samma argument är tillämpligt inom sjöfarten. Ska tillsynsarbetet bli effektivt måste det regel- verk som tillsynen utövas gentemot vara relevant och stringent. Så är inte fallet i dag, vilket har visats både av Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer. Arbetsmiljöreglerna är från 1970-talet. Därför bör den sittande utredningen om fartygssäkerhetslagstift- ning återkomma med förslag inom det här området. Analysmetoder för olyckor, tillbud, avvikelser och risker, som kommit till användning inom andra områ- den i trafiken kan också komma till användning här. Detsamma gäller för kvalitetsarbete som utvecklats för de verksamheter som strävar efter att miljöcertifi- era sig. På detta område finns det stort utrymme för förbättringar inom sjöfarten. Sjöfartsinspektionens metod för analys och inspektion av förebyggande arbete behöver utvecklas. Klassificeringssällskapens roll behöver också granskas och förtydligas. Det har både revisorerna och remissvaren kommit fram till. Det som kan göras i övrigt är att tillföra Sjö- fartsinspektionen större resurser. Det faller egentligen utanför ramen för detta betänkande, men jag måste ändå passa på att säga att ökade kvantitativa krav, alltså krav på ett visst antal inspektioner exempelvis såsom det är uttryckt i regelverket för hamnstadskon- trollen, blir en förstärkning enbart om resurserna för att utföra densamma ökar. På sikt kan ifrågasättas varför Sjöfartsverket ska inleverera en avkastning till statskassan. Kontrasten gentemot det anslagsfinansierade Vägverket är bjärt. Rättvisa förhållanden mellan transportslagen i enlig- het med vad som är uttalat i EU m.fl. andra organ borde leda till en ändring av dessa villkor. En miljö- anpassad transportpolitik ska ha trafikavgifter som inkluderar de externa kostnader som transporterna ger upphov till. Även om sjöfarten för närvarande drivs med fossila bränslen och kommer att göra det ett tag framöver så har den goda förutsättningar för att axla en större andel av de godstransporter som behöver göras. En omlastning mellan transportslagen är an- gelägen, men den ska ske på ett miljöanpassat sätt. Jag yrkar än en gång bifall till hemställan i betän- kandet. Tack för ordet.
Anf. 66 JOHNNY GYLLING (kd): Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be- tänkandet om Sjöfartsinspektionens tillsyn. Vi kristdemokrater hade velat gå ett steg längre än vad Riksdagens revisorer föreslog, nämligen genom att skilja Sjöfartsinspektionen helt ifrån Sjöfartsver- ket, och vi har beskrivit detta i både en motion och i ett särskilt yttrande i betänkandet. Vi inser naturligtvis att det finns fördelar med att låta inspektionen vara kvar inom Sjöfartsverket. Men precis som revisorerna påpekat så finns det en risk för att rollkonflikter kan påverka sjösäkerhetsarbetet menligt. Den risken menar vi hade eliminerats genom att man hade skapat en fristående myndighet av Sö- fartsinspektionen. Nu tycker vi ändå att utskottet har lyssnat på oss, och vi inser värdet av att ett enigt utskott begär en förstärkt lagstiftning i syfte att stärka Sjöfartsinspek- tionens ställning. Det är ett stort steg framåt. Herr talman! Jag kan också instämma i de tanke- gångar som Tom Heyman framförde här tidigare. Kristdemokraterna kommer att bevaka att den kommande lagstiftningen blir skarp och tydlig till förmån för sjösäkerhetsarbetet. I det förslag som har lagts fram om en ny fartygs- säkerhetslag, SOU 2001:17, berörs inte Sjöfartsin- spektionens ställning. Den måste uppmärksammas av regeringen i kommande arbete. Sverige är en gammal sjöfartsnation med gott an- seende vad gäller kompetens inom sjösäkerhet. Detta anseende får inte grumlas i något avseende. Den som upptäcker brister inom systemet, t.ex. i förordningar eller i inspektionsarbetet, ska med stor frimodighet anmäla bristerna utan att riskera sitt eget anseende. Vi kommer att följa denna fråga noggrant, och vi förut- sätter att regeringen tar det här på största allvar.
Anf. 67 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s): Herr talman! Jag tycker att det är bra att vi blev överens i trafikutskottet med anledning av Riksda- gens revisorers påpekande och de motioner som fanns. Vad jag vill säga är att vi ska avvakta rege- ringens behandling av frågan. Vi har ändå gjort ett tillkännagivande till regeringen. Låt oss då avvakta det. Om vi sedan tycker att de förslag som kommer inte är bra får vi anledning att debattera detta då. Jag har inte mer att säga i denna fråga än att än en gång yrka bifall till hemställan i utskottets betänkan- de.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 9 §.)
5 § Hanteringen av djurkadaver och annat animaliskt avfall
Föredrogs miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2000/01:MJU11 Hanteringen av djurkadaver och annat animaliskt avfall.
Anf. 68 CARINA OHLSSON (s): Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i miljö- och jordbruksutskottets betänkande 11, Hante- ringen av djurkadaver och annat animaliskt avfall. Några reservationer finns inte att avslå, utan det är ett enhälligt betänkande. I betänkandet behandlas ett tiotal motionsyrkan- den. Motionerna går i huvudsak ut på att det bör infö- ras nationella undantag eller särslösningar för Norr- landslänen avseende EU:s regelverk för bortskaffande och bearbetning av animaliskt avfall. I några motio- ner tar man upp behovet av behandlingskapacitet för animaliskt avfall och att denna kapacitet bör öka. Motionerna avstyrks med hänvisning bl.a. till att stora delar av norra Sverige omfattas av generella undan- tagsbestämmelser i detta avseende. Vad gäller be- handlingskakpaciteten för animaliskt avfall hänvisar utskottet till att jordbruksministern nyligen förordnat en utredare att se över frågan. För att få en lägesbeskrivning i frågan anordnade utskottet den 16 januari en utfrågning med represen- tanter för Statens jordbruksverk, Konvex AB och länsveterinären i Jämtlands län angående både BSE- krisen i EU, regelverket för hantering av animaliskt avfall samt vissa frågor rörande behandlingsanlägg- ningen för animaliskt avfall i Stenstorp i Västergöt- land. Hur ser då läget ut? Vid årsskiftet startade den svenska övervakningen av BSE som innebär att man tar prov på nödslaktade, avlivade och självdöda nöt- kreatur som är över 30 månader. Dessutom har Sveri- ge tidigare beslutat att vid slakt ta prov på nötkreatur som importeras från länder med BSE. Sammanlagt rör det sig om 20 000 djur per år. Varje kväll hämtar Postens budbil burkarna med BSE-prov vid Konvex för att köra dessa till SVA i Uppsala. I snitt är det 80 prov per dag. I månadsskif- tet februari-mars hade över 3 000 prov tagits. När det gäller behandlingskapaciteten uppgav Jordbruksverket vid denna utfrågning att det finns behov av fler anläggningar, gärna med placering i Norrland. Regeringen har, som jag tidigare har nämnt, tillsatt en utredning om detta under ledning av Svante Englund. Utredningen ska vara klar den 15 april i år. Utredaren har getts i uppdrag att föreslå hur stor kapacitet som bör finnas i Sverige för att omhän- derta och bearbeta animaliskt högriskavfall och speci- ficerat riskmaterial och också lämna förslag om vil- ken bearbetningsteknik som ska användas, hur många anläggningar som bör inrättas, var dessa ska vara belägna, omfattningen av ett eventuellt statligt enga- gemang i inrättandet av anläggningarna och hur eventuellt samarbete med näringen ska ske. Som en parentes kan jag nämna att jag hört att fle- ra kommuner nu är intresserade av nya anläggningar, vilket definitivt inte har varit fallet tidigare. Anläggningen i Stenstorp får enligt beslut av Koncessionsnämnden för miljöskydd bearbeta 16 000 ton animaliskt avfall årligen. Och för år 2000 fick man efter ett beslut från regeringen behandla ytterli- gare 2 800 ton. Överskjutande kvantiteter förs till Danmark för bearbetning. Utförsel av animaliskt avfall till annan medlemsstat kan endast ses som en tillfällig lösning, eftersom avfallsmängden dessutom har ökat med anledning av beslut som har fattats i samband med BSE-krisen. Konvex AB genomför för närvarande studier av ny förbränningsteknik för att omhänderta kadaver och samtidigt kunna utnyttja energiinnehållet i avfallet. Syftet är att anläggningen i Stenstorp ska läggas ned och ersättas med en eller flera anläggningar. Enligt det aktuella EG-direktivet ska medlems- staterna för hela eller delar av sitt territorium godkän- na en eller flera anläggningar för insamling och bear- betning av högriskmaterial. En medlemsstat får be- sluta om att anlita en anläggning för bearbetning av sådant material i en annan medlemsstat efter överens- kommelse om detta med den andra staten. Herr talman! Såvitt jag kan bedöma råder stor enighet om att behandlingsanläggningen i Stenstorp inte har tillräcklig kapacitet för att hantera det anima- liska avfallet som uppkommer i Sverige. Enligt beslut av Koncessionsnämnden för miljöskydd, som jag nämnde tidigare, att man får bearbeta 16 000 ton högriskavfall har företaget också ansökt om att få bearbeta 24 000 ton, men det har avslagits. Orsaken till avslaget är i huvudsak att anläggning- en ligger nära bebyggelsen med följden att de om- kringboende tycker att det är stora problem med dålig lukt från den verksamhet som bedrivs där och också att det är ett problem med transporterna av kadaver genom samhället och genom att höga utsläpp ibland kommer till det kommunala reningsverket. Som jag sade i inledningen förslår utskottet att riksdagen avslår motioner om särlösningar eller un- dantag för norra Sverige när det gäller föreskrifterna om insamling och bearbetning av animaliskt avfall. Utskottet hänvisar till att mer än två tredjedelar, när- mare bestämt 72 %, av berörda län omfattas av gene- rella undantagsbestämmelser och att det dessutom finns möjligheter till dispens i enskilda fall. Jord- bruksverket ser över gränsdragningarna, och länssty- relserna får då avge synpunkter på detta, men möjlig- heten att undanta ytterligare delar av Sverige från olika krav känns i dagsläget helt felaktigt med tanke på att det främsta syftet med att omhänderta anima- liskt avfall är att förhindra smittspridning. Om inte reglerna inte efterlevs utsätter vi då både människor och djur för hälsorisker. De beslut som fattats inom EU syftar främst till att motverka spridning av BSE, galna ko-sjukan och andra smittsamma djursjukdomar. Enligt regelverket ska allt animaliskt avfall, både s.k. högriskavfall och lågriskavfall, samlas in och bearbetas i särskilda an- läggningar. För den del av det animaliska avfallet som definieras som specificerat riskmaterial finns särskilda regler som omfattar både slakten, transpor- ten och den slutliga avfallshanteringen. Enligt direktivet finns vissa möjligheter att besluta om nationella undantag om det berörda animaliska avfallet härrör från platser som är svåra att nå eller om kvantiteten och avståndet inte gör det berättigat att ta vara på avfallet. I sådana fall kan den nationella myndigheten medge att avfallet bortskaffas genom förbränning eller nedgrävning. I de nationella föreskrifterna finns dels bestäm- melser om generella undantag, dels regler om undan- tag i speciella fall enligt beslut av Jordbruksverket eller berörd länsstyrelse. De generella undantagen tar bl.a. sikte på enstaka smådjur som har dött eller avli- vats utan att smittsamma sjukdomar har misstänkts. Jordbruksverket har vidare beslutat att självdöda eller avlivade djur i besättningar som är belägna i de för- samlingar som anges i en särskild bilaga inte behöver bearbetas i en anläggning. Det är 37 kommuner, helt eller delvis, i Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norr- bottens län. I nu angivna fall får det animaliska avfallet grävas ned på en plats som anvisats av den myndighet som utövar tillsyn på området eller på en godkänd avfalls- deponi. Utöver de generella undantagen finns möjlig- het för Jordbruksverket att medge dispenser. Det kan gälla om det är platser som är svåra att nå eller om kvantiteten och avståndet gör att det inte är motiverat att ta hand om avfallet. Länsstyrelsen kan också med- ge att självdöda eller avlivade hästdjur får grävas ned eller omhändertas genom kommunal avfallshantering. Vid utskottets utfrågning framkom också att de undantagna områdena utgörs av församlingar i Norr- land och Svealand med relativt låg djurtäthet och att Jordbruksverket ser över detta ytterligare. Jag kan också säga att de fem Norrlandslänen tillsammans motsvarar 58 % av Sveriges landareal. Det är alltså en stor del av Sverige som är undantagen. Utskottet har konstaterat att de aktuella motioner- na i större eller mindre utsträckning är tillgodosedda genom de nationella föreskrifter som redovisas ovan och genom den översyn som pågår och utgår från att motionärernas synpunkter beaktas i det fortsatta ar- betet samt att frågan får en lösning som tillgodoser både smittskyddsintresset och de berättigade önske- målen om att animaliskt avfall ej ska behöva trans- porteras så långa sträckor som i dag är fallet.
Anf. 69 INGVAR ERIKSSON (m): Herr talman! I miljö- och jordbruksutskottets be- tänkande nr 11 behandlas reglerna för hantering av animaliskt avfall i norra Sverige m.m. samt hur bear- betning och bränning av animaliskt avfall ska klaras av i landet. Betänkandet är föranlett av ett antal mo- tionsyrkanden på området, väckta under den allmänna motionstiden. BSE-krisen i Europa har föranlett en ökad belast- ning vad gäller omhändertagande av detta avfall. Det har kommit nya regler, och det är mer inhemskt riksavfall som omhändertas. Kapaciteten på den enda anläggning som i Sverige finns som kan och får ta emot detta avfall, inte minst högriskavfallet, är otill- räcklig, varför en stor del av detta avfall i dag går till Danmark för omhändertagande. Från Stenstorp går i dag inte mindre än 300-400 ton per vecka till Dan- mark. Vi väntar på förslag från den av regeringen till- satta enmansutredaren före den 15 april om hur vi i Sverige själva ska kunna ta hand om det svenska avfallet inom landet. Det har talats om ett antal nya anläggningar för förbränning av avfallet eventuellt i anslutning till industrier som året runt kan tillgodogö- ra sig energin från förbränningen. Det har också kommit till min kännedom att vissa försök, proveld- ningar, sker av bl.a. köttmjöl i syfte att finna en god- tagbar lösning. Det är mycket angeläget att snarast finna accep- tabla lösningar för omhändertagande och förbränning i nya anläggningar på nya platser. Ett stort problem är givetvis att de miljökon- sekvensprövningar och utredningar som krävs för nya anläggningar kan komma att kräva lång tid. Det är inte otänkbart att enbart detta kan ta upp till ett par år att klara av. Då förstår vi vilka problemen kan bli. Detta först efter det att förslagen framförts av utred- ningen. Ett skräckscenario skulle vara om mul- och klöv- sjukan, som nu spritt sig till Frankrike, skulle drabba även Danmark och i värsta fall också Sverige. Ett fall i Sverige eller i Danmark skulle omedelbart stoppa leveranserna av det animaliska avfallet från Sverige till Danmark. Var och en förstår vilka konsekvenser- na då kan bli för Stenstorp som inte får ta emot mer än ca 16 000 ton per år. Hur ska man då klara de totalt upp till 37 000 ton som måste omhändertas om möjligheterna i Danmark stoppas? Har regeringen tänkt sig in i den situationen? Carina Ohlsson har måhända ett svar på denna fråga. Herr talman! Skrivningarna i betänkandet i anled- ning av motionerna står vi moderater helt bakom. Vi utgår också ifrån, vad gäller kadaver och riskmateri- alhanteringen i Norrland, att man ska finna acceptabla lösningar ur smittskyddssynpunkt där hänsyn tas till att lokala näringsidkare också framöver ska kunna bedriva sin verksamhet på ett ekonomiskt gångbart sätt. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem- ställan.
Anf. 70 CARINA OHLSSON (s) replik: Herr talman! Jag fick en fråga från Ingvar Eriks- son om jag hade tänkt mig in i problemet. Jag har tänkt mig in i problemställningen, men däremot kan jag inte ha något färdigt svar. Jag vill gärna se på den utredning som läggs fram den 15 april. Utredaren har också fått i uppdrag att se över det som Ingvar Eriks- son tog upp om tidsperspektivet och redogöra för de olika faserna i inrättandet och uppbyggandet av an- läggningen - detta inklusive tillståndsgivning och angivande av eventuella möjligheter att minska tidsåtgången. Då är det naturligtvis mycket angeläget att anläggningarna kommer i drift inom en snar fram- tid. Där är vi helt överens.
Anf. 71 INGVAR ERIKSSON (m) replik: Herr talman! Jag tackar för det beskedet. Det är oundvikligen så att om det skulle dra ut på tiden på grund av tillståndsbeslut t.ex. i samband med mil- jöprövning, kommer problemen att bli väldigt akuta. Skulle vi drabbas av ett stopp för leveranser från Danmark, blir problemen oerhört stora. Jag kan inte begära att Carina ska svara på detta, men jag vill uppmana Carina och regeringsföreträ- darna att verkligen tänka sig in i den situationen. Den kan komma redan inom en eller två veckor, och då står vi i en väldigt allvarlig situation. Detta måste uppmärksammas. Man måste ta hänsyn till att detta kan hända.
Anf. 72 ESTER LINDSTEDT- STAAF (kd): Herr talman! Ämnet för det här betänkandet är, som vi har hört, hanteringen av djurkadaver och annat animaliskt avfall. Det föreligger, som vi också hört, inga reservationer, men vi kristdemokrater har avgivit ett särskilt yttrande, eftersom bristen på brådska i ärendets hantering bekymrar oss. Den motion som rör anläggningen i Stenstorp har väckts av oss kristdemokrater. Denna anläggning i Västergötland ligger i anslutning till bebyggelser, och den stinker, till stor olägenhet för Stenstorpsborna. Branschen har med stöd av Jordbruksdeparte- mentet länge letat efter alternativa platser för en de- struktionsanläggning. Man har inte lyckats hitta en lämplig plats. Som Carina Ohlsson sade verkar det nu finnas alternativa lägen, men sådana har alltså tidiga- re inte funnits. På grund av den nuvarande anläggningens dåliga läge har man inte fått tillstånd att tillräckligt öka mängden bearbetat avfall i Stenstorp. Som vi har hört har kapaciteten i flera år varit för liten. Detta har kompenserats av att Sverige årligen har kunnat ex- portera ca 5 000 ton högriskavfall till Trondheim i Norge. EU har under de senaste åren tagit en del beslut i syfte att begränsa spridningen av BSE-smitta. Det beslutades under förra året att animaliskt högris- kavfall inte längre får transporteras till land utanför EU, och därmed kan vi inte längre exportera sådant här avfall till Norge. Genom dessa beslut har mängderna av det som klassificeras som riskavfall och specificerat riskmate- rial ökat betydligt. Sverige har, som vi också har hört, försökt kom- ma till rätta med situationen genom avtal med Dan- mark för mottagande, destruktion och bearbetning av detta högriskavfall. Detta har inte räckt, utan bearbe- tat avfall har tills vidare lagrats i form av köttmjöl i Stenstorp, med åtföljande besvärande stank för de boende. Läget blev, som vi ser det, akut redan i somras. Jordbruksministern har låtit förstå att det ligger i branschens intresse att lösa frågan och har inte gett intryck av att känna brådska i ärendet. Visst ligger det också i branschens intresse. Den 15 december 2000 förordnades en utredning att utreda saken, som Carina Ohlsson också sagt. Utredningen ska vara färdig den 15 april, alltså om några veckor. Herr talman! Formuleringarna i det aktuella EG- direktivet angående avfallshanteringen gör klart att man inom EU anser att staten har ett ansvar för att lösa frågan om destruktion av animaliskt högriskav- fall. Vi kristdemokrater vill starkt betona att det lig- ger i samhällets intresse att riskavfall omhändertas på ett säkert sätt.
Anf. 73 ESKIL ERLANDSSON (c): Herr talman! Även jag vill i det här sammanhang- et påpeka vikten av att Sverige får anläggningar med en sådan kapacitet att destruktion av animaliskt avfall kan ske på ett säkert och fullgott sätt i vårt land. Så är inte fallet i dag. De nya EU-regler som vi har fått innebär dessutom att mängden av material som klas- sificeras som riskavfall och specificerat riskmaterial har ökat och kommer att öka betydligt. Läget är akut och kommer så att förbli. Det kan bli än mer akut om vi i vårt land skulle få fall av den fruktade sjukdomen BSE. Det oroar oss i Centerparti- et mycket att regeringen har låtit det här problemet vara olöst. Märk väl att en utredning tillsattes först i december år 2000, långt efter det att dessa problem borde ha varit uppmärksammade av regeringens fö- reträdare. Redan före den s.k. BSE-krisen, då alltfler fall av den fruktade sjukdomen upptäcktes även på fastlandet i Europa, hade BSE i sig ökat uppmärk- samheten på smittskyddsaspekter på och hantering av riskmaterial och riskavfall. Den nuvarande hanteringen innefattar, vilket har uppmärksammats i ett par motioner, långa transporter av bl.a. kadaver och annat riskmaterial, främst från Norrlands inland, då anläggningar för destruktion finns bara i södra Sverige. Kostnaden för dessa trans- porter är inte obetydlig, vilket försvårar den ekono- miska situation som bl.a. de små lokala företagen i form av t.ex. slakterier har i de berörda områdena av landet. Detta leder i sin tur i förlängningen till att levande djur får transporteras längre, vilket vi inte heller tycker är bra. Till detta ska läggas de allmänna miljöaspekterna på långa transporter. Vad gäller kadaverhanteringen och riskmaterial- hanteringen i Norrland tycker jag att det är viktigt att det kommer till stånd en lösning som är acceptabel ur smittskyddssynpunkt och som inte allvarligt försvårar för lokala näringsidkare att bedriva sin verksamhet. Dagens situation uppfyller inte till fullo dessa krav. Jag hoppas att regeringen tar den här situationen på allvar och med skyndsamhet återkommer till riksda- gen, om det behövs för att lösa de problem som vi har pekat på i denna debatt. Får vi inte lösningar som tillfredsställer de krav som rimligen kan ställas på den här verksamheten, avser jag och Centerpartiet att återkomma i kammaren om detta.
Anf. 74 CARINA OHLSSON (s): Herr talman! Jag ser liksom Eskil Erlandsson fram emot att vi får goda lösningar på dessa frågor. Jag instämmer i hans anförande. Eskil säger att regeringen inte har gjort någonting i den här frågan, men det har den. Det har gjorts en ansökan till Koncessionsnämnden för miljöskydd om tillstånd till Konvex för mottagande av en ökad mängd av avfall i Stenstorp, men den har avslagits. Det är klart att den här frågan har utretts också under hanteringstidens gång. Jag kan hålla med om att ärendet har tagit lång tid. Stenstorp ligger ganska nära min hemkommun, och jag har följt frågan under lång tid. Kanske har näring- en inte tagit sitt fulla ansvar under den här tiden och till fyllest ansträngt sig för att komma till rätta med situationen. Det har riktats mycket kritik mot anläggningen i Stenstorp, och vissa kommuner som till att börja med varit intresserade av en anläggning har sagt nej när de hört talas om de stora besvärligheterna. Man provar nu teknik, och jag förstår att de kommuner som sagt att de nu gärna vill ha en sådan här anläggning ser fram emot den. Jag hoppas att det blir anläggningar även i norra Sverige om flera sådana kommer till stånd.
Anf. 75 ESKIL ERLANDSSON (c): Herr talman! Det jag kritiserade i mitt anförande var bristen på initiativ från regeringens sida. Jag tycker att man med fog kan kritisera regeringen och dess företrädare för det. Redan innan vi fick de nya bestämmelser vi nu har för hanteringen av riskmateri- al och riskavfall rådde det en brist på kapacitet för att ta hand om kadaver och riskmaterial. Det rådde brist på sådan kapacitet i Sverige. Man måste ta den situation som vi hade redan då på allvar. Det gjorde man inte. Först när läget blev akut gjorde regeringen något. Då gjorde man det som man alltid gör, nämligen tillsatte en utredning. Vi får hoppas att den arbetar skyndsamt och att man kom- mer med en bra lösning som kan accepteras av alla, så att vi kan ta hand om problemen på egen hand i Sverige.
Anf. 76 CARINA OHLSSON (s): Herr talman! Även näringen har ett ansvar och har haft det hela tiden. Konvexanläggningen ägs av det danska företaget Daka, som den svenska slakterinä- ringens Swedish Meats AB är delägare i. Även nä- ringen har ett ansvar i frågan, både nu och framöver. Det är ett delat ansvar.
Anf. 77 ESKIL ERLANDSSON (c): Herr talman! Jag vidgår att näringen självklart också har ett ansvar. Men huvudansvaret måste ligga på samhället eftersom vi talar om riskmaterial. Det är frågan om att vi inte ska sprida sjukdomar, epizootier och annat i våra omgivningar. Vi ska ta hand om det som produceras i vårt land på ett bra sätt inom landet. Där kan regeringen inte springa ifrån det ansvar som regeringen har ytterst. Självklart ska näringen också hjälpa till.
Överläggningen var härmed avslutad (Beslut fattades under 9 §.)
6 § Livsmedelskontroll och genteknik
Föredrogs miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2000/01:MJU12 livsmedelskontroll och genteknik.
Anf. 78 CATHARINA ELMSÄTER- SVÄRD (m): Herr talman! Runt våra köksbord, på fikarasterna ute på våra arbetsplatser och inte minst i medierna pågår nu en intensiv debatt om vad vi kan och vad vi vågar äta. Det svenska jordbruket och vår svenska livsmedelsindustri har av tradition och med kunskap och engagemang sett till att vi har kunnat äta säkra livsmedel med hög kvalitet samtidigt som vi har vär- nat om våra djur så att de trivs och mår väl. Naturligtvis måste vi alla ta människors oro på allvar. Desto viktigare är det att vi har kunskap om våra livsmedel. Som konsument - när jag går och handlar eller sätter mig vid middagsbordet - har jag rätt att veta bakgrunden till den föda jag stoppar i mig. Endast då kan jag påverka och göra mina val. Det är alldeles utmärkt att Sverige, som ändå är ett ganska litet land, har möjlighet att påverka vår gemensamma jordbruks- och livsmedelspolitik inom Europa. Därför är ett Europasamarbete bra. Särskilt viktigt är det i de här dagarna. Min förhoppning är att Sverige fortsatt ska kunna vara pådrivande i viktiga frågor. Själv ser jag att en avreglering inom jordbru- ket och likvärdiga konkurrensvillkor för de olika länderna är bra förutsättningar för bättre livsmedel, inte minst från svensk sida. Herr talman! Jag måste verkligen ifrågasätta vissa delar av EU-bestämmelserna och det de medför. Som ordförandeland måste vi slå klubban i bordet och säga ifrån. I det 167-sidiga förslaget om en gemensam livsmedelshygien för hela unionen krävs att alla vilda djur som fälls vid jakt ska besiktigas av veterinär eller livsmedelshygienist, i den mån de ska bli föda för människor. Även lokalen för förvaring av viltet ska besiktigas. Inga undantag medges. Alltså ska fasaner, ripor och harar kontrollbesiktigas liksom rådjur och älgar. Herr talman! Det verkar som om vi håller på att få en spridning av galna byråkrati-sjukan. Det säger sig självt att hanteringen av jakten kommer att fördyras och förkrångligas. Viltet kom- mer att bli mindre åtkomligt som föda för dem som inte jagar själva. Vilt har kunnat serveras på det svenska bordet i århundraden. Min fråga till övriga partier här i kammaren är om det verkligen är rätt att byråkratin, utan undantag, ska få ta över våra matbord på den detaljnivån. Om inte, stöd oss i vår reservation mot besiktning av vilt. Herr talman! Låt mig även via protokollet få göra ett medskick till jordbruksminister Margareta Win- berg: Slå bort påhittet med den ordförandeklubba som Sverige nu har! Functional food är mat som kan sägas ha effekter på människors hälsa och välbefinnande. Jag kan för- visso konstatera att det pågår ett arbete för att undan- röja falska marknadsföringspåståenden och i stället möjliggöra riktig konsumentupplysning. Vi har ändå valt att reservera oss, eftersom vi anser att arbetet går för långsamt och att Sverige inte är tillräckligt pådri- vande. Vi har mycket kunskap inom våra livsmedelsfö- retag. Såväl av konkurrensskäl som för konsumenter- na bör arbetet ske snabbare. Svenska bönder har god erfarenhet av djurhåll- ning. Vårt land har också hittills klarat sig undan smittsamma sjukdomar som t.ex. BSE och mul- och klövsjuka. Vi har kunnat hålla undan salmonella utan att använda antibiotika m.m. Gemensamt med den samlade kunskapen inom livsmedelsbranschen borde Sverige utgöra det bästa alternativet för placering av en för Europaunionen gemensam livsmedelsmyndig- het. Min förhoppning är att frågan ännu inte är avförd och beslutad utan att regeringen kan återkomma med ett positivt besked i frågan. Herr talman! Avslutningsvis vill jag medge att jag är glad över att utskottet har gjort vissa tillkännagi- vanden med anledning av motioner, bl.a. när det handlar om den småskaliga livsmedelsproduktionen. Vi kan inte ha missgynnande avgiftssystem som mot- verkar mångfald och entreprenörskap. Det är särskilt viktigt ute på landsbygden. Det påverkar konkret möjligheterna till försörjning och att behålla ett le- vande Sverige. I den översyn av den småskaliga livsmedelsproduktionen, som utskottet nu gemensamt har kommit fram till, kommer även regelverket för de mobila slakterierna att ses över. I och med det har vi valt att inte reservera oss till förmån för vår motion om att möjliggöra mobila slakterier. Vi ser fram emot ett konkret förslag inom kort. För tids vinnande yrkar jag endast bifall till vår första reservation i betänkandet, alltså reservation 4 under moment 4.
Anf. 79 KARL-ERIK KARLSSON (v): Herr talman! I detta betänkande, MJU12, som bl.a. behandlar livsmedelskontroll och genteknik, behandlas även frågan om småskalig och lokal livs- medelsproduktion. Denna typ och inriktning av livs- medelsproduktion kommer efter de händelser som varit ute i Europa på djur- och livsmedelsområdet att få allt större betydelse. Det kommer om inte annat konsumenterna att se till. Hårdare tidsbegränsningar av djurtransporter och krav på bättre djurmiljöer under transporter är ett sätt att förbättra situationen för djuren samt att förkorta djurtransporterna. Ett annat sätt är att utveckla och gynna alternativ till långa transporter till slakt. Ett sådant alternativ är lokal och småskalig livsmedelsförädling. Ett annat alternativ är integrerad produktion, dvs. att djuren lever hela livet på samma gård. I dag borde det växa upp fler och fler små lokala slakterier. Men utvecklingen går alltför trögt, och fortfarande är huvudinriktningen att antalet slakterier minskar. Som följd medför detta ett kraftigt ökande antal djurtransporter. Vi ser det som nödvändigt att hitta politiska metoder för att gynna en utveckling där alltfler djur kan slaktas på eller i närheten av gården just för att undvika transporterna. I dag finns det flera hinder för en sådan utveckling. Den som i dag vill starta en småskalig livsme- delsanläggning måste uppfylla olika myndighetskrav. Visst ska man uppfylla myndighetskraven, men för det krävs ett stort antal kontakter med flera olika myndighetspersoner. Att få ett tillstånd kan vara en svår och långt utdragen process. Detta bör kunna underlättas. Myndigheter borde kunna samverka för att underlätta tillståndsgivningen så att så få myndigheter som möjligt behöver hand- lägga ärendet och någon myndighet ges huvudansva- ret för att stödja den som vill starta verksamhet. Ett annat sätt kan vara att underlätta tillståndgiv- ningen för småskalig livsmedelsförädling genom att göra typgodkännande av småskaliga anläggningar som går att anpassa till lokala förutsättningar. Det är positivt att jordbruksministern uttalat sin ambition att driva fram en förändring av jordbruks- politiken som skulle göra det möjligt för de små slakterierna att erhålla stöd ur landsbygdsprogram- met. Den utveckling som nu sker i verkligheten, näm- ligen att antalet småskaliga slakterier minskar, stäm- mer dåligt med den utveckling av landsbygden och det förbättrade djurskyddet som riksdagen och rege- ringen tidigare sagt sig vilja stå för och främja. Utskottet gör därför i detta betänkande ett tillkän- nagivande och anser att regeringen i det fortsatta arbetet bör ägna särskild uppmärksamhet åt den små- skaliga livsmedelsproduktionen. Därför får regering- en i uppdrag att för riksdagen redovisa förslag till åtgärder som bl.a. syftar till en förenkling av regel- verket, skapa bättre förutsättningar för lokal och små- skalig livsmedelsproduktion och främja etableringen av nya företag inom området. Denna översyn av för- utsättningarna för den småskaliga livsmedelsproduk- tionen ska även belysa regelverket för mobila slakte- rier. Detta är positivt. Herr talman! I detta betänkande har Vänsterpartiet en reservation om global livsmedelssäkerhet. I den anser vi att alla har ansvar för att bidra till en rättvis global livsmedelsförsörjning. Vi kan ta det ansvaret genom att förändra vårt konsumtionsmönster och genom att lägga om produktionen. Eftersom det behövs en ökad allmän kunskap i dessa frågor och stimulans till en socialt och ekolo- giskt hållbar konsumtion av livsmedel anser vi att regeringen bör starta en informationskampanj om mat, miljö och rättvisa. Den kampanjen borde genom- föras i nära samarbete med forskare och folkrörelser- na. Det är inte bara ekologiska hinder som finns för en öppnare världsmarknad för jordbruksprodukter. Det finns även ett antal ekonomiska och sociala hin- der som förhindrar att fattiga bönder i u-länderna ska kunna dra nytta av en ökad världshandel. Diskussionen om frihandel med jordbrukspro- dukter fokuseras i dag ofta på framför allt jordbruks- subventioner och tull- och kvothinder. Visst är dessa viktiga, men vi får inte glömma bort de övriga pro- blemen såsom fattigdom och brist på jämställdhet. Vi anser att det borde vara Sveriges uppgift att som ett progressivt land i utvecklingsfrågor sätta dessa och även andra frågor om fattigdomsbekämpning och jämställdhet överst på dagordningen i arbetet för ökad livsmedelssäkerhet. Därmed yrkar jag bifall till reservation 8. När det gäller märkning av ägg anser vi, som framgår i vårt särskilda yttrande, att märkningen ska vara obligatorisk. Det bör klart framgå av märkningen om äggen kommer från hönor som uppfötts i det fria eller i burar. Konsumenterna ska kunna få den infor- mation som de efterfrågar. Sverige borde gå före och införa märkningssystem nationellt innan det införs i övriga EU-länder, om nu införandet där dröjer. Vi har här avstått från att reservera oss då det inom EU på- går ett arbete för att få fram ett märkningssystem för ägg. Men vi vill ändå poängtera vikten av att Sverige håller sig mycket aktivt i arbetet på detta område.
Anf. 80 ESTER LINDSTEDT- STAAF (kd): Herr talman! Betänkandet avhandlar 54 motion- syrkanden beträffande livsmedelskontroll och gen- teknik från allmänna motionstiden år 1999 respektive år 2000, varav kristdemokraterna står för fyra. Våra andra yrkanden i dessa motioner har behandlats vid andra tillfällen. Jag tycker betänkandet ger en god beskrivning av de frågor de olika yrkandena väcker, men vill ta upp några punkter. Genteknik har avhandlats flera gånger de senaste åren. Kristdemokraterna har även denna gång med ett yrkande om en internationell konferens om gen-etik, gärna i FN:s regi. Utskottet avvisar yrkandet med att hänvisa till att det ingick i Bioteknikkommitténs uppdrag att lämna förslag till en övergripande politik för området i ett internationellt perspektiv. Kommit- tén lämnade inget förslag om en sådan konferens, varför utskottet avstyrker. Men kommitténs arbete är avslutat medan riksdagens arbete fortsätter. Hastigheten i den gentekniska utvecklingen är svindlande hög. Vad som i går var science fiction är i dag verklighet. Av flera skäl är den gentekniska ut- vecklingen en angelägenhet för världssamfundet. Risken för rashygieniska projekt, möjligheten att överföra DNA från och till människa och andra orga- nismer och frågor om genetisk integritet måste be- traktas som människorättsfrågor. Med tanke på kon- sekvenserna för djur och växter av genetisk modifie- ring är det också en internationell angelägenhet hur genmodifierade organismer ska användas och kon- trolleras. Kristdemokraterna anser därför att Sverige aktivt bör verka för en internationell konferens om gen-etik, lämpligen i FN:s regi. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 12. Utskottet ger en bra redogörelse för arbetet inter- nationellt och inom EU för skärpta regler för livsme- delssäkerhet. Bestämmelserna i EU-kommissionens förslag till livsmedelslagstiftning omfattar hela livs- medelskedjan från primärproduktion till slutkonsu- ment. Det innefattar bl.a. kvalitetssäkring, djurhåll- ning och öppna landskap enligt vår åsikt. Konsumenterna har nämligen ett växande intresse av en fortsatt inhemsk produktion av livsmedel som utgår från miljö- och djurhållningsmässigt goda vill- kor. Kostens innehåll och säkra livsmedel är viktiga frågor inför framtiden både nationellt och internatio- nellt. En fungerande marknadsekonomi förutsätter kun- niga och kritiska konsumenter, som har möjlighet att göra medvetna val och etiska ställningstaganden. Konsumenterna ska också genom medvetna val av livsmedel ha möjlighet att påverka sin hälsa. Allt detta ställer krav på bl.a. ursprungsmärkning och innehållsdeklaration. Innehållsdeklarationen ska vara kundorienterad och därmed begriplig för ifrågavaran- de kund. Märkning ska också bl.a. ske av genmodifie- rade varor. Härutöver behöver unga människors ställning som medvetna konsumenter stärkas. EU vill inrätta en livsmedelsmyndighet. Det ingår också i det här betänkandet. Det var från början tänkt att den skulle kunna förläggas till Finland. Sverige beslutade stödja Finland i denna strävan. Det ska inrättas ett antal EU-myndigheter. Strävan inom EU är att de här myndigheterna ska fördelas på olika länder. En IT-myndighet skulle kunna förläggas till Sverige. IT-myndigheten blir nu inte av, men Sverige står fast vid sitt stöd för en lokalisering av livsmedel- smyndigheten till Finland. Men inom EU förefaller man nu förorda Bryssel som plats för livsmedelsmyndigheten. Finland verkar inte längre vara påtänkt. Då tycker vi att saken kom- mer i ett nytt läge. Därför har Kristdemokraterna instämt i reservation 6 om att i den händelse Finland inte längre kommer i fråga för lokalisering av livsme- delsmyndigheten bör Sverige kunna komma i fråga för en lokalisering. Vid ett samtal i går var det uppenbart att åtmins- tone finländarna uppfattar det så att de fortfarande är huvudkandidat för en lokalisering. Och så länge så är fallet, tycker vi att man i första hand ska driva en lokalisering till Finland. Kristdemokraterna instämmer i utskottets tillkän- nagivande om en förenkling av regelverk och bättre förutsättningar för lokal och småskalig livsme- delsproduktion. En sådan översyn av förutsättningar- na för den småskaliga livsmedelsproduktionen ska enligt utskottets mening även belysa eventuellt behov av förändrat regelverk för mobila slakterier. Kristde- mokraterna instämmer även i detta. Vi har redan tidigare uttalat oss för mobila slakterier, men vi anser att det måste klarläggas om specificerat riskmaterial strikt kan hållas åtskilt vid mobil slakt. Catharina Elmsäter-Svärd tog upp frågan om be- siktning av vilt innan det släpps ut på marknaden. Där har vi godtagit den skrivning som finns i betänkandet. Där står det att utskottet förutsätter att regeringen inom EU verkar för ett regelsystem som, givetvis med beaktande av hygienaspekter och annan hänsyn till folkhälsan, bättre än vad som är fallet i dag tar hänsyn till svenska förhållanden och till allmänhetens rättsuppfattning. Vi delar alltså i sak Catharina Elm- säter-Svärds uppfattning, men vi godtog den här skrivningen. Det betyder att vi kan följa regeringens arbete och ställa dem till svars om vi tycker att det inte händer någonting. I det här betänkandet ger utskottet också en god beskrivning av kvalificerad yrkesutbildning av vat- tenverkspersonal. Vi kristdemokrater har förut motio- nerat om utbildning av vattenverkspersonal, men utskottet har tidigare bara hänvisat till ett samarbete mellan Kommunförbundet och VA-förbundet. Enligt branschens egen uppfattning utgör gymnasie- och högskoleutbildade ungdomar framtidens rekryte- ringsbas. Dagens va-verk liknar alltmer processin- dustrier, och i framtiden kommer den bilden att för- stärkas. Datatekniken blir helt oumbärlig i driften och som uppföljnings- och planeringsinstrument, och det är numera en avancerad balansakt att framställa och distribuera dricksvatten. Vi tackar utskottet för den beskrivningen av utbildningen.
Anf. 81 ESKIL ERLANDSSON (c): Fru talman! Låt mig tydligt slå fast att alla kon- sumenter har rätt till sunda och säkra livsmedel som är framställda på ett etiskt och ekologiskt riktigt sätt. Som konsument måste man ha rätt att själv välja den mat man vill köpa åt sig och sin familj. Konsumen- ternas fria val måste uppmuntras och stimuleras. Här anser jag att majoriteten i den svenska riksdagen är defensiv och på ett allvarligt sätt motarbetar konsu- menternas möjligheter att genom fria och upplysta val öka sin makt över något så grundläggande och viktigt som vad man köper för mat åt sig själv och sin familj. Genom en konsekvent märkning av livsmedel av- seende produktionsland, förekomsten av genmodifie- rade produkter, antibiotika, hormoner, färgämnen och andra tillsatser kan konsumenternas makt öka. Det är angeläget, och jag beklagar att det finns en majoritet som har en ovilja att inse vikten av det jag säger. Genom att öka konsumentmakten genom märkning av livsmedel sänds dessutom signaler till producen- terna om vad som efterfrågas. Vidare kommer detta att leda till ett ökat konsumenttryck för miljövänlig produktion och god djuromsorg. Jag måste fråga mig varför ni andra i denna kam- mare är motståndare till att öka konsumenternas möj- ligheter att välja de livsmedel de vill ha. Det måste betecknas som anmärkningsvärt. Utskottet kan inte ens markera en viljeinriktning för det fortsatta arbetet på detta område inom EU. En sådan viljeinriktning skulle kunna bli en svensk linje. I stället gömmer man sig bakom formuleringar om EU-direktiv som sätter käppar i hjulet. Men vill ni andra då inte ens arbeta med att försöka förändra det som jag nyss har pratat om? Fru talman! BSE-krisen och andra livsmedels- skandaler i Europa har på ett allvarligt sätt satt fokus på matsäkerheten. Det är naturligtvis bra, även om man skulle kunnat önska sig att debatten hade startat ändå. Centerpartiet har som bekant drivit frågan om en livsmedelsmyndighet på EU-nivå med befogenhet att gripa in i de länder som inte sköter sin livsmedelssä- kerhet. En sådan myndighet är nödvändig på en ge- mensam marknad. På en gemensam marknad måste man nämligen ha gemensamma regler, gemensamma kontroller och, om reglerna inte följs, ett gemensamt sanktionssystem. Helheten kräver emellertid än mer än den nu av mig föreslagna europeiska livsmedel- smyndigheten. Jag skulle ha velat gå längre men inser att det nu är nödvändigt att göra det bästa av situationen. Jag anser att livsmedelsmyndigheten måste fungera i samarbete med EU:s veterinärbyrå i Dublin och med kommissionen. I kraftfältet av en sådan här triangel skulle rådgivning, riskbedömning, riskhantering och sanktioner kunna hanteras inom ramen för gällande regelverk och ge en likvärdig livsmedelssäkerhet i hela EU. Jag och Centerpartiet hoppas på stöd för denna idé av Sverige som ordförandeland och av majoriteten i denna kammare. Om någon av majori- tetens företrädare möjligen kan ge mig ett positivt besked i den här frågan, skulle jag bli jätteglad i dag. Fru talman! När man hör debatten i kammaren i dag får man ett intryck av att vi alla är överens om att konsumenterna måste få större makt. För den som inte är insatt kan det verka som om det bara är att gå till beslut om det som vi är överens om. Men så en- kelt är det inte, fru talman. De punkter som jag har tagit upp är punkter där Centerpartiet inte har fått gehör för förslag som skulle kunna förbättra för kon- sumenterna på ett mycket påtagligt sätt. Märkningen av livsmedel för att underlätta konsumenternas fria val och en europeisk livsmedelsmyndighet med tän- der är redskap för att säkerställa att den mat vi köper är sund och säker. Detta gäller i Sverige såväl som inom övriga delar av Europeiska unionen. En sak är vi emellertid överens om, och inte bara i retoriken utan också i praktiken, och det är att vi ska ge regeringen till känna att det behövs en översyn av förutsättningarna för de småskaliga livsmedelsprodu- centerna. Detta har bl.a. vi i Centerpartiet framfört i motionskrav. Det är viktigt att de saker som försvårar förutsättningarna för den småskaliga livsmedelspro- duktionen tas bort. Jag ser positivt på den översyn som ska belysa de problem som har tagits upp i mo- tionskrav bl.a. från oss samt de synpunkter som tas upp i betänkandet på förändringar som behövs i re- gelverket vad gäller de mobila slakterierna. Med detta, fru talman, skulle jag vilja yrka bifall till reservationerna 2 och 5, även om jag självfallet står bakom alla de reservationer i betänkandet som bär mitt namn.
Anf. 82 HARALD NORDLUND (fp): Fru talman! I en debatt här i kammaren i novem- ber 1999 sade jag bl.a. att EU behöver ett gemensamt regelverk. Men efterlevnaden och kontrollen ska ske lokalt, regionalt och nationellt. Ska, frågar jag också retoriskt, EU bygga upp ett vad man kallar FDA, Food and Drug Administration, som man har i USA? Detta FDA kan alltså ses som ett gemensamt livsmedelsverk på EU-nivå. Vårt svar är nej. Men det ska finnas gemensamma EU-regler, för djurhållning, för fodermedelskvalitet och för miljö- regler. När Europaparlamentet yttrade sig om vitboken om livsmedelssäkerhet fick vi stöd för två av våra krav. Det ena var att det blir en myndighet. Både till formen och innehållet fick vi stöd. Det blir alltså inte ett slags byrå med rådgivande funktion. Det andra var att myndigheten får möjligheter att ge rekommenda- tioner till kommissionen, om hur risker ska hanteras och om hur man ska förebygga kriser. Men det kan också vara rekommendationer om vilka åtgärder man kan vidta mot de medlemsländer eller företag som bryter mot reglerna för sund och säker livsmedels- hantering. De här kraven skiljer sig från uppfattningen hos kommissionen, hos ministerrådet och hos Sveriges jordbruksminister. Situationen inom det europeiska jordbruket i dag visar att EU har viktiga uppgifter på livsmedelsområdet. Situationen visar också på bety- delsen och nödvändigheten av samarbete. All mat - och det borde vara en självklarhet i dag, men är det inte - ska vara ofarlig för konsumenterna. Vi socialliberaler anser att det ska finnas gemensam- ma EU-regler. Vi anser att EU:s myndigheter ska kunna göra flygande kontroller i medlemsländerna. Vi anser att man ska kunna utdöma böter för länder och företag som bryter mot reglerna. Europeiska regler för livsmedelssäkerhet ska fun- gera som friskvård. Vi har från svensk sida goda möjligheter att fortsätta att påverka genom att vi har ett väl fungerande livsmedelsverk. Vi har också regler som är väl förankrade på marknaden. Vi kan fortsätta att vara bäst i klassen. För oss socialliberaler handlar livsmedelsdebatten om att skapa redlighet på EU- nivå. Det är, anser vi, EU:s uppgift att säkerställa att medborgarna kan göra fria val - val av produkter. Därutöver handlar det också om att skapa säkerhet och ställa höga hygienkrav. Information ska vara sann. Medborgarna ska kun- na känna sig säkra på att all mat är ofarlig. Samtidigt ska den fria konkurrensen säkerställas, liksom den stora mångfalden när det gäller Europas mat. Med- borgarna ska kunna känna trygghet med vad de äter. När det gäller djurskyddet kan våra krav samman- fattas i tre punkter: kortare transporter, små slakterier, mobila slakterier. När det gäller frågan om en livsmedelsmyndighet tycks det efter det att man yttrade sig om vitboken ha skett en omsvängning i EU-parlamentet - efter okto- ber 2000. Den senaste tidens kriser har medfört att flera röster har höjts för att man ska få en kraftfull och mäktig livsmedelsmyndighet. Man har t.o.m. nämnt sanktionsmöjligheter i det här sammanhanget. Det tycks alltså som om det i det lilla kaos som har uppstått ändå finns viss möjlighet att få gehör för de krav som vi ställer - ett matens FBI. Vad är majoritetens uppfattning i dag i den här frågan? Är det inte i dag mer angeläget med en livs- medelsmyndighet som har befogenheter? När det gäller lokalisering av en sådan livsmedel- smyndighet har förutsättningarna förändrats. Därför menar vi att det är motiverat att från svensk sida ta upp frågan om lokaliseringen. Vi menar att vi i dag kan ställa krav på att lokaliseringen sker till Sverige. Vi har många starka argument för det. I fråga om GMO, som vi också har att diskutera i dagens debatt, menar vi att all livsmedelslagstiftning, all livsmedelspolitik ska präglas av spårbarhet, öp- penhet, renlighet och redlighet. I parlamentet har man nyligen, tror jag, röstat, el- ler också står man inför att rösta, om bioteknikens framtid. I det här betänkandet understryks vikten av att snabbt få till stånd märknings- och spårbarhets- regler för GMO, för att man sedan ska kunna häva det moratorium som hindrar utvecklingen i Europa på det här området. Vi tycker att det här är ett rimligt syn- sätt. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 5 och 6.
Anf. 83 KJELL-ERIK KARLSSON (v) re- plik: Fru talman! Harald Nordlund nämnde här frågan om en livsmedelsmyndighet och matens FBI. Är det så att det inte är fråga om djurens och ma- tens FBI som Folkpartiet liberalerna tänker på? En livsmedelsmyndighet behövs. Men hur skulle ett FBI på livsmedelsområdet kunna fungera? Vad menar ni med djuren och maten? Menar ni båda delarna - att man även ska ha kontroll över djurens situation när ni talar om matens FBI?
Anf. 84 HARALD NORDLUND (fp) re- plik: Fru talman! Man kan i det här sammanhanget inte dra gränser mellan hänsynen till djuren och hur man hanterar livsmedel. Det är en frågeställning i detta sammanhang. Mitt svar är att man på Europanivå måste kunna följa upp och vidta åtgärder i fråga om hantering av livsmedel men också i fråga om hur man hanterar djuren.
Anf. 85 GUDRUN LINDVALL (mp): Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1 och 10, så att jag inte glömmer det. Det här betänkandet tar upp motioner som vi har lagt. Jag tänker framför allt tala om två saker som det inte har talats om tidigare. Det ena är en motion som vi har skrivit som utgår från den broschyr som jag här håller upp för kamma- rens ledamöter. Det är en rapport om tillämpad nä- ringslära från Stockholms läns landsting som kom för drygt ett och ett halvt år sedan. Vid Stockholms läns landsting finns något som heter Centrum för Tilläm- pad Näringslära, Samhällsmedicin. Man har kommit ut med en mycket intressant rapport som tittar på jordbruket, maten och hälsan i ett sammanhang. Jag skulle varmt vilja rekommendera en läsning av den här. Eller så kan ni, om ni vill, läsa den motion som jag har skrivit med anledning av den här rappor- ten som blev en sammanfattning. Den heter 1999/2000:MJ547. Det här är en mycket läsvärd rapport. I den här rapporten tittar man på hur dagens livs- medelsproduktion och livsmedelskonsumtion påver- kar miljön. Man konstaterar att livsmedelskedjan i dag är mycket omfattande och resurskrävande och att förutsättningen för den livsmedelshantering som vi har i dag är en billig energi och en globaliserad han- del. Men det här skapar miljöproblem. Vi får en kli- matpåverkan. Vi får försurning, marknära ozon, övergödning, nedbrytning av ozonlagret och hot mot den biologiska mångfalden. Vi förbrukar ändliga resurser för snabbt. Vi får markförstörelse, vatten- problem och dessutom hälsoproblem. Det här utvecklas på ett mycket intressant sätt i rapporten, men på grund av tiden hinner jag inte gå in mera på det. Men det betecknande är att samtidigt som dagens matsituation skapar stora miljöproblem skapar den också hälsoproblem. I den här rapporten vill man se om det skulle gå att lägga om matvanorna på ett sådant sätt att man kommer till rätta med båda dessa problem. Man måste alltså finna ett sätt att äta långsiktigt hållbart. I rapporten menar man att det första som vi måste kräva är att maten faktiskt innehåller den näring som vi behöver. Om vi tittar på mycket av det som äts i dag ser vi att det är näringslöst. Folkpartiet säger att maten ska vara ofarlig för konsumenten. I den här rapporten anser man - och Miljöpartiet anser det - att maten ska vara nyttig för konsumenten, och den ska se till att den förbättrar vår hälsa. Det finns också en mängd miljöproblem som man måste komma till rätta med när det gäller den hållbara matsituationen för framtiden. Den får inte skapa mil- jöproblem. Det innebär t.ex. att vi måste minska för- brukningen av fossila bränslen för att transportera maten. Som ett exempel kan jag säga att det enbart för att försörja Stockholms län med mat används energi motsvarande - hör och häpna - minst 5 miljo- ner liter olja varje dag. Det är alltså enorma kvantite- ter som krävs för att köra runt maten. När det gäller den långsiktigt hållbara maten måste vi se till att vi får en ökad biologisk mångfald i landskapet. Vi måste se till att gifter försvinner. Vi kan faktiskt se i dag att det blir miljöförstöringar, t.ex. höga halter av kadmium, i både jordar och livsmedel. Vi får också resthalter av bekämpningsmedel. Sedan kan man diskutera, vilket görs i rapporten, om gen- manipulerade grödor orsakar problem eller vilka försiktighetsåtgärder som behöver tillämpas för att vi inte ska få problem i framtiden. I rapporten lyfts också etiken när det gäller maten upp. Dvs. att vi vill ha socialt och hälsomässigt ac- ceptabla produktionsmetoder i alla länder, även de länder som vi importerar från. Man lyfter naturligtvis också upp konsumentaspekterna. I dag är det ur kon- sumentens synvinkel verkligen märkligt att man slänger prima grönsaker och frukt för att upprätthålla priset i stället för att sälja dem till konsumenterna. Det är ju faktiskt produkter som dessutom kanske skulle skapa den bättre hälsoprofil som vi behöver. I rapporten kommer man fram till att vi ska äta ekologiskt hållbart. Man kallar det för första steget- maten och säger: Ät mer vegetabilier! Ät måttlig andel animalier! Ät kravmärkt! Ät närproducerat! Ät färska livsmedel! I den ekologiska hälsomässiga analysen menar man att det inte finns utrymme för smör och Bregott. Vi måste halvera mängden läsk, godis och annan s.k. utrymmesmat som vi äter. Men vi måste äta mer skaldjur, musslor, baljväxter, ärtor och bönor, bröd, potatis och lamm - hare, säger Michael här. Vi måste alltså äta mer av god mat men kanske en annan typ av mat för att vi ska få en hållbar situation för framtiden. Jag skulle verkligen vilja rekommendera en läs- ning av den här rapporten. Den är mycket intressant och går ordentligt in på det här. Vad man slutligen kommer fram till är att det, för att vi ska få den här ändrade profilen när det gäller vad vi äter, krävs politiska beslut. Det är alltså därför som jag har tagit upp det här i en motion. Det krävs alltså att vi har ekonomiska styrmedel som gör att vi styr mot ett samhälle där den här maten blir en verk- lighet, där hälsoaspekterna sätts främst, där vi får politiska förslag som gör att jordbruket styr åt det här hållet och där vi minskar transporterna. Det här är, som vi alla vet, mycket fundamentala politiska beslut som vi står inför. Det här kanske var något udda i denna debatt, men eftersom motionen behandlas nu och tyvärr avslås kände jag att det här var ett tillfälle. Jag skulle önska att regeringspartiet hade tagit till sig det här i stället för att bara avslå motionen. Det andra som jag vill tala om i dag är äggmärk- ning. Vi har fått ett beslut från EU om att äggen ska märkas för att vi konsumenter i det avseendet ska ha en möjlighet att välja de ägg som vi tycker bäst stämmer överens med hur vi vill att höns ska ha det. Vi är många här i kammaren som har diskuterat mycket om höns som sitter i en liten bur, motsvaran- de ett A 4, verkligen kan bete sig naturligt och om de har vad man kallar för ett etiskt acceptabelt liv under sitt korta liv, ungefär ett och ett halvt år. Från Miljö- partiets sida anser vi absolut inte det. Nu har vi fått de s.k. inredda burarna, trots att majoriteten i den rådgivande kommitté som finns på Jordbruksverket faktiskt gick emot det. De som gick emot detta var djurexperter, etiker och veterinärer, som menade att de nya inredda burarna icke uppfyller de krav som djurskyddslagen ställer. Lik förbaskat testas dessa burar och det som kommer. I EU driver Sverige att vi ska få en märkning av dessa burägg som är ytterst diskutabel. Jag skulle verkligen vilja fråga regeringens företrädare om det här är i enlighet med de traditioner som Sverige har för att öka konsumenters möjligheter att fritt välja produkter. Sverige föreslår nämligen att vi ska ha följande märkning på dessa burägg: Nest eggs from enriched cages, alltså värpredesägg från berikade burar. Det paradoxala är att det inte pratas om reden i de andra kriterierna som finns när det gäller burar, ägg från frigående höns inomhus, ägg från frigående höns utomhus och ekologiska ägg. En konsument kan alltså lockas att tro att de enda höns som har tillgång till reden är de som sitter i dessa berikade burar, men så är det naturligtvis inte, vilket vi vet. Höns som är frigående har alltid reden, och ekologiska höns i ekologisk äggproduktion har också alltid reden. Då undrar man varför man vill att det ska stå nest eggs just bara när det gäller dessa berikade burar. Kommer inte detta att ytterligare försvåra för konsumenterna att göra ett medvetet och riktigt val? Jag skulle verkligen vilja fråga regeringens före- trädare om det här verkligen är vettigt. Är det inte så att man återigen har fallit till föga för producentin- tressena? Producenterna av ägg i dessa s.k. berikade burar är oerhört rädda för att det ska stå burägg på kartongen. Vi från Miljöpartiets sida och djurrättsorganisa- tionerna menar att Sverige, som ett land som är an- geläget om att konsumenter ska ges möjlighet att välja och som också säger sig värna djurskydd, håller på att svika sitt ansvar när man som ordförandeland i dag lägger fram ett sådant här förslag. Vi menar att det när det gäller äggen från de nya burarna klart ska framgå att det är burar. Det kan gärna stå enriched cages. Att just när det gäller de här äggen framhålla redet när det inte framhålls i några av de andra alternativen blir bara förvirrande för konsumenten. Och jag har en liten elak misstanke om att det kanske är precis det som är avsikten. Jag vill också kort säga någonting om djurtrans- porterna. Jag har ju, som många vet, fått regeringens uppdrag att titta på transporterna. Det som diskuteras mycket är slaktdjurstransporter, men när man börjar titta på transporter i EU kan man se att livdjurstrans- porterna är otroligt omfattande. För dem finns egent- ligen inga regler. Man vet ingenting om dem. Eng- land ställdes totalt på huvudet när man upptäckte att transporterna av får inom landet var så omfattande att det kanske var det som var skälet till att mul- och klövsjukan har spridits. Jag kan också se att det här förekommer väldigt mycket i andra länder. Vi måste kanske släppa det här med att bara titta på slaktdjur och också titta på livdjurstransporter och ibland på djur som så småningom kommer att gå till slakt men som innan dess transporteras runt. Det görs tydligen ibland, såvitt jag förstår, för att man ska få ut vissa typer av bidrag. När det gäller djurtransporter tror jag att det finns mycket att titta på som kanske än så länge inte har kommit upp. I den debatten är vi ju i Sverige ganska överens - även om det även här finns en hel del slaktdjurstransporter, på grund av koncentrationen av slakterier, men också livdjurstransporter där djur transporteras mycket långa sträckor, ibland i mycket späd ålder och ibland i högdräktigt tillstånd. Här finns det mycket övrigt att önska. Det finns mycket att diskutera framöver när det gäller djurtransporter. Jag skulle vilja uppmana er som har idéer och synpunkter att kontakta mig.
Anf. 86 HARALD NORDLUND (fp) re- plik: Fru talman! Gudrun Lindvall undrade över att jag bara nämnde att maten ska vara ofarlig och inte att den ska vara näringsrik. Vi diskuterar nu under en rubrik som lyder Livsmedelskontroll och genteknik, och jag tycker att det var där diskussionen om ofar- ligheten hörde hemma. Fru talman! Jag vill fråga Gudrun Lindvall, när det gäller transporter men också livsmedelssäkerhet, hur hon menar att man på ett bra sätt ska komma åt dessa frågor om man samtidigt motarbetar det samar- bete som sker organiserat i form av EU.
Anf. 87 GUDRUN LINDVALL (mp) re- plik: Fru talman! Naturligtvis är detta frågor som i allra högsta grad rör EU, eftersom det som till stor del ligger till grund för de långa transporterna i dag är att djurtransporter inte ses som jordbrukspolitik utan som näringspolitik. Man har i EU byggt upp stora slakteri- er av arbetsmarknadsskäl, t.ex. i Spanien, som förut- sätter import, t.ex. från Storbritannien. Från England till södra Europa, t.ex. Spanien, exporteras det unge- fär 700 000 får. Det är alltså EU:s struktur som till en del är boven i dramat. Naturligtvis måste detta lösas i ett sammanhang mellan länder, eftersom det är ett problem mellan länder. Det skulle inte gå i dag, med de strukturer vi har fått, att lösa detta nationellt. Samtidigt kan man se att många av slakttranspor- terna naturligtvis skulle lösas om varje land för sig hade slaktkapacitet motsvarande det antal djur man föder upp, och så ser det inte alls ut.
Anf. 88 HARALD NORDLUND (fp) re- plik: Fru talman! Även den frågan kan vi diskutera med andra länder inom EU. Men det som Gudrun Lindvall och Miljöpartiet vill att vi ska göra är att ställa oss utanför detta samarbete. Då förstår inte jag, utifrån det svar som Gudrun Lindvall nu gav, hur vi ska kunna vara med och påverka problemen som sam- manhänger med transporter och problemen kring livsmedelssäkerheten.
Anf. 89 GUDRUN LINDVALL (mp) re- plik: Fru talman! Vi kan ha en lång diskussion om EU i det här sammanhanget. Jag kan bara nämna Scheng- en. De Schengenregler som nu införs, där man hante- rar människor efter hudfärg, borde definitivt inte vara någonting som Folkpartiet anammar - om inte Folk- partiet totalt har ändrat politik när det gäller de frå- gorna. EU handlar naturligtvis om mycket. Det skulle också vara naivt av mig och Harald Nordlund att tro att länder aldrig har diskuterat sins- emellan innan de gick med i EU. Mat har naturligtvis hela tiden exporterats. Se på Danmark, som alltid haft en stor export av mat, långt innan man kom med i EU. I de här sammanhangen är förstås också WTO- förhandlingarna väldigt centrala. Där diskuterar län- der oavsett om de råkar vara med i EU eller inte. I dag har vi en global situation när det gäller mat, mattransporter och matförsörjning. Det var bl.a. det jag diskuterade när jag tog upp den här rapporten från Centrum för Tillämpad Näringslära. Ett av skälen till att vi har en matstruktur där det nästan går åt mer energi åt att transportera runt maten än vad maten innehåller är den globaliserade handeln. Men den går ofta långt utanför EU-gränserna. Som EU:s jord- brukspolitik är i dag är dessutom de s.k. tredje län- derna, dvs. de länder som råkar ligga utanför EU- muren, centrala när det gäller t.ex. transporterna. Här transporteras både mat och djur både ut och in, t.ex. hästar från Polen och Baltikum. Det här är naturligtvis problem som måste disku- teras nationellt, inom EU och globalt. Det gäller både vår närmiljö och även större perspektiv. Jag tror inte att lösningarna bara ligger inom EU, men mycket av problemen i dag ligger tyvärr inom EU.
Anf. 90 MICHAEL HAGBERG (s): Fru talman! Vi kunde inte ha valt ett bättre tillfälle att diskutera ett livsmedelspolitiskt betänkande än i dag. Livsmedelsfrågorna är verkligen i röret och diskuteras hårt och brett ute i det svenska samhället, resten av Europa och resten av världen. Vi har ett betänkande som vi har döpt till Livsme- delskontroll och genteknik. Det kommer att handla om just detta i den här debatten, och det har handlat om andra saker också. Vi har haft 51 motioner att behandla. Tre motioner har lett till tillkännagivanden till regeringen. Det gäller småskalig livsmedelspro- duktion, att man ska se över den verksamheten och skapa förutsättningar för att öka möjligheterna att producera högkvalitativa livsmedel mer lokalt än vad vi kanske gör i dag. Jag vill med detta yrka bifall till hemställan i be- tänkandet och avslag på de motioner som vi inte har ställt oss bakom. I går upptäcktes det första fallet av mul- och klöv- sjukan i Frankrike. Tidigare har den florerat i Stor- britannien. I och med att den kom till Frankrike är det stor risk för spridning även på det övriga europeiska fastlandet. Vi har också under våren pratat mycket om galna ko-sjukan, BSE, en sjukdom som djuren får av taskig foderhantering och annat. Vi har diskuterat dioxinskandaler, dåliga djurtransporter, slakttrans- porter, misär på vissa marknader och slakterier i Eu- ropa osv. Folk är oroliga. Folk i Sverige är oroliga. Folk i Europa och resten av världen är oroliga. Kon- sumenterna kräver att vi ska få säkra och trygga livs- medel. Vi politiker måste ta tag i den här frågan rejält. Sverige har legat före och ska också se till att ligga före när det gäller de här frågorna i framtiden. Vi kräver, som politiker i de flesta partier, att konsu- menterna ska kunna känna trygghet i det näringsintag man dagligen gör. Vi kommer i fortsättningen av debatten att gå in på område efter område. Men av vad jag hittills har hört av debatten har märkningsfrågan satts högt på dagordningen. Det tycker jag är bra. Det tycker vi från socialdemokratin är väldigt bra. Det är en av delarna i att konsumenterna ska känna sig trygga i sitt konsumtionsmönster. Man ska kunna läsa sig till vad produkterna innehåller. Man ska kunna läsa sig till hur djuren är uppfödda, på vilket sätt vi har odlat på våra åkrar, på vilket sätt vi har använt bekämpnings- medel och kvävegödning, på vilket sätt vi har förädlat och vidareutvecklat produkterna. Folk - konsumen- terna - måste känna trygghet. Folk ska kunna läsa detta. Men det får inte vara för krångligt. Det får inte va- ra en hel bok, en blå bok som man har på Gröna Kon- sum i Katrineholm, som man ska kunna slå upp i och leta efter produkt efter produkt. Därför är det svårt att få till ett tydligt märkningssystem. Jag är därför stolt att detta är en av de frågor som jordbruksministrarna från Sverige har drivit hårt sedan Sverige kom med i ministerrådet. De ministrar som representerat Sverige när det gäller märkningsfrågorna har gjort det på ett aktivt och bra sätt. Men vi är inte färdiga. Det är alltså inget svek, Eskil Erlandsson, när det gäller debatten kring märkningsfrågorna. Däremot kan det vara ett svek att vi har stött på motstånd när det gäller att satsa mer på ekologisk odling, att höja det ekolo- giska programmet osv. Vi är inte färdiga, vi är inte framme, men det är långt ifrån ett svek. Nu ska vi hjälpas åt och nå ända fram så att konsumenterna ska kunna känna trygghet i sitt konsumtionsmönster. Functional food är en av de saker som vi har dis- kuterat i de här motionerna. Vi har fått motioner från flera partier. Det tycker jag är bra. Det är ett nytt sätt att tänka, ett nytt sätt att arbeta. Vi vet att exempelvis Skånemejerier har ett utvecklat samarbete med Lunds tekniska högskola för att forska fram olika produkter av fungerande livsmedel. Det är livsmedel som också ska kunna förebygga halsbränna, ge bättre ämnesom- sättning och andra saker. Problemet är var gränslan- det mellan livsmedel och medicin är. I vårt utskott har vi diskuterat den här frågan ända sedan jag kom med i utskottet. Det är visserligen inte så länge sedan, jag har varit med sedan 1994. Vi har haft mejerierna hos oss, vi har haft forskarna hos oss. Vi har uttryckt vårt behov av kunskap genom att ordna stora utfrågningar dit vi kallat producenter, forskare och andra. Vi tycker att beredskapen från miljö- och jordbruksutskottets sida är stor när det gäller diskussionen om functional food. Men vi behö- ver ett program kring functional food för att kunna se till att utveckla detta. Vi ska kunna hitta var gränslan- det ligger mellan medicin och livsmedel. Det vet jag att man jobbar intensivt på. Jag har också lämnat in en interpellation till jord- bruksministern så att vi ska kunna diskutera enbart den frågan. Den interpellationsdebatten ser jag mer som något slags avstämning av var vi befinner oss i framtagandet av program gällande functional food. Vi behöver ett sådant program. Vi ska också kunna driva den frågan gentemot de andra länderna i Europa och för konsumenterna i de andra länderna i Europa. Fru talman! Vi har också motioner om vatten. Vatten är ju vårt främsta livsmedel och det är ingen ändlig resurs. Vi måste se till att vi diskuterar vattnet som ett livsmedel och som en resurs som inte är änd- lig. Jag är oerhört orolig över att bekämpningsme- delsresterna tenderar att öka i våra grundvatten i stora delar av Sverige. I stora delar av resten av Europa vet vi att vattnet inte är drickbart direkt ur kranen. I den situationen får vi inte hamna i Sverige. Vi måste se till att vi tar ansvar för vårt vatten. Här handlar det igen om vilka metoder vi använder oss av i produk- tion av både livsmedel och andra varor. Bekämp- ningsmedelsresterna i grundvattnet måste tas på all- var. Den frågan ska vi lyfta fram vid många olika tillfällen. Jag är också glad över att ordentlig uppmärksam- het har riktats på att vi ska kunna förädla och utveckla livsmedelsprodukter från glesbygden. Småskalig livsmedelsproduktion kommer att kunna vara en viktig del i landsbygdsutvecklingen. Det är i högsta grad en glesbygdsfråga, en fråga som kommer att kunna motivera producenter att satsa resurser på att vidareförädla livsmedel på landsbygden. Det första jag gör när jag kommer till Valsjöbyn på hösten är att åka upp till Brännans mejeri och köpa getost. Under den vecka jag är i Jämtland på semester äter jag Brännans getost på min tunnbrödsmacka. Det är jag inte ensam om. En hel familj försörjer sig på att producera den här getosten, en familj som annars kanske skulle vara tvungen att transportera sig till Strömsund, Åre, Östersund eller någon annan plats för att få någon form av jobb. Detta försörjer en hel familj med tre barn som man ser till använder skolan. Man är en del i möjligheten att kunna bo och verka i den här bygden. Det handlar alltså inte bara om primärproduktio- nen utan nu ska vi också gå ett steg vidare och med stöd kunna utveckla vidareförädlingen av livsmedel i glesbygden. Det är en mycket viktig glesbygdsfråga. Många av de debatter som har förts har handlat om märkningsfrågorna och ska även fortsättningsvis så göra. Men mycket av det ansvar som vi politiker har nu och i framtiden är att vi måste se till att visa att vi driver frågorna hårt, att konsumenterna ska kunna känna sig trygga med säkra och trygga livsmedel. Konsumenterna ska kunna veta vad man äter.
Anf. 91 CATHARINA ELMSÄTER- SVÄRD (m) replik: Fru talman! Vi är ändå rätt överens om de stora frågorna som rör livsmedel och livsmedelspolitiken och mycket är på gång, inte minst inom Europa- samarbetet. Jag skulle snarare vilja fråga om det kan- ske har gått för långt när det gäller Europasamarbetet och hur långt man ska detaljstyra. Därför, fru talman, skulle jag vilja vända på frågan till Michael Hagberg, som är en man med stor erfarenhet av jakt och som säkert som många andra svenskar har vilt på sitt mat- bord: Anser Michael Hagberg att det är rimligt att vi så ska detaljstyra att allt vilt vi får i jakten måste besiktigas innan människor ska få inta det som föda?
Anf. 92 MICHAEL HAGBERG (s) replik: Fru talman! Ja, måltiderna på mitt matbord består väldigt ofta av kött från vilt. Den renaste, mest ekolo- giska produkt man kan äta är en älgstek eller en harsadel. Och det system som vi har i Sverige när det gäller att ta till vara det vilda tycker jag är fullständigt okej. Det har EU också tyckt. Det är därför det sys- tem som vi har i Sverige också kommer att börja fungera i resten av länderna i Europa. Man får inte bara läsa vissa ord eller vissa me- ningar i betänkandet, Catharina, läs hela! Där framgår alltså att det vilt som är mitt inte säljs. Det läggs i min frys och det äter jag, min fru och mina barn upp. Men skulle jag sälja en älgkalv eller en harpalt ska den besiktigas. Då ska konsumenten veta att den är tillva- ratagen på ett just sätt efter alla regler, rent, fint och snyggt. Detta är en veterinär bra på att göra. Så gör man i Sverige i dag.
Anf. 93 CATHARINA ELMSÄTER- SVÄRD (m) replik: Fru talman! Det kan förvisso låta väldigt bra och väldigt tryggt när Michael Hagberg ger mig det här svaret på frågan. Men om man läser det som står i betänkandet ser man att utskottet avslutar med: "Utskottet förutsätter emellertid att regeringen inom EU verkar för ett regelsystem som, givetvis med beaktande av hygienaspekter och annan hänsyn till folkhälsan, bättre än vad som är fallet i dag tar hän- syn till svenska förhållanden". De bestämmelser som man vill införa går långt utöver det som vi är vana vid här i Sverige. Det här är uppenbarligen majoriteten medveten om. Men tydli- gen, om jag har tolkat det rätt, vågar inte Michael Hagberg och socialdemokraterna, när man ändå har ordförandeklubban för EU det här halvåret, säga ifrån att så här långt kan vi inte släppa den galna byråkrat- sjukan.
Anf. 94 MICHAEL HAGBERG (s) replik: Fru talman! Jag tror att Catharina skrev den repli- ken i morse. Jag får för mig det. EU-direktivet kommer att gå ut på att vi kommer att vilja införa de regler i resten av Europa som vi har i Sverige. Vilt som är avsett för försäljning ska besik- tigas av veterinär eller livsmedelshygienist. Det är precis som vi har det i Sverige i dag när köttet ska gå till avsalu. Så är det inte i resten av länderna i Europa. Jag tycker att det är bra att konsumenterna i Euro- pa får veta hur fasanen har blivit slaktad i Danmark eller i norra Tyskland. Så är det. Vi får samma regler i övriga Europa som här i Sverige. Det tycker jag att konsumenterna i Europa ska vara nöjda med och positiva till.
Anf. 95 GUDRUN LINDVALL (mp) re- plik: Fru talman! Jag har två frågor. Jag skulle gärna vilja ha svar på frågan om Mi- chael Hagberg anser att märkningen av äggen från de höns som finns i burar där de har möjlighet att sitta på en liten, liten pinne, där somliga utnyttjar det lilla, lilla redet men nästan ingen alls utnyttjar det lilla, lilla sandbadet ska vara den av Sverige nu föreslagna, nämligen "redesägg från berikade burar". Eller är detta ett sätt att återigen lura konsumenten? Michael Hagberg sade just att märkningen måste vara klar och entydig. Anser Michael Hagberg att det förslag som Sverige nu driver när det gäller hur äggmärkningen ska se ut är enkelt och entydigt? Vi kan i dag se att mängden av framför allt be- kämpningsmedel men också gödsningsmedel ökar igen - detta trots att antalet hektar som besprutas minskar. Det är naturligtvis en oerhört oroande ten- dens. Sveriges jordbruk är inte längre på väg mot målet ett rent lantbruk. Jo, såtillvida att antalet ekolo- giskt odlade hektar ökar, men det konventionella lantbruket har börjat bespruta mer. Vilka åtgärder anser Michael Hagberg att vi ska vidta för att för- hoppningsvis komma till rätta med situationen? Jag hoppas att vi är överens om att utvecklingen är olycklig.
Anf. 96 MICHAEL HAGBERG (s) replik: Fru talman! Den sista frågan är jag mycket enga- gerad i och orolig för. I tisdags besökte Kemikaliein- spektionen utskottet. Det bekräftades då precis det som Gudrun Lindvall säger, nämligen att resterna av bekämpningsmedel ökar i grundvattnet, att använ- dandet av bekämpningsmedel ökar trots att arealen minskar. Det framkom också i den debatten att Ke- mikalieinspektionen såg att det var en viss resursbrist i att kunna göra uppföljningar och sätta ihop program för en minskad användning och på så sätt rädda grundvattnet. Den frågan kommer jag, förhoppnings- vis tillsammans med Gudrun Lindvall, att nu driva mer intensivt, med tanke på vad vi faktiskt visste förra veckan. Jag är skeptisk till det frivilliga märkningssystem av ägg som finns i Sverige i dag. Jag är så pass ange- lägen för mig och för min familj att veta vilken typ av ägg vi konsumerar att jag köper mina ägg direkt från gården, så att jag vet från vilken gård äggen kommer från. Det står aldrig burhöns på paketen, men det står sprättägg hit och dit, och man får aldrig något riktigt grepp över vilket ägg som är vilket - annat än att veta exakt för varje enskilt ägg. Det är inte lätt för en tät- ortsbo att göra det val jag kan göra. Jag vill ha en tydlig märkning som inte lurar nå- gon konsument. Det är helt klart. Det tänker jag verka för. Jag vet att det har varit en förhandlingssituation. Jag visste inte att förhandlingarna var avklarade. Men det är de säkert, för jag vet att Gudrun Lindvall är engagerad i frågan och kan den. Jag vet att ministern driver frågan så att det ska vara en tydlig och klar märkning, men det är möjligt att hon har förlorat i en förhandling. Vad vet jag?
Anf. 97 GUDRUN LINDVALL (mp) re- plik: Fru talman! Vi börjar med äggen. Nej, förhand- lingarna är inte klara. Sverige har lagt fram ett för- slag. Förut hade vi ett obligatoriskt märkningssystem för frigående och ekologiska ägg. Det finns bland reglerna begreppen frigående inomhus, frigående utomhus och ekologiska. Det är tre märkningar. Men däremot var det frivillig märkning för burar. I höstas kom man överens om att det nu ska bli obligatorisk märkning även för burar. Det är det som nu förhandlas. Då har Sverige lagt fram ett förslag för två klasser för burarna. En klass är burägg, de heder- liga gamla burarna, som vi i Sverige försöker komma ifrån och som Astrid Lindgren trodde att hon inte skulle behöva se till sin 90-årsdag efter vad hon fick i 80-årspresent. En andra kategori är de s.k. berikade burarna. Det ska alltså vara två kategorier för burägg. Det är vanliga burägg och redesägg från berikade burar. Jag menar att detta är en felaktig linje av den svenska regeringen. Det ska inte vara två kategorier för buräggen, utan man ska våga kalla burägg för burägg. Jag vill uppmana Michael Hagberg att prata med regeringen och säga åt dem att lämna denna linje och i stället driva att burägg blir tydligare märkta. Det är helt okej med berikade burar eller burar, men att lägga in begreppet redesägg gör det hela mycket knepigare. Då kan man tro att reden bara finns i bu- rarna, men de finns naturligtvis i alla andra system. Man kan faktiskt tänka sig att komma till rätta med användningen av bekämpningsmedel så som Danmark har gjort. Miljöskatten på bekämpningsme- del i dag är tio gånger högre i Danmark än i Sverige, just för att ha ett ekonomiskt styrmedel. Sedan går pengarna tillbaka till bönderna. Är det en väg som Michael Hagberg kan tänka sig?
Anf. 98 MICHAEL HAGBERG (s) replik: Fru talman! Det är en väg som vi redan är inne på i Sverige. Vi har bekämpningsmedelsavgifter på en nivå. Det är möjligt att kunna använda skatter och avgifter på ett styrande sätt. Jag delar en del partiers uppfattningar om att med hjälp av skatter och avgifter styra till miljönytta och minskat användande av be- kämpningsmedel. Vi har en nivå i dag på avgifter för bekämpnings- medel. Vi har i det här rummet bestämt att avgifterna ska återföras till näringen. Det är möjligt att en del av återföringen till näringen ska kunna finansiera de utredningar och program som ska antas för att minska bekämpningsmedlen. Det kan diskuteras. Jag är inte motståndare till styrande avgifter av något slag. Med avgifter går det att styra åt rätt håll.
Anf. 99 ESKIL ERLANDSSON (c) replik: Fru talman! Michael Hagberg sade i sitt anförande att konsumenten ska veta vad konsumenten äter. Det är jättebra! Men det förutsätter en konsekvent och genomtänkt märkning av livsmedlen, bl.a. vad avser produktionsland och förekomsten av GMO, antibioti- ka, färgämnen och andra tillsatser - oberoende av vad det är fråga om. Varför förnekar ni, Michael Hagberg, konsumen- ten möjlighet att få veta vad konsumenten äter? Det är precis vad ni gör med ert ställningstagande i det här betänkandet.
Anf. 100 MICHAEL HAGBERG (s) replik: Fru talman! Tänk att politiskt arbete kan missupp- fattas. Tänk att vi socialdemokrater inte har förstått att det viktigaste för oss är att konsumenterna ska känna sig trygga och säkra i sitt livsmedelsintag. Tänk att vi har haft så fel när vi har talat med våra ministrar, drivit på våra ministrar att sätta märkning av olika produkter högt, ibland högst, på dagordning- en inför ministerrådsmöten. Tänk att vi har haft så fel, men ändå sett framgångar i arbetet i Europa. Tänk att det kan missuppfattas så. Jag undrar om viljan finns att det ska missuppfattas så? Vi sätter konsumenterna främst. Vi kommer att driva frågan hårt. Men vi vill ha tydliga och klara linjer och regler för hur märkningen ska gå till. Det får inte vara svårt att förstå den märkning som finns på produkterna. Då nonchaleras de av konsumenter- na, kanske t.o.m. så att den produkt som har krång- ligheter inte läggs i varukorgen utan får ligga kvar. Det måste vara ett intresse även för näringen att se till att det finns tydliga och klara regler för hur märk- ningen ska se ut.
Anf. 101 ESKIL ERLANDSSON (c) replik: Fru talman! Jag tycker inte att jag fick något svar av Michael Hagberg. Varför tillstyrker ni inte den reservation som jag har fogat till betänkandet? Jag försöker att ge konsumenterna än mer makt just där- för att konsumenterna vill ha makt över maten. De vill veta vad de köper till sig själva, sina barn och sina familjer. Det får de om ni tillstyrker min reser- vation i betänkandet. Det får de inte om kammaren behaga bifalla den text som majoritetssidan har före- slagit ska gälla.
Anf. 102 MICHAEL HAGBERG (s) replik: Fru talman! Det arbete som har pågått och pågår påstår vi i majoriteten är grundläggande nog för att vi i framtiden ska få se ett fungerande märkningssystem. Vi tycker inte att vi ska stanna till vid den motion som Centerpartiet har väckt till detta betänkande. Den slår in öppna dörrar. Däremot ska vi naturligtvis fort- sätta att jobba så att konsumenterna ska få känna trygghet i sitt livsmedelsintag och känna trygghet med tydliga och klara regler för livsmedelsmärkning.
Anf. 103 RONNY OLANDER (s): Fru talman! Skånska socialdemokratiska riks- dagsgruppen har i många år drivit på för en utveck- ling inom livsmedelsområdet. Och det är naturligtvis ingen slump - 45 % av svensk livsmedelsindustri och -hantering ligger i Skåne. Vidare har regionen, Skå- nes livsmedelsakademi m.fl. ett starkt engagemang för dessa frågor, vilket är både glädjande och till gagn för hela Sverige. I dagens ärende behandlas en gruppmotion från oss, MJ248, Utveckling av skånsk livsmedelssektor. Motionen innehåller bl.a. förslag om förändrat regel- verk för functional food, ett livsmedelsforskningsin- stitut till Skåne, återföring av avgifter till näringen och framtidsprogram för livsmedelssektorn. Jag tänkte i det här korta anförandet uppehålla mig främst vid functional food. Min riksdagskollega Anders Karlsson kommer att kommentera livsmedels- forskningsinstitutet. Vad det gäller de övriga frågorna återkommer vi på lämpligt sätt. Först har jag några allmänna reflexioner. Livsmedel står i dag i fokus för intresset av många, och tyvärr mest av negativa orsaker. Jag tän- ker inte här ge mig in i den debatten - den förs av så många andra. Det jag vill säga är att livsmedel borde vara ett ständigt aktuellt ämne, och då även för en positiv debatt som handlar om utveckling och fram- tidsmöjligheter, att vi finner vägar att utveckla den i Sverige i huvudsak mycket välskötta djur- och livs- medelshanteringen. Samtidigt - och det är viktigt - ska vi visa ödmjukhet inför och dra lärdomar av de misstag som begåtts. Jag vill här trycka på ett viktigt område som vi tar upp i vår motion, och det gäller s.k. functional food. Fru talman! Functional food är livsmedel i gräns- området mellan mat och medicin som kan ha en både förebyggande och lindrande effekt på vissa sjuk- domstillstånd. Några exempel är magproblem, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och övervikt. Sverige ligger i dag långt framme i den samverkan som krävs mellan forskning och livsmedelsindustri för att om- vandla forskarnas rön till bra, tillgängliga livsmedel. Ett stort hinder på vägen har dock varit det glapp i lagen som gör det omöjligt att marknadsföra produk- ter av det här slaget. Allt som förebygger, botar eller lindrar sjukdom är per definition läkemedel. Att få ett klart definierat utrymme på den punkten skulle vara till mycket stort gagn för såväl svensk livsmedelsin- dustri och forskning som konsumenter. För svensk livsmedelsindustri är frågan av största vikt, och åtgärder måste därför snarast vidtas som gör det möjligt för industrin att marknadsföra sina pro- dukter med produktspecifikt påstående. I betänkandet hänvisar utskottet till den rapport som Livsmedelsverket, Läkemedelsverket och Kon- sumentverket står bakom där man föreslår att livsme- delslagen om märkning och reklam om livsmedel ändras. Det här är bra om det blir verklighet, och regeringen har, såvitt jag förstår, en positiv hållning i denna fråga. Enligt tidtabellen ska EU-kommissionen den 1 juli lägga förslag om ändring i direktiven om märkning och direktiven om vilseledande reklam. Leder inte de här initiativen till resultat som är po- sitiva för den viktiga näringen funktionella livsmedel anser jag att regeringen måste överväga andra vägar, som kanske en separat svensk lagstiftning. Inte minst ur konsumentsynpunkt är detta viktiga och centrala frågor. Ur tre olika perspektiv vill jag belysa frågeställ- ningarna: 1. Functional food-produkter får produceras men inte marknadsföras, och därmed förlorar konsu- menten sin rätt till relevant information - konsu- mentsäkerheten sätts därmed i fara. 2. Functional food är ett attraktivt sätt att ta ut mer- värde för olika produkter. Det lockar såväl seriösa som oseriösa producenter. Därför måste seriösa producenter få ett tillförlitligt regelverk som slår fast vad functional food är. 3. Functional food är att betrakta som en ny forsk- ningsdisciplin och kan innebära stora potentiella besparingar för samhället i form av minskade kostnader för sjukvård. Fru talman! Vi förutsätter att utskottet noga följer utvecklingen och är berett att ta nödvändiga initiativ i frågan och att regeringen tillsammans med myndig- heterna är pådrivande i frågan. Ibland måste någon inom den europeiska gemenskapen gå före i olika frågor. Sverige har här ett uppdrag att vara pådrivan- de och överväga om nationellt regelverk, program eller lagstiftning, inte minst för konsumentens trygg- het. Min fråga till utskottets föredragande Michael Hagberg är: Är ni i utskottet beredda att agera i frå- gan kring functional food om det blir en lång tidsut- dräkt inom EU eller Sverige? Till dess yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Anf. 104 MICHAEL HAGBERG (s) replik: Fru talman! Vi är inte bara beredda att ta ett större ansvar i diskussionen om functional food, utan jag upplever det så att vi redan har börjat det arbetet. Jag försökte i mitt inledningsanförande berätta för kam- maren att vi sedan 1994 har jobbat aktivt med den här frågan. Vi har besökt Skånemejerier och fått presente- rade för oss de forskningssatsningar som Skånemeje- rier i det här fallet gör tillsammans med Lunds tek- niska högskola. Vi har haft en stor hearing där vi har behandlat frågan om functional food. Det har lett till att jordbruksministern har tagit ett initiativ till att börja arbetet med att ta fram ett program om functio- nal food i Sverige nu och för framtiden. Som jag bedömer det befinner sig det arbetet nå- gonstans i halvtid. Jag tyckte att det i halvtid var lämpligt att jordbruksministern inför kammaren skulle få ge sin bedömning av hur arbetet går. Därför lämnade jag in en interpellation till Margareta Win- berg om en debatt kring functional food som för- hoppningsvis kommer att gå av stapeln nästa vecka. Jag skulle vara glad om kreativa socialdemokrater från Skåne deltog i den debatten och var med och lyfte frågan. Functional food är naturligtvis inte bara en Skåne- fråga, utan en fråga som är väldigt viktig för resten av Sverige och vidare i resten av Europa. Jag återkommer i nästa replik, om jag får den möjligheten, för jag har ett tips till Skånebänken.
Anf. 105 RONNY OLANDER (s) replik: Fru talman! Jag noterade just vad Michael Hag- berg sade i sitt anförande. Jag tycker att det är bra initiativ som tas på olika vis. Men resan har varit rätt lång, som Michael Hagberg själv sade, sedan 1994. Om vi befinner oss halvvägs i en period där det har gått sex sju år har vi kanske fortfarande en lika lång resa kvar innan vi har ett program eller en lagstiftning och innan man i EU har insett vikten av detta. Att det har råkat bli just Skånebänken beror väl på vårt geografiska läge och självfallet att vi har ett stort intresse för frågan. Samtidigt är det, som Michael Hagberg säger, en fråga för hela Sverige, för hela Europa och så småningom t.o.m. för hela världen. När svensk forskning och svenska producenter och konsumenter ställer sig i spetsen för viktiga framtida möjligheter kanske vi också skulle försöka att på något sätt snabba upp hastigheten.
Anf. 106 MICHAEL HAGBERG (s) replik: Fru talman! Det är inte så att framtagandet av functional food-produkter har stannat av under dessa sex år. Tvärtom har hyllorna i livsmedelsbutikerna fyllts av den här typen av produkter, av olika inslag, under dessa sex år. För sex år sedan kunde jag inte hitta t.ex. Proviva i min butik hemma i Valla, men det går bra i dag. Utvecklingen har gått fort framåt samti- digt som programmet har tagits fram. Vi skulle också vilja att kreativa socialdemokrater på Skånebänken inser att vi har ett problem när det gäller ekologisk produktion och att vi har problem att få Skånelantbruket att anpassa sig och ta fram mera ekologiska produkter. Det är en fråga som betyder väldigt mycket för miljön, när det gäller bekämp- ningsmedelsrester och annat i grundvattnet i dessa områden. Den frågan skulle jag gärna vilja skicka med le- damöterna på Skånebänken att driva nere i Skåne, och på så sätt få fler svensktillverkade ekologiska produkter på hyllorna i livsmedelsbutikerna både i Skåne och i resten av Sverige.
Anf. 107 RONNY OLANDER (s) replik: Fru talman! Tack! Det lät riktigt spännande. Vi ska självfallet anta utmaningen vad gäller ekologisk odling. Vi driver de här frågorna, och vi gör det inte i ett motsatsförhållande. Men det har varit trögt. Jag känner mycket väl till målsättningen om 10 % som vi har lagt fast. Vi har knappt hälften, 3-4 %, om jag minns rätt. Det ska vi självfallet fortsätta med, och vi ska göra det med hjälp av er och andra. Jag känner självfallet också till att det inte har stått stilla kring functional food och att hyllorna fylls mer och mer. Varför? Jo, konsumenterna frågar efter detta. Det är därför vi tycker att vi som politiker och lagstiftare har ett stort ansvar tillsammans med andra goda krafter. De seriösa företag som lägger ned mycket forskning och stora pengar på att ta fram detta som konsumenterna efterfrågar ska ha schysta över- levnadsmöjligheter. I en sådan bransch som växer fram finns det naturligtvis alltid människor som inte har så goda avsikter, som hänger med och som vilse- leder konsumenterna. Det är konsumenternas intresse som vi här ge- mensamt ska sätta främst, och vi ska även se till själ- va producentledet - forskningen, osv. Vi har mycket gemensamt här. Vi är helt överens om det.
Anf. 108 ANDERS KARLSSON (s): Fru talman! Mitt inlägg i denna debatt kommer att koncentrera sig till en liten del av den skånska social- demokratiska riksdagsgruppens motion MJ248 Ut- veckling av skånsk livsmedelsindustri. Området jag tänker argumentera kring gäller lokalisering av ett livsmedelsforskningsinstitut till Skåne och närmare bestämt till Kävlinge. Jag har tidigare både motione- rat och interpellerat i frågan, fått positiva utfästelser från näringsministern och tycker att det nu börjar bli hög tid att komma till beslut i nämnda fråga. Livsmedelsnäringen genomgår för närvarande sto- ra förändringar. Det gäller såväl nationellt som inter- nationellt. I Sverige har förändringsprocessen för- stärkts av medlemskapet i EU, som förändrat den svenska livsmedelsmarknaden från att vara en natio- nellt skyddad marknad till att vara en marknad där näringens företag befinner sig i internationell konkur- rens. Detta ställer krav på företagen att utveckla sär- präglade produkter med höga förädlingsvärden. Detta kan åstadkommas dels genom att produktionsutveck- lingen i större utsträckning konsumentorienteras. Det kan ske genom utvecklingen av ny teknik, design och marknadsföring, så att de nya produkterna tillgodoser specifika kundgruppers behov. Förutom denna konsumentorientering av produk- terna krävs av företagen att de på ett bättre sätt ut- nyttjar teknologi för informationsöverföring och informationsutbyte samt tar vara på de teknologiska möjligheter som är under stark utveckling vad det gäller marknadskommunikation, förpackning och logistik. Fru talman! Skåne befinner sig mitt i utvecklingen av Öresundsregionen och är tillsammans med Dan- mark ett av de mest spännande och expansiva livsme- delsområdena i Europa. Skåne är centrum för svensk livsmedelsindustri med 45 % av landets livsme- delsproducenter baserade i regionen. Därtill ska läg- gas att Danmark är den i särklass i relativa tal största livsmedelsexportören i världen. Karakteristiskt för Öresundsregionens livsmedels- område är bredd och djup. Regionens historiska posi- tion, som två länders livsmedelscentrum, förklarar närvaron av företag inom nära nog alla led i livsme- delskedjan och dess stödjande funktioner såsom för- packning, lagring, distribution och maskintillverk- ning. Inom vissa områden har utvecklingen av ledande nationella företag inom respektive verksamhetsområ- de i Sverige och Danmark lett fram till stora ledande internationella företag. Djupet i regionens livsmedelskluster kan förklaras med nödvändigheten av att utveckla speciell kompe- tens inom jordbruksforskning och industriell forsk- ning och utveckling för att företagen ska nå ledande positioner inom sina områden på den internationella marknaden. Det gäller såväl förädlingsindustrin som förpackning och temperaturkontrollerad lagring och distribution. Med stora nationella och internationella företag inom livsmedelssektorn, med starka enheter för forskning och utveckling, lokalisering av universitet och högskolor med särskild inriktning på och intresse för livsmedelsområdet och ett upptagningsområde med mer än tre miljoner människor i Öresundsregio- nen är Skåne utan tvekan den bästa lokaliseringen för ett livsmedelsforskningsinstitut. Satsningen på ett livsmedelsinstitut i Kävlinge i samverkan med Köttforskningsinstitutet, Livsmedels- centrum i Lund och Lunds universitet skulle innebära en samlad kunskap som inte torde finnas i vårt land. NUTEK har på uppdrag av regeringen utrett för- utsättningarna för ett livsmedelsinstitut. De föreslår i sin rapport en inriktning mot konsument, marknads- föring och produktutvecklingskunskap. Denna forskning skulle syfta till att stärka livsme- delsindustrins möjligheter att analysera och förstå påståenden och trender liksom olika marknader såväl inom som utom landet. Den syftar också till att få kunskap om olika kundgruppers preferenser för att kunna utveckla och erbjuda produkter med rätt sär- prägel och inte minst kvalitet. Detta institut skulle vara av såväl regionalt som nationellt och internationellt intresse - inte minst utifrån ett konsumentperspektiv. Fru talman! Vi föreslår i vår motion att livsme- delsforskningsinstitutet lokaliseras till Kävlinge kommun dels med tanke på den utfästelse som gjorts om ersättning till Kävlinge kommun för nedläggning- en av kärnkraftverket i Barsebäck, dels, som jag tidi- gare nämnt, på grund av närheten och knytningen till Lunds universitet och Ekonomihögskolan. Utskottet hänvisar i sitt svar i betänkandet till att ärendet fortfarande bereds inom Näringsdepartemen- tet. Vi ser att frågan ännu mer än tidigare har hög prioritet, och då inte minst med anledning av den diskussion som förs i hela EU om våra livsmedel. Vi hoppas därför att frågan kommer till ett snart avgö- rande och att lokaliseringen utifrån både näringspoli- tiskt rationella skäl och regeringens tidigare utfästel- ser sker till Kävlinge. Jag upplever inte heller att detta är en partiskil- jande fråga utan en fråga av nationellt intresse, som i alla fall samtliga skånska politiker - både regional- politiker och riksdagsledamöter - står bakom. Fru talman! Till sist kan jag också upplysa denna kammare om att Region Skåne, Kävlinge kommun och Lunds universitet i dag uppvaktar Näringsdepar- tementet i nämnda fråga.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 9 §.)
7 § Ändringar i bilskrotningslagen
Föredrogs miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2000/01:MJU13 Ändringar i bilskrotningslagen (prop. 2000/01:47).
Anf. 109 LARS LINDBLAD (m): Fru talman! Det ökade antalet skrotbilar i naturen är ett växande problem. Det räcker att ta en tur ut på landet så ser man dessa fula vrak lite varstans. Förutom att det är ett estetiskt problem för mark- ägare och folk som vill vandra i naturen är det ett miljöproblem. Gamla bilar läcker oljor, miljögifter och tungmetaller rakt ned i marken. Problemet måste lösas. Jag tillhör inte dem som tror att det finns enkla lösningar på problemet. En höjd bilskrotningspremie är en sak som kan bidra till en bättre situation, men vi får inte bort alla bilar i naturen på detta sätt. Det är en rad olika åtgärder som krävs för att situationen ska bli radikalt mycket bättre. Politiska åtgärder leder inte alltid rätt. Riksdags- majoriteten har på många olika sätt försökt förmå landets medborgare att byta resmönster. På olika sätt försöker man ekonomiskt få människor att byta från bil till kollektiva färdmedel som buss och tåg. Denna straffpolitik mot bilisterna, givetvis tillsammans med de försämringar som gjorts i människors privateko- nomi under tiden, har lett till att vi har fått Europas äldsta bilpark. I EU toppar Sverige tillsammans med Finland listan över andel gamla bilar - en inte alltför smickrande ledning. Hälften av alla bilar i Sverige är äldre än tio år. Hälften av alla de bilar som är 17 år kör omkring på våra vägar, medan endast hälften av dessa har skro- tats. Detta leder bl.a. till att 1,3 miljoner bilar i Sveri- ge i dag är utan katalysator. Nya bilar har bättre teknik, är mera bränslesnåla, har lägre utsläpp och kan återvinnas vid skrotning i större utsträckning än gamla bilar. Att detta får nega- tiva konsekvenser för miljön råder det inget tvivel om. Majoritetens straffpolitik mot bilisterna är ett skott i den egna foten. Det har lett till en sämre miljö, inte till en bättre. Det faktum att den svenska bilparken blir allt äld- re bidrar till att fler vrak ställs ut i markerna. Man har bilen till dess att den lägger av att fungera och sedan låter man den stå eller t.o.m. kör ut den i naturen. Att regeringen har tagit tag i frågan är bra. Något behöver göras. Problemformuleringen är vi överens om över alla partier. Sedan kan man välja olika vägar, och vi ställer oss inte bakom regeringens lösning. Fru talman! Den 1 januari 1998 började produ- centansvaret för bilar att gälla. Det borde innebära att problemet som vi har i dag är ett övergående pro- blem. Bilproducenterna ska garantera att det finns system för omhändertagande av de bilar som så små- ningom ska skrotas. Men ännu är ju dessa bilar inte aktuella för skrotning, förutom möjligen krockade bilar. Problemet med de bilar som inte omfattas av producentansvar kommer att leva kvar under ett antal decennier om inte bilmarknaden förändras radikalt. Vad är då bra i propositionen? Vi delar regering- ens uppfattning om att skrotningsbranschen måste styras upp en del. I dag är auktorisering av skrot- ningsfirmor frivillig, och många har redan blivit auktoriserade. Man räknar med att ca 700 av de totalt drygt 800 skrotningsfirmorna är auktoriserade. Dess- utom är det ett faktum att många skrotningsfirmor miljöprövades på 70-talet. Vi stöder att det ställs hårdare krav på dessa så att skrotningen sker på ett miljövänligt sätt överallt. Men i övrigt rör regeringen till det i onödan i pro- positionen. Den skulle ha kunnat vara okomplicerad, men i stället väljer regeringen att krångla till det. För det första kan vi konstatera att alla nyproduce- rade bilar täcks av producentansvaret. För det andra har bilägarna betalat in en s.k. skrotningsavgift på 700 kr till bilskrotningsfonden, vilket inte betalats tillbaka i tillräcklig utsträckning. Fonden innehåller tillräckligt med pengar för att en högre skrotningspremie ska utbetalas till dem som skrotar en gammal bil. Ändå föreslår regeringen att ett system med bilskrotningsavgift även för nya bilar ska införas med ett retroaktivt ansvar för bilindustrin. Först ska nybilsköparna alltså betala priset för det införda producentansvaret. Sedan ska man utöver detta betala en avgift på 700 kr i bilskrotningsavgift. Man får alltså betala dubbel skrotningsavgift på detta sätt. Är det rimligt, samtidigt som vi borde uppmuntra människor att köpa nya bilar för miljöns skull? Majoriteten har mage att bedöma dessa 700 kr som "en nästan försumbar kostnad". Detta grundar man bl.a. på att den skatterabatt som ges för miljök- lass 1-bilar överstiger denna summa. Samtidigt borde majoriteten veta att detta straffar den svenska bilför- säljningen där man konkurrerar om enstaka tusenlap- par. Vi vet ju att år 2000 privatimporterades 63 000 bilar till Sverige. Dessa extra pålagor förbättrar ju inte precis den svenska bilbranschens situation. Vi är dessutom av princip mot retroaktivitet i lag- stiftningen, att lagstiftning inte ska införas som inne- bär att man påförs ett ansvar för historiska problem. Det är inte bra i ett fungerande rättssystem. Det hotar framförhållning och planering för företagen. Regeringens förslag låter som ett pantsystem där man betalar in en avgift när man köper bilen och sedan får man tillbaka pengarna när bilen skrotas. Problemet är att bilar och läskburkar är två mycket olika produkter. En bils livslängd är mycket lång, framför allt i Sverige. Bilen byter oftast ägare många gånger under sin livstid. Den som drar nytta av skrot- ningspremien är en helt annan person än den som har betalat in den. På detta sätt straffar vi nybilsköparen och belönar den som köper en gammal bil. Samtidigt har vi ålagt producenterna att bekosta en inlämning till återvinningsstationerna. Detta kan inte var logiskt. Bilbranschen har tydligt kritiserat regeringens proposition vad gäller det EG-direktiv om uttjänta bilar som ska införas. Bilbranschen har kritiserat regeringen för att vara för tidigt ute. Bilmarknaden är i högsta grad global och inte minst europeisk. Det är viktigt att vi beslutar om en EU-lagstiftning som harmonierar med övriga EU-länder. Det är viktigt att vi inte straffar våra egna företag medan andra länder ger sin företag bättre förutsättningar. Andra länder i EU är på väg att genomföra direk- tivet, men Sverige ligger längst fram. Dessutom är förslaget inte ordentligt remissbehandlat. På en direkt fråga till departementet om hur de andra länderna förväntas lösa frågan om genomförandedirektivet hade man inget svar. Vi borde avvakta något för att vår lagstiftning ska bli bättre. Jag tycker mig se en trend där Sverige, inte minst i miljösammanhang, lägger sig vid sidan av andra EU-länder när det gäller tolkningar av direktiven - oftast inte med fördel för nationella intressen, och det är inte bra. Det moderata alternativet innebär att bilskrot- ningsfonden ska bidra till en kostnadsfri inlämning av bilar som går till skrotning redan från 2002. Samtidigt ska fonden täcka kostnaderna för de skrotningskam- panjer som krävs för att rensa upp i vissa områden. Det är viktigt att komma med realistiska förslag och inte som ett visst parti föreslå premier på mycket hög nivå som inte kommer att kunna finansieras. Det är viktigt att inte skattepengar skjuts till för att finansie- ra fondens utgifter. Vi vill ta bort bilskrotningsavgiften för inköp av nya bilar - detta i syfte att stimulera att nya bilar köps i större utsträckning. Vårt förslag är också att man ska avvakta övriga EU-länders genomförande av EG-direktivet för att man ska hitta liknande regler för bilbranschen mellan länderna. Fru talman! Moderat ideologi bygger på ökad fri- het, men också på ett ökat individuellt ansvarstagande - frihet under ansvar. Vi tror på människor. Vi tror att människor är re- do att ta eget ansvar för den miljö vi lever i. Vi hop- pas att den fria inlämningen av skrotbilar ska vara tillräckligt för att människor ska känna sig motivera- de att göra nytta för miljön. Det lilla besvär som det är att forsla bilen till skroten hoppas vi att människor själva ska kunna bidra med. Men, som sagt, moderat politik innebär samtidigt ett ökat ansvarstagande. Detta vill vi åstadkomma genom att den s.k. administrativa skrotningen tas bort. Om en bilägare låter bli att under tre år betala en avgift till Vägverket för sin avställda bil, så stryker Vägverket bilen ur registret - en s.k. administrativ skrotning. Det gör det omöjligt för polisen att fast- ställa ägaren till bilvraket. Vi vill ta bort den admi- nistrativa skrotningen och tycker att ägaren ska ta ett ansvar för bilen till dess att bilen skrotas. Jag förstår inte varför vi inte fick med majoriteten på denna lilla, men viktiga förändring. Det är klart att vissa personer filar bort chassinumret för att undvika att man blir ansvarig för vraket. Det kommer vi inte runt på detta sätt, men i många andra fall. Ägande ska medföra skyldigheter såväl som rättigheter. Det är kärnan i moderat politik. Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 1 under punkt 1.
Anf. 110 LARS GUSTAFSSON (kd): Fru talman! Till att börja med vill jag ge en histo- risk tillbakablick. I bilens barndom byggdes bilar i stort sett för hand och sammansättningen var utformad så att även de- montering kunde göras på ett relativt enkelt sätt. Mycket av inredningen var av naturmaterial. Ända fram till 60-talet fanns det möjligheter till relativt hög grad av återanvändning, och demontering kunde ske med relativt enkel utrustning. Efterhand som bilutvecklingen fortskred blev konstruktionerna alltmer avancerade, vilket i sin tur möjliggjordes av innovationer och sofistikerad till- verkningsteknik. Dagens produkter kan mer liknas vid färdigför- packade robotprodukter byggda för en viss livslängd utan omfattande krav på service, men med mycket stor andel syntetiska material i konstruktionen. Nya miljö- och produktkrav på bilar har medfört avsevärt större möjligheter till återvinning. Samman- taget innebär detta att skrotning av bilar fordrar bättre utrustning och kunskap. Som en logisk konsekvens härav följer att bilskrotar bör ackrediteras - vilket också framförs i förslaget - för att svara upp till de miljökrav som kan ställas på dessa. Ett växande problem är de övergivna fordon som står att finna utmed vägarna. Det beror kanske på ett bristande personligt ansvar - för att kommentera föregående talare. Till detta kommer att den svenska bilparken är gammal och bör bytas ut mot en nyare och miljövänligare dito. För att komma till rätta med dessa problem är det viktigt att skapa ett incitament som medför att skrothögar både på och vid sidan av vägarna försvinner och kan omhändertas på ett mil- jömässigt acceptabelt sätt. Därför har vi kristdemokrater föreslagit att skrot- premien under en femårsperiod höjs till 3 000 kr för bilar som släppts ut på marknaden före 1989 - detta för att skapa ett kraftigt incitament för att åstadkom- ma en föryngrad och miljöanpassad svensk bilpark. Den begränsade perioden med höjd premie kan finan- sieras genom bilskrotningsfonden. Fru talman! Propositionen innehåller också för- slag om en förändring av producentansvaret för ut- tjänta fordon med anledning av ett EU-direktiv. Di- rektivet ska vara infört senast den 21 april 2001. Vi kristdemokrater har reserverat oss mot ut- skottsmajoritetens förslag som följer propositionen. Vi anser att det finns flera skäl att invänta resultatet av den utredning som har att göra en bred översyn av producentansvaret och som ska redovisa sitt arbete den 31 juli i år. I utredningens uppdrag ingår också att göra en bedömning av den ekonomiska delen av producentansvaret. Det finns inte någon anledning för Sverige att hasta fram en finansieringsmodell som ska börja gälla 2007. Om Sverige ställer upp högre ekonomiska krav på producenterna än vad övriga länder gör inverkar detta negativt på de producenter som har eller har haft stor försäljning i vårt land. Utskottsmajoriteten föreslår, helt i enlighet med propositionen, att man ska låta nybilsförsäljningen bekosta skrotningen av äldre bilar. Detta finner vi är fel. Det går att hitta bättre lösningar på denna fråga. Ett finansieringsalternativ till den höjda skrotpremien för äldre bilar kan vara att belägga dessa fordon med en miljöavgift. I ett av våra särskilda yttranden har vi gett vår syn på problemen med flyttning av övergivna fordon, vilka alltmer kantar våra vägar och andra mer eller mindre passande uppställningsplatser. Vi anser att polismyndigheten och kommunerna bör få ökade möjligheter att inom viss tid flytta dessa fordon från platsen. Eftersom bilens ägare ofta inte kan spåras och vitesföreläggande därför är verkningslöst, bör lagen om flyttning av fordon i vissa delar revideras och förtydligas. Vi har i vårt andra särskilda yttrande och lyft fram miljöproblemen med äldre båtmotorer, gräsklippare och arbetsredskap. Med tanke på omfattningen av förorenande utsläpp från dessa tillsammans anser vi att en skrotningspremie bör införas även för dessa. Fru talman! Till sist står vi givetvis bakom våra reservationer, men jag nöjer mig med att yrka bifall endast till reservation nr 3.
Anf. 111 ESKIL ERLANDSSON (c): Fru talman! Regeringen har uppmärksammat att dagens utformning av bilskrotningslagen inte är till- fredsställande. Det är en åsikt som jag och Center- partiet delar och något som vi för övrigt tidigare har påpekat vid ett flertal tillfällen. Tyvärr kan det emellertid noteras att propositio- nen inte når fram när det gäller att minska mängden äldre fordon i den svenska bilparken, som jag förmo- dar var syftet med propositionen. Att minska mäng- den äldre fordon är viktigt ur flera synvinklar. Dels har många av de äldre bilarna en sämre miljöprestan- da än vad nyare bilar har, dels har den nuvarande lagstiftningen och den låga skrotningspremien lett till att många bilar överges i naturen, med de miljö-, säkerhets- och markägarproblem som detta medför. Utgångspunkten för förändringar i bilskrotning- slagen måste enligt min uppfattning vara att skapa förutsättningar för en modernisering och förnyelse av bilparken samt att komma till rätta med problemen med övergivna bilar i naturen. Med Centerpartiets förslag blir detta lättare än med regeringens förslag i propositionen, som jag anser är otillräckligt. T.ex. borde en ettårskampanj med en rejäl skrotningspremie genomföras. Det skulle ge ett starkt incitament för skrotning av äldre fordon och tydligt minska antalet övergivna bilar i naturen. Det kan i sammanhanget nämnas att en sådan kampanj har genomförts på Irland, och där har den fungerat alldeles utmärkt väl. Den genomfördes där av staten. En premie infördes på motsvarande ca 10 000 svenska kronor. Många irländare bytte med hjälp av denna premie ut sina äldre fordon. Man fick på det sättet en mer miljövänlig bilpark i sitt land. Även Sverige, tycker jag, behöver använda sig av denna metod för att förnya bilparken och motverka att bilar dumpas på det sätt som görs numera i naturen. Vi har föreslagit att skrotningspremien under den här perioden bör vara 8 000 kr. Den bör finansieras av bilskrotningsfonden som, vilket är bekant, numera innehåller mycket, mycket pengar. Den tillfälliga höjningen av skrotningspremien till 8 000 kr, som vi har föreslagit, måste emellertid föl- jas upp med en permanent höjning av skrotningspre- mien. Centerpartiet anser att regeringen i propositio- nen har lagt skrotningspremien på en alldeles för låg nivå. Det är nödvändigt med en högre nivå för att skrotningspremien ska bli ett ordentligt och varaktigt instrument för att skrota bilar i stället för att dumpa och överge dem i naturen, vilket vi säkert kommer att få uppleva i alla fall även i framtiden. Jag vill, fru talman, i all enkelhet yrka bifall till vår reservation nr 7. Självfallet står jag bakom alla andra reservationer som bär Centerpartiets namn, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reser- vation nr 7.
Anf. 112 LARS LINDBLAD (m) replik: Fru talman! Eskil Erlandsson står här i talarstolen och lovar svenska folket 8 000 kr för sin gamla bil under 2002, och han väljer att lägga sig på en summa som är dubbelt så hög som regeringens summa där- efter. Min fråga till Eskil Erlandsson är enkel. Hur ska Eskil Erlandsson finansiera detta? Det var nämligen en bit som Eskil Erlandsson inte tog upp. Man har ju räknat på hur mycket pengar som finns kvar. Är det höjda skrotningsavgifter vid nybilsköp eller är det statsfinanserna som ska finansiera detta? Den frågan skulle jag vilja ha svar på.
Anf. 113 ESKIL ERLANDSSON (c) replik: Fru talman! Det är både-och. Dels måste vi se till att få ränta på de pengar som i dag är fonderade och som enligt uppgift uppgår till drygt 1 miljard kronor. En normal ränta på dessa fonderade pengar skulle ju ge en del av den summa som vi måste ha fram för att finansiera våra förslag. Den andra delen är precis det som Lars Lindblad nämnde, nämligen en höjning av skrotningsavgiften.
Anf. 114 LARS LINDBLAD (m) replik: Fru talman! Är det inte så att en höjning av skrot- ningsavgifterna samtidigt motverkar det som Eskil Erlandsson vill, nämligen att människor ska köpa nya bilar? Det blir ju en högre kostnad för en sådan bil, vilket borde vara lika avgörande som de pengar som man skjuter till.
Anf. 115 ESKIL ERLANDSSON (c) replik: Fru talman! För att råda bot på de problem som både Lars Lindblad och jag har tagit upp i våra re- spektive anföranden anser vi att det som vi har före- slagit är nödvändigt. Vi kommer inte att få bort de bilar som i dag dumpas på våra vägar och i naturen med något annat system, enligt den uppfattning som jag här har redovisat.
Anf. 116 HARALD NORDLUND (fp): Fru talman! Tveksamheten till att producera avfall är, tycker vi, ännu inte tillräckligt stark. Men tvek- samheten hos en del politiker till att sortera och på ett mer miljövänligt sätt ta hand om avfall är fortfarande för stark. Sopstationer anses skräpa ned. I kommu- nerna ökar förbränningen av sopor. I den sociallibe- rala visionen har vi mindre av sopor och mindre av skrot. Skrotbilar lämnas ofta vid vägkanter. Bilvraken innehåller miljöstörande ämnen. Det handlar om oljor, lösningsmedel, PCB och bromerade flam- skyddsmedel. Fru talman! Jag ska i den här debatten beröra tre frågor: skrotningspremien, försäkringssystem, bort- forsling av bilar. Vi tycker att det är bra att regeringen föreslår en höjning av skrotningspremien. En höjning föreslås från 500 kr till 1 500 kr. Nettoutfallet av att skrota torde bli 500-600 kronor. Vi i det enda borgerliga miljöpartiet tycker att man ska öka incitamenten för att ta osäkra och miljö- farliga bilar ur drift. Vi anser att skrotningspremien bör höjas till 3 000 kr. Utöver höjd skrotningspremie anser vi att producentansvaret behöver bli tydligare. Det är därför vi tar upp frågan och föreslår en krets- loppsförsäkring. En sådan tecknas av den enskilde producenten med ett försäkringsbolag som då tar ansvaret för att produkten återvinns. Den premie som försäkringsbolaget tar ut kommer att bero på hur återvinningsbar bilen är. Varje bil belastas alltså med den verkliga kostna- den för återvinningen. Intresset hos biltillverkarna av att tillverka bilar med hög återvinningsgrad blir stör- re. Konkurrensen mellan försäkringsbolagen leder till att återvinningskostnaderna pressas ned. Konkurren- sen mellan producenterna leder till en strävan att undvika miljöskadliga komponenter. Vi menar att kretsloppsförsäkringar är bättre än dagens kollektiva system, som vi menar inte tillräckligt tydligt lägger ansvaret att förbättra produkterna på producenterna. Nu finns det, sägs i betänkandet, ett uppdrag att utreda frågan. Vi menar att vi inte behöver utreda särskilt mycket omkring den här frågan. Åtminstone borde vi här och nu kunna ta ställning i principfrågan. Ibland ser vi bilar stå lång tid i naturen. Vi menar att reglerna för bortforsling av bilar måste ändras så att det blir juridiskt möjligt att flytta bilen snarast efter att den har upptäckts. Därefter kan ägaren in- formeras om var han eller hon kan lösa ut den eller om var man eventuell kan skrota bilen. Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna 2 och 8.
Anf. 117 KAJ LARSSON (s): Fru talman! "Steg för steg upplevde vår familj den rad av välfärdssymboler som gjorde sitt intåg i hund- ratusentals svenska hem vid den tiden; det första kylskåpet, telefonen, TV:n - som skaffades lagom till sommarolympiaden 1960 - och så till sist bilen, en tvåfärgad begagnad Opel, inköpt 1961." Fru talman! Jag har precis tagit mig friheten att citera statsminister Göran Persson ur boken Den som är satt i skuld är icke fri. Här beskriver han bilen som den frihetssymbol den varit för många och är än i dag. Bilen har haft och har fortfarande positiva vär- den. Däremot har ju meningen aldrig varit att gamla uttjänta bilar ska lämnas därhän och stå kvar i natu- ren. Det finns en gräns även för friheten, för när den tar slut och vänds till sin motsats. Den gränsen går nog ganska exakt vid det övergivna skrotvraket, när bilen som frihetssymbol vänds till att bli en frihetsbe- rövare. Övergivna skrotbilar i naturen är således ingen vacker syn. Det har flera vittnat om. Övergivna skrot- bilar vill få människor kännas vid. Det är inte bilarna det är synd om. Det tråkiga är den åsamkan de har på naturen. Skrotbilar som lämnas kvar i naturen utgör en mycket kraftig miljöbelastning, och mycket pekar på att problemet har ökat under senare år. Det är oljor, lösningsmedel, miljögifter som PCB och bro- merade flamskyddsämnen, ozonnedbrytande ämnen och tungmetaller. Det är bara några av de miljöförstö- rande ämnen som skrotbilen för med sig. Kvicksilver är ett av de farligaste miljögifterna. Här i riksdagen har vi tidigare beslutat att användning av kvicksilver ska upphöra. Beslutet har inriktning på år 2000. Men eftersom kvicksilver är ett grundämne kan det aldrig brytas ned eller förstöras genom ke- miska reaktioner. I enlighet med en uppskattning från Naturvårdsverket finns det i dag ca 100 ton kvicksil- ver kvar i omlopp i samhället. Det finns i produkter som vi använder dagligen, såsom strömbrytare, kon- takter och batterier. Det finns i avloppssystem, amal- gam och industriavfall. Naturligtvis finns det också i bilskrot. Bromerade flamskyddsmedel är ett stabilt, orga- niskt miljögift som används i plast, gummi och texti- ler för att skydda mot brand. Skador från bromerade flamskyddsmedel har påträffats över hela jorden. Medlet återfinns mest i importerade elektroniska komponenter som ingår i just bilar, men också t.ex. i datorer och TV-apparater. De bromerade flam- skyddsmedlen är svåra att bryta ned och ämnena har påträffats inte bara i miljön utan också hos männi- skor, hos sälar, hos sjöfågel, hos fisk och hos älgar. Skrotbilens skadeverkningar på miljön är följakt- ligen många och allvarliga. Jag har bara gett några exempel. Enligt det EU-direktiv som antogs i höstas ska Sverige, liksom övriga medlemsländer, säker- ställa att fordon som släpps ut på marknaden efter den 1 juli 2003 inte innehåller bly eller kvicksilver. Med tiden ser det ut som om vi genom en strate- gisk miljöpolitik i dag, en anpassad lagstiftning, ett mer ekologiskt hållbart tänkande och en allmänt stör- re miljömedvetenhet på sikt kan radera ut problem som t.ex. det med skrotbilars skadeverkningar på miljön. Men än så länge är det här ett problem. Problemet med skrotbilar finns inte enbart i Sve- rige utan inom hela EU. Därför är det bra att EU har antagit ett direktiv om uttjänta fordon. Det innebär bl.a., utöver vad jag nämnde om att miljösäkerställa bilar vid nyproduktion, att producentansvar för ut- tjänta bilar införs inom hela EU från den 1 juli 2002 och gäller för bilar som släpps ut på marknaden från detta datum. Från den 1 januari 2007 gäller också producentansvaret för bilar som släppts ut på mark- naden före den 1 juli 2002. Regeringen har ju i sin proposition till riksdagen föreslagit en del förändringar i bilskrotningslagen. Utskottet har behandlat propositionen och i betänkan- det som riksdagen i dag ska ta ställning till bifogas också nio reservationer från oppositionen. I nuvarande bilskrotningslag ingår att en bilskrot- ningspremie på 500 kr ska utbetalas från bilskrot- ningsfonden till ägaren när bilen skrotas. Men efter- som kostnaden för skrotning ofta överstiger premie- beloppet blir följden att många bilar inte lämnas till skrotningsföretag utan, som jag nämnde, överges ute i naturen, på parkeringsplatser osv. Jag tror att alla partier här i riksdagen är överens om att detta inte är bra för miljön. Utöver att direktiven ställer krav på upphörande med användning av vissa tungmetaller som kompo- nenter vid tillverkning av bilar ställs också krav på att bilskrotare ska vara auktoriserade. I Sverige har vi infört ett produktionsansvar för bilar som registreras efter den 31 december 1997. Detta innebär att skrotningen ska ske utan kostnader för den siste bilägaren. Regeringens förslag att premi- en höjs från 500 kr till 1 500 kr är ett bra förslag som jag tror kommer att stimulera till att alla bilar som ska skrotas inlämnas till skrotningsföretag. I Moderaternas reservation nr 1 säger man att "producenter verksamma i Sverige drabbas mycket negativt" och syftar då på införandet av producen- tansvaret på alla bilar den 1 januari 2007, alltså även bilar registrerade före den 1 januari 1998. Enligt EU:s direktiv ska producenten stå för alla eller en betydan- de del av kostnaderna för att genomföra skrotningen. Jag förstår att direktiven vid översättning till olika språk naturligtvis kan tolkas olika, men den tolkning som regeringen och majoriteten i utskottet gjort är att "betydande del" innebär minst 50 % av kostnaderna. Men för att det inte ska uppstå olikheter länder emel- lan förutsätter utskottet i den skrivning som gjorts att regeringen följer utvecklingen i andra länder och om så bedöms nödvändigt i efterhand anpassar de svens- ka reglerna så att inte konkurrensen snedvrids. Kristdemokraterna säger i sin reservation 3 att vi borde vänta med att genomföra EU:s direktiv, trots att direktiven ska börja gälla den 1 juli 2002. Det är drygt ett år till detta datum. Visst skulle det gå att vänta, det är fullt möjligt. Men varför ska vi vänta när vi har ett EU-direktiv att införa detta och vi alla är medvetna om de problem som jag har beskrivit här som skrotbilarna medför i naturen? Moderaterna framför i reservation 4 att det fortfa- rande tas ut en bilskrotningsavgift vid nyregistrering av fordon. Vi hörde Lars Lindblad tala om det tidiga- re. Nya bilar betalar med det nya förslaget en skrot- ningsavgift på 700 kr, och dessa bilar berättigar sedan till 700 kr i skrotningspremie. Det är med andra ord en premie som betalas vid nyinköp och som sedan den siste bilägaren får vid skrotning. Det är en form av pant liknande den Lars Lindblad varit inne på här. Skrotningskostnaden betalas däremot av produ- centen. För gamla bilar som inte omfattas av ekono- miskt producentansvar kommer bilskrotningsfonden att finansiera premien samt skrotningskostnaden fram till år 2007. Men efter år 2007 inträder delvis ett ekonomiskt producentansvar för gamla bilar, som jag tidigare berättat om. Bilskrotningspremiens storlek är också ett kapitel som Moderaterna, Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet tar upp i reservationerna 5, 6, 7 och 8 men med olika vinklingar. Kort sagt kan sägas att storle- ken på premien har noga vägts mot bilskrotningsfon- dens möjligheter. En högre premie skulle tömma fonden snabbare och skulle göra att den inte klarar av att finansiera skrotningen av gamla bilar. Flyttning av fordon som överges på icke lämpliga platser och som Folkpartiet och Centern tar upp i sin reservation nr 9 är en fråga som regleras i lagen om flyttning av fordon. Enligt denna lagstiftning får for- don flyttas av polismyndigheten och i vissa fall av kommuner om så behövs för ordning och säkerhet i trafiken eller av miljövårdsskäl. Detta är väldigt vik- tigt. Vägverket har i utredningen Flyttning av fordon, som överlämnades i juni förra året, bl.a. föreslagit att det bör bli möjligt att flytta fordon som parkerats på annans mark. Vägverkets förslag behandlas för närva- rande av Näringsdepartementet som har ansvar för beredning av frågan. Vad gäller administrativt skrotade bilar innebär förslaget, som vi ska ta ställning till i dag, att dessa blir berättigade till bilskrotningspremie. I det regel- system som tillämpas i dag erhåller inte ägaren någon skrotningspremie när en administrativt skrotad bil lämnas till auktoriserad bilskrotare. En administrativt skrotad bil är en bil som avförts från Vägverkets register, exempelvis på grund av att ägaren inte kun- nat nås för betalning av vägskatter. Resultatet av detta blir att administrativt skrotade bilar får flyttas av kommuner och polismyndigheter, som då erhåller premien. Enskild markägare måste ringa till kommunen eller polis för att få bort skrot- bilar från sina ägor. I och med att premien utbetalas kommer detta att medföra att bilägare och kommuner kan få bättre kostnadstäckning för omhändertagande av övergivna fordon. Fru talman! Det är positivt att i dag kunna tillstyr- ka regeringens förslag om ändringar i bilskrotning- slagen, välkomna förslag som ska leda till färre över- givna bilar i naturen. Höjningen av skrotningspremi- en, tillsammans med förslaget att alla bilskrotare måste vara auktoriserade och att även administrativt skrotade bilar ska berättiga till en skrotningspremie, är åtgärder som stimulerar den enskilde att i aktiv handling verka för en ekologiskt hållbar utveckling. De ekonomiska incitamenten att lämna en bil till skrotning ökar på två sätt, dels genom att den enskil- de får en höjd skrotningspremie, dels genom att även administrativt skrotade bilar berättigar till en premie. Ofta är det just dessa äldre bilar som hittas övergivna i naturen. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem- ställan i betänkande MJU13 och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 118 LARS LINDBLAD (m) replik: Fru talman! Jag tror att vi alla i denna kammare av miljöskäl kan enas om att föredra nya bilar framför gamla. Då är det svårt för mig att förstå hur Kaj Lars- son kan tycka att det är rimligt att nybilsköpare straf- fas så att man får betala dubbel skrotningsavgift ge- nom att först betala för det producentansvar som vi ålagt dem och sedan en skrotningsavgift ovanpå detta. Det är ett faktum att det inte är den person som beta- lar skrotningsavgiften som får tillbaka den senare. Kaj Larsson talade, liksom jag, om ansvaret för bilägare. Det är bra. Men tycker Kaj Larsson att det är rimligt att ansvaret försvinner för en bilägare när man har struntat i att betala till Vägverket när man haft bilen avställd i tre år? Det görs rutinmässigt efter tre år. Är detta rimligt?
Anf. 119 KAJ LARSSON (s) replik: Fru talman! Som jag sade tror jag att det råder ett litet missförstånd. Jag försökte reda ut i mitt anföran- de den uppdelning som sker. Producentansvaret är den del som tillverkarna betalar för skrotningen. Den andra delen, som är 700 kr, är en pant eller en premie, vad vi nu kallar det för, som följer bilen hela tiden tills bilen blir skrotad. Den betalas ut då. Man kan ta en liknelse. Om Lars Lindblad köper en flaska läsk och betalar 4 kr i pant får han tillbaka dessa 4 kr när han lämnar flaskan tillbaka. Så är det med bilen också. Jag tycker inte detta är så märkvär- digt och kan inte se att detta skulle drabba producen- ten väldigt hårt.
Anf. 120 LARS LINDBLAD (m) replik: Fru talman! Är det inte så, Kaj Larsson, att det är rätt klart att kostnaden för producentavgifter i slutän- dan hamnar i knät på konsumenten? De ökade kost- nader som det innebär för producenten slutar alltid i konsumentledet. Det tror jag att vi kan vara överens om. Jag tycker också att det är viktigt att Kaj Larsson är medveten om att det inte är samma personer. Efter- som bilen byter ägare flera gånger under sin livstid är det inte samma ägare som betalar in skrotningsavgif- ten som får tillbaka den. Därför är inte heller läskjäm- förelsen speciellt bra i det här sammanhanget. Jag skulle uppskatta om Kaj Larsson svarade på min fråga angående den rutinmässiga administrativa skrotning som Vägverket gör efter tre år. Är det rim- ligt att man låter människor som struntar i att betala sin avställningsavgift komma undan på det här viset?
Anf. 121 KAJ LARSSON (s) replik: Fru talman! De här 700 kronorna följer bilen. Detta ska vara ett incitament, en liten morot att lämna in bilen. Om vi inte har denna innebär det att det inte är någon återbetalning till bilägaren när man skrotar den. Det ska vara en liten morot för att man ska läm- na in sin bil till skrotning. Jag tycker att vi alla i kammaren har varit överens om att det skulle vara bra att få in skrotbilarna som står ute i naturen. Sedan till frågan om avställning. Om jag förstod frågan rätt är det tre år som Lars Lindblad nämnde. Jag vet inte om uppgiften om tre år är riktig, men det är i alla fall så att den som inte betalar sin vägskatt avförs från Vägverkets register. Bilen blir då en ad- ministrativ bil, och man får då rätt att föra bort den om den står uppställd t.ex. ute i naturen. Jag kan inte säga om tidsangivelsen tre år är korrekt, men om Lars Lindblad påstår detta, är det kanske så.
Anf. 122 LARS GUSTAFSSON (kd) re- plik: Fru talman! Jag tror att vi är ganska överens om att vi inte kan ha kvar den situation som vi har haft, med alla dessa bilar stående ute i naturen. Det är ohållbart. Något måste göras. Regeringen har i sin proposition skrivit att den in- ser att man måste höja premien för att ge större inci- tament att få bort dessa bilar. Det må vara att ni tyck- er att premien ska vara lite högre för att man ska få större fart på detta. Jag ska inte ställa flera frågor. Jag undrar bara över anledningen till att man har så väldigt bråttom med att lägga fram förslag när det pågår en utredning som ska se över producentansvaret. Utskottet skriver att regeringen ska få i uppdrag att återkomma och ändra dessa regler igen när förslaget är genomfört och de andra EU-länderna har sagt sitt. Varför avvaktar ni inte lite grann och får en svensk vinkling av detta till den 31 juli? Det borde inte vara för lång tid att vänta till dess.
Anf. 123 KAJ LARSSON (s) replik: Fru talman! Alla här är överens om att det är vik- tigt att vi får en bättre regel, som stimulerar till ett tillvaratagande av alla de skrotbilar som står ute i naturen. Det är då bra att regeringen lägger fram det här förslaget. Det har också sagts berömmande ord till regering- en för att den lägger fram förslaget. Jag tycker att det är ganska naturligt att vi när ett direktiv ska införas i EU väver in detta i samma proposition och fattar ett samlat beslut. I annat fall ska man anta en proposition nu och sedan komma tillbaka efter sommaruppehållet med en ny proposition om ändringar. Jag tycker inte att det är något fel med den före- slagna ordningen.
Anf. 124 LARS GUSTAFSSON (kd) re- plik: Fru talman! Det är ganska stora omvälvningar som föreslås med retroaktiv verkan. Det är omväl- vande att lägga på ett producentansvar på bilar som levererats långt innan ett sådant producentansvar fanns. Det är ganska viktigt att vi har ett finansie- ringssystem som klarar båda de uppställda kraven. Det gäller först de skrotfordon som börjar komma in. Detta ska det inte vara några problem med, men jag är lite orolig för att de svenska bilproducenterna på ett olyckligt sätt hamnar i bakvattnet när det gäller finansieringsdelen. Det skulle inte vara så lyckat om vi som vill gå före med miljövänliga insatser ska få lida för detta genom att andra kan leverera billigare produkter eller på annat sätt få en konkurrensfördel. Det är detta som jag vill ta upp. Jag vet inte om jag får chansen att prata med miljöministern, och jag har därför tagit tillfället att tala med Kaj Larsson i stället. Jag hoppas att Kaj Larsson kan fungera som språkrör för miljöministern.
Anf. 125 KAJ LARSSON (s) replik: Fru talman! Man har här ställt frågan varför Sve- rige ska gå före. Man kan naturligtvis ha åsikter om detta, men något av EU:s 15 länder ska ju vara först. Om nu Sverige går före och genomför detta samman- faller ändringen med de regler för skrotningspremien som vi ändå ska ändra. Än en gång: Enligt utskottsmajoritetens skrivning förväntar man sig att regeringen följer utvecklingen och kommer tillbaka ifall det skulle bli stora och konkurrenssnedvridande skillnader mellan länderna. Jag utgår från att regeringen följer vår uppmaning.
Anf. 126 HARALD NORDLUND (fp) re- plik: Fru talman! Kaj Larsson har utförligt beskrivit de problem som sammanhänger med skrotbilar som överges och svårigheterna att få dem inlämnade för skrotning. Han landar i tre slutsatser när det gäller vad som bör göras. Den första slutsatsen blir en ganska blygsam höj- ning av skrotningspremien. Den andra blir att det ska göras en utredning om ett försäkringssystem, som vi faktiskt föreslår ska införas. Den tredje slutsatsen blir att man ska avvakta utvecklingen och överenskom- melser inom EU. Fru talman! Jag vill fråga Kaj Larsson vad som egentligen behöver utredas ytterligare i frågan om ett försäkringssystem. Vi borde väl här och nu kunna ta ställning till principen om att införa ett försäkrings- system.
Anf. 127 KAJ LARSSON (s) replik: Fru talman! Såvitt jag har förstått är det inte bara fråga om en utredning om försäkringssystemet, utan detta har lagts in i en annan utredning på området. Man ska också titta på andra saker i detta samman- hang.
Anf. 128 HARALD NORDLUND (fp) re- plik: Fru talman! Ja, uppdraget har såvitt jag förstår hängts upp på det bredare uppdraget att utreda av- fallsfrågorna, men jag förstår inte vilka stora frågor som skulle behöva utredas innan man principiellt tar ställning. Vi föreslår en kraftigt höjd premie. Kaj Larsson sade tidigare att denna skulle tömma fonden. Det gör den så småningom, och det är därför som vi menar att det är viktigt att kombinera kraftigt höjd skrotning- spremie med ett principiellt ställningstagande om att införa ett försäkringssystem. Då kan man genomföra det snabbare, och i så fall räcker fonden till en kraf- tigt höjd premie.
Anf. 129 KAJ LARSSON (s) replik: Fru talman! Man har naturligtvis väldigt noga dis- kuterat premiens storlek, om den ska uppgå till 1 500 kr eller 3 000 kr eller läggas på någon annan nivå. Man har räknat väldigt noga på detta och kommit fram till att den nivå på bilskrotningspremien som bilfonden orkar med och som ska kunna ge en lång- siktig finansiering är 1 500 kr. Jag har inte personligen gått igenom detta med räknesnurra, men jag litar på dem som har gjort be- räkningarna.
Anf. 130 KJELL-ERIK KARLSSON (v): Fru talman! Mycket har sagts i detta ärende, och jag ska förlänga debatten med ytterligare ett par mi- nuter. Bilar skapar problem inte bara när de används. När ingen längre vill ha den gamla bilen uppstår ofta nya problem. Vad gör jag med det transportmedel som är nödvändigt för en del men onödigt för vissa? Den s.k. frihetssymbol som omhuldas av en del och hatas av andra har nu blivit en skrotbil som innehåller ett stort antal miljöstörande ämnen och komponenter: olja, lösningsmedel, PCB, ozonnedbrytande ämnen, flamskyddsmedel, kvicksilver, bly och kadmium - massor av olika sorters ämnen. Bilen innehåller också material och delar som har ett visst positivt värde. Alltför ofta hittar man skrotbilar övergivna ute i naturen, där de inte hör hemma. De står och rostar och läcker olja och bensin. Skrotbilar ska vi klassifi- cera som miljöfarligt avfall. Därför är det viktigt att Vägverket och kommuner snabbt kan verkställa flytt- ning av övergivna bilar och andra fordonsvrak samt sanera marken där vraket har funnits. Vi väntar nu på ett snabbt slutförande av rege- ringens beredning av Vägverkets rapport Flyttning av fordon. Det är också av vikt att det blir lätt att lämna in sin bil till mottagningsställen för skrotning, så att man kan återanvända samt återvinna delar och mate- rial på ett miljömässigt bra sätt. Vi har i vårt land haft ett alltför stort antal s.k. bilskrotar som inte har levt upp till de miljökrav som har ställts eller borde ha ställts på dem. Därför behövs det en bättre tillsyn över den verksamheten. Med de föreslagna skärpningarna i bilskrotning- slagen vad gäller vilka som ska få sköta skrotningen av uttjänta fordon tar vi ytterligare ett litet steg mot våra uppställda miljömål. Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 131 GUDRUN LINDVALL (mp): Fru talman! Det förslag som har behandlats i ut- skottet är en samarbetsproposition, ett samarbete mellan s, v och mp. Vi har alltså haft möjlighet att påverka förslagen i propositionen och står till fullo bakom desamma. Vi tycker att det är ett bra förslag. Vi har en motion liggande sedan i höstas, där vi framförde att det var dags att ta fram ett bilskrot- ningssystem. Vi kunde se att det var ett ökande mil- jöproblem. Därför välkomnar vi förslaget som rege- ringen har lagt fram tillsammans med oss och väns- tern. Det är viktigt att komma i gång snabbt när man kan se problem. Vi har också fått höra från många kommuner att man har upplevt det som ett problem att det inte går att lyfta en skrotningspremie när man tar hand om bilen. Det har vi undanröjt. Med det här förslaget kommer vi att få bra fart på inlämnandet av gamla bilar som ska skrotas. Jag vill med detta för Miljöpartiets del yrka bifall till utskottets hemställan.
Anf. 132 HARALD NORDLUND (fp) re- plik: Fru talman! Gudrun Lindvall sade bl.a. att Miljö- partiet har haft möjligheter att påverka förslaget. Jag måste fråga hur det skulle ha sett ut om ni inte hade varit med och påverkat. Vilket var då förslaget? Vad skulle det ha landat i? Var det inte aktuellt med några höjningar av skrotningspremien? Var det inte aktuellt att över huvud taget utreda frågan om ett försäkrings- system? Det här gör mig ytterligt bekymrad.
Anf. 133 GUDRUN LINDVALL (mp) re- plik: Fru talman! Jag kan förstå att Harald Nordlund är nyfiken på hur samarbetet går till. Jag vet inte hur mycket ni redogjorde för åsiktsskillnaderna internt när ni var fyra borgerliga partier som samarbetade. Om man samarbetar har man respekt för varandra. Det som sägs runt förhandlingsbordet stannar där. Det förslag som regeringen har lagt fram tillsam- mans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet är vi tre partier överens om. Därmed är det.
Anf. 134 HARALD NORDLUND (fp) re- plik: Fru talman! Om Gudrun Lindvall hade önskat svara skulle jag ha ställt ytterligare en fråga, nämli- gen följande: Vad har Miljöpartiet emot att man inför ett försäkringssystem?
Anf. 135 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s): Fru talman! Jag är glad att min och Reynoldh Fu- rustrands motion angående propositionen om ändring i bilskrotningslagen fått ett positivt bemötande i riks- dagens miljö- och jordbruksutskott. Det är givetvis viktigt att skrotbilar tas om hand på ett vettigt sätt ur miljösynpunkt. Den frågan har diskuterats mycket, både i Sverige och i EU. I vår motion pekar vi bl.a. på att vi inte ska fatta beslut om ett nytt finansieringssystem för skrotning av bilar förrän motsvarande lag- och regeländring blivit känd i andra biltillverkande länder i Europa, för att undvika att konkurrensen mellan svensk och ut- ländsk bilindustri snedvrids. Vi anser att det är rimligt att avvakta tills regeringarna i andra biltillverkande länder i Europa bestämt sig för hur finansieringen och kostnadsfördelningen för skrotning av äldre bilar ska utformas. Vi känner oss nöjda med den skrivning som ut- skottet har gjort, där man förutsätter att regeringen följer utvecklingen i andra länder och om så bedöms nödvändigt i efterhand anpassar de svenska reglerna så att inte konkurrensen snedvrids. Med det tackar jag för bemötandet av vår motion.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 9 §.) Ajournering
Kammaren beslutade kl. 15.14 på förslag av tredje vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum. Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.
8 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde- batterats den 8 mars
KrU2 Filmfrågor Punkt 2 (Inrättande av en utvecklingsfond) 1. utskottet 2. res. 1 (mp, fp) Votering: 284 för utskottet 27 för res. 1 38 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 75 m, 38 v, 40 kd, 12 c För res. 1: 13 fp, 14 mp Frånvarande: 12 s, 7 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Punkt. 3 (Produktionsstöd för vissa typer av film) 1. utskottet 2. res. 2 (mp) Votering: 300 för utskottet 14 för res. 2 35 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 120 s, 77 m, 38 v, 40 kd, 12 c, 13 fp För res. 2: 14 mp Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Övriga punkter. Kammaren biföll utskottets förslag.
KrU3 Konstnärsfrågor Punkt 1 (Konstnärernas villkor och det statliga stö- dets inriktning) 1. utskottet 2. res. 1 (m) 3. res. 2 (kd) 4. res. 3 (mp) Förberedande votering 1: 39 för res. 2 14 för res. 3 260 avstod 36 frånvarande Kammaren biträdde res. 2. Förberedande votering 2: 80 för res. 1 40 för res. 2 194 avstod 35 frånvarande Kammaren biträdde res. 1. Christina Axelsson (s) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men markerats ha röstat ja. Huvudvotering: 183 för utskottet 77 för res. 1 54 avstod 35 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 120 s, 38 v, 12 c, 13 fp För res. 1: 77 m Avstod: 40 kd, 14 mp Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Punkt 2 och 3 Kammaren biföll utskottets förslag.
BoU6 Naturresursfrågor och vattenrätt Punkt 1 (Älvskyddets utformning) 1. utskottet 2. res. 1 (m) Votering: 224 för utskottet 77 för res. 1 11 avstod 37 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 120 s, 37 v, 40 kd, 12 c, 1 fp, 14 mp För res. 1: 77 m Avstod: 11 fp Frånvarande: 11 s, 5 m, 6 v, 2 kd, 6 c, 5 fp, 2 mp
Punkt 4 (Vindkraftens ställning) 1. utskottet 2. res. 7 (kd, c) Votering: 263 för utskottet 51 för res. 7 35 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 120 s, 77 m, 38 v, 1 c, 13 fp, 14 mp För res. 7: 40 kd, 11 c Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Punkt 5 (Inrättande av fler nationalstadsparker) 1. utskottet 2. res. 8 (c) Votering: 298 för utskottet 16 för res. 8 35 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 120 s, 77 m, 38 v, 40 kd, 12 fp, 11 mp För res. 8: 12 c, 1 fp, 3 mp Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Punkt 6 (Levande skärgårdar) 1. utskottet 2. res. 9 (kd, c) Votering: 259 för utskottet 53 för res. 9 1 avstod 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 120 s, 75 m, 38 v, 12 fp, 14 mp För res. 9: 40 kd, 12 c, 1 fp Avstod: 1 m Frånvarande: 11 s, 6 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Punkt 7 (Det kommunala vetots utformning m.m.) 1. utskottet 2. res. 10 (mp, c) Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.
Punkt 8 (Översyn av vattendomar och ansvar för översvämningar, m.m.) 1. utskottet 2. res. 11 Votering: 248 för utskottet 65 för res. 11 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 77 m, 38 v, 14 mp För res. 11: 40 kd, 12 c, 13 fp Frånvarande: 12 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Övriga punkter Kammaren biföll utskottets förslag.
BoU7 Vissa indelnings- och länsstyrelsefrågor Återförvisningsyrkande (m) För bifall räckte att minst en tredjedel av de röstande anslöt sig till detta. Votering: 131 för bifall 183 för avslag 35 frånvarande Talmannen konstaterade att minst en tredjedel av de röstande hade bifallit återförvisningsyrkandet. Kammaren hade således bifallit yrkandet om återför- visning av ärendet till utskottet för ytterligare bered- ning. Partivis fördelning av rösterna: För bifall: 77 m, 40 kd, 13 fp, 1 mp För avslag: 120 s, 38 v, 12 c, 13 mp Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
9 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde- batterats vid dagens sammanträde
JuU17 Sveriges antagande av rambeslut om pen- ningtvätt m.m. Kammaren biföll utskottets förslag.
UbU8 Högskolan Punkt 1 (Humaniora) 1. utskottet 2. res. 1 i motsvarande del (m, kd, fp) Votering: 180 för utskottet 130 för res. 1 2 avstod 37 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 120 s, 37 v, 12 c, 11 mp För res. 1: 77 m, 40 kd, 13 fp Avstod: 2 mp Frånvarande: 11 s, 5 m, 6 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 3 mp Helena Hillar Rosenqvist och Birger Schlaug (båda mp) anmälde att de avsett att rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.
Punkt 2 (Högskolans expansion) 1. utskottet 2. res. 1 i motsvarande del (m, kd, fp) Votering: 184 för utskottet 130 för res. 1 35 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 120 s, 38 v, 12 c, 14 mp För res. 1: 77 m, 40 kd, 13 fp Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Punkt 3 (Grunddragen i högskolans utveckling i öv- rigt) 1. utskottet 2. res. 4 (mp) Votering: 213 för utskottet 14 för res. 4 86 avstod 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 120 s, 3 m, 38 v, 40 kd, 12 c För res. 4: 14 mp Avstod: 73 m, 13 fp Frånvarande: 11 s, 6 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Punkt 5 (Studenternas rättssäkerhet) 1. utskottet 2. res. 5 i motsvarande del (kd) Votering: 274 för utskottet 40 för res. 5 35 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 120 s, 77 m, 38 v, 12 c, 13 fp, 14 mp För res. 5: 40 kd Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Punkt 8 (Arbetslivscenter) 1. utskottet 2. res. 6 i motsvarande del (c) Votering: 302 för utskottet 12 för res. 6 35 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 120 s, 77 m, 38 v, 40 kd, 13 fp, 14 mp För res. 6: 12 c Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Punkt 12 (Akademisk introduktionskurs) 1. utskottet 2. res. 8 i motsvarande del (v) Votering: 276 för utskottet 38 för res. 8 35 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 120 s, 77 m, 40 kd, 12 c, 13 fp, 14 mp För res. 8: 38 v Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Punkt 30 (Forskarutbildning och forskarkarriär) 1. utskottet 2. res. 3 i motsvarande del (fp) Votering: 301 för utskottet 13 för res. 3 35 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 120 s, 77 m, 38 v, 40 kd, 12 c, 14 mp För res. 3: 13 fp Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp Yvonne Andersson, Per Landgren och Tuve Skånberg (alla kd) anmälde att de avsett att rösta nej men mar- kerats ha röstat ja
Övriga punkter Kammaren biföll utskottets förslag.
TU8 Sjöfartsinspektionens tillsyn Kammaren biföll utskottets förslag.
MJU11 Hanteringen av djurkadaver och annat animaliskt avfall Kammaren biföll utskottets förslag.
MJU12 Livsmedelskontroll och genteknik Punkt 1 (Märkning av livsmedel) 1. utskottet 2. res. 2 (c) 3. res. 1 (mp) Förberedande votering: 16 för res. 2 14 för res. 1 282 avstod 37 frånvarande Kammaren biträdde res. 2. Huvudvotering: 288 för utskottet 13 för res. 2 12 avstod 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 120 s, 77 m, 38 v, 40 kd, 12 fp, 1 mp För res. 2: 12 c, 1 fp Avstod: 12 mp Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 3 mp
Punkt 4 (S.k. funktionella livsmedel) 1. utskottet 2. res. 4 (m) Votering: 237 för utskottet 76 för res. 4 1 avstod 35 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 120 s, 1 m, 37 v, 40 kd, 12 c, 13 fp, 14 mp För res. 4: 76 m Avstod: 1 v Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Punkt 6 (Inrättande av en europeisk livsmedelsmyn- dighet) 1. utskottet 2. res. 5 (c, fp) Votering: 287 för utskottet 27 för res. 5 35 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 120 s, 75 m, 38 v, 40 kd, 14 mp För res. 5: 2 m, 12 c, 13 fp Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Punkt 7 (Lokalisering av en europeisk livsmedel- smyndighet) 1. utskottet 2. res. 6 (kd, m, c, fp) Votering: 171 för utskottet 142 för res. 6 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 38 v, 14 mp För res. 6: 77 m, 40 kd, 12 c, 13 fp Frånvarande: 12 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Punkt 11 (Global livsmedelssäkerhet m.m.) 1. utskottet 2. res. 8 (v) Votering: 262 för utskottet 52 för res. 8 35 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 120 s, 77 m, 40 kd, 12 c, 13 fp För res. 8: 38 v, 14 mp Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Punkt 13 (Förändrade matvanor) 1. utskottet 2. res. 10 (mp) Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.
Punkt 19 (Genteknik) 1. utskottet 2. res. 12 (kd) Votering: 268 för utskottet 42 för res. 12 3 avstod 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 120 s, 75 m, 37 v, 1 kd, 10 c, 13 fp, 12 mp För res. 12: 1 m, 1 v, 39 kd, 1 mp Avstod: 2 c, 1 mp Frånvarande: 11 s, 6 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Övriga punkter Kammaren biföll utskottets förslag.
MJU13 Ändringar i bilskrotningslagen Punkt 1 (Ändring i bilskrotningslagen) 1. utskottet 2. res. 1 (m) Votering: 236 för utskottet 77 för res. 1 36 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 38 v, 40 kd, 12 c, 13 fp, 14 mp För res. 1: 77 m Frånvarande: 12 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Punkt 2 (Försäkringssystem för bilskrotning) 1. utskottet 2. res. 2 (fp) Votering: 301 för utskottet 13 för res. 2 35 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 120 s, 77 m, 38 v, 40 kd, 12 c, 14 mp För res. 2: 13 fp Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Punkt 3 (Utredningen om producentansvaret) 1. utskottet 2. res. 3 (kd) Votering: 272 för utskottet 40 för res. 3 37 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 77 m, 37 v, 12 c, 13 fp, 14 mp För res. 3: 40 kd Frånvarande: 12 s, 5 m, 6 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Punkt 7 (Bilskrotningspremiens storlek m.m.) 1. utskottet 2. res. 7 (c) 3. res. 8 (fp) Förberedande votering: 19 för res. 7 13 för res. 8 282 avstod 35 frånvarande Kammaren biträdde res. 7. Huvudvotering: 169 för utskottet 12 för res. 7 133 avstod 35 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 38 v, 12 mp För res. 7: 12 c Avstod: 1 s, 77 m, 40 kd, 13 fp, 2 mp Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 v, 2 kd, 6 c, 4 fp, 2 mp
Övriga punkter Kammaren biföll utskottets förslag.
10 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades Proposition 2000/01:89 Beskattningen av anställda ombord på färjor mellan Sverige och Danmark
Skrivelse 2000/01:90 Nordiskt samarbete 2000
11 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 14 mars
2000/01:320 av Maria Larsson (kd) till finansminis- ter Bosse Ringholm Momsutredningen 2000/01:321 av Ulf Nilsson (fp) till utbildningsmi- nister Thomas Östros Framtiden för humanistiska vetenskaper 2000/01:322 av Eva Johansson (s) till statsrådet Maj- Inger Klingvall Aids-mediciner till utvecklingsländerna 2000/01:323 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Maj- Inger Klingvall Transportöransvar 2000/01:324 av Karl-Göran Biörsmark (fp) till utri- kesminister Anna Lindh Situationen i Burma
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 20 mars.
12 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar framställts
den 14 mars
2000/01:873 av Susanne Eberstein (s) till utbild- ningsminister Thomas Östros Studiemedel för dansutbildning 2000/01:874 av Lilian Virgin (s) till kulturminister Marita Ulvskog Stödet till Gotlands teater 2000/01:875 av Sven Bergström (c) till näringsmi- nister Björn Rosengren Svensk sjöfarts konkurrenskraft 2000/01:876 av Karin Svensson Smith (v) till nä- ringsminister Björn Rosengren Dubbel lojalitet 2000/01:877 av Tuve Skånberg (kd) till jordbruksmi- nister Margareta Winberg Salmonellasmittat kött 2000/01:878 av Tuve Skånberg (kd) till socialminister Lars Engqvist Det ökande antalet aborter 2000/01:879 av Tuve Skånberg (kd) till socialminister Lars Engqvist Abort av livsdugliga barn 2000/01:880 av Patrik Norinder (m) till utrikesmi- nister Anna Lindh Taiwan som observatör i WHO 2000/01:881 av Birgitta Sellén (c) till miljöminister Kjell Larsson Miljöcertifiering och miljöledning 2000/01:882 av Agne Hansson (c) till miljöminister Kjell Larsson Långtidsutredningen 2000/01:883 av Kenneth Johansson (c) till miljömi- nister Kjell Larsson Funktionstänkande inom miljöpolitiken 2000/01:884 av Sofia Jonsson (c) till miljöminister Kjell Larsson IT och miljö 2000/01:885 av Åsa Torstensson (c) till miljöminister Kjell Larsson EKN 2000/01:886 av Åke Sandström (c) till miljöminister Kjell Larsson Svensk miljöexport 2000/01:887 av Margareta Andersson (c) till miljö- minister Kjell Larsson Klimat och företagens engagemang 2000/01:888 av Marianne Andersson (c) till miljömi- nister Kjell Larsson Kvicksilverexport 2000/01:889 av Kjell-Erik Karlsson (v) till miljömi- nister Kjell Larsson Sellafieldutsläpp 2000/01:890 av Kjell-Erik Karlsson (v) till miljömi- nister Kjell Larsson MOX-bränsle 2000/01:891 av Helena Bargholtz (fp) till justitiemi- nister Thomas Bodström En utbyggd frivård
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda- gens snabbprotokoll tisdagen den 20 mars.
13 § Anmälan om skriftliga svar på frågor
Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in- kommit
den 14 mars
2000/01:813 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till statsrådet Britta Lejon Servicehandelns försäkringsskydd 2000/01:831 av Roy Hansson (m) till justitieminister Thomas Bodström Insatserna mot illegalt spel 2000/01:832 av Ola Karlsson (m) till kulturminister Marita Ulvskog Filminstitutets styrelse 2000/01:833 av Inger Lundberg (s) till kulturminister Marita Ulvskog Textning av svensk film 2000/01:834 av Ewa Thalén Finné (m) till miljömi- nister Kjell Larsson De lokala investeringsprogrammen 2000/01:836 av Margareta Cederfelt (m) till justitie- minister Thomas Bodström Polisen i Stockholmsregionen 2000/01:837 av Margareta Cederfelt (m) till justitie- minister Thomas Bodström Polisverksamheten i Stockholmsområdet 2000/01:846 av Inger Lundberg (s) till justitieminis- ter Thomas Bodström Mobbning på fängelser 2000/01:847 av Johan Pehrson (fp) till statsrådet Maj-Inger Klingvall Skydd för homosexuella 2000/01:848 av Ronny Olander (s) till kulturminister Marita Ulvskog Markägarens kostnadsansvar vid utgrävningar 2000/01:849 av Inga Berggren (m) till näringsminis- ter Björn Rosengren Offentlig upphandling 2000/01:852 av Berit Jóhannesson (v) till försvars- minister Björn von Sydow Beställningen av JAS 39 Gripen 2000/01:857 av Per Landgren (kd) till justitieminister Thomas Bodström Ekonomisk ersättning vid polisavspärrningar 2000/01:860 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Maj- Inger Klingvall Ensamma flyktingbarn 2000/01:863 av Gunilla Tjernberg (kd) till kulturmi- nister Marita Ulvskog Filmavtal
Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 20 mars.
14 § Kammaren åtskildes kl. 17.41.
Förhandlingarna leddes av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 § anf. 31 (delvis), av förste vice talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 80 (delvis), av andre vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 121 (delvis), av tredje vice talmannen därefter till ajourneringen kl. 15.14 och av talmannen därefter till sammanträdets slut.