Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:39 Onsdagen den 3 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1997/98:39

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1997/98:39 Onsdagen den 3 december Kl. 11.00 - 18.05

---

19.00 - 20.03

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-----------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 27 november.

2 § Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen

Andre vice talmannen meddelade att följande
faktapromemoria om förslag från Europeiska kom-
missionen inkommit och delats till kammarens leda-
möter:
Förslag till rådets förordning om förlängning av den
period som föreskrivs i artikel 149.1 i anslutnings-
fördraget för Österrike, Finland och Sverige
KOM (97) 536

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Finansutskottets betänkande 1997/98:FiU9
Bostadsutskottets betänkande 1997/98:BoU1

4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 2 december

LU6 Förlängd tid för ökning av aktiekapital i
privata aktiebolag
Mom. 1 (förlängd tid för ökning av aktiekapitalet)
1. utskottet
2. res. 1 (fp, v)
Votering:
266 för utskottet
37 för res. 1
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 73 m, 24 c, 12 mp, 13 kd
För res. 1: 21 fp, 16 v
Frånvarande: 17 s, 7 m, 3 c, 5 fp, 6 v, 6 mp, 2 kd

Mom. 2 (kompensationer)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
229 för utskottet
73 för res. 2
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 24 c, 20 fp, 16 v, 12 mp, 13 kd
För res. 2: 73 m
Frånvarande: 17 s, 7 m, 3 c, 6 fp, 6 v, 6 mp, 2 kd

SfU6 Sverige, framtiden och mångfalden - från
invandrarpolitik till integrationspolitik
Mom. 1 (mål för integrationspolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (c)
4. res. 3 (fp)
5. res. 4 (mp)
Förberedande votering 1:
21 för res. 3
13 för res. 4
271 avstod
44 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 2:
23 för res. 2
21 för res. 3
261 avstod
44 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 3:
72 för res. 1
24 för res. 2
208 avstod
45 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
161 för utskottet
73 för res. 1
71 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 16 v
För res. 1: 73 m
Avstod: 24 c, 21 fp, 13 mp, 13 kd
Frånvarande: 16 s, 7 m, 3 c, 5 fp, 6 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 2 (inriktning på integrationspolitiken)
1. utskottet
2. res. 6 (kd)
Votering:
287 för utskottet
14 för res. 6
2 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 71 m, 23 c, 21 fp, 16 v, 12 mp
För res. 6: 1 mp, 13 kd
Avstod: 2 m
Frånvarande: 17 s, 7 m, 4 c, 5 fp, 6 v, 5 mp, 2 kd
Maud Ekendahl (m) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 4 (minoriteter)
1. utskottet
2. res. 8 (mp, kd)
Votering:
262 för utskottet
40 för res. 8
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 143 s, 72 m, 24 c, 21 fp, 2 v
För res. 8: 14 v, 13 mp, 13 kd
Frånvarande: 18 s, 8 m, 3 c, 5 fp, 6 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 9 (Invandrartidningen)
1. utskottet
2. res. 12 (fp, mp)
Votering:
270 för utskottet
34 för res. 12
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 73 m, 24 c, 16 v, 12 kd
För res. 12: 21 fp, 13 mp
Frånvarande: 16 s, 7 m, 3 c, 5 fp, 6 v, 5 mp, 3 kd

Mom. 21 (modersmålsundervisningen i övrigt)
1. utskottet
2. res. 30 (v, kd)
Votering:
189 för utskottet
42 för res. 30
72 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 1 m, 24 c, 20 fp
För res. 30: 16 v, 13 mp, 13 kd
Avstod: 71 m, 1 fp
Frånvarande: 17 s, 8 m, 3 c, 5 fp, 6 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 25 (samverkan om introduktion)
1. utskottet
2. res. 38 (v)
3. res. 39 (mp)
Förberedande votering:
Kammaren biträdde res. 38 genom uppresning.
Huvudvotering:
197 för utskottet
28 för res. 38
79 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 143 s, 23 c, 18 fp, 13 kd
För res. 38: 16 v, 12 mp
Avstod: 2 s, 73 m, 3 fp, 1 mp
Frånvarande: 16 s, 7 m, 4 c, 5 fp, 6 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 29 (introduktionsersättning)
1. utskottet
2. res. 42 (v)
Votering:
201 för utskottet
17 för res. 42
87 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 24 c, 21 fp, 12 mp
För res. 42: 16 v, 1 mp
Avstod: 1 s, 73 m, 13 kd
Frånvarande: 16 s, 7 m, 3 c, 5 fp, 6 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 32 (ny myndighet för integrationsfrågor)
1. utskottet
2. res. 44 (m, fp, v, mp, kd)
Votering:
168 för utskottet
136 för res. 44
1 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 24 c
För res. 44: 73 m, 21 fp, 16 v, 13 mp, 13 kd
Avstod: 1 s
Frånvarande: 16 s, 7 m, 3 c, 5 fp, 6 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 33 (övriga myndigheters ansvar)
1. utskottet
2. res. 47 (fp)
Votering:
173 för utskottet
21 för res. 47
108 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 2 c, 1 v, 13 mp, 13 kd
För res. 47: 21 fp
Avstod: 73 m, 20 c, 15 v
Frånvarande: 17 s, 7 m, 5 c, 5 fp, 6 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 36 (Diskrimineringsombudsmannens uppgifter)
1. utskottet
2. res. 49 (v, mp, kd)
Votering:
263 för utskottet
42 för res. 49
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 73 m, 24 c, 21 fp
För res. 49: 16 v, 13 mp, 13 kd
Frånvarande: 16 s, 7 m, 3 c, 5 fp, 6 v, 5 mp, 2 kd

Mom. 38 (romer)
1. utskottet
2. res. 50 (v, mp, kd)
Votering:
260 för utskottet
44 för res. 50
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 71 m, 23 c, 21 fp
För res. 50: 2 m, 16 v, 13 mp, 13 kd
Frånvarande: 16 s, 7 m, 4 c, 5 fp, 6 v, 5 mp, 2 kd
Gustaf von Essen och Lennart Hedquist (båda m)
anmälde att de avsett att rösta ja men markerats ha
röstat nej.

Mom. 39 (äldre invandrare)
1. utskottet
2. res. 51 (c, fp, v, mp)
Votering:
231 för utskottet
74 för res. 51
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 72 m, 1 mp, 13 kd
För res. 51: 1 m, 24 c, 21 fp, 16 v, 12 mp
Frånvarande: 16 s, 7 m, 3 c, 5 fp, 6 v, 5 mp, 2 kd
Peter Eriksson (mp) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Meddelande om samlad votering

Andre vice talmannen meddelade att skatteutskot-
tets betänkanden SkU1, SkU10, SkU9, SkU7 och
SkU6 skulle avgöras i ett sammanhang efter avslutad
debatt.

5 § Anslag till skatteförvaltningen och Tullver-
ket

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU1
Anslag till skatteförvaltningen och Tullverket (prop.
1997/98:1 delvis)

Anf. 1 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Dagens första betänkande från skat-
teutskottet behandlar anslagen till skatteförvaltningen
och tullen, samt även frågan om regionalisering av
skattemyndigheterna och vissa motioner med anknyt-
ning till tullens verksamhetsområde.
Jag avser att i det här anförandet i första hand be-
röra regionaliseringen av skatteförvaltningen.
Till att börja med finns det anledning att påpeka
att den formella hanteringen av ärendet i den delen
har varit något märklig. I propositionen står det vis-
serligen under rubriken förslag från regeringen att det
skall bildas nya skattemyndigheter. Det har dock
vållat viss förvirring genom att det inte finns någon
hemställanspunkt eller antydan till hur regeringen
formellt avser att slå fast sina intentioner i denna del,
med undantag för lagförslaget om Västra Götalands
län. Många har säkert haft uppfattningen att riksdagen
i dag skall fatta ett slutligt beslut i frågan. Så är nu
inte fallet, utan regeringen får göra det något längre
fram. Vi får således avvakta regeringens ställningsta-
gande, även om vi har anledning att tro att det kom-
mer att överensstämma något så när med det som
riksdagen också uttalar.
Enligt den moderata uppfattningen är det viktigt
att den statliga verksamheten styrs med tydliga mål-
sättningar, som riksdagen skall ställa upp. Därefter är
det myndigheternas sak att bedriva verksamheten på
ett sådant sätt att medborgarperspektivet kommer i
centrum och att de uppställda målen uppnås. Riksda-
gen har därefter att kontrollera att målen förverkligas i
enlighet med de intentioner som man har fastslagit.
När det gäller utvecklingen av de statliga regiona-
la förvaltningarna upplever jag att det just saknas
målstyrning. I stället är det ofta myndigheterna själva,
som t.ex. i fallet med Riksskatteverket, som på eget
initiativ föreslår ett nytt sätt att organisera sig på. Det
är naturligtvis bra att myndigheterna är aktiva om man
upplever att någonting behöver ändras. Men det vore
ännu bättre om regeringen hade haft en övergripande
idé kring utformningen av den statliga regionala för-
valtningen.
Nu går man fram steg för steg, utan att helheten
fått spela någon framträdande roll. I Västsverige har
det bildats ett nytt län, liksom i Skåne. I andra län
förekommer försök av olika slag avseende ändrad
ansvarsfördelning mellan stat och län/landsting. Sam-
tidigt påbörjas en statlig utredning, som skall utvärde-
ra försöksverksamheten och som dessutom har rätt
fria mandat att överväga den framtida regionala or-
ganisationen. Bilden för medborgaren blir naturligtvis
minst sagt otydlig.
Jag är medveten om att det finns önskemål, fram-
för allt från ledningen inom Riksskatteverket, om att
regionalisera skatteförvaltningen. Man pekar på flera
säkert välgrundade skäl till detta. Man vill t.ex. uppnå
bättre ledning och styrningsförhållanden, bättre flex-
ibilitet och anpassningsförmåga, bättre förutsättningar
för kompetensförsörjning.
Riksskatteverket och skattemyndigheterna är en
stor organisation vars verksamhet i princip påverkar
alla medborgare och företag i landet. Ett stort antal
anställda berörs dessutom. Kontaktytorna mellan
skattemyndigheterna och andra myndigheter är omfat-
tande. I ett sådant läge tycker jag att det finns anled-
ning att gå varsamt fram vid förändringen.
I direktiven till den utredning om den regionala
samhällsorganisationen som började sitt arbete tidiga-
re i år står det bl.a.:
"Kommittén bör särskilt uppmärksamma de pro-
blem - inte minst för länsstyrelserna - som följer av
att det inom förvaltningarna finns ett stort antal regio-
nala indelningar, vilket bl.a. påverkat möjligheterna
att samordna och samutnyttja statliga resurser."
I direktiven säger regeringen vidare att man senare
tänker ta ställning till den statliga förvaltningsstruktu-
ren i sin helhet, bl.a. i samband med beredningen av
den förvaltningspolitiska kommissionens betänkande.
Den slutsats jag drar av detta är att det just nu på-
går en hel del arbete på olika håll, som kommer att
påverka skattemyndigheterna. Det kan säkert finnas
skäl att tro att det i framtiden kan finnas fördelar med
regionalisering. Det finns dock lika starka skäl att tro
att ytterligare fördelar kunde ha vunnits om erfarenhe-
terna av pågående försöksverksamhet och utrednings-
arbete kring de här frågorna hade tillvaratagits. Då
hade man också haft anledning att avvakta utredning-
ens slutbetänkande.
Ett viktigt skäl för regionalisering anses vara öka-
de möjligheter att få en bättre likformighet över riket
när det gäller bedömningen av deklarationerna. In-
dustriförbundet har i en skrivelse till skatteutskottet
fört fram tanken på en för hela landet gemensam
myndighet för de större företagen. Syftet skulle vara
att få till stånd en enhetlig taxering. Denna tanke har
prövats av Riksskatteverket. Regeringen kommenterar
den inte i propositionen. Hade man inte gått så fort
fram som nu blir fallet, hade det kanske varit möjligt
att ytterligare analysera konsekvenserna av en sådan
lösning.
Förändringstrycket inom skatteförvaltningen har
varit mycket starkt under hela 90-talet. Personalen har
fått hantera ny lagstiftning och nya organisationsfor-
mer. Nästa år kommer skattekontot att börja verka.
Det är en av de största reformerna på länge och berör
väldigt många. Denna reform kommer att påverka ett
stort antal medborgare.
Detta kommer nu att kollidera med förberedelser-
na för regionaliseringen.
Fru talman! Sammantaget anser vi således att det
finns flera goda skäl att nu avslå förslaget om regio-
nalisering av skatteförvaltningen. Jag yrkar därför
bifall till reservation 4 under mom. 4.
I enlighet med vårt särskilda yttrande under mom.
1, 5 och 6 kommer vi att avstå från ställningstagande
till sätesorterna.
Det finns emellertid anledning för mig att kom-
mentera ett av delförslagen i propositionen. Regering-
en hade föreslagit en delning av Hallands län på så
sätt att de tre nordligaste kommunerna skulle föras till
Västra Götaland och de tre sydligaste till Skåne. Det
var det enda fallet där regeringen valde att göra en
förändrad länsdelning. Det är bra både för hallänning-
arna i allmänhet och personalen vid Skattemyndighe-
ten i Halland att skatteutskottet till slut kom till den
slutsatsen att Hallands län skall behållas helt i den nya
organisationen.
Risken hade annars funnits att kompetens hade
tappats helt i onödan. Vidare är det så att de kontakter
som regeringen påstår finns mellan södra Halland och
Skåne inte till närmelsevis är lika tydliga som de som
finns i den norra länsdelen i förhållande till Göte-
borgsområdet. Ett sammanhållet län utgör därför en
bra grund för det fortsatta arbetet och de fortsatta
kontakterna mellan myndigheterna och de skattskyl-
diga. Det är därför med tillfredsställelse jag noterar
att utskottet har ändrat i propositionen och i sak till-
mötesgått motioner bl.a. av mig själv.
I betänkandet behandlas också en moderat motion
om samarbetet mellan tull och polis. Vi har liksom
vid tidigare riksmöten föreslagit att riksdagen skall
uttala att regeringen bör inleda en försöksverksamhet
med ökad myndighetssamordning mellan Tullen och
Polisen. Majoriteten avvisar åter denna tanke, med
hänvisning till pågående utredningsarbete.
Jag hoppas att det när denna utredning presente-
ras, vilket förmodligen sker ganska snart, kommer att
finnas möjligheter att öppna vägen för ett fördomsfritt
övervägande av de lösningar som är bäst lämpade för
att bekämpa framför allt narkotikabrottsligheten. Vi
kommer i det sammanhanget naturligtvis att på nytt
återkomma med våra förslag.
När det gäller kontrollen av punktskattepliktiga
varor har vi föreslagit ett tillkännagivande om en
utredning avseende ökad samordning av uppbörds-
funktionerna mellan skatte- och tullmyndigheterna.
De tankar som finns om att bygga upp en ny funktion
inom skatteförvaltningen för att bekämpa skatteun-
dandragande för ett antal punktskattepliktiga varor
kan framstå som resursslöseri. Kompetensen finns
redan inom tullen. En utredning om på vilket sätt
denna kompetens bäst tillvaratas av skattemyndighe-
ter och tull gemensamt bör därför påbörjas.
Fru talman! Vi står naturligtvis bakom alla de re-
servationer vid betänkandet där det förekommer mo-
derata namn, men jag nöjer mig med att yrka bifall
endast till reservation 4, i enlighet med vad jag tidiga-
re anförde.

Anf. 2 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! I det här betänkandet behandlas an-
slagen till skatteförvaltningen och Tullverket och
därmed sammanhängande frågor. När det gäller dessa
myndigheters verksamheter hävdas det ofta att ökade
resurser ger förbättrad kontroll och därmed ökade
statsinkomster, inkomster som ofta bedöms överstiga
kostnaderna. Ökade kostnader som motsvaras av ännu
större intäkter skulle ju vara en god affär för samhäl-
let.
Ett sådant resonemang låter vid en första anblick
bestickande men gäller i själva verket endast vid en
oförändrad effektivitet vid arbetets utförande. Såväl
skatteförvaltningen som Tullverket har under senare
år varit föremål för omfattande rationaliseringar, bl.a.
i form av omorganisationer. Förenklingar och föränd-
ringar i regelverk och arbetsformer har starkt bidragit
till en rationellare hantering. Vi anser från Centerpar-
tiets sida att det även fortsättningsvis finns förutsätt-
ningar för en ökad effektivitet inom de ekonomiska
ramar som anges i budgetpropositionen och har därför
ställt oss bakom dessa.
I propositionen anger regeringen som sin avsikt att
genomföra en regionalisering av skattemyndigheterna
på likartat sätt som tidigare beslutats för kronofogde-
myndigheterna. Centerpartiet har på principiella
grunder motsatt sig en sådan regionalisering.
Vi har noterat att en lång rad av statliga verk och
myndigheter har genomfört regionaliseringar de se-
naste åren. Det har förvisso resulterat i lägre kostna-
der för ledning av dessa enheter. Det har emellertid
samtidigt sannolikt resulterat i sämre service och
tillgänglighet för den allmänhet som betjänas av re-
spektive verk och myndighet. Det har dessutom resul-
terat i en över landet mycket spretig, oenhetlig och
svåröverskådlig organisationsstruktur.
Detta förhållande har också uppmärksammats av
regeringen, som därför tillkallat en parlamentarisk
utredning om den regionala samhällsstrukturen. Vi
anser att denna utredning bör inväntas innan ytterliga-
re regionaliseringar beslutas. Det har dock inte varit
möjligt att få majoritet för denna vår uppfattning.
Fru talman! Efter många, långa och delvis sorg-
lustiga turer har det ändå varit möjligt att skapa ma-
joritet för att ge regeringen anvisningar om att ändra
sitt förslag på en viktig punkt, nämligen när det gäller
delning av skatte- och kronofogdemyndigheten i Hal-
lands län. En delning av län i detta hänseende fram-
står som uppenbart befängd. Det blir än mer befängt
när delarna föreslås bli tillförda Skåne respektive
Västra Götalands län, de redan i dag tillsammans med
Stockholm ojämförligt största av de blivande regio-
nerna. Det står dessutom i strid med de riktlinjer som
Riksskatteverket haft för sina ställningstaganden.
I Halland har regeringsförslaget om en delning av
länets skatte- och kronofogdemyndigheter uppfattats
som en signal om en delning av länet i en framtida
länsindelning. För en klar majoritet av hallänningarna
har detta varit en oroande signal. Sakligt sett finns det
naturligtvis inget skäl att betrakta just den här regio-
naliseringen som en signal avseende en framtida län-
sindelning. Ingen tidigare regionalisering av verk eller
myndighet har lett till någon motsvarande åtgärd. Det
är enbart regeringens hantering och förslag som givit
denna signaleffekt, som har samband med uppfatt-
ningen hos en del framträdande Hallandspolitiker
inom regeringspartiet.
Det känns därför angeläget att påpeka att inte hel-
ler det kommande beslutet om den nu aktuella regio-
naliseringen kan tas till intäkt för hur en kommande
länsindelning avseende Halland kommer att te sig.
Under skatteutskottets behandling av Hallandsfrå-
gan har Miljöpartiet kommit att spela en nyckelroll.
Från att ha stött regeringsförslaget i en omröstning i
utskottet svängde partiets representant inför betän-
kandets justering. Då fann även regeringspartiets
ledamöter för gott att ansluta sig till den enighet som
betänkandet på denna punkt nu uppvisar. Miljöparti-
ets agerande i denna fråga leder rimligen till slutsat-
sen att man bör vara försiktig med samarbete med
detta parti. En sådan försiktighet kan motiveras dels
av miljöpartitalesmannens bristande vilja att lyssna,
dels av visad opålitlighet efter intagen ståndpunkt.
Fru talman! Vid bildandet av Västra Götalands län
träffades en överenskommelse mellan det nya länets
intressenter om att ledningen för skattemyndigheten i
Västra Götaland skulle placeras i Mariestad. Vi anser
att det hade varit naturligt att fullfölja denna överens-
kommelse. Någon majoritet för denna uppfattning har
dock inte gått att nå. Vi har därför inriktat vår kraft på
att åstadkomma en utfästelse om att 30-50 tjänster
innefattande såväl baspersonal som kvalificerade
handläggare förläggs till Mariestad.
Fru talman! Jag ber avslutningsvis att få yrka bi-
fall till reservation 4 och i övrigt till utskottets hem-
ställan.

Anf. 3 ISA HALVARSSON (fp):
Fru talman! Vi har från Folkpartiets sida motsatt
oss Socialdemokraternas och Centerns utvidgning av
den s.k. generalklausulen i lagen om skatteflykt. Den-
na klausul står enligt vår uppfattning i strid med fun-
damentala principer som syftar till att förhindra god-
tycklig maktutövning.
Den här klausulens tillämpning är också mycket
svårbegriplig och helt oförutsägbar för de skattskyldi-
ga. I ett rättssamhälle måste reglerna vara så klara och
tydliga att medborgarna kan förstå och förutse kon-
sekvenserna av sitt handlande. Vi menar däremot att
det ligger i alla medborgares intresse att skattemyn-
digheterna har en hög ambition att motverka skatte-
fusk och att de har förutsättningar för att beivra skat-
tefusk i de fall där sådant förekommer.
En förutsättning för ett fungerande skattesystem är
att det finns en tillfredsställande kontroll av skatteun-
derlaget. Vi menar också att det omfattande moms-
fusket bör kunna motverkas mer effektivt än vad som
sker i dag. För den delen föreslår vi 50 miljoner kro-
nor extra i anslag för ökade insatser mot skattefusket.
Vi ställer oss bakom förslaget om regionindel-
ningen av skattemyndigheterna. Vi tycker en myndig-
het tillräckligt ofta måste möta arbetsuppgifter av
olika slag för att man skall kunna upprätthålla den
kompetens som krävs för en alltmer avancerad skat-
teplanering. Ett mindre antal myndigheter underlättar
också att man får mer enhetlighet över landet när det
gäller myndigheternas agerande. Det innebär också att
många uppgifter som nu utförs av Riksskatteverket
kan läggas ut på skattemyndigheterna. Men det är
viktigt att de lokala skattekontoren får vara kvar.
När det sedan gäller sätesorterna är vi till viss del
kritiska. Först antar man principer, sedan gör man
undantag och därefter gör man som man vill. Utifrån
de kriterier som har ställts upp säger man att sätesor-
ten skall vara den ort där verksamheten har sin tyngd-
punkt. Det skall vara samma ort där kronofogdemyn-
digheten finns, men man skall kunna göra undantag i
speciella fall av regionalpolitiska skäl.
Vi tycker t.ex. att Härnösand skall vara sätesort
för Västernorrlands och Jämtlands län. Regionens
verksamhetsmässiga tyngdpunkt ligger i kustområde-
na söder och norr om Härnösand. Det är också där
som de flesta företagen och invånarna finns. Kom-
munikationerna är bäst i de områdena, och mest re-
surser för revision och kontroll finns hos den nuva-
rande Länsskattemyndigheten i Härnösand. Härnö-
sand är också säte för den regionala kronofogdemyn-
digheten.
Det är likadant när det gäller regionen Värmland-
Örebro. Vi tycker att man från regeringens sida pekar
på fel ort. Sätesorten bör vara Karlstad. Det är regio-
nens verksamhetsmässiga tyngdpunkt. I Värmland
finns sju lokala skattekontor medan det i Örebro län
bara finns fyra. Karlstad är den geografiska mittpunk-
ten i regionen. Kronofogdemyndigheten har efter
omregionaliseringen sitt säte i Karlstad. Tar man
regionalpolitiska hänsyn har Karlstad de senaste åren
åderlåtits på flera tusen statliga anställda medan Öre-
bro så sent som 1996 fick myndighetskontor för for-
donsskatteverksamheten.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2
och 5.

Anf. 4 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Det föreliggande betänkandet behand-
lar anslag till skatteförvaltningen och Tullverket.
Ramar för den verksamheten är redan fastställda ge-
nom tidigare beslut i riksdagen. Det innebär att
Vänsterpartiet enbart har bilagt ett särskilt yttrande
där vi återigen påpekar att vi anser att anslaget till
såväl Tullen som skattemyndigheterna är för låga.
Vi har här tidigare hört Rolf Kenneryd nämna att
så länge man lägger 1 kr och får tillbaka 5-6 kr är det
positivt för samhället. Man kan i det här samman-
hanget inte lägga ut hur mycket pengar som helst, som
Rolf Kenneryd säger. Marginaleffekten kommer na-
turligtvis att bli allt lägre. Men i dagsläget ger fortfa-
rande varje krona tillbaka minst 2-3 kr. Vissa hävdar
att man får tillbaka 6 kr eller t.o.m. upp till 10 kr.
Som minst handlar det i varje fall om att få tillbaka 2-
3 kr för varje krona. Att i det läget fortsätta att dra in
medel tycker jag är ganska olyckligt.
En annan fråga som också tas upp i betänkandet är
regionaliseringen. När det gäller synen på regionali-
sering har det faktiskt lyckats att bli en reservation
från en sådan udda konstellation som moderater,
centerpartister och vänsterpartister. Det är inte ofta vi
ser den konstellationen bakom en reservation här i
riksdagen. Vi är nämligen samtliga negativa till den
regionalisering som sker. Det viktigaste är att skatte-
myndigheterna inte har fått arbetsro under en lång tid.
Det har genomförts organisationsförändringar. Det
började redan på slutet av 70-talet med RS-reformen
och fortsatte sedan in på 90-talet med reformen
SOL 90.
SOL 90 har tolkats på olika sätt. Det har varit to-
talintegrerade verksamheter på olika skattekontor,
specialistfunktioner, och man har svängt fram och
tillbaka. Kaoset är väl snart totalt inom skattemyndig-
heterna. Samtidigt har man fått säga upp mycket per-
sonal och har faktiskt inte tid till att göra det man
skall göra, nämligen granska. Vi fick ganska negativa
rapporter i våras om hur man t.ex. i Uppsala län inte
granskade avdragsposter under 50 000 kr. Det är
ganska alarmerande signaler. Signaler har också
kommit från andra delar av landet.
Nu säger man att en regionalisering skall skapa
mer resurser. Det stämmer egentligen inte, eftersom
man samtidigt säger att regionaliseringen skall skapa
resurser för att införa skattebrottsenheter. I de beräk-
ningarna säger man att varje administrativ tjänst kos-
tar en och en halv gång mer än de operativa tjänster-
na. Det är en beräkning som är väldigt underlig. I
synnerhet som RSV självt säger: Vi skall nu ha spets-
kompetens när det gäller den operativa verksamheten.
Vi skall anställa vissa profilerade utredare och skatte-
handläggare. De arbetar inte för några biträdestjänts-
eller baspersonalslöner.
De administrativa tjänster som kommer att för-
svinna i samband med regionalisering består inte
enbart av höga tjänster, utan det är också en viss del
baspersonal. Att i det läget räkna att det är i genom-
snitt en och en halv gång högre lön på de administra-
tiva tjänsterna skulle jag vilja säga direkt fel beräknat.
Det innebär att man trots detta inte kan finansiera
skattebrottsenheterna. Den operativa verksamheten
försämras totalt sett med de här förslagen.
Så till de speciella problem som har varit i utskot-
tet. Det gäller framför allt regionaliseringen av Hal-
lands län. Rolf Kenneryd har redogjort för de faktiska
förhållandena och hur det har gått till. Han gjorde
också vissa värderingar av ett visst partis agerande.
Jag kan dela de värderingarna. Så får det inte gå till i
ett utskott. Jag är i och för sig tacksam för hur resulta-
tet till sist blev. Det är ändå positivt att man kan ändra
sig när man inser att man har hamnat på fel vall. Man
kan därför trots allt tycka att det som har skett är
positivt.
Det är min bestämda uppfattning att verksamheten
i Hallands län inte bör delas. Det är också min upp-
fattning att skattemyndigheten där bör tillföras Kro-
noberg, Kalmar och Blekinge för att stärka regionen
och för att utnyttja det samarbete som redan tidigare
skett. Nu är det som här har sagts regeringens sak att
bestämma hur det slutligen skall utformas. Men jag
hoppas att man hamnar i den slutsatsen.
Sedan har vi det speciella sorgebarnet Mariestad.
Där föreslog en särskild utredare att sätesorten för
Länsskattemyndigheten i Västra Götalands län skulle
vara Mariestad. På det sättet lyckades man vända tio
negativa kommunalråd i norra och nordöstra Skara-
borg och lyckades få förankrat att man trots allt skulle
bilda ett storlän. När vi sedan får betänkandet ser vi
att regeringen svänger och säger att det ändå blir
Göteborg, efter påtryckningar från Riksskatteverket.
Då blir man litet beklämd. Ett löfte borde väl vara ett
löfte. Så är det inte. Vi insåg ganska snart att det
fanns en stor majoritet för att Göteborg skulle få det-
ta.
Jag vill också erinra om att länsordföranden för
Moderaterna har varit mycket tydlig i detta samman-
hang och stenhårt gått ut och anklagat både s och
andra för att ha svikit Mariestad. Därför är det intres-
sant att moderaterna i sitt särskilda yttrande inte har
något att erinra mot att länsskattemyndighetens säte-
sort blir Göteborg.
Jag har aldrig sett maken till politiskt hyckleri.
Moderaterna för en debatt i Skaraborg, men detta är
sedan inte förankrat i partiet. Man kan inte sätta sig på
hur många stolar som helst! Nu är tyvärr inte Sten
Svensson och Lars Hjertén här i kammaren i dag, men
jag vill säga att jag är mycket förvånad över deras och
moderaternas agerande i den här frågan. Man går ut
med en sådan kraft i länet, och sedan visar det sig att
man sitter still och accepterar regeringens förslag. Det
är hyckleri på högsta nivå.
Jag vill trots allt jag sagt framföra att jag är nöjd
med utskottets skrivning om att Mariestad skall tillfö-
ras 30-50 tjänster, såväl kvalificerade handläggar-
tjänster som baspersonaltjänster. Den meningen var
ett förslag av mig, och jag vill tacka utskottets majori-
tet för att man var beredd att gå mig till mötes. Det är
viktigt att den meningen finns med, eftersom den ger
klara signaler till RSV och regeringen om att de verk-
ligen skall ställa upp med den ersättning av tjänster
som man i och för sig pratar litet luddigt om i propo-
sitionen.
Slutligen vill jag yrka bifall till reservation 4.

Anf. 5 CARL FREDRIK GRAF (m) replik:
Fru talman! Jag begärde ordet med anledning av
att Rosengren yttrade sig om moderaternas agerande i
Skaraborgs län. Jag vill bara göra ett förtydligande
genom att läsa upp det särskilda yttrandet avseende
skattemyndigheten i västra Sverige: "Vi avstår därför
från ett ställningstagande till sätesorten samt organi-
sationen av Skattemyndigheten i Västra Götaland."
Det gör vi mot bakgrunden av att vi vill kunna ta
ställning till helheten när vi har fått resultaten av
utredningen som kommer att läggas fram om ett par
år. I det läget får man anledning att ta ställning till
helheten. Vi har alltså inte här i dag uttalat oss om
vilken sätesort som skall gälla i Västra Götalands län.
Det framgår tydligt av vårt särskilda yttrande.

Anf. 6 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd):
Fru talman! Riksskatteverket, RSV, har utrett om
en regionalisering av skattesförvaltningen kunde vara
en lämplig effektiviseringsåtgärd. Riksskatteverket
har i maj 1997 till regeringen överlämnat ett förslag
till ny regionindelning för skatteförvaltningen.
Kristdemokraterna anser att en ändrad myndig-
hetsindelning innebär en besparing inom ledning och
administration samt förbättrar förutsättningarna för en
effektiv samverkan mellan skattemyndigheterna och
kronofogdemyndigheterna.
Den av regeringen föreslagna indelningen över-
ensstämmer med den som gäller för kronofogdemyn-
digheterna utom såvitt gäller Hallands län. Regering-
en föreslår att Halland delas upp mellan grannlänen i
norr och söder. Kristdemokraterna har tillsammans
med andra partier talat för att Halland inte skall delas
utan behållas som en helhet. Vi har i utskottet fått
majoritet för denna linje.
Det är intressant att Centern och Vänsterpartiet
kritiserar Miljöpartiet i dagens debatt. Jag tycker att
det är en mycket märklig kritik. Det är ju glädjande
att ett parti kan ändra sig före ett beslut. Det är
mycket värre när ett parti ångrar sig efter att ett beslut
är fattat. Skatteutskottets betänkande innebär att re-
geringen får i uppdrag att avgöra vilken region Hal-
lands skatteorganisation skall föras till. För egen del
ser jag två alternativ: antingen Kronobergs, Kalmar
och Blekinge län eller Östergötlands och Jönköpings
län. Nu får vi ser vad regeringen kommer fram till.
Fru talman! Det är ett problem att inte samtliga
skattepliktiga inkomster och reavinster som skall
deklareras i Sverige verkligen redovisas i deklaratio-
nerna. Det är viktigt att skattemyndigheterna för att
komma åt skattefusk har effektiva kontrollmöjligheter
som är avvägda mot rimliga rättssäkerhetsgarantier.
Kristdemokraterna föreslår att 200 miljoner kro-
nor per år avsätts till skatteförvaltningen för en för-
stärkt skattekontroll. Det handlar dels om att öka
beskattningseffektiviteten, dvs. förhållandet mellan
debiterad skatt och rätt skatt, dels om uppbördseffek-
tiviteten, dvs. förhållandet mellan debiterad skatt och
faktiskt skatt. Erfarenheterna visar att detta anslag ger
i storleksordningen sex gånger så mycket tillbaka.
Kristdemokraterna räknar således med att skatteintäk-
terna ökar med 1 200 miljoner kronor per år om detta
förslag genomförs.
Fru talman! Riksdagen beslutade 1995 om ett be-
sparingsprogram för Tullverket med 288 miljoner
under perioden 1995/96-1998. Den nya organisatio-
nen skulle enligt förutsättningarna omfatta 2 450
årsarbetskrafter, vilket inneburit att personalstyrkan
minskat med ca 820 personer.
Skatteutskottet begärde i sitt betänkande
1994/95:SkU23 att effekterna för kontrollverksamhe-
ten och tullverksamheten i övrigt skulle bli föremål
för en skyndsam utvärdering. Regeringen har varit
mycket senfärdig när det gäller att skriva direktiv till
utredningen och tillsätta densamma. Flera gånger har
tidpunkten för när utvärderingen skulle kunna vara
klar flyttats fram. Det senaste beskedet ges i budget-
propositionen, och där skriver regeringen att utvärde-
ringen beräknas vara avslutad under hösten 1997. Det
skall alltså vara en skyndsam utvärdering - två år
senare!
Utvärderingen skall bl.a. behandla frågan om
Tullverket dimensionerades rätt i ljuset av medlem-
skapet i EU. Regeringen säger sig därför inte se någon
anledning "att föregå resultatet av utvärderingen".
Kristdemokraterna anser att det är anmärknings-
värt att regeringen har förhalat utredningen angående
besparingarna inom Tullverket. Det verkar som om
regeringen medvetet skjutit upp tidpunkten för utvär-
deringen för att inte behöva ta ställning till frågan om
mer resurser till Tullverket i budgeten för år 1997
eller för 1998.
Kristdemokraterna röstade emot den kraftiga ned-
dragningen och föreslog att Tullverket skulle få ytter-
ligare 100 miljoner kronor per år, vilket motsvarar ca
300 årsarbetskrafter. Det skulle möjliggöra återan-
ställning av en del av de 450 tulltjänstemän som i dag
går arbetslösa med a-kassa. De kostar staten pengar,
så det vore en lönsam affär för staten att återanställa
dem. De ökade resurserna skall användas till att för-
stärka kontrollen av illegal införsel av bl.a. narkotika,
vapen, sprit, tobak och övriga punktskattepliktiga
varor.
De partier i riksdagen som drev igenom beslutet,
Socialdemokraterna och Miljöpartiet, gjorde bedöm-
ningen att det kraftiga besparingsprogrammet inte
skulle påverka nivån på kontrollverksamheten nega-
tivt. Men den bedömningen höll inte. Enligt uppgifter
från Tullverket har smugglingen av sprit och andra
alkoholdrycker tilltagit mycket kraftigt under de se-
naste åren. Vidare är smugglingen av cigaretter och
mineraloljor ett stort problem.
Det framstår tydligt att lagstiftningen beträffande
införsel av punktskattepliktiga varor är tämligen
tandlös. Det måste bli möjligt att beslagta och skatte-
förverka varor. Enbart böter räcker uppenbarligen inte
för att man skall kunna hejda smugglingen.
Riksdagen har höjt skatten på alkohol och tobak
flera gånger de senaste åren av folkhälsoskäl och
statsfinansiella skäl. Men för att inte skattehöjningar-
na skall bli ett slag i luften måste ytterligare insatser
göras för att bekämpa smuggling av alkohol och to-
bak. I annat fall kommer statens skatteinkomster att
minska. Finansministern har i något sammanhang sagt
att det inte kan bli tal om att minska skatterna på
alkohol och tobak. Han har sagt att en ökad kontroll
skall föredras i kampen mot smugglingen. Men när
kommer resurserna för att klara av denna ambition?
Nu räknar Finansdepartementet med att inkoms-
terna av tobaksskatten kommer att minska med 900
miljoner kronor jämfört med budgeten för 1997 och
med 500 miljoner jämfört med budgeten för 1998.
Det är inte svårt att se att detta till stor del beror på
ökad smuggling.

Regeringen verkar inte inse sambandet mellan hö-
ga punktskatter och motivet för smugglare att tjäna
mer pengar. Kristdemokraterna anser att de höga
skatterna på alkohol och tobak måste kompletteras
med ökade resurser till Tullverkets och polisväsendets
kontrollverksamhet. Det räcker inte med utskottsma-
joritetens skrivningar om rationaliseringar och organi-
sationsförändringar för att få fram mer resurser.
Fru talman! Inom Europeiska unionen pågår ett
arbete med en ny version av Neapelkonventionen.
Syftet med Neapelkonventionen är att kompensera
bortfallet av kontroller vid de inre gränserna genom
gränsöverskridande tullsamarbete. De särskilda sam-
arbetsformer som skall kunna användas mellan med-
lemsstaterna för att bekämpa smuggling av narkotika
och andra förbjudna varor är:
förföljande över gräns
fortsatt övervakning över gräns
kontrollerade leveranser
utredning under täckmantel
gemensamma utredningsenheter
Jag anser att Sverige skall skriva under denna
konvention.
Den främsta orsaken till de problem som finns in-
om Tullverket har att göra med den alltför stora ned-
dragningen av resurser som riksdagen har beslutat
om. Utredarna och beslutsfattarna överskattade möj-
ligheten att minska Tullverkets resurser samtidigt som
man underskattade de resursbehov som EU-
medlemskapets olika förändringar förde med sig. De
problem som nu finns är i princip inte andra än de
som redan hösten 1994 gick att förutse.
Regeringen kan inte längre gömma sig bakom ut-
värderingen av Tullverkets resurser, som skall vara
klar under hösten 1997, dvs. efter det att regeringen
lagt fram budgetförslaget för år 1998.
Kristdemokraterna accepterar inte resursbristen
hos Tullverket, utan vi vidhåller vår uppfattning att
anslaget bör ökas med 100 miljoner, vilket motsvarar
300 heltidstjänster. Det anslag för 1998 som utskot-
tets majoritet har stannat för har således inget stöd av
Kristdemokraterna.
Fru talman! Jag står bakom samtliga kristdemo-
kratiska reservationer till betänkandet men yrkar bifall
endast till reservationerna 3 och 6.

Anf. 7 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Jag blev bara litet konfunderad när jag
hörde Michael Stjernström undra om inte regeringen
ser sambandet mellan höjningarna av skatten, de
minskade intäkterna och den ökade smugglingen. Min
fråga blir då: Var kristdemokraterna emot höjningen
av tobaksskatten och för den delen också alkoholskat-
ten? Det låter på Michael Stjernström som om man
sade nej till höjningen av tobaksskatten fr.o.m. den 1
augusti. Var det så?

Anf. 8 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Så fel kan inte Per Rosengren ha hört.
Jag återgav det finansministern har sagt: Det kan inte
bli tal om att sänka skatterna på alkohol och tobak,
men vi måste bekämpa smugglingen med ökade kon-
trollinsatser. Det är en uppfattning som jag delar.
För att polisen och tullen i realiteten skall ha möj-
ligheten att öka kontrollinsatserna vid smuggling av
narkotika, alkohol, m.m. måste de få de ekonomiska
resurserna. Men där brister det i dag. Därför vill vi
öka resurserna till tullen.
Vi delar alltså inte uppfattningen, det tror jag inte
att Per Rosengren trodde heller, att man skall sänka
skatten på alkohol och tobak.

Anf. 9 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Hur skall man tolka det som Michael
Stjernström sade när han anklagade regeringen och
andra för att man inte ser sambandet mellan skatte-
höjning och ökad smuggling? Vi kan läsa protokollet
gemensamt i morgon så skall vi nog se att det var så
Michael Stjernström sade. Så kan man inte säga om
man samtidigt accepterar den kraftiga höjningen av
tobaksskatten som skedde den 1 augusti. Det var bara
den meningen som fick mig att studsa till litet grand.
Det verkar litet inkonsekvent.
Men då har vi fått utrett att ni inte ser sambandet
mellan ökad smuggling och den höjda skatten. Ni tror
att vi, med nuvarande EU-regler och med de fria
passager som finns, fixar detta med ökad kontroll. Jag
tror inte att det enbart förhåller sig på det sättet. Man
måste nog vidta vissa andra åtgärder också.

Anf. 10 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Det finns självklart ett samband. Om
man ökar skatterna på alkohol och tobak ökar själva
motivet för smugglare att, som har skett, flytta sig från
narkotikabranschen till alkohol och tobak. Då måste
självfallet samhället svara mot detta med ökade kon-
trollinsatser. Annars blir det en lönsam svartmarknad,
och det kan vi inte acceptera.

Anf. 11 BJÖRN ERICSON (s):
Fru talman! Som redan har framgått handlar det
här ärendet, SkU1, Anslag till skatteförvaltningen och
Tullverket, förutom om just anslagen till skatteför-
valtningen och Tullverket också om de lagstiftnings-
åtgärder som behövs för att slå ihop de olika skatte-
myndigheterna i Västra Götalands län till en myndig-
het. Dessutom redovisas den avsikt regeringen har att
genomföra en ny regionindelning för skattemyndighe-
terna. Förslaget är att antalet skattemyndigheter, som
för närvarande är 23 - i princip en myndighet i varje
län - skall reduceras till 10.
Till betänkandet är fogat elva reservationer och
fem särskilda yttranden. Jag skall återkomma till dem.
Fru talman! Låt mig först säga att utskottet är enigt
om att tillstyrka regeringens förslag beträffande de
lagstiftningsåtgärder som behövs för att slå ihop de
olika skattemyndigheterna i Västra Götalands län till
en myndighet.
När det sedan gäller anslag inom utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd anför Folkpartiet i
reservation 1 att 50 miljoner kronor från anslagsspa-
randet under 1998 skall få användas av skattemyndig-
heterna för ytterligare insatser mot skattefusk.
Utskottet har i sitt yttrande till finansutskottet, vil-
ket jag vill åberopa, beträffande ramen för utgiftsom-
rådet framfört att bekämpningen av den ekonomiska
brottsligheten och skattefusk är av central betydelse
och att det är oerhört angeläget att skatteförvaltningen
i det här fallet har tillräckliga resurser för det arbetet.
Utskottets mening är därför att det föreslagna raman-
slaget för Riksskatteverket, skattemyndigheterna och
Tullverket är väl avvägt för att tillgodose det behovet,
varför jag yrkar avslag på reservation 1.
Vad sedan gäller skattemyndigheternas framtida
resurser så sammanfaller utskottsmajoritetens upp-
fattning med regeringens beräkningar beträffande
storleken på anslaget till skattemyndigheterna under
de närmaste åren efter 1998, varför det saknas anled-
ning att nu ändra inställning. Jag yrkar därför avslag
på reservationerna 2 och 3 av Folkpartiet och Krist-
demokraterna.
I budgetpropositionen redovisar regeringen sin
avsikt att genomföra en ny regionindelning för skatte-
förvaltningen med betydligt färre och större myndig-
heter, vilket har framgått av tidigare inlägg. Låt mig,
fru talman, erinra om att riksdagen i december 1996
efter förslag i budgetpropositionen för 1997 beslutade
om en ny regionindelning för kronofogdemyndighe-
terna. När det nu gäller skattemyndighetens regionala
indelning är det enligt min mening följdriktigt att göra
detsamma med den så att nödvändiga effektiviseringar
och besparingar kan åstadkommas. Erfarenheterna av
försök som gjorts inom skatteförvaltningen och erfa-
renheterna av den s.k. ordnade samverkan mellan
kronofogdemyndigheter visar att det inte går att
komma särskilt långt på den vägen om inte indelning-
en på regional nivå ändras.
Ett bibehållande av den nuvarande indelningen
skulle, i förening med beslutade besparingskrav,
framför allt drabba kontrollverksamheten, som är den
del av skattemyndigheternas verksamhet där det finns
möjlighet att i viss utsträckning välja ambitionsnivå.
Därmed skulle den eftersträvade satsningen på kraft-
fullare bekämpning av skatteundandragande och eko-
nomisk brottslighet förlora i kraft.
I denna fråga förenar sig Moderata samlingsparti-
et, Centerpartiet och Vänsterpartiet i en gemensam
reservation, nr 4. Man motsätter sig att denna regio-
nalisering genomförs. Som skäl för ställningstagandet
anför man bl.a. att det är att föregripa det utrednings-
arbete som påbörjats av den parlamentariska kommit-
tén om den regionala samhällsorganisationen, s.k.
PARK.
Utskottsmajoriteten är av samma mening som re-
geringen, dvs. att det är nödvändigt att genomföra en
ny regionalisering av skatteförvaltningen för att kunna
uppnå ytterligare effektiviseringar och rationalise-
ringar. Som jag redan har sagt visar erfarenheterna att
det syftet bäst uppnås genom en geografisk omorgani-
sation där antalet myndigheter minskas och myndig-
heternas ansvar utökas till större regioner. Genom
detta skapas utrymme för att på olika sätt förbättra
den operativa verksamheten inom de ramar som gäller
för förvaltningens totala kostnader. En ny regio-
nindelning innebär också att resurser frigörs för att
inrätta sådana skattebrottsenheter som föreslås i pro-
position 10, som vi skall behandla senare.
Fru talman! Någon anledning att dröja med ett
beslut om en ny regionindelning för skattemyndighe-
terna på grund av att andra regionala samhällsfunktio-
ner är föremål för utvärdering och utredning förelig-
ger, enligt utskottets mening, inte. Utskottet ställer sig
i stället i princip bakom tanken att fr.o.m. den 1 janu-
ari 1999 minska antalet skattemyndigheter till tio, så
att varje region får samma geografiska indelning som
motsvarande kronofogdemyndighet. Mot den här
bakgrunden yrkar jag avslag på reservation 4.
Fru talman! Jag går sedan över till sätesorterna för
de nya skattemyndigheterna utom Västra Götalands
län. Det fanns ett stort antal motioner att behandla i
utskottet med olika förslag på sätesorter beroende på
vilken landsända motionären representerade. Detta
har dock resulterat i endast en reservation, nämligen
från Folkpartiet.
I reservationen föreslår man beträffande Jämtlands
och Västernorrlands län att i stället för regeringens
förslag Östersund att Härnösand skall utgöra sätesort
för regionen. Vidare föreslår man att Karlstad skall
vara sätesort för Värmlands och Örebro län i stället
för Örebro som regeringen föreslår.
Utskottet anser, i likhet med regeringen, att valet
av sätesort för de nya myndigheterna bör bestämmas
huvudsakligen med ledning av den verksamhetsmäs-
siga tyngdpunkten på det geografiska läget inom re-
spektive region samt också tillgången på kommunika-
tioner. I den bakomliggande bedömningen ligger
också en strävan efter en inomregional balans, vilket i
några fall har lett till att man bör välja en annan ort än
den där den regionala kronofogdemyndigheten har sitt
säte. När det gäller Östersund delar utskottet rege-
ringens bedömning att de regionalpolitiska skälen är
avgörande för en lokalisering dit av en skattemyndig-
het. Samma skäl ligger till grund för valet av Örebro
som sätesort för Skattemyndigheten för Värmlands
och Örebro län. Med detta yrkar jag avslag på reser-
vation 5.
Låt mig, fru talman, beträffande sätesort för nya
Västra Götalands län säga att utskottet är enigt om
valet av Göteborg som sätesort för den sammanslagna
skattemyndigheten. I annat sammanhang, vilket har
påpekats i föregående tal, har Mariestad framställts
som sätesort. Jag vill med anledning av det framhålla
vad utskottet har sagt i betänkandet beträffande den
inomregionala balansen, nämligen att den lämpligen
bör tillgodoses genom att lokalisera annan verksamhet
inom skatteförvaltningen till Mariestad. Utskottet
förutsätter att regeringen fullföljer de intentioner som
redovisas i propositionen och som utskottet anfört i
betänkandet.
När det gäller frågan om till vilken region som
Hallands län skall föras, och därmed också sätesorten
för Halland, är det väl ingen större hemlighet - vilket
har framgått av Kenneryds anförande - att denna
fråga har varit föremål för en intensiv diskussion i
utskottet. Utskottet har insett att det är svårt att finna
en lösning som i alla avseenden är helt tillfredsstäl-
lande. Utskottet har dock stannat vid att ge regeringen
till känna att skatteförvaltningen och kronofogde-
myndigheten i Hallands län inte skall delas och över-
låter till regeringen att avgöra till vilken region myn-
digheten skall föras.
I reservation 6 av Kristdemokraterna tas Tullens
framtida resurser och resursanvändningen upp. Man
menar att Tullens resurser måste förstärkas för att
Tullen skall kunna säkerställa gränskontroller. I re-
servationen anförs bl.a. att landet på grund av bristan-
de resurser har öppnats för olika former av kriminali-
tet, att det är en oacceptabel kontrollsituation vid
landets internationella flygplatser och att kontrollbe-
hovet vid våra svenska hamnar ökar. Av dessa skäl
yrkar Kristdemokraterna på ytterligare 300 tjänster
inom Tullen och att 100 miljoner kronor utöver vad
regeringen anslagit avsätts till Tullverket för vart och
ett av de kommande budgetåren. Detta i sig skulle
förtjäna ytterligare kommentarer, men jag avstår från
det.
Utskottet instämmer i uppfattningen som fram-
kommer i reservationen att tullsituationen påtagligt
har förändrats sedan Sveriges inträde i EU. Själva
inträdet innebar ju bl.a. en helt ny situation vid inre
gräns. Utskottet är också överens med reservanten om
att Tullen bör bedriva sin kontrollverksamhet så ef-
fektivt som möjligt så att våra gränser skyddas mot
illegal införsel av narkotika och andra farliga varor.
Detta är också en högt prioriterad del av de allmänna
mål för Tullverkets verksamhet som har fastlagts
tidigare av riksdagen och som skall vara vägledande
för Tullverkets användning av tillgängliga resurser.
Jag vill dock påminna Michael Stjernström om utskot-
tets tidigare uttalade uppfattning att det inte är riksda-
gens sak att ge detaljföreskrifter om Tullens närvaro i
olika regioner, på olika orter eller hur Tullen i övrigt
skall disponera sina resurser. Med vad jag nu har sagt
yrkar jag avslag på reservation 6.
Även om Moderaterna inte yrkar bifall till reser-
vation 7, vill jag ändå understryka att utskottet i tidi-
gare sammanhang har ställt sig bakom tanken på ett
fördjupat samarbete mellan tull och polis där ett så-
dant samarbete är till nytta för verksamheten. I grun-
den skiljer sig inte utskottsmajoritetens uppfattning
särskilt mycket mot Moderaternas i denna fråga. Men
jag vill ändå framhålla att det ingår i uppgifterna för
den utvärdering av EU-medlemskapets effekter för
Tullverkets dimensionering och organisation m.m. att
belysa förutsättningarna och erfarenheterna av Tull-
verkets samarbete med andra myndigheter. Det gäller
främst polisen och skatteförvaltningen och skall re-
dovisas den närmaste tiden. Eftersom det är klok
politik att avvakta denna redovisning, skulle jag yrka
avslag på reservationen. Men det behöver ju inte
göras eftersom det inte har yrkats något bifall.
Beträffande punktskattepliktiga varor finns det två
reservationer till betänkandet. Det är dels en reserva-
tion från moderaterna, som kräver att tull och skatte-
myndighet integreras under en hatt i stället för att det
skall byggas upp särskilda enheter inom skatteför-
valtningen. Det är dels en reservation från kristdemo-
kraterna, som framhåller att nuvarande lagstiftning
beträffande punktskattepliktiga varor är alldeles för
tandlös.
Jag vill, fru talman, upprepa vad jag tidigare sagt
beträffande utvärderingen av EU-medlemskapets
effekter för Tullverkets dimensionering och organisa-
tion m.m., att den också skall belysa förutsättningarna
för och erfarenheterna av Tullverkets samarbete med
andra myndigheter, bl.a. skatteförvaltningen. I Skat-
teflyktskommitténs betänkande Punktskattekontroll av
alkohol, tobak och mineraloljor som nu bereds inom
Regeringskansliet kommer förslag om utvidgade
möjligheter till fysisk kontroll och förbättrad infor-
mationstillgång.
Mot den här bakgrunden anser jag att det är ange-
läget att avvakta de pågående åtgärderna, och jag
yrkar därför avslag på reservationerna 8 och 9.
Fru talman! Jag vill avsluta med att för säkerhets
skull yrka avslag på samtliga reservationer och bifall
till hemställan i betänkandet.

Anf. 12 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Först vill jag säga något om vår reser-
vation avseende samarbetet tull-polis, för att vara
tydlig på den punkten. Skälet till att vi inte yrkar bifall
till den är naturligtvis att vi vill spara tid åt kamma-
rens ledamöter och få färre voteringar. Man kunde lätt
tro att det låg något annat skäl bakom när man hörde
Björn Ericsons inlägg.
Jag vill samtidigt säga att inlägget andas en viss
öppenhet - det var det jag efterlyste i mitt huvudanfö-
rande - till att diskutera de här frågorna på ett för-
domsfritt sätt när utredningen är klar. Jag ser fram
mot den diskussionen, och vi får återkomma till den
då.
När det gäller regionaliseringen av skatteförvalt-
ningen har det framgått att Björn Ericson och hans
parti vill genomföra den nu. Min fråga till honom
gäller då den utredning som flera partier har hänvisat
till beträffande den framtida regionala strukturen på
de statliga länsförvaltningarna. Vilken betydelse skall
man tillmäta den? Varför har man över huvud taget
tillsatt den, när man i stort sett har genomfört regio-
nalisering på samtliga punkter? Det är väl i stort sett
bara Polisen och länsarbetsnämnderna kvar som följer
länsgränserna. Vad kommer man att göra om utred-
ningen kommer fram till slutsatser som innebär att
man borde ha gjort på ett annat sätt när det gäller
skatteförvaltningen? Det förtjänar en kommentar. Det
är en stor utredningsapparat som har dragits i gång,
men när man nu föregriper den på det här viset är
risken att det arbete som utredningen lägger ned inte
kommer att kunna tillgodogöras för skattemyndighe-
ten.

Anf. 13 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Fru talman! Grafs fråga vill jag bara kommentera
så att det är klart att den utredning som nu är tillsatt är
viktig för att man skall kunna få en helhetsbild av den
framtida regionindelningen för förvaltningarna. Men
det är också så att regeringen naturligtvis vet hur den
utredningen i dag diskuterar och säkerligen också vet
hur regionerna kommer att se ut i framtiden. Skulle
det visa sig att utredningen kommer fram till totalt
andra slutsatser än att de stämmer överens med den
här indelningen får regeringen i så fall återkomma.

Anf. 14 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Björn Ericsons replik i denna del be-
sannar min farhåga om att det inte finns någon hel-
hetssyn i Regeringskansliet vad beträffar den regiona-
la strukturen i framtiden. Han säger att regeringen
känner till vad utredningen arbetar med och under-
förstått också resultatet. Utredningen tillsattes ju för
ett halvår sedan, så det är unikt att man i kanslihuset
redan har klart för sig vad det kommer att bli fråga
om. Om utredningen skulle ändra sig får regeringen
återkomma.
Det skapar naturligtvis en osäkerhet inom länsför-
valtningarna, och inte minst inom skatteförvaltningen
som nu skall sjösätta en ny organisation, om det kan
bli fråga om att ändra organisationen igen. Vad skat-
teförvaltningen minst av allt behöver nu är de ständigt
återkommande organisationsförändringarna.
Slutsatsen är då, fru talman, att det hade varit
lämpligt att avvakta utredningens resultat och att
därefter återkomma med en helhetssyn, som också
kunde inbegripa andra myndigheter. Vi vet att skat-
temyndigheten i framtiden behöver samarbeta ännu
mer med både tull och polis.
Mot bakgrund av detta tycker jag att detta replik-
skifte har stärkt argumentationen för bifall till reser-
vation 4.

Anf. 15 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Fru talman! Det kanske främsta skälet för att nu
genomföra den här regionindelningen är att den ut-
redning som är tillsatt inte kommer fram till ett slut-
ligt förslag förrän om ganska lång tid. Därför menar
vi att det inte går att avvakta utredningen, utan vi
anser att det i stället är av största vikt att vi får ge-
nomföra den här regionindelningen nu, som också
stämmer överens med den regionindelning för krono-
fogdemyndigheten som tidigare har genomförts.

Anf. 16 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Jag vill gärna spinna vidare på replik-
skiftet mellan Carl Fredrik Graf och Björn Ericson.
Björn Ericson lade i sin argumentation stor vikt vid
att det är nödvändigt att besparingar uppnås genom
regionaliseringen. Jag betraktar det som ytterligt tvek-
samt att besparingar uppstår ens på bruttonivå genom
den här åtgärden. Jag betraktar det som högst sanno-
likt att den parlamentariska utredningen om den regi-
onala samhällsorganisationen kommer fram till att den
statliga förvaltningen på regional nivå behöver sam-
ordnas, även vad avser geografisk samordning.
Detta beslut skall träda i kraft den 1 januari 1999.
Utredningen förväntas vara klar i oktober 2000. Pone-
ra att det leder fram till att man på nytt måste riva upp
det beslut som nu kommer att fattas när det gäller
skatte- och kronofogdemyndigheten. Hur ser Björn
Ericson på den besparing som han nu anser sig vara så
säker på kommer att infrias?

Anf. 17 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Fru talman! Som jag sade i mitt förra inlägg är det
ju den långa tiden innan utredningen kommer fram till
sitt resultat som är skälet till att vi vill införa detta nu.
Det är viktigt att det får komma i gång.

Anf. 18 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! Men det är ju inte lång tid från ikraft-
trädandet den 1 januari 1999 till dess att utredningen
skall lägga fram sitt slutbetänkande. Den tiden mot-
svarar inte ens i teorin den tid som är nödvändig för
att den genomförda regionaliseringen skall hinna sätta
sig.
Jag kan inte undgå att peka på att Björn Ericson
gav en väldigt intressant och närmast uppseendeväck-
ande upplysning i sitt replikskifte med Carl Fredrik
Graf. Regeringen skulle alltså redan nu veta vad ut-
redningen kommer fram till. Är det på det sättet man
hanterar svensk statsförvaltning, dvs. att man tillsätter
utredningar för att klara ut det som regeringen redan
vet? I så fall måste resursanvändningen starkt ifråga-
sättas.

Anf. 19 BJÖRN ERICSON (s):
Fru talman! Rolf Kenneryd tycker inte att det är
lång tid fram till dess att utredningen skall komma
med sitt betänkande år 2000. Men från det till dess att
beslut skall fattas i riksdagen kommer det att ta ytter-
ligare tid. Det är grundorsaken till att vi vill genomfö-
ra detta nu.

Anf. 20 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Jag har också frågor om regionalise-
ringen. Anser inte Björn Ericson att man skall ta sig-
nalerna på allvar om att personalen har det väldigt
jobbigt nu, efter alla omorganisationer som har skett?
Och nu skall det genomföras ytterligare en omorgani-
sation. Måste man inte lyssna på vad som sker ute i
landet?
De pengar som Björn Ericson tror kommer att fri-
göras i samband med regionaliseringen skall dels
förbättra den operativa verksamheten, dels bekosta
inrättandet av skattebrottsenheter. Det är ingen dålig
regionalisering som leder till så stora besparingar att
man dels får en bättre operativ verksamhet, dels kan
inrätta skattebrottsenheter. Jag skulle vilja veta hur
Björn Ericson får debet och kredit att gå ihop i det
sammanhanget.
Jag skulle också vilja veta hur Björn Ericson reso-
nerar. Han ställer sig tydligen bakom påståendet att
man kan skaffa en och en halv operativ tjänst för
pengarna från en administrativ tjänst.
Jag välkomnar en sak hos Björn Ericson. Det är
öppenheten när det gäller samarbete mellan tull och
polis. Jag delar nämligen Carl Fredrik Grafs synpunk-
ter i detta sammanhang. Den öppenhet som trots allt
visas här i dag inför utredningens förslag föder vissa
förhoppningar.

Anf. 21 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Fru talman! Det är alldeles riktigt, som Per Ro-
sengren säger, att det är viktigt att lyssna på de stäm-
ningar som finns ute i landet. Vi har också lyssnat till
vad Riksskatteverket anser när det gäller regionalise-
ringen. Riksskatteverket har till utskottet framfört att
man kommer att göra besparingar i och med denna
förändring. Jag är säker på att alla som är med i debat-
ten i dag var närvarande när det framfördes.
Att pengar kommer att frigöras är en följd av just
detta. Det blir större regioner med bättre resurser för
att täcka alla de frågor som krävs inom skatteväsen-
det. Det kommer enligt alla de beräkningar som är
gjorda att bli så.

Anf. 22 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Björn Ericson säger att det blir bättre
resurser. Det är helt fel. Det kan vi konstatera. Det är
sämre resurser, för ni drar ned på anslagen för varje
år. Att påstå att det skall bli bättre resurser är direkt
felaktigt av Björn Ericson. Det kan vi konstatera.
Det må så vara att RSV säger vissa saker. RSV är
inte Gud i sammanhanget. Man får lyssna på den
personal som finns ute i verksamheterna och som är
ganska handlingsförlamad.
Vi har sett att man i Uppsala inte granskar avdrag
under 50 000. Är inte Björn Ericson det minsta oro-
ad?
Återigen: Ställer Björn Ericson upp på tolkningen
att man får en och en halv handläggartjänst på den
operativa sidan om man tar bort en administrativ
tjänst? Tror Björn Ericson verkligen att rationalise-
ringarna skall räcka? Det är den frågan jag vill ha svar
på. Det vill jag ha på pränt. Tror Björn Ericson att det
dels skall gå att förbättra den operativa verksamheten,
dels inrätta skattebrottsenheter? Jag vill ha ett klart ja
eller nej på den frågan. Det kan vara bra att veta för
framtiden, när vi sitter med facit i hand.

Anf. 23 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Fru talman! Jag tror att Per Rosengren totalt bort-
ser från resultatet av rationaliseringar och effektivise-
ringsökningar. Vi kan ha olika uppfattningar om hur
stor vinsten blir. Våra beräkningar innebär att det
kommer att vara möjligt att dels genomföra de före-
slagna skattebrottsenheterna, dels utöka den operativa
verksamheten.

Anf. 24 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Jag vill tala om tullen med Björn
Ericson.
Riksdagen beslutade 1995 om neddragningar på
tullverksamheten. Som jag sade i mitt huvudanföran-
de begärde skatteutskottet då att det skulle ske en
skyndsam utvärdering av beslutet om neddragningar
för tullen.
Nu har det gått över två och ett halvt år. Anser
Björn Ericson att en utvärdering som tar över två och
ett halvt år kan sägas ha skett skyndsamt?
Om jag förstod Björn Ericson rätt fanns det en
koppling till Skatteflyktskommittén och dess betän-
kande. Man vill i enlighet med Kristdemokraternas
motion på detta område förstärka tullens instrument
när det gäller att beslagta och skatteförverka varor.
Det fanns enligt Björn Ericson en koppling. Utred-
ningen om tullen skulle också titta på och ta hänsyn
till Skatteflyktskommitténs betänkande.
Är det så? Är det detta som är skälet till att det tar
så lång tid? Vilket är annars skälet till att tullutred-
ningen har tagit så lång tid?

Anf. 25 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Fru talman! Vi har, vilket framgår av Michael
Stjernströms fråga, olika uppfattningar om skyndsam-
het. Min uppfattning är att verksamheten måste vara i
gång en viss tid innan utvärderingen kan göras på ett
riktigt sätt. Två och ett halvt år verkar kanske vara i
överkant, men det är den period som jag tror är nöd-
vändig för att man skall få en rättvis utvärdering av
situationen.
Den sista frågan är en av de frågor som utredning-
en skall titta på. Det gäller tullens dimensionering och
organisation och erfarenheterna av Tullverkets sam-
arbete med andra myndigheter, dvs. polis och skatte-
förvaltning.

Anf. 26 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd)
replik:
Fru talman! Vi tycks ha olika uppfattning om vad
som är en skyndsam utvärdering. Jag tycker inte att en
utvärdering som har tagit över två och ett halvt år kan
sägas ha skett skyndsamt.
Vi har en verklighet att hantera även i riksdagen. I
dag går 450 tulltjänstemän arbetslösa, och de uppbär
a-kassa som kostar staten pengar. Jag vill med emfas
hävda att det vore en bra affär för staten att anställa en
del av dessa personer för att få till stånd en ökad aktiv
bekämpning av smugglingen och på så sätt öka statens
intäkter. Det skulle inte kosta en krona.
Hur ser Björn Ericson på detta?

Anf. 27 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Fru talman! Det framgår tydligt att Michael
Stjernström och jag har ganska långt mellan oss när
det gäller frågan om hur vi skall använda våra statliga
medel. Vi har presenterat en budget där vi har tagit
hänsyn till alla frågor som vi anser vara värdefulla
och viktiga att beakta. Vi har också, vilket Michael
Stjernström kanske inte ägnat sig särskilt mycket åt,
sett till att hålla ekonomin i balans. Det är ett av skä-
len till att vi skiljer oss åt på denna punkt.

Anf. 28 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja diskutera Karlstad och
Örebro och hur man har valt sätesort med Björn Eric-
son.
Björn Ericson sade att det var verksamhetens
tyngdpunkt som skulle avgöra. Det finns sju lokala
skattemyndighetskontor i Värmland och fyra i Örebro.
Antalet invånare är större i Värmlands län. Antalet
taxeringsenheter är större. Antalet arbetsgivare är
större. Antalet inkomstdeklarationer är större. Antalet
uppbördsdeklarationer är större. Antalet momsdekla-
rationer är större. Man kan konstatera att tyngdpunk-
ten på verksamheten ligger åt Karlstadhållet.
Björn Ericson nämnde kronofogdemyndigheten.
Den är belägen i Karlstad. Björn Ericson nämnde
avstånd och kommunikationer. Karlstad är den geo-
grafiska mittpunkten. Avstånden blir längre om man
väljer Örebro som huvudort, vilket är på förslag.
Det måste vara något annat som ligger bakom. Jag
vill gärna veta vad det är.

Anf. 29 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Fru talman! Jag sade i mitt anförande att det fanns
regionalpolitiska skäl. Jag borde kanske ha uttryckt
mig på ett annat sätt. Det är mer verksamhetsmässiga
skäl som ligger bakom valet av Örebro som huvudort.
Jag vill också säga att utskottet har följt Riksskat-
teverkets bedömning när det gäller placering i Örebro.

Anf. 30 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Även regionalpolitiskt sett har Karl-
stad blivit av med väldigt många statligt anställda. Det
här ger, som jag sade, intrycket att först antar man en
massa principer, sedan lägger man till några undantag,
och sedan gör man precis som man vill, utan att ta
hänsyn till några som helst principer.

Anf. 31 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Fru talman! Jag respekterar naturligtvis att Isa
Halvarsson kämpar för att få verksamheten till Karl-
stad. Jag vill ändå säga att det är verksamhetsmässiga
skäl som gör att vi har stannat för Örebro. På den här
punkten kommer Isa Halvarsson och jag inte att bli
överens, oavsett hur länge vi håller på att diskutera
frågan. Men fortfarande gäller ändå Örebro.

Anf. 32 RONNY KORSBERG (mp):
Fru talman! Vi i Miljöpartiet har ställt oss bakom
det här betänkandet om anslagen till skattemyndighe-
ten och Tullen. Det gäller även det förslag till regio-
nindelning som finns med i förslaget.
Vi menar att det är viktigt med en effektiv skatte-
förvaltning. Det har under de senaste åren genomförts
stora förändringar på det här området, som andra
talare har vittnat om. Man kan t.ex. nämna den för-
enklade deklarationen, som har lett till väldigt mycket
annorlunda rutiner och mindre arbetsuppgifter på
vissa håll för skattemyndigheternas del. Det kommer
ytterligare förändringar inom skatteområdet, det vet
vi. Förändringens tid är inte slut för det hårt prövade
skattefolket i landet. Vi får ett skattekonto, som
kommer att innebära stora uppoffringar för skatteför-
valtningarna bl.a. när det gäller utbildning. Det gäller
också skattebrottsbekämpningen, som nu skall inten-
sifieras.
Det här är viktiga och bra åtgärder. Vi har fått sig-
naler om att det finns stora påfrestningar ute på de
lokala skattekontoren, och det tycker jag man måste ta
på allvar. Genom kontakter med Riksskatteverket och
länsskattemyndigheter har vi också sett att man där
har klarat av förändringarna och påfrestningarna på
ett alldeles utmärkt sätt.
Miljöpartiet menar att det nu, med tanke på det
stora förändringsarbete som fortfarande pågår, finns
anledning att titta närmare på resurstilldelningen i
fortsättningen. Det kommer vi också att göra i näst-
kommande budgetomgång.
Skälet till att vi har ställt oss bakom förslaget till
regionalisering - som ju egentligen inte är så våld-
samt dramatiskt, utan genomsnittligt räknat innebär
att två län blir en region - är att vi tror att det är väl-
digt viktigt att just de lokala skattemyndigheterna och
den operativa verksamheten skyddas så långt det går.
Vi tror att det här är ett bättre sätt att klara de bespa-
ringar och rationaliseringar som har skett inom skat-
teväsendet. Det här ger, som vi har sett, effektivitets-
vinster och möjlighet att samla kompetens, vilket gör
det möjligt att effektivisera skattebrottsbekämpningen
och se till att man får en likformig beskattning över
landet. Det har kommit signaler om att det förekom-
mer väldigt stora skillnader mellan olika län i hur man
hanterar skattelagstiftningen.
Som också har nämnts är samverkan med krono-
fogdemyndigheten ett viktigt skäl till att vi ställer upp
på regionaliseringen, i och med att den i allt väsentligt
överensstämmer med den regionalisering som riksda-
gen har fattat beslut om vad gäller just kronofogde-
myndigheten. Den stod vi också bakom.
Det var några av argumenten för att vi i allt vä-
sentligt har ställt oss bakom förslagen i betänkandet.
Jag vill ge några kommentarer vad gäller regionalise-
ringen, framfört allt i fråga om Hallands län, som
också har tagits upp tidigare i debatten.
Hallands län har, som flera talare har vittnat om,
varit föremål för en väldigt intensiv diskussion och
behandling. Det kan vara svårt att vara objektiv i den
här frågan, i synnerhet för delegater från Halland - vi
har ju gubevars personvalskampanjer att tänka på i
framtiden. Då är det förstås viktigt att slåss för sitt
Halland om man bor där nere, vilket jag vet att Carl
Fredrik Graf och Rolf Kenneryd gör. Det har jag full
respekt för. En någorlunda objektiv bedömning är väl
ändå att det inte har funnits någon självklar lösning på
regionaliseringsproblemen i den delen av landet.
Alla som har varit med vid de uppvaktningar som
skett och följt diskussionen vet att man inom Hallands
län drog åt olika håll. De första som uppvaktade oss
var skattemyndigheten i Kungsbacka. Man sade att
förslaget var jättebra, att man ville att det skulle ge-
nomföras och att man i Kungsbacka ville tillhöra
Västra Götalands län.
Om man tittar på remissvaren på det förslag som
lades fram av Riksskatteverket kan man konstatera att
Länsskattemyndigheten i Hallands län förordade att
hela Hallands län skulle gå till Västra Götalands län.
Som ett andrahandsalternativ kunde man tänka sig att
hela Hallands län slogs ihop med Jönköpings län, och
som ett tredjehandsalternativ kunde man till nöds
tänka sig att Hallands län, Jönköping och Östergöt-
land fick utgöra en region. Några andra förslag har
inte framförts förrän i ett senare skede av diskussio-
nen, då man kom fram till att Halland kunde slås ihop
med Kronoberg, Blekinge och Kalmar län. Också det
skulle alltså bli en ganska stor region.
Så såg läget ut när vi började diskutera saken. I
Miljöpartiet drog vi efter en del diskussioner med vårt
folk i Halland slutsatsen att den här uppdelningen
kanske kunde accepteras.
Vi anser att det inte går att förhindra en organisa-
torisk förändring bara därför att det sitter en utredning
och jobbar med frågan. Även om jag inte har varit
med i riksdagen så länge vet jag att vi här använder
tricket att hänvisa till en pågående utredning vare sig
vi vill något eller inte vill något. Det är ingen nyhet
att vi använder det som ett argument för att inte göra
något. Genom att fatta ett beslut om en regionalisering
nu får skattemyndigheterna ett år på sig att förbereda
sig. Då blir det inte så relevant att säga att man skall
vänta till år 2000. Ingen vet ju heller vad den utred-
ningen kommer fram till - om den kommer fram till
något i rätt tid, om den blir försenad eller om man inte
får igenom de förslag som kommittén kommer fram
till. Att avvakta en sådan utredning är alltså att dra det
hela för långt. Vi har inte sett det som angeläget att
förhindra det förslag som Riksskatteverket har lagt
fram utifrån regeringens förslag.
Vårt ställningstagande i samband med det prelimi-
nära beslutet var att vi stödde en delning av Hallands
län. Med anledning av det vill jag vända mig till Rolf
Kenneryd och Per Rosengren, som har haft synpunk-
ter på Miljöpartiets sätt att agera.
Rolf Kenneryd är en politiker som jag har haft och
har väldigt stor respekt för. Han är en kunnig och
nyanserad politiker, som, det vill jag erkänna, jag har
lärt mig en del av. Men i och med den typ av uttalan-
den som Rolf Kenneryd gjorde från talarstolen får sig
det förtroendet naturligtvis en viss törn. Det kan jag
inte förneka. Rolf Kenneryds påstående att vårt sätt
att agera skulle vara en signal om att det inte går att
samarbeta med Miljöpartiet är något häpnadsväckan-
de, speciellt när det kommer från Rolf Kenneryd.
Jag vet att Rolf Kenneryd vet att det inte fanns
några självklara alternativ i början och att det inte alls
var så klockrent självklart som Rolf Kenneryd här
försöker framställa det att man inte skulle dela Hal-
land. Inte heller de uppvaktningar från länet som vi
tog emot i skatteutskottet hade några förslag. De om
några borde väl ha haft förslag att komma med. När
man sedan slutligen hade lyckats enas om att länet
inte skulle delas sade man att det borde ingå i anting-
en Jönköpings eller Kronobergs län.
Rolf Kenneryd brukar hänvisa till att vi skall tjäna
allmogen. Det är ett bra riktmärke för honom. Nu
kritiserar han mig för att jag har tagit intryck av och
fortsatt att lyssna på människor som kommit med
synpunkter ända tills beslutet fattats. Ändå var Rolf
Kenneryd kanske en av de flitigaste när det gällde att
försöka påverka just mig. Nu vill jag betona att det
inte är jag ensam som har beslutat att vi skulle ändra
vårt preliminära ställningstagande i utskottet till det
definitiva. Det är ett ställningstagande som hela vår
partigrupp står bakom och som har skett i samförstånd
med Miljöpartiets lokala representanter i Halland.
Den här kritiken framstår därför som märklig.
Först lägger man ned oerhört mycket kraft på att på-
verka vårt beslut och få oss att ändra oss. När vi sedan
gör det säger man med samma ackuratess: Det här var
allvarligt. Ett sådant parti kan man inte samarbeta
med - ett som lyssnar på allmogen, som lyssnar på
åsikter ända in i det sista och är berett att ändra sig.
Vi i Miljöpartiet är beredda att ändra oss om det
finns skäl. Jag står för det. Vi står för det från Miljö-
partiets sida. Vi kan inte ha den inställning som jag
tycker mig kunna tolka in i Rolf Kenneryds inlägg,
nämligen att när vi har bestämt oss slutar vi lyssna.
Då kan inga sakargument i världen förändra vår upp-
fattning. Det är en livsfarlig inställning. Har man den
tycker jag inte att man skall vara politiker.
Sedan hakar Per Rosengren på litet grand, och det
får han väl gärna göra. Det kan väl vara kul med litet
gnabb i debatten mellan oss också ibland. Han säger -
litet grand i stundens ingivelse, tyckte jag det kändes
som - att så här får det inte gå till. Jo då, Per Rosen-
gren, precis så här får det gå till, av de skäl som jag
nyss angett.
Däremot skulle jag vilja tacka Michael Stjern-
ström för hans kloka inlägg. Han sade: Vi skall väl
vara glada över att Miljöpartiet lyssnar och är berett
att ompröva beslut. Det tycker jag var ett mycket
förnuftigt inlägg i den här delen.
Låt oss lämna Halland - fast kanske inte helt. Låt
oss gå över till Tullen, eftersom jag ändå talar med
Michael Stjernström. Michael Stjernström har syn-
punkter på att utredningen inte har kommit fram till-
räckligt snabbt. Jag menar att den har kommit fram
precis så snabbt som den kunnat. Vi skall komma ihåg
att det var tre förändringar som inträffade ungefär
samtidigt - inte bara en förändring, som Michael
Stjernström antyder. För det första ändrades regio-
nindelningen för tullmyndigheten. Detta hade rätt
stora konsekvenser när det gällde lokalisering av
personal och annat. För det andra fick vi ett EU-
medlemskap, vilket innebar drastiskt minskade ar-
betsuppgifter när det gällde klarering i och med den
fria rörligheten av varor. Det gav också en hel del
merarbete när det gällde den nya tullnomenklatur som
då infördes. För det tredje anpassade man resurserna,
riksdagens anslag till tullmyndigheten, till den nya
förväntade arbetsbelastningen och nivån.
Vi ställde upp på det här, inte därför att vi trodde
att det ursprungliga förslaget var bra utan därför att vi
trodde att det behövdes mer resurser. Därmed tillska-
pades också resurser så att ytterligare 250 tjänster
kom till utöver det förslag regeringen hade lagt fram.
De flesta i den här kammaren var då överens om att
den nivån, 250-300 tjänster extra, var riktig. Vi var
de enda som ställde upp på finansieringen av denna
förändring. Vi krävde också att man skulle göra den
utredning som nu börjar bli klar.
Eftersom vi har haft möjlighet att följa den utred-
ningen kan jag se att det var klokt att inte göra den
snabbare. Den ligger helt rätt i tiden. Den kommer att
visa på rätt stora skillnader i fråga om hur man arbetar
i olika delar av landet.
Jag håller med Michael Stjernström om att vi skall
vara noga med att se hur resurserna och nivån på
resurserna till tullmyndigheten ser ut. Vi ser nu ett
ökat inflöde av sprit, tobak och narkotika. Men detta
är inget unikt svenskt problem. Anita Gradin har
vittnat om att detta är ett problem som gäller i hela
EU. Det väller in illegala varor. Smugglingen är näs-
tan värst i fråga om tobak, där skatten är som lägst.
Där finns det alltså ingen direkt koppling. Men det
här är ett stort problem för oss, och det är klart att det
finns anledning att se över nivån även för tullmyndig-
heten i framtiden. Men då skall vi veta var vi skall
sätta in resurserna och på vilket sätt vi skall göra det.
Jag kan bara instämma i att vi måste se till att
Tullen får de resurser man behöver för att i framtiden
klara de uppgifter som står framför oss. Vi är alltså
inte främmande för att man skjuter till de här ytterli-
gare resurserna i framtiden, men då skall vi veta hur
vi skall göra det och var vi skall sätta dem.

Anf. 33 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Ronny Korsberg berörde utskottets
hantering av Halland och konstaterade att bl.a. mitt
engagemang säkert har sin grund i någon sorts per-
sonvalsrörelse. Man blir litet ledsen av att höra den
typen av argumentation från Korsberg. Det visar att
han inte har följt debatten och mina inlägg när det
gäller den framtida länsstrukturen i Halland. Under de
senaste två tre åren har jag konsekvent hävdat vikten
av att vi i framtiden får behålla en enhetlig struktur på
länet.
Korsberg gjorde ett nummer av att han tycker att
det är bra att lyssna. Då kan jag göra motsvarande
nummer: Det är väl bra att en politiker från ett visst
län visar engagemang för en fråga när den frågan
kommer upp i riksdagen. Man behöver väl då inte
beskylla vederbörande politiker för att enbart göra det
för den egna vinningens skull.
Jag har lagt fram argumenten för ett helt Halland.
Det handlar om att behålla kompetensen och att behål-
la de välutvecklade kontakter som finns mellan skat-
temyndigheten och näringslivet. Det handlar också
om att det förslag regeringen lade fram från början
hade inneburit att mycket av detta skulle ha slagits
sönder.
Sedan kan jag säga, med bäring på personvalsrö-
relsen, att det inte är så enkelt att därefter konstatera
om det är till entydig fördel eller nackdel att ha tagit
den här ställningen.
Korsberg gjorde gällande att uppvaktningen från
Halland i utskotten inte var tydlig. Den var dock tyd-
lig på en punkt, den första punkten: Man ansåg att
Hallands län skulle vara helt i den nya organisationen.
Därefter fanns det en splittrad bild, och det finns det
delvis fortfarande. Så är det. Men det vi tar ställning
till i dag är länet som helhet.

Anf. 34 RONNY KORSBERG (mp) replik:
Herr talman! Det var inte min avsikt att locka upp
Carl Fredrik Graf på den här replikrundan. Jag har
helt klart full respekt för de argument som Carl Fred-
rik Graf här för fram. Inte heller anser jag att det
skulle vara negativt på något sätt att föra person-
valskampanj. Det är väl fullständigt naturligt att man
är engagerad i de lokala frågorna.
Som Carl Fredrik Graf säger var den bild vi fick
vid uppvaktningarna från Halland, Carl Fredrik Grafs
eget län, otydlig när det gällde alternativen. Och vi
måste ju ta ställning till alternativen. Vi kan inte bara
ta ställning till icke-förslaget att inte göra något, utan
vi måste ta hänsyn till helheten. I grunden är vi nog
egentligen överens, Carl Fredrik Graf och jag. Jag kan
försäkra att jag har full respekt för Carl Fredrik Grafs
argument och ställningstaganden.

Anf. 35 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag har tre frågor till Ronny Kors-
berg.
Han nämner att han vill värna de lokala kontoren
genom regionaliseringen. Förskräcker inte spåren litet
grand när man ser vad som hände efter regionalise-
ringen av kronofogdemyndigheten? Då var det just
regionala kontor som lades ned. Kan man inte känna
en viss tveksamhet inför det argumentet?
Sedan tar Ronny Korsberg vid flera tillfällen i sitt
anförande upp att det är skattebrottsbekämpningen
som skall prioriteras. Med anledning av att Miljöpar-
tiet inte går med på några som helst medel till skatte-
myndigheterna för att bekämpa skattebrottsligheten
och den ekonomiska brottsligheten frågar jag natur-
ligtvis: Hur har Ronny Korsberg tänkt sig att skatte-
brottsbekämpningen skall gå till?
Slutligen har vi det här med Halland och att Mil-
jöpartiet skulle vara svårt att lita på. Nej, jag tycker
att det är positivt att man kan ändra sig. Men jag tror
att det är ännu mer positivt om man har förankrat sitt
första beslut i den landsdel där problematiken finns.
Det hade Ronny Korsberg bevisligen inte gjort. När
RSV uppvaktade oss framförde man att man ville ha
Halland enhetligt. Det tyckte man var väldigt viktigt
ur många aspekter. Då svarade Ronny Korsberg: Det
har inte framkommit någonting som ändrar situatio-
nen.
Problemet var alltså att Ronny Korsberg inte hade
förankrat sitt ställningstagande, säkert varken i den
egna riksdagsgruppen eller i Halland. Det var därför
man fick svänga, och det är så jag inte tycker att det
får gå till. Sluter man en överenskommelse med nå-
gon skall man åtminstone ha förankrat den. Sedan kan
det vara andra fakta som gör att man ändrar sig, men
dessa fakta fanns på bordet redan från början.

Anf. 36 RONNY KORSBERG (mp) replik:
Herr talman! Nu svamlar Per Rosengren mer än
nödvändigt i den här debatten. Han har ingen aning
om vad jag har och inte har förankrat. Självklart var
det här förankrat både i riksdagsgruppen och bland
miljöpartisterna i Halland. Men precis som Vänster-
partiet kan både de lokala politikerna och partiet
ändra sig om nya fakta kommer på bordet. Det var
därför vi lyssnade och ändrade oss. Jag tycker inte att
vi behöver orda så mycket mer om det.
Sedan frågar Per Rosengren rätt mycket på två
minuter, men låt oss ta det här med skattebrottsbe-
kämpningen och varför vi inte skjuter till resurser.
Vår idé om hur man skall bekämpa skattebrottslighe-
ten är att vi skall ha en ekobrottsmyndighet, och en
sådan kommer nu i gång den 1 januari. Där skall man
koncentrera denna bekämpning och dessa resurser.
Man skall se till att den får resurser. Det har vi också
lagt fram förslag om. Vi tycker att det är viktigt att
man inte splittrar upp dessa resurser, och vi vill inte
att man blandar ihop dessa myndighetsutövningar,
alltså den polisiära verksamheten och den fiskala
verksamheten. Det är vår modell.
Sedan vill vi att man från skattemyndigheternas
sida skall bistå ekobrottsmyndigheten för att göra
utredningar, precis som sker i dag. För detta skall den
naturligtvis ha resurser. Men det behöver inte nöd-
vändigtvis ske över skattemyndighetens anslag. Det
finns andra sätt att lösa det. Det centrala och väsentli-
ga är att vi har en effektiv, fungerande och samman-
hållen ekobrottsmyndighet som på ett effektivt sätt
kan bekämpa det här, och att vi inte splittrar upp
resurserna på olika myndigheter och blandar ihop
myndighetsfunktionen.

Anf. 37 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag förstår att Ronny Korsberg inte
vill tala särskilt länge om situationen i Halland och
det icke-förankrade beslut han fattade. Om detta hade
varit förankrat hade han inte agerat som han har gjort.
Vad jag har förstått har miljöpartisterna i Halland
aldrig haft någon annan uppfattning än den som nu
finns.
Sedan kan vi i och för sig diskutera resurserna till
skattebrottsbekämpning osv. Men vad jag pekar på är
i första hand revisionsverksamhet och sådana saker
där Miljöpartiet ju hamnar helt på den moderata sidan
och inte accepterar s.k. gryningsrevisioner osv. Det
handlar ju inte bara om de stora ekonomiska brotts-
lingarna, utan det behövs också skattekontroll på ett
lägre plan. Där medverkar faktiskt inte Ronny Kors-
berg särskilt mycket till att vi skärper möjligheterna
att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Jag pratade alltså inte i första hand om resurser.
Jag pratade om Miljöpartiets allmänna inställning när
det gäller skattemyndigheternas möjlighet att beivra
skattebrotten.

Anf. 38 RONNY KORSBERG (mp) replik:
Herr talman! Jag konstaterar att Per Rosengren ty-
värr fortsätter att svamla om sådant som han rimligt-
vis inte känner till; vad våra partikamrater i Halland
hade för inställning tidigare. Mot bakgrund av det
tyckte jag inte att det fanns anledning att fortsätta att
diskutera frågan med Per Rosengren. Det är bättre att
diskutera med någon som känner till fakta.
Att vi i någon fråga skulle hamna på det moderata
sidan har vi inget emot om det är sakligt motiverat.
Per Rosengren gjorde själv ett nummer i talarstolen
av att han var i en väldigt ovanlig konstellation med
just Moderaterna.

Anf. 39 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Beträffande Miljöpartiets hantering
av den här s.k. Hallandsfrågan, är det naturligtvis lätt
att hålla med Michael Stjernström och andra om att
om slutet nu är gott - och det är det - så är väl allting
gott. Vad jag fann angeläget att påpeka var att vägen
dit, till det goda slutet, ger anledning till en del slut-
satser som jag tycker att det är ärligt att redovisa.
För det första vill jag korrigera Ronny Korsberg
på en punkt. Jag har inte påstått att det är omöjligt att
samarbeta med Miljöpartiet. Jag har påstått att detta
för min del leder till försiktighet när det gäller samar-
bete med Miljöpartiet. Det grundar jag i första hand
på första ledet i mitt anförande på denna punkt. Där
pekade jag på bristande vilja att lyssna.
Jag anser mig nämligen ha goda grunder att påstå
och anta att Ronny Korsberg medvetet gjort sig oan-
träffbar för dialog och argumentationsutbyte före det
första ställningstagandet. Det var precis samma argu-
ment som jag då försökte framföra som senare använ-
des för att vända Ronny Korsberg. Jag har tyckt att
det är ärligt att redovisa denna slutsats. Jag kommer
att leva upp till det fortsättningsvis.

Anf. 40 RONNY KORSBERG (mp) replik:
Herr talman! Det var ju intressant att Rolf Ken-
neryd framhärdar i sin åsikt att det skall finnas en
försiktighet när det gäller tankarna på att i framtiden
samarbeta med Miljöpartiet. Den inställning som Rolf
Kenneryd uppvisade när det gäller hur vi som politi-
ker skall agera gentemot de människor för vilka vi är
valda att fatta beslut leder i alla fall mig till slutsatsen
att man nog bör vara väldigt försiktig med att välja
Centerpartiet som företrädare i fortsättningen, i syn-
nerhet Rolf Kenneryd i så fall.
Sedan kommer Rolf Kenneryd också med en näs-
tan häpnadsväckande bluff. Jag skulle ha gjort mig
oanträffbar. Jag vill påstå att det är näst intill omöjligt
att som riksdagsledamot i dag vara oanträffbar. Man
kan nå mig med fax, telefon och e-post. Jag besvarar
sådana meddelanden. Jag ringer upp folk. Jag tar
kontakter. Jag är angelägen om att få all den informa-
tion man får. Att påstå att jag skulle ha gjort mig
oanträffbar, och att jag därmed inte skulle ha fått de
fakta som senare framkommit, är en ren och skär bluff
från Rolf Kenneryds sida.

Anf. 41 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Får jag bara helt kort replikera att jag
har använt just dessa hjälpmedel och begärt reaktion,
men jag har inte fått någon sådan.

Anf. 42 RONNY KORSBERG (mp) replik:
Herr talman! Då vill jag också replikera att jag har
fått de meddelanden från Rolf Kenneryd som han
hänvisar till. Vi har också fört samtal, Rolf Kenneryd
och jag, om den här frågan. Tyvärr lyckades han väl
inte övertyga mig om att han hade lösningen i fråga
om det här beslutet på ett så tydligt sätt att jag fann
det angeläget att i det läget ändra mig. Det var andra
fakta som kom fram som gjorde detta. Jag framhärdar
därför i mitt påstående att det är ett försök att vilsele-
da kammaren, detta att jag skulle ha gjort mig oan-
träffbar. Det är inte sant, Rolf Kenneryd.

Anf. 43 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd)
replik:
Herr talman! Jag tycker att det var mycket bra att
Ronny Korsberg och Miljöpartiet tog upp Tullen och
resurserna till Tullen i dagens debatt. Den andra part
som står bakom de kraftiga neddragningarna, Social-
demokraterna och Björn Ericson, vill ju inte gå in på
frågan om Tullens resurser här i dag. Men det vågade
Ronny Korsberg göra. Det är mycket bra.
Jag fick inte riktigt klart för mig om Ronny Kors-
berg tyckte att det var bra att det har gått två och ett
halvt år med den här skyndsamma utvärderingen. Men
jag tyckte mig kunna tolka Ronny Korsberg så att han
inte var missnöjd med att det hade gått två och ett
halvt år.
Nu har vi en verklig, aktuell situation att hantera:
den ökade smugglingen av alkohol, tobak och narko-
tika. Jag tyckte mig också där märka en oro från Ron-
ny Korsbergs sida, att vi måste göra något åt dagens
situation. Jag tyckte mig också kunna tolka det som
att Ronny Korsberg öppnade för mer resurser till
Tullen om det, när utredningen väl blir klar, skulle
visa sig att den kommer fram till det resultatet. Men
det sista ledet i denna tankegång är: Det är väl inte så
att Miljöpartiet ångrar att man hjälpte till att göra
kraftiga besparingar på Tullen 1995?

Anf. 44 RONNY KORSBERG (mp) replik:
Herr talman! Nej, Michael Stjernström, vi ångrar
inte att vi såg till att ytterligare 250 tjänster kunde
vara kvar i tullmyndigheten jämfört med det förslag
som regeringen lade fram. Vi ångrar heller inte att vi
ställde upp på att finansiera detta så att vi inte ytterli-
gare urholkade de usla finanser som staten drogs med
vid det tillfället. Vi ångrar heller inte att vi krävde att
få en utvärdering av det här förändrade, anpassade
tullanslaget. Detsamma gäller de andra förändringar
som jag nämnde i mitt huvudanförande, nämligen
regionaliseringen av tullen och EU-inträdets effekter.
Det är alldeles rätt tolkat att jag öppnar för att man
skall se på resurstilldelningen för tullmyndigheten i
framtiden. Det skall man göra mot bakgrund av den
utredning som nu i stort sett är klar. Då vet man, som
jag sade i mitt anförande, var man skall sätta in de här
resurserna, hur stora de skall vara och på vilket sätt de
skall användas.
När det gäller tiden, de två och ett halvt åren som
Michael Stjernström talar om, skall vi komma ihåg att
det dröjde ett tag från det att vi hade fattat beslutet till
det att förslaget gick i gång. Det ursprungliga försla-
get var att neddragningen skulle ske under tre år, men
både tullfacket och tullmyndigheten menade att det
här borde göras samlat under ett år för att det inte
skulle bli en utdragen process. Det gjordes också på
det sättet. Då var det ju rimligt att man avvaktade det
första år som det tog att avveckla den personal som
inte skulle vara kvar i tullmyndigheten innan man
började utvärderingen. Sedan behövde man en tid för
att arbeta. Vi kan ju se av den utredning som, som jag
sagt, nästan är klar att det var väldigt klokt att inte
göra en sådan utvärdering första året. Det hade varit
fullständigt meningslöst. Därför är jag nöjd med den
tid som har gått till dess att denna utredning nu är
klar.

Anf. 45 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd)
replik:
Herr talman! Det fanns en mycket utbredd upp-
fattning att vi skulle hålla emot så mycket som möjligt
när det fördes fram propåer från regeringens sida
1995 att kraftiga besparingar skulle göras på Tullen.
Jag tror att vi hade kommit längre om vi på bred front
från flera partier hade påverkat regeringen och gjort
en uppgörelse än att Miljöpartiet isolerat gick ut och
gjorde upp med regeringen. Det är min bestämda
uppfattning. Men vi skall inte gräva så mycket i his-
torien utan i stället blicka framåt.
Om Miljöpartiet i dag har uppfattningen att man
öppnar för mer resurser till Tullen, vore det trevligt
om vi kunde hjälpas åt att få regeringen att verkligen
komma till skott och lägga fram denna utvärdering.
Det senaste beskedet i budgetpropositionen står det
att denna utredning skall komma hösten 1997. Jag tror
att det var det tredje eller fjärde beskedet som har
getts i denna fråga. Nu är det december 1997. Jag vet
inte hur långt man anser att hösten sträcker sig. Men
det vore bra om vi kunde få Miljöpartiets hjälp att få
fram denna utredning, eftersom Miljöpartiet har ett
delansvar för denna fråga, så att vi kan ta ställning till
den.

Anf. 46 RONNY KORSBERG (mp) replik:
Herr talman! Jo, Michael Stjernström, ni skall
gärna få Miljöpartiets hjälp att pressa på för att få
fram den här utredningen i detta ärende. Vi har pres-
sat på under hösten och haft en dialog med utredaren.
Detta är lika angeläget för oss som för Kristdemokra-
terna att denna utredning kommer fram. Men den
skall, som jag sade, komma i rätt tid, så att vi har
någon nytta av den.
När Michael Stjernström talar om de kraftiga be-
sparingarna glömmer han bort att de var en effekt av
att Sverige blev medlem i den europeiska unionen.
Och det kanske inte är helt obekant för Michael
Stjernström att Miljöpartiet inte var någon stor till-
skyndare av det beslutet, till skillnad från Kristdemo-
kraterna. Det är därför litet märkligt att Michael
Stjernström gör ett så stort nummer av att man då
också fick ta konsekvenserna av det. Vi varnade i
valdebatten inför EU-medlemskapsomröstningen för
att det skulle medföra att vi inte hade samma möjlig-
heter att skydda oss, eftersom detta skulle innebära ett
annat arbetssätt för tullen. Det skulle också innebära
att man inte fick lov att stoppa dessa transporter,
eftersom tanken var att vi skulle ha friare rörlighet för
varor och tjänster. Jag vet inte vilken åsikt Michael
Stjernström förfäktade i den debatten, om han ansåg
att det var en rimlig bedömning att det skulle bli svå-
rare för tullen. Vi varnade ändå för det, och vi har väl
fått rätt. Det har blivit svårare.
I huvudsak var det emellertid stor enighet här i
riksdagen vid det tillfället om nivån på neddragningen
som vi bestämde, nämligen 750 tjänster, vilket var
250-300 tjänster utöver det som regeringen lade fram
förslag om. Vi får väl se vad utredningen kommer
fram till och om det finns anledning att göra en juste-
ring. Om det gör det kan Michael Stjernström vara
säker på att han skall få allt det stöd som han behöver
från Miljöpartiet för att i så fall rätta till felaktigheter-
na.

Anf. 47 BENGT KRONBLAD (s):
Herr talman! Riksskatteverket, RSV, har i en rap-
port, 1997:7, lämnat förslag till en ny regionindelning
av skatteförvaltningen.
Kalmar län ingår enligt förslaget i en region som
består av Kalmar, Blekinge och Kronobergs län. RSV
har angivit Växjö som sätesort i första hand och Kal-
mar i andra hand. Detta instämmer utskottet i.
Herr talman! Regeringen har nu i budgetproposi-
tionen föreslagit Växjö som sätesort, och jag vill ge
några synpunkter på förslaget.
I RSV:s rapport påtalas på flera stället behovet av
en samordning och ett ökat samarbete med bl.a. kro-
nofogdemyndigheten. Den föreslagna regionindel-
ningen överensstämmer också för nämnda tre län med
den regionindelning som gäller för kronofogdemyn-
digheten. Inom flertalet regioner i Sverige finns två
orter som kan anses i stort sett lämpliga som huvudor-
ter.
Jag vill här peka på några argument till varför
Kalmar är lämpligare som huvudort än den som är
föreslagen i utskottsbetänkandet.
Beslut har fattats om att Kalmar skall vara huvud-
ort för kronofogdemyndigheten. I RSV:s rapport
framförs också att det är mycket viktigt med ett utökat
samarbete mellan kronofogdemyndigheten och skat-
temyndigheten. Vi hävdar att samarbete underlättas
betydligt om huvudorten för såväl skattemyndigheten
som kronofogdemyndigheten är på samma plats.
Kontakter och samarbete underlättas. Administrativ
samordning medför också ökad effektivitet och där-
med besparingar.
I Kalmar finns det i dag en mycket effektiv och
väl uppbyggd organisation för ekobrottsbekämpning.
Det finns i Kalmar i dag två ekoåklagartjänster, tio
utredningstjänster, en ekonom och en kanslist. I Kal-
mar finns en redan uppbyggd och väl fungerande
verksamhet som man bör satsa på och utveckla, i
stället för att riva ned och bygga upp motsvarande
verksamhet i en annan region eller i en annan kom-
mun. Detta medför slöseri med allmänna medel.
I motivskrivningen i propositionen sägs också att
man skall ta vara på nuvarande placeringsorter.
Även ekobrottsverksamhet är beroende av ett nära
samarbete med kronofogdemyndigheterna.
Kalmar är en kuststad med naturliga kontakter
med framför allt länderna på andra sidan Östersjön.
Den ökande internationaliseringen och de allt öppnare
gränserna mot andra länder för med sig ökade behov
av insatser för att bekämpa skattebrott över gränserna.
Det krävs ofta samarbete med ekobrottsmyndigheter-
na.
I Kalmar finns det redan i dag tydliga exempel på
och utredningserfarenhet av sådan brottslighet. I jäm-
förelse med andra ekorotlar har ekobrottsbekämp-
ningen i Kalmar län varit framgångsrik. Vi anser att
även denna aspekt bör tas med i bedömningen av var
huvudorten bör ligga.
Det finns också ytterligare skäl till att Kalmar är
mer lämpad som sätesort. Såväl offentlig som annan
verksamhet har kraftigt dragits ned i Kalmar i en
utsträckning som motiverar att det i denna del av
sydöstra Sverige också borde tas hänsyn till ett regio-
nalpolitiskt perspektiv.
En samordning av huvudorterna för kronofogde-
myndighet, skatteförvaltning och ekobrottsverksamhet
till Kalmar är den lösning som ger störst effektivitet
och störst besparingar.
Herr talman! Med hänvisning till det som jag har
anfört yrkar jag bifall till motionen Sk832 från social-
demokraterna i Kalmar.

Anf. 48 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Jag har lyssnat noga på denna debatt.
Det är en sak som förundrar mig, nämligen de ingå-
ende recensionerna av vad som har hänt internt i ut-
skottet. Jag trodde att vi hade att ta ställning till be-
tänkandet nu. Jag tycker för min del att det hedrar
socialdemokraterna i kulturutskottet och i skatteut-
skottet och Ronny Korsberg att de på denna punkt har
gått på en annan linje än den som regeringen har valt i
propositionen.
I utskottet och i propositionen har man beträffande
val av sätesorter sagt att det huvudsakligen bör be-
stämmas utifrån tre utgångspunkter, nämligen den
verksamhetsmässiga tyngdpunkten, det geografiska
läget inom respektive region och tillgången till kom-
munikationer.
När utskottet sedan, i motsats till regeringen, fö-
reslår att Hallands län inte skall delas utan överlåter
till regeringen att avgöra i vilken region Hallands län
skall ingå när det gäller skatteförvaltning och krono-
fogdemyndighet, menar jag att det är ett bra förslag.
En självklar slutsats utifrån de kriterier som ut-
skottet har satt upp, dvs. verksamhetsmässig tyngd-
punkt, geografiskt läge inom regionen och tillgången
till kommunikationer, blir enligt min mening att Jön-
köping i den nya situationen bör väljas som sätesort,
vilket också de socialdemokratiska riksdagsmännen i
Jönköpings län har föreslagit i sin motion Sk804.
Sätesort för kronofogdemyndigheten och samban-
det där har ju understrukits av flera talare, vilket jag
tror att vi är överens om. Sätesorten för kronofogde-
myndigheten är i dag Jönköping i en region omfattan-
de Jönköpings och Östergötlands län. I en utökad
region, i vilken även Halland ingår, är det naturligtvis
än mer naturligt att Jönköping förblir sätesort för
kronofogdemyndigheten.
I RSV:s utredning om regionindelningen av skat-
teförvaltningen understryks med tanke på vikten av
samarbete och samverkan med kronofogdemyndighe-
ter, att värdet av överensstämmande regional organi-
sation inte skall underskattas.
Man säger också att samarbetet mellan dessa båda
myndigheter skall utökas, vilket för övrigt också
Björn Ericson betonade i sitt anförande.
Genom att även skatteförvaltningens sätesort blir
Jönköping underlättas naturligtvis det regionala sam-
arbetet mellan de båda förvaltningarna. Man behöver
inte vara vare sig organisationspraktiker eller en
framstående organisationsteoretiker för att inse att det
är en klar fördel att ha identiska verksamhetsområden
och en gemensam sätesort.
Jag är glad över att regeringen än en gång får till-
fälle att pröva frågan om lokalisering. Det måste na-
turligtvis vara rationellt att välja en sätesort som lig-
ger centralt och som är lättillgänglig. Det räcker med
att titta på en karta och att väga in befolkningstalen
för att inse detta.
Även den verksamhetsmässiga tyngdpunkten talar
för vår linje. Visserligen är det i det avseendet ingen
större skillnad, till Jönköpings fördel, mellan Linkö-
ping och Jönköping i ett tvålänsalternativ. När nuva-
rande Hallands län tillkommer blir situationen annor-
lunda. Dessutom förs från nyåret Habo och Mullsjö
kommuner till regionen.
Jag utgår naturligtvis från att regeringen i den nya
situation som uppkommer genom att Halland inte
skall delas noga överväger valet av sätesort utifrån de
kriterier som regeringen och skatteutskottet är helt
överens om.
Ytterligare en rad skäl kan läggas till detta, men
jag nöjer mig med att lägga till ett skäl, nämligen den
infrastruktur som finns på det juridiska området i
Jönköping - exempelvis Göta hovrätt, kammarrätten,
Domstolsverket samt den kompetens inom ekonomi
och affärsjuridik som Internationella Handelshögsko-
lan tillför.
Herr talman! Sammanfattningsvis bör det riks-
dagsbeslut som vi snart skall fatta i denna fråga kunna
ge regeringen en god vägledning för sitt beslut om val
av sätesort för en ny regionmyndighet. Där ingår även
Hallands län.

Anf. 49 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Jag instämmer gärna i Åke Gustavs-
sons anförande i den meningen att det, därest rege-
ringen väljer att föra hela Hallands län till regionen
tillsammans med Jönköpings och Östergötlands län,
är alldeles självklart att sätesorten i denna eventuella
region skall vara Jönköping.

Anf. 50 ÅKE SUNDQVIST (m):
Herr talman! I den pågående omorganisationen av
skatteförvaltningen kommer Västernorrlands län och
Jämtlands län att bilda en region. I proposition
1997/98:1 säger regeringen att sätesorten för regionen
av regionalpolitiska skäl skall vara Östersund.
I Västernorrlands län är Härnösand i dag sätesor-
ten för länsskattekontoret och Västernorrlands admi-
nistrativa centrum med länsmyndigheten och ledning-
en för myndigheter, t.ex. kronofogdemyndigheten,
med vilken skatteförvaltningen samverkar.
Jämtlands län har 133 000 invånare och Väster-
norrlands län har 255 000 invånare. Sett till antalet
företag som lämnat kontrolluppgift i båda länen är
antalet 7 929 i Västernorrlands län och 4 078 i Jämt-
lands län. Västernorrlands län - som har en koncent-
ration av mycket stora industrier, som i sin tur syssel-
sätter en flora av mindre företag - jämförs ofta med
den småländska småföretagarandan.
Den verksamhetsmässiga tyngdpunkten för skat-
temyndigheten i den tänkta regionen ligger utan tvivel
i kustområdet för Västernorrlands län.
Jag lyssnade på Björn Ericson. Han nämnde att
beträffande de kriterier som gällt vid bedömningen av
sätesorten är volymen och verksamhetsmåttet viktiga.
Jag undrar, Björn Ericson, om det inte i stället är
landshövdingarnas partibeteckning som styr sätesor-
tens läge.
Herr talman! Det förefaller minst sagt underligt att
av regionalpolitiska skäl flytta en myndighet från
Härnösand till Östersund. Båda städerna/kommunerna
har drabbats av statliga nedskärningar, och båda
kommunerna har hög arbetslöshet med åtföljande
bekymmer.
I ett frågesvar i riksdagen daterat den
25 september 1997 konstaterar finansminister Erik
Åsbrink att sätesort i regionen Västra Götaland skall
vara Göteborg: "Det är inte så konstigt eller svårt att
förstå att Göteborg har valts i det här fallet. Det
handlar naturligtvis om att en större del av befolk-
ningen och företagen, dvs. skattesubjektet, bor i Gö-
teborg med omnejd." I propositionen förordas också
Göteborg som sätesort.
Herr talman! Analogt med detta borde regeringen
också förorda Härnösand som sätesort för Västernorr-
land och Jämtland.
I betänkandet reserverar sig Karl-Gösta Svenson
m.fl. - reservation 4 avseende mom. 4 - mot en ny
regionindelning. Man påpekar att det är fel att en
organisation blir alltför snäv och byråkratisk i sin
ledningsfunktion och varnar för att den nya regio-
nindelningen framdeles kan innebära en allvarlig
uttunning av skatteförvaltningens lokala närvaro. Man
anser också att en regional omorganisation av skatte-
förvaltningen bör anstå åtminstone till dess att resulta-
tet av PARK:s arbete föreligger.
Herr talman! Med anledning därav yrkar jag bifall
till reservation 4 avseende mom. 4.

Anf. 51 ALF ERIKSSON (s):
Herr talman! När Halland för en gångs skull i en
kammardebatt står i centrum kan jag inte avstå från att
lägga mig i.
I Halland sitter vi nu och tittar på medan en region
i norr och en region i söder bygger framtiden. Detta
beror på den borgerliga majoritet i länet som, sett en
tid tillbaka, ansett att vi skall stå utanför. Vi hallän-
ningar får alltså titta på när statliga organ delas upp på
olika regioner. Vi noterar att sysselsättningstillfällen
försvinner, men det enda vi kan göra är diskutera
vilken region myndigheten skall tillhöra. Vi i Halland
har ingen möjlighet att själva få något regioncentrum.
Det är tydligt att det har gått upp för majoriteten i
utskottet att Halland med sin 270 000 invånare inte
kan mäta sig med miljonregionerna i norr och i söder.
Carl Fredrik Graf anser att vi skall vänta. Men vi i
Halland har väntat i mer än 300 år på att det skall bli
ordning på den statliga verksamheten i Halland.
I den nu aktuella frågan är det tydligt att ett odelat
län är viktigare än en lösning som skulle kunna vara
både praktisk och rationell. Halland är sedan många
år tillbaka delat när det gäller andra myndigheter. Den
här frågan har egentligen inte med regionfrågan att
göra, åtminstone inte som jag och och de andra i mitt
parti i Halland ser saken, utan den är praktisk. Det
enda som har bäring på regionfrågan är att vi kan se
att något söder om oss är det ett faktum.
Rolf Kenneryd säger att detta uppfattas i länet som
om det skulle vara en signal om en framtida länsin-
delning. Jag har inte medverkat, och inte heller mitt
parti, till att det skall vara en sådan signal. Tvärtom
har vi sett praktiskt på detta. Det gör vi utifrån den
bakgrunden att Kungsbacka i norra Halland ingår i
storstadsregionen Göteborg. Att lyfta ut den delen
från en framtida skatteregion blir besvärligt. Den
uppfattningen har skattemyndighetens lokalkontor i
Kungsbacka och i Varberg. I Varbergs kommun har
man uttryckt samma uppfattning. Jag har besökt lo-
kalkontoren och fått flera mycket ingående redogörel-
ser för hur arbetet skulle förenklas om man skulle
kunna arbeta inom samma region.
Jag kan nämna för Varbergs del att över 800
människor pendlar dagligen mot Göteborg. Det finns
de som äger fastigheter i ett län men arbetar i ett an-
nat. Det är krångligt om man har olika gränser för
myndigheternas arbetsuppgifter.
Nu när den här verkligheten finns har vi socialde-
mokrater i Halland framfört vår uppfattning om hur
man praktiskt skulle kunna lösa den här frågan för att
uppnå bästa möjliga resultat både när det gäller ef-
fektivitet i arbetet och när det gäller struktur.
De som säger nej har inte talat om vart Halland
skall höra. Det skulle vara mycket intressant att innan
regeringen fattar beslut få höra vilken uppfattning ni
som säger nej till förslaget har drivit i frågan i länet,
och vart ni tycker att hela Halland skall tillhöra. Jag
skulle också vilja veta - nu när man minskar från 23
till 10 sätesorter - vad det är som talar för att det
skulle bli mer sysselsättning i Halland om Halland
inte delades.
Herr talman! Jag har inget yrkande i det här läget
utan konstaterar att det bästa förslaget för Halland
inte varit framkomligt. Nu gäller det att göra det bästa
möjliga av situationen.

Anf. 52 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Slutrepliken i Alf Erikssons anföran-
de hade jag förväntat mig vara att han skulle yrka
bifall till propositionen och avslag på utskottets för-
slag. Det hade varit konsekvent med tanke på den
uppfattning som han eventuellt står för - jag säger
eventuellt för det var inte riktigt klart vad han själv
tyckte i den delen. Nu avstår han från att göra det, och
det tycker jag att han gör rätt i.
Vad gäller de inledande synpunkterna om Halland
i framtiden tycker jag att Alf Eriksson har en alltför
negativ syn. Han säger att Halland sitter och tittar på,
ingenting kan göras. Frågan är dock vilket inflytande
som ett delat Halland hade fått i de nya storregionerna
på skattemyndighetssidan, Skåne och Västra Göta-
lands län. Jag tror att risken är uppenbar, som jag
tidigare har framhållit, att den fungerande myndig-
hetsstruktur som finns i Halland skulle kunna komma
att slås sönder om man hade delat upp länet på det
viset. Vi har tagit den principiella ståndpunkten i det
här sammanhanget, att länen skall behållas intakta i
fortsättningen när det gäller skatteförvaltningens
regionalisering. Det är utifrån de utgångspunkterna
som vi har argumenterat. Sedan kan man naturligtvis
diskutera om det är rätt eller inte, men i det här fallet
finns det goda skäl för det. Annars skulle man nog se
helt andra lösningar än dem vi i dag ser. Vad gäller
Västra Götalands län kan vi se nu att det länet i
många avseenden är för stort, vilket leder till pro-
blem.
Alf Eriksson frågar vad vi tycker att det skall vara
i stället. Svaret på den frågan är att vi har tagit ställ-
ning till den principiella synpunkten. Sedan är det
riksdagen som har att fastställa målsättningar och
följa upp dem senare. Det är myndigheterna som med
hänsyn till verksamhetens krav skall fastställa vilken
organisation som passar dem bäst. Det gäller på skat-
teförvaltningens område, och det gäller också på
andra områden. För min personliga del kan jag dock
säga att skulle man välja alternativet Linköping eller
Jönköping delar jag den uppfattning som Rolf Ken-
neryd framförde, att det i så fall är lämpligt att säte-
sorten blir Jönköping.

Anf. 53 ALF ERIKSSON (s) replik:
Herr talman! Jag kan inte se det här som så att det
är inflytandefrågan som är det viktigaste. Det som
riksdagen nu behandlar är landets indelning i skatte-
regioner. Då bör utgångspunkten vara: Hur skall de
framtida regionerna kunna fungera bäst? Det måste
vara utgångspunkten. Jag kan inte komma till någon
annan slutsats än att i alla fall Kungsbacka, liksom till
mycket stor del Varberg, är så fast sammanflätat med
Göteborgsregionen att det blir praktiskt mycket be-
svärligt att stå utanför den regionen. Det är så vi ser
på frågan och inte binder upp det här i några framtida
ställningstaganden.
Sedan konstaterar jag att det är bättre för Kungs-
backa och Varberg att tillhöra Linköping än att tillhö-
ra Göteborg.

Anf. 54 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Herr talman! Det senaste konstaterandet kan i
varje fall inte ha emanerat ur mitt tidigare inlägg i
frågan, utan det måste Alf Eriksson ha fått från annat
håll.
Alf Eriksson säger att det inte är fråga om infly-
tande. Men det var han själv som tog upp den debat-
ten i inledningen av sitt anförande. Jag tycker att man
har anledning att i den här frågan bedöma helheten för
länet. Vid den bedömningen av de argument som jag
fört fram tidigare, men som jag inte vill ta upp kam-
marens tid med mer, har jag kommit till den slutsatsen
att det både för skattemyndigheten, för samverkan
med andra myndigheter och för skattebetalarna är bra
och lämpligt om Halland i framtiden som en enhet
kommer att tillhöra en annan region.

Anf. 55 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Jag finner det här vara ett mycket
märkligt inlägg. Å ena sidan säger Alf Eriksson att
frågan inte alls har med den framtida länsindelningen
att göra. Å andra sidan påstår han att Halland nu sitter
defensivt och väntar på vad som skall hända i just
detta hänseende. Min uppfattning är att vi under alla
förhållanden måste försöka hålla Halland starkt inför
framtiden. Det är viktigt oavsett om Halland förblir
ett eget län också i framtiden eller om det kommer att
ingå i någon annan konstellation.
Beträffande sysselsättningen i samband med det
nu aktuella ärendet är det obestridligen så att om man
håller länet helt räddar vi med detta ett eller annat
tiotal kvalificerade handläggartjänster i länet. Det
beror helt enkelt just på det förhållandet att vi håller
Halland helt och därmed ger underlag för dessa kva-
lificerade tjänster.
Beträffande frågan vart länet skall föras finns nu
två alternativ. Vilka det är framgår klart. För min del
är det tämligen egalt vilketdera av dessa som man
väljer, men jag vill i likhet med Carl Fredrik Graf,
Åke Gustavsson m.fl. påpeka att därest länet förs till
Östergötlands län är Jönköping den naturliga sätesor-
ten. Hota därför inte mer med Linköping som alterna-
tiv!

Anf. 56 ALF ERIKSSON (s) replik:
Herr talman! Jag har försökt att göra klart att den
bäring som detta har på länsindelningsfrågan är att
den frågan är på gång. Man håller på att bilda Västra
Götalands län och Skåne län. I så måtto har det den
bäringen. Det är en av orsakerna till att vi har hamnat
i den här situationen där vi på något sätt har blivit
kringskurna. Där slutar egentligen bäringen på länsin-
delningsfrågan och övergår i ett praktiskt resoneran-
de. Det är utifrån den utgångspunkten som vi har
kommit fram till vårt ställningstagande.
Sedan skulle jag bra gärna vilja veta varför det är
någon vits med att genomföra en regionalisering om
det inte i denna ingår en viss rationalisering. Vad Rolf
Kenneryd nu säger är att det inte skall flyttas några
arbetstillfällen från de befintliga länen till de nya
regionorterna och att ingen kommer att sägas upp. Jag
har svårt att tänka mig att det skulle vara på det sättet.
Jag skulle gärna vilja höra vad det är som ligger bak-
om det påståendet.

Anf. 57 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Nej, jag hävdar inte att alla tjänster
kommer att vara kvar. Självfallet är det inte så. Men
genom det här beslutet kommer vi att rädda några
tiotal kvalificerade handläggartjänster, eftersom un-
derlaget för dessa tjänster bibehålls. Det är obestrid-
ligt.
Sedan hävdar jag mycket envetet och med emfas
att den fråga som vi nu diskuterar icke skall kopplas
samman med den framtida länsfrågan. Jag vill än en
gång påpeka det som jag sade i mitt anförande, att det
som nu kommer att ske inte heller skall tas till intäkt
för att det rör sig om en förberedelse för Hallands
tillhörighet till någon region när det gäller själva
länsfrågan. Däremot är det obestridligen så när det
gäller skatteförvaltningen.

Anf. 58 NILS FREDRIK AURELIUS (m):
Herr talman! Jag vill börja med att tala om den
parlamentariska regionkommittén, PARK, som har
åberopats av åtskilliga tidigare i debatten. Det är en
ganska omfattande kommitté där också jag själv in-
går. PARK har egentligen två huvuduppgifter. Den
ena är att följa den försöksverksamhet med ändrade
befogenheter som förekommer inom några olika regi-
oner i Sverige. Framför allt har man överfört vissa
tidigare statliga områden till regionförbund eller mot-
svarande. Den andra huvuduppgiften är - och det
framgår klart av direktivet - att man skall granska den
statliga förvaltningens regionala organisation.
Detta är inte vilken utredning som helst, utan det
är en utredning som har direkt bäring på den fråga
som diskuteras här i dag, nämligen frågan om regional
indelning av skatteförvaltningen. Det finns alltså ett
starkt skäl för att avvakta vad denna utredning kan
komma fram till.
Ett mycket egendomligt argument för att inte av-
vakta som här har framförts är - som majoritetens
talesman Björn Ericson sade - att regeringen redan
vet vad utredningen skall komma fram till. Ja, i så fall
vet regeringen betydligt mera än utredningen som
endast har arbetat ett halvår och inte hunnit att göra så
mycket ännu. Det började med att man tillsatte egna
utredningar och annat. Det kan väl ändå inte vara så
att Björn Ericson på något sätt känner till att rege-
ringen har givit något slags politiska direktiv för vad
denna utredning skall komma fram till? Att så kan
vara fallet vill jag ändå inte tro.
Ett annat litet missvisande påstående som har
gjorts här är att det skulle ta så lång tid innan PARK-
utredningen är klar. Därför har man inte tid att vänta,
eftersom det är så viktigt att man omedelbart gör
effektivitetsvinster. Då vill jag påpeka att redan i
oktober nästa år skall utredningen enligt planen pres-
tera ett delbetänkande som handlar just om den statli-
ga förvaltningens regionala organisation - alltså redan
i oktober nästa år, det kan bli en eller annan månads
försening. Även detta argument förefaller mig mycket
tunt.
Det som gör att man inte har tid att vänta är, som
sagt, att det är så viktigt att man tillgodoser verksam-
hetens krav och snabbare uppnår effektivitet. Mot den
bakgrunden måste man verkligen förvänta sig att det
är utifrån verksamhetens krav som man argumenterar
- t.ex. i regeringens proposition - när det gäller den
regionala indelningen och inte tar en massa andra
hänsyn. Det är alltså effektiviteten som skall stå i
centrum.
Men det visar sig att det är ett oerhört sammelsu-
rium av argument. Ibland talar man högtidligt om att
det minsann är verksamhetens krav som skall vara i
centrum. Där den regionala kronofogdemyndigheten
har sitt säte, där skall också den regionala skatteför-
valtningen finnas. Sedan sägs det plötsligt att man
ibland får ta andra hänsyn när det passar. Då hänvisar
man till det som kallas för inomregional balans och
argumenterar rent regionalpolitiskt. Då har man glömt
detta med effektiviteten och verksamhetens krav som
var så viktigt. Det mest typiska exemplet är när man
argumenterar om Östersund, men det finns många
andra exempel. Jag tycker t.ex. att man helt har bort-
sett från detta med verksamhetens krav till förmån för
andra argument.
En tidigare deltagare i debatten pläderade för -
och helt riktigt, faktiskt - att verksamhetens krav
talade för att Kalmar skulle bli sätesort i den regio-
nen. Där finns redan utredningsenheten för ekopolisen
och den regionala kronofogdemyndigheten. Men i det
fallet passade det inte att tala om regionalpolitik. I
andra fall passar det.
Läs s. 14, avsnitt 3 i budgetpropositionen om ni
vill finna en argumentation som helt saknar logik och
konsekvens! Den påminner litet grand faktiskt om den
försvarspropositionen som lades fram för ett år sedan
om regementsnedläggningarna. Ibland argumenterade
man utifrån det som var verksamhetsmässigt bäst och
ibland på ett helt annat sätt utan konsekvens.
Vilken slutsats skall man då dra av detta? Jo, jag
tycker att tre partier - däribland Moderata samlings-
partiet - har kommit till en riktig slutsats i utskottet,
nämligen att detta ärende inte är färdigt för ett avgö-
rande när det gäller sätesorterna. Nu hänvisar man
frågan till regeringen. Det är inte vi i riksdagen som
kommer att besluta om sätesorterna, utan det kommer
regeringen att göra genom en förordning. Det är ju
inte ett förhållande som inger mig några större för-
hoppningar om att resultatet blir så bra. Det bästa
alternativet förefaller mig ändå vara att man avvaktar,
inte minst med tanke på all den kritik som har förts
fram under den här debatten. Därför instämmer jag i
det moderata förslaget och med det som anförs i re-
servation 4.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)

6 § Skattemyndigheternas medverkan i brotts-
utredningar, m.m.

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU10
Skattemyndigheternas medverkan i brottsutredningar,
m.m. (prop. 1997/98:10)

Kammaren biföll utskottets hemställan om att
ärendet fick avgöras efter endast en bordläggning.

Anf. 59 CARL ERIK HEDLUND (m):
Herr talman! Skatteutskottets betänkande nr 10 är
ett rätt så intressant dokument, inte minst mot bak-
grund av den numera allmänna politiska retoriken om
att ett gynnsamt företagsklimat skall skapas. I detta
betänkande föreslås dels att särskilda skattebrottsen-
heter inrättas hos skattemyndigheterna, dels att skat-
tetilläggen vid periodiseringsfel skall halveras från
10 % till 5 %.
I fråga om det första förslaget, att inrätta en form
av skattekriminal har tunga remissinstanser varit
minst sagt kritiska och direkt avvisande. Målet sägs
vara att få en effektivare bekämpning av den ekono-
miska brottsligheten. Detta mål ställer jag mig gärna
bakom. Däremot har utskottsmajoriteten och vi mode-
rater mycket olika uppfattningar om vilka medel som
är effektivast och som dessutom ger rättstrygghet åt
medborgarna.
Skattebrottsbekämpningen skall enligt förslaget
förbättras. Det naturliga vore då att se till att de som i
dag sysslar med denna verksamhet verkligen får bättre
resurser att bygga upp sin kompetens för att klara den
uppgiften. Men så vill regeringen inte ha det. I stället
för att förstärka kompetens och resurser hos polis och
åklagare skall skattemyndigheterna få utökade resur-
ser för att kunna biträda åklagarmyndighet vid förun-
dersökning av utredning av skattebrott.
I ett nästa steg, när man har byggt upp erforderliga
resurser, skall skattemyndigheterna få rätt att själva
besluta om och leda förundersökningar samt utfärda
strafföreläggande. I dag omfattar förslaget dock bara
det första steget, men det är enligt vår uppfattning fel
att även ta det steget. Att förändra i små, till synes
ofarliga, steg är en taktik som vi inte ställer upp på.
Vårt rättsväsende bygger på principen att det är
åklagaren som beslutar om brottsutredningar och
polisen som verkställer dem. För medborgarna är det
tydligt och enkelt. Skattemyndigheten, däremot, har ju
till uppgift att verkställa olika taxeringar av såväl
fysiska som juridiska personer och vill gärna framhål-
la sin objektivitet och servicefunktion gentemot all-
mänheten. Eftersom skattemyndigheten får tillgång till
mycket personliga och konfidentiella uppgifter är det
nödvändigt att man skapar ett starkt förtroende hos
allmänheten för förvaltningens integritet och oväld.
Om medborgarna skulle börja tvivla på skatte-
myndigheternas objektivitet vore det mycket allvar-
ligt. Det är stor skillnad mellan att lämna uppgifter till
en myndighet och till en brottsutredande enhet.
Herr talman! Förslaget om särskilda skatte-
brottsenheter strider därmed inte bara mot skatte-
myndigheternas egenintresse, även om Rikskattever-
ket inte tycks ha insett detta, utan även mot grundläg-
gande principer för rättssäkerheten. Den brottsutre-
dande och brottsbeivrande verksamheten skall hållas
åtskild från den statliga verksamheten i övrigt. Jag
delar Justitieombudsmannens uppfattning att det är av
grundläggande betydelse för allmänhetens förtroende
för rättsväsendet att det klart framgår att de brottsut-
redande organen inte går den ena eller den andra
förvaltningsgrenens ärenden. Detta talar mot att skat-
temyndigheten skall få även en brottsutredande funk-
tion.
I propositionen skriver man också mycket riktigt
att det är viktigt att skattemyndigheten organiseras på
ett sådant sätt att rättssäkerheten säkerställs. Det låter
sig ju sägas, men i propositionen anförs det samtidigt
att orsaken till att man vill placera skattebrottsenheten
hos skattemyndigheten, i stället för att ge åklagare och
polis utökade resurser, är att det är svårt för polisen
att upprätthålla en tillräckligt god kompetens på skat-
teområdet. Det sker ju hela tiden förändringar i skatte-
lagstiftningen, vilket inte minst vi som sysslar med
skatter i riksdagen är medvetna om. Ännu svårare är
det då för medborgarna att hänga med i svängen. Det
kan då tyckas vara ett begripligt skäl. Men, säger
regeringen med anledning av att polisen får svårt att
upprätthålla den här kompetensen, om vi inrättar
skattebrottsenheter inom skattemyndigheterna ökar
den skatterättsliga kompetensen, vilket skulle vara en
effektivitetsvinst. Låt oss syna det påståendet.
På vilket sätt är det lättare att hålla sig à jour med
utvecklingen inom skattebrottsenheten, frågar man
sig. Om det nu är så att skattebrottsenheten skall be-
drivas helt separat från den övriga skatteförvaltning-
ens verksamhet, blir det väl rimligtvis lika problema-
tiskt för skattebrottsenheten att upprätthålla kompe-
tensen som det skulle ha varit för polisen. Eller är det
meningen att man skall ha någon form av arbetsbyten
inom skattemyndigheten, så att tjänstemännen arbetar
på alla enheter och därigenom kan hålla sig à jour
med den aktuella skattelagstiftningen? Hur har ut-
skottsmajoriteten tänkt sig detta, Björn Ericson?
Jag kan inte förstå varför det skulle vara svårare
att utbilda och vidmakthålla kompetens på skatteom-
rådet för poliser än det skulle vara att upprätthålla
kompetens hos de som skall arbeta inom skatte-
brottsenheten. Dessutom skall ju skattetjänstemännen
utbildas i processrätt och polisiära metoder. Att utreda
brott är nämligen ett kvalificerat yrke, som ställer
stora krav på kunskaper i juridik, bevisvärdering och
annat. Det lär man sig inte i brådrasket. Så effektivite-
ten blir kanske inte så hög till sist i alla fall.
Herr talman! Vi moderater har både i regerings-
ställning och i opposition tagit flera viktiga initiativ
för en större samverkan mellan olika myndigheter i
syfte att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Förslaget att inrätta ytterligare en enhet innebär ju en
ännu större splittring och mindre fokus på bekämp-
ningen av ekonomiska brott. Det är också i högsta
grad tveksamt om spaning kan utföras lika effektivt av
tjänstemän inom en skattemyndighet som av polisen.
Även om det så skulle vara, vilket jag starkt ifrågasät-
ter, sker det på bekostnad av rättssäkerheten. En så-
dan prioritering kan vi aldrig acceptera. En rättsstat
karakteriseras av att det sker en avvägning mellan
statens effektivitetskrav och den enskilde medborga-
rens grundläggande rättsäkerhetskrav, och den av-
vägningen utfaller alltid till förmån för den enskilde
medborgarens rättssäkerhet.
Inom skattemyndigheterna arbetar man ju med en
omvänd bevisbörda. Det vet vi alla som någon har
varit i närheten av ett skattemål. Hur skall då den
enskilde medborgaren kunna veta när han är skyldig
att förklara sig, dvs. i skatteutredningen, och när han
har en ovillkorlig rätt att tiga, dvs. i brottsutredningen,
inför en och samma myndighet? Hur skall man göra
detta klart? Inom straffrätten är ju en person oskyldig
till dess att han är dömd, och bevisbördan ligger helt
och hållet på åklagaren. I strävan efter en bättre be-
kämpning av ekobrottsligheten får vi inte lura in oss i
ett resonemang som åsidosätter de grundläggande
principerna för en rättsstat. Vi moderater kan omöjli-
gen stödja ett från många synpunkter så farligt förslag
som det nu framlagda.
Herr talman! I detta betänkande finns också, som
jag inledningsvis berörde, ett förslag om att halvera
skattetilläggen vid periodiseringsfel. Det kan ju tyckas
vara ett bra förslag, för vi kan ju alla läsa i tidningar-
na om de mest groteska konsekvenser som det innebär
om man missar en dag i uppbörden för mervärdesskat-
ten t.ex. Det är givetvis bra att skattetilläggen halve-
ras, men det räcker ju inte på långa vägar.
Om ett företag av misstag gör ett momsavdrag för
tidigt eller periodiserar en momsintäkt för sent, blir
det en månads försening med inbetalningarna. Då
skattetillägget i dag är 10 % motsvarar det en årsränta
på 120 %, men eftersom skattetillägget inte är av-
dragsgillt motsvarar det lågt räknat 160 % i årsränta.
Om vi nu i enlighet med förslaget halverar årsräntan
till 80 % framstår den fortfarande som orimligt hög i
förhållande till den gängse räntenivån.
I brottsbalkens 9 kap. 5 § stadgas att "den som vid
avtal eller någon annan rättshandling begagnar sig av
annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende
ställning till att bereda sig förmån, som står i uppen-
bart missförhållande till vederlaget eller för vilken
vederlag ej skall utgå, döms för ocker till böter eller
fängelse i högst två år - - -"
Om någon skulle betinga sig en ränta på 160 %,
när inlåningsräntan i bank uppgår till några få pro-
cent, och som dessutom skulle använda sig av sin
överordnade ställning, skulle vederbörande utan tvi-
vel bli dömd till det högsta straffet. Om räntan skulle
sjunka till 80 % tror jag att bedömningen skulle vara
densamma. Om man sedan tittar på hur hög dröjs-
målsränta som lagen medger, dvs. Riksbankens dis-
konto plus 8 % - alltså någon procentenhet per månad
- framstår skattetilläggen även efter en halvering som
helt orimliga. Vi moderater vill därför att skattetilläg-
gen vid periodiseringsfel och även tulltilläggen av-
skaffas redan per den 1 januari 1998. Vi vill även
föranstalta om en utredning av hur skatte- och tull-
tillägg skall tillämpas i allmänhet.
Därför, herr talman, står jag naturligtvis bakom
samtliga de reservationer som vi moderater i skatteut-
skottet har avgett, men jag nöjer mig med att yrka på
bifall till reservation nr 1.

Anf. 60 ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman! En förutsättning för ett fungerande
skattesystem är naturligtvis att det finns en tillfreds-
ställande kontroll av skatteunderlaget. Det ligger,
eller i alla fall borde ligga, i alla medborgares intresse
att skattemyndigheterna har en hög ambition att mot-
verka skattefusk och att de har förutsättningar att
kunna beivra fusk i de fall det förekommer.
Från Folkpartiets sida motsätter vi oss inte att sär-
skilda skattebrottsenheter hos skattemyndigheterna
inrättas. Det står helt klart i betänkandet att det är
åklagaren som skall leda förundersökningen, och
åklagaren som i varje enskilt fall skall ta ställning till
om det skall vara polisen eller skattebrottsenheten
som skall utföra förundersökningen. Det står också att
frågor om rättssäkerhet måste uppmärksammas i de
särskilda utbildningsinsatser som omorganisationen
föranleder.
Vi har verkligen att bejaka den enskildes intresse
av integritet och rättssäkerhet. I rättssäkerhetens idé
ligger att reglerna skall vara så fasta och så klara att
medborgarna kan förutse och förstå konsekvenserna
av sitt handlande. Det får heller inte finnas risker för
godtycklig maktutövning. Det finns tyvärr sådana
inslag i vår skattelagstiftning. Jag upprepar vad jag
sade tidigare här i dag: Skatteflyktsklausulen innebär
oacceptabla ingrepp i rättssäkerheten och förutsäg-
barheten. Den måste bort. Likaså innebär de ändringar
i reglerna om skatterevision och andra kontrollåtgär-
der som infördes i våras ett grundskott mot rättssäker-
heten. Vi i Folkpartiet motsatte oss detta då, och vi
vill snarast avskaffa de nya reglerna om tredjemans-
revision, revision av löpande period och överrask-
ningsrevision som många gånger är mycket kränkande
för företagen - och då i första hand för småföretagen.
Skattetilläggen är till för att inskärpa betydelsen
av att lämna korrekta uppgifter till ledning för taxe-
ring. De administrativa sanktionssystemen med bl.a.
skattetillägg och förseningsavgifter måste naturligtvis
vara så utformade att de uppfattas som rättvisa av de
skattskyldiga. En förutsättning för det är att man tar
hänsyn till omständigheterna. Nu tar man ofta inte ens
hänsyn till krockar med god redovisningssed. Många
fall har på senare tid uppmärksammats där företag har
drabbats på ett sätt som är fullständigt orimligt. Ex-
perter som var knutna till Skattekontrollutredningen
menade t.o.m. att modellen med skattetillägg strider
mot Europakonventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihe-
terna.
Det är ett framsteg att tilläggen för felperiodise-
ringar halveras liksom att skattetilläggen skall ses
över. Men vi i Folkpartiet tycker inte att det är till-
räckligt. Vi vill helt enkelt ta bort skattetilläggen vid
periodiseringsfel.
Vi har alla i skatteutskottet fått exempel från In-
dustriförbundet. Jag vill dra några av dessa exempel
eftersom kammaren i övrigt inte har tagit del av dem.
Vid en byggentreprenad ansåg den skattskyldige
att en slutbesiktning skulle anses vara verkställd under
momsperioden mars-april 1993. Fakturering skedde
på den grunden. Skattemyndigheten däremot ansåg att
slutbesiktningen skulle anses ha blivit gjord under
momsperioden dessförinnan, och att fakturering
skulle ha gjorts under den perioden. Den skattskyldige
påfördes ett skattetillägg på 789 000 kr, dvs. 10 %, då
bolaget ansågs ha redovisat mervärdesskatten på
entreprenaden en period för sent. 789 000 kr utgick
alltså i straffskatt för att mervärdesskatten betalats två
månader för sent, trots att företaget inte tjänat en
krona vare sig direkt eller indirekt på förfarandet!
Sannerligen förlorade det en hel del pengar i stället.
I ett annat fall som redovisats hade en handläggare
blivit sjuk, och företaget missade att det fanns special-
regler i de fall som mervärdesskatten betalades efter
en räkning från tullen. Företaget fick då ett tillägg på
200 000 kr eftersom mervärdesskatten betalades en
period för sent. Skattemyndigheten ansåg inte att
sjukdom var något skäl för eftergift.
För alla de här mervärdesskattefallen gäller att fö-
retagen bara är uppbördsmän, dvs. att de utan ersätt-
ning skall ta in mervärdesskatt från sina kunder och
betala in den till staten. Nästan genomgående är det
fråga om mervärdesskatt som skulle ha betalats in en
eller annan månad tidigare. Det är alltså inte fråga om
något annat än en ränteförlust för staten. I allmänhet
har företaget inte heller tagit ut mervärdesskatten av
kunden tidigare. Någon räntevinst för företaget har
det alltså inte heller varit. I dessa periodiseringsfels-
fall är det således inte fråga om att skatt har undan-
hållits.
Jag yrkar på att skattetilläggen vid periodiserings-
fel skall avskaffas. Därför yrkar jag bifall till reserva-
tion 5 och 7.

Anf. 61 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! I föreliggande betänkande föreslås
att skattemyndigheterna skall få utreda viss brotts-
verksamhet. Moderaterna har i vanlig ordning in-
vändningar. Det har de ju alltid när det gäller kampen
mot den ekonomiska brottsligheten vare sig det
handlar om revisionsregler, skatteflyktsklausuler eller,
som i detta fall, att skattemyndigheten skall få med-
verka vid utredningar av skattebrott. Moderaterna
hänvisar till integritetsskäl osv. Men det är egentligen
inte det som det handlar om, utan de vill helt enkelt
skapa en total frihet på marknaden när det gäller möj-
ligheterna för olika obskyra människor att göra som
de vill.
I talarstolen i dag har det hävdats att skattemyn-
digheterna ges total frihet i det här sammanhanget.
Men i propositionen står det faktiskt att avsikten är att
åklagaren skall kunna välja mellan att låta skatte-
brottsenheten eller polisen utföra arbetet. Det står
också att skattebrottsenheterna enligt förslaget skall
vara organisatoriskt avskilda enheter som är själv-
ständiga från skattemyndigheternas verksamhet i
övrigt. Detta görs för att undvika att den brottsutre-
dande funktionen sammanblandas med skattemyndig-
heternas andra funktioner, dvs. de rent fiskala funk-
tionerna. Organisationen motsvarar vad som gäller för
tullen, där tullkriminalen driver sin förundersökning
åtskild från Tullverkets fiskala utredningar.
Man kan hysa vissa farhågor när det gäller möjlig-
heten till vitesförelägganden. Därför har också vi i
Vänsterpartiet en reservation där vi tycker att man
skall utvärdera skattemyndigheternas möjlighet till
vitesförelägganden och kontrollera att vitesföreläg-
ganden verkligen inte används i syfte att underlätta en
skattebrottsutredning. Man får nämligen inte använda
fiskala möjligheter, t.ex. vitesförelägganden, för att
underlätta en brottsutredning. Man kan som sagt hysa
vissa farhågor, även om Vänsterpartiet anser att det
räcker att det hela utvärderas efter ett år.
Man kan fråga sig om en skattebrottsenhet behövs.
Ja, det anser vi i Vänsterpartiet nog att det gör. Vi vet
att man hela tiden tappar mark gentemot både skatte-
brottsligheten och den ekonomiska brottsligheten. Det
vore ganska bra om skattemyndigheten, som har de-
taljkunskaper när det gäller skattelagarna, kunde delta
också i utredningsarbetet. Vi vet att det i dag ligger
oerhört många mål och ärenden hos de nuvarande
utredningsinstituten. De hinner inte få undan dem. Det
händer ganska ofta att saker blir preskriberade. Om
skattemyndigheten på det här sättet får möjligheter att
delta tror vi att man skulle snabba upp processerna
ganska ordentligt.
Det är därför med viss förvåning jag konstaterar
att Miljöpartiet och Kristdemokraterna, som säger sig
stå för kamp mot den ekonomiska brottsligheten och
skattebrottsligheten, inte heller tycker om det här
förfarandet.
Det finns ett problem med skattebrottsenheterna
som är alldeles tydligt. Det är att finansieringen inte
är klar. Majoriteten i utskottet hävdar naturligtvis att
finansieringen är klar. Den skall ordnas genom att vi
skall regionalisera skatteförvaltningarna. Den debat-
ten har vi haft tidigare. De vinster som finns där lär
inte räcka. Rolf Kenneryd har ett särskilt yttrande i
sammanhanget där han menar att finansieringen får
ske på annat sätt. Jag menar också, och det har vi sagt
tidigare när vi beslutade om ramarna för anslagen till
skattemyndigheterna, att det är oerhört viktigt att
skattemyndigheterna tillförs pengar för att bygga upp
dessa enheter. Annars kommer det att gå ut över ordi-
narie operativ verksamhet. Eftersom de redan är hårt
ansträngda tror vi inte att det är möjligt att bygga upp
en verksamhet i så fall med bibehållande av den ope-
rativa kvaliteten.
Vi menar att det skulle vara väldigt bra om man i
samband med skattebrottsenheternas bildande redan
nu kunde införa möjligheter till legitimationskontroll.
Vi har vissa branscher där vi vet att det förekommer
en ganska omfattande svart verksamhet. Det gäller
restauranger och bygg- och anläggningsföretag. Om
man vid en revision eller kontroll också kunde utföra
legitimationskontroller och stämma av mot arbetsgi-
varregister osv. skulle ganska mycket vara vunnet.
Det är flera utredningar som har påpekat att den här
möjligheten borde införas, men ändå tvekar regering-
en. Man vågar inte ta steget fullt ut och verkligen
effektivisera revisionsverksamheten och kontrollen. I
reservation 3 i betänkandet föreslår vi helt enkelt att
vi redan nu skall besluta om att legitimationskontroll
skall få utföras av skattebrottsenheterna.
Jag yrkar bifall till såväl reservation 2 som reser-
vation 3.
När det sedan gäller diskussionen om skattetillägg
har Isa Halvarsson beskrivit situationen på ett ganska
talande sätt. Det är ju en ganska absurd situation som
vi har i dag med de höga skattetilläggen. Vi är inte
beredda att gå så långt som Moderaterna. Moderater-
na är ju alltid beredda att gå längre än vad branscher
och företagare själva vill. Det kan handla om vad som
helst - man är beredda att gå längre än vad företagar-
na själva föreslår. När Industriförbundet uppvaktade
sade de: Inför en kostnadsränta på 0,5 % eller 1 % per
månad! Det kan vi acceptera, och det tycker vi är
rimligt.
Både jag och Ronny Korsberg från Miljöpartiet
tyckte att det ligger något i detta. Därför har vi en
gemensam reservation om detta med skattetillägg. I
och för sig hamnar vi på olika procentnivåer, men vi
säger att det är bra om regeringen kan återkomma
med detta och införa en kostnadsränta på 1 % eller
2 % per månad. Vi kan i och för sig diskutera belop-
pet. Jag har fastnat för 1 %. Den situation som finns i
dag med de höga avgifter som Isa Halvarsson har
redogjort för är ju väldigt knepig. Det handlar inte om
undandragande av skatt. Hade det varit ett direkt
undandragande av skatt kan man motivera ganska
höga straffsatser och höga skattetillägg.
Men här handlar det bara om att den utgående
momsen råkar vara redovisad i april i stället för i mars
och tvärtom när det gäller den ingående momsen. Att
det skall leda till 10 % eller som nu föreslås 5 % är
inte rimligt. Den här sänkningen från 10 % till 5 % är
inte alls tillräcklig. Man har visat att man har uppfat-
tat ett problem, men man har faktiskt inte gjort sär-
skilt mycket åt det.
Slutligen yrkar jag alltså bifall till reservation 2
och 3. Jag står naturligtvis bakom samtliga andra
reservationer som vi har skrivit.

Anf. 62 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Herr talman! Vi är ju vana vid att Per Rosengren
tar ut svängarna i debatten. Men jag tycker att han har
passerat gränsen när han i riksdagens talarstol angri-
per Moderata samlingspartiet och påstår att vi vill ha
allting fritt så att vi gynnar olika obskyra företag.
Herr talman! Jag kräver av Per Rosengren att han
tar avstånd från det uttalandet.
När vi kommer in på hans anförande i övrigt vill
jag anföra det jag sade i talarstolen också, nämligen
att Moderata samlingspartiet både i regeringsställning
och i oppositionsställning har verkat för att kampen
mot den ekonomiska brottsligheten skall skärpas. Vi
har tagit en rad olika initiativ. Även nu vill vi att
åklagarmyndigheter och polis skall få ökade resurser
så att de kan bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Men vi vill inte öka den tänkta effektiviteten som
påstås i den här propositionen så att rättssäkerheten
äventyras. Den uppfattningen är vi inte ensamma om,
även om Per Rosengren säger att vi alltid går så långt.
Den delas av en rad olika tunga remissinstanser som
har som uppgift att slå vakt om rättssäkerheten.

Anf. 63 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Det är patetiskt att höra Carl Erik
Hedlund när han säger att Moderaterna verkar för att
kampen mot den ekonomiska brottsligheten skärps. Ni
tog bort möjligheten till gryningsrevisioner. Ni tog
bort skatteflyktsklausulen. Ni gör ju allt för att gynna
den här typen av verksamhet. Vad har ni för förslag?
Jo, ni säger att ni skall ge mer resurser till åklagare
och polis. Om de inte har några vapen att angripa
ekobrottslingarna med, har det väl ingen betydelse. Ni
ger dem ju inga vapen att angripa med. Ni säger att
det är för svåra integritetsproblem. Man måste ringa
4-5 dagar innan och fråga om man får komma på
revision. Det är nästan löjligt att höra Carl Erik Hed-
lund säga att Moderaterna har verkat för att kampen
mot den ekonomiska brottsligheten skall stärkas. Det
är precis tvärtom - ni släpper ju fram den.

Anf. 64 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Herr talman! Jag hörde inte Per Rosengren över
huvud taget kommentera begäran om ett tillbakata-
gande av det han påstod om att vi bara verkar för att
gynna obskyr verksamhet. Han förstärker tvärtom den
uppfattningen i sitt senaste inlägg.
Vi tycker om att leva i ett rättssamhälle där alla
medborgare skall ha rättigheter. Man skall inte ge
myndigheter rätt att klampa in till oskyldiga männi-
skor och utföra olika saker. Det måste finnas ett rätts-
samhälle. Det måste finnas regler kring detta. Jag tror
att de flesta medborgare i det här landet ställer sig
bakom detta. Vi har läst tillräckligt mycket i tidning-
arna om hur helt oskyldiga personer har blivit utsatta
för olika typer av åtgärder, både på skatteområdet och
på andra områden. Att värna om medborgarnas in-
tegritet är en av samhällets basfunktioner.
Då kan det hända att vissa obskyra element, låt oss
kalla dem så, kan få ett utrymme att agera. Men låt
dem då få det! Det är bättre än att helt oskyldiga
människor försätts i trångmål och får gå i konkurs
beroende på ovederhäftig rättsutövning.

Anf. 65 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Det är betydligt fler seriösa företaga-
re och andra civilpersoner som drabbas av den eko-
nomiska brottsligheten på grund av att man inte har
kraft att sätta stopp för den. Jag är betydligt mer rädd
för den typen av verksamhet än om man skulle hamna
i gränslandet. Jag vill också ha ett rättssamhälle och
en rättsstat där staten inte skall ha all makt och där
man verkligen värnar rättssäkerheten.
Men jag är betydligt mer rädd för den ekonomiska
brottsligheten och allt vad den för med sig och för
Moderaternas slapphänthet mot detta. Jag tänker inte
be om ursäkt. Det är min bestämda uppfattning att
Moderaternas politik leder till att den här typen av
verksamhet släpps fram i betydligt större omfattning
än vad vi skulle behöva. Ni tillåter inte gryningsrevi-
sioner, ni vill inte ha en skatteflyktsklausul, ni vill inte
ha någonting. Ni vill ha mer resurser till åklagare och
polis, men ni vill inte ge dem maktmedel och möjlig-
heter att granska, göra utredningar och revisioner på
ett sådant sätt att de kan komma åt detta. Nej, då talar
ni om den personliga integriteten och kommer med en
massa andra ursäkter. Men det är inte det ni egentli-
gen är ute efter. Ni vill i princip att det här skall få
flyta fritt. Annars skulle ni ha tillgripit de möjligheter
som finns. Men det gör ni inte. Ni släpper fram det.

Anf. 66 RONNY KORSBERG (mp):
Herr talman! Det här betänkandet är av den karak-
tären att vi alla, tror jag, är överens om målet, nämli-
gen att vi skall bekämpa ekonomisk brottslighet. Det
är helt uppenbart att vi är rätt oense om medlen för
hur det skall gå till, för hur vi skall uppnå målet. Vi är
tydligen också rätt oense om var gränserna går för vad
samhället kan tillåtas göra, vad den offentliga verk-
samheten kan tillåtas ha för maktmedel för att bekäm-
pa den här brottsligheten. Det intressantaste att disku-
tera är väl därför vilka skillnaderna är i synsätt.
Vi har tillsammans med moderater och kristdemo-
krater till det här betänkandet fogat en reservation
som går ut på att vi ställer oss tveksamma till att man
skall bekämpa ekonomisk brottslighet på det här sät-
tet. Skälet är helt enkelt att vi inte tror på den här
formen av sammanblandning av myndighetsfunktio-
ner.
Skattemyndigheten är en fiskal verksamhet där
man har till uppgift att se till att människor och före-
tag betalar den skatt som de är skyldiga att göra och
att de deklarerar den på rätt sätt. Att man också skall
ha polisiära befogenheter och att man skall syssla med
det som vi traditionellt sett har varit noga med att
endast polisen och andra rättsvårdande myndigheter
skall syssla med tror vi är en dålig väg. Det leder bl.a.
till en ökad splittring av skattemyndighetens verk-
samhet.
Som framgick av den tidigare debatten och betän-
kandet om resurserna till skattemyndigheterna är vi
alla besjälade av idén att vi måste bedriva skatteverk-
samhet effektivt. Då ter det sig litet märkligt att man i
nästa andetag säger: Nu skall vi ge skattemyndigheten
ytterligare uppgifter och splittra verksamheten ytterli-
gare.
Mot bakgrund av att vi har fattat beslut om att vi
skall inrätta en ekobrottsmyndighet tycker jag även att
det är litet märkligt att man väljer att också på skatte-
myndigheterna inrätta den här typen av ekobrottsbe-
kämpningsenheter. Det vore mer naturligt, som vi i
Miljöpartiet ser det, att man samlar alla de resurser
man behöver för en effektiv bekämpning av skatte-
brott under den nya ekobrottsmyndigheten. Det är vårt
förslag och den linje som vi har drivit tidigare både
här och i justitieutskottet när frågan har debatterats.
Vi vill också att man anstränger sig ytterligare för
att ge tydligare och enklare regler. Det är ju inte helt
obekant för kammarens ledamöter att skattesystemet
och regelverket är ganska komplicerat. Det är ofta det
som leder till att vi får bekymmer med tillämpning av
skattelagarna. De felaktigheter som uppstår beror inte
alltid på brottsligt uppsåt eller på att man har
brottsavsikter. Men att skilja ut detta är inte så helt
enkelt. Därför är det viktigt att ekobrottsmyndigheten
får tillräckliga resurser för att kunna göra en kraft-
samling och verkligen skilja ut det som är brottslig
verksamhet och bekämpa det på ett effektivt sätt.
Rättssäkerheten har diskuterats i det här samman-
hanget. För oss är det en mycket viktig punkt. Det är
ett av huvudskälen till att vi avvisar förslaget om
inrättande av skattebrottsenheter. Vi tror nämligen att
det i praktiken blir svårt att hålla isär verksamheterna
som ändå skall finnas under samma organisatoriska
hatt. Det är ändå så att det finns olika kulturer när det
gäller de här myndigheterna. Polisen och åklagar-
myndigheterna har en typ av kultur, skattemyndighe-
terna har en annan. Det är naturligt, och så skall det
vara. Man har ju olika uppgifter och olika roller.
I praktiken torde det här alltså bli ganska svårt.
Man hänvisar ibland till att tullen gör detta, att man
har tullkriminal. Jag tycker inte att den jämförelsen är
riktigt relevant. Tullen bedriver en annan typ av verk-
samhet där det kanske är relevant på ett annat sätt att
bedriva spaning för att förhindra smuggling och inför-
sel av varor. Av det skälet tror jag att det kan vara
litet bekymmersamt.
Jag noterade att någon nämnde den personliga in-
tegriteten. Den är för oss i Miljöpartiet väldigt viktig i
det här sammanhanget. Det är viktigt att man är noga
med att den inte kränks. Att den skulle vara en ursäkt
för att säga nej till det här förslaget tycker jag är ett
litet märkligt synsätt. Värnandet av den personliga
integriteten kan aldrig, åtminstone inte för mig och
Miljöpartiet, vara en ursäkt för att avstå från någon-
ting som vi anser kan göra just det, nämligen kränka
integriteten.
Det är alltså oerhört viktigt att vi diskuterar var
gränsen går för vad vi tillåter oss att tillsammans göra
gentemot den enskilde individen. Vi har uppenbarli-
gen olika åsikter om var den gränsen går. Jag tror att
Carl Erik Hedlund var inne på att det kanske är så i en
rättsstat att vi får acceptera att vi inte kommer åt var-
enda brottsling. Vi vet att så är det också i dag. Det
finns många exempel på det, där vi i och för sig också
ibland ändrar lagstiftningen. Men det är faktiskt ett
pris man får betala i en rättsstat att vissa brottslingar
kommer undan därför att vi inte vill att oskyldiga
skall drabbas.
Jag tycker att det kanske är viktigare att man
skyddar den enskilde individen än att man till varje
pris skall jaga människor på ett sätt som kan leda till
att man kanske helt omkullkastar deras framtid och
ödelägger det arbete som de har lagt ned.
Jag tycker inte att det är acceptabelt att man sätter
gränsen där. Det är ett av skälen till att vi har diskute-
rat detta mycket ingående och kommit fram till att det
är en vettigare modell att skärpa lagstiftningen, hålla
isär myndighetsutövningarna och förvaltningsverk-
samheterna och dessutom förstärka och kraftsamla på
den ekobrottsmyndighet som vi nu har bestämt oss för
att inrätta. Vi tror att det är en modell som både på ett
bättre sätt tillgodoser de intressena och på ett bättre
och effektivare sätt tar oss till det mål som jag inled-
ningsvis sade att vi är överens om, utan att för den
skull ifrågasätta eller åsidosätta rättssäkerheten och
kränka den personliga integriteten.
Avslutningsvis vill jag nämna den reservation om
periodiseringsfel som jag har tillsammans med Per
Rosengren, Vänsterpartiet. Jag skall inte upprepa allt
klokt som sades av Isa Halvarsson när det gäller ef-
fekterna av detta. Det framstår som tämligen klart att
det här får orimliga effekter.
Det här är ju inga skattebrott, inget undandragande
av skatter, utan det handlar om periodiseringsfel. Det
är mycket lätt - det kan jag försäkra med rätt många
års erfarenhet av företagsamhet - att hamna i den
situationen att fakturan kommer på den ena eller and-
ra redovisningsperioden. Att då råka ut för den typ av
straffbeskattning eller straffavgift som det faktiskt är
fråga om är inte rimligt. Även med den sänkning som
regeringen nu föreslår tycker vi att det inte är tillräck-
ligt. Det kan bli oacceptabla effekter ändå.
Vi föreslår därför att man skall gå på den modell
som innebär att man gör detta ränteanknutet. Det
handlar ju ändå om att man vill upprätthålla någon
form av konkurrensneutralitet med de företag som har
gjort en i skattemyndighetens ögon korrekt redovis-
ning när det gäller perioden. Vi har landat på en pro-
centsats om 2 % per månad upp till ett tak på 5 %.
Om det skall vara 1 % eller 2 % är kanske inte det
viktigaste eftersom man har en takregel. Det viktiga är
att man anknyter till en ränta och ser till att man upp-
rätthåller konkurrensneutralitet.
Vi vill heller inte gå så långt att man avskaffar
detta. Det vore inte rättvist mot dem som kanske har
en bättring ordning och redovisar på ett mer korrekt
sätt. Därför har vi stannat för den modellen.
Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till reser-
vationerna 1 och 6.

Anf. 67 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja säga till Ronny
Korsberg att jag inte tror att det är någon skillnad
mellan vad han säger och Folkpartiets syn på att man
inte får kränka den personliga integriteten. Det är vi
också mycket noga med. För oss är rättssäkerhetsas-
pekterna mycket viktiga. Det gäller naturligtvis också
rättssäkerheten och skattemyndigheternas medverkan
i brottsutredningar.
Skillnaden oss emellan är väl hur vi uppfattar det
här förslaget. Vi läser inte in de farhågor som Ronny
Korsberg för fram. Vi läser att regeringen säger att
man mycket noga kommer att följa upp och bevaka
hur rättssäkerheten påverkas av omorganisationen och
att man med snabbhet reagerar och återkommer till
riksdagen med förslag till förändring om det skulle bli
nödvändigt.
Vad vi har fastnat för är dock, vilket klart och
tydligt anges, att det är åklagaren som skall leda för-
undersökningen. Det är i varje enskilt fall åklagaren
som skall ta ställning till om polisen eller skatte-
brottsenheten skall genomföra förundersökningen.
Det är klart att också då frågor om rättssäkerheten
måste uppmärksammas. Det gäller även i de särskilda
utbildningsinsatser som omorganisationen föranleder.
Den här omorganisationen leder inte till att varje
skattebrottsling i Sverige kommer att avslöjas. Det
kan väl inte ens Ronny Korsberg tro.

Anf. 68 RONNY KORSBERG (mp) replik:
Herr talman! Nej, Isa Halvarsson, inte ens Ronny
Korsberg tror att det blir så. Jag har dock full respekt
för Folkpartiets och Isa Halvarssons inställning till
bedömningen av de konsekvenser och effekter som
det här får. Jag har inget skäl att tro annat än att vi har
samma omtanke om den personliga integriteten och
rättssäkerheten, men vi gör litet olika bedömningar av
hur det här bör gå till.
Mot bakgrund av det av Skatteflyktskommittén
framlagda förslaget ser vi detta som ett första steg.
Man gick inte så långt som kommittén hade tänkt sig
utan valde en mycket mer återhållsam modell, och
detta tycker vi är vettigt. Det indikerar att det även på
andra håll funnits farhågor om att det inte är helt
okomplicerat att genomföra kommitténs modell.
Vi är, som sagt, oroliga för att detta kan följas av
ytterligare sammanblandning inom myndigheten. Vi
gör en annan bedömning och har en annan helhetssyn
på skattebrottsbekämpningen. Som jag nyss redovisat
vill vi i stället ha en kraftsamling på Ekobrottsmyn-
digheten. Vi tror att det är en bättre och mer renodlad
modell. Vi är beredda att medverka till att den får de
resurser som behövs för att den skall klara uppgiften
på det sätt som vi sätter förhoppningar till.

Anf. 69 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag vill bara klargöra att vi går med
på bara detta steg 1 och inte på någonting annat.

Anf. 70 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja fråga Ronny Kors-
berg vad det är för integritetskränkande i att ha möj-
lighet till gryningsrevisioner, dvs. icke föranmälda
revisioner, och i att ha en skatteflyktsklausul. Det är
ju detta som ni går emot.
Ni vill ha en skärpt lagstiftning, men detta har vi
diskuterat tidigare. Man kan skärpa lagstiftningen hur
långt som helst; det kommer ändå att finnas folk som
trixar med lagstiftningen och lyckas hitta kryphål.
Man kan alternativt liksom Volvo få förhandsbesked
och bli skattebefriad.
Hur klar lagstiftning vi än har kommer det att fin-
nas en del som trixar med den. Volvos uppseende-
väckande skattefrihet under senare år visar väl att man
kan kringgå även klara lagstiftningar, om man har
tillräckligt många experter.
Jag vill också påpeka för Ronny Korsberg att seri-
ösa företagare och branschorganisationer ställer sig
bakom många av förslagen om krafttag mot ekobrot-
ten. Här i kammaren är man dock mycket tveksam.
Det blir mest politisk retorik.
Ekobrottsmyndigheten är en myndighet som skall
fungera på central nivå, men skall vi inte ha någon
som helst ekobrottsbekämpning ute i det regionalise-
rade skatteväsendet? Det är väldigt viktigt att en så-
dan finns på flera nivåer. Ni tror att Ekobrottsmyn-
digheten skall syssla bara med de allra största målen,
men det finns en mängd annat som behöver snabbut-
redas, och det bör skattebrottsenheterna ägna sig åt.

Anf. 71 RONNY KORSBERG (mp) replik:
Herr talman! Det var mycket på en gång. Per Ro-
sengren tar i debatten gång på gång upp införande av
gryningsrevision. Om man har den inställningen att
alla människor och företagare är skurkar som skall
överraskas och kontrolleras så mycket vi kan, är det
klart att man tycker att den här typen av åtgärder är
det bästa. Har man inte den uppfattningen utan tror att
de flesta människor faktiskt har ett ärligt och seriöst
uppsåt i sitt företagande och i sitt leverne, är man
kanske liksom vi i Miljöpartiet mer inriktad på före-
byggande åtgärder.
Lagstiftningen skall skärpas, även om det är så
som Rosengren säger, att några kommer att fiffla även
om lagarna skärps. Vi vill undvika att det av misstag
inträffar sådant som kan betecknas som skattebrott.
Jag tycker inte att man kan ha den synen att alla är
busar, utan vi måste ha den inställningen att folk vill
göra rätt för sig. Vi måste grunda skattelagstiftningen
och övriga juridiska regler på den inställningen.
Per Rosengren påstår här felaktigt att vi skulle va-
ra emot skatteflyktsklausulen. Det är direkt felaktigt.
Nu får Per Rosengren vakna till i sin bänk. Vi var
emot den förändring som debatterades nyligen i
kammaren, men vi ville inte avskaffa klausulen utan
ansåg att den fungerade med den utformning som den
hade. Det har också statistiken visat. Vi ansåg att den
inte skulle skärpas, och skälet till det var att den inte
skulle komma i konflikt med rättssäkerheten.
Per Rosengren säger att vi måste ta krafttag och att
även branschorganisationer önskar detta. Ja, det vill vi
ju alla. Huvudpoängen i mitt anförande var att också
vi vill ta krafttag, men vi vill göra det på ett annat sätt.
Att dessa krafttag skulle innebära en centralisering
är en litet märklig uppfattning. De här myndigheterna,
polis och åklagare, finns, som Per Rosengren vet, ute i
landet, inte bara i Stockholm. Att ett samarbete med
dessa skulle strida mot möjligheterna att bedriva
verksamheten regionalt eller lokalt kan jag alltså inte
inse.

Anf. 72 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Det här är nästan löjligt. Ronny
Korsberg säger att vi anser att alla företag är skurkar.
Det är just mot skurkarna som vi behöver grynings-
revisionerna. Det är ett litet antal företag som det
gäller. Det är länsrätten som ger tillstånd till genom-
förande av sådana revisioner. Låt mig ge ett exempel.
Två eller tre anställda i ett tillverkningsföretag ha-
de tagit upp lön från det i sin deklaration. Skatte-
myndigheten gick in till länsrätten med begäran om
att få göra en gryningsrevision, en icke föranmäld
revision, eftersom företaget, som hade 15-20 anställ-
da, inte var registrerat för moms, för arbetsgivaravgif-
ter osv. Länsrätten biföll inte myndighetens begäran
och delgav företaget sitt beslut samtidigt som man
lämnade det till skattemyndigheten.
Sådan är den värld som vi i dag lever i, Ronny
Korsberg, och det är denna ordning som ni accepterar.
Jag anser att det här var fråga om skurkar, men jag
anser inte att företagare generellt är det. Jag skulle
vilja säga att 99 % av alla företag är hederliga och vill
göra rätt för sig.
Skatteflyktsklausulen fungerade inte. Antalet in-
satser med hjälp av skatteflyktsklausulen var nästan
pinsamt litet. Den förändring som gjordes genomför-
des för att skärpa möjligheterna att angripa skatte-
flykt. Jag har inte sett ett enda förslag från Miljöpar-
tiet syftande till att få till stånd en striktare och kon-
kretare lagstiftning på skatteområdet. Redovisa vilka
konkreta förslag till en skarpare och tydligare lag-
stiftning som ni har lagt fram!

Anf. 73 RONNY KORSBERG (mp) replik:
Herr talman! Jag tror att vi är helt överens, Per
Rosengren, om att det är skurkarna som skall bekäm-
pas och att vi skall ta krafttag för detta. Som jag sade i
mitt huvudanförande har vi dock litet olika uppfatt-
ning om vilka medel vi skall använda.
Jag kan i och för sig konstatera att Per Rosengren i
sitt senaste inlägg säger att han inte alls har den upp-
fattningen att alla företagare är skurkar. Tvärtom är
företagarna schysta personer, men vi skall sätta åt
skurkarna. Jag tycker att det är glädjande att höra. Jag
är glad över att jag i så fall har tolkat Per Rosengren
felaktigt.
Jag kan tyvärr konstatera att det när Per Rosen-
gren i övrigt argumenterar till förmån för förslaget om
gryningsrevision dock lätt patetiskt framstår som om
detta vore nästan det enda verksamma medlet mot
ekonomisk brottslighet i vårt land. Om vi bara fick
möjlighet till gryningsrevision, skulle all brottsbe-
kämpning bli effektiv och alla skattebrott i landet
upphöra. Så är det naturligtvis inte.
När jag hör den typen av argumentering från Per
Rosengren kan jag inte låta bli att få det intrycket att
man i Vänsterpartiet har den utgångspunkten att före-
tagare är fifflare och skurkar, som vi med alla medel
skall klämma åt. Vi skall jaga dem ända ut i skogen,
så att vi snart inte längre har några företagare kvar.
Vi i Miljöpartiet har inte den uppfattningen. Vi
tror att företagare är ärliga, och vi har en positiv syn
på företagare.

Anf. 74 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 1, 5 och 7.
Kristdemokraterna har sedan 1992 återkommande
motionerat om att regeringen bör inrätta en särskild
myndighet för att stävja den kvalificerade ekonomiska
brottsligheten. Därmed har vi tydligt markerat att vi
inte lägger fingrarna emellan för vare sig skattebrott
eller annan ekonomisk brottslighet. Det är också
glädjande att regeringen nu har tagit initiativ till en
sådan myndighet, även om den inte helt har fått den
utformning som Kristdemokraterna i olika samman-
hang har förordat.
Anledningen till att vi yrkar avslag i den del som
avser inrättande av skattebrottsenheter hos skatte-
myndigheten är att vi anser att den brottsutredande
och brottsbeivrande verksamheten skall hållas åtskild
från den statliga förvaltningen i övrigt. Den enskilde
måste rimligen ges en möjlighet att bedöma om upp-
gifter som han eller hon lämnar skall användas för
brottsutredning eller till någonting annat. Rättssäker-
heten kräver att samhället har en mycket tydlig dis-
tinktion mellan olika myndigheters roller.
Vi anser att riksdagen skall begära ett nytt förslag
från regeringen som bygger på tanken att de nuvaran-
de brottsutredande organen som vi har får tillgång till
den expertis som behövs för att utreda och beivra
också skattebrott. Vidare bör skattelagstiftningen
förenklas - vilket har sagts tidigare här - för att före-
bygga skattebrott på grund av felaktiga tolkningar i
den omfattning vi har beroende på den snåriga lag-
stiftning vi har i dagsläget.
Herr talman! Vad avser skattetillägg vid för sent
inbetald moms beroende på periodiseringsfel anser vi
från Kristdemokraterna att det bör slopas. Vi anser
inte att detta är ett undandragande av skatt. Det är
alltså inte i den meningen ett brott, utan det handlar
om ett misstag i tiden. Det bör också betraktas på det
sättet. Statens förlust är endast räntan på pengarna en
viss tid. I den mån det skulle bestraffas ekonomiskt
skulle man möjligen kunna tänka sig en räntekostnad,
men vår uppfattning är att vi bör slopa det helt.
Herr talman! Beträffande revisionsreglerna anser
vi att de ändringar som här är föreslagna ensidigt
gynnar de fiskala intressena och att vi därigenom får
en obalans som skadar den enskildes rättssäkerhet och
integritet. Med detta som bakgrund vill jag än en gång
yrka bifall till reservationerna 1, 5 och 7.

Anf. 75 BJÖRN ERICSON (s):
Herr talman! I det här ärendet föreslår, som redan
har framgått, regeringen att särskilda skattebrottsenhe-
ter skall inrättas hos skattemyndigheterna. Betänkan-
det behandlar även andra förslag, bl.a. vad gäller
skattetillägg vid periodiseringsfel. Till betänkandet är
fogat sju reservationer och ett särskilt yttrande.
Herr talman! I propositionen som ligger till grund
för betänkandet föreslås att särskilda skattebrottsenhe-
ter inrättas hos skattemyndigheterna för att biträda
åklagarna vid förundersökning av skattebrott m.m.
Avsikten är - och här kan jag rikta mig särskilt till
Carl Erik Hedlund - att åklagarna skall kunna välja
mellan att låta skattebrottsenheten eller polisen utföra
arbetet.
I enkla fall, där någon särskild förundersökning
inte behövs, skall skattemyndigheten självständigt
kunna göra en förenklad utredning innan ärendet
anmäls till åklagaren. Avsikten med förslaget är också
att skattebrottsenheterna skall vara organisatoriskt
avskilda enheter som är självständiga från skatte-
myndigheternas verksamhet i övrigt just för att undvi-
ka att den brottsutredande funktionen sammanblandas
med skattemyndigheternas andra funktioner.
Bristerna i den nuvarande ordningen för att be-
kämpa den ekonomiska brottsligheten har uppmärk-
sammats i en rad sammanhang. Bl.a. kan nämnas
Riksdagens revisorers rapport, Den ekonomiska
brottsligheten och rättssamhället, som ingående be-
handlat frågor om myndigheters verksamhet, effek-
tivitet och organisation och Riksrevisionsverkets
rapport Tre skattemyndigheters hantering av skatte-
brott vid vissa myndigheter inom ramen för verkets
effektivitetsrevision.
I syfte att förverkliga kraven på ekobrottsbe-
kämpningen i framtiden har Ekobrottsberedningen i
sin rapport Skattekriminalen lagt fram förslag till en
skattekriminalreform. Den innebär att skattemyndig-
heterna får i huvudsak samma uppgifter när det gäller
att utreda brott inom skatteområdet som tullmyndighe-
terna redan har när det gäller att utreda brott inom
tullens område. Förslaget innebär att skattekriminalen
skall tilldelas befogenheter i två steg. I det första
steget skall befogenheterna i huvudsak begränsas till
att biträda åklagare vid förundersökningar i samband
med utredningar av skattebrott.
Steg två var tänkt att träda i kraft först sedan
skattemyndigheterna byggt upp en kompetens och en
väl fungerande organisation med erfarenhet av
brottsutredning. Av remissinstansernas synpunkter har
framgått att flera var negativt inställda till att man
redan nu tar ställning till den fullt utbyggda skatte-
kriminalfunktion som steg två innebär. Regeringen
delar remissinstansernas bedömning att man inte nu
bör ta ställning till förslaget om en fullt utbyggd
skattekriminal, utan begränsar förslaget, vilket här-
med uttrycks klart, till steg ett i Ekobrottsberedning-
ens förslag.
De invändningar från rättssäkerhetssynpunkt som
har riktats mot utredningsförslaget har bemötts både i
propositionen och i justitieutskottets yttrande. In-
vändningarna grundar sig bl.a. på att den skattskyldi-
ges ställning i skatteprocessen skiljer sig väsentligt
från vad som gäller vid brottsutredningar och att reg-
lerna även i övrigt är olika för dessa skilda slags ut-
redningar.
Herr talman! Beträffande inrättandet av skatte-
brottsenhet föreligger den första reservationen ge-
mensam för Moderaterna, Kristdemokraterna och
Miljöpartiet, som alla yrkar avslag på regeringens
förslag. Av det som jag har anfört framgår att skatte-
brottsmyndigheternas verksamhet enligt utskottsma-
joritetens uppfattning bör komma igång så snart som
möjligt och leda till en varaktig förstärkning av kam-
pen mot skattebrott. Avsikten är att tillräckliga resur-
ser skall ställas till skattemyndigheternas förfogande,
och de framtida erfarenheterna får utvisa om det är
tillräckligt. Med det sagda yrkar jag avslag på reser-
vation 1.
I reservation 2, som gäller vitesförelägganden, vill
Vänsterpartiet inte fullt ut ställa upp på regeringens
förslag att skattemyndigheterna inte skall få förelägga
den skattskyldige att medverka i en skatteutredning
om det finns anledning att anta att han har begått
brott. Vänsterpartiet hävdar att regeringens förslag
medför vissa gränsdragningsproblem bl.a. som följd
av att både skatteutredningar och brottsutredningar i
fortsättningen skall kunna utföras i skattemyndighe-
ten. Utskottet tillstyrker emellertid förslaget och me-
nar att tillämpningsfrågorna i samband med vitesföre-
lägganden hör till de frågor som regeringen bör upp-
märksamma vid bedömningen av den nya organisa-
tionen. Med detta yrkar jag avslag på reservation 2.
Vänsterpartiet anför i reservation 3 ett förslag om
legitimationskontroller. Ett förslag med liknande
innebörd finns i Skatteflyktskommitténs slutbetän-
kande Punktskattekontroll av alkohol, tobak och
mineralolja m.m. Utskottet anser att de kommande
ställningstagandena till utredningsförslaget inte bör
föregripas, varför jag yrkar avslag på reservation 3.
Skattetillägg påförs den som har lämnat en oriktig
uppgift i sin deklaration eller i ett annat skriftligt
meddelande till ledning för beskattningen. Skatte-
tillägget uppgår till 40 % vid inkomsttaxeringen och
till 20 % på moms- och punktskatteområdena och
beräknas på det skattebelopp som skulle ha undan-
hållits om det oriktiga meddelandet följts. Om den
oriktiga uppgiften avser periodisering eller en därmed
jämställd fråga, uppgår skattetillägget till hälften av
dessa nivåer, dvs. till 20 % respektive 10 %. Halve-
ringen av skattetilläggen i dessa fall genomfördes
1992.
Med anledning av framställningar från Riksskatte-
verket och Industriförbundet - de har berörts i tidiga-
re anföranden - föreslår regeringen att skattetilläggen
vid periodiseringsfel och liknande på nytt halveras
och att den nya nivån således blir 10 % respektive
5 % av det belopp som skulle ha undanhållits om den
felaktiga uppgiften hade följts.
Moderaterna anser i reservation 4 att den före-
slagna halveringen inte är tillräcklig och begär att
regeringen skyndsamt lägger fram förslag med inne-
börden att både skattetilläggen vid periodiseringsfel
och tulltilläggen avskaffas med verkan fr.o.m. 1998.
Folkpartiet och Kristdemokraterna framför i reserva-
tion 5 krav på ett slopande av skattetillägget, vilket
skulle innebära att periodiseringsfel i fråga om mer-
värdesskatt endast kommer att sanktioneras enligt
regler i skattebetalningslagen. De begär ett skyndsamt
förslag från regeringen med den innebörden.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet anför i en gemen-
sam reservation att halveringen av skattetilläggen inte
är tillräcklig. Man föreslår att skattetilläggen sätts ned
ytterligare och utformas som en kostnadsränta på 1 %
eller 2 % per månad.
I avvaktan på resultatet av en planerad översyn av
skattetilläggsinstitutet anser utskottet i likhet med
regeringen att Riksskatteverkets förslag om en halve-
ring av skattetilläggen bör genomföras med omedel-
bar verkan och att frågan om en eventuell räntean-
knytning av skattetilläggen bör utredas inom ramen
för den kommande utredningen. Avsikten är att tillsät-
ta utredningen inom kort.
Enligt regeringen bör förslaget träda i kraft den 1
januari 1998 och tillämpas retroaktivt fr.o.m. 1997 års
taxering. Riksskatteverket har i en skrivelse till ut-
skottet vänt sig emot att de nya reglerna skulle tilläm-
pas retroaktivt och anfört skäl för det. Med hänsyn till
vad Riksskatteverket anfört i sin skrivelse bör verket
och skattemyndigheterna enligt utskottets uppfattning
inte lägga ned ansträngningar på att eftersöka alla
dessa ärenden. I stället bör verket i lämpliga samman-
hang lämna en allmän information om de nya reglerna
och om möjligheterna för dem som berörs av retroak-
tiviteten att själva begära omprövning. Hanteringen
av de frågorna blir därmed enklare.
Herr talman! Med detta yrkar jag avslag på reser-
vationerna 4,5 och 6.
I reservation 7, som handlar om revisionsregler,
riktar moderaterna kritik mot utformningen av de nya
reglerna som enligt moderaterna bl.a. tillåter kontroll
av bokföring och handlingar som inte har något sam-
band med en skatte- eller uppgiftsskyldighet.
De ändringar som riksdagen genomförde i våras
grundar sig på uppfattningen att kontrollinstrumenten
bör utformas så att skatte- och tullmyndigheterna -
med respekt för den skattskyldiges rimliga krav på
rättssäkerhet och integritet - får rimliga möjligheter
att komma åt skatteflykt och illojalt skatteundandra-
gande. Det finns enligt utskottet inte någonting nytt
som gör att riksdagen nu skall behöva ompröva frå-
gan, varför jag yrkar avslag på reservation 7.
Med detta, herr talman, vill jag slutligen för sä-
kerhets skull yrka avslag på samtliga reservationer
och bifall till utskottets hemställan i betänkandet.

Anf. 76 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Herr talman! Björn Ericson! Jag skulle gärna vilja
få en fråga belyst litet mer ingående: Varför anslog
inte utskottsmajoriteten mer pengar till polis- och
åklagarmyndigheterna i stället för att godkänna inrät-
tandet av en skattebrottsenhet? Där har vi myndighe-
ter som är brottsutredande. Jag hörde Björn Ericson
säga, och det står också i propositionen, att man skall
överväga steg två när skattebrottsenheten har fått
brottsutredande erfarenhet. Eftersom den erfarenheten
redan finns, tycker jag att det ligger närmare till hands
att stödja de brottsutredande enheterna, alltså polis
och åklagare.
Då kommer jag till min fråga som jag ställde från
talarstolen: På vilket sätt är det lättare att se till att
skattebrottsenheten håller sig à jour med skattelag-
stiftning och sådant än att se till att en enhet inom
polis- eller åklagarmyndigheterna gör det?
Björn Ericson snuddade också vid rättssäkerheten
i sitt anförande. I skatteutredningar har man ju en
omvänd bevisföring. Det betyder att man är skyldig
tills man har bevisat att man inte är det. I all annan
rättstillämpning i landet - och även vid skattebrott -
har man rätt att tiga. Det kan vara ett misstag, och jag
kan ha hört fel, men jag tyckte mig förnimma att
Björn Ericson förutsåg att det framöver skulle bli en
omvänd bevisföring även när det gäller skattebrott.
Det var alltså tre frågor.

Anf. 77 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Herr talman! Låt mig börja med den sista frågan
om rättssäkerheten. Det framgick ganska klart vilka
skälen är till att regeringen nu inte föreslår någon
åtgärd i det andra steget där detta framför allt berörs.
Regeringen vidgår den kritik som lämnats om att den
frågan måste klaras ut innan man går vidare i ett andra
steg.
En fråga gällde om det är lättare att bygga upp
kompetensen i skatteförvaltningen än i
Ekobrottsmyndigheten, eller vad nu Carl Erik Hed-
lund avsåg. Det är naturligtvis så att kompetensen när
det gäller skattebrott i dag framför allt ligger hos
skattemyndigheten. Det är ganska naturligt att man
därför väljer att förlägga enheten dit. Också
Ekobrottsmyndigheten föreslår att enheten skall ligga
där för att man skall kunna samla kompetensen.
Detta utgör egentligen också svar på den första
frågan om varför man förlägger enheten till skatte-
myndigheten. Svaret blir detsamma, nämligen att
kompetensen när det gäller skattebrott finns hos fram-
för allt skattemyndigheten.

Anf. 78 CARL ERIK HEDLUND (m) re-
plik:
Herr talman! Det är ganska intressant. Men sam-
tidigt har man kommit till insikt om att man måste ha
en ordentlig gränsdragning mellan den brottsutredan-
de delen, alltså skattebrottsenheten, och den övriga
förvaltningen. Om jag tolkar det underlag som jag har
läst rätt, utredningen, propositionen och utskottsbe-
tänkandet, skall det vara helt åtskilt. Då frågar jag,
och det var därför jag ställde frågan tidigare: De som
börjar här och kommer från skattemyndigheten har en
kompetens, men hur vidmakthåller de den om de inte
är delaktiga i skattemyndighetens övriga arbete? På
vilket sätt skiljer sig detta från om det skulle vara
polis- och åklagarmyndighet som rekryterade samma
människor med skattekompetens och sedan fortsatte
att arbeta i en miljö som hade med rättstillämpning att
göra? Det är egentligen det som är frågan.
Jag skall använda min tid på ett vettigt sätt, och
jag tycker att skattetilläggen också är intressanta. Vi
är flera stycken talare som har konstaterat att det är
halva vägen att gå ned till 5 %, men egentligen är det
ingenting. Hur skulle socialdemokraterna ställa sig till
ett förslag där man sade att alla företag, stora som
små, fortsättningsvis skulle kunna debitera en dröjs-
målsränta uppgående till samma storleksordning, dvs.
80 % årsränta, vid försenade betalningar? Det är ju
legio när stat och kommun handlar och inte kan betala
i god tid. Det skulle jag anta skulle avvisas. Men det
är precis vad det är fråga om. Det är en orimligt hög
belastning för enkla periodiseringsfel utan uppsåt och
utan förluster för staten. Ändå drämmer man till.

Anf. 79 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Herr talman! Carl Erik Hedlund överdriver natur-
ligtvis när han uttrycker hur regeringen och utskottet
tar i när det gäller skattetilläggen. Den borgerliga
regeringen halverade de dåvarande tilläggen 1992 till
20 % respektive 10 %. Nu är det vår tur att komma
med förslag om att sänka dem ytterligare till 10 %
respektive 5 %.
Det finns säkert många som säger på precis sam-
ma sätt som Carl Erik Hedlund att skattetilläggen
borde tas bort. Jag tror att det finns skäl att ha ett visst
tillägg för felaktig hantering av sina deklarationer.
Det måste finnas en viss aktion mot att man inte re-
dovisar sina skatter och avgifter på ett regelmässigt
sätt.
Låt mig sedan när det gäller skattemyndigheten
säga att kompetensen naturligtvis inte blir sämre bara
därför att man förlägger enheten till skattemyndighe-
ten i sig. Man är också mycket tydlig om den organi-
sationsform som det här skall iscensättas i. Man säger
att myndigheten skall åtskiljas mycket klart från skat-
temyndighetens övriga verksamheter. Det uttrycks
tydligt både i propositionen och i betänkandet.

Anf. 80 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Herr talman! Björn Ericson sade i en replik till
Carl Erik Hedlund att han tyckte att det var riktigt och
rätt med sanktioner i form av skattetillägg när man har
gjort fel. Nu har jag vid en företagarträff fått känne-
dom om ett konkret fall. Det påpekas att enligt god
redovisningssed skall bokföring av fordringar och
skulder ske så snart en sådan uppkommit. Har man
mottagit varor uppstår en skuld. Denna skall bokföras
så snart det kan ske.
Nu var det ett företag som fick en vara i maj må-
nad. Fakturan från leverantören kom till företaget i
början av juni. Men företaget bokförde enligt god
redovisningssed fakturan i maj, när varan kom, och
gjorde alltså avdrag för ingående mervärdesskatt.
Sedan kom skattemyndigheten och hävdade att det här
avdraget var alldeles fel. Det skulle ha skett först när
fakturan mottagits, dvs. i juni. Deras åtgärd blev att
förskjuta avdraget till juni. De hävdade dessutom att
företaget gjort fel och bestraffade det med skatte-
tillägg på det momsbelopp som dragits av för tidigt.
Har man gjort fel eller rätt? Man har gjort rätt en-
ligt den ena regeln och fel enligt den andra. Tycker
Björn Ericson att det här verkligen är rimligt? Är det
verkligen rättssäkert?

Anf. 81 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Herr talman! Det exempel som Isa Halvarsson be-
skriver är det svårt för mig att direkt ta ställning till.
Men jag vill ändå säga att det nuvarande regelsyste-
met faktiskt rymmer möjligheter för skattemyndighe-
ten att göra lämpliga avvägningar när sådana där
gränsfall uppstår. Det finns redan möjligheter för
skattemyndigheterna att använda de medlen.

Anf. 82 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag förstår att Björn Ericson inte kan
ta ställning på rak arm. Men faktum är att jag använde
exakt det här exemplet förra gången Björn Ericson
och jag debatterade den här frågan. Jag hade hoppats
att det skulle ha gett något litet avtryck av hur orim-
ligt det är.
Jag satt här och lekte med tanken på om det här
skulle gälla riksdagsledamöter och reseräkningar. Jag
vet att det är många riksdagsledamöter som svettas
vid ifyllandet av reseräkningar. Tänk om man för
varje gång man har gjort fel får 5 % avdrag på lönen!
Jag är säker på att det skulle bli ett rysligt hallå här i
huset.

Anf. 83 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Herr talman! Jag är säker på precis samma sak, Isa
Halvarsson. Det skulle inte gå.

Anf. 84 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag fäste mig vid ett uttalande som
Björn Ericson gjorde: I avvaktan på resultatet av en
planerad utredning kan vi inte vidta några förändring-
ar.
Det är väl inte så svårt att inse att de nuvarande
reglerna när det gäller periodiseringsfel är tämligen
orimliga. Behövs det verkligen en utredning för att
konstatera att skattetilläggsreglerna vid periodise-
ringsfel är orimliga? Borde man inte kunna se det
utan denna utredning?
Dessutom hänvisar Björn Ericson till att man av-
vaktar resultatet av en planerad utredning. Jag tycker
att det är litet långsökt.

Anf. 85 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Herr talman! I den utredningen blir också det för-
slag som Vänsterpartiet för fram i sin reservation
föremål för behandling. Det finns nog anledning att
ytterligare undersöka skälen. Jag är inte alls säker på
att det bästa alternativet är att avskaffa skattetillägget
helt. Men låt då utredningen titta närmare på detta och
komma med ett förslag som vi har möjlighet att ta
ställning till senare.

Anf. 86 PER ROSENGREN (v) replik:
Fru talman! Vi vill inte avskaffa skattetillägget
som sådant. Vi gör det till en kostnadsränta i stället.
Det handlar alltså bara om rena periodiseringsfel,
ingenting annat. Så fort det handlar om skatteundan-
dragande är det klart att de traditionella skattetilläggs-
reglerna skall gälla.
Men här handlar det bara om periodiseringsfel.
Det kan skilja på en månad. Skattemyndigheten häv-
dar att man skulle ha gjort avdraget i juni och man har
kanske gjort det i maj, som Isa Halvarsson säger. Är
det så svårt att se att tillägget är ganska orimligt? Är
det fråga om stora belopp och det handlar om 5 %
eller 10 % är det en ganska orimlig kostnad för ett
rent periodiseringsfel. Jag menar att det inte behövs
någon utredning för att se att det faktiskt räcker med
en kostnadsränta.

Anf. 87 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Fru talman! Jag håller med Per Rosengren om att
de allra värsta exemplen på periodiseringsfel och
skattetillägg som har beskrivits är orimliga. Men det
betyder inte att skattetilläggen kan tas bort utan att
man först ser efter vilka effekter det kan få. Som en
del i den utredningen ingår, som jag sade, de förslag
som Vänsterpartiet har framfört beträffande kostnads-
ränta.

Anf. 88 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Fru talman! Regeringens förslag att inrätta en
skattekriminal är riktigt dåligt. Till grund för proposi-
tionen ligger en rapport från regeringens Ekobrottsbe-
redning, vilken enligt flera tunga remissinstanser -
däribland chefs-JO Claes Eklundh - är så undermålig
att den inte är tjänlig som beslutsunderlag.
Man måste på goda grunder ifrågasätta om det fö-
religgande förslaget verkligen är ägnat att öka effek-
tiviteten i beivrandet av skattebrott. Det innebär under
alla förhållanden att elementära rättssäkerhetsprinci-
per åsidosätts.
Till att börja med har regeringen underlåtit att
analysera orsakerna till att ärenden om skattebrott inte
anmäls och utreds i vederbörlig omfattning. En sådan
analys hade först bort göras och läggas till grund för
en undersökning om vilka möjligheter som finns att få
den existerande organisationen att fungera bättre. Nu
vet man inte om den av Ekobrottsberedningen påståd-
da bristen på effektivitet mycket väl skulle kunna
rättas till inom ramen för den nuvarande organisatio-
nen. Kanske är det helt enkelt en resursfråga som inte
låter sig organiseras bort?
Den allmänna uppfattningen i dag är att det som
krävs för en effektivare ekobrottsbekämpning är en
mer sammanhållen organisation. Förslaget att inrätta
skattebrottsenheter leder tvärtom till en än mer splitt-
rad organisation. Ansvaret för utredningsmetoder,
prioritering, resursutnyttjande och brottsförebyggande
verksamhet kommer att ligga på olika händer. Detta
innebär att den organisatoriskt sammanhållna
ekobrottsbekämpning som regeringen velat skapa med
Ekobrottsmyndigheten - som riksdagen skall ta ställ-
ning till i nästa vecka - redan från början omöjliggörs
genom regeringens eget förslag om skattekriminal.
På s. 39 i propositionen står att läsa att Riksskat-
teverket ges ett övergripande ansvar för skatte-
brottsenheternas verksamhet. På s. 53 i samma pro-
position anges att det övergripande ansvaret att be-
kämpa brott alltjämt ligger hos polisen och att det
således blir polisens uppgift att se till att det tas ett
helhetsgrepp på kriminaliteten, inbegripet den inom
skatteområdet. Mer tydligt än så kan kompetenskon-
flikter knappast byggas in i en ny organisation redan
från begynnelsen.
I sin iver att finna argument för sitt eget förslag
gör sig Ekobrottsberedningen skyldig till en kraftig
undervärdering av polisens kompetens att utreda
skattebrott och en kraftig överskattning av skatteför-
valtningens kompetens och möjligheter att utveckla en
helt ny yrkesroll. Okritiskt sväljer regeringen detta.
Själv vill jag sätta ett stort frågetecken för regeringens
kompetens. Den verkar inte ha en aning om hur verk-
ligheten utanför kanslihuset ser ut.
Efter att ha lyssnat på Björn Ericson tycks samma
förhållande gälla Socialdemokraterna här i parlamen-
tet. Björn Ericson gav uttryck för en mycket svävande
insikt i skillnaden mellan materiell skatterätt och
kunskaper om brott och brottsutredning.
Jag citerar ur chefs-JO Eklundhs remissyttrande:
"Ett argument för att överföra brottsutredningarna till
en skattekriminal är, enligt rapporten, att skatte-
brottsutredningar kräver utredningsmän med kunska-
per och kompetens inom skatteområdet. Sådan kom-
petens finns enligt beredningen endast inom skatte-
förvaltningen. Det förefaller som om beredningen i
sammanhanget har bortsett från det faktum att de
rättsliga överväganden som måste göras i en brottsut-
redning i viktiga hänseenden är av annan art än de
överväganden som görs i en skatteutredning. Man kan
som ett exempel peka på att man i det straffrättsliga
förfarandet tillämpar helt andra bevisbörderegler än
inom beskattningsförfarandet. Vidare bygger allt
brottsutredande arbete på straff- och processrättsliga
regler. För att man skall kunna styrka ett skattebrott
krävs dessutom ofta att man klarlägger en viss åtgärds
civilrättsliga innebörd."
Nu kan vi konstatera att inte bara beredningen
utan även regeringen i stort sett bortser från dessa
viktiga fakta. Visserligen sägs det i propositionen att
den behövliga kompetensen i straff- och processrätt
samt polisiära arbetsmetoder måste byggas upp inom
den nya organisationen eftersom det, om en förvalt-
ningsmyndighet ges brottsutredande uppgifter, kan
väcka vissa frågor som berör rättssäkerheten. Kan
väcka farhågor för rättssäkerheten - det är årets un-
derstatement. Hur kan Sverige anse sig ha råd att
bygga upp och utbilda två parallella organisationer
med samma kompetens och uppgifter?
Jag vill, i likhet med min kollega Carl Erik Hed-
lund, hissa ytterligare en varningsflagga vad gäller
rättssäkerheten. Vad regeringen nu vill är - precis
som när det gäller Ekobrottsmyndigheten - att riksda-
gen köper grisen i säcken. Det nu föreliggande försla-
get är enligt regeringens egna ord bara det första
steget. Skattebrottsenhetens befogenheter begränsas
till att biträda åklagaren vid förundersökning om
skattebrott. Det låter inte så farligt. Men samtidigt
begär regeringen uttryckligen att få ett öppet mandat
att besluta om ett andra steg, innefattande befogenhe-
ter för skattekriminalen - nu använder man uttrycket
skattekriminal - att själv besluta om och leda förun-
dersökning samt att utfärda strafföreläggande och
tillämpa straffprocessuella tvångsmedel.
Jag blir något bekymrad och besviken att ett parti
som Folkpartiet liberalerna inte uppfattar dessa var-
ningssignaler utan litar på regeringens försäkringar.
Björn Ericson talar inte sanning när han säger att det
som riksdagen nu har att besluta om är bara det
harmlösa första steget. Det är bara en halvsanning.
Riksdagen ger - om förslaget antas - regeringen öp-
pet mandat att gå vidare i den riktning som så många
remissinstanser har varnat för.
När detta andra steg har tagits kan Sverige inte
längre göra anspråk på att vara ett rättssamhälle.
Skattemyndigheten som får rollen som både polis,
åklagare och domare - det strider mot grundläggande
principer inom rättsstaten. Det kommer att ge upphov
till konflikter mot bl.a. Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna. Denna konflikt berörs i pro-
positionen. Men den enda eftergift regeringen gör är
att förbjuda skattemyndigheterna att vid vite tvinga
den misstänkte att tillhandahålla bevisen för sin egen
skuld.
Fru talman! Kriget om rättssäkerheten är aldrig för
alltid vunnet. Det måste utkämpas gång på gång.
Socialdemokraterna ingår aldrig ett fredsavtal på detta
område - på sin höjd ett tillfälligt eldupphör.
Tanken går tillbaka till början av 1980-talet, då
Socialdemokraterna återkom till regeringsmakten. Då
tillsattes den s.k. Ekokommissionen, som i rask takt
lade fram en mängd förslag. Genom sin starkt parti-
politiska framtoning åstadkom kommissionen politisk
söndring, tydligast illustrerad i debatten kring dess
syn på rättssäkerheten.
Kommissionen gjorde bl.a. det famösa uttalandet
om "att en skyldig går fri och på det viset kan vålla
ytterligare skada kan vara lika olyckligt som att en
oskyldig blir dömd". Detta står att läsa i SOU
1984:15. En enig riksdag fick så småningom lov att ta
avstånd från denna "moderna" rättssäkerhetssyn. Jag
hoppas att riksdagen kommer att vara lika klok i dag.
Nu är vi där igen, tillbaka till en situation där den
fiskala verksamheten flyttar fram sina positioner me-
dan de rättsvårdande myndigheterna i motsvarande
mån får stå tillbaka. Brott mot staten prioriteras sten-
hårt medan bekämpningen av brott mot enskilda be-
handlas alltmer legärt. I den fiskala vind som nu blå-
ser över Sverige väger den enskildes rättssäkerhet lätt.
I en intervju i Sydsvenskan den 2 april med den
tilltänkte generaldirektören för ekobrottsmyndigheten,
tidigare länsskattechef, kan man läsa följande: "Idag
kan man ofta inte döma ekobrottslingar eftersom det
är svårt att bevisa deras uppsåt. Sådana brister i lag-
stiftningen blir det vår uppgift att peka på." Han pro-
pagerar alltså öppet för omvänd bevisbörda - på an-
nat sätt kan man inte tolka uttalandet. Det skall alltså
bli så att det är den misstänkte som har att bevisa att
han är oskyldig, inte polisen och åklagaren som skall
bevisa att han är skyldig. Det är ju i sådana banor som
skattefolk tänker, precis som JO framhåller i det ytt-
rande som jag tidigare citerade ur.
I en sådan hantering skulle jag som ekoåklagare
aldrig vilja delta. Till en sådan hantering kan jag som
moderat politiker heller inte bidra.
Regeringen har inte velat lyssna till riksdagens JO,
men det har riksdagen goda skäl att göra.
Fru talman! Jag yrkar, liksom min kollega, bifall
till reservation nr 1 till skatteutskottets betänkande
och avslag på propositionens förslag att inrätta först
skattebrottsenheter och sedan en skattekriminal.

Anf. 89 BJÖRN ERICSON (s):
Fru talman! Jag och skatteutskottet delar inte
Christel Anderbergs mening utan är övertygade om att
det föreliggande förslaget kommer att bli framgångs-
rikt.

Anf. 90 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Fru talman! Det är möjligt att det kan bli fram-
gångsrikt i vissa avseenden när det gäller att jaga
misstänkta skattebrottslingar. Men det kommer defi-
nitivt inte att bli framgångsrikt för rättssäkerheten -
som president Jeltsin senast i dag berömde Sverige
för.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)

7 § Utfärdande av F-skattsedel, m.m.

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU9
Utfärdande av F-skattsedel, m.m. (prop. 1997/98:33)

Kammaren biföll utskottets hemställan om att
ärendet fick avgöras efter endast en bordläggning.

Anf. 91 JAN-OLOF FRANZÉN (m):
Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till
den gemensamma reservationen från Moderaterna,
Folkpartiet och Kristdemokraterna vad gäller utfär-
dande av F-skattsedel.
Mycket av det regelverk som omgärdar företagan-
det i dag är anpassat till stora, tillverkande och kapi-
talintensiva företag. Detta rimmar illa med de nya,
mindre tjänsteföretag som växer fram - och som
skulle kunna vara många fler om företagarklimatet i
Sverige vore bättre.
Det förslag som regeringen har lagt fram i pro-
positionen löser inte det grundläggande problemet
vad gäller nuvarande regler om utfärdande av F-
skattsedel. Begreppet näringsverksamhet är inte an-
passat till de villkor som gäller i dag och på framti-
dens mer flexibla arbetsmarknad.
Detta begrepp tolkas ofta för snävt, och prövning-
ar riskerar med regeringens förslag att bli fortsatt
godtyckliga, t.ex. när det gäller sådan verksamhet som
drivs av tjänsteföretagare med små omkostnader och
liten kundkrets.
På grund av en otidsenlig praxis kommer, med re-
geringens förslag, många människor också i fortsätt-
ningen att få gå i arbetslöshet och bidragsberoende. I
stället borde dessa få en möjlighet att sätta i gång en
egen verksamhet som kan ge dem en försörjning.
Krånglet med F-skatten måste avskaffas. Förutom
att ett konkret hinder för nyföretagandet i Sverige
därmed rivs måste en sådan åtgärd också ses som ett
led i arbetet med att förändra attityderna till företa-
gandet. Den som vill bli sin egen skall mötas av en
bejakande och positiv attityd.
Låt människorna själva få avgöra om de vill ta ris-
ker eller inte, om de är beredda att avstå från trygghe-
ten i en anställning till förmån för frihet och ansvar i
ett företagande - eller rent krasst få en möjlighet till
försörjning som inte står till buds på annat sätt.
För att uppnå en verklig förändring krävs att be-
greppet näringsverksamhet ändras så att en ny praxis
kan utvecklas. I princip skall ingen vägras F-
skattsedel. Undantag gäller dock om personen i fråga
har näringsförbud eller då det finns något annat, lika
avgörande hinder mot att utfärda en sådan skattsedel.
Det bör ankomma på regeringen att skyndsamt
återkomma till riksdagen med de lagändringar som
behövs.
I vårt land finns många människor som inte har
någon erfarenhet av att driva företag. Om dessa nu
vill starta egna verksamheter måste de få möjligheten
att på ett enkelt sätt skaffa sig kunskap om allt det
som är viktigt att tänka på inför företagandet. En
samlad och enkel information måste vara tillgänglig
hos myndigheter, på posten och på Internet för att
hjälpa intresserade människor att komma i gång med
nya verksamheter.
Fru talman! Jag skulle vilja säga till Granberg,
som företräder regeringspartiet, att ni har gått ett litet
steg på väg att förenkla möjligheten för människor att
få F-skattsedel. Varför inte ta steget ända ut?

Anf. 92 KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Sverige behöver fler skattebetalare.
Det är bara så vi kan säkra vård, omsorg och utbild-
ning. Fler människor måste få en egen lön att leva på.
Det här är grundstenarna för Folkpartiets ekono-
miska politik. En väg att nå detta är att göra det lättare
att bli och vara sin egen.
Häromdagen kom en ESO-rapport som måste ha
låtit som manna för dem som i dag hellre vill fokusera
hur man skall bli av med arbetskraften än hur fler
skall kunna få jobb.
Men problemet kvarstår: Det är väldigt många
människor som skulle vilja vara egna företagare och
som skulle vilja driva sina företag men som dignar
under regelverk och blanketter och som t.o.m. nekas
att få sätta i gång, överprövade av myndigheter som
följer riktlinjer som i grunden är fastlagda av Sveriges
riksdag.
Vi har fått alltför många rapporter om olika typer
av krångel och regler, långa väntetider och nekanden
exempelvis när det gäller begäran om F-skattsedel.
Signalen är för alltför många entydig. Kom inte här
och tro att du kan försörja dig! Det är helt fel signaler.
Vi måste vända på steken.
Folkpartiet lade i våras, efter att ha jobbat med
frågan rätt länge, fram en rapport med rubriken Lätta-
re att bli sin egen. Förändringar i regelverket kring F-
skattsedeln är en del i det. Då sade man från rege-
ringssidan att det över huvud taget inte existerade
något problem med att få F-skattsedel. Efter ett tag lät
det litet annorlunda. Då skulle man i varje fall se över
problemen. Man erkände att det kanske fanns ett
problem. Det stod i vårpropositionen. Sedan kom det
en proposition. Uppenbarligen trodde man inte bara
att det kunde finnas ett problem, utan tyckte faktiskt
att det fanns problem som kunde lösas. Det förslaget
är bra, men det är tyvärr bara en liten tummetott. Det
hade behövts en hel kostym.
Förslaget undanröjer vad man skulle kunna kalla
för företagandets moment 22 - utan kunder ingen
skattsedel, utan skattsedel inga kunder. Vi hoppas att
förslaget kommer att undanröja det problemet. Man
behöver inte ha kunder innan man får sätta i gång,
utan man kan få lov att sätta i gång först, så att man
kan skaffa sig kunder. Men förslaget löser inte de
andra problemen.
Varför skall vi ha kvar regler som innebär att
skattemymdigheterna skall överpröva affärsidén?
Varför kan människor inte få ta de chanserna själva?
Varför skall vi ha en så oerhört omodern syn på före-
tagandet? Man skall bara få bedriva verksamheter
som kräver mycket kapital och som omsätter mycket
stora summor pengar. Vill man starta en gruva är det
helt okej. Då är man välkommen. Om man vill starta
en webbredaktion eller ett företag inom servicesek-
torn, som många kvinnor vill, är man inte lika väl-
kommen.
I betänkandet skriver majoriteten att reglerna om
F-skattsedel, som infördes 1993, innebär en betydan-
de förenkling och att erfarenheterna är goda. Det var
alltså den borgerliga regeringen som införde reglerna.
Man skriver också att bestämmelserna kritiseras för
att de ibland tolkas för restriktivt, bl.a. på det sättet att
verksamhetens karaktär ifrågasätts om inte tillräckligt
många uppdragsgivare kan uppges. Det är det pro-
blemet man vill lösa. Det är bara det problemet man
anger, men det finns många andra skäl till restriktivi-
tet. Där är man inte beredd att gå vidare.
Man skriver att det måste finnas en möjlighet att
vägra utfärda F-skattsedel om det från början framgår
att den skulle kunna återkallas. Det är självklart. Men
man vägrar F-skattsedel även i sådana fall där det inte
alls handlar om ett återkallande, utan om att vederbö-
rande beräknas tjäna för litet pengar eller låna för litet
pengar. Det är på intet sätt någon grund för återkal-
lande.
Det måste väl ändå för jösse namn vara tillåtet ex-
empelvis för lågavlönade personer att bedriva sin
verksamhet i egen regi utan att politiker säger att
någon som har så små inkomster måste fixa anställ-
ning, för annars är det inte på riktigt.
Man skall bara kunna neka i de fall där det faktiskt
finns grund för återkallande. Det håller vi i Folkpar-
tiet helt och hållet med om. Men grunderna måste
ändras, och synen måste bli en helt annan. Det måste
bli en väsentligt mycket modernare syn på företagan-
det. Det måste bli en mer jämställd syn på företagan-
det. Man måste också se till att det går mycket fortare.
Vi från Folkpartiet lade häromveckan återigen
fram ett förslag. Det hade rubriken Handla - handla
nu. Alldeles för många människor är arbetslösa. När
mina kolleger presenterade förslaget runt om i Sveri-
ge träffade de väldigt många företagare, och de träf-
fade väldigt många människor som skulle vilja bli
företagare. Vi har återigen fått in alltför många exem-
pel på människor som har fått vänta alldeles för länge
helt i onödan, som har fått vänta så länge att det inte
har blivit någonting av, som har fått nej eller som har
fått besked om att det inte är någon idé att försöka. De
har gjort som myndigheterna vill och givit upp.
Detta är helt orimligt. Det måste bli betydligt
mycket enklare, och det måste framför allt gå mycket
snabbare att få F-skattsedel. Därför yrkar jag bifall till
vår reservation.
Jag vill vädja till Socialdemokraterna. Ni har ju i
efterhand konstaterat att vi hade rätt på punkt efter
punkt i denna fråga. Vänta inte så länge med att inse
att vi har rätt även när det gäller resten!

Anf. 93 HOLGER GUSTAFSSON (kd):
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva-
tionen. Jag vill bara med några få ord säga att jag
hade hoppats att utskottsmajoriteten skulle gå ett steg
till. Man har ändå upptäckt att man har varit för re-
striktiv och för negativ mot människor som vill starta
en egen verksamhet. Det är tråkigt att det är så. Man
har dessutom deklarerat att man vill försöka bli mer
företagsvänlig när det gäller nystartade företag.
Det sägs ibland att EU är krångligt och besvärligt.
Det är vi ganska överens om när vi har en yttre fiende.
Frågan är om inte regeringen i detta sammanhang är
ungefär lika duktig på att hitta på snåriga och krångli-
ga bestämmelser för att sätta små käppar i hjulen för
dem som vill starta någonting.
Om en liten företagare inte har mer än fem kunder
utan kanske fyra och om dessa dessutom är relativt
solida skulle företagaren, om jag förstår det rätt, inte
få tillgång till någon F-skattsedel. Det krävs större
ekonomisk risk, bl.a.
Man borde tänka om på detta område. Man borde
definiera om näringsverksamheten och öppna för
detta. Man måste kanske ta en liten risk i samman-
hanget.
Vi tycker att man skall dra in F-skattsedeln för den
som missbrukar den, men det skall inte finnas en
misstänksamhet innan verksamheten har börjat. Låt
oss visa företagarna att vi har förtroende för dem. Det
vill vi se från Kristdemokraternas sida. Vi måste kän-
na förtroende för den som vill skapa någonting eget
och kanske lämna en plats till någon som behöver ett
arbete.

Anf. 94 LARS U GRANBERG (s):
Fru talman! I debatten rörande SkU9 har pakten
mellan oppositionspartierna, dvs. Moderaterna, Folk-
partiet och Kristdemokraterna, återigen visat sig inför
den kommande valrörelsen. De är ensamma i strävan
bort från något som skulle kunna liknas vid en anda
av samförstånd med övriga partier, som här i riksda-
gen utgör en majoritet i de flesta frågor. Låt oss åter-
komma till det litet senare.
I utskottsbetänkandet tas ett flertal frågor upp. Det
är frågor som rör skatteregisterlag, taxeringslag, del-
pensionsförsäkring och särskilt pensionstillägg till
folkpensioner för långvarig vård av sjukt eller handi-
kappat barn. Det är sammanlagt ett fjortontal lagänd-
ringar. Däribland finns frågan om en förenkling av
möjligheten att starta näringsverksamhet och få en s.k.
F-skattsedel.
Det är på den punkten, fru talman, som reservatio-
nen finns. Detta gör att betänkandet är något enklare
att debattera än om oppositionen hade satsat på att
sätta sig in i alla övriga frågor och genom reservatio-
ner även på dessa områden visat samma brist på logik
som man visar i reservationen rörande F-skattsedel.
Så går jag raskt över till frågan om F-skattsedel,
fru talman. Här har de partier som ingick i fyrklöver-
regeringen, förutom Centerpartiet, bildat en förtrol-
lande oppositionskoalition. Man har tillsammans
reserverat sig mot regeringens förslag till förenkling
av utfärdandet av F-skattsedel. Man menar att rege-
ringen och utskottsmajoriteten inte kommer att lyckas
med att komma bort från dagens definition av nä-
ringsverksamhet, vilken försvårar möjligheten att
starta företag som riktar sig mot mindre än fem kun-
der och som inte innebär en stor ekonomisk risk eller
som bedriver verksamhet av mer allmän karaktär.
Enligt dessa partier är F-skattsedeln enbart av ondo.
Det står i reservationen att det är viktigt att hinder
som F-skattsedeln rivs. Följden skulle bli att vi får fart
på Sverige.
Man skriver i reservationen att den som vill bli sin
egen måste mötas av "en bejakande och positiv atti-
tyd" - så positiv att alla, gammal som ung, skall kun-
na få tillgång till F-skattsedel. Någon kontroll av
personer som skall starta företag behövs inte. Ja,
kanske skall personer med näringsförbud kontrolleras.
Eller som reservanterna skriver: "i fråga om närings-
förbud, eller då det finns något annat lika avgörande
skäl mot att utfärda F-skattsedel eller för återkallelse
av en sådan".
Här blir man litet frågande, fru talman. Den ena
stunden vill reservanterna förenkla och riva hindren
för att få F-skattsedel. Nästa stund skall man ändå ha
vissa restriktioner i fråga om vad den som söker en F-
skattsedel får ha gjort eller inte bör ha gjort. Vad
menar då moderaterna, Folkpartiet och kristdemokra-
terna med texten "något annat lika avgörande skäl
mot att utfärda F-skattsedel eller för återkallelse av en
sådan"? Skall det tolkas som att det skall finnas något
som motsvarar näringsförbud? Är det den nivån dessa
partier vill ha på kontrollen av dem som genom sin
näringsverksamhet skall lyfta Sverige in i ljuset? Är
det den nivån eller någon annan som man menar skall
gälla?
Låt oss återgå till reservationen, fru talman! Inte
överraskande sprider den nu samma gamla unkna
andedräkt som i tid och otid har spridits här inne i
Sveriges riksdag. Det handlar om synen på före-
tagsklimatet. Reservanterna raljerar återigen om det
urusla företagsklimat som råder i landet. Det saknas
bara några få ord för att denna reservation skulle vara
fullkomlig utifrån det aktuella synsättet. De orden
nämndes i riksdagens kammare bl.a. under budgetde-
batten nyligen: "Vi såg till att det började vända", och
"ni fick ett guldläge 1994".
Detta föranleder en rad frågor, fru talman. Hur såg
det egentligen ut under den förra mandatperioden?
Var företagsklimatet då så mycket bättre? Var det
fyrklöverregeringen som såg till att det började vän-
da? Om man med en vändning menar det misslyckan-
de som t.o.m. Moderaternas partiledare Carl Bildt
kallade ett misslyckande, nämligen att kronans växel-
kurs släpptes, så visst, visst gav det en viss uppgång.
Det var en uppgång som alla svenskar fick betala
genom att alla svenskar blev fattigare.
Även företagarna i Sverige fick känna av detta
misslyckande i form av lägre efterfrågan på produkter
och tjänster men även genom att de kronor som före-
tagen fick in helt plötsligt blev så mycket mindre
värda. Visst vände det - men till vilket pris!
Hur var det då med företagsklimatet? Ja, om folk i
allmänhet får mindre pengar över till att efterfråga
varor och tjänster, om företagens pengar tappar i
värde och tillväxten är lika med noll och intet, då får
man ett företagsklimat där 50 000 företag går i kon-
kurs. Att kalla detta vid sitt rätta namn skulle innebära
att även här plocka fram den moderate partiledaren
Carl Bildts uttryck - ett misslyckande skall kallas för
vad det är, nämligen ett misslyckande.
Sedan till frågan om guldläget 1994. Vilket guld-
läge! För var tredje krona som betalades av staten till
transfereringar och annat blev vi bara fattigare och
fattigare som land. Tala om guldläge! Nu befinner vi
oss dock i ett helt annat läge, snudd på ett guldläge.
Det här har kostat på för vanligt folk. Företagare,
pensionärer, arbetslösa, ung som gammal, rik som
mindre bemedlad har fått dra ett orimligt tungt lass.
Men tack vare det har vi nu ett guldläge i Sverige -
inte på grund av den borgerliga fyrpartiregeringen,
utan tack vare den totala uppslutningen av svenska
folket. Vi har i dag ett guldläge i Sverige, ett guldläge
där ett bra företagsklimat är en av beståndsdelarna.
Sverige har i dag ett bra företagsklimat. Men tala
om otur, fru talman! Det är nästan så att man skulle
kunna tro att Moderaterna, Folkpartiet och Kristde-
mokraterna är förföljda av otur. Samtidigt som
bläcket med vilket deras reservation är skriven torkar
kom nämligen ytterligare en internationell studie som
visar att Sverige är ett bra land att investera och driva
företagsamhet i. Studien är genomförd av den kana-
densiska konsultfirman KPMG. Man har studerat
konkurrenskraften i sju moderna industrinationer,
länder som Kanada, USA, Sverige, Frankrike, Tysk-
land, Italien och Storbritannien. Studien utvisar att
Sverige är det bästa landet i den europeiska klassen,
och efter Kanada visade sig Sverige vara det mest
kostnadseffektiva alternativet att starta och driva
företag i.
Detta om något, fru talman, visar att debatten om
det svenska företagsklimatets uselhet är betydligt
överdriven. I denna liksom i flera andra studier som
gjorts på området visar det sig att det svenska före-
tagsklimatet håller hög internationell klass.
Förra veckan, fru talman, kom Konjunkturinstitu-
tet med sin månadsbarometer över 1 600 svenska
företags framtidsbedömningar. För de allra flesta
branscherna pekar kurvorna uppåt. Fler exportorder
tecknas. På hemmamarknaden ökar efterfrågan. För-
säljningen stiger. Vi kan också se att inflationen har
hållits i schack, att räntorna har halverats och att vi
åter har tillväxt i ekonomin. Vi står, fru talman, inför
ett guldläge 1998.
Åter till F-skattsedeln. Visst behövs förenklingar
för företagen och företagarna. Det är också det vi gör
nu, och vi kommer att fortsätta att genomföra förenk-
lingar längre fram, när de utredningar som nu är på
gång blir klara. Att därifrån gå till total frihet vad
gäller kontroll över vem som skall få F-skattsedel är
dock att gå för långt.
Vissa talar - inte i den här debatten men i andra
debatter - om att man skall kunna starta ett företag på
20 minuter. Men om man nu skall se över tiden, var-
för inte följa Magnus Ugglas devis om 4 sekunder, att
underbart är kort, alldeles för kort? Jag skulle vilja
säga att också 20 minuter är för kort, alldeles för kort.
Man skall inte fästa sig vid tiden, utan vid vilken
kvalitet som blir resultatet om man gör en seriös kon-
troll, en kontroll som skall se till att företag inte kon-
kurreras ut av oseriösa företag, som på ett för enkelt
sätt kommit över sin F-skattsedel.
Jag har, fru talman, mött representanter från Taxi-
förbundet, målarmästarnas och uppfinnarnas riksor-
ganisationer. Dessa tre organisationer har klart och
tydligt uttalat sin uppfattning om vikten av att en
kontroll görs av vilka som kan få en F-skattsedel.
T.o.m. utredningen rörande branschsaneringen landar
på fortsatta starka krav vad gäller vem som skall kun-
na få en F-skattsedel. Utredaren i det fallet var Ulf
Adelsohn, före detta moderat partiledare. Även detta
gör att reservationen till dagens betänkande blir något
underlig.
Med det vill jag yrka bifall till utskottets hemstäl-
lan och avslag på reservationen.

Anf. 95 JAN-OLOF FRANZÉN (m) replik:
Fru talman! Det var kraftiga svängningar som
Granberg gjorde. Jag trodde att vi skulle diskutera F-
skattsedeln här och nu. Han började tala om läget
1994. Han talade också om läget 1997. Med den ålder
som jag innehar kan jag förvissa Granberg om att
konjunkturerna i ett land alltid går upp och ned, lik-
som en berg- och dalbana. Ni har haft möjlighet att
under den uppåtgående perioden få skörda vissa resul-
tat. Det har inte så mycket med regeringens ställnings-
tagande åt det ena eller andra hållet att göra. Det är i
varje fall glädjande att vi har fått hejd på läget - men
med den arbetslöshet som råder bland människor ute i
landet skulle jag inte vilja kalla dagens läge för något
guldläge.
Det var synd att Granberg inte var med på Irland
och fick se situationen där. Jag tror att det hade varit
intressant för honom att studera situationen där. Ut-
skottet var där på en resa, men Granberg åkte den
gången någon annanstans.
Är det inte så, Granberg, att vi har arbetslöshet i
Sverige i dag? Skall vi då inte försöka hjälpa de ar-
betslösa människorna genom att ge dem möjligheten
att lätt kunna få en F-skattsedel? Det är ju detta vi
diskuterar.
Är det inte den vägen vi skall gå för att underlätta
för människor att kunna bli egna småföretagare, att
sätta i gång med någonting, i stället för att gå på so-
cialhjälp? De har det säkert inte så lätt.

Anf. 96 LARS U GRANBERG (s) replik:
Fru talman! Man blir litet konfunderad och tänker:
Sent skall syndarn vakna. Det här infördes år 1993,
och då satt Jan-Olof Franzéns parti med och regerade
landet. Vad är det som har förändrats så radikalt från
1993 till nu, Jan-Olof Franzén? Var det så att det
fanns andra partier, partier som nu nästan sitter i knä
på Moderaterna och är med på den här reservationen,
som bromsade men som nu helt plötsligt är med och
vill göra förenklingar? Svara på den frågan! Vad var
det som gjorde att ni inte tog det här steget direkt
1993? Varför komma med det här nu?
Jan-Olof Franzén talar om guldläge. Jag anser att
vi har ett guldläge nu jämfört med läget när vi antog
budgeten. I debatten då fanns det personer, bl.a. Mats
Odell från kd, som stod upp och sade att vi hade ett
guldläge 1994. Jag måste ändå säga att om man jäm-
för guldlägeskvaliteten 1994 och 1998 kan väl ingen
ifrågasätta att vi har det litet bättre nu än vi hade det
1994.

Anf. 97 JAN-OLOF FRANZÉN (m) replik:
Fru talman! Granberg efterhör varför vi inte änd-
rade på detta under 1993. Vi gick i alla fall en bit på
väg, och det tycker jag att Granberg skall observera.
I går träffade jag en ung kille som hade körkort
och skulle starta eget - tänkte han. Han hade ansökt
om F-skattsedel, men det var omöjligt. Han hade köpt
sig en bil och skulle vara något som kallades blixtbud
- frakta flyttlass osv. Men han hade inga kunder. För
honom var det omöjligt. Det är väl den vägen vi skall
gå för att avskaffa arbetslösheten, Granberg. Försök
annars hitta någon annan väg!
Det här är den väg vi vill leda in er socialdemokra-
ter på. Förenkla systemet med F-skattsedeln, så har vi
i alla fall kommit en liten bit på vägen. Det ger inga
stora resultat, men varje individ man hjälper uppskat-
tar detta enormt i dagens Sverige.

Anf. 98 LARS U GRANBERG (s) replik:
Fru talman! Jag undrar om den person som Jan-
Olof Franzén talar om är behjälpt av att man gör det
enklare och enklare att få F-skattsedel. Jag undrar om
den personen skulle tycka att det var så trevligt att
efter en vecka, en månad eller kanske ett halvår bli
avryckt F-skattsedeln efter en kontroll. Det är väl
bättre att inte invagga folk i en falsk tro men ändå ha
en realistisk kontroll innan någon skall starta eget, en
kontroll som går in på hur marknaden ser ut, de nya
marknader som växer upp osv.
Det var synd att jag glömde den här repliken i den
första replikrundan, men det måste vara litet kymigt
för Jan-Olof Franzén att ha en f.d. partiledare som nu
står upp och säger att vi skall ha en starkare kontroll
av dem som skall ha F-skattsedel. Det måste kännas
litet underligt att ha en f.d. partiledare som säger det
när man själv sitter här i kammaren som moderat och
säger någonting annat.

Anf. 99 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Lars Granberg höll ett väldigt långt
inlägg som handlade om det mesta utom det som
betänkandet handlar om. Det var en ovanligt raspig
variant av den gamla sosseskivan om att det var bättre
förr. Men om den här strategin skall fungera krävs det
nog att Lars Granberg finputsar sina anföranden rätt
mycket.
För övrigt hade det varit bra om han ägnat tiden åt
att sätta sig in i själva sakfrågan litet bättre. Då skulle
han t.ex. ha förstått att det inte handlar om att det
skulle bli lättare för de personer som Ulf Adelsohn
menar skulle utsättas för en hårdare kontroll att få F-
skattsedel. Till att börja med kan jag berätta för Lars
Granberg att vi inte har reserverat oss mot regeringens
förslag. Det går alldeles utmärkt att läsa innantill.
Däremot har vi reserverat oss mot att man inte går
längre i förändringen, i takt med att verkligheten har
förändrats och i takt med att erfarenheten har visat att
varken det tidigare förslaget eller de gällande reglerna
är till fyllest. Den pompösa retoriken kan inte dölja att
Lars Granberg helt förbigår den sakfrågan.
Jag undrar därför om Lars Granberg i sin första
replik kan tänka sig att i stället kommentera i sak det
vi kräver i reservationen, nämligen att även blivande
företagare som inte har väldigt hög kapitalnivå eller
väldigt höga inkomstnivåer i sitt företag skall kunna
bli godkända för att få en F-skattsedel, och det gärna
litet fortare än inom ett år.

Anf. 100 LARS U GRANBERG (s) replik:
Fru talman! Det pågår en översyn inom Riksskat-
teverket av vad just ordet näringsliv skall ha för inne-
börd.
Karin Pilsäter tog upp gruvor. Om Karin Pilsäter
bestämmer sig för att öppna en gruva i dag tror jag
nog att hon skulle ha svårt att få en F-skattsedel, med
tanke på den ekonomiska risk som ligger i att starta
gruvor i dag. Den retoriken håller inte heller, Karin
Pilsäter.
I reservationen vill man alltså ha till stånd en änd-
ring. En översyn sker just nu i Riksskatteverket. Frå-
gan är då: Skall vi här då också starta en översyn?
Skall vi ha två översyner som jobbar parallellt med
varandra, eller skall vi vara så pass kloka och sansade
att vi inväntar Riksskatteverkets översyn? Utskottsma-
joriteten och jag har den synen att man skall invänta
Riksskatteverkets översyn.

Anf. 101 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Vår uppfattning är att vi vill ge rege-
ringen till känna att den bör komma med förslag till
förändringar. Det finns tyvärr erfarenheter som visar
att Riksskatteverkets förslag efter deras utredningar
inte alltid leder till regeringsförslag, vilket Lars Gran-
berg möjligtvis känner till.
Om jag skulle vilja starta en gruva anser jag inte
att det är skattemyndigheternas sak att pröva ifall det
är en tillräckligt bra affärsidé eller inte. Det bör de
göra som i så fall skall ge mig lån och kapitaltillskott
samt eventuella kunder. Det här andas en total felsyn
på vad skattemyndigheternas prövning och F-
skattsedelns funktion skall bestå i - en fullständig
felsyn!
De tidigare inläggen visar också på en fullständig
och total oförmåga att sätta sig in i vad problemställ-
ningen handlar om. Dessutom visar de en fullständig
brist på genomläsning av såväl våra förslag som be-
tänkandet i sig. Det handlar inte om att skattemyndig-
heterna skall göra marknadsbedömningar osv., utan
det handlar om att de skall bedöma om man är en
sådan person eller befinner sig i en sådan situation att
F-skatt i sig inte är det korrekta. Missbrukas detta,
och det kan man inte veta i förväg, skall F-skattsedeln
dras in, liksom även andra som missbrukar skattereg-
ler skall sättas dit. Men det har ingenting att göra med
reglerna för utfärdande av F-skattsedel.
Jag tror, fru talman, att det i grunden är menings-
löst att debattera det här med personer som inte tar
sakfrågan på allvar. Jag tror att framför allt de blivan-
de företagarna i stället får vara glada att det trots allt
finns en minister som är något mer insatt i sakfrågor-
na. Jag får väl sätta mitt hopp dit i stället.

Anf. 102 LARS U GRANBERG (s) replik:
Fru talman! Att driva fram en möjlighet att få
snabbare F-skattsedelsbeslut skulle föda en väldig
ryckighet. Systemet skulle överbelastas av att man
måste rycka ut personer med F-skattsedel när det inte
fungerar. Det här är en risk som ni verkar ha bortsett
från i reservationen.
I reservationen stod det också om näringsklimatet
i Sverige. Det var därför jag tog upp den i mitt anfö-
rande. Det stod att det var uruselt. Det stod att det var
dåligt. Detta är helt osant. Vi har ett gott näringskli-
mat i Sverige.
Jag är litet besviken på att man försöker komma
undan sin egen reservation från Folkpartiets sida, och
komma undan vad som står i texten i denna reserva-
tion. Där nämner man också näringsklimatet som
sådant.

Anf. 103 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Med utgångspunkt från att reservan-
terna skulle ha hävdat att en friare tillämpning av F-
skattsedeln skulle lösa landets problem, vilket jag inte
kan se att vi har skrivit eller på något sätt antytt, gjor-
de herr Granberg en väldig sväng ut i den ekonomiska
historien de senaste decennierna. Jag tror nästan att
han också trodde på den variant som han levererade.
Det blir ensidigt när man själv bestämmer hur man
vill skriva historien. Det finns knappast någon öd-
mjukhet inför de svårigheter som landet har gått ige-
nom där olika regeringar har haft ansvar och vidtagit
åtgärder för att komma ur problemen. Jag skulle vilja
rekommendera en litet större ödmjukhet och kanske
litet färre "guldår".
Åter till skattsedeln som det handlar om. Ingen av
oss tror att detta löser arbetslösheten eller skapar ett
helt annat företagarklimat i Sverige. Men F-
skattsedeln har ett symboliskt värde för den som vill
försöka. Herr Granberg sade att man nog skall vara
tacksam om myndigheten granskar i förväg och talar
om huruvida man är lämplig som företagare. Jag kan
se den unga kvinna eller man som vill göra ett försök
att starta någonting. Skall man då vara tacksam om
myndigheten över glasögonen kikar ned på en och
säger: Du är nog inte riktigt lämplig. Vi har inte för-
troende för dig. Det är detta vi vänder oss emot.
Låt oss visa förtroende för de människor som vill
försöka att skapa någonting och ta ett eget ansvar för
detta! Vi är beredda att vara med och dra in detta om
man har misskött sig. Men det är en väldigt stor skill-
nad om man i efterhand drar in någonting när man har
ett misslyckande, ett överskridande av reglerna eller
en brottslig verksamhet att peka på. Vi vill inte vara
med om att i förväg klassa ut någon. Det är det vi
kritiserar.

Anf. 104 LARS U GRANBERG (s) replik:
Fru talman! Här är det tre partier i en och samma
reservation. Holger Gustafsson menar inte att det här
skall lösa arbetslösheten. För andra partier som är
med på reservationen, bl.a. Moderaterna, verkar det
nästan handla om en total lösning på detta med arbets-
lösheten. Jag vet inte riktigt hur jag skall tolka det.
Men jag vill återigen tillbaka till problemet. Visst
hoppas jag när det gäller den här kvinnan som Holger
Gustafsson pratade om att Riksskatteverkets översyn
ger resultat så att vi kanske får en ändring av begrep-
pet näringsverksamhet. Men mår den här kvinnan
sämre om vi nu säger att vi inte tror på hennes af-
färsidé än om vi om en månad säger: Det höll inte?

Anf. 105 HOLGER GUSTAFSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Hon mår väsentligt sämre, och svens-
ka folket mår väsentligt sämre, om vi utan anledning
dömer ut människor i förväg.

Anf. 106 LARS U GRANBERG (s) replik:
Fru talman! I det här fallet skulle det ju finnas en
anledning och en motivering till varför man gör det.
Jag har svårt att se att någon skulle säga: Du får aldrig
starta - utan att motivera varför. Självfallet måste det
finnas med en anledning till varför man inte får F-
skattsedeln.
Jag har svårt att se att smärtan skulle vara större.
Tror man på en idé och på en satsning av företags-
format, så är smärtan lika stor om det visar sig att det
inte går efter en månad som om det går åt pipan di-
rekt.

Anf. 107 ROLF KENNERYD (c):
Fru talman! F-skattsedeln fungerar sedan sin till-
blivelse som legitimation för seriösa företagare. För
konsumenten innebär den ett kvitto på att den som
utför ett jobb fullgör sina skattemässiga och andra
förpliktelser gentemot samhället och konsumenterna.
Det är också en trygghet för beställaren att inte råka ut
för obehagliga överraskningar i efterhand. Det är en
viss trygghet också för seriösa företagare gentemot
illojal konkurrens från mindre nogräknade konkurren-
ter. Vi använder det som förutsättning och legitimator
vid t.ex. ROT-avdrag.
Det är därför viktigt för såväl beställa-
re/konsument som för leverantör/utförare - och för
samhället - att tilldelningen av F-skattsedel sker på ett
korrekt sätt. I begreppet korrekt sätt ligger också att
den som avser, och har förutsättningar för, att bedriva
näringsverksamhet också skall tilldelas en F-
skattsedel. Det ligger i sakens natur att det vid något
tillfälle, och i enskilda fall, kan uppstå tveksamheter
och tvister. Dessa oklarheter bör så långt möjligt
elimineras. Betänkandets förslag innebär att F-
skattsedel skall utfärdas om inte skattemyndigheten
har skälig anledning att anta att näringsverksamhet
varken bedrivs eller kommer att bedrivas.
Det förefaller nu att vara en väl avvägd gräns-
dragning, men jag utesluter inte att ytterligare an-
passningar till en mer och mer flexibel arbetsmarknad
kan komma att behövas. Men att, som reservanterna
föreslår, enbart avslå ansökningar om personen i fråga
har näringsförbud, vore att gå alltför långt i liberali-
sering. Då förlorar ju F-skattsedeln sin roll som legi-
timation, och det kan väl ändå inte vara avsikten, eller
hur?
I debatten tycker jag att det finns starka överdrif-
ter. Det finns närmast en nidbild av svårigheterna med
att få F-skattsedel. Jag har gjort en kontroll i egen
skatteförvaltning. Under det här året har 900 ansök-
ningar behandlats. 30 har fått avslag. Fyra av dessa
har fått det på grund av tveksamhet omkring huruvida
den ansökande skulle komma att bedriva näringsverk-
samhet. Det kan vara fyra för mycket, jag har inte haft
möjlighet att tränga in i detaljerna i dessa enskilda
fall. Men i värsta fall är det alltså fråga om fyra av
900. Ni försöker däremot ge intrycket att det närmast
är omöjligt att få F-skattsedel.
Jag tror att de vore väldigt nyttigt för företagandet
i det här landet om denna mytbildning kunde upphöra.
En sådan mytbildning riskerar ju att medverka till att
presumtiva företagare helt enkelt avstår från att ansö-
ka om F-skattsedel för att man tror att det inte är lönt
att ansöka. Nej, låt också er beskrivning av verklighe-
ten baseras på en bejakande och positiv attityd. Det
kommer vi alla att tjäna på.
Avslutningsvis ett råd i all välmening till Lars U
Granberg: Jag tror att kravet på saklighet och objek-
tivitet gör det litet vanskligt att använda överdrifter
som "guldläge" i alltför stor omfattning och så flitigt
som Granberg gjorde. Vi har förvisso kommit en bra
bit på väg. Mycket återstår dock alltjämt att göra. Vi
har anledning att ta oss an såväl nutida som framtida
problem med litet större ödmjukhet än vad Lars U
Granberg gav intryck av.
Jag ber att få yrka bifall till hemställan i betänkan-
det.

Anf. 108 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Rolf Kenneryd sade att vi skall sluta
med mytbildning om att det här är svårt eller omöjligt.
Ungefär så sade han. Det är självklart inte så att vi
bedriver någon mytbildning om att det är svårt eller
omöjligt. Men det kommer hela tiden fram fler och
fler rapporter om och exempel på att människor an-
tingen så att säga i förväg får beskedet att det inte är
någon idé att de går hela vägen fram eller att enstaka
människor faktiskt får ett formellt nej. Det jag framför
allt tycker är ett mycket onödigt problem, är att män-
niskor får vänta orimligt länge på att få sin F-
skattsedel i handen. Upp till ett år är inte alls ovanligt
tyvärr.
Bland de 900 tror jag att Kenneryd kommer att
finna att en mycket stor andel har fått vänta orimligt
länge på att kunna få ut sin F-skattsedel och därmed
kunna fakturera sina kunder och på det sättet få snurr
på verksamheten.
Just därför att jag inte vill bidra till någon myt-
bildning vill jag läsa upp det som står i reservationen
för dem som inte har läst den men som av misstag har
hört vad Granberg sade. Där står följande: "Detta
rimmar illa med de nya, mindre tjänsteföretag som
växer fram - och som skulle kunna vara många fler
om företagarklimatet i Sverige vore bättre."
Allt är inte jättedåligt, nattsvart och omöjligt, men
erfarenheten och situationen kan lära oss att det kan
bli bättre. Jag tror att om människor slipper känna att
de automatiskt misstänks för att vara skurkar därför
att de inte har ett stort kapital utan bara vill bedriva
sin verksamhet i ett tjänsteföretag skulle företagarkli-
matet vara bättre.

Anf. 109 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Karin Pilsäter och jag brukar en och
annan gång debattera om vi har rätt verklighetsupp-
fattning. Det har hänt någon gång tidigare. Jag tror
mig våga påstå att jag har en ganska god verklighets-
uppfattning när det gäller denna fråga.
Jag har också ryktesvägen hört att det skulle ta
otillständigt lång tid i alltför många fall. Efter att ha
trängt in i detta - åtminstone på hemmaplan, men jag
kan inte garantera att det helt och fullt är allmängiltigt
- tror jag icke att det är på det sättet. Vad är det som
säger att detta måste, som Karl-Gösta Svenson brukar
hävda, klaras av på 20 minuter när man behöver så
oändligt lång tid för att besluta sig för och analysera
om man skall starta ett företag? När man väl är färdig
med detta har man så bråttom att man inte skall behö-
va mer än 20 minuter för detta. Det måste ju finnas
någon rimlig tidsåtgång också för ett sådant här förfa-
rande.

Anf. 110 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Någonstans känner jag att det börjar
bli uppenbart för de flesta att det ligger mer i det som
vi har att säga i reservationen än vad de andra vill
erkänna, eftersom de måste svänga sig så väldigt
mycket med helt andra frågor. Nu blandas Karl-Gösta
Svenson in, då han refererade ett förslag som kommer
från ytterligare ett annat ställe. Det är ingen som har
föreslagit några 20 minuter. Men jag tycker att det
finns en skillnad mellan 20 minuter och t.ex. elva
månader, där man skulle kunna dra sig litet närmare
20 minuter från de elva månaderna. Det tror jag skulle
vara bra. Jag tror också att vi kan ha olika verklig-
hetsbilder beroende på vilken del av verkligheten som
vi tittar på.
Jag kan ge exempel på en kvinna som ville bli
dagbarnvårdare i egen regi och fick nej till F-
skattsedel därför att hon hade för få kunder, dvs. för
få barn. Men om hon hade fått fler barn hade kommu-
nen inte godkänt att hon hade så många barn och
därmed inte gett familjerna kommunalt bidrag. Där-
med hade verksamheten inte kunnat bedrivas.
Den typen av hinder handlar inte om att man
skulle vara en allmän skummis eller vara en person
som konkurrerar ut någon annan med orimliga meto-
der. Det handlar om att man måste få bedriva en typ
av verksamhet som har visat sig inte passa in i de
gamla regelverken. Det är i detta sammanhang som vi
måste föra frågorna framåt.
Jag tror säkert att verkligheten och tiden kommer
att visa att det ligger väldigt mycket mer i det som vi
skriver än vad man från majoritetens håll vill säga.
Jag får väl hysa mitt hopp till skatteministern.

Anf. 111 JAN-OLOF FRANZÉN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag delar Kenneryds uppfattning. Jag
tror inte heller att det är omöjligt att få någon F-
skattsedel. Både Kenneryd och jag vet att det inte är
det. Men vad vi vill är ju att ytterligare förenkla sys-
temet. Det sker ju i dag någonting med nya företags-
former, egenföretagare som startar vid en dator. Det
sker så mycket annat i dagsläget. Varför skall vi hind-
ra dessa människor från att utvecklas om de vill ut-
veckla sig och starta eget. Det är där jag menar att vi
skall se till att underlätta för allt vad företagsamhet
heter i det här landet. Vi behöver alla människor i
arbete. Om det är fråga om 1, 10 eller 100 spelar mig
ingen större roll. Även om det bara handlar om en
människa, så har vi i alla fall hjälpt den människan.

Anf. 112 ROLF KENNERYD (c) replik:
Fru talman! Självklart skall det vara möjligt för
dem som skall bedriva seriös företagsverksamhet att
få F-skattsedel. Jag hävdar att det i allt väsentligt är
på det sättet. Det kommer att ske förbättringar med
anledning av det beslut som vi är på väg att fatta. Det
kan ändå finnas några enstaka personer som kan råka
ut för bekymmer. Låt oss då titta på dem. Men låt oss
inte falla inte falla in i en argumentation som innebär
att vi ger människor intryck av att det är nästintill
omöjligt att få en F-skattsedel.
Jag vill åter ställa den fråga som jag tidigare ställ-
de till Jan-Olof Franzén. Anser herr Franzén att ert
förslag om gränsdragning också tillgodoser det krav
som skall ställas på en F-skattsedel att fungera som
legitimation för att det är ett seriöst företag?

Anf. 113 JAN-OLOF FRANZÉN (m) re-
plik:
Fru talman! Jag kan svara ja på den frågan.

Anf. 114 LARS U GRANBERG (s) replik:
Fru talman! Jag håller med Rolf Kenneryd om att
man skall vara ödmjuk. Men det utesluter ändå inte att
man kan plocka upp stenar som är kastade i glashus i
exempelvis budgetdebatten när det talades om det
som jag tog upp i mitt inlägg, nämligen att det var
guldläge 1994 och att det var fyrklöverregeringen
som vände på utvecklingen. Varför skall vi förvandla
den osanningen till en sanning?

Anf. 115 MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Betänkandet om utfärdande av F-
skattsedel har till syfte att förenkla för den som vill
starta företag. Därför skall reglerna för att få F-
skattsedel bli mer generösa. Detta kan man, som flera
talare redan har sagt, betrakta som att man har
kommit en bit på väg.
Vi från Vänsterpartiet har valt att ställa oss bakom
betänkandet. Vi tror att det är en nyttig signal till de
skattemyndigheter som i dag kanske är litet för
stränga i sin tolkning när det gäller att utfärda F-
skattsedlar.
Sedan går naturligtvis meningarna här brett isär
om huruvida det förslag som vi nu diskuterar är till-
räckligt eller inte. Det finns som bekant en reservation
fogad till betänkandet.
Frågan gäller i första hand avgöranden kring om
det är fråga om näringsverksamhet eller inte. Proble-
met är många gånger att det är i efterhand som man
kan avgöra på vilket sätt verksamheten har bedrivits,
kanske t.o.m. i samband med taxeringen. Just detta
faktum kanske talar för att det är nödvändigt att reg-
lerna mjukas upp. Det kan t.ex. vara svårt för den
enskilde företagaren att redan innan han startar sin
verksamhet kunna informera om och veta hur många
uppdragsgivare han kommer att ha.
Nu görs en översyn av praxis när det gäller de s.k.
självständighetskriterierna. Det är viktigt med tanke
på de förändringar som vi står inför och de nya typer
av tjänsteföretag som trots allt växer fram. Personli-
gen tycker jag att denna översyn kanske skulle ha
gjorts innan vi har denna debatt och fattar beslut om
F-skattsedeln för att detta på ett bättre sätt skulle
kunna fasas in i de beslut som fattas här i dag. Nu är i
alla fall denna översyn på gång, och vi får väl anled-
ning att återkomma i fråga om detta till våren.
Det har förts fram krav på att den som vill skall
kunna få en F-skattsedel. Jag tycker att den som vill
skall kunna starta företag i det här landet. Men det
finns också ett regelverk att se till. Sedan får man inte
heller glömma bort konsumentperspektivet. Det är
viktigt att veta att de krav som vi ställer på företagan-
de och företagarna också uppfylls.
Efter det att F-skattsedeln infördes har det under-
lättat avsevärt när det gäller att fastställa vem som har
betalningsansvar för skatter och avgifter. Innan vi
hade F-skattsedeln kunde det hända att många upp-
dragsgivare i efterhand såg sig skyldiga att betala
skatter och avgifter. Det var för många människor en
mycket negativ upplevelse. Om det började delas ut
F-skattsedlar till höger och vänster kunde ju det
komma att innebära att vi går tillbaka till den proble-
matik som fanns tidigare.
Det är många som talar om att underlätta för före-
tagande. Det gör även vi i Vänsterpartiet. Det är vik-
tigt att se över de många regelsystem som handlar om
både små och stora företag. Många gånger är regel-
verket avpassat för stora företag men appliceras också
på små företag. Vi ser att överensstämmelsen där inte
har varit så bra.
Kanske inte i dagens debatt men i varje fall i de-
batten förut har jag hört att villkoren för företagandet
handlar om minuter. Det har väl sin upprinnelse i
Småföretagardelegationens idéer om 20-
minutersstrecket.
Att tala om tidtagarur och om mätande av hand-
läggningstider tycker jag för ned debatten på en kons-
tig nivå. Alla tjänar vi väl på att ärenden åtminstone
handläggs ordentligt. Inte minst gäller det dem som
vill starta ett eget företag. Jag kan tänka mig att de
flesta som startar företag gör det efter moget övervä-
gande. Man planerar, beräknar, gör kalkyler, under-
söker kundunderlag osv. Jag tror inte att det precis är
så att man när man vaknar på morgonen, efter att ha
fått en fix idé, kastar sig på telefonen för att ringa
skattemyndigheten eller hänger på låset där. Skulle
det sedan visa sig att man vid lunchtid inte har fått en
F-skattsedel släpper man hela projektet. Jag tror inte
att det fungerar på det sättet.
Jag hoppas och tror att det beslut som vi i dag
fattar kommer att göra det lättare för människor att få
en F-skattsedel.
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet har inga reserva-
tioner i detta ärende, utan jag instämmer i det som
sägs i betänkandet.

Anf. 116 RONNY KORSBERG (mp):
Fru talman! Egentligen hade jag inte tänkt begära
ordet i den här debatten, men jag finner det angeläget
att markera Miljöpartiets inställning i den här frågan,
som kanske blivit något mera polariserad än vi från
början hade tänkt oss.
Vi har valt att ställa oss bakom utskottets förslag i
betänkandet. Vi anser att det är en klar förbättring
jämfört med hur det tidigare varit. Det blir enklare att
få en F-skattsedel när man väl bestämt sig för att
starta ett företag.
Vi tror inte att det är särskilt lyckat att helt undan-
ta de krav som ställs på den som vill starta ett företag.
Vi kan inte se att det skulle vara någon vits med att
vakna upp på morgonen för att sedan bestämma sig
för att samma dag bli företagare. Jag har själv arbetat
med rådgivning till människor som vill starta företag.
Jag vet därför att det här omges av en ganska långdra-
gen process när det gäller att undersöka om det finns
underlag för verksamheten i fråga. Jag har också själv
under många år drivit verksamhet och vet att det inte
är lämpligt att behandla företagsamhet på nämnda
sätt. F-skattsedeln är, som någon här var inne på, en
sorts trygghetsbevis för att det ställts vissa krav på
företaget.
I budgetdebatten häromveckan raljerade jag om
20-minutersförslaget. Varför inte i stället låta folk
födas med F-skattebevis? F:et får stå för födsel. Det
är dock inte detta som är problemet för företagandet i
vårt land. Det finns redan former för den sortens upp-
dragsverksamhet som det väl snarast hänsyftas på när
det gäller detta med att snabbt få ett F-skattebevis. Vi
behöver inte använda företagandet för att lösa kortva-
riga projekt och den sortens företagsidéer. Det är först
när man har väl underbyggda och seriösa affärsidéer
som det kan bli aktuellt att ansöka om F-skattebevis.
Generellt är det då inte svårt att få ett sådant.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)

8 § Vägavgift för vissa tunga fordon

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU7
Vägavgift för vissa tunga fordon (prop. 1997/98:12)

Kammaren biföll utskottets hemställan om att
ärendet fick avgöras efter endast en bordläggning.

Anf. 117 OLA SUNDELL (m):
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till re-
servationen avseende mom. 1 och mom. 2 i motsva-
rande del, där Eurovinjettsystemet behandlas.
Vår huvudsakliga invändning mot förslaget grun-
das på de tydliga försämringar som vissa grupper
drabbas av. Det gäller då dels dem som innehar vete-
ranfordon, dels dem som använder sig av olika typer
av specialfordon. Vidare försämras situationen för
den kategori vars fordonsskatt är lägre än vägavgiften.
Fru talman! Detta är inte acceptabelt. Kostnads-
ökningen för de mindre lastbilsekipagen, som inte
trafikerar de europeiska vägnäten, innebär en fördy-
ring för många småföretagare.
Varför har regeringen inte i förhandlingarna med
motparten talat om att undantag för de mindre lastbil-
sekipagen ej är konkurrenssnedvridande? Ett förslag
innebärande att lastbilar på mellan 7 och 12 ton ej blir
vägavgiftsskyldiga förrän de används i en kombina-
tion där vikten är 12 ton skulle avsevärt förbättra
situationen för många småföretagare. Såvitt jag kan
bedöma borde ett sådant förslag kunna accepteras då
det rör sig om lokal trafik som inte har någon inver-
kan på transporterna mellan medlemsländerna.
Vidare är det felaktigt att väghållningsfordon un-
dantas från vägavgift. För de flesta åkerier som blir
tvungna att erlägga vägavgift är förslaget definitivt
konkurrenssnedvridande. Varför undantag för väg-
hållningsfordon, till men för åkerinäringen i stort, när
undantag inte har införts för veteranbilar, mindre
lastbilar och specialfordon?
Tveklöst är det, som jag ser saken, intressant för
alla som drabbas av förslaget att få höra majoritetens
förklaring till att just veteranbilar drabbas av en skat-
techock och att mindre lastbilar och specialfordon får
höjda kostnader, medan väghållningsfordon erhåller
undantag. Det är ingen marginell företeelse när
65 000 lastbilsägare berörs av förslaget. Vidare är det
märkligt att inte utrymmet för korttidsavställning är
åtgärdat.
Fru talman! Enligt min mening, utifrån den argu-
mentation som jag har fört, vore det faktiskt på sin
plats att det här förslaget i viss omfattning justerades,
kanske via en återremiss eller på något annat sätt. Jag
hoppas och tror att majoritetens representant tar till-
fället i akt och på något vis kommenterar just vad som
sagts i det avseendet. Kanske är det framför allt kate-
gorin veteranbilar som hårdast drabbas av just detta
förslag.

Anf. 118 KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Även vi i Folkpartiet står i grunden
bakom förslaget om att genomföra reformen om vä-
gavgifter, men det finns fortfarande några problem
här. Det vore bra om man yrkade bifall till reservatio-
nen, för därigenom ges regeringen i uppdrag att i
samråd med EU-kommssionen försöka hitta lösningar.
Vad jag framför allt vill peka på är veteranbilarna.
Här handlar det ändå om människors hobby, inte om
en näringsverksamhet som lastbilar väl i övrigt nor-
malt handlar om. För ett par år sedan genomfördes ju
en reform för hobbyfordon. Mer än 30 år gamla bilar
skulle slippa fordonsskatt. Men man tar inte ut gamla
bilar för att bara åka omkring med dem, utan det rör
sig om ren hobbyverksamhet. Det gäller att hitta en
lösning där.
En annan sak som jag särskilt vill peka på är de
små och lätta lastbilarna. Det gäller framför allt små-
företag och transporter i storstadsregionerna, alltså
korta transporter. Som Ola Sundell sade är man knap-
past ute och åker på de stora vägarna. Många av de
här fordonen kommer att få kraftiga kostnadshöjning-
ar, vilket inte var tanken. Dessutom finns, som jag ser
detta, risken att de små distributionsföretagen behåller
äldre fordon längre. I och med att det blir en kost-
nadsökning minskar deras möjligheter att byta ut
bilparken.
Det gör att det kan få negativa effekter på stads-
miljön. Speciellt i storstadsregionernas stadskärnor är
distributionstrafiken en väldigt stor källa till utsläpp
av bilavgaser.
Det här är de två viktigaste skälen som vi från
Folkpartiet ser för att bifalla reservationen och där-
med ge regeringen i uppdrag att återkomma med
förbättringar.

Anf. 119 MICHAEL
STJERNSTRÖM (kd):
Fru talman! Fyrpartiregeringen införde ett undan-
tag från fordonsskatt för fordon som är äldre än 30 år.
Nu håller detta undantag på att urholkas.
Veteranfordonens skattebefrielse raderas ut i ett
enda slag. Samtidigt minskar möjligheten att begränsa
skattekostnaden genom att ställa fordon under en kort
period. Ett hobbyfordon som skall visas på utställ-
ningar och köras till träffar vid en handfull tillfällen
under sommarhalvåret kommer i praktiken att drabbas
av en vägavgift för hela sommarhalvåret och dess-
utom av den avgift som tas ut vid återbetalning av
vägavgift.
Det innebär att den som innehar en hobbylastbil
med högst tre axlar måste börja säsongen med att
erlägga mer än 6 000 kr i vägavgift för att till hösten
få tillbaka hälften minus 210 kr. För ett veteranfordon
innebär detta en skattehöjning på drygt 3 000 kr. Om
det rör sig om en större lastbil blir skatteökningen ca
5 000 kr. Anser verkligen utskottsmajoriteten att detta
är rimligt?
Skattebefrielsen för hobbyfordon har tillkommit
för att underlätta innehavet av samlarfordon och har
inte gett upphov till några tillämpningsproblem. De
skäl som har motiverat införandet av skattebefrielsen
gäller fortfarande.
Utskottsmajoritetens argument för att inte behålla
undantaget med 30-årsregeln är risken att 30 år gamla
lastbilar börjar användas kommersiellt. En sådan
skrivning tyder inte på någon djupare insikt i hur den
yrkesmässiga trafiken fungerar. Tror verkligen ut-
skottsmajoriteten att en kommersiell aktör för att
slippa en årlig vägavgift på 10 000 kr skulle börja
köra med 30 år gamla bilar som drar dubbelt så
mycket bränsle? Resultatet skulle bli en kraftig förlust
eftersom bränslekostnaderna är mycket högre än vä-
gavgiften.
Ett sätt att ändå lindra utskottsmajoritetens oro för
att enskilda personer skall använda gamla bilar kom-
mersiellt vore att ställa krav på trafiktillstånd för att
köra kommersiellt.
Fru talman! Jag vill gärna höra hur företrädaren
för utskottsmajoriteten ser på möjligheten att behålla
undantaget för veteranfordonen. Jag är beredd att yrka
på återremiss av ärendet för att ge majoriteten mer tid.

Anf. 120 LISBETH STAAF-
IGELSTRÖM (s):
Fru talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på reservationen.
I dag tar de flesta länder i vår omvärld ut avgifter i
någon form av tung trafik. I dag måste svenska åkare
betala vägavgift eller vägtullar när de kör på motor-
vägar i Europa. I dag kör de utländska åkarna i Sveri-
ge utan att betala någon vägavgift eller vägtull.
Enligt ett direktiv har EU:s medlemsstater rätt att
införa vägavgifter på motorvägar, flerfiliga vägar av
motorvägskaraktär, broar, tunnlar och bergspass.
Direktivet gäller motorfordon och motorfordons-
kombinationer som uteslutande är avsedda för gods-
transporter på väg och som har en bruttovikt över 12
ton. Vägavgiften skall stå i relation till hur länge vä-
gen, bron etc. används, men en medlemsstat får också
föreskriva att dess egna åkare skall erlägga vägavgift
för hela vägnätet och för ett helt år.
Utifrån detta direktiv avtalade 1994 Tyskland,
Danmark, Belgien, Nederländerna och Luxemburg
om ett gemensamt vägavgiftssystem, det s.k. Eurovin-
jettsystemet. Sverige har sedan några år tillbaka velat
ansluta sig till avtalet, och efter slutförda förhandling-
ar föreslår nu regeringen att riksdagen godkänner
protokollet om Sveriges anslutning. Detta innebär att
för svenska fordon föreslås att vägavgift tas ut för
perioden av ett år och på hela vägnätet samt att for-
donsskatten sänks, dock högst med ett belopp som
motsvarar kostnaden för ett vägavgiftsbevis. För ut-
ländska fordon föreslås att vägavgift tas ut för dag,
vecka, månad eller år och på vissa delar av vårt väg-
nät.
Från utskottsmajoritetens sida anser vi att det är
viktigt att Sverige ansluter sig till det avgiftssystem
som införts i de fem avtalsslutande länderna och till-
styrker därför regeringens förslag. Anslutningen till
systemet har stora fördelar, inte minst för svensk
åkerinäring som därmed kan stärka sin internationella
konkurrenskraft och få mer likvärdiga villkor jämfört
med åkare från andra länder. Har man erlagt sin vä-
gavgift kan man framdeles köra fritt inom hela av-
talsområdet utan att behöva erlägga ytterligare avgif-
ter.
En skatteskärpning kommer dock att uppstå för
vissa fordonskategorier vid en anslutning till syste-
met. Det gäller de svenska motorfordon som i dag har
en låg fordonsskatt som i en del fall kan komma att
belastas med nästan hela vägavgiftens belopp. Denna
effekt kan inte undvikas vid en övergång till en mer
enhetlig beskattning utan får accepteras. Även om det
kan röra sig om ganska stora belopp är det viktigt att
påpeka att de lastbilar som berörs har i dag en så låg
fordonsskatt att en ytterligare sänkning inte är möjlig
med hänsyn till de minimiregler som gäller inom EU.
Även lastbilar med en årsmodell som är 30 år eller
äldre och som nu är helt befriade från fordonsskatt
kommer att ingå i det föreslagna systemet. Det inne-
bär att de kommer att omfattas av vägavgift. Men det
finns möjligheter att anpassa vägavgiftsuttaget i de
fall då ett fordon används under kortare period, efter-
som fordonsinnehavaren har rätt till återbetalning av
vägavgiften för det antal hela månader som återstår
när fordonet inte längre brukas.
Fru talman! Övergången från fordonsskatt till vä-
gavgift är neutral för den helt övervägande delen av
fordon, men som jag redogjort för blir det skat-
teskärpning för vissa fordonskategorier. Från ut-
skottsmajoritetens sida är vi inte nu beredda att ta
ställning till frågan om ett svenskt undantag för vete-
ranfordon eller andra fordon. Ett undantag måste även
godkännas av kommissionen. Vi förutsätter dock att
regeringen uppmärksammar dessa frågor.

Anf. 121 MICHAEL
STJERNSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag fick inget svar på min fråga om
det verkligen är rimligt att man lägger på ökade skat-
ter på veteranfordonen, 3 000 kr eller 5 000 kr. Jag
fick inte heller något svar på frågan om majoriteten
verkligen har tänkt att det finns en risk att företagare
skulle börja använda 30 år gamla bilar bara för att
slippa en vägavgift.

Anf. 122 LISBETH STAAF-
IGELSTRÖM (s):
Fru talman! När det gäller veteranbilarna måste
man, som jag sade tidigare, ha ett undantag från
kommissionen om de inte skall omfattas av systemet.
I dag är det enbart Nederländerna som har ett sådant
undantag för veteranbilarna.
Vi skriver i betänkandet, som säkert Michael
Stjernström har läst, att vi tycker att vi skall ha en viss
försiktighet när det gäller den typ av generella undan-
tag, som ju 30-årsregeln innebär. Det är konkurrens-
neutralitet, trafiksäkerhets- och miljöskäl som talar för
att vi skall ha den här försiktigheten.
Vidare skriver vi i betänkandet, om Michael
Stjernström har läst det, att vi har förståelse för öns-
kemål om en fortsatt befrielse för de mer genuina
samlarfordonen. Och vi skriver att vi utgår från att
regeringen noga följer och har uppmärksamhet på den
här frågan.

Anf. 123 MICHAEL
STJERNSTRÖM (kd):
Fru talman! Det är klart att man läser utskottsbe-
tänkandet - det är inget tvivel om det. Tyvärr är be-
tänkandet mycket dåligt underbyggt. Det finns ingen
rim och reson i argumentet att man skulle börja an-
vända 30 år gamla bilar i åkerinäringen.
Det är en väldigt stor skillnad mellan att ha för-
ståelse för de problem som orsakas i och med de nya
skatterna och att åtgärda dem.
I det här läget, när utskottsmajoriteten inte alls vill
lyssna på våra argument, hoppas jag att så många som
möjligt stöder reservationen, som jag yrkar bifall till.

Anf. 124 LISBETH STAAF-
IGELSTRÖM (s):
Fru talman! Som jag sade tidigare har vi stor för-
ståelse för dem som har de riktigt genuina veteranfor-
donen. Den här frågan kommer med största sannolik-
het att tas upp igen. Det kan jag säga till Michael
Stjernström.

Anf. 125 OLA SUNDELL (m):
Fru talman! Det är med viss besvikelse som jag
har lyssnat på majoritetens representant. Inte med ett
ord har hon kommenterat något konkret förslag till
förändring och förbättring på det här området.
Såvitt jag vet har det in i det sista förts ett resone-
mang mellan näringen och regeringen för att få till
stånd en förändring beträffande veteranbilarna som
gör att situationen förblir ungefär densamma som
tidigare. Då vore det väl skäl att här och nu stödja
detta fullt ut.
Det är egentligen märkligt att man har problem att
acceptera undantag just i denna sektor när man har
accepterat undantag för väghållningsfordonen. Det
skulle jag vilja ha en kommentar till.

Anf. 126 LISBETH STAAF-
IGELSTRÖM (s):
Fru talman! Väghållningsfordon kommer även
fortsättningsvis att vara belagda med en fordonsskatt.
Det är detta som är skillnaden. Samtliga lastbilar med
en bruttovikt som överstiger 12 ton i vårt land kom-
mer att vara skattepliktiga. Eftersom de är belagda
med fordonsskatt omfattas de inte av vägavgiftssys-
temet.
Om ett lättare fordon väger t.ex. 7 ton och har en
anordning - en släpvagn som väger 5 ton - som kan
hakas på, då blir bruttovikten 12 ton och då kommer
man att anslutas till systemet. Men understiger fordo-
nets bruttovikt 12 ton blir man inte ansluten till sys-
temet.
När det gäller veteranbilarna har jag svarat Mi-
chael Stjernström. Jag utgår ifrån att även Ola Sundell
lyssnade på det svaret. Vi kommer återigen att disku-
tera den här frågan, men vi kommer knappast att föra
fram att det skall införas en 30-årsgräns. Men vi
kommer att slå vakt om de genuina samlarfordonen.

Anf. 127 OLA SUNDELL (m):
Fru talman! Jag har lyssnat, men resultatet är ju
ganska magert. Den här gruppen fordonsägare drab-
bas väldigt hårt. Att här och nu i kammaren direkt slå
till vore som en straffspark för majoritetens represen-
tant. Alla som berörs av de äldre fordonen skulle
faktiskt jubla då. Jag skulle tjäna en och annan poäng
på mina argument, men det står inte alls i proportion
till den förlust som dessa fordonsägare drabbas av på
grund av detta förslag.

Anf. 128 LISBETH STAAF-
IGELSTRÖM (s):
Fru talman! När det gäller veteranbilarna har vi
skrivit att vi har förståelse för problemet. Vi vill att
regeringen även i fortsättningen uppmärksamt skall
följa ärendet. Som jag har sagt tidigare är jag överty-
gad om att den här frågan återigen skall tas upp. Men
vi kommer inte att kunna ha en generell 30-årsgräns,
utan det blir en annan lösning som man då får diskute-
ra med kommissionen, eventuellt ett undantag.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)

9 § Utvidgade möjligheter till inköp mot för-
säkran enligt lagen om skatt på energi, m.m.

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU6
Utvidgade möjligheter till inköp mot försäkran enligt
lagen om skatt på energi, m.m. (prop. 1997/98:18)

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
Beslut

SkU1 Anslag till Skatteförvaltningen och Tullver-
ket
Mom. 3 (skattemyndigheternas framtida resurser)
1. utskottet
2. res. 2 (fp)
3. res. 3 (kd)
Förberedande votering:
24 för res. 2
13 för res. 3
266 avstod
46 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
274 för utskottet
21 för res. 2
11 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 75 m, 22 c, 17 v, 15 mp
För res. 2: 21 fp
Avstod: 11 kd
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 c, 5 fp, 5 v, 3 mp, 4 kd
Sven Bergdtröm (c) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 4 (en ny regionindelning för skatteförvaltning-
en)
1. utskottet
2. res. 4 (m, c, v)
Votering:
181 för utskottet
118 för res. 4
7 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 141 s, 14 fp, 15 mp, 11 kd
För res. 4: 74 m, 20 c, 7 fp, 17 v
Avstod: 4 s, 1 m, 1 c, 1 kd
Frånvarande: 16 s, 5 m, 6 c, 5 fp, 5 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 5 (såvitt avser sätesorten för regionen Krono-
bergs, Kalmar och Blekinge län)
1. utskottet i motsvarande del
2. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddess av bifall till mot. Sk806 (c), Sk812 (m) och
Sk832 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 5 (såvitt avser övriga delar)
1. utskottet
2. res. 5 i motsvarande del (fp)
Votering:
182 för utskottet
17 för res. 5
107 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 131 s, 4 m, 13 c, 1 fp, 15 v, 10 mp, 8 kd
För res. 5: 2 m, 15 fp
Avstod: 13 s, 69 m, 9 c, 5 fp, 2 v, 5 mp, 4 kd
Frånvarande: 17 s, 5 m, 5 c, 5 fp, 5 v, 3 mp, 3 kd
Hans Karlsson (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från rösta.

Mom. 8 (tullens framtida resurser och resursanvänd-
ning)
1. utskottet
2. res. 6 (kd)
Votering:
288 för utskottet
13 för res. 6
6 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 75 m, 22 c, 21 fp, 11 v, 14 mp
För res. 6: 1 mp, 12 kd
Avstod: 6 v
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 c, 5 fp, 5 v, 3 mp, 3 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU10 Skattemyndigheternas medverkan i brotts-
utredningar, m.m.
Mom. 1 (inrättandet av skattebrottsenheter)
1. utskottet
2. res. 1 (m, mp, kd)
Votering:
204 för utskottet
101 för res. 1
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 22 c, 20 fp, 17 v
För res. 1: 74 m, 1 fp, 14 mp, 12 kd
Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 c, 5 fp, 5 v, 4 mp, 3 kd

Mom. 3 (vitesförelägganden)
1. utskottet
2. res. 2 (v)
Votering:
289 för utskottet
17 för res. 2
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 75 m, 21 c, 21 fp, 15 mp, 12 kd
För res. 2: 17 v
Frånvarande: 16 s, 5 m, 6 c, 5 fp, 5 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 4 (legitimationskontroller)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
Votering:
290 för utskottet
17 för res. 3
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 75 m, 22 c, 21 fp, 15 mp, 12 kd
För res. 3: 17 v
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 c, 5 fp, 5 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 5 (skattetillägg vid periodiseringsfel)
1. utskottet
2. res. 5 (fp, kd)
3. res. 6 (v, mp)
Förberedande votering:
34 för res. 5
31 för res. 6
242 avstod
42 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5.
Huvudvotering:
167 för utskottet
33 för res. 5
106 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 22 c
För res. 5: 21 fp, 12 kd
Avstod: 75 m, 16 v, 15 mp
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 c, 5 fp, 6 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 6 (revisionsregler)
1. utskottet
2. res. 7 (m, fp, kd)
Votering:
199 för utskottet
108 för res. 7
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 22 c, 17 v, 15 mp
För res. 7: 75 m, 21 fp, 12 kd
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 c, 5 fp, 5 v, 3 mp, 3 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU9 Utfärdande av F-skattsedel, m.m.
Mom. 1 (utfärdande av F-skattsedel)
1. utskottet
2. res. (m, fp, kd)
Votering:
195 för utskottet
110 för res.
2 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 19 c, 17 v, 14 mp
För res.: 75 m, 1 c, 21 fp, 1 mp, 12 kd
Avstod: 2 c
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 c, 5 fp, 5 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 2 och 3
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU7 Vägavgift för vissa tunga fordon
Mom. 1 och 2 (Eurovinjettsystemet och lagförslagen,
m.m.)
1. utskottet
2. res. (m, fp, kd)
Votering:
196 för utskottet
107 för res.
2 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 145 s, 21 c, 17 v, 13 mp
För res.: 75 m, 20 fp, 12 kd
Avstod: 1 c, 1 mp
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 c, 6 fp, 5 v, 4 mp, 3 kd

SkU6 Utvidgade möjligheter till inköp mot försäk-
ran enligt lagen om skatt på energi, m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.

10 § Sveriges tillträde till CIS-konventionen
och ny lag om Tullverkets brottsregister

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU8
Sveriges tillträde till CIS-konventionen och ny lag om
Tullverkets brottsregister (prop. 1997/98:11)

Anf. 129 GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Det betänkande vi nu skall behandla
innehåller bl.a. ett förslag till ny lag om register i
Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.
Det är inte många dagar sedan vi här i kammaren
hade en särskild debatt om icke-offentliga register.
Denna debatt, liksom debatten runt om i Sverige,
visade den oro och misstänksamhet förekomsten av
icke-offentliga register orsakar. Alla bör vi vara med-
vetna om att ett behov av register finns. Samtidigt
borde den senaste tidens debatt ha skapat en medve-
tenhet om den återhållsamhet som vi måste visa vad
gäller utökning av registreringsmöjligheterna. Enligt
min mening finns behovet av register, men lika stort
är behovet av ifrågasättande.
I dag har kammaren att ta ställning till om möjlig-
heterna till registrering skall utökas. Regeringen har i
sin proposition lagt fram förslag till regler för tre
slags register för Tullverkets brottsbekämpande verk-
samhet. Det är fråga om gemensamma underrättelse-
register, tillfälliga analysregister och spaningsregister.
Moderata samlingspartiet instämmer i regeringens
syn på behovet av en effektiv brottsbekämpning.
Sveriges medlemskap i EU och övrig internationali-
sering ställer ökade krav på såväl Polisens som Tul-
lens insatser. Informationsteknikens förtjänster måste
självklart tas till vara i kampen mot brottsligheten.
Men detta får inte innebära att vi ger avkall på skyd-
det för enskilda individers integritet.
Enligt regeringens nu aktuella förslag till ny lag
om Tullverkets brottsregister skall för den enskilde
känsliga uppgifter kunna lagras i dataregister utan att
det föreligger någon som helst brottsmisstanke mot
personen i fråga. Detta är enligt vår mening oaccepta-
belt. I stället bör inriktningen på regeringens lagstift-
ningsarbete vara att registrering av personuppgifter i
datoriserade kriminalunderrättelseregister av integri-
tetshänsyn inte bör ske om inte den lägsta graden av
brottsmisstanke - anledning att anta - föreligger. Vi
menar också att en integrering av myndigheternas
brottsbekämpande verksamheter bör ske och att det
därför är onödigt med två parallella datoriserade
underrättelseregister. Detta kombinerat med kunska-
pen om att beredning av ett förslag till regler för ett
datoriserat underrättelseregister för polisens del just
nu pågår, gör att vi anser att kammaren nu bör säga
nej till regeringens förslag och ge regeringen till kän-
na att kammaren inte kommer att acceptera ett förslag
som möjliggör registrering av personer utan att någon
form av brottsmisstanke kan riktas mot dem.
Jag vill avsluta med att påminna om debatten om
SÄPO:s register som vi hade här i kammaren för
exakt två veckor sedan. Då uttalades en stark misstro
mot registrering från bl.a. Folkpartiet, Vänsterpartiet
och Kristdemokraterna. Nu slukar dessa partier med
hull och hår ett förslag som ger oanade möjligheter
till informationsinsamling om enskilda individer.
Räcker inte fantasin till för att inse att de regler som
ni nu är beredda att införa kan komma att drabba
enskilda, oskyldiga individer? Vi moderater är i varje
fall inte beredda att utöka rätten till registrering till att
avse individer som inte är misstänkta för brottslig
verksamhet.
Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reservation
1.

Anf. 130 RONNY KORSBERG (mp):
Fru talman! Det här betänkandet anknyter mycket
till de diskussioner vi har haft tidigare i dag om in-
tegritets- och rättssäkerhetsfrågor i fråga om tillämp-
ning av skatte- och tullagstiftning.
Vi har i stort sett samma invändningar som Gun
Hellsvik nyss gav uttryck för i sitt anförande. Vi har
svårt att se att det skulle vara en bra lösning att införa
denna sorts analys- och spaningsregister. Där kan
människor tas med som inte är misstänkta för någon-
ting. Det kan inte vara ett bra sätt att bekämpa brotts-
lighet i form av smuggling av varor över våra gränser.
Vi vet att den fria rörligheten inom EU skapar
problem. Det sade vi redan i debatten om EU-
medlemskapet. Vi var medvetna om att detta skulle
medföra behov av effektiva arbetsmetoder bl.a. inom
Tullen. Men att gå fram på det här sättet kan inte
rimligen anses vara förenligt med de krav vi har rätt
att ställa på rättssäkerhet och integritetsskydd för den
enskilde och för företag.
Som redan har påpekats finns det en pågående
översyn av polisregister och datalagstiftningen. Jag
tycker att man skulle ha avvaktat resultatet av denna
översyn. Jag säger inte detta av den vanliga anled-
ningen, dvs. att om man inte vill att något skall hända
hänvisar man till en utredning. I det här fallet är det
befogat. Då hade vi fått samlad bild av hur registren
skall hanteras, dvs. vilka säkerhetsnivåer som skall
finnas, vilka krav som skall ställas på misstankegrad
för att få lov att registrera någon och vilka uppgifter
som skall vara med. Vidare är det fråga om hur regist-
ren skall hanteras, till vilka de skall överlämnas till
osv.
Nu görs inte det, utan översynen föregrips. Risken
är att vi får ett provisorium och att en ny översyn
måste göras.
Jag tycker att man har rätt att ställa frågor om vil-
ken syn medborgarna får när det gäller vår uppfatt-
ning av demokrati och den roll som offentliga myn-
digheter och förvaltningar skall spela. Är de över-
vakningsorgan som kan få ta till vilka medel som helst
för att utöva sina verksamheter?
Vi från Miljöpartiet tycker inte det. Vi tycker -
som jag har sagt i tidigare anföranden - att det finns
gränser för vad det offentliga får ta sig för gentemot
den enskilda individen. Det är oerhört viktigt att slå
fast. Vi ser med oro på en rad förslag som har kommit
från regeringens sida under denna mandatperiod och
som har gått i samma riktning - en ökad grad av
övervakning, rätt till registrering och avlyssning osv.
Är det den typen av kontrollsamhälle vi verkligen
vill ha, dvs. de små stegens tyranni som leder fram till
ett samhälle som vi kanske inte ser just nu? Men om
förslagen och idéerna läggs ihop kan de leda oss till
ett samhälle som vi inte har förutsett. Några av oss har
dessa farhågor och ser detta framför oss och proteste-
rar.
Jag är förvånad över att fler inte protesterar. Jag är
t.ex. förvånad över att Vänsterpartiet inte har haft
några synpunkter på det här förslaget. Vi hade tidiga-
re en debatt om förankring. Jag vet att Vänsterpartiet i
diskussionen om Europol har haft en helt annan linje
än den som kommer fram i det här betänkandet. Det
skulle vara intressant att höra Per Rosengren kom-
mentera hur väl det här ställningstagandet - att stödja
registrering av människor som inte är misstänkta för
något - är förankrat hos representanten i justitieut-
skottet och i övriga partiet.
Jag hade hoppats att det skulle vara fler som pro-
testerade och satte sig emot den här sortens oskick att
använda hotet om ökad brottslighet och risker för
kriminalitet som intäkt för att kränka människors
integritet. Det är fullständigt upprörande att få lov att
registrera den enskilde, när vi vet att datasäkerhet i
dag inte kan garanteras. Vi har inga samlade regler för
hur den typen av information får hanteras.
Fru talman! Mot bakgrund av detta vill jag yrka
bifall till vår reservation nr 2 och även till reservation
nr 3, där vi hävdar, mot bakgrund av de argument jag
framfört här, att man inte bör godkänna CIS-
konventionen.

Anf. 131 ULLA WESTER-RUDIN (s):
Fru talman! Jag kan konstatera att moderaterna
och miljöpartisterna inte verkar ha särskilt bråttom att
göra någonting åt den gränsöverskridande brottslighe-
ten. Medan vi här i kammaren diskuterar Tullens
arbetsmetoder dör kanske en ung människa av en
överdos narkotika. Kanske rullar det just nu en lång-
tradare över gränsen fullastad med dålig sprit och
med destination till ett svartlager någonstans i Sveri-
ge. Spritkunderna kommer i många fall att vara våra
ungdomar.
Men Moderaterna och Miljöpartiet vill vänta ut
ytterligare utredningar, och Moderaterna vill dess-
utom ge sig till att omorganisera hela tull- och po-
lisväsendet - och detta när vi vet att internationellt
organiserade smugglarligor är aktiva på den svenska
marknaden. Vi vet att de väldiga vinsterna "tvättas"
för att sedan investeras vidare i både illegala och
legala verksamheter. Vi vet att dessa brottssyndikat
har enorma resurser.
Moderaterna skriver i sin reservation att Tullens
resurser skall användas effektivt. Är det effektivt att
låta tjänstemännen manuellt hantera de 6 000 under-
rättelser de får in på ett år? Är det effektivitet att inte
använda sig av de analysprogram som är utvecklade
för just gränsöverskridande kriminalitet?
I fråga om personregister är integritetsfrågorna
sannerligen otroligt viktiga. Alla medel kan inte tillå-
tas - inte ens när det gäller bekämpande av den grova
brottsligheten. Läser man propositionen ser man att
den är genomsyrad av hänsyn och avvägningar just till
skydd för den enskildes integritet.
Datainspektionen och andra tunga remissinstanser
har gett klartecken. Det är granskat av Lagrådet, som
bara haft invändningar av redaktionell art. Det finns
inga tvivel om att förslaget är ordentligt genomarbe-
tat.
Det är ingen nyhet att Tullen redan i dag använder
ADB i sin spaningsverksamhet. Internationellt infor-
mationsutbyte pågår och har visat sig vara mycket
framgångsrikt. Den nya föreslagna lagen stramar
emellertid upp och förtydligar, och därmed stärks
integritetsskyddet. Det är underligt att reservanterna
inte har observerat det.
Det nya i förslaget är att Tullen skall få använda
ADB-teknik till att systematisera information och
sedan analysera den. Lagen föreskriver noga vad och
vem som får registreras och varför och när. Självklart
skall det föreligga en misstanke om grov kriminalitet
innan en person registreras med namn och adress. I
själva verket skall det misstänkta brottet vara så grovt
att straffskalan skall uppgå till lägst två års fängelse.
I underrättelseverksamhet läggs pussel. Varje en-
skild bit kan ha betydelse för helheten. Transportvä-
gar, fordon, varor och företag är naturligtvis av stort
intresse i utredandet. Och här, fru talman, kommer
den känsliga delen in. Personer som inte direkt har
med den brottsliga verksamheten att göra - men väl
med den misstänkte personen - kan, om det är ound-
gängligen nödvändigt för utredningens genomförande,
komma att registreras under analysprocessen. Men
observera att till varje sådan uppgift skall noteras att
personen inte är misstänkt för brott.
Redan i dag spelar naturligtvis dessa s.k. bred-
vidupplysningar en stor roll i underrättelsearbetet.
Skillnaden är att de i dag finns noterade på lösa lappar
och i pärmar. Nu vill vi fastställa i lag när, av vem
och hur sådana uppgifter får användas. Glöm inte att
det här handlar om att bekämpa grov, samhällsfarlig
brottslighet och inte precis sådana fall som när den
vanlige resenären har försökt ta in en flaska konjak
för mycket.
De uppgifter som sedan kommer att läggas i CIS-
konventionens tullinformationssystem är av annan art.
Det kommer till största delen att handla om smuggel-
vägar och metoder, om trender och strategier. I den
mån personuppgifter över huvud taget kommer att
registreras finns då redan konkreta bevis mot den
personen.
Som framgått kommer Tullens register att ha olika
nivåer vad gäller ändamål, vad som får registreras och
vem som får tillgång till uppgifterna. På flera ställen
konstateras i propositionen att en tulltjänsteman i den
brottsbekämpande verksamheten skall ha tillgång till
de uppgifter han eller hon behöver, varken till fler
eller färre. Behörighetskort används naturligtvis re-
dan, och tillsynsmyndigheter och gallringsregler an-
ges noggrant.
Miljöpartiet frågar i sin reservation om ökad da-
torisering är bra för samhällsklimat och demokrati.
Frågorna är allvarligt ställda, och de är helt klart
relevanta. Men svaren måste, Ronny Korsberg, bli
nya frågor:
- Vill vi ge brottssyndikaten större spelrum?
- Skall vi acceptera att unga människor kan köpa
narkotika på skolgården?
- Skall vi stillatigande se på hur samhället förlorar
stora belopp på grund av ekonomisk brottslighet?
- pengar vi så väl behöver till vård, omsorg och
skola?
- Är det rimligt att Tullen fortsätter med sina kort-
lådor och pärmsystem när vi vet att den ekono-
miska brottsligheten sköts via de mest avancerade
ADB-system som finns att tillgå?
Återigen får registrering av personuppgifter aldrig
ske ovarsamt och godtyckligt. Den personliga integri-
teten är oerhört viktig, och vi socialdemokrater är
definitivt inte för ett samhälle där allt och alla regist-
reras.
De föreslagna åtgärderna berör, som sagt var, grov
brottslighet, och det är den vi vill åt. Propositionen
anger en ton av sans och balans i de här mycket svåra
frågorna, och majoriteten i skatteutskottet har därför
tillstyrkt den.
Ett grannlaga utredningsarbete pågår vad gäller
datalagen och polisregisterlagen, som vi hörde. Detta
arbete skall enligt min mening inte hetsas fram, utan
det måste få ta den tid det tar. Däremot har vi social-
demokrater inte tid att vänta ut narkotikatrafiken. Den
vill vi göra någonting åt - och det nu!
Fru talman! Jag vill därför yrka bifall till hemstäl-
lan i skatteutskottets betänkande och avslag på reser-
vationerna.

Anf. 132 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Jag vill göra några påpekanden. Ulla
Wester-Rudin pläderar för det här förslaget med hän-
visning till att Lagrådet inte har några invändningar.
Vi kanske skall komma ihåg att Lagrådets sak är att se
på förslagets överensstämmelse med i första hand
grundlag. Lagrådet har ingen rätt att tala om vilken
typ av samhälle som vi skall ha i Sverige. Det är vi
som sitter i den här församlingen som får ta vårt an-
svar för att påverka i rätt riktning.
När Ulla Wester-Rudin säger att Tullen inte skall
fortsätta med kortlådor vill jag gärna påpeka att jag i
mitt anförande också tydligt framhöll att vi skall ut-
nyttja tekniken. Men vi skiljer oss åt när det gäller
vad vi skall utnyttja tekniken för.
Självfallet skall vi inte låta brottssyndikaten får
större utrymme, men i brottssyndikaten ingår icke
oskyldiga människor. Denna lag ger utrymme för
registrering av oskyldiga människor. Glöm inte den
debatt som vi hade helt nyligen i denna kammare!

Anf. 133 ULLA WESTER-RUDIN (s) re-
plik:
Fru talman! Visst nämnde jag Lagrådet, Gun
Hellsvik, men jag hänvisade i första hand till Datain-
spektionen, som ändå är expert på detta område.
Jag tycker att vi skall hålla oss till fakta. Man kan
när man lyssnar på Moderaternas representant lätt få
uppfattningen att vem som helst skall bli registrerad i
Tullens register godtyckligt och på vilka grunder som
helst. Detta är naturligtvis en grov missuppfattning.
Framför oss ligger ett bra lagförslag. Integritetsas-
pekterna är väl tillgodosedda. Det säger inte bara jag,
Gun Hellsvik. Även Datainspektionen gör det.

Anf. 134 GUN HELLSVIK (m) replik:
Fru talman! Ulla Wester-Rudin har också fört
fram att man i lagförslaget talar om hänsyn till per-
sonlig integritet. Orden finns på flera ställen. Det är
helt korrekt. Men förslaget till lag visar inte att man
följer upp det som står i texten.
Ulla Wester-Rudin säger att det inte är vem som
helst som hamnar i registret. Jag tycker att hennes sätt
att uttrycka sig är tankeväckande. I och för sig kom-
mer inte alla att finnas med, men det kan bli precis
vem som helst. Det kan vara någon som råkar vara
släkt med en kriminell person eller någon som råkar
befinna sig på fel plats vid fel tillfälle utan att det
finns någon brottsmisstanke. Det kan vara vem som
helst. Det kan vara helt oskyldiga personer som vi inte
behöver för att komma åt brottssyndikaten eller andra,
eventuellt enskilda, grovt kriminella.

Anf. 135 ULLA WESTER-RUDIN (s) re-
plik:
Fru talman! I lagen regleras väldigt klart ändamål
och på vilka grunder en registrering får ske.
Moderaterna tycks ha tid att utreda och vänta och
se på när smugglingen ökar. Läget är allvarligt, men
jag vill ändå inte påstå att den nya lagen skulle vara
någon sorts panikåtgärd. Förslaget är utrett. Tunga
remissinstanser har godkänt det.
Varför vänta, Gun Hellsvik, när vi redan nu kan
förbättra Tullens möjligheter att komma åt narkoti-
kasmugglingen?

Anf. 136 RONNY KORSBERG (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag vill först och främst säga till Ulla
Wester-Rudin att jag är glad att man åtminstone tar
våra frågeställningar på allvar och inser att de är all-
varligt menade. Det är precis vad de är.
Ulla Wester-Rudin säger att det är bråttom men att
vi tycks ha tålamod att vänta. Hon använder precis de
argument som jag varnade för i mitt huvudanförande.
Hon skrämmer genom att tala om brottssyndikaten,
knarket på skolgårdarna och pengarna som skulle gå
till skola, vård och omsorg. Att säga att vi skulle vilja
vänta och att vi inte tar frågan på allvar är att göra det
väldigt lätt för sig.
Man kan om man läser vår reservation se att vi
tvärtom kraftigt markerar att det behövs effektiva
arbetsmetoder. EU-medlemskapet och de problem
som följer därav innebär en helt nya situation. Det är
en helt ny situation i Europa. Insmugglade varor väl-
ler in över hela området. Det gäller inte bara Sverige.
Det är inget unikt problem.
Självfallet skall vi bekämpa detta. Det är inte på
grund av att vi inte vill bekämpa brottsligheten som vi
tycker att förslaget är dåligt.
Känner Ulla Wester-Rudin ingen som helst oro
när det gäller de tankar vi för fram? Det är faktiskt ett
väldigt allvarligt ingrepp i människors integritet att
vem som helst kan bli registrerad. Det är en rättssä-
kerhetsfråga. Vi säger inte att de tre register som
föreslås alltigenom är dåliga. Men det finns register
som är av den karaktären att man kan hamna i dem
om man råkar vara släkt med en brottsling eller råkar
ha parkerat sin bil på ett visst ställe. Det har Ulla
Wester-Rudin bekräftat. Detta kan rimligen inte vara
förenligt med ett rättssamhälles syn på den enskilde
individens rättssäkerhet.
Att man har bråttom och vill vara effektiv får ald-
rig vara argument för att begå övergrepp mot den
enskilde människans rättssäkerhet.
Jag undrar än en gång om inte Ulla Wester-Rudin
känner någon som helst oro för dessa frågor.

Anf. 137 ULLA WESTER-RUDIN (s) re-
plik:
Fru talman! Det handlar om brottssyndikat, oav-
sett om vi vill det eller inte. Visst känner jag oro,
Ronny Korsberg, men jag känner väldigt mycket
mindre oro sedan jag har läst propositionen.
Det har gjorts avvägningar. Det finns sans och
balans, som jag nämnde, i propositionen.
Man kan vända på det som sades om den person-
liga integriteten. Jag pratade tidigare om ungdomar
och narkotika. Hur ser Miljöpartiet på det? Vad är det
för integritetskränkning?

Anf. 138 RONNY KORSBERG (mp) re-
plik:
Fru talman! Vi ser minst lika allvarligt på den ty-
pen av frågor som jag tror att Ulla Wester-Rudin gör.
Det förstår man om man tar del av de förslag som vi
har lagt fram här i riksdagen om hur man bör komma
till rätta med den typen av problem.
Jag vill återigen säga att det inte är relevant att an-
vända den typen av skrämselpropaganda. Den kombi-
neras med ett försök att bagatellisera. Man säger att
registren inte är till för folk som försöker smuggla in
en falska konjak och att de inte kommer att råka illa
ut.
Ulla Wester-Rudin undviker hela tiden kärnfrågan
i problematiken. Det finns kanske gränser för hur
bråttom vi skall ha. Jag delar inte uppfattningen att
förslaget är väl genomarbetat, att det är väl under-
byggt och att remissinstanserna har hyllat det som ett
sätt att stärka rättssäkerheten. Det är tvärtom inte alls
deras uppgift.
Förslaget öppnar tyvärr för en stor osäkerhet och
för en kränkning av enskilda människors integritet.
Det kommer man inte ifrån. Det är därför vi har sagt
att man borde ha väntat. Det är inte så lång tid till
dess att översynen skall vara klar. Hade vi väntat till
dess hade vi vetat hur frågorna skulle hanteras. Jag är
säker på att man då inte hade valt denna lösning och
att man hade haft större krav på vilka som får registre-
ras.
I huvudsak är Ulla Wester-Rudin och jag natur-
ligtvis överens om att vi skall ta krafttag, men vi är
tydligen inte överens om hur långt vi är beredda att
låta samhället agera på den enskilde individens be-
kostnad. Det beklagar jag.

Anf. 139 ULLA WESTER-RUDIN (s) re-
plik:
Fru talman! Jag känner litet oro när jag hör Miljö-
partiets representant. Jag tycker att det är han som
sprider felaktiga förväntningar när det gäller vad som
kommer att hända i och med den nya lagen. Det är
inte så illa som Ronny Korsberg vill låta påskina.
Jag undrar om han vet vad ett analysregister är,
hur det är tänkt att fungera och vilka som rent faktiskt
kommer att ha tillgång till det. Det är den grupp
tjänstemän som direkt arbetar med ärendet - inga
andra. Uppgifterna skickas inte ut i Europa.
Register är inte alltid farliga, även om man natur-
ligtvis måste vara oerhört försiktig när man använder
dem.

Anf. 140 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Detta är inget lätt ärende. Det är kan-
ske ett av de svårare beslut vi har att fatta. Det hand-
lar om att göra en avvägning mellan personlig integri-
tet och bekämpning av grov brottslighet.
Vi pratade i samband med EU-inträdet och i sam-
band med nedmonteringen av tullverksamheten om att
kompensatoriska åtgärder skulle tillföras. Vi var emot
den kraftiga nedmontering av tullverksamheten som
då skedde, och vi befarade att de kompensatoriska
åtgärderna skulle dröja.
Vi har nu sett effekterna av nedmonteringen av
tullverksamheten. Vi har sett hur smugglingen har
ökat. Vi har sett hur narkotikan väller in över gränser-
na, hur sprit, tobak och även andra varor som vi inte
gärna vill ha i landet väller in över gränserna. Vi ser
att de ekonomiska brottslingarna och den grova
brottsligheten generellt sett faktiskt börjar få en or-
dentlig marknad här i landet.
Som Ulla Wester-Rudin säger ser vi också hur det
här drabbar ungdomar på så sätt att narkotikan i lan-
det blir väldigt lättillgänglig. Det är inte svårt att i
vilken småstad som helst komma över de mest skif-
tande narkotikapreparat.
Vi vet samtidigt att de tillslag som trots allt sker
vid gränsen beror på att man har information från
andra länder, dvs. underrättelseverksamhet. Vi vet
också att den underrättelseverksamheten i dag bedrivs
på ett ganska ineffektivt sätt. Vi vet att verksamheten
skulle kunna bli betydligt effektivare om man använde
datorer, om man kunde registrera människor som man
kan anta utövar allvarlig brottslig verksamhet eller
kan komma att göra det. Det är en av grunderna till att
man skall få registrera dessa människor.
Det finns saker i förslagen till registerlagar som
man kan diskutera, bl.a. i vilken utsträckning man
skall kunna registrera folk som inte är misstänkta men
som finns med i bakgrunden, som har hjälpt till på ett
eller annat sätt. Om sådana personer registreras skall
det enligt förslagen klart framgå att de inte är miss-
tänkta för brott.
Jag respekterar i och för sig dem som har en annan
uppfattning. Ronny Korsberg frågade om jag har
förankrat min uppfattning i partiet. Ja, vi har haft en
diskussion om detta i mitt parti. Vi är fortfarande inte
totalt eniga. Det finns fortfarande personer i min par-
tigrupp som har en annan uppfattning, och det finns
folk som stöder mig. Hur proportionerna i det här
sammanhanget ser ut kan jag inte uttala mig om förrän
vi ser resultatet från voteringarna senare i dag. Jag
personligen, liksom flera andra i partiet, har uppfatt-
ningen att det är väldigt viktigt att här markera mot
den här brottsligheten, som faktiskt i vissa avseenden
är på väg att ta makten i samhället.
Man kan hysa en rädsla för den här typen av regis-
ter, och det är som sagt många som gör det. Men
ändå: Skall vi komma någon vart i det här samman-
hanget måste vi tillgripa åtminstone de resurser som
de här grova brottslingarna själva använder sig av.
Jag tycker nog att både Ronny Korsberg och Gun
Hellsvik i någon mån målar fan på väggen när det
gäller riskerna med registren. Det finns alltid risker
med register. Det finns alltid en risk att en och annan
kan bli registrerad. Men i fråga om dem som blir
registrerade och inte är misstänkta eller kan tänkas
begå brott i framtiden skall det klart framgå att de inte
är misstänkta för brott. Jag tycker som Ulla Wester-
Rudin att propositionen andas en oerhörd försiktighet.
Jag förstår inte hur man kan få känslan att det skall bli
en massiv registrering av folk som inte är misstänkta
och som inte tillhör de här syndikaten. Jag har väldigt
svårt att få den känslan när jag läser propositionen.
Jag tycker att man där har gjort mycket bra avväg-
ningar i den här frågan.
När jag först hörde talas om den typen av register
var jag väldigt tveksam, men efter att ha läst proposi-
tionen har jag faktiskt blivit mer positiv. Efter mycket
moget övervägande har jag sedan tagit ställning för att
om vi över huvud taget skall kunna föra en kamp mot
den här grova brottsligheten och ha någon möjlighet
att vid gränsen stoppa de preparat som kommer in i
landet måste vi vidta de här åtgärderna.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 141 RONNY KORSBERG (mp):
Fru talman! Jag ber om överseende med att vi ut-
nyttjar möjligheten att debattera viktiga skatteärenden
i kammaren även om vi har tidspress. Jag tycker att
det här är en sådan angelägen och viktig fråga, så det
får inte vara så att klockan hindrar oss från att debat-
tera den.
Jag tackar först Per Rosengren för klargörandet då
det gäller synen på den här frågan inom Vänsterparti-
et. Jag respekterar detta.
Jag ser det inte som att vi, som Per Rosengren an-
för, har utmålat att det skulle bli en massiv registre-
ring. Tvärtom säger vi i vår reservation att vi är med-
vetna om att de förändringar som bl.a. EU-
medlemskapet medförde och de risker som vi då såg
kommer att kräva en effektivare arbetsmetod. Vi
motsätter oss inte det. Däremot har vi andra krav på
de arbetsmetoderna. Vi menar att man skulle kunna
avstå från den del av förslaget som rör just de integri-
tetskränkande, rättssäkerhetskränkande delarna, att
vem som helst kan bli registrerad. Vi menar därför att
man skulle kunna avvakta tills man har en samlad bild
av hur det här skall fungera.
Jag vet precis hur de här registren är uppbyggda.
Jag har tagit del av precis samma information som
tidigare talare här, inklusive Ulla Wester-Rudin. Jag
vet vilka följderna kan bli med ett sådant register. Det
är litet naivt att tro att datasäkerheten i det här landet
är så hög att de här registren inte kan komma på drift.
I framtiden, med Europolsamarbete, Schengensamar-
bete och annat, skall de här registren kunna flyttas
runt. Då vet vi inte hur det går för människor som inte
har någon misstanke på sig men ändå är registrerade.
Det är den säkerhetsnivån vi inte gillar.
Vi delar den oro som alla andra här hyser för de
brottssyndikat som håller på att etablera sig. Där
skiljer vi oss inte åt. Däremot skiljer vi oss i fråga om
synen på hur man får registrera människor i olika
typer av register.

Anf. 142 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Ronny Korsberg säger att han har
andra krav på metoderna. Det kan man kanske ha,
men jag tror att man skall ha sådana krav att man når
effekt. Också jag har varit tveksam inför att registrera
folk som befinner sig i periferin. Men det skall ju av
registren klart framgå att dessa människor inte är
misstänkta för brott, utan att de kanske har tillhanda-
hållit transportmedel eller på annat sätt är perifert
inblandade. Sedan skall de finnas med i ett analysre-
gister under en viss tid. De här registren är, till skill-
nad från många andra register, väldigt specificerade
när det gäller gallring och andra regler och även vad
gäller risken att hamna där. Jag delar därför inte Ron-
ny Korsbergs farhågor när det gäller hur registren
skall komma att utnyttjas.
Att jämföra med debatten för någon vecka sedan
om säporegistren är väl att gå litet väl långt. Jag tror
inte att det var Ronny Korsberg som gjorde den jäm-
förelsen, utan Gun Hellsvik. Vi får väl anledning att
återkomma till det i nästa replikskifte.

Anf. 143 RONNY KORSBERG (mp):
Fru talman! Jag kan konstatera att vi gör litet olika
bedömningar av de risker som finns här. Per Rosen-
gren påpekar - och jag är medveten om det - att det i
registren skall stå om en person inte är misstänkt för
något brott. Då kan man fråga sig varför de skall
finnas med i registret. Jo, de skall ingå i något slags
analysprogram.
Det här går att jämföra med om man på en löpse-
del skulle påstå att det inte finns någon anledning att
misstänka Per Rosengren eller Ronny Korsberg för
skattefiffel, att det absolut inte finns någon anledning
att misstänka dem för någonting sådant. En sådan
löpsedel ger ju i sig upphov till tanken: Jaså, varför
talar man då om det? Om det inte finns någon miss-
tanke finns det ingen anledning att göra detta påpe-
kande.
Det är ungefär samma sak med det här registret.
Varför stoppar man in folk som inte är misstänkta för
någonting? För den som har att hantera de här regist-
ren är det inga problem. Men om registren kommer i
orätta händer eller om de kommer till människor som
inte har den insikten och som inte tolkar registren på
samma sätt, då finns det som jag ser det en risk att
registren blir till men för de personer som har råkat
hamna där.
Jag respekterar det Per Rosengren säger. Vi har
olika bedömningsunderlag och olika syn på de risker-
na. Jag tror att vi skulle kunna ha minst lika effektiva
verktyg utan att utsätta oss för de här riskerna.

Anf. 144 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Det är klart att det finns en risk med
detta om ett register i samband med en brottsunder-
sökning plötsligt skulle bli offentligt. Men det gäller
ju alla register. Då är vi inne på en helt annan diskus-
sion. Då kan vi hävda att inga dataregister över huvud
taget är säkra, utan de kan alltid komma ut. Då skall
vi förbjuda register över huvud taget. Då tycker jag
att det börjar halta litet väl mycket.
Sedan ser jag trots allt riskerna med att den grova
brottsligheten får ytterligare tag i samhället. Det tyck-
er jag i så fall är en ännu värre risk än att ett dataregis-
ter skall komma i orätta händer. Tydligen är det Mil-
jöpartiets stora farhåga i sammanhanget - inte regist-
ren som sådana och att folk befinner sig där, utan att
dessa register hamnar i orätta händer. Då tycker jag
att diskussionen börjar handla om någonting helt
annat än vad den egentligen borde handla om.

Anf. 145 GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! När jag lyssnade på Per Rosengren in-
såg jag att här finns någon form av missuppfattning.
Jag tycker att det är viktigt att påpeka detta, så att Per
Rosengren kanske ändrar uppfattning. Vi har ju ännu
inte voterat.
Jag hörde Per Rosengren säga att det inte var så
farligt att registrera oskyldiga eftersom, som Per Ro-
sengren uttryckte det, det ju är personer som hjälp till
på något sätt. Det är just det: Det krävs inte att man
har hjälpt till på något sätt! Man behöver över huvud
taget inte ha koppling till den brottsliga verksamhe-
ten. Om jag råkar vara född syster till en grovt krimi-
nell person vill jag inte påstå att jag kan ses som en
person som har hjälpt till på något sätt. Om någon har
hjälpt till på något sätt skulle den personen falla under
just det som vi moderater kräver, nämligen den lägsta
graden av misstanke: anledning anta. Men inte ens
den graden av misstanke krävs enligt detta förslag.
Per Rosengren har nu, när detta förhoppningsvis
är klarlagt, möjlighet att ändra uppfattning i samband
med voteringen.

Anf. 146 PER ROSENGREN (v):
Fru talman! Jag vet inte om jag uttryckte mig så
att de har hjälpt till. Men det kan vara folk som har
hjälpt till genom att låna ut en bil, som inte alls är
inbegripna i den brottsliga verksamheten och inte är
misstänkta för det heller. Det är just i samband med
händelser som t.ex. att man lånat ut sin bil, kanske
skjutsat vederbörande, som även den personen skall
kunna registreras. Men då skall det klart framgå att
personen i fråga inte är brottsmisstänkt.
Jag tycker det är att gå litet väl långt att jämföra
den här typen av register, som står i direkt samband
med införande av varor över gränsen på olagligt sätt,
med de gamla säporegistren. Om de är så gamla vet
jag förresten inte; de är tydligen ganska aktuella. Jag
tycker att det är två helt olika saker. Här är det knutet
till brottslig verksamhet, och här får man också regist-
rera personer som befinner sig i brottslingens periferi
men som inte är brottsmisstänkta. Det är riktigt. Pre-
cis som jag har sagt är det också där mina farhågor
eller dubier har legat. Men jag har ändå fastnat för att
vi skall stödja det här, på grund av att vi måste föra
kampen mot den grova brottsligheten på alla fronter.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

SkU8 Sveriges tillträde till CIS-konventionen och
ny lag om tullverkets brottsregister
Mom. 1 (register i Tullverkets brottsbekämpande
verksamhet)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m)
3. res. 2 i motsvarande del (mp)
Förberedande votering:
78 för res. 1
22 för res. 2
201 avstod
48 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
206 för utskottet
75 för res. 1
22 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 23 c, 17 fp, 10 v, 12 kd
För res. 1: 71 m, 4 fp
Avstod: 16 mp
Frånvarande: 17 s, 9 m, 4 c, 5 fp, 6 v, 2 mp, 3 kd

Mom. 2 (CIS-konventionen)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (mp)
I detta moment upptogs först frågan om avslag eller
bifall till motionerna om avslag på propositionen i
denna del.
Kammaren avslog motionerna om avslag på proposi-
tionen i denna del med acklamation.

Kammaren hade nu att ta ställning till utskottets för-
slag om godkännande av CIS-konventionen m.m.
Under detta moment fjärde delssatsen förslogs överlå-
telse av beslutanderätt till EG-domstolen, vilket kräv-
de att beslut fattades antingen med tre fjärdedels
majoritet eller i den ordning som gäller för stiftande
av grundlag.
Av förslaget framgick att beslutet önskades bli antaget
i ett enda beslut. För bifall krävdes att minst tre fjär-
dedelar av de röstande förenade sig om beslutet.

Propositioner ställdes först beträffande första till
tredje delssatserna och därefter fjärde delssatsen.
Fjärde delssatsen skulle avgöras genom omröstning
med omedelbar rösträkning.

Mom. 2 Första till tredje delssatsen
Kammaren biföll utskottets hemställan.

Mom. 2 Fjärde delsatsen
Votering:
276 för bifall
22 för avslag
3 avstod
48 frånvarande
Talmannen konstaterade att minst tre fjärdedelar av
de röstande hade röstat ja och kammaren hade således
bifallit utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För bifall: 144 s, 71 m, 21 c, 21 fp, 7 v, 12 kd
För avslag: 6 v, 16 mp
Avstod: 3 v
Frånvarande: 17 s, 9 m, 6 c, 5 fp, 6 v, 2 mp, 3 kd

Mom. 3 (övriga frågor)
Kammaren biföll utskottets hemställan.

Mom. 4 (lagförslagen)
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om uppskjuten votering

På förslag av andre vice talmannen medgav kam-
maren att återstående ärenden på dagens föredrag-
ningslista fick avgöras i ett sammanhang vid morgon-
dagens arbetsplenum.
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 18.05 att ajournera för-
handlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

11 § Skydd för förföljda personer, samord-
ningsnummer m.m.

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU5
Skydd för förföljda personer, samordningsnummer
m.m. (prop. 1997/98:9)

Anf. 147 CARL ERIK HEDLUND (m):
Herr talman! Detta dagens näst sista skatteut-
skottsbetänkande handlar om olika åtgärder för att
stärka förföljda personers möjligheter att skydda sig
och sina familjer. Det är en av samhällets basfunktio-
ner att kunna ge medborgarna skydd. Vi moderater
har inte mindre än sju reservationer i betänkandet, och
det gemensamma för dem är att vi vill gå längre i
skyddet av förföljda personer än vad utskottsmajorite-
ten beslutat.
Sekretessmarkering i folkbokföringen är det första
steget i ett utvidgat personskydd. Det är skattemyn-
digheten som beviljar sekretessmarkeringen, men det
sker efter praxis och är inte lagreglerat. Riksskatte-
verket anser att det bör lagregleras, så att man i vanlig
ordning kan få ärendet prövat av en annan instans.
Regeringen tycker likadant, men tycker att man skall
avvakta Brottsofferutredningens rapport. Vi modera-
ter tycker att frågan är så viktig att man inte behöver
vänta på någon utredning. Man bör lagreglera redan
nu.
En annan fråga rör nivån på sekretesskyddet.
Uppgifter som finns i folkbokföringen distribueras till
andra myndigheter, banker, försäkringsbolag etc. Vi
vet ju alla hur påpassade vi är. Delvis är det praktiskt
och bra, men om man är hotad och förföljd finns
risken att en sekretesskyddad uppgift i folkbokföring-
en trots allt blir offentlig genom att så många andra
får tillgång till uppgifterna.
Regeringen anser inte att det behövs någon höj-
ning av nivån på sekretessuppgifter. Orsaken är två-
faldig: Dels försvåras myndigheters arbete om man
inte utan olägenhet kan få tillgång till uppgifterna om
en viss person, dels kan personen i fråga riskera att
hamna utanför något system. Vi anser att man alltid i
första hand måste se till den enskildes behov av skydd
och se till att detta alltid är överordnat myndigheter-
nas krav på uppgifter.
Kvarskrivning är ett annat skydd. Det innebär att
man är skriven på en annan ort än där man bor. Vi
tycker inte att skattemyndigheten har den kompetens
som behövs för att avgöra om kvarskrivning skall
tillämpas eller inte. Det borde i stället vara Rikspolis-
styrelsen som gör den bedömningen. Det är den
myndighet som bäst kan bedöma hotbilden.
Ett ännu starkare skydd för förföljda personer är
fingerade personuppgifter. Då är det domstol som
fattar beslutet, men Rikspolisstyrelsen har rätt att
avslå en begäran om fingerade personuppgifter om
Rikspolisstyrelsen finner det sannolikt att tingsrätten
kommer att avslå.
Vi anser för det första att denna rättighet för Riks-
polisstyrelsen bör vara föremål för en kontinuerlig
granskning och utvärdering och för det andra att
Rikspolisstyrelsen inte skall få avslå en ansökan annat
om det är uppenbart att domstolen kommer att avslå.
När en person har fått fingerade personuppgifter
behövs mycket information och stöd. Det är ju en
mycket obehaglig situation även för personen i fråga
som ju är mer eller mindre "okänd". Rikspolisstyrel-
sen är huvudansvarig för kontakterna med personen i
fråga. Det är i och för sig bra, men vi tycker att även
Brottsoffermyndigheten borde utnyttjas i detta sam-
manhang. På så vis skulle den samlade kunskapen i
dessa två myndigheter bli till nytta för den utsatta
personen.
En specialtillämpning av sekretesslagarna är när
en förälder bor tillsammans med ett barn och sedan
flyttar. Barnet får inte ny folkbokföringsort om det till
viss del bor kvar på den ursprungliga orten. Detta
skapar problem för föräldern. Så betalas t.ex. sociala
förmåner till den vårdnadshavare som bor kvar på den
gamla adressen. Vi anser att det i lag skall regleras att
barn skall vara folkbokförda där de får anses ha sitt
huvudsakliga boende.
Herr talman! Denna rapsodiska genomgång av vå-
ra reservationer visar att vi anser att det är av utomor-
dentlig vikt att samhället ställer upp fullt och helt på
brottsoffrens sida. Myndigheters krav på ordning och
reda, insamlande av uppgifter m.m. måste stå tillbaka
för den oro, skräck och allmänna olust som förföljda
personer drabbas av.
Våra förslag är inte revolutionerande. De är inte
ens uppseendeväckande. De är helt enkelt präglade av
sunt förnuft, praktiskt handlag och en vilja att skydda
de personer som är förföljda. Förslagen är ur samhäl-
lets synvinkel marginella, men de kan betyda en
enorm skillnad för enskilda personer. Det är också en
del av rättsstaten att skydda medborgarna. Det är
därför förvånande att inte fler har velat ansluta sig till
vår uppfattning.
Herr talman! Vi har som sagt sju reservationer,
men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka
bifall till reservation 1.

Anf. 148 INGIBJÖRG
SIGURDSDÓTTIR (s):
Herr talman! Det svenska samhället kännetecknas
av öppenhet. Den öppenheten skall vi värna. Ändå
finns det mitt ibland oss människor som av olika skäl
inte kan stå för sin egen identitet. Inte så sällan hand-
lar det om misshandlade kvinnor, kvinnor som oftast
har blivit misshandlade av någon som stått dem nära.
Det kan vara vittnen som skräms till tystnad. Det
händer också att poliser utsätts för hot som gör att
även de får ha något slags skydd. När någon utsätts
för hot drabbar det oftast hela familjen - inte minst
barnen. Det är för deras skull som vi nu ökar skyddet
genom att bl.a. sekretesslagen kompletteras så att
även elevadresser i grundskolan och gymnasieskolan
skyddas vid befarad personförföljelse.
Propositionen innehåller en rad lagändringar som
syftar till att förbättra skyddet för förföljda personer.
Utskottet tillstyrker lagförslaget.
Betänkandet behandlar också en motion med an-
ledning av propositionen samt nio motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden. Det har lämnats sju
reservationer och ett särskilt yttrande. Utskottet före-
slår med anledning av två motionsyrkanden att riks-
dagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
utskottet anförts om ersättning till personer med fin-
gerade personuppgifter. Övriga motionsyrkanden
avslås.
Som första åtgärd vid befarad förföljelse används
skyddsmarkering i folkbokföringsregistret. Marke-
ringen anger att särskild försiktighet bör iakttas vid
bedömning av om uppgifterna om personen i fråga
bör lämnas ut. Detta förfarande är inte lagreglerat,
men det motsvarar det som gäller för hemligstämpel
enligt sekretesslagen. Regeringen menar att det finns
skäl som talar för en lagreglering, men den menar att
frågan är så komplicerad att den behöver övervägas
ytterligare. Dessutom ligger denna fråga inom ramen
för det som Brottsofferutredningen utreder.
Konstitutionsutskottet har yttrat sig i denna del.
Det delar regeringens mening i fråga om lagreglering
men anser att man bör avvakta utredningens resultat
som beräknas komma i mars 1998. Skatteutskottet
delar regeringens och konstitutionsutskottets uppfatt-
ning i frågan.
Herr talman! Barn till förföljda personer är inte
tillräckligt skyddade, även om det finns ett visst skydd
enligt sekretesslagen som skyddar när det gäller upp-
gifter som lämnas från folkbokföring till kommunala
myndigheter. Sekretesskyddet inom skolområdet har
en del brister som gör att det går att spåra förföljda
personer genom barnens skolor. Utan den nu före-
slagna utökningen av skyddet är det enkelt att komma
över adresser via både skolkataloger och klasslistor.
Där brukar adresser, telefonnummer och - ibland -
personnummer vara en viktig information i normala
fall.
Det är därför som sekretesslagen nu föreslås
kompletteras så att möjligheter finns att skydda de
uppgifter som de förföljda personerna själva uppger
till skolorna. Detta gäller grundskolan, gymnasiesko-
lan, särskolan och specialskolan. Sekretessen gäller
både skolan och hos den kommunala myndighet som
ansvarar för skolan. I dag är det ca 6 000 personer
som omfattas av sekretessmarkering.
Kvarskrivning är en åtgärd som har funnits i folk-
bokföringslagen sedan 1991. Den medger personer
som utsätts för en allvarlig eller upprepad brottslighet
att vara folkbokförda på den gamla folkbokföringsad-
ressen i högst tre år. Det måste med andra ord förelig-
ga någon form av hotsituation för att en person skall
få kvarskrivas.
Utskottet delar regeringens bedömning att det inte
finns tillräckligt skäl för att flytta ärenden om kvar-
skrivning från skattemyndigheterna till Rikspolissty-
relsen.
Skattemyndigheterna har sedan länge hanterat sek-
retessmarkeringarna och är därmed vana att göra
bedömningar av hotsituationerna. Det är när sekre-
tessmarkeringen bedöms vara ett otillräckligt skydd
som man tar till kvarskrivning. Det är därför naturligt
att låta kvarskrivningen ligga kvar där. Det är dess-
utom viktigt att uppgifterna ges minsta möjliga
spridning. I dag är det ungefär 150 personer som
medgivits kvarskrivning.
Herr talman! Fingerade personuppgifter regleras i
lag sedan 1991. Dessa ärenden hanteras av Rikspo-
lisstyrelsen. Skälet är att dessa uppgifter berör tredje
man på ett helt annat sätt.
Vissa förändringar föreslås, såsom att kraven på
brottslighetens svårighetsgrad och på den risk som
kan föreligga mildras. Restriktivitet i fråga om med-
givande att använda fingerade personuppgifter bör
bibehållas men inte vara alltför koncentrerade till
brottets straffvärde.
Medgivande att använda fingerade personuppgif-
ter får inte ges om personen kan skyddas genom kvar-
skrivning eller på något annat sätt. En ändring från
nuvarande lag är att medgivandet kan ges på obe-
stämd tid i stället för som i dag under högst fem år.
Personer som medgivits fingerade personuppgifter
behöver ofta hjälp av skiftande slag. Det kan vara
kontakter med andra myndigheter. Ofta behövs juri-
disk kompetens och naturligtvis goda kunskaper om
hur samhället fungerar. Rikspolisstyrelsen brukar
bistå vid sådana omständigheter som en ren serviceåt-
gärd. Det har fungerat mycket bra.
Justitieutskottet och skatteutskottet instämmer i
regeringens förslag att Rikspolisstyrelsen bör utses till
kontaktmyndighet. En rättssäker och effektiv brott-
målsprocess förutsätter allmänhetens medverkan.
Personer som utsätts för förföljelse åsamkas ofta
kostnader för byte av bostadsort och identitet.
I de speciella fall då förföljelse beror på att perso-
nerna i fråga fullgjort sin vittnesplikt bör det enligt
skatteutskottet övervägas om inte någon form av er-
sättning utöver skadestånd, brottsskadeersättning eller
socialbidrag bör utgå. Skatteutskottet anser i likhet
med justitieutskottet att regeringen skall ta upp denna
fråga i lämpligt sammanhang.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i ut-
skottets betänkande och avslag på motionerna och
reservationerna.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 december.)

12 § Sjömansskatt

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU13
Sjömansskatt

Kammaren biföll utskottets hemställan om att
ärendet fick avgöras efter endast en bordläggning.

Anf. 149 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Höga skatter på arbete leder till färre
jobb. Det har vi hur tydligt som helst fått erfara i vårt
land genom den högskattepolitik som i första hand
företräds av Socialdemokraterna med ett bra eldun-
derstöd från Centern. Antalet jobb minskar. Enligt
den senaste undersökningen från Statistiska centralby-
rån har jobben sedan oktober förra året minskat med
74 000.
Socialdemokraterna vill inte inse sambandet mel-
lan höga skatter på arbete och möjligheten att skapa
förutsättningar för nya jobb eller att bibehålla redan
befintliga jobb. Det senaste exemplet på denna in-
ställning är den klantiga hantering som har föregått
slopandet av sjömansskatten den 1 januari 1998. Ni
strålar av glädje att kunna skapa en majoritet för att
särskilt beskatta kompetens och därmed medvetet
medverka till att stimulera svensk arbetskraft att fly
landet. Jag tänker på såväl den befintliga som den nya
s.k. värnskatten och den inriktning som även gäller
beskattningen av de anställda inom rederinäringen.
Trots att näringen under över ett års tid för rege-
ringen har påtalat de negativa effekter som kommer
att uppstå när den av riksdagen beslutade avveckling-
en av sjömansskatten träder i kraft har ni inte velat ta i
frågan. Skatteutskottets ordförande har t.o.m. person-
ligen redan i våras haft kontakter med facket utan att
det har hänt något. Det är först då vi moderater till-
sammans med Folkpartiet och Kristdemokraterna tar
ett initiativ i utskottet med förslag om att tills vidare
skjuta på ikraftträdandet av en slopad sjömansskatt
som ni tvingas ta upp frågan till behandling.
I samband med detta initiativ blev vi överens i ut-
skottet att Finansdepartementet tillsammans med
näringen skulle utarbeta ett nytt skatteförslag som
skulle vara förankrat såväl hos arbetstagare som hos
arbetsgivare. Så blev inte fallet. Ni svek återigen. Det
förslag som ligger till grund för dagens beslut är en
droppe i havet. Genom denna hantering av detta ären-
de har ni återigen klart och entydigt visat att man inte
kan lita på Socialdemokraterna. Man kan inte göra ett
avtal med er.
För att friska upp minnet på Sverre Palm och öv-
riga socialdemokratiska ledamöter om hur ni gång på
gång sviker era löften skall jag nämna tre exempel på
vad ni lovade svenska folket i samband med valrörel-
sen 1994 men som ni inte har hållit.
För det första lovade ni att skattehöjningarna
skulle stanna vid 3,7 miljarder kronor. De har hittills
blivit 80 miljarder kronor.
För det andra lovade ni att den öppna arbetslöshe-
ten skulle sjunka till 5 % redan året efter valet. Som
bekant ökade den i stället.
För det tredje lovade Ingvar Carlsson i den direkt-
sända slutdebatten i TV att stoppa avskedanden inom
barnomsorgen, skolan, sjukvården och äldreomsor-
gen. Det försvinner 68 000 jobb i offentlig sektor
under den här mandatperioden enligt uppgift i bud-
getpropositionen, och där har regeringen också uttalat
följande: "Under perioden 1992 till 1994 var det
främst sysselsatta inom förvaltning som minskade,
men under senare år är det framför allt antalet syssel-
satta inom vård och omsorg som minskat."
Herr talman! Jag kan tyvärr bara konstatera att
dessa exempel förstärker bilden av att man inte kan
lita på Socialdemokraterna. Det är bara fagra löften,
men ack, vad var de värda?
Herr talman! Vi har fått del av ett stort antal brev
från parterna inom näringen. Det senaste fick vi i går.
I detta påtalas återigen de negativa effekterna av att
sjömansskatten skall avskaffas den 1 januari 1998. I
den benhårda konkurrens som näringen är utsatt för
kommer höjda skatter på arbetet inom sjöfarten att få
allvarliga konsekvenser för svensk sjöfart. Utländska
arbetsgivare erbjuder redan nu svenskt befäl anställ-
ningsvillkor som är betydligt bättre än vad svenska
rederier kan erbjuda. Genom dagens beslut medverkar
Socialdemokraterna och Centern till att ge de utländ-
ska redarna ännu bättre möjligheter. Den föreslagna
skatteskärpningen, som kan uppgå till flera tusen
kronor i månaden, riskerar att bidra till en befälsflykt
från Sverige. Företrädesvis gäller detta det yngre
högskoleutbildade befälet. En sådan utveckling är
ytterst allvarlig med hänsyn till att befälsbristen redan
är akut. Det är obegripligt att Socialdemokraterna inte
vill inse att särskild beskattning av kompetens är till
skada för landet. Risk föreligger också att slopandet
av sjömansskatten, och till följd härav kraftiga löne-
ökningskrav, kan leda till arbetskonflikter inom nä-
ringen.
Skatteutskottets ordförande har i dagarna fått ett
brev från rederiet Vänerlinjen i Göteborg. Jag har
också fått del av detta brev. Av detta framgår att de
anställda inom nämnda rederi, som enligt gällande
bestämmelser erlägger sjömansskatt, inte kommer att
få del av vare sig sjöinkomstavdrag eller skattereduk-
tion.
Märk väl, Sverre Palm, att de i dag betalar sjö-
mansskatt, men efter den 1 januari får de inte del vare
sig av sjöinkomstavdrag eller av skattereduktion! Var
och en kan förstå att detta inte är något annat än en
katastrof för det här företaget. Exemplet är ytterligare
ett belägg för den dåliga proposition som legat till
grund för beslutet om att avveckla sjömansskatten.
Jag är glad att vi moderater reserverade oss mot be-
slutet om att avveckla sjömansskatten på det sätt som
regeringen har drivit igenom.
Avslutningsvis skall jag nämna något om möjlig-
heterna att skjuta på ikraftträdandet av detta med att
avveckla sjömansskatten. Jag menar att det är fullt
möjligt att i kväll besluta om att återremittera ärendet
till utskottet, som då får i uppdrag att återkomma med
förslag om att skjuta på detta. Tiden är visserligen
knapp, men fullt tillräcklig. Jag förstår inte att Social-
demokraterna och Centern låter sig styras av byråkra-
terna på Finansdepartementet, Sjömansskattekontoret
och Riksskatteverket.
För mig är det självklart att det är riksdagen som
skall fatta beslut med utgångspunkt i vad som är bäst
för landet, inte med utgångspunkt i om det kommer att
medföra praktiska svårigheter att klara av det hela.
Kan Sverre Palm i dagens debatt ge klara besked
till rederiet Vänerlinjen om att dess ombordanställda
får åtnjuta sjöinkomstavdrag och skattereduktion? Om
så inte är fallet borde Sverre Palm fundera på återre-
miss. Varför vill ni inte medverka till en lösning som
parterna inom näringen kan känna sig delaktiga i? Ni
har fortfarande chansen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen i
betänkandet.

Anf. 150 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! I december 1996 beslutade denna
kammare om en förändring när det gäller beskattning-
en för sjöbefäl och för människor som jobbar på far-
tyg. Propositionen hade som inriktning att man skall
gå från sjömansskatt till landskatt och att det skall
vara kostnadsneutralt. Det innebär att berörda inte
skulle drabbas av byte från ett system till ett annat.
Under våren, närmare bestämt i april, kom rappor-
ter från sjöbefälen och deras fackförbund om att för-
ändringen innebär att det blir uppemot 3 000 kr mind-
re i månaden för sjöbefäl. Den proposition som riks-
dagen godkände för ett år sedan får hård kritik.
Här vill jag lägga till följande: Att man kan lägga
fram en proposition med ett så erbarmligt dåligt un-
derlag att sjöbefäl - styrmän och sjökaptener på bryg-
gan, liksom sjöbefäl i maskin - får uppemot 3 000 kr
mindre i månaden, trots att det i propositionen talas
om kostnadsneutralitet, är upprörande.
Vi har hela tiden fått alltmer material. Det är ock-
så anledningen till att jag i oktober i år, under den
allmänna motionstiden, skrev en motion som också är
underlag för detta betänkande. Där säger jag att man
inte skall ta bort sjömansskatten. I stället menar jag att
den skall få vara kvar. Dessutom måste detta utredas
grundligt innan nytt beslut fattas. Precis som Karl-
Gösta Svenson sagt har majoriteten inte visat något
intresse här. Vidare har det gjorts försök med utskott-
sinitiativ, som majoriteten inte godkänt. Dessutom
fanns, som sagt, min motion och en centermotion,
som blev underlag för betänkandet.
Det är märkligt att man har vaknat så sent och att
man bara har tagit ett litet steg för att rätta till saker
när det gäller det som utfästes i propositionen år
1996.
Inom EU händer det förändringar inom sjöfart-
spolitiken. EU-kommissionären Neil Kinnock, förre
labour-ledaren i England, är ansvarig för sjöfarten.
Han lade i våras fram förslag där han sade att rederier
inom EU skulle kunna ha en lägre beskattning. Vi fick
ju då det s.k. blixtkriget. Nederländerna svarade di-
rekt och sänkte skatten. Norge med sitt EES-avtal
följde efter veckan därpå. Fler länder i EU som har
sjöfart sänker nu beskattningen.
I vårt land har skatteminister Thomas Östros gett
mig svaret att regeringen inte på något sätt funderar
på att följa EU:s riktlinjer, eller i varje fall möjlighe-
ter, vad gäller lägre beskattning. I stället har vi sam-
tidigt förändringen från sjömansskatt till landskatt.
Villkoren för sjöbefäl försämras därmed. Det rör sig
om uppemot 3 000 kr mindre i månaden. Nu har vi en
utveckling där alltfler svenska sjöbefäl lämnar svens-
ka fartyg. Denna utveckling har accelererat under
hösten.
Jag vill som exempel nämna att riksdagens leda-
möter den 12 maj i år var inbjudna av Sjöfartsforum
att vara med på en studieresa med rederiet Tärntank
från Donsö. Vi var ganska många som nämnda datum
kom till Södertälje kanal. Vi följde med Tärntank till
Västerås. Ledningen för rederiet ställde upp och be-
rättade om sjöfartsnäringen, om hur det är att driva ett
rederi. Vi fick gå runt på olika stationer och följa
fartyget. Vi lärde oss mycket.
I går ringde sjöbefälet Hans Muntzing från
Höganäs till mig. Han frågade: Hur går det nu i riks-
dagen med sjömansskatten? Erling, kommer du ihåg
resan i maj? Jag svarade: Självklart. Sedan sade Hans
Muntzing: Jag är enda sjöbefälet som är kvar på
Tärntank efter den 12 maj. De andra har gått över till
norska båtar. Hur blir det? Skall jag också flytta?
Om skatteutskottet och riksdagen har någon känsla
för den svenska handelsflottans möjligheter att över-
leva måste väl inriktningen vara propositionen från
december 1996. Där sägs det att om vi går från sjö-
mansskatt till landbaserad skatt skall det råda kost-
nadsneutralitet. Berörda skall inte drabbas. Men de
drabbas därför att regeringen har ett erbarmligt dåligt
underlag för sin proposition. Detta berättas för rege-
ringen, departementet och utskottet. Pressad av en
opinion tar man så ett litet steg. Det rör sig om en
förbättring med ungefär 1 000 kr. Stora skillnader
finns dock fortfarande.
Jag förstår inte detta. Jag misstänker att Sverre
Palm begriper det här och känner som exempelvis vi
andra från västkusten. Kanske är han inte helt fri att
agera från Socialdemokraternas sida. Jag blir upprörd
över att sådant här kan ske.
Avslutningsvis yrkar jag i första hand bifall till
Karl-Gösta Svensons förslag om återremiss och i
andra hand bifall till reservationen från Moderaterna,
Folkpartiet och Kristdemokraterna, vilken är i enlig-
het med den motion som jag har väckt.

Anf. 151 SVERRE PALM (s):
Herr talman! För precis ett år sen beslutade riks-
dagen i stor enighet att upphäva sjömansskattelagen
(1958:295) och att sjömännen fr.o.m. inkomståret
1998 skulle inordnas i landskattesystemet.
Övergången till landskattesystemet har utretts se-
dan 1980-talet. Avsikten har varit att övergången
skulle ske i samband med skattereformens genomfö-
rande. Det blev nu inte så, men det klargjordes då att
arbete pågick i syfte att avskaffa sjömansbeskattning-
en i dess nuvarande form. Med detta vill jag peka på
att det sedan länge varit känt att sjömännen skulle
inordnas i landskattesystemet.
I samband med förra årets behandling av sjömans-
beskattningen justerade vi i utskottet upp sjöinkom-
stavdraget och den särskilda skattereduktionen för att
övergången skulle bli neutral för sjömännen. Vid den
förnyade prövning frågan fått i samband med det
betänkande som vi nu behandlar - 1997/98:SkU13 -
har det visat det sig att ytterligare uppjusteringar
behövs. Vi föreslår därför att avdraget och skattere-
duktionen vid sjöinkomst höjs med vardera 1 000 kr i
såväl fjärr- som närsjöfart.
Den föreslagna höjningen innebär att de allra
flesta tjänar på övergången till landskattesystemet.
Det är i huvudsak endast de som tagit ut en stor del av
sin inkomst som engångsbelopp som får någon för-
sämring. Men för sjöfolket som grupp räknat är om-
läggningen nu neutral, och utgångspunkten har varit
att sjöfolket som grupp räknat skall få ett neutralt
utfall av beskattningen vid övergången till landskatte-
systemet.
I den reservation som fogats till betänkandet krävs
att övergången till landskattesystemet skjuts upp. Och
vi har hört här i debatten att reservanterna anser att
det är möjligt att skjuta upp övergången. Utskottsma-
joriteten är av motsatt uppfattning. Vi bygger detta på
att det är stora praktiska svårigheter. Det är en mängd
lagar som måste ändras, som gör det näst intill omöj-
ligt att skjuta på ikraftträdandet. Att ett år efter beslu-
tet och mindre än en månad före ikraftträdandet före-
slå uppskjutande av övergången från sjömansskatt till
landskatt är skäl nog för avslag på reservationen.
Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till hemstäl-
lan i betänkandet och avslag på reservationen.

Anf. 152 ERLING BAGER (fp) replik:
Herr talman! Jag återkommer till detta med åter-
remissyrkande. Anledningen till att vi har en situation
som innebär att det är svårigheter att nu göra en för-
ändring är den senfärdighet som majoriteten och Fi-
nansdepartementet har agerat med. Vi har haft klara
siffror sedan april månad i år som visar att propositio-
nen har ett erbarmligt dåligt underlag, att beräkning-
arna inte stämmer. Sedan april har vi vetat detta klart.
Vad gäller det förslag som finns sade Sverre Palm
att det finns en viss inriktning som skulle innebära att
det blir ungefär lika. Jag har beräkningar som jag kan
överlämna till Sverre Palm från Sveriges sjöbefälsfö-
rening, som visar att det beträffande LO-folket SEKO
stämmer. Där har regeringen sett till att det kommer
att gå jämnt ut för LO-folket. Men fartygsbefälen -
sjökaptener, styrmän, sjöbefäl i maskin - får en för-
sämring på upp till 2 000 kr i månaden om man tar
hänsyn till den tusenlapp som skatteutskottets majori-
tet nu ger. Det är erbarmligt dåligt att regeringen,
skatteutskottets majoritet och Finansdepartementet
inte vill leva upp till målet kostnadsneutralitet för
sjöbefäl. Detta i sin tur innebär att alltfler svenska
sjöbefäl går till utländska båtar, i huvudsak norska.
Regeringen struntar i det. Det förefaller som att också
majoriteten gör det.

Anf. 153 SVERRE PALM (s) replik:
Herr talman! Det vi hade att göra i utskottet var att
återställa neutralitet. Vi trodde att vi hade fått ett
neutralt system i det betänkande vi presenterade förra
året. Här har jag bevis från maskinbefälen som visar
att de siffror som Erling Bager för fram inte stämmer.
I samband med förra årets beslut kom det ut ett
pressmeddelande där det stod: De flesta av förbundets
medlemmar förlorar mer än en hundralapp i månaden
på att sjömansskatten slopas. Det handlar om en
skattehöjning på i genomsnitt 125 kr i månaden. En-
ligt deras egen tidning fångar vi upp i alla fall sex av
de nio inkomstgrupper som har presenterats. För
fjärrfart är det litet sämre. Men när det gäller att ligga
över nollstrecket har vi som grupp räknat fångat upp
till 80 % av sjömännen. Det är i huvudsak endast de
som har inkomster i form av stora engångsbelopp
eller inkomster över 300 000 kr som förlorar.

Anf. 154 ERLING BAGER (fp) replik:
Herr talman! Jag har uppgifter från Sveriges sjö-
befälsförening. Det är inte några enstaka A 4-sidor
utan ett kompendium på ett tjugotal sidor som styrker
den försämring som sker och som man också medde-
lat till berörda parter så sent som inför utskottets
avgörande. Jag har talat med Rederiföreningen, Sjö-
fartsjouren och enskilda rederier, och jag vet att dessa
siffror stämmer. Vi har presenterat dem för utskottet.
Trots det har utskottet nu en minut i tolv, efter det att
oppositionen i skatteutskottet har pressat på, gått med
på en liten förändring, ett litet steg, men inte helheten.
Vi säger från Folkpartiets sida: Lev upp till det
som föreslås i propositionen från december 1996 och
se till att det blir en kostnadsneutralitet för alla berör-
da till sjöss, inte bara för LO-folket!

Anf. 155 SVERRE PALM (s) replik:
Herr talman! Jag har de handlingar som Erling
Bager åberopar. Det finns siffror på förluster. Det är
givetvis de som har tagit ut engångsbelopp - en må-
nad, tre månader eller sex månader - som gör de
största förlusterna. Det finns även några i höga in-
komstlägen. Men som grupp räknat har vi nått neut-
ralitet för sjöfolket i det förslag som vi lägger fram.
Jag kan också säga att de här siffrorna är behäfta-
de med en del felaktigheter och får tas med en viss
försiktighet. Det beror delvis på från vilken tidpunkt
de skall räknas. Man får inte glömma av att vi har ett
tak i egenavgifterna som är på 16 500 kr. Här har man
egenavgifter som ligger på 23 900 kr och 25 700 kr.
Givetvis påverkar det slutsiffrorna.

Anf. 156 KARL-GÖSTA SVENSON (m)
replik:
Herr talman! De siffror som Erling Bager har
nämnt här, 2 000 kr i månaden i ökade skattekostna-
der och alltså mindre pengar i den egna plånboken,
stämmer. Det är inte annat än en straffbeskattning på
kompetens, på arbete, som tvingar svenska arbetstaga-
re att söka jobb i rederier utomlands för att behålla sin
köpkraft.
Sverre Palm svarade inte alls på frågan om Vä-
nernrederiet, där man i dag får ha sjömansskatt men
efter genomförandet den 1 januari varken sjöinkom-
stavdrag eller skattereduktion.
Engångsbeloppen är, Sverre Palm, en praxis i re-
derinäringen. Det har ni socialdemokrater varit med
om att acceptera som politiker. Vi fick sjömansskatten
i slutet av 50-talet. Det har i stort sett fortgått sedan
dess med Sjömansskattekontorets goda vilja, med
Riksskatteverkets goda vilja och med Finansdeparte-
mentets goda vilja. Ni har räddat LO-facket, men ni
gör ingenting åt den kompetens som finns, alltså de
befäl som finns. De har samma förutsättningar. På det
viset står ni inte bakom den proposition som vi fick
förra året och som skulle innebära neutralitet i det här
avseendet. Man skulle förändra. Vi gick emot det. Vi
såg redan då vilka effekter det skulle bli för de befäl
som finns på båtarna. Vi såg att de skulle få en
mycket hög beskattning när det här drivs igenom. Nu
ser vi effekterna av. Nu ser vi risken för konflikter,
risken för att fler och fler av de anställda söker sig
jobb på andra håll, utanför svenska gränser.

Anf. 157 SVERRE PALM (s) replik:
Herr talman! Låt mig börja med Vänerntrafiken.
Jag ser inte samma fara i den som K-G Svenson. I den
proposition som vi antog förra året den 4 december
står det på s. 77:
"I sjömansskattelagen finns det regler om fartom-
rådena inre fart, närfart och fjärrfart och klassifice-
ringen av fartyg. Klassificeringen görs av Sjömans-
skattenämnden." Det är den som nu skall avskaffas.
"Definitionerna är väl inarbetade och bör föras över
till kommunalskattelagen. Sjömansskattenämndens
uppgift att klassificera fartygen bör emellertid föras
över till Riksskatteverket." Det blir Riksskatteverket
som får handhava klassificeringen. Jag förutsätter att
Vänersjöfarten klassificeras som närsjöfart också i
framtiden.
K-G Svenson inledde sitt anförande med att säga
att ökad skatt leder till färre jobb. Här sänker vi skat-
ten, och då skulle det leda till fler jobb. Vi ökar av-
dragen och skattereduktionen och gör det gynnsam-
mare för de anställda. Jag undrar vad sjöfartsnäringen
tänker om denna förändring som får effekter på rede-
ristödet, om vi också genomför det som moderaterna i
trafikutskottet föreslår. De vill spara 100 miljoner på
sjöfartsstödet redan nästan år och avskaffa det inom
två år. Vi har alla fall lagt fast att sjöfartsstödet skall
gälla i fem år, enligt vad vi beslutade förra året, och vi
har tillsatt en utredning som föreslår att det skall ökas.

Anf. 158 KARL-GÖSTA SVENSON (m)
replik:
Herr talman! Vi moderater i trafikutskottet vill ha
en helhetslösning som innebär: ingen skatt för de
ombordanställda som är i fjärrfart. Vi ser effekterna
redan nu och följer upp näringen. Vi har också en
långsiktighet i det hela. Med våra förslag får de om-
bordanställda större möjligheter att verka i framtiden.
När det gäller Vänerlinjen finns det inget lagstöd
för Riksskatteverket att åstadkomma den här lösning-
en, vilket Sverre Palm tror sig veta med utgångspunkt
från propositionen. Tyvärr är det svar som Vänerlin-
jen har fått att dess ombordanställda inte får detta
avdrag den 1 januari, om sjömansskatten nu slopas. I
dag har de sjömansskatt. LO-facket opponerar sig inte
emot att en del sjömän har fått neutralitet i förhållan-
de till det som framföres i propositionen. Dessa sjö-
män har också fått ett engångsbelopp. Ni har med era
förslag tagit bort möjligheten att genomföra några
skattehöjningar, om man går över till landbeskattning.
Men befälen får en skattehöjning. De får ett par
tusen mindre i plånboken varje månad. Är inte det
skatt på arbete, Sverre Palm? Är inte det en straffbe-
skattning på arbete och kompetens som gör att befälen
inte vill vara kvar i Sverige? Vi riskerar att den kom-
petensen försvinner från Sverige genom den höga
beskattning som ni ålägger dem. Är det inte så, Sverre
Palm? Kan jag få ett rakt svar på den frågan?

Anf. 159 SVERRE PALM (s) replik:
Herr talman! Jag förutsätter att också K-G Sven-
son har sett dessa diagram. Här är det fråga om en
gungbrädeeffekt. Vi har sagt att sjöfolket som grupp
är neutralt. De lägre inkomstlägena gör vinster, och
det finns några som förlorar i de högre inkomstlägena,
givetvis beroende på vårt skattesystem. Det kan bero
på t.ex. värnskatten som kommer att finnas kvar nästa
år. När sedan gränsen höjs kan ytterligare några
komma in i förtjänstläge.
Angående Vänersjöfarten har jag bara den kom-
mentaren som framgår av betänkandet, att definitio-
nen är väl inarbetad och skall föras över till kommu-
nalskattelagen. Sjömansskattenämndens uppgift att
klassificera fartyg bör emellertid föras över till Riks-
skatteverket.

Anf. 160 ROLF KENNERYD (c):
Herr talman! Det här är ett ärende som på ett ut-
märkt sätt belyser skillnaden mellan pamflettpolitik
och resultatpolitik. Jag vill först ge en kort bakgrund.
Under senhösten 1996 beslutade riksdagen att er-
sätta sjömansskattesystemet med en modifiering av
landskattesystemet. Förutsättningen var att övergång-
en mellan systemen skulle vara finansiellt neutral
såväl för samhället som för de ombordanställda som
grupp. Som en följd av riksdagsbeslutet har detta
inarbetats i en lång rad förordningar och regelsystem
med långtgående effekter för skattskyldiga och myn-
digheter.
K-G Svenson sade att vi låter oss styras av byrå-
krater. Jag finner därför anledning att redovisa några
av de förordningar som berörs.
Ändring i lagen om beräkning av pensionsgrun-
dande inkomst, ändring i lagen om uppbörd av soci-
alavgifter från arbetsgivare, ändring i lagen om sär-
skild inkomstskatt för utomlands bosatta, ändring i
lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl., lag om ändring i lagen om allmänna
egenavgifter, lag om ändring i skatteregisterlagen, lag
om ändring i lagen om bostadsbidrag, lag om ändring
i lagen om underhållsstöd - för att ta några exempel.
Av detta framgår alldeles tydligt att det här inte är
fråga om byråkratiska bekymmer, utan det är just
fråga om det som jag nämnde tidigare: långtgående
effekter för såväl medborgare som myndigheter. Me-
nar verkligen K-G Svenson att dessa ändringar som
jag nu har redovisat inte skulle beröra några andra än
byråkrater?
Som tidigare redovisats har under hösten krav
rests från näringen och dess organisationer på att
ikraftträdandet skulle uppskjutas när det gäller beslu-
tet om övergång från sjömansskattesystem till
landskattesystem. Som skäl för detta har framför allt
anförts näringens bristande lönsamhet. Av praktiska
skäl är detta omöjligt. Icke desto mindre fann företrä-
dare för tre av riksdagens partier sig föranlåtna att
begära ett s.k. utskottsinitiativ om uppskjutet ikraft-
trädande. Här har vi ett exempel på pamflettpolitik i
ett nötskal. Endast politiker som inte strävar efter
beslut i enlighet med sina förslag - dvs. resultat - kan
framställa så orealistiska förslag.
Under utskottets behandling av förslaget om ett
utskottsinitiativ blev jag varse om att förutsättningar-
na för 1996 års beslut om neutralitet vid övergången -
som jag tidigare beskrivit - inte uppfyllts. Efter kon-
takter med näringens parter, med Finansdepartementet
och med utskottets ordförande igångsattes ett arbete
för att rätta till denna brist. Med gemensamma an-
strängningar och under stor tidspress växte de för-
bättringar fram som framgår av betänkandet.
Detta är ett gott exempel på resultatpolitik till
gagn för framför allt näringen och dess anställda. Det
innebär inte att jag är fullt nöjd med resultatet. För
detta hade krävts en infasningsperiod avseende effek-
terna vid utbetalning av s.k. engångsbelopp. Om re-
servanterna hade övergett sin pamflettpolitik och i
stället deltagit i att försöka att skapa resultat hade
detta sannolikt varit möjligt.
Herr talman! Per Rosengren sade sig tidigare i dag
i ett annat ärende vara förvånad över att moderaterna
satt på två stolar samtidigt. Jag har slutat att förvånas
över detta beteende. Det förefaller vara tämligen
vanligt. Här har vi ytterligare ett sådant exempel. Å
ena sidan skall stöd till näringen ske via skattesub-
ventioner till de anställda. Å andra sida föreslår sam-
ma parti ett successivt neddraget sjöfartsstöd. Jag vill
gärna för K-G Svenson och mina andra meddebattörer
anföra ett antal citat ur moderaternas partimotion när
det gäller trafikpolitiken.
Det första citatet: "Subventionerna till sjöfarten
bör avvecklas, samtidigt som Sverige internationellt
måste arbeta för att rederibranschen får verka på
samma villkor utan nationellt stöd och särlagstift-
ning."
Det andra citatet under rubriken Redovisning av
stödet för sjöfartsnäringen: "Stödet skapar ineffektiva
organisationer, snedvrider konkurrensen och bevarar
föråldrad teknik. Sjöfartsnäringen skiljer sig inte från
andra verksamheter i dessa sammanhang. Därför bör
rederistödet successivt avvecklas."
Det tredje och sista citatet: "För bestämmelser om
sjuklön, arbetstid och semester finns speciella regler
för sjöfarten. Dessa regler har historiska orsaker men
saknar i dag betydelse. Bestämmelserna bör därför
anpassas till de generella bestämmelser som gäller för
svensk arbetsmarknad."
Skulle det alltså inte finnas anledning, K-G Svens-
son, att låta dessa klokskaper också gälla i frågan om
skattelagstiftningen?
Som tidigare har framgått av debatten föreslår
Moderaterna nästa budgetår en nedskärning med 100
miljoner kronor av en ram om 400 miljoner kronor
som övriga partier har ställt sig bakom. K-G Svenson
har i en replik förklarat för mig att man skall ha spe-
ciella skatteregler som gör de ombordanställda skat-
tebefriade, om jag förstod honom rätt. Var vänlig och
tag fram den sekvensen ur motionen. Jag har inte
lyckats återfinna den vid en genomläsning av den-
samma.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets
hemställan i det föreliggande betänkandet.

Anf. 161 KARL-GÖSTA SVENSON (m)
replik:
Herr talman! Rolf Kenneryd gör en väldigt stor
historia av att han har gjort en fantastiskt insats till-
sammans med näringen för att åstadkomma någon-
ting. Efter att han och Socialdemokraterna upptäckte
att de var upptryckta i hörnet, när vi kom med ett
initiativ om att skjuta upp ikraftträdandet av sjömans-
skatten, reagerar Rolf Kenneryd med att säga att han
har gjort en väldig insats genom att han har utverkat
att dessa fartygsbefäl, som får 2 000-2 500 kr mindre
i månaden den 1 januari, får en skatt som är ungefär
125 kr lägre i månaden. Det är alltså fortfarande en
nettoförlust, då de får 2 000 kr mindre i plånboken.
Det är en stor insats, säger Rolf Kenneryd.
Han anklagar oss moderater, Folkpartiet och
Kristdemokraterna för att vi inte vill stödja detta. Vi
var överens om att Finansdepartementet tillsammans
med näringen och Sjömansskattekontoret skulle göra
någonting åt det i förankring hos parterna. Vi hoppa-
des då att Socialdemokraterna och Centern skulle
komma fram till förslag som innebar att vi kunde vara
eniga i utskottet. Jag förutsatte faktiskt att vi skulle få
ett sådant förslag. Men det blev som sagt en droppe i
havet - 125 spänn lägre i skatt i månaden i förhållan-
de till 2 000-2 500 kr i högre skatt. Detta är Rolf
Kenneryds stora insats.
När det sedan gäller Moderaternas partimotion om
trafikpolitiken skall jag i nästa replik be att få citera
moderaternas reservation.

Anf. 162 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Jag skall inleda med att ge K-G
Svenson och övriga som begärde detta utskottsinitia-
tiv ett erkännande i så måtto att de satte fart på pro-
cessen. Men metoden var icke användbar. Det kräv-
des andra metoder för att åstadkomma resultat.
Jag vill påpeka att de 125 kr som K-G Svenson
betraktar som en droppe i havet icke enbart gäller de
som till följd av den här förändringen gör stora förlus-
ter, utan det gäller jämväl alla andra ombordanställda,
vilket i väsentlig grad kommer att underlätta de nu
pågående löneförhandlingarna.
K-G Svenson säger att systemet med engångsbe-
lopp har blivit en praxis i näringen. Ja, det är sant. Det
har blivit en praxis i näringen, därför att det har skett
en anpassning till det rådande systemet som på ett
närmast otillständigt sätt avviker från skattereformens
principer, vilket jag gärna också vill erinra Erling
Bager om.

Anf. 163 KARL-GÖSTA SVENSON (m)
replik:
Herr talman! Med anledning av den praxis som
har förevarit motionerade Rolf Kenneryd och Lars
Hedfors tillsammans, när vi fick propositionen förra
året, om att höja sjöinkomstavdraget och skattereduk-
tionen på grund av bl.a. engångsbeloppen. Rolf Ken-
neryd har själv varit med och accepterat detta och
bidragit till detta. Säg ingenting om att det är fråga
om skatteplanering eller någonting annat! Det är en
praxis som är accepterad av näringen, myndigheterna,
Finansdepartementet, Socialdemokraterna och övriga
partier här i riksdagen. Försök inte krypa bakom det.
Ni har skött detta jättedåligt. Kenneryd har ju vetat
om att Centerpartiet i en motion har föreslagit ett
uppskjutande. Inte ens den motionen har följts upp
förrän i samband med att vi kom med initiativet.
Så till citatet ur vår reservation: "För att anpassa
svenska rederiers kostnadsläge till omvärlden anser
utskottet att sjömän i fjärrfart, på samma sätt som i
andra länder, bör skattebefrias enligt den modell som
gäller för det tidigare internationaliseringsavtalet. För
att underlätta tonnageförnyelse och för att utjämna de
årliga resultaten i en starkt konjunkturkänslig näring
bör fartygsfonderna återinföras."

Anf. 164 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Jag bestrider å det bestämdaste att
Lars Hedfors och min motion, som låg till grund för
förra årets beslut, skulle vara betingade av systemet
med engångsbelopp. Det är, och har varit, en succes-
siv anpassning till sjömansskattesystemet. Det tillstår
parterna utan vidare, för så är det. Därmed är det
också naturligt att frågan löses i de kommande och de
nu pågående löneförhandlingarna. Det är på den
punkten som jag gärna hade sett att vi hade kommit
en bit längre med en infasningsperiod. Det hade gjort
att den successiva anpassning som nu har skett under
en lång följd av år skulle ha fått ett antal år på sig att
verka.

Anf. 165 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! Jag begärde ordet på nytt för att göra
några kompletteringar.
De problem som nu drabbar svenska rederier och
sjöbefäl beror på regeringens dåliga beräkningsunder-
lag. Detta är grunden till de problem som finns nu.
Sedan kan man räkna upp hur många lagar som helst
som är svåra att ändra på nu i december, före ikraft-
trädandet av borttagandet av sjömansskatten. Man
kunde ha agerat tidigare och inte varit så senfärdiga.
Skyll inte på lagarna! Det är den dåliga propositionen
och dess beräkningsunderlag som är grunden till pro-
blemen.
I Sverre Palms Bohuslän finns Folke Patriksson,
som driver Bylock & Nordsjöfrakt. Han har vädjat till
riksdagens alla ledamöter om att vi skall förstå vikten
av att ha kvar de svenska sjöbefälen. Det tar lång tid
att utbilda ett sjöbefäl som skall stå på bryggan. Fol-
ke, som själv har varit sjöbefäl under lång tid, berät-
tade att när han kommer upp på bryggan startar han
en dieselmotor genom att klicka med musen på en
dator. Han säger: Det är mycket som är nytt - mycket
ny teknik och många dyra fartyg. Hjälp oss att rädda
kvar svenska sjöbefäl.
Sedan är det glädjande att Rolf Kenneryd i sitt an-
förande säger att han inte är nöjd med förslaget. Han
tycker att man borde ha gjort fler justeringar.
Det visar att det finns en insikt i Centerpartiet, att
man förstår problemen. Det är viktigt att den signalen
går fram.
Jag yrkar nu återremiss av betänkandet, därför att
jag tycker att det är viktigt att skatteutskottet återigen
kan undersöka frågan och se efter om man kan göra
de här viktiga förändringarna.
Jag yrkar på återremiss. Mitt andrahandsyrkande
gäller reservationen från Folkpartiet, Moderaterna och
Kristdemokraterna.

Anf. 166 SVERRE PALM (s):
Herr talman! Jag vill yrka avslag på återremissyr-
kandet.
Dessutom vill jag kommentera det Erling Bager
säger om att vi har ett dåligt beräkningsunderlag. Vi
har nu rättat till den felaktighet som fanns. Det under-
lag som vi i dag har presenterat bygger på det som
parterna har lagt fram. Det är de som har sagt att de
vill att sjöinkomstavdraget höjs med 1 000 kr och att
skattereduktionen höjs med 1 000 kr i såväl fjärr- som
närsjöfart. Det var en av deras fem punkter. Den
punkt som inte har tillgodosetts är engångsbeloppen.

Anf. 167 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort. Sver-
re Palm säger att man nu har rättat till de stora bris-
terna i propositionen. Men jag noterar att det finns ett
annorlunda synsätt i Centerpartiet som är med och
bildar majoritet. Rolf Kenneryd har som expert på
skattefrågor sagt att han ser att det finns brister. Han
har inför kammaren sagt att han inte är helt nöjd med
förslaget. Jag konstaterar att det inom majoriteten
finns en spricka.

Anf. 168 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Det var just engångsbeloppen som
var den viktigaste frågan för sjöbefälssidan, Sverre
Palm. Det var därför ni inte kunde komma överens,
och ni får inte diskutera frågan.
Rolf Kenneryds infasning kan jag sympatisera
med i väldigt hög grad. Vi skulle kunna åstadkomma
en sådan. Men den möjligheten har oppositionen inte
fått på grund av att ni inte har velat skjuta på ärendet.
Möjligheten att skjuta på ärendet finns fortfarande.
Det går. Riksdagen kan fatta beslut om att skjuta på
ärendet och även greja till de förändringar i lagstift-
ningen som behöver göras. Den möjligheten finns.
Och det är vi som skall besluta detta. Vi skall inte
behöva styras utifrån av att det är opraktiskt och svårt.
Vi kan klara det. Det är det som är det väsentliga i
den här frågan.
I övrigt vill jag bara meddela att vi från moderat
håll kommer att stödja Erling Bagers yrkande om
återremiss.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 december.)

13 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
1997/98:28 Ändringar i djurskyddslagen

Motioner
med anledning av prop. 1997/98:40 Riksbankens
ställning
1997/98:K2 av Lars Tobisson m.fl. (m)
1997/98:K3 av Birgitta Hambraeus (c)
1997/98:K4 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s)
1997/98:K5 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
1997/98:K6 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1997/98:K7 av Olof Johansson m.fl. (c)
1997/98:K8 av Birgit Friggebo m.fl. (fp)

Försvarsutskottets betänkande
1997/98:FöU1 Sveriges totalförsvar 1998

14 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 3 december

1997/98:214 av Lennart Klockare (s) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Delgivning
1997/98:215 av Eva Goës (mp) till miljöministern
Brytning av täljsten i Åre kommun
1997/98:216 av Marianne Andersson (c) till nä-
ringsministern
Lear Corporation
1997/98:217 av Dan Ericsson (kd) till statsministern
Källsorterande avloppssystem
1997/98:218 av Ingrid Näslund (kd) till statsrådet
Pierre Schori
Svenska biståndsorganisationer

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 9 december.

15 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit

den 3 december

1997/98:172 av Sonja Fransson (s) till arbetsmark-
nadsministern
Framtidens arbetsmarknad för arbetshandikappade
1997/98:173 av Sonja Fransson (s) till arbetsmark-
nadsministern
Arbetshandikappade
1997/98:174 av Sonja Fransson (s) till justitieminis-
tern
Våldsbrottslingar med hjärnskada
1997/98:176 av Jeppe Johnsson (m) till arbetsmark-
nadsministern
Fackförbunden
1997/98:177 av Sten Tolgfors (m) till näringsminis-
tern
Fler arbetstillfällen genom företagande
1997/98:178 av Kenth Skårvik (fp) till näringsminis-
tern
Jordfelsbrytare
1997/98:180 av Elisa Abascal Reyes (mp) till kul-
turministern
Nyöversättning av Koranen
1997/98:181 av Sten Tolgfors (m) till socialministern
Äldre människors rätt till diagnos
1997/98:183 av Gun Hellsvik (m) till justitieministern
Ekobrottsmyndigheten
1997/98:185 av Barbro Westerholm (fp) till social-
ministern
Rehabilitering i offentlig regi
1997/98:186 av Ola Ström (fp) till statsrådet Ylva
Johansson
Betygssystemet
1997/98:187 av Elver Jonsson (fp) till inrikesminis-
tern
Västra Götalands län
1997/98:188 av Siri Dannaeus (fp) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Stöd i föräldraskapet
1997/98:189 av Göte Jonsson (m) till miljöministern
Miljökonsekvensbeskrivning för Jönköpings län
1997/98:194 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmi-
nistern
LVU och sekretess
1997/98:195 av Torsten Gavelin (fp) till näringsmi-
nistern
Stöd till biobränsleeldad kraftvärme
1997/98:196 av Eva Goës (mp) till miljöministern
Bullerdämpande beläggning
1997/98:197 av Hanna Zetterberg (v) till jordbruks-
ministern
EU:s kemikalielagstiftning
1997/98:199 av Eva Goës (mp) till miljöministern
Sjukdomsfrekvens och radioaktivt nedfall
1997/98:200 av Eva Goës (mp) till statsrådet Ylva
Johansson
Undervisningen i religion och historia
1997/98:201 av Alf Svensson (kd) till näringsminis-
tern
Skogsråvaror till de små sågverken
1997/98:202 av Rolf Åbjörnsson (kd) till justitiemi-
nistern
Utbildning vid Polishögskolan

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 9 december.

16 § Kammaren åtskildes kl. 20.03

Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 5 § anf. 32 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 85
(delvis),
av talmannen därefter t.o.m. voteringen kl. 16.45,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen
kl. 18.05 och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.