Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:87 Tisdagen den 28 mars
ProtokollRiksdagens protokoll 1999/2000:87
Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1999/2000:87 Tisdagen den 28 mars Kl. 14.00 - 16.28
18.00 - 21.44
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
----------------------------------------------------------------------
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 22 mars. 2 § Information från regeringen om de lokala investeringsprogrammen - sammantagen effekt av beslutsomgång 1998, 1999 och 2000
Anf. 1 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Mälardalens kulturlandskap har en rik biologisk mångfald på grund av den långvariga tradi- tionen av slåtter och beteshävd samt förekomsten av ädellövskog i kombination med det gynnsamma kli- matet. Nu hotas dess djur och växter genom att det öppna landskapet växer igen när slåtter och bete upp- hör. I Kungsörs kommun ska man nu genomföra en restaurerande grovröjning av vegetationen i områden som är mer eller mindre igenvuxna samt stängsling för att möjliggöra bete. I samband med projektet ska nya skötselmetoder utformas för att ge största möjliga naturvårdsnytta i de olika vegetationstyperna. Och i samband med utvärderingen av insatserna planeras ett samarbete med Centrum för biologisk mångfald vid SLU i Ulltuna. Erfarenheten visar att insatserna för att bevara kulturlandskapet har stora effekter för den biologiska mångfalden. Vid tidigare inventeringar av vedlevande insekter kring de gamla ekarna och lindarna har man bl.a. funnit 68 rödlistade skalbaggsarter. Insatserna för att återskapa strandängar i de aktu- ella projekten kommer att gynna fågelarter som stor- spov, tofsvipa, gulärla, skedand, årta och svarthake- dopping. Hävden av strandängarna ökar deras värde som rastlokaler för flyttfåglar och som häckningslo- kaler. I strandzonen kan floran antas öka från fem till sex arter per kvadratmeter till tio till tolv arter per kvadratmeter när strandängen hävdas. På friskängen ovanför översvämningszonen ökar i regel antalet växtarter från tio till tolv till över trettio per kvadrat- meter efter hävd. Enstaka arter ökar också från ensta- ka exemplar till tusental. Den hävdgynnade floran har också betydelse för djurs näringssök, och ett flertal mollusker och groddjur gynnas. En hävdad äng fun- gerar dessutom som närsaltsfälla genom att närings- ämnen kontinuerligt tas upp i vegetationen, som se- dan förs bort i slåtter. Detta är, fru talman, ett av ungefär 2 300 projekt som vi har kunnat stödja inom ramen för de lokala investeringsprogrammen, och detta är ett av de pro- jekt som vi stöder i årets beslut. Företaget REN Kemprodukter i Lidköping ska bygga en modellanläggning för tillverkning av tvätt- och diskmedelskuddar. Kuddarna är baserade på naturliga och förnybara råvaror och anpassade till den lokala kvaliteten på vattnet samt den typ av renings- verk som finns i respektive kommun. Genom att produkten tillverkas som tvätt- och diskmedel inbäd- dad i en kudde med tvättaktiv, lättlöslig polymerfilm runtom, där även filmen är baserad på förnybara råvaror, undviker man resursslöseri, överdosering, hudkontakt med kemikalierna, onödigt slöseri med förpackningar och minskad transportvolym. Det är ett annat av de här projekten. Lövskogsdominerade skogsbestånd, gamla grova lövträd och död lövved är några av de mest omtalade bristvarorna i vårt nutida landskap. I ett naturtillstånd där bl.a. eld, vind och vatten hade fria tyglar skapades dessa kvaliteter i en ständigt återkommande dynamik. Många arter är i dag missgynnade och hotade av att dessa i grunden naturliga processer har upphört. Un- der de senaste decennierna har det moderna skogs- bruket ytterligare minskat tillgången till lämpliga biotoper och substrat. Vår kanske främsta värdemäta- re för biologisk mångfald i skogslandskapet, den vitryggiga hackspetten, är i dag akut hotad. Vitryg- gens tillbakagång är en stark signal om en pågående utarmning av biotoper och substrat viktiga för många andra vanliga och ovanliga arter. Kommunalförbundet i Dalsland ska genomföra en lövskogssatsning som stärker den biologiska mång- falden och förskönar landskapet på ett sätt som kan engagera människor och samtidigt långsiktigt bidra till sysselsättning. En plan finns framtagen av Skogsvårdsstyrelsen. Den benämns lövskogsplanen. För delar av denna plan söker Kommunalförbundet bidrag. Den totala kostnaden i det här projektet be- räknas till 37 miljoner kronor, och vi beviljar bidrag med 8,2 miljoner. Kostnader som beviljas bidrag är merkostnader för röjning, gallring, föryngringsav- verkning och återväxtarbete. Dessutom ingår kostna- der för information och uppföljning. Det är ytterligare ett av de konkreta projekt som vi nu kan stödja. Regionen Falun-Borlänge investerar i en anlägg- ning för att producera biogas på deponin Fågelmyra. Den här anläggningen är ett samarbetsprojekt mellan Falun och Borlänge och tar emot källsorterat, kom- posterbart hushållsavfall från båda kommunerna. Anläggningen ägs av Borlänge Energi. Projektet innebär investeringar i en anläggning för slutlig rening av biogasen till fordonsbränslekvalitet, anpassningar i Borlänges avloppsreningsverk för att det ska kunna fungera som reservanläggning vid driftstopp, tre mobila anläggningar för distribution av biogasen, två till Falun och en till Borlänge, samt två tankställen, en i vardera av de två städerna. Kommu- nerna kommer också att köpa in biogasdrivna fordon, sammanlagt 50 stycken, och söker bidrag för de mer- kostnader det innebär jämfört med konventionella fordon. Ett mål för åtgärden är att öka användningen av biobränslen samt minska användningen av fossila bränslen i Falun och Borlänge. Mängden fossila bränslen som kan ersättas med biogas motsvarar 1 200 megawattimmar per år. Detta leder självfallet till minskade utsläpp av koldioxid. Fru talman! Detta är fyra av de många projekt som vi har kunnat stödja. Vill man i stället försöka summera dem på ett mer övergripande sätt kommer de bidrag som vi lämnar i år för perioden 2000-2002 att belöpa sig till ungefär 1,2 miljarder kronor. Dessa pengar kommer att leda till direkta, miljörelaterade investeringar på ungefär 4,3 miljarder kronor. Sammantaget under de tre beslutsomgångar som har ägt rum vid det här laget innebär det att 125 kommuner har beviljats bidrag, varav flera kommu- ner två gånger. Det har blivit totalt 4,9 miljarder kro- nor i bidrag. Det motsvarar en total investeringsvo- lym på 21,5 miljarder kronor, och det motsvarar un- gefär en investering för varje invånare i Sverige med 2 400 kr i en bättre, mer hållbar samhällsutveckling. Det ger också ca 15 600 årsarbeten under perioden 1998-2002. Vad är då syftena med de här satsningarna? Till att börja med är det självfallet att åstadkomma miljö- förbättringar. Det är att stimulera processer på lokal nivå, där inte minst anknytningen till det på väldigt många håll mycket livaktiga Agenda 21-arbetet är viktigt. Det är att främja samverkan mellan kommu- ner och andra aktörer. Det är att ge miljöfrågor högre prioritet i kommunerna, att öka människors miljö- medvetenhet och att ge möjlighet till genomförande av Agenda 21:s handlingsplaner. Låt mig se lite på miljöeffekterna, eftersom de än- då naturligtvis måste stå i centrum för en sådan här redovisning. De program som vi hittills beslutat om kommer att ge en energibesparing på 2,1 miljarder kilowattimmar per år. De kommer att innebära en energiomställning som motsvarar 2,3 miljarder kilo- wattimmar per år i omställning från fossila bränslen till förnybara, vilket motsvarar den totala energian- vändningen i ungefär 92 000 villor. Det kommer att innebära 500 000 ton mindre avfall per år på deponi, vilket motsvarar ungefär 10 % av den mängd avfall som deponeras i Sverige. Det kommer att minska koldioxidutsläppen med 1 570 000 ton per år eller 2,8 % av de totala utsläppen. Det motsvarar en halve- ring av utsläppen från den tunga lastbilstrafiken i Sverige. Självfallet kommer de lokala effekterna att vara större i de kommuner som nu med stor entusiasm och med stort engagemang satsar på att göra sina kom- muner mer koldioxidfria. I Mariestad minskar utsläp- pen med 22 % och i Växjö med 8 %, för att ta två exempel. Utsläpp till vatten minskar med 2 460 ton kväve per år och 180 ton fosfor per år. Det är några av de direkta miljöeffekterna. Men det är inte bara de direkt miljöeffekterna som är vik- tiga. Av väldigt stor betydelse är självfallet också den kunskap och den erfarenhet som vi kan samla genom de här programmen och som kan analyseras, spridas och användas vid andra typer av investeringar och förmodligen kunna användas under lång tid framöver. Fru talman! Det här programmet har vi debatterat tidigare här i kammaren. Det är ett nytt program. Vi har haft det under tre år. När det infördes var det naturligtvis behäftat med vissa barnsjukdomar. Det har varit föremål för omfattande analyser från Riks- dagens revisorer och från Riksrevisionsverket. Vi har från departementets sida varit mycket angelägna om att ta fasta på den sakliga och konstruktiva kritik som har funnits vid sidan av den som kanske inte har varit så saklig och konstruktiv. Det innebär att detta pro- gram har förändrats hela tiden sedan det sattes i sjön. Vi har skärpt kraven på kommunernas redovis- ningar av miljöeffekter, lönsamhet, konkurrenspåver- kan, m.m. Vi har startat dialoger med alla kommuner. Det har utvecklats samarbete med länsstyrelser och sektorsmyndigheter. Vi har inrättat myndigheten Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet för att ge stöd till kommunerna. Vi har lämnat löpande in- formation till kommunerna och andra via webbplat- sen Hållbara Sverige. Vi har byggt upp en omfattande databas för information om och uppföljning av pro- grammen. Och vi kommer nu också, vilket var före- mål för debatten när vi senast diskuterade detta pro- gram här i kammaren, att lämna skriftliga redovis- ningar om motiven för avslag till de kommuner som inte får bidrag. Fru talman! Jag är glad över att på mitt lilla sätt kunna lämna ett bidrag till detta program, som är en viktig del för den omställning till ekologisk hållbarhet som jag tror att vi alla här i kammaren ställer oss bakom. Den omställningen kräver engagemang och många eldsjälar runtom i Sverige, och det engage- manget och de eldsjälarna finns. Jag har träffat väl- digt många av dem och stött på väldigt mycket av det engagemanget under mina resor. Men det kräver också pengar för investeringar som kanske ligger lite grann vid sidan av vad man under ekonomins knappa villkor skulle satsa på i kommunerna utan att detta program fanns. Jag tycker att den redovisning som jag har lämnat över de omfattande investeringar som nu kommer till stånd och de väldigt positiva miljöeffekter som de leder till - och det är en omfattande aktivitet runtom i kommunerna, bland kommunalpolitiker, bland kom- munaltjänstemän och också bland alla de människor i kommunerna som aktivt verkar för en bättre miljö - är väldigt positiv.
Anf. 2 DAN ERICSSON (kd) replik: Fru talman! Tack för informationen, miljöminis- tern. Ministern slutar med att konstatera att det har riktats mycket stark kritik från olika instanser mot detta lokala investeringsprogram. Ministern nämnde Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer. Det finns en särskild forskarrapport i vilken man menar att det inte är på miljösaklig grund som beslut har fattats utan att det är på någon sorts partipolitisk grund som beslut har fattats när det gäller fördelning- en av dessa medel. Ministern redovisade också mycket tydligt att man ju tvingas göra kraftfulla förändringar och korri- geringar. Men min fråga är egentligen: Varför har ministern inte tagit steget fullt ut, för att inte få den här typen av debatt, och lagt beslutsfattandet i en myndighet där man har en fullödig miljökompetens? Det är min första fråga. Det har satsats 4,9 miljarder på dessa projekt. Många är säkert väldigt bra, vällovliga och framåt- syftande. Men vad skulle alternativet ha varit? Jo, att man inte hade rustat ned den ordinarie miljöverksam- heten, vilket ju har skett under ett antal år. Och vad skulle 4,9 miljarder ha betytt där, i det vardagsgrå, eller rättare sagt vardagsgröna, arbete som bedrivs kontinuerligt för att säkra den här hållbara utveck- lingen i Sverige? Jag kanske tror att det hade varit mera betydelsefullt och långsiktigt om pengarna hade behållits för det ordinarie miljöarbetet. Man hade fått behålla väldigt mycket kompetens och utveckla detta. Min fråga är: Ser ministern just detta problem, att 4,9 miljarder i det övriga miljöarbetet kanske hade gett en ännu bättre effekt än just dessa projektmedel?
Anf. 3 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Det är lite besvärligt att svara på det- ta. Det måste ju rimligen vara så att miljö- och jord- bruksutskottets ordförande vet vilka omfattande för- stärkningar av resurserna till miljöpolitiken, vid sidan av de lokala investeringspengarna, som har skett under det senaste ett och ett halvt året och som säkert kommer att ske också för framtiden, vilket vi väl kommer att se när förlåten omkring vårpropositionen kommer att tas bort. Det är mer pengar till ordinarie miljöarbete, om man ska använda det uttrycket, än det har varit på mycket länge. Omfattande förstärkningar av resurserna till marksanering, till skogs- och mar- kinköp, till skyddet av den biologiska mångfalden och till miljöforskning har skett. Och det intressanta är att om man slår samman de nya förstärkta anslagen med dessa omfattande satsningar på lokala investe- ringsprogram så kan jag nog utan att darra ett dugg på manschetten hävda att det aldrig har tillförts så myck- et resurser till miljöarbete som det för närvarande gör. Dan Ericsson hänvisar på nytt till en forskarrap- port. Om det är så att Dan Ericsson har läst den här rapporten kan han orimligen ha trott på den bedöm- ning av den som han själv gjorde nyligen. Jag vill därför fråga honom: Har Dan Ericsson läst rapporten?
Anf. 4 DAN ERICSSON (kd) replik: Fru talman! Miljöministern sade att jag vet vilka omfattande förstärkningar som har skett under de senaste åren. Ja, jag vet att miljöministern under det senaste året och innevarande år har börjat bygga upp miljöresurserna igen på de olika konton som finns just för det kontinuerliga miljöarbetet. Det är väldigt bra. Jag hoppas att det blir ännu bättre i vårproposi- tionen. Problemet är att vi tappade mark under ett antal år då man alltså avlövade hela den ordinarie miljöpolitiken. Det är ju det som är problemet, att vi har tappat fart, att vi har tappat kompetens och att vi har tappat just den här helhetssynen. Det är alltså det vardagliga miljöarbetet som måste bedrivas varje dag. I stället införde man lokala projektmedel. Men då tappade man helhetssynen, långsiktigheten och farten till fördel för den här typen av projekt. Miljöministern sade att det kommer att ge dessa effekter. Det är någon sorts exakta beräkningar. Men det vet vi ju inte än. Det är kanske lite tidigt att ta ut vinsterna i förskott. Vi hoppas att detta ger effekt om det genomförs, men vi kan ju inte veta exakt var det kommer att landa. När det gäller forskarrapporten, Riksdagens revi- sorers kritik och Riksrevisionsverkets kritik undrar jag om det inte skulle vara enklare, för att slippa hela den debatten, eftersom det skymmer sakfrågan, att ändå lyfta detta till en myndighet som har sakkunska- pen och att inte låta detta ligga på ett departement där man trots allt inte har hela den sakkunskap som finns inom en myndighet.
Anf. 5 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Min uppgift är inte att slippa debatt. Hade det varit det så hade jag inte stått i den här talar- stolen just nu. Jag är beredd att ta debatten. Jag kan ganska mycket om dessa program, jag vet hur bra de fungerar, jag vet vilken nytta de kommer att göra, och jag vet vilken kraft av dynamo som det här program- met har i det lokala miljöarbetet runtom i Sverige. Jag gläder mig naturligtvis också åt att vi nu är överens, Dan Ericsson och jag, om att vi ökar resur- serna till miljöpolitiken kraftfullt. Sedan vill Dan Ericsson föra en debatt om hur det var för flera år sedan. Eftersom jag inte var med på den tiden, och eftersom Dan Ericsson förmodligen hade mer infly- tande över miljöpolitiken då än jag har, finns det ingen anledning för mig att gå in i den debatten. Det gläder mig att vi är överens om att miljöresur- serna ökar, att anslagen ökar kraftigt. Samtidigt kan vi bedriva det arbete som vi nu gör i form av lokala investeringsprogram, med ett pionjärinslag och det nydanande arbete som bedrivs runtom i hela Sverige, i nästan alla kommuner i Sverige.
Anf. 6 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re- plik: Fru talman! Jag vill fråga miljöministern om de förbättringar som miljöministern nu redovisar. Jag är glad att miljöministern säger att den samlade kunska- pen ska tas till vara. Det är väldigt viktigt att andra kommuner kan dra nytta av kommuners ansökningar. Härrör de miljöeffekter som miljöministern talar om från verkliga fakta, eller är det fortfarande utifrån kommunens ansökningar och bedömda fakta som anslagen ges? Vem står för kvalitetssäkringen? Kan kommuner komma att bli återbetalningsskyldiga om de inte uppfyller kraven? Jag vill också se lite på helheten, hur kontrollen kommer att ske, så att inte enstaka kommuner blir vinnare utan ett strategiskt måluppfyllande och att hela landets kommuner i så fall kan dra nytta av detta. Hur har utvärderingskraven osv. skärpts? Hur har den finansiella kontrollen skärpts? Vem står för den? Jag har några små frågor till. Har frågan om in- omhusmiljön lösts så att man också kan stimulera allergisanering och annat? Det har vi diskuterat tidi- gare. Allra sist: Hur kan de privata företagen stimuleras till att bättre komma in? De försvann i den förra vår- propositionen.
Anf. 7 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Det här är kommunala program som ska grundas på kommunalt miljömedvetande och kommunalt miljöarbete, lokalt Agenda 21-arbete som ska knytas ihop med bra analyser av miljösituationen i kommunerna, som i sin tur ska leda fram till positi- va åtgärder, till investeringar. Staten kan stödja de investeringarna. Vi vill inte ta ifrån kommunerna ansvaret för dessa investeringar, det ligger på kom- munerna. Är det så att kommunerna får bidrag men inte kan leva upp till de miljömål som de har satt upp, de löften man har givit om de miljöeffekter som ska uppnås, kommer man att skicka in en rapport till regeringen. Regeringen tar ställning till om avvikel- serna är acceptabla. Är det så att man inte kan leva upp till det som man har sagt får man betala tillbaka pengarna. Det är ett väldigt viktigt inslag i det här arbetet att det är kommunerna som har ansvaret. Då ska inte staten lyfta av kommunerna ansvaret. Däremot ska staten avkräva kommunerna ansvar om man inte kan åstadkomma det man har fått bidrag för att åstad- komma. När det sedan gäller insatser för innermiljön är situationen tyvärr i dag precis likadan som den var när Ulla-Britt Hagström och jag debatterade det här i kammaren förra gången för några veckor sedan. Där- emot när det gäller företag är jag ganska glad över att vi i år har en betydligt större andel företag än vad vi haft tidigare. Det ser jag som en väldigt positiv ut- veckling.
Anf. 8 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re- plik: Fru talman! Jag vill tacka för svaret. Jag hyser fortfarande en viss oro för att det blir väldiga orättvi- sor i det här. Man kan nästan säga att det här har varit Sveriges största miljölotteri. Jag vill inte säga att det kommer att bli så i framtiden. Det görs bra analyser osv. Står det fortfarande kvar att pengarna kan an- vändas till cykelbanor och annat som jag tycker hör till kommunernas eget ansvarsområde? Kommer det att göras några jämförelser mellan de kommuner som bidrar till att öka och lyfta fram miljötänkandet med dem som genomför ett vanligt stegvis målmedvetet Agenda 21-arbete, som ju också är positivt för mil- jön? Jag är väldigt glad att företagen nu har släppts in på ett annat sätt så att man kan ta till vara deras inno- vationsinslag för att förbättra miljön.
Anf. 9 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Det är inte företagen som har släppts in, utan det är företagen, och kanske också kommu- nerna, som glädjande nog har ökat sitt intresse för att ha med företagsinvesteringar av olika slag i de lokala investeringsprogrammen. Vi är överens om att vi båda två välkomnar den utvecklingen. Ja visst kan man få stöd för cykelbanor, inte för en kilometers cykelbana bara utslängd någonstans i en kommun, utan om cykelbanan är ett led i en målmed- veten satsning på att minska bilismen, ofta kopplad till kollektivtrafiksinvesteringar, kanske investeringar i biobränslen av olika slag. I ett sådant systemtänkan- de kan man också få stöd för cykelbanor, och det har förekommit och förekommer även i årets ansökning- ar. Det tycker jag är riktigt. Får jag avslutningsvis i den här repliken nämna en sak som jag glömde i min information. Vi har varit plågade, åtminstone i år och förra året, över att ande- len glesbygdskommuner bland dem som har sökt bidrag och naturligtvis också bland dem som fått bidrag har varit väldigt liten, mycket mindre än ge- nomsnittet. Därför använder vi i år 3,5 miljoner kro- nor till att ge myndigheten SWECOL i uppdrag att tillsammans med Pajala kommun och Dorotea kom- mun utveckla metoder för oss att bättre få med gles- bygdskommunerna i det här arbetet. Orsaken till att de inte varit med så mycket ligger förmodligen i att det ofta är små kommuner med kanske en särskilt ansträngd ekonomi. Vi försöker nu hitta metoder att få dem i det här arbetet på ett bättre sätt än vad de har kunnat vara med tidigare.
Anf. 10 HARALD NORDLUND (fp) re- plik: Fru talman! Av de 1 300 projekten fick vi exem- pel på några. Jag utgår från - miljöministern nämnde det lite grann - att det här sker en kontinuerlig upp- följning. Enligt förordningen för de lokala investe- ringsprogrammen ska en kommun som inte lever upp till förordningens text avkrävas att betala tillbaka pengar. Har det hittills skett i något fall? När det gäller fördelningen över landet kan man konstatera att det före den senaste utbetalningen var kommunerna i tre län som inte hade fått en enda kro- na. I Västra Götalands län har kommunerna tillsam- mans fått 731 miljoner. Beror skillnaderna på bristen på idéer från de kommuner som inte har fått några pengar, eller finns det andra förklaringar till de väl- digt stora skillnaderna? Norrbottenskommunerna har fått nästan ingenting. Jag noterar att det har gått till Norrbotten drygt 23 miljoner. Men hur förklarar man de enorma skillnaderna? Det är långt över en halv miljard till ett av länens kommuner?
Anf. 11 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Vi har enligt förordningen inte rätt att ta något slags regionala hänsyn av det slaget att vi kan sprida pengarna jämnt över landet, utan vi ska se på kvaliteten i de lokala investeringsprogrammen, kvaliteten i den bakomliggande miljöanalysen, be- dömningen av hur sannolikt det är att man kan ge- nomföra dessa investeringar och få de här effekterna. Det gör att bidragen, vilket också de forskare som Dan Ericsson ofta hänvisar till konstaterar, i regel kommer till kommuner med ett avancerat miljöarbete. Jag vet inte vad det är som gör att så mycket pengar har hamnat på Västkusten, men min hypotes är att det är det långvariga arbetet med problem knut- na till försurning och övergödning av Västerhavet som gör att man där har tvingats att börja arbetet tidigare med den här typen av problem och att det är det som ger utslag när vi fördelar pengarna. Sedan tror jag att Norrbottenssiffran är en gammal siffra som inte inkluderar årets bidrag, men låt oss titta på det. Vi genomför självfallet en kontinuerlig uppfölj- ning. Jag nämnde i min information ett antal av de åtgärder som vi vidtar när det gäller uppföljning. Vi har väl inte fysiskt krävt tillbaka pengar än, men det finns ett antal kommuner som har velat förändra sina program, t.ex. att behålla bidraget men minska miljö- effekten. De har konsekvent, kan jag säga, fått mindre bidrag därför att miljöeffekten har minskat.
Anf. 12 HARALD NORDLUND (fp) re- plik: Fru talman! Jag vill ändå fråga miljöministern: Anser miljöministern att det är en brist i systemet och i förordningen? Jag tolkar svaret på det sättet att det kan vara tillfälligheter som avgör vart pengarna går, inte i första hand angelägenhetsgraden. Vilka sats- ningar är mest angelägna? Är det här en brist? Om det är så, vad kan man göra åt den?
Anf. 13 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att man håller ögonen öppna för att det kan finnas den här typen av brister. Jag har naturligtvis försökt att hålla ögonen öppna, men jag har inte kunnat hitta några. Forskarna från Uppsala säger ju att en sak som skiljer de kommuner som fick bidrag 1998 och de kommuner som inte fick det var att det var fråga om mer avancerat miljöarbete i de kommuner som fick bidrag. Sedan har det också gjorts en annan utvärdering där man har kommit fram till att de projekt och pro- gram som har fått pengar har varit bättre än de som inte har fått pengar. Såvitt det är möjligt att hålla ögonen på att vi verkligen premierar de investeringsprogram som har hög kvalitet tror jag nog att man kan säga att vi har gjort det.
Anf. 14 EWA THALÉN FINNÉ (m) replik: Fru talman! Jag får tacka miljöministern för redo- visningen. Jag kan börja med att konstatera att det är gläd- jande att miljöministern och regeringen har tagit till sig kritiken från Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer och börjat förändra vissa bitar. Men det är en bit som också Ulla-Britt Hagström var inne på, och det gäller uppföljningen av de miljö- effekter som man uppnår. Miljöministern nämner här i dagens redogörelse att det har blivit väldigt positiva effekter och att man har åstadkommit mycket stora miljöförbättringar. Men Riksrevisionsverket och Riksdagens reviso- rer skriver ju bl.a. att ett av problemen är att det inte finns någon tydlig uppföljning. Min fråga blir då: Har Miljödepartementet påbörjat någon studie av hur man ska kunna göra ordentliga uppföljningar? Även om det nu är kommunernas ansvar borde det väl ligga på regeringen, när man betalar ut pengar, att också göra bedömningen av om miljöeffekterna uppnås eller inte.
Anf. 15 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Självklart är det viktigt att göra en or- dentlig uppföljning av det som händer, och det görs på departementet i och med att vi analyserar och går igenom de verksamhetsberättelser som varje år läm- nas in från varje kommun som har fått bidrag. Det sker genom den myndighet som är inrättad för detta ändamål, och det kommer också att ske på annat sätt framöver. Jag kan nog lugna alla med att detta är ett pro- gram som - inte minst på grund av den debatt som vi har nu och som vi har haft tidigare - kommer att följas upp mer hårdhänt än kanske något annat pro- gram. Och det tycker jag är positivt.
Anf. 16 EWA THALÉN FINNÉ (m) replik: Fru talman! Det är skönt att höra att departemen- tet i alla fall är på väg att se över dessa frågor, för de är väldigt väsentliga. Sedan har jag bara en liten kort fråga till miljömi- nistern. Jag har läst någonstans att miljöministern ändå har funderat på att flytta över hela programmet till en sektorsmyndighet. Jag undrar om vi kommer att få se någonting av det i vårpropositionen eller till hösten. Då skulle mycket av det som tidigare har framkommit när det gäller godtycklighet försvinna.
Anf. 17 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! På samma sätt som jag är öppen för att ta till mig alla synpunkter och eventuell kritik är jag öppen för att göra en egen självständig bedöm- ning och lägga den till grund för förändringar i pro- grammet. Jag är alltså öppen för att fundera över om man ska lägga programmet någon annanstans än i Regeringskansliet. Än så länge tycker jag inte att det finns några av- görande skäl för att göra den förändringen. Jag tycker att det fungerar bra. Dessutom har vi fått till stånd i det närmaste en tradition av att ha bra debatter här i kammaren om den här programmet, vilket jag också tycker är en del av uppföljningen. Sedan vill jag också säga att de som vill kritisera det här hämtar mycket näring hos Riksrevisionsverket och hos Riksdagens revisorer. Sedan förstorar man den kritik och de påpekanden som finns nästan intill oigenkännlighet. Jag säger inte att Ewa Thalén Finné har gjort det, men det sker ibland. Glöm då inte att de analyser som har gjorts av Riksrevionsverket och Riksdagens revisorer nästan uteslutande gäller 1998 års utdelning - första året som pengar ur det här programmet utdelades. Jag är ganska säker på att en bedömning i dag, med de för- ändringar som har gjorts under resans gång baserade på kloka synpunkter som vi har fått, skulle ge ett annat resultat.
Anf. 18 ESKIL ERLANDSSON (c) replik: Fru talman! Tack, miljöministern för informatio- nen. Bland de projekt som miljöministern har redogjort för nämndes inledningsvis ett som innebar att en kommun hade fått bidrag för att hålla ängs- och hag- mark öppna och i hävd. Låt oss då först konstatera att det är Sveriges bönder som har skapat och hävdat ifrågavarande marker under generationer. Då är min fråga: Tycker inte miljöministern att det skulle ha varit bättre om man hade gett Sveriges bönder jämbördiga förutsättningar med dem som deras kolleger och konkurrenter i andra länder har, så att de hade kunnat hålla dessa marker öppna på ett mera naturligt sätt i stället för att en kommun med hjälp av statsmedel ska åta sig ifrågavarande uppgift?
Anf. 19 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Sveriges bönder gör redan i dag, och har gjort, en väldigt värdefull insats för att hålla den här typen av marker öppna, för att hävda dem. Det är en viktig både miljöpolitisk och kulturpolitisk gärning som de gör. Jag är också övertygad om att bönderna kommer att ha en del även i det här projektet. Det kommer inte att vara några kommunalarbetare som går runt på gärdena, utan jag tror att det kommer att kopplas till bönder som finns i närheten och till att man utnyttjar deras vilja att vara med. Sedan vill jag inte ge mig in i en diskussion huru- vida Sveriges bönder är konkurrenshämmade gente- mot omvärlden. Det är kanske inte riktigt mitt bord.
Anf. 20 ESKIL ERLANDSSON (c) replik: Fru talman! Jag kan alltså inte förvänta mig något svar från miljöministern om han ämnar att vidta några åtgärder inom regeringen för att ge Sveriges bönder möjligheter att fullgöra den mycket viktiga uppgift som jag hoppas att vi är överens om, nämligen att hävda det öppna svenska landskapet som vi alla äls- kar och vill värna?
Anf. 21 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Jovisst vill jag göra det, och det be- talas ju ut ganska mycket stöd till de svenska bönder- na inom ramen för jordbrukspolitiken också för att hävda den här typen av marker och på det sättet vara med och skydda den biologiska mångfalden. Man får nästan intrycket av att Eskil Erlandsson menar att bönderna är en grupp som inte alls i något sammanhang vill ta emot stöd, bidrag eller subven- tioner från staten. Min bild är väl inte riktigt den- samma. Det har gått utmärkt att av bönder upphandla olika typer av miljötjänster, och den verksamheten hoppas jag att vi kan utveckla också i framtiden.
Anf. 22 BERIT ADOLFSSON (m) replik: Fru talman! Det var intressant att höra den här re- dovisningen. Jag förstår att miljöministern är stolt över arbetet. Dalslands lövskogsplan skulle kosta 37 miljoner av 1,2 miljarder från staten. Det måste vara någon annan som också är stolt i dag som betalar merparten här. Från 1,2 miljarder har det blivit 4,3 miljarder. Någon har alltså pungat ut med 2,9 miljarder. Det skulle vara intressant att veta vilka det är. Miljöministern är ju intresserad av att sänka kol- dioxidutsläppen. Då vill jag ställa en fråga. Den kolkraftsverksproducerade el från Polen och Dan- mark som vi begåvas med i och med att vi har stängt kärnkraftverket i Barsebäck, är det något som ligger i planen att också den ska tas bort på något sätt?
Anf. 23 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Det måste ha undgått mig att vi plöts- ligt har börjat att importera en massa kolkraftsbaserad el. Det har inte jag sett röken av. Det är inte bara så att vi har lagt ned Barsebäck 1. Nu har ju också kärnkraftsindustrin själv lagt ned halva kraftproduktionen i Oskarshamn. Då är det väl så att det är regeringen och kärnkraftsindustrin som delar ansvaret för att vi plötsligt har börjat importera en massa kolproducerad elkraft. Jag har inte sett till någon. I själva verket är det så att vi både förra året och förrförra året nettoexporterade så mycket el att det motsvarade två Barsebäcksreaktorer. Men det är möjligt att det finns någon nyhet här som har gått mig förbi.
Anf. 24 BERIT ADOLFSSON (m) replik: Fru talman! Nu är det så, miljöministern, att de syns inte, så det är inte konstigt att miljöministern inte har sett några utsläpp. Det är ganska svårt att se dem. Jag skulle också vilja fråga en sak när det gäller arbetstillfällen. Det handlade om 15 600 årsarbetstill- fällen. I sitt första inlägg sade miljöministern att han var förvånad över att Norrlandskommunerna, gles- bygdskommunerna inte har efterfrågat pengarna. Då undrar jag om det är så att man vill bidra till arbets- lösheten i Norrlandskommunerna, för jag har en känsla av att miljön är bättre i glesbygd än i tätort.
Anf. 25 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Det finns ju inget inbyggt syfte att medverka till arbetslöshet i Norrland. Det är klart att av arbetslöshetsskäl hade man kunnat välkomna att det hade varit fler program från de här delarna av Sverige som vi hade kunnat stödja. Då hade man både fått miljöeffekter och sysselsättningseffekter där de kanske behövs allra mest. Men det lokala investe- ringsprogrammet är inget stöd för i första hand sys- selsättning, även om det finns en koppling mellan sysselsättningen, tunga investeringar och miljöverk- samhet, utan det är ett program för att stödja över- gången till ekologisk hållbarhet. Det finns ju andra och betydligt mer kostnadskrävande program just för arbetslösheten.
Överläggningen var härmed avslutad.
3 § Anmälan om fördröjt svar på interpella- tion
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:
Interpellation 1999/2000:307
Till riksdagen Interpellation 1999/2000:307 av Yvonne Oscars- son (v) om rättsväsendet i Kongo-Brazzaville. Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den 25 april 2000. Skälet till dröjsmålet är utlandsresa. Stockholm den 23 mars 2000 Utrikesdepartementet Maj-Inger Klingvall
4 § Svar på interpellation 1999/2000:280 om livskraft i hela landet
Anf. 26 Finansminister BOSSE RING- HOLM (s): Fru talman! Lennart Daléus har frågat statsminis- tern om han är beredd att snarast ta initiativ för att höja reseavdraget, om han är beredd att ta initiativ för att tillsätta en utredning som bör se över ett nytt landsbygdsavdrag samt vilka åtgärder han är beredd att vidta för att kompensera de kostnader som uppstår på grund av långa avstånd och avsaknad av valfrihet. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Låt mig börja med reseavdraget. Avdragsbeloppet för resor till och från arbetsplatsen med egen bil är beräknat så att det i princip ska täcka de rörliga kost- naderna för att köra en privat bil, dvs. de kostnader som är direkt beroende av körd vägsträcka. Beloppet höjdes senast den 1 januari 1998 till 15 kr per mil. Beloppet hade då legat på 13 kr sedan 1993. Det var bl.a. mot bakgrund av att bensinpriserna ökat med nära en krona som regeringen ansåg att det då fanns anledning att justera upp nivån. Eftersom den nya nivån borde bestå under flera år bestämdes uppjuste- ringen till två kronor per mil. Med hänsyn till statsfi- nanserna och för att ge åtgärden en tillfredsställande fördelningsprofil höjdes samtidigt gränsen för av- dragsgilla kostnader för resor mellan bostad och ar- betsplats från 6 000 kr till 7 000 kr. Konstruktionen att samtidigt höja dels avdragsbeloppet, dels gränsen för avdragsgilla kostnader innebar att åtgärden fick en inriktning mot dem med förhållandevis långa resor mellan bostaden och arbetsplatsen. På detta sätt bidrar avdragsregeln också till en effektivare arbetsmarknad. Jag har nyligen i ett frågesvar redogjort för att av- dragsbeloppet, enligt Finansdepartementets prelimi- nära beräkningar, fortfarande täcker de rörliga kost- naderna för resor med egen bil och att den senaste tidens höjning av bensinpriset därför inte ger anled- ning att ompröva avdragsbeloppet. Jag ser inte skäl att i dag göra någon annan bedömning. När det gäller frågan om landsbygdsavdrag vill jag svara följande. Att bo på landsbygden medför naturligtvis ofta att utgifterna för resor blir högre än i storstadsregionen. Vi får dock inte glömma bort att många utgifter är högre för dem som bor i städer och tätorter än för dem som bor på landsbygden. Jag tän- ker här särskilt på kostnaden för boende. Jag vill även framhålla att skattereglerna så långt det är möjligt bör utformas generellt för hela landet. För att åstadkom- ma regional utjämning bör i första hand andra medel än skattereglerna användas. Jag avser därför inte att vidta de åtgärder som Lennart Daléus begär.
Anf. 27 LENNART DALÉUS (c): Fru talman! Jag tackar finansministern för inter- pellationssvaret, även om det egentligen bara är två av de tre ställda frågorna som får ett grundligt svar. Skälet, fru talman, till den här diskussionen är att vi från Centerpartiets sida hade begärt att få en sär- skild debatt i den här frågan, en aktuell debatt här i kammaren, men vi fick inte stöd hos de andra partier- na för synen att frågan om de ökade belastningarna på människor som bor på landsbygden förtjänar en all- deles särskild debatt. I det svar som jag har fått av finansministern är det ett lite kyligt resonemang kring detta med bilkost- nader och bensinkostnader. Det är ju faktiskt så att människor ute på landsbygden är trängda mot väggen av dessa kostnader. Problemet är att de inte har några alternativ att välja mellan. Vi som bor i de stora stä- derna med allmänna kommunikationer har ju ofta andra möjligheter, men det har man inte på landsbyg- den. Därför spelar den här frågan en så väldigt stor roll. Vi har föreslagit en höjning av avdragen för res- kostnader. Det är det som finansministern nu säger att han inte är med på. Då vill jag fråga: Vid vilket pris på bensin och andra drivmedel anser finansministern att det finns skäl att göra en ny bedömning? Det är dessbättre, fru talman, fråga om kronor och ören, så det borde vara lätt att säga att man vid ett visst ben- sinpris är beredd att göra en förändring av reskost- nadsavdraget. När det gäller den andra frågan om landsbygdsav- drag säger finansministern att det kostar mycket att bo i stan, och det kan jag intyga. Det är naturligtvis på det sättet. Men han säger också att skattereglerna bör vara generella för hela landet och att man ska använda andra medel än skattereglerna för den regio- nala utjämningen. Vad tänker han då på? Jag tror t.ex. att det är så att man runtom i landet behöver ha tillgång till det som vi gemensamt känner som bredband, tillgång till informationstekniken i dess allra djupaste mening. Det är väl ett gott exem- pel. Är finansministern beredd och intresserad av att t.ex. genom en utförsäljning och användning av re- surser från Telia se till att man i hela landet får till- gång till den nya tekniken? Det är då inte ett skattein- strument utan ett annat instrument att använda. Min fråga är alltså om det är en av de möjligheter som finansministern skulle vara beredd att välja. Jag har dessutom, fru talman, i min tredje fråga berört tillgången till service i hela landet. Jag tror att en av de mest grundläggande frågor för människor som bor på landsbygden är tillgången till grundser- vice, tillgång till bank, post, polis och allt detta som är en del av vår vardag i dag. Dessbättre får den åsikten stöd av Glesbygdsverket i en utredning som man redovisar just i dag kring dessa frågor. Gles- bygdsverket pekar på att man i opinionsundersök- ningar kan se att grundservice är det som människor mest behöver. Min fråga är alltså: Är finansministern beredd att medverka till en lagstiftning om en statligt garanterad grundservice runtom i hela landet som en del i att skapa livskraft i hela landet?
Anf. 28 DAN ERICSSON (kd): Fru talman! Jag tycker att det är alldeles utomor- dentligt att Lennart Daléus har ställt den här interpel- lationen. Han och hans parti behöver inte känna sig ensamma. Vi från Kristdemokraterna tycker nämligen också att det är oerhört centralt att lyfta fram lands- bygdsfrågorna och att få mer debatter kring sådant här. Organisationen i både Regeringskansliet och riksdagen är kanske inte riktigt bra. Det blir ingen samlad bild därför att olika delar ligger på olika de- partement och i olika utskott. En förbättring där är nog något som vi får diskutera. Sedan gäller det finansministern och svaret här. Ett populärt uttryck de senaste dagarna har ju uttryck- et sjukdomsinsikt varit. Men när jag läser finansmi- nisterns svar undrar jag om han har sjukdomsinsikt vad gäller situationen på landsbygden, som faktiskt blöder i dag. Här krävs det politisk handlingskraft för att få en vändning och en förändring. Lennart Daléus pekar i sin interpellation på ett antal förslag som skulle kunna medverka till en upp- ryckning av situationen. Jordbruket är givetvis basen för landsbygden men det gäller att lätta på skatterygg- säcken - det gäller också andra åtgärder - för att inte tynga lantbruket. Det handlar då om att inte dra in statlig service och om att satsa också på de traditio- nella vägarna så att vi verkligen har en infrastruktur som fungerar; detta för att kunna både bo och arbeta på landsbygden. Det handlar definitivt också om att inte höja arbetsgivaravgifterna i delar av Norrland, som ju har skett på senare tid. Jag ska inte utnyttja hela min talartid utan avslutar med en rätt kort frågeställning. Finansministern av- slutar sitt svar med att konstatera att det i första hand är andra medel än skatteregler som ska användas för regional utjämning. Han tänker inte göra något åt det som Lennart Daléus har föreslagit. Inledningsvis var jag inne på att det saknas sjukdomsinsikt om att det faktiskt är nödvändigt med handling nu, för annars får vi en ännu kraftfullare klyvning av Sverige med en koncentration till några storstadsområden och med en utglesning på landsbygden. En sådan utveckling kan finansministern ju inte vilja ha. Tvärtom handlar det om att hitta politiska och andra mekanismer som gör att hela landet, att vi tillsammans, kan gå framåt. Landsbygden får definitivt inte lämnas på efterkäl- ken.
Anf. 29 Finansminister BOSSE RING- HOLM (s): Fru talman! Jag tror att det som Lennart Daléus tog upp om en form av servicegaranti måste diskute- ras i perspektivet av den kommunala självstyrelsen. Jag tror inte att kommunerna i första hand skulle vara betjänta av att staten preciserar och ger oerhört detal- jerade riktlinjer för hur varenda del av den service som ska finnas på olika håll i landet ska se ut. Naturligtvis ska vi ha en nationell välfärdspolitik där detta med vård, skola och omsorg samt andra obligatoriska uppgifter för kommunerna ska uppfyl- las, oavsett om det gäller i storstad eller om det gäller på landsbygden, i glesbygden eller någon annanstans i vårt land. Jag är inte så övertygad om att kommu- nerna vill att staten ska pilla i varje liten serviceinsats och i varje serviceåtagande som kommunerna ska göra, utan det måste finnas ett mått av självstyrelse också där. Jag tror inte att Lennart Daléus och jag behöver vara oense om att det i allra högsta grad är en fråga för kommunerna och kommunalpolitikerna att göra avvägningar. Resursinstrumentet för detta är det mest intres- santa, nämligen den kommunala skatteutjämningen - den skatte- och kostnadsutjämning som vi har för att ge just kommuner med sämre villkor lika goda förut- sättningar som andra kommuner. Under 90-talet då vi hade en oerhört kärv ekono- mi och då det gick dåligt i många år, framför allt i början av 90-talet under den borgerliga regeringen, lyckades vi ändå genom vårt välfärdssystem se till att välfärden utvecklades lika bra på landsbygden och på mindre orter som exempelvis i storstadsområdena. Det visar att vi har ett väl fungerande välfärdssystem. Reseavdragen tror jag kanske inte är den väg som ska väljas om man speciellt vill gynna landsbygden. Utifrån en utredning som kom för ett par år sedan är det faktiskt så, när det gäller de reseavdrag som vi i dag har och om vi skulle göra förändringar där, att 200 000 personer i Stockholm, Göteborg och Malmö skulle gynnas. Däremot skulle bara ungefär 26 000 personer i glesbygden, huvudsakligen i Norrland, gynnas. Därför är väl ett reseavdrag lika mycket ett avdrag som gynnar storstadsbor. Ja, kanske gynnar det storstadsbor ännu mer än det gynnar glesbygds- bor. Från den synpunkten är det alltså inte effektivt om man nu särskilt vill gynna glesbygden. Detta hänger ihop med att det beträffande arbets- resorna på olika håll i landet faktiskt är en ganska jämn spridning. Sett till de län där man enligt den senaste undersökningen - för något år sedan - hade de längsta arbetsresorna så var det faktiskt i Jämtland och Stockholm som folk hade de längsta arbetsresor- na, 45-47 kilometer per person och dag. Jag är överens med Lennart Daléus om att det som landsbygden nog har störst nytta av under åren fram- över är en kombination av en rejäl satsning på bred- band och IT men också på väginvesteringar och en bra upprustning av vårt vägnät. Det tror jag är de två stora framgångarna för våra mindre kommuner och för landsbygden. Jag tror inte att det huvudsakligen är fråga om att hitta pengar på det ena eller det andra sättet, utan det är fråga om att hitta en bra, fungerande samverkan mellan statens insatser - regeringen kom- mer inom kort att presentera sådana insatser i en IT- proposition - och de insatser som marknaden etable- rar. Jag tror alltså att en god samverkan mellan mark- naden och staten kan ge landsbygden betydligt bättre villkor för framtiden.
Anf. 30 LENNART DALÉUS (c): Fru talman! Finansministern berättar här om vad som inte skulle fungera som åtgärder när det gäller kvaliteten på verksamheter och livet på landsbygden men vi är inte särskilt betjänta av att veta vad som inte fungerar. Det kan väl inte ha undgått finansmi- nistern att människor på landsbygden är oroliga bl.a. över bensinkostnader, bensinpriser, och reskostnader. Detta är ju en av de absolut viktigaste frågorna för människor som bor ute på landet. Rimligen måste man ha ett förhållningssätt till det, ett svar på det - såvitt man inte tror att alla där ute ljuger, och så är det ju inte. Det gäller också frågan om lokal service. Vad jag, fru talman, refererar till är - jag säger det återigen - en undersökning som Glesbygdsverket har bett SIFO att göra och som kom i dag. De två absolut tyngsta punkterna som människor säger sig vilja ha är lokal service och lägre bensinpriser. Det är två avgörande och viktiga frågor för människor - kanske inte för kommunerna men det spelar mindre roll. Jag talar om de människor som bor där ute, inte om hur kommu- nerna uppfattar saker och ting. Det handlar alltså i stället om vad människor upp- fattar och det gäller då just behovet av att få behålla lokal service. Det är klart att man alltid kan säga att det är fråga om en kommunal angelägenhet men så är det inte. Det finns ju statlig service i form av Posten, polisen och sådana verksamheter. Visst skulle det vara möjligt att lagstifta där och säga att det ska fin- nas en viss garanterad grundservice gällande sådant som staten kan vara delaktig i runtom ute i landet. Visst skulle det alltså vara möjligt, om man nu vill ha det på det sättet. Det är klart att man skulle kunna ha ett mer posi- tivt och ett mer offensivt förhållningssätt till de res- kostnader som människor har. Ofta behövs det två bilar och det är långa transportsträckor för olika än- damål som inte hänger samman med förvärvsin- komsten. Vad man blir lite besvärad av är just att finansmi- nistern över huvud taget inte vill ha någon åsikt. Han säger att det kostar att bo också i storstäder, Ja, det gör det och där kan vi ha olika förhållningssätt och det kan vi åtgärda på olika sätt. Men här gäller det lite speciella kostnader för människor runtom i landet. Ytterligare ett exempel är kvaliteten på vägarna. Detta är minst lika viktigt och hänger för all del samman med kostnaderna för att transportera sig. Det måste naturligtvis finnas en likvärdig standard på vägarna runtom i landet. Det finns ju ställen i dag där vägarna inte är farbara just för de människor som särskilt har det behovet. Sedan, fru talman, är det intressant att höra fi- nansministern analysera detta med IT, bredband och marknad respektive stat. Nu ska vi tydligen hitta en samverkan mellan marknad och stat för att se till att få ut bredband och IT längst ut i de finmaskiga näten. Tror verkligen finansministern på detta? Tror finans- ministern att marknaden kommer att ta ansvar för utbyggnaden av det finmaskiga IT-nätet längst ut på den landsbygd som så väl behöver tillgång till just den här tekniken? Tror finansministern verkligen på det och tycker han egentligen inte själv att den mest angelägna och den riktigaste åtgärden skulle vara om staten genom en proposition i morgon talade om att det är ett statligt ansvar att se till att infrastrukturen fungerar, att bredband når alla? Kan man vänta sig att det finns ett sådant innehåll i IT-proposition i morgon? Eller blir det mest ett dunkelt resonemang om gemensamt ansvar mellan olika aktörer?
Anf. 31 DAN ERICSSON (kd): Fru talman! Det var ett par positiva besked som finansministern tydligt gav här. Det gällde satsningen på IT och bredband och satsningen på vägar, som jag ser fram emot i vårpropositionen. Jag ser fram emot att det ligger ett ordentligt paket där. Här vill jag bara understryka, fru talman, att jag tror att det är väldigt viktigt att ha en balans i in- frastruktursatsningarna så att inte, i dessa IT-tider, de vanliga vägarna, landsvägarna och grusvägarna kommer i strykklass. IT och nödvändigheten i den satsningen i alla ära, men finns det inte också möjlig- het att rent fysiskt transportera sig kommer inte det att hjälpa. Det måste finnas farbara vägar, goda vägar, för både näringsliv och privatpersoner på landsbyg- den, så det var positivt. Men, fru talman, jag tror inte att detta räcker. Det är här jag fortfarande undrar - jag fick inget svar på det - om insikten har trängt igenom i regeringen om de stora problem som landsbygden faktiskt lever under i dag. Det är nödvändigt, som jag ser det, att nu arbeta fram ett ordentligt paket. Man tar ett antal punkter för att stärka landsbygdssidan. Lennart Daléus har pekat på några i sin interpellation. Jag har lyft fram jordbruket som näring och talat om hur man ska backa upp det genom att åtminstone få likvärdiga konkurrensvillkor ur skattehänseende. Det handlar också, som Lennart Daléus var inne på, om den stat- liga servicen, om att vi inte avlövar den utan om att vi får en samordning så att man faktiskt når långt ut på landsbygden med denna service. Bensinskatten är givetvis också väsentlig. Jag tycker att det här är så viktiga frågor - det finns många punkter till - att regeringen - det kanske är finansministern som ska göra det - borde ta initia- tiv till att verkligen diskutera, genom ett mer samlat paket, hur vi ska försöka läka samman Sverige igen. Nu håller det på att klyvas. Landet mår inte bra om inte alla får möjlighet att hänga med i en tillväxt och utveckling. Det får inte bli så att detta dras isär. Tvärtom måste det föras samman. Det är där jag ändå vill fråga: Är finansministern beredd att ta något sådant ytterligare initiativ, förutom förslagen om IT och vägar?
Anf. 32 Finansminister BOSSE RING- HOLM (s): Fru talman! Det är riktigt, som Dan Ericsson sä- ger, att regeringen kommer att återkomma med för- slag om både IT, som har stor betydelse för lands- bygden, och sådana vägar och upprustningar av väg- nätet på landsbygden som är betydelsefulla för fram- tiden. Men det finns en aspekt som kanske är minst lika viktig. Det är att se vilka möjligheter man har till sysselsättning. Och då är det inte bara den väg som går via IT, utan det finns många andra sätt att stimu- lera sysselsättningen. Vi har ju haft en tid av arbete bakom oss där de regionala tillväxtavtalen, som har byggts upp i varje län, har haft stor betydelse för att stimulera just samverkan på olika håll i vårt land, inte minst för att utnyttja delar av landsbygden. Till Lennart Daléus skulle jag vilja säga att jag tycker att han inte riktigt lyssnar på vad jag säger. Han hävdar att ökade reseavdrag skulle gynna lands- bygden. Jag sade faktiskt att om man bara vill pricka in insatser för landsbygden är reseavdragen inte sär- skilt effektiva. Det är nämligen 200 000 stockholma- re, göteborgare och malmöbor som skulle få bättre villkor via ökade reseavdrag, men bara 26 000 perso- ner på landsbygden. Det är inte någon särskilt kost- nadseffektiv insats. Jag tror att det finns andra och mer kostnadsef- fektiva insatser för landsbygden. Det är en kombina- tion av jobbinsatser, IT-insatser och annat som man kan bygga ut i fortsättningen. Ska man ta servicedelen har Lennart Daléus och jag faktiskt anledning att gemensamt ta åt oss en del av ansvaret för att det kommer att finnas goda möj- ligheter även för landsbygden att bygga ut sin sjuk- vård och sin äldreomsorg under åren framöver med de 8-9 miljarder kronor som vi gemensamt har jobbat ihop via försvarsomställningen och på annat sätt. Det är pengar som nu ska ut till landsting och kommuner och som är väldigt viktiga som ett led i att se till att vi får en gemensam service för hela landet.
Anf. 33 LENNART DALÉUS (c): Fru talman! Pengarna till vård och omsorg är bra. De är rätt, och det är naturligtvis i högsta grad en viktig åtgärd. Men den är ju inte så där omedelbart del i ett regionalpolitiskt arbete. Det är någonting som dessbättre kommer alla landsting, alla kommuner, till godo, så om finansministern vill använda det som exempel på en träffsäker regionalpolitisk åtgärd, i motsats till mitt resonemang om reseavdragen, undrar jag liksom hur han egentligen tänker. När det gäller reseavdragen är det klart att det kan finnas andra åtgärder som är bättre. Det kan ju vara så. Då vore det bra om finansministern berättade om dem. Det går inte att bara nämna jobbåtgärder, som var ett av uttrycken. Jobbåtgärder - vad är det för någonting? Är det något som innehåller någonting? Kan jobbåtgärder t.ex. vara bättre vägar? Kan jobbåt- gärder t.ex. vara bättre satsningar på infrastruktur när det gäller IT? Precisionen saknas när finansministern kommer in på diskussioner om regionalpolitik. Jag tycker, fru talman, att man ofta kan lyssna på vad människor säger. Om människor i t.ex. Övertor- neå säger att det är oacceptabelt att igen få tillbaka en höjd arbetsgivaravgift för en del verksamheter som har haft lägre arbetsgivaravgift, kan man lyssna på det. Man kan förstå att man måste rätta till det, att man inte kan göra så. Men det gör inte regeringen. Regeringen gör tvärtom. Man höjer återigen arbetsgivaravgifter för en del verksamheter i Norrlands inland. Man kan lyssna på människor som tycker att det är besvärligt med att vägar inte fungerar och med att resekostnaderna är för höga och som märker att de inte får tillgång till en grundservice som finns på andra håll i landet. Det var den diskussionen jag hade önskat att vi kunde ha fått i dag. Det finns ett modernt ord, fru talman, som heter empati. Var är regeringens och finansministerns empati? Var är, kan man säga, för- ståelsen för att det finns många människor som har det besvärligt att klara situationen på den svenska landsbygden? Var är finansministerns resonemang kring och förståelse för att ge livskraft till hela lan- det?
Anf. 34 Finansminister BOSSE RING- HOLM (s): Fru talman! Det är riktigt att de insatser som ska göras i fortsättningen när det gäller vård och omsorg om de äldre gäller hela landet. Det är inte speciellt riktat till landsbygden. Men det som var poängen i Lennart Daléus ingång var ju att vi skulle se till att vi hade en servicegaranti som var lika även för mindre orter och för landsbygden. Då tycker jag att de här pengarna är ett bra exempel på att alla får del av dem. Jag vände på resonemanget och nämnde reseav- dragen. Om det är sju åtta gånger fler storstadsbor än landsbygdsbor som får nytta av reseavdragen är det snarast det omvända. Det blir definitivt inte det som i första hand relativt sett skulle vara riktat på ett bra sätt till landsbygden. Jag tror däremot att det som regeringen inom kort kommer att presentera när det gäller IT-politiken i allra högsta grad kan fylla de mått som Lennart Daléus talar om i fråga om att känna empati för landsbygdens befolkning. Vi vet att de marknadslös- ningar som nu är på gång på bred front när det gäller att bygga ut bredband täcker kanske 80-90 % av landet, men inte de sista 10, 15, 20 % av landet på ett tillfredsställande sätt. Det är därför jag talar om hur viktigt det är att det sker en samverkan mellan staten och de privata aktörerna på det här området. Jag tycker att det är viktigt att vi kan stödja exem- pelvis de kommuner som på egen hand har gjort stora insatser. Jag läste häromdagen i ett reportage i Svens- ka Dagbladet att Härjedalens kommun på ett före- dömligt sätt har gått mycket långt när det gäller bred- bandsutbyggnad. Jag tycker att det är stimulerande att finna former för hur staten i samverkan med kommu- nerna kan bidra till en sådan IT-utbyggnad. Det kommer regeringen inom kort att återkomma till.
Överläggningen var härmed avslutad. Ajournering
Kammaren beslutade kl. 15.08 på förslag av tal- mannen att ajournera förhandlingarna under några minuter på grund av ett tekniskt fel.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 15.11.
5 § Svar på interpellationerna 1999/2000:230, 260 och 298 om införselreglerna för alkohol
Anf. 35 Finansminister BOSSE RING- HOLM (s): Fru talman! Ulla-Britt Hagström har frågat soci- alministern vilka åtgärder han avser att vidta för att förhindra att nuvarande införselregler upphävs samt hur han avser att utröna vilken typ av forskning på Europanivå som kan ge ytterligare förstärkning för folkhälsoperspektivet som bärande argument. Elver Jonsson har frågat socialministern om rege- ringen i de pågående förhandlingarna avser att med kraft hävda de intressen beträffande införselfrågor som riksdagen i ett folkhälsoperspektiv har slagit fast och regeringen genom socialministerns nyss angivna deklaration ställt sig bakom. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationerna. Vidare har Carl Erik Hedlund frågat mig vilka åt- gärder regeringen planerar att vidta inom skatteområ- det, hur tidtabellen för skattesänkningarna ser ut och hur den successiva anpassningen av införselreglerna kommer att ske. I de diskussioner som pågått mellan Sveriges re- gering och kommissionen angående Sveriges inför- selundantag har folkhälsoaspekterna framhållits som skäl för en förlängning av undantaget. Kommissionen har dock vid dessa diskussioner inte varit villig att lägga fram något förslag om en förlängning av det svenska införselundantaget. I det uppkomna läget tog jag upp frågan på Eko- finrådets möte den 13 mars. På mötet bad jag om övriga medlemsstaters stöd för att uppmana kommis- sionen att lägga fram ett förslag om förlängning av det svenska införselundantaget. Sverige fick enhälligt stöd från medlemsstaterna för att rådet skulle uppma- na kommissionen att lägga fram ett förslag om att förlänga de svenska undantagsreglerna till utgången av år 2003, givet att Sverige överlämnade en formell begäran härom till kommissionen. Den 17 mars sändes en formell begäran till kom- missionen om att kommissionen ska föreslå rådet att Sverige i likhet med Danmark och Finland ska få fortsätta att t.o.m. den 31 december 2003 ha regler som avviker från gällande direktiv. Det förslag som kommissionen lägger fram kom- mer att behandlas i rådet och beslutas där efter höran- de av EU:s parlament. Övergångsperioden ger oss tid att se över skatte- politiken. Regeringen ska nu analysera hur de nya reglerna kommer att påverka den svenska beskatt- ningen på alkohol och försäljningen på Systembola- get. Innan detta arbete är slutfört är jag inte beredd att uttala mig om vilka åtgärder som kan bli aktuella på skatteområdet. Övergångsperioden ger oss också tid att skärpa alkoholpolitiken. Det ska göras genom mer förebyg- gande insatser som upplysning, utbildning och mer forskning kring alkoholens effekter på folkhälsan. Inom den nationella ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser, som leds av socialministern och där generaldirektörer och chefer för 15 centrala myndigheter och organisationer ingår, pågår arbetet med att ta fram en ny nationell hand- lingsplan för alkoholförebyggande insatser. Den na- tionella handlingsplanen ska förutom en mer långsik- tig strategi även innehålla ett konkret åtgärdsprogram för de närmaste åren. Avsikten är att redovisa hand- lingsplanen i den kommande alkoholpolitiska propo- sitionen för riksdagens ställningstagande under våren 2001. På EU-nivå pågår på svenskt initiativ arbetet med en alkoholstrategi på folkhälsoområdet. I mitten av mars hölls en EU-konferens i Portugal där det svens- ka initiativet presenterades, och mötet uttalade sitt stöd för kravet på att en alkoholstrategi utarbetas för att minska alkoholskadorna inom EU:s medlemslän- der. Kommissionen kommer nu att utarbeta ett förslag till en EU-strategi om alkohol, som kan komma att presenteras och diskuteras på Världshälsoorganisatio- nens ministerkonferens, som hålls i Stockholm den 19-21 februari nästa år och förhoppningsvis också kan antas under det svenska ordförandeskapet första halvåret 2001.
Då Carl Erik Hedlund som framställt interpella- tion nr 298 anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Marietta de Pourbaix-Lundin i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 36 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd): Fru talman! Jag ser att finansminister Bosse Ring- holm och jag delar åsikten att de införselregler som nu gäller för alkohol bör behållas. Men Bosse Ring- holm står ansvarig med förhandlingsverktyget i hand. Tyvärr har det försvagats genom brev och Internetka- naler från bl.a. en moderat riksdagsledamot direkt till kommissionär Frits Bolkestein. EU-kommissionen måste avkrävas en redovisning av den samlade forsk- ning på Europanivå som behandlar alkoholkonsum- tionens inverkan i ett folkhälsoperspektiv, vilket jag har frågat om. Sverige måste vara ledande i denna fråga och inte ge efter. Det är inte acceptabelt att en regering lägger sig platt innan åtminstone EG- domstolen fått säga sitt. Vi har en gång förhandlat till oss detta. Ger vi efter nu underkänner vi ju helt våra egna förhandlare. Fru talman! Det får inte bli så att EU-lagar får le- da till 2 000 svenska dödsfall per år - det har figure- rat siffror om mellan 1 000 och 3 000, men jag utgår här från antalet 2 000 - eller till en mer än 10- procentig förlust av friska år. Därför vädjar jag till Bosse Ringholm: Gå till EG-domstolen och kräv oförändrade införselregler för alkohol! Svenska folket har röstat ja till EU förespeglade att vi ska behålla vår strikta alkoholpolitik. Folkhälsoperspektivet är ett skydd för våra ungdomar. Den svenska alkoholpolitiken har hittills varit framgångsrik. Såväl alkoholkonsumtionen som den alkoholrelaterade dödligheten är klart lägre i Sverige än i övriga Europa. Vi har kommit långt när det gäller alkoholfria graviditetsperioder och arbetsplatser samt när det gäller trafiken. Bosse Ringholm och den svenska regeringen måste skärpa tonen mot EU- kommissionen. Folkhälsoargumenten måste få väga tyngre. Andelen 15-åringar som berusar sig minst en gång i veckan är dubbelt så hög i Frankrike och Tyskland och i Danmark och Wales tre gånger så hög som i Sverige. Vi har hos oss dessutom släppt ifrån oss vuxenansvaret och föräldraauktoriteten på ett negativt sätt. Våra ungdomar är numera mycket mera hänvisa- de till kompisgänget och det grupptryck som där uppstår. Att härutöver ge våra ungdomar friare till- gång till sprit på EU-nivå får förödande konsekvenser för dem. Fru talman! I artikel 152 i Amsterdamfördraget krävs att en hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas vid utformning och genomförande av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder. Jag har sett att Bosse Ringholm tidigare har uttryckt sig på detta sätt i brev till EG-kommissionen. Jag undrar: Har Bosse Ringholm fört fram det argumentet ännu tydligare än i detta brev? Jag har ställt frågan om vilken typ av forskning på Europanivå som kan ge ytterligare förstärkning av folkhälsoperspektivet som bärande argument. Den frågan är inte besvarad. Ministern säger att arbetet med en alkoholstrategi på folkhälsoområdet pågår på svenskt initiativ. Det är bra att det kommer fram un- der det svenska ordförandeskapet. Men ministern! Det kan väl ändå inte vara så illa att det inte finns någon forskning ute i Europa? Måste jag skriva en särskild interpellation om det för att få svar? Vilken europeisk forskning om alkohol i folkhälsoperspekti- vet känner ministern till?
Anf. 37 ELVER JONSSON (fp): Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret. Jag hade hoppats kunna rikta tacket till interpellatio- nens mottagare - socialministern - men han har ele- gant smugit sig undan frågan genom att skicka över den till finansministern. Varken arbetsfördelningen inom regeringen i denna fråga eller resultatet impone- rar. Därför blir dagens debatt mer en kommentar till den misslyckade förhandling där Sverige fick ett så neslig nederlag, och vars resultat kan bli nog så be- kymmersamt. I finansministerns svar får vi bekräftelse på att frågan har skötts mycket illa. Att frågan inte kom upp förrän den 13 mars på Ekofinrådets möte visar att det handlar om uppenbara försummelser från regeringens sida. Bakom diskussionen ligger den för länge sedan träffade kompromissen för mer än sex år sedan, dvs. innan Sverige blev medlem i EU. Då gick vi med på att öka införselkvoterna från 1 liter vin och 2 liter öl till 5 liter vin och 15 liter öl. Gränshandeln ökade, och det blev så att man även i Sverige sedan sänkte skatten på starköl. I sin tur har det lett till att det säljs mer starköl än någonsin i Sverige. Systembolagets försäljning av starköl har t.ex. gått upp med hela 30 %. Knappast något politikområde rymmer så många myter som just alkoholpolitiken. En av dessa är att Sverige inte har gjort någon anpassning till alkohol- politiken. Men faktum är att alkoholdryckerna under de tio senaste åren har blivit 20 % billigare i reala priser. Fyra monopol har åkt undan - partihandeln, tillverkningen, importen och exporten har avvecklats. Bara detaljhandelsmonopolet, Systembolaget, är kvar. Nu avvecklas partihandelstillstånden efter en be- ställning av EU-kommissionen. Möjligheten att skicka alkohol som en s.k. gåva ökar också. Sam- mantaget blir det ett ökat spelrum för dem som syss- lar med alkoholförsäljning. Finansministerns svar är i den meningen väldigt intetsägande. Statsrådet erkänner ju indirekt att Sve- rige nu har accepterat EU:s regler när det förlängda undantaget upphör 2003. Jag tycker att det rör sig om en ren kapitulation. Trots allt har ju riksdagen angett att en bevarad alko- holpolitik är en förutsättning för vår medverkan i integrationen. 1993 förklarades att integrationsarbetet från svensk sida inte får bedrivas så att en effektiv svensk alkoholpolitik försvåras. När nu avtalet om medlemskap var klart redovisades entydigt i proposi- tionen och i informationen till allmänheten och till Sveriges riksdag att Sverige hade en vetorätt mot en förändring av undantaget. Jag vill fråga: Har EU-nämnden kunnat föra den här diskussionen efter regeringens information innan regeringen, som jag påstod, kapitulerade? Vilka ansträngningar har regeringen gjort för det som statsrådet skrev i ett brev till kommissionen den 23 juni i fjol fram till i början av detta år? Vilken var regeringens plan för att behålla un- dantaget? Det blev ju synnerligen brådskande när det kom på tal här nu på vårvintern. Jag tycker att det känns beklämmande, eftersom Sverige har gjort stora åta- ganden. Vi sade t.ex. vid Parismötet 1995 att folkhäl- sofrågor och begränsning av alkohol och andra droger är ett mycket långtgående program där vi är beredda att begränsa konsumtionen av alkohol och medverka till att den ungdomliga debuten inte sker så tidigt. Vi skulle också medverka till att alkoholskadorna skulle minimeras. Jag vill påstå, fru talman, att Sveriges problem inte är att vi dricker för lite här, utan att vi dricker i en ökande grad och att det sker allt tidigare i åldrarna. Detta är så bekymmersamt att det borde ha engagerat den svenska regeringen mer då den skulle förhandla. Man borde inte bara brådstörtat ge efter för en mili- tant EU-kommissionär.
Anf. 38 MARIETTA DE POURBAIX- LUNDIN (m): Fru talman! Jag får tacka på Carl Erik Hedlunds vägnar för svaret, som i den här interpellationsdebat- ten är ihopbuntat med två andra interpellationer. Detta gör att svaret på just Carl Erik Hedlunds frågor bara utgör fem rader av två och en halv sida, vilket är beklagligt. I och för sig kan jag förstå finansministern, för de två andra interpellanternas frågor faller väl honom mer på läppen än de frågor som Carl Erik Hedlund har ställt. De handlar om sänkt alkoholskatt, och en tidsplan för den successiva anpassningen till EU:s införselregler. Jag hoppas att jag och finansministern i alla fall är överens om två saker. Den 1 juli i år öppnar Öre- sundsbron, och den 1 juli händer det någonting med införselreglerna. Nu har EU inte fattat sitt definitiva beslut, men jag läste ett pressmeddelande från fi- nansministern från den 17 mars i år där han skriver att Sverige är berett att fr.o.m. den 1 juli 2000 successivt avskaffa restriktionerna på öl och vin i samma takt som Finland. Det innebär således att den skattefria kvoten för öl höjs från 15 till 24 liter fr.o.m. nämnda datum, dvs. den 1 juli. Det händer alltså två saker här i Sverige den 1 juli i år, och det hoppas jag att vi är överens om. Därför blir jag minst sagt konfunderad när jag ser svaret - de fem rader som berör detta. Finansminis- tern skriver att vi kommer att få en övergångsperiod, att man ska se över skattepolitiken och att man ska analysera vad som kommer att hända med försälj- ningen och med Systembolaget. Därför är han inte beredd att uttala sig om vad som kan bli aktuellt på skatteområdet. Det inträffar ju saker redan den 1 juli, så det är väldigt märkligt att regeringen inte har lite mer framförhållning. När det gäller ölskatten får vi inte glömma att vi i Sverige har 1,47 kr i skatt på volymprocent och liter. Danmark, som är det närmaste landet, har 69 öre och Tyskland har 18 öre! Alla vet att en stor del av det som konsumeras i Sverige inte köps i Sverige. Redan i dag är en tredjedel av ölet inte köpt legalt, utan den har kommit in på något annat sätt. Detta gör att jag är väldigt konfunderad över det här med att man ska vänta och se och överväga. Det innebär ju en stor risk för att kriminaliteten på områ- det ökar, precis som den gjorde när man höjde to- baksskatten. Den fick man ju sedan sänka, för man insåg att man förlorade greppet totalt. Det finns en väldigt stor risk att samma sak kommer att ske när det gäller i första hand ölet. När det gäller bryggerinäringen i Sverige så kommer de små bryggerierna förmodligen att för- svinna. De kommer inte att kunna konkurrera efter- som det inte blir konkurrens på lika villkor. Det är detta som gör mig så förvånad - att man inte gör något mycket tidigare, utan att man ska över- väga. Fru talman! Jag konstaterar detta, och undrar: Var finns finansministerns verklighetsinsikt när det gäller detta? Om han nu har en verklighetsinsikt, vilket jag hoppas, utgår jag från att det kommer något redan i vårpropositionen om sänkt ölskatt. Mina direkta frågor är: Kommer det inte i vårpro- positionen? Har inte finansministern denna verklig- hetsinsikt?
Anf. 39 Finansminister BOSSE RING- HOLM (s): Fru talman! Jämfört med alla EU-länder har Sve- rige den lägsta alkoholkonsumtionen, och kanske också de allra minsta alkoholskadorna. I likhet med Elver Jonsson och Ulla-Britt Hagström tycker jag att det är viktigt att vi också kan slå vakt om den positio- nen. Vi har samma grundsyn på att vi behöver göra vad vi kan för att skärpa alkoholpolitiken. Olika insatser görs för att behålla den position som Sverige har. De skador som finns av alkohol i dag ska nämligen inte få växa, utan vi bör snarare arbeta för att få ytterligare en minimering av dessa skador. Jag är inte särskilt förhoppningsfull om att Mari- etta de Pourbaix-Lundin är intresserad av att hjälpa till i det avseendet, tyvärr. Hon hade inte ett ord om någon form av insikt i eller kunskap om alkoholska- dor. Hon tycks helt enkelt vara mer intresserad av möjligheterna att tjäna pengar på ölet än att åstad- komma mindre folkhälsoskador. Detta är en fråga som är svår i den bemärkelsen att när Sverige ansökte om medlemskap i EU och förhandlade om villkoren för detta skulle jag ha öns- kat att Marietta de Pourbaix-Lundins partivän, mode- raten Ulf Dinkelspiel, hade varit mer framgångsrik som förhandlare än vad han var. Jag skulle ha önskat att han hade varit lika framgångsrik när det gäller alkoholen som han var när det gäller snuset, där Sve- rige fick ett evigt undantag. Tyvärr har han inte visat sig vara särskilt framgångsrik på detta område. Därför är Ulf Dinkelspiels insteg i detta det att han försatte Sverige och regeringen i en situation som var utom- ordentligt besvärlig redan 1996, och som är ännu besvärligare nu, år 2000. Så fort den nya kommissionen tillträdde genom- förde vi från svensk sida en rad aktiviteter och tog initiativ för att ta upp en diskussion om att förlänga våra nuvarande införselregler. Det har inte varit möj- ligt, vilket har framgått av diskussionen. Den nya kommissionen har en mycket mer restriktiv hållning och har tolkat den överenskommelse som gjordes år 1994 med dåvarande regeringen och Ulf Dinkelspiel på ett helt annat sätt. Tyvärr var inte Dinkelspiel särskilt framgångsrik i att för lång tid framöver till- försäkra oss om införselreglerna. I det läget har vi försökt att göra bästa möjliga av situationen, eftersom den nuvarande kommissionen helst vill att vi redan den 1 juli totalt sett ska anpassa oss till EU:s regler, dvs. inga införselrestriktioner alls. Därför har vi, som svar till Elver Jonsson, agerat långt före den 13 mars. Vi har agerat alltsedan i hös- tas då den nya kommissionen och kommissionären på området tillträdde och gjort vad vi har kunnat för att söka påverka andra länder. Ur den synpunkten var det en framgång för Sveri- ge i detta nya läge när vi fick alla andra EU-länder att för ett par veckor sedan ställa upp bakom vår begäran att få till stånd i varje fall en successiv anpassning på det sätt som Danmark och Finland har fått fram till år 2004.
Anf. 40 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd): Fru talman! Jag vill tacka finansminister Bosse Ringholm för svaret. Också jag tycker att det är lite märkligt att Carl Erik Hedlunds interpellation kommit med i samma svar. Det är ett tecken på att regeringen redan kapitulerat och att man redan börjar tänka på skatteinstrumentet. Sveriges nuvarande alkoholpolitik bygger på en balans mellan höga alkoholskatter, detaljhandelsmo- nopol, restriktioner, information och behandling. Sverige kommer att få stora problem att behålla höga skatter om införselreglerna ändras. Vi har gått i den förhoppningen att undantaget i artikel 26 automatiskt skulle förlängas. Jag vill därför fortsätta mina frågor lite. Finns det, eller har det funnits, förberedelser eller tankar att gå till EG-domstolen hos regeringen? Eller är verklig- heten den att regeringen rent formellt är beredd att acceptera avslaget för att ha någon annan att skylla på? Tiden går väldigt fort till år 2004, så det är ett nederlag. Om EU år 2004 t.ex. skulle tvinga oss att höja momsen på mat skulle inte finansministern se det som en seger utan som ett nederlag. Fru talman! Finansministern lyckades få stöd av övriga medlemsstater att uppmana kommissionen att lägga fram ett förslag om förlängning av det svenska införselundantaget. Det är ju bra. Då undrar jag: Vil- ka ytterligare ansträngningar hade behövts av finans- ministern för att få medlemsstaterna att stödja en permanentning av våra införselregler, så att vi kunde ha fått det beslutet i stället? Det är väldigt positivt att en nationell handlings- plan tas fram. Det är också mycket bra att Sverige tar initiativ till en EU-strategi om alkohol som kan komma att presenteras i Stockholm i februari år 2001, som finansministern sade. Finns det i samband med det en förhoppning hos ministern att kunna få en ändring till stånd i en framtid? Nykterhetsrörelsen IOGT-NTO gjorde för några år sedan en studie i samband med att Systembolaget var ifrågasatt och prövat av EG-domstolen. I rappor- ten skildrades att danska priser skulle öka alkohol- konsumtionen med 1 ½ liter ren alkohol per svensk och år. Tyska priser skulle öka alkoholintagssnittet med 3,8 liter per svensk. Man påpekar också att vi skulle få 1 000-3 000 fler personer med alkoholrela- terade skador per år - det var de siffror jag tidigare nämnde - och att antalet misshandelsfall skulle öka. Vi ser också att drogerna kostar Sverige 109 mil- jarder per år och att det drabbar de svagaste grupper- na. Av detta belopp är endast 4 % avsatt till förebyg- gande åtgärder. Vi kan också läsa ut att i EU-länderna kan 25 % av den samlade sjukdomsbördan hänföras till alkohol, tobak och droger. Fru talman! De dubbla budskapen från Sverige är besvärande för regeringen i förhandlingssituationen. Man kan inte komma med en enig riksdag bakom sig i en förhandlingssituation. Det har på något sätt blivit spolierat genom att det har öppnats Internetkanaler med brevskrivning osv. direkt till EU- kommissionärer, vilket jag inte tycker är lyckligt. Det ger också en knepig bild av Sverige om vi ska framstå som en förhandlingspart i ett enat utgångsläge. Vem tar ansvaret? Kommer vi upp till EU-nivå handlar det om 4 liter till per vuxen. Då är den ore- gistrerade alkoholen inräknad i det.
Anf. 41 ELVER JONSSON (fp): Fru talman! Finansministern ska hållas räkning för att han ändå har insikten om att vår låga alkohol- konsumtion internationellt sett ger mindre alkohol- skador. Därför känns det ännu mer dystert att kon- statera att förhandlingen gick så dåligt. Nu hänskjuter Bosse Ringholm problemet till en tidigare EU-förhandlare. Om detta är att säga att det naturligtvis är oerhört viktigt att det sker juridiska nedteckningar som gör att vi vet vad som är sagt och vad som är uppfattat osv. Det visar erfarenheten. När finansministern säger att han varnar för en ökad alkoholkonsumtion blir skillnaden i misslyck- ande inte särskilt stor i förhållande till den tidigare EU-förhandlaren. Det är bara det att det blir en kata- strof med fördröjning. Tydligen har Bosse Ringholm ändå den uppfatt- ningen att det är illavarslande att vi får en högre kon- sumtion. På den punkten är vi helt ense. Men jag vill ändå vidhålla att det var en alltför sen start. När man tog tag i frågorna blev det inte någon lugn förhand- lingsordning. Så mycket tror jag ändå att finansmi- nistern är beredd att medge. Frågan som har rests här flera gånger är: Varför lät inte regeringen detta gå till domstol? Sverige hade framgång i sin domstolsprövning när det gällde för- säljningsmonopolet Systembolaget. Där fick Sverige rätt därför att man med fasthet hävdade folkhälsomo- tivet. Det skulle man också ha kunnat göra här. Fru talman! Jag tycker att det är minst sagt för- nedrande att en stöddig EU-kommissionär hunsar med en svensk regering som har uppdraget av denna riksdag att föra en förhandling som skulle tjäna folk- hälsoperspektivet. Jag tycker att det är närmast förnedrande att denne Bolkestein inte ens kan gå med på att vi har denna hållning. Han säger att det ska vara en detaljerad tidsplan för ökningen av införsel. Om det bara gäller en tidsfrist finns inget att diskutera, sade han mycket morskt inför svenska TT. Vi har en situation som är så uppenbar och som är fastslagen av forskare. Senast var det vår mycket kunnige GD på Folkhälsoinstitutet som sade: Här kommer det att bli betydligt fler dödade. Det är an- geläget t.ex. i trafiken att hävda en nollvision, att ingen ska dödas på grund av olycka. Men när det gäller t.ex. den här frågan är vi på väg att acceptera en utveckling som kanske innebär sådär en 500 eller kanske 1 000 fler för tidigt dödade. Då känner man att proportionen blir felaktig och att det hela haltar. Intressant är för övrigt att man i Danmark, där man har haft en betydligt slappare hållning till alko- holen än vi, nu kommer med ett nödrop från danska socialdepartementet. Man säger: Nu är medellivs- längden för män så kraftigt sjunkande att vi måste vidta åtgärder. Det är ändå en larmsignal som vi bor- de ta fasta på och som borde leda till att vår regering engagerar sig hårdare i ett folkhälsoperspektiv också i förhandlingarna med den europeiska unionen.
Anf. 42 MARIETTA DE POURBAIX- LUNDIN (m): Fru talman! Jag förstår om finansministern känner sig lite klämd från två håll. Dels måste han nu börja tillåta en successiv ökning av införseln, dels vill mo- deraterna att vi ska sänka skatterna och att vi kanske skulle låta EU:s regler gälla fullt ut från den 1 juli i år. Vi vet i och för sig inte hur det kommer att sluta. Sedan säger finansministern - och vi har haft en debatt om det tidigare - att jag inte har någon insikt. Förra gången var jag aningslös. Jag förstod ingenting av detta med folkhälsan. Det är inte det jag har ställt frågor om. Detta med information är väldigt viktigt. Kanada är ett bra exempel. Där lyckades man verkli- gen. Finansministern vet att det finns ett exempel från Kanada. Det som jag tycker är så märkligt är att vi ska vara så annorlunda i Sverige att vi behöver alla dessa stat- liga livremmar och hängslen för att klara oss och att vi inte kan ta något ansvar själva. Det mest anmärkningsvärda är kanske att rege- ringen har vetat att undantaget inte var för evigt. Under många år har regeringen vetat att den 1 juli i år upphör undantaget, och man har inte gjort något. Man kunde ju ha börjat det här folkhälsoarbetet och den här informationen mycket tidigare, men det har man inte gjort. I någon slags desperation nu kommer allti- hop, och så skyller man på att EU håller på att rasera Sveriges folkhälsoarbete. Det är faktiskt regeringen själv som med sin passivitet och sin saktfärdighet har ställt till det och gjort att Sverige befinner sig i den situation som vi gör nu. Det är självklart att någonting måste göras åt skatterna. Låt mig ställa en generell fråga till finans- ministern som inte är specificerad till öl eller någon speciell sorts alkohol. Kan vi ha kvar de höga svenska alkoholskatterna när införselreglerna ändras? Får inte det konsekvenser för vår näring och för Systembola- get? Får det inte konsekvenser för kriminaliteten? Får det inte konsekvenser någonstans? Även om inte införselreglerna skulle ändras kommer vi att få en Öresundsbro den 1 juli. Nog får väl detta ändå konsekvenser? Nog måste väl Finans- departementet ha en framförhållning och en verklig- hetsinsikt att någonting sker och vara beredd att lägga fram ett förslag redan i vårpropositionen för att det inte ska hända saker? Jag jämför igen med vad som hände med tobaksskatten. Finansministern har i tidigare debatter sagt att det bara handlar om folkhälsan. Det kommer fram i dag också. Det handlar inte så mycket om skatteintäkter- na. Då finns det väl all anledning att sänka skatten för att få en bättre kontroll på detta. Det får man inte med de här höga skatterna. Den illegala biten kommer att öka. I och för sig tror jag inte att det kommer att bli så stor skillnad när det gäller skatteintäkterna om man t.ex. sänker ölskatten, men man får en viss kontroll på det hela. När det gäller förhandlingarna om införselreglerna kommer jag att tänka på ordspråket: Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket. Det är precis vad som nu håller på att hända finansministern. Han mister hela stycket. Han mister kontrollen, han fick inte något stopp när det gäller införseln och han mis- ter skatteintäkter. Han mister allting. Kan jag möjli- gen få ett besked om att man redan i vårpropositionen lägger fram ett förslag om sänkta ölskatter i alla fall?
Anf. 43 Finansminister BOSSE RING- HOLM (s): Fru talman! När jag hör företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna, som tillsammans med Centern utgjorde den regering som förhandlade om villkoren för inträdet i Europeis- ka unionen för fem sex år sedan, förstår jag att det inte blev någon särskilt framgångsrik förhandling på det här området. Om Ulf Dinkelspiel över huvud taget hade för avsikt att ordna långsiktiga införsel- regler, kan jag förstå att han hade svårt att åstadkom- ma ett resultat med denna väldiga splittring mellan de borgerliga partierna om alkoholpolitiken. För mig som, i likhet med Ulla-Britt Hagström och Elver Jonsson, vill föra en ansvarsfull alkoholpo- litik och försöka hålla nere alkoholskadorna hade det naturligtvis varit väldigt bra om vi hade haft ett evigt undantag på området på det sätt som Sverige fick när det gällde snuset. Nu fick vi inte det undantaget. Där misslyckades den borgerliga regeringen 1994. Nu gäller det att göra det bästa möjliga av situa- tionen. Vi började inte vår aktivitet den 13 mars, Elver Jonsson. Vi började vår aktivitet samma dag som den nya kommissionären tillträdde. Vi har bedri- vit ett aktivt arbete under hela den tiden. Vi har, Ulla-Britt Hagström, försökt att övertyga de 14 andra länderna om att vi skulle få ett evigt undantag. Det har vi fått nej till. Varför? Jo, därför att Europeiska unionen har en s.k. inre marknad. Det är ni alla tre förespråkare för. Era tre partier står ju bak- om den inre marknaden. Det är därför ni har sökt inträde i Europeiska unionen. Nu får ni ta konsekven- serna av denna inre marknad, eftersom vi inte lyck- ades få ett undantag från början. Om någon är delak- tig i detta, är det i allra högsta grad de tre partierna Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristde- mokraterna. Sedan har ni olika utgångspunkter. Jag har all re- spekt och förståelse för Elver Jonsson och Ulla-Britt Hagström som har en syn på alkoholpolitiken och alkoholskadorna som ligger mig mycket nära i mot- sats till Marietta de Pourbaix-Lundin. Låt mig till sist säga att jag inte tycker att det är särskilt ansvarsfullt att säga att vi kör i drickat och låter det här gå till EG-domstolen, så får det bli vad det blir de närmaste åren. Juristernas bedömning är att utsikten att vinna en sådan omgång inte är särskilt stora. Jag tror att de skador som vi skulle åstadkom- ma skattemässigt och på andra sätt skulle vara ganska stora. Det är ingen särskilt ansvarsfull politik att för- lita sig på EG-domstolen i ett sådant läge.
Anf. 44 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd): Fru talman! Jag är mycket bekymrad om det skulle vara så att Kristdemokraterna är delaktiga i detta. Då måste vi ha gått in i detta med ögonen slut- na. Då har vi inte vetat vad det har handlat om. Det kan aldrig ha varit vår mening att det skulle bli på det här sättet. Vi vill ha samma införselregler som vi har nu. Finansministern säger att vi ska göra det bästa av det. Då vill jag fortfarande upprepa frågan om vi har samlat in all den folkhälsoforskning som finns i andra EU-länder på detta område. Eller finns det ingen? Har vi prövat att gå till EG-domstolen i frågan? Jag är mycket bekymrad för ungdomarnas situa- tion. Vi kan jämföra med några andra länder. Bland 15- och 16-åringarna har bara 1 av 100 portugiser svarat ja på frågan om de varit berusat mer än tio gånger det senaste året. Bland danska ungdomar har 34 av 100 svarat jakande på samma fråga. Bland svenska 15- och 16-åringar ligger siffran relativt högt, 18 %, men vi ligger efter länder som Irland, Storbri- tannien och Finland. Om det skulle vara så att det nu blir 4 liter mer per person i landet, är våra ungdomar i farozonen. Jag tycker att våra moderata kolleger också skulle tänka på ungdomssituationen. De lyfter fram skattefrågan och talar bara om sänkta skatter. Jag kan hänvisa till forskaren Esa Österbergs rap- port som jämförde med den s.k. Holderrapporten som Systembolaget beställde 1993 för att utröna vad som händer med och utan monopol och med höga eller låga skatter. Det är där man har kommit fram till siffran på ytterligare 2 000 alkoholrelaterade dödsfall. Detta är allvarligt. Det kan vi inte stå till svars för. Jag vädjar än en gång till Bosse Ringholm att ta kontakt med andra och se om vi kan gå till EG- domstolen och redovisa den samlade folkhälsoforsk- ningen om droger från andra EU-länder.
Anf. 45 ELVER JONSSON (fp): Fru talman! Finansministern säger att det inte ha- de varit ansvarsfullt att gå till EG-domstolen eftersom juristernas bedömning var att vi inte skulle klara det. Då vill jag ändå påminna ett relativt färskt statsråd i denna regering om att juristernas bedömning var att vi skulle förlora Franzénmålet och vår möjlighet att behålla Systembolaget. Jag vill upprepa vad jag har sagt här i kammaren några gånger, nämligen att det inte är tack vare juristerna som vi har en hygglig alkoholpolitik i Sverige. Den är ganska hygglig trots juristerna. Det har uppstått tre problem efter den här för- handlingen. Jag vidhåller att det är ett svårt nederlag för regeringen att man inte har lyckats lösa det första. Vi kan naturligtvis ha divergerande uppfattningar om skuldfrågan historiskt, men det är ett nederlag för Sveriges alkoholpolitik. I grunden har två av inter- pellanterna och finansministern samma uppfattning. Den andra allvarliga frågan är att tilltron till våra möjligheter att upprätthålla närhetsprincipen har fått sig en allvarlig knäck. Vi behöver se upp med den delen i denna och andra förhandlingar. Det tredje är att vi har förlorat en god position i folkhälsoarbetet. Finansministern och jag är överens om att det är viktigt att hålla konsumtionen låg för att ha en hög folkhälsa. I svaret säger finansministern att han tänker skär- pa tillämpningen av alkoholpolitiken. Vad avser rege- ringen att skärpningen ska innehålla?
Anf. 46 MARIETTA DE POURBAIX- LUNDIN (m): Fru talman! Ulla-Britt Hagström hänvisar i flera av sina inlägg till Moderaterna och att det är tack vare oss som undantaget försvinner. Vi tar gärna åt oss äran av det och tackar för det, om det beror på att vi har haft direktkanaler någonstans. Jag tycker att finansministern själv till en del gav svaret på varför vi inte kunde ha kvar detta som ett evigt undantag, och det visste vi redan tidigare. Vi är ju med i EU, och då finns den inre marknaden, som finansministern mycket riktigt tar upp. Det gör att varor ska kunna röra sig fritt. Det kan de inte om vi har kvar vårt mycket märkliga undantag. Jag tolkar det som att finansministern säger att man är ansvarsfull om man har kvar det eviga un- dantaget. Då är jag tillbaka vid min fråga: Vad är det som gör att man, när man kommer innanför Sveriges gräns, är en annan typ av människa som inte klarar av att ta ansvar själv? Jag talar inte bara om svenskar utan om alla som kommer och bosätter sig i Sverige. De får alltså inte ta in lika mycket alkohol som andra. Vad är det som gör oss så annorlunda när vi kommer innanför Sveriges gräns? Man behöver inte ens en gång vara född i Sverige. Eftersom jag inte får svar på mina frågor kan jag bara konstatera att finansministern saknar den här verklighetsinsikten. Vi kommer inte att kunna ha kvar våra höga skatter på alkohol. Redan den 1 juli - jag får upprepa detta - händer det saker. Öresundsbron öppnas, och det händer något med införselreglerna. I första hand gäller det väl öl, om nu inte EU säger att vi ska ha full pott, men det låter ju inte riktigt som att det blir så. Jag får inte något svar på frågan om det kommer att bli någon sänkning av ölskatten, som ju berörs i första hand, trots att regeringen har haft tid på sig. Det är ett väldigt dystert svar för den svenska brygge- rinäringen. Det finns faktiskt en hel del anställda där.
Anf. 47 Finansminister BOSSE RING- HOLM (s): Fru talman! Marietta de Pourbaix-Lundin frågar vad det är för skillnad mellan svenskarna och folk i andra länder. Skillnaden är, Marietta de Pourbaix- Lundin, att svenskarna har den lägsta alkoholkon- sumtionen och de lägsta alkoholskadorna. Det är faktiskt någonting att vara stolt över. Men det gäller förstås inte om man är moderat. Då tillmäts det väl inget större värde. Jag är förvånad över att Marietta de Pourbaix-Lundin hela tiden talar om att ändra ölskatten och inte ett ögonblick bryr sig om folkhäl- soaspekten. Hon bryr sig uppenbarligen inte om folk- hälsoaspekten. Jag hoppas att Elver Jonssons parti, Ulla-Britt Hagströms parti och vi socialdemokrater tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet kan skärpa alko- holpolitiken under de närmaste åren. Jag är beredd att vara med i en sådan diskussion. Jag vet att socialmi- nistern är oerhört angelägen om att i den nya plan som ska tas fram för alkoholpolitiken hitta instrument så att vi kan skärpa alkoholpolitiken, så att vi kan bibehålla vår goda ställning i fortsättningen. Jag vill gärna svara Ulla-Britt Hagström genom att säga att det när det gäller forskningen just nu finns ett viktigt underlag för att ta fram ett arbete med en EU-strategi. Man gör en jämförande undersökning av alkoholproblemens omfattning och hur alkoholpoliti- ken ser ut i samtliga EU-länder. Den gör Sverige och Finland gemensamt. Vi har fått särskilda EU-medel för den. Den beräknas vara färdig under hösten, och det blir då ett bra sätt för oss att uppmärksamma al- koholfrågan även inom den europeiska gemenskapen.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på interpellation 1999/2000:256 om kostnader för arbetsresor
Anf. 48 Finansminister BOSSE RING- HOLM (s): Fru talman! Mats Odell har frågat mig om jag är beredd att föreslå förbättringar av reseavdraget för att främja en effektivare arbetsmarknad samt förändring- ar av hur avdragsbeloppet per mil ska beräknas och fastställas. För den som har inkomst av tjänst gäller att av- drag ska göras för utgifter för att förvärva och bibe- hålla inkomster. Regeln ska ses mot bakgrund av avdragsförbudet för personliga levnadskostnader. Gränsen mellan avdragsgilla utgifter och personliga levnadskostnader är i många fall svår att dra. För att undvika tvister om mindre belopp och för att möjlig- göra för flertalet löntagare att använda en förenklad självdeklaration har tidigare vissa av kostnadsavdra- gen under inkomst av tjänst omfattats av ett schablo- navdrag. Schablonavdraget ersattes fr.o.m. 1994 års taxering med en regel om begränsad avdragsrätt. Avsikten var att minska det betydande skattebortfall som schablonavdraget medförde utan att förlora den effekt som schablonavdraget syftade till, nämligen att möjliggöra användandet av en förenklad deklaration för stora grupper skattskyldiga. För arbetsresor gäller en högre avdragsgräns än för de övriga kostnader som tidigare täcktes av scha- blonen. Detta har sin förklaring i att arbetsresor i skattesammanhang anses ha karaktär av personlig levnadskostnad. Kostnaden föranleds ju av den skatt- skyldiges val av bostad. Bl.a. med hänsyn till att det för många rör sig om en avsevärd kostnad som har ett visst samband med inkomstens förvärvande och för att stimulera rörligheten på arbetsmarknaden medges trots detta avdrag för arbetsresor under vissa förut- sättningar. När det gäller övriga kostnader har dessa i princip ett direkt samband med tjänsten, men en avdragsgräns anses ändå motiverad av förenklingsskäl. Avdragsbeloppet för arbetsresor med egen bil är beräknat så att det i princip ska täcka de rörliga kost- naderna för att köra en privat bil, dvs. de kostnader som är direkt beroende av körd vägsträcka. Beloppet höjdes senast den 1 januari 1998 till 15 kr per mil. Beloppet hade då legat på 13 kr sedan 1993. Det var bl.a. mot bakgrund av att bensinpriserna ökat med nära en krona som regeringen ansåg att det fanns anledning att justera upp nivån. Eftersom den nya nivån borde bestå under flera år bestämdes uppjuste- ringen till 2 kr per mil. Jag har nyligen i ett frågesvar redogjort för att avdragsbeloppet, enligt Finansde- partementets preliminära beräkningar, fortfarande täcker de rörliga kostnaderna och att den senaste tidens höjning av bensinpriset därför inte ger anled- ning att ompröva avdragsbeloppet. Jag ser inte skäl att i dag göra någon annan bedömning. Samtidigt som avdragsbeloppet justerades upp till 15 kr höjdes, med hänsyn till statsfinanserna och för att ge åtgärden en tillfredsställande fördelningsprofil, gränsen för avdragsgilla kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats från 6 000 kr till 7 000 kr. Konstruktionen att samtidigt höja dels avdragsbelop- pet, dels gränsen för avdragsgilla kostnader innebär att åtgärden fick en inriktning mot dem med förhål- landevis långa resor mellan bostaden och arbetsplat- sen. På detta sätt bidrar avdragsregeln också till en effektivare arbetsmarknad. Höjningen av gränsbelop- pet hade också en praktisk betydelse genom att den bidrog till att förenkla taxeringsarbetet. Enligt min mening gör sig skälen för en generell avdragsbe- gränsning för arbetsresor lika starkt gällande i dag, och det finns inte heller någon anledning att nu över- väga en justering av gränsens nivå.
Då Mats Odell, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sam- manträdet medgav talmannen att Per Landgren i stäl- let fick delta i överläggningen.
Anf. 49 PER LANDGREN (kd): Fru talman! På sina håll i landet betecknar männi- skorna det som att det nu har gått för långt. Jag tror att både finansministern och vi riksdagsledamöter får höra många protester. Nu senast fick jag framför mina ögon se en protest från Malung. Man säger naturligtvis det som vi alla vet. Jag hoppas att fi- nansministern också vet att det är för få arbetstillfäl- len och att bilen är det enda alternativet. Nu stiger kostnaderna, bensinpriset och annat. Det blir orimliga kostnader, och till slut lönar det sig att vara arbetslös. Mats Odell har skrivit en interpellation. Han gick tillbaka till skattereformen 1990/91 och principen att utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster ska kunna dras av som just kostnad i inkomstslaget tjänst. Motivet är, som finansministern väl vet, att vi ska ha en effektiv fungerande arbetsmarknad inte bara i storstäderna och i universitetsstäderna utan i hela landet. Men avdragsrätten för arbetsresor har, som fi- nansministern har sagt, försämrats för arbetstagarna av bl.a. statsfinansiella skäl. Nu handlar det om kost- nader som överstiger 7 000 kr per år. Den här försäm- ringen av avdragsrätten, den höga beskattningen av arbete, den höga beskattningen av drivmedel och höjda bensinpriser gör ju att man inte minst i gles- bygden får det oerhört besvärligt. Det gäller ju även alla i storstadsregioner och i större städer som av olika skäl har jobbet på ett sådant ställe att de kanske måste åka bil. Det kan i och för sig finnas kollektiv- trafik. Då är det inte problem på samma sätt. Nu hävdar dessa människor i stor utsträckning att avdragsmöjligheterna inte motsvarar kostnaderna. Finansministern svarar och säger att gränsen mellan avdragsgilla utgifter och personliga levnadskostnader är svår att dra. Finansministern hävdar lite historiskt att ett schablonavdrag infördes tidigare för att man skulle kunna bibehålla en förenklad självdeklaration och undvika tvister om små belopp. Sedan togs det bort av statsfinansiella skäl, för att man skulle minska skattebortfallet. Den här åtgärden är naturligtvis diametral. Man har alltså först möjlighet att göra ett schablonavdrag. Sedan blir det en begränsad avdragsrätt. Om syftet enbart är, vilket jag hoppas att det inte är, att det ska vara en förenklad självdeklaration är det klart att det är rimligt. Men man hoppas ju att finansministern och andra ska inse att det naturligtvis slår fundamentalt olika. Resor har successivt fått en högre avdragsgräns, och det sägs att resor till och från arbetet i skatte- sammanhang har karaktär av personlig levnadsom- kostnad. Det här är egentligen, fru talman, ett fint exempel på cirkelresonemang, där finansministern och politikerna i den positionen bestämmer såväl förutsättningarna som slutsatserna. Att liksom hänvi- sa till någon typ av skattesammanhang, det köper jag inte, för att använda ett modernt uttryck. Nu handlar det i stället om att ha en sjukdomsin- sikt för de delar av landet som faktiskt är sjuka och där politiska åtgärder kan rehabilitera. Först ska man kanske ställa en bra diagnos och sedan också rehabi- litera. Jag ifrågasätter om den insikten finns. Jag har hört mig för - det är naturligtvis något som vi alla kan göra - och jag har exemplet Boden. Men tiden går, och jag förstår nu att min talartid är slut. Jag får ta exemplet Boden vid nästa tillfälle.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på interpellation 1999/2000:258 om gränsdragningen mellan lotteri och tävling
Anf. 50 Finansminister BOSSE RING- HOLM (s): Fru talman! Roy Hansson har med hänvisning till myndighetsbeslut rörande TV-programmet "Vem vill bli miljonär?" frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att hanteringen av liknande händelser inte ska upprepas i framtiden samt vilka åtgärder jag och regeringen avser vidta så att olika statliga myndighe- ter inte kommer till olika slutsatser, som i fallet med "Vem vill bli miljonär?", och därmed skapar svårig- heter för företag och enskilda? De frågor som interpellanten har ställt handlar om statliga myndigheters myndighetsutövning. Som interpellanten säkert vet får jag inte som statsråd påverka myndighetsutövningen i det enskilda fallet. Spel- och lotterimarknaden är inte en fri marknad tillgänglig för alla. Marknaden ska i princip delas mellan staten, folkrörelserna och hästsporten. Lotte- riinspektionens uppgift är därför att övervaka att riksdagens och regeringens intentioner följs. Lotteriinspektionen, som kommit fram till att pro- grammet "Vem vill bli miljonär?" bör anses vara ett lotteri, har med stöd av 52 § lotterilagen (1994:1000) förelagt TV 4 att omedelbart upphöra med program- met. TV 4 har överklagat inspektionens beslut till Länsrätten i Södermanlands län, där ärendet nu ligger för avgörande. Att, som interpellanten säger, statliga myndigheter ibland kommer fram till olika beslut i sin myndig- hetsutövning genom att tolka lagstiftningen på olika sätt är i sig inte unikt. Våra lagar prövas dagligen mot verkliga händelser. Det är på detta sätt praxis skapas och vår lagstiftning utvecklas. I det aktuella fallet får vi efter länsrättens beslut ett besked om vilken tolkning länsrätten gör av lag- stiftningen. Därefter får myndigheterna anpassa sitt arbete efter denna tolkning. Lotterilagsutredningen, som tillsatts efter beslut av regeringen, har bl.a. till uppdrag att se över lotte- rilagens definitioner och begrepp. Utredningens hu- vudbetänkande kommer att överlämnas till mig under våren. Därefter ska utredningens förslag beredas i Regeringskansliet. Jag vill inte föregripa utredningens arbete.
Anf. 51 ROY HANSSON (m): Fru talman! Inledningsvis vill jag tacka finansmi- nister Bosse Ringholm för svaret på min interpella- tion om TV-programmet "Vem vill bli miljonär?", nu i budgettider och med allt som händer kring detta. Eftersom svaret har dröjt kan frågan tyckas vara mindre aktuell nu än när jag avlämnade min interpel- lation. Men frågan är ändå fortfarande aktuell, efter- som TV-företaget, efter vad jag erfarit, kommer att sända fler av dessa populära program. Av svaret framgår att finansministern inte vill gö- ra någonting. Det tycker jag inte är bra. Jag anser inte att regeringen ska överpröva detta myndighetsbeslut, utan säkerställa att liknande inte inträffar i framtiden. Det måste väl ändå vara så att vi har en regering som har att tillse att våra myndigheter inte agerar på ett sätt som, i likhet med detta fall, enbart väcker förundran både inom landet och utanför landets gränser. Jag har inte träffat på någon som anser att TV- programmet "Vem vill bli miljonär?" kan anses som ett lotteri. Chansen att gissa rätt på frågan om vem som är finansminister i Sverige, även om man inte har en aning om det, är mycket större. Chansen i detta fall är 1 på 9 miljoner, men att gissa rätt i TV-tävlingen är mångdubbelt svårare. Likaledes är det märkligt att anse det vara lotteri att välja bland ett antal alternativ. Jag anför i min interpellation att det är samma förfaringssätt som vid högskoleprov och körkortsprov. Jag är tämligen säker på att finansministern inte anser att högskoleprov och körkortsprov är lotteri. Eller hur är det med den sa- ken? Jag saknar i svaret kommentarer kring detta. Kan- ske kommer finansministern nu med några kommen- tarer. Det är viktigt att myndigheterna i Sverige inte fattar beslut som uppenbarligen inte stämmer med verkligheten eller som allmänheten inte har förståelse för. Jag hade i min interpellation efterlyst åtgärder från regeringen, så att uppenbara och motstridiga beslut inte ska fattas av olika statliga myndigheter. Nu är såväl skattemyndigheten som Lotteriin- spektionen inom Finansdepartementets ansvarsområ- de, därför är denna fråga särskilt intressant för just finansministern. Uppenbarligen ser inte finansministern det som besvärande att det under departementet finns två myndigheter som kommit fram till olika slutsatser i en till synes enkel fråga som denna. Skattemyndig- heten anser att det är en kunskapstävling och därmed beskattas vinsten enligt regler för detta. Lotteriin- spektionen anser att det är ett lotteri, med andra regler för beskattning. Det måste väl ändå vara regeringens skyldighet att vidta åtgärder så att detta inte uppkommer, i vart fall så att det inte finns risk för att det upprepas. Av interpellationssvaret framgår att det inte finns några åtgärder planerade i denna riktning. Möjligen kan jag få någon kommentar senare under debatten eller ett besked från finansministern om en inriktning när det gäller vilka åtgärder som kommer att vidtas. Jag beklagar att regeringen inte visar större hand- lingskraft för att våra myndigheter ska agera på ett rimligt och rättfärdigt sätt mot enskilda och företag i Sverige.
Anf. 52 Finansminister BOSSE RING- HOLM (s): Fru talman! Jag har i mitt svar anfört att om myn- digheter kommer till olika beslut måste vi naturligtvis följa den gängse rättsordning vi har. Därför har jag inte för avsikt att göra någonting så länge länsrätten inte har prövat målet. Det är dessutom så, vilket jag har upplyst inter- pellanten om, att den lotterilagsutredning som arbetar för närvarande kommer att beröra den här frågan. Jag tänker avvakta både länsrätten och Lotterilagsutred- ningen. Sedan får vi se hur de förslag som eventuellt kan komma därifrån kan komma att påverka den framtida lagstiftningen. Jag tror att det vore oklokt att i det här läget ge sig in och försöka dra slutsatser, innan både länsrätt och lotterilagsutredning har slutfört sitt arbete. Det första felet skulle vara rent juridiskt och det andra felet skulle vara att det är politiskt oklokt. Har man tillsatt en utredning ska man lyssna till den.
Anf. 53 ROY HANSSON (m): Fru talman! Jag sade också i mitt inlägg att jag inte förväntade mig någon överprövning i just det här fallet. Det vore oklokt och dessutom direkt felaktigt. Men det jag efterlyser är att man tar ett initiativ, så att detta inte upprepas. Jag hade förväntat mig att finansministern i dag skulle kunna redovisa åtgärder och samtal med berör- da myndigheter i den här frågan: att man hämtat in uppgifter, hur dessa har tolkats, hur såväl skattemyn- digheten som Lotteriinspektionen har sett på det här. Det kan möjligen vara så att skattemyndigheten har gjort en felaktig bedömning, att det är en kun- skapstävling, och att det är Lotteriinspektionen som har rätt. Det vore intressant att få detta redovisat här och nu, i dag. Det är många med mig som vill ha reda på detta, inte minst TV-företaget, som planerar nya program i den här serien. Jag tror att det är klokt med en dialog mellan re- gering, departement och berörda myndigheter. Det här var tydligen ett misstag som inte fått någon för- ståelse bland allmänheten. Jag vet att det har väckt uppmärksamhet utanför landets gränser, där man inte kan förstå hur myndigheter kan göra denna bedöm- ning. Jag beklagar som sagt att regeringen inte vill använda sig av möjligheten att rätta till detta, så att inte liknande misstag kommer i framtiden. Jag bekla- gar att det inte finns någon redovisning i den rikt- ningen i dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på interpellation 1999/2000:274 om bensinskatten
Anf. 54 Finansminister BOSSE RING- HOLM (s): Fru talman! Rolf Gunnarsson har frågat mig om jag ämnar sänka bensinskatten och höja reseavdragen. Jag är medveten om att den senaste tidens stora bensinprishöjningar kan innebära påfrestningar för det enskilda hushållet. Den bakomliggande orsaken till prishöjningarna är i allt väsentligt den mycket kraftiga höjningen av världsmarknadspriset på råolja. Sedan början av förra året har detta pris nästan trefal- digats. En liten vändning har dock kunnat skönjas under den senaste tiden. Bensinskatten har däremot förändrats obetydligt under de senaste åren. Genom att skatten är kopplad till konsumentprisindex sänktes den med 4 öre per liter den 1 januari 1999 och höjdes lika mycket den 1 januari i år. Den svenska bensinskatten är av unge- fär samma storleksordning som skatten i våra grann- länder. Vid en jämförelse inom EU har sex länder högre och åtta länder lägre bensinskatt än Sverige. Skatterna på bensin och andra bränslen utgör vik- tiga styrmedel i miljöpolitiken och syftar till att mins- ka utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. Regeringen har för närvarande inga planer på att vare sig sänka eller höja skatten på bensin. Rolf Gunnarsson gör i sin interpellation en jämfö- relse mellan skattebelastningen på bensinförbruk- ningen för utnyttjande av en svensk "medelväg" och anslagen för drift och underhåll till samma väg. Skattebelastningen är större än väganslagen. Det finns enligt min mening inte någon anledning att göra sådana jämförelser eftersom bensinskatten inte är specialdestinerad till vägväsendet. Dessutom finns det miljö-, sjukvårds- och andra samhällskostnader som är förknippade med bilismen men som inte finns med i jämförelsen. Rolf Gunnarsson påstår att Klimatkommittén har föreslagit en höjning av koldioxidskatten med 95 öre per liter. Klimatkommittén har såvitt jag vet ännu inte lagt fram något förslag. Kommitténs arbete pågår fortfarande. När det gäller frågan om reseavdrag vill jag svara följande. Avdragsbeloppet för resor till och från ar- betsplatsen med egen bil är beräknat så att det i prin- cip ska täcka de rörliga kostnaderna för att köra en privat bil, dvs. de kostnader som är direkt beroende av körd vägsträcka. Beloppet höjdes senast den 1 januari 1998 till 15 kr per mil. Beloppet hade då legat på 13 kr sedan 1993. Det var bl.a. mot bakgrund av att bensinpriserna ökat med nära 1 kr som rege- ringen ansåg att det då fanns anledning att justera upp nivån. Eftersom den nya nivån borde bestå under flera år bestämdes uppjusteringen till 2 kr per mil. Med hänsyn till statsfinanserna och för att ge åtgär- den en tillfredsställande fördelningsprofil höjdes samtidigt gränsen för avdragsgilla kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats från 6 000 kr till 7 000 kr. Konstruktionen att samtidigt dels höja av- dragsbeloppet, dels gränsen för avdragsgilla kostna- der innebar att åtgärden fick en inriktning mot dem med förhållandevis långa resor mellan bostaden och arbetsplatsen. På detta sätt bidrar avdragsregeln också till en effektivare arbetsmarknad. Jag har nyligen i ett frågesvar redogjort för att av- dragsbeloppet, enligt Finansdepartementets prelimi- nära beräkningar, fortfarande täcker de rörliga kost- naderna för resor med egen bil och att den senaste tidens höjning av bensinpriset därför inte ger anled- ning att ompröva avdragsbeloppet. Jag ser inte skäl att i dag göra någon annan bedömning.
Anf. 55 ROLF GUNNARSSON (m): Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret. Det är två svarta debatter jag ska delta i under två dagar. Dels är det dagens debatt, bensinskatten är en svart fråga för mig, dels i morgon då det är fråga om slakten av det svenska försvaret. Är bensinskatten ett svart kapitel? Svaret från fi- nansministern är mörkt och brutalt. Ordet kyligt an- vändes i en debatt i samma fråga för en timma sedan. Fru talman! Det allra värsta är att regeringen och finansministern inte tycks vilja förstå problemet. Den verklighet som finns ute på landet är tydligen helt annorlunda än den som finns här. Jag kan tipsa fi- nansministern att ringa ordföranden i arbetarkommu- nen i Borlänge. Nu vet jag inte hur verkligheten är i arbetarkommunerna, men den diskussionen kan vi ta någon annan gång. I en insändare i socialdemokratis- ka Dala-Demokraten säger han att problemet är att bensinpriserna börjar bli så höga att snart har ingen råd att bo kvar. Det är allvarsord från en socialdemo- krat i mitt hemlän. Dessa ord klingar inte så ofta i Stockholm, men jag lovar att detta är det hetaste politiska ämnet i mitt län och i länen ovanför Dalälven. Jag är lantis! Cen- terledaren kallade oss som kommer från utanför tul- larna för en timma sedan i samma talarstol för "de där ute". Vi känner oss lite ute just nu. Ni har ringa för- ståelse för de problem som finns ute på landet. I det område jag bor i tvingas många att ha t.o.m. två bilar för att klara sina resor till och från arbetet och de sociala bitarna. Det handlar om att skjutsa barn, kanske barnbarn, till olika aktiviteter. Jag har funderat på om jag någon gång ska räkna ut hur många mil jag har kört som ungdomsledare inom idrotten utan ett enda öre i ersättning. Det är skillnad att nu som riksdagsledamot sätta sig i bilen. Då har man betalt från första kilometern. Jag har varit politiskt aktiv i 20 år, men jag har aldrig mött en fråga som är föremål för så mycket diskussion som just nu. Det är så många samtal och så många brev. Ibland tycker jag att det skulle vara lite mer franskliknande - naturligtvis lagliga - de- monstrationer i frågan. Det var en sådan i en vägfråga för en vecka sedan i mitt län. Detta är en glesbygdsfråga. Det är en utflyttning- slänsfråga. Vi är helt på det klara med om att det måste bli en sänkt bensinskatt. Det här gäller inte oss som tjänar bra, dvs. finansministern och jag. Det är inte vi som sitter vid köksbordet om morgnarna och diskuterar om vi har råd att köpa en ny cykel till bar- nen till våren. Det var en fråga som alltid kom tillba- ka när barnen var små. Detta är en fråga där det handlar om marginaler. Jag har många sådana exem- pel. Jag erkänner att det är svårt att få gehör för frågan på sträckan från Norrlandsgatan 14 - som jag går från varje morgon. Om jag bodde där skulle jag inte ha någon förståelse för problemen med höjningen av bensinskatten. Jag vädjar inte för de högavlönade, för dem som sitter vid borden och sjunger att det går bra för oss i Sverige. Det gäller de personer som jag möter hemma på ICA i Svärdsjö. Det här är ett problem som disku- teras vid köksbordet. Vad tänker regeringen göra? Tänker man göra nå- gonting? Jag hoppas att finansministern vill svara även om det råder tidsbrist nu. Om tiden gör att vi inte kan diskutera frågan får jag återkomma med en till interpellation. Jag beklagar i så fall.
Anf. 56 Finansminister BOSSE RING- HOLM (s): Fru talman! Tidsbristen är inte den här kamma- rens största problem. Rolf Gunnarsson har vid två tillfällen under hösten ställt samma fråga till mig och har fått svar. Repetition tycks däremot vara ett av kammarens problem. Jag har också nyligen haft en diskussion om reseavdrag och bensinskatter, inte bara i dag utan vid flera tillfällen under senare tid. Det är också repetitiva föreställningar. Jag underväderar inte på något sätt de kostnader som finns med höjda bensinpriser. De är inte relate- rade till att en bensinskatt har höjts, utan de hänger ihop med det internationella oljepriset. Därför är det glädjande att bensinpriset under de senaste veckorna har gått ned något. Förhoppningen är att med en ökad oljemängd kan bensinpriset komma att pressas ytter- ligare nedåt den närmaste tiden. Vi har på ett utförligt sätt redovisat att det inte är bensinskatten som är problemet utan den internationella oljemarknaden. Rolf Gunnarsson borde bekymra sig mer om utveck- lingen på det området. Det finns för övrigt en rad olika insatser av rege- ringen som har redovisats tidigare för att ge glesbyg- den bättre möjligheter. Vi har alldeles nyss diskuterat både vägar, IT och annat som det finns förutsättning- ar att göra någonting åt. Jag konstaterar till sist att det enda som möjligen förenar Rolf Gunnarsson och mig är att vi båda som idrottsledare använder bil för att skjutsa ungdomar till olika idrottsevenemang. Det är en insats som jag hoppas att vi båda kan fortsätta att göra.
Anf. 57 ROLF GUNNARSSON (m): Fru talman! Jag tackar finansministern. Det var kanske pessimistiskt att det sista är det enda vi har gemensamt. Vi kanske kan hitta någonting annat. Jag har i alla fall den otäcka känslan att finansmi- nistern inte vill inse problemet. Om jag har fel är jag i så fall glad för att ni har problemet högt på priorite- ringslistan, men ingenting har talat för det hittills. Jag pratar inte om dem som sitter och läser börs- sidorna vid frukosten, utan jag pratar om de männi- skor jag möter hemma som har 80 % tjänst inom vården och inte kan få mer arbete och som är tving- ade att ha bil. Jag har flera bekanta som lever absolut på marginalen. Jag pratar om ensamstående kvinnor med barn. 30 % är redan i dag beroende av socialbi- drag. Jag pratar om dem som ligger på marginalen, som vänder på slantarna. Jag pratar inte om finansmi- nistern och mig. Vi kan åka på idrottsresor, och det syns inte i våra plånböcker. Jag har tidningen Land här. Den står inte mode- raterna så nära. "Bensinpriset knäcker oss." Jag vet inte om finansministern har läst detta. Tidningen är enkel och pedagogiskt bra. Den har en sammanställ- ning av vad detta betyder för en familj i Västerbotten. Det är inga stora pengar, nämligen 79 kr per vecka, dvs. 350 kr skattade pengar per månad. Det låter inte som så mycket för finansministerns eller min lön. Men för denna familj i Gummark utanför Skellefteå är det en stor utgift som hamnar på marginalen. "Bensinpriset knäcker oss." Då funderar man på var de åker? Åker de till och från jobbet? Nej, de har en son som spelar hockey och en tjej som spelar fotboll. Dessutom har de i sin kalkyl kostat på sig att skjutsa flickan till disko och killen på en fest. Det kanske man inte ska göra om man bor i Gummark i Västerbotten utan man ska bo någonstans här där det finns tunnelbana. I resorna för 350 kr är de sociala bitarna med. Jag har mitt svar klart, finansministern. Man måste med två arbeten kunna ha en marginal så att det går att göra de resorna. Dessa två sidor är utmärkt läsning. I förra veckan fanns det en annan insändare i Da- la-Demokraten. Fortfarande var det en socialdemo- krat som denna gång sade att nu är måttet rågat. Det handlade också om bensinskatten. Det fanns en in- sändare från min norra länsdel där man påstod att man tjänade på att ha a-kassa, att vara hemma och inte åka till jobbet. På en helsida i Expressen den 2 mars stod det om en person som säger att han "tjänar på att vara sjuk- skriven". Jag hoppas att finansministern har läst det. Av de 200 senaste samtalen, mejlen, breven och faxen som jag har fått har ca 150 handlat om bensins- katten. 50 har handlat om försvaret och 0 om EMU. Det är den verklighet som jag möter. Om vi ska titta på saker som inte förenar oss, har finansministern och jag väldigt olika bekantskapskrets. Jag hoppas ändå, som jag sade, att jag har fel och att regeringen har den här frågan högt på sin lista.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på interpellation 1999/2000:286 om Vasakronan
Anf. 58 Finansminister BOSSE RING- HOLM (s): Fru talman! Per-Richard Molén har frågat mig om regeringen är beredd att privatisera Vasakronan. Vi- dare frågar han vilka åtgärder som kommer att vidtas för att täcka Vasakronans kapitalbehov och därmed förhindra en eventuell omstrukturering av fastighets- beståndet ifall regeringen inte avser att genomföra en privatisering. Någon privatisering av Vasakronan är inte aktuell, och jag kan här hänvisa till det svar jag nyligen läm- nade på interpellation 1999/2000:21 om Vasakronan. Vasakronan är i dag ett av Sveriges största fastig- hetsbolag med ett väl strukturerat fastighetsbestånd och en mycket god ekonomisk ställning. Sedan verk- samhetens start 1993 har Vasakronan totalt sålt fas- tigheter för ca 10 miljarder kronor och köpt fastighe- ter för närmare 9,6 miljarder kronor. Denna om- strukturering har varit mycket framgångsrik. Jag delar inte uppfattningen att eget kapital i Va- sakronan utgör en knapp resurs. Vid en jämförelse med övriga fastighetsbolag har Vasakronan en god soliditet. Något kapitaltillskott är ej aktuellt. Vad gäller köp och försäljningar av fastigheter är detta ett ansvar som ytterst ligger på bolagets styrelse.
Anf. 59 PER-RICHARD MOLÉN (m): Fru talman! Jag vill tacka finansministern för det här svaret. Jag har noterat att jag förutom svaret även har fått en PM som gäller interpellationen som tydli- gen enbart gäller finansministern. Det som jag tycker är väldigt angeläget att kon- statera är att Vasakronan är Norrlands största fastig- hetsägare på kommersiella lokaler. De har starka positioner i Gävle, Sundsvall, Umeå och Luleå. De har målmedvetet byggt upp sina positioner på det området. Samtidigt har bolaget gått ur en rad andra större samhällen i Norrland och därmed markerat var den största värdetillväxten i Norrland finns. Det finns naturligtvis från min sida som norrlän- ning ett intresse att se hur ett statligt företag agerar i Norrland. Det har kommit till min kännedom att Va- sakronan har för avsikt att överge Norrland och an- vända det kapital som finns för att stärka sin situation i de mer expansiva områdena, t.ex. i Stockholm. Är det i linje med den regionpolitiska ambition som regeringen har, och som man som företrädare för ägaren till Vasakronan i så många andra sammanhang för fram, att tillmötesgå Vasakronans ambition att gå ur de här norrländska städerna? Vad är anledningen till att Vasakronan går ur? Som jag kan se beror det dels på att det finns grönare gräs på andra ställen, dels på att Vasakronan till skillnad från sina börsnoterade konkurrenter inte har tillgång till börsens kapital. Finansministern antyder också i sitt svar att något kapitaltillskott inte är aktuellt, och inte heller en pri- vatisering är aktuell. Vasakronan har därmed enligt min mening stängts ute från två sätt att skaffa sig det kapital som konkurrenterna kan förfoga över. Den enda återstående vägen är att realisera tillgångar, uppenbarligen i Norrland, och använda dem här i Stockholm. Anser finansministern att staten som enda ägare av Vasakronan gör Norrland en tjänst genom att dra sig ur? Varför ligger det i finansministerns och rege- ringens intresse att förneka det ytterst kommersiellt inriktade Vasakronan en börsnotering? Det skulle vara rätt intressant att få ta del av de skäl finansmi- nistern har att vägra kapitaltillskott och en börsnote- ring och därmed medverka till att Vasakronan, ett kommersiellt inriktat företag, överger Norrland och därmed markera att residensstäderna Luleå, Umeå, Sundsvall och Gävle inte längre är intressanta för det statliga Vasakronan, som finansministern är ansvarig för.
Anf. 60 Finansminister BOSSE RING- HOLM (s): Fru talman! Jag har i mitt interpellationssvar kon- staterat att när det gäller försäljning och köp av en- skilda fastigheter är det ingen fråga varken för riks- dagen eller regeringen, utan det är en fråga för bola- gets styrelse. Jag trodde möjligtvis att en representant för Moderata samlingspartiet, som i andra samman- hang brukar slå vakt om företagens integritet och företagens möjlighet att på egen hand göra den här typen av företagsmässiga bedömningar, skulle re- spektera detta. Det är inte avsikten att vi ska detaljsty- ra statliga företag varken från den här kammaren eller på annat sätt, utan vi har statliga företag som ska leva efter de regler som finns på marknaden. Det är det jag har markerat i mitt svar. Jag avser inte att ge mig in på någon diskussion om fastighet för fastighet i Vasakronan. Jag tror att Vasakronan har en utomordentligt kompetent ledning, som kan göra de bedömningarna. Om det är så att interpellanten vill ge ett annat uppdrag till Vasakro- nan är det väl bättre att interpellanten säger det än att tala om andra saker. Per definition vill ju alla mode- rata riksdagsledamöter sälja ut i princip all statlig förvärvsverksamhet, och jag får se det som ett led i detta. Med det språkbruk som interpellanten använder kan jag möjligen säga: Varför ska man förvägra svenska folket ett få behålla Vasakronan i sin regi?
Anf. 61 PER-RICHARD MOLÉN (m): Fru talman! Staten är en stor fastighetsägare ge- nom Vasakronan och AP Fastigheter, men det har under senare år inneburit att statliga företag har sålt stora fastighetsbestånd till Telaris, Stenvalvet och delar av Postfastigheter. Det här har lett till att Va- sakronan har renodlat sin verksamhet. De har en mycket kommersiell ledning. Jag tycker utifrån mina ekonomiska kunskaper att det är rimligt att finansministern, som ansvarig och representant för ägarna, måste inse att i den stora förändring som nu sker på den svenska fastighets- marknaden, med bolag som finns på börsen, kommer Vasakronan - eftersom kapitaltillskott från ägaren uppenbarligen inte är tänkbart och icke heller en börsnotering - att ha möjlighet att frigöra kapital endast genom att gå ur en del av sina fastighetsinne- hav. Då kommer uppenbarligen finansministern som representant för ägaren att lämna Luleå, Umeå, Sundsvall och Gävle för att frigöra någon eller ett par miljarder för att kunna gå in och förvärva fastigheter med en betydligt större värdetillväxt. Jag tycker att det är tragiskt att man som ägare inte skapar de möjligheter som är nödvändiga för ett företag, oberoende om det är statligt eller inte, och inte ger det företaget med den duktiga kommersiella ledningen de förutsättningarna. Jag kan inte på något sätt begripa vad det finns för statligt intresse att äga Vasakronan när man enbart tillhandahåller kommer- siellt intressanta lokaler. Vad finns det för intresse för staten att äga detta bolag?
Överläggningen var härmed avslutad. Ajournering
Kammaren beslutade kl. 16.28 på förslag av tal- mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 18.00. Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
10 § Svar på interpellation 1999/2000:300 om uppföljning av handläggningstider
Anf. 62 Statsrådet MONA SAHLIN (s): Fru talman! Jan-Evert Rådhström har frågat vilka ytterligare åtgärder regeringen försökte vidta under förra året, utöver dem man redan vidtagit, för att uppnå målet på tio månader för beslut i varumärkesä- renden, och vilka åtgärder jag avser att vidta om det inom kort visar sig att nya ärenden ej kommer att kunna behandlas inom tio månader. Jag ser mycket allvarligt på Patent- och registre- ringsverkets alltför långa handläggningstider. I bud- getpropositionen för år 1999 konstaterar regeringen när det gäller PRV att "måluppfyllelsen för närvaran- de inte är tillfredsställande och att det är särskilt vik- tigt att komma tillrätta med långa handläggningstider vid bolagsavdelningen i Sundsvall och varumärkes- avdelningen i Söderhamn. De alltför långa handlägg- ningstiderna måste framöver ägnas den största upp- märksamhet och prioriteras under budgetåret." PRV genomförde för att säkra en hög produktion på varumärkesavdelningen en förstärkning av sin organisation under 1999 och tog in ytterligare perso- nal. Enligt uppgifter från PRV gav detta tillfälligt en negativ effekt på produktionen under denna höst då de mest erfarna handläggarna måste användas som handledare. Förstärkningen av organisationen börjar därför först i februari och mars innevarande år ge resultat. Avdelningen har för närvarande 115 anställda, varav 40 handläggare på varumärkesområdet. Då jag mot slutet av förra året fick indikationer om att PRV inte på egen hand skulle kunna klara av att komma till rätta med de alltför långa handlägg- ningstiderna beslutade jag den 8 november 1999 att en översyn skulle göras av PRV:s verksamhet avse- ende främst ärendeprocesser, styrning och ekonomi. En konsult har således anlitats som stöd åt myndig- heten i arbetet med att komma till rätta med de pro- blem som uppstått i verksamheten. Konsultuppdraget gäller bl.a. att närmare kartläg- ga och analysera de förhållanden i PRV:s verksamhet som har betydelse för att uppnå rimliga handlägg- ningstider ur ett kundperspektiv. I uppdraget ingår att göra en analys av processer och flöden vid bolags- och varumärkesavdelningarna. En genomgång ska göras av rutiner och arbetssätt när det gäller ärende- hanteringen för att snabbt uppnå och säkra godtagba- ra handläggningstider. Analysen ska utmynna i för- slag till åtgärder som åstadkommer att ärendehante- ringen blir snabb och effektiv med kort beslutstid vid de bägge berörda avdelningarna. En förstudie har redovisats till departementet i början av mars. Uppdraget ska nu utföras skyndsamt och innehålla analys samt konkreta förslag till åtgär- der så att genomförandet kan påbörjas och, nog så viktigt, resultat uppnås under innevarande år. Rap- porteringen av hur arbetet fortskrider sker etappvis och de samlade förslagen ska redovisas skriftligen senast den sista augusti 2000. Jag har dock, efter att ha tagit del av den inledande förstudien, gott hopp om att åtgärder för att korta handläggningstiderna som en följd av detta arbete ska kunna genomföras redan före sommaren.
Anf. 63 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m): Fru talman! Jag får tacka statsrådet Sahlin för detta svar. När vi senast hade debatt i detta ärende den 7 maj 1999 var ministern sprudlande av optimism om att handläggningstiderna skulle klaras i rimlig tid och att den då aktuella väntetiden på 20 månader skulle kunna reduceras med kraftfulla insatser redan till utgången av år 1999. När jag i den förra debatten kanske uppfattades som något misstänksam eftersom jag trodde att nog kraft inte lades på dessa frågor fick jag ett svar av statsrådet som jag vill citera: "Om regeringen vid sin uppföljning, som ju sker hela tiden nu under våren, skulle finna minsta tecken på att handläggningstiden inte förkortas på önskvärt sätt, kommer vi att vidta ytterligare åtgärder". Den bedömningen skulle ha gjorts före sommaren i fjol. Det tillsattes en utred- ningsman i november 1999, när läget var kaotiskt. Statstrådet menade att handläggningstiderna måste förkortas för näringslivets skull. Jag vill åter- igen citera: "Det är också i förlängningen av betydel- se för tillverkningen och jobben och förstås för till- växten". Vi har i dag en än värre situation än vi hade vid den förra debatten i detta ärende. Nu är handlägg- ningstiderna 25 månader för varumärkesansökningar. Jag måste tyvärr konstatera att det är precis det som vårt näringsliv inte skulle behöva uppleva. Det är mycket diskussioner om samtalsgrupper som har svårt att komma fram i olika ärenden, men här handlar det inte om att ärendet går framåt; här handlar det faktiskt om att det går bakåt. Jag skulle vilja fråga statsrådet vilka besked som hon och jag måste ge till småföretagarna när vi är ute. Vad ska vi ge dem för besked denna gång, när de väntar på ärenden som är över två år gamla?
Anf. 64 Statsrådet MONA SAHLIN (s): Fru talman! Jag vill understryka - även om det kanske inte ser ut som om jag sprudlar av optimism - att jag och interpellanten fortfarande är rörande över- ens om att det är en katastrof och att det är pinsamt, men att det framför allt är mycket allvarligt för de berörda företagen att vi står här nu, nästan ett år efter det förra tillfället, och har en på en del områden värre situation när det gäller tiden för hanteringen av dessa patentansökningar och varumärkesansökningar. Jag sade då, och jag upprepar - till vilken tröst kan vi diskutera - att det är oacceptabelt. Jag kände under en lång tid förra året en sprud- lande optimism och hade faktiskt också en ganska välgrundad, trodde jag, uppfattning om att PRV skulle klara att få ned handläggningstiderna mycket närmare målet. Det är, precis som nämndes här, tio månader. I dag är handläggningstiderna en månad längre, och det är inte acceptabelt. Under hösten, när det gick att se att det inte blev som PRV sade att det skulle bli, konstaterade jag att det inte räcker och att vi måste sätta in extra arbete och tillsätta en konsult. Jag inser att både PRV:s och min egen trovärdig- het står på spel när jag nu än en gång står här och säger att handläggningstiderna måste ned till 10 må- nader för varumärkesansökningarna - de nationella - 10 månader för de internationella varumärkesansök- ningarna och 11 månader för mönsteransökningar. Det är där som vi hela tiden har lagt kraven i regle- ringsbreven. Jag hoppas att jag med det beslut som vi då fatta- de och det sätt som vi nu kommer att följa upp det på, och med det intensiva arbete som vi nu bedriver till- sammans med PRV, har visat att jag har gott hopp om att handläggningstiderna ska kunna kortas redan före sommaren, som jag slutade mitt interpellationssvar med.
Anf. 65 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m): Fru talman! Det kan finnas många orsaker till att vi har den här situationen. Kanske kan man drista sig till att gissa att det inte alltid är lyckligt med utlokali- seringar för att skapa sysselsättning på en ort. Man kan ju se att det drabbar tiotusentals företag som kanske skulle ha skapat betydligt fler arbetstillfällen i vårt land om handläggningen hade gjorts i tid. Jag lyssnade med Patent- och registreringsverket tidigare i dag för att höra hur de ligger till. Nu har man, som de säger, fått fart på det här. Med full re- spekt - alltså inget klander, för de har mycket jobb - vill jag ändå säga att de just nu klarar ungefär 766 ärenden i månaden. Det är då ett genomsnitt för det här året. Men 857 ärenden kommer in. Det går alltså fortfarande utför trots att man tycker sig ha fått fart på detta. Jag har gjort ett litet tankeexperiment. Om vi skulle lyckas höja kapaciteten med ytterligare 25 % på PRV kommer det att ta fem och ett halvt år att klara av den mängd ärenden som nu ligger, och då ska vi veta att det också kommer in extraärenden. Det gläder mig att statsrådet nu säger att det ska till ännu kraftfullare insatser men jag är ändå mycket bekymrad. Jag hoppas verkligen att statsrådet och jag inte ska behöva stå här igen om ett år och debattera detta men den saken är klar att för det svenska nä- ringslivets skull och för småföretagarna och de nya jobben kommer jag åtminstone att försöka driva på ministern så att hon gör absolut allt som står i hennes makt här.
Anf. 66 Statsrådet MONA SAHLIN (s): Fru talman! Självfallet finns det förklaringar till en del av de problem som vi nu diskuterar och själv- klart hör flytten dit. Det är också så att den totala mängden ansökningar sedan flytten, alltså sedan år 1998, har ökat med 35 %. Det har att göra med vad vi, tror jag, diskuterade vid förra tillfället, nämligen det väldigt ökade intresset t.ex. kring EU-varumärket. Men bortsett från det ska man som företagare ha rätt att få sina ärenden avgjorda inom rimlig tid. För an- svariga politiker och myndigheter är det en uppgift att se till att det finns både resurser och erforderliga metoder så att det blir rimliga handläggningstider också på detta område. Jag vill således understryka att jag gör precis som interpellanten säger och inte bara hör mig för utan försöker också agera som minister, både i en dialog och när det gäller att ställa resurser till PRV:s förfo- gande så att vi får en förändring. Annars är det väl- digt allvarligt för de företag för vilka det här är så oerhört viktigt. Avslutningsvis vill jag bara säga att jag är överty- gad om att vi, om det inte skett en förändring, åter- igen kommer att stå här i talarstolen. Ihop med att det är viktigt för företagen kan jag ta detta som ännu ett skäl till att det är viktigt att få ned handläggningsti- derna.
Anf. 67 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m): Fru talman! Det är rätt uppfattat. Vi kommer alltså att stå här igen om det inte blir en rättelse. Mycket folk har ju anställts och det är bra att man har gjort det som ett försök att klara av situationen. Ytterligare ca 40 personer har nämligen anställts under 1999. Men det gör mig egentligen ännu mer oroad över situationen, för trots nyanställningarna - jag vet att det är fråga om introduktioner osv. - kommer inte mängden liggande ansökningar att minska. Här måste det till verkligt radikala insatser. Förra gången nämnde statsrådet Madridavtalet och även den här gången tar statsrådet upp det. Men det är särskilda insatser och särskild personal för det, så det ska inte påverka varumärkesavdelningen. Det finns en särskild avdelning för internationella ansök- ningar. Tyvärr är det inte det som påverkar situatio- nen. Jag tackar, som sagt, för informationen och hop- pas att vi inte ska behöva mötas igen i en debatt om PRV.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på interpellation 1999/2000:292 om samverkan mellan polis och sociala myndigheter
Anf. 68 Justitieminister LAILA FREI- VALDS (s): Fru talman! Beatrice Ask har frågat vilka insatser regeringen planerar för att utveckla samarbetet mellan polis och sociala myndigheter i fråga om kvinno- misshandel. Bakgrunden till Beatrice Asks fråga är bl.a. den tragiska händelse som inträffade i slutet av februari i år, då en kvinna blev knivhuggen av sin f.d. man på en barnavårdscentral i Märsta. Beatrice Ask efterlyser förbättrade polisinsatser när det gäller våld mot kvin- nor, t.ex. utbildningssatsningar i s.k. hotbildsanalyser. Dessutom anser hon det påkallat med ett bättre sam- arbete mellan polis och socialtjänst. Jag har i tidigare interpellations- och frågesvar klart uttalat hur viktig regeringen anser att frågan om kvinnofrid är och samtidigt ett flertal gånger utförligt redogjort för regeringens samlade satsningar på om- rådet. Av det skälet kommer mitt svar till Beatrice Ask att gälla främst polisen. Polisen och socialtjänsten spelar var och en för sig en viktig roll när det gäller att skydda och hjälpa utsatta kvinnor. Det är naturligtvis nödvändigt att myndigheterna också samarbetar med varandra. Ge- nom samverkan ökar myndigheternas möjligheter att dra nytta av varandras erfarenheter och utveckla ar- betsmetoder som leder till förbättrade och mer ända- målsenliga åtgärder i de enskilda fallen. I regleringsbrevet för polisväsendet för inneva- rande år har regeringen uttalat att polisens insatser för att förebygga och beivra våld mot kvinnor och barn ska intensifieras och förbättras. I regleringsbrevet sägs också att polisen ska utveckla samarbetet med andra myndigheter inom och utom rättsväsendet och med frivilligorganisationer. Jag tycker att det är glädjande att Socialstyrelsen nyligen tagit initiativ till "Nationell samordning för kvinnofrid" för att stärka samarbetet inte bara social- tjänsten och polisen emellan, utan också mellan samtliga myndigheter som berörs av regeringens beslut i december 1997 om myndighetsgemensamma uppdrag om våld mot kvinnor. Regeringsbeslutet innebär att vissa myndigheter har fått specifika uppdrag. Rikspolisstyrelsens upp- drag består i att bl.a. inventera och till regeringen rapportera vilka särskilda insatser som görs vid lan- dets samtliga polismyndigheter när det gäller våld mot kvinnor. I sin första delrapport i juni 1999 kon- staterar Rikspolisstyrelsen att det finns brister i poli- sens arbetsrutiner och att det pågår ett koncentrerat utvecklingsarbete för att åtgärda problemen. Av Rikspolisstyrelsens andra delrapport i mars i år framgår att utvecklingsarbetet fortsätter, bl.a. ge- nom särskilda utbildningsinsatser. Polismyndigheter- na arbetar också vidare med att effektivisera utred- ningsverksamheten och med att utveckla den lokala samverkan med berörda myndigheter och organisa- tioner. En viktig uppgift för polismyndigheterna är att förstärka skyddet för hotade och förföljda kvinnor. Sedan december 1999 pågår ett arbete med att ut- veckla den s.k. SARA-modellen för hotbildsbedöm- ningar. Målsättningen är att polisen ska ha sådana rutiner att den snabbt och oavsett tid på dygnet kan bedöma vilket hot en kvinna är utsatt för. Dessutom görs uppgraderingar av sådan teknisk utrustning som har betydelse för utsatta kvinnors skydd, t.ex. av de s.k. larmpaketen och polisens egen tekniska utrust- ning. Jag har också fått veta att Polismyndigheten i Kalmar län avser att hålla en konferens om hot- och riskbedömningar i början av april i år. Vid konferen- sen kommer bl.a. polisens genomförande av den nämnda SARA-modellen att diskuteras. Dessutom kommer Rikspolisstyrelsens helt nya brottsofferhand- bok och det SARA-relaterade Kvinnofridsprojektet i Västerbotten att presenteras. Inbjudna till konferensen är bl.a. Justitiedepartementet, Säkerhetspolisen, Riks- åklagaren, Socialstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen och flera polismyndigheter. För att åstadkomma ett bättre skydd och en gene- rellt sett bättre livssituation för de utsatta kvinnorna bedrivs alltså för närvarande ett omfattande och am- bitiöst utvecklingsarbete inom polisen och social- tjänsten och dessa myndigheter emellan. Med anled- ning av det finner jag inte skäl att i dag vidta några ytterligare åtgärder på området.
Anf. 69 BEATRICE ASK (m): Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret på interpellationen. Det är, som justitieministern framhåller i svaret, en mycket tragisk bakgrund till att jag ställt interpellationen. Det var en kvinna som blev knivöverfallen på barnavårdscentralen i Märsta av sin före detta man. I det här fallet är det ju så uppenbart att polis och sociala myndigheter inte samarbetar tillräckligt, alter- nativt att man har olika uppfattningar eller i varje fall gör olika bedömningar med ödesdigra följder. Det här kan vi naturligtvis inte acceptera i längden. Därför är det naturligtvis bra att vi är överens om vikten av samarbete mellan olika myndigheter för att komma till rätta med kvinnovåld. Jag läser i svaret att samarbetet ska utvecklas genom bl.a. insatser från Socialstyrelsen. Och det är väl bra. Det jag undrar lite grann när man konstaterar att polisen får många direktiv - och det är justitieminis- terns ansvar - är om motsvarande sägs till andra myndigheter i liknande dokument och anvisningar. Ibland har jag en känsla av att det haltar på två håll, och då blir det inget samarbete vare sig man vill eller inte. Jag tror att det är alldeles nödvändigt att det finns en entydig inställning från olika myndigheter om att försöka hitta en gemensam bedömning och att hantera det. Jag noterar också att regeringen anser att det är en viktig uppgift att polisen förstärker sina insatser för att skydda hotade och förföljda kvinnor, och det är väl bra. Problemet är att ser vi till Stockholms län är poli- sens arbete i dag närmast inriktat på att försöka dra ned verksamheten för att klara sin budget. Man kan naturligtvis - och det är nödvändigt - göra priorite- ringar, och kvinnofridsfrågor är centrala. Men det finns ju också en verklighet att hantera. Jag tror inte att det är möjligt att utan ordentliga resurser bidra till det stöd som hotade kvinnor behöver. En fråga till ministern är om man ska tolka det här svaret som att regeringen är beredd att tillföra polisen ökade resur- ser, kanske t.o.m. öronmärka resurser, för arbete för att skydda hotade kvinnor. Jag tror inte heller att det är helt enkelt att hantera det här. Man kan lätt få det intrycket i en politisk debatt. Jag är glad över att konstatera att det sker en hel del utvecklingsinsatser när det gäller både hot- bildsanalys och annat. Däremot blir jag besviken när man i svaret får veta att regeringen nu tycker att det är bra som det är. Jag tror inte alls att vi med automatik kan säga att de här problemen kommer att försvinna ens med det som pågår i dag. Det krävs en del konkreta insatser. I Sverige kan man ju bryta mot besöksförbud utan att få straff. Man kan t.o.m. mörda sin f.d. fru om man är på permis efter att ha blivit dömd för att ha miss- handlat henne. Sedan kan man t.o.m. få vårdnaden om de gemensamma barnen. Det här är något som fullständigt bryter mot den inställning som medborgarna har. Jag tror att det är viktigt att öka samarbetet också när det gäller permis- sionsbestämmelserna. Det måste finnas en entydig linje om att man inte kan ägna sig åt den här typen av aktiviteter när man är på permission. I synnerhet de som är dömda för kvinnofridsbrott måste ju hållas ganska kort. Jag skulle också vilja fråga ministern om det ändå inte är dags att fundera över tanken på någon typ av stödperson för misshandlade eller hotade kvinnor. En levande person som har till uppgift att stödja en hotad kvinna kan ju också bidra till ett bättre samarbete mellan de olika instanser och myndigheter som har att hjälpa kvinnan.
Anf. 70 Justitieminister LAILA FREI- VALDS (s): Fru talman! När det gäller samarbete mellan myn- digheter och uppdrag till de olika myndigheterna gavs det ett myndighetsgemensamt uppdrag av regeringen i samband med kvinnofridspropositionen just för att markera att det här krävs en bred satsning. Det krävs att det är många myndigheter inom olika sektorer av samhället som utvecklar sina metoder och som också gör det tillsammans. Därutöver fick en del av myn- digheterna specifika uppdrag. Till dem hör Socialsty- relsen och den sociala sektorn. Jag har lämnat mer detaljerad information om detta tidigare i riksdagen i samband med bl.a. interpellationer. Dessutom utvecklas det lokalt olika samarbets- former inom ramen för det som styrs av de centrala myndigheterna, Rikspolisstyrelsen och Socialstyrel- sen, när vi nu talar om de två myndighetstyperna. Dessutom sker det också en utveckling när det gäller det lokala samarbetet på lokal nivå. Det sker i olika former. Ett medel för att utveckla ett samarbete för att ge bättre skydd och stöd till kvinnor sker t.ex. inom ramen för de lokala brottsförebyggande råden, som numera finns i över 160 av våra kommuner. Det ser jag som ett oerhört värdefullt inslag när det gäller att utveckla samhällets förmåga att ge utsatta kvinnor skydd och stöd. Jag har inte på något vis, tycker jag, uttalat mig på ett sådant sätt att det skulle kunna sammanfattas på det viset som Beatrice Ask gör, nämligen att det är bra som det är. Det är väl snarare tvärtom. Genom det svar jag har givit här och i alla andra tidigare debatter vi har haft här i riksdagen i den här frågan har jag tvärtom understrukit: Det är inte bra som det är. Det är också bakgrunden till den satsning som re- geringen gör på det här långsiktiga och breda sättet. Det krävs ett långsiktigt medvetet utvecklingsarbete för att öka vårt samhälles förmåga att hjälpa och stödja de här kvinnorna. Vid sidan av den utveckling som sker på grund av de särskilda specifika uppdragen arbetar vi givetvis med andra specifika frågor som berör det här områ- det. Det har att göra med att utveckla besöksförbud, att överväga användande av elektronisk övervakning i samband med besöksförbud. Det handlar om att kri- minalvården utvecklar sina metoder för att tillämpa permissionsreglerna på ett sådant sätt att inte kvinnor utsätts för fara, etc. Inom ramen för det här interpellationssvaret kan jag inte återigen upprepa alla de olika frågor som är aktuella i det här sammanhanget. När det gäller stödperson till kvinnor är det en central del av de här uppdragen. Det är en central del att säkerställa att myndigheterna ger det stöd som kvinnorna behöver i form av personer som har det uppdraget. Det kan vara inom polismyndigheten, det kan vara inom den sociala myndigheten. Det ingår i det här utvecklingsarbetet. Jag har närmare givit svar också på den frågan i en tidigare interpellation från Beatrice Asks partikollega, Gun Hellsvik. Jag hänvi- sar till det.
Anf. 71 BEATRICE ASK (m): Fru talman! Jag ber att få tacka också för det sva- ret. Det är naturligtvis omöjligt för mig att vara speci- alist på det område som statsrådet är specialist på. Jag har inte heller möjlighet att gå igenom alla interpella- tionssvar. Men jag tycker att det är bra att det finns ett brett arbete på det här området. Det jag ändå funderar över när det gäller samar- betet är om man verkligen analyserar det här fallet och ser efter hur det kan komma sig att sociala myn- digheter och polisen uppenbarligen gör så olika be- dömningar. Vad är det som fallerar? Det har ju inte hänt en gång, det händer många gånger. Varför kunde polisen inte göra mer? Var det så att det var resurser som brast? Fanns det därför inte någon möjlighet för polisen att svara upp mot de förväntningar man kan säga att den bedömning socialtjänsten gjorde egentli- gen skulle ha krävt? Det här är ju viktiga frågor att få svar på. Man kan naturligtvis säga att det får komma fram i utveck- lingsarbetet. Jag är rätt angelägen om att det görs. Sedan är det spännande, tycker jag, att höra att statsrådet nu säger att man arbetar för att utveckla besöksförbudet och att man funderar över det här med elektronisk övervakning. Det här är ju konkreta ex- empel på sådant som efterfrågas av många utsatta kvinnor. Jag tycker att det är viktigt att vi får kon- kreta förslag och idéer, för det här är ju inte enkelt. Det man då kan fråga sig är: Kommer det sådana här förslag? Kan vi förvänta oss att regeringen kommer att lägga fram förslag som innebär att vi får se att det blir tuffare med permissionsregler, att vi får tuffare regler kring besöksförbud, att man säger ja till elek- tronisk övervakning? Det vore intressant att få det. Sedan låter det nu på ministern som att jag säger att ministern har sagt att allting är bra. Det var inte det jag sade. Men interpellationssvaret avslutas med att ministern konstaterar att det pågår ett intensivt utvecklingsarbete. Det är jag mycket medveten om. Det gäller också samarbete mellan myndigheterna. Med anledning av det här, säger ministern, finns det inte några skäl att vidta ytterligare åtgärder på områ- det. Det var närmast det jag hänvisade till. Det tror jag är fel. Jag tror att det behövs många fler åtgärder även om man ibland måste vänta på de snöbollar man har satt i rullning för att få resultat. Vi har ju en situation i dag som är helt oaccepta- bel när det gäller kvinnofriden. Det är många kvinnor runt om i Sverige som är oroade, som är förföljda och som far illa. Vi tvingas gång på gång läsa om kvinnor som har blivit misshandlade, överfallna, t.o.m. mör- dade. Det är klart att människor då ställer krav på insatser och åtgärder. Det handlar inte, menar jag, om att man är nöjd därför att det är som det är. Men jag tror att vi i riksdag och regering ändå måste ta initia- tiv. Det förefaller av svaret att döma som om man nu får sådana här stödpersoner. Jag har kontakt med många kvinnor som hör av sig, och det verkar tyvärr inte alls som om de har fått kontakt med en person som de kan ha förtroende för och kontinuerligt talar med, en person som känner ett ansvar för att samord- na insatser till kvinnans trygghet. Detta är en brist. Jag tror att det krävs ett personligt ansvar från någon. Ofta känner de här kvinnorna tyvärr att de bollas mellan olika myndigheter och instanser och att ingen egentligen fullföljer det ansvar som vi tycker att myndigheterna ska ta för att lag och ordning ska upprätthållas. Jag har uppfattat att det råder en otrygghet. Min sista fråga i den här interpellationsdebatten blir om dessa kvinnor verkligen borde få en sådan här personlig kontakt med en människa som tar tag i det hela. I så fall måste vi se till att det förverkligas i praktiken.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på interpellation 1999/2000:302 om lagstiftning mot pornografi genom Internet
Anf. 72 Justitieminister LAILA FREI- VALDS (s): Fru talman! Ulla-Britt Hagström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka lag- stiftningen mot grov pornografi och våldspornografi som kan hämtas via Internet. Internet är ett fantastiskt hjälpmedel för kommu- nikation över alla gränser. Samtidigt är nätet natur- ligtvis användbart också för brottslig verksamhet. Att sprida våldspornografi, dvs. skildringar av sexuellt våld eller tvång, är redan straffbart genom brottsbalkens bestämmelse om olaga våldsskildring. Det behöver inte alls vara fråga om allvarligt våld eller tvång. Även om den person som utsätts för det - enligt skildringen - ger sken av att samtycka till eller t.o.m. uppskatta det sexuella våldet, är en skildring av sådant våld i princip otillåten. Bestämmelsen är till- lämplig också på sådan spridning som sker via Inter- net. Straffet är böter eller fängelse i högst två år. Sådana pornografiska skildringar som inte träffas av straffbestämmelserna om olaga våldsskildring eller barnpornografibrott är däremot inte, på grund av sitt innehåll, förbjudna att sprida. Det som är tillåtet att yttra och skildra i andra sammanhang är också tillåtet att yttra och skildra på nätet. Och så måste det också vara enligt min mening. Vi kan inte ha andra regler för vad som t.ex. utgör olaga våldsskildring i fråga om yttranden på Internet än när det gäller yttranden i en tidning eller på ett möte. I sammanhanget kan det också nämnas att yttrandefrihetsgrundlagen i vissa fall kan vara tillämplig på kommunikation på Inter- net. En helt annan typ av reglering är den som tar sikte på att hindra ett utbud som riktar sig till just ungdo- mar. Bestämmelserna i 16 kap. brottsbalken om för- ledande av ungdom (12 §) och otillåten utlämning av teknisk upptagning (10 c §) är exempel på regler av sådant slag. Bestämmelsen om förledande av ungdom är avsedd att tillämpas på en mer planenlig spridning av skrifter, bilder eller tekniska upptagningar till just barn och ungdom, t.ex. genom distribution i närheten av en skola. Bestämmelsen om otillåten utlämning av teknisk upptagning är tillämplig när någon i förvärvs- syfte lämnar ut tekniska upptagningar med visst inne- håll till den som är under 15 år. Denna typ av regle- ring kan användas bara när fysiska, individuellt be- stämbara, exemplar av framställningar sprids till just ungdomar. Den kan däremot inte användas för att generellt begränsa ett utbud som riktar sig till allmän- heten, även om det därmed också finns risk för att ungdomar tar del av utbudet. Men det finns nog anledning att tro att en hel del av den pornografi som sprids på nätet är brottslig. För att komma åt brottslig verksamhet på nätet krävs ett modernt och effektivt rättsväsende, som kan utreda brotten på ett bra sätt, och en lagstiftning som förser myndigheterna med de verktyg som behövs. Vi har sådan lagstiftning i Sverige. Vi har som bekant dess- utom särskild lagstiftning som innebär att de som tillhandahåller s.k. elektroniska anslagstavlor har skyldighet att hindra spridning av exempelvis olaga våldsskildring samt att ha rimlig uppsikt över de tjänster som erbjuds. Här liksom i andra sammanhang är upptäcktsris- ken en viktig brottsförebyggande faktor. Enligt min mening är det ett ansvar också för det civila samhället att verka för en laglig användning av nätet. De stora Internetoperatörerna arbetar mycket med självregle- ring, vilket är utmärkt. Branschen har nog många gånger de bästa förutsättningarna att utveckla de flexibla metoder som krävs. Men lärare, föräldrar och andra som upptäcker olagligt material på nätet kan naturligtvis och bör uppmuntras att påtala detta för polisen och Internetoperatörerna. Men även om vi således har möjlighet att ingripa mot otillåten pornografi som sprids via Internet inom Sverige, går det inte att komma ifrån att personer som vill använda Internet för att sprida brottsligt material ofta är väl medvetna om att ingripande kan ske om de sprider materialet från Sverige. Dels är det troligt att de svenska operatörerna tar bort deras material, dels riskerar de naturligtvis ingripanden från svenska myndigheter. De vänder sig därför gärna till utländ- ska operatörer och sprider sitt material från servrar utomlands. Man kan därför inte blunda för att nationella be- stämmelser mot brott på Internet har sina begräns- ningar. Insatser enbart i Sverige är alltså inte tillräck- liga. Jag vill framhålla att Sverige deltar mycket ak- tivt i det omfattande internationella arbete gällande IT-brottslighet som nu pågår inom bl.a. EU och Eu- roparådet. Jag har nu besvarat Ulla-Britt Hagströms fråga främst utifrån de områden som jag som justitieminis- ter ansvarar för. Av mitt svar framgår att jag inte ser hur en ändrad svensk lagstiftning kan motverka den problembild som beskrivs i interpellationen. Enligt min mening är det i stället viktigt att arbeta med att stärka unga flickors och pojkars självkänsla och att på olika sätt ge dem kunskap om relationer och sexuali- tet. Det behövs positiva motbilder till de negativa bil- der av sexualitet som annars riskerar att få stå oemot- sagda. Här har vi alla ett ansvar. Det må sedan gälla i vårt arbete, oavsett om vi representerar riksdag eller regering, myndigheter, organisationer, skolan eller någon annan eller i privatlivet, som t.ex. föräldrar.
Anf. 73 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd): Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för ett seriöst och genomarbetat svar. Porrindustrins tekniska landvinningar måste stop- pas. Tillgängligheten av grov pornografi och vålds- pornografi har exploderat. En stor andel av handeln på Internet är relaterad till porr. Lagstiftningen mot porrindustrins verksamhet måste skärpas för att alle- mansrätten till Internet ska kunna främjas. Lagen säger att den som tillställer pornografisk bild utan föregående beställning ska dömas till böter eller fängelse i högst sex månader, och detta borde också gälla vad avser Internet. Vid enkla sökningar på datorn kan skärmen fyllas med mycket grov por- nografi. Om jag tar emot ett till mig adresserat brev eller e-postmeddelande som innehåller sådan infor- mation, är tillställandet straffbart, men om man vid en sökning bara råkar klicka fel, kan man ändå få infor- mationen till sig. Jag tycker att också sådant tillstäl- lande borde omfattas av lagstiftningen. Trots lagstiftning finns det grov barnpornografi med orala, vaginala eller anala övergrepp utförda av en vuxen att tillgå på nätet. Porrindustrin driver på den tekniska utvecklingen för att nå ut till alla över- allt. T.ex. koppleri är av tradition straffbart. Man får inte tjäna pengar på att någon "annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning". Man måste försöka hitta ett sätt att få in dessa skildringar under lagstiftningen om Internet. Fru talman! Av det svar som jag fått från justitie- minister Laila Freivalds förstår jag att vi egentligen helt följer samma linje. Båda vill vi bekämpa den grova porren på Internet. Vi vill också skapa motbil- der och gå före med gott exempel. Jag noterar särskilt justitieministerns sista meningar: "Här har vi alla ett ansvar. Det må sedan gälla i vårt arbete, oavsett om vi representerar riksdag eller regering, myndigheter, organisationer, skolan eller någon annan i privatlivet, som t.ex. föräldrar." Visst har vi lagar, men de räcker inte, och de tol- kas inte alltid på rätt sätt. Vi har 16 kap. 10 a § brottsbalken om spridande, upplåtande, förevisande eller tillgängliggörande av barn samt också innehav av barnpornografibilder. Vi har 16 kap. 10 b § brotts- balken, som berör stillbild, film, videogram, televi- sionsprogram eller andra rörliga bilder. Straff kan enligt denna paragraf utdömas för olaga våldsskild- ring. Vi har 16 kap. 11 § i brottsbalken om förevisan- de av pornografisk bild ägnad att väcka anstöt. Straff kan utdömas för otillåtet förfarande med pornografisk bild. Detta gäller också, som jag tidigare berörde, för per post eller på annat sätt sänd bild utan föregående beställning. Jag tycker att motsvarande också skulle kunna ske vid en felaktig sökning på Internet, även om det är den drabbade själv som klickar fel. Vi har vidare 16 kap. 12 § i brottsbalken om för- ledande av ungdomar. Efter vad jag förstår kan an- svar enligt 16 kap. 10 a och 10 b §§ gälla för publice- ring på en websida, medan ansvar enligt 16 kap. 11 och 12 §§ förutsätter att pornografiska bilder sänds direkt till mottagare, t.ex. via e-post. Jag vill därför ställa två frågor till justitieminister Laila Freivalds. Borde inte lagstiftningen kunna bli tydligare vad gäller 16 kap. 11 § brottsbalken om att sända eller på något annat sätt tillställa någon porno- grafisk bild utan föregående beställning? Det borde vara så just därför att ett enkelt sökande inte är ett medvetet sökande. Jag vill också ha bekräftat det som Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt, har framfört. Hon har hävdat att justitieminister Laila Freivalds redan år 1995 fick ett förslag som skulle slå hårt mot den svenska porrindustrin. Det baserades på att koppleri av tradition är straffbart och att man inte får tjäna pengar på att någon annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot betalning.
Anf. 74 Justitieminister LAILA FREI- VALDS (s): Fru talman! Internet omfattas av den lagstiftning vi har. Låt mig vara väldigt tydlig på den punkten, eftersom det förefaller att Ulla-Britt Hagström ändå har något slags uppfattning att lagstiftningen inte omfattar Internet. Det gör den. Det kan inte råda något tvivel om det. När det gäller möjligheten att tillämpa olika be- stämmelser på Internet är jag inte säker på att det är några otydligheter i lagstiftningen som skapar svårig- heterna. Det kan ha att göra med att svensk lagstift- ning gäller för handlingar som begås i Sverige. Vid användande av Internet kan den som ansvarar för vissa sändningar befinna sig någon annanstans. Det kan vara en förklaring till att man inte upplever det som att vår svenska lagstiftning fullt ut är effektiv i förhållande till allt det som sänds på Internet. När det gäller möjligheterna att använda koppleri- bestämmelserna på pornografi i mer vidare bemärkel- se än vad som kan ske i dag vill jag säga att den skiss på en lagstiftningslösning som kom för några år sedan är omhändertagen i en utredning. Sexualbrottsutred- ningen har fått i uppdrag att överväga på vilket sätt man skulle kunna vidga användningen av koppleribe- stämmelsen. Den skiss till lösning som då fanns var icke av det slaget att den kunde läggas till grund för ett lagstiftningsarbete. Däremot tror jag att Sexual- brottsutredningen kommer med ett förslag som inne- bär att man har övervägt på vilket sätt den bestäm- melsen skulle kunna få vidgad användning.
Anf. 75 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd): Fru talman! Jag tackar justitieminister Laila Frei- valds för det. Det vore ett bra steg om vi finge en bra kopplerilag som skulle kunna motverka detta. Jag har två sidor här med lagstiftning för Internet, och jag vet att lagstiftningen gäller Internet. Men det finns ändå tveksamheter. Jag kan t.ex. läsa: Under vissa begränsade förutsättningar kan publiceringar av pornografiska bilder på Internet omfattas av grund- lagsskydd enligt yttrandefrihetsgrundlagen eller tryckfrihetsförordningen. Ett företag som säljer por- nografiska videofilmer eller ger ut pornografiska tidningar kan således tillhandahålla pornografiskt material i en databas med grundlagsskydd. En ägare till en periodisk skrift av pornografisk karaktär som också publicerar en elektronisk version av skriften på nätet erhåller grundlagsskydd genom den s.k. bilage- regeln i 1 kap. 7 § 2 stycket i tryckfrihetsförordning- en. Jag kan inte tolka lagar på det sättet. Jag är ju lekman. Det här kan justitieministern mycket bättre. Jag tror att vi skulle behöva klarare tolkningsbe- stämmelser i den här frågan, eftersom det växer så lavinartat. Fru talman! Man kan också konstatera att det kommer fram alltmer om Internets möjligheter och svårigheter. I ett TT-meddelande från den 29 februari står: Kampen om Internets frihet hårdnar. Där gällde frågan om det blir lagligt att använda programmen. Det fanns en oro att vi skulle styra för hårt. Den 13 mars kom ett nytt TT-meddelande som gällde försäljning av barnporr på Internet. Där sades att Rädda Barnen varje dag får tio nya uppslag på hur barnporr fortfarande sprids. Den 27 mars talade man om att tiotusentals svenskar är Internetberoende. Det handlar då om spelberoende. Det är lagstiftarens ansvar att skydda. Det handlar som jag ser det framför allt om våra ungdomar och att vi ska göra allt vad vi kan. Det är klart att det går att filtrera bort. Jag efterlyser mer utveckling av s.k. familjefilter som kan ge föräldrar och skola första hjälpen, så att säga. Jag har arbetat som lärare i 30 år. Vi har ett ansvar både som föräldrar och vuxna att lära ungdomar att kunna söka källkritiskt och kunna handleda och veta vad som är nyttigt och vällovligt. Vi vill utnyttja den nya tekniken så långt vi någonsin kan och vill att den ska bli giltig för alla och att alla ska kunna använda sig av den. Det kan här också finnas en annan brist i den svenska lagstiftningen, som kanske inte riktigt hör hit. Det är inte kriminellt att delta i eller ge stöd åt kriminella organisationer som ägnar sig åt våld, hot eller tvång. Det gäller t.ex. rasistiska organisationer som också använder sig av nätet. Det blir problem i skolan när man ska uppmärksamma detta. Sedan skulle jag vilja höra lite grann om hur jus- titieministern anser att vi ska stoppa utvecklingen. År 1967 hade 22 % män och 13 % kvinnor sett porrfilm det senaste året. År 1996 var det 51 % män och 20 % kvinnor. Men det allvarliga är att i åldern 18-24 år var det 76 % män och 35 % kvinnor.
Anf. 76 Justitieminister LAILA FREI- VALDS (s): Fru talman! Det är naturligtvis så, Ulla-Britt Hagström, att pornografi som inte är förbjuden kan ha grundlagsskydd. Det beror på i vilket medium den förekommer. Pornografi som inte är förbjuden be- handlas som vilket annat material som helst. Det finns inga särskilda regler för pornografi i allmänhet. Det finns det för att avgränsa den pornografi som vi inte accepterar. Annan pornografi har samma möjlig- heter och samma skydd som annan information. Det är väldigt viktigt utifrån människors möjlig- heter att själva avgöra vad det är för information de vill ta del av - om de vill se pornografi eller om de inte vill se pornografi - att också skapa tekniska för- utsättningar för det. Det handlar om möjligheter att filtrera bort det som man inte önskar av information. Det gäller alltså att öka den enskilda individens möjlighet att själv bestämma vad man vill se och vad man inte vill se och inte minst öka de vuxnas möjlig- heter att bättre kunna styra vad deras barn och ung- domar får se. Man har i allra högsta grad anledning att uppmuntra kommersiella intressen att utveckla tekniska hjälpmedel av det slaget. När det gäller att det även förekommer otillåten pornografi nämnde Ulla-Britt Hagström att Rädda Barnen är aktivt och finner mycket. Bakgrunden till det är att Rädda Barnen har fått betydande ekonomis- ka bidrag för att starta en telefonjour dit allmänheten kan rapportera in material som man uppfattar som olagligt. Rädda Barnen samarbetar med Internetope- ratörerna och polisen i det här arbetet. Rädda Barnen är en viktig kanal för oss för att kunna stävja den otillåtna pornografin. Sedan var det frågan om deltagande i kriminella organisationer, som jag inte riktigt vet hur den hör hemma här, men låt mig ändå svara på frågan. Frågan om ett aktivt deltagande i kriminella organisationer är föremål för en utredning.
Anf. 77 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd): Fru talman! Jag vill tacka justitieminister Laila Freivalds för svaren. Det är klart att om vi får arbeta länge med detta kommer vi säkert steg för steg att finna lösningar och göra det bättre. Det som är mitt stora bekymmer i dag är hur vi ska hjälpa familjerna och föräldrarna att klara av att handleda sina barn. Det gäller inte minst kvinnor. Det är fortfarande så att det är mest kvinnor som har hand om marktjänsten hemma, även om vi önskar att få en förändring till stånd. Det handlar även om hur vi ska göra i skolan. Jag har här en uppgift att en undersökning av den brittiske forskaren Mark Griffith visar att omkring 70 % av all handel på Internet är relaterad till porr. Nu vill jag inte tro att det är så illa, men är det så, så är det bekymmersamt. Det finns också uppgifter om att porrindustrin till- sammans med narkotika och vapen omsätter mest pengar av allt i världen. Jag inser att det finns bekymmer med att finna la- gar som stoppar allt detta. Men jag tycker också att det är märkligt att de bilder kan vara tillåtna som jag kan få fram när jag inte söker medvetet. Jag kanske bara slår upp ett uppslag med teen girls eller någon- ting sådant, och skärmen fylls med en massa olika löften om att få se de yngsta lagliga. Hela tiden kommer det upp pay now på skärmen. Börjar jag betala gör jag det ju i och för sig medvetet, men det är inte så enkelt för våra ungdomar att veta var gränsen går. Jag tror att vi har ett stort arbete kvar. Även språket blir väldigt mycket inspirerat av detta. Sedan lägger vi tillbaka ansvaret på skolan, och säger att skolan ska se till att eleverna har ett positivt språk. Det är viktigt, men det finns bekymmer.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på interpellation 1999/2000:281 om destruktion av slakteriavfall
Anf. 78 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Lars Elinderson har frågat om miljö- ministern är beredd att vidta åtgärder för att skapa en långsiktig lösning av omhändertagande och destruk- tion av slaktavfall m.m. och s.k. riskavfall, för att därigenom möjliggöra en nedläggning av den nuva- rande anläggningen i Stenstorp. Lars Elinderson har vidare frågat om miljöministern i så fall är beredd att medverka till att detta kan ske på ett sådant sätt att företagets tidsplan för avvecklingen av den nuvarande verksamheten kan hållas. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpella- tionen. De svenska detaljbestämmelserna om omhänder- tagande av animaliskt avfall återfinns i Statens jord- bruksverks föreskrifter (SJVFS 1998:34) om hante- ring av djurkadaver och annat animaliskt avfall. Ge- nom föreskrifterna har EG:s direktiv 90/667/EEG av den 27 november 1990 om fastställande av veterinära bestämmelser för kvittblivning och bearbetning av animaliskt avfall och för att släppa ut detta på mark- naden samt förebyggande av patogener i foder av animaliskt ursprung, och om ändring av direktiv 90/425/EEG genomförts. Enligt direktivet ska i prin- cip allt animaliskt avfall, både s.k. högriskavfall, som bl.a. innefattar kadaver, och s.k. lågriskavfall insam- las och bearbetas i särskilda anläggningar. Det främsta syftet med bestämmelser om omhän- dertagande av animaliskt avfall är givetvis att för- hindra spridning av smittämnen. Den s.k. BSE-krisen visar vad som kan inträffa om inte tillfredsställande regler finns, samt beaktas, i fråga om hur animaliskt avfall ska hanteras och omhändertas. En påminnelse om vikten av detta fick vi för en kort tid sedan genom BSE-fallet i Danmark, som kan antas bero på smitt- överföring via foder som innehållit otjänligt köttmjöl. Jag känner väl till att anläggningen i Stenstorp är den för närvarande enda anläggning i Sverige som är godkänd för att omhänderta och bearbeta animaliskt högriskavfall, och att koncessionen för denna anlägg- ning inte är tillräcklig för att tillgodose de behov som finns i landet. De kvantiteter av högriskavfall som inte kan omhändertas i denna anläggning förs alltså ut till anläggningar i våra grannländer, och då i första hand till Norge, vilket jag anser vara en otillfreds- ställande lösning, och endast acceptabel på kort sikt. Jag anser således att vi själva måste ha möjligheter att ta hand om det animaliska avfall som genereras i landet. Jag har också informerats om de särskilda mil- jöproblem som föreligger i samband med driften av anläggningen i Stenstorp, samt att företaget hittills inte lyckats få tillstånd att etablera en ny anläggning. Min uppfattning i denna fråga är självfallet att en verksamhet av den typ som bedrivs i Stenstorp ska följa gällande bestämmelser på området och bedrivas på ett sätt så att bl.a. närboende inte utsätts för allvar- liga olägenheter samt att dess påverkan på miljön i annat avseende begränsas till acceptabel nivå. Det är min uppfattning att det är nödvändigt att utarbeta en helhetslösning i fråga om omhänderta- gande av animaliskt avfall, som tar hänsyn till såväl smittskydds- som miljöaspekter. Jag avser därför att ta initiativ till ett möte mellan företrädare för dels berörda departement och myndigheter, dels företräda- re för animalieproduktionens organisationer, för att diskutera hur hanteringen av animaliskt avfall ska gå till i Sverige. Jag vill emellertid understryka att det ytterst är de enskilda djuruppfödarnas samt slakteri- anläggningarnas ansvar att se till att det animaliska avfallet omhändertas på ett sätt som är i överens- stämmelse med gällande lagstiftning på området.
Anf. 79 LARS ELINDERSON (m): Fru talman! Tack, jordbruksministern, för svaret på min interpellation! Det är möjligt att arbetsfördel- ningen är sådan att näringsdelen i detta faller på jord- bruksministern, men frågan är komplex och innehål- ler också synpunkter och frågeställningar som har med miljölagstiftningen att göra. Jag hoppas att jag i den fortsatta diskussionen kan få lite klarlägganden i de frågorna också. Jag tackar naturligtvis speciellt för avslutningen i svaret, nämligen att jordbruksministern tänker ta ett initiativ och kalla samman berörda parter och depar- tement samt näringen för en diskussion om hur avfall av denna typ i framtiden ska kunna omhändertas på ett bra sätt. Frågan har många olika dimensioner. Den som jag har pekat på framför allt är naturligtvis den lokala miljön för de människor som bor i Stenstorp och för Falköpings kommun. Jag var kommunalråd i sju år i Falköpings kommun. Det är väl ganska unikt att ett kommunalråd med stöd av en enig fullmäktigeför- samling agerar aktivt för att få bort en verksamhet som sysselsätter 25 personer. Men det har vi gjort, av olika skäl. Under många år har denna fråga varit aktuell. Verksamheten lokaliserades till Stenstorp i ett gam- malt slakteri för över 30 år sedan. Under hela den tiden har den varit ett miljöproblem. Anläggningen ligger i anslutning till bostadsområden - den ligger mindre än 200 meter från dem. Den ligger fortfarande väldigt nära en mejeriverksamhet - en lagerlokal för ost. En sådan här verksamhet skulle i dag inte få etableras enligt miljöbalken på en sådan tomt. Vi har blivit lovade under i varje fall femton av de här trettio åren att miljöproblemen ska lösas av företaget genom olika former av investeringar. I mitten av 90-talet tappade vi tålamodet, och in- såg att vi aldrig kan lösa problemen genom olika former av miljörenande åtgärder. Kommunen erbjöd då företaget möjlighet att etablera sig på någon annan plats i kommunen, men företaget hade då inte förut- sättningar att göra detta. Företaget valde i stället att ansöka enligt miljöbal- ken, med de strängare regler för lokaliseringar som den innebär, om en lokalisering i tre Smålandskom- muner. Företaget ville egentligen inte detta, utan ville i enlighet med miljöskyddslagstiftningen ligga kvar på platsen. Miljöskyddslagstiftningen innebär att man inte kan ompröva verksamheten som sådan, medan miljöbalken innebär att man måste pröva verksamhe- ten efter helt andra regler. Vid en redan lokaliserad och etablerad verksamhet gäller alltså inte miljöbal- ken. Det är den här frågeställningen som jag tycker är viktig. Man hamnade i den situationen att de här tre kommunerna sade nej, trots att företaget ville lokali- sera verksamheten avskiljt - minst 1 500 meter - från bebyggelse, boende eller annan verksamhet. Trots de striktare bestämmelserna fick företaget nej från de tre kommunerna. Därför är det kvar i Stenstorp, mindre än 200 meter från närmaste bostadsbebyggelse, och har begärt en utökning av koncessionen. Det som vi, och framför allt befolkningen i Stenstorp, befarar är att man kan kringgå de bestäm- melser som gäller vid nyetableringar genom att ligga kvar i en befintlig, inte funktionell, anläggning. Den är naturligtvis inte heller vettig ur miljö- och stör- ningssynpunkt. Jag hoppas att denna aspekt också kommer upp i de diskussioner som jordbruksministern ska ta initia- tiv till.
Anf. 80 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Jag föreställer mig att de diskussioner som vi ska föra vid den här hearingen med de berörda kan vara ganska vida. Detta är förvisso ett lokalt problem i Stenstorp. Jag förstår det. Jag förstår också lokalbefolkningen och kommunens företrädare. Det är ju ganska unikt att fatta ett enhälligt beslut för att få bort en anlägg- ning som sysselsätter så pass många människor. Det inser jag också. Då måste det upplevas som ett pro- blem. Jag kan förstå den lokala aspekten. Men det är ju ett nationellt problem också. Vi måste lösa detta. Vi kan inte fortsätta med, och kanske t.o.m. utöka, sändningarna av högriskavfall till våra nordiska grannländer. Det känns inte riktigt rimligt och rätt att göra det. I dag har vi en ganska stor export till Norge och Finland. De här tre kommunerna i Småland har sagt nej. Det finns en kommun i norra Sverige, Nordmaling, som skulle vilja ha detta, men näringen har bedömt att man ännu inte har råd att göra en sådan investe- ring. Här står vi. Jag hoppas att vi ska kunna komma en liten bit närmare svaret genom vår hearing. Det gäller även de saker som Lars Elinderson tar upp, dvs. avgränsningen mot Miljödepartementet som naturligtvis också kommer att vara representerat vid hearingen.
Anf. 81 LARS ELINDERSON (m): Fru talman! Jag har ytterligare en konkret fråga utöver frågan om statsrådet är beredd att ta ett initia- tiv för en diskussion kring den här anläggningen, nämligen om den här diskussionen kan ske från den utgångspunkten att företaget ska hitta en annan eta- blering inom den tid som man har angett från början, dvs. år 2001. Det här är ett så akut problem för be- folkningen i Stenstorp och för Falköpings kommun att det är nödvändigt att få ett besked i den frågan. Kommer detta att långhalas ytterligare ett antal år? Jag ska påpeka ytterligare en sak när det gäller själva etableringen av anläggningen. Det man är rädd för nu är att företaget med hjälp av kapacitetsökning- ar på andra anläggningar i landet kan behålla anlägg- ningen i Stenstorp utan att den prövas enligt de strik- tare bestämmelser som gäller vid nyetableringar. Därför är jag angelägen att få ett besked i frågan, fru talman. Är man beredd att driva den här frågeställ- ningen så hårt när det gäller kraven att flytta verk- samheten att företaget verkligen kan hålla sin tids- plan?
Anf. 82 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Det är svårt för mig att svara klart ja på den fråga som Lars Elinderson ställde av det skälet att omfattningen av koncessionen är föremål för överklagande. Regeringen har att ta ställning till det och därmed också till de eventuella miljöproblemen. Det ligger på Miljödepartementet för beredning just nu. Men vad vi måste komma fram till och vad jag önskar att jag ska kunna medverka till är en lösning i landet. Det ska näringen själv ha ansvar för. Jag ser min roll mer som ett stöd, en hjälpande hand, en ka- talysator eller vad man nu ska kalla det för. Ansvaret ligger till syvende och sist på näringen själv. Det vill jag gärna understryka.
Anf. 83 LARS ELINDERSON (m): Fru talman! Jag tycker också att man ska ha det nationella behovet av anläggningar för att klara den här verksamheten som första utgångspunkt. Men prioritet nummer två måste ju ändå vara att de an- läggningar som finns lever upp till de krav som vi ställer i dag på sådana anläggningar. Då har vi pro- blemet med de två olika lagstiftningskomplexen. Om man väljer att lösa behovet av ökad kapacitet genom att bygga ut någon annanstans eller bygga en mindre anläggning någon annanstans och behålla verksamheten i Stenstorp i den omfattning man har i dag, behöver man inte ens söka dispens för att öka volymen omhändertagande i Stenstorp. Då har vi problemet kvar lokalt. Då landar vi åter i det som var utgångspunkten för min frågeställningen. Kommunen kommer att ha samma problem och vara helt handlingsförlamad. Man kommer att ha händer bakbundna när det gäller åtgärder för att lösa miljöproblemen lokalt i Stenstorp. Detta har man lokalt i kommunen ingen möjlighet att klara. Det kan enbart regeringen och riksdagen göra. Därför vädjar jag åter till statsrådet att beakta den här frågan om etableringen i Stenstorp. Man är be- redda att lösa problemen med annan lokalisering i Falköpings kommun om företaget är intresserat av det, men företaget kan inte ligga kvar på den plats där det ligger i dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
14 § Svar på interpellation 1999/2000:290 om behandling av ekologiskt uppfödda djur
Anf. 84 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Caroline Hagström har frågat vad en lantbrukare som har ekologisk djurhållning ska göra i det fall ett djur blir sjukt och vilka åtgärder jag har för avsikt att vidta för att klargöra tillämpningen av för- ordningen (EEG) 2092/91 om ekologisk produktion. Jag har redan besvarat en riksdagsfråga från Ca- roline Hagström om djurskyddslagens förhållande till rådets förordning om ekologisk produktion. Jag kan gärna upprepa att djurskyddslagen (1988:534) natur- ligtvis även omfattar ekologiska producenter och att djurskyddslagens bestämmelser inte står i strid med rådets förordning om ekologisk produktion. Bestäm- melsen i 2 § djurskyddslagen innebär att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Enligt 9 § djurskyddslagen ska ett sjukt eller skadat djur snarast ges nödvändig vård, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret måste avlivas omedelbart. I 11 § samma lag anges att vete- rinär ska anlitas för operativa ingrepp och att det- samma gäller vid annan behandling i syfte att före- bygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller skada hos ett djur, om behandlingen orsakar lidande som inte är obetydligt. Jag vill poängtera att rådets förordning om ekolo- gisk produktion gäller direkt i medlemsstaterna och så även i Sverige. Enligt förordningen är medlems- staterna skyldiga att upprätta ett godkänt kontrollsys- tem för ekologisk produktion. I Sverige har vi valt en modell med privata kontrollorgan, och i dag är Krav och Demeterförbundet godkända kontrollorgan för ekologisk produktion. Ansvaret för tillsynen över efterlevnaden av rådets förordning om ekologisk produktion ligger enligt förordningen (1995:702) om EG:s förordning om ekologiskt framställda produkter på Statens jordbruksverk och Statens livsmedelsverk. Det finns enligt min mening ingen anledning att ändra det fungerande kontrollsystemet för ekologisk pro- duktion på grund av att förordningen om ekologisk produktion har utökats till att även omfatta regler för ekologisk animalieproduktion.
Anf. 85 CAROLINE HAGSTRÖM (kd): Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Det stämmer som jordbruksministern säger i sitt svar att jag redan har ställt denna fråga tidigare. Anled- ningen till att jag nu tar upp frågan igen i form av en interpellation är att jag inte anser mig ha fått svar på den fråga som jag ställde första gången. Tyvärr måste jag konstatera att ministern här i sitt svar anför att djurskyddslagen inte står i strid med rådets förordning om ekologisk produktion, men det är precis det den gör. Denna åsikt delar jag också med många veterinärer. Jag har uppfattat att Sveriges Veterinärförbund har samma syn på saken. I förordningen står det att djur i ekologisk pro- duktion i första hand ska behandlas med homeopatis- ka medel eller örtmedicin och i andra hand med s.k. skolmediciner. Eftersom det i Sverige är förbjudet för veterinärer att behandla med homeopatiska medel, eftersom det inte finns någon vetenskapligt bevisad effekt av dessa, innebär detta att veterinär kan bli tillkallad först när det visat sig att den alternativa behandlingen misslyckats, och då kan det ju vara för sent. Det finns redan exempel på djur som har avlidit på grund av misslyckade behandlingar med homeo- patiska medel. I EU:s regler för ekologisk djurhållning och i Kravs regler för djurhållning står det att de medel som får användas för behandling ska vara verksam- ma. Detta måste i praktiken innebära att behandling med homeopatiska medel inte är möjlig enligt dessa regler till dess vetenskapliga bevis om deras effekt föreligger. Därmed står den nya förordningen i strid med EU:s krav och Kravs regler, och enligt mitt förme- nande även med svensk djurskyddslag. Fru talman! Därmed kvarstår frågan. Vad rekom- menderar nu ministern de bönder med djur i ekolo- gisk uppfödning som den 24 augusti i år, när lagen träder i kraft, står med ett sjukt djur att göra? Ska de enligt svensk djurskyddslag tillkalla veterinär, och därmed underlåta att följa den nya lagen? Eller ska de enligt den nya lagen först låta behandla djuret med alternativ behandling, och därmed riskera att bryta mot svensk djurskyddslagstiftning och även riskera att bli anmälda för djurplågeri?
Anf. 86 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Låt mig då försöka svara lite tydligare än i det skriftliga svaret. Det är klart att man kan anse att det är en tolkningsfråga när man, om man har ekologisk animalieproduktion och ett djur blir sjukt, står inför att välja ett homeopatiskt preparat eller konventionell s.k. skolmedicin. Enligt min mening finns det inget krav enligt förordningen på att man först ska försöka med homeopatisk medicin innan man använder vanlig skolmedicin. Enligt förordningen ska t.ex. homeopatiska prepa- rat användas hellre än skolmedicin men under förut- sättning att dessa har en effektiv terapeutisk verkan. Det handlar med andra ord om en bedömning innan man väljer behandlingsmetod. Det är ju en bedöm- ning som måste göras i det läget. Det är här som valet kommer in, och det finns ett reellt val. Det här är också ett problem i konventionell pro- duktion. Därför har jag tillsatt en särskild utredare som har till uppgift att försöka att allsidigt belysa alternativmedicinska behandlingsformer för djur och föreslå åtgärder för att säkerställa att djur inte utsätts för onödigt lidande.
Anf. 87 CAROLINE HAGSTRÖM (kd): Fru talman! Ministern säger att det är en tolk- ningsfråga. Så kanske man kan bedöma det. Enligt mitt sätt att se det blir det lite av ett moment 22. Men jag tolkar det ändå som att ministern menar att svensk djurskyddslag står över denna nya lag men att man naturligtvis kan välja det andra. Som jag ser det kan det finnas en risk med att det här valet faktiskt finns. Man kan ju inte överlåta åt djurägaren eller någon annan utan nödvändig kom- petens att avgöra det här eller t.o.m. ställa diagnosen. Det är ju veterinären som har den dokumenterade kompetensen att göra detta. Sedan vill jag bara påpeka en sak när det gäller homeopati. Homeopatiska medel klassas inte som läkemedel. De klassas som homeopatika. Det är inte heller tillåtet att ange ett visst medicinskt använd- ningsområde för de här medlen. Om bönder själva väljer att behandla sina djur med homeopatiska medel kan det vara väldigt svårt för dem att veta vad de ska välja eftersom man inte får ange vad de ska vara verksamma mot. Noterbart är också att homeopatiska medel avsedda för livsmedelsproducerande djur inte kan registreras enligt Livsmedelsverkets regler. Jag hoppas att vi därmed har klargjort för de bön- der och de veterinärer som gärna vill ha svar på den här frågan att det är svensk djurskyddslagstiftning som står över den nya lagen och att de därmed också kan tillkalla veterinär först.
Anf. 88 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Man ska nog vara försiktig med att uttrycka det som att den ena lagen står över den and- ra. Svensk djurskyddslag står inte över i det här fallet. Men den strider alltså inte mot EG:s lag. Det är två val som ska göras. När ett djur blir sjukt ska bonden först avgöra om djuret är så sjukt att en veterinär måste tillkallas. Det valet gör bonden. Om han eller hon bedömer att djuret är så sjukt att man måste tillkalla en veterinär gör veterinären nästa val, nämligen vilken behandlingsmetod som ska an- vändas. Jag menar att veterinären har detta val så som förordningen är utformad. Man behöver alltså inte börja med homeopatisk medicin. Det finns ett val. Man kan börja med skolmedicin. Det är en bedöm- ning som veterinären gör, eftersom det står skrivet att man ska använda homeopatiska preparat hellre än skolmedicin men under förutsättning att dessa har en effektiv terapeutisk verkan. Däri ligger bedömningen. Med detta hoppas jag att den oklarhet som tycks ha funnits är utklarad.
Anf. 89 CAROLINE HAGSTRÖM (kd): Fru talman! Det blev något klarare, men jag håller faktiskt inte med ministern om att det inte strider mot EG:s lag. Jag ser fortfarande att det finns ett litet moment 22. Ministern säger att dessa preparat ska ha en ef- fektiv verkan, men det finns inga bevis. Det finns ingen forskning som visar att homeopatiska medel är verksamma. Det är problemet i det hela. Man kan alltså inte behandla ett djur utan att riskera att bryta mot svensk djurskyddslagstiftning. Det finns en an- nan sak som vi inte har tagit upp här över huvud taget, och det är att det också finns smittskyddsmäs- siga risker som man inte kan bortse från om man behandlar ett djur felaktigt utan att tillkalla veterinär. Men jag väljer ändå att tolka ministerns svar som att rekommendationen är att man ska tillkalla veteri- när först.
Anf. 90 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! De lärde strider om huruvida det finns en effektiv verkan av homoepatiska preparat. Upp- fattningen är olika i Sverige. Den är också olika inom EU. Men om veterinären på gården, i det här fallet, an- ser att det homeopatiska preparatet inte har någon verkan kan han välja det andra. Det är ju rätt enkelt.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på interpellation 1999/2000:295 om Svensk Fisks framtid
Anf. 91 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Inga Berggren har frågat mig vad jag avser att göra för att Svensk Fisk på längre sikt ska kunna fortsätta sin lyckosamma verksamhet enligt de riktlinjer som Fiskrådet i enlighet med direktiven har angett för verksamheten. Svensk Fisk har sedan verksamheten startade le- gat som en fristående organisation under Fiskeriver- ket. Vanligtvis brukar emellertid näringen, och inte statliga myndigheter, svara för konsumentfrämjande verksamhet. År 1998 meddelade därför en enig fiske- rinäring att den ville överta Svensk Fisk. I reglerings- brevet för år 1999 angav regeringen som mål för Svensk Fisk att verksamheten i framtiden ska bedri- vas i en fristående organisation och att det ankom på näringen att bilda en sådan organisation. Näringen lyckades emellertid inte bilda en organi- sation som kunde ta över Svensk Fisk under år 1999. I regleringsbrevet för år 2000 föreskrevs därför att Fiskeriverket ska avveckla verksamheten senast den 1 juli 2000 om förutsättningar för ett övertagande, som möjliggör att verksamheten Svensk Fisk kan bedrivas på lång sikt, inte föreligger senast den 1 mars 2000. Förnyade överläggningar mellan fiskerinäringens parter har därefter pågått i flera omgångar. Fiskeri- verket konstaterade den 29 februari 2000 med ett beklagande att tillräckliga förutsättningar saknas för att bilda en organisation som långsiktigt kan fortsätta att bedriva verksamheten. Näringens parter delade Fiskeriverkets bedömning. Det har nu visat sig att näringen efter detta har återupptagit sin diskussion om att överta verksamhe- ten Svensk Fisk. Företrädare för Sveriges Fiskares Riksförbund och Fiskbranschens Riksförbund, som även representerar Vattenbrukarnas Riksförbund, har informerat mina medarbetare om att näringen nu är överens om att bilda en organisation. Näringen ska inom kort redovisa sitt förslag skriftligen för regeringen. Härefter får regeringen ta ställning till förslaget. Jag kan i dagsläget inte säga mer än att jag delar Inga Berggrens förhoppning om att målet om en ge- mensam fristående organisation som övertar Svensk Fisks verksamhet snart kan uppnås.
Anf. 92 INGA BERGGREN (m): Fru talman! Tack för svaret på min fråga. Av sva- ret framgår att det är ministerns förhoppning att nä- ringen snarast ska bilda en fristående organisation. Syftet med min interpellation var att uttrycka en öns- kan om att Svensk Fisk i något slags branschorgani- sation skulle fortsätta att driva en lyckosam verksam- het liknande den som har bedrivits sedan 1994 och att departementet skulle påverka parterna därtill. Detta skulle naturligtvis vara till nytta för konsumenter av skilda slag. Det verkar nu som om denna min fråga fått parterna att agera. Det tycker jag är bra. Jag anser att de konsumentfrämjande åtgärderna är angelägna att ha som en utgångspunkt då bran- schen tar över och ska utveckla den här verksamhe- ten, dvs. att branschen beaktar de konsumentfrämjan- de delarna av verksamheten. Jag vill gärna understry- ka att jag tycker att det här är rätt väg att gå. Det ligger också i linje med de ursprungliga direktiven, som jag också förutsätter att regeringen följer upp. Svensk Fisks verksamhet har sedan 1994 till mycket stor del bedrivits i form av informationskam- panjer. Utvärderingen av de genomförda kampanjerna mot olika målgrupper som barnfamiljer, butiks- och skolmåltidspersonal har visat mycket goda resultat. Siffror visar en uppgång i efterfrågan på fisk, fisk- produkter och skaldjur på upp mot 20 %. Många har på olika sätt också frågat efter att lära mer om fisk och att färsk fisk, skaldjur och fiskpro- dukter av allehanda slag ska göras mycket mer till- gängliga än de är i dag. Många vill också ha tips på hur man handlar och tillagar fisk. Man är intresserad av att äta mer fisk. Inom andra områden finns i dag konsumentupp- lysnings- och informationsverksamhet. Som exempel kan jag nämna Svensk Köttinformation, Frukt och Grönt Främjandet och Svensk Fågel. Respektive bransch driver och stöder på lite olika sätt sådan verksamhet för att främja konsumtionen av bra livs- medel. Min förhoppning är stor att näringen, som säger sig vara överens, nu också i praktiken startar en verk- samhet som syftar till att sprida budskapet att fisk är ett modernt, gott, prisvärt och nyttigt livsmedel. Jag anser att det är angeläget att också informera om att vi av hälsoskäl generellt sett bör äta mer fisk och att den här informationsverksamheten bör bedrivas lång- siktigt. Jag utgår från, efter att ha läst svaret från jord- bruksministern, att hon håller med om detta och handlar därefter, så att de återstående medlen, ca 15 miljoner kronor tror jag att det rör sig om, används just för konsumentfrämjande åtgärder, så som det var avsett från början.
Anf. 93 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Jag har inte alls någon avvikande uppfattning gentemot Inga Berggrens. Det hon säger passar också mycket bra tillsammans med den omfo- kusering av jordbrukspolitiken som jag försöker be- driva nu när de stora besluten är fattade i EU om jordbrukets framtid de kommande sex åren. Jag för- söker att i Sverige lite mer fokusera just på måltiden och det vi stoppar i oss. Den delen av matkedjan tycker jag är oerhört viktig, inte minst med tanke på barn och ungdomar. Där spelar fisk en mycket viktig roll. Också i ett globalt perspektiv borde fisken ha stor betydelse, eftersom vi sannolikt på lite längre sikt måste lägga om vår produktion av de traditionella livsmedlen. Då är fisk någonting som vi har i haven och som vi förmodligen, utan att för den skull utrota vår fisk, kan öka vår konsumtion av. Jag tycker att Svensk Fisk hittills också har gjort bra ifrån sig i de här kampanjerna. Jag är mycket glad över att de lett till ett positivt resultat. Men, precis som Inga Berggren säger, ska sådana här saker bedri- vas av näringen själv. Det regeringen har gjort är att vi har givit Fiskeriverkets generaldirektör ett med- lingsuppdrag. Han har helt enkelt försökt att få ihop de olika parterna för att vi ska nå dit vi sade, nämli- gen att detta ska tas över av branschorganisationerna själva. Det ankommer inte på statliga myndigheter att bedriva sådan här verksamhet. Jag ser väldigt optimistiskt på detta. Det är inte bara vad jag hoppas, utan jag är övertygad om att de kommer att klara detta. Då har vi båda fått som vi ville.
Anf. 94 INGA BERGGREN (m): Fru talman! Jag hoppas och önskar att det ska ordna sig till slut för den verksamhet som har bedri- vits och som jag har följt under åren sedan 1994. Jag tyckte att det var angeläget att föra upp den här frågan på riksdagens bord för att visa på en bra verksamhet som en bransch sedan kan ta över och bedriva själv. Eftersom det nu handlar om pengar som finns kvar sedan en prisregleringskassa tycker jag att det är viktigt att poängtera att de används till just konsu- mentfrämjande åtgärder. När det gäller att föra ut budskapet om fisk som ett nyttigt och modernt livsmedel kan jag tala väldigt gärna och mycket länge. Dessutom kanske jag kan steka en och annan rödspätta i stekpannan och bjuda jordbruksministern på vid tillfälle.
Överläggningen var härmed avslutad.
16 § Svar på interpellation 1999/2000:304 om Sveriges bönder
Anf. 95 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Eskil Erlandsson har ställt tre frågor till mig om följande saker: 1 om jag avser att verka för att lansera svenskt jordbruk när Sverige tar över ordförandeskapet i EU nästa år, 2 om jag avser att ta kontakt med kommissionen och andra medlemsländer för att diskutera den situation som Eskil Erlandsson beskriver i in- terpellationen och vilka möjligheter det finns för att förbättra utgångsläget för Sveriges jord- bruk samt 3 vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att förbättra situationen för Sveriges bönder. Först och främst vill jag påpeka att den statistik som Eskil Erlandsson hänvisar till bygger på statistik från enskilda medlemsländer som inte är direkt jäm- förbar länderna emellan. Eurostat har nu övergett den beräkningsmetod som ligger till grund för den statis- tik som de publicerat. Inom kort kommer Eurostat att publicera ny sta- tistik. Statens jordbruksverk och Livsmedelsekono- miska institutet kommer att utifrån denna nya statistik jämföra den svenska jordbrukssektorns kostnader, intäkter och nettoöverskott med situationen i andra medlemsländer. Jag är säker på att denna jämförelse kommer att ge ett bättre underlag för en fortsatt ana- lys. Att lansera svenskt lantbruk är inte bara en fråga om svensk primärproduktion, utan om hela den svenska livsmedelskedjan. I Sverige finns en bred samsyn när det gäller livsmedelsproduktionen och att det är viktigt med en helhetssyn på livsmedelskedjan. Det innebär ett tydligt samband mellan det sätt på vilket livsmedelsproduktionen bedrivs och kvaliteten på de livsmedel som blir resultatet. Under Sveriges ordförandeskap i EU avser rege- ringen att verka för att förankra denna vår syn ytterli- gare hos övriga medlemsländer. Ett exempel är ge- nom en särskild konferens, Food Chain 2001 - safe, sustainable, ethical, om helhetssynen på livsmedels- kedjan. Situationen för både svenskt jordbruk och euro- peiskt jordbruk diskuterar vi fortlöpande med både kommissionen och andra medlemsländer. Precis som Eskil Erlandsson påpekar har vi en mycket miljövän- lig och ren livsmedelsproduktion och vi producerar livsmedel av en hög kvalitet. De konkurrensfördelar som detta innebär bör även internationellt överväga de eventuella merkostnader som vissa strängare regler medför. Det gäller att ta vara på den möjligheten.
Anf. 96 ESKIL ERLANDSSON (c): Fru talman! Tack för svaret på min interpellation. Jag tycker att det finns många tecken som tyder på att jordbruket i Sverige tappar i förhållande till andra länder inom EU. Med tanke på att jordbrukets förmå- ga att hävda sig blir än mer viktig när EU utvidgas mot central- och östeuropeiska länder och vi kanske får ett nytt WTO-avtal som innebär sänkta skyddsni- våer tycker jag att utvecklingen är oroande. Därav mina tre frågor i den ställda interpellationen. Beträffande frågan om ordförandeskapet och ord- förandeskapsåret tycker jag inte att det är mycket mer att säga än att även jag ser vikten av att vi visar upp en enad front från svensk sida när det gäller livsme- delskedjan. Men, det blir dock något svårt att visa upp den svenska modellen för livsmedelsproduktion som en förebild om vi tappar produktionsvolym innan och under ordförandeskapsåret. Allt tyder på att så är fallet. Det vore inte bra för Sverigebilden om vi får det förhållandet bekräftat. Vi ser nu att produktionen minskar vad beträffar nöt- och griskött. Vi kan bli överens i denna debatt att de svenska livsmedlen är på väg att trängas ut från butikshyllorna av livsmedel från andra EU-länder. Det beror främst på regeringens agerande, eller möjligen brist på age- rande. Trots att jordbruksministern och regeringen i övrigt har full vetskap om det pressade läget för Sve- riges bönder, tycker jag att man gör lite för att för- bättra läget. Regeringens agerande är inte bara ett problem för Sveriges konsumenter, utan det hotar också det öppna landskapet - jag hade förmånen att debattera frågan med miljöminister Kjell Larsson i eftermiddags - likväl som några hundratusen jobb i svensk livsmedelsindustri. Statistiken som ligger till grund för min interpel- lation måste vara en väckarklocka för regeringen. Det är möjligt att det finns en del felaktigheter i det mate- rial som är presenterat. Det finns andra undersök- ningar som tyder på att den statistik som jag refererar till äger sitt berättigande och är till en viss del riktig, bl.a. från Statens jordbruksverk. Jag har fått i uppdrag att analysera inte bara årets siffror utan även tidigare års siffror redovisade i en rapport som heter Hur går det för svenskt jordbruk - en jämförelse med några konkurrentländer. Jag behöver inte referera vad som står i rapporten, men i ett antal punkter visar man att utvecklingen för det svenska jordbruket är sämre än vad det är i många av våra andra medlemsländer inom unionen. Därmed tycker jag inte att jordbruksministern har svarat på min fråga nr 3: Vilka åtgärder är jord- bruksministern beredd att vidta för att förbättra situa- tionen för Sveriges bönder?
Anf. 97 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Får jag först komplettera lite om ord- förandeskapet. Det är inte bara en sådan konferens vi kommer att hålla. Det kommer att vila ett särskilt ansvar på mig under det halvåret att vi också vid de tillfällen det ska ätas - middagar, luncher och fru- kostar - att vi då visar upp det svenska, regionala, landskapsrätter osv. för att på det viset visa den bredd som finns i Sverige på vår fina produktion och vår goda mat. Vi kommer också att göra särskilda insatser för journalisterna. Sedan planerar vi en landsbygdskonfe- rens, där vi ska ta upp det som alla ministrar i alla EU-länder oroar sig för, nämligen att lönsamheten sjunker och att de små gårdarna slås ut. Då måste man hitta fler ben att stå på. Det är ett ständigt åter- kommande tema när vi träffas i jordbruksministerrå- det. Hur ska vi se till att de bönder som inte kan leva på sina små gårdar får fler ben att stå på så att de kan bo kvar? Därmed kan vi hålla landskapet öppet, ha levande djur och helt enkelt ha folk på landet. Vi ägnar rätt mycket tid åt det, och vi kommer att försö- ka genomföra en konferens på det temat. Det är en angelägenhet för oss alla. Det är möjligtvis en liten nedgång av nötproduk- tionen, men den är inte dramatisk. Däremot gäller det gris. Det är något som vi inte är ensamma om. Det har att göra med den överkapacitet som byggdes upp under den tid det var svinpest i vissa EU-länder. När de länderna kunde börja producera igen blev det en överkapacitet. Grisproduktionen är inte reglerad, utan den är föremål för marknaden. Där har länderna en för stor kostym. Det håller vi på att åtgärda på olika sätt. Eskil Erlandsson säger att svensk produktion trängs ut av annan produktion. Ja, det är klart. Men det ligger i själva kärnan för den inre marknaden att också mat ska kunna komma in och åka ut ur Sverige. Nog kommer den in, och vi försöker också att expor- tera den. Men tyvärr kan vi säga att andra länders bönder och organisationer är duktigare på att exporte- ra till oss än vi själva är att exportera ut. Där hjälps regeringen, LRF och industrin åt för att se vad vi kan göra för att lansera svensk mat utomlands. Det finns felaktigheter i Eurostats redovisning. Det handlar t.ex. om stora variationer i arbetstid. Det handlar om räntekostnader som har överskattats för Sverige. Det handlar om att vi har en hög andel ar- renderad areal. Det handlar om avskrivningskostna- derna för den enskilde bonden. Nu har Jordbruksver- ket och Livsmedelsekonomiska institutet fått ett upp- drag att försöka att se genom detta. Det är orimligt att hävda, som statistiken visar, att vi skulle ligga näst sämst i EU och att bara Portugal skulle vara sämre. Jag vill inte tala illa om något land - det skulle mig vara fjärran att göra det - men vi som reser mycket kan ändå med ögonen se hur det ser ut i en del länder och jämföra med Sverige. Då kan man med hjälp av okulärbesiktning konstatera att det måste vara något fel på statistiken.
Anf. 98 ESKIL ERLANDSSON (c): Fru talman! Det är bra om jordbruksministern och andra framhåller Sverige - svensk landsbygd, svenskt jordbruk, svensk turistnäring osv. - och allt som gör att vi kan fortsätta att utveckla de svagt utvecklade delarna av Sverige. Däri är jordbruket och vad därtill hör en viktig del. Jag bejakar en sådan utveckling. Om det går att göra under det ordförandeskapsår vi har framför oss blir jag mer än glad. Så går jag åter till sakfrågan. Vi har ju ett bra jordbruk i Sverige. Det är till större delen miljömäs- sigt riktigt och borde med detta som grund ha konkur- rensfördelar. Trots detta når vi inte dit vi vill nå, dvs. näringen och statsmakten har tillsammans inte förmå- gan att nå ut på den Europamarknad som vi borde nå ut med. Det borde vidtas en del politiska åtgärder. Det finns redovisat i bl.a. våra partimotioner, som vi har debatterat flera gånger förut i kammaren. Jag tycker att regeringen borde kunna ställa upp med större satsningar vad beträffar exportfrämjande åtgär- der, men också satsa mer på forskning och utveckling inom livsmedelssektorn, för att vi ska kunna nyttja de konkurrensfördelar som det är bra att vi har arbetat fram tillsammans i Sverige. Risken är annars att ytterligare produktion trängs bort från Sverige, dvs. produktion som är bättre ur miljösynpunkt än den produktion som finns i vår omgivning och vi får in i våra butikshyllor. Jag vill avsluta denna runda med att fråga om det inte måste vara beklämmande att inför ordförande- skapsåret se att den svenska produktionen står på minus, att den faller, när vi har vidtagit åtgärder i fullt samförstånd och som ser ut att vara bra för svensk miljö och djurskydd osv. Den svenska modellen kan på så sätt inte påtalas med alla de fördelar som den har.
Anf. 99 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Att vara politiker är att ständigt om- pröva och ständigt förändra för att uppnå någonting som man tror är bättre, så också på det här området. Eskil Erlandsson känner väl till att vi har gjort en hel del. Under Agenda 2000-arbetet var det vissa saker som var förmånliga för Sverige, t.ex. stödet till grä- sensilage. Det innebär ett tillskott på 350 miljoner kronor till jordbruket. Det innebär också att hela basarealen kommer att utnyttjas. Vi fick ett torkstöd till norra Sverige. Den 1 juli tas el- och eldningsolje- skatten bort för jordbruket. Vi har likställt jordbruket med tillverkningsindustrin. Jag kan också säga att vi kommer att avskaffa den s.k. kartavgiften fr.o.m. innevarande år. Det betyder att jordbrukets årliga kostnader för denna, som är 30 miljoner kronor och berör 72 000 jordbruksföre- tag, kommer att försvinna för den enskilde bonden. Det kommer också att medföra vissa förenklingar i administrationen för den enskilde. Vi har också ett miljö- och landsbygdsstöd som går ut på 23-24 miljarder under programperioden, och här har vi lagt en större tyngd på riktade åtgärder, för att vi ska stärka landsbygden och jordbrukets konkurrenskraft. Investeringsstödet utökas med 90 miljoner kronor per år. Startstödet förändras för att möjliggöra en större nyrekrytering till lantbruket. Vi har alltså höjt åldern för när man kan få startstöd. Stöd till ekologisk produktion, där vi har en efterfrå- gan som inte kan uppfyllas, har i stort sett fördubb- lats. Osv. Vi sitter inte still och väntar på att jordbruket ska gå under, utan vi följer det hela tiden och försöker vidta åtgärder för att stärka konkurrenskraften och därmed kunna behålla den svenska modellen. Jag tycker att vi alla, både producenterna, dvs. bönderna, och vi som är politiker kan vara stolta över att ha den i Sverige.
Anf. 100 ESKIL ERLANDSSON (c): Fru talman! Jag kan konstatera efter den här de- batten att vi tycks vara överens om att jordbruket måste stå väl rustat inför de utvidgningar av unionen som är förestående. Eljest kommer svensk landsbygd att lida mer än vad den gör i dag. Oaktat hur det går med den delen tycker jag också att det är viktigt, som sagts tidigare i debatten, att vi satsar på jordbruket som en framtidsnäring av den anledningen att det är en av motorerna i svensk landsbygdsutveckling. Allt- för många bygder i vårt land tappar människor och därmed utvecklingskraft, vilket gör att även annan service försvinner från de här bygderna. Jag skulle bli väldigt glad om jordbruksministern kunde ge mig ett löfte om att fortsätta med de kost- nadsreduktioner som tydligen kommer här beträffan- de borttagandet av kartavgiften. Det är kanske en nog så viktig del men alldeles för liten för att ge den posi- tiva signal som jag tycker att svenskt jordbruk och svensk landsbygd behöver i dag för att man ska återfå utvecklingskraften. Tack än en gång för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
17 § Svar på interpellation 1999/2000:305 om jordbrukets lönsamhet
Anf. 101 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Fru tallman! Göte Jonsson har frågat vad jag avser vidta för åtgärd i syfte att förbättra lönsamheten och därmed konkurrenskraften i svenskt jordbruk. Göte Jonsson hänvisar i sin interpellation bl.a. till att utredningar inom EU skulle bekräfta att svenska bönder har näst lägst nettoinkomster bland EU:s jord- brukare. Genom alla de kontakter och besök jag har haft med lantbrukare såväl i Sverige som i andra med- lemsländer kan jag konstatera att den statistik som nyligen publicerats av Eurostat inte är rimlig. Statisti- ken bygger på vad enskilda medlemsländer har skick- at in till Eurostat samt en beräkningsmetod som Eu- rostat nu själv har övergivit. Under april kommer Eurostat att publicera nya uppgifter utifrån en ny beräkningsmetod. För att gå igenom de verkliga förhållandena så har jag bett Sta- tens jordbruksverk och Livsmedelsekonomiska insti- tutet att utifrån detta material studera jordbrukssek- torns kostnader, intäkter och nettoöverskott i Sverige och jämföra dem med förhållandena i andra EU- länder. Jag tycker att det är viktigt att ha en helhets- bild av situationen innan man bryter loss och diskute- rar enskilda skatter, avgifter eller sakförhållanden för lantbrukare i olika länder. I dag sker det en kraftig storleksrationalisering inom svenskt lantbruk. Lantbruksföretag läggs ned, men det sker inte en motsvarande minskning av pro- duktionen. Samtidigt som äldre lantbrukare slutar investeras det i stor omfattning på andra företag, inte minst i nya, mer rationella djurstallar. Särskilt mar- kant är detta i mjölkproduktionen. Denna utveckling ger en konkurrenskraftig primärproduktion. Samtidigt som strukturrationaliseringen förstärker konkurrenskraften är den bekymmersam inom vissa glesbygdsområden där denna utveckling är negativ för såväl sysselsättningen på landsbygden som natur- och kulturmiljövärden i landskapet. Detta är något som på olika sätt måste uppmärksammas. Det finns även exempel där nedläggningen av fö- retag leder till en minskad produktion inom Sverige. Ett exempel är inom svinproduktionen, där de låga priserna inom hela EU innebär sämre lönsamhet. Genom att Jordbruksverket och Livsmedelseko- nomiska institutet nu ser över förhållandena för svenskt jordbruk är jag säker på att vi kommer att få ett mer rättvisande underlag för en fortsatt analys från regeringens sida.
Anf. 102 GÖTE JONSSON (m): Fru talman! Tack för svaret, jordbruksministern! Nu har vi återigen ändå fått ett bevis på att svenskt jordbruk kämpar i motvind när det gäller lönsamhet och konkurrensförutsättningar. Det är tredje gången. Först var det Livsmedelspolitiska ut- redningen. Sedan har Jordbruksverket gjort motsva- rande analyser. Nu är det också inom EU som man har gjort motsvarande analyser. Det går inte, Margareta Winberg, att bara under- känna de rapporter som kommer och säga att vi nu ska analysera rapporterna för det måste vara fel på dem. Vad var det för fel på Livsmedelspolitiska ut- redningen? Vad har det varit för fel på Jordbruksver- kets tidigare redovisningar? Där ser vi såväl dålig lönsamhet som att vi tappar exportandelar. I stället för att söka fel när det gäller utredningar måste vi rätta till felen i svensk jordbrukspolitik. Det är ju det som är det viktiga i det här sammanhanget. Vi ser dagligen hur situationen är. Tre mjölkbön- der försvinner per dag. Det är inte bara mindre jord- bruk som försvinner. En av mitt läns största mjölk- producenter lägger ned sin verksamhet i sommar. Det här visar att situationen faktiskt är ohållbar. När vi har detta faktum klart belagt, utifrån vad som har redovisats och utifrån de erfarenheter som också det praktiska livet ger, ställer man sig frågan: Vad kan vi göra? Det är en rimlig fråga. Vi vet att produktionsskatterna är tunga i svenskt jordbruk och i livsmedelsproduktionen. Kan jord- bruksministern svara mig: Varför ska en bonde betala högre dieselskatt när han kör på åkern än vad man behöver göra när man kör i gruvan med motsvarande dieselfordon? Det är precis lika orimligt att ha höga produktionsskatter på svenskt jordbruk som det skulle vara att ha höga produktionsskatter på svensk malm. Vi skulle, Margareta Winberg, ta varandra i hand på hederligt bondemanér och säga: Nu tar vi itu med det här, nu ser vi till att vi sänker de konkurrenssned- vridande produktionsskatterna för svenskt jordbruk. Om Margareta Winberg och jag kunde göra det vet vi att vi skulle ha en stor majoritet i Sveriges riksdag för att klara hem den modellen. Vi vet också, fru talman, att detta väsentligt skulle stärka det svenska jordbru- kets konkurrenskraft. Det skulle öka förtroendet för framtiden när det gäller svenska bönder och svenskt jordbruk. Det är precis som har sagts tidigare i den debatt som föregick denna, att det inte bara rör sig om pri- märproduktionen. Det rör sig om den näst största näringen volymmässigt och den tredje största näring- en sysselsättningsmässigt om vi ser till hela livsme- delssektorn. Det är svenska livsmedel som är basen för hela denna sektor. Det är det som är basen. Om vi inte kan upprätthålla svensk livsmedelsproduktion i bassektorn då kommer vi heller inte att klara syssel- sättningen i den tredje största sektorn i Sverige. Vi måste se det i hela detta perspektiv. Därför är min invit till jordbruksministern: Låt oss ta varandra i hand för att skapa en bred majoritet för att sänka dessa orimliga produktionsskatter på det svenska jordbruket och därmed också de orimliga produktionsskatterna på den svenska livsmedelspro- duktionen.
Anf. 103 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Det är naturligtvis inte som Göte Jonsson säger, att jag försöker bortförklara detta. Jag är nämligen inte ensam om att ha insett att den statis- tik som detta bygger på inte är korrekt. T.o.m. lant- brukspressen har gjort det, och jag ska gärna citera ur ATL, som jag för övrigt har här, den 24 mars 2000: "Fel siffror om bondens inkomst. - - - Den statistiska bilden av den svenske bonden som sämst betald inom EU är en myt." I tidningen Land från samma dag, i en ledararti- kel, skriver Torbjörn Wennebro så här: "Den vikti- gaste slutsatsen är ändå att fokus förhoppningsvis är på väg att flytta fån konjunktur och "ryggsäck" till vad man i föreningar och företag kan och måste göra av egen kraft". Jag förstår att ni gärna utifrån er oppositionsroll fortsätter denna debatt om kostnader och om rygg- säck, för det är en enkel debatt. Det handlar bara om att man ska sänka, så blir allt blir bra. Men ta och räkna ut det, om ni nu tror på de siff- ror som finns uppställda i tidningen ATL. Sverige hamnar näst sist med en nettoinkomst per årsarbete på 5 205 euro. Så säger man att vi måste sänka diesel- skatten, ta bort handelsgödselavgiften och kadmi- umavgiften och allt vad det är. Ta och räkna ut hur mycket det gör och hur mycket högre upp den svens- ke bonden då skulle hamna. Det är en väldigt liten del. Det är också ett belägg för att denna statistik innehåller felaktigheter. Också Jordbruksverkets tidigare rapport byggde delvis på uppgifter från Eurostat. Jag har gett ett upp- drag till Jordbruksverket och till Livsmedelsekono- miska institutet - vi har ju ett nytt sådant med stor kompetens när det gäller ekonomi - och bett dem att titta bakom dessa siffror och se efter. Är det verkligen jämförbart? Är det verkligen korrekta siffror? Har länderna levererat in samma uppgifter? Vi kan redan nu se att så inte är fallet. Jag ser fram emot den analy- sen, men jag ser också fram emot att föra en debatt då. Sedan säger Göte Jonsson att tre mjölkbönder för- svinner per dag. Ja, jag vet detta. Vi har pratat mycket om strukturrationalisering. Vi må gilla det eller ej - det kan man ha olika åsikter om - men det sker. Vad man kan konstatera, som en förlängning av det Göte Jonsson sade om mjölkbönder, är att mjölkproduktio- nen inte går ned. Den är inte mindre. Det har alltså att göra med strukturen. För att man ska vara lönsam i Sverige, precis som i andra länder, krävs det större och större enheter. För att vara kon- kurrenskraftig måste man ha större och större gårdar. Det får andra konsekvenser, t.ex. igenvuxna landskap och att folk flyttar. Då måste man möta det genom en aktiv miljö- och landsbygdspolitik. Där har vi vårt program, som jag talade om i den tidigare debatten, som ändå är ett steg framåt på den vägen.
Anf. 104 GÖTE JONSSON (m): Fru talman! Det är mycket möjligt att det är fel i denna statistik. Men jordbruksministern läste inte vidare i Landartikeln, t.ex., för där står det att det inte alls är säkert att det bara är Sverige man behöver justera statistiken för. Det kan även gälla andra län- der. Efter den justeringen vet vi inte hur den inbördes ordningen blir. Vad jag menar, Margareta Winberg, är att vi inte kan fördjupa oss i petitesser i statistik när verklighe- ten visar att svenskt jordbruk lever under mycket besvärliga konkurrensförutsättningar. Det är den bortförklaring som jordbruksministern gör som jag är besviken på. Det är alldeles klart - både inhemska utredningar och denna utredning visar det, även om det kan finnas felaktigheter i statistiken - att svenska bönder har det mycket dåligt ställt när det gäller lön- samhet. Sedan är det riktigt som ministern säger att vi måste göra rationaliseringar i jordbruket. Det tycker jag också. Men när även stora mjölkbönder börjar lägga ned, och när vi tittar på fläsk- och köttproduk- tionen, inser vi att vi inte är självförsörjande längre. Det kanske vi inte ska vara, men det är fel om det är på det sättet att det beror på dålig lönsamhet i svenskt jordbruk. Det är det som är det allvarliga i detta sammanhang. Jag vill återgå till den debatt som fördes tidigare. Vilka signaler ger det inför ordförandeskapet i EU, där vi ska profilera svensk livsmedelsproduktion med världens strängaste djurskyddsregler och världens strängaste miljöregler, när Sveriges bönder samtidigt lägger ned sin verksamhet och när fläskproduktionen minskar och slås ut av danskarna och köttproduktio- nen minskar och slås ut av irländarna, beroende på höga produktionskostnader? Hur ska vi då kunna säga att man ska följa svenskt exempel? Då ser ni hur det går. Då säger fransmän och tyskar och italienare att de inte vill följa svenskt exempel, för de ser just hur det går. Det är därför vi måste ha rimliga konkurrensför- delar. Vi förlorar ju vår positiva image när det gäller jordbrukspolitiken om vi inte själva ser till att vi har den riktiga basen - det riktiga utgångsläget - när det gäller att bedriva jordbruksproduktion. Det allvarliga i detta sammanhang är också att det drabbar konsumenten. Vi står snart i den situationen att svenskt jordbruk inte klarar efterfrågan på svenska livsmedel till svenska konsumenter. Då drabbas också konsumenten. Detta innebär att svenskt jordbruk och livsmedelsproduktionen hamnar i en negativ ned- gångsspiral som är självuppfyllande. Efterfrågan finns. Vi klarar inte produktionen. När vi inte klarar produktionen måste konsumenten söka andra vägar för att klara sin konsumtion, och i och med detta slås svensk livsmedelsproduktion konkurrensmässigt ut även på svensk marknad. Det är allvarligt, Margareta Winberg. Det är all- varligt för svenskt jordbruk. Det är därför som jag säger så här: Låt oss på hederligt svenskt bondemanér ta ett handtag och se till att vi, utifrån den situation som vi kan klara i Sveriges riksdag, ger näringen samma konkurrensförutsättningar som näringen har i andra länder. Vi kan inte fortsätta på detta sätt. Här måste till kraftåtgärder. Jag måste fråga jordbruksministern om hon inte själv är orolig för utvecklingen. Rationaliseringar måste komma. Men när det i stället blir så att rationa- liseringar inte ger ökad lönsamhet och bättre produk- tion utan minskar lönsamhet och produktionsvolymer måste man även som jordbruksminister vara orolig över modernäringen.
Anf. 105 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Det sista förstod jag verkligen inte. Det är klart att en rationalisering ger ökad lönsamhet. Det finns det många belägg för runtom i landet. Jag tänker under vårt ordförandeskap visa upp exempel på unga framgångsrika bönder som har organiserat sig på ett lite annorlunda sätt och därmed skapat mycket goda förutsättningar för att kunna konkurrera. De visar också att man inte enbart kan ha matproduk- tion, om man säger så, utan man måste också hitta nya ben att stå på. Jag vet inte hur det är i Jönköping och Jönköpings län, men i Jämtlands län, t.ex. - vi är kanske vana vid att alltid strida för vår överlevnad - finns det en stor investeringsvilja. Det finns väldigt många exempel på hur man t.ex. genom att olika gårdar går samman och arbetar tillsammans - det är ett sådant exempel jag tänker visa mina kolleger under ordförandeskapet - ökar sin konkurrenskraft och tjänar mera pengar. Jag tycker inte att man ska måla allting i svart. Det finns också en framtidstro. Det är fel att ständigt hålla på med denna debatt och tro att ett avskaffande av skatterna på handelsgödsel, bekämpningsmedel och diesel kommer att välsigna världen och jordbru- ket. Så är det inte. Det krävs framför allt en sak, och det är duktiga företagare. Det är också någonting som LRF hela tiden numera - det tycker jag är väldigt bra - försöker att predika. Det behövs ett entreprenör- skap. Det behövs ett företagande i botten. Sedan är det klart att alla de saker vi håller på med, med stöd av olika slag, skatter och avgifter, spelar roll, men det spelar roll på marginalen. I grun- den är det företagandet som är det viktiga.
Anf. 106 GÖTE JONSSON (m): Fru talman! Sätt en smålänning på en klippa i ha- vet, jordbruksministern, och han klarar sig. Jag tror inte att det är så stor skillnad mellan smålänningar och jämtar när det gäller detta. Det finns exempel på sådana som vågar satsa. Jag har också sådana hemma i Småland - hemma i Jön- köpings län. Men det går inte att driva svenskt jord- bruk volymmässigt på ett och annat gott exempel, Margareta Winberg. Jag blir bekymrad om jord- bruksministern tar ett och annat exempel som intäkt för att den nuvarande jordbrukspolitiken är positiv när det gäller svenskt livsmedelsproduktion för fram- tiden. Det är ju alldeles klart - jordbruksministern kan inte förneka det - att vi tappar exportandelar då det gäller livsmedel. Vi minskar produktionen när det gäller både kött och fläsk. Här är nu stora mjölkproducenter som lägger ned verksamheten. Jämförelser i både svenska utredningar och internationella, även om det finns vissa felaktig- heter i dem, visar att lönsamheten är dålig i svenskt jordbruk. Även en minister måste väl ändå vara bekymrad över detta. Om inte jordbruksministern ser de här problemen är läget egentligen ännu mer allvarligt. Det är därför som jag ändå hoppas, utifrån de mycket klara redovisade siffror som har kommit fram i olika sammanhang, att jordbruksministern är beredd. Sedan delar jag uppfattningen att det inte bara är 1 miljard i produktionsskatter som räddar svenskt jord- bruk. Men 1 miljard är ungefär en fjärdedel av jord- brukets nettoinkomst i Sverige, och det är inte dåligt. Men sedan måste vi ha, och vi har, duktiga bön- der. De måste driva verksamheten rationellt. Men basen, den politiska basen, har också vi ansvaret för. Och det är där vi kan dra vårt strå till stacken i det här sammanhanget.
Anf. 107 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Herr talman! "Klara redovisade siffror" - ja, de är redovisade, men jag tycker inte att de är särskilt klara. Det var det jag försökte säga. Det finns ett fel. Jag tror nog att Göte Jonsson har varit i olika EU- länder, inget nämnt och inget glömt, och tittat på jordbruk. Det gör ju jordbruksutskottet om inte annat. Man kan också göra det själv, och man kan med sina egna ögon se hur det ser ut i olika länder. Och sedan kan man komma hem till Sverige och också här se hur det ser ut. Om han är klarsynt - och det tror jag att Göte Jonsson är - ser också han att det inte kan vara rimligt att Sverige ligger näst sist. Det kan inte vara rimligt. Det är därför jag tycker att det är så angeläget att vi nu ordentligt får reda på hur det är och framför allt att vi får en jämförande statistik inom EU så att vi verkligen kan jämföra oss med varandra. Det är inte så stora skillnader. Vi har en gemen- sam jordbrukspolitik. Sedan har vissa länder fått tillstånd, kanske under en övergångsperiod, att lägga på nationella stöd av olika slag. Men det är ändå något som så att säga går över. Finland är ett sådant exempel. Det tar slut. Den dag det tar slut ska man också konkurrera på en marknad utan sina speciella stöd. Jag har den uppfattningen att inte minst på grund av 1990 års beslut, då vi ändå påbörjade en avregle- ring i Sverige, har svenskt jordbruk på lite längre sikt en god chans att konkurrera.
Överläggningen var härmed avslutad.
18 § Svar på interpellation 1999/2000:287 om folkhälsoarbetet
Anf. 108 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Herr talman! Lars Gustafsson har ställt ett flertal frågor till mig angående folkhälsoarbetet. Frågorna spänner över ett stort verksamhetsområde, men jag ska försöka att så kortfattat som möjligt besvara frå- gorna i turordning. Den första frågan berör vilka åtgärder jag avser vidta för att särskilt lyfta fram kvinnors hälsoproblem i folkhälsoarbetet. Ohälsan fördelar sig olika mellan olika grupper i befolkningen, beroende på ålder, kön, var man bor och om man är arbetare eller tjänsteman. Folkhälsoarbetet måste därför anpassas efter dessa skillnader. Lågutbildade, ensamstående kvinnor med barn är en riskgrupp som uppvisar flera ogynnsamma hälsotecken, bl.a. stressrelaterade sjukdomar och ökad rökning. Folkhälsoinstitutet har i sitt uppdrag att arbeta för att förbättra hälsan hos de grupper som är mest utsatta för hälsorisker. Myndigheten bedriver inom ramen för sitt främjandeprogram ett omfattande arbete kring kvinnor och hälsa. En konkret åtgärd som vidtagits inom Socialde- partementet är det s.k. Genderprojektet, som nu är inne på sitt tredje år. Det långsiktiga målet med pro- jektet är att fokusera på genderperspektivet i all stat- lig verksamhet. Den andra frågan handlar om vilka åtgärder jag avser vidta för att den psykiska hälsan bland barn och ungdomar ska förbättras. På basis av bl.a. Barnpsyki- atrikommitténs betänkande, Det gäller livet, har frå- gan om barns och ungdomars psykiska hälsa upp- märksammats. En konkret åtgärd inom Socialdepar- tementet är den överenskommelse som träffades förra året mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet om en resursförstärkning av hälso- och sjukvården. Upp- görelsen innebär att 8 miljarder kronor kommer att tilldelas vård- och omsorgssektorn under perioden 2002-2004. Ett av fyra områden som särskilt utpekas i överenskommelsen är insatser inom psykiatrin, och i det sammanhanget ingår insatser för barn och ung- domar. I arbetet med den nationella handlingsplanen för hälso- och sjukvården kommer även barn- och ungdomspsykiatrin att uppmärksammas. Den tredje frågan hänförs till vilka åtgärder jag avser vidta för att komma till rätta med det ökade antalet stressrelaterade sjukdomar. För att minska stressen i samhället krävs insatser på flera olika sam- hällsnivåer. En förklaring till den ökade stressen är oron för den egna ekonomin och försörjningsförmå- gan. Omvandlingen i arbetslivet har för många inne- burit en ökad känsla av otrygghet och maktlöshet. Förvärvsarbete är inte bara en inkomstkälla, utan även en möjlighet att bli delaktig i samhällets aktivi- teter, såsom möjligheten att lära nya saker och träffa andra människor. En grupp som ofta förknippas med stress är kvin- nor. Folkhälsoinstitutet, FHI, bedriver ett omfattande projekt om kvinnors hälsa. I projektet har hälsout- vecklingen relaterad till stress uppmärksammats i flera rapporter. Resultat tyder bl.a. på att för många kvinnor är brist på inflytande i arbetslivet, särskilt i kombination med hög arbetsbelastning, en stor risk- faktor för att utveckla stressrelaterad ohälsa. Inom Institutet för psykosocial medicin, IPM, på- går även ett omfattande forskningsarbete inom stres- sområdet. Regeringen följer både IPM:s och FHI:s arbete i dessa frågor. Den fjärde frågan handlar om vilka åtgärder jag avser vidta för att lyfta fram den icke materiella väl- färdens betydelse för hälsan. Även här måste åtgärder skapas inom samtliga samhällssektorer. Det handlar om samhällsplanering, arbetsliv, bostad och kultur. Svaret hänger nära samman med Lars Gustafssons sista fråga, om vilka åtgärder jag avser vidta för att bättre samordna folkhälsoarbetet på statlig nivå med de lokala och regionala enheterna och för att tillvarata deras kompetens. Här vill jag hänvisa till Nationella folkhälsokommitténs omfattande arbete. År 1995 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté, Na- tionella folkhälsokommittén, med uppgift att utarbeta förslag till nationella folkhälsomål och strategier för hur målen ska kunna uppnås. Syftet med kommitténs arbete är att ange vilka folkhälsoproblem som är mest angelägna att lösa och hur man ska gå till väga. Kommittén ska formulera en vision med mål och strategier för ett hälsovänligt samhälle, inbegripet både den materiella och den icke materiella välfärden. Man avser att ta fram strategier för hur samhällets samtliga aktörer inom området ska arbeta för att till- sammans skapa detta samhälle. Detta inbegriper såväl statlig som kommunal och regional nivå. Kommittén ska slutföra sitt uppdrag under hösten 2000. Därefter avser regeringen att under år 2001 återkomma till riksdagen med konkreta åtgärdsförslag.
Anf. 109 LARS GUSTAFSSON (kd): Herr talman! Först vill jag tacka ministern för sva- ret. Det var med avsikt som den här interpellationen lämnades på den internationella kvinnodagen för att lyfta fram kvinnors hälsa i folkhälsoarbetet. Under- sökning efter undersökning visar att kvinnor, och då särskilt ensamstående lågutbildade kvinnor med barn, är en riskgrupp. De är oftare långvariga socialbi- dragstagare. Hos de yngre kvinnorna ökar de psykis- ka och psykosomatiska besvären. Till detta kommer ökad tobaks- och alkoholkonsumtion. Det är inget direkt lysande utgångsläge. Det bästa vore att verka för att människor inte hamnar i sådana här situationer. Nu kan inte problemen avgränsas till låginkomst- tagare. Även personer med god inkomst upplever skadlig stress därför att man inte får tillräckligt med tid för familj, barn och återhämtning. Att detta sam- mantaget inte skapar trygghet hos barn som lever under dessa omständigheter är uppenbart. I socialministerns svar lyfts fram några projekt, vilka i och för sig är vällovliga. Men jag tror inte att det är tillräckligt. Komplexiteten i problemställningar rörande många kvinnors situation är så omfattande att åtgärder måste vidtas över ett stort fält. Nationella folkhälsokommittén säger i sitt delbe- tänkande att bland de grupper som drabbats av ned- skärningarna under 90-talet är just ensamstående föräldrar. Det hade varit insiktsfullt att värna de sva- gaste grupperna, bland vilka ensamstående kvinnor med barn ingår, under denna tid. Barn och ungdomar är en annan grupp som också drabbats av de gångna årens nedskärningar. I svaret på min fråga om barns och ungdomars psykiska hälsa lyfts en kommande resursförstärkning av hälso- och sjukvården fram. Resursförstärkningen är som bekant ett tänkt resultat av besparingar inom försvaret. Med ett liknande resonemang kan man också komma fram till att man kan använda delar av förväntade intäkter från försäljning av Teliaaktier till stora investeringar på bostadsområdet eller inom hälso- och sjukvården. Mycket av stressrelaterad ohälsa beror på bristan- de utrymme för egna val. Nationella folkhälsokom- mittén framhåller vikten av att man kan påverka sin egen situation. Det kan knappast sägas att valfrihet för den enskilde är det stora svenska kännetecknet. Snarare är det kollektivistiska tankegångar som präglat samhällsutvecklingen till den grad att den enskildes möjligheter inskränkts. Möjligheter att påverka sin egen situation relaterar givetvis till områ- den som utbildning, ekonomi, boende, familjebild- ning osv., men en del rör områden som inte enbart är materiella. En människas behov av sådant som inte kan förmedlas av samhällsinstanser uppmärksammas lyckligtvis alltmer. Trygghet i sociala relationer, sammanhang i tillvaron och meningsfullhet kan ska- pas bara i gemenskap med andra människor. Detta borde ingå som en naturlig del i folkhälsoarbetet. Nationella folkhälsokommitténs fortsatta arbete ska nu gå in i folkhälsoarbetets strukturer och leda till förslag om hur framtida organisation och samver- kansformer ska se ut. På det lokala och regionala planet finns många aktörer, både offentliga och andra, t.ex. olika organisationer. Sammantaget finns det i landet stora resurser. Frågan är om dessa används på bästa sätt. Trots stora kampanjer och insatser av di- verse slag, exempelvis mot alkohol och droger, är resultatet begränsat. Detta beror ofta inte på bristande kunskap utan på svagheter i själva informationsöver- föringen. Jag vill med anledning av detta fråga socialmi- nistern vilka möjligheter han ser att förbättra över- föringen av information till den enskilde. Anser mi- nistern att folkhälsoarbetet kan organiseras på ett annat sätt än som nu sker, ofta uppifrån?
Anf. 110 CHATRINE PÅLSSON (kd): Herr talman! Folkhälsan är ju oerhört viktig för oss alla. Lars Gustafsson har här räknat upp vilka människor som speciellt ligger i riskzonen. Jag ska inte i första hand beröra dem. Interpellationen berör ju folkhälsoarbetet i stort, och vi är överens om att det kan göras mycket som ännu inte är gjort för en bättre folkhälsa. Jag brukar ofta peka på tandvården som ett bra exempel. Det går att förebygga ohälsa i munnen, att man får många hål osv., och detta lär vi barnen redan från början. Den sida av folkhälsoarbetet som jag skulle vilja ta upp är sekundärpreventionen, dvs. det förebyggande arbete som börjar när man redan har drabbats av en sjukdom. Det kan gälla hjärtinfarkt, för att ta ett ganska vanligt fall. En person som kanske är stressad och har ett antal riskfaktorer drabbas plötsligt av en hjärtin- farkt. Patienten blir naturligtvis oerhört ängslig över att ha utvecklat sin hjärtinfarkt. De flesta vet om att man kan insjukna på nytt. Det är då mycket lättare att ta till sig information om att man ska stressa mindre, sluta röka, äta lite mindre fett osv. Sekundärpreventionsarbetet ligger inte i första hand under Folkhälsoinstitutet, utan det ansvarar för primärpreventionen. Jag vill fråga socialministern: Ser socialministern att det sekundärpreventiva arbetet i Sverige blir sämre och att det inte prioriteras ute i landstingen, där man har så oerhört mycket arbete att göra - detta trots att man vet att det på denna väg är lättast att påverka människor beteendemässigt? Vi känner oss väl alla lite kluvna - vi vet att vissa saker är farliga, men vi kan inte riktigt ta till oss det- ta. Ingen människa i dag vet inte att det är farligt att röka, och likväl röker många människor. Man vet också att det för den som får den första varningen, för den som känner att kroppen säger ifrån, är lättare att ta till sig informationen. Min fråga till socialministern är alltså hur det se- kundärpreventiva arbetet i vårt land prioriteras i dag.
Anf. 111 ROSITA RUNEGRUND (kd): Herr talman! Socialministern har i sitt svar angett att ohälsan fördelar sig olika mellan olika grupper i befolkningen beroende på ålder, kön, var man bor och om man är tjänsteman. Men, socialministern, det finns en grupp av människor, främst kvinnor, som mer än andra drabbas av ohälsa - oavsett ålder, var de bor eller vilket yrke de har. Det gäller den stora grup- pen anhörigvårdare. Den gruppen berör socialministern tyvärr inte i sitt svar. Trots återkommande motioner och frågor verkar det svårt att synliggöra denna grupp. Jag tyck- er att socialministern tillsammans med oss andra här har ett stort ansvar. Jag hoppas att socialministern har läst rapporten från Livsvillkorsprojektet. Av den framgår det tydligt att föräldrar och i synnerhet mammor till barn med funktionshinder drabbas av ohälsa, såsom belastningssmärtor och psykisk utmatt- ning. 8 av 10 mammor med svårt rörelsehindrade barn har problem med belastningssmärtor. Andra häl- soproblem är psykisk utmattning och ofta återkom- mande spänningshuvudvärk. Också oro för barnet, för operationer och för framtiden påverkar hälsan, liksom ilska och maktlöshet vid kontakterna med myndighe- ter. Drygt 40 % av mammorna upplever att de har sämre hälsotillstånd än andra föräldrar. Detta är alltså ett mycket allvarligt folkhäl- soproblem, som har uppmärksammats väldigt lite. Min fråga till socialministern är vad han avser att göra i denna fråga. Jag har under två dagar deltagit på Anhörigrådets anhörigting. När man hörde de livsöden som anhörig- vårdarna, till största delen kvinnor, redovisade trodde man inte att det var möjligt i ett land som kallar sig en välfärdsstat. Dessa livsöden skär igenom alla yrkesgrupper och socialgruppstillhörigheter. Jag tycker - och jag hop- pas att socialministern håller med mig - att den fysis- ka och psykiska hälsan hos anhörigvårdare måste förbättras och bevaras. En väg går via studier och forskning om vad hälsokontroller, hälsovård och andra stödåtgärder innebär för anhörigvårdares häl- sotillstånd. Jag tycker att socialministern har en möj- lighet att bidra till att stödja detta initialt, ekonomiskt och psykologiskt. Jag vill ha ett svar på hur socialministern har tänkt sig detta framöver.
Anf. 112 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Herr talman! Det är inte första gången som vi här diskuterar frågan om den icke materiella välfärden. Jag har tagit chansen att påpeka att alla studier och undersökningar av folkhälsan pekar på att den vä- sentliga faktorn i det sammanhanget är materiella problem. Det är ganska viktigt att komma ihåg detta. Lars Gustafsson säger att Sverige knappast kän- netecknas av individens valfrihet utan av ett kollekti- vistiskt tänkande. Det är faktiskt inte en beskrivning av det samhälle som vi lever i, utan det är en sorts föreställning som grundar sig på politisk mytbildning. Vad det handlar om i Sverige är att vi har haft en strävan att ge människor en chans att förverkliga sina egna ambitioner genom att ge dem möjlighet till ut- bildning, förutsättningar att skapa ett eget arbete och en egen försörjning. På den grunden kan man göra sina livsval. Det är när man förnekas detta, när man inte klarar sin egen försörjning, inte får ett eget arbete eller får syssla med uppgifter som man inte har önskat sig eller som man inte passar för som vi skapar de djupa ohälsoproblemen. Folkhälsokommittén har hittills pekat på att häl- san i högsta grad är klassbunden. Det är de människor som känner otrygghet i sin materiella välfärd som främst drabbas av ohälsa. Det är viktigt att framhålla det. Vi bör också diskutera det som kallas den icke materiella välfärden, som en djupare frågeställning, men vi får inte bara vifta bort angelägenheten av att skapa en social trygghet, en trygghet på arbetsplatsen och en trygghet för varje individ. När vi diskuterar frågor vid sidan om det sociala trygghetssystemet, vid sidan om en fungerande väl- färd - också det som vi kallar materiell välfärd - handlar det om att stödja människor som kanske har ett åtminstone på ytan hyggligt materiellt tillstånd. Det gäller att stödja deras val av livsstilar och sökan- de efter sanningar bortom de materiella. Då handlar det exempelvis också om att ge stöd för människor att skapa sig en tillvaro bortom de miljöer där man riske- rar beroende av alkohol, narkotika eller tobak. Det intressanta är hur vi har använt instrumenten vid upplysningsarbete. Lars Gustafsson gjorde ett ganska viktigt påpekande. Vi har föreställt oss att kunskap förmedlad uppifrån kan fungera. Flera un- dersökningar pekar nu på att den typen av upplysning kan bli kontraproduktiv. Den skapar snarare en sorts nyfikenhet kring exempelvis droger än att den skapar en vaksamhet. Därför har vi från regeringens sida sagt att Folk- hälsoinstitutets primära uppgift inte är att driva egna kampanjer utan att ge stöd till organisationer och fria folkrörelser som på sina villkor och bland sina med- lemmar, och genom att engagera sina medlemmar, bedriver folkupplysningsarbete. Jag tror att det är viktigt. Statliga värderingskampanjer kan aldrig lyck- as. Men staten kan ge ett gott stöd till dem som vill uppmärksamma värderingsfrågor och den här typen av problem. Chatrine Pålsson ställer i likhet med Rosita Rune- grund frågor som inte omedelbart har ingått i Lars Gustafssons interpellation. När det gäller sekundär- preventionen har jag inte fått någon upplysning om att den bortprioriteras. Däremot har jag fått klara besked om att i ekonomiskt svåra tider har sjukvår- dens möjligheter att ge sekundärprevention inte ut- nyttjats, dvs. att det finns uppenbara brister. Det finns anledning att uppmärksamma detta när vi diskuterar prioriteringar i vården. Till Rosita Runegrunds fråga om anhörigvårdare ska jag påpeka att vi har diskuterat även den frågan tidigare. Anhörigvårdarna får faktiskt ett ganska stort samhälleligt stöd. Det behöver bli bättre. Det är vik- tigt att utveckla samhällets stöd till anhörigvårdarna.
Anf. 113 LARS GUSTAFSSON (kd): Herr talman! Det är intressant att notera att vi är två män som diskuterar kvinnors hälsa. Det borde kanske fler män göra. Vi kan ju knappast klara oss utan dem. Vi kanske skulle kunna starta en ny häl- sorörelse jag och ministern här och nu. Vad gäller valfriheten osv. menar jag nog att den har kommit lite efterhand något under korset. Vi har väl insett att vi har gått till vägs ände med att försöka lösa allting kollektivt. Det tycker jag är väldigt posi- tivt. Jag delar också ministerns uppfattningar om livs- stilar. De är numera också en folksjukdom. Vi kan få sådana influenser genom modern kommunikation som leder till ganska mycket prövande av unga män- niskor. De ska pröva än det ena och än det andra. Det håller jag med om. Jag är också väldigt glad för ministerns inslag om Folkhälsoinstitutets roll. Den bör renodlas på ett an- nat sätt än tidigare. Jag vet att det har pågått ett arbe- te, men jag kan knappast säga att jag har varit förtjust i det som har pågått. På något vis är avsikten att man ska få ut budskapet till avnämarna. Ministern tog också upp frågan om droger och al- kohol. Halland, som jag kommer ifrån, är känt för ett mycket duktigt folkhälsoarbete. Ändå kunde vi notera att vi hade rekord när det gällde beslagtagande av svartsprit. Det visar på att det inte räcker att vara duktig och ha kompetens osv. Det gäller också att få anklang hos befolkningen. Jag skulle vilja att socialministern yttrade något om vilka tankar han kan ha inför Folkhälsokommit- téns slutbetänkande. Vi kommer att få en del förslag om hur vi ska utveckla detta arbete på lokal och regi- onal nivå. Vi vet att i många landsting finns det forskningsdelar där man lägger ned mycket pengar på att forska om hälsa kontra sjukvård osv. Det finns också hälsoråd i kommunerna. Det bedrivs ett mycket stort folkhälsoarbete. Jag har en känsla av att vi inte tar till vara den sto- ra kunskap och de stora resurser som vi i Sverige totalt avsätter. Jag har inför interpellationsdebatten ställt en fråga till riksdagens utredningstjänst. Jag ville ha reda på hur mycket vi satsar lokalt och regio- nalt på forskning om folkhälsa osv. Jag har tyvärr ännu inte fått något svar. Annars hade jag tänkt näm- na den siffran här.
Anf. 114 CHATRINE PÅLSSON (kd): Herr talman! Det är bra att vi är överens om att det sekundärpreventiva arbetet är viktigt och också att Lars Engqvist är beredd att ta upp den frågan när vi diskuterar prioriteringar. Det finns en annan viktig dimension i detta. Folk- hälsoarbetet och de förebyggande åtgärderna får kan- ske en lite högre status när den etablerade sjukvården i form av läkare, sjuksköterskor och övrig personal lyfter fram frågorna. Människor har ofta en mycket god tilltro till vårdpersonal, och det ska vara så. Hela folkhälsoarbetet kan då lyftas till en nivå där det hör hemma. Även utifrån det perspektivet är det viktigt att vi ser till att det blir så. Det är också viktigt för oss som arbetar lokalt och regionalt ute i våra landsting och kommuner att se till att dessa frågor lyfts fram på allvar på alla nivåer. Jag tror i likhet med Lars Engqvist att hela sam- hället måste genomsyras av detta arbete. Det gäller också när vi utformar skolor, och det gäller skolma- ten. Alltihop måste genomsyras av det friska tänkan- det. Jag har också tänkt mycket på de hälsoundersök- ningar som fortfarande genomförs i våra landsting. Jag tänker på gynekologkontroller och mammografi- undersökningar, för att ta två exempel. Kostnaderna för det borde ingå i högskostnadsskyddet så att vi visar att också detta är viktigt. Vi vet att det är bespa- ringar. Avslutningsvis vill jag under mina återstående fem sekunder av talartiden lyfta fram frågan om forskning om hälsoekonomi. I framtiden kommer det att behövas att vi gör ordentliga beräkningar av vad vi verkligen tjänar ekonomiskt på att arbeta med folk- hälsan.
Anf. 115 ROSITA RUNEGRUND (kd): Herr talman! Socialministern svarar mycket kort att de anhöriga får stöd. Vi kan se att Anhörig 300 har synliggjort vilket oerhört stöd som de framtida anhö- rigvårdarna kommer att behöva. Vad jag främst vänder mig mot är inte att man ska behöva nämna gruppen mammor till rörelsehindrade barn som en särskild grupp när man talar om folkhäl- sa. Vad jag vill ha in är att socialministern tar med kvinnorna i den gruppen och inser att detta är ett folkhälsoproblem. 30 % av dessa kvinnor anser t.ex. att de inte har samma möjligheter i sitt förvärvsarbete som andra. Det orsakar stress och gör att de inte känner delaktig- het i arbetslivet. Jag tycker inte att man som social- ministern bara kan säga att de får stöd. Jag vill att socialministern lyfter denna fråga och synliggör gruppen när vi diskuterar just folkhälsa. Det är oerhört viktigt för framtiden.
Anf. 116 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Herr talman! Jag gör förmodligen Lars Gustafsson lite besviken när jag säger att jag inte kan tala om vilka förslag som regeringen kommer med till riksda- gen med anledning av Folkhälsokommitténs betän- kande, som inte kommer förrän i september. Jag väntar mig ganska mycket av Folkhälsokommitténs rapport. Det arbete som den har gjort sedan den kom i gång år 1995 har varit mycket fruktsamt. I morse hörde jag, förmodligen i likhet med Lars Gustafsson, ett inslag om Folkhälsokommitténs initi- ativ att diskutera möjligheten att förbjuda rökning på restaurangerna. När jag sedan kom till departementet var det många som trodde att det var ett lagförslag som låg på riksdagens bord. Det var det inte. Det var faktiskt Folkhälsokommittén som ville pröva möjlig- heten och hade gjort en egen remiss bland 200 orga- nisationer. Så har man arbetat för att lyfta in nya perspektiv och diskutera hur vi skulle kunna skärpa folkhälsoarbetet. Jag är mycket spänd på att ta del av kommitténs betänkande. Jag menar att om vi detta år fastställer en plan för sjukvårdens utveckling blir det naturligare att nästa år fastställa en liknande handlingsplan för folkhälsoar- betets utveckling som en komplettering. Detta sagt lite grann som ett svar på Chatrine Pålssons fråga. Delvis måste man skilja sjukvårdens uppgifter från det övriga folkhälsoarbetet. Men till väsentlig del har också sjukvården ett folkhälsoansvar. Det handlar väldigt mycket om att delta i det före- byggande arbetet men också att se den ordinarie sjuk- vården som ett led i det förebyggande arbetet. Det står nu alldeles klart att om läkaren, eller för den delen övrig sjukvårdspersonal, i sitt möte med pati- enten också på ett naturligt sätt tar upp frågor om exempelvis alkohol eller tobak så lyssnar människor noggrannare på detta än om de får råd från någon annan. Om vi kunde få alla läkare att i sina kontakter med patienten ta upp frågan om alkohol, om man befarar att det finns problem med för hög konsum- tion, så skulle detta förmodligen få en väldigt stor effekt. På det sättet kan man, utan att det egentligen kostar särskilt mycket mer, få sjukvården att fungera lite mer strategiskt när det gäller väsentliga folkhäl- soproblem. Jag är inte beredd att svara på frågan om möjlig- heterna att lägga in hälsoundersökningar som mam- mografi under högkostnadsskyddet. Jag tror nämligen att vi just nu står inför sådana problem att de resurser som förs till sjukvården måste användas för att lösa sjukvårdens absolut akuta problem - brist på till- gänglighet i primärvården, brister i psykiatrin, brist när det gäller den medicinska medverkan i äldreom- sorgen. Vi måste se till att vi kommer framåt på de här punkterna innan vi börjar diskutera andra pro- blem. När jag sade att de anhöriga får stöd var det därför att jag tolkade Rosita Runegrund som att samhället inte observerade anhörigvårdarnas situation. Det har samhället gjort! Men om man diskuterar detta som ett folkhäl- soproblem och ett stressproblem har vi samma upp- fattningar. Jag ska gärna ta med mig detta. Jag har nämligen mött många anhörigvårdare som pekar på hur svårt det är att klara de krav man har som vårdare, att klara det övriga livet och att klara kontakterna med omvärlden. Det leder till en stressituation. Där finns det någonting att uppmärksamma, och det är inte alldeles säkert att det bara handlar om resursfrå- gor. Det handlar också om att ge ett socialt stöd och ett stöd i arbetet samt att uppmärksamma insatser. Jag är gärna beredd att ta med mig detta i det fortsatta arbetet.
Anf. 117 LARS GUSTAFSSON (kd): Herr talman! Vad gäller rökning på restauranger hade det räckt att majoriteten hade stött vår folk- hälsomotion. Då hade vi fixat det redan för några veckor sedan. När det gäller forskning om folkhälsa vill jag ock- så lyfta fram den frågan något i mitt slutanförande. Jag tycker att den måste få nedslag i verkligheten. Vi kan inte gå omkring i 10-20 år och vara rädda för salt för att sedan upptäcka att det hade vi inte behövt vara! Det är förstås inget jättebra inslag för folkhäl- sostimulerande forskning. Angående alkohol kan jag säga att det finns en primärvårdsenhet som jag har talat med och besökt. Där har man gjort studier kring alkoholrelaterade skador. Det gäller personer som hade upplevt pro- blem, och som hade hög kolesterolhalt. En grupp fick återkommande komma tillbaka för kontroller, och en annan grupp fick bara den gängse informationen. Det visade sig att man sänkte dödligheten i infarkter med 50 %. I och med detta var man motiverad att hålla igen på sin alkoholkonsumtion. Detta var inte männi- skor som hade drabbats av alkoholism, utan som låg i riskzonen. Detta visar att det går att förebygga myck- et för oss, både till kropp och själ. Vi får kanske fortsätta att prata om den icke mate- riella välfärden vid ett annat tillfälle. Jag tror att det kommer att betyda väldigt mycket för ministern, och även för mig. Tack så mycket!
Överläggningen var härmed avslutad.
19 § Svar på interpellation 1999/2000:291 om avgifterna i äldreomsorgen
Anf. 118 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Herr talman! Desirée Pethrus Engström har frågat mig om jag avser att komma med ett förslag avseende tak för avgifterna inom äldreomsorgen före somma- ren samt på vilket sätt jag avser att "stimulera" kom- munerna att ställa upp på ett maxtak. Under senare år har flera problem uppmärksam- mats när det gäller avgifterna inom kommunernas äldreomsorg. Det gäller bl.a. förbehållsbeloppet, nivån på de högsta avgifterna samt den ekonomiska situationen för make eller maka när den ena parten t.ex. flyttar till ett särskilt boende. Regeringen tillsatte därför i oktober 1997 en ut- redning med uppdrag att bl.a. utreda avgifterna inom äldreomsorgen. Utredningen överlämnade till rege- ringen sitt slutbetänkande Bo tryggt - betala rätt (SOU 1999:33) våren 1999. Betänkandet har remiss- behandlats och bereds nu vidare i Regeringskansliet. När det gäller avgifterna inom kommunernas äld- reomsorg är frågan om ett eventuellt tak en fråge- ställning. Det som bekymrar mig är att de befintliga reglerna i socialtjänstlagen avseende förbehållsbelopp och make eller makas ekonomiska situation inte till- lämpas i många av landets kommuner. Det är inte rimligt att den som är i behov av kommunernas vård och omsorg, efter det att avgifterna är betalda ska behöva leva på samma nivå som, eller lägre än, nivån på försörjningsstödet, dvs. socialbidraget. Som meddelades redan i budgetpropositionen in- för år 2000 avser regeringen att återkomma till riks- dagen under år 2000 när det gäller avgifterna inom äldreomsorgen.
Anf. 119 DESIRÉE PETHRUS ENG- STRÖM (kd): Herr talman! Jag har i min interpellation ställt två frågor till socialministern, och jag vill tacka för sva- ret. Men tyvärr tycker jag inte att jag riktigt fått svar på de två frågorna. Frågorna är: Kommer det ett förslag avseende maxtaket före sommaren? Och kan man tänka sig att stimulera kommunerna, precis som ministern har sagt vid något tillfälle, att ställa upp på förslaget om max- tak? Enligt 19 § i socialtjänstlagen ska socialnämnder- na verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt, under trygga förhållanden och med respekt för deras självbestämmande och integri- tet. Det är just detta med trygga förhållanden som verkligen kan ifrågasättas när det gäller avgifterna i äldreomsorgen. År 1993 fick kommunerna genom en lagändring stor frihet att utforma avgifterna inom äldreomsorgen. Men på grund av kommunernas svåra ekonomiska läge har de alltmer skinnat pensionärerna på deras tillgångar. Man kan förstå att kommunerna behöver mer resurser till äldreomsorgen, men det får inte ske på ett godtyckligt sätt som i dag. Progressiviteten i taxesystemen har ökat och av- giftstaken har höjts. En pensionär kan spara 100 000 kr netto på att flytta till en annan kommun. Jag har en artikel här om en dam som i Falköping betalar 25 285 kr i månaden för det särskilda boendet. Det är ingen rimlig avgift, med tanke på att man på Öckerö betalar som mest 2 400 kr! Det kan inte vara en rimlig skillnad. Vi måste skydda våra medborgares rättigheter till trygghet och integritet. Det måste löna sig att spara till sin ålderdom. Jag anser inte att kom- munerna ska bedriva fördelningspolitik - det ska staten göra. Jag anser att riksdagen bör agera i frågan. Vi här i riksdagen ska naturligtvis respektera kommunernas självstyre, men vi måste också vara de som tar det övergripande ansvaret för att medborgarna behandlas någorlunda rättvist i hela landet. En statlig utredning om att bo tryggt och betala rätt låter bra. Den har föreslagit ett maxtak på 1 200 kr i månaden inom äldreomsorgen, och att man har kvar ett förbehållsbelopp på minst 3 900 kr. Socialstyrelsen har också uppmärksammat frågan och i en utredning lyft fram den. Vi undrar nu: Vad kommer regeringen att göra i frågan? Jag vill fråga socialministern om detta diskuteras i budgetförhandlingarna. Finns maxtaxa i äldreomsor- gen med i de pågående budgetförhandlingarna med Vänsterpartiet och Miljöpartiet? Går det inte att säga om ett förslag är på gång före sommaren?
Anf. 120 ROSITA RUNEGRUND (kd): Herr talman! Jag gick upp i den här debatten ock- så. I svaret som socialministern ger talar han om vad han bekymrar sig för, nämligen att de befintliga reg- lerna i socialtjänstlagen avseende förbehållsbelopp och make eller makas ekonomiska situation inte till- lämpas i många av landets kommuner. Jag har en fråga till socialministern, som han gär- na får ta med sig. Jag vet att detta kanske inte riktigt ingår i den här interpellationsdebatten. Men det ingår i Bo tryggt - betala rätt. Det gäller de funktionshind- rade. Förtidspensionärer får högre pension än ålder- spensionärer därför att de unga har högre levnadsom- kostnader än de äldre. Det högre beloppet kommer från statskassan. De flesta kommuner gör ingen skill- nad på äldre och yngre när de bestämmer taxor. Helt lagligt kan alltså en kommun tillgodogöra sig det högre beloppet som staten betalar ut till de unga. Socialministern får gärna ge sin syn på saken - jag är tacksam om jag kan få svar. Om inte, kan soci- alministern ta detta med sig. Hur man beräknar taxor- na är nämligen en väldigt viktig fråga för de funk- tionshindrade.
Anf. 121 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Herr talman! Det är en smula lustfyllt att få två frågor. Den ena handlar om vad som står i budgeten som ska presenteras den 15 april och den andra om den proposition som vi har sagt ska komma under året, kommer före sommaren. Jag tänker inte berätta vad som kommer i vårpro- positionen den 15 april. Men det hoppas jag att vi ska få möjlighet att informera riksdagen om under sed- vanliga former. Såvitt jag förstår kommer den att innehålla ganska mycket på det sociala området, och det kommer också, såvitt jag förstår, att vara en mycket ambitiös budget för att hävda Sveriges väl- färd i framtiden. När det gäller frågan om när propositionen med anledning av utredningen kommer, kan jag inte ge besked om det i dag. Det pågår ett beredningsarbete. Det som jag emellertid skulle vilja uppmärksam- ma på är följande problemställning. I vilka frågor ska staten ta över kommunernas ansvar? Om staten tar över kommunernas ansvar, ska vi då också ta över finansieringsansvaret? Det är den viktiga och grund- läggande frågan. Om vi har en kommunal demokrati och tycker att det är ett värde i den kommunala de- mokratin, måste det innebära att vi ska kunna vända oss till kommunalpolitikerna och säga att de ska ta sitt ansvar och införa ett avgiftssystem som är rättvist och överskådligt och som inte innebär att människor känner otrygghet när de är i behov av vård eller om- sorg. Diskussionen nu handlar om i vilken mån vi ska reglera kommunernas avgifter. Då finns det tre alter- nativ. Om riksdagen fattar ett beslut om att bestämma vilka avgifter som ska tas ut, har man sannolikt en skyldighet att kompensera kommunerna, eftersom kommunerna då kan hävda att staten tar över ansva- ret. Om man inte kompenserar kommunerna får vi bestämma oss för att den kommunala verksamheten och den kommunala demokratin blir beskuren på ytterligare ett område. Nästa möjlighet är, vilket jag har sagt, att vi överväger att hitta en form där man anger en norm och i stället hittar en möjlighet att stimulera kommunerna. Det är möjligt att det är en framkomlig väg. Vilken av de här tre vägarna vi kommer att välja har vi inte tagit ställning till. Det redovisar vi när propositionen kommer.
Anf. 122 DESIRÉE PETHRUS ENG- STRÖM (kd): Herr talman! Jag tror att det är oerhört viktigt att regeringen ser över pensionärernas hela situation. Många har det bra, men många har också mycket svårt att få ekonomin att gå ihop. När de äldre behö- ver vård och hjälp sliter många med frågan om de t.ex. ska sälja huset eller inte. Vad är bäst för att det ska bli lite pengar över? På vissa håll när man beräk- nar avgifterna lägger man t.ex. taxeringsvärdet på huset uppe på inkomsten. För att en del inte ska få för höga avgifter rekommenderas de att sälja huset. Men har man sedan för mycket kapital kan man skinnas på det också. Hur pensionären än vänder och vrider sig har man på något sätt hamnat i klistret. Många som har det lilla förbehållsbeloppet kvar och lever knappt kring socialbidragsnormen har det väldigt svårt. De får fundera på om de har råd att ta ut sin medicin, gå till doktorn, gå till tandläkaren eller kanske, som någon berättade, om de har råd att köpa en födelsedagspresent till barnbarnet. Det är många pensionärer som har det mycket svårt på äldre dagar. Jag tror att regeringen har mycket kvar att göra för att våra pensionärer ska kunna känna sig trygga i Sveri- ge. Om vi diskuterar kommunernas ekonomiska situ- ation, innebär ett maxtak förstås minskade intäkter för många kommuner. Kommunerna har ett självstyre som ska respekteras. Det är viktigt. Det håller jag med om. I Stockholms stad är taxorna inte onormalt höga. De här taxorna står egentligen inte för så stora in- komster till kommunerna. De står för 2-3 % av kost- naden i äldreomsorgen. Men de 10 miljoner netto som man skulle förlora i Stockholms stad på ett maxtak är kanske de 10 miljoner som kan användas till att förbättra kvaliteten i äldreomsorgen. Siffror pekar på att kommunsektorn kommer att förlora un- gefär 600 miljoner kronor i intäkter enligt det här förslaget. Man har pratat om att kompensera dem med 140 miljoner. Men det räcker förmodligen inte. En del kommuner klarar det kanske, men många gör det inte. Vi har ju många som nu står i tur på kom- munakuten. I en intervju har socialministern sagt att han kan tänka sig ett stimulansbidrag till kommunerna. Jag har frågat hur det här skulle kunna se ut. Min fråga är: Kan socialministern här i kväll ge ett svar på hur kommunernas incitament skulle kunna se ut? Finns det någon antydning som socialministern skulle kun- na ge på hur det skulle kunna se ut?
Anf. 123 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Herr talman! Nej, det kan jag inte av ett mycket enkelt skäl, nämligen att vi håller på att bereda frå- gan. Jag tycker att det är ganska viktigt att också i den offentliga debatten försöka redovisa vilka avvägning- ar vi står inför. Jag tycker att det är besvärande att vi i alltfler frågor drar det kommunala ansvaret hit till det här huset. Om de politiska partierna i en kommun inte sköter sig eller inte uppträder på ett sätt som vi kan tycka är rimligt från olika utgångspunkter, är vi be- redda att omedelbart dra ansvaret in till riksdagen. Jag tror att det är allvarligt. Jag tror att det är en all- varlig utveckling. Om vi på område efter område tar över ansvaret och reglerar verksamheten, blir vi också skyldiga att faktiskt finansiera verksamheten, och därmed minskar utrymmet för den kommunala demo- kratin. En anständig äldrepolitik och ett anständigt av- giftssystem - och det rör faktiskt inte bara de äldre utan även de funktionshindrade, vilket är ett viktigt påpekande - är rimligtvis en fråga för fullmäktigeför- samling efter fullmäktigeförsamling. Det är där man ska utkräva ansvaret. I och med att vi har fört diskussionen på det här sättet - och jag säger inte att det beror på det ena eller andra politiska partiet, utan det finns en tendens att vi snabbt lyfter in frågorna i Riksdagshuset - betyder det också att väldigt många människor som är enga- gerade i detta mycket snabbt säger att det blir riksda- gens ansvar. Sedan blir vi skyldiga ett svar. Vad gör vi för att se till att inte kommunen x eller kommunen y tar ut fel avgifter? Sedan bestämmer vi oss för att det ska vi göra någonting åt. Utredningen talar om förlorade intäkter på 600 miljoner. Sannolikt är de förlorade intäkterna runt 1 miljard, eller kanske rentav ännu mer. Om vi skulle bestämma oss för att tvinga samtliga kommuner att göra detta, kräver Kommunförbundet med all rätt att staten i så fall tar hela det ekonomiska ansvaret. Det är möjligt att det skulle kunna finnas ett sådant ut- rymme i framtiden, men det principiella problemet blir att vi därmed tar över hela ansvaret. Jag har sagt att det vore bättre att försöka stimulera kommunerna och betona att det är kommunernas ansvar. Så har man gjort i andra avgiftssammanhang tidigare, t.ex. när det gällde dagisavgifter på 80-talet. Det gäller att hitta en väg och ange en vilja från riksdagens sida samt att också ge en stimulans till de kommuner som väljer den här vägen. Det skulle vara ett sätt att be- hålla det kommunala ansvaret och ändå peka ut att det finns ett nationellt intresse av att man går i en viss riktning. De kommuner som inte vill detta av ett eller annat skäl, som tycker att en annan avgiftssättning är rimligare efter sin utgångspunkt, får göra det valet. Men än en gång, detta är en fråga för en beredning som pågår. Vi ska så småningom återkomma. Då kan vi ge detaljer och tala om mer precist hur vi tänker gå till väga.
Anf. 124 DESIRÉE PETHRUS ENG- STRÖM (kd): Herr talman! Jag skulle vilja poängtera att vi kristdemokrater hellre ser ett maxtak i äldreomsorgen än en maxtaxa i barnomsorgen. Vi tror att det är en riktig prioritering. När det gäller detta att vi klampar in på kommu- nernas självstyre finns det en viktig rågång som vi måste hålla. Mycket handlar om att kommunerna haft ett svårt ekonomiskt läge. Vi har svårt att finansiera äldreomsorgen. Här har vi nog också mycket att fun- dera över framöver. Hur ska vi kunna finansiera äld- reomsorgen i framtiden? Jag tror inte att det var många kommuner som för- stod hur stor andel sjukvård man skulle behöva i kommunernas verksamhet. I ädelreformen pratade man om att man skulle ta hem patienterna. Det var bara vanlig äldreomsorg i boendet. Man tappade helt bort den sjukvårdande delen. Det är tung sjukvård som många av våra kommuner bedriver i dag. Det är inte rimligt att vi inte tittar på hur det ska kunna fi- nansieras. Läkarbemanningen är under all kritik. Det finns alldeles för få läkare och för få geriatriker inom äldreomsorgen. Jag tror att vi har mycket att göra i det här avse- endet. Och vi bör på riksdagsnivå driva frågorna om den framtida finansieringen av äldreomsorgen och om hur kommunerna ska klara det här utan att behöva skinna pensionärerna. Det här tycker jag är en viktig fråga. Fördelningspolitiken ska skötas härifrån och inte ute i kommunerna. Där måste det finnas ett rätt- vist system.
Anf. 125 ROSITA RUNEGRUND (kd): Herr talman! Det är bra att socialministern påpe- kar det här med det kommunala självstyret. Vi håller med helt och fullt om det. Och, precis som Desirée Pethrus Engström säger, ska fördelningspolitiken skötas här uppifrån. Men när det gäller de funktionshindrade och LSS tycker jag ändå att det är riksdagens uppgift att följa upp hur lagen följs i kommunerna. Man har de funk- tionshindrade i de speciella boendeformerna. Det handlar om hur man beräknar hyran. Det är inte en- bart en kommunal angelägenhet utan även en angelä- genhet för oss att se hur man beräknar de gemen- samma utrymmena. Är de en del av omvårdnaden? Man beräknar nämligen inte bara hyran på bostads- delen utan också på andra utrymmen. Det är sådant som vi måste se på. Sedan är det detta med det kommunala självstyret. Man pratar om maxtaxa i barnomsorgen och sådant. Regeringen initierar ändå mycket av det här och läg- ger det på kommunerna i stället för att ge de medel som de behöver för att det ska kunna bli en bra äldre- politik.
Överläggningen var härmed avslutad.
20 § Svar på interpellation 1999/2000:276 om bilskrotningsdirektivet
Anf. 126 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Herr talman! Per-Richard Molén har frågat nä- ringsministern vad han avser att göra för att retroakti- viteten i bilskrotningsdirektivet inte drabbar de svenska producenterna i större utsträckning än de övriga europeiska samt vad han avser att göra för att bilskrotningsmarknaden samt andrahandsmarknaden av reservdelar inte förstörs genom direktivet. Arbets- fördelningen inom regeringen är sådan att det är jag som ska besvara frågan. Direktivförslaget om uttjänta fordon har behand- lats i rådet och parlamentet sedan i augusti 1998. Sverige stod bakom den gemensamma ståndpunkt om direktivförslaget som antogs i rådet i juli 1999. I förslaget finns bl.a. regler om kostnadsfri inlämning av uttjänta fordon. Producenterna ska stå för alla eller en betydande del av kostnaderna för genomförandet av denna åtgärd. Detta gäller fr.o.m. år 2001 för nya bilar, och år 2006 för samtliga bilar. Under hösten 1999 behandlades direktivförslaget i parlamentet. Parlamentet har lagt fram ett antal änd- ringsförslag bl.a. avseende bestämmelserna om pro- ducentansvar. Direktivet kan antas slutligt först då rådet och parlamentet är överens i frågan. Förmodli- gen kommer detta att ske via ett s.k. förlikningsförfa- rande. Det är därför inte möjligt att i dag redogöra för den slutgiltiga utformningen av direktivet. Jag vill i detta sammanhang klargöra hur dagens svenska regler på området fungerar. Vi har i Sverige ett producentansvar för bilar sedan januari 1998. Producentansvaret innebär bl.a. att producenterna åläggs ett ekonomiskt ansvar för omhändertagande av bilar som registreras fr.o.m. den 1 januari 1998. När bilarna skrotas ska producenten se till att material och komponenter från bilarna återanvänds, återvinns eller tas om hand på ett annat miljömässigt godtagbart sätt. Enligt Naturvårdsverket säger sig bilproducenter- na arbeta hårt för att uppfylla sitt producentansvar. Ett nytt materialbolag - BIL Producentansvar Sverige AB - har bildats för att administrera verksamheten. Den 1 juni i år kommer Naturvårdsverket att till rege- ringen redovisa hur producenterna har nått upp till de nivåer för återanvändning och återvinning som anges i förordningen om producentansvar. Därutöver har vi i Sverige sedan 1975 en bilskrot- ningsfond till vilken det betalas en avgift. Denna avgift finansierar en premie som betalas ut till biläga- ren vid skrotning av bilen. I praktiken kvittas premien mot kostnaderna för omhändertagandet. Detta gäller i dag alla bilar. Stora delar av direktivförslaget överensstämmer med den svenska lagstiftningen på området. Vi har visserligen inget ekonomiskt ansvar för bilar registre- rade före 1998, men för dessa har vi en bilskrotning- spremie som i dag täcker delar av skrotningskostna- den. När det gäller åldern på den svenska bilparken kan jag konstatera att det stämmer att den genom- snittliga åldern på den svenska bilparken har varit och fortfarande är hög. Men vi kan i dag se en nedgång av snittåldern. Denna kan förklaras av den ökade nybils- försäljningen. Jag anser att ett producentansvar på såväl natio- nell nivå som EU-nivå bör vara så utformat att det erbjuder möjligheter till sund konkurrens. Vid infö- randet av producentansvar för bilar i Sverige ansåg regeringen att möjligheterna till konkurrens om ut- tjänta bilar inte får hämmas av regleringen av produ- centernas ansvar. Detta förhållande ändras inte vid införande av producentansvar på europeisk nivå. När det gäller andrahandsmarknaden för reservdelar så syftar ju direktivet till att främja återanvändning, materialåtervinning och återvinning av fordon och deras komponenter. En ökad återanvändning gynnar naturligtvis en andrahandsmarknad för reservdelar.
Anf. 127 PER-RICHARD MOLÉN (m): Herr talman! Det känns lite egendomligt men kan- ske också lite fascinerande att sju minuter i nio på kvällen diskutera någonting som heter EU:s bilskrot- ningsdirektiv. Sådant är livet emellanåt. Jag hoppades givetvis att svaret och diskussionen skulle kunna komma vid ett något lämpligare eller tidigare tillfälle på dagen. Jag vill tacka miljöministern för ett mycket fylligt svar. Jag kan konstatera att vi har en ganska stor samsyn i den här frågan. Det finns egentligen ingen större anledning att ta upp tiden för en längre diskus- sion. Men det kanske ändå finns motiv för att under- stryka att det för Sveriges del är angeläget att med- lemsstaterna inom ramen för EU får rätt att själva besluta hur återvinning och skrotning ska genomfö- ras. Det finns ju stora lokala och regionala skillnader mellan EU:s länder och olika strukturer när det gäller handel med begagnade bildelar och hantering av skrotade bilar. Det tycker jag att man ska ta hänsyn till. Samtidigt bör man givetvis vara medveten om att den här förändringen och det här direktivet, som i sig är ett led i en förbättrad miljö, leder till att de som är verksamma som bildemonterare kommer att minska i antal. De som sedan återstår kommer av naturliga skäl att tvingas till en hel del investeringar för att ta till vara olja, krockkuddar och mycket annat som kräver viss hänsyn och försiktighet. När det blir en situation med färre bildemonterare tror jag att det kan vara av ganska stort värde om man från regeringens sida vid den här omställningen kan medverka till - jag tänker inte på bidrag eller något sådant - att de kan utveckla någon form av Internetsystem. Då har man som konsument möjlighet att på en andrahands- marknad, via Internet, komma i kontakt med en bil- demonterare som kan tillhandahålla just den pryl som man behöver för att rusta upp sin bil. Det här är nog mera angeläget i och med att jag har en känsla av att det kanske är mest i inlandet som bildemonterarna kommer att försvinna. De flesta kommer att finnas i de mera expansiva storstadsregionerna. En annan fråga gäller retroaktiviteten. Den berör- des relativt marginellt i svaret. Det må så vara. Man kanske löser det här lite grann med de konkurrensla- gar som finns. Det finns anledning att titta lite grann på Bilskrot- ningsfonden. Man har samlat på sig rätt mycket pengar under årens lopp. Det finns en bilskrotnings- fond på 750-800 miljoner kronor som hela tiden har stått utan någon form av ränteintäkter. Jag tycker trots allt att det är lite stötande att staten ska tjäna pengar på en bilskrotningsfond som ändå ska lösa en lång rad problem med bilskrot både ute i naturen och lite överallt. Därmed vill jag än en gång tacka miljöministern för det här svaret.
Anf. 128 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Herr talman! Jag känner inte heller något påträng- ande behov av att förlänga debatten mer än nödvän- digt. Men jag vill ändå säga några saker med anled- ning av Per-Richard Moléns inlägg. För det första får vi inte glömma att det här är ett stort och viktigt miljöproblem. Vi har hanterat det på ett, som jag tycker, ganska bra och smidigt sätt i Sve- rige. I Europa skrotas varje år 9 miljoner bilar. Ibland på bra sätt, men naturligtvis också ofta på sätt som ökar miljöskulden i naturen. För det andra finns det i dag en oklarhet om hur direktivet kommer att utvecklas i och med att Euro- paparlamentet har fattat ett beslut som inte stämmer riktigt med ministerrådets uppfattning. Det har dess- utom visat sig vara ganska svårt att få klarhet i hur beslutet ska tolkas. Jag kommer på torsdag tillsam- mans med mina kolleger att i ministerrådet få en redovisning av hur kommissionen tolkar parlamentets beslut. Därefter blir det naturligtvis aktuellt att hitta ett bra sätt att få den vid det här laget ganska långva- riga diskussionen om ett nytt direktiv till något slags slutpunkt. Per-Richard Molén befarade att det skulle bli färre bildemonterare. Det är klart att det i ett producen- tansvar av det slag som vi nu diskuterar inom EU kan finnas risker att man på olika sätt stör konkurrensen när det gäller reservdelar från gamla bilar. Här måste vi naturligtvis följa utvecklingen noggrant, och det finns självfallet möjligheter för oss att påverka ut- vecklingen politiskt när vi ser hur bilindustrin väljer att hantera det producentansvar man nu betros med och får ta ansvaret för. I det sammanhanget tror jag säkert att ett Internet- system för att hitta rätt reservdel till sin bil kan vara användbart. Slutligen förvånar det mig om det skulle vara så att bilskrotningsfonden inte har ränta på sin behåll- ning. Jag utgår från att den måste placera sina pengar på ett sätt som ger en hygglig avkastning. Vi har dessutom ett förslag från Ekonomistyr- ningsverket, som har fått titta närmare på den situa- tion vi har i dag, om att höja skrotningspremierna. Det hänger ihop med att skrotningskostnaderna i dag i regel överstiger premierna, vilket ju inte har varit meningen. Jag utgår från att det blir möjligt för oss att ganska snart lägga fram ett förslag om höjda premier. Då kan det kanske vara bra att ha en behållning i fonden som stöd för detta.
Anf. 129 PER-RICHARD MOLÉN (m): Herr talman! Just när det gäller bilskrotningspre- mien är situationen den att avgifterna tillförs den statliga bilskrotningsfonden sedan den 1 januari 1995 och administreras av Vägverket. Fonden tillgodoräk- nas ingen ränta enligt Riksdagens utredningstjänst. En annan sak som jag kom att tänka på i samband med vårt samtal är att som situationen nu är betalar man som köpare av en bil en bilskrotningspremie på 700 kr. Det är inbakat i själva priset. Samtidigt är producenterna av bilar från den 1 januari 1998 också skyldiga att reservera ett visst belopp. Det innebär egentligen att vi som konsumenter betalar två gånger för att en gång få våra bilar skrotade. Det finns kanske anledning för miljöministern att, förutom att man kan påföra ränta på bilskrotnings- fonden, beakta detta framöver. Tack!
Anf. 130 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Herr talman! Om det är rätt som Per-Richard Molén säger angående räntan, och det betvivlar jag självklart inte, kan vi ändå trösta oss med att det i så fall är Vägverket som får räntan. Vi kan väl enas om att även Vägverket har en och annan för bilisterna viktig uppgift. När det gäller det nuvarande producentansvaret för bilar i Sverige har det tagits ut en avgift på försål- da bilar som gått till fonden, varifrån man betalar ut en bilskrotningspremie som i princip ska täcka kost- naderna för bilskrotningen, så att det inte ska vara en ekonomisk kostnad för bilägaren att lämna bilen till bilskrotning. Sedan vi införde producentansvar för bilar är det ju bilförsäljarens ansvar att sätta av pengar. På de bilar som säljs enligt det ansvaret utgår jag från att det inte dessutom tas ut en bilskrotningsavgift.
Överläggningen var härmed avslutad.
21 § Svar på interpellation 1999/2000:288 om återvinningsburkar
Anf. 131 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Herr talman! Även burkar, inte bara bilar, ska åter- vinnas. Ragnwi Marcelind - nu hoppas jag att jag uttalar det vackra namnet på ett riktigt sätt - har frå- gat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att öka miljömedvetandet hos konsumenten gällande burkar av olika slag och deras inlämningsställen. Vidare har hon frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska mängden av burkar som hamnar direkt på soptippen och vad jag avser att vidta för åtgärder för att underlätta för konsumenten att lämna in burkarna till Metallkretsen. Avslutningsvis undrar hon om jag är beredd att tillsätta en utredning för att komma till rätta med problemet som finns runt hante- randet av burkar, så att det blir enkelt för människor att leva upp till kretsloppssamhällets intentioner, och vilka åtgärder som jag kommer att vidta för att kom- ma till rätta med problemet av svartimport och moms- fiffel vid burkhandel från utlandet. Det svenska retur- och pantsystemet för alumini- umburkar infördes efter ett beslut i riksdagen år 1982. Syftet med systemet var att främja utvecklingen av förpackningssystem som är resurs- och energisnåla och som samtidigt medför minsta möjliga olägenhet från nedskräpnings- och andra miljösynpunkter. Ge- nom att införa en pantavgift skulle incitamentet öka för konsumenten att lämna tillbaka burken när den blivit tom. Pantsystemet administreras och drivs av Svenska Returpack AB. Hösten 1994 infördes ett producentansvar för förpackningar för att främja miljöanpassningen av förpackningarna. Materialbola- get Metallkretsen AB sköter insamlingen och omhän- dertagandet av metallförpackningar. I samband med att Sverige blev medlem av EU förändrades reglerna för privatimport av burkar. Detta har medfört att en stor mängd burkar som inte om- fattas av det svenska pantsystemet har kommit till Sverige. Dessa burkar omfattas av producentansvaret och samlas in av Metallkretsen. Miljömedvetandet hos konsumenterna har ökat under de senaste åren, inte bara när det gäller hante- ringen av burkar utan i allmänhet. Jag är medveten om att det kan vara förvirrande för konsumenten med olika hanteringssystem för burkar. Informationen till konsumenterna är därför viktig. Under våren 1999 träffade jag representanter för materialbolagen, kom- munerna och Naturvårdsverket för att bl.a. diskutera den praktiska tillämpningen av producentansvaret. En av punkterna som jag då lyfte fram var informationen till hushållen. Mötena resulterade i ett handlingspro- gram från Förpackningsinsamlingen, som bl.a. riktar in sig på att förbättra informationen till hushållen. När det gäller pantsystemet genomför Returpack för närvarande en kampanj där varje svensktillverkad burk som ingår i pantsystemet präglas med texten "pant 50 öre". Avsikten med kampanjen är att tydlig- göra att burkarna ska återlämnas i returautomaterna för återvinning. För att minska mängden burkar men också annat avfall som hamnar på soptippen har regeringen vidta- git flera åtgärder. När det gäller burkarna är det främst införandet av pantsystemet och producen- tansvaret för förpackningar som jag vill nämna. För att underlätta för konsumenten att lämna bur- kar utan pant till Metallkretsen är det nödvändigt att insamlingssystemen är lättillgängliga för konsumen- ten. Förordningen om producentansvar för förpack- ningar innehåller inte någon detaljreglering om hur detta ska gå till i praktiken. I samband med mitt möte med representanter från materialbolagen m.fl., som jag nämnde tidigare, tog jag upp även denna fråga. Det resulterade i att Förpackningsinsamlingen försö- ker att förbättra möjligheterna till fastighetsnära in- samling genom att erbjuda fler entreprenörer möjlig- heten att samla in förpackningsmaterial. När det gäller efterlevnaden av lagstiftningen på förpackningsområdet har Naturvårdsverket i uppdrag att följa upp de nivåer av återanvändning och återvin- ning som producenterna har nått upp till. I uppdraget ingår dessutom att vid behov lämna förslag till nöd- vändiga ändringar i regelverket. Uppdraget ska redo- visas till regeringen senast den 1 juni 2000. Jag har därutöver för avsikt att genomföra en bred översyn av producentansvarssystemen. Problemet med svartimport och momsfiffel vid burkhandel från utlandet innebär ytterligare svårig- heter för konsumenterna, men också en konkur- rensnackdel för de företag som följer lagstiftningen. Vid dessa problem är det naturligtvis viktigt att tillsy- nen fungerar på ett tillfredsställande sätt.
Anf. 132 RAGNWI MARCELIND (kd): Herr talman! Till skillnad från Per-Richard Molén tycker jag att det är väldigt spännande att få debattera ett sådant intressant ämne vid denna tidpunkt på dyg- net. Jag tackar Kjell Larsson för svaret på min inter- pellation. Svaret är mycket teoretiskt formulerat och är som jag ser det ganska långt bort från den verklighet som både konsumenter och producenter lever i. Det andas också en övertro på konsumentansvaret och produ- centansvarets betydelse i vardagen. Först vill jag repetera vilka burkar det är jag talar om. Av totalt 900 miljoner aluminiumburkar är det 10 miljoner aluminiumburkar som aldrig återvinns - trots pantsystem. Dessutom beräknas det finnas 100 miljoner importerade aluminiumburkar per år av vilka endast 35 miljoner återvinns. Enligt Returpack finns också en handel med ca 50 miljoner stålburkar per år. Totalt är det 215 miljoner burkar av aluminium och stål som inte återvinns. Det är ett jätteproblem. Jag skulle vilja lyfta fram några exempel ur var- dagen. Då det gäller burkar och möjlighet till pant- ning vet ministern att det handlar om de burkar som ingår i retursystemet. Det avgörs med en kodning. Konsumenten kontrollerar inte kodningen innan kö- pet och knappast innan han går till affären för att panta. Det är först då pantapparaten spottar tillbaka burkarna som konsumenten reagerar. Vad händer då med den miljömedvetne konsumenten? Tar han med sig en eller flera kassar opantbara burkar tillbaka hem? Nej, den undersökning jag har genomfört i Gävle visar att konsumenten slänger de opantbara burkarna i sopsäcken i affären. Under tre veckor i november 1997 ställde Krist- demokraterna i Gävle ut tio insamlingstunnor i tio olika butiker i Gävle. Vi samlade in 15 000 opantbara burkar på tre veckor i tio affärer utan något bidrag till konsumenten! Affärsinnehavarna säger att detta är ett jätteproblem. De har inte tid att varje kväll stå och sortera sopsäcken för att plocka bort burkar utan låter dem följa med i sophämtningen. Det är också ett stort problem när konsumenten saknar information om de icke pantbara burkarna. Det handlingsprogram som jag förmodar miljöministern hänvisar till i svaret är "20-punktsprogrammet" där målet är att få avtal med samtliga kommuner kring återvinningsstationer. Men är det inte lite naivt av miljöministern att förvänta sig att denna miljömed- vetenhet hos konsumenten ska leda till att han släpar hem en-två kassar opantbara burkar för att sedan frakta runt dem i kommunen till Metallkretsens in- samlingsigloos? Vore det inte mer rimligt för folk att få lämna sina burkar i butiken och att ett annat system infördes där handlaren kunde omhänderta dessa bur- kar? När det gäller hur nära folk ska ha till sina insam- lingsställen har materialbolagen gemensamt gått ut med att ska vara en insamlingsenhet per 1 200 invå- nare och i glesbygd en butiksnära enhet där butiken ska ha minst 500 kunder. I Gävle, som har kommit förhållandevis långt med detta, finns 110 returplatser och 16 igloor. Trots det samlade vi in 15 000 burkar på tre veckor på tio buti- ker! Vad säger det oss, Kjell Larsson? Vi kan inte lita blint på konsumentansvaret och absolut inte Kjell Larsson som miljöminister och med ansvar för Sveri- ges miljö.
Anf. 133 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Herr talman! Jag får väl först tacka så mycket för er insamlingsaktivitet i Gävle. Jag gläder mig i det avseendet åt att det finns kristdemokrater över hela Sverige. Jag räknar med fortsatta stora ansträngningar för att hjälpa oss att klara problemet. Om man räknar de burkar som inte omhändertas - med den osäkerhet som finns i talen - blir det ett stort antal. Bakom ligger det faktum att vi under ett decen- nium har ökat återvinningen av den typen av material dramatiskt. Det är nu höga siffror när det gäller om- händertagande av burkar. Det är naturligtvis mycket kvar att göra. Jag är inte alls nöjd, och jag förlitar mig inte alls till hundra procent på att de nuvarande systemen och det nuvarande konsumentmedvetandet ska räcka till för att fortsätta att ta oss fram mot ett mål där i prin- cip allt material av det slaget återvinns. Det är därför vi har tagit dessa kontakter med materialbolagen för att få förpackningsinsamlingen att fungera ännu bätt- re. Det är därför jag inom någon vecka kommer att tillsätta en utredning som förutsättningslöst kommer att utvärdera producentansvaret på olika områden i Sverige, inklusive förpackningsinsamlingen, för att se om vi kan hitta vägar som innebär ytterligare förbätt- ringar och incitament till producenterna att göra bätt- re förpackningar, ytterligare förbättringar att göra systemen mer konsumentnära och konsumentvänliga. Det ska bli lättare och naturligare att använda sig av dem. Dessutom ska utredningen se på en del andra problem i sammanhanget, t.ex. den nedskräpning vi ofta ser omkring återvinningsstationerna. Jag ser utvärderingen och de förslag som den kommer att leda till som ett bra, naturligt sätt att ytterligare förbättra återvinningen i Sverige. Aluminiumburkar som lämnas in i affärerna och som inte ger rätt till pant tas ändå om hand av affä- rerna. Det är i alla fall den upplysning jag har fått. Jag tror att det vid det här laget är få konsumenter som bär vanliga plåtburkar tillbaka till affärerna. De flesta har lärt sig att de inte kan läggas där. Plåtburkar ham- nar - hoppas jag - i de flesta fallen i materialåtervin- ningen.
Anf. 134 RAGNWI MARCELIND (kd): Herr talman! Jag kan tala om för miljöministern att man bär t.o.m. plåtburkar till butiken. Det är svårt att avgöra vad som är plåt och aluminium. Det kan vara så att en aluminiumburk med en ögla av plåt inte ingår i systemet och därmed inte har den kodning som behövs för att den ska tas emot av apparaten. Det är sorgligt att se så många säckar. När vi gjorde un- dersökningen i Gävle fick vi rycka ut kväll efter kväll och hämta säckar från 150-literstunnan. Vi var helt chockade över resultatet att det var så många burkar som inte var pantbara. Det handlar också om att ta ansvar för det material vi har. Själva hemligheten med producentansvaret är att ta till vara och återvinna så mycket som möjligt av det som finns. Ungefär 40 % av allt stål som produce- ras i världen kommer från återvunnet järnskrot. Den höga återvinningsandelen beror på att man sparar 75 % energi jämfört med att göra stål från malm. Återvunna plåtförpackningar har flera olika använd- ningsområden. Det kan bli nya förpackningar, bil- motorer, byggnader, järnvägar, broar. Det kan också användas till att göra kylskåp, tvättmaskiner och spisar. Vi kastar ofta de små stålförpackningarna i soporna. Skulle vi lämna alla kapsyler till återvinning skulle vi kunna göra lika mycket stål som behövs till 2 200 personbilar varje år. I dag återvinns 71 % av alla stålförpackningar. Jag vet inte vad miljöministern tror, men hur många bilar kastas på soptippen på grund av saknad information eller dåliga insamlingsmöjligheter? Jag tycker inte att det är det absolut värsta. Det värsta var när jag fick Naturvårdsverkets svar på min fråga om vad som händer med miljön. Verket säger att aluminium rostar långsamt, och därmed lakas inga miljöfarliga ämnen ut på ett par hundra år. Då lever inte jag, så jag behöver inte ta ansvar för det. Men jag anser inte att det är en ansva- rig miljöpolitik, och det tror jag inte heller att miljö- ministern tycker. Angående stålburkar säger Natur- vårdsverket att de rostar snabbt, och järnoxid och hydrooxid bildas. Men detta anses inte orsaka några större bekymmer. Vad är det då som är stora bekym- mer? När det gäller att färgen på burkarna löses upp efter en tid är Naturvårdsverket osäkert på hur de kemiska ämnena och färgen påverkar miljön. Är det inte hög tid att ta alla burkarna i naturen, 215 miljo- ner burkar, och försöka se till att kontrollera vilka konsekvenser som detta får för miljön? Efter Gävles cityfest förra sommaren var det en ganska rolig händelse. Det var två små skolgrabbar som hade samlat ihop massvis med säckar med tom- burkar, och de hade bett pappan komma med släpkär- ran för att åka till affären. De trodde att de skulle tjäna en rejäl hacka med pengar på burkarna. Det visade sig att det var bara en liten del av burkarna som gick att panta, därför att handlarna på den stora cityfesten hade väl importerat eller tagit in burkarna illegalt. Det fanns alltså inget ansvar från producen- tens sida. Grabbarna blev besvikna; de tjänade ju inga pengar. Man körde burkarna till soptippen, enligt pappan. Det här är alarmerande, och det ger fel signaler. Samtidigt som vi talar om vikten av konsumen- tansvar, vikten av källsortering och vikten av att vär- na om miljön har vi kanske 215 miljoner burkar ute i vår natur.
Anf. 135 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Herr talman! Jag blir alldeles överväldigad, glad, lycklig och varm inombords av all den entusiasm som Ragnwi Marcelind utvecklar när det gäller den här frågan. Det är jättebra. Det är massvis med konkreta exempel på att det borde återvinnas på ett betydligt bättre sätt. Jag ser det som jättepositivt med tanke på att mycket av återvinningen är utsatt för en motkam- panj, där många säger att det kanske inte är så nöd- vändigt att återvinna och att man inte tjänar någonting på det. Jag har här fått ytterligare stöd för att det är vik- tigt att försöka återvinna och att det finns stora vinster att göra energimässigt och miljömässigt, inte minst när det gäller återvinning av aluminium och plåt av olika slag. Jag tror att vi i grunden är överens om att återvin- ningen har förbättrats och att vi återvinner mer och mer. Vi har mycket kvar att göra, och vi måste hitta bra sätt att göra det på. Jag kommer att tillsätta en utredning inom kort för att förutsättningslöst titta på hur vi kan förbättra det här ytterligare. Jag har inte upplevt att Ragnwi Marcelind, i varje fall inte i den här debatten, har haft några andra kon- kreta förslag på vilka förändringar man skulle göra. Det gäller att hitta system som är lockande för människor, som stimulerar människors ofta starka egna vilja att göra insatser för miljön och när det gäller att återvinna materialen. Jag tror att fler och fler människor känner att vi måste vara försiktigare med resurserna på jorden. Vi måste då också återvin- na på ett helt annat sätt än tidigare. När det gäller Naturvårdsverket har jag inte läst just det yttrande som Ragnwi Marcelind har fått, men jag vet säkert att denna min viktigaste myndighet inte tycker att det är bra att slänga vare sig plåtburkar eller aluminiumburkar på soptippen eller kasta dem i natu- ren. De är också starka medarbetare till oss i kampen för en ökad återvinning.
Anf. 136 RAGNWI MARCELIND (kd): Herr talman! Engagemanget finns därför att jag vill värna om den miljö som jag menar att vi bara har fått låna av våra barn. Därför tycker jag att det är viktigt och angeläget att ha en tydlig miljöpolitik. När det gäller Naturvårdsverket är det ett skriftligt svar som jag har fått från dem på de frågor som jag har ställt. När det gäller konkreta förslag från min sida är det precis det som jag försöker få Kjell Larsson att förstå: vi kan inte ha den naiva tron att konsumenter- na har det här fantastiska ansvaret att de släpar två kassar från butiken för att åka ut och leta efter Me- tallkretsens behållare. Vi måste göra det möjligt för konsumenten att på ett enkelt sätt börja redan i affä- ren. Vi kristdemokrater gjorde detta i Gävle. Det fanns en tunna där, och när den spottades ut från returapparaten var det självklart att lägga den i tun- nan. Om man kunde hitta vägar som gjorde det möjligt för konsumenterna att på ett enkelt sätt hålla på med källsortering och sortera för miljön farliga produkter och sortera bort dem skulle de göra det. Man kan inte heller ställa kravet på handlarna att de varje kväll ska stå och plocka ur och sortera ur dessa säckar. Man får förstå att de knyter ihop säcken och slänger den, där- för att de har varken tid eller ork att genomföra detta. Jag är glad över att vi har fått i gång den här de- batten. Det är bra att vi tillsätter utredningar. Egentli- gen är jag emot det, för det är så lätt att säga att vi tillsätter en utredning. Det här måste fokuseras på problematiken med 215 miljoner burkar - jag åter- kommer till det. Det är ingen liten mängd burkar. Vad får det för konsekvenser för miljön? Jag ska följa frågan, jag ska följa hur Kjell Lars- son arbetar vidare med frågan. Jag är övertygad om att vi allesammans kommer att inse att vi måste för- enkla systemen för att göra det möjligt att ta till vara de här burkarna. Tack för mig!
Anf. 137 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Herr talman! Jag ser verkligen fram emot att Ragnwi Marcelind följer den här frågan. Jag ska känna andedräkten flåsande i nacken på mig hela tiden och göra allt vad jag kan. Syftet med det jag har gjort hittills är att åstad- komma den typen av förenklingar av systemet som vi är överens om behöver göras för att underlätta för människor att i ännu högre grad delta i återvinningen. Det var det som mina kontakter med materialbolagen syftade till, och det är också det som den utredning kommer att syfta till som jag kommer att tillsätta inom kort. Jag hoppas att vi så småningom blir överens om att den här debatten och de kontakter som jag har tagit kommer att leda till enklare, bättre och smartare system som också ger ett bättre resultat, inte minst när det gäller att återvinna burken.
Överläggningen var härmed avslutad.
22 § Svar på interpellation 1999/2000:289 om MK1-diesel
Anf. 138 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Herr talman! Johnny Gylling har frågat mig vilken miljöanalys som ligger till grund för den senaste höjningen av dieselskatten samt om jag avser att arbeta för en omvärdering av synen på svensk MK1- diesel efter de senaste rönen om svensk diesel kontra utländsk. Vidare har Gylling frågat mig om vilka initiativ jag kommer att ta för att skapa en efterfrågan av tek- nik- och bränsleutveckling på transportmarknaden som fördel för miljön. Gylling har slutligen frågat mig om vilka initiativ jag avser att ta för att ge lantbrukarna, åkerinäringen samt privatbilisterna besked om framtida åtgärder rörande MK1-diesel så att de kan göra kloka investe- ringar i framtiden. Jag vill inledningsvis konstatera att forskningen om dieselfordons miljöeffekter är omfattande både i Sverige och i utlandet. Den ger belägg för en allmänt restriktiv syn på användning av dieselfordon. De utsläppskrav lagstiftningen ställer på dieselbi- lar är lindrigare än de krav som ställs på motsvarande bensindrivna bilar. Anledningen till detta är att die- selbilens emissionsprestanda fortfarande är sämre än den bensindrivna bilens - även om den förbättrats betydligt. På sikt kan ny teknik komma att likställa diesel- och bensindrivna bilars emissionsprestanda. Mot bakgrund av det föreslog Kommunikationskom- mittén i sitt slutbetänkande Ny kurs i trafikpolitiken (1997:35) om en höjning av dieselskatten för att neut- ralisera den negativa miljöpåverkan som utsläpp från dieselfordon åstadkommer. Genom miljöklassystemet för fordonsbränslen premieras den bästa dieseloljan, miljöklass 1-diesel (MK1), genom att energiskatten är 53 öre per liter lägre än för den sämsta dieseloljan, MK3. MK1- diesel är världens bästa dieselbränsle för fordon, med bl.a. en svavelhalt om 10 ppm (parts per million). Den utgör ca 90 % av försäljningen i Sverige. Mark- naden har skapats genom miljöklassystemet, som infördes redan 1991. Sverige och Finland har gemensamt låtit utföra en utredning som visar hur vi genom skattedifferentie- ring på kort tid lyckades införa miljöanpassade bränslen. Utredningen gjordes för att vi skulle kunna dela med oss till andra EU-länder av våra erfarenhe- ter. Storbritannien har nyligen infört en lägre skatt på sin s.k. citydiesel och har samtidigt höjt den underlig- gande skatten på dieselolja, som nu är högre än die- selskatten i Sverige. Även Norge och Schweiz har högre skatt på dieselolja än vad vi har i Sverige. Jag vill i sammanhanget även nämna att Tyskland har aviserat att vidta fyra successiva höjningar av skatten på diesel och bensin om 6 pfenning (ca 26 öre) per liter samtidigt som lågsvavliga bränslen införs. Dessa lågsvavliga bränslen beskattas lägre. En höjning av energiskatten på diesel med 25 öre torde därför inte utgöra samma risk för att en skillnad i dieselpris mellan Sverige och våra grannländer blir så stor att tankningen utomlands ökar markant. Dieselkvaliteten förbättras successivt i våra grannländer. Flera länder avser att använda ekono- miska incitament för att i förtid införa diesel som uppfyller EU:s krav för år 2005, vilket är jämförbart med kraven för svensk miljöklass 2. Slutsatsen är att Sverige visserligen fortfarande kommer att ha bättre dieselbränslen än grannländerna, men skillnaden minskar. Jag vill framhålla att Sverige mycket aktivt har drivit krav om förbättrade bränslen inom EU och kommer att fortsätta driva dem när så är möjligt. Vidare avser regeringen att tillsammans med bil- industrin främja utvecklingen av mer miljöanpassade fordon i ett sexårigt samverkansprogram som inne- håller ett antal olika forsknings- och utvecklingsom- råden. Staten har för detta ändamål avsatt 500 miljo- ner kronor. Härutöver åtnjuter ett antal pilotprojekt skattebe- frielse för användning av olika alternativa drivmedel. Avsikten är att även i fortsättningen premiera de bättre bränslena genom att ha en lägre skattesats för dessa.
Anf. 139 JOHNNY GYLLING (kd): Herr talman! Orsaken till min interpellation är främst det besvärliga läget för två av Sveriges viktiga näringar: åkerinäringen och lantbruksnäringen. Jag har valt att vända mig inte till näringsministern utan till miljöministern för att få klarhet i vad som egentli- gen legat till grund för regeringens höjning av diesel- skatten - omsorg om miljön eller helt enkelt bara en ökad intäkt för statskassan. Jag tackar därför miljö- ministern för det svar som jag har fått. Låt mig ge en kort bakgrund till mina frågor och till min kritik mot dieselskattehöjningen. För det första kan inte lantbrukarna köra mindre på åkrarna eller i skogen. Vilka alternativ ska de välja i dag, om inte sina dieseldrivna traktorer och skörda- re? För det andra undrar många privatbilister hur statsmakterna ser på bensin- kontra dieselbilen fram- över. Ska man välja det ena eller det andra? När finns det alternativa drivmedel eller miljöbilar på markna- den som även är ekonomiskt fördelaktiga för den enskilde? För det tredje inverkar den höjda dieselskatten ne- gativt på den svenska åkerinäringen, som egentligen i stället borde uppmuntras för sina framsteg på miljö- området. Ett exempel på detta kan läsas i Finanstidningen från den 24 mars. Där står att EU-kommissionären Margot Wallström delade ut miljöpriset för utmärkt miljöledarskap till åkeriägare Thomas Sandström från Växjö. Han bestämde sig för att byta diesel, till mil- jöklass 1, trots att han visste om att det är ett sämre energiinnehåll i denna diesel och att han skulle få klagomål från sina chaufförer. Tidningen Trailer, som jag nämnt i min interpel- lation, har låtit göra en miljöanalys av diesel från fyra länder: Polen, Tyskland, Danmark och Sverige. I nummer 4 från år 2000 presenteras ytterligare resultat från SP - Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut - som vidimerar att energiinnehållet är drygt 2 % sämre i den svenska miljöklass 1-dieseln än i de tre övriga ländernas diesel. Det betyder att det förutom att det blir höjd skatt går åt mera diesel för den som vill använda miljöklass 1-diesel. Lägger man detta till det utsatta konkurrensläge som svenska åkare har gentemot åkare från utlandet så inser man lätt att dieselskattehöjningen kan vara droppen som får bägaren att rinna över för svensk åkerinäring. Flera åkerier i mitt hemlän Blekinge, t.ex. Karls- hamns Expressbyrå och Foodtankers, är mycket am- bitiösa på miljösidan, men kostnadsläget gör att de i stället för att växa här i Sverige etablerar sig mer och mer utomlands på andra sidan Östersjön. Tänker man sedan på vilken slags diesel som tan- kas i Tyskland, Danmark och Polen och som sedan släpps ut här i Sverige borde också regeringen inse att den svenska MK1-dieseln vore att föredra. Trailers miljöanalys visar på radikalt högre siffror för de andra ländernas diesel. Medan den svenska dieseln innehöll 5 ppm svavel innehöll Polens hela 240 ppm, dvs. 48 gånger mer. Motsvarande gäller för polyaromatiska kolväten. Där var den polska dieseln 50 gånger värre än den svenska. Det är bra att andra länder förbättrar kvaliteten på sin diesel och beskattar den lågsvavliga dieseln bättre, men det dröjer så länge innan man kommer ned till EU:s gränser. Om jag ska sammanfatta ministerns svar på mina frågor, herr talman, vill jag säga så här: 1. Det förelåg ingen särskild miljöanalys från regeringens sida till grund för den senaste höj- ningen av dieselskatten. 2. Ministern avser inte att omvärdera sin syn på dieseln. 3. Ministerns initiativ för att skapa efterfrågan är de 500 miljonerna. 4. Lantbrukarna, åkerinäringen och privatbilisterna har inga lättnader att vänta när det gäller diesel- skatten. Är det rätt uppfattat?
Anf. 140 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Herr talman! Det är inte mycket idé att svara på interpellationer när ens svar blir så totalt missuppfat- tade. Det finns en miljöanalys och hälsoanalys som lig- ger bakom detta. Vi har det senaste året nåtts av en del ganska skrämmande resultat när det gäller dieseln och framför allt de små partiklarnas effekter på häl- san. Den avvägning vi måste göra mellan dieselskatt och skatt på vanlig bensin och också mellan beskatt- ningen av fordonsbränslen i Sverige och i omvärlden fick ändras lite marginellt. Det är den marginella förändring som denna 25-öring representerar. Den har i högsta grad stöd i miljö- och hälsobedömningar. Detta är naturligtvis en avvägning. Om den svenska miljöpolitikens främsta syfte var att se till att de svenska fordonsbränslena skulle vara konkurrens- kraftiga gentemot polska bränslen hade vi fått lägga ned väldigt många av våra ambitioner på detta områ- de. Så kan vi ju inte arbeta, utan vi måste göra en avvägning. Hur stor är risken för att dåliga i detta fall polska bränslen kommer till användning i Sverige om vi höjer dieselskatten ganska marginellt? Hur stora är miljöeffekterna? Vi får försöka att hitta en avvägning. Jag tycker att den avvägning vi gjorde är ganska bra. Sedan får vi självfallet driva den svenska håll- ningen när det gäller miljöfrågor i allmänhet och kanske i detta fall fordonsbränslen i synnerhet i vårt omfattande och expanderande internationella samar- bete, där inte minst samarbetet inom EU spelar roll. Det är ett faktum att det land som Johnny Gylling nämnde, nämligen Polen, nu står på tröskeln till ett EU-medlemskap. Då gäller det att se till att det polska inträdet i Europaunionen förknippas med starka mil- jögarantier. Så där måste man arbeta. Det går inte, tycker jag, att skära ut ett litet utsnitt ur miljöverkligheten och sedan göra en bedömning av hela miljöpolitiken med utgångspunkt från det utsnittet. Det handlar om en del avvägningar som måste göras. Jag tycker att den svenska avvägningen när det gäller dieselbeskattning i Sverige kontra utlandet i det stora hela ligger ganska väl till.
Anf. 141 JOHNNY GYLLING (kd): Herr talman! Det är möjligt att jag har missupp- fattat ministerns svar. Det var inte min avsikt. Men jag frågade faktiskt vilken miljöanalys som låg bak- om, och jag kunde inte läsa ut det ur svaret. Nu säger ministern att det fanns en sådan, där oron för de små partiklarna var vägledande. Det händer mycket på detta område med partikel- fällor, som motorfabrikanterna tillverkar. Det är ock- så ett faktum att det svenska bränslet är så pass mycket bättre, som jag har försökt att repetera för miljöministern. Finns det då ingen förståelse hos regeringen och miljöministern för att den svenska åkerinäringen, som enligt min uppfattning arbetar seriöst med miljöfrå- gorna, ändå drabbas av det som ministern kallar för en marginell förändring och att det kan vara ganska hårt för en bransch som inte gör några stora vinster i dag utan jobbar på marginalen? Transporterna ökar - det vet vi - men det är ett mycket konkurrensutsatt område. Om denna näring ska vilja arbeta så mil- jövänligt den kan måste den också känna att regering och riksdag uppmuntrar miljöarbetet. Så mycket tror jag att både miljöministern och jag själv läser i tidningen dagligen att vi ser hur åkerinä- ringen har uppfattat den höjning som ministern kallar för marginell. Det är bra att ministern avser driva frågan vidare inom EU. Det gäller särskilt eftersom det handlar om ett land som Polen, som står inför EU-medlemskap. Då kan de där så snabbt som möjligt självklart få ned utsläppsvärdena på sina bränslen. Samverkan är i dag ett nyckelord för den svenska transportnäringen. Det gäller även orden kvalitet och miljö. Jag upplever att de olika transportslagen - flyg, båt, bil, osv. - inte längre slåss, utan man samverkar. Man slåss i stället mot en verklighet om heter kost- nadsanpassning, kundkrav och effektivitet. Om vi vill se ökad miljöhänsyn i transporterna tycker jag att vi, dvs. regering och riksdag, ska ge den svenska transportnäringen en chans att hävda sig och inte ge den alternativet att flagga ut från Sverige. Det tror jag att både vår miljö och vårt näringsliv förlorar på. Jag tror alltså att den höjda dieselskatten kan vara droppen som får bägaren att rinna över för näringen och att den inte uppfattas som en marginell föränd- ring.
Anf. 142 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Herr talman! Jag har träffat flera åkeriföretag och tagit del av deras miljöarbete. Jag har en ganska stark känsla, tror jag, för att det finns många seriösa, ambi- tiösa företagare och för den delen också chaufförer inom branschen som vet vilken miljöbetydelse deras verksamhet har och som också gör mycket för att nå en minskning på olika sätt. Jag tror att man kan säga att den svenska åkerinä- ringen i en internationell jämförelse ligger ganska långt fram när det gäller att ta vara på de möjligheter som finns, t.ex. genom den nya tekniken för att plane- ra transportarbetet på ett resurssnålt och miljöeffek- tivt sätt. Jag hoppas verkligen att vi även i fortsätt- ningen kommer att ha en levnadskraftig åkerinäring i Sverige. Även om jag inte följer branschtidningar så noga som Johnny Gylling gör måste jag säga att jag inte har upplevt - nu är det ganska länge sedan vi införde en 25-öring i skattehöjning - att det har varit droppen som har fällt hela den svenska åkerinäringen. Jag tror inte heller att man ska föra branschpolitik för åkerinä- ringen på det sätt som Johnny Gylling är ute efter. Vi har i botten att ta miljöhänsyn bl.a. genom att använda ekonomiska styrmedel av det slag vi nu använder. Vi måste se till att vi lägger det på en nivå som gör att det inte blir alltför stora konkur- rensproblem. Jag tror att vi är där för närvarande. Jämför man dieselskatt och bensinskatt i Sverige och i andra länder ser man att vi inte alls ligger i något toppläge, som man ibland får intryck av. Vi ligger på en ganska god europeisk nivå. Det tror jag är en bas för ett fortsatt bra miljöar- bete inom de svenska åkerierna och i den svenska godstransportverksamheten.
Anf. 143 JOHNNY GYLLING (kd): Herr talman! Ja, det är möjligt att det finns andra länder som ligger högre än Sverige t.ex. när det gäller dieselskatt. Men det finns ett antal utredningar som visar att den svenska åkerinäringen har 15-20 % högre totala kostnader än vissa EU-länder som man konkurrerar hårt med sedan fritt cabotage infördes. Jag tycker att det är bra att vi har den här konkurren- sen, men det måste ske på lika villkor. Miljömininstern debatterade tidigare här återvin- ningssystem och burkar med min partikamrat, Ragnwi Marcelind. Samma sak gäller i det här fallet. Det måste finnas ett system som uppmuntrar indivi- den att ta sitt miljöansvar. Det är det jag har försökt att lyfta fram med den här interpellationen. Den svenska åkerinäringen försöker ta sitt miljöansvar. Man har ett mycket ambitiöst miljöprogram som man har gemensamt i de nordiska ländernas åkeribran- scher. Det exempel jag visade, med bästa miljöledar- skap, var också alldeles fräscht och hade med en satsning på diesel att göra. Jag hoppas att ministern i sitt fortsatta arbete om- värderar sin syn på det här och inte kallar det för en marginell förändring. De kostnader som sammanlagt finns, med en dieselskattehöjning, med sämre energi i dieseln, gör många tusenlappar för en åkare. Signa- lerna blir också fel när man försöker leva miljövän- ligt. Tack för interpellationssvaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
23 § Anmälan om inkomna uppteckningar från EU-nämndens sammanträden
Förste vice talmannen anmälde att uppteckningar från EU-nämndens sammanträden fredagen den 10 mars och måndagen den 13 mars inkommit.
24 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades Skrivelse 1999/2000:110 Redogörelse för den svenska export- kontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel år 1999
Motioner med anledning av skr. 1999/2000:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1999 1999/2000:U12 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) 1999/2000:U13 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) 1999/2000:U14 av Marianne Samuelsson och Yvon- ne Ruwaida (mp)
Näringsutskottets betänkande 1999/2000:NU10 Utvecklingsprogram för kommuner med anledning av strukturomvandlingar inom Försvarsmakten
Konstitutionsutskottets betänkanden 1999/2000:KU16 Utökat skydd för kodade tjänster 1999/2000:KU17 Offentlighet och sekretess
Justitieutskottets betänkande 1999/2000:JuU13 Överförande av straffverkställighet
Kulturutskottets betänkanden 1999/2000:KrU9 Vissa kulturpolitiska frågor 1999/2000:KrU10 Teater, dans och musik
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 1999/2000:MJU9 Rennäring
25 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 27 mars
1999/2000:317 av Berndt Ekholm (s) till statsrådet Maj-Inger Klingvall Insatser i Kongo-Kinshasa respektive Kongo- Brazzaville 1999/2000:318 av Sten Andersson (m) till utrikesmi- nister Anna Lindh Sanktionerna mot Jugoslavien
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 4 april.
26 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar framställts
den 27 mars
1999/2000:756 av Elizabeth Nyström (m) till miljö- minister Kjell Larsson Skräp som skrämmer solbadare 1999/2000:757 av Carina Hägg (s) till socialminister Lars Engqvist Kostnader för konstgjorda befruktningar 1999/2000:758 av Chatrine Pålsson (kd) till social- minister Lars Engqvist Tonårsaborter
den 28 mars
1999/2000:759 av Willy Söderdahl (v) till miljömi- nister Kjell Larsson Miljöfarliga kemikalier 1999/2000:760 av Berndt Ekholm (s) till näringsmi- nister Björn Rosengren Statligt bidrag till länsjärnvägarna 1999/2000:761 av Agneta Ringman (s) till finansmi- nister Bosse Ringholm Åtgärder mot handeln med skalbolag
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda- gens snabbprotokoll tisdagen den 4 april.
27 § Anmälan om skriftligt svar på fråga
Anmäldes att skriftligt svar på följande fråga in- kommit
den 28 mars
1999/2000:721 av Inger Strömbom (kd) till närings- minister Björn Rosengren Sveaskogs verksamhet
Svaret redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 4 april.
28 § Kammaren åtskildes kl. 21.44.
Förhandlingarna leddes av talmannen från sammanträdets början till ajourne- rigen kl. 16.28, av andre vice talmannen därefter t.o.m. 17 § anf. 106 (delvis) och av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.