Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:34 Fredagen den 11 december
ProtokollRiksdagens protokoll 1998/99:34
Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1998/99:34 Fredagen den 11 december Kl. 09.00 - 18.52
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
---------------------------------------------------------------------
1 § Beslut om sista dag för avlämnande av propositioner
I enlighet med 3 kap. 3 § riksdagsordningen före- slog talmannen att propositioner som regeringen avsåg skulle behandlas vid innevarande riksmöte och för vilka särskild tidpunkt inte var föreskriven skulle avlämnas senast onsdagen den 10 mars 1999.
Kammaren biföll detta förslag.
2 § Hänvisning av ärende till utskott och beslut om förlängd motionstid
Föredrogs och hänvisades Proposition 1998/99:44 till lagutskottet
Kammaren biföll talmannens förslag att motions- tiden för ovanstående proposition skulle förlängas till fredagen den 22 januari 1999.
3 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlades åter Finansutskottets betänkanden 1998/99:FiU2 -FiU5 Konstitutionsutskottets betänkanden 1998/99:KU1 och KU14
4 § Beslut rörande utskottsbetänkande som slutdebatterats den 10 december
FöU1 Totalförsvarets budget för 1999 Mom. 1 (anslagsförordningen) 1. utskottet 2. res. 1 (m, kd) 3. res. 2 (c, fp) Förberedande votering: 110 för res. 1 24 för res. 2 164 avstod 51 frånvarande Kammaren biträdde res. 1. Huvudvotering: 166 för utskottet 110 för res. 1 24 avstod 49 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 113 s, 39 v, 14 mp För res. 1: 73 m, 37 kd Avstod: 15 c, 9 fp Frånvarande: 18 s, 9 m, 4 v, 5 kd, 3 c, 8 fp, 2 mp
Mom. 4 (den säkerhets- och försvarspolitiska kon- trollstationen) 1. utskottet 2. res. 6 (mp) Votering: 176 för utskottet 49 för res. 6 75 avstod 49 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 111 s, 2 m, 4 v, 37 kd, 14 c, 8 fp För res. 6: 35 v, 14 mp Avstod: 2 s, 71 m, 1 c, 1 fp Frånvarande: 18 s, 9 m, 4 v, 5 kd, 3 c, 8 fp, 2 mp Nalin Baksi (s) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.
Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan.
5 § Kommunikationer
Föredrogs Trafikutskottets betänkande 1998/99:TU1 Utgiftsområde 22 Kommunikationer (prop. 1998/99:1 delvis)
Anf. 1 PER-RICHARD MOLÉN (m): Fru talman! I början av det här seklet var vi alla besjälade av att bygga upp Sverige och att modernise- ra Sverige. Då orkade vi med det vi inte gör i dag. I det då fattiga Sverige satsade vi på att bygga järnvä- gar och vägar. I dag sker alla dessa beslut under vån- da. Det är lättare att skicka ut Perssonpengar till då- ligt skötta kommuner och landsting än att satsa i en framtidsinriktad infrastruktur. Det svenska samhällets investeringar i järnvägar, vägar och luftfart har för den socialdemokratiska regeringen alltmer blivit en restpost - en restpost sedan allt annat klarats av. Den socialdemokratiska regeringen inser uppenbarligen inte hur viktigt det är att investera och underhålla det anläggningskapital som är så viktigt för samhällsutvecklingen, för till- växten, för sysselsättningen och för att lägga grunden till en framtid i Sverige. Tre partier i den svenska riksdagen, Moderaterna, Socialdemokraterna och Folkpartiet, har i decennier varit övertygade om att den ekonomiska tillväxten, där investeringar i infrastruktur likaväl som investe- ringar i ny teknik och forskning ingått som en viktig del, varit en av grundvalarna för en fortsatt utveckling av det svenska välfärdssamhället. Jag måste därför - inte av elakhet eller av ironi utan med vemod - konstatera att Socialdemokraterna under senare tid alltmer kommit att driva en politik som inte befrämjar den tillväxt som Sverige så väl behöver för att klara sig i ett allt hårdare internatio- nellt klimat. Det går inte att få fart på Sverige, om socialdemo- kraterna samarbetar med kommunister och miljöpar- tister. Det förvånar mig att ett socialdemokratiskt parti, som i decennier i politik och på arbetsplatser bekämpat kommunismen, nu enbart för att behålla regeringsmakten sätter sig och utövar denna makt på kommunisternas villkor. Det finns mycket lite av gott att vänta sig av den politiken. Politiken måste enligt vår moderata övertygelse vara inriktad på tillväxt. Investeringar i vägar, järnvä- gar och flyg är viktiga inslag i en näringspolitik som gör Sverige attraktivt att investera i och att driva verksamhet i. Investeringar i vägar, järnvägar och flyg är också viktiga för att vårt näringsliv skall kunna uppnå så låga transportkostnader att det långa avståndet till marknaden inte utestänger eller försvårar från att konkurrera med de företag som redan finns på mark- naden och inte har de långa avståndens belastning. Men det är inte bara varor utan också personer som skall förflyttas. Det måste vara komfortabelt att resa. Det måste vara smidigt att resa. Det får inte ta onödigt lång tid att färdas från en ort till en annan. Skall vi behålla våra företag och deras huvud- kontor måste kommunikationerna, vid sidan av en rad andra faktorer, fungera väl. Det är därför vi moderater upplever det som angeläget att satsa på goda och snabba kommunikationer. Vi kan inte som regerings- alliansen med kommunister och miljöparti motsätta oss en expansion på flygområdet. Fru talman! Hur har då kommunikationsfrågorna - trafikpolitiken - hanterats i den budget för 1999 som vi nu skall ta ställning till i riksdagen? På vägområdet ville socialdemokraterna före valet anslå 500 miljoner kronor mer än i den budget som socialdemokraterna presenterade efter valet. Regeringens förslag att nu frysa 500 miljoner kro- nor på vägområdet innebär i princip att inga nya väg- projekt kan sättas i gång. Man kommer inom Vägver- ket bara att kunna avsluta de pågående arbetena. Det är med andra ord i princip investeringsstopp på vä- gområdet. Detta är en oklok politik som leder till en suboptimering av den tillgängliga kapaciteten som Vägverket står för. Vi moderater anser det vara synnerligen angeläget att investeringar i vägnätet över tiden hålls på en jämn och god nivå samt att vägunderhållet inte efter- sätts. Ryckighet är ett slöseri med pengar och resur- ser. Trafikmängd, framkomlighet och slitage bör mera än det tillfälliga statsfinansiella läget vara vägledande för investeringar och underhåll. Vi moderater kan inte ställa upp på att det svenska vägnätet är färdigbyggt. Den socialdemokratiska regeringen gör detta genom sitt regeringssamarbete med kommunister och miljöparti. Kommunisterna vill dra ned på anslagen till vä- garna. Miljöpartiet vill t.o.m. gå så långt som att sänka anslagen med 80 %. Men dessa partier vill av kända skäl inte dra den fulla och omedelbara konsek- vensen av vad de vill, ty i så fall skulle de yrka avslag på regeringens förslag redan för budgetåret 1999. I stället uttrycker de i hotande ordalag att de i budgeten för år 2000 förväntar sig att regeringen kommer att ställa upp på deras krav på stora nedskärningar på vägområdet. Denna politik vore förödande för Sveri- ge. Vi moderater förstår inte att regeringen vill driva en vägpolitik i Sverige som gör det svårare och dyra- re att ta sig fram med bil - det av det svenska folket mest uppskattade sättet att förflytta sig. Vi moderater förstår inte hur man vill driva en vägpolitik, som fördyrar och försvårar den svenska industrins råvaruförsörjning. Bärigheten på många av våra vägar är undermålig. Men tillräckligt med peng- ar för att förbättra bärigheten vill man inte bjuda på från regeringens sida. Vi moderater vill driva en vägpolitik som gör att alla skall kunna utnyttja de speciella fördelar som vägnätet erbjuder. Ett bra vägnät leder till att person- trafiken i form av restider förkortas, att snabba va- rutransporter från dörr till dörr underlättas och att enskilda bilägare slipper att drabbas av onödiga och ökade underhållskostnader. Vi moderater vill anslå 335 miljoner kronor mer än regeringen för upprustning inte bara av det all- männa vägnätet utan också av de enskilda vägar som människor i glesbygd och det enskilda skogsbruket är så beroende av. Vi upplever det som viktigt att de som bor i gles- bygden har bra kommunikationer. Därför är Centerns förslag till indragning av hela anslaget för stöd till kommunala flygplatser på 105 miljoner kronor lite förvånande. Vad gäller järnvägarna tror vi moderater på en successiv utbyggnad. Banverket kan genom att höja sina banavgifter driva på en ökad effektivisering och en ökad konkurrens mellan olika trafikslag som i sin tur kan leda till att kapital kan frigöras för investe- ringar utan att skattemedel behöver tas i anspråk i så stor utsträckning som regeringen vill. Fru talman! I detta sammanhang är det på sin plats att kommentera den högaktuella Hallandsåsen. En tunnel genom Hallandsåsen är en förutsättning för att Västkustbanan, som är så viktig för både person- och godstransporter, skall kunna blir ett konkurrenskraf- tigt alternativ till vägen. Jag tror att vi med tillgänglig teknik baserad på redan gjorda bittra erfarenheter och med beaktande av hårda miljökrav kan bygga en tunnel genom Hal- landsåsen inom samhällsekonomiskt försvarbara ramar. Slutförs inte projektet nu är jag övertygad om att starka krav i framtiden kommer att växa fram på en modern och rationell dubbelspårig Västkustbana där en tunnel genom Hallandsåsen är en nödvändig kom- ponent. Den socialdemokratiska sjöfartspolitiken, som i det närmaste höll på att haverera för några veckor sedan, har av en djupt chockad regering fått en myck- et otillfredsställande lösning som inte på sikt utan betydande och successivt stegrad statlig subventione- ring kan förhindra en fortsatt utflaggning av svenska fartyg. Fru talman! Detta avsnitt kommer Tom Heyman med sina mycket djupa insikter och egna praktiska erfarenheter av internationell sjöfart om en stund att behandla. På postens område motsätter vi oss att staten med skattepengar skall subventionera Posten för en rik- stäckande betalnings- och kassaservice. Ny teknik och andra aktörer ute i landet kan med all sannolikhet åta sig att ombesörja detta arbete. Det är därför enligt moderat uppfattning angeläget att Posten ser över sin betalnings- och kassaservice och försöker finna andra mer rationella och mer konsumentvänliga lösningar. Det är inte bara banker och läkemedelsföretag med statligt ägande och den svenskflaggade handels- flottan som flyttar verksamhet utomlands för att de näringspolitiska förutsättningarna är bättre i andra länder i Europa än i Sverige. Det har visat sig att de svenska åkerierna - även det på grund av en missriktad ekonomisk politik och en diskriminerande skattelagstiftning - tvingas ut- omlands för att klara konkurrensen med de utländska åkerierna, som nu har rätt att verka i Sverige. Det behövs en trafik- och näringspolitik, som gör det möjligt för svenska åkerier - utan att flytta ut - att driva en lönsam och konkurrenskraftig verksamhet från baser i Sverige. Det går inte att som Sverige ha världens högsta inkomstskatter och arbetsgivaravgif- ter. Det går inte att som Sverige ha världens högsta energiskatter och fordonsskatter och tro att detta förstärker den svenska åkerinäringens konkurrens- kraft. Vad beträffar de svenska åkerierna med omfattan- de utlandstrafik finns det inte tid för en tvehågsen regering att krypa bakom utredningar. Här krävs omedelbara åtgärder. Det är bråttom. Fru talman! Det går inte att när trafikpolitiken diskuteras i ett vidare ekonomiskt sammanhang gå förbi Stockholms trafikproblem. Den stora inflytt- ningen till Stockholmsregionen - uppemot en kvarts miljon per tioårsperiod - skapar allt allvarligare stopp i trafikflödet. Stockholm kommer om inte krafttag tas i form av investeringar i nya genomfarts- och förbi- fartsleder att plågas av sämre miljö, stora parkerings- bekymmer och stora trafikstockningar. Kraftfulla initiativ måste tas för att komma till rätta med problemen. Det är oklokt att skjuta proble- men på framtiden. Ett finansiellt utrymme måste skapas för att bygga bort friktionerna. Det ligger i nationens intresse att Stockholms trafikproblem löses. Detta är inte bara en fråga för dem som bor i Stock- holm. Brutna löften och överenskommelser under gång- na år - oberoende av vilka som brutit dessa löften - får inte lägga hinder i vägen för en framåtsyftande, snabb och inte minst klok omdaning av väg- och järnvägstrafiken i Stockholmsregionen. Slutligen vill jag ta upp taxfreefrågan. Under se- nare tid har vi fått belägg för att en del färjeförbindel- ser kommer att läggas ned när taxfreeförsäljningen upphör. Ett stort antal arbetstillfällen försvinner, godsflödet kommer att förändras, biljettpriser och frakttaxor kommer att höjas och ett av det svenska folket uppskattat resande försvinner. Den socialdemokratiska regeringen har varit syn- nerligen passiv, trots att den länge varit medveten om konsekvenserna för Sverige. Det är först nu, när de stora länderna Tyskland, Frankrike och Storbritannien börjar ge uttryck för ett uppskov på fem år, som den svenska statsministern har börjat röra sig i rätt rikt- ning. Det är väsentligt att ett sådant uppskov kommer till stånd och att uppskovet omfattar en så lång period som fem år. Därmed skulle färjetrafiken på många ställen i Sverige kunna upprätthållas på en acceptabel nivå. Tyvärr påverkas inte våra förbindelser med Got- land, som inte har rätt till taxfree. Jag vill gärna ställa frågan: Skulle inte subventioneringen av Gotlandstra- fiken med skattemedel kunna nedbringas, ja, kanske t.o.m. slopas, om exempelvis skattefri proviantering började tillämpas för båttrafiken mellan Gotland och fastlandet? Skulle inte en skattefri proviantering vara positiv för utvecklingen av Gotland? Frågan är värd ett närmare studium, fru talman. Med detta vill jag yrka bifall till den moderata tra- fikpolitiken och därmed till reservation nr 8.
Anf. 2 KARIN SVENSSON SMITH (v): Fru talman! Utgångspunkten för Vänsterpartiets ställningstagande i transportfrågor är det principbe- slut för trafiken som riksdagen fattade efter Kommu- nikationskommitténs arbete. Det som är nytt med detta trafikpolitiska beslut jämfört med dess före- gångare är begreppet hållbar utveckling. Att trans- portpolitiken skall motverka regional obalans och underlätta för näringslivets behov m.m. finns med redan i tidigare trafikpolitiska beslut. Dessa allmänna krav på vilka funktioner transporterna skall fylla tycker Vänsterpartiet är rimliga. Vad gäller begreppet hållbar utveckling krävs en precisering av vad som avses. Har begreppet inget definierat innehåll fyller det ingen funktion. Ingen jag har träffat säger sig vara för en ohållbar utveckling. En tämligen allmänt vedertagen definition av begrep- pet är att den pågående utvecklingen inte får inskrän- ka på kommande generationers möjligheter att få sina behov tillgodosedda. Vägtrafiken i Sverige i dag är till 99 % beroende av fossila bränslen. Fossila bränslen är inte förnybara, så här krävs en gigantisk omställning. Luftföroreningarna från trafiken leder till konsek- venser som inte är hållbara i längden. Halterna av marknära ozon - det skall inte förväxlas med hög- höjdsozonet som det som bekant råder brist på - överskrider i dag Världshälsoorganisationens normer i stora delar av Sverige. Episoder med höga halter av marknära ozon uppstår när fordonsavgaser kombine- ras med solljus. Marknära ozon vållar huvudvärk, luftvägsbesvär och skördeskador. Även dieselavga- serna ökar i omfattning och är enligt färska forsk- ningsresultat väsentligt mer cancerogena än vad som ansetts vara fallet tidigare. Transporterna är den största anledningen till att Sverige inte lyckats minska sitt bidrag till växthusga- serna i den omfattning som vi har krävt att andra länder skall göra. Detta faktum är pinsamt med tanke på vilken aktiv roll Sverige spelade när klimatkon- ventionen kom till stånd 1992. Den här uppräkningen skulle jag kunna fortsätta med hela förmiddagen om jag fick möjlighet till det. För att summera: Transporterna är den största enskil- da orsaken till att nuvarande utveckling inte är håll- bar. Hur skall man då förhålla sig när man skall ta ställning till olika trafikpolitiska utvecklingar? För att förklara hur jag ser på det skall jag göra en liknelse med att köra bil på en väg. Vänsterpartiet rekommen- derar att man riktar blicken framåt för att se vilka hinder som eventuellt dyker upp för att på så sätt kunna parera i tid. För dem som inte vågar utgå från ett långsiktigt framtidstänkande kan sikte tas på det vägavsnitt som kan ses närmast motorhuven. Denna strategi riskerar dock att leda till obehagliga över- raskningar och tvära girar. Dagens trafikpolitik skulle jag vilja likna vid en tredje strategi. När Sverige utvecklades från ett agrart land till ett industriland hade infrastrukturinvestering- ar en dynamisk tillväxteffekt. När man i dag försöker upprepa samma trick, kan det liknas vid att man skulle orientera sig under bilkörningen genom att titta i backspegeln. Hur den färden kommer att sluta är lätt att räkna ut. Vänsterpartiet tar sikte på framtiden och väjer inte för den miljöanpassning alla länder förr eller senare måste göra. Rent konkret yrkar vi i årets budgetmo- tion på att regeringen inför budgetpropositionen våren 1999 flyttar över ansenliga medel från kontot för väginvesteringar till ändamål med större samhäll- snytta. Motivet för detta är enkelt. Fler vägar underlättar för mer vägtrafik som i sin tur leder till en ökning av trafikens skadeverkningar på hälsa och miljö. Den trängsel som i dag finns i storstadsområdena kan åtgärdas med effektivare och modernare metoder. I går meddelade Storbritanniens transportminister ett beslut att låta kommuner införa miljöstyrande avgifter på vägar och/eller parkeringar. Storleken på avgifterna skall sättas så att de minskar trafikström- marna. Intäkterna skall kommunerna behålla själva och använda till kollektivtrafiksatsningar eller andra angelägna verksamheter. Det är väl känt att det i dagens London genomsnittligt tar längre tid att för- flytta sig med bil än vad som var fallet för 100 år sedan då man åkte med häst och vagn. Det krävs alltså mer moderna lösningar på dagens problem. Vägavgifter för att minska belastningen på vägar- na är på väg att införas i flera andra EU-länder. Under den allmänna motionstiden lämnade Vänsterpartiet in en motion med förslag liknande det som skall genom- föras i Storbritannien. Denna motion är inte uppe till behandling i dag, men jag vill ändå passa på tillfället att förklara vår principiella inställning till hur biltra- fikproblemen skall tacklas. Vänsterpartiet har inga negativa känslor i förhål- lande till bilar som sådana. Bilen är i många lägen ett oöverträffat transportmedel, särskilt för människor i glesbygd. Bilismens skadeverkningar härrör dock huvudsakligen från tätorterna, där kollektiva trans- porter oftast finns att tillgå. Ur folkhälsosynpunkt behöver merparten av oss gå och cykla mer för att motverka folksjukdomar. Helst skall vi kunna göra det utan att råka ut för en trafikolycka. Trots stora trafiksäkerhetsanslag till Vägverket ökade antalet dödsfall i trafiken 1997. 541 personer fick sätta livet till. Det är som en Estoniaolycka fast utspridd över året. Det finns ingen anledning att ac- ceptera att människors liv förkortas på detta sätt. Att sänka hastigheterna och vidta åtgärder för att minska trafikintensiteten är samhällsekonomiskt effektiva sätt att minska risken för trafikolyckor med dödlig ut- gång. En annan infallsvinkel på trafiksäkerhet är kon- sekvenserna av den avreglering kollektivtrafiken utsatts för. Tidtabellerna har pressats maximalt, vilket knappast underlättar för busschaufförerna att priorite- ra en säker körning. Tiden för att underhålla fordonen har också minskat, vilket tydligt kan avläsas i det kraftigt ökade antalet anmärkningar vid besiktningar- na. Att trafikeringsrätten är tidsbegränsad lockar knappast till långsiktiga investeringar. Gotlandstrafiken är också en illustration av hur dyrt det kan bli om det inte finns ett offentligt an- svarstagande. Budgeten belastades med ca 322 miljo- ner i kostnader i samband med att avtalet med Nord- ström & Thulin upphörde. Denna summa skall jämfö- ras med de 20 miljoner årligen som det skulle kosta med en snabbåtstrafik som är tillgänglig året runt mellan Gotland och fastlandet. Hösten har varit dramatisk beträffande sjöfartens villkor. Vänsterpartiet är en varm anhängare av svensk sjöfart. Vi bedömer att detta transportslag har en stor utvecklingspotential de närmaste årtiondena. Alldeles för många och tunga långtradare befinner sig på vägarna med onödigt vägslitage och luftförore- ningar som följd. Långväga godstransporter borde gå till sjöss eller på järnväg om det skall finnas en chans att uppfylla de miljömål riksdagen beslutat om. Med tanke på hur stora summor som anslås till anläggning och underhåll av vägar är sjöfarten ett intressant al- ternativ när det statsfinansiella utrymmet är begrän- sat. Vägar på vatten kostar ingenting. Av för oss okänd anledning riskerade regeringens förslag att leda till ytterligare utflaggning av svenska båtar. Tack vare bl.a. ett intensivt opinionsarbete kunde en uppgörelse träffas som motverkar utflaggning den närmaste ti- den. Bromma flygplats har plågat kringboende i åratal. Flygtrafiken ökar i Sverige i en omfattning som är fullständigt ohållbar med tanke på den förstärkning av klimathotet det innebär. Arlandas utökade kapaci- tet skall räcka för den trafik som i dag går på Brom- ma, och dessutom är X 2000 ett fullgott alternativt som många av oss skåningar använder. Därför borde den segslitna striden om Bromma få ett snabb slut så att marken kan användas för bättre ändamål. Flyget i övrigt och regionalpolitiska aspekter på detsamma kommer att behandlas av Stig Eriksson senare i den här debatten. Det svenska vägnätet är i princip färdigbyggt. Inte ens med Vägverkets egna kalkyler går det att få lön- samhet i de nya vägsatsningarna. I propositionen konstateras att endast tre av de fem större vägobjekt som färdigställts under 1997 ansågs lönsamma. Där- för vill Vänsterpartiet att åtgärder för att stimulera det kollektiva resandet och för att miljöanpassa gods- transporterna prioriteras på bekostnad av nyinveste- ringar inom vägsektorn. Vår hållning är att det är mer väsentligt att underhålla det befintliga vägnätet och att med biljettstöd göra det möjligt även för de mind- re bemedlade att åka tåg. Järnvägen har rustats upp för stora summor. Då borde det också trafikeras i mycket större utsträckning än vad som är fallet i dag. Sture Arnesson kommer att behandla tågtrafiken närmare i ett senare inlägg. Slutligen måste jag beröra den väsentligaste tra- fikfrågan i den landsända jag kommer från. Öre- sundsbron är snart färdigbyggd. Oroande uttalanden från handelsminister Pagrotsky tyder på att vi måste erinra om det beslut som togs i denna kammare när bron mot vår vilja klubbades igenom. Avgiften för att köra över med bil skall motsvara vad det kostar att ta bilen på en färja. Vid miljöprövningarna för bron användes ett tak på 10 000 fordon per dygn för att begränsa skadeverkningarna för miljön. Priset för att ta tåget måste hållas på en rimlig nivå för att inte stimulera den avgasproducerande trafiken ytterligare. Vänsterpartiet lär återkomma i detta ärende. Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 1, 14, 19 och 20. I övrigt stöder vi utskottets förslag.
Anf. 3 JOHNNY GYLLING (kd): Fru talman! Vi kristdemokrater står bakom alla våra reservationer inom utgiftsområdet, men för att vinna tid vid omröstningen vill jag yrka bifall endast till reservation 7 under mom. 16. Jag kommer i mitt anförande att till största delen ägna mig åt järnvägen samt telekommunikationerna. Tuve Skånberg kommer att beröra vägar, luftfart samt post m.m. Sjöfarten skall ju diskuteras senare och jag återkommer då med synpunkter. I den senaste valrörelsen fanns det tre viktiga om- råden som i stort sett alla partier slog vakt om, nämli- gen vård, skola och omsorg. Dessa frågor är att be- trakta som hjärtefrågor för oss kristdemokrater. Icke desto mindre är det så att många människor har syn- punkter på just det område vi skall besluta om i dag, nämligen kommunikationerna. Alla människor berörs ju av kommunikationer på ett eller annat sätt. Vad vore sjukvården utan ambulanserna? Vad vore om- sorgen utan färdtjänsten och telelarmet? Utan att gå in djupare på jämförelser här konstaterar jag att kom- munikationer är ett viktigt område, och vi berörs alla av det. Kristdemokraterna har förstått det viktiga med bra kommunikationer för Sveriges utveckling och väl- färd. Vårt avlånga land gör oss särskilt beroende av bra transporter. Alla trafikslagen har sina fördelar och en större samverkan är värd att eftersträva. Sjöfartens energisnåla transportsätt borde utnyttjas mer, likaså järnvägen, vilket jag skall återkomma till. Fru talman! När det gäller utgiftsramen skiljer sig vårt budgetförslag väldigt lite från majoritetens - närmare bestämt 40 miljoner kronor eller 1,6 %, om man så vill uttrycka det. Det handlar om att vi vill spara in något på administrationen hos Banverket samt Vägverket - 30 miljoner vardera. 20 miljoner av dessa vill vi sedan lyfta tillbaka till Vägverkets anslag A 2 för ökade trafiksäkerhetssatsningar. Om endast 55 veckor skriver vi ett nytt årtusende. Ett ganska stort bekymmer inför år 2000 är datorom- ställningen. Det finns stor risk för att vårt samhälle kommer att drabbas av svåra störningar om det inte tas krafttag på detta område. Vår oro har vi beskrivit i vår trafikmotion samt i vår IT-motion. Men just i denna del har det behandlats i försvarsutskottet och därför skall jag inte här fördjupa mig i ärendet. Det är dock viktigt att påpeka regeringens ansvar för att överblicka och påskynda processerna hos olika aktö- rer i samhället. Tre statliga myndigheter får ju kritik av Statskontoret för att man ligger dåligt till: Krimi- nalvårdsstyrelsen, Sjöfartsverket samt Försvaret. Det har nu också kommit en skrivelse från regeringen och vi får då anledning att återkomma här i riksdagen. Om telekommunikationer i övrigt har jag två sa- ker att anföra: För det första begär vi att en utförsäljning av Telia påbörjas snarast. Trots avregleringen 1993 på telemarknaden svarar Telia i dag för 92 % av den fasta telefonin samt för 66 % av den mobila. Konkurrensverket har mottagit ett stort antal anmälningar mot Telia för missbruk av dominerande ställning. Av flera skäl är det viktigt att det nu påbörjas en utförsäljning av Telia. För det andra måste tillgängligheten till snabba telekommunikationer öka. Enligt uppgift kan Telias ISDN-installationer kosta allt från ca 2 000 kr i Stockholmsområdet till i extremfallet ca 60 000 kr i glesbygden. IT-infrastrukturen måste byggas ut så att alla hushåll och företag kan utnyttja möjligheterna som finns med Internettekniken. Järnvägstrafiken är ett mycket miljövänligt trans- portmedel och kristdemokraterna vill gärna se mer trafik på järnvägen, framför allt av den långväga och tunga godstrafiken. En ökad samverkan mellan t.ex. lastbil och järnväg kan också betyda miljövinster. Avregleringen bör fortsätta och effektiviseringen kan öka, framför allt på drift- och underhållssidan och vi har pekat på detta i vår motion. "Hela Sverige skall leva" är ett uttryck som upp- repas i många olika sammanhang. I dag är det upp till bevis att här i riksdagen ställa sig bakom denna mål- sättning. Det handlar naturligtvis om Inlandsbanan. Att överlämna driftansvaret till kommunerna var mycket lyckosamt. Godstrafiken ökar och nu gäller det att se möjligheterna i framtiden och låta den posi- tiva spiralen få fortsätta. En utredning bör tillsättas om att överföra Inlandsbanans södra avsnitt mellan Kristinehamn och Mora samt alla tvärbanor till In- landsbanan AB. En upprustning av bandelarna Sveg- Brunflo samt Arvidsjaur-Gällivare bör också göras. Kristdemokraterna vill fördela ytterligare 9 miljoner kronor per år av Banverkets anslag till Inlandsbanan. Man frågar sig vari tveksamheten ligger från social- demokraternas sida. Var står Vänsterpartiet och Mil- jöpartiet? Jag hoppas att en bred uppslutning kan nås omkring Inlandsbanans framtid. Inlandsbanan har större betydelse än vad vi kan- ske tror, inte bara för kommunerna längs banan utan för en större del av Sverige. Detta märktes tydligt nu när vissa delar av Sverige snöade igen. Plötsligt upp- täckte man att det fanns en alternativ färdväg för tågtrafiken, nämligen Inlandsbanan. Man skulle kun- na uttrycka det så, att först när man märker att man är insnöad vaknar intresset för Inlandsbanan. Fru talman! Tyvärr måste vi i utskottet reservera oss i denna fråga, och därför har jag yrkat bifall till reservation 7.
Anf. 4 SVEN BERGSTRÖM (c): Fru talman! Så har vi då i dag, i raden av utskotts- betänkanden över regeringens buddgetproposition, kommit fram till trafikutskottets betänkande om för- delning av anslag inom det som rubriceras utgiftsom- råde 22. Vi skall här på förmiddagen debattera hur 25,5 miljarder kronor skall fördelas inom området kommunikationer för år 1999. Av dessa 25,5 miljar- der är den alldeles övervägande delen, nästan 23 miljarder, i regeringens och utskottsmajoritetens förslag fördelad till vägar och järnvägar. Med den ordning som gäller för beslutsfattandet här i kammaren, med utgiftstak och budgetramar, kan debatten för åhörare förefalla något märklig, eftersom riksdagen redan tidigare beslutat om de utgiftsramar om just 25,5 miljarder för år 1999 som vi alla har att utgå ifrån i debatten här i dag, oavsett hur de olika partierna tidigare redovisat egna alternativ. Detta lades ju fast då riksdagen för någon vecka sedan tog ställning till finansutskottets betänkande. Nu är det ju också på det sättet att det finns en re- lativt god samsyn mellan de olika partierna om tra- fikpolitiken. Det finns dock ett antal viktiga delar där vi har olika uppfattningar, och jag hoppas att dagens debatt kan spegla dessa olika meningar. Jag skall i det följande redovisa några viktiga utgångspunkter för Centerpartiet i synen på trafikfrågorna, frågor där vi tycker att regeringen och utskottsmajoriteten är alltför passiva eller rent av är inne på fel spår, om uttrycket tillåts. Jag skall också försöka hinna med att redovisa vissa synpunkter på det mera långsiktiga arbete som står för dörren, med stomnätsplanen för tioårsperio- den 2001-2011, som inom mindre än ett år kommer att gå ut på remiss och som riksdagen skall ta ställ- ning till år 2000. För Centerpartiet är det självklart att ett kretslopp- sanpassat och långsiktigt hållbart samhälle förutsätter ett grönare transportsystem. I dag svarar bil- och lastbilstrafiken för det mesta av de miljöfarliga ut- släppen i form av koldioxid, kväveoxider, svaveloxi- der och kolväten. Användningen av fossila bränslen måste minska. Enligt vår uppfattning har inte rege- ringen tillräckligt tydligt och långtgående tagit tag i de miljöproblem som är förknippade med trafiken, i synnerhet i anslutning till storstadsområdena. På liknande sätt som man i dag diskuterar en noll- vision inom trafiksäkerhetsarbetet menar vi från Centerpartiet att det också är dags att forma en nollvi- sion för de fossila bränslena. Jag menar att detta ar- bete kan ha åtminstone tre viktiga utgångspunkter: 1. att främja miljöanpassade trafiklösningar som tågtrafik och sjöfart, 2. att successivt och systematiskt ersätta den tradi- tionella bensinen och dieseln med miljöriktiga bränslen och 3. att satsa på mera energieffektiva fordon och moto- rer.
Vi i Centerpartiet välkomnar att statsministern nu uppmärksammat denna fråga, och vi utgår från att regeringen nu i kontakter med bilindustri och andra aktörer tar nödvändiga initiativ. I det betänkande som vi i dag har att ta ställning till kan noteras att det finns en hel del allmänna reso- nemang som nog de flesta kan känna sympati för. Men nu är det ju inte i första hand allmänna resone- mang utan handlingskraft och konkreta åtgärder som behövs på trafikområdet. I det här avseendet måste jag, fru talman, bekänna att jag är något bekymrad för regeringens prioritering av kommunikationsområdet när man låter detta stora och viktiga område inordnas i ett nytt jättedeparte- ment för alla möjliga frågor. Det är svårt att se hur statsrådet Rosengren skall kunna få tid att med kraft ägna sig åt dessa frågor. Hans frånvaro i kammaren här i dag är bara ett illavarslande tecken. Nu har ju visserligen regeringen i arbetet med tra- fikfrågorna, med den budgetproposition som presen- terats, fått förstärkning av Vänsterpartiet och Miljö- partiet. Tyvärr är det inte så lätt att urskilja särskilt mycket av detta samarbete i dagens betänkande, vil- ket jag beklagar, eftersom Centerpartiet när det gäller trafikpolitikens utveckling i många frågor haft en syn likartad den som Vänsterpartiet och Miljöpartiet fö- reträder. En verklig framgång för trafiken och miljön hade kunnat vara om Miljöpartiet och Vänsterpartiet hade tagit strid för Centerpartiets linje om att i stället för Södra länken här i Stockholmsområdet prioritera t.ex. byggande av ett tredje spår och Centralbron i tunnel. Det skulle vara intressant att ta del av Miljö- partiets och Vänsterpartiets funderingar om den framtida hanteringen och inställningen till trafiklös- ningar i Stockholm. Kommer ni att bidra till fortsatt miljardrullning och byggande av Österleden i Stock- holms mest natursköna miljö? Kan ni ge ett klart svar här i kammaren i dag till alla dem som är oroliga för den fortsatta exploateringen av Stockholms naturom- råden? Kommer Miljöpartiet och Vänsterpartiet att släppa fram fler miljarder t.ex. till Österleden? Kom- mer ni att slåss för trafikavgifter, eller hur ser framti- den ut? Fru talman! Trafik- och transportpolitik har väl- digt många dimensioner. Jag har berört miljöaspek- terna något. Trafikpolitiken har även väldigt stor betydelse för att skapa "ett rundare Sverige", dvs. de beslut som tas här i kammaren när det gäller trafik- politik får stora återverkningar på möjligheterna för företag och enskilda att verka i hela vårt land. Centerpartiet har många gånger framhållit att det är just inom områden som trafik-, utbildnings-, nä- rings- och arbetsmarknadspolitik, dvs. den stora regi- onalpolitiken, som möjligheterna för de mer perifera områdena avgörs. Jag vill påstå att särskilt in- frastrukturfrågor är av avgörande betydelse för hela landets möjligheter att leva och utvecklas. Fru talman! Enligt Centerpartiets uppfattning skall ett av transportpolitikens syften vara att minska av- ståndsnackdelar och utöka möjligheterna för ett de- centraliserat samhälle. Näringslivets konkurrenskraft hänger väldigt nära ihop med frågor om trafikförsörj- ning, krav på god standard och hög tillförlitlighet vid transporter. Nackdelar i form av långa avstånd inom landet, till övriga Europa och till andra marknader måste kompenseras med väl avpassade och väl funge- rande transporter och en väl utbyggd infrastruktur. Enligt vår mening måste inriktningen vara att ska- pa en infrastruktur som ger förutsättningar att tillva- rata utvecklingsmöjligheterna i hela Sverige. Väg- och järnvägskapitalet måste förvaltas på ett sådant sätt att värdet av gjorda investeringar inte urholkas. För att en sådan princip skall kunna upprätthållas krävs en långsiktig strategi för drift och underhållsåt- gärder. Av denna anledning prioriterar Centerpartiet ökade insatser för just drift och underhåll. Fru talman! Vi är nu i mitten av december, och vi upplever på många håll i landet de problem som stora snömängder kan utgöra. Vinterförhållanden innebär ofta kraftigt försämrad framkomlighet. Vintern och vårens tjällossning kommer återigen att leda till att ett antal mil väg stängs av för trafik. Låt mig i det sammanhanget också kort kommen- tera det vi fick bevittna den gångna helgen i samband med snöovädret främst över Gävletrakten. Visserligen var detta ett osedvanligt intensivt snöande med 1,3 meter snö på ett dygn, kombinerat med hårda vindar, men när både järnvägstrafiken på Norrland och väg- trafiken på E 4, bägge två väldigt viktiga pulsådror mitt i vårt land, blockeras ett par dygn och all trafik omöjliggörs finns det anledning att se över vår bered- skap på det här området. Är resurserna för snöröjning tillräckliga? Används dessa resurser på ett optimalt sätt? Hade den två dygn långa avspärrningen något att göra med järnvägens respektive vägens tekniska utförande? Varför dröjde det ett helt dygn efter det att snön slutat falla innan väg och järnväg kunde öppnas igen? Inte minst de omdiskuterade vajerräckena norr om Gävle förefaller att ha försenat snöröjningen på E 4. Jag utgår från, fru talman, att vi i trafikutskottet får en ordentlig rapport och utvärdering av detta se- nast i samband med att utskottet planerar att besöka Gävleborg i början av 1999. Fru talman! På alltför många håll i vårt land är de allmänna vägarna i så dåligt skick att de under delar av året är obrukbara. Avstängningar eller dålig fram- komlighet innebär betydande merkostnader för nä- ringslivet. Längre restider, försämrad framkomlighet och högre underhållskostnader drabbar självfallet även persontransporterna. Bärighetshöjande åtgärder såsom tjälsäkring och beläggning av grusvägar är av stor betydelse. Andelen vägar som stängs av på grund av tjällossning måste kraftigt reduceras, inte minst med tanke på industrins transportbehov och de en- skildas möjligheter att bo och verka i de delar av landet där väsentliga delar av våra naturtillgångar finns och brukas. Trafikutskottets ordförande Monica Öhman och jag hade för en tid sedan tillfälle att studera proble- men på nära håll i Jämtland som, kanske tillsammans med Västernorrland, är särskilt utsatt. Det finns an- ledning för trafikutskottet att fundera på om det be- hövs särskilda åtgärder för de delar av landet som har sådana betydande problem. För Centerpartiet kommer Åke Sandström att se- nare i debatten återkomma till vägfrågorna och stödet till de enskilda vägarna. I vår budgetmotion och i vår kommittémotion har vi föreslagit att åtgärder för drift och underhåll samt för bärighetshöjande insatser kraftigt förstärks. Vårt förslag innebär en ökning med 500 miljoner kronor för år 1999. I ett läge där vi vet att dessa medel skulle vara utomordentligt verksamma om de anslogs för dessa ändamål, väljer majoriteten i stället att låta regeringen disponera pengarna efter eget gottfinnan- de. Det är principiellt inte så bra att så pass stora summor undanhålls riksdagens kontroll. Det vore intressant att här och nu få ett klargörande från majo- riteten i utskottet om man har några synpunkter på hur regeringen tänker sig att använda dessa pengar. Håller ni med mig i mitt resonemang om behoven av åtgärder för drift och underhåll? Fru talman! Från Centerpartiets sida har vi under lång tid arbetat hårt för att få regering och riksdag med på offensiva och framtidsinriktade järnvägssats- ningar. Detta arbete har burit frukt, och nu görs kraft- fulla offensiva framtidsinriktade järnvägssatsningar. Detta bidrar till en förbättrad konkurrenskraft för både stora och små företag. För att investeringarna skall få avsedd effekt och konkurrenskraften stärkas är det viktigt att fullfölja snabbtågsplaneringen i den tid och omfattning som tidigare angivits. I det sammanhanget är det angeläget att framhålla vikten av snabbtåg också på stambanan i södra Norrlands inland, dvs. linjen Stockholm-Öster- sund. Här pågår en snabbtågsanpassning av banan - investeringar på sammanlagt 1 miljard kronor. Då är det, enligt min mening, orimligt att som nu sker, mitt uppe i denna investering, aviseras från SJ och rege- ringen att det inte blir några snabbtåg på stambanan. Det får räcka att folk och företag längs kusten får tillgång till X 2000. Enligt Centerpartiets uppfattning är det viktigt att också inlandet får tillgång till snabbtåget. Det får på inga villkor bli så att snabbtåg endast trafikerar ost- kusten upp till Sundsvall och i bästa fall vidare till Östersund. Fru talman! För ett långsiktigt förverkligande av den s.k. Scandinavian Link, snabbtågstriangeln Stockholm-Östersund-Trondheim-Oslo-Stockholm, är snabbtåg en första förutsättning. En förverkligad Atlantbana fram till Trondheim skulle få mycket viktiga transport- och regionalpolitiska funktioner. Denna förbindelse bör redan nu kunna utredas med inriktning på beslut om genomförande under nästa planperiod. I den södra delen av vårt land finns också mycket viktiga långsiktiga järnvägsprojekt som det finns anledning att lyfta fram. Från Centerpartiets sida ser vi det som utomordentligt viktigt och naturligt att i arbetet med stomnätsplanen för 2001-2011 redan nu peka på hur den s.k. Europakorridoren och Göta- landsbanan framstår som viktiga projekt. I det sam- manhanget vill jag understryka vikten av att ta till vara möjligheterna att samplanera dessa båda projekt som på sträckan Linköping-Jönköping har en gemen- sam sträckning. Slutligen några ord om luftfarten. Sverige har dy- ra inrikesflygpriser. Särskilt gäller detta på de mindre linjerna. Av den anledningen anser vi att ett system för statlig upphandling av flygtrafiktjänster som är regionalpolitiskt viktiga men kommersiellt mindre intressanta bör införas. Finansieringen av en sådan upphandling bör ske genom en avgift som tas ut på övriga inrikes flygresor. Fru talman! Jag hade också tänkt att kommentera sjöfarten. Men jag får återkomma till det i ett senare inlägg. Jag vill avsluta med att yrka bifall till reserva- tionerna nr 6, miljöanpassad tågtrafik, samt nr 20 om vikten av snabbtågstrafik också på stambanan i södra Norrland. Jag står självfallet bakom samtliga övriga, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till dessa två.
Anf. 5 KARIN SVENSSON SMITH (v) re- plik: Fru talman! Jag skall lugna Sven Bergström när det gäller hans frågor om vägsatsningar, Österleden osv. Självfallet är vi inte intresserade av att lägga mer pengar på vägarna. Vi har motarbetat dem i regioner- na. Problemet för oss när vi skulle ta ställning till budgeten var att vi fick presenterat för oss en näst intill färdig budget som Socialdemokraterna hade kommit överens om med Centerpartiet. Där ingick dessa satsningar. Våra möjligheter att minska på vägsidan var ytterst begränsade. Det är intressant att höra att Centerpartiet har samma inställning som vi. Jag välkomnar det. Jag noterade särskilt vad Sven Bergström sade angående nollvisionen på fossila bränslen. Det innebär kanske att Sven Bergström är beredd att understödja vår reservation nr 1 när det gäller att från nästa budget flytta över från den fossilbaserade trafiken till mer miljövänliga transportslag.
Anf. 6 SVEN BERGSTRÖM (c) replik: Fru talman! Det Karin Svensson Smith säger låter bra och betryggande, dvs. att man är starkt inriktad på att fullfölja ett miljöinriktat trafikarbete. Jag hoppas att Vänsterpartiet och Miljöpartiet tar ordentlig strid för de frågorna. Men lasta inte oss, Karin Svensson Smith, för den budget ni gör upp med Socialdemo- kraterna. Det framgångsrika samarbete som Center- partiet har haft med den Socialdemokratiska rege- ringen under den gångna perioden avslutades i sam- band med årsskiftet för ett år sedan. Vårbudgeten och den budget som nu har lagts fram har vi ingenting med att göra.
Anf. 7 KARIN SVENSSON SMITH (v) re- plik: Fru talman! Sven Bergström yrkade i sitt inlägg på ytterligare vägsatsningar. Inser han inte motsätt- ningarna när han samtidigt verkar för en nollvision när det gäller den fossilbaserade trafiken? Det under- lättar inte några transportminskningar genom att anslå mer pengar till investering i vägar.
Anf. 8 SVEN BERGSTRÖM (c) replik: Fru talman! Jag betonade särskilt starkt i mitt in- lägg, Karin Svensson Smith, att för framtiden är det viktigt att prioritera de miljöinriktade transportslagen, t.ex. sjöfart och järnväg. Det är inte främst i de glesare bebyggda delarna av vårt land där vi betonar att drift- och underhållsåt- gärder som miljöproblem är kopplade till biltrafiken utan det är runt storstadsområdena. Det är därför vi är så angelägna om att inte fortsätta med de miljardslu- kande satsningar som t.ex. Södra länken runt Stock- holm, som ingår i Dennispaketet, och att Österleden skall släppas fram. Jag hoppas att vi, liksom Vänsterpartiet och Mil- jöpartiet, fortsätter att ta strid för en miljöinriktad trafikpolitik också i storstadsområdena.
Anf. 9 ELVER JONSSON (fp): Fru talman! Trafikutskottets första betänkande för detta riksmöte har att behandla många anslagsposter till i och för sig stora belopp. I allt väsentligt har volymerna lagts fast i det riksdagsbeslut som fattades före sommaren med anledning av regeringens s.k. vårproposition. Ändå är det viktigt att se runt hörnet, eller bak nästa vägkrök, för de beslut som fattas mate- riellt och principiellt och kommer att vara långsiktiga. Låt mig börja med några principiella synpunkter. Kommunikation är något mycket positivt. Det är ett sätt för människor att nå varandra konkret, fysiskt eller att med hjälp av tekniken ha umgänge per brev och telefon. Det är också en klassisk liberal tanke att människor skall kunna mötas, resa fritt och bredda sina kulturupplevelser. Det förstärks med den elek- troniska tekniken som alltfler förfogar över i vårt moderna samhälle. Denna liberala syn står i klar kontrast till socialistiska och kommunistiska koncept som dirigerar och kväver det fria samspelet mellan folken. Resandet och annat kommunikationsutbyte har ju accelererat oerhört. En enkel jämförelse belyser detta då vi beaktar att för 100 år sedan rörde sig svensken mindre än en kilometer per dag. I dag är reseradien i genomsnitt per individ i vårt land flera mil. Det förut- sätter självfallet ett annat kommunikationssystem än det som gällde historiskt då vattenvägar, öppna eller frusna, var en viktig färdled. De upptrampade stigar- na har både breddats och förändrats, och dagens mo- derna vägnät ger helt andra möjligheter än vad våra förfäder var med om. Det finns en politisk uppgift för oss att underlätta kommunikation, inte bara av de humanskäl jag har antytt utan också på grund av det faktum att vår eko- nomi måste fungera. Om vi gör högtidliga deklaratio- ner av typen Hela Sverige skall leva behövs det en genomtänkt politik för alla slag av kommunikation. Funktionssättet och rationaliteten kommer att vara avgörande om vi över huvud taget skall kunna rädda utsatta landsändar och glesbygder. Det koncept som statsmakt och offentliga beslutsfattare lägger fast är alltså förpliktade att ta en rad hänsyn som rymmer både rationalitet och humanvärden inklusive ett stort mått av miljöhänsyn och trafiksäkerhet. Även om det finns mycket visioner tror jag att vi får titta på den verklighet vi i dag lever i. Inom över- skådlig tid kommer biltrafiken att vara helt domine- rande. När det gäller persontransporter går 80 % på väg. Åtta av tio personer reser alltså för egen del med bil. Övriga trafikslag - tåg, flyg, sjötrafik, tunnelbana, spårvagn, bussar m.m. - delar på den sista femtedelen när det gäller trafikföringen. Ser vi på en grupp som barnfamiljer, är det 95 % av dem som har eller förfo- gar över bil. Transport och kommunikation är alltså en nöd- vändig förutsättning för all ekonomisk aktivitet. Vår välfärd kan i hög grad kopplas till ökad handel och därmed ökade transporter och kommunikation. Vik- tigt är att våra transportsystem svarar mot högt ställda krav på miljöhänsyn och en varaktig hushållning med resurser. På trafikområdet är den allmänna samhällseko- nomin av oerhörd betydelse. Också här behöver vi vara med om en ekonomisk tillväxt om vi skall klara den långa raden av välfärdskrav. Kommunikationerna behöver förvisso tillföras mera medel, och då är det också viktigt att den eko- nomiska kakan växer. Lösningen på framtidens pro- blem ligger alltså inte i fientlighet mot tillväxt. Det är bra att regeringen markerar det i olika sammanhang. Även om vi har kritiska synpunkter på metoderna är det viktigt att klargöra detta för alla dem som mot- verkar tillväxtens värde. Tillväxt skall självfallet ske på naturens villkor. Men det kan aldrig vara ett själv- ändamål att både bromsa utvecklingen och se till att vi får mer att fördela. Behoven på kommunika- tionsområdet är för stora för att vi skall kunna slå oss till ro. Den departementsreform som citerades av ut- skottets vice ordförande vill jag för min del gärna se som en ambition att koppla trafiken närmare närings- politiken och dess villkor. Jag beklagar i likhet med Sven Bergström att den tjänstgörande kommunika- tionsministern är frånvarande. Inte ens en företrädare för den stora och växande gruppen statssekreterare syns så långt ögat når. Vi får hoppas att man läser protokollet från dagens debatt. Transportpolitiken är också en del i målet att trygga jobb och välfärd i hela landet. En ökning av trafiksäkerheten sker genom information, säkrare fordon, förbättrad trafikantutbildning och åtgärder på farliga vägsträckor. Det är nödvändigt att öka kampen mot t.ex. rattfylleri, såväl till lands som till sjöss och i luften. Det är bra att regeringen efter många påstöt- ningar härifrån riksdagen nu kommer med förslag om både promillelagstiftning i sjötrafiken och att mera definitivt sätta stopp för knarket i trafiken genom införande av en s.k. nollgräns. I en marknadsekonomi är konkurrensfrågorna viktiga, både för att tillgodose ett kvalitativt högt utbud för medborgarna till rimliga priser och för att stimulera till tävlan bland olika aktörer. Vi behöver bättre konkurrens på järnvägen och flyget. Vi vill behålla Bromma flygplats, som har visat sig fylla en mycket viktig funktion vad gäller både konkurrens och trafikservice. Det är viktigt att också stödja kommunala flyg- platser, framför allt i Norrlands inland. Jag tror för övrigt att det är angeläget att se att det finns bärighet för olika trafikslag, att också mera genomlysa den tänkta infrastrukturen så att det blir rätt trafikslag i den meningen att det finns såväl rationalitet som ekonomi och miljöhänsyn inbyggda. Där vi har ett bra vägnät och snabba järnvägstransporter skall inte flyget vara alternativet på kortsträckor. Konkret ut- tryckt: Den dag man kan ta sig från Göteborg till de tre nordiska huvudstäderna Oslo, Stockholm och Köpenhamn på två eller tre timmar skall järnvägen självfallet vara det attraktiva alternativet för resande. Däremot behöver flygets roll stärkas mot de väg- och järnvägsfattiga delarna i glesbebyggda områden. Ett allvarligt problem är den bristfälliga bärighe- ten på många av våra vägar, t.ex. för skogsindustrins råvaruförsörjning och åkerinäringen allmänt. Ett förbättrat underhåll och en höjd standard på utsatta delar av vägnätet behövs. Det är också viktigt att påminna om den enskilda vägens betydelse. Utan enskilda vägar kommer en stor del av svenskt nä- ringsliv att bromsas upp och till delar stanna av. När det gäller sjöfartspolitiken präglas den av ryckighet. Regeringens brist på långsiktighet får ock- så sitt genomslag här. Därför är det väldigt angeläget att få ett fast koncept som gör att svenska handels- flottan får en chans att överleva och växa. Vårt all- männa koncept om lägre skatt på arbete är en viktig bit, och vi vill dessutom bredda och förbättra konkur- rensen genom att stuverimonopolet försvinner. I likhet med Per-Richard Molén kan jag känna mig förvånad och överraskad över att statsministern ger sig in i populistiska gränstrakter genom sina utta- landen om taxfreehandeln. Till skillnad från Molén stöder Folkpartiet den del av regeringen som ser tax- freehandeln från sociala utgångspunkter. Vi vägrar att se skattefrihet på spirituosa och välluktande droppar för utvärtes bruk som ett sätt att lösa trafikproblemen. Historiskt har detta naturligtvis haft sina motiv. Un- der månadslånga resor behövdes kanske några drop- par whisky för att klara magen i ett bakteriebemängt livsmedelsutbud. Parfymens roll var också stor, för att dämpa odörer som självfallet fanns då. De skälen är sedan länge borta, men ändå lever dessa krav på skattefrihet kvar, till bekymmer för inte minst gräns- handel på land. Det är obegripligt att man från moderat håll fort- farande hänger kvar vid att vi också skall ha inrikes taxfree. De skatterna skall självfallet betalas av någon annan. Att man kräver skattefrihet på det som riksda- gen flera gånger har uttalat som vårt största sociala och medicinska problem är förvånande. Därför skulle jag önska att Moderaterna vägde in också lite av ett socialpolitiskt mönster i sitt resonemang. Jag skall också säga ett par ord om Vänsterns motstånd mot mellanfolkliga förbindelser. Det är i och för sig känt, och det har upprepats, att motståndet är riktat särskilt mot broar och framför allt mot sådant som går i den riktningen att det skall underlätta kon- takterna med EU-länderna. Har man den uppfattning- en blir konsekvensen väl ändå att gamla broar borde försvinna och i alla fall inte rustas upp. Skall man se det från miljöpolitiska hänsyn är det framför allt Es- singeleden som borde stängas eller rivas, därför att det är där vi har det stora bilflödet. Eller är det Tjörn- broarna på västkusten som Vänsterpartiet ogillar så mycket? Det kunde vara intressant med en kommen- tar till hur det ligger till med konsekvensen. Ett problem på kommunikationsområdet är i många fall trängseln. Sådan finns på många håll, såväl på vägen som på spåren och i luften. Detta gäller de tätbebyggda svenska områdena och i ännu högre grad ute på den europeiska kontinenten. Därför skulle det vara bra om vi kunde se praktiskt på en del frågor. Mycket korta bilresor skulle med fördel kunna bytas ut mot t.ex. cykelresor. Vi har i den gemensamma reservationen 3 pekat på värdet av väl utbyggda cykelvägar och gett exem- pel på flera städer där andelen cykeltransporter är betydligt större än i andra, därför att man har bra cykelstråk och god väghållning med bra snöröjning liksom vettig skyltning och goda parkeringsmöjlig- heter för cyklister. Matartrafiken till kollektiva trans- portmedel kan med fördel ske med cykel, men då krävs det självfallet också här en genomtänkt in- frastruktur. Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 3. Ryckigheten i sjöfartspolitiken illustreras av den nyligen gjorda överenskommelse som höjer kostna- den för statsverket med 100 miljoner utan att någon finansiering av beloppet har presenterats - endast ett pressmeddelande från den nu frånvarande näringsmi- nistern att man nu minskar väganslaget. Jag tycker att det är oacceptabelt att hantera viktiga kommunika- tionsfrågor så ryckigt och kortsiktigt. Väginvestering- arna är ju redan beskurna, och det behöver satsas ytterligare på vägunderhållet. För bara något år sedan ställde regeringen otvetydigt i utsikt att man ämnade medverka till en ordning som krävdes till följd av den nettomodell som parterna hade enats om. Det är be- klagligt att regeringen inte orkar fullfölja det. Viktigt är också här att konkurrensvillkoren inte bara blir likvärdiga utan också mer jämförbara. Den utredning som låg till grund i dessa frågor bör full- följas. Direktivens hämmande föreskrifter behöver också undanröjas och hela frågan genomlysas bättre. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till den lagstiftning som behövs för att Sverige skall genomföra den s.k. nettomodellen. Lagstiftning- en måste vara så utformad att full konkurrensneutra- litet varaktigt uppnås för den svenska handelssjöfar- ten i förhållande till övriga EU-länder. Jag yrkar bifall till reservation 8 liksom till reser- vation 13, som behandlar Bromma flygplats och som jag redan har kommenterat. Det är inget tvivel om att det finns bra alternativ till Arlanda för tjänste- och affärsresor, och den ökande resandeströmmen har ju visat att det finns en god efterfrågan. Beträffande övriga reservationer som Folkpartiet står bakom har vi fortfarande den uppfattningen att det vore till fördel om beslut kunde fattas i enlighet med dessa, men jag begränsar mig till att yrka bifall till de reservationer som jag tidigare nämnt. Allra sist, fru talman, är det angeläget att peka på vikten av att kollektivtrafik upphandlas också med utgångspunkt i att de trafikpolitiska målen skall upp- fyllas. Det förutsätter att samhällsnyttan av en ut- byggnad av järnvägens infrastruktur tas till vara. Inför den förestående trafikförhandlingen måste det klar- läggas att snabbtågstrafiken på t.ex. sträckan Stock- holm-Östersund skall ske längs Norra stambanan via bl.a. Ljusdal och Bollnäs, så att nyttan av den nu pågående upprustningen av banan kan tas till vara. Låt mig sluta där jag började, fru talman. Kom- munikation är något positivt och nyttigt - ett livsvill- kor för många människor och landsdelar. Därför måste långsiktighet, rationalitet och trafiksäkerhet vara vägledande då trafikpolitiken läggs fast, i det korta men framför allt i det långa perspektivet.
Anf. 10 PER-RICHARD MOLÉN (m) re- plik: Fru talman! Det vi skall debattera här är ju trafik- politik och inte nykterhetspolitik, men jag vill ändå säga att det väl ändå inte kan ha undgått Elver Jons- son vilka omställningsproblem vi har framför oss i samband med ett slopande av taxfree. Om Elver Jons- son hade lyssnat till mitt anförande hade han hört att jag inte sade vare sig ja eller nej till frågan om Got- land, men jag tycker att man rent intellektuellt har anledning att ställa frågan och att den också kan bli föremål för ett närmare studium. Däremot tycker jag inte att Elver Jonsson och hans parti har en alltför nykter inställning till vägin- vesteringar och Banverket. Folkpartiet föreslår där uppenbarligen mycket dramatiska neddragningar av anslagen, som rimmar väldigt illa med de ambitioner man har när det gäller att höja bärigheten, satsa på enskilda vägar och få till stånd ett bättre vägnät.
Anf. 11 ELVER JONSSON (fp) replik: Fru talman! När det gäller anslagen vill jag på- minna Per-Richard Molén om att vi där har synpunk- ter som väl sammanfaller med dem som Moderata samlingspartiet ofta framhåller, nämligen om tillväx- tens betydelse. Om inte skattekakan växer genom att fler kommer i arbete kommer vi att få svårt att klara både trafikpolitiken och investeringarna på det områ- det. Per-Richard Molén sade att vi inte skall tala soci- alpolitik - det är trafikpolitik det gäller nu. Jag får då i all stillsamhet påminna Per-Richard Molén om att det var han som tog upp ämnet. För mig framstår det som obegripligt att man skall ha skattefrihet för att på 10 000 meters höjd inhandla det som man inte har rätt att vara skattebefriad för i svenska glesbygder. Att det dessutom är brandfarligt gör inte saken bättre. Sedan sade Per-Richard Molén att han ändå tycker att det kan vara en förhandlingsfråga på Gotland och åberopade intellektet. Jag har svårt att se vad det är att finna i det. Riksdagen har ju mycket tydligt sagt att man inte vill ha den här typen av skattesubsidier och -lättnader, och det tycker jag att vi kan hålla fast vid. Per-Richard Molén och jag är ju ofta överens om att politiken skall vara långsiktig.
Anf. 12 PER-RICHARD MOLÉN (m) re- plik: Fru talman! Förslaget när det gäller taxfreeför- säljningen är inte en fråga om förhandling. Det är helt ödmjukt bara fråga om att man skall studera vilka konsekvenser ett eventuellt beslut från EU:s sida om ett uppskov för taxfreeförsäljningen kan leda till. Det kan likaväl ha fördelar för Gotland som nackdelar, liksom för den trafik som vi i dag har till Åland.
Anf. 13 ELVER JONSSON (fp) replik: Fru talman! Bara en kort replik. Per-Richard Molén säger att han vill vara ödmjuk, och det är möjligen ett fall framåt. Men det är ju inte något överraskande beslut som är på gång när det gäller taxfreefrågan inom EU. Det är många år sedan det beslutet fattades, och det har upprepats av Sveri- ges riksdag och den svenska regeringen. Vi står fast vid det. Därför känner jag mig bekymrad över att statsministern nu har lockats att göra oöverlagda uttalanden. Folkpartiet stöder, som jag sade, den del av regeringen som ser taxfreefrågan utifrån sociala utgångspunkter.
Anf. 14 KARIN SVENSSON SMITH (v) re- plik: Fru talman! Jag tycker att det är dags för Elver Jonsson att bestämma sig. Folkpartiet motionerade om 2,9 miljarder mindre till kommunikationerna för att prioritera vård, omsorg och skola. Det noterade vi tacksamt och tänkte att här var en framtida alli- anspartner. Men i sitt inlägg har Elver Jonsson bara talat för mer pengar. Var inte partimotionen repre- sentativ? Sedan förde Elver Jonsson ett resonemang om broar. Det fanns, och finns faktiskt fortfarande, bra kommunikationer över Öresund, men fr.o.m. årsskif- tet dras den enda bilfärjan mellan Malmö och Köpen- hamn in. Det beror på att bron anläggs. Då kommer friheten att välja kommunikationsmedel att begränsas. Vi som bor i Skåne ser med all önskvärd tydlighet hur miljöproblemen bara ökar. Här har vi att välja mellan bilisternas bekvämlighet och att ta miljöproblemen på allvar. Valet är enkelt: Miljön måste gå före. Elver Jonsson talade också inledningsvis principi- ellt om frihet och använde några märkliga uttryck om Vänsterpartiet - jag antar att han menade Vänsterpar- tiet. Men då frågar jag mig: Vilken frihet att andas ren luft har de som bor i storstäderna i dag? Man måste nog vara ultraliberal för att inte inse att stats- makterna faktiskt har ett ansvar för att medborgarna får tillgång till hälsosamma levnadsomständigheter.
Anf. 15 ELVER JONSSON (fp) replik: Fru talman! Från Vänsterpartiet fick vi ju inget svar på hur man ser på broarnas betydelse - är de negativa eller positiva? Jag ställde frågan både utifrån det allmänna önskemålet att lätt nå varandra och utifrån miljöpolitiska aspekter. Där hoppas jag att vi får ett klargörande. Sedan talas det här om att vi har föreslagit ned- dragningar. Det är riktigt, och det beror på vår torfti- ga samhällsekonomi. Vår modell är långsiktig, tydlig och klar. Vi behöver en starkare tillväxt, och vi menar att det är riktigare att satsa på nya jobb, ta bort skad- liga skatter för näringslivet och på det sättet få en utbyggnad som är hållbar. Vänsterpartiet har tidigare varit med om att höja anslag, och man är lika kvick när det gäller att pruta. Så hör man också till stödtruppen. Det tar tydligen över.
Anf. 16 KARIN SVENSSON SMITH (v) re- plik: Fru talman! Det innebär således att vi kan se fram emot ett samarbete i vårpropositionen när det gäller vägar och investeringar. Jag skall svara ordentligt på frågan om vägar. Vi tycker att de väginvesteringar och broinvesteringar som är gjorda är tillräckliga för att det skall finnas bra kommunikationer. Vi är mer intresserade av att un- derhålla det väg- och järnvägssystem vi har i dag. Så är inte fallet. Många människor i landet kan bittert erfara vad det innebär. Det finns spår och räls där det inte går några tåg, och vägar som spricker sönder under perioder av tjäle. Vi tycker att det är bättre att underhålla och ha en långsiktig trafikförsörjning i stället för att investera i nytt.
Anf. 17 ELVER JONSSON (fp) replik: Fru talman! Miljöpartiet ser fram emot ett samar- bete om vårpropositionen med Folkpartiet. Det är klart att vi kan vara beredda till det i sak. Att vi nu prutar på väganslagen beror inte på att vi vill ha mindre pengar till satsningar på trafiken, utan på att vi har ont om pengar. Det gör att ett sådant samarbete blir mycket kortsiktigt. Vi vill faktiskt bygga ut. Fortfarande blir man i Vänsterpartiet svaret skyl- dig. Hur ser man på broförbindelse? Är det något positivt, eller är det andra saker som tar över?
Anf. 18 MIKAEL JOHANSSON (mp): Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 2, 12 och 14. Miljöpartiet de gröna anser det självklart att goda kommunikationer är en viktig del av såväl livskvalitet som utveckling. Men vi är också väl medvetna om att såväl gods- som persontransporter innebär en resurs- förbrukning som tär på vår miljö under hela kedjan. Den största andelen av transportarbetet genomförs med fossila bränslen. Från det att olja utvinns - raffi- neras - transporteras till användare och slutligen förbränns sker ett stort slitage på miljön. Det är dags att trafikpolitiken inriktar sig på att förändra system för att nå långsiktiga hälso- och miljöeffekter. Miljö- partiet de grönas förslag till medelsfördelning för åren 2000-2001 innehåller mycket radikala föränd- ringar i förhållande till regeringens. I våras lades en ny transportpolitik fast utifrån re- geringens proposition om transportpolitik för en håll- bar utveckling. I och med detta blev rågången mellan Miljöpartiets politik och den av riksdagen beslutade transportpolitiken tydlig. Den nya transportpolitiken baseras på miljömål som är helt otillräckliga om man skall kunna nå målet om ett långsiktigt hållbart samhälle. Det gäller även, och kanske än viktigare, styrmedlen för att nå miljö- målen. Miljöpartiets politik innehåller ett väl avvägt styrmedelspaket som leder till en successiv höjning av energi- och miljörelaterade skatter och avgifter det närmaste decenniet inom ramen för en skatteväxling. I Miljöpartiets politik är mål och medel i balans. När det gäller vägtrafiken är en grön transportpo- litik av nödvändighet inriktad på att miljön inte skall hotas ytterligare. Vägtrafiken står för en global såväl som lokal miljöpåverkan. Samtidigt som koldioxidut- släppen påverkar det globala klimatet med efterföl- jande konsekvenser, lider en stor mängd människor av buller, allergier till följd av luftföroreningar, tra- fikolyckor och intrång i boendemiljö varje år till följd av vägtrafiken. Detta är i längden såväl socialt som ekologiskt ohållbart. Miljöpartiets trafikpolitik syftar till att minska såväl användningen av vägfordon som transportmedel som att effektivisera den vägtrafik som trots allt är nödvändig genom att marknaden utvecklar alltmer bränslesnåla fordon och alternativa drivmedel. Vägen dit är lång, men inte omöjlig. Vi anser att det svenska vägnätet i huvudsak redan är tillräckligt utbyggt och föreslår i stället att medel uteslutande satsas på miljö- och trafiksäkerhetsåtgär- der, på reinvesteringar i de delar av vägnätet som inte är asfalterade samt på förstärkning av vägar med hård belastning. Miljöpartiet förordar generellt sett inte stråktän- kandet och avvisar i huvudsak investeringar i denna anda. Miljöpartiets förslag till väginvesteringar inom ram är en kraftig nedskärning, 80 %, i förhållande till regeringens förslag. Dock föreslås att regionerna i samverkan med Vägverket skall kunna disponera medel ur det regio- nala självplaneringsanslag som vi tidigare föreslagit till mindre trafiksäkerhets- och miljöförbättrande åtgärder på statliga vägar inom det egna länet. Detta anslag skall dock inte användas som en ersättning för nedskärningen rakt av, utan endast beviljas i vissa fall. För närvarande arbetar en särskild utredare med uppdraget att lämna ett förslag till lagstiftning för miljöstyrande vägavgifter i tätort. Utgångspunkter för arbetet är att avgiftssystemet skall vara till gagn för miljö och framkomlighet samt att lagstiftningen skall vara så utformad att vägavgifterna kan införas och förändras genom respektive kommuns beslut. Vi ser positivt på det arbete som regeringen initie- rat och välkomnar regeringens skrivning i budgetpro- positionen om att man kommer att överväga de för- slag som den särskilde utredaren lämnar för att, om kommuner så begär, kunna gå vidare i frågan. Det är angeläget att arbetet bedrivs skyndsamt och att regeringen snarast återkommer med lagförslag och förslag om hur den tekniska utvecklingen av sådana avgiftssystem kan stödjas. Vi instämmer i att berörda kommuner och regioner skall ta slutlig ställning till om och hur avgiftssystemen skall införas. Regelver- ket bör vara så öppet som möjligt så att olika tekniska lösningar - vägtullar, elektroniska debiteringssystem m.m. - möjliggörs. Avgifterna bör kunna användas även för satsningar på kollektivtrafik. För att uppnå målen om ett långsiktigt hållbart transportsystem är det nödvändigt att så mycket trafik som möjligt förs över till det transportslag som är minst miljöbelastande, nämligen järnvägen. Det kan ske dels genom att järnvägens ekonomiska konkur- renskraft förstärks i förhållande till andra trafikslag, dels genom en snabbare utbyggnad av en konkur- renskraftig infrastruktur för järnvägen. Järnvägens grundläggande infrastruktur, som till stora delar är från 1800-talet, försummades kraftigt under några decennier från andra världskriget fram till 80-talet. De senaste åren har dock en kraftig och välkommen satsning skett på en modernisering av järnvägsnät och rullande material, främst för snabb interregional persontrafik och länstrafik. Nu finns det en stor risk att den satsningen kommer av sig. Riksdagen har, som svar på infrastrukturproposi- tionen 1996, beslutat att fastställa en ram för natio- nella järnvägsinvesteringar på endast 36 miljarder kronor för tioårsperioden 1998-2007. Det innebär nästan en halvering av de senaste årens investerings- takt på järnvägsområdet. Miljöpartiet anser i stället att investeringsramen för nationella järnvägsinvestering- ar bör vara 78 miljarder kronor för denna period. För att stärka godstrafikens konkurrenskraft be- hövs omfattande investeringar som stärker kapacite- ten bl.a. i det stora nord-sydliga huvudstråket genom Sverige. Det kräver bl.a. fler mötes- och förbigångsspår, höjda axellaster, ökade lastprofiler, förbättrad kraft- försörjning och förbättrade tågledningssystem. På sikt bör ambitionen vara att renodla vissa linjer för gods- trafik genom att skapa andra alternativ för den snabba persontrafiken. Vi föreslår också en satsning på det s.k. kapillära nätet i form av hamn- och industrispår, terminaler och omlastningsstationer samt en utbyggnad av system för logistik och transportinformatik. På personsidan måste målet vara att komma ned i restider under tre timmar för de flesta relationer mel- lan större städer i södra och mellersta Sverige. Då kan tåget på allvar ta upp konkurrensen med flyget och bilarna. Flyget har expanderat kraftigt under senare tid. Det är ett mycket allvarligt hot mot miljön. Flyget är det sämsta färdmedlet vad gäller energiförbrukning per passagerare, och det orsakar också stora buller- problem. Det omfattande flygresande som i första hand västvärlden svarar för måste starkt ifrågasättas från både energi- och miljösynpunkt och med hänsyn till den globala fördelningen. Beträffande övergripande mål för Luftfartsverkets verksamhet är det av miljö- och hälsoskäl mycket viktigt att Luftfartsverket inte ges i uppdrag att öka flygtrafiken i och över Sverige i nämnvärd utsträck- ning. Regeringen skriver i budgetpropositionen för 1999 att ny flygkapacitet, utöver tredje landningsba- nan på Arlanda, kan komma att behövas i Stock- holmsregionen innan avtalet om flygtrafik på Brom- ma går ut år 2011. Miljöpartiets bestämda uppfattning är att flygka- paciteten i Stockholmsregionen och i Sverige i stort är fullt tillräcklig för att klara de funktioner där flyg- trafik är nödvändig. Vi avser motverka ytterligare utbyggnad av flygkapaciteten. Vi har tidigare föresla- git en snabb avveckling av Bromma flygplats, då den ligger alldeles för nära bebyggelse och därmed är en stor hälsorisk och miljöstörning. Enligt vår mening finns det en stor potential inom sjöfarten för mycket miljövänliga transporter, i takt med tillämpande av ny teknik. Vi har således en mycket positiv grundinställning till svensk sjöfart och menar att regeringen inom ramen för det internatio- nella arbetet bör verka för att stärka den svenska sjöfartsnäringens konkurrenskraft. Vi delar regeringens bedömning att trenden vad gäller utflaggning av svenska fartyg måste brytas och att det sjöfartspolitiska beslutet måste förstärkas för att nå detta syfte, speciellt mot bakgrund av att flera starka sjöfartsnationer inom EU förstärkt sitt stöd till sjöfarten. Det förslag till förstärkning av det sjöfart- spolitiska beslutet som regeringen presenterade i budgetpropositionen fick hård kritik från sjöarbets- marknadens parter. T.o.m. LO-basen Bertil Jonsson krävde att regeringen skulle ändra sitt förslag. Vår roll i det läget tydliggjordes via den skrivning i vår partimotion där vi sade följande: "Skulle den väg som regeringen föreslår inte visa sig framkomlig är Miljöpartiet öppet för diskussioner i trafikutskottet om alternativa lösningar." Nu behövdes inte detta eftersom vi kunde föra di- rekta förhandlingar med regeringen och trycka på om ett ändrat förslag, vilket ledde till att regeringen, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och sjöarbetsmarknadens parter kunde enas om utformningen av det statliga stödet till sjöfarten.
Anf. 19 SVEN BERGSTRÖM (c) replik: Fru talman! Jag har bara en enkel liten fråga till Mikael Johansson. Han talade väl om miljöanpassad trafik, och jag tror att vi är överens i sak om väldigt mycket. Men det som förbryllar mig är att Miljöparti- et inte kan stödja vårt förslag i trafikutskottet om att nu också fullfölja snabbtågssatsningarna enligt tidiga- re intentioner. Med regeringens förslag är det stor risk att de pengar som har satsats på att snabbtågsanpassa stam- banan genom södra Norrlands inland i princip är bortkastade pengar, vilket de ju är om man inte också kör snabbtågen på denna rustade bana. Jag skulle gärna vilja ha besked om varför Miljö- partiet i det här fallet väljer att stödja regeringen, vilket kommer att innebära mindre järnvägstrafik och mera bilar i södra Norrlands inland.
Anf. 20 MIKAEL JOHANSSON (mp) re- plik: Fru talman! Jag anser inte att det är riksdagens uppgift att gå in och detaljreglera vilken typ av trafik som skall gå på respektive järnväg. Det är upp till de regionala myndigheterna att bedöma detta.
Anf. 21 SVEN BERGSTRÖM (c) replik: Fru talman! Det var väl ändå att ta i: att kalla snabbtågstrafik i en strategisk del av landet för en detaljfråga. Här har faktiskt riksdagen sagt - det var egentligen det enda stora löftet i den regionalpolitiska propositionen i våras från regeringen - att man skulle tidigarelägga snabbtågsanpassningen av stambanan i södra Norrlands inland. Då är det väldigt angeläget att fullfölja. Riksdagen måste nu tala om att det är angeläget att det blir snabbtåg och inte upphandling av, ursäkta uttrycket, mjölktåg eller någonting i den stilen på den här bandelen.
Anf. 22 MIKAEL JOHANSSON (mp) re- plik: Fru talman! Riksdagens roll är ju att ge möjlighe- ter till en infrastruktur där sådana tåg som Sven Berg- ström efterfrågar kan framföras. Detta har vi i riksda- gen sett till att göra.
Anf. 23 ELVER JONSSON (fp) replik: Fru talman! I likhet med Sven Bergström känner jag förvåning över den ihåliga hållning som Miljö- partiet nu i egenskap av regeringens uppbackare har i förhållandet mellan sina visioner och mål och det man nu ändå ställer upp på. Mikael Johansson talar om mål och medel i ba- lans. Ja, målen om t.ex. bränslesnåla bilar kan väl hela kammaren ställa upp på. Men är avsikten fortfa- rande att ha dramatiska bensinskattehöjningar i mil- jardklassen av tvåsiffriga tal? Statsmakterna överbe- skattar ju redan nu bilismen. Då undrar jag - det kan vara symtomatiskt att Mikael Johansson undvek den frågan - hur man förhåller sig till att lägga ytterligare kostnader på livsnödvändiga transporter. Sedan valde Mikael Johansson uttrycket "minst miljöbelastande". Då är det oerhört förvånande att Miljöpartiet inte kan vara med och stödja det som har lagts fram i två motioner och följts upp i reservation 3 när det gäller cykelfrågorna, för det är väl lite miljö- belastande om något.
Anf. 24 MIKAEL JOHANSSON (mp) re- plik: Fru talman! Vad avser bensinskattehöjningen är det självklart att den skall ske på sikt. Vi har föresla- git en sikt på tio år. Det innebär att industrin har möj- lighet att anpassa sig och framställa bensinsnålare motorer än i dagsläget. Det är syftet, och det skall klaras av långsiktigt. Det tror vi också att industrin kommer att klara. Därför kommer inte heller bensins- kattehöjningen att slå så hårt. Bensinpriset blir ju då lägre per mil, eftersom vi kommer mycket längre än i dagsläget.
Anf. 25 ELVER JONSSON (fp) replik: Fru talman! Nu väljer Mikael Johansson uttrycket "på sikt" när det gäller bensinskattehöjningarna. Det skulle vara intressant att veta hur lång den siktsträck- an är för Miljöpartiets del. Höjningen av bensinpriset med 2 eller 3 kr är alltså villkorad till när bilindustrin har kommit fram med bränslesnåla bilar. Skall det tolkas så, eller ligger det något försåtligt i Mikael Johanssons svar? Sedan undvek han självfallet, som jag nu ser det, frågan om det som är minst miljöbelastande och var- för man inte vill ställa upp på de motioner som kräver ett främjande av cykeltrafiken.
Anf. 26 MIKAEL JOHANSSON (s) replik: Fru talman! I mitt inlägg sade jag tio år vad gäller bensinskattehöjningen. Jag kallar det längre sikt. Jag sade det om båda sakerna. Vad det sedan gäller cykeltrafiken pågår det ett arbete. Detta har också utskottet noterat, och man avvaktar det arbetet. Därför finns det ingen anledning att i dagsläget yrka bifall till den motionen. Jag tror att det kan visa sig att vi gemensamt kan tycka att de åtgärder som föreslås är alldeles utmärkta. Vi vill också gynna cykeltrafiken.
Anf. 27 JOHNNY GYLLING (kd) replik: Fru talman! En partikamrat till Mikael Johansson har i min hemkommun sagt följande: Vi i Miljöpartiet är för nya järnvägar oavsett var de byggs. Nu skall jag inte lasta Mikael Johansson med and- ra partikamraters uttalanden, men detta är ungefär vad Miljöpartiet ofta framhåller. Man vill ha mer sats- ningar på järnväg. Detta sade också Mikael Johansson i sitt anförande. Då undrar jag: Varför ställer Miljöpartiet inte upp på att förbättra Inlandsbanans framtid? Vad vi begär i utskottet och här i kammaren är att man skall utreda en överföring av bandelarna mellan Kristinehamn och Mora till Inlandsbanan AB, tillsammans med vissa tvärleder, samt en upprustning av några andra delar av järnvägen. Varför kommenterar Miljöpartiet inte detta, och varför ställer man inte upp?
Anf. 28 MIKAEL JOHANSSON (mp) re- plik: Fru talman! Regeringen har ju tillskjutit ytterliga- re medel till Inlandsbanan. Sedan är det också så att en avtalsperiod snart går ut. Då kommer detta att omförhandlas, och man kommer att övergripande se över Inlandsbanans framtid. Jag tror att vi kan av- vakta med detta till den infrastrukturproposition som kommer våren 2000. Då kan vi titta på den här frågan igen.
Anf. 29 JOHNNY GYLLING (kd) replik: Fru talman! Ja, det är väl ungefär det som är ut- skottsmajoritetens mening i den här frågan. Men om Miljöpartiet nu är så positivt inställt till järnvägstra- fik, varför vill man inte redan nu börja titta på över- föringen av den södra bandelen mellan Kristinehamn och Mora? Det har uppenbarligen gått bra för In- landsbanan AB att bedriva godstrafik sedan man fick ansvaret. Nu begär man åtminstone en utredning. Varför vänta ytterligare två år?
Anf. 30 MIKAEL JOHANSSON (mp) re- plik: Fru talman! För att återknyta till det uttalande som Johnny Gylling hade hört från en miljöpartist vill jag säga att vi självklart inte kan bygga alla järnvägar i morgon. Vi måste dels ta hänsyn till miljöskäl; vi har Hallandsåsen som är mycket aktuell. Dels utgör järn- vägstrafiken intrångsproblem. Då är det så med Inlandsbanan att vi också har prioriteringar. Det har vi framlagt i våra tidigare för- slag här i riksdagen. Det är de som gäller fortfarande. Det är dem vi tänker driva gentemot regeringen. Nu kan det dock vara aktuellt att göra andra prio- riteringar för vissa bansträckningar beroende på regi- onala hänsyn, på grund av vissa industriförslag som presenteras, alltifrån att Ericsson eller försvarsindust- rin tänker avskeda osv. Då måste vi titta på detta även ur ett regionalpolitiskt perspektiv.
Anf. 31 MONICA ÖHMAN (s): Fru talman! Trafikutskottet har endast ett utgifts- område att avhandla i samband med budgetbehand- lingen. Men inom detta utgiftsområde döljer sig många och stora verksamheter. Jag känner rent spon- tant, efter att ha lyssnat på debatten en stund, att olika partiföreträdare lyfter fram olika frågor som de tycker är intressanta och som de vill ventilera, men för mig som skall försöka att sy ihop detta är det en fullstän- digt omöjlig sak att ta upp alla dessa områden på några minuter. Jag skall faktiskt nöja mig med att ta en övergripande del. Vi socialdemokrater tycker att det finns en speci- ell fråga som är extra viktig i årets budgetbehandling. Det är sjöfarten, inte minst utifrån de diskussioner som har förts. Till den frågan återkommer Claes- Göran Brandin lite längre fram. År 1998 har varit ett viktigt år för trafikpolitiken. I år har vi här i riksdagen lagt fast den trafikpolitik som skall gälla under nästa årtusendes första år. Uti- från detta beslut och det ekonomiska läget är rege- ringens förslag till budget inom utgiftsområde 22 Kommunikationer väl avvägt. Naturligtvis stöder vi det. Det transportpolitiska beslutet innebär bland mycket annat att vi lagt fast att det övergripande målet för transportpolitiken skall vara att "säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt håll- bar transportförsörjning för medborgarna och nä- ringslivet i hela landet". Dessutom har vi lagt fast ett antal delmål om tillgänglighet, transportkvalitet, säker trafik, god miljö och en positiv regional ut- veckling som preciserar det övergripande målet. Vi har alltså skrivit fast att transportförsörjningen skall vara en del av politiken för ett hållbart Sverige. Politiken för en hållbar utveckling utgår från människans samlade behov och innehåller därför alla de dimensioner som är viktiga i våra liv. Det behövs ett samspel och en helhetssyn mellan den sociala, kulturella, ekonomiska och ekologiska utvecklingen för att utvecklingen skall bli hållbar. Dessa fyra as- pekter förutsätter varandra. Ingen ger ensam hållbar- het. Eller med andra ord: En hållbar utveckling förut- sätter ekonomisk tillväxt, goda levnadsförhållanden för alla, en levande kultur, ett bevarat kulturarv och en utveckling som ryms inom de ekologiska ramarna. Det kommer att ta tid att förverkliga en långsiktigt hållbar trafikförsörjning. Därför är det desto viktigare att omställningen börjar redan nu. Annars riskerar vi stora konflikter mellan å ena sidan behovet av att utveckla välfärden och en ekonomisk tillväxt och å andra sidan kravet på ett transportsystem som ryms inom de ekologiska ramarna. När man läser de reservationer och särskilda ytt- randen som lagts till trafikutskottets betänkande, tänker man att det finns partier som inte har insett att en politik för en hållbar utveckling är en helhet som bygger på ett samspel mellan social, kulturell, eko- nomisk och ekologisk utveckling. Moderaterna har över huvud taget inte insett att Sverige måste ställa om till en hållbar utveckling. De vill återställa banavgifterna till den nivå som gällde före det transportpolitiska beslutet. Det innebär att man drar bort 690 miljoner kronor från järnvägen. Dessutom vill man, som råge på det, minska anslaget till banhållningen med 500 miljoner kronor. Likaså vill man minska anslaget till Banverkets sektorsupp- gifter med 12 miljoner. Jag tyckte att Per-Richard Molén pratade sig varm om näringslivets transporter. Är det näringslivet som transporterar på järnvägen som skall betala kalaset, eller vem skall betala det? Blir inte transporterna dyrare? Miljöpartiet och Vänstern anser i stället att en hållbar utveckling bara handlar om att göra Sverige mer ekologiskt hållbart. Deras reservationer och sär- skilda yttranden handlar i princip bara om en sak, att med olika medel få över trafik från väg och flyg till järnväg och sjöfart. Mig förefaller den trafikpolitiken något smalspårig. Visionen om ekologisk omställning är en mycket viktig vision, men för att utvecklingen skall kunna bli hållbar måste vi ha ekonomisk till- växt, goda levnadsförhållanden för alla och kommu- nikationer som gör att tillväxten och välfärden kom- mer hela Sverige till del. Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet är som tre bröder som följer i varandras fotspår. Det gäller inte minst i tron på att konkurrensutsättning, avreglering och privatisering löser alla problem. Sto- rebror, Moderaterna, skall alltid vara värst och gå längst. Mellanbrodern, Kristdemokraterna, är försik- tig och försöker att vara så många som möjligt till lags. Minstingen, Folkpartiet, följer i de flesta fall snällt med de två större bröderna, men inte alltid. Ibland känner minstingen ett behov av att visa upp sig och vara värst. Storebror går som vanligt längst. Sälj ut och pri- vatisera är Moderaternas honnörsord. I år är det SAS, Arlanda, Landvetter, Luftfartsverket Holding AB:s dotterbolag och på sikt även Posten som skall säljas. Dessutom skall persontrafiken på järnväg konkur- rensutsättas och den långväga busstrafiken avregleras helt. Den försiktige mellanbrodern, som inte vill stöta sig med någon, skriver bara i allmänna ordalag om att begränsa statens roll genom att konkurrensutsätta, avreglera och uppmuntra privata initiativ. Det enda område som Kristdemokraterna talar klarspråk om i sitt särskilda yttrande är järnvägssektorn, som de vill konkurrensutsätta ytterligare. Minstingen, Folkpartiet, vill tillsammans med Moderaterna privatisera SAS och Luftfartsverket Holding AB:s dotterbolag. Dessutom vill partiet pri- vatisera eller ändra ägandeformen för de kommunala flygplatserna. Här finns en djup klyfta mellan oss socialdemo- krater och de borgerliga bröderna. För oss socialde- mokrater är statligt ägande ett medel att nå de politis- ka målen. Det är ett medel bland många andra. I vissa sammanhang kan lagstiftning vara det effektivaste medlet, i andra kan det vara konkurrensutsättning och avreglering. I ytterligare andra fall kan kanske även privatisering vara effektivast. Men dessa åtgärder är medel och kan inte bli annat än medel eller verktyg för att uppnå vissa mål. För de borgerliga är konkur- rensutsättning, avreglering och slutligen privatisering och utförsäljning det ideologiska målet. Målet med statens ägande av företag inom trafik- sektorn är i de flesta fall att upprätthålla en god in- frastruktur i hela landet. På ett område går minstingen, Folkpartiet, längre än sina bröder. Det gäller besparingarna. Folkpartiet vill inom vårt utgiftsområde spara 2,9 miljarder, och detta vill man göra genom att skjuta på vissa projekt eller skära ned på väghållningsanslaget med 1,5 mil- jarder kronor. Dessutom vill man spara 1,25 miljarder kronor på järnvägsanslaget. I mars 1997 fattade riksdagen beslut om en lång- siktig inriktning för investeringarna i trafikens in- frastruktur. Enligt beslutet skall 190 miljarder kronor investeras under åren 1998 till 2007. Riksdagsbeslutet var en kraftfull och nödvändig satsning för att skapa möjligheter för ekonomisk tillväxt, ökad sysselsätt- ning och bibehållen välfärd i hela landet. Till skillnad från Folkpartiet anser jag att det finns statsfinansiella förutsättningar för att fullfölja dessa satsningarna under 1999. Om väghållningsanslagen skulle dras ned med 10 %, som Folkpartiet föreslår, skulle antingen fär- digställandet av pågående projekt försenas eller så skulle mycket angelägna underhålls- och förbätt- ringsåtgärder behöva skjutas på framtiden. Vad är det egentligen som ni vill skjuta på? Vilka projekt hand- lar det om? Eller är det cykeln som är alternativet? Elver Jonsson talade sig väldigt varm för cykling här för ett tag sedan. Vilken väg Folkpartiet än väljer innebär det ett oacceptabelt sätt att slösa bort pengar på redan på- började investeringar i nödvändig infrastruktur. Det skulle också innebära att framkomligheten skulle försämras för näringslivet och andra resande, att vik- tiga trafiksäkerhetsåtgärder inte skulle komma till stånd och att arbetstillfällen skulle riskeras. Det är mycket viktigt att vi satsar på drift och un- derhåll av våra vägar. Riksdagens infrastrukturbeslut 1997 innebar bl.a. en utökade satsning på ökad bärig- het. När det gäller den bärighetsdiskussion som in- leddes 1987 och som skall fullföljas till år 2003 ligger det beslutet kvar. Dessutom har vi genom den regio- nalpolitiska propositionen fått besked om att rege- ringen avser att tidigarelägga vissa delar. Som alla andra tycker vi att detta är angeläget. Jag lovar att vi från s-gruppen i trafikutskottet har gjort allt för att få fram så mycket underhållspengar som det är möjligt, eftersom det är underhållet som är det viktiga. Där finns också bärighetsdelarna med. Detta betyder spe- ciellt mycket för Norrlandslänen. Moderaterna skriver i sin motion T220 att för att klara trafikförsörjningen vid de kommunala flygplat- serna är det viktigt att staten skjuter till stöd, men stödet skall inte användas till drift- och underhåll av flygplatser utan till att köpa trafik. Jag tycker det är positivt att moderaterna håller med oss socialdemokrater om att staten skall ta ett större ansvar för de kommunala flygplatserna. Där- emot är det svårt att förstå hur deras system för stöd skall fungera i praktiken. Har moderaterna tänkt sig att flygplanen skall gå till flygplatser utan terminaler och fungerande verksamhet? Det är till drift- och underhåll som de kommunala flygplatserna behöver stöd. Om stödet i stället hamnade i flygbolagens fickor skulle många glesbygdskommuner tvingas att lägga ned sina flygplatser, och stora delar av landet skulle därmed förlora viktiga delar av sin transportförsörj- ning. Dessutom skall man komma ihåg att det står den nya myndigheten för rikstrafikfrågor - rikstrafi- ken - fritt att upphandla även flygtrafik. Men mode- raterna är konsekventa. De vill inte ha rikstrafiken, har de bestämt, och det är därför som någon annan skall sköta upphandlingen. De tre borgerliga partierna Moderaterna, Kristde- mokraterna och Folkpartiet skriver i en gemensam reservation att riksdagen bör uttala att Bromma flyg- plats skall vara kvar. Beslutet om Bromma flygplats framtid måste bygga på bl.a. två förutsättningar. För det första måste Stockholm som landets huvudstad tillförsäkras goda flygförbindelser. För det andra måste Arlanda flygplats kunna fylla sin funktion som ett nav i det svenska flygsystemet. Mot denna bakgrund utreder Luftfartsverket för närvarande på regeringens uppdrag hur behovet av flygkapacitet i Stockholmsregionen skall kunna till- godoses på längre sikt. Uppdraget skall slutredovisas i början av 1999. Vi kan gott vänta med att ta ställ- ning i den här frågan till dess att vi har fått resultatet av utredningsarbetet, som inom några veckor kommer att lämnas över. Moderaterna och Centerpartiet vill i sina särskilda yttranden öka statsbidraget till enskilda vägar. Folk- partiet skriver om de enskilda vägarnas betydelse i sitt särskilda yttrande. De enskilda vägarna är viktiga för att hela Sverige skall leva, och inte minst för att näringslivet skall kunna utvecklas i glesbygden. Minskningen av anslaget till statsbidrag för en- skilda vägar, som regeringen nu föreslår för 1999 års budget, är av teknisk karaktär. Jag tycker inte att vi behöver diskutera det. Det viktiga är att vi har lagt fast att 2000, när vi går in i rätt fas igen, då återställs anslaget till den nivå som det var från början. Nu rör det sig bara om en teknisk historia under ett över- gångsår. Jag instämmer helt i de enskilda yttrandena: Enskilda vägar är viktiga. Herr talman! Skiljelinjen mellan oss socialdemo- krater och de borgerliga partierna går vid synen på statens ansvar. Vi anser att staten har ett ansvar för medborgarna. De borgerliga partierna menar att det är marknaden som skall ta hand om statens uppgifter. Men marknaden känner inget ansvar för medbor- garna. Det enda ansvar som marknaden känner är inför ägarna, investerarna och långivarna. Markna- dens enda uppgift är att tjäna pengar. Det får man ha förståelse för. Det är därför den finns. Men ett sam- hälle utan ansvar för medborgarna blir ett samhälle med många förlorare. - ett samhälle utan framtid. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till ut- skottets hemställan i dess helhet och avslag på samt- liga reservationer.
Anf. 32 SVEN BERGSTRÖM (c) replik: Herr talman! Utskottets ordförande Monica Öh- man talar väl och mycket. Det är lätt att instämma i det mesta av det som hon säger. Men jag har två kon- kreta frågor som jag gärna skulle vilja att Monica Öhman utvecklade något ytterligare. Först gäller det detta med drift och underhåll. Monica Öhman och jag hade för en tid sedan förmå- nen att besöka Jämtland och se hur det ser ut i verk- ligheten. Jag tror att Monica Öhman var ganska ska- kad av den färd via videofilm som vi fick vara med om där uppe. Jag skulle vilja höra hur Monica Öhman ser på detta med drift- och underhållspengarna. Från Centerpartit har vi sagt att vi inte vill ge re- geringen fullmakt att disponera 500 miljoner kronor senare för att eventuellt flyttas till andra områden. Vi tycker att dessa pengar skall användas nu just till drift och underhåll, eftersom vi vet att behovet är mycket stort. Den andra frågan som jag vill ställa till Monica Öhman är: Är det rimligt att riksdag och regering beslutar att snabbtågsanpassa en stor och viktig järn- vägslinje för att sedan släppa taget och inte fullfölja kraven på att järnvägen också skall trafikeras med snabbtåg? Jag tänker på stambanan genom södra Norrlands inland. Jag skulle väldigt gärna vilja hör hur Monica Öhman ser på att man satsar upp till 1 miljard på en sådan snabbtågsanpassning och senare riskerar att få en betydligt sämre standard på den trafik som skall gå där.
Anf. 33 MONICA ÖHMAN (s) replik: Herr talman! Det är mycket riktigt som Sven Bergström säger, att vi var i Jämtland och fick se en videofilm som gjorde att man nästan blev lite illamå- ende. Jag vet inte om det berodde enbart på groparna eller om det berodde på filmen. Vi delar denna uppfattning. Precis som jag säger har vi gjort allt som vi har förmått i det ekonomiska läge som landet har befunnit sig i för att öka under- hållspengarna. Dessutom fick vi ett löfte i den regio- nalpolitiska propositionen om att en del underhållsar- bete skall tidigareläggas. Det är lite märkligt att Sven Bergström i ena se- kunden talar sig varm för tågtrafiken och tågtrafik- satsningar och i nästa sekund är han beredd att säga att de 500 miljonerna - som regeringen inte får dis- ponera precis hur den vill - redan i dag skall låsas till vägsidan. Vad händer om järnvägen behöver dessa pengar i mars månad? Det som står i budgeten är att om peng- arna behövs på järnvägssidan skall de kunna använ- das av järnvägen, annars går de till vägarna. Behöver järnvägen pengarna, så kommer ju regeringen tillbaka och redovisar för Sven Bergström och alla andra 348 ledamöter i kammaren hur man har använt pengarna.
Anf. 34 SVEN BERGSTRÖM (c) replik: Herr talman! Jag ber Monica Öhman att i sitt nästa inlägg också kommentera min andra fråga om snabbtåg på stambanan. Centerpartiet har helt enkelt gjort bedömningen att vi ser det som angeläget att redan nu väldigt tyd- ligt tala om att vi tycker att behoven är stora på drift- och underhållssidan. Monica Öhman kommer ju från ett län där behovet också är väldigt tydligt. Vi tycker att detta är angeläget och vill därför anvisa pengarna redan nu. Skulle det vara så att det kommer att finnas behov på järnvägssidan senare under nästa år eller någon gång i framtiden, får regeringen naturligtvis komma tillbaka till riksdagen och redovisa den situationen då. Man jag och Centerpartiet bedömer behoven inom detta område som så stora att vi vill fatta detta beslut nu. Sedan är det väldigt viktigt att få ett besked när det gäller stambanan. Det enda löftet från regeringen till den här delen av landet i den regionalpolitiska propositionen i våras var att det t.o.m. skulle ske en tidigareläggning av snabbtågsanpassningen av stam- banan. Men nu släpper man taget och säger att det där får väl möjligtvis rikstrafiken handla upp i en framtid. Jag vill ha ett besked av Monica Öhman nu om att den kommer att trafikeras av samma typ av snabbtåg med samma komfort och samma klass som snabbtå- gen längs ostkusten. Annars är kommunerna i inlan- det - Bollnäs, Ljusdal, Ovanåker, Ockelbo och andra - illa ute och man får en betydligt sämre järnvägs- standard.
Anf. 35 MONICA ÖHMAN (s) replik: Herr talman! Det var väl ändå att ta i att säga att det var det enda konkreta vi hade i den regionalpoli- tiska propositionen. Som jag tidigare sade hade vi faktiskt också med en tidigareläggning av vägunder- hållet som ett konkret förslag i propositionen. Men detta kan vi hålla på och diskutera länge. Stambanan: Jag tycker att vi först skall diskutera vad som är riksdagens roll. Riksdagens roll är ju ändå inte att arbeta med detaljfrågor. En gång i tiden dis- kuterade man i Sveriges riksdag, har jag lärt mig, enskilda vägar hit och dit och enskilda järnvägs- sträckningar hit och dit, vilket är fullständigt omöj- ligt. Vi har helt enkelt inte tillräckliga kunskaper för att kunna gå in i detaljerna. Sedan kan man fråga sig vad vi skall ha våra verk till om vi själva skall ta hand om frågorna. I så fall kan vi sköta alltihop. Vi har uttalat oss för detta med snabbtåg eller and- ra tågtyper. Det är ju inte några mjölktåg det handlar om, Sven. Jag håller med Sven Bergström så långt att där satsningar görs på banan bör Banverket och ope- ratören - i det här fallet SJ - ha en dialog, så att man nyttjar de satsningar vi gör på banan. Men jag vill absolut inte ha tillbaka detaljfrågorna till riksdagen.
Anf. 36 PER-RICHARD MOLÉN (m) re- plik: Herr talman! Det har varit intressant att lyssna på Monica Öhman som företrädare för Socialdemokra- terna. Hon liknade moderater, kristdemokrater och folkpartister vid tre bröder. Det kan jag i viss mån instämma i, men jag skulle mer vilja likna oss vid tre vise män. Jag skulle önska att visheten på något sätt skulle kunde planteras hos de andra tre - socialdemo- krater, miljöpartister och kommunister - som jag mer betraktar som tre trallande och lallande jäntor på villande mo. Eftersom Monica Öhman säger att vi moderater inte står för en hållbar utveckling, vill jag ställa frå- gan: Är det en hållbar utveckling att driva en politik som leder till att det ena företaget efter det andra flyttar från landet, att man inte vidtar de investeringar på kommunikationsområdet som gör det möjligt att stanna kvar i Sverige och driva näring? Vi ser sjö- fartsnäringens och de svenska åkeriernas problem. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar till om det inte är den moderata politiken som står för den håll- bara utvecklingen. En annan intressant fråga som Monica Öhman tog upp var behovet av vissa satsningar trots allt på kommunikationsområdet. Anser Monica Öhman, precis som de andra två trallande jäntorna, att vägnä- tet är färdigbyggt? Kommer Socialdemokraterna i den kommande budgetpropositionen att gå kommunister och miljöpartister till mötes genom att dra ned på väganslagen så drastiskt som t.ex. Miljöpartiet vill, dvs. med 80 %?
Anf. 37 MONICA ÖHMAN (s) replik: Herr talman! Det är klart att så här i juletider kan man ju tala om tre vise män, trallande jäntor och allt vad det är. Jag hade faktiskt i tankarna när jag skrev mitt anförande att jag skulle likna de borgerliga brö- derna vid Bockarna Bruse, men det ville jag inte. Ni kan ju ta till er detta med tre vise män och tro att ni är det i stället. Nu försöker Per-Richard Molén att ta in hela de- partementets område med utflyttande företag och annat. Jag tycker att det är bra att vi har fått ett nä- ringsdepartement, där de delar som behövs för att vårt näringsliv skall få utvecklas är samlade under en hatt. Men därmed icke sagt att trafikutskottet skall ta över näringsutskottets diskussioner och deras frågor. När det gäller sjöfarten är det en diskussion som återkommer. På vilket sätt har moderaterna bidragit till att hjälpa till att rädda svensk sjöfart? Vad är det ni säger egentligen? Vi vet att det finns problem på åkerisidan. Därför för vi en dialog med åkerinäringen precis på samma sätt som vi har fört en dialog och diskuterat med sjöfarten. Sedan vill jag påminna om en sak när det gäller detta att man slår sig för bröstet och säger: Vi mode- rater har den bästa politiken. Hur var det med avreg- leringen av flyget? Ni ställde upp på den. I dag håller jag med om att det inte går att återgå. Men vad säger ni i dag? Jo, i dag säger ni att nu är det så jäkla myck- et bekymmer - ursäkta uttrycket - så nu får staten lov att börja upphandla. Är det så vi skall ha det i framti- den med moderat politik?
Anf. 38 PER-RICHARD MOLÉN (m) re- plik: Herr talman! Det har tyvärr blivit på det sättet att Socialdemokraterna i regeringsställning hela tiden bedriver en politik där de alltid kommer ett eller ett par steg efter i utvecklingen. Man har egentligen ingen framåtsyftande politik. Ett, tu, tre upptäcker man att sjöfartsnäringen har stora problem. Detta borde man ha kunnat inse för rätt många år sedan. Här kommer ett, tu, tre åkerinäringen och säger att man inte har någon möjlighet att konkurrera med de utländska åkerierna beroende på en lång rad faktorer, som jag utvecklade i mitt inledningsanförande. Även här kommer Socialdemokraterna i efter- hand. Frågan är om det kanske är rätt bra med lite grann av Bockarna Bruse, som på något sätt kan köra Socialdemokraterna och de andra två lite före sig i förhoppning om att de skall kunna öppna dörren lite grann på glänt för att se vad framtiden ändock inne- bär. Jag måste säga att det är en otrolig besvikelse att vi i denna debatt inte har möjlighet att delta i en dis- kussion med den s.k. superministern Björn Rosen- gren. Det visar ändock att det intresse han uppenbar- ligen har för de trafikpolitiska frågorna är relativt marginellt i förhållande till någonting annat som han kanske sysslar med.
Anf. 39 MONICA ÖHMAN (s) replik: Herr talman! Per-Richard Molén är bekymrad över näringslivet, utflyttande företag, nedläggningar etc. Det är inte min sak att försvara ministern, men jag råkar känna till att ministern i dag är uppe i Por- jus, för vi har nämligen problem även på vattenfalls- området, som kanske är bekant. Sedan får ni tycka vad ni vill om detta och om prioriteringarna. Men så är fallet. Det är klart att man kan säga att Socialdemokra- terna liksom kommer på efterkälken i alla lägen och att vi kommer när problemet redan har uppstått. Men jag håller inte med om den beskrivningen. Jag vill nog säga att det är så att Socialdemokraterna försöker ta ansvar för saker och ting. Det som gäller sjöfarten har vi diskuterat länge. Går man den enkla vägen, som Moderaterna vill, är det ju ett öppet register. Det är sämre arbetsrätt. Det är en sämre situation med möjlighet för utländsk arbetskraft på ett annat sätt osv. Det är det ni är ute efter. Det är den enkla vägen. För oss är den svåra vägen att kunna bevara en svensk handelsflotta. Men vi kanske inte skall diskutera den delen mer, för då förtar vi Tom Heymans och Claes- Göran Brandins duell här så småningom. Avslutningsvis vill jag beträffande åkerinäringen säga att där har vi inte heller kommit för sent. Vi har tidigt börjat föra en dialog med åkerinäringen, och jag hoppas att man hittar lösningar.
Anf. 40 KARIN SVENSSON SMITH (v) re- plik: Herr talman! Jag måste inledningsvis säga att jag helt delar den uppfattning angående statliga företag som Monica Öhman gav uttryck för. Detsamma gäller den kritik hon riktade mot de moderata förslagen när det gäller utförsäljningar och bolagiseringar. Men jag begärde replik angående detta med håll- bar utveckling. Inledningsvis var jag fullständigt överens med vad Monica Öhman sade. Men sedan kritiserade hon Miljöpartiet och oss i Vänsterpartiet för att inte ta hänsyn till sociala och ekonomiska aspekter av hållbar utveckling. Då måste jag erinra om att begreppet hållbar ut- veckling uppstod i samband med Brundtlandkommis- sionens rapport om tillståndet för vår miljö. Den kom ut 1987. På FN-konferensen i Rio 1992 var begreppet hållbar utveckling det övergripande och samlande. Det var också honnörsordet i den Agenda 21 som antogs och som har fått spridning över hela världen. Begreppet hållbar utveckling syftar på att man vill ändra på de betingelser i miljön som gör att framtiden inte är möjlig för kommande generationer. Det hand- lar om de ökade utsläppen av växthusgaser, det handlar om försurande utsläpp, det handlar om ozon och en mängd andra substanser. Att då prata om hållbar utveckling och samtidigt underlätta för ökad väg- och flygtrafik är inte möjligt. Ökad väg- och flygtrafik leder till mer avgaser, och framtiden blir ännu svårare att klara på ett rimligt sätt. Så jag undrar hur Monica Öhman ser på det här. Vad är definitionen på hållbar utveckling i hennes värld?
Anf. 41 MONICA ÖHMAN (s) replik: Herr talman! Vi kan naturligtvis föra en väldigt lång diskussion om det här med hållbar utveckling. Men jag sade också att skall man få en hållbar ut- veckling måste man ha ekonomisk tillväxt. Man måste liksom ha någonting att växa med. Det jag tycker att ni säger i det här betänkandet är: Stopp, stopp! Inget mer på vägen, inget mer i luften. Det är klart. Där skall vi i stället försöka att krympa. Vi skall föra ut på järnvägen, vi skall föra ut på sjön. Jag kan hålla med om, och det har vi jobbat för också, att vi framför allt i fråga om de långväga transporter- na i större omfattning skall försöka hitta lösningarna att få ut det här på järnvägen och sjön. Men om man tittar på detta långa land - som Sve- rige ju är - och dessutom ser på hur glest befolkat det är, så måste man i den här diskussionen också väga in den regionala balansen. Gör vi inte det utan tror att vi bara kan fixa saker och ting med att säga: Inte mer i luften och inte mer på väg, då håller det inte. Det var därför jag också sade i mitt anförande att det kommer att ta tid. Men för den sakens skull skall vi inte avskräckas. Vi måste ta det första stegen för att nå det här.
Anf. 42 KARIN SVENSSON SMITH (v) re- plik: Herr talman! Ser man tillbaka på den gångna tio- årsperiodens stora investeringar när det gäller in- frastruktur så har merparten varit vägsatsningar i södra Sverige. Det handlar om delar av Dennispro- jektet, det handlar om Öresundsbron osv. Detta för- stärker den regionala obalansen i stället för tvärtom. Vänsterpartiet har motsatt sig dessa projekt. Vi hade hellre använt pengarna till ökat underhåll av de väg- och järnvägssystem som vi redan har. Givetvis måste man ha råd till hållbar utveckling. Men det är faktiskt ännu dyrare att ha en ohållbar utveckling, för de här katastroferna i naturen kommer efter oss hela tiden. Det är faktiskt ekonomiskt kloka- re att förebygga dem än att låta dem ske och sedan försöka reparera skadorna så gott det går. Men vi skall förenas om det vi är överens om. När det gäller sjö- och järnvägstransporter har vi mycket gemensamt. De frågorna skall vi fortsätta att samar- beta om.
Anf. 43 MONICA ÖHMAN (s) replik: Herr talman! Visst har det varit väldigt mycket motorvägsbyggande i framför allt de södra delarna av Sverige. Jag kommer ju från en landsända där vi inte har så förfärligt mycket motorvägar, men å andra sidan behöver vi det inte heller. Vi har från socialdemokratiskt håll efter rege- ringstillträdet 1994 haft en väldig diskussion om det här. Vi har då sagt att de här s.k. stråken, som var så populära ett tag, kan vi inte bygga för byggandets egen skull. Vägars bredd och vägars utseende måste avgöras utifrån trafikintensiteten. Vi har också styrt en hel del pengar till trafiksäkerhet. Det tycker jag att vi måste fortsätta med. Sedan är prioritet nr 1 för oss också underhållssi- dan. Det är det absolut största bekymret.
Anf. 44 ELVER JONSSON (fp) replik: Herr talman! Jag tycker att trafikutskottets ordfö- rande började mycket finstämt med att säga att trafik- politiken måste utgå från människors behov - eko- nomiskt, socialt, kulturellt, ekologiskt. Det skulle vara en hållbar utveckling, och ekonomisk tillväxt skulle främjas. Det var ju ett liberalt budskap som jag nickade instämmande till. Men för att återfinna balansen för Monica Öhmans egen del avslutade hon ju sitt inlägg med en opreciserad attack på det hon kallar för "marknaden". Min fråga blir: Vad har regeringen och Socialde- mokraterna valt för spår här när man talar om eko- nomisk tillväxt? Kommer man att ge ett marknadse- konomiskt utrymme? Marknadsekonomi är ju inte detsamma som rovdrift och okontrollerad verksam- het. Utifrån liberala utgångspunkter skall det vara en socialt styrd marknadsekonomi där statsmakten sätter ramarna och där det ges stor frihet och stort rörelseut- rymme - men också en flexibilitet. Det kan vara in- tressant att få en synpunkt på det. Sedan sade också Monica Öhman apropå de många synpunkterna att hon skall sy ihop det här. Då kan man möjligen säga att det naturligtvis finns revor i den julduk hon har broderat här. Framför allt fram- träder också ett annat mönster, oklart vilket. Det hon attackerar är ju mycket av det man historiskt faktiskt har varit med om. Socialdemokraterna har ju länge försvarat mono- polet. Det gäller flygtrafiken norröver, som Monica Öhman väl känner till. Detta gjorde ju att linjer lades ned, t.ex. Vaasa-Sundsvall och Östersund-Trond- heim, för att det var stelbenta regler där man förbjöd inhemsk trafik i en sådan tvärlinje. Också i övrigt har man motverkat konkurrens. Man kan också t.ex. ta de överbud som Monica Öhman och Socialdemokraterna hade under sin oppo- sitionstid med dessa våldsamma satsningar som man nu gladeligen har glömt och som man försöker att hålla tillbaka så långt det kan gå. Bl.a. blir man på- mind om att de regionalpolitiska löftena och sats- ningarna nu lyckligen är glömda. Därför blir det väldigt mycket ryckighet. Monica Öhman sade tre gånger i sitt anförande att det nu har lagts fast en politik på trafikområdet som regeringen har pekat ut. Då får man säga att det är mycket osä- kert, för det är ju en dagsländepolitik i många delar. Man kommer in med nya bud och påbud. Vi som lyssnade på gårdagens debatt blev ju varse hur lite det är som ligger fast och hur ekonomiskt hållningslös man kan vara på tunga politiska områden. Det skulle vara nyttigt om utskottets ordförande kunde göra ett klarläggande. Framför allt: Hur ställer man sig till marknadsekonomisk utveckling som ett led i en tra- fikpolitisk satsning?
Anf. 45 MONICA ÖHMAN (s) replik: Herr talman! Glada överbud i oppositionstid . Ja, Elver Jonsson nickar. Hur såg verkligheten ut när vi tillträdde 1994? Då hade faktiskt den borgerliga regeringen på- börjat arbetet med bl.a. stråken, motorvägssatsningar- na. Men hur såg Sveriges ekonomi ut? Vilka möjlig- heter fanns det att satsa ytterligare miljarder på vägar och järnvägar när Sverige hade förblött, då det bara var skulder, när vi bara hade bekymmer att ta hand om barn och gamla och att försöka få kronorna att räcka till vård och omsorg? Det är svaret, Elver Jons- son. Glöm inte att det faktiskt var under den borgerli- ga tiden som man spelade bort pengarna. Jag vill kommentera det som har sagts om Social- demokraterna och monopol. Jag vill gå tillbaka till det som jag sade i mitt inledningsanförande. Varför har vi värnat om att staten skulle vara ägaren och se till detta? Jo, för att kunna erbjuda människorna i Vilhelmina, i Stockholm och i Västervik osv. ungefär samma sak. Den s.k. marknaden tar, med all rätt na- turligtvis, hand om det som är mest lukrativt där det finns kunder. Därför anser jag att staten måste ha ett större ansvar. Staten måste värna om alla människor.
Anf. 46 ELVER JONSSON (fp) replik: Herr talman! Jag kan hålla med om att staten måste ha om inte ett större så ett mycket stort ansvar för hur marknaden fungerar. Men det är inte detsam- ma som att man lägger sig i mer av detaljreglering eller hyllar monopolen, som Socialdemokraterna historiskt ändå har gjort. Jag pekade på ett enda ex- empel som visar hur man kör omkull verksamheter. När Monica Öhman nu talar om Norrlands inland, tycker jag att det var viktigt att påminna om vad som hände också i ett sådant bottniskt perspektiv eller Kvarkenperspektiv. Än en gång, kanske för hundrade gången i denna kammare sedan 1994, bortförklarar Monica Öhman alla överbud från sommaren 1994 genom att säga att man övertog något som man inte visste något om. Den verklighet som var i september 1994 var inte mycket annorlunda än i juni samma år. Men kom ändå ihåg, Monica Öhman, som kanske skulle vara lite ödmjuk, att under den period då vi hade en annan regering ställde Socialdemokraterna inte upp på något besparingsförslag trots att det krävdes. Det intressanta är ju att den ram som Socialdemo- kraterna numera tänker sig ligger väldigt mycket närmare vad den borgerliga regeringen hade som tioårsram än vad Socialdemokraterna hade i sina luftiga vallöften från oppositionstiden. Därför är det viktigt att ändå påminna om det. Konkurrens är viktigt utifrån liberala utgångs- punkter men framför allt för att man skall få ett fun- gerande samhälle. Men det är inte detsamma som att man skall få agera hållningslöst. Därför får vi natur- ligtvis också ta hänsyn till rådande förhållanden. Men jag efterlyser fortfarande en rakare och fastare linje i regeringens handlande. I fråga om detta tror jag att det finns väldigt mycket mer att både säga och göra.
Anf. 47 MONICA ÖHMAN (s) replik: Herr talman! Historiebeskrivningen är en sak, El- ver Jonsson. Men den stämmer ju inte riktigt. Vi hade inte sett bokslutet våren 1994. Det såg vi på hösten 1994. Och då såg det värre ut än vad vi hade förväntat oss. Beträffande statliga monopol och detaljstyrningar som Elver Jonsson drar upp, försökte jag förklara att skillnaden mellan oss och er är att för oss är dessa olika alternativ, om det skall vara en avreglering eller om delar av en verksamhet skall avregleras, ett medel att nå detta. För er är det den ideologiska delen. Ni vill avreglera därför att ni inte anser att staten skall ägna sig åt detta. Avslutningsvis, Elver Jonsson, går det ju an att anklaga oss för att inte satsa tillräckligt mycket peng- ar på vägar. Läs i er egen motion vad ni vill dra in för 1999 och förklara sedan hur ni skall få denna mate- matik att gå ihop.
Anf. 48 JOHNNY GYLLING (kd) replik: Herr talman! Detta är den försiktige mellanbro- dern som begär replik på anförandet från ordföranden i trafikutskottet. Jag hade i och för sig önskat att vi hade haft ytterligare en broder i denna familj, nämli- gen Centerpartiet. Men den brodern vandrar ju lite fram och tillbaka mellan familjerna. Det är väl när- mast att likna vid att det just nu är delad vårdnad. Herr talman! Jag vill hävda att avreglering, kon- kurrensutsättning och privatisering, som Monica Öhman nämnde, för oss kristdemokrater är medel inte mål, vilket Monica Öhman felaktigt hävdade. Jag vill ställa en fråga till Monica Öhman. Att hushålla med skattepengar, är det bra eller dåligt? Ökad konkurrens stimulerar till bättre service och effektivare trafiktjänster. Håller Socialdemokraterna med om detta? Enligt min mening är politikens uppgift att göra det lite lättare för människor att leva. Och det är detta som man använder dessa medel till. Det skall bli bättre service. Man skall som medborgare känna sig bättre behandlad, och man skall få bättre service. Jag trodde att socialismens mål innebar statligt ägande, men jag kan ha missuppfattat detta. Jag hop- pas att Monica Öhman klarar ut dessa saker för mig.
Anf. 49 MONICA ÖHMAN (s) replik: Herr talman! Denna familj förändrar sig alltefter som debatten fortsätter. Men nu tycker jag att vi slu- tar att tala om dessa bröder. Jag måste säga till Johnny Gylling beträffande att hushålla med skattemedel att det som vi har sysslat med under fyra års tid för att få näsan över vattenytan i detta land har nog varit att hushålla med skatteme- del. Men faran är inte över. Vi kommer fortsättnings- vis att få göra det också. Och dessutom anser jag att alla vi här i kammaren har en skyldighet gentemot de människor som har bestämt att vi skall företräda dem att hushålla med de gemensamma resurserna och att göra det bästa möjliga av det. Det kan väl hända att man inte skall tolka Krist- demokraterna på det sättet att de inte skiljer ut sig. Men varför slår de då sig ihop med Moderaterna och tycker att detta är så bra? Jag räknade upp Arlanda och Landvetter. Jag måste säga att jag känner oro. Vad händer med mig som norrbottning och som varje vecka flyger till Arlanda om Arlanda har en privat ägare? Vad blir kostnaderna då? Det sägs också att Posten på sikt skall privatiseras. Det är ju i detta säll- skap som ni är. Bryt er ur och säg att ni inte ställer upp på detta.
Anf. 50 JOHNNY GYLLING (kd) replik: Herr talman! När det gäller den sista frågan är det faktiskt så att vi inte har ställt upp på att sälja ut dessa stora flygplatser. Om Monica Öhman hade följt med i utskottet, i våra reservationer och i våra yrkanden hade hon vetat det. Jag har två ytterligare frågor som jag skulle vilja ställa till Monica Öhman om järnvägar. I början av sitt anförande läste trafikutskottets ordförande ur de transportpolitiska delmålen, och de ställer vi natur- ligtvis upp på. I delmål fem sägs att transportpolitiken skall leda till en positiv regional utveckling. Då vill jag fråga om Inlandsbanan. Varför ställer inte Social- demokraterna upp på att utreda en överföring av den södra bandelen, mellan Kristinehamn och Mora? Varför vill ni inte ha någon skrivning om detta i ut- skottsbetänkandet? Det finns en annan järnväg också som ligger mig personligen mycket varmt om hjärtat, nämligen Ble- kinge kustbana, som omnämns i trafikutskottets be- tänkande. Jag har skrivit en motion om elektrifiering av denna bana. Den motionen behandlas inte i dag utan förhoppningsvis nästa år. Men i utskottets betän- kande står det att en utredning pågår om denna elek- trifiering. Det vore mycket intressant att få veta lite mer om denna utredning och när ordföranden tror att detta kan vara färdigt, eftersom det är en viktig sats- ning.
Anf. 51 MONICA ÖHMAN (s) replik: Herr talman! Först till det sista, om man säger så! Det var det här jag kände skulle bli lite besväran- de, att vi i dag har att diskutera och ta ställning till budgetbilagan, vår del av budgeten, samtidigt som vi har fått en regeringsskrivelse som handlar om sats- ningarna på väg och järnväg som är ett resultat av vårt beslut i fjol. Jag vädjar till Gylling: Får vi ta saker och ting i rätt ordning, för annars blandar vi ihop det här fullständigt! Så till regional tillväxt. Naturligtvis är jag som norrbottning inte beredd att säga att alla satsningar skall ske i storstadsregionerna eller i dess närhet där vi har befolkningskoncentrationerna. Jag vill att hela Sverige skall kunna leva. Och för att det skall göra det så måste vi klara av även de regionala delarna, och de måste vara en del av hur vi ser på transportpo- litiken. Även de delar av landet som är glest befolka- de måste ha sin beskärda del. När det gäller Inlandsbanan har det varit en lång följetong om den. Redan innan jag kom till trafikut- skottet var den här frågan uppe på bordet flera gång- er. Jag skulle vilja säga så här: Låt Inlandsbanan få lite lugn och ro! Nu har man utrett detta flera varv, och man har möjligheten att utveckla saker och ting. Sedan får vi se vad som händer. IBAB har gjort ett gott jobb, och jag vill att de skall få fortsätta med det.
Anf. 52 STURE ARNESSON (v): Herr talman! Ja, apropå trallande jäntor . Jag är från Värmland, så det kanske passar bra och är posi- tivt. Riksdagen har våren 1998 beslutat om övergri- pande mål för att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet. Vi har hört talas om fem delmål: ett tillgängligt transportsystem, hög transportkvalitet, säker trafik, en god miljö och en positiv regional utveckling. I den budgetproposition som vi skall ta ställning till föreslår regeringen att arbetet med säkerhet och miljö skall prioriteras, och det tycker vi i Vänsterpar- tiet är väldigt positivt. Jag skall prata lite om järnväg. Vad gäller SJ sägs att en anpassning till rådande efterfrågan skall ske och att det ekonomiska resultatet måste förbättras. Det har skett väldigt stora investeringar i infrastruktu- ren när det gäller järnväg de senaste åren, och det tycker vi är väldigt bra. Svealandsbanan och Mälar- dalsbanan är exempel på mycket lyckade satsningar. Vägledande när det gäller utbyggnaden av vägar och järnvägar är samhällsekonomin. Man väger in fakto- rer som miljö, säkerhet och andra saker. Men när det gäller SJ:s verksamhet, då upphör kravet på samhälls- ekonomi att gälla. Här finns ett trafikpolitiskt beslut från 1988 som jag menar har överlevt sig självt. Det innebär att SJ skall drivas helt och hållet på företags- ekonomiska grunder. Jag skall visa med några exem- pel hur snett det här kan slå. Karl-Erik Strand, SJ:s avgående persontrafikchef, uttalade sig för några veckor sedan i SJ-nytt apropå reslustrabatten till studerande och pensionärer. Den där rabatten tycker jag är någonting fruktansvärt egentligen. Ni vet kanske vad den innebär. Pensionä- rerna får åka billigare om de köper biljett med den här rabatten, men de får ingen sittplats i tågen. Det är ett företagsekonomiskt budskap. Nåväl, vad säger då Karl-Erik Strand i SJ-nytt? "Det är viktigt att tillägga att alla våra åtgärder på prissidan syftar till att förstärka vår lönsamhet. Det innebär att maximera intäkten per tåg. Vi jagar inte volym i sig utan ekonomiskt resultat på sista raden i resultaträkningen." Vad kan då detta leda till? Ja, jag tar ett exempel. Ordinarie pris för att resa med X 2000 mellan Stock- holm och Göteborg tur och retur är för en person 1 790 kr. För en familj med två vuxna, ett barn över och ett barn under 15 år är ordinarie pris, Monica Öhman, 4 830 kr. Socialdemokraterna glömmer helt bort vanligt folks behov, även när det gäller trafik. Är detta en detaljfråga, Monica Öhman? Jag upprepar att i budgetpropositionen vill rege- ringen prioritera säkerhet och miljö. Det är för mig uppenbart att 1988 års trafikpolitiska beslut och det tillägg i rätt riktning som kom efter Kommunika- tionskommitténs utredning inte räcker till. För den normala barnfamiljen ovan innebär det att de får åka bil eller buss. Det behöver väl inte sägas att tåget är det miljövänligaste och säkraste trafikslaget vi har. Jag tycker, med tanke på denna årstid som vi ju har ganska länge på året, att det är cyniskt mot den här familjen att de ska tvingas ut på vägarna om de inte vill. Vill de åka bil får de naturligtvis det, men tåg är uteslutet. Det måste till en hårdare styrning av transport- sektorn om vi skall nå miljömålen. Det snäva före- tagsekonomiska perspektivet måste ersättas av en samhällsekonomisk helhetssyn kring en miljövänlig och regionalt klok trafikpolitik där vi fokuserar på trafiksäkerhet. Omställningen till ett ekologiskt håll- bart samhälle når vi inte genom att låta marknads- krafterna råda. Kollektivtrafiken i hela landet inklusi- ve glesbygden måste byggas ut. Vi menar att det måste till ett nytt trafikpolitiskt beslut som styrs av faktorerna säkerhet och miljö. Vi återkommer i vår med ett förslag om ett prisstöd till SJ, så att vanligt folk skall kunna åka tåg i väntan på att vårt förslag till ett nytt trafikpolitiskt beslut kan bli verklighet. Som avslutning vill jag göra några kommentarer till de järnvägsprojekt som här har nämnts. Vi tycker i likhet med Sven Bergström att vi skall åka snabbtåg på Norra stambanan. Det är självklart när banan rus- tas för det. Begriper inte SJ-folket det skall vi tala om det för dem. Vi skall ha tre spår i Stockholm. Vad gäller Inlandsbanan är vi beredda att ställa upp på den motion som föreligger, om det inte vore för att den kostar 9 miljoner. Vi är positiva till det som står i den här motionen, och vi återkommer till den, men vi har inte kunnat finansiera det här. Slutligen vill jag ta upp Hallandsåsen. Den här tunneln är viktig för att fler gods- och persontrans- porter skall äga rum. Förutsättningen är förstås att miljön för de närboende inte skadas ytterligare. För att minska de här kostnaderna tycker jag kanske att man kan börja diskutera att göra ett enkelspår genom åsen. Det blir antagligen billigare. Därmed yrkar jag bifall till reservation 1 och 20.
Anf. 53 JOHNNY GYLLING (kd) replik: Herr talman! Det var intressant att höra Sture Ar- nesson säga att Vänsterpartiet ställer upp på de tankar om Inlandsbanan som vi har i vår motion. Det finns också flera partier som har motionerat om Inlandsba- nan. Men sedan säger Sture Arnesson att vi inte har kunnat finansiera dessa 9 miljoner kronor extra. Då tror jag att Sture Arnesson inte har läst på detta or- dentligt. Vi föreslår att man säger till Banverket att 9 miljoner kronor till skall gå till Inlandsbanan på grund av ökade godstransporter. Detta får tas inom den ram som finns på över 6 miljarder. Man får om- fördela 9 miljoner kronor till Inlandsbanan. I motionen begär vi att det skall utredas om man kan låta Inlandsbanan AB ta över sträckningen mel- lan Kristinehamn och Mora bl.a. Det är denna utred- ning som vi vill få i gång. Med risk för att bli tjatig vill jag återigen fråga Sture Arnesson om Vänster- partiet ställer upp på detta.
Anf. 54 STURE ARNESSON (v) replik: Herr talman! Vi har inte velat finansiera detta nu, men vi vill titta på möjligheterna att göra det, och det kanske redan i vårpropositionen. Det är en mycket stor investering som skulle be- hövas i den södra delen. Man kan knappast använda det spår som ligger. Broar och mycket annat är borta. Det är alltså en ganska stor investering, men vi ber att få återkomma om detta.
Anf. 55 MONICA ÖHMAN (s) replik: Herr talman! Jag skall vara väldigt kort eftersom tiden rinner i väg. Vi har precis avslutat ett stort ut- redningsarbete när det gäller transportpolitiken. KOMKOM jobbade i flera år, och vi har nu fattat beslut. Jag tror att det är olyckligt för verksamheterna om vi ständigt och jämt håller på och utreder. På något sätt är det med utredningsarbetet som vi lägger fast spelreglerna - vad är det statsmakterna egentligen vill? Vi må avvakta ännu ett tag innan vi börjar att prata om ytterligare utredningar på den här området. Sedan vill jag påminna om det jag sade i ett tidi- gare inlägg. Det är inte riksdagens roll att sitta med detaljerna. Det är riksdagens roll att fatta de övergri- pande besluten om målsättningar och viss mån peng- ar. Man kan säga att detta med infrastrukturen är vår business. I det senaste stora transportpolitiska beslutet har vi faktiskt försökt att hjälpa till när det gäller järnvägstrafiken genom de sänkta banavgifterna. Det har ju inte varit populärt i alla läger. Men det beslutet är ändå fattat av oss. Jag tror att det vore olyckligt att ytterligare gå in och detaljstyra.
Anf. 56 STURE ARNESSON (v) replik: Herr talman! Det är ett steg i rätt riktning, och det nämnde jag också i mitt anförande. Men samtidigt noterar jag att Monica Öhman inte är beredd att titta på t.ex. den här barnfamiljens situation och titta på de svagare gruppernas möjligheter att åka med SJ. Jag tycker att det är lite konstigt av en socialdemokratisk företrädare.
Anf. 57 MONICA ÖHMAN (s) replik: Herr talman! Jag tycker att vi kan hitta väldigt go- da skäl hos många människor i detta land att få stöd till både det ena och det andra. Om vi öppnar möjlig- heten för ett sådant här stöd, har vi säkert nästa som står och bankar på porten. Det klarar vi helt enkelt inte av. Jag tycker att operatörerna skall fundera över hur de skall behålla den här barnfamiljen som kund hos sig. Hur skall man kunna erbjuda järnvägen som ett gott resealternativ för familjen? Det kan inte vara vår sak att gå in och subventionera det.
Anf. 58 STURE ARNESSON (v) replik: Herr talman! Problemet är ju att operatören inte satsar på barnfamiljerna. Operatören satsar på affärs- resande och andra. Vi är svenska folkets valda om- bud. Jag tycker faktiskt att vi skall tänka lite grann på hela befolkningen.
Anf. 59 TOM HEYMAN (m): Herr talman! Det var ett intressant replikskifte vi hade här nyss. Både Monica Öhman och Karin Svensson Smith gav uttryck för en syn på statligt ägande som närmast förde mina tankar till Krister Wickman och hans aktiva näringspolitik som skulle bedrivas genom Statsföretag AB. Man hade ju hop- pats att det var historia vid det här laget. Om det inte är historia utan det fortfarande är en socialdemokra- tisk uppfattning står vi nog väldigt långt ifrån varand- ra. Men det var inte det jag skulle ägna mig åt, utan det var sjöfartsfrågorna, herr talman. För någon tid sedan varslade Volvo 2 600 anställ- da, däribland drygt 500 personer på grävmaskinsfab- riken i Eslöv. Den avvecklas helt, och tillverkningen av grävmaskiner flyttas i stället till Korea. Det borde vara uppenbart för envar att svensk verkstadsindustri har precis lika hård konkurrens från lågkostnadsländer som någonsin rederierna. Det är en illusion att tro att vi i Sverige kan kompensera vårt höga kostnadsläge, som till stor del är skattedrivet, genom kontanta driftssubventioner till företagen. Naturligtvis är det så att kalkylen för grävma- skinsfabriken i Eslöv skulle vara helt annorlunda om Volvo, och inte kommunen, fick uppbära personalens skatter på det sätt som rederierna får. Eller ser Claes- Göran Brandin någon avgörande skillnad mellan just rederier, som nu får statligt stöd, och andra företag som inte får statligt stöd, t.ex. verkstäder eller åkeri- er? Jag gör det inte. Det var också med en mycket märklig motivering som regeringen valde att utöka den nuvarande kon- tantstödsmodellen i stället för att acceptera den net- tometod som både redare och fackföreningar kommit överens om och som dessutom tidigare var framför- handlad med regeringen, dvs. Kommunikationsde- partementet. Man skyllde på pensionsuppgörelsen, men frågan var aldrig diskuterad i pensionsförhand- lingarna. Att göra ett undantag i pensionsbestämmel- serna för utländska sjömän borde vara tekniskt myck- et enkelt och dessutom föga kontroversiellt. Men nu skapar man verkligen problem i stället. En utländsk sjöman som nu arbetar i ett svenskt rederi betalar hela skatten, alla sociala avgifter och han kommer att betala hela pensionsavgiften inklusi- ve de 2,5 % som han själv förutsätts bestämma för- valtningsformen för. För att klara administrationen av detta måste han införas i den svenska folkbokföring- en, tilldelas personnummer och skattekonto. När han har betalat sina skatter och avgifter hela året berövas han ändå sin pensionsrätt. Hans inbetalade avgifter lämnar staten i stället tillbaka till rederiet. Hur kan Claes-Göran Brandin försvara en sådan märklig ord- ning? Moderata samlingspartiet har hela tiden varit mot- ståndare till denna typ av driftssubventioner. De ska- par felaktiga företagsstrukturer och de motverkar en sund utveckling. Problemet för de svenska rederierna är den svaga lönsamheten alldeles oavsett stöd. Ingen seriös kapitalförvaltare kommer att vilja investera i en näring som är så beroende av politiskt godtycke som rederibranschen nu är. Den svenskflaggade handels- flottan kommer att försvinna, på samma sätt som den amerikanska redan har gjort, inte trots stödet utan tack vare det. Herr talman! Betänkandet behandlar också verk- samheten i Sjöfartsverket. Det är Moderata samlings- partiets uppfattning att det skall råda konkurrensneut- ralitet mellan de olika transportslagen. Så är i dag inte fallet. Sjöfartsverket har fått kostnadsansvar för en mängd uppgifter som inte åvilar de andra trafikverken på motsvarande sätt och som därför ensidigt drabbar sjöfarten. Så är t.ex. räddningstjänst och kultur huvudsakli- gen kommunala uppgifter i samhället, men för sjö- farten åläggs dessa uppgifter Sjöfartsverket. Isbryt- ning, som närmast är att betrakta som en regionalpo- litisk fråga, är också en dryg kostnad för verket som sjöfarten förutsätts betala. Sjömätning bedrivs i en omfattning som är mycket större än vad som bara motiveras av sjöfartens behov, men den skall ändå betalas med sjöfartsavgifterna. Detta skapar höga kostnader för Sjöfartsverket och därmed också höga avgifter för anlöp av svenska hamnar. Till detta skall läggas den indragning av Sjöfarts- verkets ackumulerade överskott, en modern form av reduktion, kan man säga, som regeringen nu gör helt utan motivering. Verket förutsätts i stället täcka sina framtida investeringar med lån i Riksgälden. Det finns därför en berättigad kritik från bran- schen av de höga sjöfartsavgifterna. Svenska hamnar konkurrerar inte bara med varandra, de konkurrerar också med hamnar i våra grannländer. Man behöver bara gå över Kattegatt så får man en helt annan kost- nadsbild. Om vi skall bibehålla transocean sjöfart i Sverige så får de svenska kostnaderna inte vara vä- sentligt högre än de nivåer som gäller i Danmark och på kontinenten. I dag är skillnaden alltför stor och det är vår uppfattning att en total översyn av sjöfartens kostnadsansvar i Sverige måste göras. Den översynen borde ha gjorts av Kommunikationskommittén, men så blev dessvärre inte fallet. I det här sammanhanget är det naturligt att också nämna något om det s.k. hamn- och stuverimonopo- let. Att monopolet är skadligt håller de flesta med om - i varje fall rent principiellt. Men motargumentet brukar vara att det här är en facklig fråga som inte kan påverkas politiskt. Detta är bara delvis sant. Mo- nopolet vilar på ILO-konvention nr 137, som nu gäl- ler i ytterligare åtta år innan den kan sägas upp, men också på hamnförordningen och lagen om allmän hamn från 1983. Den svenska ILO-kommittén har visserligen utta- lat att den svenska tolkningen av konventionen är orimlig, men i praktiken har detta uttalande inte lett till några förändringar i hamnarna. Europeiska unio- nen har konstaterat att hamnmonopol av svensk mo- dell inte är förenligt med Romfördraget. Det har skett i samband med en dom mot hamnen i Genua. Även i Sverige borde vi nu anpassa vårt regelverk i överens- stämmelse med romfördraget. ILO-konventionen kan vi för dagen inte göra mycket åt. Däremot kan vi ändra hamnförordningen, och den svenska ILO- kommitténs uttalande borde också på något sätt få påverka utvecklingen så att detta stuverimonopol upphör. Låt mig också säga några ord om Gotlandstrafi- ken. Det är inte så att Moderata samlingspartiet vill ha försämringar av trafiken till Gotland, och jag är heller inte den ideologiskt förblindade gotlandsmot- ståndare som bl.a. Gotlands Folkblad gärna framhål- ler. Men vi tror inte att dagens trafikupplägg gynnar Gotland. Det är troligen så att passagerartrafik vintertid till Gotland inte kan upprätthållas utan statligt stöd. Där- till är underlaget för litet. Men Moderata samlings- partiet har aldrig hävdat att Gotland skall lämnas utan trafikförsörjning. Däremot anser vi att stödet skall ges under de tider då det behövs, inte fördelas jämnt över året. Och framför allt skall konstruktionen inte vara den nuvarande, dvs. att en statlig myndighet bestäm- mer både tonnage, tidtabell och priser. Då har rederiet små möjligheter att påverka sina inkomster och då saknas incitament att bedriva en effektiv trafik. I stället blir följden, som nu har skett, att man plötsligt begär 15 miljoner extra för ytterligare en båt under sommaren. Herr talman! M/S Gute blir nu, så vitt jag kan se, den enda färjan i hela Östersjön som kommer att drivas med statliga subventioner under högsäsong. I anslutning till detta några ord om Got- landstillägget och högprisregleringen. Det har tidigare behandlats här i kammaren många gånger och varje gång återkommer regeringen med samma beslutsvån- da: Nästa år kanske, men just i år kan vi inte göra någon förändring. Det är unikt och stötande att tre företag i praktiken tilldelas beskattningsrätt och där- med också ensamrätt på de här transporterna. Det är en rest från den gamla regleringstiden, en tid som är passerad i resten av transportvärlden. De företag som här värnar sina privilegier bedri- ver omfattande trafik med alla andra färjelinjer utan att där hävda behov av specialbestämmelser för att klara fiktiva merkostnader. Men när det gäller Got- land hävdar man den klassiska inställningen att oli- gopolet är en förutsättning för att trafiken kan bedri- vas, och man vill inte ens ha nolltaxa på färjan om det skulle leda till fri konkurrens. Jag tror att det är viktigt för trafikförsörjningen på Gotland att detta oligopol upphör. Vi har hört mot- svarande argumentation tidigare inför varje avregle- ring på trafiksektorn, det må ha gällt slopandet av åkeritillstånden, turistbussregleringarna, taximono- polet, lokaltrafiktillstånden, Televerket, Posten och SJ:s trafikmonopol. Det har alltid varit samma pro- tester. Men när besluten väl har genomförts har ef- fekterna för samhället blivit genomgående positiva. Det finns ingen anledning att tro att inte samma för- hållanden gäller för Gotland. För tids vinnande, herr talman, yrkar jag inte bi- fall till reservationerna, utan nöjer mig med att in- stämma i Per-Richard Moléns tidigare yrkande.
Anf. 60 KARIN SVENSSON SMITH (v) re- plik: Herr talman! Det är ett principiellt resonemang man kan ha om statliga företag. Den avreglering som har skett i Sverige har varit exempellös. Den har inneburit, på t.ex. Postens område, att vi har fått in operatörer som plockar ut de mest lönsamma delarna av Postens verksamhet så att man med statliga skattemedel måste hjälpa Posten att upprätthålla det samhällsansvar Posten är ålagd. På område efter område är förhållandena likarta- de. Det innebär att man i det här sammanhanget inte kan kombinera marknadsekonomi på alla områden med ett samhällsansvar. Man måste bestämma vilket det är som skall gälla. Det kan inte vara så att vi skall låta privata företag göra vinst på de delar av verk- samheten som vi sedan måste subventionera i andra änden. Gotland är ett bra exempel på det här. Det är väl- digt dyrt att flyga till och från Gotland. Jag tror inte att Tom Heyman själv skulle kunna acceptera att bo under sådana omständigheter, att enbart ha tillgång till bra båttrafik sommartid. Jag förstår om gotlän- ningarna behöver kunna förflytta sig. Kan inte mark- nadsekonomin klara det tycker jag nog att vi har ett samhällsekonomiskt ansvar även för deras kommuni- kationer. När det gäller sjöfarten hade vi kanske föredragit den nettomodell som parterna hade kommit överens om i första hand. Nu var överenskommelsen bättre än att beslutet hade blivit så som regeringen hade före- slagit. Men här undrar man vad som egentligen är fel. När det gäller rederierna har verksamheten i ham- narna, vad jag har förstått av Sjöfartsverkets redovis- ning, ökat väsentligt mer än förväntat. Man trodde att det skulle öka med 2 %. I stället har det ökat med mellan 5 och 6 % det gångna året. De studier vi gjor- de i Kommunikationskommittén tydde inte på något större armod när det gäller rederierna. Problemet här handlar om det svenska sjöfolket och hur vi skall kunna upprätthålla det. Slutligen till stuveriemonopolet. Anledningen till att vi inte föreslog något avskaffande av det var att i princip samtliga hamndirektörer sade att detta var det mest effektiva sättet att organisera verksamheten i hamnarna.
Anf. 61 TOM HEYMAN (m) replik: Herr talman! Det är inte så, Karin Svensson Smith, att kostnader försvinner bara därför att staten har ett ägande. Kostnaderna för att dela ut brev är inte mindre i ett statligt postverk än för t.ex. den privata operatören City Mail. Det är snarare tvärtom. Erfa- renheterna från just postavregleringen är rätt beteck- nande. De redovisningar som vi fick i utskottet från bl.a. City Mail, som har utdelning inte bara i tätort utan också i stora glesbygdsområden, angav att kost- naderna inte var större. Framför allt hade City Mail väldigt klart för sig vilka kostnaderna var. Man kunde redovisa vad man gjorde och inte gjorde, på ett sätt som det statliga postverket med sitt gamla monopol inte ens hade brytt sig om att ta reda på. Det är alltså inte så att kostnader försvinner bara därför att de förankras i ett statligt ägt monopol.
Anf. 62 KARIN SVENSSON SMITH (v) re- plik: Herr talman! Det privata företagets syfte och mo- tiv måste vara vinsten. Annars skulle det inte fungera. Så är det enligt de marknadsekonomiska grunder som alla national- och företagsekonomer lär ut. Den vinst som tas ut kunde tidigare omdisponeras för att täcka de kostnader som Sverige har på grund av att vårt land är glesbefolkat. Nu har man avhänt sig den möj- ligheten, och det beklagar vi.
Anf. 63 TOM HEYMAN (m) replik: Herr talman! Det är riktigt att privata företag ar- betar för att maximera vinsten, men problemet är att ett statligt monopol, oavsett om det är ett bolag eller ett verk, arbetar utan den målsättningen. Därför blir verksamheten nästan definitionsmässigt alltid mera kostsam. Däremot skall staten i vissa sammanhang ta ett övergripande ansvar för att upprätthålla samhällsser- vice, men det skall man inte göra genom att själv äga och operera verksamheten utan genom uppköpt verk- samhet, på det sätt som vi har gjort efter avreglering- en.
Anf. 64 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s): Herr talman! Transportpolitiskt är Sverige en ö. Öar är beroende av sjöfart för sin kontakt med om- världen. Det gäller även Sverige. Över 90 % av Sve- riges export och import fraktas med fartyg. Varje år transporteras ca 40 miljoner passagerare med färja till eller från de svenska hamnarna. Under de senaste åren har den stora frågan inom sjöfartspolitiken varit: Skall den svenska handels- flottan kunna fortsätta att gå under svensk flagg, eller skall dess fartyg flaggas ut till andra länder? Den svenska handelsflottan sysselsätter i dag över 10 000 människor. Räknar man även in de människor som arbetar i hamnarna, stuverierna, mäklarfirmorna osv., ökar antalet till ca 30 000. Vid en utflaggning skulle vi ha små möjligheter, om ens några, att fort- sätta vårt framgångsrika arbete med att förbättra sjö- säkerheten och göra sjöfarten mera miljövänlig. För att skapa långsiktiga och rimliga konkurrens- villkor för den svenska handelssjöfarten antog riksda- gen i december 1996 ett sjöfartspolitiskt beslut för åren 1997 till 2001 som innebar att staten skulle till- försäkra den svenska handelsflottan rimliga konkur- rensförhållanden. Sedan vi här i riksdagen fattade det beslutet har den svenskflaggade handelsflottans möjligheter att konkurrera försämrats betydligt. Detta beror framför allt på att EG-kommissionen i maj 1997 fastställde nya riktlinjer för statsstöd till sjöfarten. Till skillnad från vad som gäller inom EU:s konkurrenspolitik i övrigt blir det möjligt för medlemsländerna att sätta in olika näringspolitiska stöd för att stödja det egna landets handelsflotta. Förutom Österrike har samtliga 15 medlemsländer vidtagit åtgärder för att reducera bemanningskostna- derna. Det har gjort det omöjligt för den svenska handelsflottan att konkurrera på lika villkor. För att sänka sina kostnader har flera rederier därför flaggat ut sina fartyg. Under 1997 minskade den svenska handelsflottan med 32 fartyg. Fram till november i år har 35 svenskflaggade fartyg bytt flagg. Dessutom har det under hösten pågått förhandlingar om utflagg- ning för ungefär lika många. Utflaggningen var inte bara ett hot som redarna skramlade med - det hade blivit verklighet. Om inte något gjorts för att stärka konkurrenskraften, kunde jag och Tom Heyman ha stått i Göteborgs hamn och vinkat av den svenska handelsflottan när den satte kurs mot de norska och holländska registren. För att stärka den svenska handelssjöfartens kon- kurrenskraft och skapa långsiktiga möjligheter för näringen att utvecklas slöt regeringen den 16 november i år en överenskommelse med Vänster- partiet, Miljöpartiet, Sveriges Redareförening och fackförbundet SEKO om utformningen av det statliga stödet till sjöfarten. Stödet bygger på den s.k. brutto- modellen, vilket innebär full återbäring av skatt för de tillfälligt anställda och stöd till de sociala avgifterna med 58 000 kr per årsarbetskraft från 1999 t.o.m. 2001. Genom uppgörelsen ges de anställda löne- och anställningstrygghet samtidigt som konkurrenskraften stärks. Till skillnad från Tom Heyman menar jag att vi med dessa åtgärder i dag kan ha en tro på den svenska handelsflottan. Moderaterna vill som vanligt gå en annan väg. Att arbeta på sjön är något speciellt. Arbetstider- na, frånvaron från hemmet och den sociala miljön gör att arbetet skiljer sig från vad som gäller på den övri- ga arbetsmarknaden. Därför finns det speciella regler för sjuklön, arbetstid och semester. Dessa vill mode- raterna som vanligt avskaffa. Bara man klämmer åt löntagarna så blir det bra. Bara man skär i arbetsrät- ten, inför hårdare anställningsvillkor, slopar regler kring de ombordanställdas sjuklön, arbetstid och semester så löser sig enligt moderaternas reservation alla problem. Herr talman! Sverige är inte bara beroende av sin sjöfart för kontakten med omvärlden. För att hela Sverige skall kunna leva och utvecklas behövs det även fartygstrafik till våra egna öar, inte minst till och från Gotland. Antalet passagerare som tar färjan till Gotland har ökat under de senaste åren. Ett nytt re- kord uppnåddes 1997 med 1,1 miljoner passagerare. Tyvärr har däremot lastvolymen sjunkit. Transportkostnaderna är en viktig parameter för många företag och spelar ofta en avgörande roll vid etableringar på ön. Därför betonade såväl regeringen som trafikutskottet vid beslutet att staten även i fram- tiden skall ha ett ansvar för att godstrafiken till och från Gotland erbjuds tillfredsställande villkor och utvecklingsmöjligheter. Utskottet slog också fast att det är angeläget att avvecklingen kan ske i tillfreds- ställande former. Under 1997 beslöt riksdagen efter förslag från re- geringen att avvecklingen skulle anstå ett år i avvak- tan på en långsiktig lösning på frågan om lämplig form av stöd för godstransporter till och från Gotland. Nu föreslår regeringen att avvecklingen skall skjutas upp ytterligare ett år, eftersom frågan bör beredas ytterligare. Herr talman! Moderaterna har som enda parti re- serverat sig mot förslaget att avvecklingen av Got- landstillägget skall skjutas upp under det år som den fortsatta beredningen pågår. I stället för att vänta till september nästa år vill moderaterna hasta fram ett förslag under våren. I stället för att stressa fram ett dåligt förslag bör vi avvakta ett förslag om en lång- siktig lösning om hur stödet till godstransporter till och från Gotland skall utformas i framtiden. Moderaterna har också reserverat sig mot att rege- ringen avser att besluta om en extra inleverans från Sjöfartsverket. Bakgrunden är den att regeringen anser att samma principer som gäller för andra affärs- drivande statliga verksamheter skall gälla också för Sjöfartsverket. Det framstår som ganska självklart för de flesta att olika principer inte kan gälla för olika affärsdrivande verk, men tydligen inte för moderater- na. Regeringen anser att Sjöfartsverkets soliditet är för hög och att den på sikt bör understiga den nuva- rande nivån 50 %. Det långsiktiga målet för soliditet- en bör i likhet med i annan affärsdrivande verksamhet vara att denna som lägst skall uppgå till 30 %. Därför avser regeringen att besluta om en extra inleverans under hösten. Herr talman! Som jag inledde med att säga: Sve- rige behöver genom sin plats på kartan sin sjöfart och även sina sjömän. För att sjöfarten skall vara konkur- renskraftig krävs att den svenska handelsflottan får spela efter samma regler som de medtävlande. Ge- nom överenskommelsen om handelssjöfarten har den socialdemokratiska regeringen sett till att den svenska sjöfartsnäringen nu får förutsättningar att konkurrera på liknande villkor som sjöfarten i andra europeiska länder. Sverige behöver inte bara sin utrikes sjöfart. Sve- rige behöver också den sjöfart som går inom landet, inte minst till vår ö Gotland. Därför behövs det en långsiktig lösning på hur stödet till godstransporter till och från Gotland skall se ut i framtiden. Den fort- satta avvecklingen av Gotlandstilläget bör därför läggas på is tills beredningen är färdig och ett lång- siktigt förslag ligger på riksdagens bord. Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till ut- skottets hemställan och avslag på samtliga reservatio- ner under detta avsnitt.
Anf. 65 JOHNNY GYLLING (kd) replik: Herr talman! Jag tycker att Claes-Göran Brandin anförde en bra bakgrundsbeskrivning. Men var finns politiken? Vi kan vara mycket överens om att den svenska sjöfartsnäringen är viktig för Sverige. Men jag måste ändå be Claes-Göran Brandin förklara hur Socialdemokraterna egentligen tänker hantera sjöfart- spolitiken framöver. Samma fråga måste uppenbarli- gen ställas till både Vänsterpartiet och Miljöpartiet, eftersom ni inte har undantagit sjöfartsfrågorna i ert samarbete - som ni har gjort med försvarspolitiken. Med tanke på hur det undantaget har fungerat i prak- tiken, kanske man skall vara tacksam för att sjöfarten inte är undantagen från ert samarbete. Frågan om den svenska sjöfarten har skötts på ett utomordentligt dåligt sätt av den socialdemokratiska regeringen. Den sjöfartsutredning som 1995 lade fram ett antal förslag resulterade inte ens i en propo- sition. Men det blev ett sjöfartspolitiskt beslut, som Brandin sade, 1996. Sedan har EU-länderna konkur- rerat ut Sverige. Nu har det dröjt ett och ett halvt år innan en ny utredning har kunnat komma fram till någonting. Utredningen har förbjudits lägga fram förslag på skatteområdet. Jag delar Tom Heymans kritik mot konstruktionen av rederistödet. Jag kan inte förstå hur man har kun- nat överge den s.k. nettomodellen. Vad kommer härnäst, Claes-Göran Brandin? Skall det bli en långsiktig sjöfartspolitik? Kommer Social- demokraterna att jobba för full konkurrensneutralitet för den svenska handelsflottan? Kommer ni att driva frågorna i EU? Vad vill Socialdemokraterna egentli- gen med sjöfarten?
Anf. 66 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) re- plik: Herr talman! Vi har ett sjöfartspolitiskt beslut som rör åren 1996-2001. Vi får återkomma om vad vi vill göra därefter. Naturligtvis skall vi driva frågorna. Vi är överens om att det inte kan vara bra att ha ett stöd för att klara av näringen. Men om andra länder har andra konstellationer, måste vi från Sverige också vara med för att kunna bedriva en sjöfart. Det är vår uppfattning att vi skall driva frågorna inom EU, så att det blir en enhetlighet inom EU i frågorna.
Anf. 67 JOHNNY GYLLING (kd) replik: Herr talman! Först ber jag om ursäkt om jag råka- de provocera Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Jag trodde att de skulle delta i denna del av debatten. Jag försöker att ta tillbaka provokationen. Jag tackar Claes-Göran Brandin för hans svar, men Socialdemokraterna säger ändå att vi skall vänta och se vad som händer. Det är så det har varit under en lång rad år på området. Varför har man inte kraft- fullt kunnat driva frågorna? Sjöfartsutredning efter sjöfartsutredning har lagt fram långsiktiga förslag i stor parlamentarisk enighet. Ändå är svaret att vi får se vad som händer. Jag är inte nöjd.
Anf. 68 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) re- plik: Herr talman! I fråga om hur sjöfartsfrågan hante- ras inom andra länder i EU är det riktigt att vi får vänta och se. Om vi inte hade gjort någonting, hade vi kunnat stå utefter våra kuster och vinkat av den svenska handelssjöfarten när den försvann från Sveriges grän- ser. Det är därför vi har fattat detta beslut. De sjöfackliga organisationerna har i dagarna till- sammans med arbetsgivarna inom sjöfart tecknat ett avtal. Jag tänker ta repliken om de arbetsrättsliga frågorna senare, eventuellt med Tom Heyman, efter- som kristdemokrater och moderater har ungefär samma uppfattning i de frågorna.
Anf. 69 TOM HEYMAN (m) replik: Herr talman! Claes-Göran Brandin gör det vanliga misstaget att blanda ihop den svenska handelsflottan och den svenska sjöfarten. Det skapar en viss förvir- ring i debatten eftersom det inte är riktigt samma sak. Risken att vi skall stå på kajerna och vinka av sjö- farten är fortfarande ganska stor, Claes-Göran Bran- din. Det här förslaget kommer inte heller att fungera. Det går att skylla på EU. Sverige, och i någon mån Finland, har lyckats välja en lösning som ingen annan har gjort. Därmed står vi alldeles ensamma med en lösning som tekniskt knappast kommer att fungera och inte heller kostnadsmässigt. Sedan är det den arbetsrättsliga frågan. Vi har väckt motioner om en rad bestämmelser som vi öns- kar ändra. Det finns sedan tidigare i sjöfartslagstift- ningen en mängd särbestämmelser som härrör från den tid en sjöman var långt borta under långa perio- der. Det gäller inte längre. En däcksman har en viss regel för sjukfrånvaro medan den som sitter på kontoret på land har en an- nan. Den som jobbar på spårvägen i Göteborg har också en helt annan regel. Det finns ingen anledning att ha så mycket särbestämmelser för sjöfarten som det hitintills har funnits.
Anf. 70 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) re- plik: Herr talman! Jag är inte lika pessimistisk som Tom Heyman när det gäller den svenska handelsflot- tan. Jag tror att i och med att vi fortsätter att engagera oss i den svenska handelsflottan och svensk sjöfart kommer vi att klara situationen. Det kommer säkert att också i framtiden finnas fartyg som flaggas ut från Sverige. Det är intressant att efter att ha varit överens att t.o.m. redare i förhandlingar med de sjöfackliga orga- nisationerna har dragit tillbaka sina krav på utflagg- ning. Ett av de stora rederierna i landet har vid ett möte med oss sagt att man kommer att flagga hem sin nyproduktion. Sedan var det de arbetsrättsliga frågorna. Tom Heyman förfäktar nettomodellen. Nettomodellen byggde på att de sjöfackliga organisationerna ihop med arbetsgivarna, precis som med bruttomodellen, skulle vara överens i avtal. Där var inskrivet i avtalen hur man skulle hantera arbetsrättsliga frågor som semester, sjuklön och mycket annat. Det verkar som om Moderaterna med hjälp av be- slut skall förändra överenskomna avtal. I fråga om det här förslaget har de sjöfackliga organisationerna med redarna kommit överens i avtal om hur de frågorna skall hanteras. Det är något som riksdagsledamöter skall vara stolta över, dvs. att de fackliga organisatio- nerna och arbetsgivarorganisationerna kan komma överens om sådana avtal. Då slipper vi politiker vara klåfingriga i de delarna.
Anf. 71 TOM HEYMAN (m) replik: Herr talman! Det är inte så att vi här i riksdagen skall ändra avtal. Här skall vi bara ändra de speciella lagregler som gäller för sjöfarten. Vill man sedan avtala något annat är det fritt för det. Är detta ett exempel på en ny socialdemokratisk industripolitik, Claes-Göran Brandin? Om nu rederi- erna får det här avtalet och får uppbära skatten för sin personal, varför skall inte Volvo få det på fabriken i Eslöv, varför skall inte Ericsson få det på sina tele- fonfabriker, och varför skall egentligen inte hela svenska näringslivet kunna få tillbaka personalskat- terna? Vad är det som är så speciellt med att köra gods på vatten jämfört med att göra andra saker som också är nyttiga och behövliga i samhället?
Anf. 72 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) re- plik: Herr talman! Nu diskuterar vi svensk sjöfart och svensk handelsflotta. Jag tänker inte gå in och disku- tera industripolitik och hur vi skall förhålla oss till den, om vi skall ge stöd till grävmaskinstillverkning i Eslöv eller inte. Jag tänker inte gå in i en sådan dis- kussion. Vi har nu kommit fram till en uppgörelse när det gäller sjöfarten som skall sträcka sig fram till år 2001 där parterna vet vad som gäller. Det tycker jag att vi skall vara ganska stolta över.
Anf. 73 STIG ERIKSSON (v): Herr talman! Jag vill inleda med att instämma i det som Karin Svensson Smith framfört om Vänster- partiets trafikpolitiska syn och sedan övergå till att prata om regional balans i kommunikationer, och då framför allt inrikesflyget. Herr talman! Skogslänen och andra perifera om- råden upplever i dag en utflyttning som i många stycken är allvarligare än 60-talets flyttlasspolitik. I dag dräneras dessa områden på framtiden, nämligen de unga och välutbildade. Prognoser visar att om inget görs snabbt kommer befolkningen i t.ex. Norr- botten att på tio år minska med drygt 17 000 perso- ner. Än värre är läget för Värmland, som i scenariot skulle tappa 19 000 personer. Det innebär att den regionala balansen hotas. Det visar att alla riksdagsbeslut nu och framöver bör ha ett regionalpolitiskt perspektiv, och inte minst är detta viktigt på trafikens område. Att skapa regio- nal balans även med hjälp av trafiken bidrar till att göra det möjligt för befolkningen i bl.a. skogslänen och på Gotland att återfå tron till utveckling och inte avveckling. Den stora arbetsuppgiften som nu finns framför oss är att skapa arbetstillfällen utanför tillväxtcentrum för att återskapa tron på utveckling. En viktig faktor i kampen för detta är goda, miljövänliga och prisvärda kommunikationer, oavsett om det gäller järnväg, väg, flyg eller IT. Länsstyrelsen i Norrbotten pekar också på, i sitt arbete med strategi för tillväxt och ökad sysselsättning, kommunikationskostnaderna som ett av länets stora svagheter. Herr talman! I budgeten för utgiftsområdet finns också en del positiva inslag för en ökad regional balans. Ökad satsning på Inlandsbanan är en sådan satsning även om den kunde vara bättre. Från Väns- terpartiet ser vi också en fortsatt satsning på Inlands- banan och på tvärbanor som bra alternativ. I det fortsatta arbetet vad gäller vägar anser vi i Vänsterpartiet att nya stora lyxinvesteringar av typen Södra länken bör minskas och satsningar på dåliga grusvägar från mörka värmlandsskogarna till Karesu- ando i norr bör prioriteras. Detta för att öka den regi- onala balansen och ge människor också i glesbygden en dräglig vägstandard. Sjöfarten mellan fastlandet och Gotland måste ut- vecklas eftersom den är en väsentlig faktor för got- länningarna och deras utveckling av näringslivet och satsningar på den nya högskolan. Herr talman! Det är också positivt med höjningen av bidraget till de kommunala flygplatserna. Dock kvarstår ett stort problem. Det är den orimliga pris- bild som finns för skogslänen och bl.a. Gotland. Flyget är för Gotland och skogslänen i dag ett måste bl.a. för den offentliga förvaltningen och sjuk- vården. Det finns goda exempel som man borde följa. Det gäller t.ex. uppköpet av flyglinjen mellan Öster- sund och Umeå. Det är också nödvändigt för de be- fintliga företagen och deras utveckling. Etableringar av nya verksamheter kräver goda flygförbindelser, och då i första hand med Stockholm. Det kan vara helt avgörande för etableringen. Huvud- kontoret ligger många gånger i Stockholm eller t.o.m. i utlandet. Flyget är också nödvändigt för en utveck- ling av besöksnäringen. Här finns en jättepotential för många regioner. I och med avregleringen av flyget sade regeringen att om avregleringen skulle medföra stora negativa regionala effekter skulle man vidta åtgärder. Sedan avregleringen har priset för t.ex. min hemort Gälliva- re ökat med nära 70 %, och resandet har i det när- maste halverats. En biljett med normalpris Gällivare- Malmö kostar i dag drygt 8 000 kr. Det kan jämföras med två veckor i Florida med hotell. För Gotland-Stockholm är normalpriset 3 300 kr. Det kan man jämföra med en annan ö-region. Ta sträckan Bornholm-Köpenhamn i vårt grannland, där priset i det närmaste är hälften. Dessutom har Gotland sedan avregleringen drabbats av försämrad kvalitet på flyget. Om inte detta kan hänföras till stora negativa re- gionala konsekvenser finns det bara en sak kvar för att det skall räknas som negativt, och det måste vara att det inte går något flyg alls. Alternativen för fram- för allt skogslänen är ringa eller i det närmaste inga. En tågresa Kiruna-Stockholm tar faktiskt 16 timmar. Herr talman! Det är naturligtvis inte enbart genom bra kommunikationer till rimliga priser som regional balans kan uppnås, men som det kinesiska ordspråket säger: En resa på tusen mil börjar alltid med ett enda steg. Låt oss därför ta ett steg för att stärka den regio- nala balansen med att stödja en översyn av avregle- ringen av flyget och dess konsekvenser för den regio- nala balansen. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till reser- vation 19 under mom. 33.
Anf. 74 MONICA ÖHMAN (s) replik: Herr talman! Jag skall fatta mig väldigt kort. Jag vill bara ytterligare en gång peka på att ett av de del- mål som vi lade fast i det transportpolitiska beslutet var positiv regional utveckling. Det betyder att riks- dagen redan har uttalat sig för att transporterna har väldigt stor betydelse för i princip hela landet. När det gäller flyget kan jag dela Stig Erikssons uppfattning om biljettpriserna. Det finns en majoritet i riksdagen för att rikstrafiken skall inrättas, och det måste få sätta i gång sitt jobb. Det är ingenting som hindrar att rikstrafiken går in även på flygsidan. Avslutningsvis vill jag säga följande, eftersom Stig Eriksson kommer från Gällivare och har varit kommunpolitiker innan han kom till riksdagen. Jag tror säkert att Stig Eriksson kan ge ett erkännande till riksdagen om att höjningen av stödet till de kommu- nala flygplatserna betyder väldigt mycket. Det ger framtidstro och förhoppningar både för kommun- medborgare och för näringsliv att man skall kunna fortsätta ha flygverksamhet i bl.a. Gällivare.
Anf. 75 STIG ERIKSSON (v) replik: Herr talman! Jag sade också i mitt anförande att det är väldigt bra med det nya kommunala bidraget för flygplatserna. När det gäller priserna och rikstra- fiken är det helt klart att jag kan tänka mig att rikstra- fiken kan sköta det här. Men rikstrafiken finns inte i dag - den är under uppbyggnad. Det tar alltså tid innan det här kommer. Framför allt för oss i de små kommunerna i inlandet är det jätteviktigt att vi klarar flygtrafiken. Det är alltså en nödvändighet för oss.
Anf. 76 MONICA ÖHMAN (s) replik: Herr talman! Jo, det är riktigt att rikstrafiken inte finns i dag. Det beslutet är ju relativt färskt. Men jag kan säga att utredaren som tittar på rikstrafikens roll nu har lämnat sitt första delbetänkande till regeringen. Jag är ganska säker på att verksamheten kommer i gång. Lite pengar lägger vi även i denna budget för att man skall kunna börja med upparbetningen.
Anf. 77 TUVE SKÅNBERG (kd): Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 3. Jag står naturligtvis bakom alla våra övriga reserva- tioner, men jag vill vinna lite tid. Vårt betänkande är omfattande och handlar om många viktiga saker. Jag kommer i mitt anförande att ta upp trafiksäkerheten, de funktionsnedsattas situa- tion, cykelfrågor, ett par flygfrågor och en skärpning av postförordningens krav. Först skall jag ta upp trafiksäkerheten. Trafiken skördar dödsoffer och ger allvarliga ska- dor varje år. Trots bättre fordon och vägar innebär den ökade trafiken att risken för olyckor ökar. Sedan 1950 har persontransportarbetet i Sverige femdubb- lats. Persontransporter med bil beräknas öka med 1,3 % per år fram till 2010. De senaste fem åren har i genomsnitt drygt 600 personer dödats och mellan 60 000 och 80 000 skadats i trafikolyckor. Trenden har varit ett minskande antal olyckor, vilken dock brutits 1997. Under 1997 omkom 541 personer i vägtrafiken och 3 917 skadades allvarligt. Ökningen, som är på ca 1 %, har skett trots att trafikarbetet har varit i det närmaste oförändrat. Ökningen har nästan uteslutande skett i biltrafiken och där bland bilförare i mötesolyckor på vinterväglag. Det är tydligt att enbart regler och förbud inte lö- ser trafiksäkerhetsproblemen. Att arbeta med attity- der, bättre omdöme vid halt väglag och omkörningar, att anpassa hastigheten till väglaget och få ökad för- ståelse för trafikens faror är viktigare. Den säker- hetsmarginal som skapas av fullgott mönstrade dubb- däck och ABS-bromsar skall inte heller underskattas, och det aktualiserar behovet av att skrota äldre bilar till förmån för nya, mer trafiksäkra. Det stora programmet för att bygga bort de mest trafikfarliga vägavsnitten måste fullföljas. Enskilda åtgärder som kan nämnas är att i ökad takt ersätta farliga vägbelysningsstolpar med "krockvänliga", eftersträva åtskilda körbanor på våra större vägar samt måla "trafiksäkra" vägkantsmarkeringar med vibrationsljud längs med dessa. Införandet av s.k. intelligenta trafiksignaler kan medföra ett säkrare och smidigare trafikflöde. I större tätorter är det dessutom en mycket samhällsekonomiskt lönsam och mil- jövänlig åtgärd. Motiverande vägskyltstexter som "Olycksdrabbad vägsträcka" och liknande kan i större utsträckning användas för att skapa acceptans. Regeringen anför uppgivet att det s.k. reformar- betet inom trafiksäkerhetsområdet inte gett det öns- kade resultatet, och man vill därför inte öka medlen dit. I stället för att vara uppgivna vill vi kristdemo- krater utvärdera och ompröva pedagogiken och meto- diken för trafiksäkerhetsarbetet och det attitydska- pande arbetet. Det är då av särskild vikt att samarbeta med frivilligorganisationer, hemmen, förskola och skola, och att sätta upp mätbara mål för attitydarbetet när det gäller trafiken, som en alkoholfri zon, barn i trafik, normöverföring, hastighetsanpassning osv. Idéer från andra länder bör också kunna tillämpas även i Sverige, såsom t.ex. tillåten högersväng vid rött ljus, varningsmärken vid skolor som begränsar hastigheten så fort barn är närvarande och inte bara efter vissa klockslag samt mer differentierade hastig- hetsbestämmelser. Vägverket bör studera sådana förslag i det framtida trafiksäkerhetsarbetet. För att öka förutsättningarna för ett framgångsrikt trafiksä- kerhetsarbete vill Kristdemokraterna öka anslaget A 2 Väghållning och statsbidrag med 20 miljoner kronor. De extra medlen vill vi rikta till trafiksäkerhetsarbe- tet. Samtidigt som vi ställer oss bakom nollvisionen anser vi att det finns anledning att vara vaksam på de tendenser som ibland finns att myndigheter skall styra den enskildes liv och att alla risker och faror kan och skall elimineras med politiska beslut. Diskussionen om den enskildes integritet och behovet av åtgärder för att stärka säkerheten i trafiken där intrång kan komma att ske i integriteten måste därför hela tiden hållas levande. Så länge människan vistas i trafiken kommer det att inträffa olyckor. Det är nödvändigt att arbeta för att dessa skall bli så få och så lindriga som möjligt, men vi måste konstatera att det inte fullt ut går att förbjuda och förutse faror och risker. När det gäller de funktionshindrade vet vi att ca 1,2 miljoner svenskar har någon form av funk- tionsnedsättning. Vägverket redovisar att funktions- hindrade gör cirka en tredjedel färre resor med nästan alla färdsätt än icke funktionshindrade. Redovisning- en bekräftar att rörelsehindrade har sämre tillgång till kollektiva färdmedel. Eftersom detta är första gången som Vägverket redovisar de funktionshindrades situ- ation saknas ett jämförelsematerial, och måluppfyllel- sen blir osäker när det gäller tillgängligheten för funktionshindrade. Relevanta och tillämpbara mått inom detta område saknas. Vi kristdemokrater anser därför att det är prioriterat att sådana mått preciseras och tillämpas för att möjliggöra en utvärderingsbar åtgärdsplan, för att öka tillgängligheten för funk- tionsnedsatta, framför allt på kollektiva färdmedel. Jag kommer då över till cykelfrågorna. Det är no- terbart och märkligt att regeringens trafikpolitik helt saknar någonting substantiellt om det miljövänligaste, energieffektivaste och nyttigaste fordonet på väg, nämligen cykeln. Faktum är att regeringen i stort saknar en cykelpolitik. Vi kristdemokrater motionerade ganska precist och utförligt om att vi anser cykeln vara ett viktigt transportmedel på korta sträckor. Vår motion fick stöd av såväl moderater som centerpartister och folk- partister, men inte av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det förvånar. Mikael Johansson, Karin Svensson Smith och Stig Eriksson avstod från att skärpa cykel- politiken. I andra utskott reserverade sig Miljöpartiet och Vänstern flitigt för cykling, men inte i trafikut- skottet. Kristdemokraterna vill därför återigen lyfta fram cykelns möjlighet att, i synnerhet på korta avstånd, bidra med lösningar för att hitta en väg fram till det ekologiskt hållbara transportsystemet. 15 % av alla transporter till lands i Sverige sker med cykel, och ändå cyklas det lite i Sverige om man jämför med länder som Danmark, Holland och Tysk- land. Sedan 1950-talet har cyklandet reducerats till en femtedel, till förmån för bilandet. På avstånd under fem kilometer är detta problematiskt ur en mängd synvinklar. Det är avgasutsläpp vid kallstarter, trafik- trängsel och folkhälsoaspekter. Betänker man att var fjärde bilresa är kortare än fem kilometer inser man att här finns en stor potential för ökat cyklande. Rege- ringen bör återkomma med en handlingsplan för hur cyklandet på kortare avstånd skall stimuleras. I de städer som särskilt satsat på cykeln, exempel- vis Göteborg, Örebro och Västerås, ligger andelen cykeltransporter högre än i övriga städer. Det vikti- gaste för att öka cyklandet är satsningar på bra cykel- stråk och god väghållning med bra snöröjning, vettig skyltning och goda parkeringsplatser för cyklar, gärna med möjlighet att låsa fast cykeln vid fasta stolpar för att minska stöldrisken. Viktigt är också att göra det enkelt att ta med cykeln på kollektiva transportmedel som tåg och buss. Jag vill också nämna någonting om flyget. Bromma utvecklas till en av landets fyra största flyg- platser. Det korta avståndet till Stockholms city gör Bromma till ett mycket bra alternativ till Arlanda för tjänste- och affärsresor. De bolag som med små, tyst- gående flygplan utnyttjar Bromma har bidragit till att öka konkurrensen på flygmarknaden. Att lägga ned flygplatsen anser vi tillsammans med övriga reser- vanter vara kapitalförstöring av stora mått och ett avbräck för näringslivet i Sverige. Tillgången till snabba och effektiva flygtranspor- ter är till följd av Stockholms geografiska läge avgö- rande för regionens utveckling. Stockholms flygregi- on utgör dessutom navet i det svenska inrikessystem- et. Kapaciteten får därmed direkt inverkan på till- gången till flygtransporter i hela Sverige. Enligt Luft- fartsverkets beräkningar kan Arlandas tre banor upp- nå sitt kapacitetstak redan år 2007. En fjärde bana på Arlanda är alltså enligt vår och Luftfartsverkets me- ning nödvändig för att behoven fram till omkring år 2030 skall kunna tillgodoses.
Anf. 78 MIKAEL JOHANSSON (mp) re- plik: Herr talman! Min replik gäller cykling, cyklist som jag är. Utskottet skriver så här: "Utskottet - - - ser därför med tillfredsställelse på ett arbete som för närvarande pågår i Vägverket i syfte att främja ett ökat cyklande. Arbetet, under medverkan av bl.a. två av riksdagens ledamöter, av- ses inom kort resultera i ett förslag till en 'cykelstra- tegi', som skall bli föremål för ett omfattande remiss- förfarande med början i februari 1999. Sedan förfa- randet avslutats är det meningen att Vägverkets sty- relse skall fatta beslut i frågan senare under år 1999. Med det anförda och i avvaktan på styrelsebeslu- tet finner utskottet syftet med de båda motionsyrkan- dena tillgodosett. Dessa bör därför kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen." Det är alltså ett mycket, mycket stort tillmötesgå- ende av motionerna om cykling. Jag anser självklart att vi skall diskutera den här frågan, men senare, under nästa år. Därför stöder jag utskottets förslag.
Anf. 79 TUVE SKÅNBERG (kd) replik: Herr talman! Jag kan bara konstatera att Miljö- partiet och Vänsterpartiet även nu, som stödpartier för regeringen, ofta reserverar sig och begär många och långa voteringar. Ändå väljer man att i fråga om cyk- ling inte föreslå en skärpning av utskottets skrivning- ar; man nöjer sig med att frågan kommer upp i fram- tiden. Man tycker att skrivningen är tillräckligt skarp; det behövs inte någon lite vassare och lite mer utar- betad skrivning som i reservationen. Jag kan bara konstatera att Miljöpartiet och Vänsterpartiet inte går i täten för de partier som vill stå för ett ökat cyklande.
Anf. 80 MIKAEL JOHANSSON (mp) re- plik: Herr talman! Jag tillhör inte de personer som re- serverar sig i all oändlighet. Det finns positiva be- mötande förslag som vi skall diskutera nästa år. I så fall får vi väl återkomma då! Vi kommer väl att sitta här ett antal år, och vi kommer självklart att diskutera även cyklingens framtida möjligheter.
Anf. 81 TUVE SKÅNBERG (kd) replik: Herr talman! Det är ju annars så att vi är här för att driva på eller för att liknöjt följa med i en utveck- ling som andra bestämmer. Det går inte att tolka Vänsterpartiets och Miljöpartiets tystnad i cykelfrå- gan på annat sätt än att man är nöjd med den hastig- het som Socialdemokraterna håller.
Anf. 82 ROY HANSSON (m): Herr talman! Jag kommer i detta anförande att uppehålla mig vid Gotlandstrafiken, särskilt då bety- delsen av frakttrafiken för företag och företagande. För människor som bor på en ö är trafiken något särskilt. Det är naturligt eftersom den är nödvändig för överlevnad. Under många år har jag i olika sammanhang del- tagit i diskussioner på Gotland om hur det skall vara möjligt att utveckla vårt näringsliv. Dessa samman- komster startar regelmässigt med trafikfrågan, och i slutsatserna eller sammanfattningarna ingår alltid att tillgång till goda kommunikationer till och från Got- land är en grundförutsättning. Transporter är viktiga när man bedriver verksam- het. Det är dock en betydande skillnad i tillgänglig- het mellan orter på fastlandet och på en ö. Om vi ser på en ort som t.ex. Karlstad kan en fö- retagare eller en enskild välja mellan tåg, buss, bil, fartyg och cykel, och om han är flitig kan han även gå till fots, och detta när som helst på dygnet. Ett företag på Gotland är hänvisat till båt, och den går enbart en gång varje dygn. Alla inser att det ställer särskilda krav på den företagare som har att konkurrera med bl.a. leveranstider. På Gotland råder samstämmighet mellan län, kommun och företagsintressen - det gäller såväl företagarorganisationer som fackliga organisationer - om den långsiktiga utvecklingen för Gotland. En hörnpelare är att öka antalet invånare på Got- land. En förutsättning för detta är att det blir fler företagsetableringar och utveckling av befintliga företag på Gotland med fler anställda. Då återkommer frågan om kommunikationer som är tillräckligt bra. Det gäller att skapa förutsättningar på lika villkor. Så är det inte i dag. Jag återkommer för att belysa detta, men jag vill nu framhålla att det gäller just lika villkor. Det är inte så att vi som bor på Gotland krä- ver några särskilda fördelar. Den fråga som är viktigast gäller kostnaderna för frakter. Det har länge varit aktuellt med förändringar - det har debatterats här i kammaren i dag. Det gjor- des en förändring av det s.k. Gotlandstillägget. När det visade sig att denna förändring fick negativa kon- sekvenser för Gotlands näringsliv gav regeringen NUTEK i uppdrag att "utarbeta ett förslag till modell för stöd till godstransporter till och från Gotland." NUTEK har kommit med ett förslag som i allt vä- sentligt vunnit gillande på Gotland. Dessvärre har beslut fördröjts, och regeringen har begärt komplette- ring av förslaget. För de gotländska företagen är dröjsmålet inte välkommet. Av naturliga skäl önskar företagsamheten på Gotland så snabbt som möjligt besked om rättvisa förutsättningar vad gäller trans- portkostnader. Jag skall med ett tydligt exempel redovisa vari nuvarande extrakostnader för godstransporter till och från Gotland består. Om en åkare i Småland skall utföra en transport till Skåne och påbörjar frakten på tisdag eftermiddag har åkaren föraren med fordonet tillbaka på onsdag morgon eller förmiddag. Genomförs motsvarande transport till Gotland är inte förare och fordon tillbaka förrän torsdag morgon eller förmiddag. Alla inser att detta innebär större kostnader. Lägger man därtill att åkaren har att betala en färjebiljett med 4 044 kr plus moms inses lätt att det inte råder likvärdiga konkur- rensvillkor. Dessa extrakostnader läggs naturligtvis ut på produktionen, på konsumtionen och för insatsvaror som företagen på Gotland behöver. Det är viktigt att det kommer ett snabbt besked i fraktfrågan för Gotland. Jag tycker det var mindre bra att Moderata samlingspartiet inte fick gehör för det som behandlas i reservation 11, nämligen "att rege- ringen före den 1 juli nästa år skall återkomma med ett förslag som väl tillgodoser Gotlands behov av rationella, kostnadsneutrala transporter till och från fastlandet". Förslaget finns - det finns ingen anled- ning att fördröja detta ytterligare. Jag har hittills uppehållit mig vid svårigheter vad gäller frakter och frakttaxor. Men det finns även pas- sagerartrafik. Jag tror och hoppas att alla ledamöter någon gång har rest till Gotland. Om så inte är fallet hoppas jag att detta ganska snart åtgärdas. Jag lovar att ett besök på Gotland, lång eller kort tid, är något särskilt, med natur- och kulturupplevelser som är unika. Jag skall här ta tillfället i akt att visa på den posi- tiva förändring som skett i och med att passagerartra- fiken till en del upprätthålls av en snabbgående kata- maran. Nästa år kommer en nybyggd snabbfärja att ersätta katamaranen. Vi ser med tillförsikt fram emot detta. Herr talman! Jag skall nu föra in ett nytt moment i diskussionen om Gotlandstrafiken. Det har diskute- rats tidigare i dag här i kammaren. Jag tänker på tax- freeförsäljningen, eller, som den riktiga termen lyder, skattefri proviantering. Det har tidigare diskuterats när det gäller Gotlandstrafiken. Denna diskussion var senast aktuell i samband med utredningen om Gotlandstrafiken 1995. Utred- ningen kom inte med något förslag i denna riktning. Det har redovisats för mig att ett av skälen var att det finns, eller möjligen fanns, beslut om att taxfreeför- säljningen skulle avskaffas 1999. Jag delar uppfatt- ningen att det hade varit mindre lämpligt att införa taxfreeförsäljning 1997 för att sedan upphöra med den 1999. När jag har följt nyheterna på radio och i TV har jag erfarit att denna fråga kommer att diskuteras vid kommande EU-toppmöte. Skulle det bli ett beslut som ändrar tidigare ställningstagande inom EU bör denna fråga ånyo aktualiseras. Herr talman! Det är en viss skillnad mellan att ut- nyttja Gotlandstrafiken under en semesterresa som- martid, då allt är positivt och tiden har mindre bety- delse, och att göra det som företagare, som är beroen- de av leveranstider och därtill får alltför höga extra fraktkostnader. Jag har erfarenhet av detta förhållan- de, och det är svårt att förklara för den som inte bor på en ö. Men jag lovar att jag skall försöka så mycket jag kan. Med detta instämmer jag i Per-Richard Moléns yrkanden.
Anf. 83 KARIN SVENSSON SMITH (v) re- plik: Fru talman! De bekanta jag har på Gotland ger samma bild av de speciella problem man har med transporterna på ön. Det mest verksamma vi kan göra för att stödja näringsliv och invånare på Gotland är att se till att det finns bra färjeförbindelser, och det året runt. Vi har fått en beskrivning från Roy Hansson av fraktens problem. Då förstår jag inte att moderaterna inte kan tänka sig att skjuta upp avvecklingen av Gotlandstillägget. Man har inte hittat någon ny bra stödform. I väntan på att NUTEK:s utredning över- vägs mer är det väl klokt att inte försämra för gotlän- ningarnas möjligheter att transportera sig själva och sina varor?
Anf. 84 ROY HANSSON (m) replik: Fru talman! Det som är viktigt är att det kommer ett snabbt besked till företagarna. Man har väntat i många år. Nu finns det ett förslag framme, som jag redovisade. NUTEK lade fram ett förslag redan före- gående höst. Jag förstår inte varför man fördröjer det. Det vore ganska enkelt att utforma ett regelverk. Det hade varit möjligt för regeringen att komma med det redan nu. Vi tycker att man i varje fall inte skall fördröja det mer än till första halvåret 1999. Förslaget finns. Det gäller bara att få det i sjön, både bildligt och bokstavligt.
Anf. 85 KARIN SVENSSON SMITH (v) re- plik: Fru talman! Jag ingår inte i regeringen, så jag kan inte förklara varför man inte har gjort det färdigt. Fram till dess att det är färdigt är det väl rimligt att man har kvar Gotlandsstödet, så att konsekvenserna inte förvärras?
Anf. 86 ROY HANSSON (m) replik: Fru talman! Det finns inget annat förslag från mo- deraterna på den punkten. Man vill bara skynda på processen för att få ett långsiktigt och hållbart trafik- system till och från Gotland.
Anf. 87 LILIAN VIRGIN (s): Fru talman! Gotlandstrafiken kommer upp till de- batt i kammaren varje år. Det är inte konstigt. Färje- trafiken till och från Gotland motsvarar allmänna vägar på andra håll i landet, och det är därför viktigt att färjetrafiken fungerar bra. I det betänkande som vi nu behandlar handlar det om transportstödet till Gotland. Det föreslås en höj- ning med 15 miljoner kronor för att man skall kunna klara godstrafiken på ett tillfredsställande sätt under högtrafikperioden. Det är bra att regeringen och trafikutskottet ser till att det blir en förstärkning av basutbudet, så att M/S Gute kan användas under sommarmånaderna. Jag har i en motion begärt en översyn av ramen för kostnaden för Gotlandstrafiken. Den motionen behandlas inte i detta betänkande, och därför finns det anledning att återkomma till den saken senare. Jag vill nu bara peka på att färjetrafiken är en vik- tig och avgörande förutsättning för en regional till- växt på Gotland. Jag menar också att vi med stöd av Amsterdamfördraget har möjlighet att satsa mer på kommunikationerna. I Amsterdamfördraget har man uppmärksammat att öar har speciella problem och att det krävs särskilda åtgärder för att integrera öregioner i den inre marknaden. I en motion som behandlas i detta betänkande tar jag upp kostnaderna för frakterna. Vi har genom riksdagsbeslut påbörjat en successiv avveckling av Gotlandstillägget. Fortfarande gäller dock att taxorna för godstransporter till eller från Gotland skall mot- svara taxan för en transport av motsvarande längd i landet i övrigt. Den påbörjade avvecklingen av Gotlandstillägget har fått sådana konsekvenser och lett till sådana pris- höjningar att regeringen i budgetpropositionen före- slagit att ytterligare nedtrappning skall frysas i av- vaktan på en mera långsiktig lösning. Det är bra. Trafikutskottet har sagt att den fortsatta avvecklingen skall anstå under hela 1999. I min motion har jag beskrivit den osäkerhet som det gotländska näringslivet känner i väntan på en långsiktig lösning på frågan om fraktpriserna. Det är därför viktigt att ett beslut om transportstöd inte drö- jer. Företagen på Gotland och gotlänningarna, och även de som funderar på att flytta till Gotland, måste få veta att transportfrågan snart blir löst och att kost- naderna för frakterna inte skall vara högre till och från Gotland än för motsvarande sträcka på fastlan- det. Regeringen och trafikutskottet har förstått pro- blemen och talar nu om en långsiktig lösning. Min förhoppning är att lösningen kommer att arbetas fram tidigt under nästa år, så att vi får veta hur lösningen för transportkostnaderna kommer att se ut. Då kom- mer framtidstron tillbaka till Gotland. De som inte har förstått problemen är moderater- na. Det är inte första gången de vill avveckla Got- landstillägget utan att ha en annan lösning som leder till jämlika konkurrensförhållanden för fraktkostna- derna till och från Gotland. I en reservation säger de att de inte kan stödja re- geringens förslag att skjuta upp avvecklingen av Gotlandstillägget ett helt år. De vill också att högstprisregleringen skall upphöra att gälla redan vid utgången av juni månad nästa år. I det särskilda yttrande som moderaterna har gjort är de ännu tydligare i sin inställning till Gotlandstra- fiken. Där avvisar de också regeringens förslag om en höjning av transportstödet på 15 miljoner kronor för att M/S Gute skall kunna vara i trafik under som- marmånaderna. Som vanligt tror moderaterna att konkurrens mellan flera rederier klarar trafiken utan statliga me- del. Det visar att de inte riktigt har förstått hur trafi- ken fungerar. Under sommarmånaderna skulle det nog gå bra att flera rederier konkurrerade om både passagerare och godstrafik. Men vi behöver trafiken även under de månader som inte är sommarmånader. Färjetrafiken är vår väg, och därför behövs det en välfungerande trafik året om. Jag trodde att moderaterna skulle se lite annorlun- da på Gotlandstrafiken nu när det finns en moderat riksdagsledamot från Gotland. Jag tror nog att han har försökt att påverka sina partikolleger till en större kunskap om Gotlandstrafiken, men det har tydligen inte hjälpt. Tom Heyman och hans partikamrater i trafikutskottet har tydligen inte tagit intryck. Det är samma orealistiska inställning till Gotlandstrafiken som det har varit tidigare år, även om jag märker att den nu förs fram med en lite mer nyanserad ton än vad som har gjorts tidigare. På Gotland är samtliga, oavsett partitillhörighet, överens om att färjetrafiken är vår väg till fastlandet och att vi behöver en fungerande färjetrafik året om. Det behövs för att Gotland skall kunna utvecklas på det sätt som det i övrigt finns förutsättningar för. Roy Hansson talade om Gotlandstrafiken och transportkostnader och om hur viktigt det är att pro- blemet löses. Jag ser att moderaterna har yrkat avslag när det gäller förslaget om höjning av transportstödet med 15 miljoner kronor. De har också följt upp det i ett särskilt yttrande. Det skulle vara intressant för mig och för gotlän- ningarna att få veta om Roy Hansson stöder det sär- skilda yttrandet från moderaterna, eller om han håller fast vid den linje han pläderar för i sitt anförande.
Anf. 88 TOM HEYMAN (m) replik: Fru talman! Om jag börjar med de 15 miljonerna kan jag säga att de har tillkommit därför att avtalet som vi ser det är felkonstruerat. På alla andra färje- linjer ökar man normalt trafiken under sommarmåna- derna, eftersom fraktunderlaget då är bättre. Jag kan som jämförelse ta trafiken mellan Göteborg och Fred- rikshamn. Man kör under sommarmånaderna 14 turer. Framme i januari kommer de att reduceras till två. Det är alltså en väsentlig skillnad. Detta gör man alldeles oavsett statliga regleringar. Man gör det na- turligtvis därför att man tjänar pengar på det. Avtalet är när det gäller Gotlandstrafiken så kon- struerat, att rederiet inte tjänar några extra pengar på att sätta in en extra tur. Därmed får man problem, och därmed tvingas staten betala extra för att få en tredje båt. Den hade kommit ändå om avtalet hade varit mera intelligent konstruerat. Den andra biten gäller högstprisregleringen och transportstödet. Det finns inte längre någon taxa, Lilian Virgin. Det fanns en gång en taxa. Det var i stort sett samma taxa oavsett om man skickade med ASG, SJ eller Bilspedition. Man kunde direkt utifrån kilo och kilometer läsa ut hur mycket en sändning skulle kosta. Det där är borta! Det är borta sedan många her- rans år. Det finns ingen taxa, och därför blir jämförel- sen när det gäller trafiken till Gotland som att jämföra två okända storheter med varandra. Det finns ingen- ting att jämföra med.
Anf. 89 LILIAN VIRGIN (s) replik: Fru talman! Om avtalet när det gäller Gotlandstra- fiken är felkonstruerat, Tom Heyman, tror jag att det vore bättre att angripa det än att avslå de här pengarna nu. Vi måste se till att man kan lösa det här med tra- fiken under sommaren. Vi har sagt i avtalet att vi skall försöka skilja frakt och persontrafik åt, och det här är ett sätt att upphjälpa situationen. När det sedan gäller högstprisregleringen känner jag mycket väl till att det inte finns någon sådan taxa. Men om man tar bort det här och inte ersätter det med någonting annat hjälper inte det situationen för frakt- erna på Gotland. Vi behöver ha ett annat system först. Om det inte finns någon högstpristaxa finns det ing- enting som spärrar kostnaderna uppåt.
Anf. 90 TOM HEYMAN (m) replik: Fru talman! Jag börjar med det senare. Det finns en spärr för kostnaderna uppåt, under förutsättning att man får konkurrens i trafiken. Men det är betecknan- de för lasttrafiken till Gotland att de som bedriver den säger att de inte ens vill ha nolltaxa på färjan om det också innebär att de får konkurrens. Icke ens nolltaxa vill man ha! När det gäller avtalet hade vi förhoppningar om att man skulle göra något klokare när man bytte av- talskonstruktion för några år sedan. I stället gjorde man i stort sett en upprepning av det gamla avtalet och fick då egentligen alla de gamla problemen. De problem som man tidigare hade har man i dag också. Vi var då emot detta. Nu sitter man fast i det och kan inte göra så mycket åt det. Det här är för oss ett sätt att påtala de fel som finns i avtalet. Det bör snarast ske en omförhandling så att man får ett incitament i förhandlingarna med rederiet. På samma sätt som man i dag regelmässigt lägger in incitament när det gäller upphandling av t.ex. kommunal busstrafik borde det också här finnas ett incitament, dvs. att rederiet får bestämma över intäkterna och sedan få ersättning för extra kostnader under de svåra vintermånaderna.
Anf. 91 LILIAN VIRGIN (s) replik: Fru talman! Jag får hålla med Tom Heyman när det gäller fraktkostnaderna. Jag tycker inte alls att den lösning vi har nu med Gotlandstillägget är bra, men jag vill ge den tid som behövs så att man kan komma fram till något annat. Precis som Tom Heyman säger finns det invänd- ningar också mot nolltaxan. Det är därför jag nu vill att man kommer fram med ett förslag tidigt under året, eller så snart som möjligt, som skall gälla från nästa år. Då tror jag att framtidstron kommer tillbaka på Gotland. Om man är missnöjd med avtalet kan jag bara ställa frågan: Varför skall man då säga att de här 15 miljonerna inte behövs nu? Det drabbar ju bara Got- land och gotlänningarna.
Anf. 92 ROY HANSSON (m) replik: Fru talman! Det var synnerligen trevligt att åka till Stockholm och debattera Gotlandstrafik med Lilian. Det har vi gjort många gånger i andra sammanhang, men det blir inte sämre för att vi gör det här i riksda- gen. Jag tycker att det var bra att Lilian i talarstolen sade att hon förväntar sig ett nytt förslag, i stället för nuvarande Gotlandstillägg, tidigt under året samt det som också jag framhöll, nämligen att det är viktigt att företagarna får besked tidigt. Jag tycker att det första halvåret borde vara tillräckligt. Det är ungefär ett år sedan det här förslaget presenterades, och med de kompletteringar som regeringen har krävt borde det vara möjligt att få fram det här. För precis som Lilian sade är det viktigt med ett besked tidigt, så att man vet vilka spelregler som gäller. Jag tycker också att det var ett ganska gott betyg jag fick av Lilian, vilket jag tackar för, när hon sade att det har skett en förändring av den moderata politi- ken. Det här värmde i hjärtat. Tack så mycket för det, Lilian! Vad gäller stödet på sommaren har Tom Heyman redan svarat på detta. Jag för min del hoppas på en positiv utveckling för Gotlandstrafiken. Redan nu har vi haft en ökning av antalet passagerare, och det borde kunna medföra att vi får en ökad lönsamhet.
Anf. 93 LILIAN VIRGIN (s) replik: Fru talman! Det är roligt att se att Roy Hansson och jag är överens om att vi vill ha ett förslag tidigt. Vi känner ju båda till problemen och hur det ser ut på Gotland. Näringslivet behöver det här beskedet så att man kan börja se framåt. Sedan var det den andra biten. Där kan jag bara konstatera, i och med att Roy Hansson hänvisar till Tom Heyman, att Roy Hansson är beredd att dra in 15 miljoner kronor från Gotlandstrafiken.
Anf. 94 ROY HANSSON (m) replik: Fru talman! Det är inte fråga om att dra in 15 miljoner, Lilian. Det är fråga om ett nytt anslag för sommartiden, och då borde trafiken kunna bära sina egna kostnader. Vi är ju överens om att det stora minuset kommer vintertid. Jag kan läsa vad som står i den moderata reserva- tionen: "- - - ett förslag som väl tillgodoser Gotlands behov av rationella, kostnadsneutrala transporter till och från fastlandet." Det är vad företagsamheten på Gotland önskar.
Anf. 95 LILIAN VIRGIN (s) replik: Fru talman! Det sista om rationella transporter har jag också läst. Det gäller ju i samband med att man vill ta bort Gotlandstillägget. Men det löser inte pro- blemet i sommar med de 15 miljonerna.
Anf. 96 TALMANNEN: Låt mig i all vänlighet och omtanke påminna le- damöterna om att vi har ambitionen att kunna votera i detta ärende i dag för att arbetssituationen nästa vecka skall bli lite bättre. Det ligger naturligtvis i ledamö- ternas egna händer att avgöra om så blir fallet, men jag vädjar om att vi hjälps åt med detta.
Anf. 97 ÅKE SANDSTRÖM (c): Fru talman! Kommunikationerna engagerar många, och jag tycker i och för sig att det är naturligt med en lång debatt. Jag vet dock att vi nu lider mot tidsbrist, och jag skall göra mitt bästa för att undvika att den skall uppstå. Jag vill börja med att yrka bifall till reservationer- na 6 och 20. På alltför många håll i vårt land är vägarna i så dåligt skick att de under delar av året är obrukbara. Avstängningar eller dålig framkomlighet innebär betydande merkostnader för näringslivet. Längre restider, försämrad framkomlighet och högre under- hållskostnader drabbar självfallet även persontrans- porterna. Bärighetshöjande åtgärder såsom tjälsäkring och beläggning av grusvägar är av mycket stor betydelse. Andelen vägar som avstängs på grund av tjällossning måste kraftigt reduceras, inte minst med tanke på industrins transportbehov och de enskildas möjlighe- ter att bo och verka i de delar av landet där väsentliga delar av våra naturtillgångar finns och brukas. Kring detta har jag förstått att det finns en betydande sam- syn här i kammaren. I Centerpartiets budgetmotion och kommittémo- tion har vi föreslagit att åtgärder för drift och under- håll samt för bärighetshöjande åtgärder skall förstär- kas. Vårt förslag innebär en ökning med 500 miljoner för år 1999. I ett läge där vi vet att dessa medel skulle göra ut- omordentligt stor verkan om de anslogs för dessa ändamål väljer majoriteten att låta regeringen dispo- nera dessa medel efter eget gottfinnande. Det är principiellt inte bra att så stora summor un- danhålls riksdagens kontroll. Det vore intressant att här och nu få klargjort från majoriteten i utskottet om man har några synpunkter på hur regeringen tänker sig att använda dessa pengar. Håller ni med mig i mitt resonemang om behoven av åtgärder för drift och underhåll? Fru talman! I Sverige finns drygt 2 000 mil allmän väg som inte är hårdbelagd. Detta finmaskiga vägnät utgör en betydande verksamhetsförutsättning för våra största industrier. Centerpartiet har föreslagit att rege- ringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till en tioårig plan för hårdbeläggning av grusvägar med trafik på 150 fordon per dygn och mer. Även i denna del vore det intressant att få veta om majorite- ten är intresserad av att framöver diskutera särskilda insatser för hårdbeläggning. Inlandsbanan, som också har nämnts här tidigare, har en mycket stor betydelse för de bygder som är direkt berörda. Centerpartiet har tidigare medverkat till satsningen på 50-miljoner kronor. Nu plussas detta på med 7 miljoner, vilket vi bejakar. När det gäller hela vägområdet torde enskilda vä- gar vara den mest underskattade resursen med hänsyn till samhällsnyttan. Samtidigt konstateras att kunska- perna om de ekonomiska förutsättningarna för drift och skötsel av dessa vägar är mycket begränsade, även i riksdagen. På annat sätt kan man inte tolka den plötsliga halvering av statsbidraget som en riksdags- majoritet genomförde under den förra perioden, 1995. Från Centerpartiet deltog vi mycket aktivt för att återställa bidragen. Enighet kunde också nås med socialdemokraterna i denna fråga. Inom vårt land har vi 7 300 mil enskilda vägar. Trots benämningen på dessa vägar får de brukas av alla, alltså inte bara enskilt utan av alla. Det berör direkt 900 000 fast boende och ca 600 000 personer i fritidshus. Till detta kommer att de har en mycket stor betydelse för basnäringarnas transporter, då de en- skilda vägarna ofta utgör förbindelselänkar mellan allmänna vägar. Det blir alltså kortare transporter. För det rörliga friluftslivet och vår unika alle- mansrätt är detta vägnät närmast en förutsättning. Skulle statsbidragen till drift och skötsel ytterligare minska kommer många vägar att stängas. Man tar alltså inte emot ett alltför lågt statsbidrag. Då blir också vår allemansrätt hotad, till nackdel för alla som gillar svamp och bärplockning, fiske och jakt, för att ta några exempel. Det är viktigt att betona att statens kostnader för dessa vägar är låga i jämförelse med allmänna vägar, tack vare stora ideella insatser i de olika vägförening- arna. Under det gångna året drabbades detta vägnät återigen av negativa förändringar. I första hand gäller det indragningen av det s.k. bärighetsanslaget, vilket vi från Centerpartiet anser vara en helt förkastlig åtgärd. Men det gäller också den schablonmässiga indragningen av momspengar från vägföreningarna samt införandet av s.k. negativt index, som också drabbat dessa vägar. Fru talman! Jag har avslutningsvis ett par frågor till utskottets ordförande Monica Öhman: Kommer för det första den tekniska förändringen av anslaget, alltså minskningen från 566 miljoner kronor till 100 miljoner kronor, som anges i betän- kandet, att innebära oförändrad anslagsnivå för 1999 jämfört med 1998? Det står att läsa att det är en am- bition. Med tanke på hur bidragsbelopp och anslags- nivåer har hanterats mellan ett par andra departement under veckan är jag mycket orolig. Kan vi få garanti- er för att det blir oförändrade anslag? Kommer för det andra de av departementet be- slutade bidragskonstruktionerna, som jag här har redogjort för, att bestå även för 1999?
Anf. 98 MONICA ÖHMAN (s) replik: Fru talman! Väldigt kort. När vi hade halverings- diskussionen om anslaget till enskilda vägar var jag mycket aktiv för att tillrättalägga detta. Jag har i dagsläget ingen ambition att sänka anslaget. Det är svaret på den frågan. Vad gäller den tekniska delen vill vi att pengarna i budgeten skall finnas det år de utbetalas. För 1999 behövs det bara 100 miljoner för att man skall kom- ma rätt i tid med utbetalning och budget.
Anf. 99 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik: Fru talman! Jag vill efter en kontroll i dag hos Vägverket erinra om att det faktiskt inte är så. Belop- pet för år 2000 är bara 100 miljoner och inget mer. På Vägverket är de mycket bekymrade över läget. Jag tror att de här garantierna, även om vi får dem i riksdagstrycket, inte är så mycket att lita på.
Anf. 100 MONICA ÖHMAN (s) replik: Fru talman! Så täta kontakter har jag inte med Vägverket att jag har kontaktat dem i dag. Men jag är beredd att undersöka om det är på det här sättet. Detta stämmer icke överens med de uppgifter som jag har. Ambitionen både från min sida och jag antar också från departementets sida är att återställa detta. Vi skall ha den tekniska delen under 1999 för att ligga rätt i fas.
Anf. 101 BARBRO JOHANSSON (mp): Fru talman! Jag kommer att vara kortfattad och inte utnyttja hela den tid som jag har till förfogande för att hjälpa till så att vi får en bra voteringstid. Fru talman! Det känns mycket bra för mig att nu se att min tanke på ett riksresekort vinner gehör och att utskottet skriver positivt om detta, även om ut- skottet avstyrker förslaget i betänkandet. Tanken att kunna resa över hela vårt land för samma slags be- talmedel väcktes för fyra år sedan. Motionen skrev jag under allmänna motionstiden för första gången och följde därefter upp den i trafikutskottet tillsam- mans med Mikael Johansson, som är vår ledamot i utskottet. Tanken bakom ett riksresekort är att man skall kunna resa kollektivt med buss, tåg, spårvagn, tun- nelbana och på färja utan att behöva byta betalmedel när man passerar en länsgräns eller byter färdsätt. Det skulle underlätta kollektivtrafikresandet och främja utnyttjandet, vilket är en förutsättning för att minska biltrafiken och för att genomföra det långsiktigt håll- bara samhälle som jag hoppas att alla tycker att vi skall göra. Riksresekortet skall kunna laddas via automater på järnvägsstationer och på buss- och båtterminaler. Samtidigt bör också platsreservationer kunna göras. Det är också tänkt att det skall finnas högst två zoner, en tätorts- och en landsbygdszon. I tätortszonen skall man kunna halvera nu gällande zonpriser och på landsbygden införa ett pris per kilometer på land- och vattenleder. Möjligheterna att sänka kollektivtrafiktaxan skulle kunna öka vid införandet av ett riksresekort, vilket ytterligare skulle befrämja ett ökat kollektivtrafikut- nyttjande. På många ställen i vårt land är det ganska dyrt att åka kollektivt i dag. Om man tittar bl.a. på min hemkommun finner man att det t.ex. är billigare att ta bilen från Alingsås eller Lerum in till Göteborg än att ta det fina pendeltåg som vi har. Fru talman! Det är glädjande att se att utskottet är positivt till införandet av ett riksresekort. En utred- ning som har tillsatts och forskning som har bedrivits efter förslaget går i den här riktningen. Ett samordnat kollektivtrafikkort, som är elektroniskt, är på väg att tas fram. Kommunikationskommittén föreslog också i sitt slutbetänkande att ett överskådligt biljett- och taxe- system skulle underlätta samtrafik. I det läget var jag också mycket glad för detta. Landets samtliga lokaltrafikbolag tänker nu försö- ka införa ett elektroniskt resekort. Resenärer som åker över länsgränserna till sitt arbete tycker vid förhör att det är bra att slippa betala med ett annat system om man kanske åker från Uppsala till Stockholm och vidare till Norrköping, där man har sin utbildning eller sitt arbete. Då slipper man betala med olika biljetter. SL vill nu införa det här systemet och pröva det vid tusenårsskiftet. I mitt län, Västra Götaland, vill man också införa ett gemensamt kort. Fru talman! Det blir bekvämt och smidigt att kun- na åka flexibelt över landet om intentionerna i motio- nen genomförs. Jag hoppas alltså att arbetet med att ta fram ett heltäckande riksresekort kommer att fortsätta i den positiva anda som det har börjat.
Anf. 102 ULF BJÖRKLUND (kd): Fru talman! Jag skall inte ställa några frågor och försöka att undvika att provocera fram några repliker. Ämnet har berörts lite grann. Goda kommunikationer är en viktig förutsättning för att en region skall leva. En bortglömd sådan regi- on är det svenska inlandet. Faktum är att inlands- kommunerna, från Vänern upp till nordligaste Lapp- land, befinner sig i ett mycket allvarligt läge när det gäller både befolkningsutveckling och sysselsättning. Under senare år har takten accelererat. Vissa mindre kommuner i det inre av inlandet är mycket hårt drab- bade. Ta Malung i Västerdalarna som exempel! Orten har drabbats av den ena företagsnedläggningen efter den andra. Proportionellt sett, om man tittar på invå- narantal, är Malung minst lika hårt drabbat som de orter som med ett ramaskri drabbas av Erikssons uppsägningar. Var finns näringsministerns löften gentemot Malung och inlandet, liknande det vi har hört i dag när det gäller människor som friställs i de större stä- derna? Med det vill jag mena: Nu är dags för Västerda- larna och Västerdalsbanan. Den behöver elektrifieras. Vi behöver en förlängning fram till Sälen; Nordens största vintersportområde med 60 000 turistbäddar. Turismen är, tillsammans med skogs- och sågverk- sindustrin, en viktig framtidsnäring i hela det svenska inlandet. Visst är jag medveten om att Västerdalsba- nan/Sälenbanan inte direkt behandlas i dagens betän- kande. Jag har visserligen undrat varför, men jag hoppas att ärendet i stället ligger på regeringens bord som ett sysselsättnings- och miljöprojekt för särskild behandling och extra stöd till detta utsatta område. Skall nu hela Sverige leva måste också inlandets pulsåder Inlandsbanan fortsättningsvis få en tydligare positiv behandling. Utskottet uttrycker en del vackra ord i betänkandet, men det är i stort sett allt. Inlands- banan ligger ju där på plats rakt igenom det svenska inlandet, 130 mil lång. Varför kan vi inte äntligen säga att denna resurs fullt ut skall användas som en transportlänk? Och då tänker jag naturligtvis först och främst på det tyngre godset som huvudsakligen skall söder ut och ofta ut på exportmarknaden. Vi vet ju att banan passerar genom landets största naturresursområde, naturresurser bestående av tim- mer, skogsprodukter, sten, grusmaterial och minera- ler. Vi har dessutom tidigare hört av Johnny Gylling hur Inlandsbanan under det snökaos som rådde för en vecka sedan kunde nyttjas som alternativ väg, vilket betydligt lindrade problemen. Jag har själv sett tågtra- fikledningens tack till IBAB, Inlandsbanan AB, för möjligheten att använda banan som en alternativ väg via Dalabanan och Mora. Trafikledningen uttrycker i detta tack sin för- hoppning att våra styrande snart får klart för sig hur betydelsefull Inlandsbanan är och vilken enastående alternativväg den utgör, inte bara i ett katastrofläge utan även vid kapacitetsbrist på stomnätet. Det går inte att undvika frågeställningen hur man kan satsa 8-9 miljarder kronor på Bottniabanan och inte ens lösa de kvarvarande flaskhalsarna på In- landsbanan mellan Arvidsjaur och Jokkmokk samt mellan Sveg och Brunflo. Det handlar kanske om 500 miljoner kronor, som för övrigt kan kompletteras med EU-medel. Detta skulle möjliggöra för NSB, de norska stats- banorna, att transportera genomgående godstrafik på banan från Narvik i Nordnorge via Östersund till Trondheimsområdet eller via Bergslagsbanan till Sydnorge. Vi vet att det finns sådana önskemål. I stället är inlandets vägar, inte minst riksväg 45, hårt och tungt belastad av en ökande norsk inlandstrafik med hård miljöbelastning. Nu är det dags att öppna ögonen på allvar. Det finns människor som är bered- da att ta risker och satsa tid och kraft i inlandet. Inlandet måste utvecklas när det gäller näringsliv och sysselsättning. Då krävs goda kommunikationer och naturligtvis också banunderhållsmedel för att klara den ökande godsmängden på utökade sträckor. Därför behövs de ytterligare 9 miljoner kronorna som kristdemokraterna vill anvisa. Detta tycks bara kristdemokraterna och möjligen Folkpartiet förstå. Jag noterade att svar från Vänsterpartiet och Mil- jöpartiet visar på en positiv inställning, och jag gläds åt att det inför vårbudgeten i april möjligen kan tyda på några gemensamma initiativ när det gäller In- landsbanan. Till sist vill jag säga att t.o.m. Banverket har medgivit att ytterligare banunderhållsmedel krävs för att IBAB på ett fullgott sätt skall klara sitt ökande engagemang i inlandet. Jag vill påminna om att det inte handlar om några nya pengar. Pengarna, drygt 6 miljarder kronor för banunderhållsmedel, finns redan anvisade. Av dessa behövs alltså ytterligare 9 miljo- ner till Inlandsbanan. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 7 som redan är tillstyrkt.
Anf. 103 THOMAS JULIN (mp): Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 20 som handlar om upphandling av järn- vägstrafik. Det gäller sträckan Stockholm-Östersund via Bollnäs och Ljusdal, en sträcka som Sven Bergström m.fl. tidigare omnämnt i debatten. Att även jag tar till orda beror på att jag delar upp- fattningen att järnvägstrafiken på den här sträckan behöver utvecklas, inte avvecklas. Jag vill också se snabbtåg på den här sträckan. Tyvärr känner jag mig övertygad om att SJ i dag medvetet försöker minska den interregionala trafiken på den här sträckan, och det tycker jag känns oroan- de. Vid ett besök i Ljusdal för en tid sedan förnekade visserligen SJ att det fanns några sådana tankar. Men flera företagare och resenärer har berättat att SJ agerat på ett sådant sätt att resenärerna väljer andra resvägar, och då tar man bort det resandeunderlag som behövs för att skapa underlag för ett snabbtåg. Det verkar som om man åtminstone tidigare haft den här bansträckan bortplockad ur sina biljettdatorer. Vid Ljusdalsmötet talade man också från SJ:s sida om att resandet på den här sträckan borde öka med 50 % för att sträckan skall bli lönsam. Det känns märkligt då man samtidigt märker att SJ, som jag uppfattar det, bedriver en trafikpolitik som får resenä- rerna att välja andra resvägar. Ett exempel: På bussen hem från Ljusdalsmötet med kommuner, företag och SJ hade jag sällskap med en kommunal tjänsteman som berättade att kommu- nen hade haft besök av en delegation från huvudsta- den. Delegationen anlände till Ljusdal vid en tidpunkt som överensstämde med det tåg som kom till Ljusdal på stambanan. Men den här gruppen hade fått biljetter till Hudiksvall och tog därifrån taxi de fem milen mellan Hudiksvall och Ljusdal. Det här är inget ovanligt exempel. Fru talman! I betänkandet står också att läsa: Det bör normalt inte ankomma på riksdag och regering att i detalj lägga fast vare sig tidtabeller, precisera var tåguppehåll skall ske eller ange vilka delsträckor av bannätet som skall trafikeras av olika tågförbindelser. Jag kan hålla med om att riksdag och regering inte skall lägga sig i alla detaljer. Men det här är en viktig bansträcka som hotas av försämringar, när det i stället behövs förbättringar. Det är en bansträcka som berör orter där det finns mycket att önska när det gäller den miljövänliga tågtrafiken, och ett snabbtåg är ingen detaljfråga för mig. Det är en stor och viktig fråga. På de här orterna är det av stor betydelse för nä- ringslivet att förbindelserna förbättras, och då tycker jag att det finns all anledning för riksdagen att agera och att ha en åsikt. Se bara vad snabbtåget och den ökade turtätheten betytt för Ostkustbanan! Tågresandet har ökat kraf- tigt. Många gånger är det svårt att få biljetter till vissa avgångar, vilket ingen trodde från början. Riksdagen borde ge Norra stambanan det stöd som den behöver för att kunna utvecklas. Det måste finnas bra och snabba järnvägsförbindelser annars väljer resenärerna andra transportmedel.
Överläggningen var härmed avslutad. Beslut
TU1 Utgiftsområde 22 Kommunikationer Mom. 2 (anslagsberäkningar för budgetåren 2000 och 2001) 1. utskottet 2. res. 1 (v) 3. res. 2 (mp) Förberedande votering: 43 för res. 1 15 för res. 2 221 avstod 70 frånvarande Kammaren biträdde res. 1. Tullia von Sydow (s) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men markerats ha röstat ja. Huvudvotering: Kammaren biföll utskottets hemställan genom upp- resning.
Mom. 8 (cykelfrågor) 1. utskottet 2. res. 3 (m, kd, c, fp) Votering: 157 för utskottet 129 för res. 3 4 avstod 59 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 109 s, 37 v, 11 mp För res. 3: 67 m, 36 kd, 16 c, 10 fp Avstod: 1 s, 1 m, 2 v Frånvarande: 21 s, 14 m, 4 v, 6 kd, 2 c, 7 fp, 5 mp
Mom. 15 (miljöanpassad tågtrafik) 1. utskottet 2. res. 6 (c) Votering: 275 för utskottet 16 för res. 6 2 avstod 56 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 110 s, 69 m, 39 v, 37 kd, 8 fp, 12 mp För res. 6: 16 c Avstod: 2 fp Frånvarande: 21 s, 13 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 4 mp
Mom. 16 (Inlandsbanan) 1. utskottet 2. res. 7 (kd) Votering: 254 för utskottet 37 för res. 7 1 avstod 57 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 110 s, 69 m, 37 v, 16 c, 10 fp, 12 mp För res. 7: 37 kd Avstod: 1 v Frånvarande: 21 s, 13 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 4 mp
Mom. 18 (den svenska handelssjöfartens internatio- nella konkurrenskraft) 1. utskottet 2. res. 8 (m, kd, fp) Votering: 177 för utskottet 116 för res. 8 56 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 110 s, 39 v, 16 c, 12 mp För res. 8: 69 m, 37 kd, 10 fp Frånvarande: 21 s, 13 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 4 mp
Mom. 25 (Luftfartsverkets ekonomiska mål, investe- ringsplan och finansiella befogenheter m.m.) 1. utskottet 2. res. 12 (mp) Votering: 277 för utskottet 13 för res. 12 2 avstod 57 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 110 s, 68 m, 36 v, 37 kd, 16 c, 10 fp För res. 12: 1 v, 12 mp Avstod: 1 m, 1 v Frånvarande: 21 s, 13 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 4 mp
Mom. 27 (Bromma flygplats och flygkapaciteten i Stockholmsområdet) 1. utskottet 2. res. 13 (m, kd, fp) 3. res. 14 (v, mp) Förberedande votering: 122 för res. 13 51 för res. 14 120 avstod 56 frånvarande Kammaren biträdde res. 13. Huvudvotering: 143 för utskottet 116 för res. 13 33 avstod 57 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 103 s, 24 v, 16 c För res. 13: 69 m, 37 kd, 10 fp Avstod: 7 s, 14 v, 12 mp Frånvarande: 21 s, 13 m, 5 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 4 mp
Mom. 33 (olönsamma linjer) 1. utskottet 2. res. 19 (v) Votering: 248 för utskottet 40 för res. 19 1 avstod 60 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 109 s, 64 m, 37 kd, 16 c, 10 fp, 12 mp För res. 19: 1 m, 39 v Avstod: 1 m Frånvarande: 22 s, 16 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 4 mp Lars Elinderson (m) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha röstat nej.
Mom. 38 (upphandling av järnvägstrafik m.m.) 1. utskottet 2. res. 20 (v, c, fp) Votering: 217 för utskottet 73 för res. 20 2 avstod 57 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 106 s, 66 m, 37 kd, 8 mp För res. 20: 4 s, 1 m, 39 v, 16 c, 10 fp, 3 mp Avstod: 1 m, 1 mp Frånvarande: 21 s, 14 m, 4 v, 5 kd, 2 c, 7 fp, 4 mp Ragnwi Marcelind (kd) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats ha röstat ja.
Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan.
6 § Rättsväsendet
Föredrogs Justitieutskottets betänkande 1998/99:JuU1 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet (prop. 1998/99:1 del- vis)
Anf. 104 GUN HELLSVIK (m): Fru talman! Enligt Moderata samlingspartiet måste rättsväsendet vara ett prioriterat område där statlig verksamhet är särskilt påkallad och där bespa- ringar inte kan accepteras som ett led i en reflexmäs- sig föreställning om att "alla måste vara med och spara". Med denna utgångspunkt är det för oss en självklarhet att rättsväsendet även i tider då landet befinner sig i ekonomisk kris måste tilldelas tillräck- liga resurser för att kunna fullgöra sin uppgift och tillgodose medborgarnas berättigade krav på rätt- strygghet och rättssäkerhet. I opposition har vi i brist på tillräckligt stöd från övriga partier inte kunnat förhindra regeringens ned- montering av rättsväsendet. Skiftande riksdagsmajo- riteter beslutade under förra mandatperioden i enlig- het med regeringens önskemål, som innebar att drygt en miljard kronor skulle sparas på rättsväsendet. Riksdagens beslut vittnar om en skrämmande brist på inlevelse i vanliga medborgares förhållanden. Sparkraven har slagit hårt mot rättsväsendet i all- mänhet och polisväsendet i synnerhet. Resultatet har blivit ett allvarligt försvagat rättsväsende. Brottsföre- byggande rådets statistik för första halvåret 1998 visar att antalet anmälda brott fortsätter att öka och nu ligger på ungefär samma nivå som i början av 1990- talet efter en nedgång under 1990-talets första fyra år. Samtidigt som stora organisationsförändringar har genomförts inom framför allt polis- och åklagarvä- sendet har myndigheterna tvingats dra ned på perso- nal, bl.a. administrativ personal, vilket resulterat i att både poliser och åklagare under en följd av år varit tvungna att utföra rena kontorsgöromål i stället för att enbart ägna sig åt det som de är utbildade för, nämli- gen att förebygga, utreda och beivra brott. Konsek- venserna illustreras av den stigande brottskurvan. Även domstolsväsendet, som utgör rättsväsendets viktigaste grundpelare och ytterst är den enskildes rättssäkerhetsgaranti, försvagades under föregående mandatperiod. Den besvärliga arbetssituationen i hovrätterna och i de allmänna förvaltningsdomstolar- na har medfört att enskilda inte får sina mål avgjorda i rimlig tid. Parallellt har antalet anmälda brott ökat och an- delen uppklarade brott minskat med färre lagförda brottslingar som följd. Regeringen har under senare år åberopat nedgången i antalet fängelsedömda som skäl för nedskärningar inom kriminalvården och gör så även i 1999 års budgetproposition. Regeringen tycks emellertid ha tagit intryck av den massiva kritik som framförts från allmänheten och inte minst från oss moderater mot konsekvenser- na av tidigare års allvarliga försvagning av rättsvä- sendet och då särskilt polisen. Vi välkomnar den sent påkomna satsningen på polisen men konstaterar sam- tidigt att övriga led i rättskedjan blir i stort sett utan förstärkning. Till skillnad från regeringens förslag innebär det moderata budgetalternativet en permanent förstärkning av rättsväsendet, inte bara ett kortsiktigt tillskott. När polisen återfår de resurser som krävs för att kunna minska brottsligheten och öka människors trygghet kommer det verkliga resursbehovet för åklagarväsendet, domstolsväsendet och kriminalvår- den att aktualiseras. Därför har vi moderater avsatt mer än 1 miljard kronor extra till rättsväsendet för kommande tre år jämfört med regeringens förslag. Beslutsordningen innebär emellertid att vi i dag inte har rätt att yrka bifall till vårt förslag till budget. Fru talman! Vi har däremot i dag möjlighet att lägga fram förslag och ta ställning till kriminalpoliti- kens inriktning. Den som har lyssnat på senare års debatt kan ha fått uppfattningen att vi moderater och Socialdemokraterna med lätthet skulle kunna komma överens vad gäller denna fråga. Särskilt under valrö- relsen har justitieministern och andra som stöder hennes kriminalpolitik hävdat att det inte är någon egentlig skillnad mellan socialdemokratisk och mode- rat kriminalpolitik. Min tolkning av dessa uttalanden har hela tiden varit att Socialdemokraterna inser att svenska folket i mycket stor utsträckning sluter upp bakom den moderata kriminalpolitiken, och för att regeringspartiet inte skulle förlora människors förtro- ende har man velat påskina att man gjort den mode- rata kriminalpolitiken till sin. Valet är nu över och man behöver inte längre ägna sig åt falskspel. Nu uttalar man oförblommerat i det betänkande som vi just nu debatterar att den moderata kriminalpolitiken är inskränkt och saknar helhetsperspektiv. Det bör då noteras att vi moderater konsekvent driver vidare den politik vi redovisade även i valrörelsen. Fru talman! Låt mig ägna lite tid åt några av de viktigaste beståndsdelarna i den moderata kriminal- politiken. Anledningen till att flertalet av oss inte begår brott som vuxna är att vi redan i unga år har fått lära oss att visa respekt för andra människors liv, hälsa och egendom. Tillägnandet av sådana grundläggande normer har större betydelse för människors beteende än varje slag av lagstiftning även om sådan också måste finnas. Samtidigt måste respekten för straffsystemet, som just är grundat på sådana värde- ringar, upprätthållas genom en konsekvent reaktion vid brott. Brister medborgarna i respekten för grund- läggande normer och värderingar hotas rättstrygghe- ten och hela fundamentet för det civiliserade samhäl- let, och detta påverkar landets brottsnivå. Enligt den samlade brottsstatistiken i Sverige från efterkrigstiden och framåt har antalet anmälda brott ökat med närmare 600 %. Som jag tidigare nämnde visar statistiken för första halvåret 1998 på en fortsatt ökning. Mest ökar stöldbrott, skadegörelse, våldsbrott - inte minst våld mot kvinnor - och personrån. Om vi skall kunna förhindra att den redan utbred- da normlösheten rotar sig ännu mer och återupprätta ett samhälle grundat på fasta moraliska och rättsliga värderingar krävs en opinion för dessa grundläggande värden. En av våra viktigaste framtidsuppgifter är därför att driva denna opinionsbildning bland enskil- da individer och bland förtroendevalda och besluts- fattare. Särskild uppmärksamhet måste riktas mot barn och ungdomar. Genom att få unga människor att frivilligt ta avstånd från våld och andra kriminella beteenden kan vi få stopp på rekryteringen av grova vanebrottslingar och på sikt minska brottsligheten. Utgångspunkten för kriminalpolitiken skall vara att varje människa har både rätt och skyldighet att ta ansvar för sina egna handlingar. Detta var tidigare närmast en självklarhet men gäller inte längre fullt ut. Numera är uppgiften alltså att återupprätta ett sam- hälle som är grundat på fasta moraliska och rättsliga värderingar. Detta kräver ett angreppssätt som bygger på en helhetssyn. Familjens och skolans betydelse kan inte överskattas när det gäller att överföra normer och levnadsregler till nästa generation men de behö- ver kompletteras med ett straffsystem som är anpassat till unga brottslingars behov. För att kriminalpolitiken skall uppfattas som tro- värdig fordras att straffsystemet och de påföljder som döms ut uppfattas som rättvisa och att de står i pro- portion till brottets svårhet. Hänsynen till brottsoffren måste genomsyra hela det rättsliga systemet. En av statens viktigaste uppgifter på det kriminal- politiska området är att skydda människor från brott och att se till att brott som ändå begås beivras oavsett brottets svårhet. Här spelar närpolisen en betydande roll som brottsbekämpare och brottsbeivrare. Det är enligt vår mening lika viktigt att stävja en begynnan- de kriminell bana genom en adekvat påföljd i början av en brottskarriär som att döma ut stränga straff vid allvarliga brott. I den meningen är samhällsreaktionen en brottsförebyggande åtgärd. En förutsättning är naturligtvis att polisen, åkla- garna och domstolarna har tillräckliga resurser och att arbetet är organiserat på ett sådant sätt att myndighe- terna kan uppfylla de höga krav som ställs. Också kriminalvården måste ha tillräckliga resurser, så att de dömdas rehabiliteringsbehov kan tillgodoses och nya brott därigenom förhindras. Fru talman! I valrörelsen ville, som jag nämnde tidigare, Socialdemokraterna påskina att denna krimi- nalpolitik stämde med deras. Nu kallar de den in- skränkt och utan helhetssyn. Vi moderater säger samma sak före och efter ett val och föreslår därför att riksdagen röstar för den inriktning av kriminalpo- litiken som jag här översiktligt beskrivet. Vi står naturligtvis bakom samtliga våra reserva- tioner, men för tids vinnande yrkar jag här bifall en- dast till den reservation som behandlar kriminalpoli- tikens inriktning, nämligen reservation 1.
Anf. 105 ALICE ÅSTRÖM (v): Fru talman! Jag skall inledningsvis yrka bifall till reservation 3, reservation 6 och reservation 14. Fru talman! I mitt anförande kommer jag mest att hålla mig till anslagsfrågor och till de övergripande frågorna. Vänsterpartiet står bakom detta anslag och detta betänkande när det gäller utgiftsområde 4, rättsväsen- det. Man kan tro att det skulle saknas resurser inom rättsväsendet utifrån vad föregående talare sade. Det är då viktigt att påpeka att det totala anslaget för ut- giftsområdet uppgår till knappt 22 miljarder kronor. Detta är ett stort utgiftsområde inom statens budget, och det är viktigt att se till att de medel som tilldelas också används på ett så effektivt sätt som möjligt. Det har under en period gjorts besparingar inom rättsväsendet, och Vänsterpartiet har ställt sig bakom dessa besparingar utifrån det synsättet att det inte bara är inom rättsväsendet som kriminalpolitiken, det brottsförebyggande arbetet och förhindrandet av kriminalitet äger rum. Vi har under ett par år sanerat statens finanser, och det har gjorts stora besparingar inom många områden. Inte minst inom kommunerna och landstingen har det skett stora besparingar på många områden. Därför har vi i Vänsterpartiet ansett det vara viktigt att man också fördelar bördorna och att man har en helhetssyn på politiken. Att ständigt säga att en viss sektor, som rättsväsendet, som är så grundläggande viktigt, på något sätt skulle undandras besparingar och dessutom undandras krav på att ef- fektivt utnyttja sina resurser vore en oansvarig politik. Samtidigt, när vi har sett besparingarna i kommu- nerna - man drar ned på missbruksvård, man drar ned på insatser till barn som far illa, man drar ned resur- serna till lärare och stödlärare i skolan och man kan se den ökade utslagningen - så måste vi ta ett hel- hetsgrepp och se till att vi använder våra skattepengar på det bästa sättet, och det är inte att ständigt säga: Ge polisen mer resurser! Ge rättsväsendet mer resurser för att handskas med de problem som uppstår i sam- hället när människor ställs utanför och inte får det stöd och den hjälp som de behöver. Därför har det varit nödvändigt med besparingar även inom rättsvä- sendet. Men nu är ju inte det här hela sanningen. Under de senaste åren har man också börjat tillskjuta medel till rättsväsendet och öka anslagen till polisen. Man gör också viktiga engångssatsningar. Vi i Vänster- partiet anser att det också är viktigt att det görs en del engångsvisa satsningar. Just inom polisväsendet har man saknat en eko- nomisk styrning under så många år. Man har miss- hushållat med resurserna. Därför har det varit viktigt att också ställa kravet på Polisen att faktiskt följa den budget man får och att sätta en broms här och tala om att detta inte är ett område där man kan använda pengarna hur som helst och sedan ständigt säga att man vill ha ökade anslag. Det har man ju också kun- nat få tidigare. Därför har det varit en viktig process att se till att man inom Polisen också använder med- len på det effektivaste sättet. Därför är det viktigt nu, när man gör engångsvisa satsningar för att man skall kunna rationalisera och för att man skall kunna effek- tivisera sin verksamhet, att vidta de åtgärder som behövs för att man inte skall ha ett högre anslag än vad som i själva verket skulle krävas. Det är viktigt att påpeka att det inte bara är Väns- terpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet som har sagt att det här har varit nödvändigt. Tittar man på riksdagsrevisorernas och Riksrevisionsverkets granskning av Polisen och hur man där använder sina medel mest effektivt ser man att det har kommit en svidande kritik från dem som har granskat polisvä- sendet av hur man använder resurserna. Det är viktigt att notera det, för när moderaterna debatterar kan det låta som om det inte har varit någon misshushållning och inte har varit nödvändigt att göra de här föränd- ringarna. Man har gjort dem för att man struntar i kriminalpolitiken och inte ser det viktiga i rättsväsen- det. Man ser det viktiga, men man har också tagit sitt ansvar för att se till att vi får ett effektivt polisväsen- de. Fru talman! Gun Hellsvik från Moderaterna sade att det här har varit en katastrof. Moderaterna vill ständigt lägga ned mer pengar på rättsväsendet, och jag måste säga att efter de fyra år som jag har suttit i riksdagen har jag sett att detta har skett varje gång vid budgetdebatterna. Moderaterna lägger sig ett steg över förslaget om ramarna och säger att detta tillskott är nödvändigt för att Polisen skall kunna arbeta ef- fektivt och för att rättsväsendet skall kunna arbeta effektivt. När regeringen sedan året därpå lägger till ungefär lika mycket medel, ja, då räcker det absolut inte med den nivå som var nödvändig för moderater- na själva tidigare, utan då skall man lägga på ytterli- gare medel. Den här debatten har vi fört år efter år, och Moderaterna tycks ha obegränsat med resurser att satsa på rättsväsendet, utan att också se den nödvän- diga reformeringen och den nödvändiga effektivise- ringen. För, fru talman, man måste ju också se vari- från vi skall ta pengarna. När moderaterna pratar om vikten av kriminalpo- litik och när de pratar om sin kriminalpolitiska inrikt- ning säger de ofta att det är viktigt att lära sig i unga år så att man får normer och regler och att familjen är viktig. Vi kan alla instämma i detta. Men då måste man också se den sidan att inte alla barn får växa upp under sådana förhållanden att de har en familj som kan lära dem normer och regler i unga år, ge dem den grundläggande viktiga tryggheten och lära dem skill- naden mellan rätt och fel. Det är ju det som är den stora bristen. Men moderaterna vägrar se det här, utan man säger bara ständigt att det är familjen som är den viktiga normbildaren, vilket alla är helt överens om. Men när man då satsar ytterligare resurser på rättsväsendet ser man inte att vi och andra ser hel- hetsbilden. Vi i Vänsterpartiet anser att det är viktigt att använda de resurser vi har till att se till att alla barn och ungdomar får den här möjligheten till trygg- het, till att få de grundläggande viktiga värderingarna och till att växa upp och bli bra medborgare. Men då krävs det resurser inom detta område, och då måste man satsa på det. Med Moderaternas politik sparar man i stället på dessa områden. Det är där, i kommu- nerna där den viktiga verksamheten utförs, som man är beredd att minska resurserna för att i stället lägga dem på rättsväsendet och på dem som det redan har gått snett för. När man sedan ser på brottsutvecklingen, där vi har sett en ökning under väldigt många år, är det också viktigt att se den ur ett helhetsperspektiv. Man pratar om en ökning med 600 %. Om man inte ser samhällets utveckling med ökad materiell standard, cykelstölder, mobiltelefonstölder osv. och inte ser vad det är för typ av brottslighet som ökar och i vilket samhällsperspektiv detta sker, så ser man heller inte sanningen. Det är lätt att säga att brottsligheten har ökat med 600 %, och det skrämmer folk, men man måste se vad som ligger bakom siffrorna. Man verkar uppenbarligen inte heller se att arbete har bedrivits mycket starkt nu när det gäller brott mot kvinnor och barn. Det har skett ett stort och omfat- tande arbete ute i landet, i kommuner, i landsting, i riksdagen och i olika organisationer för att lyfta fram frågor om misshandlade kvinnor. Dessa brott begicks tidigare i det fördolda. Man anmälde inte dessa brott. Det var en struktur som fanns i det tysta. Nu har vi lyckats få ett samhälle där vi lyfter upp de här frågorna. Det är inte längre en familjeangelä- genhet när en kvinna blir slagen. Det ger effekter på brottsstatistiken. Vi kan se det som ett skrämmande tecken när brottsligheten stiger och tycka att nu måste vi satsa ännu mer. Då ser man inte helheten och det arbete som gjorts för att lyfta fram detta. Det är det arbetet som gjort att vi fått den här statistiken. Det finns en skillnad mellan verklig ökad brottslighet och en statistik som visar på ökad brottslighet. Det kan vara ett lyckat arbete att få människor att anmäla brott som ligger bakom ett ökat antal brott i statistiken. Det är viktigt att vi inte bara har en pessimistisk syn på utvecklingen. Det finns många delar där vi har lyckats väldigt bra och där vi kommer att lyckas ännu bättre i framtiden. Fru talman! Jag skall bara lyfta upp en av reser- vationerna, och de är reservation 6 som handlar om ersättning till nämndemän. De övriga reservationerna kommer senare talare från Vänsterpartiet att ta upp. Det är Vänsterpartiet och Socialdemokraterna som står för den här reservationen. Utskottets majoritet har bestämt sig för att man nu skall utreda och se över ersättningen till nämndemän och jurymän. Det här är en viktig fråga som har debatterats i många år. Nivån på ersättningen till nämndemän är för låg. Vi reser- vanter instämmer i detta. Det är en viktig fråga, och ersättningen är låg. Men nu pågår det också en översyn inom depar- tementet för att se om man behöver höja taket när det gäller förlorad arbetsförtjänst . Vi är tveksamma till om det är den viktigaste prioriteringen att höja arvo- dena just nu. Majoriteten säger att man skall ha en utredning, men man har inte på något sätt diskuterat vilken nivå den här ökningen skulle ligga på och hur stora kostnaderna sammantaget skulle bli. Man har inte diskuterat hur stor ökningen skulle bli på utgifts- området i budgeten. Även om det här är en viktigt fråga som vi säkert kommer att återkomma till vid flera tillfällen är vi i Vänsterpartiet inte beredda att i dagsläget prioritera den här frågan mest inom det här området. Det finns satsningar inom utgiftsområdet som faktiskt kommer att vara viktigare framöver. Fru talman! Till sist vill jag bara säga att ut- skottsmajoriteten har uppmärksammat att de ökade resurserna till polisen och den ökade satsningen på Ekobrottsmyndigheten kan innebära att man kommer att behöva mer resurser inom resten av rättsväsendet. En bättre arbetande polis och en polis med mer resur- ser kan innebära mer arbete hos åklagarväsendet och i domstolsvärlden och ett behov av fler platser inom kriminalvården. Utskottet pekar på att man måste följa detta och återkomma med ökade resurser om det behövs. Vi i Vänsterpartiet kommer att följa den här ut- vecklingen noga. Om vi ser att behoven finns och att det saknas en jämvikt inom rättsväsendet kommer vi att lägga förslag på ökade resurser till resten av rätts- väsendet i nästa budget.
Anf. 106 GUN HELLSVIK (m) replik: Fru talman! När man lyssnar på Alice Åström kan man få intrycket av att när vi moderater utformar vår polisbudget gör vi det för att bli populära och inte för att skapa förutsättningar för en bra polisverksamhet. Vi hörde Alice Åström säga att vilken budget som än läggs av andra skall vi alltid ligga högre. Eftersom jag har lärt känna Alice Åström som en hederlig person måste hennes uttalande hänga sam- man med att hon inte har läst på ordentligt. Jag före- slår att Alice Åström tittar på s. 83 i betänkandet där det framgår att vi faktiskt inte har några extra pengar för 1999 beroende på att regeringen har ändrat sig från i våras och anpassat sig efter vårt förslag. Efter- som det bara är en engångssatsning har vi sedan yt- terligare medel för de därpå följande åren. Då kommer jag till en fråga till Alice Åström. Jag fick det inte riktigt att gå ihop. Alice Åström sade att man skall spara för att polisen skall bli effektivare och att det var det som var orsaken till besparingarna under den föregående perioden. Sedan sade Alice Åström att man skall satsa för att man skall bli effek- tivare. Är det så att Alice Åström nu har insett att besparingarna under den förra perioden inte resulte- rade i det man önskade utan i en försvagning av poli- sen? Eller vad är orsaken till att man först sparar och sedan ökar resurserna? Hur hänger det ihop att bespa- ringar är till för att öka effektiviteten och ökningar är också till för att öka effektiviteten?
Anf. 107 ALICE ÅSTRÖM (v) replik: Fru talman! Jag sade nog inte riktigt att man spa- rade för att bli effektivare. Men det har varit viktigt att spara och anpassa Polisens budget till det utrymme man har. Polisen har år efter år dragit över sina an- slag. De har lagt sig på en väldigt hög nivå. Det var inte så att man fick ut en verksamhet och en effekti- vitet hos polisen som stod i rimlig proportion till de medel man tilldelades. Därför ansåg vi att det var viktigt att försöka anpassa kostymen till verksamhe- ten så att man fick ut det man ville av den. Nu har det gjorts ett ekonomiskt arbete. Vi har fått en bättre ekonomisk styrning inom polisen. Då är det också viktigt att se var inom polisen det är viktigt att tillskjuta medel. Det är viktigt att man har en över- blick och en ekonomisk styrning på verksamheten när man gör detta. Då kan man också se till att de medel man nu satsar extra kommer att användas på ett ef- fektivt sätt. Det skedde inte alltid tidigare när man sköt till medel. Det har varit nödvändigt att spara och få en ram för att få ut det man behöver och det man har rätt att kräva för de medel man satsar. Nu är det också nöd- vändigt att se vilka områden det finns brister på och satsa på dem i stället för att öka anslagen rent gene- rellt.
Anf. 108 GUN HELLSVIK (m) replik: Fru talman! Jag hör att Alice Åström är nöjd med den utveckling vi hade under den förra perioden. Alice Åström sade någonting i stil med att nu när vi fått ut det vi önskade av de besparingar som genom- fördes kan vi börja med en lite annorlunda politik. Då vill jag tala om att vi moderater inte alls är nöjda med det som kom ut av förändringarna under den förra perioden. Vi är inte nöjda med att brotts- ligheten ökade. Jag gissar att Alice Åström inte påstår att det helt saknas samband mellan antalet poliser och antalet begångna brott. Vi är absolut inte nöjda med den försämrade uppklarningsprocenten. Jag gissar att Alice Åström inte påstår att det saknas samband mellan antalet verksamma poliser och uppklarnings- procenten. Vi är absolut inte nöjda med att fler som har gjort andra människor illa kommer undan från att över huvud taget behöva ta konsekvenserna av sitt beteende. Jag utgår från att Alice Åström inte anser att det saknas samband mellan hur många brottslingar som blir dömda och antalet poliser.
Anf. 109 ALICE ÅSTRÖM (v) replik: Fru talman! Nej, jag är självfallet inte nöjd med att brottsligheten ökar eller att fler människor har råkat illa ut. Det är att göra en hårdragning av det jag säger. Jag är nöjd med att polisens ekonomiska styrning nu har börjat fungera bättre. Men jag har inte varit nöjd under den tidigare perioden då bristen på eko- nomisk styrning hos polisen visade sig. Polisens sätt att tackla de besparingskrav man fick på sig var att avskeda en mängd civilanställd personal. Man avske- dade administrativ personal och satte i stället poliser på dessa arbetsuppgifter. Jag har inte varit nöjd med det sätt som Polisen har hanterat frågan på. Men det har också belyst bristen på ekonomisk styrning och på en helhetssyn inom polisen när man har valt att ta till sådana dras- tiska metoder för att klara besparingarna. Det har visat att man har saknat en helhetssyn. Men jag upplever att man inom polisväsendet nu har fått en annan syn och att man börjar få en ekono- misk styrning. Sedan, fru talman, är det inte så att allting bara handlar om resurser. Mycket av de problem som har funnits inom polisväsendet har faktiskt hängt ihop med den stora omorganisering som man har gjort inom polisen. Det har varit samma sak med omorga- nisationen inom åklagarväsendet. Att omorganisera en sådan stor verksamhet som polisen, att lägga om till ett helt nytt arbetssätt och att skaffa sig en helt ny polisutbildning med ett helt annat innehåll, för att man i stället skall få närpolis med ett problemoriente- rat arbetssätt, innebär givetvis att man får en nedgång i effektiviteten i organisationen. Men det har hängt ihop med omorganisationen, inte bara med resurser- na, och det har vi också sagt tidigare. Med stora omorganisationer i stora verksamheter blir det tyvärr en effektivitetsnedgång under omorga- nisationen. Men det har börjat vända, och det hänger inte bara ihop med resurserna.
Anf. 110 RAGNWI MARCELIND (kd): Fru talman! Jag tror att i ett gott samhälle överförs de demokratiska värdena och värderingarna från generation till generation. Utan dessa kommer rela- tionerna mellan människor inte att fungera i vardags- livet. Långsiktigt handlar det om internalisering, införlivandet av värden, värderingar och normer. Vuxnas insatser betyder mycket för att få barn och unga att avstå från att börja begå brott. Föräldrar och andra vuxna som har ansvar för barnuppfostran måste därför stöttas i sin uppgift. Regeringen skriver i sin budgetproposition: En ef- fektiv kriminalpolitik kan bara drivas inom ramen för en allmän välfärdspolitik som leder till social trygg- het, en rättvis fördelning och solidaritet människor emellan. Vi kristdemokrater har alltså en annan syn på vad effektiv kriminalpolitik är. Vi vill se till helheten och till människovärdet. Varje bärande system i ett rätts- samhälle bygger på en process av införlivande av värden, värderingar och normer. Hos en stor del av svenska folket finns i dag en misstro till vad rättsstaten kan uträtta. Därför måste tillräckliga resurser och tillfredsställande kompetens vara högsta prioritet i det kriminalpolitiska arbetet. All brottslighet, inklusive vardagsbrottsligheten, måste bekämpas. Samhällsmedborgarna skall försäk- ras att bostadsinbrott, överfall, våld och hot, bilstöl- der, klotter och skadegörelse snabbt åtgärdas. Även den grova gränsöverskridande brottsligheten, brott med rasistiska inslag samt våld mot kvinnor och barn skall kraftfullt bekämpas. Den 26 november kunde vi ta del av en annons från BRÅ i en hel bilaga i Aftonbladet. Bilagan kalla- des Mot brott och för brottsförebyggande arbete. Där fanns en hel del intressant läsning om hur man kan förebygga brott och tips och idéer från olika kommu- ner om hur man kan arbeta brottsförebyggande. Från Tyresö rapporterades om hur man arbetar för att skapa en trygg miljö genom ett samarbete mellan polis, kommunen och Tyresö hyresbostäder. Där har man inrättat s.k. bovärdar. Bovärden går dagligen runt i området och ser över att inte någon ruta slagits sönder och att det inte finns klotter eller annat som förstör den yttre miljön. Genom att lyssna på hyres- gästerna och dagligen vistas i sitt bostadsområde upptäcker värdarna brister och fel som skapar otrygg- het. Genom att snabbt åtgärda dessa skapas en känsla av trygghet, en trivsam miljö. Folk både vågar och vill vistas ute i sitt område. Och ju fler som vistas ute i närområdet, desto svårare blir det för tjuven och klottraren att genomföra sin brottsliga handling. Flera av inläggen i tidningen handlade om hur viktig skolmiljön är i kampen för det goda. General- direktör för skolverket, Ulf Lundgren, uttryckte det så här i BRÅ:s annons: Grundläggande värderingar är inget man schema- lägger, det genomsyrar vardagen på skolorna. Det är precis det vi kristdemokrater menar när vi talar om vuxenvärldens ansvar och familjen som den bästa brottsförebyggande faktorn. Vi kristdemokrater anser att en av de viktigaste uppgifterna för skolan är att försvara tanken på alla människors lika värde och rätt att bli respekterade. Vad man kan konstatera av annonsen från BRÅ är att det finns ett stort engagemang hos allmänheten i dessa frågor. Man vill att brott skall utredas och lösas för att skapa trygghet för både gamla och unga i sam- hället, och man vill även arbeta förebyggande för att motverka kriminalitet. För något år sedan kunde vi ta del av en undersökning där svenska folket sade att brottslighet och kriminalitet var nummer två på listan över samhällsproblem och näst efter arbetslöshet det viktigaste att åtgärda. Den omfattande minskningen av antalet poliser och civilanställda samt ett otal avslutade och pågåen- de omorganiseringar har inte lett till ökad effektivitet och kvalitetsförbättring, utan snarare till kaos och minskad rättssäkerhet. Vi menar att civilanställd personal måste finnas i tillräcklig omfattning så att polisens speciella kompetens kan tas till vara ute på fältet. Det behövs resurser för att tillskapa fler utbild- ningsplatser inom polisen och anställa fler civilan- ställda. Det finns ingen verksamhet i samhället som blir bättre enbart genom effektiviseringar, utan det krävs resurser. Här tror jag inte att polisens verksam- het på något sätt särskiljer sig från annan verksamhet. Polisen behöver en god organisation, mer personal, kompetenshöjning och stöd så att man orkar i det många gånger tuffa jobbet. Vi påpekade också detta i den debatt som hölls i samband med budget 1997. Dåvarande ledamot i justitieutskottet för kristdemokraterna, Rolf Åbjörns- son, uttryckte det så här: Det är för mig en fullkomlig gåta hur någon kan komma på idén att man skall skära bort, enligt vad som står i betänkandet, 804 civilanställda! Under 1997 minskade antalet anställda inom poli- sen med 1 112 personer. Jämfört med utgången 1996 hade antalet civilanställda minskat med 1 172 perso- ner. Och uppsägningen av civilanställda har konsek- vent drabbat kvinnor som har fått gå från sina arbe- ten. Det är mycket märkligt, fru talman, att ingen jämställdhetsminister har reagerat på detta! Det anmärkningsvärda är den kortsiktiga politik som bedrivits då det gäller antalet anställda poliser och civilanställd personal. Ena året säger man upp 1 200 civilanställda, för att nästa år inse att detta nog var ett misstag. Kristdemokraterna föreslår i sitt budgetalternativ, utöver regeringens förslag, medel till att anställa ytterligare 500 civilanställda. Vi vill höja statusen på och utveckla närpolis- kontoren och deras verksamhet. Bl.a. måste närpolis- kontoren hållas öppna i betydligt större utsträckning än i dag, exempelvis under sommaren då närpolisens problemorienterade arbetssätt kan vara särskilt fram- gångsrikt för att stävja ungdomsbrottsligheten. Vardagsbrottsligheten måste tas på största allvar. Om vardagsbrottsligheten bekämpas kan också den grövre brottsligheten bekämpas. Det är samhällsmed- borgarna som sätter gränser för vad som är accepta- belt handlande, inte prioriteringar gjorda från centralt håll. Bekämpning av oordning, rädsla och brott är huvuduppgiften för den lokalt förankrade polisen. Regeringen skriver vidare i sin budgetproposition att vardagsbrottsligheten hör till de verksamheter där behovet av fortsatt uppmärksamhet är störst och att hinder för ett effektivt närpolisarbete kan finnas in- byggda i polisorganisationen. Vi vill att polisens ansvarsområde skall belysas i ett större perspektiv. Vad skall polisen syssla med? Undervisning i skolor, borttappade hundar och katter, bevakning av idrottsevenemang? Regeringen bör, för att komma till rätta med da- gens problem, tillsätta en utredning som gör en total översyn av vilken verksamhet polisen enligt lag skall vara skyldig att utföra. På helgkvällar och helgnätter når antalet polisin- gripanden en toppnivå. Samtidigt är då minst antal poliser i tjänst. Vid schemaläggning måste hänsyn tas till regelbundenhet och anpassning göras till tider då enligt erfarenhet och statistik flest brott begås. Vi menar att kontinuitet och anpassning kan skapas genom en översyn av polisens arbetstidsavtal och schemaläggning. I budgetpropositionen lovordas det rationalise- ringsarbete som skett inom polisen, och man hänvisar till Riksrevisionsverkets hinderrapport, av vilken det framgår att det fortfarande finns en betydande ratio- naliseringspotential. Vi vänder oss emot detta, eftersom vi samtidigt kan konstatera att enbart en bråkdel av alla brott som utförs utreds och att all statistik pekar på ytterligare en uppgång av antalet våldsbrott under det första halvåret 1998. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att den beskrivning som regeringen ger i budgetpro- positionen stämmer så illa med den verklighet som återspeglas i vardagen. Under 1997 anmäldes 1 196 000 brott. Vålds- brotten, som till 80 % utgörs av misshandelsbrott, har ökat kraftigt. Stöldbrottsanmälningarna har ökat, och skadegörelsebrotten har fördubblats sedan 80-talet. Enbart kostnader för klotter uppgår till en halv mil- jard kronor, samtidigt som endast 26 % av brotten klaras upp. Det drar en stark liberaliserings- och legalise- ringsvåg över Europa och världen i övrigt när det gäller synen på narkotika. Deetta är oroväckande. Det svenska restriktiva sättet att se på narkotika blir enligt många bedömare alltmera isolerat. Inom EU finns en rad exempel på liberaliseringssträvanden. I Belgien har polisen, enligt medierna, fått order av justitieministern att se lite mellan fingrarna med innehav, bruk och odling av cannabis. Holland tillåter försäljning och bruk av cannabis. I Storbritannien har tidningen The Independent i över ett år drivit en kampanj för legalisering av marijuana. I Frankrike har skådisar förespråkat mjuka droger. Danmark har diskuterat utskrivning av heroin till missbrukare. I Italien är legaliseringsrörelsen starkt förankrad bland politikerna. Vi kristdemokrater anser att det är mycket viktigt att Sverige visar en stor politisk enighet mot legalise- ring av knark. Signalerna skall vara tydliga. Narkoti- ka skall till varje pris bekämpas. Sedan juli 1994 har polisen ökad skyldighet att hålla målsägande informerad om vad som händer i deras ärende. Detta sker fortfarande mycket bristfäl- ligt. Människor som drabbats av brott har rätt att erhålla all den kvalitativa och kvantitativa hjälp de behöver för att kunna återgå till ett normalt liv. Mötet med polis efter det att man har blivit utsatt för brott utgör en viktig och kritisk punkt för brottsoffren. Det är viktigt att det finns en bred insikt om att brottsoffer nästan alltid drabbas av psykiska och ibland även fysiska reaktioner som allvarligt kan påverka liv- skvalitet och beteende. Sättet att möta och stödja människor som blivit utsatta för brott måste utveck- las. Utbildning och fortbildning skall också genomfö- ras för de grupper som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med brottsoffer. I domstolarna bör man tillse att lokalerna är så ut- formade att de möjliggör för de brottsdrabbade att under förhandlingsuppehåll få vistas i rum som är avskilda från den misstänkte och dennes släktingar och vänner. Detta bör även omfatta de vittnen som har kallats för att styrka målsägandens berättelse. Tingshusvärdar bör finnas för att underlätta ett sådant förfarande. Det finns ett värde i att brottsofferjourernas fält- verksamhet bedrivs i ideell form, men medel bör avsättas så att ett kontaktnät kan byggas upp över hela landet för att öka jourernas tillgänglighet för brottsoffren. Kristdemokraterna anser att det brottsförebyggan- de arbetet måste intensifieras och en helhetssyn till- lämpas. Kommunernas ansvar i dessa frågor måste klargöras och medel skjutas till för att prioritera de brottsförebyggande åtgärderna. Vi vill därför att det anslås 30 miljoner kronor till arbetet med brottsföre- byggande miljöer. Av dessa medel skall 10 miljoner kronor tillfalla BRÅ för forskning. När Kriminalvårdsverkets generaldirektör Bertel Österdahl besökte utskottet kunde vi ta del av infor- mation om att barns möjligheter att umgås med för- äldrar på fängelse är ganska begränsade. Han ansåg att det var ett viktigt mål att förbättra förhållandena för de barn vars föräldrar vistas på anstalt, i likhet med vad vi kristdemokrater motionerat om. Kontakten har stor betydelse för relationen efter frigivning. Mer än hälften av dem som sitter på an- stalterna runt om i landet är föräldrar. Deras barn har precis som alla andra barn behov av sina föräldrar. I dag uppfylls inte de grundläggande rättigheterna enligt barnkonventionens intentioner. Anstalterna måste bättre anpassas efter barns och föräldrars behov av umgänge. Det bör också finnas barnpsykologer tillgängliga på anstalterna. Brottsförebyggande rådet har på regeringens upp- drag gjort en kartläggning av frigivningssituationen, som presenterades i augusti 1998. Enligt denna står väldigt många av dem som friges från häktet utan lägenhet och jobb. Jag ser att min taletid har gått ut, och jag skall därför förkorta mitt anförande. Det är oerhört viktigt att vi arbetar med dem som släpps ut från fängelserna, så att frigivningen inte blir som att bli utkastad utan- för murarna, utan socialt kontaktnät, utan lägenhet och utan arbete. Under den tid man är fängslad skall man ha möjlighet att skaffa sig ett kontaktnät. Fru talman! Föräldrarna är samhällets viktigaste brottsförebyggande resurs. Det bör vara temat på en landsomfattande kampanj, som snarast bör genomfö- ras. Kampanjen skall i första hand vända sig till för- äldrar och olika personalgrupper som arbetar med barn. Syftet är att skapa medvetenhet om det före- byggande arbetets stora betydelse för att förhindra brottsbenägenhet. Om brott förhindras undviks mycket lidande. Där- för borde konkreta brottsförebyggande åtgärder prio- riteras. Fru talman! Bifall till reservation 10!
Anf. 111 ALICE ÅSTRÖM (v) replik: Fru talman! Jag kan instämma i många av de sa- ker som den kristdemokratiska ledamoten tog upp i slutet på sitt anförande - det som handlade om be- sökslägenheter, situationen för barn till dem som är dömda till fängelse och frigivningsfrågor. Jag hoppas att vi i utskottet framöver skall kunna arbeta för att förbättra på just de områdena. Fru talman! Min fråga handlar om brottsstatisti- ken och den redovisade ökningen av våldsbrott. Det är viktigt att vi politiker i dag för en debatt också om vad som ligger bakom ökningen av antalet våldsbrott. Är det bara en negativ trend att vi ser en ökning i statistiken över anmälda våldsbrott, eller är det också så att vi har minskat vår tolerans mot våld? Man kan i många historiska skildringar läsa om s.k. vanliga krogslagsmål eller slagsmål ute på dans- banorna. Det ansågs vara en del av kulturen att man slogs när man var ute. Detta är inte längre accepterat. I dag polisanmäls i stort sett varje slagsmål t.ex. i en krogkö, och det är en positiv utveckling. Har kristdemokraterna diskuterat den här sidan av ökningen av våldsbrotten - att det kan vara fråga om något positivt, en förändrad syn på våldsanvändning?
Anf. 112 RAGNWI MARCELIND (kd) re- plik: Fru talman! Självklart har också vi noterat detta, Alice Åström. Det finns bl.a. tydlig statistik som visar att kvinnor i dag i mycket större utsträckning anmäler våld, misshandel och brott. Men detta kan inte använ- das som ett argument för att göra gällande att antalet brott inte ökar. Antalet våldsbrott ökar, och det är väldigt oroväckande. Alice Åström konstaterade tidigare i sitt inlägg att man hade fått ett effektivt polisväsende. Hon sade att man inte kan använda pengarna hur som helst, men nu hade polisen äntligen blivit effektiv. Jag måste få ställa en motfråga till Alice Åström. Det är positivt att fler brott anmäls, men alltför många brott i vårt samhälle i dag blir bara noterade efter ett samtal med polisen. Man har inte möjligheter att utreda dem. Alltför många människor i mitt nä- rområde kan dagligen peka på tillfällen där polisen bara skakar på huvudet och säger att den inte har några möjligheter att utreda det brott som det gäller. Det är nog inte så att vi på något sätt blundar för verklighetsbilden, utan vi är mycket väl medvetna om den, men brotten blir allt grövre, och våldsbrotten ökar, Alice Åström.
Anf. 113 ALICE ÅSTRÖM (v) replik: Fru talman! Jag skall börja med det sista. I mitt anförande sade jag att vi nu har fått en effektiv eko- nomisk styrning av polisen. Det finns fortfarande mycket arbete kvar att göra inom polisväsendet för att öka effektiviteten i arbetet. Inte heller jag är nöjd med den låga uppklarningsprocenten. Men det viktiga är att man nu har en ekonomisk styrning av verksamhe- ten som gör att man kan arbeta på ett annat sätt. Fru talman! Jag tog upp frågan om våldsbrott. Jag tror att det är viktigt att vi politiker när vi debatterar dessa frågor inte bara lyfter upp statistiken och den ökade brottsligheten som ett negativt fenomen i sam- hället. Det finns också en ökad benägenhet att anmäla brott och inte tolerera våld. Det är en positiv utveck- ling. Jag tror att vi allihop behöver diskutera också den biten, ta ett steg framåt och ännu mer minska toleran- sen mot våld i samhället. Då behöver man diskutera statistiken ur två olika perspektiv.
Anf. 114 RAGNWI MARCELIND (kd) re- plik: Fru talman! Självklart är det positivt att männi- skor i högre utsträckning anmäler brott. Men det tragiska i det hela är: Vad händer med min anmälan? Om inte brottet utreds hjälper det inte att fler männi- skor anmäler brott. Frågan är: Hur mycket resurser har polisen för att kunna utreda och på rätt sätt behandla de ärenden man får in? Det finns statistik på att personrånen ökar kraftigt. Det kan man knappast säga har något sam- band med anmälningsbenägenhet. Det har snarare samband med vilken människosyn man har i vårt samhälle i dag.
Anf. 115 GUNNEL WALLIN (c): Fru talman! Centerpartiet anser att en av rättssta- tens viktigaste uppgifter är att forma gemensamma regler och säkra att de efterlevs. Att skydda medbor- garna mot våld och övergrepp och att garantera indi- videns rättssäkerhet är avgörande för tilltron till sys- temet. Det personliga ansvaret måste förtydligas. Vi måste alla vara goda förebilder i samhället. Vi måste också ta vara på engagemanget från allmänheten och från de ideella organisationerna. Den viktigaste kriminalpolitiska uppgiften för samhället är att öka tryggheten genom att minska brottsligheten. Men tyvärr har det blivit tvärtom! Vi fick i ut- skottet en rapport om att brottsligheten har ökat med 2 %, och tryggheten, ja den är ju svår att mäta. Men lyssnar vi på invånarna ger de inte signalen ökad trygghet, utan just tvärtom, oron ökar. Vi fick också i utskottet en rapport om att vålds- brottsligheten har ökat med 3 %. Denna är många gånger förknippad med rasism, men också kopplad till narkotika. Dagligen kommer de mest skrämmande rapporter om mord, skottskador och övergrepp på barn och kvinnor. Vart är vi på väg? Åldringar, ofta ensligt boende, blir utsatta för övergrepp i sin bostad. Ja, det är en mörk otrygg situation vi lever i. Det är mycket oroande att se hur narkotikabero- endet breder ut sig i alltfler ungdomsgrupper, och i detta spår följer brottsligheten. Alla gemensamma krafter behövs för att få bukt med narkotikan och dess följder, också i samverkan utanför våra gränser. Det behövs förstärkningar inom polisen. Polisor- ganisationen har genomgått en stor omorganisation. Befordransmöjligheterna har minskat i den platta organisationen, och det har skapat oro i leden och lett till att många har tappat sugen. Det tar tid innan den nya organisationen finner sina former. Det behövs ett nytt starkt ledarskap för att nå en hög effektivitet inom polisorganisationen. Därför har det stor betydelse att utskottet har varit enigt om att regeringen snarast återkommer till riks- dagen med förslag till riktlinjer för rekrytering och utbildning av chefer inom polisväsendet. Men det är också brist på polisresurser. Därför vill vi i Centerpartiet öka på anslaget till polisen. Det är inte rimligt att medborgarna inte får något svar när de ringer upp eller söker polisen, eller att det är stängt och de slussas från den ene till den andre och får dra sin historia upprepade gånger. Det är inte heller acceptabelt att inte polisen kommer när t.ex. ett inbrott har begåtts. Man får sig tillskickad en blankett, och då känner man sig ganska utlämnad. Hur skall bevisen säkras? Dessa småbrott klaras oftast inte upp. De leder i sin tur till vidare brott, och så är karusellen i full gång. Centerpartiet anser att polisservicen skall finnas över hela landet. Var du än bor i landet har du rätt att känna trygghet. Det pratas mycket om ökade resurser till polisen. Centerpartiet föreslår en ökning med 65 miljoner kronor redan från 1999 och åren framöver. Det är av stor betydelse att vi får en polisorgani- sation som verkar lokalt anpassat och som får större möjlighet att anpassa sin arbetstid utifrån lokala be- hov, geografi och andra förhållanden. Alltså en de- centraliserad organisation. Behovet av nya poliser är stort, och det är av vikt att utbildningen är väl i fas med detta. Att situationen för kvinnliga poliser förbättras, både vad gäller mobbning och sexuella trakasserier, är en viktig del av ledarfrågan. Vi behöver öka ande- len kvinnor inom poliskåren. Även inom åklagarväsendet pågår förändringar i arbetsorganisationen. Man använder IT-medlet. Då behövs kompetens hos alla arbetstagare, och man måste kunna länka i hop hela kedjan. Det tar tid och kraft. Det krävs närhet mellan åklagare och domstol. Tiden får inte gå åt till resor. Under det gångna året fick vi rapport om att 2 ½-4 % av åklagarnas totala arbetstid gick åt till resor. Den tiden hade behövts till hantering av ärenden i stället. Fru talman! Tingsrätterna finns i dag spridda över hela Sverige. Centerpartiet anser att vi skall behålla de tingsrätter vi har inom domstolsväsendet. Det skall vi göra för att det ger geografisk kunskap och person- kännedom, som är viktiga kunskaper inom rättsvä- sendet, men också för att bibehålla den juridiska kompetensen ute över hela landet. Fru talman! För Centerpartiet är detta en mycket angelägen fråga. Riksdagen skall besluta om var vi ska ha tingsrätter. Det är inte en fråga som skall avgö- ras inom domstolsorganisationen, som majoriteten vill. Vi måste ha en nämndemannakår som speglar be- folkningen. Det har vi inte i dag. För detta krävs det en översyn av ersättningsreglerna för nämndemännen. Det är få yrkesverksamma som med de ersättnings- regler som finns i dag är beredda att ta på sig ett upp- drag som nämndeman. Därför instämmer Centerparti- et i hemställanspunkt 11. Kriminalvården är hårt ansträngd. Ca 450 platser har försvunnit. Nio anstalter har ju lagts ned. Det finns ett datasystem för att underlätta en jämn be- läggning, men det fungerar ej fullt ut - det tar sin lilla tid. Visserligen har nya straffmetoder tagits i bruk som har minskat behovet av antalet anstaltsplatser. Men brotten har ökat, och då behövs platserna. Det har varit kraftiga överbeläggningar. På anstalterna i södra Sverige har man fått ta till både sjukrum och besöksrum. Vad händer om det uppstår en smittrisk när det inte finns några sjukrum eller om det kommer besök? Personalen är dimensionerad för en 85-procentig beläggning. Personal är en bristvara ute på fältet. Därmed tummas det på säkerheten. Det borde vara möjligt att ytterligare samverka för att kunna använda resurserna effektivare inom hela rättsväsendet. Att komma till rätta med narkotikasituationen på anstalterna är en stor och svår fråga. Naturligtvis måste slutmålet vara att det skall vara helt drogfritt på våra anstalter. Men vi måste börja någonstans. Det ser bedrövligt ut just nu. Därför tycker jag att det går att börja med drogfria avdelningar och vissa drogfria anstalter för att skapa ett hål i problemet. Sedan är det frågan om finansieringen av Brottsofferfonden. Vi i Centerpartiet anser att den ordning som gällde då fonden inrättades, att den dömde regelbundet påmindes om att han betalade till Brottsofferfonden, var av stort pedagogiskt värde. Den intagne skall vara med och finansiera Brottsof- ferfonden. Centerpartiet vill uppmuntra till skapande av trygghetsplaner, dvs. en gemensam policy inom kommunerna för att förebygga brott. Det råder en viss oklarhet var ansvarsgränserna finns inom det brotts- förebyggande arbetet. Därför behövs en bred samver- kan mellan beslutande organ på lokal nivå. Det är en samverkan vi skall uppmuntra. Fru talman! Med det jag nu anfört vill jag för tids vinnande yrka bifall endast till reservation 8 under mom. 13. Jag står för övrigt bakom Centerpartiets övriga yrkanden och särskilda yttrande.
Anf. 116 SIW PERSSON (fp): Fru talman! Folkpartiet vill ta varje tillfälle i akt att påpeka hur nödvändigt det är att vara lika hård mot brottslighetens orsaker som mot själva brottslig- heten. Den ståndpunkten har verklig stor betydelse för de åtgärder som krävs för att bekämpa alla de brott som begås. Vi vet att otrygga uppväxtförhållanden, en oklar normbildning, alltför dåliga skolor och otillräckliga resurser för barn och ungdomar ger de problem som ofta slutar i brottslighet. Brottsligheten har i stor utsträckning sociala orsaker. Många av de åtgärder som krävs skall göras inom andra områden än rättsvä- sendets. Men inom rättsväsendet finns det också många områden som måste förbättras och förstärkas. T.ex. måste polisorganisationen effektiviseras, och vi måste införa nya arbetsmetoder. Närpolisverk- samheten är en bra reform. Men verksamheten måste anpassas till de lokala behoven. Själva statusen hos den enskilde närpolisen måste höjas. Självfallet skall polisen vara närvarande och syn- lig för att skapa den trygghet som vi alla vill ha och för att förebygga de brott vi inte vill ha. Det fattas poliser. Därför säger Folkpartiet att det måste bli en ökad intagning till Polishögskolan. Vi föreslår därför att redan nästa år skall ytterligare 300 aspiranter antas. Våra poliser skall göra det de är utbildade till. Allt annat är missbruk av kompetens. Därför föreslår Folkpartiet att det skall avsättas resurser så att det går att återanställa 400 civilanställda - de som skall göra kontors- och utredningsarbete. Men allt är inte fråga om resurser. Det kan aldrig ofta nog påpekas hur viktigt det är att ta till vara per- sonalen på bästa sätt, att de anställda känner att de har stöd från sin ledning, att de får utvecklas i positiv anda. Tyvärr hör det till undantagen att det är så inom det svenska polisväsendet. Det är ett alldeles för långt avstånd mellan chef och polis ute i tjänst. Den hierar- kiska ordningen kväver den enskilde polisens möjlig- het att göra ett bra jobb. Arbetsglädjen, som är så viktig, är ofta en bristvara. Alldeles för många vill söka sig till annat arbete eller ser fram emot pensio- nen. Yrkesinspektionen redovisar den ena allvarliga rapporten efter den andra. Nu måste polisen få möjligheter till arbetsro och hitta vägen tillbaka till arbetsglädje och åter känna stolthet för sitt yrke. Enskild polisman måste få känna stöd för sin person och sitt arbete från ledningen. Nu måste det bli en öppen och konstruktiv debatt genom hela organisationen, inte bara uppifrån och ned utan även nedifrån och upp. Den organiserade och gränsöverskridande brotts- ligheten har blivit alltmer omfattande även i vårt land. Därför prioriteras kampen mot den verksamheten. För att klara av denna stora uppgift måste samhällets resurser inom olika områden samordnas. Polisens arbetsmetoder måste t.ex. ses över och effektiviseras. Det internationella samarbetet är av mycket stor be- tydelse och måste radikalt förbättras och intensifieras. Naturligtvis måste vi se över lagstiftningen och an- passa lagarna efter nya förhållanden. Vi måste komma ihåg att i sin mest avancerade form kan den organiserade brottsligheten utgöra ett hot mot den demokratiska ordningen. Vi skall vara glada över att den organiserade brottsligheten ännu inte har något särskilt starkt fäste i Sverige. Men, vi måste se till att den aldrig får det fästet. Några av de s.k. kriminella mc-klubbar som etab- lerat sig i Sverige uppfyller ett flertal kriterier på i reell mening organiserad brottslighet. Vi skall också komma ihåg att det finns andra exempel på organise- rad brottslighet, t.ex. ligor som genomför serier av bankrån eller andra grova förmögenhetsbrott. Folkpartiet föreslår bl.a. att polisens insatser mot de kriminella mc-gängen skall intensifieras. Därför avsätter vi särskilda medel för detta. Folkpartiet av- sätter 170 miljoner kronor till polisorganisationen. Sedan har vi åklagarorganisationen. Bristen på åklagare har blivit mycket kännbar. Det är nödvändigt att säkerställa den satsning som har blivit Ekobrottsmyndigheten och bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. Men det behövs fler åkla- gare, och därför har vi skapat budgetutrymme för ytterligare 18 aspiranter. Brottsoffrens ställning måste bli starkare än i dag. Många människor utsätts varje år för brott och behö- ver därmed stöd. Stödet blir inte alltid sådant att brottsoffret känner att hon har stöd. Målet måste vara att alla brottsoffer skall få stöd och hjälp. De skall känna att någon bryr sig. Folkpartiet har i årets budget avsatt medel så att brottsofferjourerna skall kunna anställa 50 halv- tidstjänster som s.k. brottsofferaspiranter. Vi menar att det också är viktigt att avsätta medel för stöd till både målsägande och vittnen i samband med rätte- gångar. Förra året ändrades reglerna för allmän rättshjälp. I praktiken utesluter de nya reglerna tillgång till rätts- ligt bistånd för många som behöver det. Vi i Folkpar- tiet menar att den här ändringen och det fattade be- slutet bryter mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Folkpartiet röstade emot beslutet, och vi kräver att beslut om nya regler skall ändras och att man skall återgå till de tidigare reglerna. För detta avsätter vi i nästa års budget 195 miljoner kronor. Folkpartiet har föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa budgetår skall tillföras 377 miljoner kronor mer än vad riksdagen beslutat om. Detta hade gett utrymme för de åtgärder som jag i detta ärende föreslagit i motionerna Ju911, Fi211 och So462. Detta har vi i Folkpartiet markerat i ett särskilt yttrande. Utredningarna om den framtida organisationen av domstolarna blev en utdragen historia och landade i oenighet och utan något resultat. Men regeringen har kommit tillbaka i årets budgetproposition, där det förs ett ingående resonemang om hur viktigt det är att reformera domstolsorganisationen. Bl.a. skall man göra försök med ökad samverkan inom och mellan domstolslagen. Regeringen tänker också ta initiativ till fortlöpande förändringar av organisationen. Enligt Folkpartiets mening antyder skrivningarna i propositionen att regeringen tänker minska antalet tingsrätter. För detta talar framför allt att man pekar ut att tingsrätten i Åmål är särskilt lämplig att lägga ned. Vi delar inte regeringens mening att det är ange- läget att lägga ned eller slå samman tingsrätter. Det är viktigt att komma ihåg att lokalt förankrade tingsrät- ter tvärtom har ett betydande värde för rättskipningen. Dessutom har arbetet i Domstolskommittén visat att det inte finns något stöd i riksdagen för att lägga ned tingsrätter. Enligt Folkpartiets mening måste regeringen utgå från detta förhållande i arbetet med reformeringen av domstolsorganisationen och inte fatta beslut om ned- läggningar på det sätt som nu föreslås. Därför står Folkpartiet bakom reservation 8. Oavsett partifärg är vi alla överens om hur viktig målsättningen är att våra anstalter är och skall vara drogfria. Vi vet att det på många håll pågår arbete för att finna förslag till åtgärder. Problemet är att arbetet pågått så länge och att resultat hittills har låtit vänta på sig. Vi i Folkpartiet menar att kriminalvården i allde- les för liten utsträckning har arbetat med t.ex. diffe- rentiering som en utväg att bekämpa narkotika. Kri- minalvården måste låta flera dömda utan missbruks- problem avtjäna straffet på en särskild anstalt, där endast drogfria finns. Antalet provtagningar måste öka ända fram till dess att narkotikasituationen är tillfredsställande. Detsamma gäller visitationer. Ökad användning av narkotikahundar måste också till. Det är oacceptabelt att kriminalvården under de gångna åren har gjort sig av med flera mycket viktiga narkotikahundar. Folkpartiet anser att regeringen snarast måste vidta åtgärder för att förbättra situationen när det gäller narkotikan i fängelserna. Därför yrkar jag bifall till reservation 9. Den som begår ett brott skall till brottsoffret be- tala en avgift till brottsofferfonden. Detta införde den borgerliga regeringen 1994. Avgiften har inte ändrats sedan den infördes, och därför anser vi i Folkpartiet att en höjning bör ske med det snaraste. Vi menar att beredningen av Brottsofferutredningens betänkande måste skyndas på och att regeringen skall lägga ett lagförslag om höjd avgift. Därför står vi bakom re- servation 10. När det gäller frågan om att förstärka brottsoffer- fonden med medel som motsvaras av lägre ersättning till de intagna har utskottsmajoriteten tidigare snarast sett den finansieringen som ett led i uppbyggnaden av fonden. Mot bakgrund av den vikt som Folkpartiet fäster vid att brottsofferfonden verkligen har tillräck- liga resurser till sitt förfogande anser vi att det nu är tid att ompröva detta. Trots att betydande avgifter kommer in från dem som verkställer sitt straff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll är det långt kvar till de 19 miljoner kronor om året som den ursprungliga pro- gnosen var. Brottsofferutredningens förslag om höjning av avgiften kommer att innebära mer pengar till fonden, men utredningen föreslår också ändrade regler för utbetalning av bidrag. Dessutom har det visat sig att det är mycket svårt att få en effektiv indrivning av avgiften. Folkpartiet förordar därför en ordning där den in- tagne får vara med och finansiera brottsoffren. Det är viktigt att den dömde regelbundet påminns om att just han betalar för ett brott till brottsofferfonden. Det är en värdefull markering. Folkpartiet menar därför att regeringen skall överväga vilka åtgärder som krävs och vid behov återkomma med förslag till riksdagen. Därför står vi bakom reservation 11. Fru talman! När det gäller den offentliga miljöns påverkan på brottsligheten har den alldeles för ofta underskattats. Vi kräver åtgärder från riksdagen på detta område. Det handlar om att återskapa trivsel i den offentli- ga miljön, hålla rent och snyggt i parker, ta bort klot- ter, se till att gatubelysning fungerar, för att ta några exempel. Det här skapar incitament för människor att uppföra sig väl och ta ansvar för sin omgivning. De goda resultaten i t.ex. New York är följden av privata initiativ. Vi tycker att man skall pröva det även i Sverige. Näringslivet bör uppmuntras att vidta åtgärder. Affärsinnehavare och fastighetsägare måste inse sin viktiga roll. Antingen det är affärssamverkan mot brott, grannsamverkan mot brott eller annan samverkan mot brott skall vi alltid se till att uppmunt- ra det. Till sist, fru talman, vill jag säga några ord om nämndemannakåren och ersättningen. Vi i Folkpartiet är mycket glada över att det har blivit en majoritet i justitieutskottet för en översyn av ersättningen till nämndemannakåren. Det är viktigt att man får en ersättning som är skälig, därför att det är en av förut- sättningarna för att man skall få en bra blandning av åldersgrupper och yrkesgrupper inom denna kår, som har en mycket viktig funktion att fylla. Fru talman! Vi står, som sagt, bakom reservatio- nerna 8, 9, 10, 11 och 12, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 9.
Anf. 117 KIA ANDREASSON (mp): Fru talman! Mina kära utskottsledamöter, kansliet och ni som sitter på läktaren! Det är trevligt att det finns några kvar - jag trodde att huset nästan var tomt. Det är väldigt intressant att höra diskussionen här om grundsynen på rättsväsendet, och utgångspunk- terna för hur man efter denna grundsyn fördelar pengar till rättsväsendet, utgiftsområde 4. Man kan tro att grundsynen är väldigt olika, men när jag nu har lyssnat och antecknat vad ni säger finner jag att den är ganska lika. Ingen av företrädar- na säger att det endast är rättsväsendet som kan be- gränsa brottsligheten, utan alla säger samlat att det är på de unga som vi skall satsa. Men sedan har vi en lite annorlunda syn. Mode- raterna säger: Familjen! Kristdemokraterna har också tidigare sagt att det är där som det huvudsakliga ar- betet skall ske. Då får man rätt mycket pengar över till rättsväsendet, som man kan lägga pengar på. Men vi har olika syn på familjen. För mig och Miljöpartiet är inte familjen lösningen, bara därför att det är en familj. I familjen kan det också vara otroligt mycket problem. Det är minsann också en brottsplats, där barn växer upp och ser mamma bli misshandlad och där det sker övergrepp av olika slag. Bara därför att det är en familj skall man alltså inte tro att det kan ske under. Det är på den punkten vi har olika syn på rättsvä- sendet. Vi vill alltså lägga pengar också på andra sektorer, och det har också många andra partiers företrädare här sagt, för att som gemensam nämnare stödja de vuxna i att stödja barnen. Det är ganska intressant att höra. Vi i Miljöpartiet kan inte hitta de miljarder som Moderaterna funnit för att lägga på rättsväsendet. Visst - det är inte perfekt, och visst finns det hål att fylla. Men de här prioriteringarna är viktiga när vi skall fördela pengar till alla de områden som är viktiga för att hindra brottsutvecklingen. Miljöpartiet har alltså i sitt budgetförslag för ut- giftsområde 4 samma totalram som regeringen. Där- emot har vi gjort en liten omfördelning inom ram år 2001 och 2002. Det har vi gjort därför att vi anser att SÄPO kan omorganiseras och gå in i den vanliga polisen. Då överför vi 100 miljoner vartdera året. Efter inlämnandet av budgetförslaget tillkännagav regeringen att en utredning skulle tillsättas för att få uppdraget att se över just om inte Rikskriminalens och Säkerhetspolisens roller skulle kunna integreras, för att pröva gränsdragningen mellan dessa polisor- gan och för att utreda den demokratiska insynen i och kontrollen av den centrala polisverksamheten. Beho- vet av detta påpekade Miljöpartiet under förra man- datperioden. Det är mycket glädjande att detta nu kommer till stånd. Därför har vi i detta betänkande endast en reservation för år 2001 - då anser vi att detta skulle kunna föras över. Men eftersom budgetförslagen för de kommande åren är preliminära kan det mycket väl hända att det finns andra myndigheter inom utgiftsområde 4 som behöver tillskott av pengar. Jag återkommer till det senare. Det är ju inte endast budgetramarna som skall diskuteras här. Vi skall också göra en analys av rå- dande förhållanden och tendenser som särskilt bör uppmärksammas ute i myndigheterna för att kunna justera budgeten för kommande år. Räcker det anslag som vi diskuterar här för att till- försäkra den enskilde rättssäkerhet och trygghet samt minska brottsligheten och öka tryggheten? Som jag sade i början räcker det inte att endast satsa pengar på polisväsendet, utan det gäller ju även de andra sekto- rerna. Varför en människa blir brottsling är också en evig fråga. Den analysen måste vi hela tiden göra. Forskningen sysslar också med detta område. Man finner att det är ett samspel mellan olika faktorer - biologiska, psykologiska och sociala - men man ser också en skillnad i förmågan till impulskontroll och empati. Vi måste satsa pengar för att lära barnen dessa två viktiga saker. Sedan är det, som har sagts här tidigare, också av betydelse hur dessa resurser - 22 miljarder - används och hur organisationen arbetar ute i verksamheten. Närpolisorganisationen har etablerats och stabiliserats efter den stora omorganisationen, och det är bra att den nu får ett höjt budgetanslag. Särskilt storstadspo- liserna har fått en ökning. Här har Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Center- partiet en reservation, där vi säger att även glesbyg- dens problem måste uppmärksammas när man gör en fördelning av medel. Det finns sådana faktorer - långa avstånd och andra problem - som också kan förfördela polismyndigheterna där ute. När polissta- tionen försvinner på orten och befolkningen upplever sig isolerad med långa avstånd och utan polisstation höjs det röster för att man skall använda brandstatio- nens personal eller vakter. Det tar vi avstånd från. Vi tycker att sådana förslag är dåliga; vi tycker att det är nödvändigt med utbildad personal i polisiära frågor. Polisens arbetsstyrka skall ha ändamålsenlig per- sonalstruktur, står det i regeringens proposition. För Miljöpartiet innebär det återanställning av administ- rativ personal och frigörande av polisresurser. Vi ser också att den organiserade, gränsöverskri- dande brottsligheten lyfts fram i alla sammanhang. Det beror mycket på EU-medverkan, anslutningen till Europol och Schengen, som tar mycket pengar som vi skulle kunnat använda i det svenska rättsväsendet. Och inte bara det - även brottsligheten inom EU- byråkratin har nu blivit stor. Man pratar nu om att skapa en ny myndighet för att stävja den brottslighet som sker inom EU-byråkratin, där svinnet av medel är stort. Man försnillar, man mutar tjänstemän, och det anställs anhöriga och konsulter på helt felaktiga sätt. 35 miljarder är siffran bara för dessa oegentlig- heter. Det är stora summor. Därför skall man inrätta en särskild myndighet med många anställda för att komma till rätta med detta - det klarar inte kommis- sionen längre. Schengensamarbetet som ännu inte har börjat - det startar år 2000 - har redan nu, under de tre år vi har varit anslutna, kostat 17 miljoner. Och vi vet alltså inte slutsummorna för EU-samarbetet när det gäller brottslighet. De pengarna kanske vi skulle ha kunnat använda på bättre sätt. Tre fjärdedelar av alla brott är vardagsbrott - det kanske kan ge lite per- spektiv. Det finns en reservation från Kristdemokraterna och Moderaterna när det gäller hur polisen skall prio- ritera sitt arbete. Det gäller då alla former av illegal vapenhantering. Visst, för Miljöpartiet är det en prio- riterad uppgift att verka för att det totala antalet vapen i samhället minskar, både de legala och de illegala. Det är en väldigt viktig uppgift. Vi har en vapenut- redning som har lämnat sitt betänkande. Miljöpartiet förväntar att regeringen med skyndsamhet bereder utredningens förslag och återkommer våren 1999. Tyvärr har det tidigare - för tio år sedan - pre- senterats en vapenutredning som det inte blev någon- ting alls av. Jag hoppas att denna vapenutredning inte går samma öde till mötes. När regeringen presenterar en proposition skulle man också kunna ta upp denna fråga, göra en analys och översyn och presentera hur det står till med de illegala vapnen. Domstolarna har ett anslagssparande. Det är väl inte direkt kris i domstolarna i dag, men regeringen har ambitionen att spara 200 miljoner. Det är inte lätt att spara detta belopp i domstolarna, har vi märkt. Det är inte så enkelt som att lägga ned hälften av tings- rätterna och göra stora enheter så att man sparar pengar. För Miljöpartiet är det viktigaste hur det inre ar- betet i domstolarna, som är mycket ålderdomligt, skall kunna förändras och göras mer effektivt. Men eftersom detta är en mycket konservativ sektor har man inte så stor benägenhet att ändra det inre arbetet. Man har utbildningsplatser för domare, som gör de egentliga arbetsinsatserna, i stället för att ha fast per- sonal som stannar på sina poster och blir effektiva. Jag har tidigare talat och skrivit om detta, och det är fortfarande aktuellt nu när man skall se över denna verksamhet och försöker åstadkomma effektivitet i den. I domstolarna har vi också ett annat institut som är viktigt för Miljöpartiet, och det är nämndemännen och nämndekvinnorna. Jag tycker att det är värdefullt att det kommer in fler i denna verksamhet, för det finns klagomål på att nämndemännen och nämndek- vinnorna är för gamla. Det är bara pensionärer som jobbar här. Hur skall vi ändra det? Ett sätt kan vara att höja detta låga arvode. Jag säger att det kan vara ett sätt. En majoritet i utskottet står nu bakom skrivningen om att det skall göras en samlad översyn av nämndemäns och nämndekvinnors och även jurymäns och ju- rykvinnors ekonomiska villkor. Jag vill påpeka att Miljöpartiet inte har förbundit sig att göra någon höjning av arvodena, utan att vi vill att man först skall göra denna översyn. Sedan får vi ta ställning. Utskottet har under många år sagt att det är en viktig uppgift, att det är önskvärt att det sker en över- syn och att man vill göra förändringar, men att det statsfinansiella läget inte är sådant att man kan göra det. Men någon gång måste vi ju ta tag i problemet! Antingen får vi beskedet att det absolut inte går, eller så får vi veta att regeringen kan tänka sig att göra några prioriteringar. Det är det som det gäller. Man håller ändå på departementet på med en översyn när det gäller inkomstbortfallet. När det gäller kriminalvården ser jag också pro- blem. Det finns två verksamheter när det gäller ut- giftsområde 4 där jag ser problem. Det är kriminal- vården, och det är åklagarväsendet. Vi får kanske återkomma med lösningar. Det blev en för häftig nedläggning av anstalter och häkten. Det sade Miljöpartiet också när den frå- gan var uppe. Nu är det en flaskhals, därför att det inte finns så många platser att ge dem som är dömda. De samlas på häkten under alldeles för lång tid. Se- dan finns det inte riktiga ställen att placera dem på om man vill differentiera. På vissa ställen, bl.a. i Göteborg, får anhållna sitta längre perioder på häktet. Man följer inte den regel som säger att de skall vara ute på anstalt senast en vecka efter domen. Även i häktet blir det så fullt på grund av denna flaskhals att fylleceller får tas i bruk. Det finns sådana som får vistas i fyllecell i tre dygn. Det är inte något som vi kan acceptera när det gäller personer som redan är i ett påfrestat psykiskt läge. Det är inte ovanligt att personer ute på anstalter bygger hierarkier. Man har också svårigheter att flytta och skingra dessa personer därför att det inte finns platser som man kan flytta dem till. Det måste enligt Miljöpartiets syn finnas en viss överdimensionering för oförutsedda händelser, annars brakar systemet ihop med svåra konsekvenser både för anställda och interner. Det krävs också flera all- männa platser på anstalter, så att det blir möjligt att öka genomströmningen på häktena. Då kommer re- dan dömda ut och lämnar en plats till anhållna. Dessutom har kriminalvården haft ett stort an- slagssparande, som fortfarande gäller. Frågan är om man inte har sparat för mycket. Det har även förts över pengar till andra verksamheter. Efter att vi i Miljöpartiet skrev denna budgetmo- tion har det även framkommit att förståndshandikap- pade döms till fängelse, vilket självklart är en syn- nerligen olämplig miljö för dem. Detta är mycket upprörande. Jag hoppas att utskottet kommer att ta tag i denna fråga framöver. Det som är glädjande i denna budget, fru talman, är att miljöbrotten äntligen har tagits på allvar. Man håller hos Riksåklagaren på att utarbeta en nationell strategi. Jag måste säga att idogt arbete ändå lönar sig till slut. Jag är mycket nöjd med utvecklingen och att miljöbrotten lyfts upp och tas på allvar. Det gäller även oljeutsläppen. En rapport utarbetas. Vi hoppas att vi får tillbaka den med radikala förslag, så att även dessa utsläpp kan stävjas. Ekobrottsmyndigheten driver också en mycket positiv verksamhet, som jag tror kommer att visa sig vara bra i längden när den har kommit i gång. Den har nyss invigts. Denna verksamhet är också bra.
Anf. 118 GUN HELLSVIK (m) replik: Fru talman! Kia Andreasson sade att Miljöpartiet hade uttryckt sin negativa inställning mot nedlägg- ning inom kriminalvården. Prata kan man, men Mil- jöpartiet stod bakom besparingarna som skulle ge- nomföras just genom nedläggningar inom kriminal- vården. I början av Kia Andreassons anförande tycker jag att vi väldigt klart och tydligt fick beskrivet skillna- den mellan bl.a. Miljöpartiets kriminalpolitik och den moderata kriminalpolitiken. Kia Andreasson kritise- rade den moderata kriminalpolitiken. Det som var fel var att den huvudsakligen lutar sig på familjen som brottsförebyggare. Jag måste fråga var i all världen man annars hu- vudsakligen skall luta sig. Självfallet skall man inte huvudsakligen luta sig mot familjen om man tror att nästan alla föräldrar saknar förmågan att vara bra värdeöverförare för sina barn. Men när man är över- tygad, som vi moderater, om att nästan alla föräldrar är mycket bra normöverförare måste man rimligen bygga en kriminalpolitik på den bästa basen för normöverföring, och därmed för brottsförebyggande arbete, nämligen föräldrarna. Om man inte gör det finns ingenting annat än att ha rättsväsendet som bas. Men jag har förstått att inte heller Kia Andreasson vill ha det som den huvudsak- liga basen för ett bra brottsförebyggande arbete. Jag skulle gärna vilja få förklarat om Kia Andre- asson anser att nästan alla föräldrar är bra normöver- förare eller om hon anser att nästan alla föräldrar är odugliga som normöverförare.
Anf. 119 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Det är just det som skiljer Moderater- na från Kristdemokraterna. Kristdemokraterna talar om föräldrar och vuxna, medan moderaterna oftast eller alltid talar om familjen i debatterna. Vad är då familjen? Det låter som om det är en helig institution. Vad menas med familjen? Det var detta uttryckssätt som jag anmärkte på. Vi är överens om att det gäller vuxna och föräld- rar, men jag tycker att det är anmärkningsvärt att man i alla sammanhang tar fram och hävdar just familje- begreppet. Det finns, som Gun Hellsvik vet, nästan inga kärnfamiljer, om det nu är det man menar. Det kan vara bra om Gun Hellsvik förtydligar vad famil- jen är för moderaterna. Familjen finns inte på det viset i dag. Det finns väldigt många ensamstående föräldrar med barn. Den andra parten finns på långt avstånd eller har över huvud taget inte någon kontakt med barnen. Det var detta sätt att uttrycka sig i debatten som jag poängterade. Det är självklart så att vuxna och föräldrar med stöd och hjälp alltid är en resurs och bra för barn. Jag har också sagt att vi vill lägga peng- ar från andra sektorer på att stödja detta föräldraskap.
Anf. 120 GUN HELLSVIK (m) replik: Fru talman! Det är lite synd när en debatt så tyd- ligt visar att fördomar gör att man inte lyssnat på vad som sagts vare sig nu eller tidigare. Vi moderater talar mycket om familjen på grund av att vi menar att familjen är viktig. Men om Kia Andreasson hade lyssnat och tagit till sig vad vi hela tiden har sagt hade hon hört att vi pekar på att alla vuxna runt ett barn är av betydelse. Jag vill bara på- minna Kia Andreasson, om hon har glömt det, om vilket parti som först ensamt men numera tack och lov med stöd från flera - dock ännu icke en majoritet - försökte skapa ett intresse i Sverige för den nyzee- ländska modellen, som bygger på den utvidgade fa- miljen. Jag hoppas att Kia Andreasson nu kan hålla i minnet att vi moderater i början var ensamma om detta förslag. Då räcker det med det lilla exemplet för att Kia Andreasson skall förstå att vi inte kommer någon vart om inte hela vuxenvärlden ställer upp. Men vi kom- mer inte heller någon vart om vi inte är klara över att det finns några som inte kan ersättas - de kan stödjas, de kan kompletteras, men de kan inte ersättas - näm- ligen föräldrarna.
Anf. 121 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Varför säger då inte moderaterna för- äldrar eller vuxna? Varför framhåller man ordet "familj" som ger utrymme för tolkningar? Varför kan man inte säga vuxna när det kan vara vilka vuxna som helst runtomkring, även avlägsna släktingar eller ansvarsfulla vänner till dem det gäller? Varför skall det tryckas på familjen hela tiden? Det är underligt, om vi nu menar samma sak.
Anf. 122 RAGNWI MARCELIND (kd) re- plik: Fru talman! Som ny riksdagsledamot med enbart två månader på nacken i den här kammaren och i utskottet har jag varit väldigt nyfiken och spänd på hur den här debatten skulle gå till. Jag har tagit några kvällar på mig till att försöka studera tidigare protokoll, för att följa hur debatten har varit. Då har jag gjort en fantastisk upptäckt, något som skiljer sig väldigt mycket från den lite lamslagna debatten i dag. Vänsterpartiet, och även Miljöpartiets Kia Andreasson, har nämligen varit väldigt på hugget när det gällt regeringens ställ- ningstaganden i de politiska besluten. Nu säger man ja och amen till allt som står i propositionen. Kia Andreasson inledde sitt anförande med att tala om en fantastisk samsyn, och det tycker jag är väldigt trevligt. Det är viktigt att vi kan ge beskedet till våra väljare att när det gäller rättsväsendet finns det en samlad uppfattning om vad som är värdefullt för att kunna trygga familjer, unga människor, föräldrar och vuxenvärlden - kort sagt: samhällsmedborgarnas trygghet i vårt samhälle. Men så säger Kia Andreasson att det som skiljer oss åt är uppfattningen om det hon kallar familjen. Då måste jag få fråga Kia Andreasson om hon inte har en något förlegad uppfattning om vad en familj verkli- gen är. Det uttryckte hon också i sitt inlägg här. Familjen kan faktiskt se ut på väldigt många olika sätt. Och de är ju så: De allra bästa överförarna av värderingar och normer är vuxenvärlden, oavsett om det är föräldrar eller andra ansvarsfulla vuxna som finns i den unges omedelbara närhet. Det här är oerhört viktigt. Kia Andreassons parti gick också ut väldigt starkt i valrörelsen med att fa- miljen - eller föräldrarna, eller vuxenvärlden - hade en stark betydelse i det brottsförebyggande arbetet. Nu undrar jag: Har uppfattningen förändrats?
Anf. 123 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Jag glömde att yrka bifall till reserva- tion 7, vilket jag gör nu. Jag tycker, fru talman, att jag har svarat Gun Hellsvik om vad vi menar. Men familjen kan uppfat- tas, när man trycker på ordet "familj", som en institu- tion. Där har vi skillnaden - familjen som en institu- tion som alltid kan uppfylla de krav som ställs när man skall uppfostra unga och barn. Det är det jag vänder mig emot, så att vi får det rätt. Jag menar att det är andra vuxna, och på ett annat sätt, som är vär- defulla ute i samhället, där vi kanske också har haft en annan syn på hur man skall satsa pengar. Det är det jag menar. I familjen som institution, sade jag, finns det ock- så saker som t.ex. övergrepp som tidigare inte har kommit ut eftersom familjen har varit en sluten grupp med patriarkal struktur. Nu har den luckrats upp, och det har visat sig att man kan leva på många olika sätt där många andra vuxna är viktiga.
Anf. 124 GUNNEL WALLIN (c) replik: Fru talman! Kia Andreasson sade att även Centern var med på reservation 3 när det gällde särskilt gles- bygdsstöd. Jag tycker att det är viktigt att här säga att man skall vara trygg var man än bor, och det här är en otroligt viktig fråga för oss från Centerpartiet. I den besparing som har skett är det faktiskt glesbygden som har drabbats hårdast. Man har stängt polisstatio- ner, eller också har man bara öppet på kontorstid, och detta har lett till stora besvärligheter just i glesbyg- den. Likaväl som man har stöd till storstäder instäm- mer jag i att man skall ha särskilt glesbygdsstöd.
Anf. 125 SIW PERSSON (fp) replik: Fru talman! Jag begärde ordet därför att jag upp- riktigt sagt blev ledsen över Kia Andreassons nedlå- tande inställning till familjen och föräldrarna. Det är ett enkelt debattknep att säga att föräldrar bara är föräldrar när Kia Andreasson vet precis lika väl som vi andra att det kan vara mormor, faster, god vän, lärare eller någon annan. Det är någon i den närmaste kretsen. Alla vet, inklusive Kia Andreasson, att det finns inga som är så outstanding goda brottsförebyggare som just föräldrarna, att barn vill ha sina föräldrar och att föräldrarna vill ha sina barn. Ett stort problem under väldigt många år i Sverige har dock varit att samhället inte har insett att man skall gå in och stödja tillsammans med föräldrarna. Man har varit alldeles för snabb med att gå in och ta över, i en övertro på samhällets förmåga. Tala om alexanderhugg! Sedan kommer vi till det här med EU och Schengenavtalet, Kia Andreasson. EU är tydligen numera roten till allt det onda som finns i Sverige. Jag fattar inte att inte Miljöpartiet med Kia Andreas- son i spetsen vill inse hur viktigt det är att man har ett internationellt samarbete för att bekämpa den inter- nationella brottsligheten. EU har nu en utmaning att genom samarbete på olika nivåer och mellan olika myndigheter verkligen komma åt dessa moderna tiders pirater, alla de som snyltar på samhällssystemet och samtidigt brandskattar och plundrar det på viktiga tillgångar. Hur, Kia Andreasson, vill ni i Miljöpartiet möta den- na alltmer ökande internationella brottslighet? Och kom nu inte med Interpol igen. Interpol är bra, men det är bara utbyte av information.
Anf. 126 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Jag trampar visst på tår när jag pratar om familjen. Jag gjorde en analys av vad som var skillnaden när jag lyssnade på de olika företrädarna och läste reservationer och yttranden. Då fann jag att vissa partier pratar om vuxna och den sociala sektorn i samhället. Något parti, Moderaterna, pratar endast om familjen. Jag gjorde den analysen att det fanns en skiljelinje. Det har jag gett uttryck för, och det står jag för. När det gäller EU har jag här en tidningsartikel där det står: Skärpt kamp mot bedrägerier - EU- kommissionen vill inrätta särskild polis mot fusket. Detta har vi också fått återkommande rapporter om. Vidare står det: Nu skall en ny bedrägeripolis inrättas. Detta nya, fristående organ skall få 300 anställda. I dag är de bara 100. Det är alltså en tredubbling i ett nytt organ, en ny bedrägeripolis som skall stävja allt fusk och alla bedrägerier inom byråkratin. Är det inte anmärkningsvärt? Är det inte våra skattepengar som går till detta? Det var det jag anförde.
Anf. 127 SIW PERSSON (fp) replik: Fru talman! Det är bara att konstatera: Kia Andre- assons analys var inte bara enkelspårig, den var också enögd. När det gäller vad som händer i världen skall vi komma ihåg att allt som kan brukas kan missbrukas. Det finns problem inom EU, men glöm inte bort Sve- rige. Vi har Motala och vi har Alingsås. Det är vis- serligen inte så många kronor det rör sig om, men kriminaliteten finns där. För att i större utsträckning komma åt den organiserade brottsligheten i Sverige har vi faktiskt fått införa Ekobrottsmyndigheten. Det är väl förfärligt.
Anf. 128 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Nej, det är behövligt att ha ett samar- bete också mot internationell brottslighet. Det är absolut nödvändigt att ha Ekobrottsmyndigheten som en stark resurs för detta. Men vi måste göra en analys av den brottslighet som vi håller på att involveras i också när det gäller EU. Vi kan inte bara vara okritis- ka. Vi måste också se vad som sker. Det var det jag påpekade. Den internationella gränsöverskridande brottslig- heten behöver analyseras. I det senaste numret av BRÅ:s tidning Apropå står det en mycket intressant artikel om denna brottslighet. Forskare i Finland och även Rikspolisstyrelsen i Sverige säger att den bild som många har fått och som har framställts i tidning- ar av att det är en hierarkiskt uppbyggd maffiaorgani- sation inte alls stämmer, utan det är på ett helt annat sätt. Då måste vi också anpassa och analysera denna brottslighet, så att den inte tar överhand, och så att vi inte satsar för stor mängd budgetpengar på denna brottslighet när ändå, som jag sade, tre fjärdedelar är vardagsbrottslighet som kanske inte begås av dessa nätverk och ligor som rör sig över nationsgränserna. Det är viktigt att ta reda på det. Det tyckte jag att jag ville ha sagt.
Anf. 129 MARGARETA SANDGREN (s): Fru talman! Jag kommer i mitt anförande att up- pehålla mig vid inriktningen av kriminalpolitiken och mer övergripande vad gäller rättsväsendet samt vid polisväsendet. Andra delar av betänkandet kommer att tas upp i senare anföranden. Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 6 till betänkandet, och i övrigt yrkar jag bifall till ut- skottets hemställan och avslag på övriga reservatio- ner. Först kan jag inte låta bli att kommentera Gun Hellsviks inledningsanförande, där hon talar om en nedmontering av rättsväsendet under den socialde- mokratiska regeringen. Det är verkligen ingen nyan- serad beskrivning. Vi kan allihop minnas den besparing som gjordes under den borgerliga regeringen. Det var 500 miljo- ner kronor som sparades på polisväsendet, och det låg också till grund för den ekonomiska situation som polisen senare har drabbats av. Man har drabbats av besparingar, det är riktigt. De har varit nödvändiga efter de borgerliga rege- ringsårens underminering av statens finanser, vill jag hävda. Vidare tog Gun Hellsvik upp och trodde sig veta att svenska folket sluter upp bakom den moderata kriminalpolitiken. Det torde i så fall bero på att mode- raterna inte tydligt har förklarat och talat om att man inte tillmäter välfärdens utveckling någon betydelse i kriminalpolitiken. Finansieringen av de ökade resur- serna till rättsväsendet måste säkert gå ut över männi- skors sociala och ekonomiska villkor. Det kunde vara intressant att veta hur Moderaterna, Folkpartiet och kd finansierar den kraftiga utökning som man vill ha till stånd när det gäller rättsväsendet. Jag vill också i långa stycken instämma i det som Alice Åström anförde i sitt inlägg. Fru talman! Kriminalpolitikens överordnade mål är att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Alla människor har rätt att känna trygghet. Ingen skall behöva känna fruktan för att bli utsatt för brott. Vi socialdemokrater är övertygade om att den viktigaste grunden för att uppnå målet att minska brottsligheten är en politik som leder till välfärd. Den uppfattningen delas också av en del andra partier. Det handlar om vår förmåga att kunna bekämpa arbets- lösheten, garantera rätten till en bra skola, trygg vård och omsorg. Vi delar uppfattningen om familjens betydelse för barnens utveckling vad avser normer och levnadsregler. Men vi vill tillägga att den trygg- het som föräldrar kan förmedla till sina barn också är avgörande för barnens positiva utveckling. Det förut- sätter dock att familjen känner social och ekonomisk trygghet. Det är därför välfärdens utveckling är av så stor betydelse. Vi är av den uppfattningen att ökade skillnader mellan människor, socialt, ekonomiskt, kulturellt och utbildningsmässigt, skapar en grogrund för krimina- litet. Vi anser således, som utskottet ger uttryck för i betänkandet, att den formulering av den kriminalpo- litiska inriktning som moderaterna anför i sin motion är alltför inskränkt. Men en bra välfärd är naturligtvis inte tillräcklig. Skall vi bli framgångsrika i kampen mot brottslighe- ten ställer det också krav på att vi har ett rättsväsende som arbetar snabbt och effektivt under kompetent personal och ledning, att arbetsmetoderna är ratio- nella och att modern teknik tas i anspråk. Det kräver också att lagstiftningen är modern och ändamålsenlig. Ett självklart krav på rättsväsendet är att brott ut- reds och att lagföring sker inom rimlig tid. Att en snabb reaktion sker från samhällets sida när det gäller främst unga lagöverträdare är oerhört viktigt. Tidiga, förebyggande insatser är av stor betydelse, liksom krafttag mot alkohol- och drogmissbruk. Viktigt är också att brottsoffrens intressen tillva- ratas på ett bättre sätt än i dag. Fru talman! Även om brottsnivån kan vara något lägre i Sverige vid internationell jämförelse inger ökningen av vissa brott stor oro, t.ex. våldsbrott, narkotikabrott och den gränsöverskridande organise- rade brottsligheten. Dessa brott, liksom den ekono- miska brottsligheten, den MC-relaterade brottslighe- ten, brott med rasistiska inslag, våld mot kvinnor och övergrepp mot barn är och bör vara prioriterade i det brottsbekämpande arbetet. Regeringen har under de gångna åren initierat ett omfattande reformarbete inom rättsväsendet, i syfte att skapa ett förstärkt rättsväsende som är anpassat till dagens samhälle, men som också har förmåga att möta morgondagens problem. En hel del har åstadkommits i den riktningen, men det återstår självklart mycket att göra. Detta har kun- nat ske trots en ansträngd ekonomisk situation, eller kanske är det så att den ekonomiska situationen har tvingat fram nödvändiga förändringar i en snabbare takt än som eljest varit möjligt. Betydande förstärkningar har kommit rättsväsen- det till del, men visst finns det anledning att känna en viss oro för framtiden. Vi tycker därför att det är viktigt att regeringen noga följer utvecklingen och i det här sammanhanget är naturligtvis uppföljning och utvärdering av verksamheten viktigt. Avvägningar måste dock göras mellan olika sats- ningar. Som jag inledningsvis tog upp är välfärdens utveckling en lika viktig prioritering i det här sam- manhanget. När det gäller prioriteringarna inom rättsväsendet vill jag utan att gå in på detaljer, eftersom det utförli- gare beskrivs i propositionen, nämna några saker. När det gäller narkotikabekämpningen har rege- ringen under året lämnat en narkotikapolitisk redogö- relse till riksdagen och därtill tillkallat en narkotika- politisk kommission som har till uppgift att dels ut- värdera samhällets insatser på det narkotikapolitiska området, dels komma med förslag på effektivisering- ar, både när det gäller lagstiftningsområdet och sam- hällets övriga åtgärder. Inom polisen har gatulangningsgrupper inrättats, och andra grupper har inriktat verksamheten på att bekämpa detaljhandeln för att motverka nyrekryte- ringen av missbrukare. Inom närpolisen bedrivs såväl drogförebyggande arbete som spaning mot och utred- ning av narkotikabrottsligheten. Likaså kan nämnas att polisens och tullens beslag av narkotika och dop- ningsmedel ökat. Lagstiftning när det gäller syntetis- ka droger kommer inom kort att behandlas av riksda- gen. Otillfredsställande är dock att utredningsbalan- serna ökat vad avser dessa brott. När det gäller den gränsöverskridande brottslig- heten är det internationella samarbetet utomordentligt viktigt. Här kan nämnas inrättandet av Europol, Schengenkonventionen, som omfattar såväl polisiärt som rättsligt samarbete, och Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet. Nyligen har regeringen tillsatt en kommitté för att utreda polisens organisation för att bekämpa den grova och organiserade brottsligheten. På ekobrottsområdet kan nämnas inrättandet av en ekobrottsmyndighet som syftar till att få en effektiva- re och slagkraftigare organisation. Det torde vara för tidigt att avvisa den nya myndighetens möjligheter i sammanhanget, såsom framförs i en reservation från moderaterna. Hade den samverkan mellan berörda myndigheter som tidigare fanns visat sig skapa de bättre förutsätt- ningarna för en effektivare brottsbekämpning på det här området hade en förändring av organisationen naturligtvis inte behövt äga rum, men så var ju inte fallet. Viktigt att nämna är också den lagstiftning som har skett på ekobrottsområdet. När det gäller våldet mot kvinnor, som oftast ut- övas i hemmet mellan nära anhöriga, vill jag här nämna det beslut som riksdagen under året fattat och som innebär ny och skärpt lagstiftning, förebyggande åtgärder och insatser för att förbättra myndigheternas bemötande av utsatta kvinnor. Av särskilt stort värde är ett förbättrat myndighetssamarbete. Fru talman! Jag har här kortfattat försökt att be- skriva de åtgärder som vidtagits på några av de prio- riterade områdena. Det är fredag eftermiddag och tiden medger inte en utförligare redovisning av vad som gjorts på övriga delar, men detta återfinns både i propositionen och i betänkandet. Fru talman! Även inom polisväsendet har omfat- tande förändringar ägt rum. Också här återstår en hel del. Det handlar om dels förbättrad utredningsverk- samhet, dels utveckling av arbetsformer och metoder, dels höjd kompetens, dels ett bättre utnyttjande av moderna teknik, dels förläggning av polisens arbets- tider osv. Polisen sliter fortfarande med att få ett effektivare utnyttjande av de ekonomiska resurserna. Dock kan konstateras att man har nått en bra bit på vägen, och man räknar med att vid 1999 års utgång skall man vara nere inom anslagets ram för polisväsendet som helhet. Riksrevisionsverket har emellertid i sin granskning påpekat att det fortfarande finns en bety- dande rationaliseringspotential. Regeringen har nu också aviserat att man inom kort kommer att uppdra åt Riksrevisionsverket att utvärdera rationaliserings- arbetet. En viss oro har uttryckts från polisens sida vad avser den ekonomiska situationen inför åren 2000 och 2001, då de engångsvisa medlen minskar. Men som framgår av betänkandet ser utskottet inte någon an- ledning att nu ta ställning till de preliminära ramarna för åren efter 1999. Beträffande utredningsverksamheten är det ange- läget att man kan påskynda genomströmningstiderna och att arbeta av de balanser som finns. Det pågår ett intensivt utvecklingsarbete på området och ett nära samarbete sker mellan åklagar- och polisväsendet. Utöver utredningsverksamheten har åtgärder vid- tagits och framsteg gjorts beträffande arbetsorganisa- tion och arbetsmetoder. Åtgärder har också vidtagits beträffande arbetstiderna så att dessa bättre anpassats till verksamhetens behov. Ett omfattande kompe- tensutvecklingsprogram pågår, och nyttjandet av modern teknik har förbättrats. Fru talman! Jag har i mitt anförande inte försökt att måla en överdrivet ljus bild av rättsväsendets ut- veckling. Det återstår mycket att göra. Men jag vill inte heller förringa det arbete som faktiskt pågår och de resultat som har uppnåtts. Mot bakgrund av det anförda vill jag än en gång yrka bifall till reservation nr 6 under mom. 11 och i övrigt till hemställan i betänkandet samt avslag på övriga reservationer.
Anf. 130 GUN HELLSVIK (m) replik: Fru talman! Margareta Sandgren försökte sig på det gamla tricket att få det att låta som att dagens problem i rättsväsendet beror på den borgerliga rege- ringen 1991-1994. Men under de borgerliga åren ökade antalet poliser med 1 600. Antalet anställda inom polisväsendet har minskat med väsentligt fler under de senaste fyra åren. De besparingsbeslut som har fattats har icke haft stöd av Moderata samlings- partiet. Margareta Sandgren talade om välfärd och dess betydelse. Jag vill påstå att människor inte kan känna välfärd om de inte kan känna trygghet mot brott. Jag vill också påstå att människor inte känner välfärd när de upptäcker att lönen inte räcker till månadens slut på grund av att så mycket har gått till skatten, så att de får gå till socialbyrån och be om extrapengar. Det är inte välfärd. Sedan kom Margareta Sandgren in på segregatio- nen, som är en viktig och allvarlig fråga. Där har vi skäl att fundera och lära oss. Var har vi den stora segregationen? Jo, i Miljonprogrammets områden. Vem var det som drev fram dem? Vem är det som hela tiden har älskat storskalighet och yttre effektivi- tet? Egentligen räcker det med att påminna om att de 50 åren av efterkrigstid har - med undantag av nio år - helt dominerats av socialdemokratisk politik. Så det finns kanske skäl till lite självrannsakan och funde- ring över vilken politik som har skapat det segregera- de samhälle som vi i dag tyvärr har i Sverige.
Anf. 131 MARGARETA SANDGREN (s) re- plik: Fru talman! Gun Hellsvik sade att jag återigen tog upp besparingen av de 500 miljoner kronorna medan man under de borgerliga åren faktiskt ökade antalet poliser. Det berodde väl på att man inte gjorde nå- gonting åt denna besparing, och då kunde antalet poliser öka. Men det var ju så att var fjärde polis var anställd på kredit, eftersom man var tvungen att låna till verksamheten. Segregationen finns och den har accelererat under senare år. Det beror också på att vi har haft en eko- nomisk situation i samhället som har inneburit hög arbetslöshet med efterföljande effekter. Om jag för- stod Gun Hellsvik rätt var hon bekymrad över den ökande segregationen. Gun Hellsvik talade om skat- tesänkningar. Men om man skulle genomföra de skattesänkningar som moderaterna har föreslagit skulle det inte finnas några resurser kvar till välfärds- samhället och till att utjämna ojämlikheterna i sam- hället.
Anf. 132 GUN HELLSVIK (m) replik: Fru talman! När det först gäller besparingen tyck- er jag att Margareta Sandgren skall läsa på när de olika besluten fattades. Det är riktigt att det skedde en besparing på 175 miljoner under de borgerliga åren, men det var allt. Segregation har som sin motsats möjligheten till rörlighet och öppenhet i samhället. För att det skall fungera, för att människor skall ha möjlighet till rör- lighet skall man inte inbilla sig att det styrs uppifrån, utan man måste skapa förutsättningar så att även människor utan ekonomiska resurser har rörlighet. Det är mycket intressant att studera effekterna av skolpengens införande under de borgerliga rege- ringsåren. När det gäller Stockholms län är barn från invandrarfamiljer kraftigt överrepresenterade bland dem som valde en annan skola än den närmaste sko- lan, och då har man bortsorterat skolor som bygger på speciell religiös grund eller där man har en särskild etnisk grund. Jag tycker att Margareta Sandgren borde ta till sig detta och fundera över om man inte åter skall ge makten till människorna, om vi över huvud taget skall kunna bryta den segregation som finns. Vill man inte gå den vägen, har man därmed sagt att dessa männi- skor inte har någon kraft. Men de har också - i de flesta fall - stor egen kraft. Låt oss se till att de får släppa loss den.
Anf. 133 MARGARETA SANDGREN (s) re- plik: Fru talman! Gun Hellsvik talade om rörlighet och sade att det skulle bli bättre för människor om den ökade och att det för detta inte krävdes några resurser. Jag har svårt att se hur det skulle gå ihop. Hur skulle människors valfrihet kunna öka om de samtidigt får en sämre ekonomisk och social situation? Gun Hellsvik sade också att det visar sig att många har sökt sig till friskolor. Nu är jag ingen före- språkare av friskolor. Jag tycker kanske att det är lite för tidigt att säga att det skulle vara en bra väg för att utjämna klyftorna i samhället, att man valde friskolor. Därtill har tiden varit alldeles för kort.
Anf. 134 RAGNWI MARCELIND (kd) re- plik: Fru talman! Margareta Sandgren ifrågasatte om vi kristdemokrater hade budgeterat vår programförkla- ring när det gäller kriminalpolitiken. Visserligen kan budgetprocessen vara något förvillande och ibland t.o.m. förvirrande, men jag tror nog att Margareta Sandgren är väl medveten om att alla partier natur- ligtvis måste lägga fram ett budgetalternativ i sina förslag. När det gäller välfärd har jag även tidigare citerat vad regeringen skriver i sin budgetproposition, och som Margareta också återkom till, nämligen att en effektiv kriminalpolitik bara kan drivas inom ramen för en allmän välfärdspolitik. Det som är känneteck- nande för socialdemokratisk politik är att välfärd är själva lösenordet. I dagens samhälle är det viktigt att komma ihåg att det faktiskt finns andra värden än de materiella. Det finns immateriella värden som får allt större betydelse för svenska folket. Visst är det viktigt att garantera att människor har en ekonomi som gör att de kan känna sig trygga. Men det finns faktiskt också de som har väldigt feta plånböcker och som ändå inte känner någon trygghet.
Anf. 135 MARGARETA SANDGREN (s) re- plik: Fru talman! Det är riktigt att Kristdemokraterna får lägga fram ett alternativ till budget, men jag frå- gade varifrån ni tar pengarna och var sänkningarna sker för att ni skall kunna öka resurserna till rättsvä- sendet i den omfattning som ni har föreslagit. Ragnwi Marcelind får det att framstå som att väl- färdspolitik är något fult och inte något bra. Men vad välfärdspolitik handlar om är ju att ge människor lika förutsättningar. Man skall kunna leva både socialt och ekonomiskt tryggt i det här landet, och det skall om- fatta alla människor. Jag är alldeles övertygad om att den som har en fet plånbok har betydligt större valfrihet än den som har en plånbok som inte innehåller några pengar alls. Därför är det så viktigt att vi försöker utjämna klyf- torna i samhället, att vi på olika vägar gör det möjligt för människor att välja men också att känna trygghet. Detta är vad välfärden handlar om.
Anf. 136 RAGNWI MARCELIND (kd) re- plik: Fru talman! Inte ens valfrihet, Margareta Sand- gren, innebär därmed att man känner trygghet. Man kan inte dra ett likhetstecken med att det är det som har det högsta värdet i en människas liv. Det är vik- tigt att se att det i livet finns andra värden än de mate- riella. När det gäller budgetprocessen gör vi i olika par- tier olika prioriteringar av vad vi vill lyfta fram som viktigt just utifrån vår politik. Här har vi helt enkelt gjort andra prioriteringar än Socialdemokraterna och därmed kunnat tillskjuta 380 miljoner utöver rege- ringens förslag. Jag skulle kunna ha en lång redovis- ning om varifrån pengarna tas, men jag hänvisar till vårt motionsalternativ.
Anf. 137 MARGARETA SANDGREN (s) re- plik: Fru talman! Jag förstår att det kan vara svårt att tala om det nu, men det hade varit en förklaring till hur Kristdemokraterna kan avsätta så mycket mer resurser. Någonstans måste ju pengarna tas. När det gäller det första som Ragnwi Marcelind kommenterade kan vi knappast göra någonting åt människors inre trygghet. Det har naturligtvis att göra med den trygghet som vi skapar runt människor. Social och ekonomisk trygghet har ju också effekter på den inre tryggheten, vilket är nog så viktigt.
Anf. 138 GUNNEL WALLIN (c) replik: Fru talman! Jag noterade tillfredsställd vad Mar- gareta Sandgren sade, nämligen att det är viktigt att brott utreds. Det välkomnar jag, därför att som det är i dag läggs utredningar på hög och avskrivs. Medborgarna tappar förtroendet för rättsväsendet. Man struntar i att göra anmälningar, därför att det ändå inte leder till någonting. Det kan tyckas vara småbrott, men det måste ju stämmas i bäcken för att det skall bli resultat. Därför välkomnar jag Margareta Sandgrens inlägg om att brott skall utredas.
Anf. 139 MARGARETA SANDGREN (s) re- plik: Fru talman! Jag vill bara understryka att det är viktigt att alla brott utreds. Det har ju också skett en vändning under 1998 när det gäller att komma till rätta med balanserna. Men fortfarande är genom- strömningstiderna alldeles för långa, och fortfarande finns det stora balanser. Regeringen har också uttalat i propositionen att det är oerhört viktigt att man kommer till rätta med problemet.
Anf. 140 GUNNEL WALLIN (c) replik: Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att tydligt gå ut och tala om detta för medborgarna, för jag upp- lever att det är en stor oro ute bland folk. De menar att det inte är lönt att göra anmälningar därför att det händer ändå ingenting. För att få rätsida på detta måste man börja utreda även om det är fråga om småbrott.
Anf. 141 SIW PERSSON (fp) replik: Fru talman! Margareta Sandgren frågade hur Folkpartiet finansierar de 377 miljoner kronorna som vi satsar extra på rättsväsendet. Nu har jag inte med mig bilagorna för de olika utgiftsområdena, eftersom det är en ganska betänklig hög. Men jag vet att var- enda krona är täckt. Om det blir tid över, Margareta Sandgren, så går det bra att räkna. Sedan tog Margareta Sandgren upp hur viktigt det är med trygghet och tilltro. Ja, det skriver vi alla un- der på. Därför är det så oerhört tragiskt att den social- demokratiska regeringen misslyckas med något som är så fundamentalt viktigt som att ge jobb åt männi- skor. Aldrig har så många varit utan jobb, aldrig har så många känt otrygghet i sin dagliga tillvaro, aldrig har det varit så dåliga förutsättningar för just brotts- förebyggande arbete på grund av arbetslöshet, social utslagning, dåligt utbildade ungdomar m.m., m.m. Våra barn och ungdomar är framtidens byggare. Den grunden för framtidens byggare är underminerad genom bl.a. den övertro på centralistiska lösningar som den socialdemokratiska regeringen har och ge- nom misstron mot enskilda människors möjligheter att utvecklas genom egna initiativ. Visst är det väl tragiskt att denna misstro mot en- skilda människor skördat, och skördar, så många offer!
Anf. 142 MARGARETA SANDGREN (s) re- plik: Fru talman! Inledningsvis tog Siw Persson upp detta med finansieringen. Jag förstår väl att Folkparti- et också har finansierat de extra satsningarna på rätts- väsendet. Men det var inte det jag frågade om, utan jag frågade hur man har finansierat dem. Det kunde vara intressant att veta, för pengarna skall tas någon annanstans och det är ganska stora belopp det handlar om. När det sedan gäller arbetslösheten, som natur- ligtvis är det viktiga i detta sammanhang, känner vi socialdemokrater en mycket stor oro över den höga arbetslösheten. Siw Persson säger att den aldrig har varit så stor som nu. Den har varit ganska hög under de borgerliga åren. Med tanke på den kritik som stän- digt uttalas mot socialdemokratin i dessa samman- hang kan man ju undra varför inte den borgerliga regeringen lyckades åstadkomma bättre resultat.
Anf. 143 SIW PERSSON (fp) replik: Fru talman! Jag tänker inte gå in på någon sif- ferexercis, men jag vill åter understryka att vi har varenda krona finansierad. Det är glädjande att den socialdemokratiska rege- ringen känner stor oro. Det är tragiskt att inte denna oro har gett större effekt än den har gjort. Sedan kom då de borgerliga åren igen, men kom ihåg, Margareta Sandgren, att det är omöjligt för en borgerlig regering att under tre år klara av det som flera årtionden av socialistiska regeringar har åstad- kommit.
Anf. 144 MARGARETA SANDGREN (s) re- plik: Fru talman! Men vi skall klara det under fyra år!
Anf. 145 ANDERS G HÖGMARK (m): Fru talman! Efter att ha lyssnat på replikskiftena och debatten om normer och värderingar och om familjens roll eller inte är det ganska tråkigt att jag har skrivit ett manuskript, för jag känner mig ganska frestad att gå in i den debatten. Jag måste nog, trots mitt manuskript, säga att jag blir något förvånad när jag lyssnar på Kia Andreassons uppfattning. Jag vill ställa en fråga som osökt infinner sig, med all respekt för att man kan ha individuella uppfattningar, om familjen och familjens nästintill, om inte hemska roll så åtminstone obetydliga eller överspelade roll, styrd av patriarkatet. Är den representativ för hela det parti som Kia Andreasson i dag företräder i justitiedebat- ten? Eller är hon en udda fågel? Då må det väl vara hänt. Men man kan fråga sig om det finns lite mer av mångfald i detta gröna parti. Förhoppningsvis är det så, men det kan väl Kia Andreasson ge svar på. Fru talman! Det här är också intressant eftersom vi i går, som fru talmannen och vi andra känner till, hade möjlighet att högtidlighålla 50-årsminnet av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. I en av dessa artiklar, som bl.a. lästes upp i Storkyrkan vid en fin högtid, ingår just skyddet av familjen som en viktig punkt. Jag vet inte om Kia Andreasson skall ta tillfället i akt att ta avstånd från den artikeln här. Det borde hon logiskt sett göra utifrån vad hon sade tidi- gare. Men det kanske känns lite för besvärande. Så går jag över till det manuskript som jag hade författat. Jag har för avsikt att säga något om dom- stolsväsendet. Det ingår ju som en viktig i del i rättskedjan. Men det är en lite annorlunda länk jäm- fört med polis, åklagare och kriminalvård. Domsto- larnas uppgifter är ju inte begränsade till att uppfylla samhällets kriminalpolitiska mål. En av domstolarnas allra viktigaste uppgifter är att värna rättsstatens principer. Därför har också dom- stolarna fått en särställning i förhållande till andra myndigheter, vilket uttrycks i grundlagen. Till skill- nad från förvaltningsmyndigheter, t.ex. polis och åklagarmyndighet, lyder ej domstolarna under rege- ringen. Det är alltså en väldigt viktig rågång i rätts- staten. Jag får återkomma till detta lite senare. Det vore en överdrift att påstå att domstolsväsen- det befinner sig i kris. Men att det finns påtagliga brister inom domstolsväsendet framgår ju klart både av regeringens budgetproposition och av det som utskottet sagt. Det gäller också utskottets "taleskvinna". Det har ju bara varit kvinnor här - bara och bara förresten, det är nog fint det också - som har företrätt de olika partierna. Det är alltså helt klart att det överallt finns en in- sikt om att det finns stora brister i domstolsväsendet. Vissa delar är det värre med än andra, det handlar framför allt om förvaltningsdomstolarna. Det handlar även om hovrätterna inom det allmänna domstolsvä- sendet. Det råder ingen tvekan om att de 50 miljoner kronor extra som Moderata samlingspartiet har före- slagit hade gjort utomordentligt stor nytta i detta domstolsväsende. Det uppvisar ju ärendebalanser, målbalanser, som gör att enskilda inte får sin rätt prövad. Man kan få vänta i åratal. Det gäller framför allt inom förvaltningsdomstolsväsendet. Det är ganska anmärkningsvärt att man så relativt lättvindigt kan säga nej till de 50 miljonerna. Dess- utom har man, vilket jag strax återkommer till, en ambition att spara ytterligare ett par hundra miljoner kronor i domstolsväsendet. Den bilden verifieras av både regeringen i propositionen och utskottsmajori- teten. Det finns en del saker att göra inom den befintliga organisationen. Det talas ju mycket om att man behö- ver organisera om domstolsväsendet. Vi har bl.a. i reservation 5 pekat på åtgärder för att komma till rätta med problemet med inställda huvudförhandlingar. Jag skall inte gå in närmare på det. Vi har tidigare lagt fram förslag om detta. Riksrevisionsverket har i en rapport redovisat brister i bl.a. delgivningsprocessen. Vi är förvånade över, det vill jag gärna säga, att inte regeringen trots att utskottet så tydligt har pekat på de här problemen, där är vi ju ense på det sättet, åter- kommer med förslag i syfte att effektivisera så att det blir ett lägre antal inställda huvudförhandlingar. Fru talman! Det har diskuterats mycket om beho- vet av att reformera domstolsväsendet. Flera utred- ningar har varit på gång under de senaste åren. En hel del beredningsarbete pågår i Regeringskansliet. Den kanske mest uppseendeväckande, den som har låtit tala mest om sig, är Domstolskommittén. Den fick i uppdrag att med ett besparingsbeting på 200 miljoner kronor åstadkomma förändringar inom framför allt förstainstansen. Ett förslag i, och en utgångspunkt för, direktiven var att man skulle göra en mycket kraftfull neddragning av antalet tingsrätter. Domstolskommittén fick som bekant förändrade direktiv, reviderade direktiv. Men den lyckades ändå inte klara av frågan och leva upp till direktiven att få någon form av politisk majoritet för att kraftfullt reducera antalet tingsrätter. Man skildes från denna uppgift efter att ha bett att få slippa den - gånge den- na kalk ifrån oss. Man fick i uppgift att slutföra vissa saker när det gäller beredningsorganisationen och utbildningsfrågor för notarier och domare. Sedan skulle det material som Domstolskommit- tén hade arbetat ihop, och det var ett ganska ansenligt material, sammanställas och inlevereras till departe- mentet. Där skulle beredning ske i annan ordning. Det är en ganska gedigen lunta; Domstolsorganisationen, en sammanställning från grundmaterial från 1995 års domstolskommitté (SoU 1998:135). Beredning i annan ordning låter ju lite intressant. Nu är frågan: Vad gör man då när det politiska sys- temet så klart har markerat att man inte vill veta av en kraftfull nedläggning av tingsrätter? Departe- mentschefen har låtit antyda att hon skall komma igen, som hon uttrycker det. Hon skall få igenom detta i annan ordning. Regeringskansliet kan ju ta del av vad vi säger i protokollets form, men det hade i och för sig varit av glädje och intresse om någon i regeringen hade be- värdigats delta i denna debatt oaktat den nu sker på eftermiddagen på fredagen. Men det finns ju som sagt, fru talman, protokollets form för att ta del av vad vi säger i parlamentet. De här uppgifterna - att hitta en form för hur man skall spara pengar och, som man antyder, lägga ned ett antal tingsrätter - har uppdragits åt den tidigare expeditionschefen, numera generaldirektören, i Dom- stolsverket. Generaldirektören har organiserat om Domstolsverket. Jag säger att det är generaldirektören som har gjort det, för det har uppenbarligen inte dra- gits i styrelsen. Man har tillskapat en extra enhet, en utvecklings- enhet. Inom den enheten, fru talman, finns det en liten specialgrupp som skall vara någon form av tankes- medja, om man får uttrycka det så, för att utveckla domstolsväsendet. Den skall rationalisera detta och, kan man ana, lägga ned ett stort antal tingsrätter. För att ytterligare markera specialfunktionen kan man inte sitta i Jönköping med den här gruppen. Dessa människor är så kvalificerade att man måste sitta nära departementet. Man har kommit över ett kontorsut- rymme på Riddarholmen - förmodligen inte helt gratis. Där tänker man nu smida och utveckla under- lag för att förändra domstolsväsendet. Det här tycker jag, fru talman, reser vissa princi- piella frågor med tanke på domstolarnas klara sär- ställning när det gäller att vara separerade från rege- ringsmakten. Går det nu inte att ha de olika verk som utlokaliserades i landet? Kan man inte hålla funktio- nerna kompletta ute på dessa orter? Måste det nu tillskapas speciella enheter i Stockholm? Detta är Domstolsverkets beslut, som dock inte är styrelsebe- slut, det vill jag markera. Det hade varit intressant att ta upp denna punkt i Domstolsverkets styrelse. Skall det här bli stilbildande nu, att ämbetsverken börjar tala om att de inte klarar att vara lokaliserade ute i landet utan måste tillskapa enheter i Stockholm? Vad innebär det för framtiden? Någon har lite elakt påstått att det här är ett ele- gant sätt att lösa problemen med rekrytering av gene- raldirektörer och att lösa deras bostadsproblem. Men så simpelt kan det väl, fru talman, knappast vara som att det skulle vara en lösning på en sådan sak? Men det ställer ett antal frågor på sin spets. Det skulle vara utomordentligt intressant om socialdemokratiska företrädare här kunde ge lite besked på den punkten. Hur ser de på att Domstolsverket skaffar sig en sådan här specialavdelning? Fru talman! I sakfrågan utvecklar vi i reservation 8 frågan om hur vi ser på reformarbetet inom dom- stolarna. Vi är absolut mot en omfattande nedlägg- ning av tingsrätter. Där har vi en gemensam reserva- tion med Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folk- partiet. Vi menar att det finns många andra sätt att gå vidare på. Vi antyder bara kortfattat att man på sikt kan tänka sig sammanslagningar mellan de olika domstolarna, förvaltningsdomstolarna och de allmän- na domstolarna. Men det är utomordentligt trist att det över hela denna debatt, över hela detta behov av att reformera, svävar ett hot mot de små tingsrätterna. Det gäller Ljungby. Det gäller Åmål, som diskuterades i en interpellationsdebatt som Gun Hellsvik var uppe i den 27 november. Över Stenungsund och Värnamo, jag skulle kunna fortsätta den här uppräkningen, svävar nu svärdet. Skall statsrådet Laila Freivalds och den här beredningsprocessen i utvecklingsenheten i Dom- stolsverket se till att man utan riksdagens agerande och mot den politiska majoriteten lägger ned ett stort antal väl fungerande domstolar? Jag skulle vilja ställa en fråga till Socialdemokra- ternas företrädare. När riksdagen har sagt nej och när politikerna inte vill gå vidare i denna process, är av- sikten då att gå runt riksdagen, bereda detta i annan ordning och komma med förslag i en annan ända? Fru talman! Regeringen har möjlighet att ändra domsa- goindelning. Då kan den bakvägen, trots att det i denna riksdag finns en majoritet mot en stor indrag- ning av små tingsrätter, göra dessa förändringar. Om man går tillbaka i historien kunde man redan i slutet av 60-talet läsa om problemen med att lägga ned små tingsrätter. Det är förvisso inte lätt. Men, fru talman, det är alltid mycket enklare att i en parla- mentarisk demokrati reformera i samklang, i en dia- log, med parlamentet än att tycka att parlamentet utgör ett besvärande inslag som man måste gå runt, vilket jag inte tror väcker någon respekt om man skall reformera. Och en reformering på vissa områden är nödvändig. Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att det finns en sak som gläder mig speciellt i betänkandet, nämligen konstaterandet att vi nu har fått gehör för en översyn av ersättningarna till nämndemännen. Det tycker jag är bra. Alice Åström tillhör ju minoriteten, reservanterna. Det hade varit roligare om alla partier hade kunnat ställa sig bakom detta. Men Alice Åström pekade på att ett skäl till att hon inte kunde ställa sig bakom detta var att vi inte hade specificerat nivån på förändringen av arvodena. Men en förutsätt- ningslös översyn kräver ju faktiskt en viss öppenhet, och jag tycker att det är beklagligt att Alice Åström inte kunde sälla sig till denna skara. Miljöpartiet och Kia Andreasson har sällat sig till majoriteten. Och det är glädjande att se att majoritetens treenighet inte fungerar helt utan att det finns vissa sprickor i den. Vi kommer nogsamt, även i andra sakfrågor, att följa hur denna treenighet kommer att utvecklas under våren, en nog så kritisk period i treenighetens samarbete. Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till de yrkanden som Gun Hellsvik tidigare under över- läggningen har framfört.
Anf. 146 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Jag kunde inte tro att det skulle bli en så stor diskussion om att jag vågade anmärka på ordet familj. För att jag skulle ha en definition sprang jag ned och hämtade Bonniers svenska ordbok. Där står det att familj är detsamma som föräldrar och barn och eventuella andra släktingar i samma hushåll. Och det var detta institutionsbegrepp som jag anmärkte på. Jag tror inte att denna familj är nog för att lösa de problem med brottslighet som finns i samhället. Det var i detta sammanhang som jag tycker att Modera- terna betonar att det räcker med denna familj, de vuxna som finns i samma hushåll. Miljöpartiet anser - även andra partier anser det - att det behövs mer resurser i samhället för att förebygga brott bland unga. Det måste finnas fler institutioner med fler vuxna som bryr sig om barnen i samhället. Det be- hövs fritidsgårdar, dagis, extraföräldrar som avlast- ningshem, och annat som följer med detta synsätt. Enligt Miljöpartiets syn är alla samhällets vuxna, inte enbart de som ingår i familjen, en resurs för att ge barnen trygghet. Det kan inte isoleras till bara famil- jen och skolan. Det var där som grundsynen i ord skilde sig. Beträffande den andra frågan om nämndemännen ser Anders G Högmark genast en spricka i synsätt och säger att man skall följa den noga. Han har ett önsketänkande om att detta skall gå åt skogen. Men lägg märke till att hela utskottet har sagt att det är mycket viktigt. Det är inte någon spricka. Vi vill bara ha en översyn, och de andra kanske tror att det blir väldigt dyrt. Det är skillnaden.
Anf. 147 ANDERS G HÖGMARK (m) re- plik: Fru talman! Jag tror att Kia Andreasson med lite dimridåer nu försöker dra sig tillbaka. Och det kan hända att uttrycket inte var så lämpligt valt. Det vore faktiskt glädjande om vi vore överens om att vuxen- världen har ett ansvar, och i vuxenvärlden ingår fa- miljen - familjen kan vara mer eller mindre komplett. Då behöver vi inte diskutera detta mer. Men Kia Andreasson markerar så tydligt att hon inte ställer sig bakom just ordet familj, dessutom befläckat med lite av patriarkatets solkighet. Nu har vi hört detta. Det är alldeles uppenbart att oppositionen med glädje noterar sprickor i majoriteten. Det ligger ju i hela parlamentarismens idé. Och vi kommer nogsamt att följa detta och de förmöten och diskussioner som leder fram till eller inte leder fram till en samsyn. Det är faktiskt privilegiet i en majoritetsgruppering att bli kritiskt och konstruktivt granskad av oppositionen. Jag kan lova att den granskningen kommer. Och om det blir sprickor av bestående slag kommer minorite- ten och oppositionen inte att gråta, knappast väljarna heller.
Anf. 148 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Det var väl på tiden att vi kunde reda ut familjebegreppet och inte dra de växlar som Mode- raterna gjorde så fort jag kritiserade att familjebe- greppet är ett snävt begrepp och att jag ville ha ett lite vidare begrepp när vi talar om vuxna och samhället. Det var också positivt att Anders G Högmark för- stod att detta inte är någon spricka. Det har inte blivit en spricka. Därför kan vi inte tala om en spricka.
Anf. 149 ANDERS G HÖGMARK (m) re- plik: Fru talman! Eftervärlden får i protokollet, inklusi- ve referatet från uppslagsboken, utröna Kia Andreas- sons och eventuellt Miljöpartiets familjesyn. Men det gagnar inte debatten att föra denna diskussion längre. När det gäller sprickbildning och annat är det klart att detta inte tillhör de stora sprickorna. Men en grad- vis krackelering brukar alltid vara ett gott förebud.
Anf. 150 ALICE ÅSTRÖM (v) replik: Fru talman! Jag förstår att Anders G Högmark verkligen hade en önskan att jag också skulle ha an- slutit mig till reservationen som gäller ersättningen till nämndemän, dessutom utifrån resonemanget att man nu ser en spricka och att majoriteten nu skall falla isär, osv. Men den glädjen kommer Anders G Högmark inte att få. Det viktiga, vilket jag också poängterade, är att det delvis handlar om vilken nivå som det skall vara på höjningen. Men det handlar också om att detta är en ganska stor grupp och att detta kommer att innebära avsevärda kostnader. Om man nu menar allvar med en översyn och med den översynen menar att man skall höja nivåerna, kom- mer detta att innebära en betydande kostnad. Vi säger i reservationen att även om det skulle vara önskvärt i sig har vi också statsfinanserna att ta hänsyn till - till ramarna och utgiftstaken. Men vi måste också kunna prioritera inom de olika områdena. Och eftersom vi i Vänsterpartiet i dag inte ser att vi har möjlighet att prioritera de summor som detta kommer att röra sig om, om man menar allvar med det, då skall man inte heller ställa sig bakom en översyn och en utredning, om man inte är beredd att skjuta till pengar i den storleksordning som kommer att behövas. Den prio- riteringen gör inte Vänsterpartiet i dag. Man får prio- ritera mellan olika saker som säkert upplevs som väldigt viktiga och är viktiga. Men man får ta dem i en prioritetsordning. Och Vänsterpartiet är inte berett att göra den prioriteringen och tycker att det skulle vara ohederligt att ställa sig bakom en översyn och en utredning när man inte är beredd att skjuta till resur- serna.
Anf. 151 ANDERS G HÖGMARK (m) re- plik: Fru talman! Det är en klar och ärlig redovisning, och den respekterar jag självfallet. Tycker man på det sättet så röstar man på det sättet. Sedan får vi se vil- ken aktivitet från Regeringskansliet som majoritetens uttalande kommer att föranleda.
Anf. 152 INGEMAR VÄNERLÖV (kd): Fru talman! Jag tänker tala lite grann om åklagar- väsendet och domstolsväsendet. Först vill jag nämna lite grann om varifrån peng- arna tas, som Margareta Sandgren frågade tidigare. Hon nämnde de 380 miljoner kronor som vi vill för- stärka rättsväsendets budget med. Jag har en lista på våra förslag till budgetförstärkningar som innefattar 37 punkter för nästa år. Jag kan nämna en punkt: Vi räknar med att ett behovsprövat barnbidrag skulle kunna ge 1 miljard kronor. Det täcker i någon mån dessa 380 miljoner kronor. Jag börjar med åklagarorganisationen. Vi krist- demokrater menar att det skall finnas särskilda ung- domsrotlar som arbetar förebyggande och skyndsamt utreder brott där ungdomar är inblandade. När barn och ungdomar är brottsoffer skall det på polis- och åklagarmyndigheterna finnas särskilt utbildad perso- nal som tar hand om dessa. Fortbildning bör ske för personal i det avseendet. Både polis och åklagare skall få möjlighet till ut- ökad kompetens, och karriärmöjligheten för åklagare bör ses över för att öka yrkets attraktivitet. Kvalifice- rade advokater skall kunna biträda åklagare i kompli- cerade ekobrottsmål. Ett förbättrat polisväsende förväntas leda till att åklagarna kommer att få alltfler ärenden. För att kun- na möta denna utveckling och agera snabbt måste åklagarväsendet tilldelas ytterligare resurser. Regeringen menar i sin proposition att åklagaror- ganisationen nu har kommit upp i samma arbetskapa- citet som man hade strax före åklagarreformen 1996, detta trots att antalet anställda minskat och att eko- nomin har varit ansträngd. Vid en utfrågning inför utskottet den 12 november verkade dock riksåklagare Klas Bergenstrand ha en något annorlunda uppfattning. Med all önskvärd tydlighet delgav han utskottet sin oro inför framtiden. Han poängterade att bortfallet av 60 åklagare har lett till ett utomordentligt ansträngt arbetsläge med för- sämrad arbetsmiljö och på flera håll en tendens till utmattning. Detta omnämns även i betänkandet. Fru talman! Mot bakgrund av Riksåklagarens tydliga signaler framstår Kristdemokraternas budget- förslag som varande i linje med det verkligheten kräver. Vi vill avsätta ytterligare 50 miljoner kronor till åklagarväsendet för att beredskap skall finnas för ett ökat antal ärenden till följd av att fler poliser kommer i tjänst. Vi kristdemokrater har under många år yrkat på att en särskild ekobrottsmyndighet skall inrättas för att hantera den avancerade ekobrottsligheten. Den 1 januari i år inrättades en myndighet inom åklagarvä- sendet med särskilda uppgifter att samordna och utveckla bekämpningen av ekonomisk brottslighet. Vi anser att all allvarlig ekonomisk brottslighet, innefat- tande också grova miljöbrott, kräver operativa insat- ser av sådan kvalificerad art att en enhetlig myndig- hetsstruktur och ledning är nödvändig. Organisatio- nen bör vara flexibel och utgå från de behov som föreligger. Kristdemokraterna har tidigare motionerat om vikten av att miljöbrott ses som en del av den ekono- miska brottsligheten. Miljöbrottens karaktär är den- samma som traditionell ekobrottslighet, på det sätt att brott begås i näringsverksamhet och utgör ett utpräg- lat vinningsbrott. Bekämpandet av miljöbrott kräver utpräglad kompetens och en avancerad organisations- struktur. Det vore naturligt för den nya ekobrottsmyndigheten att också handlägga ärenden som rör miljöbrott. Sedan är det domstolsväsendet. Vi anser att i vårt demokratiska samhälle är domstolarnas rättsskipande verksamhet mycket viktig. Domstolarnas uppgift är att handlägga mål och avgöranden på ett rättssäkert och effektivt sätt, beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Dom skall levereras inom rimlig tid. Verksamheten i den första instansen skall bedri- vas med god lokal förankring. Närheten till domsto- len samt en god lokal insyn utgör här ett ovärderligt inslag i rättssamhället. Domstolsorganisationens särställning kräver flexibilitet. Det är därför angeläget att särskilt brådskande mål och avgöranden skall kunna handläggas snabbt utan att det löpande arbetet blir lidande. En domstol bör för att fungera väl bestå av tre- fem ordinarie domare. Kompetensen inom domstolarna skall tillgodose de krav som kan ställas för en rättssäker dom. Lagfarna domare samt nämndemän skall därför få möjlighet till fortbildning för att få kunskaper om nya lagar och förhållanden i samhället. Antalet nämndemän skall inte reduceras. Nämdemännens och jurymännens arvoden måste ses över. Därför är vi glada över att utskottet i sitt betänkande i en skrivning till regeringen just betonar vikten av att nämndemännens ersättning och utbildning genast ses över och justeras. Arbetsläget i hovrätterna samt läns- och kammar- rätterna är besvärligt. Målen i hovrätterna har i ge- nomsnitt blivit mer omfattande, vilket lett till en ökad ärendebalans. En stor del av målen får vänta på hov- rättens avgörande, trots att skriftväxling och övriga beredningsåtgärder är avslutade. Situationen är den- samma i läns- och kammarrätterna. Av regeringens budgetproposition framgår att 1997 fanns det sju länsrätter som hade en genomströmningstid för skat- temål som översteg 24 månader och tre länsrätter som hade en genomströmningstid som översteg 40 måna- der. Därför har Domstolsverket satt in särskilda åt- gärder för att hjälpa de länsrätter som har störst antal äldre skatte- och socialförsäkringsmål. Trots den oroväckande situationen och utvecklingen anser ändå regeringen att domstolsväsendet inte kommer att vara i behov av något resurstillskott. Medel skall i stället tas från tingsrättsorganisationen och omfördelas till övriga domstolar. Domstolsverkets behov av resurs- förstärkningar skall tillgodoses genom anslagssparan- de. Vi kristdemokrater menar att läget är allvarligt. För att något komma till rätta med domstolarnas be- svärliga situation bör därför anslagsområdet tilldelas 60 miljoner kronor utöver regeringens nivå. Dessa pengar skall särskilt gå till hovrätterna samt läns- och kammarrätterna där omloppstiderna är alldeles för långa. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 10. För övrigt står jag bakom de övriga reservationerna som kristdemokraterna har och även våra särskilda yttranden.
Anf. 153 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s): Fru talman! Som vi har hört här i debatten omfat- tar rättsväsendet flera viktiga verksamhetsområden. Själv tänker jag uppehålla mig kring domstolsorgani- sationen. Jag kan hålla med Anders G Högmark att det vore bra om vi hade medel att tillföra Domstolsverket såväl som andra myndigheter inom rättsväsendet. Men jag anser inte att det finns några extra pengar. Därför tycker jag att det vore viktigt att Anders G Högmark kunde tala om varifrån han och moderater- na tänker ta de 50 miljoner som skall tillföras dom- stolsorganisationen. Vilka andra områden skall få stå tillbaka? Under senare år har denna verksamhet debatterats mycket intensivt. Detta finner jag naturligt med an- ledning av att regeringen tillsatte en kommitté som- maren 1995 som hade till uppgift att arbeta fram ett förslag efter ganska snäva direktiv. De innebar bl.a. att banta ned våra domstolar mer än vad kommitténs ledamöter ansåg vara genomförbart. Denna kommitté, dvs. 1995 års domstolskommitté, där jag för övrigt själv var ledamot, hade också till uppgift att ta fram förslag till ny beredningsorganisation samt notarie- och domarutbildning. Uppdraget begränsades till att avse domstolarnas inre organisation. Jag anser att en förändring och reformering av domstolsväsendet är nödvändigt för att kunna möta framtiden. Efter den tid jag har varit med i arbetet är jag, i likhet med många andra som har kännedom om domstolsarbetet, övertygad om att domstolsväsendet är i stort behov av modernisering. Detta är med tanke på att domstolarnas roll i samhället sannolikt kommer att öka. Det finns mycket som talar för att arbetsbördan i domstolarna kommer att förändras. Det innebär att domstolsorganisationen måste vara flexibel för att kunna möta förändringar utan större omorganisatio- ner. Därför är det för mig och oss socialdemokrater helt rätt, som framgår av budgetpropositionen, att reformera domstolsorganisationen. Bl.a. skall försök med ökad samverkan inom och mellan de olika dom- stolarna inledas. Vad beträffar reservation 8 under mom. 13 är min personliga uppfattning - utan att för den skull föregå de försöksverksamheter som pågår och skall påbörjas - att en viss förändring bör komma till stånd i framti- den och att det är många aspekter som behöver analy- seras och övervägas mycket noggrant innan regering- en fattar några beslut om den yttre organisationen. Det är för mig orätt att, i likhet med reservanterna, blunda för behovet av en modernisering av våra dom- stolar genom att bestämt säga nej till en förändring i framtiden. För den skull, fru talman, tar jag inte i dag ställ- ning för en självklar minskning av våra domstolar. Antalet inställda huvudförhandlingar i brottmål är något som vållar domstolsväsendet stora bekymmer. Samtidigt som det innebär en fara för rättssäkerheten kostar det myndigheten onödiga pengar. Från utskot- tets sida har vi vid tidigare tillfällen gjort regeringen uppmärksam på detta. Eftersom utskottet har fått besked om att frågan är föremål för övervägande i Justitiedepartementet och ett förslag väntas snarast vill vi inte föregå denna utredning, utan vi vill därför att reservationen skall avslås. Vad beträffar ersättningen till nämndemän är en- ligt vår mening en höjning önskvärd. Jag kan inte riktigt förstå de tidigare talare som är glada för att det äntligen kommer en översyn till stånd av denna er- sättning. Det är just det som pågår. Utskottet har tidigare ålagt regeringen att göra en översyn av arvo- den. Då vi också vet att det pågår en översyn av dessa arvoden och att det kommer ett förslag inom kort som tar hänsyn till problematiken med det tak som i dag finns för förlorad arbetsförtjänst vill vi vänta på rege- ringens förslag till förändring. Vi socialdemokrater, och såvitt jag förstår även Vänsterpartiet, kan konstatera att det statsfinansiella läget inte ger utrymme för mera genomgripande för- ändringar. Här, fru talman, säger Kia Andreasson, företräda- ren för Miljöpartiet, att det inte finns något statsfinan- siellt läge för någon större utvidgning, men hon står ändå bakom betänkandet i denna fråga. Visserligen lackar det mot jul, men en önskelista av det här slaget finns det inte utrymme för. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva- tion 6 och för övrigt bifall till hemställan i justitieut- skottets betänkande nr 1 samt avslag på övriga reser- vationer.
Anf. 154 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Det står i betänkandet att det som det också gäller är längden på sammanträdena och att det kan finnas ett utrymme för en höjning just med hän- syn till längden. I dag får alla samma arvode, 300 kr, även om de sitter från kl. 8 på morgonen till kl. 8 på kvällen. Det skulle vara intressant om regeringen kunde se över reglerna, så att det blir en höjning, kanske inte en generell höjning totalt men en höjning just för långa sammanträden. Det beloppet äts ju upp bara av kostnaden för förtäring under en lång dag. Kostnaderna behöver inte bli så stora. Det skall bli intressant att se. Det är den översynen som jag vill ha tillbaka. Det kan finnas utrymme också om vi genomför andra förändringar inom domstolsväsendet, t.ex. i fråga om inställda förhandlingar i domstolar, som kostar väl- digt mycket pengar. Vi kanske kan justera där och få pengar till detta område. Visst finns det möjligheter, i stället för att alltid skjuta upp det år efter år. Det har inte skett någon höjning på många år - jag kan inte ange vilket år som det skedde. Därför är det angeläget att få denna över- syn.
Anf. 155 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s) replik: Fru talman! Jag har noterat att Kia Andreasson här i dag vid ett flertal tillfällen säger sig inte ha bun- dit sig till en höjning, men ändå kräver hon att rege- ringen skall komma med ett förslag utöver vad eko- nomin tillåter. Med andra ord säger hon både ja och nej på samma gång.
Anf. 156 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Det skall inte vara oskäligt över bud- getgränserna. Jag sade att det kan finnas utrymme för justeringar inom det budgetområdet, om vi kan finna andra poster som kan justeras så att det kommer in mer pengar. Vi sparar på andra områden och överför pengar till detta. Det finns möjligheter, och det är de som måste utredas.
Anf. 157 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s) replik: Fru talman! Jag behöver inte vara den som talar om för Kia Andreasson vad ett tillkännagivande av det här slaget innebär, men jag vill ändå påpeka pre- cis det jag har sagt tidigare, nämligen att det kommer att kosta mer pengar än vad Kia Andreasson avser.
Anf. 158 ANDERS G HÖGMARK (m) re- plik: Fru talman! Ann-Marie Fagerström frågade mig var vi skulle ta pengarna. Hela livet är fyllt av priori- teringar, även politiken. Ett par poster som är tänkba- ra, som vi brukar tala om, är parti- och presstödet. Vi prioriterar mycket definitivt en bättre genomström- ning i domstolarna, och kanske ett något lägre parti- och presstöd. Jag tror att det ute i samhället finns en allmän uppfattning om att det är en klok prioritering. När det gäller frågan om den omfattande nedlägg- ningen av tingsrätterna skulle jag vilja fråga: Anser Ann-Marie Fagerström att det i dag finns en politisk majoritet för en omfattande nedläggning av tingsrät- ter? Är svaret ja, skissera då gärna hur den politiska gruppering skulle se ut som formar den majoriteten! Är Kia Andreasson med där? Är Alice Åström med där? Är svaret nej, hur skall man då klara besparings- kravet på 200 miljoner kronor, som ingick som en komponent? Ann-Marie Fagerström säger att hon förstår att det skulle ha varit önskvärt med 50 miljoner extra, men hon står egentligen bakom ett statsråd som vill banta verksamheten med 200 miljoner kronor. Som avslutning vill jag gärna göra en liten kom- mentar till detta att Domstolsverket bygger upp filia- ler i Stockholm: Är det någonting som Socialdemo- kraterna tycker är en bra modell, som flera ämbets- verk skall börja med?
Anf. 159 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s) replik: Fru talman! Anders G Högmark påstår här att det skulle vara partistödet allena som är avgörande för om Domstolsverket skall få mer pengar eller inte. Det är inte helt rättvist. Jag tycker att man kan vara lite mer ärlig i denna kammare och tala om vad man har sagt att man skall prioritera mer och ta bort pengar från. Det är inte min sak att tala om vilka förslag Moderaterna har lagt, utan det kan man själv göra mycket tydligare. Vad gäller hur många domstolar det skall finnas sade jag mycket tydligt i anförandet, och jag vidhåller det - det är dels en personlig uppfattning, dels en uppfattning som många om än inte alla partikamrater delar - att det är viktigt att man ser över det här. Det är inte nödvändigt att det finns domstolar på varje ort där de finns i dag, men vi bör få behålla det geogra- fiska läget, hemkänslan och allt detta som är viktigt omkring. Jag vet att det finns utrymme för det.
Anf. 160 ANDERS G HÖGMARK (m) re- plik: Fru talman! Det brukar inte vara så att vi öron- märker olika intäktsposter och för dem till specifika kostnadsposter. För att vara lite pedagogisk tog jag ett exempel. Det handlade om 50 miljoner, och då be- hövde jag inte ta alla Moderata samlingspartiets be- sparingar, utan jag tog några. Det finns möjlighet att via elektronik och på annat sätt ta del av hela vårt budgetalternativ, så att man kan se vilken post man tycker bäst om och hur man vill kombinera, om man vill öronmärka posterna. Jag uppfattade det så att Socialdemokraterna nu markerar tydligt att man är för en nedläggning av ett antal tingsrätter. Det behöver inte finnas tingsrätter på alla ställen, säger Ann-Marie Fagerström. Nej, det indikerar att det behöver läggas ned ett antal. Skall man då leva upp till besparingskravet på 200 miljo- ner, som var en av förutsättningarna för Dom- stolskommitténs arbete, har jag det klart för mig. Det är alltså en ganska omfattande nedläggning av tings- rätter. Min fråga är då: Vem söker man skapa majoritet med för detta förslag? Är det med Kia Andreasson eller Alice Åström? Vi andra har markerat i reserva- tionens form var vi står. Det politiska landskapet borde även ha uppmärksammats i Regeringskansliet. De kan också läsa protokollet efter dagens debatt.
Anf. 161 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s) replik: Fru talman! Jag vill ännu en gång påpeka att man inte har uppfattat mig rätt, om man tror att vi direkt har markerat att vi skall lägga ned några domstolar. Det har jag inte sagt i debatten i dag. Däremot säger jag att jag tycker att det är bra. Re- geringens och Socialdemokraternas syn är att vi skall göra en reformering här och se över detta. Jag kan då tycka att det är viktigt, innan regeringen tar några beslut om en eventuell förändring, att det fortsatta arbetet sker i samverkan med Domstolsverket, dom- stolarna och framför allt domstolspersonalen.
Anf. 162 GUN HELLSVIK (m) replik: Fru talman! Jag skulle vilja ha ett litet förtydli- gande när det gäller just ersättningen till nämndemän. Ann-Marie Fagerström sade att det var onödigt att göra ett tillkännagivande, eftersom en utredning på- går. I reservationen uttalar man sig också positivt om borttagande av taket för ersättning för förlorad arbets- förtjänst. Men en av de stora tvistefrågorna när det gäller ersättning till nämndemän har ju varit hur man på ett vettigt sätt skall arvodera dem som exempelvis är hemarbetande utan att ha någon lön - hemmafruar, hemmamän - och hur man skall ersätta dem som är egna företagare. Detta undvek Ann-Marie Fagerström nogsamt att ta upp. Det har som sagt gått en klar skiljelinje mellan å ena sidan socialdemokrater, som icke har velat sätta högre värde på de insatser som de personer gör som inte kan peka på en förlorad arbetsförtjänst, och å andra sidan de borgerliga partierna, som har pekat på vikten av att vi också kan locka egna företagare och hemarbetande. Det skulle vara intressant att få ett förtydligande från Ann-Marie Fagerström: Är ni intresserade av att se över även den delen eller vid- håller ni er gamla uppfattning, att det bara är löntaga- re som skall kunna komma i fråga?
Anf. 163 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s) replik: Fru talman! I det här fallet är jag beredd att hålla med Gun Hellsvik. Även om löntagarna är väl så viktiga som nämndemän och skall vara det är det självklart inte bara löntagarkollektivet utan hela be- folkningen som skall vara representerad även inom nämndemannakåren. Vi vet ju båda att det är det här som har varit ett stort hinder för att vi skall kunna få den "rätta" nämndemannakåren, om jag så får ut- trycka mig. Det största hindret, som jag ser det, på den här punkten är just taket på 1 000 kr, som gör att en del inte helt får ersättning får förlorad arbetsför- tjänst. Självklart är arvodet också viktigt, dels för de hemmafruar Gun Hellsvik talade om, dels för våra pensionärer, som någon nämnde här. Arvodet är inte högt - det vill jag inte påstå. Men det är inte där som jag tycker att den direkta svårigheten ligger. Jag vill påstå att taket är det främsta hindret för att ta på sig den här uppgiften. Men det är klart att det är viktigt. Vi ser nu över helheten: Arvodet, taket, allt ser man över på regeringsnivå och kommer med ett för- slag så småningom.
Anf. 164 GUN HELLSVIK (m) replik: Fru talman! Jag konstaterar att jag fick ett svar som kan tolkas precis hur som helst. Men eftersom Ann-Marie Fagerström sade att det viktiga är att taket tas bort uppfattar jag det så att i varje fall Ann-Marie Fagerström håller fast vid den gamla socialdemokra- tiska linjen och har en annan uppfattning än den vi på den borgerliga sidan hela tiden har förespråkat. Har jag uppfattat det fel hoppas jag att Ann-Marie Fager- ström tydligt uttalar att Socialdemokraterna nu är beredda att stödja ett förslag som innebär ökade möj- ligheter för den som inte kan peka på förlorad arbets- förtjänst att ta på sig uppdraget som nämndeman.
Anf. 165 ANN-MARIE FAGERSTRÖM (s) replik: Fru talman! Det sätt som man ser över det här på gör att jag kan säga att vi skall se till att vi får en bred uppslutning i vår nämndemannakår, och det är vi överens om.
Anf. 166 JEPPE JOHNSSON (m): Fru talman! Jag vill sälla mig till dem som tycker att alla vuxna är viktiga som normöverförare till våra unga. Samtidigt är det ju faktiskt oftast familjen, även med den definition som ges i Nordisk familjebok, som står närmast den unge. Fru talman! Den 1 juli 1996 fick åklagarväsendet en helt ny både regional och lokal organisation. Riks- dagen fattade beslut om den nya åklagarorganisatio- nen mindre än fyra månader innan den omfattande omorganisationen skulle träda i kraft. Den nya orga- nisationen innebär att antalet myndigheter på regional nivå mer än halverats. Förändringarna var mycket omfattande och genomförandetiden mycket kort. Den förändrade åklagarorganisationen förvänta- des, enligt propositionen, medföra betydande ekono- miska besparingar för statskassan. På grund av helt otillräckliga resurser tvingades Riksåklagaren införa anställningsstopp för åklagare, och ca 200 personer av den administrativa personalen blev uppsagda. Efter dessa drastiska åtgärder har välutbildade åklaga- re, under en del av sin arbetstid, fått utföra rena kon- torsgöromål i stället för att göra det som de är utbil- dade och anställda för. Trots nyrekrytering under 1998 av ca 30 åklagare har antalet åklagare reducerats med ca 30, jämfört med det antal som fanns vid början av 1996. Detta tillsammans med den drastiska minskningen av den administrativa personalen borde göra det lätt att inse den svåra arbetssituation som åklagarväsendet nu befinner sig i. Fru talman! Sverige lider brist på åklagare, och läget är på väg att förvärras. Under de närmaste fem åren kommer nämligen omkring 100 åklagare att gå i pension. Det tar ungefär tre år att utbilda en ny åkla- gare. RÅ gör bedömningen att det finns ett stort latent arbetsinflöde från polisen till åklagarväsendet under de närmaste åren, och att belastningen räknat i antalet inkommande ärenden under 1999 kommer att öka. Utskottsmajoritetens förslag kommer att innebära att åklagarväsendet inte fullt ut kommer att klara av sina viktiga uppgifter. Detta kan vi moderater inte ställa upp på. Ett fungerande rättsväsende är för oss en del av välfärdssamhället, en välfärdsfråga. I Riksåklagarens budgetframställning för 1999 framställs ett berättigat yrkande på 30 miljoner kro- nor. Utskottsmajoriteten står i detta betänkande bak- om en engångsförstärkning av åklagarväsendet med 10 miljoner kronor, som tas från Säkerhetspolisen. Vi moderater tycker att detta är helt otillräckligt och anser dessutom att pengarna inte skall tas från Säker- hetspolisen. Vi moderater har uppfattningen, speciellt efter be- handlingen i utskottet, att åklagarväsendet för år 1999 bör tillföras sammanlagt 32 miljoner, dvs. 22 miljo- ner mer än vad utskottsmajoriteten föreslår. För år 2000 föreslår vi ytterligare 22 miljoner kronor, och för år 2001 ytterligare 32 miljoner. Av de 22 miljonerna för år 1999 bör 20 miljoner användas till antagning av ytterligare åklagaraspiran- ter och 2 miljoner kronor avsättas för att man inom åklagarväsendet skall kunna anlita externa experter då sådana behövs för att göra bra och kvalificerade ut- redningar. Undertecknad har till justitieministern utifrån den situation som åklagarväsendet befinner sig i för när- varande ställt följande fråga: "Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att säkerställa ett framtida åklagarväsende som har en rimlig möjlighet att klara sina viktiga uppgifter på ett rättssäkert och effektivt sätt?". I frågesvaret, daterat den 7 december - alltså i måndags - meddelar justitieministern att hon inte avser att vidta någon åtgärd men självklart noga följer utvecklingen. Fru talman! Dagen efter - i tisdags - kunde man i ett Ekoinslag lyssna på Riksåklagarens pesonalchef när han redogjorde för åklagarväsendets mycket be- svärliga situation. Utbrändhet, förtidspensioneringar, långtidssjukskrivningar, ständig övertid och oro till- hör vardagen i många av våra åklagarkammare. Be- hovet av nyrekrytering av åklagare bedömdes till ca 75 under 1999, medan utskottsmajoritetens förslag endast räcker till att nyrekrytera ungefär 15. Denna verklighetsbeskrivning från Riksåklagaren borde få utskottsmajoriteten och justitieministern att tänka om. För oss moderater är det självklart att alla länkar i rättskedjan har tillräckligt med resurser. Den som utsätts för ett brott måste kunna utgå ifrån att samhället gör sitt yttersta för att brottet klaras upp och att brottslingen ställs till svars för sina handlingar och döms till ett straff som brottsoffer och allmänhe- ten uppfattar som rättvist. Fru talman! Det är väl ingen hemlighet att vi mo- derater inte är förtjusta i den nyligen inrättade Ekobrottsmyndigheten. Enligt vår uppfattning borde organisationen mot ekobrott i stället byggt på ett nära samarbete mellan åklagare och polis i andra former än vad som nu är fallet. Ekobrottsmyndigheten borde alltså upphöra. Mot denna bakgrund motsätter vi oss att Ekobrottsmyndigheten nu tillförs ytterligare resur- ser för perioden 1999-2001. Fru talman! Jag står givetvis bakom alla moderata reservationer men väljer för vinnande av tid att in- stämma enbart i de yrkanden som Gun Hellsvik tidi- gare har gjort.
Anf. 167 ALICE ÅSTRÖM (v) replik: Fru talman! Jag har egentligen bara en fråga till Jeppe Johnsson. Han beskrev mycket riktigt den situ- ation som Riksåklagaren har beskrivit och de problem som man har inom åklagarväsendet i dag. Det är mycket möjligt att vi måste återkomma med resurser till åklagarväsendet framöver. Samtidigt, fru talman, måste jag ändå lyfta fram det faktum att detta är någonting som kom in i ett väldigt sent skede i moderaternas budgetförslag. Man hade inte anslagit några extra pengar till åklagarvä- sendet tidigare, men man flyttade under utskottsbe- handlingen pengar från anslaget till kriminalvården och lade ytterligare en del på åklagarväsendet. Det kunde man göra delvis därför att man hade ökat an- slagen på alla områden, och man kunde sedan flytta fram och tillbaka. Man kan ändå inte byta fot hur som helst. Man måste titta på hela situationen. Moderaterna har tydli- gen inte följt utvecklingen inom åklagarväsendet tillräckligt noga tidigare, eftersom man inte har kun- nat göra den bedömningen tidigare. Det kan jag tycka är lite anmärkningsvärt. Man använder sig nu av så kraftiga uttryck när man talar om den oerhört drama- tiska situation som funnits inom åklagarväsendet ända sedan omorganisationen. Då borde man ha varit med- veten om det tidigare. Moderaterna är snabba att snappa upp den kritik som finns inom rättsväsendet. Det är anmärkningsvärt att moderaterna uppen- barligen inte är beredda att spara en enda krona av de 22 miljarder som vi ändå satsar på rättsväsendet. Allting handlar bara om att öka på ytterligare. Det skulle vara glädjande att någon gång höra moderater- na föra samma argumentation och vara lika beredda att öka utgifterna på det sociala området.
Anf. 168 JEPPE JOHNSSON (m) replik: Fru talman! För mig är det ingen skam att ändra sig. Det kanske blir mera glädje om en syndare gör bättring, som det står någonstans. Vi är inte sämre än att vi kan lyssna på Riksåkla- garen när han kommer till utskottet. Om Alice Åström och hennes allierade inte lyssnar på riksåkla- gare, domstolsverk m.m. när vi ber att de skall kom- ma till utskottet är detta helt meningslöst. Men för oss är det inte det. Därför har vi funnit att det finns ett viktigt behov. Hela rättskedjan måste fungera, Alice Åström. Vi skäms inte för att vi faktiskt hade så mycket pengar inom vår ram. Det säger lite grann om våra priorite- ringar. För oss är ett fungerande rättsväsende en väl- färdsfråga. Välfärd är inte bara bidrag. Välfärd är att fara väl - att må väl. Om Alice Åström har träffat ett antal brottsoffer - det behöver inte gälla misshandel eller våldtäkt, utan bara en cykelstöld eller ett bilinbrott - har hon märkt att de far illa. Det har vi tagit till oss. Vi är som sagt var beredda att lyssna på de människor som jobbar ute i den bistra verkligheten. Därför gjorde vi denna omprioritering. Den är vi stolta över.
Anf. 169 ALICE ÅSTRÖM (v) replik: Fru talman! Jag kan börja med det sista. Det är ty- piskt att moderaterna så fort man pratar om välfärd säger att välfärd inte bara är bidrag. Jag tror knappast att någon i majoriteten anser att välfärd bara handlar om bidrag, som moderaterna så lätt vill förenkla det till. Det handlar om en mängd andra saker. Jeppe Johnsson kan vara säker på att jag har träf- fat en mängd brottsoffer under de år som jag har hållit på med dessa frågor. Det har jag gjort även innan jag hamnade i riksdagen - ur andra aspekter och per- spektiv. Den erfarenheten har jag. Det är självklart att man skall kunna lyssna på de föredraganden som kommer. Det kan vara bra att man kan ändra åsikt. Men det jag riktade in mig på, fru talman, var att det i Jeppe Johnssons anförande fanns en lång beskrivning av den hemska situation som varit inom åklagarväsendet under en lång period. Utifrån det talet kan jag säga att det är anmärknings- värt att man helt plötsligt blir medveten om detta när Riksåklagaren kommer till utskottet för att berätta det. Jag antog att man följer verksamheten på ett bredare plan. Jag och Vänsterpartiet var medvetna om att det finns problem inom åklagarväsendet. Det var vi med- vetna om även innan Riksåklagaren kom. Däremot är det viktigt att vi får en chans att ställa frågor och också föra en dialog i utskottet. Moderaterna lägger på pengar överallt i rättsvä- sendet. Först lade man pengar på kriminalvården. Man beskrev det först som att det var väldigt viktigt. Det var krisartat inom kriminalvården. Därför måste de ha dessa pengar. I nästa ögonblick - när man fick en krisbeskrivning av Riksåklagaren - sade man att man kunde ta av pengarna till kriminalvården och lägga på Riksåklagaren. Det måste innebära att moderaternas förslag inte heller löser den oerhört krisartade situation som finns inom kriminalvården. Man vill nu flytta bort pengar som man tidigare ansåg var helt nödvändiga och lägga dem på nästa område. Det är typiskt moderat politik. All kritik och alla förändringar skall bemötas enbart med ökade resurser - inte med diskussion om verksamheten.
Anf. 170 JEPPE JOHNSSON (m) replik: Fru talman! Under föregående fyraårsperiod skulle Alice Åström också haft möjlighet att lägga mer pengar till åklagarväsendet. Det har vi faktiskt velat hela tiden, så det är ingen nyhet. Den här gång- en gjorde vi bedömningen att de 10 miljoner, som också Alice Åström står bakom, var tillräckliga. Vi var beredda att revidera den uppfattningen. Jag skäms som sagt inte ett dugg för detta. Välfärd är inte bara bidrag, Alice Åström. Det är inte heller enbart ett fungerande rättsväsende. Det är hur människorna mår både inom sig och utom sig. Men detta är en bidragande del. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att Alice Åström har träffat fler brottsoffer än vad jag har gjort, men jag har dragit slutsatser och tagit konsekvenserna av mina möten.
Anf. 171 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Jag och Miljöpartiet är också medvet- na om att åklagarna har nosen precis över vattenytan inför budgetåret 1999, men att de kanske hamnar under vattenytan kommande år. Det är viktigt att uppmärksamma detta. Att man nu har tagit 10 miljoner för SÄPO tycker vi är precis rätt inriktning. Om det nu sker en bant- ning av SÄPO finns det ju ett utrymme att där ta mer pengar och överföra till åklagarväsendet inför år 2001 och se över detta tidigare. Men vi skall inte heller glömma orsaken till att åklagarväsendet har det så besvärligt. Det var det stora lönelyft som skedde och som skulle finansieras inom den ram som redan fanns. Det är klart detta tillsammans med omorganisationen gjorde att det blev stora problem, och då fick kvinnorna offras. Man fick också förtidspensionera åklagare. Men åklagarna måste ju på den tiden ha varit medvetna om att det skulle bli effekter av denna stora lönehöjning. Alla människor har ett eget ansvar, säger mode- raterna. Så tycker jag också att det borde vara i den här soppan. Man borde ha kunnat se att utbrändhet skulle bli resultatet av att genomföra detta. När det gäller Ekobrottsmyndigheten, som nu moderaterna tydligen inte vill ha till något pris, har väl ni också bytt fot. I början var det väl välkommet. Här hade vi stått i kammaren och dryftat ekonomisk brottslighet år ut och år in och inget gott, inga större förändringar, hade kommit ut av det. Sedan tog man detta nya grepp, och då har jag för mig att moderater- na var positiva. Sedan blev det en lite konstig fördel- ning mellan åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyn- digheten som man kunde ha synpunkter på, men att ni går så långt som att inte alls vilja ha den har jag inte hört förrän kanske de senaste två åren.
Anf. 172 JEPPE JOHNSSON (m) replik: Fru talman! Jag vill inte påstå att Kia Andreasson har dålig hörsel. Det har jag aldrig upplevt förut, utan hon brukar höra minsta lilla detalj och slå ned på den. Men jag kan upplysa Kia Andreasson om att när det gäller Ekobrottsmyndigheten har vi från början haft en annan uppfattning om hur man skall komma till rätta med ekobrotten. Fru talman! Jag kan försäkra Kia Andreasson om att vi moderater är precis lika angelägna att komma åt ekobrotten som Kia Andreasson är. Det är bara det att vi har valt en annan metod, som vi fortfarande tror hade varit effektivare. Kia Andreasson säger här att åklagarna har bara nosen över vattenytan. Hur länge klarar man att leva med nosen strax över vattenytan innan man drunk- nar? Vi gör den bedömningen att under de kommande fem åren kommer hundra åklagare med ålderns rätt att gå i pension. Om rapporterna från Riksåklagaren är riktiga kanske ytterligare utbrända människor får gå i förtidspension. Det är bättre att stämma i bäcken än i ån, och vi har möjligheten att omfördela pengar. Det skulle kanske också Kia Andreasson ha haft ef- tersom hon hyser ett visst agg till SÄPO, men hon mäktade tydligen inte att ta mer pengar där. Annars tycker vi från moderaterna att SÄPO är viktigt och gör ett viktigt arbete - inte minst när det gäller de militanta veganerna, som är ett av hoten i dagens samhälle.
Anf. 173 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Om nu dessa militanta veganer är ett sådant stort hot tror jag att den vanliga polisen skulle klara den uppgiften lika väl som SÄPO. Omvärlden har ju förändrats. Den brottslighet SÄPO hade att handskas med har också förändrats och är inte längre likadan. Där finns säkert stora samordningsmöjlighe- ter där man kan få loss pengar som kan överföras till de verksamheter som vi ser snart har nosen under vattenytan.
Anf. 174 JEPPE JOHNSSON (m) replik: Fru talman! Kia Andreasson säger här att det nog finns pengar som kunde överföras till de verksamhe- ter som har nosen precis över vattnet. Då beklagar jag att Kia Andreasson inte har sett de pengarna och lagt fram de förslagen. Fru talman! I förra omgången glömde jag att kommentera detta med åklagarnas löner. Jag lägger mig inte i förhandlingarna mellan åklagarna och deras motpart. De enda som beskylls för att bestämma sina löner själva skulle möjligtvis vara vi riksdagsleda- möter, även om det inte är så. Åklagarnas lönesätt- ning vill jag inte ha synpunkter så. Dessutom, Kia Andreasson, var det lite längre tillbaka ganska svårt att rekrytera åklagare. De hade faktiskt ganska dålig ersättning för sitt väldigt viktiga arbete.
Anf. 175 YVONNE OSCARSSON (v): Fru talman! Jag tänker börja med att läsa ett litet avsnitt ur Vänsterpartiets kriminalpolitiska partimo- tion. "Kriminalpolitiken skall verka brottsförebyggande och reparativt, dvs. motverka och 'städa upp' det som samhället inte klarat av. Den skall ses i ett helhet- sperspektiv och förena ett generellt samhällsperspek- tiv med speciella insikter om orsaker till brott. Vi behöver kriminalpolitik som dels är human med ut- gångspunkt i en noggrann analys av de sociala villkor människor lever under, dels är progressiv och sam- verkar med en generell och solidarisk välfärdspolitik som syftar till ökad delaktighet och minskade klas- sklyftor. Hårdare straff har aldrig löst problem med ökad brottslighet. I stället är det viktigt att se orsakerna och satsa på förebyggande insatser. Det handlar om barn som far illa, en felaktig kvinnosyn, droger, segrega- tion mellan invandrare och svenskar, ökade klas- sklyftor och växande fattigdom i samhället dvs. för- delnings-, bostads-, arbetsmarknads-, hälso- och soci- alpolitik. Grupper av människor - - - under svåra förhållanden med arbetslöshet etc. är en grogrund och rekryteringsbas för olika gäng som blir eller är krimi- nella." Det var det allmänna jag tänkte säga. Om det här skall gå att uppfylla så att det blir en bra helhetsbild spelar polisen en viktig roll. Det är om polisen jag tänker prata - framför allt om vår motion, som sedermera har blivit en reservation, om gles- bygdsfaktorn vid fördelning av poliser. I Ljusdals kommun, som jag kommer ifrån, har antalet poliser nyligen dragits ned från 36 till 26. Det är en jättestor minskning. Tio personer är borta. Na- turligtvis blir det effekter av det här. Vi kräver mycket av polisen. Det tror jag att alla människor gör. Vi vill att poliserna skall vara kunni- ga, mänskliga, förstående, lite av kurator samt lagom starka. De får inte vara för starka, men vi vill att de skall vara starka så att de kan ta i när det behövs. Men framför allt vill vi naturligtvis att polisen skall finnas till hands när vi behöver den. När Rikspolisstyrelsen fördelar resurser tittar man på olika faktorer. Som det är i dag tittar man på invå- narantal och antal brott, och sedan har man en stor- stadsfaktor. Vi tycker att man också borde lägga till en glesbygdsfaktor. I Hälsingland, där Ljusdal ligger, slåss man med kniv, och det vet alla. Jag vet inte om det är gammal tradition som spelar in, men när det blir våldsamt i Hälsingland blir det rejält våldsamt. Det ligger nog sanning i det. Som tur är blir det inte alltid så våld- samt att det blir kniv, men det händer lite då och då. Ljusdals kommun har en spännvidd på tolv mil, och det är väldigt mycket. Kommunen är 5 294 kvad- ratkilometer stor och har ungefär 20 000 invånare. Det är en stor, gles kommun. Det tar drygt en timme för polisen att komma till ytterdelarna av kommunen, och där är det naturligtvis ännu glesare med männi- skor. Man kan alltså inte gå in till grannarna och be om hjälp heller. Ibland händer det att polisen från Ljusdal måste åka till en annan kommun, exempelvis grannkommu- nen Bollnäs. Om den enda bil som är i tjänst är i Bollnäs kommun är utryckningstiden två timmar - om det finns någon bil över huvud taget. Dessutom är det inte som i storstäderna, att det kanske kommer förstärkning om ett tag. Där kan man be om hjälp från annat håll. I glesbygd går inte det, därför att det inte finns någon förstärkning att kalla på. Hjälp från annat håll kan dröja en eller två tim- mar. Detta gör att många människor kan känna sig otrygga, och inte bara kan, jag vet att många männi- skor gör det. Det tycker jag är oroväckande. Jag ser en annan sak som ökar otryggheten. I glesbygd blir, det vet ni lika bra som jag, myndighet- spersoner ansikten. Polisen blir inte polisen, utan polisen blir polis Nisse, polis Pelle och polis Uffe. Det blir så när man bor i en liten kommun. Kommer inte polis Nisse när man ringer efter po- lisen blir man ännu mer otrygg, därför att man har en personlig relation till polis Nisse. Man kanske inte känner honom nära, men man kan känna hans fru, hans barn eller hans kusin, och så har man en person- lig kännedom om den här polis Nisse - och han kommer inte när jag ringer. Det tror jag gör att otryggheten ökar mer än när polisen som helhet är som en bild. Jag kan ge exempel på en situation som jag själv har varit med om, när jag var väldigt rädd. Det var väldigt bråkigt inne hos mina grannar. Jag bodde i hyreslägenhet. Inne hos dem var det ofta stökigt. Jag ringde flera gånger till de sociala myn- digheterna. Om det hände någonting vet jag inte, men det blev i alla fall inte lugnare. Efter några månader var det väldigt stökigt en söndag. Kvinnan i familjen sprang ut och var jätte- rädd. Det förekom kniv. Jag ringde direkt till polisen och fick svaret att det skulle dröja ungefär en timme innan polisen kom. Det var söndag, det var sommar och det var många barn ute. Det fanns ett minderårigt barn i familjen. Jag tyckte att det var fruktansvärt obehagligt. Lyckligtvis gick det bra den här gången, men det är inte alla gånger det går bra. Det vet vi. Det händer att det i familjer begås mord och att det uppstår all- varliga skador för att polisen inte hinner fram. En ytterligare faktor som gör att vi måste fundera på det här är att poliserna själva inte tycker att situa- tionen är tillfredsställande. Jag har pratat med "mina poliser". Jag tycker att det är lite kul att kalla Ljus- dalspolisen för mina poliser. De berättade att en tredjedel av kåren äter blodtrycksmedicin på grund av att de känner att deras arbetssituation är så stressad. De behöver medicinsk hjälp. Vi vet att människor som är stressade ibland fattar irrationella beslut och kan göra saker som kanske inte alltid är så välbetänkta. Det kan i förlängningen leda till att poliser blir sjukskrivna och att det blir ännu större brist på poliser, för det finns ju inga att sätta in när poliser blir sjuka. Rädda medborgare beter sig också irrationellt ibland. Rädda människor kan förlora tilliten till det som de i vanliga fall tror på. Om rädda människor samtidigt blir arga reagerar och agerar de kanske ibland på ett dumt och farligt sätt. De kan ta lagen i egna händer. Det är på det viset jag tror att medbor- gargarden startar. Det är rädda människor som agerar därför att de ser att polisen inte reagerar. Det här har jag viss förståelse för, samtidigt som jag naturligtvis inte tycker att det är ett bra sätt. I glesbygd förekom- mer, såvitt jag förstår, de situationer och ställen där människor försöker att ta över makten från polisen, och det är inte bra. Regeringen har i sin proposition skrivit en del om prioriteringar. Jag ställer upp på alla de prioritering- arna. Men såvitt jag förstår kommer detta att kräva insatser senare. Det är saker som kommer att kosta. Jag hoppas att vi är överens den dag vi kanske måste lägga dit pengar. Jag skall bara säga något mycket kort om tings- rätterna, eftersom ni pratade om dem förut. Jag har ingen historia i den här kammaren och vet inte hur ni har diskuterat tingsrätter förut. Men vi har pratat lite nu. Vi är beredda att diskutera tingsrätterna. Vi är inte beredda att lägga ned tingsrätter i den stora omfatt- ning som socialdemokraterna har pratat om tidigare. Men vi ser att det kanske är effektivt och bra att lägga ned några tingsrätter. Såvitt jag förstår har inte mode- raterna heller varit absolut inställda på att ingen tings- rätt får läggas ned. Här gäller det att se över, diskute- ra noga och titta närmare på vad som blir bäst. Fru talman! Jag vill yrka bifall till vår reservation nr 3 under mom. 6.
Anf. 176 GUN HELLSVIK (m) replik: Fru talman! Yvonne Oscarsson talade om en gles- bygdsfaktor. Jag tycker att det är viktigt att göra klart att skälet till att Ljusdal har förlorat 10 av sina 36 poliser inte är att man har flyttat poliserna till storstä- derna. Skälet är att det under flera år har genomförts stora besparingar på polisen, besparingar som bl.a. har röstats fram med hjälp av Vänsterpartiet, det parti som Yvonne Oscarsson företräder. Man skall också ha klart för sig att det kommer att dröja innan vi har möjlighet att få det antal poliser som vi kan behöva för att bl.a. Ljusdal skall få tillba- ka det antal man hade tidigare. Besparingarna har ju inte bara tagits ut genom att man har minskat antalet administrativ personal, genom att man har gett garan- tipension till poliser som var 58 år och äldre, utan det har också skett genom stoppad polisutbildning. Det är inte bara en fråga om att ha pengar, utan det är också en fråga om att vi blir tvingade att vänta den tid det tar att utbilda poliser av hög kvalitet. Det låter väldigt bra, och jag tycker att det är po- sitivt att Yvonne Oscarsson pläderar för fler poliser, men det gäller också att komma ihåg vem som har varit med om att försätta oss i dagens situation.
Anf. 177 YVONNE OSCARSSON (v) re- plik: Fru talman! Jag kan naturligtvis inte säga emot det Gun Hellsvik säger, detta är historien. Såvitt jag förstår kommer det att finnas 750 mil- joner att fördela om under den närmaste perioden när det gäller polisen. Då hoppas jag att man använder en del av de pengarna till att fördela fler poliser till gles- bygd. Jag tror att alla partier, inklusive mitt, jag kan ju bara prata för mitt parti, måste prata om och tänka på hur vi vill ha det med antalet poliser, eftersom sam- hället blir råare, tuffare och våldsammare. Då gäller det att möta detta. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att säga att kriminalpolitik aldrig har löst problem som finns. Det gäller att se i ett helhetsperspektiv, som jag sade i mitt inledningsanförande. Det handlar om många områden.
Anf. 178 GUN HELLSVIK (m) replik: Fru talman! Det är helt rätt att man måste ha hel- hetsperspektivet. I det helhetsperspektivet måste man bl.a. se att risken för att åka dit är en faktor.
Anf. 179 ANDERS G HÖGMARK (m) re- plik: Fru talman! Mycket kort. Det var ett principiellt mycket viktigt ställningstagande som Yvonne Os- carsson redovisade när det gäller tingsrätterna. Även hon är emot en omfattande nedläggning av tingsrätter. Jag kan då konstatera att det bara bekräftar bilden av att det i Sveriges riksdag finns en mycket klar majoritet mot de planer som en gång i tiden fanns som direktiv i Domstolskommittén. Jag hoppas ännu en gång att man i Regerings- kansliet nogsamt läser protokollet från dagens över- läggning, som man inte har haft tid och tillfälle att bevista. Jag förmodar att också Ann-Marie Fager- ström noterade denna markering från Vänsterpartiet.
Anf. 180 TREDJE VICE TALMANNEN: Repliken gällde Yvonne Oscarsson och ingen an- nan.
Anf. 181 YVONNE OSCARSSON (v) re- plik: Fru talman! När det gäller tingsrätterna är ju Vänsterpartiets synpunkt inte ny. Såvitt jag förstår har vi talat om att vi tyckt så här redan tidigare. Det är bra att diskutera frågan ur ett verklighetsperspektiv, som jag ser det. Jag var med för många år sedan och diskuterade nedläggning av BB-avdelningar i Hälsingland. Då skriker människor och säger att man inte får lägga ned deras BB. Samma sak gäller för tingsrätterna. Man säger att ens egen tingsrätt inte får läggas ned. Detta måste vi sätta oss över och se hur effektiv "min" tingsrätt är. Om det skulle bli tal att dra in tingsrätten i Ljusdal förstår jag att det inte blir roligt att komma hem. Men om man utreder och diskuterar på ett riktigt sätt får man argument som håller, och då blir det lite lättare att komma hem. Jag tror att människor förstår om man har argument som håller.
Anf. 182 ANITA SIDÉN (m): Fru talman! Under den borgerliga regeringen in- rättades 1994 Brottsoffermyndigheten och även Brottsofferfonden. Det övergripande syftet var att förbättra brottsoffrens rättigheter och att främja brottsoffrens behov och intressen. Därigenom skulle stödet till brottsoffren ges stadga och kontinuitet på såväl kort som lång sikt. Fångarna skulle få ta sitt ansvar och vara med och finansiera Brottsofferfonden genom att betala en avgift på 300 kr utöver det skade- stånd som han eller hon dömts till och genom att deras ersättning minskades med ett avdrag på 20 %. Avgiften skulle tas ut av åtalad som dömts för brott där fängelse ingår i straffskalan. Socialdemokraterna motsatte sig detta med motivering att fångarna be- hövde sina pengar för eget bruk. Under början av förra mandatperioden behöll so- cialdemokraterna avdraget från fångarnas ersättning, trots sin tidigare inställning. Då gick det bra, men sedan gjordes en förändring så, att influtna medel ställdes till regeringens förfogande för brottsförebyg- gande arbete. Detta viktiga arbete ligger främst inom polismyndighetens område och bör därför ingå i Rikspolisens budget. Att utsättas för ett brott innebär oftast en djup kris i en människas liv. Förra året fick Brottsoffermyndig- heten in 5 000 anmälningar från människor som ut- satts för brott. Varenda en av de rosa blanketter som skickats till myndigheten i Umeå representerar en människa som utsatts för brott. Det är bra att Brottsofferutredningen visar på att myndigheten hål- ler en hög tillgänglighet, vilket är av stor betydelse för främst brottsoffer som har det så svårt att de be- höver allt stöd som kan ges, inte minst genom vänligt mottagande. Även om man får höra att man har rätt till ersättning kan det dröja länge innan man riktigt förstår och orkar ta tag i det hela. Från samhällets sida måste vi reagera och tydligt visa på vems sida vi står. Fru talman! Låt fångarna vara med och finansiera Brottsofferfonden. Vi moderater visar i vår motion Ju916 att vi har den bestämda uppfattningen att den ursprungliga finansieringsformen av Brottsofferfon- den skyndsamt skall återställas. Vart tog Miljöpartiet vägen? Ni stod ju bakom fi- nansieringsbeslutet då fonden bildades! Vad har hänt med er uppfattning sedan dess? Varför står inte Kia Andreasson kvar vid sina tidigare åsikter? I en annonsbilaga från BRÅ, Brottsförebyggande rådet, och KBA, Kommittén för brottsförebyggande arbete säger Per Rubing, byråchef vid Brottsoffer- myndigheten: "Ibland när vi kontaktar brottslingen blir denna mycket upprörd, men i många fall är han eller hon positiv och vill göra rätt för sig." Är det inte skäligt att få göra rätt för sig? Den pe- dagogiska kopplingen mellan avgift och mål är mycket viktig. Det måste väl även socialdemokrater- na hålla med om. Jag är övertygad om att både fångar och allmänhet håller med. Dessutom är det viktigt att förankra detta synsätt i det allmänna rättsmedvetan- det. Brottsofferfonden tillförs ytterligare medel om förslaget från oss moderater - om att höja avgiften från 300 kr till 500 kr - går igenom. Utredningen visar dessutom på att ett belopp om 500 kr inte är så högt att det kan anses inkräkta på eventuellt skade- stånd eller böter. Tillskottet skulle kunna gå till olika ideella organisationer, såsom t.ex. brottsofferjourer och kvinnojourer, som utför ett viktigt, socialt och stödjande arbete på brottsofferområdet. Denna höj- ning föreslår även Brottsofferutredningen just för att förbättra finansieringen av dessa organisationers värdefulla insatser. Flera jourer hotas av nedläggning då kommuner har minskat sitt anslag på grund av det rådande eko- nomiska läget. De ideella organisationernas stora betydelse och insats för brottsoffren kan inte nog betonas. Brottsofferutredningen visar också på att summan 500 kr får anses vara så låg att man även fortsätt- ningsvis kan undvika regler om jämkning. Samtidigt kommer Brottsofferfonden att få ett betydande till- skott som kommer att stärka brottsoffrens ställning. Vi måste på ett påtagligt sätt lyfta fram dem som drabbats så hårt, och vi måste mycket tydligt och klart markera att statsmakten står på brottsoffrens sida. Det var ju det bakomliggande syftet till att Brottsoffer- fonden bildades, och då skall även avgiften och vad den används till spegla vår inställning. Vi moderater anser det vara mycket viktigt att markera att vi står på brottsoffrens sida, och vi vill därför återgå till den ursprungliga ordningen avseen- de finansieringen av Brottsofferfonden. Det ligger dessutom en viktig pedagogisk poäng i avdraget från de intagnas ersättning, eftersom den dömde påminns om att det han eller hon betalar till fonden och att det innebär en tydlig markering till förmån för brottsoff- ret. Fångarna skall vara med och finansiera Brottsof- ferfonden genom en höjning av brottsofferavgiften från 300 kr till 500 kr. Avslutningsvis vill jag ansluta mig till det som Gun Hellsvik tidigare har framfört.
Anf. 183 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Anledningen är att det har presente- rats en utredning med rubriken Brottsoffer - vad har gjorts och vad bör göras?. Eftersom denna utredning snart återkommer i en proposition kommer förhopp- ningsvis hela problematiken kring anslag till brottsof- ferfonden och hur den skall finansieras att behandlas. Därför vill jag avvakta. Det är ingen idé att i detta skede yrka bifall till detta, när frågan ändå skall ses över i dess helhet. Detta är anledningen, men vi tycker fortfarande - och det står i betänkandet - att det är viktigt med den pedagogiska kopplingen, att det skall vara tydligt att de pengar som tas från de intagna skall gå till Brottsofferfonden.
Anf. 184 ANITA SIDÉN (m) replik: Fru talman! Brottsofferutredningen anser att höj- ningen till 500 kr är acceptabel, men man säger ing- enting om det avdrag som jag nyss presenterade och som finns med i vår motion. Detta belopp skall fång- arna betala, och utredningen visar ju på att summan inte är tveksam, utan att den skulle man kunna införa. Men det viktigaste för oss moderater är marke- ringen för brottsoffren och den pedagogiska linjen i ansvarsfrågan för brottslingens del.
Anf. 185 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Det är det också för Miljöpartiet, och det står i betänkandet att regeringen skall ta hänsyn till denna uppgift, den pedagogiska kopplingen. Vi vet ju inte hur regeringen kommer att behandla utred- ningens förslag. Förhoppningvis kommer dessa as- pekter att tas med, och då får vi ta ställning till hel- heten.
Anf. 186 ANITA SIDÉN (m) replik: Fru talman! Förhoppningsvis ansluter sig Kia Andreasson till det ursprungliga förslaget och därmed även till Moderaternas förslag vid den tidpunkten.
Anf. 187 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v): Fru talman! Vid riksdagens öppnande poängtera- des vikten av att kampen mot internationell brottslig- het, miljöbrottslighet och ekonomisk brottslighet intensifieras. Vänsterpartiet instämmer helt i rege- ringens bedömning att arbetet på dessa områden bör förstärkas. Oberoende av partitillhörighet är vi nog alla oroa- de över att våldsbrotten börjat öka på nytt. För att motverka våldet i städernas citykärnor, i gatumiljön eller på annan allmän plats är polisens resursanvänd- ning och arbetssätt av stor betydelse. Men en stor del av våldet i samhället utövas i hemmet, och då i första hand mellan nära anhöriga. Ofta är det en kvinna eller ett barn som är offret. I kampen mot våldsbrott av detta slag är behovet av myndighetssamarbete absolut nödvändigt, liksom att handläggningen går snabbt. Brottsoffer, t.ex. kvinnor eller barn, som blivit misshandlade har under många år varit bortglömda. Men under de senaste åren har brottsoffrens situation uppmärksammats alltmer. Brottsofferjourerna och kvinnojourerna har under många år utfört ett betydel- sefullt arbete till stöd för alla de människor som ut- satts för brott. Behovet av dessa jourer är stort över hela landet. Men situationen är svår för många av jourerna, för de har inget direkt ekonomiskt stöd. De ekonomiska stöd som kvinnojourerna och brottsof- ferjourerna har utgörs huvudsakligen av kommunala bidrag till verksamheten och tillfälliga medel från brottsoffermyndigheten. På grund av många kommu- ners svåra ekonomiska situation minskas ofta bidra- gen till organisationerna, och få kommuner är bered- da att satsa på nya verksamheter. Det är därför svårt att starta nya jourer och att upprätthålla de existeran- de. Fru talman! Det behövs lokala satsningar för att åstadkomma tryggare utomhusmiljöer och mer flexi- bel lokaltrafik. Huvudansvaret för dessa åtgärder ligger, som vi ser det, på kommunerna. Jag vill därför yrka bifall till vår reservation 14 om lokalt brottsföre- byggande arbete. Fru talman! En ny myndighet, Ekobrottsmyndig- heten, bildades den 1 januari 1998. Myndigheten, som är en åklagarmyndighet, har till uppgift att be- kämpa den ekonomiska brottsligheten. En rad insat- ser, bl.a. kompetensutveckling och teknisk utrustning, skall ge myndigheten förutsättningar att klara av en alltmer komplicerad och kvalificerad brottslighet. Jag tror att man genom denna myndighets inrättande har skapat helt andra förutsättningar för en effektivare ekobrottsbekämpning. Och, fru talman, det behövs verkligen stora resur- ser. För några år sedan uppskattades den totala om- fattningen av den ekonomiska brottsligheten till 100- 150 miljarder kronor per år. De verkliga skatteför- lusterna är svåra att beräkna, eftersom undanhållna pengar konsumeras eller investeras på så sätt att de i bästa fall beskattas på andra vägar. Men det avgöran- de problemet med den ekonomiska brottsligheten är att den leder till en kraftig omfördelning i ekonomin och en snedvriden konkurrenssituation. Fördelnings- och jämlikhetspolitiken sätts ur spel. På längre sikt leder den ekonomiska brottsligheten till allvarliga konsekvenser på det moraliska planet, t.ex. sämre rättsmedvetande och minskad respekt för skatte- och bidragssystem. Ekobrotten kan också leda till skattehöjningar och nedskärningar för vanligt hyggligt folk som försöker göra rätt för sig, och plikttrogna duktiga företagare slås ut eftersom de inte får några jobb. Fru talman! I Vänsterpartiet tror vi att det är vik- tigt att se all lagstiftning och alla åtgärder som vi vidtar i ett sammanhang. Det är viktigt att försöka ha en helhetssyn på samhällets problem, oavsett om det rör sig om kvinnomisshandel, ungdomsbrottslighet eller ekobrott. Ett annat område som också ingår i kategorin ekonomiska brott är miljöbrott. Jag, som är ganska miljöintresserad, väntar med spänning på riksåklaga- rens kommande miljöbrottsutredning. Det är ju mycket på gång inom detta område, och det välkom- nar vi i Vänsterpartiet. Om näringslivet skall acceptera en bra men hård miljölagstiftning är det viktigt att samhället markerar mot miljöbrott och inte ser dem mellan fingrarna. Vi bör också tänka på att mot den vanliga brottsligheten kan vi i de flesta fall vidta åtgärder. Men när det gäl- ler miljöbrott kan vi inte alltid återställa skadorna på naturen, och miljöbrott kan också påverka kommande generationer. Jag hoppas att Östersjösamarbetet inte bara inriktas på vanlig brottslighet, utan det är också viktigt att se miljöbrotten i detta sammanhang. Den 1 januari 1999 inrättas fem miljödomstolar samt en miljööverdomstol. I utskottets betänkande står det inte så mycket om miljödomstolarnas arbete. Det har troligen diskuterats tidigare här i riksdagen. Men som nyvald riksdagsledamot har jag förstått att det är en omfattande förändring. Den nya domstolsorganisationen övertar både Koncessionsnämndens verksamhet samt vattendom- stolarnas och vattenöverdomstolens arbete. I detta sammanhang får man inte glömma att genom den breddning av lagstiftningen som miljöbalken innebär kommer kompetenskravet på denna nya domstol att öka. I regel är det också så att det råder en obalans när det gäller miljöärenden. Utövaren av en miljöfarlig verksamhet brukar ha betydande resurser, och resur- serna är normalt betydligt mindre hos myndigheter och kringboende. Det är därför viktigt att påpeka att det måste finnas fler personer med hög kompetens fast knutna till varje domstol. Frågan är om resurser- na räcker för en effektiv hantering av miljömål. Avslutningsvis vill jag yrka bifall till våra reser- vationer 3, 6 och 14.
Anf. 188 MORGAN JOHANSSON (s): Fru talman! Att förebygga och bekämpa brott är en viktig del av välfärdspolitiken. Socialdemokratin är ju intimt förknippad med välfärdspolitiken såsom den har förts i vårt land på många olika områden. Det är för oss en självklarhet exempelvis att alla männi- skor i vårt land skall kunna kräva ett grundläggande skydd vid arbetslöshet, sjukdom eller arbetsskada. På samma sätt är det en självklarhet att man som med- borgare skall ha skydd mot godtycklig hantering på sin arbetsplats eller där man bor. På exakt samma sätt är det också en självklarhet för oss att alla människor skall kunna kräva att samhället gör sitt yttersta för att ge medborgarna skydd mot övergrepp, våld, orättvis behandling, egendomsstöld eller egendomsförstörel- se. För detta har vi en politik för att bekämpa och fö- rebygga brott. Min poäng är att för oss socialdemo- krater är denna trygghet odelar på alla områden. Den gäller i arbetslivet, den gäller i boendet och den gäller också på gator och torg. Så är vår samhällsmodell en gång konstruerad. Fru talman! En politik för att motverka brottslig- het och öka tryggheten måste vila på en helhetssyn. Den omfattas, som vi ser det, av tre delar. För det första handlar det om att förebygga brott. För det andra handlar det om att bekämpa brott när de väl uppkommer. För det tredje handlar det om att se till att de människor som har begått brott döms och genom olika kriminalvårdsinsatser förmås att inte återfalla i brott igen. Vi har redan tidigare i debatten talat om de fall där brottsbekämpningen utförs av polis, åklagare och domstolar. Kriminalvården kommer en av våra talare senare att gå in på lite längre. Också brottsofferfrå- gorna kommer vi att ta upp i ett senare inlägg. Jag skall för egen del koncentrera mig på den första delen, nämligen att förebygga brott. Det är kanske den hittills minst utvecklade delen av strate- gin, men därmed också det mest spännande och kan- ske hoppingivande inslaget i politiken för att öka tryggheten och få ned brottsligheten i vårt land. Fru talman! När det gäller att förebygga brott ser vi också tre beståndsdelar. För det första handlar det om att föra en politik som syftar till minskad arbets- löshet och minskade klassklyftor. En politik för minskade klyftor är samtidigt en politik för minskad brottslighet. Det är den första delen. Den andra delen är att vi vill lyfta fram betydelsen av lokalt samarbete och samverkan mellan myndig- heter, institutioner, medborgare och folkrörelser. På den punkten sker det nu oerhört mycket runt om i vårt land. I onsdags ägde en stor videokonferens rum under ledning av justitieministern och Brottsförebyg- gande rådet. Den konferensen samlade bortemot 3 000 deltagare som kunde följa evenemanget från 24 platser i riket. Det visar det stora intresse som finns runt om i landet för de här frågorna bland medborga- re, folkrörelser, kommuner, myndigheter och nä- ringsliv. Lokala brottsförebyggande råd där man försöker samla alla goda krafter lokalt för att förebygga brott finns numera i drygt 100 kommuner, alltså i drygt var tredje kommun i landet. Man har valt olika modeller för sitt brottsförebyggande arbete beroende på var man är. För mig är det glädjande att en kommun i min region Skåne, nämligen Helsingborg, sticker ut som särskilt utmärkande, som ett särskilt efterföljansvärt föredöme. I Helsingborg har man på socialdemokratiskt ini- tiativ skapat en organisation där man har samlat folk- rörelser, näringsliv och köpmän tillsammans med myndigheter, kommuner socialtjänst och polis för att hitta nya vägar och lokala lösningar för att minska brottsligheten. Det rör sig om allt från att stärka in- formationsverksamheten när det gäller narkotika - inte minst viktigt med tanke på Helsingborgs läge - till att se till att öka bevakningen på parkeringsplat- serna utanför Fredriksdalsteatern, ni vet där Nils Poppe brukade spela, för att minska bilinbrotten. Helsingborg framstår i dag som jag sade som ett föredöme när det gäller brottsförebyggande verksam- het. Men vi har många exempel över hela landet. Jag vet att Ragnwi Marcelind tidigare här i debatten tala- de om hur man arbetar i Tyresö. Överallt finns det många fler exempel, från Lund till Lindesberg och från Borlänge till Borås. Några av dessa är samlade i en utredning som precis har kommit. Den heter Steget före. Det är Kommittén för brottsförebyggande arbete som har tagit fram den. Grunden för det här moderna brottsförebyggande arbetet lades 1996 i samband med att regeringen tog fram sitt program för nationellt brottsförebyggande. Det heter Allas vårt ansvar och presenterades i juni 1996. Samtidigt gav man i uppdrag åt Kommittén för brottsförebyggande arbete att verka för att det här programmet skulle få genomslag över hela landet. Det har, kan man nu konstatera, blivit en fram- gång. Som jag sade finns den här verksamheten i dag utbyggd i 100 kommuner i landet. Jag hade kontakt med Brottsförebyggande rådet i dag, och man säger att ansökningarna om medel för de här verksamheter- na fortsätter att strömma in. Därför kan man nu också ta nästa steg, nämligen att lyfta in den här verksamheten från kommittén till Brottsförebyggande rådet. Det skall ju ske nu vid årsskiftet. Med sig har man då en budget på drygt 7 miljoner kronor, och förutom dessa 7 miljoner har man de 10 miljoner ytterligare som ju avsattes för brottsförebyggande arbete i samband med Storstads- propositionen. En viktig sak är att vi hädanefter tar in brottsföre- byggande aspekter i alla de politiska överväganden som vi gör på alla nivåer. Det kan t.ex. handla om hur man planerar samhället, hur man bygger ut nya bo- stadsområden, hur man planerar hur parker skall se ut och hur de skall belysas. Ett annat exempel är bilinbrotten. Det är för mig en gåta att moderna bilföretag nu på gränsen till nästa sekel fortfarande producerar bilar som det tar mindre än fyra sekunder att ta sig in i. Vi har haft bilar i 100 år. Skall det då vara så himla svårt att få fram lås som gör att det åtminstone tar fem minuter att ta sig in i stället för fyra sekunder? Det har talats om den generella välfärdspolitiken som en av grundstenarna. Jag har pratat om den lo- kala brottsförebyggande verksamheten. Den tredje beståndsdelen när det gäller att förebygga brott har vi tidigare pratat mycket om i debatten. Det gäller detta att kunna föra en ständig pågående diskussion om vilka värderingar vårt samhälle vilar på: demokrati, solidaritet, rättvisa och respekt för mänskliga rättig- heter. Från vår sida vill jag säga att vi, som poängterats tidigare, anser att föräldrar i det arbetet kanske är våra bästa brottsbekämpare. Jag skulle också vilja lägga till en annan grupp, nämligen lärarna. Frågan är om inte föräldrar och lärare är våra bästa brottsbekämpa- re eller åtminstone brottsförebyggare. Deras uppgift är att föra vidare de här grundläggande värderingarna. Det är en av de viktigaste uppgifter man har. Det får vi aldrig slarva med. Regeringens satsning Levande historia, som har nått stor framgång, handlar ju inte bara, det skall man också komma ihåg i det här sammanhanget, om att få oss att minnas Förintelsen. Det handlar också om att ge ett startskott för en diskussion om de här grund- läggande värderingarna. Vilka värderingar skall vi ta med oss in i 2000-talet och vilka skall vi lämna efter oss i 1900-talet? Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att för oss socialdemokrater är färdriktningen klar. Den bygger på en helhetssyn. Vi för en politik för minskade klyftor och minskad arbetslöshet. Vi bygger upp nya strukturer lokalt för att få myndigheter, näringsliv, folkrörelser och enskilda medborgare att samverka mot brott. Vi stärker polisen. Vi moderniserar dom- stolsväsendet. Vi reformerar kriminalvården. Vi för- söker inför sekelskiftet att lyfta fram en diskussion om de grundläggande värderingarna i vårt samhälle. Vi gör allt detta med full insikt om att en viktig del av arbetet för att motverka brott faktiskt sker under blinkande blåljus och inför skranket i dom- stolssalarna. Visst är det så. Men minst lika viktigt är det arbete som sker i det lilla, i det nära och ofta i det tysta. Det kan vara köpmannen som väljer att ställa sina varor på ett annat sätt för att motverka snatteri. Det kan vara mamman som väljer att säga ifrån på skarpen när hon märker att sonen börjar ta till sig främlingsfientliga värderingar. Det kan kanske rent av vara det där bilföretaget som väljer att satsa lite pengar på att få fram ett lås som det skall ta fem mi- nuter att ta sig igenom. Fru talman! Allt detta arbete lämpar sig bäst i en miljö av konstruktivt politiskt samarbete snarare än konfrontation. Det är ofta så det fungerar lokalt ute i kommunerna. Och tänk vad bra det hade varit om vi kunde ha fått samma klimat i riksdagen. Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betän- kande med undantag av mom. 11 där jag yrkar bifall till vår reservation.
Anf. 189 GUN HELLSVIK (m) replik: Fru talman! Det gläder mig att höra Morgan Jo- hanssons uttalande om föräldrarnas och skolans roll. Det var precis de ord som jag använde i mitt inled- ningsanförande. Jag trodde inte heller annat än att vi egentligen var överens - och det gäller nog de flesta här. Jag tyckte också att det var intressant att lyssna på beskrivningen av helhetssynen när det gäller den socialdemokratiska politiken för ett bättre samhälle. Jag skall inte gå in på några detaljer. Vissa delar är vi säkert överens om. Sedan när vi går på djupet kan vi säkerligen finna att vi har olika metoder för att nå målen. Men Morgan Johansson beskrev bl.a. ett av må- len, trygghet mot brott. Då vill jag ställa en fråga till Morgan Johansson. Nu är det ju så, som jag sade i en tidigare replik, att Socialdemokraterna med två korta avbrott har styrt Sverige under hela efterkrigstiden. Anser Morgan Johansson att man har lyckats att nå en bra bit på vägen mot de av honom här uppsatta målen under efterkrigstiden?
Anf. 190 MORGAN JOHANSSON (s) re- plik: Fru talman! När det gäller synen på föräldrarna och familjen, tycker jag att det är trist när man försö- ker skapa konflikter som kanske egentligen inte finns. Jag tror att vi är ganska överens om hur ett samhälle skall se ut och vad som har betydelse för unga männi- skor när de växer upp. Jag skall inte ta någon parti- politisk konflikt när det gäller den synen, eftersom jag tror att vi är ganska överens. Att antalet brott har ökat under efterkrigstiden är korrekt. Detsamma har skett över hela världen. Det hänger samman med att exempelvis antalet brottstill- fällen har ökat, vilket i sin tur hänger samman med urbaniseringen och annat. Jag tror inte att vi i Sverige har varit sämre än andra länder på att bekämpa brottsligheten. Tvärtom har vi nog varit ganska bra på det. Jag vill återigen understryka att min grundupp- fattning är att ett samhälle med små klassklyftor och som kan hålla samman är ett samhälle där man får mindre konflikter och ett samhälle där man kan hålla nere brottsligheten totalt sett.
Anf. 191 GUN HELLSVIK (m) replik: Fru talman! Jag måste ändå konstatera att krimi- naliteten i Sverige ökar. Om vi tittar på en del andra håll i världen så kan vi se tydliga nedgångar i krimi- naliteten. Då har vi skäl att fundera över vad vi kan ändra i den svenska politiken, eftersom vi alla rimli- gen strävar efter att få ned kriminaliteten, att få ned antalet människor som drabbas av brott. I detta sam- manhang är åtskilliga saker av betydelse, t.ex. till- räckligt med poliser. När det gäller New York skall vi vara på det klara med att det inte bara handlar om antalet poliser, även om det är viktigt, utan åtskilligt annat, vilket vi tar upp i en motion som sedan har resulterat i reservation 12 tillsammans med Folkparti- et. Vi pekar där just på vikten av en fysiskt positiv miljö som i sig också är brottsförebyggande. Det har inte bara med vanlig stadsplanering att göra utan även åtskilligt annat. Men det är viktigt att vi inte bara tittar i vår egen värld utan att vi lär oss av omvärlden och vågar ta till oss de idéer som har dykt upp på andra håll, där vi också kan se positiva effekter.
Anf. 192 MORGAN JOHANSSON (s) re- plik: Fru talman! När det gäller brottsutvecklingen skall man också hålla i minnet, förutom den interna- tionella jämförelsen, att vi i Sverige i en del fall ge- nom att vi har varit duktiga på att lyfta fram brottslig- het som annars är gömd kanske också har fått en del ökade anmälningar. Ett exempel på det kan vara kvinnovåldet, där vi har varit bra på att försöka lyfta fram detta i offentlighetens ljus. Och då ökar också antalet anmälningarna. Det behöver inte innebära att brottsligheten totalt sett har ökat. Jag tror att Moderaterna och vi kan vara eniga på många punkter, men det som jag tycker är trist är att när jag går igenom era budgetförslag och ser vad ni skär ned på är det på sådana poster som innebär att ni ökar klyftorna i samhället. Ni skär ned på kommu- nerna, vilket innebär att dessa nedskärningar kommer att drabba den sociala sektorn, fritidssektorn, idrotten och kulturen, sådant som kanske skulle kunna med- verka till att hålla ned brottsligheten. Det tycker jag är trist. Sedan lägger ni lite pengar på polisen i stället, så att man skall kunna lappa ihop detta efteråt. Så funge- rar det inte. Jag tror att det hade varit bättre om också Moderaterna hade skaffat sig denna helhetssyn som vi försöker verka för.
Anf. 193 GUNNEL WALLIN (c) replik: Fru talman! Det var intressant att lyssna på Mor- gan Johanssons redovisning när det gäller det brotts- förebyggande arbetet och samverkan med trygghets- planer osv. i kommunen. Men det som jag reagerade på var att han tog Helsingborg som exempel. Efter- som ganska många i justitieutskottet kommer just från dessa trakter är vi väl införstådda med situatio- nen där. När det gäller t.ex. polisresurserna i nord- västra Skåne har de omfördelats på ett sådant sätt att Helsingborgs storstadsområde har fått en stor andel av polisresurserna. Men i bygder runt omkring har polisresurserna glesats ut. Men antalet brott ökar kraftigt just i Helsingborg. Då borde man titta på varför de ökar i Helsingborg och minskar på andra ställen och ha det som utgångspunkt. Just vid den nyplanerade och nytillkomna knutpunkten som finns i Helsingborg är säkerheten inte bra. Jag har många gånger väntat på nattåget på detta ställe. Men där vågar man inte sitta utan att ha nattvakterna nära sig. Det finns alltså mycket kvar att göra i Helsingborg. Men jag välkomnar Morgan Johanssons tankegångar när det gäller det brottsförebyggande arbetet.
Anf. 194 MORGAN JOHANSSON (s) re- plik: Fru talman! Jag vill peka på att Brottsförebyggan- de rådet gärna lyfter fram Helsingborg som eftersträ- vansvärt och som en modell som jag tycker att man skall titta på. Där har man samlat alla goda krafter från idrotten, kommunerna, myndigheterna och soci- altjänsten för att försöka hitta nya och lokala lösning- ar. Jag är säkert helt överens med Gunnel Wallin om att det naturligtvis finns mycket kvar att göra där. Men jag tycker att man skall titta lite extra på vad man har gjort i Helsingborg, eftersom det kanske kan vara bra för andra kommuner att se att man kan nå resultat.
Anf. 195 GUNNEL WALLIN (c) replik: Fru talman! Jag skall noga följa förloppet just i Helsingborg. Och när jag kan åka nattåget utan att behöva förlita mig på nattvakterna kan jag till viss del känna mig nöjd.
Anf. 196 MAUD EKENDAHL (m): Fru talman! Jag tänkte börja med en liten ord- ningsfråga med anledning av det som hände tidigare under ett replikskifte mellan Morgan Johansson och Gun Hellsvik. Det var lite ledsamt att Morgan Jo- hansson tog upp ett nytt ämne i sin replik och att Gun Hellsvik inte hade möjlighet att bemöta det, eftersom hon inte hade rätt till ytterligare replik. Jag hoppas att detta inte händer fler gånger under kvällens debatt, dvs. att vi i debatten blir påhoppade om nya ämnen. Fru talman! Jag har för avsikt att i debatten om detta betänkande ägna en liten stund åt kriminal- vårdsdelen. Jag hade närmare bestämt tänkt ta upp en del i det avsnitt där drogfria anstalter behandlas. Narkotika i fängelser är inget nytt problem. All- mänheten har väldigt svårt att förstå att det över hu- vud taget får förekomma narkotika i fängelser. Och jag måste faktiska hålla med om det. Vi politiker måste vara otroligt tydliga i denna fråga. Vi modera- ter har år efter år väckt motioner med syfte att för- hindra narkotikainförsel till fängelserna. Nu först har Kriminalvårdsstyrelsen arbetat fram en rapport som belyser problemen och innehåller åtgärdsförslag. Flera av dessa förslag har vi länge framhållit, nämligen fler visitationskontroller, fler urinprovstagningar och ökad tillgång till narkotika- hundar. Vi moderater har gått ännu längre, och vi vill faktiskt, tillsammans med Kristdemokraterna, Cen- tern och Folkpartiet, att den intagne och besökaren skiljs åt med en glasruta under besöket. I Norge fun- gerar denna metod, och varför skulle det inte gå bra i Sverige? Vad anser ni socialdemokrater? Även Kia Andreasson i Miljöpartiet uttryckte en viljeinriktning angående detta under ett av våra sam- manträden. Vad anser Kia Andreasson i dag om det? Trots att RSS-rapporten färdigställdes redan under våren har inte något förslag kommit från regeringen. När kommer något konkret förslag? Även i budget- propositionen anförde regeringen att arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket måste fortsättningsvis bedrivas med ökad intensitet. Varför har ingenting skett under förra mandatperioden? Fru talman! Vi har dock i samtliga partier en ge- mensam nämnare, nämligen att anstalterna skall bli drogfria. Men på vilket sätt skall vi uppnå målet? Här är vi inte överens. Vi måste börja någonstans. Det sade också Gunnel Wallin i sitt anförande. Därför har vi moderater framhållit i vår motion att som ett kort- siktigt mål skall det finnas en drogfri anstalt i respek- tive kriminalvårdsregion - det är inte mycket att be- gära - för att sedan kunna starta så många drogfria anstalter i hela landet. Försök har gjorts i landet, men tyvärr har man misslyckats av olika anledningar. En anledning kan ha varit att någon har "flippat ut" och inte har kunnat hålla sig drogfri. Det är käns- ligt när det finns andra som är beroende och som lätt kan halka in i missbruk igen. Då måste vederbörande anstalt få hjälp med att flytta personen så att det drog- fria programmet inom anstalten kan fortsätta. Här vill jag personligen framhålla att man inom kriminalvårdsledningen inte har stöttat de enskilda anstalterna. Inställningen har varit och är fortfarande att varje anstalt får ta hand om sina egna problem. Det har jag fått bekräftat av personal som har försökt att skapa drogfria fängelser. En annan allvarlig anledning till att man inte har lyckats är att det numera ofta är överbeläggning. Det finns för få anstaltsplatser. Det går inte längre att differentiera de intagna till olika fängelser. Det ut- skottsmajoriteten säger stämmer inte alls, nämligen att kriminalvården bekämpar narkotikamissbruket i anstalterna genom att differentiera de intagna. Det stämmer inte. Det fungerar inte. I det sammanhanget vill jag ta upp ett problem till, vilket Gunnel Wallin också tog upp tidigare i dag, nämligen det nya platsplaneringssystemet som skall utgå från häktena. Det fungerar inte alls tillfredsstäl- lande. Den nya datatekniken innebär att man skall koda in hur en person lämpar sig för det ena eller andra stället. Nej, det handlar om den personliga kontakten, att ringa till varandra. Människor är olika, även de bästa. Vi får hoppas att tekniken utvecklas bättre. Jag vill understryka vikten av de problem som finns, att det inte går att avveckla fängelseplatser - som ni socialdemokrater faktiskt har genomdrivit. Vi ser konsekvenserna i dag. Kia Andreasson tog upp i sitt anförande vissa problem inom rättsväsendet och bl.a. inom kriminal- vården. Hon sade att det hade skett en för häftig ned- läggning av häkten och anstaltsplatser och så exemp- lifierade hon med vad som hade hänt i Göteborg. I det replikskifte som följde frågade Gun Hellsvik varför inte Kia Andreasson och Miljöpartiet har agerat i frågan och försökt att få mer pengar till kriminalvår- den. Men Kia Andreasson var så upptagen i debatten med att ha egna tolkningar av familjebegreppet att hon glömde besvara Gun Hellsvik. Jag kanske kan få ett svar.
Anf. 197 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Vi vill alla ha drogfria anstalter. Det finns ingen skillnad där. Vad är då problemet? Det är ett problem att det är trångt på anstalterna just nu. Det är helt riktigt. Jag har iakttagit problemet. I mina hemtrakter finns en anstalt just för intagna som är särskilt motiverade att komma till en anstalt där de kan bli av med sitt drogberoende. Men nu har även andra fått placeras där. Men samtidigt pågår ett intensivt arbete inom kriminalvården. Även om arbetet går långsamt så pågår det ändå. Varje år får vi en rapport om tillstån- det. Det kan variera, eftersom de intagna varierar i sitt missbruk. Men vi kan se en ökning. Jag tycker också att det är angeläget att pröva nya vägar om vi ser att vi inte kommer fram. Jag skall noga analysera nästa års rapport med statistik och kanske föreslå en försöksverksamhet med anstalter med mycket stränga regler. Vi kan inte införa glasruta så plötsligt utan noggranna analyser av vad det innebär. Det sociala klimatet har betydelse, att kunna få besök och må bra. Det har betydelse för att komma vidare och avsluta ett missbruk. Det är inte så enkelt att bara hårda tag gäller. Det är så komplice- rat. Men jag håller med om att vi hela tiden måste komma med nya förslag och titta på de rapporter som skrivs om vad som händer inom kriminalvården.
Anf. 198 MAUD EKENDAHL (m) replik: Fru talman! Nej, det skall inte vara hårda tag. Men det är bra för vissa interner. Det finns många som vill komma in på drogfria fängelser. Det finns de interner som hellre sitter kvar på häktet än att komma ut på fängelserna såsom förhållandena är just nu. Vi måste få fler platser, Kia Andreasson. Vi måste se till att få mer pengar till kriminalvården. Kia And- reasson vet att vi moderater årligen kommer att av- sätta ett par hundra miljoner till kriminalvården. I år blev det 178 miljoner kronor. Fr.o.m. nästnästa år blir det 200 miljoner kronor. Var står Miljöpartiet och Kia Andreasson? Ni kan inte göra saker om ni inte skjuter till pengar. Jag hoppas att jag får svar på frågan nu.
Anf. 199 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Det här gäller inte enbart pengar. Det gäller inriktningen och komma fram med en försöks- verksamhet. Det har inte bara med pengar att göra. Jag markerade tydligt när vi behandlade frågan om nedläggning av häkten och anstalter att jag var rädd för att det skulle bli för häftigt. Jag motsatte mig den stora nedskärningen. Men man kan inte här i riksdagen - det vet alla - gå in och bestämma i detalj. Det får vi ofta tillrättavisningar om. Man får lita på att myndigheten ser svårigheterna och inte går för långt i besparingar. Tyvärr kan jag i efterhand konstatera detta. Men jag kunde inte lägga mig i arbetet i Kriminalvårdssty- relsen. I efterhand kan jag erkänna att det blev för häftigt. Vi får utvärdera dessa rapporter för att se hur vi skall komma framåt. De kommer nu att presenteras årligen av kriminalvården.
Anf. 200 MAUD EKENDAHL (m) replik: Fru talman! Då undrar jag, Kia Andreasson: Var skulle de ha tagit pengarna? Den stora kostnadsdelen inom kriminalvården är ju anstaltsplatserna. Eftersom det kommer ett protokoll, som är offentligt, skulle jag vilja veta var vi kan leta upp där det står att Kia And- reasson har gjort markeringar och motsatt sig dessa nedskärningar av antalet häktesplatser. Det vore bra för oss att veta detta, så att vi kan ta del av det.
Anf. 201 YVONNE OSCARSSON (v) re- plik: Fru talman! Maud Ekendahl började sitt anföran- de med att säga att man får använda narkotika på våra anstalter. Det får man väl inte! Det är ju kriminellt i hela Sverige, och då må det vara kriminellt på an- stalterna också. Såvitt jag vet är inte anstalterna nå- gon frizon bara därför att det är kriminella narkoma- ner som finns där inne. Vårt samhälle ser redan nu ut så att det är förbjudet att använda narkotika var man än är i Sverige. I fråga om hur man skall komma till rätta med det här tror jag att partierna kanske skiljer sig åt. Det är jätteviktigt att vi kommer fram till någonting som gör att det blir tryggare. Som Maud Ekendahl säger, måste människor som vill vara i en drogfri miljö få rättighet att vara det. Där är vi överens. Jag tror att det handlar om en helhetssyn, som bl.a. Morgan Johansson pratade om. Vänsterpartiets syn på det här är att man måste föra en socialpolitik på så sätt att man förhindrar att det i slutändan blir så att narkomaner hamnar på anstalt. Ett sätt är att lägga mer resurser på barn i riskzon, t.ex. barn till missbru- kare. Det är klart utforskat att barn till missbrukare i mycket större utsträckning hamnar i svåra situationer när de blir stora. Då måste man kunna börja med att lägga mycket mer resurser på barn, så att man motar olle i grind.
Anf. 202 MAUD EKENDAHL (m) replik: Fru talman! Nej, inte får man använda narkotika på fängelser. Men det förekommer ju. Det är inte så lite narkotika på fängelserna, och det är det som är den stora frågan. Det är ingenting som händer. Man klarar inte av att brottas med de här problemen ute på fängelserna. Nu får man dessutom personalminsk- ningar. Det är därför vi föreslår att alla medel skall tas till för att nedbringa risken för att det kommer in mer narkotika på fängelser. Jag kan tala om att det finns åtskilliga mammor som kommer till fängelserna till sina söner och ger dem narkotika för att de tycker synd om dem. Det vore inte dumt om det fanns en glasruta för att skilja mamman och sonen åt, om de inte klarar att träffa varandra under andra former. Jag vill tala om för Yvonne Oscarsson att vi gång på gång har föreslagit olika sanktioner. I dag får man utnyttja ett antal dagar utöver fängelsestraffet om man har positiva urinprover. Man kan också införa andra sanktioner och åtgärder och straffa inne i fäng- elset. Men det är ingen som vill lyssna på dem som talar om de olika metoderna. Snart måste vi sätta ned foten. Det kräver vi moderater.
Anf. 203 YVONNE OSCARSSON (v) re- plik: Fru talman! Att vi måste sätta till klutarna på alla håll när det gäller drogfria anstalter är vi överens om. Jag har jobbat med narkomanvård i många år och tror att jag har lite på fötterna när jag säger att det inte är så enkelt som att sätta in tvångsåtgärder. Jag menar att man måste hitta många olika saker. Jag tror att vi kommer att kunna komma fram till bra resultat till- sammans. Jag är inte alls främmande för att hitta nya sätt. Jag vet inte hur det är med glasrutor - jag har inte tänkt färdigt just om den biten. Det är ett sätt, och förmodligen finns det många fler sätt som kan bli effektiva. Behandling under fängelsetiden tror jag på i läng- den. Annars är det bara tillfälliga sätt, som inte löser några problem. Det blir återfallsbrottslighet, och sedan har man inte lyckats någonstans i alla fall i det långa loppet.
Anf. 204 MAUD EKENDAHL (m) replik: Fru talman! Det är bara det att vi har försökt peka på en modell, Yvonne Oscarsson, och vi tycker att man måste börja någonstans. Jag sade tydligt att alla partier har en gemensam nämnare, nämligen att vi är överens om att det skall vara drogfria fängelser. Men det handlar om vägen dit. Då har vi en modell, där man till att börja med skall ha ett drogfritt fängelse i respektive kriminalvårdsregion. Vi tycker inte att det är att begära för mycket. Man måste börja på den vägen. Jag håller med Yvonne Oscarsson om att det måste vara en bättre behandling i fängelserna också. Vi har väckt en del motioner som man inte har kunnat gå med på fullt ut, så vi får väl komma tillbaka med dem. Det handlar om övergången från det att man börjar med behandlingen i fängelset och sedan fort- sätter ute på andra behandlingshem. Där finns andra ekonomiska hinder, där det är två olika huvudmän, dvs. kriminalvården och kommunen, som ofta sätter hinder i vägen för den enskilde så att han inte kan bli behandlad.
Anf. 205 YILMAZ KERIMO (s): Fru talman! Vi debatterar nu justitieutskottets be- tänkande nr 1, som bl.a. handlar om kriminalvården. Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa påföljderna fängelse och skyddstillsyn, att ansvara för övervakningen av villkorligt frigivna och för verk- samheten vid häktena samt att utföra personutred- ningar i brottmål. Fr.o.m. den 1 januari 1999 ansvarar kriminalvården också för verkställighet av samhäll- stjänst när en villkorlig dom har kombinerats med en föreskrift om samhällstjänst. Kriminalvården svarar också för transporter av personer som skall avvisas eller utvisas från Sverige. Ett övergripande mål för rättsväsendet och där- med också för kriminalvården är att tillgodose den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Kriminal- vården skall upprätthålla en human människosyn, god omvårdnad och ett aktivt påverkansarbete. Respekt för den enskildes integritet och säkerhet skall iakttas. Verksamheten skall inriktas på att motverka återfall i brott. När det gäller frågan hur verksamhetsmålen upp- fylls anser utskottsmajoriteten att det är bra att meto- der har tagits fram för att kvalitetssäkra de brotts- och missbruksrelaterade programmen. Det är angeläget att kunna utvärdera effekterna av verksamheter, och därför bör sådana metoder ytterli- gare utvecklas. Utskottsmajoriteten anser, i likhet med regering- en, att satsningarna på de psykiskt störda intagna måste förbättras och att regeringen fortlöpande bör överväga åtgärder som kan förbättra situationen för dessa. Fru talman! När det gäller frigivningsförberedel- serna står det helt klart att kriminalvården även i fortsättningen måste prioritera insatser som medver- kar till att underlätta den dömdes övergång till ett liv i frihet. Särskilt gäller detta de långtidsdömda. Detta är en av de viktigaste uppgifterna för kriminalvården och ett väsentligt led i det brottsförebyggande arbetet. I detta sammanhang vill utskottsmajoriteten också framhålla att den intagnes möjligheter till kontakt med exempelvis familjen är av mycket stor betydelse. Här finns ett samband med möjligheterna att ta emot besök. Fru talman! Jag har för avsikt att uppehålla mig lite vid frågan om narkotikasituationen i anstalterna. Det är också en fråga som tas upp i flera motioner. Utskottsmajoriteten vill betona vikten av att fäng- elserna är och skall vara drogfria. Denna målsättning har betydelse inte bara för de intagna som har miss- bruksproblem utan även för de intagna som inte är missbrukare. Fängelsemiljön måste vara drogfri också av hänsyn till de barn som besöker en förälder som sitter i fängelse. Behovet av åtgärder mot narkotikan i anstalterna accentueras dessutom av att en allt större andel av de intagna är narkotikamissbrukare. Mot den angivna bakgrunden är det enligt ut- skottsmajoritetens mening positivt att kriminalvår- dens insatser mot narkotikan ökat; visitationerna har blivit fler, och andelen av de intagna med missbruks- problem som deltar i olika behandlingsåtgärder har ökat. Vi noterar med tillfredsställelse att det numera också görs en redovisning av drogsituationen i an- stalterna. När det gäller motionsönskemålen om åtgärder mot narkotikan kan utskottsmajoriteten konstatera att det pågår ett arbete inom kriminalvården som syftar till att bekämpa narkotikan i anstalterna. Vissa förslag som syftar till att öka kontrollen finns redan i RSS- rapporten, och ytterligare förslag kan förväntas inom kort som ett resultat av KARTNARK-projektet. Vilka åtgärder som kan vara lämpliga bör emellertid den bearbetning som pågår få utvisa. Det är angeläget att redan befintliga och kommande förslag bearbetas med skyndsamhet. Vi utgår från att regeringen noga följer arbetet och fortlöpande överväger vilka ytterli- gare åtgärder som krävs för att effektivisera bekämp- ningen av narkotikamissbruket på anstalterna. Fru talman! Det krävs stora insatser av kriminal- vården på detta område. Det kan t.ex. inte accepteras att en person börjar missbruka narkotika under en anstaltsvistelse. Personalen inom kriminalvården måste ha den kompetens som behövs för att upptäcka tendenser till missbruk och för att ge de intagna det stöd som krävs för att hejda en sådan utveckling. Fru talman! Personligen vill jag också framhålla att våld föder våld. Eftersom den som själv utsatts för våld som barn löper större risk att använda våld som vuxen måste kampen mot våldet börja i mycket tidig ålder. Här spelar föräldrarna en central roll, och de har självklart det primära ansvaret för sina barn. En del föräldrar klarar inte detta fullt ut och behöver därför stöd i sin föräldraroll. Avsaknaden av goda familjeförhållanden måste också kompenseras på andra sätt. De barn och ungdomar som gör sig skyldi- ga till brott tillhör också ofta den grupp som har störst behov av stöd och hjälp. Familjen är viktig, men vi har olika förutsättning- ar här i livet. Barn föds till olika förhållanden, ibland i splittrade familjer, ibland i familjer som har miss- bruksproblem. Vi måste därför driva en välfärdspoli- tik som gör att vi stärker de barn och ungdomar som har en särskilt utsatt situation. Detta sammanhållna perspektiv får man inte glömma bort i den kriminal- vårdspolitiska debatten. Fru talman! Kriminalpolitik är en del av välfärds- politiken. Välfärdspolitik i form av åtgärder för att öka den sociala tryggheten och kriminalpolitiska åtgärder med respekt för den enskildes integritet och säkerhet måste gå hand i hand om vi skall vara fram- gångsrika i vår brottsbekämpning. Vidare vill jag personligen också framhålla att kriminalvården måste bygga på en helhetssyn. Det går inte att bekämpa brottsligheten enbart med polis- resurser, straff och krav på hårdare tag. Man måste också se till brottslighetens orsaker och vara hård mot de faktorer som gör att människor begår brott. Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 6 och på övriga punkter till utskottets hemställan samt avslag på övriga reservationer.
Anf. 206 GUNNEL WALLIN (c) replik: Fru talman! Det Yilmaz Kerimo säger låter väl- digt bra, och man hade önskat att det hade varit sant. Jag gjorde mitt första besök på fängelse för några veckor sedan. Tyvärr stämmer inte verkligheten med det han säger. Det är det som är så tråkigt. Det aktiva påverkansarbetet för de intagna blir det inte mycket av med den personalbrist som råder. När det gäller dem som mår psykiskt dåligt vill jag säga att på det fängelse som jag besökte hade man tagit bort hälften av psykologtjänsterna, och där fanns inte stora utrymmen för att påverka den saken. När det gäller kontakt med familjen kan jag be- rätta att besöksrummen där var upptagna av interner. Det fanns alltså ingen möjlighet till kontakt med familjen - tyvärr! När det gäller drogfriheten, som vi har debatterat tidigare här, vill jag säga att det är jättestora svårig- heter att klara av situationen, inte minst med tanke på personalbristen. Man skulle alltså ha önskat att det hade varit som Yilmaz Kerimo sade här, men så är det inte i verklig- heten.
Anf. 207 YILMAZ KERIMO (s) replik: Fru talman! Vi måste lita på att de uppgifter vi får är sanna. Det kan finnas brister - det får man i så fall utvärdera och åtgärda. Det pågår ett arbete för att förbättra även för dem som är psykiskt störda. Samarbetet mellan olika myndigheter måste fungera bättre. Här måste också sjukvårdshuvudmännen komma in, så att det fungerar bättre för de psykiskt störda.
Anf. 208 GUNNEL WALLIN (c) replik: Fru talman! Jag tog exempel från ett fängelse där man hade haft två psykologtjänster. Man tog bort den ena psykologtjänsten och har den andra kvar. Och detta gällde då en anstalt med sexualförbrytare, där det är ännu mer befogat med sådana tjänster. Verk- ligheten är alltså en annan. Man hade önskat att det hade varit som Yilmaz Kerimo säger, men här finns mycket jobb att göra.
Anf. 209 YILMAZ KERIMO (s) replik: Fru talman! Vi är i alla fall överens om att de be- höver hjälp och att man måste kunna hjälpa dem på något sätt. Att det har förekommit att man har skurit ned antalet tjänster kan jag inte kommentera, efter- som jag inte är insatt i det. Men det är viktigt att vi är överens om att de behöver hjälp. Då får man se till att de resurser som finns också används.
Anf. 210 MAUD EKENDAHL (m) replik: Fru talman! Yilmaz Kerimo - ursäkta om jag inte uttalar ditt namn riktigt, men du vet ju vem jag talar till - sade att vi måste lita på att de uppgifter vi får är sanna. Jag vet inte om Yilmaz Kerimo hade möjlighet att vara med när vi i utskottet fick en redovisning av Kriminalvårdsstyrelsen. Då visade man en overhead- bild som redovisade hur narkotikasituationen ute på de olika anstalterna såg ut. De rapporterna skall åter- komma årligen, och jag hoppas nu att man gör något åt det, så att det inte bara blir någon typ av börsnote- ringar som går upp och ned av hur det ser ut på våra anstalter. Jag tycker att den majoritetsuppfattning som Yil- maz Kerimo återgav och som också står att läsa på s. 42 i betänkandet är lite märklig. Där sägs det: "Utskottet vill i likhet med tidigare uttalanden inled- ningsvis betona vikten av att fängelserna är och skall vara drogfria." Påstående att de är det stämmer ju alltså inte. Men ändå ställer ni er bakom en sådan text. Hur vill ni från majoritetens sida förklara det? Det som står där är ju bluff och båg.
Anf. 211 YILMAZ KERIMO (s) replik: Fru talman! Visst har vi fått rapporter på ut- skottsmötena. Då har man också sagt att insatser är på gång. Man jobbar mycket hårdare med kontroller. Som jag sade i mitt anförande är arbetet på gång för att anstalterna skall bli drogfria. Det är i alla fall vår strävan att de skall vara drogfria. Om det förekommer brister får man jobba med dem. De skall bli bättre, och de skall vara drogfria.
Anf. 212 MÄRTA JOHANSSON (s): Fru talman! I debattens sista självande minuter tänkte jag ägna vår minsta och yngsta myndighet - Brottsoffermyndigheten - några ord. Det övergripan- de målet för myndigheten är att främja brottsoffers rättigheter och intressen. Den skall pröva ärenden om brottsskadeersättning och ärenden om bidrag från Brottsofferfonden. Efter att ha verkat i några år börjar man närma sig den uppsatta målsättningen om att 70 % av inlämnade brottsskadeärenden skall hand- läggas inom tre månader, detta trots att ärendemäng- den har ökat väsentligt. En annan viktig uppgift för myndigheten är att sprida information och kunskap om brottsoffers rät- tigheter. För brottsskadeersättning finns i budget för 1999 avsatt 75 074 000 kr. Det mesta utbetalas som ersätt- ning för personskador. Brottsofferfonden finansieras, som Anita Sidén sade, av den som dömts till fängelse. Han eller hon åläggs att betala en avgift på 300 kr. Den som verk- ställer straffet med den s.k. bojan betalar vanligtvis en avgift på 50 kr per dag, dock högst 3 000 kr. T.o.m. oktober i år hade det inkommit 13,3 miljoner kronor. Fondens pengar användes till olika projekt efter ansökan. Den 11 november i år var det den sista för- delningen för året. Då hade totalt 78 projekt fått pengar till ett belopp av 10 743 163 kronor. De allra flesta projekten har någon anknytning till kvinnojou- rer eller brottsofferjourer. I reservation 10 från m, kd, c och fp anser man att avgiften till Brottsofferfonden är för låg. Man vill höja den till 500 kr och alltså förstärka fonden. Brottsofferutredningen lämnade, som Kia Andreasson sade för en stund sedan, sitt betänkande i våras, där det föreslås att det skall ske en höjning. Remisstiden för den utredningen utgick den 15 oktober, och arbe- tet har nu påbörjats på departementet. Det kommer att så småningom utmynna i ett förslag från regeringen. I statuterna för Brottsofferfondens användning har det funnits en förordning om att Brottsofferfondens medel inte får användas till löpande verksamhet, dvs. till anställd personal eller lokaler. Brottsofferutred- ningen föreslår emellertid att stöd även skall kunna ges till detta, och därför har medel anslagits från regeringen till två försöksprojekt. Det ena avser ett länsprojekt där en länsassistent skall arbeta för brottsofferjourerna i två län som inte har egen brottsofferassistent. Den kommer att förläg- gas till Södertäljetrakten. Det andra projektet förläggs till Örebrotrakten och skall drivas av Brottsoffermyn- digheten. Där skall en samordnare verka för ett ökat samarbete mellan ideella organisationer verksamma inom området, men även som resurs för brottsoffer. Det skall bli mycket intressant att följa projektens verksamhet. Fru talman! Brottsoffer var länge en undanskymd grupp i vårt samhälle som rönte väldigt liten upp- märksamhet. De senaste 10-15 åren har frågorna emellertid förts upp på dagordningen. Olika försöks- verksamheter pågår i vårt land. Jag kan nämna det Ragnwi Marcelind tog upp om stöd för vittnen i dom- stol - det pågår på flera ställen - och en mängd andra försök. Vi kan alltså glädja oss åt att det skrider fram- åt, men fortfarande finns naturligtvis väldigt mycket att göra. Jag kan garantera Anita Sidén att även vi social- demokrater står på brottsoffrens sida. Fru talman! Med detta instämmer jag i det yrkan- de som Margareta Sandgren har gjort.
Anf. 213 GUN HELLSVIK (m) replik: Fru talman! Märta Johansson sade avslutningsvis att hon gladde sig åt framstegen. Jag vill också ut- trycka min glädje över att få lyssna på något som man nästan kan kalla en lovsång till Brottsoffermyndig- heten och Brottsofferfonden från Märta Johanssons sida. Det visar förmåga att tänka om. När vi skapade Brottsoffermyndigheten och Brottsofferfonden under de borgerliga regeringsåren var det inte riktigt så positiva tankegångar. Jag har stor respekt för var och en som ändrar uppfattning. Detta får mig också att hoppas på att de förslag som nu har resulterat i borgerliga reservatio- ner också skall kunna mogna i socialdemokraternas tankar, så att vi snart även får höra positiva lovord om dem.
Anf. 214 MÄRTA JOHANSSON (s) replik: Fru talman! Personligen var jag inte med när stri- den om Brottsoffermyndigheten utkämpades. Det var före min tid. Men brottsofferverksamheten är ju inte ny. Brottsoffermyndigheten ersatte den tidigvarande Brottsskadenämnden, som hade hand om utbetalning- en av ersättningar till brottsoffer förut. Egentligen kan jag den striden för dåligt för att våga uttala mig. Men jag vet att Brottsoffermyndigheten i dag fungerar väldigt väl.
Anf. 215 KIA ANDREASSON (mp): Fru talman! Det skall gå väldigt fort. Eftersom jag inte fick någon replik på Maud Ek- endahl och frågan hängde i luften måste jag få svara på frågan om nedläggning av anstalter och häkten. Det lät precis som att Miljöpartiet drev igenom ned- läggningen av dessa anstalter, och jag vill bara för- tydliga genom att säga att vi inte gjorde det. Vi hade en reservation i detta ämne. Det var samtidigt mycket mer komplicerat än så. Elektronisk övervakning infördes, och då behövdes inte alla anstaltsplatser. Därför blev uppdraget att också från vår sida godkänna en viss nedläggning. Men vad gäller den stora nedläggningen hade vi en reservation. Det var väl Centern som tillsammans med Socialdemokraterna drev igenom detta. Jag har iakttagit alla problem och kommer att ver- ka för att försöka mildra dem allt vad jag kan.
Anf. 216 GUN HELLSVIK (m) replik: Fru talman! Vad Kia Andreasson däremot inte gjorde när dessa frågor var uppe var att föreslå att det skulle ges pengar till kriminalvården. Det räcker inte med att man uttalar att man inte vill ha en omfattande nedläggning. Man måste också inse att nedläggningen inte var någonting man önskade från kriminalvårdens sida, utan det var något som man tvingades till på grund av beslut som fattades i denna kammare.
Anf. 217 KIA ANDREASSON (mp) replik: Fru talman! Eftersom det som sagt också fanns detta med elbojor som vi alla var positiva till blev det budgetmässigt svårt att beräkna hur mycket som var rimligt. Jag kan också konstatera i efterhand att det var för mycket.
Anf. 218 RAGNWI MARCELIND (kd): Fru talman! Jag för sen med att begära replik på Yilmaz Kerimo. Jag vill bara tillrättalägga ett par saker. Han lovordade propositionen och den skriv- ning som finns när det gäller frigivningssituationen. BRÅ lämnade en rapport till regeringen den 20 augu- sti om de frigivnas mycket svåra situation. Man säger så här: De som friges från fängelse går en mycket svår social situation till mötes. Endast en femtedel har arbete, och knappt hälften har egen bostad. I propositionen skriver regeringen så här om rap- porten: BRÅ:s rapport, som har tagits fram på mycket kort tid, får betraktas som en förstudie. En fördjupad analys av vad som kan göras på området är nödvän- dig. Jag välkomnar den uppfattning som Yilmaz har om att påverka regeringen när det handlar om att verka för de frigivnas situation. Trots att han har röstat nej till den motion som kristdemokraterna har lagt fram i den här frågan respekterar jag hans upp- fattning. Sedan vill jag också rätta Märta Johansson. Hon säger att kristdemokraterna och moderaterna har sagt att avgiften till Brottsofferfonden skulle höjas till 500 kr. Vi skrev att den skulle vara helt i enlighet med Brottsofferutredningens betänkande.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 15 december.)
7 § Immunitet och privilegier för sekretariatet för Östersjöstaternas råd i Stockholm
Föredrogs Justitieutskottets betänkande 1998/99:JuU3 Immunitet och privilegier för sekretariatet för Öster- sjöstaternas råd i Stockholm (prop. 1998/99:24)
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala- re var anmäld. (Beslut skulle fattas den 15 december.)
8 § Immunitet och privilegier för GIWA i Kalmar
Föredrogs Justitieutskottets betänkande 1998/99:JuU4 Immunitet och privilegier för GIWA i Kalmar (prop. 1998/99/23)
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala- re var anmäld. (Beslut skulle fattas den 15 december.)
9 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades Förslag 1998/99:RR3 Riksdagens revisorers förslag angående resursförstärkning till skattemyndigheternas kon- trollverksamhet
Utbildningsutskottets betänkanden 1998/99:UbU1 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning 1998/99:UbU2 Utgiftsområde 15 Studiestöd
10 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar framställts
den 10 december
1998/99:173 av Lars Ångström (mp) till försvarsmi- nistern Svensk minröjningskapacitet 1998/99:174 av Ewa Larsson (mp) till socialminis- tern De samhällsekonomiska konsekvenserna av kasino 1998/99:175 av Viviann Gerdin (c) till näringsminis- tern Tillgängligheten till bredbandskommunikation 1998/99:176 av Mikael Oscarsson (kd) till justitiemi- nistern Klotter och annan skadegörelse 1998/99:177 av Kerstin-Maria Stalin (mp) till soci- alministern Arbetet mot narkotika 1998/99:178 av Per Lager (mp) till justitieministern Rasistiska budskap via närradiostationer 1998/99:179 av Marianne Andersson (c) till för- svarsministern Svensk minröjningskapacitet
den 11 december
1998/99:180 av Raimo Pärssinen (s) till statsrådet Maj-Inger Klingvall Rätt till sjukpenning 1998/99:181 av Jonas Ringqvist (v) till utbildnings- ministern Teckenspråksutbildningen i Vänersborg 1998/99:182 av Berndt Ekholm (s) till statsrådet Pierre Schori Biståndet 1998/99:183 av Inger Strömbom (kd) till utrikesmi- nistern De nationella trafikreglerna 1998/99:184 av Johan Pehrson (fp) till jordbruksmi- nistern Jämställdhetsarbetet hos länsstyrelserna 1998/99:185 av Kenneth Lantz (kd) till miljöminis- tern Dumpning i Öresund 1998/99:186 av Ulla-Britt Hagström (kd) till social- ministern Åtgärder mot narkotika
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda- gens snabbprotokoll tisdagen den 15 december.
11 § Anmälan om skriftligt svar på fråga
Anmäldes att skriftligt svar på följande fråga in- kommit
den 11 december
1998/99:97 av Lars Ångström (mp) till statsrådet Leif Pagrotsky Export av bandvagnar till Saudiarabien
Svaret redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 15 december.
12 § Kammaren åtskildes kl. 18.52.
Förhandlingarna leddes av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 § anf. 31 (delvis), av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 82 (del- vis), av talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 116 (delvis), av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 166 (del- vis) och av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.