Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:6 Torsdagen den 25 september

ProtokollRiksdagens protokoll 1997/98:6

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1997/98:6 Torsdagen den 25 september Kl. 12.00 - 12.19

---

14.00 - 15.04

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

------------------------------------------------------------------------

1 § Val till Nordiska rådets svenska delega-
tion

Företogs val av 20 ledamöter och 20 suppleanter
till Nordiska rådets svenska delegation. Valbered-
ningen hade enhälligt godkänt gemensamma listor för
valen av ledamöter och suppleanter till Nordiska
rådets svenska delegation.

Sedan en promemoria innehållande de gemen-
samma listorna delats ut och godkänts av kammaren
befanns följande personer, vilkas namn i här angiven
ordning upptagits på respektive listor, valda för
1997/98 års riksmöte:

ledamöter
Per Olof Håkansson (s)
Anita Johansson (s)
Carl Bildt (m)
Berit Oscarsson (s)
Nils T Svensson (s)
Sten Svensson (m)
Birthe Sörestedt (s)
Olof Johansson (c)
Reynoldh Furustrand (s)
Arne Andersson (m)
Elver Jonsson (fp)
Kaj Larsson (s)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Margareta Israelsson (s)
Inger Koch (m)
Marianne Samuelsson (mp)
Berit Löfstedt (s)
Håkan Strömberg (s)
Chris Heister (m)
Ingrid Näslund (kd)

suppleanter
Sven Hulterström (s)
Sinikka Bohlin (s)
Henrik Landerholm (m)
Marianne Carlström (s)
Eva Johansson (s)
Göthe Knutson (m)
Björn Kaaling (s)
Marianne Andersson (c)
Carin Lundberg (s)
Göte Jonsson (m)
Anne Wibble (fp)
Per Erik Granström (s)
Johan Lönnroth (v)
Ingibjörg Sigurdsdóttir (s)
Christel Anderberg (m)
Barbro Johansson (mp)
Birgitta Gidblom (s)
Anders Ygeman (s)
Göran Lennmarker (m)
Alf Svensson (kd)

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 16, 18 och
19 september.

3 § Meddelande om fördröjda svar på interpel-
lationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1997/98:3

Till riksdagen
Interpellation 1997/98:3 av Lennart Brunander (c)
om jämställdhetsarbetet inom Svenska kyrkan.
Interpellationen kommer att besvaras torsdagen
den 2 oktober 1997.
Skälet till dröjsmålet är arbetsanhopning.
Stockholm den 22 september 1997
Marita Ulvskog

Interpellation 1997/98:1

Till riksdagen
Interpellation 1997/98:1 av Chatrine Pålsson om
de psykiskt sjukas situation.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
7 oktober 1997.
Skälet till dröjsmålet är att socialministern är på
resa.
Stockholm den 22 september 1997
Margot Wallström

Interpellation 1997/98:4

Till riksdagen
Interpellation 1997/98:4 av Marietta de Pourbaix-
Lundin om personer med funktionshinder.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
7 oktober 1997.
Skälet till dröjsmålet är att socialministern är på
resa.
Stockholm den 22 september 1997
Margot Wallström

4 § Svar på interpellation 1997/98:2 om varvs-
subventioner

Anf. 1 Näringsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Sten Andersson har frågat mig vilka
åtgärder jag är beredd att vidta med anledning av att
varvssubventioner inom EU riskerar att slå ut svenska
fartygstillverkare.
Så sent som den 2 juni i år svarade jag på en in-
terpellation av Marie Granlund om varvsstöd, och min
inställning i frågan har inte förändrats under somma-
ren. Mitt svar till Sten Andersson kommer därför att
delvis bli en upprepning av mitt svar den 2 juni.
Inledningsvis vill jag framhålla att varvsindustrins
problem inte är begränsat till förhållandena inom EU
utan ett problem som måste betraktas i ett betydligt
vidare perspektiv. Varvsindustrin är global i den me-
ningen att marknaden för nybyggda fartyg omfattar i
princip hela världen. Inom varvsindustrin råder dess-
utom en betydande överkapacitet som upprätthålls
genom statliga subventioner. Det enda sättet att lång-
siktigt och stabilt lösa problemen inom varvsindustrin
är, som jag ser det, att träffa breda och internationellt
förankrade överenskommelser om att avveckla varvs-
stödet. Det OECD-avtal som har träffats mellan EU,
Japan, Norge, Sydkorea och USA om att avveckla
varvsstödet är för närvarande den enda lösning som
kan ge fartygsproducenter runt om i världen en möj-
lighet att konkurrera på lika villkor. Dessvärre har
avtalet inte kunnat träda i kraft som planerat eftersom
USA som enda part ännu inte ratificerat avtalet.
USA:s fördröjda ratificering ändrar emellertid inte
min grundläggande inställning som är att varvsin-
dustrins problem i första hand måste lösas genom
internationell samverkan. Jag har därför inom ramen
för arbetet inom Nordiska ministerrådet tillsammans
med mina industriministerkolleger i Danmark, Fin-
land, Norge och Island i ett brev till handelsansvarig i
president Clintons administration uttryckt oro för
OECD-avtalets framtid och samtidigt uppmanat USA
att ratificera det snarast möjligt.
När det gäller frågan om USA:s ratificering och
avtalets ikraftträdande kan jag informera Sten An-
dersson om att EU vid ministerrådsmötet den 13 no-
vember kommer att besluta hur denna fråga och stödet
inom EU skall hanteras framöver. Formellt sett upp-
hör det s.k. sjunde varvsdirektivet som tillåter stöd till
Europas varv vid årsskiftet men frågan är vad som
skall komma i stället om nu inte OECD-avtalet har
ratificerats av USA. Sverige kommer att fullfölja sin
tidigare linje och motsätta sig en förlängning av möj-
ligheten till statsstöd inom EU.
Det skulle kunna hävdas att varvsstödet - i vart
fall som en temporär åtgärd - bör återinföras av rätt-
viseskäl för att ge svenska varv samma förutsättningar
som övriga varv inom EU. Men att återinföra varvs-
stödet och lämna mer stöd till varven än övrig industri
vore långsiktigt en dålig användning av statens medel.
Sverige bör i stället sträva efter att konkurrera med en
fartygsproduktion med högt förädlingsvärde och inte
konkurrera med låga priser som skapas på konstlad
väg genom statligt driftsstöd. Kan vi få till stånd en
uppgörelse inom EU så kan de svenska varven kon-
kurrera med övriga europeiska varv på samma villkor
framöver.

Anf. 2 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Jag tackar för svaret.
Jag känner till att det har varit en debatt i den här
frågan ganska nyligen. Jag vet också om att ledamöter
i kammaren har motionerat i frågan så att den kommer
att behandlas under riksmötet.
Att jag ändå tar upp frågan beror på att jag har
gamla kontakter med varvsnäringen i Sverige. Man
säger att man får ovanligt många förfrågningar just nu
och att man, när det kommer till priset, är handikap-
pad på grund av att man inte kan möta de subventio-
nerade priser som många andra länder tyvärr ger sina
varv.
Jag tror att statsrådet håller med mig när jag säger
att dagens situation i teorin och kanske också i prakti-
ken kan innebära att de varv som är mycket duktiga,
men inte kan konkurrera med subventioner, riskerar
att slås ut. Den dag då subventionerna är borta är de
duktiga varven inte kvar. Det är en fullt realistisk
situation.
Statsrådet säger nu att man måste bekämpa detta
även globalt. Det finns ingen anledning för mig att gå
in i en diskussion om det. Det är korrekt. Jag inser att
problemet är det faktum att varv, var de än finns,
skapar många jobb. I den situation som i dag råder på
arbetsmarknaden är det besvärligt att lägga ned varv
med allt vad det innebär av personliga tragedier för
många människor.
Problemet för oss är först och främst EU. Det är
svårt att nu gå ut och sälja EU. EU skulle ju handla
om fri och lika konkurrens. Nu har vi sett att EU
tyvärr har godkänt möjligheten för vissa länder att öka
sina subventioner. Det drabbar framför allt Sverige
och Danmark.
Jag vill fråga statsrådet: Kan statsrådet på ett un-
gefär säga när de här varvsstöden inom EU försvin-
ner, så att de länder som inte ger subventioner kan
vara med i konkurrensen?
Till sist, fru talman, vill jag fråga statsrådet: Vilket
råd ger statsrådet i dag till de svenska varven och
deras anställda inför framtiden? Är det lönt för svens-
ka varv att över huvud taget fortsätta med sin verk-
samhet, eller skall man lägga ned och titta på andra
aktiviteter? Tack!

Anf. 3 Näringsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Två saker. Den första frågan var: När
försvinner subventionerna i EU? Det vet inte jag. Men
det är ett mycket viktigt möte vi har den 13 november.
Så mycket tror jag är klart, att det sjunde varvsdirek-
tivet troligtvis inte kommer att förlängas. Det kommer
att tas fram ett nytt varvsdirektiv, och förhoppningsvis
innehåller det en sådan konstruktion att subventionen
tas bort eller kraftigt reduceras.
Jag tycker att det viktigaste stödet riksdagens le-
damöter kan ge regeringen är att vara mycket tydliga
mot omvärlden om att Sverige anser att varvsstödet
nu skall bort. Vi kämpar hårt för det fram till den 13
november.
Jag har medarbetare i mitt departement som i dag
och i går har varit runt i Europa och träffat andra
regeringar för att försöka att i vart fall skapa en mi-
noritet som kan blockera en förlängning, så att vi kan
åstadkomma en förändring av varvsstödet. Jag kan
inte lova en tidpunkt för när detta lyckas. Men politi-
kens uppgift är att driva en fråga och förhoppningsvis
vinna den så småningom.
Den andra frågan var vilket råd jag skall ge till
den svenska varvsindustrin. Det är svårt för mig att ge
råd. En sak kan jag säga, om varvsstödet skulle kom-
ma att avvecklas, om detta OECD-avtal lyckas och
våra påtryckningar på USA lyckas innebär det att våra
varv, som levt utan varvsstöd, blir oerhört konkur-
renskraftiga. Skulle vi lyckas i kampen att få ned
varvsstödet eller t.o.m. få bort det är det en chans för
de varv som har hållit ut i alla dessa år utan varvsstöd.
Min förhoppning är att man orkar hålla ut i vart fall
fram till nästa stora förhandling som är den 13 no-
vember, och där hoppas jag att vi når någonstans.

Anf. 4 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Statsrådet säger att det sjunde direkti-
vet skall försvinna. Men det innebär inte, det säger
statsrådet också, att varvssubventionerna automatiskt
upphör. Vi får se vad som kommer efter dem, hur
stort stöd man inom EU trots allt kommer att tillåta
inom ett rimligt tidsperspektiv.
Jag skrev i min interpellation om ett faktum som
faktiskt irriterar många människor, framför allt dem
som nu är berörda på varven, de varvsanställda, att
mycket av dagens EU-subvention baseras på Tysk-
lands sammanslagning. Den tyska regeringen sade att
sammanslagningen inte skulle kosta tyska folket nå-
gonting, tvärtom. Det vet vi alla i dag inte stämde på
nästan en enda punkt, mer än att Tyskland blev sam-
manslaget, vilket i och för sig var positivt. Men efter
detta fick tyska varv pengar till subventioner. Indirekt
kan man säga att svenska varv och deras anställda
betalar delar av den tyska återföreningen.
Sedan säger statsrådet att han inte kan ge råd. Det
är klart att jag ställde en svår fråga. Men statsrådet är
ju så duktig i andra sammanhang, i alla fall när det
gäller att teoretiskt skapa nya arbetstillfällen, att jag
tycker att han borde kunna prestera ett bättre råd än
det han gav i dag.
Till sist vill jag fråga statsrådet om han håller med
mig när jag säger att det faktiskt kan inträffa i prakti-
ken att svenska och även danska varv som är enormt
skickliga i dag, och som hade kunnat klara sig om de
inte hade mött de ibland enorma subventionerna från
länder där man tillåter subventioner, också kan vara
försvunna den dag subventionerna är borttagna. Jag
vill alltså fråga statsrådet: Delar statsrådet min upp-
fattning och kan han hävda att mitt resonemang i den
delen är korrekt?

Anf. 5 Näringsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! Jag vill först säga att det stöd som
Tyskland och Spanien tilläts ge till ett antal varv tidi-
gare i år var villkorat till en kraftig neddragning av
varvskapaciteten i Tyskland och Spanien. Det var
inget ensidigt driftsstöd, utan det var kopplat till en
kraftig reduktion av varvskapaciteten. Det var inget
som jag gillade, och Sverige var emot det i EU. Men
det är ändå viktigt att beskriva det på ett korrekt sätt.
Vi tycker att hela stödsystemet skall bort.
De duktiga kan slås ut. Ja, det är därför vi kämpar
för att få bort varvsstödet. Då är frågan: Hur lyckas vi
bäst med det? Det är egentligen det frågan gäller.
Vilken strategi är den bästa för Sverige för att få bort
varvsstödet? Är det en bra strategi att nu införa ett
varvsstöd och samtidigt kraftfullt demonstrera mot
varvsstödet i Europa den 13 november? Jag tror att
det är en dålig strategi. Jag tror att det blir väldiga
problem med argumentationen på ministerrådsmötet
den 13 november om Sverige inför ett varvsstöd och
samtidigt kräver ett avskaffande. Det är inte en så
enkel argumentation. Jag tycker att det är viktigt att vi
håller fast vid att vi inte har ett varvsstöd och att vi
driver frågan. Jag tror att vi också är på väg att åstad-
komma en förändring.
Det andra jag skulle vilja säga gäller de närings-
politiska pengarna. Man kan naturligtvis föra ett reso-
nemang om detta. Om vi bestämmer oss för att göra
näringspolitiska insatser i vissa branscher och vi har
en given summa pengar för det, skall vi lägga dem
som ett driftsstöd i vissa branscher eller skall vi lägga
dem som ett utvecklingsstöd i andra branscher? Jag
tror ju att om jag lägger pengarna i ett utvecklings-
stöd, i branscher där det finns en sund och fungerande
konkurrens, leder det till större sysselsättning i Sveri-
ge än om jag lägger pengarna i ett driftsstöd i osunda
branscher, där driftsbidragen är spridda över hela
världen.
Det här är en mycket komplicerad fråga. Men vi
driver avskaffandet av varvsstödet hårt och hoppas att
vi skall komma en bit på vägen, kanske t.o.m. så långt
att vi får se USA underteckna OECD-avtalet. Det är
faktiskt USA som blockerar. Det är inte EU utan USA
som blockerar möjligheten att avskaffa varvsstödet.
Det kan vara ganska tankeväckande att konstatera, att
det land som inte direkt förknippas med stöd och
bidrag till näringslivet är det land som nu blockerar
ett avskaffande av varvsstödet i hela världen.

Anf. 6 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Jag håller med statsrådet om att sub-
ventioner är ett elände. Samtidigt har jag svårt att
riktigt förstå logiken, som även mitt eget parti omfat-
tar. Man säger att man inte kan agera med den kraft
som behövs, att man inte kan skapa nödvändig tro-
värdighet om man samtidigt själv inför subventioner
som man i andra sammanhang vill ta bort. Okej, det
finns en viss logik i det.
Men samtidigt skulle man kunna vända på det och
säga så här: Vi skulle kanske vilja ha litet stöd, men
inte en dag längre än vad som gäller för alla andra
länder. Jag tror inte att det är så svårt att finna logik i
det resonemanget heller.
Jag vet att det var en svår fråga, och jag försökte
att raljera litet grand. Det skall man inte göra. Men
jag noterar att rådet till svenska företag i branscher
där de konkurrerar med företag som utnyttjar subven-
tioner var lika illa förankrat som en del andra råd om
utlovade jobb som statsrådet har presterat från den här
talarstolen.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Motioner
1997/98:Jo1-Jo3 till jordbruksutskottet
1997/98:U1-U6 till utrikesutskottet
1997/98:Ju1 till justitieutskottet
1997/98:Fi1 till finansutskottet
1997/98:A1 och A2 till arbetsmarknadsutskottet
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 12.19 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då
frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

6 § Frågestund

Anf. 7 TREDJE VICE TALMANNEN:
Kammaren återupptar förhandlingarna. Vid da-
gens frågestund medverkar från regeringen utbild-
ningsminister Carl Tham, socialminister Margot
Wallström, finansminister Erik Åsbrink, kommunika-
tionsminister Ines Uusmann, kulturminister Marita
Ulvskog, jordbruksminister Annika Åhnberg och
statsrådet Ulrica Messing.
Utbildningsminister Carl Tham besvarar såväl
allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget an-
svarsområde inom regeringen. Frågorna till övriga
statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområde inom
regeringen. Jag ber statsråden att ta plats vid podiet.
Södra länken i Stockholm

Anf. 8 MIKAEL ODENBERG (m):
Herr talman! Jag har en fråga till kommunika-
tionsministern. När socialdemokraterna svek den s.k.
Dennisöverenskommelsen föll också finansieringen
av flera viktiga vägprojekt i regionen, däribland Södra
länken, som är kostnadsberäknad till 6 miljarder. Vi
är från moderat sida i och för sig positiva till Södra
länken. Men vägen ingick i en större helhetslösning
som nu inte längre existerar, och finansiering saknas.
Vi motsätter oss bestämt att regionen skall stå för
notan, oavsett om det är i form av vägavgifter, regio-
nala bensinskatter, fastighetsskatter, arbetsgivaravgif-
ter eller något annat innovativt som regeringen kan
komma på. Det nya är nu att vi inte är ensamma om
den uppfattningen. Det gör att det i dag inte finns
något politiskt stöd i Stockholms stad för att bygga
Södra länken.
I Stadshuset finns, som Ines Uusmann säkert vet,
en minoritetsbordlagd hemställan till regeringen om
att ge Vägverket i uppdrag att avbryta bygget. Men
ändå bygger Vägverket vidare. Min fråga till kom-
munikationsministern är mot den bakgrunden: Kom-
mer regeringen att ordna en statlig finansiering för
Södra länken, eller kommer ni att se till att Vägverket
nu avbryter byggnationen?

Anf. 9 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Herr talman! Utan att föregå den diskussion som
pågår i Stockholms stadshus vill jag bara påminna om
att det finns lånegarantier för Södra länken som fort-
farande är gällande. Riksdagen har också fattat beslut
om finansiering de närmaste åren. Därutöver har riks-
dagen också fattat beslut om en s.k. regional finansie-
ring. Hur den skall se ut under de kommande åren har
ännu icke konkretiserats.
Detta kommer riksdagen att få ta ställning till så
småningom. Regeringen avvaktar det som händer de
närmaste veckorna i Stockholms stadshus. De beslut
som är fattade har vi inte för avsikt att ändra på. Det
har ännu icke kommit några formella förfrågningar,
och jag är heller inte säker på att det kommer några
sådana.

Anf. 10 MIKAEL ODENBERG (m):
Herr talman! Kommunikationsministern är mycket
väl medveten om att statens åtaganden är begränsade.
Det finns inte finansiering för den här utgiften, dvs.
investeringskostnaderna om 6 miljarder kronor. Det
garantibeslut som vi har fattat här i riksdagen bygger
på helt andra förutsättningar än de som i dag är för
handen.
En majoritet i Stockholms stad vill inte ha Södra
länken med den regionala finansiering som regeringen
förutsätter. Därför kvarstår frågan. Borde inte kom-
munikationsministern - om hon nu inte kan klara
finansieringen - i demokratisk anda se till att Vägver-
ket avbryter bygget av en väg som en politisk majori-
tet i Stockholms stad inte längre vill ha?

Anf. 11 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Herr talman! Jag har icke för avsikt att minister-
styra i den här frågan. Jag avvaktar till dess att Stock-
holms stad har avslutat behandlingen av sitt ärende.

Anf. 12 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Villkoren har verkligen förändrats
för den här delen av Stockholmstrafiken, inte minst
därför att Österleden dessbättre har fallit bort. Det
innebär att Södra länken, som i sin ursprungliga ver-
sion hänger samman med Österleden, nu närmast
skulle få till följd att man slussar ned en massa trafik
till Stadsgården. Det kan knappast längre vara en
rimlig utgångspunkt.
Nu finns också en s.k. mini-Södra länk av litet an-
nat slag aktualiserad. Jag undrar vilket förhållnings-
sätt kommunikationsministern har till de alternativ
som börjar växa fram. Samtidigt delar jag synpunkten
att det inte kan vara rimligt att Vägverket snickrar på
som om ingenting har hänt. Väldigt mycket har hänt.
Ministerstyre eller inte: Borde inte kommunika-
tionsministern ha ett förhållningssätt till att Vägverket
arbetar på som om ingenting hade hänt?

Anf. 13 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Herr talman! Som Lennart Daléus är väl medveten
om har regeringen tillsatt en utredningsman för att
tillsammans med de regionala parterna se över trafik-
lösningarna i centrala staden. Det handlar om Central-
tunneln och anslutningarna till den. I detta arbete har
Stockholms stad aktualiserat vissa förändringar i de
ursprungliga förslagen eller tankarna.
Det är alldeles för tidigt att uttala sig om vad den-
na förhandling exakt kommer att sluta i. Det är möj-
ligt att man kan tänka sig en något bredare diskussion.
Det ligger i statssekreterare Magnus Perssons uppdrag
att till nytta också för statens intressen tillsammans
med regionen se vad man kan komma fram till för
lösningar som kan få en bra och bred majoritet.

Anf. 14 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Jag vill knyta an till det sist sagda
och fråga om utredningsmannen har direktiv som
räcker till för att klara av de frågeställningar som
Mikael Odenberg och jag här har tagit upp. Tänker
kommunikationsministern utöka uppdraget till utred-
ningsmannen?
Jag vill också be kommunikationsministern om ett
förhållningssätt till detta, eller åtminstone en åsikt här
i kammaren. Kan det vara rimligt att ett statligt verk
som Vägverket, som kommunikationsministern just
säger, under den tid det pågår diskussioner och ut-
redningar och politisk hantering i Stockholms stads-
hus, arbetar vidare och bygger arbetstunnlar och annat
som om situationen var precis som för några år se-
dan?

Anf. 15 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Herr talman! Nu är situationen den att det ligger
ett bordlagt ärende i Stockholms stadshus. Det är
alltså icke avgjort. Då är det också rimligt att man
avvaktar till dess att fullmäktige har kommit fram till
någonting.
Det tragiska med hela den här situationen är att
under tiden som det pågår oändliga diskussioner på
alla nivåer kommer ett antal tusen jobb aldrig i gång.
Det handlar om vägbyggen, järnvägsbyggen, repara-
tioner och underhåll. De skulle i princip ha kunnat
startas för länge sedan. Men på grund av den rådande
situationen sitter vi här med en byggarbetslöshet som
är alldeles för hög.

Anf. 16 MATS ODELL (kd):
Herr talman! Mikael Odenbergs och Lennart
Daléus fråga väcker ett mycket större frågekomplex.
Det regeringen har åstadkommit - i skön förening
med Centerpartiet, skulle jag vilja säga - är inget mer
eller mindre än en total härdsmälta när det gäller
trafiksituationen och trafikinvesteringarna här i
Stockholmsregionen. Den har kört över sitt eget parti
och hela majoriteten här i Stockholmsregionen. Man
har gjort upp om något som har resulterat i just de
problem som Ines Uusmann beskriver. Därefter har
man tillsatt en utredningsman, statssekreteraren på
kommunikationsdepartementet, som har fått ett
mycket begränsat uppdrag.
Min fråga till Ines Uusmann är: Är det inte dags
för Ines Uusmann och regeringen att tillsätta en ny
förhandlingsman med ett mycket bredare mandat för
att reda ut hela situationen och åstadkomma en ny stor
uppgörelse som kan ända det kaos som vi nu ser?
Man har kapat de stora kringfartslederna och håller på
att lägga ut bulor i stora delar av staden, eller planerar
för det, som kommer att ytterligare skapa ett totalt
kaos i trafiken här i Stockholm.

Anf. 17 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Herr talman! Det är inte min övertygelse att en ny
Dennisöverenskommelse skulle lösa problemen. Det
skulle möjligtvis kortsiktigt lösa problemen så till
vida att man kunde begrava eller skjuta fram det här
och säga att vi får se sedan. Den lärdom som vi borde
ha dragit både på nationell nivå och på regional och
lokal nivå är att den typ av mastodontöverenskom-
melse som Dennisuppgörelsen faktiskt var, kanske var
bra när den inträffade. Men just långsiktigheten i
tiden, från det att beslut fattas till det att verkställighe-
ten skall genomföras, är en orsak till att jag inte tror
att det i framtiden är möjligt med denna typ av total-
uppgörelser. Så en ny Dennisförhandlare vill jag
bestämt avvisa.
Tobaksbruket

Anf. 18 LENA KLEVENÅS (s):
Herr talman! Jag har blivit uppringd av och också
fått brev från Hagge Geigert. Han ber mig att fråga
Margot Wallström om rökningen. Eftersom jag delar
hans oro i allra högsta grad, vill jag gärna ställa en
fråga.
WHO har räknat ut att 3 miljoner människor årli-
gen dör av tobaksbruk. Det blir 27 personer per dag
för Sveriges del. Hälften av dem som röker kommer
att dö av sin rökning, och i Sverige börjar tyvärr
25 000 barn och ungdomar varje år att röka. Mark-
nadsföringen för rökning har blivit alltmer fräck. Det
finns en hel del indirekta metoder att via kläder, pry-
lar och cd-skivor vända sig till barn för att förföra
dem att börja röka.
Min fråga är: Vad gör regeringen konkret för att
komma till rätta med detta stora problem; att så
många som 25 000 barn och ungdomar per år i Sveri-
ge börjar röka?

Anf. 19 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Herr talman! Här handlar det om insatser på flera
olika plan. Det är klart att när en ask cigaretter börjar
kosta över 44 kronor så har det en avskräckande ef-
fekt. Det får en hel del att sluta röka, tack och lov.
Man måste också jobba med attitydpåverkan. Det kan
man framför allt göra via frivilligorganisationer av
olika slag och via det som sker på skolorna.
Dessutom jobbar vi med frågan om indirekt to-
baksreklam. Vi hoppas kunna lägga fram en proposi-
tion om detta i höst, och vi hoppas också en hel del på
den förändrade inställning till tobaksrökningen och
reklamen som finns i Storbritannien nu med den nya
Labourregeringen. Det är möjligt att vi kan få igenom
ett förbud mot indirekt tobaksreklam i EU genom att
få igenom ett direktiv som ligger vilande i EU. Vi har
goda förhoppningar om att något viktigt skall kunna
hända redan under hösten. Vi har full bevakning på de
här frågorna.

Anf. 20 LENA KLEVENÅS (s):
Herr talman! Betyder detta att det kommer att vara
ett förbud mot indirekt reklam för tobak i den pro-
position som kommer? Det vore i så fall väldigt väl-
kommet.
Jag vill också fråga om 18-årsgränsen för inköp
som nyligen har införts och som är väldigt bra. Hur
kontrolleras den? Kan man kontrollera den bättre så
att den inte bara blir en lag på pappret? Likaså vill jag
fråga: Finns det några planer på en specialkampanj
inom skolorna? Det pågår ständigt en upplysning
inom skolorna, men det skulle förmodligen behövas
en större aktivitet, en kraftfullare kampanj. Kan man
ta några av de miljarder som ändå kommer in till
statskassan från all försäljning av tobak till att göra
specialkampanjer i skolorna?

Anf. 21 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Herr talman! Det är ju Folkhälsoinstitutet som har
uppgiften att sköta den sortens insatser. Det genom-
förs också en hel del viktiga projekt ute i skolorna,
men jag är inte främmande för att det går att göra
något ytterligare. Jag tycker att det då måste göras i
samverkan med kommunerna, som ju har uppfölj-
ningsansvaret och tillsynsansvaret för att se till att 18-
årsgränsen fungerar. Där kan man naturligtvis inte
vara nöjd. Man måste säga att det ständigt går att göra
ännu mer. Men det kräver också insatser från Hem
och skola, från föräldrar och från sådana som är vak-
na och hjälper till att bevaka att handlarna lever upp
till och kontrollerar den här 18-årsgränsen. Vi hoppas
att i en proposition kunna komma med ett förbud mot
indirekt tobaksreklam. Det är inte alldeles enkelt, men
vi menar att det är rimligt att vi väntar något, för om
vi kan göra det här på europeisk nivå är det klart att
det får större effekt. Kan vi se att den här frågan loss-
nar redan under hösten, vill vi ju ta in det i vår pro-
position. Vår inriktning är att vi gärna skulle se ett
förbud mot indirekt tobaksreklam.

Anf. 22 MARGARETA ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag vill fortsätta att anknyta till det
här med tobaksbruket. Det jag oroar mig mest för är
att det är väldigt många unga flickor, alltså småflick-
or, som börjar röka. Jag undrar om socialministern
har gjort någon undersökning av hur det här bruket
kommer till stånd och om man tänker genomföra
någon kampanj riktad direkt till flickor. Att flickor
och kvinnor röker innebär ju inte bara en hälsorisk för
dem själva utan även för kommande generationer.

Anf. 23 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Herr talman! Det är alldeles korrekt. Det är det
som är det stora bekymret. Vi är ju i den lyckliga
situationen att tobaksrökningen går ned. Det har den
gjort under de senaste åren. Men de som börjar röka
är unga flickor. Det är därför Folkhälsoinstitutets
arbete också är inriktat på att nå ut till denna mål-
grupp. Detta arbete bedrivs naturligtvis på en mängd
olika sätt med material som riktar sig direkt till unga
flickor och genom att man också i skolorna ser till att
vända sig till den här målgruppen.
Jag tycker att man också kan lyfta fram en annan
sak. Jag vet att man fnissade åt mig när jag nämnde
detta på ministerrådet i EU, men jag sade att det inte
är så illa att Miss Sverige-tävlingen i Sverige faktiskt
var rökfri. Man gjorde kandidaterna till ambassadörer
mot rökning. De reste runt i skolorna och berättade
om hur viktigt det är att tänka på hälsan och om att
man inte skall börja röka. Det är små steg. Det är
viktigt att man inte vänjer sig vid att i annonser och
överallt se att unga flickor går med en cigarett i mun-
nen eller handen. Därför är detta betydelsefullt. Här
krävs att många olika aktörer tar ett ansvar.
Utlandsstudier

Anf. 24 LARS LEIJONBORG (fp):
Herr talman! Jag har en fråga till utbildningsminis-
tern. Väl känd är ju regeringens målsättning att halve-
ra arbetslösheten till sekelskiftet. Mindre känd är den
målsättning som står i en av Utbildningsdepartemen-
tets texter i budgetpropositionen: att halvera antalet
utlandsstuderande till sekelskiftet. Jag tycker att det är
en häpnadsväckande målsättning. Jag tror att det är
mycket bra att svenska ungdomar får vistas en period
utomlands, i en annan språkmiljö. Med tanke på både
språkkunskaper och andra kunskaper är det ytterst
värdefullt att man har möjligheten att läsa utomlands.
Jag skulle egentligen vilja fråga om inte statsrådet
är redo att ta tillbaka denna beklagliga besparing, men
jag är rädd att jag inte får något bra svar på den frå-
gan. Därför skulle jag vilja formulera frågan så här:
Det framgår av texten att det finns en utredning som
visar att utlandsstudier är mycket bra. Sedan står det
litet längre ned att regeringens bedömning är att för-
delarna inte alltid står i proportion till kostnaden.
Vilket stöd har regeringen för det häpnadsväckande
förslaget att halvera antalet utlandsstuderande?

Anf. 25 Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Herr talman! Lars Leijonborg måste nog lära sig
att skilja mellan vad som är en målsättning och vad
som är en följd av en besparing. I dag kan en stude-
rande som studerar vid ett universitet där det är avgif-
ter få låna upp till 6 000 kronor i månaden för att
täcka terminsavgifterna. Det blir på ett läsår kanske
60 000 kronor. På tre läsår blir det 180 000 kronor.
Det gäller företrädesvis amerikanska universitet. Det
är alldeles uppenbart att flertalet av dessa studerande
inte kommer att kunna betala sina studieskulder, för
därtill kommer ju även andra skulder. Man kan fråga
sig om detta verkligen är önskvärt ur individens syn-
punkt. Man kan också ställa sig frågan: Är det rimligt
att svenska skattebetalare skall finansiera amerikanska
universitets terminsavgifter, när vi har en liknande
utbildning här hemma i Sverige eller vid avgiftsfria
universitet i Europa?
I ett läge där vi måste göra besparingar måste man
avväga detta. Är det bättre att skära ned på studieme-
del här i Sverige än att skära ned på långivning till
amerikanska terminsavgifter? Det är detta som det
handlar om i praktiken. Regeringen har gjort bedöm-
ningen att det är bättre att skära ned på det senare. Vi
tror att det är till gagn inte bara för statsfinanserna
utan också för individer som lockas till en orimligt
hög skuldsättning.

Anf. 26 LARS LEIJONBORG (fp):
Herr talman! Den halvering till sekelskiftet som
nämns i budgetpropositionen - det står till och med en
dryg halvering - handlar inte om den ekonomiska
belastningen utan om antalet studerande. Det är alltså
helt klart att regeringens intention är att antalet svens-
ka ungdomar som studerar utomlands skall halveras
på tre år.
Jag tror att det är mycket svårt att finna stöd för att
detta är en klok besparing. Jag tror nämligen att detta
betyder enormt mycket för ungdomarna och för deras
möjlighet att lyckas på arbetsmarknaden. Det betyder
också enormt mycket för Sverige och för Sveriges
internationalisering. Utbildningsministern nämner en
treårig universitetsutbildning Även det så kallade
freshman year, dvs. ett nybörjarår på college i USA,
nämns som exempel på vad man lika gärna kan få i
Sverige. Regeringen skulle nog få mycket svårt att få
ungdomar som varit med om ett sådant här år att säga
att det hade varit lika bra att läsa hemma.
I propositionens text erkänner regeringen öppet -
och utbildningsministern gör det också här - att detta
görs av besparingsskäl. Efter partikongressen i
Sundsvall kan man ha fått intrycket att besparingsbe-
hoven inte längre är så stora. Men jag frågar igen: Har
regeringen något stöd för att man kan uppnå samma
resultat om hälften av de här ungdomarna i stället
läser i Sverige?

Anf. 27 Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Herr talman! När man hör Lars Leijonborg förstår
man varför den föregående regeringen efterlämnade
ett så hisnande budgetunderskott. Lars Leijonborg
tycks nämligen inte förstå sambandet mellan olika
verksamheter och kostnaderna för dessa.
Regeringen gör besparingar på en lång rad olika
saker också under 1998 för att ha möjlighet att priori-
tera andra saker. Regeringen anser att det är viktigare
att bygga ut undervisningen och den högre utbild-
ningen här i Sverige med 60 000 permanenta platser
och se till att ungdomar här hemma får bra studieme-
del än att via svenska skattemedel finansiera ameri-
kanska universitet.
Regeringen anser också att det erbjuds en fri ut-
bildning här i Sverige. Denna möjlighet är minst sagt
fördelaktig för individen. Jag är alls inte emot studier
utomlands - tvärtom tycker också jag att det kan vara
mycket värdefullt för den enskilde. Det finns många
möjligheter att studera utomlands utan att göra det på
universitet som har höga terminsavgifter. Det finns
möjlighet att studera också vid sådana universitet -
men vem har sagt att hela denna kostnad skall bäras
av de svenska skattebetalarna?

Anf. 28 LARS LEIJONBORG (fp):
Herr talman! Utbildningsministern snuddar vid en
mycket viktig sak: Vem har sagt att detta skall betalas
av skattebetalarna? Jag tror att i rikare familjer kom-
mer man även framöver att se till att ungdomarna får
möjlighet att studera utomlands. Men konsekvensen
av det nu föreslagna blir att i familjer med mindre
ekonomiska marginaler kommer man att tvingas avstå
från sådana studier på grund av att den här möjlighe-
ten dras undan av regeringen.
Jag tycker att detta är en mycket olycklig bespa-
ring, som jag skulle ha valt bort i valet mellan ett
antal alternativa besparingar.

Anf. 29 Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Herr talman! Olyckan bestod i att Lars Leijonborg
och hans partikolleger valde bort alla besparingar.
Det var därför resultatet blev som det blev när rege-
ringen äntligen avgick.
Lars Leijonborg slår vakt om att vi här i Sverige
via studiemedel skall finansiera studier vid ameri-
kanska eller andra universitet som tar höga avgifter.
Detta klär han i någon sorts socialt patos. Förlåt, men
det håller inte!
Vi har ett utbildningssystem här i Sverige som är
fritt. Alla möjligheter finns för studenter att haka på
de utbyggda internationella studieprogram som finns
t.ex. inom EU, men också i andra världsdelar, och
som inte innebär höga terminsavgifter utan sådana
som man fortfarande får studiemedel för. Alla möjlig-
heter finns att studera utomlands när det gäller sådana
utbildningar som inte finns i Sverige.
Sverige har ett internationellt sett unikt generöst
studiesocialt system, också för möjligheten att studera
utomlands. Lars Leijonborgs falska patos klingar
ganska illa i mina öron.
Länsskattemyndigheten i västra Sverige

Anf. 30 LARS HJERTÉN (m):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga som jag tror
finansminister Erik Åsbrink skall svara på.
Riksdagen beslutade om ett västsvenskt storlän i
maj månad. En utredning hade gjorts av Jan-Åke
Björklund, där ett antal länsmyndigheter placerades
på olika platser i det nya storlänet. Länsskattemyn-
digheten skulle t.ex. ligga i Mariestad. När regeringen
för några veckor sedan beslutade i frågan visade det
sig att den placerade länsskattemyndigheten i Göte-
borg. I propositionen och i utskottsbetänkandet var
det endast Mariestad som gällde.
Varför kör regeringen i det här avseendet över
Mariestad?

Anf. 31 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Den frågan handläggs i regeringen
av skatteminister Thomas Östros, och jag kan inte till
fullo redogöra för de överväganden som har legat
bakom detta. Men det är riktigt att regeringen för kort
tid sedan presenterade sina överväganden när det
gäller skatteförvaltningens regionalisering och var de
nya regionala myndigheterna skall förläggas. I några
fall har regeringen gjort nya bedömningar. Göteborg
är ett centrum i Västsverige, och det finns naturligtvis
mycket starka skäl för att förlägga skattemyndigheten
dit.

Anf. 32 LARS HJERTÉN (m):
Herr talman! I utredningen som låg till grund för
beslutet om ett storlän var det Mariestad som var
placeringsort för länsskattemyndigheten. Detta bekräf-
tades också i debatten innan beslut om storlänet fatta-
des - inte minst av de socialdemokratiska företrädar-
na. Det publicerades t.o.m. ett pressmeddelande som
tillställdes massmedierna och där det sades att en
förutsättning för att storlänet skulle godkännas var att
myndigheterna skulle placeras på det sätt som Björk-
lund föreslagit. Det gällde då bl.a. länsskattemyndig-
heten i Mariestad. Jag vill påstå att beslutsunderlaget i
det här avseendet var vilseledande och felaktigt.

Anf. 33 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Regeringen kan naturligtvis i vissa
frågor dra andra slutsatser än dem som dragits i un-
derlag som utredare och andra försett regeringen med.
Det är inte så konstigt eller svårt att förstå att Gö-
teborg har valts i det här fallet. Det handlar naturligt-
vis om att en stor del av befolkningen och företagen,
dvs. skattesubjekten, bor i Göteborg med omnejd. Det
är ett starkt skäl att förlägga skattemyndigheten dit.
Sedan måste man se till helhetsbilden. I samband
med sammanslagningen av länen till ett storlän hand-
lar det naturligtvis om att få en lämplig fördelning av
olika statliga uppgifter på de berörda orterna. Så har
också skett.
Jordförvärvslagen

Anf. 34 TORSTEN GAVELIN (fp):
Herr talman! Jag skall ställa en fråga till jord-
bruksministern som har att göra med jordförvärvsla-
gen.
Vi har ju allmän motionstid i riksdagen nu, och då
tittar man igenom gamla motioner som man lämnat.
Påfallande många avslag på dessa motioner motiveras
med en hänvisning till att beredning av frågan pågår i
Regeringskansliet.
Jag har motionerat om de problem som finns kring
flerägande och andelsförvärv av jordbruksfastigheter.
Som svar har jag fått att en beredning av tillämpning-
en av jordförvärvslagen pågår inom Regeringskansli-
et.
Nu vill jag fråga jordbruksministern hur långt den
här beredningen har kommit. I den propositionsför-
teckning som vi har fått finns det inte aviserat att det
kommer något förslag i frågan. Känner jordbruksmi-
nistern till om det kommer någonting under det här
riksmötet?

Anf. 35 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Herr talman! I propositionsförteckningen har re-
geringen inte anmält någon ändring av jordförvärvs-
lagstiftningen, och det är inte heller min avsikt att
förelägga riksdagen en sådan proposition. Att en
beredning pågår måste inte nödvändigtvis resultera i
en proposition till riksdagen.
De diskussioner som vi har haft kring jordför-
värvslagstiftningen har i mycket stor utsträckning rört
sambandet mellan jordförvärvslagstiftningen och de
problem som vi har sett vid bruket av vissa skogsfas-
tigheter. Där har regeringen i budgetpropositionen
redogjort för att förändringar kommer att genomföras
under våren 1998. Vi har också redogjort för föränd-
ringar av ransoneringsreglerna.

Anf. 36 TORSTEN GAVELIN (fp):
Herr talman! Det är riktigt att frågan om jordför-
värvslagens förändring har anknytning till
skogsvårdslagens förändring just i dessa
"skogsklipparärenden". Jag har noterat att budgeten
innehåller en del förslag där.
Men just problemen med flerägandet och andels-
förvärven är så stora att jag verkligen hoppas att jord-
bruksministern sätter sig in i dem ordentligt. Avfolk-
ningen av landsbygden fortsätter stadigt. En del av
försörjningsunderlaget utgörs ju av jordbruksfastighe-
terna och deras skogs- och jordbruksmark.
Att flerägandet ökar medför att det läggs döda
händer över fastigheterna. I vissa byar är större delen
av fastigheterna flerägda och väldigt passivt skötta.
Detta är ett stort bekymmer för människor i gles-
bygdsområdena i Sverige. Jag hoppas att jordbruks-
ministern skyndar på det här beredningsarbetet så att
det kan komma någonting även i den frågan.

Anf. 37 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Herr talman! Jag delar uppfattningen att det är all-
varligt att vi har en omfattande avfolkning i glesbyg-
derna. Ett av våra syften med jordbrukspolitiken i
dess helhet är ju att bidra till att det skall vara attrak-
tivt för människor att bo och verka på landsbygden.
Jag kan försäkra att jag också skall sätta mig in i
de aspekter på hela den här problematiken som kan
beröra just jordförvärvslagstiftningen.
Situationen för de funktionshindrade

Anf. 38 HANS KARLSSON (s):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till socialmi-
nistern.
Det är uppenbart att funktionshindrade har känt
sig extra pressade under senare år. Det handlar om att
de har påverkats av alla de besparingar som har varit
nödvändiga i hela samhällssektorn. Dessutom har de
upplevt sig extra pressade som funktionshindrade
därför att det inte har funnits utrymme att göra de
insatser som har varit nödvändiga. Detta beror natur-
ligtvis på att vi tog över ett jättelikt budgetunderskott
och en skenande statsskuld 1994.
Med anledning av den här situationen, som också
då och då uppmärksammas i massmedierna, vill jag
fråga socialministern vilka åtgärder hon skulle vilja
vidta för att förbättra situationen för de funktionshind-
rade.

Anf. 39 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Herr talman! Vi vill ju gärna berömma oss av att
vara ett föregångsland på handikappområdet och av
att vi gör insatser där. Men under de senaste åren -
och då kan vi t.o.m. gå ett tiotal år tillbaka - har det
blivit en sämre tillgänglighet i samhället för de funk-
tionshindrade. Det är ändå inte riktigt att säga att vi
har skurit ned på det här området. Vi har ju faktiskt
fått betala en handikappreform som var illa beräknad
och underfinansierad. Vi har lagt till 2 miljarder mer
till assistansersättningen under de här åren. Det har
tagit väldigt mycket utrymme, och det har inte blivit
någonting över att göra särskilt offensiva insatser i
övrigt.
Vi skall nu gå vidare på område efter område för
att titta på hur vi skall öka tillgängligheten. Det är det
allra viktigaste. Kommunikationsministern har lagt
fram en proposition med 1 ½ miljard kronor för att se
till att också kollektivtrafiken blir tillgänglig för han-
dikappade. Vi skall komma med lagstiftning mot
diskriminering av handikappade i arbetslivet. Vi
måste se till att följa upp detta med universitet och
högskolor och se till att de är tillgängliga för handi-
kappade. På samma sätt måste vi gå igenom varje
område.
Dessutom skall vi titta på bemötandet, eftersom
detta också är en fråga om att påverka attityder och
bemötande av människor med funktionshinder.

Anf. 40 HANS KARLSSON (s):
Herr talman! Tack för svaret, socialministern. So-
cialministern nämnde flera av de saker som är särskilt
viktiga för den unga generationen funktionshindrade.
Ett område som också tillhör de viktiga för unga
funktionshindrade är just tillgängligheten, som soci-
alministern berörde. Där handlar det ofta om att man
inte kommer in i de lokaler man vill besöka. Man
kommer inte åt de myndigheter man vill träffa. Man
kan inte ta del av sådan information som man skulle
önska.
Avslutningsvis vill jag fråga om regeringen förbe-
reder några insatser för att ta itu med de problemen
med tillgängligheten som finns i fysisk mening.

Anf. 41 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Herr talman! Ja, det gör vi. Vi måste också följa
upp ett par viktiga beslut som den socialdemokratiska
partikongressen fattade. Det handlar om en bestäm-
melse mot diskriminering som skall införas i brotts-
balken. Dessutom handlar det om kommunala planer
för tillgänglighet, inte bara i nybyggda lokaler utan
också i det befintliga bostads- och lokalbeståndet. Att
följa upp detta är definitivt en uppgift som vi har.
Jag kan också tänka mig att utbildningsministern
och jag kan diskutera hur man kan få fram planer från
universitet, högskolor och utbildningsinrättningar för
att också se till att öka tillgängligheten där.
Utbyggnaden av E 6:an

Anf. 42 PER LAGER (mp):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
kommunikationsminister Ines Uusmann. Det gäller
den fortsatta utbyggnaden av Europaväg 6 i norra
Bohuslän.
Regeringen har tidigare beslutat om en ram för
Vägverket på 2 miljarder utan tidsaspekt. Det pågå-
ende bygget vid Sunningesund beräknas nu till
1,6 miljarder. Det skulle alltså återstå ca 400 miljoner
kronor för den resterande sträckan upp till den norska
gränsen. Enligt Vägverkets tioårsplan beräknas den
här sträckningen kosta ca 4 364 000 000 kr. Det är en
helt annan summa.
Hur anser ministern att Vägverket förvaltat sitt
uppdrag? Vad avser ministern göra åt saken? Här
menar jag inget ministerstyre, men det är väl inte så
att ramen har förändrats, eller har den det?

Anf. 43 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Herr talman! Just nu pågår det i de stora in-
frastrukturverken ett planeringsarbete för nästa tioårs-
period. Det bygger på de ramar som riksdagen har
fattat beslut om.
Jag kan inte föregripa de diskussioner som nu på-
går centralt i Banverket och Vägverket. Men det är
alldeles klart att efter Sunningesund fortsätter vägut-
byggnaden successivt upp mot Gläborg-Rabbalshede
och vidare därefter. Man tar de sämsta sträckorna
först, och därefter förbättras också det som är mindre
dåligt, för att vi inte skall tappa tempo för E 6:an. Det
kommer att krävas en del miljöanpassningar och in-
satser från Vägverket regionalt och centralt för att
klara detta.
Den sista problematiska biten i norra Bohuslän är
ju Svinesundsdelen. Där är det inte bara vi som skall
bestämma, utan norrmännen måste bestämma var den
skall gå över gränsen. Själva bron skall ju faktiskt
betalas via avgifter, men de måste bestämma sig så att
vi kan fortsätta på den svenska sidan, och det är
norrmännen inte riktigt klara med ännu.
Utbyggnaden av E 6:an fortsätter, och när det
gäller medelsdiskussionerna pågår förberedelsearbe-
tet. Vi återkommer till riksdagen om det efter jul.

Anf. 44 PER LAGER (mp):
Herr talman! Inte tappa tempo, sade ministern. Är
det till vilket pris som helst? Från början handlade det
om 13 meters målstandard för vägen till norska grän-
sen. Nu har man förändrat det hela, och kallar det i
stället för en fyrfilig väg på 18 ½ meter.
För mig är det knepigt att ramen hela tiden förflyt-
tas allteftersom arbetet går framåt. Från att ha kostat
2 miljarder skall det alltså kosta 6 miljarder. Är man
beredd på det? Vem finansierar detta? Är detta verk-
ligen någonting som regeringen ställer upp på?
Jag ställer mig oerhört frågande inför hela pro-
blematiken, eftersom kostnaderna tenderar att öka
också under vägen. Det ser vi nu: olika sträckningar,
eventuellt nya broar. Det kommer att bli oerhört dyrt.
Och till vilket pris!
Om man ser det med utgångspunkt i ekologisk
hållbarhet är detta en helt bakvänd satsning, skulle jag
vilja påstå.

Anf. 45 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Herr talman! Jag har inte uppfattningen att det är
en bakvänd satsning att satsa på kommunikationerna
mellan Oslo och Göteborg. Det är viktigt för export-
näringen. Det är viktigt för trafiksäkerheten. Men det
är dyrare och mer komplicerat att bygga väg i Bohus-
län, inte minst ur miljösynpunkt, än att bygga i sko-
garna i Småland t.ex. Vi har fjordlandskapet och
mycket gammal kulturmark att ta hänsyn till.
Alla dessa hänsyn gör att vägen blir dyrare per
meter än i vissa andra delar av landet. Det är orsaken
till att detta alltid har skjutits upp. Min övertygelse är
att de här frågorna måste lösas. Vi gör det tillsam-
mans med kommunerna vad gäller planfrågor. Vi gör
det också tillsammans med naturintressenterna för att
intrångsproblemen skall bli så små som möjligt.
Det är en av orsakerna till att man nu diskuterar en
fyrfilsväg som inte har 35-metersbredden. Det gör att
intrångsproblemen blir betydligt mindre, men att
trafiksäkerheten ändå kan garanteras. Det är inte
minst viktigt på grund av att det är en mycket blandad
trafik i den här delen av Sverige. Det är lastbilar från
Norge, men också mycket turisttrafik.
Samverkan försäkringskassan-sjukvården

Anf. 46 BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till sjukvård-
sministern. Det gäller en aspekt på de växande sjuk-
vårdsköerna i vårt land. I det dagsfärska numret av
tidningen Socialförsäkring finns det en artikel om vad
som just nu händer i Värmland. Den har rubriken: När
landstinget sparar får socialförsäkringen betala.
Den är skriven av försäkringskassedirektören i
Värmland, som berättar att man på sjukhuset i Karl-
stad har bestämt sig för att inte göra något annat än
akuta operationer de närmaste månaderna. Man har
tittat på de människor som under fem veckors tid har
anmälts som sjuka och som behöver ortopedisk ope-
ration. Man har sedan gjort det orealistiska antagandet
att alla skulle opereras den allra första dagen då ope-
rationsstoppet påstås upphöra; det är en lördag i no-
vember.
Man har kommit fram till att bara det kostar för-
säkringskassan ca 800 000 kr. Förra veckan försökte
Folkpartiet att fråga både statsministern och finans-
ministern om den här typen av problem. Nu har vi
glädjen att ha sjukvårdsministern hos oss.
Min enkla fråga är: Är det en rimlig användning
av offentliga medel att betala människor sjukskriv-
ningspengar när de väntar på operation i stället för att
betala operationer som gör dem friska?

Anf. 47 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Herr talman! Både i Värmland och på andra stäl-
len kan man glädja sig åt den proposition som har
lagts och som lagstadgar möjligheterna till mycket
bättre samverkan kring de medel som försäkringskas-
sa, sjukvård, kommun och länsarbetsnämnd har. Det
är just meningen att man skall se till helheten, sätta
patienten i centrum och resonera om hur man skall se
till att det blir minsta möjliga lidande och kortast
möjliga väntetid för den enskilde patienten.
Det allra bästa vore förstås om man kunde sätta in
en massa nya pengar i sådana här system, men det är
ingenting som hindrar att man på respektive håll och
från respektive part bestämmer sig för att använda en
si eller så stor del för att se till att man kan åstad-
komma det bästa resultatet utifrån individens aspekt.
De flesta tycker att det låter rimligt att man betalar
med de här pengarna. Det kan också finnas vissa
nackdelar med det. Man kan säga att det är de som är
sjukskrivna och har ett förvärvsarbete som blir mest
intressanta att åtgärda i sjukvården. Det kan faktiskt
inverka menligt på de andra beslut som vi har fattat
om prioriteringar i hälso- och sjukvården. Jag anser
att vi har levt upp till målet att åstadkomma en mycket
bättre samverkan och ett mycket bättre utnyttjande av
gemensamma resurser. Därför är samverkansproposi-
tionen mycket viktig.

Anf. 48 BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Tyvärr är det inte så, vilket fram-
kommit av de olika kommentarerna till regeringens
proposition från i våras. I våras förde vi bl.a. från
Folkpartiets sida fram att man skulle ge de här möj-
ligheterna över hela landet. De har prövats på fyra
fem ställen.
För att ge ett exempel på kritiken kan jag nämna
att från fyra av de landsting där man har prövat det
hela karakteriserar alla direktörerna och alla försäk-
ringskassedirektörerna det förslag som socialminis-
tern nu berömmer sig av, som ofullständigt. Proposi-
tionen ger inte förutsättningar att fortsätta den sam-
verkan som givit så stora mänskliga och samhälleliga
vinster samt utvidga och utveckla den.
Problemet är helt enkelt att det ni har föreslagit
och drivit igenom i riksdagen inte uppfyller det som
socialministern säger.

Anf. 49 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tycker att det är alldeles för tidigt
att döma ut detta. Det här handlar faktiskt om viljan
lokalt. Det är ingenting som hindrar dem, utan tvärt-
om uppmuntras de att fundera kring den enskilde
patienten och hur man kan använda resurserna på
bästa sätt, så att helheten blir att man minskar lidande
och förkortar väntetider och ser till att det blir kortast
möjliga sjukskrivningsperiod. Det är inte svårt om
viljan finns. Jag menar att möjligheterna finns lokalt.
Jag tror att det är utvärderingarna av FINSAM-
projektet som Bo Könberg hänvisar till, och de är inte
alldeles entydiga. Det hänger ihop med en mängd
andra faktorer i samhällsutvecklingen. Det gör att det
är svårt att säga att detta skulle vara lösningen på alla
bekymmer.
Som jag nämnde, ser jag en del nackdelar, nämli-
gen att det kan bli delvis felaktig inriktning om detta
alltid skall komma främst och om det är de här peng-
arna som skall betala för människor som man tror
snabbt kan komma tillbaka till yrkesverksamhet. Hur
går det för de kroniskt sjuka? Hur går det för dem
som är döende och behöver palliativ vård? Hur går
det för dem som behöver andra insatser? Hur går det
för de gamla som inte är sjukskrivna och som behöver
kvalificerad vård och omsorg?
Världskulturhus i Stockholm

Anf. 50 HENRIK S JÄRREL (m):
Herr talman! Jag har en fråga till kulturministern.
Enligt budgetpropositionen skall ett kansli och ett
världskulturhus för forum för världskultur inrättas.
Det är tydligen Södra Teatern i Stockholm som skall
få hysa den kultur som inte har någon annan hemvist.
Litet teater skall dock få samsas där, om den rim-
mar med den tväretniska och tvärkulturella målsätt-
ningen i världskulturbegreppet.
Hur skall det här kalaset betalas? Regeringen tän-
ker sig tydligen att det är Stockholms stad som skall
skjuta till ett antal miljoner för att finansiera detta.
Jag vill då fråga kulturministern: Varför skall
Stockholms skattebetalare belastas särskilt för ett
alltigenom statligt påhitt och ansvar?

Anf. 51 Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Herr talman! Det viktiga med förslaget om ett
världskulturhus i Stockholm handlar om att öppna det
svenska kulturlivet för de kulturer som inte i dag har
några naturliga arenor och som de befintliga institu-
tionerna än så länge inte har klarat att ta emot.
Konkret innebär det att Södra Teatern, som i dag
har Riksteatern som huvudman, i högre grad än tidi-
gare kommer att arbeta i mångkulturell riktning. Det
innebär att staten betalar 3 ½ miljoner kronor per år. I
enlighet med ett avtal som träffades med Stockholms
kommun för ungefär ett år sedan skall kommunen
bidra med några miljoner i detta projekt. Det kan
möjligen tillkomma också andra finansiärer. Upp-
ställningen är mycket god.
Huset kommer naturligtvis att vara en nationell
angelägenhet. Samtidigt kommer det naturligtvis i
praktiken att i hög grad tillföra Stockholms kulturliv
något nytt, vilket gör att uppställningen från Stock-
holms kommun också har varit god.

Anf. 52 HENRIK S JÄRREL (m):
Herr talman! Det man kan undra litet över, efter-
som detta huvudsakligen är ett nationellt påfund, är
att staten kanske borde ta ett huvudansvar för verk-
samheten även rent ekonomiskt.
En annan fråga som inställer sig är väl om man
verkligen behöver ta Södra Teatern i anspråk. Teatern
behövs för sin ordinarie teaterverksamhet och kanske
inte så mycket för den här typen av verksamhet.
Det är en vacker och fin byggnad dessutom, som
väl i någon mån kommer att behöva byggas om för att
inrätta detta kansli och ge plats för vad man nu avser
att visa där. Det är väl fortfarande litet oklart vad som
skall rymmas i huset.
Jag för min del menar att det kanske finns lämpli-
gare byggnader för den här verksamheten. Dessutom
skulle kanske inte Stockholms skattebetalare behöva
drabbas av detta, även om det är små pengar i det
stora hela. Men vi har så många andra angelägna
utgifter i Stockholm att dra försorg om.

Anf. 53 Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Herr talman! Jag vet inte hur jag skall tolka Hen-
rik S Järrel. Upplever han att den vackra och fina
byggnad som Södra Teatern utgör på något vis skulle
skändas av att det mångkulturella uppdraget förtydli-
gas? Jag tycker att det låter mycket provocerande.
Vad gäller statens ansvar skall det årliga anslaget
via Riksteatern och de nya medel som vi satsar uppgå
till 11-11,5 miljoner kronor. Den kommunala delen
skulle kunna handla om 2-3 miljoner kronor, och
därutöver kan det tillkomma ytterligare finansiärer.
Jag tycker att det är en mycket rimlig fördelning. Det
har blivit allt vanligare, även när det gäller nationella
åtaganden, att regionen ställer upp och bidrar.

Anf. 54 HENRIK S JÄRREL (m):
Herr talman! Jag har ingen annan kommentar att
göra än att jag anser att teatern är inrättad för teater-
ändamål och inte för några andra, museala ändamål.
Den behöver väl få fylla sin funktion som teaterlokal.
Den är uppförd för det.
Skall man följa kulturministerns resonemang
skulle en del andra kulturbyggnader, teaterbyggnader
och annat, Operan och Dramaten eller vad det nu kan
vara, få hysa en rad andra verksamheter än de som har
med byggnadens ursprungliga syften att göra.

Anf. 55 Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Herr talman! Jag är förvånad över att Henrik S
Järrel tar upp den här frågan när han uppenbarligen
inte har läst vad som står i propositionen. Väldigt
mycket av uppdraget till världskulturhuset handlar
definitivt icke om museala frågor. Det handlar om just
teater.
Studiestödet

Anf. 56 MARIANNE
SAMUELSSON (mp):
Herr talman! Jag har en fråga till utbildningsminis-
tern.
Utbildningsministern sade tidigare att det studi-
estöd som vi har i Sverige är unikt och ger alla möj-
lighet att studera. Det låter ganska bra. Nu har det
visat sig vara mycket svårt att få ut studiestödet, på
grund av att Centrala studiestödsnämnden inte hinner
med att behandla de ärenden som ligger på dess bord.
Det gör att många som har börjat studera, kanske efter
flera års arbetslöshet, nu står inför frågan om de kan
fullfölja sina studier eller hur de skall klara sin eko-
nomi när de fortfarande inte kan få ut studiestödet.
Jag vill veta av utbildningsministern hur man tänker
åtgärda detta problem.

Anf. 57 Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Herr talman! Det är alldeles riktigt att det har
blivit vissa förseningar på CSN. Jag vill dock först
säga att CSN:s personal har gjort och gör ett fantas-
tiskt arbete med tanke på den starkt ökade volymen av
ansökningar som man har fått.
I själva verket har de allra flesta som har skickat
in sina ansökningar i tid fått sina pengar inom ramen
för de tre veckors handläggningstid som är normen.
Men det finns problem för andra. Ibland samman-
hänger de problemen med att man inte har fört in sina
uppgifter korrekt liksom naturligtvis också med be-
lastningen på CSN.
Vi gav ett extra tillskott till CSN på 25 miljoner
innevarande år, och samma sak sker nästa år. Vi följer
mycket uppmärksamt CSN:s resursbehov. Om den här
volymen ökar också fortsättningsvis måste vi självfal-
let ta en diskussion om de resurser som står till CSN:s
förfogande.

Anf. 58 MARIANNE
SAMUELSSON (mp):
Herr talman! Det bör i så fall vara på tiden. Man
kan inte öka antalet utbildningsplatser och sedan tro
att CSN klarar detta utan extra resurser.
Det är något förvånande och upprörande när man
får höra att människor som börjat studera efter flera
års arbetslöshet, och som liksom många andra lever
under ekonomisk stress eftersom de inte har något
sparat kapital, får svaret: Du får inte dina pengar
ännu, för du har fyllt i din blankett litet fel. Det kan-
ske inte är så enkelt när man inte har studerat på
länge. Man går till socialen och frågar om man kan få
pengar där. Då säger de: Så länge du studerar kan du
inte få pengar här, då måste du avsluta dina studier.
Det här är signaler som är mycket oroande när
man tänker på det kunskapslyft som regeringen har
satsat på för att göra det möjligt för människor att
komma tillbaka till en arbetsmarknad och få en ut-
bildning som man kanske under många år har längtat
efter att få.

Anf. 59 Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Herr talman! De fall som Marianne Samuelsson nu
beskriver är verkligen undantag. Det är klart att inte
någon myndighet kan hantera ansökningar utan att
saker och ting är rätt ifyllda.
CSN:s personal gör ett mycket fint servicejobb.
Bara på ett enda kontor hos CSN, som jag besökte
häromdagen, får man över 1 000 samtal om dagen.
Många av de samtalen går ut på att man talar om för
personer som söker hur de skall fylla i sina blanketter,
om de inte riktigt förstår det. I det här fallet har det
varit särskilt viktigt med korrekta uppgifter om dag-
penning från a-kassa för att korrekt stöd skall betalas
ut.
Det är klart att det måste fungera, och det fungerar
också i de allra flesta fall. Men självklart finns det
personer som kan ha råkat i kläm. Vi skall naturligtvis
göra vad vi kan för att se till att det inte upprepas.
Men det är inte rätt som Marianne Samuelsson säger
att inget tillskott har getts. Som jag nyss sade har CSN
fått 25 miljoner kronor extra för att kunna möta den
här anstormningen.

Anf. 60 MARIANNE
SAMUELSSON (mp):
Herr talman! Uppenbarligen har det inte räckt. De
exempel jag tog är mycket alarmerande utifrån indi-
vidnivå. Men det finns också de som har studerat i
flera år som fortfarande inte har fått sina pengar. De
klarar sig tack vare att de lyckades få ett sommarjobb
och har kunnat spara pengar. Men vi är faktiskt snart
inne i oktober, och man har fortfarande inte klarat av
anstormningen på CSN.

Anf. 61 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Det är en mycket angelägen fråga
som Marianne Samuelsson tar upp. Även om vi vet att
CSN:s tjänstemän gör sitt allra bästa och att det är en
oerhört stark anstormning på CSN, är den praktiska
verkligheten både för de vuxna som berörs och för de
ungdomar som berörs oerhört allvarlig. Det är männi-
skor som normalt inte har någon ekonomisk buffert
över huvud taget. Man har i flera fall haft två må-
nadshyror att betala utan att få ut några studiemedel.
Jag vädjar till utbildningsministern att tillsammans
med CSN diskutera hur man i framtiden skall kunna
ha en så flexibel organisation att man klarar av de
toppar som inträffar från tid till annan. Det är icke
rimligt att ha de här väntetiderna.

Anf. 62 Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Herr talman! Som jag nyss sade, uppstår vänteti-
derna i de allra flesta fall genom att individerna an-
tingen söker för sent eller fyller i sina blanketter fel-
aktigt. Det är beklagligt att så sker, på grund av att
man är ovan osv., men det är trots allt på det sättet.
Ingen myndighet i världen, hur stor den än är, kan
möta de problemen.
Vi skall självfallet, som Inger Lundberg säger, gö-
ra allt vad vi kan för att se till att det här fungerar.
Med tanke på den enorma mängden sökande - vilket
ju är glädjande - anser jag att det har fungerat bra,
men det kan självfallet fungera bättre. Vi skall också
följa resurssituationen och naturligtvis se till att CSN
får de resurser som absolut krävs för att man skall
kunna klara av uppgifterna.
Alkoholkonsumtionen

Anf. 63 TUVE SKÅNBERG (kd):
Herr talman! Jag har en fråga till socialministern.
Sverige har anslutit sig till WHO:s mål om att
minska den totala alkoholkonsumtionen med 25 %
mellan åren 1980 och 2000. Nu är det tre år kvar, och
jag skulle vilja veta om socialministern har en över-
blick över hur det har gått att minska konsumtionen
och vad man i så fall gör för att nå målet.

Anf. 64 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Herr talman! Det finns anledning att vara bekym-
rad, därför att vi kan se en ökning av konsumtionen i
ungdomsgrupperna. Bland ungdomar finns det också
en ny inställning till droger över huvud taget. Därför
har vi intensifierat vårt arbete.
Jag har själv satt mig som ordförande i den natio-
nella ledningsgrupp som arbetar med de här frågorna,
där alla inblandade myndigheter är representerade. Vi
kommer nu att sätta i gång en rad projekt, och vi har
en del pengar till vårt förfogande. Vi har en
branschsamarbetskommitté, som visserligen är kon-
troversiell men som jag tror kommer att kunna göra
viktiga insatser, bl.a. för att argumentera mot svart-
sprit, smuggling, hembränning och annat. Vi måste
särskilt se till att via skolorna komma ut med mycket
bättre information och påverkan.
Vi måste alltså föra den här kampen på många oli-
ka håll. Vi har också god hjälp av de nationella mål
som Folkhälsoinstitutet har varit med om att ta fram.
De måste sedan omsättas i regionala och lokala hand-
lingsplaner för att vi skall komma till rätta med alko-
holmissbruket.

Anf. 65 TUVE SKÅNBERG (kd):
Herr talman! Om jag är rätt underrättad, gav Folk-
hälsoinstitutet i princip upp 1995 och menade att man
bara kunde behålla konsumtionsnivån och inte minska
den ytterligare. Enligt de uppgifter jag har haft till-
gång till har Frankrike och Italien redan nått den 25-
procentiga minskningen, medan vi här i Sverige bara
har nått en 6-procentig minskning. I dag är det frågan
om vi över huvud taget kan minska konsumtionen. I
Danmark ökar den.
Är detta någonting som föranleder kraftfulla åt-
gärder för att vi skall nå en minskning med 25 %, om
det nu är 6 % som vi har nått?

Anf. 66 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Herr talman! Det är nog inte realistiskt att tro att
vi når målet om en 25-procentig minskning. Jag in-
stämmer i Folkhälsoinstitutets bedömning att vi måste
göra vad vi kan. Målet måste naturligtvis vara att se
till att konsumtionen ständigt minskar, men vi kan inte
ha det som ledstjärna - till slut kommer man att fnysa
också åt ett sådant mål.
Det handlar om vilken nivå som sänkningen sker
från. Även om man brukar säga att vi har en mycket
restriktiv hållning, visar det sig också att en mätning
av antalet 15-åringar som berusar sig varje vecka ger
till resultat att vi ligger lägst i Europa. I de länder som
Tuve Skånberg nämnde ligger man mycket högre och
har mycket större problem.
Vi måste jobba med de traditionella verktygen,
som handlar om att begränsa tillgängligheten, att ha
ett högt pris, osv., men vi måste också vidta åtgärder
på en rad andra områden och delvis nya områden. Vi
måste argumentera så att vi når fram till unga männi-
skor i fråga om riskerna med ett alkoholmissbruk.
Därför får vi nog hjälpas åt, också i alla partier, för att
se till att vi närmar oss och gör verklighet av målet.

Anf. 67 TREDJE VICE TALMANNEN:
Därmed är dagens frågestund slut. Jag tackar stats-
råden för deras medverkan.

7 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
1997/98:3 Tilläggsöverenskommelse till konventio-
nen om social trygghet mellan Sverige och Turkiet

8 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts
den 25 september

1997/98:7 av Peter Eriksson (mp) till justitieminis-
tern
Demonstrationsfrihet inom EU

Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll onsdagen den 1 oktober.

9 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 23 september

1997/98:19 av Per Sundgren (v) till inrikesministern
Bostadsmarknaden
den 24 september

1997/98:20 av Bengt Silfverstrand (s) till statsrådet
Ylva Johansson
Ersättningen för deltagare i kunskapslyftet
1997/98:21 av Carina Hägg (s) till statsrådet Ylva
Johansson
Redovisningen av studieskulder
1997/98:22 av Ann-Kristine Johansson (s) till ar-
betsmarknadsministern
Företagshälsovården
1997/98:23 av Berit Oscarsson (s) till försvarsminis-
tern
Underhållet av viss försvarsmateriel
den 25 september

1997/98:24 av Erling Bager (fp) till kulturministern
Göteborgs Stadsteater
1997/98:25 av Nils Fredrik Aurelius (m) till statsmi-
nistern
Offentliggörande av nya förslag

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll onsdagen den 1 oktober.

10 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit
den 23 september

1996/97:839 av Per Lager (mp) till inrikesministern
Demokrati och delning av kommuner
den 24 september

1996/97:832 av Peter Weibull Bernström (m) till
arbetsmarknadsministern
Ökad möjlighet till insyn i AMS
1996/97:823 av Lennart Beijer (v) till miljöministern
Samråd om slutförvar av utbränt kärnbränsle
den 24 september

1997/98:2 av Gun Hellsvik (m) till socialministern
Drogmissbruk
1997/98:3 av Gun Hellsvik (m) till statsrådet Thomas
Östros
Drogmissbruk
1997/98:4 av Gun Hellsvik (m) till justitieministern
Drogmissbruk
1997/98:5 av Widar Andersson (s) till statsrådet Ylva
Johansson
De fristående gymnasieskolorna
1997/98:6 av Eva Goës (mp) till miljöministern
Vetorätt mot plats för slutförvar av kärnavfall
1997/98:7 av Göte Jonsson (m) till statsministern
Bensinskatten
1997/98:10 av Tanja Linderborg (v) till utbild-
ningsministern
Lärarhögskolan i Stockholm
den 25 september

1997/98:11 av Ulla Hoffmann (v) till justitieministern
Lagstiftning mot könshandel

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll onsdagen den 1 oktober.

11 § Kammaren åtskildes kl. 15.04.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till ajourne-
ringen kl. 12.19 och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.