Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:102 Fredagen den 28 april
ProtokollRiksdagens protokoll 1999/2000:102
Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1999/2000:102 Fredagen den 28 april Kl. 09.00 - 12.14
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
--------------------------------------------------------------------
1 § Ledighet, m.m. Förste vice talmannen meddelade att Carl Bildt (m) ansökt om fortsatt ledighet under tiden den 6 maj-30 juni.
Kammaren biföll denna ansökan.
Förste vice talmannen anmälde att Anna Kinberg (m) fr.o.m. den 1 maj skulle tjänstgöra som ersättare för Carl Bildt.
2 § Avsägelser
Förste vice talmannen meddelade att Kenneth Lantz (kd) avsagt sig uppdraget som suppleant i utri- kesutskottet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Förste vice talmannen meddelade att Margareta Cederfelt (m) fr.o.m. den 1 maj avsagt sig uppdraget som suppleant i skatteutskottet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
3 § Kompletteringsval till vissa utskott
Förste vice talmannen meddelade att Kristdemo- kraternas riksdagsgrupp på grund av uppkommen vakans anmält Rosita Runegrund som suppleant i utrikesutskottet efter Kenneth Lantz.
Förste vice talmannen förklarade vald till
suppleant i utrikesutskottet Rosita Runegrund (kd)
Förste vice talmannen meddelade att Moderata samlingspartiets riksdagsgrupp på grund av uppkom- na vakanser fr.o.m. den 1 maj anmält Cecilia Mag- nusson som ledamot i socialförsäkringsutskottet efter Ulf Kristersson, Margareta Cederfelt som suppleant i socialförsäkringsutskottet efter Cecilia Magnusson och Anna Kinberg som suppleant i skatteutskottet efter Margareta Cederfelt.
Förste vice talmannen förklarade valda till
ledamot i socialförsäkringsutskottet Cecilia Magnusson (m)
suppleant i socialförsäkringsutskottet Margareta Cederfelt (m)
suppleant i skatteutskottet Anna Kinberg (m)
4 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades Proposition 1999/2000:121 till skatteutskottet
Skrivelse 1999/2000:106 till justitieutskottet
5 § Anmälan om inkommen faktapromemoria om förslag från Europeiska kommissionen
Förste vice talmannen anmälde att följande fak- tapromemoria om förslag från Europeiska kommis- sionen inkommit och delats ut till kammarens leda- möter: Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 70/220/EEG beträf- fande åtgärder mot luftförorening genom utsläpp från motorfordon KOM (2000) 42
6 § Insolvensrättsliga frågor
Föredrogs lagutskottets betänkande 1999/2000:LU17 Insolvensrättsliga frågor.
Anf. 1 STIG RINDBORG (m): Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be- tänkandet med undantag för mom. 3, kostnader för konkursförvaltning, där vi från moderat sida önskar reservera oss. Jag ska i korthet säga några ord utöver det som står i betänkandet, som väl redovisar ärendet. Hela betänkandet grundar sig på ett antal motio- ner. Skuldsaneringslagen kom till under finanskrisen. Den har blivit ovanligt jobbig att arbeta med. Det har uppstått köer, och lagen är svårhanterad. Den skulle må bra av konkurrens. Vi avvaktar nu Riksdagens revisorers yttrande om hur det fungerar, som kommer i juni. Omedelbart därefter bör vi diskutera ett system med en god man. Denne har alltså inte några inkomster av verksamhet annat än när han arbetar, och man behöver inte en stor byråkrati. Vid utmätningsförrättningar är vissa pensionsför- säkringar undantagna. På den punkten är det ett öns- kemål att vi ska få regler som gör att den som har en sådan pensionsförsäkring ska kunna förfoga över den för att förnöja sina borgenärer. Detta bör utredas, och det är vi överens om. Nästa punkt är förmånsrättsordningen. I mom. 3 behandlas kostnader för konkursförvaltning. Där yrkar vi bifall till reservationen. Om en förvaltare lägger ned nödiga kostnader på en egendom med speciell förmånsrätt ska han rimligen få ersättning för de kostnader han har haft för sina utredningar och analyser, om de är befogade. Detta bör ses över om- gående. En enig kommitté och ett enigt lagutskott har an- sett att man bör göra en paketlösning. Såvitt jag vet ligger nu ärendet hos justitieministern. Det måste komma fram omgående. Vi ska ordna så att vi gör förändringar i konkurslagen under en period då vi inte har så många konkurser. I det läget kan man i stället använda tiden till att se till att det blir så förnuftigt som möjligt. Inga andra än de jurister av olika kategorier som sysslar med konkurser tjänar på att man har en massa förmånsrättsordningar. Det gäller att inskränka dem så mycket som möjligt. Säkerheten för de anställda bör ordnas genom ett försäkringssystem. Frågan om ränta vid indrivning bör ses över. Det är vi också överens om. På den punkten finns inga reservationer. Men i sammanhanget vill jag nämna att man bör titta på den ränta som staten under olika benämningar tillgodogör sig när den inte får in aktu- ella belopp, bl.a. i samband med processer om hur stor skatten ska bli. Med detta yrkar jag bifall till hemställan i betän- kandet, med reservationen under mom. 3 som enda undantag.
Anf. 2 ROLF ÅBJÖRNSSON (kd): Herr talman! Jag har kanske inte så förfärligt mycket att tillägga utöver det som Stig Rindborg redan har anfört. Vi kristdemokrater står också bakom betänkandet med undantag för mom. 3, där vi har en reservation. Jag ska i alla fall säga några ord. Det är nu tio år sedan Insolvensutredningen lade fram sitt förslag till lagstiftning inom det här området. Vi kan i dag kon- statera att vi ännu inte har en lag som fungerar på ett tillfredsställande sätt. Det är intressant att se resultatet av Riksdagens revisorers förstudie, som redovisas i betänkandet. Där sägs bl.a. att det av redovisningen framgår att antalet inkomna ärenden till kronofogdemyndigheterna har minskat de senaste åren. Ärendebalansen har emel- lertid trots det ökat, liksom handläggningstiderna. Det sägs också i förstudien att skuldsaneringsä- rendena blivit mer komplicerade och förfarandet mer tungrott än vad som förutsågs vid skuldsaneringsla- gens tillkomst. De gäldenärer som går igenom samtli- ga steg i skuldsaneringsprocessen utsätts för en om- ständlig och lång process, anför man. Det är dessa förhållanden som ligger bakom min motion i det här ärendet. Samtidigt finns en positiv skrivning i betänkandet, där man säger att det enligt utskottets mening inte kan uteslutas att förändringar kan behöva göras i lagstift- ningen eller andra åtgärder vidtas i syfte att få till stånd ett snabbare, effektivare och mindre kostsamt förfarande. Men vi ska avvakta Riksdagens revisorers genomgång av dessa förhållanden, och det tycker jag är riktigt. Jag vill dock ändå notera det i sammanhanget an- märkningsvärda att vi 1990 genom studiebesök i Danmark kunde konstatera att man där hade en skuldsaneringslag som fungerade väl. Då kostade ett ärende knappt 10 000 kr. Vad jag kan se av utred- ningen här, så ligger kostnaderna i dag på ca 25 000 kr per ärende i Sverige, men jag tror faktiskt att den siffran är tilltagen i underkant. Det är märkvärdigt att vi absolut inte kan ta till oss lösningar på lagstiftningsproblem som gjorts på andra håll. I det här fallet är väl det mest anmärkningsvärda att man har infört ett extremt krångligt, tungrott och besvärande system för alla inblandade. Tyvärr tror jag inte att vi löser problemet genom att kronofogdemyn- digheten får beslutsrätt. Det skulle möjligen kunna vara ett steg att något förenkla det hela genom att man tar bort den kommunala förhanteringen, men det strider egentligen mot Europarätten, och måste avgö- ras av tingsrätt eller domstol. Dessutom är kronofogdemyndigheten till sin natur ett exekutivt myndighetsorgan, och i det här sam- manhanget vore det lämpligare att privatisera den här delen genom att helt enkelt ha en god man, och sedan ett förfarande i domstol. Det behöver alltså inte vara särskilt komplicerat. Sedan har vi kostnaderna för konkursförvaltning. Det är lite väl vagt i utskottets betänkande - man förutsätter det ena och man förutsätter det andra. Vi måste väl ändå vara lite mer krävande gentemot Re- geringskansliet i en sådan här fråga. Tyvärr finns det en benägenhet att sådana här i och för sig detaljartade lagstiftningsfrågor hamnar lite vid sidan om, särskilt nu när man i Regeringskansliet säger att alla krafter nu absorberas för ordförandeskapet. Då skulle vi nästan ha lagstiftningsmässig time-out här i över ett år - och det kan inte vara rimligt. Vi måste på olika sätt medverka till att det inte blir på det viset. Avslutningsvis har vi det här intressanta med för- månsrättsordning och företagsrekonstruktion. Att en teknisk lagstiftning av denna art ska vara så fruktans- värt svår att få genomförd är egentligen en gåta! Det gick inte mycket bättre under de borgerliga rege- ringsåren heller, och nu befarar jag nästan att det har kört fast igen. I varje fall så går det oerhört trögt, trots att man som Stig Rindborg tidigare har sagt här har en enig utredning i ryggen och ett parlamentariskt förankrat förslag. Det finns alltså en politisk lösning som bara skulle vara att genomföra. Ändå fastnar det i Regeringskansliet! Skulle det bli så att man inte kan få ur sig ett lag- stiftningsförslag tycker jag att det är utomordentligt beklämmande. Då kan man nästan notera att man har en expeditionsministär, och inte en regering och vad man menar med en sådan. Det vore också utomor- dentligt sorgesamt om Sverige skulle vara ett av de få länder i världen som inte har en modern rekonstruk- tionslagstiftning. Ska en sådan ny lagstiftning genomföras så är det väl en lämplig tid att göra det nu, i en högkonjunktur. Det dröjer inte länge förrän vi kommer att få nya bekymmer - vi har redan sett de första IT-bolagen i konkurssammanhang. Det vore alltså en torftighet ur lagstiftningssynpunkt av utomordentlig art om man inte kan ta sig förbi den banklobbyism som det ju är fråga om. Det är klart att bankerna per definition i alla lägen alltid värnar sitt eget intresse och sin egen vinst, och ingenting annat. Det måste man ha alldeles klart för sig. Att en socialdemokratisk regering skulle falla undan för detta tycker jag vore alldeles egen- domligt. Jag hoppas därför innerligt att vi med gemen- samma krafter kan förmå en regering att prestera vad riksdagen egentligen vill ha. Herr talman! Med det tackar jag för mig.
Anf. 3 RUNE BERGLUND (s): Herr talman! Det betänkande som vi nu ska be- handla innehåller ett antal motioner från den allmän- na motionstiden i frågor omkring insolvens. Det gäller fyra motioner som direkt eller indirekt berör skuldsaneringslagen. Två motioner handlar om konkursförvaltarens ersättning vid avveckling av konkursbo. En motion handlar om ränteuppräkning på skuld vid införsel till kronofogden, och en om slopande av förmånsrätt för skatter i konkurser. Utskottet föreslår bifall till de tre motioner som handlar om tillämpningsfrågor i skuldsaneringslagen enligt hemställanspunkt 2 i betänkandet. Utskottet ger därmed regeringen ett tillkännagivande om att snarast komma med förslag på hur man uppnår likabehand- ling i skuldsaneringsprocesser. Utskottet föreslår avslag på övriga motioner och på den reservation som anmälts till betänkandet. Herr talman! Jag ska fortsättningsvis tala om skuldsaneringslagen. Lagen har nu varit i kraft i fem och ett halvt år. Det är först nu som det går att utvär- dera resultatet för de personer som blev beviljade skuldsanering för fem år sedan, eftersom skuldsane- ringsperioden ska vara just fem år efter det att man har blivit beviljad skuldsanering. Hur har utfallet blivit? Har lagen fungerat till- fredsställande? Det är frågor som vi inte har något svar på i dag. Vi kommer att få svaret - troligen i år. Det är många som är intresserade av hur lagen funge- rar. Riksdagens revisorer ska göra en studie över avslutade skuldsaneringsärenden som förhoppnings- vis ska bringa klarhet. Man avser även att belysa gäldenärens situation efter saneringsperioden. Revi- sorerna granskar just nu tillämpningen av skuldsane- ringslagen. Det arbetet ska vara klart om ett par må- nader. Konsumentpolitiska kommittén som nyligen kom med sitt betänkande har också ett avsnitt där man i huvudsak behandlar kommunernas roll i skuldsane- ringens första steg. Konsumentverket har utvärderat. Lagutskottet har genomfört en stor hearing i frågan. Man kan säga att lagen har rönt ovanligt stor uppmärksamhet i flera olika sammanhang. Det bety- der att man anser den vara ett viktigt instrument för att rehabilitera överskuldsatta personer som av olika skäl inte bedöms kunna klara ut sin skuldsättning på egen hand. Den kritik som har riktats genom åren har gällt att lagen har tillämpats olika i skilda delar av landet och att kommunerna som ska hjälpa den skuldsatte med första steget i saneringsprocessen haft varierande resurser och kompetens för uppdraget. Arbetet har också varit byråkratiskt och tidsödande, har man ansett. Trots kritiken har ett betydande antal ärenden slutbehandlats av kronofogdemyndigheterna och många människor har fått skuldsanering beviljad genom kronofogden eller via beslut i tingsrätten. Det tar tid att få en ny lag att fungera tillfredsställande. Det måste vi vara medvetna om. Det vi nu ber regeringen se över är de signaler vi fått om att pensionsförsäkringar bedöms olika i skilda delar av landet. På vissa platser anses pensionsförsäk- ringar inte behöva räknas in i underlaget, medan man på andra håll räknar pensionssparandet som en till- gång vid ansökan om skuldsanering. Det är naturligt- vis inte tillfredsställande. Det är viktigt att människor behandlas lika oavsett var de bor i landet. Det som frågan gäller är huruvida sparade pen- sionsmedel ska kunna tas ut i förtid och användas till att betala förfallna skulder. I dag är försäkringslagen mycket restriktiv när det gäller förtida uttag och åter- köp. Detta kan också vara skälet till att man på vissa håll inte räknar in pensionsförsäkringar i underlaget. Man kan anse att det är meningslöst att räkna in till- gångar som inte går att realisera. Utskottet har låtit remissbehandla motionerna i frågan. Sammanfattningar av svaren finns i betänkan- det. Vi kan konstatera att svaren i likhet med myn- digheternas tillämpning är olika. Det finns olika upp- fattningar även hos remissinstanserna om hur pen- sionssparande ska behandlas vid ansökan om skuldsanering. Några tycker att pensionstillgångar inte ska utgöra hinder för att inleda en process medan andra tycker att en generell dispens bör tillämpas som gör tillgång- arna tillgängliga. Alla tycks dock vara ense om att en enhetlig tillämpning är ett viktigt mål att uppnå. Det finns i sammanhanget ett antal frågor som vi som lagstiftare måste ställa oss. Hur påverkar ett tvingade återköp eller förtida ut- tag den skuldsattes sociala situation på lång sikt? Om vi bestämmer oss för att återköp ska bli ett generellt dispensförfarande för att få inleda skuldsa- nering, ska det då gälla allt pensionssparande, även det som ligger under de 0,5 basbelopp som i dag är avdragsgillt i deklarationen för senare beskattning? Vilken bedömning gör vi av det framtida pen- sionssparandet? Kommer det att öka när vi infört det nya pensionssystemet? Det nya pensionssystemet skiljer sig från ATP:n. I ATP:n visste man utfallet men inte kostnaden. I det nya pensionssystemet vet vi kostnaden men inte utfallet. Betyder det att fler blir osäkra om den framtida pensionen och därför kanske redan från 20-årsåldern pensionssparar några hund- ralappar i månaden för att säkra ett lite bättre pen- sionsutfall? Hur kommer avkastningen från premie- pensionen att bedömas? Är det ett privat eller ett offentligt sparande som kan undantas från ett eventu- ellt dispensförfarande i skuldsaneringsärenden? Hur kommer det att se ut mänskligt och socialt om prak- tiskt taget alla i framtiden har ett privat pensionsspa- rande utom de som har varit föremål för skuldsane- ring? Det är vi och regeringen som ska göra den svåra bedömningen. Herr talman! Det är många frågor som ska belysas när man tar ställning till hur pensionsfrågan ska han- teras i skuldsaneringsärenden.
Anf. 4 VIVIANN GERDIN (c): Herr talman! Angående de insolvensrättsliga frå- gorna vill jag börja med att instämma i lagutskottets förslag. Myndigheternas olika bedömningar angående dis- pens för återköp av pensionsförsäkringar i anslutning till skuldsanering har bidragit till flera riksdagsmotio- ner. Vid skälighetsbedömningar om en skuldsanering ska beviljas eller ej har pensionsförsäkringen kommit att spela en mycket viktig roll. Ska den betraktas som en tillgång, och är tillgången realiserbar? Under ärendets gång har nästa steg varit dispens- ansökan hos skattemyndigheterna. Några har fått avslag på begäran om dispens för återköp medan andra har beviljats detta. Då har frågan uppkommit om inte kronofogdemyndigheternas beslut att inleda skuldsanering ska vara skäl nog för dispens för åter- köp. Den här bristen på enhetliga bedömningar bör naturligtvis rättas till. Dagens olika hanteringar ställer ju till problem inte bara för individen utan också inom myndigheterna. Lagutskottet föreslår bifall till motionerna och är enigt i att uppmana regeringen att återkomma med förslag till åtgärder. För övrigt har jag bara valt att kommentera mom. 4 som gäller förmånsrättsordningen. Lagut- skottet har här behandlat en motion som berör statens förmånsrätt för skatter och avgifter. Här finns det inga reservationer från Centerpartiet, men det finns ett särskilt yttrande tillsammans med övriga borgerli- ga partier. Skälet är att förslagen i Förmånsrättskom- mitténs huvudbetänkande för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Jag instämmer i kommitténs förslag att det är vik- tigt att åstadkomma en helhetslösning. Förändringar inom förmånsrätten berör, utöver staten, även kredit- marknaden och övriga fordringsägare. Jag har inget övrigt att säga när det gäller LU17, utan instämmer i det som står i betänkandet.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 11 §.)
7 § Immaterialrättsliga frågor
Föredrogs lagutskottets betänkande 1999/2000:LU18 Immaterialrättsliga frågor.
Anf. 5 HENRIK S JÄRREL (m): Herr talman! I lagutskottets betänkande nr 18 för innevarande riksdagsår behandlas ett antal yrkanden från den allmänna motionstiden rörande olika upp- hovsrättsliga ämnen. Från moderat håll har vi lagt fram tre reservationer och två särskilda yttranden som jag något tänkte beröra i det här inlägget. Den första reservationen, bakom vilken även kristdemokrater, folkpartister och centerpartister sluter upp, behandlar behovet av ett skydd för s.k. bruksmodeller. Av EU:s 15 medlemsstater är det för närvarande bara Sverige, Storbritannien och Luxem- burg som i sin rättsordning saknar denna skyddsform, låt vara att de sinsemellan delvis skiljer sig åt något. I det förslag som för närvarande diskuteras inom EU när det gäller harmonisering av bruksmodellskydd för uppfinningar tar man bl.a. sikte på att det ska vara en enkel och snabb registrering och att villkoren för ett skydd sätts lägre än för patent. Men samtidigt ska de vara preliminära eller kunna vara preliminära i av- vaktan på att patent meddelas. Genom en snabbare och förenklad handlägg- ningsprocess, som i det här fallet inte innefattar förprövning av nyhetsvärde och uppfinningshöjd, blir kostnaderna för den som ansöker lägre. Ett snabbare ekonomiskt utnyttjande även av en uppfinning som till begränsad del utgör ett framsteg kan, menar man, bidra till att stärka konkurrenssituationen, kanske framför allt för små och medelstora företag. Skydds- tiden föreslås vara sex år från ansökningsdagen med en möjlighet till förlängning i maximalt fyra år, dvs. två gånger två år. Herr talman! Lagutskottet behandlade den här frågan även förra våren. Även då föreslog utskottet ett avslag på ett liknande yrkande med hänvisning till det pågående arbetet inom EU i denna del. Vi menar nu, som då, att det är angeläget att rege- ringen inom EU verkar för att arbetet med denna skyddsform påskyndas och att den får en sådan ut- formning att den kan bli ett effektivt och praktiskt användbart instrument för små och medelstora före- tag. En annan fråga som vi finner angelägen att lyfta fram i det här sammanhanget rör rätten till kopiering för enskilt bruk. Det är en rätt som förvisso också kan missbrukas. Den tekniska utvecklingen har medfört en möjlighet att mångfaldiga kopior på ett sätt som inte sällan ligger utanför det egentliga privatlivets sfär. Det märks t.ex. inom skola och utbildning där kurslitteraturen i till synes allt högre utsträckning kopieras i stället för att köpas i bok- eller kompendie- form. I förlängningen drabbar detta läromedelsförlagen och författarna, och inte minst prisbilden på läro- böcker. Utan en rimlig författarersättning blir det färre villiga läroboksförfattare och färre läroböcker på marknaden. Små upplagor tenderar dessutom att driva upp priset till nivåer som gör det än mindre angeläget för studenter att köpa litteraturen. Det kan möjligen vara motiverat att något avvakta utvecklingen av arbetet med EU-direktivet om upp- hovsrätten i informationssamhället. Men i väntan därpå synes det oss, och också Kristdemokraterna och Folkpartiet, välmotiverat att nu uppdra åt regeringen att dels kartlägga omfattningen av den otillåtna kopie- ringen, dels studera vilka konsekvenser i övrigt en otillåten kopiering kan föra med sig. Resultatet av denna kartläggning skulle sedan få tjäna som under- lag och vägledning för en bedömning av vilka lag- stiftningsåtgärder som eventuellt kan vara påkallade. Herr talman! Vi menar att riksdagen bör ge rege- ringen detta till känna som sin mening. I reservation 6 uttrycker såväl moderater, kristde- mokrater, folkpartister som centerpartister den ge- mensamma synen att vi nu, i likhet med vad Kultur- utredningen slog fast i sitt slutbetänkande år 1995, anser tiden mogen att slopa ordningen med att staten ska utse ordförande och ytterligare två ledamöter i upphovsrättsorganisationen STIM:s styrelse. STIM har nämligen sedan länge nått en så solid och välor- ganiserad och inte minst stark finansiell ställning att den inte längre ska behöva vara beroende av statens förlängda arm in i dess styrelse. Dessa tre reservationer som jag nu kortfattat redo- gjort för berör alla i och för sig angelägna immateri- ella spörsmål, men för tids vinnande, herr talman, inskränker jag mig här nu till att yrka bifall till reser- vation 1. Låt mig till sist bara i korthet nämna något om de båda särskilda yttranden som vi moderater, och i ett av dem dessutom tillsammans med Folkpartiet, har fogat till det här betänkandet. Vi konstaterar att skyd- det för de immateriella rättigheterna generellt bör och behöver stärkas och att det t.ex. för en del konsthant- verkare är svårt att få sina verk skyddade från plagie- ring och massframställning i annat land. Trots att skärpta lagstiftningsåtgärder mot intrång i de immate- riella ensamrätterna beslutades av riksdagen våren 1994 genom ändringar i flera berörda lag- och regel- verk tycks det ändock vara svårt att effektivt hålla stånd mot t.ex. plagiering. Det här bör regeringen hålla ett vakande öga på, inte minst vid arbetet med att ta fram EU:s grönbok om bl.a. pirattillverkning på den inre marknaden, och beakta hur befintliga regel- system på bästa sätt ska kunna tillämpas och efterlev- naden i praktiken kunna kontrolleras. I ett särskilt yttrande om biotekniska uppfinningar konstaterar vi dessutom att det finns ett värde i att ha strikta etiska regler för biogenetisk forskning som uttrycker respekt för den mänskliga värdigheten. Men att måla upp skräckbilder av forskare och företag tjänar dock inte några seriösa forskningsändamål till naturens fromma när det t.ex. gäller kampen mot vissa sjukdomar. Kunskapsrön, herr talman, om män- niskans och djurens existerande och levande mik- rostrukturer bör inte patenteras då det bl.a. skulle kunna hindra den fria forskningen och stimulera osund konkurrens. Att å andra sidan förbjuda patent på all tillämpning av biogenetiska uppfinningar vore samtidigt att frånta forskningen alla investeringar som härrör just från den privata sektorn. Men, som sagt, herr talman: bifall till reserva- tion 1.
Anf. 6 TASSO STAFILIDIS (v): Herr talman! Jag vill att den här debatten ska kret- sa kring frågor som rör vad som kan vänta oss i mor- gondagens gryningsljus. Jag vill ta med er genom vetenskapliga landvinningar som kommer att forma vår gemensamma framtid, en morgondag som redan börjat gry och där fantasi förvandlats till vetenskaplig realitet, bl.a. genom att öppna vägen för det som för ett par år sedan var otänkbart - patentering av kloning och genmanipulering. I filmen Pojkarna från Brasilien, baserad på en bok av Ira Levin, förmedlas den oroande tanken på en nazistisk konspiration för att klona en armé av mo- derna Adolf Hitler-kopior. Under det tredje året innan slutet av det andra år- tusendet, dvs. 1997, vaknade världen upp till en nyhet som skakade biologin. Den dagen presenterades vi för Dolly, ett sex månader gammalt lamm som hade klonats direkt ur en cell tagen ur bröstvävnaden på en vuxen donator. Klonandet av Dolly bröt en biologisk och teknologisk gräns. Ett får kan framställas i flera genetiskt identiska exemplar! Herr talman! Nu kan man tycka att Dolly bara är en tacka, och det kanske vi ska tacka för, och när jag i dag står här och debatterar återstår det ännu att klona en människa. Vad är sannolikheten för att det kom- mer att hända? Hur troligt är det att en teknik som utvecklats på får kan överföras till vår egen art? Hur snart kommer det att ske? Herr talman! Har det redan skett? Att forskningen i dag uppehåller sig kring biotek- nik har politiska konsekvenser men det är inte de konsekvenserna vi ska debattera i dag, utan det är patent på bioteknik som är föremål för den här de- batten. Någon kanske undrar varför den är problematisk. Jo, genom att det beviljas patent till den här verksam- heten så legitimeras den på samma gång. Vi i Väns- terpartiet känner en oro inför ett samhälle som legiti- merar en verksamhet där växter, djur, vävnader och kroppsdelar från människor genmanipuleras för vin- nings skull. Alltsedan slaveriets avskaffande vänder vi oss emot tanken på en egendomsrätt förknippad med människan och hennes kropp. Det finns också en allmän konsensus mot kommersiell hantering av organ för ändamål som rör transplantation. Frågan är hur vi ska kunna vidhålla detta samtidigt som majo- riteten i utskottet intar den ståndpunkten att det är legitimt att bevilja patent på mediciner framställda ur mänsklig vävnad eller på t.ex. genetiskt förändrade benmärgsceller. Herr talman! För mig ter sig ord som kloning och genmanipulering som illavarslande. De väcker min- nen av bilder från filmer som Pojkarna från Brasili- en. Filmen förmedlar onda nazistiska avsikter att ta över världen. Hur troligt är det att regeringar eller organisationer kommer att använda kloning eller genmanipulering som ett verktyg för att bygga fram- tida samhällen med medborgare framavlade för att uppfylla specifika behov? Förhoppningsvis kommer inte utvecklingen att gå mot det scenario som Ira Levin målar upp i filmen Pojkarna från Brasilien. Men jag och Vänsterpartiet känner oro inför vad staten legitimerar genom lagstiftningen. Herr talman! Den stora frågan som vi bör förhålla oss till är om patentsystemet är lämpligt för gentekni- ken. Som kanske framgått av vad jag tidigare sagt ställer gentekniken många och svåra frågor om liv och död, moral och ansvar. Givetvis öppnar den ock- så för många fantastiska möjligheter, möjligheter i positiv bemärkelse. Men Vänsterpartiet anser att det finns för många nackdelar och djupa gropar att falla i. Vänsterpartiet anser att ett skäl mot patentbarhet på mikroorganismer, växter och djur är hänsyn till sydländer. Denna debatt rör alltså även relationen mellan nord och syd. Länder i syd är i allmänhet beroende av exportvaror, vilket gör dem oerhört sår- bara. Nya genförändrade och patenterade grödor kan bli alltför dyra för länder i syd. Om dessa nya pro- dukter konkurrerar ut de gamla sydprodukterna kan detta bidra till att klyftan mellan nord- och sydländer vidgas ytterligare. Hur bra är det? Hjälper vi till att gräva deras grop? Jag skulle även vilja rikta fokus mot det lidande som djur utsatts och alltjämt utsätts för - allt i syfte att erhålla ett patent för vinnings skull. Onkomusen får t.ex. mycket lättare tumörer än andra möss. Vis- serligen innebär uppfinningen av onkomusen att man behöver färre försöksmöss för just detta ändamål som onkomusen används till. Herr talman! Den fråga vi måste ställa oss är om detta ska legitimeras av staten genom patentlagstift- ningen. Tydligen anser majoriteten i utskottet att patentlagstiftningen ska skydda denna verksamhet. Vänsterpartiet gör det inte. Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till re- servation 3 som innebär att de nationella reglerna och de internationella överenskommelserna ska ses över med inriktningen att det inte ska vara möjligt att ta patent på och äga livsformer. Ytterligare några viktiga frågor behandlas i da- gens betänkande, i vilka vi i Vänsterpartiet står bak- om utskottets ställningstaganden.
Anf. 7 KJELL ELDENSJÖ (kd): Herr talman! Flera av de frågeställningar som tas upp i det betänkande som vi nu debatterar fanns med också vid förra årets motsvarande debatt. Jag tänker i huvudsak ägna mitt anförande åt ett par mycket aktu- ella och viktiga frågor som fanns med också förra året, nämligen de som handlar om förenklade patent och biotekniska patent. Först vill jag emellertid yrka bifall till reservation nr 3 under mom. 5. Jag står givetvis bakom också övriga reservationer där kristdemokraterna finns med, men jag nöjer mig med detta yrkande. Herr talman! Jag tar inledningsvis upp den viktiga frågan om förenklade patent, vilka brukar benämnas bruksmodellskydd. En viktig anledning till att vi kristdemokrater är så angelägna om att få till stånd en ordning i Sverige med möjlighet till förenklade patent är det faktum att sådana möjligheter redan finns i många andra länder. I dessa finns det alltså möjlig- heter att snabbt få nya idéer och uppfinningar för- verkligade och omsatta i framställning av produkter, vilket så länge vi i Sverige inte har samma möjlighe- ter är en konkurrensnackdel för oss. Dessutom är denna typ av skydd billigare än vanliga patent och kan därmed lättare finansieras även av enskilda upp- finnare och småföretagare som inte har samma eko- nomiska förutsättningar som de stora företagen. Det är oerhört angeläget att vi i Sverige inte gen- temot andra länder hämmar nyföretagande, småföre- tagsutveckling och nya arbetstillfällen genom att skilja oss från omvärldens förutsättningar. Förenklade och mindre kostsamma lösningar av typ bruksmodellskydd och en patentprocess som gör att patenten kan snabbas på är viktigt. Det är därför som vi kristdemokrater tillsammans med andra partier har en reservation där vi begär att den svenska rege- ringen ska verka för att arbetet både inom EU och i Sverige skyndas på vad gäller denna typ av skydd och att utformningen av bruksmodellskyddet blir effektivt och ett i praktiken användbart verktyg för små och medelstora företag. Herr talman! Jag går nu över till det avsnitt i be- tänkandet som behandlar biotekniska uppfinningar och patent. Först kan man konstatera att tekniska framsteg, forskning och upptäckter inom det biotekniska områ- det och inom medicinsk forskning som har anknyt- ning till livsformernas innersta beståndsdelar i dag har nått mycket långt. I kölvattnet av denna utveck- ling ställs dock politiker och beslutsfattare inför svåra etiska överväganden och ställningstaganden. Man kan också konstatera att utvecklingen lett till eller är på väg mot utsuddning av gränsen mellan upptäckt och uppfinning. Under inverkan av stora multinationella företags ekonomiska intressen är det lätt att de etiska och moraliska aspekterna blir negligerade eller åtminsto- ne inte får den tyngd som vore önskvärd för att mot- verka riskerna för att utvecklingen går över styr och blir ohanterlig ur ett etiskt perspektiv. Därutöver kan man med fog befara att patent på livsformer, som gener, i många fall kommer att gynna i-världen ekonomiskt men missgynna u-länderna. Det är dessutom högst relevant att också ifrågasätta om en upptäckt av denna typ verkligen kan klassas som en uppfinning och vara patenterbar. Man bör kunna patentera tekniska metoder men inte livsformer. Vi kristdemokrater menar att när det gäller ut- veckling och manipulerande med liv och livsformer måste oerhörd försiktighet iakttas. Det borde vara en självklarhet att det inte ska vara möjligt att patentera gener och andra livsformer. Däremot är gentekniken i sig bevisligen mycket användbar och av stort värde, inte minst inom medicinska områden, där den redan med framgång använts. I en av motionerna anförs ett exempel på oönska- de effekter av att tillåta patent på liv. Det handlar om ett patent som ett amerikanskt företag tagit på upp- täckten av gener som orsakar bröstcancer. I USA har samma företag redan monopol på analys av blodpro- ver som kan hjälpa till att förutsäga vilka patienter som löper risk att insjukna. Med hänvisning till etiska aspekter och oförutse- bara effekter av lagar som tillåter patent på liv och livsformer menar vi kristdemokrater att den svenska regeringen måste driva frågan om att riva upp det EG-direktiv som gör det möjligt att ta patent på liv och att detta i stället omarbetas inom EU. Detta krav framförs i reservation nr 3. Herr talman! Jag går nu över till ytterligare några motionsyrkanden. Jag börjar med frågan om piratko- piering av datorprogram och skydd av upphovsrätten inom IT-sektorn. När det gäller upphovsrätten delar utskottet mo- tionärernas ambition att på bästa möjliga sätt värna denna. Utskottet konstaterar att det inom EU pågår ett omfattande arbete med att anpassa de upphovsrättsli- ga reglerna till de nya krav som digitaliseringen och informationstekniken ställer. Utskottet noterar att frågan om skydd för tillfälliga kopior på Internet är föremål för uppmärksamhet inom ramen för detta arbete. Utskottet utgår från att de synpunkter som förts fram motionsvägen övervägs av regeringen i samband med de fortsatta överläggningarna inom EU. Jag instämmer i detta ställningstagande men vill påpeka att den snabba utvecklingen inom IT gör att frågorna måste följas kontinuerligt, så att beredskap finns för snabbt införande av nya åtgärder när så behövs. Nästa fråga rör kopiering av kurslitteratur. Det är faktiskt i dag ett reellt hot mot produktion av bl.a. läroböcker att kopiering av kurslitteratur är så omfat- tande som tycks vara fallet. Kristdemokraterna tycker att det är angeläget att utreda de faktiska förhållande- na och har därför ställt sig bakom en reservation som utmynnar i ett krav på kartläggning av dels omfatt- ningen av den otillåtna kopieringen, dels vilka kon- sekvenser som denna får. I övrigt anser vi att man bör avvakta vad det på- gående arbetet inom EU med direktivet om upphovs- rätten i informationssamhället kommer att medföra. Slutligen, herr talman, har vi kristdemokrater samma uppfattning i år som vi hade vid förra årets debatt vad gäller statens roll vid tillsättande av STIM:s styrelse, dvs. att staten borde avstå från att utse ledamöter i STIM:s styrelse. Med detta är jag klar med mitt anförande.
Anf. 8 VIVIANN GERDIN (c): Herr talman! Jag vill börja med mom. 3 beträffan- de bruksmodellskydd. Alla partier har de senaste åren talat varmt om småföretagens stora betydelse för landets välfärd. Det är bland alla de små företagen som de nya jobben ska växa fram. Det är småföreta- garna som är dagens hjältar. Flera politiska partier har talat om att reglerna för småföretagen måste förenk- las. Ett sätt att underlätta för innovatörer och småfö- retagare är att gå från ord till handling och införa ett patentskydd för enklare uppfinningar. Genom införande av s.k. bruksmodellskydd, som finns i de flesta andra europeiska länder, kan både handläggningstiderna och kostnaderna minskas. Framför allt ökar möjligheterna till ett snabbt ekono- miskt utnyttjande av uppfinningen. Utöver detta kan det också medföra att fler uppfinningar förverkligas. Dagens system är så komplicerat och trögt att det avskräcker många innovatörer som inte har stora ekonomiska resurser bakom sig från att söka patent. I snitt tar det cirka tre år från patentansökan till dess att beslut har meddelats. Risken finns att många goda idéer aldrig kommer så långt som till patentansökan, alternativt att idén säljs till företag som kanske har sin verksamhet i andra länder. Det här är inte bra - var- ken för uppfinnaren eller för arbetsmarknaden. Bruksmodellskydd är speciellt av intresse för småföretag, och jag kan förstå att stora företag, t.ex. inom industrin, ställt sig negativa till ett sådant skydd, men det är ju inte för dem som det är anpassat. Vi är alla medvetna om småföretagens betydelse, och det vore klokt att ta parti för de mindre företagen och införa en modell som gynnar småföretagande, även om industrin inte gillar det. Bifall till reservation 1! Herr talman! Jag vill nu ta upp frågan om biotek- niska uppfinningar. Detta område tas upp i flera mo- tioner. Den moderna biotekniken rymmer enormt stora möjligheter, men vi ska också vara medvetna om att den inrymmer miljömässiga och sociala risker. Biotekniken är antagligen det starkaste tekniska red- skap som människan någonsin hållit i sina händer. En sådan kraftfull teknik rymmer självfallet såväl stora löften som faror. Framför allt är det svårt att över- blicka och förutsäga utvecklingen. Den biotekniska revolutionen drivs till stor del framåt av privat forskning. Men dagens regelverk ger obalans därför att de tekniska vinsterna oftast tillfaller företagen, medan riskerna till största delen får bäras av samhället. Centerpartiet ställer sig i huvudsak positivt till en utveckling av bioteknik som kombineras med ständig vaksamhet, en öppen debatt och tydliga gränser för vad som är tillåtet. Inom det medicinska området har biotekniken varit mycket betydelsefull. Men eftersom många har begränsad kunskap om bioteknik anser vi att försiktighetsprincipen bör användas vid prövning och tillämpning av modern bioteknik. Vad kan människan tillåta sig gentemot sig själv och andra varelser? Vi lär oss i dag snabbt alltmer om hur den levande cellen kan manipuleras, men vet fortfarande väldigt lite om hur detta påverkar den komplicerade väven i de ekologiska systemen. Biotekniken kan tyvärr också användas för fram- ställning av biologiska vapen. Genetiskt modifierade biologiska stridsmedel är i dag en realitet och kan snabbt resultera i nya hot. På det här området är det speciellt viktigt att internationella konventioner kommer till stånd för att kunna begränsa användandet av biologiska vapen. Patenträttigheter är i dag på väg att ge några få stora kemiföretag ensamrätt till en allt större del av det genetiska materialet på jorden. Det är fullt rimligt att utfärda industripatent på tekniska instrument och metoder, men patent på gener och levande organismer bör absolut inte vara tillåtet. Inom Centern anser vi att patentsystem inte är lämpat för det levande området. Vi accepterar inte patent på liv. Det skapar osunda maktförhållanden och riskerar dessutom att bli en hämsko för teknikens positiva utveckling. Patent på liv är oetiskt. Det kommer även med stor säkerhet att begränsa det fria utbytet inom forskningen. Gränserna för vad som är patenterbart dras redan med tolkningsproblem. Vi anser därför att regeringen måste aktivt arbeta för att motverka patent på liv i EU, i WTO och inom EPO. Jag vill därför instämma i tidigare yrkande angående reservation 3. Herr talman! Jag går över till att behandla frågan om offentliga framföranden och STIM:s verksamhet. Jag anser att det är beklagligt att vi har sådana be- stämmelser att ideella organisationers arrangemang med musikinslag ska belastas med avgifter. Upp- hovsmännens krav på ersättning för musikarrange- mang som genomförs utan kommersiellt intresse hämmar de ideella organisationernas verksamhet. Det borde i stället vara så att vi underlättar för människor att mötas och uppleva musik tillsammans. Nuvarande system är både ekonomiskt och administrativt en belastning för de ideella organisationerna. Vi borde i stället införa en lagstadgad inskränkning i upphovs- rätten så att de befrias från redovisning och ersätt- ning. Jag yrkar därmed bifall till reservation 5. Slutligen vill jag också ta upp att riksdagen även bör besluta att staten ska avstå från att inneha styrel- seposter inom STIM:s verksamhet. Det är inte fören- ligt med det moderna samhället att staten utser leda- möter som ska ingå i en organisation som förvaltar upphovsmännens privata förmögenhet. Det är ett misstroende mot verksamheten att styrelsen inte är beslutsför om inte minst två av statens tre ledamöter är närvarande. Jag ger stöd till reservation 6. För övrigt står jag bakom Centerns övriga reservationer.
Anf. 9 ANA MARIA NARTI (fp): Herr talman! Jag skulle gärna vilja försöka mig på en ideologisk diskussion. Jag ställer gärna upp bakom de reservationer och särskilda yttranden som Folk- partiet redan har anslutit sig till. Men jag skulle gärna vilja att vi för en gångs skull för en politisk diskus- sion, en politisk dialog. Med det vill jag återkomma till mom. 5 i detta betänkande, som handlar om biotekniska uppfinning- ar. Små barn tycker om att skrämma varandra. De målar upp spöken. De hittar på monster. Ju längre leken pågår desto farligare blir spökena, monstren och demonerna. Hos vuxna kan denna lek mycket lätt urarta. Vi kan hamna i mycket konstiga situationer när vi tar till det vapen som rädslan är i mänskliga relationer. Vi kan utlösa irrationella, okontrollerbara reaktioner. Väldigt ofta leder rädslan till våld. Varför tala om rädsla och våld? Därför att jag tycker att själva uttrycket patent på liv vädjar till de dunkla känslorna - rädslan och agressiviteten. För det första har patent på liv funnits före biotek- niken. Det som kallas för växtförädlingsrätt existerar och är ett faktum. För det andra har människan manipulerat naturen sedan urminnes tider. Det är ingenting nytt. Det som biotekniken inför är en oerhört mer raffinerad, mer exakt kunskap om det som tidigare gjordes mer eller mindre på måfå med växter och djur. För det tredje pågår en intensiv och mycket väl- grundad diskussion i världspolitiken om just var den etiska gränsen bör gå när det gäller biotekniken. Den- na diskussion är mycket nödvändig. Det finns ingen grupp i samhället i dag som har monopol på etiken. Det finns förresten inga klara definitiva principiella ställningstaganden. Med dessa frågor om det goda och det onda i kun- skapen bör vi kämpa hela tiden, precis på samma sätt som vi måste kämpa med frågorna om det goda och det onda i politiken när vi försvarar demokratin. I EU finns ett mycket utvecklat arbete kring de frågorna. Det är väldigt intressant att gränsen går just mellan uppfinning och upptäckt. Det skulle verkligen vara mycket destruktivt om kunskapen om människans inre strukturer skulle läggas under patent. Då skulle vi också hämma sprid- ningen av kunskap. Vi vet att de nya upptäckterna om den mänskliga genstrukturen har lagts ut på Internet så fort som de nya sanningarna har blivit kända. Men att tala om patent på liv i allmänhet och att försöka ta bort denna möjlighet att tillämpa en viss erövrad principiell kunskap till praktiska ändamål skulle vara mycket skadligt. Det skulle vara skadligt därför att den nya kun- skap som nu utvecklas och som ingen kan överskåda i dag, ingen kan se vart den leder, kräver mycket stora resurser, både mänskliga och materiella, och de pri- vata investeringarna skulle stängas bort från detta vetenskapliga arbete. Då skulle det hela hamna i en väldigt svår situation. Vad jag vill är att vi alla tillsammans försöker ta ställning till de här frågorna, att vi försöker lära oss så mycket som möjligt om dem och att vi försöker ute- sluta den irrationella rädslan från den politiska de- batten. Vi är trots allt vuxna. Vi kan se farorna i an- siktet. Det är helt nödvändigt att titta rakt i ansiktet på det som är farligt, för då kan vi veta hur vi kan för- svara oss och hur vi kan försvara andra. Tala inte om Frankenstein eller monopol på etiken när det gäller biotekniken. Det finns väldigt många krafter i den demokratiska svenska politiken och den demokratiska EU-politiken som vill försvara livet, mänsklig vär- dighet och som anstränger sig för att hitta de bästa lösningarna på de svåra problemen. Detta är vad jag vill säga, och med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan under mom. 5.
Anf. 10 TASSO STAFILIDIS (v) replik: Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Ana Maria Narti angående det spännande område som hon har berört i sitt anförande. Var går den etiska gränsen för patent på biotekniska uppfinningar för Ana Maria Narti och Folkpartiet?
Anf. 11 ANA MARIA NARTI (fp) replik: Herr talman! Jag har redan sagt att den grundläg- gande kunskapen om den mänskliga kroppen och cellens konstitution och struktur bör det inte läggas patent på. Där kämpar vi tillsammans med många andra politiska organisationer för att detta inte ska få förekomma. Men tillämpningar är en helt annan sak, och där kan patent, behöver patent, accepteras.
Anf. 12 ANDERS BERGLÖV (s): Herr talman! Så har vi återigen kommit till den dag då lagutskottets betänkande rörande de immateri- alrättsliga frågorna ska debatteras. I likhet med före- gående år är det med ett starkt igenkännande man ser på flera av motionernas innehåll. Jag vill inledningsvis yrka bifall till lagutskottets hemställan i betänkande nr 18 och avslag till samtliga reservationer. Betänkandet behandlar motioner rörande såväl det upphovsrättsliga skyddet som det industriella rätts- skyddet. De immateriella rättigheterna kan samman- fattningsvis beskrivas som det förmögenhetsrättsliga skydd som finns för den mänskliga kreativiteten och uppfinningsrikedomen. Det ger kompositören rätten till en inkomst från sitt skapande, och det ger ingenjö- ren en långsiktig avkastning på sin uppfinning. Över huvud taget kan sägas att dessa rättigheter på flera sätt garanterar dig och mig möjlighet att skörda fruk- ten av vetenskapliga framsteg och konstnärliga ska- pelser. Dessa rättigheter är något som vi med en klok lagstiftning ska värna och skydda. På detta sätt kan vi garantera framtidens medborgare en hög teknisk utveckling och nya konstnärliga upplevelser av hög kvalitet. Herr talman! I det föreliggande betänkandet be- handlas ett tjugotal motionsyrkanden. Jag kommer här enbart att koncentrera mig på de reservationer som avgetts i anledning av betänkandet. Jag inleder med kommentarer rörande de motio- ner som berör frågan om införande av bruksmodell- skydd som ett komplement till det industriella rätts- skyddet. Bruksmodellskyddet innebär, som många talare tidigare mycket riktigt påpekat, en billigare form för att på ett tidigt stadium garantera ensamrät- ten till en innovation. Främst har det anförts att detta kan garantera de små och medelstora företagens kon- kurrenskraft genom att det möjliggör ett tidigare ekonomiskt utnyttjande av uppfinningen. I sak är vi socialdemokrater överens med reservanterna om att införa ett snabbt, billigt och effektivt sätt att skydda uppfinningar, vare sig det handlar om bruksmodell- skydd eller att ytterligare förenkla patentansöknings- processen. De signaler som vi socialdemokrater erfarit är dock inte så entydiga vad gäller fördelarna med ett bruksmodellskydd. Om de tolv medlemsstater inom den europeiska unionen som till dags dato tillämpar ett regelverk med denna möjlighet kan konstateras att reglerna skiljer sig åt. Ifrån industrins sida har stora tveksamheter uttalats om införandet av ett bruksmo- dellskydd i vårt land. För inte så länge sedan upp- märksammade Industriförbundet lagutskottet just på dessa omständigheter genom en skrivelse till lagut- skottet. Som framgår av betänkandet pågår ett arbete inom ramen för EU att harmonisera de regelverk som medlemsstaterna har för bruksmodellskydd. Vår ståndpunkt är således att den svenska regeringen ska avvakta detta arbete. Riksdagen har således ingen anledning att vidta några särskilda åtgärder i nuläget. Ifrån Centerpartiets sida har motionerats om att göra informationstillgängligheten rörande beviljade patent större. Som framgår av betänkandet kan kon- stateras att ett betydande arbete pågår såväl ifrån svenska patentmyndigheters sida som inom ramen för det europeiska patentverket för att uppnå just dessa mål. Det är ett arbete som säkerligen kommer att tillgodose motionärens önskemål om en ökad till- gänglighet vad gäller beviljade patent. Vi socialde- mokrater ser fram emot denna förbättrade information om patent och delar motionärens syn om önskemålet att förbättra tillgängligheten inte minst genom de möjligheter som den nya datakommunikationen inne- bär. Just av denna anledning ser vi heller ingen an- ledning av förorda att riksdagen skulle ta några sär- skilda initiativ i denna fråga. Herr talman! Jag går nu vidare och kommenterar den reservation som berör patent på biotekniska upp- finningar. Gemensamt för de motioner som lagts fram på detta område är att de uttrycker en stor oro inför den utveckling som forskningsframstegen inom det biotekniska området resulterat i de senaste åren. Inledningsvis vill jag slå fast att jag känner en stor respekt för den oro som många människor känner inför den utveckling som den moderna biotekniska forskningen inneburit. Just därför finns det också skäl att närma sig denna diskussion med största möjliga öppenhet och stor ödmjukhet inför de argument som framförs i debatten. Vi socialdemokrater delar den uppfattning som kommer till uttryck i betänkandet, att det krävs en tydlig etisk gränsdragning vad avser det som ska kunna patenteras. I den nuvarande svenska patentlagstiftningen finns det etiska gränsdragningar för vilka patent som kan medges. I det EU-direktiv som arbetats fram finns också gränsdragningar för vad som anses godtagbart ut etisk synvinkel. Det är alltså inte så att detta område inte är omgärdat av etiska regler, vilket man ibland kan få intrycket av då man följer den debatt som förs kring biotekniska uppfinningar. Som jag sade tidigare är vi socialdemokrater för att det ska finnas tydliga etiska gränsdragningar, men att förorda ett förbud emot denna typ av patent torde med våra utgångspunkter vara att gå för långt. I detta sammanhang torde det vara av intresse att påpeka bioteknikens stora möjligheter för mänsklig- heten, möjligheter som med stor sannolikhet skulle begränsas betänkligt om ett förbud skulle komma till stånd. Biotekniken ger oss ju inte bara etiska och moraliska dilemman. Den ger oss också nya kunska- per, inte minst inom medicinen och läkemedelssek- torn. Herr talman! Jag skulle vilja åskådliggöra mitt re- sonemang genom att gå tillbaka i historien ett ögon- blick. För lite mer än hundra år sedan uppfann männi- skan bensinmotorn. Tänk, om vi i det samhälle som vi då levde i hade menat att detta var något omänsk- ligt, vilket det säkerligen fanns de som hävdade. Hur skulle vi då kunnat bygga det samhälle som växte fram här i den rika delen av världen under 1900-talet? Uppfinnandet av bensinmotorn har inneburit mer rationella produktionsmetoder för industrin, den har inneburit en ökad rörlighet för människan. Med mer vetande kan vi i dag konstatera att bensinmotorn inte bara haft fördelar, den är också en av våra värsta miljöförstörare. Kunskapen om just detta har tvingat människan till att förbättra tekniken så att mindre utsläpp sker. Vad jag vill åskådliggöra med detta är att den mänskliga utvecklingen av kunskap och tek- nik ofta är dubbel, att det så att säga alltid finns bra och dåliga sidor av en utveckling. I ett öppet och demokratiskt samhälle är det en mänsklig drivkraft att alltid förbättra de dåliga sidor- na. På detta sätt föds ny kunskap. Det kommer alltid att finnas etiska och moraliska dilemman i spåret av den mänskliga utvecklingen. Låt oss möta den med stor öppenhet och stor förståelse för olika argument, inte med förbud. Vi har anledning att återkomma i denna fråga i samband med att regeringen kommer med ett förslag om införlivandet av EU-direktivet om patent på biotekniska uppfinningar i den svenska patentlagstiftningen. Herr talman! Jag övergår nu till att kommentera de reservationer som berör upphovsrätten. I en mo- tion av Stig Rindborg hemställs om en kartläggning av omfattningen av svenska studenters kopiering av läromedel. I den svenska upphovsrättslagstiftningen finns ett antal inskränkningar gentemot upphovsrät- ten. En av dessa inskränkningar är rätten att kopiera enskilda exemplar för privat bruk. Frågan om inskränkningarna i upphovsrätten har varit föremål för diskussion vid ett flertal tillfällen. Förra året beslutade den svenska riksdagen att införa den s.k. kasettersättningen till upphovsmännen, främst för att tillskapa en bättre ekonomisk ersättning till upphovsmännen för den privata kopiering av musik och film som görs. Grunden för den socialde- mokratiska synen vad gäller inskränkningarna i upp- hovsrätten är att de så långt det är möjligt ska beva- ras. Det arbete som bedrivs inom ramen för den euro- peiska unionen om ett direktiv rörande upphovsrätten i informationssamhället berör motionens frågeställ- ningar. Mycket talar för att direktivet kommer att bevara inskränkningarna om kopiering för privat bruk. Vidare finns tecken på att direktivet också kommer att utöka möjligheterna till ersättning till upphovsmännen. Det finns således ingen anledning för riksdagen att ta några initiativ inom detta område för tillfället. Herr talman! Avslutningsvis skulle jag vilja kommentera de reservationer som behandlar de upp- hovsrättsliga rättigheter som finns inom det musika- liska området och STIM:s verksamhet. De avgifter som arrangörer erlägger till upphovs- männen bestäms i särskilda avtal mellan dessa och STIM. Avgiftens storlek är baserad på arrangemang- ets storlek och i normalfallet vad gäller föreningslivet av en mycket begränsad kostnad. Föreningslivet och studieförbunden ses i vårt land som en viktig del av vår demokrati. Genom föreningslivet ges människor möjligheter att odla sina olika intressen utifrån ett demokratiskt arbetssätt. Men föreningslivet är inte gratis. För oss som är föreningsmänniskor är det ingen nyhet att man måste ha en god ekonomi för att kunna bedriva en god verksamhet av hög kvalitet för sina medlemmar. Just av denna anledning ger staten, landstingen och kommunerna inte oansenliga belopp till folkrörelserna. En del av dessa kostnader består givetvis av att ge föreningsmedlemmarna och all- mänhet en god musikalisk kultur. En del motioner ger uttryck för att föreningslivet ej ska behöva erlägga ersättningar till STIM i samband med musikaliskt underhållning vid olika möten. Herr talman! Socialdemokraternas grundinställ- ning är att även föreningslivet har ett ansvar gentemot upphovsmännen. Därför ska föreningslivet bidra till upphovsmännen, däribland STIM. Självfallet ska föreningsmedlemmar och all- mänhet ges tillfällen att ta del av vårt musikaliska kulturarv på rimliga villkor. De ekonomiska villkor som i dag råder ser vi som rimliga för föreningslivet, och således finns det ingen anledning att förorda några förändringar i den upphovsrättsliga lagstift- ningen av detta skäl. Till sist vill jag även kommentera statens styrelse- representation i STIM. Det synes enligt oss socialde- mokrater ganska märkligt hur reservanterna å ena sidan vill underlätta för föreningslivet vad avser kra- ven på att erlägga ersättning till STIM. Å andra sida vill man minska det statliga inflytandet i STIM ge- nom att ta bort den statliga styrelserepresentationen. Herr talman! Faktum är att den statliga styrelsere- presentationen ger möjligheter att framföra synpunk- ter direkt till upphovsmännen till gagn för allmänhet och föreningsliv. Detta är väl ingen dålig möjlighet till inflytande gentemot de musikaliska upphovsmän- nen. Jag yrkar återigen bifall till hemställan i lagut- skottets betänkande och avslag på samtliga reserva- tioner.
Anf. 13 HENRIK S JÄRREL (m): Herr talman! Jag har bara några kommentarer med anledning av Anders Berglövs anförande. Först när det gäller bruksmodellskyddet konstate- rar jag att Sverige i likhet med Storbritannien och Luxemburg är de enda tre staterna i EU som för när- varande inte har någon form av bruksmodellskydd. Det är tänkt att vara ett sätt för inte minst små och medelstora företag att kunna få skydd för uppfinning- ar med begränsat verks- och nyhetsvärde. Det är ett sätt att stimulera småföretagsamheten. Det är riktigt som Anders Berglöv säger, att In- dustriförbundet har varit tveksamt till den här ord- ningen, och man har värdefulla synpunkter som borde tas i beaktande vid utarbetande av de bestämmelser som ska reglera bruksmodellskyddet. Men att för den skull avstå från möjligheten menar vi är felaktigt. Man kan gå vidare. Resultatet får så småningom framgå av hur bestämmelserna utformas inom EU. Det är viktigt att man kommer loss här. Det har vän- tats för länge. När det gäller upphovsrätten konstaterar jag att de inskränkningar som socialdemokraterna talar sig varma för skulle kunna innebära - om jag förstår Anders Berglöv rätt - att det är i sin ordning att stu- denter vid universitet och högskolor t.ex. kopierar kurslitteratur och facklitteratur. Det kan väl ändå inte vara korrekt? Anders Berglöv sade att den statliga representa- tionen i STIM:s styrelse är en förutsättning för att ersättning ska utgå. Men det finns ju andra upphovs- rättsorganisationer som inte har statliga representan- ter i sina styrelser och som också uppbär ersättning och där uttaxerandet av ersättning går alldeles ut- märkt bra.
Anf. 14 ANDERS BERGLÖV (s): Herr talman! Jag ska inleda med några kommenta- rer om bruksmodellskydd. Av reservationen framgår att man tycker att det går för långsamt. Det är väl alltid önskvärt att det går tillräckligt fort. Men betänk dock att det inte är någon lätt uppgift som den euro- peiska kommissionen har. Man ska alltså närma tolv i princip väldigt skiljaktiga lagstiftningar på bruksmo- dellområdet till varandra. Vi socialdemokrater har aldrig sagt att vi avstår - som Henrik S Järrel uttryckte det - från bruksmodell- skyddet. Vi har sagt att vi vill avvakta tills det finns ett gemensamt direktiv från den europeiska kommis- sionen. Då kan vi se hur vi ska hantera detta i förhål- lande till den svenska patentlagstiftningen. När det gäller studenters kopiering tycker jag att reservationen andas lite spekulation. Man utgår ifrån att studenter har ett visst beteendemönster. Den nya tekniken påverkar nog inte bara studenterna, utan den påverkar säkert många andra områden som berörs av upphovsrätten. Som jag sade är privat kopiering en tillåten in- skränkning. Jag tror att det kanske behövs modifie- ringar när det gäller detta, och det håller även den europeiska unionen på att titta på. Vi kanske har an- ledning att återkomma till just detta. När det gäller att anpassa till teknik är det väl inte bara någonting som vi som lagstiftare har att göra, utan det är väl även ett ansvar som huvudmännen kanske borde ta ibland.
Anf. 15 HENRIK S JÄRREL (m): Herr talman! Anders Berglöv konstaterar att det inte är någon lätt uppgift. Nej, hela det immaterial- rättsliga området är ett ganska knepigt rättsområde. Därom är vi helt ense. Det får dock inte innebära att regeringen hesiterar inför möjligheten att arbeta med t.ex. bruksmodellfrågorna både nationellt och på EU- nivå. Jag menar fortfarande att här har regeringen tövat lite för länge. Vi menar att riksdagen mycket väl skulle kunna ge regeringen till känna att här är det viktigt att man skyndar på och försöker komma till skott, så att också Sverige får del i och av ett bruks- modellskydd. När det gäller upphovsrätten menar Anders Berglöv att det är en spekulation från reservanternas sida. Men varför inte använda sig av möjligheten att inventera hur det förhåller sig med studenterna och frekvensen av kopierande av kurslitteratur? Vi vet ju väldigt lite om det. I reservationen menar vi att i stället för att spekulera så låt oss ge regeringen i upp- drag att undersöka denna marknad, så att vi får en bättre uppfattning om hur det verkligen förhåller sig för att sedan kunna gå vidare. Det kanske inte behövs någon lagstiftning, men det vet vi inte förrän vi har fått se hur frekvensen fördelar sig. Vi har ju varit uppvaktade i utskottet, som Anders Berglöv mycket väl vet, av företrädare för läroboks- författare och förlag som klart har uttalat sitt stora ogillande och sin oro inför den här utvecklingen.
Anf. 16 ANDERS BERGLÖV (s): Herr talman! Jag tror inte riktigt, som Henrik S Järrel antyder här, att regeringen sitter med armarna i kors i fråga om bruksmodellskyddet. Jag tror säkert att den svenska regeringen följer den här diskussio- nen och de diskussioner som pågår i arbetsgrupperna inom ramen för kommissionens arbete. Jag finner det lite märkligt att den svenska rege- ringen skulle agera pådrivande när det gäller en lag- stiftning som vi inte ens har. Jag tror att det är rimligt att de tolv medlemsstaterna först hittar något slags gemensam nämnare så att vi har någonting att utgå från. När det sedan gäller studenternas kopiering står jag fast vid att jag tycker att det är lite spekulativt att just utpeka studenterna som en speciell grupp som missbrukar saker och ting. Det pågår ett arbete inom den europeiska unionen, och återigen: Vi har anled- ning att avvakta detta.
Anf. 17 VIVIANN GERDIN (c): Herr talman! Nu har Henrik Järrel tagit upp den fråga som också jag hade tänkt ställa om bruksmo- dellskydd. Jag tyckte att det var intressant när Anders Berglöv tidigare här sade att det inte finns någon anledning att göra någonting när det gäller bruksmo- dellskydd som vi saknar här i Sverige, för det är i alla fall under hela tio år som vi har diskuterat frågan. Sedan var min fråga, som jag delvis har fått svar på nu, hur Socialdemokraterna ställer sig till EU- kommissionens åsikt att man ska åstadkomma ett enklare patentförfarande och att vi ska acceptera ett sådant. Vi förlorar ju en hel massa tid. Vi har redan gjort det och därmed försvårat för många innovatörer att omsätta sina idéer i praktiken. Min fråga är alltså: Är ni helt positiva om EU- kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om förenklade regler, eller har ni för avsikt att inte godta detta?
Anf. 18 ANDERS BERGLÖV (s): Herr talman! Jag uttryckte i mitt anförande att vi är positiva till en förenkling av patentansökningspro- cessen, och det kan säkert också finnas skäl att dis- kutera införandet av ett bruksmodellskydd. Men jag tycker att vi ska avvakta och se vad direktivet säger och hur pass effektivt det är. Det här området är ju, som sagt, inte helt okontroversiellt.
Anf. 19 VIVIANN GERDIN (c): Herr talman! Anders sade tidigare att det har kommit olika signaler och att det finns olika regler. Om det under dessa tio år hade funnits ett stort intres- se, kanske vi hade kunnat förvänta oss att vi skulle ha plockat de bästa bitarna ur de olika regler som övriga EU-länder har.
Anf. 20 ANDERS BERGLÖV (s): Herr talman! Arbetet inom den europeiska unio- nen har pågått under rätt så lång tid, och jag tror att den här inställningen från svenska sida har funnits redan från början. Dessutom tror jag att det finns skäl att överväga frågan. Jag vet att det finns problem med förprövningsför- farandet när det gäller bruksmodellskyddet. Man diskuterar gränsdragningar när det gäller uppfin- ningshöjden och sådant som har varit svårt att över- väga inom kommissionens arbete. Jag tycker att den svenska hållningen är rimlig, att det är bättre att ha ett förslag att utgå från än tolv förslag.
Anf. 21 KJELL ELDENSJÖ (kd): Herr talman! Anders Berglöv säger att han hyser oro för bioteknikens utveckling och att det kan finnas skäl till detta. Man kan också kalla det för rädsla, och jag tycker att en viss form av rädsla är befogad. Det är helt enkelt en skyddsmekanism för att man inte ska gå för långt. Här har vi samma åsikter, skulle jag tro, även om vi också har åsikten att biotekniken kan vara till stor nytta. Vi som parti motsätter oss inte heller gentekniken i sig. Vad vi motsätter oss är just detta med patent på liv. Anders Berglöv talar här om tydlig etisk gräns- dragning. Det är just detta som är det viktiga. Jag kan inte riktigt förstå varför man ändrar kriterierna för patentering från att det ska finnas en stor uppfin- ningshöjd till att det, som det nu är fråga om, ska finnas en stor upptäcktshöjd. Livet är ju ingen upp- finning. Det finns ju redan. Det är därför som vi tyck- er att man inte ska ta patent på liv.
Anf. 22 ANDERS BERGLÖV (s): Herr talman! Vad jag framför allt vänder mig emot i den reservation som rör biotekniska uppfin- ningar är angreppssättet. Det är lite grann som med strutsen: Det här är farligt, så nu borrar vi huvudet i sanden och tror sedan att utvecklingen är stoppad. Jag har alltid varit för att kunskapsutvecklingen, veten- skapen och forskningen ska vara fri. Det är svårt för mänskligheten att stoppa människans kunskapstörst. Jag skulle faktiskt vilja höra om reservanterna så småningom kan ge uttryck för vad det egentligen är som man ska förbjuda. Vad är egentligen en livs- form? Med de bristfälliga kunskaper som jag själv har på detta område inser jag att ett förbud, som man faktiskt vill att den svenska regeringen ska verka för, måste basera sig på såväl vetenskapliga som juridiska definitioner. All vetenskaplig forskning går ut på att finna definitioner. Jag ser ingen enhetlig definition på det här området. Jag tror och hoppas rent personligen att man på sikt ska angripa frågan på ett annat sätt. All bioteknisk forskning leder naturligtvis inte till goda effekter. Det kanske är effekterna av den som vi ska diskutera i stället för forskningen som sådan. Till sist: Kjell Eldensjö reagerar på upptäcktshöjd eller uppfinningshöjd. Enligt mitt synsätt är patent ett förfaringssätt, en teknik, en tillämpning. Man kan inte ta patent på någon enskild del på det sättet, utan den svenska patentlagstiftningen måste vara förenad med någon form av tillämpning av den.
Anf. 23 KJELL ELDENSJÖ (kd): Herr talman! När man ansöker om vanliga patent ska det finnas en uppfinningshöjd för att man ska få patent. Det är ju helt klart. Sedan kan jag hålla med om att vi bör arbeta med frågan om vilka definitioner som ska gälla. Här har jag egentligen samma kom- mentar som jag hade förra året, nämligen att det kan- ske är bättre att skynda långsamt än att patentera något som man egentligen inte riktigt vet vad det är. Jag vill sedan gå över till något som har varit uppe många gånger här, nämligen det som gäller bruksmo- dellskydd. Här säger Anders Berglöv att det är många länder som redan har infört detta, och att de är olika allihop. Men då kan man ju ta till vara erfarenheterna från olika länder. Det finns de som har lyckats bättre och de som har lyckats sämre. Industriförbundet har uttalat sig kritiskt, det vet jag. Men å andra sidan har de också insett att det här är något som kommer, och de ger alltså förslag i sin kritik. Det bör man ta till sig. Sedan anser Anders Berglöv att vi ska avvakta. Jag tycker faktiskt inte det, utan man ska vara pådrivande - detta kanske desto mer om vi inte har en lagstiftning. Då bör vi vara pådrivande här.
Anf. 24 ANDERS BERGLÖV (s): Herr talman! Jag kan bara konstatera att jag är helt övertygad om att kommissionen i sitt arbete just tar in erfarenheter och kunskaper från de tolv medlemssta- terna för att kunna finna en linje att förespråka i ett kommande direktiv. Det är jag helt övertygad om, och jag är också helt övertygad om att den svenska regeringen följer det här arbetet och tar in de här intrycken under hand.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 11 §.)
8 § Finansiell leasing
Föredrogs lagutskottets betänkande 1999/2000:LU19 Finansiell leasing.
Anf. 25 RUNE BERGLUND (s): Herr talman! Betänkandet handlar om en motion från allmänna motionstiden om s.k. ränteskruvning i leasingavtal. Företeelsen ränteskruvning och proble- men omkring leasingavtal i näringsverksamhet har sin grund i den ränteoro som fanns i början av 1990-talet när räntorna steg mycket kraftigt. Leasingområdet är inte reglerat i lag. Det regleras i allmänhet genom standardavtal. Villkoren har i alla fall av leasingtagare ansetts vara krångliga att förstå. Det har i många fall varit olika uppfattningar om hur ränta ska beräknas. Många leasingtagare hävdar att man har debiterats oskälig ränta, att leasinggivarna har "skruvat upp" räntan mer än vad som ansetts skäligt, därav namnet ränteskruvning. Leasingkontraktens räntevillkor var i en del fall knutna till det allmänna ränteläget och inte till någon officiellt noterad referensränta, som exempelvis STI- BOR. Det gav ett utrymme för olika bedömningar, vilket har resulterat i ett antal rättsfall där leasinggi- varen ålagts att återbetala överräntor till leasingtaga- ren. I dag, när vi har ett stabilt ränteläge, är inte pro- blemen lika stora. Det kan trots detta finnas skäl till att regeringen överväger om det finns anledning att lagstifta om leasing mellan näringsidkare. Ingen vet, det kan uppstå oro igen på räntemarknaderna. Då kan det vara bra att ha en lag som reglerar på vilket sätt räntor i leasingavtal ska regleras. I den proposition om konsumentleasing som rege- ring avser att överlämna till riksdagen kommer frågan om finansiell leasing mellan näringsidkare att beröras och redovisas. Vi får invänta regeringens ställnings- tagande. När propositionen kommer får vi besked om huruvida en lagstiftning anses befogad.
Anf. 26 HENRIK S JÄRREL (m): Herr talman! Sund, hederlig affärsmoral och lik- värdiga konkurrensvillkor är, liksom den fria avtals- rätten, omistliga förutsättningar för en väl fungerande marknadsekonomi. Till de mindre smickrande feno- menen hör dock sedan åtskilliga år att det på kredit- marknaden har dykt upp ofoget med s.k. ränteskruv- ning. Det innebär att bank, finansbolag eller annat kreditinstitut genom sina löpande låneaviseringar betingar sig intäkt av uppräknad låneränta som stun- dom överstiger den räntenivå och/eller indexering som det ursprungliga låneavtalet anger. Det handlar här om olika sorters kreditmarknadstjänster typ finan- siell leasing, telefonlån, snabblån, Finaxlån och allt vad det heter. Dock är att märka att den matematiska ränteformeln alltid är en och densamma medan där- emot det allmänna ränteläget skiftar över tiden. Leasing, finansiell leasing, är ju en i grunden bra finansieringsform när den fungerar som det är avsett att den ska fungera. Dock drabbar överuttag av räntor olika aktörer eller kundkategorier på den finansiella marknaden. Att därvid tillämpa beräkningsformeln utifrån de allmänna räntelägesförändringarna kan vara svårt redan för ekonomiskt skolad personal. Därmed kan man också förmoda att det är minst lika svårt för gemene man att göra det. Det torde under åren ha handlat om ett oräkneligt antal miljoner som på oriktiga grunder härigenom har fakturerats. Eftersom s.k. finansiell leasing vanligen begagnas av institutionella aktörer - det kan vara entreprenörsföretagare, kommuner, landsting och organisationer - och mestadels dessutom avser bety- dande belopp, så blir också räntebeloppen därefter. I många fall är det också så att t.ex. skattemedel måste användas för att täcka kostnader för räntor utöver vad låneavtalet stipulerar. Det här är onekligen stötande inte blott för den allmänna rättskänslan utan också för omsorgen om en sund ekonomi, såväl offentlig som privat. Remissutfallet med anledning av min motion L902 ger, liksom tidigare remissomgångar gällande frågan om regler kring finansiell leasing, en splitrad bild, om än också delvis förutsägbar, av hur de när- mast berörda parterna ställer sig i den här frågan. Det förhållandet kan dock inte enligt min och vår mening tas till intäkt för att lämna fenomenet med s.k. rän- teskruvning olöst åt sitt öde. Det torde nämligen stå utom varje tvivel att ränteskruvningar ägt rum, och äger rum, där överdebiterade räntor åsamkat såväl företag och enskilda som kommuner och landsting oskäliga kostnader. Härigenom har också betydande skattemedel, vilka kunnat bekosta nyttigare och an- gelägnare ting, kommit att användas för betalning av överräntor. Det kan knappast anses försvarligt. Nu är det så att regeringen olyckligtvis, påstås det, har kommit att prioritera frågan om konsumentleasing trots att den finansieringsformen, alltså konsument- leasing, är betydligt ovanligare än finansiell leasing av lös egendom mellan näringsidkare. Jag vill påmin- na om att lagutskottet i enlighet med leasingutred- ningen i betänkandet 1997/98:LU18 uttalat det ange- lägna i att ett ställningstagande kommer till stånd från regeringens sida även i fråga om en civilrättslig regle- ring av finansiell leasing av lös egendom mellan näringsidkare. Frågan borde, menade lagutskottet, bli föremål för ett närmare övervägande och beredande utan att för den skull pågående lagstiftningsarbete rörande konsumentleasing försenades. Här har dock ännu ingenting hänt. Dock är det nu så, herr talman, att med hänsyn till att regeringen, precis som Rune Berglund antydde här tidigare, trots allt ställt i utsikt att i en kommande proposition om konsumentleasing också redovisa sin inställning i fråga om lagstiftning om finansiell lea- sing mellan näringsidkare har vi moderater valt att avstå från att nu reservera oss. I stället har vi till det här betänkandet fogat ett särskilt yttrande. Vi menar dock, på mycket goda grunder tycker vi, att ärendet brådskar efter mycken tövan och vacklan vid det här laget. Vi tar inte i sak nu ställning till hur man ska utforma eventuella regler för att förbättra tillsynen. Men vi tycker att frågan brådskar, och regeringen bör snabbt fundera ut lämpliga lösningar.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 11 §.)
9 § Sysselsättningsåtgärder inom kulturområ- det - SESAM-projektet
Föredrogs kulturutskottets betänkande 1999/2000:KrU14 Sysselsättningsåtgärder inom kulturområdet - SE- SAM-projektet (skr. 1999/2000:65).
Anf. 27 INGER DAVIDSON (kd): Herr talman! Vården av föremålssamlingarna i vå- ra statliga museer och även en del andra har länge varit eftersatt. Redan Museiutredningen som tillsattes av den borgerliga regeringen och som lade fram sitt betänkande 1994 lyfte fram behovet av vård och konservering i museerna som ett av de stora proble- mområdena. Utredningen föreslog inget mindre än en nationell räddningsaktion för att åtgärda problemen. Våren 1995 anslog riksdagen sammanlagt 235 miljoner kronor som en engångsinsats för sysselsätt- ningsåtgärder inom kulturområdet. Det s.k. SESAM- projektet som pågick under tre år mellan 1995 och 1998 kom till för att råda bot på de rådande missför- hållandena men också som ett sätt att råda bot på arbetslösheten. I den skrivelse som regeringen nu lämnat till riksdagen redogörs för utfallet av projek- tet. Medlen har använts just som en räddningsaktion för föremålssamlingar genom registrering, dokumen- tation, vård, konservering och magasinering. När man läser redogörelsen för projektet får man ett starkt intryck av att projektets betydelse för att skapa arbetstillfällen under en period med hög ar- betslöshet är det viktigaste motivet. Att projektet beskrivs som lyckat också när det gäller att öka in- tresset för samlingarna och bevarandefrågorna och att det gav goda resultat beträffande vård, konservering och magasinering kommer på något sätt i andra hand. Det förklarar kanske varför regeringen inte är beredd att fortsätta projektet eller att anslå nya medel. Det allmänna behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgär- der är ju inte lika stort nu som 1995. Det är däremot behovet av ett fortsatt arbete med föremålssamlingar- na och för övrigt också behovet av arbetstillfällen just inom museiområdet. SESAM-projektet har inte ens åtgärdat eftersläpningen av vårdbehovet, än mindre räckt till för att planera för långsiktiga åtgärder. Re- geringen konstaterar som slutsats: "Arbetet med fö- remålen kräver fortsatt arbete och tillskott av resurser för att de uppnådda resultaten ska bibehållas och inte successivt gå till spillo." Och tydligare kan det ju inte uttryckas. Ändå är regeringens enda budskap att man lovar att noga följa utvecklingen på området och att hänvisa till översynen av strukturen inom museiom- rådet som man tänker återkomma till i budgetpropo- sitionen för 2001. Det är inte precis första gången det hänvisas till den översynen. Vi kristdemokrater anser att något måste göras omedelbart, så att arbetet med museernas och arki- vens samlingar som nu kommit i gång på ett bra sätt inte stannar av på grund av bristande resurser. Vårt förslag är att regeringen prioriterar detta arbete ge- nom att snabbt utarbeta en nationell handlingsplan för hur föremålssamlingarna i museer och arkiv långsik- tigt ska bevaras och hur finansieringen ska lösas. Det räcker inte med tillfälliga brandkårsutryckningar längre, även om sådana kan komma att behövas också i framtiden. Jag yrkar bifall till reservation 2. Riksdagen har nyligen behandlat ett museibetän- kande. Där skriver ett enigt utskott: "Det är angeläget att den sedan länge pågående översynen av myndig- hetsstrukturen på museiområdet snarast ska slutföras. Utskottet anser att översynsarbetet också bör leda till att museernas möjligheter till en långsiktig och säkra- re planering förbättras. Förhållandet mellan museer- nas olika intäkter och deras möjligheter att utföra givna uppdrag i enlighet med uppsatta mål bör analy- seras. De varningssignaler som kommit från olika museer då det gäller obalans mellan museernas mål och medel bör givetvis beaktas i sammanhanget." Detta är en mycket tydlig beställning till regering- en, och det finns anledning att upprepa det kravet i den här debatten. Jag hade tänkt fråga kulturminis- tern, om hon hade varit här, vilka planer hon själv har och hur hon ser på de frågor som utskottet lyft fram i samband med den pågående översynen. De satsningar som aviseras på museiområdet i vårpropositionen är inte särskilt omfattande, och dessutom är de ganska svårtolkade. För de närmaste tre åren ser det därför ganska dystert ut. Herr talman! Vi kristdemokrater anser slutligen också att det måste göras en ordentlig analys av hur arbetet med samordningen mellan arkiv, bibliotek och museer ska kunna förbättras. Vi instämmer därför i Kulturrådets förslag att experter och parlamentariker gemensamt får till uppgift att utreda hur samordning- en kan genomföras på ett effektivt sätt. Det handlar bl.a. om att utveckla gemensamma system för digita- lisering. Det behövs en standardisering men också kompetensutveckling när det gäller t.ex. marknadsfö- ringsfrågor, och inte minst är det viktigt att utvärdera det arbete som redan pågår i de olika s.k. ABM- projekten.
Anf. 28 ANNE-KATRINE DUNKER (m): Herr talman! I kulturutskottets betänkande 14 be- handlas, som utskottets ordförande Inger Davidson redan har talat om, regeringens skrivelse om syssel- sättningsprojektet SESAM. Projektets inriktning har varit att bevara och öppna föremålssamlingarna i främst våra statligt stödda museer. Vi kan konstatera att projektet i stort varit lyckat och att flera goda resultat uppnåtts. Trots det vill vi moderater peka på några frågor som vi anser inte har uppfyllts och varför vi också anser att projektet bör få något slags fortsättning. Målet att skapa samordning och nätverk mellan mu- seer och arkiv samt samordningen av dataregister har tyvärr inte riktigt uppnåtts. Det är av största vikt, inte minst för att öka tillgängligheten till våra samlingar, för både forskare och allmänhet. Många institutioner sitter fast i gamla strukturer, något som tar tid att förändra, varför man också bör ta vara på och arbeta vidare med de nya former av samordningar som man har påbörjat i och med projektet. Risken är stor för att man inte fortsätter på den inslagna vägen, kanske inte beroende på att man är ovillig utan därför att man saknar den kompetens som SESAM-projektet arbetat med eller helt enkelt har brist på tid. Många av våra museer och arkiv har stora sam- lingar, så stora att man har problem med var och hur man ska magasinera alla objekt. Och ibland kanske man också måste gallra samlingarna. Även för maga- sineringen gäller att en samordning mellan olika institutioner är värdefull, något som inte heller till fullo uppnåtts under projektets gång. För att minska de höga kostnaderna för magasinering är även här en samordning ytterst värdefull. Många museer har inte en ekonomisk situation som tillåter den insats som behövs för att föremålen på bästa sätt ska förvaras. Som Inger Davidson påpekade så kan vi ju inte heller se att det blir några större förbättringar under de närmaste åren. Därtill saknas det också enligt utvärderingen be- redskap i de olika organisationerna att ta över detta projekt. Eftersom man ju nu onekligen har fått en bra start, och många delar i projektet har visat sig lyck- ade, så anser vi att det är olyckligt att man inte kan fortsätta för att uppnå den förbättring som är en del av målet. Endast fem organisationer har angett att målet för satsningen har uppnåtts, något som naturligtvis kan bero på att målen varit orealistiska. Men det be- tyder också att det finns mycket arbete kvar att utföra. Herr talman! Varför inte se SESAM som ett första steg i ett viktigt arbete med att förnya sättet att vårda och bevara våra museisamlingar och ta lärdom av det positiva som har uppnåtts i projektet och arbeta vida- re på det och utveckla den kompetensen för att kunna fortsätta med arbetet att förbättra både hanteringen och samordningen av registrering, datahantering och magasinering. Och med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 1 under mom. 2.
Anf. 29 BIRGITTA SELLÉN (c): Herr talman! SESAM-projektet, som hade till syfte att rädda föremålssamlingar vid museer och andra kulturinstitutioner, var ett sysselsättningspro- jekt som blev en räddningsaktion för samlingarna runtom i landet. Många arbetslösa akademiker och hantverkare fick ett arbete, som innebar en relativt lång anställningsperiod på två till två och ett halvt år. Efter avslutad projektanställning fick dessutom cirka en tredjedel av dem fast anställning. Det medförde också att museiverksamheten vitaliserades och me- delåldern sjönk för anställda på museer och arkiv. SESAM-projektet var med andra ord ett lyckodrag, så länge det pågick. Centerpartiet hoppas också att det ska kunna bli en fortsättning för att räd- da fler föremål i samlingarna. Projekt som SESAM är bra exempel på hur nya arbetstillfällen förenas med målet att bevara och bru- ka kulturarvet. Genom SESAM-projektet har en po- sitiv process satts i gång som kommer skolor, forska- re och intresserad allmänhet till godo. Därför anser vi i Centerpartiet att det nu är dags att överföra erfarenheterna från SESAM-projektet för att ta till vara fotosamlingar som finns i museer runt- om i hela landet. Vi har för övrigt motionerat om det under flera års tid. Vi föreslår därför i vår motion nu att ett nytt sysselsättningsprojekt kallat Foto-SESAM startas. Regeringen bör därför utreda förutsättningar- na för att inrätta ett sådant projekt. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.
Anf. 30 ANA MARIA NARTI (fp): Herr talman! SESAM-projektet kom, som redan har sagts här, efter en utredning som talade om en räddningsplan för kulturarvet och också om en myck- et stor eftersläpning på området. När man nu läser redovisningen över SESAM kan man undra varifrån den glada tonen i regeringens skrivelse kommer. En begränsad insats kan inte leda till en räddning av kulturarvet. Museernas kärnverksamhet kan inte för- bättras med tillfälliga åtgärder, och framför allt inte med tillfälliga åtgärder som grundas på arbetsmark- nadsåtgärder. Man tar in en grupp människor som har varit ar- betslösa i en högt specialiserad verksamhet, och man lär dem. De får den skicklighet och den erfarenhet som behövs för att vårda mycket värdefulla kulturfö- remål och för att katalogisera enligt datateknikens mycket avancerade krav. Sedan måste man släppa dessa människor, därför att det var en arbetsmarknad- såtgärd. Detta kan självfallet inte vara anledning till glädje. Det som man har gjort har varit en viss korrige- ring av mycket stora brister, men absolut inte lanse- ringen av räddningsplanen, som den tidigare Museiut- redningen talade om. T.o.m. i regeringens skrivelse kommer man fram till dystra slutsatser. Jag citerar: "Redan från början stod det emellertid klart att SESAM-medlen inte skulle räcka till för att åtgärda alla de problem och den eftersläpning som fanns vad gäller registrering, dokumentation, vård, konservering och magasinering. - - - Museerna har enligt uppgift lyckats mobilisera mer resurser till vård och registrering än tidigare, men påpekar att marginalerna är för små för att omfördela med tillräckliga resultat." Med andra ord: grundläggande behov kan inte täckas med tillfälliga insatser. Jag vill nu tala om ett exempel som står mig mycket varmt om hjärtat, och det gäller Drottning- holms teatermuseum. Det är ett av de vackraste stäl- lena i Sverige. Det är en otrolig kulturskatt. Men av någon anledning har man aldrig tillräckligt med pengar för att ta hand om detta. Väldigt många vänner till mig kommer till Sverige bara för att besöka det. Det finns ovärderliga kostymer på Drottningholms teatermuseum. De är så värdefulla att de inte har sin like någonstans i världen. Inte ens på Victoria & Albert Museum i London har man en sådan samling. Men de här kostymerna hotar fortfarande att ruttna och att mögla därför att lokalerna som de finns i inte är lämpade för en sådan samling. Det finns fortfarande på Drottningholm högar av dokument om det svenska teaterlivet som ingen har haft tid att katalogisera. För mig är Drottningholms tragedi att man aldrig hinner ta itu ordentligt med detta fantastiska museum. Detta är en fantastisk och upprörande illustration över bristerna i kulturlivet. Sedan är det frågan om arbetsmarknadsåtgärder inom kulturen. Jag har levt som frilansande kulturar- betare i 29 år i Sverige. Jag vet vad detta betyder. Detta betyder att man debuterar några gånger om året. Man börjar från början, från noll, därför att det inte finns förutsättningar för en s.k. fri kulturarbetare att verka kontinuerligt. Jag vill med alla dessa, kanske lite för passionera- de, ord tala för kulturens behov av systematisk finan- siering av kärnverksamheten och framför allt det svenska kulturarvets mycket stora problem. Från den synvinkeln har SESAM varit bara en liten insats, en tillfällig, begränsad insats. Det behövs mycket mer. Därför vill jag stödja reservation 2 i detta betän- kande.
Anf. 31 AGNETA RINGMAN (s): Herr talman! Det ökade intresset för historia i vårt samhälle skapar förväntningar på att den kunskap- suppbyggnad som sker på våra museer görs tillgäng- lig för allmänhet och forskare. SESAM-projektet, som var en tidsbegränsad sys- selsättningsåtgärd inom kulturområdet och avslutades 1998, har i hög grad bidragit till att arbetet har kom- mit i gång med att digitalisera samlingarna och göra dem tillgängliga för fler. Från början var det Museiutredningen som 1994 uppmärksammade problemet med vård-, registre- rings- och konserveringsbehoven vid museerna. Att rädda kulturarvet bedömdes då som en angelägen uppgift. Eftersom denna sektor dessutom hade väldigt många arbetslösa bidrog projektet också till att mins- ka arbetslösheten. Som helhet har SESAM-projektet gett goda re- sultat - det har vi hört här tidigare - både som fram- gångsrik sysselsättningsåtgärd och som en nödvändig nationell räddningsinsats för kulturarvet. Det var många unga nyutexaminerade musei-, ar- kiv- och hantverksutbildade som under en ganska lång period fick möjlighet att göra en bra insats, och denna erfarenhet har också varit en viktig inkörsport till yrkeslivet för dem. Många har också fått fortsatt anställning. Enligt uppgift arbetar flera av dem som deltog i SESAM-projektet nu som arbetsledare inom Kultur- arvs-IT, som är en fortsättning med att digitalt regist- rera föremål, bilder och arkivmaterial. Kulturarvs-IT är också en gemensam arbetsmark- nadspolitisk och kulturpolitisk satsning, som innebär både att tillgängligheten till kulturarvet kan fortsätta att öka och att personer som är arbetshandikappade kan få arbete. SESAM-projektet blev början, tycker jag, till nå- gonting bra som kan bli bättre. Vi vet alla att det är stora svårigheter på det här området. Men genom SESAM-projektet har vi i dag fått betydligt bättre kunskaper om samlingarna. Förvaringen av föremål har förbättrats, vi har faktiskt lite bättre kontroll på samlingarna. Kulturarvet i museer och arkiv är nu mer tillgängligt, och kunskapen om samlingarna är större. Det gäller även bland den ordinarie persona- len, som har fått upp ögonen för hur viktigt det här är inom museivärlden. Vi vet förstås också mer om vilka problem som kvarstår, och vi har bättre insikt om vad som krävs för att åtgärda fel och brister. Nu är det en stor utmaning för museerna att ta sig an de här bevarande- och gallringsfrågorna, vilket inte är en helt enkel uppgift. Naturligtvis krävs fort- satta insatser från museernas sida, men utskottet utgår från att även denna fråga tas upp i arbetet med över- synen av myndighetsstrukturen på området. Vi är tydligen alla överens om betydelsen av att det goda resultat som SESAM-projektet gett kan bibehållas och utvecklas. I sin skrivelse meddelar regeringen att man noga följer utvecklingen. De stat- liga museerna ska t.ex. årligen redovisa hur museerna arbetar med vård, registrering, dokumentation och digitalisering och hur magasineringen sköts. Denna redovisning kommer sedan att ingå som en del i en plan för samlingarnas långsiktiga bevarande. Regeringen kommer att återkomma och lämna en redogörelse för det pågående arbetet med en översyn av strukturen på museiområdet i budgetpropositionen år 2001. Och då förutsätter vi i utskottet att det som vi pekat på i betänkandet beaktas. Tre reservationer har lämnats till utskottets hem- ställan när det gäller denna skrivelse från regeringen. Jag yrkar avslag på reservationerna - jag tycker att det de tar upp hör samman med den pågående över- synen. Å andra sidan är det också så att regeringen har uppmärksammats på museernas väldigt små margi- naler. Trots detta har museerna själva lyckats mobili- sera mer resurser till vård och registrering än tidigare. Det kan väl i alla fall vara lite glädjande. Vi är alltså en bra bit på väg, men vi har ännu inte nått ända fram.
Anf. 32 INGER DAVIDSON (kd) replik: Fru talman! Det är tydligt att vi har fått ännu bätt- re kunskap efter det här projektet, åtminstone vi som finns utanför museerna och som har fått del av vad som nu händer. Jag tror nog att den ordinarie perso- nalen visste ganska väl hur det stod till redan tidigare och har försökt rikta uppmärksamheten på det under väldigt många år. Nu tycker jag att väldigt mycket läggs i knäet på museerna själva. Det är en utmaning för museerna att klara av detta. Samtidigt vet vi att det har kommit nödrop - man kan faktiskt kalla det så - från museer- nas samarbetsorganisation. Den talar helt enkelt om att den inte kommer att kunna uppfylla de statliga målen för museiverksamheten, framför allt på de områden som vi nu är inne på, om det inte tillkommer mer medel. Jag undrar om Agneta Ringman tycker att det känns bra att utskottet bara hänvisar till, utgår ifrån osv. denna översyn, som vi har väntat på i flera år redan, och hoppas att de förlösande förslag som behövs kommer att läggas fram den vägen. Behövs det verkligen inte en prioritering av det här arbetet nu?
Anf. 33 AGNETA RINGMAN (s) replik: Fru talman! Jag är också väldigt medveten om att detta är ett stort problem. Först och främst menar jag inte att den ordinarie personalen inte skulle ha varit medveten om detta. Det vet jag också att den har varit. Men på många museer har man fått uppmärksamheten riktad på detta, så att man prioriterar de här frågorna på ett helt annat sätt i dag. Jag anser också att det gäller att få in det här i den ordinarie verksamheten. Jag tycker inte att vi ska prata om en fortsättning av SESAM-projektet, utan det här är en så viktig fråga att det här bör ingå i mu- seets ordinarie verksamhet.
Anf. 34 INGER DAVIDSON (kd) replik: Fru talman! Det sista håller jag med om - det bör ingå i den ordinarie verksamheten. Men för att det ska bli möjligt måste det faktiskt tillföras mer medel. Om man nu måste prioritera den här delen - och det måste man - är det andra delar som blir lidande i stället. Det här är ett otroligt problem. När vissa museer tvingas höja sina entréavgifter så att vanligt folk snart inte har råd att gå dit, är vi inne i en väldigt ond cir- kel, och vi har ansvar för att se till att detta förändras. Därför undrar jag om Agneta Ringman är beredd att verka för att det också tillförs mer medel, när översy- nen förhoppningsvis presenteras i budgetpropositio- nen i höst - vi har som sagt hört det förut - för att man ska kunna avsätta dem för den viktiga vården av samlingarna i den ordinarie verksamheten.
Anf. 35 AGNETA RINGMAN (s) replik: Fru talman! Jag är helt enig med Inger Davidson när det gäller att tillföra detta område mer pengar. Men nu är det ju så att vi måste ta dessa pengar nå- gonstans också. Det viktigaste är, tror jag, att vi nu jobbar för att få in det här i den ordinarie verksamhe- ten och att vi löser det här i ett större sammanhang. Därför tycker jag att vi måste kunna avvakta det ar- bete som pågår i regeringen. Jag ser med tillförsikt fram emot kommande budgetpropositioner.
Anf. 36 ANNE-KATRINE DUNKER (m) re- plik: Fru talman! Agneta Ringman sade att det blir bra men kan bli bättre. Samtidigt kan vi konstatera att det inte blev någon ny museiorganisation eller något nytt landsomfattande nätverk, och flera av dem som har varit delaktiga i projektet har påpekat att det har tagit betydligt längre tid än man har förväntat; man har fått vänta på resurserna eller man har inte haft tillräckligt med resurser. Därför är min fråga: Ser inte Agneta Ringman en fara i att vi nu förlorar den kompetens som ändå har uppnåtts? Det är ju, som många här har påpekat, så att vi har uppnått en god kompetens - mycket bra har kommit ut av det här - men om vi nu ska vänta ytter- ligare kommer ju den kompetensen att försvinna. Ser inte Agneta Ringman en fara i det?
Anf. 37 AGNETA RINGMAN (s) replik: Fru talman! Vi socialdemokrater har talat om att vi tycker att det här är en viktig verksamhet. Vi är medvetna om problemet på museiområdet, men vi har inte de pengarna. Vi hade 235 miljoner kronor att sätta in i SESAM-projektet, och det menar jag ändå var en bra bit på väg för att vi ska kunna börja med det här arbetet. Det är bara en början. Vi vet att det finns många fler föremål på våra museer som måste tas om hand, men SESAM-projektet och det projekt som pågår nu - Kulturarvs-IT, som innebär att vi fortsätter att titta närmare på vad vi har i våra sam- lingar - måste också beaktas i ett större sammanhang, anser jag. Därför är det väldigt svårt för mig att stå här och säga att just SESAM-projektet måste få en fortsättning just nu.
Anf. 38 ANNE-KATRINE DUNKER (m) re- plik: Fru talman! Just de pengarna finns kanske inte. Vi har sett att man inte har avsatt några pengar. Men ser inte Agneta Ringman också att vi förspiller de 235 miljoner som vi har lagt in i projektet när vi har byggt upp kompetensen? Agneta Ringman påpekade att vi först 2001 kan se någon förändring. Under denna period har vi tappat den kompetens och det kunnande som vi har byggt upp fram till i dag. Då får vi börja om på ruta 1, och då får vi kosta på verksamheten dessa 235 miljoner igen.
Anf. 39 AGNETA RINGMAN (s) replik: Fru talman! Jag håller inte med Anne-Katrine Dunker om att vi har förlorat det som vi har satsat och det som vi har gjort i SESAM-projektet. Det är en mycket viktig åtgärd som de har vidtagit som har verkat under dessa tre år. Det är många föremål som har fått det omhändertagande som de behöver. Hade vi inte vidtagit denna insats hade situationen varit betydligt värre än vad den är i dag.
Anf. 40 BIRGITTA SELLÉN (c) replik: Fru talman! Agneta Ringman sade i sitt anförande att hon yrkar avslag på dessa tre motioner på grund av att de hör samman med utredningen. Det väckte ett litet hopp hos mig. Det vi har motionerat om är Foto-SESAM. Vi vet att många foton behöver räddas. I många fall är det väldigt brådskande, eftersom foton har en väldigt kort livslängd. Därför undrar jag om jag ska tolka det positivt och om det finns möjligheter att utredningen leder till en satsning på att rädda alla de foton som finns och som är av stort värde för kulturarvet.
Anf. 41 AGNETA RINGMAN (s) replik: Fru talman! När det gäller reservationen om Foto- SESAM skulle jag bara vilja säga att det pågående Kulturarvs-IT faktiskt redan till viss del tillgodoser just det yrkande som ni har i den reservationen. Det pågår över hela landet arbete med att digitalisera de foton som finns på museer. Detta måste vi också följa väldigt noga framöver. Det måste tas in i ett större sammanhang. Men själv- klart är det lika viktigt att fotona får del av en framti- da satsning.
Anf. 42 BIRGITTA SELLÉN (c) replik: Fru talman! Jag är medveten om att det pågår ett arbete via Kulturarvs-IT, men vi har många foton och mycket dokumentation via foton som behöver räddas. Med tanke just på den korta livslängd som foton har är risken stor att vi tappar mycket värdefull doku- mentation t.ex. från början av 1900-talet och slutet på 1800-talet, osv., om vi inte snabbar på. Därför är min vädjan att vi ska försöka se till att få loss pengar till sysselsättningsåtgärder inom Foto- SESAM.
Anf. 43 AGNETA RINGMAN (s) replik: Fru talman! Jag kan bara hålla med Birgitta Sellén om att det är viktigt att vi också tar till vara våra fo- ton.
Anf. 44 CHARLOTTA L BJÄLKE- BRING (v): Fru talman! Vänsterpartiet delar utskottets upp- fattning att SESAM-projektet - alltså sysselsättnings- åtgärder inom kulturområdet - i allt väsentligt har varit ett positivt projekt, som bekostats av arbets- marknadsmedel. Vi konstaterar också att projekt av detta slag löper under en begränsad tid och att beva- rande och tillgängliggörande av kulturarv som man inte lyckats hinna med under projekttiden måste lösas genom andra åtgärder. Helt klart finns det ett behov av att öka anslagen inom utgiftsområde 17 för att klara alla dessa bevarandeåtgärder inom ram. Vänsterpartiet ställer sig heller inte främmande in- för att liknande bevarandeprojekt införs på andra kulturområden - när det gäller t.ex. foton eller beva- rande av arkivmaterial på våra universitet och hög- skolor. Men detta betänkande bygger på en skrivelse som belyst projektet, och därför har vi inte skrivit någon motion. Vi har heller inte reserverat oss. I stort kan vi säga att SESAM-projektet har varit mycket lyckat. De 235 miljoner kronor som förts över från arbetsmarknadsområdet till kulturområdet resul- terade i mycket goda resultat när det gällde att kon- servera föremål och digitalisera samlingarna. Många människor fick sin praktik och yrkeskompetens i detta projekt så att de sedan kunde söka vidare till andra jobb. Därmed tror inte jag att vi har förlorat den kompetens man uppnådde i och med satsningen av de 235 miljoner kronorna. Vi kan också konstatera att det finns mycket kvar att göra. Ett i dagarna aktuellt exempel är Historiska museet i Lund - ett universitetsmuseum som bekos- tats via utgiftsområde 16 Utbildning och universitets- forskning. För närvarande övervägs nedläggning av museet - ett museum vars föremål tillhör vårt natio- nella kulturarv. Museet är med sina stora samlingar en viktig tillgång för arkeologisk forskning och bild- ning vad gäller samhällets utveckling från forntid till medeltid. Det jag vill säga med detta är att även våra universitetsmuseer skulle må bra av att en SESAM- satsning med arbetsmarknadsmedel kommer dem till del. Jag tror att detta goda projekt - SESAM - kom- mer att vara en del i diskussionerna inför kommande års budgetar. Vi från Vänsterpartiet skulle gärna vilja se en permanent överföring från utgiftsområde 14 till utgiftsområde 17. Jag kan därför lova att vi kommer att försöka verka i denna riktning. Vänsterpartiet yrkar bifall till hemställan i betän- kandet. Vi ser med stor tillförsikt fram emot museiut- redningen och att den översyn som regeringen nu gör kommer att leda till nödvändiga åtgärder i kommande budget.
Överläggningen var härmed avslutad (Beslut fattades under 11 §.)
10 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut- debatterats den 27 april
SoU9 Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. Mom. 1 (hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering, m.m.) 1. utskottet 2. res. 1 (m) 3. res. 2 (v) 4. res. 3 (kd) 5. res. 4 (c) 6. res. 5 (fp) Förberedande votering 1: 13 för res. 4 12 för res. 5 237 avstod 87 frånvarande Kammaren biträdde res. 4. Förberedande votering 2: 34 för res. 3 15 för res. 4 213 avstod 87 frånvarande Kammaren biträdde res. 3. Förberedande votering 3: 36 för res. 2 34 för res. 3 192 avstod 87 frånvarande Kammaren biträdde res. 2. Förberedande votering 4: 59 för res. 1 33 för res. 2 169 avstod 88 frånvarande Kammaren biträdde res. 1. Huvudvotering: 113 för utskottet 58 för res. 1 91 avstod 87 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 12 mp För res. 1: 57 m, 1 fp Avstod: 33 v, 34 kd, 13 c, 11 fp Frånvarande: 30 s, 25 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp
Mom. 4 (översyn av lagstiftning för olika driftsfor- mer) 1. utskottet 2. res. 10 (m, kd, c, fp) Votering: 146 för utskottet 116 för res. 10 87 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 33 v, 12 mp För res. 10: 57 m, 34 kd, 13 c, 12 fp Frånvarande: 30 s, 25 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp
Mom. 14 (finansiell samordning) 1. utskottet 2. res. 19 (m, kd, c, fp) Votering: 147 för utskottet 114 för res. 19 1 avstod 87 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 33 v, 1 fp, 12 mp För res. 19: 56 m, 34 kd, 13 c, 11 fp Avstod: 1 m Frånvarande: 30 s, 25 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp
Mom. 16 (personalförsörjning) 1. utskottet 2. res. 21 (kd) Votering: 228 för utskottet 34 för res. 21 87 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 57 m, 33 v, 13 c, 12 fp, 12 mp För res. 21: 34 kd Frånvarande: 30 s, 25 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp
Mom. 28 (högkostnadsskydd m.m.) 1. utskottet 2. res. 33 (v, mp) Votering: 171 för utskottet 45 för res. 33 46 avstod 87 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 57 m, 13 c För res. 33: 33 v, 12 mp Avstod: 34 kd, 12 fp Frånvarande: 30 s, 25 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp
Mom. 40 (kvinnors hälsa) 1. utskottet 2. res. 44 (v) Votering: 204 för utskottet 33 för res. 44 25 avstod 87 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 57 m, 32 kd, 2 c, 12 mp För res. 44: 33 v Avstod: 2 kd, 11 c, 12 fp Frånvarande: 30 s, 25 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp
Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan.
SoU11 Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor Mom. 1 (förskrivningsrätt för sjuksköterskor) 1. utskottet 2. res. 1 (kd, m, c) Votering: 147 för utskottet 115 för res. 1 87 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 33 v, 1 fp, 12 mp För res. 1: 57 m, 34 kd, 13 c, 11 fp Frånvarande: 30 s, 25 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp
Mom. 2-4 Kammaren biföll utskottets hemställan.
SoU12 Barnfrågor Mom. 4 (barnbilaga till budgetpropositionen) 1. utskottet 2. res. 1 (c) Votering: 216 för utskottet 15 för res. 1 28 avstod 90 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 56 m, 4 v, 34 kd, 11 fp, 10 mp För res. 1: 1 v, 13 c, 1 mp Avstod: 27 v, 1 fp Frånvarande: 30 s, 26 m, 11 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp
Mom. 6 (översyn av barnens situation) Yrkanden: 1. utskottet 2. res. 2 (v, mp) 3. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till mot. So263 yrk. 13 (fp) Förberedande votering: 50 för res. 2 12 för mot. 200 avstod 87 frånvarande Kammaren biträdde res. 2. Huvudvotering: 205 för utskottet 45 för res. 2 12 avstod 87 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 57 m, 34 kd, 13 c För res. 2: 33 v, 12 mp Avstod: 12 fp Frånvarande: 30 s, 25 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp
Mom. 8 (samverkan mellan myndigheter) 1. utskottet 2. res. 4 (m) 3. res. 5 (v) Förberedande votering: 59 för res. 4 33 för res. 5 170 avstod 87 frånvarande Kammaren biträdde res. 4. Huvudvotering: 160 för utskottet 57 för res. 4 44 avstod 88 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 34 kd, 13 c, 12 fp För res. 4: 57 m Avstod: 33 v, 11 mp Frånvarande: 30 s, 25 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 5 mp
Mom. 10 (förebyggande av psykisk ohälsa hos barn) 1. utskottet 2. res. 7 (kd) Votering: 229 för utskottet 34 för res. 7 86 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 58 m, 33 v, 13 c, 12 fp, 12 mp För res. 7: 34 kd Frånvarande: 30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp
Mom. 20 (familjerådslag) 1. utskottet 2. res. 17 (mp) Votering: 247 för utskottet 14 för res. 17 1 avstod 87 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 58 m, 32 v, 32 kd, 12 c, 12 fp För res. 17: 1 kd, 1 c, 12 mp Avstod: 1 kd Frånvarande: 30 s, 24 m, 11 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 4 mp
Mom. 33 (förebyggande av psykisk ohälsa m.m.) 1. utskottet 2. res. 22 (mp) Votering: 250 för utskottet 14 för res. 22 85 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 58 m, 32 v, 34 kd, 13 c, 12 fp För res. 22: 1 v, 13 mp Frånvarande: 30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp
Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU7 Kulturarv - kulturmiljöer och kulturföre- mål Mom. 3 (fortsatt utredning) 1. utskottet 2. res. 1 (kd, m, c) Votering: 158 för utskottet 105 för res. 1 86 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 33 v, 11 fp, 13 mp För res. 1: 58 m, 34 kd, 13 c Frånvarande: 30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 6 fp, 3 mp
Mom. 4 (nationell stiftelse) 1. utskottet 2. res. 2 (kd, m, c) Votering: 159 för utskottet 104 för res. 2 86 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 33 v, 12 fp, 13 mp För res. 2: 58 m, 33 kd, 13 c Frånvarande: 30 s, 24 m, 10 v, 9 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp
Mom. 12 (bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om tillståndspliktiga föremål) 1. utskottet 2. res. 5 (v) Votering: 230 för utskottet 34 för res. 5 85 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 57 m, 34 kd, 13 c, 12 fp, 13 mp För res. 5: 1 m, 33 v Frånvarande: 30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp
Mom. 13 (föremålskategorier) 1. utskottet 2. res. 7 (c) Votering: 221 för utskottet 14 för res. 7 29 avstod 85 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 58 m, 3 v, 34 kd, 12 fp, 13 mp För res. 7: 1 v, 13 c Avstod: 29 v Frånvarande: 30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp
Mom. 14 (krav på tillstånd) 1. utskottet 2. res. 8 (kd) Votering: 218 för utskottet 46 för res. 8 85 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 58 m, 33 v, 13 c, 13 mp För res. 8: 34 kd, 12 fp Frånvarande: 30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp
Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU13 Kulturmiljövård Mom. 1 (ansvarsfördelningen inom kulturmiljövår- den) 1. utskottet 2. res. 1 (m) Votering: 207 för utskottet 57 för res. 1 85 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 1 m, 33 v, 34 kd, 13 c, 12 fp, 13 mp För res. 1: 57 m Frånvarande: 30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp
Mom. 7 (kostnadsansvar vid arkeologiska undersök- ningar) 1. utskottet 2. res. 3 (kd, m, c) Votering: 147 för utskottet 117 för res. 3 85 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 33 v, 13 mp För res. 3: 58 m, 34 kd, 13 c, 12 fp Frånvarande: 30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp
Mom. 11 (placering av fornfynd) 1. utskottet 2. res. 4 (m, c) Votering: 245 för utskottet 17 för res. 4 1 avstod 86 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 56 m, 33 v, 31 kd, 11 fp, 13 mp För res. 4: 2 m, 2 kd, 13 c Avstod: 1 fp Frånvarande: 30 s, 24 m, 10 v, 9 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp
Mom. 14 (fyren pater Noster som kulturminne) 1. utskottet 2. res. 5 (m) Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama- tion.
Mom. 23 (satsning på byggnadsvård) 1. utskottet 2. res. 6 (mp) Votering: 251 för utskottet 13 för res. 6 85 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 58 m, 33 v, 34 kd, 13 c, 12 fp För res. 6: 13 mp Frånvarande: 30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp
Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan.
11 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut- debatterats vid dagens sammanträde
LU17 Insolvensrättsliga frågor Mom. 3 (kostnader vid konkursförvaltning) 1. utskottet 2. res. (kd, m) Votering: 172 för utskottet 92 för res. 85 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 33 v, 13 c, 12 fp, 13 mp För res.: 58 m, 34 kd Frånvarande: 30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp
Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU18 Immaterialrättsliga frågor Mom. 3 (bruksmodellskydd) 1. utskottet 2. res. 1 (kd, m, c, fp) Votering: 147 för utskottet 117 för res. 1 85 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 33 v, 13 mp För res. 1: 58 m, 34 kd, 13 c, 12 fp Frånvarande: 30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp
Mom. 5 (biotekniska uppfinningar) 1. utskottet 2. res. 3 (v, kd, c) Votering: 170 för utskottet 94 för res. 3 85 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 57 m, 12 fp För res. 3: 1 m, 33 v, 34 kd, 13 c, 13 mp Frånvarande: 30 s, 24 m, 10 v, 8 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp Hans Hjortzberg-Nordlund (m) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha röstat nej.
Mom. 8 (offentliga framföranden) 1. utskottet 2. res. 5 (c) Votering: 247 för utskottet 14 för res. 5 88 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 58 m, 31 v, 32 kd, 12 fp, 13 mp För res. 5: 1 kd, 13 c Frånvarande: 30 s, 24 m, 12 v, 9 kd, 5 c, 5 fp, 3 mp
Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU19 Finansiell leasing Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU14 Sysselsättningsåtgärder inom kulturområ- det - SESAM-projektet Mom. 2 (fortsättning på SESAM-projektet) 1. utskottet 2. res. 1 (m) 3. res. 2 (kd, fp) Förberedande votering: 60 för res. 1 45 för res. 2 155 avstod 89 frånvarande Kammaren biträdde res. 1. Huvudvotering: 159 för utskottet 57 för res. 1 44 avstod 89 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 1 m, 30 v, 13 c, 1 fp, 13 mp För res. 1: 57 m Avstod: 34 kd, 10 fp Frånvarande: 30 s, 24 m, 13 v, 8 kd, 5 c, 6 fp, 3 mp
Mom. 5 (inrättande av ett Foto-SESAM) 1. utskottet 2. res. 3 (c) Votering: 244 för utskottet 14 för res. 3 91 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 101 s, 58 m, 28 v, 34 kd, 11 fp, 12 mp För res. 3: 13 c, 1 mp Frånvarande: 30 s, 24 m, 15 v, 8 kd, 5 c, 6 fp, 3 mp
Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan.
12 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 27 april
1999/2000:376 av Maria Larsson (kd) till statsrådet Ingegerd Wärnersson Maxtaxans konsekvenser 1999/2000:377 av Ola Karlsson (m) till näringsmi- nister Björn Rosengren Börsintroduktion av Vattenfall 1999/2000:378 av Elizabeth Nyström (m) till justi- tieminister Laila Freivalds Påföljder för narkotikabrott 1999/2000:379 av Gunilla Tjernberg (kd) till statsrå- det Ingegerd Wärnersson Omfattningen av den allmänna förskolan 1999/2000:380 av Per-Samuel Nisser (m) till utbild- ningsminister Thomas Östros Möjlighet för universitet att bilda holdingbolag 1999/2000:381 av Rosita Runegrund (kd) till miljö- minister Kjell Larsson Strandstädning 1999/2000:382 av Roy Hansson (m) till statsrådet Ingegerd Wärnersson Skriftlig information i skolan 1999/2000:383 av Lennart Hedquist (m) till statsrådet Lars-Erik Lövdén Det inomkommunala utjämningssystemet
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll onsdagen den 3 maj.
13 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar framställts
den 27 april
1999/2000:863 av Dan Kihlström (kd) till näringsmi- nister Björn Rosengren Småskalig energiverksamhet 1999/2000:864 av Ingegerd Saarinen (mp) till mil- jöminister Kjell Larsson Skadeverkningar av ozonnedbrytande utsläpp i Sveri- ge 1999/2000:865 av Ingegerd Saarinen (mp) till mil- jöminister Kjell Larsson Åtgärder mot ozonnedbrytande utsläpp 1999/2000:866 av Dan Ericsson (kd) till näringsmi- nister Björn Rosengren Östgös 1999/2000:867 av Eva Flyborg (fp) till näringsmi- nister Björn Rosengren Färjetrafiken i Göteborgs södra skärgård 1999/2000:868 av Göte Wahlström (s) till statsrådet Mona Sahlin Arbetsmarknadens parter och arbetsmiljön 1999/2000:869 av Jonas Ringqvist (v) till jordbruks- minister Margareta Winberg Svensk kalvexport
den 28 april
1999/2000:870 av Lars Gustafsson (kd) till finansmi- nister Bosse Ringholm Svensk alkoholpolitik 1999/2000:871 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till socialminister Lars Engqvist Försäljningsförbud mot djurtestad kosmetika inom EU 1999/2000:872 av Johan Pehrson (fp) till justitiemi- nister Laila Freivalds Brist på lekmannaövervakare
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda- gens snabbprotokoll onsdagen den 3 maj.
14 § Anmälan om skriftligt svar på fråga
Anmäldes att skriftligt svar på följande fråga in- kommit
den 28 april
1999/2000:847 av Kerstin-Maria Stalin (mp) till statsrådet Maj-Inger Klingvall Kosovoalbanernas säkerhet
Svaret redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll onsdagen den 3 maj.
15 § Kammaren åtskildes kl. 12.14.
Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 9 § anf. 31 (delvis) och av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.