Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:3 Onsdagen den 15 september

ProtokollRiksdagens protokoll 1999/2000:3

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1999/2000:3 Onsdagen den 15 september Kl. 9.00 - 10.39

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

------------------------------------------------------------------------

1 § Särskilt anordnad debatt om EU:s miljö-
stöd och bidrag till landsbygdsutvecklingen

Anf. 1 DAN ERICSSON (kd):
Fru talman! Anledningen till att vi från Kristde-
mokraternas sida begärde denna extradebatt om jord-
bruket är dessvärre inte speciellt upplyftande. Det
handlar nämligen om ett misslyckande som innebär
att Sverige som nation ser ut att gå miste om ca 3,5
miljarder, alltså 3 500 miljoner svenska kronor ur
EU-kassan. Det är ett misslyckande som innebär att
den svenska lantbruks- och livsmedelsnäringens kon-
kurrensförhållande till omgivande länder ytterligare
försämras. Det är ett misslyckande som innebär att
omställningen till ett mer miljövänligt jordbruk brom-
sas upp och att de öppna landskapen riskerar att växa
igen. Detta sker ovanpå att regeringen enligt uppgift i
budgeten kommer att föreslå en ökad beskattning av
jord- och skogsbruket och landsbygden med några
hundra miljoner.
Fru talman! Under lång tid har vi hört ett annat
budskap från regeringen och jordbruksministern - att
man skulle satsa på lantbruket och att man skulle lätta
på den extra skatteryggsäck som Sveriges bönder bär
på. Vad är detta värt i dag? Min fråga till ministern är
om hon verkligen kan fortsätta att ansvara för en
politik som underminerar det svenska jordbruket och
därigenom slå ut svenska miljö- och djurhållnings-
mässigt bra producerade livsmedel från marknaden.
Känner ministern att det finns trovärdighet kvar gen-
temot den näring som hon är politiskt ansvarig för,
eller drar hon nu någon annan slutsats, eller kommer
hon nu att kompensera lantbruket med nationella
medel? Det skulle ju vara ett sätt att ta sig ur detta.
En annan fråga som jag hoppas att denna debatt
skall ge ett svar på är om det finns en majoritet här i
Sveriges riksdag för att reparera detta misslyckande.
Signaler har ju kommit från regeringens stödpartier
om att det inte är acceptabelt med de förlorade miljö-
och landsbygdsutvecklingsmedlen. Därför vill jag
fråga Jonas Ringqvist och Gudrun Lindvall: Kommer
ni att satsa på att vi får nationellt satsade medel för
miljöprogram och landsbygdsutveckling?

Anf. 2 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Centerpartiet har begärt denna sär-
skilda debatt därför att den svenska regeringens age-
rande i förhandlingarna kommer att resultera i en
katastrofal situation för det svenska jordbruket och
för den svenska landsbygden. Beslutet innebär att
Sveriges bönder går miste om miljardbelopp som
skulle ha kunnat användas bl.a. till en fortsatt miljö-
omställning i det svenska jordbruket.
Sverige har av kommissionen erhållit en mycket
dålig tilldelning av EU-medel inom ramen för den
s.k. landsbygdsförordningen. Denna innebär att vikti-
ga program för t.ex. miljöåtgärder i jordbruket, stöd
till mindre gynnade områden, investeringsstöd, stöd
till nyetablerade bönder, landsbygdsutveckling, m.m.
blir mindre. Förutom minskade möjligheter till en
fortsatt miljöomställning blir det alltså sju mycket
magra år för svenskt jordbruk om inte regeringens
fallissemang i förhandlingarna rättas till här i Sverige.
Min fråga blir alltså: Vilka åtgärder avser rege-
ringen att vidta? Och finns viljan hos övriga här när-
varande partier att tillsammans med oss göra någon-
ting som rättar till regeringens agerande? Jag har
redan väckt frågan i miljö- och jordbruksutskottet,
men det vore skönt om vi redan i dag kunde klara upp
vilka som vill vara med och se till att det svenska
jordbruket får jämförbara konkurrensvillkor så att
miljömålen uppnås.

Anf. 3 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Jag skall börja med att ge fyra per-
spektiv på dagens debatt.
Det första perspektivet: Debatten handlar om
EU:s jordbrukspolitik på 2000-talet, och den har ju
förberetts under flera år i det som har kallats Agen-
da 2000. Det handlar om att få kontroll på den stän-
digt stigande kostnaden för jordbruket i Europa. Det
handlar om att göra bönderna något mindre beroende
av politiska beslut. Och det handlar om att lyfta fram
konsumentintresset. Jordbrukspolitik är nämligen inte
detsamma som bondepolitik. Utan konsumenter -
inga producenter. Det handlar också om att växla om
från stela prisdrivande stöd till miljö- och lands-
bygdsutvecklingsstöd. Det handlar om att ge bonden
ett nytt uppdrag i en tid när våra bönder producerar
för mycket mat. Det handlar om att möta koncentra-
tion och storskalighet som visserligen gör jordbruket
konkurrenskraftigt men som om det drivs för långt
helt slår ut vissa landsdelar och de mindre jordbru-
ken. Det handlar om att ge en stimulans för de mindre
jordbruken och för de avlägset belägna och för dem
som i traditionell mening inte är konkurrenskraftiga.
Det handlar också om EU:s framtid i ett helt annat
och mera övergripande perspektiv. Om vi inte får
kontroll över kostnadsutvecklingen omintetgörs ut-
vidgningen. Då finns det inte pengar till några nya
medlemsländer.
Detta har varit Sveriges uppfattning, och denna
har vi drivit under de år som agendaarbetet har pågått.
Och vi har fått gehör för en del. Vi har påbörjat en
marknadsanpassning, även om det har varit små steg.
Vi drog ned prisstöden något. Vår kommissionär
Franz Fischlers förslag var steg i rätt riktning, och
Sverige stödde honom till allra största delen. Men på
en punkt kunde ministerrådet inte enas, och det var
det som skulle ha gett mer pengar till miljö- och
landsbygdsutveckling, nämligen det som kallas för
degressivitet, att ta lite grann av direktstöden och föra
över det till miljö- och landsbygdsutvecklingen för att
på så vis motverka storskalighet och koncentration,
som jag just sade. Det fanns inte majoritet för det
bland jordbruksministrarna.
På toppmötet i Berlin gjordes inte saken bättre när
Frankrikes president gick in och lade fram förslag
som vann gehör och som gjorde att det blev en ännu
mindre kaka att dela på för miljö- och landsbygdsut-
vecklingen. Detta, inom parentes, applåderades då av
våra svenska bönders organisation. Centern och
Kristdemokraterna uttalade också att det låg väl i linje
med deras uppfattning. Mer pengar till prisstöd alltså
och mindre pengar till landsbygdsutveckling och
miljö, eftersom ramen fanns där.
Mer pengar till jordbruket som ni nu kräver här
innebär mindre pengar till någonting annat. Mer
pengar till jordbruket inom EU innebär att det stora
EU-projektet, utvidgningen, hotas. Är det verkligen
någonting som de två partier som har begärt debatten
i dag önskar, att motarbeta en reform som skapar
möjlighet att utvidga EU mot gamla Öst- och Cent-
raleuropa? Uppenbarligen är det så, och det visar på
en förbluffande oförmåga till politisk helhetssyn och
konsekvens.
Det andra perspektivet: Efter Berlinuppgörelsen
med stats- och regeringscheferna fanns det 4,3 mil-
jarder euro per år som länderna skulle fördela. Öns-
kemålen från de olika länderna låg på närmare 8 mil-
jarder, dvs.: Det är fler än Sverige som inte har fått
sitt önskemål tillgodosett.
Efter otaliga förhandlingar med medlemsstaterna
och efter bilaterala överläggningar på alla nivåer
beslutade kommissionen förra veckan hur fördelning-
en skulle ske. Alla länder skulle åtminstone få 10 %
mer än man i genomsnitt förbrukat per år under den
gångna mandatperioden; det var utgångsbudet. Det
fick en del länder, t.ex Finland som fick vad man
hade förbrukat plus 10 %. Vi i Sverige fick vad vi
hade förbrukat men vi lyckades förhandla oss upp till
35 % därutöver. Dessutom räknas summan upp varje
år med 2 % under den här perioden.
Det tredje perspektivet: Vad betydde medlemska-
pet för Sveriges bönder? Ja, det betydde, som vi alla
vet, en återgång till en reglerad tillvaro. Det betydde
en återgång till ett beroende av politiska beslut men
det betydde också ekonomiskt ökade intäkter med
drygt 2 miljarder per år jämfört med år 1995. Från
1995 och framåt är det ju fråga om 2 miljarder per år.
Det betyder också, om man räknar på detta, att varje
lantbruksföretag i Sverige i genomsnitt får knappt
200 000 kr per år av skattebetalare och konsumenter.
Sammanlagt handlar det om 16 miljarder per år och
om 87 000 jordbruksföretag. Det är ungefär lika
mycket som barnbidraget och ungefär lika mycket
som föräldraförsäkringen.
Man kan också göra en annan jämförelse. Halm-
stad kommun t.ex. har ungefär lika många invånare
som bönder, runt 86 000-87 000. De får i statsbidrag
576 miljoner - 6 813 kr per invånare; detta sagt för
att få lite proportion på tilldelningen till landets bön-
der men också på tal om det här med underminering
och katastrof.
Det fjärde perspektivet: Vad betyder saneringen
av våra statsfinanser för Sveriges bönder? 1995, när
vi socialdemokrater tog över regeringsmakten, tving-
ades vi sanera budgeten; det var nödvändigt. Vi skar i
systemen för pensionärerna, för de arbetslösa i a-
kassan, för barnfamiljerna via barnbidragen och för
de sjuka via sjukersättningen. I den situationen hade
det alltså inte varit möjligt att ytterligare höja bidra-
gen till bönderna. De hade nämligen genom medlem-
skapet gått med vinst, medan vanligt folk i Sverige -
löntagare och pensionärer - fick ställa upp för sane-
ringen.
Den genomförda saneringen, som vi ser saken nu,
gör också bönderna till vinnare. Bönderna är inte
betjänta av 500 % ränta. I dag betalar Sveriges bönder
900 miljoner mindre i ränta än år 1995, så de har
också vunnit på detta.
Fru talman! Sveriges bönder är sannolikt den
grupp som hittills har tjänat mest på EU-
medlemskapet och den förda ekonomiska politiken.
Nästa vecka stärker vi böndernas ekonomi ytterligare
i den budgetproposition som då kommer. Det kan vi
göra därför att vi har orkat hålla emot särkrav. Vi har
orkat se helheten och vi har orkat göra en prioritering.

Anf. 4 GÖTE JONSSON (m):
Fru talman! Som ledamot av jordbruksutskottet är
det med bedrövelse jag står här i dag. Vi diskuterar
det största jordbrukspolitiska misslyckandet i modern
tid, och det är jordbruksministern som bär ansvaret
för detta misslyckande.
Det var tack vare bönderna som Sverige blev
medlem i EU. Om inte bönderna hade ställt upp som
de gjorde skulle vi inte ha varit medlemmar i EU i
dag - jag vet i och för sig inte hur jordbruksministern
ser på detta.
Bönderna avgjorde alltså, helt enkelt därför att
man ansåg att modernäringen i Sverige skulle ha
konkurrensneutralitet i förhållande till bönder i andra
länder, samtidigt som marknaden öppnades upp och
murarna revs inom EU när det gäller jordbrukspro-
dukter. När det gäller EU:s gemensamma jordbruks-
politik fanns även ersättningarna till jordbruket med i
bilden. Vi må tycka bra eller illa om detta men Sveri-
ges bönder ska inte diskrimineras i förhållande till
danskar, finnar och österrikare. Det är där som jord-
bruksministern bär ansvaret för nämnda diskrimine-
ring.
Fru talman! Eländet började 1994. Den borgerliga
regeringen hade presenterat ett regelverk som var bra.
Margareta Winberg blev jordbruksminister och vände
upp och ned på alltihop. Det innebar kraftiga tidsför-
luster. Det innebar också att vi fick ett regelverk som
det var omöjligt att administrera. Det var så byråkra-
tiskt att man t.o.m. i Bryssel undrade varför Sverige
måste vara så byråkratiskt.
Är det då underligt att Sveriges bönder inte har
vågat utnyttja EU-ersättningarna? Nu säger jord-
bruksministern i olika sammanhang: Bönderna får
skylla sig själva. De har ju inte utnyttjat ersättningar-
na. Ja, tacka för det, med ett sådant regelverk!
Man utnyttjade inte ersättningsnivåerna tidigt nog.
Det blev för lite pengar. Vi ser resultatet av detta nu
när räkningen kommer. Vi moderater har varnat,
bönat och bett om att man ska slå vakt om svenskt
jordbruk men Jordbruksdepartementet har varit full-
ständigt politiskt dövt när det gällt den här frågan.
Margareta Winberg säger: Vi har sanerat ekono-
min. Det har vi varit överens om. Men hur har det
varit med prioriteringen? Jo, den här regeringen har
kastat ut miljard på miljard på miljard på s.k. miljö-
satsningar som vi och många andra ansett vara felak-
tiga. Man har satsat pengar på att köra sopor med häst
i Säffle i stället för att satsa pengar på kulturlandska-
pet i Småland. Är det en vettig prioritering? Vi anser,
fru talman, att det inte alls är så.
Sveriges bönder förlorar 3 ½ miljarder kronor un-
der perioden. Det motsvarar ungefär hela nettoin-
komsten för bondekollektivet under ett år. Margareta
Winberg säger: Vi måste tänka på östutvidgningen.
Men då ställer jag frågan: Blir östutvidgningen lättare
därför att Sverige får minskad ersättning med 30 %,
samtidigt som Österrike får en ökning med 7 %?
Det här håller inte. Det resonemang som jord-
bruksministern här har fört fram är ohållbart. Det
handlar inte om EU:s jordbrukspolitik eller om för-
ändringen av EU:s jordbrukspolitik. Ramen måste vi
acceptera. Det är fördelningen inom ramen som den-
na regering har misslyckats med när det gäller att slå
vakt om Sveriges bönder.
Vad ska vi göra nu?
För det första vill jag varna för en ren nationalise-
ring av jordbrukspolitiken eller av vissa delar av
denna. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste
ligga fast.
För det andra kräver vi en parlamenatisk bered-
ningsgrupp som ska se till hur vi ska använda de
medel som Sverige får. Vi kan inte längre lita på
Jordbruksdepartementet. Riksdagen måste ta initiativ
till en parlamentarisk beredningsgrupp. Den miljöut-
redning som nu är presenterad och som varit ute på
remiss faller ju platt till marken i och med minskade
anslag. Det går inte att använda det underlaget. Vi
måste alltså sätta oss ned och analysera hur vi nu ska
använda pengarna.
Vi måste också se till att det konventionella jord-
bruket får sin del. Det är ju det konventionella jord-
bruket som ska konkurrera på världsmarknaden och
på Europamarknaden med andra bönder som driver
effektiva jordbruk.
Vi måste för det tredje genomföra intentionerna i
Livsmedelspolitiska utredningen, krav som vi har
ställt under många år. Dieselskatten, skatten för oljan
och elen samt handelsgödselavgifterna måste sänkas
för att vi ska uppnå konkurrensneutralitet. Här har
också jordbruksministern gått ut och misstrott Livs-
medelspolitiska utredningen och gett Jordbruksverket
i uppdrag att analysera det här, precis som det inte
vore tillräckligt analyserat. Vi har svart på vitt på att
Sveriges bönder lider under felaktig konkurrens.
Konkurserna i jordbruket visar ju detta.
Fru talman! Så här kan det inte fortsätta. Vi måste
få en vettig jordbrukspolitik i detta land.
(Applåder)

Anf. 5 JONAS RINGQVIST (v):
Fru talman! Sverige är ett av de länder i Europa
som ligger främst i omställningen till ett hållbart
jordbruk, möjligtvis ligger vi allra främst. Vi har ett
jordbruk som skapar ett rikt odlingslandskap med en
rik biologisk mångfald. Vi lyckas antagligen nå målet
om att 10 % av odlingen ska vara ekologisk nästa år.
Vi har också lyckats bibehålla ett jordbruk i hela
landet. Det här är en utveckling som måste fortsätta.
Även om vi nått långt har vi otroligt mycket kvar att
göra för att skapa ett hållbart jordbruk. Vi har allvar-
liga problem med näringsläckage och övergödning.
Kemiska bekämpningsmedel hittas i våra grundvat-
ten. De betade markerna och den biologiska mångfal-
den är fortfarande hotade. Konsumenternas efterfrå-
gan på ekologisk mat är större än vad svenska bönder
lyckas tillgodose.
För en vecka sedan fattade EU-kommissionen ett
beslut som kommer att ha en stor påvekan på jord-
bruket i Sverige. EU:s bidrag till jordbrukets miljö-
omställning och till landsbygdsutveckling minskas
med åtskilliga hundra miljoner jämfört med vad vi
förhandlat oss fram till tidigare.
Det är svårt att riktigt se konsekvenserna av det
beslutet, men ett par saker står helt klart. Vi kommer
att få det svårare att nå jordbrukets miljömål och
målet att ha ett jordbruk i hela landet. Den positiva
utveckling som vi har haft hotar att sakta ned - eller
ännu värre: vända. Det andra problemet är jordbru-
kets lönsamhet, framför allt lönsamheten för de bön-
der som har påbörjat miljöomställningen, för dem
som odlar ekologiskt och för dem som gör en insats
genom att bevara mångfalden i landskapet.
Det är allvarliga problem. Det är uppenbart att det
är ett misslyckande för regeringen att vi förlorar de
här pengarna. Det duger inte med några bortförkla-
ringar om varför det blev så här. Det hjälper, Göte
Jonsson, inte heller med anklagelser om att regering-
en har misskött sitt uppdrag att bevaka Sveriges in-
tressen i Bryssel, även om det kan vara så. Vad vi
behöver är ett ansvarstagande från regeringen och
lösningar på de problem som har uppstått. Jag tror
inte att det får några större konsekvenser för jordbru-
ket nästa år. Det gamla miljöstödsprogrammet fort-
sätter ett år till. Vi har tid på oss att lösa problemen,
inte mycket tid men ändå en del.
Vi måste se på alla möjliga lösningar. Vi måste
öppna för alla alternativ för att lösa problemen. Jag
tänkte nämna ett par exempel som vi anser att vi
måste titta närmare på. Nu när miljöstödsprogrammen
naggas i kanten måste vi se över även de andra eko-
nomiska styrmedel vi har, framför allt skatterna. Vi
måste se jordbrukets miljöskatter och de olika miljö-
stöden som en helhet. Vi behöver se över bekämp-
ningsmedelsavgifter, kväveavgifter och dieselskatten,
samtidigt som vi skapar det nya miljöstödsprogram-
met. Målsättningen ska vara att nå miljömålen och
samtidigt bibehålla eller förbättra det svenska jord-
brukets konkurrenskraft.
På Dan Ericssons fråga vill jag svara: Vänsterpar-
tiet är inget stödparti till regeringen. Vänsterpartiet är
Sveriges tredje största parti, och vi använder den
ställningen för att driva igenom vår politik. Vänster-
partiet har i budgetförhandlingarna med regeringen
drivit på om jordbrukets skatter. Resultatet av detta
kommer att redovisas här i kammaren på måndag, om
man nu inte litar på det som står i tidningarna. Dis-
kussionen om skatterna måste fortsätta. Det viktiga är
att se diskussionen om jordbrukets skatter som en
helhet tillsammans med miljöstöden för att skapa
konkurrenskraft och fortsätta miljöomställningen.
Den andra diskussion vi nu måste föra på allvar
gäller frågan om det som kallas modulering, dvs. att
föra pengar från de generella jordbruksstöden till
miljöstöden. Vi anser att det är fullt rimligt att vi nu
när vi får mindre pengar för över en del av stöden
från de bönder som får mest till dem som väljer att
utveckla sitt jordbruk i en hållbar riktning. Pengarna
kommer att göra betydligt mer nytta i miljöstöden än
i arealstöden. På så sätt kan vi stödja svenskt jord-
bruks utveckling mot konkurrenskraft och mot ekolo-
gisk hållbarhet. Jag förutsätter att regeringen är öppen
för en diskussion om helheten, om hela jordbrukspo-
litiken. Vi behöver undersöka alla möjligheter. Allt
annat vore oansvarigt med tanke på den allvarliga
situationen.

Anf. 6 DAN ERICSSON (kd):
Fru talman! Nyss upplevde vi en av de kraftigaste
dimridåer som lagts ut i denna kammare från minis-
terns sida. I stället för att gå in i en besvärlig sakfrå-
ga, där vi kan konstatera att hon har misslyckats,
försöker hon diskutera helt ovidkommande saker.
Hon tar inte ens diskussionen omkring miljöpro-
grammet, landsbygdsutvecklingsprogrammet och vad
hon kan tänka sig göra för att reparera den situation
som vi nu har hamnat i. Hon diskuterar 500 % ränta
år 1992 och östutvidgningen precis som om vi utgjor-
de ett hot mot östutvidgningen. Det är precis tvärtom.
Det är tack vare att vi kan ha en vettig jordbrukspoli-
tik i Europa som vi också kan erbjuda östländerna
och de centraleuropeiska länderna en utvidgning och
skapa förtroende för den utvidgningen. Att skrämma
med att vi skall skära ned jordbruksstöden är inte rätt
sätt att nalkas den frågeställningen.
Jag tror att de flesta i Sverige tror att jordbruks-
ministern på något sätt också skall företräda näringen,
slåss för sin näring, slåss för att vi skall få bra villkor
så att man skall kunna utveckla det som man faktiskt
har det politiska ansvaret för. I stället hörde vi ett
anförande där hon försökte måla ut hur mycket bön-
derna fått samtidigt som de är så få, 66 000-67 000,
som Winberg säger. Underförstått att det inte är så
mycket att ta hänsyn till. Detta är fullständigt fel syn.
Lantbruksnäringen är avgörande för att vi skall ha en
landsbygd, att vi skall ha boende i hela Sverige, att vi
skall ha sysselsättning. Det är avgörande för livsme-
delsindustrin och alla de jobb som finns där. Har
ministern inte det synsättet utan negligerar det här
och inte ställer sig som en sorts företrädare för att
driva jordbrukets intressen och försöka få näringen att
växa och exportera produkter, då tycker jag att mi-
nistern har missuppfattat sin roll.
Låt oss gå in på sakfrågan. 1995 blev Sverige,
Finland och Österrike medlemmar i EU. Österrikes
och Sveriges jordbruk är ungefär av samma omfatt-
ning, medan Finlands är mindre. Det kan då vara
relevant att jämföra dessa länder vad gäller utfallet av
EU-ersättningar till jordbruk och landsbygdsutveck-
ling. Det är en värdemätare på regeringens förmåga
att hävda nationella intressen. Hur utfaller jämförel-
sen? Jo, Sverige får 149 miljoner euro, Finland 290
miljoner euro, Österrike 423 miljoner euro. I svenska
kronor innebär det här en minskning från tidigare ram
med 545 miljoner. För Finland är det en minskning
med 200 miljoner, medan österrikarna får en ökning
med 225 miljoner kronor. Under sjuårsperioden ger
det en förlust för Sverige på 3 815 miljoner. Finland
får ett plus gentemot oss med 2 415 miljoner och
Österrike med 5 390 miljoner. Minskningen för Sve-
riges del är ca 30 % i förhållande till tidigare ram. Det
är det som är det intressanta. Vi kan också ta upp en
diskussion om vad som har varit och hur många mil-
jarder vi redan har tappat. Jag tänkte att vi skulle
lämna det bakom oss och försöka se vilka möjligheter
vi har att faktiskt gå framåt och ta hem mer. Jag kan
gärna ta den diskussionen också. Minskningen för
Sveriges del är alltså ca 30 % i förhållande till tidiga-
re ram, för Finland ca 7 %, medan Österrike ökar sin
del med 7 %. Detta är fakta som ministern inte kan
önska eller prata bort, fakta som visar på det miss-
lyckande som jag talade om i min inledning.
Orsakerna till misslyckandet är flera. Regeringen
tog inte till vara på de möjligheter som EU-avtalet
gav, vilket Göte Jonsson mycket tydligt har redovisat.
Under flera år slösades möjligheterna bort. Utform-
ningen av miljöprogrammen har gjorts onödigt
krånglig, vilket försvårat utnyttjandet, något som
också Göte Jonsson redovisade.
Sedan vill jag också peka på att i direktiven till ut-
redningen om det nya miljöprogrammet skrevs det in
att man skulle se på ett alternativ som innebar en
minskning med 1 miljard. Man kan fundera över vad
det är för signal att skicka till Bryssel, att vi på för-
hand räknar med en nedskärning i miljöprogrammen.
Sammantaget har vi på grund av detta inte bara en
kommande förlust att se fram emot, utan man kan
också konstatera att vi redan gjort mångmiljonförlus-
ter beroende på regeringens njugghet gentemot lant-
bruksnäringen.
Och kom ihåg: Det handlar inte bara om jordbru-
ket utan också om en mängd andra arbetstillfällen på
landsbygden och inom livsmedelsindustrin. En upp-
skattning säger att varje mjölkboende genererar åtta
andra arbetstillfällen. När vi i dag tappar bönder i
näringen går mängder av jobb förlorade på grund av
regeringens orättvisa jordbrukspolitik.
Av dessa jämförelser kan man konstatera att re-
sultatet av regeringens agerande när det gäller EU:s
medel för miljöprogram och landsbygdsutveckling
inte kan betecknas som något annat än ett misslyck-
ande.
På sin tid kunde Carl Bildt faktiskt erkänna att ett
misslyckande var ett misslyckande. Men Margareta
Winberg: Är det inte bäst att erkänna att detta inte var
bra, att man inte fixade det här utan att man miss-
lyckades? Låt oss nu hjälpas åt att reparera misslyck-
andet. Vi kristdemokrater ställer upp på att försöka att
reparera skadorna. Men då är det grundläggande att
inse att det hela gick snett och att man nu måste för-
söka att göra det bättre.
Frågeställningen kvarstår: Är ministern beredd att
- som nu också EU-kommissionen har sagt vara möj-
ligt - kompensera denna förlust med nationella me-
del? Såvitt jag förstår finns det redan budgetmedel
anslagna. Därför skulle ministern kunna ge ett sådant
besked här i dag.

Anf. 7 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Alla svenskar kör inte Volvo eller
ringer med en mobiltelefon från Ericsson. Ändå bryr
vi oss när Ford köper Volvos personbilstillverkning.
Vi bryr oss när finska Nokia tar täten i mobiltelefon-
branschen och när svenska storföretag hotar att flytta
utomlands. Vi borde bry oss lika mycket när svenskt
jordbruk konkurreras ut och hotas av nedläggning så
att vi tvingas importera mer och mer av livsmedel
som vi själva kan producera.
Vi måste bry oss när det öppna odlingslandskapet
och jordbrukets fortsatta miljöomställning är hotade
och därigenom hela den svenska landsbygden. Cen-
terpartiet har varit med och sanerat statens finanser.
Nu när det börjar lätta och ljusna vid horisonten är det
inte rimligt att landsbygden ska behöva lida i ytterli-
gare sju år på grund av regeringens oförmåga.
Jag är alldeles övertygad om att konsumenterna
förstår att vi måste ha ett bra svenskt företagsklimat,
även för jordbruksnäringen, om vi vill fortsätta att äta
svensk mat som har hög kvalitet. Jag och Centerparti-
et skräms av regeringens passiva inställning.
Regeringen måste börja att göra sitt yttersta så att
svenskt jordbruk kan överleva. Eller är regeringsför-
klaringens mening om jordbruket bara tomt prat? Där
står de facto: "Jordbrukets utveckling som näring är
en tillgång i den ekologiska omställningen." Är detta
bara tomt prat, Margareta Winberg?
Sveriges intressen måste på ett kraftfullt sätt för-
svaras inom EU. I annat fall blir det omöjligt att ska-
pa ett ekologiskt hållbart samhälle där vi som konsu-
menter - för det är vi ju alla - gör lantbruket till en
framtidsnäring.
Regeringen tycks inte ha samma ambition för vår
livsmedelsindustri som man har för de andra stora
industriföretagen, trots allt vackert tal om jordbruket
som en framtidsnäring. Medan regeringen bara pratar
riskera man att kvaliteten på vår mat sänks. Man
riskerar att det kommer in livsmedel på våra butiks-
hyllor och köksbord som kommer från produktion
som bygger på antibiotika och hormoner.
Konsekvenserna av de beslut som nu är fattade är
alltså - som nämnts flera gånger i debatten - att vi
riskerar att tappa ungefär en halv miljard EU-pengar
varje år under sju år. Det är mycket pengar för natio-
nalhushållet. Till detta ska läggas att vi under den
gångna perioden 1995-1999 har förlorat ca 5 miljar-
der i EU-medel och den svenska medfinansierings-
delen.
Man kan bara konstatera att konkurrensförhållan-
dena för Sveriges bönder och för den svenska lands-
bygden försämras ytterligare. Risken ökar då för
företagsnedläggningar och därigenom en påskyndad
strukturomvandling och negativa effekter, vilket får
en särskild stor betydelse och negativa sysselsätt-
ningseffekter i landets glesbygdsområden.
Ambitionerna i det svenska miljöprogrammet
måste dras ned, vilket är djupt beklagligt. Också möj-
ligheterna att hålla landskapet öppet minskar påtag-
ligt. I Sverige representerar, som bekant, det öppna
odlingslandskapet bara 8 à 9 % av landytan, och det
tycker jag att vi ska vara rädda om.
Centerpartiets utgångspunkter är att förlorade EU-
medel - dvs. drygt 500 miljoner kronor varje år - ska
kompenseras och att tidigare anslagna svenska bud-
getmedel självfallet ska ligga fast.
Avslutningsvis konstaterar jag att Jonas Ringqvist
tycks vara med på vagnen i morgon, och det gläder
mig. Därtill vill jag fråga Margareta Winberg om hon
efter det anförande som hon har hållit ser det uppnåd-
da resultatet som en framgång för Sverige, för svensk
landsbygd och för svenskt jordbruk. Jag ser det inte
så.
(Applåder)

Anf. 8 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Den här debatten handlar i mångt och
mycket om, eller snarare borde handla om, det euro-
peiska samarbetet, om dess former och villkor. Folk-
partiet står sedan länge för ett vassare EU, ett EU som
ägnar sig åt färre områden än i dag. Den bästa medi-
cinen mot bristande effektivitet och ifrågasatt legiti-
mitet är att visa att EU kan skala bort sådana frågor
som medlemsländerna kan lösa lika bra på egen hand.
Att konsekvent hävda närhetsprincipen och föra un-
dan ett stort antal frågor från EU:s beslutskompetens
skulle kraftigt stärka unionens ställning bland Euro-
pas medborgare. Principen ska vara att endast tydligt
gränsöverskridande frågor ska hanteras av unionen.
För oss socialliberaler är östutvidgningen den ab-
solut viktigaste frågan för EU under de närmaste
åren. Vi accepterar inte en fortsatt förhalning av ut-
vidgningsprocessen. Vi anser att dagens ansökarlän-
der bör komma med så snart som möjligt. En tidtabell
för utvidgningen bör snarast fastställas för den första
raden av ansökarländer.
För att en utvidgning ska kunna bli praktiskt möj-
lig behövs, förutom ändringar i EU:s författningar,
ändringar i den gemensamma jordbruks- och gles-
bygdspolitiken.
EU:s jordbrukspolitik har sin upprinnelse i bristen
på livsmedel åren efter andra världskriget. Med um-
bärandena under och efter kriget i färskt minne var
det ett viktigt mål att brist på mat inte skulle få plåga
européerna i framtiden, men nu är läget det motsatta.
En omfattande överproduktion är det stora pro-
blemet. Nu är det därför hög tid att börja betrakta den
här sektorn som en bransch bland andra, som på lång
sikt ska verka utan subventioner och utan gränsskydd.
Under alla förhållanden bör det inte vara en uppgift
för unionen att bedriva en kostsam jordbrukspolitik.
Förutom att den med sin nuvarande utformning utgör
ett hinder för unionens östutvidgning, reser den dess-
utom orättvisa hinder mot möjligheter till handel med
tredje världen och bidrar därmed till en osolidarisk
ekonomisk världsordning.
EU har i samband med utvidgningen en unik
möjlighet att genomföra reformer i jordbrukspolitiken
- reformer som kommer att prägla hela unionens
arbete under lång tid framöver. Det viktigaste är att
skapa förutsättningar för att jordbrukare, som vilken
annan företagare som helst, ges möjlighet och frihet
att på likvärdiga villkor konkurrera med sina pro-
dukter på en konkurrensutsatt marknad. Detta förut-
sätter att både svensk och europeisk politik underlät-
tar för små- och nyföretagandet, så att även småskali-
ga alternativ kan växa fram på landsbygden.
Vi socialliberaler vill göra EU till världens bästa
miljöorganisation. Då handlar det om ett naturens
Europa. Det handlar om ett Europa som bevarar den
biologiska mångfalden, ett Europa som bekämpar
växthuseffekten och ett Europa som begränsar kemi-
kalieutsläppen. I det här arbetet är böndernas insatser
centrala.
Den debatt vi för i dag är ett tydligt utslag av en
överreglerad jordbrukspolitik. Det är alldeles galet att
miljön och utvecklingen på landsbygden blir beroen-
de av en dragkamp om resurser i ett nollsummespel
länder och intressen emellan. Och det är ovärdigt
Sveriges och övriga Europas bönder att tvingas hugga
sig fram i en snårig blankettdjungel i stället för att
bruka öppna landskap.

Anf. 9 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Man kan fundera på vad vi ska an-
vända dagens debatt till. Vi är alla överens om att
Sverige ska ha så stort miljöstöd och landsbygdsut-
vecklingsstöd som möjligt, att den nivå som vi fick
vid medlemskapsförhandlingarna är den nivå som vi
även fortsättningsvis ska hamna på. Detta är vi alla
partier i denna kammare överens om.
Är det då meningsfullt att anklaga regeringen för
att vi inte utnyttjade 2,8 miljarder i miljöstöd från
första året som vi var medlemmar? Är det detta som
är det väsentliga? Eller kanske vi ska anklaga Väns-
terpartiet för att de var med om den budget där det
här stödet sänktes därför att det fanns en vilja att
sanera Sveriges ekonomi. Eller ska vi anklaga Cen-
terpartiet för att man, när man kom med i förhand-
lingarna om budgeten, inte heller ansåg att det fanns
utrymme att första året direkt i förhandlingarna skriva
upp miljöstödet till 2,8 miljarder? Eller kanske vi ska
anklaga bönderna, fru talman, för att de faktiskt inte
har utnyttjat de miljöstöd som har funnits möjlighet
att söka. 1998 var det miljöstöd som betalades ut
knappt 2 miljarder, fast det då fanns en möjlighet att
söka 2,8 miljarder.
Nej, fru talman, det här är inte väsentligt, därför
att det finns förklaringar till varför regeringen inte
ansåg sig ha möjlighet att använda 2,8 miljarder från
början. Det behövdes en sanering efter det borgerliga
budgetbluddret som hade varit under förra mandatpe-
rioden, då man hade misslyckats med att klara Sveri-
ges finanser. Det fanns ett skäl att anse att vi inte
kunde räkna upp miljöstödet till 2,8 miljarder. Vi i
Miljöpartiet skulle önska att det hade gått att göra det,
men vi kan förstå att det inte fanns möjlighet. Man
kan också förstå varför bönderna inte utnyttjade mil-
jöstödet fullt ut trots att de har kunnat. Det har varit
krångliga regler. Vi har också varit motståndare till
en del av de stöd som har införts.
Men vem ska vi då ge oss på här? Jag skulle öns-
ka att den här debatten blev en samfälld protest mot
kommissionen. Vi kan inte acceptera från svensk sida
att kommissionen hanterar Sverige på detta sätt. Det
finns all anledning att ifrågasätta kommissionens sätt
att fördela stöden.
Först och främst har man över huvud taget inte
tittat på miljönyttan. Det är meningen att miljöstöden
ska vara ersättningar för det man gör för miljön i
lantbruket. Vi vet att en del av våra lantbruk orsakar
stora miljöproblem. Tanken är att miljöstöden ska ge
ersättning för att man försöker skapa en bättre tingens
ordning.
Men många länder utnyttjar miljöstöden som rena
inkomststöd. Det hade varit på sin plats att kommis-
sionen hade sett över olika länders miljöprogram för
att se om det var miljöprogram värda namnet eller om
miljöstödet har använts som ett rent inkomststöd. Jag
är övertygad om att fördelningen mellan länderna i så
fall hade blivit annorlunda.
Det finns också all anledning att klandra kommis-
sionen för det hemlighetsmakeri som man ägnar sig
åt. Vi vet att det är en byråkratisk organisation där
öppenheten inte är det främsta kännetecknet. Men att
man skapar en matematisk modell som är fullständigt
orimlig när man beräknar hur stort stödet ska vara
finns det all anledning att klandra.
Vi kan konstatera att Sverige är det land som per
invånare betalar högst medlemsavgift. 23 miljarder -
ett hisnande belopp - är det som ska betalas år 2000.
Utifrån det perspektivet är det rimligt att Sverige får
tillbaka de pengar som vi i medlemskapsförhandling-
arna har förhandlat oss fram till för landsbygdsut-
veckling och miljöstöd.
Jag skulle önska att resultatet av den här debatten
blev att vi samfällt, alla partier, tillskrev kommissio-
nen och talade om att förhandlingsresultatet inte är
någonting som partier i Sveriges riksdag accepterar -
ni får tänka om.
Finns det några speciella skäl för Sverige att kräva
det här? Ja, det gör det faktiskt. Tittar vi på svenskt
lantbruk och svensk natur kan vi se att vi har en kort
odlingssäsong. Det är en kort tid då det är biologisk
aktivitet i marken. De svenska jordarna har alltså
svårare att bryta ned bekämpningsmedel, som vi
tyvärr kan se ökar i användning.
Vi har också en kort växtsäsong, vilket innebär att
det är svårare att ta till vara kvävet som används. Det
läcker ut ungefär 80 kg kväve per hektar i svenska
lantbruk, enligt beräkningar av professor Artur
Granstedt. Detta beror också på att vi har speciella
betingelser - vi har liksom vinter här.
Vidare har vi en sur berggrund, vilket innebär att
det är svårare i det här landet att kompensera för ett
surt nedfall. Det ger också lantbruket väldigt speciella
nackdelar.
Det innebär alltså att det finns klara skäl till att
Sverige får extra miljöpengar och att det svenska
lantbruket ställer om till en ekologisk produktion.
Det är också rimligt att det i ett miljöprogram ska
kunna finnas ambitioner, dvs. att om man vill att
alltfler ska ställa om till ekologisk produktion så kan
man inte nyttja alla medel första året. Då måste det
finns utrymme för dem som kommer år fem. Det här
är någonting som kommissionen måste ta hänsyn till.
Därför anser vi från Miljöpartiets sida att vi samfällt
ska vända oss till kommissionen och säga att vi inte
accepterar förslaget och att vi ska ha de här pengarna.
Det kanske inte behövs första året, men det ska
finnas en bekräftelse från kommissionen om att vi
kommer att få öka programmen allteftersom behovet
finns för att ligga på nivån 2,8 miljarder i miljöstöd,
som kommer att behövas inom ett par år. Det är vä-
sentligt.
Det minsta man kan begära är att Sverige får
kompensera förlusten med nationella pengar. Hälften
av dessa finns anslagna i budgeten, men resten måste
vi få kompensation för.
Tyvärr är det ju inte vi här som bestämmer detta,
utan det är Bryssel. Men komissionen bör få en knäpp
på näsan.

Anf. 10 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Tänk om vi hade haft hur mycket
pengar som helst! Tänk hur vi då skulle kunna förde-
la! Men det är ju ett önsketänkande. Vissa partier
tycks dock ha hur mycket pengar som helst - och
hade det också under perioden 1991-1994 med känt
resultat. Min fråga blir, när jag hör de här önske-
drömmarna som ni ju ändå måste vara medvetna om
är önskedrömmar: Hur skulle vi ha gjort 1995 när vi
gick in i EU? Skulle vi ha skurit ytterligare i sjuker-
sättningen för att bönderna skulle ha kunnat få den
framförhandlade ramen? Skulle vi ha skurit i barnbi-
dragen, i a-kassan? Eller var skulle vi ha tagit peng-
arna?
Vi gjorde en politisk prioritering då, och den står
jag upp för. Den var korrekt och riktig. Det hade varit
politiskt omöjligt att skära ned ytterligare för löntaga-
re, barnfamiljer och pensionärer - som ni i andra
sammanhang och andra debatter värnar så väldigt.
Det hade varit omöjligt. Därför blev inte uppräkning-
en till bönderna, när andra fick nedskärningar, större
än så. Det blev 2 miljarder kronor plus.
Göte Jonsson säger att han har bönat och bett. Jag
vet inte vem han har bönat och bett hos. Inte är det
hos mig eller hos Jordbruksdepartementet, som det nu
heter. Jag blir väldigt irriterad över det uttrycket. Säg
hellre den politiska ledningen eller jordbruksminis-
tern. Jag tar nämligen ansvar för vad vi har gjort.
Både i debatten i EU-nämnden och enligt vad som
skymtar fram här skulle det vara tjänstemännen som
inte skött sig. Men det vill jag säga att de verkligen
har gjort. De har varit oerhört engagerade i det här.
De har varit och förhandlat hela tiden, både under
agendaarbetet och nu efter beslutet i Berlin.
Blir östutvidgningen enklare om Sverige får
mindre? Nu är vi där igen: Försök att se helheten! Jag
delar Harald Nordlunds uppfattning i långa stycken,
och jag tycker att det borde vara en insikt som fler
skulle omfattas av. Säger vi i ena stunden att vi är för
östutvidgningen och vill att dessa länder som står och
klappar på dörren ska få komma in, då måste vi också
fråga oss vad som krävs för att de skall få göra det.
Det krävs bl.a. en kraftig förändring av EU:s jord-
brukspolitik. Annars blir det omöjligt. Det tror jag
nog att ni, om ni tänker er för, är medvetna om.
Sedan noterade jag en annan sak som är intressant
med Göte Jonsson. Han säger att det konventionella
jordbruket måste få sitt. Vad han inte sade var att
något annat jordbruk inte skulle få sitt. Jag tolkar det
som att han tycker att man ska dra ned för det ekolo-
giska jordbruket men se till att det konventionella får
sitt.
Jonas Ringqvist talar om bortförklaringar. Det är
två partier som har bett mig komma hit, och vi ska ha
den här debatten i dag för att jag ska redovisa princi-
perna för fördelningen. Det är det jag har gjort. Det är
inte fråga om en bortförklaring. Det är en förklaring
av hur det har gått till. Så här var det, och så här blev
det. Jag har också papper med mig om ni vill se hur
alla förhandlingsturer har gått till, hur många gånger
vi har sprungit i korridorerna i Bryssel, hur många
gånger jag har varit hos Franz Fischler, hur många
gånger representationen har varit där och hur många
höga tjänstemän från vårt departement som har åkt till
Bryssel för att tala om det här och beskriva att Sveri-
ge vill ha en stor andel av den här kakan - som ju
blev mindre än vi trodde.
Så tar Jonas upp moduleringen. Det är intressant.
Jag undrar vad Moderaterna, kd och Centern säger
om det. Ska vi ta lite av dem som får miljonbelopp
från Bryssel? Ska vi ta lite och lägga på landsbygds-
utveckling och miljöstöd? Ska vi ta lite av alla eller
hur ska vi göra för att i den här situationen få till en
bättre utveckling på gles- och landsbygden. Det vill
jag gärna ha ett svar på, för det är en principiellt vik-
tig fråga.
Dan Ericsson talar om dimridåer och helt ovid-
kommande saker. Jag blir förbluffad. Är östutvidg-
ningen helt ovidkommande? Det trodde jag inte att
den var ens för kd. Men uppenbarligen är det så, och
uppenbarligen förstår Dan Ericsson inte heller sam-
bandet mellan östutvidgningen och EU:s jordbruks-
politik. Det finns nämligen ett sådant samband, och
det måste man orka se även om det innebär att det blir
lite mindre pengar till Sveriges bönder precis som det
blir mindre pengar till alla andra EU-länders bönder
om vi ska vara solidariska med de två miljoner bön-
der i Polen som vill komma in. Också de vill säkert
ha en liten del av kakan.
Så säger Dan Ericsson: Titta på Finland och titta
på Österrike. Ja, det passar nu att jämföra med de
länderna. Normalt när jag står här i kammaren tittar
man på Danmark. Då är det synd om de svenska bön-
derna för att de danska bönderna får så mycket mer.
Men kan vi i dag titta på Danmark skulle jag vilja
säga att Danmark får 50 miljoner euro och vi 149. Då
var det kanske inte så dåligt den här gången om vi
jämför med Danmark.
Eskil Erlandsson frågar om det är tomt prat i rege-
ringsförklaringen. Det är det självklart inte. Jag åter-
kommer till hur vi ska uppfylla detta.

Anf. 11 GÖTE JONSSON (m):
Fru talman! Jordbruksministern ska inte tro annat
än att vi genomskådar debattekniken. Jag har inte
kritiserat tjänstemännen. Jag har sagt att det är jord-
bruksministern som har ansvaret. Jag förutsätter att
jordbruksministern ger sina tjänstemän direktiv. Jag
har inte kritiserat en enda tjänsteman.
Sedan måste vi renodla den här diskussionen och
inte blanda bort korten. Vi vet att EU:s framtida jord-
brukspolitik måste reformeras. Vi ställer upp på det.
Östutvidgningen är nödvändig. Vi ställer upp på det.
Men svara mig på en sak, Margareta Winberg. Vad
debatten handlar om nu är den gemensamma kaka
som kommissionen har beslutat ska fördelas till EU
utifrån miljöersättningar och landsbygdsprogram. Det
är det vi diskuterar. Och det är i fördelningen av den
kakan som Sverige har misslyckats. Är det lättare
med östutvidgningen för att Österrike har fått plus
7 % och Sverige minus 30 % när det gäller denna
gemensamma kaka? Givetvis inte. Det handlar om
samma pengar. Tala klartext - blanda inte bort kor-
ten! Det är väl ändå det första man har rätt att kräva
av en jordbruksminister.
Sedan gäller det frågan om konsumenter och pro-
ducenter. Det finns i dag inget motsatsförhållande.
Vad tjänar Sveriges konsumenter på att österrikarna
får mer ersättningar än vad svenska bönder får? Vad
tjänar Sveriges konsumenter på att miljön i Österrike
värnas bättre än miljön i Sverige? De tjänar inte ett
dugg. De förlorar. Försök inte skapa motsättningar
som inte finns. Ta ansvar för misslyckandet i stället.
Det vore klädsamt.
Vad är orsaken till detta misslyckande? Jo, det är
det som jag har nämnt tidigare. Margareta Winberg
vände upp och ned på regelverket. Vi tappade tid.
Regelverket blev krångligt. Låt mig läsa en sak. Här
har jag samlingen av regelverk för miljöersättningar.
Jag ska bara läsa ett enda avsnitt som Margareta
Winberg har signerat. Det gäller åkrar med flikiga
naturgivna former, små svårbrukade åkrar. I fråga om
att få ersättning för en sådan står det så här: "Åker
med flikar och gipar och renar som helt eller till
största delen har en bevarad naturgiven form överens-
stämmande med det förhållande som gällde före jord-
brukets motorisering. Åkerkantens längd är betydligt
längre än omkretsen på åker vars fältform är anpassad
till moderna jordbruksmaskiner. Åkerns flikighetshalt
får inte vara mindre än 6."
Ärade kammarledamöter! Ta ställning till detta,
för att få ersättning för flikiga åkrar! Margareta Win-
berg! Är det underligt att Sveriges bönder inte vågar
söka stöd för flikiga åkrar? Samtidigt vet man att man
får betala tillbaka pengar fem år därefter om en av
Jordbruksverkets kontrollanter kommer och säger att
man inte har skött det här. Då häftar man i skuld fem
år därefter. Ta ansvar, Margareta Winberg, för detta
misslyckande! För det är det det handlar om i det här
sammanhanget.
Margareta Winberg! Är det inte dags för en par-
lamentarisk beredning för att få rätsida på detta?
En annan sak som jag vill ta upp är: Vi behöver en
hel jordbruksminister - en hel. Margareta Winberg
har lastats på också den stora, viktiga jämställdhets-
frågan. Det går inte att förena dessa båda uppdrag, det
har vi sett. Nu kräver vi en hel, inte en halv, jord-
bruksminister.
(Applåder)

Anf. 12 JONAS RINGQVIST (v):
Fru talman! Jag vill börja med att instämma i en
hel del av det som Gudrun Lindvall tog upp. Vi be-
höver mycket pengar till den svenska miljöomställ-
ningen. Vi ska kräva av kommissionen att vi ska få de
pengarna. Nu är läget som det är.
Men det är läskigt att se: Vi är en folkvald för-
samling i Sverige. Vi är allihop eniga om att vi behö-
ver pengar till miljöomställningen. Vi vill fortsätta på
den väg som vi har valt - enigt. Nu är vi överkörda av
EU-kommissionen. Vår vilja är underställd EU-
kommissionens vilja. Det är odemokratiskt.
Men det är inte så enkelt. Beslutet är också bero-
ende av den svenska regeringens inställning. Marga-
reta Winberg har en ideologisk vilja att reformera
jordbrukspolitiken, och vi i Vänsterpartiet delar den
viljan. Vi behöver reformera jordbrukspolitiken för
att bidra till en rättvisare världsordning, där svenska
bönder inte har orättvisa förutsättningar gentemot
andra bönder i andra delar av världen, t.ex. småbön-
der i tredje världen. Och vi behöver reformera jord-
brukspolitiken för att få en miljöomställning i Sveri-
ge. Vi behöver en sådan omställning av EU:s gemen-
samma jordbrukspolitik.
Men samtidigt måste den svenska regeringen vara
något mer pragmatisk och bevaka de svenska intres-
sena. Det är en svår balansgång mellan omställningen
och reformeringen av EU:s jordbrukspolitik och att
bevaka de svenska intressena, och den här gången
gick det inte så bra. Sverige slutade som förlorare i
den reformering som vi precis har genomfört.
Den intressanta frågan är nu hur vi går vidare. Det
är väldigt mycket prat om varför det blev som det
blev osv. Hur ska vi gå vidare? Eskil Erlandsson har
tagit initiativ till ett utskottsinitiativ, ett initiativ som i
princip är samma gamla visa om jordbrukets rygg-
säck; ryggsäcksdiskussionen i förlängning, om man
så vill. Ett sätt att plocka politiska poäng är naturligt-
vis att Centerpartiet visar att man vill göra någonting.
Och Eskil Erlandsson tror att jag är med på vagnen.
Jag är med på vagnen för att ställa om svenskt jord-
bruk, för att satsa pengar på en omställning av
svenskt jordbruk och för att hitta de lösningar som
behövs. Jag är inte med på Eskil Erlandssons vagn för
att plocka politiska poäng.
Så frågan är: Vad ska hända nu, Margareta? Det
är bra att jordbruksministern tar upp frågan om mo-
dulering och att hon instämmer att det kan vara en
lösning, men den andra punkten, som jag ser som en
minst lika viktig punkt, är de andra ekonomiska styr-
medel som vi har, nämligen jordbrukets skatter. Hur
kan vi använda dem på ett bättre sätt för att kompen-
sera för de förluster som vi har gjort i miljöstödspro-
grammet och i landsbygdsförordningen? Är jord-
bruksministern beredd att diskutera de frågorna ock-
så?

Anf. 13 DAN ERICSSON (kd):
Fru talman! Margareta Winberg fortsätter att läg-
ga ut dimma. Risken är att hon själv går alltmer vilse.
Det är kanske bättre, innan hon helt försvinner bort,
att hon faktiskt tar till sig det som flera nu har upp-
manat henne till: att erkänna att hon har misslyckats,
men att vi kanske tillsammans kan reparera skadan.
Jordbruksministern hävdade här att hon minsann
har farit som en skottspole till Bryssel, varit hos Fi-
schler osv. Ja, det är mycket möjligt att det är så. Men
det var ju ändå näst intill pinsamt att se nu, under de
senaste dagarna, när den som har fått rycka ut för att
rädda vad som räddas kunde var LRF:s företrädare,
som ändå lyckades utverka ett löfte från kommissio-
nen om att Sverige självt skulle kunna få kompensera
för de förluster som vi har fått genom regeringens
handlande. Vi har nu fått ett löfte, tack vare det ingri-
pande som LRF har gjort. Men vad gjorde regeringen
då? Var fanns regeringen? Är det så att det är lant-
bruksrörelsen som ska försöka förhandla själv med
EU-kommissionen för att det ska bli några pengar till
Sverige? Det är en mycket märklig situation.
Margareta Winberg var återigen inne på östut-
vidgningen. Låt mig också slå fast att vi är för en
östutvidgning. Men vi ser det som ett problem när
ministern faktiskt under årens lopp har målat upp
jordbrukspolitiken som ett hot mot östutvidgningen.
Det har skrämt väldigt många av de medlemsländer
som nu finns för just en östutvidgning. Men det är ju
inte på det sättet. Det motsatsförhållande som Marga-
reta Winberg målar upp existerar ju inte.
Och sedan vill jag beröra frågan om sjukersätt-
ningen. Vi kan ju ta den diskussionen. Socialdemo-
kraterna gick till val på att höja sjukersättningen. Man
sänkte den sedan till 75 %, trots kristdemokraternas
motstånd. Vi var inte med på några sådana sänkning-
ar. Det handlade om prioriteringar. Detta är självklart
- vi prioriterade också då - men de prioriteringar
regeringen då gjorde har nu lett till att vi har tappat
uppemot 8-10 miljarder, pengar som vi hade kunnat
hämta hem från EU-kassan och som skulle ha skapat
jobb och sysselsättning både på landsbygden och i
livsmedelsindustrin. Detta var definitivt en felaktig
prioritering!
Jag har lyssnat på Jonas Ringqvist och Gudrun
Lindvall. Jag uppfattade inte heller att Jonas
Ringqvist var så där väldigt positiv. Han ska nu till-
sammans med Margareta Winberg, som jag uppfatta-
de det, redan börja försöka slåss inom det mindre
utrymme som man på något sätt redan har accepterat.
Ja, men det är ju att ge upp! Ska vi inte försöka ta ett
större utrymme att fördela, hellre än att vi nu inom
det lilla som är kvar ska försöka slåss inbördes? Det
är ju en förödande strategi att redan på förhand ha
gett upp.
Jag tar gärna till mig Gudrun Lindvalls råd i stäl-
let, om regeringspartiet ställer upp på det, nämligen
att vi samfällt säger till kommissionen att vi inte
accepterar det här och att regeringen säger att vi inte
accepterar det här. Vi accepterar inte detta misslyck-
ande, utan vi är eniga i Sveriges riksdag om att vi inte
ska ha det så här. Ja, det kanske är en väg att komma
fram.
Får jag också ta tillfället i akt att ändå peka på nå-
got vad gäller innehållet i miljöprogrammet också.
Jag utgår fortfarande ifrån att vi ska kunna få en hög-
re nivå och en större volym, men då är det också
viktigt med innehållet. Det är då centralt att vi inte
tappar bort ekostödet. Det är alltså den konventionella
odlingens övergång till mer miljövänliga metoder
som ger störst effekt. Så ta inte bort det som Mil-
jöprogramsutredningen föreslog! Se också till att
använda den möjlighet som EU-överenskommelsen
innebar, så att vi får med oljeväxterna också i mil-
jöprogrammet. Annars tappar vi bort den odlingen.
Det var något kort om innehållet i miljöprogrammet.
Det är inte oväsentligt, och jag ser fram emot när det
förslaget kommer på riksdagens bord.

Anf. 14 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Vi äter ju gärna svensk mat, mat som
är fri från antibiotika, hormoner och salmonella. Den
höga matkvalitet som vi har i Sverige förutsätter att vi
har ett livskraftigt svenskt jordbruk även i framtiden.
Därtill är det ju så att livsmedelsindustrin är vår tredje
största industrinäring, mätt i förhållande till antalet
anställda. Mäter man produktionsvärdet så är den de
facto den andra största industrigrenen i Sverige.
Jordbruket och jordbrukspolitiken berör oss alla
eftersom vi äter, är sysselsatta och jobbar i olika delar
av Sverige. Då går det inte, Margareta Winberg, att
ställa grupper, orter och landsändar mot varandra. Det
intressanta är att göra en jämförelse med hur det är i
andra länder som ingår i den europeiska unionen.
Jag tycker inte att jordbruksministern ska tala om
en sanering och förbättring som har skett efter EU-
inträdet. Det var ju ändå så att Margareta Winberg
lade fram ett förslag som riksdagen fick rätta till.
Riksdagen fick dubblera det förslag som Margareta
Winberg lade fram i sin första proposition efter det att
vi gick med i den europeiska unionen.
Därtill har, som på ett förtjänstfullt sätt sagts här
av många, det regelsystem som har skapats kring bl.a.
miljöersättningarna inneburit att det varit svårt ut-
nyttja de system som ändå finns. Om regeringen hade
hörsammat våra förslag hade det varit möjligt att öka
anslutningen till de olika programmen och därmed
öka uttaget av EU-medel, men det har regeringen inte
gjort. Vi hade t.ex. kunnat höja ersättningsnivåerna
för vall- och betesmarker, extensiva marker som är
viktiga för att bevara och utveckla det öppna od-
lingslandskapet.
Det intressanta är ändå, som någon har sagt här,
hur vi kommer vidare. Jag blir förvånad när jag i
bästa välvilja har ställt ett förslag i miljö- och jord-
bruksutskottet som kritiseras av Jonas Ringqvist.
Antingen har Jonas Ringqvist inte läst förslaget eller
så har han läst det och inte förstått, eller så har han
läst det och inte velat förstå. Det vore i så fall det
allra värsta.
Det jag har sagt är att jag vill att miljö- och jord-
bruksutskottet begär hos regeringen att den omedel-
bart undersöker vad reduceringen av miljö- och lant-
bruksstödet kommer att innebära för svenskt jord-
bruk. Det är en vänlig begäran om att få veta vad
detta innebär för oss. Regeringen bör därefter få i
uppdrag att återkomma med förslag till åtgärder för
att kompensera jordbruket så att det får jämförbara
konkurrensvillkor och så att miljömålen kan uppnås.
Att stå och anklaga mig för att med denna välvilliga
och timida begäran vilja ta politiska poänger tycker
jag är att ta till för mycket.

Anf. 15 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jag vill understryka vad Gudrun
Lindvall sade om att kvaliteten i miljöprogrammet
bör vara avgörande. Den här diskussionen handlar ju
om stödet till miljön och inte om stödet till jordbruka-
ren. Det gemensamma ansvaret omfattar vårt kultur-
arv och bevarandet av den biologiska mångfalden.
Jordbrukets miljöstöd är till för att bevara ett varierat
odlingslandskap och en varierad kulturmiljö. En poli-
tik som vill främja landsbygds- och glesbygdsutveck-
ling måste för att lyckas vanligen ha en bredare in-
riktning än stöd till enbart livsmedelsproduktion. Det
framtida landsbygdsstödet måste inriktas än mer mot
miljövänligt jordbruk.
Fru talman! Ett glädjande inslag i utvecklingen är
den diskussion som pågår från och inom LRF. Där
har man till skillnad från många andra lämnat den
ensidiga ryggsäcksdiskussionen. Man har tagit upp en
bredare debatt om det svenska jordbruket och den
svenska jordbrukspolitiken. Jag är besviken över, fru
talman, att den här debatten inte mer handlar om de
frågorna.
Den gemensamma europeiska jordbrukspolitiken
har inte tagit tillräcklig hänsyn till miljön. En felaktig
användning av växtnäring och bekämpningsmedel har
skapat problem. Det är av största vikt att bidragssys-
temet ändras och nya regler utformas för att skapa
förutsättningar för en hållbar resursanvändning och
ett mer miljövänligt europeiskt jordbruk. En succes-
sivt genomförd jordbruksreform skulle ge naturen en
chans att läka.

Anf. 16 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag kan konstatera att det är två parti-
er som vågar protestera hos kommissionen. Det var
lite! Övriga tycks lägga sig platt för kommissionen.
Det tycker jag är fegt. Det är klart att vi ska proteste-
ra! Har vi några maktmedel att ta till? Låt oss dra in
den delen av medlemskapspengarna som vi tycker att
vi ska använda för miljöprogrammet till jordbruket.
Tror ni att kommissionen intervenerar, eller vad tror
ni att den gör? Naturligtvis måste vi vara tuffa mot
den odemokratiska institution som kommissionen
utgör. Det är en institution som inte ens vill diskutera
hur man prioriterar i sina utgifter.
Jag tycker att det är bra att alla partier här visar att
de är angelägna om miljösatsningarna i jordbruket.
Men låt oss slå fast att det är pengar för att vidta åt-
gärder för miljön och inte för inkomststöd till jord-
bruket. Effekten blir naturligtvis att vi inte har råd
med så mycket miljönytta. Det är oerhört allvarligt.
Tittar man på de pengar som kommer är det ungefär
lika mycket som det är prognostiserat att svenska
lantbruket skall ta ut för år 1999. Det är allvarligt att
det i så fall inte finns en möjlighet till utveckling av
miljöstöden i lantbruket. Det måste vi ändra på.
Det kom en utredning i somras som alla partier
hade möjlighet att tycka till om. Såvitt jag förstått har
man inte utnyttjat det. Vi vet ju att Moderaterna anser
att miljön är en restpost, så det är kanske inte så an-
geläget att tycka till. Vi i Miljöpartiet anser att försla-
get är bra. Det tar bort mycket av det krångel som
finns. Vi anser att det förslaget skall implementeras
nu. Det skall stadfästas en nivå på 2,8 miljarder.
Det är en klar signal till Bryssel: Vi tänker ha ett
miljöprogram på 2,8 miljarder. Sedan skall vi kräva
att få tillbaka pengarna från Bryssel. Går inte det
anser Miljöpartiet att vi skall lägga på nationella
pengar upp till 2,8 miljarder. Nu skall de godkänna
det. Det är lite nesligt att Bryssel ska godkänna våra
ambitioner, men så är denna union. Går de inte med
på det kan vi i Miljöpartiet tänka oss att diskutera en
modulering. Det är i absolut tredje hand att ta från
arealstöden. Men vi vet att arealstöden i dag med den
utformning de har faktiskt är ett hot mot miljön. De
skapar ett intensivt lantbruk som påverkar miljön
negativt. Därom kan vi väl vara ense.
Det intressanta borde vara att fundera på den
möjlighet som kommissionen har fört fram. Det finns
en uppräkning på 2 % per år plus att man har sagt att
de medel som andra länder inte utnyttjar ska det kun-
na finnas en möjlighet att använda. Kan vi få göra det
bör vi kunna komma upp till 2,8 miljarder under den
tid som pengarna behövs. I förslaget ligger t.ex. att
ekologiskt lantbruk skall öka från 10 % till 20 %. Det
görs inte över en natt, utan det kommer att ta några
år.
Vi från Miljöpartiet anser att vi ska agera som om
vi har 2,8 miljarder. Detta feglir att börja diskutera
som om kommissionen har haft sista ordet tycker jag
är märkligt. Låt oss vara lite tuffa mot Bryssel för en
gångs skull när vi faktiskt har så pass mycket på föt-
terna! Vi kan konstatera att Sverige har ett lantbruk
där 44 % av alla lantbrukare säger att de kan tänka sig
att ställa om till ekologisk produktion. Det skulle
naturligtvis skapa enorma konkurrensfördelar för det
svenska lantbruket om vi kunde göra det.
Det är bara att konstatera att det importeras livs-
medel, men mycket av det som importeras är ekolo-
giskt odlade livsmedel från Danmark. Det sades i
vintras att Konsum har tröttnat på att vänta på de
svenska bönderna.
De svenska bönderna tycks nämligen inte vilja
ställa om till ekologisk produktion, så som konsu-
menterna önskar. Då börjar man importera.
Men med ett bra miljöstödsprogram och med en
vilja att visa kommissionen att vi menar allvar ska det
finnas en möjlighet att skapa ett rejält försprång för
svenskt lantbruk från konkurrenssynpunkt.

Anf. 17 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Jag vill bemöta Eskil Erlandssons tal
om att vi riskerar att få in mer mat från utlandet nu.
Mycket riktigt är det så, men det är ju också en av
poängerna med hela EU. Varor, tjänster och personer
ska kunna åka fram och tillbaka och röra sig fritt. Det
måste vara en av de kunskaper vi hade när vi gick in i
EU.
Vad som är viktigt är att konsumenternas förtro-
ende för den svenska maten stärks och att vi får en
sådan debatt i Sverige. Jag tror knappast att konsu-
menternas förtroende för den svenska maten stärks av
en debatt som ständigt handlar om att det är synd om
bönderna, att bönderna får för lite pengar och att vi
måste ge dem mer. Jag tror att konsumenterna till slut
tröttnar på den debatten.
Eskil Erlandsson säger också i sitt senare inlägg
att vi inte kan ställa grupper mot varandra. Det är
klart att man måste göra det i vissa situationer när
man prioriterar! Det gjorde vi också när vi samarbe-
tade under den förra mandatperioden. Det är alldeles
nödvändigt. Allt åt alla går inte. Det är en önskedröm
- en vacker sådan, men den går inte att genomföra i
praktiken. Politik handlar om att välja, men också
välja bort.
Det är alldeles riktigt som Eskil Erlandsson sade,
att det var Socialdemokraterna och Centern här i
riksdagen som gjorde upp om miljöprogrammet då,
1995. Vi gjorde också upp om en del andra punkter.
Det var det som var grunden till det värdefulla och
goda samarbete som i sin tur möjliggjorde saneringen
av svensk ekonomi. Det är jag mycket medveten om,
och också mycket tacksam för.
Harald Nordlund tar upp den viktiga fråga som vi
diskuterar alldeles för lite, nämligen den om vad EU:s
jordbrukspolitik betyder för tredje världen. EU:s
jordbrukspolitik betyder att vi med skattepengar
dumpar maten i tredje världen. Därmed är det inte
lönsamt för människorna där att själva producera,
utan de dras till storstäderna. Fattigdom och slum blir
resultatet. Det blir nämligen billigare att köpa den
EU-dumpade maten där än att stanna kvar på lands-
bygden och själv producera. Detta är djupt osolida-
riskt och djupt orättvist mot tredje världens folk.
Detta är också ett mycket starkt motiv för mig att
vilja göra en reformering.
Jag delar också Harald Nordlunds uppfattning om
att miljöpengar inte är inkomststöd. Det är detta jag
försöker få en diskussion om - man ska inte blanda
ihop inkomststöd i största allmänhet med miljöstöd.
Vad vi nu ber bönderna om - och bönderna är de
allra bästa på att göra detta - är det som vi ibland
kallar för kollektiv nyttighet. Det handlar om öppna
landskap, betande djur, återställande av våtmarker
osv. Detta är något vi inte kan räkna med att få gratis,
utan det är tjänster som vi nu kan be bönderna göra åt
oss. Men då måste vi också vara beredda att betala för
dem.
I en situation där bönderna producerar för mycket
mat som bl.a. dumpas på tredje världens marknader
måste vi hitta en ny uppgift för våra svenska bönder
tillsammans med matproduktionen. Jag menar att
detta är just den uppgiften. Bönderna är de bästa på
att sköta vår miljö, men de måste också få betalt för
det.
Gudrun Lindvall försöker skylla allt på kommis-
sionen. Jag tycker nog att vi är många som får dela på
ansvaret. Kommissionär Fischler ville ju från början
ha en reform som faktiskt gav mer pengar till miljö-
och landsbygdsutveckling, men på grund av olika
länders ovilja blev det mindre pengar. Jag ställer
alltså inte upp på den ensidiga beskyllningen av
kommissionen. Den deklaration som är bilagd beslu-
tet från i onsdags visar att miljöfaktorn ändå börjar
finnas med.

Anf. 18 GÖTE JONSSON (m):
Fru talman! Vi är helt överens om att miljöersätt-
ningarna är ersättning för miljöinsats. Jag tycker inte
att vi behöver diskutera det ytterligare. Sedan kan
man ha olika uppfattning om hur man ska fördela
pengarna, men det gäller ersättning för miljöinsatser.
Om det inte är så kommer inte EU att godkänna att vi
får pengarna. På den punkten är vi helt överens.
Man kan diskutera vilka insatser som är mest ef-
fektiva, och där kommer också frågan om vår gemen-
samma kaka in i bilden.
Jag ställde en fråga till jordbruksministern. Anser
jordbruksministern att det är vettigare att satsa mil-
jard på miljard på s.k. miljöprojekt, som vid gransk-
ning inte visar sig vara miljöprojekt, än att ge just de
bönder som hon här talar om ersättning för gjorda
miljöinsatser?
Genom misslyckandet nu är det ett faktum att vi
får mindre pengar att betala bönderna med för gjorda
miljöinsatser. Det är det som det handlar om.
Vi får inte glömma det konventionella jordbruket i
denna debatt. Därmed inte sagt att vi ska glömma
ekojordbruket. Men det konventionella jordbruket är
ändå basen i Sverige och basen i andra länder. Det är
på den basen man konkurrerar också internationellt.
Frågan om u-länderna har tagits upp. Det är en
viktig fråga, men den ligger i betydligt vidare cirklar
än frågan om hur man utnyttjar EU:s miljöersättning-
ar, där Sverige har misslyckats. Det är en helt annan
debatt! I den får man nämligen med WTO, USA:s
stora livsmedelsproduktion, Australien och andra som
sannerligen inte dumpar mindre än EU. Låt oss föra
den debatten när den debatten passar.
Fru talman! Hur vill nu Margareta Winberg tackla
problemet?
Hur ska vi föra jordbrukspolitiken i framtiden?
Hur ska miljöpengarna fördelas när utredningsför-
slaget har fallit i och med att ramarna har blivit så
mycket mindre?
Ett besked på den punkten, tack.

Anf. 19 JONAS RINGQVIST (v):
Fru talman! Jag hade med mig två förslag till de-
batten - två förslag till hur man ska hantera den situ-
ation som har uppstått.
Först och främst måste vi nu se över jordbrukets
skatter. Vi måste använda dem bättre för att nå mil-
jömålen och för att stärka det svenska jordbrukets
konkurrenskraft. Bekämpningsmedelsavgifter, kväve-
avgifter och dieselskatt går att använda på ett bättre
miljöstyrande sätt. Vi måste se detta i en helhet till-
sammans med miljöstöden.
Den andra frågan gäller modulering - att föra
pengar från de jordbruk som får mest till dem som
utvecklar ett hållbart jordbruk.
Jordbruksministern har svarat positivt på det ena
förslaget. Vi har alltså nått en bra bit redan i dag.
Margareta Winberg har två minuter kvar. Jag
hoppas att hon använder dessa två minuter till att vara
lika positiv till det andra förslaget. Det gäller att lova
att se över jordbrukets skatter och se dem som en
helhet tillsammans med miljöstöden.

Anf. 20 DAN ERICSSON (kd):
Fru talman! Det är uppenbart att Margareta Win-
berg, vår jordbruksminister, ser sig lika ofelbar som
näst intill påven. Hon har inte kunnat erkänna att ett
misslyckande är ett misslyckande. Hon har inte kun-
nat vidgå detta, utan hon försöker fortsätta att lägga ut
dimridåer om än det ena, än det andra.
De som får bära bördan av detta är Sveriges bön-
der. Det är inte synd om bönderna, som Margareta
Winberg också säger. Det är faktiskt synd om Sveri-
ge. Det är synd om konsumenterna, som i framtiden
kanske inte får möjlighet att köpa närproducerade
livsmedel som är bra från miljö- och djurhållnings-
synpunkt. Det är alla dessa konsumenter - invånarna i
Sverige - som drabbas när lantbruket i Sverige slås
ut. Nu har vi då fått ytterligare en stark konkur-
rensnackdel i och med detta avtal.
Och då har jag ställt frågan: Är ministern beredd
att göra någonting åt detta? Kan vi tillsammans göra
någonting åt detta? Det har inte kommit något besked
i den frågan. Då måste man dra slutsatsen att svaret är
nej.
Det andra jag har frågat är att om ministern ac-
cepterar läget och inte tänker göra någonting åt det, är
hon då beredd att utnyttja den möjlighet att kompen-
sera med nationella medel som kommissionen har
angett finns. Det finns ju redan en del pengar till detta
i budgeten. Vi har inte heller fått något besked på den
punkten i dag. Detta skapar en väldig osäkerhet i
näringen när det gäller investeringsvilja och annat
och därmed ytterst för landsbygden.
Detta handlar självfallet om miljöersättningar. Det
är precis som Winberg säger att det handlar om öppna
landskap, och inte minst handlar det om skogliga
åtgärder. Det är allt detta vi tappar, och det gör att
landsbygden växer igen. Så kan vi inte ha det.
Jag hoppas att ministern i sitt sista inlägg ger nå-
gon indikation på förändring, antingen högre nivåer
eller kompensation via den svenska statskassan.

Anf. 21 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka för att vi
har fått till stånd den här debatten. Men egentligen
önskar jag att vi inte hade behövt den. Jag önskar att
vi inte hade behövt konstatera att Sverige är den stora
förloraren i de förhandlingar och överläggningar som
har skett i Bryssel. Jag önskar att vi inte hade behövt
konstatera att Sveriges bönder inte har samma kon-
kurrensvillkor som sina yrkesbröder i den europeiska
unionen.
Nu har riksdagens partier i morgon en möjlighet
att göra något. Jag förutsätter och hoppas att det då
finns en majoritet för att ge regeringen ett uppdrag att
återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder för
hur man ska kompensera jordbruket så att jämförbara
konkurrensvillkor uppnås och så att miljömålen kan
uppnås.
Tack, fru talman!

Anf. 22 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Den här debatten är en besvikelse för
mig och för oss socialliberaler. Var finns visionerna
och idéerna om EU som miljöorganisation? I stället
för att försöka plocka billiga och kortsiktiga poäng
borde vi ha diskuterat hur vi ska komma bort från att
miljön och landsbygdsutvecklingen blir beroende av
en dragkamp om resurser. Hur ska vi komma bort
från att bönderna tvingas att ägna sig åt blanketter i
stället för att bruka öppna landskap?
Fru talman! Var finns idéerna om bevarandet av
den biologiska mångfalden? Var finns beslutsamhe-
ten om östutvidgningen? Var finns solidariteten med
tredje världen? Jag har fler frågor.
Fru talman! Vi socialliberaler kommer att fortsätta
att gå före i den här debatten.

Anf. 23 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Låt oss skingra en del av dimridåerna.
Antalet svenska bönder minskar, men produktionen
minskar inte. Det är fortfarande lönsamt att producera
mat i Sverige. Avsättningen är garanterad. Vi måste
äta.
Låt oss också konstatera att i den budgetproposi-
tion som kommer föreslås en skattelindring för bön-
derna. Den debatten kan vi ta då.
Jag skulle vilja fråga ministern hur regeringen
kommer att agera nu. Det är framtiden som är viktig
nu och inte vem som bär hundhuvudet för det ena
eller andra. Kommer regeringen att gå till kommis-
sionen och kräva att vi successivt får räkna upp mil-
jöstödet till 2,8 miljarder och hämta hem pengarna för
landsbygdsutvecklingen? Kommer regeringen att
kräva att vi ska få kompensera förlusten via nationella
medel? Det måste vi ju också få ett godkännande för.
Eller kommer regeringen att titta på en modulering så
att miljöstöden och landsbygdsutvecklingsstöden inte
minskar?
Jag skulle önska att vi fick svar på dessa frågor.
Detta är mycket viktigt för oss i Miljöpartiet. Miljö-
stöden till lantbruket är den viktigaste delen av de
stöd som finns till lantbruket. Det visar nämligen att
vi vill någonting för framtiden.
För oss är detta självklart. Nu finns det ett över-
skott i budgeten på ungefär 400 miljoner, de pengar
som skulle vara 50 % av stöden som vi förlorar. Vi
anser att de pengarna definitivt ska komma lantbruket
till del. Men vi är också villiga att se till att vi kan
plocka fram den del som EU inte vill bidra med för
att kunna kompensera lantbruket upp till 2,8 miljarder
för miljöstöden och för att kompensera för de pengar
som vi förlorar på landsbygdsutvecklingen. Är jord-
bruksministern villig att vara med i den kampen?
Jag håller med om mycket av det som har sagts
om u-länder och CAP, dvs. EU:s jordbrukspolitik.
Den utgör faktiskt ett hot mot tredje världen. Det är
alldeles självklart att vi måste se över EU:s jord-
brukspolitik i ett större sammanhang. Vi i Miljöparti-
et anser också att det finns ett samband mellan jord-
brukspolitiken, u-landspolitiken och utvidgningen av
EU österut. Låt oss återkomma till den debatten som
är mycket större än det vi har diskuterat i dag.

Anf. 24 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Låt mig ge Göte Jonsson rätt på en
punkt. Det var väldigt roligt med de flikiga åkrarna,
men det är också väldigt knepigt och krångligt. Jag
lovar att vi i det nya miljöprogrammet ska ta bort de
flikiga åkrarna och den konstiga beräkningen för
dem.
Sedan vill jag säga en sak till. Det är inte enbart
Jordbruksverket som kontrollerar. Man skickar upp
personer från Bryssel som är med ute på gårdarna och
kontrollerar. Det är en manstark kontrollgrupp. Jag
antar att det är män.
LRF har inte förhandlat, Dan Ericsson. Det var
fullständigt klart redan från början att vi kan skjuta
till nationella medel om vi vill. Om vi går ned till
Bryssel med det får vi det säkerligen godkänt. Det
brukar inte vara något problem.
Låt mig avslutningsvis säga att svenska bönder
ligger i fronten i EU. De är duktiga och moderna. De
använder lite eller ingen antibiotika och inga hormo-
ner. Vi har ingen salmonella. Det är frågor som vi nu
kan driva i EU. Sverige är i många avseenden ett
modelland i EU på jordbrukets område.
Detta har vi gjort med ekonomiska styrmedel,
med lagar och med duktiga bönder. Vi har kommit
längre än något annat land. Det är klart att vi ska
fortsätta att ligga i täten och kombinera detta med det
nya uppdrag som flera har talat om. Det handlar om
att ersätta bönderna inte bara för att de producerar
mat, utan också för att de producerar bra miljö.
Jag har förklarat grunden för hur beslutet har
kommit till i Bryssel. Det handlar om Berlinöverens-
kommelsen som då applåderades av de svenska bön-
derna. Nu ser vi konsekvenserna av den. Vi har kon-
sekvenserna på bordet nu. Under hösten kommer vi
att redovisa ramarna för miljöprogrammet, innehållet
i miljöprogrammet, om vi eventuellt ska gå in för
modulering och om vi eventuellt ska ha en egen
svensk nationell ytterligare finansiering.
Vi kommer att redovisa detta under hösten.

Överläggningen var härmed avslutad.

2 § Nya riksdagsledamöter

Talmannen meddelade att enligt protokoll från Riksskatteverket hade
Agneta Brendt (s) utsetts till ny ledamot av riksdagen för Gävleborgs läns
valkrets fr.o.m. den 14 september,
Olle Wästberg (fp) utsetts till ny ledamot av riksdagen för Stockholms kommuns
valkrets fr.o.m. den 1 oktober och
Hans Hoff (s) utsetts till ny ledamot av riksdagen för Hallands läns valkrets
fr.o.m. den 15 oktober.

3 § Anmälan om ny ersättare för statsråd

Talmannen anmälde att Kenth Högström (s) inträtt
som ersättare för statsrådet Ulrica Messing fr.o.m.
den 14 september.

4 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 14 september

1999/2000:1 av Helena Bargholtz (fp) till justitiemi-
nistern
Kvinnomisshandel
1999/2000:2 av Helena Bargholtz (fp) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Den nya kommunakten
1999/2000:3 av Kenneth Johansson (c) till socialmi-
nistern
Telemedicin

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 21 september.

5 § Anmälan om fråga för skriftligt svar

Anmäldes att följande fråga för skriftligt svar
framställts

den 14 september

1999/2000:1 av Karin Svensson Smith (v) till miljö-
ministern
Trafikmängder och miljökonsekvenser för Öresunds-
bron

Frågan redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 21 september.

6 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 14 september

1998/99:869 av Lars Ohly (v) till utrikesministern
Svenska medborgares säkerhet
1998/99:879 av Harald Nordlund (fp) till näringsmi-
nistern
Europaväg 4 förbi Uppsala
1998/99:889 av Kent Härstedt (s) till näringsminis-
tern
Statens Järnvägar och dess krav från ägaren
1998/99:890 av Kent Härstedt (s) till näringsminis-
tern
Statens Järnvägar och dess framtida investeringar
1998/99:894 av Ola Karlsson (m) till näringsminis-
tern
Staten som skogsägare
1998/99:896 av Kenneth Johansson (c) till närings-
ministern
Länsväg 297
1998/99:899 av Cristina Husmark Pehrson (m) till
näringsministern
Söderåsbanan
1998/99:900 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Inge-
gerd Wärnersson
Nedläggningen av Ekeskolan
1998/99:901 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Inge-
gerd Wärnersson
Riksgymnasium för blinda barn med multipelhandi-
kapp

den 15 september

1998/99:887 av Raimo Pärssinen (s) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Återbetalning av underhåll för barn
1998/99:891 av Inger Davidson (kd) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Folkhälsoinstitutets informationsbroschyr
1998/99:903 av Fanny Rizell (kd) till socialministern
Krav på återbetalning av underhållsstöd

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 21 september.

7 § Kammaren åtskildes kl. 10.39

Förhandlingarna leddes av talmannen.