Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:84 Torsdagen den 22 april
ProtokollRiksdagens protokoll 1998/99:84
Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1998/99:84 Torsdagen den 22 april Kl. 12.00 - 15.01
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
-----------------------------------------------------------------------
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 16 april.
2 § Anmälan om fördröjda svar på interpella- tioner
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:
Interpellation 1998/99:229
Till riksdagen Interpellation 1998/99:229 av Marianne Anders- son om högre utbildning i Västra Götaland. Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den 4 maj 1999. Skälet till dröjsmålet är beredningen inom depar- tementet. Stockholm den 19 april 1999 Thomas Östros
Interpellation 1998/99:237
Till riksdagen Interpellation 1998/99:237 av Beatrice Ask om studerandes yttrandefrihet. Interpellationen kommer att besvaras fredagen den 23 april 1999. Skälet till dröjsmålet är beredningen inom depar- tementet. Stockholm den 19 april 1999 Thomas Östros
Interpellation 1998/99:242
Till riksdagen Interpellation 1998/99:242 av Tomas Högström om optikerutbildningen. Interpellationen kommer att besvaras fredagen den 23 april 1999. Skälet till dröjsmålet är beredningen inom depar- tementet. Stockholm den 19 april 1999 Thomas Östros
3 § Svar på interpellation 1998/99:248 om olagliga överlåtelser av hyreskontrakt
Anf. 1 Justitieminister LAILA FREI- VALDS (s): Herr talman! Anders Ygeman har uppmärksam- mat handeln med svarta hyreskontrakt och ställt en rad frågor till mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att komma till rätta med problemet. Jag är helt överens med Anders Ygeman om att svarthan- deln är ett allvarligt problem som måste bekämpas kraftfullt. Enligt gällande rätt är det straffbart för både hy- resvärd och hyresgäst att kräva ersättning av någon för att överlåta hyresrätten till en bostadslägenhet. Först och främst vill jag betona de rättsvårdande myndigheternas ansvar för att bekämpa den svarta handeln med lägenheter. Det är i första hand en upp- gift för polisen att ingripa mot förfarandet. Det kan på goda grunder antas att det i vissa fall finns ett sam- band mellan den här verksamheten och annan organi- serad brottslighet. Jag avser att i lämpliga samman- hang ta upp de här frågorna vid mina kontakter med företrädare för polis- och åklagarväsendet. En ökad polisiär aktivitet kan behöva innefatta en kartläggning av vilken omfattning handeln har och hur den be- drivs. Mot den bakgrunden anser jag inte att det finns anledning att ta något initiativ till en sådan utredning som Anders Ygeman har begärt. Förbudet mot att ta betalt för en hyreslägenhet finns bl.a. för att förhindra att en hyresgäst tvingas betala någon annan ersättning för lägenheten än hy- ran. Endast hyra som är skälig enligt hyreslagens bruksvärdesregel får tas ut. Bruksvärdesregeln innebär att hyresnivåerna i viss utsträckning är reglerade. Det är då begripligt - även om det självklart inte är acceptabelt - att det på orter där det råder bostadsbrist kan uppstå en olaglig han- del med lägenheter. Som Anders Ygeman själv kon- staterar är det bl.a. därför viktigt att komma till rätta med bostadsbristen. Det kan främst ske genom att byggandet av hyreshus ökar. För att säkerställa att det finns incitament för fastighetsägare att producera nya hyreslägenheter bör hyreslagens regler om hyrorna vara utformade och tillämpas på ett sätt som i till- räcklig utsträckning speglar allmänna värderingar av lägenheterna. Regeringen avser att inom kort låta utvärdera hur hyreslagens bruksvärdessystem har fungerat. Utvärderingen skall ligga till grund för ett ställningstagande till om några ändringar behövs och i så fall vilka. Som Anders Ygeman säger i sin interpellation fö- rekommer det att olagliga överlåtelser av hyresrätter sker genom s.k. skenbyten. Det lär vidare vara vanligt att priset reduceras vid köp av en bostadsrätt eller ett småhus om en hyreslägenhet erbjuds som bytesob- jekt. En hyreslägenhet får enligt lagstiftningen emel- lertid inte utan vidare användas för byte till annan bostad. Det krävs att hyresvärden har samtyckt till bytet eller att hyresnämnden har lämnat tillstånd till åtgärden. Om en hyresvärd misstänker att ersättning i någon form har betalats kan värden vägra att gå med på bytet. Frågan om tillstånd till bytet kan då komma att prövas av hyresnämnden. Hyresnämnden skall inte lämna tillstånd till bytet om hyresgästen har begärt särskild ersättning för lägenheten vid bytet. Visserli- gen är det, som Anders Ygeman anger, hyresvärdens sak att visa att en sådan ersättning har begärts. Vilket beviskrav som då bör ställas på hyresvärden måste dock rimligen bero på omständigheterna. Anders Ygeman har föreslagit att ett särskilt skä- lighetsrekvisit införs i lagen. Enligt förslaget skulle bevisbördan gå över på bytesparterna i de fall då bytet är "uppenbart oskäligt". För att få bytet godkänt i hyresnämnden skulle den frånträdande hyresgästen i sådana fall vara tvungen att göra det troligt att det faktiskt är fråga om ett byte utan ersättning. Jag tyck- er inte att detta är en framkomlig väg. Ett byte kan inte gärna vara "uppenbart oskäligt" för att den som lämnar en lägenhet som har ett högre värde på den svarta marknaden avstår från att utnyttja det värdet. Utgångspunkten i lagen måste vara att parterna följer reglerna och att den som påstår något annat får visa det. I de fall då hyresgästen vill byta sin lägenhet mot ett småhus eller en bostadsrätt är det givetvis svårare än annars för hyresvärden att visa att en särskild er- sättning har begärts eller betalats. Det ligger emeller- tid också i sakens natur att en hyresvärd bara skall kunna förhindra ett byte om det finns goda skäl för det. I sådana fall då det inte kan klarläggas att priset på bostadsrätten eller småhuset på ett olagligt sätt har påverkats av att en hyreslägenhet har lämnats som byte bör därför tillstånd ges till bytet. Om så inte skedde, skulle hyresgästernas bytesrätt urholkas. Anders Ygeman tar vidare upp frågan om lägen- hetsregistret och att ett eventuellt framtida bostads- rättsregister bör kunna användas för kontroll av byten och andrahandsuthyrningar och för information om bostadsrätters marknadsvärde m.m. Lägenhetsregist- ret, som hittills bara har förts försöksvis på vissa orter, har tillkommit för att möjliggöra registerbase- rad folk- och bostadsräkning. Ändamålet med regist- ret är alltså främst att säkerställa statistik. Vilka än- damål ett eventuellt framtida bostadsrättsregister kan komma att få är det för tidigt att uttala sig om. Frågan om ett sådant register bör införas bereds för närva- rande inom Justitiedepartementet. Jag är mot den bakgrunden inte beredd att nu ge Anders Ygeman några definitiva svar på hans frågor i denna del. Jag vill emellertid understryka att den offentliga kontrol- len inte får bli så omfattande att den kommer i kon- flikt med den personliga integriteten. En annan fråga som Anders Ygeman tar upp rör mäklares och andras roll vid lägenhetsaffärer. En fastighetsmäklare som hjälper till med en olaglig överlåtelse av en hyreslägenhet kan straffas för det. En sådan mäklare handlar vidare i strid med god mäklarsed. Det kan medföra att mäklarens registre- ring hos Fastighetsmäklarnämnden återkallas. Mäkla- ren kan också bli skyldig att ersätta eventuell skada som uppkommit för köparen. Jag har svårt att se att det finns något behov av ytterligare sanktioner. I sådana fall då lägenheten förmedlas av någon annan än en fastighetsmäklare finns inte samma samhäll- skontroll. Detta har regeringen uppmärksammat och det ingår i det uppdrag som Boendesociala bered- ningen har. Beredningen skall bl.a. undersöka före- komsten av oseriösa bostadsförmedlare och lämna förslag om åtgärder mot sådana. Jag vill avvakta beredningens förslag innan jag uttalar mig om vilka åtgärder som kan vara lämpliga. Som Anders Ygeman konstaterar är det i dag svårt för polisen att få kännedom om olagliga lägenhetsaf- färer. Även om den som har köpt en lägenhet inte riskerar något straff kan han, om det blir känt att han i samband med ett skenbyte har köpt lägenheten av en tidigare hyresgäst, ibland förlora besittningsskyddet till lägenheten. Anders Ygeman föreslår att den som medverkar till att en svart affär kommer till myndig- heternas kännedom skall få behålla lägenheten. Det är emellertid att märka att enligt gällande rätt bryts be- sittningsskyddet endast om hyresförhållandet har tillkommit genom vilseledande uppgifter från den hyresgäst som har tillträtt lägenheten.
Anf. 2 ANDERS YGEMAN (s): Herr talman! Jag vill börja med att tacka justitie- ministern för svaret. Justitieministern avvisar samtli- ga mina förslag, redovisar inga egna förslag till åt- gärder och avvisar behovet av en utredning. Detta tyder på att justitieministern är nöjd med dagens ord- ning och menar att problemet inte är större än att det kan lösas med de medel som i dag står till buds. Jag hoppas att jag har missförstått justitieminis- tern på denna punkt och frågar därför: Är justitiemi- nistern nöjd med dagens situation? Tror justitiemi- nistern att det går att lösa problemet utan ytterligare åtgärder? Herr talman! Jag efterlyser i min interpellation en utredning om den svarta marknadens utbredning. Trots idogt sökande och kontakter med Fastighetsäga- reförbundet och olika rättsvårdande myndigheter har jag inte funnit någon skattning av problemets storlek eller omfattning. Jag vill därför ta tillfället i akt och fråga justitieministern om hennes och Justitiedepar- tementets uppfattning. Hur stort tror ministern att problemet är? Vilken omfattning har svartmarkna- den? Hur stor andel av dem som flyttar till en hyres- rätt i Stockholms innerstad har fått sitt hyreskontrakt via de legitima kanalerna? Hur skall de rättsvårdande myndigheterna kunna spana på ett brott som de aldrig får vetskap om - ett brott där både säljarna och köparna har ett gemensamt intresse av att hålla myndigheterna borta? Det finns ingen allmän registrering av överlåtelser av hyres- kontrakt eller byten. Det finns ingen allmän bokhåll- ning över vilka som bor i en lägenhet. Det finns ingen skyldighet för värdarna att tillhandahålla eller lagra dessa uppgifter. Därmed finns det inte heller någon möjlighet för rättsvårdande myndigheter att kontrolle- ra överlåtelser eller upptäcka brott. Resultatet blir därefter. Under de senaste tio åren har inte mer än elva överträdelser lagförts. Vid en flyktig genomgång har jag inte kunnat konstatera ett enda fall där lagföringen varit ett resultat enbart av de rättsvårdande myndigheternas arbete. Elva dömda på tio år, och såvitt jag har erfarit har ingen av dessa fällande domar haft polisiärt spaningsarbete som grund. Är detta ett tillfredsställande resultat? Skall vi blunda för att svartmarknaden breder ut sig? Vilken effekt får detta magra resultat för tron på rättssam- hället och tron på möjligheten att få en lägenhet via bostadsförmedlingen? Herr talman! En annan fråga i sammanhanget är möjligheten för dem som tvingas att betala för en hyresrätt att få tillbaka sina pengar. Justitieministern menar att grundregeln är att hyresgästen har denna möjlighet då den tillträdande hyresgästen inte lämnat vilseledande uppgifter till värden. Detta förhållande kompliceras dock av Fastighetsägareförbundets stan- dardkontrakt, där såväl den tillträdande som den frånträdande hyresgästen får försäkra att ingen över- låtelsesumma förekommit. Därmed har den tillträ- dande hyresgästen uppträtt vilseledande mot värden och därmed kommer hyresgästen att tappa besitt- ningsskyddet om han anmäler den svarta överlåtelsen till de rättsvårdande myndigheterna. Är justitieminis- tern beredd att vidta åtgärder för att förändra detta förhållande? Herr talman! Justitieministern berörde frågan om svarta överlåtelser som ligger inom ramen för det direktiv som getts till den boendesociala beredningen. Det gäller den oseriösa bostadsförmedlingen, men direktiven omfattar inte svartöverlåtelser som sker då värden kräver betalt för att upplåta en hyresrätt. Inte heller omfattar direktiven den svarthandel som sker genom byten eller skenbyten. Vi kan konstatera att det saknas kvantifiering av problemets storlek. Vi kan konstatera att de åtgärder som i dag står till buds uppenbarligen inte fungerar, då knappast någon straffas, och vi kan konstatera att problemet växer, främst i våra större städer. Mot bakgrund av detta vore det naturligt att vidta åtgärder mot svarthandeln. Saknar departementet det nödvän- diga beredningsunderlaget borde frågan beredas ge- nom att en utredning tillsätts eller genom att den boendesociala beredningen ges tilläggsdirektiv. Frå- gan kvarstår därmed: Tänker justitieministern bidra till att utreda frågan och vidta nödvändiga åtgärder?
Anf. 3 STEN ANDERSSON (m): Herr talman! Jag förstår att Anders Ygeman är mycket missnöjd med sitt svar. Svaret var faktiskt mycket magert med tanke på de frågor han hade ställt. Det hade kanske varit trevligt om han hade lyckats uppbåda lika många från massmedierna som lyssnat på den här debatten som han fick utrymme i tidningarna häromdagen. Jag skall citera en bit ur svaret: "Som Anders Ygeman själv konstaterar är det bl.a. därför viktigt att komma till rätta med bostadsbristen. Det kan främst ske genom att byggandet av hyreshus ökar. För att säkerställa att det finns incitament för fastighetsägare att producera nya hyreslägenheter bör hyreslagens regler om hyrorna vara utformade och tillämpas på ett sätt som i tillräcklig utsträckning speglar allmänna värderingar av lägenheterna. Regeringen avser att inom kort låta utvärdera hur hyreslagens bruksvärdes- system har fungerat." Herr talman! Detta citat ur justitieministerns svar kan i stora delar hämtas ur Moderaternas partipro- gram. Det tackar vi för. Stora delar av de problem som finns i Stockholm är faktiskt Anders Ygemans eget parti skuld till. Man vill inte förstå att om det inte finns några ekonomiska incitament eller om incitamenten minskar blir det ingenting byggt heller. De som har pengar väljer då att investera i annat som ger bättre avkastning. Vi såg för en tid sedan en dom från Hyresnämn- den i Stockholm om Oxtorget, där man i efterhand sänkte tidigare överenskomna hyror. Detta har enligt byggare inneburit att de i dag kan få svårt att låna pengar, därför att de intäkter de hade räknat med riskerar att utebli. Då blir effekten att det byggs ännu mindre. Anders Ygeman pratar om skälighetsrekvisit. Han vill alltså att en människa som har bytt sin lägenhet utan svarta pengar skall bevisa att det inte har före- kommit svarta pengar. Hur skall man göra det i prak- tiken? Det vore ganska intressant att få reda på det. Jag undrar om inte Ygeman är ute efter att man inte skall tillåta byten av lägenheter. De skall gå till någon central bostadsförmedling. Den familj som växer eller den som minskar därför att barnen flyttar hemifrån skall inte kunna använda sin lägenhet som byte. Det är en princip som har tillämpats sedan lång tid tillbaka. Men jag anar mellan raderna att det är det som Anders Ygeman i dag vill förbjuda. Jag kan garantera att han kommer att få mycket stora problem, framför allt politiska. Herr talman! Jag har en undran. I Sverige är ändå de flesta bostäder antingen bostadsrätter eller vil- lor/egna hem. Där har vi, avseende debatten om marknadshyror, en helt marknadsberoende boende- kostnad. Det fungerar. Jag tror t.o.m., om jag inte är felinformerad, att Anders Ygeman och de flesta andra politiker bor just i sådana boendeformer. Men man pratar mycket om den boendeform man inte själv bor i. Till sist, herr talman, vet jag att det är Anders Ygeman som har interpellerat, men jag vill ändå ställa en fråga till statsrådet. Hon säger: "Det kan på goda grunder antas att det i vissa fall finns ett sam- band mellan den här verksamheten och annan organi- serad brottslighet." Var finns bevisen för det?
Anf. 4 CARL-ERIK SKÅRMAN (m): Herr talman! Stockholms bostadsmarknad är inte lätt. Mina tidigare erfarenheter som fastighetsborgar- råd och ordförande i Storstockholms bostadsförmed- ling har lärt mig det. Jag har också förstått en annan sak, nämligen att en del ideologer, vare sig de kallar sig vänsterpartis- ter, kommunister eller i vissa fall socialdemokrater, älskar bristsituationer, som kan motivera politiska ingrepp för att styra de enskilda människornas kon- sumtion så att den stämmer överens med respektive ideologi. Regleringen av bostadsmarknaden från byggplanering till inflyttning ger otaliga exempel på sådana ambitioner. I spåren följer svarta marknader och andra skumraskaffärer, ända upp i samhällets högsta kretsar, vilket vi fått exempel på på alltför nära håll. I Stockholm utnyttjade den tidigare majoriteten de kommunala bostadsföretagens hyresledande roll. Man sänkte hyrorna på ett uppmärksammat bygge till en så låg nivå att fastigheten inte gick runt ekonomiskt. Detta har medfört att ingen annan byggare vågat bygga nya hyresbostäder inför risken att rättsliga instanser, med hänvisning till lagstiftningen om jäm- förelse med kommunala bostäder, skulle undanröja den ekonomiska basen för respektive projekt. Resultatet har blivit att i den mån det byggs bo- städer i Stockholm är det bostadsrätter. Länsstyrelsen har beräknat att för 1999 förväntas 87 hyresrätter bli byggda i Stockholms stad. Antalet bostadsrätter be- räknas till 1 019 stycken. Den tidigare majoriteten försökte få fram fler hy- resrätter genom att försöka hindra byggandet av bo- stadsrätter med hjälp av krav på markanvisning och tomträttsupplåtelser. Med sådana aktiviteter, där man först vidtar sådana bestämmelser att det inte byggs hyresrätter och därefter säger nej till bostadsrätter, blir naturligen nybyggandet helt strypt. Och de svarta marknaderna breder ut sig i spåret av sådana bestäm- melser. Det är genom att få ett nytillskott av bostäder som vi kan bringa balans på bostadsmarknaden. Stockholms bostadsmarknad har hamnat i en mycket besvärlig situation beroende på den gångna mandatperiodens förda politik. Anders Ygeman borde ha varit aktiv tidigare och riktat sin aktivitet mot Socialdemokraterna och deras stödpartier i Stock- holms fullmäktige. Att nu föreslå ytterligare politisk kontroll och styrning av enskilda människors boende ger inte en enda ny bostad, utan öppnar bara nya svarta marknader, nytt fusk och "ohederliga pengar" i byggandet och boendet. Ibland får man intrycket av att bara nya byråkra- tiska bestämmelser infördes skulle alla kunna bo i Stockholms innerstad. Jag menar att det är nära nog svek och lurendrejeri att uttala sig på ett sådant sätt att den bostadssökande allmänheten får uppfattningen att alla skulle kunna få en bostad i Stockholms inner- stad. Det är endast balans mellan utbud och efterfrå- gan som kan undanröja basen för svarta marknader. Det är mycket i interpellationen som är förvånan- de och märkligt. Särskilt förvånande är det att Yge- man vill införa något slags klagandeskatt på den som utnyttjar sina lagliga möjligheter att få tillbaka svarta pengar efter att ha tagit den nya bostaden i besittning. Han vill att 30 % skall gå till det allmänna. Kanske är detta ett uttryck för Ygemans intresse för den allmän- na förstärkningen av ekonomin mer än ett uttryck för att han vill förbättra förhållandena på Stockholms bostadsmarknad.
Anf. 5 Justitieminister LAILA FREI- VALDS (s): Herr talman! Anders Ygeman frågade om jag är nöjd med dagens situation. Nej, givetvis inte. Ingen kan vara nöjd med dagens situation. Numera har vi insikten att brottslighet måste be- kämpas inte bara med repressiva medel utan också med brottsförebyggande åtgärder. Det kräver att det sker en analys av vilka förhållanden det är som ska- par förutsättningar för viss brottslighet. Förekomsten av svarta lägenhetsaffärer är ett pro- blem koncentrerat till vissa områden i Sverige, fram- för allt storstadsområden och då framför allt Stock- holm. Det råder inget tvivel om att det handlar om tillgången till bostäder och kostnaderna för bostäder. Det är de faktorerna man måste inrikta sig på när man vill anlägga ett brottsförebyggande perspektiv på det hela. Det är polismyndighetens sak att göra de priorite- ringar som anses nödvändiga för att utöva de polisiära insatserna. Som jag sade i mitt svar ämnar jag ta upp frågan i den löpande dialog jag alltid har med företrä- dare för polis- och åklagarmyndigheter. Anders Ygeman frågar om jag är beredd att före- slå ändringar i lagstiftningen för att öka möjligheterna för hyresgäster att få tillbaka svarta pengar. Den möj- ligheten finns i dag, under förutsättning att hyresgäs- ten inte själv har bidragit till att vilseleda hyresvärden i det aktuella fallet. Jag är mot den bakgrunden inte beredd att göra det möjligt för hyresgäster att alltid behålla lägenheter som det har förekommit svart betalning för. Det är Sten Anderssons och Carl-Erik Skårmans parti som har ansvaret för att vi inte har en bättre fungerande kommunal bostadsförmedling i Stock- holm. Om en sådan fanns skulle en del av förutsätt- ningarna för den svarta marknaden ha minskat i om- fattning.
Anf. 6 ANDERS YGEMAN (s): Herr talman! Man blir lite betänksam av det fak- tum att trots att vi har haft en lagstiftning och olika former av bostadsbrist och bostadsöverskott är det elva stycken som har blivit lagförda under de senaste tio åren för brott mot dessa paragrafer. Då kan man ändå gissa sig till att antalet svarta överlåtelser är något större. Problemet är att vi inte vet omfattning- en. Jag tolkar justitieministerns svar att inte heller Justitiedepartementet äger någon skattning av antalet svarta överlåtelser. Vet man inte vilka överlåtelser som sker och hur de sker, blir det så mycket svårare att vidta åtgärder mot dessa svarta överlåtelser. Jag vill ta tillfället i akt att uppmana justitiemi- nistern att tillsätta någon form av utredning för att komma fram till formerna av svarta överlåtelser och antalet svarta överlåtelser. Det blir då antagligen lättare att vidta åtgärder som i verkligheten kan brom- sa upp de svarta överlåtelserna. Jag delar naturligtvis justitieministerns uppfatt- ning att bostadsbyggande är det absolut bästa sättet att minska svartöverlåtelserna. Tyvärr tar bostads- byggande lång tid. När det gäller Stockholms bo- stadsproblem kan vi få vänta 10-15 år till. Då kan det vara på sin plats att vidta åtgärder under tiden. Jag måste vända mig till herrarna Skårman och Andersson på första bänk. Valet var i september. Det är åtta månader sedan. Den enda åtgärd som det bor- gerliga styret i Stockholms kommun har vidtagit för att få fram fler hyreslägenheter är att förbjuda de allmännyttiga bostadsföretagen i Stockholm att bygga hyreslägenheter. Hur kan ett sådant förbud ge fler hyreslägenheter? Sedan var det frågan om bostadsrätten som den perfekta marknaden. Om allt skall ske på marknaden innebär det att inträdesbiljetten till en normalstor trerummare i Stockholms innerstad är 2 miljoner kronor. Det innebär att Skårman utestänger alla utom de som äger dessa 2 miljoner från möjligheten att bo i Stockholms innerstad. Jag är inte beredd att göra det. Jag vill ha hyresrätter, och jag vill att de skall förval- tas via en rak kö. I stället för pengar sätter jag tid. Det är enda sättet för vanliga människor att kunna bosätta sig i attraktiva bostadsområden. Sedan var det frågan om överlåtelseavgiften. Frå- gan kan diskuteras. Min poäng är att den som tvingats betala pengar till en fastighetsägare skall kunna få tillbaka pengarna om det sker en anmälan. Sedan kan jag gott diskutera om det skall vara en avgift eller ej. Det var inte huvudförslaget. Det krävs fler åtgärder för att komma till rätta med svartöverlåtelserna. De åtgärderna måste sättas in snabbt.
Anf. 7 STEN ANDERSSON (m): Herr talman! Den bruksvärdeslagstiftning som Anders Ygeman så hett försvarar infördes 1968 i avvaktan på en balans på bostadsmarknaden. Nu har det gått drygt 30 år, och den finns fortfarande kvar. Jag förstår att statsrådet misstänker att den inte har fungerat som avsågs. Socialdemokraterna har haft makten i Stockholm under största delen av 90-talet. Det är ni som har byggt på ett sätt som människor inte tycker är bra. Visst kostar en trerummare i Stockholms inner- stad kanske 2 miljoner kronor, men det beror på att det finns för få bostäder. Ni har byggt för lite av den bostadsform människor efterfrågar. Prisnivån speglar de allmänna värderingarna. Människor betalar fak- tiskt frivilligt. Ingen tvingar dem att betala om de inte vill ha bostaden. Statsrådet pratar om polisiära insatser. Jag brukar lyssna på debatterna i kammaren. Ofta kommer många krav på nya polisiära insatser. Polisen klagar på hur läget är för dem i dag. Finns det poliser för att täcka alla de önskemål många av oss har? Herr talman! Jag ställde en fråga till statsrådet. Vilka bevis har hon för att den olagliga marknaden i Stockholm i vissa fall har kopplingar till den organi- serade brottsligheten? Det är ett grovt påstående. Jag hoppas att statsrådet svarar på den frågan.
Anf. 8 CARL-ERIK SKÅRMAN (m): Herr talman! Stockholms hyresmarknad har aldrig varit i sådan balans som under den sistlidna borgerli- ga mandatperioden i Stockholm. Det var då som delar av bostadsförmedlingen kunde avvecklas, och det var för att marknaden fungerade väl utan svarta pengar. Detta var trots att det hade påvisats att det hade före- kommit olagligheter inom bostadsförmedlingens förvaltning, där man hade försökt att utnyttja möjlig- heten till svarta pengar. Balans krävs både vad gäller utbud och efterfrå- gan, vad gäller nybyggnad och vad vi betalar i hyra för våra bostäder. Vi kan aldrig slippa undan att förr eller senare få betala vad bostäderna kostar. Rimligast är då att kostnaden knyts till bostäderna och inte till svåröverblickbara skatter. Avsikten med bruksvärdeshyressystemet var ur- sprungligen att spegla människors uppfattning om nyttan av den bostad de bor i. Det här borde Anders Ygeman, liksom tidigare biträdande finansministern, fundera vidare på. Ygeman föreslår trots allt i sin interpellation, och även i gårdagens tidningar, att när en lurad hyresgäst får tillbaka de svarta pengarna skall 30 % av summan gå till det allmänna. Jag tycker att det är mycket märkligt, och jag förstår inte hur man kan komma med ett sådant förslag. Dessbättre har statsrådet och andra visat hur fel han har i detta avseende.
Anf. 9 ANDERS YGEMAN (s): Herr talman! Carl-Erik Skårman är sannolikt den ende stockholmaren som tror och tycker att bostads- marknaden fungerade bra under den förra borgerliga tiden i Stadshuset. Sten Andersson och även Carl-Erik Skårman sä- ger att man måste bygga den sorts lägenheter som folk vill ha. Låt mig påminna om att 60 000 stock- holmare står i kö för att få en hyreslägenhet. Det är 60 000 människor som vill ha en hyreslägenhet i Stockholm. Det råder alltså stor brist på hyreslägen- heter. I en hel valrörelse mötte jag moderater på gator och torg, på skolor, på arbetsplatser och i TV- program, och jag frågade dem: Vill ni ha marknads- hyror, eller sluter ni upp bakom det hyressystem som gör att alla människor kan ha en bostad? Varje gång svarade dessa moderater: Nej, vi vill inte ha mark- nadshyror. Nej, vi ställer upp på bruksvärdessystem- et. Jag blir därför förvånad när samma moderater nu står här i riksdagens talarstol och talar sig varma för ett system där marknaden skall få mer och mer infly- tande över hyressättningen och bruksvärdet skall få mindre och mindre inflytande. Det som inte går att säga i val går tydligen att säga mellan valen. Om jag var stockholmare skulle jag vara orolig. För de flesta, för att inte säga alla, stockholmare före- slår moderata riksdagsledamöter hyreshöjningar. Det är en bristmarknad när 60 000 människor står i bo- stadskö, och då innebär marknadshyror att hyrorna inte bara kommer att höjas i Stockholms innerstad, på Söder, Kungsholmen och Norrmalm, utan också kommer att höjas i Johanneshov, Årsta, Rågsved, Tensta och Rinkeby. Där finns det också brist på bostäder, i Stockholm i dag. Svaret är tydligt, och det får vi föra med oss i nästa valrörelse: marknadshyror med moderaterna.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Svar på interpellation 1998/99:153 om in- tegrationspolitiken
Anf. 10 Statsrådet ULRICA MESSING (s): Herr talman! Sten Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att förändra den nuva- rande integrations- och flyktingpolitiken. Inledningsvis vill jag säga att jag inte delar Sten Anderssons pessimistiska syn på utvecklingen i Sve- rige. Naturligtvis innebär det stora påfrestningar att under en ekonomisk lågkonjunktur ta emot ett större antal flyktingar, vilket Sverige gjort under 1990-talet. Det har bl.a. fått konsekvensen att koncentrationen av människor av annan etnisk härkomst och utan jobb ökat i vissa storstadsområden, som redan tidigare varit drabbade av arbetslöshet och segregation. Låg- konjunkturen har också fått konsekvenser för de per- soner som tvingats lämna sina hemländer och som kanske hade en bättre situation rent ekonomiskt i sitt hemland än vad de fick i det nya landet. Som Sten Andersson säkert vet fattade riksdagen i december 1997 beslut om nya riktlinjer för integra- tionspolitiken vars övergripande mål är lika rättighe- ter, möjligheter och skyldigheter för alla oavsett et- nisk, religiös eller kulturell bakgrund. Jag avser inte att överge den politiken, utan jag vill i stället försöka förstärka den ytterligare. Regeringen har även tagit krafttag för att komma till rätta med den tilltagande segregationen i stor- stadsområden och har bl.a. föreslagit ytterligare åt- gärder i propositionen Utveckling och rättvisa - en politik för storstaden på 2000-talet (prop. 1997/98:165) som riksdagen ställde sig bakom i de- cember förra året. Det är den största enskilda sats- ningen vi gör för att motverka segregation i utsatta bostadsområden i våra tre storstadsregioner. Den nationella storstadspolitiken syftar till att ge storstads- regionerna goda förutsättningar för långsiktigt hållbar tillväxt samt att bryta den sociala, etniska och diskri- minerande segregationen i storstadsregionerna. Av- sikten är också att verka för jämlika och jämställda levnadsvillkor för storstädernas alla invånare. Som Sten Andersson också vet har beslut om så- väl invandrings- som integrationspolitiken fattats av det svenska folket genom dess valda ombud. Dessa politikområden har inte utmärkts av några större meningsskiljaktligheter mellan de politiska partier som är representerade i riksdagen. Slutligen tycker jag inte att det finns någon anled- ning att ifrågasätta människors förmåga att rösta på det politiska parti som de tycker bäst företräder deras åsikter. Jag vill inte underskatta de egna val som medborgarna i vårt land gör. Jag menar därför att den förda politiken har en bred folklig förankring.
Anf. 11 STEN ANDERSSON (m): Herr talman! Jag skulle vilja knyta an till det stats- rådet säger sist. Hon påstår att den förda politiken har en bred folklig förankring. Jag skulle vilja veta hur hon har kommit fram till det och hur hon dokumente- rar det. Jag begärde sommaren 1997 att Riksdagens ut- redningstjänst skulle ta fram mätningar på männi- skors uppfattningar i frågan under de gångna tio åren. Sammantaget och utan undantag fanns här helt klart en mycket kraftig kritik, inte mot flyktingar som personer utan mot politiker som drev en flyktingpoli- tik som inte var förankrad bland folkmajoriteten. Även i de partier i riksdagen som i dag vill föra en mer generös politik fanns det oväntat många sympati- sörer som var kritiska. Herr talman! När medborgarna märker att politi- ker och medier beskriver verkligheten på ett annat sätt än de själva upplever den, riskerar tilltron till demokratin att skadas. Det är så politiker och medier har gjort under alltför många år i den här frågan. Man har skönmålat, och man har undanhållit fakta. Vår politik är faktiskt unik, jämfört med våra nor- diska grannar i allmänhet och jämfört med övriga Europa i synnerhet när det gäller antalet beviljade asyler. Vi har tydligen, enligt statsrådet och riks- dagsmajoriteten, en förmåga som alla andra länder i Europa saknar. Jag har aldrig sett något exempel i praktiken på att man har lyckats med den här förmå- gan, men man tror i alla fall att man teoretiskt kan hantera det här problemet. Alla som vill kan i dag se en ökad segregation i storstäderna, tyvärr också kriminalitet och ett utanför- skap. Många invandrare eller flyktingar, både unga och äldre, pratar dålig svenska, vilket innebär att deras chanser att förankra sig på den svenska arbets- marknaden blir mycket små. Det här kostar enorma summor pengar, men det vill eller vågar ingen utreda. Jag kan förstå varför. Faktum är att de pengar vi lägger på detta måste tas från någonting annat, därför att vi har ändå bara en summa pengar, om vi inte skall låna. Det här går alltså ut över annat. Det är inte så, som man ibland säger, att man inte skall jämföra äpplen och päron. Det är inte pengar från ett eget konto som bara skall användas till det här. Till sist, herr talman, vill jag säga att jag blir för- vånad när jag lyssnar kanske inte så mycket på stats- rådet som på den debatt som ibland förs ute i Sverige. Vi har hört hur man tar bort en viss sorts mat från svenska skolor. Vid skolavslutningar skall man inte hissa svenska flaggan. Man skall inte få lova att sjunga t.ex. Du gamla du fria och Den blomstertid nu kommer. Hur tror statsrådet att en invandrare i Sverige skall få respekt för Sverige när svenskarna inte får lov att visa respekt för sin egen flagga och sin egen national- sång?
Anf. 12 Statsrådet ULRICA MESSING (s): Herr talman! När vi nu satsar stora pengar - 3 miljarder kronor på tre år - på storstadsområdena menar Sten Andersson att det går ut över något annat politikområde. Min bestämda uppfattning är att den segregation som vi ser i vårt land, som är starkast och tydligast i våra tre storstadsområden, går ut över oss alla. Det måste vara ett gemensamt projekt och ett gemensamt ansvar att minska den segregationen och se till att rättvisan och delaktigheten i stället ökar. Vi kan mäta segregationen på flera sätt. Vi kan göra det i språket, som Sten Andersson är inne på. Vi kan göra det i arbetslösheten. Vi kan göra det i bi- dragsberoendet. Vi kan t.o.m. göra det i ohälsotal och plötslig spädbarnsdöd. Jag accepterar inte den ut- vecklingen och den orättvisan. Jag menar att det är nationell politik som måste ligga till grund för att segregationen i våra storstadsområden nu skall mins- ka, och det är någonting som vi alla tjänar på. En ökad segregation skapar en oro bland människor som upplever sig som utanför eller innanför det samhälle som vi bor i. Vi har ett enda land, och vi skall ha ett Sverige för alla. Det är oerhört viktigt. Jag är övertygad om att vi kan känna stolthet inför flera olika flaggor. Jag är oerhört stolt över att bo och vara uppvuxen i vårt land, men jag känner också en ödmjukhet inför vad många andra länder har gjort och vad de represente- rar. Självklart är det så att de människor som kommer hit kan känna stolthet inför flera länder. Sten Andersson frågar mig hur jag har kommit fram till att det finns en bred folklig förankring för den förda politiken. Jag skall ta två exempel på det. Vi kan se vad som händer i det f.d. Jugoslavien - i Kosovo. När regeringen fattade beslut om att vi nu genast är beredda att ta emot 5 000 flyktingar för att underlätta de stora problem som råder där nere blev det en debatt inte bara här i riksdagen utan också mellan människor i resten av vårt land. Det blev en debatt därför att man tyckte att det var för lite. Det var för få. Vi kan hjälpa flera, och vi kan göra mera. Det är ett exempel. För några veckor sedan anordnade också TV 4 och Röda korset en insamling just för krigets offer i Balkan. På kort tid lyckades man samla in ungefär 30 miljoner kronor. Det vittnar inte om oengagemang, utan tvärtom. Det vittnar om en stor känsla för solida- ritet och en lust att stötta och dela med sig och ställa upp för varandra. Det är inte längre från Malmö till krigets Jugosla- vien än vad det är från Malmö till Umeå. Jag tror att det är många människor i vårt land som känner en oro när de tänker att det som händer där kanske kunde ha hänt här. Vad hade vi då gjort? Det är självklart så att vi måste föra en politik som kan hjälpa människor som under olika tider i livet eller i historien behöver mer hjälp än andra. Min bestämda uppfattning är att det finns ett brett folkligt stöd just för en sådan politik. Det betyder inte att vi skall blunda för att det självklart också leder till en del svårigheter och pro- blem. Då får vi bemöta dem med starkare lagar mot diskriminering, som Sten Andersson och jag debatte- rade förra veckan, med riktade pengar till språkför- skolor för barnen och med möjligheter att kombinera svenska för invandrare med en arbetsplatspraktik, så att invandrare också får större möjligheter att få ett jobb på den privata eller den offentliga arbetsmark- naden, och mycket mera.
Anf. 13 STEN ANDERSSON (m): Herr talman! De två exempel som statsrådet redo- visade när hon skulle ge exempel på folkligt stöd är inte riktigt relevanta. Jag skall återkomma till det. Som bevis på hur man agerar i riksdagen, och på hur man driver en politik som absolut saknar folkligt stöd, skall jag ta ett exempel som i och för sig kom- mer från ett annat område, men som ändå passar. Vi har kärnkraftsfrågan i Sverige. En klar majoritet har de senaste tio åren sagt att man inte accepterar den politik som regeringen nu driver. Fördelningen - det handlar om procenttal - är ungefär 80/20. Det är också exempel på en politik som enligt statsrådet skulle kunna vara förankrad. Det är väl helt klart att de pengar man lägger på dessa åtgärder i storstäderna tas någonstans ifrån, fru statsråd. Hade de använts till att betala av statsskul- den om man inte hade lagt dem på storstäderna, eller finns det ett konto med pengar som bara skall använ- das för den politik som statsrådet är ansvarig för? Att det finns problem i dag beror på att vi inte har de resurser som den politik vi driver kräver. Dem saknar vi. Alla andra länder har insett att också de saknar resurser, och de har agerat på annat sätt. Vad det gäller Kosovo kan jag säga att det faktiskt finns en ny nisch i dag i politiken. Nu pratar man hela tiden om tillfälliga uppehållstillstånd. Så fort det blir lugnt nere i Kosovo skall människorna åka tillbaka. De får alltså inte de permanenta tillstånd som man har delat ut tidigare. Där är det en stor skillnad. Visst var det bra av TV 4 - också jag såg pro- grammet - att ge svenska folket möjligheten att under ett antal timmar plocka fram 30 miljoner kronor. Men 30 miljoner är faktiskt små pengar i dessa samman- hang. De stora pengarna måste komma från denna riksdag. Det är här vi har resurser och kan satsa be- lopp med fler nollor än vad man gjorde under insam- lingen. Det var i och för sig bra, men det räcker inte till på långa vägar. Till sist, herr talman, vill jag säga att statsrådet pratar om den nya satsningen på storstäderna. Jag vill påstå att jag har hört de orden från många andra stats- råd från denna talarstol under många år. Man säger att man nu skall driva en politik som lyckas och att man har kommit på knepen. Vi läser i tidningen varenda dag att politiken har allt annat än lyckats.
Anf. 14 Statsrådet ULRICA MESSING (s): Herr talman! Mina två exempel på att människor i vårt land engagerar sig för andra människor var inte relevanta, tyckte Sten Andersson. Jag undrar bara om Sten Andersson har tolkningsföreträde när det gäller vad människor tycker är viktigt. Jag har större tilltro till folk i vårt land än vad Sten Andersson har. Jag är säker på att det engagemang man har visat inte bara när det gäller det som händer på Balkan utan också när det gäller människor från många andra länder har en djup och en ärlig innebörd. Det är inte kosmetika, och det är inte på låtsas. Jag tror att man känner ett djupt engagemang och en lust att visa solidaritet för någon som har det jobbigare än vad man själv har det just nu. Jag ser ökad mångfald som en möjlighet och som ett tillväxtområde. Jag menar med bestämdhet att de åtgärder som vi nu har genomfört - de åtgärder som också svenska riksdagen har ställt sig bakom i den debatt som vi hade i december förra året - kommer att ge resultat. Den storstadssatsning som nu påbörjas är den historiskt sett största som någonsin har gjorts med riktade åtgärder mot människor som i dag är segrege- rade. Det är en satsning både på språk, boende och arbetsmarknad och på många fler områden. Det är inte, Sten Andersson, bara vackra ord. Nu gäller det att gå från ord till handling. Jag skulle uppskatta om Sten Andersson tog sig tid att åka ut till Rinkeby och Tensta och se vad de avtal som vi nu skall teckna kommer att leda till, för att få positiva exempel på att det går att använda statspengar för att minska segregationen. Det är nå- gonting som vi alla tjänar på.
Anf. 15 STEN ANDERSSON (m): Herr talman! Den sista uppmaningen var väl bara ämnad att fylla ut tiden. Jag bor i Malmö. Jag har Rosengård på nära håll och bor själv i ett allmännyt- tigt område där fördelningen mellan svenskar och ickesvenskar är ungefär 60/40. Jag har sett proble- men. Därför tycker jag att jag har rätt att stå här i dag i talarstolen och beskriva min syn. Sedan säger jag inte att jag har rätt, men jag har rätt att tro att jag har rätt. Jag bor i det. Jag bor inte i något villaområde eller i något fint område, och det är inte så att jag ibland gör studiebesök. Politiker gör alltför ofta korta studiebesök och blir visade fina overheadbilder, men konfronteras sällan med verkligheten. Jag tror faktiskt att min erfarenhet väger ganska så tungt. Vad sedan gäller Kosovo har jag, om jag nu skall tala i egotermer, under snart tio år i riksdagen faktiskt pläderat för den politik som UNHCR i dag vill driva och som Sverige nu har accepterat, dvs. att i första hand hjälpa människorna på plats, och om förhållan- dena är för besvärliga skall man låta dem få tillfälliga uppehållstillstånd med sikte på att de skall kunna återvända till sitt land när förhållandena säkrats. Jag är glad att man i dag har accepterat den upp- fattningen. Det finns säkert citat i Sveriges riksdag från olika statsråd och även andra meddebattörer som visar att de har sagt till mig att den linjen är alldeles fel. Man blir ofta tillsagd att man inte skall jämföra äpplen och päron. Men är det ändå inte så att vi hade kunnat satsa de pengar som vi i dag satsar på detta på annat eller på att betala av statsskulden? Regeringen har själv skapat dessa stora utgifter som inte har skapats i något annat land i hela Europa, men vi är unika i Sverige.
Anf. 16 Statsrådet ULRICA MESSING (s): Herr talman! Om Sten Andersson menar allvar när han säger att han känner till verkligheten - jag blir förvånad om Sten Andersson bor i Rosengård - borde han applådera de satsningar som vi nu gör via stor- stadspropositionen, därför att då vet han vilken otro- lig efterfrågan det finns på extra resurser och extra stöd för att minska segregationen. Det är inte rättvist nu. Vi kan mäta orättvisan på olika sätt. Vi kan konstatera, precis som vi gjorde i förra veckans interpellationsdebatt, att människor diskri- mineras på grund av sin etnicitet. Vi kan inte accepte- ra det, vare sig det är diskriminering på grund av etnicitet eller på grund av kön eller funktionshinder. Nu har vi lagt fram ett förslag om en rad olika åt- gärder för att minska segregationen. Vi lägger fram förslagen, vi betalar av på skulden och vi håller ut- giftstaket. Vi har dessutom föreslagit en rad nya och andra politikområden. Jag tycker att vi har gjort en rimlig bedömning. Att satsa på minskad segregation är någonting som är bra och viktigt för alla i vårt land, inte bara för människor med en annan etnisk bakgrund.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på interpellation 1998/99:238 om ar- betsmarknaden i Dalsland
Anf. 17 Näringsminister BJÖRN ROSEN- GREN (s): Herr talman! Jonas Ringqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stötta Bengtsfors i den akuta kris som råder där i dag, vilka åtgärder jag avser att vidta för att trygga arbetstillfällen och ut- veckling i Dalsland på längre sikt, vad jag avser att göra för att Dalslands inre vägnät skall få en standard som motsvarar den i andra delar i södra Sverige samt vad jag avser vidta för åtgärder för att Dalslands förutsättningar för att ställa om till ett miljöanpassat transportsystem baserat på järnväg och sjöfart skall kunna tas till vara. Vad beträffar åtgärder för att utveckla näringslivet i olika delar av Sverige för regeringen en långsiktig och strategiskt inriktad politik som bl.a. innebär en långtgående decentralisering av insatserna till främst den regionala nivån. Inom ramarna för arbetsmark- nads-, närings- och regionalpolitiken har således t.ex. länsarbetsnämnderna och länsstyrelserna, eller som i Västra Götalands län, självstyrelseorganet, stora re- surser och befogenheter för att både möta kriser i samband med strukturomvandling och för att verka för långsiktig hållbar tillväxt. Inom ramen för denna politik ser det lyckligtvis ut som om det skall bli möjligt att snabbt ersätta en stor del av de arbetstillfällen som försvinner när Lear Corporation lägger ned sin verksamhet i Bengtsfors. Bl.a. har en överenskommelse träffats mellan olika parter och TWR-Sweden AB om att förlägga tillverk- ningen av en ny typ av taxibilar till Lears lokaler. Även andra projekt är aktuella. Beträffande utvecklingen på längre sikt vill jag främst peka på det arbete med regionala tillväxtavtal som för närvarande pågår i samtliga län och där ett förslag som rör Dalsland nyligen lämnats in till rege- ringen. Inom ramen för detta arbete analyseras grundligt respektive regions förutsättningar för till- växt och vilka åtgärder som skall prioriteras under de närmaste åren. Härutöver har regeringen nyligen tillsatt en regionalpolitisk utredning som bl.a. har i uppgift att utarbeta en strategi för regional balans, ett arbete som berör regioner som Dalsland. Även när det gäller transportpolitiken är en av principerna att besluten skall ske i så decentraliserade former som möjligt. Länen har tilldelats ett större ansvar för planering av den del av väg- och järnvägs- nätet som inte ingår i det nationella stamvägnätet eller i stomjärnvägarna. Gällande länsplaner innebär att åtgärderna skall bidra till tillväxt och sysselsättning i landets alla delar och till förbättrad transportkvalitet. Planerna är ett resultat av ingående regionala be- hovsanalyser och prioriteringar mellan olika, ange- lägna åtgärder. En eventuell omprioritering i länspla- nen till förmån för åtgärder på det inre vägnätet i Dalsland skall förankras och beslutas i Västra Göta- lands län. Transportpolitiken omfattar även åtgärder för att delmålet om en god miljö skall nås. Bl.a. skall ett trafikslagsövergripande synsätt vara en utgångspunkt i planeringen av transportinfrastrukturen. Regeringen har därför nyligen inrättat en godstransportdelegation. Dess uppgift är att följa utvecklingen på godstrans- portområdet med syftet att effektivisera transportsys- temet och göra det säkert och ekologiskt hållbart. Delegationen skall komma med förslag till regering- en.
Anf. 18 JONAS RINGQVIST (v): Herr talman! Det har varit en omtumlande vår i Dalsland. För drygt en månad sedan kom beskedet om Lears nedläggning - en katastrof inte bara för de 860 som arbetat på Lear utan för hela Bengtsfors och hela landskapet som drabbas av nedläggningen. Den ilska som nedläggningen orsakade riktades självklart mot Lear, och den var verkligen berättigad. Samtidigt skall vi komma ihåg att Bengtsfors har levt med Le- ars nedläggningshot under en lång tid. Det finns åtskilliga problem i landskapet som gång på gång har påtalats utan att någonting har gjorts. Dalslands inre vägnät har länge varit ett problem, och Dalsland har alltid varit eftersatt på det området. Väg 172, som jag tror att näringsministern själv har fått åka på, är av alltför dålig kvalitet. Där handlar det inte om att bygga ut för att klara stora trafikvoly- mer eller en ökande biltrafik som på så många andra håll. Det handlar om att få vägen att över huvud taget fungera, t.ex. att företag skall kunna frakta produkter utan att de skakas sönder. Vi har också problem med att vägnätet inte är tjäl- säkrat. Upp till hälften av vägnätet kan vara avstängt under tjällossningstiden. Konsekvenserna för t.ex. skogsindustrin är ju stora, och sågverken har ibland tvingats stå stilla därför att det inte går att få ut någon skogsråvara ur skogen. Trots alla varningssignaler krävdes det en kata- strof för att något skulle göras åt Dalslands situation. Nu skall i och för sig inte näringsministern klandras för historien. Hans insatser för Bengtsfors den senaste månaden har varit stora och förtjänar all uppskattning från oss dalslänningar. Det har hänt en hel del sedan jag ställde min in- terpellation till näringsministern. Ett paket har pre- senterats för att skapa en del nya jobb, och det har gjorts positiva satsningar på företagen i Dalsland. Regionen har presenterat ett förslag till tillväxtavtal för Dalsland. I fredags gick företrädare för regionen ut med ett förslag för att tidigarelägga en del vägin- vesteringar i Dalsland. Ändå återstår massor av åtgärder för att Dalsland skall få rimliga villkor att ta vara på de möjligheter som finns för en god utveckling och fler jobb. För att det skall bli någonting av regionens föreslagna sats- ning på en påskyndad upprustning av väg 172 kräver man att staten delfinansierar tidigareläggningen av investeringarna. Jag har ännu inte hört någon kom- mentar från näringsministern i frågan. Därför vore det intressant att nu få höra om han är beredd att stötta regionen, så att upprustningen av väg 172 kan komma till stånd tidigare än vad som är planlagt. Även om det nu görs satsningar som kan ge nya jobb i Dalsland, förblir sårbarheten densamma om det inte görs något åt infrastrukturen. Jag hoppas att nä- ringsministern inser det här och inte nöjer sig med det krispaket han lyckats presentera. Om regeringen menar allvar med sin satsning i Bengtsfors måste den också göra något åt Dalslands infrastruktur. Annars står vi där igen om några år, när stöden är slut, och har samma problem igen. Jag hoppas nu på ett positivt svar från näringsmi- nistern om en lösning på problemen med Dalslands inre vägnät.
Anf. 19 MARIANNE ANDERSSON (c): Herr talman! Genom krisen i Bengtsfors har upp- märksamheten i viss mån fokuserats på situationen i hela Dalsland. Det är en positiv konsekvens av den kris som Bengtsfors upplever, för vi är många som har efterlyst större intresse för och kunskap om detta lilla vackra, mångfacetterade landskap. Det är tyvärr ganska bortglömt. Okunskapen hos framför allt alla som finns i Stockholm - myndigheter, regerings- kansli och överallt - är frapperande. Nu är det så klart lite olyckligt att landskapet be- skrivs som uppfyllt av problem med lågutbildade människor som på något sätt inte skulle ha förmåga att klara sin egen situation. Det är fel. Den bilden är felaktig. Landskapet har förvisso mycket stora pro- blem, som jag kommer att återkomma till, men jag vill starkt betona kraften, kunskapen och förmågan hos människorna i Dalsland. Detta har jag kunnat konstatera under mångårigt samarbete både med centerfolk och med andra i hela landskapet. Jag vill slå fast detta, för det är viktigt att inte sprida en nega- tiv bild av landskapet. Men vad som är viktigt är ändå att det finns grundläggande, stora problem på grund av att man kanske inte lyckats föra sin talan så tydligt att den fått genomslagskraft här uppe i Sveriges riksdag, i Rege- ringskansliet, hos myndigheter och andra. Ett problem, som Jonas Ringqvist också tog upp, är naturligtvis vägarna. Det har varit krismöte på krismöte där vi parlamentariker varit inkallande. Vi har bildat en arbetsgrupp, och ironiskt nog gjorde vi det alldeles innan den här sista krisen kom. I den sade att vi skall agera för att få till stånd en förbättring när det gäller vägnätet. Det är helt riktigt som näringsministern sade i svaret, att ansvaret när det gäller fördelning av pengar till stor del nu ligger på regionen. Men eftersom väg- nätet i dag är så eftersatt behövs det faktiskt en statlig delfinansiering. Jag efterlyser samma svar som Jonas Ringqvist alldeles nyss; att regeringen är villig att ställa upp med en sådan delfinansiering. Just den delen skulle utgöra en grund och ge människorna i Dalsland en förutsättning att bättre klara av de pro- blem de nu står inför. Det handlar om att tjälsäkra vägar. Det handlar om hela näringslivet i Dalsland, om att det skall kun- na fortleva. Då måste man både kunna få fram råvaror till sina industrier och kunna få ut produkterna vidare i världen. Det är en oerhört avgörande och väsentlig fråga. Den skulle jag också vilja ha svar på. En annan fråga är ju datoriseringen. Vi vet att det finns en mängd dataföretag som har etablerat sig också i Dalsland. Den utvecklingen ökar. Också små- företagsamheten blir mer och mer beroende av da- takraft för att kunna existera. Därför behövs det något som vi i Centerpartiet kallar för digital allemansrätt, en infrastruktur när det gäller IT som gör att man kan etablera företag och att dessa kan utvecklas på samma sätt som i storstäderna. Då behöver staten bidra med investeringar och resurser för att påskynda denna utveckling så att vi kan få ett sådant nät utbyggt. Jag vill fråga näringsministern om han är beredd att med- verka till att vi kan åstadkomma en digital allemans- rätt även i Dalsland.
Anf. 20 Näringsminister BJÖRN ROSEN- GREN (s): Herr talman! Jonas Ringqvist har dessbättre ob- serverat vad som ändå har gjorts sedan Lear Corpora- tion beslutade att flytta. Jag vill bara erinra om att det inte bara handlar om detta företag som skall göra bilar. Det handlar också om en mängd andra företag som kommer att etableras där. Det handlar om utbild- ning i design, en högskoleutbildning med 70 platser. Det handlar om ett institut för utveckling och forsk- ning - kompositer. Det handlar också om Dals-Ed, som faktiskt ligger ganska nära. Många som jobbar i Bengtsfors bor i Dals-Ed, och där har vi bidragit till att inrätta ett call center där vi räknar med en 400 anställda. Och fler förslag finns som sagt. När det gäller frågan om vägar är det så att väg 172 är en länsväg. Den ligger inom ramen för det ansvar som det nya länet, det nya försökssjälvstyran- de länet, har. De har dessa pengar. De kan ompriorite- ra. Här frågas också om en hemställan som har ställts till mig den 13 april, där det föreslås att man skall få låna upp pengar för att klara ut detta och att räntan på det lånet skall betalas, om jag har förstått det rätt, hälften-hälften. Jag kan bara konstatera att enligt det regelverk vi har går detta inte. Men jag vill också säga - utan att säga ja till detta eller ens ha sagt att det är möjligt - att vi nu för en diskussion om s.k. PPP, public private partnership. Där skall vi försöka hitta andra lösning- ar. Det kan vara att man lånar pengar, bygger och sedan betalar tillbaka. Det kan också vara fråga om att man avgiftsfinansierar. Vi för en sådan diskussion. Men den diskussio- nen, än en gång, innebär inte något löfte. Jag har inte sagt att detta skall ske. Jag bara säger att vi för en sådan diskussion. Med det regelverk som finns i dag är det inte möjligt. När det gäller frågan om bredband har ju rege- ringen, som jag förutsätter att ni vet, tillsatt en utred- ning, IT-infrastruktursutredningen. Den kommer att lägga fram sina förslag, ta fram problem, teknik och kostnader i juni månad. Efter juni månad kommer regeringen att hantera detta. Jag har också anmält här i kammaren att vi kommer att lägga fram en proposi- tion i detta avseende under våren 2000. Frågan är inte så enkel att man nu bara kan be- stämma sig för att gräva ned kablar. Den är lite mer komplicerad. Men min och regeringens ambition är att alla, var man än bor, skall ha samma förutsätt- ningar att kunna utveckla IT och IT- kommunikationer.
Anf. 21 JONAS RINGQVIST (v): Herr talman! Jag kan börja med att säga att jag uppskattar de positiva satsningar som har gjorts, bl.a. av regeringen men också av regionerna och deras företrädare. Frågan är ju hur vi ser till att rädda kvar dessa jobb, de nya jobb som skapas. Om inte förut- sättningarna för företagande i Dalsland finns, om inte infrastrukturen funkar, hjälper det inte att vi nu lockar dit ett antal företag med olika stöd. Det plasttekniska centrumet kan ge nya jobb. Men då krävs det att för- utsättningarna för företagande finns där. Det är väldigt positivt att näringsministern öppnar en dörr på det här sättet för att hitta en lösning för en finansiering av 172:an. Det är ett glädjande besked även om det inte är något löfte. Jag hoppas att ni kommer fram till en lösning på den frågan. Sedan återstår en del andra problem. Ett annat ex- empel på en dålig infrastruktur är järnvägsnätet, vars bärighet inte räcker för att köra fullastade tåg. Det gör att trafik går med lastbilar i stället för med tåg. Hade bärigheten varit tillräcklig är det flera av de företag som ligger utmed järnvägen som skulle ha använt den i stället för lastbil. Jag kan exemplifiera järnvägsstandarden i Dals- land med hur bron i Håverud fungerar. Jag arbetade där en sommar bl.a. som brovakt. När bron skulle upp var vi tvungna att veva upp den för hand. Inte för att jag är någon extrem teknikoptimist, men det finns väl knappast någon rimlighet i att ha ett järnvägsnät kopplat till flera stora industrier som inte är anpassat till någotsånär moderna förhållanden? Jag skulle vilja höra näringsministerns syn på järnvägsnätet och de satsningar som görs. Är det rimligt att det görs en del enorma järnvägssatsningar medan man låter bli att göra små satsningar som uppenbart skulle flytta över godstransporter från väg till järnväg? Ytterligare ett exempel på den dåliga kommuni- kationsstrukturen i Dalsland är mobiltelefonnätet. För att återigen koppla till mina egna erfarenheter kan jag berätta att för att jag skall kunna ringa med mobiltele- fon från mitt hem måste jag gå ut och gå upp på en bergknalle i närheten, annars får jag ingen kontakt. Täckningen för mobiltelefonnätet i Dalsland är riktigt dålig på en del ställen. Om det bara var en och annan riksdagsledamot eller privatperson eller en närings- minister på besök som inte kunde använda mobiltele- fonen så vore det inte hela världen. Men mobiltelefo- nen är ju ett viktigt arbetsredskap också, t.ex. i skogs- bruket och i jordbruket. Och då är det betydligt värre när det inte fungerar. Jag skulle vilja höra näringsministerns syn på vil- ka förutsättningar som man kan kräva för mobiltele- foni i ett område som Dalsland. Skall vi acceptera att det inte fungerar, eller kan vi förvänta oss samma möjligheter som andra att använda mobiltelefoner?
Anf. 22 MARIANNE ANDERSSON (c): Herr talman! Självklart uppskattar också jag det paket som regeringen har lagt fram när det gäller Dalsland. Det är naturligtvis väldigt bra. Mycket av det är dock sådant som fanns med i bilden tidigare, bl.a. utbildning och design på Stenebyskolan, som statsministern utlovade vid ett besök våren 1998 tror jag att det var. Det är alltså inte något nytt. Några fler platser har det blivit. Det gäller ju annan utbildning också i Dalsland, t.ex. ökad distansutbildning på högskolenivå, och det är naturligtvis viktigt med fler högskoleplatser för Högskolan Trollhättan/Uddevalla med möjlighet att förlägga en del platser i Dalsland. Jag blir både glad och ledsen när jag hör svaret på frågan om vägarna. Jag kan ändå skönja en viss öpp- ning. Och jag hoppas att detta verkligen leder till resultat när det gäller satsningar på vägarna i Dals- land och att det går att nå resultat. Och var förvissad om att vi är många som kommer att följa ansträng- ningarna när det gäller detta. Jag hörde tydligt att ministern sade att han inte ger några löften. Men vi kommer att trycka på, därför att regeringen faktiskt har ett ansvar att åstadkomma något i fråga om detta. Jag är också medveten om att frågan om bredband är komplicerad. Självklart är den det. Men jag tycker att det är viktigt att trycka på så mycket som möjligt, eftersom utvecklingen går så oerhört fort. På något sätt hamnar man så lätt på efterkälken eftersom det händer så mycket. Det är därför bråttom när det gäller att det händer något på detta område. Vi ser fram mot den proposition som skall komma och förväntar oss verkligen att den skall innehålla en kraftfull satsning på bredband.
Anf. 23 Näringsminister BJÖRN ROSEN- GREN (s): Herr talman! Jag vill först säga att mobiltelefonin successivt byggs ut. Det är tyvärr inte bara i Dalsland som den fungerar dåligt. Jag åker många gånger från Arlanda till Stockholm, och jag kan bara konstatera att det finns flera ställen på den sträckan där telefonen stängs av. Men det försvarar inte hur det är i Dals- land. När det sedan gäller frågan om utbildning ökade vi antalet platser med 10, från 60 till 70 i fråga om distansutbildningen. Vi har också fört en diskussion om att utöka annan distansutbildning från Göteborg. Det förutsätter jag kommer att äga rum och också att vi skall ha en lite bredare syn på kunskapslyftet, ef- tersom utbildningsnivån är mycket låg i Bengtsfors generellt sett. Beträffande vägnätet enligt länsplanen så börjar jag med väg 172. Delen Naverud-Skällsäter byggs om för 25 miljoner kronor år 2001, och det blir en breddning till 8 meter och ökad bärighet. Delen Fär- gelanda centrum byggs om för 8 miljoner kronor år 2001. Det blir breddning och separering av gång- och cykeltrafik. Delen Skällsäter-Bäckefors byggs om för 25 miljoner kronor år 2002-2007, och det blir bredd- ning och ökad bärighet. Och väg 173 delen V Boda- ne-Rådanefors byggs om för 25 miljoner kro- nor2002-2007, och det är breddning och delvis om- byggnad i ny sträckning. Och vissa grusvägar kom- mer att iståndsättas. I fråga om länsjärnvägen Mellerud-Bengtsfors- Årjäng byggs delen Mellerud-Billingsfors om för 22 miljoner kronor år 1998-2003, och det handlar om förstärkning. Och efter denna åtgärd kommer godståg att kunna trafikera banan utan restriktioner. Sommar- tid körs även turister här. De nationella vägarna och järnvägar, och då skall jag nämna planerade åtgärder på vägarna enligt na- tionella väghållningsplanen. I fråga om riksväg 45 Göteborg-Åmål byggs delen Åmål-Säffle om för 34 miljoner kronor 1999. Det handlar om utbyggnad av mittbarriärer. I fråga om riksväg 44 Uddevalla-Troll- hättan osv. byggs delen Råsseröd-Båberg om i ny sträckning för 260 miljoner kronor år 2002-2004, och vägen ingår egentligen inte i det nationella stamväg- nätet, men enligt regeringsbeslut får åtgärder på vä- gen finansieras via den nationella väghållningsplanen. Sedan finns det en hel del planerade åtgärder på järnvägen enligt stomnätsplanen. Det gäller Norgeba- nan/Vänernbanan, Göteborg-Kornsjö/Kil. Det gäller Älvsborgsbanan Uddevalla-Herrljunga-Borås, och vi har en hel del andra planer när det gäller infrastruktu- ren, men detta tar sin tid. Men det finns med i planer- na, och det kommer att äga rum. Avslutningsvis vill jag säga att när man tittar på vägnätet och framför allt om man tittar på länsväg- nätet kan man konstatera att det är väldigt dåligt i många delar av Sverige, det vill jag erkänna. Jag var i Värmland i går, och jag kan konstatera att det var värre där än vad jag upplevde att det var i Bengtsfors.
Anf. 24 JONAS RINGQVIST (v): Herr talman! Angående det sista som näringsmi- nistern sade vill jag inte ställa regioner mot varandra, men det handlar i så fall om en prioritering mellan det nationella vägnätet och länsvägnätet, där man bör fundera på vad det är för satsningar som vi borde göra. Jag tänkte avsluta med att läsa en liten bit ur ett av de brev som jag har fått från dalslänningar och bengtsforsbor den senaste tiden. Det visar ganska väl hur snacket går i Dalsland om situationen. En person skriver följande: Jag tror att Björn Rosengrens åtgärder är för små och kanske kommer för sent. Problemen vi har i Dalsland har pågått under så lång tid, och det ligger ganska djupt hos den dalsländska befolkningen att vi är bortglömda. Stockholmarna vet ju inte ens var Dalsland ligger. Det är på detta sätt som vi dalslänningar ofta ser på omvärlden och delvis också på oss själva. Näringsministerns besked gör tyvärr inte situatio- nen för Dalsland särskilt mycket ljusare, även om det finns några öppningar. Jag hoppas verkligen att rege- ringen kan bidra till att hitta lösningar för att tidiga- relägga en del av de satsningar som näringsministern alldeles nyss räknade upp. Särskilt prioriterad är då 172:an och järnvägssträckningen.
Anf. 25 Näringsminister BJÖRN ROSEN- GREN (s): Herr talman! Jag vill först när det gäller länsvä- garna säga att Västra Götalandsregionen har ett an- svar, har pengar och kan göra omprioriteringar. Jag tycker att ni skall gå hem och tala med dem som är valda och som rår över detta. Det innebär inte att regeringen inte tar sitt ansvar. Jag tycker också att det är lite väl kraftfullt att sä- ga att det som regeringen har gjort i Bengtsfors är för lite och kommer för sent. Det var kraftfulla åtgärder. Och jag kommer att tillse att vi med all sannolikhet ökar sysselsättningen, dvs. att de människor som nu frigörs vid Lear Corporations flyttning och även and- ra kommer att få jobb. Vi stärker utbildningen på alla områden. Detta kan ju inte sägas vara dåligt. Sedan lärde jag mig som landshövding i Norrbot- ten att ingen region och ingen bygd kan klara sig om det inte finns en egen kraft och ett eget initiativ. Re- geringen och riksdagen löser inte dessa problem. Regering och riksdag löser problem som handlar om infrastruktur, utbildning och lika villkor. Men entusi- asmen och möjligheterna finns i Bengtsfors.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på interpellation 1998/99:249 om ar- betsmarknaden i västra Värmland
Anf. 26 Näringsminister BJÖRN ROSEN- GREN (s): Herr talman! Runar Patriksson har frågat mig om regeringen är beredd att vidta särskilda åtgärder för västra Värmland, speciellt för Töcksfors i Årjängs kommun. Runar Patriksson berör många olika områ- den, bl.a. vägprojekt på Europaväg 18, de arbetslösa utbildningsbehov, företagens behov av riskkapital och utlokalisering av statlig verksamhet. Bakgrunden till frågan är bl.a. den minskade sysselsättningen vid Töcksfors Verkstads AB, TVAB. Låt mig först konstatera att sysselsättningen ökar och att arbetslösheten minskar i Sverige. Men till- växten sker tyvärr inte jämnt över hela landet. Rege- ringen ser allvarligt på utvecklingen med vikande befolkningstal och minskad sysselsättning i vissa regioner. Ett fortsatt kraftfullt arbete måste därför bedrivas för att stärka näringslivet i dessa områden. Jag har nyligen här i kammaren i samband med att jag den 2 mars i år besvarade en interpellation av Jan- Evert Rådhström redovisat olika åtgärder som rege- ringen vidtagit och vidtar i Värmland. Härvid fram- höll jag bl.a. dels att företag som minskar sin syssel- sättning allt efter förmåga skall ta ansvar för sina anställda och de orter som de verkar i, dels att rege- ringens åtgärder till största delen kanaliseras genom regionala och lokala organ i samverkan med kommu- nerna. Flera av de områden som Runar Patriksson berör behandlas enligt vad jag erfarit för närvarande på olika sätt i länets arbete med regionala tillväxtavtal. Länsstyrelsen i Värmland har i dagarna till regeringen lämnat ett utkast till regionalt tillväxtavtal. Avtalet har utarbetats av berörda parter i regionen. Avtalet skall bl.a. precisera vilka tillväxt- och sysselsättnings- främjande åtgärder som olika parter är överens om att genomföra i hela eller delar av länet. Regeringen får härmed en bild av vilka insatser som prioriteras i regionen. Arbetet i länet fortsätter samtidigt med överläggningar om hur åtgärderna skall finansieras. Genom att såväl offentliga som privata aktörer sam- ordnar tillgängliga resurser och kraftsamlar kring prioriterade insatser förväntas bättre utväxling på insatta resurser än om var och en agerar enskilt. Årjängs kommun har också tagit upp en del av dessa frågor i skrivelser till regeringen, och kontakt har tagits med kommunen. Härvid har återigen fram- hållits att regeringens åtgärder främst sker genom t.ex. länsstyrelsen och länsarbetsnämnden.
Anf. 27 RUNAR PATRIKSSON (fp): Herr talman! Tack, näringsministern, för svaret. Många gånger när vi har dessa interpellationsdebatter är tonen lite upphetsad. Det är det inte i mitt fall. Jag skall gå tillbaka till de sista meningarna i interpella- tionssvaret, att det är bättre att agera gemensamt och inte enskilt. Det är lite som att man inte skall inter- pellera till näringsministern om sådana här frågor enskilt i riksdagen. Så är inte heller fallet. Min när- maste granne är TVAB:s fackföreningsordförande. Jag är vice ordförande i Årjängs kommuns kommun- fullmäktige och har suttit i kommunstyrelsen i 25 år och levt med TVAB:s utveckling från start till i dag. Man kommer inte som rikspolitiker någon gång ett steg närmare sin hembygd förrän dessa frågor väcks. "Du måste göra någonting på den stol du har i riksda- gen", heter det. Jag vill till näringsministern säga så här: Kom ihåg att vi talar om en ort sju mil från Bengtsfors. Jag vill gratulera Bengtsfors och faktiskt till näringsmi- nistern framföra att jag är stolt över det näringsmi- nistern gjort för Bengtsfors. Jag förstår inte riktigt den förra interpellationsdebatten. Om vi fick hälften av de löften som Bengtsfors fick i interpellationsde- batten och som näringsministern har framfört under sina besök i Bengtsfors skulle vi vara tacksamma i Årjängs kommun. Svaret är kanske lite tunt. Det finns en del frågor där jag tycker att ministern kunde ha gett mig lite stöd på vägen. En fråga gäller fastställande av plan för E 18, som ju inte kostar en enda krona. Den ligger på näringsministerns bord för fastställelse från Vägverket. Ett fastställande skulle betyda att vi kunde gå vidare med denna för hela bygden så viktiga infrastrukturella fråga. Då kan vi börja arbeta med att ta fram medel för att bygga sträckan Hån-Töcksfors, som är ett åderbråck på vägen. Där borde vi få hjälp med att först och främst få det fastställt nu i maj. Finns det möjlighet att i dag ge mig ett positivt svar, att näringsministern skall se till att så sker? Det vore ett lyft för både bygden och möjligheterna i samhället. Jag kan berätta för näringsministern att kollegan Dag Jostein Fjærvoll och jag ett möte i Askim i Nor- ge i torsdags kväll där vi tog upp denna fråga. Fjær- voll öppnar för en byggnad av E 18 från gränsen till Oslo i 300-miljonersklassen. Det vore skönt om vi kunde lösa problemet med vårt åderbråck på den svenska sidan. Detta är en viktig sak för bygdens överlevnad och för etablering. Sedan till kunskapslyftspengarna. I dag finns det ca 180 som tidigare fått lämnat TVAB med endast nioårig utbildning och som nu går på kunskapslyftet. Det kommer ytterligare 143 i en kommun på 10 000 människor. Det är de här frågorna, herr näringsminister, som är de viktiga. Jag vill naturligtvis också nämna Tele- nor-Telia-affären som skulle ha varit ett lyft för oss som ligger så nära gränsen. Om jag har hört rätt skall ministern i Norge och ministern i Sverige ha en träff längre fram. Glöm då inte bort detta gränsområde och möjligheterna till etablering i någon form i Årjängs kommun i Telenoraffären. Jag skall inte ta upp fler frågor i detta inlägg utan återkommer om jag får ett svar av näringsministern på mina frågor. Jag skall inte förlänga debatten så mycket mer, för vi återkommer till detta också i kommunpolitiken. Men några små löften om fast- ställelse skulle sitta bra.
Anf. 28 Näringsminister BJÖRN ROSEN- GREN (s): Herr talman! Jag vill börja med att säga att allting har sin konsekvens. Folkpartiet, det parti som inter- pellanten tillhör, har krävt en minskning i regional- politikens utgiftsområde 19 med 500 miljoner kronor. Å ena sidan talar man för utveckling, stöd och löften för att utveckla sin kommun och region. Å andra sidan ställer man krav på att ta bort pengar som möj- liggör detta. Jag har all respekt för interpellanten, all respekt för engagemanget för regionen och hembyg- den, men det brister i logiken. Så skall jag försöka svara på frågorna. Det är ty- värr så att vägsträckan E 18 Hån-Töcksfors inte är prioriterad i en nationell väghållningsplan åren 1998- 2007. Det är detta svar jag har att ge. Men jag har också ett annat svar. Det är att vi för en långtgående och ingående diskussion med den norska regeringen om många av de vägavsnitt som gränsar mellan Sve- rige och Norge, såväl järnväg och väg. När det sedan gäller Telia och Telenor har jag all förståelse för Runar Patrikssons argumentation, att man här skulle kunna göra någonting i västra Värm- land. Vår hållning till Telenor-Telia-affären är att det måste ske på kommersiell grund, dvs. att det måste bedömas affärsmässigt vad som är bra för företaget. Det gäller företaget i sin helhet: förläggning, hur man skall arbeta osv. Någon annan väg finns inte att gå.
Anf. 29 RUNAR PATRIKSSON (fp): Herr talman! Jag misstänkte att även politisk ide- ologi skulle komma in i spelet. Men jag säger än en gång: Fastställelse av byggplanen för E 18 mellan Hån-Töcksfors kostar inte mer än ett beslut av mi- nistern att vägsträckan skall läggas in i planen. Detta har alltså blivit uppskjutet ett par år på grund av läns- styrelsens antikvariska verksamhet. Ärendet ligger på ministerns bord i maj månad för fastställelse att den skall tas in i planen. Det är den biten som det är fråga om, och det kostar inga pengar. Det kostar endast ett ja från ministern och ett löfte om att man skall se till att så sker. Det är det som är skillnaden. Jag vet att det är problem med infrastrukturpengar i alla partier. Jag hör till dem som kämpar för att det bör anslås mer pengar till vägar i Sverige - utgiftsom- råde 19 - både från Folkpartiet och från Socialdemo- kraterna. Det tror jag att vi kan vara överens om och tillsammans kämpa för. Till sist: Jag har skrivit ett brev till ministern om att man inte skall stoppa akuten. Har man varit gles- bygdspolitiker eller landshövding i Norrland vet man att det inte hjälper att vara folkpartist och inte så bidragsfixerad. Vi som har jobbat i många år i gles- bygdslänen vet att när det händer det som har hänt i Bengtsfors och det som just nu händer i Töcksfors i Årjängs kommun måste det till krafttag. Då får vi som politiker ställa upp för kommunen, för länet eller för hela riket, om man nu har regeringsmakten. Jag läste i en tidning i dag att Rosengren tror på den finska modellen. Vi - ministerns egna politiker från socialdemokraterna och politiker från alla andra partier - var i Karlstad i måndags. Då fick vi veta hur Finland gör för att livskraften skall bli starkare runt universiteten. Det bidragssystem som presenterades för oss av företagen i Karlstad - som nu snart alla ägs av finnar - skrämde oss. Men man ser vilken konkur- rens vi lever i för att få tillväxt i landsbygden.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Anmälan om inkommen faktapromemoria om förslag från Europeiska kommissionen
Förste vice talmannen anmälde att följande fak- tapromemoria om förslag från Europeiska kommis- sionen inkommit och delats ut till kammarens leda- möter: Möjlighet att på försök tillämpa en reducerad mer- värdesskattesats på arbetsintensiva tjänster KOM (99) 62 Ajournering
Kammaren beslutade kl. 13.32 att ajournera för- handlingarna till kl. 14.00 då frågestunden skulle börja. Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.
8 § Frågestund
Anf. 30 TREDJE VICE TALMANNEN: Kammarens överläggningar återupptas för dagens frågestund. Följande statsråd deltar: statsminister Göran Persson, statsrådet Pierre Schori, jordbruksmi- nister Margareta Winberg, statsrådet Maj-Inger Klingvall, utbildningsminister Thomas Östros, nä- ringsminister Björn Rosengren och statsrådet Lars- Erik Lövdén. Statsministern besvarar allmänpolitiska frågor. Frågorna till övriga statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområden i regeringen. Jag lämnar ordet fritt för den första frågan. Arbetsrätten
Anf. 31 PETER PEDERSEN (v): Fru talman! Jag har en fråga till statsminister Gö- ran Persson. I gårdagens debatt rörande förändrade turordningsregler på arbetsmarknaden gav Miljöparti- ets språkrör Birger Schlaug uttryck för att regeringen egentligen tycker att förändringen är ganska bra. Jag citerar: "Det vete sjutton vad regeringen egentligen tycker. Det är kanske så att de egentligen tycker att det här är ett ganska bra förslag och är glada för att de slipper lägga fram det själva." Vidare på tal om det fortsatta samarbetet mellan s, v och mp: "När det gäller samarbetet mellan Miljö- partiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tror jag inte att regeringen har någon större invändning mot att vi driver frågan." Kan statsministern i dag komma med ett klargö- rande på frågan om vad regeringen anser? Anser regeringen att det är till fördel eller till nackdel för det fortsatta samarbetet att Miljöpartiet bedriver frispel på ytterligare ett område?
Anf. 32 Statsminister GÖRAN PERS- SON (s): Fru talman! Frispel på något område för någon är inte bra för samarbetet. Det är vi överens om. Det är bra att det uttrycks så tydligt också från Pedersens sida. I sakfrågan har jag formulerat mig utomordentligt klart. Andra statsråd har också gjort det, och vår upp- fattning är väl känd sedan valrörelsen. Det här är ett viktigt inslag i arbetsrätten. Det är en grundbult i allra högsta grad för dem som finns på de små arbetsplat- serna, inte minst på de arbetsplatser som domineras av kvinnor. Vi tar inte lätt på detta. Vi har aldrig gjort det och kommer inte att göra det. Självfallet är det inte till fördel för samarbetet.
Anf. 33 PETER PEDERSEN (v): Fru talman! Jag vill bara tacka för ett klarläggan- de svar. Birger Schlaug har uppenbarligen uppfattat saken fel. Jag finner det glädjande. Jag hoppas också att regeringen och socialdemokratin nu gör vad som kan göras i den här frågan fram till den 28 april, då vi så att säga skall rösta om frågan. Jag tackar för svaret. Flyktingmottagandet
Anf. 34 HILLEVI LARSSON (s): Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Pierre Schori angående flyktingtragedin i Kosovo. Det är bra att EU ställer upp och tar emot flyktingar. Men det verkar som om mottagandet är ojämnt för- delat mellan EU-länderna. Jag skulle vilja fråga om inte Schengenavtalet in- nebar att det skulle bli en mer solidarisk fördelning mellan länderna. Jag kan förstå att det kanske inte är praktiskt möjligt för alla EU-länder att ta emot flyk- tingar. Det kan vara bostadsproblem, osv. Men man kunde ju åtminstone solidariskt dela på kostnaderna. Detta kunde t.ex. tas över EU:s budget. Jag skulle vilja fråga Pierre Schori vad de andra EU-ministrarna säger om den här frågan och vad Sverige kan göra för ett mer solidariskt flyktingmot- tagande.
Anf. 35 Statsrådet PIERRE SCHORI (s): Fru talman! Sverige har i nästan två år aktivt stött kommissionären Anita Gradins förslag om att man i situationer av massflykt - och det har vi ju nu i Ko- sovo - skall ha en mekanism med en solidarisk an- svarsfördelning inom EU. Det har man ännu inte lyckats uppnå. Jag hoppas att man nu ser verkligheten i Kosovo. Jag hoppas också att man inser behovet och nyttan av att solidariskt ställa upp, av att erbjuda fristad, tillfäl- ligt som vi nu gör, men också av att fördela kostna- derna. Det är en sak som vi aktivt kommer att fort- sätta att driva inom EU. Jag är säker på att vi också kommer att nå dithän.
Anf. 36 HILLEVI LARSSON (s): Fru talman! Jag delar Pierre Schoris förhoppning- ar om att vi skall lyckas med ett mer solidariskt flyk- tingsmottagande. Jag tror även att detta behövs för att få ett folkligt stöd i EU-länderna för ett generöst flyktingmottagande. Det behövs att man delar på bördorna. Sida
Anf. 37 KARL-GÖRAN BI- ÖRSMARK (fp): Fru talman! Jag har också en fråga till bi- ståndsminister Pierre Schori. I december förra året fick Sida i uppdrag att inte betala räkningar i december som gällde 700 miljoner kronor. Det fick man i stället föra över till 1999, för att betala pengarna då. Nu har vi fått nya signaler i budgeten om att man inte får använda de pengarna nu heller. Man har betalt räkningarna, men man har alltså minus 700 miljoner. Dessutom tänkte man använda reserver som man tidigare hade. Totalt har Sida tänkt sig plus 1,4 mil- jarder. De pengarna finns inte nu. Man måste omför- handla kontrakt. Man måste gå ur åtaganden. Man måste skära ned på enskilda organisationer. Min fråga till Pierre Schori är: Hur ser listan ut för Pierre Schori när det gäller neddragningar på de olika områdena motsvarande dessa pengar?
Anf. 38 Statsrådet PIERRE SCHORI (s): Fru talman! Låt mig börja med att säga att Sverige hör till de tre fyra länder som ligger i topp när det gäller biståndsviljan, och också när det gäller den volym vi satsar. Vi ligger bra till. Vi skall vara stolta över detta. Det är riktigt att utgiftstaket har satt en gräns för hur mycket Sida kan disponera. Samtidigt vill jag säga att regeringen har fått fullt bidrag i enlighet med det som riksdagen har begärt. Vi talar om 12,8 mil- jarder kronor för biståndet. Det är det vi har planerat för. Därmed har också Sida sina behov som de har rullat upp från tidigare år i fråga om reservationer. De 2,9 miljarder som hålls inne är inga pengar som försvinner. De kommer igen nästa år. De som hålls inne är gamla reservationer som nyttiggörs nästa år. Jag kan också säga att när det gäller de stora hu- manitära insatser som behövs nu är det inte så, som man skulle kunna tro från ett Sidapressmeddelande, att de kommer att hållas inne, utan jag kan säga till kammaren att vi kommer under detta år att klara de stora insatser vi gör i Centralamerika och i Kosovo. Det är närmare en miljard kronor under 1999.
Anf. 39 KARL-GÖRAN BI- ÖRSMARK (fp): Fru talman! Jag fick inte svar på frågan. Det fattas pengar. Nu säger statsrådet Schori att de pengar som är utlovade, dvs. en miljard, skall betalas. Fortfarande finns ju taket. Vilka andra områden, vilka andra avtal och vilka andra åtaganden är det som inte kommer att fullföljas under 1999? Pierre Schori har tidigare talat varmt för biståndet och att skammens gräns går vid 0,7 %. 1999 kommer vi inte att nå 0,7 %. Vi kommer kanske att hamna på 0,6 %. Vi kommer alltså att bryta även skammens gräns. Min fråga är: Vilka områden inom biståndet kommer under 1999 inte att få de här pengarna?
Anf. 40 Statsrådet PIERRE SCHORI (s): Fru talman! Vi kommer inte att gå under 0,7 % i år heller. Vi har fått det fulla bidraget. 0,705 är det i år. Ekonomin förbättras ju också som bekant för Sverige. Vi kommer att successivt öka till 0,72 %, 0,73 % och 0,74 % av BNI år 2002. Där ligger det klart. Det som Karl-Göran Biörsmark säger är fel. Vi ligger bland de tre främsta länderna i världen. Det kommer att betyda att Sida inte kommer att göra av med reservationerna i den takt de ville, men pengarna försvinner inte. De finns kvar att använda nästa år. Vi klarar det fulla biståndet ett fullt år. Vi klarar Kosovo. Vi klarar Centralamerika och de stora åtaganden vi har gjort.
Anf. 41 KARL-GÖRAN BI- ÖRSMARK (fp): Fru talman! Det som Pierre Schori nu står och sä- ger måste vara fel, nämligen att det under 1999 inte kommer att ske utbetalningar enligt 0,7 %. Det kom- mer att gå klart under det. Sedan kan man tala om år 2001, år 2002 och år 2003. Jag talar om år 1999. Det handlar om de katastrofer som sker nu, de åtaganden som vi har nu och alla de omförhandlingar som vi måste göra i kontrakt som är ingångna. Det är vad jag talar om. Jag talar inte om år 2002 och år 2003. Jag vet att det finns pengar i budgeten. Jag talar om de pengar som kommer att finnas till- gängliga för katastrofbistånd, för annat bistånd och för skuldavskrivningar under år 1999. Det är minus med minst 700 miljoner, kanske med 1,4 miljarder. Konsekvenser vid ersättning till tvångssteriliserade
Anf. 42 ELISABETH FLEETWOOD (m): Fru talman! Jag har en fråga till statsministern. Sverige är fantastiskt, brukar vi ofta säga, och då menar vi någonting positivt. Men tyvärr kan man också använda det uttrycket när det är något negativt. Där skulle jag vilja hänvisa till ett beslut av regering- en som i och för sig är bra, nämligen att de tvångsste- riliserade skulle få en ersättning på 175 000 kr. Enligt uppgifter i flera tidningar får det till följd att såväl socialbidrag som bostadstillägg, om det är så att dessa personer uppbär sådana, kommer att minskas på grund av de 175 000 kronorna. Jag kan inte se att det är möjligt att vi i Sverige skall kunna fatta sådana beslut. Dessa människor som har drabbats så hårt av lagstiftning under 30- och 40- talen har fått ett förslag till en liten ersättning för allt sitt lidande. Sedan skulle vi i det svenska samhället ta tillbaka delar av detta i minskade socialbidrag och bostadstillägg. Jag antar att statsministern är av sam- ma uppfattning som jag, nämligen att dessa 175 000 kr måste vara skattefria. Jag hoppas att jag får ett positivt svar från statsministern.
Anf. 43 Statsrådet MAJ-INGER KLING- VALL (s): Fru talman! Jag har också sett dessa uppgifter i medierna. Det förhåller sig så att dessa pengar är ett skadestånd, och de är i det sammanhanget skattefria. Sedan beror det på hur man använder sig av skade- ståndet. Om man sätter in summan på en bankbok behandlas den summan pengar på samma sätt som de andra pengar man har på detta bankkonto. Därmed likställs det skadeståndet med andra former av skade- stånd som man av olika anledningar kan få på grund av olyckshändelse eller vad man nu har drabbats av. Som regelverket ser ut nu görs det ingen skillnad på skadestånd eller andra inkomster och andra bespa- ringar som man har. Jag har naturligtvis också funde- rat över dessa konsekvenser. Jag är inte färdig med några besked i dag. Dessutom är detta en fråga för socialministern. Men jag tycker att Elisabeth Fleet- woods funderingar är berättigade.
Anf. 44 ELISABETH FLEETWOOD (m): Fru talman! Det skulle betyda att de som gör av med pengarna på en gång får pengarna. De som vill se till att de får ett litet plus de år de har kvar att leva blir delvis fråntagna pengarna. Jag kan inte se någon moral i detta. Statsrådet sade att det inte görs någon skillnad. Jag tror att svenska folket gör en skillnad. Här är människor som har drabbats - som vi vet och är eniga om - av en helt felaktig lagstiftning. Det är definitivt någonting som de har drabbats av utan egen medver- kan, om jag får uttrycka det så. Ändå skall vi följa dessa regler. Jag är ledsen att inte statsministern kunde ställa upp och säga: Här kan göras ett undantag. Något sådant här fall har vi tidigare inte haft i Sverige, och jag hoppas verkligen att vi kommer att slippa det. EU:s jordbruksstöd
Anf. 45 INGER LUNDBERG (s): Fru talman! EU-revisorerna har varit i Örebro län och granskat jordbruksstödet. Man har konstaterat att fyra gårdar som fått totalt 900 000 kr har fått 366 kr för mycket. Därför hotas enligt generaldirektören på Jordbruksverket både jordbruksstödet i Örebro län och till Sverige. Örebro län har rättat sig efter kritiken och köpt in en GPS-utrustning för 150 000 kr för att inte missa en kvadratmeter för jordbruksstödet i framtiden. Jag vill fråga vad jordbruksministern kan göra för att EU skall sluta sila mygg och svälja kameler.
Anf. 46 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! För att travestera tidigare talare skulle man kunna säga: EU är fantastiskt. Det som har hänt i Örebro län bygger på det regelverk för jordbruket som vi alla tillsammans i EU har bestämt. Samtidigt finns det naturligtvis också en allvarlig ton i detta, dock inte i det här enskilda fallet. Om man tittar på det svindleri och de bedrägerier som förekommer inom EU är det just inom jord- brukssektorn som det förekommer kanske allra mest. Då får det tyvärr sådana här följder att det handlar om 366 kr i ett enskilt fall. Vi försöker nu inför den nya budgetperioden som sträcker sig fram till år 2006 att se över rutinerna både vad gäller hur regelverket innan utbetalningarna ser ut och också hur själva utbetalningssystemet skall se ut. Självklart måste vi dessutom ha en väl funge- rande kontroll. Vi måste ha det liksom alla andra länder på grund av det som jag just sade.
Anf. 47 INGER LUNDBERG (s): Fru talman! Jag delar jordbruksministerns mening att det ligger i Sveriges intresse att vi är korrekta och att Sverige på alla sätt skall uppträda korrekt. I det aktuella fallet fick Örebro län totalt sett ut mindre i jordbruksstöd för att man inte räknade bort små öar av icke-planterad mark på stora åkrar och liknande. Då känns det så absurt att man gör detta till en stor fråga. Det som känns viktigt för mig är att man i EU pri- oriterar, att man gör stickprov, men att man sätter in de stora revisionsåtgärderna - precis vi försöker att få svenska kontrollmyndigheter att göra - där det finns ordentliga pengar att få och där det också kan ha en egentlig betydelse. Risken är att det här bara irriterar.
Anf. 48 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Jag förstår precis. Det här visar att hela jordbrukssystemet är just absurt. Det är också ett skäl till att vi från svensk sida så ihärdigt försöker att förändra och förenkla det hela. Vi gör det med en viss framgång, med en understrykning av viss. Dock går det alldeles för sakta, enligt vad vi själva tycker. Utjämningsskatten
Anf. 49 HENRIK WESTMAN (m): Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till statsrådet Lövdén som gäller utjämningsskatten. Vi har tidigare talat om den. Vid det förra tillfället med- gav statsrådet att det fanns en del skönhetsfläckar i detta system och att det syftade till att man skulle få rättvisa mellan olika kommuner. Sedan dess har vi fått propositionen. Vi har också fått en uträkning från Finansdepartementet hur det skall slå på olika kom- muner. När jag tittar i uträkningen finner jag att den kommun som får minst antal kronor per invånare är den kommun jag kommer ifrån, Täby. Nu vet jag att Täby inte har landets högsta skattekraft. Jag vet att Täby inte längre har landets lägsta skatt, eftersom man har tvingats att höja den på grund av systemet. Jag vet att man inte har minst antal barn i Sverige eller minst antal äldre i Sverige. Då frågar jag: Vad är det för rättvisa faktorer som man har vägt in?
Anf. 50 Statsrådet LARS-ERIK LÖV- DÉN (s): Fru talman! Utjämningssystemet är en fråga som har diskuterats intensivt under den här vintern. Det har föregåtts av ett väldigt omfattande utredningsar- bete. I den utredningen var det parti som Henrik Westman representerar också med. Jag vet att Mode- raterna inte fullt ut delade utredningens majoritets- uppfattning, men när det gäller de grundläggande faktorerna som ligger till bas för utjämningssystemet fanns det en bred majoritet i utredningen. Det regeringen har gjort i förhållande till utred- ningens förslag är att tillföra en integrationsfaktor, en byggkostnadsfaktor som också gynnar Täby kommun och en fullt uppräknad kallortsfaktor. Vi kommer aldrig att nå en fullständig rättvisa. Jag vill understryka det, och jag har sagt det i olika sammanhang. En sådan social ingenjörskonst finns inte. Däremot tycker jag att det system som regering- en nu har presenterat för riksdagen är ett system som uppfyller högt ställda krav på rättvisa mellan kom- munerna.
Anf. 51 HENRIK WESTMAN (m): Fru talman! Vi kan vara överens om att systemet är väldigt komplicerat. Det framgår ju också. Men man blir lite bekymrad när man försöker förstå vad det är för kriterier som gäller. Om jag tittar vidare i utfallsberäkningarna ser jag att de två kommuner som råkar mest illa ut och alltså får minst antal kronor per invånare är Täby och Vel- linge. Detta är, kära vänner, Sveriges mest moderata kommun och Sveriges näst mest moderata kommun. Vad är det för kriterier vi har? Finns det någon tanke bakom, eller?
Anf. 52 Statsrådet LARS-ERIK LÖV- DÉN (s): Fru talman! I förra veckan hade jag en interpella- tionsdebatt i kammaren där jag från moderat håll utsattes för beskyllningar om att regeringen hade manipulerat systemet för att favorisera vissa kommu- ner. Jag reagerade med mycket stor skärpa mot dessa påståenden. Regeringens ställningstagande bygger på väldigt noggranna sakliga överväganden där utred- ningens förslag var grunden, och det fanns en bred parlamentarisk majoritet i utredningen. Sedan har vi lyssnat på remissynpunkterna och bl.a. på Kommunförbundets remissvar. Jag måste konstatera att i Kommunförbundets remissvar fanns det faktiskt en enhällig uppfattning hos partierna om kostnadsutjämningen och om att tillföra byggkost- nadsfaktorn, integrationsfaktorn och en full uppräk- ning av kallorten. Det fanns en bred politisk enighet som inkluderade Moderaterna. Vi skiljer oss åt när det gäller storleken på inkom- stutjämningen, men när det gäller kostnadsutjämning- en står Kommunförbundet helt bakom det förslag som regeringen nu har presenterat. Biståndet
Anf. 53 MARIANNE ANDERSSON (c): Fru talman! Jag har en fråga till Pierre Schori. Den handlar också om biståndet. Jag skulle dels vilja ha svar på en fråga, dels vilja ha en förklaring. Jag kan inte riktigt förstå sammanhanget. Det måste jag säga. I vårbudgeten står det att biståndet skall öka. I slutet på treårsperioden är det plus 200 miljoner. De två åren dessförinnan är det en minskning med sam- manlagt 1 miljard jämfört med budgetpropositionen i höstas. Det beror ju på kopplingen till BNI. Sedan har vi tilläggsbudgeten för i år och det begränsningsbe- lopp för vissa utgiftsområden som har varit uppe tidigare här. Det gäller ju biståndet och berör Sidas utbetalningar. Detta beror på reservationen och på att vissa utbetalningar gjorts på denna sidan årsskiftet. Då är min första fråga: Avser regeringen att även nästa år införa motsvarande begränsningsbelopp? Det är mycket viktigt att få svar på det för att veta hur biståndsnivån verkligen blir. Min andra fråga är: Hur kan man få detta att bli en ökning av biståndet? Det övergår min fattningsför- måga, och många andras också.
Anf. 54 Statsrådet PIERRE SCHORI (s): Fru talman! Som jag sade i det tidigare svaret kommer vi att göra de utbetalningar som riksdagen har beställt under 1999. Det betyder att vi ligger över 0,7 %, precis som är sagt. På frågan om hur det skall bli nästa år kan jag svara att det inte skall bli samma förfarande. Detta var ett tillfälligt utgiftstak om be- gränsning just för biståndet. Vi kommer att ha en ganska kraftig ökning nästa år. Den kommer att följa i takt med ekonomins utveckling. Jag kan också säga att just i dag fick jag i min hand ett brev från Grameenfonden. Det är en rörelse som har kallats för fattigmansbanken i Bangladesh. Sverige var tidigt med och stödde dem. Man delar ut pengar till framför allt fattiga kvinnor. Den banken har sedan blivit berömd. De har nu skapat ett pris, The Grameen Humanitarian Award, till stöd för värl- dens fattiga. Det utdelas nu för första gången, och det delas faktiskt ut till Sverige. Jag kan läsa motivering- en på två rader: På grund av Sveriges legendariska anseende och efter all hjälp till de mindre lyckligt lottade överallt på jorden. Det är första gången det delas ut, och det delas ut till Sverige. Jag tycker att det är en erkänsla för vad Sverige står för. Vi skall inte behöva klä oss i säck och aska över att vi är en av de tre största biståndsgi- varna i världen.
Anf. 55 MARIANNE ANDERSSON (c): Fru talman! Det är naturligtvis hedrande för Sve- rige, men jag tror inte att de som delar ut det här priset har läst vårbudgeten i Sverige och sett hur det ser ut just i år. Jag vill upprepa de frågor som ställdes tidigare. Vi fick ju beskedet från biståndsministern att vi skall klara stödet till Centralamerika och Kosovo. Vad är det då som kommer att minska? Är det stödet till enskilda organisationer? Är det stödet till södra Afri- ka? Är det satsningen på Västafrika? I dag fick vi i utrikesutskottet höra att vi skall öka biståndet till Asien i takt med ökningen av biståndsnivån. Det måste ju bli minskning i år, som jag förstår det. Hur skall det gå med skuldavskrivningen till de allra fatti- gaste länderna? Vad gör Sverige för dem i år? Sveri- ge har ju sagt sig stå bakom Jubel 2000-kampanjen, som är väldigt viktig. Hur kan regeringen egentligen ta moraliskt ansvar för att påstå att biståndet ökar när det i själva verket minskar?
Anf. 56 Statsrådet PIERRE SCHORI (s): Fru talman! Biståndet kommer att fortsätta att öka till 0,74 % av BNI år 2002, som vi har sagt. Vi får det fulla bistånd som riksdagen har beställt i år, 0,705 %. Jag håller fast vid det. Det är lika med 12,8 miljarder kronor. Det placerar Sverige i världstoppen. Sedan har vi en överrullning av reservationer som man tidigare inte kunnat göra av med av olika skäl, och som jag tycker att man skall göra av med. Jag tycker att det är synd att vi inte kan göra av med det på grund av utgiftstaket, eftersom det kan behövas. Men vi skall inte komma här och säga att vi skär ned. Det är pengar som finns kvar och som kommer att användas nästa år, och nu planerar vi för detta. Fru talman! Hur vi skall hantera den här över- gången håller vi just nu på och räknar på. Inom en- två veckor kan jag ge ett exakt besked om detta. Mot bakgrund av Sidas pressmeddelande, där man radar upp en massa nedskärningar som skulle kunna bli av, vill jag gärna säga att Sida spår och regeringen rår. Högkostnadsskyddet
Anf. 57 ESTER LINDSTEDT- STAAF (kd): Fru talman! Jag vill rikta frågan till statsrådet Klingvall. Jag vill fråga om högkostnadsskyddet. I föreliggande förslag till budget föreslås ett nytt högkostnadsskydd. Enligt det förslaget skulle t.ex. ett medicinuttag för 2 500 kr kosta 1 500 kr. De belop- pen är inte någon ovanlighet med dagens medicine- ring för t.ex. blodtryck och hjärtsjukdomar. Det inne- bär alltså att man vid ett enda uttag kommer upp i det beloppet. Vid en kreditgivning på 1 500 kr skall kre- ditprövning göras enligt lagen. Enligt uppgift i går i radion har Apoteksbolaget kontaktat sitt finansbolag för att lösa den här frågan. Min fråga är: Har ni övervägt att det skulle behö- va bli en kreditprövning när ni förde fram det här förslaget?
Anf. 58 Statsrådet MAJ-INGER KLING- VALL (s): Fru talman! Jag kan ge ett väldigt enkelt svar på den här frågan. Vi arbetar för att hitta en lösning så att inte kreditprövning skall behöva användas.
Anf. 59 ESTER LINDSTEDT- STAAF (kd): Fru talman! Jag tackar för den upplysningen. Jag litar på att det kommer att bli så. Det vore opraktiskt och t.o.m. olämpligt att apoteken skulle behöva göra kreditvärdighetsprövningar. Flyktingmottagandet
Anf. 60 LARS ÅNGSTRÖM (mp): Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till statsrådet Pierre Schori. Vi har en akut situation med omkring 1 miljon flyktingar i och runt Kosovo. Det har diskuterats mycket kring principen att bistå i närområdet. Inte minst i påskas när det var 65 000 flyktingar precis på andra sidan gränsen till Makedo- nien talade man om att bistå i närområdet. Det är en bra princip att kunna göra det om man kan övertyga Makedoniens regering om att ta emot fler flyktingar och om man kan bygga flyktingförläggningar och hantera situationen - men fram till dess? Det är alltså ett akut läge. Mer än 200 000 barn och deras familjer befinner sig i en svår situation. Sverige är inte bara ett av Europas utan också ett av världens rikaste länder. Vi sade nej till judar som flydde under andra världskriget. Men varför säger Sverige i dag nej till fler än 5 000 flyktingar från Kosovo?
Anf. 61 Statsrådet PIERRE SCHORI (s): Fru talman! Jag vill inte gärna bli jämförd med beslut som togs innan Ångström och jag ens var vux- na men jag kan ta ansvar för dagens situation, och jag tar mitt fulla ansvar. När vi har en massflyktssituation som den i Kosovo måste detta vara under ledning av FN:s flyktingskommissarie för att inte få mer kaos än som redan är. Vi har på flyktingkommissariens begäran ställt upp med att ta emot upp till 5 000 flyktingar i Sverige på temporär basis. Flyktingkommissarien begärde 100 000 platser ute i världen för att lätta på trycket i Makedonien. Nu har hon fått 115 000 erbjudanden om platser. Min bedömning, efter besök i både Ma- kedonien och Albanien, är att de allra flesta vill stan- na kvar i närområdet och komma hem så fort som möjligt. Men man måste hjälpa dem som av medi- cinska skäl är mest utsatta. Vidare är det några som vill förenas med sina släktingar. Men kom ihåg att det är på temporär basis. Från UNHCR:s sida är man oerhört tacksam för Sveriges insatser när det gäller att ta emot flyktingar liksom för det stora in blanko-stöd som vi har gett i händelse av den här typen av katastrofer - över 300 miljoner kronor. Inget annat land har gjort detta. De pengarna gör nu nytta där nere i läger. Det gäller då hygien, mat och medicin på platsen. Jag kan försäkra att ingen kritiserar Sverige för detta. Tvärtom tackar man Sverige där nere, och vi skall fortsätta att stå i spetsen. I morgon kommer de första flyktingarna till Sve- rige. De kommer till Skåne. Det är en stor insats som vi av humanitära skäl gör, och det skall vi fortsätta med. Jag räknar med att det kan komma ett par tusen personer men jag är inte säker på att hela kvoten kommer att utnyttjas. Det är helt och hållet flykting- kommissarien som får avgöra huruvida hjälp behövs här, i omvärlden eller nere i närområdet.
Anf. 62 LARS ÅNGSTRÖM (mp): Fru talman! Skall jag tolka Pierre Schori så att om det skulle uppstå behov och förfrågningar är Sverige berett att ta emot betydligt fler än de 5 000 för vilka vi nu ställt platser till förfogande? Som jag uppfattar debatten ute i samhället och när jag är ute på skolor finns det ett oerhört mycket starkare stöd än det jag upplever att regeringen trots allt har gett uttryck för när man satt gränsen vid 5 000 och att det bättre skulle spegla opinionen i Sverige att ha en ännu större beredskap för att kunna ta emot fler flyktingar än vi nu gör.
Anf. 63 Statsrådet PIERRE SCHORI (s): Fru talman! Jag gör bedömningen att flykting- kommissarien anser att det just nu är tillräckligt med de erbjudanden som hon har fått. Man har ännu inte så att säga fyllt den kvoten. Jag menar - vi var inne på den diskussionen tidi- gare - att EU som sådant måste inse sitt gemensam- ma ansvar i den här situationen. Det är riktigare att ställa den typen av frågor till länder som ännu inte har gjort sådana här åtaganden. Vi kommer inte att svika. Vi har aldrig svikit - vi har ju tagit emot många flyk- tingar här, inte minst under förra Bosnienkriget. Jag menar att vi måste komma till en ordning i Europa där vi gemensamt tar ansvar och visar solidaritet i den här typen av situationer. Vi har gjort vår del nu, och vi är beredda att fortsätta men just nu finns det inte ett sådant behov. Vidare kommer vi att fortsätta diskus- sionerna inom EU och med FN:s flyktingkommissarie om detta. Man kan lita på Sverige. Natos bombningar
Anf. 64 JOHAN LÖNNROTH (v): Fru talman! Jag har en fråga till statsministern. Förre statsministern Ingvar Carlsson skrev för en tid sedan i tidningen The Guardian. Han konstaterade att Natos bombningar i Jugoslavien inte har auktoriserats av FN, vars stöd inte ens har efterfrågats. De här bombningarna är därför aggressionshandlingar mot ett suveränt land och därför slår de mot hjärtat av internationell rätt och mot FN:s auktoritet. De utförs av världens mest kraftfulla militärmakt, och skadorna är okalkylerbara. Jag skulle vilja ha statsministerns kommentar till Ingvar Carlssons artikel i The Guardian.
Anf. 65 Statsrådet PIERRE SCHORI (s): Fru talman! Ingvar Carlsson tar upp en debatt som han förde med framgång och styrka och som var Sveriges stöd när det gäller folkrätten och frågan om att stärka FN:s roll i krissituationer av den typ som vi nu ser i Kosovo. Jag menar att vi nu är i en situation där folkrätten håller på att utvecklas. Kofi Annan, FN:s generalsek- reterare, tog upp detta i sitt tal inför Kommissionen för mänskliga rättigheter. Han säger där att folkrätten håller sakta men säkert på att utvecklas till stöd för minoriteter som utsätts för våld och terror. Det är ingen lätt fråga för FN men man måste ta tag i den. Vi är alltså inne i en utveckling av folkrätten som är ett helt nytt skede. Folkrätten måste ytterst skydda folk.
Anf. 66 JOHAN LÖNNROTH (v): Fru talman! Jag är alldeles övertygad om att förre statsministern Ingvar Carlsson är väl medveten om att folkrätten utvecklas. Han skriver också i artikeln om de oerhörda övergrepp som nu görs i det här området. De här uttalandena vilar således inte på en okunnighet om detta faktum. Ändå uttalar Ingvar Carlsson ett mycket starkt fördömande av bombningarna och varnar för de mycket allvarliga konsekvenserna av dem. Därför måste jag få uttala meningen att det är ganska anmärkningsvärt att regeringen tydligen gör en radikalt annorlunda bedömning.
Anf. 67 Statsrådet PIERRE SCHORI (s): Fru talman! Regeringen håller också mycket hårt på FN och på folkrätten. Men vi konstaterar i detta fallet att man efter långa förhandlingar inte kom nå- gon vart med Milosevics regim. Vi är inte med i Nato och vi var inte med och startade detta. Vi beklagar i och för sig att det varit nödvändigt att inleda dessa våldshandlingar. Vad vi nu ser är att en möjlighet trots allt öppnats vid det senaste EU-toppmötet, där Kofi Annan deltog. Man erbjuder att föra frågan från där den nu ligger till FN genom att Milosevic skall uppfylla de krav som, med all rätt, ställts upp mot dem och som kommer från Rambouilletavtalet. Därigenom förskjuts pers- pektivet från Nato till FN. Samtidigt erbjuder EU ett långsiktigt paket, ett slags Marshallplan, som skall inberäkna alla folk i regionen - inklusive det serbis- ka, som inte är angripare; de är ju också offer för Milosevics regim - och som inbegriper alla folk i regionen i ett samarbete i de europeiska strukturerna och sammanhangen. Där finns en möjlighet och det här har EU medverkat till genom att förskjuta pers- pektivet till där det hör hemma, till FN; det måste höra hemma där. Våld mot kvinnor i Kosovo
Anf. 68 ANNE-KATRINE DUNKER (m): Fru talman! Jag har också en fråga att ställa till statsrådet Pierre Schori. I alla krig har kvinnor an- vänts som ett av redskapen i kampen om makten över ett territorium. Kriget i Kosovo är inget undantag, utan man an- vänder där samma förnedringssystem som man har gjort i alla tider. Kosovoalbanska kvinnor våldtas och t.o.m. mördas. Enligt Christina Doctare, som arbetar med våldtagna kvinnor, har de här våldtäkterna pågått under minst ett år. Kvinnor tvingas betala stora summor pengar för att få fri lejd. Unga kvinnor förs av bussar och våldtas inför släktingar och andra kvinnor. Kvinnor förs till militärläger osv. - vidrigheter som alla dessa drabba- de kvinnor kommer att tvingas leva med som ett trauma för resten av livet. Statsrådet har sagt att frågan skall föras högt upp på EU:s agenda och har även talat med kommissionä- ren Emma Bonino, enligt vad man kan läsa i tidning- arna. Med anledning av detta vill jag fråga: Vad arbetar regeringen konkret med för att stoppa vidrigheterna, och hur högt på EU:s agenda har frågan kommit?
Anf. 69 Statsrådet PIERRE SCHORI (s): Fru talman! På min resa till Albanien i söndags inbjöd jag en representant för Kvinna till Kvinna, en organisation som i förra Bosnienkriget mycket aktivt har arbetat just med effekterna av massvåldtäkter och som också har varit verksam i Pristina fram till dess att det inte längre gick. Hon gjorde ett arbete på plat- sen tillsammans med Internationella Röda korset och andra hjälporganisationer. Vi fick också den albanska regeringens mycket aktiva stöd för detta. Organisationen Kvinna till Kvinna kommer på ba- sis av den förfrågan som kommer från dem att få ett uppdrag från regeringen att gå vidare med sitt arbete, att med psykosociala medel stödja de kvinnor som utsatts för dessa fruktansvärda dåd. Dessutom vill jag från regeringens sida stödja det arbete som går ut på att man också för frågan till Haagdomstolen och där ställer till ansvar dem som ligger bakom den här typen av förnedring och brott mot mänskligheten.
Anf. 70 ANNE-KATRINE DUNKER (m): Fru talman! De program som statsrådet för fram låter bra. Jag läste också just om det arbete som utförs av Kvinna till Kvinna. Jag tror att det är utmärkt att man jobbar så. Men just i detta ögonblick, i kväll och i morgon bitti är det kvinnor som våldtas och förnedras. Vad sker just nu? Jag vill se att man gör någonting konkret för att stoppa detta. Vi kan inte vänta på en utredning eller hela tiden låta de här kvinnorna vänta tills de redan är förnedrade och skall bära detta genom hela livet.
Anf. 71 Statsrådet PIERRE SCHORI (s): Fru talman! De vidriga bilder som vi har sett av mänsklig förnedring i flyktingläger och av de männi- skor som har drivits med våld över gränsen har tyvärr en motsvarighet som sannolikt är ännu värre på andra sidan gränsen, där vi inte har någon insyn. Med en slags militär närvaro i Kosovo kan vi inte ingripa, och vi är ju inte där på något sätt. Det vi kan göra nu, det vi gör och måste göra än- nu mer och engagera andra också är att se till att de kvinnor som kommer till flyktinglägren tas om hand på ett ordentligt sätt. Vi har fall där kvinnor inte ens har vågat tala om för sina män att de har utsatts för detta. Därför måste just Kvinna till Kvinna komma in i sammanhanget. Det kommer vi att verka för med full kraft. Sverige är det enda land som har tagit upp detta både inom EU och i flyktinglägren. Det kommer nu att ske generellt. Utbildningsplatser på högskolan
Anf. 72 LENNART KOLLMATS (fp): Fru talman! Jag har en fråga till utbildningsmi- nister Thomas Östros. Utbildningsministern har fått två interpellationer om utbildningssituationen för universitet och hög- skolor i västra Sverige. Jag skall med intresse följa svaren på dem, en tror jag besvaras i morgon. I an- slutning till dem har jag fått uppgift om att Göteborg till hösten skall få ytterligare 70 läkarutbildningsplat- ser. Det är utmärkt, för de behövs. Emellertid har jag också fått uppgift om att den utökningen får ske på bekostnad av andra platser. Nu är det så att en universitetsplats i snitt kostar ungefär 35 000 kr, medan en läkarutbildningsplats kostar nästan 100 000 kr. Det innebär ju att det går nästan tre andra platser på en läkarutbildningsplats. Det betyder en minskning av antalet platser i Västsve- rige. Som utbildningsministern har fått uppgift om i en av interpellationerna är västra Sverige redan miss- gynnat beträffande antalet platser. Jag undrar om utbildningsministern anser att det är rimligt att skillnaden i förhållande till övriga Sve- rige skall bli ännu större?
Anf. 73 Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): Fru talman! Lennart Kollmats måste ha intres- santa kontakter, för det han talar om känner inte jag till. Exakta siffror på utbildningsplatser är antagligen något som han har hört någonstans, men som jag ännu inte är inblandad i. Det viktiga är naturligtvis utbyggnadsplanerna för högskolan framöver. Vi har framför oss en mycket stark fortsatt utbyggnad av högre utbildning. 20 000 platser nästa år, som redan är fördelade och beslutade av riksdagen, 10 000 därefter och 10 000 ytterligare år 2002. När det gäller framtiden är det viktigt att väva in de frågeställningar som finns kring behovet inom vårdsektorn, både av läkare och av sjuksköterskor. Det kommer naturligtvis att finnas med i regeringens bedömning framöver.
Anf. 74 LENNART KOLLMATS (fp): Fru talman! De uppgifter jag har fått är från Göte- borgsregionen, vars företrädare vi hade en träff med i måndags. Där fanns även representanter för rege- ringspartiet med. När de nya platserna fördelas är det ju väldigt an- geläget att man tittar närmare på hur det verkligen ser ut i Västsverige. Jag gissar att den frågan också kommer upp i morgon.
Anf. 75 Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s): Fru talman! Utbildningsläget i Västsverige är na- turligtvis en mycket viktig fråga när vi fördelar plat- ser. Det har varit en av orsakerna till en stark utbygg- nad av t.ex. högskolan i Trollhättan och Uddevalla och andra utbildningssatsningar i Västsverige, som kommer att betyda väldigt mycket. Sedan är det naturligtvis också så att i den här diskussionen känner alla regioner att de är lite miss- nöjda i förhållande till andra. Det roliga i samman- hanget är ändå att vi har en expansion av högre ut- bildning i hela Sverige. Jag tycker att det är bra att det också finns en regionalt stark förankring kring den utbyggnaden och att det finns starka förespråkare från Sveriges alla regioner för att få ytterligare platser. Natos 50-årsjubileum
Anf. 76 MARIANNE SAMUELS- SON (mp): Fru talman! Jag har en fråga som jag tänkte rikta till statsministern och som berör den svenska allians- friheten och Natos 50-årsjubileum. Enligt uppgift skall Sveriges utrikesminister delta i detta jubileum. Jag undrar om det är förenligt med den svenska alliansfriheten att göra det i det politiska läge som nu råder, då Nato deltar i ett krig i Europa och Sverige skall spela en fortsatt alliansfri roll, hop- pas jag. Är det förenligt med vår politik? Den andra frågan är: Vilket uppdrag och vilken uppgift har utrikesministern på detta möte?
Anf. 77 Statsminister GÖRAN PERS- SON (s): Fru talman! Det är bra att Marianne Samuelsson tar upp den frågan, därför att det här är en fråga som har diskuterats de alliansfria staterna emellan i Euro- pa. Det är inte bara så att Anna Lindh reser dit. Också jag reser dit i morgon. Björn von Sydow är där och jag tror att också Pierre Schori kommer att finnas i anslutning till detta jubileum. Men där finns också Österrikes kansler och där finns Finlands president. För dem, precis som för oss, ligger säkerhetspolitiken fast. Vi är alliansfria och tänker inte ändra på detta. Däremot ingår vi i ett europeiskt atlantiskt part- nerskapsråd, där vi för en dialog, en diskussion, om hur säkerheten kan utvecklas och fördjupas. Dess- utom finns det all anledning, mot bakgrund av den katastrof vi upplever i Kosovo, i flyktinglägren i Albanien och i Makedonien, att föra resonemang om de humanitära insatserna. Där kommer vår röst att vara klar och tydlig. Inte minst detta kommer Anna Lindh att tala om.
Anf. 78 MARIANNE SAMUELS- SON (mp): Fru talman! Då är det också intressant att höra om Sverige kommer att framföra någon kritik av Natos nuvarande agerande i kriget, där man bl.a. medger att man använder sig av uranammunition. Naturligtvis kan ingen i dag säga vilka långsiktiga konsekvenser det får för miljön. Man har också strategiskt bombat t.ex. oljean- läggningar, som ur miljösynpunkt också får väldigt långsiktiga konsekvenser för miljön och för möjlig- heterna att leva i detta land, om det går att leva där, efter att det har blivit fred. Jag tycker att det är oer- hört angeläget att Sverige tar upp och markerar detta och inte bara jubilerar ihop med en militärorganisa- tion som alltså har atomvapen till sitt förfogande.
Anf. 79 Statsminister GÖRAN PERS- SON (s): Fru talman! Det blir säkert inget jubileum som präglas av klang och jubel, utan det blir säkert mycket dämpat. Det är ju inga krigshetsare som samlas. Här har vi våra samarbetspartners i Europa, från Storbri- tannien. Här har vi våra grannar i Norge, våra grannar i Danmark. Vi känner ju dem. De är inte människor som medvetet kastar sig ut i aktioner utan att det finns ett tryck av något slag och åstadkommer den typ av skada som Marianne Samuelsson talar om. Det är klart att mycket av det som nu sker i Jugo- slavien är sådant som är fasansfullt, och det finns anledning att ständigt understryka vikten av att hävda den humanitära sidan och vikten av att trycka på för en politisk lösning. Men det finns också anledning att säga att situationen drevs fram, inte av Nato eller av Natos medlemmar, utan av den brist på vilja till poli- tisk dialog och den förföljelse av mänskliga rättighe- ter som Slobodan Milosevic står för. Där finns ansva- ret. Det kommer en dag efter dessa bombningar. Då kommer Sverige, tillsammans med andra, att vara mycket närvarande, aktiv och ta sitt ansvar. Jag förut- sätter att de Natostater som är inblandade i en direkt militär konflikt också är med i den fasen. Jag är övertygad om att de kommer att vara det. Trafiksäkerheten
Anf. 80 MONICA GREEN (s): Fru talman! Jag har en fråga till näringsminister Björn Rosengren. Frågan gäller trafiksäkerhet. Jag tänker närmast på barnen - vår framtid - som ofta oskyldigt drabbas av trafikolyckor. Trafiksäkerheten handlar mycket om att göra människor medvetna om att det är farten som dödar, att hälften av dem som dödas i trafikolyckor inte har bälte på sig och att det finns människor som kör drogpåverkade i trafiken. Än så länge är det ett manligt beteende att dö i tra- fiken. Jag säger än så länge, eftersom många tycker att det är känsligt när man säger att 80 % av dem som dör i trafiken är män. Många säger att den siffran kommer att ändras. Jag menar att det går att ändra människors bete- ende, men att det är ett långt och tålamodskrävande arbete. Vi måste jobba långsiktigt. Barnen påminner ofta föräldrarna om hur viktigt det är med bälte. Hur skall vi fortsätta det tålamodskrävande arbetet att ändra folks beteende i trafiken?
Anf. 81 Näringsminister BJÖRN ROSEN- GREN (s): Fru talman! Först vill jag säga till kammaren att vi nu har omfördelat Vägverkets budget. Det innebär att vi kommer att satsa 1,3 miljarder kronor per år i fem år i ett 13-punktsprogram. Det handlar om att förbätt- ra de vägar där vi vet att det finns en hög olycksfalls- frekvens. Det handlar om att se över NTF. Det är en frivilligorganisation som satsar mycket på trafikin- formation. Det handlar om en mängd åtgärder, t.ex. att upplysa om att människor också måste ta ett eget ansvar i trafiken. Därmed menar jag att vi långsiktigt ser över både den fysiska miljön i trafiken och att människor tar ett eget ansvar. Det är viktigt att vi lär oss att ta detta ansvar.
Anf. 82 MONICA GREEN (s): Fru talman! Jag delar näringsministerns uppfatt- ning. Det är bra att det sker en satsning på de mest olycksdrabbade vägarna. Men jag är oroad över att man hänger upp sig på vägarna. Det är bra att något görs åt vägarna, men man måste också ändra människors beteende. Det går inte att kräva att Vägverket skall ha gjort i ordning allt. Var och en måste ta ett stort ansvar för sitt bete- ende i trafiken. Beteendet kan ändras med hjälp av folkrörelsearbete, föreningar, skolor. Skyltar kan användas där det framgår att det är hastigheten som påverkar och att bältet skall användas. Det är fråga om ett långsiktigt arbete. Det går inte att se något resultat med en gång. Jag är oroad för att man satsar på vägarna i stället eftersom det ger ett snabbt resultat.
Anf. 83 Näringsminister BJÖRN ROSEN- GREN (s): Fru talman! Vi ser också över NTF:s roll. NTF får 65 miljoner kronor från Vägverkets budget. Vi hop- pas att vi skall få ut mer information. Detta gäller skolorna och oss som föräldrar. De resurser som ges till frivilligorganisationer och myndigheter skall an- vändas på ett effektivt sätt. Det är den vägen vi måste gå. Nedläggningar inom försvaret
Anf. 84 ERLING WÄLIVAARA (kd): Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsminis- ter Göran Persson. Det som hände i Bengtsfors för en tid sedan be- rörde oss alla på ett obehagligt sätt. 800 människor förlorade sina jobb. Det läggs ned mycket arbete för att hitta ersättningsjobb i Bengtsfors, och det är bra. I Aftonbladet den 29 mars säger statsministern med anledning av nedläggningen i Bengtsfors och Lear Corporations lednings sätt att hantera frågan, att ledningens sätt att hantera situationen är ett uttryck för extremism och brist på kompetens. Nu har en majoritet i Sveriges riksdag bestående av socialdemokrater, vänsterpartister, centerpartister och miljöpartister antagit den s.k. anslagsförordning- en för försvaret. Den innebär enligt överbefälhavaren att ca 20 militära förband kommer att läggas ned. Sannolikt kommer 10 000 försvarsanställda att förlora sina jobb. Det motsvarar tolv Bengtsfors. I Norrbot- ten känner vi en oerhört stor oro. Hur kommer regeringen att hantera situationen, statsministern? Vad kommer regeringen att göra för de försvarsanställda som kommer att förlora sina jobb?
Anf. 85 Statsminister GÖRAN PERS- SON (s): Fru talman! Wälivaara gör en farlig och felaktig parallell mellan Bengtsfors och Lear Corporation och ett demokratiskt fattat beslut i Sveriges riksdag. Jag kritiserade hur det gick till när Lear genomförde sina förändringar. Man ställde verkstadsklubb och anställ- da inför fullbordat faktum. Det är inte bra. Det är brist på kompetens på den svenska arbetsmarknaden. Vi kommer att genomföra en förändring av för- svaret därför att vi lever i en annan säkerhetspolitisk omgivning. Det skall vi vara glada för. Försvaret är till för att fylla en uppgift i ett säkerhetspolitiskt sammanhang. Försvaret är inte till för att ge syssel- sättning. Det blir farligt det ögonblick vi börjar tro att för- svaret har som uppgift att klara regionalpolitiken. Det får vi klara på annat sätt. De orter som kommer att drabbas - naturligtvis kommer orter att drabbas när försvarsanläggningar försvinner - skall få stöd och möjligheter att utvecklas i nya verksamheter. Inte minst de resurser som vi har fått loss från den euro- peiska unionen i samband med den senaste förhand- lingen i Berlin kan i det sammanhanget komma mycket väl till pass. Vi tänker tillsammans med kommuner och länsmyndigheter lägga upp program för de orter som riskerar att drabbas när försvarsin- dustrin och försvarsanläggningar avvecklas eller minskar - beroende på att vi lever i en säkrare värld.
Anf. 86 ERLING WÄLIVAARA (kd): Fru talman! Jag vill tacka statsministern för sva- ret, även om jag inte är tillfredsställd av det. Jag konstaterar att det är skillnad på om staten lägger ned verksamheter eller om något enskilt före- tag gör det - även om resultatet i bägge fallen är att människor blir arbetslösa. Jag håller helt med statsministern om att man inte skall göra regionalpolitik av försvarspolitik. Men regeringen och riksdagen har ansvaret för arbets- marknadspolitiken.
Anf. 87 Statsminister GÖRAN PERS- SON (s): Fru talman! Naturligtvis tar vi ansvar för arbets- marknadspolitiken. Om Wälivaara håller med om att man inte skall använda försvaret som en regionalpo- litisk insats, förstår jag inte vad det är vi står och tvistar om. Jag vill varna för en utveckling där vi börjar be- trakta militära anläggningar som något som skall hållas i gång för att klara jobben på vissa orter. Vi skulle inte klara att långsiktigt rekrytera kompetent personal. Vi skulle inte kunna hävda professionalis- men. Det är en farlig inriktning om man inser att den arbetsuppgift man har inte är dikterad av att klara säkerheten i landet utan enbart att klara sysselsätt- ningen på orten. Det är en felsyn som inte får tillåtas att spridas. De orter som drabbas skall ha stöd, ny sysselsätt- ning, nya möjligheter, men i andra sektorer än i för- svarssektorn. Den minskar därför att världen i vår omgivning blir bättre. E 4:an förbi Uppsala
Anf. 88 HARALD NORDLUND (fp): Fru talman! Nyligen uttalade näringsminister Björn Rosengren att byggandet av nya vägar nu får stå tillbaka för trafiksäkerheten. Min korta fråga är: Är det näringsministerns uppfattning att frågan om ny E 4 förbi Uppsala inte är en trafiksäkerhetsfråga?
Anf. 89 Näringsminister BJÖRN ROSEN- GREN (s): Fru talman! När det gäller E 4 förbi Uppsala är den frågan behandlad på Näringsdepartementet, och vi har sagt ja till denna utbyggnad. Frågan prövas i dag av Miljödepartementet och de miljömyndigheter som finns, och vi får avvakta den prövningen.
Anf. 90 TREDJE VICE TALMANNEN: Därmed är frågestunden avslutad. Jag tackar rege- ringens företrädare för medverkan i dag.
9 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades Proposition 1998/99:94 Vissa forskningsfrågor
10 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 22 april
1998/99:276 av Lars Hjertén (m) till statsrådet Inge- gerd Wärnersson Gymnasieskolan
den 20 april
1998/99:277 av Inger René (m) till statsrådet Inge- gerd Wärnersson Idrott och hälsa
den 22 april
1998/99:278 av Per-Samuel Nisser (m) till jord- bruksministern Lantbrukets villkor
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 27 april.
11 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar framställts
den 22 april
1998/99:562 av Amanda Grönlund (kd) till försvars- ministern Försvarsmaterielprojekt 1998/99:563 av Johnny Gylling (kd) till näringsmi- nistern Blekinge kustbana 1998/99:564 av Eva Flyborg (fp) till statsrådet Leif Pagrotsky Krypteringspolitiken 1998/99:565 av Eva Flyborg (fp) till statsrådet Mona Sahlin Villkoren för företagarna 1998/99:566 av Owe Hellberg (v) till utbildningsmi- nistern Forskningen om byggd miljö i Gävle
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda- gens snabbprotokoll tisdagen den 27 april.
12 § Anmälan om skriftliga svar på frågor
Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in- kommit
den 22 april
1998/99:528 av Bertil Persson (m) till näringsminis- tern Stormarknader i Danmark och Skåne 1998/99:530 av Berit Jóhannesson (v) till statsrådet Leif Pagrotsky Vapenexport till Nato-länder
Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 27 april.
13 § Kammaren åtskildes kl. 15.01.
Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen från sammanträdets början till ajourneringen kl. 13.32 och av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.