Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:78 Onsdagen den 11 mars (Riksdagens protokoll 1997/98:78)

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1997/98:78 Onsdagen den 11 mars Kl. 9.00 - 17.59

19.00 - 23.04

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------------------

1 §  Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 5 mars.

2 §  Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositioner
1997/98:62 till arbetsmarknadsutskottet
1997/98:96 till justitieutskottet
1997/98:102 till lagutskottet
1997/98:110 till socialutskottet
1997/98:129 till finansutskottet
1997/98:131 till socialförsäkringsutskottet

Skrivelser
1997/98:76 till utrikesutskottet
1997/98:78 till försvarsutskottet
1997/98:122 till utrikesutskottet

Motioner
1997/98:So6-So11 till socialutskottet
1997/98:Ub14 till utbildningsutskottet

3 §  Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 4 mars

SkU15 Inkomstskatter, fastighetsbeskattning,
m.m.
Mom. 1 (skattepolitikens inriktning, skatteuttaget
m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (c)
4. res. 3 (fp)
5. res. 4 (v)
6. res. 5 (mp)
7. res. 6 (kd)
Förberedande votering 1:
18 för res. 5
12 för res. 6
286 avstod
33 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5.
Förberedande votering 2:
19 för res. 4
17 för res. 5
279 avstod
34 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Förberedande votering 3:
25 för res. 3
17 för res. 4
274 avstod
33 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 4:
24 för res. 2
27 för res. 3
264 avstod
34 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 5:
73 för res. 1
25 för res. 3
218 avstod
33 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
150 för utskottet
73 för res. 1
92 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 1 c, 1 v
För res. 1:     73 m
Avstod: 23 c, 25 fp, 16 v, 16 mp, 12 kd
Frånvarande:    13 s, 7 m, 3 c, 1 fp, 5 v, 2 mp, 3 kd

Mom. 3 (fallskärmsavtal m.m.)
1. utskottet
2. res. 8 (v)
Votering:
282 för utskottet
18 för res. 8
16 avstod
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 73 m, 24 c, 25 fp, 12 kd
För res. 8:     17 v, 1 mp
Avstod: 16 mp
Frånvarande:    13 s, 7 m, 3 c, 1 fp, 5 v, 1 mp, 3 kd

Mom. 4 (fastighetsskattens nivå)
1. utskottet
2. res. 10 (m)
3. res. 11 (c, fp, mp, kd)
Förberedande votering:
112 för res. 10
43 för res. 11
162 avstod
32 frånvarande
Kammaren biträdde res. 10.
Catherine Persson (s) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.
Huvudvotering:
168 för utskottet
111 för res. 10
39 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 1 c, 19 v
För res. 10:    73 m, 1 c, 25 fp, 12 kd
Avstod: 22 c, 17 mp
Frånvarande:    13 s, 7 m, 3 c, 1 fp, 3 v, 1 mp, 3 kd
Ingbritt Irhammar (c) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 5 (inriktningen av bostadsbeskattningen)
1. utskottet
2. res. 13 (fp, mp, kd)
Votering:
169 för utskottet
54 för res. 13
93 avstod
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 1 m, 23 c
För res. 13:    25 fp, 17 mp, 12 kd
Avstod: 1 s, 72 m, 1 c, 19 v
Frånvarande:    15 s, 7 m, 3 c, 1 fp, 3 v, 1 mp, 3 kd

Mom. 8 (byte av varor och tjänster)
1. utskottet
2. res. 18 (mp)
Votering:
295 för utskottet
20 för res. 18
2 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  147 s, 73 m, 24 c, 25 fp, 14 v, 12 kd
För res. 18:    3 v, 17 mp
Avstod: 2 v
Frånvarande:    14 s, 7 m, 3 c, 1 fp, 3 v, 1 mp, 3 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU16 Företagsbeskattning
Mom. 1 (bolagsskattens nivå, m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
3. res. 4 (mp)
Motiveringen:
Förberedande votering:
19 för res. 3
17 för res. 4
282 avstod
31 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
202 för utskottet
19 för res. 3
96 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  147 s, 18 m, 24 c, 1 mp, 12 kd
För res. 3:     19 v
Avstod: 55 m, 25 fp, 16 mp
Frånvarande:    14 s, 7 m, 3 c, 1 fp, 3 v, 1 mp, 3 kd
Nikos Papadopoulos (s) anmälde att han avsett att
rösta ja men markerats som frånvarande.

Mom. 3 (särreglerna för fåmansföretag)
1. utskottet
2. res. 6 (m, fp, kd)
Votering:
202 för utskottet
111 för res. 6
5 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 22 c, 15 v, 17 mp
För res. 6:     73 m, 1 c, 25 fp, 12 kd
Avstod: 1 c, 4 v
Frånvarande:    13 s, 7 m, 3 c, 1 fp, 3 v, 1 mp, 3 kd
Chatrine Pålsson (kd) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat nej.

Mom. 4 (enskild näringsverksamhet)
Propositioner ställdes först beträffande utskottets
hemställan och därefter i fråga om motiveringen.
Hemställan:
1. utskottet
2. res. 8 (c)
Votering:
281 för utskottet
25 för res. 8
11 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 71 m, 23 fp, 12 v, 17 mp, 10 kd
För res. 8:     24 c, 1 kd
Avstod: 2 m, 2 fp, 6 v, 1 kd
Frånvarande:    13 s, 7 m, 3 c, 1 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd
Motiveringen:
Godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 7 (m, fp, kd)
Kammaren godkände utskottets motivering med ac-
klamation.

Mom. 5 (yrkesfiskare)
1. utskottet
2. res. 9 (m, c, fp, kd)
Votering:
183 för utskottet
134 för res. 9
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  147 s, 19 v, 17 mp
För res. 9:     1 s, 73 m, 23 c, 25 fp, 12 kd
Frånvarande:    13 s, 7 m, 4 c, 1 fp, 3 v, 1 mp, 3 kd

Mom. 6 (royalty m.m.)
1. utskottet
2. res. 11 (kd)
Votering:
233 för utskottet
12 för res. 11
72 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 1 m, 23 c, 25 fp, 19 v, 17 mp
För res. 11:    12 kd
Avstod: 72 m
Frånvarande:    13 s, 7 m, 4 c, 1 fp, 3 v, 1 mp, 3 kd
Jeppe Johnsson (m) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 12 (arvs- och gåvoskatt vid generationsskiften)
1. utskottet
2. res. 17 (m, c, fp, kd)
Votering:
185 för utskottet
133 för res. 17
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  148 s, 1 c, 19 v, 17 mp
För res. 17:    73 m, 23 c, 25 fp, 12 kd
Frånvarande:    13 s, 7 m, 3 c, 1 fp, 3 v, 1 mp, 3 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Meddelande om samlad votering

Talmannen meddelade att bostadsutskottets betän-
kanden BoU7, BoU8 och BoU9, socialförsäkrnings-
utskottets betänkande SfU8 samt socialutskottets
betänkande SoU7 skulle avgöras i ett sammanhang
efter avslutad debatt.

4 §  Vissa frågor om hyresrätt och bostadsrätt
m.m.

Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1997/98:BoU7
Vissa frågor om hyresrätt och bostadsrätt m.m. (prop.
1997/98:46)

Anf.  1  STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Det här betänkandet handlar om vissa
frågor om hyresrätt och bostadsrätt. Moderata sam-
lingspartiet står bakom samtliga sina reservationer,
men för tids vinnande kommer vi bara att yrka bifall
till och begära votering på reservation nr 1.
Enligt vår mening innebär betänkandet att man
försvårar för ungdomar att komma in på bostads-
marknaden. Man gör det heller inte lättare för bo-
stadsrättsföreningar att fungera. Man vill fortfarande
koppla dem till bostadrättsorganisationerna på ett sätt
som vi anser vara onödigt hårt. Det innebär i vanlig
ordning, när man ser på majoritetsförhållandena i den
här kammaren, att livet inte blir lättare för hyresvär-
darna.
Man vill också förbättra möjligheten att ha kvar
sin lägenhet även om man för tillfället inte bor i den.
Det är självklart att en gammal eller sjuk person, som
vårdas på sjukhem eller vårdhem, skall ha möjlighet
att behålla sin bostad. Men i propositionen sägs att
man vill utvidga detta till att gälla även samboförhål-
landen. Det reserverar vi oss emot. Det kan innebära
att det blir en snedvridning av hyresmarknaden. Frå-
gorna är många: Hur länge skall samboförhållandet få
testas innan man måste lämna sin lägenhet? Vi är
klara på den här punkten och menar att ett testsambo-
förhållande inte skall innebära att man får lov att
behålla sin lägenhet.
Vi tror att regeringen faktiskt resonerar litet grand
i vår riktning. Men motiven som regeringen framför i
propositionen stämmer dåligt överens med den lagtext
man föreslår. Det skulle vara intressant om taleskvin-
nan för majoriteten kunde räta ut det frågetecknet.
Jag sade i början att detta som alltid innebär be-
svärligare villkor för hyresvärdarna. När jag följer
den bostadspolitiska debatten i Sverige och den all-
mänt negativa ton som tyvärr alltför ofta förekommer
mot privata hyresvärdar, undrar jag vilket alternativ
man egentligen vill ha. Vi ser ju dagligen bevis på hur
de offentliga alternativ vi har i dag, främst kommunalt
ägda bostadsföretag, har misslyckats med sin gärning
och sin verksamhet. Det är väl få kommuner i dag
som inte har problem med sina kommunala bostadsfö-
retag. Dessutom är, som alla vet, den summa som
dessa företag häftar i skuld oroväckande stor.
Vi tycker att bostadsrättsföreningar skall ha större
möjlighet att påverka sina stadgar. Bostadsrättsorga-
nisationerna skall inte ha den möjlighet att lämna veto
som de har i dag.
Fru talman! Vi menar att det som definitivt i prak-
tiken innebär ett hinder för ungdomar att få fäste på
bostadsmarknaden, det som gör det absolut svårast, är
det resonemang om borgen som förs i propositionen
och betänkandet. Säg att en hyresvärd misstänker att
en person kanske kommer att få problem att klara sin
hyra och att den personen på sikt inte behöver ha
någon som går i borgen. Jag kan förstå att en hy-
resvärd dels är rädd om sin fastighet, dels är rädd om
sina andra hyresgäster. Om en borgen inte behövs på
samma sätt som tidigare blir det svårare att få bostad
för ungdomar, lågavlönade och kanske personer som
vistas några år inom kriminalvården och sedan släppts
ut i frihet. De får det svårare när man inför ett system
som kanske kan fungera i teorin men som definitivt
inte gör det i praktiken.
Jag skulle vilja fråga företrädarna för majoriteten.
Om hyresvärdar av något skäl skulle vilja neka en
person som de anser kan få problem att betala hyran,
skall de då tvingas att ha en kvot av sådana personer i
sitt bestånd? Alla vet ju vad sådana tvångsåtgärder får
för resultat i slutändan.
Vi vill också att det gamla bruksvärdessystemet
återinförs. Vi kan i dag se konsekvenserna av det nya
systemet. Det är för varje logiskt tänkande person helt
omöjligt att inse varför lägenheter i attraktiva delar av
t.ex. Stockholms, Göteborgs eller Malmös innerstäder
i många fall är mycket billigare än samma typer av
lägenheter i något av storstädernas alltför många
problemområden. Hur man kan försvara ett sådant
system, som strider mot sunt förnuft, har vi moderater
svårt att förstå.
Vi vill också förbättra möjligheterna att omvandla
hyresrätter till bostadsrätter och få ett partiellt upphä-
vande av förbudet mot dubbelupplåtelse.
Till sist, fru talman, vill jag ta upp ett kärt debatt-
ämne under många år, nämligen förslag om införande
av ägarlägenheter i Sverige. I propositionens text
hänvisas som vanligt till att samma förslag har fram-
lagts även föregående år men att argumenten inte har
förändrats. Därför säger man nej även i år. Man upp-
repar bara sitt avstyrkande.
Jag skulle vilja höra vilken logisk förklaring man
har till att inte tillåta ägarlägenheter. System med
sådana lägenheter fungerar faktiskt i alla länder runt
omkring oss. Vad är det som gör att detta skulle kun-
na misstänkas inte fungera i Sverige? Jag skulle vara
intresserad av att få ett svar på detta från något av de
numera få partier - även om de har majoritet i kam-
maren - som försvarar förbudet mot ägarlägenheter.

Anf.  2  RIGMOR AHLSTEDT (c):
Fru talman! Jag skall endast beröra en centermo-
tion som väckts under den allmänna motionstiden.
Den handlar om bostadsrättshavarens inflytande över
standardhöjande åtgärder. Vi från Centerpartiet vill
att det skall finnas en neutralitet mellan de olika bo-
endeformerna och en valfrihet för människor att på-
verka det boende som man befinner sig i.
Sten Andersson tog upp frågan om ägarlägenheter.
Också jag undrar varför det är så svårt att få igenom
sådana i Sverige. Också den bostadsformen måste
naturligtvis accepteras.
Huvudregeln i hyreslagen i den fråga som jag
tänkte tala om innebär att de enskilda hyresgästerna
skall godkänna standardhöjande åtgärder. Något så-
dant skydd gäller inte för bostadsrättshavare, utan
deras förhållanden påverkas mera av vad den egna
styrelsen gör. Detta är inte tillfredsställande.
Även om vi anser att bostadsrättsboende i alla
sammanhang är en demokratisk boendeform vill jag
peka på att bostadsrättshavaren i vissa fall har mindre
inflytande över sitt hus och sin lägenhet än vad en
hyresgäst har. Centerpartiets uppfattning är den att ett
inflytande motsvarande det som hyresgästerna har bör
arbetas in också i bostadsrättslagen. Vi har inte fått
gehör för detta i bostadsutskottet, och jag har därför
avgivit reservation nr 18 under mom. 18.

Anf.  3  ERLING BAGER (fp):
Fru talman! Det här betänkandet tar upp hyresrät-
ten och de frågor som har kommit fram via motioner.
Inledningsvis kan jag konstatera att i frågan om hy-
reslagstiftningen och hyresrätten finns det en samsyn
mellan Folkpartiet och regeringen när det gäller de
förslag som i huvudsak finns.
Det finns dock två reservationer som Folkpartiet
står bakom i det här betänkandet. Det är nr 17 om
upphävandet av förbud mot dubbelupplåtelse och
nr 23, en fyrpartireservation där vi vill ha ett tillkän-
nagivande om ägarlägenheter. Jag yrkar bifall till
dessa två.
Om man skall titta principiellt på hyreslagstift-
ningen har Folkpartiet några principer jag kan nämna.
För det första skall de boende ges möjlighet till ökat
inflytande och större valfrihet.
För det andra skall bruksvärdesprincipen tillämpas
vid hyressättning. Det innebär att Folkpartiet säger nej
till marknadshyror. Vi vill att man skall använda det
bruksvärdessystem som finns och ha förhandlingen
om hyran inom den ram som finns, dvs. efter de kända
principer som finns om ålder, standard och läge. Vi
tycker att det är viktigt att tillämpningen av hyres-
sättningen är enligt bruksvärdesprincipen.
Jag nämnde två reservationer inledningsvis. Re-
servation 23 handlar om ägarlägenheter. Vi i Folk-
partiet tycker att man i valfrihetens namn också bör
tillåta ägarlägenheter. Jag kan erinra om att fyrparti-
regeringen arbetade fram ett sådant förslag som inte
har genomförts av den nuvarande regeringen. Vi
tycker att det är viktigt att man kan åstadkomma en
möjlighet för ägarlägenheter och att man tar fram en
lagstiftning som säkerställer den juridiska hanteringen
av de delar av fastigheten som är samägda. Vi vill ha
ett tillkännagivande till regeringen om detta.
Reservation 17 tar upp upphävandet av förbudet
mot dubbelupplåtelse. I dagen kärva ekonomiska läge
tycker vi att det viktigt med åtgärder som underlättar
ombildning från hyresfastigheter till bostadsrätter.
Sådana ombildningar är av särskild betydelse i områ-
den som kanske har en ensidigt social sammansätt-
ning. Ombildningar till bostadsrätter i dessa områden
kan öka intresset för inflyttning, liksom det kan öka
intresset hos dem som redan bor i området. På det
viset kan man stärka området. Den här reservationen,
som är gemensam för Folkpartiet, Moderaterna och
Kristdemokraterna, tar upp detta. Vi tycker att detta är
värdefullt.
Vi tycker också att det bör ges ett tillkännagivande
till regeringen att ta upp detta. Det handlar om bo-
stadsrätter och hyresupplåtelser i kommunala fastighe-
ter, som framgår av betänkandet.
Fru talman! Med detta har jag yrkat bifall till två
reservationer.

Anf.  4  OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Detta betänkande handlar om en rad
frågor om synen på hyresgästernas rättigheter, de
bostadssökandes möjligheter att få en bostad och
synen på vilka krav man kan ställa på fastighetsägar-
na. Några förslag är bra, men Vänsterpartiet kräver en
rad förbättringar för att återskapa en social bostads-
politik.
Utskottet avvisar våra motionskrav men hänvisar
ändå till vår motion när man skriver utskottstexten.
Man skriver: "Bostadsutskottet gör bedömningen att
den rådande situationen på bostadsmarknaden är
sådan att åtgärder behöver vidtas för att säkerställa att
bostäder förmedlas på ett sätt som bättre står i över-
ensstämmelse med det bostadspolitiska målet att alla
människors behov av en god bostad skall kunna till-
godoses. Utskottet förväntar sig därför att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag med syftet att
trygga en god tillgång till bostäder särskilt för de på
marknaden utsatta grupperna."
Skattereformen, den snabbare avtrappningen av
räntebidragen och den till stora delar orättvisa bud-
getsaneringen har lett till att nästan inget byggs och
till att arbetslösa, socialbidragstagare och låginkomst-
tagare ofta inte godtas som bostadssökande.
Boendet i hyresrätt är dessutom så dyrt att det är
dyrare än egna-hemsboendet i alla kommuner utom
fem. I de sistnämnda är egna-hemsboendet så exklu-
sivt att det därför är dyrare än boendet i hyresrätt. De
som inte kan skaffa kapital till eget hem eller bostads-
rätt är hänvisade till ett ännu dyrare boende i hyresrätt
och blir dessutom utsatta för ibland helt orimliga krav
för att kunna få en bostad. Det är en absurd situation.
Jag får samtal och brev som bevisar detta. Jag tän-
ker läsa några rader ur ett brev.
Så här står det: Jag är registrerad som bostadssö-
kande i Solna stad sedan 1990. Efter åtta års väntande
i bostadskön och två års diskussion gav bostadsför-
medlingen i Solna mig besked om att de inte har nå-
got ansvar att skaffa bostad åt mig. Folk brukar få
bostad efter fem års väntetid i Solna. Jag vet att min
kötid räcker till för att få en bostad, och det medgav
alla bostadsföretag som förmedlar sina bostäder till
bostadsförmedlingen. Bostadsförmedlingen kan inte
visa mig vilken turordning jag befinner mig i. De
diskriminerar folk efter förmögenhet och nationalitet.
En bostadsförmedlare sade: Om du i framtiden får
högre inkomst skall du få en bostad i Solna. Jag tror
att Sveriges regering och Solna stad med sin invand-
rarpolitik med tvångsbosättning vill placera invandra-
re i vissa orter genom att inte erbjuda bostad i vissa
stadsdelar osv.
Om allt detta är helt sant eller ej kan jag inte uttala
mig om. Men det är tillräckligt osmakligt och bör inte
på något sätt få vara en del av de bostadssökandes
vardagssituation. En social bostadspolitik ser inte ut
så här i mina och Vänsterpartiets ögon. Därför har vi
föreslagit flera åtgärder för att förbättra situationen,
för att stärka hyresgästernas och de bostadssökandes
villkor och öka kraven på fastighetsägarna. Vi tycker
också att det är rimligt att stärka hyresgästkollektivets
möjligheter till inflytande över fastighetsskötsel och
underhåll.
Utskottet avvisar våra förslag om att skicka betal-
ningspåminnelse för utebliven hyresinbetalning och
förlängning av betalningsfristen vid uppsägning. Mo-
tiveringen är att det inte finns några bevis för att detta
skulle förändra situationen för dem som befinner sig i
betalningssvårigheter och att hyresvärden oftast tar
tillbaka uppsägningen om hyran betalas. Varje år
hotas ca 7 000 hushåll av vräkning och åtminstone
2 000 verkställs. Om så bara ett fåtal av dessa inte
skulle verkställas, menar jag att det är värt att pröva
våra förslag. Av de människor som vräks är det näm-
ligen så att många försvinner ur hushållsregistreringen
till de hemlösas skara, till misär och allt vad det inne-
bär att vara hemlös. De mister rätten till ett eget hem.
De hemlösa är redan tillräckligt många.
Utskottsmajoritetens motivering till att avvisa de
bostadssökandes rätt att ställa villkor i samband med
prövningen för att få ett hyreskontrakt är att den sökta
lägenheten troligen inte är ledig när frågan om huru-
vida hyresvärden ställt orimliga krav eller inte av-
gjorts. Tyvärr har inte utskottsmajoriteten förstått
avsikten med förslaget. Regleringen är naturligtvis till
för att verka förebyggande som ett hinder för att ställa
orimliga villkor för de bostadssökande, eftersom det
kan leda till en prövning i Hyresnämnden. I dag leder
det bara till en prövning om en hyresvärd diskrimine-
rar en bostadssökande på grund av etnisk tillhörighet.
Vänsterpartiet vill skärpa kraven på vilka som får
förvärva en fastighet. I dag har man bara rätt att pröva
förvärv i bolag som har mer än 50 % av sitt kapital
placerat i fastigheter. Dessa bolag har som huvudsak-
ligt syfte att vara fastighetsägare och bör i de flesta
fall vara seriösa när det gäller förvärv och skötsel av
fastigheterna. Har man däremot 49 % eller mindre av
kapitalet placerat i fastigheter gäller inte rätten att
pröva fastighetsförvärvet.
I den remissbehandling som föregick propositio-
nen gjordes gällande att företag där fastighetsinneha-
vet var litet många gånger brister i sin bostadsför-
valtning och i sitt hyresvärdskap. Detta nonchalerar
regeringen och ställer sig helt på fastighetsägarnas
sida. Varför skall man då ha rätten att pröva de stora
fastighetsinnehavarnas förvärv, kan man fråga sig, när
man struntar i de små? Naturligtvis skall alla fastig-
hetsförvärv som man kan misstänka är oseriösa prö-
vas.
Jag vill också ta upp frågan om kommunernas rät-
tigheter och skyldigheter i bostadspolitiken. På den
statliga nivån har regeringen under hela mandatperio-
den inte gjort annat än utrett bostadspolitiken. Man
hänvisar till att det är kommunernas skyldighet att ta
ett bostadspolitiskt ansvar, dock utan krav på hur det
skall gå till.
Verkligheten är ju den att den bostadspolitiska de-
batten i kommunerna är död. Den som vill ta upp den
hänvisas till bostadsbolagens styrelser och direktörer.
Borta är nämligen skyldigheten att upprätta bostads-
försörjningsprogram och rätten att anvisa bostäder,
både i allmännyttan och i det privata beståndet. Borta
är också skyldigheten att ordna bostadsförmedling i
kontrollerade former.
Vänsterpartiet vill återupprätta den sociala bo-
stadspolitiken, återställa en del av lagstiftningen för
detta ändamål, men i nya former, för att man på något
sätt skall kunna leva upp till kraven på en god bostad
till en rimlig kostnad. Den borgerliga regeringen tog
bort den här lagstiftningen. Regeringen har passat.
Moderaterna ville gå vidare med det totala sys-
temskiftet, avskaffa den kollektiva förhandlingsord-
ningen, avskaffa allmännyttans ledande roll, ta bort
alla bidrag, m.m. De vill ha en oreglerad bostads-
marknad. Man vet var man har dem politiskt.
Jag delar naturligtvis inte deras uppfattning. För
oss i Vänstern är det behoven och inte marknaden
som skall avgöra rätten till en bostad, ett eget hem.
Vad regeringen och utskottsmajoriteten vill är betyd-
ligt svårare att förstå. Otydligheten måste vara besvä-
rande. Vi får verkligen hoppas att det klarnar i den
bostadspolitiska propositionen, om det nu kommer
någon. Jag börjar bli litet orolig för det.
Med detta, fru talman, yrkar jag för tids vinnande
endast bifall till reservationerna 10 och 25.

Anf.  5  PER LAGER (mp):
Fru talman! Miljöpartiet ställer i stort sett upp
bakom regeringens förslag i detta betänkande. Vi har
inte heller motionerat i ärendet. Det finns emellertid
några eventuella fallgropar och en del tveksamheter
som jag tänkte beröra.
Det gäller t.ex. andrahandsuthyrningarna. Samti-
digt som det underlättar för vissa hyresgäster ligger
det, som jag ser det, en fara i att mjuka upp reglerna.
En mer utbredd andrahandsmarknad med ständiga
omkringflyttningar kan i värsta fall permanentas, och
alltfler av dem med begränsade ekonomiska resurser,
framför allt ungdomar och arbetslösa, hänvisas dit.
Nu tror jag trots allt att faran inte är så stor med de
begränsade förändringar det handlar om här. Men
utvecklingen måste följas noga, menar jag. Det bör
finnas en beredskap med motåtgärder om det visar sig
att andrahandsuthyrningarna missbrukas.
Jag accepterar utskottets bedömning att det inte är
bra att man generellt kan avtala bort åtgärdsföreläg-
ganden. Men då måste det handla om verkliga brister,
sådant som gör boendet farligt och ohälsosamt. Det
jag menar är att vissa bekvämligheter inte alltid efter-
frågas av alla. En billigare hyra kan vara mer attraktiv
än en särskild åtgärd. Men jag förmodar att det som
här betecknas som en brist verkligen också är något
som uppfattas som brist i ett normalt hälsosamt boen-
de.
Vad gäller försöksverksamheten och undantagen
från viss lagstiftning för de kooperativa hyresrätterna
vore det önskvärt att regeringen snart återkom med en
utvärdering och en permanentning av hur förslagen
om uppsägning, borgensåtagande och pant bör gälla.
Det finns en reservation till det här betänkandet
som mp är med på. Det gäller ägarlägenheter. Det
anser vi är en upplåtelseform som med vissa be-
gränsningar bör utvecklas på den svenska bostads-
marknaden. Miljöpartiet vill t.ex. ge hyresgäster för-
tur i hyresfastigheter med fler än tre lägenheter. Möj-
ligheter att äga lägenheter i hyresfastigheter har vi och
andra partier återkommit till år efter år, som det har
sagts tidigare. Det borde vara dags för regeringen att
nu presentera ett förslag.
Avslutningsvis vill jag understryka behovet av en
återupprättad social bostadspolitik, något som vi har
talat mycket om i vår bostadspolitiska utredning. Det
innebär satsningar på allas rätt att bo bra, hälsosamt
och till ett rimligt pris. Detta är vi alla överens om,
tror jag. Dessutom skall vi ha rätt, menar jag, att bo
vackert och ekologiskt anpassat, i en miljö som utgår
från barnens behov så långt det är möjligt.
Men jag utgår från, fru talman, att dessa frågor
behandlas i samband med bostadspropositionens
behandling här i kammaren. Jag återkommer då. I
detta sammanhang vill jag stödja reservation 23.

Anf.  6  OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag har en fråga till Per Lager. Den
gäller just ägarlägenheter.
I Storbritannien har man genomfört detta i ganska
stor omfattning. Man har sålt ut stora delar av allmän-
nyttan och privatiserat fastighetsbeståndet i den här
formen. Slutsatsen man kan dra av det är att det haft
stora undanträngningseffekter. Segregationen har ökat
rejält. Många av dem som har köpt lägenheter har inte
klarat av sin boendesituation. De har så småningom
blivit av med sina bostäder och har i många fall en
mycket otrygg och osäker hemvist.
Tror Per Lager att det finns några föraningar eller
funderingar i den här riktningen om man skulle införa
det här begreppet?

Anf.  7  PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Jag tror inte att det finns anledning till
det. Även om vi självklart skall vara försiktiga med
upplåtelseformer tror jag att ägarlägenhet som sådan,
som en upplåtelseform, har en marknad även inom de
ramar som vi anser acceptabla. Med det menar jag att
vi inte behöver svartmåla en upplåtelseform för att
den misslyckas i ett eller annat sammanhang, i ett
eller annat land. Det vi borde göra är att pröva just en
sådan här upplåtelseform, kanske med begränsningar
på ett eller annat sätt. Det håller jag gärna med om.
Men att den skall finnas till och ha möjlighet att upp-
träda på marknaden tycker jag.

Anf.  8  OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag befarar att den efterfrågan som
Per Lager talar om framför allt kommer att finnas där
det är brist på lägenheter, i attraktiva lägen. Jag kom-
mer själv från en liten kommun i Gävleborgs län, där
fastighetsbolaget vill sälja ett radhusområde. Det är
ingen som vill köpa, Per Lager. Det finns nämligen
inte fler människor i den kommunen bara för att man
ändrar formen för boendet. Tyvärr är det så.

Anf.  9  PER LAGER  (mp) replik:
Fru talman! Det jag är ute efter är mångfalden när
det gäller upplåtelseformer. Det skall finnas många
olika möjligheter för boendet och för finansieringen
av boendet. Jag anser att ägarlägenheter är en av de
här formerna. Låt säga att vi ser till att den har vissa
begränsningar, men det som Owe Hellberg tar upp nu
tycker jag inte ger anledning till att vi inte skall pröva
möjligheten.

Anf.  10  ULF BJÖRKLUND (kd):
Fru talman! Bostaden spelar en mycket central roll
i människors liv, och en boendemiljö med hög kvalitet
är viktig för våra levnadsvillkor. Barn och äldre vistas
huvuddelen av sin tid i bostaden.
Den kristdemokratiska boendepolitiken har som
utgångspunkt att människor skall kunna känna sig
trygga i boendet. Trygghet och valfrihet i boendet är
en del i den kristdemokratiska familjepolitiken. Om
möjlighet finns väljer huvuddelen av barnfamiljerna
att bo i eget boende. Vi är väl medvetna om att famil-
jer som har frihet att välja den boendeform som pas-
sar dem bäst har största möjligheterna att skapa en
boendemiljö som främjar en god uppväxt för barn och
ungdomar. De små nära gemenskaperna i familjekret-
sen under uppväxtåren är ofta avgörande för hela
människans utveckling. Med ett bra självvalt boende,
i en trygg och kärleksfull atmosfär, finns de bästa
förutsättningarna för formandet av solidariska och
demokratiska människor.
Det är samhällets, och således riksdagens uppgift,
att skapa de förutsättningar som behövs för valfrihet
mellan olika boendeformer såsom hyresrätt, bostads-
rätt och äganderätt. Kooperativ hyresrätt, nu på försök
sedan fem sex år tillbaka, dvs. rätten att hyra bostad
om man innehar en andel i den ekonomiska förening
som driver fastigheten, bör bli ett likvärdigt alternativ
till övriga upplåtelseformer.
Likaså måste möjligheten att äga sin bostad nu
släppas fram på den svenska bostadsmarknaden.
Riksdagen bör därför hos regeringen begära en lag
om lägenhetsrätt, s.k. ägarlägenheter. Ett sådant för-
slag i Kristdemokraternas boendemotion har avstyrkts
av utskottsmajoriteten. Man kan verkligen undra
varför.
Fru talman! Bostadsrätten är i grunden en mycket
bra upplåtelseform. Från Kristdemokraternas sida har
vi under ett antal år särskilt uppmärksammat bostads-
rätternas situation. Steg har tagits åt rätt håll under
senare år när det gäller möjligheten för en bostads-
rättsförening att ordna det så att medlemmarna själva,
i stället för föreningen, tar upp lån vid ny- eller om-
byggnad.
Vi menar i vår boendemotion att en förändring av
bostadsrätten bör göras fullt ut. De enskilda bostads-
rättshavarna bör själva, i stället för bostadsrättsför-
eningen, ansvara för de lån som i dag vanligen åvilar
föreningen. Genom en sådan ordning kommer också
bostadsrättsinnehavarna att kunna göra ränteavdrag i
sina inkomstdeklarationer på samma sätt som en vil-
laägare. Det ger bl.a. större flexibilitet genom att den
enskilde bostadsrättsinnehavaren själv kan bestämma
storleken på det egna kapital han vill skall vara ned-
lagt i bostadsrätten. Möjligheten att amortera ned
låneskulden kan skapa ett flertal fördelar. Samhälls-
ekonomiskt uppmuntras på så sätt ett personligt spa-
rande, och dessutom kan bostadsrättens värde som
pant förstärkas.
Det finns således goda skäl till att vidta åtgärder
som på olika sätt minskar behovet av högre nivåer på
räntor till bostadsrätter än räntor till egnahem. Vi
pekar i vår motion på ytterligare några sådana tänkba-
ra åtgärder, bl.a. upprättande av ett bostadsrättsregis-
ter där ägare och pantsättningar finns noterade.
Varför vi från Kristdemokraternas sida är ensam-
ma om att fullt ut stödja just ett personligt låneansvar
när det gäller bostadsrättsinnehavare är en intressant
fråga.
Naturligtvis måste även hyresgästernas möjlighe-
ter att påverka hyressättningen förstärkas, vilket också
är möjligt bl.a. genom val av underhållsnivå och lä-
genhetsstandard. Hyresgästers möjligheter att påverka
sin boendesituation måste också stärkas när det gäller
inflytandet vid ombyggnader.
De hemlösas situation måste mer än i dag upp-
märksammas.
När det gäller bostadsrättsinnehavares möjligheter
till personlig avdragsrätt, medger utskottsmajoriteten
att vissa problem föreligger och att en bättre lagregle-
rad ordning skulle vara värdefull. Man hänvisar dock,
i vanlig ordning, till en pågående utredning som sena-
re under året möjligen kan sprida ljus över proble-
men. Därmed avstyrks vårt yrkande.
Fru talman! För övrigt efterlyser vi med intresse
den bostadspolitiska propositionen som vi har väntat
så väldigt länge på.
Som avslutning vill jag yrka bifall till reservatio-
nerna nr 19 och 23.

Anf.  11  LENA LARSSON (s):
Fru talman! Utskottet behandlar i detta betänkande
förslag till ändringar av hyreslagen och viss annan
hyresrättslig lagstiftning som regeringen lagt fram i
proposition 1997/98:46 jämte motionsförslag som
väckts i anledning av propositionen samt de motioner
som väcktes under den allmänna motionstiden år
1997 som gäller hyresrätt, bostadsrätt och annan
lagstiftning inriktad på boendet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till la-
gändringar och avstyrker samtliga motionsyrkanden.
På initiativ av utskottet föreslås vissa redaktionella
ändringar i lagen om förvärv av hyresfastighet m.m.
Till betänkandet har fogats 25 reservationer och
ett särskilt yttrande.
Jag kommer i mitt anförande att beröra den del i
betänkandet som gäller propositionen och två motio-
ner som väcktes under allmänna motionstiden angå-
ende hyresrätt. Övriga delar i betänkandet angående
bostadsrätt m.m. kommer Carina Moberg att beröra i
sitt anförande.
Fru talman! De föreslagna ändringarna i hyresla-
gen innebär i allt väsentligt följande. Bestämmelserna
om tillstånd till andrahandsuthyrning görs mer för-
månliga för hyresgästen genom att kravet på att hy-
resgästen under viss tid inte skall ha tillfälle att an-
vända lägenheten slopas. Härigenom blir det lättare
för äldre och sjuka att hyra ut sin lägenhet i andra
hand under den tid de vistas på t.ex. institution. Det
blir också möjligt för den som på prov vill bo samman
med någon annan att hyra ut sin lägenhet i andra
hand. Vidare införs regler om att åtgärdsföreläggande
skall kunna meddelas även vid sådana brister i en
lägenhets skick som finns på tillträdesdagen. Dess-
utom föreslås en bestämmelse om skyldighet för hy-
resvärden att lämna information om sitt namn och om
var han kan nås, eller om hyresvärden är en juridisk
person ställföreträdarens namn och adress. Särskilda
regler skall dessutom gälla om hyresvärden eller en
ställföreträdare inte finns i Sverige. Slutligen lämnas
förslag om en bestämmelse om att den som ställt
borgen eller pant till säkerhet för fullgörande av ett
hyresavtal skall ha rätt att efter viss tid säga upp sitt
åtagande.
Bestämmelsen i lagen om förvärv av hyresfastig-
het m.m. om skyldighet för den som har förvärvat
hyresfastighet att anmäla sitt förvärv föreslås ändras
så att ett sådant förvärv i fortsättningen kan anmälas
av såväl överlåtaren som förvärvaren. Den tid som
kommunen har på sig att begära hyresnämndens
prövning av förvärvet föreslås bli förlängd till fyra
månader.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juni
1998, dvs. i år.
Fru talman! Till denna del av betänkandet finns
det nio moderata reservationer och sex vänsterreser-
vationer. Övriga partier ställer sig bakom regeringens
förslag.
Ser jag närmare på reservationerna kan jag konsta-
tera att de moderata motionerna i större utsträckning
tillvaratar fastighetsägarens intressen än hyresgästens.
Det är helt i linje med Moderaternas ideologi om en
avreglerad bostadsmarknad.
Vänsterns motioner kan man läsa i Hyresgästernas
Riksförbunds remissvar till slutbetänkandet från 1995
års hyreslagstiftningsutredning SOU 1996:148.
Jag ser inget fel i att tillvarata hyresgästernas in-
tressen så långt det är möjligt - det vill jag också -
men det måste vara lagstiftarens uppgift att tillvarata,
i detta fall, både hyresgästens och fastighetsägarens
intressen.
Jag har valt ut några av reservationerna som jag
tänker kommentera.
Moderaterna föreslår i sin reservation nr 3 att om
ett borgensåtagande har upphört skall hyresvärden
obligatoriskt få möjlighet att omförhandla ett hyresav-
tal. Moderaterna säger sig värna om de ekonomiskt
svaga grupperna. Jag förstår inte hur denna regel
skulle kunna gynna dessa grupper. Om en hyresgäst
har bott hos en hyresvärd i två år och inte försummat
att betala hyran eller på annat sätt brustit i sina för-
pliktelser, varför skulle då hyresvärden ha tillåtelse att
förhandla om hyreskontraktet bara för att borgensåta-
gandet har upphört? Jag skulle vilja ha en förklaring
till detta, Sten Andersson. Vi kan ta det i en repli-
komgång sedan.
Jag kan i och för sig tänka mig att det kan bli svå-
rare för arbetslösa och studerande att få ett hyreskon-
trakt om det finns möjlighet för borgenären att träda
ur sitt åtagande efter två år. Men vi socialdemokrater
ser också frågan från borgenärens synvinkel. Förhål-
landet för borgenären kan ju också ändras under åren,
t.ex. från att ha ett arbete och goda ekonomiska möj-
ligheter till att bli arbetslös eller studerande och där-
med inte ha råd att ha sitt borgensåtagande kvar.
Vänstern menar i sin reservation nr 4 att det över
huvud taget inte är skäligt att ett krav på borgen eller
pant ställs upp. Även i detta kan jag instämma, men
när Vänstern tror att man kan underlätta för hyresgäs-
terna att få hyreskontrakt genom att ge dem möjlighet
att begära prövning av frågan om hyresvärden ställt
upp ett oskäligt krav så tror inte jag på den möjlighe-
ten. Långt innan denna prövning är klar kommer lä-
genheten att vara uthyrd till annan hyresgäst som
accepterat hyresvärdens krav på säkerhet.
Fru talman! I reservation nr 6 kan vi läsa om mo-
deraternas förslag att ge hyresvärdar möjlighet att
komma undan, friskriva sig från, åtgärdsföreläggande
vid ursprunglig brist. Om skador och brister i en lä-
genhet är konstaterade och hyresvärden inte åtgärdat
dessa innan ny hyresgäst flyttar in, varför skall hy-
resvärden kunna köpa sig fri från dessa? Och varför
vill hyresvärden köpa sig fri? Ligger det inte i hans
egna intressen att vårda och underhålla sin fastighet
och förvalta sitt kapital?
En annan reservation som jag också tycker är be-
synnerlig är reservation nr 7. Moderaterna tycker att
det väsentligaste för hyresgästen är att han vet vem
han skall vända sig till när han skall kontakta hy-
resvärden. Hyresgästen har tydligen liten eller ingen
anledning att känna till vem som är hyresvärd. Om
man vänder på frågan: Vad skulle hyresvärden ha
emot att hyresgästerna vet vem man är om man är en
seriös hyresvärd? Enligt moderaternas förslag skulle
fastigheten kunna byta värd hur många gånger som
helst utan att hyresgästerna skulle vara intresserade av
vem som är hyresvärd. Låt mig tvivla på detta.
Lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. är till för
att förhindra oseriösa eller på annat sätt olämpliga
förvärvare av hyresfastigheter att i möjligaste mån
hindras från att över huvud taget komma in på fastig-
hetsmarknaden. Ju effektivare denna lag är, desto
mindre blir behovet att ingripa mot försumliga hy-
resvärdar och desto mindre olägenheter uppstår för
hyresgästerna.
Moderaterna vill i en reservation att hyresför-
värvslagen avskaffas. De tror att hyresgästernas be-
rättigade krav på ett skydd mot oseriösa hyresvärdar
är lättare att uppnå i efterhand. Men då kan skadan
redan vara ett faktum. Lagen är förebyggande. Det är
trots det svårt att alltid göra rätt analys av vilka som
är seriösa eller oseriösa fastighetsägare.
Då har vi dock en annan lag, bostadsförvaltning-
slagen, som träder in. Enligt Vänstern bör denna lag
skärpas. I enlighet med Boverkets remissvar till ut-
redningen SOU 1996:148 föreslår man att det skall
vara möjligt att utfärda en förvaltningsanmärkning på
ett tidigt stadium och på ett milt sätt. Frågan är: Vil-
ken verkan har denna typ av anmärkning? Regeringen
har i sin bedömning inte ansett att vi har tillräckligt
med erfarenheter för att skärpa bostadsförvaltningsla-
gen. Utskottsmajoriteten har ställt sig bakom denna
bedömning.
Fru talman! Det finns två moderata reservationer
om hyresrätten som inte hänför sig till propositionen
utan bygger på motioner från allmänna motionstiden.
I fjol den 5 mars debatterade jag och Stig Grauers
dessa frågor, och jag vill meddela Sten Andersson att
vi från Socialdemokraterna inte har ändrat uppfattning
utan står kvar vid vår uppfattning när det gäller
bruksvärdessystemet.
Fru talman! Till slut vill jag än en gång yrka bifall
till utskottets hemställan och avslag på samtliga reser-
vationer.

Anf.  12  STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Den vanliga slängen kom att Modera-
terna värnar om privata hyresvärdar, och det får vi väl
leva med. Men Socialdemokraterna har i all tid värnat
om kommunala hyresvärdar, och där finns inga direkt
lysande exempel på fastighetsskötsel.
Lena Larsson nämnde vår reservation om att hy-
resvärdar skulle kunna avtala bort ansvaret för en
brist. Men hyresgästen kanske därigenom kan få en
lägre hyra, som vid alla andra köp. Skulle det vara
något negativt?
Jag har ytterligare några frågor till Lena Larsson.
När det gäller möjligheten för sambor att provbo, hur
länge har hon tänkt att det skall få pågå? Skall det
vara ett år eller två år, eller skall det kunna omprövas
hur länge som helst?
Ge mig och kammaren, eller rättare sagt de boen-
de i Sverige, besked om vari det rimliga ligger att det
skall vara billigare att bo i en hyreslägenhet i Stock-
holms innerstad än i Rinkeby och Tensta!
Till sist gäller det ägarlägenheterna. Säg nu inte
bara att ni sade nej i fjol och därför säger nej i år!
Tala om varför ett system som fungerar bra i de flesta
andra länder inte kan införas även i Sverige!

Anf.  13  LENA LARSSON (s) replik:
Fru talman! Frågan om ägarlägenheterna överlåter
jag åt Carina Moberg, som kommer att ta upp det i sitt
anförande.
När det gäller ursprunglig brist ställer jag mig hela
tiden frågan: Ligger det inte i fastighetsägarens eller
hyresvärdens intresse att underhålla sina fastigheter,
oavsett om det är privata fastighetsägare eller kom-
munala bolag? Att kunna köpa sig en billigare hyra -
jag förstår att det är det som Sten Andersson är ute
efter - är naturligtvis attraktivt i vissa avseenden, men
frågan är bara i vilket skick den lägenhet är som man
då hyr av fastighetsägaren.
I fråga om att testa samboförhållanden, som Sten
Andersson också tog upp i sitt inledningsanförande,
har vi en hyresnämnd som ytterst tittar på de här bi-
tarna. Annars är det enligt förslaget ett förhållande
mellan hyresvärd och hyresgäst, som skall kunna
avgöra hur lång eller kort tid man skall få testa om ett
samboförhållande håller. Det handlar naturligtvis i
första hand om kortare tid.

Anf.  14  STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Lena Larsson! Det måste finnas viss
vägledning om hur lång en provsamboperiod skall få
lov att vara. Om man läser betänkandet ser man att
det finns en skillnad mellan det regeringen säger och
den lagtext utskottet har skrapat ihop. Det är inte helt
logiskt.
Jag vill hyra en lägenhet och upptäcker vissa
brister. Hyresvärden och jag är överens om att det
finns vissa brister, men det är inga direkta sanitära
olägenheter. Jag tycker att det är fullt normalt att man
skall kunna förhandla sig till en lägre hyra. Så gör vi
på livets alla andra områden när det gäller olika nöd-
vändiga köp.
Lena Larsson svarade inte på frågan varför vi skall
ha ett system som innebär att det oftast är billigare att
bo i Stockholms innerstad, som är ett attraktivt områ-
de, och betydligt dyrare att bo i t.ex. Rinkeby eller
Tensta - områden med mycket lägre status. Visar inte
det att systemet faktiskt har havererat, Lena Larsson?

Anf.  15  LENA LARSSON (s) replik:
Fru talman! Jag kan glädja Sten Andersson med
att säga att det säkert kommer att finnas anledning att
titta på bruksvärdessystemet.
Vi behöver inte ta Tensta och Stockholms inner-
stad som exempel. Eftersom Sten Andersson och jag
är skåningar kan vi ta Helsingborg som exempel.
Denna fråga har kommit upp där. Man bygger i norra
hamnen i Helsingborg. Prissättningen av lägenheterna
kommer att slå igenom också på äldre fastigheter i
innerstan. Det kan man naturligtvis sätta frågetecken
för. Jag tror att det kommer att finnas anledning att
återkomma till diskussionen om bruksvärdessystemet.
Jag förstår inte riktigt Sten Andersson när det
gäller hans uttalanden om samboförhållanden. Det
handlar inte bara om samboförhållanden. Det handlar
också om vår äldre generation, som under en längre
eller kortare vistelse på en institution vill ha trygghe-
ten att kunna återkomma till en lägenhet. Det är väl-
digt positivt. Det tycker jag också att Sten Andersson
skulle tycka.

Anf.  16  OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Det är väl bra, Lena Larsson, att något
parti ställer sig bakom hyresgästernas krav. Det har
varit litet si och så med det under 90-talet, måste jag
säga. Hyrorna har ökat med nästan 100 % sedan
1989.
När det gäller förvärvsprövningen skulle jag vilja
säga att vi ställer upp på de förändringar ni har gjort,
men vi kan inte förstå att det skall gälla för bolag med
51 % fastighetsinnehav, men inte för dem som har
49 % fastighetsinnehav eller mindre. Det är helt olo-
giskt och helt inkonsekvent. Lena Larsson har inte
argumenterat för varför det skall vara på detta sätt.
När det gäller borgensåtaganden vill jag säga att
det är jättebra att det görs en begränsning, men vad
beträffar kraven och villkoren för borgen är man helt
och hållet på fastighetsägarnas sida. Här har hyresgäs-
ten inte någonting att säga till om. Hyresgästen vet
inte alls vad han eller hon skall rätta sig efter. Det är
också en märklig situation.
Jag tycker att vi skall fundera på Boverkets för-
slag. Vad har man för möjligheter i dag? Om man inte
är riktigt nöjd kan man deponera hyran hos länsstyrel-
sen. Det är bättre att hitta andra metoder för att se till
att fastigheterna sköts på ett klokt och vettigt sätt. Det
måste väl vara bra för hyresgästerna?

Anf.  17  LENA LARSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller förvärvsprövningen vill
jag säga att man naturligtvis måste sätta en gräns
någonstans. Owe Hellberg säger att remissinstanserna
har hänvisat till att fastigheterna skulle skötas sämre.
Enligt utredningen och enligt propositionen är det inte
så att denna kategori sköter sina fastigheter sämre.
När det gäller borgensåtagandet vill jag säga till
Owe Hellberg att det finns två parter. Jag tycker att
det är väldigt viktigt att se båda parterna. Det gäller
den som gör ett borgensåtagande och den som är
beroende av borgensåtagandet.
Värdar landet runt vill oftare och oftare att det
skall finnas ett borgensåtagande för att en hyresgäst
skall få ett hyreskontrakt. Än så länge gäller det de
större orterna i landet. Jag tycker att vi som lagstiftare
måste värna båda grupperna.
Jag återkommer till det som sades om förvalt-
ningsanmärkning.

Anf.  18  OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag förstår inte vad Lena Larsson me-
nar med "kategori". Det finns en begränsning i pro-
cent. Prövningen gäller inte för bolag med 49 % fas-
tighetsinnehav.
Jag är väl bekant med folk som har jobbat med
försäljning av fastigheter. Många av dem som ville
köpa fastigheter under slutet av 80-talet håller över
huvud taget inte på med fastigheter i dag. Är det så-
dant som skall avgöra om fastighetsägarna är seriösa
eller inte? Det är helt ologiskt och inkonsekvent. Jag
förstår inte vad Lena Larsson menar med "kategori".
Ett borgensåtagande är ett tvåpartsförhållande där
den ene helt och hållet bestämmer. Det är självfallet
så, eftersom det inte finns något regelsystem. 25
kommunala bostadsbolag anger att de kan tänka sig
att kräva borgen. I vilken omfattning de utnyttjar det
framgår inte, men allihopa kan tänka sig det. Det
gäller Stockholmsområdets kommunala bostadsbolag.
Är det denna utveckling ni vill ha? Skall det vara
på det här sättet?

Anf.  19  LENA LARSSON (s) replik:
Fru talman! Jag börjar bakifrån eftersom jag inte
hann kommentera det som sades om förvaltningsan-
märkning.
Vi kan ställa oss frågan - det gjorde jag i mitt an-
förande - vilken effekt förvaltningsanmärkningen har.
Det sägs i propositionen och i utredningsbetänkandet
att vi inte har skaffat oss nog erfarenhet. Förmodligen
kommer man att komma tillbaks till frågan. Man
kommer att titta närmare på bostadsförvaltningslagen
och undersöka om den skall utvecklas eller förstärkas.
I dagens läge finns det inte tillräckliga erfarenheter
för att man skall föreslå att den skall skärpas.
Owe Hellberg tar också upp frågan om borgens-
åtaganden. Det är hyresvärden, och det är hyresgäs-
ten. Naturligtvis finns det en relation mellan dem. Det
gäller om en tänkbar hyresgäst skall få ett hyresavtal
eller ej. Men vi skall inte glömma att det finns en part
till. Det är den som gör ett borgensåtagande.
Likaväl som förhållandena kan ändra sig för hy-
resgästerna kan de ändra sig för dem som gör ett
borgensåtagande. Då måste vi också tillvarata deras
intressen.

Anf.  20  RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Lena Larsson talar väldigt väl om de-
mokrati för hyresgästerna. Jag skulle vilja koppla min
fråga till det.
Vilken syn har Lena Larsson egentligen på ägarlä-
genheter? Vad menar Lena Larsson det är som talar
emot ägarlägenheter? Många av våra bostadsföretag -
både de kommunala bostadsföretagen och privata
bostadsrättsföreningar - har det ekonomiskt kämpigt.
Varför ger man inte hyresgästerna möjligheten att
köpa sina lägenheter om de skulle vilja det?

Anf.  21  LENA LARSSON (s) replik:
Fru talman! Än en gång: Carina Moberg kommer
att ta upp den saken i sitt anförande, så jag föreslår att
Rigmor Ahlstedt återkommer med sin fråga.

Anf.  22  RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Det skall jag gärna göra, men jag
tycker ändå att det är litet knepigt att Lena Larsson,
som hade tio minuter i sitt inlägg, inte alls berörde
den biten. Det är ändå bra om Carina Moberg svarar
tydligt och klart på frågan.

Anf.  23  CARINA MOBERG (s):
Fru talman! Det har fallit på min lott att föredra
utskottets uppfattning vad gäller de motioner som
under den allmänna motionstiden 1997 har väckts
med anledning av förslag till förändringar i bostads-
rättslagstiftningen och på ett par andra områden, som
rör annan lagstiftning inriktad på boendet.
Det som slår den uppmärksamme läsaren av det
här betänkandet med tillhörande yrkanden och reser-
vationer är att mycket känns igen från tidigare debat-
ter. Det går inte att hitta många nya argument och
vinklingar. Rent allmänt kan man dela upp olika mo-
tionsyrkanden i för det första gamla välkända och
föga förvånande krav, under vilka de flesta av mode-
raternas yrkanden sorterar, och för det andra nya
intressanta förslag under beredning eller utredning.
Därför finns det i dagsläget inte anledning att förlänga
den här debatten alltför mycket, så jag skall fatta mig
kort.
Vi väntar alla på regeringens bostadspolitiska
proposition, som är planerad att läggas fram om drygt
en vecka, därav utskottets ställningstagande vad gäller
frågor som berör bostadsanvisning och bostadsför-
medling. Dessa frågor, som har ett starkt samband
med övriga bostadspolitiska frågor, bör avgöras i sitt
rätta sammanhang, dvs. när vi har den nya, aktuella
helhetsbilden klar för oss. Ett populistiskt tillkännagi-
vande à la Vänsterpartiet i dessa frågor i dag är alltså
inte aktuellt. Dock vill jag poängtera att majoriteten i
utskottet anser dessa frågor mycket viktiga.
Många av yrkandena handlar om sådant som vi
under innevarande mandatperiod har behandlat vid ett
flertal tillfällen då vi har diskuterat bostadsrättslag-
stiftningen. Motionerna tar bl.a. upp villkor för änd-
ringar av stadgar, upphävande av förbudet mot dub-
belupplåtelse, bostadsrättshavarens rättigheter mot
föreningen, personligt låneansvar för bostadsrättsha-
varen och bostadsrättens pantvärde.
Flertalet av dessa yrkanden går ut på att utifrån
den moderata människosynen och ideologin stärka
enskilda individers rättigheter och möjligheter på
någon annans bekostnad. Vi har tidigare avvisat dessa
krav, och vi gör samma sak nu, med ungefär samma
argumentation.
Andra förslag berör det beredningsområde som
den sittande Bostadsrättsutredningen för närvarande
arbetar med. Vi gör här den avvägningen att denna
utredning bör få arbeta klart och presentera sitt betän-
kande. Delvis sker detta redan vid halvårsskiftet,
delvis senare.
Jag vill också ta litet tid i anspråk till att kommen-
tera och diskutera frågan om ägarlägenheter. Den
politiska laddningen här ligger, om man får uttrycka
sig så, i leken med ord. Ett genomförande av det för-
slag som den borgerliga regeringen inte själv mäktade
med skulle i princip innebära införandet av något som
vi redan har i dag, dvs. bostadsrättslagstiftningen.
Kanske var det därför man avstod. Vi tycker därför att
det riktiga är att, om man så anser, förändra dagens
lagstiftning i den riktning man önskar. Den ideologis-
ka meningsskiljaktigheten ligger alltså inbäddad i
ordet ägarlägenheter. Det handlar om vilken syn man
har på bostaden. Vi socialdemokrater anser som be-
kant inte att den är en handelsvara vilken som helst.
Ett litet ytterligare tillägg: Vitsen med att bo i lä-
genhet är att man kan dra nytta av att bo många män-
niskor tillsammans. Man är beroende av varandra. Det
går aldrig att jämföra ett villaboende med ett lägen-
hetsboende. Den kapitalisering som införandet av
ägarlägenheter skulle innebära tror jag skulle motver-
ka mycket av det positiva i att bo många människor i
samma hus på lika villkor.
Fru talman! Jag vill härmed yrka avslag på samtli-
ga reservationer och bifall till utskottsmajoritetens
hemställan. Tack!

Anf.  24  ERLING BAGER (fp) replik:
Fru talman! Som jag nämnde inledningsvis finns
det i stora delar en samsyn mellan Folkpartiet och
utskottsmajoriteten i fråga om betänkandet, men vi
har två reservationer. Det gäller ägarlägenheter och
upphävandet av förbudet mot dubbelupplåtelse.
Jag skulle vilja fråga Carina Moberg: Vad är det
för fel på tanken att tillåta också ägarlägenheter, som
sedan lång tid finns i många länder, inte minst i Euro-
pa? Det borde väl i valfrihetens namn också vara
möjligt för oss att tillåta ägarlägenheter. Den förra
fyrpartiregeringen hade ett förslag både till kooperati-
va bostadsrätter och till ägarlägenheter, som dock ej
hann läggas fram i riksdagen. Det är viktigt att vi i
valfrihetens namn kan ha också ägarlägenheter. Det
kan väl inte vara så att det enda ägande som tillåts är
det som Riksbyggen, HSB och SBC har, med kollek-
tiva lösningar och där man äger en del av sin bostad.
Ägarlägenheter borde ha en plats också i det svenska
samhället.
Vår andra reservation rör alltså förbudet mot dub-
belupplåtelse. I ytterområden i storstäder skulle man
kanske kunna öka intresset för inflyttning om det
också fanns en möjlighet att upplåta hyresrätten till
bostadsrätt. Vi borde kunna få fram den möjligheten,
och vi har därför begärt att regeringen i ett tillkänna-
givande skall lägga fram ett sådant förslag.

Anf.  25  CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Jag har genom det anförande jag nyss
höll från kammarens talarstol försökt beskriva social-
demokraternas inställning till ägarlägenheter. Jag har
utöver det som jag redan har berättat inte så mycket
mer att tillägga vad gäller Erling Bagers replik på mitt
anförande.

Anf.  26  ERLING BAGER (fp) replik:
Fru talman! Jag tycker inte att det kommer fram
några egentliga argument till varför förslaget om
ägarlägenheter skall stoppas. Möjligen finns det bland
socialdemokraterna en rädsla för att släppa loss möj-
ligheten till ägande i flerfamiljshus, eller också kan-
ske man tycker att det är krångligt att lösa de juridiska
problem som finns vad gäller de delar som blir sam-
ägda, dvs. uppgångar och gemensamma utrymmen.
Men dessa problem går att lösa. Det finns sedan tidi-
gare ett lagförslag om detta, och man har löst proble-
met i andra länder. Om det inte är de juridiska tvek-
samheterna det handlar om är det helt enkelt fråga om
ett motstånd mot ägarlägenheter hos socialdemokra-
terna, och det beklagar jag. Jag tycker att vi i valfrihe-
tens namn skulle kunna tillåta detta.
Jag tog också upp förbudet mot dubbelupplåtelse.
Ta bort det förbudet! Tillåt att man exempelvis i yt-
terområden i kommunala bostadsbolag kunde få ha en
uthyrning i andra hand som bostadsrätt. Jag tror att
det vore värdefullt, inte minst med tanke på situatio-
nen på bostadsmarknaden i dag.

Anf.  27  CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Förbudet mot dubbelupplåtelse inne-
bär att bostadsrätt inte får upplåtas till en lägenhet
som är upplåten som hyresrätt. Bostadsrätt kan dock
upplåtas till en hyresgäst som vill att lägenheten skall
omvandlas till bostadsrätt.
Jag uppfattar det Erling Bager sade som att han
har funderingar på att man på det här sättet kanske
skulle kunna motverka segregationstendenser i ensi-
digt sammansatta bostadsområden. Det kanske skulle
fungera på en del ställen och på vissa håll, men det
kan också vara en illusion att man genom sådana
förändringar i strukturen av ett bostadsområde skulle
komma åt själva grundproblemet.
Jag är av en helt annan uppfattning. Jag kan inte
nämna ett enda exempel på att det har fungerat. Sna-
rare säger mig mina egna erfarenheter att det är precis
tvärtom, tyvärr.

Anf.  28  STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Carina Moberg poängterade oväntat
kraftfullt att hon hade kort om tid och bråttom. Med
tanke på de argument som hon framförde tycker jag
att inlägget i varje fall var väl långt.
Det sades att moderaternas förslag var gamla be-
kanta. Det är väl självklart. Vi tror på de idéerna. Det
är vår skyldighet gentemot våra sympatisörer att föra
fram vårt budskap. Skam vore det väl annars.
Att moderaterna tror på individen är ingen nyhet.
Det är vi också stolta över. Vi tycker att fler partier
borde tro på den enskilde individens förmåga att kun-
na ta ansvar.
Resonemanget om förbudet mot dubbelupplåtelse
är litet svårt att förstå, framför allt för dem som befin-
ner sig utanför det här huset.
Ägarlägenheter, Carina Moberg, skall inte vara en
handelsvara. Men majoriteten av bostäderna i dag i
Sverige är faktiskt ibland just handelsvaror. Ägarlä-
genheter fungerar mycket bra på många ställen i vår
omvärld. Jag tycker att man skulle ge svenska folket
samma möjlighet.
Till sist tycker jag att man från majoritetspartiets
sida skulle vara litet mer öppen för nya förslag och
inte rota sig fast i ett stelbent system som har skapat
en segregation i Sverige och en uselt fungerande bo-
stadsmarknad.

Anf.  29  OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag är vänsterpartist. Jag börjar bli
ganska trött på det eviga tjatet om att vi vänsterpartis-
ter är något annat från Carina Moberg, Lennart Nils-
son, Rune Evensson, m.fl. Vad syftar det till? Jag
förstår att när argumenten tryter tror man att man
lyckas med något annat. Det har andra prövat i andra
sammanhang gentemot mig som person och mitt parti,
men man har misslyckats kapitalt.
Sedan säger Carina Moberg att det är populistiska
förslag. Men samtidigt är de tydligen intressanta. Det
går inte riktigt ihop. De är t.o.m. värda att nämnas i
utskottstexten, där man lyfter fram Vänsterpartiets
motioner. Jag kan tala om för Carina Moberg att när
det gäller de frågor som jag lyfte fram fanns det inte
någon större vilja att göra några förändringar i den
bostadspolitiska utredningen. Alla de viljeyttringarna
kan Carina Moberg läsa i Vänsterpartiets reservation
till utredningens förslag. Där finns de. Det gäller
boendeplaneringsprogram och en annan syn på bo-
stadsförmedling, bostadsanvisning, osv. Carina Mo-
berg får bestämma sig om våra förslag är populistiska
eller intressanta.
Är det därför att de inte fanns med i utredningens
förslag som vi fått vänta i ett och ett halvt år på att det
skall komma en bostadspolitisk proposition? Är det
därför som ni har så väldigt svårt att få fram någon-
ting i vissa centrala frågor och bestämma er för vem
ni skall samarbeta med? Jag tycker att man skall vara
litet försiktig när man uttrycker sig och sluta att an-
vända sådana uttryck i kammaren som Carina Moberg
använde. Det passar inte. Det är barnsligt.

Anf.  30  CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Owe Hellberg anklagar mig först för
att använda tillmälen som han inte tycker om. Han
avslutar sedan sitt anförande med att kalla mig barn-
slig. Jag bara noterar detta.
Det populistiska i Vänsterpartiets reservation lig-
ger enligt min mening i att man kräver ett tillkännagi-
vande veckan innan den bostadspolitiska propositio-
nen skall läggas fram.
Vi avvaktar nu, som jag tidigare har sagt, den bo-
stadspolitiska propositionen, motionsbehandlingen
och de beslut som skall fattas i det sammanhanget.
För att försöka förbättra tonläget mellan oss vill
jag trots allt tacka Owe Hellberg för hans stöd till
socialdemokraternas uppfattning i sakfrågan.

Anf.  31  OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Problemet är att ni inte har någon
uppfattning i sakfrågan. Ni vet inte vad ni vill. Ni vill
inte göra några förändringar. Ni hänvisar till Bostads-
politiska utredningen samt till plan- och bygglagen,
till socialtjänstlagen osv., dvs. till en ramlagstiftning
som inte påverkar dessa förhållanden ett förbaskat
dugg.
När det gäller den bostadspolitiska propositionen
var det faktiskt så att Vänstern tillsammans med So-
cialdemokraterna fick tala om för regeringen att det
nu är dags att komma med en bostadspolitisk propo-
sition. Den kunde dock inte framläggas till den 12
mars, som det var tänkt, utan vi väntar fortfarande på
den. Ni skall nog också vara litet glada för draghjäl-
pen.

Anf.  32  RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Jag anser tvärtemot andra att det var
bra att Carina Moberg var väldigt klar i sin argumen-
tation. Jag menar att det är bra att vi fått deklarationen
att socialdemokrater inte tycker att det är bra att äga
en lägenhet. Jag tycker  att man från socialdemokra-
tiskt håll också skall tala om det för allmänheten. Det
är ganska viktigt i Sverige i dag att ha valfrihet att äga
en bostad likaväl som man kan äga en bostadsrätt
eller hyra en bostad.
Vi har, Carina Moberg, litet olika förhållanden i
livets olika skeden, och det är viktigt med en valfri-
het.
Jag är beklämd över att Carina Moberg inte med
ett ord berörde den fråga som hon ändå fått höra i
förväg genom att jag ställde den till Lena Larsson:
Hur kommer socialdemokraterna att behandla demo-
kratin för hyresgäster i de nu många fall där det finns
problem? I både bostadsrättsföreningar och kommu-
nala bostadsföretag aviseras mycket kraftiga inslag av
pengar från kommunen och från staten. Hur vill Cari-
na Moberg tillgodose demokratin för de här männi-
skorna? Det är i dag otryggt att bo i en sådan här
bostad.

Anf.  33  CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Jag får tyvärr be Rigmor Ahlstedt att
återigen upprepa sin fråga. Jag förstod inte riktigt
själva frågeställningen. Det är självklart oerhört vik-
tigt att demokratin fungerar i alla boendeformer, oav-
sett om man äger sin bostad, hyr den eller eller är
medlem i en bostadsrättsförening. Neutraliteten mel-
lan boendeformerna är oerhört viktig. Jag vet att dock
att det inte var det som Rigmor Ahlstedt frågade om.
Om själva frågan upprepas bara helt kort, skall jag
anstränga mig hårt för att svara på den i nästa replik.

Anf.  34  RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Frågan gällde att Lena Larsson i sitt
anförande var positiv vad avsåg hyresgästernas de-
mokratifrågor. Jag tycker dock att det inte är någon
riktigt bra demokrati när hyresgäster har det knepigt i
sina bostäder. Då känner de sig otrygga. Samtidigt
uttalar socialdemokraterna nu klart att man inte skall
äga en lägenhet. Det skall definitivt inte införas något
så nytt som ägarlägenheter. Jag tycker att det känns
som om ni ger dubbla budskap.

Anf.  35  CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Nu uppfattade jag frågan ordentligt.
Jag kan dock inte riktigt förstå varför man skulle
känna sig mer trygg i en lägenhet som kallas ägarlä-
genhet. Jag tycker att det viktiga väl är att se till att de
lagar och regler som ger möjlighet till en demokratisk
utveckling är så bra som möjligt. Det är mycket möj-
ligt att vi skulle behöva göra ytterligare förändringar i
framtiden. Det tillkommer ständigt nya situationer.
Jag har ingen annan uppfattning än Rigmor Ahlstedt,
men jag tror inte att ägarlägenheter skulle innebära
något slags demokratisk revolution för de människor
som besitter dessa bostäder.

Anf.  36  ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! Det är väl ändå så, Carina Moberg, att
vi människor har olika behov i olika skeden i livet.
T.ex. barnfamiljer väljer främst eget boende i form av
villaboende, eller möjligen bostadsrättsboende. Cari-
na Moberg säger här att hon är litet reserverad och
litet tveksam till begreppen äga och ägande. Samtidigt
säger hon att hon är för neutralitet mellan olika boen-
deformer. Det här rimmar litet illa. Det är väl bara
neutralitet mellan möjligen ett par boendeformer som
det är fråga om. Man är inte beredd att vidga, öka,
möjligheterna till valfrihet, så att människor själva får
avgöra. I stället är det bara inom vissa gränser som
man får göra det.
Det är nog okej att invänta Bostadsrättsutredning-
en när det gäller att se hur vi skall ha det i framtiden
med bostadsrättsföreningarna och möjligheten till
personligt låneansvar. Är Carina Moberg också väl-
digt reserverad vad gäller detta med personligt låne-
ansvar för bostadsrättsinnehavare? Det vore intressant
att få en indikation där, även om utredningen inte har
kommit ännu.

Anf.  37  CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Jag vill inte föregå utredningen och
kommentera vad Ulf Björklund frågade om. Däremot
vill jag passa på att säga att jag självklart håller med
Ulf Björklund om att vi människor har olika behov i
olika skeden av livet och att vi väljer olika utifrån de
valmöjligheter som vi har.
Viktigt för oss socialdemokrater är att även den
som inte är väldigt kapitalstark skall ha så stora möj-
ligheter som möjligt att själv göra ett aktivt val av
boendeform.

Anf.  38  ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! Vilken inställning har Carina Moberg
när det gäller just det personliga låneansvaret och
möjligheten att göra ränteavdrag vid inkomstdeklara-
tionen? Är inte det ett sätt att faktiskt rädda både
bostadsrättsföreningar och enskilda individer från
personlig konkurs? Borde inte den möjligheten bred-
das? Vi vet ju hur läget är i dessa dagar för bostads-
rättsföreningar och, inte minst, för människor som bor
i hus som tillhör krisårgångarna. Här finns ändå en
möjlighet. Har Carina Moberg redan avfärdat detta?

Anf.  39  CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Jag avfärdar ingenting; jag vill alltså
inte bli uppfattad på det viset. Bostadsrättsutredning-
en skall analysera vilka problem som ett system med
differentierade insatser kan innebära och hur ett så-
dant system bör regleras i lagen. Här kommer det
avdrag för räntekostnader in som Ulf Björklund talade
om. Vi vill avvakta utredningen.

Anf.  40  NALIN BAKSI (s):
Fru talman! Jag är så trött på att höra Sten Anders-
sons tjat om Tensta som lågstatusområde. Det är ty-
piskt Sten Andersson att lämna kammaren. Nu hade
han ju kunnat få svar.
Jag tänkte tala om ett annat område, ett område
där Sten Anderssons väljare bor. Därmed kan han få
veta hur vi ser på dem.
För ungefär ett år sedan såg jag ett TV-program -
Katarina, Kristina och de som har. Programmet
handlade om journalisten Katarina som ville veta om
det finns fattigdom i Sverige och om klassklyftorna
krymper eller växer. För att ta reda på hur de riktigt
rika egentligen lever försökte journalisten göra ett
reportage om djursholmsbornas livsstil. Journalisten
har intervjuat människor i mc-världen och skinhead-
världen men har aldrig tidigare haft så svårt att få
intervjua människor i en subkultur som Djursholm. I
Djursholm behandlades journalisten med ett sådant
förakt att hon till slut inte orkade fortsätta sitt arbete.
Ingen av de tillfrågade ville ställa upp för en intervju
men hon gav sig inte utan försökte hitta människorna
på olika ställen, t.ex. på golfbanan.
I början av programmet säger en man: "Köp en
villa i ett område där skolan är bra, där det är en bra
blandning av människor inte för mycket mångkultu-
rellt med andra ord - skall man vara ärlig - så få icke-
europeiska invandrare som möjligt. Då får dina barn
en bra start i livet."
Flera personer hävdade att det inte finns någon
fattigdom i Sverige bortsett från några uteliggare men
det antogs att det fanns andra skäl till att de här män-
niskorna var socialt missanpassade.
När journalisten frågade en äldre dam varför hon
trodde att folk var mycket friskare i Djursholm jäm-
fört med andra förorter svarade damen att de i Djurs-
holm har högre IQ. Jag häpnade över det jag hörde.
Även om jag har hört många historier om överklas-
sens inskränkthet trodde jag aldrig att man så oskulds-
fullt skulle avslöja vilket reservat man lever i.
När segregerade områden debatteras utgår man
alltid från invandrartäta områden som Tensta och
Rinkeby. Man förfasar sig över hur torftigt de männi-
skor har det som lever där. Jag har bott i Tensta i
17 år. Min hembygd beskrivs ibland i lyriska ordalag.
Det talas om ständigt spontant dansande i förtjusning
över sina många kulturer, ibland om ett getto där
ungdomar är dömda att gå under i droger, arbetslöshet
och tristess. Ingen av bilderna är sann.
I Tensta finns det arbetslöshet och fördomar som
leder till spänningar mellan de olika kulturerna. Men
där finns också idylliska parker fulla med lyckliga
barn och ambitiösa ungdomar med framtidstro. Ett
stort privilegium har vi som växt upp i Tensta, ett
privilegium som ungdomarna i Djursholm saknar,
nämligen vetskapen om att människor är olika. Aldrig
har jag hört det debatteras hur skadlig segregationen i
Djursholm kan vara. Jag tänker på alla barn som väx-
er upp i ett sådant område och som innerligt tror att
de är mer intelligenta än andra barn. Jag tvivlar på att
de någonsin kommer att kunna umgås med andra
människor än med sig själva. Hur torftigt kommer inte
deras liv att bli om alla som de känner är av samma
sort!
Sluta alltså, Sten Andersson, att tjata och nedvär-
dera Tensta på det sätt som görs! Nu är Sten Anders-
son inte närvarande här i kammaren men jag hoppas
att någon kan skicka över protokollet och att Sten
Andersson kan sluta prata som han gör. Så mycket
strunt har jag aldrig hört.

Anf.  41  OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag har inte talat om Tensta och Rin-
keby. Däremot har jag nämnt Solna. I ett brev från en
invandrare till mig läste jag att han trots åtta år i bo-
stadskön - han var varken arbetslös eller socialbi-
dragstagare - inte ansågs ha tillräckligt hög lön för att
få en bostad i Solna stad. Det är märkligt, och bo-
stadspolitiskt är det inte bra.
Hur ser Nalin Baksi på sådant här och vad vill hon
göra åt det inom sitt parti?

Anf.  42  NALIN BAKSI (s) replik:
Fru talman! Vad Owe Hellberg tar upp är väldigt
viktigt. Jag träffar rätt ofta många människor som
faktiskt inte har möjlighet att byta bostad. Privata
värdar bestämmer själva vilka de tar emot. Det är
heller inte alltid som saker och ting går rätt till i de
kommunala bostadsbolagen.
Jag tycker att er motion är rätt intressant. Själv är
jag inne på att man mera noga måste kontrollera hur
mycket av diskriminering som förekommer i våra
kommunala bostadsbolag.

Anf.  43  OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag har en lista över 25 kommunala
bostadsbolag i Stockholm. Hälften av dem tar över
huvud taget inte emot socialbidragstagare. Många av
dem har olika regler för om man är arbetslös eller
inte. Andra ställer inkomstkrav - bruttoinkomsten
skall vara tre eller fyra gånger högre än den inkomst
man har. Detta måste vi göra något åt. Detta gäller
kommunala bostadsbolag, inte privata - tyvärr lika
illa!

Anf.  44  NALIN BAKSI (s) replik:
Fru talman! Jag har träffat folk från Bostadsför-
medlingen i Stockholm och man bekräftar det som
Owe Hellberg säger. Jag säger återigen att jag är
engagerad i och intresserad av hur man skall komma
åt detta. Det är inte bara de som har en bra ekonomi
som skall få välja var de skall bo, utan det skall även
andra människor få göra.
Sedan till det andra problemet, som jag tror att
Owe Hellberg var inne på. Även om man har hög lön
- dvs. även om man har arbete - är det vissa bostads-
bolag, även kommunala sådana, som inte tillåter in-
flyttning i vissa bostadsområden med hänvisning till
att man har en annan sorts namn. Det måste vi komma
åt!

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)

5 §  Vissa va-frågor m.m.

Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1997/98:BoU8
Vissa va-frågor m.m.

Anf.  45  RIGMOR AHLSTEDT (c):
Fru talman! I det här betänkandet tar vi upp va-
frågor som handlar om grundvattenskydd och krets-
loppsanpassning av va-systemen samt avvittringens
konsekvenser. Det är frågor som egentligen hör till de
viktigaste företeelser som finns på vår jord. Vatten
används till allt som berör vårt liv. Vi tvättar oss,
badar, vi använder det dagligen, det är ett av våra
främsta livsmedel. Vi handskas med det som om vi
tror att det är en oändlig resurs.
Vatten, vatten, bara vanligt vatten. Vi måste vara
väldigt aktsamma med det vi har till låns av de natur-
liga resurser som finns på vår jord. Det går faktiskt
tyvärr att förstöra det. Det går att förgifta det. Det går
att slösa bort det.
Varje år kommer det motioner till riksdagen med
krav på ekologiskt hållbara va-lösningar. Så har det
skett även det här året. Jag förstår inte varför vi inte
alla i utskottet kan stödja och yrka bifall till de motio-
ner som tar upp de viktiga kraven på att vi måste få
ekologiskt hållbara va-system.
Jag anser att det inte är tillfredsställande att än en
gång, som vi gör i utskottet, hänvisa till det påbörjade
arbete som pågår vid Naturvårdsverket. Vi måste
faktiskt puffa på ordentligt och föra motioner också
dit. Vi får inte bara låta det hela gå av slentrian. Vi
vet, åtminstone tror vi det, att Naturvårdsverket kom-
mer med en slutrapport. Men man har också i en del-
redovisning påpekat att det fordras en utbyggd sam-
verkan över traditionella sektorsgränser och att de
lokala förutsättningarna är av väldigt stor betydelse
om vi skall få igenom detta och för hur vi skall utfor-
ma va-systemen. Om vi skall få ett fungerande krets-
loppssamhälle måste vi vara beredda att jobba även
här i riksdagen väldigt otraditionellt, nämligen så att
vi kan bifalla motioner som inte kommer från våra
egna partier utan från andra men som har ett väldigt
bra innehåll.
Låt oss samarbeta kring intentionerna i reservation
2 om ekologiskt anpassade va-system under mom. 2.
Jag yrkar bifall till denna. Där står det viktiga:
"I ett fungerande kretsloppssamhälle är vattnets
cirkulation genom samhällskroppen särskilt viktig att
beakta."

Anf.  46  KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Om man ser ut över hela vår jord är
tillgången till rent vatten en av de absolut största
bristerna och en av de största utmaningarna att ta itu
med. Trots det kan det kännas som att det för oss här i
Sverige mera är ett lyxproblem. Jag vill bara lyfta
fram en specifik fråga i det här sammanhanget, nämli-
gen tillgången till färskvatten i våra skärgårdsområ-
den.
Vi befinner oss just nu på kanske den första skär-
gårdsön sett från fastlandssidan. Här har vi minsann
inga problem med tillgången till sötvatten, men längre
ut i skärgården blir det svårare och svårare. Stock-
holms skärgård är en världsunik kombination av natur
och kultur och betyder oerhört mycket. Det finns
diskussioner om att föra upp Stockholms skärgård på
världsarvslistan. Vi har alla ett ansvar för att skydda
och bevara men också att utveckla skärgårdsområde-
na.
Det finns tusentals öar i Stockholms skärgård. 130
öar är bebodda året om med sammanlagt ungefär
7 000 invånare. Av dem bor 5 000 på öar utan fast-
landsförbindelse. Det är absolut glesbygd. När isen
varken bär eller brister spelar det ingen roll om det är
en kilometer eller en mil till närmaste fastland.
På bl.a. folkpartiinitiativ har ett kraftfullt arbete
skett i Stockholmsregionen för att öka möjligheterna.
Skärgårdsbefolkningen halverades från 1945 till
1970, men sedan dess har faktiskt skärgårdsbefolk-
ningen ökat. Vi tycker att det är viktigt att man på
olika sätt skapar bra förutsättningar för människor för
att inte bara åka på semester utan också att kunna vara
bofasta, leva och verka i skärgården. Det finns många
nya förutsättningar som gör detta möjligt. Men vat-
tenproblemet måste ändå lösas. Det är en helt nöd-
vändig förutsättning för att människor skall kunna bli
fastboende i skärgården. Och man får stora problem
både med att få grundvattnet att räcka och med att
saltvattnet tränger in.
Nu när det bebyggs mycket nytt i skärgårdsområ-
dena och sommarstugeboende permanentas blir det
större risker för överutnyttjande av den begränsade
gemensamma resursen i form av sött grundvatten. Det
är ett absolut villkor för att man skall kunna ha en
långsiktigt hållbar utveckling i skärgården att saltvat-
teninträngningen kan undvikas och inte blir större.
För bofasta skärgårdsbor måste det kännas otroligt
bittert att se ditresta semesterfirare vattna gräsmattor-
na med sötvatten ur brunnarna då resultatet kan bli att
de själva kanske inte får sötvatten under resten av året
i framtiden. Vattenförsörjningen måste tryggas lång-
siktigt.
Utöver att vänta på beslut med anledning av för-
slagen om t.ex. en ny myndighetsstruktur för vatte-
nadministrationen, som utskottet hänvisar till, menar
vi att man i skärgårdsområdena måste få ytterligare en
möjlighet, nämligen att bilda vattenvårdsförbund som
gör att man lokalt i skärgårdsområdena kan jobba
med grundvattenfrågorna, planera gemensamt utnytt-
jande och hålla styrsel på det. Den andra vattenadmi-
nistrationen omfattar dels för stora områden, dels
kommer den inte att kunna lösa de problem som finns.
De vattenvårdsförbund som redan finns jobbar inte
med dessa frågor. Det räcker inte med frivillighet,
utan man måste ha fler möjligheter för staten att sätta
upp ett regelverk och få stöd för det. Jag vill gärna
lägga in här en jämförelse med det luftvårdsförbund
som bildats i Stockholm, också på folkpartiinitiativ.
Vi tycker att det verkar vara ett bra sätt att få den
lokala samverkan kring ett gemensamt problem som
måste lösas över kommungränser och över tomtgrän-
ser och som är viktigt för den långsiktiga möjligheten
för människor att bo och verka i skärgården.
Med anledning härav, fru talman, yrkar jag bifall
till reservation 1.

Anf.  47  OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Vänsterpartiet har i detta betänkande
en gemensam reservation med Centern, Miljöpartiet
och Kristdemokraterna. Så har vi en egen vänstermo-
tion.
Den gemensamma motionen tar upp viktiga frågor
runt ekologiskt kretsloppsbaserade va-system, berätti-
gade krav på villkorande av ny- och ombyggnation i
form av stimulans när det gäller möjligheter till diffe-
rentierade va-taxor. Det allra viktigaste är dock att
regeringen på allvar formulerar konkreta krav runt
vad man menar med ett långsiktigt hållbart samhälle.
Det måste ske i form av lagstiftning och tillämpnings-
föreskrifter på en rad områden.
När det gäller byggnation har Vänsterpartiet lagt
fram förslag på hur detta kan ske. Vi tycker att lagen
om tekniska egenskapskrav på byggnader skall
kompletteras med krav på en ekologisk kretslopp-
stillämpning i sin helhet. Med den utgångspunkten
blir ekologiskt anpassade va-system en naturlig del i
all ny- och ombyggnation. Detta krav sammanfaller
väl med de förslag som förs fram i den gemensamma
reservationen.
Så till frågan om nybyggarättlingarnas rätt till jakt
och fiske på mark ovanför odlingsgränsen. Utskottet
hänvisar till en skrift från Justitiedepartementet som
säger att den s.k. avvittringsstadgan inte innehåller
några bestämmelser om den bofasta befolkningens
jakt- och fiskerätt. Högsta domstolen har vid flera
tillfällen avvisat nybyggarnas rätt till jakt och fiske
efter det att avvittringsdomarna fällts. Det är dock
inga argument för att själva avvittringsförfarandet gått
rätt till. Att avvisa nybyggarättlingarnas jakt- och
fiskerätt på kronomark eller annan enskild mark,
grundad på urminneshävd, är inte så enkelt eftersom
den just grundar sig på de avvittringsförfaranden som
skett tidigare.
Problemen är som störst i Västerbotten. Där finns
dubbelregistrering av mark för älgjakt både för bofas-
ta och samer. Det vållar naturligtvis problem och
medför stora risker. Dubbelregistreringen är inte giltig
enligt lagen, vilket nu också Naturvårdsverket har
insett. Länsstyrelsen kan inte heller utestänga utflytta-
de från att delta i jakt, vilket man tidigare har gjort.
Samerna har inte heller rätt enligt rennäringslagen att
jaga och fiska för avsalu, något som också förekom-
mer. Rennäringsdelegationens förslag till ytterligare
begränsningar av den bofasta fjällbefolkningens rät-
tigheter gör ju inte problemen mindre.
Fru talman! Därför behövs en översyn av avytt-
ringsbesluten. Jag yrkar bifall till reservation nr 3.

Anf.  48  PER LAGER (mp):
Fru talman! För nästan hundra år sedan fördes en
debatt i riksdagen om införande av vattentoaletter.
Det var en hård strid, men ivrarna för vattentoaletter
segrade till slut. Det berodde kanske på hygieniska
skäl och på att konstgödningen då började tillverkas.
Böndernas krav på att återföra gödsel till åkrarna
kunde därmed ersättas med konstgödsel. I dag för vi
samma debatt, men med andra utgångspunkter. Vi har
insett baksidorna dels med konstgödseln, dels med
sättet att hantera vårt avfall.
Vi måste påskynda återinförandet av ett närsalt-
skretslopp i samhället, det tror jag att vi alla är över-
ens om. Tillförseln av konstgödning är inte en del i en
hållbar utveckling. Fosfortillgångarna minskar i allt
snabbare takt, och vi bränner stora mängder fossil olja
för att framställa konstgödselkväve. Övergödda vat-
tendrag och kusthav är ett mycket allvarligt problem
som måste åtgärdas.
I Sverige räknar man med att ca 60 000 kemikalier
cirkuleras i samhället. Många är harmlösa medan
andra är väldigt farliga. Tillsammans med olika tung-
metaller hamnar okontrollerade mängder i åkerjorden
igen, bl.a. genom slamgödsling. Skadorna blir med
tiden irreversibla, dvs. jorden blir obrukbar. Därför
bör man inte använda slammet som gödselmedel i
dag. Det pågår visserligen ett arbete med att försöka
att rena slammet, men än är det långt kvar. Till detta
kommer att det så viktiga kvävet till stor del luftas
bort eller spolas ut i vattendragen.
Kommunerna måste ha möjlighet att villkora ny-
och ombyggnader vad gäller viss del källsortering av
toalettavfallet, men också att differentiera va-taxorna
till förmån för källsorterande va-system.
Miljöpartiet har i motionen Bo543 föreslagit
strängare krav på kretsloppsanpassning av va-
systemen, t.ex.
1.  när avloppssystemet är maximalt belastat och all
nytillkommande bebyggelse kräver en uppdimen-
sionering av reningsverk, ledningar, etc.,
2.  när avloppssystemet är undermåligt i något avse-
ende, t.ex. vid läckande avloppsledningar eller
dåligt fungerande äldre reningsverk, vid underdi-
mensionering, vid avsaknad av reningssteg eller
liknande,
3.  när man har en speciellt känslig recipient som inte
tål belastningen av ens renat avloppsvatten från
såväl bad som disk, tvätt och WC.
Med ett starkare lagstöd skulle kommunerna kun-
na bemöta de här omständigheterna. Den källsorte-
ringsandel som krävs bör successivt anpassas till
billigaste och bästa källsorterande va-teknik.
Ett alternativ eller komplement till villkorsmeto-
den är differentierade va-taxor till förmån för
källsorterande system. Ju högre andel källsortering,
desto lägre va-taxa. Dagens va-lag möjliggör bara
mindre taxeändringar, och de är inte tillräckliga som
ekonomiska incitament för den enskilde att välja det
miljövänligaste alternativet. Regeringen har tyvärr
ännu inte presenterat ett helhetsgrepp på va-frågorna,
och propositionen om va-lagen låter vänta på sig.
Fru talman! Bl.a. därför yrkar jag bifall reserva-
tion nr 2.

Anf.  49  ULF BJÖRKLUND (kd):
Fru talman! Det tycks här råda stor enighet kring
detta med ekologiskt anpassade va-system, och det är
roligt. Jag kan mycket väl instämma i allt som Rigmor
Ahlstedt sade. Det var ungefär vad jag också skulle ha
sagt.
Utskottet talar positivt om motionerna, även om
man inte tillstyrker dem. Man säger att det måste
läggas stor vikt vid vad motionärerna säger när det
gäller att anpassa va-systemet till en långsiktigt håll-
bar utveckling. Dessutom sägs det att det här pågår en
hel del arbete. Naturvårdsverket arbetar med frågan.
Inom ramen för kretsloppsmiljarden pågår det pro-
jekt. De lokala investeringsprogrammen beträffande
arbetet för ett ekologiskt hållbart Sverige kommer
också att ge kunskap om och möjligheter till strategier
för hur man skall lösa dessa problem.
Om man skall invänta allt som pågår i projektform
kommer det att ta lång tid. Redan nu är detta ett stort
problem. Det är viktigt att arbetet med att kretslopp-
sanpassa de vattentransporterade va-systemen verkli-
gen påskyndas. Flera här har tyvärr konstaterat att
regeringen inte har kommit med någon proposition
som berör va-lagen. Därför har man inte heller något
riktigt helhetsgrepp om dessa viktiga frågor som berör
vatten, och vatten är en bristvara, inte bara lokalt utan
faktiskt också globalt.
Det är angeläget att de kretsloppsanpassade va-
systemen och över huvud taget kretsloppstänkandet
får ett brett genomslag. Det är min förhoppning att
man även genom miljöbalken får en möjlighet att ta
ett ordentligt tag i va-frågorna.
Jag är glad att flera stöder våra motioner och att
man talat positivt om dem i utskottet, trots avstyrkan-
det. En stor grupp har kunnat samlas kring reservation
nr 2, som också jag härmed yrkar bifall till.

Anf.  50  RUNE EVENSSON (s):
Fru talman! I detta betänkande som tar upp va-
frågor behandlas motioner om grundvattenskydd och
ekologiskt hållbara va-lösningar samt avvittringen.
Folkpartiet reserverar sig till förmån för att förslag
i ett delbetänkande från utredningen om avrinnings-
områden skall genomföras omedelbart. Betänkandet
behandlas nu i Regeringskansliet, och regeringen
kommer senare i vår att efter den behandlingen redo-
visa sin syn på dessa frågor. Folkpartiet får som alla
andra avvakta till dess.
Jag kan ändå upplysa Karin Pilsäter - jag vet inte
om hon känner till det - om att det 1991 infördes en
lag i Sverige som ger kommunen rätt att genom de-
taljplan eller områdesbestämmelse, om det finns sär-
skilda skäl, införa bygglovsplikt för att anordna eller
väsentligt ändra en anläggning för grundvattentäkter
för en- och tvåfamiljsfastigheter eller för jordbruks-
fastigheters husbehovsförbrukning. Bedömning av
skälen för att införa bygglovsplikt måste ske med
utgångspunkt från vattensituationen. Det finns alltså
en viss möjlighet för kommunerna att redan i dag
styra detta.
I en annan reservation krävs övergång till mer
ekologiskt anpassade va-system. Dessa frågor har
behandlats tidigare i utskottet då vi redovisade det
arbete som pågår inom Naturvårdsverket med inrikt-
ning mot kretsloppsanpassning av va-system. Arbetet
med frågor om ekologiskt anpassade va-system befin-
ner sig nu i slutskedet. Det är ett stort arbete som
nedlagts där Naturvårdsverket tillsammans med LRF,
Kommunförbundet, Vattenföreningen och flera kom-
muner arbetat med de miljömål, styrmedel m.m. som
skall ligga till grund för det fortsatta arbetet med
kretsloppsanpassade va-system.
Naturvårdsverket redovisade detta förra somma-
ren. De lokala förutsättningarna är avgörande för val
av lösning. Projektet kommer att avslutas nu under
våren och kommer att få stor betydelse för det fortsat-
ta arbetet med ekologiskt anpassade va-system. Det
förekommer även andra satsningar inom ramen för
kretsloppsmiljarden. Bl.a. Sävsjö kommun skall an-
lägga ett nytt avloppsreningsverk där våtmark kom-
mer att användas för dagvattenbehandling.
Detta är viktiga frågor. Arbetet med frågorna på-
går på flera fronter. Vi bör avvakta detta arbete.
Avvittringen är en fråga som vi behandlade
mycket ingående här i riksdagen 1990. Vi konstatera-
de då att avittringsförrättningarna hade verkställts
enligt de bestämmelser som då gällde. Rättssäkerhe-
ten har varit tillfredsställande med de möjligheter som
fanns för enskilda att få sin sak prövad i högre in-
stans. De flesta avvittringsutslag ovanför odlingsgrän-
sen har också varit föremål för överprövningar.
Mycket av detta handlar om jakt- och fiskerättigheter.
Denna rätt på kronans och på enskilds mark gäller
enligt äldre författningar inte efter avvittringen, såvida
inte annat framgår av avvittringsutslaget. Tvistefrågor
om detta får lösas av domstol. Någon mer utredning
om detta behövs inte.
Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till
utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Anf.  51  OWE HELLBERG (v):
Fru talman! På ett stormöte i södra Lappland för
en tid sedan talade man om avvittringsproblemen. 400
personer var där, bl.a. från länsstyrelsen och Natur-
vårdsverket. Man var inte riktigt överens om hur man
skall tolka regelsystemen och tillämpningen i dag.
Problemet är att själva avvittringsförfarandet och
beslutet inte var riktigt bra. Det hjälper ju inte att
Högsta domstolen är den som skall hantera frågorna i
fortsättningen, om grunden för besluten inte är bra
utan otydlig.
Det enda som kommer att ske nu är att Sametinget
skall se över detta med jakt- och fiskerättigheterna
ovanför odlingsgränsen. Jag tror inte att Sametinget
kommer att bekymra sig så mycket för nybyggarätt-
lingarnas problem.
Tycker inte Rune Evensson att det är litet otill-
fredsställande att det finns så många frågetecken runt
detta och att så många människor känner att det hela
inte har gått rätt till. Skulle vi inte behöva se över
problemen igen?

Anf.  52  RUNE EVENSSON (s):
Fru talman! Jag tror att frågor runt detta kommer
att finnas i eviga tider. Avvittringen gjordes för över
hundra år sedan.
Jag tycker att det är synd att den enighet som vi
har haft här i riksdagen i denna fråga har splittrats
därför att Vänsterpartiet nu går sin egen väg. Men nu
fick jag förklaringen. Det har alltså varit ett stort
möte, där det har blåst en missnöjesvind. Genast har
Owe Hellberg och hans parti varit där i vanlig popu-
listisk anda, sträckt upp fingret i luften och känt att
här fanns det möjligheter att göra sig populär. Det har
genast lett till en reservation i riksdagen.

Anf.  53  OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Först och främst var det inte jag som
var där, utan det var faktiskt Maggi Mikaelsson från
Vänsterpartiet, som kan de här frågorna mycket bätt-
re. Tyvärr är hon sjuk. Annars skulle hon ha varit här
och gett Rune Evensson en liten lektion om vad som
har skett och vad som har föregått mötet.
Verkligheten är att när många människor är miss-
nöjda med någonting, är det inte vår inställning att
man skall slå dem i huvudet och låta domstolen avgö-
ra förfarandet. Sedan får Rune Evensson kalla det vad
han vill. Så kan inte vi hantera människor, men det
kanske socialdemokraterna kan göra.

Anf.  54  RUNE EVENSSON (s):
Fru talman! Jag behöver ingen lektion av vare sig
Owe Hellberg, Maggi Mikaelsson eller någon annan
från Vänsterpartiet, för jag vet var vi står i de här
frågorna. Jag anser att den här frågan är avgjord för
all framtid. Någon utredning eller någonting annat
kommer inte att företas.

Anf.  55  PER LAGER (mp):
Fru talman! Jag skulle bara vilja säga till Rune
Evensson att någon gång räknar man kanske med att
man skall få ett positivt besked på en motion som man
återkommer med och som jag förstår att Rune Evens-
son trots allt instämmer i. Det är så tråkigt att hela
tiden få avslag på motioner som man vet egentligen
borde ha bifallits. Varför man återkommer är därför
att det är så segt. Det tar för lång tid innan vi får se
resultat från de pågående utredningarna eller från det
som pågår i Regeringskansliet.
Jag skulle vilja ställa en fråga om kretsloppsmil-
jarden och pengarna till de lokala investeringsprog-
rammen. Är det så, Rune Evensson, att dessa pengar
kan tänkas användas för omställning i kommunerna?
Är det så ni har tänkt? Jag skulle gärna vilja höra en
liten utläggning om det.

Anf.  56  RUNE EVENSSON (s):
Fru talman! Jag måste göra Per Lager besviken,
för jag kan inte detaljerna kring kretsloppsmiljarden.
Däremot kan jag säga att vi känner lika starkt enga-
gemang i dessa frågor som Per Lager och hans parti
gör. Problemet är bara att när man som vi är i rege-
ringsställning, måste man grundligt utreda, ta reda på
saker och ting och testa och pröva på olika sätt. Men
sitter man i opposition kan man käckt reservera sig
och kräva att det skall gå snabbare och snabbare.
Vi måste ha ett ordentligt underlag innan vi fattar
beslut. Nu är frågorna väldigt nära en slutlig lösning,
så vi får nog ge oss till tåls litet till, Per Lager.

Anf.  57  PER LAGER (mp):
Fru talman! Jodå, vi skall nog ge oss till tåls. Det
är bara det att om man lägger konkreta förslag, så
tycker man att det vore anledning för bifall, speciellt
om förslagen kanske t.o.m. ligger i linje med utskot-
tets majoritet. Det som är litet tråkigt är att alltid få
avslag.
Jag kan ge mig till tåls och hoppas att det kommer
ett förslag under våren. Blir det i form av en proposi-
tion, finns det kanske extra anledning för oss att åter-
komma med motioner om det blir aktuellt.

Anf.  58  RIGMOR AHLSTEDT (c):
Fru talman! Med litet bävan för att jag kanske
missuppfattade Rune Evensson uppfattade jag att man
kan styra vissa saker som också har att göra med
kretsloppsanpassat va-system med den bygglovsplikt
som kommunerna har. Jag hoppas att detta var en
missuppfattning. Okej, man kan styra bygglov för
människor som vill ha en ny bostad, men till de män-
niskor som redan finns på stället kan man ju inte bara
säga nej. De finns där och måste få den här biten
ordnad. Jag vet inte om jag missuppfattade Rune
Evensson. Jag hoppas det.

Anf.  59  RUNE EVENSSON (s):
Fru talman! Lagen gäller alltså nytillkomna an-
läggningar och inte de befintliga.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)

6 §  Vissa frågor om länsförvaltningen m.m.

Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1997/98:BoU9
Vissa frågor om länsförvaltningen m.m.

Anf.  60  RIGMOR AHLSTEDT (c):
Fru talman! Man skulle kunna säga att det haltar
mellan och i de statliga myndigheternas regionala
organisationer. Tidigare har de i stor utsträckning följt
länsindelningen i Sverige. På så sätt har de också
kunnat samverka på ett naturligt sätt med varandra.
Centrala verk och myndigheter har genomfört eller
planerar att göra omorganisationer. Flera lokala funk-
tioner har försvunnit från flera län. I många fall sliter
man fullständigt sönder naturliga samarbetsband.
Människor upplever att verksamheter och service som
de tidigare har haft nära inpå sig bara försvinner. På
de nya platserna är de svåra att nå, åtminstone är det
ganska svårt att ta sig till platserna.
Vi rikspolitiker får ofta alldeles för sent reda på om-
ställningarna, och när vi får reda på dem upptäcker vi
att vi egentligen inte har mycket att sätta emot. Detta
är, fru talman, fullständigt oacceptabelt för oss i Cen-
terpartiet. Det handlar om förändringar som görs inom
den statliga sektorn utan någon lokal folklig förank-
ring.
Det här har tidigare riksdagskolleger bestämt, har
jag förstått. Men det politiska systemet har då hävdat
myndigheternas eget ansvar och omdöme. Man trodde
väl att det skulle fungera bra. Men nu när vi ser att
ansvar och omdöme brister, anser vi i Centerpartiet att
det också måste göras något åt detta. Vi kräver helt
enkelt att det politiska inflytandet över de här sek-
torsmyndigheterna ökar. Och vi anser att det är den
lokala nivån som måste stärkas.
En ny funktionsindelning måste till, och beslut
som inte nödvändigtvis måste fattas på riksnivå skall
flyttas till den kommunala nivån. Närhetsprincipen
skall vara rådande så att människorna får den service
och den hjälp som de har rätt att kräva.
Den sektorsvisa övergången från en länsbaserad
organisation till ett mindre antal storregioner har
inneburit ett svårt och svåröverskådligt mönster.
Möjligheter till folklig insyn och demokratisk påver-
kan är borta. Centerpartiet anser att det nu är dags att
ta tillbaka den politiska styrningen. Riksdagen måste
få möjlighet att göra en samlad bedömning av hur den
statliga förvaltningen på regional nivå skall vara or-
ganiserad.
Decentralisering och politisk förankring är nyck-
elord för oss i Centerpartiet. Vi vill ha en regional
utveckling som syftar till att hela vårt land skall leva.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 under
mom. 3.
Jag vill också beröra frågan om förutsättningar för
förändringar av kommunindelningar. I det här fallet
gäller det detta som Ljungskileortens intresseförening
har fått känna av, nämligen avslaget på en begäran om
en utredning om att få avknoppas från Uddevalla
kommun. Det som är anmärkningsvärt är att Uddeval-
la kommun, landstinget samt länsstyrelsen, som varit
berörda av det här ärendet, inte har haft någon in-
vändning mot att en utredning skulle göras med syfte
att se om det finns möjligheter att bilda en ny kom-
mun. Trots detta säger Kammarkollegiet nej till denna
utredning. Då går man vidare till regeringen, och
regering säger också nej.
Detta gör man, fru talman, trots att det faktiskt står
i lagen att frågan om delning kan väckas av kommun
eller medlem av kommun som skulle beröras av änd-
ringen. Och trots att det vidare står att Kammarkolle-
giet skall göra den utredning som behövs, säger man
nej. Tala om storebrorsfasoner! I det här fallet tycker
jag faktiskt att det uttrycket passar. Kammarkollegiet
och regeringen förenar sig och anser - innan en ut-
redning ens har gjorts - att de är bättre skickade att
bedöma vad som är bäst för de boende i Ljungskile.
Vi vet att man på många håll i dag vill ha en
avknoppning från den större kommunen till en mindre
kommun. Vi har den diskussionen i Uppsala kommun,
och det kommer förhoppningsvis snart en begäran.
Den kommunreform som man genomförde på 70-
talet har inte fungerat tillfredsställande överallt. Även
här har det handlat om att den kommunala demokratin
inte har haft möjlighet att göra sig gällande. Männi-
skor upplever ett vi-och-de-system. Det är inte bra.
Centerpartiet anser att en sådan här toppstyrning och
stelbent byråkrati blockerar människors kraft för att få
en utveckling i vårt land. Tyvärr är vi inte eniga i
utskottet i den här frågan. Därför, fru talman, yrkar
jag bifall till reservation 3 under mom. 6.
Beträffande länsindelningar för övrigt, anser jag
att det finns skäl att invänta den utvärdering som skall
göras av de försök som är på gång i landet. Jag ber
dock att få hänvisa till Centerpartiets uppfattning som
jag har redovisat i ett särskilt yttrande.
Fru talman! Till sist vill jag bara ta upp en fråga
som jag inte kan undgå att nämna. Det gäller den
diskussion som förs i Heby kommun och den folkom-
röstning som är förestående beträffande ändrad
länstillhörighet. Detta berör ju mitt hemlän, Uppsala.
Jag får innerligt hoppas att man kommer att lyssna till
den vilja som folkomröstningen kommer att visa där.
Bostadsutskottet har i det här fallet varit fullt enigt.
Utskottet säger klart i det här betänkandet att om
kommunens invånare vill byta länstillhörighet till
Uppsala län, bör regeringen skyndsamt möjliggöra ett
sådant byte.

Anf.  61  KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! I det här betänkandet tas det upp ett
antal konkreta frågor som gäller regionalt beslutsfat-
tande och lokal demokrati. Detta tas också upp i
många andra sammanhang. Jag vill när det gäller
kommundelning börja med att markera att vi från
Folkpartiets sida är positiva till att kommuner skall få
delas. Och det skall inte ske uppifrån genom några
pennstreck från regering och riksdag. Det skall ske
när önskemålen kommer från människorna själva.
Vi vill ändra på lagen såsom den ser ut i dag när
det gäller hur man skall gå till väga med förslag till
kommundelningar. Vi tycker att det är bra att t.ex.
Nykvarn nu äntligen har fått beslutet att man får bilda
egen kommun.
Vi tycker att de hänvisningar som finns nu till att
man skall ha ett högt eget skatteunderlag och att det
måste finnas färdig service inom den tänkta nya
kommunen är fel sätt att angripa problemen. Det är
orimligt att bara rika människor skall kunna få bilda
en egen kommun. Vi tycker att det är rimligt att män-
niskor alldeles oavsett inkomst om de i ett område
känner att de vill ha en egen mindre kommun skall ha
den möjligheten. Vi har ett kommunalt skatteutjäm-
ningssystem. Det spelar ingen roll var man drar kom-
mungränserna. Det blir samma pengar inblandade
ändå.
Om människor själva får ta ställning till om de
tycker att det är bra att få den kommunala basservicen
genom avtal med andra eller att bygga upp egna insti-
tutioner eller att hantera det på något annat sätt, så
skall inte det vara något som styrs uppifrån. Det vikti-
ga är att människorna själva måste få bestämma hur
de vill ha det med den lokala demokratin. Jag hoppas
verkligen att lagstiftningen på det här området kan
komma att ändras och att Ljungskileborna, om det är
ett utbrett önskemål, kan återkomma med en ansökan
om att få bilda egen kommun. I det här läget blir ju
inte det här förslaget särskilt praktiskt genomförbart.
Den andra fråga som jag vill ta upp gäller utökade
möjligheter till regionalt självstyre i de demokratiskt
valda organen. Stockholms län är ju sedan länge den
enda administrativt fungerande region som också är
en naturlig region för människorna. Stockholms län är
en enhet med en bostadsmarknad och en arbetsmark-
nad. Det är över huvud taget en enhet. Där råkar det
också vara så att vi sedan 1970 har ett gemensamt
landsting.
Nu har vi fått flera större regioner som jag tror att
människor upplever som mer eller mindre naturliga
enheter. Men Stockholms län är just en sådan enhet.
Stockholms läns landsting är Sveriges enda regionpar-
lament. Vad vi från Stockholms sida vill är att få
redskapen att verkligen fungera som ett regionparla-
ment, ett demokratiskt valt regionparlament. Vi vill
stuva undan så mycket som möjligt av de ogenom-
trängliga kommunalförbunden och de mellankommu-
nala bolagen och också mycket av den statliga läns-
förvaltningen. Vi tycker att det är orimligt att länssty-
relsen fattar en massa beslut som demokratiskt valda
representanter skulle kunna göra i ett länsparlament.
Den försöksverksamhet som nu pågår tycker vi
egentligen inte är speciellt nödvändig. Man skulle på
en gång kunna gå vidare från fall till fall med konkre-
ta beslut. Men denna verksamhet skulle naturligtvis ha
oerhört mycket att vinna på att man lät en naturlig
storstadsregion vara en del av försöksverksamheten.
Då skulle de som inte känner sig särskilt övertygade
om att man skall ha regionalt självstyre få se hur det
skulle kunna fungera i en region med så enhetlig
storstadsprägel som Stockholms län ändå har. Det
tycker vi skulle vara bra.
Utskottet svarar att man å ena sida tycker att ett
sådant här försök skulle kunna ge ytterligare erfaren-
heter. Men å andra sidan vill man inte ge försöksverk-
samheten för stor omfattning. Det är inte så utförlig
argumentation, kan man tycka. Men det är trots allt
fler argument än vad regeringen brukar kosta på sig. I
tidigare propositioner under min horisont har man
först hänvisat till att frågan kanske kan tas upp i en
senare proposition, och sedan bara konstaterat att man
inte låter Stockholms län ingå i försöksverksamheten
helt utan argument.
Jag har också debatterat den här frågan med nä-
ringsministern just i samband med hur man skall ska-
pa bättre förutsättningar för människor när det gäller
jobb, företagande och utveckling i vår region i Stock-
holm. Jag fick då svaret att det är bra om regionen får
verktyg så att man själv kan ta tag i problemen. Staten
tänker nämligen inte ta tag i problemen med ojämlika
förutsättningar. Å andra sidan svarar även Anders
Sundström att man inte vill ge just Stockholm något
utvidgat regionalt självbestämmande, utan den möj-
ligheten har man gett till andra regioner.
Man hamnar här hela tiden i moment 22. Rege-
ringen vill lägga över ansvaret på Stockholmsregio-
nen att själv lösa sina problem i nästan alla frågor.
Men man vill inte ge Stockholmsregionen redskapen.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation
1, som alltså handlar om utvidgat regionalt självstyre
för Storstockholm.

Anf.  62  PER LAGER (mp):
Fru talman! Även jag skall ta upp Ljungskile och
Ljungskileortens intresseförenings överklagande. Man
tog upp frågan i kommunfullmäktige, kanske den
viktigaste instansen, och fick ett klart besked om att
det fanns ett intresse för en utredning av Kammarkol-
legiet. Vad som sedan hände var att Kammarkollegiet
gjorde en preliminär analys som inte, vad jag förstår,
grundade sig på de uppgifter som Ljungskileortens
intresseförening lämnade över, om hur man skulle
klara av den kommunala servicen, om vilket starkt
folkligt stöd man hade, osv. Man fick ett blankt nej.
Detta innebar att Ljungskileortens intresseförening
överklagade till regeringen.
I det sammanhanget blev jag engagerad och in-
tresserad av frågan ur demokratisk synpunkt, förstås.
Jag ställde en fråga till inrikesministern, Jörgen An-
dersson. Jag frågade om det inte var graverande att
Kammarkollegiet gjorde en snabbanalys när man
egentligen borde ha gjort en betydligt djupare utred-
ning. Jag fick ett svar från inrikesministern som var
mycket förbryllande. Han sade: Man får dock inte
glömma bort att kommunmedlemmarnas främsta
företrädare är fullmäktige. Ett nej från fullmäktige
innebär att en kommundelning inte kan komma till
stånd med mindre än att det finns synnerliga skäl för
detta.
Han svarar så att säga tvärtom. Man hade ju just
fått ett ja till en sådan här utredning. Det här tycker
jag är väldigt allvarligt. Jag tycker inte att det får gå
till på det viset. Problemet som uppstod strax därefter
var att regeringen just fattade ett sådant beslut om att
ett överklagande inte kunde bli aktuellt. Man gick på
Kammarkollegiets snabba beslut.
Det här är som sagt var ett problem. Skall man ta
folkets mening på allvar, de lokala intresseföreningar-
nas intressen på allvar, där det finns ett starkt folkligt
stöd, skall man inte hantera en fråga på det viset. Det
är det som jag vänder mig mest emot. Jag vänder mig
emot själva hanteringen av frågan. Man skulle givet-
vis låta utreda den här frågan ordentligt från Kam-
markollegiets sida. I det kunde mycket väl, tycker jag,
också ligga en folkomröstning. Att bara avfärda det
här med att säga att det inte är lämpligt med en del-
ning, att det inte finns underlag, eller vad man nu
anger som anledning, utan att verkligen ha utrett detta
tycker jag är snudd på skandal, om inte skandal. Det
är ett sätt att behandla människors intressen och
människors demokratiska rättigheter på ett slarvigt
sätt.
Jag yrkar bifall till reservation nr 3.

Anf.  63  ÅKE CARNERÖ (kd):
Fru talman! En grundläggande utgångspunkt är att
medborgarnas ökande kompetens tas till vara inom
olika verksamheter. Enskilda människors kunskap,
engagemang och erfarenheter är en positiv kraft när
det gäller att vidareutveckla demokratin i Sverige.
Därför måste inriktningen i allt förändringsarbete vara
att just stärka medborgarnas möjligheter till inflytan-
de, medansvar och valfrihet.
En viktig grund för maktfördelningen i samhället
är att beslut skall fattas på lägsta möjliga effektiva
nivå så ofta det är möjligt av den som befinner sig
närmast den uppgift som skall lösas. Om ansvar och
befogenheter fördelas efter den principen garanteras
medborgarnas valfrihet och trygghet på bästa sätt.
Fru talman! I detta betänkande behandlas ett mo-
tionskrav om en utredning av förutsättningarna för
Ljungskile att bilda egen kommun. Uddevalla kom-
mun bildades den 1 januari 1971 genom samman-
läggning av Uddevalla stad, Ljungskile, Forshälla,
Lane-Ryrs och Skredsviks landskommuner samt mot
Bokenäs och Dragsmarks församlingar svarande del
av Skaftö landskommun.
I början på 1997 grundades i Ljungskile en fristå-
ende intresseförening utan partipolitiska bindningar
med syfte att utifrån socknarna Ljung, Grinneröd,
Resteröd och Forshälla bilda egen kommun med
Ljungskile som centralort.
Skälen som intresseföreningen anförde i sitt arbete
för en kommundelning var bl.a. att avståndet mellan
tjänstemän, förtroendevalda och medborgare blir
kortare i en mindre kommun, att en stark lokal när-
demokrati blir viktigare vid bildandet av storregioner
inom länsförvaltningen och att den kommunala servi-
cen blir effektivare i en mindre kommun.
Efter opinionsmöten och livlig diskussion under
våren 1997 beslöt kommunfullmäktige i Uddevalla att
inte motsätta sig en utredning om kommundelning.
Bohuslandstinget bedömde att en delning inte skulle
påverka landstingets ekonomi. Länsstyrelsen i Göte-
borgs och Bohus län ville inte motsätta sig en utred-
ning men anförde bl.a. vikten av att en nybildad
kommun uppfyller rimliga krav i fråga om befolk-
ningsunderlag.
Ljungskileortens intresseförening ansökte sedan
hos Kammarkollegiet om en utredning och en folkom-
röstning i frågan. Skälen som angavs var en önskan
om att stärka den lokala demokratin och öka möjlig-
heterna att påverka sin bygds framtid och utveckling.
Som vi har hört här avslog Kammarkollegiet
framställningen i juni förra året utan att ett ordentligt
beslutsunderlag presenterades, och i september sade
regeringen nej vid överklagandet av Kammarkollegi-
ets beslut.
Fru talman! Jag menar att det är viktigt att inta en
positiv attityd till möjligheten att dela kommuner
utifrån initiativ som i fallet Ljungskile kommer under-
ifrån. Samhället bör eftersträva en flexibel hållning
vad avser kommuners storlek och ge möjligheter till
kommundelning för att undvika ett allt för stort av-
stånd mellan väljare och valda. Aktiva medborgare är
en förutsättning för en väl fungerande demokrati.
Trots att det finns stort intresse för kommundel-
ningar runt om i landet sker inte så många. Det kan
finnas starka skäl emot en kommundelning, men det
är viktigt att grundliga utredningar får genomföras
som tydligt kan visa medborgarna vilka för- och
nackdelar som föreligger vid en eventuell kommun-
delning. Om dessutom kommunmedlemmarnas
främsta företrädare, de förtroendevalda i kommun-
fullmäktige, inte motsätter sig en utredning bör en
sådan komma till stånd.
Enligt lagen om ändringar i Sveriges indelning i
kommuner och landsting får en ändring i indelning i
kommuner genomföras om ändringen kan antas med-
föra bestående fördel för en kommun eller en del av
en kommun. I en motion i höstas föreslog jag att det
borde införas en bestämmelse att Kammarkollegiet
skulle bemyndigas att företa en utredning om den
kommun som berörs inte motsatte sig en sådan. Riks-
dagen avslog detta yrkande i höstas.
Fru talman! Den lokala demokratin måste ständigt
vitaliseras och fördjupas. På det lokala planet handlar
det många gånger om människors vardagliga problem.
Även om det kan diskuteras hur omfattande en kon-
sekvensutredning bör vara är det viktigt att hitta vägar
för att förbättra den lokala demokratin. Genom att
uppmuntra så många människor som möjligt att själva
delta i samhällsdebatten och engagera sig i den of-
fentliga sektorns uppgifter och verksamhet gagnas den
samhällsgemenskap som är nödvändig i en levande
demokrati. Det finns därför, menar jag, skäl att utreda
förutsättningarna för Ljungskile att ånyo bilda en egen
kommun. Jag yrkar bifall till reservation 3 under
mom. 6 i detta betänkande.

Anf.  64  BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Vi debatterar nu ett utskottsbetänkan-
de som behandlar motioner från allmänna motionsti-
den om länsförvaltning, kommunal indelning och den
regionala organisationen av vårt samhälle. Vid betän-
kandet finns tre reservationer, som jag något skall
kommentera.
Den första gäller förslaget om att Stockholm skall
ingå i försöksverksamheten avseende ändrad ansvars-
fördelning i länen. Jag vill påminna kammarens leda-
möter om att vi 1997 fattade beslut om att vissa län
skulle få ingå i denna försöksverksamhet. Den
1 oktober i år kommer en delredovisning av en total
genomgång av vad denna försöksverksamhet kommer
att leda till. Man har naturligtvis litet bråttom om man
tycker att riksdagen i dag skall besluta att också
Stockholm skall omfattas av denna verksamhet.
Jag tycker i och för sig att Karin Pilsäters argu-
mentation för att det här skulle vara bra för Stock-
holm är god, men det kan också anföras goda argu-
ment för att alla län skulle behöva ingå i försöksverk-
samheten. Någonstans måste strecket dras, och ut-
skottsmajoriteten har fastnat för att vi inte nu skall
utvidga det här. Vi får se vad utvärderingen kan leda
fram till.
Nästa reservation handlar om de statliga myndig-
heternas regionala organisation. Jag bor i ett län som
har drabbats ganska hårt av den regionalisering som
har gjorts av de statliga myndigheterna, och jag har en
hel del förståelse för kritiken mot det som har skett.
Men redan i morgon läggs det fram en proposition
som innehåller ett förvaltningspolitiskt program. Ock-
så i den regionalpolitiska propositionen finns det
skrivningar som tar fasta på den problematik som
många av oss, speciellt i de glesare befolkade delarna
av landet, har upplevt. Kammaren kommer alltså snart
nog att få tillfälle att i ett samlat grepp ta ställning till
detta med två regeringsförslag som underlag.
I en annan reservation behandlas frågan om
Ljungskiles vara eller icke vara som självständig
kommun. Vi har en lagstiftning som reglerar hur det
här skall gå till. Kammarkollegiet har kommit fram till
slutsatsen att ett genomförande av en utredning inte
leder till den nytta som föreskrivs i lagstiftningen.
Huvudargumentet är att det kommer att bli svårt att
upprätthålla service till medborgarna i den tilltänkta
kommunen på den nivå som det finns anledning att
kräva.
Den här frågan är dock inte på något vis avfärdad
för Ljungskileborna. Jag tycker att man lokalt skall
jobba betydligt grundligare innan man sätter i gång
den rättsliga proceduren. Det kan väl inte vara Per
Lagers mening att riksdagen skall besluta om folkom-
röstning i den här frågan. Det är ett instrument som
kommunen behärskar. Finner man det lämpligt, kan
man gå den vägen.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan och avslag på samtliga reservationer.

Anf.  65  PER LAGER  (mp) replik:
Fru talman! Bengt-Ola Ryttar menade att det inte
ännu är för sent, och det låter ju bra. Man har nu kört
en runda via Kammarkollegiet, med överklagande hos
regeringen, och man har fått ett avslag, som dock
enligt min uppfattning bygger på för lösa grunder.
Man har helt enkelt inte tagit till sig det underlag som
intresseföreningen faktiskt har lagt fram. Den har tagit
reda på möjligheterna att ordna den kommunala ser-
vicen osv.
Anledningen till att jag påstår att behandlingen har
varit slarvig är att ministern svarade mig på det sättet
att ett nej från kommunfullmäktige innebär att frågan
är avfärdad. Han hade alltså helt missuppfattat saken.
Det gavs ett ja från fullmäktige.
Det tråkiga i historien är att Kammarkollegiet har
fattat ett beslut och att regeringen efter överklagande
fattade precis samma beslut, trots den missuppfattning
som jag menar att man har gjort sig skyldig till när det
gäller kommunfullmäktige.
Jag kan kanske hålla med Bengt-Ola Ryttar om att
det här inte är en riksdagsfråga, men det viktiga är att
det har väckts en motion där behandlingen av lokala
demokratisträvanden ifrågasätts. Jag menar att vi
aldrig får låta bli att backa upp den processen. Tar det
sig sådana här uttryck måste vi för att visa var felen
ligger föra upp frågan på riksdagens bord.

Anf.  66  BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Fru talman! Jag skall inte recensera inrikesminis-
terns hantering av den här frågan, men jag tycker att
man kan konstatera att om Ljungskileborna hade varit
längre framme i processen och om opinionsvillkoret
hade varit bättre manifesterat, hade den här frågan
nog varit i ett annat läge. Jag uppskattar att Per Lager
konstaterade att detta inte är något som riksdagen
skall ta ställning till i det här läget.

Anf.  67  PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Jag skall bara snabbt beröra vad de-
partementet svarade mig när jag tog upp frågan varför
man från regeringens sida har uttalat sig så som man
gjorde. Det framhölls att det snarare var fråga om en
generell tolkning. Jag uppfattar det som att man inte
riktigt tar befolkningen i Ljungskile på allvar.
Det finns flera motsvarande strävanden i vårt land,
bl.a. i Åhus, Knivsta och Drevviken. De kommunde-
lar som har sådana här strävanden har nu bildat ett
nätverk för att stärka sina möjligheter att påverka sina
intressen. Det är bra att så sker. Anledningen till att
jag tycker att det är viktigt att ta upp det här i kamma-
ren är att alla de här frågorna måste behandlas mycket
seriöst. Om man känner att så inte har skett, skall
frågorna upp på riksdagens bord.

Anf.  68  PER BILL (m):
Fru talman! I det här betänkandet tas två viktiga
frågor upp. Den ena gäller kommunsammanslagning
och kommundelning. Den andra gäller länstillhörig-
het.
Jag är övertygad om att de kommunsammanslag-
ningar som har gjorts under de senaste 50-60 åren har
varit felaktiga. De har gjort att vi i dag har för stora
kommuner och strukturfel. Vi har i Moderaternas nya
lokalpolitiska idéprogram skrivit ganska mycket om
att vi ser väldigt positivt på att det underifrån växer
upp opinioner för uppdelning av dagens storkommu-
ner i mindre kommuner, där medborgarna känner en
större samhörighet med de övriga invånarna i den
egna delen. I sådana fall bör man kunna bilda en egen
kommun.
Det andra ärendet handlar om länsindelningen.
Majoriteten av den svenska länsindelningen har väl-
digt lång tradition, och mycket av det är i dag inte
särskilt relevant. Ett exempel som jag tar upp i min
motion är Heby kommun. Heby kommun tillhör
Västmanlands län. Det lär bero på att det i Heby
kommun fanns väldigt mycket skog som man behövde
att elda med när man skulle utvinna silver ur silver-
malmen i Sala silvergruva.
Att Heby i dag kulturellt, näringspolitiskt och ar-
betsmarknadsmässigt tillhör Uppsala tycks man inte
bry sig särskilt mycket om. Jag tycker att det är väl-
digt bra att Hebyborna nu i samband med valet kom-
mer att ha en folkomröstning om huruvida man vill
tillhöra Uppsala län eller Västmanlands län.
Jag skrev en motion där jag hoppades att rege-
ringen skulle skyndsamt se till att man verkställde det
resultat som folkomröstningen kom fram till. Bo-
stadsutskottet har då i sin vishet skrivit en formulering
som det tog mig en ganska lång stund att förstå vad
den innebar, eftersom den var skriven på riktig
"politiska".
Utskottet säger: "Det finns enligt utskottets me-
ning grundad anledning förutsätta att tillbörlig hänsyn
kommer att tas till den lokala opinionen vid en sådan
prövning utan något riksdagens tillkännagivande om
detta. Motionen avstyrks sålunda." Det är verkligen
en ganska knölig "politiska" där man väl ändå för-
hoppningsvis säger att man utgår från att regeringen
bryr sig om folkomröstningsresultatet.
Men många av Hebys kommuninvånare har för
litet knappt 30 år sedan varit med om en annan folk-
omröstning. Med mycket stor majoritet sade Östervå-
las kommuninvånare - Östervåla är i dag en del av
Heby - att de ville tillhöra Uppsala kommun och att
de ville tillhöra Uppsala län. Men det brydde sig
politikerna då inte alls om. Mot sin vilja blev Östervå-
la en del av Heby kommun.
Jag skall i dag nöja mig med detta lilla tal. Men
jag lovar att återkomma ifall den framtida regeringen,
som vi hoppas är klokare än den nuvarande, inte
kommer fram till att hebybornas vilja skall följas. Jag
tror att det vore bra ifall vi kunde vända den trend
som t.ex. Rigmor Ahlstedt talade om. År 1931 hade vi
drygt 2 500 kommuner. I dag har vi 288.
Jag hoppas att de senaste kommundelningarna är
en vändning och att vi kommer att få alltfler nya
mindre kommuner. Det skulle göra Sverige betydligt
bättre. Tack, fru talman.

Anf.  69  BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Fru talman! Jag tror att det är nödvändigt att Sve-
rige styrs på ett sådant sätt att man har en litet mer
nyanserad syn på vad demokrati och närdemokrati
innebär. Jag tycker faktiskt att Per Bill skall vara
alldeles oerhört nöjd med den skrivning som utskottet
har åstadkommit. Det är ett klart erkännande av att
utskottet ser positivt på detta. Per Bill har varit i riks-
dagen tillräckligt länge för att kunna uttyda den for-
men av skrivning.

Anf.  70  PER BILL (m) replik:
Fru talman! Jag har varit här tillräckligt länge för
att kunna förstå detta sätt att skriva. Det hindrar inte
att jag hoppas att vi allihop kan bli litet tydligare så
att även våra väljare som t.ex. läser detta på Internet
enkelt kan förstå vad det är vi tycker och skriver.
Jag tar ändå Bengt-Ola Ryttars inlägg som att det
är väldigt positivt, att man ser positivt på hebybornas
vilja och att man kommer att följa folkomröstningens
resultat. Det är mycket glädjande.

Anf.  71  OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Jag hade inte anmält mig till den här
debatten, men efter en del intressanta inlägg tyckte jag
att jag var tvungen att lägga mig i.
Först vill jag rikta mig till Rigmor Ahlstedt. Jag
vill gärna hålla med mycket av det Rigmor Ahlstedt
sade. Det är dags att upprätta politikens roll och be-
stämmande när det gäller myndigheter i Sverige. Det
gäller inte bara myndigheter. Det måste också gälla
affärsverk och bolag.
Jag har ett praktexempel på det i den regionalpo-
litiska proposition som nu har kommit. Banverket vill
i enlighet med gävleborgsbornas och jämtlänningar-
nas vilja bygga ut snabbtågsförbindelsen Stockholm-
Östersund. Men SJ säger: Det är inte säkert att vi skall
köra några tåg där. Så får det naturligtvis inte gå till.
Ägardirektiven till bolag och affärsverk måste natur-
ligtvis förtydligas, och det måste göras klart hur det
skall fungera regionalt.
Jag har en sak till att säga när det gäller det Rig-
mor Ahlstedt sade. Jag tror att man också måste
koppla organisationens funktion och utseende till
länsfrågorna. Jag är inte så övertygad om att det är
just den nuvarande länsindelningen som kommer att
gälla och skall gälla i Sverige i fortsättningen. Det
måste vi titta på samtidigt.
Vänsterpartiet delar Karin Pilsäters uppfattning att
vi skall utveckla regionala parlament. Det är viktigt.
Det är en utveckling som kommer framöver. Jag är
helt övertygad om det. Men det var väldigt svårt i
bostadsutskottet att få igenom försöksverksamheten.
Det satt långt inne.
Det är inte bara Stockholms län som har ansökt
om att få vara frilän i fortsättningen, utan det gäller
också Västmanlands län, Västerbottens län och andra.
Men inriktningen på flera av deras försök är att stärka
länsstyrelsens och landshövdingarnas makt. Det vill
inte Vänstern vara med om. Det är litet svårt att sitta
här och välja. Vem skall man ge ett utökat utrymme
för utöver dem som redan är bestämda att få vara
försökslän? Vad skall man ha för premisser för det?
Eftersom jag sitter i den regionala kommittén -
Bengt-Ola Ryttar - vet jag att det delbetänkande som
kommer inte handlar om utvärderingen av försökslä-
nen. Det handlar om länsstyrelsernas organisation och
vilka uppgifter de skall ha. Det är en väldigt viktig
och central fråga i sammanhanget och i samband med
hur man skall organisera och bedriva verksamheten
regionalt på den politiska nivån. Det är vad delbetän-
kandet handlar om.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)

7 §  Socialförsäkringens administration

Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1997/98:SfU8
Socialförsäkringens administration (prop.
1997/98:41)

Anf.  72  GULLAN LINDBLAD (m):
Fru talman! Rubriken på det här betänkandet är
måhända inte den mest upphetsande. Men likafullt
innehåller betänkandet viktiga förslag rörande en
effektiv administration av våra socialförsäkringar, en
nog så viktig fråga. Dessutom behandlar betänkandet
en rad motioner i anledning av propositionen och
även en del motioner från den allmänna motionstiden.
Dagens socialförsäkringssystem är nationellt. Det
har diskuterats och utretts om inte administrationen av
socialförsäkringarna också borde vara nationell. Men
regeringen och utskottet har kommit fram till att nuva-
rande associationsform bör gälla vad beträffar för-
säkringskassorna även fortsättningsvis, dvs. en ganska
fri ställning för kassorna med möjlighet till bibehål-
lande av Försäkringskasseförbundet som intresse-,
service- och arbetsgivarorganisation. Förslaget inne-
bär emellertid klarare och tydligare ansvarsfördelning
och en klarare rollfördelning mellan de olika delarna
av administrationen. Riksförsäkringsverket ges alltså
en förstärkt roll när det gäller tillsynsansvaret och
som systemägare av IT-verksamheten.
Regeringen föreslås i fortsättningen utse hela sty-
relsen för försäkringskassan i förhållande till partier-
nas representation i det landsting eller den kommun
där kassan är belägen. Regeringen tillsätter och ent-
ledigar också kassans direktör. Kassastyrelsens ansvar
stärks, och styrelsen ges nu också ansvaret att utse
ledamöter i socialförsäkringsnämnderna. Utskottet har
med anledning av en motion av Ulla Hoffmann gjort
ett tillägg, nämligen att kassastyrelsen också har an-
svar för ett bra bemötande av allmänheten.
Fru talman! I de övergripande frågorna råder alltså
ganska stor enighet i utskottet. Det finns emellertid
inte mindre än 17 reservationer och fyra särskilda
yttranden. Jag vill redogöra litet närmare för de mode-
rata reservationerna, som vi står ensamma bakom
eller har gemensamt med andra partiers representan-
ter.
I reservation 1 påtalar vi tillsammans med Folk-
partiet liberalerna och Kristdemokraterna försäk-
ringskassornas helt ohållbara situation. Den har upp-
stått genom att vi har lagt allt större och allt tyngre
uppgifter på kassorna i och med förändringar av för-
säkringen och genom att kassorna fått helt nya uppgif-
ter samtidigt som de fått vidkännas stora besparingar
på administrationssidan. Jag behöver bara nämna t.ex.
arbetet med underhållsstödet och bostadsbidragen,
liksom de nya bedömningsreglerna för sjukförsäkring
och förtidspension.
Nu har kassorna temporärt fått 200 miljoner kro-
nor genom att anslag från rehabiliteringen har flyttats
över till administrationen. Men detta är naturligtvis
ingen rimlig lösning, och den är helt ohållbar i läng-
den. Vi anser att regeringen nu måste komma med ett
förslag till långsiktig lösning av problemen med kas-
sornas administration. Inte minst vid utskottets hea-
ring i maj 1997 blev vi av JO uppmärksammade på att
alltfler överklaganden gjorts av kassornas hantering
av ärenden, både när det gäller den sakliga behand-
lingen av ärendena och när det gäller bemötandet av
allmänheten. Personalen är helt enkelt nedsliten.
Jag anser att det inte är rimligt att spara på den
lilla del som avser administration av försäkringen -
och som vi vet är mycket kostnadseffektiv - samtidigt
som vi riskerar att den verkligt dyra delen, nämligen
själva försäkringssystemen, tenderar att växa sig stör-
re. Det är den verkligt dyra delen. Vid mina besök på
kassorna har jag fått klart för mig att antalet förtids-
pensioner liksom antalet långtidssjukskrivningar nu
ökar, på grund av att kassapersonalen inte har ork och
möjlighet att arbeta aktivt med t.ex. rehabiliteringsä-
rendena. De är ju oerhört viktiga. Vi kan inte fortsätta
att sila mygg och svälja kameler, fru talman!
I reservation 7 reserverar vi oss tillsammans med
Centern och Kristdemokraterna mot att arbetsmark-
nadens parter skall utse två representanter till social-
försäkringsnämnderna. Vi anser att det är försäkrings-
kassornas styrelser som skall utse samtliga ledamöter,
i förhållande till de politiska styrkeförhållandena i
regionen. Vi anser att korporativism i alla dess former
skall undvikas. Den kompetens som behövs finns med
all sannolikhet att tillgå bland de politiskt valda leda-
möterna. Dem kan vi också avkräva politiskt ansvar.
I reservation 12 understryker vi moderater rege-
ringens ansvar för IT-omställningen inför år 2000.
Alla har vi i färskt minne hur Riksförsäkringsverkets
generaldirektör i en debattartikel i Dagens Nyheter
den 7 januari detta år skrev: "Stoppa riksdagen i ett
år! Riksdagen måste stoppas i ett år. Under 1998 bör
det råda moratorium på socialförsäkringsområdet.
Inga nya beslut om reformer för pensionärer, sjuka,
barnfamiljer och andra grupper kan tillåtas under
detta år. Förändringar får inte träda i kraft förrän
tidigast den 1 januari år 2000."
Denna uppgivenhet berodde på att arbetet med att
anpassa datorsystemen till millenniumskiftet kommer
att bli så omfattande att nya reformer omöjligen kan
programmeras under tiden. Detta är alltså vad Riks-
försäkringsverkets generaldirektör menade. Vi har
inte tidigare, inte heller av Statskontorets redogörelse,
fått klart för oss att situationen är så allvarlig som den
tydligen är. Därför anser vi att regeringen snarast
måste lämna en genomgripande redovisning av hur
långt anpassningsarbetet av IT-frågorna har kommit
inom socialförsäkringsområdet. Vi nästan står och
faller ju med att de här systemen fungerar.
I reservation 13 har vi moderater följt upp en mo-
tion från Folkpartiet liberalerna. Vi anser att redovis-
ningen i statsbudgeten av arbetsskadeförsäkringen och
delpensionsförsäkringen är ett steg i fel riktning, ef-
tersom vi anser att socialförsäkringarna på sikt bör
göras fristående från statens budget. På det sättet kan
kostnadsutvecklingen bäst följas och försäkringarnas
oberoende garanteras. Socialförsäkringarna skall
framgent helt enkelt inte vara den budgetregulator
som de varit de senaste åren. En trygghetsförsäkring
skall med andra ord vara trygg och bygga på tydliga
principer där avgifter och förmåner motsvarar varand-
ra. En sådan tingens ordning skulle också motverka
fusk och överutnyttjande av försäkringarna.
I reservation 14 återkommer vi moderater till-
sammans med Folkpartiet liberalerna, Kristdemokra-
terna och Miljöpartiet med vår uppfattning att finan-
siell samordning bör vara ett permanent inslag och
inte enbart möjliggöras där parterna är tillräckligt
intresserade. Försäkringskassan, socialtjänsten, sjuk-
vården och arbetsförmedlingen skall alltså samarbeta
för den sjukes bästa. Vi uppskattar naturligtvis att
regeringen delvis har gått oss till mötes och frångått
det tidigare förslaget om enbart försöksverksamhet.
Vi har heller inget emot att man nu vill utöka möjlig-
heten för flera kommuner att ingå i försöksverksamhe-
ten enligt SOCSAM-modellen.
Men detta är inte tillräckligt. Om man lät sjuk-
penningen ingå i en permanent FINSAM-modell och
gav försäkringskassan möjlighet att köpa såväl yrkes-
rehabiliteringstjänster som medicinsk rehabilitering
skulle rehabiliteringen av de sjuka förbättras väsent-
ligt och vårdköerna minskas. I dag finns alltför vatten-
täta skott mellan t.ex. hälso- och sjukvård och social-
försäkring. Många hamnar mellan stolarna därför att
de inte har någon arbetsgivare så att de kan bli yrkes-
rehabiliterade. Andra blir inte fullt medicinskt reha-
biliterade därför att vården inte klarar sina uppgifter.
Vårt förslag är också ett sätt att korta vårdköer.
I reservation 16 återkommer vi med vår uppfatt-
ning att också företagshälsovården bör inrymmas i
den finansiella samverkan, och vi hoppas att det sna-
rast kommer ett förslag från regeringen om detta.
I ett särskilt yttrande återkommer vi moderater
tillsammans med Folkpartiet liberalerna, Kristdemo-
kraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet till frågan
om kvinnors rätt till likvärdig rehabilitering jämfört
med männen. Vi är väl medvetna om att utskottet
gjorde ett tillkännagivande i frågan så sent som i
betänkandet 1997/98:SfU1. Men eftersom vi gjorde
ett liknande tillkännagivande redan i betänkandet
1994/95:SfU10 och inte har sett några egentliga resul-
tat, vill vi påminna om vårt ställningstagande. De
rapporter som lämnats hittills har tyvärr inte visat att
något egentligen har hänt i denna fråga.
Fru talman! Jag yrkar nu bifall till reservation 1
men avstår från övriga yrkanden, även om vi modera-
ter självfallet står för de uppfattningar vi redovisat i
övriga reservationer, antingen ensamma eller tillsam-
mans med övriga partier.

Anf.  73  INGRID SKEPPSTEDT (c):
Fru talman! Under förra året beslutade riksdagen
att försäkringskassorna skulle behålla nuvarande
associationsform. I det här betänkandet tydliggörs
rollerna för försäkringskassan och Riksförsäkrings-
verket när det gäller socialförsäkringens administra-
tion. En rad förändringar görs.
För det första har Centerpartiet i en kommittémo-
tion framhållit vikten av att försäkringskassans kontor
är lokalt förankrade. Det är kassastyrelsen som beslu-
tar om antalet lokala kontor eller serviceställen och
deras placering. Enligt Centerpartiet är det viktigt
med närhet till försäkringskassan. Den skall vara
lokalt förankrad, och servicenivån skall vara hög. Det
innebär att medborgarna bör ha tillgång till ett lokalt
kontor eller serviceställe i närområdet, vilket framgår
av reservation nr 5.
För det andra har vi ett förslag när det gäller till-
sättande av socialförsäkringsnämnder. Det har ju
också Gullan Lindblad tagit upp här. I propositionen
föreslås att två av nämndens sju ledamöter skall utses
av arbetsmarknadens organisationer. Vi anser att
nämnderna skall tillvarata allmänhetens intresse och
att lekamannainflytandet upprätthåller det demokra-
tiska inflytandet. Regeringens förslag om att minst
fem ledamöter skall företräda allmänheten och två
nomineras av arbetsmarknadens organisationer ger de
senare ett förhållandevis stort inflytande över en verk-
samhet som de inte kan utkrävas ansvar för. Allmän-
hetens ledamöter har ett uttalat ansvar att företräda
samhällets gemensamma resurser. Det gör det möjligt
att utkräva ansvar i allmänna val. Den möjligheten är
däremot begränsad när det gäller arbetsmarknadens
organisationer. Vi har utvecklat detta i reservation
nr 7.
Försöksverksamhet med finansiell samverkan
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst, SOCSAM, pågår på några platser i lan-
det. De resultat som har redovisats har i flera fall varit
mycket bra. Man har organiserat sig över sektorsgrän-
serna - allt för den enskildes bästa. SOCSAM har
blivit en naturlig del i vardagsarbetet till gagn för den
person som berörs.
Man arbetar fram en helhetslösning för varje per-
son. Det är enklare, och det går fortare att sätta in de
åtgärder som behövs. Dessutom sparar det pengar.
SOCSAM bygger på det faktum att samtliga inblan-
dade myndigheter egentligen har samma mål för sina
verksamheter. Det handlar om att förebygga och åt-
gärda olika former av ohälsa, t.ex. genom folkhälso-
arbete, vård, rehabilitering osv. Det kan även innebära
att man ger den enskilde praktiskt och ekonomiskt
bistånd för sin livsföring.
Genom denna finansiella samordning och genom
praktiskt samarbete på lokal nivå används både de
ekonomiska resurserna och olika personalgruppers
kompetens på ett bättre sätt. Centerpartiet anser att
denna samverkan i fortsättningen inte skall bedrivas
som försöksverksamhet, som regeringen föreslår, med
finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso-
och sjukvård och socialtjänst. Vi anser att det skall
vara fritt att samverka om man så önskar. Försöks-
verksamheter kan hämma utvecklingen.
Centerpartiet anser således att regeringen bör
återkomma med ett förslag till en ny lag som möjlig-
gör permanent finansiell samverkan enligt SOCSAM-
modellen, vilket också tas upp i reservation nr 15.
I ett särskilt yttrande redovisar vi att det som fö-
reslås i propositionen om att avveckla delpensions-
fonden innebär att staten förlorar de inkomster som
uppstår genom en synnerligen väl fungerande fond-
förvaltning. Fondförvaltning innebär också att sam-
bandet mellan inbetalade avgifter och statens kostna-
der tydligt kan avläsas.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
reservation nr 15. Jag står givetvis bakom reservatio-
nerna 5 och 7. För övrigt yrkas bifall till hemställan i
betänkandet.

Anf.  74  SIGGE GODIN (fp):
Fru talman! Den svenska socialförsäkringen har år
efter år varit föremål för statsmaktens intresse. Hur
skall socialförsäkringarna med näraliggande bidrags-
system hanteras? Hur skall administrationen organise-
ras så att försäkringen upplevs som och blir ett lång-
siktigt och väl fungerande system för hela svenska
folket? Hur skall likformighet och rättvis tillämpning
ske över hela landet? Hur skall ett bevarat och stärkt
regionalt och lokalt ansvar tydliggöras?
Fru talman! Till detta kan man kanske också lägga
hur överskottet i sjukförsäkringen skall hanteras. Skall
respektive regering använda det för att fylla ut budge-
ten med eller skall det hanteras inom försäkringen så
att utgifter och inkomster i princip skall gå jämt ut?
Jag tycker att det senare är rimligare än att lägga
miljard efter miljard i budgetens svarta hål.
Efter år av utredande och delbeslut har nu turen
kommit till socialförsäkringens administration. Vi i
Folkpartiet tycker att det är bra att regeringen nu
lägger fram förslag till en reformering av socialför-
säkringens administration. Det är bra att tydligheten
markeras så att ansvaret för verksamheten ute i länen
klargörs, att Riksförsäkringsverkets syfte och mål
upprätthålls och att den enskilde medborgarens rätt
tas till vara.
Den bredd som försäkringskassornas verksamhet
har kräver en samordnande roll av regeringen när det
gäller tillsättandet av styrelser. Inte minst Försäk-
ringskasseförbundet har pekat på den grannlaga upp-
gift som såväl kassastyrelserna som socialförsäkrings-
nämnderna har gentemot den enskilde medborgaren.
Han eller hon skall kunna känna att ärendet utreds
och beslutas om med största krav på integritet och
ansvar. Inte minst är rättssäkerhetsaspekten viktig. Av
den orsaken är styrelsernas och socialförsäkrings-
nämndernas sammansättning av yttersta vikt. Hela
svenska folket skall betjänas, och därmed krävs en
politisk bredd när styrelser och nämnder utses. Rege-
ringen har därför ett ansvar att denna bredd och för-
ankring kan upprätthållas.
Fru talman! Folkpartiet har på ett antal punkter
avvikande mening från regeringens förslag. Vi anser
att socialförsäkringsnämnderna skall bestå av fem
ledamöter inklusive ordförande och att ordföranden
även framgent skall utses av regeringen, detta för att
garantera en opartisk sammansättning och att den får
den bredd som jag tidigare har talat om. Detta krävs
inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt. Därtill skall fyra
personliga ersättare finnas. Vi avvisar regeringens
korporativa synsätt att företrädare för intresseorgani-
sationer skall dela makt och ansvar med valda politi-
ker. Men med tanke på den karaktär som arbetet i
socialförsäkringsnämnderna har och den kompetens
som företrädare för arbetsmarknadens parter besitter
finner vi det lämpligt att dessa kan adjungeras till
nämnderna.
För att kraven på socialförsäkringsnämnderna
skall kunna uppfyllas krävs att nämndernas ledamöter
och ersättare besitter hög kompetens. Därför är ut-
bildning och fortbildning mycket viktig. Inte minst JO
har krävt kvalitetshöjningar av kassorna och nämn-
dernas utredningar och beslut, som Gullan Lindblad
var inne på. Av propositionen framgår också att le-
damöterna i socialförsäkringsnämnderna inte alltid är
väl införstådda med sin roll och vet vilket ansvar som
åvilar dem. Därför är det viktigt att utbildningsinsat-
serna omgående sätts in.
Fru talman! Till syvende och sist är en långsiktig
lösning av kassornas ekonomiska situation av avgö-
rande betydelse. Den tillfälliga lösning som tillförda
medel från rehabiliteringskontot innebär måste
kompletteras med långsiktiga lösningar. Vi delade
inte majoritetens uppfattning att rehabiliteringsmedel
får användas till administration och därför ser vi inte
heller att liknande åtgärder är någon lösning på den
långsiktiga krisen. Regeringen bör därför snarast
komma med förslag som långsiktigt löser kassornas
administrativa kris.
Regeringen föreslår att arbetsskade- och delpen-
sionsförsäkringarna skall redovisas i statsbudgeten. Vi
finner att detta är fel väg och föreslår att socialför-
säkringarna, som Sjuk- och arbetsskadekommittén
förordade, skall vara fristående från budgeten. Där-
med kan kostnadsutvecklingen följas och försäkring-
arnas oberoende stärkas. Det är nödvändigt med en
trygghetsförsäkring som bygger på tydliga principer,
där avgifter och förmåner är direkt beroende av var-
andra. Därmed motverkas fusk, och förtroendet för
försäkringen stärks.
Fru talman! Folkpartiet har en längre tid föreslagit
att den finansiella samordning som funnits på försök
skall permanentas över hela landet. Vår modell inne-
bär att kostnaderna för sjukpenningen skall ingå i den
finansiella samordningen. Därmed kan en långsiktig
samverkan mellan inte minst landstingen och försäk-
ringskassorna medverka till ökad rehabilitering och
kortande av vårdköerna.
Jag har många gånger ställt frågan till den majori-
tet vi hade tidigare, socialdemokrater och centerpar-
tister, varför denna modell inte accepteras. Utskottets
ledamöter kommer säkert ihåg att den socialdemokra-
tiske ordföranden från Sörmlandskassan klart deklare-
rade för utskottet att det inte behövs några nya försök.
Detta skall permanentas över hela landet. Det är en
utmärkt modell. Då frågar jag mig verkligen varför vi
inte kan acceptera det uttalandet av dem som har haft
ett försök på gång. Jag vill också fråga varför de som
nu ställer upp på regeringens förslag, centerpartister
och vänsterpartister, inte finner det lämpligt att man
kortar sjukhusköerna, att man försöker hitta pengar
till verksamheter som är så beroende av varandra. Jag
tycker att det är huvudsaken att sjukdom och lidande
lindras och förkortas så långt det är möjligt.
Fru talman! Centerpartiet har i dagens betänkande
distanserat sig från Socialdemokraterna. Jag kan inte
riktigt förstå varför ni har en egen linje. Ni talar om
SOCSAM, det är ju en sak i och för sig, men hur ser
ni på FINSAM, och vad är det för någonting som
finns i reservationen som gör att ni inte kan ansluta er
till oss andra, som har drivit den här frågan en längre
tid? Ytterst har jag inbillat mig att ni ändå har samma
målsättning som vi andra oppositionspartier, att den
här frågan måste finna en lösning. Det vore bra om
Centerpartiet kunde redovisa det litet klarare.
Om Vänsterpartiet är berett att göra det återstår
väl att se. Ni får väl gå ut i den väntande valrörelsen
och förklara för människor varför de inte snabbt skall
komma tillbaka till sina jobb, varför de skall stå i
långa sjukhusköer, varför lidande och elände skall
vara förlängt i stället för att förkortas som vi övriga i
oppositionen tycker.
Fru talman! Försäkringsläkarna har numera knutits
fastare till försäkringskassornas verksamhet genom att
de fått betydligt utökad tjänstgöringstid. Därmed
torde goda förutsättningar finnas för ökade kontakter
mellan försäkringsläkare och behandlande läkare.
Under årens lopp har försäkringsläkarnas ansvar dis-
kuterats. Hur skall de förhålla sig när de varken är
tjänstemän eller behandlande läkare? Samtidigt har de
ett många gånger alltför stort inflytande över nämn-
dernas beslut. I de fall där försäkringsläkare anmälts
har frågan inte kunnat prövas av vare sig Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd eller JO. Detta är en brist i
det svenska rättssamhället, och regeringen bör därför
reda ut hur granskning av försäkringsläkarnas ansvar
skulle kunna regleras. Utbildning och fortbildning av
dessa är också mycket viktigt, inte minst när det gäller
kvinnors och mäns olika förutsättningar i arbetslivet.
Utskottet har ett otal gånger uttalat sin oro över
kvinnors rätt till rehabilitering. Trots en stor skillnad
mellan mäns och kvinnors möjligheter till rehabilite-
ring och hur kostnaderna har fördelats har inga påtag-
liga förändringar kunnat skönjas. Vi har därför på nytt
tagit upp denna viktiga fråga i ett särskilt yttrande,
och vi förutsätter att ett konkret arbete med de frågor-
na snarast sätts i gång.
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tionerna 8 och 14. Men jag står givetvis bakom även
övriga folkpartireservationer till detta betänkande.

Anf.  75  INGRID SKEPPSTEDT (c) replik:
Fru talman! Jag tror att vi är helt överens, Sigge
Godin, när det handlar om rehabilitering och
FINSAM-verksamheten. Den är mycket betydelsefull,
och de försök som genomförts har också visat det.
Där har vi inte alls någon avvikande mening.
Vi var också med och beslutade strax före jul att
den här verksamheten skall permanentas och att den
skall kunna pågå över hela landet. Det finns inga
restriktioner för det.
Men vi har inte de pengar som Sigge Godin påstår
sig ha att lägga på den här verksamheten. Därför har
vi sagt att respektive område skall bidra med pengar
till verksamheten så att den kan fortgå i hela landet.

Anf.  76  SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Men de pengar som vi har har Center-
partiet också. Genom att man förkortar sjukskriv-
ningstiden sparar man ju pengar. Den åsikten har
aldrig någon motsatt sig. De pengarna vill vi att man
skall använda till att korta sjukhusköer och rehabilite-
ra flera människor. Det skall, som Gullan Lindblad
sade, vara både arbetslivsinriktad och medicinsk
rehabilitering. Vi kan använda pengarna aktivt. Jag
vet inte något landsting i det här landet som inte frå-
gar efter de här pengarna. T.o.m. i min egen släkt
finns aktiva socialdemokrater som säger: Tänk om
man kunde få göra på det sättet, då slapp vi stå i sjuk-
huskö och vänta. Det finns säkert centerpartister som
står i samma köer. Jag känner er så väl, under årens
lopp har jag upplevt att ni egentligen tycker så här ni
också.  Jag begriper inte varför ni inte vill att vi skall
använda pengar som enligt mitt enkla sätt att uttrycka
det är gratis, som blir över när man kortar sjukskriv-
ningar, till att kapa köer. Det är en av de största bris-
terna i vårt välfärdssamhälle, att människor skall
vänta på insatser på det ena sjukhuset efter det andra.

Anf.  77  INGRID SKEPPSTEDT (c) replik:
Fru talman! Sigge Godin har nu beskrivit vad det
är för pengar som finns. Det är inga nya pengar som
Sigge Godin har att sätta in i den här verksamheten.
Det som jag tidigare har trott att Folkpartiet stod för
var att man skulle tillsätta nya pengar till detta, och
det är det inte med det här förslaget.
Men vi är alla överens om att det är viktigt med
rehabiliteringen och att den utvecklas.

Anf.  78  SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Om man har pengar behöver man inte
skjuta till nya pengar. De här systemen påverkar var-
andra. Om människor väntar jättelänge och är hemma
och är sjukskrivna kostar det mycket pengar. Skall vi
inte korta de väntetiderna och använda de insparade
pengarna i vården?
Det vi har sagt, och som är väldigt viktigt, är att
det är försäkringskassan i respektive län som förfogar
över de här pengarna. De kan alltså köpa insatserna
från sjukhusen. På det sättet är detta till stor glädje för
människor som är sjuka. Det skall inte bara vara fråga
om dem som har ett arbete att gå tillbaka till, det skall
givetvis gälla alla som står i sjukhusköerna. De här
pengarna skall användas gemensamt på bästa och
förnuftigaste sätt. Till det behöver man inte skjuta till
nya pengar. Pengarna finns och de är aktiva i dag, om
vi bara får använda dem.

Anf.  79  ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Att administrera ett försäkringssystem
med en omfattning i kronor på över 300 miljarder är
inte det enklaste i världen. Ställs det också krav på att
försäkringen skall vara generell och solidarisk blir det
inte lättare. Ställs det dessutom krav på att försäkring-
en skall tillämpas rättvist och effektivt kan det bli
riktigt svårt. När vi då från riksdagens sida dessutom
kräver att allt skall göras med god kvalitet och till så
låg kostnad som möjligt och ovanpå allt detta säger
att försäkringskassans personal skall minimera fusk
och missbruk undrar man förstås hur detta skall gå
till. Svaret på det är förstås en bra administration,
kompetent och kunnig personal och en lika kompetent
och kunnig ledning.
I stort anser Vänsterpartiet att regeringen har
åstadkommit detta med sitt förslag om hur socialför-
säkringen skall administreras. Vi tycker att det är bra
att formerna för hur kassorna skall styras nu regleras i
lag. Vi har fått många brev och telefonsamtal, och vi
har uppvaktats av olika föreningar som bildats just för
att människor i kontakten med försäkringskassan känt
sig trakasserade och ansett att deras integritet kränkts.
De krav som riksdagen ställer på socialförsäkringen
innebär att försäkringskassans personal måste sätta
den försäkrade i centrum och göra individuella skä-
lighetsbedömningar. Detta ställer förstås hårda krav
på personalen. Det blir mycket viktigt hur personalen
bemöter de försäkrade. I vår motion med anledning av
propositionen har vi tagit upp just detta och yrkat på
att det i de lagreglerade verksamhetsmålen också skall
ingå att försäkringskassan skall ge de försäkrade ett
bra bemötande. Utskottsmajoriteten har tillstyrkt vårt
motionsyrkande, vilket vi förstås hälsar med tillfreds-
ställelse.
Jag vill passa på att tacka Gullan Lindblad för
hennes generositet att i sitt anförande nämna att det
var ett initiativ från Vänsterpartiet.
Socialförsäkringen har en mycket stor betydelse
för kvinnor därför att kvinnor är mer beroende än män
av våra socialförsäkringar. T.ex. använder sig kvinnor
mer än män av sjukförsäkringen, föräldraförsäkring-
en, tillfällig föräldrapenning och förtidspensionering.
Vi hade därför velat att ett annat lagreglerat verksam-
hetsmål skulle vara just jämställdhetsperspektivet.
Jämställdhet är ett kunskapsområde som kräver kom-
petens och därmed också utbildning. Vi menar därför
att ett genomgående krav på hela socialförsäk-
ringsadministrationen skall vara kunskap och kompe-
tens om kvinnors och mäns olika situationer.
I stället för att lagreglera har regeringen valt att i
regleringsbrevet till Riksförsäkringsverket och de
allmänna försäkringskassorna föra in att verket och
kassorna skall analysera alla förslag och sin verksam-
het ur ett genderperspektiv. Det tycker vi är bra, och
vi uppskattar särskilt att regeringen använder begrep-
pet genderperspektiv i sina generella mål.
Det ankommer nu på socialförsäkringsutskottet att
verkligen noga följa att analysen blir gjord. Jäm-
ställdhetsdirektivet som utfärdades av regeringen
1994 innehåller dock ytterligare en viktig del. Förslag
skall inte bara granskas: Om de leder till att jämlikhe-
ten mellan kvinnor och män förändras, skall den som
granskar också föreslå åtgärder så att förslagen inte
får oönskade effekter. I dagsläget kan jag dock inte
göra något annat än ta för givet att regeringen har för
avsikt att se till att Riksförsäkringsverket och försäk-
ringskassorna följer jämställdhetsdirektivet. Annars
kan jag inte se annat än att det åligger regeringen.
Ett sätt att se till att jämställdhetsdirektivet får ge-
nomslagskraft i alla sina delar hade varit att det i
Riksrevisionsverkets goda revisionssed också hade
ingått att granska verksamheten enligt jämställdhets-
direktivet. Det har t.ex. visat sig att kvinnor får sämre
rehabilitering än män, vilket är oacceptabelt och stri-
der mot målen om att socialförsäkrings- och bidrags-
systemen skall tillämpas likformigt och rättvist. Riks-
dagen har också vid ett antal tillfällen påpekat detta
för regeringen. Det är nu bra att även detta skrivs in i
regleringsbrevet, men vi hade som sagt önskat mer
kraftfulla åtgärder.
Fru talman! Jag vill också här klart markera att vi
är mycket tillfreds med att regeringen vidhåller att
parterna skall ha nomineringsrätt till socialförsäk-
ringsnämnderna. Parterna har t.ex. mycket omfattande
och djup kunskap om arbetsskador och deras upp-
komst och besitter värdefull kunskap även på andra
områden. Vi tycker att det är bra att regeringen så
klart sätter ned foten och markerar att det faktum att
SAF och Företagarnas riksförbund avstår från att
påverka inte skall kunna hindra intresserade organisa-
tioner från att utöva sina demokratiska rättigheter.
Vad jag har förstått handlar det fortfarande om att
det är försäkringskassan som styr. Det är kassastyrel-
serna som kommer att utse socialförsäkringsnämnder-
na. Vad vi diskuterar är parternas nomineringsrätt -
inte något annat.
Vi tycker också att det är bra att regeringen påpe-
kar vikten av jämn könsfördelning vid tillsättningen
av nämnderna likaväl som befolkningens etniska
sammansättning. Vi har vad gäller bl.a. kompetens-
kraven på de föredragande krävt kunskap om vad det
innebär att behöva fly från sitt hemland och vad t.ex.
krigsupplevelser sätter för spår i individen som kan
påverka rehabilitering. Om befolkningens etniska
sammansättning verkligen beaktas kan det dock leda
till en förståelse för sådana situationer.
Fru talman! Så till sist vill jag ta upp försäk-
ringsläkarna, som för någon tid sedan hette förtroen-
deläkare. Deras situation har inte blivit bättre för att
man bytte namn, möjligen har deras roll blivit tydliga-
re. För helt klart är att det är många - både försäkrade
och läkare - som har tappat förtroendet för just för-
säkringsläkare. Försäkringsläkarna skall göra en sam-
fälld s.k. objektiv bedömning av den försäkrade.
Samtidigt blir det förstås en bedömning av andra
läkares bedömning av den försäkrade. Försäkringslä-
karna skall med andra ord bedöma andra kollegers
arbete - kolleger med samma utbildning och kompe-
tens. Det är inte underligt att förtroendet för försäk-
ringsläkarna brister. Samtidigt skall försäkringsläkar-
na endast lämna förslag till beslut, men självklart blir
deras förslag till beslut styrande inför besluten som
sedan skall fattas av lekmän utan medicinsk kompe-
tens eller kunskap. Vi har i en reservation med flera
andra partier lyft fram försäkringsläkarnas ställning.
Fru talman! Vi är, som jag sagt tidigare, i stort
nöjda med regeringens förslag, men vi har trots det
några reservationer. Jag står förstås bakom våra re-
servationer men yrkar bifall endast till reservation 9
under mom. 9, reservation 11 under mom. 11 och
reservation 17 under mom. 18.

Anf.  80  SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Låt oss se på sammansättningen i so-
cialförsäkringsnämnderna. Där tycker Vänsterpartiet
att det är glädjande att arbetsmarknadens parter skall
ingå som en del i socialförsäkringsnämnderna. Valda
politiker har ansvar för ekonomin på socialförsäk-
ringsområdet. De allra flesta som kommer utifrån är
oerhört kompetenta. Därför har vi i Folkpartiet sagt
att vi vill gärna ta till vara den kraften. Men vi tycker
inte att de skall vara med och fatta de politiska beslu-
ten. Väljarna har valt oss politiker att sköta det åta-
gandet. Vi ställs också till svars vid valet. Parterna på
arbetsmarknaden har inte den uppgiften. De kan ald-
rig ställas till svars annat än i sina egna organisatio-
ner.
Menar Ulla Hoffmann att det är fritt fram att ta in
företrädare från handikapporganisationerna? Vårdper-
sonalens olika fackliga organisationer kanske också
skulle ha inflytande? Jag kan stå här en god stund och
räkna upp organisationer som själva skulle tycka att
det finns skäl till att vi skall ta deras tjänster i anspråk
och att de borde få vara med och fatta de viktiga be-
sluten. Det tycker inte vi i Folkpartiet.
Vi tycker att politiker skall fatta beslut och ta an-
svar för de besluten. De skall ställas till svars i poli-
tiska val för de beslut de har fattat och det fögderi de
har förvaltat. Om de inte gör det tillräckligt bra skall
väljarna välja andra mer kompetenta människor. Det
rimmar inte med det beslut Vänstern tänker hjälpa till
att effektuera i dag.
Jag vill också fråga Ulla Hoffmann hur det är med
FINSAM.

Anf.  81  ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Jag tror att Sigge Godin får återkom-
ma till FINSAM. Dessutom tror jag att Sigge Godin
är medveten om var vi står i frågan om FINSAM.
Nu gäller det frågan om nomineringsrätten för de
fackliga organisationerna till socialförsäkringsnämn-
derna. Jag förstår faktiskt inte Sigge Godins upprörd-
het.
Jag sade i mitt anförande att parterna har god kän-
nedom om arbetsskador och andra förhållanden på
arbetsmarknaden. De kan komma till stor nytta i so-
cialförsäkringsnämnderna. Om det fortfarande är
kassastyrelsen som skall utse socialförsäkringsnämn-
derna, kan ju förstås socialförsäkringsnämnderna
också avsättas på samma sätt som alla andra. Parterna
finns med, de politiska partierna finns med, och soci-
alförsäkringsnämnderna står förstås till svars inför
väljarna på samma sätt som alla andra.

Anf.  82  SIGGE GODIN (fp) replik:
Fru talman! Vi måste klara ut det här. Parterna på
arbetsmarknaden har inte det här ansvaret. De är
inplockade därför att de har sakkunskap på området.
Vi i Folkpartiet har också den åsikten att man kan dra
nytta av deras tjänster. Men då är frågan: Vad skall vi
säga till handikapporganisationerna? De har också en
massa kunskaper som är viktiga att ta till vara i social-
försäkringsnämnderna. Skall vi plocka in dem också?
Man måste göra klart för de människor som väljs
in att de inte har något politiskt ansvar, att de kan vara
med och fatta vilka konstiga beslut som helst men att
de aldrig kommer att kunna ställas till ansvar för det
därför att de är invalda på helt andra premisser. Jag
tycker att det i ett demokratiskt samhälle är fel att ha
den modellen, där man utnyttjar makten på det sättet.
Sedan var det detta med FINSAM. Ulla Hoffman
säger att vi vet vad ni tycker. Ja, det är klart. Ni tycker
att långa sjukhusköer är bra och att människor kan stå
och vänta i lidande och elände därför att det inte finns
tillräckligt mycket pengar i vårt samhälle för att se till
att de får rehabilitering och operationer så tidigt som
möjligt. Det är vad ni tycker. Jag trodde att ni skulle
kunna tänka om.

Anf.  83  ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Sigge Godin påstår att vi tycker att
långa sjukhusköer är bra. Sigge Godin vet att det inte
stämmer - det är ett dåligt argument. Sigge Godin
sade här i talarstolen att vi skulle ta upp det här i
valrörelsen. Ja, låt oss mötas i valrörelsen kring det
här! Då skall jag försvara våra sjukförsäkringar och
försvara den uppgörelse som har gjorts och tala om
varför vi fortfarande står bakom detta samverkanspro-
jekt, som vi ärligt anser är bättre än enbart FINSAM-
projektet. Jag tar gärna den debatten med Sigge Go-
din i valrörelsen. Jag tror att jag kommer att vinna den
debatten.
Jag förstår inte Sigge Godins upprördhet vad gäl-
ler socialförsäkringsnämnderna. Ingenstans i betän-
kandet hittar jag att det står att parternas representan-
ter skall vara undantagna från det ansvar som åligger
socialförsäkringsnämnderna. De kan bli nominerade.
Det handlar alltså om nomineringsrätten, ingenting
annat. Jag är helt övertygad om att de av parternas
ledamöter som blir nominerade och sitter i socialför-
säkringsnämnderna kommer att ha precis samma
ansvar som alla andra, som är nominerade av de poli-
tiska partierna.

Anf.  84  RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! Jag vill understryka kassornas svåra
situation, som det har talats om flera gånger här. Där
har vi tillfört 140 miljoner. Det är inte tillräckligt,
men det är ändå en bra bit på väg. Vi anser också att
det är fel att man har tagit rehabiliteringspengar till
försäkringskassornas administration. I och för sig har
vi sett att man inte har gjort av med alla pengarna,
men det kan i regleringsbrev eller direktiv komma
krav på att man skyndsamt skall se till att alla pengar
som är avsatta för rehabilitering verkligen kommer
rehabiliteringen till godo.
I mycket instämmer jag i Gullan Lindblads analys
av läget. Det hon sade var så bra att jag inte upprepar
det.
Jag vill bara lägga till en sak som vi talade om i
utskottet senast och som vi har fått KU:s papper om.
Det är att författningar, lagar och regleringar inte
kommer ut i sådan tid att försäkringskassorna hinner
rätta sig efter dem. Ibland har de t.o.m. kommit efter
det att de skulle träda i kraft. I så fall är det helt nöd-
vändigt att ändra författningarnas tidsutdräkt, att det
inte beslutas att de skall träda i kraft om två eller tre
månader utan att man tar till den tiden att försäkrings-
kassorna hinner anpassa sig.
Människor i Sverige får inte pengar i tid på grund
av detta. Det är helt förkastligt, och det drabbar verk-
ligen tredje man. Jag kan förstå att det ibland är bråt-
tom med de besparingar som under åren har varit på
förslag, men de har inte alla gånger gett de besparing-
ar som man räknat med - det kan man aldrig helt
förutse. Försäkringskassorna skall i alla fall ha en
chans.
Jag vill yrka bifall till reservationerna 10 och 14.
Miljöpartiet kommer vid omröstning att också stödja
reservationerna 8 och 17, men jag yrkar inte bifall till
dem. Jag står naturligtvis bakom de reservationer där
Miljöpartiets representant står nämnd. Om det blir
voteringar om dem stöder vi också dem.
Social- och arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå
försvåras av dagens socialförsäkringar och är upp-
byggd på ett sätt som inte är konsekvent och genom-
tänkt. Den av oss föreslagna förenklingen av sam-
manslagningen skulle göra den lokala samordningen
bättre. Det kan hända att en person utreds på två eller
i värsta fall tre ställen. Det här kostar pengar, tar arbe-
te och tid och utsätter de sökande eller dem som skall
rehabiliteras för en andlig striptease, som kan vara
väldigt påfrestande. De kanske för en person som de
får förtroende för orkar tala om hur deras situation är,
men att göra det gång på gång är mycket påfrestande.
Här skulle man kunna spara pengar och även mänsk-
ligt lidande.
Jag vill gå in på det här med kompetensutveckling,
som är mycket viktig. Vi behöver utbilda människor
som sitter i socialförsäkringsnämnderna. Vi har i
kammaren talat mycket om kunskapslyftet, och det
behövs även där. Ledamöterna är tillsatta av sina
politiska partier, och det troliga är att de är engagera-
de och duktiga. Men det hindrar inte att det behövs
ytterligare utveckling och utbildning. Det behöver inte
vara en fruktansvärt omfattande utbildning, utan den
skall direkt beröra det område som man behandlar.
Utbildningen berör också försäkringsläkare och
försäkringstandläkare. Jag och övriga i Miljöpartiet är
oerhört kritiska mot att dessa över huvud taget finns,
men så länge de finns skall de få en utbildning när det
gäller sociala och mänskliga frågor. Där blir det inte
kompetensen som läkare som är intressant - den för-
utsätter vi att de har. Vi tycker egentligen att de inte
alls skall finnas, men under tiden måste man se till att
de blir lämpliga för uppgiften.
Jag vill gå in på några reservationer. Vår reserva-
tion 4, som gäller mom. 3, är egentligen bara ett ex-
empel, och det kunde kanske ha räckt med ett särskilt
yttrande. Jag yrkar inte bifall till den. Det handlar om
att ordvalet är viktigt. Det säger så mycket om hur
lagstiftarna tänker när det gäller människor.
Det står t.ex. i 18 kap. 9 § andra stycket att man
skall "verka för samarbete med andra offentliga
myndigheter och på annat sätt ta till vara de fördelar
som kan vinnas för staten som helhet". Där vill vi att
det skall handla om människan. Man kan i och för sig
behålla "staten", men vi har föreslagit att man skall ta
bort det och skriva "för enskilda medborgare som
helhet". Det är en markering av hur viktigt det är att
vi har ett språk som lyfter in också medborgarna, inte
ett uppifrånspråk.
I reservation 14, som gäller finansiell samordning,
är vi medreservanter. Vi diskuterade den frågan i
höstas också. Vi vill göra det här verksamt över hela
landet. Det är en sak som bara har plusförtecken; det
finns egentligen inga minus. Jag kan inte förstå mot-
ståndet mot att genomföra detta och att, som Sigge
Godin sade, använda pengarna för en snabbare reha-
bilitering, snabbare operationer osv.
Det blir dessutom en mänsklig vinst. Vi vet ju hur
länge man kan få vänta, vilket kostar sjukpenning och
mänskligt lidande under tiden. Långtidssjukskrivning-
ar är ju inte bara negativa för den kroppsdel som
eventuellt skall opereras, utan de är också psykiskt
besvärliga. Vi har hört läkare som har gjort utred-
ningar säga att det största ohälsoproblemet är arbets-
lösheten. Psykiskt blir det samma problem när man är
långtidssjukskriven, då ohälsoproblemet mest är fy-
siskt. Men den psykiska ohälsan kan stiga i samma
grad som i samband med arbetslöshet.
Vi stöder reservation 14. Vi hade samma uppfatt-
ning vid den tidigare behandlingen.
Jag har redan nämnt försäkringsläkare och försäk-
ringstandläkare, och vi vill att de så länge de finns
kvar skall kunna ställas till svars inför Ansvarsnämn-
den och även JO. Vi menar att det är fel att människor
med så stort ansvar inte kan ställas till svars för sitt
handlande och för sina beslut. Det är viktigt att vi
klarar av det problemet.
Det är inga nya saker. De har redan diskuterats. Vi
har genom våra reservationer visat tydligt var vi står i
dessa frågor.
Vi stöder också reservation 8 av Folkpartiet. Vi
tycker att man skall adjungera arbetsmarknadens
parter. Man kan säkert också adjungera andra, men i
detta fall ställer vi upp på att de deltar med sin kun-
skap och med sin kompetens utan att vara röstberätti-
gade.
Jag anser att Vänsterpartiet har fel här. Man kan
inte ställa människor som inte är politiskt valda till
svars på det viset. Det finns ingenting att ställa dem
till svars för. Troligtvis blir följden ändå att de ställs
till svars i någon form, men rent formellt finns det
ingen möjlighet att göra det.
Jag tycker att adjungering, som Folkpartiet före-
slår, är en bra lösning. Jag tycker också att det är bra
att man har personliga suppleanter. Det är arbetande
människor som inte alltid kan ta tjänstledigt, även om
de rent formellt får göra det för sådana uppdrag. Det
kan ändå vara svårt.
Tack så mycket, herr talman.

Anf.  85  ROSE-MARIE FREBRAN (kd):
Herr talman! Till det betänkande som vi nu be-
handlar har fogats 17 reservationer, och vi kristdemo-
krater är med på fyra av dessa. Jag vill beröra dem
något.
I den första reservationen kräver vi en långsiktig
lösning för försäkringskassorna, eftersom de har en
väldigt besvärlig och pressad situation. Vi för vår del
prioriterade och finansierade ett tillskott till försäk-
ringskassornas administration redan i vårt budgetal-
ternativ för 1998 - pengar som vi inte tog från reha-
biliteringen. Där satsade vi också.
I reservationen skriver vi att situationen inte är
tillfredsställande. Det är naturligtvis att uttrycka det
milt. Vi säger att situationen är ohållbar i längden. Jag
vill understryka att jag verkligen menar det.
Så sent som i förra veckan kunde man i en av våra
morgontidningar läsa en artikel med rubriken
"Försäkringskassans slarv bakom fel ersättning".
Uttrycket "slarv" kommer igen i artikeln. Jag vill
genast säga att jag inte ställer mig bakom det synsät-
tet, men det man visar på i artikeln är naturligtvis
fakta. Det är den pressade situationen som ligger
bakom; det är jag helt övertygad om. Det är de många
förändringarna, tidspressen och bördan av de stora
ärendemängderna som skall klaras med mindre perso-
nal och på kortare tid. Man klarar inte det.
Vad är det då som redovisas? Det är en under-
sökning som Riksförsäkringsverket har gjort. Man har
slumpmässigt valt ut 150 000 ärenden och kommit
fram till att det blir fel i nästan 10 % av ärendena. Det
är inte mottagarna som fuskar. Man hittar väldigt få
sådana ärenden. Det är räknefel som handläggarna
gör. Det är beslut som fattas på dåligt underlag. Det är
lagar och regler som inte har följts av handläggarna.
Jag anser att vi som politiker har ett väldigt stort
ansvar när det gäller att låta människor ute på försäk-
ringskassorna arbeta under rimliga förhållanden. Det
är en arbetsmiljöfråga, och det är en kvalitetsfråga.
Man måste ha tid att ta fram riktiga underlag och fatta
riktiga beslut. Det är väldigt viktigt. Därför står vi
bakom reservation nr 1.
Den andra reservationen handlar om tillsättandet
av ledamöterna i socialförsäkringsnämnderna. Vi
anser tillsammans med flera partier att arbetsmarkna-
dens parter inte skall ha en direkt rätt att nominera
ledamöter.
När vi rent principiellt diskuterade dessa frågor
tidigare - när vi fick regeringens proposition
1996/97:63 - hade regeringen ingen annan uppfatt-
ning i frågan än vad vi reservanter har, men utskotts-
majoriteten gjorde då en beställning hos regeringen
om att den skulle återkomma med ett förslag där ar-
betsmarknadens parter skulle få rätt att nominera.
Vi reservanter har fortfarande samma åsikt som
regeringen hade då. Vi vill inte ha detta korporativis-
tiska inslag i nämnderna.
Det gäller att man ser vilken roll olika parter har.
Arbetsmarknadens parter har viktiga roller att spela,
men det är just sina roller de skall spela - inte de
förtroendevalda politikernas roller. De skall inte delta
i myndighetsbeslut över enskilda medborgare. Det är
för oss kristdemokrater det viktigaste skälet. Vi stöder
alltså reservation nr 7, vilken jag också yrkar bifall
till.
Sedan är det fråga om finansiell samordning.
Riksdagen har tidigare tagit ställning på ett som vi
reservanter tycker olyckligt sätt. Man har tagit ett steg
i stället för att ta flera viktiga steg. Det beslut som
riksdagen fattade i höstas betyder att det kommer att
fungera på de ställen i landet där man är tillräckligt
intresserad, dvs. på försäkringskassan, i kommuner, i
landsting och på länsarbetsnämnder. På de ställen där
man inte är tillräckligt intresserad kommer det inte att
fungera.
Därför vill vi att FINSAM-projektet införs perma-
nent över hela landet. Därför stöder vi kristdemokra-
ter den reservationen.
Vi stöder också reservationen om försäkringsläka-
re och försäkringstandläkare. Kravet är helt enkelt att
man skall kunna granska dessa personer. De skall stå
under en kontroll som gör att man inte bara kan
granska utan också pricka dem. Det är inte rimligt att
det inte är på det sättet i en rättsstat. Vi får många
exempel på att människor kommer i kläm. Detta vill
vi rätta till.
Herr talman! Jag står bakom alla fyra reservatio-
nerna men yrkar bifall bara till reservation 7.

Anf.  86  SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s):
Herr talman! I detta betänkande behandlas rege-
ringens proposition om socialförsäkringens administ-
ration samt en del motioner dels med anledning av
regeringsförslaget, dels från den allmänna motionsti-
den.
Regeringen har föreslagit lagändringar som följer
de riktlinjer som riksdagen tidigare beslutat om vad
gäller socialförsäkringsadministrationen. Det innebär
bl.a. att de allmänna försäkringskassorna behåller sin
nuvarande associationsform samt att Riksförsäkrings-
verkets och försäkringskassornas roller inom social-
försäkringens administration tydliggörs.
Det fanns också förslag om att socialförsäkrings-
nämndernas beslutsbefogenhet skall koncentreras för
att ge en bättre kvalitet i arbetet. Vidare skall nämn-
derna i framtiden bestå av endast sju ordinarie leda-
möter. Dessutom har omfattande redaktionella och
språkliga ändringar föreslagits i artonde kapitlet i
lagen om allmän försäkring.
Regeringen lämnar också förslag om dels IT-
verksamhetens organisation och styrning, dels att
principen om bruttoredovisning skall tillämpas på
arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen
fr.o.m. budgetåret 1999. Det föreslås också att fler än
en kommun skall kunna delta i den lokala försöks-
verksamheten med finansiell samordning mellan so-
cialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.
Utskottet har vid sin behandling funnit att rege-
ringens olika förslag bör bifallas med en mindre för-
ändring. Det gäller ett förtydligande i lagtexten angå-
ende försäkringskassans styrelse. Där skall framgå att
man har ansvaret för att försäkringskassan på ett bra
sätt bemöter de försäkrade.
Lagändringen om lokal försöksverksamhet bör
träda i kraft den 1 april 1998, medan övriga lagänd-
ringar bör träda i kraft den 1 juli 1998.
Utskottets behandling av betänkandet har gett
upphov till 17 reservationer och fyra särskilda yttran-
den. Jag skall kort kommentera reservationerna.
I reservation 1 krävs en tillfredsställande och
långsiktig lösning på försäkringskassornas administ-
ration och arbetssituation. Det är en uppfattning som
delas av hela utskottet och även av regeringen, vilket
bl.a. framgår av propositionen. Att kassorna har det
besvärligt i dag beror ju, som mycket annat, på att
man drabbats av de besparingar som varit nödvändiga
de senaste åren. Förhoppningsvis skall ekonomin
förbättras, så att även kassornas problem kan lösas på
ett bra sätt.
Reservation 2 kräver att försäkringskassans och
arbetsförmedlingens personal tas över av kommuner-
na. De problem som anförs är enligt min mening
överdrivna. Jag anser att det finns ett bra samarbete
över förvaltningsgränserna i dag.
Kravet i reservation 3 är en lagreglering om att
försäkringskassans styrelse skall ha ett uttryckligt
ansvar för att personalpolitiken och verksamheten
bedrivs utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Detta krav
finns redan uttryckt i regleringsbrevet till Riksförsäk-
ringsverket och försäkringskassorna. Jag utgår från att
försäkringskassornas styrelser tar detta på fullt allvar
och beaktar det i sitt arbete. En lagreglering blir där-
för ett onödigt slag i luften.
Ytterligare lagreglering krävs i reservation 4. De
krav som ställs finns redan i regleringsbrevet, så jag
anser att några fler pekpinnar inte är nödvändiga.
Reservation 5 kräver att medborgarna måste få
tillgång till ett lokalkontor eller ett serviceställe i
närområdet. Detta är ett krav som redan ligger på
försäkringskassornas styrelser. Enligt min mening är
försäkringskassornas förankring ute bland medbor-
garna organiserad på ett fullgott sätt.
I reservation 6 krävs att Riksrevisionsverket skall
granska om försäkringskassestyrelsens och direktö-
rens förvaltning bedrivits utifrån ett jämställdhet-
sperspektiv. Även detta krav är tillgodosett i regle-
ringsbrevet.
Reservationerna 7 och 8 tar upp frågan om ar-
betsmarknadens parter skall få nominera ledamöter
till socialförsäkringsnämnderna. I reservation 7 sägs
att det inte finns någon anledning att ge denna rätt till
nominering. Reservation 8 vill att dessa ledamöter
skall kunna adjungeras. I övrigt redovisas ett antal
problem med den nuvarande ordningen. Enligt min
mening är dessa betydligt överdrivna. De ledamöter
som arbetsmarknadens parter nominerar spelar och
har spelat en viktig roll i socialförsäkringsnämndernas
arbete. De kunskaper som dessa ledamöter tillför
arbetet är ovärderliga och skall självfallet utnyttjas
även i framtiden.
Reservation 9 vill att systemet med suppleanter i
socialförsäkringsnämnderna skall vara kvar. Argu-
mentet är att de små partierna riskerar att hamna utan-
för arbetet i nämnderna. Jag kan konstatera att frågan
om suppleanterna har varit mycket omdiskuterad.
Dock har utskottsmajoriteten funnit skäl att följa
regeringens förslag. Regeringens främsta argument är
att arbetet blir mer effektivt.
Socialförsäkringsnämndernas ledamöter bör vida-
reutbildas för den kompetens och kunskap som er-
fordras för uppdraget, är kravet i reservation 10. I
reservation 11 tas också utbildningen av föredragande
tjänstemän upp. Enligt nuvarande ordning är det för-
säkringskassans styrelse som ansvarar för utbildning
av både personal och förtroendevalda. Det är enligt
min mening en rimlig och bra ordning, som bör behål-
las.
IT-omställningen inför år 2000 tas upp i reserva-
tion 12. Det hävdas att regeringen inte tagit proble-
men med övergången till ett nytt sekel på tillräckligt
stort allvar. I både propositionen och betänkandet
redovisas de åtgärder som vidtagits samt de som pla-
neras. Majoriteten i utskottet har därmed funnit att
regeringen bevakat och bevakar frågan på ett godtag-
bart sätt.
I reservation 13 anförs att förslaget om att arbets-
skade- och delpensionsförsäkringarna skall redovisas
på statsbudgeten bör avslås. Uppfattningen är att
socialförsäkringarna på sikt skall finansieras med
försäkringspremier och vara fristående från statens
budget. Utskottsmajoriteten är av en annan uppfatt-
ning och biträder därmed regeringens förslag.
Frågan om finansiell samordning tas upp i reser-
vationerna 14 och 15. Reservanterna vill permanenta
den försöksverksamhet som pågått. I samband med
behandlingen av budgetpropositionen hösten 1997
beslutade riksdagen om att en fördjupad samverkan
mellan försäkringskassan, kommun, landsting och
länsarbetsnämnd skall ske. Syftet var att uppnå en
effektivare användning av tillgängliga resurser för att
bättre kunna stödja personer som behöver särskilda
insatser. Då uttalade utskottet att det är angeläget att
möjligheten till frivillig samverkan mellan berörda
parter utifrån lokala förutsättningar och behov införs
generellt. Denna fördjupade samverkan skall vara ett
permanent inslag i verksamheterna. Det som måste
vara utgångspunkten för samverkan är att människan
sätts i centrum. Det avgörande för hur samverkan
skall fungera och vilken nytta den skall göra är inte i
första hand att mer resurser tillförs. Det handlar fram-
för allt om att det fastställs gemensamma mål om
samverkan för de berörda myndigheterna.
Regeringen bör snarast återkomma med förslag
om att företagshälsovårdens roll skall inrymmas i den
finansiella samverkan, är kravet i reservation 16. Av
propositionen framgår att regeringen bereder frågan
och återkommer snarast möjligt.
I reservation 17 krävs att regeringen kommer med
förslag till bestämmelser som ger möjlighet till
granskning och prickning av försäkringsläkare och
försäkringstandläkare. Denna fråga har noga behand-
lats och ventilerats av utskottet förra året i betänkan-
det SfU12. En del är även redovisat i detta betänkan-
de. Utskottsmajoriteten har inte ändrat uppfattning
sedan förra året.
Herr talman! Jag hemställer att kammaren beslutar
bifalla hemställan i socialförsäkringsutskottets betän-
kande 8 och därmed avslår samtliga reservationer.

Anf.  87  GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Av Sven-Åke Nygårds framställan
att döma är allt så bra, så bra, och det man sade för
några månader sedan har giltighet även i dag. Jag
skall ta upp några frågor där vi har all anledning att
vara ordentligt bekymrade.
Flera talare har tagit upp den bekymmersamma
situationen för försäkringskassan, att man helt enkelt
inte klarar sina uppgifter. Då räcker det inte med
vackra ord. Vi moderater anslog 200 miljoner av
friska pengar för att temporärt klara situationen. Re-
geringen har nallat av rehabiliteringspengarna. Nu
frågar jag: Kommer det en långsiktig lösning i vår-
propositionen, Sven-Åke Nygårds? Det är livsviktigt
för att försäkringen skall fungera.
Vi hörde häromdagen att det blev rehabilite-
ringspengar över. Varför? Jo, därför att försäkrings-
kassorna inte förmår klara de uppgifterna med alla de
uppgifter vi tidigare har lagt på dem. Det här blir en
ond cirkel. Regeringen kan alltså ta av de pengarna,
och sedan blir rehabiliteringen ännu sämre för de
sjuka människorna. Det här är helt otillfredsställande.
LO-tidningen skrev häromdagen att det är rena
lotteriet om man får en rehabilitering eller inte. Kan-
ske skulle Sven-Åke Nygårds i alla fall lyssna på LO.
Kommer det något förslag?
Vad gäller FINSAM undrar jag om det egentligen
är så att socialdemokraterna inte vill ha det samarbe-
tet till stånd. Jag ställer den frågan. I det reglerings-
brev som vi gick igenom i går har regeringen nämli-
gen lagt till att samverkan inte får avse endast medi-
cinsk rehabilitering. Varför då? Är det bara för att
landstingen är allena saliggörande på det området?

Anf.  88  SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s):
Herr talman! Gullan Lindblad frågar om det
kommer något i vårpropositionen. Det får vi se när
vårpropositionen läggs fram. Vi får arbeta efter den
ordning vi har och ta del av de förslag som kommer
när de läggs fram.
Gullan Lindblad påstår sedan att vi inte är för
samarbete och samverkan. Det var det häftigaste på-
stående jag har hört i den här kammaren på bra länge.
Det är självklart att vi verkar för att det skall samarbe-
tas och finnas samverkan. Det står utom allt tvivel.

Anf.  89  GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Upp till bevis! Varför har regeringen
kommit med den extra brasklapp som icke finns i
utskottets betänkande? Nej, egentligen är det ett
halvhjärtat engagemang i den här frågan. Det är där-
för som man inte vill ta steget fullt ut.
Jag vill också ta upp frågan om tillsättandet av ar-
betsmarknadens parter. Varför skall vissa ledamöter
ha ett slags gräddfil in i beslutande organ, ledamöter
som egentligen inte behöver stå som politiskt ansvari-
ga? Jag är övertygad om att inte minst Socialdemokra-
terna har många LO-företrädare som kunde ges plats
den politiska vägen, precis som sker i kommuner,
landsting och riksdag. Här har vi alltså människor
som bildar ett korporativt system. Vi vill icke ha det
så!
Är verkligen Sven-Åke Nygårds helt lugn när det
gäller IT-systemen? Varför går Riksförsäkringsver-
kets generaldirektör ut med en så total uppgivenhet
inför år 2000 och säger att man inte klarar detta?
Därför får vi inte göra någon som helst förändring här
i riksdagens kammare. Är inte Sven-Åke Nygårds
beredd att åtminstone önska att regeringen kommer
med en ordentlig redovisning om IT-systemen? Sedan
år tillbaka vet vi ju att datasystemen inom försäk-
ringskassan icke är tillfredsställande.

Anf.  90  SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s):
Herr talman! Jag har litet svårt att förstå upprörd-
heten över att vi skall använda människor i socialför-
säkringsnämnderna som verkligen kan problematiken.
Det är ju en ordning som vi har haft under många år.
Varför just nu denna upprördhet? Det har ju fungerat
mycket bra. Mig veterligt har ingen haft anledning att
klaga på dessa ledamöters deltagande i socialförsäk-
ringsnämnderna. Här handlar det mer om grälsjuka än
om att det skulle finnas en substans i det hela.
När det gäller IT-systemen och 2000-talet kan jag
säga att Riksförsäkringsverket faktiskt är en av de
myndigheter som verkligen har pekat på problemen.
Man har också vidtagit åtgärder. Det är klart att gene-
raldirektören gick ut med en önskan och sade att det
kanske vore bra om riksdagen inte fattar beslut som
påverkar det här arbetet. Vid diskussioner med gene-
raldirektören fick vi dock ganska klart för oss att fullt
så allvarligt är det inte, även om det skulle vara lättare
att komma till rätta med problemen om riksdagsbeslut
inte fattas som påverkar nämnda arbete.

Anf.  91  SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Sven-Åke Nygårds, vad är motivet
för att man inte permanentar FINSAM-verksamheten?
Socialdemokrater som haft försöksverksamhet har ju
klart och entydigt sagt att detta inte är något att vänta
på utan att det här systemet skall permanentas i hela
landet. Det bör kunna inkludera sjukförsäkringspeng-
arna. Vad är alltså motivet?
Sven-Åke Nygårds säger att människan sätts i
centrum men att det inte handlar om att skjuta till nya
pengar. Vad säger då de människor i sjukhusköerna
som i månader och år väntar på en operation - männi-
skor som har ett arbete att gå tillbaka till eller som är
pensionärer och vill bli friska så fort som möjligt?
Vad säger ni alltså till dem som skall stå där med sina
bekymmer - med sin sjukdom och sina problem - och
vänta därför att det inte behövs några nya pengar? Vi
skall ju inte använda de pengar som finns, pengar som
vi kan hitta i sjukförsäkringssystemet.
Om socialförsäkringsnämnderna säger Sven-Åke
Nygårds: Det blir mer effektivt med sju ledamöter och
inga suppleanter. Men om de här ledamöterna inte
kan komma, som Ragnhild Pohanka sade - de har ju
också ett arbete att sköta och kan kanske inte dyka
upp på varje sammanträde - blir det då mera effektivt
med färre ledamöter? Det finns ju inga personliga
ersättare att sätta in. Blir det verkligen effektivare?
Förklara logiken i detta för mig! Jag förstår nämligen
inte den logiken.

Anf.  92  SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s):
Herr talman! Sigge Godin tar upp FINSAM. I dag
finns det ingenting som hindrar en samverkan utifrån
det systemet, utan det är bara att sätta i gång. Det
finns t.o.m. pengar.
Sigge Godin ställer samma fråga som den som
Ulla Hoffmann fick om sjukhusköerna. Vi har faktiskt
anvisat ett antal miljarder som skall gå till vård och
omsorg och som givetvis kommer att påverka även
sjukhusköerna. Frågan är väl i stället var Folkpartiet
står i det avseendet.
När det gäller antalet ledamöter i socialförsäk-
ringsnämnderna kan jag peka på att regeringen har
redovisat att man anser att arbetet i nämnderna blir
effektivare; detta utifrån studier av hur nämnderna i
dag fungerar. Jag tror att de problem som Sigge Go-
din målar upp är överdrivna. Jag tror nämligen att de
här nämnderna kommer att fungera mycket bra även i
framtiden, utan suppleanter.

Anf.  93  SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Jag börjar med frågan om nämnder-
na. Sven-Åke Nygårds sade till Gullan Lindblad att
ingen har klagat på de ledamöter som tidigare suttit
med. Jag vill återge vad som här har sagts: Av pro-
positionen framgår också att ledamöterna i socialför-
säkringsnämnderna inte alltid är väl införstådda med
sin roll och vet vilket ansvar som åvilar dem.
Den kritiken har framförts av Sven-Åke Nygårds
egen regering. Skall vi inte ta det ad notam och försö-
ka åstadkomma något som är bättre i stället för att
göra en halvmesyr?
Var Folkpartiet står i sjukförsäkrings- och sjuk-
vårdsfrågor framgår av ett antal rejäla motioner. Det
är bara att läsa innantill. Vi vill på olika sätt tillföra
pengar men vi tycker inte att det räcker. Därför vill vi
aktivera sjukförsäkringsmedlen, som vi säger. Det är
nämligen bra att skjuta till nya pengar.
Inför valrörelsen är det ett bra löfte och besked till
hela svenska folket att sjukvården har de pengar som
den behöver. Några nya pengar behöver alltså inte
skjutas till. Om regeringen och övriga socialdemokra-
ter står bakom det, så är det ett utmärkt besked till
svenska folket. Vi andra konstaterar att människor
står i kö och väntar. De får inte den vård och den
omsorg som de så väl behöver. Socialdemokraterna
däremot tycker inte att det råder brist på pengar, fram-
för allt inte i sjukvården. Är det sant?

Anf.  94  SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s):
Herr talman! På Sigge Godin låter det som att de
miljarder som skall satsas på vård och omsorg fram
till år 2000 inte betyder någonting. I stället skall det
till andra, folkpartistiska, pengar som skall göra su-
sen. Jag vill nog påstå att de satsningar som framöver
kommer att göras också påverkar vården, omsorgerna
och, framför allt, köerna.

Anf.  95  ROSE-MARIE FREBRAN (kd):
Herr talman! Jag tog i mitt huvudanförande upp
den undersökning som Riksförsäkringsverket har gjort
när det gäller handläggningen av ärenden hos försäk-
ringskassorna. Självfallet är det ett allvarligt fel när
man konstaterar att det har blivit fel i handläggningen
i nästan 10 % av ärendena. Vad är det socialdemo-
kratiska receptet? Vad vill ni socialdemokrater göra
för att lösa problemet och komma till rätta med ar-
betssituationen på försäkringskassorna? Ytterst är det
ju människorna som drabbas av detta; för att inte tala
om hur de har det som arbetar på försäkringskassorna,
hur pressade de är och hur dåligt de många gånger
mår.

Anf.  96  SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s):
Herr talman! Som jag sade i mitt anförande är vi
överens om att vi givetvis skall göra någonting åt
arbetssituationen ute på försäkringskassorna. Det är
uppmärksammat. Problemet är att försäkringskassorna
har drabbats, precis som nästan all annan verksamhet,
av de besparingar som vi har tvingats att göra. Min
blygsamhet förbjuder mig att resonera om vad det
beror på. Jag bara konstaterar att vi under de senaste
åren tvingats genomföra besparingar som även har
drabbat försäkringskassorna.
Apropå detta med fel vid handläggningen vill jag
bara erinra - det är inget försvar - om att försäkrings-
kassorna handlägger en oerhörd mängd av ärenden
och att det är en oerhörd massa pengar som går ge-
nom försäkringskassorna. Ett och annat fel är kanske
inte så förvånande, även om det kanske är fler fel nu
när man har en ansträngd arbetsorganisation.

Anf.  97  ROSE-MARIE FREBRAN (kd):
Herr talman! Sven-Åke Nygårds säger att vi är
överens om att vi skall göra någonting. Men vi får inte
veta ett dugg om när eller vad, inget besked. Sven-
Åke Nygårds har inte heller kunnat förutskicka att det
kommer något besked under våren. Den socialdemo-
kratiska hållningen är att någonting behöver göras,
t.o.m. att någonting skall göras. Men vi får inga be-
sked om när, vad eller hur. Det betraktar jag som ett
ickebesked.
Jag måste säga att jag är oerhört förvånad över
kommentarerna kring handläggningsfelen. Visst är det
oerhörda mängder av ärenden som försäkringskassor-
na hanterar. Det är självklart att det inte kan göras
utan att det blir något fel. Jag tillhör ett parti som i
principprogrammet har inskrivit den mänskliga ofull-
komlighetsprincipen. Vi människor blir aldrig ofelba-
ra. Det är inte detta det handlar om. Det är den stora
mängden. Vi talar inte i fasta tal om att det är si eller
så många ärenden där det blir fel utan om procentsat-
ser, alltså andelen ärenden som blir fel. Nästan 10 %
kan vi väl aldrig acceptera!

Anf.  98  INGRID SKEPPSTEDT (c):
Herr talman! I propositionen föreslås att SOSAM-
samverkan skall ske som försök, men med möjlighet
för fler kommuner att vara med i försöken. Jag har
svårt att förstå varför inte socialdemokraterna kan ge
dem rätt att samarbeta, varför de inte ger ett generellt
tillstånd till permanent samverkan. Varför denna
rädsla för utökad samverkan?

Anf.  99  SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s):
Herr talman! Jag får bara upprepa vad jag sade
tidigare, att det finns alla möjligheter till samverkan
enligt de beslut som redan är fattade. Det är bara att
sätta i gång. Jag förstår inte problematiken.

Anf.  100  INGRID SKEPPSTEDT (c):
Herr talman! Nu talar vi inte om samma verksam-
het. Det förra gällde FINSAM. Där har vi ett generellt
tillstånd att samverka, men inte när det gäller
SOSAM-verksamheten. Det är där vi från Centerpar-
tiet vill ha ett generellt tillstånd. Vi måste kunna lita
på att de som jobbar ute på dessa verksamheter gör ett
bra arbete, för den enskildes bästa och för att spara på
de gemensamma resurserna.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)

8 §  Vissa alkoholfrågor

Föredrogs
Socialutskottets betänkande 1997/98:SoU14
Vissa alkoholfrågor

Anf.  101  ANNIKA JONSELL (m):
Herr talman! Om vi slår upp s. 9 i betänkandet kan
vi läsa att utskottsmajoriteten tycker att svensk alko-
holpolitik bygger på en väl avvägd kombination av
höga skatter, restriktioner, alkoholförebyggande insat-
ser och behandlingsinsatser men att Sveriges anslut-
ning till EU ändrat förutsättningarna för att driva
denna traditionella alkoholpolitik. Därmed börjar vi
nästan tro att om det inte varit för EU hade det inte
funnits några problem kring alkohol och alkoholpoli-
tik i Sverige.
Så är det dock inte. Det vi kallar traditionell
svensk alkoholpolitik har tvärtom länge levt under
förutsättningar som gör den ineffektiv och otidsenlig.
EU-medlemskapet och internationaliseringen av sam-
hället är bara något som tydliggör detta.
I själva verket har politiker och alkoholbyråkrater
på olika nivåer länge levt i en illusion som de flesta
svenskar faktiskt lätt genomskådar. Den illusionen går
ut på att tro att varje gång man höjer skatten och varje
gång man reglerar litet mer dricker svenskarna mind-
re. Och det kan väl stämma om man bara är intresse-
rad av de officiella siffrorna.
Men om en nedgång i de officiella siffror, som an-
ger hur mycket alkohol som säljs via Systembolaget
och hederliga krogar, bara ersätts av minst samma
ökning av farlig hembränd, smugglad och teknisk
sprit har vi faktiskt inte uppnått någonting. De enda
som tjänar på denna piruett är kriminella krafter som
därmed kan skära guld med täljkniv genom att få sälja
svartsprit till snart sagt var och varannan i vanliga fall
hederlig svensk. Förutom att avsedd effekt inte upp-
nås sänker man den allmänna moralen genom den här
politiken.
Den av etablissemanget så omhuldade totalkon-
sumtionstanken är felaktig, eftersom den på något sätt
bygger på att allt bruk av alkohol är fult och skadligt
och att det därmed inte spelar någon roll vem eller
vilka som minskar sitt drickande - bara vi får ned
landets totalkonsumtion.
För mig är det en väldigt stor skillnad på om det är
familjen Svensson som drar in den där enda flaskan
rött till söndagsmiddagen eller om det är kvinnan med
ordentliga alkoholproblem som gör det. Om medlet
för att få ned konsumtionen är högre priser och regle-
ringar förstår man ganska lätt vem det är som först
drar ned på konsumtionen. Inte är det kvinnan som
har utvecklat ett så starkt beroende att spriten är vikti-
gare att lägga tid, pengar och kraft på än allt annat.
Nej, i stället är det givetvis den normalbrukande fa-
miljen som ser att pengarna i stället måste gå till nå-
got nödvändigt i hushållet.
Det är helt klart att det är överkonsumtionen av
alkohol som för med sig stora sociala och medicinska
problem. Kostnaderna för hela samhället är mycket
höga och lidandet för alkoholister och deras anhöriga
stort. Barn till missbrukare är särskilt utsatta. Vi vet
att missbruket har en mycket stark koppling till våld,
andra former av brott och olyckor. Det är mot den
bakgrunden viktigt att minska alkoholkonsumtionen,
men just den del av konsumtionen som kan betraktas
som missbruk. Enligt min och moderaternas mening
har fixeringen vid totalbruket länge lett till felaktiga
prioriteringar och åtgärder.
I utskottsmajoriteten finns tyvärr ingen som helst
vilja att lyssna till forskning och erfarenheter som på
något sätt ifrågasätter den gängse svenska alkohol-
politiken. Annars finns det en hel del att hämta för
den som vågar ifrågasätta sina ingångna åsikter, som
t.ex. i en ny bok under redaktörskap av f.d. chefen för
alkoholprevention på WHO. Där ifrågasätter 28 för-
fattare totalkonsumtionsmodellen på bred front. Det
konstateras att det nu är tid att gå från ambitionen att
sänka den totala konsumtionen till att i stället se på
individuella sätt att hantera alkohol. Även denna gång
vill jag påminna om vad som hänt i den kanadensiska
delstaten Quebec, där en kraftig liberalisering av
alkohollagarna kombinerats med ett omfattande upp-
lysningsarbete och lett till minskad konsumtion. Var-
för vågar så få politiker i Sverige erkänna dessa och
liknande erfarenheter?
På något sätt måste även Sverige och de som bor
här kunna få ett mer avspänt förhållande till alkoho-
len. I dag är det hysteriskt åt alla håll - alltifrån de
politiker som hela tiden vill stoppa och reglera mera
till de tonåringar och även vuxna som blir som tokiga
så fort det närmar sig fredagskväll eller utlandsresa
och därmed mycket alkohol.
Det här måste ändras! Vi måste ha en alkoholpoli-
tik som bygger på att det är skillnad mellan normalt
bruk och missbruk och som informerar människor om
faror med missbruk på ett sätt som visar respekt och
tillit till individens möjlighet att ta till sig vetenskap-
liga fakta i stället för att uppfattas som förmyndarak-
tigt.
Det verkade faktiskt som om ett uns av insikt om
allt detta hade infunnit sig när socialministern medde-
lade att ett förslag om lördagsöppet på Systemet
skulle komma i mars. Detta hade varit ett mycket litet
steg i liberaliserande riktning, men ändå ett tecken på
att man är beredd att betrakta svenskarna som något
mer vuxna. Nu har vi dock fått beskedet att inte ens
detta steg tas, åtminstone inte på ett tag. Varför?
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1
under mom. 1, eftersom de tankar som där anges är
grunden för alla våra ståndpunkter kring alkoholen.
Det är också framför allt dem som jag har uppehållit
mig vid under de här minuterna. Men givetvis står vi
som vanligt bakom alla våra sedan tidigare väl kända
ståndpunkter som redovisas i reservationer kring t.ex.
monopolet, åldersgränserna och utskänkningen.
För som socialminister Wallström har deklarerat:
Vi kan inte ha en alkoholpolitik som folk hånflinar åt!

Anf.  102  ROLAND LARSSON (c):
Herr talman! Så gott som all forskning, både in-
hemsk och utländsk, bekräftar att det finns ett klart
samband mellan den totala alkoholkonsumtionen och
alkoholskadorna. Det är också därför som WHO har
satt upp målet om en minskning av totalkonsumtionen
med 25 % fram till år 2000.
Så länge det underlaget är det som vi politiker har
att utgå ifrån är det ganska naturligt att vi också an-
vänder detta som grund för den alkoholpolitik som vi
bedriver. Vi politiker kan naturligtvis ha egna filoso-
fier och bedriva våra egna forskningar, men ytterst är
vi ändå hänvisade till den kompetens som finns etab-
lerad på det här området och den internationella kom-
petens som framför allt WHO besitter. Så länge det
inte finns någon väg eller metodik för att med säker-
het komma åt det som Annika Jonsell här kallar för
överkonsumtion, så länge måste vi arbeta efter total-
konsumtionsprincipen som det grundläggande för vår
alkoholpolitik.
Skall man då kunna minska totalkonsumtionen
gäller det naturligtvis att rikta sig till dem som ännu
inte har börjat att bruka alkohol. Jag tänker då på
ungdomarna. De insatser som vi bör inrikta vår alko-
holpolitik på bör vara att försöka att hitta metoder för
att få ungdomen att senare göra sin alkoholdebut eller
att i bästa fall helt och hållet avstå.
Det är riktigt som har sagts in andra sammanhang
att vissa av de alkoholpolitiska instrument som vi har
använt oss av har blivit trubbigare genom de interna-
tionella villkor som vi i dag arbetar under. Skattein-
strumentet är ett sådant instrument. Desto viktigare är
det då att vi använder de instrument som vi fortfaran-
de förfogar över, att vi inte avhänder oss dem utan i
stället försöker att göra dem vassare.
Lagstiftning handlar inte bara om att reglera vill-
koren för människor. Det handlar också om att påver-
ka de attityder som finns till olika saker i samhället.
Vi lagstiftar på en mängd olika områden för att mar-
kera att samhället inte accepterar vissa företeelser. Att
genom lagstiftning markera i alkoholfrågor är ju en
sak som långsiktigt påverkar attityderna hos männi-
skor. En liberal alkoholpolitik innebär naturligtvis en
liberalare syn på alkoholfrågorna samtidigt som en
restriktiv alkoholpolitik leder till att attityderna blir
mer restriktiva till alkoholkonsumtion.
Därmed inte sagt att man skall göra det svårt eller
omöjligt för de människor som vill använda alkohol.
Det är ju inte det som det går ut på. Vuxna människor
som anser sig ha anledning att dricka alkohol har
naturligtvis all rätt i världen att göra det. Men från
samhällets sida handlar det om att försöka att minska
totalkonsumtionen, och då med inriktning på ungdo-
mar.
Ett instrument som vi har är det detaljhandelsmo-
nopol som Systembolaget har. Vi bör slå vakt om
detta, i alla fall så länge som vi inte är helt säkra på
att det inte innebär nackdelar från alkoholpolitisk
synpunkt. Man kan inte säga att det inte finns några
sådana nackdelar.
När det gäller tillgängligheten för ungdomar är det
viktigt att vi på olika sätt försöker att vässa de instru-
ment som vi har. En tillgänglighetsfråga är bl.a. detta
med alkoläsken som tas upp i detta betänkande. Al-
koläsk är ju ett exempel på en typ av alkohol som
egentligen inte har något annat syfte än att locka fler
unga människor att börja dricka alkohol.
Jag tycker att regeringen har agerat starkt i den här
frågan. Socialministern har klart sagt hur hon ser på
alkoläsken. Av betänkandet framgår det också till-
räckligt tydligt vad som skall gälla här.
En annan fråga gäller folkölet. Vi från Centern an-
ser att reglerna bör vara restriktivare för försäljning
av folköl. Man bör ha tillstånd för att få sälja folköl.
Det skall inte vara bara som nu att rätten att sälja
livsmedel räcker som tillstånd att sälja folköl.
Den tredje saken som det är viktigt att göra nå-
gonting åt är hembränning och illegal alkoholhante-
ring. Det görs också en hel del på det området, vill jag
påstå. Så mycket som man med nuvarande ramar kan
göra gör man ju också. Naturligtvis skulle reglerna
kunna skärpas ytterligare, men i dagens läge har vi
nog kommit så långt som vi kan med de medel som vi
förfogar över.
Mot bakgrund av vad jag här har sagt vill jag yrka
bifall till reservation nr 11. I övrigt står jag bakom
hemställan i betänkandet.

Anf.  103  ANNIKA JONSELL (m) replik:
Herr talman! Roland Larsson sade att vi politiker
måste hålla oss till det som erkända internationella
organ säger och till erkänd forskning. Det är just
därför som jag vänder mig emot att vi i Sverige så
ofta avfärdar en viss del av den erkända forskningen,
dvs. den som på något sätt motsäger den svenska
alkoholpolitiken medan vi anammar bara den andra
delen. Det är ett ovetenskapligt förhållningssätt.
Roland Larsson säger vidare att vi skall hålla oss
till det som WHO anser att vi skall göra och till det
som enligt WHO är riktiga åtgärder.
WHO:s tanke om att länder skulle kunna kämpa
för att sänka sin totalkonsumtion med 25 % var av-
sedd för länder som hade en alkoholkonsumtion på
över tio liter per invånare, dvs. inte alls ett sådant land
som Sverige. Man tyckte tvärtom att det inte fanns
anledning för länder med en konsumtion på under tio
liter per invånare att anamma en sådan princip. I Sve-
rige var inte den totala konsumtionen problemet utan
tvärtom det sätt som svenskar har att dricka, allt enligt
Jens Hannibal som ledde arbetet med att utarbeta
riktlinjerna.

Anf.  104  ROLAND LARSSON (c) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att man är
öppen för ny forskning. Självklart skall man vara det.
Någonting som i allra högsta grad gäller för det ut-
skott som vi representerar är att man skall kunna ta till
sig nya forskningsresultat. Men man kan för den skull
inte anamma ny forskning direkt och förkasta den som
redan finns så där rätt upp och ned bara för att Mode-
rata samlingspartiet har bestämt sig för det. Litet mer
måste man försöka ha att stå på. Det är heller inte helt
tillräckligt, Annika Jonsell, därför att även om man
anammar den forskning som tyder på att totalkon-
sumtionen inte har den betydelse som vi har trott,
uppstår ju frågan hur man i så fall angriper problemet.
Det har ni faktiskt ingen lösning på. Det är fråga om
att veta både om och hur.

Anf.  105  ANNIKA JONSELL (m) replik:
Herr talman! Jo, Roland Larsson, det har vi visst
en lösning på. Det är det som jag försöker beskriva i
varje debatt. Man kan t.ex. följa det mycket fram-
gångsrika exemplet i Québec, där man har kombinerat
stora liberaliseringar av politiken med ett bra upplys-
ningsarbete och därmed nått önskat resultat.
Fortfarande tycker jag att om man, som Roland
Larsson gör, anger WHO:s riktlinjer som något slags
bibel som man verkligen skall följa, får man ju ta
hänsyn till vad det var som WHO från början sade.
WHO angav faktiskt att det var för länder som hade
en väldigt hög konsumtion per invånare som detta
vore den rätta åtgärden. Det finns ingen grund för att
utifrån deras arbete säga att Sverige skulle göra nå-
gonting liknande, att det vore det rätta sättet att kom-
ma till rätta med vår sorts alkoholproblem.

Anf.  106  ROLAND LARSSON (c) replik:
Herr talman! Jag tror att man skall vara försiktig
innan man överför enskilda försök eller liknande som
har gjorts på andra håll i världen. Detta med alkohol-
konsumtion är ju en fråga som i väldig hög grad an-
sluter till kultur, synsätt osv. För att vi skall kunna
låta oss övertygas om att tillämpa en annan alkohol-
politik, bör vi nog ha grunden lagd i vårt eget land till
att börja med. Den grunden har vi inte, särskilt inte då
det fortfarande är så många som hävdar att totalkon-
sumtionen har betydelse.
Oaktat om det nu skulle vara så som Annika Jon-
sell säger, att det inte finns skäl att anta att totalkon-
sumtionen har så stor betydelse som vi har trott förut,
syftar ändå de åtgärder som vi vidtar i väldigt hög
grad till att komma åt det som är problematiken. Att
rikta sina insatser mot ungdomen är ju en metod som
man måste använda sig av även enligt den modell som
Annika Jonsell och kompani skulle vilja arbeta efter.
En del av åtgärderna är inte fel bara för att de råkar
utgå från totalkonsumtionsprincipen. Utgångspunkten
kan man möjligen ha olika åsikter om. Men åtgärden i
sig måste ju vara densamma, oavsett vilken modell
man utgår ifrån.

Anf.  107  KERSTIN HEINEMANN (fp):
Herr talman! Trots de senaste inläggen här, eller
kanske just beroende på dem, vill jag börja med att
deklarera att Folkpartiets uppfattning är att vi skall ha
en restriktiv alkoholpolitik. Det innebär ett bibehållet
detaljhandelsmonopol för alkohol och en hög skatt på
alkoholhaltiga drycker - detta just för att minska den
totala alkoholkonsumtionen. Utskottets majoritet
delar denna uppfattning, och jag kan konstatera att det
i betänkandet råder en ganska stor enighet om inrikt-
ningen på alkoholpolitiken. I vissa avseenden har
Folkpartiet förslag som går litet längre än utskottsma-
joritetens. Det är dessa som jag nu tänker ta upp.
Vi anser att det behövs mer forskning och statistik
i det alkoholpreventiva arbetet. Det behövs mer kun-
skap om vilka som är riskindivider och om bästa
sättet att arbeta preventivt. Det behövs forskning
kring användning av och risker med nya alko-
holdrycker. Det krävs också mer forskning om alko-
hol och våld. Vi vet att ca 70 % av våldsverkarna är
påverkade av alkohol. Vad vi inte vet är varför en del
personer blir våldsbenägna under alkoholpåverkan,
medan alkohol för de flesta människor verkar däm-
pande.
Utskottsmajoriteten delar visserligen inställningen
i vår motion om mer forskning och hänvisar till Alko-
holforskningsutredningens förslag om att tillskapa ett
nationellt centrum för alkoholforskning, vilket nu
förbereds. Universitetsstyrelsen vid Stockholms uni-
versitet har beslutat att inrätta ett centrum för social-
vetenskaplig alkohol- och drogforskning.
Vi tycker också att detta är bra men skulle vilja att
en särskild tjänst inrättades för forskning kring kvin-
nor och alkohol. Angelägna områden är bl.a. forsk-
ning inriktad på förebyggande insatser och utvärde-
ring av vård och behandling för kvinnor. Vi föreslår
också att en gästprofessur inrättas vid Folkhälsoinsti-
tutets alkoholforskningscentrum för en tid om för-
slagsvis 3-6 år.
Herr talman! Utskottet har nyligen behandlat ett
stort antal motioner om olika alkoholförebyggande
insatser, bl.a. om en nationell ledningsgrupp för alko-
hol- och drogförebyggande arbete och om att samar-
bete bl.a. skall ske med olika branschorganisationer.
Det finns i dag en drogpolicy utvecklad på många
större företag. Situationen på småföretagen är där-
emot sämre. Det innebär negativa konsekvenser både
för den enskilde och för företaget i form av arbets-
bortfall, olycksfallsrisker m.m. Vi tycker därför att det
är viktigt att Folkhälsoinstitutet, Alnarådet m.fl. arbe-
tar för att nå även dessa små företag med information
och kunskap om alkohol och droger i arbetslivet.
Den stora faran med alkoläsk är att barn och ung-
domar på ett mycket försåtligt sätt kan lockas till ett
beroende av alkohol, eftersom de inte ens känner till
att det är alkohol de dricker. Systembolagets beslut att
inte sälja alkoläsk med hänvisning till dess skaderis-
ker särskilt för barn och ungdomar godtogs inte av
Alkoholsortimentsnämnden. Man ansåg att beslutet
utgjorde ett handelshinder enligt Romfördragets arti-
kel 30. Vi tycker ändå att EG-domstolen borde pröva
om Systembolaget har rätt att ta bort drycken från sitt
sortiment. Det borde vara möjligt att få en tolkning
här. Flera avgöranden under senare år visar att EG-
domstolen har blivit alltmer benägen att acceptera
nationella regler som inte begränsar tillgängligheten
till marknaden för utländska produkter i större ut-
sträckning än för nationella produkter. Därför anser
Folkpartiet att Systembolaget bör ges möjlighet att
överklaga Alkoholsortimentsnämndens beslut.
Herr talman! Hembränningen är ett stort hot mot
folkhälsan. Särskilt alarmerande är den ökande kon-
sumtionen av hembränd sprit bland ungdomar. Dess-
utom har det under senare tid kommit rapporter om
framför allt ungdomar som druckit förorenad etylal-
kohol eller metanol och därvid blivit mycket sjuka.
Även dödsfall har inträffat. En del av denna alkohol
är avsedd för helt andra ändamål och finns lättill-
gänglig på bensinstationer. Annan alkohol har gjorts
tillgänglig på illegal väg, som hembränd alkohol och
smuggelsprit. Okunskap om riskerna hos dem som
dricker dessa alkoholsorter kan ligga bakom det som
har inträffat. Folkpartiet anser att en upplysningskam-
panj om riskerna snarast måste genomföras för att
förhindra att fler människor drabbas.
Herr talman! Folkpartiet instämmer alltså i en stor
del av det som finns i utskottets betänkande, men vi
hade några invändningar som jag har redogjort för.
Jag yrkar nu bifall endast till reservation nr 9 under
mom. 5 men står naturligtvis bakom samtliga av
Folkpartiets reservationer.

Anf.  108  THOMAS JULIN (mp):
Herr talman! Först har jag några kommentarer till
Annika Jonsells inlägg. Det höga priset på alkohol
tror jag är viktigt för att göra alkoholen svåråtkomli-
gare för ungdomen. Och jag tror aldrig att man med
prissättning, genom att sänka priset, kan konkurrera
med den illegala verksamheten: hembränt eller smug-
gelsprit. De som säljer sådan sprit kommer alltid att
kunna sätta ett pris som är lägre.
När det gäller lördagsöppet tycker jag att det är
bra att vi inte kommer att pröva detta. Jag tror att de
flesta skulle tycka att det vore bra och trevligt. Men
av solidaritet med dem som har spritproblem kan det
vara bra att ha stängt även på lördagarna.
Herr talman! Alla är vi överens om att alkoholen
är ett mycket stort samhällsproblem. Det är många
som tycker att det är bra att Sverige ställt sig bakom
WHO:s mål om att minska alkoholkonsumtionen med
minst 25 % under tiden 1980-2000. Problemet är att
det inte finns något som tyder på att vi skulle kunna
ha en möjlighet att komma i närheten av det målet.
Många av de beslut som fattats under de senaste
åren motverkar drömmen om ett kraftigt minskat
alkoholberoende eller en kraftigt minskad alkohol-
konsumtion. ANT-undervisningen i skolorna skulle
kunna vara betydligt bättre än den är i dag. Tillstånd
för försäljning av folköl har under senare år slopats.
Vi har fått generösare regler för hur länge restaurang-
er kan servera alkohol. Kommunerna är många gånger
mycket generösa vid tillståndsgivning när det gäller
alkoholförsäljning på matställen och i öltält vid som-
marfester.
I och med EU-medlemskapet och neddragningarna
inom tullens verksamhet har flödet av legal och illegal
alkohol från EU-länderna ökat. Den illegala alkoholen
från näraliggande länder har också ökat markant. Till
detta skall läggas att det är lätt för ungdomar att
komma över hembränt. Det har olika enkäter bland
ungdomar visat. Langningen uppfattas inte som något
allvarligt brott.
Herr talman! I det här betänkandet står jag bakom
ett flertal reservationer. En del kommer från egna
motioner. I några fall har jag skrivit ihop mig med
andra partier som haft närstående yrkanden. Det finns
också reservationer med yrkanden från en flerparti-
motion som undertecknats av ledamöter från samtliga
partier utom Moderaterna.
I en reservation har jag hängt på en kd-reservation
med krav på en utvärdering av vilka åtgärder som
vidtagits och av hur långt Sverige har kommit för att
nå målet med 25 % minskning av alkoholkonsumtio-
nen.
Reservation 5 tar upp behovet av bättre informa-
tion för att få exempelvis ungdomar och gravida
kvinnor att avstå från alkohol och att det behöver
skapas alkoholfria miljöer. Vi pekar också på behovet
av gedigna kunskaper om alkohol och droger för
lärare och andra som i sitt arbete kommer i kontakt
med ungdomar.
Jag delar den oro som finns när det gäller att
folkölet kan vara inkörsport till ett mer utvecklat
alkoholbruk bland ungdomen. Det finns mycket som
talar för det. Tillgången till folköl är i dag nästan
obegränsad. Det minsta vi kan göra är att åtminstone
försöka begränsa tillgängligheten.
Därför bör tillståndsplikten för försäljning återin-
föras. Risken att få tillståndet indraget kommer med
all säkerhet att medföra att många försäljningsställen
skärper sin kontroll när det gäller åldersgränsen.
En annan viktig fråga är den illegala alkoholhan-
teringen. Här måste det verkligen till kraftåtgärder.
Det behövs kraftåtgärder mot hembränningen,
smugglingen och langningen. Det duger inte att bara
prata om åtgärder. Det bör ske någonting omedelbart.
Vi måste t.ex. få en sådan tillsyn i hamnarna att fartyg
som ligger inne inte fungerar som extra spritbutiker
utan åldersgräns.
Vi måste vidare få en attitydförändring när det
gäller langningen. Efter vad jag förstår är det inte
alltid som polis och åklagare ser så allvarligt på de
brotten. Det borde också bli en straffskärpning -
speciellt när det gäller överlåtelse av alkohol till un-
deråriga.
Herr talman! I det här betänkandet står jag bakom
reservationer om inriktningen av alkoholpolitiken,
alkoholförebyggande åtgärder, marknadsföring, för-
säljning av folköl, servering av alkoholdrycker, illegal
alkoholhantering och åldersgräns. Jag yrkar bifall till
reservation 11 om försäljning av folköl.

Anf.  109  ANNIKA JONSELL (m) replik:
Herr talman! Eftersom Thomas Julin direkt kom-
menterade vad jag sade, vill jag gärna försvara våra
tankar. En kommentar gällde det här med att de höga
priserna är nödvändiga för att göra spriten svåråt-
komlig för ungdomar och att den legala spriten ändå
inte kan konkurrera med den illegala.
Det är säkert så att den legala spriten aldrig kan få
lika lågt pris som den illegala. Men genom att skillna-
den är så enormt stor, finns det enorma vinster att
göra för dem som faktiskt vill handla med illegal sprit.
Därför blir också marknaden för, och tillgången till,
sådan sprit så enorm.
Dessutom gör den här stora skillnaden i fråga om
vad det kostar att moralen faktiskt sjunker hos männi-
skor. De som tidigare avstått från att handla illegalt,
eftersom skillnaden inte varit så stor, gör faktiskt
detta nu. Det kostar så väldigt mycket att handla an-
nars.
Sedan gäller det lördagsöppet. Thomas Julin
tyckte att det var bra att vi behåller lördagsöppet av
solidaritetsskäl. Vi kan titta på vår granne Finland.
Där öppnade man faktiskt för ett tag sedan på lörda-
gar igen efter att ha haft lördagsstängt en tid. Man har
inte märkt någon större skillnad i konsumtion. Nu
överväger man t.o.m. att öppna på söndagar och på
kvällar i grannlandet Finland.
Slutligen vill jag bara säga igen, eftersom Thomas
Julin hänvisar till WHO:s mål om att sänka totalkon-
sumtionen med 25 %, att vi måste sluta att felaktigt
hänvisa till dessa WHO-riktlinjer. Avsikten var som
sagt aldrig att länder som Sverige, med så pass låg
total konsumtion, skulle följa det här målet.

Anf.  110  THOMAS JULIN (mp) replik:
Herr talman! När det gäller priserna och den ille-
gala hanteringen tycker jag ju aldrig att man kan an-
vända ett sänkt pris för att försöka komma åt illegal
verksamhet. Den skall man försöka komma åt genom
exempelvis polis och tull. Det tycker jag är viktigt.
Dessutom är det min åsikt, även om man har andra
idéer i Finland, att vi i Sverige skall fortsätta att ha
stängt på lördagar.

Anf.  111  ANNIKA JONSELL (m):
Herr talman! Jag håller givetvis med om att polis
och rättsmyndigheter måste bekämpa illegal verksam-
het. Men man kan aldrig bortse från att det kan vara
stor skillnad mellan människors rättsmedvetande och
de lagar, regler och skatter som vi har på alkoholom-
rådet i Sverige. Om det skiljer sig mycket mellan
dessa två saker, så sjunker faktiskt människors motvil-
ja mot att handla illegal sprit. Det motverkar faktiskt
de syften som de höga skatterna och regleringarna är
till för.

Anf.  112  THOMAS JULIN (mp) replik:
Herr talman! Jag tror ändå att människors rätts-
medvetande är högt. Därför är det min förhoppning
att man skall möta den här illegala verksamheten med
rättsliga åtgärder. Det tror jag ändå är den rätta prin-
cipen.

Anf.  113  CHATRINE PÅLSSON (kd):
Herr talman! Alkoholen är vårt lands största me-
dicinska och sociala problem. Den är orsak till många
sjukdomar. Den ger också olika skador där vi vet att
alkoholen är en viktig orsak. Vi vet också att alkoho-
len är en utlösande faktor vid våld. I tre av fyra vålds-
brott är alkohol den utlösande faktorn. Det betyder att
man inte kan diskutera våldsprevention utan att inne-
fatta alkoholpolitiken.
Trots det pratas det alltför sällan öppet om alko-
holproblem och missbruk. Tystnaden kring alkohol-
problemen kan leda till att skadorna bagatelliseras.
Det ingen pratar om finns inte. Verkligheten är att
missbruket har stor utbredning i vårt samhälle. Var
sjunde svensk man och var tjugonde kvinna dricker
under någon period av livet så mycket att det allvar-
ligt hotar deras hälsa. Uppskattningsvis finns det
ca 300 000 alkoholmissbrukare i Sverige.
Det är inte bara missbrukaren som drabbas utan
även hans eller hennes partner, barn, arbetskamrater
och vänner. Runt varje alkoholmissbrukare finns det
vanligen fyra till fem personer som direkt påverkas av
drickandet. Det har uppskattats att det finns minst
100 000 missbrukare som lever tillsammans med sina
barn. Det skulle innebära att ca 175 000-200 000
barn under 18 år lever i familj med missbruk. Barnen
drabbas hårt, och i regel vågar de inte prata med nå-
gon utomstående om förälderns missbruk. De vill
skydda föräldrarna. Därför finns det risk för att ska-
dorna blir stora innan någon utanför hemmet upptäck-
er missbruket.
Herr talman! Jag tycker att den här sociala kart-
läggningen är viktig att ha med. Det är ofta så att man
tror att det enbart är den person som missbrukar som
drabbas. Men vi vet att det är många andra.
En annan sak, herr talman, som jag tycker är väl-
digt allvarlig är att alkoholdebuten sker allt längre ned
i åldrarna. Det är numera inte ovanligt att debuten
sker redan i 10-13-årsåldern. Dessa barn vet man
riskerar att bli storkonsumenter längre fram i livet.
Eftersom kroppen inte är färdigutvecklad tål den inte
alkohol, och på så sätt riskeras skador även i den
fysiska utvecklingen.
Det som dock är huvudfrågan och som borde ges
mer uppmärksamhet är varför ett litet barn börjar
bruka alkohol. Det finns säkert flera orsaker, och det
finns alla skäl att lyfta fram familjens ovärderliga roll
för barnen. Vad barn saknar mest i dag är mer tid med
vuxna och då främst föräldrarna. Därför anser vi att
en satsning på familjen är en stor och viktig hälsofrå-
ga.
Det är också allvarligt att alkohol är inkörsport till
narkotika. Knappast någon lär pröva narkotika nykter.
Allt oftare ser vi också människor som är blandmiss-
brukare. De konsumerar vad som finns tillgängligt,
huvudsaken är berusningen. Resultatet blir ett okont-
rollerat beteende som ofta slutar med våld och annan
kriminalitet. För att driva en effektiv narkotikapolitik
krävs därför att man ser sambandet och inkluderar
alkoholen, och tvärtom.
Sedan länge förs det statistik över totalkonsumtio-
nen i landet. Den statistiken har varit värdefull efter-
som resultaten har legat till grund för det förebyggan-
de arbetet.
Herr talman! Den senaste tiden har dock allt fler
varit tveksamma till riktigheten i statistiken. Det
smugglas in stora mängder illegal sprit från andra
länder. Samtidigt har hembränningen av allt att döma
ökat dramatiskt. Svensken konsumerar betydligt mer
alkohol än vad som syns i offentlig statistik. Vi krist-
demokrater anser att arbetet mot illegal sprithantering
måste intensifieras.
Missbrukets orsaker skiftar. Därför finns det och
behövs det olika former, metoder och synsätt för att
förebygga alkoholmissbruket. Vi kristdemokrater
anser att särskild vikt bör läggas vid att utarbeta vård-
program för olika grupper beroende på deras alko-
holmönster, missbrukets grad, social livsföring och
bakgrund. Det behövs vårdinstitutioner, vilka tyvärr
är sällsynta i dag, och öppenvårdsteam som inriktar
sig på grupper i riskzonen. Ett minimikrav i det alko-
holförebyggande arbetet är att på alla nivåer sträva
efter alkoholfria zoner. Det gäller på jobbet, under
uppväxttiden, i trafiken och under graviditeten. Det
skulle vara bra, herr talman, om Sveriges riksdag
kunde vara överens om att dessa fyra områden skall
vara vita zoner.
Under många år har man i riksdagsmotioner tagit
upp vikten av att ANT, alkohol-, narkotika- och to-
baksutbildningen, måste fungera i skolan. Vi kristde-
mokrater ser med oro på att ANT-undervisningen
kommit på undantag i många skolor under senare år.
Skolan har ett ansvar i det förebyggande arbetet.
Enligt vår åsikt måste varje skola utveckla ett hand-
lingsprogram för elevarbetet med hälsofrågor där
ANT skall ges en framträdande roll. Det är viktigt att
utnyttja den kunskap som finns i ideella organisatio-
ner. Det finns utmärkt informationsmaterial och kvali-
tativt goda metoder som utvecklats bl.a. i nykterhets-
rörelsen. Vi anser att det är nödvändigt att skolan
åläggs att förbättra skolornas ANT-undervisning. För
att detta skall bli verklighet krävs mer resurser, och vi
har också avsatt ytterligare 20 miljoner i vår motion.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att det är
väldigt viktigt att även alkoholprodukter förses med
varningstexter. Det är oerhört viktigt att det finns en
information så att den som handlar varorna vet vid
vilka tillstånd det är särskilt farligt.
Självfallet står vi bakom alla de reservationer där
vi är med, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall
till reservationerna 2 och 5.

Anf.  114  RINALDO KARLSSON (s):
Herr talman! Till detta betänkande har fogats 16
reservationer. Låt mig redan nu yrka avslag på dessa
och bifall till betänkandet.
När allmänheten ser att det finns 16 reservationer
är det inte konstigt om man tror att det råder stor
oenighet i den här kammaren när det gäller alkohol-
politiken. Men så är det inte. Det finns en bred ma-
joritet för de grundläggande principerna. Det är bara
moderaterna som skiljer ut sig från majoriteten i den-
na kammare.
Låt mig kommentera en del av det som skiljer oss
åt. När det gäller inriktningen av den svenska alko-
holpolitiken har moderaterna en helt annan uppfatt-
ning än övriga partier. Moderaterna tror inte på den
s.k. totalkonsumtionsmodellen, vilken innebär att ju
mer man dricker och ju fler som dricker desto fler
kommer att drabbas av alkoholproblem och alkoholre-
laterade sjukdomar. Detta är ett faktum som de flesta i
västvärlden ställer upp på och som styrks av en ma-
joritet av expertisen på området.
Moderaternas inställning är att man enbart skall
koncentrera resurserna på dem som redan har blivit
drabbade, de s.k. missbrukarna. Enligt min uppfatt-
ning har alla konsumenter av alkohol börjat som van-
liga måttlighetskonsumenter men trappat upp sitt
intag, och på det sättet har det lett till ett missbruk.
Det är helt klart och belagt att om man minskar till-
gängligheten och bruket i samhället för alla medbor-
gare leder det till att ett mindre antal råkar illa ut.
Detta visar forskning över hela världen.
Jag tycker att alla borde ta alkoholfrågorna på
största allvar eftersom det är den drog som drabbar de
flesta medborgarna.
Jag tänker då inte enbart på alkoholkonsumenter
som drabbas av alkoholrelaterade sjukdomar utan
också på familjerna, på nära anhöriga och på andra
oskyldiga i samhället som råkar ut för våld och lidan-
de genom alkoholen.
Låt mig påpeka att jag inte påstår att moderaterna
vill ha våld i samhället eller att oskyldiga skall lida,
men det är för mig och säkerligen också för en majori-
tet i denna kammare viktigt att vi är överens om
grundläggande uppfattningar om hur en alkoholpolitik
skall se ut. Detta är av största värde inte minst i dag,
när det har blivit allt svårare att kontrollera tillförseln
både genom den gränshandel som finns och genom
tillgången till s.k. svartsprit.
Skall vi uppnå det mål som Thomas Julin nämner i
sin reservation, att alkoholkonsumtionen skall mins-
kas med 25 % till år 2000, krävs det att vi drar åt
samma håll i det här landet.
Moderaterna har en avvikande uppfattning också
när det gäller detaljhandelsmonopolet. Även här står
de ensamma. Alla andra är överens om att monopolet
är en del av vår alkoholpolitik som leder till minskad
konsumtion. Att släppa ut alkoholen till olika aktörer
skulle leda till en högre konsumtion. Jag skulle önska
att moderaterna kunde besinna sig. Vi lever ändå i
samma värld och borde styras av samma krafter.
Det är inte så att marknadskrafterna är bäst på allt.
I det här fallet är det ju inte vår målsättning att öka
försäljningen. I det avseendet tror jag att marknaden
är bäst. Det kan man se på försäljningen av folköl.
Det skulle ju inte gå att sälja folkölet när alkoholhal-
ten sänktes. Nu säljs det ändå mycket folköl. I vissa
butiker kommer folköl att kunna köpas av underåriga.
Att information och upplysning om alkoholens
skadeverkningar är viktigt betonas också i moderater-
nas reservation. Så långt kan många av oss hålla med.
Däremot hänger vi inte längre med när man i samma
reservation också talar om nyttan av alkoholen och
om att restriktionerna på införsel från annat EU-land
skall tas bort. Vilket sjukhus eller vilken vårdinrätt-
ning man än vänder sig till i vårt land eller i andra
länder får man samma besked: Massor av sängar
upptas av människor med alkoholrelaterade sjukdo-
mar.
Det kan väl inte uppfattas som annat än ganska
märkligt att man - bara därför att någon forskare
kommit fram till att alkoholen vid något enstaka till-
fälle i mycket ringa mängd kan ha positiv verkan -
vill framhålla nyttan med alkoholen och samtidigt inte
kan ta till sig att nästan all expertis ställer sig bakom
den s.k. totalkonsumtionsmodellen.
Det var med stor vånda man såg hur ungdomar tog
till sig alkoläsken. Nu verkar nyhetens behag ha av-
tagit, men det är på sin plats att noga följa detta pro-
blem. Socialministern delar vårt bekymmer och har
varit ganska snabb med att ta kontakt med andra
medlemsländer i EU som står inför samma problem.
Bekymret med denna dryck är att den vänder sig
mot gruppen av våra yngsta i samhället. Kan en dryck
som bl.a. kallas Smultronpuss vända sig till vuxna? Vi
förutsätter att ministern noga följer alkoläskfrågan
och vidtar de åtgärder som behöver vidtas.
Herr talman! Jag vill också nämna folkölet, som
har blivit ett stort problem. Det verkar som om det är
en inkörsport till en ökad konsumtion och till allt
starkare drycker. Vi har vid ett flertal tillfällen höjt ett
varningens finger till dem som försäljer denna dryck.
Det går nästan inte en vecka utan att man läser om
ungdomar som har fått möjlighet att utan kontroll
köpa folköl på olika försäljningsställen. Detta kom-
mer vi inte att tolerera i denna kammare. Jag förutsät-
ter att Socialdepartementet tar upp denna fråga och
kommer fram till en lösning på den i den alkoholpro-
position som läggs fram i vår.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan och avslag på samtliga reservationer.

Anf.  115  ANNIKA JONSELL (m) replik:
Herr talman! Rinaldo Karlsson var väl närvarande
i kammaren när jag höll mitt anförande. Jag vill inte
att Rinaldo Karlsson skall påstå att jag säger att mo-
derat alkoholpolitik enbart går ut på att satsa pengar
på dem som redan är missbrukare. Jag sade från ta-
larstolen i dag och har också många gånger tidigare
sagt att vi vill kombinera avregleringen av alkohol-
politiken med en omfattande information till männi-
skorna om farorna med missbruk av alkohol. Det skall
inte vara en förmyndaraktig information utan en in-
formation som visar respekt för människors möjlighe-
ter att ta till sig fakta. Man kan alltså inte påstå att jag
enbart vill satsa pengar på dem som redan har hamnat
i missbruk. Det är helt fel.
Med all respekt för att Rinaldo Karlsson tror väl-
digt starkt på totalkonsumtionsmodellen vill jag ändå
säga att man inte kan påstå att forskning över hela
världen entydigt visar på ett samband mellan total-
konsumtion och missbruk. Så är det inte. Det finns
väldigt många forskare och experter som har en annan
uppfattning, såsom jag också tidigare redogjort för.
Man har här i kammaren med en papegojas envis-
het återkommit till målet att Sverige måste sänka sin
totalkonsumtion med 25 %. Det är - om uttrycket
ursäktas - flera papegojor som samverkar om detta.
Återigen: Skall vi följa WHO:s råd i detta samman-
hang är inte detta vad Sverige borde göra. Vi borde,
om vi skall göra någonting, försöka se på varför
strukturen på drickandet i Sverige är sådan som den är
- t.ex. med de kraftiga lördagsfyllorna - i stället för
att rikta in oss på totalkonsumtionen.

Anf.  116  RINALDO KARLSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Jag sade att jag håller med modera-
terna så länge de resonerar om information och kun-
skap på det här området. Det är ett av de viktigaste
inslagen i detta sammanhang.
Ni säger att man skall koncentrera sig på storkon-
sumenterna. Det är en definitionsfråga - jag kallar
dem för missbrukare. WHO:s mål är att sänka alko-
holkonsumtionen med 25 %. Annika Jonsell säger att
WHO inte har det målet utan att det gäller att sänka
konsumtionen enbart för dem som konsumerar över
10 liter per år. Jag måste ändå säga att det är upp till
oss att sänka vår alkoholkonsumtion och att jag tycker
att det är fråga om ett riktigt mål.
Det s.k. totalkonsumtionsmålet är helt riktigt, och
alla i västvärlden står bakom det. Det är lätt att kon-
trollera att i länder där totalkonsumtionen är hög
använder människor också sjuksängarna mycket mer.
Det finns mycket fler alkoholister i länder där man
totalt konsumerar mycket alkohol än i länder där man
konsumerar en mindre mängd. Jag tycker att detta är
en ganska enkel matematik, som alla i denna kammare
borde kunna uppfatta.

Anf.  117  ANNIKA JONSELL (m) replik:
Herr talman! Visst är det, Rinaldo Karlsson, upp
till oss att bestämma om vi vill ha en politik som går
ut på att sänka totalkonsumtionen eller inte. Man skall
dock inte säga att WHO uppmanar oss att sänka den,
för så är faktiskt inte fallet.

Anf.  118  RINALDO KARLSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Vi har i decennier talat om WHO:s
mål att sänka konsumtionen med 25 %, och vi har
ställt oss bakom det. Det är inte ett krav som kan
ställas från WHO, utan vi har sagt att vi accepterar
målsättningen att sänka den svenska alkoholkonsum-
tionen med 25 %. Vi tycker att det är ett riktigt mål,
och kammaren har i många år ställt sig bakom det. Jag
hoppas att det fortfarande gäller, både för nya leda-
möter som kommer in och kanske för sådana som
skall sluta.

Anf.  119 KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Herr talman! Alkoläsken kom delvis som en över-
raskning, som vi inte kunde hantera. Jag tycker ändå
att den fick en bra hantering, och vi lyckades trots allt
begränsa dess användning. Vi vet dock inte vad som
kommer härnäst. Ungdomarna utgör en stor marknad,
och det är många som är ute efter att få sälja varor till
dem.
Jag vill fråga Rinaldo Karlsson om det ändå inte
skulle vara bra att låta Systembolaget i EG-domstolen
få pröva rätten att avvisa drycker ur sitt sortiment, så
att vi kunde få litet större möjligheter att styra detta
nationellt?

Anf.  120  RINALDO KARLSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Som ni minns tog Systembolaget
avstånd från alkoläsken i början. Men man gav avkall
på det hela eftersom man fick påtryckningar om att
det stred mot den fria marknaden inom EU.
Jag tycker att det är helt rätt som socialministern
har gjort att pröva detta inom EU:s område. Vi har
samma bekymmer. Vi vet också att England har tagit
sig an den här frågan. Det är en viktig bit. Vad som
bekymrar oss är att alkoläsken riktar sig mest till
ungdomar, och kanske allra mest till unga flickor.
Vi är väl överens om att vi inte kan släppa lös
marknaden hur som helst. För mig får man gärna
pröva detta. Jag stöder den tanken.

Anf.  121  KERSTIN HEINEMANN (fp) re-
plik:
Herr talman! Det var klara besked från Rinaldo
Karlsson. Då hoppas jag att han också röstar för vår
reservation på den här punkten senare i dag.

Anf.  122  RINALDO KARLSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Regeringen kommer med olika för-
slag i en alkoholproposition framåt våren. EU har
kommit ganska långt i den här frågan. Vi vet att man
har jobbat med det. Jag tycker att vi skall ge dem en
chans att komma med olika förslag.

Anf.  123  STIG SANDSTRÖM (v):
Herr talman! Det är många av föregående talare
som har hävdat att vi har en ganska stor enighet om
alkoholpolitiken i Sverige. Det är bra att det är så. Jag
skulle vilja att vi kunde uppnå samma resultat i ut-
skottet och i kammaren som vi har gjort med narkoti-
kapolitiken. Där har vi i stor enighet inom utskottet
formerat oss bakom en kraftfull och restriktiv narkoti-
kapolitik.
Nu har vi ett relativt ointressant betänkande här i
dag. Det kommer viktigare frågor längre fram, som
Rinaldo Karlsson berörde, när alkoholpropositionen
läggs fram. Men likafullt har vi 16 reservationer till
betänkandet. Vad får allmänheten för intryck av det?
Vi vet att det bara är moderaterna som skiljer ut sig. I
övrigt är vi eniga.
Därför har jag för Vänsterpartiets del avstått från
reservationer denna gång för att markera att vår strä-
van är att uppnå enighet i den här frågan. Hoten mot
alkoholpolitiken finns inte här i riksdagens kammare
utan på andra håll, och de har ökat i takt med EU-
inträdet.
Det är därför av stor vikt att vi har en nationell al-
koholpolitik. Risken är annars att vi silar mygg och
sväljer kameler om vi börjar peta i detaljer alltför
mycket. Det gör att vi kan framstå som petiga och
orealistiska i allmänhetens ögon. Jag nöjer mig med
det. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betän-
kandet.

Anf.  124  STEN ANDERSSON (m):
Herr talman! Nu har jag återigen lyssnat till Rinal-
do Karlsson. Det påminner litet grand om predikan-
terna vid det här århundradets inledning.
Han talade om att det finns en majoritet i kamma-
ren för den här politiken. Okej, det kan väl ingen
bestrida. Men utan att göra våld på sanningen skulle
jag vilja påstå att en majoritet utanför kammaren inte
delar den uppfattning som finns här i dag. Jag vågar
t.o.m. säga att en majoritet av de som röstat på Rinal-
do Karlssons parti inte heller delar hans uppfattning.
Vi har alltså två verkligheter - en i riksdagen, och en
utanför. Det kallas ändå för demokrati. Det är något
svårfattligt.
Vi skall minska totalkonsumtionen med 25 %. Det
började 1980, och det skall vara klart år 2000. Om
inte något extremt händer de närmaste 20 månaderna
kommer det att misslyckas kapitalt. Man kommer
alltså inte att kunna uppnå det målet. Vi läser varje
dag i tidningen om smugglad sprit och hembränt. Det
flödar in över Sverige. Det måste vara ett litet demo-
kratiskt problem för oss som representanter för en
parlamentarisk församling. Här sitter vi och skapar
beslut som en stor del av våra arbetsgivare, dvs. väl-
jarna, struntar blankt i. Det måste vara ett demokra-
tiskt problem.
Det är ett lika stort problem som omfattningen av
smuggelsprit och hembränd sprit är på grund av vår
unika prispolitik. Är det någon som inte tror att det är
ett problem så fråga poliser, lärare, socialarbetare,
domare och advokater. Vad beror det på? Kan det
vara regelverket? Kan det vara priset? Priset har de-
finitivt en stor betydelse - även om en statssekreterare
i somras sade att priset inte har någon betydelse avse-
ende smuggling. Vad han fick sitt jobb på undrar jag
faktiskt.
Herr talman! Systembolaget i den form vi har i
Sverige är ur tiden. Vi ser också att i nästan alla andra
länder i världen finns det inget systembolag, och de
fungerar i alla fall. Vi har gått med i EU. När man hör
vissa personer generellt beskriva EU:s alkoholpolitik
från den här talarstolen kan man tro att industri,
forskning, ekonomi och sociala aktiviteter inte funge-
rar i något enda EU-land. Jag kan tala om för er att
det gör det faktiskt. Det fungerar t.o.m. i många fall
mycket bättre än vad det gör här i Sverige.
Det är redan så i dag att jag som har turen att bo
nära Danmark kan åka in i Danmark - det tar mig tre
timmar från dörr till dörr - och fullt lagligt tjäna
1 000 kr på att köpa öl, annan alkohol och tobak. Vad
händer år 2003, när vi inte längre får ha uppskovet
utan måste anpassa våra införselregler till de som
gäller i övriga EU-länder? Frågan är om inte System-
bolaget i södra Sverige då har öppnat eller stängt
porten för sista gången.
Herr talman! Jag tror att svenska folket, precis
som alla andra, har en förmåga att självt ta ansvar. Är
det på fullt allvar som ni hävdar att svenska folket inte
kan hantera det som bevisligen de flesta i alla andra
länder kan hantera?

Anf.  125  RINALDO KARLSSON (s):
Herr talman! Jag hoppas verkligen att Sten An-
dersson inte är representativ för Sveriges riksdag. Jag
hoppas att högre makter hjälper oss så att det inte
någonsin skall bli på det sättet. Att han bor nära
Danmark kan ju vara en fördel på många sätt. En del
kan t.o.m. bli rika på att göra sina inköp där, och det
må vara dem väl förunnat.
Vi representerar ändå vanliga Svenssons och skall
se till att det finns regler som också de kan följa. Jag
tycker att det är helt riktigt. Enligt Sten Andersson
skulle man kanske få köra hur man ville. Man behöver
ingen fartbegränsning. Man behöver inga apotek, utan
kan köpa hur mycket medicin som helst.
Det måste finnas regler för saker och ting som än-
då är så pass svårt att hantera som alkoholen. Det är
en livsfarlig politik att var och en skall avgöra precis
som han vill i vilka stora och svåra frågor som helst.
Den svenska riksdagen skall ändå vara vägledande för
det svenska folket.
Vi har haft en fråga i EU om Systembolaget där
man godkänner att det har med folkhälsan att göra. En
stor del av svenska folket står bakom det. Det stärker
det som Sten Andersson är emot.

Anf.  126  STEN ANDERSSON (m):
Herr talman! Givetvis har vi regler för att man inte
skall köra hur man vill. De reglerna är faktiskt accep-
terade av den stora majoriteten av svenska folket.
Men avseende alkoholpolitiken, Rinaldo Karlsson, är
de regler som vi har beslutat om här i kammaren inte
accepterade. Man bryter mot dem i parti och minut,
och det vet Rinaldo Karlsson om. Detta är bara någon
form av spel för galleriet för att påtala er egen för-
träfflighet.
Att bo nära Danmark är trevligt. Men om inte jag
har missuppfattat saken har man löst det problemet på
annat sätt norr om Dalälven. Där blandar man varken
in skattemyndigheter eller systembolag.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

BoU7 Vissa frågor om hyresrätt och bostadsrätt
m.m.
Mom. 1 (andrahandsuthyrning för att pröva ett sambo-
förhållande)
Utskottets hemställan med godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 1 (m)
Votering:
233 för utskottet
66 för res. 1
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan med godkän-
nande av utskottets motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  144 s, 22 c, 20 fp, 18 v, 17 mp, 12 kd
För res. 1:     66 m
Frånvarande:    17 s, 14 m, 5 c, 6 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd

Mom. 9 (en utvidgning av förvärvslagens tillämp-
ningsområde)
1. utskottet
2. res. 10 (v)
Votering:
223 för utskottet
18 för res. 10
63 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  144 s, 5 m, 22 c, 23 fp, 17 mp, 12 kd
För res. 10:    18 v
Avstod: 63 m
Frånvarande:    17 s, 12 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd

Mom. 17 (ett partiellt upphävande av förbudet mot
dubbelupplåtelse)
1. utskottet
2. res. 17 (m, fp, kd)
Votering:
201 för utskottet
103 för res. 17
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  144 s, 22 c, 18 v, 17 mp
För res. 17:    68 m, 23 fp, 12 kd
Frånvarande:    17 s, 12 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd

Mom. 18 (bostadsrättshavarens inflytande över stan-
dardhöjande
åtgärder)
1. utskottet
2. res. 18 (c)
Votering:
277 för utskottet
22 för res. 18
2 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  143 s, 67 m, 1 c, 20 fp, 18 v, 16 mp, 12
kd
För res. 18:    21 c, 1 mp
Avstod: 2 fp
Frånvarande:    18 s, 13 m, 5 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd

Mom. 19 (ett personligt låneansvar för bostadsrätts-
havaren)
1. utskottet
2. res. 19 (kd)
Votering:
291 för utskottet
12 för res. 19
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  144 s, 68 m, 22 c, 23 fp, 18 v, 16 mp
För res. 19:    12 kd
Frånvarande:    17 s, 12 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 2 mp, 3 kd

Mom. 24 (ägarlägenheter)
1. utskottet
2. res. 23 (m, c, fp, mp, kd)
Votering:
163 för utskottet
141 för res. 23
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  144 s, 1 c, 18 v
För res. 23:    68 m, 21 c, 23 fp, 17 mp, 12 kd
Frånvarande:    17 s, 12 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd

Mom. 25 (bostadsanvisning och bostadsförmedling)
1. utskottet
2. res. 25 (v)
Votering:
218 för utskottet
18 för res. 25
68 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  143 s, 1 m, 22 c, 23 fp, 17 mp, 12 kd
För res. 25:    18 v
Avstod: 1 s, 67 m
Frånvarande:    17 s, 12 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU8 Vissa va-frågor m.m.
Mom. 1 (en ny vattenadministration m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 2 (ekologiskt anpassade va-system)
1. utskottet
2. res. 2 (c, v, mp, kd)
Votering:
234 för utskottet
68 för res. 2
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  143 s, 67 m, 1 c, 23 fp
För res. 2:     21 c, 18 v, 17 mp, 12 kd
Frånvarande:    18 s, 13 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd

Mom. 3 (avvittringens konsekvenser)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
Votering:
280 för utskottet
19 för res. 3
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  141 s, 67 m, 21 c, 23 fp, 16 mp, 12 kd
För res. 3:     1 c, 18 v
Frånvarande:    20 s, 13 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 2 mp, 3 kd

BoU9 Vissa frågor om länsförvaltningen m.m.
Mom. 1 (utvidgning av försöksverksamheten)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Votering:
280 för utskottet
23 för res. 1
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  144 s, 68 m, 21 c, 18 v, 17 mp, 12 kd
För res. 1:     23 fp
Frånvarande:    17 s, 12 m, 6 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd

Mom. 3 (samordning av statliga myndigheters regio-
nala organisation m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (c)
Votering:
282 för utskottet
22 för res. 2
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  144 s, 68 m, 23 fp, 18 v, 17 mp, 12 kd
För res. 2:     22 c
Frånvarande:    17 s, 12 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd

Mom. 6 (Ljungskile)
1. utskottet
2. res. 3 (c, mp, kd)
Votering:
228 för utskottet
73 för res. 3
2 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  144 s, 65 m, 1 fp, 18 v
För res. 3:     22 c, 22 fp, 17 mp, 12 kd
Avstod: 2 m
Frånvarande:    17 s, 13 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SfU8 Socialförsäkringens administration
Mom. 1 (långsiktig lösning för försäkringskassan)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, kd)
Votering:
201 för utskottet
103 för res. 1
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  144 s, 22 c, 18 v, 17 mp
För res. 1:     68 m, 23 fp, 12 kd
Frånvarande:    17 s, 12 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd

Mom. 9 (tillsättande av nämndledamöter)
1. utskottet
2. res. 7 (m, c, kd)
3. res. 8 (fp)
4. res. 9 (v)
Förberedande votering 1:
35 för res. 8
19 för res. 9
250 avstod
45 frånvarande
Kammaren biträdde res. 8.
Förberedande votering 2:
101 för res. 7
36 för res. 8
167 avstod
45 frånvarande
Kammaren biträdde res. 7.
Huvudvotering:
156 för utskottet
102 för res. 7
46 avstod
45 frånvarande
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  144 s, 12 v
För res. 7:     68 m, 22 c, 12 kd
Avstod: 23 fp, 6 v, 17 mp
Frånvarande:    17 s, 12 m, 5 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd

Mom. 11 (utbildning av nämndledamöter)
1. utskottet
2. res. 10 (fp, mp)
3. res. 11 (v)
Förberedande votering:
41 för res. 10
19 för res. 11
244 avstod
45 frånvarande
Kammaren biträdde res. 10.
Huvudvotering:
Kammaren biföll utskottets hemställan genom upp-
resning.

Mom. 15 (finansiell samordning)
1. utskottet
2. res. 14 (m, fp, mp, kd)
3. res. 15 (c)
Förberedande votering:
121 för res. 14
21 för res. 15
161 avstod
46 frånvarande
Kammaren biträdde res. 14.
Huvudvotering:
162 för utskottet
121 för res. 14
19 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  144 s, 18 v
För res. 14:    67 m, 2 c, 23 fp, 17 mp, 12 kd
Avstod: 19 c
Frånvarande:    17 s, 13 m, 6 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd

Mom. 18 (försäkringsläkare och försäkringstandläka-
re)
1. utskottet
2. res. 17 (fp, v, kd)
Votering:
231 för utskottet
71 för res. 17
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  143 s, 68 m, 20 c
För res. 17:    1 c, 23 fp, 18 v, 17 mp, 12 kd
Frånvarande:    18 s, 12 m, 6 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU14 Vissa alkoholfrågor
Mom. 1 (inriktningen av alkoholpolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del  (m)
3. res. 2 (mp, kd)
Förberedande votering:
70 för res. 1
31 för res. 2
202 avstod
46 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
203 för utskottet
68 för res. 1
32 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  143 s, 21 c, 21 fp, 18 v
För res. 1:     68 m
Avstod: 1 s, 2 fp, 17 mp, 12 kd
Frånvarande:    17 s, 12 m, 6 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd

Mom. 3 (alkoholförebyggande åtgärder)
1. utskottet
2. res. 5 (mp, kd)
Votering:
185 för utskottet
31 för res. 5
87 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  141 s, 1 m, 21 c, 4 fp, 18 v
För res. 5:     2 fp, 17 mp, 12 kd
Avstod: 3 s, 67 m, 17 fp
Frånvarande:    17 s, 12 m, 6 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd

Mom. 5 (alkoläsk m.m.)
1. utskottet
2. res. 9 (fp)
Votering:
276 för utskottet
23 för res. 9
3 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  143 s, 67 m, 19 c, 2 fp, 18 v, 15 mp, 12
kd
För res. 9:     1 c, 21 fp, 1 mp
Avstod: 1 s, 1 m, 1 mp
Frånvarande:    17 s, 12 m, 7 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd

Mom. 7 (försäljning av folköl)
1. utskottet
2. res. 11 (c, mp, kd)
Votering:
248 för utskottet
51 för res. 11
4 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  140 s, 68 m, 22 fp, 18 v
För res. 11:    2 s, 21 c, 16 mp, 12 kd
Avstod: 2 s, 1 fp, 1 mp
Frånvarande:    17 s, 12 m, 6 c, 3 fp, 4 v, 1 mp, 3 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om samlad votering

På förslag av förste vice talmannen medgav kam-
maren att socialutskottets betänkanden SoU15 och
SoU16 fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad
debatt.

9 §  Läkemedelsfrågor

Föredrogs
Socialutskottets betänkande 1997/98:SoU15
Läkemedelsfrågor

Anf.  127  LEIF CARLSON (m):
Herr talman! I socialutskottets betänkande 15 be-
handlas ett tjugotal motionsyrkanden rörande läkeme-
delsfrågor. Det är yrkanden som spänner över ett vitt
fält men som kanske inte berör de tunga, litet mer
upphetsande frågorna i anslutning till läkeme-
delsproblematiken, som borttagande av apoteksmo-
nopol, avreglering, generisk förskrivning m.m. Till
dem får vi hoppas att vi kan återkomma senare. Det
vore på tiden, efter det att den ena utredningen efter
den andra föreslagit att apoteksmonopolet bör tas
bort, att också riksdagen fick den frågeställningen på
sitt bord. En avreglering skulle utan tvekan leda till en
dynamisk utveckling av apoteksservicen inom många
områden, och vi har berört en del i det gemensamma
yttrandet från Moderaterna, Folkpartiet och Kristde-
mokraterna.
Herr talman! Jag tänker ta upp några, som jag
tycker, väsentliga yrkanden ur motionsfloden på lä-
kemedelsområdet, först beroendeproblematiken.
Läkemedelsberoende är, som allt beroende, en
förminskning av människan. Hennes integritet och
hennes rätt att välja har satts ur spel av krafter så
starka att hon inte kunnat värja sig. Beroendet leder
också alltför ofta in på rent kriminella vägar. Det
finns alltså många skäl att ge dessa människor vård,
men den rent humanitära aspekten är naturligtvis
viktigast. För att man skall lyckas med detta behövs
en kartläggning av allt kring läkemedelsberoendet. En
kartläggning planeras visserligen av Folkhälsoinstitu-
tet och Nepi av läkemedelsberoendets omfattning,
konsekvenser och bakomliggande orsaker, vilket är
bra, men en kartläggning bör - om man ser utifrån
människan - också ta upp vårdbehovet för patienter
med läkemedelsberoende och en översyn av hur detta
vårdbehov bäst kan mötas.
Herr talman! Modern farmakologi är starkt bero-
ende av kliniska prövningar. De görs oftast i form av
s.k. multicenterundersökningar. Då utvecklingen av
moderna läkemedel är utomordentligt kostsam är det
viktigt att på alla sätt minska tiden, utan att sätta sä-
kerheten ur spel, tills preparaten kommer ut på mark-
naden. Därför förläggs ofta studierna till många län-
der samtidigt. Den etiska prövningen sker då också i
olika länders etiska kommittéer. För att få en gemen-
sam uppfattning finns ett behov av samordnande or-
gan. Ett medicinsk-etiskt centrum är en lösning. Sve-
rige har en lång tradition på det moralisk-etiska områ-
det, och det vore lämpligt om regeringen tog initiativ
till att ett europeiskt medicinsk-etiskt centrum upprät-
tas i Sverige. Det skulle lyfta fram Sverige på ett
mycket positivt sätt.
Herr talman! Sedan år 1992 är det förbjudet att
tillverka, inneha, ge bort eller sälja dopningspreparat.
Det icke-medicinska bruket av dopningsmedel är
emellertid väldigt omfattande. Att dopning ofta leder
vidare till annat missbruk liksom till omfattande kri-
minalitet har utskottet fått bekräftat vid flera tillfällen,
bl.a. vid en tidigare hearing. Jag tycker därför att det
vore i högsta grad på tiden att lagstiftningen nu ändras
så att även konsumtion av dessa preparat kriminalise-
ras. Sverige bör också verka för att få till stånd inter-
nationella bestämmelser om förbud för icke-
medicinsk användning av dopningsmedel. Det är
också viktigt att de ansvariga myndigheterna tull och
polis samt idrottsrörelsen, som är mycket nära berörd
av dopningsproblematiken, fortsätter att noggrant
följa och redovisa den utveckling som här pågår.
Herr talman! Jag skall inte tala längre än så om
detta betänkande utan bara säga att vi givetvis står
bakom alla våra reservationer men att jag för tids
vinnande yrkar bifall bara till reservation 1, som gäl-
ler mom. 1.

Anf.  128  KERSTIN WARNERBRING (c):
Herr talman! I den här debatten tänker jag uppe-
hålla mig vid en fråga som min företrädare här i ta-
larstolen litet hastigt berörde, nämligen dopning.
I tre års tid har vi i Centerpartiet återupprepat kra-
vet på att konsumtion av dopningspreparat skall kri-
minaliseras. Förr i tiden var användandet av dopning-
spreparat begränsat till elitidrotten, men det har
kommit att spridas till personer långt utanför idrottens
organisationer och dessutom till allt yngre personer.
Det är en utveckling som är mycket oroande.
Dopningslagen förbjuder försäljning och innehav
av vissa dopningsmedel men inte konsumtion av dem.
Det är det som skiljer dopningslagen från narkotika-
lagstiftningen, som ju också kriminaliserar det per-
sonliga bruket.
År 1994 tillsatte regeringen en utredning om
dopning. Uppdraget var att göra en allsidig översyn
av dopningsproblemets omfattning och karaktär samt
följderna av missbruk på kort och lång sikt och också
att bedöma behovet av insatser. Resultatet lades fram
i betänkandet Doping i folkhälsoperspektiv i augusti
1996. Sedan dess har ingenting hänt i frågan, herr
talman, vilket vi i Centerpartiet anser vara i hög grad
otillfredsställande.
Utredningens undersökningar visar att det nästan
uteslutande är pojkar och unga män som missbrukar
framför allt anabola steroider. Enligt de studier som
finns föreligger en stark koppling mellan missbruket
och styrketräning. I utredningens intervjuundersök-
ning bland män i åldrarna 18-30 år uppgav 1,1 % att
de någon gång hade prövat anabola steroider. Liknan-
de resultat, men med lokala variationer, visade de
undersökningar som Centralförbundet för alkohol-
och narkotikaupplysning, CAN, har genomfört.
Utredningen redovisar, som resultat av sina egna
undersökningar och av alla de undersökningar som
fanns redan innan, att missbruket knappast är så ut-
brett som man befarat och att ingenting har fram-
kommit som tyder på att missbruket ökat i omfattning
under senare år. Utvecklingen har snarare stagnerat.
Men utredningen slår i sitt betänkande fast att det
ändå är ett stort samhällsproblem, inte minst eftersom
det kan innebära allvarliga hälsoproblem för många
ungdomar. Därför är det nödvändigt att målmedvetet
bekämpa allt icke-medicinskt bruk av anabola steroi-
der och andra dopningsmedel. Om detta skall lyckas
krävs ett brett spektrum av åtgärder - från förebyg-
gande insatser till åtgärder för att komma åt den ille-
gala införseln och handeln.
I Centerpartiet står vi fast vid vår övertygelse och
vårt trefaldiga krav på att en av flera nödvändiga
åtgärder för att bekämpa missbruket av dopningsme-
del är att kriminalisera allt icke-medicinskt och icke-
vetenskapligt bruk av de medel som omfattas av
dopningslagen.
Herr talman! Vi anser att man med en sådan lag-
stiftning tydligt markerar att samhället inte tolererar
detta missbruk. Därför är en sådan lagstiftning nöd-
vändig. Det är ett krav som också får stöd i betänkan-
det Doping i folkhälsoperspektiv.
Herr talman! Utifrån detta yrkar jag bifall till re-
servation nr 5. I övrigt står jag bakom betänkandet.

Anf.  129  BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Först vill jag ta upp läkemedelsbero-
ende. Det är en fråga som uppmärksammades redan i
slutet av 60-talet. Det är ganska anmärkningsvärt att
vi fortfarande i Sverige inte vet vilken omfattning det
har och vilka lugnande medel och sömnmedel som är
farligast. Därför är det väldigt angeläget att vi får till
stånd denna kartläggning genom Folkhälsoinstitutet
och Nepi.
Det bör också till det kopplas en kartläggning av
vårdbehovet. Det är det inte Folkhälsoinstitutets och
Nepis uppgift att göra enligt instruktion, utan här är
det viktigt att Socialstyrelsen kommer in i bilden.
Leif Carlson tog upp frågan om ett medicinsk-
etiskt centrum. Jag vill som ordförande i den forsk-
ningsetiska utredningen säga att vi tittar på olika or-
ganisatoriska strukturer. Jag tycker att det är riktigt
som det står i betänkandet, dvs. att man skall avvakta
utredningen.
Sedan vill jag ta upp dopningsfrågan. När risker
för hälsoproblem uppdagas tar det tyvärr väldigt lång
tid innan vi är i mål med de aktiva åtgärder som be-
hövs. Detta är en fråga som Socialstyrelsen uppmärk-
sammade i början av 80-talet. Det var Riksidrottsför-
bundet och Socialstyrelsen. Då blev vi i princip
häcklade för att vi tog upp anabola steroider; ett lä-
kemedel som användes vid blodsjukdomar och några
andra tillstånd kunde förorsaka problem av ett helt
annat slag.
Nu vet vi det. Vi vet ganska mycket om vilka me-
del det är som är riskabla. Det har också gjorts en
utredning, som nämndes här tidigare. Min fråga till
socialdemokraterna är varför inte utredningens förslag
om t.ex. kriminalisering kan hamna som förslag på
riksdagens bord.
När det gäller dopning vill jag också ta upp vikten
av bra upplysning till allmänheten. Det gäller framför
allt de yngre som använder preparaten och deras för-
äldrar. Här har Dopingjouren gjort ett väldigt viktigt
arbete. Tyvärr ser anslagsbeviljande myndigheter inte
riktigt värdet av detta. I dagsläget är det till stor del en
läkemedelsindustri som finansierar verksamheten. Jag
tycker att det är en samhällelig uppgift.
I reservationen om dopning i betänkandet tar vi
också upp nikotinet som dopningsmedel. Man vill inte
gärna se nikotin som dopningsmedel, men det är up-
penbart att det har de egenskaperna och att det an-
vänds i idrott där man gör snabba insatser. Nikotin
verkar prestationshöjande. Vi tycker alltså att nikotin
borde tas med på listorna över dopningspreparat.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 5, under
mom. 7. Folkpartiet står naturligtvis bakom övriga
reservationer där vi står med.

Anf.  130  STIG SANDSTRÖM (v):
Herr talman! Jag går först till dopningsfrågan. Jag
hade inte tänkt att ta upp den, men eftersom flera
andra har tagit upp den vill jag motivera varför vi inte
har ställt upp på reservationen.
Det beror på att vi väntar på en proposition, som
skall komma rätt snart. Det är en ganska grannlaga
fråga som vi har haft hearingar om och diskuterat rätt
ingående. Jag tror säkert att vi i vårt utskott kommer
fram till någon slags enighet i frågan - kanske om
kriminalisering. Det är mycket troligt.
Jag vill också ta upp frågan om läkemedelsbero-
ende, som övriga talare har varit inne på. Vi har gjort
en reservation där vi föreslår att vi skall ta litet pengar
från läkemedelsindustrin och sätta i en fond för dem
som har blivit skadade av läkemedel. De pengarna
skall tas från just de industrier som tillverkar denna
typ av läkemedel.
Vi har nyligen genomfört en stor läkemedelsre-
form med satsning på läkemedelskommittéer, vilka vi
hoppas väldigt mycket på. Vi hoppas att de också
skall ta tag i dessa frågor. Vi vet att det fattas pengar.
Läkemedelskommittéerna behöver resurser för att
utbilda sig och för att komma vidare.
Det har också funnits en ideell organisation som
har jobbat med dessa frågor men som tyvärr har gått i
konkurs. Den hette Kilen. Jag vet inte om den håller
på att rekonstrueras. Vi vet att det finns svårigheter
med att få fram pengar till just denna verksamhet. Då
tycker vi att det är lämpligt att ta litet från läkemedels-
industrin. Vi vet att den är väldigt gynnad i Sverige.
Apoteksbolaget gjorde en föredragning i utskottet.
Man visade att de svenska producentpriserna ligger
högst i världen och att vi har de högsta kostnaderna
när det gäller producentledets inköp av läkemedel.
Det sker givetvis i samförstånd. Det finns en bak-
tanke. Man vill gynna den svenska läkemedelsindust-
rin, så att den skall kunna forska, bli duktig och ex-
portera mycket så att pengarna kommer tillbaks.
Vi vet också att priserna faller i grossistledet. Vi
har en effektiv grossistverksamhet. I detaljistledet
faller priserna ytterligare. Läkemedelskostnaderna är
egentligen inte så höga för konsumenterna.
Vi menar som sagt att det finns pengar att hämta
hos läkemedelsindustrin. Det visar inte minst de stora
fallskärmar som vi ibland kan läsa om i tidningarna.
Där finns det resurser. De skulle komma till bra an-
vändning.
Därför vill jag yrka bifall till vår reservation -
nr 2.

Anf.  131  THOMAS JULIN (mp):
Herr talman! Ett viktigt steg för att förbättra folk-
hälsan, minska onödig sjukvård och onödigt lidande
är en förbättrad läkemedelsanvändning. Av den an-
ledningen har jag för andra året i följd motionerat om
möjligheten att införa s.k. läkemedelsprofiler, ett
system där viktig information om apotekskundens
hälsa och läkemedelsanvändning finns lagrat på ett
s.k. smart card.
Vid ett möte mellan Apoteksbolaget och utskottet
fick jag information om att ett sådant system nu börjat
utvecklas. Min motion har därför följdriktigt av-
styrkts. Det är bra att Apoteksbolaget har börjat arbe-
ta med den här modellen, och det är bara för mig att
gratulera Farmacevtförbundet, som drivit den här
frågan i flera år och till sist har fått gehör för en bra
idé.
Herr talman! När det gäller beroendeframkallande
läkemedel är det viktigt att vi vidtar åtgärder för att
stoppa läkemedelsmissbruket och den illegala handeln
med dessa preparat. Ett förbättrat samarbete mellan
apotek och läkare skulle kunna vara en viktig åtgärd.
I dag sätter den rådande lagstiftningen stopp för
ett sådant nödvändigt samarbete. Två yrkesgrupper
som arbetar med samma patient och som styrs av
samma tystnadsplikt får inte tala med varandra om de
inte har kundens samtycke. Som jag ser det bör tyst-
nadsplikten vara till för att hindra spridning av känslig
information till obehöriga, inte för att bakbinda två
yrkesgrupper som tillsammans arbetar för patientens
bästa och vilkas kompetenser kompletterar varandra.
I motion So675 föreslår vi därför en förändring i
lagstiftningen när det gäller tystnadsplikten, så att
apotek och läkare bättre kan samarbeta. Vi är överty-
gade om att det kan bidra till ett minskat missbruk av
beroendeframkallande läkemedel.
För att hindra att en patient genom recept från ett
flertal olika läkare skaffar sig stora mängder beroen-
deframkallande läkemedel för eget bruk eller för
illegal försäljning bör man även här använda sig av ett
s.k. smart card, som patienten själv förfogar över men
som måste uppvisas vid köp av beroendeframkallande
läkemedel. På kortet kan lagras uppgifter om vilka
beroendeframkallande läkemedel som patienten an-
vänder och vilken läkare som förskriver dessa.
Jag är övertygad om att ett bättre samarbete mel-
lan apoteken och vården i kombination med det före-
slagna kortet skulle betyda mycket när det gäller lä-
kemedelsmissbruket. Jag vet att det här missbruket är
svårt för den missbrukande och dennes anhöriga samt
medför stora kostnader för samhället.
Herr talman! Jag har inte fått något stöd för det
här förslaget men anser ändå att det är viktigt. Jag
yrkar därför bifall till reservation 3.

Anf.  132  CHATRINE PÅLSSON (kd):
Herr talman! Läkemedelsberoende och andra lä-
kemedelsproblem, som faktiskt vanligen uppkommit
genom feldiagnostisering och felbehandling, är all-
varliga problem för dem som drabbas. Jag tror att
varje person som drabbas känner sig enormt utsatt.
Man har inte fått veta vilka riskerna är, och man har
trott att det här är den enda vägen till bättring. Förut-
om det mänskliga lidandet åsamkas samhället pro-
blem i form av kostnader för läkarundersökningar,
inläggningar, sjukskrivningar, förtidspensioner och
produktionsbortfall.
Herr talman! Det är alltid ett bekymmer när såda-
na här svåra frågor kommer upp i debatten och man
inte riktigt vet hur man skall kunna ge en professio-
nellt god behandling anpassad efter den enskilda
individen. Kilens verksamhet var ett mycket bra bevis
för att man t.o.m. kan få en intim koppling mellan den
behandlande och den förebyggande verksamheten.
Verksamheten var världsunik. Därför var det enormt
negativt att den tvingades lägga ned. Hur det blir i
framtiden vet vi inte. Jag tror att Kilen hade behövts
mer än väl för att människor som drabbats av läkeme-
delsberoende skall kunna få en möjlighet till rehabili-
tering. Tyvärr blev det inte så.
En annan fråga jag gärna vill ta upp är dopningen,
som flera talare från socialutskottet har anfört. Det är
en väldigt viktig signal från samhället att man vågar
säga tydligt att dopning skall kriminaliseras. Alla
dessa unga människor, främst pojkar, som drabbas av
dopningen får bestående skador, och idrottsrörelsen
har ett jättestort problem. Det finns ingen anledning i
världen att inte klart ta ställning. Jag hoppas att den
proposition som kommer verkligen tar ställning, för
det här är en jätteviktig fråga.
Jag vill också ta upp en annan fråga, i vilken Alf
Svensson och Göran Hägglund har väckt en motion
som vi så att säga i tankarna har fått stöd för, så att
det nu finns ett särskilt yttrande. Det gäller apotekens
verksamhet. Vi har under senare år sett hur olika
verksamheter har tvingats samman. Exempelvis har
posten hyrt in sig hos lanthandeln, lantbrevbäraren
kommer inte enbart med postförsändelser, osv. Därför
vore det klokt och bra att även integrera viss sjuk-
vårdspersonal på apotek för att ge information, ha en
nära kontakt med patienterna och få en kontinuitet i
vårdkedjan. Jag vet att en sådan verksamhet har prö-
vats i Värnamo, med mycket gott resultat. Jag tror
också att detta den dagen - för den dagen kommer -
då apoteksmonopolet avskaffas skulle kunna bli en
unik profil för respektive apotek. Man skulle kunna
ge en bättre, en djupare och integrerad service till
gagn för alla de patienter som har det här stora beho-
vet.
Med det, herr talman, vill jag säga att vi kristde-
mokrater står bakom alla våra reservationer och att
jag också yrkar bifall till reservation 1.

Anf.  133  CONNY ÖHMAN (s):
Herr talman! En av de största förändringarna på
länge inom läkemedelsområdet genomfördes när
riksdagen för en tid sedan beslutade om att överföra
ansvaret för läkemedelsnotan till sjukvårdshuvud-
männen. Varje huvudman skall ha en läkemedel-
skommitté som arbetar aktivt. Mitt intryck är att de
flesta huvudmän har kommit i gång med detta arbete
på ett bra sätt. Än har det dock gått för kort tid för att
vi skall kunna dra några säkra slutsatser om hur de här
förändringarna långsiktigt påverkar läkemedelssidan.
Helt nyligen avlämnade utredningen om en sam-
ordnad läkemedelsförsörjning, kallad Läkemedel vid
vård och handel, sitt slutbetänkande. I denna utred-
ning lämnas förslag om mål för läkemedelsförsörj-
ningen, förslag om den framtida organisationen av
läkemedelsdistributionen och former och riktlinjer för
framtida läkemedelsinformation. Denna utrednings
förslag får vi anledning att diskutera senare, efter den
remissbehandling som nu skall ske av betänkandet. I
de här stora, övergripande läkemedelsfrågorna finns
stora politiska skiljelinjer.
I dag har vi att hantera ett betänkande som be-
handlar frågor som också är viktiga men kanske inte
har den politiska digniteten som de andra läkemedels-
frågorna. Jag tror att det finns en betydande samsyn
mellan partierna när det gäller målen för de här äm-
nesområdena. Ingen vill att patienter skall bli beroen-
de av läkemedel eller komma över läkemedel via
förfalskade recept, alla vill att användningen av läke-
medel skall ta hänsyn till de skillnader som finns
mellan män och kvinnor, osv.
Vi tvingas ändå konstatera att ett icke obetydligt
antal människor blir beroende av läkemedel, via fel-
aktig användning av läkemedel, felaktig förskrivning
av läkemedel eller för stor förskrivning av läkemedel.
Problemet åskådliggjordes på ett mycket tydligt sätt i
ett TV-program för några dagar sedan. Det handlade
om en äldre kvinna, till vilken man hade förskrivit
alldeles för mycket läkemedel och som efter en över-
syn av konsumtionen mådde mycket bättre.
Ett problem är att en del patienter väljer att gå till
alltför många läkare och får alltför många recept
utskrivna. Det är därför med glädje som jag kan kon-
statera att en kartläggning av läkemedelsberoendet nu
planeras, bl.a. med hjälp av Folkhälsoinstitutet. Vi
behöver få veta mer om detta problem.
Kompetensen när det gäller effektiv läkemedels-
förskrivning måste bli bättre. Här spelar läkemedel-
skommittéernas arbete en viktig roll, liksom att vi får
till stånd en bättre läkemedelsinformation i landet. Jag
kan för egen del konstatera att jag ser positivt på att
utredningen om läkemedelsförsörjningen innehåller
idéer om s.k. läkemedelsprofiler.
En fråga som ingen talare tidigare har tagit upp
men som också behandlas i betänkandet handlar om
förskrivningsrätten för andra än läkare. Det är gläd-
jande att kunna konstatera att Socialstyrelsens upp-
följningsstudie visar på ett positivt utfall av den verk-
samhet som har funnits med förskrivningsrätt för
distriktssköterskor när det gäller vissa preparat. Soci-
alstyrelsen tycker att frågan kan föras vidare ett
stycke, bl.a. via studier av indikationer och kanske av
andra läkemedel. Man kan också närmare titta på
sköterskors möjligheter att få förnya en del recept
som läkare har förskrivit och på att kanske en del
andra sköterskegrupper än distriktssköterskor också
skall få den rätten. Här välkomnar jag även att rege-
ringen låter Socialstyrelsen titta vidare på frågan.
Slutligen några ord om dopningen, som självfallet
är ett oerhört viktigt ämnesområde. I likhet med tidi-
gare talare förväntar också jag mig att regeringen
ganska snart återkommer till riksdagen i detta ärende.
Som en kommentar till några av talarna i den här
debatten vill jag säga att det inte är så att frågan ligger
stilla ute i landet. Jag är själv engagerad i idrottsrörel-
sen och vet att idrottsrörelsen väldigt mycket jobbar
med detta. I mitt hemlän har man i idrottsrörelsen av
ganska många kommuner fått förtroendet att vara
informatör i skolorna i frågor som rör riskerna med de
här preparaten - ett väldigt aktivt arbete som fallit
mycket väl ut. Jag vill nog inte instämma i Chatrine
Pålssons formulering att detta är ett mycket stort pro-
blem för idrottsrörelsen. Det är ju idrottsrörelsen som
aktivt har gått i clinch med problemet men idrottsrö-
relsen kan inte gå vid sidan av sina egna medlemsor-
ganisationer. Det är kanske där som problemet är stort
och det är kanske där som det i dag saknas en hel del
arbete för att faktiskt mota Olle i grind i detta viktiga
ärende. I och för sig tror också jag att idrottsrörelsen
kan göra mer än den i dag gör men det stora proble-
met i denna fråga menar jag finns utanför idrottsrörel-
sen.
Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till
hemställan i utskottets betänkande och avslag på de
reservationer som fogats till betänkandet.

Anf.  134  BARBRO WESTERHOLM (fp)
replik:
Herr talman! Jag vill göra en komplettering, eller
kanske en korrigering, beträffande den gamla dam
som vi häromdagen kunde se i TV. Hon hade inte gått
runt till många olika doktorer. I stället handlade det
om en person på sjukhem där det var en bristande
kunskap och observans hos personalen. Den här da-
mens tillstånd kunde nämligen bero på en för hög
dosering av läkemedel. Det fallet aktualiserar en an-
nan fråga som jag tror att det är viktigt att ta upp,
nämligen frågan om man skall komplettera vårdlaget
kring en patient på sjukhem med farmaceutisk exper-
tis.
En ganska stor svensk undersökning visar nämli-
gen att i ett team som består av läkare, en medicinskt
ansvarig sköterska och en farmaceut är farmaceutens
roll att följa upp läkemedelsförskrivningen hos de
inneliggande. Då kan man få till stånd en hel del av
sanering vad gäller läkemedelslistan.

Anf.  135  CONNY ÖHMAN (s) replik:
Herr talman! Barbro Westerholm och jag har upp-
fattat den gamla damen på samma sätt. Jag sade att
det finns flera problem här. Ett problem är att en del
går till många doktorer. Ett annat problem är att kom-
petensen hos en del förskrivare i vissa fall kanske
brister.

Anf.  136  CHATRINE PÅLSSON (kd):
Herr talman! Jag sade att idrottsrörelsen är ett be-
kymmer och det sade också Conny Öhman men man
försöker arbeta med frågan. Jag har hört många id-
rottsledare på olika nivåer säga att de upplevt stora
problem inför hotet att situationen blir den att alltfler,
speciellt yngre grabbar, använder anabola steroider.
Vi har väl alla varit bekymrade när man i idrottsar-
rangemang i princip på världsnivå har dragit tillbaka
olika medaljer efter att ha upptäckt användning av
sådana här saker.
Jag tror att idrottsrörelsen, alla ungdomsledare
och, framför allt, alla ungdomar har nytta av att riks-
dagen ger tydliga signaler. Det handlar om att befria
våra barn och ungdomar från anabola steroider. Det
handlar inte om att vilja dem illa. Jag tror att det vore
bra att ge den tydliga signalen.

Anf.  137  CONNY ÖHMAN (s):
Herr talman! Jag håller med Chatrine Pålsson om
att det är bra med tydliga signaler i det här samman-
hanget men riksdagens signaler når nog inte fram om
kinesiska simmerskor dopar sig i världsmästerskapen
i simning. Riksdagens inflytande sträcker sig inte så
långt, Chatrine Pålsson! Detta måste idrottsrörelsen
själv givetvis ta tag i.
Vi kan titta på hur det ser ut i landet. Idrottsrörel-
sens ansvar kan inte sträcka sig längre än till de egna
medlemmarna. Det pågår faktiskt en aktivitet slump-
mässigt. När som helst görs testning inom den svens-
ka idrottsrörelsen för att avslöja sådana här saker. I
dag är det faktiskt ganska få fall som avslöjas inom
den svenska idrottsrörelsen men sådant här förekom-
mer i andra sammanhang, utanför den organiserade
idrottsrörelsen. Detta är kanske, och det är vad jag
velat påtala, ett större problem i dag än det som sker
inom den svenska idrottsrörelsen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)

10 §  Handikappfrågor

Föredrogs
Socialutskottets betänkande 1997/98:SoU16
Handikappfrågor

Anf.  138  LISELOTTE WÅGÖ (m):
Herr talman! I betänkandet behandlas ett sextiotal
motionsyrkanden om olika handikappfrågor. Jag kan
bara konstatera att det tidigare rått en bred politisk
enighet om att människor som har ett funktionshinder
skall garanteras trygghet och välfärd även i tider av
ekonomisk kris. Antalet motionsyrkanden kan tolkas
på litet olika sätt - antingen att det råder en stor
oenighet eller också att det finns ett stort engagemang
i riksdagen för just dessa frågor. Jag väljer den senare
tolkningen, alltså att det finns ett stort engagemang i
dessa frågor. Det kan dock bli bättre på detta område.
Sett till handikappolitiken rent generellt vill vi
moderater att människor med funktionshinder inte
skall diskrimineras. Det är därför glädjande att kunna
konstatera att ett enigt utskott ger regeringen till kän-
na att den bör utreda formerna för en reglering av ett
diskrimineringsförbud i näringslivsverksamhet. Jag
tror att det är ett mycket viktigt ställningstagande som
vi i socialutskottet har gjort. Det är också en styrka att
vi har gjort det i enighet.
Herr talman! Det är inte särskilt länge sedan vi
debatterade de här frågorna i Sveriges riksdag. I dag
skall jag därför bara ta tillfället i akt och beröra en
särskild grupp med ett särskilt funktionshinder, näm-
ligen de psykiskt störda - eller, om man så vill, de
psykiskt handikappade. Denna grupp i samhället
måste få ett bättre stöd.
Rapporterna är många och nedslående. Vi får ta
del av vad som händer inte i alla men väl i många
kommuner i samband med den s.k. psykädelreformen.
I många kommuner klarar man av detta hyggligt, i
andra betydligt sämre. Vi moderater menar att den här
gruppen människor i större utsträckning än som i dag
är fallet måste få del av samhällets stöd. Många är i
akut behov av personlig assistans, och många kräver
betydligt mera tillsyn och hjälp än vad som i dag står
till buds.
Det innebär enligt de rapporter som jag har fått att
risken för att många blir utnyttjade av mer eller mind-
re nogräknade personer är väldigt stor. Det här kan ta
sig olika uttryck. Jag har fått beskrivet för mig hur
bl.a. missbrukare följer med den psykiskt handikap-
pade till posten när det är dags att hämta ut pensionen.
Jag har också fått beskrivet för mig hur den handi-
kappades bostad nyttjas av andra människor. Bråk
och stridigheter förekommer, och det blir den psykiskt
handikappade som blir lidande. Det förekommer
också att man blir vräkt från sin bostad och blir bo-
stadslös.
Bristen på tillsyn och stöd främst på nätterna hos
den psykiskt störde innebär också enorma påfrest-
ningar för den enskilde naturligtvis, eftersom det just
är nattetid som ångesten kan uppträda. I de flesta fall
är man ensam i sin ångest, vilket kan ta sig väldigt
våldsamma uttryck och av omgivningen uppfattas som
mycket störande. Man klagar på detta. I vissa fall
leder det till att man blir vräkt. Vi finner den här
gruppen människor, framför allt i storstäderna, bland
våra uteliggare.
Herr talman! Det är oacceptabelt i ett civiliserat
samhälle att de människor som bäst behöver samhäl-
lets stöd i många fall inte får det. Åtgärder för att
motverka de värsta bristerna måste snarast vidtas även
i bistra tider. Jag tycker faktiskt att det borde gå att nå
en politisk enighet i denna fråga. Man måste prioritera
dem som bäst behöver samhällets stöd. Vid sidan av
alla andra människor med olika funktionshinder av
olika slag är gruppen psykiskt handikappade bland de
mest utsatta.
Vi moderater vill understryka att lagen om stöd
och service är en rättighetslag som träder i övriga
lagars ställe när ett behov av insats för en funktions-
hindrad som omfattas av lagen inte kan tillgodoses
enligt annan lagstiftning. Vi anser att det behövs ett
klargörande av riksdagens avsikt med råd och stöd
enligt den här lagen genom ett förtydligande av lag-
texten. Vi anser också att regeringen bör återkomma
till riksdagen med ett förslag som innebär att även de
psykiskt handikappade omfattas av personkretsen
enligt lagen om stöd och service till vissa funktions-
hindrade.
Det här kostar pengar, men på lång sikt kommer
det att innebära i stort sett oförändrade kostnader, för
att inte tala om vad det innebär i minskat mänskligt
lidande av stora mått.
Vi moderater anslog 300 miljoner kronor för
1998/99 i särskilda stimulansbidrag till kommuner i
syfte att öka insatserna för psykiskt funktionshindra-
de.
Avslutningsvis vill jag, herr talman, ytterligare
understryka vikten av att människor med en psykisk
funktionsstörning får ett betydligt bättre stöd än vad
de får i dag. Vi står självklart bakom samtliga reser-
vationer i betänkandet, men för tids vinnande ber jag
att få yrka bifall till reservation 1 under mom. 1.

Anf.  139  KERSTIN WARNERBRING (c):
Herr talman! Först vill jag i likhet med Liselotte
Wågö uttrycka min glädje över att ett enigt utskott i
ett tillkännagivande begärt att regeringen skall utreda
formerna för en reglering av ett förbud mot diskrimi-
nering av funktionshindrade i näringsverksamhet. Det
är verkligen hög tid att vi i Sverige får en lagstiftning
som förbjuder diskriminering av funktionshindrade
inom alla områden. Därför är naturligtvis utskottets
initiativ ett utmärkt komplement till det arbete som nu
pågår med en antidiskrimineringslagstiftning.
Det finns ett område till där funktionshindrades
tillgänglighet måste garanteras, och det gäller infor-
mationstekniken. Jag beklagar verkligen att utskotts-
majoriteten valt att avstyrka Centerpartiets båda mo-
tioner som handlar om dels tillgänglighet till tekniken,
dels förskrivning av IT-hjälpmedel.
Informationstekniken innebär inte bara stora möj-
ligheter utan också hot mot många människor. För de
funktionshindrade kan tekniken innebära att de kan
leva ett självständigare liv om bara tekniken utnyttjas
rätt. Om inte, hotar den att ställa funktionshindrade
utanför samhället. Därför kräver deras situation sär-
skild uppmärksamhet. Vi anser att det är nödvändigt
att en ny lagstiftning om antidiskriminering och till-
gänglighet också innefattar IT-området. Handikap-
pinstitutet har i sitt förslag, IT för funktionshindrade
och äldre, tagit upp samma krav.
Med hjälp av informationstekniken finns stora
möjligheter att öka de funktionshindrades livskvalitet.
Med hjälp av tekniken  kan inte minst synskadade,
döva och talskadade få tillgång till information och
delta i samhällslivet på ett helt annat sätt än tidigare.
För dyslektiker finns i dag möjlighet att ta del av
skrivet material med hjälp av utrustning som läser upp
vad som står på datorskärmen. Synskadade kan ta del
av allt material på datorskärmen med hjälp av en
speciell utrustning som avläser skärmen och överför
innehållet till s.k. Brilleskrift.
Förståndshandikappade har tack vare Isaac, en li-
ten bärbar dator, fått helt nya möjligheter att leva ett
friare liv. Datorn innehåller kommunikationsmöjlighe-
ter och en kamera med vars hjälp man kan kommuni-
cera med en central och få hjälp om man hamnar i en
situation som är svår att hantera. IT kan verkligen bli
ett verktyg som underlättar det dagliga livet.
Därför måste också de funktionshindrade snabbt
kunna ta del av denna fantastiska utveckling. Av den
anledningen kräver vi att en översyn görs av sjuk-
vårdshuvudmännens förskrivning av IT-hjälpmedel. I
det sammanhanget måste också övervägas om det
behövs ett särskilt stöd för anpassning av IT-
produkter då anpassningarna kan bli väldigt dyra i
enskilda fall.
Många gånger möts funktionshindrade av misstro
och fördomar i kontakterna med myndigheter. Oftast
beror detta på personalens brist på kunskaper om
olika funktionshinder, något som då också kan leda
till felaktiga beslut som drabbar den enskilde.
Det är därför nödvändigt att personal inom vård,
omsorg, socialtjänst, arbetsförmedling och försäk-
ringskassa får såväl grundutbildning som fortlöpande
vidareutbildning om olika funktionshinder. Staten bör
inom sina verksamhetsområden prioritera sådan per-
sonalutbildning. Det är också av avgörande betydelse
för att informationstekniken skall komma alla till del
att de människor som arbetar med personer med
funktionshinder har kunskap och kännedom om vilka
hjälpmedel som finns och hur de används. Detta
måste också ingå som en naturlig del i personalut-
bildningen.
Herr talman! I dessa frågor som jag här har relate-
rat har vi två reservationer, nr 9 och 14. Jag står
självklart bakom båda dessa men nöjer mig med att
yrka bifall till reservation 9.

Anf.  140  KERSTIN HEINEMANN (fp):
Herr talman! De båda föregående talarna har utta-
lat sin tillfredsställelse över delar av betänkandet. Det
vill också jag göra. Jag tycker att det är väldigt bra att
vi har nått enighet vad gäller att förhindra diskrimi-
nering och främja funktionshindrades deltagande i
samhällslivet. Utskottet vill att vi skall ge detta rege-
ringen till känna. Det föreslås ett antal åtgärder, bl.a.
att Handikappombudsmannen skall ges processrätt
och att antidiskrimineringslagen skall skärpas. Det är
krav som Folkpartiet har fört fram i sin partimotion.
Däremot vill utskottet vänta ytterligare med att
förtydliga lagtexten när det gäller insatsen råd och
stöd enligt LSS. Det innebär att ytterligare ett antal
människor kommer att hamna mellan stolarna och inte
få den hjälp som de behöver. Vid den rättsliga pröv-
ningen av insatserna råd och stöd har länsrätterna och
kammarrätterna i stort följt den praxis som utveckla-
des under den tidigare omsorgslagen, dvs. man har
beviljat råd och stöd när det har funnits ett behov som
inte tillgodosetts enligt socialtjänstlagen eller hälso-
och sjukvårdslagen. Regeringsrätten har nu i två do-
mar konstaterat att rehabiliterande och habiliterande
insatser inte kan beviljas som råd och stöd enligt LSS.
Det innebär att insatsen råd och stöd saknar innehåll
och att de som omfattades av omsorgslagen lever
under en sämre situation nu än innan LSS trädde i
kraft. Att så skulle ske var inte meningen med LSS,
och därför borde utskottet ha kunnat tillstyrka att det
föreligger ett behov av klargörande om riksdagens
avsikt med råd och stöd enligt LSS genom ett förtyd-
ligande av texten.
Herr talman! Rätt hjälpmedel kan för en funk-
tionshindrad innebära möjligheter till rehabilitering
eller avsevärt mycket bättre livskvalitet. I dag är vän-
tetiderna ofta mycket långa. Detta är oacceptabelt.
Därför anser Folkpartiet att en hjälpmedelsgaranti
skall införas så att den som är i behov av hjälpmedel
skall få snabb hjälp och komplicerade hjälpmedel
senaste inom tre månader. Att kommuner och lands-
ting har delat upp ansvaret mellan sig får inte utgöra
ett hinder för människor att få den hjälp som de behö-
ver. Kommuner och landsting har i stället ett gemen-
samt ansvar för att det hela fungerar. En ökad konkur-
rens på hjälpmedelsområdet skulle kunna vara ett sätt
att höja kvaliteten och kapa köerna. Inom t.ex. hör-
selvården skulle man i större utsträckning än vad som
i dag sker kunna upphandla tjänster från privata ent-
reprenörer. Det är då viktigt att upphandla hela ked-
jan, dvs. utprovning, hörapparat och uppföljning.
Även när det gäller detta krav vill utskottsmajoriteten
skjuta på frågan genom att avvakta försöksverksamhe-
ten i Skåne. Och under tiden får människor som be-
höver hjälpmedel för att dagligen kunna fungera vänta
i köer. Det är obegripligt.
Bilstödet är ett bra hjälpmedel för att ge personer
med funktionsnedsättningar möjlighet till delaktighet i
samhällslivet och en bättre livskvalitet. I betänkandet
Rätten till ratten föreslogs att åldersgränsen 50 år
skulle avskaffas. Folkpartiet anser att det är rimligt,
men kan samtidigt inte bedöma hur mycket det kom-
mer att kosta. Därför anser vi att regeringen bör göra
en hälsoekonomisk analys av vad det betyder att man
tar bort åldersgränsen och hur kostnaderna för annat
samhällsstöd därmed förändras. Dessutom anser vi att
en ändring bör göras i förordningen om bilstöd till
handikappade som gör att familjehemsföräldrar kan få
rätt till bilstöd när det handikappade barnet vistas hos
dem stadigvarande och bara vid enstaka tillfällen i det
egna hemmet.
Herr talman! 5-8 % av alla förstaklassare har en
funktionsstörning som man brukar kalla
MBD/DAMP. Barnen är normalbegåvade och ibland
även välbegåvade, men de lider av koncentrations-
störningar, impulsivitet, lättretlighet och aggressivitet.
Det är oerhört viktigt att dessa barn inte bara blir
betraktade som bråkiga och ouppfostrade utan att de
får en tidig diagnos och att det därefter vidtas åtgär-
der. Kunskaperna om sådana åtgärder är dåliga i sko-
lan i dag. De barn som inte får hjälp riskerar i hög
grad att hamna snett, inte minst på grund av läs- och
skrivsvårigheter. En del utvecklar kriminalitet, då de
till följd av sitt handikapp är lättledda, ohämmade och
socialt omogna. Dessutom skyddas de inte av lagen så
att de kan dömas till vård i stället för till fängelse.
Problemet växer och något måste göras. Men det
gäller att man behandlar hela problematiken, och
därför måste snarast ett samlat nationellt handlings-
program arbetas fram så att barn med detta handikapp
i så stor utsträckning som möjligt kan få ett bra liv
och skyddas mot de risker som de på grund av sitt
handikapp annars kan utsättas för.
Jag står självfallet bakom samtliga Folkpartiets re-
servationer, men jag yrkar bifall endast till reservation
nr 17.

Anf.  141  INGRID BURMAN (v):
Herr talman! Det här betänkandet handlar om
handikappfrågor, och det är ett ämne som vi ganska
nyligen har debatterat i denna kammare. Jag inledde
då mitt anförande med att påstå att det finns en teore-
tisk samsyn mellan alla partier. Den uttryckte jag då
ungefär som att alla människor med funktionshinder
skall ingå i samhällsgemenskapen med samma möj-
ligheter som människor som inte är funktionshindra-
de.
Debatten då, liksom det betänkande som vi nu de-
batterar, visar att när de vackra orden och samsynen
sedan skall omsättas i praktisk verklighet, så spricker
denna samsyn. Vi i Vänsterpartiet anser att om alla
dessa fina ord skall kunna bli verklighet krävs det
faktiskt en rättighetslagstiftning.
Vi har länge drivit kravet på en sådan lagstiftning,
men nu, liksom tidigare, avstyrker majoriteten de
flesta av våra krav. I stället pekar man i betänkandet
på att man skall pröva frågan om inrättandet av en
nationell samordningkommitté när det gäller handi-
kappfrågor. Efter det att betänkandet har justerats
beslutade regeringen i förra veckan att man skulle
utarbeta en nationell handlingsplan för handikappom-
rådet. Man skall också inrätta en handikappsdelega-
tion.
Det är bra. Vi har inget emot vare sig samord-
ningskommittéer, handikappsdelegationer eller natio-
nella handlingsplaner. De är säkert bra, inte minst för
att brukarnas erfarenheter, synpunkter och förslag
skall kunna beaktas. Men de kan inte ersätta rättig-
hetslagstiftningar.
I förra veckan träffade jag representanter för en
handikapporganisation i en kommun. De pekade på
att i den kommunen hade man kraftigt dragit ned på
ledsagarservice. Men hur kan det komma sig? undra-
de jag. Jo, skrivningarna om ledsagarservice är nume-
ra strukna ur socialtjänstlagen.
Detta med handlingsplaner, goda ambitioner och
vackra ord kan inte heller ersätta vårt krav när det
gäller ansvars- och finansieringsfrågor - vem betalar
vad och hur? Ansvaret för handikappfrågorna måste
fastställas i lag. I dag finns det alltså ingen reell täck-
ning för de vackra honnörsord som vi alla gemensamt
ställer oss bakom när man kommer ut till verklighe-
ten.
Vi tycker också att det är viktigt att lyfta fram
funktionshindrades situation på arbetsmarknaden.
Regeringen har aviserat en proposition om diskrimi-
nering i arbetslivet, och den kommer i maj. Det är bra,
men det räcker inte med det. Skall funktionshindrade
ges en reell möjlighet att få tillgång till arbetsmarkna-
den krävs både höjda lönebidrag och utökade anslag
till Samhall. De nedskärningar som har skett på det
här området innebär dels att arbetsmarknaden för
funktionshindrade har minskat, dels att begränsningen
riskerar att leda till att bara människor med lätta
funktionshinder får tillgång till arbetsmarknaden.
Vi har också föreslagit att särskilda utbildningsin-
satser anslås för att stärka de funktionshindrades at-
traktionskraft på arbetsmarknaden. Vi anser att detta
skall göras inom ramen för kunskapslyftet. Majorite-
ten avstyrker vårt förslag med motivet att Kunskaps-
lyftskommittén har fått tilläggsdirektiv att utreda
frågan. Det är också bra. Samtidigt vet vi att livet i
verkligheten pågår och fortgår under tiden som man
utreder. Låt mig ge ett exempel.
Jag träffade några funktionshindrade som hade börjat
genomgå korta veckoslutskurser vid en folkhögskola.
De stod alla utanför arbetsmarknaden, och deras
funktionshinder bestod av olika former av hjärnskador
förvärvade i vuxen ålder. Dessa funktionshindrade
platsade inte i kunskapslyftet och inte heller i den
allmänna vuxenutbildningen. Si, de hade redan en
gymnasieutbildning, men för att kunna återgå till
arbetsmarknaden behövde de läsa in den igen. Kun-
skaperna hade försvunnit på grund av skadan. Det
krävdes dessutom särskilda studievillkor för att detta
skulle vara möjligt, men med dagens regelsystem är
dessa funktionshindrade utestängda från kunskapslyf-
tet och från den ersättning som också kan vara kopp-
lad till kunskapslyftet. Vad skall vi säga till dem och
andra funktionshindrade som inte platsar inom ramen
för kunskapslyftet?
I våra reservationer till betänkandet lyfter vi också
fram en rad andra frågor. Vi talar om kommunernas
ansvar inom LSS och LASS, som måste skärpas och
utvecklas, och att rätten till hjälpmedel skall garante-
ras utifrån den enskildes behov och efterfrågan. För
att garantera detta behövs en rättighetslag.
Vi menar också att ansvaret för hjälpmedel skall
sammanföras till en huvudman och att den nya tekni-
ken skall göras tillgänglig för handikappade. Det
gäller alltså inte minst IT-hjälpmedel, som en tidigare
talare har talat om.
Vi anser också att man måste göra något åt bilstö-
det, som ju  urholkats i och med att grundbidraget inte
har räknats upp under senare år.
Det krävs en utredning om hemtjänsten. I dag är
den ojämn mellan kommunerna, och man har kraftigt
varierande avgifter. Nedskärningarna har inneburit att
funktionshindrade inte längre kan eller har råd att få
hjälp med de nödvändiga vardagssysslorna.
Vi menar att en sådan här utredning också skall
lägga fram förslag om ifall hemtjänsten skall vara en
funktionskompenserande insats inom handikappom-
rådet och därmed avgiftsfri för den enskilde.
Det gäller att utveckla former så att funktionshind-
rade inte bollas runt mellan de olika instanserna. Allt
stöd skall i i stället riktas till individen. Här har vi
begärt en utredning om hur en finansiell samordning
skall kunna ske så att funktionshindrade slipper skick-
as runt mellan olika instanser.
På en punkt har majoriteten i utskottet gått Väns-
terpartiets och andra partiers motioner till mötes. Jag
vill, precis som andra talare här gjort, uttrycka min
stora glädje över att ett enigt utskott har lagt fram ett
uppdrag till regeringen att ta fram en diskriminering-
slag när det gäller funktionshindrade och näringsverk-
samheten. Det är bra. Det tror jag är ett viktigt beslut
som utskottet har tagit. Men vi ville i den motion som
behandlades gå mycket längre, och jag tror att det är
nödvändigt att man återkommer till de övriga delarna.
När det gäller arbetslivet vet vi att det kommer en
proposition. Låt oss avvakta den. Men det gäller ock-
så att man går vidare och tittar närmare på tillgänglig-
heten i samhället i övrigt. Vi förutsätter att regeringen
kommer att göra det, om inte annat så i samband med
den handlingsplan som regeringen skall lägga fram
för riksdagen så småningom, enligt det pressmedde-
lande som har skickats ut från Socialdepartementet.
Det går nämligen inte att lämna frågan om tillgänglig-
heten i samhället i stort olöst. Då handlar det om allt
från tillgänglighet i skolor, tillgänglighet till telefon-
kiosker, tillgänglighet till allmänna kommunikations-
medel osv.
Herr talman! Det finns alltså, som jag sade inled-
ningsvis, en stor enighet i teorin om inriktningen av
handikappolitiken. Men när det kommer till praktiken
- vad som skall göras, hur det skall göras och vem
som skall betala - saknas tyvärr enigheten, för då
handlar det om det ekonomiska läget. Vad majoriteten
säger i betänkandet är ju faktiskt: Vi har inte råd att
ge funktionshindrade samma rättigheter som andra
utan funktionshinder. Vi menar att detta är ett oaccep-
tabelt synsätt. Handikappades rättigheter får inte an-
vändas som en regulator i konjunkturpolitiken. Även i
tider med svåra ekonomiska verkligheter måste vi
kunna garantera vissa rättigheter. Det gör vi bara
genom rättighetslagstiftningar. Det är vår bestämda
slutsats. Vi anser att det ytterst handlar om en politisk
vilja och politiska prioriteringar om man skall kunna
garantera dessa rättigheter även när konjunkturerna
går nedåt i samhället.
Herr talman! Vänsterpartiet står naturligtvis bak-
om alla de reservationer som vi har medverkat till i
betänkandet, men för tids vinning nöjer jag mig med
att yrka bifall enbart till reservation nr 2.

Anf.  142  LISELOTTE WÅGÖ (m) replik:
Herr talman! Jag reagerade när Ingrid Burman ta-
lade om - vilket naturligtvis är självklart för mig
också - att handikappade skall ha rätt till ett arbete,
eftersom hon uttalade sig så tvärsäkert om att det var
Samhall och lönebidrag som skulle lösa problemati-
ken.
Jag vet inte hur mycket kontakter Ingrid Burman
har med handikapporganisationer. Men jag kan för-
säkra Ingrid Burman att unga handikappade, som jag
talar med när jag är ute, tycker att det är diskrimine-
rande att bli anställd för att göra en hundraprocentig
insats och samtidigt bli föremål för lönebidrag. De
vill alltså konkurrera med alla andra människor på
lika villkor.
Jag kan också säga att jag inte tror att vi skall dra
så stora växlar på nuvarande Samhall. Man har stora
problem där i dag, inte minst beroende på den kon-
struktion som är och det regelverk som man tvingas
arbeta efter. Jag tror att vi måste söka helt andra lös-
ningar för att öppna arbetsmarknaden för våra handi-
kappade.

Anf.  143  INGRID BURMAN (v) replik:
Herr talman! Jag tycker väl också att det vore
trevligt om arbetsmarknaden anställde alla människor,
även de med funktionshinder, utan lönebidrag. Verk-
ligheten är dessvärre inte sådan.
När lönebidragen infördes i Sverige skapades en
arbetsmarknad för bl.a. funktionshindrade. Alla ideel-
la organisationer som inte hade lönebärkraft hade helt
plötsligt möjlighet att anställa. Det skapades en ar-
betsmarknad som till för några år sedan till en tredje-
del utgjordes av arbetsplatser där vi kunde hitta funk-
tionshindrade. Lönebidragen drogs ned, och den ar-
betsmarknaden reducerades kraftigt. Det fanns alltså
ett samband mellan hur stor arbetsmarknaden var och
vad som hände när vi minskade lönebidragen. Vi vet
också att det finns i storleksordningen 40 000 fär-
digrehabiliterade människor som skulle kunna place-
ras ut på arbetsmarknaden om det fanns tillräckligt
mycket lönebidrag, eftersom de inte efterfrågas an-
nars. Vi vet också att lönebidraget är individanpassat.
Det innebär att om funktionsnedsättningen är 10 %
skall lönebidraget vara 10 %. Sedan finns det dessvär-
re ett övre tak. Handikapporganisationer delar min
oro för att det bara blir de med lätta funktionshinder
som kommer ut på arbetsmarknaden om vi sänker
taken alldeles för mycket och kraftigt. Men visst, jag
tror att Liselotte Wågö och jag kan dela uppfattningen
att man inte skall överersätta.

Anf.  144  LISELOTTE WÅGÖ (m) replik:
Herr talman! Det är inte tal om att överersätta. Här
är det ofta fråga om människor som gör en hundra-
procentigt god insats, trots mycket svåra handikapp.
Det kan kopplas till den fantastiska tekniska utveck-
lingen som har skett i samhället. De vill inte diskrimi-
neras, Ingrid Burman, i form av ett lönebidrag. Sedan
vet jag att det självfallet är stora svårigheter för han-
dikappade som kanske inte kan göra en fullvärdig
insats. Men för dem tror jag inte heller att lönebidra-
get är en lösning, utan vi måste finna andra former för
att stimulera företagen att anställa människor med ett
handikapp.

Anf.  145  INGRID BURMAN (v) replik:
Herr talman! Jag delar Liselotte Wågös uppfatt-
ning att det inte skall utgå något lönebidrag till män-
niskor som gör en hundraprocentig arbetsinsats. Jag
menar dessutom att regelsystemet i dag är utformat så
att det rätt använt inte skall utgå något lönebidrag om
man gör en hundraprocentig insats.
Sedan kan också jag tycka att det vore bra om vi
slapp hela det här systemet, om arbetsmarknaden
efterfrågade och släppte in människor utan att begära
någon form av kompensation för eventuell funktions-
nedsättning. Men dessvärre fungerar det inte så.
Enligt de handikapporganisationer som jag har
talat med är det stora problemet att människor med
funktionsnedsättning i dag förvägras rätten till arbete.
Denna förvägran har blivit starkare, tydligare och mer
påtaglig sedan lönebidragsnivåerna sänktes. Det har
blivit svårare för funktionshindrade att få tillgång till
arbetsmarknaden.
Jag kan gärna diskutera och medverka till att vi
hittar andra system. Men under tiden pågår en verk-
lighet där funktionsnedsatta förvägras rätten till arbe-
te. Den verkligheten vill jag angripa direkt med de
redskap vi har i dag. De heter lönebidrag och Sam-
hall. De ger direkt effekt, och de ger rätt till och möj-
lighet för människor med arbetshandikapp att få till-
gång till arbetslivet.

Anf.  146  THOMAS JULIN (mp):
Herr talman! I måndags deltog jag i ett möte med
en förening som heter Hjärnkraft i Gävleborgs län.
Det är en förening för människor som på grund av
skada eller sjukdom fått någon form av hjärnskada.
Den är även öppen för deras anhöriga.
I den här gruppen finns det många som har ett
osynligt handikapp. Den sortens handikapp medför ju
speciella problem. Vi som inte ser funktionshindret
har svårt att förstå det. De som arbetar på försäk-
ringskassorna har, trots sin erfarenhet, också många
gånger svårt att förstå de här dolda handikappen.
Detta skapar stora problem när man inom den här
gruppen försöker få t.ex. personlig assistans. Det är
svårt för den funktionshindrade och dennes anhöriga
att få förståelse för sina problem. Problemen liknar
dem som vi vid tidigare tillfällen tagit fram och disku-
terat när det har gällt de psykiskt sjuka, t.ex. att en till
synes fullt frisk människa kan svälta ihjäl framför ett
fullt kylskåp.
Den kritik som kom fram vid det här mötet var att
man upplevde att försäkringskassans utredare inte
alltid är kompetenta. Man kunde få höra från försäk-
ringskassan att om de funktionshindrade klarade av
sina toalettbestyr och att äta, behövde de inte så
mycket hjälp.
Samtidigt upplevde de anhöriga att de blev på-
tvingade ett större ansvar och ett tyngre arbete än vad
som var rimligt. Jag tror att det finns all anledning att
följa upp de här signalerna. Frågor man kan ställa sig
är: Är det skillnad mellan de små och stora kontoren?
Har försäkringskassorna resurser så att de orkar och
hinner med att specialisera sig när det gäller de här
frågorna?
En annan fråga som diskuterades vid mötet var
schabloniseringen av ersättningen till personlig assi-
stans. Detta är en förändring som man inte har någon
förståelse för. Det var samma motiv som vi har hört
vid tidigare tillfällen. Man upplevde att de med små
behov fick en förbättring medan de med stora behov
fick en försämring. På mötet diskuterades också pro-
blemet med flera huvudmän. Detta leder till svårighe-
ter. Allting blir mycket mer onödigt komplicerat.
Herr talman! Det är viktigt att vi hjälps åt med att
ytterligare förbättra situationen för den här gruppen.
Det kan vi göra genom att minska byråkratin i den
lagstiftning som finns, genom att få ett klargörande
när det gäller insatserna enligt LSS, genom att stödet
till personer med funktionshinder blir mer lättillgäng-
ligt och genom att ansvaret mellan stat, landsting och
kommuner blir så klart att den enskilde inte bollas
mellan olika instanser. Här kan jag passa på att yrka
bifall till reservation 15.
Herr talman! Jag skulle också vilja säga några ord
om bilstödet. Jag tycker att det är mycket olyckligt att
regeringen signalerat om stora besparingar på anslaget
till bilstödet innan den planerade översynen genom-
förts. Det har, som vi har hört vid flera tillfällen, ska-
pat en onödig oro. Jag hoppas att utredningen av
bilstödet blir heltäckande och att representanter från
handikapprörelsen får delta i den här utredningen som
sakkunniga.
Utöver bifallet till reservation 15 står jag bakom
samtliga de reservationer som jag har deltagit i.

Anf.  147  CHATRINE PÅLSSON (kd):
Herr talman! Varje gång vi diskuterar handikap-
politiken här i riksdagen känner jag ett behov av att
säga att jag tror att detta, för de människor som har en
särskilt utsatt situation, är det viktigaste politiska
området. Det handlar om de människor som varje dag,
varje timme, varje minut på dygnet behöver hjälp för
att bara leva, bara vara och bara kunna röra sig.
Liksom övriga som har varit uppe här i talarstolen,
är jag mycket glad för tillkännagivandet till regering-
en när det gäller diskriminering i näringslivet. Jag kan
väl också säga att det känns litet genant att man skall
behöva ta upp en sådan här fråga om något som
egentligen är så självklart. Men det är alltid roligt när
de motioner man skriver blir föremål för seriös be-
handling.
Herr talman! Jag vill i mitt anförande börja med
att yrka bifall till reservation 17. Jag kommer i detta
anförande i stort sett att använda mina minuter till att
tala om barnen. Precis som Liselotte Wågö tog upp är
de osynliga handikappen oerhört viktiga att lyfta
fram. De är för många människor svårare att förstå
eftersom man inte ser någonting.
Barn med dolda funktionsnedsättningar, som t.ex.
DAMP och dyslexi, har en mycket svår situation i
dag. Men de här bekymren har uppmärksammats på
senare tid. En uppenbar orsak till detta är de omfat-
tande brister som kännetecknar samhällets stöd till de
här grupperna. Många familjer har beskrivit hur svårt
de har haft med att få anpassad undervisning för sina
barn i skolan och tillgång till utredning och andra
expertkunskaper.
Kunskapen om s.k. neuropsykiatriska funktions-
nedsättningars betydelse för barnens skolgång har
vuxit avsevärt baserat på forskning och utveckling
inom såväl det medicinska som det pedagogiska
forskningsområdet. Min uppfattning är att denna
kunskap ännu inte fått genomslag i samhället. Därmed
förhindras att barn och ungdomar med dolda funk-
tionsnedsättningar får adekvat stöd. Kunskapen i sig
har ju inget värde om den inte kommer den enskilde
till godo. Några kända diagnoser där problemet före-
kommer är DAMP och dyslexi.
Ett annat bekymmer är att den kompetens som
krävs för att utveckla stödet kräver målmedveten
samverkan mellan kommuner och landsting. Handi-
kappombudsmannen har i ett ganska nyligen avlämnat
yttrande över Läs- och skrivkommitténs betänkande
Att lämna skolan med rak rygg (SOU 1997:108)
belyst problematiken.
Handikappombudsmannen är mycket kritisk till
det här förslaget och hävdar bl.a. att: "kommittén inte
berört frågan om de elever som på grund av funk-
tionsnedsättningar riskerar att utveckla mer eller
mindre permanenta läs- och skrivhandikapp." Handi-
kappombudsmannen skriver vidare i sitt yttrande:
"Att kompensera funktionsnedsättningar för elever
med läs- och skrivsvårigheter är en process med flera
samverkande inslag. Skolan måste ha beredskap och
kunskap att upptäcka vilka elever som har dolda
funktionsnedsättningar. Specialpedagoger och skol-
hälsovård har här viktiga funktioner att fylla. En pe-
dagogisk utredning i skolan och ett fungerande åt-
gärdsprogram räcker med stor sannolikhet för att de
allra flesta barnen ska nå skolans mål. För ett mindre
antal barn behövs mer ingripande åtgärder. Komplet-
terande utredningar av andra specialister såsom
logopeder, läkare, psykologer och specialpedagoger i
team kan leda till att en eller flera diagnoser ställs.
Det är exempelvis vanligt att barn förutom läs- och
skrivsvårigheter har andra neuropsykiatriska problem
som DAMP/ADHD."
När vi har en handikappombudsman som har god
kompetens och kunskap tycker jag att vi skall ta väl-
digt allvarligt på en sådan här kritik. Samtidigt vet vi
att den behandling våra barn i ett tidigt skede får för
sådana här handikapp faktiskt kan vara det som avgör
deras framtid, som avgör hur det blir för dem senare i
livet. Man har också kunnat se att om handikappet
upptäcks i tid, om det får rätt behandling, om persona-
len inom barnomsorg, skola osv. har en god utbild-
ning har man lättare att möta elevernas behov och på
så sätt kan man underlätta handikappet.
I en annan reservation, nr 8, har jag tagit upp frå-
gan om handikappade barns leksaker. I samband med
införandet av handikappreformen beslutade riksdagen
om ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen för att tyd-
liggöra sjukvårdshuvudmännens ansvar för habilite-
ring, rehabilitering och hjälpmedel för funktionshind-
rade. I propositionen anfördes att landstingen skulle
tillhandahålla och finansiera hjälpmedel för den dag-
liga livsföringen. Vidare framhölls att med detta av-
sågs hjälpmedel som behövs för att gå i skola och
delta i fritids- och rekreationsverksamhet.
Vad som däremot inte togs upp var behovet av
leksaker för att träna och för att utveckla sig. Jag tror
att det vore väldigt viktigt att få ett tillägg till lagen
för att också garantera att de här barnen får tillgång
till de här leksakerna, som ju i och för sig är en be-
handling.
För tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reser-
vation 17.

Anf.  148  HANS KARLSSON (s):
Herr talman! Man skulle egentligen kunna sam-
manfatta debatten om handikappolitiken med ett enda
ord - otålighet. Alla lider vi av den otåligheten. Den
innebär att vi ser att samhället är ofullkomligt. Dess-
värre klarar vi inte, det kanske vi rent av skulle kunna
vara överens om, att utradera denna ofullkomlighet
oavsett vilka av oss som utgör majoritet. Men självfal-
let skall vi så fort det någonsin går försöka att ta itu
med alla de bekymmer som har räknats upp. Till den
listan kan vi foga ytterligare ett antal områden som
inte har nämnts hitintills.
Men, herr talman, jag tänkte ändå något ägna mig
åt de olika frågor som konkret finns beskrivna i det
betänkande som vi nu har att debattera och som upp-
tar ett sextiotal motionsyrkanden.
Vi har ganska ofta diskuterat handikappspörsmål
under senare tid här i kammaren. Vi har gjort det dels
i det besvärliga statsfinansiella perspektivet, dels som
ett resultat av det omfattande engagemang som finns i
riksdagen, och kanske framför allt i socialutskottet,
kring handikappfrågor och funktionshindrades situa-
tion.
Vi har en betydande samsyn i utskottet och detta
resulterar i det här betänkandet i det tillkännagivande
som tidigare nämnts och som handlar om att vi vill att
regeringen skall undersöka på vilket sätt man kan nå
en lösning när det gäller diskriminering i näringsverk-
samhet.
Herr talman! När det gäller handikappolitikens
inriktning vidhåller vi socialdemokrater vår uppfatt-
ning att handikappolitiken skall bygga på principerna
om full delaktighet i samhällslivet, jämlika levnads-
villkor, självbestämmande och tillgänglighet. De
handikappreformer som genomförts under senare år
har varit inriktade på detta, och då särskilt fokuserat
på förbättringar av det individuella stödet. Arbetet bör
nu inriktas på att ge statliga myndigheter, landsting,
kommuner, organisationer m.fl. förutsättningar att
utveckla tillgängligheten i vid bemärkelse inom olika
samhällssektorer och verksamheter.
Här finns anledning att särskilt notera regeringens
beslut från förra veckan att inrätta en nationell hand-
lingsplan för handikappområdet. Vidare kommer
socialministern att inrätta en handikappdelegation,
bestående av företrädare för handikapporganisatio-
nerna. Delegationen skall diskutera och samråda med
den statssekreterargrupp som har fått i uppdrag att
utarbeta handlingsplanen.
Delegationen och statssekreterarna utgör tills vi-
dare en nationell samordningskommitté för handi-
kappfrågor enligt regel nr 17 i FN:s standardregler.
Herr talman! När det gäller frågan om lagstiftning
mot diskriminering av funktionshindrade på olika
samhällsområden och åtgärder för att främja delta-
gande i samhällslivet på lika villkor är mycket på
gång. Jag har redan nämnt vårt förslag till tillkännagi-
vande. Jag har nämnt handlingsplanen. Vidare har
regeringen, precis som tidigare har nämnts, aviserat
en proposition i maj som gäller förbud mot diskrimi-
nering av funktionshindrade i arbetslivet. Remisstiden
för den utredningen gick ut i går, och nu är bered-
ningen av detta ärende i full gång i Regeringskansliet.
Regeringen kommer därutöver att även fortsätt-
ningsvis prioritera funktionshindrade när det gäller
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vi kan vidare kon-
statera att Kunskapslyftskommittén har fått tilläggsdi-
rektiv att utreda situationen för studerande med funk-
tionshinder och föreslå åtgärder i syfte att ge funk-
tionshindrade likvärdiga villkor med övriga vuxenstu-
derande.
Statens kulturråd kommer i dagarna att redovisa
sitt förslag till utvecklingsinsatser för att främja funk-
tionshindrades deltagande i kulturlivet. Boverket
redovisar också i dagarna sin inventering av vidtagna
och planerade åtgärder för att öka tillgänglighet i
offentliga lokaler och allmänna platser. Den invente-
ringen kommer sedan att ligga till grund för ett upp-
drag från regeringen till Boverket att samordna ett
program för generellt ökad tillgänglighet i kommu-
nerna.
Herr talman! Lagen om stöd och service, LSS, har
nu ungefär fyra år på nacken. Vi börjar få ett antal
domar som tolkar lagen. Det ser ut som om dessa
begränsar möjligheterna att få stöd och service. Jag
delar dock Socialstyrelsens bedömning att det tar
längre tid för att få en rättvisande bild av LSS och att
det ännu inte är tid att på något sätt fälla en dom över
lagen om stöd och service. Samtidigt finns det anled-
ning att vi alla är vaksamma och tillsammans med
regeringen noga följer utvecklingen.
När det gäller teckenspråksutbildningen har riks-
dagen nyss beslutat om ytterligare utbildningsinsatser.
Det är ett bra steg på vägen för ökad jämlikhet och
delaktighet för människor som är döva eller har ned-
satt hörsel. Regeringen har också aviserat en särskild
kartläggning och analys av behoven av lärare i teck-
enspråk inom olika utbildningsformer. För egen del
tror jag att det blir nödvändigt att satsa ytterligare
resurser för att uppnå en rimlig situation för familjer
med hörselskadade barn.
Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till ut-
skottets hemställan i dess helhet och avslag på samtli-
ga reservationer.

Anf.  149  LISELOTTE WÅGÖ (m) replik:
Herr talman! Jag vill ställa en konkret fråga till
Hans Karlsson: Delar Hans Karlsson min uppfattning
att situationen för de psykiskt handikappade i många
kommuner är ett akut problem?

Anf.  150  HANS KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Det är ganska lätt att konstatera att
situationen för psykiskt sjuka har betydande brister.
Det finns brister i organisation, det finns brister när
det gäller utbildning. Jag tycker att det är väldigt
viktigt att det arbete som nu pågår får fullföljas innan
vi fäller någon slutgiltig dom över lagstiftningen och
över den s.k. psykädel. Vi skall komma ihåg att re-
formen har genomförts under begränsad tid och i en
situation när samhället har befunnit sig i en betydande
ekonomisk kris.

Anf.  151  LISELOTTE WÅGÖ (m) replik:
Herr talman! Jag anser att även i bistra tider - som
jag sade i mitt anförande - måste man i första hand
tänka på dem som behöver samhällets stöd bäst. Jag
anser att problemen för den här gruppen handikappa-
de är så stora att insatser behöver göras redan nu.
Tanken med psykädel var att man skulle integreras
i samhället på ett naturligt sätt. Man skulle bo som
alla andra och komma  in i gemenskapen. Min erfa-
renhet och de rapporter jag får innebär egentligen att
vi har drivit många psykiskt handikappade in i halv-
kriminella kretsar som utnyttjar dem. Det är fullstän-
digt otillfredsställande att många människor lever
under sådana premisser i dag.
Har Hans Karlsson någon idé om vad man skulle
kunna göra på kort sikt för att minska effekterna av
den tendens som finns ute i samhället i dag?

Anf.  152  HANS KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag kan inte säga att jag har någon
enkel och snabb lösning på de problem som vi alla
kan se omkring oss i samhället. Det fanns en stor
samstämmighet om genomförandet av psykiatrirefor-
men. Samtidigt skall vi vara medvetna om att i den
tidssituation den genomfördes och med den tidspress
som varit fanns inte de nödvändiga förutsättningarna
för att snabbt nå fram till en bra situation.
Jag är i likhet med Liselotte Wågö bekymrad över
hur situationen ser ut. Samtidigt vet jag att det pågår
ett omfattande arbete för att få en bättre tingens ord-
ning. Jag är för den skull inte helt säker på detta, utan
i ett senare skede kan det finnas anledning att ytterli-
gare se över regelverket och hur människor med psy-
kisk sjukdom hanteras i olika situationer.
Området är så oerhört komplext att jag inte vill -
jag tror inte heller Liselotte Wågö - ta på mig att peka
med hela handen och säga att så skall det hela göras
för att det skall fixa sig. Det finns skäl att vara rejält
ödmjuk inför problemet. I och med att vi avskaffade
många av institutionerna och skulle se till att de psy-
kiskt sjuka skulle få leva på samma sätt som vi andra
tog vi på oss ett betydande ansvar. Det ansvaret har vi
ännu inte fullt ut klarat. Jag hoppas att det skall vara
möjligt att klara detta inom de ramar som finns.

Anf.  153  INGRID BURMAN (v):
Herr talman! Jag har två frågor och önskningar om
förtydliganden till Hans Karlsson.
Hans Karlsson sade att statssekreterargruppen
skall se över underlaget för en nationell handlingsplan
och ge statliga myndigheter, kommuner och landsting
förutsättningar för att utveckla en handikappolitik. Så
uppfattade jag Hans Karlsson.
Vad är det enligt Hans Karlssons bedömningar för
förutsättningar som saknas i dag för att ge direktiv om
att allmänna kommunikationsmedel skall vara till-
gängliga? Är det kunskaper eller brister i ekonomin?
Vilka förutsättningar skall man utreda?
Sedan har jag en fråga om kunskapslyftet. Jag
tycker själv att det är ganska uppseendeväckande att
man i dag sjösätter ett sådant stort program som kun-
skapslyftet och helt inriktar det på människor utan
funktionshinder. Det är avgränsat. Det är inte till-
gängligt eller gjort så att den del av befolkningen som
har olika hinder kan ta del av det. Enligt min uppfatt-
ning är det önskvärt att vi så snabbt som möjligt ut-
vidgar kunskapslyftet så att även människor med olika
typer av fysiska såväl som psykiska funktionshinder
också kan vidareutbilda sig. Vilket tidsperspektiv
lever Hans Karlsson med i den frågan? Han säger att
tilläggsdirektivet tills vidare löser problemet.

Anf.  154  HANS KARLSSON (s):
Herr talman! Vi börjar med förutsättningarna för
tillgänglighet. Ingrid Burman och jag är egentligen
överens om att förutsättningarna inte alls är uppfyllda.
Däremot finns det en begynnande möjlighet att ta sig
an en hel del av problemen.
När det gäller kollektivtrafiken fattade riksdagen
för ett antal månader sedan beslut att anslå 1 ½ mil-
jarder till trafikhuvudmännen för att ta itu med pro-
blemet. Arbetet har genomgått en planeringsfas. Jag
tror att det kommer att innebära mera konkreta synli-
ga insatser.
Sedan var det kunskapslyftet och situationen för
de funktionshindrade. Det är inte så att ingen funk-
tionshindrad deltar i kunskapslyftet. Men problemet
är att det finns en mängd frågeställningar som inte var
lösta när kunskapslyftet startade. Det är litet förmätet
att vilja kritisera kunskapslyftet därför att det finns en
del bekymmer. Det är den största vuxenutbildnings-
satsning som har genomförts. Det hade varit litet
förvånande om inte några bekymmer med den sats-
ningen hade upptäckts under resans gång.

Anf.  155  INGRID BURMAN (v):
Herr talman! Jag tror att Hans Karlsson är väl
medveten om att Vänsterpartiet inte kritiserar kun-
skapslyftet. Vi har stött det i riksdagen. Min och
Vänsterpartiets kritik går ut på att perspektivet är
sådant att det är svårtillgängligt för stora grupper av
människor med fysiska och psykiska funktionshinder.
Man glömde bort att där krävdes särskilda studie- och
ersättningsvillkor, tillgänglighet i fråga om lokaler
osv. Detta har Vänsterpartiet uppmärksammat i sin
motion.
Utskottets majoritet, med Hans Karlsson som ta-
lesman, har sagt att detta löses genom att kommittén
har fått ett tilläggsdirektiv. Det är kanske en lösning
på sikt. På hur lång sikt? Vilket tidsperspektiv lever vi
med i frågan?
Sedan var det frågan om förutsättningarna. Min
fråga gällde mer än bara tillgängligheten i de allmän-
na kommunikationsmedlen. Jag hörde Hans Karlsson
säga att statssekreterargruppen skall utreda och ge
statliga myndigheter, kommuner och landsting förut-
sättningar att gå vidare och utveckla handikappoliti-
ken. Jag tolkar Hans Karlssons svar så att det är de
ekonomiska förutsättningarna som brister. Innebär det
att det i dag finns teknik, kunskap och att behoven är
definierade, men att det egentligen bara är en eko-
nomisk fråga? Är det så jag skall tolka svaret?

Anf.  156  HANS KARLSSON (s):
Fru talman! Jag skulle nöja mig med att svara nej
på den frågan. Så enkelt är det väl inte meningen att
jag skall komma undan.
I underlaget för gruppen framgår följande: Hand-
lingsplanen skall leda till att samhället bättre anpassas
till funktionshindrades behov. I arbetet med att utfor-
ma en nationell handlingsplan skall vi gå igenom och
belysa hur handikappolitiken kan förbättras på en rad
olika områden. Detta skall ske i samråd med handi-
kapprörelsen.
Det finns många ofullkomligheter i samhället,
Ingrid Burman. Jag tror inte att vi löser alla dem på en
gång genom att peka med hela handen i någon be-
stämd riktning. Visst saknas det pengar. Det saknas
också kunskap. Det saknas organisation, och det sak-
nas flera saker för att komma till rätta med problemen
på en gång.
Vi måste samtidigt konstatera att det vi nu har
gjort - när det gäller kollektivtrafiken, uppdraget att
ta fram handlingsplanen och vårt gemensamma till-
kännagivande - är att vi flyttar fram positionerna
rejält på det här området. Vi skall också komma ihåg
att vi nu har diskuterat funktionshindrade i en ganska
begränsad mening under de här timmarna, men vi har
mängder av andra uppgifter i samhället som inte hel-
ler är fullkomliga. Jag tror därför att det är vanskligt
att bara peka på en enda grupp. Det finns många olika
problem som vi behöver ta itu med och där samhället
inte är fullkomligt. Det återstår alltså mycket att göra
för oss, Ingrid Burman.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

SoU15 Läkemedelsfrågor
Mom. 1 (beroendeframkallande läkemedel m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 ( m, fp, kd)
3. res. 2 (v)
4. res. 3 (mp)
Förberedande votering 1:
22 för res. 2
17 för res. 3
261 avstod
49 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Eva Arvidsson (s) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.
Åsa Stenberg (s) anmälde att hon avsett att avstå från
att rösta men markerats ha röstat nej.
Förberedande votering 2:
106 för res. 1
18 för res. 2
177 avstod
48 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
166 för utskottet
102 för res. 1
33 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 21 c
För res. 1:     70 m, 20 fp, 12 kd
Avstod: 18 v, 15 mp
Frånvarande:    16 s, 10 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 7 (dopning)
1. utskottet
2. res. 5 (m, c, fp, kd)
Votering:
178 för utskottet
123 för res. 5
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 18 v, 15 mp
För res. 5:     70 m, 21 c, 20 fp, 12 kd
Frånvarande:    16 s, 10 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 3 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU16 Handikappfrågor
Mom. 1 (utgångspunkter för handikappolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (v)
Förberedande votering:
71 för res. 1
17 för res. 2
211 avstod
50 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
213 för utskottet
70 för res. 1
18 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 21 c, 20 fp, 15 mp, 12 kd
För res. 1:     70 m
Avstod: 18 v
Frånvarande:    16 s, 10 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 7 (IT-hjälpmedel)
1. utskottet
2. res. 9 (c)
Votering:
273 för utskottet
21 för res. 9
6 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 70 m, 20 fp, 11 v, 15 mp, 12 kd
För res. 9:     21 c
Avstod: 6 v
Frånvarande:    16 s, 10 m, 6 c, 6 fp, 5 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 15 (samverkan runt funktionshindrade)
1. utskottet
2. res. 15 (v, mp)
Votering:
267 för utskottet
32 för res. 15
2 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  144 s, 70 m, 21 c, 20 fp, 12 kd
För res. 15:    17 v, 15 mp
Avstod: 1 s, 1 v
Frånvarande:    16 s, 10 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 17 (MBD/DAMP m.m.)
1. utskottet
2. res. 17 (m, fp, v, mp, kd)
Votering:
163 för utskottet
137 för res. 17
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  145 s, 17 c, 1 v
För res. 17:    70 m, 3 c, 20 fp, 17 v, 15 mp, 12 kd
Frånvarande:    16 s, 10 m, 7 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 3 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om uppskjuten votering

På förslag av talmannen medgav kammaren att
återstående ärenden på dagens föredragningslista i
den mån de skulle hinna slutdebatteras vid dagens
sammanträde fick avgöras i ett sammanhang vid ar-
betsplenum onsdagen den 18 mars.

11 §  Tobaksfrågor

Föredrogs
Socialutskottets betänkande 1997/98:SoU20
Tobaksfrågor

Anf.  157  BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! År 1492 kom tobaken till Europa.
Ganska snart blev den ett kontroversiellt ämne. Under
1500- och 1600-talen var det flera kungar och påvar
som talade mot tobaksbruket. Mycket omtalad är
skriften A Counterblaste to Tobacco som kung Jacob
I av England publicerade anonymt år 1604. Han
sammanfattade tobaksrökandet så här: "En vana, som
är vämjelig för ögat, avskyvärd för näsan, skadlig för
hjärnan, farlig för lungorna och den svarta stinkande
röken liknar närmast de fruktansvärda dunsterna i
helvetets bottenlösa avgrund."
Senare kom det andra exempel på en negativ in-
ställning till tobaken. År 1624 bannlyste påven Ur-
ban VIII envar som vågade snusa i kyrkan. Sedan
tobaksrökning givit upphov till ett stort antal eldsvå-
dor i Ryssland förbjöds all tobaksrökning där av tsa-
ren år 1634 - ett förbud som upphävdes först år 1697
av Peter den store. I Sverige förbjöd en kunglig för-
ordning år 1687 import av tobak men det förbudet
måste återkallas år 1690 därför att det inte hade åsyf-
tad verkan. Varför? Ja, det vet vi i dag mycket mer
om.
Nikotinet, som är den aktiva substansen i tobak,
har mycket kraftiga tillvänjande effekter för en del
personer - inte för alla. Här verkar det finnas en in-
dividuell variation. För ganska många har tobaken
emellertid effekten att det är väldigt svårt att sluta
röka. Därför är det så viktigt med förebyggande insat-
ser. Till varje pris skall vi försöka förhindra att unga
människor börjar röka.
I en motion, vars skrivning också finns i en till
betänkandet fogad reservation, talar vi om att väldigt
mycket pengar satsas på information på alkoholsidan.
Det är naturligtvis bra men en del av de pengarna
skulle också kunna kopplas till tobakspreventivt arbe-
te. Vi menar att det behövs ett nationellt handlings-
program här och att det är en fördel om ungdomarna,
den grupp som främst berörs, medverkar till utform-
ningen av ett sådant program. Det är ju inte bara ni-
kotinets egna tillvänjande effekter som är en stark
kraft när det gäller det fortsatta tobaksbruket, utan det
är också så att industrin uppenbarligen, trots all kun-
skap som i dag finns, inte tar sitt ansvar.
När jag förra veckan satt i ett flygplan och blädd-
rade i tidningen Scanorama hittade jag en annons för
Prince. Man kan se en vacker ung kvinna med
bländvita tänder och en fantastisk hy. Hon säger: I go
for Prince. Detta budskap går alltså tvärtemot det som
Folkhälsoinstitutet, landstingen och alla som sysslar
med tobakspreventivt arbete försöker motarbeta. Vi
vet ju att kvinnors rökande inte är ett problem bara för
kvinnorna själva utan också för eventuella barn som
de sätter till världen om de inte förmår sluta röka
under den aktuella graviditeten.
Vidare tycker vi att arbetet med rökavvänjning
borde stärkas, att man borde få ett bättre grepp om
hur det är med tillgängligheten i landet. Folkhälsoin-
stitutet och Socialstyrelsen borde få i uppdrag att göra
en sådan kartläggning och komma med förslag där
man talar om hur de otillfredsställda behoven skulle
kunna tillgodoses.
Med detta inlägg yrkar jag bifall till reservation 3
under mom. 4 men naturligtvis står vi i Folkpartiet
bakom de övriga reservationer där vi finns med bland
undertecknarna.

Anf.  158  THOMAS JULIN (mp):
Fru talman! Med jämna mellanrum kommer to-
baksfrågan upp till debatt. Det är inte mycket som har
skett mellan dessa debatter så vad jag nu skall säga
blir ett upprepande av vad jag sagt för inte alltför
länge sedan. Rökningen är ett stort hälsoproblem och
kommer att så förbli under en lång tid framåt. Om jag
blir kvar i riksdagen kommer jag att vara tjatig i den
här frågan. Alla reservationer i detta betänkande som
jag står bakom har jag alltså haft uppe tidigare.
När det gäller marknadsföringen av tobaksvaror
har ingenting hänt sedan vår senaste debatt. Från
Socialdepartementet har det signalerats att det skall
komma ett förslag som berör den indirekta tobaksrek-
lamen, och det är väl bra. Men ännu har vi inte åtgär-
dat den helsidesreklam som finns i facktidningar - ett
problem som jag tidigare har tagit upp. Det är stora
fina reklambilder i facktidningarna, som ju inte bara
hamnar hos försäljarna utan som också går ut till
ungefär 100 000 butiksanställda och deras anhöriga.
Därför fortsätter jag med att återkomma med förslaget
om att all tobaksreklam utöver den som finns i direkt
anslutning till försäljningen av tobak skall vara för-
bjuden.
Också när det gäller tobaksautomater fortsätter jag
att hävda att dessa skall vara förbjudna om de inte står
i utrymmen som minderåriga icke äger tillträde till.
Fru talman! Tänk om vi avsatte 0,25 % av vad
staten tar in på tobaksskatten och gav det t.ex. till En
Rökfri Generation för information i skolorna! Då
skulle man få den summa som man säger sig behöva
för att klara en riksomfattande kampanj mot tobaken.
Visst är det väl konstigt att vi som tydligt har be-
skrivit hälsoproblemen som stora och allvarliga pro-
blem inte skall kunna avsätta en del av de pengar som
staten tar in på skatterna och att staten inte har råd
med kraftfullare insatser! Det behövs en bättre sats-
ning för att stoppa tobaksbruket bland ungdomarna.
För att komma till rätta med de hälsoproblem och
de besvär som tobaksröken medför är det nödvändigt
att vi får fler rökfria miljöer. När det gäller restau-
rangerna väntar jag fortfarande på en förbättring så att
grundregeln är att det skall vara rökfritt. Men det kan
finnas utrymme för rökarna om röken inte blir en
olägenhet för övriga gäster och de anställda.
Det finns restauranger som har ordnat detta på ett
bra sätt. Tyvärr är de alltför få. För min egen del
avstår jag allt oftare från att delta vid middagar där
jag riskerar att hamna i ett rökmoln. Jag vet att jag
inte är ensam om att göra ett sådant ställningstagande.
Nu väntar jag på den dagen då restaurangägarna inser
att vi är många som inte tycker om tobaksrök och att
rökfritt kan vara ett säljargument.
Rökkupéerna på tågen har jag länge varit kritisk
till. Där har det skett en liten förbättring, men det är
fortfarande inte bra. På den linje jag åker har man
plockat bort rökkupéerna men tillåter rökning i det
lilla utrymmet vid avstigningen. Det är en lösning som
hade varit acceptabel om rökutrymmena hade place-
rats i tågets ändar och om utrymmena haft en bra
ventilation. Visst är det underligt att teknikerna kan
konstruera ett så avancerat tåg som X2000, men de
har inte lyckats förse det med en vettig ventilation i
rökutrymmena.
När det gäller rökavvänjning anser vi att det är så
angeläget att kvinnor avstår från rökning under gra-
viditeten och att barn får växa upp i en rökfri miljö att
vi föreslår att de blivande föräldrarna skall erbjudas
gratis eller subventionerad rökavvänjning.
Fru talman! Jag står bakom samtliga mina reser-
vationer men nöjer mig med att yrka bifall till reser-
vation 4.

Anf.  159  CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman! Alla är numera överens om att toba-
ken utgör en synnerligen stor hälsofara. Det som kan
upplevas som egendomligt är att så många ändå fort-
sätter att röka, trots att man vet om farorna. Därför
behövs enligt min åsikt mer forskning i beteendeve-
tenskap så att kunskap kan fås om hur man påverkar
den personliga livsstilen. Under senare år har värde-
fulla lagförändringar skett vad gäller tobak. Det känns
alldeles utmärkt att det har funnits en så stor sam-
stämmighet här i riksdagen för att fatta de besluten.
Jag skall ta några exempel.
I offentliga lokaler är det numera inte tillåtet att
röka. Jag håller med om att de restauranger som inte
känner att de är offentliga lokaler borde ta sig en
funderare för att göra rökfritt där. Direkt tobaks-
reklam är förbjuden. Förslag om att förbjuda även den
indirekta reklamen är under utredning. Ungdomar
under 18 år får inte köpa tobak.
Dessa beslut har resulterat i att attityden till tobak
förändrats. Det är bra. Det är nödvändigt. På många
håll har man intensifierat arbetet med tobakspreven-
tion. Exempelvis i mitt hemlän, Kalmar län, har Folk-
hälsocentrum startat ett värdefullt arbete i skolorna,
där eleverna själva är ambassadörer och informatörer
om rökningens skadeverkningar. Vid ett samtal med
dem berättade de för mig att det bekymmersammaste
är lärarna. Det är de som har svårast att leva i den
rökfria skolan. Men bland ungdomarna har resultaten
varit goda. Jag tror att anledningen till det är att det
ger bättre resultat när ungdomar möte ungdomar.
Olika rapporter har visat att om man skjuter upp
såväl den generella tobak- som alkoholdebuten är det
många som aldrig börjar. Det är just det som är vins-
ten. De flesta storkonsumenter av tobak har enligt alla
rapporter börjat före 20 års ålder. Alltså skall stor
kraft läggas på att påverka ungdomar och barn så att
de inte börjar röka. Trots att det hänt mycket positivt
med dessa förebyggande insatser måste arbetet ändå
fortsätta med samma styrka eftersom det tar lång tid
att få ett fullständigt genomslag.
Landstinget i Stockholm tror sig ha sparat
5 miljarder genom förebyggande sjukvård sedan slutet
av 70-talet. 1 miljon kronor som satsas på förebyg-
gande arbete mot tobak ger 60 miljoner tillbaka på två
år, säger Hans Gilian vid Centrum för tobakspreven-
tion. Antalet dödsfall i hjärt- och kärlsjukdomar har
minskat drastiskt de senaste tio åren. Det är, tror han,
tack vare kampanjer.
Jag vill, fru talman, även nämna sekundär preven-
tion, dvs. den förebyggande verksamheten när någon
redan har drabbats av sjukdom, t.ex. hjärtinfarkt. Det
har visat sig att när sjukvårdspersonalen, främst läka-
ren, tar itu med frågan, informerar och har ordentliga
samtal har oftast den som aldrig tidigare varit motive-
rad att sluta röka blivit motiverad efter det att man fått
den första varningen. Jag vill påstå att det finns stor
risk när resurserna till sjukvården skärs ned att tid inte
kan avsättas för denna viktiga information, den vikti-
ga förebyggande sekundärpreventionen. Givetvis är
det viktigt inom alla områden, men jag tror att det är
särskilt viktigt när det gäller rökningen, speciellt om
man i grupper kan träffa många och kan vara stöd åt
varandra.
Fru talman! När de som frivilligt försökt få rökfri-
het - jag tänker på SAS - har det inte alls visat sig att
de t.ex. fått färre resenärer för det. Därför är det vik-
tigt att stimulera att man frivilligt tar itu med frågan.
Beträffande tobaksautomater har jag tillsammans
med Thomas Julin många gånger i denna kammare
lyft fram frågan. Vi tycker att det är helt fel att ung-
domar som inte får köpa tobak när de är under 18 år
ändå kan göra det i tobaksautomater. Jag står givetvis
bakom reservationen om detta, men för tids vinnande
yrkar jag bifall till reservation 5 som handlar om
rökavvänjning. Det är väldigt viktigt för dem som väl
bestämmer sig för att sluta röka att man ger dem all
hjälp som finns för att stödja dem i det beslutet. Jag
har träffat väldigt många som har velat sluta röka men
inte klarat av det. Man har varit så bunden av nikoti-
net. I sådana fall är det väldigt viktigt att man satsar
så mycket resurser som möjligt för att stödja rökfrihe-
ten. Också detta kan med fördel ske i grupper där
olika personer stöder varandra. Jag tackar för ordet.

Anf.  160  RINALDO KARLSSON (s):
Fru talman! Det är inte länge sedan vi behandlade
frågan om tobak. Den är lika aktuell, så jag skall säga
några ord.
På tobakens område har vi nått ganska långt under
senare år, detta beroende på att vi haft enighet i denna
kammare - det tror jag på det bestämdaste - men
också på grund av att all medicinsk expertis pekar på
faran för hälsan när det gäller bruk av tobak. Även om
vi nått framgångar på detta område finns mycket mer
att önska. Denna kammares högsta önskan vore nog
om vi fick våra unga att avstå från att bli rökare. Unga
flickor är den grupp som man verkar ha siktat in sig
på när det gäller marknadsföringen.
Marknadsföringen av tobak har begränsats genom
lagstiftning, men enligt mångas mening är det inte
tillräckligt. Då gäller det i första hand inte lagstift-
ningen utan uppföljningen av lagen. Vi ser fortfarande
hur reklamen breder ut sig vid försäljningsställena,
fastän lagstiftaren sagt att man skall iaktta särskild
måttfullhet vid reklam. Uppföljningen av lagen måste
därför skärpas.
Konsumentverket håller på att ta fram nya riktlin-
jer för marknadsföringen av tobaksvaror. Vi hoppas
att detta skall ge resultat på området ganska snart. När
det gäller den indirekta tobaksreklamen vet vi att det
är betydligt svårare men vi hoppas inte omöjligt.
Detta är en fråga som diskuteras inom EU. Direktiv-
förslaget har lämnats till Europaparlamentet. Man kan
säga att det rör på sig även i denna fråga.
Man kan undra om det enbart är lagstiftarna som
skall ta ansvar för det stora problem som tobaken
innebär. Här efterlyser man producenternas ansvar.
Priset och tillgängligheten genom åldersgräns har
varit en del av de vapen som har varit ganska effekti-
va för att begränsa bruket av tobak.
Nu har den stora ökningen av smugglingen bi-
dragit till att läget har försämrats. Detta ser utskottet
mycket allvarligt på. Det har kommit förslag från
Skatteflyktskommittén om en mängd förändringar för
att komma till rätta med denna ökning.
Ett av förslagen innebär en förbättring av kontrol-
len av punktskattepliktiga varor som förs in i landet.
Tullen kommer att få ökade resurser och befogenheter
att kontrollera fordon efter väg. En proposition på
detta område väntas inom kort.
Information och upplysning om tobakens skade-
verkningar är och skall så förbli en av de åtgärder
som skall användas för att få ungdomar att avhålla sig
från att bli rökare. Ja, låt mig säga att detta med in-
formation är nog det viktigaste instrumentet. Folkhäl-
soinstitutet gör stora och goda insatser på detta områ-
de.
Det är mycket viktigt att information om tobakens
skadeverkningar når ut till barn, ungdomar, deras
föräldrar och lärare. Skolan har en viktig uppgift att
påverka elevernas attityder och förhållningssätt till
tobaken.
Det är också mycket viktigt att man inte utsätter
andra för rökning. Även här är barnen en prioriterad
grupp, men också andra har rätt att slippa att bli utsat-
ta för tobaksrök.
Vi i denna kammare har gjort mycket i och med
den lagstiftning som vi har tagit fram för att offentliga
lokaler och andra samlingsplatser skall vara rökfria.
Men när det gäller rätten till rökfria områden på re-
stauranger och andra matställen finns det mycket kvar
att önska.
Här måste kommunernas tillsyn bli bättre. I sam-
band med att kommunerna sköter tillsynen av alko-
holtillstånden för de utskänkningsställen som har ett
sådant bör man också kontrollera att det finns rökfria
alternativ och ta upp detta i sin bedömning av lämp-
ligheten. Man får inte heller glömma bort andra stäl-
len. De måste ju också bli uppmärksammade.
Jag vill uppmana alla som driver sådana närings-
ställen att skärpa sig, så vi slipper att skärpa lagstift-
ningen.
Fru talman! Med detta korta inlägg vill jag yrka
bifall till hemställan i betänkandet och avslag på
samtliga reservationer.

Anf.  161  ANNIKA JONSELL (m):
Fru talman! Jag skall bidra till att spara kamma-
rens tid genom att fatta mig kort i denna debatt. Det
finns inte heller några moderata reservationer i frågan.
Anledningen till att vi inte har reserverat oss till för-
mån för något av yrkandena i betänkandet är att de
flesta av dem går vidare på den svenska inslagna, men
tyvärr misslyckade vägen, dvs. en fortsatt reglering.
Verkligheten har tydligt visat att den politiken inte
ger avsedd effekt. Det har med alla mått mätt varit en
enorm ökning av smugglingen efter det att den senaste
skattehöjningen trädde i kraft i augusti. Enligt profes-
sorn vid Polishögskolan, Leif G W Persson är
vinstmarginalen så stor att smugglingsligorna kan
förlora var tredje långtradare med smuggelcigaretter
utan att det gör något. De tjänar ändå så pass mycket
på denna brottsliga hantering.
Alla inser att den här ordningen ställer seriösa
handlare inför det orimliga valet antingen att också bli
ohederliga eller att slå igen sina butiker - och allt
detta trots att avsedd effekt på tobakskonsumtionen
inte uppnåtts.
Enligt min mening och den moderata meningen
visar detta att det inte hjälper att fortsätta med fler
restriktioner och högre skatter. Situationen är ju redan
sådan att de redan har blivit kontraproduktiva.
Restriktionerna påverkar egentligen inte attityden
hos människor. Det som de påverkar är människors
beteende, ett beteende som i det här fallet handlar om
att gå över till att röka massor av billiga smuggelciga-
retter i stället för lagligt inhandlade cigaretter.
Det som man skulle göra är i stället att satsa på
sådana långsiktiga antirökkampanjer som tidigare har
gett mycket goda påvisbara resultat. Det är den väg
som är rimlig att gå om målet verkligen är att minska
tobaksskadorna.

Anf.  162  ROLAND LARSSON (c):
Fru talman! Det råder i den här kammaren mycket
stor samstämmighet om att tobaksrökningen är ett av
våra allra största hälsoproblem. Det bekräftas också i
all medicinsk forskning att tobaksrökningen verkligen
är ett mycket allvarligt problem för människors hälsa.
Det är dessutom ett ganska onödigt problem,
skulle jag vilja påstå. Tobaksrökningen fungerar ju så
att om man som tonåring kan avstå från att börja an-
vända tobak är det ytterst få som i vuxen ålder börjar
att röka. Därför är det viktigt att insatserna på to-
baksområdet riktar sig just till ungdomsgrupperna för
att i preventivt syfte försöka att förhindra att unga
människor börjar att röka.
Detta med 18-årsgränsen har diskuterats, om det
är bra med en lag eller inte. Vi har här i riksdagen
varit mycket eniga om att detta är en bra lagstiftning
på flera sätt. Den minskar tillgängligheten för unga
människor. Som all annan lagstiftning har den också
ett preventivt syfte. Lagstiftning påverkar attityder.
Finns det en lag mot någonting uppfattas det som ett
förbud mot något som inte är bra och som därför bör
undvikas. Därmed har denna lagstiftning en attitydpå-
verkan som är positiv.
Det finns, som sagt, en bred samstämmighet kring
målen när det gäller tobaksrökningen. Vi vill alla
minska användandet av tobak, och vi vill alla så länge
som möjligt försöka att förhindra att unga människor
börjar att röka. Skillnaden ligger i medlen. Det gäller
framför allt de medel som inkräktar på den fria mark-
naden. Det finns ju litet olika åsikter om hur långt
man bör gå och hur långt som det är möjligt att gå.
Men även på det här området har åsiktsskillnaderna
krympt ihop. Det märks i den debatt om indirekt re-
klam som nu förs. Bredden på uppslutningen för en
sådan lagstiftning har blivit mycket större. Detta dis-
kuteras även inom EU. För ett antal år sedan skulle
man knappast ha kunnat drömma om att en sådan här
diskussion skulle ha kommit så pass långt inom EU.
Det visar också att man tar problemet på allvar.
I detta betänkande, som bara tar upp en del av
dessa frågor, är skillnaderna mycket marginella. När
det gäller frågan om ett förbud mot automater är det
ett förslag som Thomas Julin och Miljöpartiet har lagt
fram. Det syftar till att begränsa tillgängligheten för
ungdomar. Vi övriga har uppfattat det så, att eftersom
det finns en lagstiftning som säger att tobak inte får
säljas till den som är under 18 år gäller detta obero-
ende av vilken försäljningsmetod som används. Om
tobaken säljs i automater eller direkt över disk är det
inte någon skillnad. Det är den som tillhandahåller
tobaken som har ansvaret att se till att underåriga inte
får köpa tobak. Därför är detta mera en metodfråga,
en fråga om hur man fördelar ansvaret.
Jag håller delvis med Miljöpartiet när det gäller de
rökfria miljöerna. Här finns det en del ytterligare att
göra. Men jag tror inte att det är lagstiftningen som
behöver ändras, utan jag tror att tillämpningen behö-
ver skärpas upp. Kommunerna och länsstyrelserna har
tillsynsansvar över att det finns lokaler där man kan
undgå att bli utsatt för rök medan man är där och äter.
Det är litet dåligt på sina håll i dag.
Att ha en liten spaljé mellan två utrymmen, så att
man på ena sidan skall kunna sitta i en s.k. rökfri
miljö och på andra sidan kunna sitta och röka är ju
knappast en tillfredsställande lösning. Detta måste
man göra någonting åt. Men lagtexten medger egent-
ligen inte detta. Det står att det skall vara ett avskilt
utrymme. Då måste det i rimlighetens namn uppfattas
som ett ur röksynpunkt avskilt utrymme och inte på
något annat sätt.
Jag delar uppfattningen att man bör göra något åt
problemet. Men jag tycker att lagstiftningen räcker
till. Därför har jag inte ställt upp på reservationen,
utan jag yrkar bifall till utskottets förslag.
När det sedan gäller informationsinsatser av olika
slag håller jag med om att man naturligtvis bör kunna
göra en hel del till. Det görs ju också en hel del, men
insatserna kanske i något större mån borde rikta sig
till speciella grupper. Utöver ungdomar är det ju
bland unga kvinnor som rökningen har ökat. Det är
uppenbart att det finns ett speciellt behov av riktade
insatser mot den här gruppen. Speciellt handlar det
om att varna för rökning i samband med graviditet
osv. Man tror ju annars att den här kunskapen är väl-
digt spridd bland människor och att det inte skulle
behövas särskilt mycket mer information, eftersom
alla borde vara ganska klara över hur det ligger till
med tobaksrökning. Men det är uppenbart att det
behövs mer information.
Som sagt var tillgodoses det mesta inom ramen för
betänkandet. Jag yrkar därför bifall till detta.

Anf.  163  THOMAS JULIN (mp) replik:
Fru talman! Roland Larsson tar upp frågan om
rökning på restauranger och menar att lagstiftningen
räcker. Men på små restauranger som har mindre än
50 platser kommer man runt den här lagstiftningen.
Det finns ju väldigt många restauranger, bl.a. här i
Gamla stan, som just har så få platser att de klarar sig
undan lagstiftningen.
Sedan kan jag hålla med om att det är till-
synsmyndigheten som kanske borde vara litet mer
restriktiv. Men problemet är att det är olika till-
synsmyndigheter när det gäller reklam och marknads-
föring och när det gäller lokaler. Det är litet olyckligt.
Det borde vara en tillsynsmyndighet som har ansvaret
för hela tobakshanteringen.

Anf.  164  ROLAND LARSSON (c) replik:
Fru talman! Precis som Thomas Julin säger är det
ju på de mindre restaurangerna som lagen inte riktigt
får den effekt som var tänkt. Men det är viktigt att
komma ihåg att lagstiftningen inte har gällt så länge.
Man får ju hoppas på att den har inneburit en attityd-
förändring även hos dem som driver restauranger och
att de kommer att beakta lagstiftningen när de bygger
om sina restauranger.
Detta med att inte omfatta de allra minsta restau-
rangerna, de minsta enheterna, är ju ett sätt att ge dem
en övergångstid. Men jag är övertygad om att om
någon har en restaurang med 50 platser i dag och
tänker sig att bygga om den, kommer vederbörande
att tillse att det blir en rökfri del i restaurangen. Det är
en fråga om att låta attityderna få genomslag även
bland dem som driver den här typen av verksamhet.
Sedan finns det ställen där man inte respekterar
lagstiftningen alls. Det har jag sett exempel på. Men
det är ju uppenbart ett problem som man måste kom-
ma åt genom tillsyn. Att det här brister på sina håll är
vi på det klara med, men även här måste det natur-
ligtvis få ta litet tid. Problemet är väl att det inte har
gått tillräckligt lång tid för att man skall kunna se
effekterna av lagen.
Annars håller jag fullständigt med Thomas Julin i
sak. Det är inte acceptabelt att man skall behöva bli
utsatt för rök när man är ute på restauranger eller
andra ställen.

Anf.  165  ELISABETH FLEETWOOD (m):
Fru talman! Det närmar sig nu ett femtontal år se-
dan jag första gången talade om tobaksfrågor i denna
kammare.
Motion 1997/98:641, med Barbro Westerholm
som första namn, har namn från alla sju partierna. Det
visar tydligt, tycker jag, vilket intresse som finns för
den här frågan i alla våra sju partier i vår svenska
riksdag.
Bruket av tobak utgör ju ett av de största folkhäl-
soproblemen. Det är verkligen med beklagande som
man tvingas konstatera att användning av tobak ökar i
hela vår värld, om vi ser det globalt. Däremot är det
tillfredsställande att också kunna konstatera att rök-
ning bland män i västvärlden minskar sedan 70-talet
och att därför också tobaksskadorna bland män tende-
rar att sjunka.
Desto mer beklagligt är det att kunna konstatera
att rökning bland kvinnor, särskilt unga kvinnor, bör-
jade minska först efter en mycket kraftig ökning under
50- och 60-talen. Efter ca 20 år visar sig nu skadeef-
fekterna av denna kraftiga ökning. Därtill tycks också
kvinnor vara mer känsliga för skadeverkningarna än
vad män är. Det är beklämmande att behöva konstate-
ra att bland lungcancerpatienter som är yngre än 50 år
är numera majoriteten kvinnor.
Unga människors rökvanor visar tyvärr ungefärli-
gen samma bild som tidigare. Det är således de yngre
som ännu inte har kunnat minska sin rökning så som
de äldre, särskilt de äldre männen, har gjort. Detta är
desto mer beklagligt då risken för nikotinberoende är
större ju tidigare den s.k. debuten äger rum. Rökning
har ju visat sig kunna vara inkörsporten till andra
droger.
Vi vet också att ju tidigare en debut sker, desto
större är risken för sjukdom och för tidig död. En
fjärdedel av de unga rökarna kommer enligt progno-
ser att dö i genomsnitt 23 år tidigare än vad de annars
skulle ha gjort. Fru talman, 23 år tidigare! Ju längre
rökdebuten således kan skjutas upp i åldrarna, desto
större är möjligheten att förbli rökfri under sitt vuxna
liv.
WHO:s prognoser tyder på en minskning, om än
långsam, i i-länderna men en kraftig ökning i såväl
Central- och Östeuropa som i tredje världen. En siffra
att påminna om är att om denna utveckling fortgår
kommer tobaksbruket att år 2025 skörda 10 miljoner
människors liv, varav 3 miljoner i i-länderna och
övriga 7 miljoner således i tredje världen.
I väst, fru talman, ökar aktiviteterna av åtgärder
för att minska tobaksbruket. I USA pågår skade-
ståndsprocesser mot tobaksbolagen. I Storbritannien
vidtas förstärkta åtgärder. I EU kan man förvänta att
det blir en skärpt hållning. Ett direktivförslag om
reklamförbud ligger eventuellt snart i EU:s pipeline.
Sedan 1 januari 1997 får tobak inte säljas till ung-
domar under 18 år i Sverige. Det är naturligtvis ännu
för tidigt att utvärdera denna lag.
Fru talman! Sedan 20 år har jag haft förmånen att
verka i Cancerfonden, från början som representant
för Moderata kvinnoförbundet, såsom en av 37 hu-
vudmän i denna organisation, sedan i dess styrelse.
Det har varit en ytterst givande och lärorik erfarenhet,
som har bibragt mig en djup respekt för svensk can-
cerforskning och dess insatser på bl.a. tobaksområdet.
Med dessa ord yrkar jag bifall till reservation 3
med Barbro Westerholm, Thomas Julin och Chatrine
Pålsson som undertecknare.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 17.59 att ajournera för-
handlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

11 §  (forts.) Tobaksfrågor (forts. SoU20)

Anf.  166  GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Jag inbillar mig att det här är ett föga
politiskt ämne att diskutera. Jag dristar mig att citera
en tidigare riksdagsledamot, Hans Lindblad, som gick
upp i talarstolen och sade: Fru talman! I det här ären-
det talar jag inte som företrädare för mitt parti. Det
här ärendet kan jag.
I mitt fall handlar det inte om kunnande, utan om
erfarenhet, precis som när det gäller alla andra som i
ungdomen förföll till missbruket att röka.
Jag har inte tänkt åstadkomma någon revolution
på det här området, inte på de närmaste månaderna.
Men så småningom måste man väl genom vittnesbörd
kunna komma dithän att en folkresning bokstavligen
uppstår. Alla måste ju förr eller senare inse - och jag
talar då om rökarna - att det inte finns så mycket i
tillvaron som kan vara dummare än att låta en massa
pengar, ofta arbetsinkomster, gå upp i rök mitt fram-
för näsan på en.
Det är som ni, fru talman, och alla andra märker
inte precis  något vetenskapligt upplägg på det här
anförandet. Jag ber alla kamrater som missförstår mig
om ursäkt. Men jag tycker att vi i riksdagen angriper
rökningen på fel sätt.
Detta är första gången jag talar i det här ärendet.
Jag har varit i riksdagen i 22 år. Jag har många gånger
funderat över hur man skall kunna påverka omgiv-
ningen, och gärna halka med själv så att man slutar
röka. Den förlösningen upplevde jag för cirka fyra år
sedan.
Den som hjälpte mig till insikten att rökning i stort
sett är det dummaste man kan företa sig, vet fortfa-
rande inte om det. Det är en god vän som bor i samma
stad som jag själv. Genom att studera honom och
många andra rökare har jag förstått att det är förfärligt
fånigt. Man drar i sig något som uppenbarligen endast
är till förfång. Man drar i sig, inhalerar som det heter,
med luften och så blir man förändrad invärtes. Det är
bara till nackdel. Man försämrar kroppens kärlfunk-
tioner och en hel del annat. Så småningom dör man
kanske en för tidig död. Det kan ske under plågor.
Där stannar jag vid skräckvisionerna. Jag tror inte
att det är de som kommer att åstadkomma en föränd-
ring i bruket av tobak.
Jag tror i stället att vi måste försöka engagera fler
före detta rökare i en verksamhet som blir pedago-
gisk. Jag hoppas att alla kamrater som har talat i ären-
det genom åren inte missförstår mig om jag ger ut-
tryck för att det är fel pedagogik. Jag säger det för att
vi allihop bör kunna samla oss till någonting mer
effektivt, nämligen att angripa problemet med dem
som har hamnat i den dåliga vanan. Det är ju en för-
skräckligt dålig vana som leder till ohälsa.
Jag tror, fru talman, att vi skall försöka börja om
från början. Jag har all respekt för de kamrater och
ledamöter i kammaren som engagerar sig i detta, men
jag tror inte att vi med de vanliga betänkandena mins-
kar tobaksrökningen särskilt mycket. Det är ju ändå
meningen. Syftet är det allra bästa.
Vi bör bestämma oss för att vi nu ska bortse från
de statliga inkomsterna på området - det är inte så lätt
- och sedan se till att det blir kampanjer som verkli-
gen tar sikte på de människor som är mottagliga för
insikten om att rökning är ett fördärv. Det är det ju.
Det finns ingen mening med det. Kan man göra något
som är dummare än att låta slantarna gå upp i rök mitt
framför näsan, i den egna åsynen?
Det finns de som gjort lustigheter av detta. Det
finns ju andra njutningsmedel som i så fall inte är
dyrare och som man kan avstå ifrån.
Jag har förhört mig om det finns rökare bland de
kamrater som har talat om detta. Det är de som möjli-
gen kan missionera i den här frågan. Men vi måste gå
en annan väg än den som riksdagen hittills har gått.
Jag är ledsen att behöva säga att jag inte tror att vi
kommer så långt på den här vägen.
Jag hoppas att någon tar replik på mig så att jag
får komma tillbaka till talarstolen i ärendet.

Anf.  167  RINALDO KARLSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag begärde inte replik på Göthe
Knutson för att han skulle återkomma, men det blir
väl så i alla fall. Eftersom Göthe Knutson fick mig att
återkomma till kammaren efter middagsuppehållet
kan jag inte låta bli att ta en replik.
Jag tycker att kammaren har vidtagit åtgärder som
har varit helt riktiga. Om vi ser tillbaka på vad som
hände på rökområdet för tio år sedan, var det inte
mycket vi fick igenom. Motioner och engagemang
fanns från många ledamöter, men det var ett kompakt
motstånd i alla partier, t.o.m. i mitt, mot att få igenom
någonting. Men plötsligt lossnade det på något sätt.
Det var väl efter långt idogt arbete från många håll.
Vi vet att vi har gjort mycket. Vem kunde tro att
flyg, restauranger och konserthallar skulle bli rökfria?
Jag tycker att vi har åstadkommit mycket. Det skall vi
vara tacksamma för. Jag tror också att vi har påverkat
många. Det är många människor som har slutat röka.
Det finns mycket att göra. Vi har nyss diskuterat
att de unga över huvud taget inte skall börja. Men om
det finns något område där vi faktiskt har vunnit ter-
räng är det inom det här området, även om vi alla
tycker att det går för sakta. Jag tycker inte att vi behö-
ver ha dåligt samvete.
Jag tror också att det är bra metoder. Vi anslår
medel för att göra informationen lättillgänglig i sko-
lor. Vi ger pengar till Folkhälsoinstitutet som bedriver
en mycket fin uppsökande verksamhet. Nog finns det
saker och ting som vi gör sämre här i kammaren än
det som har med rökning att göra.

Anf.  168  GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Jag tackar min vän Rinaldo Karlsson
för att han gick upp i talarstolen. Annars hade det
blivit platt fall för mig i det som jag inbillar mig är ett
mycket angeläget ärende. Jag lyfter på hatten för och
respekterar alla som är engagerade. Mycket klokt har
säkert blivit sagt. Men likafullt blir det alltfler rökan-
de ungdomar. Nu vet vi statistiskt att det är fler flick-
or som faller till föga för den här förfärligt dumma
vanan, för det här sättet att "umgås" som det heter.
Så finns det de som talar för att det inte gör nå-
gonting om man feströker. Det blir litet rapsodiskt det
här, fru talman, men vad är feströkning annat än ett
bevis på ett slags osäkerhet. Man kommer bort på
någon bjudning och då har man i alla fall alltid en
cigarett att ta till. Då har man, bokstavligen, någon-
ting att hålla i. Det säkrar uppträdandet. Det finns det
många som vittnar om.
Så är det då de förfallna. Eftersom jag själva har
hört till den gruppen med en förbrukning på så där en
40 cigaretter om dagen, så kan jag, precis om alla
andra, vittna om att man ju inte mår bra av det här.
Dessutom rinner det i väg en massa pengar.
Nu är det emellertid så att hälsan kan prioriteras i
själva förkunnelsen om det här. Och jag inbillar mig i
alla fall att om ett antal, gärna några tusen, f.d. rökare
går ut i en organiserad kampanj mot rökningen, så kan
man komma ett stycke på väg. För det första som
inträffar är att medierna tar fatt i det. Det är i så fall
första gången som medierna engagerar sig.

Anf.  169  THOMAS JULIN (mp):
Fru talman! Först och främst vill jag säga till Göt-
he Knutson att flera av oss som har talat i den här
frågan faktiskt är f.d. rökare. Det gäller både mig och
Roland Larsson. Göthe Knutson talar om att man
måste söka en annan väg. Men hur ser vägen ut? Göt-
he Knutson har mest beskrivit det här med en kam-
panj. Men det måste väl vara mer tanke bakom den
väg som han beskriver, och den saknar jag. Nu får han
möjlighet att beskriva den.

Anf.  170  GÖTHE KNUTSON (m):
Fru talman! Jag tackar Thomas Julin för den upp-
maningen. Det är klart att man måste åstadkomma en
folkrörelse, bokstavligen, om det skall leda till verkli-
ga resultat. Ansträngningar i syfte att få folk att bli
uppskrämda har ju gjorts. Sedan slutar det dessvärre,
åtminstone på det stora hela, med att ett antal männi-
skor slutar. Men fler kommer till.
Ungdomen är naturligtvis en speciell målgrupp för
det som jag föreställer mig måste bli en kampanj. Det
är naturligtvis ledsamt att höra att ungdomar, särskilt
flickor numera, börjar röka i allt större utsträckning.
Och så försvinner en hel del rökare i andra kanten. De
går bokstavligen över stupet. Dödligheten är ju gans-
ka stor. Men det skrämmer tydligen inte, för så har det
varit i massor av år.
Då måste man ju i varje verksamhet som bedrivs
fundera över vilka nya metoder som måste till. Då
skall man inte skämmas över att åtminstone tänka i
begreppet kampanj. Och hittills har man misslyckats.
Jag har naturligtvis observerat, fru talman, att den
röda lampan blinkar. Men eftersom det här är första
gången som jag tar upp det här under 23 riksdagsår,
kommer jag nu dels att sluta, dels hoppas att också
fler tar replik.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 mars.)

12 §  Idrott

Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1997/98:KrU6
Idrott

Anf.  171  ELISABETH FLEETWOOD (m):
Fru talman! I kulturutskottets betänkande
1997/98:6 behandlar vi, som fru talman sade, idrotten.
Det här i och för sig ganska tunna betänkandet omfat-
tar väldigt mycket idrott. Utskottet är till större delen
helt enigt. Vi behandlar idrottens oberoende ställning.
Det anser vi vara oerhört väsentligt. Vi behandlar
etiken, Riksidrottsförbundet, elit- och breddidrott,
kvinnoidrott och mycket annat.
Bl.a., fru talman, och det är därför som jag i dag
har begärt ordet, behandlar vi en motion av Gullan
Lindblad m.fl. från Moderaterna, Vänstern och Krist-
demokraterna vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en allsidig utredning rörande proffsboxning i
Sverige i enlighet med vad som anförs i motionen. Så
står det.
Den här motionen och liknande har vi haft uppe
vid ett flertal tillfällen i kammaren. Jag har tidigare
tillhört dem som har avslagit motionen rakt av. Nu
står jag som en av reservanterna. Då frågar man sig:
Har hon på gamla dagar börjat ägna sig åt proffsbox-
ning?
Det tror jag inte att någon tror. Men jag har fått en
annan syn på det här. Efter så många år av motione-
rande där man framför allt begär en utredning, så
tycker jag faktiskt att man kan säga: Okej, vi bifaller
en utredning. Vi ser om det kan vara så som motionä-
rerna säger - att det finns nya medicinska rön, nya
metoder att skydda sig mot skador osv. Vi ser om
detta verkligen är riktigt. Är det så att en utredning
visar detta så får vi kanske ta ny ställning.
Sedan vill jag också, eftersom jag har ett förflutet i
detta, säga att min tro inte är att en utredning kommer
att leda till några nya resultat. Jag tror att riksdagen
kommer att stå fast vid sitt tidigare avslagsyrkande.
Därav min litet dualistiska syn på den här frågan. Jag
vill gärna ha med det i protokollet. Annars skulle man
kanske undra hur jag agerar från det ena året till det
andra.

Anf.  172  CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v):
Fru talman! Ordet "idrott" är en samlad benäm-
ning för fysisk aktivitet som människor utför för att få
motion, för att få rekreation eller för att uppnå täv-
lingsresultat. Den här definitionen tycker jag egentli-
gen skulle omprövas. Den är för bred. Idrott, motion
och friluftsliv bör inte klumpas ihop i definitionen
"idrott". Omprövas borde också Riksidrottsförbundets
inflytande över medelstilldelningen för t.ex. Cykel-
främjandet, Livräddningssällskapet, Sportfiskeför-
bundet och Friluftsfrämjandet.
Den här breda motions- och friluftslivsverksamhe-
ten borde i stället få en egen budgetpost där man själv
kan söka pengar i syfte att stärka den bredare verk-
samheten. Jag har en fråga till Lars Lilja, som är en av
de utskottsrepresentanter som sitter i Idrottsutred-
ningen. Är det här sådana frågor som Idrottsutred-
ningen kommer att lägga fram förslag om?
Fru talman! Idrottsrörelsen är vår största folkrörel-
se med nära 3 miljoner medlemmar. Medlemmarna är
organiserade i föreningar eller korpklubbar, vilka
samtliga är organiserade under Riksidrottsförbundet,
RF. 7 000 av dessa är elitidrottare. 745 000 tävlar
inom sin gren. Och hela 3,6 miljoner människor be-
räknas motionera regelbundet med eller utan före-
ningsanknytning. Idrott och motion engagerar verkli-
gen många.
Problemet vad gäller idrotten i förhållande till det
breda motions- och friluftslivet är att alltför mycket
fokuseras kring tävling och elitverksamhet. Vår
största folkrörelse har i och med detta, anser jag,
tappat mycket av sin själ och sin idealitet; allas möj-
lighet till deltagande.
Jag tror att vi måste våga ta politisk ställning i den
här frågan. Vi måste ha tydliga idrottspolitiska och
friluftspolitiska mål. Vi får inte förledas in i den
kommersiella sfär där elitidrotten verkar i dag. Politi-
kernas centrala uppgift måste vara att ge goda förut-
sättningar främst för barn- och ungdomsverksamhet,
för flickor och pojkar, samt i andra hand också goda
förutsättningar både för män och kvinnor att hålla sig
vid god hälsa till en rimlig kostnad.
Senast den 31 maj skall Idrottsutredningen komma
med sitt betänkande. De flesta frågor partierna har
motionerat om kommer också att behandlas i den här
utredningen. Men jag hoppas att detta inte skall hind-
ra oss från att debattera frågan i dag.
Idrottens finansiering är som sagt bekymmersam. I
och med att den kommunala ekonomin har minskat
och det statliga stödet har skurits ned är det ekono-
miskt svårt för idrotten. Ett annat problem är också att
elitidrotten har ökat sina kostnader genom att avlöna
både tränare och spelare. Det här har inneburit att
många klubbar står inför mycket svåra finansiella
problem. Det har även uppdagats att svarta pengar har
betalats ut via vissa klubbar. De som får lida för detta
är våra barn och ungdomar och den breda rörelsen.
Men också idealiteten hotas.
För att garantera individen en trygghet anser där-
för Vänsterpartiet att Riksidrottsförbundet måste
stärka sina ekonomifunktioner. Det behövs utbildning
i vilka skyldigheter man har som arbetsgivare och
utbildning i bokföring och ekonomi. En möjlighet att
snabbt komma till rätta med ekonomiska oegentlighe-
ter inom idrotten är att låta auktoriserade revisorer
granska elitklubbarnas årliga årsredovisningar. Väns-
terpartiet har ett särskilt yttrande vad gäller detta i
betänkandet.
Men det finns även andra problem med idrottens
finansiering. Det är den ökande finansieringen med
intäkter från spel, reklam och sponsring. Samhällsstöd
är viktigt för att skapa långsiktighet i planering av
verksamheten. Vänsterpartiet anser att marknaden och
kommersialiseringen inte kan garantera välbefinnande
och folkhälsa på lika villkor för alla. Risken är att när
samhällsekonomin blir sämre förvisas idrotten till spel
och reklammarknad. Det här innebär att idrottsrörel-
sen tappar sin frihet och sin oberoende ställning. Det
är viktigt att beslut vilar på demokratisk grund och att
idrotten blir tillgänglig för alla, oavsett kön, etnisk
bakgrund eller klasstillhörighet.
Herr talman! Vägen är lång till jämställd idrott.
Idrotten har en mycket stark hierarkisk uppbyggnad,
en patriarkal maktstruktur. Kvinnorepresentationen
inom den organiserade idrotten är i genomsnitt 35 %.
Troligen är det så att kvinnor bara får 35 % av de
samlade resurserna, vilket också avspeglar sig i vår
möjlighet till demokratiskt inflytande. I Gertrud
Åströms fritidsutredning visar de analyser som gjorts
att kvinnor missgynnas i jämförelse med män vid
användandet av medel inom fritidsområdet.
Men inte bara kvinnor är underrepresenterade i
den svenska idrotten, utan även barn och ungdomar ur
arbetarklassen. Från den ekonomiskt starkaste femte-
delen av hemmen är 72 % av pojkarna medlemmar i
en idrottsförening och 65 % av flickorna. Från de
familjer med allra svagast ekonomi är 36 % av poj-
karna och endast 13 % av flickorna medlemmar i
någon idrottsförening. Det här är skrämmande siffror.
Vad svarar socialdemokraterna med för att jämna ut
de här ojämlikheterna?
Vänsterpartiets lösning för dagen är reservation 2,
som jag härmed också yrkar bifall till. Här tar vi upp
handlingsprogram för ökat deltagande på lika villkor
för alla samt att breddidrott som innefattar friluftsliv
och motion i olika former skall få en starkare roll än
den har i dag.
Fru talman! Till sist proffsboxning. Säga vad man
vill om förbud, ibland är det befogat, ibland motver-
kar det sitt syfte. Men min och Vänsterpartiets upp-
fattning är att vi fortsättningsvis skall säga nej till
proffsboxning. Det behövs därför heller ingen utred-
ning i frågan, som motionen föreslår. Utred-
ningspengarna kan i stället på ett bättre sätt användas
för t.ex. ökat föreningsdeltagande för dem med allra
sämst inkomst. Proffsboxning är medicinskt inte för-
svarbart. En sport som har som högsta mål att nocka
sin motståndare kan inte vara rimlig att säga ja till.
Amatörboxning med skydd och starkt regelverk är en
annan sak. Syftet att skada varandra och att verksam-
heten innebär vadslagning måste vi säga nej till. Det
är oetiskt att vadslå om att slå ut hjärnfunktioner. Jag
kan faktiskt inte ens en gång tänka mig en utredning.
Tack!

Anf.  173  LARS LILJA (s):
Fru talman! I detta betänkande behandlas ett antal
motioner som rör idrottsfrågor väckta under den all-
männa motionstiden 1997. De allra flesta motionerna
berör frågor som behandlas av den nu arbetande Id-
rottsutredningen. Idrottsutredningen skall lämna sitt
slutbetänkande innan den 31 maj detta år. Utskottet
anser att dess arbete inte bör föregripas.
Jag vill ändå passa på att kommentera vissa delar
av betänkandet. När det gäller kristdemokraternas
motion Kr510 om vikten av att idrottsrörelsen får ett
reellt inflytande i Idrottsutredningen vill jag nämna
följande:
Som ledamot i denna utredning kan jag efter ett
års arbete konstatera att de politiskt tillsatta ledamö-
terna har en bred erfarenhet från arbete inom idrotts-
rörelsen. Till utredningen har dessutom knutits 4
sakkunniga och 13 experter. Bland experterna finns
representanter från bl.a. Riksidrottsförbundet, Sveri-
ges Olympiska Kommitté, Svenska Innebandyförbun-
det, Svenska Gymnastikförbundet, Svenska Fotboll-
förbundet och Friluftsfrämjandet. Under arbetets gång
hålls från sekretariatets sida kontinuerliga kontakter
med idrottsrörelsen. Utskottets slutsats är att idrotten
har ett fullt acceptabelt inflytande på utredningsarbe-
tet.
Ett annat problem som aktualiserats det senaste
året är bolagiseringen inom idrotten. Vad innebär det
om en förening väljer att bedriva sin verksamhet i
t.ex. aktiebolagsform i stället för som ideell förening?
Ett försök till detta gjordes av Djurgårdens IF Hockey
i höstas. Detta gick inte att genomföra därför att
Riksidrottsförbundets stadgar inte medger att aktiebo-
lag deltar i svensk idrotts tävlingsverksamhet.
Ur ideologisk synpunkt kan man ha många åsikter
om det lämpliga i att driva traditionell folkrörelse-
verksamhet, i det här fallet idrott, i aktiebolagsform.
Det starkaste argumentet emot är demokratiaspekten.
I den ideella föreningen gäller principen en medlem -
en röst. Det är medlemmarna som har makten, inte
den som äger flest aktier.
Man bör dock ha klart för sig att bolagsbildning är
mycket vanligt inom idrottsrörelsen. Många större
föreningar och även idrottens paraplyorganisationer
bedriver vissa delar av sin verksamhet, exempelvis
förlagsverksamhet och marknadsföring, i bolagsform
av den enkla anledningen att det är rationellt och
ekonomiskt fördelaktigt. Det som var speciellt i
"Djurgårdsfallet" var att själva idrottsverksamheten,
ishockeylaget, skulle drivas i aktiebolagsform.
Denna diskussion har lett till att RF tillsatt en ut-
redning för att se över vilka alternativa associations-
former idrott skall kunna bedrivas i. Idrottsutredning-
en har även fått tilläggsdirektiv för att bedöma kon-
sekvenserna för den statliga idrottspolitiken om id-
rottsföreningar väljer att bedriva sin verksamhet i
andra associationsformer än den ideella föreningen.
Som fri och obunden folkrörelse måste idrotten
och dess demokratiskt valda ombud själva välja vilka
associationsformer man skall tillåta. Vår uppgift som
politiker är att vara tydliga när det gäller konsekven-
serna av att driva verksamheten i den ena eller den
andra formen. Det uppdraget har Idrottsutredningen.
Fru talman! Jämställdhetsarbetet inom idrotten är
en annan fråga som tas upp i några motionsyrkanden.
I direktiven till Idrottsutredningen framgår det att vid
arbetet med framtagande av nya mål för idrotten skall
kommittén utgå från att kvinnor och män får lika
möjligheter att bedriva idrott. Utredningen skall också
redovisa sina förslag ur jämställdhetsperspektiv.
År 1989 satte Riksidrottsmötet som mål att vid
inledningen av det nya seklet skulle jämställd idrott
vara en realitet. År 1995 konstaterade RIM att det var
en bra bit kvar till målet och genomförde därför stad-
geändringar som innebar att samtliga RF- och DF-
organ som väljs av respektive stämma skall bestå av
lika många manliga som kvinnliga ledamöter. Dess-
utom beslöts att i specialförbund och specialdistrikts-
förbund skall valberedningar och styrelser bestå av
kvinnor och män.
År 1997 konstaterades att den totala andelen kvin-
nor i SF-styrelser uppgick till 26 % och i DF-styrelser
till 38 %. RF-stämman beslutade då att ytterligare
intensifiera arbetet med att öka den kvinnliga repre-
sentationen i beslutande organ inom idrottsrörelsen.
En ny rapport skall föreläggas RF-stämman 1999.
I regeringens riktlinjer för stödet till idrotten 1998
ges detaljerade återrapporteringskrav vad gäller jäm-
ställdhetsarbetet. Utskottet anser att det är av största
vikt att jämställdhetsarbetet inom idrottsrörelsen på-
skyndas.
Fru talman! När man läser motionerna som hand-
lar om idrott kan man konstatera att de i vissa fall
ställer krav på idrottsrörelsen. Sett utifrån perspekti-
vet att staten på olika sätt bidrar till idrotten med mer
än en halv miljard kronor kan det vara berättigat att
ställa krav. Om man å andra sidan funderar en stund
på vem som skall se till att saker och ting blir gjorda
får man kanske stanna upp ett tag.
De fina planerna och programmen görs ofta av
tjänstemän på RF eller ett DF. Sedan ligger det prak-
tiska arbetet på den ideellt arbetande ledaren i före-
ningen. Han eller hon kanske jobbar heltid och ägnar
ändå ett par tre kvällar i veckan åt att träna ett ung-
domslag, organiserar Bingolottoförsäljning, ser till att
tröjorna blir tvättade, organiserar föräldrar som kan
köra till nästa bortamatch osv. Allt detta görs utan
någon som helst ersättning.
Det är den personen som vi tycker skall vara väl-
utbildad tränare och kunna blanda lek och träning,
som skall lära sina ungdomar demokratiska arbets-
former, som skall jobba med integration, som skall gå
den där tränarkursen andra helgen i maj i stället för att
vara tillsammans med familjen.
Det är den ideellt arbetande valberedningen som
efter 25 telefonsamtal misslyckas med att hitta en ny
ordförande som skall ta ansvaret för jämställdheten.
I många föreningar är det svårt att rekrytera nya
ledare för ungdomsgrupperna, samtidigt som vi poli-
tiker tycker att idrottsrörelsen skall ta ytterligare so-
cialt ansvar.
I många specialförbund och specialdistriktsför-
bund är det ingen kamp om styrelseplatserna. Där-
emot är det en kamp för valberedningarna att hitta
personer till styrelseplatserna. I den verkligheten kan
en del av våra krav på idrotten kännas övermäktiga
för dem som har att se till att kraven uppfylls.
Sedan finns naturligtvis också den andra verklig-
heten där styrelseuppdragen är prestigefyllda och det
finns betydligt fler kandidater än platser - och där
kvinnorna har svårt att få sina rättmätiga styrelseupp-
drag. Jag tror dock att den första bilden av verklighe-
ten är den vanligaste.
Avslutningsvis några ord om proffsboxningen. För
drygt ett år sedan hade vi en debatt om detta här i
kammaren. Argumenten torde vara desamma i dag
från oss motståndare och från de motionärer som vill
att frågan skall utredas. Anledningen till att utskottet
avstyrker motionerna om utredning är precis som
senast, dvs. i huvudsak rent medicinska. Redan på 60-
talet konstaterades att upprepade slag mot huvudet
gav allvarligare skadeverkningar än man haft anled-
ning att räkna med. Med dagens förfinade medicinska
mätmetoder finns det absolut ingen anledning att
misstänka att resultatet skulle bli annorlunda än tidi-
gare. Till det kan man dessutom lägga att dagens
vältränade idrottsmän, i detta fall boxare, torde slå
betydligt hårdare än vad de gjorde för 25 år sedan.
Jag vill också påminna om att utskottet i början på
80-talet behandlade motioner om att även förbjuda
amatörboxning. Vid detta tillfälle inhämtades re-
missyttrande från Svenska Läkaresällskapet. Eftersom
klara bevis för amatörboxningens skadeverkningar
lades fram var Läkaresällskapet berett att tillstyrka
motionen om förbud även mot amatörboxning. Nu
blev det inte utskottets beslut.
Jag vill dock nämna att utskottet delar uppfatt-
ningen att många boxningsklubbar gör en stor social
insats - inte minst genom att engagera många invand-
rarungdomar.
Fru talman! Jag yrkar avslag på samtliga motioner
och bifall till utskottets hemställan i betänkandet.

Anf.  174  CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v) replik:
Fru talman! Jag har en fråga till Lars Lilja. Den
gäller FN:s barnkonvention.
FN:s barnkonvention betonar att barndomen har
ett värde i sig. Den utgår från fyra grundprinciper:
Barnets bästa, rätten till liv och utveckling, rätten att
framföra sina åsikter och få dem respekterade samt
rätten att skyddas mot övergrepp och diskriminering.
Enligt artikel 31 skall konventionsstaterna bl.a. till-
handahålla lämpliga och lika möjligheter för kulturell
och konstnärlig verksamhet samt för rekreations- och
fritidsverksamhet.
Jag undrar om Lars Lilja anser att Riksidrottsför-
bundet lever upp till detta när vissa barn och ungdo-
mar på grund av elitsatsningar stängs ute ur före-
ningslivet eller låter dem sitta på avbytarbänk match
efter match. Jag undrar om barnkonventionen har
diskuterats i Idrottsutredningen.

Anf.  175  LARS LILJA (s) replik:
Fru talman! För det första har vi inte diskuterat
barnkonventionen i Idrottsutredningen. För det andra
vet jag inte riktigt vad Charlotta Bjälkebring egentli-
gen menar. Det är inte Riksidrottsförbundet som dri-
ver det praktiska idrottsarbetet. Det görs ute i före-
ningarna runt om i landet med hjälp av, för det mesta,
ideellt arbetande ledare.
Jag kan hålla med Charlotta Bjälkebring att man i
vissa föreningar inte har skött barn- och ungdomsar-
betet på ett acceptabelt sätt. Men det beror i de flesta
fall på att någon eller några ledare inte har gjort job-
bet på ett acceptabelt sätt. Just de misstagen och fel-
aktigheterna får tyvärr stort genomslag i massmedier-
na, precis som det som händer i elitidrotten också får
ett oerhört stort genomslag i massmedierna.
Precis som en tidigare talare sade, måste man ha
klart för sig att elitidrotten omfattar ungefär 7 000
utövare i landet. Det skall jämföras med de tre miljo-
ner medlemmarna idrottsföreningarna har.

Anf.  176  CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v) replik:
Fru talman! Enligt min åsikt har inte barnkonven-
tionen fått något genomslag inom idrottsrörelsen och
RF. FN:s barnkonvention antogs redan 1989. Det är
många år sedan. Riksidrottsförbundet måste ha det
övergripande ansvaret över att utbilda och leda de
ledare som gör arbetet som är viktigt för många barn.
Fast jag låter kritisk här i dag, har jag haft otroligt
mycket glädje och nytta av idrottsrörelsen. Jag enga-
gerar mig därför mycket i denna viktiga fråga.
Det är viktigt att RF tar tag i detta och informerar
och utbildar sina ledare om vilka konventioner Sveri-
ge har skrivit under på FN-nivå. Det är viktigt att barn
får delta på lika villkor utan att bli undanträngda ur
föreningsverksamheten på grund av olika elitsatsning-
ar. Jag tycker att det är en viktig fråga för Idrottsut-
redningen att ta tag i.

Anf.  177  LARS LILJA (s) replik:
Fru talman! Först och främst håller jag inte med
Charlotta Bjälkebrings analys av problemet med
bredd och elit. Det är inte diverse elitsatsningar som
på olika sätt har slagit ut breddidrotten. Däremot kan
jag hålla med om att det i vissa sammanhang finns en
viss utslagning när man har kommit upp i en viss
ålder. Jag vill påstå att den finns inom många andra
fritidsaktiviteter också. Om jag gillar att sjunga och
vill vara med i en bra kör, så får jag inte vara med där
om jag inte är tillräckligt bra.
Just den svenska folkrörelseidrotten är unik just
för att vi i ett internationellt perspektiv har en oerhörd
bredd på barn- och ungdomsidrotten.
De flesta ungdomar som kan och vill har möjlighet
att utöva idrott på ett i stora stycken positivt sätt, även
om det, som Charlotta Bjälkebring säger, i vissa un-
dantagsfall kan begås en del misstag. Jag tycker att
svensk idrott och svensk idrottsrörelse har all anled-
ning att vara stolt över den verksamhet som man be-
driver. Jag försökte i mitt anförande argumentera när
det gäller just problemet att vi ställer en massa krav
på ledare som skall jobba på sin obetalda tid, att vi
skall utbilda och att vi skall göra allt möjligt. Jag
tycker att det är riktigt, men det är inte alltid så enkelt.

Anf.  178  MARGARETA
ANDERSSON (c):
Fru talman! Idrotten är en av Sveriges mest ut-
bredda verksamheter. Den finns överallt. Den regiona-
la skillnaden är visserligen ganska stor, men det är
nog bara Svenska kyrkan som har en mer utbredd
verksamhet än vad idrotten har. Därför är den också
så viktig, och det är viktigt att man ser till att den
fungerar på ett bra sätt. Trots att det på många ställen
finns kritik lyckas man i många avseenden se till att
det fungerar.
Jag hade förmånen att träffa Smålands idrottsför-
bund för ett par veckor sedan. De redovisade alla de
satsningar som de gör, bl.a. på etik- och moralområ-
det, där man är med och startar Vågen och där man
försöker informera sina ledare och sina domare om
hur det hela skall fungera och tar upp de här frågorna
i olika klubbar och med de aktiva idrottarna.
På jämställdhetsområdet arbetar man också
mycket och försöker uppfylla de förväntningar som
finns på att idrotten skall vara jämställd.
Det finns en motion redovisad här, Kr511, som är
väckt av Birgitta Carlsson och Ingbritt Irhammar. De
kräver en könsfördelad statistik för att vi skall få
bättre jämförelser mellan de resurser som kommer
pojkar och flickor, män och kvinnor, till del. Vi har
alltså inte den statistiken i dag, men vi skulle behöva
den både när vi från riksdagen beviljar bidrag till
Riksidrottsförbundet och för att kommunerna skall ha
möjlighet att se hur deras medel fördelar sig mellan
pojkar och flickor.
Det är också viktigt att arbeta vidare med jäm-
ställdhetsfrågorna ned på klubbnivå, ned till special-
grenarna. Det är viktigt att flickor som håller på med
idrott kommer i åtnjutande av ledarutbildning, att
kvinnliga idrottare och idrottsledare får vara de fö-
rebilder som de behöver vara i det här sammanhanget.
Det är alldeles för få ledare som är kvinnor i dag, och
därför behövs det extra satsningar på det här området.
Jag tror att idrottsförbunden på olika sätt kommer att
hjälpas åt att uppnå de här förhållandena, men jag
tycker ändå att det är viktigt att vi påpekar det här och
har stora förhoppningar på dem.
En annan fråga som tas upp i det här betänkandet
är dopning. Det är också ett allvarligt problem som
måste diskuteras och hanteras. Idrottsutredningen
arbetar med de här frågorna, som många gånger är
svåra att hantera. Vi måste trycka på ännu mer här att
dopning är någonting som vi inte accepterar i samhäl-
let och att man har bra sanktionsmöjligheter.
Idrottsföreningar och tävlande människor tar ock-
så upp frågan om ANT, dvs. alkohol, narkotika och
tobak, och där kommer också dopningsproblemet in.
Här behövs det förebilder, både ledare och i verksam-
heten, för att visa att man inte använder de här dro-
gerna i olika sammanhang, framför allt inte när det
gäller idrott, utan att man håller de verksamheterna
rena. Det finns även bilder på folk som har vunnit
tävlingar och som står och skakar champagneflaskor.
Det sprutar åt alla håll, och man vet inte vad de gör
med den skvätt som blir kvar. Förmodligen dricker de
inte upp det. Det är sådana här saker som är viktiga
och som vi skall försöka få att försvinna ur idrottens
sammanhang. Man skall se till att den som är idrottare
är nykter. Det är viktigt med sådana förebilder för
barn och ungdomar.
I diskussionen om den professionella boxningen
anser jag för min del att det är uteslutet att vi skall ha
professionell boxning. Det handlar om medicinska
skäl. Jag håller med Lars Lilja när han säger att man
gärna skulle vilja förbjuda även den andra boxningen.
Men det är inte möjligt i dag, eftersom vi inte har
något förslag om det. Man får se på de här frågorna
på olika sätt och försöka få fram en vettig hantering
av dem. Den professionella boxningen säger jag helt
och hållet nej till, liksom även till den andra boxning-
en, i den mån det skulle kunna fungera.
Fru talman! Med de här orden vill jag yrka bifall
till utskottets hemställan i dess helhet.

Anf.  179  LARS LILJA (s) replik:
Fru talman! För att undvika missförstånd vill jag
påpeka att jag inte hävdade att man skulle förbjuda
amatörboxningen. Jag tog det bara som ett exempel,
därför att den diskussionen hade också varit uppe. Jag
ville sätta det i relation till diskussionen om förbudet
mot proffsboxning. Jag tror att de medicinska resultat
som man skulle få fram i en diskussion om proffs-
boxningen förmodligen skulle visa ungefär samma
sak som under den diskussion man hade på 80-talet
om amatörboxningen.
Jag tycker alltså att amatörboxningen skall vara
kvar, därför att den gör i många stycken en stor social
insats, som jag sade i mitt anförande.

Anf.  180  MARGARETA ANDERSSON (c)
replik:
Fru talman! Jag missuppfattade Lars Lilja. Jag
tycker ändå att man skall diskutera amatörboxningen
också och eventuellt förstärka reglerna. Men den
diskussionen får vi ta vid ett annat tillfälle.

Anf.  181  FANNY RIZELL (kd):
Fru talman! Jag vill först yrka bifall till motion
Kr510, yrkande 1. På grund av ett missöde från min
sida har jag inte reserverat mig på den punkten i ut-
skottet.
Idrott i olika former spelar en viktig roll i många
människors liv. Många utövar idrott aktivt, men ännu
fler får en rik fritid som intresserade åskådare. Idrott
kan bidra till en god folkhälsa och ett rikare socialt liv
med meningsfulla aktiviteter.
Flera miljoner svenskar deltar som aktiva eller le-
dare i någon idrottsförening. Hälften av alla barn tas
om hand av idrottens ideellt arbetande ledare. De
flera hundra tusen ideellt arbetande ledarna gör ett
arbete och en insats som för samhället som helhet är
ovärderlig. Jag vill gärna instämma i vad Lars Lilja
har sagt om det ideella arbete som ledare och föräld-
rar ställer upp med. Det är verkligen en folkrörelse,
och folkrörelserna spelar en viktig roll för att kanali-
sera engagemang och skapa gemenskap i en förening
eller på en ort.
Idrotten spelar en viktig fostrande roll för många
barn och ungdomar. Många unga har inom idrottsrö-
relsen lärt sig ansvarskännande och gott kamratskap.
Det är många pojkar och flickor som är med i en
idrottsförening och ägnar en stor del av sin fritid åt
idrottande. Man känner sig delaktig i en positiv ge-
menskap. Man lär sig vad ansvarstagande och vad
samarbete innebär. Man får följa regler, och sanktio-
ner följer om man avviker från dem. Idrottens roll
som ungdomens fostrare är viktigare än någonsin i vår
tid, när ungdomsvåld, droger och rasism ser ut att
vara ett växande problem.
Därför bör idrottsrörelsen i större utsträckning
betona de etiska frågorna. Idrotten kan bidra till att
förebygga och motverka missbruk av alkohol och
andra droger, och idrottens etiska hållning och av-
ståndstagande från dopning och idrottsanknutet våld
är viktigt inte minst därför att elitidrottare utgör fö-
rebilder för barn och ungdomar. Även idrottsledare
och tränare bör avstå från droger och vara goda fö-
rebilder.
Det är viktigt att barn och ungdomsidrotten utfor-
mas så att den inte medverkar till utslagning och
elittänkande. För att svensk idrott även i framtiden
skall kunna fostra idrottsutövare på toppnivå fordras
satsningar på de många människornas idrottsutövan-
de. Bredd- och elitidrott är varandras förutsättningar.
Breddidrott bidrar till människors välbefinnande och
minskar riskerna för sjukdom. Elitidrottarna fungerar
som inspiratörer och förebilder.
Inom barn- och ungdomsidrott, liksom i skolans
idrott, är det mycket viktigt att ge flickor större ut-
rymme än de har i dag.
Det finns delar av svensk idrottsrörelse som ännu
inte i alla stycken har fått komma till sin rätt. Jag vet
att handikapporganisationerna fortfarande anser att
tillgänglighet både till arenorna och till idrotterna kan
göras bättre. Handikapprörelsen har större ekonomis-
ka svårigheter än idrotten i övrigt. Man har små bil-
jettintäkter och måhända färre sponsorer.
Kvinnoidrotten är heller inte så medial. Den behö-
ver en starkare ställning vad gäller träningstider och
tillgänglighet till arenorna. Arbetet med jämställdhet
är mycket viktigt. Jag tror också att det är viktigt att
både mäns och kvinnors erfarenheter och värderingar
får påverka idrotten.
Vi har i vår motion också påpekat att idrotten
spänner över en lång rad områden: fysiologi, medicin,
teknik och samhällsvetenskap. Vi tycker att utbildning
och forskning är en förutsättning för idrottens utveck-
ling. Med tanke på idrottens betydelse för våra barn
och ungdomar är det viktigt att idrottsledarna ges god
utbildning. De pengar som samhället satsar på idrot-
ten får hög verkningsgrad genom de ideella krafternas
engagemang. I en tid med inte alltför stora samhälls-
resurser borde det vara naturligt att satsa på den ideel-
la sektorn. Vi föreslog i vår motion att 30 miljoner
utöver regeringens förslag skulle gå till idrotten. Ty-
värr har riksdagen avslagit det.
Allt detta och mycket därtill skall den sittande ut-
redningen dissekera och så småningom presentera. I
ljuset av utredningens resultat kommer vi på nytt att
få ta ställning till många av dessa frågor. Därför har
jag i övrigt avstått från att reservera mig för vår mo-
tions hemställanspunkter.

Anf.  182  ELIZABETH NYSTRÖM (m):
Fru talman! Detta betänkande behandlar motioner
som rör idrott väckta under allmänna motionstiden.
Med hänvisning till att de flesta motionerna rör frågor
som behandlas av idrottsutredningen - precis som
Lars Lilja har sagt - vars arbete avslutas i maj i år,
ämnar jag inte uppehålla mig vid dessa motioner.
Men jag vill understryka att jag delar uppfattningen
om idrotten och dess ledare, och jag instämmer i alla
vackra ord som sagts.
Motion Kr506 av Gullan Lindblad m.fl. är emel-
lertid av en annan karaktär. Elisabeth Fleetwood har
inledningsvis berört denna motion, som handlar om
utredning gällande proffsboxning i Sverige.
Motionärerna erinrar om att proffsboxningsförbu-
det infördes 1969 utan att frågan varit föremål för
någon egentlig utredning. I många andra sammanhang
efterlyser man utredningar om sådana inte utförts alls
eller inte utförts på mycket länge. Nog kan man påstå
att de 28 år som förflutit sedan lagen infördes är en
lång tid. Mycket har hänt sedan dess.
Vi har i dag 15 svenska proffsboxare som inte kan
utöva sin sport i det egna landet. Men det är fritt fram
att åka över till grannlandet Danmark och delta i mat-
cher som vi sedan kan se på TV i Sverige.
För några veckor sedan avslöjade boxaren Paolo
Roberto att illegal pricerfighting förekommer i vårt
land, dvs. proffsboxning av illegal karaktär med
vadslagning. Det är en totalt okontrollerbar verksam-
het.
Nu har verkligheten kommit i fatt oss. Vi vet att
en illegal verksamhet förekommer. Vad görs? Man
vågar inte ens tillsätta en utredning.
Den illegala proffsboxning som förekommer i vårt
land uppmärksammas just i dag av BBC i England.
Det var i England som man angav de illegala avarter-
na av verksamheten som förekom som en av grundor-
sakerna till att man tillät proffsboxning där.
Fru talman! Det är min förhoppning att man så
småningom kommer till insikt om att en utredning bör
tillsättas. Tills vidare får jag nöja mig med att yrka
bifall till reservation nr 4.

I detta anförande instämde Gullan Lindblad (m).

Anf.  183  LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! I betänkandet behandlas en motion
som är undertecknad av mig och Berndt Sköldestig
som handlar om kommersialisering av idrotten. Lars
Lilja var inne på detta i sitt anförande förut.
Som idrottsvänner har vi känt en tveksamhet inför
den utveckling som vi ser inom idrottsvärlden. Jag
tror att idrotten lever oerhört farligt om man stör den
sofistikerade balans som måste finnas mellan lek och
allvar inom idrotten. Om det blir alltför mycket peng-
ar, alltför mycket allvar och alltför mycket kommer-
sialism finns risken att ingen längre vågar slå en
klackspark. Då finns risken att idrotten förlorar litet
grand av sin själ. Den diskussionen får vi ta på läkta-
re, i omklädningsrum och i andra sammanhang.
Som politiker tycker jag att Lars Lilja på ett väl-
digt klokt sätt beskrev det förhållningssätt som vi bör
ha. Jag håller med om hela hans resonemang när det
gäller politikens förhållningssätt till idrotten. Det
måste vara idrotten själv som bestämmer och avgör i
vilken form den vill uppträda och organisera sin verk-
samhet. Men det är viktigt att vi som politiker tydligt
talar om vilka villkor som gäller om idrottsrörelsen
väljer det ena eller det andra eller det tredje alternati-
vet.
Jag tror att de allra flesta inom idrottsrörelsen -
jag har en känsla av att det också gäller de allra flesta
politiker - kände att man hade passerat gränsen för
vad som kan betraktas som en ideell verksamhet som
förtjänar det samhällsstöd som vi ger när Djurgårdens
IF skulle bilda renodlat aktiebolag.
Visserligen hävdade en del idrottsledare i det
sammanhanget att det inte är något stöd att tala om.
Då tycker jag att man vilseleder litet grand. Även om
det inte är så rasande mycket pengar som vi ger i
direkta anslag här ifrån huset ger vi ju ett ganska
ansenligt stöd till idrottsrörelsen i form framför allt av
subventioner till arenaidrotten. Det gäller planhyror
och inte minst befrielse från att betala ordningskost-
nader vid större engagemang. Det handlar framför allt
för de stora publiksporterna fotboll och ishockey om
väldigt mycket pengar. Det handlar om stora belopp.
Om man bildar aktiebolag, där vinsten av verk-
samheten går till enskilda aktieägare, tror jag att de
allra flesta känner att man har passerat gränsen för
vad som är en ideell organisation. Sedan finns det
naturligtvis en gråzon som inte är alldeles enkel, som
Lars Lilja sade. Det förekommer bolagskonstruktioner
inom en stor del av idrottsrörelsen. Men det finns
ändå - i alla fall tycker jag det - en tydlig gräns.
Djurgården passerade den. Jag vill påstå att man pas-
serade den med ordentlig råge.
Lars Lilja sade som sagt att det krävs tydlighet.
Om jag får vara litet elak kan jag säga att jag tycker
att han förlorade litet grand av denna tydlighet när
han avslutade sitt anförande. Han sade att den idrott-
spolitiska utredningen skall titta på frågan om bolagi-
sering och undersöka var gränsen går för när samhäl-
let inte längre skall ge samma stöd som till ideella
organisationer.
Det är bra att det utreds. Det är bra att det stude-
ras. Det är bra att man gör de sofistikerade avväg-
ningarna. För att återvända till tydligheten tror jag att
det inte är oväsentligt att vi här i kammaren ändå
uttalar i vilken riktning vi tycker att översynen av
reglerna skall gå. Det är inte oviktigt att vi som en-
skilda politiker talar om hur vi ser på det som hände
med Djurgårdens IF och vad som händer inom andra
delar av idrottsrörelsen.
Jag skulle vilja ställa en fråga. Jag förstår att Lars
Lilja inte kan ta på sig rollen att tala för hela den
idrottspolitiska utredningen, men jag vill ändå fråga
vad han anser personligen. Hur ser han på denna
utveckling? Delar han min uppfattning att man har
passerat gränsen för vad som kan betraktas som ideell
verksamhet när man går så långt som en del har gjort
och bildar renodlade aktiebolag? Tycker han som jag
att det måste få konsekvenser för det stöd som man
erhåller från statsmakterna?

Anf.  184  LARS LILJA (s):
Fru talman! Lars Stjernkvist berörde många frågor
i sitt anförande, men han ställde också en konkret
fråga beträffande min personliga uppfattning om
bolagisering av ideella föreningar. Som han sade i
slutet av sitt anförande: Bedriver man en verksamhet i
aktiebolagsform är det ju ett aktiebolag och inte en
ideell förening. De här associationsformerna är ur
juridisk synpunkt inte alltid helt lätta. Jo, aktiebolags-
formen är mycket enkel att hantera. Den ideella före-
ningen är däremot inte alls så enkel.
Min uppfattning är följande: Ett aktiebolag kan
rimligtvis inte påräkna någon form av statligt stöd.
Det gör ju inte heller, kan man säga, en elitklubb i
dag. Det statliga stöd en elitklubb kan åtnjuta är i
form av lokalt aktivitetsstöd, och detta får man givet-
vis utifrån den ungdomsverksamhet man bedriver.
När det gäller polisbevakning tycker jag att om
verksamheten bedrivs i aktiebolagsform är det rimligt
att aktiebolaget betalar den extra polisbevakning som
krävs för ett arrangemang. Som exempel kan jag
nämna att jag för några veckor sedan såg en fri-
idrottsgala i Globen. Det var 9 000 åskådare, men jag
såg inte en enda uniformerad polis. Däremot har jag
varit och sett ishockey några gånger, och i samband
med de matcherna fullkomligt dräller det av poliser.
Det är alltså en viss skillnad på mentalitet hos publi-
ken i de här olika idrotterna. Därför tycker jag att det
är väsentligt att klargöra att det vid sådana här tillfäl-
len är rimligt att aktiebolag skall stå för kostnaderna.
På den kommunala sidan handlar det, som Lars
Stjernkvist också sade, om hyror för anläggningar,
planer, ishallar och annat. Bedriver man verksamhe-
ten rent kommersiellt i aktiebolagsform skall man
givetvis betala marknadsmässiga hyror. Det är min
uppfattning.

Anf.  185  LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! Både Lars Lilja och jag har uppen-
barligen egna erfarenheter av idrotten vilka har präg-
lat våra synpunkter. Jag var på ett annat idrottsarran-
gemang som påverkade mig väldigt mycket när det
gäller de här frågorna. Det var en allsvensk fot-
bollsmatch, där jag knappt såg någonting av vad som
hände på planen därför att jag var omringad av en
hord poliser som försökte se till att vi kunde sitta
någorlunda tryggt och säkert.
Det som förundrade mig var att man i en del an-
svariga klubbar ifrågasätter klubbarnas eget ansvar för
det här. Jag insåg ganska snabbt att om inte klubbarna
själva försöker göra vad de kan för att förhindra den
här utvecklingen kommer bara ett ytterst litet fåtal att
i framtiden gå på den här typen av arrangemang. Det
blir möjligtvis jag och några fanatiker till som står ut
med det här.
Sedan kan jag till min glädje konstatera att Lars
Lilja nu var precis så tydlig som han själv efterlyste
att man skulle vara i sitt huvudanförande. Jag är
mycket nöjd med det här tillägget. Jag konstaterar att
han och jag har samma grundinställning i de här frå-
gorna.
Med all respekt för att vi skall utreda saker grund-
ligt tycker jag att det är viktigt att idrottsrörelsen får
ett så snabbt besked som möjligt. Förhoppningsvis
blir det ett beslut i linje med vad Lars Lilja och jag
tycker. Då kanske vi slipper fler sådana här plågsam-
ma historier, t.ex. Djurgårdens IF, där idrottsrörelsen
behöver föra den här typen av diskussioner därför att
vi som representanter för statsmakterna inte tydligt
har talat om vilka spelregler som skall gälla.

Anf.  186  LARS LILJA (s):
Fru talman! Jag instämmer till stora delar i vad
Lars Stjernkvist har sagt. Jag kan också hålla med
honom om att problemet har varit att det finns ett
antal idrottsklubbar med en supporterskara - jag vet
egentligen inte om jag vill kalla dem supporterskara,
för jag tror att deras huvudintresse inte är idrott utan
något annat - som har ställt till en hel del problem ute
i landet och som har medfört stora kostnader för sam-
hället genom de bevakningsinsatser som krävs.
Man kan analysera det här från två synpunkter.
Den ena frågan man kan ställa är: Är det idrottens fel
att det är på det här sättet, eller är det ett symtom på
något annat i samhället? Det är en synpunkt man kan
ha. Den andra frågan är: Vad har idrottsföreningarna
för ansvar? Där kan jag hålla med Stjernkvist. Min
känsla är att det har brustit litet i ansvar hos en del av
dessa föreningar. Det har naturligtvis att göra med att
det egentligen inte har inneburit några större kostna-
der för föreningarna att hantera det här problemet. De
kostnaderna har staten stått för på olika sätt.
Jag vill nog påstå att vi är tämligen överens om
hur den här saken skall hanteras i framtiden.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 mars.)

13 §  Livsmedelskontroll och genteknik

Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1997/98:JoU14
Livsmedelskontroll och genteknik

Anf.  187  MARIE WILÉN (c):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 3.
I betänkandet berörs en del aktuella livsmedels-
frågor. De flesta frågorna tas upp på ett bra sätt. Cen-
terpartiet anser dock att Sverige kan komma att behö-
va gå längre vad gäller salmonellafrågan, vilket jag
kommer att beröra om en stund.
Mat berör oss alla, till vardags som till fest. Jag
tror att alla människor från och till funderar över
maten - när vi handlar, när vi sitter vid matbordet
osv. Givetvis tittar vi på pris och färskhet, främst
genom datummärkningen. Men jag tror också att
många funderar på varifrån maten kommer, hur den
har odlats, hur djuren har haft det och i vissa fall
också hur människorna som jobbat med att framställa
maten har det.
Nu dyker det också upp en del nya saker eller be-
grepp i affärerna. Vi har en livsmedelsgrupp kallad
functional food, t.ex. hälsofil - särskilt bra för magen.
Ett annat begrepp är genmodifierad mat och ännu ett
annat bestrålad mat.
I denna mängd av funderingar har Konsumentver-
ket efter en undersökning kommit med det glädjande
beskedet att alltfler handlar miljömärkta varor, allti-
från hagmarkskött och ekologiska livsmedel till mil-
jövänliga bilvårdsprodukter. En högutbildad kvinna i
storstad handlar mest miljövänligt av alla, men män-
nen knappar in på kvinnornas försprång. Jag tycker att
det är viktigt att denna positiva utveckling håller i sig.
För att det skall vara möjligt är det viktigt att märk-
ningen fungerar. Jag vill i dag särskilt nämna ur-
sprungsmärkningen av nötkött, då denna är mycket
aktuell i och med reglerna om ett oberoende kontrol-
lorgan från den 1 april.
Centerpartiet anser att det är mycket viktigt att ur-
sprungsmärkningen av nötkött kan fortsätta. Jag har
uppfattat jordbruksminister Åhnberg som att man
kommer att lösa denna fråga och därmed även kunna
behålla ursprungsmärkningen efter den 1 april. Jag
vill, fru talman, ha besked av Michael Hagberg om
detta stämmer.
När det gäller bestrålning av örtkryddor har jag
förvånats litet över att kryddorna inte har varit märkta
och kontaktat Livsmedelsverket. Där har jag, positivt
nog, fått till svar att anledningen till att märkningen
saknas är att kryddtillverkarna har bedömt att de hit-
tills inte behövt använda bestrålning. En lekmanna-
mässig slutsats är väl att kvaliteten på örtkryddor
måste ha höjts jämfört med tidigare, och det är bra.
Med adress till kryddtillverkarna, eller kryddimportö-
rerna, vill jag säga: Fortsätt på den vägen! Vi är
många konsumenter som inte kommer att köpa bestrå-
lade örtkryddor.
Sedan skall jag ta upp frågan om salmonella. Sal-
monellan är ju en av de mest kända infektioner som
överförs från djur till människor, vanligen genom
bakterier i livsmedel. Smittorisken är stor. I Sverige
är det ändå ganska sällsynt att någon insjuknar i sal-
monella. Det har att göra med vårt långvariga arbete
på området. Detta skall jämföras med hur det är i EU
där många människor faktiskt dör varje år. Det är
svårt att göra beräkningar. Olika siffror nämns, från
ett hundratal till kanske något tusental.
I samband med medlemskapet i EU erhöll Sverige
garantier om att import till landet av bl.a. färskt kött,
ägg samt levande nötkreatur och svin skall vara fria
från salmonella. Trots detta har det sedan dess varit
problem med salmonella i importerat kött. Vi i Cen-
terpartiet har påtalat detta ett antal gånger i frågor,
interpellationer och olika andra debatter eftersom vi
ansett att regeringen inte har tagit problemen på till-
räckligt stort allvar. Vi tycker att det har gett resultat,
bl.a. i form av Livsmedelsverkets omfattande garanti-
projekt. Vi tycker också att årets betänkande är vä-
sentligt tydligare än förra årets.
Bl.a. skriver utskottet:
"Utskottet har givetvis inte någon annan uppfatt-
ning än motionärerna - - - (båda c) när det gäller
konsumenternas berättigade krav på säkra livsmedel.
Inte minst gäller detta upprätthållandet av garantierna
i fråga om salmonellafritt kött och det otillfredsstäl-
lande i den nuvarande situationen."
Regeringen har under hösten 1997 ställt krav på
att de garantier som vi erhöll vid inträdet i EU skall
infrias. Vi i Centerpartiet anser att regeringen nu
måste fortsätta att konsekvent driva denna linje och
t.o.m. överväga att gå längre om så behövs.
Om de svenska garantierna inte kan upprätthållas
bör regeringen pröva frågan huruvida Sverige i EU
skall verka för möjligheten att införa importförbud
gentemot de länder som inte respekterar de svenska
salmonellagarantierna. Vi anser nämligen att det är
oerhört viktigt att Sverige fortsatt har salmonellafria
livsmedel.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att kom-
munerna, som har ansvaret för att importen kontrolle-
ras, sannolikt måste ges mera resurser så att de kan
fullgöra sina kontrolluppgifter. Jag utgår från att re-
geringen återkommer till den frågan när Livsmedel-
skommitténs arbete är klart.

Anf.  188  GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! I detta betänkande behandlas dels en
proposition från regeringen, dels många motioner från
den allmänna motionstiden. Vi i Miljöpartiet har ett
par reservationer, som vi naturligtvis står bakom men
för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reserva-
tion 4. Det som behandlas i reservationerna 2 och 4
kommer Per Lager att tala om.
När Sverige gick med i EU var vi i Miljöpartiet
ganska kritiska beträffande hanteringen av maten. Vi
befarade att det skulle bli svårt att behålla den livs-
medelssäkerhet som vi i Sverige ändå har vant oss
vid; detta med tanke på att gränserna skall öppnas och
varor skall kunna flöda fritt. De garantier som Sverige
fick i och med medlemskapet i EU var vi skeptiska
till. Det visar sig nu att vi i Miljöpartiet hade helt rätt.
Man klarar inte t.ex. de garantier för salmonella som
Sverige utlovades. Man kan också se att det har blivit
försämringar när det gäller bestrålningen av kryddor.
Sverige var ju tvunget att gå med på ett förslag om
bestrålning.
Det är dock glädjande att nu höra att örtkryddor
inte bestrålas. Vad kryddindustrin anförde när riksda-
gen skulle fatta beslut var nämligen att man inte be-
hövde det beslutet. Från kryddindustrin sades det
redan då att säkerheten var så hög på importerade
kryddor att det var bättre att se till att producenterna i
många länder hade en så bra hygienisk kvalitet att
bestrålning inte behövdes. Naturligtvis måste vi sikta
till det. Bestrålning är inte nödvändig och den höjer
aldrig kvaliteten, utan den bara försämrar kvaliteten.
För oss i Miljöpartiet är det mycket viktigt med
ursprungsmärkning och att ha märkning på mat så att
människor som är allergiska kan se om det finns några
ingredienser i sammansatta livsmedel som gör att de
riskerar allergiska chocker. Många som är just livs-
medelsallergiska får mycket starka reaktioner om de
äter någonting som de inte tål. Det inträffar faktiskt
dödsfall varje år just av den orsaken. Det kan vara
fråga om ägg, nötter osv.
I och med EU blev det sämre. Efter EU-
medlemskapet skall bara ingredienser som utgör 25 %
märkas. Tidigare låg gränsen i Sverige på 5 %. Det
innebär att risken nu är större för att det finns ingredi-
enser som allergiker inte tål och som inte framgår av
märkningen.
I EU förekommer en diskussion om dessa saker,
framför allt i Codex Alimentarius, som går ut på att
man återigen skall komma ned till gränsen 5 %. Vi
hoppas verkligen att det blir så. Vi menar att vissa
ämnen, allergener, alltid skall deklareras. För Sverige
är detta naturligtvis mer angeläget eftersom det finns
fler allergiker i vårt land. Detta resonemang utvecklar
vi i reservation 1.
I betänkandet tas också gentekniken upp, en tek-
nik som har kommit mycket starkt och där det händer
enormt mycket. Jag sitter med som ledamot i Gen-
tekniknämnden, vilket är mycket spännande men
ibland också skrämmande. Det är svårt för oss politi-
ker att hänga med i vad som händer på genteknikom-
rådet. Risken är stor att den beslutande församlingen
hela tiden befinner sig ett par steg efter.
I det här betänkandet har man valt att hantera
gentekniken på ett förenklat sätt, vilket innebär att vi i
Miljöpartiet har ett särskilt yttrande.
Jag är övertygad om att vi kommer att diskutera de
här frågorna många gånger i denna kammare. Det
handlar t.ex. om märkning av gentekniskt manipule-
rade livsmedel. Vi kunde häromdagen läsa i tidning-
arna att en del av den majs som nu kommer in i landet
och som det sägs inte består av GMO faktiskt gör det.
Man kan alltså visa att det finns levande GMO, gen-
manipulerad majs, i sändningarna; detta trots att man
säger att det är behandlade livsmedel. Det är alltså
mycket svårt att ha den säkerhet som sägs finnas vid
import från andra länder. Det gäller grödor som det
inte är tillåtet att odla i vårt land.
Vi i Miljöpartiet anser att vi inte skall ha genma-
nipulerad mat över huvud taget. Det minsta man kan
begära är att konsumenterna ges möjlighet att välja,
dvs. att märkning alltid sker - oavsett om det är fråga
om hela majskorn eller om det är fråga om sojaolja,
rapsolja osv. Oavsett om det är preparerade livsme-
del, beredda livsmedel, eller vad det nu är fråga om
skall märkning ske om det finns något i livsmedlen
som härrör från genmanipulerade grödor. Vi menar att
det är enda möjligheten för människor att på en fri
marknad själva välja produkter.
Gentekniken är mycket spännande. Nu har en ut-
redning tillsatts för att titta på biotekniken som helhet.
Man har anledning att ställa många frågor, något som
kanske visar att kunskapen om gener och det genetis-
ka arvet inte är så stor. Man kan t.ex. fråga sig varför
det finns så starka artbarriärer i naturen. Varför finns
det inte korsningar mellan olika arter och växter i
naturen. Varför är artbarriärerna så strikta?
Vad man nu gör inom gentekniken är att man kor-
sar artbarriärer. Detta sker aldrig naturligt. Vad som
egentligen är så revolutionerande inom gentekniken är
att man med denna teknik kan korsa artbarriärer. Om
det här inte gjorde någonting, varför skulle det då inte
vara möjligt i naturen? Varför har evolutionen fått
fram så starka artbarriärer? Ingen vetenskapsman kan
i dag svara på det. Det visar att det finns många frågor
inom gentekniken som det inte finns några svar på.
Varför förmeras den del av DNA för vilken man
inte vet funktionen i dag i ett åldrande? Detta finns
med i en FRN-rapport som nyligen har tagits fram och
som skall ligga till grund bl.a. för den utredning som
jag nyss nämnde. Man kan se att ju äldre celler blir,
desto mer blir det av den del av DNA som vi faktiskt
inte vet vad den används till. Varför det är så har man
ingen aning om.
Man vet heller inte vad som påverkar den delen av
DNA. Har den delen med åldrandet att göra? Aktive-
ras vissa bitar av den delen av DNA-kedjan i ett åld-
rande t.ex.? Vidare vet man inte om den delen av
DNA påverkas av genmanipulation. En del forsk-
ningsresultat tyder på att det händer någonting i den
vilande delen av DNA när man stoppar in en gen från
en annan art.
Det finns en mängd frågor som vi i dag inte har
svar på när det gäller gentekniken och som gör att det
finns all anledning att ta det litet varligt. Vi från Mil-
jöpartiet är mycket skeptiska till gentekniken. Vi
menar att man här har skapat sig verktyg för att göra
något, men vi har inte kunskap om vad vi egentligen
gör. Vi är alltså mycket skeptiska till genmanipulera-
de grödor, framför allt till att de är resistenta mot
bekämpningsmedel. Det tycker vi är fullkomligt oac-
ceptabelt. Vi tycker också att det är oacceptabelt att
många av dem innehåller markörgener som är anti-
biotikaresistenta.
Jag är glad att kunna konstatera att även Gentek-
niknämnden börjar se allvarligt på detta. Det är en
fråga som jag drivit mycket hårt i Gentekniknämnden.
Man har sagt nu att den policy man skall ha är att man
inte skall tillåta ens försöksodling av grödor i Sverige
där det finns en antibiotikaresistens hos markörgener.
Det är bra.
Det finns också andra risker som man inte talar
om i dag. Vi har egentligen ingen riskforskning värd
namnet i Sverige i dag. Vi har heller ingen kvalitets-
bedömning kopplad till genteknisk forskning i dag.
Det innebär att det finns mycket där vi saknar kun-
skap. Ändå går man snabbt vidare. När det gäller
antalet sorter som introduceras går det fort. Det kom-
mer många. De står och knackar på dörren för odling i
större skala även här i Sverige. Jag tänker då framför
allt på potatis, raps och även sockerbeta.
Vi i Miljöpartiet är mycket skeptiska till detta. Det
här är frågor som vi inte har några reservationer om,
men jag tycker ändå att det är värt att lyfta fram dem,
eftersom det är frågor som med stor sannolikhet
kommer att debatteras i framtiden. Jag yrkar bifall till
reservation 4. Peter Lager kommer att tala om vad
som i de reservationer som jag inte hunnit ta upp.

Anf.  189  MICHAEL HAGBERG (s):
Fru talman! Vi har att diskutera ett betänkande
som rör livsmedelskontroll och genteknik. Livsmedel
är en fråga som vi diskuterar väldigt hett den här
tiden. I egenskap av ensamutredare har Gunnar Björk
lagt fram ett förslag om hur vi skall diskutera livsme-
delssituation och utveckla livsmedelsproduktion i vårt
land i framtiden. Det är en intressant utredning, och
en intressant debatt har satt i gång.
Jag hade förmånen att vara nere i Östergötland i
måndags och höra livsmedelsproducenter och primär-
producenter diskutera framtiden och hur vi skall kun-
na utveckla livsmedelssektorn. Livsmedelssektorn är
en framtidsbransch. Det säger utredaren och det säger
Göran Persson i sin regeringsförklaring. Att livsme-
delsfrågan har en central roll i hushållen vid köksbor-
det är väldigt viktigt. Därför är det viktigt att vi lyfter
fram den frågan ofta.
Många av de miljöfrågor som vi diskuterar avgörs
vid köksbordet. Det är vid köksbordet som vi fattar
beslutet vilka produkter vi skall köpa hem och sedan
förtära. Det är vid köksbordet som vi tar de miljöhän-
syn som vi skall ta i fråga om de produkter som vi
skall köpa hem och förtära. Det är då vi funderar på
hur Sveriges bönder har producerat dem, hur arbetet
har gått till i slakterier och i förädlingsindustrin, hur
Livsmedelsarbetarförbundets medlemmar nere på
Dafgård i Götene funderar när de skall göra sina por-
tionsförpackningar med kåldolmar. Det är då vi ser
resultaten av de kampanjer som LRF har gentemot
Sveriges bönder som nu kämpar för att nå till världens
renaste jordbruk. De är på god väg. Hans Jonsson i
Linköping kallade det i måndags för en ryggsäck som
man är beredd att bära. Jag förstår honom, för det är
naturligtvis den viktigaste frågan för honom och hans
producenter att se till att de kämpar mot riktningen att
ha Sveriges renaste produktion, både i primärproduk-
tionen och i förädlingssituationen.
Jag har läst LRF:s miljörprogram, och jag har läst
Svenska lantarbetarförbundets miljöprogram och även
Livsmedelsarbetarförbundets och Livsmedelsindustri-
ernas program. De är väldigt upplyftande och fram-
skjutna. Det är den viktigaste fråga, har jag förstått,
som man från dessa grupperingar skall driva. Precis
som Marie Wilén sade alldeles nyss är det i storstä-
derna som högutbildade kvinnor mer och mer har
efterlyst ekologiskt producerade produkter där man
tar miljöhänsyn. Man har sett att det är vid köksbordet
som besluten fattas. Det tycker vi är bra. Vi kommer
aldrig att kunna nå vidare med Agendaarbetet om vi
inte lyckas att få folk att ta sådana privata beslut när
man skall göra sina inköp. Själv köper jag inte en
limpa som åkt 40 mil på landsvägen innan den når till
Konsumbutiken i Katrineholm. Den får ligga kvar där.
Jag köper hellre en limpa i det lokala bageriet då jag
vet var bagaren har fått mjölet och annat. Det är vik-
tigt att man fortsätter att profilera sig på det sättet.
Marie Wilén ställde en fråga till mig alldeles nyss
om kontroll av ursprungsmärkningen av livsmedel.
Det har hänt mycket. Annika Åhnberg har drivit den
frågan hårt i EU och även i vårt land. Själv sitter jag i
Livsmedelskontrollutredningen. Mycket i den utred-
ningen pekar på att vi kommer att ha större ansvar
från kommunernas sida. Besluten kommer att fattas
närmare både primärproduktion och förädlingsin-
dustri. Vi kommer att lägga fram betänkandet någon
gång under april. Då kommer vi att se hur vi skall
finansiera den utökade livsmedelskontrollen och hur
vi skall jobba med dessa frågor på lokala plan. Vi ser
ut att kunna bli eniga om att Livsmedelsverkets status
som kontrollmyndighet kommer att minska något och
att kommunernas status kommer att öka. Det går åt
det hållet. Det är de lokala förutsättningarna som skall
belysas. Vi tror att det kommer att kunna fungera på
ett bra sätt.
Vi skall också komma ihåg hur viktigt det är att vi
låter konsumenterna få förutsättningar för att köpa
produkter som är ekologiskt odlade, visserligen något
dyrare. Sådan mjölk är något litet dyrare. Det var ett
led i det program som Centern och socialdemokratin
lade fram för ett par år sedan. Vi sänkte matmomsen.
Det var ett led för att få i gång den inhemska kon-
sumtionen. Det ger vid handen att förutsättningarna
för dem som har litet mindre hushållsbudget för att
kunna planera sina inköp på så sätt att de skall kunna
ta en större del av ansvaret för miljötillsynen.
Fungerande mat, som det kallas, diskuterade vi
mycket förra året vid den här tidpunkten, och vi har
funderat kring den mycket även i utskottet sedan dess.
Väldigt stor ödmjukhet skall man naturligtvis ha i den
här typen av frågor. Det är svåra och komplicerade
saker. Man skall naturligtvis inte kunna lura konsu-
menterna och säga att den och den filen är bra för det
och för det. Det är där gränsen mellan medicin och
livsmedel går. Sådana gränsdragningar måste vi vara
väldigt noggranna med och klara över. Därför hade vi
en stor utfrågning i utskottet där vi tog till oss de
kunskaper som finns inom livsmedelsindustrin, meje-
rinäringen, hos producenter, Livsmedelsverket och
Medicinalstyrelsen.
Vi fick en ordentlig diskussion, och framför allt
såg vi att det utkristalliserades en ordentlig diskussion
mellan Livsmedelsverket och Medicinalstyrelsen. Jag
upplevde och  kände det så att de på något sätt fann
varandra. De fick klart för sig att gränslandet mellan
medicin och livsmedel inte är så väldigt stort som de
trodde innan. Den hearingen, tror jag, betydde väldigt
mycket för utvecklingen av den här typen av produk-
ter. Det är också en framtidsnäring. Vi ser att meje-
ribranschen kommer att kunna utveckla sina produk-
ter och nå nya grupper och på så sätt forska tillsam-
mans med universiten och förädla produkterna. Vi ser
att det finns ett behov av detta med tanke på männi-
skornas hälsa och högre kvalitet på den fungerande
maten.
När det gäller de genmodifierade produkterna lig-
ger vi i vårt land ganska långt fram i forskningen. Vi
har ett gott samarbete mellan SLU och Svalöv-
Weibull t.ex. som jag och Inge Carlsson besökte för
en tid sedan och fick se det lyckosamma arbete som
de gör tillsammans.
Men det är likadant där. Det är klart att många
människor är väldigt oroliga för vad detta är för nå-
gonting. Men det handlar om att vara ödmjuk och
försöka sätta sig in i vilken nytta mänskligheten kan
ha av genmodifierade produkter. Därför inrättades
Gentekniknämnden. Men det har också tillsatts en
parlamentarisk grupp som i den utredning som Gud-
run Lindvall nämnde skall titta på biotekniken som
helhet. Det är med ödmjukhet och god kunskap som
man skall kunna leda den utvecklingen vidare.
Man har också lagt ned en del forskning på novel
foods, dvs. nya livsmedel. Där har vi inte kommit lika
långt och inte hunnit diskutera så mycket. De kunska-
per och den utveckling och forskning som Sveriges
bönder, livsmedelsindustrin, Livsmedelsarbetareför-
bundets medlemmar, Lantarbetareförbundets med-
lemmar har nått när det gäller att höja kvaliteten på
maten skall naturligtvis användas när utvecklingen av
livsmedel fortsätter. På så vis skall vi kunna stryka ett
kraftigt streck under att livsmedelsindustrin och livs-
medelsutvecklingen kommer att bli en framtids-
bransch i Sverige. Det tror jag att vi tillsammans kan
åstadkomma med framsynt verksamhet även i framti-
den.
Jag vill också yrka bifall till hemställan i betän-
kandet och avslag på de motioner som har väckts i år.
Det pågår olika arbeten, och vi kommer att nå lycko-
samma resultat.

Anf.  190  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag skulle vilja ha ett förtydligande av
Michael Hagberg när det gäller märkning av kött.
Livsmedelsindustrin vill inte riktigt skapa något kon-
trollorgan. Det lät som att Michael Hagberg antydde
att kommunerna skall sköta detta. Stämmer det? Är
det vad regeringen har tänkt sig? I så fall måste jag
säga att jag blir litet förvånad.
Beträffande gentekniken skulle det vara intressant
att höra på vilket sätt Sverige ligger först jämfört med
andra länder. Jag har svårt att se det. Betyder det att
Michael Hagberg känner till någon forskning om t.ex.
varför naturen inte tillåter att gener korsas över art-
barriärer? Vet Michael Hagberg hur paranötsgener
som sätts in för att man skall få resistens mot vissa
växtskyddsmedel påverkar allergiker? Känner Mi-
chael Hagberg till någon forskning som visar hur
gentekniken påverkar den stora mängd inaktivt DNA
som finns i alla celler? Det skulle vara mycket intres-
sant att få höra det.
Såvitt jag har förstått efter föredragningar av folk
från Gentekniknämnden är de svenska forskarna un-
gefär lika duktiga på att flytta gener som alla andra
länders forskare. Men jag har inte förstått att vi har
någon riskforskning över huvud taget i det här landet.
Detta är faktiskt någonting som Gentekniknämnden
har efterlyst och skickat en skrivelse till regeringen
om. Finns det någonting som Michael Hagberg kan
tillföra i den här frågan?

Anf.  191  MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Det finns nog en del som Michael
Hagberg kan tillföra när det gäller den här debatten.
Michael Hagberg är lekman och förtroendevald från
Sörmland. Han sitter inte i Gentekniknämnden och
har inte forskat om genteknik.
Vad jag sade om genfrågor var att Sverige ligger
långt framme i forskningen även på genteknikens
område, precis som på så många andra områden som
har betydelse för produktion av utsäde av olika slag.
Jag sade också att det är väldigt viktigt att vi är öd-
mjuka, att vi noga funderar. Det är därför som Gen-
tekniknämnden har tillsatts och även den utredning
som skall titta på olika situationer som har med gen-
teknik att göra.
Jag kan inte allting. Möjligen kan Miljöpartiet allt
om genteknik. Därför är vi lyckligt lottade som har
Gudrun Lindvall i både Gentekniknämnden och ut-
redningen. Gentekniksatsningen och forskningen
betyder mycket för Skåne, för svenskt jordbruk och
för svenskt miljötänkande. Det fick vi klart för oss när
vi var på Svalöv-Weibulls i söndags. Det goda samar-
bete som det företaget och Odal har med SLU betyder
mycket när det gäller den här typen av forskning.
Jag sade inte att kommunerna fullt ut skulle ha an-
svaret för märkning av kött. Det måste vi naturligtvis
ha ett program för. Vi måste se över hur det skall
fungera i hela landet, gärna i hela Europa. Däri har
Annika Åhnberg varit framgångsrik. Hon har fört upp
märkningsfrågorna på dagordningen. Man når inte
allting på en gång. Men jag är övertygad om att vi
snart nog kommer att få se väl märkta livsmedel sam-
tidigt som kvaliteten höjs.

Anf.  192  GUDRUN LINDVALL (mp) re-
plik:
Fru talman! Man kommer ingenstans med person-
liga dumheter, Michael Hagberg. Jag frågade efter
sådant som Michael Hagberg kanske hade hört på
Svalöv-Weibull. Men då är vi överens. Svalöv-
Weibull har t.ex. importerat det utsäde som man har
försöksodlat när det gäller raps från Kanada. I vissa
fall - t.ex. i fråga om förädlingsrötter för äpplen -
ligger Sverige längst fram. I andra fall har jag en
känsla av att det tyvärr är kemikalieindustrin som
besitter den här gentekniken och bedriver mest
forskning.
Jag vill fortfarande höra vilken det är som skall
kontrollera märkningen av kött. Jag tror att både Mi-
chael Hagberg och jag är lika angelägna om att det
skall ske en märkning av kött. Vi ser fördelar med att
det finns en sådan märkning. Också jag tycker att
Annika Åhnberg har gjort ett bra jobb i EU. Samtidigt
oroar det mig som före detta kommunalpolitiker om
man från regeringen funderar på att den kontrollor-
ganisation som måste finnas i Sverige för att svenska
livsmedelshandlare skall få märka sitt kött med den
svenska flaggan skulle betalas av stat eller kommun.
Det är det som jag vill veta. Tänker sig regeringen att
gå in med hjälp för att finansiera kontrollorganisatio-
nen? Eller anser regeringen att detta är någonting som
livsmedelshandeln själv skall sköta?

Anf.  193  MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Inte alls. Det fungerar inte så att livs-
medelshandeln skall sköta detta på sitt eget sätt.
Livsmedelskontrollutredningen - som jag sitter med i
- skall titta på hur livsmedelskontrollen skall se ut i
framtiden. I det här fallet - som i så många andra fall
- skall vi se efter hur vi kan finansiera den här delen.
Naturligtvis skall vi inte belasta kommunerna med
något slags extra börda, men vi skall kunna använda
oss av deras kompetens. Den verksamhet som kom-
munerna bedriver skall ju finansieras genom avgifter.
Den främsta kontrollverksamhet som kommunerna
bedriver - och det vet säkert Gudrun Lindvall som
före detta kommunalpolitiker, också jag är en sådan -
gäller ju inte märkning och sådant. Där skall det na-
turligtvis finnas nationella program och gärna pro-
gram som omfattar hela Europa. Det är glasklart. Det
största problemet med livsmedelshanteringen i vårt
land är ju faktiskt hygienfrågan. Vi måste se till att
man med breda informationsinsatser och utbild-
ningsinsatser gör klart för personalen på mindre pro-
duktionsanläggningar i kommunerna och regionerna
hur viktigt det är med hygienen.
Livsmedelsindustrin har kommit väldigt långt med
sina egenåtgärdsprogram. De olika personalgrupperna
får ta ett stort ansvar för utvecklingen. Det ser man
tydligt när man besöker sådana anläggningar.
Så det finns hopp när det gäller livsmedel och
livsmedelskontroll i vårt land.

Anf.  194  MARIE WILÉN (c) replik:
Fru talman! Jag lyssnar och lyssnar på Michael
Hagberg, men det ges inget klart besked om ifall
ursprungsmärkningen kommer att vara kvar efter den
1 april. Detta har varit den aktuella frågan under de
senaste veckorna.
Fru talman! Jag ställde också en fråga till Michael
Hagberg om detta. Jag har uppfattat jordbruksminister
Annika Åhnberg i debatter i TV så, att man kommer
att lösa den här frågan. Men jag vill ha det vidimerat.
Kommer man verkligen att göra det? Det är bara 15
dagar kvar till den 1 april.

Anf.  195  MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Skall jag vara riktig ärlig så är det nog i
samma TV-inslag som Marie Wilén har sett som jag
har hört Annika Åhnberg uttala sig om ursprungs-
märkningen. När Annika Åhnberg säger så, tror jag
att hon kommer att klara det. Jag kan inte med 100-
procentig säkerhet säga att hon är klar med förhand-
lingarna. Jordbruksministern har ytterligare 15 dagar
på sig. Det har tydligen varit en del grus i maskineriet
som man försöker att tvätta bort. Det är inte klart i
dag. Hur det blir med ursprungsmärkningen av nöt-
köttet blir möjligen klart i nästa vecka.

Anf.  196  MARIE WILÉN (c) replik:
Fru talman! Jag väljer att tolka Michael Hagbergs
svar positivt. När vi nu har en ursprungsmärkning av
nötkött som är frivillig, anser jag att det är viktigt att
det skall vara fullt möjligt även fortsatt. Konsumen-
terna vill kunna veta vilket land nötköttet kommer
ifrån. Det är viktigt att vi ger den möjligheten.

Anf.  197  MICHAEL HAGBERG (s) replik:
Fru talman! Det gläder mig att Marie Wilén tolkar
svaret positivt. Jag är nämligen också angelägen, för
konsumenternas  men också för producenternas skull,
om att vi skall kunna veta varifrån produkterna kom-
mer. Vi kan bara ta exemplet England, där nöt-
köttskonsumtionen har sjunkit med 30-40 % sedan
vissa nötdjur har råkat ut för den tråkiga sjukdomen.
Folk slutar helt enkelt att köpa den typen av produk-
ter. Man blir orolig när man inte vet vad man får.
Därför vill man veta vad man får och var det kommer
från. Jag vet att vi under våren kommer att få anled-
ning att mer diskutera hur ursprungsmärkningen skall
kunna se ut i framtiden. Jag tror nog att Centerpartiet
och vi socialdemokrater, Marie och jag, kommer att
kunna driva den här frågan åt samma håll, för konsu-
menternas skull men också för producenternas skull.
Det är faktiskt väldigt viktigt.

Anf.  198  PER LAGER (mp):
Fru talman! Jag tänkte säga några ord om två
miljöpartimotioner, en om margariner och en om
dricksvattenradon.
I livsmedelslagen 5 § beskrivs redlighetsprincipen
som ett krav på att livsmedel skall presenteras på ett
sådant sätt att konsumenten ges en riktig uppfattning
om alla egenskaper som konsumenten anser väsentli-
ga. Det kan t.ex. handla om hur livsmedlet är tillver-
kat och hur det har hanterats. Givetvis handlar det
också om ifall livsmedlet innehåller restsubstanser
och föroreningar, om det är färgat, om smakämnen
har tillsatts, om näringsämnen tagits bort, om livsmed-
let varit i kontakt med ämnen som kan anses olämpli-
ga och om det finns risker med att konsumera det.
Varje uppgift som kan vara av värde för konsumenten
måste redovisas. Det är konsumenten som i sista hand
skall avgöra om livsmedlet är värt priset helt enkelt.
Allmänheten har en någorlunda god bild av hur de
olika livsmedlen och livsmedelsråvarorna framställts
och vad de innehåller. Men när det gäller just marga-
riner och matoljor är skillnaden mellan vår föreställ-
ning och verkligheten stor och oacceptabel. Ingen
skulle väl kunna tänka sig att betrakta ett färgat och
smaksatt smågodis, framställt av kemiskt behandlade
varor, som ett fullgott livsmedel för våra barn. Unge-
fär så ser nämligen våra margariner ut.
Ända sedan 1800-talets början har avsikten med
margarinerna varit att efterlikna smörets egenskaper.
De naturliga egenskaperna utplånas och ersätts med
smörliknande egenskaper genom kemiska processer.
För att göra olivoljan gul krävs raffinering och be-
handling med lut, fosforsyra, blekning och deoderise-
ring. Smörsmaken får man genom raffinering och
tillsats av smakämne, lukten likaså. När det gäller
konsistensen tvingas man antingen härda med hjälp av
nickelspån och vätgas i härdningsreaktorer, där nya
syntetiska fettmolekyler bildas, eller genom att omest-
ra med hjälp av natriummetylat i omestringsreaktorer
som bildar nya syntetiska molekyler. Eftersom man
också vill ha smörets näringsämnen och vitaminer och
raffineringen har förstört många av dessa, tillsätts
t.ex. A- och D-vitaminer i efterhand.
Margariner som inte innehåller härdade fetter har i
stället omestrade. Margarinfetterna behandlas med
den ytterst reaktiva och hälsovådliga kemikalien nat-
riummetylat. Viktiga förändringar sker av fettmoleky-
len, där fettsyrorna placeras om. Detta kan vara riska-
belt för vår hälsa. Den ursprungliga positionen är
nämligen viktig t.ex. när det gäller näringsupptag. I
bröstmjölken sitter en viss fettsyra i ett visst läge.
Små barn bör inte äta omestrade fetter, enligt Åke
Bruce på Livsmedelsverket.
Till skillnad från annan livsmedelsindustri får mat-
fettsindustrin frakta sina råvaror i tankar som tidigare
innehållit kemikalier. Hos Livsmedelsverket finns en
lista som anger vilka kemikalier som tidigare får ha
fraktats i samma tankar. Bland dessa finns, hör och
häpna, bensinkolväten, aceton och andra lösningsme-
del.
Dessa uppgifter skall enligt redlighetsprincipen
delges allmänheten. Så är det, menar jag. Jag anser
också att omestringsprocessen måste finnas med i
innehållsdeklarationen. De omestrade fetterna måste
synas, precis som de härdade. Kunskaperna om effek-
terna är i dag för dåliga och självfallet måste försik-
tighetsprincipen gälla.
I utskottssvaret säger man att EU:s regler om
märkning helt enkelt inte tillåter något medlemsland
att införa vare sig strängare eller liberalare bestäm-
melser. Här sitter vi i EU-fällan, menar jag.
Jag yrkar därmed bifall till reservation 2.
Jag skall nu gå över till att tala litet grand om ra-
don i dricksvatten.
Radon i vatten från djupborrade brunnar är ett
jättestort hälsoproblem. Livsmedelsverket uppskattar
att det av 200 000 enskilda bergborrade brunnar för
permanentboende finns 86 000 brunnar som har en
radonhalt på 100-500 becquerel per liter, 18 000
brunnar som har 500-1 000 becquerel per liter och
7 800 som har mer än 1 000 becquerel per liter. Re-
geringens satsning av 60 miljoner kronor räcker inte
ens till häften av de brunnar som skulle behöva åtgär-
das.
Livsmedelsverkets gränsvärden för dricksvatten är
att det vid över 100 becquerel per liter vatten är tjän-
ligt med hälsomässig anmärkning. Vid över 1 000
becquerel är vattnet otjänligt. Bidrag till åtgärder kan
utgå med 50-100 % om värdet överstiger 100
becquerel per liter för kommunala vattentäkter. Men
vid enskild vattentäkt, som inte drivs av kommunen,
kan bidrag utgå med bara 50 % och först vid ett värde
på 1 000 becquerel per liter.
Tål kanske människor med enskilda vattentäkter
mer radon än människor som får sitt dricksvatten från
kommunalt drivna vattentäkter? Nej, givetvis inte, för
detta är inkonsekvent och ger, enligt min mening, fel
signal. Det finns dessutom inget krav på auktoriserat
laboratorium eller krav på mätning av halten radon
efter installerad radonavskiljare. Man kan undra var-
för. En mindre radonavskiljare för radonhalter upp till
högst 1 200 becquerel per liter, som renar ned till
under 100 becquerel per liter, kostar med installation
omkring 18 000 kronor. Det är svårt för många barn-
familjer att klara av en sådan utgift. Vattenradonet hör
också ofta samman med luftradon från husgrunden,
vilket gör saken än mer allvarlig. Det handlar om ett
växande, exploderande folkhälsoproblem, om barnens
framtida hälsa. Har vi egentligen råd att inte prioritera
barnen?
Vi i Miljöpartiet anser att målet skall vara ett
hundraprocentigt bidrag för sanering av radon i
dricksvatten. Bidraget skall utgå till enskilda vatten-
täkter. Miljö- och hälsoskyddskontoret skall kunna
utföra analyserna gratis eller till ett mycket lågt pris. I
dag har kommunerna skyldighet att se till att halten
inte överstiger 100 becquerel per liter i kommunalt
vatten när det når konsumenterna. Mellan regeringen
och Svenska Kommunförbundet finns en överens-
kommelse om finansiering för att täcka kommunernas
kostnader. Nu kan kommunerna också inom de lokala
investeringsprogrammen för ekologisk hållbarhet - de
5,4 miljarderna - ansöka om pengar. En lösning vore
kanske att inom just detta anslag prioritera de enskil-
da brunnsägarna, därför att liv är liv, fru talman, oav-
sett om ansvaret är kommunalt eller enskilt.
Jag yrkar bifall till reservation nr 4.

Anf.  199  GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag gick upp i talarstolen eftersom jag
fick ett så underligt svar av Michael Hagberg. Jag
diskuterar inte om kommunen skall ha tillsyn över
livsmedelslagen. Det anser jag ganska självklart. Det
finns, såvitt jag har förstått, heller ingen som vill
ändra på den tillsynsuppgiften för kommunen och det
är ingenting som kommunförbundet har framfört att
man vill bli av med. Vi vet att det har skötts olika i
olika kommuner, men det är en annan fråga.
Från den 15 april finns det möjlighet att frivilligt
märka kött. Vi är nog många här som gärna hade sett
att det blivit en obligatorisk märkning. Vi är väl i alla
fall glada över att Sverige har lyckats driva frågan i
EU så att det blir en obligatorisk märkning så små-
ningom. Det intressanta för kommunerna är natur-
ligtvis det som handeln i dag driver, nämligen att det
är kommunen som ska ha tillsyn över att märkningen
går rätt till. EU kräver att det skall finnas ett kontrol-
lorgan i Sverige för att man skall få märka frivilligt.
Det är ett EU-krav.
Man frågar sig då hur kontrollen skall ske i Sveri-
ge. Skall den ske genom att livsmedelsindustri eller
bondeorganisation skapar ett sådant kontrollorgan?
Handeln, dvs. de som producerar livsmedlen har en
fördel av märkningen. Det säger man själv. Skall de
stå för att kontrollorganet finns, eller är det stat och
kommun som skall stå för det?
Man har från det hållet framfört att man anser att
kommunen skall skapa kontrollorganet genom att ta
tillsynen via kommunens miljö och hälsa. Jag skulle
vilja veta vad man från regeringen egentligen har
tänkt sig.
Det är naturligtvis viktigt eftersom det blir en ex-
tra kostnad för kommunerna. Jag tror att vi alla är helt
överens om att vi skall ha den här typen av kontroll.
På de ekologiska livsmedlen är det Krav, dvs. ett
självständigt organ, som är knutet till de lantbrukare
och den handel som sköter kontrollen. Jag tycker att
det är ett riktigt system.
Jag skulle önska att jag från regeringens företräda-
re fick svaret att det här är något som naturligtvis
producenter och handel skall sköta själva eftersom det
är de som har fördelar av det.
Låt oss slippa diskutera tillsyn över livsmedelsla-
gen, för där är vi överens.

Anf.  200  MICHAEL HAGBERG (s):
Fru talman! När det gäller kontroll av den här
märkningen sade jag tidigare att jag sitter i livsmedel-
skontrollutredningen. Det svarade jag Marie Wilén,
men jag kan förädla det litet.
Vi kommer med vårt utredningsresultat under
april. Vi har i uppdrag att titta över livsmedelskontrol-
len och se till att den blir ett effektivare och bättre
verktyg för den som skall kontrollera det hela.
Som det ser ut i utredningsdiskussionerna nu lutar
det åt att kommunerna, som har lokal kunskap om
både handel, livsmedelsindustri och produktion av
olika slag kommer att kunna vara de som skall vara
kontrollorgan. Verksamheten skall också finansieras.
Den kommer att finansieras genom avgifter. Vi har
diskuterat detta med livsmedelsproducenter som
funnits med som experter. Vi skall ta en fortsatt dis-
kussion med dem.
Det färdiga förslaget finns inte på bordet här i ut-
redningen. Det finns naturligtvis inte heller på riksda-
gens bord. Det finns heller inte på regeringens bord.
Vi sitter i utredningen. Jag hänvisade till utred-
ningen för att visa åt vilket håll det lutar nu. Kommu-
nerna får större inflytande över kontrollen. Vi kom-
mer att kunna finansiera kontrollen genom avgifter,
till nytta för konsumenterna och också för producen-
terna.

Anf.  201  GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Vi talar förbi varandra litet. EU skall
alltså godta den här kontrollorganisationen. Det skall
vara en kontrollorganisation som endast skall kontrol-
lera att den frivilliga märkningen sker på rätt sätt.
Jag har svårt att se att kommunerna skulle kunna
vara det organet eftersom kommunerna har så många
olika uppgifter. Det här handlar egentligen inte alls
om livsmedelstillsyn, utan det handlar om tillsyn av
just den specifika märkningen.
Det är bråttom. Kontrollorganet måste finnas fär-
digt den 15 april. En utredning skall ju gå på remiss.
Det tar ganska lång tid innan man kommer med något
som blir ett förslag. Krävs det inte att det här hanteras
på annat sätt och att det sker några kontakter eller att
man helt enkelt säger att handeln och livsmedelsin-
dustrin själva får hantera detta eftersom det är de som
har fördelen av ursprungsmärkningen?

Anf.  202  MICHAEL HAGBERG (s):
Fru talman! Det är möjligt att industrin kan klara
detta själv. Men de har också bara 15 dagar på sig. Vi
har diskuterat frågan i utredningen med departemen-
tet. Vi har också diskuterat den i förhållande till EU.
Det är den diskussionen som Annika Åhnberg
håller på med. Jag svarade Marie Wilén alldeles nyss
att jag inte precis kan säga hur de diskussionerna har
gått.
Ett och annat gruskorn har hamnat i maskineriet.
Det vet jag. Men de gruskornen håller vi på att städa
bort. Det är min ambition, och tydligen också Gudrun
Lindvalls och miljöpartiets ambition, att det här skall
fixa sig. Jag tror t.o.m. att det kommer att fixa sig på
de här 15 dagarna. Jag har gott hopp om framtiden.
Tack!

Anf.  203  GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag vill bara kort säga att från miljö-
partiets sida anser vi att det här är något som handeln
och producenterna själva skall stå för eftersom det är
den sidan som har fördelen av den frivilliga märk-
ningen.
Vi har mycket svårt att se att det här är en angelä-
genhet där det skall in statliga medel. Vi kommer inte
längre i diskussionen, men det är vad vi tycker.

Anf.  204  MICHAEL HAGBERG (s):
Fru talman! Jag skall fatta mig mycket kort. De
som det här är viktigast för är ju inte producenterna.
De som det är viktigast för att se om märkningen
fungerar eller inte är ju konsumenterna. Det är kon-
sumenternas krav som skall sättas i främsta rummet.
Jag tror att vi på 15 dagar kommer att kunna få ett
system på det här området som också kommer att falla
konsumenterna på läppen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 mars.)

14 §  Vissa forskningsfrågor

Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1997/98:JoU16
Vissa forskningsfrågor

Anf.  205  PER LAGER (mp):
Fru talman! Min huvudfråga i det här anförandet
handlar om vem som skall ta det nationella ansvaret
för miljöforskningen i Sverige. Vid årsskiftet upphör-
de nämligen Naturvårdsverkets forskningsbudget.
Ändå är det Naturvårdsverket som fortfarande har
huvudansvaret för att samhällsviktig forskning blir
gjord, att forskningen samordnas och resultaten kom-
mer ut.
MISTRA, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning,
som tar över en del av Naturvårdsverkets forsknings-
projekt och är tänkt som ersättare vad gäller stöden, är
en stiftelse och inte en myndighet och har inte heller
förbundit sig att ta på sig hela ansvaret. Det lär inte
hjälpa att regeringen har utsett styrelsen och att ord-
föranden samtidigt är generaldirektör på Naturvårds-
verket. Miljöpartiet anser att det är viktigt att riksdag
och regering behåller greppet om miljöforskningen.
Vem skall ta ansvar för informationen till allmän-
heten vid nästa större miljökatastrof i Sverige? Det är
inte längre fråga om om utan när nya miljökatastrofer
inträffar. Nästa gång vi drabbas av plötsliga och om-
fattande till synes oförklarliga dödsfall och sjukdomar
i faunan och floran gäller det att myndigheterna inte
står svarslösa inför allmänheten.
När larmen tidigare har gått har Naturvårdsverket
genast kunnat starta utredande forskning. I dag fattas
ca 50 miljoner kronor till miljöövervakning och akuta
insatser. På grund av sparkravet 1996 på 200 miljoner
kronor har Naturvårdsverket alltså skurit bort så gott
som hela sin forskningsbudget 1998.
Man kan också ställa sig frågan, herr talman, vem
som skall ta fram sakinformationen till de mellanstat-
liga organisationerna som HELCOM, Östersjöns
miljö, och PARCOM, Nordsjöns miljö. Sverige har
tidigare varit ledande i det här arbetet och medverkat
till ett beslut om utsläppsreduktioner av fosfor och
kväve. Hur har regeringen tänkt sig utvecklingen av
miljöforskningen i Sverige och vilka egentliga styr-
medel har staten?
Miljöpartiet har tidigare krävt och upprepar här
kravet på vikten av att staten inte frånhänder sig sam-
ordnings- och utvecklingsansvaret och bibehåller hög
katastrofberedskap m.m.
MISTRA skall enligt sina stadgar stödja långsik-
tigt strategiskt inriktad och problemlösande forskning,
men inget sägs om stöd till akuta och snabba forsk-
ningsinsatser.
Innebär det att Naturvårdsverket ändå får gå direkt
till regeringen och söka pengar? Det är nämligen
precis det som sker nu.
En annan fråga som hänger i luften är vad som
händer med den forskning som Naturvårdsverket
bedrivit tillsammans med IVL, Institutet för vatten-
och luftvårdsforskning, och som till hälften finansie-
ras av näringslivet.
Det har t.ex. gällt att miljöanpassa transporter eller
industriella rengöringsprocesser.
Det finns alltså inga garantier för att MISTRA i ett
längre perspektiv tar ansvar för miljöforskningen.
Stödet till forskningen kommer att vara avhängigt
situationen på börsen - och där går det ju upp och ned
som vi vet.
I dag finns forsknings- och utbildningsavdelningar
vid universitet som har tillkommit tack vare Natur-
vårdsverkets anslag. Denna verksamhet är så viktig att
Utbildningsdepartementet borde ta över ansvaret och
skapa garantier för mer stabila arbetsförhållanden. I
dag är det tio fasta forskartjänster som hänger i luften.
Det motsvarar 18 miljoner kronor.
Miljöpartiet anser inte att situationen är accepta-
bel. Vi menar att det måste finnas ett klarare statligt
ansvar vad gäller svensk miljöforskning och dess
framtid. Naturvårdsverket kan inte med regeringens
neddragningar upprätthålla ansvaret för miljöbevak-
ning och akuta insatser. Miljöpartiet har i många
sammanhang och i flera år i stället krävt större sats-
ning på miljöforskningen.
Det är alltså tre viktiga saker som vi måste poäng-
tera här i och med överflyttningen av ansvaret från
Naturvårdsverket till stiftelsen MISTRA. Det är den
effektrelaterade forskningen. Det finns ingen som tar
ansvar för den. Det är MISTRA:s stadgar, som inte
ger utrymme för det här. Det är också det nationella
ansvaret. Vem tar det? En fjärde punkt är: Vad händer
med dessa fasta forskartjänster?
Jag tror att det här är oerhört viktiga frågor. Trots
att vi fattar beslut för treårsperioder - den här gången
gäller det 1997-1999 - och att det förenklar behand-
lingen av betänkandet, tycker jag att sådana här vikti-
ga frågor bara inte får stoppas under mattan eller
gömmas. Det är oerhört viktigt - både för oss natio-
nellt och internationellt - att ha klara linjer för vem
som har ansvar för den nationella miljöforskningen.
Eftersom det inte finns några reservationer så kan
jag heller inte reservera mig, herr talman. Jag får nöja
mig med det här.

Anf.  206  BARBRO JOHANSSON (mp):
Herr talman! Jag har skrivit en motion om läder-
hantering och om vilken påverkan kemikalier i lädret
kan ha på oss människor och på vår omgivande miljö.
Ett särskilt yttrande har lagts fram i utskottet på grund
av att den forskning som jag efterlyser i motionen
behandlas i treårsperioder i jordbruksutskottet. Den
kommer därför inte att behandlas nu.
Jag vill dock ta upp en del frågeställningar i mo-
tionen. Läder, som min motion handlar om, garvas
med en hel del kemikalier. Främst handlar det om
krom, s.k. trevärt krom, som används i 95 % av allt
läder. Ett trevärt krom är allergiframkallande, men det
kan omvandlas till sexvärt krom, vilket är cancer-
framkallande och allergiframkallande.
På grund av att kromet omvandlas till den farligas-
te sortens krom vid avfallshantering, tycker jag att
läderavfall bör bli klassat som miljöfarligt avfall i
framtiden med tanke på allt läder vi använder. Detta
behandlar vi inte i dag, men eftersom det är en vä-
sentlig del av mitt motion så vill jag bara nämna det.
Pentaklorfenoler, ett konserveringsmedel, har vi
nu inget förbud mot, men väl begränsningar för, i
Sverige. I Tyskland tillåts dock 200 gånger mindre än
i Sverige. Pentaklorfenoler har använts och används
vid transporter av läder, bl.a. för att förhindra att
lädret möglar.
Pentaklorfenol används i Indien, Kina och andra
länder. På grund av att stora mängder läder importe-
ras till Sverige får vi också in det hit. Vid garverier
här i landet har konserveringsmedlet minskats, men
svårigheten ligger i att det importeras så mycket hu-
dar. Militären har också använt stora mängder pen-
taklorfenoler, t.ex. i maskeringsnät som försvaret nu
vill ha destruerade. Bränns pentaklorfenoler bildas det
dioxiner, vilket är än mer giftigt.
Läderavfall - gamla skor m.m. - bränns i allmän-
het i avfallshanteringen. Trots att det uppges att pen-
taklorfenol inte används, visar undersökning av vårt
blod att det rinner i vårt blodomlopp till 25 %.
Herr talman! Läder färgas med s.k. azo-
färgämnen. Dessa kan omvandlas till ytterst giftiga
aminer. Ett tjugotal av dessa är förbjudna i Tyskland,
men många av våra skor, väskor, bälten och plån-
böcker importeras från andra länder, där de här mode-
färgerna används.
I Sverige har en del stora garverier försvunnit,
men effekterna för dem som har arbetat i garverierna
kvarstår. Det har gjorts studier på dem som började
arbeta för ca 20 år sedan vid tre sydsvenska garverier.
Cancer hittades i större antal än vad som var väntat
vid dessa undersökningar på över 2 000 personer.
Tidigare studier hade visat på en riskökning för sar-
kom hos garveriarbetare, men nu visade den här stu-
dien på en trefaldig riskökning av speciellt mjukdels-
sarkom.
Studier i andra delar av världen har haft skiftande
resultat. Några studier i USA har visat liknande resul-
tat. I Italien och England visade det sig att pentaklor-
fenol gav cancer. Det är därför angeläget, herr talman,
att ytterligare forskning kan initieras. Den stora
mängd läder som vi använder indikerar detta.
Herr talman! Det har nyligen skrivits en rapport av
Kemikalieinspektionen om kemikalier i kläder. Men
när det gäller läder har tanken ännu inte väckts att det
i någonting så "naturligt" kan finnas ämnen som gör
oss sjuka. Det är inte enbart garveriarbetare som är
utsatta. Det är också skomakare, handskmakare och
tillverkare av arbetshandskar m.m.
Samband mellan lösningsmedel och lungcancer
och mellan läderdamm och cancer i bukspottkörteln
har observerats. Allergiker som inte tål krom bör inte
gå barfota i kromgarvat läder. De skall helst använda
annat läder som inte är garvat med krom.
Ty det finns, herr talman, annat läder. Det finns
läder som garvas på ett annat sätt. Det finns vegeta-
bilgarvat och barkgarvat läder. Detta läder har en
tusenårig tradition och görs på ett fåtal garverier i
Sverige. Barkgarvning tar längre tid, och lädret blir
inte lika smidigt. Men vi kunde ju vänja oss vid att
inte ha klorblekt papper, så varför inte försöka med en
miljövänligare variant?
Men under tiden behöver vi ta reda på de faror vi
utsätter oss för alldeles i onödan och öka forskningen
på området.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 mars.)

15 §  Kärnsäkerhet

Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1997/98:JoU17
Kärnsäkerhet

Anf.  207  GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva-
tionen som är fogad till det här betänkandet och som
behandlar kärnsäkerhet. Vad vi tar upp i reservationen
är frågan om slutförvaringen av avfallet. Vi tycker att
det är oroande att det har dragit ut på tiden så länge
innan man har fått framför allt förstudierna klara
beträffande de platsundersökningar som skall göras
inför en slutlig förvaring.
Vi tycker att regeringen tillsammans med SKB
måste gå in och driva den här frågan mer aktivt än
man har gjort. Vi måste finna lösningar på frågan.
Principen finns. Det är frågan om förstudier det gäl-
ler. Där tycker vi att regeringen måste bli mer aktiv än
den har varit hittills. Därför yrkar jag bifall till reser-
vation 1.

Anf.  208  INGE CARLSSON (s):
Herr talman! I det här betänkandet, JoU17 om
kärnsäkerhet, anser Moderata samlingspartiet i sin
reservation att regeringen måste ta ansvar och vidta
erforderliga åtgärder för att säkerställa slutförvaret av
kärnkraftsavfallet. När jag läste motionen och reser-
vationen insåg jag inte riktigt vad Moderaterna ville.
Men vad jag förstår av Göte Jonssons inlägg nu, me-
nar Moderaterna att regeringen måste påskynda så att
SKB skall kunna slutföra de här förstudierna.
När det gäller de här förstudierna behöver inte
SKB ha tillåtelse. Man kan gå in i varje kommun i det
här landet och göra förstudier. Det man egentligen
håller på med nu är en stor översiktsstudie över hela
landet. Sedan skall man mer kunna gå in i de olika
regionerna och även kommunerna för att göra dessa
studier. Man har fått i uppdrag att i första hand kart-
lägga den östra delen av landet, men man skall också
titta närmare på hur det ser ut i den södra och den
norra delen.
Nu har man gjort förstudier i fem olika kommu-
ner. Förstudien i Östhammar är färdig och den skall
man nu granska. Där har man kopplat in exempelvis
Uppsala universitet. Förstudien i Nyköping är också
klar. Där skall en granskning nu påbörjas. I Oskars-
hamn pågår en förstudie.
Regeringens ambition och även SKB:s är att man
måste ha förstudier i mellan fem och tio kommuner
för att man skall kunna få ett bättre urval när man
sedan skall börja proceduren. Jag tycker inte att det är
läge att nu göra någonting åt exempelvis kommunala
veton. Enligt SKB kommer den här processen att
innebära att några beslut om slutförvaring inte kom-
mer att fattas förrän om tio femton år. Kd har också i
en motion som finns i det här betänkandet skrivit att
vi borde ha ett moratorium på tio år innan vi fattar
några beslut.
Om vi är överens om allt annat, att SKB sköter det
här bra, tycker jag att vi får ha tålamod. De här för-
studierna tar sin tid. Sedan kommer urvalsplatsunder-
sökningarna att ta sin tid. Därefter skall man detaljun-
dersöka detta. Det sker en mängd olika saker innan vi
kommer fram till den dag man kan säga att det är den
här kommunen som passar bäst. Då får vi se. Med allt
sakunderlag tror jag faktiskt att det blir någon kom-
mun som kommer att anta detta, varför inte en kom-
mun nere i Småland. Oskarshamn tror jag ligger bra
till för att kunna fullfölja detta från början till slut.
Jag yrkar alltså bifall till utskottets hemställan och
avslag på reservationen.

Anf.  209  EVA GOËS (mp):
Herr talman! Till det här betänkandet har vi fogat
ett särskilt yttrande angående MOX-bränsle. Att det
enbart blev ett särskilt yttrande beror på att miljömi-
nistern den 15 augusti 1997 och den 28 januari 1998
har svarat mig i en interpellation respektive fråga i
ärendet. Hon har sagt att användandet av MOX-
bränsle och överlåtelse av plutonium för att låta kärn-
kraftsföretag tillverka MOX-bränsle kräver regering-
ens tillstånd.
Jag menar emellertid att det uttalandet står på lö-
san grund. Vad händer om det blir en regering efter
nästa val som vill att Sverige skall vidareutveckla
kärnkraften i stället för att avveckla den?
Vi i Miljöpartiet vill hindra framställning av
MOX-bränsle efter upparbetning av det utbrända
kärnbränslet. Vi vill stoppa eventuell införsel av
MOX-bränsle till Sverige. Vi anser att Sverige aldrig
skall producera eller använda MOX-bränsle i de
svenska reaktorerna. Vi varnar för slutförvar av
MOX-avfall, som är ännu mer komplext än det vanli-
ga högaktiva kärnavfallet.
I dag behandlas enbart de yrkanden som handlar
om kärnavfallet. Men det betyder ändå att vi måste se
på processen före, innan det blir avfall. Det viktigaste
är att inte föra in något i en process som vi inte vet
hur vi skall hantera i slutändan, och dit hör definitivt
MOX-bränslet, som blir MOX-avfall.
Bakgrunden är denna: Omkring år 1980 skickade
Oskarshamns kraftgrupp, OKG, 139 907 kg svenskt
använt kärnbränsle till Sellafield, f.d. Windscale. Det
var innan staten fattat beslut om direktförvar. I Sella-
field har det förvarats utomhus i behållare i närheten
av havet med dess salt och klorider i snart 20 år, vil-
ket påverkar konditionen hos behållarna. I ett brev
från det brittiska företaget BNFL, med datum den 18
mars 1996, sägs det att en del av bränslet läckte redan
vid transporten till England. "However, we do know
that some OKG fuel was already leaking when it was
transported to the UK."
För ett år sedan presenterades en utredning om
förutsättningarna för att återföra det svenska kärn-
bränslet från Sellafield för slutförvaring i Sverige utan
att det upparbetas. Då framgick det att det skulle bli
mycket dyrt att återta de ca 140 tonnen kärnbränsle
och att en omkonditionering hade varit nödvändig.
Enligt det ursprungliga avtalet med BNFL skall
kärnavfallet upparbetas och plutoniet samt uranet
därefter skickas tillbaka till Sverige. Halva upparbet-
ningen har betalats av OKG. I somras gav regeringen
klartecken för en sådan upparbetning. Regeringen
bedömde det tydligen alltför dyrt att åstadkomma en
förändring av det kontrakt som OKG upprättade
1969. Det betyder att det nu finns 900 kg plutonium i
England som är svenskägt.
Risken finns att plutoniet kommer att användas för
framställning av MOX-bränsle, som består av ca 5 %
plutonium och 95 % uran. I år tar nämligen Sellafield
en ny fabrik i bruk med kapacitet av 120 ton MOX-
bränsle. Om vi jämför med att 1996 producerades
sammanlagt 125 ton MOX-bränsle i hela världen. Nu
verkar dessa anläggningar växa upp som svampar ur
jorden både i öst och väst.
Regeringen har som sagt fattat beslut om direkt-
deponering i stället för upparbetning efter 1980 och
har bl.a. skrivit: "Den nuvarande svenska politiken
när det gäller använt kärnbränsle är inriktad på direkt
slutförvaring av bränslet utan upparbetning. Om detta
råder enighet i riksdagen. Ett av motiven till denna
hållning rör frågan om ickespridning av kärnvapen
mot bakgrund av att plutonium frigörs vid upparbet-
ning."
Men, hör och häpna, i höstas gick vd för OKG ut
och meddelade att han planerar att söka myndigheter-
nas tillstånd för att använda plutoniet som MOX-
bränsle. Han ansåg det vara bäst ur ekonomisk, miljö-
och säkerhetssynvinkel. Men det är helt fel.
Det största och farligaste hotet är möjligheten att
framställa kärnvapen av plutoniet. Det har jag nämnt.
Men det är också mycket farligt att använda MOX-
bränsle, mixed oxide fuel, alltså plutonium och uran.
Däremot ser många länder en chans att göra goda
affärer. De argumenterar med att man kan minska
plutoniumberget genom att använda MOX-bränsle.
Sanningen är att man brukar köra 1/3 MOX och 2/3
vanligt kärnbränsle. Då minskar plutoniet i MOX-
bränslet men växer i det andra bränslet. I slutändan
blir det mer plutonium, inte mindre när man tar ut det
ur reaktorn.
Två personer som forskar om användningen av
MOX-bränsle i lättvattenreaktorer och dess påverkan
fick förra årets alternativa Nobelpris. Tagaki, japanen,
och Schneider, fransmannen, träffades första gången i
Japan på en konferens om plutonium. De upptäckte
likheter mellan Frankrike och Japan beträffande han-
teringen av kärnkraftsfrågan och började samarbeta
med anledning av skeppningen av plutonium från
Frankrike till Japan. Pagaki vill införa moratorium för
Japans plutoniumprogram, vilket nyligen fick till
resultat att man håller på att trappa ned plutoni-
umprogrammet.
Förutom problemet med att köra MOX-
bränslereaktorer finns det även här ett avfallsproblem.
Fortfarande ligger det 24 ton utländskt MOX-avfall i
mellanlagret i Oskarshamn i Sverige, i CLAB, utan att
SKB har presenterat förslag hur Sverige skall slutför-
vara detta som är farligare än det vanliga högaktiva
avfallet.
MOX-avfallet har många gånger kraftigare neu-
tronstrålning än vanligt kärnkraftsavfall. Plutoniumin-
nehållet gör det farligare att hantera än vanligt uran-
bränsle. Använt MOX-bränsle innehåller avsevärt
högre halter än vanligt använt uranbränsle av flera
andra transuraner, t.ex. det extremt långlivade neptu-
nium 237 och det ytterst radioaktiva curium 242. Det
finns absolut ingen lösning av detta livsfarliga avfall.
Därför skall vi inte framställa ytterligare MOX-avfall
900 kg plutonium motsvarar 180 Nagasakibom-
ber. Hur skall Sverige kunna lösa problemet med det
upparbetade kärnavfallet? Vad skall Sverige göra med
900 kg plutonium? Skall det bli 150 MOX-
bränsleelement som OKG kan använda om några år?
Det skulle innebära att reaktorerna måste konstrueras
om och ännu mer pengar läggas på en livsfarlig
oekologisk energiform.
Vi i Miljöpartiet de gröna anser att Oskarshamns
kraftgrupp eller något annat svenskt kärnkraftsföretag
aldrig skall få tillstånd att producera eller använda
MOX-bränsle.
Eftersom miljöministern i en interpellationsdebatt
uttryckt liknande farhågor och åsikter som Miljöpar-
tiet i fråga om MOX-bränsle reserverar vi oss inte i
detta betänkande. Vi avser dock att bevaka frågan och
att vid behov återkomma i frågan och på andra sätt
följa den.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 mars.)

16 §  Mervärdesskatt

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU17
Mervärdesskatt

Anf.  210  CARL ERIK HEDLUND (m):
Herr talman! Förra veckan redovisade Svenska
Arbetsgivareföreningen i en rapport att företagsklima-
tet i Sverige under innevarande mandatperioden blivit
sämre. 75 % av alla förändringar som Socialdemokra-
terna och dess stödparti medverkat till har varit direkt
negativa för företagsamheten. Det är i huvudsak för-
ändringar inom skatteområdet som bidragit till denna
negativa utveckling.
Denna felaktiga inriktning av politiken har lett till
att massarbetslösheten består och antalet jobb sjunker.
En klar majoritet av svenska folket har också i den
SIFO-undersökning som publicerades i förra veckan
visat sitt kraftiga missnöje med den förda politiken.
Socialdemokraterna och Centern står definitivt inte på
medborgarnas sida. I stället för att vara ombud för
folket uppträder man alltmer som fogdar och skat-
teindrivare.
Socialdemokraterna och Centern avvisar återigen
kravet från oss moderater, folkpartister och kristde-
mokrater att företagen inte skall tvingas betala in
moms till staten innan de själva har fått betalt från
sina kunder. Socialdemokraterna och Centern vill inte
heller medverka till en återgång till den självklara
principen att inbetalningen av moms och andra skatter
och avgifter sker i rätt tid om den görs på förfalloda-
gen. Socialdemokraterna och Centern vill uppenbarli-
gen inte heller göra något åt den uppenbara likvidi-
tetsförsämring som de nya skattekontoreglerna inne-
bär för företagarna med regelbundna momsåterbetal-
ningskrav.
I går fick skatteutskottet information från Riks-
skatteverket om de första utfallen av skattekontot. För
att vara på den säkra sidan hade inte mindre än
170 000 företag betalat in sin skatt på närmare 10
miljarder kronor en eller två dagar för tidigt. Det är en
fjärdedel av hela momsbeloppet, och det är inte mind-
re än 43 % av alla de företag som är momsskyldiga.
Det är återigen småföretagen som brandskattas på sin
likviditet.
Ulla Wester-Rudin! Att ni inte lyssnar på opposi-
tionen är en sak. Men ni vill inte heller lyssna på
småföretagarna, samtidigt som ni säger i er officiella
politik att det är småföretagen som ni skall satsa på
och som skall skapa de riktiga arbetena framöver.
De nya bestämmelserna är så tokiga att även före-
tag som regelmässigt har överskjutande ingående
moms måste särskilt begära deklarationsblanketter,
och tiden för återbetalning har förlängts med åtskilli-
ga dagar. I Dagens Industri den 16 februari kan man
läsa följande: "Det här kostar mig en kredit på mellan
200 000 och 400 000 kronor, säger Jan Nilsson med
handelsföretaget Jan Nilsson Trade i Växjö."
En av de senaste företagsovänliga handlingarna
från regeringens sida är beskedet om att företag inte
får göra avdrag för moms avseende anskaffning av
datorer att nyttjas av företagens anställda i hemmet.
Det är således hur uppenbart som helst att Socialde-
mokraterna och Centern inte står på medborgarnas
sida.
Vilka åtgärder kommer Socialdemokraterna och
Ulla Wester-Rudin att vidta för att komma till rätta
med återbetalningar av överskjutande ingående skatt
och för att komma till rätta med avdrag för ingående
moms för de datorer som används av de anställda i
hemmen? Har ni vidtagit några åtgärder för att förmå
regeringen att ändra reglerna för inbetalning av
moms? Det är några frågor som jag gärna vill ha svar
på i dagens debatt.
Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall en-
dast till reservation nr 10 i detta betänkande, men jag
står naturligtvis bakom alla övriga där vi moderater
har reserverat oss.

Anf.  211  KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! Betänkandet handlar om mervärdes-
skattefrågor. Det är förvisso en omfattande och stor
skatt som beläggs på nästan alla varor och tjänster och
har mycket stor betydelse för medborgarna. Vår
grundläggande inställning är att vi vill ha så enkla
regler som möjligt och att momsen skall vara så gene-
rell som möjligt. För dagen handlar detta om något
mer specifika frågor.
Den första frågan gäller skattekonto. Carl Erik
Hedlund tar upp många av aspekterna. Det principiellt
viktiga är att när förenklingar görs - vilket vi tycker
är bra, och fler borde göras - måste man ha klart för
sig vems perspektiv man skall ha och för vem det
skall bli enklare. Skall det bli enklare för systemet,
eller skall det bli enklare för den enskilde? För oss
liberaler är det självklart att man skall ta den enskil-
des perspektiv, oavsett om det handlar om småföreta-
gare eller privatpersoner. Skattekontoreformen har på
några punkter på ett helt felaktigt sätt tagit byråkratins
parti mot den enskilde. Det gäller bl.a. inbetalnings-
regler.
Den andra frågan är att människors oro inte tas på
allvar. Det kan även gälla sådant som kan redas ut till
att de i sak inte utgör problem för den enskilde.
Människor är oroliga för att de t.ex. skall missa inbe-
talningar. Det är ett problem i sig som måste tas på
allvar.
Så till frågan om inbetalningsdatum på mervärdes-
skatten. Som är välbekant tycker vi att det är orimligt
att företag skall hamna i situationen att de skall betala
in skatten innan de har fått betalt för sina fakturor.
Det var ett i sak dåligt beslut när det fattades. Vi pro-
testerade och sade att det skulle bli många problem.
Centern och Socialdemokraterna sade att det inte
skulle bli problem. Men efter ett tag sade de att det
hade blivit problem och att de skulle bli en ändring
för företag med under 40 miljoner kronor i omsätt-
ning.
Det var bra att de lyssnade då, men det hade varit
bättre om de hade lyssnat i förväg. Detta kom ju inte
som någon överraskning.
Denna ändring har många nackdelar. Förutom att
problemet kvarstår för de större företagen, får det för
de mindre en tröskeleffekt. Jag har hört talas om
många exempel där man funderar på att dela upp
företagen eller när en ny verksamhet startas sker det i
form av dotterbolag - som egentligen inte är ratio-
nellt. Men detta och andra förväntade förändringar
gör att det skapas skilda bolag.
En annan stor nackdel för mindre företag är den
stora misstron mot politiker och det politiska syste-
met. Kan de göra detta en gång, kan de göra detta en
gång till. Kan de fatta ett dåligt beslut, kan de fatta ett
annat dåligt beslut. Det är inte bra, speciellt inte om
arbetslösheten skall bekämpas med hjälp av många
nya jobb i nya och växande företag.
Herr talman! Med anledning av detta vill även jag
yrka bifall till reservation 10.

Anf.  212  HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Herr talman! Kristdemokraterna har tidigare krävt
en återgång till tidigare bestämmelser för företagens
inbetalning av moms. Det nya skattekontot har påver-
kat rutinerna kring när och hur inbetalningarna skall
ske.
Vår principiella hållning gäller naturligtvis fortfa-
rande. Vi anser att staten kräver in momsen alldeles
för tidigt och för snabbt. Vi anser att inbetalnings-
punkten skall vara den 12:e i andra månaden, och den
skall vara lika för alla näringsidkare. Det skulle kunna
gynna företagens likviditet och garantera att företagen
fick goda möjligheter att få in pengarna från sina
kunder innan momsen skall vara inbetald. Det här är
också ett EU-krav, som vi tycker att det är viktigt att
leva upp till också här i Sverige. Det är svårt att förstå
varför den svenska regeringen skall pressa våra före-
tag mer än vad andra gör och vad som rekommende-
ras ute i Europa.
Herr talman! Så går jag över till barnboksmomsen.
Kristdemokraterna vill med hänsyn till barnens behov
av stimulerande läsupplevelser, för att barnen skall få
ett intresse för läsning, öva upp läsförmågan och
utveckla sitt språk att momsen på barnböcker skall
sänkas. Vi anser att detta skulle gynna tillgängligheten
av bra böcker i hemmen. Vi anser att regeringen bör
lägga fram ett förslag om detta och att det gott kan
gälla från den 1 januari 1999.
Så går jag över till momsen på djurparksbesök. Vi
anser från Kristdemokraterna att det inte finns några
skäl att missgynna svenska djurparker, typ Kolmården
och Noaks Ark, i förhållande till museiverksamhet
och andra kulturevenemang som i dag belastas med
endast 6 % moms.
De här parkerna står för ett förtjänstfullt forsk-
nings- och utvecklingsarbete, och de bidrar till att
bevara och förmedla en del av vårt gemensamma
kulturarv till nuvarande och kommande generationer.
Det här kravet tycker vi att riksdagen behöver ta fram
snarast.
Herr talman! Mot bakgrund av vad jag har anfört
yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 10. Vi står
naturligtvis också bakom våra övriga reservationer.

Anf.  213  ULLA WESTER-RUDIN (s):
Herr talman! Intresset för mervärdesbeskattningen
är uppenbarligen stort - dock kanske inte i kväll.
Dagens betänkande behandlar ett trettiotal motioner
från allmänna motionstiden, och de spänner över allt
från sopvaruhus till gallerier. Det råder sannerligen
ingen brist på kreativitet bland riksdagens ledamöter,
och flera av idéerna är mycket intressanta. Att de trots
det inte har vunnit gehör i utskottet beror i många fall
på att frågorna kommer upp i propositioner under
våren eller alternativt är under utredning. Motionärer-
na har helt enkelt varit för sent ute.
I några motioner framkommer det också att det
finns en övertro på vad som kan uträttas med en för-
ändring av momsen. Ett avslag på en sådan motion
innebär oftast att idén hör hemma i ett annat utskott,
att förändringen bör ske med andra verktyg.
Av naturliga skäl kan jag inte kommentera samtli-
ga motioner eller ens alla de tolv reservationerna, men
jag vill gärna göra några övergripande kommentarer
till att börja med.
För det första: Ordet "finansiering" nämns inte i
oppositionens förslag, utom i ett fall, där kd vill läm-
na över ansvaret till regeringen och menar att rege-
ringen inte torde ha några svårigheter att finna ett
lämpligt sätt att betala kd:s kalas på. Ja, herr talman,
jag antar att det är lättare att vara spendersam när man
själv slipper föreslå vad som skall skäras ned.
För det andra: En vanligt förekommande argumen-
tation i reservationerna är att betona det behjärtans-
värda i en verksamhet och att momsen - just därför -
bör sänkas. Detta är naturligtvis ett sätt att grovt för-
enkla verkligheten. Ett nej till sänkt momssats på t.ex.
böcker innebär självklart inte att Socialdemokraterna
inte tycker att litteratur är viktigt. Nej, låt oss höja
debattnivån litet grand!
Ett sista övergripande drag i reservationerna som
jag vill nämna är att där ofta hänvisas till EU:s moms-
regler. Sedan vårt land gick med i den s.k. gemenska-
pen har vi haft anledning att ha ett ganska stort antal
momsdebatter här i kammaren, eftersom medlemska-
pet har medfört krav på harmonisering av lagstift-
ningen. I stort sett varje debatt har framför allt Mode-
raterna anklagat majoriteten för överanpassning till
EU:s momsdirektiv. Det har då naturligtvis handlat
om specifika frågor, där högern har önskat en annan
lösning. Ville jag så skulle jag i dag kunna svara en
del reservanter med att deras argument tyder på över-
anpassning. Men jag vill, som sagt var, herr talman,
höja debattnivån.
En viktig princip i arbetet med skattelagstiftningen
är att försöka undvika att bygga in gränsdragnings-
problem. Denna insikt bör vi kunna förvänta oss av
ledamöterna i riksdagens skatteutskott. Tyvärr har
Miljöpartiets, Folkpartiets och Kristdemokraternas
representanter temporärt förträngt denna kunskap när
de nu yrkar sänkt moms på djurparker. Moderaterna
har däremot insikten i behåll och yrkar sänkt moms på
både djurparker och nöjesparker. Deras förslag är
därmed det tekniskt rimliga, det som skulle uppfattas
som rättvist av branschens aktörer och som skulle
kunna fungera administrativt. Men problemet med
denna lösning är att den är dyr, tyvärr alldeles för dyr.
Djur- och nöjesparkernas verksamheter är viktiga
och värdefulla ur många synvinklar - också jag kan
använda ordet "behjärtansvärda". Men vad skall vi
skära ned på för att kunna finansiera den föreslagna
momssänkningen? Visst hade det varit trevligt att
kunna medverka till att sänka priset på inträdesbiljet-
terna, men vi är alla här mer eller mindre medvetna
om att vi måste prioritera. Vi socialdemokrater anser
att ett höjt barnbidrag är till större nytta för barnfamil-
jerna.
Att välja det andra alternativet, dvs. att sänka
momsen bara på djurparkerna, kostar förvisso betyd-
ligt mindre, men konsekvensen blir inbyggda gräns-
dragningsproblem och risker för orättvisa. Medlem-
skap i en organisation för "djurarters bevarande" eller
vad det kan heta skulle kanske fungera som kriterium
i dag, men hur många organisationer finns det då inte
om några år med olika behjärtansvärda målsättningar?
Nästan alla parker har blandad verksamhet. Förlorar
då djurparken sin skattestatus om den köper in en
karusell till? Vi skall inte med vett och vilja lägga på
våra skattemyndigheter dessa orimliga kontroll-
problem.
Samma problematik hamnar vi i när vi diskuterar
sänkt bokmoms. Kristdemokraterna förordar ju att
man enbart skall sänka momsen på barnböcker. Men
vad är då en barnbok, en ungdomsbok och en vuxen-
bok? Först blir svaren givna, men går vi sedan in på
enskildheter börjar svårigheterna och blir gränsdrag-
ningsproblematiken uppenbar. Subjektiva bedöm-
ningar blir förhärskande. Nog anser väl också kd att
skattemyndigheterna och kammarätterna skall syssla
med annat än att klassificera litteratur?
Tekniskt sett är Miljöpartiets förslag mycket bätt-
re, dvs. att sänka momsen på all litteratur. Men det
kostar åtminstone 600 miljoner per år om vi väljer
Ronny Korsbergs föreslagna skattesats. Det är väldigt
mycket pengar!
Låt oss avvakta resultaten av Litteraturutredning-
ens förslag. En förlagsstruktur som blir alltmer kon-
centrerad och med därtill hörande risker för kvali-
tetsutarmning är allvarliga tendenser. Men om vi
sänkte bokmomsen nu skulle inte bara de små, kvali-
tetsinriktade förlagen gynnas. Kanske skulle denna
åtgärd i stället rent av påskynda den negativa spiralen
och göra de stora ännu större. Jag sitter inte inne med
svaren, och det tror jag inte heller att Miljöpartiets
representant gör. Att avvakta måste vara det enda
rimliga.
I höstas fattade riksdagen beslut om näringsidka-
res avdragsrätt för förlust av pengar vid brott. Riksda-
gen avvisade då samtidigt ett förslag om att företagen
skulle slippa betala in moms på stulna inkomster.
Folkpartiet reserverade sig mot det sistnämnda, men
inte Moderaterna. Den här gången är det tvärtom. Nu
reserverar sig moderaterna, men inte folkpartisterna.
Majoritetens inställning har däremot inte svängt,
eftersom ingenting är förändrat i sak. Det är fortfa-
rande så, att en momsbefrielse skulle strida mot de
grundläggande principerna för mervärdesskatt. Skat-
teplikten inträder ju när omsättning sker. I konsekvens
härmed minskas beskattningsunderlaget vid s.k. kund-
förluster eller om det är varulagret i stället för kassa-
innehållet som blivit stulet.
När vi socialdemokrater inledde budgetsaneringen
sade vi att bördorna måste bäras så rättvist det bara
låter sig göras. Alla har måst vara med: pensionärer,
sjuka, arbetslösa, barnfamiljer, rika och fattiga - alla.
Företagen kunde rimligen inte lämnas utanför. Att
förändra momsredovisningsperioderna var ett led i
budgetsaneringen.
Nu när statsfinanserna är starkare och vi har kun-
nat satsa på olika grupper har företagen inte blivit
lottlösa. Momsredovisningsperioderna är åter fram-
flyttade något, och administrationen har förenklats
framför allt för de små företagen.
Många småföretagares utsagor vittnar om att dessa
förändringar har givit positiva resultat. Ibland verkar
det nästan som om momsinbetalningen är ett problem
för de borgerliga politikerna och inte för företagarna.
Det är förmodligen så, att företagarna ser till hela
situationen. De är ju så att säga inte utskottsindelade.
De uppskattar det låga ränteläget och bristen på
inflationstendenser. De minns att sjuklöneperioden
har halverats, att arbetsgivaravgifterna har satts ned,
att avdragsrätt för organisationskostnader införts och
att förenklingar i regelverken sker successivt. Dess-
utom kommer det nu under våren ett förslag från
regeringen om gruppregistrering för mervärdesskatt.
Vård, omsorg och skola prioriterar vi socialdemo-
krater alltid. De satsningarna kommer faktiskt också
de enskilda företagarna till del.
Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till
hemställan i skatteutskottets betänkande och avslag på
samtliga reservationer.

Anf.  214  HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Ulla Rudin kanske inte angriper men
kritiserar mig för att jag lyfter fram behjärtansvärda
frågor och sådana frågor som är angelägna. Hon ex-
emplifierar med barnboksmomsen. Jag tycker att det
är ganska naturligt att det är de behjärtansvärda frå-
gorna man lyfter fram. Vi tycker att barnböcker är
viktigt.
Ulla Rudin säger att det är svårt att dra gränser. Vi
kan dra gränser när det gäller livsmedel och annat där
det kan vara mycket svårare att dra gränser. Det klarar
vi. Vi kanske kan klara detta också. Vi kan åka till
England och prya, för där har man detta system. Det
fungerar riktigt bra.
Skulle det vara så att vi sänker momsen på en och
annan tonårsbok tycker jag inte att man behöver vara
så ledsen för det. Det går åt rätt håll, tycker jag.
Slutligen får vi kritik för att vi uppdrar åt rege-
ringen att plocka fram pengarna för detta. Vi kan
säkert hjälpa till, Ulla Rudin, men vi har en regering
och vi tycker att det är lämpligt att regeringen regerar.

Anf.  215  ULLA WESTER-RUDIN (s) re-
plik:
Herr talman! Budgetdisciplin, säger jag.
I reservationen trycker kd väldigt hårt på att för-
slagen i litteraturutredningen inte är tillräckliga. Jag
tycker att det är anmärkningsvärt, eftersom vi faktiskt
inte har sett propositionen ännu och än mindre provat
förslagen.
Vad säger att barn läser mer och villigare om
böckerna blir billigare, Holger Gustafsson? Vi kan i
dag se att vuxna läser mer och att försäljningen av
kvalitetslitteratur har ökat på bekostnad av kiosklitte-
raturen. Det är bra. Allting kanske inte handlar om
priset på böcker.

Anf.  216  HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Det är en ganska enkel logik från
min sida. Jag tror, kanske till skillnad från Ulla Rudin,
att en viss mångfald av litteratur och barnböcker i
hemmet stimulerar till mer läsning. Om det råder brist
på böcker eller om det finns ett fåtal i värsta fall trå-
kiga böcker blir stimulansen inte särskilt stor.
Det är inte så mycket märkligare än så. Jag tycker
att det är viktigt att barnen får läsa och att de får ett
bra språk. Det utvecklar oss på många olika sätt. Det
är inte så märkligt.
Vi tycker att detta är viktigt. Vi vill satsa pengar
på det. Det är därför vi ställer våra krav.

Anf.  217  ULLA WESTER-RUDIN (s) re-
plik:
Herr talman! En momssänkning slår brett och
blint, och den kostar väldigt mycket pengar. Om vi på
ett säkert sätt vill gynna kvalitet och mångfald är
direkta satsningar mycket mer träffsäkra. Distribu-
tionsstöd är ett sätt. Stöd åt bokhandlar är ett annat.
Det gäller också framför allt stöd åt biblioteken.
Vill vi kunna nå ut med god litteratur till alla, oav-
sett ekonomiska förutsättningar och oavsett ålder, är
det biblioteken vi skall satsa på. Jag tror att tillgång
till bibliotek genererar läsande både för små och sto-
ra.

Anf.  218  CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Herr talman! Ulla Wester-Rudin tar bl.a. upp vårt
förslag om en sänkt moms för nöjesparker, djurparker
och liknande. Hon säger att man måste dra gränsen
någonstans.
Tycker inte Ulla Wester-Rudin att cirkus, konser-
ter och teater egentligen bara är utslag för olika typer
av folklig kultur? Vilka bevekelsegrunder har man
från majoriteten när man säger att momsen skall vara
låg på cirkus, men att den som går till nöjesparken
och roar sig skall betala en högre moms? Vad är det
för distinktioner som ligger bakom detta?
När det gäller momsinbetalningen vill jag säga att
det har kommit fram mycket intressant i Ulla Wester-
Rudins inlägg, nämligen att smygfinansieringen är
medveten från regeringens sida. Jag kan inte tolka det
på något annat sätt.
Visserligen stod det aldrig i propositionen att av-
sikten var att dra in likviditet från småföretagarna,
men det är uppenbart att staten tjänar en á två ränte-
dagar och avsevärda belopp när man nu motsätter sig
att inbetalningsdagen på bank- eller postgiro skall
gälla som den verkliga inbetalningsdagen. I stället
skall det datum som pengarna har kommit skatte-
myndigheterna till handa gälla. I det fall som jag
redovisade blev det 10 miljarder kronor. Det var ett
lika stort belopp - 9 ½ miljarder kronor - som staten
drog in vid förra omläggningen, när man tog bort
några av dagarna. Det är summa 20 miljarder i likvidi-
tetsindragning.
Min fråga är: Anser Ulla Wester Rudin att det all-
tid är statens intresse som skall prioriteras före med-
borgarnas och företagarnas?

Anf.  219  ULLA WESTER-RUDIN (s) re-
plik:
Herr talman! Jag blir litet förvånad. Det är san-
nerligen ingen nyhet att förändringen av momsredo-
visningsperioderna ingick i budgetsaneringen. Det har
varit fullständigt klart ända från början.
Det övriga som sades här tycker jag visar hur oer-
hört svårt det är med gränsdragningarna i skattereg-
lerna. De problem som finns med kultursidan behöver
ju inte innebära att vi ytterligare skall bygga på be-
kymren.

Anf.  220  CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Herr talman! Det är alldeles riktigt att förkortning-
en av inbetalningsperioden för momsen fanns med i
budgeten. Men när det gäller skattekontots införande
finns det mig veterligen inte någon budgeteffekt in-
räknad. I så fall ligger det i några dolda siffror. Det vi
nu pratar om är att det blir en likviditetsförstärkning
till staten därför att företagarna för att vara säkra på
att inte drabbas av en straffavgift betalar in för tidigt.
Därmed förlorar de pengar alldeles i onödan.
Det finns exempel på detta. Tidningen Redovis-
ningskonsulten skriver: Skattekontot ingen lättnad för
småföretagare. Dagens Industri skriver: Nya moms-
regler drabbar importföretagen hårt. Det är detta som
debatten i företagskretsar rör sig om. Men jag har ju
fått svaret. Det är av finansieringsskäl man gör detta.
Men frågan är fortfarande: Anser Ulla Wester-
Rudin att det alltid är statens intresse som skall gå
före medborgarnas och, i det här fallet, företagens
intresse? Man säger att det är småföretagen som skall
rädda landet och se till att det blir nya jobb. Varför
gör man då så att deras verksamhet försvåras?

Anf.  221  ULLA WESTER-RUDIN (s) re-
plik:
Herr talman! Jag skulle uppskatta om också Mo-
deraternas representant ville hålla sig till det aktuella
betänkandet. Det här betänkandet behandlar ett tret-
tiotal motioner från allmänna motionstiden, som jag
sade i mitt anförande - inte skattekonton. Er reserva-
tion och ert särskilda yttrande handlar om momsre-
dovisningsperioderna. Det är det jag diskuterar. Jag
diskuterar inte skattekontona, även om jag anser att
skattekontona är en mycket bra reform som kommer
att slå väldigt bra ut. Att det har varit bekymmer den
första månaden med en sådan enorm förändring är
inte konstigt.

Anf.  222  PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Det aktuella betänkandet innehåller,
såsom har framgått, en uppsamling av en massa mo-
tioner från den allmänna motionstiden. Flera av dem
har egentligen budgetpåverkan. Med tanke på den nya
budgettekniken kan det ifrågasättas om man skall
behandla motionerna på det här sättet när de inte är
finansierade. Här återkommer bokmoms, djurparker,
nöjesfält, tivolin, sänkning av moms vid försäljning
på konstgallerier och liknande saker. Det här är prin-
cipsaker som redan är avgjorda en gång. Jag kan
också tycka att flera av de här sakerna skulle vara
behjärtansvärda. Men jag är inte beredd att t.ex. sänka
momsen på böcker och tidskrifter, till en kostnad av
1,1 miljard, när jag ser vilka andra behov som finns i
samhället. Jag vill faktiskt ta den diskussionen i ett
budgetperspektiv. Därför har vi valt att inte ställa oss
bakom någon av de reservationer som finns, trots att
vi har partikamrater som har motionerat vad det gäller
t.ex. bokmoms.
Sedan kommer vi till de reservationer som finns.
Jag lyssnade väldigt noga på Carl Erik Hedlund.
Första hälften av anförandet handlade som vanligt inte
om betänkandet utan om det allmänna företagsklima-
tet - allmänt gnöl och gnäll i vanlig ordning, såsom
det brukar vara från moderaternas sida. Jag fäste mig
vid Carl Erik Hedlunds indignationsnummer när det
gällde det faktum att 170 000 företag hade betalat en
till två dagar för tidigt och på det sättet brandskattats
på sin likviditet. Jag undrar var Carl Erik Hedlund
skall säga när det verkligen händer något på det här
området. Hur kan man stå här i talarstolen och säga
att ett företag som frivilligt betalar in en eller två
dagar för tidigt, vilket är ytterst marginellt, samtidigt
brandskattas på sin likviditet? Jag brukar ta till ganska
ordentligt när jag är i talarstolen, men jag har inte
kommit i närheten av Hedlunds bedömningar i det här
sammanhanget.
En annan sak är också väldigt intressant. Här står
man och klagar på skattekontot och säger att det har
inneburit att företagarna betalar in några dagar tidiga-
re. Men vi flyttade ju faktiskt fram betalningen från
den 15 till den 26. Den är alltså senarelagd med elva
dagar i och med skattekontolagen. För de mindre
företagen flyttade vi fram från den 10 till den 12. Det
säger inte Hedlund ett dugg om.
När man skrivit reservation 10 har man dessutom
totalt glömt bort detta faktum. Hela den reservationen
bygger de facto på de gamla redovisningsreglerna!
Man spelar alltså ett väldigt underligt spel. Man tar
upp skattekontolagen och påstår att den är ett pro-
blem. Men den har ju faktiskt förbättrat för företagen
när det gäller momsredovisningsreglerna. Eller har
inte Carl Erik Hedlund uppfattat den förbättring som
har skett i och med detta? Man har faktiskt fått längre
tid. De fyra dagarna finns fortfarande. Om ett företag
har 30 dagars kredit och skickar ut en faktura till den
30 i en månad kan man kanske få pengarna inbetalda
tre eller fyra dagar för sent. Men jag anser att vi nu är
ganska nära i fas med vad som är rimligt och rätt när
det gäller momsinbetalningarna. Det är faktiskt en hel
del som faktureras i början av en månad, och då har
man en ganska lång kredit - nästan upp till en månad.
Man kan lika gärna säga att vid alla de fakturor som
går ut den 3 eller den 4 och förfaller till betalning den
3 eller den 4 nästa månad har man 23-25 dagar på sig
under vilka man har kredit. Men det nämner inte de
borgerliga, utan de tar den sist utsända fakturan och
tittar på den. Jag tycker inte att den typen av debatt är
värdig Sveriges riksdag. Man skall försöka belysa
sakerna från alla håll och försöka vara ärlig i debat-
ten.
Sedan går jag över till återbetalningen av över-
skjutande ingående mervärdesskatt. Som jag uppfattar
den information vi fått från Riksskatteverket är det
här inget större problem för företagen. Om de tidigare
redovisat den ingående momsen är det nya med skat-
tekontolagen att de också måste redovisa eventuella
arbetsgivaravgifter och annat som ingår i skattekontot.
Det är vad man är tvingad att göra. För det skall ju
faktiskt kvittas. Den ingående momsen skall kvittas
bort mot de avgifter man har att betala. Även här
spelar ni alltså ett väldigt underligt spel.
När det slutligen gäller reglerna för inbetalning till
skattekontot sades det när vi antog propositionen att
det skulle bedömas när pengarna var inbetalda till
skattemyndigheten. Vi tyckte inte att det var särskilt
lyckat. Vi tyckte inte att det var bra. Vi tycker att den
dag pengarna skickades, dvs. poststämplades, hade
varit det riktiga. Tyvärr fanns det en majoritet som
ansåg någonting annat. Men vi anser inte att detta i
någon större utsträckning brandskattar företagen på
likviditet. De tordönsstämmor vi hör från Carl Erik
Hedlund är väl snarare litet pinsamma.
Sedan skall jag säga några ord om reservation 9,
som egentligen är väldigt rolig. Vad moderaterna
säger är ju att man skall få göra avdrag för pengar
som man får i ersättning från försäkringsbolaget. I
samband med behandlingen av frågorna om rån och
stöld påpekade jag detta. Folkpartiet backade då, av
förklarliga skäl. Vad ni moderater säger är att man
skall få göra avdrag för momsen trots att pengar har
kommit in genom försäkringsersättningen.
Man får vara företagsvänlig; det tycker jag. Men
här går väl gränsen. I andra sammanhang är ni mot
företagsstöd. Här vill ni alltså att pengar skall betalas
tillbaka som redan betalats ut genom försäkringsbola-
get. Som sagt: Man får vara företagsvänlig men var
går gränsen egentligen för moderaterna?
Slutligen yrkar jag bifall till hemställan i utskottets
betänkande.

Anf.  223  RONNY KORSBERG (mp):
Herr talman! Jag skall helt kort beröra två reser-
vationer från oss i Miljöpartiet som finns fogade till
betänkandet. Det mesta av det som sägs i betänkandet
är ju sådant som vi tidigare diskuterat såväl mycket
och länge som ivrigt.
Per Rosengren tycker att det är litet märkligt att vi
återkommer med kraven på sänkt moms på böcker
och djurparker. Men den budgetbehandling som vi
har bakom oss rör budgeten för 1998. Skälet till att
riksdagen har valt att behandla de här motionerna är
att de tar sikte på kommande budgetbehandling, för
1999 och framåt. För övrigt håller jag med Per Ro-
sengren. Det hade alltså varit märkligt att behandla
dem en gång till.
När det gäller detta med böcker och djurparker
upprepar vi, det framgår av betänkandet, Miljöpartiets
krav. Momsen på böcker borde sänkas. Jag har nu
hört Ulla Wester-Rudins argumentering och skall inte
särskilt mycket bemöta den. Jag håller med om att
man generellt måste vara försiktig med att ändra
momsregler hit och dit. Jag tror att detta är viktigt.
Det finns nämligen ett behov av kontinuitet. Ibland är
kanske andra medel bättre. Det återstår att se vad
utredningens förslag kan leda till. Vi kommer natur-
ligtvis att se positivt på de förslagen. Viktigast också
för oss är att se till att bokens ställning stärks. Det är
liksom huvudsaken.
Just böcker är ett exempel på att priset påverkar
väldigt mycket. Trots att man stärker biblioteken kan
det vara värdefullt för människor att kunna prioritera
köp av böcker. Trots datorer och annat är boken,
förhoppningsvis, inte död. Jag tror att boken lever -
och boken måste få leva!
Utskottet hävdar i sin argumentering att det inte
finns något statsfinansiellt utrymme, och det kan man
naturligtvis hävda. Ulla Wester-Rudin säger att det är
ungefär 600 miljoner kronor som det handlar om när
vi talar om böcker och om momsen på böcker. Det är
faktiskt en fråga om prioritering. Vad vill vi lägga
pengarna på? Litet tillspetsat kan man fråga: Hur
många böcker får man för ett JAS-plan? Det är alltså
en fråga om vad vi väljer att lägga pengarna på. I vårt
budgetalternativ redovisar vi hur vi vill fördela och
prioritera. Där har vi utrymme för att prioritera just
böcker.
Andra länder i Europa har, som vi hört, en mycket
mera positiv syn i det här sammanhanget. De har lägre
skatter. Det är väl en av de positiva saker som vi
borde kunna ta efter. Detta är ett av de skäl som vi har
angett. Vi tycker alltså att regeringen borde lägga
fram nämnda förslag men vi får väl, som sagt, åter-
komma till den debatten. Sedan får vi se hur vi ge-
mensamt kan stärka bokens ställning i samhället.
Herr talman! Djurparkerna i Sverige befinner sig i
ett ganska pressat läge. Egentligen tar vi i vår motion
sikte på djurparken Nordens Ark, som är väldigt spe-
ciell i sammanhanget. Den har en litet annorlunda
inriktning jämfört med andra djurparker. Syftet med
Nordens Ark finns sedan starten, dvs. redan i pro-
gramförklaringen. Det handlar om att rädda och beva-
ra utrotningshotade djur dels genom avel och upp-
födning, dels genom återinplantering när så är möj-
ligt. Man satsar också på forskning och utbildning.
Vidare sprider man information.
Den sortens gärning betecknar vi som en kultur-
gärning som gör att vi tycker att det vore rimligt att
positivt tolka de regler som EU:s momsdirektiv ändå
medger när det gäller att göra en insats ekonomiskt
för de här djurparkerna. Naturligtvis är det svårt att
skilja ut vissa djurparker. Därför säger vi att det enda
rimliga nog är att samtliga djurparker får en moms-
sänkning, trots att Nordens Ark har en särställning.
Även Kolmårdens djurpark rör sig åt samma håll.
Man tar där upp den här sortens intressen. Vi vet
också att även andra djurparker har ett arbete på gång
som rör sig åt nämnda håll. Eftersom även andra djur-
parker rör sig i samma riktning och vi ser Nordens
Ark som ett föredöme menar vi att det kan vara en
rimlig avvägning att låta samtliga djurparker få
nämnda förändring.
Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer
men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka
bifall till reservationerna 1 och 4.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 mars.)

17 §  Vissa punktskattefrågor

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU18
Vissa punktskattefrågor

Anf.  224  FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag vill informera kammarens ärade ledamöter om
att vi kommer att fortsätta behandlingen av detta
ärende fram till kl. 23.00, då kammaren avslutar sina
överläggningar för dagen.

Anf.  225  JAN-OLOF FRANZÉN (m):
Herr talman! I skatteutskottets betänkande
1997/98:SkU18 om vissa punktskattefrågor föreligger
från oss moderater inte mindre än 15 reservationer
och 5 särskilda yttranden. Jag yrkar bifall till reserva-
tion nr 1 under mom. 1 men självfallet står jag bakom
samtliga reservationer och särskilda yttranden. I detta
mitt anförande kommer jag att beröra en del av de
moderata reservationerna.
Vad gäller reservation nr 1 om energibeskattning-
ens allmänna inriktning menar vi moderater att vårt
land skall dra nytta av de resurser som står till folk-
hushållets förfogande. Riksdagens energibeslut våren
1997 är mot den bakgrunden djupt olyckligt för Sve-
rige. De energipolitiska riktlinjer som antogs skadar
vårt land som industrination. Särskilt allvarligt är
beslutet om att påbörja en förtida avveckling av kärn-
kraften. Detta innebär en kapitalförstöring som saknar
motstycke i historien och som kommer att medföra
välfärdsförluster. Miljön skadas och det blir svårare
att bekämpa arbetslösheten.
Klimatfrågan är det största miljöproblemet och en
global överlevnadsfråga för mänskligheten. Därför
måste Sverige bedriva en offensiv klimatpolitik och
fullgöra sina internationella åtaganden på området.
Koldioxidbeskattningen kan stödja klimatpolitiken
genom att medverka till en begränsning av utsläppen
från fossila bränslen. Den förutsätter dock åtminstone
en europeisk samordning eftersom effekten annars
blir att produktionen flyttar till andra länder.
Miljöskatterna bör ses som ett komplement till
miljöpolitiken. En avvägning mellan miljöskatter och
andra medel - såsom administrativ reglering, förbuds-
lagstiftning, informationsinsatser etc. - måste göras.
Miljöskatterna är mest effektiva när de riktas mot
miljöproblem som det är relativt lätt att åtgärda.
När det gäller befintliga energiskatter finns det ut-
rymme för en omfördelning, så att skatterna blir mera
utsläppsrelaterade och mindre beroende av energiin-
nehållet. Skatt på energi bör, i den utsträckning som
detta skall förekomma, tas ut proportionellt mot
energiinnehållet. I dag är exempelvis energiskatten
lägre på kol än på olja, vilket inte är motiverat.
Sedan gäller det reservation nr 6 om energiskatt
och fri rörlighet inom EU.Genomförandet av den inre
marknaden innebär att privatpersoner skall ha möjlig-
heter att köpa och förbruka varor fritt inom EU.
Skattereglerna har också anpassats till dessa krav, och
den som så önskar kan i dag normalt köpa t.ex. kapi-
talvaror i ett annat EU-land och föra dem med sig
hem utan att detta föranleder någon beskattning.
De svenska reglerna uppställer i dag oöverstigliga
hinder för de privatpersoner som vill föra in finsk röd
olja för andra ändamål än drift av motordrivna for-
don. Den privatperson som vill använda finsk röd olja
för att värma sin villa i Sverige måste i dag betala
både finsk och svensk punktskatt. Därutöver tas
svensk punktskatt ut efter den nivå som gäller för
oljor som används i fordonsdrift.
Man frågar sig: Varför detta krångel mellan två
EU-länder?
De svenska reglerna på detta område står, som vi
moderater ser det, i strid med principen om konsu-
menternas fria tillgång till den gemensamma inre
marknaden.
Regeringen bör enligt vår mening snarast åter-
komma med förslag som innebär att det bör bli möj-
ligt för privatpersoner att köpa och föra in finsk röd
olja för uppvärmningsändamål. Nu föreligger här
vissa uppmjukningar efter vad som har kommit till
min kännedom. I så fall  hälsar vi detta välkommet.
Så till industrins och växthusnäringens energiskat-
ter. Vi moderater menar att det är statens uppgift att
fastställa ramar och villkor som medför att hushåll
och företag ges långsiktiga hållbara spelregler. Vi vill
att energibeskattningen görs konkurrensneutral. En-
dast miljöstyrande skatter och avgifter bör användas i
produktionsledet, och den fiskala beskattningen skall
ske på ett konkurrensneutralt sätt i konsumtionsledet.
En viktig uppgift på energiskatteområdet är att få
till stånd en ökad harmonisering mellan de nordiska
länderna.
Mom. 7 gäller jordbrukets energiskatt, m.m. Alla
tillverkande företag har lägre energiskatter än privat-
personer. Men alla företagare behandlas inte lika i det
socialistiska, med stöd av Centerpartiet, Sverige.
Lantbrukare som producerar vår mat behandlas som
privatpersoner när de debiteras skatt på elenergi som
används i deras lantbruksföretag. Detsamma gäller
skatten på eldningsolja. Ett lantbruksföretag får betala
högre skatt på olja som används vid torkning av
spannmål än vad de företag gör som tar emot och
torkar spannmålet.
De svenska energiskatterna ger en ökad kostnads-
belastning på allt vad lantbruket producerar. Detta är
inte konkurrens på lika villkor gentemot EU-länderna.
Den utredning som föreligger bör skyndsamt re-
missbehandlas och återkomma med förslag till åtgär-
der. Det synes för mig vara ganska egendomligt att
Centerpartiet så totalt har glömt bort under vilka för-
utsättningar våra lantbrukare har att leva, med dessa
orimliga skattepålagor.
Mom. 8 handlar om vägtrafikbeskattningens all-
männa inriktning. Varje trafikgren bör så långt det är
möjligt med hänsyn till internationell konkurrens bära
sina egna kostnader, inklusive påverkan på miljön.
Nya motorkonstruktioner, ny förbränningsteknik, nya
bränslen och mer bränsleeffektiva fordon kan medföra
stora förbättringar ur miljösynpunkt. Vägtrafikens
kostnader och intäkter har med åren blivit ett osed-
vanligt rörigt och osammanhängande system. Inget
tydligt samband finns mellan trafikens nyttjande av
infrastrukturen och påvekan på miljön, vilket har lett
till en kraftig beskattning. En harmonisering av trafik-
beskattningen bör ske inom EU, framför allt vad avser
nyttotrafiken.
Utan bilen skulle många människor ha varken
fungerande arbetsliv eller socialt liv. Särskilt viktig är
bilen för boende i glesbygd. För att underlätta för
hushållen föreslår vi att den höjning av skatten på
bensin med 25 öre som regeringen genomförde den
1 juli 1997 återtas. Vi avvisar vidare bestämt alla
idéer om en fortsatt årlig ökning av bensinskatten med
10 öre. Ytterligare bensinskattesänkningar bör ge-
nomföras.
En effektiv och miljövänlig åkerinäring är viktig
för landet. Höga skatter på fordon och dieselbränsle
ger inte våra åkare konkurrensneutralitet gentemot
andra åkare i EU-länder.
Dieseldrivna personbilar: Enligt vår mening bör
den höga fordonsskatten på dieselfordon sänkas så att
inte nya moderna dieselbilar missgynnas på det sätt
som sker i dag.
Mom. 11 gäller traktorer och motorredskap. Den
svenska trafikbeskattningen av arbetsfordon har inte
någon motsvarighet inom EU-länderna. Den höga
dieseloljeskatten för traktorer gör att det blir och är
omöjligt för våra lantbrukare att producera livsmedel
till samma produktionskostnad som övriga EU-länder.
Detta har numera även den livsmedelspolitiska ut-
redningen av Gunnar Björk slagit fast. Därutöver kan
man konstatera att de som bedriver skogsavverkning
mot den finska gränsen inte kan konkurrera med de
finska maskinerna som har väsentligt billigare diesel.
Man frågar sig då: Det var väl fler arbetstillfällen
som vi behöver i Sverige?
Så till mom. 12 om veterantraktorer. Vi har en be-
frielse från fordonsskatt på personbilar, lastbilar,
bussar och motorcyklar som är över 30 år gamla.
Någon anledning att undanta traktorer över 30 år
finns därför inte.
Herr talman! Slutligen om alkohol- och tobakbe-
skattningen. På grund av de extremt höga skatter vårt
land tar ut på sprit och tobak samt öl kan vi i dag
konstatera att smugglingen och hembränningen har
ökat dramatiskt. Tobakshandlare blir utslagna. Resor-
na till Danmark har ökat igen. Den svarta marknaden i
vårt Sverige blomstrar.
Även här har det förelegat en enmansutredning.
Där blev rekommendationen: Sänk skatten. Detta är
precis vad vi moderater har sagt.
När det gäller alla dessa punktskatter kan vi mode-
rater konstatera att socialdemokraterna med hjälp av
Centerpartiet inte längre står på den vanliga medbor-
garens sida. Man skattar våra medborgare till social-
bidragstagare och avfolkar våra landsbygdskommu-
ner. Tack!

Anf.  226  KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! När vi inledde den här omgångens
skattedebatter förra veckan sade vi att mycket av
miljösbeskattningen skulle komma upp i det här be-
tänkandet. Jag har tänkt att tala just om energibe-
skattningen, av den enkla anledningen att energisys-
temet är en väldigt viktig del när det gäller att få ett
mer miljömässigt hållbart samhällssystem. Som det
ser ut nu måste energisystemet globalt ställas om för
att bli ekologiskt hållbart. Det är ingenting som kan
ske enbart i Sverige, utan det måste ske över hela
jordklotet.
De fossila bränslena kan inte användas i längden,
utan de kommer helt enkelt att ta slut och måste där-
för vara en parentes i energiförsörjningen. När man
skall fasa ut olämpliga bränslen och ersätta dem med
långsiktigt hållbara kan man inte fatta kortsiktiga
beslut, för det kommer inte att fungera i längden. Det
säger sig självt.
Vi måste få tid att utveckla förnybara energislag
och få det hela att fungera. Vi i Folkpartiet tycker att
Europasamarbetet är en väldigt bra metod att använda
för att mer samlat kunna ta tag i bl.a. de gränsöver-
skridande miljöfrågorna som energianvändningen ju
är. EU skall ägna sig åt rätt saker och inte fel saker.
Rätt saker är sådant som är gränsöverskridande. Ut-
släpp från energiframställning är gränsöverskridande.
Vi tycker att man på EU-nivå borde ha en europe-
isk koldioxidavgift som skall beslutas på samma sätt
som övriga miljöbeslut, alltså att det skall kunna vara
ett majoritetsbeslut. Om detta skall gå att införa måste
den svenska regeringen trycka på mycket mera. Det
kommer inte att gå av sig självt. Vi i Folkpartiet har
bråkat med regeringen i många omgångar om detta.
Vi tycker inte att man jobbar på tillräckligt för att det
skall kunna införas en Europagemensam koldioxids-
katt, och vi kommer att fortsätta att bråka till dess att
det händer mera.
Vägtrafikbeskattningen i ett nationellt perspektiv
är också oerhört viktig från miljösynpunkt. I detta
sammanhang har vi inte ställt olika specifika krav på
förändringar. Vi tycker att man ganska snart kan åter-
komma och se på detta när vägtrafikbeskattningen tas
upp i ett mer samlat sammanhang, men det skall då
ske utifrån principen att varje trafikslag skall bära sina
egna kostnader och att miljökostnaderna måste vara
ordentligt inräknade så att avgifter och beskattning
verkligen kan fungera miljöstyrande.
Vi har inte avgett någon reservation i den frågan,
men vi tycker att det är helt självklart att man inte kan
använda punktskatter som någon sorts allmänna
straffskatter för stockholmare. Vi vill inte heller ha
någon båtskatt.
Men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka
bifall till reservation nr 2.

Anf.  227  PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Det föreliggande betänkandet hand-
lar som sagt om punktskatter. Som Karin Pilsäter sade
handlar det väldigt mycket om olika typer av mil-
jöskatter, produktionsskatter och litet grand om båt-
skatter.
Rent generellt är den här typen av beskattning inte
så vansinnigt enkel. Miljöskatter har man av den
anledningen att man vill minska utsläppen och minska
användningen av vissa miljöfarliga ämnen. Går det
som man vill - och det hoppas jag att det gör - är det
fråga om en skattebas som skall erodera - försvinna -
av sig själv. Därför håller jag med Karin Pilsäter om
att vi skall vara försiktiga med att bygga budgetar på
den här typen av skatter som har en styrande effekt på
beteendet.
En produktionsskatt är ju inte särskilt lyckad. Den
leder till en mängd olika försök från företagen att
undgå den. Det gäller t.ex. elskatten på jordbruk. Det
har här talats om jordbrukare som torkar sin spann-
mål. De kan komma undan elskatten genom att lägga
över torkproceduren och malningsproceduren på en
enskild firma som ägs av hustrun. Då blir det företa-
get faktiskt befriat från elskatten. Den typen av kon-
struktioner skall vi inte behöva ha. Vi bör i stället se
till att reglerna blir vettiga, enkla och funktionella.
Det finns andra produktionsskatter som egentligen
bara har den effekten att man vältrar över kostnaden
på konsumenten. Det blir alltså någon form av kon-
sumtionsskatt. Å andra sidan finns det produktions-
skatter framför allt för den elintensiva industrin som
kanske kan slå ut verksamheter. Man blir helt enkelt
utkonkurrerad på en internationell marknad.
Under en lång tid har vi diskuterat dessa frågor i
skatteutskottet. Hur skall vi lösa problemet med den
energiintensiva industrin om vi fortsätter att ha det här
systemet med produktionsskatter? Man bör kanske ha
en generell elskatt på industrin, men vi bör införa
regler för den elintensiva industrin så att vi inte riske-
rar vare sig tillgången på energi eller lönsamheten i
dessa företag. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi
har det i åtanke när vi skall utforma den framtida
energibeskattningen, vilket är nödvändigt när vi nu
skall genomföra omställningen till ett hållbart samhäl-
le och påbörja kärnkraftsavvecklingen. Då måste vi
diskutera en annan typ av beskattning.
En annan underlig effekt är t.ex. all spillvärme
som går rätt ut i luften och som inte används. Den
beskattas inte. Men så fort spillvärmen används för
uppvärmning beskattas den. Detta är också att ge litet
fel signaler. Vi måste skapa ett system där vi tar vara
på så mycket energi som möjligt. En generell skatt på
spillvärme kan faktiskt ha en styrande effekt så att
man tar till vara på denna energi i betydligt större
utsträckning än vad som görs i dag.
När det gäller vägrafikbeskattningen, beskattning-
en av bensin osv. har vi en skyldighet att nedbringa
CO2-utsläppen. Det kan vi bara göra genom att mins-
ka bilkörningen. Det är intressant att höra moderater-
na. De vill ta bort höjningen av bensinskatten med 25
öre som infördes för något år sedan. Vad ger då en
höjning av bensinskatten med 15 öre per liter? Vad
innebär det i ökade kostnader för en normalbilist som
kör 1 500 mil om året i en bil som drar 0,8 liter per
mil? Jo, det blir 180 kr om året, 15 kr i månaden. Jan-
Olof Franzéns 25-öring medför då en kostnad med 25
kr i månaden. Den 10-öring som föreslås i
KOMKOM medför 10 kr per månad i ökad kostnad.
Detta utmålas av Franzén som att det skulle driva
familjer till ett socialbidragsberoende. Det finns be-
tydligt bättre och mer träffsäkra fördelningspolitiska
åtgärder än att sänka skatten på bensin.
Vi vet vilka problem koldioxiden medför. Franzén
och jag var tillsammans i USA, i Kalifornien. Det var
väldigt roligt att höra om det största problemet där.
Jo, det var den billiga bensinen. På vartenda företag
sade man att trafiken inte längre kunde expandera.
Kommunikationerna var fullkomligt vansinniga. Alla
körde bil för att det var så billigt. Man klarar inte en
expansion i området. Det kan bli en katastrof när man
inte längre kommer fram. Detta bör Franzén fundera
litet grand över. Är det värt detta? Skall vi gynna
privatbilismen? Skall vi sänka kostnaden för den?
Eller skall vi gynna andra transportmedel?
Vi var visserligen på samma resa, men vi kanske
inte hörde exakt samma sak i alla lägen. Det brukar
vara så ibland.
I fråga om alkoholskatten och tobaksskatten finns
det naturligtvis problem. Vi har sett vad tobaksskatte-
höjningen innebar. Jag var emot denna höjning när
den infördes. Jag tror att det är dags att ta upp en
seriös diskussion om var skattesatserna för alkohol
skall ligga och hur vi skall bete oss med dessa.
Men den måste föregås av en litet bättre beredning
än den som har varit. Enmansutredarens, som utredde
tullen, slutsatser är ganska tunna. Det finns andra
exempel. Leif G W Persson och två kamrater har gjort
en utredning som pekar på att en sänkning av
starkspritskatten med 70 kronor på en hel liter
starksprit kanske skulle marginalisera denna handel,
för att det skulle då inte bli vinster i samma utsträck-
ning. Jag tycker att vi skall ta till oss den här typen av
information och väga för- och nackdelar mot varand-
ra. Det är klart att om vi inte efter 2004 får ett för-
längt avtal med EU när det gäller införselkvoterna,
kommer vi att få rejäla problem.
Sedan tar Franzén upp frågan om ölet också. Det
är en väldigt intressant fråga. Visst finns det gräns-
handel nere i Skåne. När jag är på flygplatser roar jag
mig ibland med att titta på taxfree-priserna på öl.
Visst är de lägre, men det skiljer inte så vansinnigt
mycket mellan Systembolagets priser och taxfree-
butikernas priser. För en 33 centiliters burk extra
stark öl, som säljs på systemet, skiljer det kanske en
krona. Större skillnad är det inte. Där ser vi också
vilka marginaler som skapas i taxfree-butikerna. De
anpassar sig efter den marknad som finns. Skulle de
bete sig riktigt marknadsmässigt, skulle de åtminstone
vara nere på samma prisnivå som man har på vissa
ölsorter i Danmark. Men de ligger betydligt högre.
Detta tycker jag är ganska märkligt.
Jag står naturligtvis bakom samtliga reservationer
som vi har i detta betänkande, men för att vinna tid
yrkar jag bifall bara till reservationerna 3 och 9.

Anf.  228  RONNY KORSBERG (mp):
Herr talman! Jag skall försöka att göra en ganska
kort sammanfattning, eftersom även detta är frågor
som vi har diskuterat vid många tillfällen. Jag skall
uppehålla mig vid i huvudsak tre av de reservationer
som vi har till betänkandet.
Jag skall börja med den som handlar om medlem-
sägda vindkraftverk. Det är en fråga som vi tidigare
har berört här i kammaren i samband med att vi be-
handlade en motion om kooperativt företagande. Vi
kunde då konstatera att de begränsningsregler som då
infördes i vissa fall har lett till en del skattekon-
sekvenser. Vindkraftverken, som ju påverkas av bl.a.
energiskatten men också av andra skatter, drivs ju
oftast av andra skäl än ekonomiska - av miljöskäl,
försörjningsskäl och annat.
De problem som uppstår kan vara av olika slag.
Det är möjligt att det finns andra skattetekniska hinder
än de som vi har sett hittills som kan ställa till pro-
blem och förhindra framväxten av vindkraft. Ett av
skälen till att vi diskuterar punktskatter och styrning
av energisystemet så mycket är att vi vet att vi behö-
ver ställa om energisystemet. Därför kan det vara
viktigt att se över detta när vi nu gör en ändring. Det
vore ju tragiskt om vi skulle missa att göra föränd-
ringar i positiv riktning som ledde till att man förhind-
rade framväxten av alternativen och att t.ex. vind-
kraftverken fick problem. Tanken måste ju vara att
försöka stimulera framväxten av nya energislag. Där-
för borde skattesystemet stimulera. Miljöpartiet har
därför föreslagit en mindre utredning på området för
att se vad det finns för eventuella skattehinder för
vindkraftverken.
Det andra som jag vill ta upp är litet grand om
energibeskattningens allmänna inriktning. Som vi i
många andra sammanhang påpekat, ser vi det som
angeläget att man förskjuter skattebasen från skatt på
arbete till skatt på energi och råvaror. Vi har då fått
höra att det finns en viss risk för att man då får en
mindre skattebas, eftersom dessa skatter styr. Det är
naturligtvis riktigt. Men i dag är det en oerhört liten
del av beskattningen, ungefär fem procent, som kom-
mer från energiskatter. Det är väl inte så många som
kan tänka sig ett samhälle utan energi, vare sig nu
eller i framtiden. En förskjutning inom de närmaste
10-15 åren kan väl knappast av någon seriös bedöma-
re uppfattas som något större hot mot skattebaserna.
Det borde inte vara så väldigt riskabelt att bygga en
budget på intäkter från energiskatter. Däremot skulle
det skapa stora och kraftiga incitament för att göra
nya satsningar på andra energislag.
Nu är det tyvärr så att energiskattesystemet är ett
virrvarr, och det behöver reformeras. Olika bräns-
leslag och olika användningsområden leder till olika
beskattning. Det finns också ett antal undantag. Det
gör att det sammantaget blir ganska besvärligt.
Det viktigaste med energibeskattningens allmänna
inriktning är emellertid att styra mot förnybara, mil-
jövänliga energislag och att hålla nere förbrukningen
av energi. Vi har i våra motioner visat på hur detta
skulle kunna gå till.
Herr talman! Jag skall uppehålla mig något vid
vägtrafikens allmänna beskattning. Vägtrafiken är ju,
som vi vet, starkt miljöbelastande. Även här kan
skattesystemet användas för att styra mot ett bättre
samhälle, en mindre miljöbelastning. Denna styrning
kan naturligtvis göras på olika sätt. Vi kan skaffa oss
bättre fordon och bättre bränslen. Vi kan gå över till
alternativa transporter. Om vi cyklar och åker tåg,
slipper vi att åka i bilar med bensinmotorer. Vi kan
också se till att det uppstår mindre behov av transpor-
ter. Alla de här sätten kan användas för att minska
belastningen på miljön, genom användning av fossila
bränslen.
Jag skall inte fördjupa mig så mycket i detta, för
det har vi gjort i andra sammanhang. Vi har gjort det
väldigt grundligt i våra motioner från Miljöpartiet.
Jag skall bara kort beröra några förslag som vi har
lagt fram, vilka leder i den här riktningen.
Det ena är ett övergripande förslag som går ut på
att man använder sig av mindre fasta och mer rörliga
kostnader på fordonssidan. Därigenom blir det inte
någon högre kostnadsbelastning, men man får ett
större incitament för att spara. Vi tycker att skatten på
bensin och diesel skall höjas. Det stimulerar alternati-
va bränslen. Vi beklagar att det inte blev någon höj-
ning av dieselskatten, som det ryktades om tidigare.
Men det är en diskussion som vi får föra i ett annat
sammanhang.
Slutligen tjäntebilsbeskattningen. Vi vet att tjäns-
tebilarna utgör en viktig del av bilparken i vårt sam-
hälle. Vi har tidigare lagt fram förslag om att man
borde kunna använda sig av skattesystemet för att
även när det gäller tjänstebilssektorn verka för en
bättre energianvändning. Även tjänstebilsbeskattning-
en bör användas för att styra mot en bättre miljö.
Jag står naturligtvis bakom de reservationer som
vi har i betänkandet, men för tids vinnande nöjer jag
mig med att yrka bifall till reservationerna 4 och 7.

Anf.  229  HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Herr talman! Kristdemokraterna anser att energi-
beskattningen måste ta sikte på att Sveriges energiför-
sörjning långsiktigt skall baseras på förnyelsebara
energikällor och bränslen.
Ett viktigt mål är att industrin och hushållen till-
försäkras säkra elleveranser och till fortsatt konkur-
renskraftiga priser. Utfasningen av såväl fossila
bränslen som kärnkraft ur energisystemet är en stor
energipolitisk utmaning. Beskattningspolitikens kon-
struktion måste stödja denna ambition.
För att förhindra en utveckling mot ökade utsläpp
av koldioxid måste alla länder, också Sverige, ta ett
konkret ansvar för att hejda och minska utsläppen.
Skatteinstrumentet kan här användas på ett mark-
nadsmässigt sätt under förutsättning att det kommer
att gälla alla länder. Därför måste Sverige agera
mycket starkt internationellt i denna fråga.
Kristdemokraterna anser att det bör vara en viktig
princip för energibeskattningen att varje energislag
som innebär en miljöbelastning skall bära sina egna
kostnader.
Herr talman! Vi har en gemensam jordbrukspolitik
inom EU. Den syftar till att svenska jordbrukare skall
kunna konkurrera på samma villkor som övriga bön-
der inom EU. Därför anser vi kristdemokrater att det
är helt nödvändigt att en harmonisering av avgifter
och skatter på jordbruksområdet kommer till stånd.
Det är helt orimligt att det som i dag är avsevärt högre
skatter på insatsvaror i svenskt jordbruk än i jordbruk
inom EU i övrigt.
Detta har vi Kristdemokrater påtalat åtskilliga
gånger under de senaste åren. Under samma tid har
Centerpartiet stött regeringen i besluten att höja dessa
skatter och avgifter, vilket förvånar oss ganska
mycket.
Nu har den Björkska utredningen kommit att be-
kräfta vad vi vetat hela tiden. Nu reser sig Centern
inför valrörelsen och hävdar att denna tingens ordning
inte är acceptabel längre och att den måste förändras
för att svensk landsbygd skall kunna leva vidare.
Jag undrar, trots att Centern inte är representerat
här i kväll utan låter sig representeras av Socialdemo-
kraterna vad jag kan förstå, hur slapp man får vara
som Centerns representant när det gäller landsbygds-
frågor.
Det kan inte vara lätt att vara centerväljare i hös-
tens val. Vilken åsikt står Centern för efter valet?
Så till vägtrafikbeskattningens inriktning. Trans-
portsektorn är i dag helt beroende av fossila drivme-
del. Vi vet att dessa kommer att ta slut om ca 40 år.
Vi kristdemokrater ser det som ett stort bekymmer
att vår generation förbrukar dessa oljetillgångar ge-
nom att elda upp bränslet. Vi tror att det skulle kunna
användas för bättre ändamål för mer förädlade pro-
dukter.
Jag har tidigare i mitt anförande påpekat det stora
problemet med de stora koldioxidutsläpp som följer
av förbränningen av fossila bränslen. Transportsek-
torns oljeanvändning måste minska genom förbättrad
effektivisering, energisparande och en övergång till
förnyelsebara drivmedel.
För att stödja en sådan övergång måste biobräns-
lena befrias från skatt under en lång introduktionspe-
riod så att de blir ekonomiskt konkurrenskraftiga.
Positivt är att framställningen av dessa bränslen
kommer att skapa många nya arbetstillfällen i vårt
land.
De biodrivmedel som i dag kan produceras i full-
skala är etanol, biogas och rapsmetylester. De här
produkterna tycker vi bör stödjas av svensk skatte-
politik.
Herr talman! Så några ord om båtskatt. Jag vill
avslutningsvis understryka att Kristdemokraterna är
emot en båtskatt. Det finns inga miljöskäl att beskatta
svenskt båtliv. De miljöeffekter som man vill komma
åt gäller drivmedel och beskattas också den vägen.
Att segla och sola skall inte vara beskattat i Kristde-
mokraternas Sverige!
Mot bakgrund av vad jag har anfört vill jag yrka
bifall till reservationerna nr 5, 12 och 17. Jag står
naturligtvis bakom övriga reservationer. Jag står ock-
så bakom reservation nr 30. Tack!

Anf.  230  LISBETH STAAF-
IGELSTRÖM (s):
Herr talman! I detta betänkande behandlas 71 mo-
tioner från allmänna motionstiden i höstas. De frågor
som tas upp är energibeskattningen, vägtrafikbe-
skattningen, alkohol- och tobaksbeskattningen samt
vissa andra punktskattefrågor.
När det gäller energibeskattningen sker en översyn
av dess framtida utformning inom Regeringskansliet.
Till grund för denna översyn ligger riksdagens beslut
om energipolitikens inriktning från förra sommaren,
skatteväxlingskommitténs förslag och alternativbräns-
leutredningen samt EU-kommissionens förslag om ett
nytt energibeskattningsdirektiv.
Den övergripande uppgiften är att göra en i hu-
vudsak lagteknisk översyn som leder till ett ramverk
för ett robust och väl fungerande energibeskattnings-
system.
Arbetsgruppen som gör översynen behandlar ut-
formningen av beskattningen för industrin, trädgårds-
och jordbruksnäringarna samt energiproduktionen
inom fjärr- och kraftvärmesektorerna. Biobränslen
och hur naturgasens miljöfördelar jämfört med olja
och kol skall beaktas i energibeskattningen.
De samhällsekonomiska konsekvenserna samt
möjligheten att genom skattesystemet styra mot de
mål som uttalas i den energipolitiska propositionen
kommer också att analyseras. Detta arbete beräknas
vara klart till senhösten med sikte på ett förslag till
riksdagen under våren 1999.
Herr talman! Utskottet gör ett tillkännagivande till
regeringen. Det gäller värmeleveranser till industrin.
Vi anser nu liksom tidigare att det är viktigt att
biobränslenas konkurrenssituation inte försämras
inom de områden som har de bästa förutsättningarna.
Därför måste en lösning komma till stånd för de verk
som levererar värme till industrin.
Vi är medvetna om att ett eventuellt stöd på detta
område kan behöva underställas kommissionen och
att det därför kan vara svårt att lägga fram ett förslag
som kan genomföras omedelbart.
Med hänsyn till den tid som har gått anser vi att
det är viktigt att regeringen redovisar ett förslag till
lösning i denna fråga.
Ett flertal motioner tar upp frågan om en hög
ambitionsnivå när det gäller koldioxidutsläppen. Ut-
skottet delar denna uppfattning. Sverige har tillsam-
mans med några andra länder valt att ligga steget före
vid beskattning av koldioxidutsläpp.
Det är viktigt att vi är pådrivande i denna fråga så
att andra länder följer efter och inför motsvarande
ekonomiska styrmedel. Målet är att vi skall få en
internationell beskattning på detta område.
På vägtrafikbeskattningsområdet pågår sedan flera
år ett utredningsarbete. Kommunikationskommittén
har i en serie betänkanden lagt fram förslag till riktlin-
jer för en ny trafikpolitik. Trafikbeskattningsutred-
ningen har i ett delbetänkande tagit upp vissa be-
skattningsfrågor som har anknytning till området.
Biobränslenas roll inom trafikområdet har analy-
serats av alternativbränslekommittén. Utredningsför-
slagen har remissbehandlats och nyligen har en trafik-
politisk proposition som tar upp en del av de frågor
som tas upp i detta betänkande avlämnats till riksda-
gen.
Herr talman! Vi vill från utskottsmajoritetens sida
avvakta resultaten av den pågående översynen av
energibeskattningen, behandlingen av den trafikpoli-
tiska propositionen och det fortsatta utredningsarbe-
tet. Därför har vi avstyrkt de olika motionsförslagen
på dessa områden.
När det gäller alkoholbeskattningen är vi medvet-
na om att Sveriges medlemskap i EU och en ökad
internationell rörlighet ställer nya krav på alkoholpo-
litiken. Det krävs bl.a. förändringar i det svenska
regelverket för att en säker kontrollnivå skall kunna
upprätthållas.
Skatteflyktskommittén har lagt fram förslag om
förbättringar på detta område. Utifrån dessa förslag
har en remiss nyligen överlämnats till lagrådet.
Från utskottsmajoritetens sida anser vi att det inte
nu finns några skäl att minska ambitionerna med den
svenska alkoholpolitiken för att man inom EU har en
annan syn än Sverige på dessa frågor. Smuggling av
alkohol och tobak skall inte bemötas med skattesänk-
ningar, utan med bättre redskap och förbättrade möj-
ligheter till kontroll för att det skall vara möjligt att
sätta stopp för smugglingen.
När det gäller övriga punktskatter som tas upp i
betänkandet såsom bekämpningsmedelsskatt på ättika,
reklamskatt, båtskatt, kassettskatt m.m. pågår även på
dessa områden överväganden inom Regeringskansliet.
Från utskottsmajoritetens sida anser vi att dessa
skall avvaktas. Därför avstyrks motionerna.
Herr talman! Bifall till betänkandet och avslag på
samtliga reservationer.

Anf.  231  OLLE LINDSTRÖM (m):
Herr talman! Jag kommer i mitt anförande att be-
röra mom. 3, energiskatt och fri rörlighet inom EU.
Under det momentet avslås min motion Sk602 om
svensk konkurrenskraft och fri rörlighet mellan Sveri-
ge och Finland, men även motion Sk685 inlämnad av
mig och Karl-Gösta Svenson som gäller finsk röd olja
för privatbruk.
Eftersom Sveriges enda landgräns till ett annat
medlemsland ligger i norra Sverige upplevs alla hin-
der för gränshandeln mycket nära och mycket nega-
tivt.
Sveriges EU-medlemskap innebär ju full delaktig-
het i den inre marknaden och också fri rörlighet mel-
lan medlemsländerna. Trots detta faktum finns det
fortfarande kvar stora brister när det gäller att leva
upp till vad man har beslutat och att jämna ut de åter-
stående politiska och praktiska svårigheter som häm-
mar den inre marknadens hela potential för att för-
verkligas.
Regeringen har i en skrivelse 1996/97:83 skrivit
om den inre marknaden och påpekat att den är viktig
för att skapa nya arbetstillfällen och varaktig tillväxt
och att den ger möjligheter som ett instrument för att
nå detta mål.
Europeiska rådet har behandlat den handlingsplan
som man också har beslutat om. Enligt den har man
sagt: Europeiska rådet begär följaktligen att alla tids-
frister beaktas samt att alla nödvändiga åtgärder vid-
tas för att snabbt och effektivt förverkliga de mål som
prioriteras i den nyligen framlagda handlingsplanen
för fullbordandet av den inre marknaden.
Vad betyder då det? Jo, det betyder att man fak-
tiskt måste harmonisera skatter och övrig lagstiftning
mellan medlemsländerna. Det betyder också att en
konsument som åker in i ett annat medlemsland och
inhandlar en vara som är beskattad i det landet inte
skall betala skatt i det egna landet. Därför är det vik-
tigt att man löser den här frågan på ett eller annat sätt.
Då kan man fråga sig hur det kan komma sig att
utskottsmajoriteten inte vill tillåta att svenska företa-
gare skall kunna konkurrera på samma villkor som
företagare i andra länder. Detsamma gäller för privat-
personer. Efter påpekande från EU-kommissionen
tvingades regeringen under våren 1997 att förändra
lagen, men tyvärr inte fullt ut enligt kommissionens
uppfattning. Därför krävs nu staten på skadestånd för
de 18 månader då man inte hade möjlighet att köpa
olja och köra på den. Det gäller både privatpersoner
och entreprenörer. Risken finns fortfarande att det
kommer att krävas ytterligare skadestånd.
Och det är inte bara för företagare som det här är
svårt. De svenska reglerna gör att det här är en stor
skillnad. Vi måste se till att det blir ordning. De
svenska reglerna på det här området står enligt vår
mening i strid med principen om konsumenternas rätt.
Därför måste man lösa det här genom en harmonise-
ring av skattereglerna.
Befolkningen i östra Norrbotten har ju överklagat
en del av de här besluten tidigare - och också vunnit.
Det kommer förmodligen att leda till ytterligare
komplikationer och påpekanden om inte utskottsma-
joriteten eller regeringen gör något. Det är dessutom
utomordentligt förvånande att man inte vill tillvarata
Sveriges egna företagares och medborgares intressen
och undanröja de nationella hinder som nu står i vä-
gen.
Herr talman! Jag står givetvis bakom alla modera-
ta reservationer och särskilda yttranden, men jag yrkar
endast bifall till reservation 1.

Anf.  232  LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s)
replik:
Herr talman! Jag skall inte ta upp själva historien
och sådant. Den känner ju Olle Lindström väl till när
det gäller den röda finska oljan. Men nu ligger det ju
också en lagrådsremiss som vi senare kommer att få i
form av en proposition här i riksdagen och som tar
upp en del av det som han tar upp i sitt anförande.
Sedan finns det i dag också ett förslag i den finska
riksdagen som, om det går igenom, innebär att man
kommer att införa en dagavgift för röd diesel för
utlandsregistrerade bilar. Det innebär att man alltså
måste betala den här avgiften innan man kan tanka
den röda dieseln. Så det kommer väl att bli en har-
monisering på här området.

Anf.  233  OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Jo, jag har också skaffat mig infor-
mation om att det kommer en lagrådsremiss och en
proposition som kan förändra något. Jag vet även att
det för närvarande är på gång ett beslut i Finland -
eller ett förslag i alla fall. Men faktum kvarstår när det
gäller privatpersoners handel med röd olja i Finland,
alltså på andra sidan gränsen. Vad jag har kunnat
informera mig om vad gäller lagrådsremissen så inne-
fattar den att de skall betala en mellanskillnad upp till
den gröna svenska oljans pris. Och det strider fortfa-
rande mot de åtaganden som vi har gjort enligt kon-
vention, direktiv och traktat.

Anf.  234  KRISTER ÖRNFJÄDER (s):
Herr talman! Jag vill göra några kommentarer till
svaret på den motion som jag har lämnat in som
handlar om taxfree. Det är ju paradoxalt nog så att
taxfree-försäljningen en gång i tiden startade som ett
fredsprojekt. Den var till för att underlätta transpor-
terna mellan olika länder efter andra världskriget. Nu
är det ett annat fredsprojekt som tar bort de här möj-
ligheterna. Det sker inom EU.
Det olyckliga med det här är att det enligt min
mening får mycket tråkiga konsekvenser för Sverige.
Transporterna kommer att fördyras för vår industri.
Jag kan nämna att 50 % av värdet av vår utrikeshan-
del går med färjor. 90 % av de turister som kommer
till Sverige kommer med färjor.
I motiveringen från utskottets sida säger man:
"Det är naturligtvis viktigt att konsekvenserna av den
förändring som sker den 1 juli 1999 uppmärksammas
av kommissionen. Denna fråga har också tagits upp
från svensk sida vid ett möte med EU:s transportmi-
nisterråd i slutet av förra året."
Jag tycker för min del att det är tråkigt om man
skall uppmärksamma konsekvenser av något som
redan har inträffat. Vad jag önskar i min motion - och
som också stämmer överens med ett beslut som man
fattade inom EU i samband med att man fattade beslu-
tet om upphörandet - är en utredning av konsekven-
serna. Därigenom skulle man få en aning om vad det
här egentligen innebär den dag då beslutet trätt i kraft.
Det har tyvärr inte genomförts, och det tycker jag är
mycket tråkigt.
Det stämmer att man från svensk sida har tagit upp
det här. Men svaret på denna framställan blev från
EU:s sida att det här inte var en fråga som skulle
avgöras av transportministrarna. Det var en ren skatte-
fråga. Därför hade jag hoppats att skatteutskottet
skulle reagera på det här så att vi genom vår skatte-
minister och vår finansminister hade kunnat agera för
att en sådan här konsekvensutredning också skall
utföras.
Herr talman! Jag har inget yrkande i det här läget.
Däremot har jag en önskan. Jag har en önskan om att
skatteutskottet skall agera för att Sverige inom EU
skall stödja Irlands initiativ om en utredning gällande
konsekvenserna av ett avskaffande av taxfree innan
detta genomförs. Jag tycker inte att det är en orimlig
begäran att man skall veta vad man gör innan man gör
det.

Anf.  235  PETER WEIBULL
BERNSTRÖM (m):
Herr talman! Jag har anmält mig till den här debat-
ten för att uttrycka min besvikelse över att utskottet
inte har velat bifalla vår motion om att avskaffa be-
kämpningsmedelsskatt på ättika, vilken utmynnat i en
moderat reservation med nr 28.
Det är synd, eftersom vi följaktligen inte kommer
att få se denna biologiska produkt för ogräsbekämp-
ning få något större genombrott i år heller. Det talas
ju mycket om att ersätta farliga kemikalier med mind-
re farliga. I sökandet efter mindre giftiga och miljöbe-
lastande ogräsmedel har ättika, denna rena naturpro-
dukt, lanserats som ett mycket intressant alternativ till
glyfosatbaserade bekämpningsmedel som det skrivits
mycket om den sista tiden. Ättikans nedbrytningspro-
dukter koldioxid och vatten är ju i princip ofarliga för
människa och miljö. De kan dock antas ha en viss
försurande effekt.
Det är ju så att bekämpningsmedelsskatten tas ut
per kilo verksam substans i bekämpningsmedlet. I
ogräsättikan är mängden aktiv substans väldigt hög på
grund av preparatets låga verkningsgrad. Följaktligen
blir skatten orimligt hög. Ättikan beskattas hela tio
gånger så högt som konkurrerande preparat. Detta gör
naturligtvis ogräsättikan tämligen ointressant på
marknaden och förutsättningarna saknas alltså för
denna att bli ett attraktivt alternativ.
Som grund för sitt avslag på vår motion har ut-
skottsmajoriteten det klena försvaret att en förändring
av bekämpningsmedelsavgiften på ättika för närva-
rande bereds inom Regeringskansliet. Det är nämligen
denna uppgift som jordbruksminister Annika Åhnberg
har lämnat i ett interpellationssvar den 5 november i
fjol. Men snälla nån, något borde väl ha hänt i Rege-
ringskansliet under de fyra månader som har gått
sedan hon avgav detta svar. Annars är det inte mycket
till beredning.
Det är märkligt att partier som Centerpartiet, So-
cialdemokraterna och Miljöpartiet tycks vilja förhind-
ra en bredare användning av mindre miljöfarliga be-
kämpningsmedel. Det är ju nu vi har chansen, att inför
den förestående växtodlingssäsongen ge ogräsättikan
avsevärt bättre förutsättningar att konkurrera med de
traditionella bekämpningsmedlen. Sedan har tåget gått
för ännu ett år framåt.
Hur är det egentligen med miljöansvaret när det
kommer till konkreta åtgärder? Vackra formuleringar
är en sak, men att våga göra något så drastiskt som en
skattebefrielse är en helt annan.
Är det möjligen så att majoritetens talesman har
färsk information från Rosenbad som inte den som
endast läser betänkandet kan genomskåda? Jag tycker
annars att det kunde ha varit på sin plats att riksdagen
gav regeringen till känna att man i sin beredning
skulle se positivt på att befria ättikan från bekämp-
ningsmedelsskatt och snabbt komma med ett förslag.
Herr talman! Jag skall inte förlänga voteringen
med att yrka bifall till reservationen, men jag vill
uttrycka mitt starka stöd för den.

Anf.  236  LISBETH STAAF
IGELSTRÖM (s):
Herr talman! Enligt de uppgifter jag har var det
inte jordbruksminister Annika Åhnberg som lämnade
det svaret, utan det var miljöminister Anna Lindh som
gjorde det. Hon säger så här: Denna fråga bereds för
närvarande inom Regeringskansliet. Det gäller dock
att finna en lösning som inte skapar nya problem,
eftersom det bl.a. inte går att särskilja biologiskt ned-
brytbara produkter från övriga kemiska bekämp-
ningsmedel.
Utifrån detta avvaktar vi ett förslag från Rege-
ringskansliet.

Anf.  237  PETER WEIBULL
BERNSTRÖM (m):
Herr talman! Jag beklagar att jag nämnde fel stats-
råd. Det är helt riktigt, det är miljöminister Anna
Lindh som har lämnat detta svar.
Men fortfarande tycker jag att det är beklagligt att
inte riksdagen kan skynda på detta ärende och tala om
sin åsikt, att detta vore en lämplig åtgärd just för att
uppmuntra ett bekämpningsmedel som kanske har så
många fördelar framför vissa andra.

Anf.  238  LISBETH STAAF
IGELSTRÖM (s):
Herr talman! Jag godtar Peter Weibull Bernströms
beklagande av att han nämnde fel statsråd.
Det är också på det sättet att ni från oppositionens
sida ibland säger att det går alldeles för fort. Ibland
säger ni att det går alldeles för sakta. Här har man
alltså svarat att man måste finna en lösning som inte
innebär nya problem. Då anser jag att det här måste få
ta den tid som behövs.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 mars.)

18 §  Beslut om fortsatt ärendebehandling

På förslag av förste vice talmannen medgav kam-
maren att återstående ärende på dagens föredrag-
ningslista fick uppskjutas till ett kommande samman-
träde.

19 §  Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
1997/98:57 Ombildning av Handikappinstitutet
1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete
Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och
Östeuropa år 1999-2001
1997/98:81 Föräldraledighetsdirektivets genomföran-
de i Sverige
1997/98:98 Vissa stiftelserättsliga frågor m.m.
1997/98:107 En ny Europadomstol
1997/98:108 Hälsodata- och vårdregister
1997/98:126 Nummerfrågor
1997/98:128 Lag om vilotid för sjömän m.m.
1997/98:130 Ändringar i konkurrenslagen (1993:20)
m.m.
1997/98:132 Avtal mellan Sverige och Ryssland om
ömsesidigt bistånd vid bekämpning av vissa fiska-
la brott
1997/98:137 Förvaltning av statens fastigheter och
statliga myndigheters lokalförsörjning, m.m.
1997/98.141 Utländska försäkringsgivare med verk-
samhet i Sverige
1997/98:144 Förlängd mandattid för huvudmän i
sparbank m.m.

Skrivelser
1997/98:85 Redogörelse för verksamheten inom Eu-
roparådets ministerkommitté under år 1997
1997/98:88 Redogörelse för verksamheten inom Or-
ganisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE) under 1997

20 §  Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 3 mars

1997/98:538 av Barbro Westerholm (fp) till social-
ministern
Forskning om spelberoende
1997/98:539 av Margareta Andersson (c) till kom-
munikationsministern
Avgifter för ISDN-uppkoppling
1997/98:540 av Birgitta Hambraeus (c) till kommu-
nikationsministern
Gods på inre vattenvägar
1997/98:541 av Per Erik Granström (s) till kommu-
nikationsministern
Gods på inre vattenvägar

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 17 mars.

21 §  Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit
den 11 mars

1997/98:497 av Nils Fredrik Aurelius (m) till statsrå-
det Thomas Östros
Vägavgifter vid korttidsavställningar
1997/98:498 av Åke Carnerö (kd) till näringsminis-
tern
Konkurrens på lika villkor
1997/98:499 av Marianne Andersson (c) till utri-
kesministern
Kosova
1997/98:500 av Birgitta Wichne (m) till näringsminis-
tern
Regler för fyrverkeripjäser
1997/98:501 av Ulla Löfgren (m) till utrikesministern
FOA:s laboratorium i Umeå
1997/98:502 av Bertil Persson (m) till kulturminis-
tern
Skånskt kulturarv
1997/98:503 av Eva Goës (mp) till utrikesministern
Kosova
1997/98:504 av Anna Åkerhielm (m) till arbetsmark-
nadsministern
Praktikanter som billig arbetskraft
1997/98:505 av Birgitta Carlsson (c) till arbetsmark-
nadsministern
Arbetsmarknadspolitiska medel
1997/98:506 av Bengt Hurtig (v) till statsrådet Leif
Pagrotsky
Rättsligt grund för mandat till kommissionen
1997/98:507 av Owe Hellberg (v) till miljöministern
Miljöanpassad vattenkraft
1997/98:509 av Sivert Carlsson (c) till näringsminis-
tern
Mönsterås Bruk
1997/98:511 av Sigge Godin (fp) till kommunika-
tionsministern
Projektmedel för trafiksäkerhetsarbete
1997/98:515 av Ann-Kristin Føsker (fp) till statsrådet
Pierre Schori
Iranskt medborgarskap
1997/98:516 av Berndt Ekholm (s) till utrikesminis-
tern
Ungdomsrepresentant i Sveriges FN-delegation
1997/98:517 av Lars Björkman (m) till utrikesminis-
tern
Kosovo
1997/98:518 av Ragnhild Pohanka (mp) till utrikes-
ministern
Kosova
1997/98:519 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
kulturministern
Levande djur som konstföremål
1997/98:520 av Fanny Rizell (kd) till kulturministern
Göteborgs stadsteater
1997/98:521 av Ann-Kristin Føsker (fp) till kultur-
ministern
Kulturhuvudstadsåret och de fria teatergrupperna
1997/98:522 av Karin Pilsäter (fp) till socialminis-
tern
Kvinnors hälsa
1997/98:523 av Karin Pilsäter (fp) till statsrådet
Ulrica Messing
Arbetstidslagstiftningen
1997/98:524 av Karin Pilsäter (fp) till arbetsmark-
nadsministern
Kvinnor och högre utbildning
1997/98:525 av Karin Pilsäter (fp) till arbetsmark-
nadsministern
Lön att leva på
1997/98:526 av Karin Pilsäter (fp) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Jämställdhet och föräldraledighet
1997/98:529 av Karl-Göran Biörsmark (fp) till utri-
kesministern
FN-rekommendationen om icke-våldslösning
1997/98:531 av Ragnhild Pohanka (mp) till miljö-
ministern
Naturreservat och turism

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 17 mars.

22 §  Kammaren åtskildes kl. 23.04

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 §
anf. 46 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 84
(delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m.voteringen
kl. 14.40,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 155
(delvis),
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 17.59,
av andre vice talmannen därefter t.o.m.  14 § anf. 205
(delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.