Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:70 Onsdagen den 17 mars
ProtokollRiksdagens protokoll 1998/99:70
Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1998/99:70 Onsdagen den 17 mars Kl. 09.00 - 17.54
19.00 - 21.37
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
--------------------------------------------------------------------
1 § Särskilt anordnad debatt om Agenda 2000
Anf. 1 Utrikesminister ANNA LINDH (s): Herr talman! Det har varit dramatiska dagar i EU. Några har kallat det inträffade den värsta krisen i EU:s historia. Kommissionens avgång är en logisk följd av den allvarliga krisen. Jag tycker att det är bra att det blir tydligt att slarv och fusk med EU-pengar inte kan accepteras. Det är klart att avgången innebär svårigheter för EU:s arbete på kort sikt, men på längre sikt kan det som hänt bidra till en modernare, öppnare och mer effektiv union. Nu måste alla inse att förändringar är nödvändiga. Det betyder bättre regler för öppenhet och offentlighet i EU, det som Sverige har kämpat för och i stor utsträckning också lyckats med i Amster- damfördraget. Det betyder en skärpt ekonomisk kon- troll, mindre byråkrati och en union närmare medbor- garna. Agenda 2000, som vi skall tala om i dag, är en viktig del av moderniseringen av EU. Agenda 2000 är också nödvändig för att förbereda EU:s utvidgning, det stora fredsprojektet att ena Öst- och Västeuropa. Därför är det viktigt att få beslut om Agenda 2000 i vår och att trots kommissionens avgång försöka få en överenskommelse i Berlin nästa vecka. Agenda 2000 handlar om att förbereda EU för framtiden, att modernisera och reformera gamla sub- ventionssystem för jordbruket, att klara ut EU:s bud- get för de kommande sju åren och att underlätta enandet av Europa, EU:s utvidgning till nya länder. I dag skall vi främst tala om den nya framtida budgetplanen. I mars förra året presenterade kommis- sionen förslag till en ny budgetplan för att fastställa de ekonomiska ramarna, och det påverkar naturligtvis den framtida inriktningen av arbetet. De två största kostnadsposterna är den gemensamma jordbrukspoli- tiken, som motsvarar ca 45 % av utgifterna, och strukturpolitiken, som tar ca 35 % i anspråk. Reste- rande 20 % är uppdelade på utrikespolitik inklusive bistånd och interna program, som t.ex. forskning och utveckling samt administration. Medel har också öronmärkts för kostnader som hör samman med utvidgningen, t.ex. stödet till de blivande medlemmarna och extra resurser till de nya medlemmarna. Sverige har i grova drag fyra övergripande mål i förhandlingarna. Dessa fyra mål är att kostnaderna måste begränsas, att en genomgripande reform av den framtida jordbrukspolitiken kan genomföras, att regi- onalstödet i Sverige kan fortleva och - kanske det allra viktigaste - att göra något åt det faktum att vi betalar betydligt mer i medlemsavgift än vi får tillba- ka, vår s.k. nettobördesituation. Jag återkommer till alla de här fyra frågorna. Vi är nu mitt uppe i en väldigt intensiv avslut- ningsfas i arbetet. Den 24-25 mars är det toppmöte i Berlin. Alla hoppas vi att vi skall klara målet och tidsplanen att faktiskt komma överens i Berlin nästa vecka. Jag går så in på de fyra övergripande målen. Det första gäller budgetens storlek. Regeringens utgångs- punkt när vi inledde förhandlingarna var att vi natio- nellt - precis som övriga länder - har arbetat för en stram budget och varit tvungna att strama åt under senare år. Det måste också gälla för EU. Vi har därför velat ha kvar kostnaderna på 85 miljarder euro fram till år 2006 i stället för att acceptera den ökning till 105 miljarder som kommissionen föreslagit. Det finns två skäl till detta. Dels är det inte för- svarbart att de gemensamma kostnaderna i EU tillåts öka när vi i våra nationella budgetar måste vända på varje krona, dels måste vi ha tillräckligt med resurser kvar för att klara utvidgningen. Den andra frågan är jordbruket. Den överens- kommelse som slöts för knappt en vecka sedan om den gemensamma jordbrukspolitiken ligger i linje med svenska önskemål. Vi har länge drivit på för en sundare och mer marknadsorienterad jordbrukspoli- tik. Jordbruket bör egentligen behandlas som vilken annan näringsverksamhet som helst. Den nuvarande jordbrukspolitiken i EU går inte att försvara. Den är dyr, ineffektiv och alldeles för hårt reglerad. I Sverige inledde vi ju en reform redan innan vårt land blev medlem, och vi har sedan inom EU fortsatt att driva en liberal och frihandelsinriktad politik. Den reform som man nu enats om innebär ett trendbrott, där man går från marknadsreglerande prisstödssystem till direkta producentstöd. Det kan innebära och kommer att innebära lägre priser och ökad konkur- rens. Samtidigt har vi inom ramen för detta försökt slå vakt om speciella och specifika svenska intressen. Men reformen är fortfarande för dyr. Kostnaderna håller sig inte inom de ramar som stats- och rege- ringscheferna tidigare har beslutat om. Vi kommer därför från svensk sida att fortsätta att driva kravet att stödet till jordbruket trappas ned över tiden. Den tredje frågan, herr talman, är struktur- och regionalpolitiken. Dagens struktur- och regionalpoli- tik i EU präglas av ett mycket komplicerat och krångligt regelverk. Vi ställer oss därför helt bakom kommissionens förslag att förenkla, effektivisera och koncentrera politiken. Däremot tycker vi även här att kommissionen är lite för vidlyftig vad gäller kostna- derna. Vi skulle vilja hålla nere kostnaderna till 28 miljarder euro per år, medan kommissionen har före- slagit 34 miljarder euro per år. Kommissionens förslag innebär att man övergår från dagens sex strukturpolitiska mål till tre. Det tycker vi är bra. Man föreslår också att de gemen- samma programmen bantas till tre. Även det tycker vi är riktigt. Programmen kommer att riktas mot de mest behövande regionerna inom unionen och kommer dessutom att skapa utrymme för att vi skall kunna få bra program i de nya medlemsländerna. Det är fortfarande många frågor som inte har lösts: omfattningen av och stödnivåerna för mål 1, 2 och 3, hur medlen skall fördelas mellan dessa mål samt dessutom vilka stödnivåer som skall finnas för den s.k. sammanhållningsfonden. En viktig svensk fråga i detta är det som vi var överens om i anslutningsförhandlingarna, nämligen att stödet till glesbygden i Norrland måste upprätt- hållas. Därför vill vi ha ett s.k. gleshetskriterium i det nya mål 1. Vi vill dessutom att den geografiska av- gränsningen för våra mål 1-områden skall göras på ett annat sätt än i dag, så att hela Norrbottens, Väster- bottens, Västernorrlands och Jämtlands län därmed omfattas av mål 1. Slutligen, herr talman, vill jag ta upp den viktiga frågan om bördefördelningen. Det är ett välkänt faktum att Sverige betalar in mer till EU:s budget än vad vi får tillbaka. I år betalar vi in 22 miljarder kronor. Vi får tillbaka i form av jordbruks- och regionalstöd ca 11 miljarder kronor. Det innebär alltså ett underskott på ca 11 miljarder kronor. Vi vet också att vår nettobörda - dvs. skillnaden mellan det som vi betalar och det som vi får tillbaka - kommer att bli ännu större om budgeten tillåts öka enligt kommissionens förslag. Därtill måste vi, precis som alla andra, stå för vår andel av kostnaderna för utvidgningen. Även om samarbetet inom EU är väldigt omfat- tande, och man i och för sig inte skall räkna fördelar enbart i kronor och ören, är även detta med kronor och ören viktigt, och vi måste arbeta för ett mer rätt- vist avgiftssystem. När vi började förhandlingarna och tog upp frågan om bördefördelningen fanns den inte ens på bordet. Det var inget land som ville diskutera den frågan. Nu ligger den på bordet. Efter helgens förhandlingar konstaterade min tyske kollega att detta är kanske en av de allra viktigaste frågorna som måste lösas innan man kan nå en överenskommelse om Agenda 2000. De flesta medlemsländer erkänner vårt och andras problem, men det finns ännu inte någon enighet om lösningen. En strikt budget, som är viktigt i sig, är alltså inte tillräckligt för att man skall komma till rätta med problemet. Vi måste arbeta med t.ex. en s.k. nettokor- rigeringsmekanism eller med en brittisk lösning, och det finns andra förslag som jag återkommer till senare i debatten, eftersom jag ser att min talartid håller på att ta slut. Herr talman! Slutligen: Vår kanske viktigaste po- litiska fråga inför framtiden är att underlätta utvidg- ningen. Om vi lyckas i Agenda 2000 och får en stram budgetplan, då blir det mer pengar till de nya med- lemsländerna. Om den gemensamma jordbrukspoliti- ken genomgår en genomgripande reform underlättas utvidgningen. Om strukturpolitiken koncentreras och förenklas underlättas också utvidgningen. Nu skall vi driva förhandlingar så att vi får ett så bra resultat som möjligt för svensk del, men där vi också underlättar för utvidgningen och den politiska framtiden för unionen.
Anf. 2 LARS TOBISSON (m): Herr talman! Agenda 2000 gäller mycket viktiga frågor. Det handlar om EU:s finanser, om jordbruks- stöd och regionalpolitik. Men framför allt handlar det om att göra EU redo för att ta emot de nya länder som ansökt om medlemskap efter kommunismens fall i Central- och Östeuropa. Därför är det bra med denna debatt inför slutför- handlingarna vid Europeiska rådets möte i Berlin nästa vecka. Men om förhandlingsläget var besvärligt när utrikesministrarna sågs senast, kan det inte undgå att försvåras av de senaste dagarnas händelser i Brys- sel. Kommissionens avgång efter kritik för oegentlig- heter och svågerpolitik kan möjligen leda till en bättre ordning i framtiden. Men på kort sikt är risken stor för handlingsförlamning. Mycket hänger på hur det tyska ordförandeskapet förmår att hantera situationen. Men även den tyska regeringen är försvagad efter finansministerns avgång nyligen. Skall reformarbetet inom EU och utvidgningen kunna drivas vidare måste kommissionen snabbt komma i gång igen. Att utse en ny kommission är i sig en komplicerad procedur. Den underlättas nu inte av att Europaparlamentet har en viktig roll att spela och att det nuvarande parlamentet snart skall upplösas inför valet i juni. Det nyvalda parlamentet blir knap- past beslutsdugligt förrän en bit in på hösten. Hur anser regeringen att läget skall hanteras efter kommissionens plötsliga avgång? Att redan nu välja ny kommission för fem år framåt torde inte vara för- enligt med fördraget. Skall en tillfällig ny besättning utses med alla de komplikationer jag tidigare nämnt och den tidsutdräkt som detta medför? Eller går det att finna en övergångslösning, där de mest belastade kommissionärerna försvinner, medan återstoden skö- ter löpande ärenden fram till årsskiftet, samtidigt som ordinarie tidtabell följs för valet av en ny kommission för nästa femårsperiod? Det är angeläget att toppmötet i Berlin kommer fram till ett snabbt svar på denna fråga. Annars finns det en risk för att medlemsstater, som är ovilliga till de reformer som Agenda 2000 förutsätter, tar avsak- naden av en kommission till ursäkt för att skjuta be- slut på framtiden. Till följd av de förhållanden som jag nyss berört - valet av nytt Europaparlament och byte av kommission - skulle det innebära ett dröjsmål på sannolikt bortåt ett år, och det har Europasamar- betet faktiskt inte råd med. Herr talman! Agenda 2000 handlar i stor utsträck- ning om ekonomi. Före årets slut skall det antas ett nytt finansiellt perspektiv - en flerårsbudget för peri- oden 2000-2006. Och när det handlar om ekonomi inom EU, rör det sig i hög grad om jordbruks- och regionalpolitik. Dessa båda områden svarar ju för nära hälften respektive drygt en tredjedel av EU:s utgifter. Det är glädjande att det tycks finnas ett brett stöd i medlemsländerna för stor återhållsamhet på utgiftssi- dan. Som vi moderater ser det bör utgifterna för EU:s nuvarande 15 medlemsländer frysas på nuvarande nivå, så att det utrymme som kvarstår till budgettaket på 1,27 % av BNI kan disponeras för nya medlems- stater. Återhållsamhet på utgiftssidan är en förutsättning för att medlemsavgiften skall kunna hållas nere. Det har särskild betydelse för Sverige, eftersom vi till- sammans med några av EU:s rikare medlemsländer är nettobetalare. Vi betalar alltså - som utrikesministern var inne på - in till den gemensamma kassan betyd- ligt mer än vad vi får tillbaka. I annat sammanhang har utrikesministern sagt att detta är en följd av att den borgerliga regeringen var dålig på att förhandla inför Sveriges inträde i EU. Men avgiftssystemet var då fastlagt och gick inte att komma åt med någon smart förhandlingsteknik. Vad vi lyckades med var att utverka en nedsättning av avgiften under en infas- ningsperiod, och jag kan försäkra utrikesministern att den dåvarande socialdemokratiska oppositionen - personifierad främst av Mats Hellström - var in- kopplad hela tiden och fullt införstådd med vad som hände. Det är först nu som reglerna för avgiftssys- temet kan ändras, och vi får väl se vilka stordåd utri- kesministern kan uträtta. Jag önskar lycka till, men skildringen av att det var försummelser som inträffa- de när vi förhandlade om medlemskapet är djupt oriktig. Jag har noterat att regeringen i alla fall inte skäms för att i detta sammanhang åberopa Sveriges relativa fattigdom. Bland EU:s 15 medlemsländer kommer Sverige först på elfte plats i välstånd. Att vi ändå blir nettobetalare har ungefär samma beräkningstekniska förklaring som en gång ansågs motivera Storbritanni- ens rabatt. Det bästa vore naturligtvis att sätta ett tak för nettobidragets storlek, som då även skulle avlösa den brittiska rabatten. Men är inte denna väg fram- komlig, skulle en övergång till en rent BNI-baserad avgiftsberäkning vara en hjälp, i synnerhet om det vore möjligt att utgå från köpkraftskorrigerad BNI, som ju så tydligt avslöjar Sveriges svaga ekonomi. I detta sammanhang kan jag inte underlåta att på- peka att den svenska avgiften i år blir 2 miljarder kronor större än vad den hade behövt vara om vi, i likhet med t.ex. Finland, anslutit oss till euron från starten eller åtminstone låst kronans värde mot euron i den europeiska växelkursmekanismen ERM. Så en del av vår extra börda är faktiskt självförvållad. Herr talman! Vi moderater har länge hävdat att jordbrukspolitiken inom EU måste bli mer marknads- anpassad. Kommissionens förslag i det avseendet var ett klart steg i rätt riktning. Sedan har jordbruksmi- nistrarna fört segdragna förhandlingar, som skulle ha varit avslutade före jul. Men det dröjde till förra veckan, innan de presenterade en uppgörelse som enligt jordbruksminister Winberg var en strålande framgång för Europa i allmänhet och för Sverige i synnerhet. Det är bara det - vilket också utrikesmi- nistern medgav - att kostnaderna klart överskrider den ram som jordbruket blivit tilldelad. Dessutom sägs det inget om nedtrappning i framtiden. En sådan kommer under alla omständigheter att tvinga sig på, om inte redan i den kommande WTO-rundan så dock när nya medlemsländer skall tas in. Vid EU-nämndens sammanträde i fredags uppma- nade jag jordbruksministern att dämpa sina glädjetjut. Det fanns en viss återklang av detta i utrikesminis- terns anförande här. Det föreligger ju faktiskt inte något slutligt resultat så länge det inte ryms inom ramen. Och i de förhandlingar som återstår mellan utrikesministrar och regeringschefer finns det en risk för att Sverige råkar illa ut om vår jordbruksminister ger intryck av att ha kammat hem särskilt stora vins- ter. De svenska jordbrukarna anser ju dessutom att ut- fallet är betydligt sämre än för exempelvis Finland och Danmark. Men den viktigaste hjälpen till jord- brukarna är kanske inte fler och större bidrag från EU utan att de får jämförbara konkurrensförhållanden genom att de befrias från de extra pålagor som rege- ringen alldeles på egen hand lagt på dem i form av höga skatter på drivmedel, gödsel m.m. Är utrikesministern beredd att verka för att jord- bruksstödet inom EU hålls inom den tilltänkta ramen på 40,5 miljarder euro, att det redan nu beslutas - och inte bara talas - om nedtrappning och att de svenska jordbrukarna på hemmaplan befrias från den extra ryggsäck de fått att bära av regeringen? Även när det gäller regionalpolitiken är återhåll- samhet ett verksamt medel för att hålla nere Sveriges kostnader för EU-medlemskapet. Strävan måste vara att EU:s stöd går till dem som verkligen är svaga och eftersatta. På kort sikt bör stödet koncentreras till de regioner som ligger under 75 % av unionens brutto- nationalprodukt per capita. På längre sikt bör struk- turstöd ges endast till gränsöverskridande samarbete och i övrigt omvandlas till rabatt på medlemsavgiften. Att betala in pengar till EU för att sedan få dem till- baka i form av strukturstöd är ju meningslöst. I såda- na fall bör medlemsavgift och stöd kunna kvittas mot varandra. Vid de s.k. EFTA-ländernas, däribland Sveriges, inträde i EU tillkom nya sammanhållningsfonder för de fyra svagast utvecklade medlemsländerna. Det sades att detta stöd skulle avvecklas när dessa, de svaga länderna, kvalificerat sig för införande av eu- ron. Så är nu faktiskt fallet för tre av dem. Och det fjärde - Grekland - förefaller hinna före Sverige, som trots att vi betraktades som ett rikt EFTA-land har svårt att uppfylla alla konvergenskriterier. Det har förvånat mig att Sverige inte kräver att sammanhåll- ningsstödet skall fasas ut för länder som infört euron. Herr talman! De frågor som ryms under beteck- ningen Agenda 2000 är viktiga för EU:s framtid och för Sveriges ställning i det europeiska samarbetet. Det säger sig självt att det inte är lätt att finna lösningar när alla 15 medlemsländer måste vara ense om tagen. Men redan kommissionens utgångsbud innebar ett viktigt steg framåt. Blir det dessutom gehör för den nypåfunna återhållsamheten på utgiftssidan, och för kravet på bördefördelning på inkomstsidan, så har faktiskt åtskilligt kunnat åstadkommits. Men med detta är EU inte redo att ta emot nya medlemmar. De institutionella frågor som aldrig löstes i Amsterdamfördraget, t.ex. röstviktningen i rådet samt kommissionens sammansättning och orga- nisation, måste också hanteras. För att undvika ytter- ligare dröjsmål bör en ny regeringskonferens tillsättas så snart Amsterdamfördraget har trätt i kraft. Det blir väl någon gång nu på försommaren. Om dess uppdrag begränsas till nyss nämnda frå- gor bör arbetet kunna vara slutfört senast till Sveriges ordförandeskap våren 2001. Göteborgsfördraget kan- ske kan bli en triumf för Sveriges utrikesminister oavsett om denna heter Anna Lindh eller - förhopp- ningsvis kanske - något annat.
Anf. 3 JOHAN LÖNNROTH (v): Herr talman! Det pågår en förhandling om bud- geten, vårbudgeten, mellan tre partier. Det är inte en alldeles enkel förhandling. Vi har ett budgettak som vår finansminister försvarar som ett lejon. Vi kanske blir tvingade att spara på för oss vänsterpartister oer- hört smärtsamma ting som mediciner och u- landsbistånd. Det finns ett utgiftsområde som spränger utgift- staket rejält, och det är bidraget till EU. Det spränger med mer pengar än vad medicinsubventionerna spränger taket med. Men det här utgiftstaket för EU- betalningarna kan vi inte ändra. Det kan vi inte på- verka. Det landar i år på storleksordningen 2 400 kr per invånare i Sverige. Det skulle ha varit ungefär 2 100 enligt budgeten, men det landar förmodligen på uppemot 2 400 kr. Nu vill EU-kommissionen kraftigt höja EU:s bud- get. År 2006 kommer vi enligt kommissionens förslag att ligga på nivån 3 000 kr per invånare. Regeringen och Anna Lindh säger, om jag räknar rätt, att man vill ligga ungefär på nivån 2 300 kr per invånare. Det är en ganska stor skillnad. Vad jag skulle vilja fråga, och få en försäkran av utrikesministern om, är: Kommer utrikesministern att vara lika hård i förhandlingarna om Agenda 2000 och de här pengarna som Erik Åsbrink är i förhandlingar- na om budgeten? Om jag minns rätt var det så att när Margaret Thatcher drev igenom den berömda brittiska rabatten dängde hon sin handväska i bordet. Jag vet inte om utrikesminister Lindh brukar handväska, men jag skulle vilja ge det lilla tipset. Det finns ju en möjlig- het att göra om Margaret Thatchers bravad. Även om hon inte gjorde så mycket annat som var särskilt klokt var det kanske ett ganska smart drag den gången. Eller så är det kanske Göran Persson som skall drämma sin plånbok i bordet, det vet jag inte. Det kanske också är en möjlighet. Ni kan ju agera båda två. Men mer allvarligt vill jag veta: Var går regering- ens smärtgräns? Vad kommer regeringen att tolerera när det gäller den totala svenska avgiften till EU? Vi är överens om att det var bra att kommissionen avgick. Det var bra att de ledamöter av EU- parlamentet som inte ville rösta för misstroende mot kommissionen nu har ändrat sig och tänkt om. Vi skall inte hålla på att reta dem för det. De har blivit klokare, och det är bra. Kommissionens avgång öppnar också för en de- batt om hela EU-systemet; om korruption och om bristande demokrati. Jag försökte en gång berätta för en ledamot av EU-parlamentet från södra Europa, jag skall inte peka ut något namn för att inte befrämja olika sorters fördomar, om den här affären med Mona Sahlin och tobleronen. Det var för den här manlige EU-parlamentarikern fullständigt obegripligt hur vi kunde debattera en chokladkaka. Det säger något om den kultur, det system, som råder inom EU. Där är det en självklarhet att man lever med de här privilegierna och lönenivåerna och att man kan använda systemet för att befrämja sin egen privata tillvaro på ett sätt som egentligen inte de vanliga väljarna har något att göra med. Det handlar om en demokratisyn som också präglar EU-systemet i stort. Jag brukar tala om den nya konstruktionen med centralbanken som inte får lyssna på vad parlamentariker säger om den ekono- miska politiken utan själva i slutna rum skall driva det här och forma penningpolitiken. Jag brukar säga att det egentligen är den gamla högerns syn på demo- krati i ny tappning, dvs. att vanligt folk helt enkelt är för dumma för att kunna sköta den ekonomiska poli- tiken. Därför måste man låsa in politiken bland ex- perterna. Det är det synsätt som fortfarande präglar EU-systemet, och det är det som nu måste reformeras i grunden. Ekonomiprofessorn Calmfors skriver i det senaste numret av Ekonomisk debatt en mycket intressant artikel om EMU och den europeiska centralbanken som faktiskt har mycket stor bäring också på dagens debatt om Agenda 2000. Han skriver att det måste ske ett slags demokratisk kontroll över den europeiska centralbanken. Sedan vänder han sig till EMU:s vän- ner i Sverige och frågar retoriskt: Har ni förstått att den demokratiseringen framtvingar en federalism, en federal stat? Om man skall kunna utöva den demokratiska kontrollen måste det bli en federal stat. Jag tolkar Anna Lindh så att hon är positiv till EMU. Då vill jag fråga: Har utrikesministern förstått att om man skall klara denna demokrati leder EMU i sin förlängning med nödvändighet till en federal superstat? Jag ställer gärna samma fråga till Lars Tobisson som ju är en ännu mer tydlig förespråkare för EMU. Jag skulle vilja påminna kammaren om att EU faktiskt är en tullunion. När Sverige gick med i EU betydde det att vi tvangs överge den förändrade poli- tik som vi var på gång att skaffa oss inom jordbruks- politiken och på textilområdet, där vi försökte driva den internationella solidariteten. EU-medlemskapet tvang oss in i en mer protektionistisk, osolidarisk, genomreglerad och byråkratiserad politik på båda de här områdena. Anna Lindh har alldeles rätt i att det finns en mycket stark ineffektivitet i det här systemet. Om vi skall klara vår svenska jordbrukspolitik måste vi faktiskt i huvudsak agera nationellt. Nu är det t.ex. en akut kris i det svenska jordbruket inom köttproduk- tionen. Då måste vi göra någonting, och det pågår samtal om den s.k. ryggsäcken. Det kan jag försäkra Lars Tobisson som ställde frågor om det. Men om vi i längden skall klara av miljöomställningen och kunna fortsätta att ha ett starkt och miljövänligt svenskt jordbruk måste vi i huvudsak agera nationellt. Jag skulle vilja ställa en fråga till Lars Tobisson. Ni pratar ju väldigt gärna om ineffektivitet, företags- stöd och alla möjliga byråkratiska anordningar inom Sverige. Ni angriper frejdigt alla möjliga sorters sub- ventioner av det ena eller det andra. Men varför är dessa subventioner så mycket bättre om de går omvä- gen via Bryssel och EU-budgeten? Det verkar ju så. Man hör sällan Lars Tobisson med samma glöd an- gripa de här mängderna av ineffektivt använda pengar i EU. Vänsterpartiet är för internationell solidaritet. Vi måste bryta den trend som har pågått i Sverige där Sveriges röst i världen alltmer har tystnat. Sverige har alltmer blivit en liten och svag röst i det totala EU- systemet. Sverige håller på att tappa sin profil av internationell global solidaritet. I de här förhandlingarna, för att till sist återvända till dem, pågår det diskussioner om att ytterligare begränsa u-landsbiståndet, samtidigt som vi förmod- ligen kommer att tvingas att betala ännu mer till EU om inte Anna Lindh åstadkommer ett underverk. Min sista fråga till utrikesministern är: Anser utrikesmi- nistern att det är väsentligt och avgörande att vi nu kan bryta denna trend och i stället göra tvärtom, dvs. använda mer pengar för den globala solidariteten med jordens fattigaste länder och rejält banta anslagen till detta byråkratiska och ineffektiva EU-system?
Anf. 4 HOLGER GUSTAFSSON (kd): Herr talman! Den här debatten skall handla om Agenda 2000, dvs. nästa stora steg för EU att öppna för medlemskap för länder som önskar bli medlem- mar i unionen. För att skapa förutsättningar för detta krävs en rad förändringar som kraftfullt berör de nuvarande 15 medlemsländerna. Agenda 2000 är ett åtgärdspaket som skapar djup och ingående debatt också här i Sverige, och det är bra. Låt mig redan här i inledningen slå fast att vi kristdemokrater inte tvekar inför projektet att ansluta de kandidatländer i Öst- och Centraleuropa som nu är aktuella. Vi vill också se en fortsatt öppning och anslutning av nya länder i framtiden. Jag vill gärna återkomma till motiven till detta. Herr talman! Inför ett framtidsprojekt som Agen- da 2000 är det viktigt att vi har rätt proportioner på Europa och Europas roll i förhållande till den när- maste omgivningen. Söder och sydost om Europa möter vi kontinenter som präglas av nationalism och revirtänkande och där frånvaron av demokrati och mänskliga rättigheter ständigt leder till stamkrig och fattigdom. Trots stundtals enorma biståndsinsatser kan vi där uppleva en hopplöshet inför samhällsut- vecklingen. Jag tänker på Afrika och delar av Mella- nöstern. Öst och nordöst om Europa möter vi resterna av det forna Sovjetunionen som byggdes upp runt en centralistisk ideologi som skulle skapa ekonomiska jämlikar. Det var ett samhälle med en enda politik men med många angivare. Där ersattes demokrati och mänskliga rättigheter med taggtråd och höga murar mot omvärlden. I dag känner vi resultatet av detta samhällssystem som har lett till total fattigdom och till bestående kris och krig i f.d. Jugoslavien. Herr talman! Detta är Europas närmaste grannar, och avståndet är bara någon timmes resa. EU och Europa består av många kulturer, många språk, många religioner och många politiska influenser som det ibland kostar ganska mycket att slå vakt om och överbrygga för ett fungerande samarbete. Europa står framför allt för ett engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter och för fred och frihet. Detta är enligt oss kristdemokrater värden som måste spridas på alla upptänkliga sätt, inte minst till Europas närmaste grannar. Det är detta som Agenda 2000 handlar om. Det är kostnaderna för det projektet som vi skall ta ställning till när vi värderar politik, samarbete och ekonomisk standard inom och runt Europa. För mig är det helt oförståeligt hur vi kan ha två partier i Sverige som argumenterar för att Sverige skall ta steget ur EU och därmed öppna upp för mer nationalistiska och kostnadsmässigt egoistiska ström- ningar. Den demokrati och de mänskliga rättigheter som EU:s 15 medlemsländer står för behöver med all kraft mobiliseras för att få en spridning till vår del av värl- den. Dessa värden sprids inte av vinden, och de kan inte heller köpas för pengar. Det är värden som stän- digt måste hållas vid liv. Varje ny generation måste vinnas för dessa värden. Vilken människosyn ligger bakom en Europapoli- tik där man hävdar att Sverige av egoistiska skäl skall gå ut ur EU, medan man stöder nya länders ingång i EU? Är tanken att de skall bära de ekonomiska kost- naderna själva? Är det det som är filosofin? Låt mig återkomma till de ekonomiska proportio- nerna i Europaprojektet. Någon har räknat ut att hela EU:s budget, dvs. de 15 medlemsländernas avgifter ett helt år, är ungefär samma kostnad som en dags kostnader i samband med andra världskriget för Eu- ropa. Och de ständigt framlyfta kostnaderna för den gemensamma jordbrukspolitiken uppgår de facto till någon tiondel av medlemsländernas samlade BNI. Det är klokt att vi behåller proportionerna i det här sammanhanget! Herr talman! Vi kristdemokrater anser att det är nödvändigt att nya steg i EU:s utvidgning tas, och därmed står vi helt bakom de steg som representeras av Agenda 2000. För oss handlar det om ett med- mänskligt projekt som säkrar demokrati och mänskli- ga rättigheter och som säkrar en ekonomisk utveck- ling för kandidatländerna. Det är också en säkerhets- politisk nödvändighet med ett projekt som syftar till att bevara freden och utvidga friheten i vår region av Europa. Detta är huvudfåran i svensk kristdemokratisk Eu- ropapolitik. Det innebär inte att vi är omedvetna om EU:s många vardagsproblem - tvärtom! För att åstadkomma en bättre lösning på alla dessa problem kommer vi att engagera oss starkt i det kommande Europavalet i sommar. Herr talman! Så vill jag beröra de nu aktuella kostnaderna som är specifikt förknippade med Agen- da 2000. Vi kristdemokrater är i stort överens med kommissionen om att dagens kostnader för struktur- fonder och jordbrukspolitik kan reduceras för med- lemsländerna. Regeringens krav på en stramare bud- get stöder vi också. Målet är att budgeten 2000-2006 skall sikta in sig på en oförändrad budgetnivå, och den kamp som förs från svensk sida står vi bakom. Men vi är inte överens med den svenska regering- en om den förhandlingsstrategi som nu är på väg att sätta Sverige i en konkurrenssituation som är till mycket stor nackdel för vårt land. Det är en strategi som gör att vi förlorar ekonomi och arbetstillfällen i relation till övriga medlemsländer på den gemen- samma marknaden. Herr talman! Det förefaller som att Sverige i de pågående förhandlingarna förlorar konkurrenskraft i förhållande till de övriga medlemsländerna både på grund av utanförskapet i EMU och framför allt på grund av en oskicklig strategi i de nu avslutade jord- bruksförhandlingarna. Det räcker att göra en jämfö- relse med Finland för att konstatera detta. Eventuella kostnader för utanförskapet i EMU är vi kristdemokrater beredda att ta vår del av ansvaret för eftersom vi har den ståndpunkten att vi vill av- vakta introduktionen och även en folkomröstning. Men en klumpig och osmart strategi i jordbruksför- handlingarna, vars resultat mer liknar ett stolpskott än ett uppnående av ett nationellt ekonomiskt mål, kän- ner vi ingen som helst delaktighet i. Uppgörelsen innebär att man har sålt ut svenskt jordbruks konkurrensförmåga och därmed ytterligare reducerat antalet arbetstillfällen inom såväl det svenska jordbrukets primärproduktion som inom hela den svenska livsmedelsindustrin. De svenska bönder- na har redan tidigare en ekonomisk konkurrensnack- del på i stort sett 1 500 miljoner kronor per år. Nu förvärras det genom att bl.a. Finland har gjort en betydligt mera framgångsrik förhandling, där man i stället har lyckats få EU:s förståelse för ökade kost- nader i finskt klimat jämfört med situationen i övriga Europa. Den svenska regeringen valde en ensidig strategi med ambitioner att alla medlemsländer skulle reduce- ra stöd och bidrag till livsmedelsproduktionen och i stället betala hela matpriset i butiken. Detta förhandlingsmål höll man fast vid så länge, tillsammans med Danmark, Storbritannien och Itali- en, att när övriga länder kom fram till en uppgörelse fanns det inte tillräcklig svensk beredskap för att få hem mer än några mycket begränsade fördelar för Sverige. Så har man mage att framställa detta resultat som en framgång för konsumenterna. Regeringens för- handling leder till att en ökad andel av livsme- delsproduktionen flyttas utomlands med de kvalitets- problem som vi väl känner till i det sammanhanget. Vidare leder det till färre arbetstillfällen och en ökad svårighet för svensk landsbygd att klara den ekono- miska försörjningen. Herr talman! Konsumenten är inte bara konsu- ment, han eller hon är också arbetstagare, och ganska många av oss bor på landsbygden. Herr talman! Den i Europaperspektivet haltande svenska regeringsmajoriteten har redan lett till ett dåligt förhandlingsresultat där Sverige i relation till de övriga länderna har förlorat stora pengar. Nu återstår förhandlingarna om strukturfonderna och regionalstöden till Sverige och den andel som Sverige skall betala av den gemensamma EU- budgeten. Vi kristdemokrater anser att svenska medborgare skall ha lika förutsättningar som andra länders med- borgare att arbeta, sälja och konkurrera på den ge- mensamma marknaden. Då har vi bättre förutsätt- ningar både att tåla kostnadsnivåer och att gemensamt bära kostnaderna för Agenda 2000 och allt vad det innebär för kommande generationer i Europa och dess närmaste områden. Herr talman! Till sist: Finland och Österrike har lyckats skapa positiva ekonomiska cirklar kring sitt medlemskap, medan Sverige drar runt i en negativ cirkel. Detta kritiserar vi regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet för.
Anf. 5 ÅSA TORSTENSSON (c): Herr talman! EU står utan kommission. Komman- de beslut om Agenda 2000 bedöms vara i gungning och EU:s trovärdighet är starkt skadeskjuten. Det gör naturligtvis att resultatet av nu aktuella Agenda 2000- förhandlingar blir mycket viktigt för att nu anta in- riktningen för EU:s framtida arbete, upprätta långsik- tiga politiska mål för 2000-talet, skapa en grund för en trovärdighet hos medlemsländernas invånare och komma närmare medborgarna. Anna Lindh har ett betydande ansvar för det svenska uppträdandet i förhandlingarna om Agenda 2000. Det är viktiga förhandlingar som är av stor betydelse för vilken väg utvecklingen i Europa kom- mer att ta. Framtida generationer kommer att värdera dagens europeiska politiker på grundval av hur vi har klarat av sammanlänkningen av Europas länder och folk. Vi har möjlighet att ena Europas länder i ett nära och förpliktigande samarbete. Det kräver solidaritet och uppoffringar av oss alla. Sammanlänkningen av Europa är värt såväl eko- nomiska som politiska uppoffringar. Detta är Center- partiets entydiga besked. Vi vill att EU är öppet för omvärlden. Utvidgningen av Europeiska unionen till länderna i Central- och Östeuropa, inklusive Balti- kum, innebär en historisk möjlighet för EU att med- verka till ökad stabilitet och säkerhet på vår konti- nent. För Centerpartiet är utvidgningen av EU österut en central fråga. Agenda 2000 handlar om detta, om att förbereda EU för utvidgningen och om att skapa resurser för att stödja ansökarländerna så att de kan bli redo för ett inträde i unionen. Herr talman! Den svenska regeringen har höga ambitioner för utvidgningen österut. Det finns ett brett och väl förankrat stöd i Sverige för EU:s utvidg- ning. Men hur rimmar regeringens förhandlingsupp- lägg när det gäller Agenda 2000 med dessa höga ambitioner för utvidgningen? Den svenska regeringen verkar ha en enda ambi- tion just nu för Europapolitiken, och lösningen på alla europeiska problem och utmaningar verkar stavas sänkt svensk medlemsavgift till EU! Vad sänder det för signaler till våra grannländer på andra sidan Ös- tersjön? Det är inget att hymla med att EU:s utvidg- ning måste få kosta! Lika viktigt är att de kostnader som utvidgningen medför fördelas efter bärkraft. Det är en vällovlig ambition att vara sparsam och nagelfara varje utgift. Men det är dock i dag uppen- bart att den revisionsrapport som har fått EU- kommissionen att avgå visar på att stora brister vad gäller ansvarstagande, kryddat med lögner och passi- vitet, har kunnat prägla hanteringen av våra gemen- samma resurser. Det som nu har avslöjats är mycket allvarligt för både ambitionsnivåer, utvidgningstempo och aktuella förhandlingar. Kommissionens avgång räcker inte, utan nu måste regeringen, med statsmi- nistern, ställa krav på öppenhet och ökade kontroll- funktioner. EU:s trovärdighet och förankring bland medlemsländernas invånare är med rätta starkt skade- skjutet men måste inte desto mindre åtgärdas med stora krav på förändringar. Dagens formel för bördefördelning mellan EU:s medlemsländer har uppenbara brister. Den brittiska avgiftsrabatten är stötande. Men Centerpartiet ifråga- sätter ändå regeringens prioriteringar. Det finns san- nolikt bättre sätt att påskynda sammanläkningen av Europa och stärka solidariteten mellan EU:s länder och folk än att sänka den svenska avgiften till unio- nen. Utvidgningen har högsta prioritet för Centerparti- et. Men vi har också höga ambitioner för EU:s regio- nalpolitik. Regional- och strukturfondspolitiken skall ges sådan kraft och styrka att tillväxt och ökad syssel- sättning kan uppnås i alla regioner. EU:s jordbruks- politik är viktig. Den syftar till att trygga en europeisk livsmedelsproduktion och till att bevara och utveckla en levande landsbygd i unionen. Dessa mål är bra. Jag hyser visserligen inga illusioner om att social- demokraterna bryr sig om en livskraftig jordbruksnä- ring eller värnar om den regionala utvecklingen i Europas utflyttningsregioner. Utifrån ett snävt, icke- visionärt och kameralt socialdemokratiskt perspektiv kan dock upplägget försvaras. Det är däremot rent intellektuellt ohederligt av andra partier att å ena sidan starkt kritisera regeringen för att den inte driver frågan om sänkt medlemsavgift tillräckligt hårt och å andra sidan hävda att regeringen driver en för hård nedskärningslinje på jordbruksområdet. De oheliga företrädarna för en sådan politik är i det här samman- hanget kristdemokraterna. Det vore klädsamt om Holger Gustafsson kunde erkänna det uppenbara att ert krav på en lägre medlemsavgift till EU skulle göra svenska bönders situation än mer utsatt! Regeringen har genom sitt förhandlingsarbete inom ramen för Agenda 2000 lyckats förena två onda ting. Regeringens långtgående besparingsförslag skapar oro och bristande uppslutning för utvidgning- en i andra EU-länder. Dessutom innebär regeringens förhandlingsupplägg ett minskat återflöde av EU- medel till Sverige. Sveriges företrädare i förhandling- arna har deklarerat att regeringen prioriterar budget- neddragningar och budgetrestriktivitet och "ej ett maximerat återflöde till Sverige". Som enda regering i EU har den svenska rege- ringen detta huvudlösa förhållningssätt. Det är oklokt att gå in i en förhandling utan krav för egen del. Så värnas inga svenska intressen. En nation som går in i en sakpolitisk förhandling med andra nationer utan egna nationella krav är en förlorare på förhand. Herr talman! I torsdags morse kom jordbruksmi- nistrarna överens om en jordbruksreform. Det är bra för Sveriges bönder att det gick dåligt för Margareta Winberg. Det är magstarkt av regeringen att fram- ställa uppgörelsen som en framgång för Sveriges förhandlare. Uppgörelsen ligger tvärtemot långt från den extrema avregleringslinje som Sveriges förhand- lare drivit. Resultatet av jordbruksförhandlingarna illustrerar ganska väl hur två olika förhållningssätt i en förhand- ling ger vitt skilda resultat. Låt oss jämföra Sverige med Finland, två nykomlingar i EU som båda har höga ambitioner för EU:s utvidgning. Finland har målmedvetet lyft fram frågor som gagnat egna jord- bruksföretagare, medan Sveriges jordbruksminister bildat allians med länder vars jordbruk inte besitter några likheter med Sveriges jordbruk. Jordbruksministrarnas överenskommelse innebär att den svenske bonden får ännu sämre konkurrens- villkor i förhållande till kollegerna i Finland. Refor- men av EU:s jordbrukspolitik gör det än mer nödvän- digt att lyfta av den ryggsäck av betydligt högre kost- nader i form av skatter och avgifter som den svenske bonden släpar på jämfört med sina kolleger i EU. Det resultatet vill vi nu återfinna i vårbudgeten. Herr talman! Den gemensamma struktur- och re- gionalpolitiken blir ännu viktigare när EU utvidgas österut och när valutaunionen upprättats. Olika ge- menskapsinitiativ är betydelsefulla för att främja mellanfolkligt samarbete och för att stärka regioner- nas samarbete i Europa. EU:s regionalpolitik skall vara ett komplement till den regionalpolitik som medlemsländerna bedriver själva. En gemensam regionalpolitik skall vara kraftfull, annars riskerar den inre marknaden i kombination med den gemensamma valutan att ytterligare förstärka centraliseringen och därmed obalanserna i Europa. Den svenska regeringens linje i förhandlingarna om en ny strukturpolitik är minst sagt otydlig. En vänlig själ skulle möjligen säga att svenskarna verkar vara mycket kompromissvilliga. Risken för att svens- ka förhandlare ger upp stöd som Finland får behålla är överhängande. När det gäller regionalpolitiken tycks regeringen inriktad på att tillåta ökade klyftor - inte på att skapa jämlika villkor mellan regionerna. Därför är det viktigt att Anna Lindh i dag talar klarspråk och förmedlar vilket intresse det finns bland svenska förhandlare att återföra medel till Sverige. Eller är en fryst EU-budget regeringens enda intres- se? Småortssverige är berörd av Agenda 2000 och önskar besked från regeringen. Blir det några resurser till nyföretagande i Filipstad, till förnyelse av indust- rimiljöer i Hallstahammar? Hur blir det med lands- bygdsutvecklingen i Lessebo, Vännäs eller Tanum? Kommer det att vidtas några sysselsättningsfrämjande åtgärder i Torsby eller Sollefteå? Eller är en fryst EU- budget regeringens enda intresse?
Anf. 6 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp): Herr talman! Vanskötsel, svågerpolitik och bedrä- gerier. Det var knappast oväntat när den skandalom- susade EU-kommissionen meddelade sin avgång sent i måndags kväll. Det var tvärtom nödvändigt och på tiden. Papoutsis, Wulf-Mathies och van den Broek. Gra- din, Liikanen och Bonino. Santer, Marín och Cresson. Listan över de kommissionärer som har varit i skottgluggen under de senaste månaderna är längre än listan över deltagarna i den här debatten. Det säger en hel del om omfattningen av denna skandal. Jag vill understryka att jag säger detta som en stark EU-vän. Det har varit år av bortförklaringar, undanflykter och ren nonchalans. Det har varit år av omfattande slarv med de europeiska väljarnas skatte- medel. Detta tvingade till slut ordföranden Jacques Santer att lämna in sin kommissions avskedsansökan. Han hade inget val. När ridån gått ned var det hög tid att lämna scenen, och det var precis vad de 20 EU- kommissionärerna fick göra i måndags kväll. Det tragiska med hela denna härva av omfattande misskötsel och misstankar om bedrägerier är att den fått fortgå så länge. Redan i december när den hol- ländske internrevisorn Paul van Buitenen förde upp skandalerna i offentlighetens ljus krävde Folkpartiet och den liberala gruppen i Europaparlamentet kom- missionens avgång. Då, precis som nu, utkrävde vi ansvar av dem som begått fel. Vi krävde att kommissionärer som begått uppenbara fel skulle tvingas gå. I Europaparlamentet röstade vår parlamentariker Hadar Cars för ett miss- troende mot kommissionen. Men den gången var alla inte lika villiga att stödja vår linje. Trots att klara fakta låg på bordet, och trots att de utpekade kommis- sionärerna inte velat förklara sina handlingar, kunde Santers gäng sitta kvar. Utrikesminister Anna Lindhs partikamrater nere i Bryssel tillhörde dem som då röstade för kommissio- nen. Den röda partilojaliteten med socialisterna Edith Cresson och Manuel Marin framstod som viktigare än att utkräva ansvar. Priset för denna onödiga försening av upprens- ningen i EU kan komma att bli mycket högt, både vad gäller tempoförlust i en känslig och viktig tid för Europasamarbetet och i form av sjunkande förtroende hos medborgarna för Europatanken. Samtidigt har socialisternas ovilja att ta itu med rötan givit EU-motståndarna lättköpta gratispoäng i debatten, de vars uttalade syfte det är att kasta grus i maskineriet och undergräva det europeiska samarbe- tet. Det är sorgligt. Det är oansvarigt. Det är högst beklagligt. Men EU-arbetet är för viktigt för att tillåtas av- stanna på grund av en oansvarig kommission. Viktiga reformer inom jordbruket och regionalpolitiken måste drivas vidare med kraft och frenesi, vilja och beslut- samhet. Herr talman! Det senaste halvseklet har lärt oss att varaktig fred endast kan byggas genom samarbete - politiskt och ekonomiskt. Europatanken får inte kas- tas i papperskorgen över en natt. Ingen här i kamma- ren har väl kommit på tanken att skrota den kommu- nala demokratin på grund av skandalerna i Motala, Gävle eller Alingsås? Men naturligtvis måste EU förändras. Unionen måste bli fullständigt och totalt öppen för insyn, på samma sätt som Europaparlamentet redan är. Det krävs inte bara en "svensk" offentlighetsprincip. Det krävs också en konstitution som gör beslutsfattandet glasklart för varje medborgare. Den allra enklaste åtgärden för att öka öppenheten och insynen inom EU är att stärka parlamentets makt på kommissionens bekostnad. Det är ett krav som vi liberaler tidigt har drivit och drivit länge. Detta krav måste nu förankras och förverkligas. Kommissionens arbetssätt måste bli öppet, tydligt och kontrollerbart. Givetvis skall länderna och Euro- paparlamentet gemensamt tillsätta kommissionen och kunna avsätta den. Vi liberaler kräver en ordentlig öppenhetsreform med start så snart som den nya kommissionen har tillsatts. Herr talman! Arbetet inom Agenda 2000 får na- turligtvis inte överges, stanna upp eller gå i stå på grund av detta. Jordbruket och regionalpolitiken måste reformeras, bl.a. för att det är där det stora fusket har varit, men framför allt för att östutvidg- ningen skall bli möjlig - den stora utmaningen. Sverige måste göra sitt yttersta för att driva re- formarbetet framåt. När jordbruksministrarna pre- senterade sin reform i förra veckan verkade glädjey- ran inte känna några gränser. Margareta Winberg talade om en historisk överenskommelse och ett trendbrott. Men var överenskommelsen i förra veckan verkligen ett glädjeämne och något att vara stolt över? För Sveriges del ter sig uppgörelsen knappast som en succé. Kravet på en nedtrappning av direktstödet nämns inte, och uppgörelsen säger heller ingenting om mjölkkvoternas framtid. Sveriges bönder miss- gynnas kraftigt i konkurrensen med övriga Europa. Det är obegripligt varför Finland fått ett bättre avtal än Sverige, med tanke på att våra förutsättningar liknar varandra. Huvudproblemet med Agenda 2000- förhandlingarna är dock ett annat. Det senaste komp- romisspaketet spräckte det budgettak som stats- och regeringscheferna fastställde för bara en månad se- dan, men vi vet fortfarande inte med hur mycket. Vi har inte fått klara besked om det. Grundtanken med Agenda 2000 sattes åt sidan. Hur denna reform skall gå att kombinera med östutvidgningen är fortfarande en gåta - östutvidgningen som ju är den enskilt vikti- gaste framtidsfrågan för vår kontinent! Därför skulle jag vilja fråga utrikesministern vilka av ansökarländerna som inte ryms inom ramen för denna s.k. historiska överenskommelse. Är det po- lackerna, är det ungrarna eller är det tjeckerna som tvingas stå tillbaka för kraven om bevarade spann- målsstöd och oförändrade eller höjda bidragsvoly- mer? För mig är det obegripligt och oansvarigt att politiska ledare upptar sin tid med att bråka om bi- drag och volymregler när frågan om EU:s östutvidg- ning ännu inte är löst. Med den senaste överenskom- melsen har en lösning inte närmat sig, tvärtom. Herr talman! Det är två år kvar till dess att Sveri- ge tar över klubban och blir ordförandeland i EU. Med start i dag måste den svenska regeringen utar- beta en Europapolitik som kan uppnå resultat - en politik som kan leda utvecklingen i unionen framåt och visa vad vi faktiskt vill göra. För Folkpartiet är utvidgningen av den europeiska unionen till Öst- och Centraleuropa den enskilt vikti- gaste frågan för EU. Under Sveriges tid som ordfö- randeland bör därför en tidsplan för medlemskap för ansökarländerna fastställas. Folkpartiet är Sveriges mest Europavänliga parti, skulle jag tro. Vi vill ut- veckla EU. Vi föredrar mer, inte mindre, samarbete mellan demokratier. Vi tror på EU. Vi tror på att nationerna kan lösa problemen gemensamt. Därför kan vi också vara starka kritiker. Utmaningarna är många. Därför är det bekymmer- samt att den svenska regeringen hållit så låg profil i Europafrågorna. Medlemskapet ger oss enorma möj- ligheter som vi i dag inte utnyttjar. EMU är det tydli- gaste exemplet. Vänta-och-gör-ingenting-linjen har tyvärr lett till att vårt inflytande och anseende i EU har minskat betydligt. Jag skulle vilja avsluta med att förtydliga frågan om regeringens hållning när det gäller resultatet av de överläggningar som har varit. Jag ser att också jord- bruksministern har kommit in i kammaren. Jord- bruksministern har hyllat denna överenskommelse. Samtidigt har vi här hört utrikesministern, som kri- tiskt har granskat överenskommelsen och som är bekymrad över utgången. Vilken bedömning är det som gäller, egentligen? Är det utrikesministerns, eller är det jordbruksminis- terns bedömning som är regeringens bedömning? Avslutningsvis skulle jag också vilja vända mig till Johan Lönnroth, som höll ett vackert tal om bi- ståndet och volymen. Jag vill bara påminna Johan Lönnroth om att det är Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna som har sytt fast en budget när det gäller biståndet på en historiskt låg nivå - 0,7 %.
Anf. 7 MARIANNE SAMUELSSON (mp): Herr talman! EU är i kris. De orden upprepades ett otal gånger i nyhetsförmedlingen i går. Vi har fått se en avgång av hela EU-kommissionen, eller EU:s regering, som det nu talas om i debatten. Den av- gången borde vi ha sett något tidigare, eftersom det har varit uppenbart att det har förekommit både my- gel och fusk och att man har hanterat ansvaret på ett helt oacceptabelt sätt. Det visar sig också att EU egentligen inte är upp- byggt på ett demokratiskt sätt. Den insyn och den möjlighet till folklig kontroll som behövs i en demo- krati finns inte. Det finns uppenbarligen inte heller ett regelsystem som tydligt reglerar vad som skall hända i fortsättningen när nu EU:s regering, eller EU- kommissionen, har avgått. Det är angeläget att vi här och nu kan få höra från utrikesministern hur hon ser på det framtida hante- randet av kommissionen och på vad som skall ske. Anita Gradin sade i ett uttalande bl.a. att det här kan leda till att Agenda 2000 försenas kraftigt. Det är naturligtvis viktigt att vi får en bild av hur regeringen tänker hantera frågan med tanke på den konstitutio- nella kris som har uppstått och att vi får veta vad man har för synpunkter på detta när det gäller det framtida arbetet. Det här förstärker också Miljöpartiets åsikt att det måste finnas ett regelsystem som också tar upp frågan om vad som händer om ett land t.ex. skulle vilja lämna EU. Det finns inte heller med i EU:s kon- stitution. Den gröna gruppen och våra gröna parlamentari- ker i EU har varit väldigt aktiva när det gäller att ta fram fakta och information kring vad som har pågått. Detta har visat på att det faktiskt behövs politiker inom EU som är kritiska och som vågar stå för det när det blåser. Det vågade inte alla när frågan om kommissionens ansvarsfrihet var uppe första gången. Händelserna i går gör naturligtvis att den här de- batten blir ännu mer aktuell än vad den hade varit annars, och detta förändrar naturligtvis situationen inför förhandlingarna. Det är viktigt att vi får en tyd- lig bild av vad vi kan förvänta oss framöver. Jag har varit förvånad över att arbetet med Agen- da 2000 har pågått under en ganska lång period utan att vi egentligen har haft någon genomgripande debatt i Sveriges riksdag kring hur vi ser på framtidsfrågor inom EU. Det är så dags att vi får den debatten nu, en vecka innan beslutet egentligen skall fattas. Men det är också ett bevis på att det är en brist när det gäller folklig förankring, demokrati och debatt. Det här ger ju inte människor möjlighet att vara med i den viktiga debatten kring hur man ser på EU och framtiden. Det går an att säga att det är oerhört viktigt och angeläget med förändringsarbetet osv. Men, som jag ser det, måste man också ha en folklig förankring i ett förändringsarbete. Då är det viktigt att det finns en öppenhet i debatten och att det finns en möjlighet till insyn. Konsekvenserna måste också klart redovisas i god tid, så att man kan vara med och diskutera frå- gorna. Utrikesministern tog upp fyra viktiga frågor som är med i diskussionen. Det är budgeten, jordbruket, regionalpolitiken och bördefördelningen. Jag tror också att det finns en annan fråga som är med i dis- kussionen; det är maktfördelningsfrågan. Skall EU i framtiden ha mer makt och befogenheter, eller skall vi decentralisera besluten i större utsträckning? Den frågan nämnde inte utrikesministern. Jag skulle därför vilja höra hur regeringen ser på detta och hur aktuell den frågan är i dag i den debatt som pågår inom EU. Budgeten skall läggas som något slags sjuårspro- jekt. Det är angeläget att vi får en tydligare bild av ökningen av budgetanslagen. Johan Lönnroth var tidigare inne på att det inte tycks finnas något tak. Det är ju märkligt om det skall vara en politik som bygger på att man måste ha en restriktiv budget för att klara av att betala tillbaka tidigare skulder. Inom vissa områden får det rinna i väg pengar, och det får up- penbarligen kosta ganska mycket utan att något tak sätter stopp. Jag har hört att kostnaden inom några år skulle gå upp från nuvarande drygt 20 miljarder per år till över 30 miljarder per år. Det är ju en ansenlig ökning av en kostnad som måste tas någonstans ifrån och som innebär ytterligare åtstramningar, förmodli- gen inom andra väsentliga områden. Den finns en annan fråga som jag inte heller tyck- er blev tydlig. Det gäller utrikesministerns beskriv- ning av regionalpolitiken. Vi har nu haft en diskus- sion om fördelningen av pengarna till kommunerna och om vikten av att vissa kommuner får mer än andra för att de skall kunna klara sin ekonomi. Men stora delar av regionalpolitiken ligger inom EU:s beslutsområden. Och vad händer om man gör om områdena här och har gleshetskriteriet som ett nytt kriterium för hela Norrland och om man inte får ge- hör för detta inom EU? Då faller ju stödområdet som stödområde på grundval av att inkomsterna totalt sett är för höga för detta område. Det är ju egentligen bara med det nya regelsystemet, gleshetskriteriet, som stödpengar kan ges till Norrland. Därför skulle jag vilja veta om man i och med denna omfördelning av budgeten är helt säker på att man får med gles- hetskriteriet när det gäller regionalpolitiken. Vad blir konsekvenserna för Norrlands inland när det gäller stöd om man inte får med det? När det gäller bördefördelningen och utvidgning- en av EU tycker vi i Miljöpartiet de gröna att det är oerhört viktigt att de nya länder som eventuellt vill vara med i EU också har möjlighet att påverka fram- tidsprocessen. De borde naturligtvis också få vara med i diskussionen om framtidsfrågorna, inte minst när det gäller maktfördelningsfrågorna, för att de skall veta vad som gäller i framtiden i de länderna. Man skall också klart och tydligt tala om att man fördelar så, att dessa länder har en möjlighet att reellt bli medlemmar utan att det skadar deras miljö och utvecklingsmöjligheter. Det går ju inte att ställa en mängd krav på länder som har ett betydligt sämre ekonomiskt utgångsläge utan att man vet vilka effek- ter det blir. Jag undrar lite grann hur Sverige har resonerat. Man talar om att man vill ha möjligheter och om att man kämpar för att dessa länder skall vara med. Men på vilket sätt skall man ge dem reell möj- lighet, så att dessa länder verkligen kan vara med och att det blir villkor som inte missgynnar människorna i dessa länder när det gäller ekonomin? Jag tänker t.ex. på kraftiga neddragningar i områden med hög ar- betslöshet. Den beskrivningen tycker jag är viktig att få in i debatten. När det gäller jordbruket finns det säkert mycket att säga om detaljerna i den uppgörelse som i stort sett tycks vara klar. Det är alltid viktigt att man tar med framtiden för det svenska jordbruket i det här. Sverige har ju ett helt annat geografiskt läge och helt andra natur- och miljöförutsättningar att driva jordbruk än vad många av de andra länderna har, och detta måste det tas hänsyn till i fördelningen. Vi hoppas och tror att detta kan ge möjligheter för det svenska jordbruket att klara sig konkurrensmäs- sigt gentemot övriga EU-länder. Vi förutsätter att så måste vara fallet. I frågan om skatterna, som också har varit uppe, kan vi tänka oss att sänka skatten på el och eld- ningsoljor till de nivåer som tillverkningsindustrin har - naturligtvis under förutsättning att detta finansieras via energisektorn, så att inte de 300 miljoner kronor- na skall plockas från skola, barnomsorg eller något annat angeläget. En annan viktig del i det hela tycker jag är frågan om ansvarsfrihet för kommissionen i framtiden. Den frågan har varit uppe i EU-nämnden. Jag vet att Mil- jöpartiet då tyckte att man från svenskt håll inte skulle ge ansvarsfrihet för 1998, men tydligen har regeringen tyckt att det är okej att göra det. Jag skulle då vilja veta: Tycker regeringen fortfarande att det är okej med ansvarsfrihet, fast vi över huvud taget inte vet vad som hände under det året?
Anf. 8 Utrikesminister ANNA LINDH (s): Herr talman! Jag skall försöka svara på ett antal olika frågor som har ställts. Men frågeställarna får också ursäkta om jag inte hinner med allt i denna omgång. I så fall kan jag komma tillbaka i replikerna. Jag kan börja med att konstatera att det finns många olika, spretiga viljor i kammaren. Några vill inte vara med alls och inte betala alls. Vore jag Johan Lönnroth skulle jag tycka att det kändes lite konstigt att inte vilja vara med i det projekt - det fredsprojekt - där ett antal länder från Östeuropa i dag står i kö för att få komma med. Några, t.ex. Centern, vill betala mer till jordbruk och regionalfonder. Vore jag Åsa Torstensson skulle jag kanske tycka att det kändes lite konstigt att förklara det för de skattebetalare som faktiskt skulle bli lidande av ett sådant agerande. Regeringen värnar EU. Vi värnar utvidgningen och att ena Öst- och Västeuropa. Vi värnar det fredsprojekt som EU är. Men vi värnar också svenska skattebetalare och vill därför få en så bra överens- kommelse som möjligt. Och det lyckliga är att det här faktiskt stöder vartannat. Någon, jag tror att det var Åsa Torstensson, sade att den svenska snålheten i fråga om de svenska bidragen skulle drabba utvidg- ningen. Jag skulle vilja säga att det är precis tvärtom. Budgeten handlar ju om hur mycket pengar EU:s nuvarande 15 medlemsländer får göra av med. Ju strängare och stramare budget vi har för de nuvarande 15 medlemsländerna, desto mer resurser har vi att ge till de nya medlemsländerna och desto lättare kan utvidgningen gå. En stram budget och en utvidgning av EU går alltså hand i hand. Alternativet är att vi gynnar svenska eller spanska jordbrukare på utvidg- ningens bekostnad, och det vill vi inte se från svensk sida. Låt mig innan jag går in på de olika sakområdena börja med den aktuella kris som många har talat om. Hur skall EU klara krisen, kortsiktigt och långsiktigt? På kort sikt tror jag att alla europeiska regeringsche- fer är överens om att man måste försöka hitta en så snabb lösning som möjligt, dvs. att vi redan i Berlin nästa vecka försöker hitta en lösning som gör att vi har en fungerande kommission. Det allra viktigaste är dock det långsiktiga. Hur skall vi nu kunna använda den här situationen och vända den till någonting mer positivt, till att få ett öppnare EU? Jag tog tidigare upp att Sverige i Ams- terdamförhandlingen drev att vi i princip skulle få igenom en offentlighetsprincip i EU. När Amster- damtraktaten träder i kraft innebär det också att detta skall bli verklighet. Det innebär att vi kommer att få en liknande offentlighetsprincip i EU som vi sedan tidigare har i Sverige och andra nordiska länder. Det innebär att man skall ha speciella regler för när man måste sekretessbelägga handlingar, men detta skall vara undantag i stället för regel. Det innebär att man skall upprätta listor över alla handlingar, både öppna och hemliga, osv. Det handlar också om hur vi skall kunna få in en ny förvaltningsstruktur i EU, dvs. få en effektivare och modernare förvaltning. Det kanske allra vikti- gaste är just öppenheten, som vi har berört. Men det handlar också om att få ett mindre hierarkiskt och mindre slutet system, ett system där man fördelar ansvar och tar ansvar. Det här är frågor som vi har drivit tidigare och som jag tror att vi har mycket stör- re möjligheter att nu få gehör för efter det som har hänt. Sedan går jag över till själva frågorna kring Agenda 2000. Låt mig börja med bördefördelningen och kostnaderna för Sverige. Lars Tobisson undrade om jag ansåg att det bara var den tidigare borgerliga regeringens fel att Sverige betalade ett så högt nettobidrag. Nej, jag tycker inte att det är så enkelt som att det bara skulle vara Lars Tobissons eller Anne Wibbles fel. Regeringen har naturligtvis alltid ett huvudansvar för förhandlingar, men jag tycker nog att alla de partier i den svenska riksdagen som var med då skall ta ett ansvar för att vi fick ett dåligt resultat i förhandlingarna. Vi måste utgå från att vi har en besvärlig svensk nettobörda, och sedan får vi göra vad vi kan för att förbättra den inför framtiden. Kommissionens förslag innebär tyvärr att vi skulle få betala ännu mer i framtiden, eftersom kost- naderna tillåts öka och vi som nettobidragsgivare därmed också får betala mer. Här har vi från svensk sida försökt arbeta med olika förslag, såsom jag sade tidigare, t.ex. att sätta ett tak för hur höga bidrag ett land skall betala - det som med ett annat ord kallas för nettokorrigeringsmekanism. Vi har också diskute- rat om vi kan slippa vara med och finansiera Storbri- tanniens speciella rabatt. Det är ju en regel som bara gäller för Storbritannien efter det att Margaret That- cher drämde handväskan i bordet, som Johan Lönn- roth sade. Kanske kan vi hitta några lösningar där för att komma fram till ett bättre resultat för svensk del. Jag tycker att det är viktigt att vi har rimliga för- väntningar på den här förhandlingen, eftersom vi har ett svårt utgångsläge. Men jag kan försäkra Johan Lönnroth och alla andra att vi skall göra allt vi kan. Tror vi att det underlättar om Göran Persson dunkar skorna i bordet och jag portföljen - jag har ingen handväska - kan jag garantera att vi gör det också, även om jag inte är säker på att detta är det mest ef- fektiva i förhandlingarna. Och om Johan Lönnroth tycker att Erik Åsbrink är hård i de interna förhand- lingarna kan jag garantera att han har varit lika be- stämd i de EU-förhandlingar som förs, liksom både Göran Persson och undertecknad. Lars Tobisson tog upp att vi skulle förlora 2 mil- jarder i onödan på att inte vara med i EMU. Jag inser att Lars Tobisson tyckte att det var ett bra debattknep, men han glömde tala om att vi faktiskt får tillbaka de pengarna året efter. Om vi förlorar på valutakursen får vi tillbaka det året efter. Där gör vi alltså ingen förlust. Det är slutsatsen. Detta påverkar inte den svenska betalningen. Johan Lönnroth sade att detta kostar oss 2 400 kr per invånare. Då räknar han ingenting av det vi fak- tiskt får tillbaka från EU i olika stödformer, som ju faktiskt går till olika drabbade och utsatta regioner i Sverige eller t.ex. till lantbruket. Marianne Samuelsson undrade över avgiftsök- ningen. Den summa hon pekar på är lite svår att jäm- föra med de andra, eftersom den inkluderar dels in- flationsuppräkning, dels ökningen på grund av ut- vidgningen. Den fråga som kanske har diskuterats mest är jordbrukspolitiken. Vi kan se en total splittring mel- lan de partier som finns här, som både vill att man skall minska bidragen och att man skall öka dem. Regeringens linje är mycket tydlig. Vi skulle vilja hålla jordbrukspolitiken på 40,5 miljarder euro. Vi vill därför ha en nedtrappning av jordbruksstödet. Det har varit en fullständigt enig linje. Det uttalade också jordbruksministern i en egen deklaration i direkt samband med jordbruksministrarnas möte, när över- enskommelsen slöts. Hon förklarade att detta var bra i innehåll, men det saknade den viktiga ekonomiska aspekten att trappa ned kostnaden. Några talare säger att jordbruksöverenskommel- sen inte är en revolution. Nej, det kanske inte är en revolution, men det är faktiskt den största reform som har gjorts av EU:s jordbrukspolitik sedan den starta- des 1957. Jag upptäckte att vi är årsbarn, jordbruks- politiken i EU och jag. Jag hoppas att jag har föränd- rat mig mer än EU:s jordbrukspolitik under de här åren. I denna reform, som alltså är den största föränd- ring som faktiskt har skett av jordbrukspolitiken se- dan 1957, har Margareta Winberg och de svenska förhandlarna lyckats få gehör för ett antal svenska önskemål. Reform av mjölksektorn och ett antal spe- cifika svenska frågor: ensilage, dikor, handjur, olje- växter, m.m. Vill ni diskutera de olika frågorna i detalj tror jag att ni gör det bättre med jordbruksmi- nistern. Även om vi har haft principer när det gäller jord- bruksreformen har vi samtidigt velat se till att de svenska lantbrukarna får bra villkor. Där har vi ett antal specifika svenska frågor. Jämförelsen med Finland, som flera har gjort, haltar. Sverige har ett mycket rationellare och moder- nare jordbruk. Det kan svenska lantbrukare vara stolta över. Jag tror att hälften så många lantbrukare produ- cerar lika mycket som man gör i Finland. Vi är över- tygade om att den här överenskommelsen i och med att man faktiskt stärker marknadskrafterna på jord- bruksområdet också kommer att gynna det jordbruk som har kommit längst när det gäller marknadskraft, och det är det svenska jordbruket. Jämför man med de norrländska bönderna, som har ungefär samma situation som de finländska bön- derna, kan man konstatera att de har samma stöd enligt EU-reglerna. Vi får också ett bra återflöde av den senaste över- enskommelsen. Men målet med jordbruksreformen är naturligtvis att det skall underlätta östutvidgningen. Vi skall fortsätta avregleringen. EU skall också vara mer öppet för import från tredje världen. Jag tycker ofta att det är pinsamt när jag träffar represen- tanter från utvecklingsländer och de talar om sina problem att exportera sina jordbruksvaror till EU. Vi skall ha en politik för konsumenterna, så att mjölken, brödet, köttet blir billigare för konsumenter- na. Jordbruksreformen var bra steg på vägen. Kommissionens förslag när det gäller struktur- och regionalpolitiken innebär att man går över från sex mål till tre. Mål 1 är stöd till regioner som släpar efter vad gäller välstånd. Det är framför allt nuvarande mål 6 och väldigt perifera regioner, några speciella fall, som kommer att räknas in i mål 1. Mål 2 blir stöd till områden i industriell och eko- nomisk omvandling, strukturomvandling. Mål 3 är mer programanslutet. Stöd till utbildning, praktik och sysselsättning. Inriktningen är att man skall koncentrera insatser- na på de områden som behöver det allra bäst. Det här är bra och viktigt för att vi skall skapa ett utrymme för EU:s utvidgning. Samtidigt som vi stöder är vi måna om att behålla vår svenska andel av strukturfonderna. Vi vill bibe- hålla och förstärka vårt glesbygdsstöd. En del har satt Norrland och mål 1 i motsats till resten av landet. Men det är viktigt att säga att får vi igenom den svenska förhandlingslinjen skulle det gagna hela Sverige. Får vi ett mål 1-område som omfattar alla de fyra nordliga Norrlandslänen, och hela länen, innebär det att det mål 2-stöd som satsas där i dag i stället kan satsas i andra delar av landet. Avslutningsvis, herr talman, råder det ändå enig- het kring en del frågor här i kammaren, och det tycker jag är viktigt. Jag hoppas att vi kan vara överens om att det vi nu driver, striktare budget, ett reformerat jordbruk och enklare regler för strukturfonderna, är viktigt därför att det också underlättar EU:s fortsätt- ning som fredsprojekt och EU:s utvidgning till Östeu- ropa.
Anf. 9 LARS TOBISSON (m) replik: Herr talman! Medlemsförhandlingarna gällde inte avgiftssystemets konstruktion. Det var redan fastlagt när vi kom så långt. Det är okunnigt av utrikesminis- tern att hävda att det var dåliga förhandlingar som ledde till att vi blev nettobidragsgivare. Jag kan inte förstå hur en sådan slutsats kan dras, eftersom vi beträffande reglerna för infasning av avgiften var så noga med att hela tiden ha kontakt med den social- demokratiska oppositionen, som då inte hade några invändningar, utan tvärtom delade vår uppfattning att det var ett överraskande bra resultat. Det är likaledes, såvitt jag förstår, okunnigt av ut- rikesministern att hävda att vi får tillbaka 2 miljarder. Den kostnad vi har åsamkats för detta år beror på att kronans värde i förhållande till euron var sämre när kurserna lades fast i maj, och vi hade chansen att inträda, än den var när euron infördes. Jag vill gärna att utrikesministern förklarar hur vi skall kunna få de pengarna tillbaka. Sedan ställde jag några frågor till utrikesminis- tern. Den mest påträngande gäller hur vi skall få en fungerande kommission. Jag vill hävda att en stark kommission är de mindre EU-ländernas bästa vän. Vi har all anledning att eftersträva detta. Då ställer jag frågan: Hur klarar man slutförhandlingen om Agen- da 2000 utan att kommissionen kan vara med och lägga fram de kompromissförslag som alltid behövs i en sådan här slutförhandling? Och hur får vi fram underlag för den kommande regeringskonferensen om vi bara har en kommission som sitter som expe- ditionsministär? Jag frågade förut om man tänker sig att gå igenom hela den komplicerade procedur som krävs för att få en ny kommission, som då bara sitter i som mest nio månader, fram till nästa kommission, eller om man är beredd att verka för, vilket jag tycker vore bäst, en tillfällig lösning baserad på en del av de nuvarande ledamöterna av kommissionen.
Anf. 10 Utrikesminister ANNA LINDH (s) replik: Herr talman! När det gäller det tidigare förhand- lingsresultatet är det inte okunnighet. Det är faktiskt ärlighet från oss båda att erkänna att det resultat vi uppnådde när vi blev medlemmar i EU inte gav oss ett bra resultat ekonomiskt. Vi måste kunna erkänna att vi har en hög nettobörda. Nu har vi också ett ge- mensamt ansvar för att försöka se till att vi får ett så bra utfall för Sveriges del som möjligt samtidigt som vi värnar viktiga principer som utvidgning och refor- mer av jordbruks- och strukturpolitiken. Sedan kan jag hålla med Lars Tobisson om att det är väldigt viktigt för oss i ett litet land med en stark kommission. Det är i praktiken omöjligt, förmodligen också ogörligt enligt författningen, att kunna utse hela den nya kommissionen för nästa femårsperiod i för- väg. Då återstår i realiteten möjligheten att förnya några av ledamöterna i kommissionen och i övrigt låta kommissionen fortsätta med också några av de gamla ledamöterna fram till årsskiftet, när den helt nya kommissionen tillsätts. Hur stora förändringar det blir i en sådan här inte- rimskommission, alltså en tillfällig kommission, är det för tidigt att säga i dag. Men det finns en bred överensstämmelse mellan regeringscheferna om att man ändå skall försöka hitta en fungerande tillfällig kommission, en interimskommission, som kan sitta året ut. Den kommissionen kommer dock inte att hinna ta fram några förslag när det gäller Agenda 2000 till Berlinmötet, som äger rum nästa vecka. Ledamöterna utses ju samtidigt som förhandlingen sköts. Där hop- pas jag att alla medlemsländer tar på sig ansvaret att försöka se till att vi klarar att få igenom Agen- da 2000, trots att vi inte kommer att ha en sittande kommission vid det tillfället.
Anf. 11 LARS TOBISSON (m) replik: Herr talman! Först och främst: Den nettobörda som vi dras med följer av den avgiftskonstruktion och de finansiella perspektiv som förelåg när vi inträdde i EU. Det gick inte att påverka då. Vad vi kunde på- verka var själva infasningsreglerna, och de var vi överens om. Sedan noterar jag att utrikesministern inte förkla- rade hur vi skulle kunna få tillbaka de 2 miljarderna. Kom igen nu och förklara det! När det gäller kommissionen tror jag att det är en vettig uppläggning som utrikesministern här talar om. Jag tror också att man skall göra så och att det har betydelse redan för utgången av Agenda 2000- förhandlingarna i nästa vecka att man vet hur man skall hantera frågan, även om kommissionen då fort- farande är skadskjuten. Jag skulle vilja lägga till en sak: En av de kom- missionärer som är minst anfäktad av de svårigheter som har varit är Leon Brittan. Han har en nyckelroll när det gäller att förhandla om banantvisten och andra svårigheter som vi har på handelssidan men också att förbereda den kommande WTO-rundan. Det är därför önskvärt att han får en nyckelroll i fortsättningen. Att bli av med honom nu skulle vara direkt förödande för EU:s möjligheter att sköta handelsförhandlingar i framtiden.
Anf. 12 Utrikesminister ANNA LINDH (s) replik: Herr talman! Vi kanske inte skall ta namndiskus- sionerna om de enskilda kommissionärerna direkt i kammaren. Det är naturligtvis viktigt att komma ihåg att det skiljer sig väldigt mycket i den kritik som rapporten ger de olika kommissionärerna. Några kommissionärer har gjort sig skyldiga till oerhört allvarliga övergrepp. Ta t.ex. Edith Cresson. I rap- porten kallas det som hänt för ren nepotism. Detta är naturligtvis oerhört allvarligt. Även om man tycker att kommissionen också skall ha ett gemensamt an- svar gäller det att kunna se skillnaderna mellan det och de kommissionärer som bara så att säga har ett gemensamt ansvar, inte ett individuellt ansvar. De 2 miljarderna får vi igen, Lars Tobisson, ge- nom att man kompenseras och får tillbaka den typen av valutaförluster. Hur ser vi då till att vi klarar Agenda 2000 i Ber- lin? Ja, när vi inte har en fungerande kommission utan så att säga har den gamla kommissionen kvar kan det kompenseras genom att vi har en aktiv ordfö- rande - ett aktivt tyskt ordförandeskap som är fast beslutet att driva igenom Agenda 2000 därför att man också vet att det senare kommer att underlätta utvidg- ningen. Om alla medlemsländer då är beredda att ta sitt ansvar och att se till att vi, trots den här krisen för kommissionen, tar oss igenom Agenda 2000 och fattar beslut om den stora reformen, som är så viktig för EU:s framtid, vore det, tycker jag, en väldigt bra signal att skicka till alla medborgare i Europa.
Anf. 13 JOHAN LÖNNROTH (v) replik: Herr talman! EU har säkert bidragit till att det nog aldrig blir krig mellan länderna inom EU. Det är bra. Men det är inte där som de framtida krigsriskerna finns. I dag tycker jag att man ser en process som handlar om att motsättningarna mellan de olika han- delsblocken skärps. Där finns också krigsriskerna. De finns alltså på den globala nivån. Jag är rädd att det - som EU nu utvecklas, med EMU och mot en su- perstat - snarare blir högre murar mot resten av värl- den. Jag ser fram emot att på TV få se utrikesministern drämma sin portfölj i bordet. Jag har tidigare tagit detta med Göran Perssons skor som ett löfte att för- söka övertala statsministern att göra som Chrusjtjev en gång gjorde och slå sin sko i bordet. Jag talade om bruttosiffrorna, och det är relevant att tala om dem. Det är ju ändå skattebetalarna som står för dem. Återflödet hamnar i privata företag och i privata individers fickor. Men jag har faktiskt också räknat på nettosiffrorna. Det handlar då om 1 400 kr per invånare i dag. Kommissionens förslag för år 2006 landar på i storleksordningen 1 800 kr per invå- nare. Regeringens linje är 1 200 kr per invånare. Det är alltså mycket stora skillnader. Därför vill jag upp- repa: Var går utrikesministerns smärtgräns? När kommer den svenska regeringen att säga absolut nej?
Anf. 14 Utrikesminister ANNA LINDH (s) replik: Herr talman! Johan Lönnroth frågade om smärt- gränsen men jag tror inte att Johan Lönnroth är be- redd att före en förhandling offentligt deklarera var hans smärtgräns går. Det skulle inte ge Johan Lönn- roth särskilt bra resultat i förhandlingarna. Så agerar inte heller regeringen. När det gäller frågan om EU kontra omvärlden är det, Johan Lönnroth, väldigt viktigt att vi ser till att EU är ett EU som är öppet mot omvärlden. Jag kan se både väldigt glädjande exempel och negativa exempel men där kan Sverige faktiskt vara med och bidra till att EU blir ett EU som är öppet mot omvärlden. Att Sverige skulle ställa sig utanför EU skulle bara inne- bära att vi byggde upp murar mot den gemenskap där i princip alla andra europeiska länder deltar. Det skulle inte heller underlätta kontakterna för Sverige med världen utanför EU.
Anf. 15 JOHAN LÖNNROTH (v) replik: Herr talman! Jag kan väl erkänna att det inte är så lätt att exakt spika det här med smärtgräns. Jag efter- lyser ändå hårdare uttalanden från regeringen. Det har varit, tycker jag, ganska mycket av ett slags inställ- ning att man redan har accepterat att den egna linjen inte kommer att gå igenom. I mitt huvudanförande försökte jag visa på att det faktiskt finns en motsättning mellan engagemanget på den globala nivån och engagemanget på EU-nivån. Det har varit en trend i Sverige att det i denna kam- mare mera talas om interna EU-angelägenheter, som ju dagens debatt är ett exempel på. Debatten om Sve- riges ansvar och roll på den globala arenan har där- emot mer och mer tystnat. Det är oerhört viktigt att vi nu får till stånd en dis- kussion om hur vi skall bygga motmakter till den enorma kapitalmakt som har brett ut sig över världen. Hur skall vi skapa regler över världen som begränsar storfinansens makt? Den diskussionen är oändligt mycket mer angelägen än de eviga debatterna om EU:s regleringssystem. Det handlar alltså snarare om var regeringen lägger sitt engagemang.
Anf. 16 Utrikesminister ANNA LINDH (s) replik: Herr talman! För det första är det inte alls så att vi har accepterat kommissionens förslag. Vi har tvärtom sagt att det är fullständigt oacceptabelt för Sverige att acceptera det och därmed betala så mycket som skulle kunna bli konsekvensen. För det andra har vår röst när det gäller resten av världen inte alls tystnat. Så sent som häromveckan gav vi riksdagen en Asienskrivelse som handlar om regeringens syn på vårt framtida samarbete med Asi- en och alla de länder som finns i Asien. Tidigare har vi haft en presentation i riksdagen, och personligen har jag ägnat en stor del av våren åt Afrika, en konti- nent där vi kan se både glädjeämnen och väldigt stora problem. Gentemot Asien, Afrika, Latinamerika och andra kontinenter är det, tror jag, en styrka att vi kan agera både som svenskar, som Sverige, och genom EU för att därmed kunna påverka också EU:s politik.
Anf. 17 ÅSA TORSTENSSON (c) replik: Herr talman! Centerpartiet förordar, utrikesmi- nistern, absolut inte en ökning av Sveriges medlems- avgift. Däremot gör vi precis det som utrikesminis- tern fångade in, nämligen vänder på perspektivet just från skattebetalarnas aspekt. Det är därför som jag har frågor till utrikesministern. Det gäller den totala kon- centrationen på budgetrestriktiviteten för att utifrån denna diskutera den svenska nettobidragsutgiften. Man lägger ju ambitionen på den ena sidan och ger inga signaler eller möjligheter till en diskussion om återflödet till Sverige. Är Sveriges regering i sina förhandlingar, t.ex. när det gäller de kvarvarande strukturfonderna, intresse- rad av att bibehålla det återflöde som många av våra småorter i dag är starkt beroende av? När det gäller nuvarande mål 2-områden, starka industriorter i strukturförändring och våra landsbygdsorter i 5 B- området har ingenting av detta klargjorts eller disku- terats. Den aspekt som jag tycker är väldigt viktig utifrån ett ledarskap när vi diskuterar EU- problematiken och EU-frågorna är att få det hela förankrat och att få en delaktighet också i det svenska medborgarperspektivet.
Anf. 18 Utrikesminister ANNA LINDH (s) replik: Herr talman! När det gäller principerna tycker jag att det är viktigt för Åsa Torstensson - Centern har ju talat för det högre jordbruksstödet - att komma ihåg att för varje krona vi får betalar vi mer eftersom vi är nettobidragsgivare, för varje krona eller euro som EU:s budget ökar minskar möjligheterna och förut- sättningarna för en utvidgning. Därför är det viktigt att vi sätter budgeten i centrum både för att hålla den gemensamma europeiska budgeten så stram som möjligt och också för att inom den ramen få ett så bra resultat för Sverige som möjligt. När det gäller strukturfonderna förmodar jag att vi alla inom våra respektive partier och folkrörelser har tagit möjligheten att informera våra medlemmar om den svenska positionen. Det har informerats om den i EU-nämnden och i regeringens diskussioner med övriga partier i en mycket öppen anda under hela förhandlingstiden. Positionen innebär att vi vill se till att få ett bra stöd för Norrland, för alla de fyra Norr- landslänen inklusive att vi därmed får en bättre situa- tion för andra områden i Sverige i dag som ingår i s.k. mål 2-områden.
Anf. 19 ÅSA TORSTENSSON (c) replik: Herr talman! Jag vill åter påpeka att jag är väldigt starkt kritisk till den svenska regeringens förhåll- ningssätt vad gäller det strategiska sättet att förhand- la, att man ensidigt diskuterar budgetrestriktiviteten och inte tar en aktiv och utvecklande debatt vad gäller strukturfondernas framtid i Sverige. Tillbaka till den andra delen, som handlar om jordbrukspolitiken. Anna Lindh beskrev berömmande Margareta Winbergs förhandlingsresultat i jordbruks- förhandlingarna. Strax efter markerade Erik Åsbrink att åtgärder måste vidtas i ett senare förhandlingsläge. Utgifterna måste pressas. Vad är det som gäller? Kommer regeringen att förändra det förhandlingsläge som Margareta Winberg har nått?
Anf. 20 Utrikesminister ANNA LINDH (s) replik: Herr talman! Först om strukturfonderna. Sverige har drivit mycket aktivt att vi skall få ett bra regional- politiskt stöd i Sverige, men vi driver också väldigt tydligt att vi skall hålla igen på budgeten av alla de skäl som jag beskrivit. Jag vet inte riktigt vad det är som brister i strategin enligt Åsa Torstensson. Tvärt- om är det här den absolut enklaste modellen för att vi både skall få ett stöd till Sverige och dessutom skall kunna klara utvidgningen och andra mål, ifall vi nu klarar den svenska linjen: både stöd till Norrland och en skärpt budget. I jordbrukspolitiken finns inga olika ståndpunkter eller ställningstaganden i den svenska regeringen. Vi har alla sagt att vi skulle vilja se en ram på 40,5 mil- jarder euro. Eftersom den nuvarande överenskommel- sen inte ligger på 40,5 miljarder euro skulle vi vilja se en nedtrappning av stödet, s.k. degressivitet, så att man kommer ned till 40,5 miljarder euro. Men vi tycker samtidigt att den överenskommelse som gjor- des ändå var ett mycket viktigt steg på vägen, efter- som det faktiskt är den största reformen av EU:s jordbrukspolitik sedan 1957. Det har Margareta Win- berg och andra all anledning att vara nöjda med.
Anf. 21 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik: Herr talman! Utrikesministern sade att det är spretiga viljor här i kammaren. Det kan jag naturligt- vis hålla med om. Det är ingen nyhet heller. Vi har ju partier som inte vill vara med i EU-samarbetet över huvud taget utan vill lämna det, såsom Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är som sagt ingen nyhet, men det som är intressant i sammanhanget är egentligen att det är spretiga viljor inom regeringen. Det är olika signaler som regeringen sänder ut. När man lyssnar på utrikesministern här måste jag säga att det är en väldigt positiv anklang i anföranden och i repliker. Det välkomnar jag. Det andas en EU-vän i hennes ord. Däremot om man lyssnar på andra ministrar, Margareta Winberg, Marita Ulvskog och andra, mär- ker man en annan framtoning. Det är naturligtvis bekymmersamt att regeringen är splittrad i frågan. Vi kan ta t.ex. statsministern eller finansministern som inte ger besked i EMU-frågan. Detta är förbryllande för svenska folket. Det här är en signal som borde vara en varning i den kommande valrörelsen inför EU-valet. Jag skulle vilja skicka med inför de fortsatta för- handlingarna det här med Thatcherrabatten. Det är orimligt att England skall fortsätta att ha en rabatt i det här sammanhanget när t.ex. Sverige betalar mycket mer. Här har utrikesministern ändå en bra kontakt med sin gode vän Tony Blair som tillhör Labour och borde försöka påverka honom. Det vill jag gärna skicka med.
Anf. 22 Utrikesminister ANNA LINDH (s) replik: Herr talman! Om Margareta Winberg ibland låter mer negativ om EU än jag kanske inte är så konstigt eftersom hon har ansvaret för jordbrukspolitiken. Det är verkligen EU:s akilleshäl, en oproportionerligt stor akilleshäl. När det gäller den brittiska rabatten kan jag natur- ligtvis hålla med om att den i dagens läge ter sig orimlig för ett antal andra medlemsländer. Det har vi också framfört till våra vänner i Storbritannien vid ett antal tillfällen. Samtidigt är det så att ingen regering blir överdrivet populär på att förhandla bort förmåner som man har fått. Därför kan jag inse att regeringen i Storbritannien sitter i ett dilemma när det gäller att ge upp den brittiska rabatten.
Anf. 23 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik: Herr talman! Jag vill ändå att utrikesministern för- söker, tillsammans med andra ministrar som skall förhandla om detta, att höja rösten när det gäller Thatcherrabatten därför att den är orimlig. Jag har en konkret fråga: Det har figurerat olika siffror på med hur mycket jordbruksuppgörelsen har spräckt budgeten på 40,5 miljarder. Vi vet inte om det är 1, 2, 3, 4 eller 5 miljarder. Där borde vi få ett be- sked. Det måste naturligtvis betyda att man måste pruta på något annat område för att klara den allra viktigaste uppgiften, nämligen östutvidgningen. Det är huvuduppgiften. Vi får inte, på grund av att man inte kunnat upprätthålla en budgetdisciplin, missa denna historiska chans att få med öststater som nu knackar på dörren. Det är otroligt viktigt. Om vi mis- sar denna chans nu, då kan det dröja ganska länge innan vi har möjlighet att ta in nya medlemmar i EU.
Anf. 24 Utrikesminister ANNA LINDH (s) replik: Herr talman! Jag kan inte ge någon exakt siffra på jordbruksuppgörelsen i dag. Jag skulle gärna vilja ha den själv, men det finns inte den typen av exakta beräkningar ännu. Det blir lätt så att det låter som om det vore en fråga för den svenska regeringen. Den svenska regeringen satt inte ensam vid förhandlings- bordet när jordbruksuppgörelsen träffades. Det fanns 14 andra viljor vid ordet. Den viktiga frågan är att vi måste se till att klara utvidgningen. Där upplever jag att vi är fullständigt ense.
Anf. 25 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik: Herr talman! När utrikesministern beskrev krisen med kommissionens avgång sade hon att frågan skulle få en snabb lösning. Dessutom sade utrikesmi- nistern att vi skulle få offentlighetsprincipen och regler om när sekretess fick tillämpas. Det här är ju en gammal fråga som vi känner igen delvis från tiden innan Sverige blev medlem. Vi skulle få både offentlighetsprincip och medde- larskydd inom EU bara Sverige blev medlem och kunde påverka. Nu har vi sett hur seg den processen har varit. Är det så att det finns någon öppning nu för att offentlighetsprincipen skall tillämpas, och finns det också någon diskussion om meddelarskydd? Då tänker jag särskilt på den person som avslöjade skan- dalerna och som nu är arbetslös därför att han visade civilkurage och vågade tala om att man här misskötte sina uppdrag. Har regeringen i det fallet agerat för att man faktiskt måste tillåta en viss form av öppenhet och civilkurage inom EU?
Anf. 26 Utrikesminister ANNA LINDH (s) replik: Fru talman! När det gäller meddelarskyddet tyckte jag att brevväxlingen mellan Göran Persson och Santer var ganska tydlig vad gäller den svenska in- ställningen till detta. Göran Perssons kritik av vad som skedde med den här tjänstemannen innebar ju sedan att han fick en brevväxling med EU:s president i kommissionen, och enligt svenska regler offentlig- gjordes ju brevet. Det ger väl en ganska bra bild av skillnaden mellan förhållandena hittills i EU- kommissionen och Sverige. Men Sverige har ju inte suttit overksamt under de här åren. Vi fick in i Amsterdamtraktaten en skriv- ning om offentlighet och öppenhet som innebar att när Amsterdamtraktaten nu träder i kraft kommer också offentlighetsprincipen att fungera inom EU med ett antal konkreta specifika regler som jag tidiga- re gick igenom. Nu ser jag att min talartid är slut, och därmed vill jag tacka kammaren för den här debatten. Jag hoppas att vi kan fortsätta se till att vi gemensamt får ett bra resultat i förhandlingarna och fortsätter att lägga grunden för EU:s utvidgning och enandet av Östeu- ropa och Västeuropa!
Anf. 27 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik: Fru talman! Jag tackar också för debatten, och också för svaret att Sverige driver på arbetet med offentlighetsprincipen. Det är så oerhört viktigt, om man över huvud taget skall få ett någorlunda demo- kratiskt fungerande system, att det finns en offentlig- hetsprincip och också, som jag ser det, ett medde- larskydd. Särskilt med tanke på vad som har hänt borde det vara ännu mer angeläget att man faktiskt får med detta med meddelarskydd. Jag har förstått att det är milsvida skillnader i uppfattning emellan EU- länderna i hur man ser på möjligheten att få ett med- delarskydd. Den svenska uppfattningen tycks ju inte vara den som råder i alla fall, och det är väl naturligt- vis en lång process att få övriga länder att hänga med på det här. Jag tror att det är oerhört viktigt för att över huvud taget kunna få en tilltro till ett system som i dag up- penbarligen inte alls fungerar demokratiskt, där insyn och kontroll är under all kritik och där man inte ens vågar kritisera. Det tycker jag också att vi tyvärr har sett i den här processen som har pågått en lång tid, att inte ens regeringen har vågat kritisera EU- kommissionen tillräckligt tydligt. Det är först när man har fått den här rapporten, av vilken misskötseln framgår väldigt tydligt, som man också vågar säga att det var rätt att kommissionen nu avgick. Det här fanns ju ändå uppe på EU:s bord för ganska länge sedan, och det hade också varit möjligt att i tid påpe- ka det.
Anf. 28 HOLGER GUSTAFSSON (kd): Fru talman! Jag skall försöka att vara klädsam gentemot Åsa Torstensson som tyckte att kristdemo- kraterna borde förklara hur lägre avgifter inte skall försämra för svenska bönder, och det har jag inte svårt att göra. Vi kristdemokrater accepterar att vi får sänkta stöd även till jordbruket på lång sikt och lika för alla. Den linjen har vi drivit i EU-nämnden, och jag har inte uppfattat att Centern heller har haft någon annan linje i den frågan. Den linje vi driver i det här sam- manhanget är mycket tydlig. Det är lika villkor för alla bönder och också andra näringsidkare i Sverige jämfört med kollegerna ute i Europa. Det är inte många år sedan som vi fick förhandla för varje ton ost man skulle sälja till Europa. Vi pläderar för lika vill- kor, och det är vår politik. Där har vi också ett gott stöd från svensk näring över huvud taget och också från LRF och de bönder som är aktiva. Marianne Samuelsson sade i debatten tidigare här att man från regeringens sida bör beakta maktfördel- ningsproblematiken, och det är naturligtvis viktigt att man gör det i det kommande arbetet gentemot östlän- derna. Jag vill bara påpeka att den politik som Miljö- partiet för skulle leda till att man tar steget ur EU. Det skulle i sig innebära ett nollinflytande för svenska folket, och det är väl inte precis det som vi är ute efter. Man lyfter också fram kostnaderna som det enda stora problemet, och målar upp och fokuserar på detta i sammanhanget. Man glömmer helt att ens försöka diskutera fördelar och intäkter när det gäller medlemskapet i EU. Vi kan ju bara se den svängning som håller på att ske nu i Norge, som valde utanför- skapet. Men när oljan börjar sina och kostnaderna stiger där blir man mer och mer positiv till EU. Jag tycker att vi skall beakta detta, även när vi ser de bekymmer som finns i sammanhanget. EU har brister, och det har vi sett i dessa dagar. Jag och vi kristdemokrater försvarar inte detta, inte en sekund. Här gäller det att agera mot de brister som organisationen har. Vi tror för vår del att det handlar om att öppenhet och en hög etik i sammanhanget är viktigt och att vi framför allt nu får en hög personlig integritet som ett av de viktiga kriterierna när man skall utse en ny kommissionsordförande. Jag skulle beklaga mycket om Sverige så att säga drar sig ur, eller om det finns partier som vill dra sig ur, den europeiska politiken i denna kamp för att förbättra etiken och moralen i Europa. Det kan knappast vara den vägen som vi skall gå. Jag beklagar att utrikesministern inte har mera tid för att svara på frågorna, men jag vill ändå skicka med som kristdemokraternas uppmaning: Se nu till från den svenska regeringen att de viktigaste kriteri- erna för en ny kommissionsordförande inte enbart skall vara den politiska färgen och varifrån personen kommer, utan att man nu tar lärdom av vad som har hänt de senaste dagarna och låter personlig kompe- tens, hög etik och civilkurage få vara vägledande när det gäller att utse en ny kommissionsordförande.
Anf. 29 JOHAN LÖNNROTH (v) replik: Fru talman! Det har talats om att det har spretat i den här debatten, och det kan nog vara sant. Det finns ju olika åsikter i EU-frågan och i EMU-frågan. Men jag måste nog ändå säga att det parti som slår alla rekord när det gäller spretighet faktiskt är Kristdemo- kraterna. Jag begriper inte alls var Kristdemokraterna står i de grundläggande EU-frågorna, för att inte tala om EMU-frågan. Jag har bara en mycket kort fråga: Om man röstar på kd i valet till EU-parlamentet nu i juni så röstar man på en hängiven EMU-anhängare på första plats. Längre ned på listan finns det lika hängivna motstån- dare till EMU. Kd:s officiella linje är oklar för mig. Vad röstar man på när det gäller inställningen till EU och EMU om man röstar på Kristdemokraterna nu den 13 juni?
Anf. 30 HOLGER GUSTAFSSON (kd): Fru talman! Det är mycket enkelt att svara på den frågan. Röstar man på Kristdemokraterna så gäller beträffande EMU-frågan att vi har uttalat oss för en folkomröstning i det här sammanhanget. Vi vill inte tvångsinföra Sverige i det här steget på det sättet som man forcerade in oss i ett medlemskap. Vi tror att det var fel att göra det. Det var ingen tvångsanslutning, men det gick för fort. Nu skall folket ha en chans att säga sitt. Det måste vara ganska enkelt att förstå den logiken. Den gäller för Kristdemokraterna.
Anf. 31 ÅSA TORSTENSSON (c): Fru talman! Johan Lönnroth agerar gentemot kd och påpekar att det finns en spretighet, och den är naturligtvis anmärkningsvärd. Det är mycket tydligt två riktningar som kd här anger, dvs. att driva sänkt medlemsavgift samtidigt som man med ganska kraft- fulla ord kritiserar regeringen för nedskärningslinjen på jordbruksområdet. De är inte förenliga om man skall vara trovärdig i det politiska perspektivet. I dag tillförde Holger Gustafsson ordet långsiktig- het. Nu får jag ju inte möjlighet till svar på vad den långsiktigheten i detta sammanhang innebär.
Anf. 32 MARIANNE SAMUELS- SON (mp): Fru talman! Till Holger Gustafsson: Demokrati är oerhört viktigt för Miljöpartiet. Det verkar vi för på alla nivåer där vi har möjlighet att göra det. Det inne- bär att även om vi inte får majoritet för våra åsikter, lämnar vi inte vår ideologi. Det är därför som vi fort- farande hävdar att det kan vara en fördel att stå utan- för EU.
Anf. 33 KARL-GÖRAN BI- ÖRSMARK (fp): Fru talman! Det fortsatta EU-arbetet handlar om att bereda vägen och marken för de nya demokratier- na i Öst- och Centraleuropa för att de skall kunna bli fullvärdiga medlemmar i EU, som de så gärna vill. Denna historiska uppgift får inte förspillas på grund av dålig budgetdisciplin inom EU.
Anf. 34 Utrikesminister ANNA LINDH (s): Fru talman! Jag vill bara tacka för debatten.
Överläggningen var härmed avslutad.
2 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 11 mars.
3 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades Propositioner 1998/99:54 till konstitutionsutskottet 1998/99:81 till socialförsäkringsutskottet
4 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlades åter Utbildningsutskottets betänkande 1998/99:UbU3 Försvarsutskottets betänkande 1998/99:FöU3 Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1998/99:SfU6 och SfU5 Kulturutskottets betänkanden 1998/99:KrU4, KrU5 och KrU7
5 § Informationssamhället inför 2000-talet
Föredrogs Trafikutskottets betänkande 1998/99:TU4 Informationssamhället inför 2000-talet (skr. 1997/98:190, 1998/99:2 och 1998/99:40)
Anf. 35 PER-RICHARD MOLÉN (m): Fru talman! Dagens betänkande om IT gäller tre skrivelser från regeringens sida och ett sjuttiotal mo- tioner. Den första skrivelsen gäller lägesrapport om IT-omställningen i samhället inför år 2000, den andra informationssamhället inför 2000-talet och den tredje handlar om elektronisk handel. Fru talman! Jag noterar av dagens talarlista att nä- ringsminister Björn Rosengren avser att delta i de- batten. Jag förstår att näringsministern ser det som nödvändigt eftersom regeringens skrivelser är tomma på konkreta åtgärder. Jag tycker dock att det är lite märkligt att nä- ringsministern efter vår utskottsdebatt kommer upp i denna debatt med ett 15 minuters anförande, när vi själva bara har möjlighet till två minuters repliker på hans anförande. Jag tycker att IT-frågorna är av så utomordentligt stor betydelse för Sverige att de moti- verar en mycket bred debatt och att näringsministern därför borde ha inlett debatten. Låt mig först beröra frågan om IT-omställningen inför sekelskiftet, vars problem är orsakade av att årtalen i våra datorer är inprogrammerade med två siffror i stället för fyra. Det innebär att datorn inte vet vilket sekel eller millennium vi övergår till. Som bekant har Moderata samlingspartiet och inte minst Carl Bildt på ett mycket tidigt stadium aktuali- serat problemet. Kravet har varit att regeringen borde tillsätta en IT-general som skulle haft det totala an- svaret för att staten, landstingen, kommunerna och näringslivet i god tid skulle förmås att gå igenom sina datorstyrda system, så att systemen i en eller annan form inte kollapsar vid övergången från 1999 till 2000. Gång på gång, i flera år, har vi från vårt partis sida krävt gehör för våra krav, men regeringen har inte lyssnat. Statsministern har knappast, och lika lite hans regeringskolleger, uttalat ordet IT och mycket mindre sätt till att inte viktiga samhällsfunktioner rasar sam- man och drabbar enskilda. Statskontoret, som har fått regeringens uppdrag att driva på, har gjort vad man har kunnat. Men ansvaret och ledningen borde ha knutits till regeringen och ett IT-statsråd eller, som vi moderater kallar det, en IT- general. En statlig myndighet har, som vi vet, inte rätt att lägga sig i vad en annan myndighet gör. I stället har det hela blivit lite av en polsk riksdag - ingen har haft det uttalade ansvaret och det uttalade ledarskapet. I dag, fru talman, ser vi resultatet - 289 dagar före årsskiftet. Hur ser det ut? Det är rent skrämmande. Det står i utskottets betänkande att regeringen inte med säkerhet kan uttala sig om risken för störningar i de för samhället viktigaste sektorerna - 289 dagar före årsskiftet. Det står i utskottets betänkande att vissa kommu- ner inte kommit tillräckligt långt i arbetet, vilket är oroväckande mot bakgrund av kommunernas viktiga uppgifter som distributörer av el, värme, vatten m.m. Betänk att årsskiftet sker mitt i vintern, och det är bara 289 dagar dit! Det står i utskottets skrivning att medvetenheten om problemen på många håll i samhället fortfarande är alltför låg och måste höjas - 289 dagar före års- skiftet. För några dagar sedan kunde Statskontorets grupp för 2000-omställningen meddela att en rad myndig- heter redan nu vet att de inte blir färdiga med sina tester till den 1 juni. Försvarsmakten, Läkeme- delsverket, CSN, Energimyndigheten och Riksskatte- verket är några av dessa. Statskontoret bedömer att myndigheterna just nu befinner sig mittemellan att vara helt klara och total katastrof - 289 dagar före årsskiftet. Ericsson tar 2000-problemen på så stort allvar att ledningen avser att hålla vissa av sina produktionsen- heter stängda runt det kommande årsskiftet, och Ericsson om några borde veta vad man talar om. Men vad skulle hända om viktiga samhällsfunktioner som sjukvård, tele, vatten, el etc. inte skulle fungera? Fru talman! Den 11 februari i år har en rad 2000- generaler i företag och myndigheter - Volvo, Vatten- fall, Stockholms stad, Posten, Ericsson, Telia, Stock- holms läns landsting och Föreningssparbanken bland några - skrivit till statsminister Göran Persson och vädjat till honom att personligen lyfta upp frågorna på samhällsagendan. De anser nämligen att insikten om graden av medvetenhet och förberedelseaktivitet på många håll i landet är betänkligt låg - och det är bara 289 dagar kvar till årsskiftet. Varför gör statsministern ingenting? Varför gör regeringen ingenting? Det vi har framför oss är en tickande bomb. Varje dag som går av passivitet från regeringens sida är en förlorad dag. Vad finns det några månader för årsskiftet för garantier för att elen kommer att fungera, att vattenförsörjningen kommer att fungera, att sjukvårdens all avancerad teknik kommer att fungera, att telefonväxlar kommer att fungera och att vi får våra pensioner? När vi vet att det finns kommuner och landsting som just har börjat att testa sina datorprogram finns det, fru talman, all anledning att vara orolig. När vi diskuterade detta betänkande i utskottet kunde jag notera att en del ansåg att vi skulle dämpa kritiken och inte ge uttryck för oro. Vi skulle sitta stilla i båten. Men är kejsar Persson naken, så är han naken, och då måste det sägas. Hur påklädd närings- ministern är får vi se om en stund. Inget parti och ingen partiledare har som Mode- rata samlingspartiet och dess partiledare varnat för millenieskiftets problem för våra datorsystem. Inget parti har som det Moderata samlingspartiet har så starkt krävt ett kraftfullt ledarskap, en IT-general för Sverige, som skulle kunna driva på för att klara om- ställningen inför sekelskiftet. En IT-general skulle kunna samla alla, inte minst det i samhället så väl integrerade näringslivet, för att göra allt för att årsskiftet inte skall inledas med obe- hagliga överraskningar. I dag när vi har 289 dagar kvar har vi inga som helst garantier för att ingenting skall hända. Närmare ett fiasko, fru talman, kan vi inte stå. Låt mig sedan gå över till de andra två skrivelser- na om IT rent generellt och frågan om elektronisk handel. Regeringen kommer i skrivelserna med en rad politiska plattityder när den säger att Sverige skall befästa sin tätposition som IT-land, bl.a. genom att bygga ut digital infrastruktur för höghastighetsförbin- delser. Det är viktigt, säger man, att förutsättningar skapas så att Sverige kan bli ledande i elektronisk handel. Men vilka förutsättningar tänker man på? Det är svårt att i skrivelserna notera några som helst kon- kreta förslag. Lika passiv och lika viljelös som regeringen är vad gäller datorproblemen vid sekelskiftet lika tom- hänt står den inför en av de största utmatningarna inför framtiden, informationstekniken. I dag, fru talman, är Sverige en av världens mest avancerade telekomnationer. Den tekniska utvecklingen går så snabbt att det som för nio månader sedan togs fram i dag i stort sett är obsolet. Infokomindustrin, där telekommunikationer, elektroniska medier och informationsteknik går sam- man - eller konvergerar, som man säger i branschen - är en av världens mest dynamiska sektorer, om inte den allra mest dynamiska sektorn. Redan i dag sys- selsätter infokomsektorn i Sverige flera än vad skogs-, stål- och verkstadsindustri gör tillsammans. Regeringen är tagen på sängen. Den lyssnar mer på IT-analfabeter inom LO som bara har kvar de gamla industristrukturerna på näthinnan än på de unga. Det är den unga generationen som står för det nya, det som kommer att förändra vår värld lika mycket som industrialismen en gång gjorde. Regeringen tar inte svensk IT-industri på allvar. Det verkar som om den tror att de som ägnar sig åt detta är en rad 25-åringar som leker med dataspel. Vi moderater ser med bekymmer delar av våra svenska IT-företag och vår kompetens söka sig utomlands. Rubrikerna i våra tidningar gäller Volvo och Astra. Men det som händer i det tysta bland våra unga IT- företagare kan vara minst lika allvarligt. I synnerhet som just dessa företag är framtidsföretagen. Bristen på riskkapital, den i Sverige i jämförelse med andra IT-nationer hårda beskattningen av perso- naloptioner, den höga inkomstskatten som gör det svårt att knyta till sig utländsk kompetens och dub- belbeskattningen är några av de faktorer som håller tillbaka IT-utvecklingen i Sverige. Många unga svenskar driver i dag sina företag i Frankrike och i Tyskland i stället för i Sverige. Den tätposition som regeringen antyder att den vill att Sverige skall inta håller i dag på att glida oss ur händerna. Vad går vi inte miste om i fråga om arbetstillfällen och ekono- misk tillväxt genom att inte ge dem och det svenska näringslivet förutsättningar att driva sina företag på ett gentemot sina konkurrenter likvärdigt sätt? Vi måste ge våra IT-företag oberoende av vad de jobbar med - bredbandskapacitet, elektronisk handel, telekom, algoritmer, routrar eller IT-telefoni - bra konkurrensförhållanden och goda näringsbetingelser i Sverige. Då är vi övertygade om att Sverige kan för- svara sin tätposition. Marknaden, de enskilda initiati- ven, kommer att ge oss de bredband som efterfrågas. Vi kan konstatera att den svenska befolkningen, oberoende av var människor bor, har tillgång till telefon och el som kan användas för avancerad data- överföring. Kommuner, privata entreprenörer, elpro- ducenter och eldistributörer kommer att verka för att bredband med betydligt högre överföringshastigheter kommer att erbjudas konsumenterna. Bredband är inte bara en optisk fiber. Det är också elledningar, telefonledningar och användning av radiofrekvenser och satelliter. Utvecklingen går snabbt. I en tidning häromdagen kunde man läsa att 4 ½ megabyte trådlöst skall kunna erbjudas i Stock- holm, Göteborg och Malmö. I vissa glesbygdsområ- den finns redan 10 megabyte. Utvecklingen går otro- ligt snabbt. Vi inom Moderata samlingspartiet har en lång rad personer som på olika sätt har följt och engagerat sig i denna IT-teknik. Kunnandet inom partiet är stort. Efter mig kommer en rad andra moderater att med liv och lust delta i den här debatten. Med detta, fru tal- man, yrkar jag bifall till reservation nr 1.
Anf. 36 STURE ARNESSON (v): Fru talman! Vi behandlar i dag tre regeringsskri- velser, Elektronisk handel, Informationssamhället inför år 2000 och Lägesrapport om IT-omställningen inför år 2000 samt ett antal motioner. Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservationer nr 2 och 5 och i övrigt bifall till utskottets hemställan i betänkandet. IT-utvecklingen går rasande fort. Vem kunde t.ex. för några år sedan tro att Internet skulle få den roll det spelar i dag? IT-samhället ger nya möjligheter, men vi måste också vara på vår vakt mot avarter och ställa nya krav. För oss i Vänsterpartiet är det viktigt att IT kan användas för att minska klyftorna mellan rika och fattiga länder, mellan olika regioner och mellan fatti- ga och rika i samhället. Så är det inte i dag. Vissa grupper står utanför och tenderar att fortsätta med detta. De som kan vill lära sig mer. De som inte kan vill över huvud taget inte ta i en dator, ofta av rädsla för att de inte förstår. Alla måste få en möjlighet att på egna villkor lära sig be- härska tekniken. Vi i Vänsterpartiet har ställt upp åtta punkter för rättvisa på IT-området. För det första kräver vi rättvisa för de delar av världen som i dag inte är delaktiga. Att surfa på nätet är en surfning mellan olika välståndsöar. Särskilt vill vi betona det ansvar Sverige har för att utveckla sam- arbetet med de forna östländerna. Vi föreslår en stor FN-konferens om dessa frågor - bl.a. tycker jag att vi behöver diskutera etik när det gäller IT - varför inte i Stockholm? För den andra kräver vi rättvisa för glesbygden i Sverige. Hur skall vi kunna tro att företagen vill etablera sig i glesbygden så länge som IT- kommunikationerna inte fungerar? Vi vill ha ett na- tionellt bredbandsnät - observera att jag säger natio- nellt nät - över hela Sverige där olika operatörer kan hyra in sig. Till husknuten och yttersta glesbygden kan vi tänka oss andra modeller - satellit, el, koppar- kablage, osv. - men tillgängligheten och priset skall vara samma i hela landet. Det bör vara en politisk uppgift att se till att tillgängligheten till näten inte förebehålls en informationsteknisk elit utan att alla kan använda tekniken till rimliga kostnader. Princi- pen bör vara politiskt ansvar och samhällsägande för maximal tillgänglighet och stor frihet för den enskilde att använda tekniken. För det tredje kräver vi rättvisa för de lågutbilda- de. Det är ofta de som inte får del av IT-utvecklingen och även de som i första hand slås ut när arbetsplatser datoriseras. För det fjärde kräver vi rättvisa för de fattiga grupperna i Sverige. Det står i skrivelsen att priset inte är något hinder för att skaffa sig en dator. Det anser jag är en grov lögn. Många arbetslösa, ungdo- mar och äldre har helt enkelt inte råd att skaffa sig en dator i dag. För det femte kräver vi rättvisa för kvinnorna. IT är i stor utsträckning pojkars område, vilket innebär att flickor halkar efter. Med tillfredsställelse noterar vi att regeringen uppmärksammat denna fråga och hoppas att regeringens ambitioner gällande IT i sko- lan leder till konkret handling. För det sjätte kräver vi rättvisa för de äldre. När den elektroniska handeln nu kommer med stormsteg liksom banktjänster m.m. på Internet borde ju de äldre, som ofta har svårt att ta sig till sitt bankkontor eller till sin affär, gynnas. Vi vill då se en större sats- ning på utbildning av de äldre. För det sjunde kräver vi rättvisa för de funktions- hindrade. Datortekniken har på ett dramatiskt sätt öppnat helt nya möjligheter för många grupper funk- tionshindrade att delta i samhällslivet. Allmänna arvsfonden bidrar med medel för att sprida informa- tion till dessa grupper, men faktum är att många funktionshindrade inte har den ekonomiska möjlig- heten att köpa en dator, och då faller dessa intentio- ner. Slutligen och för det åttonde kräver vi rättvisa för alla dyslektiker. De måste få ha en egen dator, både hemma och i skolan eller på arbetsplatsen, för att kompenseras för sina funktionshinder.
Anf. 37 PER-RICHARD MOLÉN (m) re- plik: Fru talman! Jag skulle vilja göra en reflexion över det som Sture Arnesson har sagt. Han efterlyser väl- digt mycket av politiska inslag och styrningar i denna verksamhet. Skulle vi ändå inte kunna vara lite över- ens om att det är tack vare marknaden, den dynamis- ka utvecklingen och ett privat näringsliv som hela denna teknik nu ställs till förfogande för funktions- hindrade, för arbetslösa, för kvinnor och för många andra grupper? Jag är övertygad om att om man ser på prisutvecklingen på hela IT-området är det ett av de starkaste incitamenten som skapar möjligheter för alla att få tillgång till denna fantastiska verksamhet på IT-området som privat näringsliv har bidragit till.
Anf. 38 STURE ARNESSON (v) replik: Fru talman! Jag förnekar inte att marknaden är drivande och även böra vara drivande i dessa sam- manhang. Det tycker jag är helt riktigt. Men samtidigt måste det vara samhällets uppgift att se till att dessa rättvisekrav uppnås, eftersom jag inte tror att mark- naden - den erfarenheten har vi från andra håll - är speciellt intresserad av att se till att dessa grupper får det som de bör ha rätt till. Jag tror att om t.ex. männi- skor i glesbygden skall få möjligheter i detta sam- manhang måste vi samlas nationellt och erbjuda dem det.
Anf. 39 PER-RICHARD MOLÉN (m) re- plik: Fru talman! I stort sett alla, med undantag av ett par hundra hushåll som inte har tillgång till elektrici- tet men som förmodligen har telefon, har i dag rela- tivt goda höghastighetsmottagningsmöjligheter när det gäller den här nya tekniken. Och det är tack vare den marknad som vi har. Jag är därför helt övertygad om att ju mindre som den politiska sektorn ger sig in på att reglera detta, desto lättare är det för Sverige att inta och förhoppningsvis bibehålla den tätposition som vi har i dag. Vi har Stålverk 80 och många andra underbara exempel på politiska kraftgrepp som på något sätt har förstört väldigt mycket. Det vore en olycka om det hände igen. Låt oss låta marknaden fungera på ett bra sätt. Då ger vi också alla möjlighe- ter att få tillgång till denna nya teknik.
Anf. 40 STURE ARNESSON (v) replik: Fru talman! Det var märkligt att dra in Stålverk 80 i denna debatt. Jag skall inte kommentera det. Men jag håller inte med Per-Richard Molén om att alla i glesbygden har tillgång till dessa system på samma villkor. ISDN är i dag oerhört dyrt på vissa ställen. Jag vet t.o.m. att en ledamot i kammaren, Hans An- dersson, inte kan kommunicera via dator med riksda- gens server. Jag tycker att det belyser problematiken.
Anf. 41 JOHNNY GYLLING (kd): Fru talman! Vi skall i dag behandla tre IT- skrivelser från regeringen. Kristdemokraterna kan i mycket dela regeringens syn på IT-frågorna. Men om jag skulle sammanfatta den kritik som vi ändå har är det tre saker som vi saknar, nämligen bättre ledar- skap, fiber åt folket och tuffare tag inför år 2000. Varför behövs ett särskilt IT-ledarskap? Jo, bl.a. därför att informationstekniken, eller IT, ger oss enorma möjligheter att få nya tjänster, nya arbeten, ökad kunskapsspridning och, rätt hanterad, en bättre demokrati. Men låt mig först stanna upp och ställa några kri- tiska frågor. Är det bara fördelar med IT? Alla kan väl inte jobba med datorer? Vad skall alla de andra, som inte kan eller vill utbilda sig inom detta område, göra? Och hur skall man kunna stoppa allt elände som väller fram på Internet? Man skulle kunna påstå att Sverige inte bara är tudelat när det gäller synen på IT utan t.o.m. tredelat. Vi har de som är på gränsen till fanatiska och gör datorer och informationsteknik i övrigt till ett själv- ändamål, som helt okritiskt hyllar allt som kommer fram på dataskärmen och som tror att alla företagsi- déer kan lyckas bara man har tillräckligt många dato- rer och system till förfogande. Sedan har vi de som ser datorn och Internet som hotet om världens undergång. På Internet kan pedo- filer sprida sin avskyvärda hantering. Recept för att tillverka bomber kan fritt hämtas med känt resultat. Denna mörka sida som ofta slår emot oss i form av svarta rubriker skrämmer många människor i dag. Och då tänker man inte på att IT i sig självt är neu- tralt. All teknik kan ju användas både till gott och till ont. En brevkonversation som jag nyligen har haft har fått mig att tänka efter och försöka förstå de männi- skor som känner sig skrämda av just IT. Den tredje kategorin människor torde vara de som inser att det finns två sidor av myntet - en mörk och en ljus sida - och som väljer att satsa på den nya teknikens möjligheter och samtidigt bekämpa det destruktiva. Jag vill själv gärna tillhöra den sistnämn- da kategorin. Just av dessa skäl är det viktigt med ett bra ledar- skap på IT-området. Det behövs goda föredömen som pekar på möjligheterna samtidigt som de är beredda att bekämpa det kriminella och det destruktiva. De båda regeringarna som suttit sedan 1994 har i detta sammanhang varit alldeles för passiva. Jag vet att det har anslagits pengar till skolprojekt, jag känner till att utredningar har startats, och jag vet att näringsminis- tern har träffat Bill Gates i Malmö. Men det räcker inte om det skall skapas tillväxt här i Sverige och inte enbart i Silicon Valley. Bill Gates var 20 år när han startade Microsoft 1975. 1998 redovisade bolaget 14 ½ miljarder US-dollar i intäkter och 4 ½ miljarder US-dollar i vinst. Hur många Bill Gates har vi i Sverige, och hur många av dem tar sina idéer med sig utomlands? I Finland har man ett framtidsutskott i parlamentet som aktivt arbetar med framtidsfrågor, bl.a. på IT- området. Vad betyder detta för tillväxtklimatet? Det tål att fundera på. Jag efterlyser en offensiv regering, som på rätt sätt lyfter fram IT-frågorna i olika sammanhang - för bättre tillväxt och för ökad kunskapsspridning, inte bara för ungdomar utan även för de äldre - samt för ökad tillgänglighet för funktionshindrade. Bara detta att bankomaterna inte fullt ut är till- gängliga för funktionshindrade är talande för hur sakta utvecklingen går. Nu installeras visserligen talsyntes för synskadade i vissa bankomater, men sitter man i rullstol når man oftast inte ens upp till tangentbordet. "Tänkte inte på det ." Vad gäller skrivelsen om elektronisk handel har utskottet i stort tillmötesgått kristdemokraternas mo- tionsyrkanden, och vi står därför bakom utskottets skrivning. Frågan om den digitala infrastrukturen är mycket viktig. Vem skall betala höghastighetskommunikatio- nen? Vem skall ordna med "fiber åt folket"? Alla skall kunna utnyttja möjligheterna med IT - småföretagaren i en liten landsbygdskommun likaväl som storföretaget i storstaden; distansarbetaren på ön i skärgården likaväl som tonåringen på gymnasiet i stan. Kristdemokraterna anser att staten har ett huvud- ansvar för infrastrukturen. Det innebär inte att staten skall betala varje meter optisk fiberkabel som grävs ned. Det mesta tror vi kan göras på rent kommersiell basis. Men där inte marknaden räcker till måste staten ta ett särskilt ansvar. I väntan på att alla hushåll och företag i Sverige får höghastighetsförbindelser borde man försöka få ISDN-priserna att hamna på en rimlig nivå. Vi pekar på det orimliga i att man får betala ca 2 000 kr i Stockholmsområdet medan man på landsbygden kan få betala 40 000 kr, i extremfallet upp till 60 000 kr för en ISDN-anslutning. Vi vill att regeringen enga- gerar sig i frågan. Fru talman! Här yrkar jag bifall till reservation 7. Slutligen: Vad händer på nyårsafton? Regeringens skrivelse om 2000-problematiken ger en bra översikt över hur det ser ut i samhället med datoromställningen. Men tyvärr tickar klockan snabbt, och medan vi talar här närmar vi oss årsskif- tet. Vi vill inte sälla oss till domedagsprofeterna och tro att allting skall stanna den 1 januari, men vi har i vår motion pekat på ett antal brister och faror. Nu har utskottet behandlat vår motion så bra att vi slipper reservera oss. Problemet är att innan bläcket har torkat i betän- kandet framkommer nya uppgifter om osäkerheten hos olika aktörer. Få vattenverk är 2000-säkra, påstår TT. Försäkringsbolag ändrar sina klausuler och frånskriver sig betalningsansvar för eventuella 2000- problem i bilarnas datorer. Dagligen kan man se nya uppgifter om osäkerheten. Här gäller det för regering- en att driva på. Självklart har företag, organisationer m.fl. ett eget ansvar, men till syvende och sist är det stat och kommuner som måste se till att samhället fungerar normalt den 1 januari år 2000. Vi vill se tuffare tag från regeringen. Klockan tickar.
Anf. 42 SVEN BERGSTRÖM (c): Fru talman! Mot bakgrund av den stundom eufo- riska diskussionen om vad den snabba utvecklingen av informationstekniken kan innebära vill jag i da- gens debatt lyfta fram några grundläggande utgångs- punkter samt Centerpartiets vision av hur informa- tionssamhället bör utvecklas och byggas ut. För oss i Centerpartiet är det en första och själv- klar utgångspunkt att tekniken skall stå i människans tjänst. Nya och bättre tekniska lösningar och snabbare kommunikationer skall bidra till att förbättra männi- skors vardag. Tekniken skall vidare användas för att överbrygga klyftor, inte skapa nya klyftor. Tekniken skall också nyttjas i arbetet för att forma ett ekolo- giskt anpassat, långsiktigt hållbart samhälle. Men tekniken skall också stå i företagsamhetens tjänst. Den skall bidra till att göra det enklare och effektivare att driva företag, oavsett om det är ett litet enmansföretag eller en större verksamhet. Informationstekniken skall alltså enligt vår me- ning inte bara komma ett fåtal till del. Det är utomor- dentligt centralt för oss att alla, oavsett kön, ålder, social och ekonomisk bakgrund eller var man bor i landet, skall få tillgång till snabba och säkra förbin- delser och få det på likvärdiga villkor. Det är i detta sammanhang som vi brukar tala om en digital alle- mansrätt. I dagens betänkande talar också utskottets majo- ritet om fortsatta insatser för att bygga ut en digital infrastruktur för höghastighetsförbindelser och att hushåll och företag i hela Sverige bör ges goda förut- sättningar att utnyttja den tekniken. Men utskottsma- joriteten vågar inte, eller vill inte, se de stora möjlig- heter och det utvecklingssprång det skulle innebära att bygga ut IT-samhället med tydligt sikte på den vision om en digital allemansrätt som vi i Centerpar- tiet vill förverkliga. Socialdemokraterna, som i dag sitter i regerings- ställning med stöd av Vänstern och Miljöpartiet, väntar på utredningar och regeringsinitiativ. Till dess förlitar man sig på de stressade koppartrådarna och de gamla koaxialkablarna. På s. 4 i skrivelsen Informationssamhället inför 2000-talet sträcker man sig som längst när man väl- menande skriver: "Målet är att alla skall ha lika möj- ligheter att använda informationstekniken som ett medel för ökad kunskap, demokrati och rättvisa." Det låter väldigt bra, men vilka konkreta initiativ är soci- aldemokraterna beredda att ta för att förverkliga detta mål? Är näringsministern, som ju är i kammaren i dag, beredd att här och nu ta några initiativ och redo- visa en planering och en strategi? Jag ser gärna att flera partier blir mera offensiva i denna centrala framtidsfråga. Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet har i utskottet gett besked om att inte heller de så här långt varit beredda att förorda en målmedveten offen- siv satsning på fiber till hemmen och till företagen. De hoppas mera på att marknaden skall lösa proble- met. Att avvakta eller hoppas på att marknaden ord- nar saken går kanske för sig i de större städerna, men det bidrar knappast till lika möjligheter för alla i hela landet - den digitala allemansrätt som Centerpartiet föreslagit. Det är lite typiskt att Per-Richard Molén här säger att man ju har relativt goda förbindelser även ute på landsbygden. Så långt sträcker sig moderaternas am- bitioner. Vi har betydligt mera långtgående ambitio- ner än så. Samhället har historiskt tagit ett ansvar för landets infrastruktur. Det har gällt utbyggnaden av vägar och järnvägar, elnät och teleförbindelser. I dagens sam- hälle är det om möjligt ännu viktigare att det tas ett samhällsansvar för den infrastruktur som kan lägga grunden för tillväxt och utveckling i 2000-talets kun- skapssamhälle. Centerpartiet har, mot bakgrund av den optiska fi- berns överlägsna kapacitet, föreslagit att staten initie- rar en utbyggnad av ett finmaskigt fibernät till hem- men och till företagen. Den långsiktighet som ett sådant beslut kräver innebär enligt vår mening att kommersiella aktörer inte kommer att vara villiga att ta på sig det fulla ansvaret för detta. En gemensam utbyggnad garanterar också den fria konkurrensen och tillgången till informationstekniken i hela landet. Därmed motverkas den regionala obalans som vi ser så tydligt i dag. Ett avgörande viktigt argument för optofiber till hemmen är den helt överlägsna bandbred- den/kapaciteten. Ett optofibernät skulle få en kapaci- tet som kommer att täcka alla förutsägbara behov för framtiden. För alla andra tekniker finns en tydlig kapacitetsgräns, som kommer att kräva nya dyrbara investeringar så snart taket har nåtts. Detta innebär att en utbyggnad av fiber är en framtidssatsning som med åren kommer att visa sig vara en mycket klok och framsynt investering. Jag vill i detta sammanhang yrka bifall till reser- vation nr 6, där Centerpartiets syn på dessa frågor har utvecklats. Fru talman! Låt mig i det här sammanhanget ock- så kommentera innehållet i reservation nr 7, som är gemensam för Centerpartiet och Kristdemokraterna. Den handlar om prissättning och vikten av att alla människor och företag i vårt land har tillgång till tekniken på likvärdiga ekonomiska villkor. Det finns tyvärr skrämmande exempel på hur oerhört stora skillnader som finns i dag, när människor i avvaktan på ett nationellt nät av fiberoptiska förbindelser vill installera t.ex. ISDN eller motsvarande teknik. Pri- slappen varierar från under 2 000 kr i Stockholms innerstad till en kostnad på upp till 60 000 kr på landsbygden och i glesbygden. Det är enligt vår me- ning orimliga prisskillnader om man menar någonting med likvärdig tillgång. Vi anser att anslutningsavgif- ten bör vara densamma över hela landet för att man skall skapa likvärdiga villkor. Jag vill i det samman- hanget yrka bifall till reservation nr 7. Men för oss i Centerpartiet är alltså teknik typ ISDN något som används nu i avvaktan på ett hel- täckande fiberoptiskt nät. En målmedveten satsning på fibernät har också det goda med sig att Sverige har möjlighet att befästa sin position som en av världens ledande IT-nationer. Det förstärker våra möjligheter att dela med oss av teknik och kompetens till andra länder i form av nya stora exportframgångar. Just denna vecka öppnar världens största IT- mässa, cebit-mässan i Hannover. 81 svenska företag finns då på plats med Ericsson i spetsen för att de- monstrera hur långt vi har kommit i teknikutveck- lingen. Läs gärna mera om detta i den utmärkta tid- ningen Ny teknik. Fru talman! Låt mig understryka ytterligare två viktiga komponenter som vi i Centerpartiet vill beto- na för att informationssamhället skall utvecklas på ett positivt sätt. En digital allemansrätt handlar i grunden om alla människors lika möjligheter och rätt att ha tillgång till informationsteknikens verktyg, oavsett social bak- grund, kön eller andra faktorer som traditionellt ver- kat diskriminerande. Avgörande för detta är att tekni- ken är spridd över landet, men det finns också två andra viktiga faktorer som jag här kort vill beröra. Det gäller kunskapsfrågorna och människornas kun- nande för att tillgodogöra sig tekniken. Det gäller också rättsordningen och att lagstiftningen måste vara anpassad till de nya förhållanden som informations- samhället för med sig. Tillsammans med den utbyggnad av fiber till hem och företag som vi förordar är det av central betydel- se att förebygga de kunskapsklyftor som IT- utvecklingen riskerar att föra med sig. Det framstår som en av de viktigaste sociala rättvisefrågorna att ge alla människor möjligheter till en bra utbildning som ger goda förutsättningar för yrkeslivet, ett livslångt lärande och aktivt deltagande i samhället. Vi från Centerpartiet vill se ett nationellt kun- skapslyft inom IT. Det skall innebära att alla männi- skor får möjlighet att lära sig att utnyttja verktygen och därmed de möjligheter som en utbyggd in- frastruktur ger. Här har alla de traditionella studieför- bunden en central roll, men också pensionärsorgani- sationer, invandrarorganisationer, idrottsrörelsen, handikapporganisationer - för att ta några exempel. Rättsordningen är den tredje faktor som jag här vill betona som grundläggande för människors tilltro till informationstekniken. Inom flera områden måste lagstiftningen ses över. Frågor om integritet och ytt- randefrihet har blivit aktuella genom debatten om personuppgiftslagen (PUL). Och det framstår som uppenbart att en modern integritetslagstiftning måste ta hänsyn till att alla människor kommer att vara såväl konsumenter som potentiella producenter av information. Ett exempel är den elektroniska handel som berörs i de skrivelser som utgör underlag för dagens betän- kande. Det behövs såväl svenska som internationella regler för att underlätta den elektroniska handeln. Det kan handla om digitala signaturer, betalningssystem eller kryptering. Konsumenternas ställning vid elek- tronisk handel måste ses över. Centerpartiet har flera gånger lyft fram frågor som berör elektronisk handel. Jag har i detta avsnitt valt att avstå från reservationer. Det innebär dock inte att jag är fullt nöjd med regeringens insatser på området. Det finns flera viktiga framtidsfrågor än att det i dag behövs större insatser. Fru talman! Jag ser att min talartid håller på att ta slut. Jag hinner därför inte kommentera mera kring t.ex. IT-omställning, utan jag får återkomma till det i en replik. Jag vill ytterligare en gång yrka bifall till reserva- tionerna nr 6 och 7. Jag står självfallet bakom även andra reservationer, men för tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till dem.
Anf. 43 JOHNNY GYLLING (kd) replik: Fru talman! Centerpartiet har ju tagit patent på det trevliga uttrycket digital allemansrätt. Men jag tycker att det haltar lite grann. Ni jämför detta med IT- området och vill att staten skall bygga ut kabelnätet i hela landet. Då är det ju staten som äger kablarna. I naturen är det många som äger olika fastigheter. Där har allemansrätten en annan betydelse, men låt vara. Jag skulle gärna vilja veta vad det är som skiljer våra partier åt i den här frågan. Sven Bergström säger att vi andra partier inte vill driva på, vilket jag tycker är fel. Om jag förstår det rätt vill Centerpartiet att staten skall gräva ned och betala de optiska fiberkab- larna med skattemedel. Jag vill gärna att Sven Berg- ström utvecklar detta.
Anf. 44 SVEN BERGSTRÖM (c) replik: Fru talman! Jag tackar för Johnny Gyllings komplimang, att vi har tagit patent på uttrycket digital allemansrätt. Det är vi stolta för och vill gärna ut- veckla det ytterligare. Johnny Gylling frågade vad det är som skiljer Centern från andra partier. Det finns självfallet olika nyanser hos olika partier, men det som vi så starkt betonar är att det är ett samhälleligt ansvar att se till att det nya IT-samhället når ut till samtliga människor och till samtliga företag - stora som små - över hela landet. Därvidlag finns det i dag inte någon kommer- siell drivkraft för att bygga det finmaskiga nätet. De stora strukturerna, de digitala motorvägarna, byggs naturligtvis. I Stockholms innerstad, i Linkö- ping, i Umeå och i andra städer är det inga som helst bekymmer, och knutpunkterna finns. Men beträffande de elektroniska grusvägarna, det finmaskiga nätet, är det ett samhällsansvar att se till att detta kommer ut till alla och envar. Som vi ser det är poängen att detta är en långsik- tigt klok och riktig investering. Vi slipper bygga på stressade koppartrådar och koaxialkablar, utan vi bygger framtidens teknik redan nu. Jag hoppas att Johnny Gylling och kristdemokra- terna, liksom andra partier, efter hand ansluter sig till synsättet att detta är en klok och framsynt investering.
Anf. 45 JOHNNY GYLLING (kd) replik: Fru talman! Jag tackar Sven Bergström för svaret. Men jag konstaterar att vi har lite olika uppfattningar här. Det som vi är överens om är vem som har huvud- ansvaret för att alla hushåll och företag så småningom skall få ta del av höghastighetsförbindelser. Det är en sak, men vem skall betala? Det finns många som gräver i marken, kommu- nerna, elbolagen och operatörer. Finns det inte andra sätt att få det finmaskiga nätet utbyggt än att använda skattepengar? Jag vill som ett exempel nämna Svens- ka kraftnät, som i sin bolagsordning saknar detta att man har som uppgift att lägga ned kabel. Svenska kraftnät skulle mycket väl kunna lägga ned fler kablar av bara farten, om regeringen hade ändrat bolagsord- ningen. Delar inte Sven Bergström den uppfattningen att man inte behöver använda skattepengar till allting sådant här?
Anf. 46 SVEN BERGSTRÖM (c) replik: Fru talman! För att börja i den sista änden är det självklart utmärkt om vi slipper använda skattepeng- ar, om vi kan initiera detta på annat sätt, t.ex. genom att engagera olika enskilda aktörer. Svenska kraftnät är en aktör i sammanhanget. Men - och det är det som är poängen med vår di- gitala allemansrätt och vår rapport kring denna - om detta skall nå ut till alla människor och alla småföre- tag över hela landet finns det i dag ingen kommersiell drivkraft som garanterar att detta sker. Därför säger vi att samhället måste vara berett, inte i första hand att bygga, gräva och lägga kabel men att se till att det blir gjort - gärna i samarbete med olika andra aktörer. Ingen annan än staten kan ta ansvaret för att detta når ut till alla. Annars kan det bli ett selektivt nät och olika lösningar som kanske inte blir så bra. Det finns goda exempel i historien på att detta har varit klokt och framsynt när det gäller telenät, järn- vägsförbindelser, vägar och andra system som ingår i infrastrukturen. Jag är övertygad om att det är nästa stora uppdrag för oss att se till att detta kan bli nå- gonting som når ut till alla människor.
Anf. 47 PER-RICHARD MOLÉN (m) re- plik: Fru talman! Det är glädjande att Centern på senare tid har ställt upp bakom tanken på någonting som man kallar för digital allemansrätt. Jag minns när Carl Bildt som statsminister 1994 satte Internet, och därmed hela den här tekniken, på den svenska kartan. Jag minns att han redan då argu- menterade för behovet att ge hela landet tillgång till den här tekniken. Speciellt betonade han behovet av att skolor, grundskolor och gymnasier, skulle få till- gång till det här, att glesbygden skulle få tillgång till det här och att vården på olika sätt skulle få tillgång till den här verksamheten. Jag är inte, och där instämmer jag med herr Gyl- ling, så övertygad om att vi hela tiden behöver vara fixerade vid fibernät. Vi ser hur tekniken hela tiden går väldigt snabbt fram när det gäller radiofrekvenser. Vi ser på satelliter. Vi ser hur man kan stressa upp elledningar. I grund och botten är det ju faktiskt ändå så som jag har sagt tidigare i den här debatten att i stort sett alla i Sverige har tillgång till el och telefon. Därmed har de möjligheter till uppkopplingar - i dag kanske med relativt långsamma modem upp till 56,6. Men redan nu finns, inte minst i Gävleborgs län dit vi i trafikutskottet gjorde en resa, alltså herr Berg- ströms eget län, privata initiativ som skapar möjlig- heter till en höghastighetsöverföring som ligger uppe på 10 megabyte. Låt oss alltså vara öppna och inte bara tänka oss att staten skall gå in. Det finns så många intressen; elbolag, kabelbolag och kommuner som tillsammans med andra skapar sådana här initia- tiv. Jag tror att det tillgodoser våra behov.
Anf. 48 SVEN BERGSTRÖM (c) replik: Fru talman! Det sista var väldigt avslöjande. Per- Richard Molén säger att det tillgodoser våra behov på ett rimlig sätt. Och i ett tidigare inlägg sade han att det här ändå ger relativt goda förbindelser. Alla som har inblick i den här branschen, Per-Richard Molén, talar om att det är en oerhört snabb utveckling. 10 megabit i dag kommer om några år att vara 100 me- gabit i behov hos det enskilda hushållet och hos den lille företagaren. Alla oberoende aktörer i branschen är ense om att det då inte räcker med vare sig radio, snabba modem eller något sådant. Då är fibern, optofibern, det som har de långsiktiga förutsättningarna att bli bärkraftigt. Alla är övertygade om att det kommer att vara fram- tidens melodi. Jag vill gärna ge moderaterna, och Per-Richard Molén och Carl Bildt, en eloge. Ni var nog tidigt ute. Dock tycker jag inte att det är rimligt att ni får mono- pol på det här området. Nu tycks ni ha fastnat i att det räcker med relativt goda förbindelser för en stor del av svenska folket. Vi har högre ambitioner än så. Vi tycker att här har vi nu svensk teknik som kan byggas ut, och som det är klokt och långsiktigt rätt att bygga ut. Då skall vi inte tveka. Då skall vi våga ha tydliga visioner om hur vi skall gå till väga. Vi i Centerpartiet säger att det här systemet, en digital allemansrätt byggd på optofiber till alla hushåll och alla företag i landet, är framtidens melodi. Jag hoppas att också moderaterna efterhand ansluter sig till det synsättet.
Anf. 49 PER-RICHARD MOLÉN (m) re- plik: Fru talman! Är det någonting vi moderater är emot så är det monopol. Om det på något sätt kan förändra situationen att Centern kommer in i det hela så får vi väldigt mycket av den mångfald som vi mo- derater talar så mycket om. Jag tror, fru talman, att jag och Sven Bergström kanske har lite lätt att underskatta den snabba teknis- ka utvecklingen. Vi bollar i dag gärna med megabyte - om det är 5 eller 10 eller 100. Jag är övertygad om att utvecklingen kommer att ge oss möjligheter till en sådan kapacitet att vi kan konvergera digital TV och digital radio med telefoni och mycket av den infor- mation som snurrar runt på Internet. I princip är vi alltså överens. Det är i alla fall rätt skönt att få en kommentar om att det inte ens hos Centern i första hand är staten som skall stå för det hela. Det är ju trots allt den marknad som finns som vi måste luta oss emot.
Anf. 50 SVEN BERGSTRÖM (c) replik: Fru talman! Det är självklart inget självändamål att staten skall pumpa in en massa miljarder i det här. Men vad vi i Centerpartiet betonar så starkt är att det är ett samhällsansvar att se till att det blir gjort. Det är därför vi vill ha en utredning nu med tydlig inriktning på den här digitala allemansrätten som skall nå ut till alla. Jag hoppas och tror att det kommer att bli ett väl- digt givande samspel mellan enskilda aktörer, olika företag och samhället när det här sätts i gång. Per-Richard Molén sade att vi underskattar ut- vecklingen. Ja just det, många underskattar utveck- lingen. Det är just därför vi säger: Stanna nu inte vid stressade koppartrådar, XDSL, ADSL, snabba mo- dem och allt vad det heter. Låt oss satsa målmedvetet och konsekvent på det vi vet kommer att hålla 10, 20, 30 år fram i tiden, nämligen optofiber. Dessutom ligger svensk teknik långt framme på det här området. Vi har svenska företag som jobbar med detta. Det kan ge oerhört stora synergieffekter. Det kommer att ge exportframgångar. Så jag hoppas att näringsministern när han så småningom kommer upp i kammaren i dag kan ge en ordentlig signal om att den här vägen skall vi gå och den här strategin skall vi lägga fast för att utveckla oss på det här området.
Anf. 51 KENTH SKÅRVIK (fp): Fru talman! Internet har fått snabbare genomslag än någon annan teknik. På fem år har Internetanvän- dandet i Sverige ökat från nästan noll till att i dag hälften av befolkningen över tolv år surfar varje må- nad. En sådan genomgripande ny teknik där informa- tion samtidigt finns tillgänglig för alla kan inte undgå att påverka vår världsbild. "På ett dunkelt sätt som i en spegel" hette det i den gamla bibelöversättningen. I dag måste vi välja andra metaforer. Ingen förstår att speglar då bestod av putsade mässingsplattor som gav en oklar spegelbild. På samma sätt kommer många av dagens uttryck och bilder att bli obegripliga för dem som växer upp i informationssamhället. Vilka förändringarna blir vet vi inte. Alexander Graham Bell och Lars Magnus Ericsson utvecklade telefonen. Men de kunde inte föreställa sig telefons- varare, 020-nummer, Sagolinjen, faxar eller mobilte- lefoner. Lika lite vet vi vart Internet tar vägen. Den liberala slutsatsen måste vara att politiker skall och kan göra mycket lite för att påverka infor- mationsteknikens utveckling. Politiker skall inte hind- ra utvecklingen utan sträva efter att skapa förutsätt- ningarna för att tekniken kommer så många männi- skor som möjligt till godo. Redan nu kan vi se hur IT förändrar samhällen och människors sätt att arbeta. Kunskapssökande blir mindre hierarkiskt och kombinationerna blir fler när det i texten ligger hyperlänkar som gör att den som läser snabbt kommer vidare, får förklaringar eller kan låta sina associationer blomma ut. Sannolikt får IT-samhället större politiska effekter än vi hittills insett, inte minst i de politiska partierna. Informationstekniken innebär att avstånden mellan människor minskar både geografiskt och socialt. Ökade möjligheter till snabb och effektiv kommuni- kation och informationsutbyte mellan människor är bra för oss alla. Låt mig ta några exempel: Informationstekniken ger människor möjligheten att själva söka information och delta i den demokratiska beslutsprocessen i dia- log med andra. Informationstekniken vidgar yttrande- friheten genom att man själv kan söka information. Man kan delta i den demokratiska beslutsprocessen i dialog med andra. Informationstekniken vidgar ytt- randefriheten genom att det blir lättare för vem som helst att publicera sig och nå fram med budskap. Många ekonomiska hinder för publicering försvinner. Informationstekniken kan bl.a. effektivisera sjuk- vården, förbättra miljön samt underlätta för funk- tionshindrade att få information och utföra tjänster. Informationstekniken tillåter människor att bo på ställen av andra skäl än att arbete finns där eftersom mycket arbete kommer att kunna utföras på distans. IT gör det möjligt att behålla en levande landsbygd. Informationstekniken både bygger broar och rase- rar barriärer mellan stater och människor. Det är lättare för svenskar att hålla kontakt när de bor ut- omlands. Det är lättare för invandrare i Sverige att behålla sina rötter. Informationstekniken ger medborgare nya möjlig- heter att bevaka sina intressen gentemot myndigheter och att göra sina stämmor hörda på ett snabbt och effektivt sätt. Det underlättar de demokratiska vinster som finns att hämta i protokoll, diarier och annat på nätet. Om nuvarande lagstiftning lägger hinder i vägen för att alla offentliga handlingar läggs ut på nätet, skall lagen ändras. I stort anser Folkpartiet att det liggande betänkan- det innehåller bra tankar inför informationssamhället år 2000. Därför har vi endast deltagit i en reservation, nämligen reservation nr 4. Jag yrkar därför bifall till denna. Fru talman! Vi reservanter anser att staten bör ha som huvuduppgift att garantera informationstekni- kens infrastruktur och se till att möjligheter till snabb kommunikation finns i hela landet. Det innebär att bredbandsuppkoppling skall vara möjlig för företag och hushåll i hela Sverige till en rimlig kostnad.
Anf. 52 MIKAEL JOHANSSON (mp): Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 11. Miljöpartiet de gröna har tidigare krävt en samlad redogörelse till riksdagen för hur 2000-problemet hanteras. Vi hälsar nu med tillfredsställelse att riks- dagen har fått en sådan redogörelse. Regeringen lämnar i skrivelsen en bild av det ak- tuella läget i regeringen och de statliga myndigheter- na beträffande arbetet med IT-omställningen inför år 2000. När det gäller det statliga sektorsansvaret och kommunernas omställningsarbete reser skrivelsen tyvärr fler frågor än den ger nöjaktiga svar. Ett krav från Miljöpartiet på den redovisning som nu givits var att den skulle innehålla vilka kostnader för IT-omställningen som kan beräknas samt hur dessa skall budgeteras. Det finns mycket knapphän- diga kostnadsberäkningar i regeringens skrivelse. De totala kostnaderna för omställningsarbetet uppskattas till 1,1 miljarder kronor, men då hade nästan hälften av de 180 myndigheterna inte gjort några kost- nadsuppskattningar. En lång rad brister och osäker- heter i lägesbedömningen räknas upp i skrivelsen. Man konstaterar att det fortfarande finns en betydan- de osäkerhet om vilka kostnader som omställningen kommer att innebära för de statliga myndigheterna. Regeringen förutsätter att myndigheternas omställ- ningsarbete skall klaras inom befintliga ramar. Detta skrivs i slutet av år 1998 då cirka ett år kvarstår och statsbudgeten för 1999 är lagd. Även med Statskontorets uppskattningar från ja- nuari 1999 på 1,3 miljarder kvarstår kritiken. Det mycket osäkra läget beträffande kostnaderna för IT-omställningen är uppenbart oacceptabelt i en fråga som handlar om miljardbelopp. Miljöpartiet kräver att regeringen snarast åter- kommer till riksdagen med en redovisning av IT- omställningens beräknade kostnader inom det statliga området och vilka konsekvenser detta har för stats- budgeten. Regeringen redovisar uppenbara problem med styrningen av IT-omställningen inför år 2000. Man har upprepade gånger uppmärksammat och ställt krav på sina underlydande myndigheter att ta tag i proble- men och redovisa analyser och resultat. Gensvaret från de statliga myndigheterna har varit anmärk- ningsvärt svagt. Det finns ingen analys i skrivelsen av varför regeringen inte förmår styra sina egna myn- digheter i denna fråga. Regeringen meddelar att man under 1999 skall ställa krav på myndigheterna att alla verksamhetsinriktade system skall vara åtgärdade, testade och klara att tas i drift senast den 1 juni 1999. Med hänsyn dels till den uppenbart svaga led- ningsförmåga regeringen hittills haft, dels till den stora eftersläpning som finns i omställningsarbetet i de statliga myndigheterna, ställer Miljöpartiet frågan om regeringen verkligen lyckas uppnå driftklara 2000-säkrade system inom ett halvår, som man före- satt sig. Följdfrågan blir vad regeringen har för bered- skap om man skulle stöta på ytterligare bakslag i arbetet. Vilka kraftåtgärder finns förberedda om det vid halvårsskiftet fortfarande finns samhällsfarliga IT-system i de statliga myndigheterna? Om detta finns inget att läsa i regeringens redovisning. När man sedan vidgar frågeställningen till att inte bara gälla de statliga myndigheternas egna system, utan också tar in kommunernas IT-omställningsarbete samt myndigheternas sektorsansvar för fungerande samhällsviktiga funktioner såsom hälso- och sjuk- vård, energi- och vattenförsörjning, transporter osv., blir det redovisade läget ännu mer oroande. Regeringen konstaterar att med det underlag som finns i dag kan regeringen inte med säkerhet uttala sig om risken för störningar i de för samhället viktigaste sektorerna. Vidare bedömer regeringen att det är oroväckande att vissa kommuner inte kommit till- räckligt långt i arbetet. Kommunerna står ju för mycket viktiga funktioner som distributörer av el, värme och vatten m.m. Miljöpartiet instämmer i be- dömningen att utvecklingen är oroväckande inte bara vad gäller kommunerna, utan också vad gäller myn- digheternas sektorsansvar för samhällsviktiga funk- tioner. Än mer oroväckande är enligt Miljöpartiets me- ning regeringens planerade åtgärder. Regeringen planerar åtgärder i form av informationsinsatser, uppföljningar och analyser för att åtgärda problemen under första halvåret 1999. Dessutom har regeringen uppenbarligen stor tilltro till att anpassningen skall främjas genom en lokal debatt som ger ett tryck från energiföretagens kunder t.ex. Även här måste vi ställa frågan: Vad har regeringen för beredskap om man skulle stöta på ytterligare bakslag i arbetet med att med information, uppmaningar och kundtrycksska- pande debatt påverka kommuner och sektorsmyndig- heter att ta sitt ansvar? Vilka kraftåtgärder finns för- beredda om det under andra halvåret 1999 visar sig att omställningsarbetet för samhällsviktiga funktioner inte nått tillräckligt resultat? Miljöpartiet menar att en situation där otillräckli- ga omställningsåtgärder för samhällsviktiga funktio- ner identifierats men där staten förhåller sig passiv inte kan accepteras. Vi antar att regeringen delar denna uppfattning. Vi vill därför under våren 1999 ta del av en redovisning av hur regeringen avser att agera om IT-omställningen inför år 2000 under andra halvåret 1999 fortfarande uppvisar brister som gör att samhällsviktiga funktioner inte kan garanteras och därmed hotas vid årsskiftet 1999/2000. Kärnkraftsreaktorer bör vara stoppade under tim- marna kring årsskiftet 1999/2000 om inte alla del- system i ett kärnkraftverks hela drift- och säkerhets- system har funktionstestats fullt ut av en oberoende part, så att absolut säkerhet råder om att de inte reage- rar fel för årtalet 2000, och om inte absolut säkerhet råder om att kärnkraftverket klarar andra störningar på elnät och andra försörjningssystem som kan befa- ras inträffa vid detta årsskifte. Detta gäller givetvis alla kärnkraftsreaktorer i hela världen, men riksdagen kan bara ta ansvar för de svenska reaktorerna. Effekterna av en allvarlig incident eller ett reak- torhaveri på grund av funktionsfel i något datorpå- verkat system som beror på omställningen till årtalet 2000 måste vägas mot kostnaderna för att kärnkraft- verken stoppas under timmarna kring årsskiftet 1999/2000. Effektbehovet under ca 36 timmar från nyårsafton kl. 12.00 till nyårsdagen kl. 24.00 torde vara lägre än under normala vinterdygn. Många kraftkrävande industrier bör kunna stop- pas för planerat underhåll under den aktuella tiden. Detta förefaller rimligt, eftersom planerat underhåll normalt kräver längre stopptider än de 36 timmar som det här är fråga om. Vattenkraft kompletterad med normal krafttillförsel från kraftvärmeverk bör därför räcka till för att klara den nödvändiga energitillför- seln under de aktuella 36 timmarna. Några kondens- kraftverk och gasturbiner kan hållas driftklara i be- redskap. Ett stort antal tänkbara incidenter både inom kärnkraftsindustrin och inom andra verksamheter har sin grund i mänsklig oförmåga att förutse vad en olycklig kombination av händelser kan få för effekter. Ytterligare ett antal tänkbara incidenter har sin grund i en oförmåga att reagera tillräckligt snabbt för att avbryta olycksbringande händelsekedjor som utlöses av oväntade händelser, respektive att i tid spåra fel- källan och stoppa händelseutvecklingen eller länka den in i mindre olycksbringande banor. Vår bedömning är att riskerna för felfunktion i något drift- eller säkerhetspåverkande datasystem är väsentligt större vid omslaget till årtalet 2000 än de är normalt. Därför bör de svenska kärnkraftsreaktorerna vara stoppade under timmarna kring årsskiftet 1999/2000.
Anf. 53 JOHNNY GYLLING (kd) replik: Fru talman! Det skulle vara intressant att veta lite mer om Miljöpartiets IT-politik. Jag kan bara hitta två motioner i sammanhanget. Den ena handlar om forskning på elektromagnetiska fält. Jag kan hålla med om att det är viktigt att veta mer om detta. Den andra motionen handlar om det som Mikael Johans- son nu har talat om, nämligen om kostnaderna för år 2000-omställningen. I övriga frågor har inte Miljöpartiet sagt någon- ting, inte i den här debatten i alla fall. Jag vill fråga: Hur ser ni på den nya tekniken? Ingår datorer i er politik? Ingår Internet? Skall vi ha bredband för alla? Ni har inte kommenterat regeringens syn och våra andra partiers syn på IT-samhället.
Anf. 54 MIKAEL JOHANSSON (mp) re- plik: Fru talman! Kortfattat går vår politik ut på att IT skall vara tillgänglig för alla och begriplig för alla. Sedan vill jag gärna återkomma till hur vi ser på den framtida satsningen av statens medel när vi har de konkreta planerna framme på bordet. Kanske kan näringsministern ange en del av de idéer han har haft i samband med t.ex. utförsäljningen av Telia som ett led i att investera de pengar som frigörs i en in- frastruktursatsning på IT-området.
Anf. 55 JOHNNY GYLLING (kd) replik: Fru talman! Risken är stor att man tror att Miljö- partiets IT-politik enbart går ut just på forskningen och år 2000-omställningen. I så fall är ju halva politi- ken borta nästa år när vi har passerat årsskiftet. Nu säger Mikael Johansson att Miljöpartiet kom- mer tillbaka med idéer lite längre fram. Det är ju trevligt. Problemet är bara att utvecklingen går så rasande fort att det hade varit bra att presentera några idéer i dag. Men vi får väl vänta på dem.
Anf. 56 MIKAEL JOHANSSON (mp) re- plik: Fru talman! I första hand är det en budget som vi lägger. Det gör vi ihop med Vänstern och Socialde- mokraterna. Först i det läget är det aktuellt att pre- sentera de konkreta planer och idéer vi skall förverk- liga i framtiden.
Anf. 57 PER-RICHARD MOLÉN (m) re- plik: Fru talman! Det är bara att läsa betänkandet så ser man hur tomhänt Miljöpartiet är när det gäller IT- politik. Men det är inte det jag i första hand skall kommentera. Om det är några som verkligen har gått igenom omställningsproblemen så är det de svenska kärn- kraftverken. Det är ett sätt att skrämma genom att börja föra fram detta. Det förstår jag eftersom Miljö- partiet inte vill något hellre än att stänga av de svens- ka kärnkraftverken. Det skulle vara intressant att se en avstängning vid millennieskiftet samtidigt som vi inte längre har särskilt mycket av gasturbiner och gaskraftverk kvar i det nya elsystemet. Det blir kallt. Har vi vatten i våra älvar? Vi har inte tillräckligt mycket kraftvärmeverk som skall kunna kompensera det hela, så jag tror att vi kan vara trygga när det gäller kärnkraftverken. De har också kommit med sina försäkringar på det här området.
Anf. 58 MIKAEL JOHANSSON (mp) re- plik: Fru talman! Den myndighet som enligt skrivelsen har satts att kontrollera detta är SKI. Man har gjort dokumentgenomgångar. Man har ställt muntliga frå- gor till bolagen. Man avser under det halvår som nu är att ta del av den dokumentation som kärnkraftsbo- lagen har. Man har ingen annan roll. Man går helt och hållet på att det som kärnskraftbolagen lämnar som uppgifter stämmer. Vi vill se en oberoende part som testar om kärnkraftverken är år 2000-säkrade. Vi kan inte leka med denna verksamhet med de enorma kon- sekvenser det kan få vid en olycka.
Anf. 59 PER-RICHARD MOLÉN (m) re- plik: Fru talman! Det är ganska starkt att höra att man behöver ett oberoende organ när staten har tillsatt SKI för att utföra en ständig, kontinuerlig, löpande granskning av verksamheten. Arbetet för en omställ- ning har pågått under ett antal år redan, och därför kan vi vara övertygade. Jag tycker att det är att verkligen föra fram en mycket allvarlig kritik mot SKI som man inte är för- tjänt av.
Anf. 60 MIKAEL JOHANSSON (mp) re- plik: Fru talman! Jag kan bara försöka citera ur den skrivelse som finns: "SKI:s bedömning är för närvarande, baserad på inlämnade rapporter och de muntliga föredragningar som skett, att kraftbolagen hanterar år 2000- problemet på ett sådant sätt att SKI inte skall behöva ställa ytterligare krav på redovisning eller vidtagande av åtgärder." Därför tycker jag att det är allvarligt. Därför krä- ver vi en oberoende part som gör även tester och inte enbart går på det som kraftbolagen gör. Naturligtvis skall vi inte råka ut för någonting som Tage Daniels- son redan på sin tid framförde i sin monolog om osannolikheten i det som hände i Harrisburg. Vi vågar inte det. Jag tycker inte att någon annan heller skall våga sig på det konststycket.
Anf. 61 MONICA GREEN (s): Fru talman! Samhällsomdanande kraft - ja, vi har sagt det tidigare, men det tål att sägas igen. IT är inte bara ett verktyg, IT förändrar hela vårt samhälle i grunden. Det förändrar vårt sätt att leva, bo, arbeta och kommunicera. Förändringen är så stor och ge- nomgripande att vi i dag inte kan se vidden av den. Sverige som IT-nation eller digitalt samhälle är i fronten och skall så förbli. Vi har sedan 1996, då riksdagen behandlade må- len om de prioriterade uppgifterna för den nationella IT-strategin, både vässat lagstiftningen och flyttat fram positionerna inom så gott som samtliga sam- hällsområden när det gäller IT. Informationstekniken har så stor betydelse att den påverkar vår produk- tionsförmåga, våra levnadsmönster och förutsättning- arna att utveckla vår demokrati. Det innebär i dag 1. att fortsatta insatser bör göras för att bygga ut en digital infrastruktur för höghastighetsförbindelser och att hushåll och företag i hela Sverige bör ges möjligheter till goda förutsättningar att utnyttja den nya tekniken, 2. att man bör underlätta för elektronisk handel för nya affärsmöjligheter som drivkraft för sysselsätt- ning och tillväxt samt ge konsumenterna ökade möjligheter, 3. att man - vilket det är mest bråttom med - bör ge arbetet med omställningen av datorer och IT- system inför år 2000 högsta prioritet. Omställ- ningsarbetet måste ske målmedvetet och kraftfullt i alla samhällssektorer, dvs. myndigheter, kom- muner, landsting, företag och organisationer.
Men vi börjar med den nationella IT-strategin som skall stimulera användningen av informationsteknik på ett sätt som befrämjar kreativitet, tillväxt och sys- selsättning. Vi skall vara pådrivare och underlätta utvecklingen genom att anpassa regelverket till de nya förutsättningarna. Vi skall också på olika sätt försöka hindra och förhindra att IT-utvecklingen skapar nya klyftor i samhället, tvärtom. I den nationella IT-strategin som vi föreslår skall ligga fast finns tre områden som skall prioriteras i syfte att främja utvecklingen av informations- och kunskapssamhället. Det är rättsordningen, utbildning- en och samhällets informationsförsörjning. Under senare år har skillnaderna mellan olika former av tele-, data- och massmediekommunikation minskat. Denna utveckling har påverkat de olika branscherna inom medie- och kommunikationsområ- det. Marknaderna för de olika tjänsterna flyter sam- man. Vi kan bara ta statens egna bolag och företag som exempel. Telias marknadsplats på Internet, Pas- sagen, och Postens motsvarighet, Torget, är fram- gångsrika. Telias och Postens satsningar på mark- nadsplatser på Internet har bidragit till att påskynda Internetanvändandet i Sverige. Det är viktigt att även våra samhällsägda företag och myndigheter inte stan- nar i utvecklingen. Även de måste ges möjligheter att möta framtiden på ett bra sätt. Den svenska telemarknaden har under senare år genomgått stora förändringar som påverkar statens roll och ansvar. Avregleringen av telemarknaden har i Sverige liksom i många andra europeiska länder med- fört en helt ny lagstiftning. Det har blivit konkurrens på nätet vilket har lett till lägre kostnader. Post- och telestyrelsen har ansvar för att följa upp och redovisa marknadsutvecklingen och regionala konsekvenser på marknaden. Det finns klara samband mellan IT och miljö. Med möjlighet till distansarbete och distansutbildning kan mycket resande sparas in. Många transporter borde kunna samordnas och dirigeras effektivare med hjälp av datakommunikation och datorstödd trafik- ledning. Men informationstekniken minskar inte automatiskt belastningen på miljön. Det finns all anledning att följa utvecklingen mycket noga, t.ex. transporter för Internetförsålda varor. Om informa- tionstekniken skall utnyttjas för att öka medborgarnas livskvalitet, måste vi följa utvecklingen och se till att det går mot ett långsiktigt ekologiskt hållbart sam- hälle. Så till utgångspunkterna för en digital infrastruk- tur. Informationstekniken har mycket stor betydelse i arbetet med att stärka Sveriges konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter. Den digitala infrastrukturen skall vara tillgänglig också för olika grupper i sam- hället, såsom unga, gamla, män, kvinnor, välutbildade och lågutbildade, människor i hela landet, pensionä- rer, invandrare och funktionshindrade. Genom en väl utnyttjad informationsteknik kan hela vårt land ut- vecklas. Men det blir inte så med automatik. Markna- den klarar det inte helt själv. Vi måste ha en politisk vilja och kompetens att styra informationssamhället med en tydlig viljeinriktning. Vi behöver en kapacitetsstarkare infrastruktur, bl.a. tack vare den snabba teknikutvecklingen och Internetanvändningen. En nationell utbyggnad av digital infrastruktur för höghastighetsförbindelser är nödvändig, och det behövs en samordning. Utveck- lingen av ny teknik i dag är mest marknadsledd. Detta medför att investeringarna i första hand görs inom företagssektorn och att satsningarna sker inom tätbe- folkat område - eller med aktörernas språk: där det finns en kritisk massa. Regeringen har tillsatt en särskild utredare med uppdrag att undersöka tillgången till avancerad in- formations- och kommunikationsteknisk infrastruktur ur ett regionalt och socialt perspektiv. Utredningen skall kartlägga den befintliga infrastrukturen och föreslå åtgärder. Uppdraget skall redovisas senast den 11 juni 1999. Vi får avvakta till dess utredningen har lagt fram sitt förslag. Men det råder inget tvivel om att vi vill ha en snabb, högkvalitativ digital kommu- nikation i hela landet. Den tekniska utvecklingen driver ständigt fram nya och bättre produkter. Flera aktörer på marknaden sätter press på priserna och tvingar fram nytänkande. Det är därför fel att i lagstiftningen binda sig vid en viss teknik, t.ex. ISDN. ISDN är inte, som bekant, allena saliggörande. Det är tjänsten som sådan och inte tekniken som skall regleras. En samhällsstyrning av tekniken kan medföra fel- bedömningar och stora felinvesteringar. Det är viktigt att prisutvecklingen på telefonitjänster följs ur ett konsumentperspektiv - som vi beslöt i samband med de telepolitiska målen 1997. Fru talman! Vi har ett nationellt program för IT i skolan. Det omfattar förskoleklasser, grundskolan, särskolan, sameskolan och gymnasieskolan. Det finns en delegation för en särskild satsning på IT i skolan. Det är bra och nödvändigt. Men alla människor skall kunna dra nytta av IT:s möjligheter. En kompetensut- veckling för hela befolkningen behövs så att inte nya klyftor uppstår. Äldre människor och vissa funktions- hindrade kan om vi inte är uppmärksamma ha svårt att utnyttja den nya tekniken. Även kvinnors möjlig- heter bör särskilt beaktas i mån av att de utnyttjar IT- tekniken alltmer och även driver företag den vägen. Konsumenterna kan stärka sin ställning på mark- naden. Det blir lättare att få tillgång till viktig infor- mation och tillgång till ett större utbud av varor och tjänster, vilket på sikt kan främja konkurrensen och ge lägre priser. Informationstekniken kan även med- föra förbättrad tillgång till service för vissa grupper såsom äldre eller boende i glesbygd. Men för att kon- sumenterna skall kunna dra nytta av tekniken krävs IT-kunskap. Med Internets starka framväxt har elektronisk handel och andra former av elektronisk affärskom- munikation blivit ett av de viktigaste användningsom- rådena för informationsteknik. Vi bör uppmuntra samspel med näringslivet och konsumentgrupper. Vi vill ha ett effektivt regelverk, samordnade offentliga aktiviteter samt en tillgänglig och säker teknisk in- frastruktur i syfte att främja den elektroniska handeln. På så sätt kan vi få ytterligare tillväxt i näringslivet, bl.a. i de små företagen. Men vi skall också skydda de enskilda konsumenterna. Informationsteknik och elektronisk handel kan ut- nyttjas som en drivkraft för regional utveckling. Men förutsättningarna för landets olika regioner ser olika ut. I storstadsregionerna finns marknadskrafter som i många fall driver utvecklingen snabbt framåt. I regio- ner med vikande befolkningsunderlag och svag sys- selsättning kan främst kommuner, länsstyrelser och landsting tillsammans med högskolor spela en aktiv roll för att påskynda utvecklingen. Det finns många regionala IT-projekt runt om i landet som visar ett stort intresse för att ta till vara informationstekniken som drivkraft för regional utveckling. Så till vårt närmast liggande problem med 99 och 00, dvs. sekelskiftesproblemet. Vi har all anledning att vara korrekta, dvs. vi skall varken negligera pro- blemen eller haussa upp stämningen. Frågan angående IT-omställningen inför år 2000 måste ges högsta prioritet. Riksdagen skall hållas informerad om utvecklingen. Myndigheterna tar frå- gan på stort allvar, och arbetet med att säkra de egna verksamheterna har kommit en god bit på väg. Vissa kommuner har inte kommit tillräckligt långt i arbetet, vilket är oroväckande med tanke på distri- butionen av el, värme och vatten, m.m. Störningar inom kommunerna kan leda till konsekvenser inte bara för deras invånare utan för samhället i stort. Arbetstakten med IT-omställningen måste ökas vä- sentligt bland små och medelstora företag liksom i kommunerna för att undvika driftstopp och kedjeef- fekter. Alla - myndigheter, kommuner, landsting, före- tag, branschorganisationer och andra aktörer - skall ta sitt ansvar och driva på omställningsarbetet inför 2000-talet. Vi förutsätter att regeringen i nästa skrivelse till riksdagen redovisar vilka åtgärder som har vidtagits eller kommer att vidtas för att avhjälpa eventuella brister. Sammanfattningsvis: IT är en samhällsomdanande kraft som saknar motstycke. Vi ser stora möjligheter, men också stora problem eller utmaningar, att klara övergången. Barnen ser det redan som självklart att ha en snabb kommunikation med hela världen - och det är de som är framtiden. Vi skall från samhällets sida ta vårt ansvar för rättsordningen, utbildningen och informationsförsörj- ningen. Jag yrkar med detta avslag på motionerna och bifall till hemställan i betänkandet. Jag skall avsluta med ett citat från Karin, 70 år, en s-kvinna från Skövde. Hon skickade ett mail till mig när hon hade sett min hemsida. Så här skriver hon: "Jag har tidigare tyckt att ni i Stockholm är så långt bort, jag har inte riktigt vetat vad ni håller på med. Nu kan jag både läsa på Sverige direkt och se riksdagens beslut och jag kan till och med maila till er direkt vad jag tycker. Du Monica," skriver hon avslutningsvis "du är längre bort nu när du är i Stockholm på veck- orna men ändå känns det som om du är mycket när- mare än förut."
Anf. 62 PER-RICHARD MOLÉN (m) re- plik: Fru talman! Monica Green hade tre synpunkter i sitt anförande som jag helt delar. Hon säger att IT förändrar hela vårt samhälle. Där är vi helt överens. Vi är också överens om att Sverige befinner sig i fronten. Och vi skall vara pådrivare. Det är lätt att konstatera detta. Men frågan är vad den socialdemokratiska regeringen har gjort. Jag minns att den borgerliga regeringen avreglerade tele- marknaden under motstånd från det socialdemokra- tiska partiets sida. Det var avregleringen av telemark- naden som på något sätt öppnade möjligheterna för en lång rad aktörer att engagera sig och göra så att Sve- rige kom fram i fronten. Det är mycket av tomhet som präglar den socialdemokratiska politiken. Man kan läsa i betänkandet att huvudinriktningen på den nationella IT-strategin är att stimulera an- vändningen av informationsteknik på ett sätt som befrämjar kreativitet, tillväxt och sysselsättning. Har regeringen gjort det? Vi vet att skatter och många andra regler är en kolossal hämsko mot att kunna bibehålla den tätposition vi har lyckats uppnå. Det är inte tack vare regeringens initiativ, utan trots rege- ringen och de många goda idéer som har kommit fram på en privat marknad och där unga entusiastiska entreprenörer i större utsträckning flyttar utomlands. Här behövs åtgärder.
Anf. 63 MONICA GREEN (s) replik: Fru talman! Om man skall vara ärlig, och det skall man väl vara, hände det inte ett dyft. Jag vet att Carl Bildt och er partiledning gjorde ett stort nummer av IT-frågan, men det hände inte ett dyft under den ti- den. Visst kan det vara bra med medieutspel osv., men det är under vår tid som vi har vässat lagstift- ningen och vi som har flyttat fram positionerna. Vi har goda förutsättningar i Sverige att vara kvar i fronten, därför att vi har ett företagsvänligt klimat, bra ränta osv. Därför finns det många exempel på IT- företag som placerar sig i Sverige nu. Jag kan ta ett exempel från min hemkommun Skövde, där Netsour- ce placerar sig och ger många nya arbetstillfällen. Det är en av förklaringarna till att arbetslösheten sjunker, trots att de gamla arbetstillfällena försvinner. Jag tycker att vi jobbar på bra, och vi betar av frå- ga efter fråga. Vi kanske inte är så massmedie- och klyschmässiga som den förra regeringen, men det här är ett effektivare sätt.
Anf. 64 PER-RICHARD MOLÉN (m) re- plik: Fru talman! Det är klart att vi skall vara ärliga i debatten. Det är då bara att konstatera att de här ste- gen togs under den borgerliga regeringen, där Carl Bildt verkligen var en pådrivare. På vilka områden har lagstiftningen vässats? Finns det en åstundan att vässa lagstiftningen? Jag är rädd för, utifrån tidigare erfarenheter, att när social- demokraterna säger att de vässar lagstiftningen leder det till betydligt mycket mer av regleringar och elän- de. Jag tror att man skall vara väldigt försiktig med att vara alltför ambitiös på lagstiftningsområdet, där- för att utvecklingen går så kolossalt snabbt. Därför förväntar jag mig lite mer av mark- nadsvänliga åtgärder, som gör att företag stannar kvar i Sverige och utvecklar det kunnande som finns, inte minst när det gäller digitala signaturer och krypte- ringsteknik, där regeringen inte är särskilt pådrivande för att ändra på Wassenaaröverenskommelsen, som förhindrar export av mycket avancerad, i Sverige framtagen, krypteringsteknik.
Anf. 65 MONICA GREEN (s) replik: Fru talman! Jag kan bara konstatera att det var 1996, under den här regeringens tid, som vi för första gången behandlade IT-frågor i riksdagen. Det var under den här regeringens tid som vi flyttade fram positionerna. Det första betänkandet kom 1996, och 1997 förändrade vi de telepolitiska målen och tog nya avstamp. Det finns många fler exempel inom olika områden där det framgår att det är vi som har flyttat fram positionerna. Jag kan ge en eloge till Carl Bildt för att han gjorde det glamoröst och tjusigt, men han flyttade inte fram några positioner.
Anf. 66 STURE ARNESSON (v) replik: Fru talman! Jag konstaterar att det är en stor sam- syn mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna i de här frågorna, och det gläder mig. Jag skulle vilja utvidga det här lite grann när det gäller rättvisa för grupper som kanske har svårt att tillgodogöra sig de IT-satsningar som görs. När det gäller lågutbildade, arbetslösa, ungdomar, äldre, kvinnor och funktionshindrade, är socialdemo- kraterna villiga att tillsammans med oss föreslå speci- ella satsningar på de grupperna? Jag vet att det finns satsningar, men jag tycker inte att de räcker utan att vi behöver satsa mer. Är socialdemokraterna villiga att tillsammans med oss föreslå mer satsningar?
Anf. 67 MONICA GREEN (s) replik: Fru talman! Det pågår redan nu, och det är själv- klart att vi vill fortsätta utbildningen och möjligheter- na för människor att skaffa en god IT-kunskap. Det stärker också konsumentintressena. Vi har skrivit i betänkandet om både de äldres och de handikappades möjligheter. Vi vill ge dem ytterligare möjligheter. Det finns också under äldreåret möjlighet att söka pengar från Socialdepartementet för kommuner, in- tresseorganisationer, PRO och studieföreningar som vill utbilda äldre. Det är ett sätt. Sedan måste vi se till att fortsätta med IT i skolan och flytta fram positio- nerna även för den nationella strategin för IT i skolan. Jag delar den uppfattningen.
Anf. 68 STURE ARNESSON (v) replik: Fru talman! Jag noterar det svaret med tacksam- het. Samtidigt finns det grupper som vi ger informa- tion och lär detta, men det kan stupa på en så enkel sak som att en funktionshindrad inte har råd att skaffa en dator. Där skulle jag vilja att vi tillsammans tittar på detta och gör mer satsningar. Är ni beredda att delta i det?
Anf. 69 MONICA GREEN (s) replik: Fru talman! Oberoende av hur människors eko- nomiska ställning och livssituation ser ut måste vi självfallet se till att människor har en grund att stå på rent ekonomiskt. Vi får konstatera att det som LO har gjort med sina satsningar på paket med LO-datorn, och det som andra företag har gjort när de givit sina anställda möjligheter att köpa dator på avbetalning, har inneburit att Sverige är i en tätposition när det gäller antalet datorer i hemmet. Vi får följa den ut- vecklingen och se till att även andra grupper får möj- lighet att skaffa dator.
Anf. 70 JOHNNY GYLLING (kd) replik: Fru talman! Jag blev lite förvånad när Monica Green tog så lätt på kostnaderna för ISDN. Monica Green säger att vi inte skall skriva in ISDN i lagstift- ningen. Nej, det är ingen som har begärt det. Men jag tycker att utskottet borde ha gjort ett uttalande i frå- gan till regeringen. Jag undrar: Försvarar Monica Green att det finns en så stor prisskillnad för dessa anslutningskostnader som mellan 2 000 kr i storstaden och 60 000 kr i det mest extrema fallet på landsbygden?
Anf. 71 MONICA GREEN (s) replik: Fru talman! Nej, jag försvarar inte det. Jag har se- dan 1996 förväntat mig att det skulle gå snabbare att få en jämnare prisutveckling mellan storstäder och vissa regioner där man får betala orimliga kostnader. Jag tycker inte att Telia riktigt har levt upp till de förväntningar som vi hade. Det stärker mig också i min uppfattning att vi behöver ytterligare kapacitet.
Anf. 72 JOHNNY GYLLING (kd) replik: Fru talman! Det är bra att vi har samma uppfatt- ning om att det är något fel här, men jag kan bara konstatera att om den här prisskillnaden hade gällt ett vanligt telejack hade Sverige inte stått stilla länge. Då hade man säkert reagerat från regeringens sida och från socialdemokraternas sida. Om det hade gällt priset på en tågbiljett, med en skillnad mellan 2 000 kr och 60 000 kr, hade det säkert varit full fart. Vi kristdemokrater menar nu inte att man skall binda sig till den teknik som ISDN innebär, men för närvarande kan det betyda att en ensamföretagare kan ha en tillförlitlig uppkoppling och driva sitt företag, eller inte kan göra det om man bor på landsbygden. Därför hade det varit bra om utskottet hade tagit vårt förslag om ett uttalande i den här frågan.
Anf. 73 MONICA GREEN (s) replik: Fru talman! Jag måste varna för det här; vi skall inte hänga upp oss just på ISDN. Det finns redan nu fiber och hypersnabba modem, och tekniken stannar inte. Det finns alltså andra möjligheter redan nu. Vi skall också vara ärliga och se att det är 90-95 % som har enhetspriset, men det försvarar ändå inte priset i de andra delarna av landet. Jag delar uppfattningen att vi borde kunna ha en jämnare prisutveckling.
Anf. 74 SVEN BERGSTRÖM (c) replik: Fru talman! Det är inte så lätt att ta replik på Mo- nica Green, därför att hon har många välmenande och positiva formuleringar, som vi är överens om i hela utskottet och i hela riksdagen. Det är jättebra. Men vår uppgift som politiker är naturligtvis också att sätta ned fötterna ibland, ge klara besked och uttala visio- ner. Det är här som jag skulle vilja se tydligare ton- gångar. Om vi inte får det från Monica Green hoppas jag att näringsministern har något mer i bakfickan när han så småningom kommer upp i talarstolen. Jag vill hänga på det Johnny Gylling tog upp i sitt replikskifte med Monica Green. Det är en intressant fråga. Monica Green svarade på frågan om prisskill- nader. Oavsett om det rör ISDN eller annan teknik finns det prisskillnader när det gäller anslutningsav- giften. Kristdemokraterna och Centern har i en ge- mensam reservation sagt att anslutningsavgiften bör vara densamma. Monica Green säger här och nu att hon inte för- svarar skillnaden. Det är för stor skillnad mellan 2 000 kr i Stockholms innerstad och 60 000 någon- stans ute på landsbygden. Den intressanta frågan är då självklart följande: Ansluter sig Monica Green och socialdemokraterna i utskottet till synsättet att det bör vara en likvärdig anslutningsavgift - densamma över hela landet? Om inte - var ligger den acceptabla skillnaden? Ligger den mellan 2 000 och 20 000 eller mellan 2 000 och 10 000? Är det inte enklare, Monica Green, att säga att vi har rätt i denna fråga? Om man har höga ambitioner när det gäller regionalpolitisk utjämning och likvärdi- ga förutsättningar bör det vara självklart att säga att anslutningsavgiften skall vara densamma.
Anf. 75 MONICA GREEN (s) replik: Fru talman! Nu är det inte vi som sätter priserna, men vi kan rekommendera. Man kan ha en åsikt, och det har vi. Vi tycker inte att glappet skall vara för stort. Det antog vi i de telepolitiska målen 1997. Då sade vi att skillnaderna gentemot resten av landet inte får bli alltför stora om priserna av konkur- rensskäl blir väldigt mycket lägre i storstäderna. Det har vi uttalat från riksdagens sida. Jag förutsätter också att våra statliga bolag följer våra rekommenda- tioner, men det är inte vi som sätter priserna här.
Anf. 76 SVEN BERGSTRÖM (c) replik: Fru talman! Monica Green har sagt att skillnaden - kostnader mellan 2 000 kr och 60 000 kr - är oac- ceptabel. Men ändå vill hon inte ansluta sig till den om man har ett jämställdhetsperspektiv och ett lik- värdighetsperspektiv ganska självklara åsikten att kostnaden borde vara densamma över hela landet. Vilken är då den skillnad som Monica Green och socialdemokraterna kan acceptera? Är det 20 000 kronors skillnad? Är det 10 000 kronors skillnad, eller var går gränsen? Säger man a i detta samman- hang måste man rimligen också säga b. Jag kan skicka med som en hälsning att jag tycker att det vore klädsamt och bra om vi kunde vara över- ens om att ambitionen självklart bör vara en likvärdig anslutningsavgift över hela landet. Jag hoppas att Monica Green så småningom kan landa där tillsam- mans med hela socialdemokratiska partiet.
Anf. 77 MONICA GREEN (s) replik: Fru talman! Jag får skoja lite med Sven Berg- ström. Han sade att det inte är lätt att ta repliker på Monica Green eftersom vi tycker ungefär samma. Alltså har han sagt a, och då behöver han inte begära repliker. Jag tycker att vi skall ha ungefär samma priser i hela landet. Det är mitt svar. B-svaret blir då att glap- pet inte får vara för stort. Det har vi sagt i de telepoli- tiska målen, som vi antog 1997 i denna kammare.
Anf. 78 Näringsminister BJÖRN ROSEN- GREN (s): Fru talman! Sverige är och skall förbli en IT- nation av yttersta världsklass. Sverige bejakar tekni- kutveckling, kunskap och kompetens, och så skall det vara även i framtiden. Sverige har ett stort antal högt kvalificerade företag som ligger i teknikutvecklingens framkant. Så skall det vara även i framtiden. Sverige är ett av världens datortätaste länder. I år kommer mer än hälften av alla svenskar att ha till- gång till en dator i hemmet. De flesta kommer att vara anslutna till Internet. Så är det, och så skall det vara i ännu högre grad i framtiden. Fru talman! IT och telekommunikationer bidrar alltmer till den svenska ekonomin, till sysselsättning- en och tillväxten. År 1996 omsatte svenska IT-företag ca 325 miljarder kronor. Det är ungefär lika mycket som de totala intäkterna i Sveriges kommuner. Skulle vi göra en beräkning i dag skulle vi se att det är avse- värt högre än dessa 325 miljarder. Den elektroniska handeln mellan företag i Sverige väntas explodera under de kommande åren. Den svenska handeln företag till företag omsatte förra året 2,7 miljarder kronor, är uppe i 14 miljarder kronor nästa år och förväntas växa till 59 miljarder kronor år 2003. Vidare kommer Internethandeln att öka snabba- re i Sverige än på något annat håll i världen. Utvecklingen går, som har sagts tidigare här i ta- larstolen, oerhört fort. Vi politiker måste hela tiden vara offensiva för att behålla Sveriges tätposition. Vi måste lämna industrisamhällets gamla strukturer. Vi måste anpassa regler och normer till de behov och villkor som kommer att gälla för medborgarna och företagen i det framtida digitala samhället. Regeringen ser därför över den nationella IT- strategi som riksdagen lade fast våren 1996, och vida- reutvecklar den till en strategi för det framtida digi- tala Sverige. Grundläggande är att alla - jag vill beto- na alla - skall ha tillgång till modern infrastruktur över hela - jag vill betona hela - Sverige. Infrastrukturutredningen lämnar sitt betänkande i juni. På grundval av det kommer regeringen att lämna konkreta förslag till åtgärder som garanterar att den digitala tekniken blir tillgänglig i hela landet. För att IT till fullo skall kunna användas av en- skilda, företag och organisationer behövs också kun- skap om den moderna tekniken och dess möjligheter. Det krävs såväl en hög allmän kunskapsnivå och en hög IT-mognad som en spetskompetens, så att vi kan skapa och behålla kvalificerade företag i Sverige. För den enskilde ger också det livslånga lärandet ökade möjligheter till delaktighet och ansvar. Det gäller både möjligheten att styra sitt arbete och att påverka samhällsutvecklingen. Utbildningen måste vara av världsklass och ge goda förutsättningar för livslångt lärande. Min vision om hur framtidens Sverige skall se ut innebär · att IT används av alla grupper i samhället på det sätt som passar varje individ och varje enskilt fö- retag, · att IT ökar människornas frihet när de väljer bo- stad, arbete eller studier, · att IT används för att förbättra den offentliga verksamheten, inte minst vård och omsorg, · att IT bidrar till att Sverige får fler världsledande företag som har tillgång till en global miljö, · att IT leder till en fördjupning av demokratin genom de ökade möjligheterna till dialog mellan väljare och valda, · att IT skapar nya samarbetsformer mellan stora och små företag liksom kunskapsövergripande nätverk som ökar kvaliteten och slagkraften i hela näringslivet, vilket därmed skapar fler jobb.
Fru talman! Regeringens arbete med en strategi för det framtida Sverige bygger vidare på 1996 års IT-strategi. Tre områden prioriterades av riksdagen. Det var rättsordningen, utbildningen och samhällets informationsförsörjning. Strategins huvudinriktning är att stimulera an- vändningen av IT på ett sätt som främjar kreativitet, tillväxt och sysselsättning. Ett annat viktigt mål är att se till att IT blir ett medel för ökad kunskap, demo- krati och rättvisa. Vi måste undvika ett samhälle där några ges möj- lighet att delta i informationssamhället medan andra stängs ute. Samtidigt skall vi vara medvetna om att individer, företag och regioner har olika förutsätt- ningar och olika intressen av att ta till sig den nya tekniken. 1996 års beslut har bl.a. resulterat i följande: · En omfattande satsning på IT i skolan genomförs. 1,5 miljarder används under tre år för att öka kompetensen hos lärarna och ge dem bättre till- gång till datorer som arbetsverktyg. Skolornas an- slutning till Internet har förbättrats, och lärarna och eleverna får egna e-postadresser. · Antalet platser på högskolan har ökat, med tyngd- punkt på naturvetenskap och teknik. · Regeringen och Industriförbundet har utarbetat ett nationellt program för att utbilda 10 000 personer inom IT-området under 1998 och 1999. · Antalet datorer i hushållen har ökat explosionsar- tat genom beslutet om undantag från förmånsbe- skattning. Detta har haft avgörande betydelse för svenska folkets datormognad. · Många myndigheter har blivit förebilder när det gäller användningen av IT, och nu tas en hand- lingsplan för utveckling av den statliga förvalt- ningen fram. Utveckling av IT-användningen är en viktig del i detta. · En ny IT-kommission har inrättats, och arbetet har intensifierats. · Sverige arbetar intensivt i nationella och interna- tionella grupper för att skapa goda förutsättningar för säker elektronisk kommunikation och elektro- niska affärer. En stor och viktig del av det arbetet sker i EU.
Innehållet i den nya strategin blir följande: Den första och övergripande uppgiften är att ska- pa goda förutsättningar och klara spelregler för ut- vecklingen. För det första måste vi garantera en väl fungeran- de teknisk infrastruktur. Alla skall kunna använda den nya tekniken. Den nya tekniken skall svara mot den efterfrågan och det behov som finns hos individer och företag i hela landet. Men vi skall inte låsa fast oss vid en enda teknisk lösning. Därför behövs en väl fungerande konkurrens på telemarknaden. Det sti- mulerar också utbudet av tjänster och tillämpningar, och kostnaderna pressas. För det andra skall vi ha stabila regelverk som är förutsägbara och begripliga. Sveriges tidiga avreglering av telemarknaden har haft stor betydelse för utvecklingen, och vi måste fortsätta att ligga i framkant. En viktig del av infrastrukturen är att det finns förutsättningar för en säker elektronisk kommunika- tion. Dokument måste kunna undertecknas elektro- niskt, och den elektroniska kommunikationen måste kunna skyddas från insyn. Jag nämnde tidigare att vi arbetar intensivt med detta i EU. Vi tar fram ett program för att stimulera elektronisk handel. Den andra uppgiften är att se till att vi har en god kompetensförsörjning. I informationssamhället är kunskapen viktig, och vi måste ha en hög allmän kunskapsnivå, en hög IT- mognad och spetskompetens. Effekter på utbildning och forskning är kopplade till detta och på den indust- riella utvecklingen, företagandet och tillväxten. Den tredje uppgiften är att se till att vi har ett gynnsamt näringslivsklimat, inte minst för IT- branschen. Företag skall skapas, utvecklas och växa. Den fjärde uppgiften är att använda den offentliga sektorn som förebild och motor för att stimulera ut- vecklingen och medverka till att nya tjänster och produkter skapas. Den femte uppgiften är att förhindra att nya klyf- tor uppstår i samhället. Till sist: I det korta perspektivet är 2000-frågan den viktigaste frågan inom IT-området. Detta är en förtroendefråga för det nya digitala samhället. 2000-delegationen arbetar målmedvetet för att störningarna i samhället skall bli så små som möjligt vid millennieskiftet. Jag vill betona att varje företag, varje organisation och varje myndighet måste ta sitt ansvar för 2000- omställningen i sin egen verksamhet. Fru talman! Regeringen fortsätter nu sitt arbete med att vidareutveckla strategin för hur Sverige skall utvecklas i den digitala miljön i enlighet med vad jag nu har redovisat. Vår avsikt är att presentera resultatet av detta arbete i en proposition i början av år 2000. Tack!
Anf. 79 PER-RICHARD MOLÉN (m) re- plik: Fru talman! Det har varit intressant att lyssna på Björn Rosengren. Allt som han ger uttryck för i lite mer vida och generösa formuleringar kan vi ställa upp på. Jag noterar med tillfredsställelse att han konstate- rar att avregleringen av telemarknaden, som drevs fram av den borgerliga regeringen, har haft en så stor betydelse för IT-utvecklingen i Sverige. Vid många tillfällen har näringsministern talat om behovet av att svenska företag skall vara i världsklass och att Sverige som IT-nation skall vara i världsklass. Några dagar senare har man kunnat notera att andra statsråd har gått emot detta. Man vet inte riktigt om alla utfästelser som näringsministern nu kommer med även kommer att gälla för regeringen. När det gäller ett bra näringsklimat är jag överty- gad om att det i den näringslivsgrupp som Björn Rosengren deltog i kom klara signaler om att många svenska IT-företag är på väg att flytta ut eller redan har flyttat ut. Det handlar inte minst om den elektro- niska handeln. Hindren är stora när det gäller digitala signaturer och krypteringstekniken. Det behövs be- tydligt mer konkreta åtgärder. På vilket sätt skall ni åstadkomma allt detta? Den frågan hoppas jag att jag får svar på i den proposition som väntas om några månader.
Anf. 80 Näringsminister BJÖRN ROSEN- GREN (s): Fru talman! Jag konstaterar att Sverige är i världsklass när det gäller IT. Det är så. Vi kan jämfö- ra oss med vilket land som helst. Därför blir Per- Richard Moléns frågeställning ganska innehållslös. Vi är i världsklass. Det handlar om att vi måste fort- sätta att utvecklas ännu snabbare. Som jag sade tidigare bedömer alla på marknaden att Internet kommer att utvecklas snabbast i Sverige, i förhållande till många andra länder. Är det ett uttryck för att vi har ett dåligt företagsklimat? Eller är det ett uttryck för att vi har ett bra företagsklimat?
Anf. 81 PER-RICHARD MOLÉN (m) re- plik: Fru talman! Vi är överens om att Sverige befinner sig i världsklass på IT-området. Vi är överens om att det här är någonting som exploderar i Sverige. Och detta med elektronisk handel kommer på något sätt också att drivas på. Men bakom dessa siffror finns också en del saker som hämmar utvecklingen. Jag tänker på dubbelbe- skattningen och den ogynnsamma beskattningen när det gäller optioner till personal; den är betydligt mer negativ än den som finns i andra länder. Alla dessa saker leder till att vi många gånger ser IT-företag utvecklas i Sverige, men när de sedan får svårt att få tag i utländsk arbetskraft och får svårt att komma runt beskattningsreglerna är dessa företag tvungna att flytta ut. Vi har sett exempel på detta. Det är åtgärder när det gäller det här som vi från Moderata samlingspartiets sida efterlyser. Vi har inte råd att satsa på kompetensutveckling och samtidigt förlora många av de stora IT-begåvningar som vi skulle behöva för att komma till rätta med den ar- betslöshet som den socialdemokratiska regeringen inte har kommit till rätta med trots att det har gått många år och att det har getts löften.
Anf. 82 Näringsminister BJÖRN ROSEN- GREN (s): Fru talman! Jag konstaterar att många utländska IT-företag etablerar sig i Sverige. Under de senaste åren har vi haft direktinvesteringar i Sverige på 80 miljarder per år. Det är första gången på 25 år som det investeras lika mycket i kronor här som Sveriges företag investerar utomlands. Det är väl ändå uttryck för att det finns ett starkt intresse för att etablera sig i Sverige. När det gäller arbetslösheten är jag tacksam över att frågan togs upp och över att jag får chansen att uppehålla mig en kort stund vid den. År 1998 skapade vi 105 000 nya jobb här i Sveri- ge. Vi har fått ned arbetslösheten i en takt som ingen trodde på. Sysselsättningen ökar, arbetslösheten sjun- ker och de s.k. konjunkturberoende åtgärderna för att få ned den öppna arbetslösheten sjunker också. Det underliga tycker jag är detta: Vi ser framför oss att arbetslösheten sjunker, att sysselsättningen ökar och att alltfler investerar. Vi måste, som sagts tidigare här i dag, gå tillbaka 50 år för att hitta en räntenivå som dagens och 20 år för att hitta en reallö- neökning som dagens. Men lik f... får man höra, inte minst från moderat håll, att det inte är bra. Vad är det som är dåligt? Jo, det kanske kommer att gå åt sko- gen. Det är bra att ni intresserar er för framtiden, men det vore kanske bättre om det var lite mer lyft i ert intresse för framtiden - inte minst när det gäller in- formationstekniken. Det kommer att gå bra för Sverige. Det kommer också den här propositionen att visa.
Anf. 83 SVEN BERGSTRÖM (c) replik: Fru talman! Näringsministern hade många fina formuleringar. Det är också lätt att instämma i myck- et av det han har sagt, i synnerhet när han talar om att alla - han betonade alla - i hela Sverige - han beto- nade hela - skulle ha tillgång till den här tekniken. Det hälsar vi med tillfredsställelse från Centerpartiets sida. Jag noterar dock att Björn Rosengren svävar lite på målet när det gäller hur det här skall gå till och vilken teknik man långsiktigt skall eftersträva. Han talar om att de goda förutsättningarna i den tekniska infrastrukturen skall svara mot efterfrågan och behov. Men problemet, näringsministern, är att det som i dag svarar mot behoven och efterfrågan i morgon, eller i alla fall i övermorgon, är en gammaldags teknik. Det är därför vi i Centerpartiet så tydligt målar upp visionen om en digital allemansrätt byggd på optofiber, som vi med säkerhet vet kommer att hålla åtminstone under den tid som näringsministern och jag är politiskt verksamma - 10, 20, kanske 30 år framåt i tiden. Jag skulle gärna vilja att näringsmi- nistern sade något ytterligare om detta. Vore det inte rimligt att i dag, i ett stort, framtidsinsriktat projekt tillsammans med näringsliv och aktörer, satsa lång- siktigt på detta hållbara system, vilket också kan bli en injektion för export och framtidsutveckling? Vi vet mycket väl att många småföretag som i dag är underleverantörer kräver bredbandsteknik för att kunna kommunicera med sina uppdragsgivare. Då är optofibern det som behövs. Vi vet också att behovet av kapacitet ökar explosionsartat. Jag skulle gärna vilja ha näringsministerns kom- mentarer till detta. Varför skall vi nöja oss med ISDN, ADSL och annat som kommer att vara alldeles för dåligt om inte i morgon så i alla fall nästa år eller året därpå?
Anf. 84 Näringsminister BJÖRN ROSEN- GREN (s): Fru talman! Jag skall tillåta mig ofoget att här i kammaren citera Tony Blair. Hans bok Min dröm är mycket bra, och jag rekommenderar den. Han säger så här: Nya Labour vet att de elektroniska motorvägarna bör byggas av den privata sektorn. Vi vet att staten varken har skyldighet att välja ny teknik eller önskar det. Vi vet att vår roll inte är att välja ut vinnare utan att ange ramar som främjar konkurrens, och inom dem får företagen sedan tävla. Jag delar helt Tony Blairs uppfattning. Men jag vill göra tillägget - och här kanske Storbritannien skiljer sig från Sverige - att vi också måste ta ett ansvar för att ge alla, som jag sade, i Sverige möjlig- het att använda den nya tekniken. Här måste staten spela en roll. Det är dock lite för tidigt att nu bestämma sig för vilken teknik man skall ha och bygga ut den. I varje fall är jag inte beredd att uttala mig om detta förrän vi har fått svar på en mängd frågor, och det var för att få det som vi tog initiativ till IT- infrastrukturutredningen. Det gäller frågor som handlar om t.ex. huruvida det skall vara statligt stöd i någon form till höghastighetsnät i mindre orter och på landsbygd, stöd till abonnenter i glesbygd, ett offent- ligägt nytt nät, regionala sammanbindningsnät, bil- dande av statligt nätverk och krav på kommunala stadsnät. Problemet i dag är sådant att vi i varje fall måste göra en kartläggning. Ingen vet riktigt hur det ser ut. När vi vet det kan vi ta initiativ och säga: Så här skall vi göra. Jag bedömer att vi från regeringens sida kommer att klara av det när vi lägger fram vår propo- sition våren 2000. Här krävs faktiskt att man är lite seriös.
Anf. 85 SVEN BERGSTRÖM (c) replik: Fru talman! Det är gott och väl att näringsminis- tern är seriös. Men näringsministern vet naturligtvis mycket väl att om marknadskrafterna skall styra den här utvecklingen blir det med nödvändighet så att man räknar, kalkylerar och ser vad som är lönsamt. Den stora risken är att man då bränner en massa mil- jarder på teknik som om ett eller annat år kommer att vara förlegad. Sverige har genom åren haft förmågan att se lång- siktigt och försökt hitta de långsiktiga visionerna. Och det är ingen tvekan om - näringsministern som har goda kontakter i branschen vet självfallet att alla är överens om detta - att optofibern är den överlägsna och tydliga framtidsinriktningen. Varför skall man då gå halvvägs och halvhjärtat till väga, i synnerhet om näringsministern och jag - och det hoppas jag - har gemensamma visioner om att detta faktiskt måste gälla hela landet och att det skall vara likvärdiga villkor i hela landet? Jag vill bara ta upp en sak till. Näringsministern talade väl om kunskapen och att överbrygga kunskap- sklyftor. Jag har förstått att detta är något man säger ofta och gärna, och det är utomordentligt bra; vi säger det också i Centern. Men problemet är att lärarutbild- ningen här släpar efter, och jag undrar om näringsmi- nistern är riktigt uppmärksam på detta. Som jag har förstått det finns det bara en lärarut- bildning i landet, nämligen den i Norrköping, som på riktigt allvar lyfter fram IT-frågorna i utbildningen. Här borde det vara viktigt för riksdag och regering att initiera någon förändring så att man verkligen tar IT- frågorna på stort allvar och ser till att de lärare som nu kommer ut i skolorna är mycket duktiga på det här området.
Anf. 86 Näringsminister BJÖRN ROSEN- GREN (s): Fru talman! Låt mig börja med att säga att vi är ganska eniga om att vi behöver en bra IT- infrastruktur. Men en aktiv IT-politik måste bygga på kunskap. IT-infrastrukturen är svårbeskriven. Den finns i privata bolag, i statliga bolag, i kommuner och på andra ställen, och det finns ingen heltäckande karta att utgå ifrån. Innan vi bygger ut måste vi veta vad som är viktigast att bygga. Det vet vi faktiskt inte i dag. Det är just därför vi har tagit initiativet till att kartlägga det här. Detta kan ju inte kritiseras! Vi kartlägger och får in mer kunskap, och när vi har fått denna kunskap kommer vi att agera och vara aktiva. Detta tycker jag är det minsta man kan förvänta sig av en regering.
Anf. 87 JOHNNY GYLLING (kd) replik: Fru talman! Det var intressant att höra citatet från Tony Blair. Jag kan säga till ministern att kristdemo- kraterna har samma inställning i den här frågan. Med ministerns tillägg om att staten måste känna ett extra ansvar för dem som kanske inte omfattas av markna- den är vi helt överens på den punkten. Vi pratar om fiber åt folket. Vi vill att optisk fiber skall läggas ut till alla i landet så långt det är möjligt. Jag vet att den utredning som ministern hänvisar till pågår, men ett år i det här sammanhanget är en väl- digt lång tid. Utvecklingen går väldigt fort. Många som överväger att starta ett eget företag kanske inte gör det på grund av att infrastrukturen inte är på plats. Jag undrar hur ministern ställer sig till våra tankar när det gäller att skynda på den här utbyggnaden. En tanke är ROT-avdrag för hemmen om man ansluter sig till ett sådant här nät. En annan är att skynda på kommunerna. Vi vet att många kommuner bygger egna nät. Kan man tänka sig att Svenska Kraftnät, som vi nämnde tidigare, får ett bolagsdirektiv att lägga ned kabel när man ändå är ute och gräver? ISDN-avgifterna har vi debatterat. Är ministern be- redd att påtala den orimliga prisskillnaden för Telia, t.ex.? Hur skall vi annars kunna ha den här garantin om tillgänglighet?
Anf. 88 Näringsminister BJÖRN ROSEN- GREN (s): Fru talman! Jag måste ändock än en gång upprepa att vi vill ha kunskap. Det får vi i juni månad. Däref- ter skall vi föra en diskussion och ta in olika syn- punkter. Sedan skall vi lägga fram förslag till riksda- gen. Än en gång: Vi är överens om att det är markna- den, som har en väldig kraft, som har gjort att det har gått så fort och att staten måste ta ett ansvar, så att alla får del av detta. Jag vill också säga att det finns väldigt stora re- surser inom staten, som nämndes här. Vi har Svenska Kraftnät, vi har Banverket och vi har Vattenfall som äger nät, om jag använder det uttrycket. Det är klart att detta är en resurs som kanske kan användas. Men jag vill även där avvakta. Med det har jag sagt att jag inte kan ta ställning direkt och säga: Så här skall vi göra. Jag tycker att det skall respekteras tills vi vet att det ser ut på ett visst sätt. Därifrån går vi vidare.
Anf. 89 JOHNNY GYLLING (kd) replik: Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag har respekt för att man vill se på utredningen först, men jag hoppas att ministern också har förståelse för att det finns en otålighet hos många när det gäller infrastrukturen. En annan fråga jag vill ställa till ministern är den som gäller klyftan i samhället. Ministern nämnde t.ex. att vi politiker måste vara offensiva. Det är just det jag har efterlyst i mitt anförande. Vi måste vara ute och tackla den klyfta som uppstår. Jag kommer från Blekinge. Blekinge har fått stora möjligheter att satsa på IT. Det fungerar mycket bra och många goda ex- empel finns. Samtidigt finns klyftan till de människor som inte kommer in i den nya tekniken, som fortfa- rande är arbetslösa. Har ministern några tankar på hur ett offensivt ledarskap kan tackla det problemet?
Anf. 90 Näringsminister BJÖRN ROSEN- GREN (s): Fru talman! Jag delar uppfattningen att det finns mycket stora klyftor i vårt samhälle, inte minst inom detta område. De finns dessvärre också inom många andra områden. Ofta ser vi dem i den mycket starka regionala obalans vi har. Jag tycker att enda möjligheten att klara detta är att vi gör väldigt breda satsningar på många områden. Det kan ju låta lite voluminöst, men det är enda vä- gen. Det gäller regionalpolitiken, det gäller IT- infrastrukturen och det gäller utbildningen. Regering- en har också gjort stora satsningar på utbildning i skolorna. Dessutom utbildas många i IT inom ar- betsmarknadspolitiken. Jag tycker ändå att vi för det första förstår detta, för det andra vidtar en hel del åtgärder. Men självklart kan vi vidta fler åtgärder för att minska de här klyf- torna. Det vill jag också återkomma till när vi har mer kunskap om helheten. Det gäller även infrastrukturen.
Anf. 91 BARBRO JOHANSSON (mp): Fru talman! Jag vill tacka trafikutskottet för att min motion om mobiltelefoner har behandlats med ett stort allvar i betänkandet. Motionen avstyrks men är ändå behandlad på ett bra sätt, tycker jag. Under de år som jag har skrivit motioner om mo- biltelefoner har användningen ökat explosionsartat. När jag skrev första gången under allmänna motions- tiden 1995 såldes det 23 000 abonnemang under de tre fösta månaderna. Det var lika mycket som under hela 1993. Den här utvecklingen av antalet abonnemang tyckte jag var anmärkningsvärd på grund av den strålning som mobiltelefoner utsänder och att de s.k. SAR-värdena skulle öka i samhället. Följande år har ökningen varit exponentiell och kraftig. Nu ligger försäljningen på nära 4 miljoner, och telefonbolagen räknar med att nio personer av tio kommer att ha mobiltelefon om några år. Gränsvärdena är satta för användning under en till två minuter. Knappast någon pratar i dag så kort tid. Jag har sett människor sitta och prata i 30 minuter, och då ökar naturligtvis exponeringen och de upptag- na SAR-värdena. Som jag skriver i min motion har forskning visat att mänskliga celler reagerar på lågfrekvent strålning. Koncentrationsförändringar av kalcium gör att cellen skickar ut små s.k. antenner, vilket kan mätas. Fru talman! Försiktighetsprincipen är viktig i så- dana här sammanhang. Påverkan under lång tid och vad det kan innebära är alltid svårt att förutse. Därför bör försiktighet gälla. Sverige har en undantagsklausul som innebär att mobiltelefoner under en uteffekt av 7 watt inte behö- ver kontrolleras. Denna klausul bör försvinna, bl.a. på grund av att ett så stort antal olika mobiltelefoner kommer ut på marknaden och ökar på SAR-värdena. Forskare på mobiltelefoner säger också att en slopad gräns för kontroll nu bör antas. Visst har mobiltelefonen gjort att olycksfallsar- betet har kunnat underlättas. Antalet sjöolyckor, spe- ciellt med småbåtar, har kunnat minskas på grund av att mobiltelefoner finns ombord, och antalet utryck- ningar från sjöräddningen har också gått ned. Själv- klart är detta mycket positivt, men det undantar inte det faktum att mobiltelefontillverkare måste se till att designa telefonerna med en antenn som inte utsätter människokroppen för uppvärmning eller förse telefo- nerna med s.k. handsfree och därmed minska strål- ningsrisken. En varningstext som varnar för att prata alltför länge i mobiltelefon skulle hjälpa till att minska ut- sattheten. Det finns dock forskning som visar på risker och följder redan nu av användningen av mo- biltelefoner. Fru talman! Den strålning som tas upp av kropp- svävnaden benämns SAR-värden. Dessa värden testas av telefontillverkarna, men de görs inte officiella. Jag påpekar i min motion att dessa värden bör vara helt öppna. Gränsvärdet, som mäts i SAR, är ett tidsmedel- värde - när 10 gram kroppsvävnad under sex minuter har utsatts för strålningen från en mobiltelefon. För GSM-telefoner är gränsvärdet 2 watt per kilo. Utgångsvärdet för gränsen är satt till att kaniner, som blev exponerade för mikrovågsstrålning, fick grumlade linser, alltså starr. Detta är en säkerhets- marginal för att inte få grumlade linser, men det visar inget om t.ex. nervpåverkan eller annat som kan bli påverkat. Det är faktiskt ett rimligt krav att öppenhet ges från tillverkarna. Oron hos människor ökar naturligt- vis när mätningar är hemliga. I en debatt som hölls i förra veckan på Chalmers högskola i Göteborg fråga- de forskare just detta, varför inte värdena offentlig- görs. De fick till svar att detta inte skulle vara intres- sant för forskarna. Den stora undersökning som utfördes av docent Kjell Hansson-Mild vid Umeå universitet omfattade 11 000 personer. Det är den största undersökning som har gjorts i världen i sitt slag och den besvarades av svenska och norska mobiltelefonanvändare. Denna undersökning visade på symtom såsom trötthet, huvudvärk, minnesluckor och koncentra- tionsproblem, värme på och bakom örat, brännande hud, stickningar och yrsel. Fru talman! Den här forskningen har visat att yt- terligare forskning behövs för att klargöra eventuella samband med allvarligare konsekvenser, nu när mo- biltelefonpratandet tenderar att bli allt frekventare och ta längre tid. En grupp personer utsattes vid ett försök helt ny- ligen i England för mobiltelefonfrekvent strålning under en halvtimme tillsammans med en kontroll- grupp. Alla de bestrålade försökspersonerna uppvisa- de att korttidsminnet hade påverkats, enligt de eng- elska forskarna. Fru talman! På kontor och i hemmen blir nu sladdlösa telefoner vanliga. De s.k. DECT- telefonerna har konstaterats avge tio gånger mer strålning än de vanliga mobiltelefonerna. Sådana används bl.a. här i riksdagen av våra kanslier. Anled- ningen är att signalen till de här telefonerna är kon- stant och att sändaren hela tiden avger ett strålnings- fält. De människor som använder dessa mobila tele- foner utsätts nu för en onödig exponering. Runtomkring oss i vår livsmiljö, i luften, finns nu en mängd olika elektriska fält som samverkar, intera- gerar, med varandra. Lodräta fält uppstår från satelli- ter i rymden, som används av digital TV. Dessa lod- räta fält korsas av vågräta fält från elektrisk utrust- ning, bl.a. telefoner. Luften är nu så mättad att det fattas frekvenser, och de stora telefonbolagen blir tvungna att ta fram nya system. De här korsande elektriska fälten i atmosfären kan liknas vid en enorm mikrovågsugn. Man kan säga att mänskligheten nu ingår i ett gigantiskt experiment där jorden med atmosfär är denna enorma mikrovågsugn och där ingen kan säga vad detta kommer att innebä- ra. Med detta, fru talman, vill jag avsluta med att önska att vi alla kan titta framåt och ta åt oss nya tekniker, men med en viss försiktighet vad gäller liv och hälsa.
Anf. 92 EVA ARVIDSSON (s): Fru talman! Jag vill börja med att säga att också min motion har blivit välvilligt behandlad i utskottet. Utvecklingen av informationssamhället går myck- et snabbt och förändringstakten är hög. I dag har tekniken nästan inga begränsningar. För att detta inte skall skrämma de människor som inte känner sig delaktiga i utvecklingen krävs det information och utbildning. Det bästa för samhällsutvecklingen är att så många som möjligt känner att de är med i utveck- lingen, förstår vad som händer och själva kan hantera informationstekniken. Vi politiker måste ta till vara denna utveckling på bästa sätt därför att den, som det står i propositionen, påverkar vår produktionsförmåga och vårt lev- nadsmönster liksom förutsättningarna för att utveckla vår demokrati. Sverige har en tätposition som IT-land, och den skall vi självfallet behålla genom att bygga ut en digital infrastruktur för höghastighetsförbindelser och ge hushåll och företag i hela Sverige goda förutsätt- ningar att använda den nya tekniken. Vidare framgår det av regeringens förslag om IT i skolan att vi satsar rejält på IT i utbildningsväsendet. Jag har i min motion tagit upp att även förskolan ingår i det livslånga lärandet. Det är därför angeläget att även resurser fördelas till förskoleverksamheten så att alla barn, inte bara de som har dator hemma, hin- ner få lite vana vid datorn innan de börjar i försko- leklass och i den reguljära skolan. Vidare är det synd att inte ta till vara den fantas- tiska lust att "leka med datorn" som många små barn har. Jag har egna erfarenheter av hur tre- och fyra- åringar mycket snabbt lär sig att hantera datorn just genom lusten att leka och lära. De är orädda för tek- niken. För att använda informationstekniken i den peda- gogiska verksamheten behöver lärarna ha kunskaper och egna erfarenheter. Alla som avlägger lärarexa- men bör ha den kompetensen. Tyvärr är kunskaperna inom lärarkollektivet mycket ojämna. Därför är det viktigt att man när den stora satsningen på skolan görs också följer upp den med statistik över lärarnas IT-kunskaper. I nämnda proposition hänvisas det till att även förskolan ingår i det nationella programmet för IT i skolan. Jag hoppas att det innebär en satsning även på förskolan. När det gäller uppföljningen av IT-området och redovisningen av statistik är det bra att det blir ett samlat system för statistik över modern informations- och kommunikationsteknik och att det sker i samråd och i samarbete med övriga myndighe- ter/organisationer med statistikansvar på IT-området. Det är också viktigt att stärka konsumenternas ställning på marknaden. Konsumenterna kan exem- pelvis lättare få tillgång till viktig information och tillgång till ett större utbud av varor och tjänster, vilket på sikt kan främja konkurrensen och ge lägre priser. Utskottet skriver att informationstekniken även kan medföra förbättrad tillgång till service för vissa grupper, såsom äldre och boende i glesbygd. Men för att konsumenterna skall kunna dra nytta av den nya tekniken krävs det IT-kunskap. Dessutom är det viktigt att konsumenten känner sig trygg i användandet av Internet för elektronisk handel. För det krävs regelverk med lagar och förord- ningar men det handlar om mer än regelverk - kon- sumenterna bör vara med och utforma den framtida möjligheten till konsumentinformation via nätet. För att få konsumenterna delaktiga bör ett folkbildnings- arbete initieras om konsumenternas möjligheter vad gäller IT-stöd. Fru talman! Samhället har ett viktigt ansvar för att informationstekniken kommer alla till del och att vi tar till vara de stora möjligheter som tekniken erbju- der.
Anf. 93 PER BILL (m): Fru talman! Tiden går fort. Det märks inte minst när man debatterar på det här området. När jag första gången tog upp 2000-problematiken var det drygt 1 000 dagar kvar till år 2000. Jag minns de debatter som jag haft med Erik Ås- brink, som då var ansvarig för 2000-problematiken. Hans enda kommentarer var: Det här får inte kosta ett enda öre. Vi vet inte om det kommer att kosta någon- ting. Dessutom behövs det ingen samordning. Verkligheten har visat att Erik Åsbrink hade fel, förskräckligt fel. Nu är det omkring 297 dagar kvar till år 2000. Det finns i dag en samsyn men det är väldigt sent. Vi får lita till hoppet. Jag tror nämligen att det mera är hopp som vi nu får ha, för i fråga om många av de här projekten är det för sent att starta. Just i dag skulle man vara långt inne i testning av de nya systemen eller ha bockat av problemen. Fru talman! Jag hade sett fram emot näringsmi- nisterns tal i dag - jag vet att näringsministern också planerat att vara på en kongress anordnad av Expo Nova - och trodde att vi skulle få en agenda med några tydliga och klara besked. Tyvärr blev det mest prat - visserligen en del, tycker jag, positivt prat. Jag vill då framför allt säga att jag tycker att det är posi- tivt att vi ändå kan tolka ut att vi sakta är på väg mot ett ökat intresse från Socialdemokraterna när det gäller bredband. Näringsministern tycks nu vara klart mer intresse- rad av en avreglering av telemarknaden. Kanske vill han gå vidare på den vägen. Det är hög tid. Vi var kanske först ute men nu säger flera rapporter att vi ligger långt bak i fråga om avregleringen. Fru talman! Det finns mycket positivt att säga om läget i Sverige på IT-sidan. Man brukar prata om de tre 50 som någonting magiskt: 50 % datapenetration i hemmen, 50 % uppkopplade på Internet och 50 % med mobiltelefon. Jag tror att Sverige och Finland i dag är de enda länder som kan nå dit, och det är mycket bra. Tyvärr är det väl så inte på grund av regeringen utan trots regeringen. Snarare har det att göra med just avregleringen av telesektorn, med Carl Bildts ledarskap och, kanske mest, med det kompe- tenskluster som har vuxit fram kring Ericsson, Nokia och alla de tusentals små IT-företag som har skapat en kreativ miljö i Sverige för detta. Men småföretagarklimatet är faktiskt inte bra. När Socialdemokraterna och t.o.m. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har en samsyn kring att vi har ett bra småföretagarklimat stämmer det inte med verklighe- ten. De IT-företagare som jag träffar är förbannade - ja, man skulle t.o.m. kunna säga förtvivlade - över att de inte kan få tag i kompetent personal och över att de inte kan förse sina medarbetare med personalop- tioner som har samma värde som exempelvis i USA. På punkt efter punkt efter punkt är de förbannade och förtvivlade. Det är ju ändå de små företagarna som är värdemätaren på huruvida vi har ett bra småföreta- garklimat eller inte. Om tre politiska partier blir över- ens om att vi har det, så är det fullständigt ointressant.
Anf. 94 Näringsminister BJÖRN ROSEN- GREN (s): Fru talman! Jag skulle bara helt kort vilja redogö- ra för vad som händer när det gäller 2000-frågan, som togs upp här av Per Bill. Vi har förändrat delegatio- nen. Vi har förstärkt med en vice ordförande. Därmed skulle jag kunna säga att vi har anskaffat, om man vill ha det så uttryckt, en general. Delegationen har nu tagit initiativ till oberoende bedömningar av viktiga sektorer, t.ex. elmarknaden och telemarknaden. Vi kommer att göra oberoende studier där. Vi börjar föra diskussioner med elmarknaden i morgon. Jag vill också säga att det som i dag tagits upp i kammaren om 2000-frågan har grundats på den rap- port som riksdagen fick tidigare. Den nya rapporten, som kommer att lämnas i maj, kommer att visa - jag kan säga det utan att överdriva - att vi kan känna oss mycket trygga i 2000-frågan. Vi har tagit en hel del initiativ, och de olika branscher, offentlig sektor etc. är jag övertygad om kommer att klara detta mycket bra. Slutligen: Att i talarstolen försöka måla svarta bil- der - det kommer att gå åt skogen, kärnkraftverk kommer att explodera, det kommer att hända det ena och det andra - är faktiskt oansvarigt. Det finns ingen grund för det.
Anf. 95 PER BILL (m) replik: Fru talman! Låt mig börja med det sista. Jag håller helt med näringsministern om att de som ser 2000- problematiken som en möjlighet att prata om jordens undergång, om att kärnkraftverken skall explodera eller att man inte kan införa någon typ av lagstiftning därför att detta kommer att ta all kraft försvårar de- batten. Jag var orolig när näringsministern uttryckte sig ungefär så här: Någon var ju tvungen att ta på sig frågan. Detta angående vem som skulle ta 2000- problematiken i regeringen. Med det lilla övertrampet tycker jag ändå att vi efter det har sett flera saker gå åt rätt håll. Det är synd att Erik Åsbrink såsade med detta så väldigt länge. Det gör arbetet för näringsmi- nistern och nuvarande regering och arbetet för den s.k. generalen, som skulle ha varit tillsatt för flera år sedan, väldigt mycket svårare. Jag skulle vilja ställa en fråga till näringsminis- tern. Näringsministern lär träffa en hel del IT- företagare i dag på Expo Novas stora arrangemang "IT och karriär". Om IT-företagarna säger att de inte är nöjda med klimatet och man samtidigt får höra att Vänsterpartiet och Miljöpartiet är nöjda med småfö- retagarklimatet, vilket väger tyngst för näringsminis- tern? Är det det IT-företagarna säger eller det koali- tionsbröderna säger?
Anf. 96 Näringsminister BJÖRN ROSEN- GREN (s): Fru talman! Först får jag konstatera att nä- ringsklimatet är hyggligt i dag. Det går bra för Sveri- ge och även för småföretagarna. Sedan finns det re- gelsystem och hinder för företagandet som vi måste se över - skatteregler och annat. Det kommer vi att återkomma till.
Anf. 97 PER BILL (m) replik: Fru talman! Det är också en moderering åt det bättre. Det finns områden där näringslivsklimatet är hyggligt. Jag tror att det är precis den typen av in- ställning man skall ha. Man kan inte samla ihop fem direktörer och fem fackföreningsbossar och vips skapa världens bästa företagsklimat. Det här är en ständigt pågående process. Det är en ständig kamp. Hela tiden måste vi flytta fram våra positioner. Vad IT har gjort är bl.a. att verkligen över natt utsätta oss för mycket större global konkurrens. Om vi mot för- modan skulle kunna låsa in fem direktörer, fem fack- föreningsbossar och en minister och de skulle komma ut med ett recept som just den veckan skulle vara världens bästa företagarklimat, skulle det bara några månader senare inte vara det därför att konkurrensen fortsätter, därför att fler och fler länder gör sitt bästa för att attrahera företag och de allra bästa. Under industrisamhället var det möjligt att ha då- ligt företagarklimat på många sätt. Skogen stod där den stod, malmen låg där den låg, näringen var tvungen att vara kvar. I dag har IT-företagarna nästan allt i sina huvuden och kan flytta till Silicon Valley eller något annat ställe precis när som helst.
Anf. 98 ANNA LILLIEHÖÖK (m): Fru talman! Också jag vill uppehålla mig vid sä- kerheten inför årtusendeskiftet. Mycket trygga kan vi vara, säger näringsministern. Det kan vi i en sådan här situation bara vara på ett enda sätt, nämligen trygga att vi har gjort vårt absolut yttersta för att hantera en mycket speciell situation. Jag vill faktiskt påstå, herr näringsminister, att den här regeringen inte lyckats, inte den förra heller, göra det som skulle få oss att känna oss trygga. Det här är en mycket speciell situation med riktig osäkerhet och samtidigt risk inom alla sektorer. Det kan i värsta fall braka ihop precis överallt - i bästa fall bara i vattenkokaren. Någon har sagt att ventila- tionssystemet i riksdagen eventuellt kan slås ut, men i värsta fall är det ett kärnkraftverk, ett gammalt sovje- tiskt byggt kärnkraftverk på andra sidan Östersjön. Internationellt ses det som den kanske största risken inför 2000-årsskiftet. Det är bra att vi har fått rapporter och utredningar och att man nu har satt till en ledning. Det är alldeles utmärkt. Samtidigt är det oroande att det finns så många rapporter om akuta brister. Vad som är absolut anmärkningsvärt är att regeringen fortfarande inte har satt av några pengar för det här. T.o.m. de egna myn- digheterna skall klara av detta inom sin egen budget. Det måste naturligtvis till en ledning och en orga- nisation så att arbetet inte försvagas genom att vara uppdelat sektorsvis. Näringsministern har i dag låtit oss få veta att det har tillsatts en vice ordförande. Det låter i och för sig bra, men den skulle ha funnits för många år sedan. Det behövs en rejäl samlande led- ning i en sådan här risksituation. I vårt land är det så att det bara är en enda enhet som kan utöva det led- ningsansvaret vid påfrestningar i fredstid. Det är regeringen och ingen annan. Det är tyvärr inte så att man, som näringsministern gör, kan uppmana företag, myndigheter och organisationer att var och en bör ta sitt ansvar. Nej, det här är en allvarlig risksituation för hela landet. I det läget är det faktiskt bara rege- ringen som kan ta ansvar. Det finns vissa gemen- samma uppgifter som skall vara statens. Det här är en av dem. Vi hade kunnat vara i ett betydligt bättre läge om regeringen hade vidtagit åtgärder när vi moderater för första gången för flera år sedan tog upp frågan. Jag kan bara uppmana ministern och hans vice ordföran- de att hämta modeller från andra håll. Arbetet har gått betydligt fortare i andra länder där man tagit detta på allvar. Ministern påpekade hur viktigt det är med IT- utvecklingen. Ja, i den här frågan kan den offentliga sektorn gå före och vara motor. Jag vill vädja till ministern att han tar den här frågan på allvar och genast och med kraft arbetar för en konkret kraftsam- ling när det gäller problemet inför 2000-årsskiftet. Försvarsutskottet har uppmanat regeringen att lämna en rapport. Fru talman! Jag vill uppmana rege- ringen: Låt det inte stanna vid detta. Gör någonting nu! Fru talman! Med detta vill jag instämma i de yr- kanden som Per-Richard Molén tidigare framfört.
Anf. 99 MONICA GREEN (s) replik: Fru talman! Det är tredje moderaten som försöker göra partipolitik av 2000-årsproblematiken. Det är bara att beklaga att man försöker skrämma svenska folket på detta vis. Vi har tagit 2000-problematiken på mycket stort allvar. Vi har tillsatt den här generalen, och 2000- delegationen fortsätter att ge klartecken allteftersom myndigheterna bockar av när de har testat klart sina områden. En skrivelse läggs fram på riksdagens bord i maj. Vi tar detta på mycket stort allvar, och det är att beklaga att moderaterna försöker göra partipolitik av en sådan här sak. Man kan faktiskt skrämma upp svenska folket här. Vi måste vara sakliga och kor- rekta och sköta det här på ett snyggt sätt, och jag tycker att det är osmakligt av moderaterna att göra så här.
Anf. 100 ANNA LILLIEHÖÖK (m) replik: Fru talman! Jag tycker ändå att det är viktigt att så att säga försöka väcka regeringen vid denna sena timma, och jag tycker att det är väldigt bra att man har vidtagit de här åtgärderna. Problemet är bara att det ju inte finns folk som kan göra någonting åt saken. Om regeringen - den förra regeringen - hade satt i gång för tre år sedan hade man på sikt kunnat ta sig an de här problemen. Jag tycker inte att vi skall jaga upp svenska folket och börja lagra konserver och sådant, men jag vill däremot faktiskt skrämma upp regeringen till att ta lite ordentligare tag i den här frågan. Jag vet att det har legat flera utredningar på regeringens bord ända sedan förra sommaren, och man har försökt att få regeringen att ta tag i den här problematiken och faktiskt tillsätta en ledning och se till att man får framför allt ett samlat grepp. Vad det handlar om nu är ju inte en IT- problematik. Det här handlar ju om att skapa bered- skap för en risksituation. Det är ju dit vi har kommit nu. Tyvärr är vi så sena att det inte längre är fråga om att förebygga, utan nu gäller det att se till att vi kan fixa konsekvenserna. Då är det beredskap vi talar om, och det är regeringens ansvar. Jag är glad att man har tillsatt en ny vice ordfö- rande - det tycker jag är jättebra - men se till att han får mandat och resurser också så att han faktiskt, med några månaders varsel, kan se till att man tar sig an frågorna ordentligt.
Anf. 101 MONICA GREEN (s) replik: Fru talman! Om Anna ville skrämma upp rege- ringen så var det alldeles onödigt, eftersom de här åtgärderna redan var vidtagna. Talet var väl skrivet redan innan Anna fick rapporten av Björn Rosengren i dag. Jag tycker att det är synd att man inte försöker vara saklig i den här frågan. Regeringen har tagit frågan på mycket stort allvar. Man har tillsatt Jan Freese, och vi får en ny skrivelse i maj där man tittar på hur långt man har kommit på kommuner, myndig- heter och andra organ. Jag betackar mig alltså för den partipolitik man försöker göra av detta från modera- ternas håll.
Anf. 102 ANNA LILLIEHÖÖK (m) replik: Fru talman! Vi tycker ju att det är bra att man änt- ligen har kommit till insikt, men det är bara det att vi nu har så få månader på oss. Vi i försvarsutskottet har läst de här rapporterna, och vi tyckte att det var ut- märkt att Statskontoret nu äntligen har levererat sin första rapport. Vi har fått utredningen från i somras från Statskontoret. ÖCB har tagit initiativ till en in- ternationell konferens, även om det inte var särskilt många där och lyssnade på den heller, vad jag för- stod, från den centrala regeringen. Men det är fortfa- rande så att vi inte är längst i framkant. Jag hoppas, precis som Monica Green, på den rapport vi får i maj. Inget skulle glädja mig mer än att de besked jag får höra då är att vi nu ligger långt framme och att vi är på väg att göra så mycket som det någonsin går. Som jag sade inledningsvis: Trygg- het kan vi inte tala om i det här sammanhanget. Det är osäkerhet. Trygghet kan vi bara känna när vi vet att man faktiskt gör sitt yttersta för att det här skall bli bra och fungera på bästa möjliga sätt.
Anf. 103 LENA EK (c): Fru talman! Ledamöter! Som ung juridikstuderan- de var det för mig liksom för många andra så att pengarna tog slut, och jag försökte reparera det ge- nom att vikariera som lärare. Efter att under ett par veckor gått igenom allt om rymden, månen och stjär- norna med alla eleverna i första klassen ställde jag frågan: Innan vi går över till att lära oss om lantgår- den, är det något barn som har någon sista fråga om rymden nu? Då räcker flickan som sitter längst bak, en liten mörkhårig tjej, dotter till en katolsk religi- onshistoriker, en ganska känd pappa, upp handen och frågar: Var bor Gud? I det läget blir man som lärarvikarie ganska svarslös. Men efter att nu ha sett fyra eller kanske t.o.m. fem ministrar vifta med en känd bok med kän- da valtal från en känd engelsk politiker undrar jag om jag kanske borde ha svarat 10 Downing Street i stäl- let. Björn Rosengren har i dag i kammaren meddelat att regeringen kommer att lägga fram en skrivelse om IT i början av sommaren och att man väntas lägga fram en proposition om infrastrukturfrågor i början av nästa år. Han sade också att alla skall få ta del av den här nya tekniken, alla över hela landet, och att staten skall garantera en väl fungerande teknisk infrastruk- tur. Det här är förstås förskräckligt bra. Det är det vi har efterlyst i allt vårt arbete och allt vårt tal från Centerpartiet om den digitala allemansrätten. Men nu pågår en väldig industriell omstrukture- ring i det här landet, både vad gäller ägande och vad gäller produktion. Det innebär att stora delar av verk- stadsindustrin och underleverantörerna är extremt beroende av att kunna använda bredbandsteknik nu, mycket snart, för att inte hamna utanför de listor som finns över kvalificerade underleverantörer. Det inne- bär att många mellanstora företag och småföretag faktiskt är väldigt illa ute därför att infrastrukturen inte finns framme; ledningarna är inte dragna. Jag instämmer med näringsministern att markna- dens krafter självklart skall användas där de kan fun- gera och användas på ett bra sätt i det här samman- hanget, men den sista biten fram till dessa företag och fram till hemmen måste staten gå in och garantera att det dras fiber ända fram. IT:s roll för tillväxt har nämnts i många olika sammanhang, och den kan inte underskattas. Det handlar inte bara om tjänstesektorn, som alltid nämns när vi pratar om IT. Det handlar lika mycket om att bevara och utveckla t.ex. verkstadsindustrin. Och då är det bråttom, mer bråttom, tror jag, än vad närings- ministern tycks ha i det här sammanhanget. En annan fråga som har berörts i debatten i dag är frågan om priset för ISDN-uppkoppling. Skillnaden mellan detta och telefoni är ju att när det gäller tele- foni har Telia faktiskt ett ägaruppdrag, ett ägarupp- drag som säger att bolaget har ett regionalt ansvar för att telefonin skall vara likvärdig över hela landet. Något motsvarande ägaruppdrag vad gäller in- frastruktur för informationsteknologi finns inte, och det är det som fattas i det här sammanhanget. Det är det som skulle göra att bolaget i sig faktiskt kan ga- rantera likvärdiga priser för ISDN-uppkopplingar över hela landet.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 7 §.)
6 § Investeringsplaner för trafikens infrastruk- tur
Föredrogs Trafikutskottets betänkande 1998/99:TU5 Investeringsplaner för trafikens infrastruktur (skr. 1998/99:8)
Anf. 104 LARS BJÖRKMAN (m): Fru talman! Infrastrukturfrågorna har hög prioritet bland riksdagens ledamöter. Lite ironiskt skulle man kunna uttrycka det så att antalet motioner och förslag om åtgärder på såväl det enskilda vägnätet och de allmänna vägarna som järnvägsnätet står i omvänd proportion till de anslagsramar majoriteten har fast- ställt. Den höga investeringstakt som följde av satsning- arna i början av 90-talet har förbytts till en nivå där såväl vägkapitalet som delar av järnvägsnätet sakta devalveras. De stora investeringsambitioner som den dåvarande socialdemokratiska oppositionen visade upp och vid den tiden ansåg vara långsiktigt nödvän- diga har dessvärre prioriterats ned till en nivå som gör att man i vissa delar av vårt land nu inte vågar satsa på investeringar i näringslivet och på permanentbo- ende. I det betänkande, TU5, som vi just nu behandlar, avhandlar vi såväl regeringens skrivelse om investe- ringsplanen för trafikens infrastruktur som de 158 motioner som avgivits i ärendet, varav flertalet har lämnats under den allmänna motionsperioden. I den moderata kommittémotionen belyser vi sambandet mellan ekonomisk utveckling på trans- portområdet och en god tillgänglighet för alla på ett infrastrukturnät som uppfyller kraven på att upprätt- hålla näringslivets konkurrenskraft gentemot omvärl- den. Det geografiska avståndshandikapp som Sverige har gentemot våra främsta konkurrentländer i Europa måste enligt vår mening krympas och inte, som nu sker, öka. Fru talman! Frågorna om de ekonomiska ramarna som anges i regeringens skrivelse avhandlades i sam- band med budgetbehandlingen i december 1998. Jag vill bara hänvisa till de ställningstaganden som vi moderater gjorde i den debatten. Eftersom de ekono- miska ramarna nu är fastställda av riksdagen vill jag i stället kommentera utskottets ställningstagande till några av de 158 motioner som utskottet haft att be- handla. Bland dessa finns naturligtvis såväl parti- som kommitté- och enskilda motioner. Enskilda vägar utgör ingen stor budgetpost i na- tionalräkenskaperna. Den sammanlagda väglängden på detta s.k. kapillära vägnät utgör dock cirka två tredjedelar av det totala vägnätets längd i landet. Dessa vägar utgör tillsammans en grundförutsättning för att upprätthålla det näringsliv, det skogs- och lantbruk som tillsammans ger sysselsättning och inkomst till en betydande del av landsbygdsbefolk- ningen. Samtidigt bidrar inte minst skogen till en mycket stor del av landets samlade exportöverskott. Ett stort antal av de enskilda vägarna är också för- utsättningen för att många fritidsboende med rimlig ansträngning skall kunna nå sina fastigheter. Själv- klart är också dessa enskilda vägar en förutsättning för att det rörliga friluftslivet skall kunna bibehållas och utvecklas. Den anslagsnedskärning som regeringen tidigare låtit det enskilda vägnätet drabbas av har vi energiskt vänt oss emot. För innevarande budgetår äskar vi 100 miljoner ytterligare i driftsanslag för det enskilda vägnätet. Samtidigt som vi vill höja anslaget till detta område med ytterligare 50 miljoner, vill vi satsa på bärighetshöjande åtgärder på samma vägområde. Vi vill alltså bygga bort flaskhalsar i form av försvagade broar och andra kapacitetsbegränsande delar av det enskilda vägnätet. Riksdagsmajoriteten har dessvärre avvisat detta krav, varför vi genom vår reservation nr 1 än en gång vill markera behovet av dessa insatser. För att för framtiden med större precision än vad som är fallet i dag och på ett tillfredsställande sätt kunna fördela de alltför små anslagen för upprustning av det enskilda vägnätet, föreslår vi i vår motion att en inventering av dessa vägar genomförs med skynd- samhet så att vi kan få ett nytt utgångsläge för att göra bedömningar. För att åtgärda brister i broar och andra bärighetsbegränsande brister som då kartläggs kan adekvata åtgärder sättas in. Fru talman! På regeringens förslag beslöt riksda- gen 1997 att lagen om enskilda vägar och vägsamfäl- ligheter skulle sammanföras i en för gemensamma anläggningar anpassad lagstiftning för att därefter hanteras enligt anläggningslagen. I samband med denna förändring yrkade vi moderater att de fastig- hetsägare som genom delaktighet i befintliga samfäl- ligheter och som genom den förändrade lagstiftningen kom att drabbas av nya lantmäteriförrättningar för att erhålla ändring av andelstal skulle hållas ekonomiskt skadeslösa. För oss är det en självklarhet att kostnader som förorsakas av samhället också skall bäras av samhäl- let och inte med hjälp av en ny lagstiftning övervält- ras på enskilda människor. I en med Centern och Folkpartiet gemensam reservation nr 5 begär vi därför att regeringen med skyndsamhet skall se över de ekonomiska konsekvenserna av denna förändrade lagstiftning. Fru talman! Visionen om att genom satsningar på såväl nybyggnation som förbättrat vägunderhåll och att med massiv information om det egna trafikan- tansvaret kunna nedbringa antalet olyckor på våra vägar är tyvärr på väg att haverera. Ansvaret för den- na negativa utveckling kan säkert fördelas på många, men om vi som politiker har tagit vårt fullt ansvar kan ifrågasättas. Målsättningen att bygga bort olycks- drabbade vägavsnitt har på grund av otillräckliga anslag inte kunnat genomföras. Regeringen har i sina förslag gjort svårbegripliga omprioriteringar. Löftet att förbinda landets största städer med väg av motorvägsstandard har bantats bort. Vi moderater beklagar regeringens omsvängning i denna fråga, men vidhåller enligt tidigare ställningstaganden och enligt reservation nr 6 i betänkandet vårt förslag att färdigställa objekt vid Markaryd på väg E 4. Därmed skulle man kunna nå målet en fullständig motorväg mellan Malmö och Stockholm. Det ekonomiska utrymme som regeringspartierna har avsatt i investeringsplanen motsvarar till ingen del det behov som inventerats. Möjligheten att genom andra finansieringsmetoder öka utbyggnadstakten bör därför enligt vår mening prövas även i Sverige. P.P.P. eller skuggtullsmodellen, som den också kallas, har i andra länder visat sig vara en framkomlig väg att höja utbyggnadstakten. Att låta privatkapital medverka i framtida in- frastrukturinvesteringar ger enligt vår mening flera fördelar. Nödvändiga utbyggnader kan tidigareläggas, samtidigt som statens investeringsbudget kan hållas på en mer rimlig nivå. Med högre vägstandard kan antalet olyckor nedbringas. En ökad konkurrens bland entreprenörer och investerare medför samtidigt lägre byggkostnader, och bättre vägar ger svenskt närings- liv ökade konkurrensförutsättningar. Vi moderater är även öppna för att pröva en finan- siering genom trafikantavgifter. Det kan vara en framkomlig väg för att inte minst i storstadsområden finna lösningar på trafikproblem som måste byggas bort. Fru talman! Satsningen på upprustning av det svenska järnvägsnätet präglar 90-talet, speciellt dess inledning. För att järnvägens konkurrenskraft gente- mot andra transportslag skall kunna upprätthållas måste de banor som i dag inte klarar tafikbelastningen få sin upprustning. Att snabbt, säkert och miljövänligt kunna transportera såväl stora passagerarmängder som ökade godsvolymer är ett måste om järnvägens konkurrenskraft skall kunna upprätthållas. På samma grunder som framförts beträffande behovet av att knyta samman landets huvudorter med vägar av hög standard, måste den framtida satsningen på järnväg styras av de ekonomiska incitament som trafikerings- underlaget ger. Satsningar som leder till att de stora godsflödena på järnväg når exporthamnar och andra internatio- nella knutpunkter ger enligt vår mening bättre och snabbare avkastning än att bygga ny järnväg som främst konkurrerar med det gods som i framtiden kan eller redan i dag transporteras sjövägen. Fru talman! Effektiva, snabba och säkra transpor- ter av människor och gods är några av grundförutsätt- ningarna för vår välståndsutveckling. Det ekonomiska utrymme som vi i vårt land likväl som andra länder kan avsätta för infrastrukturinvesteringar är och kommer alltid att vara begränsat. Det är därför viktigt att vi låter ny teknik, nya investeringslösningar och övrig teknikutveckling med moderna miljöhänsyn och fri konkurrens vägas samman i den nya trans- portpolitik som ger näringslivet nödvändig konkur- renskraft för att våga investera i de nya framtida job- ben i Sverige. Avslutningsvis, fru talman, står vi naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 1.
Anf. 105 TUVE SKÅNBERG (kd): Fru talman! Också jag väljer att yrka bifall till en- bart en reservation, reservation 6 under mom. 8. Jag står naturligtvis bakom övriga reservationer. Bland alla dessa fina tankar om vägar och in- frastruktur och behovet av upprustning blir det natur- ligtvis mycket subjektivt vad man väljer ut att tala om. Jag vill bara nämna att vi står bakom den första reservationen, om bärighetshöjande åtgärder. Vi har blivit uppvaktade i riksdagen och i trafikut- skottet om de leriga vägarna i stora delar av Norr- landslänen som varken bär eller brister när tjälen går på vårkanten. Även Vägverket har konstaterat att det finns ett stort behov av bärighetshöjande åtgärder på enskilda vägar även om en del kunnat uträttas med hjälp av tioårsprogrammet. Vägverket självt har kon- staterat att det ordinarie statliga bidraget till enskild väghållning inte räcker till stöd till sådana åtgärder. Mot den bakgrunden och med hänsyn till det en- skilda vägnätets avgörande betydelse för näringslivet och för människorna som är bosatta på landsbygden instämmer vi med texten i reservation 1. Så kommer vi till frågan om Markaryd och E 4:an. Vägverket har i sitt förslag till nationell väg- hållning för perioden 1998-2007 tagit upp projektet förbifart Markaryd. Vägverkets förslag innebar att 21 km av E 4:an förbi Markaryd skulle byggas ut till motorvägsstandard i en delvis ny sträckning. Projek- tet beräknades kosta 740 miljoner kronor och skulle enligt planeringen genomförts under perioden 2002- 2007. Nu vet vi alla smärtsamt att regeringen har i sitt fastställandebeslut lyft ut detta projekt ur väghåll- ningsplanen och i stället lyft in Motala, som av en tanke mitt under valrörelsen, med en kostnad på 138 miljoner kronor. Det tycker vi är olyckligt. Bakgrun- den är att praktiskt taget hela E 4:an är utbyggd till motorväg. Här blir det en flaskhals. Att på en begrän- sad sträcka av Sveriges kanske viktigaste transportled nöja sig med en lägre standard är enligt reservanter- nas och också Vägverkets mening inte rimligt. Det må vara siffermässigt korrekt, som regeringen anför, att projektet inte uppfyller något av Vägverkets kriterier. Det förnekar vi inte. Men fakta i form av tillgänglig olycksstatistik talar ett tydligt språk. Det är inte för inte som vägen kallas Dödens väg. Vägver- kets statistik visar att på den aktuella sträckan under perioden oktober 1990-juni 1998 inträffade det 488 trafikolyckor med 9 dödade, 28 svårt skadade och 91 lindrigt skadade. Låt oss nu blicka framåt. Statistiskt sett kommer under den nu löpande planeringsperioden 10 männi- skor att dödas, ca 110 att skadas svårt och ca 125 att skadas lindrigt. Man kan lugnt säga att det finns goda trafiksäkerhetsmässiga skäl till att bygga ut sträckan till motorväg. Inte nog med detta. I bygden runtomkring Mar- karyd sviktar förtroendet för oss politiker. Det blir besvärande konsekvenser med det beslut som majo- riteten har fattat för Markaryds kommun och dess invånare. Det har varit en omfattande demokratisk process. Det har medverkat ca 400 markägare, kom- munen, övriga myndigheter och intresseorganisatio- ner, och nu har projektet förts fram nära nog till byggstart. Det har kostat 20 miljoner kronor. De 20 miljonerna, fru talman, är kastade i sjön om man inte effektuerar vad planeringsarbetet har lett fram till. Även kommunen och privata intressenter har av- satt betydande resurser för att skapa förutsättningar för genomförandet. Detaljplaner har fått omarbetas och anpassats till Vägverkets planering och flera fastighetsägare, därav för sysselsättningen väldigt betydelsefulla företag, kan inte få bygglov eftersom fastighetsbildningen och detaljplanerna inte stämmer överens. Därför, fru talman, yrkar vi bifall till reservation 6. Jag vill också säga några ord om Europabanan. Europakorridoren är ett projekt och en frivillig sam- manslutning av Stockholms stad och Nyköpings, Norrköpings, Linköpings, Jönköpings, Värnamo och Ljungby kommuner samt Helsingborgs stad med tanke på en sammanhängande förbindelse från Hel- singborg upp till Stockholm. Vi vill lyfta betydelsen av Europabanan. Vi vill att regeringen bör uppdra åt Banverket eller åt en särskild utredningsman att ge- nomföra en studie av Europabanan. Fru talman! Jag vill lyfta fram en viktig del av landets, nämligen Blekinges och östra Skånes, in- frastruktur. Nordöstra och östra Skåne samt Blekinge har sedan länge betraktats som en återvändsgränd. Med Berlinmurens fall 1989 och de politiska föränd- ringar som sedan dess har inträffat i Östeuropa har nya förutsättningar skapats för ett ökat handels- och kulturutbyte med länderna på andra sidan Östersjön. Östra Skånes och Blekinges närhet till dessa folkrika regioner har gett nya möjligheter, och de skånska och blekingska hamnarna har åter blivit en naturlig port för Öst- och Centraleuropa. Nu kräver vi kristdemokrater en omfattande upp- rustning av infrastrukturen i Blekinge och östra Skåne för att de vackra orden i regeringsförklaringen som talar om vikten av Östersjökontakterna skall realise- ras. Det är några viktiga projekt som jag vill nämna här i avslutningen av mitt anförande och som bör genomföras för att Blekinge och östra Skåne skall kunna spela sin viktiga roll som port mot Öst- och Centraleuropa. Kustbanan mot Karlskrona och Kristianstad skall elektrifieras för att den positiva trafikutvecklingen skall fortsätta. Med Sydostlänken, en ny järvägssträckning från Olofström till Kustbanan, skulle gods på Södra stam- banan kunna länkas av vid Älmhult för att gå nedåt Europa via hamnen i Karlshamn. Kust-till-kust-banan mellan Karlskrona och Göte- borg via Kalmar menar vi kristdemokrater bör rustas upp. Beslutet om elektrifiering av järnvägssträckan Ystad-Simrishamn måste snarast effektueras. Vi tycker att den nedlagda järnvägen mellan Kristianstad och Gärsnäs och vidare ned mot Ystad behöver sättas i skick och åter tas i bruk för att undvika flaskhalsar i transportnätet. Europaväg 22 genom Blekinge bör byggas ut till fyrfilig väg med mittbarriär genom hela länet. Också sträckningen mot Kalmar är i behov av åtgärder. Det är ett nationellt intresse att väg 30 mellan Jönköping, Växjö och Ronneby rustas upp och klas- sas om till Europaväg med anslutning till E 77 i Gdy- nia. Fru talman! Vi vill betona vikten av infrastruktu- rer i sydöstra Skåne och i Blekinge för att de mål som regeringen har satt upp och som vi håller med om skall effektueras. Vi vill att detta skall beaktas i sam- band med den kommande revideringen av den tioåri- ga infrastrukturplanen.
Anf. 106 SVEN BERGSTRÖM (c): Fru talman! Under förmiddagen i dag har vi talat om vikten av väl fungerande IT-trafik för att samhäl- let skall utvecklas och fungera väl. Nu har turen kommit till det mer traditionella väg- och järnvägs- nätet, som också måste hålla en hög och jämn stan- dard om samhället skall fungera väl. Det är grunden för dagliga arbetsresor och person- och varutranspor- ter över hela vårt land i mycket stor omfattning. En bra vägstandard är av avgörande betydelse för att devisen om att hela Sverige skall leva skall ha någon mening. Under senare år har vi kunnat konsta- tera hur de stora satsningarna inom kommunika- tionsområdet gjorts på jätteprojekt i anslutning till de mer tätbefolkade delarna av vårt land medan det fin- maskiga vägnätet - länsvägar, mindre vägar och en- skilda vägar - fått klara sig med mindre pengar. För någon vecka sedan hade trafikutskottet ett länsbesök i Gävleborg då vi i kontakter med länsled- ning, kommuner, företagare och andra fick väldigt tydligt beskrivet för oss vilken betydelse det har att de dagliga kommunikationerna fungerar väl och att vägnätet är väl utbyggt, väl underhållet och fungerar bra. Vi har också i förra veckan haft en uppvaktning här i riksdagshuset från Jämtlandsregionen, länssty- relse och enskilda, som har påtalat hur vägnätet ser ut i den delen av landet. För något år sedan var utskottet i Västernorrland och konstaterade att även där finns stora brister i vägnätet. Investeringar som har gjorts i infrastruktur av detta slag lätt gå förlorade om de inte följs av insatser för drift och underhåll. Väg- och järnvägskapitalet måste förvaltas på sådant sätt att värdet av gjorda investeringar inte urholkas. För att upprätthålla en sådan princip krävs naturligtvis en långsiktig strategi för drift och underhållsåtgärder. Upprustningen av vägnätet är en ytterst angelägen regionalpolitisk fråga av avgörande betydelse för möjligheten att utveckla ett decentraliserat samhälle där hela landet lever och utvecklas. Dåligt underhållna vägar är till stort men för de boende och näringsliv utmed vägarna. För att vid- makthålla vägkapitalet måste drift och underhållsåt- gärder prioriteras. Avstängningar eller dålig fram- komlighet innebär betydande merkostnader för nä- ringslivet. Längre restider, försämrad framkomlighet och högre underhållskostnader drabbar både männi- skor och företag. En av reservationerna i betänkandet handlar om bärighetshöjande åtgärder. Det är viktigt. Det handlar om tjälsäkring och beläggning av grusvägar som är av mycket stor betydelse. Andelen vägar som avstängs på grund av tjällossning måste kraftigt reduceras, inte minst med tanke på skogsindustrins transportbehov och de enskildas möjlighet att bo och verka på lands- bygden. Vi har ju fått bevittnat att det har gått så långt att man under de känsliga årstiderna vår och höst, då vägen varken bär eller brister som Tuve Skånberg sade, försöker hitta någon timme på dygnet då det faktiskt är så kallt att det är tjäle i backen så att man kan köra. Men det får, enligt min mening, absolut inte betyda att man drar ned på underhåll och bärighets- höjande åtgärder bara därför att man har uppfunnit en ny metod att faktiskt komma fram på vägen. Det är viktigt att vägarna håller en hög och jämn standard. I Sverige finns det drygt 2 000 mil allmän väg som inte är hårdbelagd. Detta finmaskiga vägnät utgör en betydande verksamhetsförutsättning för en väldigt stor del av vår industri och vårt näringsliv. Detta vägnät utgör också start eller slut på flertalet av de transporter som utförs. Om investeringar i större transportförbindelser skall få avsedd effekt är också vidmakthållandet av det finsmaskiga vägnätet av största betydelse. Fram till för någon vecka sedan hade vi trott att Sveriges vägnät består av ungefär 10 000 mil statlig väg, 3 700 mil kommunala gator och vägar och ca 28 000 mil enskilda vägar. Vid ett besök uppe i Gäv- leborg, som jag refererade till tidigare, hävdade en ledande företrädare för Lantmäteriverket att det är fel. Vi har inte drygt 41 000 mil vägar här i landet, utan vi har 53 000 mil vägar här i landet, och Lantmäteri- verket borde väl vara de som kan mäta väglängder, så vi får väl anta att den uppgiften är korrekt. Det finns alltså 53 000 mil vägar i landet. Det är inte heller 28 000 mil enskilda vägar, utan det är över 40 000 mil enskilda vägar enligt Lantmä- teriverket. Det illustrerar väldigt tydligt vikten av att vi faktiskt avsätter resurser som räcker till för att underhålla detta vägnät. Det enskilda vägnätet, alltså 40 000 mil vägar, är för många boende på landsbyg- den förbindelsen till det allmänna vägnätet. Det stats- bidragsberättigade enskilda vägnätet berör ca 1 mil- jon av Sveriges befolkning och närmare 50 % av den totala skogs- respektive åkerarealen. Var fjärde gods- eller persontransport genereras från de enskilda vä- garna. En stor del av alla transporter som sker startar eller slutar på en enskild väg. Bidragen till de enskil- da vägarna är en liten men väldigt viktig del för att upprätthålla en stor tillgänglighet till natur och rekre- ation. Fru talman! Låt mig därefter övergå till att kom- mentera några av reservationerna. Lars Björkman och Tuve Skånberg har kommenterat några reservationer särskilt, och jag tänkte därför koncentrera mig på reservation 5 och reservation 8 som jag yrkar bifall till. Reservation 5 handlar om förrättningskostnader. Genom riksdagsbeslutet våren 1997 upphävdes ju lagen om enskilda vägar. I korthet innebär lagstift- ningen att vägföreningar och vägsamfälligheter fr.o.m. den 1 januari 1998 anses utgöra gemensam- hetsanläggningar enligt anläggningslagen. Därmed måste man också göra nya förrättningar för att fast- ställa andelstal, och det skall ske senast vid utgången av år 2002. Detta innebär naturligtvis kostnader som inte är uppkomna i den enskilda vägföreningen utan är uppkomna på grund av ett riksdagsbeslut. Vi me- nar därför att det inte är rimligt att denna kostnad skall läggas ut på de enskilda väghållarna utan att det är ett samhällsansvar att försöka hjälpa till med detta. Därför yrkar jag bifall till reservation 5 om förrätt- ningskostnader. Europabanan har redan kommenterats en del. Det handlar alltså om ett projekt, den s.k. Europakorrido- ren, som har många olika intressenter. Det är ingen tvekan om att detta projekt är angeläget. Det bör in i planeringsprocessen nu för att kunna förverkligas under nästa tioårsperiod. Det finns en motion från Eskil Erlandsson, centerpartist från Kronoberg, i detta ärende, och jag yrkar därmed bifall till reservation 8. Sedan vill jag säga några ord om förbifarten Mar- karyd på E 4, som också har kommenterats här tidiga- re. Vi har haft en uppvaktning i utskottet av företräda- re för Markaryds kommun som väldigt tydligt har beskrivit hur angeläget detta projekt som omfattar två mil är. Det är på något sätt nästan absurt om detta nu skall lyftas ut ur den pågående planeringen. Vägver- ket har lagt ned 20 miljoner kronor på planeringen, och kommunen, enskilda markägare och företagare har hjälp till och försökt få fram detta projekt så att det nu skall kunna förverkligas inom ett eller annat år. Då väljer regeringen att lyfta ut det hela. Vi vet sam- tidigt att olycksstatistiken för detta vägavsnitt visar att det har skett väldigt många dödsolyckor och många olyckor med svårt skadade där under de se- naste åtta åren - 9 dödade, 28 svårt skadade och 91 lindrigt skadade. Det borde väl ändå vara en tanke- ställare för oss alla när vi ser hur tydligt ett vägavsnitt drabbas att kunna säga tydligt och klart att vi inte kan vara med om detta och att vi måste ta vårt ansvar, i synnerhet när planeringen har kommit så långt så att man är beredd att sätta spaden i jorden. Det kommer då att upplevas som mycket märkligt av lokala och regionala företrädare om man nu skjuter detta framåt och får nya stora kostnader för att planera detta på nytt. Jag står alltså bakom reservation 6 liksom reser- vation 1, men tidigare talare har redan yrkat bifall till dem. Fru talman! Med det anförda yrkar jag alltså bifall till reservationerna 5 och 8.
Anf. 107 KENTH SKÅRVIK (fp): Fru talman! Samhället behöver av många skäl ett väl fungerande vägnät. Under den borgerliga rege- ringsperioden 1991-1994 satsades det på att förbättra vägnätet, och på många håll höjdes vägarnas standard och kapacitet. Detta var välkommet då våra vägar länge hade eftersatts under 1980-talet. Vägarna i hela landet måste hålla en sådan stan- dard att trafiksäkerheten garanteras och transporter till och från industrin kan upprätthållas. En god stan- dard är en förutsättning för att hela Sverige skall leva och utvecklas samt för att vi skall kunna få ett före- tagsklimat som gör att sysselsättningen och välfärden säkras inför framtiden. Ett allvarligt flaskhalsproblem är den bristfälliga bärigheten hos många vägar. Detta är av stor betydel- se främst för skogsindustrins råvaruförsörjning men också för exempelvis åkerinäringen. Underhållet är av väsentlig betydelse i ett sam- hällsekonomiskt perspektiv. De stora investeringar som görs skall vårdas väl. Underhållet är även av stor betydelse för fram- komligheten. Detta illustreras varje vår under tjäl- lossningsperioden då problem ofta uppstår med av- stängda vägar i stora delar av Norrland, västra Svea- land till Dalsland och norra Bohuslän. Folkpartiets förhoppning är att regeringen snarast skall komma med ett förslag till åtgärder för att för- bättra underhållet och standarden på de utsatta delar- na av vägnätet i hela vårt land. De tunga transporterna kommer alltid att behövas, och då måste vi se till så att vägarna är av en sådan standard att transportörerna kan utföra sitt arbete på ett för dem nödvändigt ekonomiskt säkert och bra sätt. Sverige måste också se till så att våra s.k. huvud- vägar som sträcker sig mellan de nordiska huvudstä- derna, t.ex. Stockholm-Malmö-Köpenhamn, Köpen- hamn-Göteborg-Oslo, Stockholm-Oslo samt Stock- holm-Luleå och Stockholm-Göteborg, håller en sådan standard i hela sin längd som man kan kräva av dessa nationella sträckor. Detta gäller även riksväg 45 i hela dess längd genom Sverige som håller en myck- et låg standard. Detta är exemplet på vägen som byter skepnad på sin färd genom Europa - först som Euro- paväg, sedan från svenska gränsen som omväxlande riksväg, dålig landsväg och byväg med urusel stan- dard som Sverige borde skämmas över. Europaväg 6 har diskuterats i denna kammare vid ett flertal tillfällen, senast i fredags under en inter- pellationsdebatt. Då gavs inga positiva uppgifter om en snabb utbyggnad av denna olycksdrabbade väg. När Norge äntligen har bestämt sig för utbyggnad av denna väg till motorvägsstandard tvekar man i Sveri- ge, där vi förut har varit ganska klara över utform- ningen av vår vägstandard. Jag undrar hur många som skall behöva mista sina liv eller skadas svårt innan vi får fram ett slutgiltigt beslut om en utbyggnad av denna väg till motorväg. Senast i söndags kväll inträffade en olycka med last- bil och personbil, där ett äldre par miste sina liv. Det går snart inte en vecka utan en olycka med dödlig utgång. Under sommaren är det givetvis ännu värre. När skall regeringen ta sitt ansvar och se till att Vägverket får fram pengar för att fortsätta denna ombyggnad? Alla olyckorna kostar mängder av peng- ar för staten. Liknande sträckor finns, som förut nämnts, på E 4 och på riksväg 44 Vänersborg-Trollhättan-Uddeval- la. Jag skulle här kunna göra en lång plädering för behovet av att mycket snabbt göra något för att få trafiksäkrare vägar som kan rädda liv. Fru talman! Våra järnvägar är givetvis en mycket viktig del av infrastrukturen i vårt land. För tillfället är ganska många projekt på gång, speciellt i Stock- holmsregionen med Mälarbanan och Arlandabanan, men också Botniabanan längs den nordöstra kusten. Ett annat viktigt projekt är Götalandsbanan Göte- borg-Landvetter-Borås-Jönköping och vidare till Stockholm. Regeringen bör undersöka möjligheterna att genomföra detta projekt. Vi utgår också från att det snarast kommer någon form av lösning av Väst- kustbanan genom eller förbi Hallandsåsen. Med detta, fru talman, hoppas Folkpartiet att Nä- ringsdepartementet skall ta sitt ansvar och arbeta hårt och fort för att ta fram förslag och pengar för att kun- na verkställa påbörjade och nödvändiga förslag inom den infrastruktur som har med vägar och järnvägar att göra. Det gäller att spara liv eller långa sjukhusvistel- ser samt att få fram snabba förbindelser inom vårt land och med våra grannländer och det övriga Euro- pa. Jag stöder de reservationer som Folkpartiet har ställt sig bakom i detta betänkande men yrkar bifall endast till reservationerna nr 1 och nr 4.
Anf. 108 JARL LANDER (s): Fru talman! Det är ofta stimulerande att arbeta som trafikpolitiker. Trafikpolitiken är ett stort områ- de, som många är intresserade av. När man är ute i landet träffar man mycket folk, man får stimulerande besök osv. I det betänkande som vi nu debatterar behandlas, som vi har hört, regeringens skrivelse om investe- ringsplanerna för infrastrukturen och ett stort antal motioner. Lars Björkman hade räknat ut att det var 158 motioner, och det kan stämma. Vi har alltså haft ett ganska digert arbetsmaterial till vårt förfogande. Vi har också fått ett stort antal uppvaktningar och många skrivelser med krav på satsningar. Vi har tagit emot krav på ökade resurser till i stort sett alla områ- den. Det har handlat om extra resurser till järnvägar, länsvägar, grusvägar, motorvägar och enskilda vägar liksom om andra projekt i det nationella stamvägnä- tet. Man måste erkänna att det inte alltid är lika sti- mulerande att tvingas konstatera att det ekonomiska utrymme som vi har att disponera för infrastruk- tursatsningen inte räcker till för att genomföra alla de för trafiksäkerheten, framkomligheten och miljön angelägna projekt som föreslås i motionerna. Precis som på alla andra politikområden tvingas man att göra ganska hårda prioriteringar. Underlaget för den skrivelse som vi nu debatterar är Vägverkets och Banverkets planförslag för åren 1998-2007. Dessa förslag baseras i princip på det infrastrukturbeslut som togs 1997. Där slog riksdagen fast att transportinfrastrukturen skall främja ett miljö- anpassat och trafiksäkert transportsystem som skall bidra till tillväxt och sysselsättning i alla delar av landet. Sammanlagt skulle 190 miljarder fördelas under de närmaste tio åren. När Vägverkets plan framlades för regeringen kunde man konstatera att åtgärderna översteg den ram som hade beslutats. Därför måste en del reduceringar göras i denna plan. Jag har inte för avsikt att kommentera alla de ob- jekt som finns i planerna på väg- och på järnvägssi- dan, men jag skall lyfta fram bl.a. några objekt som har föranlett reservationer från meddebattörerna. Låt mig börja med objektet förbifart Markaryd. Jag håller med om att det icke är acceptabelt att vi har vägsträckor där det sker ett så stort antal olyckor, i synnerhet inte om det beror på att vägstandarden är mycket dålig. Vi måste gemensamt få till stånd en klar förbättring av trafiksäkerheten. Regeringen har beslutat att lyfta ut objektet förbi- fart Markaryd på E 4. Det kan hänvisas till att Väg- verkets förslag inte uppfyller något av Vägverkets prioriteringskriterier för förslag till nya sträckor. Det har föreslagits en ny sträckning som skall byggas ut till motorvägsstandard. Kostnaden är ca 740 miljoner, och projektet skulle genomföras under perioden 2002-2007. Slutförandet skulle ske ganska sent under perioden. Vägverket konstaterar att objektet inte är sam- hällsekonomiskt lönsamt och att det inte heller upp- fyller något annat av Vägverkets kriterier. Vägverkets förslag beror också på att riksdagen beslutat om att överge det tidigare s.k. stråktänkandet. Det viktiga är att vägstandarden tillgodoser de mål och de behov som finns i respektive del av landet. Vi måste inte ha motorväg överallt för att klara trafiksäkerheten och tillgängligheten, för att få fram trafiken säkert osv. Varje vägsträcka bedöms utifrån sina egna förutsätt- ningar. När det gäller utlyftandet av förbifart Markaryd ur Vägverkets planer har flera sagt att detta inte är till- ständigt på grund av alla de olyckor som sker. Vi och regeringen har dock sagt att Vägverket skall åter- komma med ett enklare förslag till utbyggnad i nästa planeringsomgång. På det sättet kan man ändå kom- ma i gång med förbifarten och faktiskt få den färdig- ställd lika tidigt som blir fallet enligt förslaget i den skrivelse som vi nu behandlar. Vi finner alltså inte att vårt förslag utmynnar i att det inte blir en trafiksäkrare väg förbi Markaryd. Fru talman! Jag går över till en annan punkt, som också har tagits upp av många andra. Den har även föranlett reservationer. Det gäller de enskilda vägar- na. Som vi har hört har de en stor längd. Två tredje- delar av Sveriges vägnät består av enskilda vägar. Vi i utskottet delar motionärernas uppfattning att det enskilda vägnätet har en stor betydelse i vårt land. Vi är mycket väl medvetna om att det behövs ett stort ekonomiskt stöd för det enskilda vägnätet. Samtidigt måste statens ekonomiska engagemang på det här området vägas mot behovet av medel för nyinveste- ringar och drift liksom för underhåll av det allmänna vägnätet. Regeringen kommer nu att göra en översyn av den enskilda väghållningen, och vi förutsätter från vårt håll att behovet av stöd till enskilda vägar tillhör de frågor som kommer att behandlas i denna översyn. Detsamma gäller frågan om statligt stöd till bärig- hetssatsningar på det enskilda vägnätet. Vad gäller vägföreningar som kan komma att drabbas av merkostnader till följd av att lagstiftning- en om enskild väg upphörde den 1 januari 1998 kan det bemötas med att Riksförbundet för enskild väg- hållning befarar att merkostnaderna skulle uppgå till 700-750 kr för varje hushåll. Men om vi - som Sven Bergström sade - skall tro på Lantmäteriverket kom- mer kostnaden att stanna på 200-300 kr per fastighet. Differensen blir då i alla fall 50 %, och kostnaderna kanske inte blir så enorma. Vi utgår ändå ifrån att regeringen kommer att uppmärksamma problemet med förrättningskostna- der, antingen i samband med den planerade översy- nen av det enskilda vägnätet eller i annat lämpligt sammanhang, och att man, om det visar sig nödvän- digt, ämnar vidta erforderliga åtgärder. Fru talman! Några korta ord om järnvägen. Jag skall bara kommentera det som så här länge har tagits upp i debatten, Europabanan, Götalandsbanan osv. Vad vi säger är inte direkt nej, men vi säger inte heller ja, för det finns ju inte möjlighet att plocka in detta inom de nuvarande ekonomiska ramarna. Men vi förutsätter att Banverket i sin egenskap av sektor- sansvarig myndighet tar med detta i beaktande och presenterar möjliga förslag i kommande planerings- processer. Fru talman! Vi har i och för sig fattat beslut om de ekonomiska ramar som vi har att arbeta inom. Trots detta utger sig andra partier och vissa utskottsföreträ- dare här för att vara alla goda gåvors givare. Man presenterar nya sträckningar på enskilda vägar, man vill ha mer pengar till enskilda vägar, till motorvägar, till nya järnvägar, m.m. Som avslutning vill jag säga att det hade varit väl- digt klädsamt om ni hade talat om var dessa pengar kunde hämtas. Om ni skall lägga 740 miljoner extra på en förbifart vid Markaryd, vilka vägsträckor skall då tas bort? Vi är ju låsta med de medel som vi har inom ramen. Jag har kontrollerat med det budgetmaterial som övriga partier presenterade när budgeten antogs i höstas. Det är ingen som har mer pengar för den här sektorn än vad socialdemokraterna föreslog. Visserli- gen ville moderaterna lägga mer pengar på vägsek- torn, men de ville i stället lägga mycket mindre peng- ar på järnvägar. Totalt betyder det att samtliga oppo- sitionspartier ville anslå mindre pengar. Hur skall ni vara trovärdiga när ni säger att ni kan plocka fram mer pengar till vägnätet? Fru talman! Med det anförda yrkar jag avslag på samtliga reservationer och bifall till hemställan i trafikutskottets betänkande nr 5 i dess helhet.
Anf. 109 TUVE SKÅNBERG (kd) replik: Fru talman! När det gäller pengarna kan jag bara påminna Jarl Lander om att vi ligger någon promille under regeringens anslag, men i stort sett på samma nivå. Det handlar om 40 miljoner kronor inom denna stora budget. Vi tar på oss både bördan och privilegiet att kunna omfördela inom anslaget. Beträffande Markaryd får ju inte avståndstagandet från stråktänkande medföra den sortens konsekvenser att man accepterar att det rör sig om en motorväg där det har uppstått en flaskhals. Vi vet om att vägsträck- an är olycksdrabbad och att människor kommer att dö i olyckor där. Då kan vi inte hänvisa till att riksdagen har beslutat att vi inte skall ha ett stråktänkande. Det är självklart att denna vägsträcka måste åtgär- das. Jag tycker att Jarl Lander gav intryck av att han höll med i sak, även om han inte kunde omdisponera pengarna. Detta blir ytterligare komplicerat genom de ca 400 markägarna och kommunens ansträngningar. Det rör sig om 20 miljoner i planeringskostnader som blir kastade i sjön. Min enkla fråga till Jarl Lander och den socialde- mokratiska majoriteten är: När får dessa människor sin väg?
Anf. 110 JARL LANDER (s) replik: Fru talman! Jag kan först hålla med om att krist- demokraterna i stort sett har samma budget som vi socialdemokrater när det gäller infrastrukturobjekt. Men det gör det ju inte lättare, och det förklarar inte var man hämtar de 740 miljonerna. Vi ser ingen möj- lighet att ta bort så pass mycket pengar från andra objekt runtom i landet. Det hade likafullt varit kläd- samt om ni hade talat om varifrån ni hämtar pengar- na. Som svar på frågan när dessa människor får sin väg kan jag säga att de kan få den lika tidigt och den kan bli minst lika trafiksäker med det nya sättet som regeringen har föreslagit, nämligen att Vägverket skall återkomma i nästa planprocess. Färdigställandet i den första planprocessen, där regeringen nu har lyft ur projektet, innebar att det skulle vara klart i slutet av denna tioårsperiod. Med en ny planprocess som börjar inom fyra år hinner det ändå bli klart innan 2008. Jag kan bara säga att vägen kan vara färdig vid samma tidpunkt som det var tänkt från början.
Anf. 111 TUVE SKÅNBERG (kd) replik: Fru talman! Detta låter ju bra, sånär som på det lilla ordet "kan". Det "kan" vara färdigt. Det hjälper ju inte markarydsborna. De behöver kunna ha en framförhållning och med trygghet kunna räkna med att det är färdigt innan 2008. Finns det möjlighet att ändra det lilla ordet "kan" till "skall"?
Anf. 112 JARL LANDER (s) replik: Fru talman! Om man har varit politiker i ett antal år blir man försiktig med att lova någonting om "kan" och "skall". Det skall t.ex. hållas ett val innan 2008. Man vet aldrig vad som händer. Det enda jag vill poängtera är att socialdemokra- terna ser lika allvarligt som alla övriga partier på att det sker olyckor bl.a. på denna vägsträcka och på andra vägar. Vi måste få bort olyckorna på vägarna. Kan vi sedan göra det på ett sådant sätt att vi snabbar upp möjligheten att få ett bättre vägnät över hela landet genom att inte genomföra så storartade projekt, t.ex. genom Markaryd, som Vägverket har föreslagit, är det en bra mycket bättre lösning, för då räcker pengarna till fler trafiksäkra projekt runtom i landet.
Anf. 113 LARS BJÖRKMAN (m) replik: Fru talman! Markaryd har berörts åtskilliga gång- er här. Fortfarande är det bara på diskussionsplanet. Såväl markarydsborna som trafikanterna får nöja sig med att vi för tillfället inte har någon möjlighet att se när någonting kan ske som verkligen ger en bättre väg. Jarl Lander tycker att det skulle vara klädsamt om vi anvisade pengar till objekten. Han noterade i och för sig att vi hade ett gott utrymme i vår budget. Det finns fullt tillräckligt för de åtgärder som vi pläderar för i det här sammanhanget, fattas bara annat. Sedan säger Jarl Lander i en parentes: Vi har inte satsat lika mycket som ni på järnvägar. Men, Jarl Lander, det är ju det som är poängen, att vi har gjort en annan markering när det gäller insatserna. Därav har vi alltså ett gott utrymme för att finansiera detta stråktänkande, varav Markarydsdelen utgör en länk. Jag vill ställa en motfråga till Jarl Lander. Mar- karydsprojektet låg ju i pipeline och var i stort sett på väg att förverkligas när regeringen av någon anled- ning beslutade sig för att omprioritera detta projekt. Pengarna hamnade i stället i trakterna kring Motala. Då kan man börja fundera över varför den vägsträck- an plötsligt blev så viktig, men Jarl Lander kan kan- ske berätta vilka grunder som man hade för det be- slutet. Jarl Lander var inne på förrättningskostnaderna för det enskilda vägnätet. Han avvisade förslagen med att man skulle avvakta vägdatabankens färdig- ställande. Jag måste bara konstatera att de två frågorna inte har något samband. Förrättningskostnaderna för det enskilda vägnätet uppstår den dag då någon begär en ny förrättning. Där har vi principiellt olika uppfatt- ningar. Vi hävdar att enskilda inte skall behöva ta ansvaret för lagändringar som riksdagen genomför, alltså att kostnader som uppstår i samband med nya lagar skall täckas av samhället.
Anf. 114 JARL LANDER (s) replik: Fru talman! Återigen kommer Markaryd upp. Det är klart att moderaterna har mer pengar på vägsek- torn. Det var ju det jag sade också. Men de har ändå inte så mycket pengar att det skall kunna täcka Mar- karyds 740 miljoner plus alla dessa miljoner som ni skall höja bärigheten på enskilda vägnätet med och plus övriga satsningar på vägnätet. Det räcker ändå inte, Lars Björkman. Tyvärr klarar ni inte av den biten. Sedan påstås att man för att lyfta ut Markaryd slänger in Motala i stället. Jag vill påstå att Motala har varit med hela tiden i Vägverkets diskussion. Det är inte fråga om antingen eller, utan problemet var att Vägverket överskred den ram som var fastställd för väginvesteringar totalt sett med drygt 700 miljoner kronor. På något sätt måste man banta. Kan man då göra en förbifart vid Markaryd något enklare men ändå åstadkomma samma resultat vad gäller trafiksäkerheten och framkomligheten, då tyck- er jag att vi har pengar att tjäna på den biten. Kan vi dessutom inse att det här kan färdigställas inom minst samma tidsperiod som det första förslaget tycker jag att det är helt okej att man gör på det här sättet.
Anf. 115 LARS BJÖRKMAN (m) replik: Fru talman! Det var ju inte mycket till förklaring i fråga om på vilka prioriteringsgrunder man bytte objekt. Men jag kanske får ha förståelse för det. Re- geringen hade kanske andra bevekelsegrunder än vad Jarl Lander kände till, eller i alla fall än vad det kan finnas anledning att här i kammaren redovisa. Vi får förmodligen inget svar på den frågan även om jag låter den hänga kvar. Det finns möjlighet att kom- mentera den vidare. Sedan gäller det enskilda vägar. Driftsbidrag och en inventering av det enskilda vägnätet är två frågor som hänger nära samman. Att täcka det enskilda vägnätets driftskostnader med 70 % är en gammal princip som man sedan länge har levt med. Man har kunnat finansiera underhållet på stora delar av det enskilda vägnätet. På grund av anslagskrympningar har man nu tvingats minska till 60 %. Det finns exempel på att man t.o.m. ligger under den nivån i vissa samman- hang. Det vore bra, Jarl Lander, om ni konstaterade att det inte räcker att skriva procentsatser i ambitions- nivåer. Vi måste också se till att anvisa medel för att täcka upp till den nivån. De enskilda väghållarna blir inte särskilt nöjda med att få en procentsats på pappe- ret men i plånboken utdebitering efter en betydligt lägre nivå. När det gäller inventeringsbiten har vi också för- slagit att man skall påskynda för att få ett bättre grepp om standarden på det enskilda vägnätet. Där kan vi konstatera att det är en väldigt vag skrivning i ut- skottet. Den avslutas med: "Det kan enligt utskottets mening inte uteslutas att mer enhetliga förhållanden i nu behandlat avseende skulle erbjuda fördelar, inte minst från rättvisesynpunkt." Jarl Lander, när skall ni leva upp till detta? Vad har vi för tidsaspekt på att denna rättvisesynpunkt verkligen kan tillgodoses?
Anf. 116 JARL LANDER (s) replik: Fru talman! Först och främst tycker jag att Lars Björkman kanske skulle ha varit lite tydligare i fråga om vad han syftar på när han står och insinuerar att man har lyft pengar från ett område till ett annat. Det är i alla fall ingenting som vi i trafikutskottet har behandlat på något sätt. Vi har inte heller något un- derlag för det. Det hade varit klädsamt av Lars Björkman att tala om vad han menar när han kommer med sådana insinuationer. Vad gäller enskild väghållning över huvud taget kan jag vara en av de första som beklagar att vi inte har tillräckligt med pengar inom vår ram, inom kom- munikationssektorns ram, för att klara alla önskemål. När vi står inför de här prioriteringsfrågorna är det det allmänna vägnätet, så att industri och sysselsätt- ning klarar sig någotsånär, som vi skall prioritera före enskild väg. Då kanske det är så att man får sänka anslagsprocenten något. Men nu säger vi ju att vi förutsätter att den utredning och översyn som skall göras av de här reglerna snabbt kommer till stånd och att vi kanske får en bättre fördelning. Får vi sedan bara - det är återigen det som är grunden för allt det här - en bättre situation i sam- hället totalt sett, så att vi får in mer skattepengar, något som jag skulle tro att Lars Björkman motsätter sig, då kan vi använda samhällets medel till fler en- skilda mil - och till fler mil på allmänt vägnät också.
Anf. 117 SVEN BERGSTRÖM (c) replik: Fru talman! Först det här med Markaryd, Jarl Lander. Jag tycker att man kan läsa mellan raderna i det Jarl Lander säger att han inte själv riktigt tror att det är möjligt att göra de här omdispositionerna och få fram den här vägstumpen, 21 kilometer, i den takt som hade klarats om man hade fullföljt som planerat. Markaryds kommun har haft samråd med 400 mark- ägare, företag och andra, och Vägverket har lagt ned 20 miljoner kronor på att projektera och planera den här stumpen. Och så kastar man om planeringen - på ett avsnitt som är olycksaligt hårt drabbat av olyckor. Då borde det finnas kraft i den här församlingen att säga att det här inte är rimligt. Här tycker vi att vi måste hjälpas åt att klara detta och göra de nödvändi- ga dispositionerna för att faktiskt få fram projektet. Det är inte rimligt att bara stillatigande acceptera. Risken är betydande att det här nu skjuts flera år framåt i tiden. De här 20 miljonerna som Vägverket har investerat brinner inne osv. Sedan gäller det de mindre vägarna och de delar- na. Jarl Lander är ju värmlänning och vet väldigt väl hur det ser på det allmänna vägnätet och på de enskil- da vägarna ute i bygderna. Det är ingen tvekan om att det är kontraproduktivt, att det är en dålig affär lång- siktigt för samhället att underlåta att underhålla och se till att bärigheten är tillräcklig på dessa vägar. Vi förlorar långsiktigt pengar på att inte vidta åtgärder nu. Vi brukar tala om långsiktigt hållbar politik. Det vore verkligen långsiktigt hållbar politik att faktiskt göra de här satsningarna nu. När det gäller var de olika partierna har lagt sina pengar vet Jarl Lander mycket väl att Centern har motsatt sig de här storskaliga satsningarna typ Södra länken i Stockholm där det kostar 1,2 miljoner kronor per löpmeter väg att bygga. Vi har sagt att vi vill använda de 500 miljoner kronorna som regeringen håller inne för senare användning. Om viljan finns tror jag att det går att klara det här på alla håll. Just i Markaryd är det faktiskt särskilt angeläget att få fram det här projektet nu.
Anf. 118 JARL LANDER (s) replik: Fru talman! För sista gången från min sida skall jag ta upp Markaryd. Som jag ser det, som vi har sett det, som jag förstår att regeringen har sett det, finns det möjligheter att med en enklare utformningen av vägstandarden nå samma resultat vad gäller trafiksä- kerhet och framkomlighet till en lägre summa pengar. Man kan dessutom om Vägverket - och det förutsät- ter vi naturligtvis - återkommer med ett sådant här förslag i nästa planeringsprocess, få detta färdigställt vid samma tidpunkt som Vägverkets första förslag skulle vara färdigställt till. Då förstår jag inte varför ni skall motsätta er det här förslaget. Ni har ju ändå inte de pengar som behövs för detta. Sedan kan jag hålla med Sven Bergström. Jag är också ute i landet, t.ex. ute i Värmland, och ser alla dessa dåliga vägar. Det är bedrövligt att vi i stort sett är tvingade att förslita vägkapitalet så mycket som vi gör nu. Det var lite därför som jag hade det här lilla replikskiftet med Lars Björkman förut. I så fall måste jag prioritera det allmänna vägnätet framför en stor procentsats statsbidrag till det enskilda vägnätet. Problemet är ju i grund och botten statens ekono- mi. Vi måste alltså från den statliga ekonomin hämta en tillräckligt stor ram att jobba med inom kommuni- kationssektorn för att klara det här totalt sett. Och det är det vi gör. Det var någon som efterlyste att Nä- ringsdepartementet skulle göra det här hårt och fort och stort. Då vill jag lova att det gör de. Sedan har vi också konkurrens från andra sektorer i samhället om våra skattemedel. Vården skall ha sitt, det är vi överens om. Skolan skall ha sitt, det är vi överens om. Omsorgen skall ha sitt, det är vi också överens om. Det står bl.a. i Folkpartiets motioner att de krymper anslagen till kommunikationssektorn bara för att få utrymme för det här. Det tycker jag är bra på sitt sätt. Men samtidigt kan man inte då gå ut och säga att man skall ha mer pengar till motorväg. Låt oss bygga enklare och billigare men nå sam- ma resultat!
Anf. 119 SVEN BERGSTRÖM (c) replik: Fru talman! Låt mig för min del också ta upp Markaryd en sista gång. Det är klart att endast framti- den kan visa om Jarl Lander får rätt, dvs. om det går att ta fram en annan och enklare lösning som blir lika bra och om det går att göra det vid samma tidpunkt. Jag är tyvärr lite pessimistisk på den punkten. Jag hoppas verkligen att Jarl Lander har rätt. Det vore en olycka om det här nu skjuts många år in i framtiden med tanke på den olycksfrekvens som vi har på det här vägavsnittet. Det är självklart så att det är ont om pengar. Vård, skola och annat vill ha sitt. Nu har ju Jarl Landers parti och mitt parti hjälpts åt för att försöka få ordning och reda på statens finanser här i landet. Nu ser vi i alla fall lite ljus i tunneln. Det finns mera pengar att disponera. Vi kan kanske vara överens om att det är dålig hushållning med resurserna att förslita ett kapi- tal så att det kostar mer att återställa det, vare sig det är enskilda vägar, statliga vägar eller kommunala vägar. Det är kontraproduktivt, det är en dålig affär, att slita ned vägkapitalet så att det kostar mer att rusta upp det en dag. Därför borde vi kunna vara överens om att det är en klok och bra politik att se till att un- derhålla vägkapitalet så att vi inte råkar ut för en situation där det kostar mer att rusta dem så småning- om. Jag har tyvärr inte hunnit med att ta upp förrätt- ningar och annat som jag också gärna skulle ha velat säga någonting om. Men där kan jag instämma i det Lars Björkman sade. Det är orimligt att ägare av enskilda vägar, som inte har beställt någon ny lag, får stå för kostnaden när vi här i riksdagen fattar ett be- slut. Det borde vi också kunna vara överens om.
Anf. 120 JARL LANDER (s) replik: Fru talman! Jag håller med Sven Bergström om att det inte är bra att vi sliter ned vägkapitalet på det sätt som vi gör. Vi gör allt för att det inte skall behö- va vara en så drastisk förslitning av det heller. Det är bristen på pengar till infrastruktursektorn i landet som gör att vi sitter i den här sitsen. Men, som Sven Bergström också sade, vi ser lju- set i tunneln. Och det är inte ett mötande tåg, utan det är en öppning som finns där borta. Med den utveck- ling som vi har pratat om tidigare i dag i IT-debatten med ny sysselsättning osv. ser vi att vi är på rätt väg. I nästa planeringsprocess skall det kunna bli ett större utrymme för detta. Vi skall inte behöva ha de här limiterna, som det heter, på investerings- och under- hållssektorn på väg- och järnvägssidan i framtiden.
Anf. 121 STIG ERIKSSON (v): Fru talman! Vänsterpartiet har inga reservationer i trafikutskottets betänkande Investeringsplaner för trafikens infrastruktur. Vi ställer oss bakom utskottets betänkande. Det betyder däremot inte att vi saknar åsikter eller visioner om dagens eller kommande revideringar av investeringsplanerna. Riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition 1996/97:53 Infrastruktursatsningar för framtida transporter innebar bl.a. att transportin- frastrukturen skall främja ett miljöanpassat och trafik- säkert transportsystem. Detta avspeglas också i riks- dagens beslut våren 1998 med anledning av proposi- tionen Transportpolitik för en hållbar utveckling. Vi i Vänsterpartiet tycker att dessa beslut är bra och väsentliga. Men de ger också anledning att ifrå- gasätta dagens dyra och stora motorvägsinvesteringar som t.ex. Södra länken. Det är ett motorvägsbygge som kostar drygt en miljon kronor per meter eller 30- 50 gånger mer än vad en genomsnittlig motorväg på landsbygden kostar. Dyra och stora motorvägsinvesteringar är knap- past att hänföra till en miljöanpassning av transpor- terna. Sådana investeringar medför tvärtom ökade transportvolymer, och då framför allt ökade gods- transporter, på vägar. En ökad transportvolym och fler tunga fordon på vägarna innebär ökade kostnader för samhället i form av vägunderhåll, och samtidigt kan de påverka trafiksäkerheten negativt. Det är inte heller fler vägar som behövs. Däremot måste naturligtvis förbättringar av de befintliga vä- garna ske. Då måste man analysera och utreda om det är ytterligare dyra motorvägar som skall till eller om det finns billigare alternativ som dessutom uppfyller kravet på trafiksäkerhet. En ökad trafiksäkerhet är inte heller enbart knuten till vägarnas kvalitet utan till en rad andra frågor som bilbältesanvändning, alko- holpåverkan, hastighet osv. I dagens betänkande under den nationella stom- nätsplanen finns Citytunneln i Malmö med. Det är Vänsterpartiets förhoppning att det finns en ordentlig analys av kostnaderna för tunnelprojektet och av konsekvenserna för miljön innan spaden sätts i jor- den, och det brådskar. Vi hoppas att de geologiska undersökningarna görs så bra som det över huvud taget är möjligt så att vi undviker ett nytt Hallandså- sprojekt. Fru talman! Inför kommande år anser vi i Väns- terpartiet att det är viktigt att man inför styrmedel för att person- och godstransporter skall kunna flyttas över till järnväg och sjöfart. Det skulle bättre svara mot en miljöanpassning av transporterna. Det innebär att man måste se över hur avgifter och skatter skall utformas för att också få en mer rättvis kostnadstäck- ning för de olika transportslagen. Det är också mer samhällsekonomiskt riktigt att använda redan gjorda stora investeringar som bl.a. järnvägen. Det finns en stor kapacitet att ytterligare öka andelen transporter på järnväg. Detta bör utgöra en grundbult vid kommande beslut kring framtida transporter. Vår långa kust är en stor fördel som gör att sjöfarten även bör lyftas fram vid framtida plane- ringar av hur transporterna skall ske. För att klara en framtida planering av transporter- na och för att följa de av riksdagen beslutade riktlin- jerna om en miljöanpassning för en hållbar utveckling och om en ökad trafiksäkerhet, krävs också ett nytt tänkande och en större samordning mellan de olika trafikslagen. Fru talman! För att framöver klara de stora pro- blemen med underhåll av och bärigheten på vårt grusvägnät, och även på de enskilda vägarna, behövs det en genomgripande utredning och analys av detta. Dessutom behövs det troligen en stor omfördelning av resurser. Vänsterpartiet anser att man bör se över hur Vägverkets relativt stora resurser används när det gäller investeringar och underhåll av det befintliga vägnätet samt när det gäller bärigheten. Man måste också se över hur dessa pengar fördelas regionalt. Avslutningsvis vill jag yrka bifall till hemställan i trafikutskottets betänkande TU5 i dess helhet.
Anf. 122 MIKAEL JOHANSSON (mp): Fru talman! Jag har vid utskottssammanträdet den 2 mars 1999 föreslagit att trafikutskottet, med stöd av 3 kap. 7 § riksdagsordningen, skall hemställa att riks- dagen som sin mening ger regeringen till känna att tunnelbygget genom Hallandsåsen inte skall fortsätta. Utskottsmajoriteten har emellertid motsatt sig detta förslag. Med anledning av detta vill jag i detta anfö- rande redovisa motiven till att Miljöpartiet anser att tunnelbygget skall stoppas. I detta sammanhang diskuterar jag inte åtgärder som kan motiveras av alla de brister i miljötillsyn, miljöstyrning samt eventuella brister i lagar och reg- ler som ledde fram till att Hallandsåskatastrofen in- träffade. Fokus är alltså på vad som skall göras i framtiden, inte på anledningarna till katastrofen. Vi har tidigare tydligt tagit ställning för en tunnel genom Hallandsås som en del av en dubbelspårig Västkustbana. Motivet var att få ett konkurrenskraf- tigt, miljövänligt alternativ till bil- och flygtrafik i ett av landets mest miljöstörda områden, men nu har vi ändrat oss. Miljökonsekvenserna av ett ingrepp i Hallandså- sen är många och kan, som bekant, bli drastiska. Efter en genomgång av den stora mängd miljöfrågor som diskuteras i utredningsmaterialet har två miljöfrågor av avgörande betydelse identifierats. Det gäller dels grundvattensänkningens ekologiska effekter på Hal- landsås och effekter på dricksvattenförsörjningen, dels tätningsmetoder och tätningsmedel i kontakt med grundvatten. Frågorna hänger naturligtvis ihop. När det för det första gäller grundvattensänkning- en och dess effekter bör man skilja på grundvatten- sänkningen under byggtiden och en eventuell perma- nent grundvattensänkning då tunneln är färdigbyggd. En grundvattensänkning under byggtiden är oundvik- lig och dess effekter har varit allvarliga. Brunnar, källor och vattendrag har sinat. Den kan i ekologiskt hänseende liknas vid en serie torrår. Men effekterna bedöms ändå vara av övergående karaktär. Vattnet kommer tillbaka då läckaget stoppas. SGU räknar med att grundvattenbalansen är återställd inom två till tre år om tunneln görs helt tät. De ekologiska konsekvenserna av en permanent sänkt grundvattennivå är allvarliga. Detta blir fallet om man bygger en otät tunnel. Trycksänkningen innebär en minskande tillgång på grundvatten i jord- lagren på åsens yta, vilket i sin tur påverkar utström- ningen till källor, våtmarker och vattendrag. Utström- ningsområdena utgör ofta värdefulla naturtyper med en specifik biologisk mångfald som är beroende av tillförseln av grundvatten och av vattenmättade jord- lager. Om tillförseln av ytligt utströmmande grund- vatten upphör kan enligt SGU det ekologiska system- et långsiktigt påverkas. Det handlar i första hand om en förskjutning av flora och fauna från arter som trivs i våta miljöer till "torra" arter. Dessutom tillkommer effekter av ytterligare sinande brunnar och potentiell förorening av grundvattnet med utfällt järn och man- gan. Banverket verkar nu inställt på att bygga en helt tät tunnel. För att göra detta krävs annorlunda tät- ningsmetoder och tätningsmedel än de som hittills använts. Den nu använda tekniken har ju misslyckats fullständigt. Den har orsakat en kemikaliekatastrof och den har inte tätat tillräckligt. Anledningen är i grunden att det saknas teknisk kunskap och erfaren- heter av tunnelbyggen under höga vattentryck. Det är nämligen vanligt att man sänker grundvattnet ovanför en tunnel i berg av denna typ. Vattentrycket mot tunnelväggen i Hallandsås blir mycket högt, som mest 150 meter vattenpelare. Enligt Banverkets egen utredningsgrupp saknas det erfaren- heter i världen av tunnelbygge under sådana tryck. Tunnelborrning har utförts under upp till 100 meter vattenpelare - Stora Bält-tunneln. Men skall Hal- landsåstunneln borras blir det enbart en enkelspår- stunnel. Övriga tätningsmetoder har prövats under tryck upp till 75 meter vattenpelare. I utredningsmaterialet presenteras ett antal tät- ningsmetoder som alla innebär injektering av kemi- kalier i kontakt med grundvatten. De kemikalier som nu diskuteras är cement i olika kvaliteter, vattenglas, akrylater och polyuretan. Vattenglas och viss typ av polyuretan klarar bara 80 meter vattenpelare. Bestän- digheten för cement och polyuretan anses överstiga 120 år. För de övriga är beständigheten väsentligt kortare, men ingen vet förstås säkert. Denna osäker- het är avgörande för hur projektets långsiktiga effek- ter bedöms. Att utsätta framtida generationer för denna risk är oacceptabelt. Att överlämna förutsätt- ningar för ett opåverkat grundvatten måste tillhöra varje generations uppgift. Åtminstone akrylater och polyuretan innebär miljörisker och arbetsmiljörisker. Tätningsmetoden som nu förespråkas är s.k. flexibel stegvis tätning, vilket mer eller mindre innebär att man får pröva och se vartefter man möter nya förhål- landen. Det kan ifrågasättas om Hallandsås bör användas som experimentstation för täta tunnlar under högt vattentryck. Försiktighetsprincipen och det som redan inträffat talar för att man bör avstå ett sådant experi- ment. Det kan också ifrågasättas om den färdiga tun- neln verkligen kommer att bli helt tät, vilket ökar risken för permanenta ekologiska skador ovanpå Hallandsås. Järnvägen över eller igenom Hallandsås har stor betydelse för hela Skånes järnvägstrafik. Banverket har därför genomfört en revidering av sin systemplan för Skåne med alternativet ingen tunnel genom Hal- landsås. I studien kommer man fram till att befintlig sträckning med vissa förändringar kan vara ett full- gott alternativ till tunnlarna genom Hallandsås, åt- minstone fram till år 2010. Förslaget innebär att spåret över Hallandsås dose- ras och byts ut mot ett nytt helsvetsat spår på sträckan Båstad-södra tunnelmynningen, samt att signalsys- temet förbättras. Vidare innebär Banverkets förslag att fler godståg leds över Markarydsbanan, alltså Halmstad-Markaryd-Hässleholm, samt att Mar- karydsbanan rustas upp med två nya mötesstationer och bättre elförsörjning. När godstågen leds över Markarydsbanan till Hässleholm uppstår kapacitets- problem på Södra stambanan mellan Hässleholm och Malmö. Därför behövs kapacitetsförstärkningar på denna del av bannätet. Skillnaden mellan ovan beskrivet alternativ och det ursprungliga tunnelalternativet är betydande, inte minst på sikt. Persontågen kommer att få 5-10 minu- ter längre restid och godstågens transporttid förlängs med ca 1 timme, enligt Banverkets egna beräkningar. Restiden kan troligen förkortas då Västkustbanan är fullt utbyggd till dubbelspår. På längre sikt kommer den förväntade trafikökningen att tas om hand av bilar, bussar och lastbilar, men dessa problem accen- tueras först efter år 2010. Om en skatteväxling av Miljöpartiets modell genomförs blir kapacitetsbristen förstås tydlig tidigare. De samhällsekonomiska kal- kyler som genomförts enligt gängse modell av Ban- verket visar på att fortsatt tunnelbygge inte är sam- hällsekonomiskt lönsamt i dagsläget men att det ovan beskrivna förslaget är lönsamt. Om förutsättningarna ändras, t.ex. genom skatteväxling eller billigare och miljövänligare tunnelbyggnadsteknik, så förändras också resultatet av den samhällsekonomiska kalkylen. Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns en godtagbar alternativ trafiklösning till tunnlar ge- nom Hallandsås. Detta alternativ bör väljas för att lösa problemen på kort sikt. För att åstadkomma tillräcklig kapacitet på längre sikt bör alternativet med en dubbelspårig Markarydsbana och ytterligare kapacitetsförstärkningar av bannätet i Skåne utredas vidare. Det bör vara möjligt att åstadkomma tillräck- lig bankapacitet även utan en tunnel genom Hal- landsås om resten av Västkustbanan byggs ut till dubbelspår. Tunnelbygget har kostat 1,1 miljarder kronor t.o.m. år 1997. Därefter har tätning - betonginklädnad - av de existerande tunnlarna m.m. budgeterats för ca 600 miljoner kronor. Detta arbete pågår nu. När detta arbete har färdigställts uppgår alltså de totala kostnaderna nedlagda i projektet till 1,7 miljarder. Ett fortsatt tunnelbygge har av Banverket kost- nadsberäknats till ytterligare mellan 2,1 och 3,2 mil- jarder kronor. Beloppet beror på vilken tunneldesign som väljs. Det lägre beloppet gäller en enkelspårig tunnel som borras - jodå, men med en annan slags borrmaskin än den som tidigare havererade. Det hög- re beloppet gäller om man fortsätter med liknande teknik som i dag. Det finns också underlag för tre mellanprisalternativ som alla innebär två spår genom berget. Det är uppenbart att det är svårt att få fram ytterli- gare ett par, tre miljarder till Banverket. Det är stor risk för att de mycket dyra tunnlarna genom Hal- landsås kommer att dra resurser från andra kortsiktigt angelägna järnvägsinvesteringar, vilka alla uppvisar samhällsekonomisk lönsamhet enligt samma beräk- ningsmodell som anger Hallandsåstunneln som olön- sam. Bygget av tunnlarna genom Hallandsås skall inte fortsätta. Det nu pågående arbetet med att täta den existerande tunnelsträckningen skall avslutas. Däref- ter skall befintliga tunnlar förslutas på ett sätt som gör att eventuella framtida utläckage av farliga ämnen skall kunna tas om hand och ej tillföras grundvattnet.
Anf. 123 PER LAGER (mp): Fru talman! Jag har väckt en av de motioner som hanteras i det här betänkandet. Som så många andra motioner handlar den om en speciell vägsträcka, för min del om E 6 genom Bohuslän. Motionen har inte föranlett någon reservation, eftersom utskottet be- handlat den välvilligt och understryker giltigheten i mina påståenden. Bl.a. påpekas att regeringen inte fastställt Vägverkets förslag för sträckan Rabbalshe- de-Svinesund, vilket är viktigt. Dessutom utgår man från att planerade vägprojekt på E 6 skall prövas enligt gällande lagstiftning, nämligen enligt miljöbal- ken från den 1 januari 1999 för fyrfiliga och 10 kilo- meter långa vägsträckor. Detta innebär att den fort- satta utbyggnaden av E 6 kommer att ställas inför allt hårdare krav - inte minst miljökrav. Jag vill ändå säga några ord med anledning av motionen och utskottets ställningstagande. Utbygg- naden av E 6 genom Bohuslän har nu pågått under många år. Tillskyndarna tycker att det inte går till- räckligt snabbt, medan vi som anser att detta jätte- projekt inte stämmer överens med en hållbar framtida trafikpolitik tycker att Vägverkets planer borde stop- pats för länge sedan. Den vägsträcka som nu återstår, från Lerbo i Sö- der till Svinesund i norr, har delats upp i sju avsnitt, och den kommer under planperioden, som nu omfat- tar 1998 till 2007, att kosta ca 6 miljarder kronor. De senaste neddragningarna på investeringsanslaget för vägar skapar bara mindre fördröjningar. Fru talman! Jag har i många anföranden och de- batter försökt att få andra i den här kammaren och politiker i mitt eget län att förstå hur illa den här sats- ningen rimmar med ett hållbart och framtidsinriktat transportsystem, hur illa den rimmar med vår skyl- dighet att hålla oss innanför gränserna för vad naturen tål. Men jag har också under årens lopp förstått att Miljöpartiet står ganska ensamt bland partierna i den här frågan. Bilisternas och åkeriägarnas organisatio- ner har framgångsrikt drivit frågan om behovet av en utbyggnad, inte till den 13 meters målstandard som riksdagen tidigare fattade principbeslut om, utan till en motorvägsstandard eller minst fyrfilig 18,5 meters "slimmad" motorväg. Huvudargumentet för den rik- tigt breda vägen är numera den s.k. nollvisionen, dvs. olycksfritt, samtidigt som ingen hänsyn tas till miljön och en långsiktigt hållbar framtid. Jag har ännu inte förstått att argumentet om olycksfrekvensen används för utbyggnad, för fartök- ning och mer av större och tyngre godstransporter på vägen. I stället borde det argumentet tala tydligt för en fartsänkning, mer av poliskontroll av fart och droger, en tyglad bilism, planskilda korsningar, ökad kollektivtrafik och framför allt att tyngre godstrans- porter i huvudsak skall ske per järnväg och via sjö- transporter. Länsstyrelsen i Västra Götaland har nyligen skri- vit ett intressant miljöstrategiskt dokument om mil- jömålen i länet, där man bl.a. påpekar vägtrafikens negativa och avgörande påverkan på miljön. Vägtra- fiken kommer inte med dagens planering att klara de uppsatta långsiktiga miljömålen vad gäller kväveoxi- der, koldioxid, partiklar och kolväten. Därför menar Miljöpartiet att det behövs en helt annan inriktning på trafikpolitiken. Vad gäller den pågående utbyggnaden av E 6 le- ver ingen av delsträckorna upp till den nationella miljömålsättningen. Trenden är i stället den motsatta. Alla alternativ innebär ytterligare påspädning med högre trafikintensitet och högre hastighet. Fru talman! Jag tror att bilen behövs även i fram- tiden. Men enbart katalysatorer och alltmer bräns- lesnåla modeller kommer inte att minska utsläppen tillräckligt. Det handlar i stället om att ställa om till icke-fossila bränslen och också att den totala trafik- mängden på vägarna minskar. I Vägverkets PM om den här vägsträckan nämns inte miljön, och tågtrafiken nämns bara i förbigående. Med tanke på försurningssituationen i Bohuslän, de nationella målen och Vägverkets ansvar för kollek- tivtrafiken, är det anmärkningsvärt att miljösituatio- nen inte alls uppmärksammas. Visserligen konstaterar man att buss är tio gånger säkrare än bil, men man säger inte samtidigt att tåg är 15 gånger säkrare än bil och fem gånger säkrare än buss. Fru talman! Den planerade utbyggnaden är fel. Vägverket borde ha satsat på att räta svåra kurvor, bredda till 13 meter - vilket var riksdagens beslut - göra säkra korsningar och ge bilismen utrymme inom de ramar som den omgivande naturen sätter. För att lyckas måste samhället samtidigt satsa kraftigt på kollektivtrafik, på att föra över person- och framför allt godstransporter på en upprustad och snabb järn- väg. Utefter vår bohuslänska kust finns också goda möjligheter att komplettera ett miljöanpassat trans- portsystem med s.k. sjöpendel som går upp och ned utefter kusten. Fru talman! Nu spränger sig Vägverket fram - dygnet runt - genom Bohuslän, skapar barriärer för djurens spridningskorridorer och bäddar för en väg- trafik som vi alla vid det här laget borde veta går stick i stäv mot ett ekologiskt hållbart samhälle. I stället för att minska miljöskulden ökar vi den. Det är mycket allvarligt. En liten, men viktig, detalj i detta stora, gigantiska projekt är att korsningen vid Gläborg tydligen fortfa- rande inte finns med i planarbetet. Ändå sprängs där för fullt, schaktas och byggs, just nu i denna stund.
Anf. 124 LENNART FRIDÉN (m): Fru talman! Sjöpendeln som går upp och ned fa- scinerade mig. Det innebär att vi, såvitt jag kan tolka detta, får civil användning av ubåtarna. Jag skall ge två meddelanden till Per Lager. Det ena är lite tråkigt, därför att jag ställer mig helt bak- om utbyggnadsplanerna av E 6. Den andra är lite trivsammare, nämligen en motion som jag har väckt och som gäller tåg. Det var nog den kortaste motionen som väcktes i höstas. Det fanns bara två ord i själva motionstexten: Götalandsbanan behövs. Det är för att jag tycker att det är en självklarhet. Förra gången frågan om Götalandsbanan behand- lades i ett betänkande från trafikutskottet fanns de motioner som berörde frågan införda i förteckningen över okommenterade allmänt avslagna motioner. Nu har vi denna gång i alla fall fått ett eget avsnitt där vi motionärer - det är tre motioner som tar upp frågan - i princip får medhåll. Jag bara väntar på nästa be- handling, för då utgår jag från att det blir bifall. Detta är en fråga som rör halva Sveriges befolk- ning - om man börjar i Göteborg och slutar i Stock- holm och går genom de befolkningstätaste områdena, bortsett från dem i Skåne. Därför är frågan av oerhört stor betydelse. Det är en så självklar förbindelse att den finns inritad i Europeiska järnvägsunionens för- teckning över kommande stomjärnvägsnät i Europa - fastän den ännu inte finns i verkligheten. Det som har varit viktigt för mig - och som fram- går i de andra motionerna - är att förarbetet i avvak- tan på de ekonomiska resurserna för utbyggnaden inte får avstanna. Banverket borde ha fått en signal om att hålla grytan kokande. Götalandsbanan bör tas med i stomnätsplanen. De olika intressenternas strävanden bör samordnas. Jag hade velat att de olika förslag som finns från de olika intressenterna längs banan hade utvärderats i Banver- kets regi. Nu har inte Banverket gjort något åt frågor- na sedan 1996. Det är bara att beklaga. Fru talman! Jag avslutar mitt anförande med samma som jag skrev i min motion: Götalandsbanan behövs.
Anf. 125 VIVIANN GERDIN (c): Fru talman! Jag vill börja med att reservera mig mot trafikutskottets beslut under mom. 18 till förmån för motion 1998/99:T334, som innebär mer pengar till de värmländska vägarna. Bakgrunden till mitt förslag är det eftersatta un- derhållet på de värmländska vägarna. På flera ställen på våra riksvägar är vägstandarden så undermålig att den anses vara en trafikfara. Privat- och yrkesförare har kontinuerligt framfört klagomål till Vägverket, men hittills har inga löften givits om förbättringar. Under vintern 1998/99 har vägstandarden ytterli- gare försämrats, och främst gäller det riksväg 62, som är Värmlands pulsåder i länet från norr till söder. Vägens dåliga kvalitet har lett till att Yrkesinspektio- nen har övervägt att eventuellt stoppa yrkestrafiken. Det skulle vara förödande och bidra till att människor som bor i området skulle tappa framtidstron. Rege- ringen måste uppmärksamma detta. Det finns starka skäl för regeringen att tillskjuta mer pengar till de områden där vägarna är extremt dåliga. 62:an är ett sådant exempel. Västra regionens vägverk bör därför erhålla pengar från den "pott" som ännu inte är öronmärkt. Vi värmlänningar har stora förhoppningar att vårt län under de kommande åren skall få en positiv till- växt. Vi satsar stort på turismen i hela länet och på året-runt-turism. Det finns i dag turister som undviker vårt län på grund av de dåliga vägarna. Det anser vi att man måste ändra på. Men skall vi lyckas med att få fler turister, både svenskar och andra, till oss är det ett måste att vägstandarden blir bra. Det är svårt att locka turister till områden där vägarna betecknas som en trafikfara. Det är också svårt att behålla eller få turisterna tillba- ka där vägarna inte underhålls eller förbättras. Jag vill uppmana regeringen att gärna komma till Värmland och ta en biltur på 62:an. Efter det tror jag att vi är överens med tanke på nuvarande standard.
Anf. 126 JARL LANDER (s) replik: Fru talman! Jag är den förste att hålla med Vivi- ann Gerdin om att många borde komma till Värmland och se de dåliga vägarna. Det är bevisligen urusel kvalitet på merparten av länsvägnätet. Det är just länsvägnätet som är dåligt. Då skulle jag för ordning- ens skull vilja vädja till Viviann Gerdin att icke yrka bifall till sin motion. Jag hoppade över ett avsnitt i mitt skrivna anfö- rande, och det handlade om att riksdagens uppgift är att ange övergripande mål och riktlinjer för plane- ringen samt fastställa ekonomiska ramar. Riksdagen skall i planeringsprocessen inte ta ställning till en- skilda infrastrukturprojekt eller andra enskilda åtgär- der. Därför har vi avstyrkt de 115 motionsyrkanden som behandlas i betänkandet om sådana frågor, och vi har redovisat dem i tabellform. Vi har alltså icke i den nya planeringsprocessen möjlighet att från riksdagens sida uttala oss om länsvägnätet. Det är i en process som går i flera steg, där pengar fördelas från budgeten över till Vägverket, sedan ut till länsregioner och vägverks- och banverks- regioner, och därefter återkommer de och samman- ställs osv. Tyvärr har vi inte möjligheten att påverka det som Viviann Gerdin skulle vilja och som jag ville vara med på, att vi får ett mycket bättre vägnät i Värm- land. Det är ingen tvekan om det. I synnerhet väg 62 behöver dessa medel. Men jag ser inte någon möjlig- het att genomföra de beslut som Viviann Gerdin syf- tar på här i riksdagen i dag.
Anf. 127 VIVIANN GERDIN (c) replik: Fru talman! På det vill jag svara att jag tycker att det är fel om vi här i riksdagen inte kan uttala oss när vi märker att de kanaler vi har inte räcker till. Det smyger sig in en hopplöshet här. Vi vet att Vägver- kets budget är alldeles för liten. Det har gjorts påstöt- ningar om det. I och med att regionen har ökat och Värmland be- finner sig i ett ytterområde upplever jag att det har blivit än svårare att kunna påverka. Jag tycker natur- ligtvis att när det går så långt att det blir en trafikfara, att man ingriper från Yrkesinspektionens sida och överväger att eventuellt stoppa yrkestrafiken, är det i första hand Vägverkets ansvar. Men om det inte sker någonting där ligger huvudansvaret i regeringen och här i riksdagen. Jag har inte yrkat någonting här, men jag har en reservation och vill ha en markering i protokollet att jag inte delar utskottets mening. Jag anser att det är särskilda skäl som råder.
Anf. 128 JARL LANDER (s) replik: Fru talman! I sak kan jag hålla med om att det är bra om vi från riksdagen påtalar olika problem som finns ute i samhället. Som jag sade i mitt förra inlägg är jag den förste att hålla med om att vägsystemet är dåligt i Värmland, och kanske i synnerhet väg 62. Men sedan kan jag räkna upp alla andra vägar i Värmland, och jag kan sträcka mig till nästa län och räkna upp vägarna där. Problembilden är den jag var inne på i en debatt tidigare i dag, att den summa pengar vi har till förfo- gande inom infrastrukturens område för dagen inte är tillräcklig. Men som jag sade till Sven Bergström, Viviann Gerdins partikollega, har vi konstaterat att ljuset finns där framme i tunneln och är på väg. Jag är övertygad om att vi i nästa planprocess kommer att ha bättre förutsättningar. Återigen betyder det sakliga som vi skall behandla här att vi från riksdagens sida icke kan ställa oss bak- om en enskild motion som rör länsvägnätet.
Anf. 129 VIVIANN GERDIN (c) replik: Fru talman! På det vill jag svara Jarl Lander att när problembilden blir så omfattande att man från Yrkesinspektionens sida överväger att stänga yrkes- trafiken, anser jag att det har gått väldigt långt och att man måste göra någonting. Jag är väl medveten om att det kan finnas vägar på andra ställen som också har samma situation, men då är det en fråga om prio- ritering att åtgärda just de här vägarna i första hand. Jag ser fortfarande att vi som är förtroendevalda här i riksdagen skall vara opinionsbildare. Det är klart att vi kan utöva påtryckningar på Vägverket och deras omdisponeringar - det hoppas jag verkligen. Till syvende och sist handlar det om en prioritering var man lägger pengarna.
Anf. 130 HARALD BERGSTRÖM (kd): Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 6 till det betänkande vi debatterar. På väg E 4 mellan Jönköping och Värnamo om- kom i trafikolyckor de tre åren 1990, 1991 och 1992 tio människor och 33 skadades svårt. De fem och en halv milen var ombyggda till motorväg år 1994. Un- der de första tre åren därefter, alltså åren 1995, 1996 och 1997, hade inte en enda dödats och antalet svårt skadade var elva. Den standard Vägverket har byggt där har blivit kallad den "förlåtande vägstandarden". De ca 22 km E 4 vid Markaryd som omnämns i betänkandets punkt 4 på s. 26 har fått den förfärliga benämningen "Dödens väg". Sedan regeringen den 11 juni 1998 fattade sitt olyckliga beslut om att "objektet förbifart Markaryd på E 4 utgår ur planen eftersom objektet inte uppfyller något av de priorite- ringskriterier som Vägverket ställt upp" har minst sju personer omkommit. Vid den svåraste av dessa olyckor var det fem personer som miste livet. Regeringens motivering att prioriteringskriterierna inte har uppnåtts är, som jag skriver i min motion, siffermässigt riktiga, men framstår som cyniska när man vet både vad jag här nämnt om olycksstatistik på den nybyggda E 4 norr om Värnamo och vad som har hänt motsvarande period vid Markaryd. Där var det från 1990 till 1998 inte mindre än nio personer som miste livet och ett stort antal som skadades. Så följer den förskräckliga hösten 1998. Nu borde väl det tra- fiksäkerhetsmässiga prioriteringskriteriet vara fyllt med råge. Detta är den mänskliga sidan av saken, tragedier- nas sida. Till den ekonomiska sidan bör läggas att Vägverket i sin planering av bygget fram till färdiga arbetsplaner har lagt minst 20 miljoner kronor och Markaryds kommun minst 1 miljon. Vägen har blivit så dyr därför att Vägverket, kommunikationsexperten vid Länsstyrelsen i Kronoberg, kommunens tjänste- män och också departementets tjänstemän varit över- ens om att även här bygga en s.k. "förlåtande väg". Då kostade den 740 miljoner. När regeringens beslut att ta bort objektet ur den nationella vägplanen kom reagerade många männi- skor med vrede, såväl bland allmänheten och berörda markägare som bland beslutsfattare och tjänstemän i länet. Inte minst jag själv reagerade. Jag blev arg. Hur kan man göra så, och samtidigt lyfta in ett tidigare oprioriterat projekt vid Motala? De flesta hade, under den lama inledningen på valrörelsen vid denna tid 1998, Motala i färskt minne, men då av helt andra orsaker. Jag har hört delar av debatten, och jag har också hört talas om de 740 miljonerna och att det inte finns pengar nu. Men när regeringen fattade sitt beslut om att lyfta ur objektet fanns det pengar. Nu skulle jag vilja avsluta med att tacka alla er som tänker rösta för Markaryd. Jag tackar å alla be- rördas vägnar, särskilt å deras vägnar som slipper att dödas och skadas. Jag hoppas att vi blir så många som röstar för re- servation 6 att kammaren fattar det enda rimliga be- slutet om ombyggnad - ett beslut som samtidigt stäl- ler regeringen vid skampålen. Tack för ordet.
Anf. 131 JARL LANDER (s) replik: Fru talman! Jag vet inte om Harald Bergström har haft möjlighet att lyssna på den debatt vi har haft. Jag har varit uppe fyra fem gånger, tror jag, och förklarat vad regeringens utlyftning av objektet förbifart Mar- karyd ur vägplanen betyder. Det betyder inte att vi skall fortsätta att ha en trafikfarlig vägsträcka förbi Markaryd, men det betyder att vi skall bygga ett nå- got enklare och mindre storvulet projekt. Det är inte motorvägar som är allenarådande eller absolut bäst överallt. Har vi begränsad ekonomi, och har vi dessutom förutsättningar att till samma tidpunkt för en mindre summa pengar åstadkomma samma sak vad gäller framkomlighet och trafiksäkerhet, tycker jag att vi kan gå på de projekten. Vägverket skall ju återkomma vad gäller förbifart Markaryd i nästa vägplan, och den kommer inom fyra år. Det betyder att detta projekt ändå kan vara färdig- ställt till samma tidpunkt som det s.k. storvulna mo- torprojektet skulle ha varit färdigställt - någon gång 2007 eller 2008. Återigen: Regeringen har icke på något sätt annat i åtanke än att vi skall ha en "förlåtande" väg som förbifart vid Markaryd också.
Anf. 132 HARALD BERGSTRÖM (kd) re- plik: Fru talman! Jag hörde de första replikerna och det första replikskifte som Jarl Lander var involverad i. Enligt de informationer jag har stämmer inte detta. Vägverket skulle enligt sina planer vara färdigt till 2001 och 2002. Då skulle det vara klart. Vi talar nu om 2008. Jag hävdar att det är så angeläget att den ursprungliga vägplanen borde följas. Jag hävdar också att det fanns pengar reserverade vid den tidpunkt då regeringen hade beslutet för han- den. Att det inte gör det i dag är självklart, eftersom projektet en gång har lyfts ur. Jag vet också hur exceptionellt det är med ett re- geringsbeslut till följd av ett tillkännagivande på det sätt som jag och flera av oss har begärt. Av det skälet har jag full förståelse för att regeringen inte har räk- nat med dessa pengar i sin plan. Fru talman! För alla de människors skull som är i fara - inte minst för de utlänningar som brassar på för fullt på en rejäl motorväg från Helsingborg och sedan kommer in på en vanlig landsväg - hoppas jag att kammaren fattar ett riktigt beslut i dag.
Anf. 133 JARL LANDER (s) replik: Fru talman! Tyvärr måste jag ta en replik till. Jag tycker att det är lite oanständigt att nu hävda att ut- ländska förare och andra brassar på förbi Markaryd, oavsett vad det är för vägstandard, oavsett vilka has- tighetsregler som gäller osv. För det första vill jag ha sagt att vi måste ha re- spekt för de trafikregler som gäller om vi skall klara trafiksäkerheten. För det andra vill jag ha sagt att en väg förbi Markaryd färdigställs vid samma tidpunkt oavsett om man tycker som Harald Bergström eller som majoriteten i trafikutskottet. Går vi på det förslag regeringen och trafikutskottets majoritet har talat om får vi en trafiksäker väg för en mindre summa pengar vid samma tidpunkt som Harald Bergström föresprå- kar.
Anf. 134 HARALD BERGSTRÖM (kd) re- plik: Fru talman! Jag vill bara nämna att jag sade "brassa på" om våra utländska goda vänner och af- färskontakter. De är vana vid att köra på en motorväg. De har kommit på en sådan långt nerifrån Danmark, och så plötsligt är motorvägen inte längre motorväg. En av företagsledarna i Ljungby, som jag hörde häromdagen, bor i Helsingborg och färdas dagligen på den vägen. Han är mycket ofta utsatt för olycks- tillbud och incidenter på just denna vägstump. Han bad mig innerligt att brassa på i debatten. Tack för ordet.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 7 §.)
7 § Vissa revisionsfrågor
Föredrogs Konstitutionsutskottets betänkande 1998/99:KU16 Vissa revisionsfrågor
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala- re var anmäld. Beslut
TU4 Informationssamhället inför 2000-talet Mom. 1 (övergripande utgångspunkter) 1. utskottet 2. res. 1 (m) 3. res. 2 (v) Förberedande votering: 72 för res. 1 38 för res. 2 189 avstod 50 frånvarande Kammaren biträdde res. 1. Huvudvotering: 209 för utskottet 72 för res. 1 18 avstod 50 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 114 s, 33 v, 36 kd, 13 fp, 13 mp För res. 1: 71 m, 1 kd Avstod: 4 v, 14 c Frånvarande: 17 s, 11 m, 6 v, 5 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp
Mom. 2 (bredbandsutbyggnad m.m.) 1. utskottet 2. res. 4 (m, kd, fp) 3. res. 5 (v) 4. res. 6 (c) Förberedande votering 1: 38 för res. 5 14 för res. 6 247 avstod 50 frånvarande Kammaren biträdde res. 5. Förberedande votering 2: 120 för res. 4 40 för res. 5 140 avstod 49 frånvarande Kammaren biträdde res. 4. Huvudvotering: 162 för utskottet 121 för res. 4 15 avstod 51 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 113 s, 36 v, 13 mp För res. 4: 71 m, 37 kd, 13 fp Avstod: 1 v, 14 c Frånvarande: 18 s, 11 m, 6 v, 5 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp
Mom. 3 (prissättning) 1. utskottet 2. res. 7 (c, kd) Votering: 247 för utskottet 50 för res. 7 2 avstod 50 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 114 s, 69 m, 38 v, 13 fp, 13 mp För res. 7: 36 kd, 14 c Avstod: 2 m Frånvarande: 17 s, 11 m, 5 v, 6 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp Per Landgren (kd) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats som frånvarande.
Mom. 19 (kostnader, redovisning och avställning av kärnkraftsreaktorer) 1. utskottet 2. res. 11 (mp) Votering: 287 för utskottet 13 för res. 11 49 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 114 s, 71 m, 38 v, 37 kd, 14 c, 13 fp För res. 11: 13 mp Frånvarande: 17 s, 11 m, 5 v, 5 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp
Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU5 Investeringsplaner för trafikens infrastruk- tur Mom. 2 (stöd till bärighetshöjande åtgärder) 1. utskottet 2. res. 1 (c, m, kd, fp) Votering: 164 för utskottet 135 för res. 1 50 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 113 s, 38 v, 13 mp För res. 1: 71 m, 37 kd, 14 c, 13 fp Frånvarande: 18 s, 11 m, 5 v, 5 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp
Mom. 5 (revision av vägnätet) 1. utskottet 2. res. 4 (m, fp) Votering: 213 för utskottet 87 för res. 4 49 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 114 s, 38 v, 35 kd, 13 c, 13 mp För res. 4: 71 m, 2 kd, 1 c, 13 fp Frånvarande: 17 s, 11 m, 5 v, 5 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp Mikael Oscarsson (kd) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha röstat nej.
Mom. 7 (förrättningskostnader) 1. utskottet 2. res. 5 (c, m, fp) Votering: 202 för utskottet 98 för res. 5 49 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 114 s, 38 v, 37 kd, 13 mp För res. 5: 71 m, 14 c, 13 fp Frånvarande: 17 s, 11 m, 5 v, 5 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp
Mom. 8 (förbifart Markaryd på E 4) 1. utskottet 2. res. 6 (c, m, kd, fp) Votering: 158 för utskottet 135 för res. 6 5 avstod 51 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 109 s, 36 v, 13 mp För res. 6: 71 m, 37 kd, 14 c, 13 fp Avstod: 4 s, 1 v Frånvarande: 18 s, 11 m, 6 v, 5 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp
Mom. 16 (Europabanan) 1. utskottet 2. res. 8 (c, kd) Votering: 247 för utskottet 51 för res. 8 2 avstod 49 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 113 s, 70 m, 38 v, 1 kd, 12 fp, 13 mp För res. 8: 1 m, 36 kd, 14 c Avstod: 1 s, 1 fp Frånvarande: 17 s, 11 m, 5 v, 5 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp
Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU16 Vissa revisionsfrågor Kammaren biföll utskottets hemställan.
8 § Beslut om utskottsbetänkande som slutde- batterats den 11 mars
UU3 Mänskliga rättigheter, m.m. Mom. 13 (samernas ställning) 1. utskottet 2. res. 2 (v, kd, c, fp, mp) Votering: 181 för utskottet 116 för res. 2 1 avstod 51 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 113 s, 68 m För res. 2: 2 m, 38 v, 36 kd, 14 c, 13 fp, 13 mp Avstod: 1 kd Frånvarande: 18 s, 12 m, 5 v, 5 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp
Mom. 19 (mänskliga rättigheter i Iran) 1. utskottet 2. res. 3 (kd) Votering: 260 för utskottet 37 för res. 3 1 avstod 51 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 113 s, 69 m, 38 v, 14 c, 13 fp, 13 mp För res. 3: 1 m, 36 kd Avstod: 1 s Frånvarande: 17 s, 12 m, 5 v, 6 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp
Mom. 26 (utvecklingen i Taiwan) 1. utskottet 2. res. 4 (kd, c, fp) Votering: 234 för utskottet 65 för res. 4 50 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 114 s, 70 m, 38 v, 12 mp För res. 4: 37 kd, 14 c, 13 fp, 1 mp Frånvarande: 17 s, 12 m, 5 v, 5 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp
Mom. 28 (skattebefrielse för Taiwans representa- tionskontor m.m.) 1. utskottet 2. res. 6 (m, kd, c, fp) Votering: 163 för utskottet 135 för res. 6 1 avstod 50 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 114 s, 38 v, 11 mp För res. 6: 71 m, 37 kd, 14 c, 13 fp Avstod: 1 mp Frånvarande: 17 s, 11 m, 5 v, 5 kd, 4 c, 4 fp, 4 mp
Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan. Beslut om uppskjuten votering
På förslag av tredje vice talmannen medgav kam- maren att återstående ärenden på dagens föredrag- ningslista fick avgöras vid arbetsplenum torsdagen den 18 mars.
9 § Offentlig upphandling
Föredrogs Finansutskottets betänkande 1998/99:FiU17 Offentlig upphandling (förs. 1997/98:RR10)
Anf. 135 LENNART HEDQUIST (m): Fru talman! En ökad offentlig upphandling och en effektivare sådan skulle ge en besparing på 15-20 miljarder kronor, utöver den besparingseffekt som redan tagits hem under senare år genom den offentli- ga upphandlingen. Denna uppskattning gör Nämnden för offentlig upphandling. Troligtvis är siffran förhållandevis låg. En effektivare offentlig upphandling av det som re- dan i dag upphandlas ger naturligtvis en viktig bespa- ringspotential. Men den stora potentialen ligger i att fler uppgifter som i dag sköts i offentlig regi verkli- gen konkurrensutsätts och upphandlas. Sett mot den bakgrunden borde det vara lätt att vara överens om att det är viktigt att den offentliga upphandlingen fungerar bra och att alltfler områden av den offentliga verksamheten konkurrensutsätts. Det betänkande som vi nu skall behandla är emellertid ett sorgligt exempel på att vi har en rege- ring som inte tycks förstå detta, eller i varje fall fort- farande har ideologiska skygglappar. Visserligen har utskottsmajoriteten samlat sig till att föreslå en all- män översyn av lagen om offentlig upphandling. Men när man sedan diskuterar direktiven till en sådan utredning går man förbi vissa givna frågor och ägnar sig i stället åt detaljer som snarast är ägnade att kunna försvåra en effektivisering. Fru talman! Jag menar att detta betänkande mot den bakgrunden är tämligen torftigt. Visserligen lan- dar man så småningom i en parlamentarisk utredning när det gäller de här frågorna, och det kan vara bra. Men man får, som sagt, se till bakgrunden. Och bak- grunden är bl.a. att Riksdagens revisorer har gjort en ganska ingående undersökning av den offentliga upphandlingen och lagt fram förslag som skulle kun- na innebära påtagliga förbättringar. I det sammanhanget är en viktig punkt att den of- fentliga upphandlingen sker så att den stimulerar konkurrens och försvårar oligopolbildningar. Då är det viktigt att så många företag som möjligt verkligen kan delta i den offentliga upphandlingen. Riksdagens revisorer har visat att det fortfarande är så att små och medelstora företag har stora svårigheter att på ett riktigt sätt delta i de stora upphandlingarna. Upp- handlarna gör fortfarande alltför lite för att tillgodose de möjligheter som egentligen redan i dag finns men som inte utnyttjas, t.ex. till delad upphandling. Jag tycker att det är märkligt att utskottsmajoriteten här inte har velat ge tydliga direktiv till den kommande utredningen att klara ut detta med förbättrade möjlig- heter för små och medelstora företag. En annan fråga som Riksdagens revisorer har pe- kat på är att många företag som anser sig förfördelade i en upphandlingssituation själva inte vill överklaga i ett sådant ärende, med hänsyn till att de i framtiden kanske får ännu större svårigheter. Riksdagens revi- sorer har tagit upp ett förslag som tidigare framförts från moderat håll här i riksdagen och som utskottet då avvisade, nämligen betydelsen av att få en utvidgad talerätt - dvs. att talerätten också skulle gälla för en sammanslutning av företagare. Riksdagens revisorer var eniga på den punkten. Här har utskottsmajoriteten dock inte velat ge någonting. Jag hoppas att den frå- gan likväl kommer att kunna utredas ordentligt i framtiden. Jag har redan nämnt att den stora potentialen för besparingar inom den offentliga sektorn ligger i att fler uppgifter verkligen blir föremål för upphandling. I den gemensamma borgerliga reservationen till da- gens betänkande, reservation 1, säger vi: "En viktig uppgift för utredningen bör också vara att lägga fram förslag som säkerställer att besparings- potentialen utnyttjas genom en mer omfattande of- fentlig upphandling i stat, kommuner och landsting." Detta är grunden för att man verkligen skall kunna spara ordentligt med pengar genom offentlig upp- handling men det är en mening som, naturligtvis, lyser med sin frånvaro i majoritetstexten. Från moderat håll har vi också en egen reserva- tion, nämligen reservation 2. Där behandlar vi frågor- na om den här vidgade offentliga upphandlingen kontra egenregi. Vi har nu noterat att man ånyo avvi- sar motionskraven från oss moderater om en princip- bestämmelse i kommunallagen, nämligen att verk- samhet som kan upphandlas i konkurrens skall upp- handlas så. Vi tror att det är väldigt viktigt att få till stånd en sådan principregel. Naturligtvis kan den inte fungera utan undantag men den skulle kunna fungera på det sättet att kommunfullmäktige eller kommun- styrelsen när man inte upphandlar skulle få lov att protokollföra de synnerliga skäl som man vill åberopa för att inte genomföra en upphandling. Därmed skulle man kunna få fram de skäl som föreligger. Det är nämligen så att det i de allra flesta fall är en ren ovilja mot konkurrensutsättning. Ibland kan det vara omöj- ligt att genomföra en upphandling, och då kan även det framgå. I reservation 2 behandlas frågan att regeringen i sina regleringsbrev till myndigheterna borde låta regleringsbreven innehålla riktlinjer om verksamhet som skall upphandlas. Det är ett ganska modest öns- kemål från vår sida. Det är märkligt att utskottet avvi- sar det, trots att regeringen faktiskt har börjat ge så- dana anvisningar i vissa regleringsbrev. Det skulle vara väldigt intressant att höra från utskottsmajorite- ten varför man tycker att regleringsbreven inte skall innehålla några sådana riktlinjer till myndigheterna. Om man ser att konkurrensupphandling sparar pengar åt staten är det märkligt om regeringen inte vill ta hem den besparingspotentialen genom att ge tydliga riktlinjer till myndigheterna. Fru talman! Det här betänkandet visar alltså att vi fortfarande har en lång väg att gå innan vi kan hämta hem den besparingspotential som Nämnden för of- fentlig upphandling har pekat ut. Vi kan hoppas på att det utredningsarbete som nu kommer att bedrivas leder till att vi om något eller några år får en mer moderniserad lagstiftning men framför allt att vi också kan hoppas på ett nytt tänkesätt från socialde- mokraterna i dessa frågor. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 men jag står självfallet bakom båda reservationerna.
Anf. 136 PER LANDGREN (kd): Fru talman! Lagen om offentlig upphandling måste ses i ett större sammanhang än det svenska. Det handlar egentligen i första hand inte om att vinna effektivitet och besparingar i den offentliga sektorn, trots att detta är mycket viktigt. Det handlar framför allt om ekonomisk integration för att skapa ett stabilt och fredligt Europa. Medlet för detta är just ekono- misk integration och ett ömsesidigt beroende länderna emellan. Med de fyra friheterna och icke- diskrimineringsregeln i Romfördraget med öppenhet, konkurrens, affärsmässighet och objektivitet skall integrationen förverkligas. Ett direkt resultat av detta är den europeiska gemenskapens lagstiftning om offentlig upphandling. Det är angeläget att påminna riksdagen om detta inför EU-valet. Ekonomisk integ- ration leder till besparingar och effektivitet. Det är så lätt att sätta det pekuniära i första rummet och glöm- ma visionen och missförstå all harmoniserande lag- stiftning på det ekonomiska området. Nu har, som vi hört, Riksdagens revisorer lämnat viktiga förslag till riksdagen om just offentlig upp- handling. Det behövs en lättfattlig samlad svensk policy för offentlig upphandling. Nu gällande regler är svåröverskådliga och har en hög detaljeringsgrad. En god redovisning behöver krävas av offentliga upphandlare för valet av leverantör. Kvalitetsaspekter och inte bara det lägsta budet behöver ges större tyngd. De små och medelstora företagens möjligheter att delta i upphandlingen behöver också underlättas. En samordning av inköp snöper gärna de mindre företagens möjligheter att delta. Klara instruktioner om tröskelvärden, om lagenliga möjligheter till upp- delning och delkontrakt behöver presenteras i lättfatt- lig form. Frågan om en utvidgning av den krets som har rätt att klaga på upphandlande enheter behöver utredas. Det föreligger, fru talman, enighet i utskottet om behovet av en snabb översyn. Den pågående utred- ningen behöver tilläggsdirektiv och bör övergå till att bli parlamentarisk. Det som föranleder oenighet är det urval av riktlinjer som utskottsmajoriteten gjort. Nu lider det av en slagsida och genomsyras inte alls av vare sig grundtanken om att underlätta ekonomisk integration genom konkurrens, affärsmässighet och objektivitet eller om att underlätta för de små och medelstora företagen. Det är inte svårt att ana stöd- partiernas krav. Miljökraven är i sig rimliga. Vi har själva från kd:s sida motionerat om dem, men de bör utredas och skärpas med sikte på konkurrensneutrali- tet med successiva reformer på direktivsnivå inom EU. Det är knappast en framkomlig väg att bara rikta krav mot svenska företag med svensk lagstiftning. Det, fru talman, var vad jag hade att säga i detta ärende.
Anf. 137 KARIN PILSÄTER (fp): Fru talman! Nu är den årstid då läckorna om vår- budgeten står som spön i backen. Mycket av läckorna handlar som vanligt om att man diskuterar mer peng- ar till vård, omsorg och skola. Men vad man mycket mer sällan talar om är vad man gör med dessa pengar som går till kommunerna och den kommunala och landstingskommunala verksamheten. Det handlar inte bara om att kommunerna skall göra rätt saker utan - och det gäller just i det här sammanhanget - om att göra sakerna på rätt sätt. Den offentliga upphandlingen, alltså kommuner bestämmer sig för att köpa i stället för att producera i egen regi, handlar om mycket stora belopp, kanske bortemot 15 % av BNP. Det betyder att om man ge- nomsnittligt kunde sänka priset med en procentenhet innebär det över 3 miljarder kronor i effektivisering. Det är pengar som i dag används till saker som inte är att använda pengarna på det bästa sättet. När vi talar om att vi tycker att det är angeläget med bättre ser- vice i äldreomsorgen, om kvalitet i skola för våra barn, då handlar det inte bara om att ge mer statsbi- drag. Det handlar om att de som ser till att skola och äldreomsorg fungerar gör det på bästa möjliga sätt. Ett mycket viktigt sätt är att se till att upphandlingen sköts professionellt, affärsmässigt och i fri konkur- rens mellan olika företag. Det har en mycket stor ekonomisk betydelse för den kommunala verksam- heten. Många kommuner väljer att engagera sig i egna bolag i stället för att upphandla duktigt från privata företag. Det här är ett sätt att använda kommunens pengar på fel sätt. Hur hör det hemma i sammanhang- et? Jo, ofta skall de kommunala bolagen konkurrera med de privata i upphandlingarna. Men vi vet att de kommunala bolagen ofta sköts på ett sådant sätt att man inte ställer samma avkastningskrav, man kan alltid spela med skattebetalarnas pengar. Förutom att pengarna ibland används på ett märkligt sätt kan man också skaffa sig olika typer av insiderinformationer om hur anbuden skall utformas osv. på grund av att det ofta är personalunioner, det går att använda kom- munens resurser. Om man i stället för att ägna sig åt att värna de kommunala bolagen, vilket jag tror att regeringspartiet alldeles för mycket gör, ser till att avveckla dem och satsar på att få en välfungerande kommunal upphandling, skulle mycket vara vunnet både för den kommunala verksamheten och för det lokala företagsklimatet. Det är nämligen så, fru talman, att ett villkor för att de privata småföretagen i kommunen skall kunna delta på ett bra sätt, till nytta för kommunens invånare och för dem som får jobb inom företagen, är att reg- lerna inte är alltför krångliga och inte kräver alltför stora resurser i bolaget för att kunna vara med och bjuda och få vettigt med tid på sig för att kunna lägga anbuden. Det är inte alltför ovanligt att anbudsför- frågningarna sköts lite med vänsterhand, så att det bara är de stora bolagen som redan är insatta och erfarna som kan vara med och bjuda. Många av de tjänster som man i dag bedriver i antingen kommunal bolagsverksamhet eller i vanlig kommunal regi kan man upphandla helt och hållet på entreprenad, men man kan också upphandla olika typer av stödfunktioner eller delar av den kommunala verksamheten, t.ex. gatuunderhåll, matlagning inom äldreomsorgen m.m. Genom att bryta ned det i små enheter och göra en korrekt upphandling kan man utan förtäckta subventioner, svågerpolitik eller annat faktiskt också gynna det lokala näringslivet. Jag kan ta ett konkret exempel. När Sollentuna kommun för ett par år sedan valde att dela upp sitt anbudsförfarande för parkunderhållet i mindre enhe- ter lyckades man både sänka kostnaderna och få en extremt professionell skötsel av slottsträdgården vid Edsbergs slott, samtidigt som man använde helt andra entreprenörer för att sköta det vanliga parkunderhål- let. Till både nytta och nöje för kommunens invånare blev alltså Edsbergs slottsträdgård bättre skött, och man kunde spara pengar och använda sig av lokala företagare. Det är ett exempel på hur man använder den offentliga upphandlingen på ett bra sätt för både skattebetalare och företag. Man kan också gynna den lokala utvecklingen på andra sätt. Om en kommun begär in ett anbud för skolmåltiderna till hela kommunen i ett anbud är det klart att det inte finns speciellt många företag som kan vara med och bjuda på ett sådant, och inte kanske det blir så speciellt trevlig verksamhet heller. Men om man däremot lägger ut anbuden på varje skola för sig eller varje äldreboende för sig så kan den lokale krö- garen vara med och bjuda på ett bra sätt. Det här handlar också väldigt mycket om att ska- pa ett gott företagarklimat i vårt land; att skapa ett positivt företagarklimat som också skapar en god lokal utveckling. Vi vet ju att det finns väldigt få saker som en kommun i praktiken kan göra utöver att ha en bra skola och en bra infrastruktur, men några saker man kan göra är just att genom den lokala upp- handlingen se till att man får ett gott företagsklimat för de små företagen. Få saker gynnar tillkomsten av nya företag på en ort så mycket som just att det finns andra levande företag på orten. Då är det ju bra att man nu har samlat sig till att vilja lyfta fram upp- handlingsfrågorna i en statlig utredning. Vi har haft lagen i ett antal år, och detta visar att det fortfarande finns brister i den. Förslaget från Riksdagens revisorer kom för rätt länge sedan, men de pekar på ett antal områden där man borde flytta fram positionerna. I betänkandet är majoritet och opposition överens om att det finns väldigt mycket utestående frågor och att det kan vara bra att samla ihop det här i en gemensam utredning. För att det inte skall bli så som man så ofta lite ironiskt säger, att man begraver saken i en utredning, måste man också ge den här utredningen en mycket tydligare inriktning. Den inriktningen menar vi måste vara att underlätta för de små och medelstora företa- gen att vara med och bjuda på ett bra sätt så att man kan få fram de bästa produkterna till det bästa priset och gynna företagandet utan att använda sig av de metoder som vi så ofta tycker är dåliga. Det framgår mycket mer av vad tidigare talare har fört fram om den exakta inriktningen på det här, och jag skall inte ta upp mer av kammarens tid. Men jag vill ändå till sist peka på de miljökrav som jag tycker att det är viktigt att man skall ta med i den här utred- ningen och som vi vill skall uttryckligen framgå av direktiven, liksom vi vill att det skall framgå att vill- koren för de små och medelstora företagen och den svenska linjen i EU-arbetet skall ingå i den här utred- ningen. Man skall inte blanda ihop miljökrav med att snedvrida konkurrensen. Det viktiga för medborgarna i kommunen är ju att man till de kvaliteter som man sätter upp att man vill ha får de bästa priserna, inte att man så att säga gynnar lokalt företagande på bekost- nad av kanske företagare i grannkommuner eller något längre bort som kan tillgodose de önskemål som man faktiskt har satt upp. Därför är det viktigt att man också är tydlig i att det skall vara klara och öpp- na konkurrensvillkor som gäller i den lokala offentli- ga upphandlingen. Därmed, fru talman, har jag förbrukat min talartid och yrkar alltså bifall till reservation nr 1.
Anf. 138 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s): Fru talman! Ämnet offentlig upphandling är en mycket stor och komplicerad fråga. Av den anled- ningen tog också finansutskottet initiativ till att Riks- dagens revisorer skulle granska just detta ämne. Så har skett, och detta betänkande vilar på den grund som revisorernas rapport innehöll. Att frågan dess- utom väcker ett stort intresse inom den politiska de- batten kan avläsas av de många motioner som väckts med anledning av just frågor kring offentlig upp- handling. Vi kan dessutom konstatera att den offentliga upphandlingen har stor ekonomisk betydelse, då den omfattar ett belopp motsvarande ca 300 miljarder per år. Det är ett stort belopp - det har sagts även tidigare här - där även små effektiviseringar i upphandlings- processen naturligtvis ger betydande besparingar till beställaren, besparingar som lämnar utrymme till andra satsningar inom den offentliga verksamheten, om den politiska viljan så bestämmer. För övrigt anser också utskottsmajoriteten att en offentlig upphandling bör vara ett effektivt instrument för att påverka utbudet på marknaden så att beståndet av produkter snabbare kan anpassas till t.ex. krav på ekologisk hållbarhet osv. Om man sedan ser till kommuner och landsting och den offentliga upphandling som sker där rör det sig även där om betydande belopp, uppskattningsvis ca 200 miljarder per år. Utan att här nämna några belopp är ändå en kvalificerad bedömning att det finns betydande besparingar att göra även inom dessa sektorer genom en effektivare upphandlingsprocess. Jag tror att det vore fel att sticka under stol med det. För att göra en återblick i Riksdagens revisorers rapport så bedömer dessa att det behövs ett mera samlat grepp om upphandlingsfrågorna för att upp- handlingen skall bli effektivare. Likaså delar ut- skottsmajoriteten revisorernas bedömning att det som vägledning för upphandlarna och för arbetet i EU behövs en tydlig nationell policy för upphandlings- frågor, samt att det också föreligger behov av en fortsatt översyn av reglerna för offentlig upphandling. Vi kan alltså med andra ord konstatera att vi inte på något sätt är framme och att det råder full tillfreds- ställelse med den situation som råder, utan det finns mer att göra. Den 25 juni 1998 tillsatte regeringen en särskild utredare som skulle titta på vissa frågor om offentlig upphandling. Av direktiven framgår det att utredaren bl.a. skall utreda organisationen av Nämnden för offentlig upphandling och vilken roll samt vilka upp- gifter nämnden bör ha i framtiden med hänsyn till behoven inom de här områdena. Det tror jag är viktigt att understryka. Utredaren skall även se över hur tillsynsrollen skall utvecklas och ges större tyngd. Likaså skall utredaren vid prövningen av det offentli- ga åtagandet särskilt pröva hur informationsverksam- heten bör avgränsas i förhållande till andra aktörer och precisera den informationsskyldighet som har ett direkt samband med tillsynsfunktionen och som kan anses vara ett offentligt åtagande. Som synes finns det en rad olika frågor av hög svårighetsgrad. Det här är komplicerade frågor. Med anledning av vad jag tidigare sade beträffan- de behovet av en nationell policy samt vägledning för arbetet inom EU i dessa frågor, så vill utskottsmajo- riteten att den pågående utredningen snarast ges tilläggsdirektiv. Det innebär att utredningen bör över- gå till att bli parlamentariskt sammansatt. Senast den 31 december 1999 bör utredningen lämna ett delbetänkande omfattande de tidigare direktiv jag nämnde. Vidare bör tilläggsdirektiven ge utredningen i uppdrag att ta fram övergripande linjer för den of- fentliga upphandlingen samt även riktlinjer för det svenska arbetet inom EU i dessa frågor. Viktigt här är att det tas fram under vilka förutsättningar miljökrav får ställas vid offentlig upphandling. Rimligt är att anse att produkter som köps in också bör uppfylla kriterier för miljömärkning. En annan fråga vid offentlig upphandling är det som brukar kallas lokal upphandling, alltså beaktan- det av möjligheten att väga in inköp av produkter som produceras lokalt. Denna fråga har varit och är före- mål för mycket diskussion, inte minst ute i kommu- nerna där man handlar upp. Utredningen bör även behandla denna fråga i sitt fortsatta arbete. Jag tror att det kan vara bra att man belyser de olika aspekter som det här kan innebära. Det som utskottet sagt om behovet av övergripan- de riktlinjer vid offentlig upphandling samt riktlinjer för det svenska arbetet i EU, och där pågående utred- ning ges tilläggsdirektiv för att uppfylla dessa upp- gifter, skall ges regeringen till känna, vilket fram- kommer i betänkandet. Detta innebär att Riksdagens revisorers yrkande 1 och 2 tillstyrks samt att yrkande 3 avstyrks i detsamma. Fru talman! Med de orden vill jag till sist yrka bi- fall till hemställan i betänkandet i dess helhet samt yrka avslag på de båda reservationerna.
Anf. 139 LENNART HEDQUIST (m) re- plik: Fru talman! När Sven-Erik Österberg nu har talat om betydelsen av offentlig upphandling - ord som man självfallet kan instämma i - vore det av värde att höra Sven-Erik Österberg säga något om varför han och utskottsmajoriteten avvisar tanken på en mer omfattande offentlig upphandling. Vi har från utskottsminoritetens sida varit klara över att ju mer man upphandlar, desto större bespa- ringspotential tas till vara. Då undrar jag av vilken anledning socialdemokraterna inte vill medverka till en mer omfattande offentlig upphandling. Sedan har utskottsmajoriteten skrivit i betänkan- det, tydligen i polemik mot den moderata motionen: Finansutskottet anser det självklart att kommunerna skall kunna bedriva verksamhet i egen regi om de så önskar. Det är ju inte det som är tvistigt. Det är klart att kommunerna skall kunna bedriva verksamhet i egen regi. Men frågan är ju om de skall bedriva verksam- het i egen regi utan att den har föregåtts av konkur- rensupphandling, dvs. att egen regi visar sig vara den fördelaktigaste produktionen av tjänsterna i fråga. Genom att göra uttalanden av den typ som gjorts i utskottsbetänkandet stimulerar man inte minst de egna kommunalmännen i en rad kommuner att köra verksamheten i egen regi utan att plocka hem de vinster som står att finna när man konkurrensutsätter verksamheten. Jag skulle vilja att Sven-Erik Österberg utveckla- de den här inställningen.
Anf. 140 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re- plik: Fru talman! Det första som Lennart Hedquist tar upp är varför utskottsmajoriteten inte hårdare har tryckt på vikten av offentlig upphandling. Jag säger inte att Lennart Hedquist inte har läst betänkandet, för det tror jag alldeles säkert att han har. Men om man läser noga på s. 13 ser man att vi ganska klart poäng- terar vikten av en effektiv och konstruktiv offentlig upphandling och att man tar vara på de resurser som ges. Man kan mena två olika saker, Lennart Hedquist. Den offentliga upphandling som faktiskt sker kan ju ske på ett bra eller mindre bra sätt. Det är klart att den upphandling som sker naturligtvis skall ske på ett så bra sätt som möjligt. Ett sådant sätt är effektiv upphandling. Det andra, som jag vet är moderaternas och Len- nart Hedquists hjärtepunkt, är att allt skall upphandlas offentligt. Lennart Hedquist har här snuddat vid tan- ken att det i princip skulle vara nästan förbjudet att bedriva offentlig verksamhet i egen regi, vilket är en uppfattning som jag absolut inte delar. Det förutsätter i så fall att upphandling alltid blir billigare om den inte bedrivs i offentlig regi. Det kan ju så vara i det korta perspektivet i vissa fall. Men Lennart Hedquist har ju precis som jag sett vad som har hänt inom det offentliga området, inte minst när det gäller privata sjukhem som vid anbudsförfarandet och i upphand- lingens inledningsskede visade sig väldigt billigt. Det vore roligt att i efterhand se notan för de pro- jekt som har varit mindre lyckade och vad den totala kostnaden blir när man skall städa upp. Det kan man naturligtvis fundera lite grann över. Jag delar Lennart Hedquists uppfattning att of- fentlig upphandling skall vara effektiv och skötas på ett bra sätt. Det finns säkert mycket att göra där. Framför allt gäller det att upphandlarna blir mer pro- fessionella. Det är nog någonting som vi gemensamt kan sträva mot.
Anf. 141 LENNART HEDQUIST (m) re- plik: Fru talman! Det är riktigt att det är väldigt viktigt att vi har en effektiv offentlig upphandling. Det finns exempel, bl.a. inom det kommunala området, på dåligt upphandlingsunderlag. Man har inte preciserat kvalitetskraven osv., och då kanske man har fått pro- dukter därefter. Här har kommunerna självfallet mycket att lära, och det är dessbättre också många som lär sig av gjorda misstag. Men det som är det viktiga att diskutera utifrån ut- skottsbetänkandet är att det inte bara gäller en effek- tiv offentlig upphandling utan också en mer omfat- tande offentlig upphandling. Det är här vi skiljer oss åt. I utskottsbetänkandet finns det ju exempel på att man avvisar tanken på en mer omfattande offentlig upphandling. Nu vet jag att många socialdemokrater i många kommuner är positiva till mer upphandling och också genomför sådana. Varför skulle då inte också utskottsmajoriteten kunna visa denna positiva inställning till upphandling? I stället talar man om vikten av egenregi. Jag avvisar inte egenregi, själv- fallet inte. Men jag menar att man först skall förvissa sig om att egenregin är konkurrenskraftig, dvs. att den skall vinna en upphandling. I många kommuner skyddar man egen regi från konkurrensutsättning, och det lider medborgarna av eftersom de då får betala för mycket för den service som skall produceras.
Anf. 142 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re- plik: Fru talman! Beträffande omfattningen av den of- fentliga upphandlingen har vi faktiskt inte preciserat oss i betänkandet. Lennart Hedquist frågade i sitt förra inlägg varför en rad synpunkter som framförts inte har verkställts. Det är ytterst sällan man fattar beslut under tiden en utredning pågår och därigenom föregår utredningens resultat. Med anledning av de synpunkter som fram- förts och den motionsmängd som finns i frågan har vi tyckt att det finns anledning att låta en parlamentarisk utredning belysa frågan i hela dess bredd. Jag har inte någon förutfattad mening om det exakta innehållet, utan jag förutsätter att utredningen i vanlig god ord- ning - precis som Karin Pilsäter sade skall den natur- ligtvis inte grävas ned - analyserar och klarar ut de frågetecken som finns, så att man kan fatta ett bra beslut som kan ligga till grund för det fortsatta arbetet inom offentlig upphandling. Detta är viktigt att påpe- ka. Jag tycker att Lennart Hedquist har en lite förut- fattad mening när han säger att vi i varje läge försöker bromsa en offentlig upphandling därför att en egenre- gi skall sättas före. Det finns naturligtvis en rad om- råden som kan vara mycket lämpliga för offentlig upphandling, t.ex. inom tekniska områden, vilket också sker. Däremot kan det finnas andra aspekter på andra områden där kommunen, trots att man gör upphandlingar fortfarande har ett mycket stort ansvar. Det måste naturligtvis följas upp mycket noga, men när man handlar upp måste man också beräkna vad man lämnar ifrån sig och inte själv har kontrollen över. Det är viktigt att det finns en balans däremellan.
Anf. 143 PER LANDGREN (kd) replik: Fru talman! Riksdagens revisorer anvisar en rad olika områden som lämpar sig för en fortsatt översyn, vilka utskottsmajoriteten gjort till sina. Det handlar om detta med behovet av en nationell policy, frågan om små och medelstora företag, annonsering, för- handling, ramavtal, miljöfrågor och en rad andra frågor. Jag vill fråga Sven-Erik Österberg varför ni väljer ut enbart miljöfrågorna - låt vara att de är viktiga i sig - till riktlinjer för utredningen. Vad är utskottsmajoritetens argument för att lyfta fram dessa frågor men hävda att alla andra viktiga frågor skall lämnas fritt för utredningsarbetet? Sedan vill jag passa på att yrka bifall till reserva- tion 1 under mom. 1.
Anf. 144 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re- plik: Fru talman! Ett skäl till att vi har lyft fram frågan om lokal upphandling är att det pågår en stor diskus- sion bland våra kommunala företrädare som lyfter fram den här frågan. De säger: Vi skulle vilja att snickaren på orten fick jobbet att bygga om, därför att det skulle gynna vår verksamhet. Det kan man ha olika infallsvinklar på. Per Land- gren vet lika väl som jag vad Nämnden för offentlig upphandling tycker. Det spelar inte någon roll. Det råder många delade meningar om det. Då tycker vi att det finns anledning att lyfta fram den frågan och låta den särskilt belysas av utredningen. Hur klarar man ut det så att man kan få ett samförstånd och en lokal upphandling? Ett sätt kan vara det som Karin Pilsäter nämnde. Om man delar upp det i små poster kan man på det sättet tillgodogöra sig det bättre. Det andra är miljöaspekten. Det har under ganska lång tid kanske inte beaktats som ett fullgott skäl att man skall ta miljöhänsyn när man gör upphandling. Nu har det hänt saker på senare tid. Det finns miljö- märkning och sådant. I ett gott underlag för en upp- handling kan man också ställa ganska höga miljökrav och krav på miljömärkning. Men vi har också där tyckt att det kan finnas anledning att påpeka att det också är något man bör beakta när man utreder. För övrigt anser vi att de saker som revisorerna har påpekat och är sådant som kan göras om till di- rektiv naturligtvis kommer att beaktas av regeringen när den skriver direktiven. Då får man en fullständig belysning av den problembild som finns omkring den här frågan så att man också får en bra utredning som ett resultat av detta.
Anf. 145 PER LANDGREN (kd) replik: Fru talman! Jag kan bara säga att jag noterar sva- ret. Det ger bara ett lite godtyckligt intryck när det plockas fram några saker och det inte är en större bredd, som vi i vår reservation har velat att man skall prestera.
Anf. 146 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re- plik: Fru talman! Skulle utskottet och utskottsmajori- teten göra som Per Landgren föreskriver skulle det i princip innebära att utskottet skulle skriva direktiv till utredningen för att belysa frågan. Nu är det inte vår uppgift. Det är faktiskt regeringen som skall göra det. Med de kontakter som vi har med regeringen kan vi nog belysa frågan så att vi får bra direktiv som mot- svarar vad som står i revisorernas rapport. Det kan jag lugna Per Landgren med.
Anf. 147 KARIN PILSÄTER (fp) replik: Fru talman! Sven-Erik Österberg refererar till de s.k. vårdskandalerna som ibland har skett vid privat upphandling och tar dem som exempel på att det kanske är bra med egenregi i stället. Det visar snarast på dels behovet av en ökad professionalitet inom politiker- och tjänstemannakåren i kommuner, dels på behovet att föra en vidare debatt. Vad det handlar om vid vårdskandaler - oavsett om de har skett i privat regi eller i kommunal regi - är att man har varit dålig att styra och leda. Man har vid den privata upphandlingen varit dålig på att mar- kera vad det är man vill ha. Vilken husmor som helst vet, att går man in på Konsum eller ICA och säger: Jag skall ha korv, och jag vill ha den billigaste, är det inte säkert att man får den bästa. Man måste definiera vad det är man vill köpa. Sedan får man se vem som har det bästa priset för just det man vill köpa. Det är inte säkert att det alltid är det billigaste, och det inte är inte säkert att det alltid är den privata entreprenören. Det kan mycket väl vara så att det bästa är att behålla verksamheten i egen regi. Men då har man fått klart för sig både vad det är man vill ha och att man får ett bra pris. Vad jag verkligen skulle vilja fråga är: Varför är socialdemokraterna nu - om jag vänder på Per Land- grens fråga - så angelägna om att kunna utreda frågan om lokal upphandling, dvs. om det är rätt eller fel med lokal protektionism, men inte intresserade av att man skall utreda frågan om att förbättra och förenkla för de små företagen, dvs. hur vi skapar ett gott lokalt företagsklimat?
Anf. 148 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re- plik: Fru talman! Företagsfrågor och gott näringsklimat kanske hör hemma i en annan debatt, men det kan häröra lite grann till den här frågan. När det gäller vårdskandaler har jag egentligen ingen annan uppfattning än Karin Pilsäter. Det hand- lar naturligtvis i grund och botten om att man när man gör upphandlingsformulären också preciserar på ett sådant sätt att den som skall lämna pris också kan göra det utifrån de grunder man har ställt upp. Här vet vi att det brister mycket. Det visade sig kanske inte minst vid busstrejken för inte så länge sedan. Det fanns vissa upphandlingar som inte regle- rade någonting om det blev några störningar i verk- samheten. Det är en indikation som gäller den här biten. Man kan naturligtvis ha olika ideologiska uppfatt- ningar. Inom många socialdemokratiska kommuner har man också upphandlat en del för att få en jämfö- relse med verksamhet i egen regi, t.ex. vård. Om vi anklagas tycker jag nog ändå att det finns en hel del att peka på där man har gjort en del på den fronten. Det går nog inte att komma ifrån detta oavsett hur slipad man är och hur uppmärksam man är som poli- tiker. Har man lagt ut verksamhet på ett privat företag är det klart att man inte har samma möjlighet att gripa in och styra på det sätt som man har med egenregi. Det tycker jag ändå att man skall beakta när man har en egen verksamhet. Där har man lättare att styra. Är det en privat vårdfirma som sköter verksamheten är det ändå ett eget företag som har ett ansvar för sin verksamhet. Det skall kringgärdas av regler. Man kan ha en lång diskussion om det. När det gäller lokal upphandling sade jag i svaret till Per Landgren att det är en fråga som är mycket stor i våra led och som diskuteras bland vårt kom- munfolk. Det gäller framför allt i glesbygdskommu- ner där man tittar på hur man kan göra med det lilla näringsliv man har och hur man bäst kan behålla det.
Anf. 149 KARIN PILSÄTER (fp) replik: Fru talman! Återigen tillbaka till vårdverksamhet, förskollärare, eller vad det kan vara fråga om. Sätter du upp ordentliga krav och kriterier för hur verksam- heten skall skötas har du också någonting att gå efter ifall det inte fungerar. Men bedrivs verksamheten i egenregi kan det faktiskt vara betydligt mycket svåra- re att sätta fingret på problemet och förändra om det inte fungerar. Jag tror inte alls att det är så enkelt som att man skall se till att man alltid har kontroll över själva driften. Det kan vara väl så effektivt och funktionellt för kommunens medborgare att få den service de skall ha genom att man har definierat vad det är som skall gälla och att man kan ställa krav på entreprenör- er. Vad jag verkligen vill invända mot är resone- manget som Sven-Erik Österberg nu för fram. Anled- ningen till att ni tycker att det är så viktigt att utreda frågan om lokal protektionism är att det är en diskus- sion inom socialdemokratin. Då får ni väl ha en egen arbetsgrupp inom det socialdemokratiska partiet. Det här är en offentlig utredning som hör till sta- tens offentliga utredningar, och den skall väl utreda de frågor som är viktiga för de svenska medborgarna. Ute i kommunerna är det för de olika företag som där inte ges möjlighet att vara med och konkurrera på grund av att det är för krångligt eller att man bedriver lokal protektionism fullkomligt ointressant vad ni har för interna partiproblem. När det gäller ett lokalt gott företagsklimat kan man inte skjuta över den frågan för att det är en nä- ringspolitisk fråga. Det är just det man gör i många kommuner. Man bedriver näringspolitik för sig och lägger sig i saker som definitivt ligger utanför den kommunala kompetensen. Men det som ligger innan- för, exempelvis frågor om offentlig upphandling, struntar man i och sköter på ett sätt som inte skapar ett gott lokalt företagsklimat i alla sammanhang. Därför tycker vi från Folkpartiets sida att det vore mycket bättre om den statliga utredningen verkligen utredde det som är viktigt, nämligen: Hur skapar vi ett gott lokalt företagsklimat? Det gör vi genom att se till att småföretagens villkor kommer in i utredning- en.
Anf. 150 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s) re- plik: Fru talman! Det sista förutsätter jag. Jag har sagt det tidigare här. Jag kan än en gång bedyra att det är klart att utredningen skall se på hela perspektivet när det gäller offentlig upphandling. Det som Karin Pil- säter nämner kommer också in. Karin Pilsäter påpekar vad vi i majoriteten skriver i betänkandetexten. Det är fråga om inte Karin Pilsä- ter går ett steg för långt. Vi må väl ändå bestämma vad vi vill ha i vår text. Det kan Karin Pilsäter ha åsikter om. Ytterst tycker jag inte att det är något konstigt att vi tar vårt politiska material ur vår poli- tiska debatt. Det förutsätter jag att också Karin Pilsä- ter gör från Folkpartiet när hon argumenterar och diskuterar i utskott eller i annat politiskt forum. Det är i sig inget märkvärdigt. Sedan till frågan om privat verksamhet. Jag vill inte sträcka mig så långt att det skulle vara lättare att styra verksamhet genom att man lägger ut den. Det tror jag helt enkelt inte på. Däremot är det viktigt att man omgärdar det med regler när man gör det. Det gäller också när man har egen verksamhet. Man måste ha en tydlig målbeskrivning för den som är utförare av verksamheten. Om man har en köp-och-sälj-funktion eller en vanlig förvaltnings- funktion är det ändå viktigt att personalen, arbetsleda- re, osv. vet vad kommunen, politikerna, fullmäktige, beställarna vill ha ut av verksamheten. Det tycker jag gäller båda sidor. Att det skulle vara lättare att bedri- va verksamhet genom att lägga ut det på entreprenad tror jag inte. Det handlar om noggrannheten i verk- samheten. Till sist, Karin Pilsäter, tror jag i alla fall att om man har egna anställda och driver en verksamhet har man större inflytande och större möjlighet att påverka under resans gång än om man lägger ut verksamheten på ett annat privatföretag som driver den. Jag säger inte att det behöver bli fel, men jag gör bara en liten gradering i detta. I grund och botten handlar det nog om hur man vill se att detta skall skötas, och det kan- ske vi har lite olika uppfattningar om.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 18 mars.)
10 § Allmänna motioner om företags- och kapi- talbeskattning
Föredrogs Skatteutskottets betänkande 1998/99:SkU11 Allmänna motioner om företags- och kapitalbeskatt- ning
Anf. 151 CARL ERIK HEDLUND (m): Fru talman! Skatteutskottet gjorde i början av veckan en resa till Göteborg, och som vi fick lära oss i den tyska grammatiken så har var och en som har gjort en resa något att berätta, och jag skall strax berätta vad vi upplevde i Göteborg som har en direkt koppling till det betänkande som vi nu skall behandla. I detta betänkande har samtliga motioner givetvis avstyrkts av utskottsmajoriteten. Det är synd, efter- som en del av dem många gånger innehåller väl av- vägda och väl framförda lösningar på de stora pro- blem som nationen har. Skall vi acceptera den höga arbetslösheten och stillatigande se hur 8-10 % av landets arbetsvilliga tvingas in i ett totalt beroende av statsmakternas välvilja för sitt uppehälle? Skall vi fortsätta att rutscha utför i OECD:s statistik över välståndet? Hur skall vi kunna skapa de resurser som krävs för att de grundläggande uppgifterna för ett samhälle skall kunna fungera? Alla partier verkar sedan länge överens om att det är genom ett ökat företagande som den helt nödvän- diga tillväxten skall komma. Här tillsätts olika prat- grupper på regeringsnivå för att prata om behovet av tillväxt. Runtom i landet pågår ett intensivt arbete för att skapa underlag för tillväxtavtal. Inom parentes kan jag säga att arbetet med tillväxtavtal liknar hur man i Sovjetunionen arbetade fram sina femårsplaner - mycket väsen för ingenting. Skattesamtal mellan partierna pågår också. Och under den pågående budgetprocessen läcker det ut nya bidragssatsningar. Men när det gäller företagar- nas villkor händer praktiskt taget ingenting. Stopp- reglerna för fåmansföretag är utredda, och landets fåmansbolag väntar otåligt på att den aviserade pro- positionen om slopandet av flertalet stoppregler skall läggas fram. Den av regeringen tillsatta Småföretagardelega- tionens 71 förslag bereds fortfarande i Regerings- kansliet. Vi moderater har tillsammans med kristde- mokraterna motionerat om de allra flesta av delega- tionens förslag. Men motionerna avslås på löpande band. De käcka löften som lämnades av företrädare för riksdagsmajoriteten vid den s.k. småföretagarriksda- gen före valet har förbytts i tystnad och väntan. I likhet med teaterpjäsen I väntan på Godot är det högst osäkert vad man väntar på. Fru talman! Nog är det väl skräp om inte riksda- gens ledamöter skulle kunna ha en uppfattning i alla dessa frågor, även om det pågår diskussioner och överläggningar på regeringsnivå? Skall inte vi som är valda ombud för Sveriges folk kunna säga ifrån och tala om vad vi tycker är viktigast? Om vi inte anses kunna göra det, vad har vi då för funktion? Fru talman! Vad var det nu som hände i Göte- borg? Jo, skatteutskottet gjorde några mycket intres- santa studiebesök. Vi var bl.a. på Atlet AB som är ett av landets största familjeägda verkstadsföretag med en omsättning på 1,2 miljarder och med 950 anställ- da. Atlet tillverkar truckar som till 90 % säljs på ex- port. Vi träffade grundaren och styrelseordföranden Knut Jakobsson som gav en exposé över företagets utveckling. Med ett startkapital på 17 000 kr startade han 1958 företaget, till en början ensam och på deltid. Men genom en bra produktutveckling har detta före- tag så småningom blivit mycket framgångsrikt och har nu på dessa 40 år blivit något som vi inte har många av i Sverige, nämligen ett medelstort familje- ägt företag. Men det har inte varit problemfritt. Och det största problemet enligt Jakobsson har varit skat- terna i Sverige som vid några tillfällen t.o.m. har hotat företagets existens. Knut Jakobsson pekade på att det största hotet i dag mot företagets framtid som familjeägt är arvs- skatten, som i sin nuvarande utformning omöjliggör ytterligare ett generationsskifte. Våra reservationer på den punkten förkastades av riksdagen häromveckan. På dagens agenda står slopandet av såväl dubbelbe- skattningen på företagsvinster som förmögenhets- skatten som också fanns med på Knut Jakobssons lista över förutsättningar för ett framgångsrikt företa- gande i framtiden. Så långt Atlet och Knut Jakobsson. Men hans vittnesmål är inte unikt. Så har familjeföretagare berättat och resonerat i minst 40 år. Det är den tids- rymd som jag själv har varit verksam i svenskt nä- ringsliv och kunnat se hur stora framgångsrika fa- miljeföretag har sålts för att ofta slaktas och sedan försvinna. Den utlösande faktorn har praktiskt taget alltid varit svårigheterna att kunna ta ut en rimlig lön utan att äventyra företagets framtid. Det var som värst med 85 % marginalskatt på inkomst av tjänst och 3 % i förmögenhetsskatt på kapitalet, och det skulle dess- utom betalas med skattade pengar. Situationen är bättre i dag, men fortfarande har vi ett mycket företa- garfientligt klimat i Sverige. Det unika med Knut Jakobsson och Atlet är att han trots allt velat fortsätta trots hård internationell konkurrens och mycket ogynnsamma skatteregler. Det vanliga är ju att före- tagarna har sålt sina företag och flyttat från Sverige. En del spelar golf i behagligt väder. Men många har också startat företag i sina nya hemländer. Och då känns det motigt. Vi skulle i dag behöva deras ska- parkraft för att få fart på tillväxten. Entreprenörsanda, uthållighet och affärsmannaskap är bristvaror i Sveri- ge. I dagens nummer av Ny Teknik konstateras att Sveriges patenthandel under de senaste sex åren har gett ett överskott på 5,2 miljarder. Det låter ju bra. Det finns ju tydligen fortfarande klyftiga och uppfin- ningsrika personer i landet som kan skapa morgonda- gens produkter. Problemet är att patenten inte ut- vecklas i landet. Enligt tidningsartikeln beräknar man att 600 000 jobb skulle ha skapats i industrin om vi i Sverige utnyttjat dessa patent och tillverkningslicen- ser. Varför det inte görs beror i hög grad på oförmån- liga skatter för såväl företagare som uppfinnare. Fru talman! Det kan vi i riksdagen ändra på. Fru talman och övriga ledamöter i riksdagen kän- ner alla väl argumenten till att vi moderater anser att företagsvinster inte skall dubbelbeskattas. Företags- flyttningar till Finland under senare tid är t.ex. en direkt följd av nuvarande dubbelbeskattning. Ett steg i rätt riktning vore att införa de dubbelbeskattnings- regler som gällde 1994 och som infördes av den då- varande borgerliga regeringen men som var en av de för svensk företagsamhet fatala återställarna av den socialdemokratiska regeringen. Bland OECD:s 24 medlemsländer har 10 helt avskaffat dubbelbeskatt- ningen av bolagsvinster. Och i Norge och Finland är därför beskattningen av företagsvinster bara 28 % jämfört med 50 % i Sverige. Det, fru talman, är skill- naden. Även förmögenhetsskatten i Sverige är ett hinder för den ekonomiska utvecklingen. 15 av OECD:s 24 medlemsländer har helt avskaffat förmögenhetsskat- ten. Om vi jämför med de länder som fortfarande har förmögenhetsskatt är vi unika igen. På en förmögen- het på 10 miljoner kronor är förmögenhetsskatten i Sverige 1,07 %. Men snittet för OECD är 0,21 % och för EU 0,17 % för samma förmögenhet. Men det är inte bara förmögenhetsskatten i sig som är tillväxtfi- entlig. Som lök på laxen har vi i Sverige det unika förhållandet att vi fortfarande har sambeskattning. Förmögenhetsgränsen för skatt är 900 000 kr för såväl en ensam person som för ett par. Detta är en besynnerlig regel i ett land där jämställdhet diskuteras flitigt och där det finns en jämställdhetsminister. Förmögenhetsskatten bör avvecklas stegvis, sambe- skattningen upphöra omgående och beloppsgränserna höjas. Reglerna för fåmansbolag måste också revideras så att företagsvinster skall kunna beskattas som kapi- tal och företagarna kunna ta ut en marknadsmässig lön. Dessutom bör alla stoppregler för fåmansföretag slopas. Nuvarande regler är diskriminerande gente- mot småföretagarna och deras familjer. Fru talman! Vår resa till Göteborg innehöll även ett besök i arla morgonstunden på Göteborgs fisk- marknad. Vi kunde där se hur tillgång, efterfrågan och kvalitet skapade en prisbild. Dessutom hade vi en diskussion med företrädarna för fisket om mom. 10 i betänkandet. Det handlar om att ge de svenska yrkes- fiskarna samma möjligheter som deras spanska kolle- ger att göra ett yrkesfiskaravdrag. Detta är inte heller någon ny fråga. Hösten 1996 uttalade riksdagen att regeringen skulle lägga fram ett förslag med detta innehåll. En statlig utredning har genomförts och redovisats. Men regeringen kommer ändå inte loss. Vi anser därför att riksdagen ånyo skall uppmana regeringen att lägga fram ett förslag om ett särskilt yrkesfiskaravdrag under innevarande riksmöte. Fru talman! Självklart står jag bakom de nio re- servationer som Moderaterna skrivit ensamma eller tillsammans med företrädare för andra partier, men jag yrkar bifall endast till reservation 1 under mom. 1.
Anf. 152 PER ROSENGREN (v): Fru talman! Jag skall också berätta lite om vår re- sa till Göteborg. Jag tyckte också att besöket på Atlet AB var intressant och lärorikt. Vad Carl Erik Hedlund inte nämnde var att vi också var på skattemyndigheten och där fick mycket intressant information. Bl.a. sade man att skatteplane- ringen i dag är aggressivare än någonsin. Det handlar om bolagens skatteplanering. Jag vill också erinra om det faktum att Volvo säl- jer sin personbilsdivision - det kanske alla i kamma- ren känner till. Volvo söker förhandsbesked för att komma undan den skatt som kommer att uppkomma i samband med realisationsvinsten. Jag skall läsa lite grann ur en motion vi väckte i samband med den omstruktureringsproposition som antogs för inte så länge sedan: Vi menade att det är bra att det införs klara och förutsägbara regler när det gäller omstruktureringar. I den bästa av världar skulle detta fungera, men med kännedom om vissa delar av näringslivets förmåga och intresse av att kringgå gällande lagstiftningar för att tillskansa sig skatteför- måner var vi tveksamma till regeringens milda skriv- ningar när det gäller tillämpningar av lagen om skat- teflykt. I den bästa av världar kan skattelagstiftningen va- ra relativt enkel, och alla agerar i enlighet med lag- stiftningens intentioner. Men historien har visat att näringslivet inte alltid är intresserat av enkla regel- system, eftersom det ofta förekommer att man försö- ker kringgå gällande lagstiftning. Näringslivets krav på politikerna är att vi skall skapa klara, enkla och hållbara regelsystem och att vi skall ha förståelse för näringslivet. Samtidigt agerar delar av näringslivet emellertid på ett sådant sätt att man omöjliggör just denna typ av regelsystem och förståelse. Förtroendet och förståelse måste vara ömsesidigt, annars kommer vi även i framtiden att ha oerhört komplicerade skat- teregler. Regeringen skrev att det självfallet inte kan ute- slutas att den praktiska tillämpningen kommer att ge oförutsedda exempel på förfaranden som medför icke önskade skatteförmåner. Detta talar för ett allmänt hållet krav utöver de specifika krav som anges på att överlåtelsen inte får medföra otillbörlig skatteförmån. Utredningens slutsats är att en regel av detta slag emellertid skulle minska förutsägbarheten, vilket i sig skulle försvåra omstruktureringen skattemässigt. Visserligen kan man med den föreslagna lagstift- ningen snabbt ingripa vid missbruk av reglerna, men man kommer inte att kunna ingripa mot redan genom- förda åtgärder för att undgå skatt. Om lagen om skat- teflykt gavs mer utrymme skulle man emellertid kun- na ingripa även mot försök till kringgående, som den föreslagna lagen inte direkt förbjuder. Detta tycker jag visar ganska tydligt vad det är som håller på att ske. Tolkningsföreträdet hamnar snart hos storföretagen, och de fiskala intressena finns inte kvar. Här står man i kammaren och säger att det skall vara enkla regler och att stoppregler skall tas bort. Men stoppreglerna infördes en gång i tiden just på grund av kringgåendet. Jag håller med om att de flesta stoppreglerna i dag faktiskt kan slopas. Jag tror att det inom en snar framtid läggs fram en proposition som innebär att de flesta stoppreglerna kommer att slopas. Det är ganska naturligt. De flesta regler som anges i bestämmelserna om stoppregler finns inbakade i annan skattelagstiftning. Egentligen behövs de inte. Samtidigt finns det inslag i stoppreglerna som inte är önskvärda i dagsläget. Den information vi fick på skattemyndigheten om företagens aggressiva skatteplanering talar för att näringslivet måste agera för att skapa ett ömsesidigt förtroende. Vi har en reservation fogad till betänkandet. Den gäller förmögenhetsskatten. Vi menar att dagens beräkning av t.ex. den skattepliktiga delen i förmö- genhetsbeskattningen inte är särskilt lyckad. Bl.a. behandlingen av olika typer av aktier gör att mång- miljardärer faktiskt skattebefrias. Det är knepigt. Vi vill ha en klarare definition av den del som är riskka- pital för att kunna undanta det från förmögenhets- skatt. Det hade varit intressant att ha en gemensam reservation om en del av förmögenhetsskatten, näm- ligen den slopade sambeskattningen. Vi har samma uppfattning. Det finns säkert en majoritet. Men ge- nom ett otaktiskt förfarande och genom att i en reser- vation kräva att förmögenhetsskatten skall tas bort, hamnar vi i en situation där vi inte kan gå med på en gemensam reservation. Reservation 1 från Moderaterna är intressant. Där står följande: "Ett grundläggande krav på skattesys- temet är att näringsverksamhet som drivs här i landet får samma villkor som gäller för näringsverksamhe- ten i de länder som våra företag konkurrerar med." Det ligger mycket i det. Men sedan står där följande: "Motionärerna pekar på de höga svenska skatterna, bl.a. drivmedelsskatterna - - -." Jag läste häromdagen en artikel om åkerinäringen. Dieselskatterna för åkerinäringen nämns inte längre. Det har visat sig att drivmedelsskatterna i Tyskland kommer att hamna högre än de svenska drivmedels- skatterna. Åkerinäringen för i stället fram de höga personalkostnaderna. Då vill jag koppla detta till problemen med yrkesfiskarna. Jag inser att även yr- kesfiskarna vill ha en situation där de kan konkurrera på lika villkor med t.ex. danska fiskare. Men det får väl ske med hjälp av näringspolitiken. Det blir väldigt underligt om man i skattepolitiken inför principen att kunna göra avdrag för icke-havda kostnader. I så fall går det att säga att åkerinäringen skall kunna göra samma sak. Varför skulle inte de kunna göra ett yr- kesåkaravdrag? Det börjar bli kärvt i fråga om perso- nalkostnader. Vi kan hålla på att urholka hela lagstiftningen och ge olika typer av avdrag för olika branscher och nä- ringar. Det är inte hållbart. Säg vad ni vill i stället. Säg att ni vill ge ett näringspolitiskt stöd till detta. Detta kommer från Moderaterna, som vill minska på varenda företagsstöd. Jag är lite förvånad. Det finns en del andra reservationer. Det kan vara intressant att titta på EMU-reglerna för momsen på spelarköp osv. Enligt mitt sätt att se har RSV gjort felaktiga tolkningar. Man diskuterar huruvida idrotts- föreningarna driver näringsverksamhet eller ej. Men man ser för tillfället över dessa frågor. När det gäller t.ex. arbetslokal i hemmet handlar det om en myt. Vad är det för extrakostnader man har när man har en arbetslokal i hemmet i ett hus som redan är byggt och som man kanske bygger om? Ombyggnadskostnaderna får man göra avdrag för, och de får föras upp på avskrivningsplan. Räntorna är avdragsgilla under kapital i vanlig ordning. Jag vet inte vilka extrakostnader man har. Det är bra att det i dag finns ett schablonavdrag för det här. Vi kan diskutera huruvida det skall vara 2 000 eller 4 000 kr. Om man hyr en lägenhet har man 4 000-kronorsavdraget, och om man har egen villa har man 2 000-kronorsavdraget. Om man sedan kan visa att det är kostnader förenade med det hela får man göra avdrag för dem. Om man t.ex. inreder på ett speciellt sätt är inredningen i det avseendet avdrags- gill. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 11.
Anf. 153 KENNETH LANTZ (kd): Fru talman! Kristdemokraterna har genom sitt motionsarbete på flera olika sätt påpekat behovet av lägre beskattning på flera områden, vilket jag vill beröra i mitt anförande i dag. Speciellt vill jag lyfta fram motion Sk309, där vi anfört att vin och sprit ej skall ingå i avdragsramen för representation. Det är emellertid inte för att förringa det värde som finns i bl.a. reservation 2 som jag inskränker mig till reservation 7, utan jag anser den vara synnerligen välformulerad. Jag kommer bl.a. att tala om denna avdragsram och yrkar redan nu bifall till reservation 7 under mom. 7. Övriga kristdemokratiska motioner och yr- kanden ställer vi oss naturligtvis bakom, men mitt yrkande inskränker sig till reservation 7. Vid en snabb genomläsning av samtliga motion- syrkanden och sammanfattningar av motionerna kon- staterar jag ganska snart att behovet kvarstår av lätt- nader för företagare i allmänhet och småföretagare i synnerhet. I betänkandet försöker utskottet finna svar på och argument för att samtliga yrkanden avslagits i den nu pågående överläggning som finansministern tagit initiativ till. Det var ett lovvärt initiativ, men låt oss inte bli lurade på konfekten. Förväntningarna är höga på att konstruktiva förslag skall födas efter des- sa samtal. Konstateras bör dock att intensiteten i samtalen är påfallande låg. Det kan inte vara den högst prioriterade frågan för regeringen när man samlas en handfull gånger och har fyra veckors be- tänketid mellan sammankomsterna. Vi är många som väntar på besked, och det brådskar. Det borde snart vara tid för konkreta förslag och synbara resultat efter dessa månader som gått sedan första träffen avhölls i början på december 1998. "Skattenivå i företaget, resultatutjämning" heter ett av avsnitten i betänkandet som jag vill belysa, med tanke på att utskottet inte anser sig kunna låta vissa branscher erhålla differentierad beskattning. Men det är ju ofta det man tillåter. Jämfört med övriga euro- peiska länder kräver svensk skattelag en högre be- skattning och strängare miljöregler för bl.a. åkerinä- ringen. Detta om något är en differentierad åtgärd som hindrar en sund och god utveckling av svensk företagsamhet. Låt mig påminna om dessa regler, som på flera sätt kan drabba Sverige och svensk åkerinäring med så pass negativa reaktioner så att vi förlorar ytterliga- re företag. Dessa kan komma att "flaggas ut", inte bara fartyg och rederier utan även hjulburna lastare och företag inom åkerinäringen. Med reglerna för samtliga i landet verksamma godsbärare drabbas många av skilda beskattningar. Med andra ord: ge åkernäringen konkurrenskraftigt rättvisa skatteregler framöver! Åkerinäringen och andra företagare förväntar sig förslag från regeringens skattesamtal, och man kan ställa sig frågan: När har regeringen talat färdigt? När kan vi läsa konkreta och trovärdiga förslag som ger företagen bättre förutsättning att driva företag och därmed skapa jobb? Fru talman! Ägarbeskattningen är nästa avsnitt i mitt anförande. Om en person sätter in eget kapital i sitt företag, gör han det då inte i första hand för att få en god tillväxt på sitt kapital? Det gör åtminstone vi privat- personer. Men det finns också en drivkraft hos före- tagaren, nämligen att driva sitt företag, som har nämnts tidigare här i kammaren i dag. Drivkraften är att det egna företaget skall få ett grundkapital och ett rörelsekapital att använda. Detta risktagande borde också stimuleras av den svenska skattelagstiftningen. Kristdemokraterna vill därför anföra att vi önskar se åtgärder som skulle säkra tillgången på riskkapital, speciellt med tanke på onoterade, mindre och nya företag. I vårt grannland Danmark finns redan en modell med förlustgarantier om 50 % av riskbolagens placeringar i onoterade bolag. Dubbelbeskattningen av bolagsinkomster som vi fått i Sverige inskränker sig till onoterade företag. Kristdemokraterna hävdar att det borde vara lika självklart att gå vidare så att dessa regler kommer att gälla alla företag som att vi skall sträva efter arbete åt alla människor. Om vi går ut och påstår att vi skall minska arbetslösheten måste vi också ikläda oss ett ansvar som möjliggör för de personer som genom handling visat att de är beredda att gå in under oket att driva ett företag. Riskkapitalförsörjningen måste således åtgärdas om vi i riksdag och regering skall vara trovärdiga och om Sverige skall uppfylla kravet om sänkt arbetslös- het. På motsvarande sätt borde alltså även fåmansfö- retagen behandlas. Småföretagardelegationens förslag bör genomföras för att på så sätt få till stånd ett bättre företagsklimat i Sverige. Fru talman! Nästa punkt är representationsavdrag för måltider. Det torde inte råda någon tveksamhet om att fö- retagare förlägger många affärsöverläggningar i an- slutning till en måltid. Ibland kan det t.o.m. vara tvärtom, att en måltid är inledningen på en givande affärsöverenskommelse och därmed skapande av ännu fler arbetstillfällen. Även om jag yrkar på att avdragsrätten skall begränsas genom att vin och sprit inte skall ingå i avdragsramen, i enlighet med reser- vation 7 till detta betänkande, borde det vara rimligt att även höja avdragsutrymmet i stället för att sänka det. Vad kan man bjuda någon på för futtiga 90 svens- ka kronor? Det är väl möjligtvis en tallrik makaroner och falukorv under en kvällsvickning. Det är förun- derligt att vi svenskar skall vara förmyndare över vilka måltider som skall vara representation och där- med ha möjlighet att yrka avdrag för en affärsmåltids kostnader. Hösten 1996 halverades avdragsutrymmet till 90 kr till en kostnad av 500 miljoner kronor. Det är försumbart i sammanhanget, eftersom jag tror att måltiderna hade blivit desto fler. Jag vidhåller fortfa- rande att det borde vara en rättvisefråga att skatteme- del inte skall avsättas för vin- och spritkonsumtion i anslutning till arbetsplatserna. Genom att begränsa avdragsutrymmet borde det också bli mindre kon- sumtion och därmed lägre kostnader för polis och sjukvård. Jag anser det vara värdefullt med ett avdragsut- rymme som är högre än 90 kr, men detta skulle skapa ännu fler servicearbeten inom hotell- och restaurang- näringen. Jag vill även nämna någonting om yrkesfiskarna, fru talman. En gammal näring i Sverige är fiskeribranschen. Det borde inte råda något tvivel om att vi skall göra allt vi kan för att behålla svenska fiskare i svenska vatten. Det är fel i systemet när utländska fiskebåtar opererar i svenska vatten och dessutom går till svens- ka hamnar och säljer sina produkter. Kristdemokraterna vill därför införa konkurrens- neutralitet för de svenska yrkesfiskarna. Vi anser att det är fel, som vi läser i pressen, att utländska båtar opererar i svenska vatten som har helt andra ekono- miska förutsättningar att avyttra fångsten på ett för svenska konkurrensmöjligheter negativt sätt. Även i detta fall har regeringen krav på sig att snarast prestera ett genomtänkt och bra förslag. Den särskilda utredaren som tillkallades i slutet på 1997 har i början av detta år avlämnat sitt arbete. Även i detta sammanhang väntar vi med spänning på rege- ringens kraftfulla åtgärder till förmån för småföreta- gande fiskare. Avslutningsvis vill jag också nämna förmögen- hetsskatten, fru talman. Den vidrördes här tidigare dels av Moderaternas Hedlund, dels av Per Rosen- gren. På sikt bör denna skatt avskaffas. Vid en översyn och jämförelse mellan övriga europeiska länder fram- står vi som ett dyrt land att inneha förmögenhet i. Det är inte rätt att vi skall hårt beskatta de människor som på ett hårt och ärligt sätt tjänat ihop ett kapital som de kanske har för avsikt att konsumera under den kom- mande pensionstiden. Med den låga ränta som ban- kerna för tillfället erbjuder kan det rentav bli så illa att de 30 procentens reavinstbeskattning gör att gläd- jen och motivationen att spara till den egna ålderdo- men helt försvinner. Även om möjligheterna finns att minska förmögenhetsbeskattningen är det ändå en ganska dyr och omständlig skatt. Inom några år skulle vi kristdemokrater gärna se att denna beskattning är helt borttagen. Vi kan inte som ett enskilt land fortsätta att driva en skattepolitik som inte tar hänsyn till utvecklingen i omvärlden. Hur detta skall gå till behöver vi inte debattera här och nu. Viktigast är att vi kommer fram till den ge- mensamma åsikten att förmögenhetsskatten skall mildras och att vi därmed uppmuntrar människor att behålla sitt kapital i Sverige. Jag vill också avslutningsvis säga att jag ställer mig bakom det Hedlund nämnde angående de för- månliga regler som sambor, till skillnad från gifta par, får åtnjuta. Även Per nämnde detta. Jag går inte in på det djupare. Avslutningsvis yrkar jag alltså bifall till reserva- tion 7.
Anf. 154 PER ROSENGREN (v) replik: Fru talman! Kenneth Lantz nämnde beskattningen av åkerinäringen. Jag har roat mig med att titta just på utvecklingen när det gäller dieselbeskattning i Tysk- land och de nya förslag som nu kommer. De innebär faktiskt att Tyskland kommer att ha en högre diesel- skatt än Sverige. Att döma av Kenneth Lantz anfö- rande verkar det som om han tror att svensk åkerinä- ring skulle ha en högre dieselbeskattning. Så är det alltså inte. Det man från åkerinäringen nu själv hävdar är just att personalkostnaderna skulle vara högre och att de skulle behöva vissa andra regler. Då är vi inne på yrkesfiskaredebatten. Anser kristdemokraterna att man skall använda skatteinstrumentet för att subven- tionera olika typer av branscher? Hur många bran- scher ytterligare är man beredd att subventionera? Skall man sänka skatterna på diesel trots att omvärl- den har högre skatter och dessutom andra vägavgifter som nu också, framför allt i Tyskland, är på väg upp. Jag skulle vilja ställa en fråga när det gäller dub- belbeskattningen. Det finns inte någon enda under- sökning som pekar på att ett borttagande av dubbel- beskattningen skulle skapa ett enda nytt arbetstillfäl- le. Snarare visar det sig att så inte är fallet, dvs. att det inte skapar någonting. De undersökningar som är gjorda har ju visat att det inte påverkar sysselsätt- ningen. Det gäller kanske något annat. Det är signaler av annan natur till näringslivet. Det handlar om sym- bolfrågor. Jag tycker att det är lite väl kostsamt att kasta ut mellan 8 och 15 miljarder på rena symbolfrå- gor. Ni nämner alkohol i er reservation när det gäller representationsavdragen, Kenneth Lantz. Gäller det också lättöl? Kenneth Lantz talar i anförandet om vin och sprit. Förut var starköl tillåtet. Vill ni gå tillbaks till det? Han sade också att kostnaderna för polis och sjukvård skulle minska om man förbjöd avdrag för alkohol vid representation. Låt säga att avdragsgrän- sen ligger kvar på 90 kr, som räcker till falukorv. Menar Kenneth Lantz att människor skulle dricka så mycket alkohol på representationskontot att det skulle orsaka stora kostnader för sjukvården och för poli- sen?
Anf. 155 KENNETH LANTZ (kd) replik: Fru talman! Två minuter räcker föga för att åter- komma till detta. Vi får kanske fortsätta på denna debatt vid något senare tillfälle, Per och jag. Det gör jag med nöje. Fru talman! Jag bor nere i Helsingborg. Det är inte ovanligt att jag förflyttar mig mellan Malmö och Helsingborg på motorvägen, och jag åker även ner till Trelleborg och Ystad. Jag konstaterar dagligen när jag är ute och kör på dessa vägar att de flesta fordon inte längre kommer från de tyska vägarna. Det är i allt högre grad polska bilar som trafikerar vägarna. Vad ägarna till dessa företag kommer ifrån förtäljer inte historien, men det är i allt högre grad polska trafikanter som trafikerar de skånska vägarna. Genom det fria cabotaget har vi fått en helt annan situation för de åkerier som finns i Sverige i dag. Det finns begränsningar. Jag skulle kunna fördjupa mig väldigt mycket i detta, men låt mig inte göra det. Låt mig bara nämna att det finns regler som möjliggör för en polsk gammal lastbil att köra rakt in i Malmö cent- rum, medan en svensk modern Volvo hindras av miljöskäl. Det är bl.a. här vi skulle vilja ha lättnader. Jag vill, precis som Per nämner, verkligen se att vi sänker personalskatterna. Även om han politiskt inte delar min uppfattning kan jag säga att det är en lägre personalbeskattning som skapar ännu fler sysselsätt- ningstillfällen i vårt land. Det är det viktigaste och absolut säkraste sättet att höja sysselsättningen i vårt land. Per Rosengren frågade vilka branscher vi skall subventionera. Vi skall inte subventionera någon speciell bransch, utan vi skall subventionera småfö- retagare och företagarnäringen i vårt land. Det kom- mer att skapa möjligheter för ett bättre Sverige.
Anf. 156 PER ROSENGREN (v) replik: Fru talman! Det är väldigt intressant att den pols- ka åkerinäringen nu skall bli måttstock för den svens- ka beskattningen. Det är trots allt miljöbeskattningen det handlar om. Det är de polska miljöreglerna och den polska nivån när det gäller att skydda miljön som vi skall anpassa oss efter. Jag kan inte uppfatta Ken- neth Lantz svar på något annat sätt. Då kanske också lönenivån skall anpassas efter de baltiska lönenivåer- na? Då skulle vi säkert också få högre sysselsättning. Så kan man inte resonera. Framför allt på miljösi- dan måste vi ha en beskattning som gör att vi kommer åt detta. Nu hävdar man plötsligt att det är de polska åkerierna som vi skall jämföra oss med, när det förut har varit de tyska. Tyskarna har nu insett miljöpro- blematiken och skall faktiskt minska landsvägstrans- porterna och gå över till mer miljövänliga transporter. När de börjar agera på det sättet skall vi i stället börja jämföra våra regler med de polska reglerna, som inte tyder på någon miljömedvetenhet. Jag tycker att det är att ge efter ganska ordentligt. Jag fick inget konkret svar när det gäller dubbel- beskattningen. Är det så att kristdemokraterna anser att mellan 8 och 15 miljarder är väl använda pengar, när denna ändring enligt alla utredningar inte skapar några nya jobb? Att ta bort dubbelbeskattningen är i stort sett att skattebefria utdelningar. Vad man prio- riterar är alltså skattebefrielse på arbetsfria inkomster. Jag måste säga att jag är lite förvånad när jag hör kristdemokraterna uttala sig om detta.
Anf. 157 KENNETH LANTZ (kd) replik: Fru talman! Vi talar om svensk arbetskraft. Jag re- spekterar de polska åkarna och den arbetskraft som finns där nere, men det är svensk arbetskraft vi pratar om, och det är svenska regler som vi vill förbättra. Jag kommer inte att agera för att vi skall få ännu fler polska aktörer. Vi har det fria cabotaget i dag i vårt land. Låt oss se till att vi också får behålla svensk åkerinäring. Jag tror att en gynnsammare beskattning av det kapital som finns i företagen - riskkapitalet - påver- kar också de svenska åkarna. Dubbelbeskattningen är inte minst viktig. Det kanske inte skapar så extremt många nya arbetstillfällen, men det kommer inte minst att bespara oss en utflyttning av företagare. Det tror jag att både Per Rosengren och övriga här i kammaren inser. Ökade och förbättrade sysselsätt- ningsmöjligheter och förbättrad möjlighet att driva företag i Sverige kommer att bespara oss en utflytt- ning av ännu fler företag.
Anf. 158 ROLF KENNERYD (c): Fru talman! Beskattningsområdet ligger för närva- rande i ganska stor utsträckning i träda beroende på de pågående skattesamtalen. Det gäller också det ämnesavsnitt som vi har anledning att diskutera i dag - företags- och kapitalbeskattningen. Det är i och för sig ganska naturligt att det är på det sättet, om vi nu vill ha ett samlat långsiktigt skattepaket som ger tyd- liga signaler inför framtiden för alla beslutsfattare. Det är också viktigt att detta långsiktiga, breda skattepaket får en bred partipolitisk uppslutning. Om det skall vara möjligt måste det här naturligtvis få ta lite tid. Men i det perspektivet är det oerhört viktigt att de här samtalen snabbt inriktas på att man skall åstadkomma substans och att man verkligen ger de signaler som är så viktiga för beslutsfattare. Det gäl- ler både individer och företagsledare och dem som på annat sätt är ansvariga för företagens utveckling. Jag hoppas att det blir så, och jag skall försöka medverka till det, eftersom vi har upplevt alldeles för många otydliga och spretiga signaler från olika aktö- rer på det politiska området när det gäller skatter. Jag skall uppehålla mig en kort stund vid två saker i det här betänkandet. Det ena är ägarbeskattningen. Det andra är yrkesfiskaravdraget. Trots den ordväxling som har föregått det här an- förandet om behovet av ägarbeskattning tror jag att det är oerhört angeläget att vi så fort som möjligt får signaler om att den dubbelbeskattning som vi för närvarande har skall elimineras ur det svenska skatte- systemet. När det gäller yrkesfiskaravdraget vill jag redovi- sa att vi i skatteutskottet besökte en fiskeauktion i Göteborg i förrgår. Det var mycket intressant att se den verksamheten. Det enda politiska budskap som de, mycket försynt men ändå mycket tydligt, för- medlade var att vi skulle se till att ge dem konkur- renskraftiga förutsättningar, framför allt jämfört med deras danska fiskarbröder. Det som man mycket en- tydigt förordade var just införandet av ett yrkesfis- karavdrag enligt den s.k. danska modellen. Med den här korta pläderingen, fru talman, vill jag yrka bifall till reservationerna nr 2 och 9. Avslutningsvis vill jag kortfattat beröra ett äm- nesområde som borde ha varit med i det här betän- kandet. Det är hänförligt till generationsskiftespro- blematiken i de små företagen. Det är speciellt inrik- tat på reavinstbeskattningen av näringsfastigheter, som ju har en lång historia. En del av oss har varit med om att fatta beslut i en tidig del av det här de- cenniet om mycket långtgående övergångsregler som nu håller på att ebba ut. Nu kan vi se de skadliga effekterna av detta i form av att alltfler näringsfastigheter av skatteskäl går till försäljning. Det gäller fastigheter som inte skulle försäljas om inte just dessa skattemässiga skäl hade förelegat. Det har dessutom gått så långt att mindre seriösa fastighetsmäklare åberopar detta som en fak- tor för att man i dag skall fatta beslut om att sälja sin näringsfastighet utan att man i tillräcklig omfattning har övervägt det. Vi har sedan länge krävt att man skall förlänga övergångsreglerna i avvaktan på den utredning som behöver genomföras för att man långsiktigt skall kunna lösa frågan om reavinstbeskattningen på nä- ringsfastigheter. Anledningen till att denna fråga inte finns med i det här betänkandet är att regeringspartiet har utbett sig om betänketid för att överväga om man skall medverka till en sådan förlängning som vi har begärt och som vi faktiskt också har blivit utlovade av rege- ringen så sent som för ungefär ett år sedan. Min fråga till Lars U Granberg blir därför: När kan den här betänketiden förväntas ha löpt ut? (forts.) Ajournering
Kammaren beslutade kl. 17.54 att ajournera för- handlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll. Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
10 § (forts.) Allmänna motioner om företags- och kapitalbeskattning (forts. SkU11)
Anf. 159 JOHAN PEHRSON (fp): Herr talman! Folkpartiet lade under den allmänna motionstiden fram ett förslag om en skattereform i fyra steg. Denna innebar sammanlagda strategiska skattesänkningar på 65 miljarder över en fyraårsperi- od. Inriktningen var tydlig: Vår framtida välfärd hänger på hur väl vi kan skapa förutsättningar för tillväxt och ökat företagande i vårt land. Den största orättvisan i vårt land är ändå den mellan dem som har ett jobb och dem som faktiskt inte har det. Arbetslös- heten skapar maktlöshet. Folkpartiet står nu liksom i höstas självklart bak- om vår skattemotion och samtliga våra reservationer i utskottet. I dag väljer jag dock, för att underlätta riksdagsbehandlingen, att yrka bifall endast till en reservation. Skattesystemets utformning och stabilitet spelar en central roll för att skapa goda förutsättningar för tillväxt i Sverige. Fler och växande företag är nöd- vändigt enligt de flesta. Ändå saknas det majoritet för att vidta de nödvändiga åtgärderna, åtgärder som går ut på att anpassa skattesystemet till en omvärld i ständig förändring. Det som hittills kommit fram av vad som väntas i vårbudgeten är inte tillräckligt för att komma till rätta med bristen på företag och nya jobb i vårt land. Ända sedan 1994 har socialdemokraterna talat och talat om förbättringar vad det gäller företags- och kapitalbe- skattning. Sedan valet är regeringen dessutom än mer beroende av partier som är tveksamma till tillväxt i ekonomin eller närmast fientliga till marknadseko- nomins funktionssätt. Vad som krävs är en offensiv i detta trängda läge. När Sverige i den senaste skattereformen besluta- de om sänkt bolagsskatt till 28 % blev effekten efter några år att skatteinbetalningarna nästan fördubbla- des. Ett skäl till detta är att företagen väljer att redo- visa mer av sina vinster i vårt land tack vare den relativt låga bolagsskatten. Alltså: Sänkt skatt på företagande kan ge högre skatteinkomster, och det är detta vårt land så väl behöver. Irland passerade nyligen Sverige i produktions- värde per invånare. Här har man varit ännu mer of- fensiv på detta område. Genom en medveten satsning på företagande och goda förutsättningar för detta har industriproduktionen på Irland ökat med 145 % under 90-talet, medan den ökat med endast 12 % inom EU i genomsnitt. Satsningar på företagande och fler nya jobb lönar sig. Men rejäla förbättringar och offensiva satsningar måste också kosta något i det korta perspektivet - även om bättre företagsklimat förbryllande ofta en- dast handlar om attitydförändringar och regelförenk- lingar för företag, något som vi tidigare debatterat i kammaren. Således bör det begränsade utrymme för skattesänkningar som finns i form av ett sannolikt överskott i statens finanser efter avbetalning på statsskulden användas till strategiska skattesänkning- ar för fler nya jobb. Herr talman! Jag skulle vilja peka på några exem- pel där det är önskvärt att offensivt och strategiskt sänka skatten för att öka möjligheterna till tillväxt och fler nya företag. Folkpartiet har under en rad av år krävt att skatte- villkoren för fåmansbolag förbättras. Dessa har i decennier diskriminerats jämfört med de noterade företagen. Reglerna upplevs med rätta som både orättvisa och krångliga. Regeringen aviserar i sin propositionsförteckning att de s.k. stoppreglerna till viss del skall slopas och ersättas med allmänna regler. Vi är självklart positiva till detta men avvaktar de konkreta förslag som vi förväntar oss skall presente- ras. Det faktum att fåmansbolagen träffas av strängare skatteregler när det gäller reavinster och utdelningar borde enligt Folkpartiets uppfattning ha kunnat åtgär- das för länge sedan. I avvaktan på konkreta förslag har Folkpartiet föreslagit en tillfällig lösning, nämli- gen att utdelningen i fåmansbolag, efter det att ägaren tagit ut lön ungefär motsvarande vad en anställd i branschen tjänar, skall beskattas som kapitalinkomst. Det är ett mysterium att man kan ha en särskild straffskatt på investeringar när vi behöver mer av just detta. Oavsett hur man lägger orden i munnen och tycker illa om att ta bort skatten på aktieutdelningar är det ändå ett faktum att skatten på den utdelade vinsten redan är betald en gång, och jag tycker inte att man skall behöva skatta dubbelt. Det borde säga sig självt att det är negativt att ha en av de högsta sam- mantagna aktiebeskattningarna i världen, om man tar med beskattningen i alla led. Svårigheter att erhålla riskvilligt kapital är en ständig källa till bekymmer för många småföretagare. Den enskilt viktigaste åtgärden för att öka tillgången till riskvilligt kapital är därför kanske att slopa den s.k. dubbelbeskattningen på aktier. Den gör det svårt att anskaffa riskkapital. Den gör det svårt för småfö- retag att själva växa med sitt eget kapital. Herr talman! Samlat kapital hos många människor i vårt land är en viktig säkerhetsbuffert och en god källa för investeringar. Sveriges välstånd har byggt på att vi accepterat och utnyttjat de möjligheter som ekonomiskt utbyte med omvärlden erbjuder. Nu för- ändras omvärlden, och därför är det också dags att förändra kapitalskatten i form av förmögenhetsskatt. Folkpartiet har föreslagit att denna stegvis skall av- skaffas under mandatperioden. Eftersom detta är en märklig specialskatt på dem som har sparade pengar bör man kanske se över i vilken ordning man skall ta det. Till en början tycker vi att man skall ta bort den sambeskattning som sker och som diskriminerar människor som väljer att t.ex. gifta sig. Vi tycker också att fribeloppet till en början skall höjas till 1,2 miljoner kronor i stället för nuvarande belopp. Detta blir dessutom en väldigt stor lättnad för många män- niskor som inte har något kapital men som råkar bo i bostäder med höga förväntningsvärden på realisa- tionsvinster. Med dessa tre områden vill jag belysa att det finns strategiska områden som vi måste satsa på när det finns ett begränsat utrymme för skattesänkningar. Det är nödvändigt om vi skall kunna möta de utmaningar som Sverige står inför när omvärlden har förändrats. Härmed, herr talman, yrkar jag bifall till reserva- tion nr 2.
Anf. 160 LARS U GRANBERG (s): Herr talman! Vi debatterar nu betänkandet SkU11, vilket handlar om de motioner från den allmänna motionstiden som handlar om företagsskatterna men också om synen på det rådande företagsklimatet i vårt land och vad som bör göras för att förbättra detta vad avser skatter för företagen. Att tillväxt och ett gott företagsklimat är viktigt råder det inget tvivel om. Men om debatten enbart fokuseras på skattesänkningar tror jag att ett sådant perspektiv tyvärr kommer att visa sig snävt. Att dra slutsatsen att sänkta skatter oavkortat skulle leda till en förbättrad tillväxt och ett bättre företagsklimat i vårt land är, som jag ser det, att föra in skattepolitiken på en okänd och oklar väg. I dag, herr talman, är Asienkrisen fortfarande kännbar. Om man tar en titt i riksdagens protokoll kan man se att för ett år sedan var de då snabbt väx- ande ekonomierna i Sydostasien de stora förebilderna för många ledamöter här i riksdagens kammare, bl.a. när vi debatterade företagsskatterna. Många menade att vi borde ta efter recepten från dessa länder, vilket skulle leda till att tillväxten sköt fart och att före- tagsklimatet blev mycket bättre även i Sverige. Men, herr talman, det vi i dag kan se är att tillväxten i de länder som många vill hålla högt, som någon sorts föredöme i hur tillväxt och företagsklimat skall ska- pas, till slut visat sig vara något helt annat än ekono- misk och social uthållighet. I stället för att vara före- bilder har de här länderna hamnat i ett läge där man brottas med politiska kriser och där sociala missför- hållanden och problem blottas. Herr talman! Man vill ibland även önska sig till- baka till de gamla goda dagarna i Sverige. Varför inte då ta en titt på rekordåren för tillväxt på 50- och 60- talen. Det var en tid då tillväxten skapade en ökad efterfrågan på högre materiell levnadsstandard, vilket skapade resurser som kunde användas för en snabb utbyggnad av utbildning, vård och social trygghet. Men även den här tiden hade som myntet två sidor. Man kan bl.a. klart och tydligt se spår av rovdriften på våra naturresurser. Visst finns det avtryck i den kris som vi som land också har gått igenom. Men såren i svensk ekonomi har klart och tydligt fördjupats ytterligare och blivit tydligare under tider av kraftiga skattesänkningar. Det synsätt som rått har varit att just sänkta skatter är den enda vägen till ökad tillväxt och ett bättre före- tagsklimat. Då tillväxtpolitiken även i det här landet fördes in på en oklar och okänd väg blev resultatet nästintill detsamma som det har blivit i Asien, eko- nomisk instabilitet och sociala missförhållanden. Problemen växte. Det finns alltså klara likheter mel- lan krisen i Sydostasien och den kris som vi som land har tagit oss igenom. Herr talman! Jag tror att det är bra att vi debatterar företagsskattefrågorna. Men vi måste också våga ta en titt utanför det område som skatteutskottet vakar över för att finna lösningar som ger ett bättre före- tagsklimat och ökad tillväxt i vårt land. Miljö, utbild- ningsnivå och skolan i övrigt, vård och omsorg är också delar som man måste väga in för att få en poli- tik som ger ett bättre företagsklimat och en bättre långsiktig tillväxt. Därför känns det skönt att betän- kandet visar att ett noggrant arbete sker i form av utredningar och utvärderingar av remissvar på depar- tementen. Vissa frågor ur det betänkande som vi nu debatte- rar kommer att beröras på ett eller flera sätt. Arbetet med frågorna går vidare vad gäller regelförenkling för småföretagen, och på skattesidan handlar arbetet om att slopa merparten av de s.k. stoppreglerna för fåmansföretagen. Sedan har vi den s.k. Förenklingsutredningen som fortsätter sitt arbete med att försöka åstadkomma enklare skatteregler för enskilda näringsidkare och handelsbolag. Samtidigt fortsätter arbetet med de förenklingsförslag som Småföretagsdelegationen lagt fram. Parallellt med det här noggranna arbetet fortsätter också skatteöverläggningarna. Det är en diskussion som säkert kommer att påverka de frågor vi debatte- rar i dagens betänkande. I de här överläggningarna skall man speciellt ta en titt på hur skattepolitiken skall användas för att förbättra förutsättningarna för en högre och långsiktigare tillväxt och sysselsättning. Man undersöker hur man stimulerar arbete, företa- gande, utbildning och sparande. Sedan skall allt detta sammanföras med sund samhällsekonomi och starka offentliga finanser. Det får inte äventyra den höga kvaliteten inom skolan, vården och omsorgen. Det får inte heller leda till att klyftorna ökar i vårt samhälle. Målet är att knyta samman de sakfrågor och områden som hör hemma i diskussioner rörande ett bättre företagskli- mat och långsiktig tillväxt. Där hör företagsskatten självklart hemma. När det sedan gäller reservationerna, herr talman, pågår som sagt var ett flertal utredningar, och andra utredningsförslag bereds vidare. Det har ett avgöran- de inflytande på den fortsatta behandlingen av de frågor som reservanterna tar upp i sina frågeställning- ar. Därför anser vi från socialdemokraterna att det arbete som pågår för att på ett bättre sätt belysa de olika sakfrågorna bör få fortsätta, om vi nu inte tar ställning till dem, så att vi får möjlighet att komma tillbaka till en förnyad debatt med ett bättre och mer samlat underlag för beslut. Det gäller förstås också de frågor som hör hemma i skattesamtalen. Låt mig ändå reflektera över en del reservationer. När det gäller konkurrenssituationen i förhållande till andra länder bör det sägas att vi i Sverige har en konkurrenskraftig företagsskattenivå på 28 %. Den kan jämföras med Storbritanniens som ligger på 31 % eller Nederländernas på 35 %. När det sedan gäller Tyskland skall man nog vara lite avvaktande på grund av deras arbete med ett förslag till en bolagsskatt på 35 %. När det gäller yrkesfiskaravdraget delar jag upp- fattningen att det tar lång tid att få fram ett utrett underlag till beslut i frågan. Det var just en begäran från Sveriges riksdag. Men nu när utredningen är klar och beredningen av frågan fortgår känner vi att det skulle se underligt ut om vi skyndade på den, efter- som vi från riksdagen beställt ett så belyst underlag som möjligt just för att vi här i kammaren skall kunna enas om ett beslut i den här långdragna frågan. Vi socialdemokrater vill därför avvakta den pågående beredningen. Förmögenhetsskatterna är också en del i de skat- teöverläggningar som hålls mellan regeringen och de andra partierna. Därför vill inte jag nu gå in i någon form av ställningstagande. Men regeringen har dekla- rerat att man under den här mandatperioden kan tänka sig att göra ändringar i förmögenhetsskatterna. Frågan om begreppet arbetande kapital och den gränsdragning som finns mellan olika aktieslag i förmögenhetsbeskattningen tycker jag det är bra om vi försöker följa upp så mycket som möjligt så att, som reservanterna säger, de som skall betala verkli- gen betalar förmögenhetsskatt. Här har utskottet ock- så drivit på och krävt av regeringen att man skall göra en ordentlig genomlysning av problemet för att hitta en långsiktig lösning. En god tillväxt och ett bra företagsklimat är något som alla i den här kammaren vill uppnå, men det finns en ganska så stor skillnad i synen på vad som bör göras. Vissa anser att vi har ett dåligt före- tagsklimat med alldeles för höga skatter på företagen. Frågorna blir då: Hur kan det komma sig att vi nu kan blicka tillbaka på ett år då vi har fått drygt 100 000 nya arbeten och där räntan och inflationen ligger rekordlågt? Hur kan det komma sig i ett företagskli- mat som är så dåligt som vissa säger? Hur kan det komma sig att Sweden Agency, ett företag som arbe- tar med utländska investeringar i Sverige, ger Sverige högsta betyg när det gäller satsning på forskning och utveckling, ökat sparande inom landet, antal elever per lärare, hänsyn till aktieägare, socialt ansvarsta- gande, antal verksamma patent, m.m.? Skulle det vara ett bevis på ett land som har dåligt företagsklimat och dåliga förutsättningar för en långsiktig tillväxt? Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskot- tets hemställan och avslag på reservationerna.
Anf. 161 CARL ERIK HEDLUND (m) re- plik: Herr talman! Jag noterade att jag skulle börja med att ge Lars U Granberg en eloge. Det är första gången en företrädare för socialdemokraterna i en debatt om företagsskatter inte säger att vi har det bästa företa- garklimatet och att vi har det så fantastiskt här. Lars U Granberg sade vid flera tillfällen att han är positiv till att vi skall förbättra företagarklimatet. Då finns det ju mer att göra. Tidigare har det inte funnits nå- gonting enligt andra företrädare. Men mot slutet kom vi tillbaka till att det är så bra i det här landet. Det växer så det knakar. Det är inte en bild som överensstämmer med vad de upplever som jobbar i näringslivet, framför allt är det inte en bild som stämmer med de företag som flyttar ut ur landet och de företagare som säljer och flyttar ut ur landet. Vi har ju haft den här utflyttningen länge. Jag skulle vilja fråga Lars U Granberg: Varför finns det så få mellanstora företag i Sverige nuförti- den? Jämfört med praktiskt taget alla länder som jag känner till har vi en extrem struktur. Vi har många små företag, extremt små företag. Sedan har vi ett antal stora företag. Däremellan har vi ingenting. Det är det som är kärnan för att det skall kunna bli till- växt, att vi har mellanstora företag. Men de har för- svunnit. Tror Lars U Granberg att det finns något samband mellan bl.a. skatten på förmögenhet, dub- belbeskattning, arvsskatt och sådant och att dessa företag har lämnat landet?
Anf. 162 LARS U GRANBERG (s) replik: Herr talman! Carl Erik Hedlund säger att jag först var kritisk till det företagsklimat som råder och att jag sedan kom tillbaka och hyllade det. Jag tror att man som politiker skall passa sig för att hamna i en sorts fålla där allting är bra. Även det som är bra kan ju förbättras. Vad jag har visat är lite siffror som nyligen har presenterats - inte från Regeringskansliet utan från andra, ganska opartiska, personer och institut. Carl Erik Hedlund nämnde företagssidan men jag vill inte gå in på den saken. Det här är ju en del av de skattediskussioner som vi har. Vi vill hitta fram till en bred uppgörelse här i kammaren för att kunna förbätt- ra, och kanske också utveckla, de små företagen så att de blir större; detta för att få fler medelstora företag. En intressant fråga som jag skulle vilja ställa till Carl Erik handlar om det här med neutralitet mellan olika länder och skatter för företagen. I en interpella- tionsdebatt i går med moderaten Olle Lindström och näringsministern drev Olle Lindström linjen att man skulle harmonisera skatterna med Ryssland. Det är en intressant vinkel vad gäller den moderata politiken om man nu har övergett Nya Zeeland för att i stället vända sig till Ryssland. En liten kommentar skulle vara bra, Carl Erik Hedlund!
Anf. 163 CARL ERIK HEDLUND (m) re- plik: Herr talman! Jag har ingen anledning att gå in på den debatten eftersom jag inte deltog i den. Jag har inte heller lyssnat på den eller läst referatet. För egen del, och även för Moderata samlingspartiets del, kan jag dock säga att vi inte strävar efter någon skatte- harmonisering över huvud taget, vare sig med Ryss- land eller inom EU. I stället tycker vi att länder skall kunna konkurrera med effektiva och bra skattesys- tem. Med denna institutionella konkurrens kan de länder som har den bästa mixen lyckas bra. Jag fick inget annat svar på min fråga annat än något om att diskussioner nu är på gång utanför den- na kammare - utanför riksdagen där valda ombud för Sveriges folk skall prata och bestämma saker och ting. Eftersom höga vederbörande - partiledare eller företrädare för partierna och regeringsföreträdare - sitter i ett annat rum och diskuterar skall de 349 le- damöterna inte ha någon uppfattning. Det kunde väl vara en vägledning för de här förhandlarna om riks- dagen fattade beslut i någon av de frågor som vi har lagt fram. I stället säger man att utredningar är på gång etc. Det är konstigt att det alltid utreds så mycket när det skall göras förbättringar för företagen. När det däremot gäller försämringar brukar det vara fråga om omedelbara stoppregler, retroaktiv beskattning osv. Detta tyder på en attityd som inte är särskilt trevlig. Sedan har jag en fråga om någonting helt annat som berör både Lars U Granbergs och mitt intresse för idrotten. Det gäller frågan om avdrag för spons- ring som tas upp i en av motionerna. Vem är bäst att bedöma om en sponsringsinsats är till nytta för före- taget - företaget och företagsledningen eller skatte- myndigheten? Företaget står faktiskt för 72 % av kostnaden!
Anf. 164 LARS U GRANBERG (s) replik: Herr talman! Jag tar den sista frågan först. Jag tror att det är farligt att gå den väg som moderaterna vill gå. Det skulle öppna för möjligheter att yrka på av- drag i stort sett för gåvor. Det är den verkan som det skulle få. Mitt svar på frågan är att jag än i dag vill hålla fast vid att skattemyndigheterna är bäst på att bedöma detta. Jag tror nämligen mera på den model- len. Sedan gäller det skattesamtalen. Att Carl Erik Hedlund kan tycka att det är dumt att jag inte här kan slå fast en linje för vad vi socialdemokrater på många områden tycker i denna kammare är något som må stå för honom. Å andra sidan är Carl Erik Hedlunds parti också inbjudet till skattesamtalen. Ni får ju delta i dem och därmed påverka och vara med. Därför kan jag inte förstå kritiken på den punkten. Vi kommer att hamna i den situationen att vi sena- re får diskutera de här frågorna; det är jag ganska övertygad om. Jag hoppas att moderaterna då finns med i de samtalen. Skatteharmoniseringen tog jag upp. I reservation 1 kritiserar ni den bolagsskatt som finns. Ni tycker att den är för hög. Det har ju varit en liten debatt om den saken här mellan Per Rosengren och Kristdemokra- ternas och Moderaternas företrädare. Ni tycker, som sagt, att bolagsskatten är för hög. Av detta drog jag slutsatsen - Carl Erik Hedlund kan ju läsa protokollet - att Moderaterna har uttalat att man vill harmonisera skatterna med Ryssland. Man har lämnat Nya Zee- land och väljer i stället Ryssland.
Anf. 165 ROLF KENNERYD (c) replik: Herr talman! Lars Granberg delgav oss en del synpunkter på jämförelser mellan å ena sidan 60- och 70-talen och å andra sidan nuläget när det gäller till- växt och företagsklimat. Så långt håller jag gärna med Lars Granberg. Det är naturligtvis en ganska kompli- cerad helhetsbild som reglerar detta, med många ingående faktorer. Jag kan t.o.m. vara med så långt som till att det kanske är så att skattefrågorna har tillmätts alltför stor betydelse i den allmänna debat- ten. Ändå är det väl så att framför allt internationali- seringen, som betydligt har ändrat förutsättningarna från dåtid till nutid, gör att skattefrågorna har väsent- ligt större betydelse nu än vad de hade då, främst med avseende på de lättrörliga skattebaser som vi bl.a. behandlar i det här betänkandet. Det gäller då exem- pelvis förmögenhetsbeskattningen och kapitalbe- skattningen i vid bemärkelse; här närmast exemplifie- rat med lättnader i ägarbeskattningen. Tveklöst är det väl så att det bara finns en riktning för Sveriges vidkommande när det gäller den harmo- nisering som ändå måste ske framöver. Det är när- mast takten i denna förändringsprocess som det är fråga om. Jag skulle gärna vilja höra Lars Granbergs reaktion på detta resonemang. Dessutom vill jag erin- ra om frågan i mitt huvudanförande, vilken jag inte behöver upprepa.
Anf. 166 LARS U GRANBERG (s) replik: Herr talman! Jag tar Rolf Kenneryds fråga först. Egentligen hör den hemma i ett annat betänkande. Rolf Kenneryd kanske kan dra sig till minnes att den frågan var lite av en vals i utskottet - frågan flyttades hit och dit. Jag skulle vilja säga att den som väntar på något gott inte väntar för länge men det är kanske att sticka ut hakan alltför långt. Vi har ju väntat ganska länge i den här frågan. Jag har inget svar att ge. Lisbeth Staaf-Igelström är den som har hand om frågan i vårt utskott. Om Rolf kan avvakta till i morgon kan han nog få ett besked då, antingen av Lisbeth eller också av mig. Vi har diskuterat saken men jag har inte i dag i huvudet när frågan skall tas upp igen.
Anf. 167 ROLF KENNERYD (c) replik: Herr talman! Jag är naturligtvis medveten om att vi gemensamt har kommit överens om att detta skall hamna i ett annat betänkande. Jag har själv drivit fram frågan för att det inte skulle bli avslag beträf- fande det betänkande som vi nu diskuterar. Vad som är väldigt angeläget tycker jag är att alla som är berörda av frågan om reavinstbeskattningen vad gäller både näringsfastigheter och fastigheter i övrigt är väl värda ett besked. Det hastar. Därför hoppas jag att betänketiden blir så kort som möjligt.
Anf. 168 LARS U GRANBERG (s) replik: Herr talman! Jag kan försäkra Rolf Kenneryd om att jag har fört en diskussion med finansen men jag har inte i huvudet vid vilken tidpunkt finansen skall presentera detta. Rolf Kenneryd kan få det beskedet i morgon. Jag återkommer till frågan om tillväxten. Jag för- sökte lite grann hävda att det är fel att göra en så vid jämförelse på så kort tid. Jag tror att det som Rolf sade stämmer, alltså att vi när vi internationaliserades mera blev betydligt mer utsatta. Det är därför som regeringen har lämnat dörren öppen för att under nuvarande mandatperiod kunna diskutera kapitalbe- skattningen och förmögenhetsskatterna. Därför är det intressant för oss att följa skattediskussionerna. Jag får säga samma sak som jag sade till Carl Erik Hed- lund, nämligen att jag hoppas att så många partier som möjligt kan stanna kvar så länge som möjligt i de skattediskussioner som förs; detta för att få en bred uppgörelse som sedan kan diskuteras här i kammaren.
Anf. 169 KENNETH LANTZ (kd) replik: Herr talman! Jag skulle vilja återkomma dit där Rolf Kenneryd började, på 50- och 60-talet. Det var en imponerande tillväxt. Man kan fråga sig vad vi skall göra för att uppnå detsamma. Hur länge skall vi vänta på de konkreta åtgärderna? Vi hör att vi skall vänta på fiskeriavdraget, vi skall vänta på förmögen- hetsskatteändringen och kanske mångt mycket mer. Även om inte Granberg företräder regeringen är det ändå ett regeringsparti, och därför bör han kunna ha bättre kontakt än vi övriga här i riksdagen och kunna ge oss en vink om hur länge vi länge skall behöva vänta på beskeden. Det pågår skattesamtal. Det var utifrån dem man skulle göra överenskommelser. Inte skall vi behöva läsa att det sker överenskommelser med andra partier utanför dessa samtal. Min fråga är: Hur länge skall vi behöva vänta?
Anf. 170 LARS U GRANBERG (s) replik: Herr talman! Kenneth Lantz har rätt i att jag inte ingår i regeringen, och därför skall han kanske inte sätta upp den dagordningen med alla dessa frågor som dimper ned i Sveriges riksdag. Jag vill inte gå in på det. Jag tycker att det är lite magstarkt om jag skall stå i talarstolen och ange någon tid. Kenneth Lantz säger att jag som ingående i det socialdemokratiska partiet skulle ha så stort inflytan- de och stor insikt. Det är en stor vinst med de skatte- samtal som pågår. Kenneth Lantz och hans parti har säkert tillgång till de diskussioner som förs precis på samma sätt som jag har som tillhör regeringspartiet. Det är en styrka och en fördel. Återigen: Jag hoppas att även kd finns kvar i diskussionerna länge.
Anf. 171 KENNETH LANTZ (kd) replik: Herr talman! Jag tackar för att Granberg har note- rat att vi har beteckningen kd, inte längre kds. Det uppskattar jag. Låt mig gå tillbaka till skattesamtalen och fråga om Granberg är medveten om de samtal som försig- går nere i Danmark. Man talar om att eventuellt in- stifta en fristat skattemässigt för företagarna. Hur kommer den konkurrensen att slå för våra, inte minst skånska, företag som då har ganska enkelt att flytta sitt säte från Malmö, Helsingborg, Kristianstad över till den själländska jorden?
Anf. 172 LARS U GRANBERG (s) replik: Herr talman! Just den fråga som Kenneth Lantz tar upp har faktiskt s-gruppen i skatteutskottet haft anledning att diskutera. Vi har gjort en resa till Dan- mark och tagit upp den diskussionen med det danska utskott som har hand om dessa frågor. Det var en väldigt stor förvåning. De har aldrig hört talas om något sådant. De skulle kontakta oss direkt om något sådant dök upp. Jag vill inte kommentera det mer. Vi har fört det på tal med danskarna. Vi från Sveriges sida, åtminstone jag som riksdagsledamot och inte en del av regeringen, ser allvarligt på om vi får någon- ting sådant så pass nära oss. Från min horisont uppe i Norrbotten kan jag säga att vi haft en del problem med gränshandelsfrågorna. Sådant skulle försämra situationen i Danmark.
Anf. 173 JOHAN PEHRSON (fp) replik: Herr talman! Jag vill uppehålla mig vid takt och prioritering i arbetet med att se över svenskt skatte- system och försöka anpassa det lite till den verklighet vi nu lever i. Jag vill gärna framhålla att jag är jätte- tacksam att socialdemokraterna vill diskutera skatte- politik med även andra partier i riksdagen än Miljö- partiet och Vänsterpartiet. Därför tycker jag att skat- tesamtalen är väldigt bra. Om man är väldigt nog- grann blir man ibland också väldigt långsam. Medan vi är väldigt långsamma händer det saker i verklig- heten som kan vara väldigt negativa. Jag skulle vilja fråga om det finns någon chans att Lars U Granberg kan släppa lite grann och tala om vilken sorts prioritering man har, om det finns vissa skatter som är mindre skadliga än andra vad gäller förekomsten, tillkomsten och uppmuntrandet av till- växt och nya jobb. Finns det någon sådan priorite- ring? Det har kommit fram en del förslag om att man skall förlänga den tillfälliga lilla svackan för de män- niskor som har små inkomster. Kan det tänkas att det finns andra skatter som är mer skadliga? Jag tänker exempelvis på straffskatten på investeringar. Kan det vara så att man tycker att det är dumt att ha den om man vill ha fler investeringar? Jag avser dubbelbe- skattningen på aktier, för att vara extra tydlig. Tycker Lars U Granberg att det väsentliga är att se på den totala beskattningen av aktieutdelningen, dvs. den beskattning som sker i bolaget till 28 %, som är en relativt låg siffra, adderat med den ytterligare be- skattning som sker en andra gång i vårt land på dessa investeringar? Det är ändå det totala uttaget av skatt på riskkapital som är det relevanta.
Anf. 174 LARS U GRANBERG (s) replik: Herr talman! Jag vill inte säga någonting om det. Jag kan inte gå in på de frågorna, för det är inte jag som sitter på Finansdepartementet och lägger upp dagordningen, utan det sköts ju därifrån. Vi får rap- porter framöver om vad diskussionen handlar om och vad den kommer att landa i. Johan Pehrson tar upp frågan vilka skatter som är skadliga för företagen. Jag skulle vilja peka på en sak som Johan Pehrson tog upp i sitt eget huvudanföran- de. Han pekade på Irland som någon sorts mönster- land i fråga om skatter. Jag tror att det är farligt - precis som i den fråga som Kenneth Lantz tog upp om Danmark - att gå på en linje där vi anpassar oss mot länder med skattedumpning, som Irland. Då har vi snabbt ryckt sönder stabiliteten inom den europeis- ka gemenskapen vad gäller att kunna få någon fart på företagande. Det tror jag att Folkpartiet får passa sig väldigt noga för att driva fram som en linje och hålla Irland som någon sorts föregångsland.
Anf. 175 JOHAN PEHRSON (fp) replik: Herr talman! Det har jag verkligen inte gjort, utan jag pekade snarare ut Sverige som ett föregångsland. Sänkningen av bolagsskatten till 28 % i första ledet har lett till att vi nästan fördubblat skatteinkomsterna på det här området. Exemplet Irland visar att man har lyckats få in väldigt mycket mer skattepengar trots att man har sänkt skatten. Det kan vara ett sätt. En del hävdar att sänkt skatt på kapital är dåligt, för man förlorar kortsiktigt. Det är ett statiskt tänkande. Men Sveriges eget exempel och även Irlands är ett bevis på motsatsen. Då tänkte jag att det kan ge en känsla av att det kan finnas något att hämta här. Vissa skatter som man kan tycka per definition är obehagliga att sänka, därför att det ser ut att gynna de rika, faktiskt kan gynna väldigt många människor som i dag är arbetslösa i och med att det skapar förutsättningar för fler och växande företag och fler nya jobb. Tycker Lars U Granberg att det är rimligt att vi bara jämför skattesatsen 28 % i första ledet, eller skall vi se på hela beskattningen och vad det är som verkli- gen påverkar investeringsviljan i vårt land?
Anf. 176 LARS U GRANBERG (s): Herr talman! Sista frågan först. Jag tar Tyskland som exempel som har haft en egentlig beskattning på bolag på 19 %. Trots det har Tyskland tappat väldigt mycket av investeringar. Så det finns ingen direkt koppling däremellan. Vi har i dag 28 %. I Tyskland har man lagt fram ett förslag om en eventuell ny bo- lagsskatt på 35 %. Så den kopplingen att om vi skulle sänka lite grann kanske vi skulle spilla över och till- baka har jag lite svårt för. Det gäller alla skatter. Det var just där problematiken fanns - jag skall inte bli tjatig men går tillbaka lite historiskt - med den se- naste borgerliga regeringen i Rosenbad. Det finns ingen säkerhet i att man växlar skatter mot nya jobb eller någonting annat. Men om man gör det så får man räkna på att kanske ligga ute med stora förluster på intäktssidan under en lång tid, tills det kanske ger en intäkt i form av nya jobb eller nya företag. Jag var inne på det lite grann i mitt huvudanföran- de, att man skall vara lite försiktig när man använder skattesänkningar som någon sorts drivmedel. Det är lätt att man hamnar på en väldigt osäker väg där det är väldigt svårt att beräkna någon eventuell effekt.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 18 mars.)
11 § Insolvensrättsliga frågor
Föredrogs Lagutskottets betänkande 1998/99:LU11 Insolvensrättsliga frågor
Förste vice talmannen konstaterade att ingen tala- re var anmäld. (Beslut skulle fattas den 18 mars.)
12 § Historiska arrenden
Föredrogs Lagutskottets betänkande 1998/99:LU12 Historiska arrenden
Anf. 177 ELIZABETH NYSTRÖM (m): Herr talman! Som framgår av lagutskottets betän- kande LU12 Historiska arrenden är det utskottets mening att det finns behov av en kartläggning av i vilken utsträckning frivilliga överenskommelser om friköp ägt rum och om det alltjämt kan anses förelig- ga intresse av lagstiftning om friköp av historiska arrenden. Ett särskilt yttrande av Moderaterna har fogats till betänkandet, där vi pekar på några förhållanden som enligt vår mening även bör kunna belysas i samband med kartläggningen. De historiska arrendena utgörs ofta av mark som ingår i ett fideikommiss. Skulle den kartläggning som utskottet föreslår visa att det föreligger intresse av en lagstiftning om friköpsrätt så finns det också skäl att överväga vissa justeringar när det gäller reglerna kring fideikommiss. Fideikommissinstitutet innebär nämligen att viss egendom bildar en särskild förmögenhetsmassa som inte får överlåtas, pantsättas eller tas i anspråk för betalning av skulder. En avyttring förutsätter därför särskilt tillstånd enligt 1972 års permutationslag. Ett sådant tillstånd får lämnas endast om bestämmelsen i stiftelseurkunden på grund av ändrade förhållanden ej längre kan följas, om bestämmelsen blivit uppenbart onyttig eller uppenbart stridande mot utfärdarens avsikter, eller om det föreligger annat särskilt skäl. Från Moderata samlingspartiets sida tycker vi att det vore olyckligt om en fideikommissinnehavare, trots en vilja att avyttra egendomen eller en del av den, skulle ha nekats tillstånd enligt permutationsla- gen, medan däremot en önskan från en arrendator att friköpa sin arrendedel ges företräde framför de in- skränkningar som enligt stiftelseurkunden gäller för avyttring av marken. Det går inte att bortse från det faktum att marken, om den säljs i sin helhet eller i större delar, i vissa fall betingar ett högre värde än om den säljs uppstyckad i mindre delar som tidigare utgjorts av arrenden. Det kan därför vara en uppenbar nackdel för fideikommissinnehavaren att tvingas sälja marken till arrendatorn trots att han tidigare har ne- kats tillstånd att sälja marken till en annan köpare. Vi menar därför att även dessa frågor bör övervägas inom ramen för den övriga kartläggningen. Avslutningsvis, herr talman, yrkar jag bifall till lagutskottets betänkande men vill alltså samtidigt peka på vikten av att man beaktar skrivningen i det särskilda yttrandet.
Anf. 178 WILLY SÖDERDAHL (v): Herr talman! Jag vill börja med att uttrycka min glädje över lagutskottets välvilliga behandling av motionerna i ärendet om friköp av historiska arren- den. Det är väl inte alla nya ledamöter förunnat att redan första motionsomgången få ett bifall från ett enigt utskott. Jag har haft förmånen att få lyssna på mina farför- äldrar och morföräldrar när de har berättat om sin uppväxt i början av detta sekel. Min farfar försörjde sig under en tid som statare. Det har också varit en stor förmån att få höra, och för den delen också se, hur de på olika sätt med framgång kämpat mot detta djupt orättvisa och feodala system. Det är otillständigt att det än i dag finns enstaka rester kvar av det feo- dala systemet. Med morgondagens beslut i denna kammare ges regeringen möjlighet att undanröja en sådan rest. Jag utgår från att regeringen utnyttjar denna möjlighet och återkommer med ett förslag som gör det möjligt att friköpa historiska arrenden. Det handlar inte i första rummet om en ekonomisk fråga. Det handlar mer om en mänsklig och medborgarrättslig fråga. Den utredning som aviseras i utskottets yttrande tror jag kommer att ge klart besked att friköp av his- toriska arrenden äntligen kan bli verklighet och att statsministerns ord i regeringsförklaringen - "Steget in i 2000-talet skall tas med en politik som ökar rätt- visan i Sverige" - också skall gälla för den lilla grupp som fortfarande förvägrats att friköpa den jord som de brukat i generationer. Med dessa ord, herr talman, vill jag än en gång uttrycka min glädje över ett enigt lagutskotts betän- kande och yrka bifall till detsamma.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 18 mars.)
13 § Homosexuella och barn
Föredrogs Lagutskottets betänkande 1998/99:LU13 Homosexuella och barn
Anf. 179 TASSO STAFILIDIS (v): Herr talman! Inledningsvis vill jag läsa några ra- der ur brev från barn som växt upp med homosexu- ella föräldrar. Så här skriver Andreas: "Hej, jag heter Andreas och är 13 år. Jag har levt med två mammor under nästan hela min livstid. När jag var mindre tyckte jag att den enda skillnaden mellan att ha två mammor eller en mamma och en pappa var att när man har två mammor, så är det ju två som tjatar på en att borsta tänderna. Senare ville jag ha en pappa för att ha nå- gon att spela fotboll med. Men strax efter det träffade min mamma en kvinna som gärna spelade fotboll med mig, då ändrade jag uppfattning om det. I skolan så vet de flesta att jag har homosexuella föräldrar och det är ingen som retar mig för det. De flesta kommenterar det inte ens." Herr talman! 23-åriga Lisa skriver så här: "Hej! Har tänkt på vad jag vill skriva om min lesbiska upp- växt. Om jag i dag ser tillbaka på hur det har varit att växa upp i ett lesbiskt hem, måste jag säga att det var mycket positivt. Genom att ha blivit uppfostrad av personer som lever på ett annorlunda sätt i samhället tycker jag att jag har lärt mig att se skillnader och förstå olika grupper bättre. Könsrollerna försvinner helt i en familj som bara består av kvinnor. Det blir en självklarhet att mam- mor både kan laga mat och mecka med bilen. Att jag har sluppit få inpräntat i mig 'Det gör mamma och det gör pappa' är värdefullt. Det är en bra grund att stå på för att själv skapa jämlika relationer i framtiden." Jag vill avsluta med att läsa ur det brev som 16- åriga Felicia skrivit: "Det finns en kvinna som känner mig bäst av alla. Hon som jag inte skulle klara mig utan. Hon som alltid finns där när jag behöver henne. Hon är min bästa vän. Hon som födde mig till den här världen. Min mamma är lesbisk. Det har hon alltid varit för mig. Det är inget konstigt med det. Det är en tillgång i mitt liv. Det ger mig erfarenheter jag inte delar med så många. När jag var yngre bodde mamma och pappa i samma hus. Jag föddes i samband med deras skils- mässa, och de ville hålla ihop familjen för min och mina systrars skull. Vid fem års ålder bodde jag i en tvålägenhetsvilla tillsammans med mamma, pappa, syskon och mammas flickvän. Att mamma och pappa alltid hållit sams har betytt väldigt mycket för mig. Även om jag så gott som alltid har bott med mamma, har pappa alltid funnits där. Jag tror att min mors homosexualitet främst gör mig mera öppen för andra synsätt och ger mig en bättre förmåga att genomskåda folks fördomar. Jag vet att kärlek inte handlar om kropp utan om själ, så vilket kön det är på den kropp min blivande själsvän besitter är i det stora hela oväsentligt." Herr talman! Dessa brev kan man läsa i dess hel- het i Ann-Marie Helmadotters och Ann-Christine Jansons Handbok för homosexuella föräldrar. Motionerna som behandlas i betänkandet LU13 handlar just precis, som Felicia skriver, om själ, inte om kropp. De handlar om kärlek, om gränslös kärlek oavsett sexuell orientering eller sexuell tillhörighet. Motionerna handlar om att homo- och bisexuella fortsättningsvis inte skall diskrimineras i lagstiftning- en. Men vad är då diskriminering? Ur Folkhälsoinstitutets Homosexuellas rättigheter läser jag följande: Det finns flera förklaringar till ordet diskriminering. En enkel förklaring är att en person utan godtagbart skäl behandlar någon sämre än andra. Diskriminering är alltså att missgynna eller särbehandla. De bakomliggande skälen har ofta sitt upphov i - en tro att mänskligheten kan delas upp i avskilda grupper efter något kriterium, t.ex. ras vid rasism - en åsikt att vissa grupper är underlägsna, mindre naturliga än andra, t.ex. judar och homosexuella för nazister - en uppfattning att den överlägsna - alltså den "naturliga" - gruppen skall regera över - vara tongivande - den underlägsna - eller "onaturliga" - gruppen, t.ex. manligt och kvinnligt kön vid sexism.
Herr talman! Diskriminering kan ske öppet eller dolt. Öppen diskriminering kan ta sig många former. Misshandel, ofredande, förtal, förolämpningar m.m. är vanliga former. Den mest utbredda diskriminering- en är tystnaden om homosexuella. Detta kan också beskrivas så, att man i samhället och umgängeslivet räknar med att alla individer är heterosexuella och därigenom inte "ser" homosexuella. Herr talman! Det blir allt vanligare att homo- och bisexuella väljer att bli föräldrar. I takt med öppen- heten i samhället har också våra egna spärrar och vår egen homofobi börjat ge vika. En undersökning från USA visar att 70 % av de lesbiska kvinnorna och 54 % av de homosexuella männen önskar sig barn. Många homo- och bisexuella har redan barn från tidigare heterosexuella relationer, och nu väljer allt- fler att skaffa barn med sin partner eller som ensam- förälder. Ett liv med barn står inte längre i motsats till ett liv som homosexuell. När man fattar beslut om hur en familj skall se ut är det viktigt att alltid tala om och alltid utgå från barnets perspektiv och sätta barnets bästa, barnets behov, i centrum. Inledningsvis nämnde jag att motionerna ytterst handlar om kärlek. Men tyvärr märks inte detta i utskottets betänkande, trots att lagutskottet är ett kärleksfullt utskott, herr talman. För två veckor sedan var vi mer än 1 200 personer från riksdag och regering som såg Ecce Homo- utställningen i Nubiska rummet. Elisabeth Ohlsons första bild föreställde bl.a. två lyckliga kvinnor. Man kunde också se ett provrör. Om bilden skrev Elisa- beth Olson: Laila och Marie bor i Jordbro utanför Stockholm. Laila är i sjunde månaden efter att ha låtit inseminera sig. En liten Moa föddes två månader senare. Varje barn är ett under. Varje älskat barn är ett älskat barn. Yvonne Ruwaidas och Barbro Westerholms mo- tioner handlar just om insemination - assisterad be- fruktning - att homosexuella inte skall särskiljas, inte diskrimineras, utan behandlas lika som heterosexuella i lagen. Herr talman! I Elisabeth Ohlsons andra bild fick vi se den homosexuella familjen: mamma, mamma, pappa och pappa. Det är vad de andra motionerna handlar om; återigen att vi inte skall ha en lag som diskriminerar människor på grund av deras sexuella orientering. Att ha en förmåga att älska en människa av samma kön handlar inte om perversiteter och sex. Det handlar om kärlek och åter kärlek. Den svenska lagstiftningen diskriminerar homo- och bisexuella i flera olika avseenden, och detta är mest påfallande i lagstiftningen om föräldraskap. I vår motion L409 begär vi ett tillkännagivande om att regeringen snarast skall tillsätta den av riksdagen våren 1998 begärda förutsättningslösa utredningen om situationen för barn i homo- och bisexuella fa- miljer. Herr talman! Det är med glädje jag kan konstatera att regeringen den 4 februari i år beslutade att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att undersö- ka och analysera villkoren för barn i homosexuella familjer. Jag vill rikta ett stort tack till de personer som har arbetat fram direktivet till utredningen. Det är nämligen ett väldigt bra direktiv i stora drag. Jag vill särskilt lyfta fram två saker i direktivet. På sista sidans näst sista mening kan vi läsa: "Kommittén skall inhämta synpunkter från Statens medicinsk-etiska råd, barnrättsorganisationer och homosexuellas organisationer". Herr talman! Homosexuella föräldrar och barn till homosexuella - ja, även de barn som är vuxna i dag - borde också stå med här. Men jag tar för givet att kommittén inhämtar synpunkter även från dem som redan i dag lever i det som vi nu skall utreda. Sedan vill jag påpeka vikten av att utredningen gärna får bli klar redan efter första halvåret år 2000, så att beslutsprocessen inte ytterligare fördröjs - om den möjligheten finns, och det gör den eftersom upp- draget skall redovisas senast den 1 januari 2001. Herr talman! I betänkandet ser vi att utskottet av- slår alla motioner, bl.a. med motiveringen att utskot- tet bör avvakta resultatet av arbetet i utredningen om barn till homosexuella föräldrar samt Socialstyrelsens enkätundersökning och uppföljningsarbete vad gäller lagstiftningen om insemination. Min önskan och min förhoppning, herr talman, är att ingen skall diskrimineras i lagstiftningen, att vi i denna kammare inte skall stifta lagar som diskrimine- rar människor. Hade min och många andras önskan fått råda skulle vi därför redan för länge sedan ha genomfört de krav som tas upp i motionerna. Så är det inte, i alla fall inte än. Vi kommer således att fatta beslut i sak längre fram under mandatperioden. Till dess ser jag fram emot utredningarbetet i kommittén Barn i homosexuella familjer, till vilken jag har no- minerats av mitt parti. Nästa vecka har vi justeringssammanträde i lagut- skottet och kommer att behandla familjerättsliga frågor med ytterligare krav på likställighet inför la- gen, att alla skall behandlas lika och äger rätt till samma mänskliga rättigheter, oavsett om man är hetero-, homo- eller bisexuell. Jag vill avsluta mitt anförande, herr talman, med att läsa upp ytterligare två utdrag ur Ann-Marie Hel- madotters och Ann-Christine Jansons Handbok för homosexuella föräldrar, här om hur det är att möta samhället utanför familjen. De allra flesta som lever öppet har inte stött på några större problem. Så här säger Karin: "Personligen har jag fått revi- dera många av mina egna fördomar om heterosexu- ella sedan jag fick barn. På vår gård finns det en kvinna som är dagmamma. Hon är hemma hela da- garna och vet allt om alla. Jag tyckte att hon glodde surt på oss båda när vi gick arm i arm med Jon i vag- nen när Ann var höggravid. Tji, vad jag bedrog mig. När vårt andra barn kom hem från BB var hon en av de första att gratulera oss båda. - Jag såg att ni fick en pojke till, grattis! Gissa om jag blev häpen." Så här sade Ann: Ibland får jag frågan om vilka som är de största problemen med att vara homosexu- ell förälder. Jag kan ärligt säga att de problem som jag och de flesta homosexuella föräldrar upplever är - hör och häpna - precis desamma som heterosexuella föräldrar har. Eftersom ett av våra barn är ett öron- barn, har vår oro ofta handlat om öroninflammatio- ner, feber och sjukhusbesök. Mitt liv handlar om att få tiden att räcka till för mina barn och min fru, mitt i slitet med tvätt, disk och andra praktiska saker som måste fixas. Jag har aldrig ångrat att vi skaffat oss barn. Det är det absolut bästa jag gjort i mitt liv. Jag önskar bara att jag kunde ar- beta lite mindre så att jag kunde vara med mina barn ännu mer." Herr talman! Det är lyckliga människor fulla av kärlek som redan lever i det som vi nu skall utreda.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 18 mars.)
14 § Vissa frågor rörande arbetslöshetsförsäk- ringen
Föredrogs Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1998/99:AU7 Vissa frågor rörande arbetslöshetsförsäkringen
Anf. 180 HENRIK WESTMAN (m): Herr talman! Vi moderater är som bekant för en allmän obligatorisk försäkring som skall ses som ett grundläggande skydd som omfattar alla. Vi anser vidare att försäkringen skall vara en omställningsför- säkring som skall träda in för att klara övergången från ett arbetet till ett annat och inte vara en perma- nent försörjning. Inte helt förvånande beklagar vi att socialdemo- kraterna i den allmänna "återställningsyran" tog bort den försäkring som den borgerliga regeringen infört. Tyvärr är detta dock helt i linje med regeringens handlande i övrigt. Man kan fråga sig vem som styr i vårt land. Är det Socialdemokraterna, är det Vänster- partiet och/eller Miljöpartiet eller är det kanske fack- en som styr via Socialdemokraterna? Då det gäller dagens ämne arbetslöshetskassorna tror jag att det är det senare alternativet som gäller. Alla utom en kassa är knuten till att man måste tillhöra ett fack. Självfallet döljer sig en maktfråga i detta. Det gör att förändringar är ytterst känsliga, och försvagningar av fackens makt är helt otänkbara. Vad gör man då när det kommer en massa motioner som föreslår förändringar? Jo, man gör som man nu gjort åtskilliga gånger förr. Man tillkallar en utredning, och vips kan allt avslås med motivering att detta just nu är under utredning och att den kommer att leda till många kloka förslag där motionsförslagen kommer att övervägas. Detta är regeringens och utskottmajo- ritetens lösning i år, och likadant var det förra året. Ränderna sitter i. Prat och utredningar, men inga beslut. Om man bara lyssnar till vad som sägs förefaller det som om alla partier är överens om att den kanske viktigaste frågan just nu är att få folk i arbete. Det vore därför kanske inte orimligt att tro att alla åtgär- der och bestämmelser som vidtas eller fastställs borde arbeta i den riktningen. Så är inte fallet! Ta som ett exempel utjämningssystemet mellan kommunerna. Denna av regeringen vidtagna "kraftfulla åtgärd" leder till att 18 kommuner förlorar på att öka sin förvärvsfrekvens. Systemet är inte ens neutralt. Man straffas om fler människor kommer i arbete. Nu återkommer vi nog till den frågan senare i vår, så jag skall inte orda mer om den här. Dessvärre går det utmärkt att också hänvisa till nuvarande be- stämmelser och tillämpning beträffande arbetslöshets- försäkringen som ett exempel som motverkar syftet. Vi moderater tycker att en arbetslöshetsförsäkring skall ses som en omställningsförsäkring, dvs. en övergång från ett arbete till ett annat. Man kan fråga sig om detta är en tolkning som vi endast delar med Kristdemokraterna och Folkpartiet. Regeringen och utskottsmajoriteten anser att försäkringen skall ses som en övergångslösning mellan de olika åtgärder som kan komma i fråga och att detta skall kunna pågå i evighet. Incitamenten att komma ut i arbete är svaga eller obefintliga. A-kassan är evig. Många kritiker och tänkare håller med oss om att a-kassan inte får vara evig. Man måste ha en bortre gräns för att öka motiven för den arbetssökande att söka ett nytt arbete och motiven för a-kassorna att lägga ned mer möda på att finna arbeten. Erfarenhe- ten säger att ju närmare en utförsäkring man är desto angelägnare är man att få ett arbete. Vi vill ha en bortre parentes efter 300 dagar kom- binerad med ett efterskydd som är längre för den äldre arbetskraften. Är man över 58 år bör ytterligare 200 ersättningsdagar medges. 300 dagar är i realiteten 16 månader, och för den äldre arbetskraften blir det således ännu längre. Särskilda övergångsregler be- hövs intill dess arbetslösheten pressats ned till ac- ceptabla nivåer. Vi anser att ersättningen bör vara 75 % av den ti- digare lönen. Högre ersättningsnivåer riskerar att motverka den mer flexibla lönebildning som Sverige behöver i dag. Ersättningsnivån skall ses tillsammans med våra förslag om lägre inkomstskatter. Vidare bör en komplettering av det grundläggande skyddet ske med tilläggsskydd genom avtal mellan fack och arbetsgivare. Ett sådant skydd bör kunna variera från bransch till bransch. Det är intressant att notera att även socialdemo- kraterna hade med ett förslag om en bortre parentes efter 300 dagar i förra årets förslag beträffande a- kassan. Efter kritik från facken togs detta bort. I år skriver utskottsmajoriteten: "En vanlig kritik som framförs mot dagens ersättningssystem är att ersättningsrätten uppfattas om obegränsad i tiden. Kritikerna anser därför att det bör införas en s.k. bortre parentes. Utskottet kan konstatera att syftet med arbetslöshetsförsäkringen har varit och fortfa- rande är att ersätta den enskilde för inkomstförlust vid arbetslöshet under en omställningsperiod fram till nytt arbete. En omställningsförsäkring behöver enligt utskottets mening i första hand inte ses som om att det är nödvändigt att det finns en tidsmässig gräns för ersättning". Men snälla rara! Om det inte skall finnas någon tidsmässig gräns är väl tiden inte tidsmässigt begrän- sad, dvs. då är den väl obegränsad? Vad menas egentligen? I dag är sambandet mellan inbetalda avgifter och utbetald ersättning obefintlig. Staten betalar en myck- et stor del av kostnaderna. Den nuvarande arbetslös- hetsförsäkringen var tänkt som en omställningsför- säkring som skulle finansieras genom avgifter som skulle betalas av både arbetsgivare och arbetstagare. Genom den höga arbetslösheten har en kraftig under- balansering uppstått som lett till att statens andel av finansieringen har ökat och arbetstagarnas andel har minskat. Vi tycker att sambandet måste återställas så att vi återigen får en omställningsförsäkring. En högre egenfinansiering medverkar till att det inte träffas avtal som leder till ökad arbetslöshet. Finansieringen av den allmänna försäkringen bör därför till en betydande del ske genom avgifter som tas ut av den försäkrade. Vinsten är då bl.a. att man får tillbaka ett samband mellan lönebildning och arbetslöshet. Vidare förbättras arbetsmarknadens funktionssätt och kostnaderna kan jämnas ut över en konjunkturcykel. De högre premierna kompenseras genom skattesänkningar. Vi tror också som sagt på branschvisa avgifter och vill därför få till stånd en utredning som ser över möjligheterna att införa såda- na. Herr talman! Det är ytterligare en fråga jag till ta upp. Det gäller utformningen av arbetsvillkoret, dvs. vilka kvalifikationskrav som ställs för att man skall kunna komma i fråga för ersättning. Utformningen av arbetsvillkoret ger besked, inte minst till unga, om samhällets syn på arbete. Ett ringa krav på arbete för att bli ersättningsberättigad skulle kunna ge det fel- aktiga intrycket att bidragsberoende är normalt. Det nuvarande arbetsvillkoret anser vi moderater ger just dessa felaktiga signaler, och det bör därför förändras. Vi anser att arbetsvillkoret bör ändras så att sö- kanden under en ramtid av 18 månader måste ha förvärvsarbetat minst 12 månader. Som alternativ till denna huvudregel bör det vara möjligt att fullgöra arbetsvillkoret i minst 900 timmar under en samman- hängande tid om 360 dagar med viss kontinuitet. Ett särskilt lägre arbetsvillkor för unga nytillträdande bör också införas. På denna punkt om arbetsvillkoret har vi moderater en egen reservation. Herr talman! Till sist kan jag inte låta bli att be- rätta att jag för någon månad sedan var på en konfe- rens där Mona Sahlin höll ett anförande. Hon berätta- de om Einstein, som ibland var något disträ. Han hade gett sin sekreterare en bunt frågor som hon skulle skicka till hans studenter. Hon blev förbryllad och sade: Men professorn, det här är ju samma frågor som ni ställde förra veckan. Han sade: Lugn, den här veckan är svaren annorlunda. Med denna historia ville Mona Sahlin visa att vi måste vara flexibla och hitta nya svar på gamla frå- gor. Detta håller jag helt med om. Tyvärr måste jag konstatera att detta synsätt inte har trängt igenom då det gäller den arbetsrättsliga lagstiftningen. Det enda nya skulle möjligen vara tolkningen av hur man ser på en inte tidsbegränsad tid som obegränsad. Herr talman! Vi står givetvis bakom alla våra re- servationer, men av tidsskäl yrkar jag bifall endast till vår egen reservation 7.
Anf. 181 CAMILLA SKÖLD (v): Herr talman! Alltför ofta hör man i debatten om arbetslöshetsförsäkringen uttryck som att det måste skapas incitament för att människor skall bli mer aktiva i att söka jobb eller att arbetslöshetsförsäkring- en inte tillräckligt motiverar den som är arbetslös och att det måste införas en bortre parentes så att inte ersättningen blir till permanent försörjning. Dessa uttalanden avslöjar en sorts cynism, en människosyn som kännetecknas av att vi människor är lata av naturen och att vi hellre lever på bidrag än gör rätt för oss. Synsättet lägger skulden på individen - du är arbetslös därför att du inte har ansträngt dig tillräckligt. Synsättet lägger också skulden på system- et i sig, att det är rätten till arbetslöshetsersättning som skulle vara orsaken till att så många går utan arbete. Det här är ett synsätt och en människosyn som inte delas av Vänsterpartiet. Och efter att ha jobbat i åtta år som socialsekreterare och bl.a. handlagt soci- albidrag så vet jag inte av att jag har träffat en enda människa som inte vill göra rätt för sig. Tvärtom är det så att vi alla gör så gott vi kan utifrån de förutsätt- ningar som vi har och utifrån de förutsättningar som ges. Uppfattningen om att arbetslöshetsförsäkringen är för generös och inte tillräckligt stimulerar människor till att söka arbete kan man finna på olika håll. Mode- raterna är tydliga i sin uppfattning, men tyvärr är de inte ensamma. Om man tittar på EU kan man hitta unionens syn- sätt i olika sammanhang, bl.a. i ett dokument från den 6 juli förra året som samtliga finansministrar har undertecknat. Där slås det fast att de sociala trygg- hetssystemen behöver förändras för att incitamenten, möjligheten och skyldigheten att börja arbeta, skall öka. Vidare sägs det att det är för små fördelar att arbeta jämfört med att ta emot bidrag och att de län- der som kombinerar relativt generösa bidragssystem med omfattande anställningsskydd bör se över sin lagstiftning. Detta dokument har bl.a. vår finansminister un- dertecknat. Som vänsterpartist kan jag konstatera att det är mycket viktigt att vara synnerligen uppmärksam när det gäller de förslag som kommer att komma kring förändringen av arbetslöshetsersättningen och att man sätter förslagen i relation till vilken människosyn som de avspeglar. Det gäller inte minst när vi så småning- om skall värdera de förslag som kommer att komma från den grupp som arbetar med frågan inom Nä- ringsdepartementet. Så länge de arbetssökande är betydligt fler än de arbeten som de kan söka och så länge vi har den sam- hällsmoral som vi har, som säger att arbete är en grundläggande del av vår identitet och ofta vägen till självförverkligande, måste individens rätt till skälig ersättning och rätt till trygghet vara det som styr ar- betslöshetsförsäkringens inriktning, och betoningen på arbetslinje och omställningsförsäkring skall utgå från en människosyn som säger att vi när vi blir ar- betslösa inte vill något hellre än att få jobb. När det gäller risken för utförsäkringar har vi i ar- betsmarknadsutskottet diskuterat farhågorna - det finns också med i betänkandet - att det finns en otyd- lighet när det gäller arbetsförmedlingens uppdrag att prioritera dem som riskerar att bli utförsäkrade. Anledningen till utskottsmajoritetens farhågor är signaler som har kommit från olika håll om att det kan tolkas som om arbetsförmedlingarna har fått ett minskat ansvar för dessa människor. Och visst finns det anledning till oro, och jag tänker ta upp ytterligare ett exempel. I Malmö har arbetsförmedlingen startat ett projekt som riktar sig till invandrare. Syftet sägs vara att undanröja det språkliga hindret för den enskilde att söka tillträde till arbetsmarknaden. Därför skall man bl.a. försöka utveckla ett samarbete med kommunens sfi. Med reservation för att jag inte riktigt har hunnit fördjupa mig i frågan är mitt intryck ändå att detta vid ett första påseende kan te sig som en satsning som kan stärka invandrarnas möjligheter på arbetsmark- naden. Men, och det är det som gör att jag vill ta upp frågan här, projektet går också ut på att sortera bort de invandrare som bedöms ha små möjligheter att uppnå sfi-nivå. Dessa människor skall helt enkelt avföras från arbetsförmedlingen och alltså inte anses stå till arbetsmarknadens förfogande, detta trots att många av dem bevisligen har varit ute i arbete efter- som de har kvalificerat sig för a-kassa respektive alfa- kassa. För dem som har ersättningsdagar kvar skall avaktualiseringen ske när ersättningsdagarna har tagit slut, medan övriga skall avföras direkt. Om någon av invandrarna framhärdar i att han eller hon vill fort- sätta att vara inskriven på arbetsförmedlingen skall de endast erhålla basservice. Det här exemplet och även andra signaler från andra håll visar allvarliga tecken på att ett förändrat synsätt håller på att ta form och att det finns risk för att en bortre parentes smygs in i praktiken. Så på något sätt måste vi återkomma till detta i utskottsar- betet, annars riskerar vi en utförsäkringsboom med allt vad det betyder av otrygghet för den enskilde och av ökade kostnader för kommunerna i form av social- bidrag. Herr talman! Ser man till de reservationer som vi från Vänsterpartiet har fogat till betänkandet har de det gemensamt att vi vill försvara människors rättig- het till ett försäkringsskydd vid arbetslöshet, en för- säkring som inte har någon bortre parentes och som konsekvent bygger på arbetslinjen. Våra reservationer handlar om rätten att bl.a. genom att ta del av en aktiv arbetsmarknadspolitik få återkvalificera sig in i sys- temet. Vi har en reservation som handlar om tillsyn och vikten av att stärka rättssäkerheten för de arbetslösa när de av olika skäl är missnöjda med arbetsförmed- lingen. Det skall då finnas en möjlighet att få sin fråga överprövad av en annan institution än av den som i förstone har fattat det beslut som man är miss- nöjd med. Inte minst visar exemplet från Malmö vilka konsekvenser ett beslut från arbetsförmedlingen kan få för den enskilde individen. Vidare menar vi att det är absolut nödvändigt att förändra reglerna för de många, främst kvinnor, som är ofrivilligt deltidsarbetslösa. Där har ju den s.k. DELTA-utredningen nu kommit med sitt förslag, ett förslag som vi menar ligger i rätt riktning, dvs. att man försöker hitta en lösning som ställer krav på arbetsgivaren att försöka få till stånd heltidstjänster. Nackdelen med utredningsförslaget är att man vill införa en s.k. bortre parentes, något som vi som sagt var är emot. Till sist vill jag också, innan min taletid är slut, lite kortfattat beröra vår reservation om rätten till semester för dem som är arbetssökande. Det skulle vara en viktig reform som för den enskilde skulle innebära en tillfällig lättnad för en tillfällig lättja. De som har gått utan arbete vet att det inte är något lat- mansgöra. De vet hur pressad man är och hur begrän- sad man känner sig i sitt handlingsutrymme. Att då få planera in en tids semester tillsammans med sin fa- milj under sommaren betyder mycket, inte bara för den arbetslöse utan också för hennes eller hans familj. Det skulle ha en stark psykologisk betydelse att, i och för sig i samråd med arbetsförmedlingen, få skriva in en semester i sin almanacka, för en tid kunna slippa säga att man är arbetslös utan i stället kunna säga att man har semester - och därmed för en tid slippa kra- vet att alltid vara tillgänglig för arbetsförmedlingen. För de övriga reservationerna hänvisar jag till texterna i betänkandet. Jag står självfallet bakom samtliga reservationer. Men vi har valt att yrka bifall till reservationerna 2, 12, 18 respektive 19. Jag utgår från att reservation 18, som vi har tillsammans med kd och Centern, kommer upp till diskussion senare i debatten.
Anf. 182 MARIA LARSSON (kd): Herr talman! Arbete åt alla är ett viktigt politiskt mål för oss kristdemokrater. Arbetet har ett egenvär- de, men det betyder inte att avsaknaden av arbete påverkar människans värde. Det är viktigt för oss kristdemokrater att göra det påpekandet. 10,6 % är arbetslösa - och flertalet av dem vill mest av allt ha ett jobb. Vad finns det för hinder? På regeringens bord ligger i dag mängder med förslag från övriga partier, från tillväxtgrupper, från småfö- retagare, från alla möjliga håll, på hur tillväxten och skapandet av nya jobb kan öka. Det är bara att sätta i gång. Sedan socialdemokraterna kom till makten 1994 har a-kassan ständigt förändrats, och redan fattade beslut har rivits upp. Ersättningsnivån sänktes med hjälp av Centern till 75 % för att sedan höjas i god tid innan valet. År 1998 beslutade majoriteten i riksda- gen om en ny och allmän arbetslöshetsförsäkring som skulle vara anpassad till en modern arbetsmarknad. Vi har alla sett att så inte är fallet. Den innehåller fortsatt en rad olika brister där krångelverket har blivit ännu större. Studenterna som inte fick som- marjobb fick plötsligt inte räkna studietid som över- hoppningsbar tid. Rätt till a-kassa från 20-årsdagen i stället för efter kalenderår ger fördelar till dem som är födda första kvartalet på året. Det är exempel på reg- ler som har kommit till utan eftertanke och utan insikt om dess konsekvenser. A-kassereglerna är i dag ett socialdemokratiskt lappverk, en övervintring från en tid med betydligt lägre arbetslöshet och är inte alls det system som arbetsmarknaden i dag behöver. Nu har återigen en arbetsgrupp tillsatts som skall lägga fram förslag i september. Det är fantastiskt. Bara ett år efter det att en ny a-kassa har införts, där socialdemokraterna tillsammans med Centern bestämt utformningen, underkänner man sitt eget förslag. Det behöver göras om. Det hade varit bättre om framtidstankarna i fråga om a-kassan hade tänkts från början innan beslutet fattades. Denna plottrighet och brist på helhetstän- kande skapar osäkerhet hos alla, både hos personalen som skall handlägga a-kassan och hos de arbetslösa. Hur skall de arbetslösa kunna lita på socialdemo- kraterna? Jag hoppas att Kristina Zakrisson så små- ningom kan besvara frågan. Hur skall de kunna lita på att man denna gång kan åstadkomma ett regelverk som håller mer än ett år? När skall ni bestämma er för långsiktighet i a-kassetänkandet? Ni kunde åtminsto- ne börja använda en bäst före-märkning på a- kasseförslagen. Arbetslöshetsförsäkringen måste ha enkla, över- blickbara regler som uppmuntrar allt arbete i alla former. Kristdemokraternas a-kassa har följande grundelement. Vi menar att tillhörigheten till en a-kassa skall va- ra obligatorisk. Socialdemokraterna, tillsammans med sina stödpartier, vill fortsatt ha en frivillig försäkring. Är det bra, Kristina Zakrisson, att människor i dag står arbetslösa utan skydd? Kristdemokraterna menar att arbetslösheten är en kostnad som vi solidariskt skall dela och samfällt arbeta för att utplåna. Varje enskild människa skall ha en grundtrygghet i delak- tighet i a-kassa - också de som i dag har valt att stå utanför. Det skall vara en omställningsförsäkring. Incita- ment skall skapas för att också byta bransch och yrke. Försäkringen skall finansieras genom avgifter, vilket ger en bättre grund för lönebildningen. Avgiften sjunker när arbetslösheten sjunker. Vi menar att den kostnaden bör fördelas i lika delar mellan arbetstaga- re, arbetsgivare och över statsbudgeten. För den en- skildes del har vi kompenserat den ökade kostnaden med sänkt skatt med hjälp av en höjning av grundav- draget, vilket mer än väl tillgodoser utrymmet. Arbetsvillkoret bör vara nio månader. Vi har ett lågt arbetsvillkor i Sverige. Det är rimligt att vara en längre tid i arbete innan man kan komma i åtnjutande av bidragssystemet. I Danmark har arbetsvillkoret höjts till 12 månader, i Norge är det nio månader. Däremot är det oerhört viktigt att ha en låg tröskel vad gäller att allt utfört arbete skall räknas. Säsongs- arbete, projektarbete och deltidsarbete - allt skall räknas till godo som kvalificerande för arbetslöshets- försäkring. För att åstadkomma detta krävs att man slopar kravet på minsta antal arbetade timmar per månad. Sådana krav diskvalificerar i dag många människor som faktiskt arbetar, bara för att de har förlagt sin arbetstid på ett mer flexibelt sätt än vad dagens stelbenta regelsystem tillåter. Jag såg en sammanställning med kortast möjliga text över arbetsvillkoret i Sverige jämfört med andra nordiska länder. Det behövdes 15 rader för att beskri- va arbetsvillkoret i Finland, i Norge och på Island. Det svenska systemet tog 42 rader i anspråk. Krångel- regler. Det är bra att regeringen i kommande proposition - enligt uppgift från Björn Rosengren - tagit bort förslaget att undandra missionärers och biståndsar- betares rätt till a-kassa. Det är ett oskick att ge sig på små och svaga grupper som gör storslagna insatser under ofta ganska påfrestande omständigheter. Jag tolkar det så att den opinion som bl.a. kristdemokra- terna tidigt varit med om att starta faktiskt har gett utslag här. Men visst är det konstigt tänkt; när man utför ett avlönat arbete i sitt eget hem i egenskap av familje- hemsförälder, är man trots detta inte berättigad till a- kassa. Detta är stelbenthet och ideologiskt tänkande i gamla strukturer. Incitamenten för att skaffa arbete måste vara sto- ra. Arbetslinjen skall gälla. Det måste alltid vara mera lönsamt för den enskilde att ta ett kort tillfälligt arbete än att låta bli. Varenda timme arbete som man kan erhålla måste belönas i systemen - allt annat blir absurt. Vi vet genom studier att ett tillfälligt jobb ofta kan ge en anställning av något slag. Därför är DELTA- utredningen på fel väg när man vill införa en bortre parentes efter 52 veckor. Då skall det inte längre vara möjligt att jobba deltid och stämpla deltid. Ett dylikt system ger den enskilde en orimlig valsituation. Skall han välja en arbetsmarknadsutbildning på heltid och ta steget bort från ett jobb på befintlig arbetsmark- nad? Eller skall han välja ett jobb på deltid och straf- fas ekonomiskt genom att förlora sin a-kassa? Är uppmuntran till ett sådant beteende etiskt för- svarbart? Om han väljer att vara kvar på ordinarie arbetsmarknad får han leva på en halv lön och komplettera med socialbidrag, dvs. kostnaden för- flyttas från statskassan till kommunerna. Inget sägs för övrigt om att finansieringsprincipen skall gälla. Dessutom finns det förslag i DELTA-utredningen om att den som söker heltidstjänst inte skall behöva betrakta ett deltidsjobb som "lämpligt". Man skall alltså kunna tacka nej eftersom arbetsmängden inte är tillräcklig. Det är fullständigt vansinnigt och ger helt fel signaler. Allt arbete man kan få som arbetslös måste betraktas som viktigt och värdefullt, inte bara om det passar in i arbetsförmedlingarnas och a- kassornas färdiga mallar. DELTA-utredningens förslag är - om de åter- kommer i propositionen - bara ännu ett utslag för socialdemokratisk klåfingrighet. Var snäll och låt bli! Vi kristdemokrater menar att grundtryggheten för den enskilde måste finnas. Man kan fråga sig vart regeringen är på väg när tydliga tecken kan spåras på att en bortre parentes är på väg. Jag nämnde DELTA- utredningen. I proposition 1996/97:107 skrevs att man skall lämna förslag om en treårig begränsad ersättningsperiod. Den nya åtgärden arbetspraktik har också uppfattats som att den enskilde kan ställas utan skydd. Volymmålen är borttagna. Vad har den en- skilde långtidsarbetslöse för garanti för att inte bli utförsäkrad i dag? Här krävs ett klargörande från Socialdemokraterna med stödpartier. Arbetslösheten kostar i dag statskassan 150 mil- jarder. Det är gigantiska summor. Tillväxtförslagen fattas. Det tänks och tittas på mycket i Rosenbad, men det skapar inga nya jobb - mer än i Rosenbad, där arbetsstyrkan växer. Men för Sveriges del blir den effekten bara marginell. Med kristdemokratisk politisk skulle vi ha en be- tydligt lägre arbetslöshet, vilket skulle minska kost- naderna för a-kassan. Vårt budgetförslag innebär bl.a. en satsning på sänkt skatt inom tjänstesektorn och en förstärkning av kommunernas och landstingens eko- nomi, vilket skulle innebära personalförstärkningar bl.a. inom vård och omsorg. Herr talman! Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationerna 1 och 20.
Anf. 183 MARGARETA ANDERS- SON (c): Herr talman! Arbetslöshetsförsäkringen - vad sä- ger ordet oss, och vart har debatten lett oss i den här frågan? Försäkring tolkar jag som något som jag har möjlighet att erhålla ersättning från när det händer något oförutsebart, katastrofalt, något som jag inte normalt klarar av. Det är inte något som skall ge mig pengar under resten av mitt liv eller som skall garan- tera min framtida existens. Försäkringar skall hjälpa mig över till en ny fas i livet där jag på nytt skall kunna klara mig själv. Att arbetslöshetsförsäkringen av många har upp- fattats som en inkomstgaranti är därför mycket olyckligt, dels för att man inte skall falla in i en falsk trygghet att "även om jag inte gör något så tar sam- hället hand om mig och ser till att jag klarar mig", dels för att alltför många aldrig kommer att uppfylla de krav som ställs för att få del av försäkringen. Många unga människor och andra som haft en lös anknytning till arbetsmarknaden ställs utanför, och det är inte tillfredsställande. För något år sedan var siffran över 100 000 personer, och den är säkert på jämförbar nivå även om ungdomsarbetslösheten gått ned under de senaste åren. Att arbetslöshetsförsäkringen skall vara en om- ställningsförsäkring som ger skydd under en viss tid fråntar inte samhället ansvaret att tillsammans med den enskilde göra allt för att lösa problemen och att man också måste se till att det finns fler alternativ än socialbidrag för dem som har stora problem på ar- betsmarknaden. Två saker är här viktiga, och det är dels att staten inte skall flytta över det ekonomiska ansvaret för invånarna till kommunerna utan vidare, dels att det av många upplevs som ett totalt misslyck- ande att behöva söka socialbidrag. Centerpartiet krä- ver här i sin reservation nr 3 att regeringen tar ett större ansvar för att de här frågorna blir slutbehandla- de. Som det ser ut i dag har AMS infört den bortre pa- rentesen utan att det finns något skyddsnät för dem som varken får jobb eller en åtgärd. Man skyller i stor utsträckning på resursbrist när man nekar människor åtgärder när de hamnat i en utförsäkringssituation. Redan i februari månad talade man om för en per- son som jag följde med till arbetsförmedlingen att hon inte kunde få någon åtgärd därför att resurserna skulle gå till utbildning. Själv var hon för gammal - 56 år - så henne kunde man inte satsa på. Att hon dessutom är kvinna förbättrar inte hennes situation. Utbildning var uteslutet, och annan lämplig åtgärd kunde man inte hitta. Som väl var fick hon via ett TV-inslag veta att man i grannkommunen hade svår brist på personal i vården. Hon ringde i slutet av veckan, och på måndagen i veckan därpå fick hon börja arbeta. Hennes erfarenhet av 17 år i vårdarbete var mycket efterlängtad, och hon har redan arbetat längre arbetstider än de flesta eftersom det var många som var sjuka. Dessutom fick hon löfte om praktik om det skulle vara så att vikariaten inte räckte. Då hade arbetsförmedlingen helt plötsligt resurser som man inte haft en vecka tidigare. Den här kvinnan kände sig mycket kränkt av behandlingen hon fick, och hon var mycket ledsen innan hon själv fixade att hon fick jobb. Centerpartiet har i olika sammanhang krävt att personal inom olika myndigheter och orga- nisationer som skall möta människor i utsatta lägen skall lära sig mer om ett gott bemötande av dem som söker myndigheten. Det här fallet anser jag vara ett typexempel på hur det inte får gå till. I ett betänkande av det slag som vi nu behandlar kommer massor av detaljfrågor upp från alla slag av motioner, parti- och kommittémotioner likaväl som enskilda motioner. Ofta tar de upp någon lite speciell fråga, som inte är viktig för hela arbetsmarknaden men som ändå är en liten del som behöver ändras för att det skall bli lättare för människor att få jobb, be- hålla jobb och starta egna företag. Centerpartiet har i tre motioner, A209, A210 och N238, tagit upp frågor om tryggheten för dem som är deltidsarbetslösa eller vill driva egna företag. Regeringen och andra talar mycket om att under- lätta för nyföretagande och att arbetslinjen skall gälla för den som står utan arbete. Då måste frågor som de här lösas på ett tillfredsställande sätt. Som det ser ut i dag har man ingen trygghet eller riskerar att förlora den om man startar eget eller tar ett jobb som inte har samma omfattning som det man hade tidigare. Det är bättre att gå på heltids a-kassa än att ta ett deltidsjobb, för om man blir arbetslös igen kan a-kassan ha redu- cerats till 80 % av deltidslönen. Individens skydd är inte här relaterat till samhällets bästa, som vore att personen tog ett deltidsjobb hellre än att stämpla. Min fråga till Kristina Zakrisson blir: Kommer Socialdemokraterna att ta upp de här och andra lik- nande frågor så att det blir en förbättring för de här grupperna? Kooperativa lösningar på samhällsproblem är heller inget att rekommendera om man skall räkna med att få ersättning från a-kassan när man blir ar- betslös. Den som råkar vara firmatecknare i ett för- äldrakooperativ räknas inte som arbetslös eftersom hon eller han anses vara delägare i ett företag. Det är så orimligt att man kan tycka att varje människa med sunt förnuft skulle reagera. Man hindrar på det här sättet människor från att skapa kooperativ för att lösa sina egna arbetslöshetsproblem. Kunskaper är viktigt att ha med sig i bagaget när man ger sig ut på livets långa resa. Tyvärr blir det där bagaget ibland omodernt, och somliga fick inte med sig tillräckligt från början. Därför är det viktigt att den stora satsning som inleddes för ett par år sedan i kunskapslyftet får en fortsättning. Det kommer alltid att finnas de som går ut gymnasiet med för dåliga betyg, fel ämnen eller för få. Därför bör man utreda om det som första åtgärd när någon blir arbetslös är att personen i fråga skall få läsa in gymnasiekompe- tens i kärnämnena med ersättning från a-kassan. Det här är ett stort område, men man kan anta att ökade kunskaper gör människor mer anställningsbara i framtiden. En detalj som borde ha lösts redan tidigt i höstas är möjligheten att få a-kassa under ferier om man inte kan få arbete. Som det ser ut i dag tvingas många avbryta sina studier för att de inte kan överleva fram- för allt sommarlovet. De har inte rätt till a-kassa, och för att få socialbidrag måste de stå till arbetsmarkna- dens förfogande. Det är lätt att förstå att människor upplever det som ett moment 22. Hur man än gör så straffas man av samhället. Ännu en fråga till Kristina Zakrisson är: Kommer det någon proposition, eller skall de här människorna även denna sommar sväva i ovisshet om hur de skall klara sin försörjning? Den projektgrupp som utskottets majoritet hänvi- sar till har förvisso många frågor att ta upp i sitt ar- bete. Många av de här frågorna kräver också snabba lösningar. Så länge de inte är lösta kommer de att utgöra hinder för människor som vill skapa nya förut- sättningar för sitt eget liv. Dessutom innebär det att samhället får bära kostnader som inte är nödvändiga. Att ändra regler och anpassa dem till det samhälle vi i dag lever i är nödvändigt. Vi löser inte dagens och morgondagens problem på arbetsmarknaden med gårdagens lösningar. Herr talman! Jag står givetvis bakom samtliga Centerpartiets reservationer, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservationerna 3 och 17.
Anf. 184 HELENA BARGHOLTZ (fp): Herr talman! Det finns en utbredd misstro mot att våra socialförsäkringar fungerar när vi verkligen behöver dem. Många är oroliga för att spelreglerna inte skall ligga fast, att ersättningsnivåer skall ändras över en natt och att ingångna löften plötsligt skall svikas. Denna oro är lätt att förstå. Under 1990-talet har reglerna för de svenska socialförsäkringarna änd- rats hundratals gånger. De flesta av dessa ändringar är i och för sig små i den meningen att de inte berör så många individer, men å andra sidan kan just de individerna ha påver- kats på ett mycket långtgående sätt. Några tiotal av ändringarna kan definieras som stora genom att de berör många - det gäller bl.a. sänkningen av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäk- ringarna - eller ha principiell räckvidd, som avskaf- fande av den allmänna arbetslöshetsförsäkringen, som kort dessförinnan hade införts av den borgerliga rege- ringen. Återkommande undersökningar visar att förtroen- det för socialförsäkringarna sjunker. Det är ett allvar- ligt problem genom att människors otrygghet ökar. I konjunkturskeden där en ökning av den privata kon- sumtionen vore önskvärd kan en sådan hållas tillbaks helt enkelt av att människor är så oroliga för sin framtid. Tjänstemannarörelserna, TCO och SACO, har vi- sat starkt missnöje med den socialdemokratiska rege- ringen, som inte har förmått samla sig till en bra poli- tik när det gäller socialförsäkringarna. TCO- ordföranden Inger Ohlsson har bl.a. sagt att hon tyck- er att regeringen lyssnar för mycket på LO. Trots att socialdemokratin ideologiskt bekänner sig till försäkringsprincipen i välfärdspolitiken är man ändå ständigt beredd att göra avsteg från principerna. En viss grupp skall gynnas, och en annan grupp skall missgynnas. Låt mig påminna om några exempel ur den socialdemokratiska politiken sedan valet 1994 när det gäller just arbetslöshetsförsäkringen. · Den allmänna a-kassan avskaffades efter valet. Motivet ansågs allmänt vara att socialdemokrater- na fallit undan för att LO anser sig behöva fackli- ga a-kassor som argument vid sin medlemsvärv- ning. · Egenavgiften till a-kassan avskaffades, trots enorma behov av intäkter. I stället infördes en högre egenavgift i sjukförsäkringen, som redan gick med överskott. · A-kasseersättningen sänktes från 80 % till 75 % trots ett löfte att höja den till 90 %. Nu är den vis- serligen höjd igen. · Unga arbetslösa föreslogs gå miste om sin a-kassa trots att de kvalificerat sig för ersättning.
Dessa exempel räcker för att visa att politiken präglats av förvirring och en stor portion principlös- het. Grunden för de resurser som krävs för en generell välfärdspolitik är arbetet. Arbete är också en förut- sättning för att kunna leva ett självständigt liv. Alla människor har också en skyldighet att försöka för- sörja sig själva. Staten bör omfördela samhällets resurser så att alla - inte bara vissa människor - ges möjligheter till självständigt liv. Staten skall via skatter, avgifter och sociala trygghetssystem försöka minska skillnaderna mellan människor som beror på omständigheter som ligger utanför deras påverkan. Skillnader som skapar bättre totala förutsättningar och villkor även för de sämst ställda skall däremot inte motverkas. En politik utefter dessa principer uppfyller bäst de liberala målen om alla människors rätt till ett självständigt liv och till möjlighet att växa. Folkpartiet anser att det bör införas en allmän och obligatorisk försäkring. Denna försäkring skall ge den enskilde ekonomiskt skydd när hon eller han söker ny sysselsättning. Det måste alltid löna sig att arbeta. Försäkringen skall innehålla en självrisk som motverkar överut- nyttjande och stimulerar till arbete och till en så kort försäkringsperiod som möjligt. Genom en försäk- ringsmässig koppling mellan avgifter och förmåner minskar de s.k. skattekilarna, och det lönar sig bättre att arbeta. Försäkringen skall finansieras med avgifter och med direkta statsbidrag. Försäkringen skall huvud- sakligen finansieras genom egenavgifterna. Detta bidrar till att göra försäkringsmässigheten tydlig. För att förbättra lönebildningen bör medlemsav- gifterna variera mellan olika kassor med olika verk- samhetsområden beroende på löneläge och arbetslös- hetsnivå just där. Genom att försäkringen lyfts ut ur statsbudgeten och särredovisas ökar dess legitimitet. Det är viktigt att taket i arbetslöshetsförsäkringen sätts så att det stora flertalet inkomsttagare ligger under taket. Eftersom inga avgifter skall tas ut där inga förmåner finns måste taken för förmånen och taket för avgifter vara desamma. Vi i Folkpartiet föreslår att taket i arbetslöshetsförsäkringen på sikt skall vara detsamma som överenskommits för det reformerade pensionssystemet, nämligen 7,5 s.k. lönebasbelopp. En övergång till lönebasbelopp bety- der att förmåns- och avgiftstaket räknas upp med standardstegringen i samhället. Arbetslöshetsförsäkringen skall alltså vara allmän och obligatorisk. Vi folkpartister ser inga skäl till varför inte alla inkomsttagare som uppfyller kravet på en fast anknytning till arbetsmarknaden skall ha rätt till en inkomstrelaterad arbetslöshetsförsäkring. Men det är också viktigt att betona att arbetslöshetsförsäk- ringen skall vara en omställningsförsäkring med lång anknytning till arbetsmarknaden. Arbetslöshetsförsäkringen, som skall vara tidsbe- gränsad, bör också kompletteras med ett nytt skydd för utförsäkrade. Detta skydd skall inte, som socialbi- drag, prövas mot innehav av t.ex. bil, egen bostad eller sommarstuga. Ett villkor för stödet är självfallet att individen står till arbetsmarknadens förfogande. Avslutningsvis, herr talman, vill jag också säga att det är väldigt bra att biståndsarbetare och missionärer nu får möjlighet att erhålla arbetslöshetsersättning i de fall de blir arbetslösa efter fullgjord tjänstgöring. Detta är ett krav som bl.a. folkpartisten Runar Pat- riksson framgångsrikt drivit med mycket starkt enga- gemang. Jag stöder naturligtvis Folkpartiets samtliga reser- vationer, men nöjer mig i dag med att yrka bifall till reservation nr 10.
Anf. 185 BARBRO JOHANSSON (mp): Herr talman! A-kassan är krånglig, dyr och byrå- kratisk. Kraven är för höga. Inför en sorts grund- trygghet i stället. Det som jag nu har sagt tycker över hälften av de tillfrågade i en nyligen gjord undersökning. 52 % av dessa människor är för en allmän arbetslöshetsförsäk- ring för alla. Bara 30 % vill att a-kassan skall vara kvar på samma sätt som i dag. Bland arbetslösa vill närmare 72 % ändra på a-kassan och ha ett system med grundtrygghet. Då skulle de som nu inte har rätt till a-kassa slippa leva på socialbidrag. Risken för rundgång mellan åtgärder och ersättningsperioder skulle avta. Dagens socialförsäkringssystem har vuxit fram ur olika historiska förutsättningar och uppvisar tillsam- mans en brokig bild som är svår att förstå för de fles- ta. Mycket kan göras för att samordna system och göra dem billigare, enklare och mer lättbegripliga. Den översyn som skett i ett flertal utredningar de senaste åren har inte lett till förslag om den nödvän- diga förenklingen och samordningen av socialförsäk- ringssystemen. Problemet verkar vara att ingen tar det nödvändiga helhetsgrepp som behövs. I dag faller många långtidsarbetslösa ur a- kassesystemet. Exakt hur många svenskar som går på socialbidrag därför att de är arbetslösa och inte med i arbetslöshetsförsäkringen är det ingen som vet i da- gens läge. Inträdeskraven är i dag för hårda. De bör sänkas, så att inte så många lämnas utanför. Till dagens betänkande har Miljöpartiet fogat ett särskilt yttrande som behandlar vårt förslag om ett samordnat ersättningssystem vid arbetslöshet, ohälsa och föräldraskap. Herr talman! Socialförsäkringarna skall främst va- ra ett socialt skyddsnät som skall ge en grundläggan- de försörjning till den som av olika anledningar inte kan försörja sig själv. Systemet skall vara heltäckan- de, så att så få som möjligt faller mellan stolarna och tvingas leva på socialbidrag. Det innebär bl.a. att kvalifikationsregler och andra krav skall utformas så att så få som möjligt utestängs. Försäkringarna skall i första hand tillgodose en grundtrygghet som alla solidariskt och efter förmåga skall bidra till att finansiera. Det bör inte vara en uppgift för det statliga försäkringssystemet att i varje läge garantera att människor för all framtid skall kunna behålla en gång uppnådd högre konsumtions- standard. En sådan garanti blir alltför dyrbar och kan likaväl tillgodoses av var och en med eget sparande eller egen försäkring. Det är viktigare att knappa skattein- komster i första hand används för att garantera en bra standard i den gemensamma vården, omsorgen och utbildningen. Detta bör också ligga mer i välbeställda personers intresse än att de i varje läge skall få en statlig garanti för sin konsumtionsstandard. För att tillgodose kraven på helhetssyn och grundtrygghet bör socialförsäkringssystemen utfor- mas med en kortvarig del, en omställningsförsäkring, och en del som skyddar vid långvariga inkomstbort- fall. Vi vill införa ett s.k. brutet tak under de två första åren som skall följas av en grundtrygghet som är lika för alla. I sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkring- arna skall det införas ett tak på 6 ½ basbelopp. Ersättningsnivån bör höjas till 85 % för inkomsten upp till 4,2 basbelopp. Och för den del av inkomsten som ligger därutöver bör ersättningsnivån ligga på 40 %. Då skulle det bli en mycket bättre fördelnings- politisk profil. Om försäkringen skall kunna bli heltäckande bör kvalificeringsreglerna ändras. Vi vill att arbetsvillko- ret skall sänkas till fyra månaders arbete. Det är bra att regeringen nu skall se över arbets- löshetsförsäkringen i en arbetsgrupp. Att arbetsgrup- pen bl.a. skall titta på inträdesregler och arbetsvillkor och eventuellt mildra dessa är bra. Herr talman! Det särskilda medlemsvillkoret har medfört att människor inte riktigt vet om de är med i a-kassan eller inte. De vet inte heller om de verkligen uppfyller medlemsvillkoret eller inte. De svävar där- för i ovisshet. Det här framkom när arbetsmarknads- utskottet träffade Arbetslöshetskassornas samorgani- sation. Jag tänker t.ex. på dem med jourtjänstgöring eller korta vikariat. De kanske jobbar intensivt i två veckor, är borta i tre veckor och arbetar sedan i två veckor igen. Dessa människor kommer aldrig att komma in i a-kassan. Det gäller t.ex. människor i turistbranschen, guider och översättare. Många av dem är, helt naturligt, kvinnor. Herr talman! Miljöpartiet har också invändningar när det gäller de oerhört stränga villkoren med ka- rensdagar när man slutar en anställning utan giltig anledning. Utskottet gjorde vid förra behandlingen skrivningar som skulle vara generösa, men det har i verkligheten visat sig att de som har slutat sitt arbete behandlas hårdare än andra kategorier. Det är bra att utskottet nu uttalar att arbetsgruppen skall se över de här reglerna; det gläder mig. Den arbetstagare som säger upp sig själv från en fast anställning utestängs från a-kassan under 45 arbetsdagar. Undantag kan göras om synnerligen starka hälsoskäl eller sociala skäl föreligger. Denna långa karenstid infördes av regeringen för tre år sedan, och det underförstådda politiska budska- pet var att man i tider av hög arbetslöshet inte tolere- rar att människor slutar på ett arbete om det inte inne- bär att de går direkt över till en annan tjänst. Detta kritiserades av bl.a. Arbetslöshetskassornas samorga- nisation som menade att beslutet saknade ordentligt underlag och att konsekvensanalysen var bristfällig. A-kassornas samorganisation hävdade att beslutet motverkade sitt eget syfte, eftersom det skapade en inlåsning på arbetsmarknaden, som vare sig gagnar den som vill ta sig ifrån ett arbete eller den arbetslöse som skulle kunna komma i dennes ställe. Som arbetsmarknaden ser ut är det mycket svårt att gå direkt från en tjänst till en annan om man inte tillhör en exklusivt utbildad grupp, vars utbildning är högt åtråvärd. Att seriöst söka annat arbete är en heltidssysselsättning som är svår att förena med hel- tidsarbete. Detta bekräftas av de krav som samhället ställer på arbetssökande. Enligt en undersökning av hur arbetslösheten på- verkar attityderna, inte bara hos dem som står utan arbete utan också hos dem som har arbete, visar det sig att den grupp som skulle vilja säga upp sig från en fast tjänst för att söka annat arbete - det är så många som 28 % - mådde väldigt dåligt, t.o.m. sämre än dem som hankade sig fram mellan vikariat. För mig innebär den här regeln att möjligheten att utvecklas i sitt arbetsliv eller göra någonting kon- struktivt åt en ohållbar arbetssituation förbehålls de välbärgade som har möjlighet att leva på sparade pengar i två månader. Människor som av olika anledningar mår dåligt på sin arbetsplats och som kanske t.o.m. får läkarintyg på att de är i psykisk obalans på grund av hur det är på arbetsplatsen får inte den behandling som kanske kunde ha förväntats. När man efter stor ångest har lämnat sin arbets- plats möts man av beskedet att man har 45 arbetsda- gars karenstid vad gäller a-kassan. I den situation som man då befinner sig är det ett hårt slag. Man skall betala hyra, dagis m.m. Och när allt faller sönder tar man till slut till drastiska åtgärder och klarar sig inte riktigt längre. Med dessa ord vill jag yrka bifall till reservation nr 4 i betänkandet och också meddela att Miljöpartiet kommer att stödja reservation nr 18.
Anf. 186 MARIA LARSSON (kd) replik: Herr talman! Jag måste säga att jag blir storligen förvånad när jag hör Barbro Johanssons inlägg. Den politik som beskrivs där skiljer sig markant från den politik som Miljöpartiet har ställt sig bakom i form av utskottets förslag, socialdemokraternas förslag. Här hör vi talas om brutet tak, ersättningsnivå på 85 %, fyra månader som arbetsvillkor, ändrade regler när det gäller karensdagar osv. På en rad punkter skiljer sig det som Barbro Johansson nu har doku- menterat som Miljöpartiets förslag ifrån det förslag som man har ställt sig bakom vid utskottets behand- ling. Min fråga till Barbro Johansson är: Finns det ett löfte om att alla de saker som förekom i anförandet kommer att behandlas i den arbetsgrupp som nu är tillsatt, eftersom det inte finns några reservationer mer än när det gäller en liten bifråga i utskottets be- tänkande?
Anf. 187 BARBRO JOHANSSON (mp) re- plik: Herr talman! När det gäller Maria Larssons frågor kan jag säga att vi har en reservation, och den gäller avstängningsreglerna. Men jag skulle egentligen inte behöva reservera mig, eftersom utskottet har skrivit att arbetsgruppen skall se över de här inlåsningsef- fekterna på grund av de karensdagar som finns. Men jag kommer ändå att yrka bifall till den reservationen. När det gäller de andra sakerna är det som vi har sagt väl känt av utskottet. Detta har jag pratat om i fem år. Dessa synpunkter har vi alltid haft. Vi har alltid väckt stora motioner om detta. Men det här året väckte vi inte motionen om arbetslöshetsförsäkringen. Jag har däremot ett särskilt yttrande om det som jag har sagt förut och även påpekat i våra budgetmotio- ner.
Anf. 188 MARIA LARSSON (kd) replik: Herr talman! Både Barbro Johansson och jag vet att reservationer smäller lite högre än ett särskilt ytt- rande om man tycker annorlunda. Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att Miljöpartiet har lagt sig platt för socialdemokraterna i det här avseendet. Jag förstår också att det egentligen inte finns några löften om att de saker som Barbro Johansson har tagit upp skall tas med i arbetsgruppens arbete. Jag tycker att Barbro Johansson är en mycket stor optimist. Hon är glad över arbetsgruppen, som har satt i gång med att arbeta, och hon hoppas att den skall tillvarata alla Miljöpartiets intressen, trots att Miljöpartiet inte har någon plats i arbetsgruppen. Jag skulle nog inte vara lika optimistisk i det läget.
Anf. 189 BARBRO JOHANSSON (mp) re- plik: Herr talman! Jag vet inte vilka andra partier som har plats i arbetsgruppen. Jag tror att arbetsgruppen skall tillsättas inom Näringsdepartementet. I budgetdebatten före jul uttryckte bl.a. Erik Ås- brink förståelse för våra förslag vad gäller grund- tryggheten; man kanske skall se över detta så små- ningom. Så vi har visst fått vissa utfästelser. Det är ingenting som säger att det måste bli så här, men jag tror säkert att man i den här arbetsgruppen kommer att ta upp bl.a. de avstängningsregler som jag nämn- de, trots att jag nu reserverar mig i det avseendet. Att vi har det här förslaget är absolut inte okänt för nå- gon.
Anf. 190 KRISTINA ZAKRISSON (s): Herr talman! Arbetslöshetsförsäkringen och re- gelverket runt den är nästan ständigt uppe till diskus- sion. Det är inte så konstigt, eftersom detta har väl- digt stor betydelse för många människor. I dag har det stor betydelse för alldeles för många människor, skulle jag vilja säga. Som några har påpekat tidigare har vi gjort ett stort antal förändringar under de senaste åren. Men såvitt jag förstår är hälften av dem gjorda under den borgerliga regeringens tid. Och jag anser att det finns anledning att göra förändringar om man ser att det är fel i regelverket. Den allmänna, sammanhållna arbetslöshetsförsäk- ring som infördes 1998 och som gäller i dag var me- nad att i viss mån anpassas till förändringar på ar- betsmarknaden. Men trots att vi nyss har infört den finns det skäl att återigen se över den. Syftet med försäkringen är att ge den enskilde möjlighet till omställning till ett nytt arbete. Många ute bland allmänheten, och också bland oss politiker, antyder ibland att de som är arbetslösa faktiskt inte vill arbeta. Detta tror jag är en myt och en fördom. Det är alldeles fel. Jag har träffat väldigt många ar- betslösa. Det är som Margareta Andersson sade: Den här försäkringen är till för att den som råkar ut för en katastrof skall få ersättning. Jag tror att alla som blir arbetslösa tycker att det är en katastrof. Det regelverk vi har i dag kan ge utrymme för lite olika tolkningar. Vi har i utskottet fått signaler om att man kan göra olika tolkningar i olika delar av landet och i olika kassor, t.ex. av vad som är ett lämpligt arbete och vad som är ett rimligt pendlingsavstånd. Tillsynsmyndigheten har uppmärksammat det här, och därför har den arbetsgrupp som regeringen tillsatt fått i uppdrag att se över rättssäkerheten. Tyvärr pratar man för sällan om rättssäkerheten för de arbetslösa. Alldeles för ofta pratar man om deras skyldigheter, precis som om man inte trodde att de uppfyllde sina skyldigheter. Jag skulle vilja säga att alla som är arbetslösa gör allt för att få ett nytt jobb. Någon här sade - jag kommer ärligt talat inte ihåg vem - att incitamentet att söka jobb ökar ju när- mare utförsäkringen man kommer. Det är inte alls sant. Vi har haft föredragningar i utskottet där man sagt att det inte finns någon sanning i detta. Det är ännu en myt som man sprider. Många av dem som i dag är arbetslösa - som kan- ske jobbat 10 år, 20 år eller ännu längre och sedan blivit arbetslösa - har ingen lång teoretisk utbildning. I dag krävs det minst gymnasieutbildning för att få jobb. För dessa människor kan det ta lång tid att skaf- fa sig den utbildning som gör att de får nytt jobb. Det kan ta längre tid än 300 dagar. Jag menar att den omställningsförsäkring vi har skall omfatta den tid det tar för den arbetslöse att skaffa sig möjligheter att få ett nytt jobb. Då finns det ingen anledning att ha en bortre parentes. Tidsbegränsningen är när man kunnat skaffa sig möjligheter att åter få ett jobb. Fru talman! Under den senaste tiden har arbets- marknadspolitiken mer och mer inriktats på kvalifice- rad arbetsmarknadsutbildning. Det är också riktigt, därför att den politiken har visat sig leda till att man i hög grad får jobb. Det är en dyr åtgärd, men den ger goda resultat. Väldigt många får jobb, och företag som saknar en viss kompetens får sina behov tillgo- dosedda. Denna satsning på kvalificerad arbetsmark- nadsutbildning, som alltså är dyr, får dock inte inne- bära att de som inte kan få del av den hamnar utanför. Arbetsförmedlingarna måste fortfarande aktivt jobba med dem som är långtidsinskrivna. Det finns all anledning att se till att den som är ar- betslös har möjlighet att få en åtgärd. Om man inte kommer ut i arbetslivet över huvud taget, om man är hemma, är passiv, tappar kontakten med arbetskam- raterna, inte har några arbetsuppgifter eller någon som frågar efter en - då har man naturligtvis ännu svårare att komma tillbaka. Därför är alla åtgärder viktiga, även de som inte är av direkt utbildningska- raktär. Utskottet har också sagt, som det står i betänkan- det, att avsikten med att avveckla åtgärderna arbets- platsintroduktion och arbetslivsutveckling inte har varit att fler personer skall bli utförsäkrade. Ar- betslinjen skall givetvis fortfarande hävdas, och det gör man bäst genom att se till att de arbetslösa kan vara aktiva. Jag menar att alla åtgärder är lika viktiga. Även om arbetsmarknadsutbildning fortare ger ett jobb är det viktigt att de som inte är på den nivån att de kan börja på en sådan får andra åtgärder. Fru talman! Den arbetsgrupp som skall se över försäkringen har också fått i uppdrag - nu skall jag läsa innantill - att utreda om det bör öppnas en möj- lighet att en arbetslös i vissa fall får behålla en mindre del av sin arbetslöshetsersättning under en begränsad övergångstid i en ny anställning. Man menar nämli- gen att det finns skäl att se om en kombination av att ändra regelverket i arbetslöshetsförsäkringen och förenkla regelverket när det gäller arbetsmarknads- politiken kan öka tillväxten. Alla åtgärder som gör att folk lättare får jobb är viktiga, och då finns det skäl att förändra regelverket. Barbro Johansson tog upp risken för inlåsningsef- fekter om vi har för hårda sanktioner när man själv säger upp sig. Att se på detta är också ett uppdrag som arbetsgruppen har. Jag läser innantill igen: I detta sammanhang bör även prövas om en konsek- ventare och mer ändamålsenlig tillämpning av sank- tionsreglerna kan åstadkommas genom att reglerna mildras. Återigen är det samma sak: Vi har infört det här regelverket för ett år sedan, men ser vi att det finns regler som motverkar arbetslinjen skall vi ändra dem. Det tror jag gynnar den arbetslöse. Fru talman! Vi socialdemokrater anser inte att det finns anledning att införa en bortre parentes. Vi anser att den omställningsförsäkring vi har skall gälla tiden tills den arbetslöse har kunnat omställa sig till ett nytt arbete.
Anf. 191 MARIA LARSSON (kd) replik: Fru talman! Det var intressant att höra Kristina Zakrisson säga att det är fel på det regelverk som infördes för drygt ett år sedan av socialdemokraterna. Jag tycker bara att det är så förfärligt synd, med tanke på alla de arbetslösa och all den personal som skall hantera a-kassans regler, att man inte tänkte till innan. Varför tänkte man inte in dessa konsekvenser, som var ganska lätta att förutsäga? Då hade vi besparat väldigt många människor väldigt mycket onödig oro. Hur kommer det sig att man t.ex. inte tänkte in vad som skulle uppstå när det gällde studenternas a- kassa? Hur kommer det sig att man inte alls har tänkt in det här med familjehemsförälders a-kassa? Jag har läst direktiven till arbetsgruppen, och jag tycker att tilltron till denna grupps arbete är väl stor. Direktiven i sig är ganska plottriga. Jag är ganska övertygad om att detta inte kommer att förenkla re- gelsystemet särskilt mycket utan snarare vara en fortsättning på den lapptäcksteknik som socialdemo- kraterna har tillämpat under ganska lång tid. Lägger man dessutom till Miljöpartiets nya förslag, som har framförts här i kväll och som tydligen också skall behandlas i arbetsgruppen, kommer det nog att bli ganska besvärligt att förenkla regelsystemet. Och att tro att regelsystem inom a-kassan i sig kan öka tillväxten får inte jag att gå ihop.
Anf. 192 KRISTINA ZAKRISSON (s) re- plik: Fru talman! Maria Larsson är väldigt kritisk till socialdemokrater och vårt sätt att införa regler. Hon tycker att det är vansinne att införa ett regelsystem som vi från början konstaterar är fel. Jag tror inte att jag sade att detta var ett dåligt system. Jag sade att det är ett regelverk med många olika regler, och om det finns regler som har blivit fel såtillvida att de inte främjar arbetslinjen skall vi naturligtvis vara beredda att se över och ändra detta. När det gäller familjehemsföräldrars rätt till a- kassa ser i alla fall jag det på det sättet att det inte är en anställning att vara familjehemsförälder. Arbets- löshetsförsäkringen är en försäkring för den som har ett jobb, blir arbetslös och mister sin inkomst. Vill man försörja sig som familjehemsförälder an- ser jag nog att man måste bilda ett företag och starta ett vårdhem. Man måste ha minst tre ungdomar. Ser man det mer som en inkomst, nästan affärsmässigt, skall man kanske göra någonting annat än vara fa- miljehemsförälder.
Anf. 193 MARIA LARSSON (kd) replik: Fru talman! Jag anser att uppgiften att vara fa- miljehemsförälder är ett arbete. Jag är av den åsikten att allt arbete skall kunna generera möjlighet till a- kassa. Jag tycker att det är ett tråkigt undantag att den här regeln finns. Jag blir inte riktigt klok på om Kristina Zakrisson är stolt över de a-kasseregler som kom till 1998 eller inte. Det är en lite konstig argumentation. Men om jag förstod slutledningen rätt är det i alla fall så att reglerna blev fel och nu gör vi om dem. Jag har inte tilltro till att det kommer att förenkla regelsystemen. Kristina Zakrisson har talat sig varm för att det skall finnas en grundtrygghet. Om det är vi tämligen överens. Men vi vill sträcka den grundtryggheten lite längre, till att innefatta alla, även de som i dag står utan a-kassan därför att de har valt att inte gå in i a- kassesystemet. Vi säger att a-kassan skall vara obli- gatorisk. Är inte det att erbjuda ännu fler människor en grundtrygghet?
Anf. 194 KRISTINA ZAKRISSON (s) re- plik: Fru talman! Jag vill fortfarande hävda att det inte är en anställning att vara familjehemsförälder. Där- emot förnekar jag inte att familjehemsföräldrar gör en väldigt bra insats. Jag har själv som ordförande i socialnämnden tidigare varit med om att familjehems- föräldrar som under en kortare tid varit tvungna att vara lediga från sina jobb, kanske ett par månader i början, fått ersättning från socialnämnden för förlorad arbetsförtjänst. Bägge två jobbade, men tog ändå hand om barn. Det är ju helt naturligt. Jag skulle fortfarande vilja hävda att det är en väl- digt bra insats att vara familjehemsförälder, man får betalt för det. Men det är inte en anställning i vanlig mening. Sedan frågar Maria Larsson om jag är stolt över a- kassesystemet. Jag är stolt över att vi har en arbets- löshetsförsäkring, och jag tycker att den är hyfsat bra. Men det finns skavanker i den. Därför tycker jag att det är bra att arbetsgruppen skall se över den. Som vi tidigare har hört finns det de som tycker att arbetsvillkoret är alldeles för lågt. Det finns de som tycker att det är för högt. Det beror alldeles på vad man menar med försäkringen. Vi socialdemo- krater vill för vår del ha en inkomstbortfallsförsäk- ring, inte den grundtrygghet som Maria Larsson pra- tar om.
Anf. 195 HENRIK WESTMAN (m) replik: Fru talman! Jag skall börja med att säga att jag är överens med Kristina Zakrisson i alla fall på en punkt. Det är att det är alldeles för många som är beroende av a-kassa. Hon sade att reglerna tolkades olika i olika a- kassor. Det är just det som är problemet. Systemet är väldigt krångligt. Jag åkte tåg i måndags. Vad hittar man där om inte SJ:s tidning Kupé, senaste numret. Där står det: A-kassan är krånglig, dyr och byråkratisk, och varför skall den vara kopplad till facket? Nu sprids det till hela svenska folket att man tyck- er att det är på det sättet. Då bör man väl vidta alla möjliga åtgärder för att göra det mindre krångligt och kanske inte heller koppla det till facket. Kopplingen till facket har inte Kristina Zakrisson berört. Det är väldigt krångligt, men incitamenten då, vad gör man med dem? De bör ju öka. De flesta tänkare och kritiker säger att det minskar incitamenten om man vet att man aldrig blir utförsäkrad. Med ert sys- tem blir man ju inte det. Systemet är tydligtvis obe- gränsat. Jag har inte fått något bevis för det heller. Man går från den ena åtgärden till den andra om det inte finns någon som helst bortre parentes. Så är det bara. Det här insåg t.o.m. socialdemokraterna förra året, när man hade ett förslag på 300 dagar. Sedan har man frångått det. Nu finns det tydligtvis inte kvar. Nu är det obegränsad tid som gäller. Vad vill ni egentligen? Skall det vara medborgarlön?
Anf. 196 KRISTINA ZAKRISSON (s) re- plik: Fru talman! Först och främst skulle jag vilja säga som jag ibland brukar säga till min egen mamma: Allt som står i tidningen är inte sant. Visserligen kanske SJ:s tidning är mer att lita på än många andra, men i alla fall. Det står att systemet är dyrt och krångligt. Dyrt beror på vad man ställer det i förhållande till. Jag tycker att det är värt pengarna. Krångligt kan det nog vara i mycket, därför att det innebär ett stort mått av kontrollsystem. Det är ett så stort mått att jag tror att många av dem som är ar- betslösa nästan känner sig som kriminella därför att de måste bevakas så väldigt mycket. Frågan ställdes om varför a-kassan är kopplad till facken. Vi har i dag den fristående alfakassan. Det är ungefär 8 000 personer som har anslutit sig. Det ver- kar inte vara ett skriande behov av en fristående kas- sa. Jag tror faktiskt att många väljer att gå med i fack- et, a-kassa eller inte. Under 90-talet har faktiskt fler och fler löntagare gått med i facket. 84 % av arbetar- na är med, och ca 80 % av dem som är arbetslösa är fackligt organiserade. Man väljer alltså att gå med i facket. Det verkar inte vara så att folk upplever det som ett problem eller ett hot, tvärtom. Jag tror också att det fackliga arbetet har väldigt stor betydelse. Även om man bortser från a-kassan tror jag att arbetsgivarna och företagen tjänar på att ha ett bra fackligt arbete. Det gynnar både arbetsgiva- ren och dem som arbetar på företaget om man har ett bra samarbete.
Anf. 197 HENRIK WESTMAN (m) replik: Fru talman! Det är alldeles riktigt. Facket gör mycket stor nytta. Jag har själv varit fackordförande åtskilliga gånger och haft mycket med dem att göra. Det är alldeles riktigt. Men eftersom det nu är knutet på det sättet blir det branschvisa låsningar. Då får man alltså inte den omställning som kanske skulle krävas på en modern arbetsmarknad. Jag har en son som är byggnadsarbetare. Han blev arbetslös. Det lönade sig inte för honom att ta tillfäl- liga andra arbeten, för då skulle han få lägre a-kassa när han kom tillbaka. Alltså lönade det sig inte att arbeta. Incitamenten måste alltid finnas. Det måste alltid löna sig att arbeta, även om man tillfälligt får lägre lön. Därför bör man nog bryta upp den där lås- ningen till de särskilda facken, för då blir det en bran- schinlåsning. Jag läser naturligtvis inte bara den här tidningen. Jag har besökt en hel del arbetsförmedlingar och kassor och diskuterat detta. De flesta tycker nog att det finns anledning att se över krångligheten.
Anf. 198 KRISTINA ZAKRISSON (s) re- plik: Fru talman! Att det är krångligt och att det skapar merarbete för a-kassehandläggarna om vi ändrar reglerna kan inte få oss att inte ändra regler som vi tror behöver ändras för att gynna arbetslinjen och dem som är arbetslösa. En av de saker som Henrik Westman tog upp är att man kan dra sig för att ta tillfälliga jobb därför att man tror att det påverkar a-kasseersättningen och försäkringen negativt. Det är just en av de saker som arbetsgruppen skall titta på, liksom på möjligheten till övergång mellan olika kassor. Som ni hör kommer arbetsgruppen att titta närma- re på många av de frågor som oppositionen tar upp. Naturligtvis skall man först analysera, finns det behov av att förändra eller finns det inte? Finns det behov av att förändra tycker jag att vi skall göra det, även om det ger mer jobb åt a-kassehandläggarna.
Anf. 199 MARGARETA ANDERSSON (c) replik: Fru talman! Jag är ledsen om jag är lite påstridig här, Kristina Zakrisson, men läget i dag är att männi- skor blir utförsäkrade. Ett exempel är den kvinna som jag berättade om i mitt huvudanförande. Hon hade fyra dagar kvar tills hon skulle bli utförsäkrad. Om hon inte hade hittat ett jobb inom hemtjänsten i grannkommunen skulle hon alltså ha blivit utförsäkrad. Ett annat exempel är en ung kille på drygt 20 år. Ibland är han inte så där enormt företagsam. Han blev också utförsäkrad men också han fick jobb. Det var nämligen ont om arbetskraft just då, så det löste sig. Men människor blir alltså utförsäkrade. Länsarbetsdirektören i Jönköpings län, Ylva Ericsson - hon skall visserligen lämna sitt jobb men än så länge står hon som länsarbetsdirektör - skrev, tror jag, förra veckan i tidningen. Hon sade att det inte finns något lagfäst skydd för människor, så de kan visst bli utförsäkrade. Jag undrar därför vad som gäller här. Dessutom är jag lite besviken över att de diskus- sioner som vi förde tillsammans med Socialdemo- kraterna om att på det här sättet finna en vettig bortre parentes totalt har "droppats". Jag tror att det alltid kommer att finnas vissa människor som är i behov av ett grundskydd. I dag är de hänvisade till socialbi- drag. Det är att lyfta över kostnader från staten till kommunerna, vilket är ett felaktigt sätt att hantera de här frågorna.
Anf. 200 KRISTINA ZAKRISSON (s) re- plik: Fru talman! Margareta Andersson, lagstiftningen säger inte att det finns ett lagligt skydd för att aldrig bli utförsäkrad. Som många andra har tagit upp står det tydligt att det vilar ett stort ansvar på den enskilde att hela tiden försöka hitta ett lämpligt arbete. Om vi skriver in i lagen att man aldrig kan bli utförsäkrad är det svårt att hävda att det är nödvändigt att ta lämpligt arbete. Var skall man då dra gränsen? Vi säger att vi vill ha en omställningsförsäkring. För vissa människor tar det två veckor att få ett nytt jobb. För andra kan det ta tre-fyra år. Det är kanske så att man börjar utifrån en grundskoleutbildning och inte har någonting annat. Men har man en bra arbets- förmedlare som kan göra en bra individuell hand- lingsplan går det kanske att lägga upp en långsiktig studieplan och att faktiskt komma i arbete. Från utskottets sida har vi försökt förhöra oss hos AMS om hur många det är som har blivit utförsäkra- de men i dag går det inte att få någon sådan siffra. Vi har också pratat med a-kassehandläggare som säger att man inte, om någon försvinner från försäkringen, alldeles säkert kan veta på vilka grunder det skett. När det gäller de signaler som vi fått om att männi- skor blir utförsäkrade har vi alltså ännu inte sett några siffror. Det är kanske som i det fall som Margareta An- dersson nämnde - väninnan som hade fyra dagar kvar men som fick ett jobb. Då blev hon ju inte utförsäk- rad.
Anf. 201 MARGARETA ANDERSSON (c) replik: Fru talman! Nej, hon blev inte utförsäkrad efter- som hon fixade det här själv. Det tycker jag är myck- et bra, och det är på det viset som det skall vara. Men jag tycker att det borde finnas ett bättre regelverk för hur det här skall gå till vad gäller de människor som inte själva fixar detta eller som inte har goda vänner som hjälper till och som på olika sätt ställer upp. Väldigt många har det, så ibland går det här att lösa. Det är alltså nödvändigt med en avtrappningsregel och att kostnaderna inte förs över på kommunen. Kristina Zakrisson säger att vi skall lägga upp en handlingsplan. Det tycker jag också är mycket viktigt men då krävs det att det finns människor på arbets- förmedlingarna som klarar av detta. I dag är det pro- blem med bemötandet. Man får ibland väldigt arro- ganta och väldigt tråkiga svar av de här människorna. Det är också något som vi behöver se över. Vi behö- ver se till att det helt enkelt blir en bättre utbildning för de här människorna. Vi har som en av de första punkterna föreslagit att människor som t.ex. inte har gymnasiekompetens skall erbjudas att läsa in kärnämnena i gymnasiesko- lan med a-kasseersättning. Det skulle kunna ingå i paketet. Jag inser också att vi inte kan säga: Du har 300 dagar. Under den här perioden måste du lösa alla dina problem. Det kan behövas en utsträckt tid eftersom männi- skor har olika behov. Men vi skall ha ett regelverk, och det skall finnas handlingsplaner på ett mycket tydligare sätt för de människor som i dag hamnar i situationen att de inte riktigt vet vad som gäller och vilken rätt de har att ställa krav på t.ex. arbetsför- medlingen. Det handlar alltså om människor som blir alldeles förtvivlade. Arbetsförmedlingens personal säger: Vi vet inte vad vi skall göra med dig. Sedan blir ingen- ting gjort förrän det händer något som är ganska dra- matiskt och människor blir alldeles förtvivlade och upprivna. Det är så många problem förknippade med detta att vi behöver se över dessa frågor i ett mycket tydligare skick än som sker i dag.
Anf. 202 KRISTINA ZAKRISSON (s) re- plik: Fru talman! För att återgå till den kvinna som fix- ade det här själv vill jag säga att man naturligtvis skall göra allt man kan för att fixa detta själv; det råder ingen tvekan om det. Man kan inte gå till ar- betsförmedlingen i tron att arbetsförmedlaren fixar detta. Däremot kan arbetsförmedlaren hjälpa till. Det kan nog vara så - sådana signaler får vi också - att bemötandet inte varit det bästa. Å andra sidan har man nog varit väldigt hårt pressad ute på förmed- lingarna. Man har kanske inte alltid haft de resurser som skulle ha behövts. De på arbetsförmedlingarna behöver säkert, precis som alla andra, få kompe- tensutveckling. Arbetsförmedlarna har nog i många år haft en väldigt svår situation. Sedan vill jag säga några ord om Centerns reser- vation om generell rätt till gymnasieutbildning. Här kommer vi tillbaka till detta med individuella hand- lingsplaner. Man måste ju utgå från den enskilde. Jag tycker inte att man skall ha ett generellt system för vilken utbildning folk skall ha, utan man utgår från den enskilde. I dag har vi t.ex. kunskapslyftet som har varit väldigt bra. Vi har alltså stora möjligheter att låta dem som bara har en låg grundutbildning vidare- utbilda sig. Det tycker jag är en helt riktig satsning. Hjälp alltså människor att få en bättre utbildning, och de kan göra ännu större ansträngningar att själva komma ut på arbetsmarknaden igen!
Anf. 203 HELENA BARGHOLTZ (fp) re- plik: Fru talman! Jag vill med anledning av den utred- ning som nu skall göra en översyn av arbetslöshets- försäkringen fråga Kristina Zakrisson om den också kommer att titta på arbetslöshetsförsäkringens finan- siering. Den höga arbetslöshetsnivån har ju lett till att försäkringen sedan flera år tillbaka är kraftigt under- finansierad. Denna brist täcker man över statsbudge- ten. Från flera partier har vi pekat på möjligheterna att i stället göra det genom en ökad egenavgift. Då får man mera fram karaktären av försäkring. Man uppnår alltså ett bättre samband mellan lönebildning och arbetslöshet. Kristina Zakrisson, är man från socialdemokra- tiskt håll beredd att ompröva sin dogmatiska inställ- ning till hur arbetslöshetsförsäkringen skall finansie- ras?
Anf. 204 KRISTINA ZAKRISSON (s) re- plik: Fru talman! Jag tänkte direkt säga: Nej, det upp- draget har inte arbetsgruppen men sedan tänkte jag att det är bäst att för säkerhets skull kontrollera så att jag inte säger något som är fel. Men det är faktiskt så att man inte har det uppdraget, och vi anser inte att det finns något behov av det uppdraget. Vi tycker att det är helt okej som det är, nämligen att vi har en gemen- sam finansiering av den här viktiga försäkringen. Arbetsgruppen har fått i uppdrag att ta upp de frågor som vi tycker att det eventuellt kan finnas problem med och som eventuellt kan motverka arbetslinjen. Det kan vi inte se att finansieringen gör.
Anf. 205 HELENA BARGHOLTZ (fp) re- plik: Fru talman! Det är beklagligt att man inte är be- redd att pröva det. Det är ju uppenbart att med den höga arbetslöshet som vi nu har är detta en väldigt tung belastning på statsbudgeten. Jag tror att väldigt många människor skulle vara helt införstådda med det här - att man är beredd att finansiera en eventuell arbetslöshet så småningom genom att själv bidra. Det kan då sättas i relation till lönen. Det finns ju en rad andra försäkringar där det här är ett naturligt sätt att finansiera det hela. Ibland kommer det nytänkande från socialdemo- kratin. Jag vill skicka med en förhoppning om det också i det här sammanhanget. Vi är ju så många i andra partier som ser att det här är en mycket bra lösning.
Anf. 206 KRISTINA ZAKRISSON (s) re- plik: Fru talman! Jag instämmer fullt och fast i att det här är en tung ekonomisk belastning. Vi gör ju också allt för att minska arbetslösheten just för att få ned den här kostnaden. Vi tycker nog att det bästa sättet att få ned kostnaden för staten är att få folk i arbete. Men uppenbarligen har Folkpartiet och Socialdemo- kraterna helt olika syn på vad den enskilde själv skall betala och vad staten skall stå för. Jag glömde mina anteckningar i bänken men jag tror att det var Helena Bargholtz som var inne på att man, efter att under en tid ha haft en inkomstbortfalls- försäkring med hög nivå, skulle övergå till en grund- trygghet. Den skulle vara på socialbidragsnivå, men den skulle inte som socialbidraget prövas mot om man äger bil, båt eller sommarstuga. Det hjälper föga för den som varken har råd att ha bil, båt eller som- marstuga.
Anf. 207 BRITT-MARIE LINDKVIST (s): Fru talman! I detta betänkande finns en motion som jag skrivit, A227, och som handlar om över- hoppningsbar tid i arbetslöshetskassans regelverk. Det gäller 16 § mom. 5 om vård av eget barn som inte har fyllt två år eller vård av adoptivbarn i två år efter barnets ankomst i familjen, vilket är överhoppnings- bar tid. Jag tänker här ta upp ett autentiskt fall. En kvinna blir arbetslös på grund av att företaget går i konkurs. Vid tillfället är kvinnan gravid. Vid födseln visar det sig att barnet är handikappat. Efter- som barnet de första åren behöver mycket tillsyn och läkarvård erbjuder försäkringskassan henne ett vård- bidrag. Efter många operationer i drygt tre år föreslår lä- kare att hon skall försöka ordna en dagisplats och själv komma ut i arbetslivet igen, eftersom sjukvår- den för tillfället inte kan göra mer för barnet. Sagt och gjort. Kommunen ställer upp med en da- gisplats, och den unga kvinnan anmäler sig ånyo som arbetssökande. När hon kommer till a-kassan får hon avslag på sin begäran om ersättning. Detta på grund av att tiden med vårdbidrag räknas som diversetid, och eftersom drygt tre år har gått når man inte hennes tidigare ersättningsperiod. Enligt reglerna är endast de två åren från barns födelse överhoppningsbara. Kvinnan har överklagat i alla instanser och fått avslag. Just nu ligger ärendet i länsrätten för bedöm- ning. Mitt förslag i motionen är att även tiden med vårdbidrag skall räknas som överhoppningsbar tid i 16 § mom. 5. Utskottet har behandlat motionen och anser att frågan bör tas upp i ett vidare sammanhang. Utskottet utgår från att man inom ramen för arbetsgruppens arbete även kommer att överväga denna fråga. Fru talman! Jag är tacksam över att utskottet anser att frågan bör utredas vidare. Jag har inget yrkande, men jag utgår från att arbetsgruppen tar del av betän- kandet och därmed även av motionen.
Anf. 208 MARIA LARSSON (kd) replik: Fru talman! Jag är väldigt glad över den motion som Britt-Marie Lindkvist har skrivit. Vi har från kristdemokraternas sida följt upp den i utskottet. Vi ville i första hand få till stånd ett utskottsinitiativ för att påpeka att det här skulle hänskjutas från utskottet in i arbetsgruppen. Det förslaget föll. Då valde vi att reservera oss till förmån för Lindkvists motion. Det finns stora möjligheter för Britt-Marie Lindkvist att yrka bifall till reservationen. För tids vinnande gjorde jag inte det, men möjligheten kvarstår. När jag läser direktivet till utredningen känner jag mig inte alldeles säker på att detta kommer att be- handlas där. Det är tvetydigt skrivet. Just den här saken står inte omnämnd i exakt text. Vill man för- tydliga och ytterligare trycka på skulle jag rekom- mendera ett yrkande om bifall till reservationen.
Anf. 209 BRITT-MARIE LINDKVIST (s) re- plik: Fru talman! Man skriver en motion för att upp- märksamma ett problem. Detta problem är någonting som man möter väldigt sällan. Jag tycker att detta måste utredas. Jag har inte siffror på vad det här skulle innebära. Jag vet ej heller hur många som drabbas av detta. Jag tycker att det är väldigt bra att arbetsgruppen tar del av det här. Jag tänker naturligt- vis också själv följa frågan.
Anf. 210 MARIA LARSSON (kd) replik: Fru talman! Britt-Marie Lindkvist säger att hon skriver en motion för att uppmärksamma ett problem. Jag brukar skriva en motion för att genomdriva en förändring. Det är två helt skilda saker. Jag håller med om att problematiken finns. Den berör ett väldigt litet antal personer, men det är oer- hört viktigt för människor i en så utsatt situation att få räkna den här tiden som överhoppningsbar tid. Om man drabbas av att få ett sjukt barn befinner man sig i en mycket utsatt position. Jag tycker att det är be- klagligt att inte socialdemokraterna i utskottet valt att stödja motionen.
Anf. 211 BRITT-MARIE LINDKVIST (s) re- plik: Fru talman! Jag räknar med att särreglerna skall ses över. Jag räknar också med att det här blir genom- fört. Jag tror att det är väldigt bra att alla förändringar som kommer att genomföras görs i ett sammanhang så att vi verkligen får en helhet.
Anf. 212 KRISTINA ZAKRISSON (s): Fru talman! De frågor som tagits upp i motionen och där vi hänvisar till arbetsgruppen skall vi natur- ligtvis se till att arbetsgruppen får del av och att ar- betsgruppen tar del av betänkandet. Maria Larsson fick faktiskt den skrivning hon tog upp justerad i betänkandet. Det står ordagrant: "Utskottet utgår från att man inom ramen för arbets- gruppens arbete även kommer att överväga denna fråga." Det ändrade vi vid justeringstillfället.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 18 mars.)
15 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades Förslag 1998/99:NR1 Nordiska rådets svenska delegations berättelse angående verksamheten under 1998
Motioner med anledning av skr. 1998/99:103 Kommittéberät- telse 1999 1998/99:K19 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
med anledning av förs. 1998/99:RR4 Riksdagens revisorers förslag angående socialförsäkringens administration 1998/99:Sf2 av Ulf Kristersson m.fl. (m) 1998/99:Sf3 av Bo Könberg m.fl. (fp)
med anledning av redog. 1998/99:RB1 Årsredovis- ning för Sveriges riksbank för år 1998 1998/99:Fi8 av Johan Lönnroth m.fl. (v)
16 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 16 mars
1998/99:215 av Leif Carlson (m) till socialministern Primärvårdsförsöken 1998/99:216 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmi- nistern Sjukvården
den 17 mars
1998/99:217 av Ola Karlsson (m) till statsrådet Lars- Erik Lövdén Företagande och skatter 1998/99:218 av Rigmor Ahlstedt (c) till socialminis- tern Kompetenscentrum för forskning om biverkningarna av dentala material 1998/99:219 av Margareta Viklund (kd) till utrikes- ministern Sierra Leone
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 23 mars.
17 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar framställts
den 17 mars
1998/99:454 av Ann-Kristine Johansson (s) till jord- bruksministern Förstärkt djurskydd 1998/99:455 av Rolf Gunnarsson (m) till finansmi- nistern EU-pensioner 1998/99:456 av Anders Sjölund (m) till näringsmi- nistern Utvecklingsbidrag 1998/99:457 av Carina Hägg (s) till utrikesministern Minkonferens 1998/99:458 av Carina Hägg (s) till försvarsminis- tern Kompetensuppbyggnad kring vård och omsorg för minornas offer 1998/99:459 av Bertil Persson (m) till socialminis- tern Functional foods 1998/99:460 av Rigmor Ahlstedt (c) till socialminis- tern Förbud av amalgam 1998/99:461 av Michael Hagberg (s) till näringsmi- nistern Generationsskiften i fåmansbolag 1998/99:462 av Murad Artin (v) till statsrådet Mona Sahlin Den statliga personalpolitikens medel 1998/99:463 av Marianne Andersson (c) till finans- ministern Skatteregler för småföretag
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda- gens snabbprotokoll tisdagen den 23 mars.
18 § Anmälan om skriftliga svar på frågor
Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in- kommit
den 17 mars
1998/99:417 av Barbro Westerholm (fp) till statsrådet Pierre Schori Samhällets stöd till handikappade invandrare 1998/99:421 av Berit Jòhannesson (v) till försvars- ministern Stödköp från försvarsindustrin 1998/99:424 av Margareta Viklund (kd) till för- svarsministern Makedonien 1998/99:425 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmi- nistern PKU-registret 1998/99:428 av Gunnel Wallin (c) till justitieminis- tern Övervakningskameror i taxibilar 1998/99:429 av Lena Sandlin (s) till statsrådet Ulrica Messing Svensk idrott och bolagisering 1998/99:430 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmi- nistern Skatteutjämningen och svaga grupper 1998/99:431 av Barbro Johansson (mp) till jord- bruksministern Jämställdhetsmärkning av reklam 1998/99:432 av Ewa Larsson (mp) till kulturminis- tern Internationell kursgård för kvinnor i Ulvsunda 1998/99:433 av Marianne Samuelsson (mp) till utri- kesministern Bordtennis-VM 1998/99:434 av Willy Söderdahl (v) till justitiemi- nistern Barns rättssäkerhet 1998/99:435 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Mona Sahlin EU-körkort 1998/99:437 av Rolf Gunnarsson (m) till statsrådet Maj-Inger Klingvall Resurser till rehabilitering 1998/99:438 av Ola Rask (s) till miljöministern Koloniträdgårdsrörelsen 1998/99:439 av Johan Pehrson (fp) till justitieminis- tern Kronofogdemyndigheternas processföring 1998/99:441 av Lena Olsson (v) till statsrådet Lars- Erik Lövdén Skattestoppet i kommuner och landsting 1998/99:443 av Lilian Virgin (s) till jordbruksminis- tern Miljöersättning för sockerbetsodling 1998/99:444 av Siw Persson (fp) till justitieministern Klotter 1998/99:445 av Barbro Johansson (mp) till jord- bruksministern Könsfördelning bland chefer 1998/99:446 av Per Landgren (kd) till kulturminis- tern Världskulturmuseets lokalisering i Göteborg 1998/99:447 av Johnny Gylling (kd) till statsrådet Maj-Inger Klingvall Vårdbidrag för barn med diabetes
Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 23 mars.
19 § Kammaren åtskildes kl. 21.37.
Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 1 § anf. 25 (delvis), av talmannen därefter t.o.m. 5 § anf. 78 (delvis), av andre vice talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 119 (delvis), av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 145 (delvis), av andre vice talmannen därefter till ajourneringen kl. 17.54, av förste vice talmannen därefter t.o.m. 14 § anf. 189 (delvis) och av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.