Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:30 Fredagen den 19 november
ProtokollRiksdagens protokoll 1999/2000:30
Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1999/2000:30 Fredagen den 19 november Kl. 09.00 - 13.50
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
--------------------------------------------------------------------
1 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades Proposition 1999/2000:25 till försvarsutskottet
Skrivelse 1999/2000:31 till justitieutskottet
2 § Vissa alkoholfrågor
Föredrogs socialutskottets betänkande 1999/2000:SoU4 Vissa alkoholfrågor (prop. 1998/99:134)
Kammaren biföll talmannens hemställan om att ärendet fick avgöras efter endast en bordläggning. Anf. 1 LEIF CARLSON (m): Herr talman! Dagens hetaste fråga är tydligen Systembolagets öppethållandetider. Den målas i vissa kretsar upp som en ödesfråga. Det elände som ska följa i en liberaliserings spår får nästan apokalyptiska mått. Men, herr talman, den frågan saknar fullständigt betydelse då det gäller missbruk, ungdomsfylleri, våld och misshandel. Vi har i dag, tack vare en alko- holpolitik som inte på många år varit i samklang med medborgarnas intressen, en marknad med total till- gänglighet för missbrukare och ungdom, en marknad som är öppen 24 timmar om dygnet på tiotusentals ställen med ständig realisation, fri hemkörning och utan åldersgränser. De som berörs av Systembolagets dåliga tillgänglighet och höga priser är alla de vanliga medborgare som arbetar varje dag och trots priset och svårigheter att göra hushållsinköpen rationella på grund av den dåliga tillgängligheten ändå försöker leva lagligt. För dessa är regeringens förslag en liten lättnad när det gäller att hinna med alla bestyr. Den viktiga frågan är om vi ska behålla vår gamla alkoholpolitik eller om vi ska skapa en ny sådan för ett nytt samhälle. Jag kommer därför mest att beröra detta och inte så mycket detaljförslagen. Herr talman! Propositionen visar att Sverige sak- nar en modern alkoholpolitik för framtiden. I stället för att minska missbruket och försvåra för ungdomen att komma in i ett olyckligt beteende förorsakar den förda alkoholpolitiken just det den skulle hindra. Ändå hänger regeringen sig krampaktigt kvar vid det gamla, det som var anpassat till ett annat samhälle. Förändringar görs inte för att man aktivt vill förnya och förbättra utan med kvidande och gnäll därför att en omvärlds verklighet till slut tvingar fram beslut under galgen. Så kan aldrig en framgångsrik politik bedrivas. Man kan också fråga sig om inte en fram- gångsrik politik hade krävt att man lagt fram en sammanhållen syn och inte som nu att man kommer med styckat och delt och några smärre förändringar medan utredningar av intresse för frågan i dess helhet pågår. Alkohol, herr talman, har varit människans följe- slagare i årtusenden. Drycker som vi använt under så lång tid har blivit en del av vår kultur. I fest och glädje, i sorg och saknad spelar alkoholen en given roll. I alla tider har människan också haft ett konflikt- fyllt förhållande till alkoholen, inte minst i Sverige. Herr talman! Det går inte att sticka under stol med det: Tidvis har här supits ohyggligt. Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet är det möjligt att vi drack mellan 40 och 50 liter brännvin per år och individ, och det var inte så mycket mindre för hundra år sedan. Det är klart att ett sådant superi sätter sina spår och manar fram hårda metoder. Rätt naturligt ledde detta till en restriktiv alkoholpolitik som kom att avvika från omvärldens. Tanken var god och kan- ske riktig i det tidiga 1900-talet. De regler och förbud och det överförmynderi som denna alkoholpolitik medförde upplevdes säkert också av dåtidens männi- skor på ett helt annat sätt än vad de gör av dagens. Utbildning och internationell påverkan, syn på med- bestämmande, förmåga att ta ansvar och forma sitt eget liv; allt var så annorlunda. Det var inte samma samhälle som dagens, och därmed var förutsättning- arna för en folklig förankring annorlunda. De föränd- ringar som skett under årens lopp har inte medfört att alkoholpolitiken anpassats tillräckligt till ett förändrat samhälle, utan tyvärr har begränsningar och pekpin- nar fortsatt att dominera bilden, och liten hänsyn har tagits till att samhället och dess medborgare har för- ändrats. Vi kan inte, herr talman, skilja oss från alkoholen utan måste lära oss att hantera den på ett bättre sätt än hittills, och här har vår gamla politik inte mycket att erbjuda oss. Herr talman! Dagens debatt gäller inte om miss- bruk kan skada. Det råder inga delade meningar om det. Frågan gäller om det är skäl för att fortsätta att försöka begränsa och försvåra ett ansvarsfullt bruk av alkohol. Det är därför viktigt att göra åtskillnad mel- lan bruk och missbruk. Helt uppenbart har alko- holdrickandet sociala och estetiska kvaliteter. Männi- skor tycker om att umgås över ett glas. Rätt använda skänker alkoholdrycker ökad livskvalitet, och de ger mervärde till måltider av både smak- och umgänges- mässigt slag. Ett måttligt drickande tycks också, en- ligt många stora undersökningar, ha medicinska för- delar. Men myntets baksida - ett mynt har ju alltid två sidor - är att detta är ett av vår tids svåraste gissel: alkoholmissbruket. Mellan 300 000 och 400 000 människor i vårt land är missbrukare, och i deras närhet lever kanske en miljon människor, hustrur, män och barn, för vilka välfärd är närmast otänkbart på grund av just missbruket. Därtill kan läggas kan- ske 300 000 som är överförbrukare och i riskzonen. Men, herr talman, hjälps dessa av att alla, även den stora majoriteten av ansvarsfulla brukare, dricker mindre? Det kan vid en snabb reflexion verka själv- klart att begränsar man tillgängligheten genom få försäljningsställen och kort öppethållande så minskar förbrukningen, men mycket talar för att tillgänglig- heten i sig spelar rätt liten roll för konsumtionen, speciellt som den begränsade tillgänglighetens teori har som förutsättning att man inte skapar en illegal marknad. Det är ju, som vi vet, en i grunden felaktig föreställning. Att försöka kontrollera den totala vo- lymen genom tillgänglighet och pris leder bara till en expansion av den svarta marknaden. Allteftersom den blivit alltmer obsolet har den traditionella svenska alkoholpolitiken gött den svarta marknaden. De ka- nadensiska exemplen visar att en ökad tillgänglighet går att förena med en måttfull förbrukning. Vi kan också se att man förvisso inte dricker mindre i våra glesbygder, där tillgängligheten teoretiskt är mycket sämre än i tätorter. Totalkonsumtionsmodellen, som den svenska po- litiken lutar sig mot, tar ingen hänsyn till individuella avvikelser, och därför försöker vi åtgärda individuella problem med kollektiva metoder. Inget tyder på att detta minskat konsumtionen av alkohol i riskgrupper- na. Det har bara infört ytterligare irritationsmoment i livet för den vanlige medborgaren. Alkoholproblemen gäller vissa människor som intar en för stor mängd. Fokuseras åtgärderna på att minska den totala kon- sumtionen är det osannolikt att åtgärderna är som mest effektiva i de grupper där huvuddelen av alko- holproblemen finns. Det föreligger, herr talman, ett uppenbart behov av att förbättra och förändra strate- gin mot alkoholmissbruk. De rester av svensk alkoholpolitik som regeringen klamrar sig fast vid innebär att vi fortfarande nekar människor självbestämmande och tydligt visar vår misstro mot medborgarna, och de små förändringar som nu föreslås ändrar inte detta. Missbrukarna hjälps inte av att hela befolkningen omyndigförklaras, och därför omfattas inte heller politiken av folkflertalet. Herr talman! Dagens alkoholpolitik är elitistisk därför att den är mästrande. Den respekterar inte människors rätt att välja, att själva fatta beslut och att forma sina liv. Den misstror deras vilja till ansvarsta- gande. Dess tillskyndare är paternalistiska i sin attityd mot en allmänhet som man anser inte förstår sitt eget bästa och som trots att den ska utgöras av myndiga individer ändå inte riktigt kan tillåtas vara det. Riktigt myndiga är tydligen bara företrädare för den traditio- nella svenska alkoholpolitiken. Man tycks inte förstå att dagens och i kanske ännu högre grad morgondagens medborgare är fullt ka- pabla att själva kunna ta in information, att de kräver inflytande och beslutsrätt över sina liv, att de inte godtar att staten bestämmer var, när och vad de ska handla inför en måltid eller vid vilken tid de ska få dricka en öl. Förändringar i attityder har skett som måste mötas med förnuft, vilket också Verdandi visar i sitt nya program Bortom Kröken. Ska lagar efterlevas måste de uppfattas som rimli- ga och få stöd av folkmajoritetens uppfattning. Denna självklarhet tycks ha förträngts. Den svenska alko- holpolitiken med sitt regelverk saknar folklig förank- ring. Den lever sitt eget liv utan att någon bryr sig. Den är inte längre trovärdig. I stället för att minska alkoholkonsumtionen driver den fram en kriminell marknad. Dess tillskyndare agerar som om en svart marknad inte finns. Man bortser från att tusentals leverantörer har öp- pet dygnet runt. Varken höga priser eller ökade poli- siära åtgärder kan stoppa denna marknads tillväxt. I stället växer den svarta sektorn på grund av de höga priserna på legal alkohol och på grund av brister i tillgängligheten. Avgörande för en illegal försäljares framgång är priset som den laglydige medborgaren måste betala för sitt alkoholinköp. Det borde vara nog för att ompröva politiken. Den svenska alkoholpolitiken har blivit en myt som staten klamrar sig fast vid allt medan konsumtio- nen av svartproducerade drycker med hög alkoholhalt växer. Hembrännarna går från småskalig till industri- ell verksamhet, smugglarna får ständigt fler kunder, och den illegala införseln ökar. Man fortsätter att snarast trakassera den vanliga medborgaren i den fromma förhoppningen att man därmed begränsar de skador som främst storförbru- karna får. Herr talman! Den absolut övervägande delen av Sveriges befolkning är fullt kapabel att ta ansvar för sin egen alkoholkonsumtion utan restriktioner och regler. Vi måste utnyttja det informella, det sociala trycket, för att skapa goda seder. Ansvarsfullt alko- holdrickande kan läras. Herr talman! En ny alkoholpolitik måste bygga på att den vanlige medborgaren kan solidarisera sig med den, och då måste han också respekteras. Obegripliga eller mästrande regler för tillstånd, öppethållande, tillverkning och försäljning måste avskaffas. Regler som gäller för när man blir myndig ska inte vara kluvna och därmed svårförståeliga. Är man myndig så är man det även vid alkoholinköp. Systembolagets monopol måste upphävas. Alko- holskatten måste sänkas så att den kriminella verk- samhetens marginaler - det som den lever på - be- skärs. Den illegala försäljningen ska drivas tillbaka genom att tull och polis får ökade förutsättningar och resurser. De flesta medborgare vill leva lagligt, men det finns en gräns när priset blir för högt för många. Att kriminalisera innehav och köp av illegal sprit men behålla det höga priset på legal alkohol blir då ett slag i luften, ja kanske direkt kontraproduktivt. Det är lätt gjort här i riksdagen att fatta ett sådant beslut, och så tycker man att man har gjort något rejält åt alkoholproblemen. Men ger inte politiken underlag för förståelse för en bestämmelse riskerar vi att gränserna suddas ut mellan rätt och fel och den allmänna rättskänslan undergrävs. Det har konsek- venser långt utanför detta område. Alkoholanvändningen i socialt kontrollerade mil- jöer ska stödjas. Det ska vara lättare att umgås till- sammans med andra över ett glas vin medan däremot berusningskulturen ska motarbetas på alla sätt. Punktnykterhet kan vara en fruktbar väg. Det tror jag att de flesta är alldeles ense om. Politiken måste vara långsiktig och aktiv, och för- ändringar måste genomföras successivt. Det går inte att blunda och klamra sig fast vid det gamla för att sedan hastigt och lite halvdant göra förändringar när verkligheten inte längre kan stängas ute. Det inger inget förtroende. Man kan inte i dag tala om att vi vet att vi måste sänka alkoholskatterna längre fram. Men när det är aktuellt nu kan vi inte göra det, utan vi ska hålla fast vid det gamla. Det blir ett tvetydigt budskap när man går ut på det sättet. Herr talman! I sin alkoholpolitiska vilsenhet inne- bär dock majoritetens och regeringens förslag små steg som inger förhoppning om en ny alkoholpolitik. Vi moderater kommer att stödja förenklingar och libaraliseringar. Det gäller bl.a. det utökade öppet- hållandet som man ändå, som jag nyss sade, lyckats göra halvhjärtat på känt maner. Vi anser att OAS-samarbetet är mycket viktigt. Men det finns skäl att fundera ett varv till över orga- nisationsformen. Därför har också utskottet föreslagit att ärendet går tillbaka till regeringen för att man ska tänka mer över detta. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till vår re- servation nr 1, men vi står självklart bakom alla våra andra yrkanden.
Anf. 2 ROLF OLSSON (v): Herr talman! Den svenska alkoholpolitiken har en lång tradition och kan vid internationella jämförelser uppvisa goda resultat vad avser så viktiga mätpunkter som genomsnittlig konsumtion av alkohol per capita och frekvensen av alkoholskador i befolkningen. Ändå är det naturligtvis oerhört allvarligt att vi i Sve- rige kan räkna med 6 000 alkoholrelaterade dödsfall varje år. Det är tio gånger fler än trafikoffren, och ser man till dödsfall bland yngre och medelålders perso- ner spelar alkoholen en helt avgörande roll. Lägger man dessutom till sjukdomssymtom, skador och li- dande av fysisk, psykisk och social karaktär som är alkoholrelaterade är och måste också framgent alko- holproblematiken vara ett av de absolut tyngsta om- rådena inom folkhälsoarbetet. Lägger man ihop de samhälleliga kostnaderna för alkoholskador hamnar man på belopp på upp till 100 miljarder kronor årligen. Det är främst produktions- bortfall det handlar om, men de direkta vårdkostna- derna för sjukdomar och skador kan uppskattas till 10-20 miljarder kronor per år. Vi ska alltså ha klart för oss att antalet personer i Sverige som använder alkohol i sådana mängder att det kan betraktas som hälsofarligt uppgår till minst 300 000 människor, och det är försiktigt räknat. Alkoholproblematiken är alltså ett samhällsområ- de som måste vara föremål för noggrann uppföljning. Vänsterpartiet menar att det är alldeles nödvändigt att samhället satsar ordentligt med resurser för att före- bygga alkoholskador. Det ska naturligtvis också hålla fast vid och aktivt hävda verkningsfulla alkoholre- striktioner gentemot de krafter som av kommersiella, populistiska eller andra skäl, inom eller utom landet, verkar för att rasera restriktionerna. De mest verksamma restriktionerna i detta sam- manhang är fortfarande prisinstrumentet och detalj- handelsmonopolet. Informationsinsatser är nog nöd- vändiga och bra men kan aldrig i effektivitet ersätta alkoholskatt och begränsningar i tillgänglighet som verksamma medel. Den proposition som nu föreligger för debatt och beslut innehåller många olika delområden. Vi i Vänsterpartiet finner att förslaget om försök med lördagsöppet i vissa delar av landet innehåller många av de viktigaste ställningstagandena när det gäller att leva upp till ambitionen om en restriktiv alkoholpoli- tik, och det bör därför ägnas särskild uppmärksamhet. Vänsterpartiet och Miljöpartiet deltog initialt till- sammans med regeringen i beredning av propositio- nen. Det var bl.a. frågan om lördagsöppet som vi fann inte gick att förena med regeringens avsikter. Försla- get om att öppna Systembolaget på lördagar, om än på försök, i vissa delar av landet - som det nu har blivit i den slutliga utformningen av propositionen - innebär att vi ökar tillgängligheten till alkohol i dessa och angränsande områden. Tror vi att grunderna i totalkonsumtionsmodellen fortfarande gäller - och det gör vi i Vänsterpartiet - innebär detta förslag att tillgängligheten ökar, vilket i sin tur riskerar att öka konsumtionen och skadeverk- ningarna. Även i regeringens proposition uttalas en fortsatt uppslutning bakom totalkonsumtionsmodel- len, även om jag tycker att den bekännelsen sker under vissa piruetter och upprepade fraser om beho- vet av anpassning till internationaliseringen, det för- ändrade samhället, osv. Det är alltså så att förslaget om försök med lör- dagsöppet läggs fram trots insikten om att detta ökar tillgängligheten i de här områdena, och därmed ris- kerna för ökade skador och ökade sociala problem. Erfarenheterna från förra gången det begav sig med lördagsöppet visade att efter stängningen 1982 mins- kade antalet fyllerifall väsentligt. Antalet fall av misshandel inomhus mellan bekanta, dvs. i många fall misshandel inom familjerna, minskade också tydligt. Detta är väsentliga fakta att ta ställning till. Rapporter från BRÅ under 90-talet och andra rap- porter pekar också på ett fortsatt mycket tydligt sam- band mellan alkohol och våld. Regeringen hänvisar i propositionen till att situa- tionen i samhället är så annorlunda nu. Det finns så många nattöppna krogar och så mycket svartsprit. Att det skett en ökning härvidlag är ju odiskutabelt och bekymmersamt, även om det ser väldigt olika ut i landet. Men detta kan enligt Vänsterpartiet inte utgöra en bärande motivering till att också öka tillflödet från Systemet på lördagar. Det finns i hela propositionen och i all retorik från anhängarna av lördagsöppet en övertro på att om vi bara öppnar Systemet mer så försvinner svartspriten och i förlängningen mycket av problemen. Vi i Vänsterpartiet är inte alls övertygade av detta mycket schematiserade resonemang. Vi har i stället grundad anledning att tro att ett lördagsöppet sam- mantaget i stället leder till en ökad konsumtion. Det är inte så enkelt att alla de som i dag köper svartsprit i stället kommer att köpa legal systemsprit om bolaget är öppet på lördagar. Det är en prisfråga också, och människor som köper svartsprit kommer fortfarande att finna att priset på svartsprit är lägre. Det kommer det alltid att vara, och vi kan räkna med att det finns gigantiska marginaler när det gäller svartspriten. Än viktigare, men sällan omnämnt av anhängarna till lördagsöppet, är att en hel del människor med hög konsumtion inte alls, eller ytterst sällan, köper svart- sprit. Däremot kommer de att köpa på Systemet om det öppnas på lördagar. För dem och för deras famil- jer är det fortsatt viktigt med lördagsstängda system- bolag. Det är en fråga om handfast solidaritet. De resonemang som ibland förs fram om servicenivån väger lätt när vi betänker vikten av åtminstone en eller kanske två alkoholfria dagar i veckan. Det talas i propositionen om alkoholfria zoner. För en hel del av dem som har problem med alkohol kan lördag och söndag vara en alkoholfri zon. Det vill vi att det ska förbli. På tal om servicenivån föreslås i propositionen att Systemet ska kunna ha kvällsöppet på vardagar och vissa lördagar inför storhelger. Detta har ju för övrigt redan prövats. Med denna ytterligare möjlighet tror vi att normalkonsumenterna är fullt kapabla att planera och genomföra sina inköp på Systemet på ett godtag- bart sätt. Det föreslås också en utbyggnad av fler butiker. Dessa förslag är servicehöjande åtgärder gentemot allmänheten, och Vänsterpartiet kan bejaka dem om de genomförs med varsamhet. När det kommer till lördagsöppet måste dock so- cialpolitiska hänsyn vägas in. Vänsterpartiet menar att hänsynen till människor med alkoholproblem och deras anhöriga väger tyngre än serviceaspekterna när det gäller lördagsöppet. Jag går nu över till att tala om några andra förslag i propositionen. I propositionen föreslås att perma- nenta det oberoende alkoholsamarbetet OAS och ombilda detta samarbete mellan stat och näringsliv till en allmännyttig ideell förening. Ett enigt socialut- skott har avvisat regeringens idé om att organisera samarbetet på det sätt som här föreslås, och det tycker Vänsterpartiet är mycket positivt. De olika partierna har säkert lite olika motiv för detta ställningstagande, men de har förenats i kritiken mot den här föreslagna formen. För Vänsterpartiet gäller även framdeles att samhället ska hålla en klar rågång gentemot bran- schintressena. Medborgarna ska kunna veta om det är staten i form av t.ex. Folkhälsoinstitutet eller bran- schen i form av t.ex. Bryggarföreningen som står för informationen. Detta innebär inte att det i ett öppet samhälle som vårt inte ska finnas dialog och samver- kan kring enskilda frågor inom alkoholpolitiken. OAS kan säkert hitta en annan form att fungera i. Dock menar Vänsterpartiet att OAS har fått en alltför central roll i alkoholdebatten under senare tid. Vänsterpartiet har också tillsammans med flera andra partier sagt nej till förslaget om att det ska vara tullen som hanterar gåvoförsändelser av alkohol från utlandet. Det finns en uppenbar risk att det utbildas en förtäckt postorderverksamhet. Det är vår bestämda uppfattning att det bör vara Systembolaget som ska vara utlämningsställe för gåvoförsändelser av vin, sprit och öl. Det är Systembolaget som har de bästa förutsättningarna att utöva en godtagbar kontroll av denna hantering. En annan fråga som inte finns föreslagen i prop- pen, men som blivit aktuell genom uttalanden från vd för Systembolaget, är diskussionen om att initiera möjligheter till inköp av alkohol över Internet med hemkörning och leverans vid dörren. Enligt Vänster- partiet finns det uppenbara risker för att kontrollen över försäljningen på detta sätt försämras allvarligt och att problem med underleverantörer för langning till ungdomar lättare kan få fäste. En fråga som det finns anledning att noga bevaka och diskutera framöver är de förestående översyns- förhandlingarna när det gäller införselregler. I ut- skottets betänkande slås fast att målsättningen ska vara att Sverige ska behålla nuvarande införselregler. Det är bra, anser Vänsterpartiet. Det är självklart att vi aktivt ska hävda vår rätt att bedriva en egen, aktiv alkoholpolitik. Jag menar att det är hög tid nu att alla stolta dekla- rarationer från EU-anhängarna som föregick folkom- röstningen visar sig i verkligheten. Det var ju bl.a. kring alkoholpolitiken som vi kritiker pekade på riskerna för att Sverige skulle få svårt att hävda sitt självbestämmande. Det viftades undan av EU- anhängarna som skräckpropaganda och svartmålning - Sverige skulle visst kunna fortsätta föra sin egen alkoholpolitik. Sedan dess har mycket hänt som pekar i rakt motsatt riktning. Det är hög tid nu att visa att talet om att vilja hävda den självständiga svenska alkoholpolitiken hade täckning i verkligheten. Det finns en servil hållning gentemot EU-etablissemanget som innebär att vi går före de krav som de facto ställs på oss. Jag hoppas att den svenska regeringen i hand- ling visar att man aktivt vill värna en självständig svensk alkoholpolitik. Avslutningsvis har jag några funderingar över vil- ken framtid vi kan förvänta oss när det gäller alko- holpolitiken - främst utifrån vad de olika politiska företrädarna för fram i debatten. Vi har länge haft en bred uppslutning i svensk politik kring en restriktiv alkoholpolitik. Det är en alkoholpolitik som har folk- hälsoperspektivet främst, före de rent kommersiella aspekterna. Totalkonsumtionsmodellen har varit allmänt accepterad, och det har rått enighet om att prisinstrument och detaljhandelsmonopol har varit de verksammaste medlen. Det enda parti som mycket tydligt skilt ut sig från denna relativa enighet har varit Moderaterna. Det är fortfarande ljusår mellan Mode- raternas politik, som mynnar ut i att i grunden rasera den restriktiva alkoholpolitiken, och alla andra parti- ers politik. Herr talman! Det finns dock anledning att vara bekymrad över vart den svenska regeringen är på väg. Vi ska i dag ta ställning till regeringens förslag om försök med lördagsöppet, men vad följer sedan? So- cialministern har vid upprepade tillfällen alltifrån tillträdet för drygt ett år sedan gjort uttalanden om ytterligare förändringar av alkoholpolitiken. Det har bl.a. handlat om behovet av att sänka alkoholskatter- na kraftigt och om ytterligare åtgärder för att öka tillgängligheten, dvs. ytterligare förändringar av Sys- tembolagets verksamhet. I den bok jag har här och som jag utgår från att alla ledamöter i kammaren har begåvats med - själv har jag fått den två gånger - framgår de här ambitio- nerna tydligt. Nu hör jag uppgifter om att departe- mentet inte vill kännas vid boken. Då är ju detta ett utmärkt tillfälle för socialministern att kommentera innehållet. Är det rätt återgivna tankar? Jag skulle gärna vilja höra socialministern kommentera de här framtidstankarna. Om citaten stämmer är det av stort intresse att höra hur en fortsatt restriktiv alkoholpoli- tik kan kombineras med sänkta priser och ökad till- gänglighet. Vi ska vara varsamma om orden. Ordet restriktivitet måste stå för ett verkligt sakinnehåll. Man kan inte öka tillgängligheten och sänka priserna och ändå hävda att restriktiviteten har bibehållits. Det får inte bli med restriktiviteten som det blev med bofinken - den kan inte få se ut hur som helst. Jag skulle gärna vilja att socialministern kommenterade framtidens alkoholpolitik utifrån bl.a. de citat som tillskrives socialministern i den här boken. Herr talman! Vänsterpartiet står självfallet bakom alla reservationer vi lagt, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 17 och 30.
I detta anförande instämde Tanja Linderborg, Eva Zetterberg, Ingrid Burman, Sten Lundström, Sven- Erik Sjöstrand, Lena Olsson, Yvonne Oscarsson, Stig Eriksson, Sture Arnesson och Peter Pedersen (alla v).
Anf. 3 LEIF CARLSON (m) replik: Herr talman! Det är i och för sig mycket av det som Rolf tar upp i alkoholpolitiken som kan diskute- ras, men jag ska hålla mig till en fråga för att göra det enkelt och tydligt. Rolf Gustavsson framhåller att den svenska alkoholpolitiken är väldigt bra. Sedan berät- tar han att alkoholen kostar ungefär 100 miljarder, dvs. den siffra som Anders Johnsson anger i sin bok. Det innebär ungefär 11 300 kr per invånare. Han säger också att ungefär 6 000 svenskar dör i det land där vi har denna bra alkoholpolitik. Det finns åtminstone två holländska undersök- ningar som visar att deras samhällskostnader för alkoholskador ligger på i det ena fallet 1 300 kr per invånare och år och i det andra fallet 300 kr per invå- nare och år. Netherlands Economic Institute har fak- tiskt gjort beräkningar som visar att det i stort sett går plus minus noll. På den hearing som vi hade här presenterades siff- ror från Kanada som visade att där kostar alkoholska- dorna 45 miljarder. Med tanke på Kanadas befolkning betyder det en sjättedel av kostnaderna för alkohol- skadorna i Sverige. Nyligen publicerades i Frankrike, som förvisso icke har den svenska alkoholpolitiken och dessutom dricker mer än vi, en undersökning som visar att där är samhällskostnaderna per invånare ungefär en sjun- dedel av de svenska. Canadian Center of Substance Abuse tar också upp hur många som dör i Kanada av alkoholskador. De har angett siffran 6 701 under ett år. Det är alltså ungefär som i Sverige, men man har tre gånger så stor befolkning. Jag skulle vilja fråga Rolf Gustavsson vad som är så bra med en alkoholpolitik som innebär kostnader som är sex sju gånger högre än i andra länder och leder till att dödligheten är tre gånger så stor. Det är något svårförståeligt för mig. Jag tycker att bara det visar att vi borde byta alkoholpolitik.
Anf. 4 ROLF OLSSON (v) replik: Herr talman! Jag tror nog att jag även fortsätt- ningsvis vill hävda det faktum att Sverige har en alkoholpolitik som gör att vi har lägre siffror vad avser alkoholrelaterad dödlighet och lägre siffror vad avser direkt alkoholrelaterade sjukdomstillstånd som skrumplever och annat än de flesta andra europeiska länder. Det är ju intressant med jämförelser mellan olika länder. Flaggskeppet för Moderaterna brukar vara Kanada, och Leif Carlson tog också upp Kanada som det stora föredömet. År 1978 genomfördes i Québec en förändring i bestämmelserna om försäljning av vin. Det blev tillåtet att köpa vin i vanliga livsmedel- saffärer. Det finns mycket att säga om det. Men Leif Carlson glömde att tala om att det finns förklaringar till det faktum att totalkonsumtionen inte ökade i Kanada. Det var nämligen så att under den här tiden, från 1978 och framåt, var det svåra ekonomiska tider för de flesta medborgarna i Kanada. Den främsta förkla- ringen, som han absolut inte nämnde, var att livsme- delshandeln samtidigt fick höja priset med upp till 16 ½ %. Priset är, som alla vet, den starkaste faktorn när det gäller att hålla konsumtionen nere.
Anf. 5 LEIF CARLSON (m) replik: Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag i has- tigheten råkade benämna Rolf Olsson vid fel namn. Jag ber om ursäkt för detta. Men, Rolf Olsson, jag finner det lite anmärk- ningsvärt att man alltid utgår ifrån att de svenska siffrorna är absolut riktiga. Siffror från andra länder, det må vara Nederländerna, Frankrike eller Kanada, är det fel på. Jag tycker att det är en lite övermaga inställning. Jag tror att det finns skäl att dels gå ige- nom de här siffrorna ordentligt internationellt, dels ha respekt för dem och kanske inse att den svenska poli- tiken inte är så verkningsfull som vi tror. Det är alldeles riktigt som Rolf Olsson säger att man höjde priserna med ungefär 15 % i Kanada under den här tiden. Men Kanada består ju av flera stater, och där var effekten densamma. Man hade samma ekonomiska problem som i Québec. Trenden i hela Kanada har gått mot en minskning. Det som är intres- sant att visa är att den ökade tillgängligheten i sig inte föranledde att konsumtionen ökade. Den trend som fanns i hela Kanada med en sjunkande förbrukning var likadan i de områden där man ökade tillgänglig- heten och bemötte med information. Det berodde kanske lite grann på priserna, men det är inte säkert. Det är så mycket annat som spelar roll. Vi har samma förhållande i Nya Zeeland. Där sjönk förbrukningen med 18 % sedan man hade öpp- nat supermarkets för vin, fördubblat antalet licenser och kombinerat det med information. Det är ganska väl visat att möts tillgängligheten på rätt sätt har den ingen betydelse. Det är andra saker som påverkar trenderna.
Anf. 6 ROLF OLSSON (v) replik: Herr talman! I hela det moderata resonemanget finns det en frontalattack mot totalkonsumtionsmo- dellen. Jag kan konstatera att det finns en mycket betydande forskning på området som stöder totalkon- sumtionsmodellen. Vi ska naturligtvis alltid vara öppna för att diskutera förändringar i samhället och kanske justera vår syn. Men jag vill erinra om att Världshälsoorganisatio- nen, som väl ändå får anses vara en auktoritet på området, har satt upp målet att sänka totalkonsumtio- nen med 25 % med just totalkonsumtionsmodellen som teoretisk botten. Leif Carlson och jag har till- sammans med andra i utskottet lyssnat på forskare på SBU eller i samband med vår hearing som har sagt att det är totalkonsumtionsmodellen som gäller som främsta förklaringsmodell när det gäller fluktuationer i alkoholkonsumtionen. Jag måste för min och Väns- terpartiets del säga att det finns all anledning att hålla fast vid den modellen.
Anf. 7 LARS GUSTAFSSON (kd): Herr talman! Den här propositionen, Vissa alko- holfrågor, kan knappast betecknas som det mest ge- nomarbetade aktstycke som presenterats för riksda- gen. Propositionen i sig innehåller ett antal förslag på olika områden, t.ex. kriminalisering av förvärv av svartsprit, partihandel med alkoholvaror, ny myndig- hetsstruktur på alkohol- och narkotikaområdet, alko- holreklam och försök med lördagsöppna systembuti- ker för att nämna några. Om man betraktar propositionen i dess helhet framtonar dock en förberedelse till en EU-anpassning av den svenska alkoholpolitiken, vilket vi beklagar. Trots de senaste årens kraftiga konsumtionsök- ning av illegal sprit, som bl.a. bekräftas av stora be- slag av tull och polis, påstås i propositionen att alko- holkonsumtionen minskat. På sin höjd kan detta be- traktas som en spekulation. Verkligheten är troligen en annan. Jag vill nämna några uppgifter som kan vara nyt- tiga som bakgrundsbeskrivning till den här debatten. Alkoholen är ett av vårt samhälles största ekonomiska och sociala problem. Man beräknar att det finns unge- fär 300 000 alkoholmissbrukare i vårt land. Detta innebär att ca 175 000 barn under 18 år lever i famil- jer med missbruk. Alkoholdebuten går allt längre ned i åldrarna. Alkoholdebut vid tio elva års ålder är inte ovanligt. Alkoholen är även en inkörsport till narkoti- ka. Vi vet att blandmissbruket ökar. Våld och kriminalitet följer ofta i spåren av be- rusning med alkohol och droger. I Sverige avlider ca 6 000 personer årligen i alkoholrelaterade skador. Alkoholister är också ofta storrökare, vilket inte för- bättrar bilden. De totala samhällskostnaderna, som vi här har haft en dialog om som jag är tveksam till, är i alla fall mycket höga. Många kvinnor och barn drabbas av det alkohol- relaterade våldet, ofta i samband med alkoholkon- sumtion vid helgerna. I andra europeiska länder har noterats ökade pro- blem med alkoholkonsumtion, särskilt bland ungdo- mar, och dessa länder funderar nu på att införa mer restriktiva bestämmelser. Jag tror detta är nyttigt att ha med sig i bagaget när man diskuterar svensk alkoholpolitik och antar nya förslag i denna församling. Det hade varit bättre om förslagen i denna proposition tagit sikte på att komma till rätta med de existerande problemen i stället för att man riskerar att nya tillskapas. Innan jag går in på några av förslagen i proposi- tionen vill jag lyfta fram en del allmänna synpunkter som vi kristdemokrater anser bör utgöra och fortsätta att utgöra grunderna i det alkoholpolitiska arbetet. Alkoholpolitiken ska präglas av ett folkhälsopers- pektiv där sociala hänsyn ska väga tungt. De instru- ment som använts har varit detaljhandelsmonopol, prispolitik, åldersgränser och information. Flera fors- kare stöder också uppfattningen att den svenska alko- holpolitiken har varit verkningsfull. Därför anser vi att man bör vara mycket försiktig vid förändringar och att nya försök bör vara väl underbyggda innan de prövas. Det förebyggande arbetet måste ges högre priori- tet. Insatser på de s.k. vita zonerna måste utökas för att bättre komma till rätta med problemen. Till de vita zonerna hör graviditetsperioden, barnens uppväxttid, trafiken och arbetsplatsen. Det är otillfredsställande att 500 barn årligen föds med skador på grund av moderns alkoholbruk under graviditeten, att var femte person som avlider eller skadas svårt i trafiken är alkoholpåverkad och att alkoholbruket bland ungdo- mar är ett växande problem. Arbetet med attitydförändringar måste förbättras. Bäst effekt får detta arbete om det påbörjas i hemmen som i samverkan med skolan kan skapa ett sunt för- hållningssätt till alkohol. Vuxna måste också ta ett större ansvar och föregå med gott exempel. Våra ungdomar berusas lika lätt av legal som av illegal alkohol. Kopplingar mellan tillgänglighet och konsumtion är belagda. Ökad tillgång medför större konsumtion. Därför bör varje beslut om ökat utbud vägas noga innan det genomförs. Herr talman! Vi har reserverat oss på ett antal punkter, men jag avgränsar mig till att kommentera en del av förslagen i propositionen. Vi kristdemokrater ser positivt på förslaget att kriminalisera handel och innehav av illegal sprit. Det är dock viktigt att beslutet efter en tid följs upp med en utvärdering om konsekvenser och efterlevnad av lagen. Vi tror dock inte att detta enkom löser proble- met med ungdomsfylleriet, som antyds i propositio- nen. Därtill fordras många andra åtgärder. Ett glädje- ämne, som vi alla gläds åt, är att utskottet återvisar regeringens förslag om samarbete med OAS i sin nuvarande föreslagna utformning. Det är, som det nu ser ut, oacceptabelt. I propositionen föreslås att en organisationskom- mitté tillsätts för att bereda ett förslag om en ny myn- dighetsstruktur på alkohol- och narkotikaområdet. Senare ska regeringen återkomma till riksdagen med förslag i frågan. I praktiken innebär detta att rege- ringen vill att riksdagen ska ställa sig bakom ett löst skisserat förslag som är svårt att överblicka. Detta har också påpekats av remissinstanserna. Vi avvisar förslaget och anser att regeringen bör återkomma när man har ett färdigt förslag att lägga fram för denna kammare. Detsamma gäller förslaget om överföring av upp- gifter från Alkoholinspektionen till bl.a. skattemyn- digheten. Överföring av uppgifter från en myndighet till en annan medför inte att behoven försvinner. Motsvarande kompetens och resurser behövs ju då vid den nya myndigheten. Något sådant har man inte beaktat i förslaget. Vi anser därför att regeringen bör återkomma när man har klart för sig vilka förändring- ar man önskar på hela området och vilka konsekven- ser förslagen får. Dessa bör dessutom bisträckas med resursförstärkningar. Förslaget om försök med lördagsöppna butiker tycks vara det enda systemskifte som denna regering hittills mäktat med. Det är beklagligt att det sker på det minst önskade området. Det svenska samhället lider inte av brist på alkohol. Snarare är det så att det konsumeras för mycket och dessutom ofta koncentre- rat till helger. Det underlag som propositionen lutar sig mot talar snarare för ett bibehållande av lördagsstängda sys- tembutiker. 80-90 % av de tillfrågade anser inte att de haft några olägenheter av att inte kunna handla på lördagar. De som är mest positiva till förslaget är storkonsumenter. Det tycks snarare som om det bak- omliggande motivet till förslaget är ett försök att infria socialministerns löfte om lördagsöppna butiker. Därför tar man i propositionen sikte på de siffror som talar för att svenska folket önskar lördagsöppna Sys- tembutiker. De sociala skälen och solidariteten med dem som lever med alkoholens baksida borde leda till en helt annan slutsats. Häromdagen meddelades att Systembolagets för- säljning ökat med drygt 10 % under årets första nio månader. Detta tyder inte på svårigheter med till- gängligheten. Om Systembutikerna öppnas på var- dagskvällar och dessutom på lördagar pekar mycket på en konsumtionsökning, tvärtemot totalkonsum- tionsprincipen som vi alla är överens om och som hittills utgjort en viktig del i svensk alkoholpolitik. Propositionen föreslår också att fler butiker med begränsat sortiment öppnas, vilket förstärker farhå- gorna om en volymökning. Om riksdagen godkänner förslaget riskerar redan utsatta grupper att drabbas ännu hårdare. Kristdemokraterna säger därför nej till regering- ens båda förslag vad gäller fler och lördagsöppna Systembutiker och hoppas att riksdagsmajoriteten gör detsamma. Herr talman! Vi står givetvis bakom alla våra re- servationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 4 och 30.
Anf. 8 KENNETH JOHANSSON (c): Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 10 och 30, men står självfallet även bakom övriga reservationer som Centerpartiet, en- samt eller gemensamt med andra partier, anfört. Herr talman! Regeringens förslag om olika alko- holfrågor, som vi behandlar i dag, känns lite grann som ett hopplock. Det är mycket text, men få kon- kreta förslag. Samtidigt vill regeringen driva igenom beslut om t.ex. avskaffandet av partihandelstillstån- den som, enligt Centerpartiets uppfattning, hör hem- ma i en total översyn av alkoholpolitiken. Mitt in- tryck är att ivern att få öppna Systemet på lördagarna, om än i begränsad omfattning, gör att propositionen ska fram och drivas igenom i riksdagen. Centerpartiet säger nej till lördagsöppna System- butiker. Vi vill inte utsätta familjerna, barnen och kvinnorna för alkoholpolitiska experiment. Det är oansvarigt! Det förvånar mig inte ett dugg att mode- raterna ställer sig på samma linje som socialdemo- kraterna beträffande lördagsöppet - man kommer ju en bit på väg. Däremot förbryllar det mig och säkert många andra att man i Folkpartiet av alla kan ha svängt så till den milda grad att man t.o.m. vill gå längre än regeringen i fråga om att öka tillgänglighe- ten till alkohol under helgerna. Var finns vardagssoli- dariteten, socialdemokrater, moderater och folkpar- tister? Efter många diskussioner med bl.a. socialarbetare och poliser och efter samtal med kvinnor vars män är missbrukare är jag övertygad om att Centerpartiets linje är den mest humana. Den olägenhet som det innebär för vanliga alkoholkonsumenter bör vägas mot den frid som kan uppstå i ett hem som är plågat av missbruk. Vardagssolidaritet är vad det handlar om! Syftet med den svenska alkoholpolitiken är att minska alkoholens medicinska och sociala skade- verkningar genom att minska totalkonsumtionen. Centerpartiet anser att det är mycket angeläget att vidmakthålla syftet med den svenska alkoholpoliti- ken, och vi anser också att Sverige ska ha en hög ambitionsnivå inom det alkoholförebyggande arbetet. Centerpartiet anser att vi fortsatt ska ha en restriktiv alkoholpolitik, med insikt om sambandet mellan den totala alkoholkonsumtionen och alkoholskador och att ökad tillgänglighet ökar konsumtionen. Den svenska alkoholpolitikens förutsättningar har förändrats under senare år, främst genom EU- medlemskapet. Distributionsmonopolet har upphävts, men försäljningsmonopolet är bibehållet. Instrumen- ten för att minska konsumtionen behöver både förfi- nas och förändras i takt med att omvärlden förändras. Våra vanor börjar likna övriga Europas. Svens- karna konsumerar alkoholsvagare drycker, vilket i och för sig är bra. Samtidigt visar undersökningar i bl.a. Stockholm att konsumtionen bland ungdomar under vardagar blir allt vanligare, vilket på sikt ökar riskerna för alkoholskador. Minskningen av System- bolagets starkspritsförsäljning ska självfallet vägas mot en kraftig ökning av svartspriten, hembränt och smuggel. Polisens och tullens insatser för att hindra framställning och smuggel måste självfallet intensifi- eras. Herr talman! Sverige förhandlade sig till ett un- dantag från EU:s gemensamma införselregler. Enligt direktivet ska undantaget gälla till den 30 juni 2000, då en översyn av undantaget ska göras. Centerpartiet har samma uppfattning som regeringen, nämligen att Sverige måste få behålla undantaget. I annat fall ökar sannolikt konsumtionen av alkohol. Det skulle även bli svårare att upprätthålla en hög prisnivå utan det svenska undantaget. Centerpartiet kan inte ställa sig bakom att parti- handelstillstånden tas bort. Frågan är inte tillräckligt genomtänkt, vilket styrks såväl av information från företrädare från Alkoholinspektionen som av att kompletterande material och förslag från departe- mentet kommit till utskottet i sista stund. Centerparti- et anser att tillsynsfunktioner m.m. och förändringar av Alkoholinspektionens funktion och uppgifter bör behandlas i ett beslut om den samlade alkoholpoliti- ken. Det är anmärkningsvärt att regeringen nu helt plötsligt anser att den kommersiella handeln utanför detalj- och serveringsledet inte har någon betydelse från alkoholpolitisk synpunkt. Behovet av övergri- pande kontroll av alkoholhanteringen inom partihan- delsledet har väl snarare ökat än minskat genom EU- inträdet, de öppna gränserna och den kriminalitet som onekligen finns. Alkholinspektionen fyller en viktig roll. Den bör vara kvar åtminstone tills vi vet att vi har något bätt- re. Ett argument som förs fram för att försämra alko- holkontrollen är EG-domstolens dom i det s.k. Fran- zénmålet. Helt klart går dock regeringen betydligt längre än vad EG-domstolen krävt. I enlighet med vad företrädare för Alkoholinspektionen har anfört anser Centerpartiet att partihandelstillståndens vara eller icke vara bör behandlas i ett beslut om den samlade alkoholpolitiken. Herr talman! Centerpartiet anser att Sverige bör följa de etiska principer och den handlingsplan som under 1995 har antagits av de europeiska länderna inom WHO. Jag ska inte redovisa vad WHO- dokumentet omfattar utan vill bara betona betydelsen av att överenskommelsen följs även i Sverige. Sverige bör intensifiera arbetet för att minska al- koholkonsumtionen inom hela EU-området. En nöd- vändig och grundläggande åtgärd är att ställa krav på statistik som är jämförbar mellan EU-länderna. Sta- tistikuppgifter för t.ex. alkoholrelaterade dödsolyckor i trafik är nu totalt missvisande vid länderjämförelser. För trovärdigt beslutsunderlag och för erfarenhets- och kunskapsutbyte är det viktigt att regeringen inom EU arbetar för att få fram tillförlitligt statistikmateri- al, i första hand om alkohol och trafik. Vi vet vilka fruktansvärda konsekvenser alkohol i trafiken kan få. Oskyldiga människor dödas eller lemlästas. Enligt beräkningar vid Vägverket görs det varje dag i vårt land 10 000-15 000 bilresor med alkoholpåverkade förare. Det är ungefär det antal fall som polisen påträffade under hela 1998. Ska vi i någon mån leva upp till det trafiksäkerhetsmål som riksdagen antagit, den s.k. nollvisionen, är det nöd- vändigt att polisen i större utsträckning prioriterar trafiknykterheten. Herr talman! Utöver trafiken finns det fler områ- den som helt riktigt prioriteras: alkoholfria arbetsplat- ser, ungdomsmiljöer, graviditetsperioden etc. Det är mycket viktigt med förebyggande insatser. Den tid med vilken vi kan skjuta upp alkoholdebuten bland våra ungdomar är guld värd. Många ungdomar debu- terar med folköl. Folkölet är lättillgängligt, och ål- derskontrollen varierar. Centerpartiet anser att hand- lare som avser att sälja folköl bör få skyldighet att anmäla detta till kommunen, som i sin tur bör ha möjlighet att ta ut en mindre avgift för att täcka kost- naden för tillsynen. Av Centerpartiets motion framgår att vi inte kan ställa oss bakom förslaget om att OAS ombildas till en allmännyttig ideell förening. Som tidigare talare har sagt tycker även vi att samarbetet är bra, dock inte formen för samarbetet. Det blev även ett enigt ut- skotts uppfattning, vilket jag tycker är bra. Man kan inte nog betona betydelsen av det före- byggande arbete som bedrivs på det lokala planet, inom primärvården, socialtjänsten, polis, skola, fritis osv., nykterhetsorganisationer och andra ideella orga- nisationer ej att förglömma. Föräldraansvaret är grundläggande och måste stödjas. Det är nödvändigt att prata ihop sig om ett gemensamt förhållningssätt och att erbjuda bra uppväxtmiljöer. Ju fler alkoholfria ungdomsmiljöer, desto bättre. Herr talman! Bästa sättet att långsiktigt minska alkoholens skadeverkningar är nog att vi får en atti- tydförändring bland våra ungdomar. För detta har vi ett gemensamt ansvar. Låt oss ta det ansvaret.
Anf. 9 KERSTIN HEINEMANN (fp): Herr talman! I Sverige accepterar vi två droger, alkohol och nikotin. De får säljas legalt, medan i princip alla andra droger är förbjudna annat än för medicinskt bruk. Detta är fallet trots att vi vet att både alkohol och nikotin kan vara starkt vanebildande och skadliga både för den som brukar och för den som missbrukar dessa droger. Konsekvenserna är väl kända: stora kostnader för sjukvården, stora kostnader för övriga samhället och inte minst när det gäller alkohol mycket stora följdverkningar även för andra människor, exempelvis i form av våld av olika slag. Mot denna bakgrund anser Folkpartiet liberalerna att det är självklart att det ska finnas begränsningar i den enskildes frihet när det gäller dessa droger. I dag behandlar vi alkoholpolitiken, och jag ska därför hålla mig till den, även om det finns ett mycket klart samband mellan olika typer av droger. Herr talman! Den svenska alkoholpolitiken har en lång tradition. Den går tillbaka ända till 1494, då Sten Sture utfärdade förbud mot att bränna och försälja brännvin för något annat ändamål än kruttillverkning! Den svenska alkoholpolitiken har syftat till att minska alkoholmissbruket och präglats dels av beskattning samt reglering av partihandel, detaljhandel, utskänk- ning och prissättning, dels av insatser inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst av såväl förebyggande som rehabiliterande karaktär. Den svenska alkoholpolitiken har vunnit gehör utomlands. I många länder börjar man ta alkohol- problemet på större allvar. Världshälsoorganisatio- nen, WHO, har antagit en alkoholpolitisk aktionsplan som ger ett mycket starkt stöd för de principer som den svenska alkoholpolitiken vilar på. Folkpartiets grundläggande inställning är att marknadsekonomi och näringsfrihet inte är ett själv- ändamål, utan till för konsumenternas skull. Men från grundläggande principer kan det ibland behöva göras avsteg. Det gäller bl.a. beroendeskapande produkter, vars konsumtion kan leda till ett sådant beroende att medlet ifråga tar makten över den enskildes fria vilja. Konsumtionen leder med andra ord till ofrihet. Liberaler har alltid ansett att friheten är begränsad och att det sociala ansvaret för sig själv och sina medmänniskor är ett förhållande som inskränker en annars ohämmad personlig frihet. Det är den ideolo- giska grunden för Folkpartiets restriktiva politik mot droger. Men det är också naturligt för ett liberalt parti att vara berett att ompröva inslag i den restriktiva alkoholpolitiken, om det kan göras gällande att sam- ma mål kan uppnås på annat sätt, med mindre ingrepp i konsumenternas frihet. Det är viktigt att den restriktiva politiken utövas med vederbörlig hänsyn till konsumenternas legitima krav på service. Ett exempel på detta är Systembola- gets sortimentspolitik och varuinformation. Vi slår därför vakt om Systembolagets monopol på alkohol- försäljningen. Herr talman! Regeringens förslag med ökat öp- pethållande i Systembolagets butiker är ett förslag som vi stöder vad gäller ökat öppethållande måndag till fredag. Den försöksverksamhet som regeringen föreslår med lördagsöppet i systembolagsbutiker i vissa regioner stöder vi däremot inte. Vi ser problem med den försöksverksamheten. Den kan leda till att vi får en "intern gränshandel" i Sverige. Vi anser att det vore bättre att butikerna öppnas i hela landet under en prövotid. Det ska kompletteras med en kontinuerlig uppföljning av vad som händer när det gäller före- komsten av misshandel och skadegörelse, men också andra alkoholrelaterade skador. Den här uppföljning- en bör planeras innan lördagsöppet införs och starta omedelbart när prövotiden inleds. Visar utvärdering- en att de sociala effekterna blir oacceptabla, ska en omprövning av öppethållandet ske. Det är svårt att göra jämförelser med de utvärde- ringar som gjordes när lördagsstängningen genom- fördes. Det har hänt väldigt mycket under dessa år. Hembränning och inte minst försäljningen av svart- sprit har ökat. Alkoholkonsumtionsmönstret har för- ändrats, dels dricks i dag mindre starksprit, dels har alkoholkonsumtionen på restauranger och pubar ökat väsentligt under dessa år. Det finns därför anledning att genomföra en försöksverksamhet med lördagsöp- pet och, som jag tidigare sade, se till att denna verk- samhet verkligen prövas och utvärderas och att en omprövning av beslutet ska kunna ske. Det jag nu har sagt får också vara ett svar på Ken- neth Johanssons funderingar kring Folkpartiets alko- holpolitik. Herr talman! Mot propositionen, som vi tyvärr tycker är halvfärdig på de flesta andra områden än just förslaget om lördagsöppet, har vi från Folkpartiet en hel del invändningar. Det hade varit bra om rege- ringen väntat in de pågående utredningarna på områ- det och i stället lagt fram en fullständig proposition om Sveriges alkoholpolitik. Jag vill nu ta upp de invändningar som Folkpartiet har mot propositionen. En av huvudprinciperna inom den svenska alko- holpolitiken har sedan länge varit att begränsa och kontrollera privata kommersiella intressen. Det var därför det fram till Sveriges inträde i EU år 1995 fanns statliga monopol för en mycket stor del av alkoholbranschen. Det enda monopol som blev kvar, med EU:s accepterande, var Systembolaget. I sam- band med detta inrättades Alkoholinspektionen, och systemet med partihandelstillstånd infördes. Regering och riksdag underströk vikten av detta alkoholpolitis- ka system, liksom behovet av en kraftfull tillsyn. Nu frångår regeringen detta och föreslår att denna alko- holpolitiska kontroll avskaffas. Det är uppseendeväckande att regeringen anser att den kommersiella handeln utanför detalj- och serve- ringsleden inte har några alkoholpolitiska förtecken. Nu vill regeringen ersätta systemet med partihandels- tillstånd med att alla företag som så önskar ges rätt att bedriva partihandel med alkoholdrycker om de upp- fyller vissa förutsättningar i alkoholskattelagen. Al- koholinspektionen föreslås avskaffad som självstän- dig myndighet, kvar blir endast skattekontrollen. Folkpartiet anser att denna förändring inte ska ge- nomföras. Det finns för närvarande ca 350 företag på marknaden, och marknaden är fortfarande instabil. Att ta bort den alkoholpolitiska kontrollen och upp- följningen av denna verksamhet kommer att få nega- tiva konsekvenser. Det blir lättare för oseriösa företag att agera på ett sätt som motverkar det sociala an- svarstagande som bör vara centralt för vår alkoholpo- litik. Det kan t.ex. gälla risker för otillbörlig mark- nadsföring eller läckage i form av otillbörlig detalj- handel. Alkoholinspektionen med dess kontroll- och till- synsverksamhet fyller en viktig funktion. Med till- ståndsprövning, inspektionsbesök, rapporter och kontakter med branschsammanslutningar och myn- digheter kan Alkoholinspektionen få insyn i verk- samheten, samla in statistik, påverka utvecklingen och hävda det sociala ansvar som är grunden för alkoholpolitiken. Att ersätta Alkoholinspektionens verksamhet med den prövning som särskilda skatte- kontoret gör är inte tillräckligt. Denna prövning syftar enbart till att försäkra att staten får in skatt, vilket i och för sig är viktigt, men den alkoholpolitiska pröv- ningen och tillsynen försvinner. På den här punkten har regeringen gått betydligt längre än EG-domstolen krävt. EU har inte krävt att den totala centrala svenska alkoholkontrollen ska avskaffas. Hela det här förslaget är ett exempel på att propo- sitionen är ett hastverk, och frågan borde ha lämnats tillbaka till utredningen så att ett mer genomarbetat förslag hade kunnat tas fram. Vi motsätter oss alltså förslaget vad beträffar Alkoholinspektionen. Herr talman! Folkpartiet har tidigare framfört och framför återigen i vår motion att vi anser att den stat- liga alkoholsortimentsnämnden har tolkat sitt uppdrag så att produkter som får säljas i ett annat EU-land också måste få säljas i Sverige. Det är långt ifrån säkert att denna tolkning är riktig. Som det nu är framstår andra EU-länder som mer aktiva när det gäller att ifrågasätta produkter som alkoläsk än Sveri- ge. Därför behövs en tydligare instruktion till alko- holsortimentsnämnden, alternativt att den ersätts av prövning i allmän domstol, som gör det möjligt för Systembolaget att säga nej till produkter som bedöms innebära särskilda risker. Beträffande gåvoförsändelser av spritdrycker, vin och starköl föreslås det i propositionen att de ska tillåtas. Bedömningen av försändelsens status, om det är en gåvoförsändelse eller en postorderförsändelse, ska tillsammans med ålderskontroll göras av Tullver- ket. Rätten till införsel av gåvoförsändelser ska endast gälla enstaka försändelser och enstaka flaskor från en enskild person till en person som har fyllt 20 år. Vilka regler som ska gälla vad beträffar intervaller mellan försändelserna anges inte och inte heller hur kontrol- len av verksamheten ska gå till. Enligt vår mening innebär regeringens förslag up- penbara risker för missbruk. Tullen saknar resurser att klara en rimlig kontroll av verksamheten. Risken är stor för en förtäckt postorderverksamhet med alko- holdrycker. Om gåvoförsändelser ska kunna tillåtas anser vi att det är Systembolaget som ska svara för utlämnandet av dessa. Så sker i dag. Butikerna kan då svara för en effektiv ålderskontroll, som Systembola- get redan i dag är bra på. Systembolaget har också möjlighet att informera Tullen om man misstänker att reglerna för gåvoförsändelser missbrukas. Att EU- kommissionen i den formella underrättelsen motsätter sig en sådan här lösning innebär inte att Sverige utan vidare måste acceptera detta. Herr talman! Det finns många vägar att gå runt ett reklamförbud. Reklamen lämnas åt bryggeriernas självsanering. Här borde det ske en uppstramning. Både den alkoholpolitiska kommissionen och Alko- holreklamutredningen har lämnat förslag på hur det här ska kunna gå till. Konsumentverket har för närva- rande ansvaret för övervakningen av alkoholrekla- men. Folkpartiet anser att den övervakningen måste effektiviseras och att ansvaret för övervakningen av reklamen flyttas från Konsumentverket till den myn- dighet som får tillsynsansvaret över alkoholen och dess hantering. Herr talman! Den inriktning av Folkhälsoinstitu- tets verksamhet som regeringen föreslår går i rakt motsatt riktning mot den som Folkpartiet förespråkat och fortfarande förespråkar genom att institutet ska ombildas till en myndighet med tydligare uppgifter av stabsmyndighet på folkhälsoområdet. Vidare ska Alkoholinspektionens och Läkemedelsverkets tillsyn- suppgifter föras dit. Vi anser att dessa tillsynsuppgif- ter bättre hör hemma hos Socialstyrelsen än i ett folk- hälsoinstitut, och vi yrkar avslag på regeringens för- slag om Folkhälsoinstitutets framtida roll och ansvar. Herr talman! Enligt propositionen ska Folkhälso- institutets roll när det gäller den externa alkoholin- formationen begränsas kraftigt. Informationen ska i stället i större utsträckning överlåtas på organisationer och andra organ. Staten ska i fortsättningen fungera som en kompetent beställare och tillhandahålla medel för informationsinsatser som andra utför. Ett led i detta är en permanentning av Oberoende alkohol- samarbete, OAS, som en allmännyttig ideell organi- sation. Det är bra att ett enigt socialutskott avvisar förslaget, markerar att det inte är en lämplig form för samarbete och ger regeringen i uppdrag att återkom- ma med ett nytt förslag till riksdagen. Herr talman! Jag vill samtidigt framhålla att soci- alutskottet har skärpt skrivningen vad gäller de före- stående översynsförhandlingarna med EU i enlighet med bl.a. Folkpartiets förslag. I betänkandet framgår att målsättningen med nu förestående översynsför- handlingar är att Sverige ska behålla nuvarande inför- selregler. Det är bra! Herr talman! Det finns ytterligare några angelägna frågor som jag vill ta upp. De kvinnliga alkoholisterna är en heterogen grupp. Det finns könsspecifika skillnader mellan manliga och kvinnliga alkoholister - psykologiskt, psykiatriskt, medicinskt och socialt sett. Det är därför viktigt att dessa kunskaper tas till vara i vård och rehabilitering så att vård och behandling kan anpassas till kvinnors specifika behov. Forskningen börjar nu också kunna ge svar på varför en del människor ut- vecklar beroende till och missbruk av ämnen som tobak, alkohol, narkotika och vissa läkemedel. Det finns gemensamma mekanismer som leder till drog- missbruk och även andra tvångstillstånd, t.ex. spelbe- roende. Folkpartiet tycker att det är bra att alkohol- och drogforskningen nu stärks genom inrättandet av ett centrum för alkohol- och drogforskning vid samhälls- vetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet. Eftersom mekanismerna bakom beroende av olika ämnen och bakom vissa tvångsbeteenden har ett sam- band - som jag tidigare nämnt - anser vi att detta centrums forskningsansvar bör vidgas till att omfatta hela fältet. Herr talman! Rolf Olsson ställde en fråga till soci- alministern om boken om alkoholkultur. Jag har sett en skriftlig fråga till socialministern. Jag har ingen- ting emot att få ett svar på denna fråga i kammaren i dag. Herr talman! Avslutningsvis vill jag betona - trots att jag har framfört kritik och fogat reservationer till betänkandet - att det i Sveriges riksdag finns en stor majoritet för en fortsatt restriktiv alkoholpolitik. Det är egentligen endast Moderata samlingspartiet som har gjort stora avsteg från denna politik genom att bl.a. föreslå sänkt åldersgräns för inköp till 18 år, ett avskaffande av Systembolagsmonopolet och fritt distansköp från annat EU-land för privat bruk och att förslaget om kriminalisering av innehav och köp av illegal sprit avslås. Herr talman! Jag står givetvis bakom samtliga mina reservationer till betänkandet, men för tids vin- nande yrkar jag bifall endast till reservation nr 11.
Anf. 10 LARS GUSTAFSSON (kd) replik: Herr talman! Jag har en fråga till Kerstin Heine- mann. Jag tror inte att jag är ensam om att förvånas över Folkpartiets omsvängning i fråga om lördagsöp- pet. Jag vill gärna höra Kerstin Heinemanns förkla- ring om hon tror att konsumtionen av illegal sprit kommer att minska när man vill öppna systembuti- kerna i hela landet. Tror verkligen Kerstin Heine- mann att konsumtionen av både den legala och den illegala spriten kommer att minska med hjälp av ert förslag?
Anf. 11 KERSTIN HEINEMANN (fp) re- plik: Herr talman! Folkpartiet tror inte att detta är lös- ningen på problemet med svartspriten och den ille- gala införseln. Men vi anser ändå att vi i det här läget bör införa en försöksverksamhet som ska utvärderas ordentligt. Den ska stoppas omedelbart om den får oacceptabla konsekvenser.
Anf. 12 LARS GUSTAFSSON (kd) replik: Herr talman! När jag hör Kerstin Heinemann prata mot moderaterna får jag en känsla av ambivalens. Den ena minuten är hon restriktiv, och i nästa minut ska ett försök göras som går längre än regeringens förslag. Folkpartiet har länge omfattat sig av en kultur med ett folkhälsoperspektiv vad gäller nykterheten. Jag hade hoppats att Folkpartiet skulle stå kvar vid detta. Jag hoppas att det ännu finns möjlighet för Folkpartiet att ändra sig i frågan.
Anf. 13 KERSTIN HEINEMANN (fp) re- plik: Herr talman! Om Lars Gustafsson hade lyssnat lite grann på mitt anförande, hade det varit klart att Folkpartiet fortfarande står för en mycket restriktiv alkoholpolitik. Vi har ett undantag, nämligen att vi har sagt att det ska vara en försöksverksamhet med öppethållande i hela landet. Vi befarar att det före- slagna försöket i vissa områden kommer att få sådana effekter på grund av intern gränshandel att det inte går att utvärdera försöket på ett vettigt sätt. Därför anser jag att det är bättre att ha försöksverksamheten i hela landet än i begränsade områden.
Anf. 14 KENNETH JOHANSSON (c) re- plik: Herr talman! Jag har lyssnat på anförandet, och jag har läst reservationen. Jag respekterar Folkpartiets ställningstagande att man vill gå längre än regeringen när det gäller systembolagens öppethållande under helgerna. Men jag vill ställa någon fråga på det området. Ser inte Folkpartiet riskerna med att ökat öppethål- lande ökar tillgängligheten och ytterst ökar skadorna i redan svaga grupper? Jag tror att Folkpartiet ser ris- kerna, annars skulle man inte vara mån om en utvär- dering. Vad förväntar sig Folkpartiet av den utvärdering som ska göras om detta förslag går igenom? Var går gränserna för vad som kan vara acceptabelt? Hur många familjer, hur många fler missbrukare ska vi acceptera innan vi kan säga att försöket är lyckat eller misslyckat?
Anf. 15 KERSTIN HEINEMANN (fp) re- plik: Herr talman! Kenneth Johansson väljer att se vårt förslag om lördagsöppet som ett steg längre än vad regeringen har föreslagit. Vi ser det inte så. Vi ser det som att vi vill genomföra en försöksverksamhet med lördagsöppet som är bättre att utvärdera och kontrol- lera än regeringens förslag. Det är därför som vi har lagt fram det här förslaget. Kenneth Johansson frågar om hur många miss- handelsfall osv. som vi vill tillåta. Vi har inte suttit och kalkylerat antalet och begränsningen. Det är helt självklart att om vi ser en ökning måste åtgärder vid- tas för att stoppa ökningen. Kenneth Johansson går i sin argumentation tillbaks till det som hände vid ut- värderingen av lördagsstängningen. Vi som deltog vid det seminarium som Socialdepartementet arrange- rade för en tid sedan fick inga klara belägg för de siffror som har figurerat. Det har varit svårt att utvär- dera dem. Forskarna har inte kunnat visa på någon- ting. Jag har i mitt anförande gjort klart att vi vill ha försöksverksamheten, men vi vill att den nogsamt följs upp. Verksamheten ska starta från den dag lör- dagsöppet startas, och den ska följas upp hela tiden.
Anf. 16 KENNETH JOHANSSON (c) re- plik: Herr talman! För mig är det klart att om man vill bedriva försök i hela landet må det vara mer utsträckt än om försöken genomförs i delar av landet. Därför konstaterar jag att Folkpartiet vill gå längre i den delen. Sedan var det frågan om försöket leder till en ök- ning av konsumtionen. Efter alla de samtal och kon- takter jag har haft är det klart att om tillgängligheten ökar leder den till en ökning av konsumtionen. Sedan kan det vara en diskussion om hur stor ökningen kommer att bli. Det räcker med att konstatera att en ökning är ett tragiskt utfall av en alkoholpolitisk för- söksverksamhet.
Anf. 17 KERSTIN HEINEMANN (fp) re- plik: Herr talman! Hur ska man kunna utvärdera en för- söksverksamhet i ett begränsat område? Ska man registrera inresande, och ska man titta på om kon- sumtionen ökar i deras hemkommuner? Det är en fullkomlig omöjlighet att göra en ordentlig utvärde- ring av en sådan begränsad försöksverksamhet. Det är därför vi har lagt fram vårt förslag. Det handlar inte om att gå längre, utan det handlar om att få ett bättre underlag för att genomföra en försöksverksamhet.
Anf. 18 THOMAS JULIN (mp): Herr talman! De flesta av oss har fått en mängd brev och telefonsamtal med anledning av proposition 134, den proposition som ligger till grund för det här betänkandet. Många har föreslagit att vi borde kasta propositionen i papperskorgen. De allra flesta brev och telefonsamtal har enbart handlat om lördagsöppet och om OAS, Oberoende alkoholsamarbetet. Alla utom en som har varit i kontakt med mig har varit kritiska mot regeringens förslag. Det var en man som ville att Systembolaget skulle vara öppet sju dagar i veckan, för han klarade inte av att handla på freda- garna så att det räckte hela helgen. Det är den ende som har hört av sig som haft den åsikten. Till dem som jag har varit i kontakt med har jag sagt att jag inte tycker att propositionen hör hemma i papperskorgen. Det finns speciellt ett förslag som jag tycker är mycket bra, och det är förslaget som borde ha kommit redan på den tiden när det blev förbjudet att tillverka egen sprit. Det är lagstiftningen som gör det olagligt att förvärva och inneha tillverkad mäsk och svartsprit. De som bryter mot lagen döms till böter eller fängelse i högst två år. Jag tycker att det är bra. Jag tycker att det här är en viktig och bra föränd- ring, som borde välkomnas av alla som själva inte befattar sig med den här sortens produkter. Vi vet ju att den hembrända spriten är ett stort problem och att det är missbrukare och ungdomar som i första hand är kunderna. När vi nu får den här lagen är det också viktigt att böterna blir så väl tilltagna att alla uppfattar att sam- hället ser det här som ett allvarligt problem. Det får inte bli som när det gäller smugglingen, att ringa varusmuggling är billigare än att missa att betala parkeringsavgiften. Då sänder man fel signaler. Sig- nalerna måste vara tydliga: Vi ser allvarligt på köp och innehav av illegal sprit. Det är viktigt att de lägsta böterna har en sådan nivå att de som vill köpa svartsprit verkligen tänker sig för både en och två gånger. Det är också viktigt att se till att polisen och tullen får möjligheter att förbättra sina insatser för att komma åt den illegala alkoholen. Vad som förvånar mig är att Moderaterna mot- sätter sig förslaget att kriminalisera köp och innehav av hembränt. Ni moderater har t.o.m. reserverat er mot lagändringen. Ni är ju ett parti som värnar om lag och ordning och trygghet på gator och torg. Det är ju ett känt faktum att våld och andra brott till största delen hänger ihop med alkoholförtäring. Tror ni inte att det är så? Eller tycker ni att det är viktigare att vara alkoholliberal än att minska våldet? Är det här en prioriteringsfråga för er? Herr talman! Den största frågan i det här betän- kandet är försöket med lördagsöppet på Systembola- get. Det är den fråga som med all rätt engagerat folk och som mött de flesta protesterna. Jag har svårt att förstå varför Socialdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet är så angelägna om att genomföra prov med lördagsöppet. Jag har inte hört något krav från folket om lördagsöppet. Mig veterligen är det ingen grupp som har uppvaktat oss och krävt lördagsöppet. Min fråga till Socialdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet måste bli: Vem har kommit med kra- vet på lördagsöppet till er? Vem ställer ni upp för när det gäller lördagsöppet? Lördagsöppet är heller inte gratis. Systembolaget ska ha folk ute en extra dag, och det kostar pengar. Det ska finansieras, och tanken måste då vara att det här ska vara en lönsam affär. Man räknar förmodligen med att sälja mer, och det är säkerligen inte bara en kompensation för minskade köp av svartsprit. Det talas också om att man ska ha många fler systembutiker, och det innebär att tanken måste vara att man förväntar sig att sälja mer. Man har ju inte varit öppen för service och räknar med att folk som handlar på vardagarna ska flytta sina inköp. När det gäller att ha öppet vardagskvällar anser vi att när man nu får möjlighet att ha öppet på kvällstid på fredagar borde man också kunna avstå från att ha lördagsöppet inför storhelger. Jag tycker att man kan jämföra det här försöket med det förslag som dyker upp då och då som handlar om fartgränsen på vägarna. När olyckstalen minskar på vägarna kommer alltid någon och föreslår att vi kanske skulle tillåta högre fart igen och prova. Jag känner att det här provet också är så; man ska prova. Men när man gör de här proven händer det också någonting. Hur många fler döda är man beredd att acceptera? Hur många fler brott och hur mycket mer misshandel kan man acceptera innan man avbryter experimentet? Och hur kan man mäta en ökning? Jag har svårt att förstå det. Är det okej om ökningen är marginell? Kan vi acceptera att några fler blir miss- handlade och dödade eller att det blir några fler brott? I så fall måste vi också kunna acceptera att det är nära anhöriga till oss som blir drabbade. Men oftast tänker vi inte så, utan vi ser det så att det händer i periferin. Låt oss avstå från förslaget om lördagsöppet! Med tanke på de signaler som socialministern har skickat ut förstår alla att det här bara är ett första steg på en alkoholliberalare väg, som många av oss inte vill ha. Herr talman! Ett annat förslag som vi i Miljöparti- et tycker är dåligt är att öppna möjligheten att skicka gåvoförsändelser med sprit, vin och starköl. Det ska vara möjligt både från EU-land och från tredje land. Här öppnar Socialdemokraterna och Moderaterna en ny möjlighet, där alkohol på ett okontrollerbart sätt kan föras in i landet. Precis som om vi inte har nog med problem med det fiffel som förekommer med alkohol, som redan i dag flyter in över gränserna! Av folkhälsoskäl borde vi tillsammans ha försökt stoppa det här påhittet. Om det nu är så att det är omöjligt att påverka EU i en sådan här fråga borde regeringen åtminstone ha lyssnat på Miljöpartiet, Vänsterpartiet, kd och Folkpartiet, som föreslår att Systembolaget ska vara utlämningsställe för gåvoför- sändelserna. Då hade det åtminstone funnits en möj- lighet att få en rimlig kontroll av de här försändelser- na. Jag måste ställa en fråga: Varför öppnar ni möj- ligheten att sända gåvopaket från tredje land? Det är väl knappast något som EU tvingar oss till. Varför skapar ni så många nya möjligheter på alkoholområ- det? Vill ni ha en ökad eller minskad alkoholkon- sumtion? Tvivlar ni på att våld och andra brott hänger ihop med alkoholförtäring? Vilka alkoholliberala krafter ligger bakom försla- gen i betänkandet? Är det de uttalanden som social- ministern gjort i medierna och i boken om alkohol- kultur som givit alkoholliberalerna vind i seglen? Har samarbetet med OAS haft sin betydelse? Det är frågor man kan ställa sig. Herr talman! Vi har talat om lördagsöppet på prov på Systembolaget, de vuxnas butik. Då tycker jag också att det är nödvändigt att ta upp ett annat viktigt problem, en fråga som borde diskuteras och som borde engagera många fler. Det är försäljningen av folköl, barnens och ungdomarnas berusningsdryck, som de har tillgång till dygnet runt, året runt, på de flesta orter i landet och där kontrollen inte är något att skryta med. Är inte affären öppen så är bensinmacken öppen. Som vi har hört dricker ungdomar öl inte därför att de tycker att det är gott utan för att berusa sig. I Miljöpartiet anser vi att det måste bli en förbätt- ring när det gäller folkölet. Vi anser att det ska ford- ras tillstånd för försäljning av folköl och att ett sådant tillstånd ska kunna dras in vid missbruk, dvs. vid försäljning till ungdom under 18 år. Det är viktigt att det ställs hårda krav på dem som säljer folköl, och vi anser att kommunerna ska ges möjlighet att ta ut tillstånds- och tillsynsavgift. Det är också viktigt att ett tyngre ansvar läggs på handlarna. I dag kan en enskild kassörska bli fälld för försäljning till minder- åriga, medan den som äger butiken helt slipper undan sitt ansvar. Det tycker inte vi är acceptabelt. Socialministern har uttalat att vi inte har någon kontroll över vad unga människor dricker. Men att folkölet är ett av de vanligaste berusningsmedlen för ungdom är känt. Socialministern! När får vi kontroll på de butiker där ungdomen köper sin berusnings- dryck? Vi anser också att Alkoholinspektionen ska ha ett ökat ansvar för alkoholområdet i stället för ett mins- kat, som den nu får, som vi ser det. Herr talman! Självklart står jag bakom alla mina reservationer i det här betänkandet, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 17 om utlämnings- ställen för gåvoförsändelser innehållande spritdryck- er, till reservation 30, som innebär avslag på rege- ringens förslag till lördagsöppet, och till reservation 48, där Miljöpartiet föreslår att det ska fordras till- stånd för försäljning av folköl.
I detta anförande instämde Helena Hillar Rosen- qvist (mp).
Anf. 19 LEIF CARLSON (m) replik: Herr talman! Thomas Julin ställde en fråga till mig om varför vi går emot en kriminalisering av innehavet. Det är just därför att vi har respekt för lagarna. Lagar är något mycket viktigt. Det är ett mycket stort ingrepp när man förbjuder någonting. Det kan vara motiverat att förbjuda ett innehav i ett mycket extremt fall, som t.ex. när det gäller nar- kotika. Men när det gäller alkoholen kan vi konstatera att det är förbjudet att tillverka alkohol - utom för dem som har tillstånd, naturligtvis. Langning är för- bjudet. Innehav av svartalkohol i uppenbar avsikt att försälja den är också förbjudet. Allt runtomkring den svarta alkoholen, den illegala alkoholen, är alltså förbjudet. Alkohol i sig, som substans, är inte förbjuden. Det enda som vi kan angripa i sådana fall är att man har undandragit sig beskattning. Är det ett rimligt skäl att förbjuda innehav, när allt annat runtomkring det är reglerat? Det blir väl så att man i stället koncentrerar resur- serna till något som man inte kan kontrollera. Hur ska man kunna avgöra om den gode herr Andersson dricker svartsprit eller inte på midsommaren när den levereras i flaskor som ser exakt likadana ut som de som innehåller legal alkohol? Det blir alltså ett slag i luften. Vi lägger då resur- ser på en kontroll som är omöjlig i stället för att lägga dem på sådant som vore viktigare, nämligen att direkt genom tull och polis angripa den svarta marknaden, den kriminella marknaden, den industriella tillverk- ningen, den jättelika smugglingen eller att använda resurserna för att hjälpa missbrukare. Det är ett re- sursslöseri. Människor ser ju att detta inte är någon rimlig åtgärd. Då kommer det inte att finnas någon solidaritet med lagen, och det urholkar den allmänna rättskänslan. Vi är alltså emot ett förbud av respekt för den allmänna rättskänslan, att lagar ska fungera, att man ska använda lagen som vapen med försiktighet. Där det verkligen är berättigat ska man använda den. I detta fall ger det möjligen riksdagsmän känslan av att vi har gjort något stort, att vi har tagit ett beslut som är bra för alkoholpolitiken, men så är det ju inte!
Anf. 20 THOMAS JULIN (mp) replik: Herr talman! Som alla förstår delar jag inte Leif Carlsons åsikter. Vad som är viktigt med lagen är att den är en tydlig signal att samhället inte tillåter att man köper och innehar svartsprit.
Anf. 21 LEIF CARLSON (m) replik: Herr talman! Jag tror nog att våra goda kamrater ute i det svenska samhället är fullständigt på det klara med det. När vi har förbud mot tillverkning, när vi har förbud mot langning och när vi har förbud mot innehav i uppenbar avsikt att sälja så är det förbjudet med svartsprit. Jag tror faktiskt att folk har fått den signalen. Det kan bara vara dessa fullmyndiga talesmän för den svenska alkoholpolitiken som så misstror sina medmänniskor att de inte förstår att folk faktiskt har begripit att det här är förbjudet. Vad man gör är alltså att man klampar in på ett område som får folk att undra vad man sysslar med. Vore det inte bättre att koncentrera sin verksamhet på den rena kriminalite- ten, och vore det inte bättre att hjälpa dem som är missbrukare än att lägga resurser på någonting som folk faktiskt redan vet är förbjudet och där förhållan- dena därför inte förbättras av detta?
Anf. 22 THOMAS JULIN (mp) replik: Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att man gör både-och. Man ska försöka med alla åtgärder för att minska den här hanteringen. När det gäller smug- gelsprit förmodar jag att Leif Carlson känner till att innehavet redan är förbjudet. Där heter det olovlig befattning med smuggelgods. Där har man alltså redan täckt det här. Jag tycker faktiskt att det är lo- giskt att man har en sådan bestämmelse också när det gäller den hembrända spriten.
Anf. 23 RINALDO KARLSSON (s): Herr talman! Jag ska begränsa mig; eftersom det är vår käre minister som rår för att vi får vara här på fredagen ska jag inte förlänga debatten mycket. Men låt mig ändå säga några ord. När det gäller alkoholpolitiken måste jag säga att vi är tämligen överens här i kammaren och här i lan- det, trots att det är 49 reservationer i ärendet. Men jag vill ändå hävda det på det bestämdaste. Vi har ju våra kära moderater, som alltid är tvärt- emot. Vi andra bygger ju vår alkoholpolitik på forsk- ningen, och Moderaterna bygger sin på någon ideolo- gi som jag inte riktigt har begripit. Men vi vet i alla fall att alkoholen medför stora skador, och det är därför vi har omgärdat den med olika åtgärder. Vi har åldersbegränsningar när det gäller att inhandla alko- hol på Systembolaget, vi har prispolitiken, som har varit mycket effektiv, och vi har också Systembola- gets monopol. När det gäller Systembolaget menar jag att vi måste vara mycket rädda om det benet att stå på. Jag tror att det är väldigt viktigt. En del kan fråga: Varför ska man ha ett försök med lördagsöppet på Systemet? Jo, för att vi vill ha god grund att stå på när vi bildar oss vår uppfattning. Jag har varit talesman för Socialdemokraterna när det gäller alkohol i tio års tid, och jag vet inte hur många gånger jag har sagt att Systembolaget är det viktigaste och att det är bra med lördagsstängt. Jag har blivit angripen för det många gånger, och jag tycker ändå att man borde ha rätten att göra ett för- sök, så att man har en grund att stå på. Vi har sagt att det ska vara ett begränsat försök där forskarna själva ska avgöra vilka Systembolag som ska hållas öppna. Det är för att man efter ett år ska kunna fatta ett riktigt beslut. Det tror jag är vik- tigt. Skulle man göra försöket i hela landet som Folk- partiet vill - jag förstår i och för sig vad ni tänker på - tror jag att det skulle vara väldigt svårt att sedan komma tillbaka med lördagsstängt. Det tror jag skulle vara väldigt svårt. När det gäller svartspriten vill jag säga att vi ju ändå vet att den är ett jättestort bekymmer. Man hör ofta olika siffror. En del använder höga siffror när det gäller svartspriten för att de vill att man ska sänka priset på den legala spriten, så man får se upp lite grann. Men onekligen finns det svartsprit. Jag tror t.ex. inte att man får bort svartspriten på grund av att man har öppet på lördagarna. Så naiv är jag inte. Jag tyck- er att vi ska pröva det här med lördagsöppet för att vi ska vrida vapnen ur händerna på alla som vill avskaf- fa Systembolaget. Har inte Systembolaget en god och riktig service till de svenska medborgarna vet jag att många kommer att angripa den biten. Man hävdar att vi ju knappt hade en livsmedels- butik öppen på en söndag för 20 år sedan. I dag är det helt klart att det är öppet på söndagar. Men när det gäller Systembolaget ska man inte ens få göra ett försök med lördagsöppet! Vi tycker att det är fel. Jag tycker att man ska prova den biten, för att som sagt ta vapnen ur angriparnas händer. Vad som också är viktigt, som Julin nämnde, är folkölet. Vi vet att det sitter en utredning som kom- mer att ta upp folkölet. Det kommer säkert en propo- sition under nästa årtusende. Det är viktigt att vi tar tag i det här med folkölet. Jag har stått här många gånger och hotat och vädjat till tillverkarna och dist- ributörerna när det gäller att de ska ta sitt ansvar för folkölet. Hittills har de inte gjort det. Jag förväntar mig att regeringen återkommer med skärpta regler när det gäller folkölsfrågan, eftersom folkölet är tillgäng- ligt för så unga människor. När det gäller Oberoende Alkoholsamarbetet har vi sagt att samarbete är bra. Man ska samarbeta med näringen. Näringen ska också ta sitt ansvar. Men vi vet att vi i den här kammaren inte vill att man ska bli alldeles för intim med näringen. Samarbetet ska pågå, men regeringen får återkomma och tala om på vilket sätt. Herr talman! Jag yrkar helt klart bifall till hem- ställan i betänkandet och avslag på samtliga reserva- tioner. Tack!
Anf. 24 LEIF CARLSON (m) replik: Herr talman! Rinaldo Karlsson presenterar sig här som en vän av den traditionella svenska alkoholpoli- tiken. Man har en känsla av att han har fått släpas fram till att i varje fall vara med på några förändring- ar. Det vore bra om vi kunde bli upplysta om på vil- ket sätt det är logiskt och bra att ha en prispolitik, som Rinaldo Karlsson nämnde, som gör att margina- len blir så stor att man kriminellt är villig att ta myck- et stora risker. Det handlar om så stora pengar. Vore det inte rimligare att ha sådana marginaler att riskerna inte riktigt uppväger vinsterna? Man skulle alltså ha en prispolitik som är mer anpassad till hur det ser ut ute i världen i övrigt, så att man inte göder den svarta marknaden. Det måste vara svårt för unga människor. De fyl- ler 18 år, blir myndiga, kan delta i internationella fredsuppgifter, kan riskera sina liv för Sverige eller FN och gå på restaurang och dricka sprit. Men om de vill köpa hem en flaska vin får de inte göra det. Hur ska man kunna vara trovärdig och förklara den intel- lektuella hållfastheten i en sådan inställning om man inte har den utgångspunkten att man, som talesman för den svenska traditionella alkoholpolitiken, vet vad som är bäst för dem som är myndiga. De ska då inte tro att de kan fatta något beslut själva och bestämma utan det gör någon annan. En sådan politik tycker jag inte är rimlig. Rinaldo Karlsson säger att vi inte använder oss av forskning inom Moderata samlingspartiet utan bara tycker. Då kanske han kan förklara hur man i Nya Zeeland, enligt forskningsrapporter, kan minska för- brukningen med ökad tillgänglighet och att man kan göra det i Kanada. Man har liberaliserat alkoholpoli- tiken kraftigt i Quebec. Där har man den lägsta fre- kvensen av alkoholrelaterade brott. På vilket sätt understöder Rinaldo Karlssons forskning att det inte är på det sättet?
Anf. 25 RINALDO KARLSSON (s) replik: Herr talman! Jag kan börja i bakändan. Alla fors- kare som jag känner och som har varit inbjudna till olika hearingar under årens lopp håller med om att totalkonsumtionsmodellen är hållbar. Alla lutar sig mot den, alla utom moderaterna. Jag har hört många gånger att det finns olika folkslag som är olika beroende av alkohol. Det skulle ha någonting med generna att göra, men jag förstår inte riktigt att just alla moderater skulle tillhöra ett speciellt folkslag. När det gäller ungdomarna, som är 18 år, tycker jag att det är helt rätt att man är restriktiv och sätter en gräns. Jag förstår vad Carlson menar, men om man sänker åldersgränsen har det spridningseffekter längre ned i åldrarna. En 18-åring kanske umgås med någon som är 16-17 år och köper ut alkohol till denne. Det finns alltså en logisk bit i det hela. Vi har också stöd för att det här är riktigt. Prispolitiken har varit väldigt effektiv. Jag tror inte att vi kan konkurrera med svartspriten. Jag vet inte om någon annan i kammaren tror det. Även om vi sänker priset för en liter sprit med 50 kr finns det hur stora marginaler som helst för de andra att sänka sina priser. Vi kan inte börja konkurrera på det sättet. Vi måste genom hårda regler, lagstiftning och en högre svensk moral se till att sådana här människor inte kan hävda sig på marknaden.
Anf. 26 LEIF CARLSON (m) replik: Herr talman! Det är intressant att veta att Rinaldo Karlsson tycker att det är fel att låta myndiga vara myndiga. Vad man får göra som myndig ska kon- trolleras av Rinaldo Karlsson och hans gelikar. Det är en intressant synpunkt på förmyndarsamhället. Totalkonsumtionsmodellen har flera svagheter. Det tror jag att de flesta forskare är medvetna om. Den tar inte hänsyn till individuella variationer, vilket gör att man kollektiviserar beteendet. Det måste vara svårt att förklara på vilket sätt missbrukare Andersson dricker mindre för att paret Jönsson, som bor i lägen- heten intill, slutar med att dricka ett glas vin till sin måltid. På vilket sätt påverkar det beteendet hos en missbrukare?
Anf. 27 RINALDO KARLSSON (s) replik: Herr talman! Mig veterligen är de flesta nykteris- ter när de föds. Ju fler människor som konsumerar alkohol desto större är risken att en del ska trilla dit. Så är det bara. Jag förstår inte varför det just ska vara ett parti som inte begriper det.
Anf. 28 LARS GUSTAFSSON (kd) replik: Herr talman! Jag instämmer i en hel del av det som Rinaldo Karlsson säger, även om det finns olika uppfattningar i vissa frågor. Jag har en fråga till Rinaldo Karlsson som gäller det här med lördagsöppet: Vilka planer har man för att kunna avbryta det här experimentet i förtid om det skulle visa sig misslyckat? Finns det några sådana planer?
Anf. 29 RINALDO KARLSSON (s) replik: Herr talman! Om det här skulle bli totalt miss- lyckat, så att man ser det med blotta ögat, skulle väl ingen politiker i det här landet fortsätta med ett sådant försök. Jag är mest orolig över att det kan vara svårt att utvärdera ett sådant här försök. Det är jag egentligen mycket mer bekymrad över. Man kan gå tillbaka och titta på undersökningen från 1982. När man nu med lite finare metoder har kontrollerat vad som egentli- gen hände finner man att det egentligen inte hände någonting. Det var egentligen ingen större fördel. Det enda som man säkert kan säga är att det var lite mer slagsmål på gator och torg, eftersom människorna gick ut på krogarna.
Anf. 30 LARS GUSTAFSSON (kd) replik: Herr talman! Det var intressant att höra att vi ska sätta i gång ett stort experiment som man inte kan utvärdera över huvud taget, trots att det finns exper- ter. Jag kan försäkra Rinaldo Karlsson om att jag kommer att elda på honom för att få till stånd ett avbrott om det skulle behövas.
Anf. 31 RINALDO KARLSSON (s) replik: Herr talman! Vi har sagt att forskarna själva ska avgöra platsen och hur man ska värdera det här. Jag ska inte sitta och göra någon utvärdering. Jag sade att jag inte klarar av det. Jag skulle vara orolig för det hela, men de kommer att klara av det här. De har den uppgiften.
Anf. 32 ROLF OLSSON (v) replik: Herr talman! Rinaldo Karlsson och jag är säkert överens om ganska viktiga saker i den svenska alko- holpolitiken. Framför allt har vi en historia av enig- het. Men jag är t.ex. orolig över vart socialdemokratin och regeringen är på väg när det gäller alkoholpoliti- ken. Jag tänker t.ex. på att vi tidigare har varit över- ens om att prispolitik och åtgärder som begränsar tillgängligheten har varit ansedda som de viktigaste alkoholpolitiska instrumenten. Det är ju en stånd- punkt som forskningen stöder. Det finns i betänkan- det ändå uttryckt något slags förhoppning och en uppfattning om att man kan tumma på dessa viktiga instrument och ersätta dem med andra åtgärder, främst av informationskaraktär. Lördagsöppet är ett exempel på utvidgningen av tillgången som omges av tankar på kompensatoriska åtgärder. Vi öppnar ju ändå fler systembolag i landet och siktar på att ha kvällsöppet. Det är vi överens om. Men trots det vill man alltså vidhålla det här med att det ska vara lör- dagsöppet. Jag skulle vilja höra Rinaldo Karlsson kommente- ra det resonemang som jag för och svara på frågan om inte risken är stor att totalkonsumtionen ökar om vi har lördagsöppet och tummar på det här viktiga instrumentet. Jag har också en annan fråga: Kan in- formationskampanjer även om de kallas träffsäkra, som de gör i propositionen, fullt ut motverka åtgärder som ökar tillgängligheten? I förlängningen kanske man går vidare med prissänkningar. Kan man också i det fallet ersätta med informationskampanjer?
Anf. 33 RINALDO KARLSSON (s) replik: Herr talman! Tanken med att ha lördagsstängt på Systembolaget var ju att skydda folk som var stor- konsumenter och som ställde till det för sig och sin familj över helgerna. Det var ändå motivet 1982. Men låt oss säga att de här storkonsumenterna tillgodoser sitt behov på annat sätt, t.ex. genom s.k. svartsprit. Då har vi ju egentligen stängt bolaget för måttlighets- drickarna. Rolf Olsson har helt rätt: Vi tror på totalkonsum- tionsmodellen, och det är klart att måttlighetsdrickar- na kanske skulle dricka lite mer. Det är ganska lo- giskt, egentligen. Men låt oss säga att vi har stängt på Systembolaget och att de kritiker som angriper Sys- tembolaget får mer vatten på sin kvarn och spottar på den här stenen hur länge som helst. Till slut kanske Systembolaget ifrågasätts, och så är det avskaffat. Vad har vi då uppnått? Jag tror benhårt på att ha ett handelsmonopol.
Anf. 34 ROLF OLSSON (v) replik: Herr talman! Jag uppskattar Rinaldo Karlssons öppenhet i resonemangen, och jag är övertygad om att det hos honom finns ett bra engagemang som kan vara bra för framtiden. Men jag är inte överens med honom om hur man bäst och effektivast håller nere totalkonsumtionen. Jag menar att lördagsöppet definitivt är ett steg i fel riktning. Ökad tillgänglighet kan inte kompenseras med massaffischering. Jag fick väl heller inget riktigt svar från Rinaldo Karlsson på frågan om huruvida de s.k. träffsäkra informationskampanjerna kan ersätta prisinstrumentet och åtgärderna som begränsar till- gängligheten. Jag menar att det här är ett steg mot en nedrust- ning av alkoholpolitiken.
Anf. 35 RINALDO KARLSSON (s) replik: Herr talman! För att vara klar: Jag tror inte att nå- gon affischkampanj i världen kan ersätta priset. Jag tror priset är det mest effektiva. Har man inte råd att köpa någonting köper man inte heller.
Anf. 36 THOMAS JULIN (mp) replik: Herr talman! Mycket av min fråga överensstämde med Lars Gustafssons, så jag har fått svar på en del av det jag tänkte fråga om. Men jag skulle ändå vilja fråga Rinaldo Karlsson: Vad får ett sådant här försök kosta? Det kan ju kosta någonting, och det måste ni ha haft funderingar över. Det går inte att bara förlita sig på att forskarna ska följa upp och att forskarna ska avbryta vid en viss punkt, utan det måste trots allt finnas en tanke om vad det här får kosta.
Anf. 37 RINALDO KARLSSON (s) replik: Herr talman! Jag tycker egentligen inte om sådana resonemang som Thomas Julin här för. Det låter som om något är förutbestämt, och så är det inte. Om det är som jag tror, dvs. att storkonsumenter- na redan har tillgodosett sitt behov - jag känner till en del sådana, och jag har aldrig sett en storkonsument som vill ha sprit inte få tag i sprit - så är det mer normalförbrukarna man resonerar om, och jag hoppas verkligen att det inte är de som går hem och slår sina barn.
Anf. 38 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Herr talman! Om 42 dagar går vi in i ett nytt årtu- sende och ett nytt århundrade. Om detta tidsskifte sägs det ofta att det egentligen är en chimär. Ingen- ting händer ju bara för att vi ändrar siffror på vårt årtal. Men det märkvärdiga med just detta sekelskifte är att det sker samtidigt som vårt samhälle, vår kultur och våra sociala gemenskaper genomgår omfattande förändringar. Industrisamhällets sociala strukturer, identiteter och lojaliteter bryts upp. Sakta växer nya gemenskaper, nya identiteter och nya tillhörigheter fram. Med den nya informations- och kommunika- tionstekniken upphör avstånden i tid och rum. Med internationaliseringen och det växande samarbetet i Europa rivs tidigare gränser ned och öppnar för nya möten, nya erfarenheter och nya gemenskaper, men också nya attityder. Inför detta skifte är det vårt ansvar att svara på frågan: Vilka värden och vilka värderingar ska vi ta med oss in i det nya samhället? Vad är värt att försva- ra, och vad är möjligt att utveckla? Med all sin be- gränsning och sina faktiska tillkortakommanden till- hör den svenska alkoholpolitikens grundläggande värderingar det som vi bör ta med oss in i framtiden och försöka anpassa medlen för att förverkliga. Den svenska alkoholpolitiken utgår från tre grundläggande insikter: 1. Även om vi accepterar alkoholen i vår kultur, såsom flera talare pekat på, vägrar vi att se alko- hol som vilken handelsvara som helst. 2. Missbruk av alkohol leder till personliga och sociala tragedier. 3. En hög total konsumtion av alkohol i samhället leder också till ett högt missbruk. Med dessa insikter har dragits viktiga slutsatser: 1. Samhället måste ta sikte på att begränsa totalkon- sumtionen. Med totalkonsumtion måste vi mena all konsumtion, oavsett var vi köper eller inhand- lar alkoholen. 2. Samhället måste utöva kontroll och ta ansvar för försäljningen av alkohol. 3. Samhället måste bedriva en aktiv folkhälsopolitik - bedriva upplysning, verka för alkoholfria miljö- er, hindra ungdom att debutera på alkoholområdet alltför tidigt samt ge stöd och hjälp åt dem som ändå drabbas av missbruk. Kort sagt: Samhället måste ha ett socialt perspektiv på alkoholen och bedriva en alkoholpolitik som präglas av solida- ritet. Dessa utgångspunkter ska vi föra med oss, och vi ska anpassa våra medel att förverkliga dem till den förändrade verkligheten - till en ökad internationali- sering, till behovet att finna gemensamma vägar och regler med vår omvärld. Vi lever inte isolerat, utan vi är beroende av hur omvärlden utvecklas. Vi måste också i allt större utsträckning se den svenska framti- da kulturen som en alltmer integrerad del av en större helhet. I det förslag som i dag behandlas i riksdagen för- svarar vi det grundläggande i svensk alkoholpolitik: att begränsa totalkonsumtionen och alkoholens ska- deverkningar. De viktigaste medlen är också desam- ma, och vi menar att vi ska kunna upprätthålla dem. Vi ska även i fortsättningen slå vakt om detaljhandel- smonopolet, om åldersgränser och om prispolitik. Men vi inser också att vi måste arbeta med fler meto- der för att minska konsumtionen av alkohol, där ett sätt är att driva en kraftfull opinionsbildning mot missbruk och alkoholskador. Det sociala perspektivet ska prägla den svenska alkohollagstiftningen, och skyddet för ungdomen går som en röd tråd genom alkoholpolitiken. Förbud att överlåta alkohol till ungdomar, åldersgränser för inköp av alkohol liksom för servering av alkohol på restauranger är exempel på detta. Enligt regeringens mening är det rimligt att tyngdpunkten i den rent alkoholpolitiska kontrollen mer tydligt läggs vid ledet närmast konsumenten, dvs. detaljhandel och serve- ring. Det är också där som behovet av skydd för ung- domen är särskilt framträdande. Regeringen kommer också, när Alkoholutredningen har överlämnat sitt slutbetänkande, att återkomma till riksdagen med en översyn av reglerna för serveringstillstånd, t.ex. vad avser öppettider, ålderskontrollen i livsmedelshandeln samt ansvars- och straffbestämmelserna, för att ytter- ligare försöka begränsa den alkoholhantering som samhället inte har kontroll över. Sveriges viktigaste alkoholpolitiska medel för att begränsa totalkonsumtionen och därmed skadorna är Systembolagets monopol och prispolitiken. EU- domstolens beslut att helt godkänna Systembolagets monopol var mycket viktigt ur ett svenskt folkhälso- perspektiv. I de översynsförhandlingar om införsel- begränsningar som snart inleds kommer Sverige att kämpa för att få fortsatt undantag på nuvarande nivå. Regeringen föreslår nu skärpningar för att hindra kringgåendet av monopolet och motverka den ökade illegala alkoholhanteringen. Undersökningar visar att runt 35 % av den sprit som dricks i Sverige är svart- sprit. När det gäller människor med alkoholproblem är över hälften av konsumtionen svartsprit. Konsum- tion av och handel med svartsprit är ett växande sam- hällsproblem, och våra attityder till svartspriten måste ändras. Regeringen har därför lagt fram ett förslag om att köp och innehav att illegalt tillverkad sprit eller spritdryck kriminaliseras. Det är en viktig markering från samhällets sida att inte acceptera handel med svartsprit. En hårdare attityd och en skärpt lagstiftning mot den växande illegala alkoholmarknaden förutsätter förtroende och stöd hos medborgarna. För att skapa ett sådant förtroende bör samhället under de kom- mande åren kombinera en skärpt lagstiftning mot den illegala och okontrollerade alkoholmarknaden med att pröva olika vägar för att bygga ut Systembolagets service. Det som vi nu föreslår är lördagsöppet på försök och ett ökat öppethållande i butikerna samti- digt som fler butiker etableras. Det är naturligtvis en svår balansgång att bygga upp ett förtroende för det enda riktigt effektiva in- strument som samhället förfogar över. Jag är rädd för det som någon tidigare talare tagit upp, att om vi inte skapar ett sådant förtroende för Systembolaget have- rerar alkoholpolitiken. Vi vill förändra bolaget men behålla Systemet. Min ambition som socialminister är att fokusera opinionsbildningen inom alkoholpolitiken dit där skadorna är eller riskerar att bli som störst. För att begränsa totalkonsumtionen kommer samhällets in- satser därför att främst rikta sig mot storkonsumenter och olika riskgrupper. I Sverige har vi varit fram- gångsrika när det gäller att minska alkoholkonsum- tionen i vissa grupper och vissa situationer, som t.ex. vid bilkörning, på arbetet och under graviditeten. För mig är det mest prioriterade nu att verka för en alkoholfri uppväxt för att skjuta upp alkoholdebu- ten. Hittills har den svenska alkoholpolitiken varit framgångsrik. Såväl försäljningen av alkohol som den alkoholrelaterade dödligheten är klart lägre i Sverige än i andra europeiska länder. Även om vi tar hänsyn till det s.k. mörkertalet, alltså hembränning, smugg- ling och illegal införsel, som sannolikt är högre i Sverige, kommer vi fortfarande tillsammans med Norge längst ned i statistiken över alkoholkonsumtio- nen i Europa. Alltfler europeiska länder börjar nu också inse att även de måste göra något åt sin mycket höga alko- holkonsumtion och de problem denna skapar i vissa situationer. Även EU-kommissionen medger att den höga alkoholkonsumtionen är ett av de största folk- hälsoproblemen inom unionen som måste angripas. På svenskt initiativ diskuteras nu också behovet av en gemensam folkhälsostrategi om alkohol inom den europeiska unionen. Vid EU:s hälsoministerråd i juni fick Sverige starkt stöd när de gäller behovet av en sådan EU-strategi på alkoholområdet. Den oro som vi alla känner för att alkoholmiss- bruket ska öka, framför allt bland ungdomar, måste vi möta med konkreta och trovärdiga åtgärder. Det är i ungdomarnas närmiljö som det verkningsfulla arbetet bör bedrivas. Det är där som det avgörs om vi ska lyckas. Föräldrarnas och kamraternas förhållningssätt är den faktor som har störst inverkan på ungdomarnas förmåga att motstå frestelsen att alltför tidigt dricka alkohol eller pröva droger. Det är regeringens övertygelse att alkoholkon- sumtionen kan hållas nere bland ungdomarna genom en nationell mobilisering med basen i ett professio- nellt förebyggande arbete i samverkan mellan kom- muner, landsting och ideella organisationer, och ock- så näringslivet och branschen. Vi bör utnyttja varje möjlighet till samarbete med alla som är intresserade av att bekämpa missbruket. Behovet av en sådan mobilisering är inte bara stort nationellt utan även internationellt. Sverige har tagit initiativ till en europeisk världshälsoorganisa- tionskonferens på ministernivå i Stockholm år 2000 om alkohol och unga människor i Europa. Förhopp- ningsvis kan en Stockholmsdeklaration om ungdom och alkohol utgöra en viktig plattform för det alko- holpreventiva arbetet in i det nya millenniet i Europa. Sverige ska även fortsättningsvis behålla målet att begränsa alkoholens skadeverkningar och arbeta för att minska den totala alkoholkonsumtionen. Detta måste dock ske mer målinriktat, främst i förhållande till vissa grupper och storkonsumenter för att mer effektivt kunna minska skadorna. Med de förändring- ar som regeringen föreslår i propositionen kommer Sverige även fortsättningsvis att förfoga över effekti- va instrument för att förverkliga målen. Det är viktigt att vi i en öppen diskussion med förtroende för varandras avsikter kan samtala om hur vi bäst för de goda traditionerna från 1900-talet över i det nya samhället. Till någon del har dessvärre den alkoholpolitiska debatten präglats av onödigt miss- tänkliggörande och, faktiskt, medvetna missuppfatt- ningar. För någon tid sedan gavs det ut en bok av något sällskap som kallar sig för Vett och lagom. Det är ingen organisation som Socialdepartementet har nå- got att göra med. För denna utgivning ställde jag upp i en intervju, på samma sätt som jag intervjuas av Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, en rad lång rad tidningar inom nykterhetsrörelsen och exempelvis en tidskrift som heter Pockettidningen R. Jag har aldrig frågat vilka andra som intervjuas, hur de tänker redi- gera tidskriften eller var de tänker sprida den. Jag har ställt upp för en intervju för att förklara vad jag tyck- er. Denna bok har, som jag förstått, spritts till riksda- gens ledamöter. Jag är tacksam för att de sprider vad jag tycker till så många som möjligt. Jag har aldrig tänkt tanken att jag ska förhindra Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter eller andra att vare sig intervjua mig eller sprida vad jag säger. När jag nu läser vad som har återgetts - jag har faktiskt inte godkänt intervjun i förväg - måste jag säga att allt jag säger där är allde- les utmärkt. Det är ett kort sammandrag av vad jag just har sagt inför riksdagen. Problemet är att några i denna kammare då reser sig upp och frågar: Borde inte socialministern på något sätt ha stoppat denna organisation från att ge ut en liten bok där man intervjuar olika människor. Mitt svar är: Aldrig! I den här debatten behöver alla kom- ma fram. Läs noggrant vad som sägs. Misstänk inte människor för deras sällskap. Guilt by association ska inte gälla i den här debatten.
Anf. 39 ROLF OLSSON (v) replik: Fru talman! Socialministern tog upp den här bo- ken. Socialministern har ju rätt att uttala vilka åsikter som helst, och jag tycker väl att de åsikter som finns i boken överensstämmer med en del tidigare uttalanden om bl.a. prissänkningar och ökad tillgänglighet. Det finns många frågor att diskutera omkring alk- holpolitiken. Jag tyckte i min inledning att socialmi- nistern lite väl schematiserat har argumenterat för lördagsöppet som det enda sättet att komma åt svart- spriten. Det finns, menar jag, hos socialministern i en del uttalanden, i propositionen och också i OAS kampanjer en bild av att alkoholmissbrukarna är de som dricker svartsprit. Det är menar jag en i grunden förenklad och be- dräglig framställning. Det finns många människor, både män och kvinnor, som missbrukar alkohol, och missbruket ser väldigt olika ut. Alltfler människor missbrukar, eller är högkonsumenter av, vin. Det gäller inte minst kvinnor. I en del fall kombineras detta med blandmissbruk med piller. Jag frågar mig, och jag frågar framför allt social- ministern: Vad händer med de här människorna när Systemet är öppet också på lördagar? Det är Vänster- partiets uppfattning att det är stor risk att vinkonsum- tionen ökar ännu mer vid lördagsöppet. Och för de här människorna är inte svartsprit, och knappast hel- ler nattöppna krogar, det stora problemet. Jag vet att de här människorna finns och att de utgör en ganska stor grupp. Lördagsöppet blir ett problem till för dem och deras familjer. Jag undrar alltså om socialministern delar min uppfattning att riskerna för den här gruppen ökar vid lördagsöppet.
Anf. 40 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Fru talman! När det gäller tillgänglighet och dis- kussionen om totalkonsumtionsmodellen måste vi se på hela alkoholmarknaden, dvs. den totala tillgäng- ligheten. Det är klart att vi i dag lever i en annan situation än vi gjorde för 17 år sedan, 1982. Men vi lever naturligtvis ännu mer i en annan situation än vi gjorde för 30 eller 40 år sedan. Vi kan begränsa totalkonsumtionen. Jag utgår från att vi kan göra det. Men det krävs delvis nya instru- ment. Ett viktigt instrument är ju att vi har kontroll över den alkohol som säljs, dvs. att vi har ett instru- ment som accepteras av alla. Det är för att behålla trovärdigheten för detta instrument som man måste väga in kravet på ökad service. Jag tror, som någon talare redan har sagt, att det skulle vara väldigt farligt för oss ifall vi skulle få en situation där människor i allmänhet misstror System- bolagets möjligheter att också leva upp till de krav på rimlig service som man ställer. Då skulle kravet på att lägga ned Systembolaget eller upphöra med den nu- varande politiken växa. Jag har konstaterat att våra grannländer Norge och Finland inte har haft några negativa effekter av att de nu har öppet på lördagar. Om det vore så - jag besva- rar därmed en fråga som har ställts tidigare - att jag misstänkte att försök med lördagsöppet skulle leda till ett ökat antal misshandelsfall eller t.o.m. ett ökat antal dödsfall skulle jag inte genomföra det. Jag är överty- gad om att det inte får den effekten, men jag vill för säkerhets skull ändå genomföra detta på försök och låta forskare utprova det. I våra grannländer ger man klart besked. De säger att de inte har fått sådana ef- fekter såvitt de kan bedöma, och de för inte heller någon sådan debatt. Då känner jag mig trygg. Låt oss pröva det. Men för säkerhets skull, med tanke på våra traditioner, ska vi låta forskare utreda det. Jag känner mig alltså ganska lugn när det gäller frågan om att pröva lördagsöppet, och man kan inte räkna in några kalkyler om misshandel eller dödsfall när man tar ställning till den.
Anf. 41 ROLF OLSSON (v) replik: Fru talman! Jag måste konstatera att socialminis- tern inte svarade på min fråga om de andra grupperna. Jag vill alltså vädja till socialministern att han nyan- serar bilden av missbruket något och tar hänsyn till andra missbrukare än de som missbrukar svartsprit. Jag vill vidga frågan så att man också tittar på EU- perspektivet. Jag vill fråga socialministern om han är beredd att sätta ned foten för att övertyga svenska folket att talet från folkomröstningen om en bevarad svensk alkoholpolitik hade täckning i verkligheten. Jag menar att lördagsöppet och talet i den beramade boken om sänkta skatter och om harmonisering till EU är steg i fel riktning. EU-länder börjar nu också vidta restriktioner, och flera sneglar på Sverige som ett föregångsland, medan vi går åt andra hållet och ökar tillgängligheten och diskuterar sänkta skatter. Det tycker jag är beklagligt.
Anf. 42 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Fru talman! Jag besvarade frågan. Jag tror inte att lördagsöppet har någon betydelse för missbruksgrup- per, vare sig för storkonsumenter eller för andra grupper. Jag tror att lördagsöppet betyder väldigt lite när det gäller vår kamp mot missbruk och vår möjlig- het att ge stöd åt missbrukare. Vi måste fortsätta det arbetet på andra sätt. Sedan vill jag be Rolf Olsson att vara lite nog- grannare när han refererar den här boken. Jag har nu läst igenom den och konstaterar att jag där talar för vikten av att behålla en totalkonsumtionsmodell. När det gäller försäljning av alkohol i livsmedelshandeln talar jag om att jag inte kan acceptera detta. Jag tyck- er att det är viktigt att Systembolaget ska vara kvar. Jag talar om att jag är optimistisk när det gäller har- monisering och tror att övriga Europa mycket väl kan komma till vår nivå. Men jag säger när det gäller vår skattepolitik så får vi under alla omständigheter ge- nomföra skattejusteringar med sunt förnuft, och det hoppas jag att Rolf Olsson också tycker.
Anf. 43 LEIF CARLSON (m) replik: Fru talman! Jag är beredd att instämma i väldigt mycket av det som socialministern har sagt. Vi har i mångt och mycket samma syn på dessa frågor. Det är bara socialministern och jag som har talat om att vi faktiskt har ett nytt samhälle, att vi har medborgare med en annan utbildning och andra internationella kontakter och att vi har en påverkan utifrån som fak- tiskt gör att det ser annorlunda ut än när den svenska alkoholpolitiken formades. Men här finns också skillnader. Jag tycker att so- cialministern vacklar när han in i det nya millenniet vill föra kollektiva åtgärder och kollektiva teorier i stället för individuella när det rör sig om individuella problem. Jag menar att vi där skiljer oss. Vi fokuserar mycket mer på att detta är individuella problem. Socialministern säger att man måste få stöd och förtroende för politiken, och det är alldeles riktigt. Hur ska man kunna få det för ett monopol, när vi har en arbetsmarknad där i stort sett alla jobbar heltid och där båda föräldrarna i en familj jobbar, de ska hämta barn på dagis, de ska till affären och handla och kan inte samtidigt köpa en flaska vin utan måste lösa det på annat sätt? Jag tror inte att det i längden går att få förtroende för detta. Om vi ser oss om i världen - utan att tjata ut Ka- nada som har detta - så tillät man 1988 i Nya Zeeland supermarkets att sälja vin, och konsumtionen sjönk ändå. Det går att klara sig utan monopol. Jag vill fråga socialministern: Är det inte rimligt att vi går in i ett nytt millennium med en så pass för- ändrad alkoholpolitik att vi släpper förmyndarskapet över människor, så att de själva faktiskt har möjlighet att handla där det passar och där det finns en licensie- rad affär som givetvis ska leva upp till strikta riktlin- jer? Och är det inte också rimligt att vi har en pris- sättning som inte leder till en kriminell marknad utan är sådan att vanliga människor har möjlighet att soli- darisera sig och vara laglydiga utan att så att säga köpas av marginalskillnaderna?
Anf. 44 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Fru talman! Nej, jag tycker inte att man kan se hela alkoholproblemet ur ett individuellt perspektiv. Jag tycker att det just på detta område är nödvändigt att se frågan ur ett socialt perspektiv eller ur det som Leif Carlson kallar ett kollektivt perspektiv. Jag me- nar att alkohol inte kan betraktas som vilken handel- svara som helst, som jag påpekade. Det krävs alldeles speciella restriktioner, och det krävs ett alldeles spe- ciellt samhälleligt ansvar. Det som vi har gjort under de senaste åren är ju att lämna tre av de fyra monopol som vi hade. Och det var ett resultat av vårt medlemskap i EU. Produk- tionsmonopolet, distributionsmonopolet och parti- handelsmonopolet har upphört. Men på ett område har vi behållit monopolet och lyckats övertyga EU- kommissionen om vår hållning, nämligen när det gäller ett samhälleligt ansvar för detaljhandelsförsälj- ningen. Jag tror att det är ett viktigt instrument för att få en kontroll över försäljningen. Det är ju genom att kunna försälja och ha god kunskap om försäljningen som vi vet hur alkoholkonsumtionen utvecklas. Jag tror dessutom att en bra service från Systembolagets sida faktiskt skapar en allmän tilltro till samhällets åtgärder på detta område, dvs. att man har respekt för samhällets sätt att hantera alkoholen. Därför tror jag att det är viktigt att Systembolagets butiker är moder- na, prydliga och har en god service och att man blir vänligt bemött i dem, dvs. att medborgarnas attityd till samhällets åtgärder i denna fråga i någon mån avgörs av hur Systembolaget utvecklas. Jag håller alltså fast vid att vi behöver kollektiva åtgärder. Jag tror också på högprispolitik. Men jag ska samtidigt erkänna att prissättningen måste anpas- sas till hur det ser ut i vår omvärld, och det är en svår balansgång. Vi kan inte nu se någon anledning att under överskådlig tid sänka priserna och att sänka skatterna. Vi måste pröva möjligheterna att behålla våra nuvarande införselregler, och vi måste också se hur långt vi kan komma när det gäller att få en an- passning från övriga Europa i fråga om en högre nivå för att attackera alkoholproblemen. Än så länge finner jag alltså inte någon anledning att överväga den poli- tik som vi hittills har fört när det gäller priserna.
Anf. 45 LEIF CARLSON (m) replik: Fru talman! Prispolitiken är svår, det kan jag er- känna. Men jag tror att vägen är uppenbar och att det är lika bra att man under överskådlig tid - det måste vara mer än ett par år - successivt gör detta i stället för plötsligt med stora förändringar för att det inte ska bli större skador än nödvändigt. En plötslig ändring är det nämligen alltid en risk med. Därför måste man bedriva ett långsiktigt arbete. Sedan är alkohol självklart inte vilken handelsvara som helst. Därför är det inte heller någon som föreslår att det ska vara fri tillgänglighet utan att det naturligt- vis ska vara fråga om licensierade affärer och att det ska vara strikta kontroller. Åldersgränser ska kon- trolleras. Men vi kan ju inte ha Systembolaget bara för att kontrollera åldersgränser, utan det kan göras på annat sätt. Men om man går in i ett nytt samhälle måste man också respektera att myndighetsålder är myndighetsålder och inte ställa krav på ungdomar som är 18 år att de ska göra allt möjligt och är myn- diga att göra det men att de just när det gäller denna enda sak, att få köpa t.ex. en flaska vin eller en burk starköl, inte är myndiga. Det finns ingen logik i detta. Detta kan man inte få förtroende för. Därför menar jag att socialministern ska ändra de saker som behövs för att vi ska få förtroende för en ny alkoholpolitik. Det är nämligen oerhört viktigt, eftersom vi är helt ense om att detta är ett av våra stora sociala problem som måste åtgärdas. Det räcker då inte med att man som tidigare står och pekar och förbjuder och säger usch och fy, därför att så fungerar det inte i det samhälle som vi lever i och ännu mindre i det samhälle som vi går in i. Där tycker jag att soci- alministern och jag är väldigt ense till skillnad från övriga här i kammaren.
Anf. 46 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Fru talman! Det hade varit utmärkt om ålders- gränsen i fråga om detta hade kunnat vara densamma som myndighetsåldern. Det skulle emellertid ge all- deles felaktiga signaler om vi nu sade att vi skulle sänka åldersgränsen för inköp. I ett läge då en ökad alkoholkonsumtion bland ungdomar och ett växande problem med missbruk bland ungdomar uppmärk- sammas - att vi inför det allmänna behovet av att ha en gemensam åldersgräns å ena sidan och att å andra sidan faktiskt inte ge några signaler om att vi tar lätt på missbruket bland ungdomar - har vi valt att inte lägga fram något förslag till en ändring när det gäller inköpsåldern.
Anf. 47 LARS GUSTAFSSON (kd) replik: Fru talman! Jag vill också se positivt på att soci- alministern anser att han svarar för tryckfrihetsför- ordningen och att han står bakom saker och ting som han säger och skriver. Jag skulle vilja höra en annan sak. Jag skulle vilja höra socialministerns syn på den svenska alkoholpolitiken. Ska denna präglas av och ha sin utgångspunkt i ett socialt ansvarstagande och i ett folkhälsoperspektiv eller inte?
Anf. 48 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Fru talman! Jag vill framhålla att det förslag som regeringen nu har lämnat och som det ska beslutas om i dag i riksdagen präglas just av ett socialt per- spektiv och av ett folkhälsoperspektiv. Jag menar att det är svårt att hävda dessa två perspektiv om man inte tar de steg som regeringen nu har gjort. Jag har tidigare förklarat att avvägningen mellan tillgänglig- het och socialt ansvar bör se ut som den har gjort. Vi ökar tillgängligheten just för att minska konsumtio- nen på andra områden och skapa förtroende för de instrument vi har. Mitt svar är att detta är en politik som väl lever upp både till det sociala ansvaret och till folkhälsoperspektivet.
Anf. 49 LARS GUSTAFSSON (kd) replik: Fru talman! Om jag tolkar socialministern rätt an- ser han att det ska vara ett folkhälsoperspektiv på alkoholpolitiken. Det innebär alltså att socialminis- tern inte delar den uppfattning som förs fram i hans egen proposition. Det står om förslaget om fler buti- ker följande: "En sådan åtgärd torde upplevas som positiv - - - av den handel som i dag anser sig miss- gynnad av att ligga långt från Systembolagets buti- ker".
Anf. 50 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Fru talman! Sådana formuleringar strider inte mot det övergripande folkhälsoperspektivet. Det finns ett tillägg som är ganska viktigt, nämligen att vi, om vi ökar antalet butiker, kan säga till de handlare som hittills har föreställt sig att de bara kan klara sig om de själva får sälja vin att det problemet försvinner när vi väljer denna linje. Detta är ingen argumentation mot folkhälsoperspektivet.
Anf. 51 KENNETH JOHANSSON (c) re- plik: Fru talman! Jag har tre korta frågor. Den första handlar om införselreglerna. Jag uppfattar att vi är ganska överens om att vi ska arbeta hårt för att få behålla undantaget. Min fråga är vilken strategi man har och på vilket sätt regeringen agerar för att vi ska lyckas med det och nå framgång. Den andra frågan handlar om partihandelstillstån- den och att Aloholinspektionen delvis ska få andra uppgifter. Min fråga är om det inte finns risk för att servicen blir sämre till dem som i dag får både goda råd och kunskap från Alkoholinspektionen i den de- len. Den tredje och sista frågan gäller lördagsöppet på Systemet. Socialministern säger att han egentligen är ganska övertygad om att det inte leder till några pro- blem. Efter att ha haft ganska många egna erfarenhe- ter av socialtjänst och kontakter med polis och anhö- riga till missbrukare kan jag säga att den bild jag får är en helt annan. Hur underbygger socialministern sin bedömning att detta inte ska leda till några problem?
Anf. 52 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Fru talman! För det första vill jag när det gäller möjligheten att få behålla våra regler säga att vi i de förhandlingar som nu inleds hävdar att vi av folk- hälsoskäl bör ha särskilda regler. Vi menar - det faller tillbaks lite grann på replikskiftet med Leif Carlson - att alkohol icke kan anses vara vilket livs- medel som helst. Vi anser inte att traktaten eller för- draget inom EU ska innebära att vi nödvändigtvis behöver följa de regler som gäller för varor i övrigt. Vår utgångspunkt är helt enkelt att diskutera från folkhälsoutgångspunkt och hävda vår ambition att behålla nuvarande regler. När det sedan gäller diskussionen om Alkoholin- spektionen vill jag säga att det helt enkelt handlar om att få en enhetligare och enligt vår mening - rege- ringens bedömning - effektivare statlig myndighets- utövning på detta område. Jag har inga svårigheter att argumentera för att det förslag vi nu lämnar faktisk leder till en större tydlighet och att det blir lättare för dem som agerar på den svenska alkoholmarknaden. De får faktiskt lättare att uppfatta samhällets signaler i den struktur som vi föreslår. När det sedan gäller lördagsöppet bygger jag mina slutsatser på det som forskare på alkoholområdet och det sociala området har sagt. Det fanns inte, som man trodde, så entydiga uppgifter om vad som hände 1982. När man ser materialet efteråt kan man kon- statera att väldigt många av de slutsatser som drogs då sannolikt var överdrivna eller i några fall rent felaktiga. Vi kan också konstatera att omvärlden har erfarenheter som inte pekar åt detta håll.
Anf. 53 KENNETH JOHANSSON (c) re- plik: Fru talman! När det gäller införselreglerna hoppas jag - jag utgår också ifrån - att regeringen med kraft kommer att hävda den linjen. Beträffande partihandelstillstånden får jag kon- statera att de alkoholpolitiska inslagen och aspekterna i det jobb som i dag görs när det gäller partihandels- tillstånden kommer att begränsas. När det gäller lördagsöppet kan jag säga följande: De kunskaper och erfarenheter som verkligheten i form av socialarbetare och poliser, m.fl., redovisar - tillsammans med sunt förnuft - innebär att man ökar konsumtionen om man ökar tillgängligheten. Det är för mig och för Centerpartiet underlag för att i dag ta ställning mot det förslag som handlar om att öppna Systemet på lördagar.
Anf. 54 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Fru talman! Det är just det sista som striden står om. Jag menar att tillgängligheten totalt till alkohol i svenska samhället inte ökar för att vi låter Systembo- laget ha öppet på lördagar. I dag har vi en situation med försäljning vid sidan om de samhälleligt kon- trollerade kanalerna. Detta förslag innebär att vi på sikt kan vrida om inköpskanalerna från illegala ka- naler eller legala kanaler som vi inte förfogar över, dvs. införsel över gränserna. Jag tror inte att det be- höver innebära att tillgängligheten de facto ökar i det svenska samhället.
Anf. 55 KERSTIN HEINEMANN (fp) re- plik: Fru talman! Jag ska också be att få tacka för sva- ret när det gäller tolkningen av resonemangen om alkoholkultur. Jag är verkligen inte emot yttrandefri- het. Tvärtom kämpar vi liberaler för att alla ska ha rätt att yttra sig. Det som störde mig lite grann var att omslaget såg ut som det gjorde. Många som inte läste boken kunde få uppfattningen att det var socialmi- nisterns politik inför 2003 och framtiden. Socialministern borde ha blivit tillfrågad om han ville vara avbildad på första sidan och framställas på det där viset. Fru talman! Jag hade också en fråga till socialmi- nistern om Alkoholinspektionen, som Kenneth Jo- hansson var inne på. Vi är kritiska till att man ska ta bort den. Anser socialministern att marknaden nu är så stabil att man kan lägga över ansvaret på flera andra myndigheter och i princip avskaffa Alkoholin- spektionen? Det kunde vara intressant att få höra vad socialministern menar med att det blir en större tyd- lighet genom denna förändring, såsom ministern svarade Kenneth Johansson.
Anf. 56 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Fru talman! Även jag reagerade när jag såg om- slaget på boken. För det första tyckte jag att det var en förfärligt ful bild, men så upptäckte jag att den finns i ett register som vem som helst kan beställa från. För det andra gav det ett intryck att det var en skrift som jag hade gett ut. Men så fungerar det ju i vissa sammanhang när man inte förfogar över materi- alet. Jag kan förstå att någon läste det på det sättet, men nu har jag förklarat hur det ligger till. Och läs gärna själva intervjun! Den stämmer i allt väsentligt med min uppfattning, och jag tror att man har citerat mig korrekt. När det gäller Alkoholinspektionen är det två sa- ker som vi har haft att ta ställning till. Det ena var de krav som har kommit från EU och som handlar om vår tillståndsgivning och vilka regler som ska gälla på det området. Vi har haft att väga dessa krav mot de krav som vi har för att driva en ansvarsfull alkohol- politik. Att nu göra myndighetsutövningen tydligare, att flytta över en väsentlig del av Alkoholinspektio- nens arbete till en annan statlig myndighet innebär att det blir en tydligare myndighetsutövning och ett tyd- ligare besked till handlarna på området om vart de ska vända sig, inte bara för att få nödvändiga tillstånd utan också för att få råd och information. Alkoholin- spektionens arbete kommer alltså att fortsätta i dessa stycken inom en ny myndighet.
Anf. 57 KERSTIN HEINEMANN (fp) re- plik: Fru talman! Jag är medveten om att det riktades en del kritik mot partihandelstillståndet, men den handlade i första hand om avgifterna och de har ju förändrats. Jag anser fortfarande att regeringen har gått be- tydligt längre än vad som var nödvändigt och än vad EG-domstolen krävde. Det är mycket olyckligt att man avskaffar denna myndighet som har en helhets- syn och utför en helhetskontroll på detta område.
Anf. 58 THOMAS JULIN (mp) replik: Fru talman! Min fråga till socialministern gäller ungdomar och folkölet. Att ungdomar berusar sig på folköl tror jag vi är överens om och om att det också är väldigt lättillgängligt. Kan socialministern tänka sig att man återinför tillståndsgivning för folkölsför- säljning? Eller har socialministern någon annan idé om hur man ska komma åt problemet med att ung- domars berusningsmedel är väldigt lättillgängligt? Det finns ju i många affärer och på bensinmackar.
Anf. 59 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Fru talman! Vi får ju möjlighet att diskutera dessa frågor när vi ska lägga fram förslag med utgångs- punkt från Alkoholberedningens betänkande som väntas ganska snart. Det är alltså en rad frågor som vi kommer tillbaka till. Vi avgör ju inte allt på alkohol- politikens område genom det beslut som ska fattas i dag. När Alkoholberedningen presenterar sitt betän- kande får vi diskutera frågor om åldergränser och tillgänglighet. Så jag förväntar mig att vi ska kunna återkomma till Thomas Julins fråga.
Anf. 60 THOMAS JULIN (mp) replik: Fru talman! Frågan är ännu inte behandlad. Men har socialministern själv någon uppfattning i frågan?
Anf. 61 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Fru talman! Nej, jag väntar med att diskutera detta tills vi har sett utredningen. På det här området, som på så många andra områden, gäller att det regelverk som finns ska följas. Vi har alla ett intresse av att se till att vi arbetar för att unga människor inte börjar dricka alkohol. Men vilka åtgärder som ska vidtas vill jag återkomma till.
Anf. 62 BERTIL PERSSON (m) replik: Fru talman! Alkoholpolitiken är både affektladdad och problemfylld. Det är framför allt två problem som vi har att hantera. Det ena är beroendet som har en stark genetisk bakgrund med ett kraftfullt endor- finfrisättande i samband med alkoholintag där det gäller tidigt att hitta de ungdomar som är tungt ärftligt belastade och sätta in åtgärderna just mot dessa risk- grupper. Det andra problemet gäller organskadorna där man kan nämna skador på lever, hjärna, hjärta och bukspottkörtel. Men alkohol har också goda effekter när det gäller åderförkalkningens sjukdomar. Det är i detta sammanhang som totalkonsumtionsresone- manget måhända kommer in och där det finns anled- ning att pröva detta mera vetenskapligt än vad vi har gjort hittills. Det finns många aspekter inom alkholpolitiken, och det är väldigt viktigt att inte fastna för en aspekt och driva den in absurdum, utan man måste väga olika aspekter mot varandra. Själv tycker jag att lör- dagsstängning är en åtgärd riktad direkt mot den heltidsarbetande delen av befolkningen, och det är nog inte den främsta riskgruppen. Den aspekt som skrämmer mig mest är ligorna. Det är den organiserade kriminaliteten, det är inte hembränningen utan det är de internationella smugg- larligorna som genom denna verksamhet har skaffat sig en fast och stabil inkomst. Ligorna är välorganise- rade. De tjänar stora pengar. De väjer inte för våld och mord med tanke på den stora ekonomiska vinning som verksamheten kan ge. Distributionskanalerna är nu uppbyggda. Det började med tobaken, när man drastiskt höjde tobaksskatten för att minska tobaksbruket. Då kom de internationellt förankrade ligorna i gång. Straffen var låga. Lastbilar värda mellan 14 och 25 miljoner styck vällde in i landet. Chaufförerna visste inte vad lasten bestod av. De ägde inte bilarna. De hade garantier på 1 miljon kronor i ersättning om de åkte fast. Nu har ligorna gått över till att smuggla sprit. EU:s kontroll är ytterligt bristfällig. Det finns 20 personer i Tyskland som kontrollerar ett papper med en stämpel och en namnteckning. Det är den enda kontroll som förekommer av vart dessa laster tar vägen. Distributionen byggdes först upp i universitetsor- terna, därför att studenter är priskänsliga. I dag finns det på universitetsorterna och i våra större orter en standardprissättning som innebär 20-25 kr för ett paket cigarretter som ofta är svensktillverkade, 25 kr för en vinflaska, 100 kr för en spritflaska och 150 kr för en flaska whisky, och det rör sig om kvalitetsmär- ken. Prisinstrumentet är redan satt ur spel, och det har skapat en stark, organiserad kriminalitet. Jag har sysslat mycket med de utsatta stadsdelarna, och jag kan konstatera att det är ligaledarna som gör klassre- san i dessa stadsdelar. Det är ligaledarna som umgås med kändisar, som kör de lyxiga bilarna, som beund- ras av tonårsungdomarna och som blir föredömen. Detta är riktigt allvarligt. Det här vill vi inte ha. Det är en kräftsvulst i det svenska samhället. Denna lönsamma verksamhet bekämpas nog effektivast med att man minskar marknaden och genom att man använder krångel och skatter med försiktighet samtidigt som polisen jagar ligorna.
Anf. 63 YVONNE OSCARSSON (v): Fru talman! Alkohol är för många en känslig fråga att diskutera. Jag ska förresten börja med att yrka bifall till Rolf Olssons yrkande, men jag står fortfarande bakom en hel del motioner som inte behandlas här i dag. Måttlighetsdrickare, nyktra alkoholister, storkon- sumenter, normaldrickare, högkonsumenter, missbru- kare, alkoholister, nykterister är ord på människor som har någon relation till alkohol. Om man frågar människor räknar nästan alla sig själva till gruppen normaldrickare eller måttlighetsdrickare. Enligt all statistik hamnar ungefär 10 % av be- folkningen som dricker i ett alkoholberoende. Det skulle betyda, vilket jag tycker att vi ska vara med- vetna om, att enligt dessa siffror skulle ungefär 35 av oss riksdagsledamöter vara beroende av alkohol. Det finns ingenting som säger att vi skulle vara förskona- de från de här problemen. Alla de därute, alla de andra, alla de som dricker för mycket, alla de som inte är jag - när man talar om alkohol är det aldrig jag som dricker för ofta eller för mycket, utan det är de andra därute. Det är de andra som borde dra ned på sin konsumtion, de andra men inte jag. Jag, säger de allra flesta, är mycket sällan eller aldrig full. Det är de andra därute som borde dra ned på sin konsumtion. Jag dricker lagom mycket, och jag är lagom full. Då har jag några frågor att ställa: Dricker vi la- gom och acceptabelt mycket i Sverige? Är konsek- venserna lagom många? Är anhörigas lidande lagom stort? Är antalet barn som lever i missbruk lagom många? Är barnens lidande lagom starkt? Är de alko- holrelaterade dödsfallen lagom många, liksom sjuk- vårdskostnaderna och behandlingskostnaderna? Är kommunikationsproblem och relationsproblem på grund av alkohol lagom stora? Överträffar glädjen och de positiva effekterna sorgen och de negativa effekterna på grund av att det finns alkohol i vårt land? Vi i Vänsterpartiet tycker att man ibland inte talar om huvudproblemen. Jag kan ge några exempel. Några har redan här i dag nämnt nattöppna restau- ranger och krogar, speciellt i storstäderna. Men jag som kommer från glesbygden kan tala om att det är ett jätteproblem ute i landet också. Polisen är den enda grupp som jag har hört som enad grupp protesterar mot nattöppna krogar och restauranger. Allmänhetens svar på våld i samband med restaurangbesök, i restauranger och utanför, är fler poliser. Vi vänsterpartister tycker inte att det är så enkelt, utan vi tycker att alkoholpolitiska konsekven- ser måste lösas med enhetliga alkoholpolitiska insat- ser. Jag har en fråga till socialministern. I Polistid- ningen för några nummer sedan ställde förbundsord- föranden i polisfacket en del frågor till socialminis- tern som handlade om polisens insatser i samband med våld. Tyvärr ansåg socialministern att det hand- lade om personliga angrepp och valde därför att inte svara på frågorna. Jag ställer därför frågorna i poli- sernas ställe, för jag tycker att poliser tillhör den grupp i samhället som får ta och kanske se de värsta konsekvenserna av alkoholen. Därför tycker jag att de är berättigade att få svar. Är våld som är kopplat till alkohol i samband med krogbesök en polisiär fråga, och vad är socialdemokratins och regeringens förslag till lösning? Jag ska fortsätta lite grann på våldstemat. I Sveri- ge finns det, som några har nämnt redan tidigare, "zoner" skyddade från alkohol eller som vi i alla fall vill ska vara skyddade: arbetsplatser, trafik, graviditet och uppväxt. Det tycker jag är bra. Jag tycker att man borde lägga till idrott som en skyddad zon. Vänsterpartiets idrottsansvarige Peter Pedersen och jag har därför skrivit en motion som handlar om öl och idrott, och jag vill gärna säga några ord om den motionen. En av Sveriges största idrottsföreningars suppor- terklubb lanserar ett öl på det osmakliga sättet att man använder en av Sveriges genom tiderna mest kända fotbollsspelare, som har fått ge namn och bild åt ölet. Det tycker jag är mycket osmakligt, och det gör mig ont med tanke på hur vi hedrar denna fotbollsstjärnas minne och framför allt med tanke på hans anhöriga. Det bidrar också, tror jag, till att den allmänna debat- ten blir fel och att ungdomars förebilder framställs på ett felaktigt sätt. Idrottsstjärnor liksom vi politiker är de starkaste grupperna av förebilder för framför allt ungdomar. Därför måste man vara väldigt försiktig med vad man gör. En ytterligare koppling är ju, som det sällan eller aldrig talas om, våld på och utanför idrottsarenor, som i stor utsträckning enligt poliser och ordnings- vakter handlar om berusade människor. Det är ingen hop idrottsfantaster som nyktra och propra, utan det är berusade människor. Detta talas det aldrig om. I Frankrike beslutade man redan 1987 att förbjuda kopplingen alkohol och idrott i reklam. Därför tack- ade man förra året under fotbolls-VM i Frankrike nej till alkoholreklam, vilket jag tycker hedrar Frankrike. Beslutet överklagades naturligtvis av bryggeriet till EU-kommissionen men utan resultat. Det är en seger för de nationella alkohollagarna, som bedömdes som viktigare än den fria marknaden. Hälsoborgarrådet i Köpenhamn föreslår att man ska stoppa försäljningen av öl och annan alkohol på idrottsanläggningar. Det tycker jag att vi borde ta efter i Sverige. Fru talman! Vi kanske är många som tycker att alkoholreklamen är rätt bra. Jag tillhör dem, om man med bra menar att det leder till att vi köper och drick- er mer alkohol, för det är så jag tror att lättölsrekla- men fungerar. Jag tänker nämna en av dessa rekla- mer, och det gör jag på grund av att jag är norrlän- ning. I en reklam framstår vi norrlänningar som en grupp människor som när vi har riktiga brakfester, dvs. klassfester, träffas och dricker lättöl, och då är vi oss själva. Vem tror att detta är sant? Jag som norr- länning kan lova att vi inte dricker lättöl när vi har stora fester i Norrland. Indirekt reklam: Vi vet att alkholkonsumtionen bland tonårsflickor men även bland vuxna kvinnor ökar. Jag tänker på en del tjejtidningar, där läsekret- sen till stor del är under den tillåtna alkoholgränsen så att säga. Man vänder sig alltså till flickor som är under 18 år, men alkoholen har ändå en självskriven plats i artiklar. Jag vill nämna något om detta. Det finns s.k. vimmelreportage från krogar, där man frågar kändisar om det går att ha kul på krogen utan att dricka alkohol. Då svarar kändisarna: - ja, med hjälp av piller i så fall, - nej, det går inte, eller - ja, om man tar droger kan man ha roligt utan al- kohol. Sedan vill jag citera en krönika i en av dessa tid- ningar som en ung tjej har skrivit. "Jag får vara snor- full om jag vill." Den kvinnliga krönikören vill be- skriva hur orättvist det är att fulla pojkar accepteras medan fulla flickor anses vara jätteäckliga. Jag citerar igen, och jag ber om ursäkt för språket: "Jag kan vara snorfull, och mina manliga vänner ska inte säga ett skit." Så avslutas krönikan. Jag skulle kunna tänka mig att vara med i en de- batt där socialministern och andra deltar där vi pratar om sådana här frågor: Vad kan jag tänka mig, jag som person, människa och medborgare i det här lan- det; vad är mitt bidrag till att sänka totalkonsumtio- nen i Sverige när det gäller alkohol? Vad kan jag göra? Vi pratar hela tiden om de andra där ute, storkon- sumenterna och alkoholisterna, men så enkelt är det ju inte. Vad kan jag göra? Det skulle jag tycka var ett spännande debattämne. Jag ska avsluta med några ord från CAN:s under- sökning av skolelevers drogvanor från 1997, som har rubriken Man dricker som man tycker: Det finns ett samband mellan den egna alkoholkonsumtionen och åsikter om alkoholen som samhällsproblem. Av dem som har högst alkoholkonsumtion instämmer bara 23 % i att alkoholen är ett stort samhällsproblem. I gruppen med lägst alkoholkonsumtion instämmer hela 44 %. 59 % av högkonsumenterna tycker att det finns för mycket alkoholrestriktioner i Sverige, jäm- fört med bara 24 % av dem som dricker lite.
Anf. 64 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd): Fru talman! Min första tid som lärare var på den tiden då man använde de gamla spritstencilapparater- na, där vi vevade fram våra kopior. Men det var på den tiden som skolorna hade råd med läroböcker till eleverna. Jag minns en skylt på väggen bredvid sten- cileringsapparaten som ett råd för att vi inte skulle förstöra våra kopior. Där stod: Låt inte spriten flöda! Några skrattade åt detta budskap, men det är ett tänk- värt budskap. Det är en politisk fråga att dra åt kra- narna för att minska flödet. Att minska tillgänglighe- ten minskar bevisligen också alkoholskadorna. All tillgänglig forskning visar att det finns ett starkt sam- band mellan tillgänglighet och alkoholskador. Atti- tydförändringar, begränsad tillgänglighet, försälj- ningsmonopol och prispolitik är viktiga instrument. Fru talman! Jag har läst statsministerns regerings- förklaring minst tio gånger för att finna något om drogproblematiken. Den nämns inte. Jag är oerhört förvånad, eftersom drickandet blivit ett stort ungdom- sproblem. Kristdemokraterna vill ha fortsatt lördagsstängt på Systembolaget. Effekter av lördagsstängningen som påvisats är ca 5 000 färre omhändertaganden av beru- sade, ca 900 färre ingripanden vid lägenhetsbrott, ca 500 färre misshandelsbrott och ca 700 färre ingri- panden vid bråk. Vid stängningen 1982 konstaterades minskat fylleri och lägenhetsbråk med uppåt 10 %. Boken Alkoholkultur, som vi just har hört talas om, med socialministern så att säga som gisslan, redovisar att vi är helgsupare. 60 % av all alkohol som konsu- meras dricks över veckosluten. Låt kvinnor och barn slippa misshandel under helgerna. Alkohol och kriminalitet är starkt relaterade till varandra. Två av tre brottslingar är alkoholpåver- kade. Kvinnor och män är mycket drabbade. Även om kvinnovåldet visar sig relaterat till alkohol på så sätt att kvinnorna är berusade i endast hälften av fallen, finns ändå alkohol med i den andra hälften. Det räcker för att inse att det är mycket allvarligt. Det vi i dag upplever är skrämmande. Förra året togs 1 250 kraftigt berusade ungdomar under 20 år in på Maria ungdomsklinik för vård. Den yngsta var bara nio år. Det är dessa flickor som lätt blir offer för gruppvåldtäkter och annat elände. Ungdomar måste förstå att en senare debut medför hälsovinster. Infor- mation om SANT är viktig i skolan. Lägerdagar med attityddiskussioner, studiecirklar med elever som ledare, temadagar, hälsoäventyr osv. måste stimuleras i skolorna, och vuxna måste avstå från att spela en dubbelroll. Föräldrarnas roll blir ofta bortglömd. Föräldraansvaret måste stödjas på alla sätt. Fru talman! Arbetarskyddsstyrelsen har gett ut fö- reskrifter om arbetsanpassning och rehabilitering vid missbruk av alkohol eller andra berusningsmedel. Arbetsgivaren ska dessutom klargöra vilka interna regler och rutiner som gäller om arbetstagare uppträ- der påverkad i arbetet. I de allmänna råden sägs att arbetsgivaren lämpligen kan ta fram ett handlingspro- gram i samråd med arbetstagarna om hur olika slag av missbruk kan hanteras. Det handlar också om förebyggande arbete. I ALNA-rådet tror man att bara hälften av företagen har ett sådant program. Detta vore något för regeringen att följa upp. Alkohol under graviditeten kan medföra livslångt men och lidande för det barn som föds. Det finns längre ingenstans, säger man, att placera nyblivna mammor med de här problemen. Vi vet att kvinnor tål alkohol sämre än män. Debutåldern för alkohol har sjunkit, särskilt för flickor som tagit över pojkarnas beteende. Kvinnors alkoholmissbruk har gjorts mera synligt. De kvinnor som träder fram och visar mod hjälper andra kvinnor. Det anses fortfarande mera skamligt när kvinnor missbrukar alkohol. Alkoholbruket får aldrig glorifieras, men det är heller inte rätt att kvin- nor ska komma på undantag vad gäller forskning och vård. Jag vill därför redan nu yrka bifall till reserva- tion 7, mom. 3, där vi pekar på att det finns könsspe- cifika skillnader mellan manliga och kvinnliga alko- holister psykologiskt, psykiatriskt, medicinskt och socialt, något som Kerstin Heinemann från Folkparti- et redan har sagt i denna talarstol. Forskningen är därför oerhört angelägen, men har på senare tid ham- nat i skymundan för kvinnors del. Socialtjänsten har stor kunskap om alkoholskador, men minskade resurser begränsar insatserna. Den 1 november 1998 fick ca 20 300 missbrukare av al- kohol, narkotika, läkemedel eller andra lösningsme- del vårdinsatser inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Andelen kvinnor var 30 %. Jag vill också påpeka att frivilligorganisationernas långa erfarenhet och stora förmåga att göra insatser måste tas till vara. Till slut, fru talman: Jag hoppas inte få uppleva en gång till att statsministern ger en regeringsförklaring som inte innehåller något om drogproblematiken. Regeringsförklaringen säger att Sverige ska vara en ledande kunskapsnation, en ledande IT-nation och en nation i mångfald, ska ha en nationalekologisk ba- lans, ska vara en nation som kan utvecklas genom människors arbete och företagsamhet och ska befästa sin position som en ledande välfärdsnation. Varför kan det då inte stå på pränt att det ska handla om en nykter nation, eller åtminstone en lördagsnykter. Rikspolisstyrelsen räknar med att våldet kommer att öka vid lördagsöppet, och vi bugar med mössan i hand samtidigt som vi drar ned polisresurser. Det är en politik utan sunt förnuft.
Anf. 65 ELVER JONSSON (fp): Fru talman! Alkoholpolitiken kan ses som en byggnad med många byggstenar som måste ligga rätt för att klara påfrestningarna. Viktigt är att se till hel- heten, men framför allt att politiken inriktas på att hålla tillbaka den totala konsumtionen som i sin för- längning så starkt påverkar skadorna. Den sedan länge utlovade och starkt försenade al- koholpolitiska propositionen 134 lider av flera mot- sägelsefulla resonemang mellan mål och åtgärder. Den som hade hoppats och trott att regeringens pro- position skulle vara en offensiv mot överkonsumtion och alkoholskador blir besviken. Nya socialpolitiska grepp som skulle motverka det som regeringen själv varnar för uteblev. I stället har de kommersiella in- tressena inom alkoholindustri och restaurangnäring alltmer fått breda ut sig. Politiken riktas väldigt starkt in på det man kallar missbruk, medan det mer tradi- tionella bruket lämnas därhän, trots att såväl rege- ringen i propositionen som i övrigt utskottet samtidigt varnar för vad som blir följden av en ökad konsum- tion. Den vetenskapliga kunskapen är att om alkohol- konsumtionen ökar så ökar skadorna mångdubbelt. Detta har regeringen bortsett från, och utskottet har inte i avgörande grad korrigerat en sådan attityd. Ofta återkommer regeringen till att hänvisa till internatio- naliseringens effekter, men det är att göra det be- kvämt för sig. Visst kan man påstå att vår EU- anslutning, det ökade resandet, nya attityder etc. spe- lar in, men när detta är sagt måste vi ändå erkänna att väldigt mycket av våra problem på grund av alkohol- konsumtion är så att säga hemmatillverkade. Socialministern har medverkat i en nyutkommen bok, och det har blivit ett stort debattämne i dag. Han säger att han inte vill stå till svars för det, som jag tolkar det, besvärande sällskapet. Det tycker jag är okej. Sådant kan man inte råda över. Men socialministern säger: Läs mina åsikter, för de är utmärkta. Då blir jag verkligt bekymrad. Han säger: Jag har debattekniken att när jag träffar en vänsterman är jag en högerman. När jag träffar höger- folk är jag närmast revolutionär. När jag träffar alko- holbranschen tar jag på mig en godtemplarkappa. När jag umgås med nykterhetsrörelsen är det bryggarnas intressen jag driver. Fru talman! Den ambivalensen är nog lika stor som i regeringens hållning i EU- och EMU-frågor. Den är svår att överträffa. I stället blir det glada till- rop: Vi behöver nog en skattesänkning. Vi behöver mer tillgänglighet. Socialministern sjunger måttlig- hetens höga visa. Men han säger ingenting om ung- domars utslagning, ingenting om missbrukets misär och misshandlade människors, ofta kvinnors, situa- tion. Knappast med ett ord berör han den gigantiska samhällsekonomiska utgift som alkoholkonsumtionen totalt för med sig. Nu när ministern erkänner att han är så kluven i sitt sätt att vara blir min fråga: Vilken inställning hade socialministern när han skrev propositionen? Vilken attityd intog han då gentemot den lagstiftande församlingen? På den punkten är det ganska avgöran- de vad socialministern ger för deklaration. Mitt in- tryck är, åtminstone när jag läser det socialministern säger så utmärkt i boken, att de sociala intressena har fått vika för alkoholprofitens intressen. I regeringens och socialministerns deklarationer är det en kluvenhet. För att inte vara negativ kan jag säga att det rent verbala i propositionen i många stycken är bra. Men vi saknar åtgärderna och verkty- gen. Jag hoppas att socialministern återkommer med fler besked. Vad vill regeringen göra för att komma åt det man ändå säger är så allvarligt? Fru talman! Jag har sedan mitten av 1980-talet pläderat för några alkoholfria zoner. Det har skett i såväl motioner som i ett antal interpellationsdebatter. Min tes har varit att vi borde hålla några områden helt fria från alkohol. Jag har preciserat det i vad jag kal- lar för "alkoholfria öar". Då liksom nu tror jag på värdet av att några av följande områden skall hållas helt fria från alkohol: arbetslivet, trafiken, barnaåren och tidiga ungdomsår, gruppen redan alkoholskadade samt blivande mammor under graviditeten. Fru talman! Det gläder mig att man såväl i propo- sitionen som i utskottets betänkande använder sig av denna terminologi för dessa punktinsatser på alkohol- politikens område. På ett par områden har det ge- nomgående skett en förbättring. Med det har långt ifrån varit självklart. På både 1960- och 1970-talet var det oklart vad myndigheter och Socialstyrelsen ansåg om alkoholkonsumtion hos kvinnor under gra- viditeten. Man kunde inte uttala sig bestämt om ska- deverkningarna, och därför avstod man. Gruppen redan alkoholskadade har stora bekym- mer. Oftast tvingas de människorna avstå från ge- mensamma sammankomster eftersom utbudet och pressen att dricka alkohol är alltför stort. Det gäller inte bara i det privata umgänget. Det gäller i staten, i kommunala bolag, hos myndigheter och förvaltning- ar. Detta för att nu citera en av riksdagsmotionerna där två av riksdagens vice talmän förordar en alkohol- fri representation. Att det moderna samhället misslyckats att ge våra barn och ungdomar en alkoholfri uppväxt är ett stort nederlag. På trafikområdet är det i ett internationellt perspektiv ganska hyggligt. Skärpningar av trafik- nykterhetslagstiftningen med i första hand sänkta gränsvärden har gett goda effekter. Ändå vet vi att hundratals dödas och att tusentals svåra olyckor är direkt alkoholrelaterade. Arbetslivet har på vissa områden förbättrats när det gäller nykterheten, men mycket återstår. Jag har med dessa exempel velat visa på att det finns en folklig acceptans för att vi håller vissa områ- den helt fria från alkohol. Men tydligheten från såväl statsmakten och andra organ måste vara betydligt större. När den svenska alkoholpolitiken år 1977 lades fast var det för att begränsa den totala alltför höga konsumtionen och därigenom komma till rätta med missbruk och motverka alkoholskador. Tio år senare preciserar man som mål att en 25-procentig minsk- ning skulle uppnås år 2000. Under 90-talet kom den ambitionen av sig. Man lät målet för år 2000 kvarstå, även om man klargjorde att man betvivlade möjlig- heten att nå det. Att detta inte har blivit möjligt är inte så konstigt. Flertalet beslut på alkoholområdet har gått i mer till- låtande riktning. Ofta har det byggts på myter. En sådan var att om fler krogar hade ett ökat antal besö- kande skulle ett trist hemmasupande närmast upphö- ra. Konsumtionen skulle ske, påstods det, i kultivera- de former. Vad som har hänt är att antalet utskänkningsstäl- len under ett dussintal år har fördubblats. Här i Stockholmsområdet kan man välja på ett par tusen utskänkningsställen. En del har dessutom nattöppet. Det s.k. kultiverade umgänget har ofta resulterat i knivslagsmål och ständiga bråk i krogfarstun. Inte sällan har också skjutvapen använts till skada och i flera fall till en ond bråd död. Till samhällets nederlag hör att det för ungdom i praktiken inte finns några alkoholfria nöjesplatser. Visst är det ett fattigdomsbevis, socialministern, att det snart bara är McDonalds som har ett alkoholfritt utbud? Ungdomars allt tidigare alkoholdebut sätter djupa och svåra spår. Den bilden blir kusligt tydligt om man t.ex. gör ett nattligt besök på Maria ungdomsklinik här i Stockholm. Det finns nätter där det kan komma in ett dussintal ungdomar, i regel i de mycket tidiga tonåren. Det sades i ett tidigare inlägg att en del inte ens hade fyllt tio år. De blir ofta ditforslade, nedblo- dade och nedspydda. På kliniken görs ett jättejobb av såväl social som medicinsk art. Men visst är det ett nederlag att den tidiga debuten får skörda så många offer. Ett nytt fenomen under 90-talet var också att man i många skolor inte kunde fullfölja avslutningsdagar- na på grund av för mycket fylla. Undervisningen gick inte att upprätthålla. Bråken var ett slag så allvarliga att flera skolor inte kunde ta ansvar för skoldagens genomförande. Jag förordar, fru talman, inte nya kärnämnen i skolan. Men visst skulle det behövas mer av social kompetens. Därför tycker jag att det ekar lite ihåligt här i sa- len när socialministern säger att han har prioriterat skyddet för ungdomen. På vilka punkter har regering- en satt in åtgärder för att klara den prioriteringen? Det har också blivit på modet i vårt land att efter jobbet gå på ölstuga. Självfallet ska vuxna personer i ordnade former ha den rättigheten. Men när tenden- sen är att det sker dagligen med en hög konsumtion är det fara å färde. Det fenomenet blir tydligt inte minst på våra högskolor och universitet. En kurator vid en av högskolorna påstår att han räknar med att uppemot var tionde student inte kom- mer ut i arbetslivet. På frågan varför var hans enda kommentar: Man kan inte under studietiden dricka varje dag och ändå tro att det ska fungera. Den typen av utslagning, sade kuratorn, är i dag ett faktum. Ett eftersatt område på skolområdet är ANT- undervisningen. Tidigare hade länsskolnämnderna ett ansvar för detta. Det var många eldsjälar i lärargrup- perna som engagerade sig för en relevant kunskap i dessa ämnen. Mångas iakttagelse och mitt påstående är: Rege- ringen har en för slapp inställning till alkoholintres- sena. Många serviceställen för medborgarna av annan karaktär som t.ex. tingsrätter, registrering av egen- dom, postservice på landsbygden och närhet till tra- ditionella institutioner försvinner samtidigt som gles- bygdens vägnät blir allt sämre. Det har försvårat för många medborgare. Den enda statliga expansionen som nu förordas och förmodligen verkställs är fler systembutiker ute i landet. Till det kommer att regeringen och utskotts- majoriteten förordar lördagsöppet på Systemet trots att man har vetskap att färre köp genom lördagsstängt gynnade den allmänna nykterheten. Fru talman! Min tes är: Ska man ha lördagsöppet vore det mer angeläget att arbetsförmedlingen och socialbyrån trädde i tjänst. Så länge det inte sker är det rimligt att systemgrinden är låst. Det finns beräkningar som visar på att konsekven- serna av en mer anpassad alkoholpolitik med införda lättnader och större frihet blir fler skadade och fler dödade. Vi har en förpliktelse till det vi lovade i Pariskon- ferensen 1995 - att engagera oss för en restriktiv och socialt inriktad alkoholpolitik. Det motsägelsefulla resonemanget mellan mål och åtgärder kommer inte att räcka till. Självfallet tror jag inte att Sverige blir något slags alkoholfri ö i välfärdssamhället. Men vi har ett ansvar både mot oss själva och framför allt mot de männi- skor som i det här sammanhanget måste betraktas som svaga. Dit hör ungdomsgenerationen som nu så hårt exploateras av kommersiella intressen och skru- pelfria profitörer, som sätter sitt eget vinstintresse före mänskliga hänsyn. Allra sist vill jag säga att Sverige har en stark tra- dition av en socialt inriktad alkoholpolitik. Den har i ett internationellt perspektiv varit framgångsrik. Det finns anledning att slå vakt om den och förstärka de instrument som medverkar till att vi får en socialt styrd alkoholpolitik. Flera reservationer har den inne- börden. Det finns alltså anledning att stödja dem.
Anf. 66 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Fru talman! Elver Jonsson tillhör dem som på nå- got sätt söker strid för stridens egen skull. Jag tror att jag har förklarat min hållning i alkoholpolitiska frå- gor sju gånger här i riksdagen. Jag höll ett långt anfö- rande i den här debatten där jag har förklarat mina synpunkter. Ändå frågar Elver Jonsson: Vad tycker socialministern? Jag tycker att min hållning är alldeles klar. Vi står fortsättningsvis också för de grundläggande princi- perna i svensk alkoholpolitik; totalkonsumtionsmo- dellen gäller, prispolitiken ska gälla och vi ska slå vakt om Systembolaget. Detta är viktiga instrument. Vi ska dessutom prioritera ungdomen. Elver Jons- son frågar: Var finns detta? Jag ska nämna ett exem- pel. Alldeles nyligen beslutade regeringen att ge stöd till IOGT i dess samarbete med idrottsrörelsen för att under fyra år bygga upp alkoholfria miljöer. Det blir en jättesatsning där regeringen satsar 15 miljoner av totalt 30 miljoner kronor för att bygga upp denna verksamhet. Jag tror att man kan arbeta tillsammans med folkrörelser för att skapa alkoholfria miljöer. Elver Jonsson gör en poäng av att jag argumente- rar åt det ena hållet när jag talar med nykterhetsrörel- sen, och åt det andra hållet när jag talar med bran- schen. Läs noggrant vad jag säger! Nykterhetsrörel- sen behöver också reflektera över hur vi gör med skattepolitiken, och det påpekar jag. Branschen behö- ver däremot diskutera - och det säger jag - att nyk- terhetsrörelsen har en stark poäng, nämligen att det från samhällelig synpunkt egentligen bara finns ett respektabelt perspektiv på alkoholdrickande - och det är folkhälsan. Detta försöker jag övertyga branschen om. Är det att svika uppdraget att upplysa branschen om att det är folkhälsan som gäller?
Anf. 67 ELVER JONSSON (fp) replik: Fru talman! Socialministern säger att principerna fortfarande ligger fast. Det är riktigt. Jag påstår att i deklarationen i propositionen är det väldigt mycket som är bra, för att inte säga helt okej. Men det är på åtgärdssidan som man blir så tomhänt! Socialministern säger för att två sina händer: Vi har ändå släppt i väg ett antal miljoner till godtemp- larrörelsen och idrotten. Fru talman! Jag tycker att detta är utmärkt. Men detta blir det enda och det bä- rande. I övrigt har man ju haft en tillåtande hållning - och där faller ansvaret inte bara på socialministern och statsmakten utan också på våra kommuner - och sett det hela i ett serviceperspektiv och inte i ett soci- alt perspektiv. Jag skulle vilja att socialministern tar ny sats där hans företrädare, partivänner och andra, haft en ge- mensam bas - nämligen att det ska vara det sociala som styr. Det är självfallet bra att vi försöker förstå varand- ras argument. Det öppna samtalet är en god liberal tes som jag uppskattar att socialministern instämmer i. Men jag tycker att man i propositionen bortser för mycket från det som vi vetenskapligt har kunnat do- kumentera. Vi nonchalerar nu de löften vi har gett både WHO och vid den konferens vi höll i Paris. Konferensen upprepas nästa år i december här i Stockholm. Den internationella insatsen förpliktar. Jag tycker att de goda sidorna i svensk alkoholpolitik - för de finns, framför allt historiskt - borde vara en god exportvara till det europeiska samarbetet.
Anf. 68 Socialminister LARS ENGQVIST (s): Fru talman! På den sista punkten håller jag med Elver Jonsson. Vi arbetar för detta. Jag redovisade att vi i den diskussion vi för i EU:s hälsoministerråd tar upp just hur vi ska se till att få ett folkhälsoprogram på alkoholpolitikens område. Intresset för detta ökar i övriga Europa, och det är ganska viktigt. Jag nämnde satsningen på projektet med IOGT och idrottsrörelsen som ett enda exempel. Jag har tidigare sagt att vi kommer att få anledning att ta ställning till hela frågan om utskänkning, om tider för restauranger och liknande. Det är en jättestor fråge- ställning som vi diskuterar när det gäller ambitionen att se till att vi klarar vårt åtagande för ungdomar och alkohol. Det finns alltså flera exempel, och det finns mycket som händer. Jag nämnde bara ett exempel som visar hur vi faktiskt tror på ett samarbete med folkrörelserna på det här området.
Anf. 69 ELVER JONSSON (fp) replik: Fru talman! Vi har velat peka på den kluvenhet som socialministern har haft i sina skriftliga inlägg i olika sammanhang. Han har i sina inlägg här inte heller ändrat på det intrycket. Vi i Sverige är ju inte rädda för att göra mycket starka insatser mot det som vi anser vara skadligt. Om några dagar får vi, på bl.a. socialministerns förslag, en ny lag om att använda dubbdäck i vinter på våra bilar. Det är en stor utgift för väldigt många männi- skor. Men det sägs att 10, 20 eller kanske 30 männi- skoliv kommer att sparas - och då gör det inget att det för folkhushållet kostar några miljarder kronor. Men när det gäller en alkoholpolitik som skulle kunna äventyra en social hållning till det hela, och där vi faktiskt skulle kunna rädda tusentals liv som annars går en för tidig död till mötes, har man inte lagt ned samma politiska tyngd. Fru talman! Lite raljant skulle man kunna säga: Det är bra med flera dubbar, men gärna lite färre nubbar! Det skulle öka trafiksäkerheten och förbättra folkhälsan.
Anf. 70 GÖRAN MAGNUSSON (s): Fru talman! Alkohol är inte vilken vara som helst. Det har deklarerats från flera talare här i salen i dag. Som en av motionärerna 1988 i anledning av en pro- position som hette Sverige och den västeuropeiska integrationen väckte jag en motion som sökte värna den svenska alkoholpolitiken. Vi hade ett yrkande som innebar att just alkohol och tobak skulle undan- tas från integrationsarbetet just med motiveringen att alkohol inte är vilken vara som helst. Det yrkandet avvisades av riksdagen. I motionen yrkades också att Sverige i förhand- lingsarbetet skulle söka värna grunderna för den svenska alkoholpolitiken. Det var så riksdagen for- mulerade sitt beslut på den punkten. Integrationsar- betet skulle alltså ta sikte på att grunderna för den svenska alkoholpolitiken skulle värnas. Man kan naturligtvis ha olika meningar om hur resultatet har blivit nu efter mer än tio år. Men det är ju ingen tvekan om att Sveriges medlemskap och den allmänt tilltagande internationaliseringen har påverkat den svenska alkoholpolitiken. Socialministern nämn- de de monopol som vi varit tvungna att ge upp för att klara skärningspunkten mellan den svenska synen och EU:s syn på alkoholpolitiken, nämligen att man i EU fortfarande betraktar alkohol som vilken vara som helst. Den omfattas alltså av reglerna om fri rörlighet, och det får inte finnas några restriktioner och hinder för handel och annat. Trots detta har domstolen i Luxemburg slagit fast att Systembolagsmonopolet är förenligt med Romtraktaten. Det är naturligtvis en väldig framgång och utgör en väsentlig grund för vår fortsatta alkoholpolitik. Samtidigt måste man konstatera att i det tio-tolv- åriga perspektivet har den väsentliga strukturella förändringen i den svenska alkoholpolitiken varit att den s.k. desintresseringsprincipen har försvagats kraftigt. Kommersialiseringen har vunnit ett kraftigt insteg i politiken och i tänkandet och tyckandet i de här frågorna. Det kan man beklaga. Den riktigt stora principiella grundbulten för svensk alkoholpolitik har ju faktiskt varit just desintresseringspolitiken. Mono- polen har uppstått för att förhindra att privata kom- mersiella intressen ska styra alkoholpolitiken. Det är kanske mot den bakgrunden som man ock- så ska förstå kritiken, för att inte säga upprördheten i vissa sammanhang, mot OAS, dvs. det oberoende alkoholsamarbetet. I den frågan har många, framför allt folkrörelsemänniskor som har decennier av enga- gemang i de här frågorna bakom sig, upplevt att statsmakten har satt sig i samma båt som alkoholka- pitalet. Utifrån den utgångspunkten känns det väldigt bra att utskottet har varit lyhört och känt av ström- ningarna. Man säger att man inte kan acceptera de tankar som regeringen har på den punkten. Regering- en får återkomma till riksdagen för att visa detta. Jag tycker att det är bra och tillfredsställande. Fru talman! Från min synpunkt tycker jag däremot att själva frågan om försöket med lördagsöppet är mindre tillfredsställande. Men jag tänkte se det lite ur ett annat perspektiv, nämligen hur majoriteten kring försöksverksamheten med lördagsöppna butiker ska- pas. Det görs faktiskt genom att Moderata samlings- partiet med glädje och entusiasm ansluter sig till denna försöksverksamhet som väl där betraktas när- mast som en parentes inför det stora genombrottet med lördagsöppet även efter försöksverksamheten. Även socialministern uttalade faktiskt här att han kände sig om inte helt övertygad, så i alla fall ganska säker på att försöksverksamhetens resultat skulle bli att Systembolaget skulle ha lördagsöppna butiker i fortsättningen. Det är kanske ett lite tråkigt uttalande med hänsyn till tilltron till själva försöksverksamhe- ten som sådan. Jag tycker att det är beklagligt att det är Moderata samlingspartiet som stöder denna försöksverksamhet. Det gör för all del också Folkpartiet, men det är Mo- derata samlingspartiet som är majoritetsskapande. Det är samma parti som säger emot nästan varje annat förslag som regeringen har lagt fram inom alkohol- politiken. Majoriteten består alltså till stor del av ett parti som vill föra en helt annorlunda alkoholpolitik. Man vill inte straffbelägga innehav eller köp av svartsprit. Det är faktiskt ett av de väsentligaste för- slagen i regeringens resonemang kring lördagsöppet. Man ska dels öka tillgängligheten, dels se till att svartspritshanteringen går ned genom en kriminalise- ring. Men detta ställer alltså inte Moderata samlings- partiet upp på. Det finns flera andra punkter där Mo- derata samlingspartiet har en helt annan uppfattning, t.ex. frågan om åldersgränsen. Man vill snabbt sänka den till 18 år, eftersom man tror att det blir ett vä- sentligt bättre förhållande då. Fru talman! I den kommande voteringen avser jag att rösta nej under mom. 24 där det handlar om för- söksverksamheten med lördagsöppet. Jag vill också säga att det är något svårt att på andra punkter följa de motioner som jag och några kolleger har lagt. Betänkandet är utformat på ett så- dant sätt att flera av de reservationer som man i och för sig skulle kunna tänka sig att stödja innebär att det yrkas avslag på motioner som ligger mycket nära det som reservanterna vill. Jag tycker att det är lite trist att utskottet inte har kunnat samla ihop någotsånär gemensamma åsikter till gemensamma reservationer. Fru talman! Till sist i det här inlägget vill jag cite- ra vad Yrsa Stenius skrev i Aftonbladet för ett antal månader sedan beträffande tillgängligheten på alko- hol. Hon skriver så här: "Den finlandssvenska socio- logen Kettil Bruun var en av Nordens främsta alko- holforskare. Till sinnelaget var han en ytterst liberal man som bland annat pläderade för fritt mellanöl och även i övrigt ökad frihet i umgänget med alkohol. Även finnar, svenskar, norrbaggar och till och med ryssar skulle lära sig umgås civiliserat med spriten. Före sin död hann han utvärdera resultatet av den snabba liberalisering av alkoholförsäljning och ut- skänkning som ägde rum i Finland i 1970-talets bör- jan. Han vart förskräckt. Hans undersökning visade bortom varje tvivel att den mest betydelsefulla enskilda faktorn som påver- kade storkonsumtionens, missbrukets och skadornas utbredning i samhället var alkoholens tillgänglighet." Fru talman! Jag har velat avsluta mitt anförande med det här citatet. Kettil Bruun var en av världens absolut främsta alkoholforskare. Hans tankar kring tillgängligheten är värda att begrunda när vi nu så småningom går att rösta om det här betänkandet.
I detta anförande instämde Agneta Lundberg och Nils-Erik Söderqvist (båda s).
Anf. 71 STEN ANDERSSON (m): Fru talman! I dag är det dags igen för den årliga debatten om alkoholpolitiken i Sverige. Tyvärr har de ställningstaganden som riksdagen gjort genom åren inneburit att den uppfattning som är förhärskande hos folkmajoriteten i praktiken har nonchalerats. Det var någon talare som pratade om populism. Det skulle vara populistiskt att tillgodose folkmajori- tetens önskemål och uppfattningar. Jag tycker att de som anser så borde slå upp en uppslagsbok och se vad som står där om ordet populism. Om det är populist- iskt att verka för att Systembolaget ska vara öppet på lördagar, är det då inte populistiskt att hävda att man vill att folk ska ha höjd a-kassa? Man bildar ett parti för att man vill arbeta i riksdagen för att folk ska få höjd a-kassa. Populism innebär att man försöker skaf- fa företrädare i de olika demokratiska församlingarna som ska föra fram ens åsikt. Om det är en skam att agera på det viset, bär jag den skammen med heder. Fru talman! De senaste veckorna har vi fått en massa e-mail i våra datorer. Jag tycker att det är bra att folk kan argumentera för sin åsikt den vägen. Nu har det varit lite väl ensidigt. Man behöver inte vara någon Sherlock Holmes för att förstå att detta är en kampanj som är initierad av nykterhetsrörelsen. Jag tycker att de är lite väl hårda ibland. De kräver saker av oss. I stället kan de väl vara lite försiktiga och be oss undersöka argumenten. De ska inte kräva av le- damöterna i Sveriges riksdag att de ska rösta si eller så. Då är man lite grann ute i demokratins utmarker och vandrar. Om sanningen ska fram, fru talman, är det faktiskt så att nykterhetsrörelsen i dag generellt har enorma problem med att rekrytera anhängare. Jag deltog häromåret i en debatt här i riksdagen med dåvarande socialministern, Anna Hedborg. Jag påtalade att medlemsantalet hade sjunkit mycket under de senaste åren. Med en lätt överdrift var det de gamla kämparna som fanns kvar och som kokade kaffe på sammanträ- dena. Nu vet jag att jag får motargument, men det kan ju vara trevligt att bli bemött. Men vi vet ändå genom mängder av attitydunder- sökningar och mätningar genom åren att den stora folkmajoriteten ogillar den alkoholpolitik vi bedriver i Sverige. Jag har med anledning av propositionen motione- rat om att vi i Sverige - precis som man i stort sett tillåter i hela Europa - även i andra butiker än i Sys- tembolagets ska kunna sälja starköl, vin och sprit. Det fungerar ute i övriga Europa. Många av kammarens ledamöter gick in med liv och lust för att vi skulle bli medlemmar i EU. Men när jag hör hur man ibland från den här talarstolen beskriver EU och dess alkoholpolitik undrar jag om det finns social, kulturell och ekonomisk aktivitet av positiv art i de länderna. Är det verkligen så, fru tal- man, att alla de länderna har fel och att en majoritet av Sveriges riksdag - icke av Sveriges folk - har rätt? Jag är inte helt övertygad om det. Man pratar om den låga svenska konsumtionen. Det är en sanning med modifikation. Förvisso har vi enligt statistiken, baserad på inköpen hos Systembo- laget, en hyggligt låg konsumtion. Men alla som vill se det har ju fullständigt klart för sig att i det här landet är det i praktiken inte något problem om Sys- tembolaget skulle stänga sina butiker. Jag vågar på- stå, och det kan både polis och tull vittna om, att vårt land, beroende på vår alkoholpolitik, i dag tyvärr översvämmas av starksprit, hembränd sprit och smuggelsprit. Det är alltså de människor som röstar på partierna i den här riksdagen som är konsumenter. Det är inte en skara som vi aldrig ser. Det är faktiskt en ganska stor andel av befolkningen mot bakgrund av de volymer som vi får insmugglade till Sverige. Nu säger man att man ska kriminalisera hembränd sprit. Och det kan man väl göra. På något ställe står det t.o.m. - dock utan att man nämner pengarna - att polisen ska få ökade resurser. Detta har vi ju hört. Framför allt har allmänheten i så många år hört att vi i riksdagen i fråga efter fråga har beslutat om en lag- stiftning som sedan ska följas upp och bevakas av polisen. Men ni måste alla läsa tidningarna. Där kla- gar polisen och allmänheten varje dag på att polisens resurser inte räcker till. Polisen tvingas i dag i vissa lägen att ha en helt orimlig prioriteringsordning därför att de inte har tid. Jag vågar nog påstå att om polisen i något läge skulle prioritera ett rykte om att någon person eventuellt brände hemma före t.ex. ett rån så hade varken vi eller polisen blivit populära. I en demokrati är det förödande att införa lagstift- ningar som inte är förankrade hos det stora folkfler- talet. Det innebär att den aktuella lagstiftningen sak- nar tilltro, och risken finns att samma känsla hos medborgarna överförs till annan lagstiftning. En lag- stiftning måste alltid vara förankrad hos våra upp- dragsgivare. Jag vet om att det finns ett antal människor i Sve- rige som faktiskt tycker att Sverige ska vara helnyk- tert. Det är väl så att de som är emot allting som finns i andra länder försöker att plocka in de här männi- skorna i sina fållor, kanske för att cementera sin plats i Sveriges riksdag, vad vet jag. Så till åldersgränser. När man fyller 18 år får man gifta sig. Man har rätt att ta det största ansvar som kan läggas på en människa, nämligen att skaffa och uppfostra egna barn. Man får ta körkort. Man får göra ekonomiska transaktioner. Man kan t.o.m., fru tal- man, bli invald i Sveriges riksdag. Det är väl bara en tidsfråga innan vi får den första 18-åringen i riksda- gen. Denna riksdagsledamot, kvinna eller man, som blir invald här kommer då att vara med och besluta om svensk alkoholpolitik. Men hon eller han har ju, om man ska använda ett slanguttryck, inte en susning om vad det handlar om. Hon eller han har ju själv inte rätt innan 20 års ålder att handla ens en flaska starkcider på Systembolaget. Jag har svårt att tro att en sådan politik kan skapa förtroende för riksdagen. Sedan är det ju konstigt att en person som inte får lov att handla på Systembolaget mycket väl kan vara servitris eller servitör på en krog redan vid 17 års ålder och få avgöra om det är lämpligt att den eller den gästen blir serverad alkohol. Det skulle vara trevligt om någon av dem som har rest sig upp här i dag kunde förklara konsekvensen i den lagstiftningen. Fru talman! Jag anser att det är dags att Sveriges riksdag driver en politik som är anpassad och som faktiskt fungerar i 90 % eller mer av Europas länder och i ett stort antal länder utanför Europa. Man måste framför allt anpassa priserna. Vi kommer aldrig att bli av med smugglingsvågen, aldrig att bli av med krimi- nella ligor. De priser vi har i dag skapar i sig en kri- minalitet, och det finns absolut ingen anledning att vi ska skapa kriminalitet därför att vi för en politik i Sveriges riksdag. Till sist, fru talman, återigen till Systembolaget. Det är trist när människor blir beroende av alkohol, det är helt uppenbart. Det finns de som tyvärr blir det. Men jag tror inte att de är ledsna ett ögonblick om Systembolaget finns eller inte. De har nämligen sina kanaler ändå. När människor har små inkomster är Systembolaget och framför allt dess priser i regel inte attraktiva. De har skaffat egna kanaler. Så ser den verklighet ut som finns utanför det här huset, tyvärr. Det är min personliga uppfattning att en alltför stor del av riksdagsledamöterna blundar i den här frågan, och det med bägge ögonen.
Anf. 72 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik: Fru talman! Ett par kommentarer. Sten Andersson frågar mycket retoriskt: Har alla andra länder fel? Min kommentar är att det kan jag inte riktigt svara på. Men vad jag vet är att de flesta andra länder har avsevärt mycket större problem kring alkoholhante- ring och effekterna av alkoholbruk, vad gäller både sociala och medicinska frågor. Det kan vara en kom- mentar till den frågan. Sten Andersson anser vidare att argumenten från nykterhetsrörelsen saknar styrka därför att den rörel- sen har en åldrande och minskande medlemsskara. Jag tycker att det vore betydligt intressantare att prö- va argumentens styrka oberoende av hur många som för fram dem. Det som fick mig att begära ordet var Sten An- derssons inledande resonemang om populism. Han bekände där såvitt jag förstår att han är populistisk, och det stämmer bra med ordboksdefinitionerna. Populismen handlar om att försöka vinna tillslutning genom ett förenklat budskap, ofta under starka ledare. Jag tror att det stämmer ganska bra in på Sten An- dersson.
Anf. 73 STEN ANDERSSON (m) replik: Fru talman! Jag tar först upp det sista, som hand- lade om populism. Jag tycker att det är en demokra- tisk arbetsmetod att i en demokratisk församling företräda åsikter som finns bland de människor som man har blivit invald av och som tycker att man ska driva bl.a. de frågorna. Jag skäms inte för att tillämpa den metoden. Jag har inte ifrågasatt styrkan i mejlarnas argu- ment utan deras representativitet. När de framför sina krav kan man tro att folket stormar utanför riksdags- huset, välter stugor o.d., men de här kraven har inte någon folklig majoritetsförankring. Jag vågar påstå det baserat på mätningar som har presenterats under en mängd av år. Däremot tycker jag att det är bra att de här personerna kan argumentera. Vad till slut gäller frågan om sjukdomar lever franska kvinnor såvitt jag vet längre än sina svenska systrar. Jag tror nog att också franska kvinnor dricker lite grann av det som produceras i franska vingårdar.
Anf. 74 ELVER JONSSON (fp) replik: Fru talman! Det fanns mycket att reagera mot i Sten Anderssons inlägg, men på en punkt är jag över- ens med Sten Andersson, och det gäller hans yttrande i slutet av talet att det är trist när människor blir bero- ende av alkohol. Sten Andersson sade att den tillåtande alkoholpo- litiken har fungerat väl ute i Europa. Som väl var korrigerade han sig mot slutet och sade: ja, åtminsto- ne för 90 %. Då är skillnaden mot Sverige kanske inte så stor. Vi räknar med att kanske var tionde eller en något högre andel inte klarar alkoholen. Oberoende av modeller synes alltså en stor andel av våra befolk- ningar ha problem. Det är intressant att se att medan Sten Andersson med support av människor här i Sverige pläderar för en slapp hållning till alkohol är man i Frankrike, Danmark och andra länder mycket intresserad av nordisk och svensk alkoholpolitik, och man har nu börjat följa efter oss på trafiknykterhetens område. Man har i flera europeiska länder sänkt sina höga gränsvärden. Sänkningar har också skett i Norden, eftersom alkoholen är så besvärande i trafiken. Sten Andersson talar om att franska kvinnor har lång livslängd. Det är möjligt att han har någon speci- alstudie som kan styrka det, men annars är den ge- nomgående iakttagelsen att medellivslängden sjunker kraftigt vid hög alkoholkonsumtion. Det sade man till oss när vi besökte det ryska parlamentet. I Danmark har en tydlig nedgång av männens levnadsålder ett direkt samband med detta. Min fråga när Sten Andersson säger att polisens resurser nu inte räcker blir: Är det inte ett problem i argumenteringen att polisens tid så mycket måste tas i anspråk för insatser mot rån och andra tillgrepp som har drogbehovet som grund?
Anf. 75 STEN ANDERSSON (m) replik: Fru talman! Vad först gäller de 90 procenten är det säkert många människor i Sverige som har alko- holproblem, men som jag sade i mitt inlägg bryr sig de personer som har grava alkoholproblem inte om Systembolaget. De kan klara sin konsumtion med hjälp av smuggelsprit, hembränning eller i värsta fall det sortiment som finns på bensinmackarna. De gråter inte vare sig det är lördagsöppet eller ej. Jag tror alltså inte att det här löses med förbud. Okej, Frankrike och Danmark har något skärpt si- na villkor, men det är ljusår mellan de alkoholpolitis- ka reglerna i Danmark och i Frankrike och de som finns i Sverige. För att de ska hinna fatt oss - vilket jag tror att de aldrig gör - kommer det att krävas många generationer efter både Elver Jonsson och mig. Vad gäller trafikpolitiken är det alldeles självklart att alkohol inte hör hemma i trafiken. Den som kör bil eller motorcykel ska aldrig vara påverkad av alkohol. Det är faktiskt en fråga som inte i första hand har att göra med alkoholpolitiken.
Anf. 76 ELVER JONSSON (fp) replik: Fru talman! Jag tackar för den sista deklarationen, men man ska inte glömma bort att Sten Andersson och delvis hans partivänner inte har varit pådrivande när det gäller en skärpt nykterhetslagstiftning inom trafiken. Sten Andersson sade att de som har grava alko- holproblem inte går den svåra vägen över Systembo- laget. Nej, det är säkert så, men glöm inte bort att de människor med grava alkoholproblem som både Sten Andersson och jag säger är beklagansvärda har startat med det som så högtidligt kallas det måttliga bruket. Gränsen är minst sagt flytande. Jag har precis som Sten Andersson bekymmer över att nykterhetsrörelsen inte är tillräckligt stark. Självfallet behöver nykterhetsrörelsen pröva sitt sätt att fungera. Jag tror ändå, fru talman, naivt nog på en nykterhetsrörelsens renässans, men det kan tyvärr dröja, och människor kan komma att doppa ännu djupare ned i alkoholmissbrukets misär innan den får denna renässans.
Anf. 77 STEN ANDERSSON (m) replik: Fru talman! Jag tror att vi i Sverige kan få en vet- tig alkoholpolitik som är förankrad hos det stora fler- talet. Man kan därigenom, utan någon nykterhetsrö- relse, ge hjälp till de människor som har stora pro- blem. Nykterhetsrörelsen har under många år utmärkt sig genom förbud och åter förbud, och alla har sett vad dessa förbud har skapat. Elver Jonsson säger att alla grava alkoholister har startat som småkonsumenter. Ja, någon sade i debat- ten att vi föds som nykterister, och det är säkert rik- tigt. Det finns nog många skäl till att Elver Jonsson angriper alkoholen. Jag såg för många år sedan en film där en negerpojke stod åtalad för att ha skjutit en polis i Tenessee, USA. Åklagaren sade där: Okej, det var han som höll i pistolen, men vad var det egentli- gen som tryckte till? Jo, det var bakomliggande soci- ala problem. Jag tror att det är samma sak här. En del männi- skor försöker dölja problem genom att konsumera sprit i övermått. Det är fel angreppssätt, för problem kan inte dränkas. De kan alltid simma.
Anf. 78 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re- plik: Fru talman! Efter att ha lyssnat till Sten Anders- son förstår och högaktar jag de socialdemokrater som frångår samarbetet med moderaterna vad gäller lör- dagsöppet. Jag känner inte igen Sten Andersson. Vi brukar finna varandra i bostadsdebatten, men jag tycker att det här är förskräckande. Jag har jobbat som lärare under 30 år, och jag har sett många elever skriva under på devisen "när spriten går in går vettet ut". Sten Andersson talar om att vår folkmajoritet ogillar vår alkoholpolitik. Han jämför med andra länder och frågar: Har de fel? Jag vill först peka på att Danmark nu tar efter oss och börjar införa åldersgrän- ser för köp av alkohol. Även bl.a. England tar efter oss. Det är en sak till, familjesituationen i Sverige är sådan att vuxenansvaret inte har tillräcklig auktoritet. Vi måste alltså ha en annan alkoholpolitik, eftersom vi har många som inte har något vuxenstöd och som inte klarar alkoholen. Vi har oerhörda problem. Jag relaterade tidigare till Mariakliniken och hur det verkligen står till på t.ex. Maria ungdomsenhet i Stockholm.
Anf. 79 STEN ANDERSSON (m) replik: Fru talman! Först vill jag tala om att jag tycker att Ulla-Britt Hagström är en trevlig människa även utanför bostadsutskottet. Vi kommer alltid bra över- ens, tycker jag. Frågan om Danmark svarade jag Elver Jonsson på. Det svaret kan man läsa i protokollet. Jag har sagt att jag vet att det finns de som har problem, men jag tror att det är vår politik som gör att de problemen blir än djupare. Jag kan säga en gång till, det blir tredje gången, att den som har grava al- koholproblem fäller inga tårar över om Systembola- get håller öppet till kl. 19 vissa kvällar eller om det är stängt eller öppet på lördagarna. Han eller hon till- fredsställer sitt behov på en marknad som Ulla-Britt Hagström måste veta finns utanför detta hus. Jag menar att det är den politik som vi bedriver här som har tvingat många människor till bensin- mackar, till smuggelsprit, till svartsprit. Vi måste alltså ändra på den politiken. Det finns ingenting som är fullkomligt, men jag tror att politiken fungerar hyggligt utanför Sverige, därför bör vi i alla fall anamma de regler som är bra i de länderna. Vi ska inte lägga blåkopia på allting, men jag tror att vi har mycket att lära av praktiskt fungerande alkoholpolitik ute i Europa.
Anf. 80 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re- plik: Fru talman! Om Sten Andersson och andra inte fäller tårar vet jag att Rikspolisstyrelsen gör det, för man har klart påtalat att våldet kommer att öka vid lördagsöppet. Jag skulle också vilja se hur det går ute i kommu- nerna. Som det är nu var det bara 62 av landets 288 kommuner som förra året fick besök av länsstyrelsen för tillsyn vad gäller alkoholverksamheten i kommu- nen. 4 av landets 21 länsstyrelser gjorde inte ett enda besök i någon kommun förra året. Det kommer alltså att bli mycket ytterligare arbete för de instanser som inte ens nu har bemödat sig om att göra särskilt mycket.
Anf. 81 STEN ANDERSSON (m) replik: Fru talman! Den inre brottsligheten i storstäderna i dag, ungdomsrånen, tror jag inte har ett smack med alkohol att göra. Det andra som Ulla-Britt Hagström tog upp visar att det faktiskt är något fel på vår alkoholpolitik. Om vi beslutar om en politik där vissa organ ska vara tillsynsmyndigheter och de inte har resurser att se till att lagstiftningen efterlevs, måste ni ju se till att det kommer sådana resurser, framför allt måste ni plocka fram ekonomiska möjligheter för det. Att ha en stor kontrollapparat som bara fungerar i teorin kan inte vara en politik som man kan skriva hem om och kän- na sig nöjd med.
Anf. 82 FANNY RIZELL (kd): Fru talman! Jag har inga yrkanden, och jag kom- mer inte att kommentera våra motioner i ämnet. Vår representant i socialutskottet har med förtroende den uppgiften. I propositionen slår regeringen fast att våra vikti- gaste alkoholpolitiska medel för att begränsa total- konsumtionen, och därmed skadorna, är tillgänglighet och prispolitik. Det står också att det är viktigt att vi bibehåller dessa instrument, men att vi även bör söka nya metoder för det förebyggande arbetet. Jag är glad över att det står där. I propositionen understryker regeringen också att sociala hänsyn sedan länge har präglat vår alkohol- politik och att skyddet för ungdomen går som en röd tråd genom vår alkoholpolitik. Visst kan man i vissa avseenden glädjas över det som står i propositionen, kanske i ännu högre grad över det som står i socialutskottets betänkande. Där finns många vackra ord, fina formuleringar om vita zoner, om vikten av kontroll av folkölsförsäljning, om vikten av ålderskontroll och kontroll vid försälj- ning över huvud taget. Man har i utskottet inte tillde- lat det oberoende alkoholsamarbetet den roll som regeringen tänkt sig, vilket gläder mig. Men vi kristdemokrater, och många med oss, även socialdemokrater, har i många år pekat på vikten av ålderskontroll och på den stora försäljningen till ung- domar, eller barn, som sker utan att det har funnits några radikala insatser från regeringen sida; trots att skyddet för ungdomen går som en röd tråd genom hela vår alkoholpolitik, trots talet om vita zoner. Det är jag besviken över. I dag skaffar sig barn redan på mellanstadiet erfa- renheter av alkohol. För många blir det inledningen till ett missbruk. Det har inte saknats varningssigna- ler. Därför hade jag önskat få se fler konkreta förslag på hur vi ska rädda våra barn och unga och med det också få en bättre situation när de åldras. Färre kom- mer att fastna i missbruk. På tal om vita zoner undrar jag hur regeringen har tänkt sig att nollvisionen i trafiken ska kunna uppnås om alkoholpåverkade bilförare är så frekventa som i dag. Måste inte något radikalt göras på den fronten? Det finns inga radikala förslag presenterade. Fru talman! I dag är var tredje alkoholist en kvin- na. Flickor berusar sig i lika hög utsträckning som pojkar och av samma skäl, för att ha roligt, för att våga mer och för att testa gränser. Men flickor blir berusade av mindre kvantiteter än pojkarna. I det perspektivet är flickornas konsumtion inte så låg som den kan förefalla. Kvinnor som grupp dricker mer än tidigare. Men det finns ett litet glädjeämne. Det är fler kvinnor som inte dricker alls. Kanske är det till kvinnorna vi får ställa vårt hopp. Det perspektivet att unga kvinnor inom en framtid kan vara gravida är också ett skäl att se med allvar på flickornas nya dryckesvanor, att öka insatserna för att göra denna zon vitare och inte förledas att tro att den insikt och information som finns är tillräcklig, inte så länge det föds ett hundratal gravt alkoholskadade barn varje år. Man minskar inte konsumtionen genom att lör- dagsöppna på Systemet. Redan nu har försäljningen på Systemet ökat. Vi vet att stora mängder smugglas in, och vi vet att hembränningen utgör en icke för- sumbar kvantitet. Det har skrivits väldigt mycket om insatser för att minska mängden svartsprit. Ibland kan man av det resonemanget tro att det är en skattefråga, att rege- ringen vill ha in skatterna och att branschen ser sig snuvad på försäljningen. Den största vinsten vi kan göra, socialt och ekonomiskt, är den vi får om vi minskar konsumtionen. Det här är faktiskt en fråga om brottsbekämpning. Därför är det självklart att tull och polis behöver mer pengar och kanske andra direktiv. Vi har påpekat det i många år, inte minst inför inträdet i EU förstod vi att tullen inte kunde monteras ned på det sätt som då gjordes. Med svartsprit menas i dag, har jag förstått, smuggelsprit och hembränt. Men den alkohol som säljs olagligt till ungdomar under 18 år är lika svart oavsett om den kommer från Systemet eller är hem- bränd. Den är lika farlig, och den är olaglig. Det vore på sin plats att mer idogt peka på detta faktum för föräldrar, för kompisar, för affärsidkare och för re- staurangägare, ja, över huvud taget för alla vuxna. Jag vet inte hur detta ska ske i detalj, men vi måste skapa en seriösare attityd till alkoholen. Den är ett gift. Att den behandlas som den gör i dag är egentligen en gåta. Om jag skulle lämna narkotiska läkemedel så att barn kan komma åt dem, så att de kan bli medvetslösa av att ha käkat dem, skulle jag förmodligen åtalas. Det händer varje vecka i Sverige att barn, hemma eller någon annanstans, har kommit över alkohol och druckit sig berusade till medvetslös- het. Vad ska barnen tro när vuxna glorifierar alkohol, när det är ett måste med alkoholdrycker i många sammanhang, när allt roligt för vuxna förknippas med alkohol? I svensk lag är barnen barn upp till 18 års ålder. När lördagsöppet debatteras som om det gällde att få tag på livets nödtorft, sprids attityden att alko- hol är jätteviktigt. Vilka signaler ger vi? Den frågan är kanske viktigare än hur vi ändrar lagar och förord- ningar. Lördagsöppet, längre öppethållande och fler för- säljningsställen har presenterats som ett sätt att ge bättre service till befolkningen. Det blir det förvisso till en ganska stor grupp. En annan liten, men utsatt, grupp förlorar i stället den service som riksdagen beslutade om 1982, dvs. kvinnor och barn som känt alkoholens gissel in på bara skinnet. Jag hoppas för- stås att våldet mot kvinnor och barn inte ska öka med detta förslag. Men det är cyniskt att en utsatt grupp ska utsättas för ett försök. En tonårsmamma gjorde klart för mig att hon till- hörde en annan grupp som skulle behöva bättre ser- vice. "Vad ska jag göra för att klara min son från hans ölförälskelse?" Jag har som skolsköterska sett hur vissa unga blir helt förälskade i ölet. Det är en tuff kamp för föräldrar att klara detta. Jag efterlyser ser- vice till denna mamma och alla andra tonårsföräldrar. Jag vet egentligen inte hur denna service ska se ut. Jag antar att det är viktigare att skapa en annan attityd till alkohol. Tillgängligheten för unga ska minskas. Vi som föräldrar och vuxna ska våga sätta gränser. För den socialminister som ser i stort sett en fem- tedel av årets resurser gå till alkoholrelaterade sjuk- domstillstånd och skador borde det vara angeläget med en omprioritering. Det ska vara större insatser för att minska konsumtionen eftersom skadorna står i relation till dem. Om allt tyder på att kostnaderna för alkoholen uppgår till 90-100 miljarder, borde också finansministern ha ett intresse av att skruva igen kra- nen. Men det är inte de ekonomiska aspekterna som är viktiga, det är de sociala aspekterna. Herr talman! Jag är mycket glad över att social- ministern och regeringen kommer att kämpa för att Sverige ska få behålla sitt undantag från EU:s inför- selregel. Efterhand som medvetenheten om alkoho- lens skadeverkningar ökar hos våra medlemsländer kan behovet av förändringar bli större hos dem än hos oss. I går kväll hörde jag att Portugal - landet med den största alkoholkonsumtionen i EU - har beslutat att minska sin konsumtion från 12 till 10 liter per person. Vi tycker väl inte att vi är där, men som Sten Andersson sade är det möjligt att vår konsumtion är betydligt högre än vad vi tror. I Danmark och Frankrike erkänner man sina pro- blem, och man försöker att ändra på många saker. Vi talar ofta om att EU och globaliseringen påverkar oss. Men vi får inte underskatta våra egna möjligheter att påverka. Herr talman! Sten Andersson talade om nykter- hetsrörelsen. Jag har inte varit med i nykterhetsrörel- sen så länge. Men jag är imponerad av de människor jag har mött där. Jag är otroligt imponerad av ungdo- mar som har kunskap och engagemang. De gör verk- ligen en mycket fin insats. Det skulle vara viktigt om vi från samhällets sida bättre tog till vara de kunska- per och möjligheter som finns. Jag är imponerad!
Anf. 83 STURE ARNESSON (v): Herr talman! Jag kan inte undgå att kommentera Sten Andersson. Som vanligt motsäger Sten Anders- son sig själv. Han säger att han företräder folket. Vissa riksdagsledamöter tar sig in i riksdagen genom att flörta med nykterhetsrörelsen. I samma veva säger han att det knappt finns några medlemmar kvar i nykterhetsrörelsen. Detta går för mig inte ihop. Vi har den senaste tiden här i kammaren upp- märksammat FN:s barnkonvention på flera sätt. Anne Hölmebakk, vänsterpartist i Kristinehamn, var den första i Sverige som i sin kommun motionerade om att alla beslut i kommunfullmäktige först skulle ge- nomgå en granskning där man skulle pröva att det man ville besluta om inte bryter mot barnkonventio- nen. I många kommuner har därefter vänsterpartister, och många andra, med barnens bästa för ögonen väckt liknande motioner. Det förslag om nya experi- ment med lördagsöppet på Systemet - som kanske en majoritet i Sveriges riksdag kommer att stå bakom - skulle inte klara en sådan granskning. Det är de många barnen och kvinnorna i alkoholisthemmen som är förlorarna. Utvärderingen av lördagsstäng- ningen i början av 80-talet är mycket entydig. Vi behöver inga fler sådana experiment. Mängden smuggelsprit och hembränt har ökat kraftigt. Moderaternas recept är att sänka priserna och öka tillgängligheten. Jag tror inte på det receptet. Som relativt ung lärare såg jag följderna när mellanölet fanns tillgängligt för ungdomar i livsmedelsaffärerna. Många av ungdomarna fastnade tidigt i ett alkoholbe- roende med hemska följder framför allt för dem själ- va och deras anhöriga men också medförande stora kostnader för samhället. Det går att möta detta på annat sätt. I hela Värm- land har närpolisen angripit problemet med hembränt på ett bra sätt. Genom att koncentrera resurserna på att kontrollera misstänkta som langar till ungdomar har man nått mycket goda resultat. Slutligen, herr talman, vill jag ge en tankeställare till dem som förespråkar en EU-harmonisering. Vid en hearing häromdagen om flygsäkerhet i trafikut- skottet var branschfolket, flygkaptener och andra, rörande eniga om att vi kommer att tvingas att anpas- sa oss efter europeiska regler vad gäller flygbesätt- ningarnas nykterhet. Den nolltolerans som nordiska flygbolag tillämpar ska vi troligen tvingas ge upp. Det visar att det finns stora skillnader i attityd till alkoholen mellan Sverige och stora delar av Europa. Jag tycker att vi ska värna vår traditionella alko- holpolitik, inte minst för barnens skull.
Anf. 84 NILS-ERIK SÖDERQVIST (s): Herr talman! Det är två ting jag vill ta upp i dag. Det ena handlar om solidaritet, och det finns här. Det andra handlar om verktyget för att åstadkomma det vi pratar om här. Det är för mig alldeles klart att dagens debatt är precis likadan som den alltid har varit när vi pratar alkoholpolitik i den svenska riksdagen. Det är mycket tydligt att i diskussionen om solidaritet finns det en avgrundsdjup skillnad mellan Moderaterna, med sin traditionella högerpolitik, och den övriga kammaren. Det må vara skönt att konstatera att de ställningarna kvarstår. Det är tydligt att de fortfarande bär. I det här sammanhanget vill jag ha sagt att betän- kandet i sina huvuddrag följer det som omfattas av solidariteten. Det bär fortfarande. När vi pratar om solidaritet pratar vi om omtanke, omsorg och ansvar. De tre sakerna är för mig alldeles tydliga när vi gör det. När vi sedan tittar på de verk- tyg som vi använder tycker jag också, om vi ser både historiskt och hur vi hanterar det i dag, att vi i allt väsentligt använder rätt verktyg för att utmejsla och göra rätt saker. Vi har rätt hammare och rätt såg och allt detta. Men jag måste säga att jag är mycket förvånad, när vi nu hittar ett mystiskt verktyg i verktygslådan som heter Öppna Systembolaget på lördagarna. Vad är detta? Var finns det folkliga ropet på att öppna Systembolaget på lördagarna? Var finns den stora debatten ute hos allmänheten där man kräver detta? Var finns det bristande självförtroendet hos System- bolaget, eller hos oss, som säger att Systembolaget inte hävdar sig i att vara ett bra instrument med god service åt allmänheten? Detta finns ju inte. Tvärtom hör vi när vi reser ut i Europa eller ut i världen att man säger: Titta på Sverige, vilket fantas- tiskt sortiment de har och vilken fantastisk service de har på Systembolaget! I min hemkommun finns det t.o.m. snabbkassor på Systembolaget, och det är inga köer. Folk klagar inte. Hemma i Vänersborg klagar ingen på insändarsidorna över att det inte är någon service på Systembolaget. Nej, vi kan räta på ryggarna och vara stolta över att vi har ett bra systembolag och att vi kan hävda den rollen. Men se till att i stället plocka fram de gamla goda verktygen i verktygslådan, som gör att det blir en trovärdighet i den svenska alkoholpolitiken! Jag tycker också att merparten av betänkandet och de frågor som vi diskuterar i kammaren ofta är trovärdi- ga. Vi tar solidariskt ansvar för den grupp som, precis som vi, är begåvad och intelligent, har talanger och är stark, men som har ett bekymmer, nämligen att inte kunna leva upp till den kultur som finns med alkoho- len och använda den på det sätt som är accepterat i samhället. I solidaritet med dem må vi tänka oss för. Vi ska inte ge oss ut på ett gungfly av osäkerhet i terrängen, där vi inte vet vad som händer. Rinaldo Karlsson sade i debatten i dag att han är bekymrad över hur vi ska klara av att följa upp detta. Det var mycket klokt och mycket bra sagt. Varför ska vi göra detta nu? Det är ingen som ropar på det.
Anf. 85 NALIN PEKGUL (s): Herr talman! Den svenska alkoholpolitiken har varit framgångsrik fram till i dag, åtminstone om vi jämför med andra länder. Sverige har lägre alkohol- relaterad dödlighet, och även försäljningen av alkohol är lägre än i andra europeiska länder. Trots det s.k. mörkertalet - hembränning, smuggling och legal införsel - som sannolikt är högre i Sverige än i fler- talet andra europeiska länder, kommer vi fortfarande längst ned i statistiken över alkoholkonsumtionen i Europa. I Sverige har vi också kommit långt när det gäller att trafiken, kvinnors graviditeter och arbetsti- den ska vara helt alkoholfria. När motbokssystemet avskaffades 1955 ökade spritförsäljningen markant och blev ett hälsoproblem. För att bromsa denna utveckling infördes ett kraftigt skattepåslag. Genom ökade priser lyckades man pres- sa ned konsumtionen till 5,14 liter ren alkohol per invånare och år. Sverige tillhör de få länder som har hög skatt på alkohol. Forskningen under senare decennier visar att ju högre alkoholpriserna är, desto mindre blir konsum- tionen. Men de som är emot höga skatter på alkohol hävdar att den svenska alkoholpolitiken har lett till att spritdrycker, vin och starköl införs illegalt samt till stor hembränning. Målet att minska den totala kon- sumtionen skulle därför gå förlorat om skattetrycket är för högt. Emellertid finns det de som hävdar att den ore- gistrerade konsumtionen knappast helt kan ha upp- vägt minskningen av den registrerade försäljningen. Om den gjorde det skulle alkoholskadorna, enligt alkoholforskningen, inte ha minskat i den takt som skett i samband med att den registrerade konsumtio- nen har minskat. Men att alkoholskadorna har mins- kat säger egentligen främst någonting om alko- holkomsumtionen bland dem som är väl inne i och på väg att passera medelåldern och hunnit dra på sig alkoholskador. Mitt intryck är att det bland yngre människor dricks mycket mer än för några tiotal år sedan. Om mina iakttagelser stämmer kommer vi att få se alkoholskadorna bli fler om några år igen. I dag finns det stora skillnader i den offentliga och den privata synen på alkohol. Samtidigt som den offentliga normen säger att alkohol endast ska före- komma i måttliga mängder vid festliga tillfällen på kvällstid, vara helt bannlyst för ungdomar under 18 år och att det ska vara accepterat och respekterat att inte dricka alls, är verkligheten den att det i många kretsar så fort det ska vara lite trevligt förekommer alkohol. Ofta ifrågasätts det om man över huvud taget kan ha trevligt utan alkohol. Många som inte ställer upp på förklaringen till att normerna ser ut som de gör lever därför med en dub- belmoral när det gäller synen på alkohol. Det finns alltför många hederliga, skötsamma människor som i sällskapslivet dricker ansenliga mängder alkohol och som inte stöder de höga skatterna och den begränsade tillgängligheten till alkohol för att den politiken ska vara hållbar länge till. Restriktionerna hindrar knap- past dessa människor att dricka alkohol utan blir främst ett irritationsmoment. Den enda framkomliga väg som jag ser att minska alkoholkonsumtionen i de grupper som trots drickan- de klarar familj och arbete och främst skadar sig själva är att öka medvetenheten om alkoholskadorna. Därigenom kunde vi kanske även vinna stöd för den restriktiva alkoholpolitiken. Vad jag efterlyser är alltså saklig information om alkoholens skadeverkningar som når fram genom informationsbruset och en sansad diskussion om våra dryckesvanor.
Överläggningen var härmed avslutad. Beslut
SoU4 Vissa alkoholfrågor Mom. 1 (inriktningen av alkoholpolitiken) 1. utskottet 2. res. 1 (m) Votering: 154 för utskottet 68 för res. 1 50 avstod 77 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 100 s, 34 v, 1 kd, 2 c, 7 fp, 10 mp För res. 1: 68 m Avstod: 4 s, 1 m, 34 kd, 9 c, 2 fp Frånvarande: 27 s, 13 m, 9 v, 7 kd, 7 c, 8 fp, 6 mp Ingrid Näslund (kd) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.
Mom. 2 (alkoholförebyggande åtgärder) 1. utskottet 2. res. 4 (kd) Votering: 217 för utskottet 45 för res. 4 13 avstod 74 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 104 s, 69 m, 34 v, 9 fp, 1 mp För res. 4: 35 kd, 1 fp, 9 mp Avstod: 11 c, 2 mp Frånvarande: 27 s, 13 m, 9 v, 7 kd, 7 c, 7 fp, 4 mp Yvonne Ruwaida (mp) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.
Mom. 3 (forskning) 1. utskottet 2. res. 7 (kd, c, mp) Votering: 206 för utskottet 59 för res. 7 9 avstod 75 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 103 s, 69 m, 34 v För res. 7: 35 kd, 11 c, 1 fp, 12 mp Avstod: 9 fp Frånvarande: 28 s, 13 m, 9 v, 7 kd, 7 c, 7 fp, 4 mp
Mom. 4 (yrkesmässig partihandel m.m.) 1. utskottet 2. res. 10 (c) 3. res. 11 (fp) Förberedande votering: 11 för res. 10 10 för res. 11 253 avstod 75 frånvarande Kammaren biträdde res. 10. Huvudvotering: 207 för utskottet 11 för res. 10 57 avstod 74 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 104 s, 68 m, 34 v, 1 kd För res. 10: 11 c Avstod: 1 m, 34 kd, 10 fp, 12 mp Frånvarande: 27 s, 13 m, 9 v, 7 kd, 7 c, 7 fp, 4 mp
Mom. 12 (utlämningsställe) 1. utskottet 2. res. 17 (v, kd, fp, mp) Votering: 184 för utskottet 91 för res. 17 74 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 104 s, 69 m, 11 c För res. 17: 34 v, 35 kd, 10 fp, 12 mp Frånvarande: 27 s, 13 m, 9 v, 7 kd, 7 c, 7 fp, 4 mp
Mom. 24 (en begränsad försöksverksamhet med lör- dagsöppet) 1. utskottet 2. res. 30 (v, kd, c, mp) Votering: 167 för utskottet 100 för res. 30 8 avstod 74 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 95 s, 69 m, 1 v, 2 fp För res. 30: 7 s, 33 v, 35 kd, 11 c, 2 fp, 12 mp Avstod: 2 s, 6 fp Frånvarande: 27 s, 13 m, 9 v, 7 kd, 7 c, 7 fp, 4 mp Lars Leijonborg (fp) anmälde att han avsett att avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.
Mom. 40 (försäljning av folköl) 1. utskottet 2. res. 48 (mp) Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama- tion.
Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan. Beslut om uppskjuten votering
På förslag av förste vice talmannen medgav kam- maren att återstående ärende på dagens föredrag- ningslista fick avgöras vid arbetsplenum onsdagen den 24 november.
3 § Genetisk integritet
Föredrogs socialutskottets betänkande 1999/2000:SoU5 Genetisk integritet (skr. 1998/99:136)
Kammaren biföll talmannens hemställan om att ärendet fick avgöras efter endast en bordläggning.
Anf. 86 KERSTIN HEINEMANN (fp): Herr talman! Folkpartiet har under en följd av år både genom motioner till riksdagen och i riksdagsde- batter aktualiserat två frågor som hänger samman, nämligen hanteringen av medicinska test, vilka in- rymmer såväl genetiska test som drogtest, samt hante- ringen av de s.k. biobankerna. Vi har framhållit att dessa frågor inrymmer svåra etiska ställningstaganden och att de därför bör bli föremål för en parlamentarisk utredning. Nu anger regeringen att den har för avsikt att tillsätta en parla- mentarisk kommitté med uppdrag att lägga fram förslag till hur det på alla samhällsområden ska kunna garanteras att någon diskriminering på grund av det genetiska arvet inte sker. Eftersom det här är ett gammalt krav från Folkpartiet välkomnar vi det för- slaget. Med anledning av skrivelsens övriga förslag har vi efter utskottsbehandlingen endast ett yrkande kvar från vår motion. De andra har blivit tillgodosedda i betänkandet. Vi anser att regeringen i skrivelsen bor- de ha föreslagit ett förbud för arbetsgivare att kräva eller använda genetiska analyser i samband med an- ställning i arbetslivet i avvaktan på den parlamenta- riska kommitténs utredning. Skälet för detta är att utvecklingen av farmakogenetiken nu går mycket snabbt. Den innebär att man kartlägger genetiska markörer som ger oss kunskap om hur olika individer bryter ned läkemedel. Den informationen kan innebä- ra stora möjligheter att figursy läkemedel för patien- ter med bättre effekt och minskad risk för biverkning- ar som resultat. Men den kunskapen kan sannolikt även användas för att göra genetiska analyser av vilka individer som löper hälsorisker i vissa arbetsmiljöer alternativt kan anpassas till desamma. Den informa- tionen är mycket integritetskänslig och får inte kom- ma i orätta händer. Därför har vi, herr talman, före- slagit att det här borde vara förbjudet tills den här utredningen är klar. Jag ber att få yrka bifall till min reservation i be- tänkandet.
Anf. 87 INGRID BURMAN (v): Herr talman! Vänsterpartiet har också tidigare motionerat när det gäller just frågor om genetisk integritet. När den här skrivelsen kom från regeringen välkomnade också vi den. Det är väldigt viktigt att kartlägga och lagstifta kring det här området. Det är också ett komplext område. Därför tycker vi att förslaget om en parla- mentarisk utredning är bra. Vi tyckte att man hade glömt bort en detalj. Det handlar om hur man använder fosterdiagnostik. Skri- velsen handlar mycket om individers rätt. Vi har behandlat skrivelsen i utskottet och vidgat uppdraget när det gäller den här utredningen. Därmed har också Vänsterpartiets krav i motionen tillgodosetts, liksom en rad andra motioner. Det tycker jag är bra. På det här området behöver man verkligen ha den här hel- täckande utredningen. Det finns absolut ett behov av lagstiftning samti- digt som det är mycket att ta hänsyn till. Vi vet alla att dessa nya upptäckter ur medicinsk synpunkt kan leda oss långt framåt på ett positivt sätt samtidigt som det finns en kollision just med individers integritet. Med detta vill jag säga att jag har en viss sympati för Folkpartiets och Kerstin Heinemanns motion i det här ämnet. Vi i Vänsterpartiet har funderat ganska myck- et på detta, eftersom vi tidigare har lagt fram motio- ner i samma riktning inom det arbetsmarknadspolitis- ka området. Men det pågår en utredning. Man har alltså kallat en särskild utredare för att se över beho- vet av lagstiftning eller andra åtgärder för att skyddet av den enskildes personliga integritet i arbetslivet ska stärkas. Om utskottet skulle ha ställt sig bakom ett tillkän- nagivande om att regeringen skulle återkomma med ett lagförslag när det gäller det här förbudet, som i sig säkert är motiverat, vet inte jag vilken tidsaspekt jag jobbar med. Arbetet är redan i gång. Med all respekt och sympati för det berättigade kravet vill jag ställa mig bakom utskottsmajoriteten, eftersom det här nödvändiga arbetet faktiskt är på gång. Med detta, herr talman, vill jag enbart säga att det är ett bra betänkande. Conny Öhman kommer för utskottsmajoritetens räkning att yrka bifall till hem- ställan i det. Tack!
Anf. 88 CONNY ÖHMAN (s): Herr talman! Allt oftare kan vi i medierna ta del av rapporter om nya kunskaper om sjukdomar och sjukdomars orsaker. Mycket ofta är den nya kunska- pen baserad på genteknologisk och biomedicinsk forskning. Ändå tror jag att vi i dag bara står i början av en utveckling där dessa nya tekniker kommer att leda till en mängd ny kunskap. Det här är en utveckling som har två sidor. För min del är det självklart att bejaka en utveckling som, rätt använd, kan ge möjlighet till bättre diagnostik och i framtiden kanske även möjligheter till terapi. Men lika klart innebär denna utveckling stora pro- blem och många risker. Mer kunskap om patienter samlas, och nya möjligheter att använda denna kun- skap introduceras. Jag vill därför välkomna att rege- ringen givit Socialstyrelsen i uppdrag att se över regelsystemet kring s.k. biobanker. Det är viktigt att ha ett klart regelsystem på detta område. Vi vet ju att kommersiella krafter är mycket intresserade av få kontroll över detta material. I regeringens skrivelse redogörs för det avtal som träffats med försäkringsbranschen. Jag delar uppfatt- ningen att skyddet för den genetiska integriteten stärks med detta avtal. Samtidigt vet vi att det finns ytterligare ett antal viktiga frågor som måste hanteras innan vi kan säga att vi har ett tillfredsställande regel- system på detta område. Utskottet tycker därför att det är bra att regeringen i skrivelsen till riksdagen annonserar att man har för avsikt att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att lägga fram ett samlat förslag. Utskottet anser att kommitténs uppdrag ska bli så heltäckande som möjligt. Det är många svåra överväganden och avvägningar som måste ske i syfte att värna sekretess och integritet. Alla dessa överväganden bör ske i ett sammanhang. Utskottet är enigt utom på en punkt, vilket har framgått av de tidigare inläggen. Folkpartiet har ett yrkande som gäller integritet och sekretess kopplat till arbetslivet. På den punkten kan jag instämma i det som Ingrid Burman sade tidigare: Jag är övertygad om att i ett läge då en särskild utredare kommer att jobba med de här frågorna bör även denna fråga han- teras i sitt rätta sammanhang. Jag är också övertygad om att när förslagen från utredaren så småningom kommer vinner både debatten och beslutet i den här frågan på att vi faktiskt ser frågorna kring integritet, sekretess och arbetsliv i ett och samma sammanhang. Herr talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i utskottets betänkande och avslag på reservationen.
Anf. 89 LEIF CARLSON (m): Herr talman! Det här är egentligen en av de verk- ligt stora frågorna inför framtiden och något som vi i riksdagen säkert kommer att få fördjupa oss i många gånger. Den medicinska genetiken har ju på ett par årtionden förändrats från något synnerligen teoretiskt med ringa intresse för medicinsk verksamhet i övrigt till ett centralt område för all biologisk forskning. Redan har mycket spektakulära framsteg i klinisk vård skett. Forskningen går verkligen på högvarv, och de framtida möjligheterna synes stora - egentligen fullständigt häpnadsväckande. Men lika stora är de etiska problem som tornar upp sig när man ska handskas med livets innersta kärna. Det kan visa sig att vi i viss mening öppnar Pandoras ask. Regeringen föreslår nu i en skrivelse att en parla- mentarisk kommitté ska tillsättas för att på alla sam- hällsområden lägga fram förslag som garanterar att någon diskriminering på grund av det genetiska arvet inte sker. Det är bra, men vi tycker inte att det är tillräckligt. Därför, herr talman, har vi motionerat om att man skulle ta ett tydligt helhetsgrepp över hela komplexet - etik, integritet, risker och möjligheter. Var sätter individens rätt till integritet gränser? Hur, när, var och av vem får kunskapen användas? Hur får den spridas i forskning, i offentlig sektor och i det privata näringslivet? Nu har utskottet i betänkandet tillmötesgått vår önskan om att poängtera att kommitténs uppdrag måste ses så heltäckande som möjligt och täcka in alla de här fälten. Jag finner därför ingen anledning, herr talman, att yrka annat än bifall till utskottets förslag.
Anf. 90 KENNETH JOHANSSON (c): Herr talman! Utvecklingen av biotekniken går snabbt. Nya möjligheter för tillämpning öppnar sig. Bioteknikens hantering måste ges tydliga ramar. Frågor som rör genetisk integritet har varit föremål för utredningar sedan 1984, då Genetikkommittén tog upp sekretessfrågorna. Den enda lagstiftning som finns inom hälso- och sjukvården infördes med an- ledning av propositionen Användning av genteknik på människa. Den socialdemokratiska regeringen lyfte ut frågan om genetisk integritet ur den pågående parlamenta- riska utredningen om biotekniken. Korttidsutredning- arna har inte resulterat i några förslag till riksdagen. Centerpartiet är självfallet inte tillfreds med att vikti- ga beslut ej kommit till stånd, men i nuläget får vi ändå uttrycka viss tillfredsställelse över att vår mo- tion ska belysas i kommittéarbetet. Som framgår av Centerpartiets och mitt särskilda yttrande i betänkan- det är det utomordentligt angeläget att kommitténs arbete snarast resulterar i lagförslag. I vår motion ger vi argument till varför det är så viktigt att ramarna anges för hur den genetiska infor- mationen får hanteras. Centerpartiet anser att den enskilda människan äger informationen. Vi anser att lagstiftningen bör utformas så att det enligt huvudre- geln blir förbjudet att efterfråga genetisk information. Det går att jämföra, tycker vi, med meddelarskyddet, där uppgiftslämnaren är skyddad och det är förbjudet att efterfråga källan. Centerpartiets uppfattning är att ett liknande förslag bör utformas till skydd för den genetiska integriteten. Jag och Centerpartiet ställer oss bakom hemstäl- lan i betänkandet.
Anf. 91 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd): Herr talman! Vi kristdemokrater har under lång tid målmedvetet arbetat med frågor som rör medi- cinsk etik och genetisk integritet. Vi ser det nu som ett stort framsteg att regeringen tillkallar en parla- mentarisk kommitté för att grundligt belysa medi- cinsk-etiska frågor i ett helhetsperspektiv. Det hand- lar om genteknik, fosterdiagnostik i livets tjänst, genetiska test, genetisk integritet och sekretess, gente- rapi på somatiska celler - som inte har samma pro- blematik som genterapi på könsceller -, transplanta- tioner, organdonationsregister, kloning på mänskliga embryon osv. Regeringen avser att i direktiven till kommittén begära förslag inom alla samhällsområden för garan- tier mot diskriminering på grund av det genetiska arvet. Kristdemokraterna ser detta som respekt för vårt långsiktiga arbete och medverkar gärna i det fortsatta arbetet. Utredningen som pågår om lagstift- ning gör också att kristdemokraterna har kunnat ställa sig bakom förslaget, och vi yrkar bifall till detsamma. Herr talman! Min egen motion lyfter fram frågan om vetenskapens arbete för att kartlägga människans gener. Detta är, som mycket annat på kunskapens träd, på gott och ont. Det är på gott genom att gene- tiska sjukdomar kartläggs. T.ex. kan den ärftliga formen av bröstcancer identifieras. Det är på ont genom att multinationella företag bedriver köpenskap med människans gener. Biobanker i Sverige, Norge och Danmark har väckt speciellt intresse på grund av ländernas långa tradition av offentliga register. Här behöver vi en skärpt lagstiftning. Landstingsförbundet har rekommenderat sjukvår- den att vänta in Socialstyrelsens förslag, som ska redovisas den 1 maj nästa år. Vi ser med spänning blandad med oro fram emot denna redovisning av användningen av humanbiologiskt material från bio- banker. Eftersom gentekniken är en informationsteknik kan ett centralt lager av medborgarnas blodprover betraktas som en informationsdatabas med enskilda människors oerhört personliga uppgifter. Detta är ett intrikat sekretessproblem som verkligen behöver genomlysas av den parlamentariska kommittén. Det vore förskräckligt om jag skulle analyseras efter min DNA-bild vid anställning, löneförhandlingar eller tecknande av försäkringar. Det är rimligt och nöd- vändigt att lagstifta om varje individs rätt till genetisk integritet.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 24 november.)
4 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades Proposition 1999/2000:23 Redovisning och aktiekapital i euro
Motioner med anledning av skr. 1999/2000:21 Redogörelse för en överenskommelse mellan staten och landsting- en om ersättningar till hälso- och sjukvården för år 2000 1999/2000:So18 av Chris Heister m.fl. (m) 1999/2000:So19 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
Konstitutionsutskottets betänkanden 1999/2000:KU4 Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas för- fattningsskyddande verksamhet 1999/2000:KU5 Staten och trossamfunden - stöd, medverkan inom totalförsvaret, m.m.
Finansutskottets betänkanden 1999/2000:FiU7 Ändrade regler för revisorer i spar- banker och medlemsbanker, m.m. 1999/2000:FiU8 Femprocentsregeln för försäkrings- företag och banker 1999/2000:FiU9 Yrkesregister m.m.
Justitieutskottets betänkande 1999/2000:JuU2 Särskild företrädare för barn
Lagutskottets betänkande 1999/2000:LU2 Ny bokföringslag m.m.
5 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 19 november
1999/2000:100 av Amanda Agestav (kd) till social- minister Lars Engqvist Drogen GHB 1999/2000:101 av Margareta Cederfelt (m) till fi- nansminister Bosse Ringholm Konkurrensneutralitet mellan offentlig och privat tandvård 1999/2000:102 av Viola Furubjelke (s) till utrikesmi- nister Anna Lindh Utvidgning av EU 1999/2000:103 av Ola Karlsson (m) till näringsmi- nister Björn Rosengren Kärnkraftsavvecklingen 1999/2000:104 av Ola Karlsson (m) till näringsmi- nister Björn Rosengren Elförsörjningen i södra Sverige 1999/2000:105 av Åke Sandström (c) till näringsmi- nister Björn Rosengren Leaderprogrammet
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 23 november.
6 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar framställts
den 18 november
1999/2000:235 av Murad Artin (v) till utrikesminister Anna Lindh Barnsoldater i Guds Motståndsarmé 1999/2000:236 av andre vice talman Eva Zetterberg (v) till utrikesminister Anna Lindh Oljeprojekt i Tchad och Kamerun 1999/2000:237 av Dan Kihlström (kd) till näringsmi- nister Björn Rosengren Utvecklingsprogram till Hagfors och Munkfors kommuner 1999/2000:238 av Mikael Oscarsson (kd) till statsrå- det Mona Sahlin Förenklade regler för småföretag 1999/2000:239 av Yvonne Andersson (kd) till kultur- minister Marita Ulvskog Vadstena-Akademien 1999/2000:240 av Johnny Gylling (kd) till miljömi- nister Kjell Larsson Fordonskontroll 1999/2000:241 av tredje vice talman Rose-Marie Frebran (kd) till statsrådet Ingela Thalén Sjukförsäkring 1999/2000:242 av Inger Strömbom (kd) till miljömi- nister Kjell Larsson Skydd av värdefull skogsmark 1999/2000:243 av Inger Strömbom (kd) till närings- minister Björn Rosengren Sveaskog AB
den 19 november
1999/2000:244 av Anita Johansson (s) till miljömi- nister Kjell Larsson Producentansvaret 1999/2000:245 av Inger Strömbom (kd) till närings- minister Björn Rosengren Hänsyn till skogsbruk i samband med gemenskapsbe- slut 1999/2000:246 av Kjell Eldensjö (kd) till justitiemi- nister Laila Freivalds Orter och högskolor för polisutbildning 1999/2000:247 av Helena Bargholtz (fp) till statsrå- det Maj-Inger Klingvall Förenklade villkor för flyktingar 1999/2000:248 av Dan Ericsson (kd) till miljöminis- ter Kjell Larsson Kalkningsinsatserna inför år 2000 1999/2000:249 av Maggi Mikaelsson (v) till jord- bruksminister Margareta Winberg Avvittringens genomförande och konsekvenser
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda- gens snabbprotokoll tisdagen den 23 november.
7 § Anmälan om skriftliga svar på frågor
Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in- kommit
den 19 november
1999/2000:187 av Carina Hägg (s) till statsrådet Maj-Inger Klingvall Biståndets möte med afrikanska religioner 1999/2000:197 av Margareta Viklund (kd) till stats- rådet Maj-Inger Klingvall Kvinnors situation
Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 23 november.
8 § Kammaren åtskildes kl. 13.50.
Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 2 § anf. 38 (delvis), av talmannen därefter t.o.m. anf. 82 (delvis) och av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.