Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:103 Torsdagen den 7 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1997/98:103

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1997/98:103 Torsdagen den 7 maj Kl. 12.00 - 17.21

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------------------

1 § Anmälan om återtagande av plats i riksda-
gen

Förste vice talmannen meddelade att Bodil Fran-
cke Ohlsson (mp) återtagit sin plats i riksdagen denna
dag, varigenom uppdraget som ersättare skulle upphö-
ra för Eva Thede.

2 § Kompletteringsval till fullmäktige i Riks-
banken

Förste vice talmannen meddelade att på grund av
uppkomna vakanser hade Socialdemokraternas riks-
dagsgrupp anmält Sinikka Bohlin som fullmäktige i
Riksbanken efter Birgitta Johansson och Ingrid An-
dersson som suppleant för fullmäktige i Riksbanken
efter Sinikka Bohlin.

Förste vice talmannen förklarande valda till

fullmäktige i Riksbanken
Sinikka Bohlin (s)

suppleant för fullmäktige i Riksbanken
Ingrid Andersson (s)

3 § Ny riksdagsledamot, m.m.

Upplästes och lades till handlingarna följande från
Valprövningsnämnden inkomna

Berättelse om granskning av bevis för riksdagsle-
damot och ersättare för riksdagsledamöter
Till Valprövningsnämnden har från Riksskattever-
ket inkommit bevis om att Berndt Sköldestig (s),
Mjölby, utsetts till ny ledamot av riksdagen fr.o.m.
den 1 juni 1998 sedan Lars Stjernkvist (s) avsagt sig
sitt uppdrag som riksdagsledamot. Från Riksskatte-
verket har också inkommit ny bilaga till tidigare ut-
färdade bevis för ersättare.
Valprövningsnämnden har denna dag granskat
beviset för den nya ledamoten och den nya bilagan till
bevis för ersättare och därvid funnit att de blivit utfär-
dade i enlighet med 19 kap. 11 § vallagen.
Stockholm den 6 maj 1998
Lars Tottie
Kerstin Siverby

4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 6 maj 1998

AU13 Föräldraledighetsdirektivets genomförande
i Sverige
Mom. 1 och 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.

Mom. 3 (närståendevård)
1. utskottet
2. res. (kd)
Votering:
266 för utskottet
9 för res.
1 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 133 s, 67 m, 19 c, 20 fp, 15 v, 12 mp
För res.: 9 kd
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 28 s, 13 m, 8 c, 6 fp, 7 v, 5 mp, 6 kd

KU28 Närradion m.m.
Mom. 4 (programregler)
1. utskottet
2. res. (m, c, fp)
Votering:
156 för utskottet
114 för res.
6 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 1 c, 15 v, 13 mp
För res.: 67 m, 18 c, 20 fp, 9 kd
Avstod: 6 s
Frånvarande: 28 s, 13 m, 8 c, 6 fp, 7 v, 5 mp, 6 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU32 Fri- och rättighetsfrågor
Mom. 1 (förstärkt grundlagsskydd för fri- och rättig-
heter)
1. utskottet
2. res. 1 (v)
Votering:
261 för utskottet
15 för res. 1
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 133 s, 67 m, 19 c, 20 fp, 13 mp, 9 kd
För res. 1: 15 v
Frånvarande: 28 s, 13 m, 8 c, 6 fp, 7 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 2 (ökat grundlagsskydd för fri- och rättigheter)
1. utskottet
2. res. 2 (m)
Votering:
194 för utskottet
67 för res. 2
14 avstod
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 133 s, 19 c, 19 fp, 1 v, 13 mp, 9 kd
För res. 2: 67 m
Avstod: 14 v
Frånvarande: 28 s, 13 m, 8 c, 7 fp, 7 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 3 (diskriminering av homosexuella)
1. utskottet
2. res. 3 (fp, v, mp)
Votering:
228 för utskottet
48 för res. 3
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 132 s, 67 m, 19 c, 1 fp, 9 kd
För res. 3: 1 s, 19 fp, 15 v, 13 mp
Frånvarande: 28 s, 13 m, 8 c, 6 fp, 7 v, 5 mp, 6 kd
Erling Bager (fp) anmälde att han avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.

Mom. 4 (hets mot homosexuella)
1. utskottet
2. res. 4 (fp, v, mp)
Votering:
226 för utskottet
49 för res. 4
1 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 131 s, 67 m, 19 c, 9 kd
För res. 4: 1 s, 20 fp, 15 v, 13 mp
Avstod: 1 s
Frånvarande: 28 s, 13 m, 8 c, 6 fp, 7 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 7 (negativ föreningsrätt)
1. utskottet
2. res. 5 (m, fp)
Votering:
178 för utskottet
96 för res. 5
2 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 133 s, 18 c, 15 v, 12 mp
För res. 5: 67 m, 20 fp, 9 kd
Avstod: 1 c, 1 mp
Frånvarande: 28 s, 13 m, 8 c, 6 fp, 7 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 9 (åsiktsregistrering)
1. utskottet
2. res. 6 (fp, v, mp)
Votering:
218 för utskottet
58 för res. 6
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 133 s, 66 m, 19 c
För res. 6: 1 m, 20 fp, 15 v, 13 mp, 9 kd
Frånvarande: 28 s, 13 m, 8 c, 6 fp, 7 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 10 (rätten till liv)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring som föran-
leddes av bifall till mot. K306 (kd)
Votering:
263 för utskottet
10 för mot.
2 avstod
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 133 s, 63 m, 19 c, 20 fp, 15 v, 13 mp
För mot.: 1 m, 9 kd
Avstod: 2 m
Frånvarande: 28 s, 14 m, 8 c, 6 fp, 7 v, 5 mp, 6 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU19 Behandlingen av långtidsdömda, m.m.
Mom. 1 (en ny lag om verkställighet av fängelsestraff)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
193 för utskottet
68 för res. 1
15 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 133 s, 18 c, 20 fp, 13 mp, 9 kd
För res. 1: 67 m, 1 c
Avstod: 15 v
Frånvarande: 28 s, 13 m, 8 c, 6 fp, 7 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 3 (placering av kvinnor)
1. utskottet
2. res. 4 (v)
Votering:
180 för utskottet
17 för res. 4
79 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 133 s, 1 m, 19 c, 18 fp, 9 kd
För res. 4: 15 v, 2 mp
Avstod: 66 m, 2 fp, 11 mp
Frånvarande: 28 s, 13 m, 8 c, 6 fp, 7 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 7 (kostnadsansvaret för § 34-placering)
1. utskottet
2. res. 8 (m, v, mp, kd)
Votering:
153 för utskottet
123 för res. 8
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 133 s, 19 c, 1 fp
För res. 8: 67 m, 19 fp, 15 v, 13 mp, 9 kd
Frånvarande: 28 s, 13 m, 8 c, 6 fp, 7 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 9 (vaktbolag inom kriminalvården)
1. utskottet
2. res. 10 (v, mp)
Votering:
245 för utskottet
28 för res. 10
2 avstod
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 131 s, 66 m, 19 c, 20 fp, 9 kd
För res. 10: 15 v, 13 mp
Avstod: 2 s
Frånvarande: 28 s, 14 m, 8 c, 6 fp, 7 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 17 (barn med föräldrar i anstalt)
1. utskottet
2. res. 15 (c, v, mp, kd)
Votering:
204 för utskottet
72 för res. 15
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 133 s, 67 m, 2 c, 2 fp
För res. 15: 17 c, 18 fp, 15 v, 13 mp, 9 kd
Frånvarande: 28 s, 13 m, 8 c, 6 fp, 7 v, 5 mp, 6 kd
Birgitta Carlsson (c) anmälde att hon avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

UU10 Europa-Medelhavsinterimsavtal mellan EG
och PLO
Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU28 Färnebofjärdens nationalpark
Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU11 Pyrotekniska varor
Kammaren biföll utskottets hemställan.

UbU9 Allmänna skolfrågor
Mom. 1 (utvärdering, tillsyn m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m)
3. res. 2 (c)
4. res. 3 i motsvarande del (v)
5. res. 4 i motsvarande del (mp)
Förberedande votering 1:
15 för res. 3
13 för res. 4
248 avstod
73 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 2:
19 för res. 2
15 för res. 3
242 avstod
73 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 3:
67 för res. 1
20 för res. 2
189 avstod
73 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
152 för utskottet
67 för res. 1
57 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 133 s, 19 fp
För res. 1: 67 m
Avstod: 19 c, 1 fp, 15 v, 13 mp, 9 kd
Frånvarande: 28 s, 13 m, 8 c, 6 fp, 7 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 6 (elever med funktionshinder, m.m.)
1. utskottet
2. res. 7 (c, fp)
Votering:
223 för utskottet
40 för res. 7
12 avstod
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 132 s, 67 m, 12 v, 12 mp
För res. 7: 19 c, 20 fp, 1 mp
Avstod: 1 s, 2 v, 9 kd
Frånvarande: 28 s, 13 m, 8 c, 6 fp, 8 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 18 (undervisning om alkohol, narkotika och
tobak [ANT] m.m.)
1. utskottet
2. res. 5 i motsvarande del (kd)
Votering:
248 för utskottet
12 för res. 5
16 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 133 s, 65 m, 19 c, 18 fp, 13 v
För res. 5: 1 m, 1 fp, 1 v, 9 kd
Avstod: 1 m, 1 fp, 1 v, 13 mp
Frånvarande: 28 s, 13 m, 8 c, 6 fp, 7 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 21 (behovet av forskarutbildade lärare/lektorer)
1. utskottet
2. res. 9 i motsvarande del (m, c, fp, kd)
Votering:
161 för utskottet
115 för res. 9
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 133 s, 15 v, 13 mp
För res. 9: 67 m, 19 c, 20 fp, 9 kd
Frånvarande: 28 s, 13 m, 8 c, 6 fp, 7 v, 5 mp, 6 kd

Mom. 39 (en utredning om en sammanhållen och
flexibel ungdomsskola)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (v)
Votering:
257 för utskottet
17 för res. 3
2 avstod
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 133 s, 66 m, 18 c, 19 fp, 12 mp, 9 kd
För res. 3: 1 m, 1 fp, 15 v
Avstod: 1 c, 1 mp
Frånvarande: 28 s, 13 m, 8 c, 6 fp, 7 v, 5 mp, 6 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

5 § Finansiering av vissa trafikanläggningar i
Stockholms län m.m.

Föredrogs
Trafikutskottets betänkande 1997/98:TU5
Finansiering av vissa trafikanläggningar i Stockholms
län m.m. (prop. 1997/98:123, 1996/97:160 och
1997/98:1 delvis)

Anf. 1 LARS BJÖRKMAN (m):
Herr talman! De olika uppgörelserna kring de
framtida trafiklösningarna som förhandlades fram för
våra tre storstäder har under den senaste socialdemo-
kratiska regeringsperioden totalt havererat. Denni-
söverenskommelsen, som uppgörelsen här i Stock-
holm döptes till efter förhandlaren Bengt Dennis,
saknar därmed helt relevans, och de stolta planer som
en gång gällde såväl för de tekniska lösningarna som
kring finansieringen punkterades helt när den social-
demokratiska regeringen och Stockholms stad ensi-
digt bröt överenskommelsen. Av den en gång så om-
huldade Dennisöverenskommelsen återstår nu påbör-
jade bergtunnlar och obetalda investeringskostnader i
miljardklass.
Betänkandet TU5 behandlar tre olika propositio-
ner, varav en något ironiskt heter Långsiktigt hållbara
trafiklösningar i Stockholm och Göteborg, och rör
huvudsakligen finansieringen av vissa trafikanlägg-
ningar här i Stockholm.
Typiskt nog kommer de synpunkter på ärendets
hantering som här i dag kommer att presenteras inte
att kortsiktigt kunna påverka prioriteringen av in-
frastrukturinvesteringarna här i Stockholm. Skälet
härtill är att uppgörelsen med staden redan är gjord.
Arbetena är påbörjade, och riksdagen har därmed
bara att i efterhand ta ställning till hur finansieringen
skall kunna klaras.
Vi moderater, som ej beretts tillfälle att delta i
överläggningarna mellan staten och staden, är i grun-
den positiva till satsningar på och investeringar i bra
trafiklösningar med statliga medel även i storstadsre-
gionerna. Vi är däremot mycket kritiska till hand-
läggningen av just den överenskommelse vi här i dag
har att behandla.
Vår kritik, herr talman, grundar sig på följande sa-
kargument. Det är en bristande prioritering. Varje
enskilt investeringsobjekt skall enligt vår mening klart
kunna definieras som den enskilt viktigaste och mest
lönsamma delen av den helhet som borde vara en
självklarhet varje gång offentliga medel tas i anspråk.
Enligt de kriterier vi ställer upp uppfyller inte Södra
länken detta krav. I propositionen nämns inget om
vare sig andra alternativ eller hur fortsättningen är
tänkt att löpa. Genom att såväl Österleden och Väster-
leden som det för tågtrafiken så viktiga tredje spåret
över Riddarfjärden utelämnats talar väldigt litet för att
de framtida trafikströmmarna genom Stockholms
innerstad, med det föreslagna och igångsatta projektet
Södra länken, långsiktigt kommer att minska. Även
den grundläggande kapacitetsbristen i det s.k. Saltsjö-
Mälarsnittet kvarstår.
Herr talman! Genom det förslag som nu lagts fram
för riksdagen har regeringen, i lämplig tid före valet,
kortsiktigt tvingats överge de mest spektakulära fi-
nansieringsförslagen. Det handlar om regionala driv-
medelsskatter och regionala arbetsgivaravgifter lik-
som tankar på att via satellitövervakning och trafiktul-
lar finna nya finansieringsformer för framtida inves-
teringar. Det finns dock på mycket goda grunder skäl
att varna landets bilister i allmänhet och storstadsbilis-
terna i synnerhet för konsekvenserna av vad en even-
tuell socialdemokratisk valseger i höst kan innebära
för dessa grupper. Jag vågar här i kammaren presente-
ra en inte alltför djärv gissning om att propåerna från
KOMKOM om att nya kraftiga skatte- och avgifts-
höjningar väntar hela bilkollektivet om regeringen
sitter kvar efter valet besannas.
Även om vi moderater inte motsatt oss den finan-
siering som föreslagits för det aktuella objektet finns
anledning att rikta kritik mot den finansieringsform
regeringen valt. Genom att lägga hela statens del av
finansieringen på upplåning går regeringen emot de
egna intentionerna i den nya budgetlag som riksdagen
antagit, samtidigt som framtida investeringsramar på
infrastruktursidan kommer att krympa i motsvarande
omfattning.
Jag vill gärna ställa en fråga till socialdemokrater-
nas talesman och hoppas att han har möjlighet att
besvara den: Hur tänker socialdemokraterna lösa
denna ekvation? Vi är intresserade av en redovisning
av ert långsiktiga finansieringsalternativ. Det är ett
måste att vi får klarhet i de här frågorna om trovär-
digheten kring den ekonomiska hanteringen skall
kunna upprätthållas.
Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till
vår reservation nr 1.

Anf. 2 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3
och 4 vid trafikutskottets betänkande, som handlar om
Stockholmsregionen.
Hanteringen av trafikfrågorna i Stockholm har
stötts och blötts länge genom åren. De turer som man
har ägnat sig åt har inte direkt skapat någon bra lös-
ning och heller inte fått någon bred politisk uppslut-
ning, vilket jag tror är nödvändigt när man hanterar
trafikfrågorna i Stockholmsregionen. Det finns inget
brett folkligt stöd - det kan vi se på en gång, herr
talman - för det som trafikutskottet nu ägnar sig åt,
dvs. en majoritet bestående av regeringspartiet, Mo-
deraterna och Folkpartiet.
Bakom hela den här processen finns alldeles tyd-
ligt ett demokratiskt underskott. Folklig förankring för
det förslag som här redovisas har blivit litet av en
restpost. Det finns inget politiskt samförstånd kring de
här frågorna, ingen blocköverskridande majoritet för
att uppnå långsiktigt hållbara lösningar. Viljan att få
till stånd de här ekonomiskt hållbara, folkligt förank-
rade och miljömässigt riktiga lösningarna har uppen-
barligen saknats hos regeringen.
Vi har från Centerns sida aldrig accepterat Den-
nispaketet och de mycket stora ingrepp i Stock-
holmsmiljön som detta skulle ha inneburit. Det var
bra att Dennispaketet gick i stå och havererade. Det
var bra för regionen att det blev på det sättet. Genom
den överenskommelse vi slöt med regeringen avför-
des ju Österleden och Västerleden.
I den uppgörelsen pekades det också på frågan om
hur man skulle se på finansiering och dimensionering
av Södra länken. Vi menade mycket tydligt att när
Österleden väl har fallit finns det inget behov av nå-
gon Södra länken enligt de ursprungliga planerna. Det
är ju så, herr talman, att Södra länken är mycket starkt
ifrågasatt. Den innebär ett mycket stort ingrepp i
miljön och mycket stora olägenheter när bygget äger
rum. De i trafikutskottet som nu talar om att det ska-
pas en väl fungerande trafiklösning samtidigt som
man begränsar dagens besvärande miljöproblem har
naturligtvis i grunden fel. De talar mot bättre vetande.
Södra länken kommer att öka trafiken, inte tvärtom.
Nu har man alltså valt en överdimensionerad mo-
torled, trots att det inte finns några som helst sakliga
motiv för detta. Då frågar man sig varför. Har man
bara slagit ned de här få kilometerna stadsmotorväg
som en enskild händelse? Det är väl sannolikt inte på
det sättet, herr talman. Det finns nog skäl att misstän-
ka att man tänker sig någonting bortom detta. I Mode-
raternas särskilda yttrande säger man: "Vi bedömer
vidare att med utbyggnaden av Södra länken kommer
en fortsatt komplettering av Ringen och Yttre tvärle-
den att te sig än mer nödvändig." Här ser man ju att
det finns en tanke på en fortsättning. Det här kunde
möjligen ha varit ointressant om det bara hade varit
Moderaterna som sade detta, men eftersom man har
kommit till det här beslutet om Södra länken tillsam-
mans med regeringen och Folkpartiet blir det natur-
ligtvis litet mer oroande.
Vi vet ju att Moderaterna har en annan syn på hur
Österleden och Västerleden skall hanteras. Man be-
klagar i sin reservation att Österleden och Västerleden
utelämnas. Man beklagar sig också genom att tycka
att lagen om Nationalstadsparken bör förändras så att
man kan bygga motorvägar även där. Det är uppen-
bart att Moderaterna tycker att Dennispaketet skall
fullföljas.
Då måste man fråga hur det är med de andra parti-
erna. Hur är det med Folkpartiet? Hur är det med
Socialdemokraterna? Finns det, bakom det som Mo-
deraterna antyder, någon sorts överenskommelse om
en fortsatt utbyggnad där framför allt Österleden
ingår?
En annan sida man måste ta upp, herr talman, är
frågan om de ekonomiska åtaganden som staten nu
ikläder sig för trafiklösningar i Stockholm. Om man
räknar rätt - och det tror jag att jag gör, herr talman -
hamnar man på ungefär 1,3 miljoner kronor per meter
för att skapa en stadsmotorväg som alldeles uppenbart
är en lokal angelägenhet. Det man då också frågar sig
är hur företrädare för Socialdemokraterna, Modera-
terna och Folkpartiet ute i landet ser på den här balan-
sen, dvs. att man stoppar in alla dessa miljarder i en
stadsmotorväg. Finns det möjligen inte andra, ange-
lägnare ställen där man kan använda resurserna?
Vi tycker att resurserna bl.a. skulle kunna använ-
das för att hantera de litet mer riksanknutna frågor
som ju också finns inne i Stockholm, t.ex. utrymmet
för järnvägen och Centralbron som går rakt igenom
huvudstaden. För vår del är prioriteringen klar. Vi
menar att Centralbron och tredje spåret hade kunnat
få en snar lösning om medel nu satsats på dessa pro-
jekt.
Herr talman! Staten ikläder sig alltså ett stort an-
svar för en trafiklösning i Stockholm. Det finns
många frågetecken kring det man nu tänker göra. Man
konstaterar visserligen när det gäller finansieringen att
det inte finns stöd för det ursprungliga förslaget om
biltullar, och det är bra, men de andra delarna av
finansieringsdiskussionen är ju därmed inte avklarade.
Man kan diskutera mycket kring det här. Man kan
dock se att det är en miljömässig felsatsning och en
användning av resurser som företrädare för majorite-
tens partier ute i landet rimligen inte skulle kunna
hålla med om.
Det finns många frågor kring det här, bl.a. de som
jag själv har rest. Dessa frågor tycker jag, herr talman,
att det är rimligt att begära ett svar på, inte bara av
Moderaterna utan också av de andra partier som ingår
i majoriteten i den här diskussionen.

Anf. 3 LARS BJÖRKMAN (m) replik:
Herr talman! Trafikfrågorna i Storstockholm
måste naturligtvis lösas på samma sätt som på alla
andra ställen och i alla andra regioner i landet. Staten
måste vara med och svara för kostnaderna i någon del
även här.
Vad vi är mycket negativa till och riktar kritik
emot i den nu aktuella uppgörelsen är att man inte har
prioriterat Södra länken gentemot andra alternativ. Vi
saknar från vår sida helt underlag att göra de bedöm-
ningarna, eftersom det inte finns någon redovisning av
hur alternativen skulle kunna se ut.
Vad gäller de konspirationsteorier som Lennart
Daléus viftar med, dvs. att vi skulle ha någon långsik-
tig lösning tillsammans med makthavarna i Stock-
holms stad och på Kommunikationsdepartementet,
kan jag definitivt avfärda dem. Om Lennart Daléus
läser våra handlingar kan han också se att vi är
mycket kritiska just därför att vi saknar långsiktighe-
ten. Vi hade alltså inte varit beredda att helt och fullt
svälja den satsning som nu görs om vi hade haft alter-
nativ att välja mellan.
Låt mig också säga att det är enkelt att vara kritisk
mot all utveckling av trafik och utbyggnad av in-
frastruktur i storstadsregionerna och hänvisa till att
det finns andra områden att satsa på. Det finns det
naturligtvis. Jag delar Lennart Daléus uppfattning att
vi måste satsa på alla områden. Men storstaden växer,
trafiken ökar, och det är väsentligt att långsiktigt lösa
de problemen.

Anf. 4 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Jag har inte sagt att moderaterna har
någon långsiktig lösning på trafikfrågan i Stockholm.
Jag har bara sagt att man tillsammans med andra
partier möjligen hanterar det här på ett sätt som kan
stöka till det på lång sikt.
Det behövs ingen större fantasi, herr talman, för
att se att Södra länken för 6,5 miljarder kronor, dra-
gen på det sätt den är leder om inte ned i "drickat" så
åtminstone bara ned i Stadsgården eller ut till Värm-
döleden, i en dimension som det inte finns någon
förklaring till. Jag bor själv åt det där hållet. Jag vet
ju. Det finns ingen annan väg den leder till än in i
planerna på en österled. Annars är den med varje sans
och måtta en överdimensionerad stadsmotorväg till
extremt höga kostnader. Det är pengar som skulle
kunna användas till att hantera de frågor som vi tycker
är verkligt viktiga i huvudstaden, t.ex. att se till att
hantera riksangelägenheten, tåget, på ett riktigt sätt,
att se till att få Centralbron, som är en styggelse, ned
under vattnet.
Det är inte så svårt att se att det är något lurt med
hanteringen av Södra länken. Men vi kanske kan få
höra nu att det är fullständigt uteslutet att det finns
någon som helst fortsättning på det som moderaterna
skriver om i sitt särskilda yttrande när det gäller ring-
en och liknande konstruktioner, i vilken Österleden
skulle ingå.

Anf. 5 LARS BJÖRKMAN (m) replik:
Herr talman! Som jag sade tidigare i mitt anföran-
de har regeringen ensidigt brutit Dennisöverenskom-
melsen, och därmed saknar i varje fall vi underlag för
att göra de bedömningar som krävs för att med klarhet
säga att den eller den etappen borde vara nästa.
Men det är alldeles självklart att vi är intresserade
av att få en lösning för genomfartstrafiken även ge-
nom Stockholm. Den frågan är ju inte en angelägen-
het enbart för Stockholm. Självklart har alla de som
skall söka sig norrut och söderut i landet en uppfatt-
ning om att man enkelt och effektivt skall kunna ta sig
genom området kring storstaden. Jag delar uppfatt-
ningen att Södra länken inte är någon satsning i den
riktningen. Därför är kringfarterna så viktiga. Det blir
Österled och Västerled.
Samtidigt, vilket jag vill betona, är vi mycket an-
gelägna från vårt håll om att satsningarna på spårtra-
fiken, även för genomfart, och ett bättre kapacitetsut-
nyttjande också måste få ett utrymme för framtiden.

Anf. 6 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Nu säger Lars Björkman att man
saknar underlag för en fortsatt diskussion och ett
ställningstagande till olika alternativ. Men vad är det
man gör? Man går alltså in och är med om en pus-
selbit som uppenbarligen har någon funktion i det här
systemet. Man vet inte riktigt vart man vill.
Som Lars Björkman så riktigt påpekar har Södra
länken ingenting med genomfartstrafiken i Stockholm
att göra på något sätt. Den leder ned i Stadsgården
eller ut på Värmdö. Men den har över huvud taget
ingenting att göra med de långsiktiga trafikfrågor som
handlar om att lösa hanteringen av det som är genom-
farten i Stockholm. Den kostar en väldig massa peng-
ar och är närmast en återvändsgränd.
Nu hör vi att Lars Björkman säger att Österleden
och Västerleden är intressanta och att det kan vara de
som är fortsättningen. Då frågar man sig, Lars Björk-
man: Vet de andra två partierna, som nu vill driva
igenom Södra länken, om att det är det som är tanken
bakom det hela från moderaternas sida? Vad har de
sagt när Lars Björkman har berättat det för dem?

Anf. 7 TORSTEN GAVELIN (fp):
Herr talman! Jag kommer i mitt anförande att kon-
centrera mig på frågorna kring tredje spåret och Cent-
ralbron.
Stora investeringar har de senaste åren gjorts i
järnvägar i Mälarregionen. Om de här investeringarna
skall kunna utnyttjas till fullo måste problemet med
den bristande kapaciteten på sträckan söderut från
Stockholms central få en lösning.
Regeringen föreslår i propositionen en dellösning
av det här problemet genom finansieringen av År-
stabron och dubbelspåret mellan Årstaberg och
Stockholms södra. Återstår att lösa frågan om tredje
spåret förbi Riddarholmen. Förbättringar i signalsys-
temet kan kanske hjälpa till en tid, men ett tredje spår
måste byggas för att järnvägssystemet i Mälardalen
skall kunna nyttjas optimalt.
Tredje spåret är intimt förknippat med Central-
bron. Ur miljösynpunkt är denna motorvägsbro den
stora belastningen för Riddarholmen och Gamla stan.
Folkpartiet förordar en lösning där Centralbron grävs
ned och ett tredje spår tar en del av den tidigare Cent-
ralbrons utrymme.
I vår reservation yrkar vi att riksdagen uppdrar åt
regeringen att återkomma snarast med en komplette-
rande lösning som förhandlas fram med företrädare
för regionen och som innebär att en fortsatt utbyggnad
av ett tredje järnvägsspår förbi Riddarholmen tryggas
och att Centralbron ersätts med en biltunnel.
Herr talman! Folkpartiets inställning till övriga
frågor i betänkandet framgår av detta och av våra
motioner i ärendet. För tids vinnande avstår jag från
särskilda yrkanden.

Anf. 8 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Herr talman! Jag vill inledningsvis angående ge-
nomfartstrafik, som Lars Björkman tog upp, bara säga
att de utredningar som gjordes inför Dennisöverens-
kommelsen visar att endast 15-20 % av trafiken i
Stockholm skulle igenom Stockholm. För de övriga
var Stockholm slutdestination.
Riksdagen skall i dag besluta om den senaste ver-
sionen av den s.k. Stockholmsöverenskommelsen.
Den här överenskommelsen är ett typiskt utslag av
den tvehågsenhet, men framför allt valtaktik, som
präglat hela processen kring nya trafiklösningar i
Stockholmsområdet. Samtidigt inser man att det s.k.
Dennispaketet inte hade någon egentlig folklig för-
ankring, tvärtom. Politikerna tvingades bemöta en stor
opinion som i sig blev en folkrörelse i Stockholm. Nu
smyger man in en paketlösning, men utan miljökon-
sekvensbeskrivning, som gällde för den förra helhets-
lösningen. Det är anmärkningsvärt.
Samtliga miljöorganisationer har tagit avstånd från
den tidigare uppgörelsen. Och visst, politikerna har,
inte minst till följd av en ändrad majoritet i Stock-
holms stadshus, gjort viktiga avsteg från Dennisöver-
enskommelsen. I februari 1997 deklarerade regering-
en i ett pressmeddelande att Dennisöverenskommel-
sen inte längre gällde. De garantier som riksdagen
dock utställt för vägbyggen drogs inte tillbaka, vilket
hade varit det naturligaste, utan fick i stället snällt
vänta på ny förhandling.
Vad är nu dagens överenskommelse? Ja, först och
främst är det inte en helhetslösning för Stockholms
trafikproblem, vilket den tidigare överenskommelsen
påstod sig vara. Skandalprojekt, som Västerleden och
Österleden, har skjutits på framtiden eller helt slopats.
Däremot kvarstår de yttre tvärlederna, Norra länken
och Södra länken, plus en del kollektivtrafik.
Södra länken är Sveriges dyraste vägprojekt. En
sådan investering måste rimligtvis föregås av mycket
noggranna beräkningar av avkastningen och nyttan.
Annars är det omoraliskt mot skattebetalarna.
En orsak till att Södra länken byggs sägs vara att
minska miljöproblemen, inte minst för de boende i
Hammarby. Visst är det angeläget att minska mil-
jöproblemen, men när majoriteten hävdar att länken
skall byggas av miljöskäl är det en förolämpning å det
grövsta mot alla seriösa miljödebattörer. Alla vet att
Södra länken i sig kommer att generera ytterligare
trafik, inte minst med avsaknad av trafikstyrande
avgifter. Södra länken kommer att öka antalet fordon-
skilometer per dygn med 30 000 fordon, vilket bety-
der tre miljoner kilo koldioxid ytterligare i utsläpp per
år. Det finns alltså en direkt och konkret miljöför-
sämring som konsekvens.
Den indirekta försämringen är dels att man fortsät-
ter att bygga fast sig i ett transportsystem som lång-
siktigt är såväl ekologiskt som socialt ohållbart, dels
att byggandet av Södra länken i Stockholm inte på
något vis på lång sikt löser framkomlighetsproblemen.
Det heter i dag att länken skall byggas för att öka
framkomligheten, minska köerna och få effektiv tra-
fik.
Detta resonemang har allvarliga brister. Men här
kör majoriteten sedan länge med en väl beprövad
teknik, nämligen strutstekniken, dvs. att stoppa huvu-
det i sanden. Att bygga bort trängsel med investering-
ar ekvivalenta till dagens system är bara att skjuta
problemen framför sig, till kommande generationer.
Om Södra länken och andra motorvägsbyggen gene-
rerar trafik och inga dämpande åtgärder genomförs
kommer vi snart att vara tillbaka i samma problematik
som i dag.
Under resans gång kommer vi också att få en be-
tydligt sämre miljö i ett natur- och hälsoperspektiv.
I början av mars var det premiär för Anders
Wahlgrens film En kluven stad. Oavsett vad man
anser om vad somliga har kallat för en nostalgitripp
visar filmen tydligt att brutala förändringar i stadsmil-
jön leder till en generellt försämrad boendemiljö på
alla vis för invånarna. Hur mycket motorväg till tål
egentligen Stockholm? Motargumentet är förstås att
Södra länken byggs genom tunnel. Men vad händer
sedan? Svara gärna på den frågan, Hans Stenberg.
Både Hans Stenberg och jag vet mycket väl att Stock-
holms trafikproblem inte är slut i och med att Södra
länken byggs.
Så fortsätter alltså byggandet av Södra länken bit
för bit men bygget påbörjades redan i augusti 1997 i
och med sprängningarna för arbetstunnlar. Jag vill
rikta skarp kritik mot det tillvägagångssättet. Jag
menar att den politiska processen därmed föregrips.
Det är just detta tillvägagångssätt som lett till att det
havererade Dennispaketet har lämnat efter sig en så
saftig nota till skattebetalarna.
I dagens beslut ingår även finansieringen av en ny
Årstabro. Spårbundna transporter är miljömässigt helt
överlägsna vägtransporterna. Därför stöder Miljöpar-
tiet de gröna investeringar i spår. Mot bakgrund av att
ett tredje spår, södergående, är en absolut nödvändig-
het är det dock viktigt att regeringen har klara besked
bakom de fagra löftena och talar klarspråk om Cent-
ralbron. Ett ja till Årstabron och ett tredje spår måste
också innebära en finansiering av nedgrävning av
Centralbron. Hur blir det med det, Hans Stenberg?
Jag skulle vilja ha ett svar i dag också på den frågan.
De yttre tvärlederna byggs som planerat. Det är
viktigt att ha i minnet att det när vi talar om Stock-
holm, framför allt när det gäller naturmiljö och social
boendemiljö i samband med vägar, inte bara är ett
innerstadsperspektiv som skall tillämpas. Det verkar
som att regeringen med sitt löfte om att ett tredje spår
inte skall dras över Riddarholmen och att Centralbron
skall läggas i tunnel har gått en grupp framgångsrika
opinionsbildare från Sveriges högre kultur- och aka-
demikerkretsar till mötes. Även om jag också kan
tycka att det är fel att förstöra unika kulturvärden och
Miljöpartiet har tagit avstånd från sådant, måste jag
säga att det fortfarande finns anledning att misstänka
att regeringen i hela processen har gått innerstadso-
pinionen till mötes mer än man gjort vad gäller de
förortsboende.
Sedan något om själva finansieringslösningen.
Staten står för 5,68 miljarder kronor. Stockholms stad
betalar 827 miljoner kronor. Av de statliga pengarna
skall 5 miljarder kronor lånas upp och betalas över
statsbudgeten fr.o.m. år 2004. Dessförinnan skall 680
miljoner kronor utbetalas av staten direkt, och medlen
skall tas i anspråk från utgiftsområde 22. Eftersom det
ligger några få år framåt i tiden ger regeringen ingen
fingervisning om hur denna s.k. omdisponering skall
ske. Kan vi i dag få ett litet tips från s-sidan om vari-
från pengarna inom utgiftsområde 22 skall tas? Skall
de tas från järnvägssatsningar, vägunderhåll i Väster-
norrland, stöd till sjöfarten, upphandling av kollektiv-
trafik eller stöd till handikappade? Varifrån skall
alltså pengarna till Södra länken tas? Någon från s-
sidan måste i dag svara på frågan om vad det är som
prioriteras bort till förmån för Sveriges dyraste väg-
projekt. Ni kan inte tiga ihjäl den frågan mycket läng-
re!
Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservationerna
2, 3 och 4.

Anf. 9 HANNA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till re-
servationerna 2 och 3 och vill samtidigt poängtera att
det är väldigt bra att reservationerna 2, 3 och 4 är
skrivna tillsammans med Centerpartiet och Miljöpar-
tiet.
Först vill jag säga att det är ganska väl känt vad vi
i Vänsterpartiet tycker i den här frågan.
Sedan tänker jag citera ur en bok som riksdagen
har att behandla om ungefär en vecka. Det gäller då
en proposition som ligger på riksdagens bord, Trans-
portpolitik för en hållbar utveckling. Där kan man
läsa:
"Transportpolitikens övergripande mål
Regeringens förslag: Det övergripande målet för
transportpolitiken skall vara att säkerställa en sam-
hällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar trans-
portförsörjning för medborgarna och näringslivet i
hela landet."
Jag har en fråga: Är det så att det beslut som riks-
dagen med all sannolikhet ganska snart kommer att
fatta - det handlar då om att stödja regeringens för-
slag till finansiering av Stockholmsregionens trafikin-
vesteringar - överensstämmer med det här övergri-
pande målet, som vi alltså kommer att ta om ungefär
en vecka? Jag hävdar att det inte är så.
Den som i dag stöder regeringens förslag kommer
att stödja trafikanläggningar som har en ohållbar
ekonomisk grund och där man inte finansierar med
vägavgifter och egentligen inte presenterar en alter-
nativ finansiering över huvud taget. Man presenterar
ingen finansiering, precis som Elisa Abascal Reyes
tidigare sade.
Vidare gäller det trafikanläggningar som i längden
inte är vare sig samhällsekonomiskt eller miljömässigt
hållbara. Vi saknar konsekvensbeskrivningar här.
Tidigare talare har tagit upp det problemet. Det här
kommer att stödja någonting som inte gynnar nä-
ringslivet i andra regioner annat än eventuellt i Stock-
holm men inte heller det är belagt. Är det någon som
har frågat dem i andra delar av Sverige som är med
och finansierar detta om de vill lägga så stora delar av
trafik- och infrastrukturinvesteringar i Stockholm.
Kanske finns det andra, mer intressanta och nödvän-
diga, projekt att satsa våra pengar på.
Vägavgifterna är en fråga som vi har talat om
många gånger tidigare. Jag hoppas verkligen att vi
fortsätter att tala om dem. Jag anser att det är nöd-
vändigt. Den typen av finansiering fanns med i grund-
förslaget. Nu är detta borta. Varför är det borta?
Under de senaste åren har vi presenterat både
tekniker och möjliga lösningar för att införa olika
typer av miljöstyrande vägavgifter - eller trafikavgif-
ter; det är litet olika system - som över huvud taget
inte inkräktar på människors integritet och som det är
fullt realistiskt att genomföra ur de aspekter som vi
tidigare har talat om.
Alla undersökningar som har gjorts visar på olika
sätt att storstadsregionernas trafikkostnader belastar
miljön och samhället. Det handlar om ganska stora
summor.
Jag har här en skrift från Miljöförvaltningen i
Stockholm, från Plan- och trafikavdelningen. Det är
en ganska nyligen gjord skrivelse där just nämnda
problem tas upp. Vad är det alltså för kostnader som
storstadstrafiken åsamkar samhället?
Man börjar med att hänvisa till EU-
kommissionens grönbok För en rättvis och effektiv
prissättning inom transportsektorn. Där står det att
transportsektorns obetalda kostnader - externa effek-
ter, som det kallas - inom unionen för trängsel,
olyckor, luftföroreningar och buller uppgår till 250
miljarder ecu, vilket motsvarar ungefär
2 000 miljarder svenska kronor per år. Över 90 % av
de här kostnaderna är knutna till vägtransporter.
Vidare gör man en kostnadsberäkning av de kon-
sekvenser som trafiken kan få just i Stockholmsområ-
det. Anledningen till att jag tar upp detta är naturligt-
vis, jag hävdar att det är så, att trafiken kommer att
öka om vi bygger Södra länken. Sammanlagt hamnar
man på 7-9 miljarder kronor per år i kostnader för
miljöförstöring, olyckor, trängsel, investeringar m.m.
I slutet av skriften säger man: Resonemanget ovan
indikerar att kostnaderna för trängsel utgör en bety-
dande del av vägtrafikens kostnader. Med tanke på
trenden med ett ökande trafikarbete i länet riskerar
trängselproblemet att förvärras, vilket ofta väcker
krav på utbyggnader av vägkapaciteten. Förvaltningen
bedömer dock att trängselproblemen i staden i all-
mänhet kan klaras bättre med ekonomiska styrmedel
än med infrastrukturutbyggnader, som förutom att de
ökar vägkapaciteten även ökar efterfrågan på bilresor,
vilket bl.a. motverkar stadens ambitioner att minska
utsläpp av växthusgasen koldioxid.
Jag tycker att det är en väldigt bra slutsats. Min
slutsats av detta med att vägavgifterna nu inte finns
med i förslaget är att det egentligen handlar om att det
är valår i år. Det här är en för svår fråga för Social-
demokraterna och andra partier att driva igenom.
Herr talman! Jag undrar när vi skall lära oss att va-
ra förebyggande. När skall vi lära oss av andras pro-
blem, av effekterna av andras utbyggnader av vägtra-
fiken? Har inte vi sett nog av problem vad gäller
buller, intrång, koldioxidutsläp och problem med
trängsel? Jag skulle vilja att vi kunde bryta den trend
som vi återigen är inne i. Det finns inget behov av
Södra länken när Österleden och Västerleden har
fallit. Det här leder inte till socialt och ekologiskt
hållbara trafikinvesteringar. Det här saknar finansie-
ring och tar utrymme från andra delar av landet. Och
det här binder oss återigen i ett gammalt system som
vi för länge sedan borde ha lämnat. Vi vet ju så
mycket bättre nu.

Anf. 10 HANS STENBERG (s):
Herr talman! I det här betänkandet behandlas för-
slag om Stockholmsregionens trafiklösningar som
lagts fram i tre olika propositioner och i mer än 20
motioner. Utvecklingen av framtidens transportsystem
kräver en rad åtgärder för att förbättra miljön, öka
tillgängligheten och skapa bättre förutsättningar för
tillväxt. Det gäller inte minst Stockholmsområdet med
tanke på den trafikutveckling och de miljöproblem
som finns här. Det är också ett riksintresse att lösa
Stockholmsregionens trafikproblem med tanke på den
nationella betydelse som systemen här har. För uppnå
en framtidsanpassad och hållbar trafiklösning krävs
det långsiktiga beslut som följs av att de berörda
parterna agerar gemensamt. Ett framtida transportsys-
tem för Stockholmsregionen måste vara ekonomiskt,
socialt, kulturellt och ekologiskt hållbart.
I betänkandet behandlas ett antal motionsförslag
från Kristdemokraterna om att en ny statlig förhand-
lingsman skall få i uppgift att förhandla fram en ny
bred överenskommelse för Stockholmsregionen. I en
del av inläggen här i dag skymtar samma anda fram,
att man borde vara klar med hela lösningen och veta
allt som skall göras i Stockholm de närmaste tio åren
och dessutom veta exakt hur det skall finansieras. Vi
tror inte att det är en bra lösning, även om det natur-
ligtvis är viktigt att ett nära samarbete utvecklas mel-
lan olika statliga, regionala och lokala aktörer för att
på så sätt öka samordningen vid planeringen av be-
byggelse, infrastruktur och den trafik som skall gå
där.
Erfarenheterna av den mycket bristfälliga hållbar-
heten i de trafiköverenskommelser som träffats i våra
storstadsområden gör att det finns all anledning att
tvivla på att det är lämpligt att planera för stora sam-
ordnade trafikpaket. Det är nog bättre att lösa behovet
av samordning inom ramen för det ordinarie plane-
ringssystemet. Vi har här i riksdagen så sent som förra
våren beslutat om en länsanpassad regional investe-
ringsplanering för samtliga trafikslag. Dessutom har
regeringen nyligen i sin transportpolitiska proposition
presenterat ett förslag som innebär ett vidgat sam-
hällsekonomiskt synsätt och ändrade förutsättningar
för en effektivare samordning på regional nivå. Därför
tror vi inte att en ny statlig förhandlingsman eller
detta att man måste ta hela det stora greppet är det
rätta sättet att lösa Stockholmsregionens trafik- och
miljöfrågor. Det sker nog bäst inom ramen för ordi-
narie planeringsarbete och genom att vi här, precis
som på många andra håll i landet, tar ett steg i taget
när vi utvecklar infrastruktur.
I några motioner förordas att Stockholmsregionen
skall få en ökad andel statliga anslag, få tillbaka en
del av de olika skatter och avgifter som regionens
bilister betalar in till statskassan. I motionerna fram-
förs att man i princip skall få tillbaka det man betalar
in från regionen. I inläggen här i dag låter det som att
Lennart Daléus, Elisa Abascal Reyes och Hanna Zet-
terberg snarare tycker att det går för mycket ut till
regionen.
Jag tycker att det är ett litet för enkelt sätt att reso-
nera. Enligt vår uppfattning måste drift, underhåll och
investeringar i det statliga vägnätet finansieras med
statliga medel utifrån en samhällsekonomisk grund-
syn. Fördelningen mellan olika regioner av statens
medel för trafik och infrastruktur skall främja ett
miljöanpassat och trafiksäkert transportsystem och
bidra till tillväxt och sysselsättning i alla delar av
landet.
Herr talman! Den preliminära överenskommelsen
om trafiklösningar i Stockholm 1991 följdes av ett
kompletterande beslut av de regionala parterna. Inne-
hållet i överenskommelsen redovisades i budgetpro-
positionen 1993. Det sades att utbyggnaden av trafik-
lederna, en komplett ringled runt staden, en yttre
tvärled, vissa miljö- och framkomlighetsförbättrande
åtgärder och dessutom infartsparkeringar enligt denna
överenskommelse skulle finansieras genom tullar på
biltrafiken. Sedan beslutade riksdagen 1994 att väg-
tullar skulle finansiera utbyggnaden och att regeringen
skulle återkomma till riksdagen med förslag till lag-
stiftning om vägtullar.
Sedan dess har stämningarna ändrats i Stockholms
stadshus. Det är ganska lätt att konstatera att det inte
längre finns någon blocköverskridande majoritet för
att införa ett vägtullsystem i Stockholm. Där har Lars
Björkmans partivänner ett mycket stor del av ansva-
ret. För att ett vägtullsystem skall fungera måste det
vara lätt att förstå och acceptera av den enskilda trafi-
kanten. Det system som föreslogs för Stockholmsre-
gionen hade inte en sådan utformning. Därför tillstyr-
ker vi från utskottsmajoritetens sida regeringens för-
slag, att vi inte skall införa det avgiftssystem för väg-
tullar som tidigare föreslagits.
När det sedan gäller de motionsförslag och reser-
vationer som lämnats om bilavgifter kan särskilda
miljörelaterade tätorstavgifter utgöra ett mycket ef-
fektivt sätt att styra trafiken i framtiden. Jag är per-
sonligen helt övertygad om att vi i framtiden kommer
att ha ett system som betydligt mer baseras på trafi-
kavgifter och mindre på den typ av skatter som vi har
för vägtrafik i dag. Jag tror att det är en nödvändig
utveckling.
I många andra länder anser man också att ett väl
fungerande och miljömässigt hållbart trafiksystem i
större stadsområden förutsätter någon form av av-
giftssystem. Därför behöver den tekniska utveckling-
en av avgiftssystem stödjas.
Det pågår ett arbete inom Regeringskansliet för att
skapa det regelverk som behövs för att möjliggöra att
särskilda vägavgiftssystem införs. För att klara pris-
sättningsproblemen i tätorterna fordras lokalt anpas-
sade lösningar. Det kan aldrig vara så att staten skall
kunna tvinga på en region ett system med trafikavgif-
ter, utan det måste hela tiden skötas i samspel med
regionen.
Det är åter lätt att konstatera att det inte hittills
inte gått att få någon blocköverskridande majoritet för
att införa ett avgiftssystem för biltrafik i Stockholms
innerstad och för den delen inte heller någon annan
form av regional finansiering. Därför finns det i
dagsläget inga förutsättningar att införa ett system
med miljöstyrande avgifter. Därför anser vi att vi
måste avvakta resultatet av det pågående utrednings-
arbetet. Min förhoppning är att vi kommer fram till ett
bra resultat, men i dag går det alltså inte.
Herr talman! Det är angeläget att Stockholmsregi-
onens trafiksystem blir långsiktigt hållbart. Därför är
det positivt att regeringen lägger fram ett förslag som
innebär att vissa betydelsefulla åtgärder kan genomfö-
ras utan ytterligare förseningar - vi har haft alldeles
tillräckligt med förseningar på det här området. Med
den överenskommelse som staten träffat med Stock-
holms läns landsting och Stockholms stad har alltså
regional förankring uppnåtts samtidigt som den fort-
satta trafikutbyggnaden kan samfinansieras. Uppgö-
relsen innebär att Södra länken genomförs och finan-
sieras gemensamt av Stockholms stad och staten.
Genom utbyggnaden av Södra länken skapas en väl
fungerande trafiklösning samtidigt som dagens besvä-
rande miljöproblem kan begränsas, inte lösas men väl
begränsas. Dessutom skapas utrymme för fortsatt
samhällsbyggande där vägen går fram.
Det är också angeläget att järnvägens kapacitet
förstärks genom att ett ytterligare dubbelspår byggs
mellan Årsta och Stockholm södra. Därigenom kan de
omfattande investeringar som genomförts och som
pågår i landets järnvägssystem utnyttjas på ett bra
sätt. För Årstabron innebär överenskommelsen att
järnvägens kapacitet förstärks genom att sträckan
Årstabergsvägen-Stockholm södra byggs ut i fyra
spår inklusive en ny dubbelspårig järnväg över År-
staviken och en ny pendeltågsstation vid Årstaberg.
Projektet samfinansieras mellan staten och Stock-
holms läns landsting så att Landstinget bidrar med
800 miljoner kronor och Banverket med resterande
medel, 100 miljoner kronor.
Herr talman! Utskottet delar regeringens bedöm-
ning att med hänvisning till att Dennisöverenskom-
melsen inte längre gäller bör de statliga garantiramar
som tidigare medgetts begränsas. Därför bör riksda-
gen bemyndiga regeringen att begränsa Riksgäldskon-
torets rätt att teckna statlig borgen för vissa väginves-
teringar i Stockholms län.
Herr talman! Det är angeläget att de kollektivtra-
fiksatsningar som Dennisöverenskommelsen innebar
kan genomföras med en anpassning till de förändrade
förutsättningarna. Därför bör tidigare utlovade medel
till kollektivtrafikens utbyggnad i Stockholmsregio-
nen kunna utbetalas till Stockholms läns landsting i
enlighet med principerna i den tidigare Dennisöver-
enskommelsen - och detta trots att de vägprojekt som
ingick i överenskommelsen nu inte kommer till utfö-
rande.
Det bör också vara möjligt för Stockholms läns
landsting att få använda statsbidraget för tunnel-
baneutbyggnad mellan Hjulsta och Barkarby och
snabbspårvägen mellan Årsta och Älvsjö för att delfi-
nansiera järnvägsprojektet Årstabron. Järnvägen har
en väldigt viktig roll att spela i utvecklingen av ett
långsiktigt hållbart transportsystem. Därför är det
angeläget att de omfattande investeringar som genom-
förs och som pågår i landets spårsystem till fullo kan
utnyttjas.
Mot den bakgrunden är det positivt att en över-
enskommelse träffas om en samfinansierad lösning
för att bygga ut järnvägens kapacitet söder om Stock-
holm. Det innebär att kapaciteten snabbt kan öka i
järnvägssystemet samtidigt som handlingsfrihet ges
när det gäller att hitta en lämplig lösning för att ytter-
ligare öka kapaciteten för järnvägstrafiken genom
centrala Stockholm.
En lösning med en utbyggnad av ett tredje spår i
ytläge vid Riddarholmen i kombination med vägtun-
nel som ersätter Centralbron kan väsentligt förbättra
miljön i centrala Stockholm. En sådan lösning gör
också att de kulturhistoriska värdena i området blir
mer tillgängliga, samtidigt som trafikkapaciteten över
Mälaren utökas. Därför är det väldigt bra att staten
och Stockholms stad i den överenskommelse som har
träffats om bl.a. finansiering av Årstabron och Södra
länken gemensamt har uttalat att man är överens om
att ett tredje spår förutsätter en helhetslösning innebä-
rande att Centralbron ersätts med en biltunnel.
Vi utgår ifrån att regeringen och berörda parter
aktivt och skyndsamt kommer att pröva hur den fort-
satta utbyggnaden av järnvägens kapacitet bör ske och
också pröva frågan om ifall Centralbron skall ersättas
med en tunnel.
Herr talman! Riksdagen har tidigare beslutat att
drift och underhåll av de nya lederna i Stockholmsre-
gionen skall finansieras regionalt. Med tanke på den
omfattande finansieringsbörda som regionen nu tar på
sig föreslås att drift och underhåll av de nya vägarna i
stället skall bekostas genom ordinarie anslag för drift
och underhåll av statliga vägar. Därmed uppstår också
en överensstämmelse med vad som gäller för statliga
vägar i landet i övrigt.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
hemställan i utskottets betänkande och avslag på
samtliga reservationer.

Anf. 11 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Många satsningar i Stockholm är av
riksintresse, det är klart att vi i Centern bejakar det.
Det finns många saker som vi och socialdemokraterna
är överens om såsom utbyggnaden av tredje spåret
och hanteringen av Centralbron. Där finns det en
samstämmighet, men det finns det inte om Södra
länken. Det är två helt skilda saker. Centralbroför-
ändringarna och spåret kommer att bli lidande - inte
minst finansiellt - av den satsning som nu skall ske på
Södra länken.
Herr talman! Sedan undrar man om Hans Stenberg
och jag talar om samma ställe i Stockholm där Södra
länken skall ligga. Jag vet inte om Hans Stenberg har
varit där. I så fall kan han kanske berätta för mig vart
den föreslagna Södra länken leder. Jag passerar det
stället varje dag och kan tala om att den planerade
Södra länken leder rakt in i Henriksdalsberget, om
man inte tänker sig att bygga vidare på den. t.ex. en
österled. Men vart leder Södra länken i denna stor-
skalighet som man har tänkt sig? Eller finns det någon
tanke hos er också om en österled?
Hans Stenberg sade att Södra länken såsom den nu
är konstruerad skapar utrymme för fortsatt samhälls-
bygge. Vad är det för samhällsbygge? Är det några
fler vägar? Eller varför valde Hans Stenberg just de
orden? Är det några andra saker som skall växa upp i
slutet på Södra länken?
När det gäller pengarna, hur påverkas finansie-
ringen av Centralbron och tredje spårets förändring av
att pengar nu tas i anspråk för Södra länken? Kan
Hans Stenberg berätta litet om fortsättningen på det-
ta?

Anf. 12 HANS STENBERG (s) replik:
Herr talman! Det var många frågor från Lennart
Daléus. När det gäller satsningen på Södra länken är
det uppenbart att Lennart Daléus gör en helt annan
bedömning av nyttan och behovet av denna väg än
vad de styrande i regionen gör. Jag är av den uppfatt-
ningen att man måste respektera demokratiskt fattade
beslut. Åsikterna hos dem som har fått folkets förtro-
ende att styra i regionen måste i det här fallet väga
ganska tungt.
Lennart Daléus talade om att det inte finns något
folkligt stöd. Jag vill nog påstå att det finns det.
Man får väga olika projekt mot varandra. Det
finns ju inte outtömliga resurser att satsa. Men detta är
ändå en prioritering som de styrande i Stockholms
stad tycker är riktig. Vi har gjort en överenskommelse
med dem om att Södra länken skall genomföras. Så-
vitt jag vet finns det inte några planer på en österled.

Anf. 13 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Det där är inget svar. Det är klart att
man skall acceptera demokratiskt fattade beslut. Men
Hans Stenberg kunde ju ha modet att förklara sin syn
på den statliga finansieringen av detta projekt mer än
att hänvisa till en överenskommelse med kommunala
företrädare. Det är liksom två olika dimensioner.
Hans Stenberg är på väg att skicka i väg drygt 5
miljarder kronor ur statskassan till detta projekt. Då
bör han ta sig en liten funderare och inte bara hänvisa
till att det finns kommunala styrande som tycker att
detta är rätt.
Om det nu är så enkelt borde Hans Stenberg kunna
svara på mina frågor. Titta på hur det ser ut på plats
och berätta vart Södra länken leder! Vad är syftet med
Södra länken när den landar i berget borta vid Hen-
riksdal? Skall det bli någon fortsättning eller skall
Södra länken vara en påfart till Stadsgården? Som
stockholmare har man svårt att förstå innebörden.
Herr talman! Det är inte bara jag som har syn-
punkter på de samhällsekonomiska effekterna. Stock-
holms stad har låtit göra en analys som visar att Södra
länken i den version som Hans Stenberg nu är beredd
att sälja leder till ett samhällsekonomiskt minus på
mellan 8 och 11 miljarder kronor. En minilänk skulle
lösa samma problem och i stället ge en samhällseko-
nomisk lönsamhet. Är inte också det någonting att
fundera över, Hans Stenberg? Men vart leder Södra
länken? Vad är det fortsatta syftet med Södra länken i
den här storleksordningen?

Anf. 14 HANS STENBERG (s) replik:
Herr talman! Jag trodde att det var uppenbart att
syftet med att bygga Södra länken var att underlätta
trafikföringen. Uppenbarligen gör ju andra samma
bedömning som jag. Elisa Abascal Reyes sade för en
stund sedan att Södra länken skulle generera 30 000
nya fordon. Blir det mer trafik? Jag tror inte att det
blir en så stor trafikökning, men detta måste väl ändå
tyda på att det finns ett behov av vägen?
Sedan kan man naturligtvis räkna på den sam-
hällsekonomiska nyttan, och det skall man göra när
man planerar infrastrukturprojekt. Men en sak som
man upptäcker när man sätter sig in i frågan är att om
man skall följa strikta samhällsekonomiska kalkyler,
hamnar man i situationen att vissa väldigt angelägna
projekt aldrig kan genomföras, hur nyttiga de än är.
Det gäller förmodligen också Centralbron och tun-
neln. De skulle heller inte klara en samhällsekono-
misk kalkyl. Det finns många sådana exempel runt om
i landet där man inte bara kan göra ekonomiska be-
räkningar utan också måste titta på verkligheten. I
områden där det blir extremt dyrt att bygga skulle
man i så fall aldrig kunna bygga och vidta några åt-
gärder för att förbättra trafikförhållandena.

Anf. 15 ELISA ABASCAL REYES (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag har tre frågor till Hans Stenberg.
Den första gäller just det som Hans Stenberg tog upp i
sitt replikskifte angående långsiktiga lösningar eller
andra lösningar. Nu säger Hans Stenberg att Södra
länken endast avser att begränsa problemen. Då kan
man undra vilka problem som begränsas. Är det mil-
jöproblemen? Ökade koldioxidutsläpp är ju ingen
begränsning av något problem.
Att Södra länken genererar mer trafik är ingenting
som jag har kommit på i min ensamhet. Vad händer
när även Södra länken blir otillräcklig för trafikök-
ningen. Man räknar med att Stockholms län har en
inflyttning på 15 000-20 000 invånare varje år. Vad
händer när även Södra länken blir otillräcklig? Vad
händer när stockningarna börjar även där?
Det andra är att jag skulle vilja ha ett svar i dag
angående Centralbron. När kommer vi att få besked
om hur en nedgrävning av Centralbron skall finansie-
ras i samband med byggandet av ett tredje spår?
Den tredje frågan, som jag anser är oerhört viktig,
gäller de 680 miljoner kronorna. Från vilken annan
anslagspost inom utgiftsområde 22 skall ni ta de 680
miljoner kronorna?
Jag vill bara kommentera det som Hans Stenberg
sade om att Miljöpartiet gav intryck av att tycka att
det är för mycket pengar till Stockholm. Visst är det
för mycket pengar till ett dåligt projekt. Men regio-
nalpolitik talades det om i riksdagen i går. I dag de-
batterar vi trafikpolitik. Visst, jag är tillsammans med
Miljöpartiet beredd att satsa på lösningar i Stockholm
som är kostsamma men bra. Dåliga lösningar skall vi
inte slösa skattemedel på.
Vill Hans Stenberg ha en debatt från ett regional-
politiskt perspektiv allena, kan vi alltid tala om vägs-
tandarden i det län som Hans Stenberg företräder.

Anf. 16 HANS STENBERG (s) replik:
Herr talman! Jag vill gärna ha en debatt om den
vägstandarden, men den är på en sådan nivå att man
knappast kan kalla den för standard.
När det gäller Elisa Abascal Reyes första fråga om
de långsiktiga lösningarna och vad som händer när
även Södra länken blir underdimensionerad, tror jag
att vi i framtiden måste få ett system med miljöstyran-
de bilavgifter. Om det är vi helt överens, för vi måste
begränsa trafiken i städerna. Men problemet är att vi
från statens sida inte kan tvinga på en region ett sys-
tem med miljöstyrande avgifter. Vi måste hitta en
utformning av systemen som kan accepteras av män-
niskorna och som regionen också får någon nytta av.
Tyvärr har vi inte lyckats hitta något sådant system
ännu, men jag hoppas innerligt att det så snart som
möjligt går att hitta ett system som fungerar och som
kan accepteras av invånarna och de styrande i Stock-
holm.
Den andra frågan gällde Centralbron. Elisa vill att
jag skall ge besked om när den kan byggas. Det kan
jag tyvärr inte, därför att det är en fråga som måste
klaras ut i samråd mellan regionens företrädare, staten
och i första hand regeringen. Men det är uppenbart att
frågan behöver lösas. Järnvägsproblemen i Stockholm
är uppenbara.
Den sista frågan, varifrån de 680 miljoner kronor-
na i utgiftsområde 22 skall tas, kan jag inte svara på.
Det är med detta precis som med vilket annat inves-
teringsprojekt som helst. Om man hela tiden skulle
vara tvungen att redovisa exakt varifrån pengarna
skall tas, skulle man inte kunna genomföra något
investeringsprojekt. Pengarna tas ur potten.

Anf. 17 ELISA ABASCAL REYES (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag vill först säga att det skedde ett
regimskifte i Stockholms stadshus med anledning av
inte minst den folkopinion som fanns mot Dennispa-
ketet.
Hans Stenbergs parti vill egentligen inte alls ha
blocköverskridande överenskommelser. Det är därför
man har lyckats skjuta frågan om trafikstyrande avgif-
ter framför sig. Det finns ingen politisk vilja. Man
skulle kunna sammanfatta de partier som står bakom
dagens uppgörelse som betongpartier, som för en grå
och förlegad trafikpolitik. Vi har en grön profil och
för en framåtsyftande politik. Mellan de här två
blocken finns i dag inget möte.
Hans Stenberg tog upp detta med finansieringen.
Jag vill veta när vi får ett besked om finansieringen av
nedgrävningen av Centralbron, när löftet blir mer
konkret.
Hans Stenberg har ingen aning om var de 680
miljoner kronorna skall tas ifrån. Han säger att det är
med detta som med alla projekt, men det stämmer
inte. Hans Stenberg vet precis lika väl som jag att vi i
trafikutskottet för tillfället behandlar kommande tio-
årsperiod för investeringar med anledning av den
väghållningsplan som Vägverket presenterat. Södra
länken faller ju utanför, så Södra länken-pengarna
måste ju tas från något annat område. Som det presen-
teras i dag kommer det med största sannolikhet inte
att bekostas via väganslaget utan via något annat
anslag inom utgiftsområde 22, dvs. handikappan-
passning, järnvägar, kollektivtrafik eller liknande.
Vilket av dessa områden tänker ni prioritera bort till
förmån för Sveriges dyraste vägprojekt?

Anf. 18 HANS STENBERG (s) replik:
Herr talman! Jag börjar med det sista. Elisa Abas-
cal Reyes kan inte så säkert säga att pengarna inte
skall tas från vägområdet. Jag har i mitt resonemang
hela tiden utgått från att de kommer att tas från vä-
gområdet. Det innebär att andra investeringar får stå
tillbaka. Så är det ju. När man avsätter pengar för ett
investeringsobjekt och har en given investeringsram,
innebär det att andra investeringar på vägområdet får
vänta. Likadant innebär satsningen på Botniabanan att
andra investeringar får vänta, likaväl som en satsning
på Citytunneln i Malmö innebär att andra investering-
ar får vänta eller likaväl som en satsning på underhåll
av det usla grusvägnätet i Jämtland och Västernorr-
land t.ex. innebär att andra reparationsarbeten inte blir
utförda. Det är så det blir. Man måste ju välja att
lägga pengarna någonstans, vilket innebär att det blir
mindre kvar i ramen. Det är inget konstigt med det.
Sedan säger Elisa Abascal Reyes att vi står för nå-
got slags förlegad grå trafikpolitik och hon, underför-
stått, står för en grön och framåtsyftande trafikpolitik.
Jag skulle vilja påstå att vi står för en realistisk trafik-
politik. Vad Miljöpartiet ständigt gör i alla samman-
hang är att göra allt för att stoppa vägbyggnationer av
ideologiska skäl. Jag kan respektera deras åsikt, men
det finns inget nytt, konstruktivt och framåtsyftande
med den. Maskinkrossare har vi haft i flera hundra år
här i Europa.
Sedan när det gäller detta med regimskiftet i
Stadshuset konstaterar jag bara att de partier som stod
bakom den gamla Dennisöverenskommelsen i det
senaste valet hade mer än 70 % av rösterna, så riktigt
så enkelt är det väl inte.

Anf. 19 LARS BJÖRKMAN (m) replik:
Herr talman! Hans Stenberg inledde med att säga
att det krävs långsiktiga beslut för infrastruktursats-
ningar. Så långt är vi minsann alla överens, tror jag.
Men vad jag efterlyste i mitt inlägg var just långsik-
tigheten och ett svar på vad som är nästa steg. Där har
vi inte fått höra något annat än att det finns ett antal
objekt som måste lösas. Varken när det gäller i vilken
ordning de skall lösas eller hur de skall finansieras har
Hans Stenberg angivit någon väg.
Herr talman! Det var Socialdemokraterna som
ensidigt bröt Dennisöverenskommelsen. Socialdemo-
kraterna har slutit avtal om vilket objekt som skall
starta. Man har också pekat ut finansieringsformen.
Där har vi varit kritiska. Jag förväntar mig, Hans
Stenberg, ett svar på frågan hur ni i framtiden skall
klara ut detta med investeringsutrymmet under vår
gemensamma huvudtitel. Det ena projektet efter det
andra läggs ju på lånebas så att de så småningom
kommer att kräva förränting respektive amortering.
Det är en långsiktigt intressant fråga. Jag hoppas att
Hans Stenberg hinner beröra den.
Herr talman! Mina farhågor när det gäller hur man
ser på tätortsbaserade trafikavgifter - som Hans Sten-
berg uttryckte det - kom ju minsann att besannas. Jag
uppskattar i och för sig den ärligheten. Jag hoppas att
kammaren och alla de väljare som har anledning att
titta på de här frågorna framöver noga bevakar vad
Hans Stenberg här har sagt. Jag skall be att få åter-
komma till den frågan i en kommande replik.

Anf. 20 HANS STENBERG (s) replik:
Herr talman! Lars Björkman envisas med att säga
att det var vi socialdemokrater som ensidigt bröt
Dennisöverenskommelsen. Det vet ju Lars Björkman
att det inte är sant. Det var hans egna partivänner i
Stockholms stadshus som vägrade att stå för överens-
kommelsen. De bytte fot. Jag tycker att vi skall hålla
oss till sanningen i debatten.
Sedan vill jag ta upp långsiktigheten och finansie-
ringen. Om man läser regeringens propositioner, och
om man läser betänkandet, så sägs det vid flera tillfäl-
len att det har uppstått ett bekymmer. Det beror på att
vägtullarna, som hela Dennisöverenskommelsen base-
ras på, inte längre är genomförbara på grund av att
Moderaterna gick ifrån överenskommelsen. Då har
det naturligtvis uppstått ett bekymmer med finansie-
ringen.
Vi säger också att ett alternativ till vägtullarna är
miljöstyrande vägavgifter. Men jag vill poängtera om
och om igen, så att t.o.m. moderaterna förstår, att vi
inte har för avsikt att införa miljöstyrande avgifter
över huvudet på folket. Vad det handlar om är att vi
faktiskt behöver byta system för att finansiera in-
frastrukturen framöver.
Skall man införa ett sådant här system är det kan-
ske lämpligast att börja i Stockholm, som är den
största tätort vi har. Men det måste vara ett system
som är acceptabelt för människorna och som är accep-
tabelt för de styrande här i kommunen och i regionen.

Anf. 21 LARS BJÖRKMAN (m) replik:
Herr talman! Hans Stenberg säger att man inte
skall införa någonting över huvudet på befolkningen i
de olika tätorter som kommer att vara berörda av
tätortsbaserade trafikavgifter. Det är i och för sig ett
sätt att resa citationstecken för något som man kan
hänvisa till framöver.
Men jag måste be att Hans Stenberg förtydligar
sig i den här frågan. Vad är det ni menar med tätorts-
baserade tätortsavgifter? Är det biltullar enligt den
modell som har funnits i den tidigare skissen för
Stockholmstrafiken? Eller handlar det om den höjda
drivmedelsskatt för hela landet som ni står bakom i
den KOMKOM-utredning som finns och som åbero-
pas i olika sammanhang? Är det där ni vill skjuta in
ytterligare lokala skattehöjningar utöver dem som
KOMKOM redan står bakom? Är det regionala ar-
betsgivaravgifter ni vill ta fram?
Man kan inte bara antyda, Hans Stenberg, att man
i samförstånd skall lösa frågan när det finns ett antal
redan presenterade förslag på finansieringsformer -
som vi från vårt håll sagt definitivt nej till. Det råder
ingen som helst tveksamhet i den frågan.
Det vore bra, Hans Stenberg, med ett förtydligan-
de inför kammaren - och inte minst inför de väljare
som skall ta ställning i de här frågorna. Ni har sagt,
eller Hans Stenberg har sagt, att ni kommer att vara
beredda att införa tätortsbaserade trafikavgifter.
Vi skulle alla uppskatta om vi fick en närmare be-
skrivning av vad väljarna har att vänta sig om de mot
alla odds - vi får väl hoppas att någon högt uppsatt
individ förhindrar detta - skulle ge er förtroendet att
förvalta Stockholms politiska framtid även nästa peri-
od.

Anf. 22 HANS STENBERG (s) replik:
Herr talman! För det första gör jag inget anspråk
på att sköta Stockholms förvaltning. Det överlåter jag
med varm hand åt Stockholmspolitikerna.
Jag vet inte hur klar man skall vara för att Lars
Björkman skall begripa. Jag har sagt att ett sådant här
system med tätortsbaserade vägavgifter växer fram
runt hela världen. Jag tror att vi kommer att gå mot ett
sådant system. På sikt gäller det inte bara tätorterna.
Jag tror att man över huvud taget kommer att växla ut
det system som vi har i dag med fordonsskatter och
bensinskatter till ett system där man betalar för att
man använder vägar. I dag är det ju faktiskt så att den
åker på en dålig väg betalar mer än den som åker på
en bra väg. Slitaget på bilen blir ju betydligt hårdare.
Bensinåtgången blir större osv.
Jag har sagt gång på gång - och om jag säger det
igen så kanske Lars Björkman förstår - att vi inte vill
tvinga på någon region ett system som inte har accep-
tans i regionen. Dessutom måste ett sådant här system
införas efter en blocköverskridande överenskommel-
se. Det kan inte ensidigt införas med en knapp majori-
tet. Ett sådant här system skall ju verka under väldigt
lång tid. Det går alltså inte att tvinga på en region ett
sådant här system. Det går inte heller att införa det
utan en mycket bred majoritet.
Avslutningsvis vill jag säga att om det är något
parti som inte har medverkat till att hjälpa till med
finansieringen, som Lars Björkman pratar så mycket
om, så är det Moderaterna. Ni har varit väldigt snabba
med att tala om vad vi inte kan ta in pengarna på.
Men konkreta förslag om hur man skall göra i stället
har vi absolut inte sett någonting av.

Anf. 23 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik:
Herr talman! Jag skall börja med att säga att jag i
den här absurda debatten ändå tycker att det är bra att
Hans Stenberg pratar om någon form av miljöstyrande
vägavgifter. Jag ser väldigt positivt på det.
Det har funnits en diskussion här i kammaren i dag
om behovet av transporter; att människor behöver
färdas osv. Jag vill bara poängtera att det finns väldigt
många olika sätt att tillfredsställa den typen av behov.
Trafikstockningar i t.ex. Tyskland och England har ju
ganska tydligt visat att den här typen av stora investe-
ringar, stora vägprojekt, inte löser de problem som vi
utsätts för och som vi har - framför allt inte vad gäller
miljön, men inte heller vad gäller trafikstockningar
osv. Det tycker jag är en viktig poäng i debatten här i
dag i kammaren.
Min fråga är egentligen denna: Anser Hans Sten-
berg handen på hjärtat att Södra länken löser Stock-
holms trafiksituation på ett långsiktigt, ekonomiskt,
socialt, miljömässigt, kulturellt, regionalt hållbart
sätt? Är det så? Och om det är så skulle jag vilja frå-
ga: Varför? Kan Hans Stenberg förklara hur det löser
situationen på ett sådant sätt som vi alla önskar se?

Anf. 24 HANS STENBERG (s) replik:
Herr talman! Om det vore så att vi genom ett enda
projekt skulle kunna lösa Stockholmsregionens trafik-
problem så vore det väl enkelt. Det är klart att inte
Södra länken ensamt löser Stockholmsregionens tra-
fikproblem - lika litet som en nedgrävning av Cent-
ralbron och ett tredje spår löser Stockholmsregionens
trafikproblem. Det krävs en mängd åtgärder. Men det
är ett värdefullt bidrag när det gäller att lösa denna
fråga. Det kommer att underlätta för en stor del av
biltrafiken.
Det är klart att om utvecklingen fortsätter som i
dag - om trafikintensiteten ökar och om inflyttningen
till Stockholmsregionen fortsätter att öka - kommer
nya problem att uppstå i framtiden. Men för den skull
kan vi ju inte blunda för de trafikproblem som vi har i
dag. Vi måste försöka åtgärda det som går att åtgärda.

Anf. 25 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik:
Herr talman! Då omformulerar jag min frågan:
Hans Stenberg, är Södra länken en investering som är
långsiktigt, ekonomiskt, socialt, miljömässigt, kultu-
rellt och regionalt hållbar?
På vilket sätt är Södra länken ett värdefullt bidrag
till Stockholms trafiksituation?

Anf. 26 HANS STENBERG (s) replik:
Herr talman! Svaret på den första frågan är ja.
Svaret på den andra frågan är att Södra länken un-
derlättar trafikföringen.
Enligt det resonemang som ni som är motståndare
till Södra länken för kommer Södra länken att öka
trafikföringen. Hur en väg som ni själva anser skulle
öka trafikföringen inte skulle underlätta trafiken, har
jag svårt att förstå.
Jag förstår litet grand hur ni resonerar. Om man
anser att vi skall strypa biltrafiken helt och hållet -
den uppfattningen framförs ju ganska ofta från Miljö-
partiet och Vänsterpartiet - då är det ganska logiskt
att vi inte heller skall bygga några vägar. Vägarna
skall vara så smala och krokiga som möjligt och med
så mycket trafikstockningar som möjligt. Jag har
förstått att det är den taktik som Miljöpartiet och
Vänsterpartiet förespråkar. Därför blir varje förslag
som syftar till att underlätta för biltrafiken felaktigt
från er utgångspunkt.
Som jag ser det är det viktigt att man jobbar på två
plan, dels för att utveckla kollektivtrafiken, dels för
att försöka begränsa biltrafiken, men inte genom att
göra vägarna smala, trånga och oframkomliga. Men
för den biltrafik som ändå måste finnas för att klara
det transportbehov som människor ändå har måste vi
se till att det finns vägar som fungerar att ta sig fram
på på ett vettigt sätt.
(forts. 9 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 13.53 att ajournera för-
handlingarna till kl. 14.00 då frågestunden skulle
börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

6 § Frågestund

Anf. 27 ANDRE VICE TALMANNEN:
Kammaren återupptar dagens sammanträde. Vi
börjar med frågestund, där följande statsråd deltar:
statsminister Göran Persson, socialminister Margot
Wallström, arbetsmarknadsminister Margareta Win-
berg, kulturminister Marita Ulvskog, miljöminister
Anna Lindh, försvarsminister Björn von Sydow och
statsrådet Ulrica Messing.
Vårdgarantin

Anf. 28 ISA HALVARSSON (fp):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till so-
cialminister Margot Wallström.
Det var en dam från Karlstad som tog kontakt med
mig. Hon var mycket upprörd. Hon ville bli opererad
därför att hon hade starr, och det var mycket besvär-
ligt. Hon visste att man tidigare hade en vårdgaranti,
och hon undrade nu varför man hade avskaffat den.
Och det undrar vi också. Hon stod inte ut utan åkte till
Göteborg, och det blev en mycket dyrbar operation
för henne.
Bekymrar det inte socialministern att människor
får stå så länge i kö för den typen av operationer och
att det kostar dem så mycket pengar om de inte klarar
av att stå i kö?

Anf. 29 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Fru talman! Det är klart att det bekymrar oss. Det
är också därför vi har tillfört landsting och kommuner
mera pengar med den tydliga beställningen att man
skall korta väntetiderna.
Köer kommer vi alltid att ha, och det har vi alltid
haft. Men man skall inte behöva vänta så länge. Jag
vet att samtliga landsting är fullt upptagna med att se
till att få ordentliga arbetsrutiner och en organisation
som kan ta emot de ökade krav som vi också har på
behandling. Det är ju så att så fort det kommer en ny
teknik för att operera ställer vi oss i kö. Då vill vi
också söka behandling. På den punkten bedriver vi
tillsammans med landstinget ett utvecklingsarbete.
Och som sagt, beställningen från regeringens sida är:
Korta väntetiderna! Gör allt ni kan för att åstadkom-
ma det!

Anf. 30 ISA HALVARSSON (fp):
Fru talman! Det är bra med extra pengar. Vi i
Folkpartiet har också krävt att de extra pengarna spe-
cialdestineras så att de verkligen går till vården.
Det finns ett annat system som socialdemokraterna
också sade nej till att fortsätta driva. Det var de försök
som gjordes med det s.k. Finsam. Det är ett samarbete
mellan försäkringskassa och landsting där sjukförsäk-
ringspengar kan få användas. Jag har hört att även
socialdemokrater i de landsting som genomförde det
här ligger på regeringen.
Jag skulle vilja fråga: Har de någon framgång med
att de ligger på regeringen?

Anf. 31 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Fru talman! Det blir inte en bättre vård bara för att
man säger ordet vårdgaranti. När den infördes blev
det resultat därför att man också tillförde pengar.
Men det är inte heller alltid så att det bara är
pengar som måste till. Det handlar också, som för
Värmlands del, om att vi inte har tillräckligt många
narkosläkare. Vi har inte tillräckligt många handki-
rurger som skall utföra de operationerna.
Därför måste de här åtgärderna gå hand i hand. Vi
måste se till att det finns både en god organisation och
resurser. Både Isa Halvarsson och jag vet att lands-
tingen inte kan ta på sig ett utökat åtagande utan att vi
också ger dem möjligheter och förutsättningar att leva
upp till det.
Därför är det desto mer förvånande att Folkpartiet
tänker sig att regera med Moderaterna som vill skära
ned och som dessutom säger att man skall åstadkom-
ma en vårdgaranti. Det har ingen trovärdighet.
Jag tycker att det är utmärkt att man samarbetar
mellan försäkringskassa, socialtjänst och hälso- och
sjukvård. Det är rent av så att jag förutsätter att så
sker.

Anf. 32 ISA HALVARSSON (fp):
Fru talman! Regeringen har ju sagt nej till att man
får använda den typen av sjukförsäkringspengar till att
korta vårdköerna. Det var det jag frågade socialminis-
tern om, inte om moderaternas politik.

Anf. 33 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Fru talman! Det är i själva verket så att regeringen
har lagt fram en proposition som heter Samver-
kanspropositionen. Där förutsätter vi att man lokalt
mellan olika inblandade parter resonerar om hur man
skall lösa problemen.
Jag tror också att det är så på de flesta håll att om
försäkringskassan ser att människor som finns hos
dem som ärenden måste vänta väldigt länge så tar
man kontakt med landstinget och frågar: Kan vi hjäl-
pa till på något sätt? Kan vi gemensamt lägga våra
resurser i en pott som gör att vi kan korta t.ex. opera-
tionsköer?
Det kan ske utan att vi behöver kalla det något
särskilt, utan bara samverkan. Det är det som måste
till i högre grad än hittills.
Skattesänkningar

Anf. 34 ANNIKA JONSELL (m):
Fru talman! Jag har en fråga till landets statsminis-
ter. Mitt parti Moderaterna presenterade häromdagen
vår motion med anledning av regeringens vårproposi-
tion. Vi presenterade vad våra skattesänkningar för
låg- och medelinkomsttagare skulle innebära. Det
skulle t.ex. innebära en sänkning på ca 900 kr i måna-
den för en normal familj.
Sedan gick ett av statsråden, finansminister Erik
Åsbrink, ut i TV och avfärdade detta som småpengar
för vanliga löntagare.
Min fråga till statsministern är om det är regering-
ens uppfattning att 900 kr i månaden är småpengar för
en svensk normal barnfamilj.

Anf. 35 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Nej, det är inte småpengar. Åsbrink
jämförde nog utfallet för den vanliga inkomsttagaren
med vad som händer för den verkliga höginkomstta-
garen enligt moderaternas förslag. Och då är det små-
pengar i skattesänkning för de vanliga inkomsttagar-
na. För dem som tjänar exempelvis 180 000 kr blir
det ungefär en tusenlapp i månaden i skattesänkning.
Går man däremot upp till 1 miljon i inkomster har
moderaterna råd med 72 000 kr per år i skattesänk-
ning. Då blir tusenlappen småpengar.
Dessutom skall vi veta att det här sker med en ut-
omordentligt ansträngd statsbudget utan att man kla-
rar att långsiktigt ta ansvar för det som är grunden i
välfärden, sunda statsfinanser.
Jag kan förstå om Åsbrink är uppbragt. 900 kr har
aldrig varit litet pengar för dem som har stött social-
demokratin. Däremot är 900 kr uppenbarligen litet
pengar i den värld som kan räkna med skattesänk-
ningar om moderaterna kommer till i storleksordning-
en 72 000 kr per år.

Anf. 36 ANNIKA JONSELL (m):
Fru talman! Jag blev glad att höra att det inte var
statsministerns och regeringens uppfattning att 900 kr
i månaden är småpengar för en normal barnfamilj.
I sammanhanget kan det även vara värt att fråga
sig om den skatt som regeringen under de här åren
sedan 1994 har höjt med i snitt 15 000-20 000 kr för
en normal svensk familj också betraktas som små-
pengar. Och när statsministern gör jämförelsen mellan
hög- och låginkomsttagare kan det också vara värt att
nämna att även regeringen under de här åren har höjt
många skatter väldigt mycket mer, inte minst för dem
som tjänar litet i Sverige.

Anf. 37 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Om moderaterna tycker så, lägg då ut
en sådan skattesänkning med den profilen! Stå inte i
kammaren och låtsas som om ni företräder låg- och
medelinkomsttagare. Ni lägger ju ut rakt motsatt poli-
tik i ert förslag, med 72 000 kr i skattesänkning för
den som tjänar 1 miljon men en tusenlapp per månad
för den som tjänar 15 000 kr i månaden. Det är så det
ser ut. Ni försöker som vanligt att driva en politik där
ni låtsas en sak men gör något helt annat.
Att vi har tvingats höja skatterna under de år som
har gått känner alla till. Det har vi aldrig dolt.
Vi har inte bara höjt skatter. Vi har också skurit i
utgifter. Vi har gjort det för att få balans i statens
affärer, för att få ned räntorna, för att få ned inflatio-
nen och för att få tillbaka förtroendet för Sverige i
omvärlden.
Nu har vi lyckats med det. Då kliver plötsligt mo-
deraterna fram igen och låtsas som om det finns 100
miljarder kronor till skattesänkningar och, som av en
händelse, mest till dem som redan har. Den politiken
har prövats. Den har misslyckats och lett oss in i ett
moras. Låt oss slippa detta en gång till.
Fonden för ekologisk omställning

Anf. 38 MAGGI MIKAELSSON (v):
Fru talman! Jag har en fråga till miljöministern.
Det gäller fonden för ekologisk omställning på 5,4
miljarder som regeringen har möjlighet att fördela till
projekt som regeringen själv bestämmer. I vårpropo-
sitionen har man föreslagit att det skall läggas ytterli-
gare 2 miljarder i fonden. Det är väldigt mycket peng-
ar.
Det är svårt att få grepp om vilka kriterier som
gäller när de här pengarna skall fördelas och hur de
fördelas över landet.
Om jag har förstått det rätt av de uppgifter jag har
fått har inte något projekt norr om Härnösand ansetts
vara tillräckligt bra för att platsa inom ramen för de
pengar som regeringen har fördelat.
Jag undrar om det verkligen är så att regeringen
anser att det inte finns några bra miljöprojekt för
ekologisk omställning, eller om vi är så bra att de inte
behövs.

Anf. 39 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Pengarna för ekologisk omställning
har verkligen varit en framgång runt om i landet. När
kommunerna erbjöds att anmäla sitt intresse för om-
ställningspengarna, gjorde alla kommuner utom två
det. Det blev därför en oerhörd konkurrens om peng-
arna.
Vi har delat ut drygt 2 miljarder. Det är ett be-
gränsat antal kommuner, ungefär 40, som vi har kun-
nat ge pengar i år. Men på grund av det stora intresset
och på grund av att det finns många bra projekt har
projektet förlängts med ett år. Kommunerna kommer
att kunna lämna in intresseanmälningar för nästa år
redan under juni månad. Man kommer sedan att fort-
sätta att välja ut nya kommuner.
I dag har regeringen fattat beslut om att ett antal
av småkommunerna i norra Sverige, som har ansett
sig för små och för svaga för att ta fram riktigt bra
program för ekologisk hållbarhet, kommer att få eko-
nomiskt stöd för att arbeta vidare med ekologisk håll-
barhet och program för ekologisk hållbarhet.
Det kommer att ge väldigt bra effekter både för
miljön och för jobben. Det krävs att kommunerna
tydligt kan visa vilka miljöeffekter projekten ger.
Programmen kommer dessutom att ge ett antal tusen
nya arbetstillfällen.

Anf. 40 MAGGI MIKAELSSON (v):
Fru talman! Som jag sade tidigare är det ju väldigt
mycket pengar. Regeringen har samtidigt dragit in
pengar som har legat i ordinarie budget, bl.a. när det
gäller miljösanering.
Det finns också en ganska stark kritik mot att re-
geringen skaffar sig möjlighet att under ett valår själv
åka runt och dela ut pengar till projekt som det är
svårt att utvärdera för den som är utanförstående,
samtidigt som man inte har klarat av att avsätta peng-
ar för inköp av skogsarealer t.ex.
Fortfarande är det ganska oklart vilken typ av
projekt det rör sig om och vad som skall hända med
projekten när pengarna är slut.
Jag motsätter mig inte att man använder pengar till
projekt för att hitta nya framtidslösningar vad gäller
miljöomställning, men 7,4 miljarder är väldigt mycket
pengar som det inte finns någon parlamentarisk dis-
kussion kring, utan där regeringen själv sitter på hela
påsen.

Anf. 41 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! När det gäller de besparingar som ti-
digare gjordes i miljöbudgeten är det viktigt att kom-
ma ihåg att de berodde på att vi hade ett ekonomiskt
moras, som statsministern beskrev, efter de tidigare
regeringsåren.
Då var alla tvungna att spara - så även miljön. Nu
när vi har fått ordning på ekonomin har vi kunnat
förstärka miljöbudgeten. Därför är det glädjande att vi
i årets budget har kunnat öka anslagen till skogsinköp
med ungefär 50 %. Vi har också kunna öka anslagen
till miljöövervakning med ungefär 35 % och vi har
ökat anslagen till miljötillsyn på länsstyrelserna.
Det blir alltså en ordentlig förstärkning till själva
basen i miljöarbetet.
Att vi dessutom satsar offensivt på ett program för
ekologisk hållbarhet som både skall ge bra miljöeffek-
ter, utveckla ny teknik och ge oss nya jobb är en stor
investering för framtiden.
I programmet ingår också mer pengar till sanering
av förorenade områden än någonsin tidigare i Sverige.
Vi kommer före sommaren att redovisa hur första
årets pengar har använts. Vi kommer naturligtvis att
följa och utvärdera de här projekten väldigt noga.
Så långt vi kan se nu har det varit en mycket stor
framgång över hela Sverige.
Föräldraledigheten

Anf. 42 TUVE SKÅNBERG (kd):
Fru talman! Min fråga går till Margot Wallström.
I dag framhåller alla barnpsykologer hur viktiga
de första åren av våra liv är. Då formas personlighe-
ten. Då överförs tryggheten och värderingarna och då
ges en möjlighet till identifikation med föräldrarna.
Vi vet att många föräldrar i dag tvingas lämna bort
sina barn. De måste ut och arbeta trots att de mycket
gärna skulle vilja ge barnen tid. De första 18 måna-
derna medger vi ju föräldraledighet.
Är socialministern beredd att pröva Kristdemokra-
ternas tankar att förlänga föräldraledigheten från 18
månader till 3 år?

Anf. 43 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Fru talman! Jag tror att vi alla skulle vilja ha läng-
re föräldraledighet. Det handlar om att finansiera den.
Kan man få pengar så att man kan vara hemma litet
längre tid när barnen är små, skulle vi nog alla önska
det. Vi ser inte i dagsläget att vi kan finansiera en
sådan stor reform.

Anf. 44 TUVE SKÅNBERG (kd):
Fru talman! Det är inte alldeles otänkbart. Från
och till diskuterar vi i kammaren hur det skulle vara
med ett sabbatsår. I stället för att folk jobbar alldeles
för mycket, speciellt under de trängda åren, skulle
man kunna få ta ett sabbatsår. Det är inte en alldeles
orealistisk tanke. Vi prövar den både i vårt parti och i
socialministerns parti emellanåt och funderar över
den.
Tänk bara på alla dem som har kommit in på ar-
betsmarknaden genom ett graviditetsvikariat eller ett
föräldraledighetsvikariat. Det kostar ju mycket mer att
ha människor arbetslösa.
När jag som småbarnsförälder gärna vill vara
hemma kanske det i det skedet av livet skulle kunna
underlättas utan att det skulle behöva kosta något
extra eftersom människor som vill ha mitt arbete går
arbetslösa.

Anf. 45 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Fru talman! Jag kan inte svara något elakt på det.
Jag tycker naturligtvis att ett sabbatsår har en härlig
lyskraft, särskilt när man jobbar så hårt som vi gör.
Jag tror däremot inte att ekvationen är så enkel.
Jag tror kanske att även den tidigare borgerliga rege-
ringen upptäckte att det inte var så alldeles enkelt att
finansiera vårdnadsgarantin eller det bidrag man
skulle få för att vara hemma med barnen. Det tillhörde
de reformer man till sist blev tvungen att låna till för
att ha råd att införa.
Jag tror att vi i så fall skulle vilja välja vägen att
man just förlänger den föräldraledighet vi har. Då
måste man först se till att man har pengar så att man
kan lova medborgarna det.

Anf. 46 TUVE SKÅNBERG (kd):
Fru talman! Jag kan inte annat än berömma Mar-
got Wallström som så nära valet har en så vänlig ton
och inte ens försöker vara elak.
Jag tyder svaret som att det här är en väg som man
seriöst skulle kunna pröva. Det skulle kunna vara bra
både för ekonomin - om man kan finansiera det - och
framför allt för barnen och föräldrarna.
Polenkabeln

Anf. 47 EVA GOËS (mp):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
statsministern. Jag kan läsa i dagens tidning att kabel-
projektet till Polen har fått en ny vändning. Folk i
Blekinge är emot kabeln.
Jag nämner det nu för statsministern därför att
man har tagit upp det på nationell nivå. Den 23 april
beslutade regeringen att kringgå regelverket och köra
över energimyndigheten och att själv ta beslut om att
påskynda kabelarbetet som skall påbörjas i sommar.
Det betyder att energimyndigheten varken kom-
mer med ett särskilt yttrande eller utreder saken.
Jag skulle vilja ha svar på frågan: Är det så demo-
kratin skall fungera i Sverige? Vi vet att både Ronne-
by och Karlshamns kommun, länsstyrelsen, Boverket
och SGU är emot detta.

Anf. 48 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Detta är i och för sig näringsminis-
terns fråga, men jag kan svara eftersom det också
handlar om miljöprövningen.
När det gäller kabelprojektet är det viktigt att
komma ihåg att en miljöprovning gjordes enligt ella-
gen när regeringen tidigare behandlade ärendet. Det
som sedan har skett är att man har förbättrat projektet
ur miljösynpunkt. Det är skälet till att man inte gör en
ny miljöprövning av projektet. Det har tidigare gjorts
enligt ellagen.

Anf. 49 EVA GOËS (mp):
Fru talman! Det visade sig att den koncession
som gavs avsåg en helt annan sträckning. Man har
alltså bytt sträckning. Man går inte till Mielno i Polen
utan går en omväg via Bornholm. Man lägger kabeln
på helt andra bergarter och i fiskeområden, t.ex. där
det bedrivs trålfiske. Där skall kabeln ligga på ytan.
Det är fråga om en helt annan koncession, och en-
ligt ellagen är det energimyndigheten som skall göra
utredningen samt avlämna ett särskilt yttrande.

Anf. 50 Miljöminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Ja, men det är viktigt att komma ihåg
att det gjordes en miljöprövning förra gången. De
förändringar som gjorts av projektet har genomförts
för att tillmötesgå de invändningar som tidigare fanns
från miljösynpunkt. Därför kan man snarare säga att
projektet har fått en betydligt starkare roll ur mil-
jösynpunkt än vad det tidigare hade. Det blir därför
litet tveksamt att i det läget kräva ytterligare nya mil-
jöprövningar.
Uppehåll under AMS-utbildning

Anf. 51 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s):
Fru talman! Jag vill vända mig till arbetsmark-
nadsministern. En fråga som engagerar många som i
dag genomgår längre AMU-utbildningar är möjlighe-
terna att göra kortare avbrott i sina studier. Man kan
exempelvis på semestertid under sommaren vilja vara
tillsammans med övriga familjemedlemmar. Rykten
säger nu att något är på gång, och jag vill ställa föl-
jande fråga till arbetsmarknadsministern: Stämmer
dessa rykten? Är det något på gång?

Anf. 52 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Ja, det är inte bara rykten, utan rege-
ringen har faktiskt fattat ett beslut om detta för ett par
veckor sedan. Det är alldeles riktigt, som Claes-Göran
Brandin säger, att vi under fjolåret skärpte kraven på
de arbetslösa. När vi såg att arbetslösheten började
sjunka och vi i prognoser kunde se att de många job-
ben skulle komma, ville vi att arbetslösa som gick i
olika typer av utbildningar och som efter dessas avslu-
tande direkt skulle kunna ta ett jobb skulle bli klara så
fort som möjligt. De skulle då kunna gå in i de arbe-
ten som vi såg skulle komma.
Vi fick rätt i vår bedömning att arbetslösheten går
ned. Den senaste sifferuppgiften, som kommer från
AMS i dag, är 5,9 %. Men det finns också en annan
sida av detta, nämligen att kompetensen på lärarsidan
i vissa fall kan fallera. Vi har därför för ett par veckor
sedan gjort en ändring i förordningen innebärande att
om utbildningsanordnaren bedömer att det behöver
göras ett uppehåll, skall den som genomgår utbild-
ningen ha möjlighet att få utbildningsbidrag för detta
under maximalt 14 dagar.
Digital-TV

Anf. 53 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag har två frågor till kulturministern.
Den första handlar om den försöksverksamhet med
digital-TV som nu uppmärksammats en hel del med
anledning av Digital-TV-kommitténs förslag till för-
delning av frekvenser. När kan en utökning från 8 till
16 frekvenser ske?
Nästa fråga är egentligen den viktigaste. Tekniken
med marksänd digital TV valdes i stor utsträckning
därför att den skulle nå alla i hela landet. Det kommer
nu ganska oroande signaler både från Teracom och
från SVT om att man vill backa från att bygga ut den
här tekniken över hela landet.
Jag undrar hur kulturministern ser på detta. Vilken
utbyggnadstakt skall vi ha? Hur skall vi garantera att
alla i hela landet skall kunna få ett varierat TV-utbud
på lika villkor, och hur skall vi få företagen att ställa
upp sedan utbyggnaden i de här befolkningstäta om-
rådena har skett?

Anf. 54 Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Fru talman! Som Marianne Andersson antyder in-
nebär övergången från analog till digital teknik att vi
inte längre kommer att befinna oss i en bristsituation
när det gäller utrymme i etern. I ett inledande skede,
medan vi introducerar det digitala marknätet, kommer
det dock att finnas en viss utrymmesbrist. Vi har nu i
regeringen fått en skrivelse från Digital-TV-
kommittén om att det så snart som möjligt bör införas
förutsättningar för fler än 8 frekvenser. Vi kommer
mycket snart att ta ställning till den.
Vi har gott hopp om att det redan under 1999 skall
finnas tillgång till fler frekvenser och att den av oss
befarade bristsituationen i inledningsskedet egentligen
aldrig skall uppkomma. En av fördelarna med detta
teknikskifte är den totala täckningen av landet, och
självfallet är den valda tekniken mycket viktig för
denna utbyggnad. I vissa fall kan man komma att
komplettera den med annan teknik, men det handlar i
så fall om mycket få hushåll.

Anf. 55 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag tackar för svaret, särskilt det som
gällde en såvitt jag förstår ganska snabb utökning till
16 frekvenser. Det vore bra om den kunde komma
nästa år. Då slipper man de konflikter som kan upp-
stå.
I den andra frågan, som gäller utbyggnad i hela
landet, är det klart att det nu är de befolkningstäta
områdena i Sverige som omfattas av försöket. Finns
det möjlighet att sätta press på TV-företagen, så att de
också bidrar till att betala resten? Har man alltså nå-
gon möjlighet att se till att det blir en ekonomisk
utjämning, så att inte de befolkningsglesa områdena
alldeles själva får betala sin del? Det behöver ju ske
en utjämning. Hur ser regeringen på det?

Anf. 56 Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Fru talman! Att det blir 16 frekvenser nästa år kan
jag inte garantera. Däremot är vi i dag väldigt säkra
på att vi kommer att kunna utöka antalet, så att den
bristsituation som vi har varit litet oroliga för inte
skall behöva uppstå.
När det gäller utbyggnaden i hela landet vill jag
säga att det förhållandet att man börjar i de folktäta
områdena naturligtvis har att göra med att man vill få
ett snabbt genomslag för detta teknikskifte. Det är
något som gynnar också de mindre befolkningsrika
delarna av landet. Vi vill dessutom också få med de
kommersiella TV-företagen redan i introduktionen,
och det är klart att det då är viktigt att vi finns i de
befolkningstäta regionerna.
Detta innebär inte att målet överges eller att ambi-
tionen när det gäller utbyggnaden i hela landet skall
vara lägre, utan den kvarstår. Någon press kommer
det kanske inte att handla om i första ledet, utan det
handlar om att intressera så många som möjligt och
att man får en sådan kraft i teknikskiftet att det går
snabbt även i Sveriges ytterområden.

Anf. 57 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Vi är överens om att det är väldigt
viktigt att få ett ganska snabbt genomslag, men fortfa-
rande kvarstår min oro för hur vi skall klara att gå
vidare med försöksverksamheten sedan den väl
kommit i gång. En viss oro måste jag tillåta mig att
känna.

Anf. 58 Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Fru talman! Helt kort: Jag vill säga till Marianne
Andersson att man inte behöver känna den oron, bl.a.
därför att det inte heller är en försöksverksamhet utan
handlar om en introduktion av en helt ny teknik.
Kustbevakningen

Anf. 59 ÅKE CARNERÖ (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till försvarsministern.
Kustbevakningen har ju fått ett väsentligt ökat
övervakningsbehov till sjöss, bl.a. genom vårt EU-
medlemskap och i anslutning till Schengenkonventio-
nen. Det betyder att gränskontrollen nu måste intensi-
fieras. Kustbevakaren som person är både polis och
tullare och har att bevaka och övervaka EU:s längsta
yttre gräns.
Hur vill statsrådet nu förstärka den här viktiga och
ökande verksamheten, bl.a. i arbetet mot ökad
smuggling och organiserad brottslighet? Kustbevak-
ningen har ju en nyckelroll i det här arbetet.

Anf. 60 Försvarsminister BJÖRN VON
SYDOW (s):
Fru talman! Det är riktigt att Kustbevakningen har
den här uppgiften, och det finns flera möjligheter att
gå till väga. Kustbevakningen har själv i sina förslag
till budget för nästa år pekat på vissa möjligheter, som
vi nu prövar inom Regeringskansliet.
Det finns också möjligheter till ökad samverkan
med Schengenländerna i Norden, och jag räknar med
att vi skall kunna genomföra gemensam gränsöver-
vakning med Finland, Danmark och Norge, vilket
också kan innebära kostnadsreduktioner och ökad
effektivitet.

Anf. 61 ÅKE CARNERÖ (kd):
Fru talman! Tack för svaret! Kustbevakningen har
ju även huvudansvaret för miljöskyddet till sjöss. Vi
har ett antal samarbetsåtaganden i förhållande till
länderna runt Nordsjön för att stärka miljöskyddet till
sjöss.
Västkusten är i behov av kombinationsfartyg för
miljöåtagandet och för övervakningen. Hur vill för-
svarsministern stärka miljöskyddet till sjöss? Det är
också viktigt. Detta tillkom förutom det ökade arbetet
när det gäller gränskontrollen.

Anf. 62 Försvarsminister BJÖRN VON
SYDOW (s):
Fru talman! Det är riktigt att Kustbevakningen har
den uppgiften. Men jag har inte fått några uppgifter av
det slag som skulle vara direkt alarmerande att man
inte klarar av de uppgifter man i princip har med sin
nuvarande organisation, inklusive sina fartyg. Om det
görs gällande att Kustbevakningens resurser i något
hänseende inte räcker till är jag självfallet beredd att
pröva det.
Skattesänkningar

Anf. 63 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Jag har en fråga till statsministern. Ni
i regeringen och vi i Vänsterpartiet har som Annika
Jonsell här tidigare påpekat höjt väldigt många skatter
i Sverige. Det var vi tvungna att göra, och det tar vi
ansvar för både ni och vi. Men om nu ingenting görs
och inga beslut fattas kommer värnskatten att försvin-
na nästa år, och då får de som tjänar litet bättre en
skattesänkning, men de som tjänar litet får ingen.
Vi i Vänstern vill gärna undvika ett onödigt högt
skattetryck. Det är inget egenvärde att ha höga skatter,
utan vi skall försöka att ta ned skattetrycket. Vi är
oroliga och undrar: Kan vi få någon samsyn om det?
Jag har då till min glädje i den ekonomiska vårpro-
positionen hittat en post som heter Beräkningsteknisk
överföring till hushållen på ganska hyfsat med pengar.
Det är 16 miljarder år 2000 och 32 miljarder år 2001.
Min fråga är då: Är det en skattesänkning som re-
geringen överväger? I så fall ser jag positivt på det.

Anf. 64 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Det går fort i svängarna i Sverige ,
skall jag säga! Det är inte utan att vi nu får ta oss
samman litet i det politiska Sverige och faktiskt på-
minna oss om att det inte är länge sedan vi satt fast i
ett jättelikt moras som hotade hela vårt välfärdssam-
hälle. Nu närmar det sig val, och då radar man upp sig
alltifrån Vänsterpartiet till Moderaterna och kräver
skattesänkningar.
Vi har sagt att vi inte har något emot skattesänk-
ningar. Men innan vi lägger ut sådana, och innan vi
lovar sådant, skall vi veta att kvaliteten i skolan, vår-
den och omsorgen är sådan att vi har anledning att
känna stolthet över den. Vad Bäckström pekar på är
ett beräknat överskott år 2000 och år 2001. Det vet vi
inte om vi har än.
Men skulle jag nu börja på att säga att år 2000
sänker vi skatten vet jag att det slutar med att vi sätter
i gång så starka krafter inte minst i den svenska hö-
gern och alla deras påtryckarorganisationer att det
kommer att överflygla debatten om behovet av resur-
ser till vården, skolan och omsorgen.
Så håll det där borta, Bäckström! Se till så att vi
orkar hävda det som är välfärdens kärna: skolan,
vården och omsorgen. Sedan får vi komma tillbaka
och diskutera skatterna så att vi maximalt ökar rättvi-
san i Sverige.

Anf. 65 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Jag får nog säga att jag är en av Sve-
riges minst populistiska politiker! Inför förra valet
skrev jag i vår skattemotion och utlovade skattehöj-
ningar på 67 miljarder. Jag var den ende som lovade
det! Vem fick rätt? Det var faktiskt Bäckström! Det
blev precis 67 miljarder. Det var inte populistiskt att
gå ut med det den gången.
Det är ju inte jag som har hittat på dessa siffror,
statsministern. Det är inte jag som har skrivit den här
propositionen. Det är faktiskt regeringen som har fört
in 16 miljarder i överföring till hushållen år 2000 och
32 miljarder i överföring till hushållen år 2001. Det är
inte jag som har skrivit det! Det är ju regeringen som
lyfter fram dessa pengar!
Vad är det? Är det ökade bidrag, om nu prognosen
slår in, eller är det skattesänkningar? Eftersom taken
ligger fast tolkar jag det som att vi skall fixa både
vård och omsorg tillsammans i arbetarrörelsen och
skattesänkningar för de löntagare som har låga löner.
Då slår vi högern rejält! Det är väl bra, statsministern!

Anf. 66 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Visst skall vi slå högern rejält. Men
jag vet en sak: Lovar vi för mycket, lovar runt och
håller tunt, är det en situation som bäddar för en höger
i framtiden. Bäckström må ha varit litet frikostig i
förra valrörelsen med sina skattehöjningsförslag.
Upprepa inte misstaget åt andra hållet den här gången,
utan håll huvudet litet kallt.
Kom ihåg att vi faktiskt har en statsskuld på 1 400
miljarder kronor, och vi vet inte hur räntorna sticker i
väg. Vi vet inte vilken framtid vi har om ett, två eller
tre år. Vi kan göra teoretiska beräkningar, och om de
håller har vi ett utrymme. Men jag tänker inte driva en
valrörelse på att lova folk sänkta skatter.
Jag tänker driva en valrörelse på att lova bättre
kvalitet i vården, skolan och omsorgen. Om vi sedan
får behålla en socialdemokratisk regering som kan
sköta ekonomin kanske det dessutom blir pengar över
till att sänka skatten. Men ingenting skall lovas i för-
väg. Först skall vi ha pengarna i handen.

Anf. 67 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Slutligen till statsministern: Jag lova-
de inte runt och högt. Jag lovade 67 miljarder, och det
blev ju 67 miljarder. Det var ju exakt så!
Jag tror faktiskt att slår regeringens kalkyler in -
och regeringen tror ju på dem - får vi dessa miljarder.
Då måste vi antingen lägga det som amorteringar,
bidrag och överföringar till hushållen eller som skat-
tesänkningar.
Då tror jag, statsministern, att det klokaste är att
ge löntagarna tillbaka en del i form av skattesänk-
ningar. Det tror jag faktiskt att vi i grunden är överens
om jag och statsministern.

Anf. 68 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag har inga problem att sänka skatter
eller göra bidragsförändringar som ökar rättvisan i
Sverige. Det vill vi. Men vi vet av bitter erfarenhet
hur snabbt ekonomin svänger. Vi vet att om vanligt
folk skall leva ett bra liv i Sverige skall ungarna ha en
ordentlig skola, de gamla en bra vård och de sjuka
slippa stå i kö. För det krävs pengar och gemensamma
resurser.
När vi nu har fått näsan ovanför vattenytan tänker
inte jag börja att låtsas som att vi är osårbara och
allting är frid och fröjd för framtiden och lova både
mer pengar till skolan, vården och omsorgen och
dessutom skattesänkningar. Det kan gå så att vi har
det utrymmet. Men rätt sak först. Jag tror att svenska
folket kommer ihåg hur det såg ut för några år sedan.
Trovärdigheten hos dem som nu lovar runt kan fak-
tiskt uppfattas som varande mycket tunn.
Den statliga åsiktsregistreringen

Anf. 69 PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Jag har en fråga till statsministern som
inte i första hand handlar om pengar men som berör
väldigt många människor i deras innersta. Det handlar
om den statliga åsiktsregistreringen i Sverige.
Jag undrar som statsministern inte kunde hjälpa
till att försöka läka några av alla de sår som finns och
försöka få en ökad öppenhet i Sverige genom att säga
att han stöder kravet på att regeringens hemliga di-
rektiv till SÄPO skall offentliggöras. Det skulle också
underlätta KU:s behandling och den öppna debatten i
den här frågan.

Anf. 70 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Nu är vi inne på ett område som är
allvarligt och svårt. Vi har i Sverige den ordningen att
säkerhetspolisen har till uppgift att följa de människor
som är aktiva, verksamma, verksamt aktiva i organi-
sationer som säger sig med våld vilja störta det demo-
kratiska samhället. Det är nödvändigt. Så är det i
demokratiska samhällen som fungerar. Det är helt i
överensstämmelse med vår grundlag.
Hittills har vi haft förordningar som har varit
hemliga som har styrt detta. Det tycker vi inte har
varit en bra ordning. Därför ligger just nu i riksdagen
ett förslag om att göra lagstiftningen öppen och helt
genomskinlig, transparent, som det heter.
Det här är en viktig verksamhet som bedrivs i
överensstämmelse med grundlagen och granskas av
parlamentariska kommissioner och av JK. Det finns
ingen anledning för mig att gå länge än så i dag.

Anf. 71 PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! När nu regeringen ändå säger att vi
skall göra ett öppnare system i framtiden, är det då
inte också viktigt att försöka göra rent hus med det
som har hänt tidigare och försöka tvätta de sår som
finns bakom oss, och att hjälpa till att offentliggöra
det som har varit? Kunde inte statsministern på det
sättet litet grand bidra till att få såren läkta i Sverige
och få mer tillit till det demokratiska systemet igen?

Anf. 72 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag menar att vi gör det och att vi tar
frågan på yttersta allvar.
Det arbete vi nu har inlett med att låta historiker
granska dokumenten är ju ett steg i den riktningen.
Jag är ganska säker på att detta är något som vi inom
en snar framtid kommer att kunna lägga bakom oss,
med en beskrivning och genomlysning som alla upp-
lever som tillfredsställande. Det är min ambition. De
mått och steg vi har vidtagit har också varit av ett
sådant slag att vi har vidgat granskningen, inte minst
genom att plocka in dem som i professionen har att
följa sådana här processer - våra historiker.
Vårdköerna

Anf. 73 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till so-
cialministern i hennes egenskap av sjukvårdsminister.
Det gäller samma allvarliga problem som det snudda-
des vid för en stund sedan, nämligen de växande
vårdköerna. Frågan är mycket lätt, men det har varit
svårt att få svar på den. Är vårdköerna nu, i slutet av
den här mandatperioden, kortare eller längre än de var
i slutet av förra mandatperioden?

Anf. 74 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Fru talman! Det är inte alldeles enkelt att svara på
den frågan. Under denna tid har ju en hel del hänt. Ett
ekonomiskt saneringsarbete har genomförts, och det
har varit en besvärlig period för både landsting och
kommuner. Dessutom har vi förändrat den forna
vårdgarantin i enlighet med det beslut som den här
riksdagen fattat i stor enighet och i enlighet med de
prioriteringar som vi anser skall råda inom hälso- och
sjukvården.
Äntligen börjar vi se resultat av det arbete som
bedrivits. Man börjar få ned väntetiderna. Men vi
skall också komma ihåg att man under den här perio-
den har åstadkommit avsevärt mycket mer: Man ope-
rerar inte människor med åldersdiskriminering, utan
man opererar t.ex. hjärtan på 85-åringar. Det är för-
stås ett dilemma för hälso- och sjukvården att man
kan åstadkomma mer samtidigt som kraven då växer,
liksom missnöjet med att folk ibland behöver vänta
litet längre.
Självfallet måste vi bli duktigare på att mäta både
resultaten och effekterna. Men det är också självklart
att vi måste ge hälso- och sjukvården resurser, förut-
sättningar att klara av de utmaningar vi står inför.

Anf. 75 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Nu var min fråga väldigt enkel och
klar, fru minister. Jag bad inte om bortförklaringar
eller ursäkter utan om ett besked om köerna var korta-
re eller längre nu än när socialdemokraterna tog över.
Är det omöjligt för kammaren att få svar på det?

Anf. 76 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Fru talman! På vissa områden är köerna kortare,
och på vissa områden har de vuxit. Det är det mest
rättvisande man kan säga. Nackdelen med den gamla
vårdgarantin var att den från början omfattade tio
diagnoser. Senare lades det till några stycken. Här-
omdagen skrev Carl Bildt i tidningen om ett fall som
gällde en femårig pojke. Carl Bildt uttryckte sig så
här: Här ser ni vådan av att avskaffa vårdgarantin!
Problemet var bara att just den pojkens diagnos inte
fanns med i den gamla vårdgarantin.
Det var nackdelen med garantin - man tog bort
köer på vissa områden, men det uppstod köer på and-
ra områden. Det sökte sig andra vägar. Man tyckte att
det ibland blev en snedfördelning av resurser när allt
skulle inriktas på just de tio utvalda diagnoserna, och
det blev svårare att klara det som vården måste klara
av, som de kroniskt sjuka, vård i livets slutskede, osv.

Anf. 77 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Beklagligt nog fortsätter sjukvård-
sministern att sprida missuppfattningar och halvsan-
ningar i stället för att sköta sitt jobb och se till att
vårdköerna kortas i vårt land. Uppenbarligen måste
svaret ändå tolkas som att vårdköerna är längre i vårt
land nu. Det har nästan alla insett. Statsministern sade
alldeles nyss att folk minns hur det var förra mandat-
perioden. Jag tror att de gör det. Jag tror att de minns
att vårdköerna kortades, medan de förlängts under
sjukvårdsministerns och hennes socialdemokratiska
föregångares styre. Det är sanningen om vårdkön.

Anf. 78 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Fru talman! Man berömmer sig av att ha tagit bort
köer i vården, men samtidigt ställde man sig i kön för
att låna pengar i städer runt om i USA och andra
världsdelar. Det priset får man betala också inom
hälso- och sjukvården. Man klarade inte heller den
uppgiften utan att skjuta till nya pengar. Det var pre-
cis det man gjorde. Men det blev en kortvarig effekt,
och snart ökade också väntetiderna. Det blev en sned-
fördelning av resurser, och det vet Bo Könberg. Det
säger också de som arbetar i hälso- och sjukvården.
Jag tror att sådana här mål är viktiga, och egentli-
gen är vi överens. Jag tror ingen här i kammaren tyck-
er något annat än att vi skall se till att korta vänteti-
derna. Men jag tror inte att man får förtroende för
partier som tar till trollspön eller som tror att det
räcker att säga: Nu skall vi införa en vårdgaranti! Och
dessutom vill man utöka landstingens åtaganden. Men
om man inte skjuter till pengar och ger landstingen
förutsättningar eller har tillräckligt många läkare,
hjälper det inte vilka tjusiga begrepp man än tar till.

Anf. 79 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Jag tycker att jag är värd en minut i ett
läge där ministern använder sin normalt avslutande
replik - statsråden har den fördelen - till att sprida
missuppfattningar. Socialstyrelsen hade i uppgift att
bevaka om denna stora och goda satsning på att mins-
ka köerna skulle leda till risker på andra områden.
Man kom fram till att så inte var fallet. Vi satsade en
halv miljard på ett år och fick bort vårdköerna. Ni
påstår att ni satsar långt mer men får inte bort vårdkö-
erna.
Världskulturmuseet i Göteborg

Anf. 80 LENNART FRIDÉN (m):
Fru talman! På tal om slagord har statsministern
på sista tiden använt uttrycket "egna pengar, inte
lånade pengar" och upprepat det nästan som ett mant-
ra. Att detta inte har hållit helt har vi sett t.ex. på
kommunikationsområdet. Men detta slagord föranle-
der mig att fråga kulturministern en sak.
Hur vi än tittar i budgetpapperen kan vi inte se an-
nat än att det inte finns något anslag till det s.k.
Världskulturmuseet i Göteborg. Det skall skapas inom
ramen för det lånebemyndigande som Statens fastig-
hetsverk har fått. Det rör sig med andra ord om lånade
pengar och inte egna när det skall byggas. Jag vill
gärna ha en bekräftelse på om så är fallet. Eller kan
statsrådet tala om för oss alla var man annars kan hitta
de pengarna i budgeten? Ingen har lyckats med det.
I samband med detta skulle jag också vilja fråga
vilken motivering som ligger bakom att vi nu skall ta
ställning i riksdagen till ett antal frågor rörande just
Världskulturmuseet, när vi samtidigt skall invänta den
sittande utredningens betänkande som kommer i ok-
tober? Normalt sett inväntar man alltid en utrednings
betänkande.

Anf. 81 Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Fru talman! Uppbyggnaden av det nya Världskul-
turmuseet i Göteborg kommer att gå till på precis
samma sätt som uppbyggnaden av det nya Moderna
museet här i Stockholm. Man utnyttjar en s.k. inves-
teringsram inom Fastighetsverket. Skillnaden är att
Världskulturmuseet i Göteborg bara kommer att kosta
ungefär hälften så mycket som Moderna museet i
Stockholm. Det kommer ändå att bli ett mycket fint
museum. Det är högst rimligt att kommittén fortlö-
pande rapporterar sitt arbete, som det sades redan från
första början. Kommittén har kommit med flera för-
slag som regeringen sedan lagt fram för riksdagen och
fått majoritet för. Så kommer det att vara även i fort-
sättningen. Den nya museimyndigheten börjar fungera
den 1 januari 1999, och då är det självklart att rege-
ringen tar upp frågan i vårpropositionen.

Anf. 82 LENNART FRIDÉN (m):
Fru talman! Jag tolkar statsrådets svar som att
pengarna i investeringsramen skall lånas upp. Det är
med andra ord inte egna utan lånade pengar - detta
sagt med tanke på den slogan som används av stats-
ministern. Från statsrådets partikolleger får vi alltid
höra att vi skall vänta, avvakta och se vad som sker
med utredningen. Då kommer resultatet att bli bra i
oktober. Men vi skall redan nu ta ställning till det vi
inte vet någonting om. Det är en något omvänd ord-
ning.

Anf. 83 Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Fru talman! Det som denna moderata riksdagsle-
damot talar om är alltså att vi skulle ändra hela det
system vi har när det gäller att investera i t.ex. kultur-
byggnader, vilket Fastighetsverket gör på ett utmärkt
sätt. Vi skulle ändra det endast för att det handlar om
ett museum i riksdagsledamotens egen hemstad. Jag
finner det uppseendeväckande.

Anf. 84 LENNART FRIDÉN (m):
Fru talman! Jag har inte föreslagit att man skall
ändra på någonting. Jag ville bara ha ett klart svar på
om det är lånade eller egna pengar. Svaret var att det
är lånade pengar, och det var det jag ville veta.
Sänkning av arbetsgivaravgiften

Anf. 85 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c):
Fru talman! Jag har en fråga till arbetsmarknads-
ministern. I går beslutade en majoritet i riksdagen,
bestående av socialdemokrater och moderater, att
slopa de sänkta arbetsgivaravgifterna för vissa verk-
samheter i Norrlands inland som gällt sedan 1992.
Detta kommer självfallet att få konsekvenser för ett
antal företag och för sysselsättningen i de berörda
regionerna. Min fråga till arbetsmarknadsministern är:
Hur bedömer man från regeringens sida att detta
kommer att påverka sysselsättningen?

Anf. 86 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Detta är en fråga som egentligen lig-
ger under Anders Sundström, men jag kan ändå säga
att bedömningen från vår sida är att det inte kommer
att bli några större förändringar.
Man skall komma ihåg att parallellt med det här
förslaget ligger ett antal andra förslag. Jag kan ta
några exempel från mitt område som rör samma geo-
grafiska område, t.ex. att fyra av de nordliga länen nu
blir s.k. frilän och får använda de arbetsmarknadspo-
litiska medlen och a-kassan på ett mera fritt och ot-
raditionellt sätt. Dessutom bedömer vi att de lokala
avtalen, som varje län skall göra, kommer att leda till
fler jobb.
Sammantaget tror inte regeringen att detta kom-
mer att få någon stor påverkan på arbetslösheten.

Anf. 87 ERIK ARTHUR EGERVÄRN (c):
Fru talman! Försöket med frilän tror jag personli-
gen också är en mycket positiv sak. Jag har ändå en
följdfråga.
Vi har hitintills betraktat volymen på arbetsgivar-
avgifterna som kopplad till sysselsättningen. Höjer
man arbetsgivaravgifterna minskar alltså sysselsätt-
ningen, eller ökar arbetslösheten, och sänker man dem
går det åt motsatt håll. Det arbetsmarknadsministern
säger här skulle då betyda att den principen inte läng-
re gäller, dvs. den koppling som finns mellan nivån på
arbetsgivaravgifter och arbetsmarknadsläget. Skall jag
tolka det så?

Anf. 88 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Det finns en överdriven tro på att ni-
vån på arbetsgivaravgiften är direkt kopplad till anta-
let sysselsatta och därmed också arbetslöshetens nivå.
Det finns inte i Sverige eller i några andra länder
något belägg för att detta skulle vara fallet. Det är
därför som vi både inom den europeiska unionen och
i Sverige har varit ganska svala i vårt intresse för
detta. Vi har dock gjort dessa försök, men vi är inte
alls övertygade om att de ger den effekt som vissa
tror. Det finns t.o.m. studier som visar den rakt mot-
satta effekten, dvs. att i länder där det är ganska dyrt
att anställa och där man har en hög nivå på arbetsgi-
varavgiften har man en betydligt högre förvärvsfre-
kvens bland människor. Det direkta sambandet finns
inte belagt.
Deltidsarbetslösa

Anf. 89 BIRGITTA GIDBLOM (s):
Fru talman! Jag har också en fråga till arbetsmark-
nadsministern, och den gäller de deltidsarbetslösa och
begränsningen för dem att få a-kassa. Det är en fråga
som har diskuterats många gånger här i kammaren,
och jag behöver inte gå in på detaljer om hur situatio-
nen är för dem som berörs. Jag tycker att det är
mycket angeläget att den här frågan blir löst.
Därför skulle jag vilja fråga ministern hur långt
regeringen har kommit i arbetet med att lösa den
frågan.

Anf. 90 Arbetsmarknadsminister
MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Jag delar uppfattningen att det här är
en viktig fråga, som rör många, inte minst kvinnor,
inom vård, omsorg och handel. Vi har på olika vis
försökt förmå arbetsgivarna att göra på ett annat sätt,
därför att ingen kan leva på en deltid. Normen borde
alltid vara heltid, inte bara på männens arbetsmarknad
utan också på kvinnornas.
Vi har nu direktiv klara för en utredning, och i
nästa vecka kommer vi att utse en person som skall
leda en utredning i just denna fråga. Det skall vara
ganska kort tid, och vi räknar med att utredningen
kommer att vara klar någon gång efter årsskiftet.
Lärarlösa lektioner

Anf. 91 SIRI DANNAEUS (fp):
Fru talman! Ett allt större problem ute i gymnasie-
skolorna är de lärarlösa lektionerna. Det finns ingen
skolminister här i dag, men vår statsminister har tidi-
gare varit skolminister. Jag har dessutom läst om att
han har varit ute i gymnasieskolorna och konstaterat
detta och dessutom bekymrat sig för det.
Hur tror statsministern att vi skall kunna lösa
problemet med de lärarlösa lektionerna på gymnasiet?

Anf. 92 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Jag kan försöka svara, eller åtminsto-
ne föra ett resonemang, även om jag inte är fackminis-
ter, som frågaren säger.
Jag upprörs över detta, lika mycket nu som vid det
tillfälle då det prövades förra gången. Jag tycker att
det finns något slags nyspråk över det hela som stöter
mig. "Lärarlös lektion" - det stämmer inte. I vissa
lägen kan man naturligtvis tänka sig att elever arbetar
självständigt med en större arbetsuppgift, men det
finns alltid en lärare någonstans som kan agera hand-
ledare och se till att eleverna utvecklas. Det kan också
vara personalbrist i vissa lägen och svårt att besätta en
tjänst, eller det kan vara en akut sjukdomshistoria.
Sådana saker kan inträffa.
Jag sade vid det tillfälle då jag fick frågan att jag
förväntar mig att Skolverket granskar det här och
följer saken och att man måste passa sig för att inte
hamna i något slags nyspråk, som beskriver lärarlösa
lektioner som pedagogisk utveckling. Det tror jag inte
på. Det är möjligt att jag därmed har trampat in litet
för långt på någon skolministers område, men det
känns angeläget för mig att säga detta, inte minst som
förälder till barn i gymnasieskolan.

Anf. 93 SIRI DANNAEUS (fp):
Fru talman! Jag håller med statsministern om att
de nya arbetsmetoderna inte skall bestå i att det skall
vara lärarlöst, utan det måste alltid finnas en lärare i
bakgrunden. Jag tror därför att man inte kan lösa detta
genom att minska personalen, utan man bör nog ha
det så som det har varit tidigare, trots de nya arbets-
metoderna.
Jag sätter min tillit till de nya pengar som skall
komma till kommunerna, de 4 miljarderna, som skall
gå till skola, vård och omsorg. Jag är litet ledsen över
att statsministern inte har vågat prioritera detta utan
sagt att kommunerna får sköta detta på egen hand.
Själva vill vi att pengarna skall öronmärkas så att
kommunerna använder vissa delar av pengarna till
skolan.

Anf. 94 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! De som finns lokalt ute i kommunerna
möter ju väljare där, och bland dem finns föräldrar till
barn i gymnasieskolan som röstar i kommunalval. De
har mycket stark anledning att fundera igenom situa-
tionen med hur de här pengarna styrs. Vi har nu sagt
att vi tar fram de här extra resurserna för att just få till
stånd den högre kvaliteten. Sedan vill vi bedriva ett
utvecklingsarbete, där vi följer upp och utvärderar
vad som händer i skolan mer noga än vad som har
skett tidigare. Jag tycker att det är bra. På samma sätt
ligger resonemanget om äldreomsorgen. Det sker nu
en sådan förskjutning.
Om jag tar på mig uppgiften att se till att de här
pengarna styrs mot det som de skall användas till, dvs.
vård, skola och omsorg, kan väl Siri Dannaeus ta på
sig uppgiften att försöka övertyga den blivande sam-
arbetspartnern på högerkanten om att man åtminstone
inte skall skära ned resurserna till denna typ av verk-
samheter.
Vårdgarantin

Anf. 95 LEIF CARLSON (m):
Fru talman! Jag tänkte återkomma till vårdgaran-
tin, men ur ett annat perspektiv.
Eu-bestämmelserna om vård i rimlig tid ger utan
tvivel en ny aspekt på patientens rättigheter när det
gäller vårdgaranti och lika behandling vid samma
besvär. Människor som står i våra sannerligen orimli-
ga köer kommer kanske att i viss mån söka sig utom-
lands. Hur behandlar man nu dessa? Statsrådet lär ha
sagt att ansökningar säkert vägs mot vad som är rim-
ligt att lägga ut i resurser till en person.
Det vore intressant att veta var gränsen går. Vad är
det som är rimligt när det gäller att vänta och att lägga
ut pengar? Hur lång kan en väntetid vara? Arbetar
Socialdepartementet med någon form av riktlinjer?

Anf. 96 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Fru talman! Jag är inte helt säker på att jag förstod
den fulla vidden av Leif Carlsons fråga. Om det gäller
den EU-dom som vi nyss har fått har jag kommenterat
den, vilket inte har återgivits på ett riktigt sätt i
Svenska Dagbladet. Jag blev rätt häpen när jag såg
hur man hade beskrivit det.
För det första tycker jag att om vi lever i en värld
med öppnare gränser, där människor färdas på ett helt
annat sätt än tidigare, kommer det självfallet också att
påverka hälso- och sjukvården. Man kommer att be-
höva anpassa sig efter den situationen. Vi gör det
redan nu till en viss del, men det kommer säkert att
ställas mycket större krav. Vi måste alltså vara öppna
för det och diskutera sådana saker.
För det andra är det viktigt att inte de personer
som har råd att resa någonstans skall ta en orimligt
stor del av resurserna för hälso- och sjukvården. Det
kan inte heller vara helt rättvist. Man måste naturligt-
vis diskutera hur en sådan avvägning skall ske.
För det tredje kan man inte redan nu spekulera i
effekterna av den här domen. Nu måste våra myndig-
heter analysera den, och det görs för närvarande. Jag
tycker att man måste ha en öppen inställning till detta
och visa intresse för de här frågorna.
Jag försöker att nyansera frågan om rimliga vän-
tetider. Det är inte alldeles enkelt. Vi vet att det
många gånger är ganska svåra avvägningar som måste
göras. Ingen önskar ju att människor skall behöva
vänta en dag för länge. Vad är det som säger att det är
just tre månader som skall vara gränsen? Helst skulle
man ju vilja ha det gjort nästa vecka. Vem är det som
skall bestämma vad som är rimligt? Det borde själv-
fallet vara en uppgörelse mellan läkaren och patienten
där man kan komma överens om när det är lämpligt
att göra en behandling.

Anf. 97 LEIF CARLSON (m):
Fru talman! Jag respekterar att man kan bli felcite-
rad i tidningen. Jag kan ha förståelse för om social-
ministern inte vill kännas vid detta.
Men måste man ändå inte titta på detta ur ett na-
tionellt perspektiv? Om det blir så att försäkringskas-
sor skall fatta olika beslut ute landet med hänvisning
till huvudmännens kommunala självständighet, kom-
mer det att vara olika om man bor i Jönköpings län
eller Västernorrlands län när det gäller möjligheten att
åka utomlands när man står i kö. Det kan inte vara
rimligt. Det är inte sjukvård på lika villkor. Patienten
måste rimligen sättas i centrum. Man måste ha en
nationell syn på hur detta skall tolkas.

Anf. 98 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Fru talman! Det är jättesvårt att veta vilka effekter
den här domen kommer att få. Just nu är det kommis-
sionens sak att ta itu med detta och förmodligen skri-
va om vissa direktiv. Vi för vår del måste också ana-
lysera domen. Jag kan inte gissa hur det kommer att
bli. Det är för tidigt att göra det.
Men det är självklart att vi måste resonera om den
nationella ordningen, som Leif Carlson säger, om det
blir sådana här effekter för vår del. Jag tror att alla
hälsoministrarna bekymrar sig över detta. Hittills har
ju respektive land haft rätt och möjlighet att forma
sina egna system för vård och omsorg. Man är nog
ganska angelägen om att behålla den ordningen i
andra EU-länder också.
MAI-avtalet

Anf. 99 ANNIKA NORDGREN (mp):
Fru talman! Jag vänder mig till statsministern.
Alldeles nyligen fattade man beslut inom OECD om
att lägga det s.k. MAI-avtalet på is. MAI-avtalet är ett
avtal som reglerar multilaterala investeringar. Det är
ett hårt kritiserat avtal. Det var Frankrike som bl.a.
sade att de måste ha ett halvår på sig att diskutera
frågan inom sitt eget land, inte minst mot bakgrund av
den kritik som har varit om den odemokratiska hante-
ringen av det här avtalet.
När vår handelsminister Leif Pagrotsky kommen-
terade detta sade han att nu är det sommarlov i för-
handlingarna. Då är min fråga till statsministern: Tar
regeringen sommarlov när det gäller MAI-avtalet och
dess demokratiska effekter? Eller vill statsministern
bidra till en diskussion i Sverige med ordentliga kon-
sekvensbeskrivningar av vad avtalet innebär och en
demokratisk dialog?

Anf. 100 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Det vill regeringen, och det är just vad
vi nu gör. Jag tycker att diskussionen om MAI-avtalet
har varit en bra signal. Det är kanske för mycket att
säga väckarklocka. Vi var medvetna om frågans vidd.
Men det var först när förhandlingarna kom in i slut-
skedet som det blev internationellt uppmärksammat
och en debatt omkring det.
Jag tycker pausen är bra. Vi utnyttjar den för att
analysera detta ordentligt i Regeringskansliet och se
om det finns fog för kritiken. I så fall har vi natur-
ligtvis anledning att komma tillbaka inför fortsatta
förhandlingar.

Anf. 101 ANNIKA NORDGREN (mp):
Fru talman! Det var ett välkommet svar från
statsministern. Miljöpartiet krävde av handelsminis-
tern att Sverige skulle begära ett stopp för avtalet för
att kunna genomföra en demokratisk diskussion och
debatt i Sverige. Då var det ju omöjligt. Jag är glad
om den diskussion som har varit blev en väckarklocka
- vi kanske kan kalla det så ändå - för regeringen.
Det är många organisationer som kan ta åt sig äran för
att den här diskussionen blev av nu i sista minuten,
och även mitt eget parti.
Men, statsministern, vad har regeringen för stra-
tegi när det gäller multilaterala investeringar, transna-
tionella bolag och demokratiska effekter av den glo-
balisering som sker, om man vill uttrycka det litet
slarvigt? Jag tycker att det är en mycket viktig dis-
kussion för regeringen och alla politiska partier i
Sverige att föra. Jag ser fram emot ordentliga kon-
sekvensbeskrivningar och ett samtal och en dialog om
vad Sverige skall ha för position när det gäller MAI-
avtalet och andra liknande avtal som kommer att segla
upp i olika ekonomiska forum med ett snävt, och i
viss mån ickedemokratiskt, perspektiv.

Anf. 102 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Fru talman! Det finns alltid anledning att reflekte-
ra noga över detta. Det finns i regel två sidor. Dels
finns det problem som frågeställaren pekar på, nämli-
gen att vi ser en koncentrationstendens över världen.
Dagens fusionsrykte eller planer, vilket det nu är,
mellan Daimler-Benz och Chrysler är ju en ohyggligt
stor företagsskapelse med en omsättning som är långt
högre än många nationalstaters. Det är klart att detta
reser politiska frågor.
Å andra sidan vet vi också att enbart internationel-
la avtal gör att små stater, ofta u-länder, inte kan häv-
da någon som helst rätt gentemot multinationella
företag och andra stora stater. Det finns en sådan sida
av detta också. Det här får vägas av och diskuteras.
Jag är villig att säga att jag tycker att Miljöpartiet
har gjort en konstruktiv insats i diskussionen. Det har
var bra. Lena Klevenås var också tidigt ute och tog
upp frågorna här i kammaren. Det sätter vi också
värde på. Nu har vi fått den här möjligheten. Då tar vi
vara på den tiden och låser oss inte i någon prestige.

Anf. 103 ANDRE VICE TALMANNEN:
Tyvärr kan vi inte medge fler följdfrågor. Därmed
är dagens frågestund avslutad. Vi tackar regeringens
företrädare för närvaron vid frågestunden.

7 § Information från regeringen om könsför-
delningen i statliga myndighetsstyrelser - centralt
och regionalt

Anf. 104 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! 1997 års siffror rörande kvinnorepre-
sentationen i statliga centrala och regionala styrelser
har sammanställts. Jag vill informera riksdagens le-
damöter om hur utvecklingen ser ut.
Sedan 1988 har andelen kvinnor i dessa styrelser
redovisats för riksdagen. Bakgrunden till det är de
mål för kvinnorepresentation som angavs. År 1995
skulle det vara 40 % kvinnor och år 1998 en jämn
könsfördelning i alla styrelser.
Jag är glad att kunna berätta att 1997 års siffror
visar på en mycket positiv utveckling. I de centrala
styrelserna uppgår nu andelen kvinnliga ordinarie
ledamöter till 44 %, vilket är en ökning med en pro-
centenhet sedan föregående år. I de regionala styrel-
serna, som har legat en bra bit efter de centrala, upp-
går nu andelen kvinnor till 40 %. Det är en ökning
med 4 procentenheter jämfört med föregående år.
Sammantaget ligger nu andelen kvinnor i centrala och
regionala styrelser på 42 %.
Nästa gång denna sammanställning görs är slutmå-
let en jämn könsfördelning. Det innebär att även om
utvecklingen ser positiv ut, måste ytterligare an-
strängningar göras för att komma fram.
Av sammanställningen som avser förhållanden per
den 1 juli 1997 framgår att flest kvinnliga ledamöter,
52 %, hade styrelser som lyder under Arbetsmark-
nadsdepartementet, tätt följda av styrelserna som
lyder under Utbildningsdepartementet och Kulturde-
partementet med 49 % kvinnliga ledamöter samt
Socialdepartementet med 48 %.
Andelen kvinnliga ordföranden har också ökat. År
1996 fanns det 29 % kvinnor. År 1997 har de kvinnli-
ga ordförandena ökat till 34 %. Fyra departement,
samma som tidigare, har fler kvinnliga ordföranden
än manliga. Tyvärr saknar två av departementen helt
kvinnor på denna post.
Av de tidigare årens sammanställningar har det
framgått att de regionala styrelserna har kommit på
efterkälken. I år har de kommit i kapp. Framför allt
beror det på att skogsvårdsstyrelserna har ökat sin
kvinnoandel från 25 % till 43 %. Kronofogdemyndig-
heterna har även de ökat markant från 35 % till 47 %.
Av de myndighetsgrupper som redovisats ligger läns-
styrelsernas styrelser lägst med 33 %. Regeringens
möjligheter att påverka dem är begränsade. Som riks-
dagens ledamöter väl känner till, hänger denna sam-
mansättning samman med valresultatet eftersom de
utses av landstingen.
De åtgärder som regeringen vidtagit för att driva
på utvecklingen är projektverksamhet, den årliga
redovisningen för riksdagen som synliggör utveck-
lingen och gemensam beredning av ärenden som rör
uppdrag. Det innebär att departementens förslag på
styrelsernas sammansättning måste godkännas av mig
och jämställdhetsenheten innan regeringen fattar
beslut.
Från regeringens sida kommer vi att fortsätta med
aktiva insatser och kräva en ökad andel kvinnor i de
styrelser där de är underrepresenterade. Det innebär
också att vi, liksom tidigare, kommer att kräva förslag
på en kvinna och en man för varje plats som erbjuds i
en styrelse eller kommitté så att platsen kan gå till det
underrepresenterade könet.
Om vi skall uppnå målet om en jämn könsfördel-
ning, måste också de politiska partierna och arbets-
marknadens parter arbeta aktivt för detta mål. Ande-
len kvinnliga ledamöter i kommittéerna, som redovi-
sas varje år i kommittéberättelsen, och som överläm-
nades till riksdagen den 12 februari i år, också har
ökat. Andelen kvinnliga ledamöter, inklusive ordför-
anden, är 43 %, vilket är en ökning med 2 procenten-
heter jämfört med året innan.
Fru talman! Med dessa siffror vill jag göra riksda-
gen och allmänheten uppmärksam på det faktum att
den medvetna strategi som regeringen har för att öka
kvinnorepresentationen, och därmed jämställdheten
mellan kvinnor och män, har varit mycket framgångs-
rik.
Jag nämnde inledningsvis att andelen kvinnor i
statligt utsedda styrelser redovisats för riksdagen
sedan 1988. Det är nu tio år sedan. Mycket har hänt
på de tio åren. T.ex. har andelen kvinnor i regionala
styrelser ökat från 15 till 40 %. Det är en tyst revolu-
tion för jämställdheten som vi är mitt uppe i.
Vad har de tio åren lärt oss? De har framför allt
lärt oss att mer jämställdhet kräver ett medvetet och
systematiskt arbete. Jämställdheten kommer inte av
sig själv. Det räcker inte med att bara tala om den.
Det behövs också verkningsfulla redskap. När det
gäller utnämningar har vi ett mycket kraftfullt red-
skap. Redskapet är att regeringen kräver att kvinnor
skall nomineras när de är underrepresenterade och
män när de är det. Så har vi skapat mer jämställdhet.
Siffrorna talar nu sitt tydliga språk.
Givetvis räcker det inte med en jämn könsfördel-
ning för att uppnå ett jämställt samhälle. Det är en
viktig grund. Jag vill i dag ta tillfället i akt att tala om
att regeringens uppfattning och strategi ligger fast. Vi
fortsätter med en aktiv utnämningspolitik. Den har
visat sig öka jämställdheten så påtagligt.
Det finns de som tror att hälften kvinnor hälften
män i sig skapar mer jämställdhet, bättre beslut och i
längden ett bättre samhälle. Jag och regeringen delar
den uppfattningen. De senaste åren har inneburit stora
steg framåt för jämställdheten, vilket till stor del kan
förklaras av den ökande andelen kvinnor i politiken.
Fru talman! Jag har i dag i siffror visat hur jäm-
ställdheten ökar i den del vi kan påverka med politis-
ka beslut. Vi har en bit kvar, och vi måste intensifiera
arbetet. Nu handlar det också om att föra ut medve-
tenheten och om fördelen med både män och kvinnor
i andra delar av samhället och låta politiken vara ett
gott exempel. Det är en stor utmaning.
Vi skall nå hälften män hälften kvinnor överallt i
alla beslutande organ regeringen utser. Men vi skall
också få hela samhället att se den uppenbara fördel
som hälften män hälften kvinnor på alla nivåer över-
allt innebär. Det är då, men först då, som vi har nått
jämställdheten fullt ut.

Anf. 105 MARGITTA EDGREN (fp):
Fru talman! Jag är mycket glad för de siffror som
Ulrica Messing redovisat. Jag gjorde själv en analys
år 1994. Då fanns det i mitt hemlän politiskt samman-
satta församlingar utan kvinnor. Exemplen då var
Skogsvårdsstyrelsen och Utvecklingsfonden.
Jag är övertygad om att andelen kvinnor har ökat
även i indirekt sammansatta grupper. Har man gått
igenom andelen kvinnor i indirekt politiskt samman-
satta grupper? Det är de som inte har insynen som
Ulrica Messing redogör för.
För inte så länge sedan hade vi en utfrågning av
statsministern om nomineringar i konstitutionsutskot-
tet. Då beklagade han att det inte finns tillräckligt
många kompetenta kvinnor. På vilket sätt är Ulrica
Messing delaktig i att identifiera kompetenta kvinnor
så att de finns till hands när ett bra namn behövs? Är
ministern beredd att upprätta en namnbank? På vilket
sätt används befintliga namnbanker? Sverige är med i
organisationen WHITEC, Women in Technology, ett
europeiskt samarbetsorgan. Där upprättas sådana
namnbanker. Används sådana?
Sedan var det nomineringarna. Det ministern sade
om dubbla nomineringar låter bra. Men det finns de
som inte lämnar dubbla nomineringar. Vad sker då?
Skickas förslagen tillbaka, eller blir det en protest och
sedan till nöds accepteras ett namn? Det är vitala
frågor angående det ministern säger om att man skall
leva som man lär. I så fall måste man vara tydlig och
skicka tillbaka förslagen.

Anf. 106 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! I fråga om dubbla nomineringar hän-
der det inte bara en gång, utan ibland både två och tre
gånger, att vi skickar tillbaka frågan om nominering
till de politiska partierna eller arbetsmarknadens par-
ter just för att vi kräver förslag på både kvinnor och
män. Det händer också att politiska partier säger att
deras bedömning är att just den kvinnan eller - vilket
oftast är fallet - den mannen absolut skall represente-
ra dem i en styrelse eller kommitté. Då har det ibland
hänt att regeringen har fått backa för synpunkterna
från partierna.
Vi understryker denna fråga hela tiden. Inför no-
mineringar till t.ex. AD, Arbetsdomstolen, har rege-
ringen vid tre tillfällen lyft fram frågan med arbets-
marknadens parter om hur viktigt det är att få fram
fler kvinnliga ordförande och ledamöter i Arbets-
domstolen, så att kvinnor och män är representerade
där. Jag hoppas att alla politiska partier så småningom
skall ställa upp på den strategin. Då kommer arbetet
att gå mycket fortare.
Vi tar gärna emot namnförslag från alla politiska
partier även om vi inte går ut med förfrågningar om
en konkret styrelse eller ett konkret uppdrag. Vi får
det då och då både av politiska partier, arbetsmarkna-
dens parter och flera intresseorganisationer. Vi beva-
rar de namnen.
Vi har i denna statistik bara gått igenom de styrel-
ser och nämnder som vi har en överblick över. Det
gäller dem där vi kan följa utnämningarna - inte and-
ra.

Anf. 107 MARGITTA EDGREN (fp):
Fru talman! Jag tror att situationen är bättre när
det gäller alla beslutsfattande organ som syns och som
är tydliga. Men jag tror också att man behöver se över
situationen när det gäller de indirekt valda organen,
som inte omfattas av samma öppenhet. De fattar väl-
digt ofta beslut som rör människors vardag. Det gäller
försäkringskassor osv.
Jag tror att dubbla nomineringar är oerhört viktigt.
Vi i Folkpartiet brukar vara duktiga på detta. Vi har
som regel att göra dubbla nomineringar. Hos oss blir
oerhört många kvinnor utsedda, vilket våra duktiga
män kanske inte uppskattar. Jag tycker inte att det är
jämställt från vår synpunkt sett. Det måste krävas
samma sak av alla partier, annars får man skicka till-
baks papperna.

Anf. 108 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! Vi kommer att fortsätta att göra det.
Jämställdhet handlar ju om att kvinnor och män skall
ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter.
Det är det vi eftersträvar. Det skall vara hälften kvin-
nor och hälften män i alla beslutsfattande organ.
När det gäller myndigheterna och de personer som
de i sin tur utnämner kan jag berätta följande. I årets
regleringsbrev är det väldigt tydligt att också myndig-
heterna skall leva upp till ett jämställdhetsperspektiv
på alla sina områden. De skall också återrapportera
till regeringen hur detta arbete har utförts.

Anf. 109 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Det finns styrelser även i dag där
kvinnor snarast utgör ett undantag. Då talar jag om
det s.k. fria näringslivet. Men det rår vi inte på i dag.
Jag vill säga att jag tycker att den ton som statsrå-
det anlägger här i dag är väldigt trevlig att höra. Det
är ett aktivt arbete som regeringen ämnar fortsätta för
att uppnå målen. Det är alltid bra med mål.
Här kommer nu min fråga. 1995 var målet 40 %.
1998 skulle det vara jämn könsfördelning. Nu har vi
uppnått ett par procent mer än 40 %. Om vi inte hade
uppnått 50-procentsmålet 1998 skulle man överväga
ett lagförslag. Så står det i beslutet. Då är min fråga:
Övervägs det nu ett lagförslag, eller förändrar man
tidsperioden så att 50-procentsmålet skall uppnås
något annat år längre fram?

Anf. 110 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! Vi överväger nu inga andra lagförslag.
Vi överväger just nu inte vilka åtgärder som behöver
vidtas om vi inte uppnår målet. Vi skall utvärdera
1998 först, men vi har inte skjutit på målet framåt i
tiden. 1998 ligger fast. Vilka åtgärder som skall vidtas
om vi inte kommer ända fram skall vi fundera ordent-
ligt på när vi har summerat det året.
När det gäller arbetsmarknadens parter är min för-
hoppning, precis som jag sade i inledningen, att vi i
de politiska partierna och församlingarna kan visa
goda exempel på hur man aktivt kan öka jämställdhe-
ten om man har det som ett mål.

Anf. 111 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Det känns betryggande att målet -
50 % kvinnor 1998 - står kvar. Det finns forskare
som i dag betonar att det kan gå hyfsat att komma upp
till 40 % kvinnor om man arbetar aktivt, men sedan
börjar problemen. Det är kanske precis det som vi står
inför nu, när vi bara kan prata om någon procents
ökning på ett år. Då måste man se hur man skall
tackla dessa problem. En lagstiftning är kanske nöd-
vändig.

Anf. 112 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! Jag är också övertygad om att de sista
procenten är de som är svårast att uppnå, men de är
nog så viktiga. Vi nöjer oss inte med 44 eller 47 %.
Vi skall nå hälften-hälften.

Anf. 113 MARIANNE
SAMUELSSON (mp):
Fru talman! Det är positivt att vi har blivit fler
kvinnor, men jämställdhet och jämlikhet är inte bara
fråga om antalet kvinnor utan också om vilken makt
och vilket inflytande vi har och vilken lön vi får för
det vi gör. Jag såg nyligen en alldeles förfärande bild
över hur det ser ut på generaldirektörssidan, där man
väldigt tydligt kunde se att männen får oerhört mycket
mer betalt för sina jobb än vad de kvinnliga generaldi-
rektörerna får.
Jag undrar om statsrådet ämnar vidta några åtgär-
der för att även frågan om lönen skall bli en viktig
jämställdhetsfråga.

Anf. 114 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! Det har tidigare inte funnits någon
gemensam policy för lönesättning mellan de olika
cheferna. Det finns en sådan nu. Vår förhoppning är
att vi på det sättet skall komma till rätta med proble-
met att lönerna är så olika för olika myndighetschefer.
De kommer även i fortsättningen att variera något
beroende på vilket uppdrag chefen har, men de skall
inte variera beroende på kön.
Jag tycker att det är mycket positivt att många av
de tunga myndigheterna i dag har kvinnliga chefer,
som t.ex. Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen.
Det är ett trendbrott som vi ändå skall vara glada åt.

Anf. 115 MARIANNE
SAMUELSSON (mp):
Fru talman! Vi har lärt oss att glädja oss åt små
framsteg, vi kvinnor. Men jag tycker ändå när jag
tittar på siffrorna att det är helt oacceptabelt. Jag
funderade litet grand över hur det kan komma sig att
kvinnorna har fått ta generaldirektörsjobben med de
lägre lönerna, medan männen har placerats på dem
med de högre lönerna. Även om skillnader i arbets-
uppgifterna motiverar löneskillnader och det därför
blir en ojämn fördelning mellan de olika verken måste
det finnas någonting som gör att det är just kvinnorna
som har hamnat i de lägre löneklasserna.

Anf. 116 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! Om arbetsuppgifterna, maktbefogen-
heterna och utbildningskraven är likvärdiga och om
man har samma arbetsgivaransvar på två myndigheter
borde också lönen vara likvärdig, även om den ena
myndigheten leds av en man och den andra av en
kvinna. Jag vet inte om vi kan mäta det så. Om vi kan
se sakliga skäl till att det finns löneskillnader är det
naturligtvis försvarbart, men inte om det är osakligt.

Anf. 117 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag tycker också att det är positivt att
vi har kommit så här pass långt när det gäller jäm-
ställdheten i styrelser och kommittéer. Jag minns när
kampanjen startade 1988. I Älvsborgs län, som jag
kommer ifrån, befann vi oss på en föga hedrande
jumboplats. Det var väldigt illa, och det gjorde att
man verkligen arbetade strategiskt för att nå en för-
bättring. Vi lämnade också den platsen ganska snabbt.
Det visar att man löser en stor del av problemen bara
man tar tag i dem.
Jag vill kommentera det som vi hörde om att
statsministern har sagt att det ibland fattas verkligt
kompetenta kvinnor. När man tillsätter människor i
olika kommittéer och styrelser är det viktigt att man
tillsätter kvinnor just i de styrelser och kommittéer
som är grunden för maktpositioner. Jag tänker t.ex. på
finansområdet, ekonomiområdet, skatteområdet och
näringsområdet. Då får kvinnorna en bas för att sena-
re kunna gå vidare till mer betydande uppgifter. Där-
för är det ännu viktigare att man når en balans också
inom de områdena. Det är just då man får fram kom-
petenta kvinnor som kan gå vidare och bli ministrar
och annat i ett senare skede.
Det vill jag skicka med statsrådet, och jag vill gär-
na också få en kommentar till det.
Jag har märkt, i alla fall hos oss, att man inte alltid
begär förslag både om en man och en kvinna när det
gäller tillsättning i en kommitté. Jag frågar varför. Det
kanske sker av misstag. Det är kanske något som har
slunkit förbi Ulrica Messings argusögon. Det är kan-
ske egentligen ett misstag att det blir så, men det sker
faktisk inte till hundra procent. Jag vill fråga varför.

Anf. 118 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! Vi har vid olika tillfällen gått ut till de
politiska partierna och påtalat att vi alltid vill ha en
kvinna och en man som nomineras. Om det inte på-
minns om varje gång skall jag se till att det görs, om
det kan hjälpa till. Det vi tidigare har sagt ligger an-
nars kvar, dvs. att en man och en kvinna skall nomine-
ras. Jag hoppas att så många som möjligt alltid kan
efterleva det, eftersom det går fortare då.
Jag tror också att det är bra om man som i Mari-
anne Anderssons hemlän kan börja tävla i att bli mer
jämställda, om man ser det som en konkurrensfördel.
Vi arbetar på Arbetsmarknadsdepartementet
mycket med att bryta den könsuppdelade arbetsmark-
naden på olika områden. Jag har ingen annan upp-
fattning när det gäller styrelseuppdrag, myndighets-
chefer eller andra utnämningar. Vi skall göra allt vi
kan för att även där bryta det som traditionellt har
varit kvinnliga respektive manliga områden, så att vi
också får nya kompetenser.

Anf. 119 ROSE-MARIE FREBRAN (kd):
Fru talman! Om vi hittills har haft ett par procents
ökning av kvinnorepresentationen per år har man
svårt att tro att vi skall kunna uppnå en ökning på 8 %
från 1997 till 1998. Finns det något som tyder på att
målet om en jämn könsfördelning kan uppnås 1998?
Det är litet anmärkningsvärt att det finns två de-
partement som under sig inte har någon kvinnlig ord-
förande i en myndighetsstyrelse med tanke på att vi
har fått höra att utnämningar sker genom gemensam
beredning och måste godkännas bl.a. av jämställd-
hetsministern. Vad har jämställdhetsministern för
kommentar till det?

Anf. 120 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! Jag tycker ändå att det är ett stort steg
framåt att vi har lyckats öka kvinnorepresentationen
med 15 % på tio år. Jag tycker det. Vi är inte klara,
utan vi måste fortsätta. Min ambition är att vi skall nå
målet. Lyckas vi inte med det får vi titta på vilka
åtgärder vi skall vidta för att uppnå också de sista
procenten, som är lika viktiga.
Att få en jämn könsfördelning på alla uppdrag
handlar inte bara om vilka möjligheter regeringen har,
utan det handlar också om hur stora ambitioner de
politiska partierna har när det gäller att ibland flytta
på människor, att möblera om och vara beredd att
nominera nya. Hur många tjänster eller uppdrag man
kan inrätta eller omförordna beror också på hur
många som slutar, så det påverkar till viss del utnäm-
ningarna.
De två departement som inte har kvinnliga ordfö-
rande har inte lyckats lika bra som de andra. Jag utgår
från att cheferna på de departementen funderar över
varför och också är beredda att skynda på utveckling-
en, så att också de kan nå de gemensamma mål som
hela regeringen har satt upp.

Anf. 121 ROSE-MARIE FREBRAN (kd):
Fru talman! Visst är det bra att kvinnorepresenta-
tionen har ökat med 15 % på tio år, men det är ändå
inte en så väldigt imponerande siffra. Slår man ut det
blir det en och en halv procentenhet per år. Dessutom
är vi ju överens om att det blir svårare att öka efter
hand, ju högre upp man kommer. Man kan använda
det som en besvärjelse att målet ligger kvar för 1998,
men man kommer för den skull inte närmare målet.
Jag tycker nog att det verkar litet senfärdigt att vänta
tills det första halvåret 1999 nästan har gått innan man
ser de sammanställda siffrorna för 1998 och innan
man bestämmer sig för ytterligare åtgärder.

Anf. 122 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! Om Rose-Marie Frebran och kristde-
mokraterna har nya, effektiva och konkreta förslag på
hur vi skall komma längre lyssnar jag gärna på dem.

Anf. 123 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Det gläder mig att regeringen även på
detta område har flyttat fram jämställdhetsvisionerna.
Det känns positivt.
Jag skulle vilja ha en komplettering av hur det ser
ut ute i landet, om det är olika i olika län och olika
regioner. Själv kommer jag från Jönköpings län och
är naturligtvis speciellt intresserad av om vi har lyck-
ats bättre där nu än vad vi har gjort i förgången tid.
Jag tar upp detta inte minst med tanke på att de posi-
tionsförändringar som sker inom det offentliga är så
oerhört viktiga när vi går vidare för att ta dialogen
med näringslivet. Jag har försökt att ta den dialogen i
Jönköpings län och hoppas att jag i den framtida
dialogen skall få ytterligare stöd genom det resultat
som statsrådet har presenterat här i dag.

Anf. 124 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! Vi har sammanställt statistik över
kvinnorepresentationen i försäkringskassor, länsskat-
temyndigheter, kronofogdemyndigheter, länsarbets-
nämnder, länsstyrelser och skogvårdsstyrelser. Om
man sedan gör ett snitt av hur kvinnorepresentationen
i dessa myndigheter ser ut i de olika länen ligger i dag
Halland bäst till med 51 % och Blekinge sämst till
med 30 %, och alla andra län har en kvinnorepresen-
tation som ligger däremellan. Ni får gärna ta del av
den sammanställningen och de procenttalen.

Anf. 125 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Delar statsrådet min uppfattning att
det när vi skall ta dialogen med det privata näringsli-
vet är oerhört viktigt att kunna påvisa att det går att
uppnå sådana här resultat när man har en medveten
politik, när man driver en medveten strategi?

Anf. 126 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! Det är min övertygelse att man kan
uppnå sådana här resultat bara om man har en medve-
ten strategi och politiska beslut som leder fram till
det. Jag tror inte att vi hade kommit så här långt vad
gäller kvinnorepresentationen med något slags låt-gå-
mentalitet. Jag är alldeles för otålig för att acceptera
det också vad gäller de sista procentsatserna. Vi skall
fortsätta att driva det här mycket hårt och aktivt. Jag
är övertygad om att de politiska partierna och för-
samlingarna i alla delar av landet kan vara en förebild
för det privata näringslivet, där det har gått betydligt
långsammare.

Anf. 127 MARTIN NILSSON (s):
Fru talman! Det finns en tendens till att väldigt
positiva siffror förringas. När man säger att siffrorna
inte är imponerande bortser man från att de faktiskt är
väldigt glädjande och visar på en positiv utveckling,
att mål som riksdagen har satt upp är nära, inom räck-
håll. Jag tror, till skillnad från många andra, att fler
kvinnor inom bl.a. statliga styrelser också fungerar
som ett positivt föredöme, som ytterligare kan under-
lätta den här processen. Det är bra, men vi skall inte
slappna av. Det är bra att jämställdhetsministern po-
ängterar behovet av dubbla nomineringar. Det är en
viktig del av detta.
En sak som togs upp i redovisningen var länssty-
relserna, som fortfarande har ett ganska dåligt resul-
tat. Länsstyrelsernas representanter utses ju i väldigt
hög grad av de politiska partierna. Politiken och de
politiska organen i Sverige har ju traditionellt varit
föregångare och fungerat som exempel i jämställdhet-
sarbetet. Vi har en riksdag som internationellt sett är
oerhört bra från jämställdhetssynpunkt.
Det finns nu en risk att det här stannar av. Vi har
fått redovisat att de partier som redan i dag har en
ganska dålig jämställdhetsrepresentation här i riksda-
gen i framtiden riskerar att få en lika dålig eller en
som är marginellt bättre.
En viktig fråga inte minst när det gäller länsstyrel-
serna är hur viktig politiken är som föredöme. Vilken
påverkan skulle det få om utvecklingen i riksdagen
skulle stanna av och vi inte skulle gå mot en ännu mer
jämställd riksdag och representation här i kammaren?

Anf. 128 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! Jag är övertygad om att det skulle ge
helt felaktiga signaler. Det krävs en fortsatt stark och
medveten politik för att vi skall kunna försvara det vi
har uppnått, inte bara när det gäller kvinno- och mans-
representationen i statliga styrelser utan också på alla
andra områden, där vi internationellt faktiskt är le-
dande i fråga om jämställdhet. Om alla politiska par-
tier tar utnämningsfrågorna på allvar på alla nivåer,
inte bara i riksdagen utan också i länsstyrelser och på
kommunal nivå, kommer det att gå fortare framåt.

Anf. 129 INGER SEGELSTRÖM (s):
Fru talman! Jag känner liksom flera andra att det
här är väldigt positivt. Jag tillhör det parti här i riks-
dagen som har "varannan damernas". Jag tror att
utvecklingen inte behöver ta tio år till, utan jag tror att
det snarare blir en snöbollseffekt. Har vi väl nått så
pass långt som vi nu har gjort kan det gå ganska
snabbt framåt.
Det jag vill veta med anledning av den redogörel-
se som jämställdhetsministern har gett är vilka två
departement det är som inte har utsett några kvinnliga
ordförande. Då kan ju vi riksdagsledamöter i varenda
utfrågning fr.o.m. nu ställa frågorna till de regerings-
representanterna och på så sätt stödja jämställdhets-
ministern.
Sedan har vi s-kvinnor lovat jämställdhetsminis-
tern att alltid när någon högre chefstjänst skall tillsät-
tas komma med två namn på kompetenta kvinnor. Jag
skulle vilja uppmana alla andra partiers kvinnor att
göra precis likadant. Det betyder att jämställdhetsmi-
nistern fortsättningsvis kommer att ha massor av
mycket kompetenta kvinnor att välja mellan.

Anf. 130 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! I den redovisning som jag har lämnat
till riksdagen är det Inrikesdepartementet och Miljö-
departementet som i dag inte har några kvinnliga
ordförande.
Sedan hoppas jag att Inger Segelström har rätt i
det här med snöbollseffekten. Vi får väl vara många
som ser till att knuffa bollen i rätt riktning.

Anf. 131 ANN-KRISTIN FØSKER (fp):
Fru talman! Vi talade litet grand om länsstyrelser-
na runt om i landet. Dessa har ju sedan några år till-
baka sina egna jämställdhetsexperter. Min första fråga
är då: Hur nära samarbete har vår jämställdhetsminis-
ter med dessa jämställdhetsexperter? Det har också
visat sig vara enormt olika när det gäller hur driftiga
de är i de olika länen. Där kanske ministern skulle
kunna pusha på litet grand.
Sedan är det ju också viktigt att själva rekryte-
ringsgruppen, de som väljer in de här kvinnorna, i sig
inte är könsdiskriminerande. Samma sak gäller den
grupp som bestämmer vad som skall räknas som
kompetens. När statsministern går ut och säger att det
inte finns kompetenta kvinnor beror ju det på vad som
är kompetens. Den grupp som sätter upp de kriterier
som krävs måste ha kompetensen att se både manlig
och kvinnlig kompetens. Det här måste alltså gå hela
vägen, med rekryteringsgrupper och liknande. Detta
skulle jag vilja höra någon kommentar kring.

Anf. 132 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! Jag tror inte att någon av oss är helt
könsblind när vi pratar om vad kompetens är. Stats-
ministern har rätt i att det ibland är svårt att få kvinnor
till olika typer av uppdrag, precis som det ibland är
svårt att få män till andra typer av uppdrag. Fortfa-
rande är stora delar av samhället och arbetsmarknaden
väldigt könsuppdelade. Vi måste hjälpas åt allt vad vi
kan för att bryta detta och få in kvinnor på traditio-
nellt manliga områden och män på traditionellt
kvinnliga. Jag tycker att det är oerhört viktigt.
När det gäller jämställdhetsexperterna träffar vi
dem regelbundet här i Stockholm - jag, min statssek-
reterare eller jämställdhetsenheten. Vi diskuterar bl.a.
gemensamma projekt som skall drivas ute i länsstyrel-
serna, t.ex. de jämställdhetsplaner som har gjorts. Det
är också ett tillfälle för experterna att dela erfarenhe-
ter och kunskaper med varandra. Vi har också vid
dessa möten haft utbildningar tillsammans.

Anf. 133 ANN-KRISTIN FØSKER (fp):
Fru talman! Jag tänker också på de två departe-
menten som inte har några kvinnor. Ministern nämnde
Inrikes- och Miljödepartementet. Något som man
måste jobba intensivt med, som jag ser det, är vad
som händer när den första kvinnan spränger muren
och kommer dit. Hur är beredskapen för att kunna ta
emot henne, och vad är det för klimat hon hamnar i?
Vi vet ju av erfarenhet att det är ganska tufft för de
första som kommer på en plats när det gäller inställ-
ningen och bemötandet. Satsas det mycket utbildning
och diskussioner på detta med kvinnor och män,
kvinnligt och manligt?

Anf. 134 Statsrådet ULRICA
MESSING (s):
Fru talman! Det är inte så att det inte finns kvinnor
på Miljö- och Inrikesdepartementet, men de har inga
kvinnliga ordförande i dag. Däremot har kvinnorepre-
sentationen från Inrikesdepartementets sida ökat när
det gäller landshövdingar. Där är det i dag fler kvin-
nor. Men det finns inga kvinnliga ordförande.
Vi har utbildning i jämställdhetsfrågor och jäm-
ställdhetskunskap inom Regeringskansliet. Vi har haft
det i regeringen, på statssekreterarnivå, på sakkun-
nignivå och även bland tjänstemännen. Jämställdhets-
frågorna är ju till stor del en kunskapsfråga där det
handlar om att öka medvetenheten på alla nivåer och i
alla organisationer.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Information från regeringen om EMU-
besluten den 1 och 2 maj 1998

Anf. 135 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Jag vill tacka för att jag har beretts
tillfälle att komma hit och informera om den föregå-
ende helgens beslut om EMU. Jag tänker ta upp fem
punkter.
Den första och viktigaste punkten gäller beslutet
av rådet, i sammansättning av stats- och regeringsche-
fer, om vilka länder som skall införa euron från star-
ten av den tredje etappen den 1 januari 1999. I beslu-
tet slås fast att elva medlemsstater bildar valutaunio-
nen från starten, nämligen Belgien, Tyskland, Spani-
en, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederlän-
derna, Österrike, Portugal och Finland. Fyra med-
lemsstater - Sverige, Storbritannien, Danmark och
Grekland - kommer inte att delta från starten. Rådets
beslut var enhälligt, och det stöddes också av en
överväldigande majoritet i Europaparlamentet.
För svensk del har det stått klart alltsedan riksda-
gens beslut om EMU-propositionen i december 1997
att Sverige inte kommer att delta vid starten av valu-
taunionen. Det rådsbeslut som nu fattats bekräftar
formellt att Sverige inte deltar. Sverige har getts ett
s.k. undantag enligt EG-fördraget. I rådsbeslutet an-
ges som skäl att Sverige inte uppfyller växelkurskri-
teriet. Det hänvisas till att kronan aldrig har deltagit i
ERM och till att kronan har varierat i förhållande till
ERM-valutorna, vilket sägs återspegla bl.a. frånvaron
av ett växelkursmål.
Jag vill i det sammanhanget påpeka att valutorna i
vissa länder som kommer att ingå i valutaunionen har
varierat väl så mycket som kronan, i vissa fall mer än
kronan.
Det anförs också i rådsbeslutet att den svenska
lagstiftningen om Riksbanken inte är förenlig med
fördraget. Huvudskälet till detta är som bekant att det
inte är möjligt att ändra grundlagen vad avser Riks-
banken förrän efter höstens riksdagsval och det ytter-
ligare riksdagsbeslut som krävs. Vidare måste vid ett
eventuellt framtida deltagande ändringar göras i Riks-
bankslagen för att integrera Riksbanken i det europe-
iska centralbankssystemet.
Min andra punkt gäller Ekofinrådets beslut att
upphäva beslut om alltför stort underskott i de offent-
liga finanserna för Sverige och åtta andra medlemssta-
ter. Rådet har tidigare beslutat - den 10 juli 1995 - att
ett alltför stort underskott föreligger i Sverige. Det
beslutet grundade sig på situationen 1994. Då var
underskottet i de offentliga finanserna i Sverige
10,3 % av BNP, och skuldkvoten steg. I konver-
gensprogrammet som lades fram 1995 satte regering-
en som mål att underskottet inte skulle överstiga 3 %
av BNP år 1997 och att statsskulden skulle stabilise-
ras senast under år 1996. De målen har infriats med
god marginal. År 1997 uppgick underskottet till en-
dast 0,8 % av BNP. Skuldkvoten stabiliserades redan
1994 och har sedan dess fallit tre år i rad.
Vad det gäller övriga medlemsstater har framför
allt Italien och Belgien givit anledning till en del
diskussioner under våren på grund av det faktum att
deras skuldkvoter är ungefär dubbelt så höga som
referensvärdet i EG-fördraget. Av betydelse var att
bägge länderna redovisade åtaganden om fortsatt
höga s.k. primäröverskott som gör det möjligt för dem
att fortsätta att reducera sina mycket höga skuldkvo-
ter. Italien har dessutom gjort ytterligare åtaganden
om underskottet och skuldkvotens reduktion i en
treårig budgetplan som lades fram strax före den
gångna helgen.
Min tredje punkt gäller ECB-direktionen. Efter
mycket långa diskussioner mellan stats- och rege-
ringscheferna nominerade Ekofinrådet följande direk-
tion: Ordförande blir Wim Duisenberg, på åtta år.
Vice ordförande blir Christian Noyer, på fyra år.
Övriga ledamöter är Otmar Issing, på åtta år, Tomma-
so Padoa Schioppa, på sju år, Eugenio Domingo So-
lans, på sex år, samt Sirkka Hämäläinen, på fem år.
Direktionen utses slutligen av de elva deltagande
medlemsstaternas regeringar på stabs- eller regerings-
chefsnivå sedan Europaparlamentet och EMI har
yttrat sig.
Den svåraste frågan under mötet gällde ECB-
chefen. Det stod klart att Wim Duisenberg inte kom-
mer att sitta som ordförande i de åtta år som han utses
för enligt EG-fördraget. I ett personligt uttalande för
rådet har Duisenberg tillkännagivit sin avsikt att avgå
i förtid med hänvisning till sin ålder. Han skall dock
stanna minst till dess att sedlar och mynt i euro har
införts, och han nämner inget datum för sin avgång.
Han betonar att han inte har varit utsatt för press. Det
är överenskommet att näste ECB-chef skall vara en
fransk kandidat och att han utses för en ny mandatpe-
riod av åtta år. Frankrike har å sin sida förklarat att
den nuvarande chefen för den franska nationalbanken,
Jean-Claude Trichet, är Frankrikes kandidat.
Jag tycker inte att det är bra att denna kompromiss
med delad period blev nödvändig. Men avgörande på
lång sikt bör vara att ECB med den överenskomna
direktionen får en mycket kompetent ledning.
Min fjärde punkt gäller den deklaration som Eko-
finministrarna antog i samband med sin rekommen-
dation om vilka medlemsstater som borde delta i
valutaunionen. Den deklarationen tillkom på tyskt
initiativ och den handlar främst om offentliga finan-
ser. Men den tar även upp strukturella frågor och
sysselsättning. Några punkter i deklarationen är föl-
jande:
- Budgetmålen för 1998 skall uppfyllas till fullo.
Om nödvändigt skall ytterligare åtgärder vidtas.
- Det skall ske en tidig granskning av budgetplaner-
na för 1999.
- En ytterligare konsolidering om den ekonomiska
utvecklingen är bättre än väntat skall ske, så att
det medelfristiga målet nära balans eller överskott
kan nås.
- Ju högre skuld, desto större ansträngningar skall
göras att minska den.
- EMU kan inte åberopas för att rättfärdiga specifi-
ka finansiella transfereringar.
- Stabilitets- och konvergensprogram skall läggas
fram senast före årsskiftet.
Den här deklarationen kan knappast sägas innehål-
la nya åtaganden om de offentliga finanserna. För
svensk del gäller att vi inte har haft några som helst
problem att klara någon av de skrivningar som har
diskuterats. Vi har haft hållningen att deklarationen är
positiv, eftersom den bör bidra till starkare offentliga
finanser i EU.
Min femte punkt, slutligen, gäller förannonsering-
en av de bilaterala omräkningskurserna mellan de
deltagande medlemsstaternas valutor. Förannonse-
ringen gjordes av ministrarna, centralbankscheferna,
EMI och kommissionen. Den innebär att de gällande
centralkurserna i växelkursmekanismen ERM kom-
mer att bli de oåterkalleligen låsta omräkningskurser-
na, som legalt bindande fastställs den 1 januari 1999.
Förannonseringen syftar till att skapa lugn på de
finansiella marknaderna under den känsliga perioden
fram till starten av valutaunionen. Centralbankerna
åtar sig att vidta åtgärder för att marknadskurserna
den 31 december 1998 kommer att överensstämma
med de förannonserade omräkningskurserna. Av de
första dagarnas marknadsreaktion att döma har föran-
nonseringen tagits emot på det avsedda viset.
Den svenska kronan berörs inte direkt av föran-
nonseringen. Ändå är det viktigt för svensk del att
förannonseringen får den avsedda effekten, så att lugn
på de finansiella marknaderna kan upprätthållas. Det
är till fördel för svensk ekonomi att lugn råder på de
finansiella marknaderna inför starten av den tredje
etappen. Därför ser jag positivt på förannonseringen.
Till sist vill jag säga ytterligare några ord om
svenska aspekter på mötet. Det är nu helt klart att
Sverige inte deltar från start, om någon till äventyrs
hade tvivlat på detta. Samtidigt har svensk ekonomi
utvecklats så positivt att Sverige tveklöst hade kunnat
delta från start om vi hade velat.
Från andra länders sida accepteras det svenska
ställningstagandet. Samtidigt vet jag - och har fått det
bekräftat på nytt under den gångna helgen - att Sveri-
ge är välkommet att delta senare. Efter höstens val är
det regeringens avsikt att öppna för en period av dis-
kussion och folkupplysning om EMU. Den perioden
bör så småningom följas av ett ställningstagande i
frågan om det långsiktigt är bäst för Sverige att delta
eller att stå utanför EMU.
Helgens beslut ökade ytterligare säkerheten i att
EMU förverkligas den 1 januari 1999 som planerat. I
Sveriges fortsatta EU-arbete kommer EMU att spela
en central roll, fastän Sverige står utanför valutaunio-
nen vid starten. Även Sverige har ett starkt intresse av
att EMU blir framgångsrikt.
Tack så mycket!

Anf. 136 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Jag får tacka för den information som
finansministern gett. I beslutet som innebär att Sveri-
ge inte deltar räknas en rad saker upp, att lagstiftning-
en för Riksbanken inte är förenlig med fördraget, att
Sverige inte har varit anslutet till ERM och frånvaron
av ett växelkursmål.
Men det avgörande för Sveriges del är ju att riks-
dagen har fattat beslut om att vi inte skall vara med.
Det är det som regeringen har stött sig på hela tiden,
liksom att vi har haft en stor folkopinion som har varit
tveksam till detta. Har regeringen övergivit den argu-
mentationen i och med att man har ställt sig bakom
den här typen av argumentation?

Anf. 137 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Regeringen har inte på något sätt änd-
rat uppfattning i den här frågan. Jag var också inne på
det i min redogörelse. Det politiska skälet och det i
grunden avgörande skälet är, som jag redovisade, att
vi tidigare har fattat beslut i denna kammare om att
Sverige inte skall gå med vid starten. Det viktigaste
skälet för detta är det bristande folkliga stödet för ett
svenskt deltagande.
Samtidigt har det varit nödvändigt att vid de for-
mella besluten ange motiv som står i överensstämmel-
se med EG-fördraget. Det man då har pekat på är,
som jag nämnde, att kronan aldrig har deltagit i ERM,
att den har varierat i förhållande till ERM-valutorna
och att det finns vissa inslag i centralbankslagstift-
ningen som inte är helt förenliga med fördraget.
För svenskt vidkommande ser jag inga svårigheter
med att acceptera den motiveringen. Vi har ställt oss
bakom den, liksom alla andra länder. Det ändrar inte
på det grundläggande, det politiska avgörandet som
har skett tidigare i riksdagen i Sverige.

Anf. 138 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Finansministern sade att beslutet gäl-
ler att vi inte skall gå med från starten. Det är ju rik-
tigt.
I ett beslut som senare kommer att fattas höll fi-
nansministern öppet för att man skulle kunna fatta
beslut om att gå med inom en snar framtid eller att
långsiktigt stå utanför. Menar finansministern alltså
att det är möjligt för Sveriges riksdag att enligt gäl-
lande fördrag fatta beslut om att långsiktigt stå utan-
för?

Anf. 139 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Den uppfattning som regeringen och
Socialdemokraterna har deklarerat är ju att vi inte går
med vid starten, men att vi håller dörren öppen för att
kunna gå med vid senare tillfälle. Det finns utförligt
redovisat bl.a. i den proposition som lades fram för
riksdagen förra hösten. Det innebär alltså att vi inte
binder oss för all framtid. Vi går inte med vid starten,
men det kan bli aktuellt att gå med vid senare tillfälle.
Om och när det blir aktuellt skall det underställas
svenska folket för avgörande i val eller folkomröst-
ning. Detta gäller alltjämt.

Anf. 140 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Detta kommer alltså att innebära att
om man fattar beslut om att inte gå med måste det
gälla för en betydande period efter ett sådant beslut
och efter en folkomröstning.

Anf. 141 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Om beslutet blir att inte delta blir det
säkert gällande under en betydande tidsperiod. Jag
tror inte att man kan säga för all framtid. Det är svårt
att fatta beslut som gäller för all framtid. Men natur-
ligtvis är detta avgörande. Oavsett i vilken riktning
beslutet går är det styrande för utvecklingen under
ganska lång tid framöver.

Anf. 142 CARL B HAMILTON (fp):
Fru talman! När den gångna helgens beslut fatta-
des var det naturligtvis en stor och viktig dag i Euro-
pas efterkrigshistoria, med stora konsekvenser fram-
över, både för de länder som är med och för de länder
som har valt att stå utanför.
Rent fysiskt var Erik Åsbrink och Göran Persson
på plats, men politiskt satt dessvärre regeringen på
åskådarplats. Erik Åsbrinks framträdande här i dag
kan väl närmast ses som referentens. Den svenska
positionen som ett undantagsland, för att använda den
finska regeringens beteckning på den svenska politi-
ken, har bekräftats.
Finland har, till skillnad från Sverige, sagt att det
faktum att man geografiskt ligger i periferin måste
uppvägas av, kompenseras med, att man är med cent-
ralt i det politiska livet. Dessvärre har inte regeringen
i Sverige dragit den slutsatsen.
Vidare noterar jag att när Socialdemokraternas
beslut om att inte söka medlemskap från början för
ungefär ett år sedan lanserades, så byggde det delvis
på en monumental felbedömning av Göran Persson -
att EMU var ett skakigt projekt. Nu har det visat sig
att det startar i tid.
Låt mig avsluta detta mitt första inlägg med att
ställa en fråga till Erik Åsbrink. Socialdemokraterna
tar inte ställning i denna fråga inför 1998 års val.
Väljarna informeras inte om vad en röst på Socialde-
mokraterna betyder i EMU-frågan. Enligt min mening
underminerar detta den parlamentariska demokratins
funktionssätt. Min fråga är då: Är det bättre för den
parlamentariska demokratin att partier inte tar ställ-
ning i tidens stora frågor, eller är det bättre att partier
tar ställning och redovisar för väljarna sin hållning
inför allmänna val?

Anf. 143 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Carl B Hamilton påstår att de svenska
representanterna var fysiskt närvarande men stod helt
vid sidan om beslutsprocessen. Jag måste säga att jag
inte upplevde det på det sättet.
När det gäller de formella besluten tog vi del i
samtliga, med undantag för ett, nämligen när det gäll-
de att utse personerna i ECB:s direktion. Samtliga
beslut klarades av på några få minuter, utan debatt
och utan att oenighet förelåg på någon enda punkt.
Nästan all tid användes till informella överläggningar.
Om dem skulle man möjligen kunna säga att det inte
var elva länder som deltog och fyra som inte deltog.
Som alla vet var det i praktiken en mycket mindre
krets som de facto förde diskussionerna och som efter
mycket stora och besvärliga motsättningar så små-
ningom ledde fram till konsensus. Uppriktigt sagt tror
jag att flertalet övriga länder inte upplevde sin situa-
tion som ett dugg annorlunda jämfört med den svens-
ka situationen. Det är sanningen om hur det gick till
på det mötet.
När det gäller skälen för att inte delta i valutau-
nionen från svensk sida är det viktigaste skälet, och
det har vi hela tiden sagt, bristen på folkligt stöd för
att delta. Det skälet är lika starkt i dag som det var för
ett år sedan.
Slutligen till frågan om att söka eller inte söka
mandat inför höstens val i frågan om ett svenskt del-
tagande i valutaunionen. Det måste stå varje parti fritt
att välja i vilka frågor man söker mandat eller inte
söker mandat. Detta är inte att åsidosätta den parla-
mentariska demokratin, utan det gäller om och när
man väljer att aktualisera olika frågor. Här kan Soci-
aldemokraterna och Folkpartiet ha kommit fram till
olika uppfattningar men ingen av dem betyder på
något sätt att den parlamentariska demokratin des-
avoueras.

Anf. 144 CARL B HAMILTON (fp):
Fru talman! Det är en efterhandskonstruktion att
säga att Socialdemokraternas beslut att inte arbeta för
att Sverige skall söka medlemskap i EMU från start
delvis berodde på den folkliga opinionen. Enligt
statsministerns eget uttalande vid den tidpunkt då han
bedömde EMU ansågs det vara ett skakigt projekt. Nu
försöker finansministern föra undan denna grund.
Låt mig också poängtera att det är val inte bara i
september 1998. Det är ju också ett allmänt val i juni
1999, då till EU-parlamentet. Tänker Socialdemokra-
terna inte heller inför det valet, som specifikt handlar
om EU-frågor - finansministern har själv sagt att
EMU är en central EU-fråga - tala om vad som menas
med att rösta på en socialdemokratisk kandidat? Eller
skall det vara fråga om etiketter, som det var förra
gången, med ja, nej eller jaså?
Jag tror att det är väldigt viktigt för den parlamen-
tariska demokratin och för respekten för allmänna val
i Sverige, liksom för att motverka politikerförakt, att
Socialdemokraterna senast inför valet 1999 till Euro-
paparlamentet talar om var man vill att Sverige skall
hamna i den här frågan.

Anf. 145 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Det är bara att läsa innantill i EMU-
propositionen. Det helt avgörande skälet som redovi-
sas är, och var, det bristande folkliga stödet. Det är
riktigt att både statsministern och många andra, i
Sverige och i andra länder, under ett tidigare stadium
har pekat på risker och osäkerheter i projektet.
Vi kan konstatera att under resans gång har det
ena hindret efter det andra undanröjts. Länderna har
genomgående gjort stora framsteg när det gäller att
möta konvergenskraven. Därmed har det blivit möjligt
att ha en stor medlemskrets.
När det gäller detta med att låta valet till Europa-
parlamentet i juni 1999 avgöra den svenska positio-
nen vill jag säga att jag har litet svårt att se hur det
rent praktiskt skall gå till. Det var ju en tanke som
lanserades av moderatledaren vid ett av hans sällsynta
framträdanden i kammaren och detta övergavs av
Moderaterna efter en kort tid. Numera tycks det bara
vara Carl B Hamilton och Folkpartiet som står fast
vid den Carl Bildtska uppfattningen.

Anf. 146 CARL B HAMILTON (fp):
Fru talman! Finansministern förvränger vad jag
sade och försöker komma undan. Tydligen är det så,
om jag förstår finansministern rätt, att Socialdemokra-
terna vid två allmänna val kommer att abdikera från
ett ställningstagande i denna stora fråga. Vad jag
begär är att man åtminstone i det andra allmänna
valet, om drygt ett år, indikerar vilket ställningstagan-
de man tycker att Sverige skall göra i denna fråga. Jag
har inte talat om att tolka EU-parlamentsvalet i den
ena eller den andra riktningen. För att det skall vara
meningsfullt att ha detta val, där EMU-frågan är en
stor och avgörande fråga, och för att få ett högt val-
deltagande i det valet måste Socialdemokraterna be-
känna färg. Annars blir det 40 % valdeltagande igen.

Anf. 147 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Jag tror inte att sambanden ser ut som
Carl B Hamilton säger. Det låga valdeltagandet förra
gången hade ingenting med EMU-frågan att göra.
Återigen: Socialdemokratin väljer själv, trots mer
eller mindre goda råd från Carl B Hamilton, när vi
skall tillkännage uppfattningar och ta initiativ i olika
frågor.
Till detta vill jag lägga att jag inte bedömer att ett
val till Europaparlamentet i sig är en lämplig värde-
mätare på hur Sverige skall agera i fråga om relatio-
nerna till valutaunionen. Svenska folket skall ta ställ-
ning i den frågan. Det har regeringen och Socialde-
mokraterna sagt, och det kan ske i allmänt val eller i
folkomröstning. Att det skulle ske i valet till Europa-
parlamentet är en uppfattning som Carl Bildt framfört
och som övergavs inom loppet av 24 timmar. Men
innan det hände hade Folkpartiet anslutit sig till den
uppfattningen och tycks numera vara det enda partiet
som står kvar vid den uppfattningen.

Anf. 148 CARL B HAMILTON (fp):
Fru talman! Än en gång väljer finansministern att
förvränga det jag sagt. Vad jag säger är att för att en
parlamentarisk demokrati som den svenska skall fun-
gera måste partierna ta ställning. Det är deras skyl-
dighet att ta ställning i tidens stora frågor, och det
gäller naturligtvis särskilt regeringspartiet. Alla andra
partier i denna kammare har ju tagit ställning.
Att gå ut i två allmänna val och abdikera från att ta
ställning i denna fråga tror jag - särskilt i det andra
valet, som är specifikt inriktat på EU - kommer att
leda till att politikerföraktet ökar och till att respekten
för den parlamentariska demokratin försvagas. Det är
inte vad vi i Sverige behöver. Vi behöver precis det
motsatta.

Anf. 149 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Jag har redan gett besked. Vi kom-
mer, när vi finner att tiden är mogen, att gå ut. Men vi
kommer under inga omständigheter att söka mandat i
ett val till EG-parlamentet. Det menar jag är olämp-
ligt; det är en konstig tanke. Det finns ingen anledning
att se den som en vattendelare i den här frågan.

Anf. 150 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Den gångna helgens beslut var mycket
viktigt för Europas folk. Det kommer att förändra
något så centralt som vilka pengar vi har i vår plånbok
och i våra fickor. Sverige stannar alltså utanför.
Jag menar att det var två saker som dämpade
känslan hos en Europavän inför det som hände i hel-
gen. Det första var den tydliga närvaron av fransk
nationalism som gjorde sig påmind och som påminde
en Europavän om varför detta samarbete behövs. Det
är tråkigt att den typ av eftergifter behövde göras som
här har redovisats.
Det andra var det uppenbara utanförskap som
Sverige hamnade inför detta beslut. Erik Åsbrink
säger att det var många som fick vara utanför när det
viktiga beslutet fattades. Det må så vara. Men det
inflytande i Europa som folkomröstningsresultatet gav
oss 1994 har denna regering till stor del förverkat. Det
är uppenbart för alla utom tydligen för finansminis-
tern att Sverige nu hamnar vid sidan av och att det
finns stor irritation ute i Europa över den position som
Sverige har intagit.
Jag vill rikta frågor om den svenska folkopinio-
nen. Vi har alla skäl att fundera över våra mandat
inför höstens val. Jag tycker att det är märkligt att
Erik Åsbrink säger att denna regering först efter hös-
tens val - om den är omvald eller inte - börjar föra
dialog med svenska folket om vad EMU innebär.
Sedan skall den inte bry sig heller om junivalet 1999.
Då landar vi alltså på ett septemberval 2002. Då und-
rar jag hur finansministern tror att svenska folkets
förhållande till euron ser ut september 2002, långt
efter det att euron är införd både elektroniskt och
också fysiskt. Då finns pengarna i omlopp. Det kom-
mer alltså att i många hänseenden för svenska hushåll
redan vara möjligt att spara, ha bolån och annat i
euron. Då först skall beslutet fattas om Sverige skall
gå in eller inte efter en diskussion.
Jag finner detta oerhört märkligt och tror att
svenska folket, kanske först litet senare, också kom-
mer att undra: Hur kunde socialdemokratin lura i
vassen i denna viktiga fråga?

Anf. 151 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Jag har mött varken stor irritation el-
ler känsla av utanförskap. Till skillnad från Fredrik
Reinfeldt har jag deltagit i ett antal möten däribland
mötet under helgen. Det fanns mycket irritation på det
mötet, men den riktades till ingen del mot Sverige.
Den riktades mot den utdragna och besvärliga proces-
sen att utse ordförande för den europeiska centralban-
ken.
I ett antal inlägg uttryckte man en stark önskan att
hålla samman EU och också välkomnade Sverige att
träda in vid ett senare tillfälle. Vårt inflytande be-
stäms av hur aktiva vi är, vilka initiativ vi tar, vilka
möjligheter vi har att bygga allianser med andra län-
der. Sverige är aktivt, har varit aktivt och skall fortsät-
ta att vara aktivt i EU-sammanhang. Det gäller viktiga
områden som sysselsättningen, där vi har varit pådri-
vande. Det gäller att verka för en ökad öppenhet,
samarbete på miljöområdet, arbetet för att förverkliga
den inre marknaden och inte minst utvidgningen. I
alla de frågorna är Sverige pådrivande och utövar
inflytande. Den bild som Fredrik Reinfeldt ger stäm-
mer inte med verkligheten.
Hur ett eventuellt kommande avgörande skall ske
är inte bundet till ett enda tänkbart tillfälle, det ordi-
narie valet 2002. Det är en möjlighet, men det kan ske
vid extra val och genom folkomröstning. Vi har för
socialdemokraternas del inte nu velat binda oss för
vilket av dessa olika alternativ som skall väljas.

Anf. 152 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Det blir väldigt märkligt för svenska
folket som på TV:n sett och i tidningarna läst att det
nu tydligen skett någonting stort ute i Europa. Beske-
det från denna regering är att vi står utanför. Men
ändå i vardagslivet och i kontakter med små och stora
företag kommer denna gemensamma valuta att tränga
sig in i den svenska ekonomin, trots beskedet om att
vi står utanför. Det blir en känsla av overklighet.
Svenska folket kommer att undra: Varför har vi inte
fått besked om detta? Varför är det ingen som berättar
hur de vill ha det? Det är en fråga som vi redan nu får.
Då är det märkligt att sex partier i riksdagen säger ja
eller nej och ett inte vet vad det vill, och det råkar
vara det största partiet. Det är mycket märkligt.
Jag vill gärna betona att folkbildning för mig som
gav mig in i politiken handlar just om detta. Jag tar
ställning och berättar för mina väljare. De som röstar
på mig skall veta vad jag tycker om EMU, att jag är
för EMU och på vilket sätt jag är det. Men när det
gäller socialdemokraterna är det inga besked. Vi vet
ingenting, vi vet inte ens vid vilken tidpunkt vi skall
få euron. Det kanske blir 2002, men det kan t.o.m. bli
någon annan tidpunkt enligt Erik Åsbrink. Det är inte
något bra besked.

Anf. 153 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Till skillnad från Fredrik Reinfeldt
tror jag inte att euron kommer att tränga sig in i den
svenska ekonomin. Jag är övertygad om att den
svenska kronan kommer att vara det helt dominerande
betalningsmedlet även under de kommande åren.
När det gäller formerna för att fatta beslut har vi
olika traditioner inom socialdemokratin respektive
moderaterna. Vi förde en omfattande debatt internt
innan vi bestämde oss för den hållning som vi valt.
Moderaterna bestämde sig först utan debatt. Det har
väl inte förts så värst mycket intern debatt efter beslu-
tet heller. Vi vet - det är lätt att konstatera - att det
finns delade meningar också inom moderaterna, även
om partiledningen gör sitt bästa för att undertrycka
det. Jag tycker inte att det är något bra sätt att fatta
beslut på. När det handlar om en så stor och viktig
fråga skall det föregås av en mycket omfattande de-
batt och ett omfattande förankringsarbete. Vi får inte
fatta ett beslut som går på tvärs mot vad majoriteten
av svenska folket tycker.

Anf. 154 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Finansministern är inte helt oväntat
litet dåligt underrättad om hur de interna turerna har
gått bland moderaterna. Vi har haft två interna råd-
slag. Vi har under samtliga partistämmor under 90-
talet fattat beslut om att stödja ett inträde vid starten
av det tredje steget i EMU. Vi skrev detta i partimo-
tioner redan under 80-talet. Det är en väl känd stånd-
punkt för moderata väljare, även om det naturligtvis
alltid i alla partier finns avvikare i den här och andra
viktiga frågor. Jag tror inte att man kan säga att vår
uppfattning om EMU har varit dåligt underbyggd.
Jag har dock en fråga. Finansministern sade att vi
kan komma in om vi vill. Hur är det då med ERM-
beslutet, beslutet att stå utanför växelkursmekanis-
men, som också nämndes, och beslutet att inte gå in i
den nya konstruktionen av ERM 2 som denna rege-
ring fattat? Det är väl också ett skäl att faktiskt hävda
att Sverige skall fortsätta sitt utanförskap, även om vi
själva skulle komma fram till uppfattningen att vi vill
komma in.

Anf. 155 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Det är en märklig kontrast. Fredrik
Reinfeldt efterlyser mera debatt och opinionsbildning
från socialdemokraternas sida. De exempel som lyfts
fram från moderaternas sida är två rådslag och några
motioner som skrevs på 80-talet. Jag förstår inte rik-
tigt vad de har med saken att göra. Det fanns över
huvud taget inte några beslut om en valutaunion då.
Det var inte så mycket att komma med.
Jag menar att det krävs mycket mera för att svens-
ka folket skall kunna bilda sig en uppfattning i denna
fråga.
Det är inte heller så att vi säger att debatten skall
starta efter valet. Debatten pågår nu. Jag är ständigt
ute i debatter i olika sammanhang där jag talar om
dessa frågor. Ibland möter jag den för mig litet egen-
domliga kommentaren: Varför debatterar ni inte
EMU? Jag gör nästan ingenting annat. Jag tycker att
flera skulle göra det. Det behövs mycket mer. Det här
är en stor och svår fråga. Fler människor behöver
sätta sig in i den. Det är någonting som vi skall fort-
sätta med, gärna före valet men också efter valet, för
att så småningom när det blir aktuellt ha ett välgrun-
dat underlag för att fatta ett långsiktigt beslut i frågan.

Anf. 156 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Det är rätt tydligt vilka åsiktsskillna-
der som finns här, men det är ändå så att vi måste
backa litet i fråga om när politiska beslut fattas. Det
har under en lång tid funnits ett stöd hos moderaterna
både för Europatanken, idén om att få ett närmare
samarbete mellan Europas länder, och för en framtida
gemensam valuta. Detta har det funnits skrivningar
om under 80-talet och under 90-talet. Det är ofta så
politisk verksamhet uppstår. Man tycker först, konfe-
rerar och kommer fram till ett beslut inom partiet om
vad man vill göra, presenterar det för väljarna och
sedan genomför man det. Socialdemokratin har på 90-
talet introducerat någon omvänd idé, att först kommer
verkligheten med beslut som man inte tar ställning till
och som väljarna sedan skall få tyckat till om. I efter-
hand, långt efter det att allting redan har skett, skall
socialdemokratin fatta beslut. Jag tror att väljarna har
väldigt svårt att hänga med i detta. Det är nog komp-
licerat ändå att leva som medborgare på 90-talet, och
dessutom skall man ha politiska partier som inte vet
vad de vill.

Anf. 157 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Om Sverige skall gå in i valutaunio-
nen i framtiden måste två avgörande villkor vara
uppfyllda. Det ena är att ha en stark ekonomi, det
andra att ha en folklig förankring. För några år sedan
hade vi varken det ena eller det andra. Vi hade gigan-
tiska underskott. Under den tid när Fredrik Reinfeldts
partivänner ledde regeringen skulle Sverige inte ha
kommit i närheten av ett medlemskap. Vi skulle ha
utestängts med bitska kommentarer: Gå hem och sköt
er ekonomi innan ni diskuterar medlemskap i valu-
taunionen. Nu klarar vi de ekonomiska kraven. Nu
kan vi möta problemen från en ekonomisk styrkepo-
sition. Den andra förutsättningen, som moderater inte
bryr sig så mycket om, är att det i dag saknas en folk-
lig förankring. För mig är detta viktigt. Jag vill inte att
vi skall ta ett så stort och avgörande steg om vi inte
har stöd från svenska folket. Där skiljer vi oss på ett
fundamentalt sätt.

Anf. 158 ROY OTTOSSON (mp):
Fru talman! Jag är litet mystifierad över vad soci-
aldemokraterna egentligen har för värderingar i den
här frågan. Vid debatter om Schengen och Amster-
damfördraget här under de senaste veckorna har
många socialdemokrater sagt att de inte vill ha en
federalistisk EU-stat. De vill inte ha ett sådan utveck-
ling utan i stället ett samarbete mellan fria stater.
Samtidigt är såvitt jag förstår ekonomer är rätt så
överens - t.ex. i Calmforsutredningen - om att valu-
taunionen, EMU, är ett sätt att öka samordningen
kring den ekonomiska politiken, att centralisera de
ekonomiska besluten och att foga samman de europe-
iska staterna ekonomiskt så tätt som möjligt. Det är så
att säga det politiska projektet. Det är ju inte motive-
rat av ekonomiska skäl att bilda en valutaunion. Ka-
nada är ett tydligt exempel på att det inte behövs
någon valutaunion för att ha ett bra ekonomiskt sam-
arbete. Snarare använder man EMU som ett sätt att
driva fram en federalistisk EU-stat.
Här svävar regeringen och Erik Åsbrink svävar på
målet. Man talar inte om vad man har för grundvär-
deringar. Erik Åsbrink säger att han vill se att EMU
lyckas. Det måste betyda att de ekonomisk-politiska
besluten måste centraliseras till EU. Hur skall valu-
taunionen annars kunna lyckas rent ekonomiskt? Men
är det inte detta som många socialdemokrater här i
kammaren säger att de är emot? Då går vi mot en
federalistisk statsbildning i EU. Socialdemokraterna
och Erik Åsbrink måste bli tydliga och tala om vad de
har för grundvärderingar så att vi åtminstone kan föra
en vettig politisk diskussion om hur man bör förhålla
sig utifrån olika grundvärderingar.

Anf. 159 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! När jag och regeringen säger att vi
hoppas att EMU lyckas borde det vara någonting som
alla kan ställa sig bakom, även de som är kritiska till
valutaunionen som projekt. När unionen väl är en
realitet - och nu kan man säga att det är en realitet
genom helgens beslut - skulle verkningarna, inte bara
för de elva deltagarländerna utan också för de länder
som inte går in i valutaunionen, däribland Sverige, bli
väldigt negativa - kanske oöverskådligt negativa - om
projektet misslyckas. Vi har all anledning att önska
oss att så inte sker, och det borde vara en fråga som
förenar oss, oavsett vilka de grundläggande attityder-
na till projektet som sådant är. Det har ingenting att
göra med centralisering eller inte. Det är en helt annan
debatt som också är viktig och som tidigare har förts i
denna kammare.
Vi vill inte ha ett överstatligt och centralistiskt Eu-
ropa. Det finns inslag i EU-samarbetet - och för den
delen också i andra internationella fördrag som vi har
anslutit oss till - där vi säger upp en del av den natio-
nella suveräniteten. Det har Sverige gjort långt innan
vi gick med i EU.
Samtidigt ligger den helt avgörande beslutanderät-
ten - och skall ligga även framöver - på nationell
nivå. Man kan från fall till fall ibland diskutera för-
skjutningar på dessa områden, men den grundläggan-
de attityden är naturligtvis att vi även i framtiden i allt
väsentligt skall behålla beslutanderätten på nationell
nivå.

Anf. 160 ROY OTTOSSON (mp):
Fru talman! Innebörden av ställningstagandet att
man inte vill centralisera de ekonomisk-politiska
besluten till EU, att vi skall behålla vår självbestäm-
manderätt i riksdagen och regeringen när det gäller
ekonomisk politik och skatter är att man faktiskt för-
svagar EMU-projektet. EMU-projektet bygger ju på
att man skall sammanfoga ekonomierna i EU-länderna
och bilda en stark gemensam ekonomi med en lång
rad gemensamma åtaganden. Det går inte ihop. Det
valutaområde som EMU omfattar är väldigt ekono-
miskt olikartat. Det är inte optimalt på något sätt. Det
är enkelt att visa att projektet kommer att ge dåliga
ekonomiska effekter i form av höga räntor och en
svag euro, om man inte samordnar den ekonomiska
politiken ytterligare.
Argumentationen från socialdemokraterna går ju
inte ihop.

Anf. 161 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Det är alldeles riktigt att det kommer
att krävas en viss samordning mellan de elva länder
som går in i valutaunionen. Men jag bedömer inte att
det handlar om en omfattande överstatlig politik. Vad
det handlar om är att ha ett erfarenhets- och informa-
tionsutbyte och att i vissa fall ha synpunkter på andra
länders finanspolitik. Samtidigt är det litet paradoxalt
att med en gemensam penningpolitik och en gemen-
sam valuta blir i själva verket behovet av ett nationellt
bestämmande över finanspolitiken större än tidigare
just för att möta situationer när det inträffar störningar
som kan slå olika i olika länder. Då kan detta inte
hanteras med penningpolitiken som förr i tiden, utan
det måste hanteras genom finanspolitiken. Det innebär
att den kanske kommer att variera mera mellan län-
derna efter valutaunionen än innan.
Sedan finns det en stark uppfattning i alla länder
att inte på ett avgörande sätt släppa ifrån sig bestäm-
manderätten över finans- och skattepolitiken till en
gemensam instans. Det har jag märkt mycket tydligt.
Jag tror inte på en snabb utveckling i överstatlig rikt-
ning.

Anf. 162 ROY OTTOSSON (mp):
Fru talman! Det är alldeles riktigt som Erik Ås-
brink säger, att det saknas folkligt stöd, inte bara i
Sverige utan runt om i EU-länderna när det gäller en
gemensam finanspolitik i EU och en ytterligare cent-
ralisering av de ekonomisk-politiska besluten. Så är
det. Detta var skälet till att försöken tidigare i EG:s
historia att bilda en ekonomisk union misslyckades.
Det är också därför som idén till en valutaunion har
dykt upp. Det finns egentligen inget motiv till en
valutaunion om man inte har för avsikt att knyta ihop
EU-ländernas ekonomier, att bilda en bas för en ge-
mensam ekonomisk politik och att fatta gemensamma
beslut centralt som gäller i alla EU-länder, alltså
tvärtemot den ståndpunkt som Erik Åsbrink har när
det gäller synen på EU som federalistiskt projekt.
Tack vare en stark finanspolitik i Sverige har vi
kunnat föra en bra penningpolitik, och detsamma
gäller för EU och EMU.

Anf. 163 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Det finns en viss risk för upprepningar
i den här debatten. Jag vill bara avslutningsvis påmin-
na om att det är faktiskt på det sättet att Sverige har
bestämt sig för att inte gå in i valutaunionen. Vi kan
ompröva det beslutet i framtiden, men det skall ske på
ett sådant sätt att det svenska folket får möjlighet att
avgöra den frågan. Det tycker jag att även Roy Ottos-
son borde vara till freds med.
Det får inte av den här debatten låta som att vi ha-
de fattat det motsatta beslutet. Vi går inte in i valu-
taunionen. Roy Ottosson, som inte vill att Sverige
skall gå med i valutaunionen, borde väl vara nöjd med
det beslutet. Han borde också vara nöjd med att fram-
tida beslut fattas på ett sådant sätt att svenska folket
avgör den frågan.

Anf. 164 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Jag vill göra ett påstående och ställa
två frågor.
Påståendet är att det är bra att regeringen inte har
så bråttom i den här frågan utan skyndar långsamt.
Det är nödvändigt därför att frågan i sig är svår och
därför att människorna skall få möjlighet att ta ställ-
ning i frågan.
Min första fråga handlar om debattklimatet inom
EU. Vår statsminister har dristat sig att tycka att EMU
är ett skakigt projekt, och den uppfattningen delar jag
verkligen. Tongivande kretsar i EU har tagit oerhört
illa upp för detta. Jag vill då fråga finansministern hur
han ser på denna ovilja att diskutera svårigheter och
risker med EMU. Från ett normalt politiskt projekt
har det övergått till att bli något slags dogm.
Min andra fråga är föranledd av att det tidigare,
åtminstone i den svenska debatten, resonerades
mycket om riskerna under övergångsperioden, innan
den absoluta låsningen och innan det gemensamma
myntet är infört. Den debatten hörs det inte mycket av
nu. Jag skulle vilja höra vad finansministern har för
syn på detta.

Anf. 165 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! När det gäller den första frågan tror
jag att Bengt-Ola Ryttar överdriver litet beträffande
reaktionerna i omvärlden. Det är klart att det har
funnits kritiska synpunkter, konstigt vore det annars.
Men man skall ha klart för sig att det inte har ägnats
så väldigt stor uppmärksamhet åt Sverige i dessa
frågor.
EU-länderna, framför allt de som har förberett sig
för valutaunionen, har varit fullt upptagna med att
möta konvergenskraven. Det har funnits en viss käns-
lighet för kritik, eftersom projektet har varit ömtåligt
och ifrågasatt också i de andra länderna. Man vill att
det så att säga skall sittas still i båten.
Statsministerns kommentarer handlade i hög grad
om ländernas förmåga att uppfylla konvergenskraven.
För bara ett år sedan såg det betydligt svårare ut än
vad det gör nu. Nu vet vi att elva länder anses ha
uppfyllt kraven. Det var nog inte många som trodde
det för ett år sedan och ännu mindre för två år sedan.
Så saken har kommit i ett litet annat läge på det sättet.
När det gäller risker under en övergångsperiod är
det framför allt riskerna från nu fram till årsskiftet
som har betonats. Det var ett skäl till att omräknings-
kurserna fastställdes redan vid mötena förra helgen
och inte, som vi tidigare hade planerat, vid årets slut.
Nu är detta känt, och ingen spekulation kan riktas om
osäkerhet kring dessa frågor.
Den gemensamma valutan skapas den 1 januari
1999. Även om den inte synliggörs för medborgarna i
form av sedlar och mynt, bedömer jag att riskerna är
betydligt mindre. Det är klart att det alltid finns risker
med ett sådant här projekt. Det har helt enkelt att göra
med om man kan föra en sådan ekonomisk politik att
man åstadkommer en jämn och balanserad utveckling
i alla länder, att man undviker en situation där vissa
länder får en stark tillväxt och andra länder stagnerar
och får hög arbetslöshet. Den typen av problem kom-
mer man naturligtvis att få hantera under lång tid
framöver.

Anf. 166 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Jag vet inte om jag övertolkar fi-
nansministern när jag uppfattar en viss tveksamhet när
finansministern säger att elva medlemsländer anses ha
uppfyllt kriterierna. Det är naturligtvis litet skakigt i
en del av de elva länderna.
När det gäller riskerna under övergångstiden kan
jag påminna om att från maj 1991, när Sverige knöt
kronan till ecun, till november 1992 blev resultatet av
den dåliga ekonomiska politik som då bedrevs att
kronans värde direkt föll med 20 %, och det maximala
utslaget låg på över 30 %.
Mina kanaler säger att vår statsministers påstående
om skakigheter har tagits väldigt illa upp.

Anf. 167 Finansminister ERIK ÅSBRINK (s):
Fru talman! Återigen: Vi skall inte tro att vår de-
batt och våra kommentarer ständigt står i centrum för
debatten i andra EU-länder. Så är det inte, utan den
helt dominerande uppmärksamheten ägnas åt andra
förhållanden. Jag bestrider påståendena att Sverige
skulle vara så illa sett eller ha så stora svårigheter i
relationerna med andra länder. Så är det inte. Jag har
ju möjlighet att ständigt på plats följa utvecklingen i
samtal med mina kolleger och med andra.
Sedan kan man filosofera om risker med valutau-
nionen. Det är klart att det finns risker med det pro-
jektet. Det finns också risker med att inte gå in i valu-
taunionen. Det finns ingen riskfri tillvaro. Vilken väg
vi än väljer i den ekonomiska politiken, så tar vi vissa
risker. Det är inte så att alternativet är en helt säker
tillvaro med garanterad utveckling, utan det kan vara
fråga om olika typer av risker. Vi får värdera vad som
är viktigast. Men oavsett vilken kurs vi väljer i fram-
tiden, kommer vi att ta vissa risker. Det gäller natur-
ligtvis att vi så långt som möjligt hanterar vår eko-
nomi, att vi har en stark ekonomi så att vi kan möta
påfrestningar och problem när de uppkommer.

Anf. 168 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Fru talman! Det som Erik Åsbrink säger om Sve-
riges relationer till övriga EU-länder och diskussionen
där är kanske riktigt. Men det faktum att det så fort
man avviker från det som för dagen anses vara det
politiskt korrekta ger anledning till så intoleranta
attityder, som jag själv också har upplevt, tycker jag
är en farlig tendens. Jag tror att vi måste tala litet mer
klarspråk om att det måste gå att ha olika uppfattning-
ar också i EU-arbetet.

Anf. 169 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Återigen: Jag har inte märkt så mycket
av detta. Det finns säkert enstaka personer här och var
som visar upp intoleranta attityder, men på det hela
taget möts Sveriges ställningstagande med respekt
och förståelse. Att man har en annan uppfattning i en
del fall är förvisso sant, men det betyder inte att man
fördömer Sverige eller vill förhindra oss från att de-
battera. Det är klart att vi skall debattera den här frå-
gan på samma sätt som man gör det i andra länder.

Anf. 170 MARGIT GENNSER (m):
Fru talman! Detta är en informationsdebatt, och
jag vill faktiskt ha information.
Man har ju sagt att Maastrichtfördraget är EU:s
grundlag. Vi sitter här i en lagstiftande församling. Vi
vet att vi skall göra lagar som skall vara klara och
lätta att följa och att lagarna gäller ända tills vi ändrar
dem genom ett nytt beslut.
I Maastrichtfördraget fanns konvergenskriterier
som var helt klara. Man skulle ha en skuld av viss
storlek. Den fick inte vara alltför stor, inte över 60 %
av BNP. Man skulle ha varit med i ERM i minst två
år osv. Klarade man inte dessa kriterier skulle man få
vänta och se till att man klarade dem. Sedan har man
förhandlat om detta, så man har egentligen förhandlat
om en lag. Därför måste jag fråga: Gäller konver-
genskriterierna som de står i Maastrichtfördraget,
eller gäller de inte för framtiden? Vad gäller då, hur
tolkar man dem då, hur kan man ändra dem och hur
kan man väga samman de olika reglerna till en helhet?
Tidigare hette det att man måste vara med i ERM i
två år. Jag vet att man i den engelska debatten verkli-
gen har hållit fast vid detta och sagt att man inte kan
gå in i EMU tidigare än vid en viss tidpunkt, därför
att man då har varit inne i ERM i två år. Avser fi-
nansministern att ta in Sverige i ERM 1999 för att vi
skall kunna gå in i EMU 2001? Kan vi vänta, eller
behöver vi ta hänsyn till detta? Jag tycker att det är
väldigt viktiga frågor.

Anf. 171 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Det är alldeles riktigt att konvergens-
kraven har utsatts för tolkningar. Jag vet inte om man
skall tolka Margit Gennsers kommentarer så, att detta
är olämpligt och farligt. Jag skulle nog vilja säga att
det är omöjligt att undgå tolkningar. Alla texter kan
utsättas för tolkningar. Alla texter är inte glasklara.
Det finns t.o.m. exempel på formuleringar i fördraget
som kan upplevas som litet motstridiga.
Att det skulle ske tolkningar är ingenting som har
tillkommit på sluttampen för att fixa in vissa länder,
utan det har hela tiden stått klart att tolkningar kom-
mer man aldrig ifrån. Sedan kan man naturligtvis
diskutera om tolkningarna är lämpliga och om man
har tillämpat kraven tillräckligt strikt, men man kom-
mer aldrig ifrån att det sker tolkningar.
Självfallet gäller konvergenskraven även i framti-
den. Det är en viktig princip. Det har också slagits
fast i olika sammanhang att det för länder som går in
vid ett senare tillfälle skall gälla samma tolkning som
har gällt för de länder som går in vid starten. Det skall
inte vara hårdare krav eller lösare krav, utan det skall
vara samma krav.
I fråga om växelkursmekanismen råder alltjämt en
osäkerhet. Det är helt klart att en strikt tvåårsgräns
inte har tillämpats, eftersom Italien och Finland
släpptes in, vilka inte har varit med i ERM i två år.
Ingen kan i dag säga om det finns någon annan tids-
gräns eller om det formella kravet finns över huvud
taget. Den frågan står öppen inför framtiden.
För svenskt vidkommande kan jag bara upprepa
vad jag har sagt många gånger förut: Det är inte ak-
tuellt med en anknytning till ERM.

Anf. 172 MARGIT GENNSER (m):
Fru talman! Skuldkravet var ju 60 % av BNP. Vad
jag förstår har Italien precis klarat att ha ungefär dub-
belt så hög skuld av BNP. Det är ingen tolkning -
eller i varje fall är det en mycket vid tolkning av ett
begrepp.
Jag måste säga att när man sitter i en lagstiftande
församling är det väldigt viktigt att man också anser
att land skall med lag styras. Då skall lagarna vara så
klara att inte tolkningarna blir för vida. Dessutom
brukar det vara domstolarna som skall tolka lagarna.
Men här är det i stort sett en beslutande församling -
eller dennas tjänstemän - som har tolkat det hela. Det
är därför jag undrar. Det är också väldigt viktigt att
veta. Det handlar om framtiden för medborgarnas
rättssäkerhet i vid bemärkelse.

Anf. 173 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Först vill jag säga något om skuldkra-
vet. Nu har jag har inte texten till fördraget framför
mig. Men det står ju att det är 60 % eller, om skulden
är högre, att den minskar i tillfredsställande takt. Det
är den senare innebörden som man möjligtvis kan
tolka. Men det är inte så att det uttryckligen har an-
givits att det under inga omständigheter tillåts att ett
land har högre skuldkvot än 60 %.
Sedan är det inte en domstol som fattar de här be-
sluten. Det är rådet i form av regerings- och statsche-
fer som gör detta - förgånget av Ekofinrådets rekom-
mendation. I dessa församlingar sitter politiker. Det
har naturligtvis stått klart från första stund att det
finns en stark politisk dimension. Det är inte juridiska
spörsmål som fäller utslaget utan politiska aspekter
väger tungt. Det är naturligtvis ingen överraskning för
någon att det är på det sättet.

Anf. 174 MARGIT GENNSER (m):
Fru talman! Nej, det är kanske ingen överraskning
för mig att när det gäller politik är det inte så noga att
följa regler. Men jag tycker att detta på ett vis är väl-
digt allvarligt. Man satte upp det här som ledstjärna
för medborgarna i Europa; att det är väldigt viktigt att
klara de här kraven. Man har hängt upp valutaunio-
nens legitimitet på de här kraven. Sedan tolkar man
dem, och jag måste säga att man tolkar dem med
oerhört stor generositet. Så långt kan vi väl komma.
Jag tycker att det är farligt för legitimiteten.

Anf. 175 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Jag känner väl inte att jag ensam är
måltavla för Margit Gennsers kritik. Den riktar sig
också mot Helmuth Kohl, Jacques Chirac, Tony Blair
och många andra beslutfattare som har varit med
under den här helgen. Det är naturligtvis tillåtet att ha
den mycket striktare tolkning som Margit Gennser gör
sig till talesman för.
Jag kan bara konstatera att i slutänden väger poli-
tiska överväganden mycket tungt. Det är inte heller
överraskande. Man kunde förutse att det skulle vara
på det sättet. Man kan sätta frågetecken för vissa
inslag i detta. Men man kan samtidigt konstatera att
samtliga länder har gjort mycket stora framsteg under
de gångna åren när det gäller att möta konvergenskra-
ven - en process som många nog inte trodde var möj-
lig.
Oavsett tolkningar är det ett faktum att mycket
stora framsteg har gjorts när det gäller budgetsanering
och när det gäller att få ned inflation och räntor i
samtliga EU-länder. Det tycker jag ändå är värt att
notera.

Anf. 176 MARGIT GENNSER (m):
Fru talman! Ja, budgetsaneringen har lyckats på
många håll - med hjälp av vissa bokslutstransaktioner
i en del fall. Men vi har fått andra problem. Det såg vi
t.ex. i Sachsen-Anhalt. Vi börjar få svåra politiska
problem. Det tycker jag är mycket allvarligt. En av
ledstjärnor för EU är ju freden och att man skall ut-
veckla en världsdel där det går bra. Det här kanske
beror på att de strikta villkoren har lett till en ganska
hög arbetslöshet - och till växande arbetslöshet.
Men jag begärde egentligen ordet för att säga att i
en marknadsekonomi måste man följa avtal. Annars
kan man inte handla mer. Det är därför jag är litet
rädd för alltför mycket politik.

Anf. 177 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Fru talman! Ja, det är tillåtet för Margit Gennser
att tycka att det inte skall vara för mycket politik. Jag
tycker över huvud taget att mycket av det som Margit
Gennser säger kunde vara en intern debatt inom Mo-
deraterna. Det skulle säkert behövas för att få en nå-
got bredare bild än den annars oerhört ensidiga fram-
toning som kommer från den moderata partiledningen
i de här frågorna.
Jag delar inte uppfattningen att det här skall redu-
ceras till ett rent juridiskt spörsmål. Det är det inte.
Det här är politik. De avgörande besluten fattas av
politiker. Så tycker jag också att det skall vara. Ett
beslut om att starta en valutaunion skall inte fattas av
jurister. Det skall fattas av ansvariga politiker. Och
det är så det har gått till.
Vi kan väl enas om att budgetsaneringen har varit
framgångsrik i alla EU-länder - även om det är riktigt
att det är få länder som den har varit så framgångsrik i
som Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § (forts. från 5 §) Finansiering av vissa trafi-
kanläggningar i Stockholms län m.m. (forts.
TU5)

Anf. 178 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt gå upp i
den här debatten. Men med tanke på vad jag har hört
här tidigare i kammaren måste jag, inför det beslut
som vi har att ta ställning till genom votering inom en
halvtimme, säga att det är ett fullständigt idiotiskt
förslag. Det är ett förslösande av skattemedel som
saknar motstycke under den här mandatperioden. Så
är det. Det handlar om 6,6 miljarder kronor till en
liten vägsnutt som egentligen bara Moderaterna i
Stockholm vill ha i den omfattning som vi talar om
här och nu i kammaren.
Fru talman! På 70-talet krävde Årsta byalag tra-
fiksanering på de boendes villkor. Nästan 30 år senare
byggs - det byggs redan nu, fast vi ännu inte formellt
har fattat något beslut - en motorväg som medför
bättre boendemiljö för de boende i Årsta och Ham-
marby. Men samtidigt innebär det att ett nyplanerat
bostadsområde i Hammarby sjöstad kommer att få en
motorled i dager utanför sina fönster. Det har alltså
tagit 30 år att gå till beslut om att flytta ett problem
från ett boendeområde till ett planerat nytt boendeom-
råde.
Gör en trafiksanering som medför bättre boen-
demiljö både i Årsta och Hammarby och planera ett
nytt område i Hammarby! Låt vägen fortsättningsvis
även gå i dager på Hammarby industriväg! Åk dit och
titta hur det ser ut! I stället är det detta med en tunnel
nere vid Sickla sluss. Nuvarande planering stänger
slussen för all framtid. Vägverket vägrar nämligen att
låta en sluss byggas där. Så är det.
Använd också en del av de här avsatta medlen till
annat. Det behövs inte så mycket medel för att ge-
nomföra de här förbättringarna på de boendes villkor.
Avsätt i stället medel till att gräva ned Centralbron!
Ett sådant beslut, fru talman, finns det folklig förank-
ring för. Varför inte för en gångs skull fatta beslut här
i riksdagen som sammanfaller med folkviljan? Det
kan inte vara helt fel.
Som jag ser det finns det endast ett skäl till dagens
svulstiga förslag, nämligen att så småningom fortsätta
motorleden även ut till Gärdet. Det vet folk som bor
där. Det blir inte många som kommer att rösta på m i
Hammarby. Det vet jag, för där bor jag. Men det
kommer inte heller att bli många som röstar på m på
Östermalm, för de gillar inte att få upp motorvägarna
på Gärdet.

Anf. 179 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Fru talman! Hans Stenberg anklagar Miljöpartiet
för att av ideologiska skäl vilja strypa alla vägsats-
ningar i evinnerlig tid. Så är det förstås inte. Det är
naturligtvis inte sant. Men miljöpartister prioriterar av
ideologiska skäl vissa värden som Socialdemokrater-
na i och med dagens beslut inte prioriterar lika högt.
Det betyder t.ex. att vi vill ha en långsiktigt hållbar
utveckling och därmed långsiktigt hållbara trafiklös-
ningar. Vi prioriterar en god boendemiljö, vi priorite-
rar en stadsmiljö som är på barnens villkor, vi priori-
terar hänsynstagande till kommande generationer,
osv.
Vi försöker inte alls krångla till det för bilister och
andra som färdas på väg. Tvärtom är jag gärna med
och stöttar förslag som förbättrar vägstandarden i
Hans Stenbergs län, där det faktiskt behövs.
Hans Stenbergs angrepp på Miljöpartiets kritiska
frågor stärker inte skälen för att bygga Södra länken.
Hans Stenberg undrade också hur jag så tvärsäkert
kan säga att dessa 680 miljoner inte kommer att tas
från väganslaget. Jag kan förstås inte vara tvärsäker,
det har Hans Stenberg helt rätt i. Men jag har två
saker att basera mitt uttalande på.
Det första är ett uttalande från Jan Brandborn, som
är chef för Vägverket. Han sade att de nuvarande
beräkningarna faktiskt inte bygger på att man skall ta
med Södra länken inom det anslag som planeras för
de kommande tio åren.
Det andra är det svar som jag fick av kommunika-
tionsminister Ines Uusmann vid en frågestund. Hon
sade då att man får se varifrån dessa pengar skall tas
men att det absolut inte var någon självklarhet att de
skulle tas från väganslaget.
Det är litet löjeväckande om det verkligen är som
Hans Stenberg säger, nämligen att vi nu planerar en
väg som inte är planerad i budgeten och att vi samti-
digt har en parallell process där vi planerar andra
vägar. Men vi vet att någon av dessa vägar kommer
att få stryka på foten och senareläggas när vi skall
börja betala av Södra länken. Då är det först dessa
680 miljoner som avses.
Jag tror att folk är intresserade av att veta vilka
vägar som redan nu kan vara aktuella för att inte byg-
gas.

Anf. 180 INGEMAR JOSEFSSON (s):
Fru talman! Jag vill be ledamöterna om ursäkt för
att jag förlänger debatten, men detta är ju min hem-
bygd, och det är här som jag har mitt riksdagsmandat.
Det som föranleder mig att säga något är att jag,
när jag har lyssnat på debatten och hört de synpunkter
som har framförts, har fått fullständigt klart för mig
att många av ledamöterna inte vet vilken väg och
vilket projekt som vi talar om. Därför vill jag ge några
synpunkter.
Ewa Larsson berörde detta litet grand. Men flera
talare har antytt att detta skulle vara något som har
kommit upp i samband med Dennispaketet. Detta är
inte en följd av Dennispaketet när det gäller Södra
länken. Det är ingen överdrift att påstå att Södra län-
ken har varit planerad i 30 år i den kommun som jag
bor i. Trafikfunktionen har hela tiden varit densamma,
nämligen att leda genomfartstrafiken förbi innerstaden
samt förbi känsliga och i dag störda bostadsområden,
så att miljön, trafiksäkerheten och framkomligheten
förbättras. Nu försöker man få detta till att vara en del
av Dennispaketet som man vill ha slut på. Detta är en
led som vi har behövt länge i väldigt stora och berör-
da områden.
Södra länken är i huvudsak en väg som svarar för
trafiken från Värmdö och Nacka kommuner samt från
Stockholms och Nackas hamn på den södra sidan om
Gamla stan. Om vi tittar på vad som har skett under
dessa 30 år i dessa områden befolkningsmässigt fram-
kommer följande.
I Värmdö har antalet invånare från 1970 fram till
nu ökat från 15 000 till 28 000. Det är en ökning som
är den största i landet. I Nacka har antalet invånare
under denna tid ökat från 48 000 till 72 000. Det är
alltså 100 000 invånare som har dessa två vägar som
finns in till staden som enda möjlighet att komma
förbi Stockholm. Berörda områden är Hammarbyhöj-
den med 7 000 invånare, Johanneshov med 5 000
invånare, Årsta med 15 000 invånare och Södermalm
med 90 000 invånare. Syftet är också att avlasta ge-
nomfartstrafiken på Södermalm.
Vi diskuterar också ett nybygge - Hammarby
sjöstad - med omkring 20 000 invånare, varav 4 000 i
första omgången är direkt berörda av att man gör
någonting åt vägen. Om man inte gör något åt vägen
minskar den exploatering som efterfrågas framför allt
av Stockholms ungdomar som nu bor hemma hos sina
föräldrar.
Totalt är alltså antalet människor som på det ena
eller andra sättet är berörda av genomfarten ca
250 000 människor. Det är inte fråga om en liten väg
vilken som helst. Det handlar om en av de största
trafikmängderna som vi har i det här landet. Vid
Danvikstull är trafikmängden 40 000-50 000, och vid
Hammarby fabriksväg är trafikmängden 30 000-
40 000. Men trafikmängden har från 1976 och fram
till nu ökat från 58 000 till 80 000 fordon utan att man
har gjort någonting åt dessa vägar och utan att de som
bor där har fått några förbättringar under alla dessa år.
80 000 fordon är ungefär 70 % av trafikmängden på
Centralbron här utanför som alla kan stå och titta på,
eller fem gånger trafikmängden på Vasabron, eller
fyra gånger trafikmängden på Öresundsbron. Det är
ingen liten väg vilken som helst. Och här bor, som jag
sade, väldigt många människor.
Varför har det kunnat bli på detta sätt? Jo, här är
det flerfamiljshus, inte villor, som trafiken passerar.
Vi har i miljödiskussionerna alltid fått höra att så fort
det gäller flerfamiljshus är det lätt att negligera det
buller och de avgasproblem som finns. Men så fort
man skall genom ett villaområde blir det både buller-
plank och motorvägar. Om man tar Nacka och Salt-
sjöbaden som exempel så har man där länge haft en
motorväg till ett exklusivt villaområde en bit ut i
Stockholms skärgård. Så ser skillnaderna ut i den
kommun och i den region där jag verkar. Där får
villaområdena alltid snabbt förbättringar när det
handlar om miljö och buller, men områdena med
flerfamiljshus får nästan aldrig några förbättringar.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anf. 181 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Jag beklagar bara att Socialdemokra-
terna inte har valt att arbeta med den gröna rörelse
som länge har funnits i Stockholm och som fortfaran-
de finns och som växer. Då hade det inte tagit 30 år
att göra trafikförbättringar på de boendes villkor i
Årsta. Nu måste Socialdemokraterna ha med Modera-
terna för att göra förbättringar. Dessa förbättringar är
för svulstiga. Vi talar om en motorväg som kommer
att leda till vad? Vart skall den ta vägen på andra
sidan Sickla?

Anf. 182 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Vart skall den ta vägen? Den skall ta
hand om 80 000 invånare som bor där. Den skall
klara av två stora hamnar som finns där. Det behövs
inte några sådana framtidsmardrömmar som Ewa
Larsson påstår att det är. Om Moderaterna tycker att
det är bra att man klarar miljön där kommer vi social-
demokrater att stödja det.
Det som Ewa Larsson talar om - det gröna som vi
har sett - har hela tiden gällt villaområdena men inte
områdena med flerfamiljshus.

I detta anförande instämde Inger Segelström (s).

Anf. 183 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Jag vet inte att jag bor i någon villa i
Hammarby. Jag vet inte att människorna i Årsta bya-
lag bor i några villor. Vi talar om flerbostadsområden.
Om vi hade haft bara villaområden hade det säkert
inte tagit 30 år att få trafiksaneringar. Då hade det gått
fortare.
Kan Socialdemokraterna förklara varför de, när de
efter 30 år gör en trafiksanering, måste ha med Mode-
raterna, vilka kräver en motorväg, annars tror jag inte
att det hade sett så svulstigt ut? Handen på hjärtat,
Ingemar Josefsson. Kan Ingemar Josefsson förklara
för mig vad det kommer att innebära för det nya pla-
nerade bostadsområdet i Hammarby sjöstad när man
får denna väg klar för sig?

Anf. 184 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Handen på hjärtat, säger Ewa Larsson.
Under den tiden jag var i Stadshuset lyckades vi näs-
tan aldrig få med Miljöpartiet på de förändringar som
vi ville göra som innebar miljöförbättringar för de
boende.

Anf. 185 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Ingemar Josefsson får det att framstå
som om alla som bor i Nacka och Värmdö dagligen
kommer att störta i väg på Södra länken. Så är det
naturligtvis inte. Vi som bor där åker litet andra vägar
och har litet annat för oss än att ge oss ut i en cirkelre-
sa runt stan, så för vår del behövs inte Södra länken.
Det kan jag till att börja med anmäla.
Det andra jag kan säga är att det måste framstå för
Ingemar Josefsson som uppenbart att vi talar om en
några kilometer lång motorväg som kostar 6,5 miljar-
der kronor och som går rakt in i Henriksdalsberget.
Det är det han vill stödja.

Anf. 186 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Lennart Daléus talar om att ta andra
vägar. Det är precis så det är. Stockholms innerstad
används. 90 000 människor på Södermalm har den
här vägen som genomfartsled ut till E 4:an. Det är för
att undvika att man tar andra vägar som vi måste
bygga en led så att vi kommer förbi att använda in-
nerstadsfastigheterna och smutsa ned.

Anf. 187 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Det är inte sant. Vi som bor i Nacka
skall inte söder om stan. Vi skall in till stan. Det är
därför vi tar bussen in till stan. Vi vill inte åka någon
södra länk runt staden. Det är själva poängen.

Anf. 188 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag har just redovisat för kammaren
att 80 000 människor tar sig in via de två lederna, så
det är inte bara att ta sig till innerstaden.
De som kommer via hamnar i Nacka och via
Stockholm skall ju inte till Stockholms innerstad. Det
vet Daléus också.

Anf. 189 HANS STENBERG (s):
Fru talman! När det gäller Elisa Abascal Reyes
angrepp på Socialdemokraterna som ett betongparti
som helt struntar i miljön vill jag bara förtydliga och
säga att det är en helt felaktig beskrivning.
Vi vill också begränsa onödig biltrafik i innerstä-
derna och överallt där den är onödig. Men vi vill inte
göra det genom att ha ett vägsystem som inte funge-
rar. Det måste faktiskt finnas ett vägsystem som fun-
gerar för den trafik som behöver komma fram.
Vi vill i stället jobba med att utveckla kollektiv-
trafiken. Därför föreslår vi i dag också att vi fullföljer
kollektivtrafikdelarna i Dennispaketet, trots att de
delar som handlar om väginvesteringar där faller bort.
Men kollektivtrafikdelarna fullföljs. Vi satsar på
spårbunden trafik genom satsningen på Årstabron och
en fyrspårig järnväg.
Dessutom har vi haft en ganska lång debatt i dag
med Miljöpartiet på ena sidan och Moderaterna på
den andra om miljöstyrande vägavgifter. Vi säger att
vi vill ha sådana i framtiden under förutsättning att vi
hittar system som accepteras av invånarna, som ac-
cepteras av de styrande i regionen och där vi kan nå
blocköverskridande majoriteter. Skall man ha ett
sådant här system måste det vara långsiktigt hållbart.
Det får inte vara så att det rivs upp i nästa val.
Jag hävdar alltså bestämt att den politik vi för är
minst lika miljövänlig som Miljöpartiets. Det är bara
det att vår politik är också realistisk och ger möjlighe-
ter till den trafik som faktiskt behöver komma fram.

Anf. 190 ELISA ABASCAL REYES (mp)
replik:
Fru talman! Miljöpartiets trafikpolitik innebär inte
att kollektivtrafikinvesteringar nödvändigtvis måste
kopplas till väginvesteringar. Dagens beslut bevisar,
tycker jag, att socialdemokraterna bör förnya sin
trafikpolitik i miljöhänseende.
Frågan om trafikstyrande avgifter har man skjutit
framför sig hela tiden. Det är bara intressant med en
avlastning av trafik om man samtidigt får en dämpan-
de effekt som inte sker nu. Det vidtas alltså inga åt-
gärder för att dämpa trafiken i verklig bemärkelse.
Det finns inga beräkningar någonstans som visar att
trafikmängden i Stockholm kommer att minska. Det
räcker att konstatera det.

Anf. 191 HANS STENBERG (s) replik:
Fru talman! Det är svårt att få trafiken att minska i
en stad där befolkningen växer så pass snabbt. Det är
också ett argument för varför man måste genomföra
de nödvändiga väginvesteringarna. En ökande mängd
människor bor här. Vi gör visserligen satsningar på
tågtrafiken och kollektivtrafiken, men vägsystemet
måste också fungera.

Anf. 192 ELISA ABASCAL REYES (mp)
replik:
Fru talman! Det här är ju en cirkeldebatt. Detta är
precis vad jag har sagt hela tiden. Just därför att väg-
trafiken kommer att öka är det ingen långsiktigt håll-
bar lösning att satsa på mer motorvägar för att bygga
bort problemen. Därför måste vi satsa på andra sys-
tem.

Anf. 193 HANNA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag satte upp mig på talarlistan tidiga-
re därför att Hans Stenberg i ett inlägg i dag sade att
Vänsterpartiets politik när det gäller trafik handlar om
att vi vill ha små, smala, krokiga vägar med så många
stopp som möjligt.
Det tycker jag är ett förlöjligande av hela den här
debatten. Hans Stenberg vet mycket väl att så inte är
fallet. Vänsterpartiet vill inte ha Södra länken. Det är
mycket sant och riktigt, och rätt uppfattat av Hans
Stenberg. Men vi har ju alternativ. Vi har en alternativ
finansiering vilket socialdemokraterna inte har. Vi har
dessutom alternativ vad gäller satsningar på kollektiv-
trafiken, diskussioner om en minilänk. Vi ger konkre-
ta förslag, tar initiativ och är delaktiga i att lösa de
storstadsproblem vad gäller trafiken som finns i
Stockholm.
Att därför hävda att Södra länken är det bästa som
någonsin har hänt tycker jag är alldeles felaktigt.
Dessutom anklagas Vänsterpartiet för en politik som
jag inte tycker att Vänsterpartiet över huvud taget för.
Det vi pratar om i dag är en vägsnutt - vi skall all-
deles strax fatta beslut om den - som saknar en or-
dentlig finansiering. Vi vet inte varifrån pengarna
skall tas. Det finns inga miljökonsekvensutredningar
att luta sig mot. I praktiken kommer vägen inte heller
att vara en del i den lösning som jag tror att Stock-
holm behöver vad gäller trafikinvesteringar.

Anf. 194 HANS STENBERG (s) replik:
Fru talman! Vi har aldrig påstått att Södra länken
är det absolut bästa som någonsin har hänt och som
kommer att lösa alla problem. Så är det ju inte. Men
Södra länken är en nödvändig del i ett fungerande
trafiksystem i Stockholm.

Anf. 195 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik:
Fru talman! Jag är medveten om att Hans Stenberg
inte någonsin har sagt att det kommer att vara hela
lösningen på de problem vi har.
Däremot har Södra länken delvis framställts som
det. Jag saknar fortfarande ordentliga, vettiga argu-
ment för att genomföra projektet med tanke på fram-
tiden. Om ni skall bli av med betongpolitikstämpeln
vad gäller trafikpolitiken måste ni göra någonting i
verkligheten. Det är fina ord i Transportpolitik för en
hållbar utveckling, som vi skall fatta beslut om i nästa
vecka. Var är de fina orden om miljö och regionala
hänsyn nu? Det är det jag undrar över.

Anf. 196 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag skall fatta mig mycket kort. Hanna
Zetterberg försöker låtsas som om det i det här försla-
get inte finns någonting om kollektivtrafiken. Det är
att gå undan. Här redovisas från utskottet att just
kollektivtrafiken som var med i Dennispaketet kom-
mer att byggas ut. Det är värdefullt att hela det kol-
lektivtrafiksystem som var med nu genom statens
hjälp kan genomföras.

Anf. 197 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik:
Fru talman! Ursäkta att jag tar kammarens tid.
Jag vet att det ingår kollektiva trafiklösningar ock-
så i det här paketet. Elisa Abascal Reyes redovisade
tidigare på ett ganska korrekt sätt hur man förutsätter
det ena för att ge pengar till det andra.
Låt oss fundera över vad Ingemar Josefsson argu-
menterade kring i sitt inlägg för bara några minuter
sedan. Jag hörde ingenting om kollektivtrafiken vad
gäller människorna som har flyttat in i det här områ-
det och som behöver kunna färdas åt olika håll.
Finns det enligt Ingemar Josefsson någon kollek-
tivlösning för de människor som skall åka på Södra
länken?

Anf. 198 INGEMAR JOSEFSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag tackar för tillfället att få berätta
för kammaren att det byggs ett helt nytt spårvagnssys-
tem för att klara trafiken i det här området.

Anf. 199 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Problemet med socialdemokratisk
politik när det gäller Stockholmsregionen är att man
kräver motorvägar för att ge statligt stöd till kollektiv-
trafik. Det var det första.
Det andra är att de väljer att samarbeta med mode-
raterna som kräver motorvägstandard för att ställa
upp.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

TU05 Finansiering av vissa trafikanläggningar i
Stockholms län m.m.
Mom. 1 (övergripande utgångspunkter)
1. utskottet
2. res. 1 (m).
3. res. 2 (c, v, mp).
Förberedande votering:
60 för res. 1
44 för res. 2
145 avstod
100 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
138 för utskottet
59 för res. 1
54 avstod
98 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 13 fp
För res. 1: 58 m, 1 mp
Avstod: 2 m, 16 c, 2 fp, 14 v, 12 mp, 8 kd
Frånvarande: 36 s, 20 m, 11 c, 11 fp, 8 v, 5 mp, 7 kd
Barbro Johansson (mp) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat nej.

Mom. 3 (finansiering av vissa trafikanläggningar
m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (c, v, mp).
Votering:
196 för utskottet
44 för res. 3
10 avstod
99 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 57 m, 14 fp
För res. 3res. 3res. 3: 16 c, 1 fp, 14 v, 13 mp
Avstod: 2 m, 8 kd
Frånvarande: 36 s, 21 m, 11 c, 11 fp, 8 v, 5 mp, 7 kd

Mom. 4 (Tredje spåret och Centralbron)
1. utskottet
2. res. 4 (c, v, mp).
Votering:
181 för utskottet
43 för res. 4
24 avstod
101 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 57 m, 1 fp
För res. 4: 16 c, 14 v, 13 mp
Avstod: 1 s, 2 m, 13 fp, 8 kd
Frånvarande: 37 s, 21 m, 11 c, 12 fp, 8 v, 5 mp, 7 kd

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

10 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 6 maj

1997/98:711 av Erling Bager (fp) till utrikesministern
Nigeria
1997/98:712 av Rolf Gunnarsson (m) till försvars-
ministern
Hemvärnets numerär
1997/98:713 av Tuve Skånberg (kd) till justitieminis-
tern
Betänketid vid skilsmässor

den 7 maj

1997/98:714 av Chatrine Pålsson (kd) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Föräldraledighet
1997/98:715 av Annika Jonsell (m) till statsrådet
Pierre Schori
Invandrarpolitiken
1997/98:716 av Marianne Samuelsson (mp) till mil-
jöministern
Dammar i Sverige

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 12 maj.

11 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit

den 6 maj

1997/98:664 av Bertil Persson (m) till statsrådet Lars
Engqvist
Idrottsmuseet i Malmö
1997/98:699 av Ann-Kristin Føsker (fp) till arbets-
marknadsministern
Datorteken

den 7 maj

1997/98:677 av Eva Goës (mp) till statsrådet Leif
Pagrotsky
Handel med sälskinn
1997/98:678 av Inger Lundberg (s) till statsrådet
Lars Engqvist
Fördelning av integrationsmedel
1997/98:686 av Tanja Linderborg (v) till justitiemi-
nistern
Utredningbarn till homosexuella
1997/98:689 av Gullan Lindblad (m) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Rehabilitering
1997/98:700 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet
Pierre Schori
Bestickning

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 12 maj.

12 § Kammaren åtskildes kl. 17.21.

Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
till ajourneringen kl. 13.53,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 105
(delvis),
av talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 185 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.