Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:10 Torsdagen den 29 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 1998/99:10

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1998/99:10 Torsdagen den 29 oktober Kl. 13.00 - 16.23

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------------

1 § Partiledardebatt

Anf. 1 CARL BILDT (m):
Herr talman! Så står vi här igen i inledningen av
en ny mandatperiod. Fyra år ligger framför oss, som
kommer att föra oss in i ett nytt decennium, ett nytt
sekel, ett nytt århundrade, t.o.m. ett nytt årtusende. Vi
har en ny riksdag med en ny sammansättning, fler
vänsterpartister, fler kristdemokrater, fler moderater,
färre av en del annat och färre socialdemokrater än
någonsin tidigare. Ja, det är faktiskt färre socialde-
mokrater än vad som funnits i Sveriges riksdag nå-
gonsin under den tid som vi har haft allmän rösträtt
för män och kvinnor i detta land.
Men verkligheten förblir densamma. Vårt uppdrag
är att förändra och förnya för att bidra till en bättre
vardag för medborgarna och en ljusare framtid för
vårt land och vår värld. Det låter högtidligt när man
säger så på det här sättet. Men det politiska uppdraget
för oss alla, oavsett vem vi företräder eller vilka idéer
vi har, är högtidligt. Det politiska uppdraget är vik-
tigt. Det blir inte mindre så i en tid som ställer så
stora krav på förändringar och på förnyelse som,
enligt min mening, vår tid gör.
Den enskilda viktigaste uppgiften för oss alla un-
der de kommande åren blir att skapa bättre förutsätt-
ningar för ny tillväxt och för nya jobb i Sverige.
Lyckas vi med det, har vi bättre förutsättningar att
klara mycket av det andra som vi måste kunna klara,
dvs. vården av de äldre, en bättre skola för våra barn,
renare miljö för framtiden och mycket annat. Om vi
misslyckas med det viktiga uppdraget, går vi mot ett
alltmer splittrat och söndrat samhälle. Vi vet alla -
och vi diskuterade det i valrörelsen - att tendenserna
finns därute i Sveriges alla delar. Det gäller arbets-
lösheten, bidragsberoendet, den sociala segregationen
och den desperation som så lätt växer ur denna segre-
gation.
Före valet och under valrörelsen var det mest vi
som pratade om tillväxt och jobb tillsammans med de
andra partierna i jobballiansen. Efter valet verkar det
som om alltfler har insett att det är tillväxten och
jobben som är den avgörande uppgiften.
I regeringen har nu inrättats ett tillväxtdeparte-
ment. De bägge ministrarna är väl för ögonblicket
upptagna med att ge intervjuer eftersom de inte är i
kammaren. De ger ständigt intervjuer, och de låter
som halvmumlande halvmoderater när de säger saker
om arbetsrätt och skatter som föreföll att vara anate-
ma inom socialdemokratin för bara några veckor
sedan.
Detta sker samtidigt som det har varit litet svårig-
heter på andra områden, om jag har förstått rätt. Det
är samtidigt som denna den svagaste socialdemokra-
tiska regeringen någonsin ännu 39 dagar efter valet,
och trots två försök, inte har lyckats hitta någon som
vill ta ansvar för de sociala frågorna - även om jag
inte vill utesluta utan närmast förutsätter att statsmi-
nistern har ett besked på den punkten senare i dag.
Den som före valet utannonserades som socialmi-
nister ville helt enkelt inte vara med efter valet. Den
som därefter fick ta över tyckte att socialpolitiken var
tråkig och att det var roligare att vara chef för Pite-
dalens Sparbank. Rätt eller fel, men det var det be-
sked vi fick.
Vad som kommer att komma ut ur detta återstår
att se. Det är viktigt att vi får en tillväxt- och jobbpo-
litik som är klar och tydlig. Det är viktigt att vi får en
socialpolitik som både kan ta itu med köerna i sjuk-
vården och ger oss ett tryggare socialförsäkringssys-
tem. Det är riktigt att vi har en regering som kan
arbeta, ge besked och ge politiken inriktning. Det var
inte snällt sagt när den tillträdande bankdirektören
sade att närmare halva regeringen inte kunde så
mycket och skulle tillbringa det första året med att
prya på sina arbetsplatser. Så får det inte vara, och jag
utgår från att det inte heller är så.
Jag talar om tillväxten, och jag talar om jobben.
De riktlinjer vi diskuterade i valet är fortfarande de
som är viktiga för de kommande åren.
För det första: sänka skatten. Det finns inte en en-
da studie av svensk ekonomi som inte rekommende-
rar sänkta skatter för arbete och för företagande. De
höga skatterna är ett direkt och tydligt hot mot den
framtida välfärden och den framtida sysselsättningen.
Det har nu i allmänna ordalag välkomnats att man
från socialdemokraternas sida talat om att inleda
samtal om skattepolitiken. Vi bidrar gärna med våra
idéer och förslag.
Ett första viktigt mål måste vara att leva upp till
det löfte som många har gett, nämligen att de allra
flesta skall betala högst 30 % av sin inkomst i skatt
och att ingen skall behöva betala mer än hälften av en
inkomstökning i skatt. Det är rimligt och rättvist.
Lägre ambition än så vad gäller inkomstskatten tyck-
er jag inte att vi har anledning att acceptera.
För det andra: att befria tjänstesektorn genom läg-
re skatter på hushållstjänster. Vi har fått utredning
efter utredning med förslag efter förslag under år efter
år. Det har varit stopp efter stopp från regeringens
sida på den punkten. Därmed har man bromsat nya
jobb, men därmed har man också bromsat möjligheter
till bättre jämställdhet för moderna familjer.
För det tredje: bättre förutsättningar inte minst för
de nya och små företagen. 71 förslag från Småföreta-
gardelegationen har nu samlat damm i lådorna i Re-
geringskansliet i jag vet inte hur många månader utan
att det har hänt något, utan att det har varit några
besked. Samtidigt får vi reda på att nyföretagandet i
Sverige har minskat.
Jag hade för någon dag sedan besök av chefen och
initiativtagaren till en av de mest framgångsrika IT-
företagen i världen, som nu satsar stort i Europa. Han
var här för att titta på förutsättningarna. Han sade till
mig: "Ni har så mycket i Sverige. Ni har talang, ni
har öppenhet och ni har kunskap. Varför är det så
dyrt, krångligt och motarbetat att starta och etablera
nya företag i Sverige?" Jag skall inte tala om vad jag
sade till honom. Men det måste vi kunna ändra på.
För det fjärde: att modernisera arbetsrätten. I dag
säger Mona Sahlin i en intervju i Dagens Nyheter:
"Den är föråldrad och bygger på ett annat samhälle."
Jag brukar säga i grunden samma sak, även om for-
muleringarna kan vara olika. Men det som är föråld-
rat och det som bygger på ett annat samhälle måste
självfallet moderniseras och förändras och anpassas
till ett modernare samhälle. Det handlar om turord-
ningsreglerna i småföretagen - inte turordningsreg-
lerna i regeringen - för att de skall kunna anställa
bättre. Här hoppas jag att regeringen skall vara villig,
och här vet jag att det finns en beredskap i riksdagen.
För det femte: om 64 dagar införs den gemen-
samma eurovalutan i elva länder, från Portugal i sö-
der till Finland i norr. Det är den enstaka största eko-
nomiska förändringen i vår del av världen i vår tid.
Här kännetecknas socialdemokratin - det är vad det
handlar om - av en handlingsförlamning och en ovilja
till ledarskap som skadar Sverige. Vi har i dag den
minst stabila och minst säkra valutan av något av
länderna i den europeiska unionen. Detta bromsar
investeringar. Detta bromsar jobb. Detta minskar
Sveriges möjligheter till inflytande i Europa. Nu
växer trycket varje dag - jag såg ett debattinlägg i DN
i går - på att vi skall gå från en vänta-och-se-linje till
en förbered-och-besluta-linje.
Jag har tidigare sagt att vi bör så snabbt som möj-
ligt få samtal mellan partierna om att lägga upp en
tidsplan för förberedelse av när beslutet skall fattas
och hur beslutet skall fattas. Där måste det självfallet
till informationsinsatser som är större än dem som vi
nu har, med utrymme för de olika värderingar och
olika åsikter som kan finnas. Ännu så länge har rege-
ringen inte velat diskutera denna fråga. I ett visst läge
kan det bli nödvändigt att riksdagen eller riksdagens
partier direkt tar initiativet. Att vänta med beslut till
valet år 2002 är inte möjligt. Vi är öppna för en folk-
omröstning, eller ett ställningstagande i allmänt val,
1999 eller 2000. Utanförskapet skadar Sverige. Rege-
ringen måste ha en linje.
För det sjätte: vi måste ha en sund och stabil ener-
gipolitik. Jag skall inte gå in alltför mycket i detaljer-
na kring detta, utan bara säga att med den linje som
man har valt har vi sämre förutsättningar för miljön
och för att bekämpa koldioxidutsläppen, och vi får
mångmiljardkostnader för sådant som egentligen
ingen vill ha. Efter valet fick barnfamiljerna besked
om att pengar till den utlovade maxtaxan i dagisav-
gifter inte fanns. Men miljarder till Barsebäck skall
finnas. Barsebäcksavvecklingen går före löftena till
barnfamiljerna. Det är inte klokt från någon utgångs-
punkt alls.
För det sjunde: vi måste satsa på Sverige som en
IT-nation. Det handlar om företagarklimatet, om
skolan, om euron, om att skapa förutsättningar för
bredband till alla, om att undvika den typen av felsteg
som den nya personuppgiftslagen är ett exempel på.
Jag är övertygad om att det är en politik enligt
dessa sju riktlinjer - detaljer kan alltid diskuteras -
som är förutsättningen för bättre tillväxt och fler jobb
under kommande år. Ju tydligare Sverige kan vara
längs den linjen, desto bättre är det för framtiden. Ju
mer den bromsas och begränsas, desto sämre blir
förutsättningarna.
Nu har vi nya parlamentariska förutsättningar i
denna kammare. Den vind som blåste var inte till-
räckligt stark för att förändringen till de icke-
socialistiska partiernas förmån skulle leda till ett
regeringsskifte, men den skapade på några punkter
måhända nya öppningar. Vi har fått en parlamenta-
riskt svagare förankrad regering än i något annat
medlemsland i den europeiska unionen. Vi har fått en
majoritetskonstellation som omedelbart efter att man
har pratat sig samman om ett papper börjat uppfylla
alla tänkbara krav på rödgrön röra.
Vi moderater kommer att stå för en klar och en
kraftfull oppositionslinje. Det har vi redan visat, och
med den som grund kommer vi att bilda opinion för
det vi är övertygade om är rätt. Men vi kommer sam-
tidigt att vara beredda till samförstånd och samverkan
när så krävs för att föra politiken framåt och i Sveri-
ges intresse. Det gäller, med den jobballians vars
värde kommer att vara. Det gäller med andra partier,
som vi kan förenas med i större och mindre frågor.
Det gäller också med den socialdemokratiska rege-
ringen, där vi skiljs åt i så många frågor men där vi
för den skull icke skall säga nej till möjligheter till
samverkan om detta ligger i Sveriges intresse, med
den socialdemokrati som kanske har att se fram mot
fortsättningen på den "förvirrande tid" som Mona
Sahlin talade om i dag - det är synd att hon inte är här
- apropå de plötsliga politiska och personliga föränd-
ringarna i regeringen.
Klar och kraftfull i oppositionsrollen. Konstruktiv
och konsekvent i öppenheten för samförstånd. Så
kommer vår linje att vara.
(Applåder)

Anf. 2 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Vi har haft ett val, och vi har fått ett
valresultat, som Carl Bildt betecknar som en rödgrön
röra. Jag tror att vi kanske snarare kan beteckna det
som en framtidsinriktning på politiken att vi har fått
det utslaget också i Sverige. Vi har ju sett det i andra
länder. Vi har sett det i Frankrike, och vi såg det
senast i Tyskland. Det är det röda och det gröna i
kombination som kanske står för de framtidslösningar
som vi behöver. Vi behöver insikter om att det är
rättvisa som är viktigt för människor, och vi behöver
insikter om att det är hänsyn till miljön som är viktigt,
och vi behöver insikter om att det är i den kombina-
tionen som lösningarna finns.
Jag vill gärna börja den här debatten med att tacka
alla som har gett oss ett så stort förtroende i det här
valet. Jag tycker också att det är viktigt att märka att
de partier som gick fram i det val som vi just har haft
är de partier som har pratat om värderingar. Jag tror
att vi skall ta fasta på detta när vi nu fortsätter i en ny
mandatperiod, att politiken - som jag är helt överens
med Carl Bildt om - är ett viktigt uppdrag. Politiken
är det som skall ge möjligheter till förändringar och
ge människor möjligheter att växa.
Vi skall ha tillväxt, och vi skall ha jobb. Vi skall
ha en ekologiskt hållbar utveckling. Vi skall ha ett
samhälle som bygger på rättvisa, på solidaritet och på
respekt för varje människas lika värde. De här värde-
ringarna går inte bara att översätta i kronor och ören, i
staplar och diagram. Det är en viktig insikt som vi har
fått när vi kan tolka både valrörelsen och valresulta-
tet.
Det finns ett stort behov av att vi talar om värde-
ringar. Det finns ett tomrum i samhällsdebatten i dag,
och det är just bristen på diskussion, levande debatt,
ett offentligt samtal om vad det är för värderingar
som skall vara grundstenarna i vårt samhällsbygge. I
detta tomrum, i detta vakuum, kan vi se hur värde-
ringar - som jag tror att inte någon av oss här omfat-
tar - breder ut sig. Det är rasistiska och fascistiska
värderingar, yttringar och grupperingar som finns på
gator och torg. Vi ser främlingsfientligheten. Vi ser
ett sexualiserat våld som drabbar många kvinnor och
många unga flickor. Vi ser ett förakt för svaghet som
drabbar flera grupper - som drabbar homosexuella,
funktionshindrade osv.
Om vi skall komma till rätta med detta och om vi
skall bygga ett samhälle med plats för alla är det
nödvändigt att vi diskuterar värderingarna och värde-
ringsgrunden. Då tror jag också att det är nödvändigt
att vi släpper på fixeringen vid kronor och ören, vid
valutakurser och procentsatser. Det är en del av poli-
tiken, men det är inte hela politikens uppgift. Politi-
kens uppgift är att göra det möjligt för varje människa
att växa och bli större än vad hon eller han kanske
någonsin hade trott.
Det är ett gemensamt uppdrag som vi har. Det är
ett uppdrag som inte lämpar sig för konfrontations-
politik, utan som lämpar sig för seriösa samtal förda i
offentligheten och i de institutioner och i de samman-
hang där vi alla finns och verkar - i förskolan, i sko-
lan, på arbetsplatserna och naturligtvis också i de
politiska fora och de representativa demokratiska
institutioner som vi har. De samtalen hoppas jag att vi
också skall föra i denna kammare under den kom-
mande mandatperioden.
Vi behöver som sagt var tillväxt, men vi behöver
också mänsklig tillväxt. Vi har satt som mål i Väns-
terpartiet att vi nu skall försöka medverka i ett samar-
bete med regeringen för att bygga detta samhälle. Då
har vi sagt att det centrala måste vara att alla männi-
skor som kan och vill skall ha möjlighet att också ha
ett arbete. Det är inte bara för att arbetet ger lön, utan
det är också för att arbetet ger den värdighet och den
möjlighet till gemenskap och utveckling som vi alla
behöver för att just växa som människor. Därför
måste vi forma en arbetsmarknad som också har plats
för alla - även för dem som inte arbetar 130 %, även
för dem som också vill ha och kräver tid för annat än
enbart lönearbete. Därför ingår som en viktig fråga
för oss när vi diskuterar arbetsmarknadspolitik och
sysselsättning att vi också kombinerar det med mo-
derna reformer som tar sikte på en sänkt arbetstid.
Men vi tar naturligtvis också upp frågor om ar-
betsrätten, som Carl Bildt berörde. Vi står inför en
helt ny arbetsmarknad med helt ny organisation, med
helt nya anställningsförhållanden. Men det är vår
uppfattning att det i detta läge, med en förändrad och
förnyad arbetsmarknad som kräver en större rörlighet
av alla, är viktigt att förstärka tryggheten. Det är inte
genom att försvaga tryggheten för anställda som vi
får en växande och kreativ arbetsmarknad, utan det är
genom att ge en trygghet som gör det möjligt för
människor att våga och att våga gå nya vägar och
bryta in på nya områden. Det är på det sättet som vi
kan skapa regler för en modern arbetsmarknad. Det
här vill vi naturligtvis vara med och göra.
Vårt uppdrag är klart. Jag hörde i eftervalsdebat-
ten att det var en del borgerliga partier som talade om
att vårt uppdrag var så diffust. Vad skall detta nya
samarbete leda till? Uppdraget är mycket klart defini-
erat av väljarna: rättvisa, rättvis fördelning, solidari-
tet, arbete åt alla. Det låter gammaldags, men det är
frågor som fortfarande kräver sin lösning. Vi är inte
där ännu. Vårt mål är naturligtvis att vi skall komma
dit.
Vi lägger fram förslag i denna riktning, och vi
kommer att diskutera våra förslag i det samarbete
som vi nu har med regeringen. Vi har inte kommit till
klarhet i alla frågor. Vi har inte gjort upp ett program
tillsammans om hur detta samarbete skall gå till. Men
det har passerat - om Carl Bildt räknar rätt - 39 dagar
sedan valet, och vi har fyra år på oss. Jag är överty-
gad om att vi skall kunna nå de sysselsättningsmål
som vi från Vänstern har fått gehör för - ett operativt
sysselsättningsmål, som innebär att vi skall skapa
möjligheter för nya jobb i storleksordningen 55 000-
60 000 per år.
Då krävs det naturligtvis mycket nytänkande. Det
krävs att vi är aktiva. Det krävs att vi tittar på Sverige
som ett helt land och att vi stimulerar i de olika regi-
onerna. Det krävs att vi tänker nytt både vad det gäl-
ler den privata sektorn och den offentliga sektorn. Det
krävs att vi ser den offentliga sektorns roll för att
också kunna utveckla den privata sektorn. Det krävs
att vi ser att vi behöver konsumtionsökningar som vi
kan åstadkomma genom en rättvis skattepolitik, så att
vi också kan få möjligheter för nya företag att få nya
kunder och på det sättet växa. Det krävs att vi ser att
kvinnor i dag har en svagare position på arbetsmark-
naden än vad männen har. Av en rad olika orsaker är
det på det sättet. Jag tror ingen tvivlar på att det är så,
men det krävs att vi gör någonting åt det. Jag tror att
det är klokt att vi inser att många av oss kvinnor kan-
ske bär på det som är framtidens ledarskap och fram-
tidens nytänkande - möjligheten att se helheten, möj-
ligheten att dela ansvar med andra och inte bygga
hierarkier och nya toppstyrda organisationer.
Jag tror att vi måste inse vilken oerhörd tillgång
som våra invandrare är när det gäller att forma den
nya arbetsmarknaden.
Det är många sådana här frågor som vi skall sätta
oss ned och diskutera i den arbetsgrupp som skall
tillsättas med representanter för Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag är övertygad om
att vi tillsammans kan komma fram till kreativa lös-
ningar och fruktbara förslag som vi kan förelägga
riksdagen.
Jag är litet förvånad över att de borgerliga partier-
na i eftervalsdebatten har framställt det parlamenta-
riska läget som så skakigt och bräckligt. Det förvånar
mig å andra sidan inte, eftersom det är er roll att göra
det som opposition. Men jag tycker att bräckligheten
och skakigheten i oppositionen är nog så talande när
det gäller bristen på alternativ. Den bristen var också
tydlig i valrörelsen.
Jag skulle vilja att vi höjde blicken litet grand i
denna debatt och såg på åtminstone en internationell
fråga. Det är en fråga som jag vill att samtliga partiers
ledare tar med sig, funderar på och gärna ger ett svar
på i denna riksdagsdebatt. Det är en fråga som är
mycket aktuell just nu, och det gäller Pinochet och
hans ställning och vad som skall ske med honom.
Vi vet alla att det pågår aktioner av olika slag för
att få honom fälld för de mord som han har deltagit i.
Det finns länder som tar olika initiativ i denna fråga.
Det finns också grupper av människor i Sverige,
naturligtvis, som tar initiativ i denna fråga.
Det förvånar mig att regeringen inte på något sätt
har uttalat sig i denna fråga. Det bekymrar mig att
Sverige, som har varit ett föregångsland och ett le-
dande land i den internationella debatten, är tyst i en
sådan här viktig fråga. Jag skulle väldigt gärna vilja
höra statsministerns kommentarer om vad regeringen
är beredd att göra för att medverka till att Pinochet
ställs till svars för de förbrytelser som han har begått.
Jag skulle också gärna vilja höra vad de andra politis-
ka ledarna säger i denna fråga.
Jag skulle också gärna höra från regeringen att
den tystnad vi nu har hört inte kommer sig av de
diskussioner man för om en eventuell försäljning av
JAS-flygplan till Chile. Jag hoppas att det inte är
detta som lägger hinder i vägen för ett aktivt ageran-
de. Jag hoppas att jag i den här debatten får höra klara
besked om att Sveriges regering skall ta aktiva steg
för att medverka till att Pinochet blir fälld.
(Applåder)

Anf. 3 ALF SVENSSON (kd):
Herr talman! Under den här mandatperioden skall,
som vi alla vet, steget tas in i ett nytt millennium.
Ingen av oss tror väl att den sista dagen på 1900-talet
i ett historiskt perspektiv kommer att te sig särskilt
annorlunda än den första dagen då vi skriver 2000.
Om vi däremot under någon sekund erinrar oss hur
landet låg vid förra millennieskiftet räcker orden
knappt till för att skildra skillnaderna. Och hur skulle
de kunna göra det? Då ristades i runor. Då regerade
Olof Skötkonung. Då foro vikingarna i väst- och
österled.
Det är på intet sätt en nyhet för någon att utveck-
lingen varit och är enorm. Och nog kan vi enas om att
vi som nu har vår stund på jorden har fått vara med
om ett rent gigantiskt språng när det gäller föränd-
ringar.
Kanske har vi politiker fastnat i föråldrade och
urgröpta hjulspår. Har vi måhända för mycket fångats
i ett sökande efter motsättningar - trots att föränd-
ringarna i vår omvärld snarare borde ha fått oss att
åtminstone treva efter mer av samförstånd?
Kanske har vårt intresse för mycket fängslats av
det egna partiets väl och ve och för litet av insikten
att vi finns här och nu för att främja hela Sveriges,
alla medborgares, trygghet, trivsel och välbefinnande.
Dessutom har vi ju faktiskt ett visst ansvar för vårt
lands hela omvärld.
Jag tycker att vi är för dåliga - allihop - på att
klargöra, både för oss själva och för våra medmänni-
skor, hur gränslöst beroende vi är av varandra och av
vår omvärld. Vi hör om krisen i Asien. Vi ser bilder
från Balkan. Vi får oss föreläst om klimatförsämring-
ar. Men vi klarar ändå ganska utmärkt av att isolera
oss i den falska föreställningen att i vår vrå av världen
kan vi sköta oss själva.
Förändringarna i vår omvärld har varit dramatis-
ka, och Sverige har självfallet påverkats. Internatio-
nalismen gäller. Morgondagen handlar om EU:s
östutvidgning. Det kalla kriget finns nu i historie-
böckerna. Vem kunde ana för några år sedan att
svenska marinsoldater skulle dansa i den tidigare
superhemliga sovjetiska flottbasen i Kaliningrad och
att svenska Viggenplan skulle välkomnas på baser där
flygplan tidigare stått startberedda för att skjuta ned
dem?
Nog finns det väl någon anledning att fundera
över om den utrikes- och säkerhetspolitiska omvälv-
ningen bör få några följdverkningar i vår svenska
inrikespolitik. Vi har kommit så långt att vi av och till
dristar oss att debattera ett svenskt medlemskap i ett
Nato som i dag är helt annorlunda än för bara några
år sedan. Men vi lever gärna kvar i flydda tiders
stämningar och koncentrerar oss mindre frimodigt på
de gemensamma tag och takter som krävs, såvitt jag
förstår, i ett litet land som vårt när internationalise-
ring och globalisering är ett oavvisligt faktum.
Utrikesnämnden väljs och ledamöterna avger
tysthetslöfte, och beskeden efter sammanträdena är
alltjämt kryptiska - som om allting var vid det gamla.
Jag påstår nu inte att Sverige skall klara sig utan utri-
kesnämnd. Men det kan knappast vara orimligt, nu då
vi kanske alla av och till funderar inför 2000-talet, att
ställa frågan om inte ett Sverige i 2000-talets omvärld
också fordrar något som kanske kunde kallas inrikes-
nämnd eller något liknande - ett organ i vilket ly-
hördhet och samförstånd kunde sökas i segslitna
inrikespolitiska frågor. I dag kan ju faktiskt inrikes-
politiken av och till te sig mer hotfull för den enskilde
än vad utrikes- och säkerhetspolitiken gör.
Herr talman! Nu har regeringen bevisligen under
flera år stått rådvill inför arbetslöshetens gissel. Det
fordras gemensamma tag och takter i de internatio-
nella fora där Sverige har, och givetvis skall ha, säte
och stämma. Det rapporteras nu och då att Göran
Persson och hans regering vid besök nere på konti-
nenten pläderar för gemensamma europeiska åtgärder
för att främja sysselsättning. Borde inte samma strä-
vanden, samma insikt om samförståndets behov, få
breda ut sig också inom landet?
Det är obegripligt att inte regeringen försökt ordna
en sysselsättningspakt eller åtminstone ett konstruk-
tivt rundabordssamtal.
Det finns absolut ingen nationalekonomisk lag
som kräver att satsningar på sysselsättning inte får
ske så länge besparingsåtgärder vidtas. Hade rege-
ringen skapat bättre förutsättningar för ökad syssel-
sättning hade detta kunnat skona mången individ och
månget hushåll från svåraste vånda och kränkande
behandling. Vi vet ju att Sveriges största interna pro-
blem är arbetslöshet och brist på sysselsättning.
Hur länge kan det förresten accepteras att rege-
ringen gömmer undan nödvändiga progressiva åtgär-
der genom att bara tillsätta arbetsgrupper som skall
hålla vänsterpartister och miljöpartister fogliga?
Här finns en jobballians att ty sig till, men i stället
reser Göran Persson till Österrike och förespråkar
åtgärder som han och övriga tidigare beslutat att inte
styra över. Och som någon frågade förut; jag tror det
var Carl: Hur länge skall Småföretagardelegationens
förslag smusslas undan?
Jag har ofantligt svårt att tro att trolovningen
mellan Persson och Schyman kommer att skapa
framtidstro bland de sysselsättningsskapande krafter-
na i riket. Jag har läst Vänsterpartiets hemsida. Gör
man det drabbas man lätt av förskräckelse för att ett
slags näringslivets tvinsot skall komma att grassera
än mer i vårt land.
Herr talman! Under varje partiledardebatt, så ock-
så i dag, talas det i regel åtskilligt om ekonomisk
tillväxt. Sverige behöver ekonomisk tillväxt. Därför
är det förstås också med skepsis vi nu funderar över
hur regeringen skall kunna samsas med ett parti som
excellerar i antitillväxtuttalanden. Att vi alldeles
uppenbart behöver ekonomisk tillväxt innebär ju
sedan på intet sätt att tillväxtbegreppet behöver isole-
ras till renodlad materialism. Jag tror att det också
måste få ske en tillväxt av immateriella värden.
Många medmänniskor vill se oss politiker engagerade
för just detta.
När vi kristdemokrater under valrörelsen pläderat
för mer tid för barnen och mer tid för våra äldre
handlar det enligt vår uppfattning om att öka tillväx-
ten i samhället - tillväxten av trygghet, av trivsel och
av medmänsklighet. Observera - jag säger det igen:
Det är inte detsamma som att vi vänder oss mot kra-
vet på ökad ekonomisk tillväxt. Det innebär inte att vi
i nuläget pläderar för lagstiftning om kortare arbetsti-
der. Men det innebär något så enkelt och självklart
som att inse att vår vardag fordar hållplatser då vi
känner att vi hinner med och upplever att vi slipper
att alltid jagas vidare.
Ett annat begrepp som återkom före valdagen och
som sedan upprepats ständigt efter valdagen är gene-
rell välfärd. Socialdemokratin har i synnerhet uppre-
pat orden generell välfärd när det blivit debatt om att
man tvingats svika vallöftet om taket för dagisavgif-
ten. Då har det sagts att barnomsorgen - i bestämd
form, förstås - på samma sätt som skolan bör räknas
till den generella välfärden. Barnomsorgen skall alltså
vara gratis. Det låter nästan som att bara man sätter
ordet "generell" framför ordet "välfärd" behöver
ingen betala.
Vem bestämmer egentligen vad som skall anses
vara generell välfärd? Kan något vara rimligare än att
medborgaren erbjuds likvärdiga villkor och förutsätt-
ningar, men att valfrihet sedan gäller.
Ett otal undersökningar bestyrker att föräldrars
önskemål om barnomsorg varierar. Och märkligt vore
det ju annars, eftersom vi alla är olika och eftersom vi
dessutom lever under olika förhållanden. Därför kan
ni socialdemokrater på inga vis anse att enbart den
barnomsorg som kommunerna står för, den barnom-
sorg som i dag subventioneras, den barnomsorg som
enbart en del föräldrar vill ha eller är betjänta av skall
karakteriseras som generell välfärd. Använd språket
korrekt! Det ni i dag bedriver och talar om som gene-
rell välfärd beträffande barnomsorg skall givetvis
kallas selektiv välfärd.
Skall det talas om generell välfärd i samband med
barnomsorg, skall man självfallet respektera alla
föräldrars val. Låt oss göra det!
Herr talman! Trots storstilad utbildningssatsning,
trots kunskapslyft, trots IT-satsningar och dramatiskt
utökade individuella referensramar, har politikers
makthegemoni förändrats ytterligt litet. Ingen vill
bestrida, tror jag, att stat och kommuner är till för
medborgarna. Likväl verkar det av och till som om
vice versa gällde.
Herr talman! Sverige behöver en medborgarnas
självständighetsförklaring. Det är här skiljelinjen går i
svensk politik, mellan de partier som krampaktigt vill
dra med sig kollektivismen in över tröskeln till ett
nytt millennium och de partier som vill adla individen
och hushållen. De som vill främja ett frihets- och
ansvarstänkande och som vill förankra framtiden i en
etik som gör livet lättare att leva och gör omtanken
om medmänniskan till något naturligt.
Måttet på välfärd mäts och vägs i vårt land ofta
utifrån den aktuella skattesatsen. Och det är förstås
exakt den skattenivå som socialdemokraterna lägger
fast som är den korrekta, något av ett axiom för var
gränsen för välfärd går. Socialdemokratin har skaffat
sig ett slags självskriven rätt att avgöra huruvida en
politiker och ett politiskt parti kan anses försvara
välfärden eller ej.
Generell välfärd, ja. Vi skall självfallet, alla som
kan, vara med och betala välfärden solidariskt, men
det är inte detsamma som att vi dessutom skall berö-
vas vår rätt till valfrihet. Vi är som individer alla
unika. Vi föds original. Vi har rätt att inom frihetens
ramar få forma våra liv. Detta fordrar en etisk med-
vetenhet, som sagt. Annars riskerar vi att hamna i ett
egoismens och den hårda liberalismens samhälle.
Men om staten inte inser och accepterar att vi är uni-
ka som individer innebär detta också, enligt vår upp-
fattning, att staten kväser den individuella kreativitet
som vårt samhälle för framtiden inte klarar sig utan.
Vem bestämmer vad som är generell välfärd?
Frågan tål att upprepas. Är det rimligt att någon an-
nan än individerna och familjerna själva i största
utsträckning får göra det?
Bör det ingå i den generella välfärden att alla skall
ha råd att sköta sina tänder? Om inte, varför?
Bör det ingå i den generella välfärden att handi-
kappade skall få behålla sin personliga assistent också
efter det att den handikappade fyllt 65 år? Jag har
ofantligt svårt för att tro att inte alla handikappade
vill behålla sina assistenter också efter det att de fyllt
65 år. Alltså handlar detta om ett generellt välfärds-
krav och inte om något selektivt sådant.
Bör det kanske rent av ingå i den generella välfär-
den, eftersom människovärdet är universellt, att han-
del och bistånd mer inriktas på att säkra medmänni-
skors överlevnad, var dessa än bor? Vem har bestämt
att generell välfärd skall regleras efter geografin?
Nog bör det väl ingå i den generella välfärden att
våra gamla som är i oavvisligt behov av omsorg får
omsorg. Och varför skulle inte den omsorgen vara
gratis, då man ju måste ha den, och den inte kan ske
någon annanstans än i ett särskilt boende.
Man pläderar ju, som sagt, för att barnomsorg
skall vara gratis. Varför skall äldreomsorg diskrimi-
neras när det blir tal om generell välfärd? Kan det
bero på att vi låst oss vid begreppet ekonomisk till-
växt, och att just institutionell barnomsorg möjliggör
att vuxna förvärvsarbetar? Äldreomsorg frigör själv-
fallet inte på samma sätt arbetskraft för den ekono-
miska tillväxten. Om det skulle vara skälet till att
ministrar och fackförbundsordförande ordar om att
barnomsorgen bör räknas in i den generella välfärden
har den ekonomiska tillväxten blivit ett mål och inte
ett medel, och då bör man nog tala tyst om respekten
för människovärdet.
Och när socialdemokrater i allians med fackföre-
ningsledare ordar om att barnomsorgen skall likställas
med den obligatoriska skolan, kunde det då inte vara
på sin plats att i samband med talet om välfärd visa
på insikten att skolan behöver restaureras? Inte kan
det kallas välfärd att poliser behöver patrullera av
skolgårdar, att unga flickor kallas vid könsord, att
oordning och oreda blivit nästan schemalagd på åt-
skilliga håll.
Kanske är det så att just valfrihet tillhör den gene-
rella välfärden, att själv få välja när förutsättningarna
skapat likvärdiga möjligheter.
Vi tror att själva begreppet generell välfärd behö-
ver få ett etiskt innehåll, en värdemässig substans.
Och varför skulle inte mer tid för barnen vara något
väl så självklart i samband med talet om generell
välfärd som mer tid för arbetslivet är?
Herr talman! För någon vecka sedan hade jag be-
sök av sprinterstjärnan Maria Akraka. Jag vet att
övriga partiledare också uppvaktats av representanter
för Idrottsrörelsen, när man därifrån velat presentera
projektet Starta Vågen, idrottsrörelsens projekt för
etik och moral.
Kanske är det något parallellt med detta som vi
politiker borde försöka samsas runt inför kommande
sekelskifte? Starta en våg av respekt för individens
integritet, frihet och förmåga, en rörelse inriktad på
att auktorisera och stödja de nära trygghetsskapande
miljöer som våra medmänniskor lever i! Kan idrotts-
rörelsen så kan väl vi, så måste väl vi fånga de vär-
den, den tillit, den etik som är förutsättningen för att
välfärdssamhället skall hålla ihop och kunna främja
trivsel och framtidstro.
(Applåder)

Anf. 4 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Höstens val innebar att den politiska
kartan i Sverige ritades om. Den samlade vänstern
blev försvagad. Den blev möjligen djupare i någon
mening, men den blev kraftigt försvagad. Den tradi-
tionella högern har stagnerat.
Av detta kan man se att väljarna inte vill ha en
tillbakablickande socialdemokrati eller en konserve-
rad högerpolitik, med allt vad det innebär.
Vi kommer i Centerpartiet att bygga vidare på den
politiska strömfåra som har förutsättningar att bli en
öppen kanal för åsikter och strömningar som finns
bland stora delar av det svenska folket. Jag hoppas
naturligtvis att vi här i riksdagen på nära håll skall
kunna följa och konkret se hur mitten i svensk politik
växer sig starkare.
Det är tydligt att regeringen och dess stödpartier
inte har någon riktig bild av vad uppdraget i deras
arbete är.
Den sanering som Centerpartiet medverkade till
under den förra mandatperioden var ett tydligt upp-
drag. Vi visste vad arbetet gick ut på. Men problemet
nu är att vänsterstyrets förslag - eller snarare brist på
förslag - kännetecknas av en tydlig planlöshet i ar-
betet, som leder till att man inte förmår att samlat ta
till sig de viktiga framtidsfrågorna.
För partier som har ambitioner finns det mycket
att göra. Sverige riskerar att delas på flera sätt. Det
håller på att bli en klyvning av det svenska samhället,
mellan de som har jobb och de som inte har jobb,
mellan orter där befolkningen ökar och orter i resten
av landet där befolkningen minskar, mellan kvinnor
och män, mellan gamla och nya svenskar.
Herr talman! Tudelningen på arbetsmarknaden går
allt snabbare. Det håller på att växa fram något av en
trygghetsmur som går rakt igenom Sverige. På ena
sidan finns de som får del av välfärdssamhällets för-
delar, de som har ett jobb att gå till, som har sin eko-
nomiska trygghet säkrad och som inte varje dag be-
höver oroa sig för att pengarna inte skall räcka till. På
andra sidan finns de som inte har något jobb att gå
till, som kanske aldrig fått känna trygghet i sin egen
försörjning och som varje dag måste puzzla för att få
pengarna att räcka till det allra nödvändigaste. Denna
trygghetsmur växer sig allt starkare och allt högre.
Det är därför litet oroande att regeringen inte har en
politik som leder till att hela Sverige sätts i arbete.
Nu har regeringen levererat ett tilläggsmål när det
gäller sysselsättningen, men problemet är att budget-
propositionen i det närmaste är kliniskt ren från de
politiska åtgärder som behövs för att nå resultat i
sysselsättningen.
Budgetsaneringen var och är absolut nödvändig
som förutsättning för nya jobb, men nu räcker inte
den. Det måste till flera andra saker. Arbetsgivarav-
giften måste sänkas. Det måste bli en grön skatteväx-
ling som skapar jobb och skyddar miljön. Lagstift-
ningen på arbetsmarknaden måste moderniseras. Vi
måste också förenkla för företagandet.
Här finns ett område där Sverige kan, bör och
måste vara världsledande. Det gäller att utnyttja det
moderna miljösamhället. Tyvärr har den svenska
industrin och det svenska näringslivet inte skapat en
position i de växande miljöbranscherna. I stället im-
porterar Sverige mer miljöteknik än vad vi exporterar.
Detta är dåligt för svenskt näringsliv och för miljöut-
vecklingen. Vi i Centerpartiet vill under de komman-
de tre åren satsa rejält med resurser för att utveckla
den svenska miljöexporten så att den når ut på nya
marknader där det finns stora och nya möjligheter för
ekonomisk utveckling för arbete och för en bättre
miljö.
Med det nuvarande vänsterstyret riskerar dessa
möjligheter tyvärr att gå till spillo. Regeringens brist
på politik kommer i stället att späda på den tudelning
som jag talade om och att cementera litet av trygg-
hetsmuren i det svenska samhället.
Herr talman! Tudelningen i Sverige har också en
tydlig geografisk dimension. På ena sidan finns städer
som kan erbjuda högre utbildning, där tillväxten ökar
och där nya jobb växer fram. Befolkningstalen går
uppåt i stället för nedåt. Det gäller Umeå, Göteborg,
Linköping, Stockholm och Malmö. Andra sidan be-
står av större delen av övriga landet. Företag tvingas i
konkurs i stället för att växa. Människors enda val
handlar om att stanna och gå utan arbete eller att
lämna sin hembygd.
Trots att det är bättre än på många år i svensk
ekonomi riskerar folk i stora delar av vårt land att
hamna utanför och lämnas i massarbetslöshet. Detta
får inte ske. Delar av landet får inte lämnas åt sitt öde.
Det behövs något nytt, ett nytt ledarskap som ger alla
delar i vårt land lika möjligheter att utvecklas.
Informationstekniken är ett sådant område. Vi vill
lägga grunden för en digital allemansrätt som med
hjälp av en sedvanerätt kan se till att det i varje hus-
håll och på varje arbetsplats finns tillgång till den
moderna tekniken och möjlighet att använda den. En
digital allemansrätt ger förutsättningar för jobb och
utvecklingskraft i hela landet.
Socialdemokraterna vill utveckla storstäderna, och
det är bra. Problemet är att regeringen bara vill satsa
på de stora städerna. I stället för att decentralisera och
sprida makt vill regeringen fortsätta att centralisera.
På många håll är det ringlande köer till bostadsför-
medlingar. Vi kan se hur Dennisleder växer fram och
förstörda grönområden. Förorter liknar mer och mer
glesbygd, inte därför att det är långt till närmaste hus
utan därför att det är långt till makten. Framtiden
finns också i storstaden, men inte bara där.
Sveriges kraftigaste befolkningsökning finns fak-
tiskt inte i Stockholm, utan den finns i Värnamo.
Värnamo leds av Sveriges yngste kommunstyrelse-
ordförande. Han är 31 år, heter Torbjörn Egerhag och
är centerpartist. I Värnamo, där växer småföretagen.
Där finns Sveriges lägsta arbetslöshet, 2 %. Dit flyttar
många nya svenskar och får jobb. Det är centerland,
mittens rike mitt i Småland.
Vad socialdemokraterna inte har förstått är att folk
faktiskt vill vara företagsamma, att det finns många
tusen lokala utvecklingsgrupper som är beredda att
vara med och utveckla det nya Sverige underifrån.
Men då får inte de centralistiska systemen finnas som
kväser människor i deras företagsamhet. Det måste
bli slut på centralismen och förmynderiet. Det måste
bli slut på att människor tvingas att stå med mössan i
hand och be om stöd till än det ena än det andra. Det
nya Sverige måste byggas underifrån.
Herr talman! Höstens val innebar också att jäm-
ställdheten i riksdagen än en gång ökade. Centerparti-
et är bäst i test när det gäller jämställdhet. Vår riks-
dagsgrupp är nästan helt jämställd. Den består av tio
kvinnor och åtta män.
Jämställdheten är också ett av de områden som
det talas om i budgetpropositionen, till skillnad från
de områden som jag talade om tidigare och som inte
tas upp i denna proposition. Fastän det talas om jäm-
ställdheten saknas konkreta åtgärder.
Problemet är att vi inte kan blunda för verklighe-
ten. Det växer något av en ny kvinnorörelse fram i
Sverige, nämligen rädslan. Många kvinnor vågar sig
inte ut och jogga ensamma på kvällen. De flesta und-
viker dåligt belysta parker. Inte ens en taxi känns
riktigt säker längre. Var tionde dag i Sverige mördas
en kvinna. Nästan 20 000 kvinnor anmälde att de
utsatts för misshandel förra året. Det betyder att den-
na torsdag kommer ca 60 kvinnor att bli slagna, an-
tagligen av någon i familjen eller av en nära vän.
Lösningen är inte enkel. Den genomförs inte över
en natt. Men det handlar om att skapa ett jämställt
samhälle där respekten för kvinnor i dess djupaste
mening är självklar, där kvinnor på allvar kan känna
trygghet.
Herr talman! Tudelningen mellan nya och gamla
svenskar har ökat. Det skapar myter och hindrar oss
från att se verkligheten ur andras perspektiv, lära och
förstå av varandra.
Vi är många som är oroade av det låga valdelta-
gandet. Det är allra lägst bland de invandrade svens-
karna. I Stockholm finns det valdistrikt där bara fyra
av tio nya svenskar gick och röstade. Det här är na-
turligtvis en allvarlig signal. Men det finns mycket i
vårt samhälle som snarare motverkar än uppmuntrar
människor att ta aktiv del i samhället. Reglerna kring
medborgarskapet är ett konkret exempel. Det är
många människor som lever i vårt land utan att kunna
bli svenska medborgare. De kan inte fullt ut styrka sin
identitet. Många av dem är flyktingar som kommer
från länder som inte har en fungerade statlig admi-
nistration. Oklar identitet är den vanligaste orsaken
till avslag på ansökningar om svenskt medborgar-
skap.
Det är naturligtvis helt oacceptabelt att människor
som bor och verkar i Sverige och som vill bli svenska
medborgare nekas den rätten. Därför är det bra att
regeringen har lagt fram förslag om att ge personer
med oklar identitet möjlighet till medborgarskap efter
åtta års vistelse i landet. Detta är bra, men alls inte
tillräckligt.
Jag skall, herr talman, påminna om FN:s barnkon-
vention, enligt vilken alla barn skall ha rätt till med-
borgarskap. I dagsläget lever det 4 000 statslösa barn
i Sverige. Det är inte acceptabelt. Alla barn skall ha
rätt till medborgarskap. Svensk lag måste ändras och
ge dem den rätten - rätten till ett medborgarskap -
inte minst därför att medborgarskapet är viktigt för
integrationen i det svenska samhället. Ett samhälle
som inte är berett att sträcka ut en hand mot de nya
svenskarna kan inte heller förvänta sig att samma
människor med engagemang skall ta del i det svenska
samhället. Det går inte att förvänta sig det.
Herr talman! För att lyckas sy ihop klyftorna och
hejda tudelningen krävs det att riksdag och regering
har vilja och förmåga att ta itu med de stora och vik-
tiga framtidsfrågorna, att vi förmår att riva ned den
trygghetsmur som jag har beskrivit, som går tvärs
igenom det svenska folket, att vi förmår att ge hela
Sverige ny utvecklingskraft och rejäl framtidstro.
Det krävs att jämställdhetsarbetet blir mer än
stolta deklarationer, som vi brukar ägna oss åt vid
riksdagens öppnande, och att vi ger alla svenskar,
oavsett var man råkar vara född, möjlighet att delta
och utvecklas i vårt samhälle.
Det är, herr talman, en stor uppgift som ligger
framför oss, för Centerpartiet och för mitten i svensk
politik.
(Applåder)

Anf. 5 LARS LEIJONBORG (fp):
Herr talman! Det vore mycket bra om Augusto
Pinochet kunde ställas inför domstol och dömas för
folkrättsbrott. Det skulle skicka en signal till dem i
vår tid som fortsätter att förtrycka, tortera och mörda
att mänskligheten inte glömmer deras handlingar.
Det skulle också vara mycket bra om Gudrun
Schyman och andra företrädare för Vänsterpartiet
kunde vara lika tydliga i sitt fördömande av det för-
tryck som har utövats, och fortsätter att utövas, i
kommunismens namn.
Gudrun Schyman sade att valet handlade om vär-
deringar och att debatten bör handla om värderingar.
Jag önskar verkligen inget hellre. Vår värdering är att
människors frihet och rätt att hysa en åsikt eller en
religion skall hävdas. De som förtrycker dem skall
fördömas, oavsett i vilken ideologis namn förtrycket
sker. Men där har Vänsterpartiet och dess föregångare
alltid svikit. Det är en värderingsfråga, mina vänner.
Augusto Pinochet anses, som Gudrun Schyman
nämnde, vara ansvarig för 4 000 människors död.
Lenin, under vars bild Gudrun Schyman uppträdde i
valrörelsen, anses ansvarig för 4 miljoner människors
död. Det gör honom, vid sidan av Hitler och Stalin,
till 1900-talets värsta europeiska massmördare.
Tillfrågad om sitt tilltag att sätta sig under bilden
av Lenin sade Gudrun Schyman, återgivet i flera
tidningar och kanaler: Ja, Lenin var en politiker. En
del av det han sade är inaktuellt. En del av det han
sade är aktuellt.
Om debatten nu skall handla om värderingar, vill
jag upprepa en fråga som jag har ställt till Gudrun
Schyman tidigare: Vad av det som Lenin sade är
fortfarande aktuellt? Var det hans kriminalpolitik, var
det hans arbetsmarknadspolitik eller hans synpunkter
på hur de oliktänkande skulle behandlas osv.? Svara
gärna på den frågan, för det gör fördömandet av det
förtryck som Pinochet utövade i Chile så väldigt
mycket mer trovärdigt. Nog om detta så här långt.
Varslen ökar i Sverige. ABB Generation i Väst-
manland har varslat 170 personer nyligen, Assi Do-
män i Piteå 150 personer, Ovako i Hofors 120 perso-
ner, Superfos Packaging i Ystad 60 personer osv.,
osv. En uppgift säger att varslen i oktober låg 25 %
högre än i oktober förra året. Prognoserna för svensk
ekonomi skrivs ned.
Det var ju det här vi ville diskutera i valrörelsen.
Sverige har massarbetslöshet, och det kan mycket väl
hända att den positiva utveckling som vi har sett
några månader vänder igen.
Vi tyckte att det var en löjlig debatt, sade Göran
Persson i en intervju i Dagens Nyheter häromdagen.
Jag undrar om någon socialdemokratisk ledare nå-
gonsin tidigare har sagt att det skulle vara en löjlig
debatt att diskutera jobb och sysselsättning.
I en tid då Sverige skulle behöva en stark ledning
är regeringsmakten i förfall. Det går inte en dag utan
nya tecken på sönderfall.
På sätt och vis låg det ju en viss logik i att Social-
demokraterna valde att samverka med Vänsterpartiet
och Miljöpartiet efter valet. De partierna är ju till-
växtskeptiska, minst sagt, och Socialdemokraterna
hade ju i valrörelsen inga besked om jobb och till-
växt.
Jag tycker egentligen att just Göran Persson borde
ha insett faran i att inte lägga fram förslag som får
fart på jobben och tillväxten, för det som händer nu
kan ju vara en rätt otäck parallell till det som hände
för tre och ett halvt år sedan, då Göran Persson var
finansminister. Då skrev han, jublande glad, i sin
första vårproposition, alltså våren 1995: Nu kommer
jobben, 89 000 det senaste året - plötsligt räknade
han då också med en hel del av det sista borgerliga
regeringsåret, för då kom ju jobben i snabb takt - och
så räknar vi med att det kommer att fortsätta de när-
maste åren. Slutsatsen var: Jobben kommer. Några
konkreta förslag behövs inte.
Sedan den propositionen lämnades till riksdagen
kom det inte ett enda nytt jobb på två år i Sverige.
Och de där 89 000, de försvann.
Det kan ju hända att det vi har sett de senaste må-
naderna är en ketchupeffekt, att det är ett uppdämt
konsumtionsbehov som nu har resulterat i en viss fart
i ekonomin. Men med ketchupflaskor är det ju så att
när ketchupen är ute, så är också flaskan tom. Vi kan
ju inte vara säkra på att den utveckling som vi har sett
kommer att fortsätta automatiskt. Det var ju därför vi
var så angelägna om att få diskutera dessa frågor:
sänkta skatter, modernare arbetsrätt, en ny syn på
tjänstesektorn, europeiskt valutasamarbete och myck-
et, mycket annat.
Det borde nästan vara genant för regeringen att
LO och SAF nu har börjat träffas i hemlighet. De
kallar visst sitt samarbete för tillväxtalliansen. Bak-
grunden är uppenbarligen att de inte har någon tilltro
till att statsmakterna skall leverera någon sådan poli-
tik.
Nu säger en del socialdemokrater - Mona Sahlin,
Björn Rosengren och jag hörde t.o.m. Göran Persson,
inte i Sverige men i Österrike, göra det - att det kan-
ske finns ett samband mellan lägre skatter och fler
jobb. Ni har ju försatt er i en litet besvärlig situation.
Om ni skulle byta spår så kommer ni att göra en del
av era väljare besvikna. Ni hade ju en påkostad an-
nonskampanj före valet där budskapet var: Lägre
skatter hotar välfärden. Men om det nu är så att det är
massarbetslösheten som hotar välfärden och att lägre
skatter behövs för att få fart på jobben, och att ni
börjar inse det, då har ni försatt er i en ganska svår
situation.
Vi lade fram ett förslag i går som vi kommer att ta
med oss till de här skattesamtalen. Vi tror på lägre
skatter, lägre arbetsgivaravgifter. Det är viktigt med
en inkomstskattereform. Det gäller bl.a. att återupp-
rätta den gamla skattereformen. Men det handlar
också om lägre skatter som särskilt tar sikte på låg-
och medelinkomsttagare - dock naturligtvis inte i en
form som skärper marginaleffekterna. Det är också
viktigt att avskaffa dubbelbeskattningen på aktier.
Jag vill påstå att socialdemokraterna inte heller
har någon plan i fråga om krisen i vården. När det
gäller socialministerfrågan, Carl Bildt har varit inne
på den, är det naturligtvis en skandal det som har
inträffat. Jag menar att den största skandalen var att
vallokomotivet Margot Wallström när man enligt sin
egen uppfattning vann valet inte fullföljde det hon
hade sagt före valet och tog ansvar för politiken. Jag
hade mängder av debatter med henne. Bl.a. frågade
jag henne om detta med de privata alternativen. Jag
sade: Det finns ju de som är skeptiska i ert eget parti
och kanske bland dem som ni skall samverka med.
Låt mig först säga att jag inte är särskilt impone-
rad av Margot Wallströms tid som socialminister.
Hon pryade alldeles för länge. Hon fick inte mycket
gjort. Men hon stod ändå för förnyelsens värderingar
och var på det sättet viktig att ha på denna post. Det
finns ju så mycket traditionalism inom socialdemo-
kratin.
Vad det handlar om är ju att förnya den offentliga
verksamheten. Det handlar om personalutveckling
och metodutveckling. Kommunalarbetareförbundet
av alla aktörer visade ju häromdagen att anställda i
den privata vården är mer tillfredsställda och känner
sig mer engagerade i sina jobb än anställda i den
kommunala vården. Det här visar hur viktigt det är att
man har en öppenhet för privata alternativ.
Jag får nu litet kritik på moderata ledarsidor och i
moderata eftervalskommentarer. Det gäller att vi
folkpartister accepterade socialdemokraternas dag-
ordning i välfärdsdebatten och att vi accepterade att
det behövs mer resurser. Jag tar mycket lätt på den
kritiken. Det behövs mer resurser i vården. Det är inte
patienterna som skall behöva lida av att socialdemo-
kraterna är dåliga på att förvalta de resurser som
tillförs beroende på att de är så skeptiska till nya
grepp.
Men jag är också mycket trygg på det sättet att jag
vet att varje gång som jag har talat om den offentliga
sektorns problem, vårdens problem, har jag under-
strukit behovet av organisationsförändringar. Och dit
hör just en öppenhet mot privata alternativ. Därför
oroade det mig i högsta grad när jag häromdagen i
tidningen Dagens Medicin läste om Vänsterpartiet
och om att en ledamot i denna kammare räknar med
att utnyttja Vänsterpartiets nya maktställning till att
försämra villkoren för de privata alternativen. Han
sade i klartext att socialdemokraterna har givit efter
för mycket för de borgerliga. Nu är då frågan: Margot
Wallström har lovat mig och dem som har lyssnat på
våra debatter i TV och radio att det inte skall bli på
det här sättet. Men nu är hon borta, och hennes efter-
trädare är också borta. Är Göran Persson en garant för
att politiken i det här avseendet är öppen för nya
grepp och för förnyelse?
Herr talman! Gudrun Schyman har sagt i något
sammanhang att Vänsterpartiets avtryck i den här
första budgetpropositionen inte är särskilt tydligt. Det
är så svårt att se som avtrycket från en mockasin,
sade hon. Jag skulle nästan vilja säga en barnmocka-
sin. Det syns väldigt litet. I huvudsak är jag mycket
nöjd med det. Jag tror att det hade blivit sämre ju mer
Vänsterpartiet hade fått att säga till om. Men låt mig
säga i denna kammare att jag tycker att det är ett stort
svek av Vänsterpartiet att de inte har kunnat fullfölja
de löften som har givits till änkorna.
Företrädare för Vänsterpartiet har stått tillsam-
mans med oss på demonstrationer och i andra sam-
manhang, också i denna talarstol, och sagt att be-
handlingen av änkorna var ett övergrepp, att det var
orimligt. Kanske har de inte gjort det som jag brukar
göra - och låt mig göra det nu igen - nämligen citerat
Joakim Palme, välfärdsforskare. Han har skrivit: Det
som skedde med änkepensionerna var det tydligaste
avsteget i hela besparingspolitiken från svensk väl-
färdstradition.
I Stockholm har Folkpartiet kommit till makten
tillsammans med några andra koalitionspartier. Där
tycker jag att man kan se att vi i Folkpartiet där vi är
med och tar ansvar sätter ett mycket tydligt avtryck i
det program som vi ställer oss bakom. Folkpartiet
kommer i denna stad att få ansvaret för skolan och för
åldringsvården.
I det program som de fyra samverkande partierna
har lagt fram är det en kraftig satsning för att kapa
köerna till äldreboende. Det blir eget rum för alla som
önskar det. Det blir ökat stöd för avlösning av anhöri-
ga. Det blir kvalitetsförbättringar i form av bättre
medicinsk kompetens i äldrevården. Det blir en äld-
reombudsman. Vi kan bocka av vårt program och
finna att tack vare att vi har varit med så har politiken
blivit annorlunda. Den har blivit bättre. Det är så vi
ser på vår uppgift.
Vi gick tillbaka i valet. Sverige har nu fått en po-
litisk inriktning som vi tror är dålig. Men vi skall
naturligtvis göra det vi kan för att motsvara det för-
troende som vi har fått från dem som trots allt röstade
på oss. Det innebär först och främst att hela tiden stå
för ett tydligt alternativ när det gäller det vi tror är bra
för Sverige.
Jag kan inte säga att vi eftersträvar uppgörelser
med regeringen. Vi tycker att utvecklingen nu i hu-
vudsak går åt fel håll. Vi vill inte legitimera detta
genom att ta ansvar, genom att göra ett litet fotav-
tryck på något delområde. Samtidigt gäller förstås att
vi för Sveriges skull om det är möjligt att få igenom
en politik på något viktigt område som vi verkligen
tror på naturligtvis är redo att ta ansvar för de beslut
som behövs. Men låt mig i samma andetag säga att
jag är pessimistisk till möjligheterna för någon sam-
verkan med den nuvarande regeringen.
Vi kommer att fullfölja vårt uppdrag genom att
fortsätta att försöka föra in de arbetslösa i den politis-
ka debatten. Det må vara löjligt enligt Göran Persson.
Vi kommer att fortsätta att tala för de sjuka. Vi kom-
mer att fortsätta att tala för barnen, som vi ofta sviker
- inte minst genom den skola som vi har i detta land.
Vi kommer att fortsätta att tala för tolerans, för euro-
peisk samverkan och för internationell solidaritet. Så
ser vi det liberala uppdraget.
(Applåder)

Anf. 6 BIRGER SCHLAUG (mp):
Herr talman! Alla ni som sitter på läktaren! Alla
ni som lyssnar på radio och ser på TV!
Vi ser hur en ny politisk våg går över flera länder
i Europa. Glädjande är att nyliberalismens tid verkar
vara förbi, och den är saknad av få. I bl.a. Tyskland
och Frankrike har ett rödgrönt samarbete utvecklats.
Här i Sverige har ett samarbete utvecklats mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Vi i Miljöpartiet hävdar att detta samarbete har
varit konstruktivt, öppet och positivt. Det är förvisso
tre olika politiska partier med tre olika identiteter men
med ett gemensamt intresse av att återupprätta politi-
ken. Att återupprätta politiken är bl.a. - nu skall jag
ge Göran Persson en stor eloge - när Göran Persson
uttalade sig inför ett EU-möte och sade att politiker
måste ha en uppfattning om räntan. Det är just det
som politiker skall ha, och jag uppskattade mycket
det som Göran Persson sade.
Genom politik kan vi nämligen motverka ekono-
mismen och den fördummande syn på människa och
samhälle som präglat den högervåg som nu Modera-
terna, och tyvärr även centrala delar av Folkpartiet
och Kristdemokraterna, fastnat i. Mot denna högervåg
står byggandet av ett ekologiskt och socialt hållbart
samhälle. Det är den vågen som nu går över Europa
och även Sverige.
Carl Bildt började med att säga att det är en ny
mandatperiod och ett nytt århundrade och t.o.m. ett
nytt årtusende. Men det är i alla fall samma Carl
Bildt. Det är skönt att man känner igen något riktigt
rejält. Carl Bildt talar om bättre skola, men inte om
mer pengar till kommunerna så att de kan åstadkom-
ma den där bättre skolan. Han talar om bättre miljö,
trots att miljörörelsen i hela Sverige har dömt ut Mo-
deraterna som det klart sämsta miljöpartiet. Och Carl
Bildts minne är ungefär som Lars Tobissons. Det är
vissa likheter mellan Carl Bildts minne och en ad-
ventskalender - lucka efter lucka. Budgetunderskott,
konkurser i småföretag och statsskuld. Det är sådant
om Carl Bild har glömt. Men det är sådant som kän-
netecknade Carl Bildts tid som statsminister.
I en nyligen presenterad rapport från FN:s ut-
vecklingsprogram redovisas att konsumtionen i värl-
den har fördubblats på 25 år samtidigt som en miljard
människor har blivit fattigare.
Klyftorna i världen ökar samtidigt som konsum-
tionen är på väg att spränga de ekologiska ramar som
är möjliga. De rikaste 20 procenten av världens be-
folkning står i dag för hela 86 % av den privata kon-
sumtionen.
Tittar man på enskilda varor ser proportionerna ut
på följande sätt enligt FN-rapporten:
· 87 % av alla bilar ägs av den rikaste femtedelen i
världen och 1 % av den fattigaste femtedelen.
· 84 % av allt papper går åt här i den rikaste femte-
delen och 1 % i den fattigaste femtedelen.
· 58 % av all energi används i den rika femtedelen
och knappt 4 % i den fattigaste femtedelen.
· 45 % av allt kött och all fisk äts hos oss i den rika
delen av världen, och 5 % äts av den fattigaste
femtedelen.
Trots detta är den dominerande inställningen,
även i den materiellt rika delen av världen, att vi skall
lösa våra ekonomiska problem genom att konsumera
mer. Det finns t.o.m. de partier som har etik på sitt
partiprogram och som talar om det. Vad är det för
etik? Vi skall inte konsumera mer, vi skall konsumera
bättre!
Vi som lever nu är på väg att gemensamt över-
skrida världens bärkraft. Därmed blir det dag för dag
allt svårare att undvika en ekologisk och social tillba-
kagång i framtiden. De flesta politiker är så fokusera-
de på den penningekonomiska utvecklingen att de
glömmer realiteterna. Om konsumtionen fortsätter att
växa på det sätt som nu sker räcker inte jordens resur-
ser till. Det skulle behövas både två och tre jordklot
till om varje människa skulle ges samma rätt som vi i
den redan materiellt rika delen av världen tagit oss.
Miljöpartiet kan inte acceptera ekonomiska teorier
som väger tyngre än ekologiska realiteter. Vi kan inte
heller acceptera att begreppet tillväxt används på ett
onyanserat sätt för att ge sken av att lösningar för
framtiden ligger i att den ekonomiska volymen stän-
digt ökas, oavsett innehåll.
Det är därför nödvändigt med en djup och bred
debatt om tillväxtens innehåll och förhållande till de
ekologiska realiteterna. En utredning om relationen
tillväxt-hållbarhet är nödvändig. En sådan utredning
har regeringen, efter önskemål från Miljöpartiet, nu
utlovat i nationell skala. Detta kan vara ett genom-
brott för nytänkande. Det är nämligen lika dumt att
säga att allting löser sig om vi bara får ekonomisk
tillväxt som det är korkat att säga att allt löser sig om
det bara är nolltillväxt. Vi måste diskutera innehållet i
tillväxten. Vi skall inte konsumera mer. Det kan inte
vara målet. Vi måste konsumera bättre och på ett
hållbart sätt.
Det som Mona Sahlin i dag säger i Dagens Nyhe-
ter är bra, för att inte säga strålande:
"Tillväxt är inte bara kronor och ören - - -. Det
riktigt kontroversiella, men också det riktigt nya, är
om socialdemokratin kan hitta en annan syn på vad
tillväxt är - - -. Tillväxt är alla de resurser man har i
ett land. Det kan vara företag, det kan vara naturen,
men framför allt människor."
Det är bra om vi kan gå ifrån det vulgära begrep-
pet ekonomisk tillväxt och i stället titta på innehållet.
När jag läste Mona Sahlins uttalande i DN i morse
gick jag in i min dator och kikade på ett gammalt tal
som jag höll på en miljöpartikongress 1987. Jag hade
sagt exakt det som Mona Sahlin uttalade. Jag tycker
att det var mycket bra.
En förutsättning för att människor skall kunna le-
va i en hållbar materiell välfärd är att energi och and-
ra naturresurser används på ett ekoeffektivare sätt.
Sverige bör därför utarbeta en strategi för att uppnå
ett tiofalt mer effektivt utnyttjande av naturresurser,
dvs. en strategi för Faktor 10. Jag är övertygad om att
vi i Sverige med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och
Socialdemokraterna och med det grönröda samarbete
som finns i andra delar av Europa kan uppnå detta.
Det står i bjärt kontrast till de nyliberala värderingar
som inte handlar om innehåll och kvalitet utan bara
om kvantitet.
Låt mig nu kortfattat även ta upp sex frågor inför
framtiden som vi i Miljöpartiet tycker är viktiga.
För det första vill jag ta upp småföretagandet.
Småföretagardelegationen presenterade en rad myck-
et intressanta och bra förslag för att underlätta för de
riktigt små företagen. Miljöpartiet vill att dessa för-
slag skall utgöra grunden för en ny småföretagarpoli-
tik som bör sjösättas redan nästa år. Vi delar också
Mona Sahlins uppfattning att två personer bör un-
dantas från turordningsreglerna i de riktigt små före-
tagen. Självklart är det bäst om arbetsmarknadens
parter klarar av detta själva, men jag hyser bara ett
litet hopp om det, men det finns ändå ett hopp om att
de skall göra det.
Samtidigt vill jag markera väldigt hårt mot mode-
rater och andra på den borgerliga sidan som vill kros-
sa hela arbetsrätten. Det är inte det som det skall
handla om. Man skall ta bort skönhetsfläckarna med
kirurgkniv, inte krossa arbetsrätten med motorsåg
som Moderaterna vill.
För det andra skall jag ta upp frågan om sänkt ar-
betstid. Sänkt arbetstid är något som genomförs i de
flesta länder, inte minst i de länder där det finns ett
grönrött samarbete - i Tyskland och i Frankrike. Vi
borde hitta vägar även i Sverige. Vi kan inte vara en
isolerad ö i omvärlden där alla andra sänker arbetsti-
den och vi lever kvar vid 40-timmarsveckan som om
det var en naturlag. En gemensam arbetsgrupp med
Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna
skall vidareutveckla frågan, och jag vet att det är bra.
Ur ett barnperspektiv är sänkt arbetstid dessutom
nödvändigt.
För det tredje vill jag säga att man i Tyskland i
dag talar om en socialekologisk skattereform, dvs. en
grön skatteväxling. Jag tycker att det är viktigt att vi
tar tag i detta även i Sverige i dag. En grön skatte-
växling, eller en socialekologisk skattereform, inne-
bär att man sänker skatter och avgifter på arbete och i
stället höjer den på miljöförstöring - energi, miljöut-
släpp och annat. Det leder till att man får en teknisk
utveckling när det gäller just miljörelaterad teknik.
Det blir lönsamt och ett bra incitament t.ex. för den
elintensiva industrin att satsa på utveckling och bättre
teknik om energipriserna blir högre och skatten på
arbete blir lägre.
De länder som först genomför detta kommer att
ligga i framkant när de nya stora marknaderna öppnar
sig när det gäller ny teknik, ungefär som Lennart
Daléus sade tidigare. Detta är viktigt.
För det fjärde gäller det militären. Det är bra att
ÖB nu lägger fram ett förslag som medför en kraftig
nedbantning - för övrigt ungefär på det sätt som
Miljöpartiet tidigare har föreslagit. Det känns litet
märkligt att det just nu finns en viss samsyn mellan
ÖB och Miljöpartiet. Synd att ÖB inte hade denna
uppfattning för tio år sedan. Då skulle vi ha sparat
åtskilliga miljarder beträffande en mängd fåniga va-
penslag och annat som vi i dag har ödslat pengar på.
20-23 miljarder kronor satsades förra året på ny-
inköp av militär materiel. Man kan tänka sig vad
hälften av de pengarna i stället skulle ha gjort i sko-
lan, i barnomsorgen, i sjukvården och i äldrevården,
för det behövs fler vuxna i skolan, fler vuxna i barn-
omsorgen och fler händer i vården. Det är där som vi
kan bygga upp ett bra försvar för vår demokrati.
För det femte vill jag ta upp detta med EU. Först
vill jag ge regeringen en eloge till när det gäller EU-
frågor. Det gäller då den eurobroschyr som har tagits
fram och som har delats ut. Den är neutral och schyst,
utan vinklingar åt något håll. Jag hoppas att det kan
vara ett startskott även beträffande den informa-
tionskampanj som regeringen planerar och att den
kommer att vara lika schyst och värdeneutral när det
gäller ja och nej och hur man ser på EU - det vore
alldeles utmärkt.
Jag tror att det faktiskt finns en hel del som
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna
skulle kunna samarbeta om när det gäller EU-frågor.
Vi har förvisso olika inställning till om vi skall ha en
ny folkomröstning om EU, om vi skall ha en ny folk-
omröstning om EMU osv. men jag tror att det finns
sakfrågor som är viktiga. Det handlar om att fokusera
på en del sådana viktiga sakfrågor. Jag är t.ex. över-
tygad om att vi gemensamt skulle kunna driva frågan
om att de EU-bidrag avvecklas som går till att bygga
fiskefartyg. Världsnaturfonden kom i går med en
rapport som visar att överfiskningen är ett jättestort
problem. Vi håller på att ta död på fisken, ja, fullstän-
digt utrota den. Ändå ger man EU-bidrag till fiske-
flottor. Detta måste vara fullständigt sjukt. Jag är
övertygad om att alla som vill bygga ett ekologiskt
hållbart samhälle håller med om det.
Jag är övertygad om att vi kan samarbeta när det
gäller detta med att miljögarantin måste skärpas så att
varje land ges en större rätt att gå före och ställa hår-
dare miljökrav på olika produkter.
Jag är övertygad om att vi kan samarbeta när det
gäller att reformera jordbrukspolitiken så att stödet i
större utsträckning ges till ekologisk odling, och kan-
ske så småningom inte alls till traditionell odling.
För det sjätte vill jag ta upp en fråga till som jag
tycker är väldigt viktig. Jag tog upp den i valrörelsen
men fick inte så mycket gehör för den. Göran Pers-
sons taletid var tyvärr slut i den beryktade TV 2-
slutdebatten. Det handlar om integrationsplaner. I
Sverige har vi ju någonting som kallas för jämställd-
hetsplaner. Varje företag och organisation med mer
än tio anställda måste presentera en jämställdhetsplan
för att visa hur man arbetar med jämställdheten. Det
har varit positivt. Det har rivit ned ett antal mentala
barriärer hos människor som anställer när det gäller
detta med att man tänker att det måste vara en man.
På samma sätt borde vi kunna ha integrationspla-
ner för alla företag och organisationer med mer än tio
anställda innebärande att man också där river ned en
mängd mentala barriärer så att vi i Sverige - det är ju
så det går till i Sverige i dag - slutar sortera ut männi-
skor efter namn. Har man ett utländskt namn kommer
man ju inte ens till en anställningsintervju. Detta är
skändligt i ett civiliserat samhälle. Det här måste vi
komma ifrån. Jag vädjar till Göran Persson, Social-
demokraterna och regeringen att ni tar till er det här
med integrationsplaner. Det är viktigt, för annars
kommer vi i framtiden att hamna i en mycket svår
situation.
För att ta till vara såväl förutsättningarna i vårt
land som möjligheterna i en ny tid krävs det att eko-
nomin underställs ekologiska, sociala, kulturella och
demokratiska målsättningar. Ekonomin kan inte vara
överställd dessa saker, för då hamnar man i ekono-
mismen och i en nyliberalism som kväver människors
möjligheter att växa. Politiken och politikens möjlig-
heter som värnande av de många människornas in-
tressen måste återupprättas efter alltför många år av
dessa nyliberala strömningar.
Den i dag fortfarande ofta dominerande ekono-
mismen måste upphöra som värdegrund. Globalise-
ringen måste balanseras med självtillit. Makt måste
återvinnas till de människor som berörs och till de-
mokratiskt valda församlingar.
Kunskapen om naturens givna spelregler måste
öka. Insikten om att Sverige inte bara är en del av
Europa utan också en del av en hårt sargad värld med
stora orättvisor och en stor miljöskuld skall genomsy-
ra också den svenska politiken.
Diskussionen om tillväxtens innehåll, hot och
möjligheter är steg på den vägen. Införandet av gröna
nyckeltal i statens räkenskaper är steg på den vägen.
Samarbete mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet är steg på den vägen.
Ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle är vårt
mål. Jag är glad över att kunna säga att jag litar på att
det också är målet för Socialdemokraterna och Väns-
terpartiet.
(Applåder)

Anf. 7 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Herr talman! Låt mig börja med att på en gång till
Birger Schlaug säga att den sist uttalade förhoppning-
en är vi överens om. Låt oss arbeta för den tillsam-
mans!
Låt mig till Gudrun Schyman säga att flera av re-
geringens ledamöter, t.ex. Anna Lindh och Pierre
Schori, har utomordentligt tydligt uttryckt regering-
ens uppfattning om vad som nu händer med den forne
dikatorn Pinochet. Också jag har gjort det. Självklart
skall han ställas inför rätta. Det är rättssystemen som
har att hantera detta, och vi har fullt förtroende för
deras förmåga. Det finns ingen som helst koppling
från regeringens sida när vi bedömer denna sak till
eventuella affärer med den chilenska staten i framti-
den. Vår tydliga kampanj mot den chilenska militär-
diktaturen från svensk socialdemokratis sida borde i
alla sammanhang befria oss från den typen av påstå-
enden och misstankar.
Herr talman! Valet blev en stor motgång för soci-
aldemokratin. Vi förlorade många mandat i riksda-
gen. Vi förlorade också stöd i kommuner och lands-
ting. Vi är nu i partiet inne i en genomgripande efter-
valsdiskussion. Vi har att ödmjukt skärskåda de insat-
ser som vi gjort och att dra lärdom av valet och ta
ansvar utifrån de mandat som vi fått. Det är oerhört
viktigt att säga detta. Socialdemokraterna är det stora
partiet. Vi leder regeringen i riket samt i de allra
flesta kommunerna och landstingen. Vi tar vårt med-
borgerliga ansvar ödmjukt och öppet men också,
naturligtvis, realistiskt utifrån de förutsättningar som
nu finns i riksdagen och i fullmäktigeförsamlingar,
från utgångspunkten att samarbete är nödvändigt för
att skapa långsiktigt hållbara majoriteter.
Det samarbete i riksdagen som vi har inlett med
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har jag goda förhopp-
ningar om skall fungera under den kommande man-
datperioden. Vi ser motsvarande mönster ute i landet.
Det skapar en god grund för att hävda en välfärdspo-
litik som bygger på en ekologiskt uthållig tillväxt.
Egentligen är läget i Sverige i så fall i god överens-
stämmelse med vad många andra parlament ute i
Europa har för läge. Det är inte avvikande att ha ett
rödgrönt samarbete. Det börjar ju snart vara det nor-
mala i den europeiska unionen. Det är rödgrön reda i
Tyskland. Det är rödgrön reda i Frankrike. Det är
rödgrön reda i Italien. Det är rödgrön reda i Finland.
Det blir rödgrön reda i Sverige - det är vår förhopp-
ning och vår utgångspunkt.
Vi utesluter naturligtvis inte att vi konstruktivt
och öppet samarbetar också med andra partier. Jag
sätter värde på de signaler som skickats här i dag från
Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet. Vi har att gemensamt ta ansvar för vårt
land och har att gemensamt, utifrån det utseende som
riksdagen har, vinna förtroende för vår gemensamma
förmåga att leva upp till det ansvaret.
Vi är beredda, vi är öppna och vi är förhoppnings-
fulla efter den början som detta samarbete har fått.
Den budget som har lagts fram och som partierna nu
har redovisat sina alternativ till kommer att antas med
kraftiga majoriteter här i riksdagen. Det är en bra
budget. Det är en budget som ytterligare lyfter fram
rättvisefrågorna. Nu kan vi höja pensionerna den
1 januari. Vi kan höja bostadstillägget till de sämst
ställda pensionärerna. Det gör vi med egna pengar,
inte med lånade pengar. Vi ser att vi kommer att
kunna höja barnbidraget. Vi ser att vi kan ge lönta-
garna en liten, men ändock, skattesänkning. Vi ser att
vi kan förändra villkoren för dem som bor i hyresrät-
ter så att hyrorna sjunker något. Allt detta gör vi utan
att vi lånar pengar. Vi gör det med egna pengar, och
vi gör det efter att ha kommit överens med två andra
partier som säkrar en majoritet för förslagen här i
riksdagen.
Det är ingen dålig start för den här mandatperio-
den. Jag är övertygad om att mandatperioden kommer
att präglas av tre saker: sysselsättning, arbete, jobb -
jag återkommer till detta senare i mitt anförande -
rättvisa, dvs. hur vi fördelar det goda som arbetet
skapar, och solidaritet, dvs. vår förmåga och vilja att
stödja varandra, vår förmåga att leva oss in i andra
människors villkor och dra politiska slutsatser av
detta. Enkelt uttryckt: arbete, solidaritet och rättvisa,
grundpelarna i den svenska välfärdspolitiken. Om den
vill vi samarbeta, fru talman, här i riksdagen. Vi gör
det i den fasta förvissningen att vi har ett stort folk-
flertal bakom dessa bärande principer när vi talar om
välfärdssamhället.
Det kan bli en bra mandatperiod om vi inte får en
motgång i den internationella ekonomin. Låt mig säga
att jag är mer orolig i dag än vad jag var för några
månader sedan. Vi har en höst som kan komma att
innebära påkänningar i några riktigt stora länder ute i
världen. Om det går illa där spiller det också över på
Europa och på Sverige. Då får vi revidera våra anta-
ganden. Vi är inte där än, men vi skall inte utesluta att
vi kan få en sådan negativ stimulans från omvärlden.
Även med detta sagt är det faktiskt så att vi har
framför oss en utveckling där vår gemensamma kaka
växer och där jobben bli fler. Jag är den förste att
säga att vi socialdemokrater plågas av den höga ar-
betslösheten. Samtidigt som vi säger det skall vi inte
blunda för att utvecklingen faktiskt går åt rätt håll.
Det är litet dystert att höra - jag tror att det var Lars
Leijonborg - talas om att det handlar om några må-
naders utveckling. Nej, det vände 1996 när vi hade
haft den internationella lågkonjunktur som då över-
raskande kom och slog undan benen på oss. Men den
försvann och övergick i en mer normal konjunktur.
Sedan dess har vi haft ett fall i arbetslöshet. Vi har
dessutom en stegrande sysselsättning sedan något år
tillbaka. Gå till EU-kommissionen, som ju är ett or-
gan som de flesta av oss har ett förtroende för, och
titta på dess siffror över jämförelsen mellan de euro-
peiska länder som är medlemmar i EU. Ni kommer
att se att Sverige placerar sig i topp när det gäller
sysselsättningsutveckling. Ni kommer att se att Sve-
rige bedöms ha en utveckling framöver vad gäller
tillväxt som placerar oss i topp, över snittet, inte bara
i år och nästa år utan även året därpå. Gå till The
Economist och dess jämförelser av de största ekono-
mierna i världen, och ni kommer att se att Sverige har
en industriproduktion som ökar mer än andras, att vi
har investeringar som ligger i topp och att vi har en
detaljhandelsutveckling som ligger i topp. Allt detta
antyder faktiskt att vi har en konjunktur som går åt
rätt håll. Låt oss glädjas över detta, men låt oss inte
tro att vi är osårbara. Men låt oss heller inte i något
partipolitiskt nit hela tiden beskriva Sveriges situation
som om vi var ett land som halkade efter övriga Eu-
ropa, för så är det ju inte. Vi ligger före, och det gör
vi därför att vi i den här riksdagen tillsammans klarat
av att göra sådant som skapat goda förutsättningar för
en god ekonomisk utveckling.
Jag skall inte uppehålla mig vid den ekonomiska
saneringen. Det är klart att Lennart Daléus parti har
gjort en väsentlig insats för att lägga grunden för en
bra ekonomisk utveckling och tillväxt, låga räntor,
låg inflation och omvärldens förtroende för vår för-
måga.
Beträffande arbetsmarknadens parter tycker jag
inte att det är fel att Arbetsgivareföreningen, LO,
TCO och SACO diskuterar kring hur man skall för-
ändra arbetsrätten och andra villkor på arbetsmarkna-
den. Det är en naturlig uppgift för dem. De är på god
väg att klara lönebildningen. Den lönebildning som vi
gått igenom och de avtal som tecknats är långsiktiga
och ger oss en god grund för tillväxt och bibehållen
konkurrenskraft till skillnad från en del andra som
finns runt omkring oss.
Vi gör en kraftig satsning på högskolan, forsk-
ningen och IT, och vi tror att den ekologiska omställ-
ningen faktiskt kommer att innebära ny utveckling för
landet, ny teknik, nytt kunnande, ny forskning och
nya metoder. Allt detta som vi tillsammans gjort
under de gångna åren har lagt grunden för att vi nu
kan säga att vi har en tillväxt som är bättre än den
som finns i vår omvärld, att jobben kommer i en
utsträckning som gör att arbetslösheten minskar. Det
är bra, men vi är inte nöjda, vi vill vidare. Men vi
måste vara rädda om denna bas, den får inte fördär-
vas.
Sedan har vi som alltid i svensk politik något
slags vilja att stjäla politiker från det andra partiet in
till det egna partiet för att därmed bekräfta att vi själ-
va har tänkt rätt. Ibland en ganska tröttsam övning,
måste jag säga. Jag är inte främmande för att säga att
ett och annat som finns i Vänsterpartiets program
kanske är bättre än det som står i socialdemokratins
program. Det kan t.o.m. vara så att ett och annat av
det som finns i Folkpartiets tänkande skulle jag vilja
ta till mig utan att för den skull varje gång jag för ett
samtal om det behöva beskrivas som halvfolkpartist
eller halvkommunist. Det är billigt och dåligt och
motverkar en anda av öppenhet som vi behöver i ett
parlament som har den typ av svåra majoritetsförhål-
landen som kan uppkomma här.
Mona Sahlin beskrivs som miljöpartist eller som
moderat. Hon är socialdemokrat. En socialdemokrat
kan faktiskt ibland kosta på sig att föra resonemang
som har den bredden. Låt oss vara så intellektuellt
öppna, låt oss inte vara låsta. Låt oss hela tiden säga
att när vi prövar det nya så gör vi utifrån insikten att
vi inte får slarva med det som vi uppnått. Det vi har
gjort ligger fast. Nu förstör vi inte det. Nu släpper vi
inte loss överbudspolitiken. Nu låtsas vi inte som att
vi kan börja spendera igen fritt fram samtidigt som
stora grupper kräver skatteförändringar och skatte-
sänkningar. Vi vill har en skattereform. Nästa vecka
kommer Erik Åsbrink att bjuda in till sådana samtal.
De samtalen skall föras med respekt för de politiska
mål som vi sätter upp och som ni tycker är viktiga.
För vår del: statsfinanser under kontroll, att saldot
skall räcka till, att överskottsmålen ligger fast och att
vård, skola och omsorg skall ha sitt. Vi skall inte
återigen börja dela ut skattepengar som bättre behövs
i klassrummet. För vår del skall det vara rättvist.
Hittar vi skatteförändringar som bidrar till tillväxt och
ökad ekonomisk aktivitet är vi självklart öppna för att
pröva dem. Precis som jag sade i helgen i Österrike är
vi öppna för att pröva detta utan att för den skull, Lars
Leijonborg, behöva hamna i något slags svekdebatt.
Vi är öppna och pragmatiska, men vi är dogmatis-
ka på en punkt: när det gäller att inte sönderköra
statsfinanser och när det gäller att inte svika dem som
arbetar i skolan, i vården och i omsorgen liksom inte
heller barnen och de gamla. Deras resurser går först.
Vi tror att vi nu har ett läge där vi har utrymme för
detta. Låt oss bjuda in till att samtala om det.
Det är väl inte fel om arbetsmarknadens parter
samtidigt sitter och funderar omkring samma typ av
frågeställningar. Låt dem göra det. Det kan ju rent av
både göra våra överläggningar rikare och det beslut
som vi fattar så småningom mer stabilt.
Till den här mandatperiodens stora möjligheter
hör vårt numera etablerade medlemskap i den euro-
peiska unionen. Vi vill från regeringens sida under-
stryka att utvidgningen av EU är vår viktigaste upp-
gift. Det gäller att se till att också våra grannar runt
Östersjön får vara med i unionen. Det gäller att på så
sätt sprida välstånd, god miljö, öppenhet och mellan-
folkligt utbyte också till dessa länder.
Vad gäller EMU-frågan vill vi självklart att EMU
skall bli en framgång. Allt annat vore utomordentligt
allvarligt för Sverige. EMU kommer att etableras den
1 januari 1999. Det är ett stort projekt. Vi har inget
facit. Vi vet inte hur det kommer att fungera. Vi vet
inte hur konjunkturen ser ut. Det finns bara all anled-
ning att säga att vi är beroende av att detta lyckas, och
vi hoppas att det lyckas.
Vi har dock från vår riksdag tagit ställning och
sagt att vi inte är med från starten den 1 januari 1999.
Det är det beslut som vi har tagit. Vi kunde ta det
beslutet med bibehållen styrka och bibehållet anseen-
de just därför att vi har klarat av de svåra saker med
ekonomin som vi har gjort. Vi var starka nog att själ-
va bestämma. Om det sedan blir aktuellt att komma
tillbaka med ett nytt ställningstagande, skall ett sådant
underställas svenska folket för prövning, vid folkom-
röstning eller i ett allmänt val. När det sker skall det
basera sig på de erfarenheter som vi vinner av den
monetära unionen, som startar den 1 januari 1999.
Vi har all anledning att utnyttja den tiden till folk-
bildning. Jag är glad att Birger Schlaug, som en är av
de stora kritikerna när det gäller såväl EU som EMU,
tycker att den informationsbroschyr som vi har gjort
om euron är bra i den del som gäller företag och hus-
håll. Låt oss också se till att folkbildningsaktiviteterna
blir allsidiga, belysande och stimulerande. Låt oss
våga formulera frågorna om vår tids största projekt.
Låt oss våga vara kritiska. Låt oss våga säga sådant
som det efteråt kan vara för sent att säga, om vi blir
medlemmar och utvecklingen inte går i den riktning
som vi hade önskat.
Det är nu som man har chansen att diskutera. Vi
är inte beredda att nu i förväg säga att vi vid ett visst
datum skall byta fot, gå från vårt nej till ett annat
ställningstagande och underställa detta svenska folket
för prövning.
Nu går det här i gång. Vi följer det hela. Vi lär
oss, och vi drar sedan våra slutsatser utifrån den typ
av ekonomi som Sverige representerar. Det är då lätt
att säga som Tony Blair: Om det här blir en framgång
och är bra för svensk ekonomi - han säger brittisk
ekonomi - är det klart att det kommer att påverka
beslutsfattandet i vårt land. Nu står vi här och skall
använda detta läge.
EU-diskussionen får inte reduceras till att avse ba-
ra utvidgningen och EMU. Vi vill utnyttja den nya
politiska atmosfär som nu finns i Europa till att lyfta
fram frågor som går på djupet och som rör människor
i deras vardag. Det är fyra områden som jag ser det
som viktigt att nu koncentrera sig på vid sidan av
dessa kända frågor.
Det gäller först jämställdheten. Vi har i Sverige
kommit långt när det gäller jämställdhet. Vårt parla-
ment är världens mest jämställda. Vi har en jämställd
regering. Vi har en arbetsmarknad som fortfarande
har brister men som definitivt har kommit långt. Det
ser inte likadant ut ute i Europa.
Låt oss föra en diskussion med andra europeiska
regeringar, med intresseorganisationer, med män och
kvinnor, om om hur den europeiska arbetsmarknaden
kan förbättras så att man får lika lön för lika arbete
och hur Europa kan förbättras så att snedvridningen i
utbildningarna bryts. Det är samma problem som vi
har här hemma. Låt oss se till att ute i Europa få en
diskussion om hur kvinnor, precis som män, fullt ut
skall ta ansvar för politiska beslut. Låt oss se till att
det som vi har lärt oss i vårt jämställdhetsarbete över-
sätts på europeisk nivå. Låt oss stolt och frimodigt gå
ut och försöka att etablera samma typ av metod som
vi nu har fått gehör för i Amsterdamfördraget om-
kring sysselsättningen. Det gäller överstatliga mål-
sättningar om mellanfolkligt och mellanstatligt sam-
arbete samt ett nationellt ansvarstagande.
Låt oss sedan jämföra oss för att se hur processen
går framåt. Jag är övertygad om att jämställdhet är en
drivkraft för välfärd. Ett Europa som skall utvecklas
behöver både kvinnor och män. Ett Europa som skall
präglas av värme och gemenskap behöver både
mamma och pappa engagerade såväl i familj som i
arbetsliv, precis som här hemma i Sverige. Låt oss
med våra erfarenheter sätta denna fråga högst på den
europeiska dagordningen. Vi bjuder från den svenska
regeringen in till en konferens 1999 om jämställd-
hetsfrågorna.
(Applåder)
Tack så mycket för den applåden!
Det är den första punkten. En andra punkt som
ligger i linje med resonemanget om att hitta frågor att
driva i Europa som faktiskt stämmer med vad männi-
skor förväntar sig av oss är konsumentskyddet. Inga
varor skall köpas och säljas inom den inre marknaden
utan en ordentlig deklaration, så att vi som konsu-
menter kan se vad vi köper. Däri ligger också hur vi
hanterar djuren, hur vi producerar maten och hur vi
använder antibiotika och andra tillsatser, såväl i livs-
medel som i djurhanteringen.
Till den här diskussionen om konsumentskyddet
hör naturligtvis också sådant som rör den växande
Internethandeln. Du skall också på Internet handla
med trygghet. Du skall som konsument i Sverige ha
detta skydd inte bara när du handlar över disk. Du
behöver kunna ha det också i Internethandeln. Ett
steg i den riktningen är att utnyttja den möjlighet som
den gemensamma verksamheten i Europeiska unio-
nen faktiskt ger en chans till. Konsumentskyddet är
en annan sådan här stor fråga.
En tredje fråga som vi skall fokusera på är natur-
ligtvis miljöfrågan - ren luft och rent vatten. Se på de
exempel som vi har från Östersjösamarbetet! Floder-
na runt omkring Östersjön renas successivt, och rent
vatten tillförs vårt hav. Kan detta utnyttjas för andra
delar av Europa, för Nordsjön och för Medelhavet?
Kan det stå modell? Kan vi lyfta fram det? Hur är det
med luften, ozonskiktet och allt som gäller de frågor-
na?
Utvidgningsfrågorna gäller också miljön. Det för-
hållandet att EU utvidgas innebär att ekonomierna
mer kommer i balans och i jämvikt. De blir lika var-
andra, och då växer det fram miljökrav. Vi får bort
gamla processer som smutsar ned. Utvidgningsfrågan
är en miljöfråga.
Samtidigt skall vi komma ihåg att det i många av
de länder som nu klappar på porten till EU finns bio-
toper som är värda att skyddas och som naturligtvis
inte skall offras när ekonomierna växer och utvecklas.
Vi skall ha detta dubbla angreppssätt på miljön i
förhållande till utvidgningen. Utvidgningen är en
drivkraft för bättre miljö, men vi skall också vara
medvetna om behovet av ett stärkt biotopskydd.
En annan fråga som kopplas till miljön och som
också är viktig är integrationen av de europeiska
elmarknaderna. Det är en avreglering och en mark-
nadsreform som har drivits fram och som nu succes-
sivt ger resultat.
Hur kan energiproduktionen i Europa förbättras?
Lär vi oss någonting av den svenska kärnkraftsav-
vecklingen? Ser vi nu någonting som växer fram i
Tyskland och som är av motsvarande slag? Hur skall
vi här hitta en europeisk politik? Hur skall vi samar-
beta med andra? Det är nästa stora område för miljö-
satsningarna och miljöansträngningarna.
Det fjärde området är Ryssland. Det kan rent av
mycket väl vara så att nyckeln till Europas utveckling
finns i Moskva, i den meningen att vi har all anled-
ning att understödja framväxten och stabiliteten av
den unga demokratin där.
Ryssland är i ett trängt ekonomiskt läge. Det är
trots allt en liten ekonomi, och Europa är den största
ekonomiska enheten i världen. Kan vi inte gemen-
samt anstränga oss för att stödja våra ryska vänner?
Om vi misslyckas med det, vad betyder det för ut-
vidgningsprocessen för våra grannstater runt Öster-
sjön?
Skall vi göra någonting för insatser vad gäller ex-
empelvis livsmedelsbistånd under kommande vinter?
Vad skall vi göra i kampen mot den ekonomiska
brottsligheten, osv? Det behövs ett samarbete med
andra länder inom EU:s ram för att stödja Ryssland.
Det är det fjärde området.
Först ligger utvidgningen och EMU-projektet. Se-
dan har vi sysselsättningsfrågorna, miljöfrågorna,
jämställdhetsfrågorna och konsumentskyddet. Det är
frågor som alla på ett eller annat sätt skulle kunna
beskrivas som rödgröna. I ett rödgrönt Europa finns
det gehör för en sådan dagordning.
Den svenska regeringen tänker driva de frågorna.
Ovanpå detta kommer naturligtvis det vi vill göra för
Ryssland. Det är nu våra möjligheter, och det är vår
scen. Där skall vi vara aktiva och ta för oss, bidra
efter vår förmåga och ta initiativ. Vi kommer att börja
redan kommande vecka i samtalen med ordförande-
landet inför toppmötet i Wien. Där ligger det.
Det vi nu har framför oss får inte bara reduceras
till en diskussion om vad vi skall göra i Sverige för
att i vårt land klara sysselsättning och trygghet. Vi
kan bidra med våra erfarenheter. Nu går vi ut i Euro-
pa frimodigt och glatt, men samtidigt ödmjukt, efter-
som vi har gått igenom så mycket svårt i vårt land att
vi aldrig skall glömma att vi är sårbara och kan få nya
bakslag.
Samtidigt skall vi heller inte i detta läge, när vi nu
står där vi står, sätta vårt ljus under skäppan i den
meningen att vi gör vår situation sämre än vad den är.
Sverige är ett av Europas mest utvecklade länder. Vi
ligger i spetsen. Vi har mycket att dela med oss av i
praktisk solidaritet i en ny tid, i en ny värld, inför ett
sekelskifte. Det vill jag samarbeta med hela riksdagen
om för den socialdemokratiska regeringens räkning.
(Applåder)

Anf. 8 CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag hade möjligen väntat mig att
statsministern skulle komma med besked till dagens
debatt om vem som blir socialminister. Men han
skakar på huvudet. Så blir det inte. Vi får fortsätta att
vänta.
Låt mig sedan formulera med en formulering från
mig själv och en formulering från statsministern
mandatperiodens frågeställning: Blir det rödgrön röra,
eller blir det rödgrön reda, av detta valresultat?
Svaret på den frågan kommer att ligga i sakpoliti-
ken. Det ligger i kursen, i kraften, i konsekvensen och
i den linje som regeringen kan föra och som riks-
dagsmajoriteten kan föra i de frågor som är avgöran-
de. Det gäller skatten, tillväxten, jobben, Europapoli-
tiken och mycket annat.
Statsministern är litet mer försiktig om den inter-
nationella konjunkturen nu än tidigare. Det är klokt.
Ingen av oss kan veta hur det faktiskt blir. Men det
gäller att vara mer förberedd än tidigare på att det kan
blir mer bekymmersamt än vad vi tidigare trodde. Då
ställs också ökade krav på att vi kan vidta åtgärder
och inte bara lita på konjunkturer. Det är där som jag
tycker att det fortfarande är tämligen tomt.
Statsministern aviserar nu att finansministern -
välkommen till debatten! - inom en vecka skall in-
bjuda till samtalen om skattepolitik. Statsministern
säger att det finns en öppenhet att diskutera skatte-
sänkningar som kan vara bra för tillväxten. Det är
alldeles utomordentligt. Det finns många skattesänk-
ningar som är bra för tillväxten. Min första fråga är:
Är socialdemokratin i dess helhet - det finns ju mi-
nistrar som är det - beredd att inrikta arbetet på att i
ett antal steg återställa 30/50-principen?
Min andra fråga gäller arbetsrätten. Birger
Schlaug ville gå lös på arbetsrätten med en ki-
rurgkniv. Det tycker jag kanske är ett litet väl blodigt
uttryck. Jag föredrar att sätta in den i ett vanligt ord-
behandlingsprogram. Sedan kan man ändra, ta bort,
lägga till, klippa och klistra. Det är ett enklare sätt.
Mona Sahlin sade att arbetsrätten är föråldrad och
speglar ett annat samhälle. Det är möjligt att det pekar
på en intellektuell öppenhet i regeringen. Får jag då
fråga: Vad tycker statsministern? Vad är hans inlägg i
regeringens debatt om synen på arbetsrätten?
Europapolitiken är självfallet viktig. Jag välkom-
nar att statsministern ägnade en så stor del av sitt
anförande åt denna. 64 dagar återstår innan euron
börjar införas. Jag tror att det är viktigt att Sverige i
likhet med Storbritannien går från "vänta och se" -
där statsministern fortfarande är - till "förbered be-
slut" genom debatt och genom en tidtabell.
Jag ställer fortfarande frågan: Är regeringen öp-
pen för samtal om en sådan tidtabell som kan syfta till
ett ställningstagande i allmänt val eller folkomröst-
ning år 1999 eller år 2000? Utanförskapet skadar oss i
dag. Det ställer oss utan inflytande. Det ger oss den
mest instabila valutan i den europeiska unionen.
Låt mig sedan innan min talartid tar slut säga att
Europapolitiken måste vara långt mer än så. Låt mig
till statsministerns lista lägga vikten av att bygga en
europeisk fredspolitik. Det gäller att också ta fasta på
de signaler som kom från den brittiska regeringen
häromdagen att försvarspolitiken hör hemma i fred-
spolitiken, som hör hemma i Europapolitiken. Det
handlar om värnet mot morgondagens möjliga Pi-
nochet och morgondagens möjliga Lenin i vår egen
del av världen. Också där behöver vi förnyelse i poli-
tiken.
(Applåder)

Anf. 9 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! När Carl Bildt berättar vad som
kommer att avgöra den här kammarens betyg fram-
över glömmer han det viktigaste. Han nämner inte
välfärden. Det är tillväxttal och arbetsrätt, och det är i
och för sig viktiga saker. Men jag tror att vad som
kommer att forma människors uppfattning om hur vi
lyckas är hur vi använder de värden som produktio-
nen skapar.
Det handlar om de äldres situation. Vi skall veta
att den mandatperiod vi har framför oss inte kommer
att innebära färre riktigt äldre som behöver vård utan
fler. Skall den ges till alla oavsett plånbokens tjock-
lek? Ja, så skall det vara i ett gott land som har en
generell välfärdspolitik.
Det handlar om barnen. Vi diskuterar skatter och
blir så oerhört precisa om hur skatter skall sänkas.
Glöm inte barnen! Glöm inte skolan! Glöm inte dagis
och förskolan!
Vi vet att för många barn avgörs de framtida liv-
schanserna inte bara av hur deras föräldrar mår, utan
också av om vi andra vuxna runt omkring förmår att
gemensamt erbjuda barnen en bra skola och en bra
förskola. Det är det här det handlar om. Det är det här
som politiken syftar till. Det är hit vi vill.
Sedan blir det andra verktyg. Men verktygen får
inte bli sådant som vi ägnar kraften, engagemanget
och hettan åt. Verktygen kan vi gott diskutera och
förändra utifrån en ganska kylig analys. Dem kan vi
pröva och förkasta. Men det är när resultaten väl
kommer som hettan skall finnas där. Det är då rättvi-
seperspektivet, solidariteten och allas rätt att vara
med skall finnas där.
Det kan sägas vara rödgrönt. Det hoppas jag. Det
är definitivt socialdemokratiskt. Det är definitivt
sådant som står i överensstämmelse med vad de allra
flesta svenskar vill kalla för en generell svensk väl-
färdspolitik. Det platsar i Europa. Jag är stolt över
det.
(Applåder)

Anf. 10 CARL BILDT (m) replik:
Fru talman! Jag vill inte påstå att det är det allde-
les avgörande inslaget i en välfärdspolitik. Men det
är, åtminstone från riksdagens och regeringens ut-
gångspunkt, en hygglig startpunkt att ha en socialmi-
nister. Valrörelsens lockfågel flög hem efter valet,
och den därpå följande kandidaten drömde efter
banktjänsten och grabbarna, medan vi andra försöker
diskutera vårdköerna och vad som skall göras åt de
tilltagande problemen i svensk sjukvård. Då blir det
litet besvärligt.
Jag ställde några frågor och hade några synpunk-
ter. Jag kan förstå om statsministern i detta läge kan-
ske inte är beredd att ge alla svaren. Han inbjuder till
överläggningar.
Låt mig säga att i skattepolitiken är det viktigt att
ha en inriktning. Att ha inriktningen vad gäller in-
komstskatten att de flesta skall betala högst 30 % och
att ingen skall behöva betala mer än hälften av en
inkomstökning i skatt är rimligt och rättvist,och det är
en inriktning.
Sedan kan vi diskutera tekniken, vi kan diskutera
takten och vi kan diskutera finansieringen. Men det är
inte fel att ha mål, att ha ambitioner, att sträva efter
någonting. Det är bra för tillväxten, det är bra för
jobben och det är därmed bra för välfärden. Vi måste
skapa de resurser som vi sedan skall fördela.
Det pågår en diskussion om arbetsrätten. Vi förde
den i valrörelsen, om än - det skall jag medge - i litet
digitala termer. Kan vi låta diskussionen nu bli något
mera analog, i meningen nyanserad, välkomnar jag
gärna detta. Det behövs i och för sig inte kirurgknivar
och inte heller yxor eller sådant, om jag håller mig till
Birger Schlaugs begreppsvärld. Men det behövs för-
ändringar i något som är föråldrat och som är skapat i
ett annat samhälle. Minister efter minister säger detta.
Oavsett om det bara är ett uttryck för intellektuell
öppenhet i regeringen eller ett uttryck för en föränd-
rad politik från regeringen kunde det i alla fall vara
intressant att få statsministerns bidrag till debatten.
Så till Europapolitiken. Jag välkomnar en aktivare
svensk roll i det europeiska samarbetet. Jag dristade
mig till att säga att jag tyckte att svensk socialdemo-
krati förde en alldeles osedvanligt provinsiell valrö-
relse. Perspektiven utanför landets gränser och Euro-
pa i övrigt var skrämmande frånvarande. Det måste vi
ändra på. Börjar vi ändra på det nu är det viktigt. Men
då måste vi vara med och utöva inflytande i Europa.
Att bygga den gemensamma valutan och att ha in-
flytande skapar stabilitet, tillväxt och trygghet. Vi
förstärker den europeiska demokratin och öppenheten
när vi går till val till Europaparlamentet i juni nästa
år.
För att vara med och bygga en europeisk fred-
spolitik måste man frigöra sig från gamla begrepp
som hör till det kalla krigets decennier och verklighet.
Vi måste vara beredda att möta förtryck och förföljel-
se av människor, att möta diktatorer i vår egen del av
världen inte bara med kommunikéer utan också med
mera handfasta instrument. Sverige måste vara med i
det arbetet - i arbetet med valutan, med tillväxten,
med demokratin i den gemensamma europeiska fred-
spolitiken.
Det borde vi ha talat mera om i valrörelsen. Gör vi
det nu är det bra. Vi borde ha talat mer i valrörelsen
om arbetsrättens förändringar. Vi borde ha talat mer
om företagsamhetens förutsättningar. Vi borde ha
talat mer om att skapa förutsättningar för nya jobb.
Kan vi tala om det nu är det bra. Då kanske vi har
förutsättningar för att göra något som på sikt blir litet
bättre än vad förutsättningarna kanske annars ger vid
handen.
(Applåder)

Anf. 11 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag försökte i min replik, Carl Bildt,
att föra in de mjuka frågorna, skolan och vården. Jag
tycker att det trots allt är detta som människor vill att
vi skall ha svar på, tillsammans med arbetslösheten.
Jag hade hoppats att Carl Bildt skulle ta upp den
tråden, att han skulle visa på samma hetta och enga-
gemang när det gäller vården som när det gäller
skatterna. Men jag blir utan svar på den punkten. Det
är synd.
När det gäller skatterna noterar jag att moderater-
na sitter fast i en skattefixering. Om man med datorns
hjälp går in och söker i er budgetproposition tror jag
att ni nämner ordet skatt 350 gånger. Skatten är för er
det som löser alla bekymmer. Skatten kan för er an-
vändas som recept på alla politikområden. Ni har lagt
fram en jämställdhetsmotion för första gången. Gissa
vad den handlar om! Skatt, naturligtvis!
Det tycker jag är synd. Det är fråga om riksdagens
största oppositionsparti som en gång i tiden hade ett
socialkonservativt drag. Det är viktigt att politiken
handlar om mer än om hur vi skall ta ut skatt. Skall vi
inte börja i andra änden? Skall vi inte se vilka behov
människor har i vårt land, sedan diskutera hur det
skall finansieras och därefter diskutera hur skatterna
skall se ut? Det är behoven som styr. Det är inte
skatten som är politikens kärna. Där skiljer vi oss åt.
Det är uppenbart, och det är heller inte någon sensa-
tion.
Så till tillväxtpolitik. Ni kan ju beskylla oss för att
inte ha en tillväxtpolitik. Det har ni gjort ganska
länge. Vi har trots allt tillväxt. Ni berömmer er av att
ha haft en tillväxtpolitik, och ni är stolta över de nyli-
berala greppen. Men den tillväxtpolitiken gav ju ing-
en tillväxt, så det är litet slarvigt.
Jag tar gärna kritik för en dålig tillväxtpolitik, ba-
ra vi har tillväxt. Men jag skulle vara försiktig med
att briljera över att sitta inne med en tillväxtpolitik
när man inte presterade någon tillväxt. Så ser facit ut,
det skall vi inte glömma.
Jag tror inte på ökade klyftor i samhället som ett
sätt att driva fram tillväxt. Jag tror inte att arbetsrätten
skall försämras. Om anställningsskyddet försämras
för tjänstemän och arbetare tror jag inte att det är
sådant som skickar positiva signaler till våra arbets-
platser. Jag tror inte människor ger mer av sig själva i
ett sådant läge.
Arbetsrätten är en del av välfärdspolitiken. Det är
en del av välfärdspolitiken att man blir anständigt,
rättvist och objektivt behandlad på sin arbetsplats.
Arbetsrätten, reglerna på arbetsmarknaden, skall med
fördel förändras efter det att arbetsmarknadens parter
har kommit överens om vad som skall göras. Då blir
det stabilt och långsiktigt och inte konfliktfyllt.
Nu sitter LO tillsammans med TCO, SACO och
SAF, efter vad vi har förstått av tidningsuppgifter,
och pratar om just sådana saker. Var inte så het på
gröten. Låt dem samtala vidare. Men kom ihåg: För
socialdemokratin är anställningsskyddet en del av
vanligt folks trygghet. Den slarvar vi inte med.
(Applåder)

Anf. 12 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Fru talman! Jag är naturligtvis väldigt glad över
att vi är överens om att Pinochet skall ställas inför
rätta, men vad som bekymrar mig är att regeringens
hållning i den här frågan verkar vara att det är en rent
juridisk fråga. Vi har förtroende för rättsapparaten,
säger Göran Persson. Men som frågan har utvecklats
hittills verkar det som om den i dag existerande rätt-
sapparaten kanske inte ger oss en lösning på den här
frågan.
Det som jag undrar över är vilka initiativ rege-
ringen tänker ta för att påverka och utveckla frågan så
att vi når målet att Pinochet ställs inför rätta.
Vi har lagt en del förslag. Det finns andra som har
kommit med andra förslag.
Jag vill höra vilka initiativ regeringen tänker ta i
den här frågan. Jag vet att många ställer sig den frå-
gan.
Så till frågan om EU och EMU. Vi har ju lyft
fram den här frågan i en motion. Vi gör det med reso-
nemanget att den ekonomiska politik som EMU-
medlemskapet innebär att medlemmarna skall föra, i
sig är ett hinder för att lösa det problem som vi är
överens om är det största, nämligen sysselsättningen.
Den ekonomiska politik som man förespråkar är ju av
ett sådant slag att den tar sikte på helt andra mål än att
öka sysselsättningen. Det här har ni ju också diskute-
rat bland EU:s medlemsländer, bland statsministrarna
och premiärministrarna, och ni har mycket tydligt
sagt ifrån att här behövs förändringar, här behövs
räntesänkningar, så att vi kan föra en mer expansiv
politik.
Det är alldeles riktigt resonerat. Men vi har ännu
inte sett någonting sådant. Vi vet att just en sådan
diskussion möts med att politiken inte skall lägga sig
i detta, eftersom föreskrifterna i EMU är sådana att
politiker inte skall lägga sig i.
Jag undrar hur Göran Persson ser på dilemmat att
regelverket förbjuder politisk inblandning samtidigt
som jag förstår att vi är överens om att det är just
politisk inblandning som behövs.

Anf. 13 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! När det gäller frågan om Pinochet vill
jag säga att jag har svarat på den. Det pågår en pröv-
ning också i svenska rättsinstanser. När det pågår en
sådan prövning kan regeringen inte ingripa. Om vi får
en framställan från en svensk åklagare har vi att begä-
ra en utlämning. Så ser ordningen ut. Den har vi att
respektera i en rättsstat som Sverige, särskilt när man
skall försöka fälla en diktator som inte accepterat och
respekterat rättsstaten.
När det gäller EMU-frågan finns det inte något
hinder för politiker att uttrycka sig, diskutera och
debattera den. Det tycker jag att förra veckan visade
med önskvärd tydlighet. Däremot är det riksbankerna
och centralbankerna som fattar beslut självständigt.
Vad de tar för intryck är deras sak. Det finns ingen
länk mellan oss politiker och centralbankerna.
Så har vi det i Sverige, även om vi inte är medlem
i EMU. Det tror jag är en vis ordning. Den tänker jag
inte medverka till att ändra på. Däremot hindrar det
mig inte från att delta i debatten och uttrycka en och
annan synpunkt och förhoppning.

Anf. 14 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Fru talman! Jag utgår ifrån att Göran Persson är
en person som tycker att politiken är just det redskap
som vi skall använda oss av för att förändra verklig-
heten, och att den ekonomiska politiken också är ett
redskap för att vi skall uppnå de politiska målen. Det
förvånar mig då att Göran Persson nöjer sig med att
få föra debatt och ha åsikter, men sedan inte ha möj-
lighet att själv påverka på ett sådant sätt att man i
praktiken också kan genomföra de mål, idéer och
politiska krav som man ser som nödvändiga.
Det är just den situationen som gör att vi i Väns-
terpartiet säger absolut nej till ett medlemskap i
EMU. Vi vill också förhindra och bromsa den an-
passning som nu pågår, trots att svenska folket inte
har fått säga om man vill vara med om detta eller inte.
Vi kan föra vilka politiska debatter som helst här och
säga att vi vill ha räntesänkningar, att vi vill föra en
expansiv politik för att öka sysselsättningen osv. Vi
befinner oss i den situationen att Riksbanken skall
vara så självständig att man kan säga: Ja visst, för
debatten ni, men vi sköter ekonomin. Vi bryr oss inte
om vad ni politiker säger.
Detta är ju en absurd situation. Jag hade hoppats
att Göran Persson skulle säga: Låt oss nu tillsammans
arbeta inom EU för att förändra de förstenade regel-
verk som EMU är uppbyggt omkring. Låt oss se till
att vi får ett annat mål för den ekonomiska politiken
än en fullständigt infantil inflationsbekämpning som
hindrar oss att söka lösningarna på arbetslösheten.
Det hade jag önskat mig.
Dessutom vill jag säga att vi står kvar vid vårt
krav på en folkomröstning. Vi vill ha ett avgörande
också av det demokratiska skälet, Göran Persson. Hur
skall vi kunna gå ut i en valrörelse för val till EU-
parlamentet och samtidigt säga till människor: Sorry,
ni får inte diskutera den viktiga politiska frågan inom
EU, nämligen den ekonomiska och monetära unio-
nen. Den fick vi inte diskutera i valrörelsen, den skall
vi inte diskutera inför valet till EU-parlamentet. När
skall vi göra detta?
(Applåder)

Anf. 15 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det står Gudrun Schyman fritt att
diskutera den frågan när som helst i kommande valrö-
relser och tidigare valrörelser. Vi har tagit ställning i
riksdagen. Vi är inte medlemmar i EMU.
Vad gäller centralbankernas självständighet vill
jag säga att jag blir litet ängslig när jag hör Gudrun
Schyman tala illa om inflationsbekämpningen. Infla-
tion är den fattiges fiende. Inflation äter ur pensioner.
Inflation äter ur löner. Inflation höjer hyror. Inflation
berikar den som har stora fasta tillgångar. Det är
historien. Den kan vanligt arbetande folk in på bara
kroppen. Vid de tidpunkter då vi inte har hanterat
inflationshistorien har också den ekonomiska utveck-
lingen varit usel.
Jag rekommenderar Gudrun Schyman att titta på
Europas utveckling sedan 1960 och framåt och jäm-
föra de länder som klarat inflationsutvecklingen,
mycket beroende på att man haft en stark centralbank,
med dem som inte har gjort det. Gudrun Schyman
kommer då att se att inflationens vänner också har
varit i armkrok med arbetslöshetens tillväxt.
(Applåder)

Anf. 16 ALF SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Låt mig allra först få ansluta mig till
det utomordentliga uttalande som Lars Leijonborg
gjorde utifrån den frågeställning om diktatorn Pi-
nochet som Gudrun Schyman lyfte fram tidigare.
Jag kan inte annat än gratulera Göran Persson till
att ha fått en herre som så oerhört servilt krattar ma-
negen, som Birger Schlaug gjorde här. Birger
Schlaug har ju ibland uppträtt något bångstyrigt här i
kammaren efter det att han talat till folk vid radioap-
parater, TV-apparater och på läktaren. Men i dag var
det nästan häpnadsväckande - t.o.m. på EU-området.
Det måste kännas skönt.
Hade man nått till taket, hade man satt ett rejält
kryss, fru talman. Men det klarar man ju inte här.
Jag förstår i och för sig att Göran Persson då kun-
de säga att budgeten kommer att tas med kraftiga
majoriteter. Det är ett direkt citat av herr statsminis-
tern. När Vänsterpartiet och Miljöpartiet låter sina
vallöften singla ned som höstlöv och förmultna på
marken kan statsministern kosta på sig något sådant,
vare sig det gäller löften man lovat dyrt och heligt
inför demonstrerande änkor - de gäller tydligen inte
längre - eller småföretagarna som man dyrt - heligt
vet jag inte - lovat ändringar på områdena. Nu krattas
manegen. Vilken statsminister riket än har måste det
väl kännas betryggande.
Gudrun Schyman gaskade upp sig. Det måste jag i
rättvisans namn säga. Hon talade om infantil infla-
tionsbekämpning. Det var inte precis konciliant. Där-
vid reagerade också statsministern. Men i det långa
loppet lär väl det inte betyda så mycket heller.
Så infann sig en viss eftertanke hos Göran Persson
när han talade om bekymmer som regeringen kan
komma att få i kammaren. I det sammanhanget tyckte
jag att det var stiligt att höra Göran Persson tala om
"en anda av öppenhet". Det är inte varje dag som
statsministern använder så fina ord. Jag tror att det är
viktigt att ha den andan, vilka majoriteterna än är. Det
var det jag försökte säga inledningsvis, eftersom lilla
Sverige är så beroende av det som händer i vår om-
värld.
Sedan var det väl nästan litet övermaga - jag tror
inte att Göran Persson menar så, men det gick väl av
gammal vana - att tala om att Sverige skall exportera
allt det goda till EU men att vi inte har något att
hämta hem där.
Det här är inte en prickning av något parti, men
kanske något vi kan ta till oss: Vi talar mycket om
jämställdhet. Fattas bara annat! Ofta berömmer vi oss
av att si och så god är statistiken i det avseendet i
Sverige, inom partiet och här i kammaren. Men fak-
tum är ändå att mentaliteten i vårt samhälle när det
gäller jämställdhet inte är precis av den kvalitet som
vi kan berömma oss över hövan med. Vi är alla vakna
över att attityder, uppträdande, grabbighet, - utan att
någon behöver ta åt sig, som inte vill - respekt och
hänsyn inte precis alltid manifesterar vad vi menar
med jämställdhet.
Är min taletid redan ute, fru talman!
(Applåder)

Anf. 17 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Jag förstår inte varför Alf Svensson
skall ironisera över en anda av öppenhet, särskilt som
han själv använder uttrycket. Vi får alla i kammaren
hjälpas åt. Jag sätter värde på det samarbete vi har
inlett med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Visst går
det att säga: "De har inte fått hem den eller den frå-
gan. Vi socialdemokrater fick inte hem maxtaxan."
Så är det när man samarbetar i politiken. Man får inte
allt. Men man ger inte upp sina frågor utan fortsätter
att söka allianser och samarbete.
Jag är stolt över den svenska jämställdhetspoliti-
ken. Den är medveten och långsiktig och har fungerat
i många år. Visst har vi mycket att lära av andra i
Europa. Men vi har en del att bidra med själva som
ligger i linje med de politiska stämningar som domi-
nerar i Europa.
Jag vet inte om Birger Schlaug skall vara omått-
ligt hedrad eller vad. Betyget han fick, att ha krattat
manegen, levereras av den svenske politiker som
kanske mer än någon annan har vanan inne på områ-
det.

Anf. 18 ALF SVENSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag förstår inte om det var ironi eller
humor. Det får Göran Persson berätta för mig efteråt.
Däremot kan jag försäkra att det inte var ironi när jag
talade om en anda av öppenhet. Det skulle vara hu-
mor. Nu är i alla fall det sagt!
De få minuter jag har kvar - såvitt jag förstår
klockan - kan jag inte låta bli att litet grand stryka
under det Göran Persson ofta talar om. Det är nu rent
ideologiskt allvar: Vi gör det med egna pengar. Där
finns en skiljelinje som är väsentlig. Vems är pengar-
na? Vi har lärt oss uttrycket Perssonpengar. Men
vems är pengarna? Det är det det handlar om. Integ-
riteten och den etiska respekten för individen och
hushållen skall leda till att vi efter alla utbildnings-
satsningar, högskolesatsningar och IT-kunskap kan
låta individen fatta fler beslut själv.
Kan inte valfriheten tas upp som något centralt?
Kan inte Göran Persson och socialdemokraterna nå-
gon gång koncentrera sig på ett resonemang om vem
som skall bestämma vad som skall ingå i den gene-
rella välfärden i stället för att tala om egna pengar?
Ett annat uttryck som Göran Persson använder,
och som jag tycker är mycket bra, är att "den som är
satt i skuld är inte fri". Även om det inte finns några
skulder kan ofrihet gälla. Frihet för individen - vi är
olika och föds som original, har olika intressen och
lever under olika omständigheter - måste få vara att
på grundval av solidaritet, respekt för varandra, fatta
beslut själv. På väg in i ett nytt millennium måste vi
släppa av och tillåta och acceptera att människan får
planera själv. Förmynderiet skall bli mindre.
Det skulle vara intressant om Göran Persson nå-
gon gång avvek från det patriarkaliska resonemanget
om våra pengar, egna pengar. "Vi skall fördela det
goda som arbete skapar." Vilka "vi" skall fördela? Är
det inte svenska folket som skall få vara med och
fördela? Jag tycker att det i allra högsta grad är en
ideologisk skiljelinje som vi borde ha en rejäl debatt
om.
(Applåder)

Anf. 19 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det är tryggheten som skapar grunden
för valfriheten. Några människor har alltid upplevt
materiell trygghet i livets växlande skeden. Andra kan
uppleva det för att vi tillsammans har skapat en bra
arbetslöshetsförsäkring, en bra pension, en bra sjuk-
försäkring, ett bra stöd till barnfamiljerna. Det skapar
frihet, det skapar valfrihet och det bygger på trygghet.
Det är den generella välfärdspolitiken. Den är starkt
förankrad hos folkflertalet.
Jag blir litet ledsen när jag hör Alf Svensson kalla
det för förmynderi. Det är inte förmynderi för den
arbetslöse eller för barnfamiljen. För många är detta
den avgörande förutsättningen för frihet och valfrihet.
Sedan var det uttrycket egna pengar. Vi har just
tagit oss ur ett grepp då andra långivare har kunnat
bestämma vad vi skall göra. Vi är nu borta från det.
Vi kan höja pensionerna utan att fråga dem på Wall
Street. Vi gör det med våra gemensamma egna peng-
ar. Det är en oerhörd styrka för demokratin, för poli-
tikens anseende och för tryggheten och friheten i
Sverige.
(Applåder)

Anf. 20 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! När man lyssnade på Göran Persson i
hans senaste inlägg framkom det mycket om vad
Sverige kan göra i världen, förhållandena på Wall
Street och vilka bedömningar som görs där, vilka
möjligheter Sverige har att i EU gå före på miljöom-
rådet när det gäller livsmedelskvalitet och konsumen-
tinflytande. Allt är i grunden bra. Sverige kan göra
många saker bättre i internationellt arbete, medverka
till en god utveckling i EU.
Problemet är att det där är en värld som är främ-
mande för många i Sverige, som inte är en del av den
dagliga vardagen.
Många människor i Sverige lever i själva verket
utanför de riktigt stora städerna i Sverige. Man lever i
Småortssverige. Man lever i en bygd utanför det som
Göran Persson har talat om hela tiden i dag. I den
riktiga verkligheten - inte den politiska verkligheten
på internationell nivå - kan man säga att människor,
bygder och näringsliv har det mycket besvärligt. I
nästan tre av fyra svenska kommuner sker en utflytt-
ning. Man lämnar sin hembygd därför att det inte
finns möjlighet till utkomst och sysselsättning.
Detta är någonting som Göran Persson har ett an-
svar för att göra någonting åt. Det räcker inte med att
föra stora svenska idéer till Bryssel eller få dem de-
batterade på Wall Street. Man måste klara av att göra
"Hela Sverige skall leva" till någonting mer än ett
politiskt slagord.
Det här kan man göra på många olika sätt. Man
kan underlätta för små företag. Man kan t.ex. låta bli
att göra det som Göran Persson och Socialdemokra-
terna, och för den delen också Moderaterna, gjorde nu
i våras, nämligen höja arbetsgivaravgiften i delar av
Norrland i verksamheter som är mycket viktiga för de
bygderna.
Man kan göra det som Göran Persson sade i ett av
sina tal i den här talarstolen när det gällde att utveckla
den svenska livsmedelsindustrin och det svenska
jordbruket till en framtidsnäring. Jag kommer ihåg att
han sade att det skulle bli en framtidsnäring. Nu har
utredning på utredning visat hur man kan skapa förut-
sättningar för att göra jordbruket, det svenska lant-
bruket och den svenska livsmedelsindustrin till en
framtidsnäring för Sverige och för EU.
Men det gör inte Göran Persson och Socialdemo-
kraterna i det arbete man konkret bedriver här i riks-
dagen. Där lämnar man Småortssverige, det Sverige
som ligger bortanför de stora städerna och bortanför
EU, som är den vardag som människor lever i. Där
drar man ned resurserna till regionalpolitiken och
minskar det som skall vara förutsättningarna. Samti-
digt står 60 000 lägenheter utanför de stora städerna
tomma - ingen kan bo där längre. Man har inget
förslag i den budget som man har presenterat om hur
man konkret skall kunna genomföra det som har
föreslagits som grunden för att göra svensk livsme-
delsindustri och svenskt jordbruk så konkurrenskraf-
tiga att vi skall kunna föra våra idéer till EU. Varför
är det på det här sättet, Göran Persson?

Anf. 21 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Det handlar om både-och, Lennart
Daléus. Det handlar både om Europa, internationell
utblick, och om Småortssverige. Det hänger ihop. Det
är en politik för helheten vi strävar efter.

Anf. 22 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Det diskuterades om Mona Sahlin är
folkpartist, och det är ett ämne som jag borde ha
någon synpunkt på. Den som först framförde det var
LO-ordföranden Bertil Jonsson. Han utslungade det
som en anklagelse, och det är väl fel sätt att använda
begreppet folkpartist på. Någon gång när jag kritise-
rade Carl Tham svarade Göran Persson med att säga
att han varit folkpartist. Det var ett sätt att argumente-
ra som Göran Persson här tog avstånd från. Men om
jag skall försöka avdöma frågan, kan jag säga så
mycket att jag tror att Mona Sahlin är mer folkpartist
än Carl Tham.
Det avgörande är nu vilken grupp i regeringen
Mona Sahlin kommer att ansluta sig till. Jag tror inte
att hon kommer att tillhöra dem som pryar - jag tror
att hon är handlingskraftigare än så. Men än så länge
har hon tillhört dem som pratar. Detta kan jag säga
därför att jag har själv hört henne utveckla detta, att
hon ser sin roll delvis som provokatör, att säga saker
som andra inte säger. Det lät rätt sympatiskt när hon
sade det, men detta att sitta i regeringen skall till sist
inte handla om vare sig att prya, att prata eller att
provocera, utan om just det som Göran Persson också
använde som ett skällsord mot oss, nämligen
"precisera". "Ni kräver sådan precision", sade Göran
Persson. Ja, men till sist är det ändå vilka förslag som
pratet kokar ned till som avgör om vi kan vända ut-
vecklingen.
"Ni är så heta på gröten", sade Göran Persson
också. Så är det ju. Vi har i åratal sett att Sverige
fastnar i massarbetslöshet, att många människor far
illa och att det behövs nya grepp. Vi har debatterat ett
antal av de här precisa förslagen under i stort sett hela
förra mandatperioden, t.o.m. ännu längre, men Göran
Perssons besked är att det är intressant, att "det kan vi
titta på", men "varför så heta på gröten och varför så
precisa". Ja, skall någonting hända där ute i verklig-
heten måste vi ha precisa förslag.
Det brukar sägas att det är konstigt att det inte
gick bättre för Folkpartiet i valet när det var just
Folkpartiets huvudfrågor, t.ex. vården, som diskute-
rades. Då brukar jag svara att jag inte känner igen det
där, därför att jag fick aldrig några precisa svar på de
vårdfrågor jag tog upp. När det nu inte ens finns nå-
gon socialminister borde väl statsministern kunna
svara. Om vi nu har debatterat det under hela valrö-
relsen borde han ha frågorna aktuella och ta upp detta
med de privata inslagen i vården. Kommer det nu att
bli så, som vänsterpartister kräver, att utrymmet skall
smalna av?
Vårdgarantin var en av era omsvängningar i valrö-
relsen. Ni gjorde ju några sådana om fastighetsskatt
och annat, och där sade ni att ni inte var emot vårdga-
rantin utan att den skulle utredas. Men i en tidning
som kom ut i dag säger utredaren att han är mycket
tveksam till vårdgaranti. Också på den punkten skulle
vi behöva ett besked. De som står i vårdköerna är
heta på gröten, och de behöver ett precist besked: Blir
det vårdgaranti eller inte?

Anf. 23 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Vårdgarantin utreds. Vi avvaktar re-
sultatet. Vad gäller diskussioner om andra än offent-
liga aktörer i vården är vi öppna för ett resonemang.
Grundläggande är, Lars Leijonborg: Har vi resurser-
na? Ni sänker skatten i Stockholm med 40 öre. Inte
ger det mer pengar till vården.

Anf. 24 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Enligt den överenskommelse som har
träffats mellan de tillträdande majoritetspartierna i
Stockholms stad tillförs vården betydande resurser.
Det åstadkommer man bl.a. genom att göra en struk-
turförändring, som vi har talat om i detta hus och i
många kommunalhus runt om i Sverige, nämligen
genom att sälja ut en del kommunala företag, t.ex.
energibolag. Det är inte alls nödvändigt att driva den
typen av verksamhet i kommunal regi. När man säljer
får man pengar, som gör att man kan betala av lån.
Den räntevinsten kan användas till bl.a. förbättrad
vård. Det andra viktiga syftet skall vara förbättringar i
skolan.
Jag försökte raljera litet med detta att Göran Pers-
son alltid säger att "vi är öppna", men uppenbarligen
gick inte ironin fram. Nu säger Göran Persson apropå
privata alternativ i vården att "vi är öppna". Men det
som just nu är aktuellt enligt den tidning som jag
refererade, Dagens Medicin, är propåer från er sam-
arbetspartner Vänsterpartiet om att ni har gått för
långt i eftergifter mot de borgerliga och att utrymmet
för privata inslag skall minska. Jag önskade att Göran
Persson inte var öppen för sådana resonemang, bl.a.
av det formella eller moraliska - välj vad ni vill -
skälet att ert andra vallokomotiv Margot Wallström,
om jag får uttrycka mig så, i ett antal debatter med
mig har försäkrat att hon är en garant för att den pri-
vata vården kommer att värnas också i fortsättningen.
Nu är hon borta. Innebär det att också hennes försäk-
ringar är borta?
Göran Persson sade i ett inlägg tidigare i debatten
i dag att han är den första att beklaga den höga ar-
betslösheten. Så vet vi alla att det inte är. Göran Pers-
son är den sista i den offentliga debatten som har
tvingats till att ta upp frågan om arbetslösheten. Han
sade i intervjun jag refererade att socialdemokraterna
förlorade debatten. Jag är glad att han ser det så. Ef-
tersom det hade kommit till en del jobb tyckte social-
demokraterna att debatten var löjlig.
Jag tycker att detta är ett mycket egendomligt per-
spektiv. Jag anser att det sätt på vilket Göran Persson
skildrar utvecklingen i Sverige de senaste åren inte är
korrekt. 1997 - förra året - hade Sverige en ganska
dålig ekonomisk tillväxt. Sysselsättningen minskade.
Ibland kommer Göran Persson med uppgifter i de-
batterna som jag tycker innebär att han inte handskas
med statistik särskilt noga. Man kunde få intrycket av
hans inlägg att sysselsättningen ökade förra året, men
det gjorde den alltså inte.
Nu har vi haft en period av ökad sysselsättning.
Men hur kan Göran Persson vara så övertygad om att
den fortsätter om vi inte gör aktiva insatser för att
stötta den utvecklingen? Det är den punkten vi har
velat debattera i valrörelsen och som vi har velat
debattera här. Då frågar Göran Persson bara varför vi
är så heta på gröten och varför vi är så precisa.
Jag tycker att det är mycket hög tid att vara precis
om fler jobb.

Anf. 25 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Fru talman! Lars Leijonborg för debatten på ett
märkligt sätt. Han gör påståenden som inte har någon
grund i vad som har sagts förut. Jag har kritiserat den
tidigare borgerliga regeringen för brist på tillväxtpo-
litik och brist på tillväxt. Nu har det ju vänt. Nu går
det åt rätt håll. Vi skall vårda det vi har uppnått. Vi är
glada för det.
Var inte så dyster, Lars Leijonborg. Sverige går åt
rätt håll. Nu skall vi hålla ihop så att vi också kan
hålla emot en internationell konjunkturnedgång. Det
är märkligt, tycker jag, att Leijonborg tycks bli allt
dystrare när arbetslösheten sjunker.

Anf. 26 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Fru talman! Göran Persson var väldigt upplivad i
sitt första inlägg - upplivad av det rödgröna samar-
betet, förmodligen. Det var väldigt exalterat, väldigt
positivt och väldigt engagerat - så pass att hövlighe-
ten inte räckte till att se till att det fanns tid kvar. Det
var synd, tycker jag. Nu har Göran Persson kommit
undan samma fråga två gånger - dels i slutdebatten i
TV, dels här. Det gäller hur socialdemokratin ser på
integrationsplaner.
Vi har jämställdhetsplaner i Sverige för alla före-
tag med över tio anställda för att man mentalt skall
bryta ned den ojämlikhet som finns bland män och
kvinnor. Vi borde ha integrationsplaner på exakt
samma sätt, så att människor som har ett
"främmande" namn åtminstone får komma till an-
ställningsintervjuer. Så är det inte i Sverige i dag. Det
är ovärdigt ett civiliserat samhälle. Därför behövs det
integrationsplaner i företag med mer än tio anställda,
på samma sätt som vi har jämställdhetsplaner.
Göran Persson sade också att det finns tre grund-
pelare i den svenska välfärdspolitiken. Han tog i
gammal anda - i och för sig på ett positivt sätt - upp
jobben. Sedan tänkte jag att miljön skulle komma
som den andra grundpelaren. Nej. Då kom rättvisan.
Det var bra. Den tredje grundpelaren var solidaritet.
Det var också bra.
Men då glömmer socialdemokraterna återigen den
fjärde grundpelaren. Grunden för välfärdssamhället
över huvud taget är ju att det är ekologiskt hållbart.
Detta måste sitta i ryggmärgen om vi skall kunna
fortsätta samarbetet. Göran Persson nickar välvilligt.
Det verkar bra.
Jag hoppas att det blir fyra grundbultar i fortsätt-
ningen, med det ekologiskt hållbara samhället som
den första. Om miljöskulden ökar och om vi hela
tiden utarmar naturresurserna har vi inte råd med vare
sig demokrati, frihet eller någonting så småningom.
Detta måste vara den stora utmaningen om det skall
bli något rödgrönt samarbete att tala om i fortsätt-
ningen.
Sverige är i topp, sade Göran Persson, på många
områden. Det är riktigt på många sätt. Samtidigt är vi
inte i topp när det gäller att skydda ur- och natursko-
gar. Vi är inte i topp när det gäller biologisk mång-
fald. Vi är delvis i topp inom vissa områden när det
gäller utsläpp per capita. Det är inte speciellt lysande.
Vi är fortfarande inte speciellt bra när det gäller kol-
dioxidutsläpp per capita. Här måste vi också bli bra.
Vi måste skärpa oss när det gäller dessa realfrågor -
inte bara när det gäller de andra frågorna.
Vi har hört alla partier, från borgerliga partier till
andra partier, tala om tillväxt - detta mantra om till-
växt. Tillväxt är i sig ett oerhört flummigt begrepp.
Det handlar om en volym, om kvantitet och om BNP-
mått. Men det är ointressant om man inte talar om
innehållet.
Göran Persson sade att vi kan få ökad ekonomisk
aktivitet om skatterna kan sänkas si eller så mycket.
Det kan vi få, men det handlar om hur den ekonomis-
ka aktiviteten ser ut. Leder den till ett ekologiskt
hållbart samhälle, eller innebär den att vi tar steg bort
från ett ekologiskt hållbart samhälle?
Låt oss sluta att använda detta tillväxtmantra så
ointelligent. Det är ointressant. Det är ett flummigt
begrepp. Det är innehållet i ekonomin som är intres-
sant. Har vi skapat ett innehåll i ekonomin som är
hållbart kan vi också fördela resurserna på ett vettigt
sätt. Det är detta som måste vara grunden för ett grön-
rött samarbete. Vi skall ha ett socialt och ekologiskt
hållbart samhälle där dessa mantran faktiskt försvin-
ner. Det går inte att bygga en politik på mantran. Vi
måste tala om innehållet - inte bara om volymerna.
Det är ointressant. Det är inte storleken det beror på,
utan det är innehållet.
Jag hade tänkt lägga en lapp i talarstolen, för jag
trodde att Göran Persson skulle ha två sekunder kvar
av sin talartid. Tyvärr är det inte så. Jag hade tänkt
lägga en lapp här så att Göran Persson skulle komma
ihåg vilka frågor jag har ställt och sedan bara kunnat
svara ja eller nej. Men se, det gick inte.
Det gällde integrationsplaner, som är viktigt. Ja,
räck upp handen, Göran Persson! Skall det bli integ-
rationsplaner? Ja, det är bra. Skall det bli en djur-
skyddsmyndighet också? Det är på väg. Skall rege-
ringen se över personuppgiftslagen? Bra.
Det är i alla fall 2-1 åt de gröna. Det är alltid nå-
got.
(Applåder)

Anf. 27 GUDRUN SCHYMAN (v):
Fru talman! Jag har hushållat med tiden, så jag
kan bre ut mig litet på slutet och kanske få någon av
mina herrar meddebattörer att använda de enstaka
minuter de har kvar om jag kan uttrycka mig tillräck-
ligt provokativt.
Jag tänkte ta upp både det som Lennart Daléus har
sagt och det som Lars Leijonborg har sagt. Lennart
Daléus har sagt att vi - han syftar väl på samar-
betspartnerna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet - inte har något tydligt uppdrag. Det var
ett annat samarbete när Centern samarbetade med
regeringen, för man hade ett tydligt uppdrag i att
sanera budgeten.
Så kan man ju säga. Men vi har ett mycket tydligt
uppdrag, eftersom vi har väljarnas uppdrag. Det är
naturligtvis en väldig skillnad mellan att ha ett bud-
getuppdrag, utfärdat av Finansdepartementet, och att
ha väljarnas uppdrag. Jag föredrar att ha väljarnas
uppdrag.
Väljarnas uppdrag innebär att vi skall se till att
alla har jobb och att vi får ett samhälle som bygger på
rättvisa och solidaritet. Det är ett mycket tydligt upp-
drag. Det är det som vi skall åstadkomma under den-
na mandatperiod.
Folkpartiet kritiserade oss för att vi inte har fått
igenom våra vallöften - t.ex. det löfte som vi och
många med oss har gett om att återställa änkepensio-
nerna. Vi har inte frångått det. Självklart inte.
Vi har en hel rad vallöften som vi har ambitionen
att genomföra under den här mandatperioden. Det
gäller änkepensionerna. Det gäller nivåerna i sjuk-
och a-kassan. Det gäller mer pengar till kommunerna,
där vi har kommit en bit på väg. Vi har fått signaler
om några avtryck i form av hyressänkningar. Vi har
fått en liten skattesänkning på låga inkomster. Vi ser
gärna en mer utvecklad skattepolitik med mer rättvi-
sa. Vi har fått sysselsättningsmålet preciserat, vilket
är oerhört viktigt för oss. Detta kan nu vara styrande
för den politik som vi skall samarbeta kring under de
kommande fyra åren.
Vi har många vallöften, Lars Leijonborg, och det
är väl klart att vi inte kan få gehör för alla under de
14 dagar som vi hade på oss att förhandla om den
budget som var framtagen i en annan politisk majori-
tet och beslutad i denna kammare i våras.
Vad detta visar är det absurda i att ha en sådan
budgetprocess som en majoritet här i riksdagen har
röstat igenom. Den innebär att man låser en politik på
våren, dvs. utgifterna. Sedan har man ett val, och det
blir ett valresultat som inte har någon som helst möj-
lighet att få ett reellt genomslag i den budget som
riksdagen skall anta på hösten. Det här är en fullstän-
digt absurd situation, och jag hoppas att vi är överens
om att vi måste diskutera och hantera den på ett klo-
kare sätt.
Men jag ser också att Folkpartiet i den budget
man har lagt fram vill sänka taken, och det ganska
rejält. Hur det skall innebära ökade möjligheter för
vården, skolan och omsorgen, som Lars Leijonborg
talar sig varm för, kan jag bara inte förstå.
Jag har tittat på era budgetberäkningar. Här står
det att ni skall dra ned på utbildningen. Ni skall dra
ned på anslagen till kommunerna. Ni skall spara på
förtidspensionärerna, vuxenstudiestödet och ränte-
bidraget till hyrorna. Ni skall ha mindre pengar än
regeringen har föreslagit till ekologisk omställning.
Ni skall spara på arbetsmarknadspolitiken, en del
underhåll på järnväg osv. Det är mycket besparingar,
och totalt skall ni sänka utgiftsramarna. Det är alltså
väldigt mycket retorik i det som Lars Leijonborg
säger och väldigt litet som har något faktiskt underlag
och som skulle råda till en politik som på något sätt
vore avancerad.
Självklart vill vi göra mer än vad vi har hunnit gö-
ra nu i det här samarbetet, och vi har som sagt man-
datperioden på oss. Vi kommer naturligtvis att fort-
sätta att föra fram precis samma frågor som vi förde
fram i valrörelsen. Vi kommer att göra det, och jag
utgår från att Miljöpartiet och Socialdemokraterna
kommer att göra det. Vi får gå igenom i vilken takt
och i vilken ordning vi nu skall ta de här frågorna och
hur vi skall se till att få en finansiering som är både
rimlig och rättvis och som inte - det vill jag säga till
Göran Persson - äventyrar goda statsfinanser.
Jag älskar inte inflationen. Men jag är definitivt
motståndare till en ekonomisk politik som överordnar
inflationsmålet på ett sådant sätt att man inte kan göra
det som är nödvändigt för att få ned arbetslösheten.
Jag vet också att jag är överens med den socialdemo-
kratiska kongressen i den här frågan: Sysselsätt-
ningsmålet måste överordnas när verkligheten nu ser
ut som den gör. Just nu ser verkligheten sådan ut att
vi har en hög arbetslöshet - vi och de andra EU-
länderna - och en låg, för att inte säga obefintlig,
inflation.
Detta är väl, förmodar jag, anledningen till att ni
när EU:s medlemsländer senast träffades diskuterade
behovet och nödvändigheten av räntesänkningar för
att få en expansion och ett konsumtionsutrymme för
att på det sättet kunna stimulera en ökad sysselsätt-
ning. Då, menar jag, borde politikens budskap och
utförande i praktiken vara just detta: att politikens
inflytande i Riksbankens fullmäktige var sådant att vi
fick se att den svenska riksbanken nu sänkte räntan.
Det borde ju vara det naturliga och det rimliga! Men
detta har vi sagt nej till, genom en anpassning till en
EMU-process som ingen av oss här i kammaren eller
i vårt avlånga land har fått säga ja eller nej till.
Detta är den fråga som är den mest avgörande för
oss inför framtiden. Att hantera den på ett sådant här
sätt gör att människors misstro mot politiken och
demokratin ökar. Det anser jag inte vara vår uppgift.
Jag hoppas att vi skall komma överens också om
detta.
(Applåder)

Anf. 28 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Gudrun Schyman har fel när det gäl-
ler det här med uppdrag. Det var efter det att vänstern
under ett halvår vid förra mandatperiodens inledning
- jag skall förenkla det - hade slarvat med Sveriges
ekonomi som vi åtog oss ett uppdrag tillsammans
med den socialdemokratiska regeringen, nämligen att
sanera Sveriges ekonomi. Nu har ni tre i vänsterstyret
talat om ett brett samarbete, och Gudrun Schyman
talar också om alla de saker som det här samarbetet
skall innehålla. Det är då jag säger: Ni har ingen plan
för det här uppdraget. Ni har i själva verket inte något
uppdrag, tycker jag.
Nu säger Gudrun Schyman att hon har fått upp-
draget av högsta instans: av väljarna. Men vi har ju
efter valet kunnat följa spektaklet med hur ni tre i
vänsterstyret har tolkat det här uppdraget. Ni har gjort
olika bedömningar.
Låt mig för tydlighetens skull, och för att illustre-
ra detta för kammarens ledamöter, fråga: Ingår det i
det gemensamma uppdrag som ni tre har fått av väl-
jarna att införa maxtaxa på dagis? Ingår det i det
gemensamma uppdrag som ni har fått av väljarna att
redan nästa år genomföra en tydlig skatteväxling?
Ingår det i ert gemensamma uppdrag att åstadkomma
en förändring av turordningsreglerna för de små fö-
retagen?

Anf. 29 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Fru talman! Det är klart att det inte ingår på det
sättet. Vi har ju olika väljargrupper bakom oss. Vi är
ju inte ett parti, utan varje parti har sina frågor.
Jag hoppas att vi kan genomföra en skatteväxling.
Jag hoppas att vi också kan diskutera en klok finansi-
ering och utformning av en maxtaxa.

Anf. 30 TALMANNEN:
Jag vill informera om att Gudrun Schyman nu har
förbrukat den talartid hon hade till förfogande i dag.

Anf. 31 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Då skall jag inte vara så häftig mot
Gudrun Schyman. Men Gudrun Schyman illustrerar
precis det jag vill tala om: Ni tycker er ha fått en
väldig massa olika uppdrag som faktiskt inte stämmer
överens. Detta gör stora delar av svenska folket litet
oroliga för med vilken stabilitet och tydlighet väns-
terstyret skall kunna föra en politik som är till gagn
för hela Sverige - därför att ni säger att ni har upp-
drag från olika håll och det är olika innehåll i ert, som
ni gärna säger, gemensamma uppdrag. Det är det som
gör oss andra oroliga.

Anf. 32 BIRGER SCHLAUG (mp) replik:
Fru talman! Tyvärr har inte Gudrun någon talartid
kvar.
Först skall jag konstatera att det är bättre med en
rödgrön reda än en salig blandning, apropå Alf
Svenssons försök att vara oppositionsledare.
Sedan vill jag säga att jag delar Gudrun Schymans
uppfattning när det gäller Centralbanken och att man
som politiker inte kan frikoppla viktiga delar av den
ekonomiska politiken från den riktiga politiken. Det
är orimligt.
Samtidigt vill jag betona - det var egentligen där-
för jag begärde ordet - att vi från Miljöpartiets sida
tycker att låg inflation är viktigt. Göran Persson har
rätt i att en hög inflation innebär att man fördelar
resurser på ett felaktigt sätt och att det är de svaga
som då drabbas hårdast.
Det är samma sak när man har en stor statsskuld.
Det är de som har råd att låna ut pengar, om jag för-
enklar det, som sedan får räntorna.
För att få ihop pengar till räntorna tar man från de
många. Att hålla ordning på statens finanser, med låg
inflation och en statsskuld som inte är för stor, hand-
lar också i allra högsta grad om en fördelningsprincip.
Vi gjorde upp med socialdemokraterna om den
proposition som handlade om konvergensprogram-
met, som alla EU-länder tvingades ta itu med. Vi
älskar inte EU, som ni vet. Vi vill lämna EU. Men det
finns vissa saker man ändå måste göra så länge man
är medlem, dit hör konvergensprogrammet. Då fick vi
i propositionen in den skrivningen från regeringen -
jag tror att det rent av var Göran Persson som var
finansminister - att inflationsmålet inte skall vara
viktigare än sysselsättningsmålet. Det är viktigt att
konstatera att detta har den svenska regeringen en
gång slagit fast. På samma sätt fick vi in i skrivningen
att miljöskulden skulle vara minst lika viktig som
statsskulden.
Det är om man har de fyra målsättningarna låg in-
flation, att statsskulden inte är för stor, utan att den
avbetalas, att sysselsättningsmålet är bra och att mil-
jöskulden skall minska, och balanserar dem på rätt
sätt, som man kan bygga upp en vettig ekonomisk
politik.
Men som sagt var, Gudrun Schyman, jag tror ock-
så att en rödgrön reda är bättre än den saliga bland-
ning som vi har fått. Det är litet synd att de borgerliga
partierna inte formar en rejäl opposition. Det vore
egentligen väldigt bra, därför att en rejäl opposition i
den tid som nu är skulle nog vara rätt avslöjande. Jag
tror att det är väldigt få människor som skulle upp-
skatta de nyliberala strömningar som tyvärr finns i
den borgerliga oppositionens tankegods.
Jag tror att alltfler människor, både i Sverige och i
andra länder, förstår att skall vi bygga en framtid
inför 2000-talet handlar det om att bygga ett ekolo-
giskt och socialt hållbart samhälle. För att nå det
samhället kan man inte ha marknadens diktatur. Carl
Bildt var inne på diktatur, Lenin och allt detta. Jag
delar den kritiken. Pinochet och Lenin, det är ett
elände. Men det finns en annan diktatur som
inte är så blodig, men som mentalt är väldigt störan-
de. Det är marknadens diktatur.

Anf. 33 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Jag ställde två frågor till Gudrun
Schyman. Dels vad hon tycker om förtryck i kom-
munismens namn, dels vad hon tycker om änkepen-
sionerna. Jag fick svar på den ena av de två frågorna.
När det gäller änkepensionerna vill jag säga att ni
kommer att granskas i den frågan. Det är en ovan
situation för er, men ni har gett ett löfte. Ni säger nu
att det kvarstår. Vi kommer gång på gång att åter-
komma till det. Vad gör ni med era löften till änkor-
na?

Anf. 34 CARL BILDT (m):
Fru talman! Inte för att jag önskar det, men det
finns nog en framtid som programledare på TV när
det gäller att läsa upp talartider, som talmannen nyss
gjort.
Jag skall fatta mig mycket kort, därför att debatten
går mot sitt slut. Litet förargligt är det väl att debat-
tordningen inte ger oss möjlighet att diskutera med de
delar av regeringsunderlaget, eller vad det nu är, som
representeras av Gudrun Schyman och Birger
Schlaug, medan vi har en viss möjlighet att diskutera
med regeringschefen. Med Birger Schlaug kunde det
annars vara intressant att diskutera. Jag tycker att han
i denna debatt mest uppträder som om han kandidera-
de till posten som dörrmatta i Rosenbad.
Nu är det viktiga frågor som ligger framför oss.
Det krävs en regering som, för att låna formuleringar
också från Lars Leijonborg, inte bara pratar och inte
bara pryar utan som också kan precisera. Vi måste få
en politik som kan göra Sverige till en tillväxt- och
företagarnation, som kan trygga välfärden genom mer
av valfrihet, som kan ge oss kunskaper med kvalitet,
inte minst för barnen, och föra oss in i det nya infor-
mationssamhället, som skapar ett Sverige som står
starkt i Europa därför att vi skall kunna stå starka
inför framtiden. Det kräver förändring, det kräver
förnyelse.
Det vi kan göra från moderat sida är att bereda
vägen för detta i kraftfull och klar oppositionspolitik,
men också i beredskap för samverkan när de möjlig-
heterna finns.

Anf. 35 ALF SVENSSON (kd):
Fru talman! Jag avstår min tid till eftervården.

Anf. 36 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Jag skall avsluta med två frågor som
för oss är avgörande. Den ena är sysselsättningen, den
andra är miljön. På båda punkterna är jag besviken på
två deltagare i debatten och i det politiska arbetet.
När det gäller miljön är det så uppenbart att det
som Miljöpartiet har medverkat till i budgeten inte
har satt något som helst spår. Det finns inga mer
resurser till miljöarbetet i den budget som nu är pre-
senterad. Man flyttar om litet bland pengarna, men de
stolta orden om skatteväxling, att arbeta med sänk-
ning av skatt på arbete och höjning av skatt på miljön,
finns inte med. Vi vill att ett sådant arbete skall utfö-
ras. Det gagnar miljön, det gagnar sysselsättningen.
Jag är oroad över den syn som moderaterna har på
arbete och hanteringen av skatteinstrumentet. Det är
av avgörande vikt att vi kan sänka skatten på arbete,
det som heter arbetsgivaravgifter. Det finns en bred
samsyn om detta i näringslivet, i industrin och bland
de andra borgerliga partierna. Jag hoppas att det kan
bli verklighet. Jag tror att sänkt skatt på arbete skapar
sysselsättning. Skatteväxling ger miljöfördelar och
skapar utrymme för sysselsättning. Vi tänker arbeta
för det i Centerpartiet.

Anf. 37 BIRGER SCHLAUG (mp):
Fru talman! Lennart Daléus verkar litet bitter för
att vi har fått till 1,3 miljarder under de närmaste åren
för inköp av ur- och naturskogar. Något som Lennart
Daléus fullständigt missade under sitt samarbete med
socialdemokraterna.
Egentligen lever vi i en marknadsekonomi, så jag
skulle vilja ställa en fråga till talmannen. Får jag
skänka en minut till Carl Bildt och en minut till Gö-
ran Persson? Så mycket marknadsekonomi har vi
inte. Det måste vi ändra, Carl Bildt.
Eftersom Carl Bildt var uppe i talarstolen och re-
sonerade om marknadsekonomi och marknadens
fördelar undrar jag: Skall vi ha marknadsekonomi på
energisidan också? Ja, nickar Carl Bildt. Utmärkt!
Kan denna nick innebära att Carl Bildt och Modera-
terna nu anser att kärnkraften skall betala sina fulla
försäkringskostnader? Ja, nickar Carl Bildt. Utmärkt!
Därmed har vi en fantastisk möjlighet att låta
kärnkraften betala sina egna försäkringskostnader.
Centerpartiet vill det, vi vill det, Vänstern vill det,
Moderaterna vill det. Nu är det bara några partier
kvar, sedan kan vi klara det. Då slipper vi nämligen
lagstifta bort kärnkraften. Då försvinner den av sig
själv.
Enligt vanliga hederliga marknadsekonomiska
principer skall varje energislag egentligen betala sina
kostnader fullt ut, även kärnkraften. Vi har fått en ja-
nick från Carl Bildt, som tycker detta. Det var samma
ja-nick som moderaterna och vi gjorde tillsammans i
Energikommissionen. Där sade vi att vi i Miljöpartiet
kan släppa kravet på tankeförbudslag om vi i stället
får detta. Då fick vi ja från moderaterna, kärnkraften
skall betala sina egna försäkringskostnader fullt ut.
Jajamänsan, sade moderaten i kommissionen och
skrev under en gemensam reservation med Miljöpar-
tiet.
Sedan kom frågan upp här i riksdagen. Då insåg
moderaterna det: Hoppsan, det innebär att kärnkraften
avvecklar sig själv. Därför ville man inte ge kärn-
kraften möjligheten att, på fullkomligt normalt mark-
nadsekonomiskt språk, få betala sina egna försäk-
ringskostnader.
Bra, Carl Bildt, nu har vi gjort ett framsteg. Mo-
deraterna och Miljöpartiet kan gemensamt avveckla
kärnkraften. Utmärkt!
Jag vill avsluta med att säga någonting om det
som jag inledde med. Det är FN-rapporten som visar
hur tillståndet är i världen. Det är väl sjutton att vi
inte har kunnat få någon debatt om det. Alla viker för
det, därför att det är obehagligt.
De senaste 25 åren har världens konsumtion för-
dubblats, medan 1 miljard människor har blivit fatti-
gare. Lik förbaskat får man höra detta ensidiga mant-
ra: Nu skall vi konsumera mera.
Vad är det för etik, Alf Svensson? Vi kan inte
konsumera mer i vår del av världen. Vi måste konsu-
mera bättre. John Stuart Mill, den gamle liberalen -
för att ta till någon som Lars Leijonborg och Alf
Svensson säkert gillar ganska mycket - sade att vi
skall ha ekonomisk och materiell tillväxt upp till en
viss materiell nivå. Sedan är det andra saker som skall
växa: den fria tiden, dvs. sänkt arbetstid, kulturen
och, Alf Svensson, andligheten.
Vore inte det någonting att ta till sig, att släppa det
trista och tråkiga mantrat om ekonomisk tillväxt och
inse att det är andra saker som skall växa just nu?
(Applåder)

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 22 oktober.

3 § Avsägelser

Talmannen meddelade att Anders Sundström (s)
anhållit om att bli entledigad från uppdraget som
ledamot av riksdagen fr.o.m. den 27 oktober.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Karin Norlin (kd) an-
hållit om att bli entledigad från uppdraget som ersät-
tare för ledamot av riksdagen fr.o.m. den 15 oktober.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Ulla Wester (s) avsagt
sig uppdraget som suppleant i EU-nämnden.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Ingegerd Wärnersson
(s) avsagt sig uppdraget som suppleant i Europarådets
svenska delegation.

Kammaren biföll denna avsägelse.

4 § Anmälan om kompletteringsval till Euro-
parådets svenska delegation

Talmannen meddelade att Socialdemokraternas
riksdagsgrupp på grund av uppkommen vakans an-
mält Maud Björnemalm som suppleant i Eurparådets
svenska delegation efter Ingegerd Wärnersson.

Talmannen förklarade vald till

suppleant i Europarådets svenska delegation
Maud Björnemalm (s)

5 § Anmälan om ändring i regeringens sam-
mansättning

Från statsminister Göran Persson hade följande
skrivelse inkommit:

Till riksdagens talman
Jag har i dag med verkan fr.o.m. denna dag entle-
digat statsrådet och chefen för Socialdepartementet
Anders Sundström.
Jag har vidare utsett statsrådet Maj-Inger Kling-
vall att fr.o.m. denna dag vara chef för Socialdepar-
tementet.
Stockholm den 10 oktober
Göran Persson

6 § Anmälan om fördröjt svar på interpella-
tion

Till kammaren hade inkommit följande skrivelse:

Interpellation 1998/99: 8

Till riksdagen
Interpellation 1998/99:8 av Maud Ekendahl om
spritsmuggling via turistbussar.
Interpellationen kommer att besvaras fredagen
den 13 november 1998.
Skälet till dröjsmålet är hög arbetsbelastning.
Stockholm den 22 oktober 1998
Finansdepartementet
Nils Dexe
enligt uppdrag

7 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades
Skrivelser
1998/99:17 och 21 till justitieutskottet

Förslag
1998/99:RFK3 till konstitutionsutskottet

8 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
1998/99:27 Ändringar i lagen (1996:95) om vissa
internationella sanktioner

Motioner
med anledning av prop. 1998/99:11 Ny skyddsåtgärd
vid immaterialrättsintrång
1998/99:L3 av Jerry Martinger (m)

med anledning av prop. 1998/99:15 Omstrukturering-
ar och beskattning
1998/99:Sk2 av Marie Engström m.fl. (v)
1998/99:Sk3 av Bo Lundgren m.fl. (m)

med anledning av prop. 1998/99:16 Avdrag för vissa
pensionskostnader, m.m.
1998/99:Sk4 av Carl Fredrik Graf (m)
1998/99:Sk5 av Marie Engström m.fl. (v)

med anledning av skr. 1998/99:5 Hållbara Sverige -
uppföljning och fortsatta åtgärder för en ekologisk
hållbar utveckling
1998/99:MJ2 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)

med anledning av skr. 1998/99:8 Investeringsplaner
för trafikens infrastruktur
1998/99:T3 av Eva Johansson (s)
1998/99:T4 av Johnny Gylling (kd)
1998/99:T5 av Harald Bergström (kd)
1998/99:T6 av Johnny Gylling (kd)
1998/99:T7 av Kenneth Lantz (kd)

9 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 27 oktober

1998/99:34 av andre vice talman Eva Zetterberg (v)
till utrikesministern
Arresteringen av Augusto Pinochet
1998/99:35 av Owe Hellberg (v) till jordbruksminis-
tern
Mobila slakterier för fjäderfä

den 28 oktober

1998/99:36 av Stig Eriksson (v) till inrikesministern
Bostadsdelegationens riktlinjer

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 10 november.

10 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit

den 28 oktober

1998/99:23 av Mikael Odenberg (m) till statsminis-
tern
Regeringens ton och språkbruk
1998/99:24 av Berit Jóhannesson (v) till försvarsmi-
nistern
Försvaret och vapenrånet i Strängnäs
1998/99:25 av Berit Jóhannesson (v) till försvarsmi-
nistern
Hanteringen av vapen inom försvaret
1998/99:27 av Erik Arthur Egervärn (c) till närings-
ministern
Inlösen av Rödöbron

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 10 november.

11 § Kammaren åtskildes kl. 16.23.

Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 1 § anf. 7 (delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.