Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:113 Fredagen den 19 maj
ProtokollRiksdagens protokoll 1999/2000:113
Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1999/2000:113 Fredagen den 19 maj Kl. 09.00 - 10.21
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
----------------------------------------------------------------------
1 § Avsägelse
Talmannen meddelade att Ulf Kristersson (m) av- sagt sig uppdraget som suppleant i Riksdagens revi- sorer. Kammaren biföll denna avsägelse.
2 § Kompletteringsval till Riksdagens reviso- rer
Talmannen meddelade att Moderata samlingspar- tiets riksdagsgrupp på grund av uppkommen vakans anmält Patrik Norinder som suppleant i Riksdagens revisorer efter Ulf Kristersson.
Talmannen förklarade vald till
suppleant i Riksdagens revisorer Patrik Norinder (m)
3 § Meddelande om frågestund
Talmannen meddelade att vid frågestunden tors- dagen den 25 maj kl. 14.00 skulle följande statsråd närvara: Statsminister Göran Persson, justitieminister Laila Freivalds, socialminister Lars Engqvist, finansminis- ter Bosse Ringholm och statsrådet Mona Sahlin.
4 § Anmälan om fördröjda svar på interpella- tioner
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:
Interpellation 1999/2000:394
Till riksdagen Interpellation 1999/2000:394 av Ulf Nilsson om högskolans kvalitet. Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den 23 maj 2000. Skälet till dröjsmålet är beredningen inom depar- tementet. Stockholm den 15 maj 2000 Utbildningsdepartementet Thomas Östros
Interpellation 1999/2000:395
Till riksdagen Interpellation 1999/2000:395 av Per Bill om stu- diemedel och internationalisering Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den 23 maj 2000. Skälet till dröjsmålet är beredningen inom depar- tementet. Stockholm den 15 maj 2000 Utbildningsdepartementet Thomas Östros
Interpellation 1999/2000:386
Till riksdagen Interpellation 1999/2000:386 av Per Westerberg (m) om Stockholmsregionens framtida flygkapacitet. Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den 23 maj 2000. Skälet till dröjsmålet är tjänsteresa den 12 maj och hela vecka 20. Stockholm den 2 maj 2000 Näringsdepartementet Björn Rosengren Enligt uppdrag Dag Ekman Expeditionschef
Interpellation 1999/2000:408
Till riksdagen Interpellation 1999/2000:408 av Göte Jonsson (m) om det svenska vägnätet. Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den 23 maj 2000. Skälet till dröjsmålet är tjänsteresa den 12 maj och hela vecka 20. Stockholm den 2 maj 2000 Näringsdepartementet Björn Rosengren Enligt uppdrag Dag Ekman Expeditionschef
Interpellation 1999/2000:410
Till riksdagen Interpellation 1999/2000:410 av Anna Maria Narti (fp) om arbetslöshet bland invandrare. Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den 23 maj 2000. Skälet till dröjsmålet är tjänsteresa vecka 20. Stockholm den 12 maj 2000 Näringsdepartementet Björn Rosengren Enligt uppdrag Åsa Kastman Heuman Expeditionschef
5 § Svar på interpellation 1999/2000:409 om perinatal död och spädbarnsdöd
Anf. 1 Statsrådet INGELA THALÉN (s): Fru talman! Karin Pilsäter har ställt tre frågor till mig. Karin Pilsäter ställde samma frågor till social- ministern i interpellation 1999/2000:221, som han svarade på fredagen den 10 mars 2000. I första hand vill jag hänvisa till socialministerns tidigare svar. Det Karin Pilsäter tar upp är svåra frågor, främst för de familjer som drabbas. Att förlora ett barn inne- bär en livslång sorg och saknad. Den akuta krissitua- tion som uppstår i samband med dödsfallet måste hanteras omgående och då av hälso- och sjukvården. Här ser jag inget annat alternativ än att sjukvården har ett odelat ansvar för att se till att föräldrarna er- bjuds adekvat vård och stöd. Om detta inte fungerar är det brister i vårdkedjan. Vi ska inte acceptera att människor inte får ett respektfullt bemötande i vår- den. Jag hoppas också att landstingen kan se värdet av föreningars arbete som ett komplement till det stöd som landstingen kan erbjuda. Den statligt finansierade forskningen som bedrivs om spädbarnsdöd kan sägas vara mycket framgångs- rik. Forskningen har omsatts i praktiken och fått en omfattande spridning genom flera av våra myndig- heter, t.ex. Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen. Inom Socialstyrelsen finns en expertgrupp som arbe- tar med barn- och ungdomsfrågor. Gruppen har till uppgift att omvandla forskningen kring barns och ungdomars hälsa i praktiken, genom att bl.a. ta fram allmänna råd och andra rekommendationer. Även Folkhälsoinstitutet har en barngrupp som arbetar för att sprida kunskap om barn och ungdomar och om hur man kan arbeta hälsofrämjande för denna målgrupp. Forskningen kring spädbarnsdöd har också en framskjuten position i dag. Sverige kan därför uppvi- sa de lägsta talen när det gäller spädbarnsdödlighet. Karin Pilsäter menar att försäkringskassa, social- tjänst med flera myndigheter behandlar familjer vars barn avlidit som om det bortgångna barnet aldrig funnits. Som konkret exempel på detta menar Karin Pilsäter att det inom föräldraförsäkringen finns regler som behandlar avlidna barn som om de aldrig funnits då familjen ska få ett nytt barn. Föräldraförsäkringen har som mål att stödja för- äldrarnas möjligheter att förena förvärvsarbete med föräldraskap. Föräldrapenning beräknas med ut- gångspunkt i en förälders sjukpenninggrundande inkomst, SGI, och ska motsvara inkomstbortfallet. I vissa situationer och under viss tid kan en förälder få behålla en SGI trots att han eller hon inte förvärvsar- betar. Sådant undantag från huvudregeln finns t.ex. vid föräldraledighet från förvärvsarbete för vård av barn till dess att barnet fyller ett år. Om ett barn avlider upphör rätten till SGI-skydd. Återgår föräldern inte omedelbart i förvärvsarbete upphör förälderns sjukpenningförsäkring, om inte föräldern på grund av sjukskrivning får SGI-skydd. Modern har dock alltid rätt till föräldrapenning till och med den tjugonionde dagen efter förlossningen. För föräldrapenning finns även ett förlängt SGI- skydd till barnets tvåårsdag, s.k. särskild beräknings- grund. Får föräldrarna ytterligare ett barn inom 2 ½ år från tidigare barns födelse, förlängs detta SGI-skydd. Detta gäller även i de fall det tidigare barnet avlidit. Föräldrapenningen beräknas då för det nya barnet efter den SGI som gällde när föräldrarna fick det tidigare barnet, den s.k. 2 ½-årsregeln. Jag vill även passa på att nämna att Socialdepar- tementet har ett övergripande ansvar för barnfrågor, vilket innebär att vi bevakar barnets perspektiv i allt politiskt beslutsfattande inom Regeringskansliet. Detta ger oss möjlighet att på bred front skapa förut- sättningar för ett barnvänligt samhälle och sprida kunskap om barns och ungdomars behov i olika sammanhang.
Anf. 2 KARIN PILSÄTER (fp): Fru talman! Jag vill tacka Ingela Thalén för sva- ret. Det kan förefalla lite märkligt att ställa i princip samma frågor till ett statsråd som man redan har ställt till ett annat statsråd, men det beror just på att svaret från socialministern kunde sammanfattas i: Hur skulle det se ut om alla startade föreningar? I övrigt är det inte mitt bord. Han hänvisade i grund och botten till biträdande socialministern. Jag tror att ett av problemen är att det här är en fråga som inte riktigt hör hemma någonstans. Om alla är lite ansvariga finns det stor risk att det blir så att ingen riktigt har något samlat ansvar i stället för att det blir mycket gjort. Jag tror att vad som behövs mer än ett antal kon- kreta förändringar är just en signal ut till systemet från de båda ministrarna om att båda känner ett stort ansvar i stället för att man, som nu, bollar ansvaret lite mellan varandra. Det som behövs är en signal ut till systemet att det här är en fråga som finns, och finns på riktigt. Det är inte rätt, som det i hög grad är i dag, att det är de som själva är drabbade som från socialtjänst, i primärvård, i sjukvård och in till det politiska myn- dighetssystemet ska behöva förklara att de faktiskt har ett problem och att de behöver hjälp. Det är inte de som ska behöva ta den fajten. Jag hoppas att Ingela Thalén här i dag kan vara med på att skicka en signal ut från den högsta politiska ledningen om att det är myndighet, vårdpersonal, kommunpersonal och ideella organisationer som ska hjälpa och stödja. När det gäller sjukvården och vårdkedjan - ja, det är klart att det kan finnas brister, och det är självklart att det är akutsjukvården som måste ha huvudansva- ret. Vi kan se att det finns mycket stora brister när det gäller både kompetens och erfarenhet, men också hur detta på ett vettigt sätt ska kunna knytas samman. I det akuta skedet handlar det självklart om vården, men det bemötande som ges måste ju planeras i för- väg. Här tror jag att det skulle behövas initiativ från Socialdepartementet ut till landsting, sjukvård till att bygga upp en beredskap, därför att erfarenhet och kunnande kan inte byggas upp av sig självt. På de stora sjukhusen kan det fungera därför att man har erfarenhet, men på de mindre sjukhusen är inte per- sonalen tillräckligt erfaren och behöver kanske hand- lingsplaner och goda råd, så att människor inte ska behöva få okänsliga svar eller ett okänsligt bemötan- de. En annan sak är att vården ändå inte kan klara av att hålla ihop det i längden, utan man behöver andra krafter. Då tycker jag att det är lite tråkigt att man från Socialdepartementets eller regeringens sida år ut och år in på något sätt skickar signalen till den ideella sektorn att det är väl bra att ni finns men just er tänker vi inte stödja, för om vi skulle stödja er måste vi dra ned stödet till någon annan organisation. Då blir för- stås signalen att de andra är mycket viktigare. Då hjälper det inte att man säger att landstingen ska tycka att det är viktigt. Man måste centralt skicka en mycket tydligare signal. Det hoppas jag att biträ- dande socialministern kan göra, även om jag vet att det inte är hon som har hand om organisationsstöd. Det är i och för sig fullt möjligt att ändra på, för det beror ju just på organisationsstödsreglerna att det inte passar in. En tredje sak som jag skulle vilja ta upp är att forskningen faktiskt inte alls är särskilt omfattande. Den gäller rätt lite saker just nu, och det beror väl delvis på att frågan fallit undan lite sedan man fått så positiva resultat omkring plötslig spädbarnsdöd. Jag skulle därför vilja be biträdande socialminis- tern att utveckla sitt svar och ta fram lite mer tanke- gångar omkring hur man faktiskt skulle kunna bli bättre i Sverige.
Anf. 3 Statsrådet INGELA THALÉN (s): Fru talman! Karin Pilsäter har alldeles rätt i att det naturligtvis finns en risk när det gäller frågor som rör det här området. Det är något som tack och lov kan- ske inte inträffar så ofta. Det ska vi vara tacksamma för, men när det händer är det en katastrof för dem som drabbas. Eftersom det sker lite spritt över året och kanske lite spritt över landet finns det inte en tillräcklig beredskap. Där tror jag säkert att vi kan göra mycket mer, och jag delar Karin Pilsäters upp- fattning att man i råd, samtal och diskussioner när det gäller kompetensutveckling och förberedande arbete bör ta upp händelser och risker av det här slaget i samtal med personal. Det är också bra om man inom ramen för diskus- sionen om kompetensutveckling i försäkringskassor- na lyfter in detta som en viktig del i det som handlar om bemötandet av medborgarna. Unga föräldrar som drabbas av att ett barn dör behöver ju särskilt mycket omsorg och särskilt mycket tid från personalen också på försäkringskassorna. Av en ren tillfällighet, kan jag säga, ska jag i dag ha en genomgång med Riksförsäkringsverket. Det är den årliga genomgången och uppföljningen av verk- samheten. Då finns det anledning för mig att också nämna den här debatten som en viktig del i kassornas och personalens bemötande av medborgarna. Sedan är det viktigt att regelverket när det gäller föräldrapenningen och sjukpenningen är sådant att de står i samklang med varandra. Jag menar att den ge- nomgång som man gjorde 1995, som förstärkte skyd- det för föräldrar i den här situationen, i alla fall till stora delar fångade upp mycket av den diskussion som var. Det kan hända att man fortlöpande behöver se över saker som inträffar. Det gäller alltså både, vill jag säga, när det gäller bemötandet och när det gäller hur systemet fungerar - det hänger naturligtvis sam- man. Det handlar också naturligtvis om att ge en tydlig signal så att alla de som ska stå beredda att möta unga föräldrar i en sådan här situation har kun- skap nog att göra det på ett bra sätt. När det gäller forskningen måste jag erkänna att jag nog inte har så väldigt mycket mer att säga just nu. Det är väl i så fall en sak som jag får gå tillbaka och fundera över om det är som Karin Pilsäter säger, alltså att man forskar alldeles för lite. Det är inte den signal som jag har fått, men det är väl något som man i så fall får kontrollera.
Anf. 4 KARIN PILSÄTER (fp): Fru talman! Man kan ta ett konkret exempel. Jag nämnde just det här med föräldrapenningen och för- säkringskassan. Det gjordes ju en genomgång 1995 där man ändrade regelverken. Nu skriver Ingela Thalén i svaret att detta även ska gälla ifall barnet inte längre är i livet, men det är uppenbarligen inte något som man på bred front känner till ute på försäkrings- kassorna. Det framgår inte av några anvisningar och faktiskt inte heller av propositionen, som jag har tittat på. Det är i och för sig samma sak som att man ute på försäkringskassorna tror att 2 ½-årsregeln bara gäller mammor eftersom det i broschyren står att det gäller om mamman får barn - även om det i lagen står att det gäller föräldrar. Det handlar alltså inte bara om hur det var tänkt utan också om hur väl man faktiskt känner till saker och ting. I normalfallet läser man ju som förälder inte författningskommentarerna, utan man läser broschyrer och tar den information man får. Regelverket i sig är en sak, men det gäller också just bemötandet. Det vore väldigt bra om man i samband med dagens genomgång kunde få en påminnelse om detta. Mycket av det här tror jag beror just på att man inte tänker att det här ska kunna hända: Det händer inte mig och det händer inte någon annan. Som bli- vande förälder går man ju på olika typer av informa- tion, mödravård och annat. Det bara finns inte att det inte skulle gå bra. Det talas om att har man bara klarat vecka 12 så är det klart sedan. Så känner folk det. När det väl händer vet man inte hur man ska hantera det. Det gäller inte bara föräldrarna utan också folk runt- omkring. Det kan bli mycket kommentarer. Om man i affä- ren eller på jobbet får kommentarer typ: Du är så ung, du kan få nya barn, så är det en sak. Men man ska inte behöva höra det på en sjukvårdsavdelning, på försäkringskassan, hos socialtjänsten eller något så- dant. Därför tror jag att det är otroligt viktigt att vi vågar tala om det här och att vi talar om det som något som faktiskt händer - och som inte är så väldigt ovanligt heller om man ser på statistiken. Jag vet att det inte är statsråden själva som be- stämmer vilka forskningsprojekt som ska sättas i gång, men uppenbarligen är det väl till viss del så att eftersom vi har varit så framgångsrika som vi ändå har varit i Sverige när det gäller plötslig späd- barnsdöd har det blivit som att frågan är löst, eller i vart fall löst så mycket det går. Men dels måste man ständigt hålla diskussionen och informationen om hur man förebygger levande, eftersom vi nu kan mer om det, dels måste vi också gå vidare. Många andra typer av dödsfall skulle kanske gå att förebygga om man kände till mer om det här, om det fanns mer forskning. Om de inte går att förebygga så kanske de i alla fall går att förklara, vilket också är viktigt. Och om de varken går att förebygga eller förklara så skulle kanske en vidare forskning ändå kunna leda någonvart. Jag tror att det vore bra om man förde fram att det här är något som är angeläget. Det kanske inte är någon högstatusforskning, vad vet jag? Men det borde vara det. Till sist skulle jag också bara vilja nämna pappor- nas roll i det hela. Jag tror att det bemötande och den kunskap som finns ändå i väldigt hög grad gäller mammorna. Just föräldraförsäkringsreglerna om 29 dagar och sådant gäller ju enbart mamman medan papporna i många fall i princip lämnas helt utanför. Även där tror jag att biträdande socialministern skulle kunna bidra med någon liten signal både till försäk- ringskassorna och till sjukvården om att de här barnen har pappor och att familjerna inte bara består av mamman.
Anf. 5 Statsrådet INGELA THALÉN (s): Fru talman! I uppdraget från regeringen till alla myndigheter och verk ingår ju ett ansvar att arbeta med jämställdhetsfrågor från många olika perspektiv. Det som Karin Pilsäter tar upp nu är naturligtvis en av de viktiga frågorna när det gäller föräldraförsäkring- en, dvs. att lyfta in både mamman och pappan på jämlika villkor i försäkringen. Det ska jag ta till mig. Jag menar nog att våra anvisningar och råd är noggranna och väldigt bra utformade. Men det är klart att om de inte är tillräckligt bra för att uppfattas på rätt sätt finns det alltid anledning att gå igenom dem, granska dem ännu en gång och föra en diskus- sion om huruvida de kan bli så tydliga att de faktiskt är en hjälp och ett stöd till personalen när de ska möta föräldrarna i en sådan här situation. Den här diskussionen kan förhoppningsvis bli precis den signal som Karin Pilsäter önskar sig, och jag kommer att ta med mig de frågor som jag har möjlighet att föra vidare också inom ramen för Riks- försäkringsverkets arbete.
Anf. 6 KARIN PILSÄTER (fp): Fru talman! Då vill jag först och främst verkligen tacka Ingela Thalén för att hon tar denna fråga på stort allvar och vill arbeta vidare med den. Utöver det som vi har talat om tidigare vill jag till sist bara före- slå att Ingela Thalén som ansvarig för barnfrågorna ser till att det finns en möjlighet att de riksorganisa- tioner som eventuellt arbetar med de här frågorna under hennes domäner för att kunna fungera på ett vettigt sätt kan få någon typ av grundstöd. Det vore bra för att de ute på fältet skulle kunna fungera som den extra resurs, den stödorganisation, som man be- höver ha. På det sättet skickar man också signalen att det här är ett viktigt arbete. Jag tror att så länge man ser människor som vill hjälpa till och människor som vill stödja varandra bara som ett byråkratiskt problem kommer man också att skicka en ganska tydlig signal till sjukvården och till landstingen om hur man ser på detta. Jag förutsätter nästan att Ingela Thalén kommer att försöka hitta ett sätt att utöver centrala myndighe- ter, landsting, primärvård och kommuner samverka med den ideella sektorn.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på interpellation 1999/2000:351 om Tobinskatt
Anf. 7 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): Fru talman! Agneta Brendt har frågat om jag av- ser att inom EU eller tillsammans med den kanaden- siska regeringen internationellt verka för ett genomfö- rande av en s.k. Tobinskatt eller ett förslag med lik- nande målsättning. Det finns ett samhällsekonomiskt intresse av eko- nomisk stabilitet, inte minst på de finansiella markna- derna. Instabilitet och osäkerhet skapar ett ogynnsamt investeringsklimat och sämre tillväxtförutsättningar. Den ekonomiska politiken kan bidra till stabilitet genom starka statsfinanser och låg inflation. I en sådan miljö blir spekulation på de finansiella mark- naderna mindre intressant. Detta visar bl.a. de svens- ka erfarenheterna. Det finansiella systemet fyller en rad mycket vik- tiga samhällsekonomiska funktioner som utgör förut- sättningar för en hög välfärd. Det finansiella systemet möjliggör överföring av resurser över tiden och mel- lan länder, branscher och företag. De finansiella marknaderna ger också möjlighet att sprida och minska risker. Detta skapar förutsättningar för inves- teringar och tillväxt. Den s.k. Tobinskatten kan beskrivas som en skatt på finansiella transaktioner. Avsikten är att genom olika hinder minska omsättningen och förhoppnings- vis minska intresset för spekulation. Denna skatt har diskuterats bland politiker och ekonomer under lång tid. Rent principiellt är det mycket viktigt att det finansiella systemet är utformat så att det bidrar till - och inte destabiliserar - den samhällsekonomiska utvecklingen. Diskussionen om åtgärder som syftar till att förbättra det finansiella systemets funktions- sätt, t.ex. Tobinskatten, är viktig och ska fortsätta. Men man ska ha klart för sig att en helt avgörande förutsättning för att en Tobinskatt ska bli verknings- full, är att den genomförs globalt. Även om den skulle genomföras i flertalet länder, inklusive de största, är risken stor att några ställer sig utanför. De finansiella marknaderna skulle därmed tendera att flytta från de ekonomier där övervakningen och kon- trollen ändå fungerar bäst. Förutom detta har debatten visat att den s.k. To- binskatten är långt ifrån invändningsfri. En omsättningsskatt ger, vilket är en del av syftet, försämrad likviditet. En mycket stor del av likvidite- ten på de finansiella marknaderna utgörs emellertid av transaktioner som syftar till att omfördela och minska risker. En skatt på finansiella transaktioner skulle därmed minska möjligheten att skydda sig mot risk. Resultatet kan bli högre räntor, eftersom aktö- rerna på de finansiella marknaderna kommer att för- söka få kompensation för den försämrade likviditeten och ökade risken. Försämrad likviditet kan också medföra en ryckigare och mer instabil prissättning. Det är dessutom inte rimligt att äventyra de finan- siella marknadernas funktion för att söka lösa helt andra problem, såsom att generera tillräckligt med resurser för utvecklingsbistånd. Vad som krävs på detta område är att fler industriländer - liksom Sveri- ge - lever upp till sina internationella biståndsåtagan- den.
Anf. 8 AGNETA BRENDT (s): Fru talman! Jag vill börja med att tacka finansmi- nistern för svaret på min interpellation. Det är natur- ligtvis ett samhällsekonomiskt intresse att det skapas ekonomisk stabilitet på de finansiella marknaderna. Asienkrisen och krisen i Brasilien är ju avskräckande exempel på instabilitet och osäkerhet som har skapat både ett ogynnsamt investeringsklimat och sämre tillväxtförutsättningar. När det gäller behovet av ekonomisk stabilitet överensstämmer min uppfattning helt och hållet med finansministerns. Problemet som jag ser det är kanske snarare att vi i dag på grund av globaliseringen har fått en global och transnationell struktur över den nationellt baserade kapitalismen, en finansiell struktur som inte längre har någon klar nationell hemvist utan som i ordets verkliga bemärkelse är just global. Vi har fått en global ekonomi utan ett globalt samhälle. För att lösa de globala problemen så räcker det inte med nationella eller regionala lösningar, utan pro- blemen måste angripas på ett globalt plan. Anledningen till att jag skrev min interpellation är den oro jag känner för den framtida finansieringen av FN:s verksamhet. Det är en oro som jag delar med framför allt en lång rad NGO:er, vilka ser Tobinskat- ten eller en liknande mekanism som en möjlig framti- da finansieringskälla för FN:s verksamhet. Som jag skrev i interpellationen växer kraven på att FN ska medverka eller spela en huvudroll i kon- fliktförebyggande och fredsbevarande operationer. Men tyvärr har medlemsländerna inte gett organisa- tionen ekonomiska möjligheter att leva upp till dessa krav. Det internationella biståndet har t.o.m. minskat, och FN lider av denna underfinansisering. Jag delar naturligtvis finansministerns åsikt att problemet i första hand måste lösas genom att med- lemsländerna betalar sina avgifter. Men det behövs också nya finansieringskällor. Och även den s.k. Carlsson-Ramphal-kommissionen framförde förslag om regleringar av de internationella kapitalmarkna- derna. Och ett av förslagen var att införa en interna- tionell skatt på kapitalrörelser över nationsgränserna. Syftet med det föreslaget var delvis att ge FN större och tryggare inkomster men också att motverka allt- för snabba internationella kapitalrörelser. Jag delar också finansministerns uppfattning att Tobinskatten långtifrån är invändningsfri. Men det är glädjande att finansministern ändå anser att diskus- sionen om åtgärder som syftar till att förbättra det finansiella systemets funktionssätt är viktig och ska fortsätta. Min fråga blir därför: Ser finansministern någon möjlighet att internationellt verka för en mekanism med liknande målsättning?
Anf. 9 MATZ HAMMARSTRÖM (mp): Fru talman! Jag vill tacka Agneta Brendt som har skrivit en interpellation i denna viktiga fråga och önska henne lycka till med det interna opinionsarbetet inom socialdemokratin. Vi har ju vid flera tillfällen haft möjlighet att här i kammaren ge regeringen i uppdrag att i internationella sammanhang verka för ett införande av Tobinskatt. Men vi från Miljöpartiet har tillsammans med vänsterpartisterna varit de enda som har varit beredda att ställa oss bakom ett sådant beslut. Det är viktigt att folkvalda politiker förbehåller sig rätten och ser till att de har intresset och förmågan att formulera de spelregler som kapitalet har att följa och modet att föreslå bromsande åtgärder på områden där marknaden fungerar lite väl friktionsfritt i dag, där frihet är detsamma som hänsynslöshet. Tobinskatten har diskuterats länge, men ingenting har gjorts. James Tobin föreslog redan 1978 en global omsättningsskatt på valutatransaktioner, ett sätt som han själv uttrycker som att kasta lite grus i maskineri- et på en redan då alltför friktionsfri valutamarknad. Beträffande Bosse Ringholms svar vill jag säga att den enorma omsättningen på valutamarknaden knap- past är nödvändig för att klara likviditetsproblemet. Varje dag omsätts 1 500 miljarder dollar på valuta- marknaderna. I de allra flesta fall - över 95 % - sak- nas varje form av koppling till ett utbyte av varor eller tjänster. Det är bara fråga om spekulationer i valutarörelser i en jakt på snabba och stora pengar. Jag undrar om inte finansministern ser detta som ett problem. En omsättningsskatt på blygsamma 0,25 % skulle inte nämnvärt påverka transaktioner som utgör betal- ning för varor och tjänster, men den skulle stävja valutaspekulation, där man just utnyttjar minimala kursförändringar, och där vinstmarginalerna ofta är mycket små. De medel som denna skatt drar in skulle, föreslog Tobin och Agneta Brendt, kunna gå till multilateralt bistånd inom ramen för FN-systemet. Denna omfattande valutahandel utnyttjar och bi- drar till instabilitet i valutasystemet, i de allra flesta fall med allvarliga problem som följd. Kriser som de i Mexiko, Sydostasien, Ryssland och Brasilien förstör på några få dagar frukterna av många års produktivt arbete och försätter de länder som drabbas i en oer- hört problematisk situation, både ekonomiskt och socialt. Socialdemokraterna försöker nu sälja in EMU som ett sätt att motverka kapitalets makt. Men om man vill omsätta sin retorik i praktisk handling, vore det då inte rätt naturligt att i EU - oavsett EMU- anslutning eller inte - och i andra internationella sammanhang verka för införandet av en Tobinskatt?
Anf. 10 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): Fru talman! Det här är en oerhört viktig diskus- sion - så långt är jag överens med Agneta Brendt och Matz Hammarström. Vi skulle naturligtvis inget hell- re önska än att vi hittade en finansiering av många internationellt viktiga uppgifter där det i dag inte fungerar tillräckligt bra. Redan i dag har vi problem inom FN-systemet och det internationella biståndssystemet. Det är inte alltid som vi har en säkerställd finansiering. Tyvärr finns det stora bidragsgivare, stora finansiärer, som ibland undanhåller sin del av ansvaret. Därför håller jag med om att vi bör fortsätta en diskussion på om- rådet. Om det är Tobinskatt eller någon annan typ av idéer som ska användas kan man ha delade meningar om. Vad jag velat peka på är att det här är något som påverkar inte bara det som är själva syftet bakom Tobinskatten, utan det påverkar naturligtvis hela den internationella finansiella marknaden. Den är global i ordets egentliga bemärkelse. Därför finns det skäl att väga in alla de risker som finns med den här typen av projekt. Men det är inte detsamma som att säga att vi därför att det finns invändningar och risker - jag belyste ett antal sådana i mitt svar - inte skulle kunna föra en diskussion om detta. Jag är medveten om att det är ett stort steg att ta när det gäller Tobinskatt och den typen av finansiering; detta utöver att vi kanske också måste ägna mycket energi åt att få fungerande finansieringskanaler att bättre verka för framtiden. Jag vet att det har tagits initiativ inte bara i Kana- da utan också på andra håll för att få till stånd en fortsatt diskussion i olika internationella forum. Så långt är jag överens med Agneta Brendt och Matz Hammarström. Jag välkomnar alltså en sådan fortsatt diskussion, även om jag kanske ser några fler pro- blem med den diskussionen också.
Anf. 11 AGNETA BRENDT (s): Fru talman! Det är positivt att finansministern an- ser att det eventuellt skulle vara möjligt att föra den här diskussionen. En invändning som finansministern har och som ofta har framförts mot Tobinskatten är att den, för att bli verkningsfull, måste genomföras totalt globalt. Alla nationer måste vara anslutna. Risken finns ju alltid att några ställer sig utanför och då spolierar det hela. En finsk ekonom har helt nyligen gett ut en bok där han tillbakavisar en del av de invändningar som brukar resas mot förslaget om en Tobinskatt. Han hävdar bl.a. att det borde gå att genomföra skatten även om bara en grupp nationer inledningsvis anslu- ter sig. Min fråga är: Hur ser finansministern på det?
Anf. 12 MATZ HAMMARSTRÖM (mp): Fru talman! Det primära är inte att få en finansie- ringskälla till FN-engagemang, utan huvudsyftet med Tobinskatten är, som jag ser det, att komma åt de skadliga effekterna av valutaspekulationer. Jag tycker att det är viktigt att Sverige och Socialdemokraterna i Sverige uppmärksammar att det börjar hända mycket internationellt. Agneta Brendt nämner en del av det. Hon nämner Kanada i sin interpellation men det gäl- ler många fler ställen. I franska nationalförsamlingen, i amerikanska kongressen och i EU-parlamentet togs för drygt en månad sedan ett initiativ till ett internationellt parla- mentarikerupprop för införandet av en Tobinskatt. Man samlar nu in namnunderskrifter. I Frankrike togs 1997 initiativ till en Internetbase- rad förening för beskattning av finansiella transaktio- ner, ATTAC, som nu har 20 000 medlemmar fördela- de på lokalavdelningar i en rad länder i såväl första som tredje världen. Också i sitt opinionsarbete har ATTAC varit framgångsrikt. I dag ställer sig 60 % av fransmännen bakom införandet av en Tobinskatt. I nationalförsamlingen har en ATTAC-klubb bildats som samlat 130 ledamöter, även åtskilliga borgerliga. Trycket i Frankrike ökar nu på att frågan om en To- binskatt görs till en viktig profilfråga under det stun- dande franska EU-ordförandeskapet. I fjol röstade en överväldigande majoritet i det kanadensiska parlamentet, inklusive finansministern där, för en motion som ålade regeringen att verka för att någon form av Tobinskatt införs. Nyligen under- tecknade över hundra ledamöter av det brittiska un- derhuset en motion med liknande krav. Röster höjs också i parlamentariska församlingar på många håll - från Belgien till Brasilien. I slutet av juni hålls i Bryssel en internationell Tobinkonferens med parlamentariker från hela värl- den. Kanske kunde det vara lämpligt om finansmi- nistern eller någon annan ledande socialdemokrat deltog i den konferensen.
Anf. 13 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): Fru talman! Det finns ju flera syften bakom To- binskatten och diskussionen om den. Det är riktigt att det inte bara handlar om att skapa finansiella källor för olika typer av internationella aktiviteter, utan det handlar också om att skapa en stabilitet i det interna- tionella finansiella systemet. Men det systemet i sin tur är beroende av ett antal andra faktorer. Jag under- strök i mitt svar, och tycker att det är viktigt att på- minna om det, att om ett lands egen ekonomi och många centrala länders egen ekonomi har en sund ekonomisk utveckling och en god och stabil ekono- misk utveckling är det kanske ett väldigt bra bidrag, en bra grund, för att skapa ett intresse också för att utveckla någon form av vidgat internationellt an- svarstagande. I sista hand handlar det ju också om att undvika att det internationella finansiella systemet utsätts för olika typer av spekulation, vare sig det handlar om valutaspekulationer eller det handlar om någonting annat. Jordmånen för det är naturligtvis bättre för dem som vill spekulera om det inte i grunden finns en sund ekonomi i de olika nationella ekonomierna. Det tycker jag är den första försvarslinjen. Som jag sagt är jag öppen för en fortsatt diskus- sion, även om jag tror att det finns ett antal invänd- ningar kring Tobinskatten som det finns skäl att ta upp i fortsättningen och som hänger ihop både med det internationella finansiella systemet och, naturligt- vis, med att det inte är så lätt att kanske gå före med en grupp länder. Agneta Brendt tar upp frågan om det kan tänkas att en mindre grupp länder skulle kunna gå före. Det är väl det som i realiteten har skett, i varje fall från finansieringssynpunkt, i många andra globala sammanhang där några länder faktiskt har tagit på sig ett betydligt större ansvar. Jag vill gärna erinra om att inte minst Sverige i olika internationella bistånds- och finansieringssam- manhang varit det land som oftast plogat för detta och kanske framgångsrikt fått med andra, så i och för sig är metoden prövad och använd och kan diskuteras i sammanhanget. Men då är frågan alltid vad man kan uppnå. Är det fråga om intresset för att få in inkoms- ter eller är det fråga om intresset för att påverka sys- temet? Ska man påverka systemet och undvika desta- bilisering i ett internationellt finansiellt system ford- ras det naturligtvis att det är många som är med om det hela, för annars har det inte tillräcklig genom- slagskraft.
Anf. 14 AGNETA BRENDT (s): Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret på min interpellation och för den, som jag ändå tyck- er, positiva inställning som finansministern har till att i framtiden föra en diskussion om de möjligheter som ligger i att skapa bättre resurser för FN och också påverka kapitalströmmarna över huvud taget. Tack!
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på interpellationerna 1999/2000:334, 361 och 366 om kapitalbeskattningen
Anf. 15 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): Fru talman! Mats Odell har frågat mig om åtgär- der för att rätta till påtalade brister i svensk kapital- och förmögenhetsskatt. Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat mig vilka förslag till förändringar i uttaget av förmögenhetsskatt och fastighetsskatt som rege- ringen kommer att lägga fram under 2000. Carl Fred- rik Graf har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att åstadkomma en förbättrad skat- testruktur avseende inkomstbeskattningen, förmögen- hetsskatten, kapitalbeskattning, beskattningen av personaloptioner samt beskattningen av hushållsnära tjänster. Då de olika frågorna är starkt kopplade till varandra besvarar jag dem i ett sammanhang. Regeringen har under det senaste året, såväl i budgetpropositionen för 2000 som i den ekonomiska vårpropositionen, redovisat sin syn i ett antal centrala skattefrågor. I budgetpropositionen angavs inrikt- ningen på en reform av förvärvsinkomstbeskattningen med kompensation för egenavgifter och med höjning av den nedre skiktgränsen för uttag av statlig in- komstskatt på förvärvsinkomster. Ett fullt genomfö- rande av denna reform - som förstärker såväl fördel- ningspolitiken som arbetslinjen - kommer att innebä- ra en sammanlagd skattesänkning på 48 miljarder kronor. Ett första steg har genomförts under inneva- rande år. Regeringen konstaterade i vårpropositionen att det är angeläget att reformen fullföljs. I vilken takt detta ska ske kan dock avgöras först efter förnyade bedömningar av de offentliga finanserna, det ekono- miska läget och utvecklingen av lönebildningen. Regeringen återkommer till dessa frågor i höstens budgetproposition. Som redovisats i vårpropositionen skulle en åter- gång till en fastighetsbeskattning enligt ordinarie regler - tillsammans med effekter på förmögenhets- skatten - leda till ett ökat skatteuttag på 8 miljarder kronor. Regeringen gjorde den bedömningen att en sådan förändring i skatteuttaget mellan åren 2000 och 2001 inte är godtagbar och aviserade därför förslag till höstens budgetproposition som begränsar en sådan ökning. I de fortsätta övervägandena bör också beak- tas de betänkanden som lämnats av Fastighetstaxe- ringsutredningen och Fastighetsbeskattningskommit- tén. Den pågående internationaliseringen av den svenska ekonomin och dess effekter på bl.a. kapital- beskattningen inklusive företagsbeskattningen är viktiga frågor som regeringen tar på största allvar. En redovisning av regeringens syn på beskattning av bolagsinkomster gjordes i budgetpropositionen för år 2000. I vårpropositionen har regeringen gått vidare och aviserat att det inom kort ska tillsättas en utred- ning med uppgift att förbättra underlaget för den framtida skattepolitiken på detta komplexa område. Jag vill också hänvisa till det arbete som Sverige deltar i inom EU och OECD för att motverka skadlig skattekonkurrens. När det slutligen gäller skattesamtalen har jag som bekant kommit fram till att det inte finns skäl att fortsätta samtalen i den form de hittills haft. Detta innebär naturligtvis inte att överläggningar med andra partier i dessa frågor inte kan bli aktuella i framtiden.
Anf. 16 MATS ODELL (kd): Fru talman! Det är sällan som interpellationssvar av finansministern bjuder på några stora överrask- ningar och språng i politiken - så icke heller denna gång. Jag, liksom några andra ledamöter, har ställt frå- gor till finansminister - egentligen inte för att få di- rekta konkreta svar omkring exakta kommande re- former. Det gäller snarare detta: Har regeringen nå- gon strategi? Finns det rentav någon ideologi som skulle kunna vägleda regeringen om hur man nu ska använda det utrymme som faktiskt finns redovisat i vårpropositionen som beräkningstekniska överföring- ar till hushållen? Det är betydande belopp som rege- ringen har avsatt för att ändra skattestrukturen i Sve- rige. Min interpellation bygger på en intervju med bi- trädande näringsminister Mona Sahlin i Finanstid- ningen - och det är intressant att det var just i Fi- nanstidningen - den 4 april. Där säger hon att globali- seringen tvingar Sverige att sänka kapital- och för- mögenhetsskatterna. Hon säger också att det är rela- tivt bråttom. De skatterna kommer att sänkas - det finns ingen annan väg. Svaret som finansministern ger är som vanligt, höll jag på att säga, att svar kommer i nästa proposi- tion. Jag gick igenom och tittade lite grann på vad som har hänt sedan 1994, när Socialdemokraterna tog över regeringsmakten. Det är 13:e gången, fru talman, som detta är svaret på samma fråga! Den har ställts av de borgerliga oppositionspartierna sedan 1994 gång på gång. Svaret har hela tiden varit: Det kommer i nästa proposition. 1994 var det som Mona Sahlin nu efterlyser fak- tiskt genomfört av den borgerliga regeringen, dvs. att försöka vårda de lättflyktiga skattebaserna, att ta bort dubbelbeskattningen och att avveckla förmögenhets- skatten. Den regeringen återställde dessa reformer utan särskilt omfattande utredningar, vågar jag påstå. Det var en ideologisk åtgärd. Där fanns en ideologi - en ideologisk kompass som pekade i den riktningen. Men det är visst fult och fel att inte ha skatt på förmögenhet. Det är fel att inte ha höga kapitalskatter. Nu är regeringen inne i en omprövning, vilket vi naturligtvis tycker är intressant. Men vad säger Bosse Ringholms egen ideologiska kompass i de här frågor- na? Finns det ingenting som han själv tycker? Måste man bara invänta utredningar? En annan försvårande omständighet är naturligtvis det sällskap som regeringen befinner sig i. Det rege- ringsunderlag som man tvingas luta sig emot när man ska genomföra det här har ju knappast gjort sig kända för att bära paroller på första maj och andra tillfällen om att avveckla förmögenhetsskatten och sänka ka- pitalbeskattningen. Jag tror att detta mycket handlar om politiska pro- blem, som regeringen försöker hantera. Men, fru talman, det är precis som Mona Sahlin säger. Hon är ju ansvarig, och står i främsta ledet, när det gäller kontakterna med näringslivet, som upplever de här problemen dagligen. Det är faktiskt ganska bråttom! Jag måste därför återkomma till de frågor som jag ställde ursprungligen. Avser finansministern att över huvud taget prioritera de här sakerna och den typ av skattesatser som vi tar upp i interpellationerna? Det hänvisas till EU och OECD. Just de organisa- tionerna har ju gång på gång, varje år, upprepat sina rekommendationer till den svenska regeringen om att just vårda de lättrörliga skattebaserna och sänka de här skatterna.
Anf. 17 MARIETTA DE POURBAIX- LUNDIN (m): Fru talman! Jag har lite svårt att tacka för svaret, som man ska göra av tradition, eftersom jag inte har fått något svar. Som finansministern sade har jag ställt frågor om förmögenhetsskatten och fastighets- skatten och om vad regeringen avser göra under år 2000. Det är inte första gången de här frågorna ställs till finansministern, och ändå får vi aldrig några svar. Jag tänkte börja med förmögenhetsskatten. Det vi- sar sig att fler och fler får börja betala förmögenhets- skatt beroende på fastighetsinnehav. Ungefär 50 % av de som betalar förmögenhetsskatt gör det på grund av att de äger en fastighet. Det är många pensionärer som får betala förmögenhetsskatt beroende på att de har betalat av sina fastigheter. I Stockholmsområdet är det väldigt många som på grund av höga fastig- hetsskatter betalar förmögenhetsskatt. De står för en stor del av den förmögenhetsskatt som statskassan får in. Eftersom jag vet att finansministern inte är så mångordig blir min konkreta fråga till finansminis- tern: Avser finansministern som en första början att ta bort sambeskattning av förmögenhet från den 1 januari 2001? Det går att svara ja eller nej - det är väldigt en- kelt. När det gäller fastighetsskatten måste jag säga att den i princip berör alla människor som bor i Sverige, om man inte bor i tält, husbåt eller husvagn. Annars berörs man av fastighetsskatten. Regeringen skriver själv i vårpropositionen, och finansministern skriver också i sitt svar, att om man inte gör något så kommer skatteuttaget att öka med 8 miljarder kronor. Det är folk av kött och blod som ska betala de här 8 miljar- der kronorna! Då är det väl ganska rimligt att man får ett besked i tid, så att man kan göra någonting. Det lustiga med detta är att regeringen själv i vår- propositionen tar upp de här 8 miljarder kronorna. Men i samma andetag skriver man att man ska be- gränsa ökningen. Ja, det låter ju generöst - först läg- ger man fram ett förslag som inte tilltalar någon, och sedan ska man begränsa eller lindra det förslaget på något sätt! Det hade varit rimligare att man direkt lade fram det förslag som man hade tänkt lägga fram. Min andra konkreta fråga till finansministern blir därför: Hur stor blir höjningen? Begränsningen innebär ju inte ett borttagande av de 8 miljarder kronor som man hade tänkt få in i skatteintäkt, utan det är fråga om just en begränsning. Hur stor blir alltså höjningen för människor när det gäller fastighetsskatten? Hur många miljarder kronor räknar finansministern med att ta in till stats- kassan via fastighetsskatten?
Anf. 18 CARL FREDRIK GRAF (m): Fru talman! Har regeringen fokus i skattepoliti- ken? Har regeringen någon strategi för skattefrågor- na? Det är det som min interpellation handlar om, och som också Mats Odell var inne på. Tyvärr är det så, fru talman, att finansministerns interpellationssvar inte ger någon vägledning. Det är nog angeläget att finansministern försöker klara ut detta. Om man har en regering med olika statsråd där ett statsråd säger - han råkar vara näringsminister: "På sikt ska den nya värnskatten på höga inkomster av- skaffas." Det sade han den 24 februari. Den 26 februari konkretiserade han sig ytterligare: "Sverige behöver en ny skattereform där både in- komst- och marginalskatterna ska vara konkurrens- kraftiga gentemot omvärlden." Mats Odell har tidiga- re citerat Mona Sahlin. Det här har finansministern kommenterat lite grann när det gäller sambeskattning och sådant: "Socialdemokraterna har inte satt ned foten. Vi vill få en diskussion i våra arbetarekommuner under vintern om detta." Det säger finansministern i Svenska Dag- bladet den 15 september 1999. Fru talman! Min första fråga blir: Hur går diskus- sionerna i arbetarekommunerna i den här frågan? Det kunde kanske vara bra att få en lägesrapport så här knappt ett år senare. Men min övergripande fråga är: Om statsråden i regeringen har så många olika syn- punkter på skattepolitiken, vilka slutsatser ska jag dra av att regeringens statsråd uppfattar skattepolitiken på så olika sätt? Ett annat sätt att försöka att reda ut vad regeringen har för ambitioner är att titta i budgetpropositionen. Finansministern har i sitt interpellationssvar delvis citerat ur denna. Jag kan också göra det. Där framgår att man ska kompensera för egenavgifterna, men det är ju villkorat: "Regeringen avser att i samband med budgetpropositionen hösten 2000 göra en bedömning av det samhällsekonomiska utrymmet för att bl.a. gå vidare med kompensation av egenavgifterna." Det är inget löfte och det är ingen kommentar till det som också Odell var inne på tidigare om det utrymme som nu redovisas i budgeten. "Regeringen avser att fortsätta att förenkla regler, medverka till sund konkurrens och på andra sätt för- bättra villkoren för företagande och sysselsättning." Men det står ingenting om vad detta innebär. Det hade också varit intressant att få veta lite grann om. Lite mer konkret blir det när det gäller energibe- skattningen. Där står det: "Omräknat i dagens pen- ningvärde och med hänsyn till dagens BNP-nivå torde detta utrymme" - dvs. för en skatteväxling - "vara ca 30 miljarder kronor under perioden 2001- 2010." Det är ju ett rätt så rejält besked om att höjning- en av energiskatterna kommer att vara i storleksord- ningen 30 miljarder kronor. Med hänsyn till att ener- giskatterna i dag inbringar mellan 50 och 60 miljarder kommer det att få avsevärda effekter på samhällseko- nomin och företagandet. Den slutsatsen kan vi ju dra. När det gäller långsiktigheten står det i budget- propositionen som undertecknades den 30 mars: "Det pågår också ett arbete inom Regeringskansliet för att ta fram ett förslag till ett nytt energiskattesystem baserat på Skatteväxlingskommitténs modell. Ut- formningen av energiskattesystemet kommer att dis- kuteras med övriga riksdagspartier innan ett förslag föreläggs riksdagen." Men riksdagen hade inte mer än fått propositionen förrän regeringen avslutade skattesamtalen, eftersom finansministern ansåg att de var meningslösa. Då kan man fråga sig: Är det så kort tid mellan att man skri- ver budgetpropositionen och finansministern kommer till insikt om att det inte ska föras några skattesamtal? Fru talman! Dessa olika citat och redogörelser gör att jag vill upprepa frågan: Vad har finansministern för ideologisk kompass? Vad har finansministern för fokus när det gäller skattepolitiken? Inte minst är jag nyfiken på rapporten från arbetarekommunerna som finansministern hänvisade till.
Anf. 19 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): Fru talman! På en punkt kan jag hålla med Mats Odell när han säger att mitt interpellationssvar inte innehåller några överraskningar. Det kan möjligtvis beror på att inte heller frågorna är särskilt överras- kande. De är ganska repetitiva faktiskt. De har åter- kommit ett stort antal gånger här i kammaren. Vi från regeringen har redovisat vår skattepolitis- ka strategi i vårpropositionen. Den sammanfaller inte med vare sig Kristdemokraternas eller Moderaternas skattestrategi. Därför tycker jag att de tre interpellan- terna gör det ganska enkelt för sig när de säger att de inte har fått något svar. De har fått svar, men de har inte fått det svar som de ville ha. Och det är väl inte så konstigt. En socialdemokratisk regering redovisar att den i första hand vill sänka skatterna för låg- och medelin- komsttagare. En moderat motion som nyligen väcktes visar att de största skattesänkningarna skulle de hög- sta inkomsttagarna få. Det är precis raka motsatsen. Socialdemokraterna sänker skatten för dem som har låga inkomster, moderaterna sänker skatten i första hand för dem som har höga inkomster. Jag förstår att Carl Fredrik Graf, Marietta de Pourbaix-Lundin och även Mats Odell som hänger på moderatkopplet inte är nöjda med det socialdemokra- tiska svaret, att man i första hand satsar på lågin- komsttagarna eftersom de vill satsa på andra in- komsttagare. Där har vi olika uppfattningar. Men svar har ni fått, fast ni har fått ett annat svar än det som ni hade velat ha. Vi har mycket tydligt sagt i vårpropositionen att vi avser att återkomma i budgetpropositionen med våra konkreta förslag på skatteområdet. Men Marietta de Pourbaix-Lundin vill ha svar redan nu. Hon kan inte vänta till budgetpropositionen i september. För en finansminister och många andra är budgetproposi- tionens avlämnande i september lite grann av julaf- ton. Men Marietta de Pourbaix-Lundin påminner om flickan som ville kika i julklapparna före julafton. Hon vill ha besked långt innan och river av papperet åtskilliga månader före julafton. Det är lite av papegojkaraktär över frågorna som Marietta de Pourbaix-Lundin ställer. Det är gång efter gång samma frågor. Och hon vill ha ett svar som hon inte kommer att få av den socialdemokratiska rege- ringen eftersom vi har ett annat tankesätt när det gäl- ler skatterna. För oss är det viktigt att se till att vanligt folk får lägre skatter om det är möjligt. Det hoppas jag att det också kommer att bli under åren framöver. Till Carl Fredrik Graf vill jag säga att vi avskaffa- de värnskatten för ett par år sedan, hösten 1998. Det var 1,3 miljoner människor som betalade värnskatt. Den togs bort och i stället införde vi en skatt för den högsta statliga skattenivån som omfattas av ca 300 000 personer, alltså 1 miljon färre. Det tycks ständigt glömmas bort, inte bara av Carl Fredrik Graf och hans partivänner utan det är också många andra som har dålig kunskap om att det har skett en stor förändring på det området. Till sist kan jag lugna Carl Fredrik Graf med att säga att den diskussion som har förts i den socialde- mokratiska partiorganisationen och i arbetarekommu- nerna under vintern har gett ett mycket entydigt be- sked om att den strategi som regeringen har utformat i första hand går ut på det är en sänkning av skatten för låg- och medelinkomsttagare som ska stå i cent- rum. Det är också den prioritering som de socialde- mokratiska arbetarekommunerna gör. Allra sist vill jag konstatera att även om skatte- samtalen i nuvarande form är avslutade har regering- en mycket tydligt sagt att vi gärna vill fortsätta att diskutera energiskatter med andra partier fast kanske inte i just den form som de hade tidigare.
Anf. 20 MATS ODELL (kd): Fru talman! Finansministern säger att han har re- dovisat regeringens skattestrategi i vårpropositionen. Det är ju väldigt alarmerande om det är på det sättet. Nu säger han att det i första hand är låg- och me- delinkomsttagare som bör kompenseras för en höj- ning av egenavgifterna. Jag håller med finansminis- tern om att inkomstskattesänkningar från botten är prioritet nr 1. Där tror jag att vi kristdemokrater och ni socialdemokrater har samma uppfattning. Men det är väl ändå inte meningen att hela beloppet som är avsatt ska gå till detta. Jag tror att finansministern och jag kan vara ganska överens om att effekten av det skulle bli något märklig, ärligt talat. Finansministern säger att jag har hakat på mdoe- ratkopplet. Då måste jag fråga om också finansmi- nisterns regeringskollega, Mona Sahlin, har hakat på moderatkopplet. Hon säger att det är bråttom med att sänka dessa skatter därför att kapital och företag flyr ur landet. Ta dubbelbeskattningen som ett konkret exempel! Jag förstår att Mona Sahlin, som står närmare verk- ligheten än vad uppenbarligen finansministern gör, inser att det i det långa loppet blir det ohållbart när utländska köpare av svenska företag kan betala dub- belt så mycket för företagen som vad svenska köpare kan göra och ändå få samma avkastning efter skatt. Det är ju detta som är ett strukturfel. Därför frågar jag igen om inte finansministern vill gå längre i redovisningen av samtalen i arbetare- kommunerna. Försöker han över huvud taget ta upp de lite svårare dimensionerna om att de gamla klass- kampsparollerna om kapitalbeskattning och förmö- genhetsbeskattning i själva verket är hotet mot att det ska finnas sysselsättning, att det ska finnas vård och omsorg runtom i landet? Vi lever ju i en globaliserad ekonomi, en globali- serad värld där vi t.ex. har fri rörlighet för kapital och där vi hela tiden tävlar - som vi också var inne på i den tidigare debatten om Tobinskatten. När kapitalet strömmar fritt måste vi då inte försöka att ta itu med dessa saker? Jag tycker att finansministern gör det oerhört en- kelt för sig. Han talar bara om det som är självklar- heter. Men ser han några problem över huvud taget med dagens nivåer i den svenska beskattningen av de lättrörliga skattebaserna? Det vore spännande om interpellationsdebatterna fick lite mer av dialog över sig. Visst är det så att vi ställer samma frågor och får samma svar. Det vore kanske på tiden att vi började försöka finna varandra för att se om det här är någon- ting som vi tillsammans behöver bearbeta våra olika väljargrupper med, som att skapa förståelse för den globaliserade ekonomins nya krav. Jag inbjuder all- varligt finansministern till att diskutera detta. Finansministern talar om att det finns ledamöter som vill glutta under papperet på julklapparna. Det antyder att julklapparna redan är tillverkade och in- slagna och i stort sett bara väntar på att levereras - det är julafton någon gång i september. Om det är så tycker jag att finansministern skulle vara beredd att lite mer förutsättningslöst, på ett lite mer intellektuellt plan, delta i den här debatten, som faktiskt handlar om de framtida möjligheterna att behålla välfärden i vårt fina land.
Anf. 21 MARIETTA DE POURBAIX- LUNDIN (m): Fru talman! De frågor vi ställer till finansminis- tern ställer vi inte för att tillfredsställa oss själva med de svar vi förväntar oss att få, utan det är för medbor- garnas räkning vi ställer dem. Om finansministern hade varit ute på Mynttorget förra veckan och sett demonstrationen mot fastighetsskatten hade han kan- ske förstått hur många det är som vill ha ett besked när det gäller fastighetsskatten och förmögenhets- skatten. Sedan säger finansministern att det låter precis som att det inte är "vanligt folk" som bor. Jag trodde att vi alla i Sverige bodde i någon bostad som be- skattas. Nej, det låter som om det bara är högin- komsttagare som bor och att det är för dem som mo- deraterna vill sänka fastighetsskatten. Såvitt jag vet är det så att alla i Sverige bor och betalar fastighetsskatt. Det är väldigt många pensionärer med låga pensioner som råkar ha betalat av sitt hus och som bor i ett attraktivt område, och de åker på förmögenhetsskatt. Det är vanligt folk, såvitt jag vet. Jag förstår att finansministern vill agera jultomte. Det är ju inte konstigt att vi vill glutta lite försiktigt i paketen. Vi vet att det förmodligen är en gubbe som hoppar upp och ger oss en smocka rakt i ansiktet. Då är man kanske lite försiktig och vill glutta i förväg så att man inte åker på den smällen, vilket medborgarna kommer att göra. 8 miljarder kronor till ska vi betala, för vi får inget besked om hur mycket begränsningen ska vara. Den kanske är 100 miljoner - inte vet jag. Finansministern kan försöka ge ett besked om det i dag, så slipper vi upprepa frågorna. Finansministerns och regeringens nya taktik är att först gå ut och säga att man hade tänkt ta in 8 miljarder ytterligare men sedan säga att man är så snäll att man begränsar det. Först drar man på sig folks vrede, och sedan tror man att man ska mötas av folks jubel. Finansministern bedrar sig. Han kommer inte att mötas av folks jubel, såvida han inte säger att det inte kommer att bli några 8 miljarder över huvud taget. Men det är inte vad finansministern har sagt, utan han har sagt att man ska begränsa uttaget. Det är väldigt diffust. Mina frågor kvarstår. När det gäller sambeskatt- ningen, för att bara ta denna lilla bit, har många utta- lat sig om hur orättvis och konstig den är ur jäm- ställdhetssynpunkt och hur den missgynnar en viss samlevnadsform osv. Många av finansministerns partikamrater har uttalat sig om det. Företrädare från samarbetspartierna har stått här i talarstolen för en och en halv månad sedan och sagt att de ska göra någonting åt sambeskattningen. Det är väldigt lätt att svara på frågan: Kommer sambeskattningen att tas bort från den 1 januari 2001? Ja eller nej? Hur stor kommer höjningen av fastighetsskatten att bli? Någon hint har väl finansminister om det. Ni sitter väl och räknar på det någonstans, för det kom- mer att bli en höjning. Eller kan vi få beskedet i dag att det inte blir någon höjning över huvud taget? Då är det väldigt positivt. Jag har alltså två frågor som finansministern en- kelt kan vara på, så att han slipper få förnyade frågor - det kommer han att få av oss, av medborgarna och av alla som bor i Sverige.
Anf. 22 CARL FREDRIK GRAF (m): Fru talman! Jo, vi återkommer nog med fler frågor under sommaren, då man har möjlighet att ställa skriftliga frågor. Om finansministern helt och hållet struntar i att relatera sina svar till de frågor som ställs här i riksdagens kammare får han nog finna sig i att de kommer att upprepas. Jag hade en fråga som inte kommenterades över huvud taget som löd så här: Vilka slutsatser ska jag dra av att regeringens statsråd har så olika uppfatt- ningar om skattepolitikens inriktning? Men finansmi- nistern känner sig inte det minsta dugg besvärad över vad Mona Sahlin har sagt, över vad Kjell Larsson har sagt och över vad Björn Rosengren har sagt, m.fl., utan låtsas som att det inte är något problem. Det kanske det inte hade varit om det i budgetpro- positionen hade stått lite grann om vilken strategi och vilket fokus regeringen har haft. Nu säger finansmi- nistern att man har meddelat att det blir sänkningar eller kompensation för egenavgifterna. Ja, det är i stort sett det enda besked som finns. Men det är inte ett bindande besked, för man säger att man ska göra en bedömning först innan man går vidare. Men man har likväl avsatt ett utrymme i vårbudgeten. Det spretar åt olika håll. Jag beklagar det. Finansministern har tydligen inte läst på den mo- derata motionen riktigt, så jag ska för säkerhets skull citera ur den: "Skattepolitiken skall bidra till den sociala trygg- heten i familjer och i hushåll. Den skall vara så ut- formad att den motverkar bidragsberoende och har som en särskild utgångspunkt en sänkt inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare." Jag skulle vilja ställa en detaljfråga, och det gäller utredningen om kapitalmarknaden: Kommer den att vara parlamentarisk? När kommer den att tillsättas? När avser regeringen att kräva in svar från utredning- en? Det har rätt stor betydelse vilket perspektiv en sådan utredning ska arbeta kring. Åtminstone denna tekniska fråga kanske finansministern har ett svar på, eftersom det har stått om detta i vårpropositionen och propositionen har legat till sig här i snart två månader. Jag lämnar generöst lite av min debattid till fi- nansministern, för att få svar på frågan: Vilket över- gripande fokus har regeringen i skattefrågorna? Vilka slutsatser ska jag dra av att många av regeringens statsråd för fram synpunkter på skattepolitiken som i och för sig överensstämmer med den moderata inrikt- ningen, men där intrycket ändå är att regeringen sak- nar kompass? Det är i och för sig allvarligt, därför att det bidrar inte till stabiliteten när det gäller skattefrå- gorna.
Anf. 23 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): Fru talman! Det är en milsvid skillnad mellan den socialdemokratiska regeringens skattepolitik och Moderaternas skattepolitik. Hela regeringen har dek- larerat, både nu i vårpropositionen och i budgetpropo- sitionen i höstas, att det som ska prioriteras är just sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare. Det är mil till den moderata skattepolitiken, som är precis omvänd, nämligen sänkt skatt för dem som har de allra högsta inkomsterna. Den skattepolitik som Moderaterna har fört fram här i kammaren skulle dessutom drabba pensionärer, sjuka och arbetslösa, dvs. alla de grupper som av olika skäl har en utsatt position i vårt samhälle, därför att Moderaterna via sin politik och inte minst via sin skattepolitik försätter dessa människor i oerhört svåra situationer. Det är alltså en väldigt stor ideologisk klyfta mellan moderaternas och den socialdemokra- tiska regeringens skattepolitik. Jag får bara konstatera att Carl Fredrik Graf och även Marietta de Pourbaix-Lundin säger att Modera- terna kommer att fortsätta med sin papegojpolitik, dvs. fortsätta att ställa samma frågor och vara lika missbelåtna för att de inte får de moderata svar på frågorna som de hade önskat. De kommer naturligtvis inte att få några moderata svar av en socialdemokra- tisk regering. Jag tycker att det är lite pinsamt när Marietta de Pourbaix-Lundin säger att regeringen föreslår att man ska höja skatten på fastigheter med 8 miljarder och att regeringen sedan kommer att säga att man inte ska genomföra det och hoppas få sympati för det. Regeringen har inte föreslagit någonting på fas- tighetsskatteområdet. Regeringen har konstaterat att med de riksdagsbeslut som i dag finns när det gäller fastighetsbeskattningen kommer det att innebära 8 nya miljarder kronor till statskassan nästa år. Därför har regeringen gjort en mycket tydlig deklaration och sagt att detta tänker inte regeringen acceptera, utan regeringen tänker återkomma i höst med förslag som begränsar detta och se till att vi inte får några 8 mil- jarder i skattehöjning genom fastighetsskatten. Det svaret har jag gett ett stort antal gånger till Marietta de Pourbaix-Lundin, Carl Fredrik Graf och andra moderater. Jag tycker att de flesta borde kunna förstå ett sådant besked, om man vill förstå beskedet. Vill man inte förstå beskedet fortsätter man att "papegoja" med nya frågor och får samma svar ett antal gånger till. Det är klädsamt att Mats Odell håller med om att det är låg- och medelinkomsttagare som ska stå i första ledet om vi kan sänka skatten framöver. Men problemet med Mats Odell är att han oftast håller med alla. Han håller med mig och han håller med moderaterna. Han får faktiskt ta och bestämma sig. Om han håller med regeringen om att det i första hand handlar om låg- och medelinkomsttagare är det bra. Men då kan han inte samtidigt hålla med mode- raterna om den skattepolitiska profil som de har. Det är något märkligt över moderaterna och deras skattepolitik. När moderaterna hade ansvaret för lan- dets regering mellan 1991 och 1994 och det gick dåligt för Sverige, det gick riktigt dåligt för Sverige i början av 90-talet, var moderaternas budskap: Sänk skatten! De gjorde det, och det gick ännu sämre för Sverige. I dag när vi har en socialdemokratisk regering och det går bra för Sverige har moderaterna samma bud- skap: Sänk skatten! Vi har sänkt skatten på vissa områden, därför att vi i dag har råd att sänka skatten. Det hade man inte på den moderata tiden i början av 90-talet. Jag vill erinra Marietta de Pourbaix-Lundin om följande: Alla människor bor. Därför föreslog rege- ringen denna kammare att i höstas besluta att alla som bor i hyresrätt också skulle få en sänkning av fastig- hetsskatten. Vi har sänkt skatten för dem som bor i vanliga hyreslägenheter. Det är den mest prioriterade och den viktigaste gruppen i det här sammanhanget. Det är en hyres- och skattesänkning som jag tror har varit oerhört angelägen och som har införts under det här året. Till sist vill jag bara konstatera att Sverige har en hög skattenivå med det system vi har, men vi har också en oerhört hög tillväxt i vår ekonomi för närva- rande. Det finns ingen sådan motsättning mellan ekonomi och skatter.
Anf. 24 MATS ODELL (kd): Fru talman! Jag tvingas konstatera att finansmi- nistern inte är intresserad av att delta i den här lite mer framåtsyftande diskussionen om att det kan vara problem med att gamla etiketter kanske inte längre är giltiga på skatteområdet. Han fortsätter i stället att ihärdigt tala om papegojpolitik. Jag skulle nog vara lite mer försiktig om jag var i finansministerns kläder med att upprepa det alltför mycket. Han är väl själv fortfarande ohotad mästare på just det området. Där har han långt kvar tills det finns någon mer allvarlig konkurrens. Problemet är ju att hushållen i dag enligt färska beräkningar har minst 350 miljarder kronor utom- lands i oredovisade kapitaltillgångar. Det här växer. Det fanns en grafisk framställning i budgetproposi- tionen i höstas, som pekade på hur det här går uppåt hela tiden. Det vittnar i alla fall om att tjänstemännen på Finansdepartementet och vissa statsråd har insikt om detta. Finansministern tar inte tillfället i akt att diskutera de här sakerna. Det är bara att konstatera det, varken i skattesamtalens form eller här i kamma- ren, utan väljer att falla in i gamla papegojliknande mönster och talar om hur det var 1991-1994 och allt detta. Jag hade hoppats, fru talman, att vi hade kunnat ta ett steg framåt. Nu har det inte varit möjligt. Låt mig då bara konstatera, om finansministern tycker att jag håller med alla, att jag naturligtvis lutar mig mot vår egen politik, vår motion med anledning av vårpropositionen, där vi föreslår ett grundavdrag från början för alla. Vi går vidare med ett förvärvsav- drag. Men vi tar också bort den straffskatt på högre utbildning som regeringen nu kallar den nya värns- katten. Vi anser att det är kontraproduktivt om man syftar till att få ett kunskapssamhälle att man klock- rent ska drabbas av en extra skatt när man genomgår en lång utbildning för att tjäna sitt land.
Anf. 25 MARIETTA DE POURBAIX- LUNDIN (m): Fru talman! Finansministern ägnar större delen av sin tid, inte åt den sakliga debatten utan åt helt andra saker. Jag vill inte ha ett moderat svar. Jag vill ha ett svar och medborgarna vill ha ett svar när det gäller fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Jag tycker att det är ett anständighetskrav att man får det i tid, så att man kan försöka parera det som komma skall. Han kan inte låta bli att säga det. Jag bara väntade på att finansministern skulle komma med den borger- liga regeringens fel och allting. Det är en ramsa som alla ministrar kan. Jag lovar att om man väcker fi- nansministern mitt i natten så kan finansministern rabbla denna ramsa, för den kommer i varenda debatt. Jag bara väntade, och den kom. Jag tycker att finansministern ska vara ärlig och säga så här: Den s.k. begränsningen av ökningen av skatteuttaget är lika med en höjning. Var ärlig och säg det! Dessutom är det bra om vi får veta hur stor den här höjningen är. Det har jag fortfarande inte fått något besked om över huvud taget. Sambeskattningen har finansministern inte berört över huvud taget fast han haft flera tillfällen att göra det. En sista chans! Jag kommer också att avstå lite av min tid, så att finansministern får en sista chans: Kommer man att göra någonting åt sambeskattningen från den 1 januari 2001, ja eller nej? Det tar två se- kunder att säga ja eller nej, finansministern.
Anf. 26 CARL FREDRIK GRAF (m): Fru talman! Det pinsamma med den här debatten är ändock finansministerns uppträdande. Jag har vid ett par tillfällen ställt några frågor. Vilka slutsatser ska jag dra av att flera statsråd i regeringen framför synpunkter på skattepolitiken som är av en helt annan inriktning än den som finansministern anger? Fi- nansministern väljer att inte kommentera detta. Jag ställde en detaljfråga som han åtminstone an- tydningsvis borde ha kunnat säga någonting om, för det står om den i budgetpropositionen. Blir Kapital- beskattningsutredningen parlamentarisk? När ska den tillsättas? När ska den vara klar? Vilka direktiv får den? Ingen antydan. I stället ägnar sig finansministern åt en vulgärde- batt och försöker framställa den moderata politiken i en helt annan dager än det som faktiskt står i våra motioner. Jag får väl läsa lite mer ur vår motion: Skattepolitiken ska stimulera till en utveckling av den enskildes kunnande och kompetens, står det bl.a. För att göra medborgarna starka och för att göra Sverige konkurrenskraftigt i den globala ekonomin och i kun- skapssamhället krävs en genomgripande inkomst- skattereform. Den ska syfta till att radikalt sänka skatten för låg- och medelinkomsttagarna, står det bl.a. Sedan kan naturligtvis finansministern stå här i riksdagens kammare och påstå helt andra saker. Men den typen av vulgärdebatt tror jag helt enkelt inte är bra och inte heller om finansministern fortsätter att uppträda på det här viset och nonchalera de folkval- das frågor. Man talar om politikerförakt och annat. Jag tror att det blir bakslag för finansministern själv när han väljer att vantolka andra företrädares politik och inte svara på frågorna i de interpellationsdebatter vi har. Jag är inne på samma sak som Mats Odell. Det är bara att beklaga att finansministern inte vill ta en lite mer övergripande debatt om de här frågorna. Jag har inte, fru talman, fått svar i dag på frågan vilket fokus regeringen har när det gäller skattepoliti- ken. Jag har inte heller fått svar på frågan vilken strategi regeringen har. Jag kanske inte hade väntat mig att jag skulle få det heller, men det var ändå en möjlighet som jag gav finansministern att ge några antydningar om vad inriktningen är. Men nu får vi vänta igen, för trettonde gången, för att citera Odell, eller om det blir den fjortonde till hösten.
Anf. 27 Finansminister BOSSE RINGHOLM (s): Fru talman! Carl Fredrik Graf säger att han för trettonde eller fjortonde gången har frågat och inte fått svar. Men svaret är ju att regeringen har sagt att det i första hand gäller sänkt skatt för låg- och me- delinkomsttagare. Jag förstår att en moderat inte gillar det svaret, därför får moderaterna fortsätta att ställa samma frågor. De kommer att få samma svar från den socialdemokratiska regeringen. Om nu Carl Fredrik Graf inte tycker att jag kan tolka den moderata politiken på rätt sätt, låt mig då använda ett uttalande av en honom närstående folk- partiledare, som nyligen sade att han som högin- komsttagare med moderaternas politik skulle få en skattesänkning på 60 000 kr. Det tyckte han var oac- ceptabelt. Jag delar folkpartiledarens uppfattning, att den moderata skattepolitiken ger helt oacceptabla fördelningspolitiska effekter. Marietta de Pourbaix-Lundin säger att hon ställer enkla frågor som kan besvaras med ja eller nej. Låt mig då försöka. Hon frågar om hon kan få titta i våra paket före julafton. Svaret är nej. Vi har gett ett tyd- ligt besked om att vi i september ska lägga fram ett skatteförslag i budgetpropositionen. Vi har talat om vilka principer som detta skatteförslag ska följa. Det är självklart så att vi inte dessförinnan kommer att i olika delfrågor - innan vi har sett till att det finns ett samlat skattepolitiskt förslag - redovisa på annat sätt än för kammaren i dess helhet hur de skattepolitiska förslagen kommer att se ut för kommande år. Vi borde oftast kunna hålla oss till hur det verkli- gen förhåller sig. Carl Fredrik Graf säger att social- demokraterna har en ny värnskatt. Det finns ingen värnskatt i Sverige i dag. Den avskaffades för två år sedan, Carl Fredrik Graf. Det vet Graf om, men han talar mot bättre vetande. Det tillför inte heller debat- ten särskilt mycket.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Anmälan om inkommen faktapromemoria om förslag från Europeiska kommissionen
Talmannen anmälde att följande faktapromemoria om förslag från Europeiska kommissionen inkommit och delats ut till kammarens ledamöter: Förslag till Europaparlamentets och rådets direk- tiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror
9 § Hänvisning av ärende till utskott
Föredrogs och hänvisades Förslag 1999/2000:RR10 till försvarsutskottet
10 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades Motion med anledning av prop. 1999/2000:111 Indirekt to- baksreklam m.m. 1999/2000:So47 av Chris Heister m.fl. (m)
Lagutskottets betänkanden 1999/2000:LU22 Ändring i partnerskapslagens an- knytningskrav, m.m. 1999/2000:LU23 Ändringar i varumärkeslagen
Utrikesutskottets betänkanden 1999/2000:UU9 Nordiskt samarbete 1999 1999/2000:UU12 Krigsmaterielexporten 1998 och 1999
Försvarsutskottets betänkande 1999/2000:FöU6 Försvarsforskningens organisation
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 1999/2000:MJU16 Lag om märkning och registrering av hundar
Finansutskottets betänkande 1999/2000:FiU23 Penningpolitiken och Riksbankens förvaltning år 1999
11 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar framställts
den 18 maj
1999/2000:964 av Cinnika Beiming (s) till statsrådet Maj-Inger Klingvall Human bedömning vid beslut om besöksvisum 1999/2000:965 av Sten Andersson (m) till socialmini- ster Lars Engqvist Nedläggning av tobaksfabrik i Malmö 1999/2000:966 av Lars Gustafsson (kd) till socialmi- nister Lars Engqvist Anslag 1999/2000:967 av Maud Ekendahl (m) till socialmi- nister Lars Engqvist Kartläggning av komplementär- och alternativmedi- cinska behandlingsformer 1999/2000:968 av Maud Ekendahl (m) till justitiemi- nister Laila Freivalds Bristfälliga rättsintyg 1999/2000:969 av Jan-Evert Rådhström (m) till jus- titieminister Laila Freivalds Ljuddämpare på jaktvapen 1999/2000:970 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till statsrådet Leif Pagrotsky Handeln med levande djur 1999/2000:971 av Magnus Jacobsson (kd) till miljö- minister Kjell Larsson Vedpannor 1999/2000:972 av Göran Hägglund (kd) till närings- minister Björn Rosengren Teckningstiden för Teliaaktier 1999/2000:973 av Eva Arvidsson (s) till statsrådet Mona Sahlin Stöd till företagande i Stockholmsskärgård 1999/2000:974 av Berndt Ekholm (s) till utrikesmi- nister Anna Lindh FN:s sanktioner mot Irak 1999/2000:975 av Eva Arvidsson (s) till statsrådet Ingegerd Wärnersson Översyn av dispensreglerna för gymnasiet
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda- gens snabbprotokoll tisdagen den 23 maj.
12 § Kammaren åtskildes kl. 10.21.
Förhandlingarna leddes av talmannen.