Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:119 Fredagen den 5 juni

ProtokollRiksdagens protokoll 1997/98:119

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1997/98:119 Fredagen den 5 juni Kl. 09.00 - 19.00

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-------------------------------------------------------------

1 § Ny riksdagsledamot, m.m.

Upplästes och lades till handlingarna följande från
Valprövningsnämnden inkomna

Berättelse om granskning av bevis för riksdagsleda-
mot och ersättare för riksdagsledamöter
Till Valprövningsnämnden har från Riksskattever-
ket inkommit bevis om att Anna Corshammar-
Bojerud (c), Helsingborg, utsetts till ny ledamot av
riksdagen fr.o.m. den 1 september 1998 sedan Helena
Nilsson (c) avsagt sig sitt uppdrag som riksdagsleda-
mot. Från Riksskatteverket har också inkommit ny
bilaga till tidigare utfärdade bevis för ersättare.
Valprövningsnämnden har denna dag granskat
beviset för den nya ledamoten och den nya bilagan till
bevis för ersättare och därvid funnit att de blivit utfär-
dade i enlighet med 19 kap. 11 § vallagen.
Stockholm den 3 juni 1998
Lars Tottie
Kerstin Siverby

2 § Meddelande om arbetet i kammaren 5-10
juni 1998

Förste vice talmannen meddelade att ett medde-
lande om arbetet i kammaren den 5-10 juni 1998
delats ut till kammarens ledamöter.

3 § Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen

Förste vice talmannen meddelade att följande
faktapromemoria om förslag från Europeiska kom-
missionen inkommit och delats ut till kammarens
ledamöter:
Förslag till rådets direktiv om ändring av rådets di-
rektiv om skydd för arbetstagare mot risker vid
exponering för carcinogener i arbetet
KOM (98) 170

4 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades
Skrivelse 1997/98:163 till finansutskottet

5 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Socialutskottets betänkande 1997/98:SoU24
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1997/98:SfU13

6 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 4 juni

SoU23 Hälsodata- och vårdregister
Mom. 1 (avslag på propositionen)
1. utskottet
2. res. 1 (mp)
Votering:
245 för utskottet
13 för res. 1
91 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 63 m, 17 c, 16 fp, 17 v, 10 kd
För res. 1: 13 mp
Frånvarande: 39 s, 17 m, 10 c, 10 fp, 5 v, 5 mp, 5 kd

Mom. 2 (avvägningen mellan det offentligas behov
och den enskildes integritet)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
184 för utskottet
79 för res. 2
86 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 17 c, 16 fp, 17 v, 10 kd
För res. 2: 65 m, 14 mp
Frånvarande: 37 s, 15 m, 10 c, 10 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Mom. 11 (författningsreglering av hälsodataregister)
1. utskottet
2. res. 9 (fp)
Votering:
232 för utskottet
17 för res. 9
14 avstod
86 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 64 m, 17 c, 17 v, 10 kd
För res. 9: 17 fp
Avstod: 14 mp
Frånvarande: 37 s, 16 m, 10 c, 9 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU23 Ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska
villkor för riksdagens ledamöter
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU31 Statlig förvaltningspolitik
Mom. 1 (inrättande av en ny myndighet för kvalitets-
utveckling m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (fp, c, v)
Votering:
205 för utskottet
59 för res. 1
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 64 m, 1 c, 14 mp, 1 kd
För res. 1: 16 c, 17 fp, 17 v, 9 kd
Frånvarande: 36 s, 16 m, 10 c, 9 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Mom. 8 (regler för bisysslor)
1. utskottet
2. res. 2 (fp, c, v)
Votering:
191 för utskottet
62 för res. 2
12 avstod
84 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 65 m, 1 c
För res. 2: 16 c, 17 fp, 17 v, 2 mp, 10 kd
Avstod: 12 mp
Frånvarande: 36 s, 15 m, 10 c, 9 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Mom. 10 (riktlinjer för ekonomiska konsekvensanaly-
ser)
1. utskottet
2. res. 3 (m)
Votering:
201 för utskottet
64 för res. 3
84 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 1 m, 17 c, 17 fp, 17 v, 14 mp, 10
kd
För res. 3: 64 m
Frånvarande: 36 s, 15 m, 10 c, 9 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Mom. 12 (avveckling av vissa statliga myndigheter
m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 (fp, m)
Votering:
185 för utskottet
79 för res. 4
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 3 m, 17 c, 17 v, 14 mp, 10 kd
För res. 4: 62 m, 17 fp
Frånvarande: 37 s, 15 m, 10 c, 9 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU34 Förstärkt samordning inom riksdagsför-
valtningen
Mom. 1
Kammaren biföll utskottets hemställan.

Mom. 2 (ledning och samordning av tjänstemannaor-
ganisationen - såvitt avser huvudbestämmelser i riks-
dagsordningen)
Under detta moment föreslogs ändringar i huvudbe-
stämmelser i riksdagsordningen, vilket krävde att
riksdagens beslut fattades antingen med tre fjärdedels
majoritet eller i den ordning som gäller för stiftande
av grundlag.
Av förslaget framgick att ändringarna önskades bli
antagna i ett enda beslut.
För bifall härtill krävdes att minst tre fjärdedelar av
de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamö-
ter förenade sig om beslutet. Beslut fattades genom
omröstning med omedelbar rösträkning.
Votering:
264 för bifall
0 för avslag
1 avstod
84 frånvarande
Förste vice talmannen konstaterade att minst tre fjär-
dedelar och mer än hälften av riksdagens ledamöter
hade röstat ja och kammaren hade således bifallit
utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För bifall: 125 s, 65 m, 16 c, 17 fp, 17 v, 14 mp,
10 kd
För avslag
Avstod: 1 c
Frånvarande: 36 s, 15 m, 10 c, 9 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Mom. 2 (i övrigt)
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU35 Mandatperioden för ledamöterna i Euro-
parådets svenska delegation
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KrU13 Konstnärernas villkor
Mom. 1 (fråga om avslag på propositionen och nytt
förslag m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
200 för utskottet
65 för res. 1
84 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 17 c, 17 fp, 17 v, 14 mp, 10 kd
För res. 1: 65 m
Frånvarande: 36 s, 15 m, 10 c, 9 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Mom. 2 (generellt konstnärstillägg)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
Votering:
250 för utskottet
14 för res. 2
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 64 m, 17 c, 17 fp, 17 v, 10 kd
För res. 2: 14 mp
Frånvarande: 36 s, 16 m, 10 c, 9 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Mom. 11 och 12 (fonogramersättning och överläm-
nande av förvaltningsuppgifter)
1. utskottet
2. res. 8 (mp)
Votering:
176 för utskottet
14 för res. 8
75 avstod
84 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 7 m, 17 c, 17 fp, 10 kd
För res. 8: 14 mp
Avstod: 58 m, 17 v
Frånvarande: 36 s, 15 m, 10 c, 9 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Mom. 26 (bidrag till studieförbundens och Folkpar-
kernas förmedlingsverksamhet)
1. utskottet
2. res. 15 (c, mp)
Votering:
170 för utskottet
30 för res. 15
65 avstod
84 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 1 c, 17 fp, 17 v, 10 kd
För res. 15: 16 c, 14 mp
Avstod: 65 m
Frånvarande: 36 s, 15 m, 10 c, 9 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Mom. 32 (medel från arbetsmarknadsområdet)
1. utskottet
2. res. 19 (c)
Votering:
233 för utskottet
17 för res. 19
14 avstod
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 65 m, 16 fp, 17 v, 10 kd
För res. 19: 17 c
Avstod: 14 mp
Frånvarande: 36 s, 15 m, 10 c, 10 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Mom. 34 (förslagsrätt till Konstnärsnämndens styrelse
m.m.)
1. utskottet
2. res. 20 (m, c, fp, mp, kd)
Votering:
141 för utskottet
123 för res. 20
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 17 v
För res. 20: 65 m, 17 c, 17 fp, 14 mp, 10 kd
Frånvarande: 37 s, 15 m, 10 c, 9 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU13 Statens ansvar på postområdet
Mom. 1 (postpolitiska utgångspunkter)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp)
3. res. 2 (c)
4. res. 3 (v)
5. res. 4 (mp)
Förberedande votering 1:
17 för res. 3
14 för res. 4
233 avstod
85 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 2:
18 för res. 2
17 för res. 3
230 avstod
84 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 3:
81 för res. 1
17 för res. 2
167 avstod
84 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
125 för utskottet
82 för res. 1
57 avstod
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s
För res. 1: 65 m, 16 fp, 1 v
Avstod: 17 c, 16 v, 14 mp, 10 kd
Frånvarande: 36 s, 15 m, 10 c, 10 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Mom. 2 (avgifter för lantbrevbäring)
1. utskottet
2. res. 5 (c, fp, v, mp)
Votering:
190 för utskottet
75 för res. 5
84 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 65 m
För res. 5: 17 c, 17 fp, 17 v, 14 mp, 10 kd
Frånvarande: 36 s, 15 m, 10 c, 9 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU14 Nummerfrågor
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Meddelande om samlad votering

Förste vice talmannen meddelade att bostadsut-
skottets betänkande BoU10, konstitutionsutskottets
betänkande KU33, finansutskottets betänkande
FiU30, skatteutskottets betänkande SkU31, justitieut-
skottets betänkande JuU25, lagutskottets betänkande
LU29, utrikesutskottets betänkande UU25, socialför-
säkringsutskottets betänkande SfU15, socialutskottets
betänkande SoU26, kulturutskottets betänkande
KrU18, trafikutskottets betänkande TU15, näringsut-
skottets betänkande NU16 samt arbetsmarknadsut-
skottets betänkande AU14 skulle avgöras i ett sam-
manhang efter avslutad debatt.

Anf. 1 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag vill meddela kammarens ledamöter att vi har
visst problem med den dator som på ledamöternas
bildskärmar redovisar vilka talare som finns på talar-
listan. Jag vill vädja till dem som anmält sig på talar-
listan att noga följa debatten så att ni ser när ni står på
tur. Det kan t.ex. ske genom att ni befinner er i kam-
maren. Det är möjligt att talarlistan inte kommer att
synas på bildskärmarna i arbetsrummen.

7 § Bostadspolitiken

Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1997/98:BoU10
Bostadspolitiken (prop. 1997/98:119)

Anf. 2 KNUT BILLING (m):
Herr talman! I det här inlägget kommer jag att be-
handla avsnitten om mål och uppgifter för den framti-
da bostadspolitiken, hushåll med svårigheter på bo-
stadsmarknaden, de ekonomiska villkoren för det sent
byggda bostadsbeståndet, de s.k. krisårgångarna, samt
utformningen av fastighetsbeskattningen. Övriga
avsnitt kommer från moderat sida att behandlas av
Inga Berggren senare under debatten.
När socialdemokraterna i den förra valrörelsen
diskuterade bostadspolitik hette det att om man skulle
vinna valet, skulle det bli fart på bostadspolitiken.
Först och främst skulle Bostadsdepartementet återin-
föras och en bostadsminister utnämnas. Vidare skulle
Danellsystemet avskaffas.
Vi kan nu fyra år senare avläsa resultatet. Det
första som skedde var att regeringen kom fram till att
något bostadsdepartement inte alls skulle inrättas.
Den frågan har alltsedan dess återkommit på bo-
stadsutskottets bord med jämna mellanrum. Till skill-
nad från socialdemokraterna har vi moderater intagit
samma ställning i denna fråga oavsett om vi suttit i
majoritet eller i minoritet. Det är regeringen som
självständigt har att avgöra frågan om organisationen
av det egna kansliet - inte ledamöter i bostadsutskot-
tet och i kammaren.
Herr talman! Vi som arbetar med de bostadspoli-
tiska frågorna vet att Jörgen Andersson inte tycker om
att kallas bostadsminister. Med tanke på den politik
som socialdemokraterna fört under de här fyra åren
har jag full förståelse för att Jörgen Andersson intagit
denna ställning. Det är då också ganska logiskt att vi
inte ens ser honom här i kammaren när den bostads-
politiska debatten påbörjas. Vi får väl se om han orkar
upp senare under dagen.
Herr talman! Hur gick det då med Danellsystemet,
som skulle avskaffas omedelbart? Jo, det är kvar.
Socialdemokraterna kom efter ett halvt års rege-
rande fram till att bostadsfrågorna nog måste utredas.
En parlamentarisk utredning med en lång rad experter
och sakkunniga tillsattes, och man började utreda.
Hösten 1995 kom ett delbetänkande och i slutet av
1996 slutbetänkandet.
Remissbehandlingen visade att utredningen hade
misslyckats. Misslyckats därför att den uttalade mål-
sättningen var att det skulle skapas en långsiktig och
hållbar bostadspolitik. Remisskritiken var förödande
och visade att utredningen inte kunde leda till lång-
siktighet. Efter många om och men och med ständiga
förseningar samlade sig regeringen till ett förslag som
presenterades den 16 mars 1998, dvs. tre år efter det
att utredningen tillsatts.
De statsliga insatserna på bostadsmarknaden har
utmärkts av regleringar, ett kostsamt subventionssys-
tem och en uttalad politisk styrning. Det är med be-
klagande jag tvingas konstatera att regeringen varken
nu eller tidigare under mandatperioden förmått utfor-
ma bostadspolitiken från de boendes eller bostadssö-
kandes perspektiv. Perspektivet grundas som vanligt
på socialistiska regleringsmekanismer.
Herr talman! Med en självironi som saknar mot-
stycke har regeringen förslagit titeln Bostadspolitik
för hållbar utveckling på denna proposition. Det enda
vi med säkerhet kan säga i dag är att den politiken
redan visat att den inte är hållbar och att den inte
leder till utveckling.
Bostadsutskottet har under sin behandling av pro-
positionen hållit en offentlig och en intern utfrågning.
En mycket försiktig tolkning av vad som framkom vid
dessa utfrågningar är att regeringens förslag möttes
med mer kritik än beröm och att kritiken var entydig.
I propositionen redovisar regeringen sin bedöm-
ning av hur det övergripande målet för bostadspoliti-
ken bör formuleras. Om regeringen över huvud taget
haft ambitionen att skapa långsiktig och hållbar ut-
veckling hade den haft möjlighet. Men regeringen
avstod. När vi moderater så kunde läsa vad socialde-
mokraterna i bostadsutskottet anser blev vi mindre
förvånade. Med ett understatement skulle jag vilja
påstå att talet om självständighet hos bostadsutskottets
socialdemokrater är något överdrivet.
Enligt moderat uppfattning är bostaden central i
de flesta människors liv. Men vi vet att det behövs en
rad förändringar för att bostadsmarknaden skall fun-
gera bättre, för att en människa skall kunna välja just
den bostad hon eller han vill ha och för att inte skatten
skall tvinga den enskilde att göra sig av med sin bo-
stad. Det är inte acceptabelt att vi i Sverige har värl-
dens högsta boendekostnader.
Nu ser jag att bostadsministern har kommit hit till
kammaren. Jag hälsar honom hjärtligt välkommen till
debatten. Det är trevligt att se honom här.
I genomsnitt betalar ett hushåll i vårt land mer än
en tredjedel av disponibel inkomst för sin bostad. Jag
har, herr talman, under de senaste veckorna fått flera
hundra brev från bekymrade hyresgäster som klagar
över de höga hyrorna. Till dem och till alla här i
kammaren vill jag säga: Ni har rätt. Det är dyrt att bo
i Sverige. Höga boendeskatter gör dessutom boendet
ännu dyrare. Problemet är att när skatten är betald har
svenska folket för litet kvar. Skatterna är för höga!
Den bostadspolitiska målsättningen måste också
bygga på ett erkännande av detta faktum för att den
skall kunna leda till en hållbar utveckling. Vad som
krävs är en gradvis avveckling av fastighetsskatten
och av förmögenhetsskatten. Vidare måste de kom-
munala bostadsbolagens hyresledande roll avskaffas
liksom det kommunala ägandet av dessa bolag. Då
kan hyrorna pressas. Detta försöker socialdemokra-
terna göra till marknadshyror. Det försöker man göra
varje valår. Men det är inte så. Detta är inte mark-
nadshyror. Vi moderater vill inte införa marknadshy-
ror. Jag vill för säkerhets skull säga det en gång till:
Vi moderater vill inte införa marknadshyror!
Ett system med sänkt skatt på hushållstjänster, in-
klusive ROT-arbeten som utförs i det egna hemmet
och på tomten, måste införas. En småhusägare kan i
dag få göra avdrag för reparationskostnader på det
egna småhuset men inte för städkostnader i huset eller
för snöskottning av uppfarten. Vem, förutom en fast-
låst socialdemokrat, kan se det rimliga i det? Slutligen
måste de djupa orättvisor som socialdemokraterna
genomdrivit vad gäller bostadsbidragen till barnfamil-
jer rivas upp.
Regeringens förslag att införa ytterligare en bi-
dragsform för bostadsbyggande är fel. Det leder bara
till byråkrati och till att konkurrensförhållandena på
bostadsmarknaden snedvrids än mer. Inriktningen
skall i stället vara att gradvis avveckla det nuvarande
produktionsstödet och genom förändringar i skattesys-
temet skapa goda förutsättningar för fastighetsägare
att göra investeringar, oberoende av statens stöd.
Det är minst sagt förvånande att socialdemokra-
terna inte har insett att det krävs förändringar i bo-
stadsbidragssystemet för att hjälpa de många barn-
hushåll som i dag inte klarar sina boendekostnader.
Det allvarligaste felet med bostadsbidragen är att det
är de enskilda hushållsmedlemmarnas inkomster som
ligger till grund för beräkningen av bostadsbidrag.
Det enda rätta är att bidragen baseras på den samlade
familjeinkomsten. Det är ju den som familjen lever
av. Det är den som betalar maten, barnens kläder och
allt annat.
Dessutom måste ytnormen ändras. Man måste ta
hänsyn till vad som är normal storlek på egnahem.
Med nuvarande regler bestraffar socialdemokraterna
alla dem som bor i småhus som när de byggdes ansågs
vara så normala att ägaren fick alla de lån och bidrag
som då fanns.
Regeringens förslag att tillsätta en s.k. bostadsso-
cial beredning med uppgift, som det heter, att dels
följa utvecklingen, dels föreslå åtgärder, är som van-
ligt ord utan innehåll. Vilka åtgärder som behövs för
att få bostadsbidragen att fungera som en hjälp till
resurssvaga barnhushåll vet vi redan. Det har jag
redovisat här, och det framgår utförligare av den
moderata partimotionen.
Under avsnittet Reformer av statens stöd till bo-
stadsproduktion föreslås ändrade regler för ränte-
bidrag, men regeringen och bostadsutskottets social-
demokrater gör här en helomvändning. Danellsyste-
met behålls. Det är bra och kan bidra till ökad efter-
frågan på nya bostäder om det också kombineras med
sänkta skatter.
Regeringen föreslår ändrad beräkningsmetod för
bidragsunderlaget. Enligt regeringens uppfattning är
dagens regler alltför fördelaktiga för smålägenheter. I
fortsättningen är det framför allt lägenheter på 90
kvadratmeter som skall gynnas. Det ställningstagandet
är minst sagt märkligt. Det bidrar inte till fasthet i
systemet. Dessutom ökar antalet hushåll som efterfrå-
gar smålägenheter. Det är däremot förhållandevis gott
om trerumslägenheter. Det är också klart dyrare att
bygga smålägenheter än större lägenheter. Och det
beror, som alla vet, främst på att kök och badrum att
de dyraste ytorna att bygga och att dessa ytor upptar
en stor del av den totala bostadsytan i smålägenheter.
Jörgen Andersson har vid flera tillfällen uttalat sig
för införandet av ett särskilt bosparsystem. Hittills har
det mest varit ord. Några förslag har vi inte sett. Men
i den bostadspolitiska utredningen behandlades äntli-
gen frågan. Och vad blev det då? Jo, "sparande bör i
första hand stimuleras genom information och opini-
onsbildning" blev det i propositionen. Jörgen Anders-
son säger t.o.m. på s. 50 att tillräckliga motiv saknas
för införande av ett av staten initierat bosparande.
Visst är det fördelaktigt att spara i dag - inte minst
när man jämför med villkoren under 70- och 80-talen.
Samtidigt vet vi att det egna sparandet spelar en avgö-
rande roll för den som vill köpa en bostad. Vi vet
också att det i dag är nödvändigt med en betydligt
större kontantinsats än vad som var normalt under
höginflationens årtionden.
År 1994 presenterade jag ett förslag till stimulans
av bosparande. Det har beklagligtvis inte resulterat i
något förslag från regeringen. Det är synd, eftersom
förslaget finns färdigt och eftersom det innebär en
väsentlig förbättring jämfört med det tal om informa-
tion och opinionsbildning som är Jörgen Anderssons
enda bidrag till bosparandet. Mitt förslag, som finns i
utredningen SOU 1994:121, innebär en statlig stimu-
lans genom en statlig kreditgaranti. Sparare som re-
gelbundet bosparar i någon av de bosparfonder som
erbjuds på marknaden, således även sparande i sär-
skilda bosparkassor exempelvis som de som finns i
Tyskland, skulle kunna kvalificera sig för en statlig
kreditgaranti. Mitt förslag innebär inte några kostna-
der för statskassan.
Jag kan bara beklaga att med Jörgen Andersson
som statsråd i en socialdemokratisk regering kommer
det positiva pratet om bosparande att fortsätta - men
utan att något görs.
En fråga som rönt stor uppmärksamhet är de eko-
nomiska problemen för det sent byggda bostadsbe-
ståndet - de s.k. krisårgångarna. I propositionen före-
slog regeringen att de allvarliga problem som uppstått
för de boende i dessa hus skulle lösas genom att rän-
tebidragen för hus med hyres- eller bostadsrätt skulle
minskas i något långsammare takt än vad som tidigare
beslutats om. Det innebar en lättnad för de boende.
Men samtidigt skulle de drabbas av att fasas in i fas-
tighetsskattesystemet, och den smällen av Jörgen
Andersson var betydligt hårdare för de redan hårt
drabbade hushållen.
Vid bostadsutskottets utfrågning framgick att den
samstämmiga uppfattningen hos de utfrågade var att
ett uppskov med beslut om infasning i fastighetsskat-
tesystemet vore väsentligt bättre för de berörda hus-
hållen. Det gick dessvärre inte att få en total uppslut-
ning bakom den uppfattningen i bostadsutskottet.
Socialdemokraterna sade nej!
Trots det gick det att skapa en majoritet för att
stoppa att även dessa fastigheter skulle drabbas av
fastighetsskattesystemet. Centern ställde nämligen
upp och därmed var Vänsterpartiet, Miljöpartiet,
Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet
överens med oss moderater om att stoppa regeringens
förslag. Glädjen var stor hos de många berörda bo-
stadsrättshavarna och hyresgästerna.
När så utskottets betänkande skulle justeras den
26 maj visade det sig att det som var sant den 12 maj
var lögn och förbannad dikt - ursäkta uttrycket - en
dryg vecka senare. Nu fanns det plötsligt majoritet för
att se till att krisårgångarna inte längre skulle komma
undan en infasning i fastighetsskattesystemet. Moti-
veringarna härför var minst sagt krystade. Närmast
sanningen är att förslaget sades vara att föredra även
ur statsfinansiell synvinkel eftersom finansieringsfrå-
gorna i detta fall redan är lösta. Och det är klart - har
man nu räknat med att belasta de boende i de här
fastigheterna med fastighetsskatt är det naturligtvis
enklast att hålla fast vid den linjen. Som vanligt finns
det centerpartister som mer än gärna är villiga att
ställa upp och hjälpa socialdemokraterna. Resultatet
blir att de människor som bor i krisårgångarna får
dubbelt så stora kostnadsökningar jämfört med vårt
förslag.
Som jag redan har sagt framgick det helt klart vid
den offentliga utfrågningen att ett uppskov med in-
fasningen av fastighetsskattesystemet skulle var be-
tydligt fördelaktigare. Ett sådant uppskov för de be-
rörda årgångarna kan nämligen ses som ett första steg
mot en nödvändig omläggning och sänkning av fas-
tighetsskatten för hela bostadsbeståndet.
Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall
till reservation nr 1.

Anf. 3 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Herr talman! Det finns frågor i riksdagen och i den
här kammaren som jag tillåter mig säga att det gått
troll i. En sådan fråga är hanterandet av fastighetsskat-
ten. Egentligen är inte det så underligt - så många
"troll" som har engagerat sig i den. Jag kan tänka mig
att det har förts en livlig diskussion mellan många
ministrar t.ex.
Vi som har haft ett speciellt intresse av och ansvar
för att följa frågans utgång och som också påhejat
debatten för att få en öppning i diskussionerna och för
att få en sänkning av skatten till stånd har med visst
intresse följt utvecklingen.
Det har minsann varit många "troll" som har rusat
omkring. Ibland har man sagt si och ibland har man
sagt så. Alla våra partiledare och alla vi ledamöter i
utskottet har deltagit. Inte minst har skatte- och fi-
nansutskottens ledamöter med liv och lust också tagit
tag i frågan.
Fru och herr Svensson i Svea rike, de som verkli-
gen varit berörda, har på ett förtjänstfullt sätt kommit
till oss med sina krav och synpunkter. Villaägarna har
jobbat och lobbat enträget. Det är det minsta man kan
säga. Varje torsdag har de nämligen debatterat fastig-
hetsskatten här utanför Riksdagshuset.
Personligen tycker jag att det är fantastiskt att min
första motion i riksdagen på upploppet av den här
mandatperioden blir positivt besvarad. Nu kommer
fastighetsskatten att sänkas. Nu kommer förändringar
vad beträffar den s.k. belägenhetsfaktorn. Det som ett
tag syntes helt omöjligt är nu möjligt. Centerpartiet
har aktivt medverkat till detta.
Herr talman! Detta berör boendefrågorna. Från
Centerpartiet har vi också sagt att taxeringen av fas-
tigheter är ett mycket stort problem. Därför vill vi ha
även lokala taxeringsnämnder med personer som har
såväl personkännedom som lokalkännedom. Vi är
tacksamma att det äntligen tillsatts ännu en utredning,
som är tillsatt med uppgift att bl.a. se över de här
frågorna och neutralitetsfrågorna.
Utredningar i all ära - men de måste leda till nå-
got. Annars får vi den situationen som vi har nu även i
framtiden, nämligen att vissa partier säger nej till att
delta i utredningsarbeten. Det är inte bra. Demokratin
får inte dö. Alla partier måste få känna att det är me-
ningsfullt att aktivt delta och på så sätt också medver-
ka till utvecklingen.
Nu ställer sig moderaterna utanför den här utred-
ningen som skall se över möjligheterna att få fram
likvärdiga förutsättningar för olika boendeformer i
Sverige. Det är inte någon bra situation. Det gagnar
definitivt inte de partier som vill arbeta seriöst. Det
gagnar inte heller folket i Sverige, och det beklagar
jag.
Ibland har jag inte vetat om jag skall skratta eller
gråta när jag ser resultatet av fastighetsskatten. Det är
bra att det sker, men det är komiskt att se regeringen
försöka sig på att förklara den totala omsvängning den
har fått lov att göra. Varför är det så svårt att tillstå att
man får lov att ändra sig, att verkligheten hinner i fatt
en och att man faktiskt blir litet klokare?
För att få till stånd en sänkning av fastighetsskat-
ten fick jag själv, precis som Knut Billing säger, göra
en totalsvängning i bostadsutskottet som ett led i en
kompromiss. Det gällde hur man skulle lösa krisår-
gångarnas problem. Jag tycker inte att det som vi nu
gör, med långsammare nedtrappning av räntebidragen
till flerfamiljshusen, är den bästa lösningen på det
problemet. Men det handlar om ett år, så jag kan
acceptera det. Så är det i en uppgörelse - man får ge
och man får ta. Vill man inte det når man inte heller
något resultat.
I tidskriften Från Riksdag & Departement beskrivs
det så här:
"Fastighetsskatten sänks - - - från 1,7 till 1,5 pro-
cent. Dessutom blir det en långsammare nedtrappning
av räntebidragen till flerfamiljshusen i de så kallade
krisårgångarna. Regeringen har gjort upp med center-
partiet om dessa frågor i riksdagens finansutskott och
har på så sätt lyckats undgå två kännbara nederlag i
riksdagen. - - - Så sent som sex dagar före uppgörel-
sen var socialdemokraternas besked att en skatte-
sänkning skulle drabba vården och skolan."
Ett nederlag för socialdemokraterna i riksdagen
hade nog t.o.m. kunnat vara nyttigt. Folk blir ödmju-
kare efteråt - det gäller också socialdemokratiska
ministrar. Men nu handlade det om huruvida det stora
flertalet människor i vårt samhälle skulle bli förlorare
eller vinnare. Det var för oss i Centerpartiet mycket
mer betydelsefullt. Nu blev de vinnarna.
Vad människor i gemen inte tänker på - inte ens
moderater i den här talarstolen, vad jag förstår - när
man säger sig inte tycka om uppgörelser mellan olika
partier och mellan olika blockeringar är att det inte
finns en given majoritet i dagens riksdag. Socialde-
mokraterna måste i alla frågor ha stöd från det ena
eller det andra hållet. Det måste alltså till kompromis-
ser.
Herr talman! Trots alla turer kring fastighetsskat-
ten - eller tack vare dem - har debatten kring bo-
stadspolitiken lyfts ett snäpp uppåt. Vi har fått i gång
en seriös debatt om en för oss alla livsviktig fråga,
nämligen hur bostadspolitiken skall hanteras i framti-
den.
Resultatet, eller vad man skall kalla det för, näm-
ligen propositionen på den bostadspolitiska utred-
ningen som så många hade hoppats på, lyckades inte
lyfta debatten. Av den bidde det bara en tumme. Det
bidde bara en tumme!
Herr talman! Det finns många aktörer på bostads-
politikens marknad. Vi träffade många av dem vid
bostadsutskottets hearing. Det fanns två, tycker jag,
berättigade krav, nämligen krav på lägre bostadskost-
nader och krav på långsiktiga, stabila och hållbara
regler för såväl byggandet som boendet.
Bostadspolitiken handlar inte bara om husen som
vi lever i. Den tangerar alla områden - sociala frågor,
miljö, energi, ekonomi, ja, t.o.m. arbetsmarknadspo-
litik. I dag hamnar de frågor som tillhör bostadspoliti-
kens område under olika ministrars styre. Ingen har
haft ett direkt och nära samarbete med oss i utskottet.
En bättre samordning måste till när det gäller bostads-
frågorna.
Centerpartiet har tidigare påtalat detta, och vi upp-
repar kravet på en bostadsminister och ett departe-
ment som får i uppdrag att samordna de frågor som
berör hela bostadspolitikens verksamhetsområde.
Vänsterpartiet har också dessa åsikter och har valt att
ta upp frågan i en reservation till dagens betänkande.
Moderaterna har samma åsikt. Centerpartiet anser att
detta är en regeringsfråga och väljer därför att genom
mig i dag rikta en uppmaning inför kommande man-
datperiod till den nya regeringen att beakta behovet
av en speciell bostadsminister. Det är nödvändigt; det
har den gångna mandatperioden med all tydlighet
visat.
Herr talman! Bostaden är en social rättighet. Den
finns inskriven i en av våra grundlagar. Jag citerar ur
regeringsformen: "Det skall särskilt åligga det all-
männa att trygga rätten till arbete, bostad och utbild-
ning samt att verka för social omsorg och trygghet
och för en god levnadsmiljö."
Att vi i det betänkande som vi behandlar i dag
skriver in en målformulering understryker detta. Så
här skall det bostadspolitiska målet nu se ut:
"Bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken
skall skapa förutsättningar för alla att leva i goda
bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande
och trygg miljö inom ekologiskt hållbara ramar. Bo-
endemiljön skall bidra till jämlika och värdiga lev-
nadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt
för barn och ungdomar."
De orden måste ges ett verkligt innehåll.
Det här betänkandet kan inte vara ett svar på den
bostadspolitiska utredningen. Det kan inte heller vara
ett svar på det bostadspolitiska målet. Är det verkli-
gen socialdemokraternas mening? Betänkandet tar
inte ett helhetsgrepp på bostadspolitiken.
Herr talman! Det finns tydliga signaler som visar
att vår bostadspolitik i Sverige inte är bra. Vi har
många olösta frågor. Vi har de högsta bostadskostna-
derna i Europa. Visst har vi också en hög och jämnt
fördelad standard, men hyrorna har dessvärre nästan
fördubblats under 90-talet. Också villakostnaderna
har ökat. Vi har inte heller den välfärd som vi från
Centerpartiet vill ha. Människorna kan inte i dag fullt
ut välja om de vill bo i villa, i hyreslägenhet eller i
bostadsrätt, inte heller var någonstans i Sverige de vill
bo.
Vi har en snedfördelning av tillgång och efterfrå-
gan. Ca 60 000 tomma lägenheter finns runt om i
landet. Ändå saknas det i ca 40 % av kommunerna
lämpliga lägenheter. Oftast är lägenheterna för stora
eller för små. Det gemensamma är att de är för dyra.
Enligt en utredning som Hyresgästföreningen låtit
göra saknar 162 000 ungdomar i åldern 20-27 år egen
bostad. Flera tusen bostäder rivs eller läggs i s.k.
malpåse. Ett tjugotal kommuner har samtidigt bo-
stadsbrist - främst gäller det storstads- och högskole-
regioner. Koncentrationspolitiken har slagit igenom.
Vi har problem med negativ segregation. Här
måste vi se till att få in mycket mer av delaktighet och
ansvarstagande från de boende i områdena. Jag kan
dock ge er en solskenshistoria från min hemstad Upp-
sala. Där har studenterna i ett bostadsområde, som
betraktas som ett problemområde, tagit ett initiativ att
hjälpa barnen med läxläsning. På så sätt bygger de
broar mellan olika människor som bor i samma områ-
de. Jag är övertygad om att det finns många positiva
exempel runt om i vårt land, exempel som vi borde
lyfta fram och sprida. Jag tror inte att det är hopplöst.
Vi har också problem med sjuka hus. Här återstår
mycket att göra för att få rätsida på ventilation, fukt,
mögel, buller, radon m.m. Men det finns en klar mil-
jömedvetenhet hos det svenska folket, och det banar
väg till att få rätsida även på dessa problem.
Men så har vi det nästan värsta problemet - de
bostadslösa. Alla skall ha rätt till bra bostad i trygga
förhållanden - hur känns det för de bostadslösa att
höra det?
Innan jag går vidare, herr talman, och yrkar bifall
till några av centerreservationerna till detta betänkan-
de vill jag passa på att framföra tre saker: ett tack, en
önskan och en uppmaning.
Jag börjar med det viktigaste. Tack alla kolleger i
bostadsutskottet och kansli för denna mandatperiod!
För mig som ny i riksdagen har det varit en fantastisk
tid att sitta där i mitten - i mittens rike, skulle jag
kunna säga. Som centerpartist har jag självständigt
kunnat ta ställning för och driva frågorna i den rikt-
ning som vi tillsammans i Centerpartiet har formulerat
i motioner till riksdagen. Det har inneburit att ni
ibland har varit litet gramse på mig - jag förstår det -
men håll med om att det faktiskt har påverkat rege-
ringspartiet i hög grad. Ni har alla varit trevliga och
alerta "troll" med ett genuint intresse för alla de frå-
gor som vi har haft att hantera, allt från luft till vatten.
Min önskan är att få komma tillbaka i höst och
driva de bostadspolitiska frågorna vidare.
Uppmaningen vill jag rikta till den minister som
skall stå vårt intresseområde nära, oavsett vilket parti
som kommer att regera efter valet: Våga lita på era
bostadspolitiker! Tänk om ministrarna hade gjort det
fullt ut den här mandatperioden. Då hade vi fixat litet
mer från den bostadspolitiska utredningens förslag till
gagn för svenska folket - det är jag övertygad om.
Herr talman! Vi i Centerpartiet har i detta betän-
kande inte fått gehör för vårt krav på en övergång från
byggpolitik till bostadspolitik. Vi har inte fått gehör
för att det nuvarande räntebidragssystemet bör av-
vecklas och ersättas med ett investeringsbidrag. Jag
yrkar därför bifall till reservation 10 under mom. 5.
Vi har inte heller fått gehör för vårt förslag om att
krav skall ställas på ekologisk hållbarhet vid allt
byggstöd. Därför yrkar jag bifall till reservation 16
under mom. 10.
Jag skulle även vilja yrka bifall till reservation 63
under mom. 31, men jag avstår från det. Men jag vill
ta upp den frågan. Vi i Centerpartiet har drivit frågan
om ROT-avdragen. Vi anser att de skall få en fast
utformning och inte, som nu, bara vara en tillfällig
lösning.
Jag står naturligtvis bakom alla andra reservatio-
ner som vi har från Centerpartiet, men jag avstår från
att yrka bifall till dem. De är för den skull inte mindre
viktiga. Jag tror säkert att vi får anledning att åter-
komma och diskutera stöd till bostadsföretag m.m.

Anf. 4 KNUT BILLING (m) replik:
Herr talman! Rigmor Ahlstedt tog upp frågorna
om fastighetsskatten. Det föranledde mig att säga
några ytterligare ord. Vi moderater har sedan länge
envist krävt att fastighetsskatterna måste sänkas över
hela linjen. Skatten måste sänkas redan i år. Vi har
föreslagit att intäktsprocenten sänks från 1,7 % till
1,5 % och att endast halva markvärdet räknas in. Ett
tak skall införas för att eliminera de stötande effekter
som årets fastighetstaxering kan komma att ge.
Förslaget har tidigare avvisats av Socialdemokra-
terna. I ett försök att lyfta bort frågan från den offent-
liga debatten, har man sagt att frågan skall utredas. Vi
moderater har sagt att vi inte vill delta i den utred-
ningen. Frågan behöver inte utredas. Medborgarna
behöver ett beslut om sänkning av fastighetsskatten.
I ett pressmeddelande från Finansdepartementet,
som kom ut efter uppgörelsen med Centerpartiet,
framhölls att uppgörelsen innebar att fastighetsskatten
skulle sänkas för alla. Men samtidigt betonades att
uppgörelsen innebär att fastighetsskatten därmed har
etablerats på långsiktigt hållbar nivå.
Den fastighetsskatteutredning som skall tillsättas
kan alltså inte föreslå någon ytterligare sänkning eller
- ännu hemskare - en avveckling av fastighetsskatten.
Utredningen skall ändå arbeta med att få fram något
mer enhetligt och likformigt inom ramen för ett i allt
väsentligt oförändrat skatteuttag.
Tycker inte Rigmor Ahlstedt innerst inne att det är
illa att den utredning om fastighetsskatten som Soci-
aldemokraterna har tillsatt inte får föreslå någon
sänkning av fastighetsskatten?

Anf. 5 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag måste först be att få rätta mitt ti-
digare yrkande. Jag yrkade bifall till fel reservationer.
Det skall vara reservation nr 11 och reservation nr 18.
Sedan var det Knut Billings replik. Man måste får
göra en utredning förutsättningslöst. Det är anmärk-
ningsvärt om man inte får göra det. Men det är ännu
mer anmärkningsvärt att ställa sig helt utanför utred-
ningen när ni moderater har så klara synpunkter. Det
må vara att de är galna. Men de kan vägas in och
hanteras av de andra partierna.
Min ambition som politiker är inte att sitta här i
riksdagen för att endast driva opposition. Jag sitter i
riksdagen för att aktivt kunna medverka och göra
något bra för svenska folket. De skall kunna känna
tilltro till detta när jag går ut i valrörelsen och ber om
förnyat förtroende.

Anf. 6 KNUT BILLING (m) replik:
Herr talman! Rigmor Ahlstedt säger att det är fel
att man i en utredning inte får föreslå några föränd-
ringar eller sänkningar av fastighetsskatten. Men
samtidigt har Centerpartiet och Socialdemokraterna
gemensamt utgivit det pressmeddelande jag hänvisade
till. Vi kan notera att här finns en osämja inom Cen-
terpartiet. Det tycks inte gå att göra något åt det. Det
är ändå en förklaring till varför Moderata Samlings-
partiet kom fram till att det var meningslöst att sätta
sig i en socialdemokratisk utredning där man inte får
föreslå det alla ropar efter, nämligen sänkt fastighets-
skatt.

Anf. 7 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag har också läst pressmeddelandet
från Finansdepartementet. Men det är inte ett medde-
lande från Centerpartiet, och det har jag framfört till
mina ledamöter i finansutskottet.
Det som gäller för Centerpartiet fattar vi beslut om
i partiets högsta beslutande organ, nämligen partiets
stämma. Vi hade en stämma förra året, där beslut
fattades om att fastighetsskatten skall sänkas. Vi skall
ha en stämma i juni. Jag kan lova Knut Billing att jag
skall engagera mig i stämman. Jag har hört från
många ledamöter och centerpartister i landet att de
vill fortsätta att driva frågan om en sänkning av fas-
tighetsskatten - om det är möjligt. Vi anser att det är
oerhört viktigt att ha en bra ekonomi i Sverige. Det är
det första målet. Det är alldeles utomordentligt om det
sedan går att sänka skatterna. Vi tar ett steg i taget,
och vi vill vara trovärdiga gentemot folket.

Anf. 8 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! Hörnstenarna i bostadspolitiken för
Folkpartiet kan sammanfattas med valfrihet för kon-
sumenterna, avregleringar och konkurrens som sänker
bygg- och underhållskostnader, trygghet för hyresgäs-
ter mot oskäliga hyreshöjningar och statlig neutralitet
mellan olika boendeformer.
Socialdemokraternas bostadspolitik har varit
märklig under 90-talet. Under fyrpartiregeringens tid
var det en hård opposition i bostadspolitiken. De
förslag som togs fram kritiserades kraftigt. När riks-
dagen fattade beslut om Danellsystemet röstade s-
gruppen mot förslaget. Man sade att man skulle riva
upp Danellsystemet i fråga om räntebidragen till bo-
endet.
Nu har det gått mer än tre och ett halvt år när pro-
positionen har lagts fram. Nu accepterar Socialdemo-
kraterna Danellsystemet. Man har vänt helt om.
Regeringen orkade inte ta med något förslag om
sänkning av fastighetsskatten. Under galgen har man
gjort en helomvändning. Jag återkommer till detta.
Det var intressant att höra Rigmor Ahlstedt säga
att pressmeddelandet om en uppgörelse mellan Cen-
terpartiet och regeringen inte gäller. Centerstämman
skall tydligen ändra på denna uppgörelse. Jag utgick
från att en uppgörelse mellan den i och för sig avgå-
ende centerledningen och regeringen gällde. Jag åter-
kommer till detta.
Huvudpunkterna i den motion Folkpartiet har
väckt med anledning av propositionen kan samman-
fattas i några punkter.
Upphäv lagstiftningen som förhindrar kommuner
att sälja bostadsbolag.
Sänk fastighetsskatten.
Ingen fastighetsskatt under 1999 för de s.k. krisår-
gångarna.
Utvidgat ROT-avdrag med större skattereduktion.
Inför bosparande.
Stimulansbidrag till kommuner som bygger ut sitt
äldreboende.
Stöd till radonsanering.
Vi har väntat på en proposition om bostadspoliti-
ken, och den kom i sista stund för att kunna behandlas
under detta riksmöte.
Det kunde ha varit en bred proposition, där man
tog upp helheten från utredningen, men det blev inte
så utan det blev en smal proposition. Jag kan i och för
sig förstå att Finansdepartementet är med och styr
väldigt mycket även i den här delen av politiken.
Herr talman! Vi tycker i Folkpartiet att den kom-
munala verksamheten i huvudsak skall koncentreras
på vård, skola och omsorg. Vi har under de senaste
decennierna sett att bolagiseringen varit en stark trend
i landets kommuner. Det som väljare och folk tycker
är viktigt är att man tar ansvar för politiskt är kärn-
verksamheten, dvs. skola, vård och omsorg, inte att
man har en bolagsflora som breder ut sig oerhört
mycket. Det finns t.o.m. kommunala kaféer och
kommunala solarier i vissa kommuner, och det tycker
vi i Folkpartiet är helt fel.
När det gäller kommunala bostadsbolag tycker vi,
med tanke på det förslag som har lagts i propositio-
nen, att stöd till kommuner skall utgå först sedan
kommunerna själva har gjort allt för att täcka förlus-
terna, t.ex. genom att avveckla annan kommunal bo-
lagsverksamhet. Det kan naturligtvis inte uteslutas att
staten på ett sätt i ett visst skede, som i Haninge,
tvingas säkerställa att den kommunala kärnverksam-
heten kan fortsätta, men detta är en fråga som också
är större än själva bostadspolitiken.
Vi har försökt göra en bedömning av vilken me-
delstillströmning som skulle bli aktuell med den av
oss förordade strategin för att göra en upprensning i
den totala kommunala bolagsdjungeln. Vi gör i vår
motion bedömningen att en halv miljard kronor bör
reserveras för en s.k. akut, som efter noggrann pröv-
ning och förhandlingar får lämna stöd till kommuner
där vård och skola annars skulle hotas och där andra
handlingsalternativ är uttömda.
Herr talman! Jag vill återigen ta upp fastighets-
skatten. Vi i Folkpartiet har röstat emot höjningen av
fastighetsskatten, när det skedde i början av valperio-
den. Vi har tagit mängder av initiativ i bostadsutskot-
tet och i skatteutskottet, tillsammans med Moderater-
na, kd och Miljöpartiet. Samtliga dessa initiativ har
röstats ned av Centerpartiet och Socialdemokraterna.
Så har läget varit fram tills nu i vår, då Centerpartiet
också motionerat om sänkt fastighetsskatt.
Vi tycker att det är orimligt att fastighetsskatten
kan få sådana effekter att människor tvingas lämna
sina fastigheter. Jag har tidigare någon gång i denna
kammare talat om exempelvis pensionärsparet på
Dyrön i Marstrandsfjorden, som fick veta att de skulle
betala 26 000 kr i fastighetsskatt, därför att de har bott
i sitt eget hem. De kan visserligen titta på Mar-
strandsfjorden hela vintern, men det kan man inte leva
på. Hon är hemmafru, och han har varit kustnära
fiskare och har dålig pension. Vi kan inte driva en
skattepolitik som innebär att vanliga människor som
bor i vanliga fastigheter skall drivas bort från sina
hus.
Folkpartiet fortsätter att driva kravet på sänkt fas-
tighetsskatt och att man i särskilda områden skall göra
speciella insatser.
Vi tycker dessutom att förmögenhetsskatten bör
sänkas och på sikt slopas. Det skulle innebära en stor
lättnad.
Så har vi då fått den här cirkusen med fastighets-
skatten. Det är ju bra att Socialdemokraterna under
galgen går med på att sänka den till 1,5 %, men priset
är att krisårgångarna skall fasas in i fastighetsskatten.
Vi tycker att det är oacceptabelt.
Regeringen skriver i propositionen att man måste
göra någonting för krisårgångarna, och vi tycker att
det är riktigt. Men vi tycker definitivt inte att man kan
lägga fastighetsskatt kommande år på krisårgångarna
1989-1992.
Vi yrkar bifall till reservation 28, som är en fler-
partireservation, där vi kräver skattebefrielse för
krisårgångarna.
Det var varit så många konkurser för dessa år-
gångar, och så många finns runt hörnet.
Även om jag vet att min ärade kollega från Cen-
terpartiet Rigmor Ahlstedt inte medverkade i för-
handlingsuppgörelsen, tycker jag att det var tragiskt
att Centerpartiet när man förhandlade med regeringen
förhandlade bort sitt eget krav i partimotionen om att
befria krisårgångarna. Det är djupt beklagligt.
Jag vill också ta upp ROT-avdraget. I propositio-
nen har regeringen förslag om fortsatt ROT-avdrag.
Vi har från tre partier, nämligen Folkpartiet, Kristde-
mokraterna och Moderaterna, tidigare under våren
lagt förslag om att bygga ut ROT-avdraget till att
omfatta tjänster på den egna tomten och i det egna
hemmet, att det också höjs till 50 % av arbetet och att
man kan få göra avdrag för städhjälp och liknande.
Det är viktigt. Vi tror också att man därmed gör svarta
jobb vita. Detta är också en viktig bit för att få fart på
sysselsättningen. Om man kan sänka skatten på arbete
i det här fallet ger det också tendenser till att öka
sysselsättningen.
Herr talman! Vi har också pläderat för ett bospar-
system. Boendekostnaderna har ökat kraftigt under
senare år. Det är till stor del en konsekvens av att
bostadssubventionerna har minskat och boendet där-
med fått bära mer av sina egna kostnader. Under
senare år har bostadsbyggandet i landet minskat till en
rekordlåg nivå, vilket enbart kan jämföras med det
tidiga 30-talet. Behovet av att få fram ett bosparsys-
tem är viktigt.
Jag har också hört liknande utsägelser från bo-
stadsministern under tidigare år. Jag förstår att bo-
stadsministern också har tänkt i de banorna. I en in-
terpellationsdebatt som vi hade tidigare i vår var be-
skedet att vänta tills den bostadspolitiska propositio-
nen kom. Det gjorde den, men det kom inget bospar-
system. Jag tror att det är nödvändigt att vi, för att
kunna ge människor möjlighet att skapa ett eget bo-
ende, skapar ett bosparsystem.
Vårt förslag har som utgångspunkt att icke komma
med nya typer av subventioner, men statsmakterna har
sagt att det finns ett sparande i landet som är gynnat
av statsmakterna, och det är det privata pensionsspa-
randet. Vi vill göra det möjligt att bygga ut det, så att
det människor sparar i ett eget, privat pensionsspa-
rande också skall kunna sättas in i egen insats, typ
topplån, i fastighet och att de skall kunna låna lika
mycket som de har sparat. Då skulle man nå flera
effekter. Man skulle stimulera ungdomar att börja
pensionsspara tidigare, och man skulle också kunna
ha en morot för banker och finansinstitut, genom att
de kan få en större målgrupp. De sparade pengarna
kan också användas i det egna boendet. Det skulle
också ganska snart bidra till att öka byggandet.
Herr talman! Under tio års tid har Folkpartiet
drivit frågan om att alla skall få ett eget rum som så
önskar inom äldrevården. Ingen skall behöva bo till-
sammans med någon annan om han eller hon inte vill.
Under föregående mandatperiod lades förslag om
stimulansbidrag till kommunerna för att kunna bygga
ut och förbättra boendet för äldre.
Vi har i Folkpartiet gjort undersökningar och
funnit att det finns ca 13 000 människor som delar
rum med icke anhörig, och detta är oacceptabelt.
De som vill skall få eget rum. Vi bedömer att det
kostar 1,5 miljarder fram till år 2000 att bygga bort de
flerbäddsrum som finns på denna typ av vårdinstitu-
tioner. Vi föreslår ett särskilt statsbidrag till stöd för
detta med 500 miljoner varje år under tre år för att
kunna förverkliga ett bra boende för äldre. Detta är
mycket viktigt.
Jag kan kort berätta för kammarens ledamöter att
jag tillsammans med några vänner i Göteborg var ute
på Toftåsens äldreboende i Västra Frölunda. Där
besökte vi en kvinna som var 101 år. Hon var helt
vital. Hon berättade att hon under hela livet har kun-
nat bestämma vem hon skulle sova ihop med: först
med sina syskon och sedan med sin man. Men nu när
hon är 101 år har hon inget inflytande på vem hon
sover med, utan hon har flyttats från rum till rum.
Detta är oanständigt! Vi måste se till att vi skapar ett
drägligt boende för äldre.
Några ord om radon: Folkpartiet har under lång
tid fört en kamp för att vi skall kunna få till stånd en
radonsanering värd namnet. Det finns också tendenser
hos många att inte vilja gå in och göra en radonsane-
ring, därför att man är rädd att marknadsvärdet på ens
fastighet skall sjunka. Samtidigt säger Socialstyrelsen
att det varje år är 2 000-3 000 personer av dem som
bor i hus med radonhalter som riskerar lungcancer.
Vi vill höja anslaget när det gäller radonsanering
samtidigt som vi vill att kommunerna skall kunna
införa ett system med intyg där man garanterar att en
fastighet inte har radongivande material eller höga
halter av radon. Det är ett sätt att se till att vi får häl-
sosamma bostäder.
Också när det gäller de handikappade saknar vi
någonting från regeringens sida i propositionen. Vi
tycker att det är en brist och har sagt att man måste
öka tillgängligheten på allmän plats, alltifrån att rull-
stolar skall komma fram över trottoarkanter och till att
man måste undanröja de hinder som finns. Här har vi
mycket att lära av andra länder, och det vet utskottet
också, inte minst från de resor vi har gjort. Det är
viktigt att man kan skapa framkomlighet för handi-
kappade. Jag yrkar därför också bifall till reservation
73.
Herr talman! Jag har för tids vinnande enbart yrkat
bifall till tre reservationer, nämligen nr 28, som gäller
att krisårgångarna befrias från fastighetsskatt, nr 62,
där vi föreslår att vi bygger ut ROT-bidraget och
därmed kan öka sysselsättningen, och slutligen nr 37
om att öka tillgängligheten för handikappade till all-
män plats.

Anf. 9 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag vill fråga Erling Bager: Tycker
Erling Bager att det är bra att fastighetsskatten sänks?

Anf. 10 ERLING BAGER (fp) replik:
Herr talman! Det är en ganska obegriplig fråga till
en företrädare för ett parti som under hela valperioden
har lagt fram förslag om en sänkning av fastighets-
skatten. Dels röstade vi emot en höjning av fastighets-
skatten, dels har vi lagt fram motioner som haft till
syfte att sänka fastighetsskatten och göra insatser i
speciellt utsatta områden. Men våra förslag har röstats
ned av fyra fem partier, bl.a. av Centern och Social-
demokraterna. Att nu komma och fråga om vi i Folk-
partiet tycker att det är bra att sänka fastighetsskatten
är märkligt.

Anf. 11 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Det var bara det att jag tyckte att Er-
ling Bager lät så väldigt gnällig i sitt anförande. Om
det är någonting som har blivit bra har jag svårt att
förstå varför man inte kan erkänna det. Erling Bager
vet mycket väl att vi från Centerpartiet också har
drivit frågan om en sänkning av fastighetsskatten.
Erling Bager vet också att vi sade nej till höjningen
till 1,7 %.
Varför är det så svårt, Erling Bager, att erkänna att
Centerpartiet nu har lyckats med det här och förmått
Socialdemokraterna att ändra sig och sänka fastig-
hetsskatten till 1,5 %? Varför går det troll i det här?
Varför är det så svårt att säga: Grattis, Centerpartiet -
ni har lyckats genomföra vad vi i Folkpartiet bara har
pratat om!

Anf. 12 ERLING BAGER (fp) replik:
Herr talman! Det är riktigt att Centern röstade
emot höjningen av fastighetsskatten, men därefter har
man hela tiden under valperioden fram till för någon
vecka sedan röstat ned initiativ i bostads- och skat-
teutskotten för att sänka fastighetsskatten. I motioner-
na som lades fram av Centern i höstas var beskedet att
sänka fastighetsskatten nästa valperiod.
Anledningen till att vi är kritiska nu är att ni har
sålt ut krisårgångarna och gått med på att de får fas-
tighetsskatt. Vi var ju på väg att få igenom en sänk-
ning av fastighetsskatten i utskottet. Det hade ett brett
stöd från olika partier och var på gång.
Det är bra, Rigmor, att fastighetsskatten nu sänks.
Det kunde ha gjorts tidigare. Men vi är kritiska till att
ni sålde ut ert eget partimotionskrav om att befria
krisårgångarna från fastighetsskatt.

Anf. 13 OWE HELLBERG (v):
Herr talman! Behovet av en bostad är ett av de
viktigaste behoven för att leva ett fullgott och värdigt
liv i vårt samhälle. Ett tryggt hem med utrymme för
vila, gemenskap och social samvaro är nödvändigt i
ett samhälle där trycket ökar på alla.
Rätten till en bostad är i dag inte självklar. 10 000
personer beräknas vara hemlösa. 160 000 ungdomar
vill inget hellre än att skaffa sig en egen lägenhet.
Hundratusentals familjer funderar starkt på att byta
ned sig till en mindre bostad med sämre förutsättning-
ar för ett gott liv i en god miljö.
Många är oroliga över de allt högre boendekost-
naderna. Hyresrätten har drabbats värst av de stora
bostadskostnadsökningarna på 90-talet. Tyvärr har det
mesta skett genom medvetna politiska beslut här i
kammaren. Skattereformen, försämrade räntebidrag
och försämrade bostadsbidrag har kraftigt påverkat
detta.
Det måste bli ett slut på ökade hyreskostnader.
Hyrans andel av den disponibla inkomsten måste
sjunka. Det vittnar inte minst de många brev om som
bostadsutskottets ledamöter fått ta emot under våren
från bekymrade och ängsliga människor som skriver
om sin oro.
Jag skall ge några korta glimtar ur de brev jag har
fått.
"Jag är arbetslös och 55 år. Har snart inte råd att
bo kvar i min lilla etta. Arbetat i 40 år och punktligt
betalat min hyra. Något måste göras. Sänk hyran och
ge oss människovärdet åter. Det kan inte anses vara
rimligt att betala över 50 % av nettoinkomsten i hyra.
För fem år sedan var den en tredjedel."
I ett annat brev står det: "Vi bor på Söder och är
några vanliga barnfamiljer som vill behålla våra hy-
resrätter i innerstan. Det är inte så bra om innerstan
bara blir för rika och etablerade familjer och förorten
för mindre fint folk. Alla har inte råd med en bostads-
rätt, men nästan alla älskar Söder. Är vi alla lika eller
ska ekonomin få styra?"
En tredje säger: "Det kan inte vara rimligt att ung-
domar ska bo hos sina föräldrar när de är i 25-30-
årsåldern. De vill precis som vi starta ett eget liv och
ha rätt till ett eget hem."
En fjärde skriver: "Hyrorna har gått upp här i
Fisksätra. Tyvärr har bostadsområdet förslummats.
Man låter lägenheter och utemiljön förfalla. Hur kan
man då höja hyrorna, och vart går våra hyrespengar?"
Tyvärr ger regeringen inga svar på de här frågorna
i den proposition som ligger till grund för detta betän-
kande, trots två års utredande och ett års funderande
på alla viktiga frågor som berör bostadspolitiken.
Resultatet blev ingen ny kostym, inte heller en väst,
inte heller en tumme, Rigmor Ahlstedt; det bidde en
tummetott.
Frågorna om hur det blir med de höga hyrorna -
Europas högsta - med nyproduktionen, som är den
lägsta på 1900-talet, och med den bristfälliga och för
låga ombyggnationsnivån, som leder till kapitalför-
störing av bostadsbeståndet, blir obesvarade. Det
gäller likaså frågorna om den sociala bostadspoliti-
ken, de utsatta hushållens situation, segregeringens
allt större omfattning, ungdomars boendesituation,
allmännyttans roll i framtiden liksom statens och
kommunernas framtida roller. De ges inte heller några
svar.
Det enda som är riktigt bra är den inledande por-
talparagrafen, som skall vara målsättning för en fram-
tida bostadspolitik. Den bygger på den bostadspolitis-
ka utredningens förslag - dock med tillägget att bo-
staden är en social rättighet. Jag vill fråga regerings-
företrädare vad som är avsikten med detta och på
vilket sätt det avspeglas i betänkandetexten. Jag kan
då inte se något som där förändrar bilden och tryggar
bostaden som en social rättighet.
Regeringen hänvisar fortfarande till kommunernas
bostadsförsörjningsansvar med syftning på kommu-
nallagen, plan- och bygglagen och socialtjänstlagen.
Det är allmänt hållna lagar som inte ger rätt till en
bostad vid prövning i domstol. Helt nyligen fick tre
ungdomar avstå rätten till eget boende och flytta hem
till sina föräldrar mot sin egen vilja. Vad är det då för
rättighet som regeringen säger sig företräda?
Herr talman! Det kommer inte att vara möjligt att
kommentera alla förslagen i betänkandet, så jag nöjer
mig med dem som är av störst intresse.
En stor fråga är stödet och hjälpen till de s.k.
krisårgångarna - det som är byggt i slutet av 80-talet,
som är dyrast att bo i och som trots detta står inför
ytterligare krav om hyreshöjningar. Det är bostadsrät-
ter men framför allt hyresrätter som nu i svindlande
fart förlorar sina räntebidrag och fasas in med två steg
i fastighetsskattesystemet. Enligt SABO skulle hyran i
dessa årgångar behöva höjas med mellan 1 000 och
1 300 kr i månaden inom en femårsperiod om inget
görs.
Regeringen håller själv med om att hyresrätten
drabbats hårdast under 90-talet med i princip en för-
dubbling av hyreskostnaderna och borde därför ge
lösningar för dessa hushåll högsta prioritet. Regering-
ens förslag var att frysa räntebidragen under ett år,
men eftersom infasningen i fastighetsskattesystemet
sker samtidigt blir det sammantaget ändå krav på
ökade hyror.
Att stoppa infasningen i fastighetsskatten hade
varit ett bättre alternativ för framför allt hyresrätten i
krisårgångarna. Bäst hade varit att göra som Vänster-
partiet föreslår, nämligen att både frysa räntebidragen
och stoppa infasningen av fastighetsskatten.
När frågan skulle behandlas i bostadsutskottet ut-
bröt rena kalabaliken. Det liknade de såpoperor som
dagligen visas i TV. Det var beskyllningar och an-
märkningsvärda uttalanden som man kan hitta just i
sådana såpor. Manuset skrevs om från dag till dag,
och de stora artisterna blev huvudrollsinnehavare:
Persson, Bildt, Åsbrink, Johansson och Eriksson. De
tog över scenen, och utskottets ledamöter blev statis-
ter i föreställningen. Vi i Vänsterpartiet ställde oss
utanför såpoperan och stod fast vid vårt förslag i
bostadsutskottet. Vi glömde inte vad det handlar om,
nämligen stödet till de s.k. krisomgångarna.
Resultatet kan vi nu ta del av i betänkandet. Fas-
tighetsskatten sänks från 1,7 till 1,5 % generellt, och
det blir ytterligare lättnader för dem som bor med
sjötomt. S och c står bakom uppgörelsen, som enligt
SABO ger en genomsnittlig sänkning av hyran för en
normal trerummare med 6 kr per månad. En prelimi-
när bedömning säger också att den ger en sänkning av
boendekostnaden med ca 1 000 kr per månad för en
villaägare med sjöutsikt på Lidingö.
Frysningen av räntebidragen ligger kvar, men inte
nivån, som det fanns utrymme för i vårbudgeten.
Kravet på infasning i fastighetsskattesystemet ligger
dock tyvärr fast. Vid justeringen av betänkandet utta-
lade Centerns företrädare sin protest mot beslutet,
men tvingades avstå från sin egen reservation. Före-
trädare för s i bostadsutskottet säger i Dagens Nyheter
att pengarna i stället borde ha gått till krisårgångarna
och hyresgästerna, men accepterar naturligtvis rege-
ringens uppgörelse med Centern.
Detta är socialdemokratisk fördelningspolitik när
den är som sämst och när den sker i samarbete med
Centern. Detta är för oss i Vänsterpartiet oaccepta-
belt.
Av prestigeskäl och ovilja att ta till sig klokare
förslag från andra partier glömmer regeringen vad
saken handlar om och låter partitaktik och valtaktik gå
före hjälpen till dem som bor i dyra bostäder som
byggts i slutet av 80-talet och framåt.
Nu skall vi gå ut och sänka hyrorna, sade finans-
borgarrådet Mats Hulth i Stockholm, när uppgörelsen
var klar. Var det med 6 kr i månaden han menade då?
Så ironiskt får man inte behandla dem som bor i
Stockholms kommunala bostadsbolag.
Herr talman! Jag har några ytterligare kommenta-
rer runt regeringens bostadspolitik. Vänsterpartiet
anser att bostadspolitiken skall ha sin utgångspunkt i
de boendes situation. Då kommer frågorna om boen-
dekostnader och boendemiljön och de sociala frågor-
na i centrum för debatten, vilket inte är fallet i dag.
Ett typiskt exempel på detta är Byggkostnadsdelega-
tionen, som skall se till att produktionskostnaderna
blir lägre. Det är i och för sig vällovligt, men det är
ingen garanti för lägre hyror. Byggkostnaderna har
faktiskt sjunkit med 20 % på 90-talet, medan höjda
skatter, avgifter och försämrade statliga villkor lett till
nästan en fördubbling av hyrorna.
Byggkostnadsdelegationens arbetsuppgifter borde
breddas och förändras till att i stället handla om hur
man får ned boendekostnaderna och skapar goda
boendemiljöer. Det behövs någon i regeringen som
ställer sig på de boendes sida. Vänstern anser att det
behövs en särskild bostadsminister som kan samordna
frågorna runt boendet. De frågorna skall inte, som i
dag, styras av en kommunminister, en finansminister
och en skatteminister. Det gläder mig att Centerpartiet
ansluter sig till de förslag som Vänstern har.
Vänsterpartiet anser också att staten skall ta sitt
ansvar för den nödvändiga nyproduktion och om-
byggnation som skall bevara och förnya vårt bostads-
bestånd i ekologisk riktning. Därför föreslår vi två
investeringsstöd med miljökrav och möjlighet att
hålla nere boendekostnaderna. Regeringens förslag till
ekologiskt investeringsbidrag för en ny ombyggnad är
en halvmesyr - för snålt tilltaget och med för liten
volym. Det kommer att skapa problem med tolkning-
en av vad som menas med ekologisk hållbarhet och
kretsloppstillämpning. Först måste de begreppen
naturligtvis definieras i svensk bygglagstiftning, vilket
vi krävt sedan länge, och uttolkas och beskrivas i
byggregler m.m.
Under 90-talet är de stora förlorarna ekonomiskt
barnfamiljer - framför allt ensamföräldrar - och ung-
domar utan fasta arbeten. Här har regeringen ingen-
ting att komma med. I stället för att höja och förändra
bostadsbidragen väljer man att sänka fastighetsskatten
för 2 miljarder och ta bort värnskatten för 4 miljarder.
Det är en orättvis och sned fördelningspolitik.
Vänsterpartiet avsätter ca 700 miljoner för för-
bättringar av bostadsbidragen för stora barnfamiljer,
för studerande över 29 år, för familjer där den ene
föräldern studerar m.m. Det är viktiga och nödvändi-
ga förbättringar med långt bättre fördelningspolitisk
träffsäkerhet.
När det gäller ungdomarna satsar regeringen till-
fälligt på att utvidga stödet till studentbostäder att
även gälla s.k. ungdomsbostäder. Vänsterpartiet vill
inte ha några särskilda ungdomsbostäder. Det vill inte
ungdomarna heller. De vill inte heller ha särskilda
ungdomslöner, vilket säkert blir nästa steg i åldersfix-
eringen.
Hur länge skall man förresten klassificeras om
ungdom? Enligt reglerna för bostadsbidrag är det tills
man är 28 år. Det kan inte vara rimligt eller värdigt
för ungdomarna. Ungdomarna behöver riktiga jobb
med lön att försörja sig på. De som får jobb med låg
lön, ofta på deltid, har dock svårt att klara hyran och
sitt leverne ändå. Med en inkomst på 8 000 i månaden
och en hyra över 2 000 ligger en ungdom under soci-
albidragsnormen även med ett bostadsbidrag som
komplement. Här måste en översyn ske av ungdoms-
bostadsbidraget, eftersom det i dag är anpassat för
ungdomar som studerar och inte för dem som har låga
inkomster genom arbete.
Till sist, herr talman, vill jag säga några ord om
framtiden. Den bostadspolitiska debatten förs i dag av
en rad experter - ekonomer, skatteexperter, planerare,
arkitekter, fastighetsägare och byggentreprenörer. I
kommunerna sköts den av de kommunala bostadsbo-
lagens direktörer i samråd med teknisk expertis och i
bästa fall bolagsstyrelsen.
Var finns debatten om det goda boendet och den
goda boendemiljön bland de boende? Var finns debat-
ten bland ansvariga politiker?
Det här måste ändras på. Vänsterpartiet föreslår
därför att alla kommuner skall upprätta obligatoriska
boendeplaneringsprogram, där man beskriver proble-
men runt en rad frågor som segregation, miljöproblem
av olika slag, den sociala situationen när det gäller
boendet och åtgärder för att komma till rätta med
problemen. Programmen skall tas fram i nära samar-
bete med berörda förvaltningar - tekniska-, fysiska-
och miljöförvaltningar - sociala myndigheter, fastig-
hetsägare och sist men inte minst de boende. Detta
skapar förutsättningar för en helhetssyn på boendefrå-
gorna, lyfter dem politiskt och utkräver ett ansvar.
Kommunernas rättigheter när det gäller t.ex. bo-
stadsanvisning och problem med bostadssökandet
måste återupprättas. Det går inte att bara tala om
problemen. Man måste försöka att åtgärda dem också.
Då krävs instrument för att kunna utföra detta. Här
passar regeringen och tror på enbart frivilliga insatser
på en bostadsmarknad som blir alltmer avreglerad och
marknadsanpassad.
Allmännyttan skall utvecklas och stärkas, säger
regeringen. Men ingenting sägs om hur det skall gå
till. Den enda hållhaken är att de allmännyttiga bo-
stadsbolagen i dag inte får sälja mer än 25 % av sina
bostäder. Så kan vi inte ha det. Det finns förslag att ta
till, och det finns kloka saker att göra på lagstiftning-
ens område.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vationerna 4, 8, 29, 32 och 46, men står naturligtvis
bakom alla mina reservationer.
Jag vill också passa på att tacka utskottet och
kansliet för de år som gått, min första mandatperiod.
Det har naturligtvis varit lärorikt, för det mesta trev-
ligt, och med rätt till stimulerande debatter i utskottet.
Om jag återvänder till riksdagen i höst tänker jag
fortsätta mitt arbete i bostadsutskottet, om det är möj-
ligt.

Anf. 14 PER LAGER (mp):
Herr talman! Efter fyra år av motioner, debatter,
utredningar, frågor och svar har regeringen till sist
försökt att samla sig till något som skulle bli ett hel-
hetsgrepp över den framtida bostadspolitiken. Så blev
nu inte riktigt resultatet i det betänkande som vi de-
batterar i dag, men det var väl inte heller att vänta
egentligen. Jag säger inte detta enbart som kritik utan
också med en viss förståelse. Det bostadspolitiska
skeppet, stort och tungt och fullt av sammanhängande
system, är inte lätt att ge en helt ny kurs, som de nya
omständigheterna kräver. Det tar sin tid, och det är
många delfrågor som måste lösas. Stormarna växlar.
Betänkandet innehåller flera bra ansatser. Även
om tallrikens innehåll känns tunt, finns det en och
annan krydda och ibland också något att tugga på, inte
bara spik. Själva doften eller upptakten i betänkandet
- den övergripande bostadspolitiska målsättningen -
är det bästa av allt. Med en sådan gemensam viljein-
riktning vad gäller bostadspolitik skulle vi faktiskt
kunna ge ett bra bidrag till förverkligandet av det
demokratiskt, socialt och ekologiskt hållbara samhäl-
let. Men tyvärr lever propositionen i övrigt inte upp
till själva målsättningen. Regeringen har t.ex. glömt
barnen, jämställdhetsperspektivet, de funktionshind-
rade och inte minst de hemlösa, som flera har nämnt
här redan.
Herr talman! Jag skall försöka att följa rubrikerna
i betänkandet så gott det går.
Miljöpartiet tycker att regeringens förslag om ut-
vidgning av kreditgarantierna är bra. Det är emellertid
avgörande för oss att kreditgarantierna bara lämnas
till miljö- och hälsoriktigt byggande. Det innebär att
sådana grundläggande villkor och någon form av
kontroll finns kopplade till garantierna. Här vill jag
notera att jag inte tänker göra något särskilt yrkande
på vår reservation utan stöder Centerpartiets reserva-
tion, som i stort sett liknar vår egen.
När det gäller investeringsbidraget för ekologiska
åtgärder har jag i den bostadspolitiska utredningen
aktivt drivit idén att det skall handla om stöd till rent
experimentella byggen. Jag anser nämligen att det
rent generellt borde vara självklart att undvika felak-
tiga byggmetoder och byggmaterial. Det finns till-
räckligt med erfarenheter av dåliga exempel. Den nya
tekniken, som jag menar att det här investeringsbidra-
get handlar om, behöver emellertid litet extra tid och
stöd för att slå igenom. Det viktiga är att signalen till
byggbranschen är klar; se över materialen och bygg-
tekniken, välj redan nu det som är hälsomässigt riktigt
och ekologiskt anpassat, men håll också utkik efter
innovationerna på området. Stödet skall bara vara
temporärt. Det är viktigt.
I regeringsförslaget är investeringsbidraget be-
gränsat till hyres- och bostadsrättshus i sammanhållna
bostadsområden. De nya tekniska och ekologiskt
riktiga lösningarna skall givetvis omfatta allt byggan-
de, men i första hand byggnader där människor vistas.
Därför menar jag att även egnahem skall omfattas av
investeringsbidraget.
Sedan 1995 har ett produktansvar ålagts byggher-
rarna genom lagar om egenskapskrav på byggnads-
verk och om bygganmälan. Det är nu dags att ta nästa
steg och lagstifta om ansvar som innebär att fastig-
hetsägaren, dvs. hyresvärden och bostadsrättsför-
eningen, får ta fullt ansvar för de hälsoeffekter som
brister i boendemiljön kan få. Det finns i dag ingen
försäkring mot boendeskador, och de boende skyddas
inte mot ohälsa som uppkommer genom brister i deras
boendemiljö. Fastighetsägaren bör ansvara för att
orsakerna utreds och att den boende får en ersätt-
ningslägenhet tills felet avhjälpts. Ansvaret bör även
omfatta kostnaderna för eventuell rehabilitering. Jag
anser att regeringen bör initiera en utredning med just
denna inriktning.
Det är viktigt att alla ny- och ombyggnader har
estetiska kvaliteter. Det betyder mycket för trivseln
och skapar varsamhet och ansvar. Jag upprepar här
kravet som Miljöpartiet ställt så många gånger förr i
kultur- och bostadsmotioner, nämligen att minst en
procent av den totala byggkostnaden vid alla större
ny- och ombyggnader, som har någon form av statligt
stöd, skall användas till konstnärlig utsmyckning. Det
handlar helt enkelt om en renässans för skönheten, det
vackra i vårt skapade samhälle. Vi vill nu se de fula
byggnadernas epok som avslutad.
Vi anser att bosparandet är viktigt och att också
skilja det från annat sparande. Det är ett långsiktigt
sparande som på något sätt bör premieras, bl.a. för att
prioritera sparandet framför lånandet. Vad gäller
premier har Folkpartiet en idé. Vi har nog litet annor-
lunda idéer, nämligen att premierna skall vara skatte-
befrielse eller rätt till statlig kreditgaranti. Men detta
menar jag är en sak att utreda vidare. Det viktiga är
att man på något sätt finner en bra form för bosparan-
det i fortsättningen.
När det gäller krisårgångarna 1989-1992 är turer-
na väl kända vid det här laget, och jag skall inte upp-
repa dem. Tyvärr bytte ju Centerpartiet fot, men det
kom faktiskt någonting gott ut utav det också, som jag
ser det. Bl.a. radikaliserade man sin egen inställning
till fastighetsskattesänkningen, nämligen att den skall
gälla redan från i år. Centerpartiet ville ju tidigare att
den skulle gälla från 1999.
Det som särskilt gläder mig är överenskommelsen
om den tillfälliga lättnaden för fastigheterna i de at-
traktiva kustområdena, de s.k. skärgårdssamhällena.
Tyvärr uppstår nu nya problem med orättvisor, antar
jag. Det har vi också här redan fått exempel på. Det
gäller ju att avgränsa den här lättnaden till dem som
verkligen behöver den, hur det nu skall gå till. Det
blir en nöt att knäcka.
Miljöpartiet anser att det nu krävs en total förändring
av synen på fastighetsskatten. På sikt bör den nuva-
rande beskattningen av ett konstlat, fiktivt, värde
styras över till skatteformer som samverkar med strä-
vandena att främja ett miljöriktigt beteende. Dagens
fastighetsskattesystem måste därför ersättas med ett
system där utgångspunkten för beskattningen är fas-
tighetens användning av resurser i form av energi och
material, eventuell annan miljöbelastning och utnytt-
jandet av den kommunala infrastrukturen.
Det innebär att den nuvarande bostadsbeskatt-
ningen successivt bör växlas över till en kombination
av energiskatt, reavinstskatt och en avgift för gator,
räddningstjänst, planering och annan kommunal ser-
vice. Åtgärder i den här riktningen innebär att be-
skattningen frigörs från de i många fall orimligt upp-
skruvade taxeringsvärdena och kan avvägas på ett
lämpligare sätt än i dag.
En fastighetsbeskattning med denna utformning
kan också bidra till att lösa en del av de kommunale-
konomiska problemen t.ex. problemen för kommuner
med ett stort antal fritidsbostäder. Många kommuner
har höga kostnader för infrastrukturen, men skattein-
komsterna från fastighetsägarna hamnar i dag hos
staten.
Det går dock inte helt att bortse från den kapital-
tillväxt som sker då en fastighet stiger i värde. Hur
stor denna tillväxt verkligen är kan man dock inte veta
förrän fastigheten säljs. Värdet bör därför inte vara
föremål för löpande beskattning. I stället bör realisa-
tionsvinstbeskattningen för fastigheter ses över och
anpassas mer till nivån för övrig kapitalbeskattning.
En miljöanpassning av fastighetsbeskattningen är
en viktig del i Miljöpartiets bostadspolitik. Att boen-
det förbrukar resurser är ofrånkomligt. Det är därför
viktigt att ett miljöriktigt beteende gynnas. En över-
gång från nuvarande beskattning av ett konstlat kapi-
talvärde till en kombination av energiskatt, reavinst-
skatt och kommunala avgifter ger ett grönare boende.
Det här förslaget bör den nytillsatta fastighetsskatteut-
redningen ta till sig.
Miljöpartiet har skrivit om möjligheterna till ökad
självförvaltning. Jag vill helt kort nämna att vad vi
kräver är att det skattefria beloppet höjs till omkring
ett halvt basbelopp, i dag ca 18 000 kronor. Vi tror att
det är ett väldigt bra sätt för att styra sina hyreskost-
nader och få möjlighet att sänka hyran.
När det gäller segregationen har det nu lagts fram
en storstadsproposition. Där återkommer vi i flera av
de frågor som jag har tagit upp i min motion som
finns med i betänkandet. Jag ser på min taletid att jag
inte kommer att hinna med alltihop.
Något som jag dock särskilt vill trycka på är si-
tuationen för de hemlösas skara i samhället. Det är en
skara som växer oroväckande, men den är väldigt
sällan föremål för intresse just här i kammaren. Dessa
människor hamnar lätt mellan stolarna, och många har
inte möjlighet att klara av ett normalt boende. Vem
bygger för dem och försvarar deras rätt till en god
bostad i enlighet med den portalparagraf som vi alla,
tror jag, är väldigt stolta för?
Miljöpartiet anser att vårt samhälle borde ha ut-
rymme och råd att även låta dem som saknar ekono-
miska medel, och som kanske förlorat fotfästet i till-
varon, få möjlighet till en god bostad, alternativt till-
gång till övernattningshärbärgen. Vi vill därför ha ett
särskilt statligt stöd för ombyggnad av fastigheter som
inte används, t.ex. nedlagda sjukhus och skolor och
gamla ungkarlshotell. De kan inrättas för enskilt bo-
ende eller olika former av gruppboende. Ingen skall
behöva ligga utomhus i portar, under broar eller i
kulvertar. Vad jag nu sagt, särskilt om de hemlösa,
bör ankomma på den bostadssociala beredningen att
vidareutveckla i förslag.
När det gäller allmännyttan är det ju så att vi först
ställde upp på förlängningen av de tillfälliga reglerna,
den tillfälliga bromsen. Nu säger vi nej till den. Vi
tror att det är väldigt viktigt att vi värnar om grund-
principen om kommunernas självbestämmanderätt.
Det finns andra vägar att gå för att få mer fasta
och rimliga regler för utförsäljning av hela eller vä-
sentliga delar av kommunala och samhällsviktiga
verksamheter som t.ex. bostäder. Det skulle kunna ske
med hjälp av kvalificerade majoriteter i fullmäktige.
Det skulle kunna vara beslut i fullmäktige med mel-
lanliggande val eller t.o.m. folkomröstning. På så sätt
lyfter man inte bort självbestämmanderätten utan man
förstärker och fördjupar den i stället.
Vi har ingenting att säga om bostadsdelegationen.
Däremot har vi något väldigt viktigt att säga om ROT-
avdragen. Vi är självfallet emot dem. I stället för att
fortsätta satsningen på allergisanering av skolor, dag-
hem och bostäder har regeringen valt den här, som jag
menar, rena betongvarianten. Den kan visserligen
vara positiv för sysselsättningen inom byggnadssek-
torn, men den har inga krav alls på sig att skapa sun-
da, barnvänliga inomhusmiljöer eller socialt anpassa-
de, vackra utomhusområden.
Självklart borde de påbörjade allergisaneringsåt-
gärderna, herr minister, fullföljas och slutföras. Mil-
jöpartiet har för detta ändamål i sin budgetmotion för
våren 1998-2000 avsatt 300 miljoner kronor varje år.
Vi anser att den satsningen är avgörande för barnens
hälsa och därför bör gå före alla andra ny- och om-
byggnadsstöd.
Det finns - förutom barnen, jämställdhetsperspek-
tivet och de funktionshindrade som tidigare har
nämnts här - en särskild grupp som jag måste nämna.
Det gäller elflyktingarna, dvs. de elöverkänsliga som
har drabbats värst, de som övernattar i bilar, husvag-
nar eller tält långt borta från samhällets elektrifierade
system och elgator. De har en ohållbar livssituation
och måste få en tillflyktsort.
Vi vill att staten går in och ger stöd till byggande
av helt elfria rehabiliteringshem. Forskningen måste
också få ökat stöd. Det här problemet kommer att
växa allteftersom. Låt oss slippa tvingas inrätta regel-
rätta reservat för de här människorna i framtiden. Det
handlar om livskvalitet och om möjligheten att få leva
ett fullvärdigt liv.
I hela samhället i övrigt måste vi nu också mini-
mera den elektromagnetiska strålningen och de elekt-
romagnetiska fälten. Vi måste installera femledare,
avleda vagabonderande strömmar genom skarvningar
av alla in- och utgående metallrör m.m.
Till slut, herr talman, skulle jag vilja påpeka vik-
ten av att alla de här nya begreppen när det gäller
ekologiskt och hälsomässigt byggande måste föras in
och få genomslag i byggnadslagstiftningen. Därför
ställer jag upp på Vänsterns motion här, Bo20. Den
har ett sådant yrkande.
Med anledning av vad jag nu har sagt, herr talman,
vill jag påpeka att jag givetvis står bakom alla Miljö-
partiets reservationer i betänkandet. Men för tids
vinnande skall jag enbart yrka bifall till reservationer-
na 28, 33, 65 och 74. Jag vill också, som flera andra
har gjort, tacka för den här tiden, de här fyra åren i
utskottet. Jag tycker att det har varit väldigt spännan-
de och stimulerande. Jag hoppas få återkomma till
hösten. Det kanske inte blir till bostadsutskottet, men
vem vet?

Anf. 15 ULF BJÖRKLUND (kd):
Herr talman! "I en röd liten stuga invid sjön vill
jag bo." Så börjar en trevlig schlagermelodi som jag
minns från min ungdom. Jag erinrar mig att jag inled-
de mitt första anförande om bostadspolitiken här i
kammaren för snart sju år sedan med just det citatet.
Utöver idyllen antyder den här visan att det hand-
lar om att leva, bo och verka på landsbygden. Denna
landsbygd har under senare år inte direkt upplevt
någon expansion som krävt några större insatser för
byggande.
Att erhålla lån för ett rent landsbygdsbyggande har
i det närmaste varit omöjligt för vanliga människor.
Det byggande som möjligen har kommit till stånd har
skett mer i anslutning till tätorter än på rena lands-
bygden. I dagsläget är det praktiskt taget omöjligt för
en svensk medelinkomsttagare att klara av att bygga
ett eget hem på landsbygden om man inte har tillgång
till ett betydande eget kapital.
Det byggande som ändå har kommit till stånd
handlar oftast om att höginkomsttagare med betydan-
de eget kapital bygger egnahem i attraktiva lägen.
Dessa byggnationer får också del av den statliga sub-
vention som finns - fast det egentligen inte skulle
behövas.
De senaste två-tre åren har återigen flykten från
landsbygden tagit fart. Särskilt det svenska inlandet
utarmas. Befolkningsströmmarna går mot kusterna,
universitetsorterna och storstäderna. Vägen att vända
den trenden inbegriper naturligtvis många samhälls-
områden. Det är inte i första hand en fråga om bo-
stadspolitik. Men när människor återbefolkar gles-
bygd och landsbygd bör boendemöjligheter på lands-
bygden underlättas.
Propositionen öppnar en möjlighet att även bevilja
statlig kreditgaranti för nyinvesteringar i bostäder som
inte får annat bostadspolitiskt stöd. Detta kan möjli-
gen vara en liten lättnad för nybyggnation av småhus
på landsbygden, men tyvärr gäller det endast i sam-
band med nybyggnad. Trots denna begränsning moti-
veras breddningen av kreditgarantin i propositionen
med bl.a. regionalpolitiska skäl.
Fler insatser för att bättre möjliggöra byggnation
på landsbygden efterlyses. Idéer finns att hämta från
Folkrörelserådet och Landsbygdsriksdagens material.
En viktig väg till att klara ett eget boende, vare sig
det gäller på landsbygden eller i stadsmiljö, går ge-
nom ett medvetet bosparande. Det är angeläget att
ungdomar redan på ett tidigt stadium lär sig att bospa-
ra för att, när tiden är i inne, kunna skaffa sig en egen
bostad. Vi vet ju att största delen av barnfamiljerna
helst av allt önskar sig ett eget boende för barnens
skull.
Det kan handla om att utveckla dagens ungdoms-
bosparande eller att nappa på Bofrämjandets sparlå-
nesystem med en sparpremie som betalas ut vid inves-
teringstillfället. Detta system betalar sig självt efter
några år utan någon egentlig budgetbelastning för
staten. Det skulle skapa stabilitet både för den enskil-
de och för samhället. Tyvärr anser regeringen att
bosparandet inte behöver stimuleras trots att bo-
stadsminister Jörgen Andersson uttalat sig positivt om
ett bosparsystem. Detta är i och för sig anmärknings-
värt.
Vi kristdemokrater menar att boendet, att skapa ett
hem, är så centralt i livet att det med fördel kan ske
med hjälp av ett särskilt stimulerat bosparsystem.
Herr talman! När det gäller det övergripande må-
let för bostadspolitiken redovisar regeringen endast
sin bedömning av hur målet för bostadspolitiken bör
formuleras. Något förslag om att i princip tydligt
fastslå målsättningen finns inte. Utskottet ger genom
ett tillkännagivande till regeringen sin anslutning till
den målformulering som förs fram i propositionen.
Men fortfarande tycks det handla mer om bedömning-
ar om målformuleringen än ett tydligt fastläggande av
den.
När den övergripande målformuleringen bryts ned
i sina delkomponenter lämnar regeringens bedömning
en hel del övrigt att önska. Vi kristdemokrater betonar
vikten av valfrihet i boendet och att människor skall
kunna känna sig trygga i sitt boende.
Det handlar också om att bidra till jämlika och
värdiga levnadsförhållandet för alla människor och
särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdo-
mar. Så sägs i propositionstexten, och det är bra.
Familjer som har frihet att välja den boendeform som
passar dem bäst skapar också bästa möjliga uppväxt-
förhållanden för barnen. De små nära gemenskaperna
i familjekretsen under uppväxtåren är ofta avgörande
för hela människans utveckling. Med ett bra, självvalt
boende, med ett eget rum för barnen under skolåren i
en trygg och kärleksfull atmosfär finns de bästa förut-
sättningarna för formandet av solidariska och demo-
kratiska människor.
Skall valfrihet vara möjligt är det också viktigt
med neutralitet mellan olika boendeformer. Att skapa
förutsättningar för denna valfrihet och neutralitet är
en av boendepolitikens viktigaste uppgifter. Utöver
hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt bör även koope-
rativ hyresrätt bli ett permanent och likvärdigt alter-
nativ till övriga upplåtelseformer. Likaså bör möjlig-
heten att äga sin lägenhet äntligen släppas fram på den
svenska bostadsmarknaden. Vi har länge förväntat oss
att regeringen skulle lägga fram ett förslag till lag om
lägenhetsrätt, s.k. ägarlägenheter. Trots flera försök
via motioner om detta har man från regeringen inte
lyssnat.
Planeringen skall så långt möjligt integrera boen-
de, arbete och fritid så att människor med olika erfa-
renhet och bakgrund kan mötas och utvecklas, fria
från olika typer av negativ segregation. Besluten skall
också läggas så nära människor som möjligt. Särskil-
da insatser måste riktas till uteliggare i våra storstä-
der.
Vidare skall all samhällsplanering ske i överens-
stämmelse med en ekologisk helhetssyn så att tillgång
till frisk luft, ostörd natur och åkermark för livsme-
delsproduktion säkerställs.
Herr talman! Förslaget i propositionen om ändrad
beräkningsmetod för bidragsunderlaget ställer vi oss
frågande inför. Att ge minskat stöd till smålägenheter
inom räntebidragssystemet är förvånande med tanke
på att regeringen nyligen föreslagit att ett investe-
ringsstöd skall ges till ungdomsbostäder. Eftersom
ungdomar vanligtvis efterfrågar små lägenheter blir
följden att de två förslagen motverkar varandra. Följ-
aktligen borde regeringens förslag om ändrad beräk-
ningsgrund för bidragsunderlaget avvisas av riksda-
gen.
Herr talman! Fastighetsskattefrågorna har vid ett
flertal tillfällen tagits upp i den här kammaren under
senare tid. Regeringen gör nu den bedömningen att en
allmän översyn av fastighetsbeskattningen bör göras.
Kristdemokraterna delar inte den uppfattningen. Vad
som fordras är inte en ny utredning utan snarare
handling. Vi nöjer oss inte med den lilla sänkning
som socialdemokraterna och Centern kommit överens
om, från 1,7 % till 1,5 %. Fastighetsskatten bör på
sikt helt fasas ut och i stället ersättas av en kommunal
fastighetsavgift som täcker de verkliga kostnader som
kommunen har.
Vi beklagar att Centern i överenskommelsen låst
fast sig vid nivån 1,5 %. Vidare beklagar vi att upp-
skjutningen av fastighetsskatteinträdet för krisårgång-
arna inte kan förverkligas sedan Centern övergett
denna sin tidigare ståndpunkt och återigen allierat sig
med socialdemokraterna.
Vi beklagar också att regeringen inte vidtar några
åtgärder för att återställa bostadsbidragsnivån för
barnfamiljerna. Kvar är också de bevisligen mycket
orättvisa reglerna om individuella inkomstgränser och
utbegränsningsreglerna. Barnfamiljerna är enligt
färska utvärderingar den grupp som på ett särskilt sätt
drabbats av senare års besparingsåtgärder. Trots detta
är regeringen inte beredd att vidta åtgärder. I detta
avseende struntar man i vad den bostadspolitiska
utredningen påtalade. Rättvisa mellan bidragstagare
med exakt lika förutsättningar borde vara självklar,
men så är det inte.
Viktigt är att påpeka att kommunerna måste kon-
centrera sin verksamhet på skola, vård och omsorg.
Restriktivitet måste vara ledstjärnan när det gäller att
bevilja stöd till kommuner med övermäktiga åtagan-
den för boendet. I princip bör stöd endast kunna med-
ges till sådana kommuner där vården, skolan och
omsorgen hotas och där utförsäljning av kommunala
bolag eller delar därav inte är realistiska handlingsal-
ternativ.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reser-
vationerna 6, 28 och 47. Naturligtvis står vi bakom
även våra övriga reservationer.
Även jag vill tacka alla för den trevliga arbetsge-
menskapen under mandatperioden. Skulle det vara så
att jag inte är tillbaka i höst stannar jag i den röda lilla
stugan nere vid sjön, som ni minns. Tack för ordet!

Anf. 16 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja säga att jag delar helt
den uppfattning som Kristdemokraterna har om
landsbygden. Det har sagts förr att man skall kunna
säga det som är bra. Men jag är litet bekymrad över
att även kd tycker att det är alldeles bedrövligt att vi
har lyckats sänka fastighetsskatten.

Anf. 17 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Herr talman! Jag förstår att - nu tappar jag för-
namnet - Ahlqvist, det är väl efternamnet, är orolig. I
överenskommelsen låter det inte som att det här bara
gällde under ett år. Det är en låsning som Centern
tycks ha gått med på för en längre period. Vi tycker
inte på något sätt att det räcker med att sänka fastig-
hetsskatten från 1,7 till 1,5 %. Jag har uppfattningen
efter att ha läst materialet att Centern trots allt stannar
kvar där. Det är det som jag beklagar. Naturligtvis går
det bra för vem som helst att bevisa motsatsen, men så
står det i mina papper.

Anf. 18 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Det spelar ingen roll att Ulf Björk-
lund inte kommer ihåg mitt namn - Rigmor Ahlstedt
heter jag.
Med tanke på Ulf Björklunds möjligheter att bo
kvar i den röda lilla stugan skulle han kunna vara litet
tacksam att staten har fått ordning på finanserna så att
även villaägarna ute på landet, de som inte har sin
lilla röda stuga betald utan lånar pengar har fått en
kraftig räntesänkning. Vi glömmer vissa bra och po-
sitiva saker.
Om vi skall kunna göra det som många av oss vill,
att sänka fastighetsskatten ytterligare eller ännu hellre
att se till att förmögenhetsskatten också sänks, då
gäller det faktiskt att vi har en bra ekonomi i Sverige.
Vi kan inte gå ut och lova runt och sedan hålla tunt.

Anf. 19 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Herr talman! Det är naturligtvis bra att räntenivå-
erna sjunker, Rigmor Ahlstedt, och att boende har
blivit betydligt enklare för många. Det är många fak-
torer som har medverkat till detta. Det är inte enbart
regeringen och Centerpartiet som har åstadkommit
det. Många andra omständigheter har trots allt bi-
dragit.
Jag är överens med Rigmor Ahlstedt om att fastig-
hetsskatten bör fasas ut på sikt och att förmögenhets-
skatten måste ses över. Det är i så fall bara att önska
Centern välkommen tillbaka till fållan igen så får vi
fortsätta att kämpa åt rätt håll, även om det för tillfäl-
let har blivit ett litet hack i våra gemensamma strä-
vanden.

Anf. 20 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i
bostadsutskottets betänkande nr 10.
Jag har lyssnat på debatten och jag måste säga att
jag delar Rigmor Ahlstedts uppfattning om att man
ibland borde kunna glädja sig åt saker och ting i stäl-
let för att vara missnöjd med en utveckling som till
stor del har präglats av det arbete som regeringen och
vi socialdemokrater har bedrivit tillsammans med
Centerpartiet under den gångna mandatperioden.
När man funderar över tillvaron, slår upp mor-
gontidningen och lyssnar på nyheterna kan man kon-
statera att hyresgäströrelsen har lyckats förhandla
fram en hyressänkning i Solna med 50 kr i månaden.
Det närmaste man kunde komma en bostadsminis-
ter i förra regeringen - Knut Billing uppehöll ju det
mesta av sitt anförande kring den tiden - det var i så
fall Kunt Billing som var politisk expert på bostads-
frågor i Finansdepartementet.
Kommer Knut Billing ihåg hur hög räntan var för
ett bostadslån när Knut Billing satt i Finansdeparte-
mentet för fyra år sedan? Vet Knut Billing vad ränte-
läget är om man lägger om sina lån i dag? Det tror jag
att Knut Billing vet.
Det är naturligtvis detta som är grunden för män-
niskors möjligheter att kunna bo. Det handlar om
vilken politik i stort som bedrivs. Det är klart att Knut
Billing är missnöjd med den politik som så fram-
gångsrikt har lett fram till dagens räntenivå. Det får
alla gott av, villaägare och hyresgäster.
När vi diskuterar bostadspolitik rör det sig ofta om
det som staten medverkar till i form av räntebidrag
och annat. Men av de fyra miljoner bostäder som
finns i Sverige är det trots allt en väldigt liten del som
är subventionerade. Det gäller då att föra en politik
som gynnar hela boendekollektivet. Regeringen har
nu framgångsrikt klarat att få ned ränteläget, vilket
borde leda till att varje gång som man lägger om ett
lån, oavsett om det rör sig om flerfamiljsfastighet eller
en villa, så borde hyrorna sänkas. Annars vore det
dåliga förhandlare inom hyresgäströrelsen, om de inte
med utgångspunkt i verkligheten kunde medverka till
att sänka hyrorna.
Därför blir man inte riktigt klok på Vänsterpartiets
motion. Där står det att regeringens politik leder till
att det kommer att krävas hyreshöjningar. Det är näs-
tan obegripligt. Owe Hellberg lever ju inte i verklig-
heten. Den förda politiken innebär ju att förutsätt-
ningarna för framtiden egentligen är ganska gynn-
samma. Det hänger naturligtvis ihop med det som
bl.a. Rigmor Ahlstedt har sagt.
Det framförs olika bud om att man skall sänka
skatter hit och dit. Jag funderar ibland på om modera-
ternas politik hade fått gehör under dessa år, vad hade
ränteläget varit då? En socialdemokrat vill ju inte ha
skatter för att han tycker att det är roligt att djäklas
med medborgarna. Skatterna är till för att man skall
kunna göra omfördelningar och prioriteringar på olika
områden. Detta skall vi naturligtvis fortsätta med.
När det gäller fastighetsskatteproblematiken hör
jag till dem som tycker att det är bra med fastighets-
skatt. Det ger mycket inkomster till samhället som kan
användas i olika sammanhang. Och man måste disku-
tera hur man skall prioritera i ett välfärdssamhälle.
Egentligen hör jag också till dem som anser att
höjningen från 1,5 % till 1,7 % var betingad av att vi
ville rädda alla människor som bodde i de senast
byggda årgångarna för att de inte skulle få chockhöj-
ningar av sina hyror, vilket Knut Billing, Erling Bager
och kristdemokraterna ville.
När vi här i dag diskuterar den bostadspolitiska
propositionen måste vi fundera över vad dessa partier
anser om helheten i förhållande till budgetramarna.
Jag vill ställa en fråga till dessa herrar som har del-
tagit i den här diskussionen och som vill ha lägre
utgiftsramar för det område som vi här har att behand-
la i dag. I dag handlar det om den bostadspolitiska
propositionen och bostadsutskottets betänkande nr 10.
Men det finns också ett finansutskott där dessa partier
har förespråkat att man skall minska räntebidragen
ytterligare.
Ni säger er tala så varmt om de s.k. krisårgångar-
na, men då undrar jag: Med hur många hundralappar i
månaden vill Kunt Billing höja hyran för de männi-
skor som bor i de fastigheter som har räntebidrag i
dag? Frågan riktar sig också till kristdemokraterna
och Erling Bagers Folkpartiet. Ni vill ju minska på
räntesubventionerna ytterligare i förhållande till de
ramar som vi har, vilket kommer att leda till att de
som ni vill lösa problemen för (dvs. krisårgångarna)
kommer att slås ut ytterligare med era förslag som ni
skall rösta om här i kammaren - jag utgår ifrån att det
blir på tisdag. Ert alternativ är: Avskaffa räntebidra-
gen snabbare än vad som är avsikten! Det innebär
hundratals kronor i månaden i hyreshöjningar framför
allt för de hyresgäster som redan är hårt belastade.
Men det talar ni inte om. Det handlar bara om: Sänk
skatten, så löser man alla problem.
Därför är jag väldigt glad över att det finns en så
bred enighet kring de mål som läggs fast här i Sveri-
ges riksdag. Det är bara moderaterna som ställer sig
vid sidan om. Då vill jag passa på att fråga Rigmor
Ahlstedt: Är den bostadspolitiska propositionen och
utskottsbetänkandet ett svar på dessa mål? Mitt svar
är nej. Som den förhoppningsvis goda reformist som
jag som socialdemokrat betraktar mig som, anser jag
inte att ett samhälle blir färdigt genom att man sätter
upp en målsättning. Man måste ständigt utgå från de
problem och de möjligheter som finns och fundera
över vad man skall göra framöver utifrån de fastställ-
da målen.
I och med det att riksdagen nu lägger fast en bo-
stadspolitisk målsättning om att bostadspolitiken är en
del av välfärdspolitiken osv. är vi ju inte klara med
det. I så fall skulle vi ju kunna avskaffa bostadsutskot-
tet. Det vill ju Knut Billing ändå, men det är utifrån
andra utgångspunkter.
Jag utgår ifrån att vi ständigt i Sveriges riksdag
utifrån de diskussioner som förs och de överväganden
som görs måste prioritera. Kanske har den bostads-
politiska debatten kommit litet i skymundan och över-
skuggats av de andra problem som vi har haft. Inte
minst det socialdemokratiska kvinnoförbundet och
vårt ungdomsförbund för en diskussion om kvarteret
Framtiden och om hur boendet skall utvecklas i ett
välfärdssamhälle i framtiden, hur hyresgäströrelsen
kan utvecklas osv.
Jag hoppas naturligtvis att den debatten blir ännu
bredare. Jag och socialdemokraterna tillhör dem som
inte anser att allting, i och med att vi fattat beslut här i
riksdagen, är fullständigt, bra, fullkomligt etc. Men
det är egentligen det som är avsikten med den utred-
ning som regeringen nu har tillsatt och som gäller
problematiken kring inte fastighetsskatten i sig men
kring det här området. Det finns ju en del problem i
sammanhanget. Det har vi sett i samband med våra
utfrågningar med företrädare för olika organisationer
och institut. Vi kan konstatera att det helt klart finns
problem inom fastighetsskattesystemets ram med bl.a.
de årgångar av hus som byggdes sent och som har bra
mycket högre fastighetsskatt än vad tidigare byggda
hus har. Ändå är de kanske inte värda mer än hus från
tidigare byggda årgångar. Sådant måste man givetvis
titta på.
Neutralitetsfrågan, som är en viktig del av den
socialdemokratiska bostadspolitiken, är också ett
område som man kommer att ta upp och diskutera
utifrån hela skatteproblematiken. Det är sådana frågor
som inte är lösta men som jag utgår från att vi fram-
över kommer att lösa.
Bostadsbidragen, Ulf Björklund och andra, utgör
en viktig del av en bostadspolitik. Självfallet kan det
även i det avseendet finnas problem, och så är det
också. Naturligtvis skulle man önska att man hade
mera pengar till förfogande för de här ändamålen. I
framtiden får man se hur de områdena skall priorite-
ras. Just nu pågår en remissomgång, bl.a. ute på för-
säkringskassorna. Man tar upp hela problematiken
kring hur det här har slagit, hur det har fungerat. Vi
får väl framöver se hur det är med den saken.
Allting som vi behandlar och fattar beslut om här i
Sveriges riksdag är väl inte sådant som för alltid
kommer att gälla. Man måste ju ständigt följa upp de
olika frågorna och se om det hela har slagit rätt, om
det fungerar på rätt sätt i dagens situation eller om det
är någonting som behöver förändras. Det är reformis-
tens uppgift att bidra i sådana här verksamheter.
När det gäller de krisårgångar som här har disku-
terats tycker jag att det är angeläget att peka på en
sak. Man diskuterar utifrån olika alternativ. Natur-
ligtvis kommer de aktuella årgångarna att få del av
förändringarna i och med att fastighetsskatten sänks
från 1,7 % till 1,5 %. Alla som finns i systemet får del
av det. Jag vill alltså peka på att en av anledningarna
till att vi valt modellen med en långsammare av-
trappning av räntebidragen är att vi därmed täcker in
så många fler bostäder med det förslaget än som
skulle ha varit fallet om vi under nästa år enbart frös
fastighetsskatten för de nämnda årgångarna. En stor
del av de hus som tillhör de årgångarna har redan i
dag fastighetsskatt. De här husen har byggts som
småhus. Även om det rör sig om bostadsrätter och
hyresrätter finns en hel del av dem redan i dag inne i
fastighetsskattesystemet. De är således inte ett dugg
hjälpta av den variant som ni föreslår. Däremot får de
del av de möjligheter som erbjuds i och med en lång-
sammare avtrappning av räntebidragen. De betraktas
ju, och finns även, inom det systemets ram.
Det är naturligtvis inte så att vi, som Erling Bager
sade, var under galgen när det här diskuterades. Förr
eller senare skulle detta komma, tror jag. Jag är glad
över att det kom nu eftersom vi nu har andra möjlig-
heter. När räntan ligger på den nivå där den ligger
betyder det ju att statens utgifter för räntebidragen
också minskar. Vi kan vara glada eftersom det när det
gäller de 0,2 procenten handlar om att klara de här
årgångarna. Eftersom räntebidragen kan minskas tack
vare en bra ekonomi är det egentligen ganska logiskt
att fastighetsskatten förr eller senare sänks till 1,5 %.
Det är jag alldeles övertygad om. Förhoppningsvis
kan man sedan lösa de problem som finns inom ramen
för detta område.
Inte minst jag som tillhör dem som kommer från
bohusländska samhällen tycker att det är viktigt att ha
fått en lösning, i varje fall för, som Erling Bager
nämnde, dem som bor ute i våra skärgårdssamhällen.
Herr talman! Jag tror att det när man funderar över
bostadspolitiken är viktigt att konstatera att de största
motståndarna till en bostadspolitik över huvud taget
är Moderata samlingspartiet. Det handlar ju om avreg-
lering, om att samhället inte skall bry sig och om att
låta marknadskrafterna ta över. Man anser tydligen att
staten inte har något ansvar för bostadspolitiken över
huvud taget. Man talar om socialistiska experiment,
regleringar osv. Ibland kan man undra om inte Mode-
raterna lever kvar i en ganska svunnen tid och inte
följer med i utvecklingen. Detta med ett slags spöke -
att staten skall ta hand om egendomar - och det som
man drev för många år sedan går människor i dag inte
på. Människor ser, utifrån verkligheten, vilket alter-
nativ som är bäst, inte minst när det gäller bostads-
politiken.
Jag är helt övertygad om att sett till utvecklingen,
vad som händer i samhället - för första gången kan ju
nu hyressänkningar diskuteras, vilket inte skedde
under den tid då Knut Billing fanns med i Regerings-
kansliet - vet människor att förutsättningarna, med en
fortsatt socialdemokratisk politik, är bra mycket bättre
för det enskilda boendet, som vi alla slår vakt om. De
förutsättningarna är alltså mycket bättre med en soci-
aldemokratisk politik jämfört med det som Knut Bil-
ling förespråkar.

Anf. 21 KNUT BILLING (m) replik:
Herr talman! Det var mycket självberöm men ock-
så en lång rad oförskämdheter som Lennart Nilsson
utslungade från talarstolen. Jag är inte så van vid
sådant men det brukar vara det debattknep som Len-
nart Nilsson tillgriper.
Frågan om boendekostnader och de kommunala
bolagen kommer Inga Berggren senare i debatten här
att ta upp.
Jag har en fråga till Lennart Nilsson, som säkert
känner till tidningen Aktuellt i Politiken. Där har han
blivit intervjuad och uttalar sig om fastighetsskatten.
Han tycker att man skall ta bort fastighetsskatten på
flerfamiljshus. Vidare säger han: Villaägare får ju dra
av en del av räntorna i deklarationen på de lån de har i
huset, vilket hyresgästerna inte kan göra. Om man tar
bort fastighetsskatten på flerfamiljshus skapar man
likvärdighet mellan hyresgästerna och villaägarna.
Är detta sant? Kan inte hyresgäster, precis som
villaägare, dra av räntekostnader för köp av en bil, en
husvagn eller ett fritidshus?
Lennart Nilsson svarar på en fråga om fastighets-
skatten helt bör avskaffas att han inte tycker det - det
sade han också här i talarstolen. Men han säger också:
Fastighetsskatten är en utmärkt skatt bara man rättar
till problemen. Fastigheter kan inte flytta utomlands.
Det betyder alltså att om fastighetsskatten skall
sänkas för flerfamiljshus, men inte för småhus, är
sanningen om vilka som kan flytta utomlands att det
tydligen gäller småhus, inte flerfamiljshus.
Varför, Lennart Nilsson, har Socialdemokraterna
nu helt plötsligt ändrat sig när det gäller fastighets-
skatten? Det som var sanning när Lennart Nilsson
blev intervjuad i Aktuellt i Politiken är inte sant i dag.
Varför säger Socialdemokraterna nu att fastighetsskat-
ten måste sänkas för alla? Varför ansluter man sig till
den moderata linjen?

Anf. 22 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Vi socialdemokrater ansluter oss
naturligtvis inte till den moderata linjen. Hur skulle
det ha sett ut om Knut Billing och hans kompisar hade
haft regeringsansvaret med den ansvarslösa politiken
med löften om enorma skattesänkningar som man
förespråkar? Fastighetsskatten inbringar 20-25 mil-
jarder. Vad skulle ränteläget för Knut Billing och
hans grannar ha varit om man hade fört en så oansva-
rig politik? Vi kan vara konstatera att Knut Billing är
förgrämd och missnöjd med att vi har lyckats.
I Knut Billings husorgan Svenska Dagbladet kan
man läsa att Sverige som land får en höjd kreditvär-
dighet. Riksbanken sänker räntorna. Det beror natur-
ligtvis på en framgångsrik politik. Skulle Knut Bil-
lings förslag och det som moderaterna står för fått
råda hade vi haft en helt annan situation. Det var ju
det vi fick ta över när Knut Billing var politiskt sak-
kunnig i bostadsfrågor i Regeringskansliet. Då hade vi
ett ränteläge där en villaägare, och även de som låna-
de till att bygga flerfamiljshus, hade dubbelt så höga
räntor som de har i dag. Så detta beror i alla fall inte
på Moderata samlingspartiet.

Anf. 23 KNUT BILLING (m) replik:
Herr talman! Moderaterna har talat om en sänk-
ning av fastighetsskatten i år och förra året i partimo-
tioner. Vi har behandlat detta i bostadsutskottet gång
på gång, och Lennart Nilsson har gång på gång har
sagt att den fastighetsskatten kan han inte vara med
och stödja. Nu har han tillsammans med Centerpartiet
lagt fram ett förslag om att den skall genomföras. Då
är frågan varför han nu ansluter sig till den linje som
han tidigare har sagt nej till och som Moderaterna står
för. Om man nu gör så, Lennart Nilsson, varför sedan
ha en utredning om hur man skall fortsätta med fas-
tighetsskatten som har direktiv att fastighetsskatten
därutöver inte får sänkas ytterligare? Varför är nivån
på 1,5 % på taxeringsvärdet den absolut rätta för
fastighetsskatten?

Anf. 24 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Skillnaden mellan socialdemokratins
politik och den som Knut Billing förespråkar är ju att
läget kanske inte hade varit sådant som det är i dag
om vi hade gått på Knut Billings linje. I den värld vi
lever i, där vi är beroende av omvärlden, är ju orsaken
till att vi nu kan diskutera hur vi skall prioritera i
framtiden att vi har lyckats med vår politik under alla
dessa år. Det är klart att Knut Billing är missnöjd med
det. Det är klart att han är missnöjd med alla dessa
upprensningar som vi har gjort efter Knut Billings
politik. Det undanröjer ju litet av Knut Billings och
Moderaternas argument till att man skulle kunna vara
regeringsdugliga i höst.

Anf. 25 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Jag undrar faktiskt om Lennart Nils-
son satt och sov under den bostadspolitiska hearingen.
Eller är han så lat att han inte orkar läsa den bostads-
politiska propositionen? Här i bilagan har jag siffror
från SABO som säger att hyrorna måste höjas med
ungefär 7 % fram till 2002 för att täcka de kostnads-
ökningar som sker i samband med att räntebidragen
försvinner och infasningen av fastighetsskatten sker i
två steg. Det är inte Västerpartiets siffror och doku-
ment. Det hämtar jag här, precis som Lennart Nilsson
kan göra, men han är tydligen litet för lat för att göra
det.
När det gäller själva frågan säger Lennart Nilsson:
Vi hjälper fler med vårt förslag.
Ja, ni hjälper fler. Men det ni hjälper till med, tar
ni tillbaks med råge av 80 % av dem ni hjälper efter-
som de hamnar i fastighetsskattesystemet. Vad är det
för hjälp att ge med ena handen och ta tillbaks dubbelt
med den andra? Det är så läget är. Ni hade möjlighe-
ten att ta till er Vänsterpartiets förslag som var det
enda riktiga i det här läget, dvs. frysa räntebidragen
och stoppa infasningen av fastighetsskatten. I stället
springer ni till Centern och gör en uppgörelse med
klar fördelningspolitisk orättvisa - 6 kr per månad för
en hyresrätt och 1 000 kr per månad för en villa med
sjöutsikt på Lidingö. Är det socialdemokratisk för-
delnings- och rättvisepolitik? Då undrar jag var ni har
hamnat någonstans i dag.

Anf. 26 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Owe Hellberg kallar mig lat och sä-
ger att jag sitter och sover. I dag har han talat om
såpopera. Det är väl lika bra att Owe Hellberg till-
sammans med de små fortsätter såpoperan vid Gudrun
Schymans köksbord.

Anf. 27 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Det var ju faktiskt så att Vänsterpar-
tiet inte ställer upp på den här såpoperan. Lennart
Nilsson fick inte ens vara medspelare utan han fick
bara stå vid sidan om och titta på.
Jag vet ju att de socialdemokratiska ledamöter i
bostadsutskottet som är ärliga faktiskt säger att det här
inte var någon bra lösning. Det var inget rättvist be-
slut. Men av valtaktiska och partitaktiska skäl väljer
man att göra så här. Jag tycker att det är synd att man
låter de boende, framför allt i hyresrätt, få utstå just
vad detta är, nämligen såpopera på allra högsta nivå.
Det liknar precis det som utspelas så vidrigt på TV
varje kväll. Tyvärr är det så, Lennart Nilsson.

Anf. 28 ERLING BAGER (fp) replik:
Herr talman! Lennart Nilsson tog upp räntebidra-
gen. Låt mig då återigen peka på att när Danellsyste-
met infördes gick Lennart Nilsson till kraftig motat-
tack här i kammaren mot den förändringen och hur
Danellsystemet fasade ut räntebidragen. Sedan har
man gjort en helomvändning. Nu har vi Danellsyste-
met, och propositionen föreslår ingen ändring.
Vi i Folkpartiet har gått den vägen att vi ville lind-
ra effekterna för fastigheterna i krisårgångarna med
fastighetsskatten. HSB och många andra har också
sagt att det Socialdemokraterna nu gör med krisår-
gångarna är otillräckligt. Många av årgångarna från
1988 till 1992 är utfasade ur räntebidragssystemet. En
del har kvar ganska litet. Skall man hjälpa krisårgång-
arna är det viktigt att inte ge dem fastighetsskatt, för
det tål de definitivt inte. Vi har alltså gjort den priori-
teringen att det är fastighetsskatten som man kan
hjälpa till mest med.
Därtill vill jag säga om bostadspolitiken att Folk-
partiet inte ställer upp på så långtgående minskningar
av bostadsbidragen som har skett under valperioden.
Vi vill satsa 1,5 miljarder på äldreboendet. Det tycker
vi är viktigt.

Anf. 29 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag har full respekt för att Erling Ba-
ger tillhör dem som vill prioritera. Erling Bager
kommer från en stad som heter Göteborg. Jag utgår
från att många av de årgångar som byggdes mellan
1989 och 1992 bygges i småhusform. Då är min fråga
till Erling Bager: Vad säger han till den tredjedel som
över huvud taget inte är berörda av det förslag som
Erling Bager och andra har förespråkat här? Dessa får
ju nytta av att vi inte trappar upp räntebidragen i den
takten. Det är ju egentligen den stora skillnaden. Se-
dan kan naturligtvis fastighetsskatten slå på ett sätt i
olika typer av fastigheter. När vi diskuterar detta med
krisårgångar är det bara att konstatera att alla inte är i
kris. Det kan naturligtvis variera. Men det blir
20 000-30 000 fler boende som får glädje av social-
demokratins förslag än av Erling Bagers förslag.

Anf. 30 ERLING BAGER (fp) replik:
Herr talman! Med det socialdemokratiska försla-
get blir det många fler som drabbas hårdare i krisår-
gångarna genom att den här förändringen gör så litet.
Det innebär att vi förmodligen har att vänta ytterligare
tragiska konkurser. Det tycker vi inte är ett bra för-
slag. Vi ville slopa fastighetsskatten för de årgångar
som jag har pekat på.
Lennart tar upp att det t.o.m. kan finnas egna hem
som är byggda i grupphusdel, som med det socialde-
mokratiska förslaget skall få hjälp. Vi har försökt att
titta på det underlag som har funnits från uppgörelsen
med Centerpartiet, men vi har svårt att läsa ut den
delen. Vi tycker att fastighetsskatten totalt skall sän-
kas och att det är viktigt att man driver fram detta.
Sedan sade Lennart i sitt tidigare anförande att re-
geringen kanske hade gjort det ändå. Men, Lennart, vi
var ju i Folkets hus i maj på HSB:s bostadsriksdag,
och där var också skatteminister Thomas Östros. Han
var kallsinnig till att sänka fastighetsskatten och gav
inte någon öppning alls. HSB:s ordförande Gun-Britt
Mårtensson sade i sin slutreplik att hon hoppades på
att regeringen led nederlag när det gällde fastighets-
skatten och att de borgerliga förslagen skulle gå ige-
nom. Det var nämligen - sade Gun-Britt Mårtensson i
rollen som HSB:s ordförande - det bästa sättet att
hjälpa krisårgångarna.

Anf. 31 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Det är surt sade räven, skulle man
kunna säga om alla som hittills har fråga Lennart
Nilsson om någonting. Speciellt var det väldigt surt
från Owe Hellberg.

Anf. 32 TREDJE VICE TALMANNEN:
Nu gäller repliken Lennart Nilsson, inte Owe
Hellberg.

Anf. 33 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag kommer in på det. Jag kan inte
låta bli att fråga Lennart Nilsson om han tror att belä-
genhetsfaktorn, när det gäller den översynen, bara
kommer att handla om lättnader för dem som har
sjöutsikt vid Lidingö. Mina bönder och fiskare i Ros-
lagen skulle baxna om de hörde ett sådant resone-
mang.
Jag skulle också vilja säga till Lennart Nilsson att
jag fick ett bra svar på frågan om socialdemokraternas
mening när det gäller att det här inte kunde vara ett
svar på den bostadspolitiska utredningen. På det sva-
rade Lennart Nilsson helt nej. Det tycker jag var bra.
Sedan blev jag också väldigt intresserad av kvarte-
ret Framtiden. Jag förstår att de socialdemokratiska
kvinnorna har drivit på i den frågan. Kommer också
det socialdemokratiska partiet att ställa upp på de
kraven? Kommer man i kvarteret Framtiden att se en
balans mellan stad och land? Kommer man att se
delaktighet och valfrihet? Kommer ägande av bostä-
der att även finnas med när det gäller kvarteret Fram-
tiden?

Anf. 34 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag konstaterar att den utredning som
nu skall jobba och bl.a. ta upp de delar som hänger
ihop med skärgårdssamhällen och annat skall göra
detta med förtur. Jag tillhör dem som tycker att man
får vända på olika stenar och fundera utifrån vad som
är möjligt. Det kan ju finnas orimliga saker i olika
delar av landet, inte bara i attraktiva områden.
Jag belyste också i mitt anförande de senast bygg-
da årgångarna i förhållande till taxeringsvärdet. Av-
sikten är att man skall titta på det utifrån neutralitets-
synpunkt. Jag sympatiserar med den tanke som Rig-
mor Ahlstedt nämnde, att man borde införa lokala
taxeringsnämnder igen. Jag hoppas att den debatten
innebär att man kan flytta fram positionerna.
Så till bostadspolitiken och kvarteret Framtiden.
Jag tillhör dem som anser att bostadsfrågan är viktig i
människors liv. Därför gläder det mig att inte minst
vårt kvinnoförbund driver den här debatten så att den
kan få större genomslag i den politiska debatten över
huvud taget. Nu har vi koncentrerat oss på att rädda
landet från kris. Nu hoppas vi på välfärdsfrågorna, där
bostadspolitiken är en del, och på att vi kan få en
mycket bredare debatt än vad vi har haft under senare
år på det här området.

Anf. 35 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag tycker också att det är bra att
man lyfter upp bostadspolitiken och den debatten. Det
går inte att satsa på vård, omsorg och skola om man
inte tar med bostadsfrågorna. Vi har inte ett sådant
klimat i vårt land att vi skulle kunna sköta både vår-
den och omsorgen om vi inte hade någonting att sköta
dem i. Vi måste faktiskt ha en vettig bostadspolitik
och en vettig fastighetspolitik.

Anf. 36 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag delar den uppfattningen. Jag
brukar nämna att även om ungar går i en bra skola är
de inte betjänta av det om de inte har ett bra hem där
de i lugn och ro kan läsa sina läxor. Man är inte be-
tjänt av en bra äldreomsorg om man inte har en god
bostad. Alltihop hänger ihop. Därför är jag glad över
att vi har en så bred enighet kring målen för bostads-
politiken.
Rigmor Ahlstedt tog även upp att det här ingår
som en viktig del i regeringsformen. Jag hoppas att vi
tillsammans kan medverka till och lyfta fram de här
frågorna som en stor och viktig del av välfärdspoliti-
ken.

Anf. 37 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Herr talman! Lennart Nilsson nämner att han i
princip inte har något emot goda och bra bostadsbi-
drag, utan att det naturligtvis handlar om pengar.
Läget är ju det att under de senaste tre åren har vi
sparat ca 3 miljarder kronor just på bostadsbidragen -
från ca 8 miljarder ned till mellan 5 och 6 miljarder.
Naturligtvis är det här en fråga om att prioritera rätt.
Bostadsbidragen går ju trots allt till de svaga grupper-
na.
Min fråga är: Tycker Lennart Nilsson att de regler
med individuella inkomstgränser som vi har i dag är
rättvisa och att de slår på ett bra sätt mot de svaga
grupperna som ofta är barnfamiljer?

Anf. 38 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Ulf Björklund har alldeles rätt i att vi
har varit tvingade att prioritera olika saker. Mycket av
det som vi har varit tvingade att göra under senare år
hade vi naturligtvis önskat att vi hade sluppit att göra.
Det som nu gläder mig - och jag hoppas naturligtvis
att jag kommer in i Sveriges riksdag även under nästa
mandatperiod - är att jag kan vara med och diskutera
utifrån helt andra förutsättningar än vad vi nu har haft.
Jag vill ärligt och uppriktigt säga till Ulf Björklund att
för vår del är bostadsbidragen en mycket viktig del
även för ungdomar.
Det är klart att det finns problem. Vi gjorde ju be-
sparingar. Jag tycker att det finns en rad tveksamheter
när det gäller just de individuella delarna. Jag hoppas
naturligtvis att vi kan hitta lösningar på de problemen
framöver. Det är som sagt ute på remiss, och försäk-
ringskassorna har lämnat synpunkter. Vi får väl se vad
det leder till. Men jag delar uppfattningen att det finns
en rad bekymmer.

Anf. 39 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Herr talman! Jag tackar för det erkännandet. Det
innebär trots allt att vi kan se hoppfullt på framtiden
och ta de ord som Lennart Nilsson här antyder på
allvar. På det här området kan vi göra mer saker.
När det gäller ytbegränsningsreglerna har det visat
sig att framför allt människor på landsorten ofta inte
har tillgång till vilken typ av bostäder och lägenheter
som helst, utan måste välja det som är befintligt. Det
är också svårt att i dag klara av att bygga nytt och få
lån för boende på ren landsbygd. Då är det ofta stora
ytor som finns att ta till. Den stora frågan är om famil-
jer som bor på landsbygden och som tar det boende
man är nödgad att ta skall drabbas av lägre bostadsbi-
drag bara för att man har den här typen av regler. Är
det rättvist, Lennart Nilsson?

Anf. 40 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Som jag sade tittar man på de här
olika reglerna. Samtidigt vill jag ändå säga att när Ulf
Björklund värnar om den röda stugan på landsbygden
finns det mycket sympati från min sida.
Jag vill bara konstatera att förutsättningarna för
familjen på landsbygden att bygga en mindre stuga är
mycket bättre nu än för några år sedan. Vi har halve-
rat räntekostnaderna. Jag utgår från att med tanke på
att tomt- och exploateringskostnaderna kanske är
lägre på landsbygden än i en storstad är förutsättning-
arna för barnfamiljerna att bygga nytt, utan några
subventioner men med ränteavdrag, egentligen ganska
gynnsamma i dag. Förutsättningarna är godare i dag
än vad de har varit på många herrans år.

Anf. 41 PER LAGER (mp) replik:
Herr talman! Jag saknade i Lennart Nilssons anfö-
rande särskilt någonting om barnen och om jämställd-
hetsperspektivet. Han nämnde litet om de hemlösa
men inte de funktionshindrade, de äldre, ungdomarna,
de elöverkänsliga osv. Det är möjligt att någon annan
socialdemokrat kommer att ta upp dem - vad vet jag
- men jag skulle vilja ställa en fråga till Lennart Nils-
son om just barnen. Jag tror att vi alla är överens om
att barnen är framtiden. De är de viktigaste som vi har
att hantera i vårt samhälle, och det är dem som vi
bygger vårt samhälle för.
Socialdemokraterna ställer sig bakom ROT-
avdraget, och det gör man trots att man har väldigt
stolta miljömål för ett ekologiskt hållbart samhälle.
Man borde i stället satsa på fortsatt allergisanering av
inomhusmiljöerna, just för barnens skull.
10 % av våra hus lider av den s.k. sjukahussjukan,
och 30-40 % av våra barn har drabbats av överkäns-
lighet eller allergi. Hur kan Lennart Nilsson förklara
att man gör den här satsningen, som jag kallar be-
tongmodellen, på ett ROT-avdrag i stället för en
satsning på det som har med miljöförbättringar att
göra?

Anf. 42 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tycker inte att man skall ställa de
här satsningarna i kontrast mot varandra. Den för-
längning av ROT-avdragen som man gör hänger inte
minst ihop med den arbetslöshet som har förekommit
bland byggjobbare. Jag utgår från att all framtida
verksamhet inom den här sektorn måste utgå från
ekologisk hållbarhet och inte, som Per Lager nämnde,
skall handla om betong. Det pågår i ett regerings-
kansli naturligtvis ständigt diskussioner och funde-
ringar om framtiden.
Som någon tidigare talare här sade: Samhället är
inte färdigt i och med dagens bostadspolitiska pro-
position och utskottets betänkande, utan man måste
ständigt driva en utvecklingsprocess och fundera
vidare. De problem som Per Lager tar upp är väldigt
svåra. Hade man haft klara linjer för hur allergier,
elöverkänslighet och allt annat som han tog upp skall
hanteras, hade man naturligtvis löst de frågorna.
Forskningen är dock oense, och man vet inte exakt
vad som är det rätta svaret på dessa svåra problem. Vi
måste bedriva ett arbete för att träffa rätt.
De frågor som Per Lager tar upp är viktiga, och
det är naturligtvis väsentligt att arbetet med att följa
upp de här frågorna fortsätter i Regeringskansliet.

Anf. 43 PER LAGER (mp) replik:
Herr talman! Men, Lennart Nilsson, ROT-
avdragen är inte miljövillkorade. Det finns inga vill-
kor för hur man skall gå till väga, utan det är bara
fråga reparation, ombyggnad och tillbyggnad. Samti-
digt har vi så många barn i dessa sjuka miljöer. Vi
hade tidigare en överenskommelse om att allergisane-
ra inomhusmiljöerna, framför allt på skolor och dag-
hem men också i bostäder. Det var ett jättefint instru-
ment och en möjlighet att en gång för alla rensa upp i
de inomhusmiljöer som nu skapar en växande folk-
sjukdom vilken framför allt drabbar barnen.
Skall vi ha någon form av ROT-bidrag, Lennart
Nilsson, måste det vara bestämt, klart och tydligt
miljövillkorat.

Anf. 44 LENNART NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tycker inte att man skall sätta de
här sakerna i motsatsställning mot varandra. Nu införs
ju ett investeringsstöd för ny- och ombyggnader. Det
är klart att vi ständigt måste följa upp de här frågorna,
men som jag nämnt handlar det här om att klara en hel
del arbetslösa byggjobbare. Det behövs naturligtvis
ett både-och.

Anf. 45 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Herr talman! Vi som finns här i kammaren i dag -
ledamöter, statsråd, åhörare m.fl. - må ha många
olikheter. Vi tycker olika och representerar olika
partier, men en sak har vi alla gemensamt. Vi bor.
Och vi vill bo bra, till rimliga kostnader och med ett
eget inflytande över bostaden. Vi engagerar oss alla i
vårt eget boende och vill tillsammans med andra i
bostadsområdet se till att boendemiljö och omgiv-
ningar är bra. Därför är bostadspolitiken så viktig för
oss alla.
Vi socialdemokrater har genom åren arbetat med
att skapa en bostadspolitik för uppfylla människors
förväntningar på sitt boende.
Bostadspolitiken är en väsentlig del av välfärds-
politiken. Genom de förslag som regeringen lagt fram
i den bostadspolitiska propositionen och som nu läggs
fram som förslag till riksdagen i utskottsmajoritetens
betänkande flyttas positionerna fram, och vi får en
modern social bostadspolitik som gör det möjligt för
människor att bo till rimliga kostnader.
Förslaget om att inrätta en delegation för kommu-
ner med övermäktiga åtaganden inom bostadssektorn
skapar också förutsättningar för att de resurser som i
budgetpropositionen och nu senast i vårbudgeten
tillförs den gemensamma sektorn satsas på utveckling
inom vård, omsorg och skola.
När jag läste de motioner som har väckts med an-
ledning av den bostadspolitiska propositionen blev
det alldeles tydligt att den motsättning som finns i
politiken i allmänhet också finns inom bostadspoliti-
ken. Moderaterna lägger fram lättsinniga förslag om
stora ofinansierade skattesänkningar och vill överlåta
till marknaden att styra vårt boende.
Vi socialdemokrater tar ansvar för bostäderna och
boendet. Vi vill ha en bostadspolitik för hållbar ut-
veckling. Förutsättningen för en sådan utveckling är
en ekonomisk politik med låg inflation, låga räntor
och offentliga finanser i balans.
När vi tog över regeringsmakten 1994 hade alla
dessa förutsättningar raserats av en moderatledd re-
gering. Vi hade att hantera en fördubblad statsskuld,
en tredubblad arbetslöshet och ett fördubblat budge-
tunderskott. Förtroendet för Sverige var i botten.
Räntan var skyhög. Vi lånade till var fjärde pen-
sionsutbetalning, vart fjärde barnbidrag och var fjärde
polislön.
När jag frågade villaägare och andra fastighets-
ägare, företagare och investerare vad som var den
viktigaste åtgärden för regeringen sade alla sam-
stämmigt: Se till att få ned räntan! Nu är vi där. I dag
kan man teckna ett långsiktigt fastighetslån till en
ränta på mellan 5 och 6 %, och räntan är på väg ned
ytterligare.
I början av veckan sänktes boräntorna ytterligare.
I går sänkte Riksbanken reporäntan. I dag sänker
bolåneinstituten räntan ytterligare. Nu går det så fort
med räntesänkningar att medan jag går från Rege-
ringskansliet till riksdagen är bolåneinstituten på väg
att sänka räntan.
Varför? frågar någon sig. Jo, därför att vi nu har
offentliga finanser i balans och en låg för att inte säga
obefintlig inflation och därför att vi återskapat ett
starkt internationellt förtroende för Sverige. Arbets-
lösheten sjunker, och sysselsättningen ökar.
Det går bra för Sverige. Vi kan se optimistiskt på
framtiden. Jag menar att saneringen av de offentliga
finanserna är en av de viktigaste bostadspolitiska
insatserna. Den låga räntan gör att boendekostnaderna
nu sjunker, för villaägare dramatiskt. Den som i dag
sätter om ett femårigt villalån på 500 000 kr kan räk-
na med en ökad konsumtion om ca 2 000 kr i måna-
den.
När det gäller dem som bor i hyreslägenheter kommer
det att ta litet längre tid och inte att vara lika drama-
tiskt, men boendekostnaderna kommer att sjunka
också för dem. Vi kunde i dag höra bostadsutskottets
vice ordförande tala om en hyresuppgörelse i Solna.
Fler hyresuppgörelser är att vänta med oförändrade
men kanske också sänkta hyror. Det innebär faktiskt
att boendekostnadernas andel av den disponibla in-
komsten nu åter minskar.
Den goda ekonomiska utvecklingen med minskad
arbetslöshet och ökad framtidstro gör också att efter-
frågan på bostäder ökar, vilket kommer att ha positiva
effekter för bostadsmarknaden. Fler unga känner
framtidstro och är beredda att skaffa sig ett eget bo-
ende. Barnfamiljer får möjlighet att efterfråga större
bostäder. Vi kan med den lägre kostnad för boende
som den lägre räntan medför också få fart på bostads-
byggandet.
Vi socialdemokrater vill ha en bostadspolitik för
hållbar utveckling.
Den skall vara ekonomiskt hållbar. Genom rege-
ringens ekonomiska politik har vi tagit ansvar för
bostäderna och boendet. Målet för den ekonomiska
politiken är att etablera ett överskott i de offentliga
finanserna på 2 %. Det skapar stabilitet och gör det
möjligt att hålla inflationen på mattan och att långsik-
tigt etablera en låg räntenivå. Genom att stödet nu
byggs ut för kommuner med övermäktiga åtaganden
för boendet skapas förutsättningar för att kommuner-
na långsiktigt kan ta ansvar för de allmännyttiga bo-
stadsbolagen och deras bostadsbestånd. Det ökar
tryggheten för deras hyresgäster.
Den skall vara socialt hållbar. Vi går nu från en
produktionspolitik till en boendepolitik, vilket gör att
vi prioriterar insatser inom det befintliga bostadsbe-
ståndet. Jag menar att det är viktigt att vi nu slår fast
att bostaden är en social rättigheter och att bostads-
politiken skall skapa förutsättningar för att leva i goda
bostäder till rimliga kostnader.
Den skall vara ekologiskt hållbar. Vi står nu inför
ett nytt stort samhällsbyggnadsprogram. Att bygga det
hållbara Sverige är ett åtagande som löper under en
lång följd av år. Det är lika stort som när vi byggde
bort bostadsnöden på 30- och 40-talen och bostads-
bristen på 50- och 60-talen. Nu handlar det om att
göra hela samhället hållbart. Den nya tillväxten i
ekonomin kommer just därför att den är hållbar.
Riksdagen har tidigare fattat beslut om 5,4 miljar-
der för lokala investeringsprogram för att utveckla ett
hållbart Sverige. Regeringen föreslår i vårbudgeten
ytterligare 2 miljarder för samma ändamål för år
2001. En väsentlig del av dessa pengar kommer att
användas för att bygga om det befintliga bostadsbe-
ståndet till ekologisk hållbarhet. Det innebär att vi på
sikt får ett kretsloppsanpassat boende som är byggt av
miljövänliga och resurssnåla byggmaterial som går att
återanvända. Riksdagen har vidare fattat beslut om 9
miljarder för energiomställning, bl.a. i syfte att öka
energieffektiviteten i boendet.
Det övergripande målet för bostadspolitiken kan
sammanfattas så här: Bostaden är en social rättighet,
och bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för
alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och
i en stimulerande miljö inom ekologiskt hållbara
ramar. Boendemiljön skall bidra till jämlika och vär-
diga levnadsvillkor och särskilt främja en god upp-
växt för barn och ungdomar.
Det kan tyckas vara en ganska okontroversiell
målsättning, som också utskottsmajoriteten har ställt
sig bakom, vilket jag hälsar med tillfredsställelse.
Därför blev jag väldigt förvånad när jag fick klart för
mig att moderaterna i bostadsutskottet gått emot den-
na inriktning av bostadspolitiken. Eller skall man inte
vara förvånad? När jag läser moderaternas bostads-
politiska motion konstaterar jag att skiljelinjen går
mellan oss socialdemokrater tillsammans med övriga
utskottsmajoriteten och moderaterna på just den här
punkten om den väsentliga portalparagrafen. Vi ser
bostaden som en social rättighet. Om jag skall döma
av den moderata reservationen måste jag tyvärr kon-
statera att ni ser bostaden mer som en handelsvara.
Med den bostadspolitik som riksdagen nu har att
ta ställning till lägger vi fast en inriktning som innebär
att samhället har ett ansvar för en fortsatt hållbar
utveckling inom bostadssektorn.
Genom att stödet till ny- och ombyggnad reforme-
ras åstadkommer vi långsiktiga spelregler för att få
fart på byggandet. Aktörerna på byggmarknaden vet
nu vad som gäller, vilka regler som gäller för byggan-
det och hur statens stöd ser ut långsiktigt. Genom det
nya investeringsbidraget för ekologiskt byggande ger
staten också en signal om vilken inriktning vi vill att
det framtida byggandet skall ha.
Vid sidan av saneringen av de offentliga finanser-
na och vad det har fört med sig när det gäller räntelä-
get är den delegation vi nu inrättar för att stödja
kommuner med övermäktiga åtaganden inom bostads-
sektorn den viktigaste bostadspolitiska insatsen. För
mig är de allmännyttiga bostadsföretagen själva kär-
nan i den sociala bostadspolitiken. För oss socialde-
mokrater är det viktigt att säga att allmännyttan skall
utvecklas och icke avvecklas.
Herr talman! Det har varit många överdrifter i be-
skrivningen av krisen inom de allmännyttiga bostads-
företagen. Om man jämför de belopp som kan komma
i fråga för att klara problemen inom de allmännyttiga
bostadsföretagen med det stöd som har behövts för att
lösa den privata fastighetskrisen är dessa belopp icke i
närheten.
Delegationen kommer att arbeta med lån, kredit-
garantier och i sista hand direkta bidrag. Den inrättas
från halvårsskiftet och kommer att arbeta skyndsamt
för att tillsammans med kommunerna lösa de problem
de inte kan klara själva.
Herr talman! En bostadspolitisk utmaning är att ta
nya steg för att åstadkomma rättvisa villkor mellan
upplåtelseformer och årgångar. Den lättnad vi nu gör
för s.k. krisårgångar motsvarar en lättnad på 150 kr
för en trerummare i de berörda årgångarna. Det inne-
bär ytterligare en avlastning för dem som har de hög-
sta boendekostnaderna och bidrar till att vi kan uppnå
de uppställda bostadspolitiska målen.
Genom uppgörelsen mellan Socialdemokraterna
och Centern om nivån på fastighetsbeskattningen
skapas också långsiktiga förutsättningar för nivån på
just denna beskattning.
Jag menar att den parlamentariska kommitté som
regeringen tillsatt för att utreda den framtida fastig-
hetsskatten kommer att ge oss förutsättningar för en
debatt och kommer också att utreda hur vi skall kunna
öka upplåtelseneutraliteten mellan de olika upplåtel-
seformerna.
Herr talman! Jag tycker att vi kan se ljust på fram-
tiden. Med vi menar jag i det här fallet alla vi boende.
Efter en lång följd av år med stigande bostadskostna-
der och extremt lågt byggande ser vi nu framför oss
en utveckling med minskade boendekostnader och
ökat byggande.
Herr talman! Det börjar närma sig slutet på riks-
dagsåret och den här mandatperioden. Den bostads-
politiska debatten är bland de sista debatter som den-
na kammare har innan man tar en välbehövlig semes-
ter. Får inrikesministern passa på tillfället att önska
herr talman, bostadsutskottets ledamöter och tjänste-
män, mina meddebattörer och övriga kammaren en
riktigt skön sommar!

Anf. 46 KNUT BILLING (m) replik:
Herr talman! Det går bra för Sverige, säger inri-
kesministern. Det var ingen ände på hur bra det går.
Jag tycker att det är något av en skandal att landets
inrikesminister talar på det sättet samtidigt som vi har
över 600 000 människor i vårt land som inte har något
jobb. Detta är en fråga som borde bekymra inrikes-
ministern betydligt mer än hur räntan förändras från
det han går från departementet till riksdagen.
Herr talman! Hyresgästernas Riksförbund driver
som vanligt varje valår en kampanj om hyror. Dagar-
na efter det att man hade sitt senaste inlägg i den
debatten kom Socialdemokraterna ut med en tabloid-
tidning i Stockholm som just använde hyresgäströrel-
sens material och påstod att vi moderater skulle vilja
införa marknadshyror.
Jag har fått ett antal samtal från oroliga människor
i Stockholm som tror på sådan dynga. Det finns ju
människor som tror på vad som står i tidningen. Där-
för vill jag fråga Jörgen Andersson: Är det verkligen
hederligt av Socialdemokraterna att medvetet ljuga på
det här sättet? Socialdemokraterna måste ju ha haft
materialet långt innan dess att ordförande Danneman
skrev sin artikel. Socialdemokraterna och Hyresgäs-
ternas Riksförbund jobbar alltså hand i hand.
Anser Jörgen Andersson att detta är rimligt? Står
Jörgen Andersson bakom de här lögnerna trots att han
vet att vi moderater inte vill införa några marknadshy-
ror? Är det med lögn som Socialdemokraterna avser
att driva årets bostadspolitiska valrörelse?

Anf. 47 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Herr talman! Det är trist att konstatera att det är en
nagel i ögat för moderaterna att det går bra för Sveri-
ge.
Vi kan väl ändå vara överens om en sak, nämligen
att hur statens ekonomi hanteras är en av de avgöran-
de orsakerna till vilken inflation och vilken ränta vi
har. Under den tidigare mandatperioden drev man
låneverksamheten upp till den astronomiska nivå där
underskottet 1994 var 223 miljarder kronor och låne-
behovet samtidigt detsamma. Vi måste väl ändå vara
överens om att detta var räntedrivande, och en av
orsakerna till att vi hade en ränta på 12-13 % och en
inflation på 6-8 %. I dag är räntan för ett femårigt
bostadslån nere på drygt 5 %. Det beror på att vi har
fört en ekonomisk politik som har varit betydligt mer
framgångsrik och som har mer förtroende än vad som
kan utskönjas av den tidens politik.
Knut Billing ställde några frågor. I den moderata
reservationen till bostadsutskottets betänkande ställer
man inte upp på den inledande portalparagrafen,
nämligen att bostadspolitiken skall utgå från den
sociala rättvisan. Då kan man inte dra någon som
helst annan slutsats - och det var det jag gjorde i mitt
anförande - än att moderaterna vill att bostadspoliti-
ken skall vara fri för marknaden och också fri för
handling.

Anf. 48 KNUT BILLING (m) replik:
Herr talman! Låt mig först konstatera att jag tyck-
er att det är alldeles utmärkt att räntorna i dag är nere
på den låga nivå som de är. Det är utmärkt, och det
vore bra om de kunde fortsätta att vara på den nivån.
Låt oss hoppas det!
Men vad jag beklagar, och vad jag tycker är skan-
dalöst, är denna skönmålning av vad som händer i
Sverige när vi samtidigt vet att över 600 000 männi-
skor är utan jobb. Det berörs inte med ett ord trots att
det är en stor och väsentlig fråga.
Jag kan också konstatera att den kampanj som hy-
resgäströrelen och socialdemokraterna bedriver varje
år kommer att upprepas i år. Den kommer att uppre-
pas med inrikesminister Jörgen Anderssons stöd. Han
anser nämligen uppenbarligen att det är rimligt att
använda lögnen som ett politisk vapen trots att jag här
än en gång, och för sista gången eftersom jag inte har
någon mer replik, säger detta:
Moderaterna vill inte införa marknadshyror.

Anf. 49 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Herr talman! Vi kan väl också vara överens om att
räntenivån är ett av de mest betydelsefulla inslagen i
möjligheterna att få låga hyror och låga boendekost-
nader. När nu Riksbanken sänker reporäntan med
påföljden att boenderäntorna går ned motiverar Riks-
banken detta med att den svenska ekonomin utvecklas
väldigt starkt och att det förs en stark finanspolitik.
Sommaren 1994, då det också var valår, gjorde Riks-
banken precis tvärtom. Då höjde den räntan med
motsatt motivering, nämligen att svensk ekonomi inte
var stark och att det fördes en alltför svag finanspoli-
tik.
Jag vill upplysa Knut Billing om att från mars
1997 till mars 1998 ökade sysselsättningen med
45 000. Arbetslösheten är nu på väg ned. Inom
byggsektorn finns det t.o.m. tendenser till flask-
halsproblem där man inte får tag i byggarbetskraft. Så
fort har det vänt.
Vi kommer att klara sysselsättningspolitiken ock-
så, lika väl och lika bra som vi har klarat den ekono-
miska politiken.

Anf. 50 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Herr talman! Inrikesministern nämnde att Social-
demokraternas bostadspolitik är en del av välfärds-
politiken. Det är ju inte svårt att ställa upp på det -
det tycker vi från kristdemokraternas sida också. Vi
säger dessutom att den är en del av vår familjepolitik.
Det finns några frågor som jag tycker hör ihop
med detta. Jag minns när den bostadspolitiska utred-
ningen överlämnade sitt betänkande till ministern. Då
märkte vi en tydlig besvikelse över att det där inte
fanns med något särskilt förslag till ett bosparsystem.
Den besvikelsen delade jag med inrikesministern.
Nu är min fråga: Är vi inte i behov av ett bospar-
system? Vi vet ju att det kommer att krävas betydande
egen kapitalinsats om man som ung familj vill skapa
ett tryggt eget boende när barnen kommer. Hade då
inte en målsättning - inte minst av psykologiska skäl
- att spara till ett framtida boende när man är ung
varit något att satsa på? Finns verkligen inte det be-
hovet? Vilken är egentligen inrikesministerns åsikt?

Anf. 51 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag har exakt samma uppfattning
som den som Ulf Björklund och flera andra ledamöter
i bostadsutskottet har gjort sig till tolkar för i dag,
nämligen att det är väsentligt att få ett bosparande.
När vi tittade på den här frågan i beredningsarbe-
tet - och det gjorde vi ordentligt - hade vi kontakt
med aktörerna och hypoteksinstituten på finansmark-
naden. De rekommenderade oss inte att införa något
statligt bosparsystem, och än mindre något subventio-
nerat sådant. Deras lösning var att de själva skulle få
möjlighet att ta fram attraktiva produkter på bospar-
området. Argumenteringen från deras håll var så stark
att jag faktiskt tog intryck. Vi kommer nu att följa den
här verksamheten och se om det kommer ut intressan-
ta bosparprodukter på marknaden.
Jag har som sagt precis samma uppfattning. Jag
tror på ett allmänt bosparande. Skulle det visa sig att
detta inte blir som man har utlovat är jag beredd att
återkomma till frågan. I grunden är jag nämligen
positiv till bosparande.

Anf. 52 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Herr talman! Parterna inom bankväsendet kan na-
turligtvis på alla sätt uppleva en konkurrens. De und-
rar om de skall förlora marknadsandelar om det
kommer ytterligare ett nytt sparsystem. Deras syn-
punkter i sammanhanget kan man alltså ha förståelse
för.
Trots allt är sparandet till ett eget boende viktigt.
Att man från statsmakten sida vill betona hur viktigt
det är med tanke på framtiden är egentligen en väldigt
fin signal att ge inte minst ungdomar, som ju kanske
mer än tidigare måste planera för framtiden.
Till sist vill jag fråga om bostadsbidragen. De be-
rör ju också de här bitarna. Det är viktigt att man
också klarar sitt boende den dag man har skapat sig
ett eget sådant. Vilken är inrikesministerns syn på de
individuella inkomstgränserna och ytbegränsningsreg-
lerna? Är detta något som självklart och tydligt skall
ligga kvar inför framtiden? Eller finns det möjligen
hopp om att vi kanske kan ändra på detta? Det är ju
ändå en rättvisefråga.

Anf. 53 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Herr talman! När det gäller bosparandet har vi fått
de synpunkter som jag nämnde. De var väldigt starka.
Aktörerna konkurrerar ju också med sig själva i olika
sparformer. De har utlovat att ta fram bosparproduk-
ter som är intressanta på marknaden. Jag tycker att
man skall lita på ett sådant löfte. Men vi kommer
naturligtvis att följa verksamheten.
Vi behöver ju inte här argumentera och kivas om
det som vi är överens om. Jag är för ett bosparande.
Jag ser mycket positivt i det hela.
Vi har inte bedömt att det är aktuellt att göra några
förändringar i bostadsbidragen nu. Vi har icke bedömt
att något sådant skall finnas med i den här bostads-
politiska propositionen. Det finns så många andra
inslag i bostadspolitiken som vi har prioriterat. Bland
det vi har prioriterat är att nu se till att de kommunala
bostadsbolag som har bekymmer skall få förutsätt-
ningar för att kunna överleva så att det inte går ut över
skola, vård och omsorg.

Anf. 54 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! I den bostadspolitiska utredningen
fanns det en tanke om att skapa breda överenskom-
melser. Fem partier stod bakom utredningens betän-
kande. Vänstern var delvis med, men när det gällde de
ekonomiska frågorna tyckte vi att det mest handlade
om en fantasivärld. Det var inte verklighetsbaserat.
När sedan regeringen kommer med sin proposition
förankrar man den inte hos någon. Man kommer all-
deles ensam. Det beror väl på att detta inte är någon
seriös bostadspolitisk proposition som på ett allsidigt
sätt beskriver bostadspolitiken.
När man sedan springer på pumpen i utskottet
ringer man till Centern och säger att vi skall lösa
problemen med krisårgångarna. Det slutar med en
generell fastighetsskattesänkning som ger en hyresrätt
6 kr per månad och - om det nu blir som det är sagt -
en villa på Lidingö med sjöutsikt 1 000 kr per månad.
Detta är en fördelningspolitik som är mycket
märklig. Hur kan socialdemokraterna bete sig på detta
sätt när frågan handlar om hur man skall hantera
krisårgångarna och göra vettiga lösningar för dem?
Här hade Vänstern bra förslag som var lätta att ta till
sig. I stället väljer man den här vägen.
Jag vill fråga ministern: 2 miljarder - 6 miljarder
på tre år - skaffar ni fram på något sätt. Hur har ni
tänkt er att det skall finansieras? Och är det som jag
säger när det gäller lägesfaktorn? Är det de gamla
fiskarna i fritidsområden med högt taxerade villor
som får lättnader, eller blir det på något annat sätt?

Anf. 55 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Herr talman! När man granskar utskottsbetänkan-
det ser man att det sammantaget inte kommer att bli
några dåliga majoriteter när det gäller den bostads-
politiska propositionen. Det jag tror att Owe Hellberg
är sur över är att han inte har fått spela någon roll i att
plocka fram detta majoritetsbetänkande eller i den
breda majoritet som det sammantaget blir för den
bostadspolitiska propositionen i betänkandet. Men det
må väl vara hänt. Det går väl över. Jag önskade ju
också Owe Hellberg m.fl. en skön sommar, så det
kommer säkert att gå över.
När det sedan gäller hyresrätter har Owe Hellberg
flera gånger sagt att det inte blir någon mer hyres-
sänkning än 6 kr per kvadratmeter. Jag har, till skill-
nad från Owe Hellberg, stort förtroende för hyres-
gäströrelsen. Det må vara en sak vad SABO går ut
och säger. En helt annan sak är vad hyresförhandling-
arna stannar på när man har förhandlat färdigt. Med
de kraftiga räntesänkningar som vi nu ser, och med
fastighetsskattesänkningen därtill, tror jag att vi när
hyresförhandlingarna är över kommer att se betydligt
större hyressänkningar än dem som Owe Hellberg för
fram. Men det beror kanske på att jag har betydligt
större förtroende för hyresgäströrelsen än vad Owe
Hellberg har.

Anf. 56 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Tyvärr måste jag också ha större
förtroende för hyresgäströrelsen än vad jag har för
ministern. Det är sorgligt men sant.
När det gäller den generella sänkningen är det nå-
got som kommer alla som redan är infasade i fastig-
hetsskattesystemet till godo. De som verkligen skulle
behöva hjälpen är de som inte är inne i systemet.
Totalt sett handlar det om 25-30 kr för en trerumma-
re. Slår man ut det på hela beståndet blir det inte mer
- tyvärr. Sedan kommer väl de hyresförhandlingar
som sker förhoppningsvis att sluta på ett lyckligare
sätt.
Fakta från den bostadspolitiska hearingen visar att
på grund av politiska beslut som är fattade sedan
tidigare är hyreskraven runt 7 % framöver. Varför?
Jo, på grund av infasningen av fastighetsskatten och
på grund av den snabba avtrappningen av räntebidra-
gen. Lägger man ut detta på dem som det egentligen
berör handlar det om 1 000-1 300 kr per månad. Det
är verkligheten, ministern - inte det ministern står och
säger i talarstolen om att räntorna löser alla problem.

Anf. 57 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Herr talman! Nu är det ju inte jag som minister
eller någon annan minister som förhandlar. Det gör
parterna på hyresmarknaden. Jag tror dock att de har
en helt annan uppfattning än Owe Hellberg om rän-
tornas betydelse för de hyresförhandlingar som man
bedriver och har bedrivit.
Sedan redogjorde bostadsutskottets vice ordföran-
de för en nyligen träffad hyresuppgörelse mellan
Solna och hyresgästerna där det var helt andra tal vad
gällde hyressänkningar. Hade inte Solna och hyres-
gäströrelsen lyssnat på Owe Hellberg så att de hade
kunnat begränsa det till 6 kr?

Anf. 58 ERLING BAGER (fp) replik:
Herr talman! Jag delar inrikesministerns uppfatt-
ning om sund ekonomi och om att det har varit nöd-
vändigt att driva en politik i landet som innebär att
man kan få låg ränta. Det började vi med under fyr-
partiregeringens tid, och det är grunden för att kunna
bygga billigt och få ned hyrorna.
Det är också glädjande att inrikesministern uttalar
sig för bosparsystem. Jag hoppas att det skall för-
verkligas med den regering som tillträder. Vi får hop-
pas att det blir en borgerlig, för då kommer det. Blir
det en socialdemokratisk har vi här ett löfte från mi-
nistern.
Jag vill dock peka på viktiga bitar som vård, skola
och omsorg. Vi har ju samma inriktning på att detta är
viktigt och något som vi måste säkra.
Jag har två frågor: Ser inte inrikesministern risker
i den bolagsflora som finns i kommunerna och som
har växt? Jag tog tidigare upp att det finns kommuna-
la kaféer, solarier osv. som konkurrerar med de priva-
ta. Detta ställer till det när det gäller kommunernas
ekonomi och deras möjligheter att säkra vård, skola
och omsorg.
När det gäller den kommunakut som nu skall träda
till undrar jag: Vad är det för fel på tanken att staten,
som vi skriver i vår motion, går in först när man i
kommunerna har gjort allt för att undanröja och av-
veckla annan kommunal bolagsverksamhet i syfte att
klara sina skulder?

Anf. 59 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag kan dela Erling Bagers uppfatt-
ning när det gäller kaféer och solarier. Detta är
mycket tveksamt. Sådant tycker jag bedrivs bättre i
småföretagsform. Nu tror jag inte att försäljning av
kaféer och solarier löser problemen i de allmännyttiga
bostadsföretagen. Om den bostadspolitiska proposi-
tionen vinner riksdagens gillande, och även den eko-
nomiska vårpropositionen, kommer vi att avsätta 4,3
miljarder för insatser i de kommuner som har problem
med sina bostadsbolag. Det gör vi därför att dessa
kommuner inte skall behöva föra över verksam-
hetspengar till bolagen och därmed få en sämre vård,
omsorg och skola än övriga kommuner i landet. Det
är ungefär dessa belopp det kommer att handla om,
naturligtvis också med insatser från de berörda kom-
munerna och bolagen. Där gör vi insatsen, och vi gör
det rejält.

Anf. 60 ERLING BAGER (fp) replik:
Herr talman! Jag pekade i mitt anförande på att
det under de senaste decennierna har växt fram en
flora av kommunala bolag och att det i många fall har
bidragit till dålig ekonomi när man i kommunerna
försöker leka företagare och misslyckas, varvid kom-
munen och skattebetalarna får ta smällen.
Vi i Folkpartiet har också tyckt att de kommunala
bostadsbolagen givetvis skiljer sig från dem jag räk-
nade upp tidigare. Det är en annan typ av bolag. I
många kommuner har det dock funnits majoriteter,
också med socialdemokrater, som har kunnat tänka
sig att sälja ett allmännyttigt bostadsbolag för att
säkra kommunens kärnområden vård, skola och om-
sorg.
Det kan vara viktigt att göra så och låta de som är
verksamma i kommunen själva avgöra om de vill ha
kvar eller fortsätta med ett kommunalt bostadsbolag.

Anf. 61 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Herr talman! Det är där som vi skiljer oss åt. Vi
från socialdemokratisk sida anser att de allmännyttiga
bostadsbolagen fyller en viktig funktion i den sociala
bostadspolitiken. Därför vill vi utveckla, inte avveck-
la, de allmännyttiga bostadsbolagen. Det är därför vi
avsätter dessa summor, så att de allmännyttiga bo-
stadsbolagen i kriskommunerna skall kunna leva
vidare.
Ett annat skäl - eller snarare ett konstaterande - är
att på de orter där krisbolagen finns, finns det ingen
kö av köpare.

Anf. 62 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Herr minister! Hela Sverige skall le-
va sade man i regeringsförklaringen. Det är en devis
som vi i Centerpartiet tycker bra om. Jag antar att det
är en devis som också inrikesministern har som rikt-
märke.
Men nu finns det problem. Ser man inte proble-
men, kan man inte göra något åt dem. Ser inrikesmi-
nistern dessa problem, och hur tänker han lösa dem?
Den välfärd vi i Centerpartiet vill ha finns inte.
Människor kan inte i dag fritt välja var de vill bo - i
storstaden eller på landsbygden. Det råder en sned-
fördelning på tillgång och efterfrågan på bostäder.
Det finns ca 60 000 tomma lägenheter runt om i lan-
det. Flera tusen bostäder rivs eller läggs i s.k. malpå-
se.
När jag åker från Uppsala - en "högkvalitetsstad"
där allt händer - till sommarstugan i Värmland ser jag
dessa områden och hur mörkt det blir. Detta är en
allvarlig fråga. Det känns inte bra. Det är inte positivt
för människor i Norrland att se tomma lägenheter.
Vad skall vi göra så att situationen inte blir värre?
Samtidigt råder bostadsbrist i ett tjugotal kommu-
ner. Koncentrationspolitiken har slagit igenom. Är
ministern beredd att föra en decentraliseringspolitik
även på det området?

Anf. 63 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag har inte svårt att omfattas av idén
att hela Sverige skall leva.
Jag har de senaste åren fått uppvaktningar från
drygt 80 kommuner som har redovisat sina bekym-
mer. De flesta bekymren finns i skogslänen. En stor
del av bekymren härleds till kraftiga befolknings-
minskningar. Konsekvensen har blivit ytterligare
problem med tomma lägenheter och svårigheter med
ekonomin i bostadsbolagen.
Vi avsätter nu 4,3 miljarder kronor till insatser för
verksamheten. Det innebär kanske den största regio-
nalpolitiska insatsen eftersom bolagen uteslutande
finns i skogslänen.

Anf. 64 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag har en annan fråga som jag också
ställde till Lennart Nilsson men inte riktigt fick svar
på. Vi har diskuterat den frågan tidigare i kammaren.
Den gäller valfriheten i boendeform.
Anser ministern att det är lika viktigt att man kan
äga sin bostad som att man kan hyra sin bostad? Jag
vill ha ett klart svar på det.

Anf. 65 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag anser att Sverige är ett av de län-
der som har den största valfriheten. Vi kan välja mel-
lan äganderätt i hus, kooperativ bostadsrätt, privat
bostadsrätt och hyresrätt. Vi har en valmöjlighet på
alla de upplåtelseformer som går att ta fram. Jag tyck-
er att valfriheten är stor och bred i vårt land.

Anf. 66 PER LAGER (mp) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja ställa två frågor till
inrikesministern.
Första frågan gäller det vi alla är överens om i
portalparagrafen, nämligen det övergripande målet.
Tycker ministern att ROT-bidraget, i skenet av det
övergripande målet, är bättre för barnen än fortsatt
allergisanering av farliga inomhusmiljöer? Jag ställer
dessa två saker mot varandra då jag tror att de faktiskt
står mot varandra.
Den andra gäller frågan om produktansvarslag på
bostads- och lokalhyresmarknaden, som jag också
diskuterade i mitt anförande. Tror inrikesministern på
ett lagstiftat produktansvar för bostadsvärdar och
lokaluthyrare vad gäller hälsoeffekter oavsett om
lägenheterna eller lokalerna är nya eller gamla?
Det finns i dag ingen försäkring mot boendeska-
dor. De boende skyddas inte mot ohälsa som upp-
kommer genom brister i boendemiljön. Detta är lätt
att koppla till problemen med allergisanering.

Anf. 67 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Herr talman! Det är oerhört viktigt att bedriva
ombyggnad i bostäder och offentliga lokaler i syfte att
införa ekologiskt hållbart material anpassat till krets-
loppssamhället. Under mandatperioden har flera mil-
jarder avsatts i bidrag till ombyggnadsverksamhet,
och hundratals miljoner har direkt gällt allergisane-
ring.
I bostadspolitiska propositionen har ett investe-
ringsbidrag på räntebidraget lagts in. För att få det
måste man antingen bygga om eller bygga nytt med
ekologiskt hållbart material.
Vi har samma utgångspunkt som Miljöpartiet. Vi
har dessutom under perioden med budgetsanering
avsatt pengar till den verksamheten. Detta fullföljs i
bostadspolitiska propositionen.

Anf. 68 PER LAGER (mp) replik:
Herr talman! Jag har två andra frågor om fastig-
hetsskatt och skatt i övrigt.
I utredningen om fastighetsskatt får man inte en-
ligt direktiven diskutera nivån på skatten. Är det inte
inrikesministerns mening att det finns en vits med att
miljöanpassa skatteuttaget och bidra till ett ökat mil-
jöriktigt beteende, dvs. göra det långsiktigt hållbara
också kortsiktigt lönsamt? Miljöpartiets idé är att
lägga om skatten från det fiktiva taxeringsvärdet.
Den andra frågan gäller det ökade egna inflytandet
över boendet. Kan ministern tänka sig ett högre fribe-
lopp när det gäller självförvaltningen? Miljöpartiet
föreslår ett halvt basbelopp. Vad säger inrikesminis-
tern om den lösningen?

Anf. 69 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Herr talman! I och för sig är detta skatteministerns
ansvarsområde. Jag såg honom nyss i kammaren, men
han har gått ut igen. Jag får väl försöka säga något på
området.
En utredning är just färdig, nämligen den om hur
taxeringsvärden skall sättas. En utredning har tillsatts
som skall titta över om det är möjligt att använda
fastighetsskatten för att få en ökad neutralitet i upplå-
telseformer.
Vi får avvakta hur utredningarna så småningom
skall samordnas och vilka effekter och resultat det kan
bli. Jag är inte beredd att närmare gå in på dessa frå-
gor eftersom de inte ingår i mitt ansvarsområde.
Vi gjorde en betydande insats från regeringens
sida för att göra det möjligt med självförvaltning. Det
är det berömda Holmafallet. Genom en ändring på ett
par områden blev det möjligt med en aktiv självför-
valtning av bostadsområdet Holma. Det har mottagits
positivt, och det kan bilda mall för övriga bostadsom-
råden i vårt land.

Anf. 70 INGA BERGGREN (m):
Herr talman! Jag fortsätter nu denna viktiga debatt
med att diskutera kommunernas roll i bostadspoliti-
ken. Moderata samlingspartiet anser att det går att
lösa bostadsproblem för resurssvaga hushåll eller för
människor som på grund av hög ålder, handikapp
eller sociala problem har behov av särskilda boende-
former utan att kommunen äger bostäderna.
Vi moderater ser ett egenvärde i enskilt ägande.
Alldeles särskilt gäller det där många människors
önskemål och värderingar är viktiga att tillgodose.
Boendet är ett sådant område. Alla människor har
önskemål om hur de vill bo. Ju mer dessa önskemål
kan realiseras, desto bättre är det för den enskilde och
dennes familj.
Enskilt ägande av hyresfastigheter ger ofta fler
alternativ än boende i fastigheter som tillhör stora
kommunala bolag. De enskilt ägda hyresfastigheterna
är ofta ägda av relativt små företag med ett fåtal lä-
genheter i varje hus. Alternativen och valmöjligheter-
na blir fler. Vi anser att en grundläggande förändring
behövs för att människor som valt hyresboende kan
välja och därmed känna trygghet i sitt boende.
De stora risker som många kommuner tagit skulle
kunna elimineras. Genom avyttring av åtskilliga av de
kommunala bostadsbolagen skulle finanserna kunna
saneras och hyresgästerna känna större trygghet i sitt
boende. Samtidigt kan kommunerna renodla sin roll
och fokusera sitt intresse på att åstadkomma en god
utbildning, vård och omsorg för unga och gamla.
Låt mig börja med att tala om kommunens uppgif-
ter. Det är viktigt att poängtera att beslut skall fattas
på lägsta möjliga nivå, så nära människorna som
möjligt. Just den vardagsnära och grundläggande
gemensamma välfärden måste fungera på lokal nivå,
dvs. i kommunen. Med de skilda förutsättningar som
finns i Sveriges kommuner innebär det att lösningarna
blir olika. För att kommunerna skall kunna vara ef-
fektiva i sin roll är därför kommunal självstyrelse en
grundförutsättning. Det är ytterst väsentligt att under-
stryka.
Det behövs ingen ny lagstiftning eller nya regle-
ringar för att kunna uppfylla det övergripande ansva-
ret för människors väl och ve inom bostadsområdet.
Denna slutsats kom den bostadspolitiska utredningen
också till slut fram till, även om det fanns en bras-
klapp - att en förändring inte behövdes i nuläget, som
man sade. Det blev, kan man säga, den markering som
visar att det "under resans gång" fanns delade me-
ningar. Regeringen har dock i sitt förslag stannat på
den linje som utredningen hade.
Jag vill klart markera att jag anser att det inte be-
hövs vare sig någon ny bostadsförsörjningslag eller
bostadsanvisningslag, inte heller någon samhällelig
kontroll av bostadsförmedlare. Det går att förverkliga
människors nödvändiga uppehälle genom att följa och
tillämpa socialtjänstlagen, som just lägger det yttersta
ansvaret på kommunen. Detta var den uppfattning
som framkom vid en utfrågning i utskottet över temat
Resurssvaga grupper på bostadsmarknaden.
Det har också gått bra i ett flertal kommuner att
finna utmärkta lokala lösningar för medborgare som
behöver särskilt boendestöd. Det ligger i allas intresse
att förmedling av bostäder fungerar. I samverkan
mellan bostadsförmedlare och fastighetsägare borde
man därför kunna utarbeta ett auktorisationsförfaran-
de som branschen själv kontrollerar. Genom plan- och
bygglagen har kommunen det erforderliga redskapet
för att bidra till att goda boendemiljöer skapas. Mode-
rata samlingspartiet förordar och tror alltså på att
frivilliga avtal mellan kommun, enskilda fastighets-
ägare m.fl. kan trygga boendet för resurssvaga grup-
per.
Herr talman! Moderata samlingspartiet anser att
kommunalt ägande av företag ofelbart leder till pro-
blem. Kommunala företag har en konkurrensfördel.
Genom beskattningsmakten kan en kommun garantera
ett bolag aktieägartillskott. Banker och kreditinstitut
kan erbjuda kommunala företag med kommunal bor-
gen lägre räntor eftersom riskerna är mindre. Samti-
digt behöver kommunen som ägare inte ställa avkast-
ningskrav på bolaget.
Kommunala bolag medför ett mycket stort riskta-
gande, vilket inte minst de många kommunala krisfö-
retagen vittnar om. Genom att kommunerna ägnar sig
åt affärsverksamhet snedvrider de konkurrensen på en
marknad där lokala småföretag skulle kunna utveck-
las. Det faller inte inom den kommunala kompetensen
att kommunen, dvs. skattebetalarna, på olika sätt skall
stödja kommunala bolag. Bl.a. Konkurrensverket har
pekat på detta faktum.
Exemplet Bjuv förskräcker! Där tillskjuts 159
miljoner kronor från "kommunakuten". Det är det i
särklass största beloppet hittills. I Bjuvs kommun,
med ca 16 000 invånare, får skattebetalarna stå för
90 miljoner, i avskrivna fordringar, plus ett lån på 20
miljoner till bolaget. Kommunen måste därvid också
spara ytterligare ca 15 miljoner på grund av detta. Av
bolagets ca 1 100 lägenheter står 180 tomma, och
tidigare har 150 rivits. Detta är verkligheten i Bjuv!
Det är den socialdemokratiska bostadspolitikens
misslyckande i sin prydno, och det visar att s är för-
blindat av ideologin.
Kommunala bostadsbolag i kris beräknas under
den närmaste treårsperioden kunna komma att kosta
skattebetalarna uppemot 9 miljarder kronor. Det finns
andra som gör annorlunda bedömningar, t.ex. Stellan
Lundström, KTH. Han menar att det behöver tillföras
40-50 miljarder kronor för att få stabilitet och god
soliditet i dessa bolag. Det är pengar som dessa kom-
muner hade kunnat använda till angelägnare ändamål,
om de inte hade hindrats av Socialdemokraternas
ideologiska blindhet. I många kommuner, inte bara i
Bjuv, riskerar de kommunala bostadsbolagen framför
allt att tränga undan viktig primärkommunal verk-
samhet som utbildning, äldreomsorg och barnomsorg.
Detta är mycket allvarligt.
Det senaste exemplet rapporterades så sent som i
går kväll från Katrineholm, Göran Perssons gamla
kommun. Där rivs nu 200 lägenheter, och kommunen
måste stötta bolaget med 74 miljoner kronor. Detta
går ut över vården, omsorgen och skolan. Dessutom
presenterades ytterligare en siffra, som visar att anta-
let tomma lägenheter aldrig har varit så stort som i
dag, nämligen drygt 62 000.
Moderata samlingspartiet anser att kommunen
först måste göra allt som står i dess makt för att kom-
ma till rätta med de förluster som ett bostadsbolag i
kris förorsakar dess ägare. Det betyder att man för att
lösa problemen i första hand måste sälja sådana till-
gångar som man inte behöver, t.ex. mark och bo-
stadsbolag.
En höjning av skatten är inte ett verksamt medel
för att åtgärda finansiella problem. I stället kan en
sådan åtgärd skapa större problem, eftersom höjd
skatt leder till att människor väljer att flytta till en
kommun med lägre skatt. I exemplet Bjuv är ett så-
dant handlande i högsta grad realistiskt och för en hel
del ett alternativ och en möjlighet. Resultatet då
människor ger sig av blir i själva verket lägre skattein-
täkter och även fler tomma lägenheter. Problemen blir
större.
Det får inte heller vara så att kommuner förhindras
att sälja hela eller delar av sitt bostadsbolag, som är
fallet enligt lex Nacka. Kommunerna måste återfå
rätten att helt förfoga över sin egendom. Lex Nacka
bör därför avskaffas.
Moderaterna avvisar alltså med kraft återigen re-
geringens förslag om att ta bort räntebidragen då
kommunala bostadsbolag säljs till enskilda fastighets-
ägare. Den här gången förlängs reglerna t.o.m. ut-
gången av nästa år. Om så sker kommer alltså dessa
"tillfälliga" regler att ha gällt i mer än tre år. Ånyo ett
exempel på regeringens obeslutsamhet! Det är något
som också rapporterades i Ekots morgonupplaga i dag
- en del av er kanske hörde det.
Detta visar med all önskvärd tydlighet på rege-
ringens ideologiska blockering när det gäller de
kommunala bostadsbolagen. Ägaransvaret ligger ju
hos kommunen, och då borde det vara självklart att
det också är ägaren-kommunen som skall bestämma
och besluta i frågor som berör det egna bostadsbola-
get. Detta borde regeringen för länge sedan ha insett
och i stället ha glatt sig över att flera kommuner tagit
sitt ägaransvar seriöst, sett till att stämma i bäcken
och sålt sina bostadsbolag då möjligheten yppat sig.
Jörgen Andersson borde lyssna mer till sina parti-
kolleger i Åstorp, Markaryd, Sundsvall, Norrköping,
Södertälje, osv. Nu är inte Jörgen Andersson här, men
Lennart Nilsson kanske lyssnar på detta i stället. Jör-
gen Andersson sade i riksdagen den 17 februari i år:
"Men vad jag försöker säga här är att det faktiskt är
kommunerna och inte staten som äger bostadsföreta-
gen. Det är de som har ägaransvaret." Hur vill social-
demokraterna ha det - skall kommunerna få bestäm-
ma själva eller inte?
Kommunen skall syssla med kärnverksamhet -
inte med affärsverksamhet. Det är en myt att som
socialdemokraterna tro att en social och rättvis bo-
stadspolitik förverkligas genom att kommunen och
skattebetalarna äger bostäder och de kommunala
bostadsbolagen är hyresledare. Spåren förskräcker!
Snarare blir effekten den motsatta, inte minst mot
bakgrund av att så många som 50 bostadsbolag är i
kris och 66 kommuner och 2 landsting har vänt sig till
regeringens "kommunakut". Det kan vi läsa i vårpro-
positionen.
Moderaterna motsätter sig inte att regeringen in-
rättar en särskild delegation för att hantera stöd till
kommuner med övermäktiga åtaganden på grund av
kommunala bostadsbolag i kris. Rollen för denna
delegation skall inriktas på att bistå de kommunala
bostadsbolag som så önskar att finna långsiktigt håll-
bara lösningar. Staten skall härutöver inte lämna stöd
direkt till de kommunala bolagen utan till de kommu-
ner som har en så dålig finansiell ställning att grund-
läggande kommunal service inte kan erbjudas med-
borgarna. Förutsättningen måste dock vara att det
kommunala bostadsbolaget avyttras.
Jag vill också säga någonting om de s.k. miljö-
pengarna, dvs. pengarna till ekologiskt motiverade
åtgärder. En rad statsråd och även socialdemokratiska
riksdagsledamöter åker i dagarna land och rike runt
och delar ut pengar till kommuner för ekologiskt
motiverade insatser, som det så vackert heter. I Norr-
köping går pengarna enligt en uppgift jag har till att
riva lägenheter. Miljöpengarna går till någonting som
jag betraktar som kapitalförstöring! Detta manifeste-
rar, tycker jag, regeringens bostadspolitik, som redan
är intellektuellt raserad. Är det så alla dessa miljarder
skall användas - till kapitalförstöring? Är det så man
skall realisera det stora, nya samhällsbyggnadspro-
gram som Jörgen Andersson tidigare talade om?
Till slut några ord om förslaget om ROT-avdrag,
som innebär en utvidgning eller förlängning av det
som gäller i dag. Det förslaget är också symtomatiskt
för regeringens bostadspolitik. Det innebär ett lap-
pande och lagande, en kortsiktspolitik. Det ges inga
klara besked om de långsiktiga spelreglerna. Därför
föreslår Moderaterna, tillsammans med Folkpartiet
och Kristdemokraterna, att det nuvarande systemet
skall avvecklas. Stödet bör i stället utvidgas, så att ett
generellt system med sänkt skatt på hushållstjänster
införs. Hur själva modellen ser ut går det bra att läsa
om i den reservation som vi tre partier har gemensam.
Härmed ställer jag mig naturligtvis bakom alla re-
servationer signerade Moderaterna och instämmer
också i Knut Billings yrkande om bifall till reserva-
tion 1.

Anf. 71 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Det räcker med socialtjänstlagen, sa-
de Inga Berggren i sitt anförande. Jag skulle vilja
fråga: Varför har vi då 10 000 hemlösa? Varför har vi
då 160 000 ungdomar som inget hellre vill än att ha
ett eget hem? Varför har vi så många barnfamiljer
som flyttar runt med olika andrahandskontrakt?
Vad vill Inga Berggren säga till den man i Solna -
Solna var ju så bra, sade inrikesministern här nyligen
- som stod i det kommunala bostadsbolagets kö i åtta
år och sedan fick beskedet: Kom igen, lille vän, när
du tjänar mera pengar! Detta skedde trots att han hade
fast arbete men tydligen för låg inkomst för att passa
bostadsbolaget och möjligtvis fel efternamn.
I socialtjänstlagen ingår tyvärr inte rätten till en
bostad, Inga Berggren - inte för alla; för vissa grup-
per finns den men inte för alla. Sådan är verkligheten.

Anf. 72 INGA BERGGREN (m) replik:
Herr talman! Jag tycker att Owe Hellberg skulle
ställa sina frågor till de socialdemokratiska kommun-
politikerna ute i Sveriges alla kommuner. Faktum är
ju att socialdemokraterna styr i kommunerna. Jag
vidhåller att socialtjänstlagen när den används på rätt
sätt gör det möjligt att lösa problemen. Genom soci-
altjänstlagen har man de redskap man behöver.
Jag förstår att Owe Hellberg gärna skulle vilja till-
gripa bostadsanvisningslagar och sådant. Jag tror på
frivilliga överenskommelser och socialtjänstlagen i
botten.

Anf. 73 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Men om det visar sig att socialtjänst-
lagen är otillräcklig? Det visar tre mål som alldeles
nyligen avgjordes i domstol. Man sade: Flytta hem till
mamma och pappa! Du skall inte ha någon egen bo-
stad. Du klarar inte av det, av de och de skälen. Då
kan man väl inte hävda att socialtjänstlagen är till-
räcklig.
De socialdemokratiska politikerna i kommunerna fick
ju under den borgerliga regeringsperioden fribrev från
att över huvud taget behöva syssla med bostadspolitik
och bostadsförsörjningsprogram och ta ansvar för en
bostadspolitik. Det är precis det vi vill återföra med
våra obligatoriska kommunala bostadsplaneringspro-
gram. Vi vill lyfta fram dessa frågor i ljuset, föra en
diskussion på demokratisk nivå och försöka lösa pro-
blemen. Men sådana åtgärder vill ni tyvärr inte ha.

Anf. 74 INGA BERGGREN (m) replik:
Fru talman! Jag tror att det först är när människor-
na ges ekonomiska förutsättningar och möjligheter att
efterfråga en bostad efter de egna önskemålen som
man kan lösa bostadsproblemen, Owe Hellberg. Där-
för behövs det i Sverige en annan politik som ger fler
jobb och skattesänkningar för låg- och medelinkomst-
tagare. Det behövs avregleringar, alternativ och
mångfald på bostadsmarknaden. Då kommer det ock-
så att finnas utrymmme för att i en statsbudget ge stöd
till dem som verkligen behöver det. Man skall inte
dela ut pengar till höger och vänster till mer eller
mindre tvivelaktiga projekt.

Anf. 75 LENNART NILSSON (s) replik:
Fru talman! Moderaterna är så förblindade av sin
ideologi att de glömmer verkligheten. Vi socialdemo-
krater har ingenting emot enskilt ägda fastigheter,
men jag undrar hur valfriheten kan bli större om jag
som hyresgäst bor hos Lars Tobisson i stället för i det
kommunala bostadsföretaget.
När vi skall diskutera verkligheten glömmer mo-
deraterna en viktig del. Mellan 1991 och 1996 var det
2 963 privata fastighetsägare och 267 bostadsrättsför-
eningar som gick i konkurs. Det var alltså över 3 000
privata fastighetsägare och bostadsrättsföreningar. De
har kostat oss skattebetalare massor av miljarder. Det
tycker Inga Berggren och moderaterna är okej. Att
försöka klara några få kommunala företag i kommu-
ner där det finns problem är någonting fult, men det är
okej att man pumpar ut 10-20 miljarder till privata
fastighetsägare från oss skattebetalare. Det nämner ni
inte med ett ord.
Verkligheten är den, att vi får bidra med långt
mycket mindre för att lösa problemen för de kommu-
nala företagen än vad vi har gjort när det gäller priva-
ta fastighetsägare och bostadsrättsföreningar, vars
konkurser vi gemensamt har fått betala. Det nämner
Inga Berggren inte med ett ord. Man skall slå på det
som byggts upp gemensamt därför att det är fult i
moderaternas ideologi.

Anf. 76 INGA BERGGREN (m) replik:
Fru talman! Jag tycker att det hade varit på sin
plats att Lennart Nilsson i stället svarade på frågan
om varför man inte kan anamma förslaget från utred-
ningen om kommunala bostadsbolag när det gäller att
bredda ägandet genom att låta andra än skattebetalar-
na tillföra kapital när man ser att det finns bekymmer
ute i kommunerna.
Regeringen och socialdemokraterna förhindrar
genom sin kategoriska inställning till utförsäljning av
de kommunala bostadsbolagen nödvändig omstruktu-
rering.
Jörgen Andersson säger att de kommunala bo-
stadsbolagen inte skall avskaffas utan utvecklas. Jag
säger att de skall avskaffas. De skall omstruktureras
för att sedan efter hand avskaffas.
Varför då gå med på ett förslag som det som jag
kallar för lex Nacka, Lennart Nilsson? Det förhindrar
kommunerna själva att göra någonting åt en svår
situation i kommunerna.

Anf. 77 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Det har av flera talare, inte minst av
utskottets ordförande, i debatten ironiserats över att
socialdemokraterna har misslyckats med sin bostads-
politik och att den bostadspolitiska utredningen har
misslyckats. Det kan naturligtvis bara de göra som är
glada över att det är på det sättet och som inte ser
bostadspolitiken som en viktig del för konsumenterna
- för de boende. De är ju de som drabbas av dessa
misslyckanden.
Jag tycker att de som har deltagit i debatten litet
till mans skall fråga sig vad som har gjorts för att nå
den breda samling som var tanken med det bostads-
politiska arbetet under denna mandatperiod. Från det
att den bostadspolitiska utredningen lade fram sitt
förslag har splittringen blivit total. Mer splittrade
uppfattningar än vad som kan ses i det betänkande vi
nu behandlar är det länge sedan man såg.
Jag tillhör inte dem som vill ironisera över detta,
men jag beklagar det. Vi behöver mer av samsyn på
det bostadspolitiska området, som är av långsiktigt
bestående värde när det gäller att nå stabilitet. Det
enda av substans, av bestående värde och av samsyn i
betänkandet är den uppgörelse som har gjorts mellan
Socialdemokraterna och Centerpartiet som berör
fastighetsskatten. Även den kritiserar man från olika
håll. Nog är det en märklig debatt som man får åhöra.
Det andra av substans för bostadspolitiken och
inte minst för dess kostnader är den framgångsrika
ekonomiska politik som har förts, som gör att inri-
kesministern kan komma hit till kammaren och hålla
ett ekonomiskpolitiskt anförande och icke ett bo-
stadspolitiskt anförande. Jag är naturligtvis som cen-
terpartist stolt över att ha medverkat i ett samarbete
som gjort det möjligt för honom att komma hit och
diskutera hur viktigt det är med låga räntor och låg
inflation för kostnaderna i boendet.
Fru talman! Det var naturligtvis djärvt av social-
demokraterna att i förra valrörelsen lova att man
skulle skapa denna stabilitet genom en samsyn med
sådana kompisar. Därför blir denna dag inte någon för
bostadspolitiken historisk dag då man kan fatta ett
brett politiskt beslut som ger stabilitet för framtiden.
I Centerpartiet har vi länge arbetat för att skapa
hållbara och stabila förutsättningar för boendet. Jag
tillhörde dem som trodde på att det skulle vara möjligt
att åstadkomma denna bredare samsyn inom bostads-
politiken. Jag vill än en gång framhålla att jag tror att
det är nödvändigt. Jag och fler, inte minst Lennart
Nilsson, lade ned ett mycket stort arbete i den bo-
stadspolitiska utredningen på att hitta gemensamma
lösningar. Det fanns, även om utredningen har kritise-
rats, en total uppslutning bakom de bostadspolitiska
målen i utredningen. Den samsynen har sjabblats bort
på vägen hit till kammaren. Vi var ense i utredningen
om att avskaffa räntebidragen och ersätta dem med ett
investeringsstöd. Det förslaget har inte nått kamma-
ren. Vi var ense om miljökravet i byggandet, om
stödet till äldrebostäder, om bidragsunderlagets ut-
formning och om utvecklingen i utsatta bostadsområ-
den, för att nämna några exempel. Inte heller på de
områdena har vi sett mycket av förslag.
Fru talman! Vi var till och med ense om att ta bort
fastighetsskatten helt på nybyggda hyresfastigheter.
Det trodde jag ända tills moderaterna friskrev sig från
allt ansvar för de förslag som utredningen lade fram i
slutskedet. Så vad moderaterna egentligen menar med
sitt tal om att slopa fastighetsskatten på sikt kan man
verkligen undra över. När moderaterna har chansen
att handla, då sviktar de tydligen. Då är det Centern
som får gå in i handlingen och se till att det blir gene-
rella skattesänkningar för alla och i synnerhet för dem
som bor i utsatta fritidshusområden.
Jag undrar var Erling Bager har varit under tiden
som detta har hänt, för den familj i Göteborgs skär-
gård som han tar upp i den här debatten kommer ju
med den här överenskommelsen att få en minst halve-
rad fastighetsskatt. Därmed löses de mest svåra och
akuta problemen.
Man kan naturligtvis mot denna bakgrund fråga
sig vad ett brett parlamentariskt utredande skall ha
som syfte om det inte finns mer av ansvar och intresse
av att finna breda lösningar.
Det är med stort beklagande jag nu kan konstatera
att en större splittring på bostadspolitikens område än
den som visas upp här och nu inte har förekommit på
mången god dag i historien. Det tycker jag bör lända
oss alla till eftertanke.
Fru talman! Centerpartiet anser att bostaden är en
del av välfärden. Vi behöver därför en bostadspolitik
som ser till att alla får del av denna välfärd på ett
rimligt sätt. De höga kostnaderna för boendet gör
detta omöjligt i dag. Boendekostnadernas andel av
hushållens disponibla inkomst ökar ständigt. Den har
ökat mer än prisutvecklingen i övrigt och fortsätter att
göra det för många, trots den låga räntenivå som vi nu
har genom en framgångsrik ekonomisk politik.
De höga kostnaderna drabbar de boende olika. De
svaga konsumenterna drabbas hårdast. De bor oftast i
hyresfastigheter och i krisårgångarnas fastigheter.
Kostnadsneutraliteten mellan upplåtelseformerna
haltar betänkligt.
Det finns tre strukturella problem inom bostads-
politiken som måste lösas för att uppnå lägre boende-
kostnader: För det första beskattningen av boendet,
för det andra det nuvarande generella produktionsstö-
det och för det tredje avsaknaden av en motivering till
att underhålla, rusta och förbättra miljön i bostäderna.
Beskattningen har berörts tidigare i debatten, och
den skall jag inte närmare beröra. Jag tycker att det
finns anledning att se på boendebeskattningen i ett
bredare perspektiv än enbart fastighetsskatten. Den
omvända fördelningsprofil som skattereformen ska-
pade, där kraftiga marginalskattesänkningar för hög-
inkomsttagare finansierades över boendet med över
en tredjedel och som drabbade dem som inte fick del
av denna marginalskattesänkning, är svår att rätta till i
efterhand. Från Centerns sida var vi emot finansie-
ringen via boendet.
Boendet, som är en del av våra nödvändiga nyttig-
heter som alla behöver för att klara livets nödtorft,
måste beskattas med försiktighet. I annat fall drabbas
de som har minst resurser och låga inkomster. Därför
måste boendebeskattningen i sin hela vidd ses över
och justeras. Förmögenhetsskatten har nämnts. Den
indirekta beskattningen och momsen är andra exem-
pel.
Det andra gäller de generella produktionsstöden.
Den första frågan är om vi skall ha något generellt
produktionsstöd för nyproduktion av bostäder. Jag
hör till dem som tror att det blir svårt att avveckla det
helt om alla skall ha råd och möjlighet att bo också i
nya bostäder till rimliga kostnader. Nu skall den del
av produktionsstödet som överstiger 30 % försvinna
när Danellsystemet fasas ut. Men det är naturligtvis
helt orimligt att göra produktionsstöden och ränte-
bidragen till en utjämningsfaktor mellan hyresrätten
och bostadsrätten å ena sidan och egnahemmen å den
andra för att klara neutraliteten. På så sätt gör man
räntebidragen eviga. Räntebidragen är ett gissel för
de boende och även för staten. De driver upp kostna-
derna och konserverar dem på en hög nivå.
Det är räntebidragen som gör att de kraftiga ränte-
sänkningarna inte har fått ett snabbt genomslag i lägre
hyror för dem som bor i hyresrätt. Statens kostnader
för en nybyggnadsboom faller ut med fördröjd effekt i
högkonjunktur och belastar en ansträngd statsbudget i
lågkonjunktur. Det bidrar kraftigt till att driva upp
räntor och inflation och tvingar fram justeringar i
räntebidragsvillkoren, som gör villkoren för boendet
instabila. Neutraliteten mellan boendeformerna måste
lösas skattevägen, som vi ser det, via schablonintäkt
och ränteavdrag. De eviga räntebidragen måste bort
och ersättas med ett investeringsbidrag, för den hän-
delse vi skall ha ett produktionsstöd kvar.
Det tredje strukturproblemet berör underhåll och
miljöförbättringar i boendet. Genom det höga kost-
nadsläget blir underhåll och miljöförbättringar efter-
satta. Det föröder på sikt det stora realkapital som
finns i fastighetsbeståndet. ROT-avdragen, som är
temporära, har varit en effektiv motkraft mot detta
fenomen. Det har också skapat många "vita" byg-
gjobb. En permanentning av ROT-avdragen parad
med en schablonintäkt skulle lösa de långsiktiga mil-
jöproblemen i boendet och göra våra bostäder stän-
digt bättre och billigare att bo i.
Fru talman! Bosparandet har diskuterats. Låt mig
bara säga att jag hör till dem som är varma anhängare
av bosparandet. Jag beklagar att vi inte har ett förslag
till ett långsiktigt bosparande av typ tysk bosparkassa.
Nu får vi vänta på marknaden. Jag tror emellertid att
det kan bli svårt att få fram ett förslag därifrån, efter-
som marknaden länge har motarbetat den typ av för-
slag som ligger i det system som jag vill förorda.
Fru talman! Jag vill instämma i de yrkanden som
Rigmor Ahlstedt tidigare har gjort här i debatten.
Slutligen vill jag i anledning av att det här är den
sista bostadspolitiska debatten denna mandatperiod,
vilket framgått av flera inlägg, gärna instämma i inri-
kesministerns önskan om en glad sommar för dem
som har deltagit.
Jag vill också ta tillfället i akta att rikta ett stort
tack till utskottets kanslichef Ronnie Melin, som efter
den här mandatperioden slutar sin anställning som
kanslichef i bostadsutskottet.
Jag vill till protokollet rikta ett stort tack till ho-
nom för ett utmärkt arbete i bostadsutskottets kansli.
Jag har under många år haft möjligheten och förmå-
nen att arbeta tillsammans med honom. Det har varit
angenämt, lärorikt och stimulerande. Få i det här
landet har så breda kunskaper om bostadspolitik som
Ronnie Melin. Tack för en utmärkt insats!

Anf. 78 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Agne Hansson har på ett bra sätt be-
skrivit förutsättningarna för utredningens arbete och
för hur det har slutat. Stabiliteten som är kvar är tyd-
ligen uppgörelsen mellan s och c om fastighetsskatten.
Jag undrar: Hur stabilt är det, Agne Hansson? Hur har
ni tänkt er att finansiera sänkningen av fastighetsskat-
ten?
När vi talade om krisomgångarna var nämligen
Centerns förslag att man skulle stoppa infasningen av
fastighetsskatten. Det skulle finansieras genom att
man inte skulle trappa ned räntebidragen snabbare. Är
det sådana idéer som ni har nu också? Eller är det
andra saker som ligger till grund för uppgörelsen, som
faktiskt kostar 2 miljarder varje år i minskade intäkter
till staten?
När det gäller lägesfaktorn vill jag fråga: Är det så
att det här gäller permanentboende i utsatta, högt
taxerade fritidsområden? Eller var i Sveriges avlånga
land skall den här lägesfaktorn gälla? Är ni överens
om detta, s och c? Det skulle vara intressant att få
besked om detta för alla som nu tycker att det här är
så bra.
Sedan sade Agne Hansson att skattereformen inte
var något vidare fördelningspolitiskt och att det är
svårt att rätta till problemen. Gör man det genom att
sänka fastighetsskatten generellt? Gör man det genom
att ta bort värnskatten? Jag vill påstå att det bidrar till
att orättvisorna ökar.

Anf. 79 AGNE HANSSON (c) replik:
Fru talman! Jag vill börja med finansieringen av
den här uppgörelsen. Vi har finansierat den i våra
motioner. Det finns angivet i förslagen hur den finan-
sieras från den socialdemokratiska regeringens sida
och också det här med takens sänkning. Det behöver
jag inte närmare gå in på.
När det gäller lägesfaktorn står vi självklart fast
vid uppgörelsen. Det är det som gör att man rättar till
de värsta avarterna i det här systemet. Kan man klara
av det så tror jag att problemen blir betydligt mindre i
övrigt nu när vi också har sänkt fastighetsskatten
generellt. Exakt i vilka områden det här kommer att
gälla får vi ta fram i de detaljregleringar som ett så-
dant här beslut dessutom kräver. Men det står helt
klart vad det är fråga om.
Skattereformen har jag berört. Jag kan inte se att
en lägre beskattning på boendet får felaktig politisk
fördelningseffekt. För det var ju så att höginkomstta-
gare fick skattesänkningar som låginkomsttagare inte
fick del av i boendet. Då får man en sned fördelnings-
profil. Nu får alla som bor del av den skattesänkning
som överenskommelsen innebär. En skattesänkning
som betyder mest för dem som har minst inkomster
tycker jag är rätt fördelningsprofil.

Anf. 80 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Och tyvärr är det så att de flesta av
dem bor i hyresrätt. Så är läget. De får 30 kronor i
månaden. En normal villaägare får 1 000 kronor om
året. Om det är Lidingö och sjötomten det gäller så är
det 1 000 kronor i månaden. Det bor inga låginkomst-
tagare i de husen. Det finns undantag, men generellt
sett är det höginkomsttagarna som bor där. Och de
gynnas alltså mest av de förslag som Centern medver-
kar till.
Sedan var det intressant att finansieringen är löst
via centermotioner. Det gäller alltså hur man skall få
fram de här pengarna till förlorade intäkter i fastig-
hetsskattesystemet.
När det gäller fastigheten i bostadspolitiken i öv-
rigt skulle jag vilja fråga Agne Hansson hur det
egentligen är. Ni vill ju avskaffa räntebidraget. Ni
tycker att kommunerna själva skall få bestämma om
det skall finnas några kommunala bostadsbolag eller
ej. Ni vill egentligen ha litet hårdare tag mot kris-
kommunerna nu när det gäller den här delegationen
som skall arbeta. Ni vill strama upp deras direktiv och
inriktning. Enligt en motion från förra året vill ni
faktiskt också se över det här bruksvärdessystemet.
Där vill ni ha flexiblare lösningar osv. Vad är det för
stabilitet i det samarbetet mellan s och c?

Anf. 81 AGNE HANSSON (c) replik:
Fru talman! Owe Hellberg har alldeles rätt. Han
har läst på Centerns bostadspolitik och fattat den på
helt rätt sätt. Den är utmärkt. Skulle den få genomslag
på alla områden skulle det innebära en betydligt större
stabilitet på det här området.
Jag vill säga något om det här med hyresrätten.
Jag är villaägare, och jag kommer inte att få
1000 kronor i skattesänkning av den här reformen.
Den kommer dock självklart att få genomslag på
hyresrätten. Att inte hyresrätten har fått det största
genomslaget vad gäller hyressänkningar nu beror på
det räntebidragssystem som vi har. Det konserverar
ju, som jag sade, hyrorna på en hög nivå.
Det är därför vi vill ha ett annat system, ett system
som ger också hyresrätterna den hyressänkning som
de bör få genom den framgångsrika ekonomiska poli-
tik som vi har bedrivit och genom att räntorna har
kunnat sänkas. Det är oerhört viktigt.
Där var vi ju ense i utredningen, men vi har tyvärr
inte kommit fram till slutpunkten. Jag hoppas att även
Owe Hellberg är med på vagnen när vi skall diskutera
en omläggning av systemet så att de som tjänar minst
också kan få del av skattesänkningar.

Anf. 82 ERLING BAGER (fp) replik:
Fru talman! Agne Hansson nämnde mitt namn i
sitt anförande. Därför begärde jag ordet. Det är bra,
Agne Hansson, att fastighetsskatten sänks. Det är bra
att Centern under det sista halvåret av valperioden
ställer upp på detta krav.
Det som är dåligt är att krisårgångarna nu belastas
med fastighetsskatt. Agne Hansson frågade: Var var
Erling Bager när detta gjordes upp? Jag har varit på
varje möte i bostadsutskottet. Där har jag gjort upp
med Rigmor Ahlstedt om både sänkning av fastighets-
skatten till 1,5 % och om att inte belasta krisårgångar-
na. Det gjorde vi upp om i utskottet.
Min fråga till Agne Hansson blir då: Var var ni
när ni gav upp kravet i fråga om att krisårgångarna
skall få fastighetsskatt?

Anf. 83 AGNE HANSSON (c) replik:
Fru talman! Jag kan dela uppfattningen att det ha-
de varit bättre att låta krisårgångarna vänta ett år till
med att komma in i fastighetsskattesystemet. Det hade
hjälpt dem något mer än det förslag som nu ändå
hjälper dem hyfsat och som är bestående för flera år
framåt.
Det förslag som Erling Bager talar för hade endast
hjälpt krisårgångarna i ett år. När Socialdemokraterna
inte var med på den vagnen var det självklart att vi
fick kompromissa. Vi har gjort det för att åstadkom-
ma en generell skattesänkning för alla och en verkligt
stor skattesänkning för de mest utsatta grupperna i de
attraktiva områdena. Den prioriteringen har vi gjort,
och den står vi för.

Anf. 84 ERLING BAGER (fp) replik:
Fru talman! Det är ju på det viset att om man inte
belastar krisårgångarna med fastighetsskatt har de
chansen klara sig från konkurser. Det beskedet fick vi
ju klart och entydigt när HSB hade bostadsriksdag
och i och med vädjandet om att det här är det bästa
sättet att hjälpa krisårgångarna.
Sedan får man i utskottet ta ett år i taget och göra
bedömningen av vad som behöver göras nästa år. Det
var det här året det gällde. Det är nu som krisen kan-
ske har sitt maximum för bl.a. många bostadsrättsför-
eningar.
Slutligen vill också jag ta tillfället i akt att önska
en trevlig sommar till utskottskamrater och kansli. Jag
vill också understryka hälsningen till Ronnie Melin
som har jobbat så förträffligt som kanslichef under
alla dessa år. Nu har han alltså lyssnat till sin sista
bostadsdebatt som kanslichef. Lycka till med golf och
annat, Ronnie!

Anf. 85 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Ag-
ne Hansson om ROT-avdraget. Jag vill ta upp reser-
vation nr 18. Där vill Centerpartiet att krav på ekolo-
gisk hållbarhet skall ställas vid allt statligt byggstöd.
Det är en reservation som jag t.o.m. stöder eftersom
den är likalydande med min egen.
Men när det gäller ROT-avdragen finns det inte ett
ord om att det skulle vara miljövillkorat eller att det
på något sätt skulle vara begränsat till åtgärder som
har med god miljö att göra. Detta ställer jag i skenet
av satsningen på allergisaneringsbidrag, som Miljö-
partiet tidigare haft en överenskommelse med rege-
ringen om men som inte Centerpartiet ställt upp på.
Hur förklarar Agne Hansson det plötsliga ointresset
när det gäller ROT-avdragen och kopplingen till mil-
jövillkor?

Anf. 86 AGNE HANSSON (c) replik:
Fru talman! Det måste väl ändå vara en missupp-
fattning, Per Lager. Vi har i utredningen varit ense,
inte minst Per Lager och jag, om att hitta villkor vad
gäller en förbättrad miljö i de stöd som vi föreslår.
Tyvärr har vi inte i alla delar nått ända fram, varav
reservationerna. Jag kan inte se någon motsättning
mellan förslagen i de reservationer som vi gemensamt
står bakom och det förslag om ett permanentat ROT-
bidrag som vi föreslår.
Jag vill fråga Per Lager om han någonsin har sett
en upprustning och ett bra underhåll av en fastighet
som inneburit en försämring, med undantag av att
man byggt in sig i sjuka hus. Det skall naturligtvis
vara samma miljövillkor i det här fallet. Det viktiga
med ROT-avdragen är att det blir en kontinuerlig
stimulans för dem som bor i fastigheter de äger att se
till att underhålla och förbättra miljön hela tiden.
Tyvärr finns det inte i dag. Det gör att vårt realkapital
inte förvaltas på rätt sätt.

Anf. 87 PER LAGER (mp) replik:
Fru talman! Agne Hansson, jag har just sett alla
dessa misslyckade ombyggnader. Det är därför som
jag vill poängtera behovet av att man skriver in ett
miljövillkor. Det finns inte i ROT-avdragen. Där
fortsätter man nu att bygga felaktigt, kanske bra
ibland, men det finns ingenting som styr det. Vore det
inte på sin plats, eftersom Centerpartiet har drivit den
här frågan, att föra in miljövillkoret, klart och tydligt,
så att det inte på något sätt behöver tvivlas om vad det
handlar om.

Anf. 88 AGNE HANSSON (c) replik:
Fru talman! Detta miljövillkor som vi nu talar om
skall gälla generellt för all byggnation. Om man sedan
använder ett skatteavdrag för att stimulera den repa-
rationen måste självklart samma miljövillkor gälla
där.

Anf. 89 JUAN FONSECA (s):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets hemställan. I betänkandet påpekas mycket
riktigt att "levnadsvillkoren i särskilt storstädernas
bostadsområden måste förbättras. Riktade insatser till
bostadsområdena behöver samverka med mer generel-
la åtgärder som motverkar segregation."
Den av regeringen överlämnade storstadspolitiska
proposition som kommer att behandlas av riksdagen
under hösten 1998 och det bostadspolitiska betänkan-
de som vi i dag behandlar innehåller bra förslag för
förbättringar av segregerade områden i storstäderna.
Låt mig nämna några. Bland åtgärderna finns de s.k.
Blommanpengarna som är extra resurser för de kom-
muner som har de mest utsatta bostadsområdena.
Integrationsverket kommer att få 40 miljoner kronor
för integrationsåtgärder. Arbetsförmedlingarna kom-
mer under 1999 att få 200 extra miljoner för att kunna
göra insatser i utsatta bostadsområden.
Fru talman! Segregationen i boende i storstäderna
är i dag så djup att det enda som saknas är något slags
Berlinmur i varje stad mellan rika och fattiga, vita och
svarta. Trots att det i t.ex. Stockholm görs mycket
stora kommunala ansträngningar för att få sådana
bostadsområden över huvud taget att fungera genom
den s.k. ytterstadssatsningen, som baserar sig på un-
derifrånperspektivet, dvs. att de boende i segregerade
stadsdelar skall ha inflytande över de förbättringar
som man vill göra, räcker inte resurserna till för att
möta de enorma behov som finns. Trots att det i dag
finns ett integrationsprogram i landets storstäder som
innehåller bra mål och intentioner, befinner vi oss
långt ifrån en utveckling som leder till bättre lev-
nadsvillkor i segregerade områden, mera harmoniska
och integrerade städer, präglade av samarbete och
tolerans mellan människor med olika ursprung, hud-
färg, religion och kultur.
Å ena sidan drabbas stora grupper av svenskar
med invandrarbakgrund i landets storstäder av en nära
nog total utestängning från arbetsmarknaden och
tvingas leva i ett bidragsfinansierat utanförskap. Vi
ser i vårt land en etnisk underklass växa fram, och det
beklagar jag djupt. Majoriteten av dem som bor i s.k.
segregerade områden. Å andra sidan finns det en
växande oro hos många infödda "etniska" svenskar
inför städernas omvandling till ett mångetniskt eller
mångkulturellt samhälle, som det brukar heta.
Många av dem som i dag drabbas av utanförskapet
tror allt mindre på viljan och förmågan från samhäl-
lets sida att ge dem en värdig plats i det svenska sam-
hället. Sveriges storstäder riskerar, om inte enorma
satsningar görs, att få en amerikansk utveckling där en
del minoriteter och svarta människor känner sig
tvingade att ställa sig utanför samhället därför att de
anser att samhället inte bryr sig om dem. Å sin sida
bygger många inom majoriteten i vårt land defensiva
murar mot en växande minoritet som uppfattas som
kulturellt främmande, ekonomiskt belastande och
ibland socialt problematisk.
Fru talman! Landets storstäder riskerar att delas i
två delar som kommunicerar alltför litet med varand-
ra. Det finns all anledning att vara bekymrad över
denna utveckling. Här behövs verkligen en demokra-
tisk mobilisering av vanliga människor som kräver ett
Sverige för alla. Segregationen är så djup att det be-
hövs ett slags Dennispaket mot fattigdom, ett
mångmiljardspaket. Det som i dag satsas är mycket
bra men otillräckligt. Om vi är kapabla i Stockholm
att asfaltera halva Stockholm med ett Dennispaket,
som behövs, måste vi vara kapabla att utarbeta ett
stort Dennispaket mot segregation i boende och den
fattigdom som växer. Om vi är kapabla att bygga en
bro mellan Malmö och Köpenhamn, som behövs för
att utveckla hela regionen, måste vi vara kapabla att
utarbeta en bro fylld med stora resurser mot segrega-
tion och fattigdom i Malmö. Om vi har kunnat ge-
nomföra ett VM i friidrott i Göteborg som satte Göte-
borg på världskartan, då kan vi också genomföra ett
VM mot segregation och fattigdom i Göteborg.
Fru talman! De som bor i Husby, Hammarkullen,
Rinkeby och Rosengård kommer från helt olika kon-
tinenter, religioner och kulturer. De är olika. De
"etniska svenskar" som bor i dessa områden kommer
också från olika delar av landet. De är också olika.
Överallt i dessa områden finns det olikheter, motsätt-
ningar och kulturkrockar. Överallt finns det viljan att
förbättra sina områden. De flesta som bor i dessa
områden tycker om sina grannar och sitt bostadsom-
råde. Det de behöver är stöd och förståelse för sina
behov, för sina projekt och drömmar. Det de behöver
är att känna att de kan vara med och utveckla sina
områden i landet Sverige. Det de behöver är att känna
att de är nyttiga, att de behövs, att de bidrar till lan-
dets utveckling.

Anf. 90 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Juan Fonseca beskriver problemen på
ett mycket inlevelsefullt och tydligt sätt. Dessa pro-
blem finns i princip inte omnämnda i den bostadspo-
litiska propositionen.
I utredningen var vi sex partier som var överens
om att en långsiktig hjälp och ett långsiktigt stöd till
dessa områden med minst 1 miljard kronor från det
bostadspolitiska budgetområdet och med påfyllande
från andra områden var viktigt och nödvändigt. Men
detta har försvunnit på vägen liksom de flesta andra
beslut.
Dennispaket för dessa bostadsområden vore jät-
tebra, bättre än att satsa på gator och betong som man
gör nu i både Stockholm och Göteborg.
Jag vill ställa en fråga till Juan Fonseca. Fastig-
hetsskattesänkningen och borttagandet av värnskatten
är inte särskilt mycket värt för de bostadsområden
som vi talar om. Det rör som om ca 6 miljarder kro-
nor per år som skulle kunna användas på ett helt annat
sätt, bostadssocialt och för att stödja och hjälpa dessa
områden. Anser Juan Fonseca att detta skulle vara
mycket bättre, eller har han någon annan åsikt?

Anf. 91 JUAN FONSECA (s) replik:
Fru talman! I betänkandet har olika partier skrivit
om åtgärder i utsatta bostadsområden. Jag har tyvärr
icke hittat något från Vänsterpartiet i det avseendet.
Kanske hade Owe Hellberg glömt att skriva om de
fattiga, segregerade Sverige. Detta beklagar jag djupt.

Anf. 92 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Juan Fonseca kan läsa i vår motion
om hur vi vill försvara och utveckla den sociala bo-
stadspolitiken. Där diskuterar vi på ett mycket före-
dömligt sätt om dessa problem.
Anledningen till att bostadspropositionen ser ut
som den gör är att man inte vill ta ett helhetsgrepp om
alla dessa frågor. Man utgår inte från den bostadspo-
litiska utredningens mycket mera allsidiga genomgång
av bostadspolitiken. Det kommer nu en storstadspoli-
tisk proposition, och jag kan försäkra Juan Fonseca
att Vänsterpartiet på alla sätt tänker medverka till stöd
och hjälp i dessa områden, så han behöver inte vara
orolig.
Men frågan var: Tycker Juan Fonseca att det är
fördelningspolitiskt riktigt att vidta de åtgärder som
jag talade om, dvs. den generella fastighetsskatte-
sänkningen och borttagandet av värnskatten, i stället
för att hjälpa dessa människor?

Anf. 93 JUAN FONSECA (s) replik:
Fru talman! Det är inte jag som behöver vara oro-
lig utan det är Owe Hellberg. Han kommer att få svårt
att beskriva för sina väljare - och jag misstänker att
en del av dem hör till det segregerade Sverige - var-
för han inte har skrivit något i det bostadspolitiska
betänkande som vi i dag behandlar om utsatta områ-
den.
Vi från majoriteten och från socialdemokraterna
har i betänkandet skrivit om utsatta områden som vi
här behandlar, och flera partier hade skrivit om detta.
Jag beklagar djupt att Vänsterpartiet har glömt de
fattiga i Sverige.

Anf. 94 KNUT BILLING (m):
Fru talman! Jag vill först tacka alla ledamöter för
den här första och enda debatten under mandatperio-
den om bostadspolitik. Det har varit trevligt.
Jag begärde inte ordet för att framföra detta tack,
utan jag vill rikta mig till utskottskansliets chef Ron-
nie Melin som har arbetat som kanslichef i bostadsut-
skottet i nästan två decennier. I mer än två decennier
- närmare tre - har han varit ett väldigt stort stöd för
alla oss som sitter i bostadsutskottet. Han har skött det
jobbet med en oväld. Jag kan å allas vägnar säga
detta: Ett stort och varmt tack när du efter denna
mandatperiod lämnar bostadsutskottet!
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)

8 § Uppskov med behandling av vissa ären-
den

Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1997/98:KU33
Uppskov till 1998/99 års riksmöte med behandlingen
av vissa ärenden
Finansutskottets betänkande 1997/98:FiU30
Uppskov med behandling av ärenden
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU31
Uppskov med behandling av ärenden
Justitieutskottets betänkande 1997/98:JuU25
Uppskov med behandling av ärenden
Lagutskottets betänkande 1997/98:LU29
Uppskov med behandling av ärenden
Utrikesutskottets betänkande 1997/98:UU25
Uppskov med behandling av ärenden
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1997/98:SfU15
Uppskov med behandling av ärenden
Socialutskottets betänkande 1997/98:SoU26
Uppskov med behandling av ärenden
Kulturutskottets betänkande 1997/98:KrU18
Uppskov med behandlingen av vissa ärenden
Trafikutskottets betänkande 1997/98:TU15
Uppskov med behandlingen av vissa ärenden
Jordbruksutskottets betänkande 1997/98:JoU27
Uppskov med behandlingen av vissa ärenden
Näringsutskottets betänkande 1997/98:NU16
Uppskov med behandlingen av förslag om bemyndi-
ganden till regeringen avseende kreditgarantier,
m.m.
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1997/98:AU14
Uppskov med behandling av ärenden

Anf. 95 LARS TOBISSON (m):
Fru talman! I slutskedet av detta riksmöte har re-
geringen till riksdagen överlämnat ett stort antal pro-
positioner och skrivelser. Rena tidsskäl gör det omöj-
ligt att färdigbehandla dessa ärenden före sommarup-
pehållet. Avsikten är också enligt propositionsför-
teckningen att ställningstagande skall ske först efter
riksdagsvalet den 20 september.
Enligt RO 5:10 skall ärende avgöras under den
valperiod då det väckts. Det krävs ett särskilt beslut
av riksdagen för att uppskov med behandlingen av ett
ärende skall medges till första riksmötet i nästa val-
period. Sådant uppskov begärs nu av ett stort antal
utskott med anledning av sent inkomna propositioner.
Vi hörde av den uppräkning som talmannen gjorde att
det praktiskt taget är till alla utskott som sådana ären-
den har kommit in. Men av förarbetena till riksdags-
ordningen i dess nuvarande lydelse framgår att möj-
ligheten att skjuta på ärenden till nästa valperiod var
tänkt att utnyttjas endast i rena undantagsfall.
De moderata ledamöterna i finansutskottet påpe-
kar i en reservation tillsammans med företrädare för
andra oppositionspartier att regeringen medvetet lagt
fram sina propositioner så att motionstiden nätt och
jämnt hinner löpa ut innan riksmötet avslutas. Detta
förfaringssätt anknyter till vad som på senare tid blivit
vanligt, nämligen att regeringen konsekvent väntar till
sista tillåtna dagen för att avge proposition, då det i
gengäld kommer en störtflod av sådana med åtföljan-
de svårigheter för riksdagens ledamöter att överblicka
allt och formulera motförslag.
Nu är det emellertid så att om behandlingen av en
proposition skjuts från en valperiod för riksdagen till
nästa, får enligt riksdagsordningen 3:12 motion med
anledning av propositionen även väckas inom sju
dagar från början av den nya valperioden. Efter om-
läggningen av budgetåret löper dessutom allmän mo-
tionstid från det nya riksmötets början och så länge
som motioner får avlämnas med anledning av budget-
propositionen. Detta betyder att den tid under vilken
motion kan väckas i ett ärende som behandlas i en
från föregående valperiod uppskjuten proposition
förlängs med ytterligare minst två veckor. Därmed är
man framme i slutet av oktober. Anhopningen av
propositioner till just den 25 maj med sikte på att den
första formella motionstiden skall utgå på riksmötets
sista dag ter sig därmed märklig och kan faktiskt
uppfattas som en ren provokation.
Ytterligare en egendomlighet är att de frågor som
regeringen nu har aktualiserat i propositioner i all-
mänhet avser ändrad lagstiftning. Med den nya budge-
tordningen skall emellertid hösten i första hand ägnas
åt arbete med nästa års budget. Detta blir särskilt
angeläget under det första riksmötet efter ett val,
eftersom den tid som då står till förfogande blir avse-
värt kortare än normalt. Flertalet av de regeringsför-
slag som nu väckts kommer därmed - även om de
parlamentariska förhållandena skulle kvarstå oföränd-
rade efter valet - att kunna utskottsbehandlas och
avgöras först under våren 1999. I detta ljus framstår
den stora propositionsfloden den 25 maj som ännu
mer obefogad.
Nu är det dessutom så att höstens val kan skapa en
ny parlamentarisk situation, t.o.m. ett byte av rege-
ring. Det är faktiskt för att öppna för en sådan even-
tualitet som vi då och då ordnar val. Regeringsförsla-
gen kan mycket väl vara överspelade, och rent av
återkallade, långt innan den samlade motionstiden
löpt ut.
Jag behöver kanske inte särskilt understryka att vi
moderater strävar efter att denna situation med rege-
ringsbyte skall uppkomma. Vi finner det därför föga
meningsfullt att på nuvarande stadium i sak ta ställ-
ning till regeringens senkomna förslag. Om så behövs,
kommer vi att väcka motioner till hösten. Men vi
räknar med att vi i de ärenden där vi har skiljaktiga
synpunkter skall kunna återkomma med våra förslag i
propositionsform.
Sedan vi diskuterat frågan om sena propositioner i
finansutskottet ändrade socialdemokraterna den ur-
sprungligen föreslagna motiveringen till sin begäran
om uppskov och infogade i betänkandet en redogörel-
se för de sakförhållanden som jag här har redovisat.
Men varje kritik mot regeringen för dess förfarings-
sätt undviks nogsamt. Det kanske inte är så egendom-
ligt för ett regeringsparti. Men varför har inte Centern
och Vänsterpartiet stött den motivreservation som
övriga oppositionspartier avgett? Är ni mera stödpar-
tier än oppositionspartier även i en sådan här fråga,
som mest gäller att få rimliga arbetsförhållanden i
riksdagen?
Fru talman! Till vissa av de övriga uppskovsbe-
tänkanden som nu diskuteras har det fogats reserva-
tioner som moderata ledamöter står bakom. Jag nöjer
mig emellertid med att här yrka bifall till reservatio-
nen i finansutskottets betänkande nr 30.

Anf. 96 PER-OLA ERIKSSON (c):
Fru talman! Jag kan fatta mig mycket kort. Lars
Tobisson har ju redogjort för riksdagsordningen och
de regler som finns där när det gäller behandlingen av
propositioner. Jag behöver inte upprepa det.
Talmannen har tillsammans med gruppledarna vid
ett antal tillfällen diskuterat det mindre lämpliga i att
regeringen sent under mandatperioden avlämnar ett
stort antal propositioner som inte är avsedda att be-
handlas under vårriksdagen, utan den behandlingen
skall skjutas till hösten. Detta står i strid med vad vi
förut har varit överens om, nämligen att hösten skall
användas till budgetbehandling. Särskilt ett valår är
det mindre lämpligt att presentera ett stort antal pro-
positioner just innan riksdagen har avslutning och
skall gå på sommarledighet. Därför finns det skäl att
vara mycket starkt kritisk mot det här förfaringssättet
från regeringens sida. Jag tycker att regeringen i viss
mån har tagit hänsyn till detta. Ett antal propositioner
kommer ju inte som tidigare har utlovats. Det kan
man säga är ett steg i rätt riktning men den ordning
som vi nu har är ändå inte tillfredsställande.
Jag tycker inte att vi behöver strida mer än så. Jag
har inte sett det nödvändigt för oss att reservera oss i
finansutskottet. Striden skall, menar jag, användas till
de politiska frågorna, icke till procedurfrågor. Därför
har jag valt att inte reservera mig, även om jag i grun-
den är starkt kritisk till den situation som vi nu befin-
ner oss i.
Mot den bakgrunden ber jag att få yrka bifall till
hemställan i finansutskottets betänkande.

Anf. 97 ISA HALVARSSON (fp):
Fru talman! Lars Tobisson har beskrivit vad som
står i riksdagsordningen, att ärenden skall avgöras
under den valperiod då de väckts och att man bara i
undantagsfall kan uppskjuta ärenden till första
riksmötet i nästa valperiod.
Regeringen har avlämnat en hel rad propositioner
som riksdagen inte har hunnit behandla och inte heller
hinner behandla. Eftersom riksdagen inte kan neka
behandling har vi en lång rad uppskovsbetänkanden;
detta trots att det i riksdagsordningen alltså sägs att
det bara är i undantagsfall som riksdagen kan medge
det.
Anledningen är att regeringen, helt mot intentio-
nerna, till riksdagen har lagt fram ett tjugotal proposi-
tioner och skrivelser som inte kan behandlas nu. Detta
senfärdiga handlande ger, tycker jag, i någon mening
bevis för att regeringen är splittrad och för att man har
haft svårt att samla sig. T.ex. har, som tidigare avise-
rats, flera propositioner inte avlämnats. Det är inte
bra.
Jag tycker att det är dåligt att vi t.ex. inte har fått
en proposition om förenklade skatteregler för enskilda
näringsidkare. Den äldreproposition som kommit
anser vi i Folkpartiet att vi mer eller mindre tvingade
fram genom vårt agerande.
Propositionerna har kommit med s.k. ketchupef-
fekt - först ingenting, sedan ingenting och sedan en
hel drös på en gång. Då blir det så att oppositionspar-
tierna förväntas på mycket kort tid sätta sig in i de
olika ärendena, varav många är mycket omfattande.
Motioner skall sedan utformas med anledning av
regeringens skilda förslag. När det gäller just de som
tas upp i uppskovsbetänkandena kommer man att få
väcka motioner i början av nästa valperiod. Dessutom
har vi den allmänna motionstiden hösten 1998.
Avsikten är dock att riksdagen under hösten skall
koncentrera sig på behandlingen av budgetpropositio-
nen. Särskilt under ett valår, när man har många olika
andra val att styra om och inte kommer i gång ordent-
ligt med arbetet i riksdagen, kommer många av upp-
skovsbetänkandena, inte ens om nuvarande regering
skulle sitta kvar, inte att kunna behandlas förrän under
våren nästa år. Vi anser att regeringen missbrukar
riksdagsordningens uppskovsinstitut. Riksdagstrycket
skall inte användas som en form av valmaterial. Vi är
starkt kritiska till regeringens hanterande och tycker
att det är oacceptabelt.

Anf. 98 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Det finns ett gammalt ordspråk som
lyder: Bättre sent än aldrig. Det är i allmänhet ett
korrekt och bra ordspråk. Men i det här fallet stämmer
det inte. Det är inte bra att regeringen lägger fram ett
så stort antal propositioner så sent att riksdagen tving-
as bryta mot andan i riksdagsordningens 5.10. Jag och
Vänsterpartiet instämmer till mycket stora delar i den
kritik som har framförts av Lars Tobisson från Mode-
rata samlingspartiet, Isa Halvarsson från Folkpartiet
liberalerna och Per-Ola Eriksson från Centerpartiet.
Vi har dock valt något olika former för att presentera
kritiken. Dessutom gör vi det i något olika skarpa
ordalag. Vi i Vänsterpartiet är mycket kritiska här.
Det är nog så att man författningsmäsigt får göra
något åt detta problem. Det finns då två möjligheter.
Den ena är att ändra på riksdagsordningens 5.10 och
säga att man skall ha rätt att flytta till en annan man-
datperiod men det är mindre lämpligt. Den andra
möjligheten är att fastställa ett sista datum för när
proposition kan avlämnas, och det är nog den metod
som bör övervägas. Då tvingar man regeringen att
göra det möjligt att behandla propositionerna under
innevarande mandatperiod. Jag tror att vi skall aktua-
lisera en sådan ändring till hösten. Med det tror jag
egentligen att vi har klargjort våra ställningstaganden.
Det är en mycket dålig planering från regeringens
sida när man lägger propositioner så att det inte kan
behandlas, att de förutsätts behandlas så att man bry-
ter mot riksdagsordningen och att de värsta fall får
behandlas om ett år, våren 1999. Det är en mycket
dålig planering från regeringens sida.
Men sedan får vi också litet skuldmedvetet erkän-
na att det hade funnits en möjlighet för oss att stanna
kvar och slutbehandla dessa under innevarande man-
datperiod. Men det hade varit mindre lämpligt att
snabbt fatta ett sådant beslut. Vi i Vänsterpartiet hade
nog kunnat ställa upp på det, men jag tror inte att det
är så väldigt många fler än vi i Vänsterpartiet som
hade sett det som ett bra alternativ. Därför tvingas vi
ha dessa uppskovsbetänkande - hela 13 stycken.
Därför tvingas vi rikta skarp kritik mot regeringen.
Och därför tvingas vi göra något åt den här saken till
hösten och se över författningarna.

Anf. 99 MARIANNE
SAMUELSSON (mp):
Fru talman! Även vi i Miljöpartiet är oerhört kri-
tiska till regeringens mani på att lägga propositioner
för sent för att de skall kunna behandlas. Egentligen
borde ju följden av det här hanterandet från regering-
ens håll vara att Socialdemokraterna föreslår att riks-
dagen förlängs och att vi därmed sitter kvar här under
sommaren och behandlar färdigt de ärenden som är
framlagda. Det borde vara en konsekvens av att man
lägger propositionerna så som man har gjort.
Det som jag ser som anledning till att man har
gjort så här är att det är valår. Detta kan väl bara
jämföras med valfläsk. Man lägger fram en massa
propositioner som ingen egentligen hinner bemöta
och som inte kan behandlas. De kan då användas som
tjusigt material i valpropagandan.
Jag tänker då särskilt på att det äntligen kom en
proposition om miljöfrågorna, Miljöpolitik för ett
hållbart Sverige. Det låter jättevackert. Den borde
naturligtvis ha kommit tre år tidigare med tanke på att
Göran Persson har talat mycket om miljön. Men när
man läser innehållet i propositionen märker man att
det kanske inte är så bra att få den behandlad. Den är
ganska tunn innehållsmässigt. Det kan vara en anled-
ning till att i stället använda den som valfläsk.
Hemma i Västergötland säger man att fläsk härsk-
nar om det får ligga framme. Då måste vi tyvärr göra
med dessa propositioner som man gör med fläsk,
nämligen stoppa in det någonstans, t.ex. i frysen, eller
rättare sagt lägga dem på uppskov för behandling vid
senare tillfälle.
Det är med visst motstånd som vi tvingas sälla oss
till det här beslutet. Vi tycker inte att det är ett bra
beslut. Vi tycker inte att det är en bra hantering. Vi
tycker inte att det visar respekt för demokratin och
demokratiska arbetsformer. I en demokrati är det
viktigt att arbetsformerna är sådana att de folkvalda
har en bra arbetssituation. Det har regeringen defini-
tivt inte bidragit till med den här modellen. Jag miss-
tänker att hösten kommer att bli väldigt tung och
jobbig om man skall klara av både detta och budget-
propositionen innan jul. Det ser ut som om detta
kommer att bli ett återkommande ärende till hösten.

Anf. 100 GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Fru talman! Den här debatten har tillkommit som
en följd av regeringens nonchalanta agerande gente-
mot riksdagen. Över huvud taget man kan säga att det
här riksmötet har varit väldigt illa planerat från rege-
ringens sida. Jag vet att talmannen och kammarkans-
liet har gjort kraftfulla insatser för att riksdagen skall
kunna få rimliga villkor att arbeta under. Men jag
tycker alltså att det finns skäl att rikta allvarlig kritik
mot regeringens sätt att planera sitt arbete. Det försvå-
rar parlamentets arbete. Det vittnar om en bristande
respekt för riksdagens roll, och därmed för möjlighe-
ten att få en fullödig behandling av de förslag som har
kommit till riksdagen.
Under hösten fick vi alltför många stora proposi-
tioner som skulle behandlas parallellt med budgetpro-
positionen. Det utsatte riksdagens oppositionspartier
och utskotten för en belastning som var avsevärd.
Under mars månad i år fick vi ta emot 60-70 propo-
sitioner. Det innebar en extrem arbetssituation för
partier, ledamöter och utskottskanslier. Det här är inte
sagt för att ömka oppositionen utan för att understryka
att den folkvalda riksdagen inte på ett godtagbart sätt
får tid och möjlighet att behandla de omfattande och
viktiga förslag som vi har att pröva.
I maj beräknas riksdagen få ta emot 27 proposi-
tioner som inte hinner beredas i utskotten eller be-
handlas i kammaren under våren. Däremot skall riks-
dagens ledamöter under riksdagens intensiva slutspurt
skriva motioner med anledningen av propositionerna.
Propositionerna och motionerna skjuts sedan till hös-
tens arbete varvid det blir ytterligare en motionstid.
Det innebär att två perioder med motionsmöjligheter
infinner sig för samma propositioner. Detta är inte
rationellt eller rimligt.
Enligt den nya arbetsordningen för riksdagen skall
riksdagsarbetet på hösten koncentreras på budgetarbe-
te. Vi har komprimerat tidsperioden och sagt att då
skall det viktiga budgetarbetet ske. Nu kommer vi
alltså att ägna en del av hösten arbete också åt pro-
positioner som har lagts fram vid fel tidpunkt. Vi har
sedan lång tid tillbaka vetat att hösten kommer att bli
extremt intensivt belastad. Det gäller om den nuva-
rande regeringen sitter kvar och i dubbel utsträckning
om väljarna vill se ett regeringsskifte. Att då skjuta
upp en lång rad viktiga ärenden till hösten är mycket
olyckligt.
Enligt riksdagsordningen skall, som flera talare
tidigare har nämnt, ärenden avgöras under samma
valperiod som de har väckts. Riksdagen kan medge
att behandlingen av ett ärende skjuts till första året
under den kommande mandatperioden. En blick på
förarbetena gör det alldeles klart vad som är huvudre-
geln - ärenden skall avgöras under den period de
väckts - och vad som är undantag - att ärenden skjuts
upp till nästa mandatperiod. Nu tvingas vi konstatera
att det som skulle vara undantag närmast kommer att
bli en regel.
Riksdagsordningens 3 kap. 5 § lyder: "Regeringen
bör avlämna sina propositioner på sådana tider att
anhopning av arbete hos riksdagen om möjligt före-
bygges."
Nu konstaterar vi att regeringen inte klarat av att
leva upp till riksdagsordningens bestämmelser.
Fru talman! Jag vill också säga några ord om en
fråga som behandlas i näringsutskottets betänkande
NU16, som är ett av de här uppskovsbetänkandena.
Det gäller ett förslag som regeringen presenterade i
budgetpropositionen förra hösten. Man begärde ett
bemyndigande av riksdagen att få ställa ut kreditga-
rantier utan beloppsgräns och att man i samband med
det skulle få frångå principen om en riskrelaterad
avgift för den garantin. Syftet med det var att under-
lätta etableringar av utländska IT-företag, produce-
rande sådana.
Jag vill för klarhets skull understryka att när det
gäller det tänkta ändamålet finns det ingen anledning
att avvisa tankarna på särskilda arrangemang för att
underlätta etablering av ny verksamhet, men det finns
mycket goda skäl att avvisa regeringens förslag till
uppläggning och också utskottsmajoritetens förslag
till beslut i den här delen.
Ärendet har inte kunnat färdigbehandlas eftersom
regeringen eventuellt skulle komplettera sitt förslag
när det gäller bemyndigandet. Åtta månader efter det
att regeringen lagt fram sitt förslag har det ännu inte
kommit något förslag med den förutskickade komplet-
teringen. Nu vill alltså utskottsmajoriteten skjuta
ärendet vidare till nästa riksmöte och nästa valperiod.
Vad jag anser om det har framgått tidigare av mitt
anförande.
Men det är inte nog med detta att man skjuter upp
det och att jag anser att det strider mot riksdagsord-
ningen. Det mest bekymmersamma är att förslaget till
bemyndigande strider mot den budgetlag som riksda-
gen beslutade om 1996 på förslag från regeringen.
Därför borde regeringens förslag avvisas. Det tror jag
också att näringsutskottets majoritet förstår, men det
vore kanske alltför genant för regeringen om det ock-
så kom att bli riksdagens beslut. Det av allt att döma
kommande beslutet är beklagligt eftersom det under-
gräver respekten för budgetlagen och för riksdagens
roll som ansvarig för budgeten.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till re-
servationen som är fogad till finansutskottets betän-
kande och reservation nr 1 som är fogad till närings-
utskottets betänkande även om jag står bakom alla de
reservationer som har kristdemokratiska förtecken.

Anf. 101 SVEN HULTERSTRÖM (s):
Fru talman! Jag skall försöka spara något av
kammarens tid genom att inte gå i någon egentlig
polemik med övriga partiers företrädare.
Jag tycker emellertid att det finns anledning att
erinra om att riksdagens arbete under den gångna
mandatperioden har varit föremål för ganska stora
förändringar. Den största förändringen av alla är na-
turligtvis den nya budgetprocessen och omläggningen
till det nya budgetåret.
I de utvärderingar som hittills har kunnat göras av
konstitutionsutskottet och också av den arbetsgrupp
som talmanskonferensen har utsett har det visat sig att
förändringarna ändå i allt väsentligt har fungerat
ganska bra. Men det finns några skönhetsfläckar.
Jag kan gärna säga en av skönhetsfläckarna är
detta som vi nu diskuterar, nämligen att över 20 pro-
positioner och en del andra förslag måste hänskjutas
till nästa mandatperiod. Jag har alltså viss förståelse
för den kritik som finns.
Jag vill också konstatera att det har man även haft
inom regeringen. Den lista som från början presente-
rades, när vi första gången diskuterade detta, omfatta-
de ett fyrtiotal aviserade propositioner. Efter kontak-
ter mellan talmannen och i första hand Statsrådsbe-
redningen har det kunnat reduceras till närmare hälf-
ten. Jag anser inte heller att det är tillfredsställande,
och det kan inte har varit avsikten när man skrev in
den paragraf i riksdagsordningen som säger att man
undantagsvis kan hänskjuta ärenden till kommande
mandatperiod.
Därför tror jag att det finns ett gemensamt intresse
att komma till rätta med problemen. Talmanskonfe-
rensen har ju i onsdags också varit överens om att
man skall fortsätta ett arbete kring de här frågorna
under nästa mandatperiod.
Jag tror inte uppriktigt sagt, fru talman, att en re-
gering vinner några större politiska poänger, knappast
några poänger alls, genom att i slutet av mandatperio-
den presentera dussintals nya propositioner. Jag ser
detta som en anpassning som ännu inte har skett till
riksdagens nya arbetsordning och som ett uttryck för
det ökade tempo som hela tiden präglar den politiska
processen.
Jag tror att alltså inte, Marianne Samuelsson, att
något av de övriga partierna hindras - och det tyckte
jag att Marianne Samuelsson visade i sitt anförande -
att uttrycka åsikter om regeringens propositioner och
förslag därför att de i riksdagsarbetet blir hänskjutna
till ett kommande riksmöte. Marianne Samuelsson
gav ju ett exempel på det i sina kommentarer till mil-
jöpropositionen. Jag tror alltså inte att det kommer att
hindra debatten om dessa ärenden. Men det är ändå
inte tillfredsställande när det ur praktisk synpunkt blir
som det nu har blivit. Jag utgår från att man i det
fortsatta arbetet kommer att hitta en lösning även på
detta problem.
Avslutningsvis, fru talman, ber jag att få yrka bi-
fall till samtliga de förslag som finns från berörda
utskott när det gäller uppskjutning av behandling av
ärenden till nästa riksmöte.

Anf. 102 KARIN FALKMER (m):
Fru talman! I budgetpropositionen hösten 1997
lade regeringen fram två förslag som hör till närings-
utskottets ansvarsområde, som står helt i strid med
såväl den budgetlag som regering och riksdag har att
rätta sig efter som med den modell för kreditgaranti-
givning som riksdagen beslutat skall gälla. Enligt
förslagen skulle regeringen bemyndigas att ställa ut
obegränsade kreditgarantier och därmed kunna frångå
den av riksdagen beslutade principen om riskrelaterad
avgift för garantin.
I klartext innebär det att regeringen Persson vill få
fria händer att utan begränsningar kunna gynna ut-
ländska företagsetableringar inom IT-området, som
t.ex. etablering av en halvledarfabrik. Därmed har
regeringen föreslagit att riksdagen skall fatta beslut
helt i blindo, ett beslut som kan innebära stora kost-
nader för Sveriges skattebetalare.
Riksdagen har tidigare beslutat att risken i varje
garantisammanhang skall beräknas och att det därige-
nom skall sättas ett pris i form av en årlig avgift på
garantin. Om det inte är meningen att en avgift skall
erhållas från garantitagaren är det fråga om en statlig
subvention som skall belasta ett anslag i budgeten.
Genom de aktuella förslagen nonchalerar rege-
ringen den lag och de intentioner som riksdagen be-
slutat skall gälla vid garantigivning.
Någon sakbehandling har, som Göran Hägglund
just sade, dessa kontroversiella förslag inte fått. Be-
handling i näringsutskottet undveks genom att rege-
ringen lade locket på och lovade att återkomma med
ett konkret förslag under våren. Så har inte skett.
Av hänsyn till hur viktigt det är att värna en bud-
getprocess som medger förutsägbarhet när det gäller
framtida kostnader för staten borde regeringen Pers-
sons förslag ha dragits tillbaka.
Nu föreslår i stället utskottsmajoriteten, som snällt
följer sin regering, att de vilande förslagen skall
skjutas upp till kommande mandatperiod.
Detta är inte acceptabelt. Förslag som lagts fram i
samband med budgetpropositionen skall självklart
behandlas och avgöras av riksdagen under den man-
datperiod de väckts. Efter valet kan, förhoppningsvis
vill jag säga, nya majoritetsförhållanden råda i riksda-
gen och i regeringen. Regeln är att det bara undan-
tagsvis skall godtas att förslag skjuts till efter ett val.
Förslag om uppskov av de aktuella förslagen är så
anmärkningsvärt att jag vill att Reynoldh Furustrand
nu här i kammaren redogör för de skäl som ligger
bakom att utskottsmajoriteten stöder denna klander-
värda behandling av både budgetlagen och riksdagen.
Jag vill också att Reynold Furustrand förklarar sin
och socialdemokraternas inställning till demokratin i
Sverige.
Ni säger i betänkandet att regeringen ämnar åter-
komma till riksdagen med ett kompletterande förslag i
frågan när de nu aktuella förhandlingarna har slut-
förts.
Hur kan ni i utskottstexten säga att regeringen
skall återkomma, när vi står inför ett val efter vilket vi
inte vet hur landets regering kommer att se ut?
Hur kan ni i ett utskottsbetänkande några månader
före ett riksdagsval utlova någonting över huvud taget
på Sveriges regerings vägnar?
Fru talman! Ett uppskov med behandlingen av
förslag som så starkt står i strid med budgetlagen och
riksdagens modell för kreditgarantigivning till efter
valet och till en ny mandatperiod är inte acceptabelt.
Att regeringen inte dragit tillbaka sitt förslag visar den
socialdemokratiska regeringens anmärkningsvärt
dåliga omdöme och stora nonchalans mot vår demo-
kratiska beslutsordning och mot riksdagen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i be-
tänkandet. Jag stöder naturligtvis reservation 2, som i
sak är identisk med den reservation som det yrkats
bifall till i finansutskottet.

Anf. 103 LENNART BEIJER (v):
Fru talman! I näringsutskottets betänkande 16 be-
handlas ett specialfall bland uppskovsärendena. Vi
har som bekant här chansen att få en väldigt viktig
företagsetablering i vårt land. Utöver att denna eta-
blering i och för sig ger väldigt många arbetstillfällen
är den kanske framför allt viktig för teknikutveckling-
en och för teknikföretagens utveckling i vårt land.
Man kan naturligtvis ha formella synpunkter på
behandlingen här i riksdagen, och man kan också
verkligen ha synpunkter på hur sådana här affärer går
till internationellt. Sverige skall här konkurrera med
flera andra länder som vill ha den här etableringen.
Säkerligen tycker många av oss att en sådan situation
inte alltid är så rolig. Faktum är dock att den interna-
tionella kapitalismen ser ut så här, och det vet Karin
Falkmer säkert mycket väl om.
Sverige måste spela med i spelet, och Vänsterpar-
tiet anser det mycket viktigt att regeringen får möjlig-
het att agera fullt ut i den här etableringsfrågan. Jag
konstaterar samtidigt att de partier som står bakom
reservation nr 1 är beredda att ta risken att den här
viktiga företagsetableringen går förlorad för Sverige
av formella skäl.
Jag yrkar, fru talman, bifall till utskottets hemstäl-
lan.

Anf. 104 REYNOLDH FURUSTRAND (s):
Fru talman! Här har tidigare mycket detaljerat re-
dogjorts för rent principiella synpunkter på uppskov-
särenden. Jag tänker koncentrera mig till det bemyn-
digande gällande kreditgarantier som Karin Falkmer
tog upp.
Som Lennart Beijer säger handlar det här om att vi
i Sverige har möjlighet att i konkurrens med andra
stater ro hem en kanske mycket stor företagsetable-
ring till vårt land. Karin Falkmer, jag och andra har
tidigare diskuterat nödvändigheten att få till stånd
investeringar i vårt land av den karaktär som det här
faktiskt handlar om. Om Sverige skall ha en chans att
få igenom affärer på den här marknaden måste vi
kunna förhandla under vissa villkor och omständighe-
ter.
Det är fråga om att cirka ett par tusen människor i
vårt land, varav många inom högkvalificerade yrken,
skulle kunna få nya jobb, vilket naturligtvis både
Karin Falkmer och jag tycker är viktigt. Dessutom
skulle högskolor och universitet ha en väldigt stor
nytta av den här typen av etableringar.
Regeringen har gett i uppdrag åt förutvarande
statssekreteraren och numera verkställande direktören
för Svensk Kärnbränslehantering AB Peter Nygårds
att leda en delegation som skall bedöma förutsätt-
ningarna för att ett företag, kanske bland många and-
ra, skall bygga en fabrik i Sverige.
Meningen var att Peter Nygårds skulle lämna sitt
förslag till regeringen senast vid utgången av 1997.
Tyvärr har det dragit ut på tiden, och det är inte ovan-
ligt att den här typen av väldigt stora affärer drar ut på
tiden. Det är ganska sannolikt att oförutsedda händel-
ser inträffar. Asienkrisen har varit en faktor som
fördröjt den kontinuerliga dialogen med företaget och
senarelagt företagets beslut om investeringar i en ny
fabrik.
Vi vet ännu inte om den här etableringen kommer
till stånd, och vi vet inte om den sker i vårt land. Det
finns många länder inom den europeiska gemenska-
pen som mycket gärna ser att den här fabriken blir
etablerad hos dem.
Jag besökte nyligen Irland. Man har i det landet
varit mycket framgångrika, dock med en politik som
jag kanske inte alla gånger ställer upp på, och sett till
att få åtskilliga etableringar av den här karaktären.
Vi tycker från majoritetssidan att det är väsentligt
att det här arbetet får fullföljas och att Nygårds får
möjlighet att slutföra sitt känsliga uppdrag på ett vis
som gagnar Sverige.
Jag förstår att Karin Falkmer kan ironisera över att
vi i utskottsmajoriteten uttalar att regeringen avser att
återkomma när ärendet är så berett att det finns an-
ledning att fatta ett beslut. Det var kanske en litet väl
lång skrivning, men låt oss säga att en socialdemo-
kratisk regering, om den sitter kvar efter valet, åter-
kommer med beslut i kammaren. Jag utgår från att en
socialdemokratisk regering aktivt verkar för att den
här typen av företagsetableringar kommer till stånd
också i Sverige. På den punkten tror jag att Karin
Falkmer och jag är överens.
Jag vill med detta, fru talman, yrka bifall till ut-
skottsmajoritetens förslag och avslag på reservatio-
nen.

Anf. 105 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Vi skulle kunna ägna resten av efter-
middagen åt att diskutera företagsetableringar i Sveri-
ge och det svenska företags- och investeringsklimatet.
Jag avstår från det nu. Det handlar här om att ge upp-
skov för ett mycket kontroversiellt förslag.
Ser inte Reynoldh Furustrand det demokratiska
dilemmat i att skjuta upp behandlingen av så här kon-
troversiella förslag till en situation som uppstår efter
ett val? Ingen vet hur vare sig regering eller riksdag
då ser ut.

Anf. 106 REYNOLDH FURUSTRAND (s)
replik:
Fru talman! Jag kan svara både-och på den frå-
gan, Karin Falkmer. Detta skall vägas mot möjlighe-
ten att få nya viktiga och avgörande jobb till en region
och framför allt mot att detta gagnar hela landet. Jag
tycker därför att det här bemyndigandet inte har den
allvarliga karaktär som Karin Falkmer vill ge det.
Men det är bra om vi inte långsiktigt hamnar i en
situation där vi inte ställs inför sådana förhållanden
som har gällt den här gången.

Anf. 107 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Faktum är att regeringen förhandlar
med företag utifrån en verklighet som inte finns. Det
har inte fattats något som helst beslut i denna kamma-
re angående det bemyndigande som regeringen lägger
in i sin förhandlingstaktik. Det kan inte vara rimligt.
Det är enligt min uppfattning inte rimligt att ma-
joriteten i näringsutskottet, som den medger att den
gör, tummar på de viktiga demokratiska principer som
vi hittills har haft här i kammaren. Hantering och
beslut i ärenden av den här arten skall ske under den
mandatperiod när de väcks. Inser inte Reynoldh Fu-
rustrand det demokratiska dilemmat i att skjuta upp
behandlingen av de här förslagen?

Anf. 108 REYNOLDH FURUSTRAND (s)
replik:
Fru talman! Vi kan, precis som Karin Falkmer sa-
de, kanske diskutera vissa frågor hela dagen här. Jag
tänker inte ägna för mycket tid åt det. Låt mig bara
konstatera att detta, som jag sagt, är ett så exceptio-
nellt ärende att vi tycker att det är nödvändigt att ge
det här bemyndigandet. Det finns en majoritet för
detta i näringsutskottet. Jag tycker därför att vi tilläm-
par en demokratisk princip. Men vi bör i framtiden
inte hamna i en sådan här situation.
Vad Karin Falkmer indirekt säger är att vi borde
avbryta förhandlingarna med det här företaget. Det
skulle leda till att vi i framtiden inte kommer att bli
speciellt ansedda bland dem som tänker investera. Vi
vet inte om vi får några etableringar över huvud taget,
men att avbryta förhandlingarna på det sätt som Karin
Falkmer föreslagit skulle ge en för oss mycket farlig
signal inför framtiden till dem som sitter i vår om-
värld och tittar på Sverige.

Anf. 109 EVA GOËS (mp):
Fru talman! Jag vill bara göra en deklaration om
varför vi i Miljöpartiet ställer oss bakom den här
reservationen. Det här ärendet har kommit och gått i
utskottet. Först hade vi detta ärende, och sedan skulle
det skjutas på framtiden. Det är ett obegränsat belopp
som vi inte vet vad det blir. Det innebär en subvention
av ett annat företag, osv. Sedan kommer alla proposi-
tionerna därefter, ca 40, som vi förväntade oss. Det
var droppen som fick bägaren att rinna över.
Vi måste ändå visa en viss respekt för arbetet i
kammaren. Vi kan inte hålla på att skjuta över frågor
till nästa mandatperiod. Vi vet inte vad som händer
efter valet. Det fick mig att ta steget att stödja den här
reservationen.
Jag har diskuterat med mina vänner som sitter i fi-
nansutskottet och skatteutskottet. Skall man följa
budgetordningen och riksdagsordningen bör man inte
säga ja till ett sådant här förslag där man ställer ut en
obegränsad garanti, en subvention som vi inte vet
någonting om och inte har sett. Det är köpa grisen i
säcken.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

BoU10 Bostadspolitiken
Mom. 1 (den bostadspolitiska målsättningen)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
186 för utskottet
69 för res. 1
7 avstod
87 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 17 c, 12 fp, 9 v, 14 mp, 10 kd
För res. 1: 63 m, 6 fp
Avstod: 7 v
Frånvarande: 37 s, 17 m, 10 c, 8 fp, 6 v, 4 mp, 5 kd
Erling Bager, Anders Johnson och Bo Könberg (alla
fp) anmälde att de avsett att rösta ja men markerats ha
röstat nej.

Mom. 2 (den bostadspolitiska målsättningens närmare
utformning)
1. utskottet
2. res. 4 (v)
3. res. 6 (kd)
Förberedande votering:
20 för res. 4
10 för res. 6
237 avstod
82 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Huvudvotering:
127 för utskottet
18 för res. 4
121 avstod
83 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 17 c
För res. 4: 1 s, 17 v
Avstod: 15 s, 64 m, 18 fp, 14 mp, 10 kd
Frånvarande: 35 s, 16 m, 10 c, 8 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Mom. 3 (beredningen av bostadsfrågorna i regering-
ens kansli)
1. utskottet
2. res. 8 (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion

Mom. 5 (det nuvarande räntebidragssystemet)
1. utskottet
2. res. 11 (c)
Votering:
156 för utskottet
16 för res. 11
94 avstod
83 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 1 c, 18 fp, 1 v, 10 kd
För res. 11: 16 c
Avstod: 64 m, 16 v, 14 mp
Frånvarande: 35 s, 16 m, 10 c, 8 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Mom. 10 (krav på miljöriktigt byggande m.m.)
1. utskottet
2. res. 18 (c)
Votering:
236 för utskottet
31 för res. 18
82 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 64 m, 18 fp, 17 v, 10 kd
För res. 18: 17 c, 14 mp
Frånvarande: 34 s, 16 m, 10 c, 8 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Mom. 13 (åtgärder för de s.k. krisårgångarna)
1. utskottet
2. res. 28 (m, fp, mp, kd)
3. res. 29 (v)
Förberedande votering:
108 för res. 28
17 för res. 29
141 avstod
83 frånvarande
Kammaren biträdde res. 28.
Huvudvotering:
144 för utskottet
106 för res. 28
17 avstod
82 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 17 c
För res. 28: 64 m, 18 fp, 14 mp, 10 kd
Avstod: 17 v
Frånvarande: 34 s, 16 m, 10 c, 8 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Mom. 14 (fastighetsbeskattningen)
1. utskottet
2. res. 32 (v)
3. res. 33 (mp)
Förberedande votering:
19 för res. 32
14 för res. 33
233 avstod
83 frånvarande
Kammaren biträdde res. 32.
Huvudvotering:
143 för utskottet
17 för res. 32
107 avstod
82 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 16 c
För res. 32: 17 v
Avstod: 64 m, 1 c, 18 fp, 14 mp, 10 kd
Frånvarande: 34 s, 16 m, 10 c, 8 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Mom. 20 (kommunernas bostadspolitiska ansvar)
1. utskottet
2. res. 46 (v)
Votering:
250 för utskottet
17 för res. 46
82 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 64 m, 17 c, 18 fp, 14 mp, 10 kd
För res. 46: 17 v
Frånvarande: 34 s, 16 m, 10 c, 8 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Mom. 21 (de allmännyttiga bostadsföretagen)
1. utskottet
2. res. 47 (m, kd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion

Mom. 31 (ROT-avdragen)
1. utskottet
2. res. 62 (m, fp, kd)
3. res. 65 (mp)
Förberedande votering:
96 för res. 62
14 för res. 65
156 avstod
83 frånvarande
Kammaren biträdde res. 62.
Huvudvotering:
127 för utskottet
92 för res. 62
47 avstod
83 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 1 c
För res. 62: 64 m, 18 fp, 10 kd
Avstod: 16 c, 17 v, 14 mp
Frånvarande: 35 s, 16 m, 10 c, 8 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Mom. 36 (tillgängligheten för funktionshindrade)
1. utskottet
2. res. 73 (c, fp, v, mp, kd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion

Mom. 37 (produktansvarslag)
1. utskottet
2. res. 74 (mp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU33 Uppskov till 1998/99 års riksmöte med be-
handlingen av vissa ärenden
Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU30 Uppskov med behandling av ärenden
Utskottets hemställan med godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. (m, fp, mp, kd)
Votering:
156 för utskottet
105 för res.
3 avstod
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan och motive-
ring.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 16 c, 14 v
För res.: 64 m, 18 fp, 13 mp, 10 kd
Avstod: 3 v
Frånvarande: 35 s, 16 m, 11 c, 8 fp, 5 v, 5 mp, 5 kd

SkU31 Uppskov med behandling av ärenden
Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU25 Uppskov med behandling av ärenden
Kammaren biföll utskottets hemställan.

LU29 Uppskov med behandling av ärenden
Kammaren biföll utskottets hemställan.

UU25 Uppskov med behandling av ärenden
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SfU15 Uppskov med behandling av ärenden
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU26 Uppskov med behandling av ärenden
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KrU18 Uppskov med behandlingen av vissa ären-
den
Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU15 Uppskov med behandlingen av vissa ären-
den
Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU27 Uppskov med behandlingen av vissa ären-
den
Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU16 Uppskov med behandlingen av förslag om
bemyndiganden till regeringen avseende kreditga-
rantier, m.m.
Mom. 1 (förslag om bemyndiganden avseende kredit-
garantier)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, mp, kd)
Votering:
157 för utskottet
106 för res. 1
4 avstod
82 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 17 c, 13 v
För res. 1: 64 m, 18 fp, 14 mp, 10 kd
Avstod: 4 v
Frånvarande: 34 s, 16 m, 10 c, 8 fp, 5 v, 4 mp, 5 kd

Mom. 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.

AU14 Uppskov med behandling av ärenden
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beslut om uppskjuten votering

På förslag av talmannen medgav kammaren att
återstående ärenden på dagens föredragningslista fick
avgöras i ett sammanhang vid arbetsplenum månda-
gen den 8 juni.

9 § Riktlinjer för Telias verksamhet

Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1997/98:NU14
Riktlinjer för Telias verksamhet (prop. 1997/98:121)

Anf. 110 PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Det är något av en nationell tragedi
att i denna kammare se näringsutskottets betänkande
14 Riktlinjer för Telias verksamhet. Det är utomor-
dentligt anmärkningsvärt att föra upp riktlinjer och
strategi för ett bolag som ett ärende i kammaren i
stället för som ett ärende på bolagets stämma. Det är
också en tragedi för mig med oförmågan att låta Telia
utvecklas på sina egna meriter utan än en gång binder
Telia till ett statligt bolag.
Majoritetens skrivningar är ett sken av en pro-
gressiv linje. Där föreslås att Telia skall verka i Nor-
den och Östersjöområdet och erbjuda telekommuni-
kationer i vid bemärkelse. Telia skall få ingå nöd-
vändig internationell verksamhet för att backa upp
den förstnämnda verksamheten. Därmed anser majori-
teten ge bolaget likvärdiga förutsättningar.
Herr talman! Jag är upprörd över att Sverige miss-
handlar ett av de mest kvalificerade, mest kunskapsin-
tensiva företagen som nu finns. Telia är en av de
effektivaste teleoperatörerna i världen. Telia är det
bl.a. till följd av att bolaget har fått verka på en fullt
ut konkurrensutsatt marknad. Den amerikanska fede-
rala myndigheten har klart markerat att den svenska
teleavregleringen förmodligen är den mest lyckade i
världen. Därmed har vinster för såväl konsumenter
som producenter av telekommunikationer uppnåtts.
Telia har fått ett försprång genom att den avregle-
rade marknaden i Sverige har verkat under ett antal år
medan övriga europeiska länder sent kommit i gång
med avregleringen. Telia här därmed kommit längre
med större affärsmöjligheter än många av konkurren-
terna. Telia jobbar samtidigt i en av de mer kunskap-
sintensiva branscherna, som är av särskilt intresse i
Sverige och Norden i och med att flera av de viktigas-
te och bästa teleoperatörerna finns här. De har fått ett
antal kvalificerade konkurrenter på svensk marknad,
där snart sagt varje teleoperatör i världen av någon
betydelse finns representerad, bl.a. för att kunna följa
och dra lärdom av de avregleringar som har skett.
Detta i kombination med en teleindustri i Sverige
och Finland gör att vi har förutsättningar att bli ett
verkligt kompetenscentrum på teleområdet. Det förut-
sätter att det inte bara är teleindustrin som får utveck-
las utan också teleoperatörerna. Då måste även Telia
få möjlighet att vara affärsmässig, dvs. mindre poli-
tiskt beslutsfattande, och därmed kunna komma ut på
riskkapitalmarknaden och kunna föra förhandlingar
med utgångspunkt i strikt kommersiella grunder.
Om Telia skall ges likvärdiga förutsättningar,
måste man här notera att det inte finns ett enda tele-
operatörsbolag av betydelse i Europa där regeringarna
inte har öppnat för att bolagen skall vända sig till
marknaden, skaffa riskkapital, bli strikt kommersiella,
och därmed göra gränsöverskridande affärer och
aktivt delta i den omfattande omstruktureringen av
marknaden för teleoperatörer som kan förutses i Eu-
ropa.
Alla andra teleoperatörer är med andra ord på väg
mot riskkapitalmarknaden - eller är redan där. De är
strikt bundna till kommersiellt tänkande. De är i olika
hög utsträckning på väg in i den avreglerade markna-
den. Sverige och Telia har klara förutsättningar och
konkurrensfördelar nu. Det gäller att inte låta dessa
förutsättningar gå förlorade.
Varför vill man inte delta i omstruktureringen?
Varför låter man sig akterseglas?
För mig är det en gåta. Företagsledningen i Telia
delar den uppfattning som nästan alla andra regering-
ar i Europa har, nämligen att teleoperatörerna inte
längre är naturliga monopol utan lever i en konkur-
rensutsatt marknad och därför bör privatiseras.
Fackklubbarna på Telia har samma uppfattning.
Uppfattningen hos regeringarna i Europa är densam-
ma - oavsett politisk färg på regeringarna. Det är den
svenska socialdemokratin som radikalt avviker och
därmed binder Telia till en sämre utveckling än det
annars skulle behöva få.
Jag är fullständigt övertygad om att Telia har be-
tydande förutsättningar att skapa ökad teknik och
kunskapsutveckling i Sverige, fler sysselsättningstill-
fällen på en mer avreglerad marknad, mer förutsätt-
ningar att utvecklas som ett privat, eller åtminstone
delprivatiserat, företag. Jag tycker inte att näringsmi-
nister Anders Sundströms argumentation om behovet
av bra telekommunikationer till hans fastrar och most-
rar i glesbygden runt Piteå håller som argument. Han
har återkommit till dem vid ett flertal tillfällen under
tidigare interpellationsdebatter.
Telia är ingen nationell, naturlig monopolin-
frastruktur. Det finns utomordentligt väl utbyggda
telefonnät för mobiltelefon som täcker hela Sverige.
De är i direkt konkurrens med Telias gamla
koppartrådsnät. Vi har även börjat få ett accessnät,
dvs. motsvarande koppartrådsnätet, som går på ra-
diolänk till städerna och landsbygden. Det har intro-
ducerats i hela Östtyskland. Vi räknar med en intro-
duktion under innevarande år i Sverige.
Det har börjat skapas ett accessnät till teleabon-
nenterna via elnätet och även via kabel-TV-nätet. Det
finns full och total konkurrens. Därmed finns det ett
stort konkurrenstryck på den marknad som Telia
arbetar på.
Vi ser också den snabba tekniska utvecklingen. En
icke oväsentlig del av telekommunikationerna sker via
Internet. Där finns redan tekniken för att använda
parabolerna för att ta ned betydande datamängder.
Därmed finns ännu en del att konkurrera med gente-
mot Telia och den gamla infrastrukturen - som Telia
tidigare i praktiken haft monopol på.
Herr talman! Jag ser inte några av de traditionella
argumenten, som tidigare kan ha setts som bärande,
för att bibehålla Telia i statlig ägo.
Jag ser att inga andra regeringar i Europa heller
ser sådana saker för sina teleoperatörer. Där har nu
Norge, som sista land förutom Sverige, markerat
intresse av att gå med Telenor till den norska riskkapi-
talmarknaden.
Herr talman! Jag skulle avslutningsvis vilja ställa
tre frågor till Socialdemokraternas talesman Birgitta
Johansson i denna fråga:
1. Anser Birgitta Johansson och Socialdemokraterna
att riksdagen skall ta riktlinjerna för företagets ut-
veckling i alla andra statliga företag också, inte
bara i Telia?
2. Vad anser Birgitta Johansson och Socialdemokra-
terna att värdet är av att staten är hundraprocentig
ägare av Telia? Varför har svensk socialdemokrati
en motsatt uppfattning mot alla andra regeringar i
Europa och de flesta andra socialdemokratiska
partier i Europa?
3. Varför kommer alla andra ut på marknaden men
inte svenska Telia? Hur kan man se på detta som
en infrastruktur som oundgängligen skulle vara i
statlig ägo?
Jag har väldigt svårt att se några bärande argument
för detta, men jag kan se många mycket starka argu-
ment för att Telia bör introduceras på riskkapital-
marknaden och ge det en frihetsgrad, som både led-
ning, fackklubbar och alla andra länders regeringar
ute i Europa har kommit till med sina respektive tele-
operatörer.
Vi har en unik chans. Telia ligger långt framme.
Telia tappar i marknadsvärde varje dag till följd av
förlorat försprång när vi inte går med Telia till mark-
naden. Det är därför jag ser det som en nationell tra-
gedi att den svenska socialdemokratiska regeringen
och, som det förefaller, majoriteten åtminstone i nä-
ringsutskottet är ovilliga till en privatisering av bola-
get.
Med hänvisning till den pressade tiden i kamma-
ren kommer jag att nöja mig med att yrka bifall till
reservation nr 1, på vilken jag även kommer att begä-
ra rösträkning.

Anf. 111 TORSTEN GAVELIN (fp):
Herr talman! Vad har Sverige, Norge och Albani-
en gemensamt? Det skulle kunna vara en fråga i en
frågetävling. Svaret är: Helstatliga telebolag. Enbart
detta svar och det sällskap som Sverige snart befinner
sig i skulle kunna vara skäl nog att omgående inleda
försäljning av statens aktier i Telia. Men tyvärr är
regeringens motstånd - förmodligen taktiskt betingat
- mot en försäljning så starkt att man fortfarande
säger nej och i propositionen kommer med några
tunna förslag om marginella förändringar i Telias
inriktning. Skall det bli så, som Telias avgångne sty-
relseordförande Bengt Westerberg uttalade i pressen,
att privatiseringsbeslutet kommer först efter valet? I
så fall är det synd för oss skattebetalare, synd för oss
telekonsumenter och synd för Telia att den socialde-
mokratiska taktiken får gå före det som är bra för hela
landet.
Vad vi i Folkpartiet liberalerna tycker om kom-
munalt och statligt företagsägande torde vara rätt
välkänt vid det här laget. Låt mig bara citera det se-
naste dokumentet i denna fråga, nämligen från ut-
skottsbetänkandet KU31, som vi voterade om i morse,
där det i vår och moderaternas reservation 4 heter så
här:
"Utskottet delar regeringens uppfattning att myn-
dighetsformen är lämpligast för statlig verksamhet. En
logisk konsekvens av detta är enligt utskottets mening
att staten så långt möjligt bör avveckla, avyttra eller
ombilda de statliga verksamheter som i dag bedrivs i
privaträttslig form. Enligt utskottets mening bör staten
- - - inte bedriva konkurrensutsatt verksamhet."
Näringsutskottets majoritet väjer undan för frågan
om Telias ägande och säger att vi får ta ställning till
det om och när det kan bli aktuellt. Min tolkning av
detta icke-ställningstagande är att Bengt Westerberg
har rätt än en gång. Efter valet kommer försäljningen.
Telias vd Lars Berg har i Dagens Nyheter den 30
maj redovisat en del av de svårigheter han upplever
med det statliga ägandet, t.ex. att bolaget hämmas i
sin utveckling. Han säger bl.a. så här:
"Privatiseringståget för de europeiska telebolagen
rullar - - -. Om vi vill vara med i de pågående struk-
turaffärerna är det en fördel om Telia har en noterad
aktie. - - - regeringen är öppen för förnyelse."
Jag skulle vilja fråga Birgitta Johansson, som får
representera regeringen i den här debatten: Var finns
denna förnyelse. Varför denna tvekan hos utskottsma-
joriteten när det gäller ägandet av Telia?
Herr talman! Folkpartiets ställningstaganden finns
rätt utförligt redovisade i utskottsbetänkandet, varför
jag, för att i någon mån hushålla med kammarens
debattid, vill hänvisa den intresserade dit. Jag yrkar
bifall till den inledande reservationen nr 1.

Anf. 112 LENNART BEIJER (v):
Herr talman! Det är tillfredsställande att Telia nu
ges möjlighet att bedriva verksamhet på nya områden.
Utskottet har också tyckt att det är naturligt att det
geografiska arbetsområdet vidgas till att omfatta övri-
ga Norden och Östersjöområdet.
Däremot tycker vi att riktlinjerna borde komplette-
ras med att Telia skall få i uppgift att bidra till att
informationstekniken görs tillgänglig för alla i landet.
Lika förutsättningar i hela landet är en mycket viktig
regionalpolitisk fråga. Målet skall vara att alla skall
ha tillgång till lättanvända tele- och IT-baserade in-
formationstjänster på lika villkor.
Det är vårt svar på regeringens proposition, medan
vi som vanligt får höra att den enda och allenarådande
uppgiften borde vara att sälja ut Telia.
Sverige har trots allt varit framgångsrikt på områ-
det, med både tele- och IT-baserade tjänster. Koncep-
tet Telia-Ericsson har fört oss till en tätposition i
världen. Den snabba och positiva utvecklingen måste
naturligtvis fortsätta.
En väldigt viktig bit är nätutbyggnaden och att
man inser att det är ett strategiskt intresse att landet
hänger med på alla de nya områdena. Ägandet av
detta nät är naturligtvis avgörande för hur utveckling-
en skall bli i landet.
Jag tolkar moderater, folkpartister och kristdemo-
krater så att de vill privatisera Telia och då också är
beredda att överlåta infrastrukturen till privata bolag.
En sådan utveckling skulle naturligtvis försvåra arbe-
tet med att göra tekniken tillgänglig för hushåll och
företag i hela landet. Man kan säga att det inte är
särskilt bra att privata intressen kontrollerar in-
frastrukturen i ett sådant här sammanhang - och inte i
något annat sammanhang heller för den delen. Det
skulle därför vara intressant att veta om man har ett
längre perspektiv i fråga om hur en utveckling ser ut i
framtiden om man skulle privatisera Telia helt och
hållet.
Herr talman! Utskottets skrivning att det är ange-
läget att alla hushåll och företag i hela landet ges
tillgång till den nya tekniken är naturligtvis bra, men
den är ändå något passiv. Därför vill jag yrka bifall
till reservation 2.
Då jag tror att det är på det sättet att vår utskotts-
ordförande Birgitta Johansson i dag genomför sin
sista debatt här i kammaren, vill jag passa på att tacka
för de år som har gått och önska henne stor framgång
i fortsättningen.

Anf. 113 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! När Lennart Beijer argumenterar lå-
ter det för mig som om teleinfrastrukturen var som en
järnvägsräls som går mellan alla telefonstolpar. Så är
ju inte fallet. En stor del av infrastrukturen är konkur-
rerande och är redan i privat ägo - det är kanske litet
obehagligt för en vänsterpartist. När det gäller mobil-
telefonin finns flera olika konkurrerande nät i privat
ägo. Större och större del går även via radiolänk.
Trafiken börjar även gå via kabel-TV och elnäten.
Det är också konkurrerande nät och till stora delar
privata.
Varför skall vi hindra Telias utveckling? Varför
skall det bolaget inte få utvecklas bara för att det
råkade vara statligt från början? Så tycker vi, precis
som fackklubbarna och ledningen i Telia, precis som
nästan alla regeringar i Europa.

Anf. 114 LENNART BEIJER (v) replik:
Herr talman! Jag tror inte jag klarar av att svara
när det gäller alla tekniska delar som Westerberg tar
upp här, men så mycket kan jag ändå säga att vi fort-
farande har en väldigt viktig infrastruktur i accessnät
och transportnät. Naturligtvis är det viktigt hur det
sköts, på vilket sätt man ser till att det utvecklas i
framtiden. Om man nu vill ha en privatisering av
Telia bör man åtminstone tala om på vilket sätt denna
viktiga infrastruktur skall skötas i framtiden.

Anf. 115 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Jag delar den uppfattningen, och un-
der trafikutskottet finns det en post- och telestyrelse
som är tillsynsmyndighet på teleområdet. Den har
bl.a. att se till att det finns lika tillträde till självkost-
nadspris till accessnäten, dvs. koppartråden eller
annat som kan tänkas vara av monopolstruktur. Tala
med Karl-Erik Persson!

Anf. 116 LENNART BEIJER (v) replik:
Herr talman! Det finns ett exempel som kanske
framför allt Per Westerberg borde studera, nämligen
British Telecom i Storbritannien, som har privatise-
rats efter ungefär det här mottot. Man får ligga i
ständiga förhandlingar och diskussioner om hur man
skall sköta den grundläggande infrastrukturen, och jag
tycker att det är en mycket orationell handläggning av
en så viktig del av samhällslivet.

Anf. 117 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Herr talman! Jag vill för Miljöpartiets räkning sä-
ga att vi har haft en mycket positiv syn på den avreg-
lering av telemarknaden som har genomförts. Vi ser
också med tillförsikt på den konkurrens som har upp-
stått och som faktiskt utvecklar marknaden i stor
utsträckning. Det har framför allt gett konsumenterna
lägre priser men också en rasande takt när det gäller
teknisk utveckling och utbud av tjänster, och det är
naturligtvis önskvärt. Vi ser att Telia har satsat kraft-
fullt på investeringar. De investeringsbelopp som
Telia lägger ned per år är ingen annan operatör i Sve-
rige i närheten av.
Varför skall vi då äga Telia över huvud taget? Ja,
för Miljöpartiet är den här frågan inte helt självklar att
besvara. Vi har inga ideologiska skäl att anse att man
skulle styra en marknad genom ägande. Självklart
skall marknadsvillkoren styras genom konkurrens-
neutral lagstiftning, som också tillvaratar konsumen-
ternas intressen. Men vi menar att det än så länge
fortfarande finns skäl för ett statligt ägande. Men det
här är ett ställningstagande som hela tiden måste om-
prövas, med tanke på hur marknaden utvecklas.
En situation som vi ser i dag är att det fortfarande
är mycket låg konkurrens när det gäller lokaltelefoni.
Frågan om en privatisering av Telia bör diskuteras i
flera delar: dels det fasta nätet och det lika tillträdet,
som det talades om tidigare, dels om Telia skall bör-
sintroduceras och privatiseras i sin helhet eller om det
finns anledning att splittra företaget. Vi är medvetna
om att en splittring av företaget skulle göra att Telia
minskade betydligt i värde. Men det finns ändå vissa
poänger när det gäller mångfaldsaspekten i ägandet
med att splittra företaget. Då syftar vi framför allt på
den mediala verksamheten, där det är tveksamt att
Telia i nuvarande form, dvs. som ett statligt ägt före-
tag, är med på mediemarknaden.
Detta principiella ställningstagande har vi utveck-
lat i särskilda yttranden tidigare, och där har vi också
förenat oss med Folkpartiet i ställningstagandet.
Att vi nu däremot inte väljer samma lösning som
Folkpartiet, dvs. en privatisering, beror på att en ut-
försäljning av ett splittrat Telia, dvs. mediebiten, inte
heller skulle leda till något slags mångfald i ägandet
med hänsyn till hur mediemarknaden ser ut i dag och
hur den utvecklas. Det är just mångfalden i ägandet
när det gäller antalet operatörer som är väsentligt just
nu, och därför menar vi att de andra operatörerna
måste få bättre villkor. Det är först efter år 2000 som
vi kan ta ställning till om vi kan sälja ut Telia helt.
Det här är alltså en fråga som Miljöpartiet kom-
mer att ompröva. Vi är i dag inte beredda att stödja ett
förslag till utförsäljning. Jag vill härmed yrka bifall
till reservation nr 3.

Anf. 118 GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Herr talman! Telia, som är det företag vi nu disku-
terar, arbetar ju på en kraftigt expanderande marknad,
som präglas av en ökande konkurrens. Nu liberalise-
ras marknaderna i snabb takt, och från den 1 januari
1998 har huvuddelen av Europas telemarknader öpp-
nats för konkurrens. Bakgrunden till det är beslut som
har fattats inom EU.
Sverige fattade tidigt beslut om avregleringar, och
Telia fick genom det ett visst övertag, ett övertag som
man i alla fall till i dag har lyckats upprätthålla. Kon-
kurrensen på den svenska telemarknaden har utveck-
lats snabbt, inom i första hand internationell trafik och
när det gäller fjärrsamtal. Nu kan man också räkna
med att ny teknik och alternativa accessmöjligheter
medför att konkurrenstrycket för lokalsamtal kommer
att öka starkt framöver. Utvecklingen drivs fram av
alltfler operatörer, som bygger ut mobila nät och som
ger direktanknytning till kunderna.
Det kommer att bli en branschglidning på de här
områdena. Man kommer att få se allianser mellan
teleoperatörer och medieföretag och allianser mellan
teleoperatörer och dataföretag och så småningom en
sammansmältning av telefoni, data och medier.
De senaste årens snabba och omfattande föränd-
ringar har utsatt Telia för en del påfrestningar. Man
har som jag sade tidigare fortsatt att behålla ett över-
tag, men nu börjar problemen hopa sig vid horisonten
om inte någonting görs.
Riksdagen beslutade på våren 1997 om ändrade
telepolitiska mål. Regeringen förmådde då inte samla
sig till en uppfattning i de avgörande framtidsfrågorna
för Telia, och det gällde då främst styrelsens begäran
om ett betydande tillskott av ägarkapital för att klara
framtidens investeringsbehov. I dag är det väl knap-
past någon som kan tänka sig att vi i budgetsamman-
hang skulle ta medel från andra angelägna verksamhe-
ter och säga: Det här överför vi till Telia för att man
skall kunna investera för att möta framtidens utma-
ningar. Knappast någon tänker sig det. Det var natur-
ligtvis inte heller vad regeringen förordade i det här
sammanhanget.
Då uppstår ett dilemma - företaget behöver peng-
ar och ägarna kan inte få fram pengar eller vill inte
skjuta till pengar. Har man då ideologiska blockering-
ar som gör att man inte öppnar företaget för nyemis-
sioner, alltså en ägarspridning, återstår ju egentligen
bara två sätt. Ett alternativ är att hitta en annan statlig
teleoperatör, t.ex. den norska, för att uppnå en jäm-
bördig storlek och en ägare som är beredd att skjuta
till nytt kapital. På det sättet skulle Telias problem
kunna lösas. Om det inte lyckades kunde regeringen
som ett annat alternativ genom ägardirektiv ålägga
Telia sådana restriktioner i dess verksamhet att man
inte skulle behöva något nytt kapital. Det är det som
nu föreslås i propositionen.
Behöver Telia trots ägarrestriktioner av geografisk
eller verksamhetsinriktningskaraktär ha mer pengar
för sin verksamhet hänvisas man till att sälja ut ideo-
logiskt mindre känslig egendom, t.ex. bolagets fastig-
heter. Men det är knappast lösningen för framtiden.
Regeringen driver alltså linjen att Telia inte har
något kapitalbehov. Därför är det heller inte aktuellt
för staten att sälja aktier i Telia eller att börsnotera
företaget. Trots det säger man att Telia skall ha sam-
ma möjligheter att utvecklas som de andra aktörerna
på telemarknaden och att den avreglerade telemark-
naden i Europa kommer att ge nya möjligheter till
olika allianser och samarbete i nya former. Telia skall
ha möjlighet att delta i den typen av strukturaffärer,
anser regeringen i propositionen.
Vår uppfattning är den att Telia behöver nya re-
surser och ett tillskott av medel för att kunna hävda
sig på den internationellt avreglerade marknaden. Det
är också företagsledningens uppfattning. Företags-
ledningen säger att man behöver nya friska pengar för
att kunna investera och för att kunna hävda sig på
marknaden i framtiden. Men regeringen anser sig veta
bättre.
Regeringen höll uppenbarligen tummarna för att
den tänkta affären med Norge skulle kunna slutföras,
för då skulle Telia kunna få ett kapitaltillskott på ett
annat sätt - ett kapitaltillskott som regeringen inte
anser att Telia behöver.
Häromdagen var det en intervju i Dagens Nyheter
med Telias vd Lars Berg. Han säger att det är ett
hinder för Telia att man finns i statlig ägo.
"Privatiseringståget för de europeiska telebolagen
rullar, säger han. Om vi vill vara med i de pågående
strukturaffärerna är det en fördel om Telia har en
noterad aktie. Det skulle underlätta våra affärsdiskus-
sioner."
Ägarbilden och bristen på kapital är alltså ett be-
tydande problem för detta företag.
Om man ser det ur skattebetalarnas perspektiv är
det också ett problem. Värdet på Telia sjunker tyvärr
väldigt snabbt. Som vi skriver i vår reservation, som
är fogad till betänkandet, har fondkommissionärsfir-
man Carnegie tittat på Telia. Man säger att värdet har
minskat med 19 miljarder kronor bara under åren
1995 till 1997. Värdeminskningen sker alltså snabbt,
och det är skattebetalarnas resurser som dräneras i
takt med att månad läggs till månad utan att regering-
en förmår släppa de ideologiska blockeringarna.
Jag är själv övertygad om att det är en tidsfråga
tills ägarspridningen är ett faktum. Men det är en
mycket kostsam tid, och de resurser som kan frigöras
vid en försäljning som kommer förr eller senare kan
användas för att minska låneskulden och därmed
minska statens ränteutgifter. Det skulle också - och
det är det viktiga i detta sammanhang - öppna nya
möjligheter för Telia att expandera och skaffa sig en
än starkare position med än fler arbetstillfällen i Sve-
rige genom att man kan ingå allianser som jag tror
skulle vara till fördel för företaget och alla dess an-
ställda.
Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till re-
servation 1, som är fogad till betänkandet.

Anf. 119 BIRGITTA JOHANSSON (s):
Herr talman! Regeringen Bildt inledde, då man
tillträdde regeringsmakten 1991, ett närmast vildsint
privatiseringsprogram. När mandatperioden var slut
hade man för det första likviderat det statliga hol-
dingbolaget Fortia och för det andra sålt ut ett 20-tal
företag. Bland annat såldes SSAB, Procordia, Celsius
och Assi Domän. Planerna var att sälja ytterligare ett
15-tal företag - däribland Vattenfall. Men det kom ett
regeringsskifte emellan, som alla känner till.
För den borgerliga regeringen var privatiseringen
en rent ideologisk fråga. För Moderata samlingspar-
tiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna är
det detta fortfarande. Näringspolitik är för partierna
på högerkanten lika med privatisering i första rum-
met, möjligen med skattesänkningar som stark rival.
I samband med avregleringen av den svenska te-
lemarknaden ombildades Televerket till ett helstatligt
ägt bolag - Telia AB - den 1 juli 1993. Aktiebolags-
formen ansågs vara en mer adekvat associationsform
för en konkurrensutsatt verksamhet. De samhälleliga
målen vad gäller telepolitiken fastställs i telelagen.
Telia AB är ett av de inom telekommunikationsbran-
schen verksamma bolag som har att följa de samhäl-
leliga mål som finns i telelagen. Det är en generell
reglering med samma villkor för alla teleoperatörer,
och därmed finns det en klar skillnad mellan vem som
är reglerare och vem som är ägare. Det är i och för sig
den största aktören på telekommunikationsmarkna-
den.
Telekommarknaden utvecklas, som tidigare också
har påpekats av talare, i en rasande fart vad gäller
tekniken. Det kommer nya varor och tjänster som en
effekt av liberalisering av den internationella markna-
den. Som också tidigare påpekats är Europas tele-
marknader öppnade för konkurrens från den 1 januari
i år.
Telia måste ha samma möjlighet som sina konkur-
renter på marknaden. Ägaren staten har därför att
utöva ett professionellt och ägarmässigt ägande i
Telia med avkastningskrav som ligger på ungefär
samma nivå som för övriga konkurrensutsatta teleope-
ratörer i Europa.
Detta är bakgrunden till de förslag till nya riktlin-
jer för Telia som regeringen har i sin proposition.
Huvudinriktningen för Telia skall vara att i fort-
sättningen kunna erbjuda telekommunikationstjänster
i vid bemärkelse i Norden och inom Östersjöområdet.
Här ingår den internationella verksamheten, som är
nödvändig för att man skall kunna tillhandahålla dessa
tjänster. Telia skall erbjuda telekombaserade infor-
mationstjänster. Telias roll är att strukturera och pa-
ketera tjänster som görs tillgängliga via Telias olika
nät. Man skall dock inte ägna sig åt själva innehållet,
dvs. att själv eller som delägare producera program
till radio- och TV-kanaler.
Telia kan t.ex. bedriva verksamhet som inte direkt
ingår i huvudinriktningen under förutsättning att den
bidrar till att stärka lönsamheten och att det sker med
en avkastning som står i överensstämmelse med det
risktagande som verksamheten också innebär. Verk-
samheten skall komplettera huvudinriktningen.
Telia skall också ha samma frihet att genom
strukturaffärer av olika slag sammanföra delar av sin
verksamhet med andra operatörers. Med tanke på
hastigheten inom telekombranschen bör det vara re-
geringen som nu fattar beslut om Telias verksamhet
när så erfordras.
Grundläggande är att Telia skall ha samma förut-
sättningar som sina konkurrenter och att staten skall
ha en fullgod avkastning på insatt kapital.
Av motionerna från m, fp och kd skulle man kun-
na tro att denna proposition handlar om förändringar i
ägarstrukturen, tolkat som privatisering, vilket den
inte gör. Det sägs tydligt att regeringen kommer att
återkomma till riksdagen om förändringar i ägandet
blir aktuella, t.ex. genom ett stort behov av kapitaltill-
skott som inte kan tillgodoses av staten ensam. Men
detta är för tillfället inte aktuellt.
Näringsutskottet delar regeringens bedömning att
Telia skall ha samma verksamhetsförutsättningar som
sina konkurrenter. Med större geografiskt arbetsom-
råde och en huvudinriktning på telekombaserade
informationstjänster ges företaget det utgångsläge
som det behöver.
Det finns ingen anledning att nu diskutera even-
tuella förändringar i ägandet. Ej heller finns det skäl
att göra några uttalanden om att staten skall bibehålla
och utveckla sitt ägande.
Därför tillstyrks propositionen, och jag avstyrker
motionerna och reservationerna.

I detta anförande instämde Barbro Andersson,
Nils-Göran Holmqvist, Reynoldh Furustrand, Laila
Bäck, Sylvia Lindgren, Dag Ericson, Marie Granlund
och Hans Hoff (alla s).

Anf. 120 ELISA ABASCAL REYES (mp)
replik:
Herr talman! I trafikutskottet, som denna fråga ti-
digare lydde under, har Miljöpartiet och Socialdemo-
kraterna haft en gemensam syn på såväl avregleringen
av telemarknaden som telelagens utformning och
Telias verksamhet. Men av Birgitta Johansson blir jag
litet konfunderad. Jag tolkar betänkandet så att frågan
om Telias utförsäljning ligger öppen i ett längre per-
spektiv. Annars skulle det naturliga vara att staten
aktiverade sitt ägaransvar och inte bara inriktade sig
på avkastningskravet såsom det är nu. Vi har t.ex. sett
att politikerna försvinner från Telias styrelse.
Då är min fråga: Om en utförsäljning av Telia
skulle bli aktuell, vilken strategi skulle då vara aktuell
för Socialdemokraterna i telefrågorna? Det är en
fråga, inte ett angrepp.

Anf. 121 BIRGITTA JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Elisa Abascal Reyes tog upp att
Miljöpartiet och Socialdemokraterna har varit överens
i frågan om Telias eventuella utförsäljning och frågor
som tidigare har behandlats i trafikutskottet som gäl-
ler telelagen. Jag är tacksam för att vi är överens om
hur telelagen skall hanteras, därför att det är en
mycket speciell fråga, som jag också sade i mitt in-
ledningsanförande.
När det gäller Telias framtida ägarstruktur finns
det ingen anledning att göra någon förändring i dag.
Telia har genom denna proposition fått ett mandat att
vidga sin verksamhet framför allt till de baltiska län-
derna.

Anf. 122 ELISA ABASCAL REYES (mp)
replik:
Herr talman! Frågan kvarstår ändå: Vad vill staten
med sitt ägande av Telia? Jag tycker inte riktigt att
frågan blir besvarad i betänkandet.
För oss är syftet att det finns ett samhällsansvar.
Det finns fortfarande en sådan marknadssituation när
det gäller lokal telefoni att vi anser det befogat med
ett statligt ägande. Men vi är ändå öppna för en dis-
kussion kring strategin för en utförsäljning av Telia.
Även om Birgitta Johansson säger att det inte i
dag är aktuellt med någon förändring av Telias ägar-
struktur, tycker jag ändå att det låter som om det är
någonting som man måste ha diskuterat igenom. Jag
måste i viss utsträckning beklaga att vi inte kan föra
den diskussionen i dag, att ni inte vill dela med er av
era tankar, för jag är helt övertygad om att ni måste ha
berört den här tanken någon gång.

Anf. 123 BIRGITTA JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Det hela blir något märkligt. Å ena
sidan vill Elisa Abascal Reyes ha väldigt mycket av
Telias mål och verksamheter kvar i samhällelig regi.
Å andra sidan skall man, enligt de reservationer som
finns, kunna gå ut och dela upp den här marknaden.
För mig stämmer inte detta.
Den socialdemokratiska politiken när det gäller
Telia är att man skall behålla Telia i statlig ägo. Vi
har breddat verksamheten för Telia. Det är det som
propositionen handlar om.

Anf. 124 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Först håller jag med Birgitta Johans-
son om att vi gjorde ett antal privatiseringar under
föregående mandatperiod. Som bekant hade vi i flera
fall, dock inte i alla, stöd även från fackklubbarna i
samband med privatiseringarna. I flera av fallen har
utvecklingen blivit så positiv att värdet på statens
kvarvarande ägarandelar har blivit större än vad det
ursprungliga totala ägandet var.
Men, herr talman, i ett par frågor förstår jag inte
riktigt Birgitta Johansson. Jag förstår visserligen att
marknaden kommer att få investeringar i telekommu-
nikationer och att det finns kapital. Men de kommer
förmodligen att komma från amerikanska och konti-
nentala bolag och ge arbetstillfällen och teknisk ut-
veckling där i stället för i Sverige. Det är denna pas-
sivitet från socialdemokratins sida som jag är bekym-
rad över.
Sedan har jag inte fått svar på mina tre ursprungli-
ga frågor. Om man nu anser att affärsstrategin för ett
statligt bolag måste debatteras och tas ställning till här
i riksdagen, inte i bolaget, inte på marknaden och inte
där det hör hemma, har man då för avsikt att ta upp
varje statligt bolag för att debattera dess affärsstrategi
här i kammaren i sann central planhushållningsanda?
Den andra frågan gäller värdet av det statliga
ägandet. Finns det några motiv? Eller är det bara
bananskalens väg att det har råkat bli så och att det till
följd av någon form av partipolitisk dogmatism ligger
kvar, att har det en gång varit statligt skall det fortsät-
ta att vara det?
Varför, för det tredje, tror Birgitta Johansson att
alla andra regeringar, t.o.m. den norska, talar om att
vända sig till marknaden med sina telebolag? Varför
gör alla andra det som new Labour gör i Storbritanni-
en? Är det bara den svenska socialdemokratin som är
old Labour?

Anf. 125 BIRGITTA JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Först vill jag tacka för att jag har fått
denna möjlighet att debattera med Per Westerberg.
Det är glädjande att känna igen Per Westerberg på
alla sätt. Alla de upprepningar som jag tidigare har
kunnat höra i näringsutskottet har jag saknat under
några år då Per Westerberg varit förvisad till trafikut-
skottet.
Svaret på de frågor som Per Westerberg ställde
finns mycket tydligt i den socialdemokratiska politi-
ken. Vi är nämligen pragmatiskt inställda. Vi tar en
fråga i taget och diskuterar dem allteftersom det ges
nya möjligheter.
Sedan säger Per Westerberg att det inte finns ett
enda telebolag i Europa som inte har vänt sig till
marknaden. Jo, det finns ett telebolag i Europa som
har gått ut till den baltiska marknaden, och det tycker
jag är ett stort och viktigt steg.

Anf. 126 PER WESTERBERG (m) replik:
Herr talman! Jag tolkar Birgitta Johanssons svar
så, att det är bananskalens väg som styr den socialde-
mokratiska hanteringen av de statliga bolagen. Det
råkade vara ett statligt bolag, och då förblir det ett
statligt bolag. Därmed sätter jag etiketten old Labour
på socialdemokraterna i Sverige i dag till skillnad från
new Labour i Storbritannien och de flesta andra euro-
peiska länder.
Även jag skall be att få tacka Birgitta Johansson
för lång och trogen debatt och käbbel under många år.
Jag tycker att du har gjort ett utomordentligt jobb i
näringsutskottet. Framför allt har du varit så vidsynt
att det har blivit en mycket bra stämning och öppenhet
i debatten, som man ibland kan sakna på en del andra
ställen. Tack!

Anf. 127 BIRGITTA JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Ja, Per Westerberg, om det är new
Labour eller vad det nu är vet jag inte, men det här är
en socialdemokrati som finns i Sverige med de verk-
samheter som vi på olika sätt har upparbetat i Telia
och genom samhällelig ägo.
Telia blev ett aktiebolag 1993. Vi har en fri tele-
marknad i Europa. Vi tycker att de här stegen, att
Telia nu kommer ut på den baltiska marknaden, är
viktiga. Att Telia också får gå in på nya teknikområ-
den på den nya telekommarknaden är tydliga signaler
som har getts i propositionen. Sedan får det stå för
Per Westerberg om det är ny eller gammal socialde-
mokrati, men för oss är det en socialdemokrati som
känns igen av svenska folket.

Anf. 128 GÖRAN HÄGGLUND (kd) re-
plik:
Herr talman! Birgitta Johansson upprepar gång på
gång i sitt anförande att det grundläggande är att Telia
skall ha samma förutsättningar som konkurrenterna.
Men problemet är att det blir ju inte samma förutsätt-
ningar som konkurrenterna har. De kan få tillgång till
nytt riskkapital, kapital för nödvändiga investeringar,
men det kan ju knappast det svenska företaget få. Ja,
om man med konkurrenter menar det albanska telebo-
laget så stämmer det naturligtvis.
På vilka grunder gör Birgitta Johansson och ut-
skottsmajoriteten en annan bedömning än vad före-
tagsledningen gör? Det som har varit ett bekymmer
tidigare i statligt företagande är när vi har trott att vi
som politiker är bättre på att följa marknaden och
göra bedömningar för företag än vad den operativa
företagsledningen är. På vilka grunder kan vi göra en
annan och bättre bedömning än den som företagsled-
ningen gör?
Till sist en fråga om värdet på Telia, som ju sjun-
ker mycket snabbt. Som jag sade bedöms värdet från
1995 till 1997 ha minskat med i storleksordningen 19
miljarder kronor.
Hur mycket mer av skattebetalarnas pengar är
Birgitta Johansson och utskottsmajoriteten beredda att
offra genom att vänta ytterligare en tid med att göra
något åt ägarfrågan?

Anf. 129 BIRGITTA JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Göran Hägglund tar upp frågan om
vad Telia skall göra och inom vilka ramar Telia som
statligt ägt företag kan arbeta. Vi har sagt både i pro-
positionen och i betänkandet - och jag har hänvisat
till det i mitt inlägg här - att Telia skall arbeta på
samma villkor som alla andra företag och företags-
ledningar.
De har naturligtvis lättare att göra det eftersom de
får finnas inom ett större område just nu. Den diskus-
sion om privatiseringar och annat som förs är liksom
inte speciellt konstruktiv. När man inte kan tala om
vad man skall ha en privatisering till blir det inte
speciellt konstruktivt.
Det går självklart bra för olika fondkommissions-
firmor att göra värderingar. Men när man inte vet
vilka grunder värderingarna görs på och under vilka
förutsättningar man kan mäta den här marknaden, är
dessa värderingar ganska ointressanta.

Anf. 130 GÖRAN HÄGGLUND (kd) re-
plik:
Herr talman! För att inte förspilla min tid på ovä-
sentligheter vill jag börja med att tacka Birgitta Jo-
hansson för de här åren tillsammans. Du har som
ordförande och människa en förmåga att skapa en
avspänd och trevlig atmosfär. Det har varit till väldigt
stor nytta i utskottet. Då blir det också mycket effek-
tivt, eftersom man undviker onödiga låsningar. Det är
naturligtvis väldigt värdefullt med tanke på det arbete
som vi har haft att utföra i näringsutskottet.
Du är pragmatiskt, praktiskt inriktad, och du är en
väldigt klok person som jag har lärt mig att uppskatta
väldigt mycket under de här åren. Tack för dina insat-
ser, Birgitta, och lycka till i fortsättningen!
Till sist vill jag säga några ord om Telia. Det är
naturligtvis sant att om det bara handlade om beräk-
ningar på en fondkommissionärsfirma så vore det
ointressant. Men det intressanta i det här fallet är att
de anställda och företagsledningen på Telia gör be-
dömningen att man behöver nya pengar för att kunna
expandera och hålla jämna steg med de konkurrenter
som Birgitta Johansson anser att man skall ha samma
förutsättningar som.
Då är det naturligtvis ett bekymmer när regeringen
och vi som politiker gör en annan bedömning och
säger: Vi vet bättre. Ni behöver inte alls några pengar.
Vad jag efterfrågar är alltså den grund som man står
på i det här sammanhanget.

Anf. 131 BIRGITTA JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Först får jag naturligtvis tacka Göran
för de vackra orden. Jag vill även tacka Per Wester-
berg för de ord som han sade.
När det gäller Telia måste jag ändå upprepa det
som står i propositionen om vad Telias inriktning och
verksamhet skall leda till. Där sägs det mycket tydligt
att de har samma möjligheter att konkurrera på mark-
naden som andra och att vi har ett professionellt
ägande från statens sida. Företagsledningen verkar
och arbetar inom de ramar som propositionen har satt
upp.

Anf. 132 TORSTEN GAVELIN (fp) replik:
Herr talman! Birgitta Johansson inledde sitt anfö-
rande med att mena att den privatisering som den
borgerliga regeringen genomförde var vildsint och
ideologiskt betingad. Senare i anförandet, och också
nu under replikväxlingen, säger Birgitta Johansson att
socialdemokratin minsann är pragmatiskt inställd i de
här frågorna.
Jag skulle vilja problematisera de här påståendena
genom att säga att jag är alldeles övertygad om att
Birgitta Johansson är pragmatiskt inställd i de här
frågorna. Det har jag uppskattat mycket under de här
fyra åren i utskottet. Jag vill instämma i de hyllnings-
ord som har framförts till Birgitta Johanssons sätt att
sköta klubban i näringsutskottet.
Men visst är det så att vi har ideologiskt skilda
åsikter. Det gäller å ena socialdemokratin och kanske
Vänsterpartiet. Var Miljöpartiet hör hemma vet jag
inte riktigt. Å andra sida har vi de borgerliga partier-
na. Jag redovisade ju i mitt anförande vår klara in-
ställning att statlig och kommunal verksamhet skall
bedrivas i förvaltningsform. Det är faktiskt hela kon-
stitutionsutskottet enigt om.
Sådan affärsverksamhet i statlig ägo som Telia re-
presenterar är inte bra i en marknadsekonomi. När vi
har full konkurrens på en marknad är en statlig aktör
en anomali. En statlig aktör på denna konkurrens-
marknad är omodern. Den fungerar inte bra. Den blir
hämmad osv.
Jag skulle därför vilja upprepa min fråga till Bir-
gitta Johansson: När får vi se de här nya greppen i
fråga om Telia från socialdemokraternas sida? Kom-
mer det alldeles efter valet eller skall vi få vänta ännu
längre? Eftersom vi nu slutar båda två kan vi kanske
kosta på oss att vara litet öppenhjärtiga.

Anf. 133 BIRGITTA JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Torsten Gavelin frestar mig något
här. Men jag vill ändå peka på det här med den vild-
sinta utförsäljningen av statliga företag som den bor-
gerliga regeringen lade fram i sin proposition. Det är
ord som jag fortfarande står för. Det var vildsint att
lägga fram en proposition, undertecknad av Per We-
sterberg hösten 1991, där det fanns upptaget ett antal
företag i en bilaga. Det är inget bra sätt att sköta en
verksamhet på oavsett om den är statlig eller inte.
Sedan tycker jag att Torsten Gavelins resonemang
blir litet intressant när han hänvisar till den debatt
som har varit i KU. Telia är ju ett aktiebolag där det
finns en ägare, och den ägaren heter staten. Men,
Torsten Gavelin, hur förhåller det sig om det skulle
vara ett helt annat företag som också var ett aktiebo-
lag där det endast fanns en ägare - kanske en privat-
person? Vad är det för skillnad?

Anf. 134 TORSTEN GAVELIN (fp) replik:
Herr talman! Jo, Birgitta Johansson, det stämmer
att vi är mycket negativa till privata monopol som
efterträdare till offentliga monopol. Om det finns en
klar monopolverksamhet får man vara väldigt försik-
tig. Det är något av det som Miljöpartiet och vi har
diskuterat för några år sedan.
Men utvecklingen just på Telias område går ju så
rasande fort att jag i dag inte känner någon som helst
farhåga för att privatisera Telia i dess helhet. Vad det
handlar om när vi talar om monopol på Telias område
är ju koppartrådsnätet, accessnätet. Men där sker det
alltså nu en så snabb utveckling att Telia inte kan
utnyttja sitt monopol på kopparnätet på något sätt.
Om man skulle lockas till det blir man utkonkurrerad
av andra alternativ.
Ett uppskjutande av en start på försäljningen av
Telias aktier kan alltså inte ha någon annan förklaring
vad jag kan förstå än en ideologisk motvilja att före
valet starta den här processen. Det är ju inte fråga om
att över en natt sälja rubbet - hur många miljarder det
nu kan handla om. Det handlar om att utnyttja det läge
som råder på den svenska börsen med relativt gott om
riskvilligt kapital. Att utnyttja det, att starta en utför-
säljning i lugn takt, tycker jag är ett minimikrav.
Jag upprepar min fråga: När får vi se den friska
satsningen från socialdemokratins sida?

Anf. 135 BIRGITTA JOHANSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Torsten Gavelin tar upp ideologiska
frågor. Det kan jag självklart också göra. De partier
som finns på högerkanten och socialdemokratin har
olika ideologier när det gäller privata och statliga
företag. På den punkten är vi nämligen pragmatiska.
Vi har den alldeles bestämda uppfattningen att en
sådan situation som Torsten Gavelin skisserar här, att
man inte över en natt skulle sälja ut rubbet utan ta litet
pö om pö vad jag förstår, inte heller vore bra för en
verksamhet som är så viktig för så många människor.
Här har Telia fått möjligheter att verka på en marknad
inom Östersjöområdet med nya tjänster. Just när det
gäller Östersjöområdet har jag tidigare uppfattat att vi
alla politiska partier i riksdagen är överens om att det
är viktiga satsningar för vår framtid.

Anf. 136 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Jag vill rikta några ord av tack till
näringsutskottets ordförande Birgitta Johansson.
Birgitta Johansson har som ordförande i näringsut-
skottet lett utskottets arbete med humor, värme och
med en förmåga att med gott humör ge och ta spetsiga
formuleringar i debatten. Birgitta Johansson har lett
näringsutskottet på ett sätt som har väckt stor respekt
över partigränserna och som också har skapat en
mycket stor trivsel i utskottet.
För detta vill jag tacka Birgitta Johansson och
önska henne lycka till i fortsättningen. Jag är överty-
gad om att Birgitta Johanssons kunskaper, värme och
ledaregenskaper kommer att tas väl till vara i Skara-
borg.

I detta anförande instämde Dag Ericson (s), Bar-
bro Andersson (s), Göran Hägglund (kd), Lennart
Beijer (v), Marie Granlund (s), Hans Hoff (s), Ola
Karlsson (m), Nils-Göran Holmqvist (s), Torsten
Gavelin (fp), Sylvia Lindgren (s), Eva Goës (mp), Per
Westerberg (m), Reynoldh Furustrand (s) och Laila
Bäck (s).

Anf. 137 BIRGITTA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag vill inte instämma, men jag vill
tacka Karin för att jag fick chansen att begära replik.
Jag har nämligen glömt att tacka framför allt ut-
skottskansliet som gjort ett förtjänstfullt arbete.
De ord som riktats till mig finns att läsa i protokol-
let. Dem skall jag självklart läsa och påminna mig om
emellanåt. Tack så mycket!

Anf. 138 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Herr talman! Jag blev tvungen att begära ordet
eftersom det uppstod vissa oklarheter. Birgitta Jo-
hansson sade att det är bra att Miljöpartiet och Soci-
aldemokraterna kunnat vara överens i trafikutskottet
när det gäller telelagen. Men telelagen har väldigt
mycket med telemarknaden att göra. Jag kanske hade
fel som tog för intäkt att meningsskiljaktigheterna inte
går genom utskotten utan genom partierna.
Birgitta Johansson sade i ett tidigare replikskifte
att hon inte såg att man hade redovisat några skäl till
privatisering. Jag anser att man även måste redovisa
skäl för fortsatt statligt ägande. Därför tycker jag att
frågan vad staten vill med sitt ägande med Telia är
relevant, trots att Birgitta Johansson i sitt replikskifte
med mig tillbakavisade det.
Andra har uttryckt åsikten att Miljöpartiet skulle
vara ambivalent. Jag vill här säga att ägandet av Telia
för oss är en öppen fråga. Vi har i dag redovisat dels
hur vi ser på det hela principiellt, dels vad vi kan
tänka oss för strategi. Vi förutsätter att det kommer att
bli aktuellt med en hel privatisering av Telia inom en
viss framtid. Det avgörs dock av den konkreta situa-
tionen. Jag tycker därför att det är tråkigt att vi i dag
inte fick något svar på frågan: Vad vill staten med sitt
ägande i Telia? Är det bara avkastning som är intres-
sant då har vi tyvärr inte samma uppfattning.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 8 juni.)

10 § Ändringar i konkurrenslagen m.m.

Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1997/98:NU9
Ändringar i konkurrenslagen m.m. (prop.
1997/98:130)

Anf. 139 OLA KARLSSON (m):
Herr talman! Det här näringsutskottsbetänkandet,
som är mandatperiodens sista, behandlar dels en pro-
position med ett antal smärre förändringar i konkur-
renslagen, dels ett antal motioner som väckts dels med
anledning av propositionen, dels under den allmänna
motionstiden. När man summerar den gångna man-
datperiodens arbete och förslag inom konkurrensom-
rådet är det lätt att konstatera att det inte bara är inom
jordbruket som områden läggs i träda. De här fyra
åren har präglats av passivitet från regeringens och
majoritetens sida. Det har visserligen tillsatts ett antal
utredningar, men alla ställningstaganden som rege-
ringen gjort har i princip handlat om att inte gå vidare.
Det är en väldig skillnad mot de borgerliga rege-
ringsåren, då en mängd positioner flyttades fram och
ställningstaganden gjordes. Då formulerades en ny
konkurrenslag som fungerade väl gentemot resten av
de europeiska konkurrenslagarna.
Det här betänkandet tar upp Konkurrenslagsut-
redningens utvärdering av konkurrenslagen. I propo-
sitionen föreslås ett antal små justeringar i lagen. Vi
moderater ställer oss i allt väsentligt bakom formule-
ringarna. Med de skrivningar som vi har fått konstate-
rar vi att de förändringar av marknadsbegreppet som
föreslås närmast är av redaktionell karaktär och natur
och inte skall leda till förändrad rättstillämpning. Med
detta låter vi oss nöja.
En annan utredning som presenterats under man-
datperioden har varit Underprissättningsutredningen.
Den har behandlat problemen med offentlig närings-
verksamhet. Det har konstaterats ett mycket stort antal
problem runt kommunala och landstingskommunala
bolag och annan kommunal och offentlig näringsverk-
samhet. Man föreslår ett mycket stort antal föränd-
ringar för att komma till rätta med problemen. Här
visar sig tydligt regeringens oförmåga och ovilja att
göra någonting. För att travestera "Rör inte min
kompis" verkar regeringens politik på det här området
närmast vara "Rör inte mitt kommunala bolag". För
majoriteten verkar det vara viktigare att kommun- och
landstingspolitiker tillåts leka företagare än att ge
rättvisa villkor för småföretagen. Det är skälet till att
vi moderater och några andra borgerliga partier har
föreslagit förändringar i enlighet med Underprissätt-
ningsutredningens förslag. När majoriteten i utskottet
och regeringen vägrar att åtgärda dessa uppenbara
problem är det en tydlig signal till småföretagare att
företagarens villkor alltför lätt i avvägningen mellan
kommun- och landstingspolitikerna och småföreta-
gens villkor.
När man inom det kommunala arbetslöshetspro-
jektet i Lindesberg tillverkar och säljer smörgåsar för
10 kr och det privata kaféet på andra sidan gatan tar
29 kr för motsvarande smörgås drabbas de privata
företagen av den kommunala näringsverksamheten.
Vi har motsvarande verksamhet i Skellefteå med
kommunala kaféer och serveringar, och vi har haft en
kommunal korvfabrik och kommunala resebyråer och
åkerier. När man i den kommunala årsberättelsen kan
läsa att antalet utlandsresor har minskat i den kommu-
nala resebyråverksamheten finns det skäl, menar vi,
att reagera. I Örebro har kommunen drivit video- och
maskinuthyrning.
Sammantaget visar detta att det finns mycket stora
problem för småföretagen. Det är ingen tillfällighet,
herr talman, att antalet företagare under Göran Pers-
sons tid som statsminister har minskat med en varje
timme, en företagare färre i timmen under Göran
Perssons tid som statsminister.
Konkurrenspolitiken handlar inte bara om att ge
småföretagen rättvisa villkor. Det handlar också om
att försöka stimulera effektivisering, förändring och
förbättring av offentlig verksamhet. När socialdemo-
kraterna slår vakt om dagens strukturer, slår man
också vakt om en verksamhet som är onödigt dyr,
onödigt kostsam och onödigt ineffektiv.
Jag rekommenderar Marie Granlund att läsa det
senaste numret av tidningen Affärsvärlden. Där tas
det upp hur man inom offentligt driven sjukvård kan
nå mycket stora besparingsvinster genom att konkur-
rensutsätta olika verksamheter. Jag citerar:
"Bure är ett paradexempel på hur resurser kan fri-
göras för satsningar på den direkta vården. Vid över-
tagandet av Skaraborgs läns landstings laboratorie-
tjänst sänkte Bure kostnaderna med 25 miljoner kro-
nor per år med en bibehållen servicenivå. Bure, som
tar hela verksamhetsrisken, räknar med en vinstmar-
ginal som motsvarar en sjundedel av landstingets
'vinst'.
När det gäller inköp, distribution och lagerhåll-
ning av förbrukningsmaterial räknar Bure med att
kunna halvera hanteringskostnaderna, vilka idag i sin
tur motsvarar hälften av de totala produktkostnaderna,
genom att samordna inköpen, begränsa produktfloran
och gå direkt på tillverkarna."
Litet längre ned står det:
"Enligt Bure Hälsa och Sjukvårds vd Per Båtelson
skulle det kunna gå att sänka kostnaderna för vårdens
kringtjänster med 30 procent utan att kvaliteten för-
sämras. Räknar man med att 20 procent av denna
potential kan 'hämtas hem' motsvarar det en årlig
besparing på 16 miljarder kronor för sjukvården."
Och detta gäller alltså bara kringverksamheten i
sjukvården. Jag tycker att det finns alla skäl att fråga
Marie Granlund och majoriteten varför man inte vid-
tar åtgärder för att öka konkurrensen på det här områ-
det. Varför vidhåller man så benhårt att det är det
offentliga som skall producera dessa tjänster?
Jag vill också fråga: När det nu är uppenbart att
dagens regelverk missgynnar småföretagen, betvingar
dem att sköta sin egen verksamhet samtidigt som de
skall betala och bekosta delar av sina värsta konkur-
renters verksamhet, varför väljer Marie Granlund och
majoriteten att inte göra någonting åt dessa problem?
Varför sätter man alltid landstings- och kommunpoli-
tikernas intressen framför möjligheten att ge småföre-
tagen rättvisa villkor?

Anf. 140 GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Herr talman! Jag skall bli mycket kortfattad. Jag
skall bara i korta ordalag säga något om den reserva-
tion som jag tillsammans med representanter för Mo-
deraterna och Folkpartiet har fogat till betänkandet,
nämligen reservation nr 1.
Vi kristdemokrater anser att det bör finnas större
möjligheter att bedriva verksamhet som alternativ och
komplement till offentligt producerade tjänster. Till
de fördelar som man kan vinna med detta hör natur-
ligtvis att valfriheten ökar för dem som är i behov av
service. Självfallet är det en ytterligare fördel att den
offentliga verksamheten får någonting att mäta sig
mot.
Det är nämligen ett av de stora problemen när man
har monopol eller monopolliknande verksamhet att
det är lätt - vare sig det gäller privat eller offentlig
regi - att man inte får något att mäta sig mot och inte
heller något att konkurrera med. Då är det lätt att
verksamheten stagnerar. Därför är det av mycket stor
betydelse att man får fram referensverksamhet som
man kan mäta sig mot.
Det innebär självfallet också att de som i dag är
anställda eller som tänker sig anställningar inom det
här området får nya möjligheter att pröva nya idéer
och metoder. Det är naturligtvis inte minst till nytta
för kvinnor som ofta är de som jobbar i de verksam-
heter som i dag bedrivs av kommuner och landsting.
Bristen på alternativa arbetsgivare är också en viktig
anledning till det låga löneläget på dessa områden.
Det finns ingen möjlighet att byta arbetsgivare. Ar-
betsgivare konkurrerar inte med varandra om den
bästa personalen. Verksamheten utvecklas inte på det
sätt som den annars skulle kunna göra.
Detta är en av de saker som tas upp i reservatio-
nen. Den andra saken handlar om det bekymmer som
Ola Karlsson berörde i sitt inlägg, nämligen när
kommunerna bedriver företagande på olika områden
som ligger långt vid sidan av vad som skulle kunna
sägas vara kommunernas vanliga verksamhet. Det för
med sig bekymmer för många mindre företag runt om
i landet. Vi har sett många skräckexempel som jag
tror att de allra flesta ändå måste vara bekymrade
över.
Regeringen har inrättat Rådet för konkurrens på
lika villkor. Det handlar om att se till att vi har likar-
tade konkurrensvillkor för offentlig och privat sektor.
Vi säger i reservationen att detta är en tandlös åtgärd
som riskerar att bli ett kraftfullt slag i luften som inte
kommer att spela någon som helst roll när det gäller
att komma till rätta med det missbruk som förekom-
mer när företrädare för stat, kommun och landsting
startar verksamheter som konkurrerar med privata
entreprenörer i syfte att gynna den egna produktionen.
Det måste till ytterligare kraftfulla åtgärder. Under-
prisutredningen har också lagt fram lagförslag på
detta område som - enligt vad vi hävdar - borde
underställas riksdagen för prövning så snart som det
någonsin är möjligt.
Med det anförda vill jag yrka bifall till reservation
nr 1.

Anf. 141 MARIE GRANLUND (s):
Herr talman! Sunda konkurrensförhållanden och
rättvisa spelregler för såväl stora som små företag är
viktiga förutsättningar för en väl fungerande marknad.
Konkurrenslagen utgör ett viktigt instrument för att
uppnå ett bättre omvandlingstryck och en effektivare
konkurrens till nytta för samhällsekonomin och för
konsumenterna.
Konkurrenslagen och dess tillämpning under de
senaste åren har utvärderats av Konkurrenslagsutred-
ningen. Utredningen har kommit fram till att konkur-
renslagen behöver förtydligas och förenklas i vissa
avseenden. Konkurrensfrågorna behöver prövas snab-
bare och effektivare än vad som sker i dag. Det är en
prioriterad rättssäkerhetsfråga att företagen skall
kunna få snabba besked samt att praxis bildas som
underlättar företagens bedömning av rättsläget.
Regeringen föreslår därför en dela ändringar i re-
gelsystemet. Instansordningen ändras när det gäller
Konkurrensverkets beslut om undantag, icke-
ingripandebesked och ålägganden enligt konkur-
renslagen. Eventuella överklaganden skall gå till
Marknadsdomstolen i stället för som i dag till Stock-
holms tingsrätt. Detta kommer att leda till en effekti-
vare handläggning.
Andra förändringar är att automatiskt undantag nu
skall anses beviljat efter fyra i stället för efter tre
månader, om inte Konkurrensverket fattat beslut eller
gjort s.k. invändning.
Herr talman! Den borgerliga reservationen till be-
tänkandet behandlar emellertid inte de föreslagna
förändringarna. Den tar i stället upp inriktningen på
konkurrenspolitiken. Man vill ensidigt åstadkomma
fler privata verksamheter på bekostnad av kommuna-
la.
För oss socialdemokrater är en väl fungerande
konkurrens inget mål i sig utan ett redskap för att nå
de samhälleliga mål som vi ställer upp till så låga
kostnader och så god kvalitet som möjligt - helt en-
kelt att konsumenterna och medborgarna skall få så
bra och billiga varor och tjänster som möjligt.
Den konkurrenspolitiska diskussionen är för när-
varande nästan uteslutande - som också den borgerli-
ga reservationen visar - inriktad på att minska den
offentliga sektorn.
Man har en oerhört dogmatisk inställning till den
offentliga sektorn. Man gömmer sig bakom tal om
konkurrens och effektivitet för att egentligen uppnå
andra mål såsom privatisering och utförsäljning.
Att utsätta offentliga verksamheter för konkurrens
blir därmed i sig ett överordnat mål. Driftformen blir
det centrala, inte att samhällets resurser används så
effektivt som möjligt; detta trots att flera undersök-
ningar pekar på att konkurrens i sig är viktigare för
kostnadseffektiviteten än om en verksamhet eller ett
företag är i offentlig eller privat regi.
Kommun- och landstingspolitiker har i uppgift att
värna sina medborgare och att på bästa sätt uppfylla
de samhälleliga målen, t.ex. en god barn- och äldre-
omsorg och en bra sjukvård.
Den form i vilken verksamheten skall drivas varie-
rar självklart. Ibland är offentlig regi att föredra. And-
ra gånger är det kooperativa och privata lösningar
som är bäst. Jag vänder mig därför mot den uppfatt-
ning som många av de borgerliga har, att alla kom-
munala verksamheter skall överföras i privat regi eller
att alla kommunala bolag skall säljas ut. Hur kan man
veta att det i det enskilda fallet är det bästa? Målet
kan väl ändå inte vara fler företagare inom omsorgen
och sjukvården, utan målet måste väl vara bästa möj-
liga service till lägsta kostnad till medborgarna.
Jag tycker också att det är väldigt viktigt att fler
kvinnor blir företagare men jag tycker att de kvinnor
som skall bli företagare framför allt skall bli det inom
de områden som vi i Sverige verkligen har prioriterat
- naturvetenskap och utbildning. Det är där jag tycker
att man verkligen skall satsa på kvinnligt företagar-
skap.
Två talare sade tidigare att det var låga löner inom
den offentliga sektorn på grund av att man inte kan
välja arbetsgivare. Men titta på handeln! Handels
kvinnor tillhör dem i Sverige som i dag har bland de
lägsta lönerna trots att det verkligen är konkurrens
mellan butikerna.
Mycket i den här diskussionen handlar dessutom
om storstädernas villkor. I glesbygden saknas många
gånger alternativ till den kommunala driften. Det
finns helt enkelt inte privata företag som är intresse-
rade av att ta över verksamheten.
Vad som däremot är självklart är mycket viktigt
om en kommun eller landsting beslutar sig för att
konkurrensutsätta verksamheten är att det finns klara
regler för detta. Kommunförbundet håller för närva-
rande på med en uppföljning av det konkurrenspro-
gram som togs fram för flera år sedan. Avsikten är att
under hösten belysa effekter och erfarenheter av den
alternativa driften för att också kunna åtgärda sådant
som inte fungerar.
Vidare har regeringen beslutat om att inrätta ett
råd, vilket tidigare har nämnts, för konkurrens på lika
villkor mellan offentlig och privat sektor. Enligt di-
rektiven skall uppgiften vara att med beaktande av de
olika grundförutsättningar som gäller för offentlig och
privat sektor undanröja intressekonflikter mellan
sektorerna. Rådet skall både analysera klagomål och
formulera generella och långsiktiga spelregler på
området. I det här rådet finns det både kommunföre-
trädare och näringslivsföreträdare. Speciellt stor vikt
kommer att läggas vid konkurrenssnedvridande pris-
sättning. Tre år har rådet på sig att bedriva verksam-
heten och att informera om resultatet av den. Sedan
skall det hela utvärderas.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till hem-
ställan i betänkandet samt avslag på de båda reserva-
tionerna.

Anf. 142 OLA KARLSSON (m) replik:
Herr talman! Marie Granlund talar om vikten av
en sund konkurrens och rättvisa villkor. Varför gör då
inte majoriteten och regeringen något åt den saken?
Underprissättningsutredningen har redovisat en hel
katalog över lagförändringar som skulle behöva vidtas
för att vi skall få en sund konkurrens på rättvisa vill-
kor. Ändå väljer majoriteten att inte göra någonting.
Tycker Marie Granlund att det är sund konkurrens
på rättvisa villkor när det kommunala kaféet kan be-
driva sin verksamhet med kraftiga skattesubventioner
och därigenom konkurrera ut småföretagaren på andra
sidan gatan, som inte bara måste ha täckning för sina
egna kostnader utan som också måste vara med och
betala den kommunala verksamheten?
Marie Granlund säger att kommun- och lands-
tingspolitikerna värnar medborgarna genom att slå
vakt om vården, skolan och omsorgen. På vilket sätt
värnas vården, skolan och omsorgen genom att kom-
munen driver korvfabriker, åkerier, resebyråverksam-
het och kaféer eller sysslar med videouthyrning m.m.?
På vilket sätt värnar man de kommunala kärnverk-
samheterna genom att pumpa in skattepengar i den
här typen av verksamhet? På vilket sätt värnar man
alltså medborgarna och de kommunala kärnverksam-
heterna?

Anf. 143 MARIE GRANLUND (s) replik:
Herr talman! Som jag i en liknande debatt sagt till
Ola Karlsson är jag övertygad om att han har rätt. Fel
av nämnda slag begås i många kommuner men jag
tror faktiskt att det mera är undantag än regel.
Vi har ju just inrättat ett råd för att komma till
rätta med den här typen av misshälligheter. På samma
sätt jobbar Kommunförbundet hela tiden med de här
frågorna. Det är alltså inte på något sätt så att man
nonchalerar detta. De stora konkurrensproblemen i
dag gäller dock inte det utan de handlar om att hävda
Sverige gentemot resten av Europa och världen. Där
har regeringen gjort ett fantastiskt arbete genom den
budgetsanering som genomförts. Därigenom har vi
fått en stark krona och därmed är vi mera konkurrens-
kraftiga.

Anf. 144 OLA KARLSSON (m) replik:
Herr talman! Det är väl ganska symtomatiskt att
man hela tiden nonchalerar småföretagens problem.
När Marie Granlund ser till Sveriges problem förbiser
hon alla de småföretag och andra företag som bär upp
stora delar av välfärden.
Drygt hälften av alla anmälningar som inkommit
till Konkurrensverket riktas faktiskt mot kommuner,
landsting och statliga organ. Det handlar om hur fram-
för allt kommuner och landsting vid upphandlingar
gynnar sina egna förvaltningar och bolag. En allt
större del av anmälningarna handlar om följderna av
den offentliga sektorns expansion inom olika områ-
den. Därigenom drar man ju undan mattan för många
av de småföretag som finns i vårt land. Dessutom slår
vi så att säga undan benen när det gäller möjligheter-
na att starta nya företag.
Genom att vi inte konkurrensutsätter mer av den
offentliga verksamheten i Sverige går vi miste om
mycket av de effektiviseringsvinster som vi skulle
kunna göra. Därigenom skulle vi kunna frigöra resur-
ser till vården men också till nya investeringar inom
andra områden just genom att sänka skatterna och låta
de enskilda hantera pengarna på ett bättre och förnuf-
tigare sätt.
Karolinska Sjukhuset har lyckats sänka sina städ-
kostnader med 20-30 % genom att lägga ut städning-
en på entreprenad - med bibehållen servicenivå. Det
visar vilka möjligheter som en konkurrensutsättning
rymmer. Varför vågar ni inte gå vidare?

Anf. 145 MARIE GRANLUND (s) replik:
Herr talman! Sedan förra valet har de privata al-
ternativen faktiskt ökat väldigt kraftigt. Flera under-
sökningar pekar på detta faktum. Jag tycker, som sagt,
att man skall kunna välja driftform i kommuner och
landsting; uppenbarligen gör man också det.
Jag kan förstå hur ni tänker. Viktigast är att det
blir fler företag, inte att omsorgen och vården är så
bra som möjligt och drivs till lägsta kostnad. Jag kan
ge exempel från den kommun som jag kommer från.
Där är en stor andel av äldreomsorgen utlagd på ent-
reprenad, och vi har väldigt stora problem. Under den
borgerliga perioden tecknades nämligen en mängd
vårdavtal som var mycket dyrare än de kommunala
men verksamheten skulle till varje pris vara privat
driven.
Jag skulle vilja fråga Ola Karlsson som jag tidiga-
re har gjort: Anser Ola Karlsson att verksamheter
skall privatiseras eller läggas ut på entreprenad även
om det blir dyrare för medborgarna? Anser Ola Karls-
son att det finns verksamheter som inte lämpar sig för
marknadsmässig styrning? Till detta får vi återkom-
ma.

Anf. 146 GÖRAN HÄGGLUND (kd) re-
plik:
Herr talman! Marie Granlund säger: Ni talar vack-
ert om att ni vill ha konkurrens på lika villkor. Ändå
handlar reservationen ensidigt om att minska det
offentliga.
Jaha, och varför det då? Jo, därför att det självfal-
let är kommunerna och landstingen som har verksam-
heter under monopol eller i monopolliknande former.
De bedriver ju i dag verksamhet inom områden där
andra inte släpps in. Självklart är det därför vi vill
öppna dessa verksamheter i större utsträckning.
Marie Granlund frågar om allt som kommunerna
sköter skall överföras i privat regi. Nej, det skall det
naturligtvis inte. Kommuner och landsting har vissa
uppgifter som är kärnverksamheter där de skall ha
monopol, så att säga. Men det finns väldigt mycket
mer att göra på det här området för att vi skall kunna
nå det mål som jag tror att Marie och jag är överens
om, nämligen att erbjuda bästa möjliga service till
lägsta möjliga pris. Det är självklart målet.
Jag tror dock att det är ett bekymmer om man inte
har referensverksamheter att mäta sig mot, som jag
sade i mitt anförande. Problemet är som sagt att
kommuner och landsting i dag alltför ofta breder ut
sig på områden som ligger vid sidan av kärnverksam-
heten. Man äventyrar skattebetalarnas pengar och ger
sig in på områden där man inte har sitt huvudsakliga
kunnande eller där kärnan i verksamheten ligger, och
detta tar sig uttryck i minskade resurser på de områ-
den som vi brukar säga tillhör de allra viktigaste.

Anf. 147 MARIE GRANLUND (s) replik:
Herr talman! Jag kan bara upprepa att jag också
tror att det finns verksamheter i kommunerna som
kommunerna inte borde syssla med. Men det de syss-
lar absolut mest med är faktiskt vård, skola och om-
sorg.
Av de bolag som har kommit till under de senaste
tio åren sysslar de allra flesta med vatten, avlopp,
energi och kollektivtrafik. Vi kan alltid diskutera om
detta skall vara kommunalt eller privat, men det vikti-
gaste måste ju vara - om man bestämmer sig för att
lägga ut det på entreprenad - att man faktiskt tar det
som är bäst för medborgarna. Man kan inte ställa upp
på att det skall vara privat till vilket pris som helst.
Det undrar jag om Göran Hägglund gör, även om han
i sitt anförande sade att det inte var så.
Jag skulle vilja fråga Göran Hägglund: Finns det
kommunala verksamheter som inte lämpar sig för
marknadsmässig styrning? Göran Hägglund är ju med
på den gemensamma reservationen, och jag kan tänka
mig att Ola Karlsson - även han nu inte har möjlighet
att replikera - kanske har en litet annorlunda åsikt
där.

Anf. 148 GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Herr talman! Jag kan bara svara för kristdemokra-
terna, men jag tror att detta är alla reservanters upp-
fattning. Kommunerna har ju vissa myndighetsuppgif-
ter som de skall utöva, och dessa skall självfallet
kommunen ha ansvaret för. Sedan finns det väldigt
mycket verksamhet som vi alla är överens om måste
bedrivas i varje kommun men där vi kan diskutera i
vilka verksamhetsformer det bäst skall ske. Ibland
skall det ske i kommunal regi, och andra gånger kan
man göra upphandlingar som gör att man kan lägga ut
det på annan verksamhet.
Vi kan alltså vara överens om att det kan finnas
olika verksamheter och att det i dag finns en del pro-
blem på det här området där vi kanske har olika upp-
fattningar om hur stora dessa problem är. Jag tror att
problemen är stora och att de i viss mån är dolda. Vi
kan inte genomskåda allting, eftersom kommunernas
ekonomi inte är alldeles öppen i alla delar. Det är inte
lätt att se var det kommer in pengar som egentligen
inte hör samman med den särskilda verksamhet som
kommunerna i dag bedriver.
Det finns som sagt en del förslag. Underprisut-
redningen föreslår lagstiftningsändringar som gör att
vi skulle kunna få bättre instrument för jämförelser
och mer rättvisa förhållanden mellan den offentliga
kommunala verksamheten och verksamhet som be-
drivs i annan form av företag. Varför inte sätta dessa
förslag i sjön?

Anf. 149 MARIE GRANLUND (s):
Herr talman! Det är precis det vi gör. Nu tror jag
inte att problemen är så stora som ni vill göra gällan-
de. Jag tror att det finns problem åt andra hållet, näm-
ligen att man lägger ut saker och ting så att det blir
dyrare. Detta tror jag är vanligare än de problem som
ni tar upp i den borgerliga reservationen. Men det är
klart att det säkert finns sådana problem också, och
det är just därför vi har inrättat det här rådet. Det är
därför Kommunförbundet, som är medvetet om detta,
har tagit fram det här programmet. Det är därför vi
faktiskt jobbar med de här sakerna.
Vad vi tycker är väldigt viktigt är att det skall bil-
das och startas fler små företag. Men på de här tradi-
tionella områdena vård, skola och omsorg kan det
viktigaste inte vara att det blir fler företagare. Det
viktigaste måste vara att vi har en bra service till
medborgarna. I vilken form detta sedan sköts är i alla
fall för mig ganska oväsentligt.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 8 juni.)

11 § Utvecklingen inom den kommunala sek-
torn

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1997/98:FiU26
Utvecklingen inom den kommunala sektorn (skr.
1997/98:155)

Anf. 150 FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Vi kommer nu in på ett ämne som
egentligen i någon mån är en fortsättning på det ären-
de som just avslutades. Det är nämligen fjärde året i
rad som vi nu får anledning att diskutera den skrivelse
till riksdagen där regeringen försöker sammanfatta
utvecklingen inom den kommunala sektorn. Vi befin-
ner oss också på våren före en valhöst, och det kan
därför finnas anledning att litet grand summera ut-
vecklingen inom kommunsektorn och hur utveckling-
en har varit när det gäller den kommunala ekonomin
under de gångna fyra åren.
Det som jag tror har varit viktigast, och det som
var ingången till denna mandatperiod när det gäller
kommunsektorn, var det löfte som dåvarande opposi-
tionsledaren, sedermera statsministern Ingvar Carls-
son gav i den avslutande partiledardebatten 1994. Han
sade då att inga fler skulle avskedas inom den offent-
liga sektorn. Detta tror jag betydde en hel del för
valutgången. Därför är det märkligt att behöva konsta-
tera att detta löfte har svikits 68 000 gånger. Så
många personer har nämligen fått gå från den offent-
liga verksamheten. I de finansplaner som Erik Ås-
brink har lagt fram har man också påpekat att det
sedan 1994 ofta har handlat om personer i just den typ
av kärnverksamhet som ofta hyllas på olika sätt. I mitt
eget landsting, Stockholms läns landsting, handlar det
om 8 000 som har fått gå enbart från tjänster inom
sjukvården. Detta är förstås ett kraftfullt löftesbrott,
som regeringen Carlsson, sedermera Persson, får stå
till svars för i höst.
Denna regering har också brutit en sysselsättning-
sökning som, om den hade fått fortsätta på samma sätt
som före valet 1994, hade givit 150 000 fler jobb i
dag. Det hade inneburit 25 miljarder mer att dispone-
ra för den kommunala sektorn. Detta är viktigt att
komma ihåg: Det avgörande för den kommunala eko-
nomin är hur skattebaserna utvecklas.
Det har också skett ett stopp för den förnyelse av
mycket av den kommunala verksamheten som före-
kom i början av 90-talet och, det skall sägas, även på
80-talet: strypt valfrihet, färre alternativ, i många fall
en återgång till stela, toppstyrda offentliga monopol-
system som tenderar att bry sig mer om vad maktha-
vare tycker än vad människor har för behov. Detta har
gjort att köerna återkommit och att valfriheten har
blivit sämre. Ett allmänt vittnesbörd när man träffar
människor runt om i Sverige är att det på det hela
taget har blivit sämre med de offentliga verksamhe-
terna.
I våra reservationer till detta betänkande har vi
försökt visa hur en annan utveckling skulle kunna
möjliggöras. Vi talar där om en politik som fokuserar
på resultaten, på kvaliteten och på valfriheten mer än
på att försöka bevara offentliga strukturer. Vi talar om
en bättre kvalitetsuppföljning i skolan, mera valfrihet
i val av barnomsorg och skola samt ett återinförande
av en breddad vårdgaranti. Jag återkommer när det
gäller vilka av dessa reservationer vi yrkar bifall till.
Långt borta från den verkliga kvalitetsutveckling
som många människor har känt av ute i landets kom-
muner har vi i den här kammaren på senare år för-
minskat och förvridit den politiska debatten när det
gäller verksamheten i kommunerna till att enbart
handla om de statsbidragsmiljarder som ges till kom-
munsektorn. Göran Persson har på det sättet kommit
att ge statsbidragsmiljarden ett ansikte. Det är många
gånger en både falsk och missvisande debatt. Kom-
mun- och landstingssektorn förfogade 1997 över 431
miljarder kronor totalt. Innevarande år blir det för-
modligen än mer. Här förs ändå en verbal diskussion i
ett uppdrivet tempo där man på fullt allvar många
gånger menar att skillnaden mellan katastrof och
utvecklad välfärd utgörs av ytterligare 4 miljarder
eller inte till denna sektor.
Detta resonemang har lett oss in i en ny statsve-
tenskaplig syn. Tanken har varit att våra kommunalt
valda förtroendemän och -kvinnor - märk väl att
majoriteten av dem har politiska uppdrag - skall kun-
na höja eller sänka den egna skattesatsen - som rege-
ringsformen ger dem rätt att utnyttja lokalt eller regi-
onalt - efter de behov som finns. Allt det är nu borta.
Moderaterna, och nu också regeringspartiet, har
bidragit först till ett skattestopp och sedan till en kon-
struktion som omöjliggör för de flesta kommuner att
höja skatten. I stället synes allt ske med regleringar
med hjälp av miljarder i statsbidrag. Det är inte allde-
les okomplicerat. Det luddar till demokratin. Det gör
det svårare att utkräva ansvar. Dessutom framstår det
som att alla goda gåvors givare är regeringschefen,
däremot aldrig de kommunalt förtroendevalda. Jag
undrar vad det ger för långsiktiga konsekvenser för
dem som jobbar lokalt. Det här kommer att leda till
ytterligare centralisering av den politiska makten.
Utspel kommer att göras av vissa ledande företrädare.
Vi moderater föreslår att statsbidraget till kommu-
ner och landsting skall ligga kvar på 1998 års nivå de
kommande åren. Det är viktigt att slå fast att vi anser
oss föra en politik som kommer att leda till fler jobb.
Det har på lång sikt större betydelse för den kommu-
nala sektorns ekonomi än vad någonsin några statsbi-
dragsmiljarder kommer att rätta till.
Vi skapar fullständiga incitament för kommunerna
att höja sin egen skattekraft. Vad betyder det? Genom
ändringar i inomkommunala utjämningssystemet
kommer varje kommun att få fler invånare i arbete
eller några som får högre lön. Den ökade skattekraft
som det bidrar till kommer att tillfalla kommunen.
Det nuvarande inomkommunala skatteutjämnings-
systemet gör att 18 kommuner i Sverige, med totalt
1,2 miljoner invånare, har ett system som gör kom-
munerna fattigare när fler får jobb. Det är ett obegrip-
ligt, tillväxtfientligt inomkommunalt utjämningssys-
tem som det fattades beslut om och infördes 1996.
Det försvaras bara med att en majoritet trots allt inte
drabbas. Denna minoritet som skall leva efter dessa
märkliga förutsättningar viftas bort i debatten med ord
som "de är i Stockholm" och "det är ändå bara på
marginalen".
Detta system måste förändras om det skall bli en
sund kommunalekonomisk utveckling. Vi har åkt runt
i flera kommuner tillsammans med den moderata
finanskommittén. Vi har märkt att det inte är en isole-
rad företeelse att Pomperipossaeffekter av det slaget
uppträder i Stockholmsregionen.
Pomperipossaeffekterna finns mest i Stockholms-
regionen. I och med att systemet är progressivt och
starkt omfördelande, kommer alla kommuner i landet
som går på tvärs mot hur övriga kommunkollektivet
utvecklas att få svårigheter med utjämningssystemet.
Den som går före andra med att få ökade intäkter i
glesbygd förlorar bidrag. Den som går före andra med
att få högre skattekraft blir snabbt straffad. Det är
bara när kommunkollektivet totalt sett och i samma
takt får ökade intäkter som det kommer kommunerna
till del. Det är ett system som slår undan incitamenten
både i glesbygd och i kommuner med högre skatte-
kraft. Det behövs en grundläggande strukturell för-
ändring för att främja tillväxten i Sverige, dvs. göra
om detta system och ta bort Pomperipossaeffekterna.
Vi kommer att återkomma i ett senare ärende och
belysa den här debatten.
Jag yrkar bifall till reservation 3. Vi står natur-
ligtvis bakom de övriga reservationer jag har refererat
till, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka
bifall till reservation 3.

Anf. 151 PER-OLA ERIKSSON (c):
Herr talman och kvarvarande kolleger! Med hän-
syn till tidpunkten för den här debatten skall jag fatta
mig kort.
Först och främst vill jag slå fast att jag står bakom
de reservationer jag har undertecknat, dvs. reservatio-
nerna 9 och 19. Men jag yrkar bifall endast till reser-
vation 19, som tar upp frågorna om vårdgarantin.
Frågan om vårdgaranti debatterades länge vid en
särskild anordnad debatt. Jag finner ingen anledning
att i dag upprepa de argumenten. De finns ordentligt
ventilerade sedan tidigare.
Det behövs åtgärder för att korta köerna i vården.
Men för att korta köerna och få en effekt av vårdga-
rantin krävs det ökade ekonomiska resurser. Här
skiljer sig partierna, som bekant, väsentligt åt. Det
finns de partier som gärna ser, arbetar för och röstar
för ökade resurser till kommunerna för att kunna klara
skolan, vården och omsorgen. De är viktiga delar i
välfärdssystemet.
Sedan finns det ett annat parti som ställer sig vid
sidan av och icke ställer upp på de ökade resurserna.
Det är synd. För att klara vårdgarantin går det inte att
bara tala om den utan det krävs också resurser för att
genomföra den.
Det är bra att riksdagen kan tillföra kommunsek-
torn ytterligare 4 miljarder kronor redan innevarande
år och nästa år. Vi återkommer till den frågan på
tisdag, när riktlinjer och budgetpolitik för de kom-
mande tre åren skall diskuteras. Vi behöver resurser
till vården, skolan och äldreomsorgen.
Sedan har vi frågan om det kommunala skatteut-
jämningssystemet. Systemet har verkat några år. Det
var ett stort och viktigt beslut som riksdagen fattade
för några år sedan. Det var ingalunda lätt. Sverige ser
olika ut. Det finns vinnare och förlorare i det nya
systemet. Men det var nödvändigt att fatta ett beslut
med en stabil majoritet. Vi från Centerns sida var
aktivt bidragande till att en sådan majoritet kunde
skapas.
Det finns delar i det kommunala skatteutjämnings-
systemet som jag gärna skulle se förändras. Dit hör
exempelvis kriterier och faktorer som vikande be-
folkningsunderlag eller kollektivtrafiken.
Jag skall inte orda mer om detta nu. Det finns en
utredning som ser över dessa frågor. Vi har anledning
att återkomma vid ett senare tillfälle. Det är frestande
att ta en ordentlig debatt om kommunal skatteutjäm-
ning med Fredrik Reinfeldt och Moderaterna. Men
med hänsyn till tidpunkten på dagen skall jag avstå.
Jag lovar att återkomma när vi har mer tid i kamma-
ren.
Herr talman! Jag nöjer mig med detta. Jag ber att
få önska talmannen, kvarvarande ledamöter och per-
sonalen en trevlig helg.

Anf. 152 KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! Egentligen borde vi passa på att ta
alla diskussioner här i dag. Vi vet trots allt inte vilka
av oss som kommer tillbaka i höst för att ta diskussio-
nerna då. Men även jag skall försöka vara någorlunda
kortfattad. Jag skall ta upp några saker som behandlas
i betänkandet, Utvecklingen i den kommunala sek-
torn.
Före valet 1994 sade Socialdemokraterna att upp-
sägningarna inom den offentliga sektorn skulle stop-
pas om de kom till makten. Verksamheten skulle
prioriteras framför transfereringar. Sedan dess har fler
än någonsin fått sluta.
På senare tid har man försökt att öka på verksam-
heterna i kommuner och landsting med hjälp av ökade
statsbidrag. Vi har tillstyrkt det. Men vi ser också att
de ökade statsbidragen äts upp av minskade skattein-
komster för kommunerna.
Den jobbpolitik som har förts har alldeles för litet
handlat om att fler människor skall få jobb, tjäna
pengar och bli skattebetalare och alldeles för mycket
om att människor inte skall vara öppet arbetslösa och
därmed gärna får försvinna från arbetsmarknaden helt
och hållet. Detta har lett till ökade kommunala kost-
nader och till uteblivna skatteintäkter.
I kombination med att många initiativ till förnyel-
se har stoppats eller försämrats har resultaten blivit
allvarliga kvalitetsproblem i vården, i barnomsorgen, i
äldreomsorgen och i skolan. Vi ser därför allvarligt på
situationen i kommuner och landsting. Vi ser allvar-
ligt på den service och de verksamheter människor
behöver. Det är orsaken till att vi i Folkpartiet har
tillstyrkt de ökade statsbidragen. Vi ser att det i den
uppkomna situationen behövs mera pengar.
Problemet är nu att de nya prognoserna för skatte-
underlaget för kommunerna visar att kommunernas
skatteintäkter kommer att fortsätta att minska de när-
maste åren och att kommunerna förlorar mer i skat-
teinkomster även framöver än vad de kommer att få i
nya statsbidrag och att de efter sekelskiftet kommer
att ligga på minus jämfört med i dag.
Det här visar hur viktigt det är att vi koncentrerar
jobbpolitiken på fler jobb och fler människor i arbete,
inte på färre människor på arbetsmarknaden. Det visar
också hur viktigt det är att se till att människor får
valuta för sina skattepengar genom att kvaliteten ökar
och valfriheten och effektiviteten blir bättre. Det
gäller inte bara att göra rätt saker, utan också att göra
sakerna på rätt sätt.
Herr talman! Då är inkomst- och kostnadsutjäm-
ningen och konstruktionen på den viktig. Precis som
Fredrik Reinfeldt påpekade här, betyder det nuvaran-
de systemet att många kommuner t.o.m. förlorar eko-
nomiskt på att människor flyttar in och har jobb, får
jobb eller får ökade inkomster. Det är naturligtvis inte
bra, därför att det gör att kommunerna får helt fel
incitament. Vi föreslog redan vid införandet av det
här systemet att man skulle sätta utjämningsgraden till
90 % i stället för 95 %, därför att många fler kommu-
ner skulle då hamna utanför.
Vi tycker också att en större del av utjämningssys-
temet skulle fokusera på de kriterier som togs fram av
utredningen från början och att man kanske ytterligare
måste förstärka de kriterier som gäller de sociala
kostnaderna i kommuner och sådant som inte är på-
verkbart för kommuner, speciellt inte med tanke på att
man infört en riksnorm för socialbidragen och att
politiken såsom den ser ut har fört ut fler och fler
människor i ett socialbidragsberoende av arbetsmark-
nadsskäl. Det är någonting som naturligtvis tränger
undan andra utgifter, där kommunen skulle ha velat
lägga pengarna på annat i stället.
Vi har då tyckt att ett underlag för att kunna för-
ändra utjämningssystemet i den här riktningen måste
tas fram, vilket den utredning som sitter inte har i
uppdrag att göra.
I anslutning till det vill jag särskilt slå ett slag för
ett förslag som vi i Folkpartiet har, och det handlar
om att staten och kommunerna skall dela på kostna-
derna för socialbidragen. Vi vet att en stor andel av
socialbidragstagarna är socialbidragsberoende av
framför allt arbetsmarknadsskäl - man är helt enkelt
arbetslös men har inte kunnat kvalificera sig till a-
kassa. Det innebär att de kommuner som har många
sådana invånare får ett otroligt hårt utgiftstryck på
socialbidrag, samtidigt som regeringens krav på att
minska den öppna arbetslösheten inenbär att dessa
människor ställs utanför arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och alltså inte kan ta sig ur sitt socialbidrags-
beroende. Dessutom är socialbidraget i sig konstruerat
som en gigantisk fattigdomsfälla, eftersom det är
hundraprocentiga marginaleffekter.
De här två sakerna i kombination gör att männi-
skor får svårt att bli attraktiva på arbetsmarknaden
och ta sig ur socialbidragsberoendet och försörja sig
själva. Om staten och kommunerna skulle dela på
kostnaderna skulle ingendera parten ha något intresse
av att försöka förflytta kostnadsansvaret för denna
person till någon annan part, utan såväl arbetsmark-
nadsmyndigheter som försäkringskassa, socialtjänst
och alla andra som är inblandade skulle ha ett gemen-
samt ansvar för att för individens bästa hitta en bra
väg ut ur bidragsberoendet. Vi tycker att det är
mycket angeläget, och därför har vi lagt ett sådant här
förslag.
Herr talman! Det är också allmänt känt att vi från
Folkpartiets sida är mycket starka motståndare till de
kommunala bolagen. Vi vet att de tär på kommuner-
nas ekonomiska resurser. I skrivelsen finns det ingen
vettig redovisning av hur detta tärande går till, och
från Folkpartiet har vi då krävt en tydligare sådan
redovisning. Det vill man inte ha; man vill väl inte att
människor skall veta hur det går till när kommunal-
politikerna leker affär med skattebetalarnas pengar.
Vi hade från Folkpartiet föreslagit att de nya
statsbidragen skulle öronmärkas tydligare, för att man
verkligen skulle veta att de går till skola, äldreomsorg,
barnomsorg och sjukvård. Majoriteten har kraftigt
motsatt sig detta. Samtidigt vill man mycket tydligt
öronmärka en del av statsbidragen - det talas det tyst
om - nämligen de 400 miljoner som skall öronmärkas
just till förlusttäckning till de kommunala bolagen.
Det är märkligt att man vill öronmärka pengar till det
men inte vill styra pengarna till det som man säger sig
vilja prioritera.
Herr talman! Det finns många olika verksamheter i
kommunerna som är väldigt viktiga för medborgarna.
Det handlar om barnomsorg och förskola, om skola
för barn och ungdomar, om sjukvård. I skrivelsen är
det ett antal saker som vi tycker skulle ha varit tydli-
gare redovisade, så att man sedan kunde ha ett vettigt
underlag för att gå vidare med politiska beslut, som
gjorde att alla barn kan erbjudas en pedagogisk för-
skola, så att alla de som i dag står i kö till olika typer
av äldreboende och äldreomsorg inte behövde göra
det, så att vård- och omsorgsköer kunde kortas.
Detta finns tydligt redovisat i våra reservationer.
Jag står givetvis bakom alla men yrkar bifall endast
till reservation nr 4.

Anf. 153 MARIE ENGSTRÖM (v):
Herr talman! Regeringens skrivelse om kommu-
nerna kan sägas vara indelad i två avsnitt. Den hand-
lar dels om den ekonomiska utvecklingen i kommu-
nerna, dels om verksamheterna. Från Vänsterpartiets
sida har vi valt att skriva en motion om detta och har
fogat reservationer till betänkandet i de olika delarna.
Jag tänkte ta upp ett påstående i betänkandet, där
man skriver att utskottsmajoriteten vill understryka att
de kommunala kärnområdena vård, omsorg och skola
har prioriterats i samband med budgetsaneringen. Det
är naturligtvis en väldigt bra utgångspunkt. Jag vill ha
det som bakgrund till detta anförande, och jag kanske
också så småningom får det kommenterat av Sonia
Karlsson.
Tycker man verkligen att man har lyckats med den
här prioriteringen, dels mot bakgrund av de uppsäg-
ningar som har varit ett faktum under de gångna åren,
dels mot bakgrund av även andra beslut som har fat-
tats, t.ex. om sänkta nivåer i socialförsäkringen, höjda
egenavgifter och annat, som påverkar kommunernas
ekonomi och kanske i andra hand tränger ut viktiga
verksamheter i kommunerna? Jag vill att man skall ha
detta som en bakgrund.
Saneringspolitiken och neddragningen i kommu-
nerna har också fått en stor betydelse för kvinnor. Det
är kvinnors arbetsmarknad som har beskurits. Även
verksamheterna i kommunerna har betydelse för
kvinnors möjligheter att ta sig ut på arbetsmarknaden.
Jag tycker att det är viktigt att nämna detta.
När det gäller kommunernas ekonomi, som redo-
visas i betänkandet och i skrivelsen, konstateras att
det fortfarande är väldigt många kommuner som
uppvisar negativt resultat. Men vad som kanske är
allra viktigast att komma ihåg är den stora variation
som fortfarande finns mellan kommunerna. Detta har
också Kommunförbundet påtalat i sina skrifter. Även
om man tror att kommunerna så småningom, någon
gång efter år 2000, kan komma i balans är skillnader-
na mellan kommunerna fortfarande väldigt stora. Det
är också fortfarande ganska stor skillnad mellan de
olika landstingen.
Någonting som vi står inför och som vi måste ta
fasta på är den förändrade befolkningsstrukturen. Det
föds väldigt mycket färre barn varje år nu än i början
på 90-talet. Då ökade befolkningen med mellan
50 000 och 60 000 personer årligen, medan befolk-
ningen i dag ökar bara med 10 000-15 000 personer
årligen. Detta får en väldigt stor betydelse när vi skall
planera de kommunala verksamheterna framöver. De
barn som föddes i början på 90-talet gör att behoven
inom grundskolan kommer att öka avsevärt de när-
maste åren. Samtidigt kommer behoven inom äldre-
omsorgen att öka oerhört, med tanke på den ökande
andelen äldre.
Mot bakgrund av det som jag har tecknat nu skall
jag snabbt gå igenom de förslag som Vänsterpartiet
har lagt och varför vi har lagt dem.
Inför budgetarbetet har vi sagt att vi vill sänka ar-
betsgivaravgifterna i kommunerna med ca 5 miljarder
kronor. Vi anser att det behövs fler människor inom
alla verksamheter men framför allt inom skolan och
vården. Det är de områden som alla andra partier
också säger sig vilja prioritera.
Vi välkomnar naturligtvis de förslag till ökade
statsbidrag som regeringen har lagt fram. Till viss del
tycker vi att man har gått oss till mötes - vi har ju
ändå fört fram kritik för att kommunerna inte har fått
tillräckligt med resurser, både i år och förra året. Men
i samband med att kommunerna nu får ökade resurser
har vi sett flera exempel på att dessa pengar försvin-
ner i de "svarta hål" som många gånger finns i den
kommunala ekonomin.
Från Vänsterns sida har vi därför fört fram kritik
mot de balanskrav som kommunerna har ålagts. Vi
menar att kommunpolitikerna själva förmodligen
skulle vara lika väl skickade att klara av ett sådant
balanskrav, dvs. att ta ansvar för ekonomin på ett
godtagbart sätt. Jag har många exempel från mitt eget
hemlän Värmland, där många kommunpolitiker nu har
sagt: Det är jättebra att vi får extrapengar, men vi kan
kanske inte anställa fler människor, utan pengarna går
in i något s.k. svart hål.
Vänsterpartiet har valt att ha flera reservationer
när det gäller genomgången av de olika verksamhe-
terna. Jag skall inte upprepa vad som står i reservatio-
nerna, men de gäller hälso- och sjukvårdsområdet,
äldreomsorgen, skolan, bl.a. avsaknaden av elev-
vårdspersonal, barnomsorgen, exempelvis rätten för
arbetslösa föräldrars barn att få barnomsorg, flyk-
tingmottagande, osv. Vi ville avge de här reservatio-
nerna därför att vi ville visa på de brister som i dag
finns i kommunerna och i landstingen.
Jag vill då upprepa min fråga till Sonia Karlsson:
Tycker Sonia Karlsson verkligen att ni från utskotts-
majoriteten har lyckats med de här prioriteringarna,
som ni skriver i betänkandet?
Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till reser-
vation 2.

Anf. 154 ROY OTTOSSON (mp):
Fru talman! Det är ju alldeles klart att man från
statens sida inte har klarat att skydda den kommunala
sektorn från en kraftig åtstramning under de senaste
fyra åren. Åstramningen har skett, inte genom att man
från staten har sänkt bidragen utan genom att man har
undandragit skattekraft från kommunerna. Egenavgif-
terna har införts och stegvis höjts; därvid minskar
skatteunderlaget för kommunsektorn. Man har tagit
bort det generella statsbidragets skydd för kostnads-
ökningar för inflationen. Man har också vid bespa-
ringar i de statliga transfereringssystemen i praktiken
fört över kostnader till kommunerna - de har hamnat
på bl.a. socialbidrag i stället.
Kommunernas ekonomi har alltså försvagats ge-
nom statliga beslut. Från Miljöpartiets sida menar vi
att man borde ha tagit hänsyn till detta - och i framti-
den bör göra det - när man tillämpat den s.k. finansi-
eringsprincipen, dvs. regleringen mellan stat och
kommuner rent ekonomiskt. Höjer vi i staten skatter
eller avgifter som minskar kommunernas skatteunder-
lag så skall kommunerna kompenseras för det, anser
vi i Miljöpartiet. Lägger vi på kommunerna nya upp-
gifter eller för över nya kostnader på kommunerna
skall de kompenseras för det. Annars undergräver vi
ju det kommunala självstyret. Vi undergräver också
det vi kallar välfärdens kärna - skolan, vården, om-
sorgen. Det är ju i kommunsektorn som den verksam-
heten bedrivs.
Det är inte så att vi har en orimligt stor offentlig
sektor inom skola, vård och omsorg, om man ser på
det internationellt. Det som kostar mycket är i stället
transfereringssystemet. Det är de kostnaderna som har
dragit i väg när arbetslösheten har ökat, och det har
haft en kraftig undanträngningseffekt på de här centra-
la verksamheterna. Med det vill jag ha sagt att det
finns skäl att se till att skola, vård och omsorg tar en
större andel av den totala offentliga ekonomin, inte
genom ökade skatter utan genom en omfördelning
mellan stat och kommun där kommunsektorn bör ta
en större andel av de totala ekonomiska resurserna.
När det gäller diskussionen om utjämningssyste-
met vill jag också säga att det var alldeles nödvändigt
att vi införde ett kostnadsutjämningssystem. Situatio-
nen i många kommuner var närmast katastrofal. Vi
hade ett tidigare system med olika typer av mer eller
mindre riktade bidrag, som hade byggts på under
många år och som i slutändan var helt ohållbart. Det
var en blandning av regionalpolitik och näringspolitik
och försök till styrning på olika sätt med olika bidrag.
Det var nödvändigt att införa ett kostnadsutjäm-
ningssystem. Därmed inte sagt att det system som
finns för utjämning mellan landstingen och primär-
kommunerna är fulländat - långt ifrån. Det är väldigt
långtgående och väldigt krångligt, och det kräver
naturligtvis en stegvis reformering. Det är därför vi
har en parlamentarisk utredning som följer det här.
Jag ingår själv i den utredningen, och det kommer
förslag till olika förbättringar till hösten.
På en punkt menar vi från Miljöpartiet emellertid
att det är alldeles uppenbart att systemet bör justeras
redan nu, och det gäller den s.k. kostnadsutjämningen
för kollektivtrafik. Förutsättningarna för kollektivtra-
fik är ju litet olika i olika delar av landet. Bra förut-
sättningar finns i första hand i storstadsområdena. Det
betyder att man i andra delar av landet i större ut-
sträckning åker med bil. Då får man som privatperson
eller som företag kostnader där i stället. Men det
utjämnas ju inte. Det som utjämnas är just kollektiv-
trafikkostnaderna, vilket innebär att den som inte bor i
storstadsområdena utan någon annanstans i landet får
betala dels högre bilkostnader, dels mer över skattse-
deln till den egna kommunala kollektivtrafiken, som
behövs av sociala skäl men som man många gånger
inte kan utnyttja därför att den förekommer relativt
sparsamt, dels ett bidrag till kollektivtrafik i storstä-
derna.
Det här innebär ett slags omvänd regionalpolitik,
eller rättare sagt en koncentrationspolitik, och det
skall vi inte ha i det här inomkommunala utjämnings-
systemet. Det skall vara neutralt ur den här synpunk-
ten, alltså när det gäller regionalpolitik. Därför tycker
vi att det här skall tas bort, och det föreslår vi i reser-
vation 11, som jag yrkar bifall till. Det kommer jag att
ta till omröstning.
Några ord också om kommunernas ekonomi i öv-
rigt. Vi tycker att balanskravet är bra och viktigt. Vi
anser att det var olyckligt att det togs bort under ett
antal år - det fanns ju förr. Det har lett till att en del
kommuner har dragit på sig skulder som man inte kan
hantera på ett bra sätt. Man har hamnat i mer eller
mindre permanenta underskott. Det är självklart inte
hållbart. Man kan kalla det för ett svart hål, men det
måste ju betalas på något sätt.
Om man då är så oklok att man föreslår ett riktat
statsbidrag till t.ex. skolan eller vården eller någon-
ting annat som vi vill öka härifrån, innebär det egent-
ligen ingenting annat än att man över andra poster i
den kommunala budgeten ändå måste göra precis
samma sak som om man gav ett generellt statsbidrag.
Det är en chimär att tro att man skulle kunna rikta
statsbidrag och få någon effekt i dag. Det hänger ihop
med att man i så fall måste rikta hela anslaget till
kommunerna till t.ex. skolan eller vården för att verk-
ligen veta vad det blir. Om inte blir det bara en mind-
re del. Den andra delen ligger på det allmänna, som
kommer att prioriteras i vanlig ordning. Skulderna
och underskotten måste hanteras. Det blir inte gratis
därför att man inför riktade statsbidrag. Därför tycker
jag att framför allt Folkpartiets förslag om riktade
statsbidrag, som kom under våren, är sällsynt obe-
tänkt.
Det finns också risker i det som nu sker från rege-
ringens sida. De välkomna påplussningarna på det
generella statsbidraget har delvis riktats efter en ål-
dersfaktor. I den sista påplussningen, som kom i
tilläggsbudgeten som vi skall anta nästa vecka, har
man infört en åldersfaktor. Det innebär egentligen ett
ingrepp i utjämningssystemet. I utjämningen går man
ju efter demografi, åldersstruktur, efter hur många
gamla och hur många unga det finns och vilka kost-
nader man därmed har för äldreomsorg, skola osv.
Det verkar inte heller riktigt genomtänkt.
Det verkar över huvud taget som att man på
många håll inte riktigt klarar av att stå fast vid själva
grundtanken i det inomkommunala utjämningssyste-
met och vid att kommunerna själva bestämmer hur de
prioriterar. Det gäller kommunernas självstyre och
deras självbestämmande.
Det är klart att det är lätt att bli klåfingrig när man
sitter i riksdagen och vill kunna påverka allt och alla,
men jag tror att vi både ur ekonomisk synpunkt och
verksamhetssynpunkt gör klokt i att låta kommunerna
styra sig själva i så hög grad som möjligt.
Det hänger ihop med att vi får bäst möjligheter att
fatta effektiva beslut om besluten fattas nära verk-
samheterna och nära medborgarna, som har nytta av
verksamheterna.
Fru talman! Jag vill också säga att vi självklart står
bakom alla reservationer vi har undertecknat, men för
tids vinnande yrkar jag bifall - förutom till reserva-
tion, 11 som jag redan nämnt - bara till reservation 3
och reservation 1 om finansieringsprincipen.

Anf. 155 SONIA KARLSSON (s):
Fru talman! Med anledning av vad som har sagts
av föregående talare skulle jag vilja läsa några rader
om kommunernas ekonomiska läge från mars 1998.
Det är sammanfattningen. Det står att kommunernas
ekonomi förbättras successivt fram till millennium-
skiftet, och att det framför allt är de höjda statsbidra-
gens förtjänst. Man gör också bedömningen att kom-
munsektorn i dess helhet kommer att vara i balans år
2000.
Vi har 288 kommuner, och det är klart att det ser
litet olika ut i alla dessa kommuner. Men det är den
helhetsbedömning Kommunförbundet gör. Det var
innan man i Kommunförbundet kände till att det
skulle bli ytterligare 4 miljarder 1998, och även de
kommande åren.
Mot bakgrund av vad som har sagts här måste jag
berätta att SCB i dag har talat om hur det ser ut på
arbetsmarknaden. I maj var 63 000 färre öppet arbets-
lösa än i maj förra året. 31 000 färre deltar i arbets-
marknadspolitiska åtgärder. Sysselsättningen har ökat
med 49 000 personer.
I DN i går kunde man också läsa att allt färre lever
på socialbidrag och att a-kassorna betalar allt mindre.
I dag kunde vi dessutom läsa att Sveriges kreditbetyg
höjs. Alla dessa delar tyder ändå på att det börjar gå
bättre för Sverige. Jag ville bara ta det som inledning.
Fru talman! Vi socialdemokrater vill värna de
viktiga verksamheterna vård, omsorg och utbildning
inom kommuner och landsting. Det är oerhört viktigt
för medborgarna att skolan, vården och omsorgen är
den bästa, att de kan känna sig trygga vad gäller bar-
nen i skolan och vad gäller de äldre när de blir gamla
och svaga.
Tack vare att vi nu har ordning i den svenska eko-
nomin kan vi ytterligare höja nivån på bidragen till
kommuner och landsting. I jämförelse med nivån år
1996 ökar statsbidragen till kommuner och landsting
med sammanlagt 72 000 miljoner kronor under perio-
den 1997-2001.
De nya resurserna är till för att i första hand värna
kvaliteten i skolan, vården och omsorgen. Vad gäller
skolan så behöver pengar riktas till elever med behov
av extra stöd. Vad gäller sjukvården behövs extra
resurser för att korta ned väntetiderna i hälso- och
sjukvården.
I april träffades en överenskommelse mellan rege-
ringen, Svenska Kommunförbundet och Landstings-
förbundet om riktlinjer för den kommunala ekonomin
och verksamheten under åren 1998 och 1999.
I denna överenskommelse utfäster sig förbunden
att utveckla äldreomsorgen i enlighet med de mål och
riktlinjer som redovisas i den nationella handlingspla-
nen för äldrepolitiken. Man skall sluta samverkansav-
tal mellan kommuner och landsting i samtliga län och
förbättra det medicinska omhändertagandet i äldre-
vården. Man skall korta ned väntetiderna i hälso- och
sjukvården. Man skall utveckla skolan i enlighet med
regeringens tiopunktsprogram. Det skall läggas sär-
skild tonvikt vid insatser för elever med särskilda
behov.
Regeringen utfäster sig att ta hänsyn till regeländ-
ringar som påverkar det kommunala skatteunderlaget
och det kommunala utgiftstrycket och att fullfölja
höjningarna av statsbidragen till kommuner och
landsting. Det innefattar, som jag tidigare har sagt, ett
ytterligare tillskott på 4 000 miljoner redan år 1998.
Denna överenskommelse understryker att de nya
resurserna kommer att gå till de viktiga områdena
vård, skola och omsorg.
Precis som Fredrik Reinfeldt sade är det nu fjärde
gången som vi får en samlad årlig redogörelse om
utvecklingen inom den kommunala sektorn. Redo-
visningen avser i huvudsak förhållanden t.o.m. verk-
samhetsåret 1996, men det finns också preliminära
siffror för år 1997.
Skrivelsen har närmast formen av en verksam-
hetsberättelse för den kommunala sektorn. Den är
tillbakablickande och beskrivande. Regeringen un-
derstryker att arbete pågår inom olika områden just
för att förbättra informationen om verksamhetens
kostnader, prestationer och kvalitet. Det sker just för
att underlätta den fortlöpande uppföljningen och ut-
värderingen av verksamheten inom den kommunala
sektorn, som vi skall göra här i riksdagen.
Skrivelsen omfattar i huvudsak de obligatoriska
verksamheterna i kommuner och landsting och be-
skriver hur dessa utvecklas i förhållande till de natio-
nella mål som riksdag och regering har formulerat.
Utskottet behandlar i betänkandet också 29 yrkan-
den i fyra motioner som väckts med anledning av
skrivelsen. Så är det två yrkanden från motioner som
väcktes med anledning av den ekonomiska vårpro-
positionen.
Skrivelsen är, som jag sade, tillbakablickande och
beskrivande, och regeringen har inte heller begärt
något ställningstagande från riksdagens sida. Ändå
har till betänkandet fogats 25 reservationer. Detta
visar på kommunsektorns roll och betydelse, både i
debatten här i riksdagen och ute i samhället, men allra
mest på vilken betydelse som verksamheterna inom
kommunerna - särskilt vård, skola och omsorg - har
för kommunmedborgarna.
Finansutskottet ser mycket positivt på de insatser
som görs från regeringens sida för att förbättra den
nationella uppföljningen av kommunsektorn och där-
med bl.a. förstärka möjligheterna för riksdagen att få
ett bättre underlag för sina samlade bedömningar av
utvecklingen.
Genom det arbete på uppföljningsområdet som nu
pågår kommer det att bli allt bättre möjligheter att
ytterligare utveckla skrivelsen, som bl.a. Roy Ottos-
son har önskat. Det gäller i första hand den ekono-
miska redovisningen, men också bedömningarna av
hur väl de nationella målen uppfylls.
Fyra reservationer handlar om utjämningssystemet
för kommuner och landsting. Som Fredrik Reinfeldt
sade yrkar man i den moderata reservationen på
tilläggsdirektiv när det gäller att granska effekterna av
systemet bl.a. ur tillväxtsynpunkt.
Per-Ola Eriksson talade om den del som har med
befolkningsminskning att göra och kollektivtrafikfak-
torn.
I Folkpartiets reservation yrkar man på att vi skall
ta fram underlag för att förändra utjämningssystemet
så att bl.a. de sociala kriterierna får ökad tyngd.
I Miljöpartiets reservation yrkas att kostnadsut-
jämningen för kollektivtrafik bör avskaffas.
Det har suttit en parlamentarisk kommitté hela ti-
den sedan vi fattade beslut om utjämningssystemet,
som skall följa, utvärdera och utveckla utjämningssys-
temet. Framför allt går kommittén igenom kostnadsut-
jämningen, faktor för faktor. En av de faktorer som
man tittar på gäller just för kollektivtrafiken. Kommit-
tén har också gjort särskilda beräkningar på effekterna
av befolkningsminskningen. Tanken är att kommittén
skall lägga fram ett förslag till hösten. De krav som
framförs i både Folkpartiets reservation och i den
moderata reservationen är gamla bekanta som redan
tidigare har behandlats och på utskottet förslag av-
slagits av riksdagen vid åtskilliga tillfällen, senast i
betänkande 1996/97:FiU7.
Det finns ju vissa som har stora möjligheter att
påverka denna kommitté. Roy Ottosson sitter i den,
och jag förutsätter att man diskuterar just detta med
kollektivtrafiken. Nästa sammanträde äger rum den
18 juni, så då kan Roy ta upp frågan igen.
I reservation 19 har Centern, Moderaterna, Folk-
partiet och Kristdemokraterna yrkat på ett förslag om
en vidareutvecklad vårdgaranti.
Socialutskottet har yttrat sig över motion Fi67 av
Lars Tobisson m.fl. från moderaterna, som begär ett
tillkännagivande om behovet av ett omedelbart infö-
rande av vårdgarantin inom hälso- och sjukvården.
Socialutskottet pekar i sitt yttrande bl.a. på över-
enskommelsen den 30 april mellan staten och lands-
tingen, där parterna är överens om att under åren
1998-1999 göra en kraftsamling för att förbättra
tillgängligheten. De höjda statsbidragen gör detta
möjligt.
Landstingen åtar sig att påtagligt minska vänteti-
derna för både besök och behandling. Patienterna
skall över lag finna väntetiderna inom vården rimliga.
Parterna är vidare överens om att under 1998 närmare
klarlägga de praktiska, organisatoriska och ekonomis-
ka förutsättningarna för en utvidgad vårdgaranti.
Socialutskottet föreslår att yrkandet i motionen
avstyrs. Finansutskottet ansluter sig till vad socialut-
skottet framhållit och yrkar avslag på motionen.
Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och yr-
kar att skrivelsen läggs till handlingarna.
Jag har nu tid att kommentera några av de saker
som har tagits upp.
Fredrik Reinfeldt talar om utvecklingen i kom-
munsektorn, och Karin Pilsäter tog upp att nu skulle
fler än någonsin ha fått sluta inom kommunsektorn.
Det är ju inte riktigt, för under den borgerliga tiden
1991-1994 var det 94 000 som fick lämna kommun-
sektorn.
Dessvärre har människor även under vår rege-
ringstid fått lämna kommunsektorn, ca 47 000 perso-
ner. Skälet var att när vi tog över makten var vår
främsta uppgift att sanera statsfinanserna. Med ett
lånebehov på 223 miljarder var det den främsta upp-
giften.
Vi har också i det längsta, som ett svar till Marie,
försökt att undanhålla kommuner och landsting från
direkta besparingar. Statsbidragen är ett av de få ut-
giftsområden där det inte har gjorts minskningar. Men
givetvis har kommunerna inte kunnat hållas skadeslö-
sa när det gäller skatteunderlaget på grund av ege-
navgifterna men också och i första hand just på grund
av arbetslösheten.
Jag vänder mig till Fredrik igen. Nu blir det po-
lemik mot hela Kommunförbundet, eftersom Kom-
munförbundet tycker att det har varit en stor tillgång
att man har fått statsbidrag, medan Fredrik inte tycker
att det är så mycket att tala om. Skillnaden har att
göra med de minskade statsbidragen och med de
skattesänkningar på ca 18 miljarder som moderaterna
tänker sig inför framtiden. Om det inte är en så stor
summa, handlar det ändå om ungefär 60 000 personer
som skulle förlora sina arbeten i kommuner och
landsting. Det är ju en väldigt betydande del. Det var
nästan det antal som Fredrik själv använde och som
han tyckte var förskräckligt.
Som jag sade tidigare är det ändå positivt att vi ser
att ekonomin är i balans, att vi har kunnat tillföra
kommunerna pengar och att sysselsättningen nu också
ökar i kommunerna. Antalet sysselsatta ökar med
drygt 3 000 under detta år.
Jag skall också kommentera det som Fredrik Rein-
feldt sade, att med moderat politik skulle det ha blivit
250 000 jobb och 25 miljarder kronor. Det är orimligt
att föra debatten på det sättet. Sedan kan ju Fredrik
Reinfeldt göra detta påstående, men det blir inte mer
sant för det.

Anf. 156 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Det har ju de senaste veckorna blivit
populärt att tala om att vi stjäl varandras idéer i den
politiska debatten. Jag vill inte påstå att vi har stulit
någonting från socialdemokratin. Men det synes som
om socialdemokratin själv håller på att överge detta
med den absoluta kopplingen mellan arbete och väl-
stånd. Det var ju en gång ett parti som sade att väl-
ståndet ökar när fler arbetar. Numera kommer väl-
ståndet från statsbidragsmiljarderna. Dessutom stöder
man alltså ett system som är direkt jobbfientligt. 1,2
miljoner människor bor i kommuner där man förlorar
på att fler får arbete. I stället får vi höra alla dessa
sifferserier om hur statsbidragsmiljarderna skall rädda
de olika kommunerna.
Sonia säger att den siffra som jag nämner är fel-
aktig men att det inte blir rätt för det. Ursäkta, men
det är bara att returnera den bollen. Det gäller natur-
ligtvis de siffror som Sonia Karlsson själv presterar
över vad utvecklingen eventuellt blir med moderata
förslag när det gäller skattesänkningar. För övrigt har
också finansutskottets ordförande ägnat sig åt att gå ut
till medierna med vissa beräkningar kring detta.
Låt mig bara säga att misstaget är just att man ser
ekonomin som helt statisk, som att det bara handlar
om stasbidragsmiljarder fram och tillbaka, när det helt
avgörande är just det som också socialdemokratin
tyckte själv för 30-40 år sedan, att det är fler i arbete
som ger ökat välstånd. Därför är en politik som ger
fler arbete det enda som långsiktigt kan säkerställa
välfärdens finansiering och kommunsektorns ekono-
miska utveckling. Det är därför som vi är så kritiska
mot utjämningssystemet som bekämpar detta, och det
är därför som vi säger att det väsentliga är att man kan
föra en politik som ger fler människor arbete.
Jag noterade också att man säger att vård, omsorg
och utbildning skall garanteras. Låt mig bara i all
enkelhet säga att detta kan inte Sonia Karlsson lova.
Vi ser att pengarna går till underskott i kommunala
bostadsbolag och till mycket annat än vad det var
tänkt. Det är en följd av det system som vi faktiskt
har. Därför är det vackert att säga detta, men det kan
inte garanteras att det är till detta som pengarna går.
Det blir ett sätt att valanpassa budskapet.

Anf. 157 SONIA KARLSSON (s):
Fru talman! För att börja med det sista är det i alla
fall så att det finns en överenskommelse mellan sta-
ten, kommunerna och landstingen, och kommuner och
landsting går i god för att de här pengarna går till just
de prioriterade områdena. En överenskommelse bru-
kar, vad jag vet, vara ganska stark och bra.
Det är givetvis så att vi socialdemokrater vill ha
fler människor i arbete. Vi har nu antagit det mål som
många först ifrågasatte att vi skulle klara, nämligen att
halvera arbetslösheten till 4 % till år 2000. Som ut-
vecklingen nu ser ut kommer vi att klara av det. Sedan
är vårt nästa mål full sysselsättning. De siffror som
kom från SCB i dag visar bl.a. att vi har fått fler i
arbete, eftersom antalet sysselsatta har ökat med
49 000.
Fredrik Reinfeldt tog upp att det i princip bara var
moderaterna som var emot det gällande utjämnings-
systemet. Man har presenterat ett eget alternativ. Man
kan inte påstå att det skulle bli så mycket mer rättvist.
Man kan säga att det skulle bli raka rör från Botkyrka
till Danderyd, för om det systemet hade införts skulle
Botkyrka ha fått 80 miljoner mindre i statsbidrag
förra året och Danderyd 123 miljoner mer. I början
skulle förortskommunerna vinna på det och därefter
storstadskommunerna. Alla övriga skulle förlora.

Anf. 158 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! För det första bevisar ett replikskifte
med Sonia Karlsson det som vi moderater hävdar
ibland, nämligen att vi inte borde sitta länsvis utan
partivis. Det blir något oartigt att stå med ryggen mot
min motdebattör, men det får gå ändå.
Låt mig bara kommentera det senaste. Det viktiga
med det moderata förslaget är ju att det är ett tillväxt-
främjande utjämningssystem. Det ger fullständiga
inicitament till kommunerna att föra en politik där fler
får arbete, och det är det viktiga. Grunden för väl-
ståndet är att man för en tillväxtpolitik.
Sedan hoppas vi att som en första åtgärd kunna ta
bort de pomperipossaeffekter som är direkt tillväxtfi-
entliga och att detta skall kunna göras med en bredare
majoritet än bara bestående av moderater. Det får inte
de konsekvenser som här beskrivs.
Det är nämligen ett stort problem att det är en så
stor del av kommunerna och så många invånare som
på de här sättet straffas när fler får arbete.
Låt mig också säga något om detta att överens-
kommelser skulle vara så bra. Det hänvisades också
tidigare till att vi inte tycker som Kommunförbundet.
Nej, den socialdemokratiska ledningen i Kommunför-
bundet tycker inte som moderaterna. Det har vi note-
rat några gånger. Men vi har också noterat att Kom-
munförbundet har varnat för resultatet av de avtal som
nu har slutits inom kommunsektorn. Man har sagt att
det kommer att leda till ytterligare uppsägningar och
till att de här pengarna inte räcker till.
Då var det inte ordföranden i Kommunförbundet
som talade utan en av dess ekonomer. Även från det
hållet kommer det alltså faktiskt litet olika signaler.

Anf. 159 SONIA KARLSSON (s):
Fru talman! För att återgå till utjämningssystemet
är det ju, som jag sade även tidigare, så att det sitter
en kommitté och följer upp det här. Det skall läggas
fram ett förslag till hösten. Det ger förutsättningar att
gå igenom de här olika områdena. Är det då något
som är fel så kommer det att komma fram förslag om
att rätta till det.
Men utjämningssystem är ju just till för att utjäm-
na mellan kommuner där de beskattningsbara inkoms-
terna är mycket höga och kommuner där de inte är
det. Det är för att kunna få rättvisa i landet. Det är ju
väldigt viktigt att den grunden fortfarande finns kvar.

Anf. 160 ROY OTTOSSON (mp):
Fru talman! Det var ju bra att Sonia Karlsson be-
tonade att det faktiskt har varit en åtstramning även
gentemot kommunerna genom att deras skatteunder-
lag har försvagats och att kostnader i viss utsträckning
har övervältrats.
Men det här redovisas ju inte i regeringens skri-
velse. Vår reservation går ut på att det skall redovisas
på ett mer rättvisande sätt, alltså den totala ekonomin
i kommunerna och också vad den här typen av åtgär-
der från staten har för effekter på den kommunala
ekonomin.
Det går inte att läsa sig till det i den här skrivelsen.
Då får man vända sig till Kommunförbundet i stället,
som är en intresseorganisation för kommunerna. De
kan naturligtvis redovisa det här. Men eftersom det är
en intresseorganisation kan det naturligtvis också där
finnas en tendens till att man skriver i sitt intresse och
betonar eller överdriver en aning åt det hållet.
Vi menar alltså från Miljöpartiets sida att den här
skrivelsen bör utvecklas på ett bättre sätt så att man
kan se de totala effekterna för kommunerna av statens
olika beslut vad gäller ekonomin i varje fall.
Vi menar faktiskt att det har varit en åtstramnings-
politik riktad mot kommunerna om än med indirekta
metoder i huvudsak. Och det har skett i ett läge där
just den typ av verksamhet som kommunerna har inte
är särskilt stor i en internationell jämförelse. Det som
har varit kostnadsdrivande i den svenska offentliga
ekonomin har ju varit, och är fortfarande i väldigt hög
grad, transfereringssystemen. Det är naturligtvis där
man får sätta in stötarna om man har ekonomiska
bekymmer.
Min fråga till Sonia Karlsson är om det inte ändå
vore bra om man kunde utveckla den här skrivelsen så
att man bättre kan se de totala effekterna. Jag vill
också fråga om finansieringsprincipen. Vi har ju mo-
tionerat om reserverat oss för att den också skall vara
tydligare och mer definierad och för att den skall
följas upp konsekvent i varje årlig redogörelse. Vore
inte det också bra?

Anf. 161 SONIA KARLSSON (s):
Fru talman! Roy Ottosson säger att det var bra att
jag talade om hur kommunerna har påverkats. Men
Roy Ottosson och Miljöpartiet kan ju inte ha missat
att Sverige har haft den största ekonomiska krisen
någonsin i modern tid åren 1991-1994. Den har för-
stås inte gått kommunerna spårlöst förbi. Kommuner-
na finns ju i hela landet. De är vad vi i princip består
av. Någon måtta får det vara, Roy Ottosson!
Sedan vill jag gå över till de andra delarna. Vi har
sagt att det vad gäller den här skrivelsen, och jag
underströk det i mitt anförande, finns vissa delar som
kan byggas ut. Det gäller bl.a. den ekonomiska redo-
visningen. Det kommer också att ske.
Det är väldigt viktigt för oss att kunna bedöma och
utvärdera hur de nationella målen faller ut i kommu-
nerna. Därför finns det nu en arbetsgrupp som håller
på att ta fram nyckeltal för att riksdag och regering
skall få bättre möjlighet att följa upp utvecklingen
inom skola, vård och omsorg. Det står att läsa i vår-
propositionen. Det är alltså på väg.

Anf. 162 ROY OTTOSSON (mp):
Fru talman! Skälet till att jag tyckte att det var bra
att Sonia Karlsson faktiskt i sitt inledningsanförande
sade att man har stramat åt även i kommunerna är att
regeringen och den socialdemokratiska gruppen här i
riksdagen gång på gång tidigare har hävdat att man
har undantagit kommunsektorn. Men det har man
alltså inte. Det är det som är viktigt.
Det är också viktigt att man då redovisar ordent-
ligt vilka de ekonomiska effekterna är. Det har inte
gjorts i den här skrivelsen eller i någon annan skrivel-
se från regeringen. Man får gå till andra källor för att
få fram de siffrorna eller göra egna analyser genom
t.ex. riksdagens budgetkontor, en annan trovärdig
instans.
Jag menar att redovisningen måste vara riktig och
rättvis. Den har varit politiskt vinklad. Det är det som
är allvarligt. Då får vi en konstig debatt, och det har vi
delvis haft också. Den kanske blir bättre nu.
När det gäller utjämningssystemet är det alldeles
riktigt att jag som ledamot i den kommittén naturligt-
vis har möjlighet att påverka. Det gör jag självklart
också. Men det handlade mer om principen. Vi har
här i riksdagen fattat beslut om att principen för ut-
jämningssystemet skall vara att man inte skall bedriva
regionalpolitik eller någon speciell stimulanspolitik.
Det skall vara just ett utjämningssystem som skall
utjämna sådana kostnader som kommunerna i princip
inte kan påverka, utan som hänger ihop med ålders-
struktur, lagstiftade åtaganden osv.
Jag menar faktiskt att just kollektivtrafikfaktorn
inte följer den principen på grund av att kostnader för
transporter inte bara är kollektivtrafik utan i väldigt
hög grad också privattrafik med bil. Det gäller natur-
ligtvis också bilar inom företag och inom den offent-
liga sektorn. Det gör att vi får sned balans, för det ser
olika ut i olika delar av landet. Det är litet märkligt
om man i den här typen av utjämningssystem har en
faktor som gör att just de delar av landet som redan
har de högsta kostnaderna för transporter dessutom
skall bidra till storstäderna i det här fallet.

Anf. 163 SONIA KARLSSON (s):
Fru talman! Jag tror inte att det var förra året när
vi debatterade statsbidragen till kommunerna men året
före det som Roy Ottosson och jag hade exakt samma
diskussion om vad som hade hänt i kommunsektorn
och om hur denna hade påverkats av den ekonomiska
krisen. Det här har vi alltså diskuterat förr, Roy Ottos-
son.
Vad vi alla säger är att vi inte har gjort några di-
rekta besparingar på kommunsektorn. För det har vi
inte gjort. Vi har inte rört statsbidragen. Nu har vi i
stället ökat dem så att det blir 72 miljarder kronor mer
till år 2001. Vad som har berört kommunsektorn är
givetvis den stora arbetslösheten och att skatteintäk-
terna har minskat.
När det gäller det här med kollektivtrafikfaktorn
vill jag bara säga att den som i den här lokalen, i
kammaren, har störst chans att påverka är Roy Ottos-
son när han är på sammanträdet den 18 juni. Sedan får
vi andra möjlighet när förslaget kommer i höst.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 8 juni.)

12 § Vissa kommunalekonomiska frågor

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1997/98:FiU28
Vissa kommunalekonomiska frågor (prop.
1997/98:153)

Anf. 164 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Föreliggande ärende är ju på sätt och
vis en fortsättning av det som vi precis har diskuterat.
Vi får här, tycker jag, en utmärkt illustration av den
principupplösning, som vi moderater ser det, som har
pågått under några år vad gäller synen på den kom-
munala beskattningsrättens konstitutionella gränser.
Senare talare kommer säkert att vittna om att det
finns stor partipolitisk enighet och om att det har varit
lokalt väldigt viktigt att ändå få igenom detta. De
kommer säkert att säga att man dessutom inte tänker
utnyttja de långtgående möjligheter som lagstiftning-
en nu ändå öppnar för när det gäller överflyttningar
mellan kommuner.
Till detta kan jag i något slags föregående av en
senare replik säga att det har vi hör förut. Så brukar
det börja när man beskriver införandet av de här sys-
temen. Vi som bor i Stockholmsregionen har nu en
viss erfarenhet av den här typen av inomregionala
utjämningssystem och av hur de så att säga förstenar
kommunerna i bidragsmottagare och bidragsgivare på
ett sätt som inte är bra.
Vi tyckte också att det under utskottsbehandlingen
visades alldeles för liten förståelse för våra synpunk-
ter. Det är inte alldeles ovanligt, kan jag säga. Dess-
utom fanns det en viss ovilja mot att ta in Lagrådets
synpunkter eftersom ju även detta ärende gränsar till
de konstitutionella diskussioner som vi har haft under
några års tid.
När man läser Lagrådets yttrande, som till del
kanske är litet märkligt men som ändå är väldigt tyd-
ligt i sin kritik av detta på konstitutionella grund,
återkommer hela debatten. Det är inte förenligt med
svensk regeringsform att på det här sättet möjliggöra
för en kommun att föra över medel mellan sig själv
och en annan kommun. Nu har man valt en annan
skrivning efter Lagrådets förslag. Det finns löften om
att inte använda det på annat sätt, som jag tidigare
nämnde. Det sägs också att man från Lagrådets sida
förespråkat att man borde ha haft en tidsmässig be-
gränsning. Det finns också en reservation från andra
partier där detta föreslås. Men inte ens det har majori-
teten velat sluta sig till. Det öppnar för oro och miss-
tankar om att vi ånyo sjösätter ett system som från
början inte är tänkt att få vissa effekter men som öpp-
nar för större omflyttningar mellan kommuner än vad
som från början var tänkt.
Utvecklingen i den riktningen leder oss bort från
tillväxtfrämjande riktiga strukturella system i in
snårskogar av bidragssystem där det spelar större roll
vilka bidrag man får från andra kommuner och staten
än vilka pengar man tar ut från sina kommuninvånare.
Det skapar en distans mellan medborgare och dem
som har makt på ett sätt som vi absolut inte skall
främja ännu mer i det här landet. Vi borde i stället ha
enklare och rakare system. Vi går hela tiden i motsatt
riktning.
Våra grundsatser är relativt enkla för hur vi vill se
de här systemen uppbyggda. Vi vill att kommuner och
landsting skall kunna ta ut skatt för att finansiera sina
verksamheter i landsting - så länge de nu får vara
kvar. Vi tycker vad gäller strukturella kostnadsskill-
nader att staten, särskilt med beaktande av att kom-
muner och landsting har väldigt omfattande väl-
färdsuppgifter som de finansierar, skall kunna skjuta
till pengar så att det inte skall bli för stora olikheter
mellan olika landsändar. Men det skall vara stöd som
utgår enbart i en riktning: från stat till kommun- och
landstingssektor och utan den inomkommunala om-
fördelning som man nu ägnar sig åt.
Denna lagstiftning leder inte i den riktningen utan
snarare i motsatt riktning, fortsatt bort från den
snårskog som jag här har beskrivit. Vi har därför valt
att yrka avslag på hela konstruktionen. Jag kommer
att manifestera det genom att yrka bifall till reserva-
tion 1. När det gäller reservation 2, som handlar om
den tidsgräns jag nämnde, tycker vi att det kanske är
att gå väl långt att stödja även denna, eftersom det
innebär att man accepterar systemet. Vi kommer att
avstå när den kommer upp till omröstning. Tack!

Anf. 165 ROY OTTOSSON (mp):
Fru talman! Från Miljöpartiets sida står vi i hu-
vudsak bakom propositionen utom på en punkt. Det
sägs i propositionen att bidragen mellan kommuner
och landsting i Skåne län och Västra Götalands län
skall vara tidsbegränsade. Principen är den att den
skatt som uppbärs i en kommun och ett landsting
naturligtvis inte skall användas i verksamheter i en
annan kommun eller i ett annat landsting. Den grund-
principen bör man hävda. Att bara säga att det skall
vara en tidsbegränsning, som görs i propositionen,
inte är tillräckligt. Vi menar att man måste införa en
tidsgräns och sätta press på kommuner och landsting
för att anpassa sina verksamheter och sina skattesatser
på ett lämpligt sätt. Vi tycker att det är lämpligt att
avgränsa det till längst år 2003, alltså att bidrag får
ges fram till dess. Det sägs i reservation 2 under mom.
3 som jag yrkar bifall till.

Anf. 166 BO NILSSON (s):
Fru talman! Finansutskottet behandlar i betänkan-
de 28 två helt olika frågor. För det första ändringar i
det särskilda ersättningssystemet för viss mervärdes-
skatt till kommuner och landsting. För det andra ges
genom en ny lag möjlighet för kommuner och lands-
ting i Skåne respektive Västra Götaland att lämna
bidrag till annan kommun.
När det gäller ändringarna i det s.k. kommunkon-
tosystemet finns inga reservationer. Men jag vill ändå
på några minuter försöka förklara vad ärendet inne-
bär.
Syftet är att skapa lika ekonomiska förutsättningar
för verksamhet i egen regi och verksamhet som upp-
handlas. Kommunerna har med systemet fått en utök-
ad avdragsrätt för att inte privata entreprenörer skall
missgynnas och verksamheten i egen regi gynnas.
Systemet är inomkommunalt självfinansierat, dvs. att
det är neutralt för både kommunsektorn och staten.
Kommunerna rekvirerar pengar varje månad från
systemet som är byggt på deras faktiska momsutgifter
och får sedan betala en enhetlig avgift i kronor per
invånare för att finansiera systemet. Kommuner och
landsting betalar alltså in en lika stor summa som
sedan går till landstings- och kommunsektorn.
Den nu aktuella förändringen gäller moms avse-
ende äldreomsorg där kommunerna inte kunnat få
tillbaka momsen som avser stadigvarande bostad.
Det som man nu föreslår innebär att reglerna för
kommunkontosystemet den 1 juli i år ändras så att en
kommun som äger en fastighet där det bedrivs exem-
pelvis äldreomsorg enligt socialtjänstlagen skall få
rätt till ersättning för ingående moms som är hänförlig
till investeringar och drift avseende äldreboendet. De
boendeformer som berörs är de som anges i social-
tjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade, dvs. sevicehus, gruppbostäder,
ålderdomshem och sjukhem.
I de fall kommunen hyr in motsvarande fastighet
från ett kommunalt bostadsbolag eller en privat fas-
tighetsägare för att bedriva samma verksamhet skall
kommunen ha rätt till ersättning för att täcka den s.k.
dolda moms som ingår i hyran. Det är endast den hyra
som kommunen själv betalar som kan utgöra underlag
för ersättning från systemet. Regeringen avser att
genom en förordning besluta om nivån på den särskil-
da avsättningen efter det att riksdagen bifallit propo-
sitionen.
Effekten av förändringarna blir uppskattningsvis
att omslutningen i systemet ökar med ca 720 miljoner
kronor per helår. Det motsvarar ca 80 kr per invånare
och år. Av denna summa beräknades en sjundedel, ca
100 miljoner kronor, utgöra effekten beträffande
investeringar i kommunalt ägda omsorgsbostäder.
Resten avser kostnader för moms på drift och under-
håll av kommunalt ägda omsorgsbostäder och ersätt-
ning till kommunerna i de fall de hyr omsorgsbostä-
derna.
Förändringarna föreslås gälla från den 1 juli. And-
ra halvåret 1998 kommer kommunerna inte att erlägga
den höjda avgiften, men de kommer att kunna få er-
sättning för momsen. Nya avgifter kommer att fast-
ställas under hösten 1998 och gälla fr.o.m. den
1 januari 1999.
Eftersom avgiften för år 1998 inte ändras får utta-
gen från systemet under hösten 1998 beaktas vid
fastställande av avgiften för år 1999.
En arbetsgrupp med representanter för bl.a.
Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Riks-
skatteverket har utarbetat förslaget som nu bör god-
kännas av riksdagen. Det är Svenska kommunförbun-
det som har initierat frågan.
Jag har uppehållit mig ordentligt med detta därför
att det varit vissa missuppfattningar som jag med
denna förklaring hoppas ha kunnat undanröja.
Den andra frågan gäller en ny lag som ger möjlig-
heter för kommuner och landsting i Skåne och Västra
Götaland att i utjämningssyfte lämna bidrag till en
annan kommun. Syftet är att ge möjlighet till en ut-
jämning av de stora skillnader som finns mellan de
innevarande landstingen i respektive län. Det betyder
att indelningsförändringarna inte behöver föranleda
några väsentliga ökningar i det kommunala skatteut-
taget eller väsentliga minskningar av verksamheten
för invånarna i dessa län.
I denna del finns två reservationer. Moderaterna
yrkar avslag på dessa möjligheter, och fp, mp och kd
vill göra möjligheten tidsbegränsad till år 2003.
Finansutskottet har hört såväl Lagrådet som kon-
stitutionsutskottet, som båda tillstyrkt möjligheten att
lämna bidrag till annan kommun enligt förslaget för
Västra Götaland och Skåne. Konstitutionsutskottet
anser att det efter en viss justering av lagtexten inte
föreligger några hinder från grundlagsmässig syn-
punkt att anta lagen. Jag hoppas att Fredrik Reinfeldt
lyssnade noga på vad jag sade. Ändringen innebär att
orden "främja skatteutjämning" ersätts med orden
"för att motverka att bildandet av de nya landstingen
föranleder höjt uttag av kommunalskatt". Vi i fi-
nansutskottet har i vårt förslag gjort denna förändring.
Trots detta framhärdar moderaterna i att förslagen
strider mot regeringsformens regler om den kommu-
nala beskattningsrätten. Moderaterna står emellertid -
som vanligt, höll jag på att säga - ensamma. Dess-
utom går de som vanligt i otakt med sina kommunala
företrädare. Jag har studerat framställningen om den-
na möjlighet som propositionen ger för Skåne och
konstaterar att moderaterna där aktivt - inte bara
accepterat - medverkat till deras hemställan till rege-
ringen. Jag vill fråga Fredrik Reinfeldt: Lyssnar ni
aldrig på era kommunalmän?
Fredrik Reinfeldt försökte med en lång utläggning
dölja den motsättning som ständigt finns mellan mo-
deraternas kommunalmän och riksdagsmän. Men han
lyckades inte. Detta är ytterligare ett exempel på att ni
går i otakt.
Den andra reservationen som är fogad till betän-
kandet syftar till att göra rätten till utjämning tidsbe-
gränsad. Utskottet skriver också att avsikten är att
bidraget skall lämnas under en övergångsperiod, men
att det är svårt att nu avgöra hur lång denna period
behöver vara. Samtidigt understryker vi att behovet av
bidragsmöjligheten skall utvärderas före utgången av
2002. Det stämmer också med regeringens uttalande
och skrivningar i propositionen. Jag anser därför att
syftet med både motionärernas och reservanternas
krav faktiskt är tillgodosett.
Fru talman! Jag yrkar bifall till finansutskottets
förslag och avslag på de två reservationerna.

Anf. 167 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Som jag sade i mitt anförande hänvi-
sade Bo Nilsson till våra lokala företrädare i Skåne.
Det är riktigt att de har sett att lagstiftningen öppnar
för möjligheten att tillkomsten av Skåne läns lands-
ting garanteras.
Däremot finns det inga konstigheter och inga
skillnader i uppfattning mellan kommunal nivå och
riksnivå inom moderaterna när det gäller de effekter
som Pomperipossa-skatt och det totala utjämningssys-
temet har. Då är det vår roll som riksföreträdare för
moderaterna att hävda denna princip. Vi uppfattar att
detta är en principbrott mot regeringsformen även i
fråga om sådana mindre delar som det här handlar om
- vi är naturligtvis mer kritiska till det stora utjäm-
ningssystemet och vi ser detta bara som en vidareut-
veckling.
Bo Nilsson kan inte på fullt allvar mena att Lagrå-
det bara rakt av har accepterat detta. Det är ändå en
rätt så besvärande kritik som förs fram i Lagrådets
skrivning, även om man till sist slussar sig fram till att
säga att det är acceptabelt. Jag skulle nog vilja hävda
att om en kommunmedborgare överklagar detta sys-
tem kommer det att leda till en mycket intressant
rättslig prövning. Det öppnar de skrivningar som här
finns för. Det kan Bo Nilsson ändå inte blunda för.

Anf. 168 BO NILSSON (s):
Fru talman! Nu säger Fredrik Reinfeldt att det inte
finns några skillnader mellan moderaternas kommu-
nalmän och riksdagsgrupp. Visst finns det en skillnad.
Jag har studerat vad kommunalmännen i Skåne har
sagt. De har t.o.m. varit uppe i Stockholm och krävt
att detta skall genomföras. Då skall inte Fredrik Rein-
feldt försöka att gömma sig bakom det generella sys-
temet. Detta gäller ju en speciell fråga, och i den
frågan har era kommunalmän de facto aktivt medver-
kat till att detta blir av. Det är ju för sent nu att yrka
avslag. Då går ni i otakt, och det tycker jag att ni
borde skämmas litet grand för. Det är rätt bra om man
i samma parti har samma åsikter, oavsett om det gäl-
ler Skåne, regionförbundet eller riksdagen. Det vore
en styrka för er, men det få ju ni försöka att sköta.
Beträffande bedömningen av om det här strider
mot grundlagen har konstitutionsutskottet sagt att med
den förändring som vi har gjort i finansutskottets
betänkande strider det inte mot grundlagen. Jag skulle
också kunna åberopa Lagrådet, men jag tycker att
konstitutionsutskottets klara yttrande räcker för mig
och för riksdagen att fastställa det förslag som är
oerhört viktigt för de båda län som nu genomgår en
stor förändring och som nu klarar av sina budgetar.
Det skapar en bättre framtid för Västra Götaland och
Skånes befolkning. Jag tycker att det är så viktigt att
t.o.m. Fredrik Reinfeldt skulle kunna bidra till detta.

Anf. 169 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Ursäkta att jag förlänger debatten,
men det är ju rätt imponerande med de kraftord som
vi lyckas att få till här fem i sex på en fredagskväll.
Det är klart att jag inte skall behöva skämmas för att
vi har haft litet olika positioner, vilket jag också med-
gav när det gäller att man i Skåne ser detta som en
möjlighet att säkerställa tillkomsten av Skåne läns
landsting. Det är vi väl medvetna om. Det jag sade i
mitt inledningsanförande var att det kan få vidare
effekter, och det följer bl.a. av att man från majorite-
ten inte har velat föra in ett bestämt årtal, en bortre
gräns för denna lagstiftning, vilket även andra partier
har kritiserat.
Jag har egen erfarenhet av att sådana här system
växer ut. De blir mer omfattande än vad man initialt
har lovat och tänkt sig. Då brukar många moderater
säga att det inte var så lyckligt.
Jag är beredd att ta den diskussionen med mina
partiföreträdare i Skåne. Det kommer inte att vara
något större problem. I grunden har vi samma syn,
och det är att man inte skall ha sådana här omfattande
utjämningssystem.

Anf. 170 BO NILSSON (s):
Fru talman! Det var ytterligare en dimridå. Det är
bara att konstatera att det här finns olika meningar i
samma parti, i Skåne och här i riksdagen. Det är klart
att det är litet pinsamt, t.o.m. för Fredrik Reinfeldt.
Till sist konstaterar jag att Fredrik Reinfeldt inte
vill prata om innehållet i det betänkande som vi i dag
behandlar utan om någonting helt annat. Det tycker
jag att vi kunde bespara kammaren från.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 8 juni.)

13 § Förbättrad kontroll av vissa punktskat-
tepliktiga varor, m.m.

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU28
Förbättrad kontroll av vissa punktskattepliktiga varor,
m.m. (prop. 1997/98:100 och prop. 1997/98:68
delvis)

Kammaren biföll utskottets hemställan om att
ärendet fick avgöras efter endast en bordläggning.

Anf. 171 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Socialdemokratisk skattepolitik har
havererat. Den präglas av hastverk reträtter. Det är en
iakttagelse som man kan göra på många områden, och
det gäller tyvärr även det förslag som vi nu skall dis-
kutera. Det är ett exempel som pekar i samma rikt-
ning.
Återigen tar de fiskala intressena överhanden. Låt
mig direkt ta upp ett av förslagen i betänkandet, näm-
ligen inskridandet mot brevhemligheten. Det står så
här i betänkandet:
Om försändelsen innehåller ett förtroligt medde-
lande skall detta omedelbart tillslutas och vidarebe-
fordras till mottagaren.
Det tycker jag är en ganska lättsinnig syn på brev-
hemligheter. En cheftjänsteman får då avgöra om
meddelandet är förtroligt och - om så är fallet - ge-
nast slicka igen brevet och skicka det till mottagaren.
Det säger sig självt att detta kommer att blir vårt att
bedöma.
En annan svårighet som också uppstår i det sam-
manhanget är om ifall myndighetschefen alltid skall
finnas på plats. Det hela kommer naturligtvis att sluta
med att andra människor, förutom myndighetschefen,
kommer att få ta ställning till sådana här saker, vilket
också framgår av Lagrådets betänkande.
I brottsbalken är kraven när det gäller rätten för
myndigheter att öppna post mycket strängare än vad
regeringen nu föreslår i fråga om skattebrott. Det är
symtomatiskt för den syn på den avvägning mellan
brott enligt brottsbalken och brott som har att göra
med skatter som regeringen oftast gör. Det är inte
acceptabelt att den enskilde alltid skall hamna i under-
läge gentemot det allmänna.
Jag nämnde inledningsvis att det här är fråga om
ett hastverk, och det framgår också av Lagrådets ytt-
rande. Det måste kännas litet genant att jag skall be-
höva läsa i regeringsformen 7 kap. 2 §. Där står det:
"Vid beredningen av regeringsärenden skall behövli-
ga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda
myndigheter. I den omfattning som behövs skall till-
fälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra
sig."
I det här betänkandet har detta inte skett i den ut-
sträckning som är normalt vid regeringsförslag. Lag-
rådet hänvisar också till detta i sitt yttrande. Lagrådets
yttrande är egentligen ganska unikt i sin sågning av en
proposition - för att använda vardagsspråk även i
denna kammare. Jag skall läsa upp några delar ur
Lagrådets betänkande för att illustrera att jag har rätt
när jag påstår att detta är ett dåligt berett förslag och
ett alltför hastigt framtaget sådant.
Lagrådet säger bl.a.: En avgörande fråga är om ett
genomförande av den föreslagna lagen kan - - - leda
till alltför stora ingrepp i enskildas ekonomiska för-
hållanden.
Litet längre ned står det: Lagrådets uppfattning är
dock att vissa inslag i förslaget fortfarande får anses
strida mot rimliga rättssäkerhetsintressen.
Lagrådet syftar t.ex. på att en försummelse i fråga
om tillhandahållande av ledsagardokument avseende
punktskattpliktig vara kan leda till att samtliga varor
på samma transport tas om hand av tullmyndigheten.
"Andra delar av förslaget, står det i Lagrådets ytt-
rande, som väcker farhågor vad gäller rättssäkerheten
är villkoren för förverkande av varor, ävensom sam-
ordningen mellan tullmyndighetens beslut om skatt
enligt den föreslagna lagen och skattebeslut enligt de
reguljära reglerna i lagen om punktskatter och prisreg-
leringsavgifter. - - -
Lagrådet finner sammanfattningsvis att en del av
de föreslagna reglerna bör ändras så att de enskildas
rättssäkerhetsintressen i högre grad tillgodoses. Med
hänsyn till de stora befogenheter som det föreslagna
systemet ger det allmänna är det vidare nödvändigt att
berörd personal, främst tjänstemän inom tullen, har
god kännedom om systemet och utför sina arbets-
uppgifter med gott omdöme. För detta torde erfordras
avsevärda utbildningsinsatser."
Det är väl ändå så, fru talman, att detta tydligt il-
lustrerar att jag har rätt när jag påstår att det här för-
slaget är framtaget alltför hastigt. Det skall ju träda i
kraft redan den 1 juli 1998. Det är också det här som
utgör huvudinvändningarna från oss moderater när vi
yrkar avslag beträffande de flesta delarna i proposi-
tionen.
Vidare har det föreslagits att ett transporttillägg
skall införas. Det är egentligen litet märkligt. Ett
transporttillägg kan ju sägas vara en del av skatte-
tilläggsinstitutet, något som regeringen för några
veckor sedan skrev direktiv om skulle utredas. Mode-
raterna har i flera år framfört kritik därför att det här
strider mot olika internationella regler. Bl.a. är det
otillständigt i största allmänhet eftersom påföljden,
sanktionen, många gånger är väldigt sträng i förhål-
lande till åtgärden och uppsåtet. Här införs nu alltså,
detta oaktat, ett transporttillägg. Det tycker vi också
är orimligt.
Under den gångna veckan har riksdagen beslutat
om flera olika register för kontroll av allmänheten.
Onekligen saknas en överblick. Gränsen för den en-
skildes integritet passeras med dåligt förberedda lag-
förslag. Regeringen väljer kontroll framför andra
åtgärder men problemet är ju de höga skatterna i
Sverige.
Sverige har betydligt högre skatter än omvärlden
på snart sagt alla områden. Det bäddar naturligtvis för
svartjobb, smuggling och gråzonsekonomier som
hotar hederliga människors möjligheter att försörja sig
på ett hederligt sätt.
Därför, fru talman, avvisar vi de flesta av de för-
slag som förs fram i betänkandet. Det är förslag som
långtgående inskrider mot den enskildes integritet,
och de måste beredas betydligt noggrannare än som
nu har varit fallet. Jag tycker, som jag tidigare var
inne på, att det är genant att riksdagen nu tvingas fatta
beslut i frågor där Lagrådet har fört fram en närmast
unikt långgående kritik.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 under
mom. 1 men vi moderater står naturligtvis bakom
samtliga reservationer med moderata namn.

Anf. 172 ISA HALVARSSON (fp):
Fru talman! Det finns flera skäl att stärka våra
möjligheter att förhindra illegal införsel av punktskat-
tepliktiga varor. Det handlar om fiskala skäl, om att
motverka kriminella handlingar och om att av hälso-
skäl begränsa tillgången till billiga produkter.
I Sverige är alkohol och tobak belagda med höga
punktskatter. Det är en del i vår folkhälsopolitik för
att minska skadeverkningarna. Vi har höga priser
genom punktskatter och restriktivitet i tillgängligheten
genom åldersgränser. För alkohol har vi försäljnings-
monopolet. Vi arbetar med information och opini-
onsbildning om skadeverkningarna. Det är våra hu-
vudsakliga metoder för att nå de uppsatta målen.
För att kunna upprätthålla restriktiviteten i till-
gängligheten och de begränsade effekterna av de höga
konsumentpriserna krävs det att den illegala handeln
kan hållas tillbaka. Vi har under senare år kunnat se
att den illegala handeln, smugglingen, ökar. Vi i
Folkpartiet välkomnar därför regeringens förslag om
utökade möjligheter för tullen att kontrollera transpor-
ter. Det gör man genom en rad skärpningar av tullens
möjligheter att kontrollera, utreda och omhänderta
smuggelgods.
Både i propositionen och i detta betänkande före-
slås att tullen skall ges möjlighet att kontrollera post-
försändelser från ett annat EU-land som misstänks
innehålla tobaks- eller alkoholvaror. Bakgrunden är
att postorderförsäljningen, bl.a. via Internet, är en
snabbt växande möjlighet för obeskatta-
de/lågbeskattade alkohol- och tobaksvaror. Den han-
deln skall i sig beskattas med svensk skattesats men
hittills har man inte haft några möjligheter att kontrol-
lera försändelserna.
Förbudet mot den här typen av handel har alltså i
praktiken inte kunnat upprätthållas. Det är därför som
man ger tullen rätt att kontrollera försändelser vid
utväxlingspostkontoren. Om mottagaren är under
20 år och det gäller alkohol - för tobak är åldersgrän-
sen 18 år - skall varan återsändas till avsändaren eller
omhändertas. Om mottagaren är äldre än som nämnts
skall skatt erläggas.
Vi tycker att man vid avvägningen mellan den en-
skildes integritet och rätt till skydd för brevhemlighet
bör göra ytterligare förbättringar jämfört med rege-
ringens förslag. Jag tycker ändå att det är viktigt att
påpeka att tullagen redan nu ger relativt stora möjlig-
heter att öppna paket och att man också gör det. Tul-
len öppnar väldigt många paket från tredje land; detta
enligt tullagens bestämmelser. Det handlar definitivt
inte bara om att leta efter narkotika. En hel del paket
öppnas av den enkla anledningen att tulldeklarationen
inte är ordentligt ifylld och att man vill undersöka vad
paketen egentligen innehåller. Möjligheterna att un-
dersöka misstänkta paket är alltså olika i dag om
paketen kommer från länder utanför EU eller om de
kommer från länder inom EU.
I dag är det möjligt att öppna paket från de baltis-
ka länderna - Estland, Lettland och Litauen - samt
från USA om paketen misstänks innehålla skatteplik-
tiga varor, för vilka skatt inte har betalats. Bokpaket
är ett exempel.
Vidare är det tillåtet att öppna paket från EU-
länder om paketen misstänks innehålla narkotika eller
vapen men inte om de misstänks innehålla alkohol
eller tobak. Vi ser inte att den personliga integriteten
störs särskilt mycket av detta.
Däremot menar vi, fru talman, beträffande försän-
delser som skall öppnas vid utväxlingspostkontoren -
det är dit som försändelser till Sverige först anländer
- att beslut endast får fattas av myndighetschefen och
att denne sedan inte ytterligare får delegera uppgiften.
Detta har jag utvecklat i reservation nr 3.
Det är viktigt att riksdagen ges möjligheter att
fortlöpande kontrollera den här utvecklingen. Därför
bör regeringen årligen i en rapport till riksdagen in-
formera om hur många försändelser som granskas och
öppnas samt med vilket resultat.
Vi tycker att det är viktigt att man gör det, ungefär
som man redovisar reglerna om hemlig teleavlyss-
ning. Glädjande nog har vi fått med oss utskottet på
den punkten. I den delen av vår motion har man alltså
tillstyrkt vad vi föreslagit.
Med den inskränkning i tullens föreslagna befo-
genhet och med kravet på redovisning menar man att
vi har fått en balans mellan kravet på integritet och
brevhemlighetens upprätthållande för å ena sidan den
enskilde och å andra sidan vårt allmänintresse av att
med hjälp av den inskränkningen kunna upprätthålla
andra viktiga samhällsmål.
I reservation nr 7 menar vi att det är viktigt att
man genomför en ordentlig informationskampanj som
belyser just faran med en sådan här illegal handel, då
också med tobak. Människor bör informeras om att
risken finns när det gäller illegal tobakshandel att det
sker en spridning till andra illegala sektorer som nar-
kotika, dopningsprodukter, beskyddarverksamhet och
annan kriminalitet. Man skall vara medveten om att
den som köper smuggelgods stöder maffians fram-
växt.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 3 men naturligtvis står jag bakom övriga re-
servationer med mitt namn.

Anf. 173 MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Efter Sveriges EU-inträde har situa-
tionen avsevärt förändrats vid landets gränser i och
med den fria rörligheten av framför allt varor. I be-
tänkandet står det att tullens beslag av tobak har fem-
dubblats och beslagen av alkohol sexdubblats sedan
början av 1995. Allt tyder också på att den illegala
införseln ökar, inte minskar. Det värsta av allt är att
det verkar som om den organiserade brottsligheten nu
på allvar har fått fotfäste här i landet.
Med en sådan organiserad brottslighet inpå knu-
tarna och med en stor illegal införsel är det väldigt
svårt för oss att upprätthålla en restriktiv alkoholpoli-
tik. I en sådan omgivning gäller inga skattelagar,
åldersgränser eller öppettider längre. Tillgängligheten
är mer eller mindre obegränsad, även långt ned i åld-
rarna.
Det är samma sak med tobaken. Här har också
Internethandeln fått ökad betydelse, precis som före-
gående talare tog upp.
Jag är övertygad om att alla vi som sitter här vill
göra allt för att hindra framför allt våra ungdomar från
att komma åt den alkohol och tobak som i dag väller
in över gränserna. Det är bara det att de traditionella
verktygen, som jag pratade om förut, håller på att
vridas ur våra händer.
Vänsterpartiet ställer sig bakom betänkandet i de
här delarna. Vi tycker att det är nödvändigt att nu
komma till rätta med smugglingen av tobak och alko-
hol. Ökade befogenheter vid gränskontrollerna är
därför helt nödvändigt.
Betänkandet innehåller dock en del som jag och
många i mitt parti betraktar som mer kontroversiell.
Det gäller förslaget att ge tullen ökad befogenhet att
undersöka om postförsändelser innehåller alkohol-
eller tobaksvaror, dvs. att man skulle få öppna ett
paket om det finns sådan misstanke.
Trots att vi omgärdar de föreslagna befogenheter-
na för tullen med vissa bestämmelser - var det här
skall ske, att mottagare och avsändare skall underrät-
tas, att förtroliga meddelanden skall tillslutas, att
protokoll skall föras osv. - är detta en drastisk åtgärd.
Som det står i betänkandet innebär det faktiskt en
form av inskränkning i den enskildes integritetsskydd.
Man måste dock ställa detta mot den skada som den
ökade införseln av alkohol och tobak ger upphov till.
Därför har vi i Vänsterpartiet beslutat oss för att ställa
oss bakom dessa skrivningar.
Vi har en reservation till det här betänkandet, re-
servation 8, som gäller skattemyndighetens möjlighe-
ter till identitetskontroll. I den reservationen skriver
vi, precis som Skatteflyktskommittén gjorde på sin
tid, att en sådan åtgärd skulle underlätta skattemyn-
dighetens arbete.
Fru talman! Jag yrkar därmed bifall till reservation
8.

Anf. 174 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja att Marie Engström
förklarade för mig varför det är värre för integriteten
att få ett paket öppnat som kommer från t.ex. Tysk-
land än ett som kommer från Estland eller Lettland.
Jag fick alldeles nyss ett paket från Brasilien, och det
var öppnat. Jag vet inte vad man trodde att man skulle
finna, men jag hade i alla fall den brasilianska konsti-
tutionen i det lilla paketet. Det var öppnat av tullen,
men jag kände mig inte alls kränkt i min integritet.
Jag kände mig mer kränkt i min integritet när jag
en gång då mina barn var små kom med båt och tullen
vräkte upp allting vi hade - gamla blöjor, skitiga
barnkläder osv. - inför alla människor som stod och
glodde på vad vi hade. Vi hade inget den gången
heller.
Jag förstår inte skillnaden i integritetskränkning i
dessa fall.

Anf. 175 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Man kan väl säga att de scenarion
som Isa Halvarsson målar upp är två olika typer av
integritetskränkningar. Det tycker jag. Samtidigt för-
står jag inte riktigt frågan. Jag hoppas att Isa Halvars-
son ändå håller med mig om att när man diskuterar
dessa frågor får man närma sig dem med viss varsam-
het. Bl.a. måste man kunna tillstå att det här handlar
om en viss typ av integritetskränkning. Det är jag
fullständigt på det klara med, även om jag har sagt att
jag ställer mig bakom de förslag som finns i betän-
kandet. Jag har också sagt varför jag ställer mig bak-
om dem.

Anf. 176 ISA HALVARSSON (fp) replik:
Fru talman! Då undrar jag: Har Vänsterpartiet
krävt att tullen inte skall få öppna paket som kommer
från Estland, Lettland eller Litauen - samma försän-
delser?

Anf. 177 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag förstår fortfarande inte riktigt vart
Isa Halvarsson vill komma. Vi har inte krävt eller på
något sätt framfört att tullen inte skulle få öppna de
paketen, lika väl som vi inte framför några invänd-
ningar mot de här förslagen.

Anf. 178 ROY OTTOSSON (mp):
Fru talman! Jag skall vara mycket kortfattad. Vi
från Miljöpartiet står i allt väsentligt bakom förslagen
om att skärpa kontrollen av införsel av alkohol- och
tobaksvaror. Det är i och för sig en trist utveckling
som följer av EU-medlemskapet, men så länge vi är
medlemmar måste vi försöka hantera det så bra som
möjligt.
Vi har reserverat oss på en punkt, som jag litet
kort vill plädera för. Det gäller reservation 4, som är
fogad till betänkandet och som jag yrkar bifall till, där
vi pekar på att man skulle kunna slå vakt om brev-
hemligheten genom att inte tillåta att man öppnar utan
vidare. I stället skulle man först meddela avsändaren
och mottagaren av det misstänkta paketet och kräva
en deklaration eller något motsvarande. På det sättet
skulle man kunna få den allmänpreventiva effekt som
man är ute efter med det här förslaget. Man kommer
naturligtvis inte med regeringens förslag att ha möj-
lighet att öppna alla paket. Det blir punktinsatser man
gör, och det är ju den allmänpreventiva effekten man
är ute efter.
Vi tycker att det är väldigt viktigt att slå vakt om
den personliga integriteten, och kan man göra det på
ett bättre sätt skall man det. Därför yrkar jag bifall till
reservation 4.

Anf. 179 BJÖRN ERICSON (s):
Fru talman! Som redan framgått finns det delade
meningar i skatteutskottets betänkande 28 som vi nu
behandlar, utom i den del som gäller skattekontroll av
torg- och marknadshandel. I den delen är utskottet
helt enigt. Men eftersom det i ärendet om punktskat-
tekontrollen i övrigt finns ett antal reservationer som
på några mycket konkreta områden skiljer ut reservan-
terna från utskottsmajoriteten vill jag, trots den sena
timmen, ta några minuter till att sammanfatta bak-
grunden till varför den här propositionen föreligger.
Tullen har i dag samma kontrollbefogenheter som
före EU-inträdet när det gäller trafiken från tredje
land. Det innebär att tullen vid import av punktskat-
tepliktiga varor kan göra långtgående kontroller och
tillgripa tvångsåtgärder utan att det behöver föreligga
någon misstanke om brott i det enskilda fallet.
När Sverige blev medlem i EU den 1 januari
1995, och därmed blev en del av den inre marknaden,
minskade tullens möjligheter att kontrollera den
kommersiella införseln av punktskattepliktiga varor
till Sverige från andra medlemsländer. Den inre
marknaden förutsätter att gränskontroller ersätts av
s.k. kompensatoriska åtgärder för att förebygga, hind-
ra och ingripa mot illegal handel. Någon utbyggnad
av skattekontrollen och skattemyndigheternas befo-
genheter genomfördes emellertid inte i samband med
EU-inträdet.
De svagheter som finns i nuvarande kontrollsys-
tem kan i huvudsak hänföras till införseln av punkt-
skattepliktiga gemenskapsvaror, dvs. till de transpor-
ter som sker enligt cirkulationsdirektivets bestämmel-
ser. Detta problem synliggjordes redan under Sveriges
första år som EU-medlem. Det var också skälet till att
Skatteflyktskommittén, genom tilläggsdirektiv, fick i
uppdrag att kartlägga de brister och problem som
fanns vid punktskattekontrollen av införsel av varor
från gemenskapen. Transportkontrollagen infördes i
avvaktan på Skatteflyktskommitténs betänkande.
Enligt vad regeringen anför finns det inget som
tyder på att skatteundandragandena avseende punkt-
skatt på tobak, alkohol och mineraloljeprodukter har
minskat i omfattning sedan transportkontrollagen
infördes, vilket pekar på att den inte är tillräcklig.
Däremot finns det en rad indikationer som talar för att
utvecklingen har gått i motsatt riktning, dvs. att un-
dandragandena har ökat i särskilt hög grad vad gäller
alkohol- och tobaksvaror. I liter räknat har beslagen
av alkohol - som Marie Engström tidigare har be-
skrivit - femdubblats sedan 1995. Tullens beslag av
cigaretter har sexdubblats sedan samma tidpunkt. Det
finns de som hävdar att dagens kontrollproblem har
sin grund i punktskatternas nivå i Sverige i förhållan-
de till andra EU-länder.
Skatteundandraganden enligt suspensionsordning-
en är dock inte enbart ett svenskt problem, utan även
andra medlemsländer har liknande problem. Skatte-
undandraganden med anknytning till cirkulationsdi-
rektivet är ett problem för hela EU, vilket inte minst
visas av att man på gemenskapsnivå arbetar med att
vidta åtgärder för att lösa problemen.
Mot den här bakgrunden är det, fru talman, enligt
min mening anmärkningsvärt att Moderaterna stoppar
huvudet i sanden och inte vill se eller vidta de kon-
trollförstärkande åtgärder som föreslås i propositio-
nen och som enligt utskottets mening är så nödvändi-
ga. I stället tar man skydd bakom kritiska remissytt-
randen till den bakomliggande Skatteflyktskommit-
téns betänkande. Trots att regeringen har tagit skäliga
hänsyn till delar av vad remissinstanserna sagt, kräver
Moderaterna en ny remissrunda och yrkar därmed
avslag på den delen av propositionen i reservation 1.
Det är ett mycket märkligt beteende. Det tyder på att
man inte vill gå i klinch med problemet, dvs. att hejda
skatteflykten och stärka punktskattekontrollen.
Fru talman! I propositionen föreslås vidare att
tullmyndigheten skall få befogenhet att undersöka om
en postförsändelse innehåller alkohol- och tobaksva-
ror och att öppna en försändelse när det finns anled-
ning att misstänka att den innehåller sådana varor.
På den punkten återfinns tre reservationer, varav
Moderaterna, men också Miljöpartiet, yrkar avslag
främst av integritetsskäl men också enligt Moderater-
na för att förslaget inte är tillräckligt behandlat. Folk-
partiets reservation har en annan inriktning än de
tidigare nämnda.
Utskottets mening är att såväl fiskala skäl som
folkhälsoskäl talar för att åtgärderna mot den ökande
illegala införseln av alkohol- och tobaksvaror i post-
försändelser måste vidtas. Det finns, enligt utskottets
mening, inte särskilt stora möjligheter att komma till
rätta med problemen utan att någon form av utökad
kontroll av varuleveranser kommer till stånd.
De förslag som regeringen lägger fram medför en
inskränkning i den enskildes integritetsskydd. Frågan
är om kontrollintresset är så starkt att det kan motive-
ra en sådan inskränkning. I den delen har konstitu-
tionsutskottet funnit att den integritetsinskränkning
som de utökade kontrollmöjligheterna för tullen inne-
bär står i rimlig proportion till syftet med regeringens
förslag - varför jag yrkar att den moderata reservatio-
nen 2 avslås.
Folkpartiets reservation 3 tar upp delegeringsrät-
ten och återraporteringsskyldigheten till riksdagen. I
reservationen framgår att beslut om öppnande endast
skall få fattas av chefen för myndigheten. Enligt ut-
skottet mening framstår det som nödvändigt, framför
allt av praktiska skäl, att det finns en möjlighet till
delegation av beslutanderätten. Den rätten skall dock
användas med stor restriktivitet. Utskottet förutsätter
att regeringen noga kommer att följa verksamheten i
det avseendet. Utskottet anser vidare, i likhet med vad
som framgår i Folkpartiets reservation, att det är rim-
ligt att regeringen årligen återkommer till riksdagen
och informerar om hur många försändelser som
granskats och öppnats och vilka resultat det har inne-
burit. Detta skall skapa mer insyn i och möjlighet till
uppföljning och utvärdering av den föreslagna verk-
samheten. Utskottet föreslår därför att riksdagen som
sin mening ger regeringen detta till känna.
I Miljöpartiets reservation 4 föreslås att tullen
skall bereda mottagaren möjlighet att medge öppning
alternativt att komma in med en deklaration i de fall
då innehållet i paketet är misstänkt. Enligt Miljöpar-
tiet skulle en större allmänpreventiv verkan uppnås.
Även om utskottet har förståelse för tanken med för-
slaget, bedömer man att metoden med avisering av
stoppade försändelser kan ge upphov till stora prak-
tiska problem, varför utskottet stannar för att förorda
regeringens metod.
Fru talman! I propositionen föreslås vidare att
transporttillägget skall påföras den avsändande upp-
lagshavaren om ledsagardokument eller bevis om
ställd säkerhet inte medföljer transporten i den ut-
sträckning som följer av cirkulationsdirektivets be-
stämmelser. I den moderata reservationen 5 hävdas att
transporttillägget inte torde vara förenligt med artikel
6 i Europakonventionen, varför man vill yrka avslag
på förslaget.
Fru talman! Även om det råder en viss osäkerhet
om förfarandet med transporttillägg över huvud taget
faller inom ramen för artikel 6 i Europakonventionen,
vill jag betona att förfarandet uppfyller de krav som
uppställs i artikeln.
Fru talman! Sedan är det förslaget om att få an-
vända tullregistret för kontroller som tullen vidtar
med stöd av lagen om punktskattekontroll avseende
alkohol- och tobaksvaror. Moderaterna yrkar avslag
på förslaget i reservation 6, med hänvisning till att
man ogillar att myndigheterna skall få utökade möj-
ligheter att med hjälp av befintliga register förbättra
kontrollen. Det går att konstatera att tullregistrets
ändamålsbestämmelser omfattar de kontrollåtgärder
som nu föreslås i propositionen. Jag yrkar därför
avslag på reservationen.
I reservation 7 av Folkpartiet anförs att den utöka-
de gränskontrollen bör kompletteras med en informa-
tionskampanj om faran med illegal handel med tobak.
Även om utskottet kan känna förståelse för förslaget
stannar utskottet för de förslag som regeringen nu har
lagt, för att härefter kunna avläsa vilka reaktioner som
förslagen resulterar i. Först därefter kan man klart
utläsa vilka informationsbehov som kan föreligga.
I reservation 8 av Vänsterpartiet yrkar man att re-
geringen bör återkomma med förslag om att framgent
kunna företa identitetskontroll. Med en sådan lag
skulle, enligt reservationen, så gott som alla problem
undanröjas i ett antal branscher. Utskottet bedömer, i
likhet med regeringen, emellertid att förslaget om att
skattemyndigheterna skulle få en befogenhet att vid
besök i verksamhetslokaler i samband med skatte-
kontroll begära att en person som befinner sig på
platsen skall legitimera sig framstår som alltför långt-
gående. Med anledning av detta yrkar jag avslag på
reservationen.
Med detta, fru talman, tror jag att jag har berört de
reservationer som behöver kommenteras. För att ändå
vara säker på att allt är med yrkar jag avslag på samt-
liga reservationer och bifall till utskottets hemställan.
Fru talman! Den här debatten blir även för mig
den sista, åtminstone på några års sikt. Man vet ju inte
så noga nu om man senare i livet dyker upp i den här
talarstolen.
Jag vill därför, fru talman, tacka mina meddebat-
tanter i utskottet och övriga ledamöter i utskottet för
en mycket trivsam och konstruktiv samverkan i ut-
skottet. Jag har lärt mig mycket om skatter som jag
inte visste förut, och jag har alltid uppskattat de raka
rör och den goda stämning som har funnits hela tiden
i utskottet.

Anf. 180 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Björn Ericson gör i sitt inlägg gällan-
de att vi inte skulle vara intresserade av kontroll. Det
är vi visst. Det är självklart viktigt att man kan kon-
trollera att de lagar som stiftas av riksdagen och de
förordningar som ges ut av regeringen fullföljs. Men
det måste vid lagstiftningstillfället finnas en rimlig
avvägning mellan behovet av dessa kontrollåtgärder
och hur lagarna är utformade.
Jag måste säga att under den tid som jag har varit i
riksdagen är det inte ofta jag har träffat på en så om-
fattande juridisk kritik, som framförs från människor
som behärskar juridiken betydligt bättre än jag, mot
förslag som är fallet denna gång. Jag är förvånad över
att Björn Ericson inte tillmäter denna någon betydelse
i det här sammanhanget.
Jag är också förvånad över att Björn Ericson i sitt
anförande inte med ett ord nämner skattetrycket som
en orsak till de problem vi har. Det är ju det förhål-
landet att de svenska skatterna är betydligt högre än
skatterna i utlandet som utgör grogrunden för den
smuggelmarknad som tyvärr nu har etablerat sig i
Sverige. Regeringen höjde ju tobaksskatten med 29 %
och fick sedan ta tillbaka det. Problemet är att de
initiala investeringarna för smugglarna för att bygga
upp en struktur för smugglingen nu har etablerats. Det
är därför osäkert om återtagandet av den höjda to-
baksskatten räcker.
Det hindrar inte, fru talman, att man när man läg-
ger fram förslag om kontrollåtgärder hela tiden måste
ställa frågan: Är detta en rimlig avvägning mellan vad
man eftersträvar med kontrollen och det inskridande
mot integriteten som på väsentliga punkter finns med
här?
Jag utesluter inte att en del av de här förslagen
skulle kunna genomföras, men jag kräver att de skall
förberedas på ett sådant sätt att det i varje fall inte kan
ställas några juridiska frågetecken kring lagförslaget.
Politiska frågetecken kan säkert alltid uppkomma i
olika lägen.
Min slutliga fråga till Björn Ericson är: Vilken
betydelse tillmäter Björn Ericson Lagrådets yttrande i
anslutning till den här frågan?

Anf. 181 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Fru talman! Carl Fredrik Graf antyder att rege-
ringen inte har tagit några intryck av den kritik som
remissinstanser och Lagrådet har framfört. Jag tycker
att det finns mycket klara belägg för att så har skett.
Det är just det som jag tror att Moderaterna egentli-
gen anser vara det största bekymret, nämligen att man
har tagit så mycket hänsyn till de synpunkter som
Lagrådet har framfört att det av det skälet har blivit
irriterande för Moderaterna att klara ut det här försla-
get.
Carl Fredrik Graf säger att skattetrycket i Sverige
är högre och att det skulle vara skälet till att proble-
met med smuggling av tobak och alkohol förekommer
mera i Sverige än i övriga länder. Så är emellertid inte
det faktiska förhållandet. Det finns klara belägg för att
det är flera länder, bl.a. Tyskland och Italien, som har
motsvarande problem, även om de inte är av samma
grad som i Sverige när det gäller dessa frågor.
Frågan om integriteten klarade jag ut i mitt inled-
ningsanförande. Konstitutionsutskottet har klarlagt att
det finns tillräckliga skäl för att genomföra förslaget
trots att integritetsskyddet minskar.

Anf. 182 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Jag blir litet överraskad när Björn
Ericson försöker göra gällande att det trots allt kanske
inte är skillnaderna i skattetryck som är orsak till
smugglingen. Då undrar jag: Vad är det i så fall? Det
brukar i regel vara så att man smugglar den här typen
av varor på grund att man kan göra ett skattearbitrage.
Det är ganska avsevärt, eftersom skatterna är högre
här. Den diskussionen behöver vi inte föra vidare,
utan där är orsak och verkan klara.
När det gäller kontrollen av postförsändelser och
den korta beredningstiden framgår det av vår reserva-
tion att ett förslag angående postförsändelserna remit-
terades den 23 februari och svar skulle vara regering-
en till handa den 23 mars samma år. Det får man väl
anse vara en kort tid för att remittera ett ärende som
har så stor betydelse för den enskildes integritet. Det
är den poäng jag har, dvs. att förslaget är berett under
stor brådska. Det är bara att beklaga att det blir dessa
konsekvenser. Det hade varit bättre att ta fram ett
mera noggrant berett förslag. Då hade också avväg-
ningen mellan den enskildes integritet och det all-
männas intresse kanske kunnat göras på ett bättre och
tydligare sätt.
Eftersom det här är min sista replik i replikskiftet
med Björn Ericson i denna debatt ber jag att få önska
honom inte bara en trevlig sommar utan också en
trevlig fortsatt tillvaro, efter det att vi andra förhopp-
ningsvis kan återsamlas till riksmötet i höst. Det är
måhända så att Björn Ericson återkommer som pen-
sionärskandidat om 10-15 år, och han är då mycket
välkommen tillbaka till skatteutskottet. Det är dock
mera osäkert om jag är kvar vid den tidpunkten.

Anf. 183 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Fru talman! Jag upplever det mer och mer så att
Carl Fredrik Graf irriteras över att det har tagits så
ansenlig hänsyn till remissinstansernas och Lagrådets
yttranden, så att det här förslaget och den här propo-
sitionen är irriterande.
När det gäller integritetsfrågan menar jag att den
är klarlagd ganska ordentligt i konsitutionsutskottets
behandling. Där säger man att de ökade kontrollmöj-
ligheterna för tullen innebär att de står i rimlig pro-
portion till syftet med regeringens förslag. Det kan
man naturligtvis ha olika åsikter om, men det var
konstitutionsutskottets uppfattning.
Av de tio instanser som svarade på regeringens
remiss var det sju som tillstyrkte förslaget och bara tre
som avstyrkte.

Anf. 184 ISA HALVARSSON (fp):
Fru talman! Jag har under årens lopp haft en rad
debatter med Björn Ericson, och för att uttrycka det
litet milt har vi väl inte alltid varit ense i sakfrågorna.
Det är vi väl inte i dag heller till alla delar. Men jag
begärde ordet nu för att tacka Björn Ericson för de
här åren. Vad som är utmärkande för Björn Ericson är
att han respekterar sina meningsmotståndare och att
debatterna alltid förs med stil och vänlighet. Tack så
mycket!

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 8 juni.)

14 § Överföring av periodiseringsfond och
skatteutjämningsreserv

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU30
Överföring av periodiseringsfond och skatteutjäm-
ningsreserv (prop. 1997/98:157)

Kammaren biföll utskottets hemställan om att
ärendet fick avgöras efter endast en bordläggning.

Anf. 185 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! Regeringens och utskottsmajoritetens
syn på företagarna, och speciellt då de allra minsta
företagen, speglas väl i dagens sista betänkande, som
handlar om nya regler vid överföring av periodise-
ringssfond och skatteutjämningsreserv från enskild
firma och handelsbolag till aktiebolag.
Här fanns det fram till den 16 mars en möjlighet
för småföretagen att undvika en del av dubbelbe-
skattningen. Men det går naturligtvis inte för sig för
den socialdemokratiska regeringen, trots allt vackert
tal om hur småföretagarvänlig man anser sig vara.
Upptäckten av denna lilla möjlighet att undvika dub-
belbeskattningen av aktievinster var så alarmerande
att regeringen hemställde om en stopplag per den 17
mars i år, och nu skall vi alltså besluta om förslaget i
dess helhet.
Vi moderater tycker inte att det är ett bra förslag,
och i reservation 1 yrkar vi därför avslag på proposi-
tionen.
För det första är det inte bra att titt och tätt tillgri-
pa skrivelser med retroaktiva ingrepp i skattelagarna.
Medborgarna måste ha en rimlig chans att planera sin
verksamhet och sina åtgärder med utgångspunkt från
kända bestämmelser och inte som nu sväva i okunnig-
het, i det här fallet i mer än två och en halv månad.
Stabila och förutsägbara regler är ett måste i ett rätts-
samhälle. Jämför det här förfaringssättet med hur
sakta och segt det går att komma med förbättringar
för den enskilde företagaren i skattefrågor.
För det andra är själva lagförslaget liksom uttolk-
ningen av det så komplicerat att även mycket drivna
skatteexperter får ta god tid på sig för att kunna hante-
ra frågorna. Enkla, klara och bra regler skall vara
normen. Riksskatteverket har tillsammans med många
andra remissinstanser tyckt att det ursprungliga för-
slaget var på tok för komplicerat. De förändringar
som gjorts av regeringen är inte tillräckliga för att det
skall anses motsvara kraven på överblickbarhet och
tydlighet.
För det tredje kan sakinnehållet starkt ifrågasättas.
Att en enskild firma eller ett handelsbolag omvandlas
till aktiebolag är ett naturligt steg i ett litet företags
utveckling. Ett utnyttjande av de gamla reglerna
skulle i bästa fall kunna ge en företagare en skattefri
vinst på några tiotusental kronor i en expansionsfas.
Jämför det med de miljarder som anslås till olika
arbetsmarknadsprogram med oerhört låg effekt.
Vill vi att redan existerande företag skall växa och
skapa nya, riktiga jobb är det väl en bra metod att
man kan ge en liten draghjälp genom att dubbelbe-
skattningen slopas på de ganska små belopp det är
fråga om - detta särskilt med beaktande av att dub-
belbeskattningen av aktievinster måste försvinna även
i Sverige. Se bara vad som händer omkring oss! Nog
borde väl regeringen och riksdagsmajoriteten dra
några vettiga slutsatser av vad som händer när svens-
ka och finska företag slås ihop: Huvudkontoren läggs
i Finland. Huvudanledning: dubbelbeskattningen. Så
var det när Merita och Nordbanken gick samman, och
så var det häromdagen när Stora och Enso gick ihop.
Sverige har också enligt uppgifter i dagens tid-
ningar halkat efter ytterligare i den stora världsomfat-
tande mätningen av konkurrenskraften som görs av
Institute for Management Development i Lausanne,
för fjärde året i rad. Vi har gått från en niondeplats till
en föga hedrande sjuttondeplats på fyra år. Våra
grannländer däremot klättrar uppåt. Finland är femma
i världen, Norge sexa och Danmark åtta. I den här
utredningen konstaterar man också att norra Europa är
på stark frammarsch med två undantag: Sverige och
Österrike.
Har Sverige någon chans att komma tillbaka till
konkurrenskraft? Kan vi häva den förlamning som
drabbat samhället i stort? Ja, fru talman, inte med den
typ av åtgärder som föreslås i dagens betänkande.
Sverige måste helt enkelt ha en ny företagarpolitik,
och det är uppenbart att regeringen inte förmår skapa
den. Jag yrkar därför bifall till reservation 1 men står
givetvis bakom de övriga reservationer som modera-
ter har skrivit under.

Anf. 186 ESKIL ERLANDSSON (c):
Fru talman! Med tanke på tidpunkten skall jag
fatta mig kort, och jag kan göra det bl.a. därför att
Centerpartiet står bakom huvuddelen av det nu debat-
terade betänkandet. Dock vill jag yrka bifall till reser-
vation 3 under mom. 3. Den reservationen har vi
skrivit under därför att vi i Centerpartiet ser det som
en av våra viktigaste politiska uppgifter just nu att
skapa förutsättningar för en uppgång i sysselsättning-
en. Detta kan ske bl.a. genom att vi stimulerar nyföre-
tagande och företagande som redan är i gång.
Vad är det då som behövs från politisk sida för att
detta ökade företagande skall komma i gång? Låt mig
ge några exempel på vad vi tror behövs för att företa-
gandet skall öka och stimuleras.
Företagen skall ges stabila och långsiktiga spelreg-
ler. Därtill behövs en hel del förenklingar. Entrepre-
nörskap måste uppmuntras och stimuleras. Dessa två
saker ser vi som helt grundläggande. Därtill skulle jag
vilja lägga några saker på skatteområdet; det är de
som är huvudskälet till att jag yrkar bifall till reserva-
tion nr 3.
På skatteområdet gäller det att arbetsgivaravgif-
terna måste sänkas ytterligare, med minst tre procen-
tenheter, har vi sagt, och lönesummegränsen måste
höjas till minst 2 miljoner. Den är i dag 850 000. För
egenföretagarna måste lönesumman höjas till 300 000
mot dagens 180 000 kronor.
Det måste fram ett besked om att förmögenhets-
skatten successivt skall fasas ut ur det svenska skatte-
systemet. Fåmansbolagens skatteregler måste bli mer
gynnsamma. Handelsbolag och kommanditbolag
måste få en lindrad dubbelbeskattning på liknande sätt
som de onoterade aktiebolagen.
Jag vill med detta tillönska fru talmannen och öv-
riga här i kammaren närvarande ledamöter och tjäns-
temän en trevlig helg.

Anf. 187 KARL HAGSTRÖM (s):
Fru talman! I detta betänkande behandlas proposi-
tionen 1997/98:157, som är regeringens förslag om att
med verkan fr.o.m. den 17 mars 1998 skärpa villkoren
för överföring av periodiseringsfond och skatteut-
jämningsreserv från enskild firma eller handelsbolag
till ett aktiebolag utan att omedelbar beskattning sker.
Utskottet föreslår dock en annan teknisk lösning i
frågan om apportemissioner, som framgår av lagtex-
ten.
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på reservationer-
na.
I motionerna anser man att det saknas tillräckliga
skäl för de av regeringen föreslagna lagändringarna
och ifrågasätter om sådana särskilda skäl föreligger
som krävs enligt 2 kap. 10 § i regeringsformen för att
lagändring skall få tillämpas retroaktivt.
Fru talman! Utskottets majoritet delar inte motio-
närernas uppfattning. Lagrådet delar vår bedömning
att det behövs nya bestämmelser i lag på det aktuella
området. Med hänsyn till risken för att nuvarande
regler i ökad omfattning utnyttjas på ett inte avsett sätt
tills de föreslagna reglerna har trätt i kraft, och då
detta skulle kunna ge ett inte obetydligt skattebortfall,
anser Lagrådet att det föreligger sådana särskilda skäl
som krävs enligt 2 kap. 10 § andra stycket i regerings-
formen för att det remitterade förslaget skall börja
tillämpas vid den tidpunkt som föreslagits i en skri-
velse av regeringen.
Gällande regler om överföring av periodiserings-
fond och skatteutjämningsreserv vid bolagisering kan
utan tvekan uppmuntra personer som driver enskilda
firmor eller handelsbolag till att enbart av skatteskäl
överföra näringsverksamhet till aktiebolag. Beräk-
ningar i propositionen visar att en upplösning av peri-
odiseringsfond och skatteutjämningsreserv i ett aktie-
bolag kan minska skattebelastningen på fondavsätt-
ningens belopp med mellan 21 och 37 procentenheter
- marginalskatt - jämfört med om fonden återförs i
den enskilda näringsverksamheten. En upplösning av
fonderna i bolaget medför en skattebelastning om
endast 28 %, om andraledsbeskattning kan undvikas.
En tillämpning av bestämmelserna som leder till ett
sådant resultat har inte varit avsedd.
Motionärerna anser att de aktuella reglerna bör
behållas oförändrade därför att de i vissa fall kan
underlätta för växande företag. Utskottet anser att
tillväxten i företag bör stimuleras på annat sätt. Som
utskottet återkommer till i det följande har riksdagen
under innevarande valperiod fattat en rad beslut med
sådan inriktning. Enligt utskottets mening innebär en
tillämpning av de nu ifrågavarande reglerna i enlighet
med vad som sägs ovan att det uppkommer orättvisor
mellan näringsidkare som har olika förutsättningar att
kunna utnyttja skattefördelen.
En näringsidkare som har obeskattade reserver av
någon betydelse ges ett starkt incitament att överföra
verksamheten till ett bolag och får därigenom samti-
digt möjlighet att omedelbart tillgodogöra sig skatte-
vinst utan att detta behöver komma företaget till del.
En annan näringsidkare, som kanske har ett stort
behov av att expandera men som inte tidigare har
skjutit upp beskattningen, får en nackdel i förhållande
till företag som utnyttjar luckan i regelsystemet. Ock-
så näringsverksamhet som startas i aktiebolagsform
skulle få en konkurrensnackdel i jämförelse med
företag som överfört obeskattade reserver i samband
med ombildning av aktiebolag. Utskottet anser att en
lagändring är nödvändig.
Eftersom det finns en uppenbar risk att reglerna i
ökad omfattning kan komma att utnyttjas på, som jag
sade tidigare, inte avsett sätt, anser vi att det finns
tillräckliga skäl för denna lagändring. Regeringen har
förresten lämnat en skrivelse till riksdagen med för-
varning om det kommande förslaget.
Utskottet anser dock att yrkande 4 i motion Sk43
till viss del får anses vara tillgodosett med vad utskot-
tet anför om lagförslagets utformning.
I fråga om den närmare utformningen av lagför-
slaget konstaterar utskottet att syftet med kravet på att
skjuta till ett belopp motsvarande periodiseringsfond
och skatteutjämningsreserv är att hindra att näringsid-
kare betingar sig ett så högt vederlag av aktiebolaget
för de överförda tillgångarna att andraledsbeskatt-
ningen elimineras. Syftet är alltså inte att framtvinga
ett reellt kapitaltillskott. Överförs tillgångar mot kon-
tant betalning eller mot revers kan tillskottet göras
genom likvidavräkning. Vid apportemission kan, som
förslaget är utformat, en likviditetsbelastning för den
skattskyldige inte undvikas. Enligt utskottets mening
bör därför något krav på tillskott inte ställas vid ap-
portemission.
Reglerna om återföring av värdeminskningsavdrag
m.m., som tas upp i motionen Sk33, yrkande 2, inne-
bär att sådan återföring skall ske i näringsverksamhet
om en näringsfastighet som inte utgör omsättningstill-
gångar avyttras. Företagsskatteutredningen har berört
detta på s. 25 i SOU 1998:1, och frågan kan följaktli-
gen uppmärksammas i den fortsatta beredningen av
utredningens betänkande. Utskottet avstyrker därför
ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med vad
som yrkas i motionen.
Fru talman! Eftersom jag lämnar riksdagen vid
denna periods slut ber jag att få tacka för mig. Till
talmännen, riksdagens alla anställda, kammarens alla
ledamöter och framför allt utskottet och dess tjänste-
män vill jag önska en skön och vilsam sommar. Tack
än en gång!

Anf. 188 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! Som har framgått av Karl Hagströms
anförande har vi klart olika uppfattningar om vikten
av att vidta dessa åtgärder. Det kommer att framgå av
protokollet.
Nu är det ju så, fru talman, att det här är det sista
betänkandet för i dag. Ute lyser solen. Vi har framför
oss en helg med nationaldag, som infaller i morgon.
Från min och från oppositionens sida i skatteutskottet,
som jag gör mig till tolk för, skulle jag vilja tacka
Kalle Hagström för den gemenskap som vi har haft.
Trots att vi för det mesta har haft olika synpunkter har
vi alltid kunnat ha kontakt med varandra på det
mänskliga planet både på det ena och det andra sättet.
Jag skulle vilja önska dig, Kalle, en trevlig tid efter
det att du lämnar kammaren. Jag hoppas att du inte
skall ha alltför mycket abstinensbesvär och att du
skall slippa känna att det rycker i dig när riksdagen
skall samlas till hösten. Jag hoppas att du i lugn och
ro hemma i Sandviken kan säga så här: "Nu sitter de
där och tjabbar och har sina debatter, men jag är här
hemma och sköter mig själv, och jag har det trevligt."
Tack för de här åren, och lycka till i fortsättningen.

Anf. 189 KARL HAGSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag vill till fullo återremittera de
vackra orden. Tack skall du ha, Hedlund.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 8 juni.)

15 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Finansutskottets betänkanden
1997/98:FiU20 Riktlinjer för den ekonomiska politi-
ken, utgiftstak, skattefrågor, m.m.
1997/98:FiU27 Tilläggsbudget 1 för budgetåret 1998

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1997/98:SfU14 Följdlagstiftning till det nya pension-
systemet

16 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 5 juni

1997/98:825 av Inger René (m) till miljöministern
Miljöövervakning av havet
1997/98:826 av Ulf Björklund (kd) till näringsminis-
tern
Framtidsfrågor för glesbygd och landsbygd
1997/98:827 av Ulf Björklund (kd) till miljöministern
Österdalälven vid Brunnsberg
1997/98:828 av Olle Lindström (m) till försvarsminis-
tern
Flygräddningsberedskapen i norra Sverige
1997/98:829 av Nikos Papadopoulos (s) till statsrådet
Ylva Johansson
Svenskundervisning utomlands
1997/98:830 av Karl-Gösta Svenson (m) till jord-
bruksministern
Laxfiskekvoten
1997/98:831 av Laila Bäck (s) till arbetsmarknads-
ministern
Generationsväxling
1997/98:832 av Krister Örnfjäder (s) till statsrådet
Ylva Johansson
Arbetsplatsförlagd utbildning i gymnasieskolan
(APU)
1997/98:833 av Margitta Edgren (fp) till utbild-
ningsministern
Arkitekt- och designutbildningen
1997/98:834 av Ragnhild Pohanka (mp) till statsrådet
Pierre Schori
Hjälp till avvisade bosnienkroater
1997/98:835 av Ragnhild Pohanka (mp) till statsrådet
Pierre Schori
Medborgerliga rättigheter för bosnienkroater
1997/98:836 av Gudrun Lindvall (mp) till jord-
bruksministern
Höns i bur
1997/98:837 av Bodil Francke Ohlsson (mp) till
utrikesministern
Provsprängningarna i Indien
1997/98:838 av Bodil Francke Ohlsson (mp) till
statsrådet Leif Pagrotsky
Vapenleveranser till Indien och Pakistan
1997/98:839 av Yvonne Ruwaida (mp) till statsrådet
Pierre Schori
Somalier i Sverige och medborgarskap
1997/98:840 av Eva Goës (mp) till näringsministern
Möjligheten att välja elleverantör
1997/98:841 av Eva Goës (mp) till utrikesministern
Människorättsobservatör till Kosova
1997/98:842 av Eva Goës (mp) till miljöministern
Bakterier i CLAB:s kärnbränslelager
1997/98:843 av Margitta Edgren (fp) till kulturminis-
tern
Kraven för prosttjänst
1997/98:844 av Eva Flyborg (fp) till utrikesministern
Sfor-styrkorna i Bosnien
1997/98:845 av Bengt Hurtig (v) till justitieministern
EU-anknytning till Echelon
1997/98:846 av Olle Lindström (m) till jordbruksmi-
nistern
Yrkesfiskarna i Norrbotten
1997/98:847 av Birgitta Gidblom (s) till miljöminis-
tern
Motorbåtstrafik i skärgårdsområden
1997/98:848 av Birgitta Gidblom (s) till justitieminis-
tern
Promillegräns till sjöss
1997/98:849 av Birgitta Gidblom (s) till statsrådet
Thomas Östros
Båtregister och båtskatt
1997/98:850 av Yvonne Ruwaida (mp) till statsrådet
Pierre Schori
Överläggningar i Somalia
1997/98:851 av Ragnhild Pohanka (mp) till statsrådet
Pierre Schori
Bosnienkroater i Sverige
1997/98:852 av Eva Goës (mp) till miljöministern
Centrala lagret för använt kärnbränsle
1997/98:853 av Ragnhild Pohanka (mp) till statsrådet
Pierre Schori
Indirekt Kosovoavvisning
1997/98:854 av Eva Goës (mp) till utrikesministern
Tjernobyl och sarkofagen
1997/98:855 av Mona Berglund Nilsson (s) till soci-
alministern
Personalrekrytering inom vården

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 9 juni.

17 § Kammaren åtskildes kl. 19.00.

Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 7 § anf. 15 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 72
(delvis),
av talmannen därefter t.o.m. voteringen kl. 14.31,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 11 § anf. 153
(delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.