Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:71 Fredagen den 28 februari
ProtokollRiksdagens protokoll 1996/97:71
Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1996/97:71 Fredagen den 28 februari Kl. 9.00 - 10.28
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
--------------------------------------------------------------
1 § Svar på interpellation 1996/97:125 om po- litikens mål och medel
Anf. 1 Statsminister GÖRAN PERSSON (s): Fru talman! Lars Tobisson har frågat mig hur re- geringen vill att Sverige skall utvecklas. Till att börja med noterar jag att en av företrädar- na för konservatismen i svensk politik, Lars F. Tobis- son, vill tala om framtiden. Samtidigt märks, i de konkreta moderata försla- gen, inte mycket av den modernitet och framtidsanda som Tobisson så gärna vill ge sken av i sin retorik. I motion efter motion framstår det konservativa som ledstjärna för högerblocket. Samhällsproblemet i den moderata analysen är en- kel: de fattiga är för rika och de rika är för fattiga. Moderaterna är inte emot höga skatter - de är emot jämlikhet och trygghet. Den stora skiljelinjen i svensk politik går vid synen på den offentliga sektorn. Den konservativa politiken är tydlig: Skär i den offentliga sektorn, minska den gemensamma sjukvår- den och barnomsorgen, försämra äldreomsorgen, reducera ersättningsnivåer och bidrag. Framtiden söks i historien. Vi känner, alltför väl, de delar av historien som moderaterna har ansvarat för; senast mellan 1991 och 1994: 500 människor blev arbetslösa varje dag. Statsskulden ökade varje månad med 15 miljarder kronor. 350 företag gick i konkurs varje vecka. Fru talman! Jag skall villigt erkänna att den ar- betsuppgift som låg framför det svenska folket efter dessa år inte manade till stora framtidsvisioner. Det var inte fråga om att bygga nytt. Det var tvärtom fråga om att kortsiktigt och handfast avvärja ett akut hot mot välfärden, mot äldreomsorgen, barnomsorgen och sjukvården, mot jämlikhet och jämställdhet, mot soli- daritet och gemenskap. I grunden var det fråga om att avvärja ett hot mot demokratin själv. Arbetet har varit framgångsrikt. Statsfinanserna balanseras 1998. Näringslivets vinster är goda. In- dustriinvesteringarna slår rekord. Börsen är en av världens starkaste. För småföretagarna är emellertid en svag hemma- marknad fortfarande ett problem. Men förutsättning- arna förbättras. Inflationen är obefintlig. Räntorna har halverats. Det förs konstruktiva samtal om lönebild- ningen. De reala löneökningarna är de högsta sedan 60-talet. Ingenting är viktigare för småföretagen än att trygghet och framtidstro åter kan prägla samhället. Makten är återtagen från kapitalet till folket. Kri- sen är knäckt. Diskussionen om 2000-talets Sverige kan ersätta den akuta krishanteringen. På kort sikt har regeringen en vision som står över alla andra. Den öppna arbetslösheten skall halveras till år 2000. Verksamheten i kommuner och landsting priorite- ras. Den offentliga verksamheten är grunden för jäm- ställdhet, för trygghet och för varje barns rätt att växa upp under goda och jämlika förhållanden. Vården, äldreomsorgen och barnomsorgen är prioriterade när statsbudgeten åter visar balans och överskott. Sverige skall konkurrera med ökad kompetens, inte med låga löner. 100 000 nya permanenta platser har redan skapats i komvux, 30 000 platser på hög- skolor och universitet. Nu skall vi också tillse att Sverige kan behålla en internationellt slagkraftig högre utbildning och forskning. Det är nästa priorite- rade område. Kommunerna får större inflytande över arbets- marknadspolitiken. Kunskapen om och möjligheten att utnyttja de lokala förhållandena och behoven skall utvecklas. Företagandet främjas. Sänkta socialavgifter med särskild inriktning på småföretag, och en lättnad i ägarbeskattningen för små och medelstora företag har genomförts. Nästa steg blir förenklingar i skattereg- lerna för de minsta företagen. På längre sikt skall vi möta de stora utmaningarna för nästa århundrade. Sverige skall bli ett ekologiskt mönsterland. Med dagens missbruk av jordens resur- ser intecknar vi morgondagens välbefinnande och välstånd. Nu måste vi påbörja byggandet av det mo- derna Sverige. Den ekologiska omställningen är en högteknolo- gisk utmaning. Det handlar om att utnyttja allt kun- nande, all forskning och hela den tekniska utveckling som dagens kunskapssamhälle representerar för att lösa morgondagens problem. Drivkrafter för utveck- ling och förbättrad teknik skall skapas, liksom nya arbetsuppgifter, nya varor och nya marknader. Den ekologiska omställningen kan bli grunden för nästa stora språng i tillväxten. Svenska folket har beslutat att kärnkraften skall avvecklas. Samtidigt har samtliga partier i denna riksdag deklarerat att ingen ny kärnkraft skall byggas i vårt land. Därmed fokuserar diskussionen på hur avvecklingen skall ske. Hotet mot elförsörjningen är att vi hamnar i en situation då avvecklingen tvingas fram hastigt och utan kontroll. Genom att nu, i ordna- de demokratiska former, skapa ett utrymme och en marknad för bra alternativ kan vi klara omställningen av energisystemet. Det är en självklarhet och en nödvändighet att av- vecklingen inte kan ske till priset av utslagen industri och förlorade arbetstillfällen. Det faller på sin egen orimlighet att svensk arbetarrörelse ens skulle reflek- tera över att äventyra sysselsättningen och tryggheten. Tvärtom måste både omställningen och avvecklingen bidra till full sysselsättning i framtiden. Lika viktigt som att förena den tekniska utveck- lingen med en god samhällsutveckling är att möta den pågående internationaliseringen. Öppna gränser och ökat utbyte erbjuder stora möjligheter. Freden och demokratin kring Östersjön skall säk- ras. Denna region har möjlighet att utvecklas till den ekonomiskt snabbast växande delen av Europa. Stora framsteg har redan gjorts - i samarbetet för att bekämpa den organiserade brottsligheten, i arbetet för att främja handel och kunskapsutbyte, i den ge- mensamma kampen mot miljöförstöring och i upp- byggandet av demokratiska strukturer i de nya demo- kratierna. Det är en historisk uppgift som vi gemen- samt kring Östersjön har påbörjat. Uppgiften är inte löst förrän vi har lyckats få EU att växa till att omfatta även våra grannländer i öst. Därför står EU:s utvidgning i fokus för regeringens ambitioner och visioner i EU-arbetet. Långt över 10 miljoner människor förslösas i EU:s arbetslöshet. Att nå en halverad arbetslöshet i Sverige är inte nog. Den stora utmaningen att nå ett Europa i full sysselsättning kommer att ligga framför oss långt efter det att vi uppnått våra nationella ambitioner. Tveksamheten till det europeiska samarbetet kan inte bemötas med fler oförankrade stora politiska beslut. Tvärtom behövs samtal, folkbildning och förståelse för människors vardag. Därför har rege- ringen och Socialdemokraterna valt att föra en ge- nomgripande diskussion inför riksdagens beslut om ett framtida medlemskap i EMU. Det är avgörande för EU:s framtid att vi fortsätter att söka efter arbetsfor- mer som gör människorna delaktiga i EU:s utveck- ling. Vi är EU och EU är vi, men hela världen är vårt ansvar. Sveriges bistånd skall skärpas i sin roll att stötta demokrati och utveckling. Medlemskapet i FN:s säkerhetsråd öppnar stora nya möjligheter för Sveriges internationella engage- mang. Vi skall aktivt bidra till att öka FN:s slagkraft och utveckla FN:s arbetsmetoder. Med fler kriser och krigshärdar än någonsin i världen är det ett fatalt misstag att tro att FN har spelat ut sin roll. Tvärtom har FN en viktigare roll än någonsin att utföra. Där skall Sverige vara med. Fru talman! Vi nalkas slutet på 1900-talet. Ett nytt århundrade står för dörren. Den nya möjligheterna finner man inte med blicken fästad i historien. De hårda åren har vi bakom oss. Sverige och svenskarna kan räta på ryggen och med stolthet hävda att vi på nytt kan forma framtiden. Vårt land står än en gång på stabil grund. Å regeringens vägnar vill jag bjuda in alla och en- var i samtalet om 2000-talets Sverige. Detta Sverige skall genomsyras av arbete och rättvisa, av med- mänsklighet och solidaritet, av utveckling och samar- bete.
Anf. 2 LARS TOBISSON (m): Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret. Av tidsskäl får jag avstå från att korrigera den felakti- ga historieskrivningen, och koncentrera mig på nuet och framtiden. Krisen är knäckt, sade statsministern. Den be- skrivningen är det nog få som känner igen - i alla fall inte de många hundratusen människor som inte har ett jobb att gå till. De är smärtsamt medvetna om att man inte kan betala bostad och mat med Göran Perssons prat. Nu följer ett citat: "Det svenska samhällsklimatet kännetecknas av en tilltagande misstro mot det politiska systemet och det politiska beslutsfattandets rationalitet och ärliga upp- såt." Så inleddes den interpellation jag lämnade in för snart en månad sedan. Inte ens statsministern torde kunna bestrida att sedan dess har misstron spritt sig. Kritiken kommer inte bara från företrädare för nä- ringslivet utan också från löntagarnas organisationer och, av opinionsmätningar att döma, från stora grup- per som tidigare stött Socialdemokraterna. Det sprider sig en vrede och en osäkerhet i det svenska samhället. Det är en vrede över en regeringspolitik som männi- skor inte längre känner igen sig i och som grundas på en syn på samhället som det stora flertalet i vårt land inte delar. Nu kan Göran Persson genmäla att det de senaste veckorna har fattats beslut i viktiga frågor, t.ex. om kärnkraften och om trafikförsörjningen i Stock- holmsområdet, det s.k. Dennispaketet. Men besluten förstärker tvivlen på den rationalitet i de politiska besluten som jag efterlyste i interpellationen. Möjli- gen är det inte lika uppenbart som tidigare att rege- ringen styrs enbart av taktiska överväganden. Det börjar alltmer framstå som om Göran Persson och hans ministrar faktiskt tror att en förtida avveckling av säker, billig och miljövänlig elkraft är bra för sys- selsättning och välfärd. Det vi nu iakttar kan mycket väl vara ett historiskt skifte i svensk politik. Jag tänker då inte på opinions- siffror eller olika politikers popularitet. Skiftet är politiskt och idémässigt. Vad vi ser är hur Socialde- mokraterna lämnar den gemensamma grund som under lång tid förenat majoriteten av vårt folk. Göran Persson håller på att driva sitt parti bort från rationali- tet, utvecklingsoptimism och tillväxtpolitik till käns- lotänkande, nostalgi och nolltillväxt. Det socialdemokratiska partiet har alltid rymt två strömningar. Å ena sidan har politiken sedan partiets start haft ett utopiskt drag format av socialistiska idéer. Vi har sett det i familjepolitiken, i förslaget om löntagarfonder och för bara några månader sedan har vi sett det i ett närmast maoistiskt förslag att flytta museer tvärs över landet. Å andra sidan har det också funnits ett rationellt drag. Att välfärd och fördelning förutsätter en funge- rande och växande produktion har alltid stått klart, åtminstone för stora och ledande delar av partiet. Man har insett att om näringslivet inte kan växa finns det inte något att bygga skolor och sjukhus för. Beslutet om en förtida avveckling av kärnkraften är kulmen på en utveckling där denna senare del av den socialdemokratiska idétraditionen får vika och där det blir allt tydligare att man lämnar vad som kan kallas den rationella och utvecklingsoptimistiska fåran i svensk politik. Jag har många gånger bett Göran Persson redogö- ra för hur det går till när förstöring av produktiva resurser ger positiva resultat för ett land. Jag har bett honom ge ett enda exempel på att detta ekonomiska trolleri har fungerat, men jag har ännu inte fått något svar. Hur kan kapitalförstöring leda till välstånd? Göran Persson måste förklara denna Vingåkerssko- lans huvudtanke. Om statsministern vill bygga ett nytt och annorlunda samhälle är det hans ansvar inför riksdag och medborgare att redovisa grunderna för detta. Hur ser det nya samhälle ut som Statsrådsbe- redningen nu sitter och filar på? Det är inte bara jag som är nyfiken. Medborgarna är mycket intresserade, eftersom det är de som skall leva i Göran Perssons experimentverkstad.
Anf. 3 ISA HALVARSSON (fp): Fru talman! Vid sekelskiftet arbetade liberaler och socialdemokrater tillsammans för att avskaffa den graderade rösträtten. Numera kräver socialdemokrater munkavle på direktörer med hänvisning till att de har miljonärslöner. I Socialdemokraternas Sverige upp- manas företagsledare till tystnad, annars väntar ut- skällning och brännmärkning. Ni förråar samhällskli- matet. I Folkpartiets Sverige råder tolerans. Man har aldrig någonsin så rätt att man har rätt att tysta andra. Vi har en vision av ett morgondagens samhälle som formas av människors drömmar och förhoppningar mer än av politiska planritningar. Göran Persson däremot anställer en känd planhushållare som medar- betare. I statsministerns svar saknar jag en tro på ett Sve- rige med många fler entreprenörer, ett Sverige där affärsmässiga, ideella, sociala och kulturella initiativ sprudlar. I ett sådant samhälle kommer alla att behö- vas. Den i dag så vanliga tanken att ransonera arbets- uppgifter kommer att framstå som ytterst omodern. I Folkpartiets Sverige finns det, just för att alla skaparkrafter tas till vara, större möjligheter att ge medmänniskor på livets skuggsida ett värdigt liv. För oss är välfärdspolitiken ett instrument i anständighe- tens och den mänskliga tillväxtens tjänst. Statsministern säger i sitt svar att den konservativa politiken är tydlig: Skär i den offentliga sektorn, minska den gemensamma sjukvården och barnomsor- gen, försämra äldreomsorgen, reducera ersättningsni- våer och bidrag. Med det yttrandet klassar statsministern sin egen politik som konservativ, eftersom det är just precis det som ni har gjort. Ni har sänkt barnbidragen, tagit bort flerbarnstillägget, sänkt arbetslöshetsförsäkringen, sänkt sjukförsäkringen, sänkt föräldrapenningen och sänkt änkepensionerna. Resultatet av två och ett halvt år av socialdemokratiskt regerande är att misstron mot välfärdssamhället växer och att fler människor känner oro inför att bli gamla och sjuka. Alltfler tvivlar på att man skall få en anständig pension. Vid det senaste årsskiftet väntade omkring 70 000 personer på att bli behandlade för de sjukdomar som ingick i 1996 års vårdgaranti. Socialdemokraterna sitter sedan valet vid rege- ringsmakten i landet och i 25 av de 26 landstingen. Den vårdgaranti som infördes 1992 efter en folkpar- timotion har satts ur spel. De köer som var regel un- der Socialdemokraternas tidigare regeringsinnehav och som nästan försvann under den borgerliga rege- ringen är nu lika långa som före vårdgarantins infö- rande. Många märker krisen in på bara skinnet. Det är svårt att få pengarna att räcka till. Barnen får inte det stöd i skolan som de skulle behöva och gamla får ligga länge och vänta på hemtjänsten. Sådan är verk- ligheten. Den ljusning vi utlovats så länge dröjer. Vi har massarbetslöshet i Sverige. Det är 30 000 fler arbetslösa nu än det var vintern 1993 då den eko- nomiska bakgrunden var betydligt besvärligare än den är nu. Hundratals människor varslas nu varje dag. Sverige är ett krisland. Arbetarregeringen har blivit en arbetslöshetsregering. Det allvarligaste av allt är att genom att över 700 000 människor är arbetslösa drä- neras den offentliga sektorn på de resurser som skulle behövas för att säkerställa en bra vård och trygga socialförsäkringar.
Anf. 4 Statsminister GÖRAN PERSSON (s): Fru talman! Jag skall ställa en rak fråga till Isa Halvarsson. Jag håller med om mycket av den be- skrivning som hon gav av tillståndet i den offentliga sektorn. Vi har för litet resurser i äldreomsorgen. Vi har för litet resurser i skolan, och vi har för litet resur- ser i vården. Regeringen tänker lägga fram förslag om att öka dem nästa år. Isa Halvarsson sitter just nu intill Lars Tobisson som tänker lägga fram motsatt förslag. Isa Halvarsson brukar stödja Lars Tobisson och Mo- deraterna i deras politik. Efter denna principiella deklaration som valberedningens ordförande har framfört skulle det vara intressant att höra var Folk- partiet står någonstans. Är det för talarstolarna ni gör deklarationerna, eller är det så att ni också i praktisk politik kommer att orka leva upp till det ni säger? Det avgörs ju nästa år. Med tanke på den aggressivitet som Isa Halvarssons anförande faktiskt innehöll vore det klädsamt om hon svarade på den frågan. Lars Tobisson vill inte prata om historien. Det kan jag förstå. Jag skulle också dra ett streck över den om jag hade det resultat som Lars Tobisson och Modera- terna presterat. Det är ett historiskt misslyckande. När vi började efter att Tobisson hade lämnat kanslihuset hade vi ett underskott på 240 miljarder kronor. Vi har fått spara på nästan allt. Vi har fått höja skatter. Men nu är det ordning i de offentliga finanserna. Nu börjar vi få ett utrymme av det slag jag nyss beskrev. Då är det givet för oss socialdemokrater att vi skall använda de starka offentliga finanserna för att trygga välfär- den. Tobisson vill ju skära i kommunernas utgifter nästa år. Tobisson vill dra ned med 10 miljarder. Det ser man om tittar på Moderaternas motionsförslag. Beskriv vad det betyder för vanligt folks vardag, Lars Tobisson, och vad det betyder för alla dem som arbe- tar i den offentliga sektorn! När Lars Tobisson skall prata om framtiden är det två stora projekt han lyfter fram. Det är kärnkraften och Dennispaketet. Det är de moderata framtidsfrå- gorna. Har inte Tobisson hört på radiosändningarna på morgonen? ABB:s miljöchef har deklarerat att kärnkraften är på väg ut. Det är inte någon framtid- steknologi. Den typen av skiften har vi sett förr i historien, då nytt har trängt undan gammalt, då det gamla visserli- gen kanske hade kunnat gå i några år till men faktiskt fick lämna plats för något som var bättre. Kärnkraften går det säkert att pressa fram några år till i tiden. Den kan säkert gå ett tag till. Men varför ta den risken, Lars Tobisson, att försätta sig i ett läge där man har en energiproduktionsteknik som experterna bedömer vara på väg ut och där man blir beroende av att snabbt avveckla den? Vi vill börja att låta det nya växa fram. Vi tror på människans förmåga, vi tror på tekniken och vi tror på att politiken i det här avseendet kan ha en avgörande funktion som en signal. Men just i rädslan för det nya finns ju det sant konservativa, och där hör Tobisson och Moderaterna hemma. Det är likadant med Dennispaketet. Vem tror att Dennispaketet är framtidens trafiklösning för en stor- stad - mer av det som redan är dåligt? Det är dess- utom byggt på biltullar som skulle fungera som en stark beskattning av de fattigaste i förorterna men låta andra som bor i innerstaden komma undan, särskilt dem som har företag som betalar för sig. Orättvist, fel tänkt och naturligtvis mycket gam- malmodigt - sant konservativt! Men det är symtoma- tiskt, fru talman. Det moderata budskapet är: mer Dennispaket, mer kärnkraft och rädsla för det nya.
Anf. 5 LARS TOBISSON (m): Fru talman! Statsministern börjar med att säga: Lars Tobisson vill inte tala om historien. Men interpellationssvaret gick ju ut på att vi fel- aktigt söker vår ledning i historien. Interpellationssva- ret andades ju ett historikerförakt som jag fann an- märkningsvärt men som jag inte närmare uppehöll mig vid. Jag diskuterar gärna moderat politik med statsmi- nistern. Men nu gäller interpellationen regeringens kurs och debattiden är begränsad. Försök inte att smita undan från de frågor jag ställer! Jag tycker att det blir allt tydligare att regeringen saknar svar på de framtidsfrågor vi står inför. Sverige är ett land plågat av strukturella och sociala problem, i en värld stadd i allt snabbare omvandling. Behovet av förnyelse är akut och kravet på en förändring av politiken växer hela tiden. I den röd-gröna sörja där regeringen tycks vilja att Sverige skall stå och stampa i väntan på de gröna jobben framträder statsministerns åsikter och avsikter allt skarpare. Av allt att döma har Sverige en regering som på fullt allvar menar att kapitalförstöring är bra för vårt land. Under de veckor som gått sedan regeringen be- stämde sig för att inleda en förtida avveckling av kärnkraften har vi sett en protestvåg som jag inte sett maken till sedan socialdemokraterna ville socialisera det svenska näringslivet med löntagarfonder. Nu får det vara nog, sade många den gången, och samma sak sägs nu när regeringen Persson bestämt sig för att avindustrialisera Sverige, att höja hushållens elkost- nader och att försämra miljön. I frågor som ligger utanför detta röd-gröna stag- nationsprojekt är tystnaden och bristen på beslutsför- måga påtaglig. Det är av flera skäl allvarligt. För det första är det ju ett demokratiskt problem att regeringen inte kan eller inte vill redogöra för sin uppfattning i centrala frågor. För det andra skadar det Sverige. Till den röd-gröna rivningen av produktiva resurser läggs en stor oklarhet i exempelvis Europa- politiken. Statsministern har ju själv sagt att EMU är en stör- re fråga än EU. Det tål att diskuteras. Men det absur- da är den slutsats han drar av sin uppfattning. Samti- digt som hans ministrar leker hela havet stormar på tidningarnas debattsidor tiger statsministern om vad han själv anser om denna fråga. Han saknar i dag en uppfattning, åtminstone en redovisad och därmed vägledande uppfattning, i den fråga han själv anser vara sin tids viktigaste. I tisdags presenterade vi moderater ett sju- punktsprogram för vad regeringen nu måste göra för att under innevarande mandatperiod återställa förtro- endet för Sverige som tillväxt- och företagarnation. Vi ser det som ytterst angeläget att den bas för tillväxt som tidigare funnits i svensk politik åter etableras. Socialdemokraterna kan - det är fullt möjligt - avbryta sin anslutning till den röd-gröna stagnations- linjen. Det är inte för sent ännu. Det borde gå att utan större opinionsmässiga svårigheter ställa upp på de sju punkter vi angett. Med tanke på hur många gånger regeringen tidigare har kunnat svänga och ändra sig kan det inte vara omöjligt för statsministern att lägga om kursen också i kärnkraftsfrågan, att säga att det var ett misstag att ge företagen momsregler som tvingar dem att erlägga skatt innan de får betalt och att säga att det var fel att fördubbla arbetsgivarperio- den i sjukförsäkringen. Göran Persson skulle här och nu kunna säga att han ser ett fullt deltagande i det europeiska valuta- samarbetet som en självklarhet för ett land som vill spela en konstruktiv roll i Europasamarbetet. Han skulle därmed bekänna sig till den öppenhet för vår omvärld som alltid gått hand i hand med en tillväxt- positiv och utvecklingsoptimistisk hållning. Statsministern skulle i dag kunna säga att han vill leda en regering och ett parti som hör hemma i den rationella och framtidsinriktade fåran av svensk poli- tik. Regeringen skulle kunna ta avstånd från det röd- gröna projektet att montera ned förutsättningarna för arbete och välfärd i vårt land. Statsministern skulle kunna säga att han vill bygga sin politik på de värde- ringar som delas av folkets flertal. Gör det, Göran Persson!
Anf. 6 ISA HALVARSSON (fp): Fru talman! Man kan inte sätta kalkerpapper, Gö- ran Persson, mellan Moderaterna och Folkpartiet. I de sociala välfärdsfrågorna finns det stora skillnader, den saken är klar. När vi regerade tillsammans fick vi från Folkpar- tiet igenom många av de sociala frågorna. Det var vårdgarantin, barnomsorgslagen, handikappreformen och pappamånaden. Mycket av det var inte på något vis moderat politik. När det gäller sjukvården har vi nu i våra motioner lagt fram förslag till hur man skall kunna tillföra mer pengar för att just kunna garantera vårdgarantin. Det centrala misstaget som regeringen gör är att bortse från att arbetslösheten bara kan sjunka om antalet reguljära jobb inom den privata sektorn ökar. Ni har sedan ni kom till makten fattat en rad beslut som klart har försämrat för företagandet och förut- sättningarna för nya jobb. Och nu har ni till råga på allt lagt er platt för linje 3-partierna i kärnkraftsfrågan och satt ytterligare krokben när det gäller möjligheterna för Sverige att återhämta sig som industrination. Folkpartister och socialdemokrater arbetade ihop i linje 2. Vi arbetade för en avveckling med förnuft. Att stänga två reakto- rer i förväg utan att anvisa en väg för ersatt elproduk- tion innebär på kort sikt kostnader för uppskattnings- vis 20 miljarder kronor. Det är en avveckling utan förnuft! En socialdemokrat här i huset sade till mig att det var värt 20 miljarder för att spräcka borgerligheten. Ändamålet helgar medlen. Men nu är det ju inte soci- aldemokratiska politiker som betalar priset. Priset kommer att betalas av skattebetalare, konsumenter och av dem som mister jobben i svensk industri till följd av beslutet. Vi som värnar vård och omsorg kan konstatera att bara de direkta kostnaderna för att stänga Barse- bäcksverket är lika stora som den förväntade resurs- bristen i vården vid sekelskiftet.
Anf. 7 Statsminister GÖRAN PERSSON (s): Fru talman! Det går inte att lägga kalkerpapper mellan Moderaterna och Folkpartiet, säger Isa Hal- varsson. Vi får väl se nästa år, när vi kommer till votering, var Folkpartiet finns någonstans. Det är lätt att stå i en talarstol och låtsas som om Folkpartiet inte bär något ansvar för det ekonomiska moraset, för massarbets- lösheten och för skuldsättningen. Ni satt ju där, med Anne Wibble som finansminister. Det misslyckandet är stämplat i pannan på Folkpartiet kanske mer än på något annat parti. Och så står ni här och låtsas vara ett socialt an- svarstagande parti. Den som inte har ordning på fi- nanserna, fru Halvarsson, kommer aldrig någonsin heller att långsiktigt kunna garantera vård, utbildning och skola. Lars Tobisson går förbi moderaternas syn på den offentliga sektorn. Här kommer naturligtvis en stor diskussion att rasa. Jag tycker att Tobisson i ärlighe- tens namn kunde svara på den enkla frågan hur han tror att 10 miljarder kronor mindre till kommuner och landsting skulle förbättra situationen i Sverige. Det är så moderaternas politik ser ut. Jag skulle kunna gå igenom många andra utgifts- områden med samma typ av förslag. Jag tycker att det är en bra relief till regeringens politik. Det är trots allt moderaterna som är alternativet i svensk politik. Folkpartister och kristdemokrater lär ju få ansluta sig, om de skall vara med i något slags högerblock. Därför ställs frågan, och därför tycker jag att Tobisson har en rimlig anledning att svara. Sedan handlar det om avindustrialisering och energipolitik. Har det aldrig slagit Lars Tobisson att den som skall göra en långsiktig investering också vill veta vad som händer efter kärnkraften? Tobisson har ju här i kammaren sagt att vi inte skall bygga någon ny kärnkraft. Det innebär att både Tobisson och jag vill ha något annat i stället. Kärnkraften är ju inte evig. Vi vet att kärnkraften upphör efter ett visst antal år. Vi kan tvista om huruvida det är efter 25, 30 eller 40 år, men en sak är säker: Om vi gör den period efter vilken kärnkraften skall ersättas alldeles för kort, kommer vi att få en abnorm belastning på våra inves- teringar. Vi kommer enbart av den anledningen att få inflationsimpulser i ekonomin. Vi behöver en lugn avveckling och omställning, som långsiktigt garante- rar energitillförseln. Dessutom är det naturligtvis så, Lars Tobisson, att det i själva omställningen ligger väldigt mycket av tro på industrisamarbetsförmåga. Det är högteknologi vi skall använda oss av. Om vi i dag rakt igenom i det svenska samhället använde bästa känd teknologi, skulle vi ha en avsevärt lägre energiförbrukning. Var- för skall vi då inte använda bästa känd teknologi? Varför bita sig fast vid gammal teknologi, Lars Tobis- son, som är energislukande och energislösande? Var- för vara rädd för det nya? Varför inte tilltro politiken en möjlighet att faktiskt stimulera framväxten av det nya? En sant konservativ är naturligtvis rädd för det nya och hänger sig kvar litet för länge vid det gamla. Det kan ibland vara riktigt, men när det gäller att ligga längst framme och tävla på en världsmarknad är det det nya som man skall vända sig till. Jag menar att energipolitiken står i samklang med klassisk social- demokratisk teknikoptimism och framtidstro.
Anf. 8 LARS TOBISSON (m): Fru talman! Statsministern har haft otur med för- fattaren av sitt svar. Han sade där att moderaterna vill skära i den offentliga sektorn, och det har han också återkommit till. Men han säger också att moderaterna inte är emot höga skatter. Det är ett konstigt uttalande. Det är faktiskt så att vi vill minska skatterna. Då får människor också möjligheter att själva klara de kost- nader som man nu förutsätter skall täckas med bidrag och på annat sätt. Jag tycker, fru talman, att den här debatten har vi- sat att Sveriges regering håller på att slå in på en ny och extrem ideologisk och politisk väg. Det röd-gröna projekt som statsministern vill göra till sitt står fak- tiskt i strid med den tradition av tillväxt, teknikut- veckling och framtidstro som förenat breda lager av det svenska samhället. Göran Perssons inlägg här i dag andas den politis- ka utopismens flåsiga språk. Sverige skall bli ett mönsterland, säger han, och han betecknar den eko- logiska omställningen, inledd med kärnkraftens förti- da avveckling, som nästa stora språng. Kinaresan har tydligen verkat inspirerande. Vi tycks ha en regeringschef vars politiska projekt och visioner alltmer avlägsnar sig från den verklighet där svenska företag och individer verkar. Om nu kärnkraftsavvecklingen är så bra, varför säger nä- ringslivet nej därtill? Det är i själva verket så att den avhåller företagen från att investera. Göran Persson väljer att bryta loss sitt parti från den traditionella grunden för svensk ekonomisk poli- tik, och han väljer faktiskt också att bryta med sitt partis historia. Kanske är det här vi ser historieförak- tet. Dagens debatt har stärkt misstanken att Sveriges statsminister vill tillhöra den röd-gröna stagnationssi- dan i svensk politik, och det är ett val som görs utan vilja till dialog, i direkt konfrontation med näringsliv, fack och folkflertal. Jag har många gånger noterat att socialdemokra- tiska politiker har en benägenhet att möta framtiden med lösningar från 50- och 60-talen. Göran Persson går än längre: Han förkastar den grund som 50- och 60-talspolitikerna arbetade från. Han väljer att möta framtiden med svar formade i ovilja mot utveckling- en, rädsla för tekniska framsteg och kritik mot den ekonomiska tillväxten. Det gör mig faktiskt, Göran Persson, mycket orolig för landets framtid.
Anf. 9 Statsminister GÖRAN PERSSON (s): Fru talman! Det hade varit bra om den oron hade kommit till uttryck medan Tobisson hade chans att regera landet, så att man inte hade försatt oss i det läge som vi så småningom hamnade i. Det som känne- tecknade den perioden var ansvarslöshet och oförmå- ga att hantera ekonomin. När det sedan gäller teknisk förnyelse och utveck- ling är det faktiskt på det viset att energipolitiken bygger på det nya, en tilltro till att forskarna har för- måga att få fram en ny energiproduktion. Vi tilltror de företag som utvecklar ny teknik förmåga och kapaci- tet. Vi vet ju, Lars Tobisson, att det sedan energipoli- tiken började ta fart i Sverige i mitten av 70-talet och framåt har ägt rum en enorm utveckling i många av de sektorer som man då beskrev på exakt det sätt som Tobisson nu beskriver dagens energipolitik. Hånet och föraktet mot exempelvis användning av biobränslen i både fjärrvärme och kraftvärme är väl dokumenterat. De som då var rädda för det nya, precis som många nu är, ville bita sig fast vid kolet och oljan. Man visste vad det var fråga om - detta hade man använt i många år. Det nya ville man sätta stopp för. Det är likadant nu. Jag tycker att Tobisson skall lyssna på ABB:s miljöchef, som i dag går igenom det här på ett ganska bra sätt. När det sedan handlar om skatter, Lars Tobisson, vill jag säga att ni inte är motståndare till skattehöj- ningar. Det visade ni när ni satt i regeringsställning. Ni höjde skatterna kraftigt för många grupper i sam- hället och sänkte dem för andra. Det var så det gick till. Det var en utmanande fördelningspolitisk sned- vridning. Det är inte att ta ut skatt som ni är rädda för, utan ni är emot ett skatteuttag som utnyttjas i utjäm- nande syfte i samhället. Det är jämlikheten som ni är motståndare till. Där kommer striden att stå, fru talman: mellan moderaternas-högerns samhällssyn och socialdemo- kratins, som bygger på de värderingar som jag här har redovisat.
Överläggningen var härmed avslutad.
2 § Svar på interpellation 1996/97:128 om en rörlig arbetsmarknad
Anf. 10 Arbetsmarknadsminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Per Unckel har frågat mig om jag av- ser att i mina förslag lyfta fram sambanden mellan rörlighet på arbetsmarknaden, tjänstesektorns utveck- ling och den sociala mobiliteten. Han har också frågat vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att säker- ställa den rörlighet som framtidens välstånd och per- sonliga utveckling kommer att kräva. Sunda statsfinanser och en stabil ekonomi är grunden i strategin för en halverad arbetslöshet. En viktig förutsättning för att arbetslösheten skall kunna halveras är att det stora flertalet nya jobb som måste skapas i Sverige under de närmaste åren kommer att växa fram inom näringslivet, i synnerhet i de små och medelstora företagen. Jag vill framhålla att redan i dag är Sverige ett bra land för företagsamhet. Här finns en flexibel ekonomi, ett konstruktivt samarbetsklimat och en kunnig och välutbildad arbetskraft. Framtidens arbetsmarknad kommer att se annor- lunda ut än dagens. Kunskaps- och kompetenskraven för framtidens yrken kommer att skilja sig från da- gens. Enligt regeringens uppfattning skapas ökad rörlig- het och flexibilitet via stärkta individer och trygga stabila system. Regeringens strategi är därför starkt inriktad mot åtgärder av mer offensiv karaktär som både stärker individens kompetens och konkurrens- kraft och underlättar ekonomins funktionssätt. Nyck- eln till bl.a. ökad rörlighet är mer än något annat ut- bildning och kompetensutveckling. En välutbildad befolkning är en förutsättning för en sysselsättning- sökning som bygger på att Sverige konkurrerar med kompetens och kvalitet - inte med låga löner och otrygga anställningar. Regeringens omfattande satsning på utbildning, som kommer att genomföras under fem år, kommer att ge 100 000 reguljära platser per år. I första hand kommer vuxna arbetslösa att få möjlighet att studera upp till treårig gymnasiekompetens. Det motsvarar ca 2,5 % av arbetskraften. Utbildningssatsningen betyder även att högskolan förstärks med 30 000 platser över hela landet, med tyngdpunkt på orter som inte har universitet. Genom utbyggnad av de mindre högsko- lorna ges ett kraftfullt stöd för regional utveckling. Det ger framtidstro, det stimulerar rörlighet och det skapar nya jobb. Den höga arbetslösheten har krävt nytänkande även på arbetsrättens område. Lagstiftning och regler måste anpassas till ett arbetsliv som i vissa avseenden drastiskt förändrats. Regeringen har därför gjort flera moderniseringar och förändringar av arbetsrätten. Dessa har förutsättningar att stå sig under lång tid. Regeringens ambition har varit att göra det lättare att anställa, inte att säga upp. Vår förhoppning är att dessa förändringar kommer att leda till en snabbare sysselsättningstillväxt nu när vi är på väg in i en hög- konjunktur. Tjänstesektorn fyller en allt viktigare funktion. Alltfler människor sysselsätts inom denna sektor. Under senare år har behovet av att stimulera privat tillhandahållna tjänster diskuterats livligt. I en situa- tion med ett svårt arbetsmarknadsläge är det viktigt att undersöka alla möjliga åtgärder som kan leda till ökad sysselsättning. Det gäller också servicesektorn. För att ge bättre underlag för regeringens fortsatta övervä- ganden vad gäller förutsättningarna för tjänstesek- torns utveckling har regeringen därför tillsatt en ut- redning (Dir. 1996:69) kring reglerna för anlitande av tjänster. Utredningen skall bl.a. se över möjligheterna att stimulera utbud och efterfrågan på tjänster riktade till hushållen. Den skall vara klar i mars 1997. Upp- följningen av regeringens arbete för att bekämpa arbetslösheten kommer att börja under våren 1997 och kommer att presenteras i vårpropositionen. Rege- ringen avser också att återkomma med ytterligare förslag till åtgärder i vårpropositionen. Avslutningsvis vill jag framhålla att nyckeln till vår framtid ligger i vår förmåga att skapa arbete för dagens och morgondagens generationer. Vi måste samla alla krafter för att gå från dagens massarbets- löshet till ett samhälle där alla har rätt till ett eget arbete, en egen lön och friheten och rätten att välja sitt eget liv. Jag är fullständigt säker på att vi genom regeringens samlade politik i framtiden skall kunna bygga Sveriges välstånd på industriell utveckling, rörlighet på arbetsmarknaden, större tjänsteproduk- tion, ökad ekologisk medvetenhet och rättvis fördel- ning.
Anf. 11 PER UNCKEL (m): Fru talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknads- ministern för svaret. Det finns en spänd väntan i nationen på att rege- ringen någon gång skall ta sig samman för att föreslå någonting som kan leda till att arbetslösheten bryts, att regeringen skall förmå att föreslå någonting som kan göra att vi får flera företag i Sverige och föreslå någonting som får företagen att växa i en sådan ut- sträckning att arbetslöshetsutvecklingen bryts. Det kan enligt min mening inte göras på något annat sätt än att man sänker kostnaden för att anställa människor och därmed kan anställa fler, och att man modernise- rar arbetsmarknaden så att den stämmer med nu- tidskrav. Ingenting av detta, fru talman, har inträffat. När jag och några till hade förmånen att diskutera denna fråga här i kammaren i går med Göran Persson innehöll svaret en enda lång beskrivning av hur för- träffligt regeringen hade skött sig. Samma beskrivning återkommer i debatten med Lars Tobisson här i dag. Allting är uppenbarligen bra, bortsett från haken att 1 miljon människor i Sverige inte få chansen att göra nytta på arbetsmarknaden. Margareta Winbergs svar här i dag är en variant av Göran Persson i går och tidigare här på morgonen. Svarets innehåll är känt. Det är tomt, och det är ut- dömt. Det är utdömt av fackliga organisationer som säger att regeringen inte klarar jobben. Med varieran- de argument kommer man till en gemensam slutsats: Det här håller inte. Det är utdömt av de företag som måste anställa om det skall bli några fler arbeten. De tror inte att det kommer att fungera och att regering- ens politik håller. Det är bara Göran Persson och Margareta Winberg som fortfarande tror det. Fru talman! Detta påminner om de stolta föräldrar som åsåg sin till lumpen nyinkallade son och stolt konstaterade vid exercisen: Alla går i otakt, utom vår Kalle! Fru talman! Frågorna kvarstår därför: Vad tänker regeringen faktiskt göra? Vilka är de konkreta förslag som skall kunna göra att Sverige nu skall kunna på- börja marschen ut ur arbetslösheten i en takt som svarar mot de behov och önskemål som människor har? Vi vet att den reformering av arbetsmarknaden som Margareta Winberg beskrev är en tummetott som inte kommer att hålla för den nya arbetsmarknadens och internationaliseringens krav. Vi vet att den utbildningssatsning som i Margareta Winberg i sitt svar till så stor del uppehöll sig vid inte är någon utbildningssatsning. I dag konstaterar Ar- betsmarknadsstyrelsen att det inte blir några fler ut- bildningsplatser, eftersom det dras ned lika många utbildningsplatser på andra konton. Av det stora blev det alltså ingenting. I går, eller om det möjligen var i förrgår, meddelades att 23 sömmerskor i Borås är uppsagda till följd av att deras företag nu flyttar, med statligt stöd dessutom, till ett annat land. Fru talman! Problemet är inte att människor förlo- rar jobb därför att företag omstruktureras. Sådant har hänt i alla sammanhang och i alla tider. Problemet är att det inte kommer någonting nytt i stället. Mina konkreta frågor till Margareta Winberg blir därför desamma som jag har ställt åtskilliga gånger tidigare. Hur skall det nya komma till i Sverige? Därutöver: Alla de nya gröna jobb som regeringen genom ar- betsmarknadsministern och Göran Persson aviserar, hur kommer de och var kommer de? Finns de för de 23 sömmerskorna i Borås att söka i dag? Vem skall betala dem? Fru talman! Olof Eriksson, som är statsministerns rådgivare i sakerna, har konstaterat att denna stora ekologiska omställning skall kosta 40 miljarder, för- modligen lågt räknat. Vem i hela friden skall betala dessa pengar?
Anf. 12 INGER SEGELSTRÖM (s): Fru talman! Jag kan inte låta bli att gå in i den här debatten, eftersom jag tycker att Per Unckel inte är litet fräck i sin historieskrivning om hur man skall se jobben ur kvinnornas synpunkt. Han är heller inte konsekvent och tar steget fullt ut med en rörlig ar- betsmarknad också för männen. Jag skulle vilja fråga arbetsmarknadsministern om hon inte delar min upp- fattning att det var just under Unckels regeringstid under början av 1990-talet som kvinnorna i stor ut- sträckning fick den ofrivilliga deltiden och löneskill- naderna fortsatte att öka. Min andra synpunkt gäller återigen Unckels man- liga arbetsmarknadsperspektiv. Per Unckel säger i dag att det finns otillräckliga förutsättningar för företagen att växa. Men är det inte så att det behövs många åtgärder? Det behövs att fler kvinnor startar eget och att näringslivet utvecklas och tar emot kvinnorna, men också att männen söker sig till den offentliga sektorn. Framför allt behövs att vi satsar i den offentliga sek- torn, där 60 % av Sveriges kvinnor i dag arbetar. Just satsningen med de 10 miljarder som Unckel nämner är oerhört viktig för att vi skall kunna klara löftet till kvinnorna att halvera den öppna arbetslöshe- ten till år 2000. Finns det egentligen några andra lösningar för kvinnorna - om vi också skall tala om dem, Per Unckel - på kort sikt? Vad vi behöver är just att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden, få till stånd arbetsvärdering och få bort den ofrivilliga deltid som Unckels regering medverkade så mycket till. Arbetstidsförkortning är en annan fråga. Borde egentligen inte Per Unckel för att få en rörlig arbets- marknad i stället föreslagit att antalet män borde öka, framför allt i den offentliga sektorn, och de tar med sig sina högre löner? Man borde också se till att fler kvinnor kommer in i näringslivet och finns på hela arbetsmarknaden. Är egentligen inte det ett av svaren? Vi har i dag en väldigt könsuppdelad arbetsmarknad och borde bredda den. För att vi skall kunna hålla löftet till kvinnorna, Per Unckel, måste vi faktiskt satsa på den offentliga sektorn. Det är orealistiskt att tro att alla kan få plats i näringslivet, som inte anställer speciellt många, eller att tro att alla på kort sikt skall kunna starta nya före- tag. Varför vill inte Per Unckel tala om den offentliga sektorn?
Anf. 13 Arbetsmarknadsminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Låt mig börja med Inger Segelström. Jag delar uppfattningen att det behövs fler kvinnliga företagare. Det är bara 25 % av företagarna i Sverige som är kvinnor. Därför har vi gjort särskilda insatser för det. Jag delar också Inger Segelströms oro för Per Unckels samhälle när det gäller kvinnornas arbets- marknad. Det vore väldigt bra om Per Unckel kunde svara på det. Vad händer med alla de kvinnor som med ert recept - sänkta skatter, att ta bort bidrag till kommuner och landsting, osv. - blir arbetslösa? Vad skall de göra? Vi värnar den offentliga sektorn. Det är också där- för som vi har sagt att när vi nu kan se ett överskott 1998 är den offentliga sektorn och kärnverksamheter- na, vården, omsorgen och utbildningen, de delar man inte kan reparera längre fram i livet, viktiga att satsa på. Där tror vi att det har gått litet för långt. Det har skurits litet för mycket. Men jag vet att Per Unckel inte delar den uppfattningen. Sedan påstår Per Unckel att vårt recept är utdömt av facken och av företagen. Det var väl ändå att ta i. Att företagen dömer ut vårt recept vet vi ju; företagen och Moderata samlingspartiet går ju hand i hand när det gäller politiken i Sverige i dag, och har länge gjort så. Men nog är det väl litet ohemult att säga att facken dömer ut vår politik! Skulle facken då föredra Per Unckels politik? Skulle den vara mer fackförening- svänlig? Skulle ett slopande av arbetsrätten enligt den modell som ni har presenterat i era motioner få facken att stå upp och hurra? Skulle vanliga löntagare tycka att skattesänkningar för de rika vore bra? Nej, Per Unckel! Ert recept är prövat under tre år, med för- ödande resultat. Det tror jag nog att de fackliga orga- nisationerna i Sverige är mycket väl medvetna om. Det skulle vara intressant att få höra av Per Unckel vad han anser att det egentligen är för fel i Sverige i dag. Om man jämför vår regeringstid med de tre år då ni satt i regeringen finner man att det finns fler företag nu än under den borgerliga tiden. Det görs fler nyetableringar nu än under den borgerliga tiden. Det är färre konkurser nu; antalet har faktiskt halve- rats. Industrins lönsamhet har stigit från 25 % 1992 till 40 % 1995. Räntabiliteten på eget kapital har tiodubblats, från 2,5 % till 21 %. De utländska di- rektinvesteringarna har ökat kraftigt. Vad är det för fel på detta, Per Unckel? Är inte det bra? Jag vill gärna ha ett svar på den frågan. Per Unckel säger att vi måste reformera arbets- marknadens funktionssätt. Men på vilket sätt skall det ske? Enligt förslagen i era motioner och i debatter här vill ni att det skall ske på ett sätt som faktiskt inte är till gagn för de enskilda människorna i Sverige, näm- ligen på ett sätt som skapar otrygga människor. Rädda och otrygga människor sparar, bor kvar, håller fast vid sitt arbete och vågar inte pröva på något nytt. De stannar därmed i växt och utveckling. Vårt recept är däremot stabila system på något så när rimlig nivå. Därmed skapar vi trygga medborgare som vågar konsumera, vågar investera, vågar flytta, vågar utbilda sig, vågar pröva på något nytt - männi- skor som utvecklas helt enkelt. Vilken typ av männi- skor är det Per Unckel och hans parti vill se i framti- den?
Anf. 14 PER UNCKEL (m): Fru talman! Inger Segelström undrade vad jag tycker om den offentliga verksamheten. Jag tycker att vi skall ha en stark offentlig sektor på de områden där den offentliga sektorn har en unik uppgift att fylla och där uppgiften inte bättre kan fyllas av företag i kon- kurrens med varandra. Jag tror att Inger Segelström gör ett mycket fun- damentalt fel, som för övrigt också arbetsmarknads- ministern gjorde sig skyldig till, när hon föreställer sig att trygga jobb för kvinnor är detsamma som jobb i den offentliga verksamheten. Det är där socialdemo- kraterna slår knut på de egna hjärnvindlingarna. Pro- blemet i dag för kvinnorna är att arbetsmarknaden för kvinnor utanför den offentliga sektorn är så torftig, inte minst därför att tjänsteföretagen inte har fått en chans att växa på egna meriter. Allt detta kan arbets- marknadsministern och skatteministern lätt göra nå- gonting åt - om ni vill. Problemet är att ni inte gör det. Margareta Winberg tycker inte riktigt om att bli påmind om att hennes egen sysselsättningspolitik är utdömd. Om jag inte minns alldeles fel meddelade Ylva Thörn, ordförande i Kommunal, häromdagen t.o.m. att den kärnkraftspolitik som regeringen för och som Lars Tobisson och statsministern diskuterade för en stund sedan leder till att flera människor blir ar- betslösa och att detta signalerar att regeringen inte tar arbetslöshetsfrågorna på allvar. Häromdagen medde- lade Metalls ordförande Göran Jonsson att han tyckte att regeringen hellre än att gå armkrok med Center- partiet då och då borde lyssna till några av de förslag som Moderata samlingspartiet lägger fram. Detta kanske vore ett råd som Margareta Winberg borde reflektera över ett ögonblick. Den andra sidan som har dömt ut politiken är före- tagen. Oavsett vad man tycker om företagare, Marga- reta Winberg, är det ett ofrånkomligt faktum att det är dessa som skall anställa de människor som i dag är arbetslösa. Margareta Winbergs uppräkning som gällde det svenska företagsklimatet i all ära, men är det så att företagen likväl säger att det inte går att framgångsrikt utveckla företagsamhet i Sverige på det sätt som Margareta Winberg och jag skulle önska så är detta ett politiskt, ekonomiskt och sakligt problem. Bekymret är nämligen att i en internationell värld så har nästan alla företag - stora som små - en alter- nativ marknad att investera i. När Ericsson meddelar att man för att se om sitt företags framtid tvingas att lägga investeringarna och därmed de nya arbetena utomlands borde det vara en signal till en hel regering att säga: Det är något fel när Ericsson, med den kan- ske mest blågule verkställande direktör som något stort börsföretag har, inte väljer att i stället satsa i Sverige. Vi i Moderata samlingspartiet kräver för vår del att skatterna sänks för arbete. Skatten skall sänkas först och främst så att skapandet, det nya, stimuleras, och, Margareta Winberg, så att människor med låga inkomster får en chans att vara kvar på arbetsmarkna- den. Strax innan människor blir bortrationaliserade därför att de inte klarar av att arbeta så som företagen kräver av dem betalar de 70 % av sin inkomst i skatt. Moderaterna anser att det inte är rimligt att människor med så låga inkomster skall betala så höga skatter att de inte har en chans att göra sig gällande på arbets- marknaden. Problemet är i dag att skatterna slår ut människor från arbetsmarknaden i en takt som är förfärande och som Margareta Winberg borde vara mer bekymrad över än hon uppenbarligen är. Till sist, fru talman: Arbetsmarknaden skall ut- vecklas så att den stämmer med en ny tids krav, med alla de flexibla variationer som den nya tiden kommer att kräva. Ett råd till Margareta Winberg är: Gå ut och lyssna på hur ungdomar i dag ser på arbetsmarknaden. Fråga dem hur de bedömer att deras varierade arbets- tider och arbetsförhållanden kommer att se ut fram- över och gör en arbetsrätt som är anpassad efter detta. Då kommer Margareta Winberg både att främja rör- lighet på arbetsmarknaden och - viktigast av allt - nya riktiga jobb.
Anf. 15 INGER SEGELSTRÖM (s): Fru talman! Det är ju bra att Per Unckel säger att han värnar om den offentliga sektorn. Däremot tycker jag att Per Unckel sticker huvudet i busken när han låtsas som om det inte är så att en majoritet, över 60 %, av de svenska kvinnorna arbetar i den offentli- ga sektorn. Det är den verklighet vi lever i, Per Unckel. Vi är inte bara intresserade av tjänstesektorn och de här lågavlönade jobben. Kvinnorna vill finnas på hela arbetsmarknaden, och det är det vi måste prata om. Det finns ett långsiktigt och ett kortsiktigt intres- se. När det gäller att halvera arbetslösheten för kvin- norna på kort sikt är det den offentliga sektorn det handlar om. Kvinnorna kan gå tillbaka i morgon dag. På lång sikt skall kvinnorna finnas på hela arbets- marknaden, och då menar jag också på de kvalificera- de och välavlönade jobben. Då handlar det inte bara om det som är arbete i hemmet och liknande. Målet för kvinnorna är ju inte bara rörlighet, utan målet är ju att få ett jobb på lång sikt. Vi vill också ha en rimlig lön. Det ryms alltså många fler frågor i det här med kvinnors arbete.
Anf. 16 Arbetsmarknadsminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Jag konstaterar att Per Unckel inte har något svar på vad kvinnorna skall arbeta med. Det är väl ändå så att med er politik, med en kraftig skatte- sänkning, kommer många kvinnor att slås ut från den offentliga sektorn. Företagande och startande av egna företag i all ära, men inte kan väl alla dessa kvinnor starta egna företag? Jag tror inte heller att de vill det - det kanske är viktigt i sammanhanget. Jag fick inte något svar på frågan om vad det är för fel på vår politik. Vi kan vara överens om att ar- betslösheten är för hög. Det är självklart så. Men vad är det för fel med en politik som nu har givit oss fler företag än under er tid - är det bra eller dåligt, Per Unckel? Är det bra att fler företag startar nu än under er tid? Är det bra att det är färre konkurser nu än under er tid? Ta bara de tre frågorna och svara på dem! Själv tycker jag att detta är bra. Per Unckel säger nu att företagen menar att läget är dåligt, och att det är politiskt, ekonomiskt och sakligt underbyggt. Nej, det är det inte. Det är poli- tiskt underbyggt. Det är varken ekonomiskt eller sak- ligt underbyggt, men det är politiskt underbyggt. Man ser nu en chans att få ännu bättre villkor för sina före- tag, trots att företagsvinsterna är så höga som de är, trots att direktörerna har så höga löner som de har, trots att räntabiliteten har stigit så mycket som den har gjort osv. Ekonomiskt och sakligt finns det ingen grund för den kritik som man nu går ut med. Kritiken är i grunden politisk. Det tycker jag är viktigt att framhålla. Per Unckel frågar om jag inte är bekymrad över att Ericsson skall flytta ut. Självfallet är jag det. Det är ett stort bekymmer när företagsledningar funderar på att flytta ut till låglöneländer därför att man får ännu högre vinst där. Då har man den strategin, att man skall flytta till länder där timkostnaden är en dollar. Det är klart: det klarar vi inte att konkurrera med. Det måste vi nog inse. Men det finns heller ingen - inte ens Per Unckel och det moderata partiet - som vill sänka arbetskraftskostnaden till den nivån. Vi får nog leva med att det i internationaliseringens värld kommer att finnas en viss rörlighet. Men då får vi också värdera andra saker som kan- ske inte direkt har med lönekostnaden att göra, men som direktörer tidigare - inte just nu - har värderat högt, nämligen en välutbildad arbetskraft, starka fack- föreningar så att man vet vilka spelregler som gäller på arbetsmarknaden och en offentlig sektor. Det hör jag fler och fler direktörer tala väl om. Man har dag- hem till sina anställdas barn och man har bra skolor. Om vi vågar lyfta fram de delarna och har ett löneläge som är konkurrenskraftigt jämfört med övriga EU- länder - dock inte med Asien och Kina - tror jag att vi ändå får fram en bild av företagandets Sverige som inte är så nattsvart som den som Per Unckel, Modera- ta samlingspartiet och 101 företagsledare nu försöker framställa. Den är i grunden politiskt och inte sakligt eller ekonomiskt motiverad.
Anf. 17 PER UNCKEL (m): Fru talman! Om kvinnors arbetsmarknad: Jag ser, Inger Segelström, ingen motsättning i att på en gång säga att vi skall göra någonting åt kvinnornas arbets- marknad och att den skall öppnas först och främst i de privata företagen. Varför skulle det bara vara okvali- ficerade arbetsuppgifter? Det kan vara allt mellan himmel och jord. För mig är det ett problem att kvin- nor så till den milda grad är beroende av i praktiken en enda arbetsgivare, nämligen stat, landsting och kommuner. De borde få chansen att göra sig gällande på en bredare arbetsmarknad än detta. Margareta Winberg frågar om det inte är bra att konkurserna är färre nu än tidigare. Naturligtvis är detta utmärkt. Sjutton vore det väl annars under brin- nande högkonjunktur. Att antalet konkurser inte är ännu mindre borde bekymra Margareta Winberg desto mera. Problemet är likväl att vi i dag har en lägre sysselsättning och fler arbetslösa än vad vi hade tidigare. Margareta Winberg säger sig vara bekymrad över att Ericsson inte finner det möjligt att investera så mycket som vi skulle vilja i Sverige. Men gör då någonting åt detta! Det får vi leva med, säger Marga- reta Winberg. Nej, det skall vi inte alls leva med. Sverige skall vara ett land där företag tycker att det är meningsfullt och stimulerande att arbeta och investe- ra. Bara på det sättet kan arbetslösheten pressas till- baka. Det finns massor av saker som en regering som vill göra någonting åt jobben kan göra. Man kan strunta i att stänga av strömmen. Det är en första bra åtgärd. Man kan säga att Sverige skall vara med i EMU fullt ut från början. Det skulle ge företagen trygghet. Man kan sänka skatterna. Man kan reforme- ra arbetsmarknaden. Detta är någonting som Margare- ta Winberg kan göra i dag, och det skulle ge effekter för sysselsättningen omedelbart. Fru talman! Vad Margareta Winberg har sagt var som jag tidigare sade känt. Det är tomt. Det är ut- dömt. Jag tvingas nog konstatera att det sätt som opinionen i dag bemöter regeringen på är mer än välförtjänt.
Anf. 18 Arbetsmarknadsminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Om Per Unckel hade lyssnat på vad jag sade när det gäller Ericsson hade han hört att jag hoppas att varken Moderata samlingspartiet eller regeringspartiet är intresserat av att vi skall konkurre- ra med löner på en dollar i timmen. Jag sade att vi får leva med det när vi har fri rörlighet i världen. Vi får leva med att företagen ibland flyttar ut på grund av att de därmed kan tjäna ännu mer pengar. Då gäller det för oss att konkurrera inte med låga löner och lågutbildad personal utan på annat sätt. Vi skall konkurrera med kompetens och med att de som väljer att etablera sig här och anställa har ett bra land att leva i och att vi kan ordna det på ett bra sätt för barnen och de gamla. Jag tror, Per Unckel, att det ibland är väl så viktigt för företagsledare som de väldigt låga lönerna. De problemen får vi lösa i det internationella sam- arbetet. Det räcker inte med EU eller EMU, därför att det finns en värld utanför. Det är till de länderna som t.ex. Ericsson nu flyttar. Det hjälper inte att vi är medlemmar i EU eller går med i EMU, därför att det är Baltikum eller framför allt Asien som tar dessa jobb. Per Unckel upprepar återigen att vi skall sänka skatter och reformera arbetsmarknaden. Det finns länder som har gjort det. Jag vet att Per Unckel är en stor beundrare av de länderna. De finns i vår närhet, och de finns litet längre bort. Jag tänker på Storbri- tannien, och jag tänker på USA. Visst har det i ett land som USA skapats väldigt många nya jobb. Det är rätt. Inte mindre än 68 miljoner har skapats under perioden 1979-1994. I Europa som helhet har det bara skapats 11 miljoner. Men USA har alltså skapat, eller räddat, jobb till priset av stigande orättvisor och till priset av en tudelad arbetsmarknad och ökade klyftor. Det samhället vill vi socialdemokrater inte ha.
Överläggningen var härmed avslutad.
3 § Svar på interpellation 1996/97:181 om Ljungbyhed
Anf. 19 Arbetsmarknadsminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Ingvar Eriksson har frågat mig om vad regeringen avser att göra för att ta till vara Ljung- byheds framtida möjligheter till nya arbeten för alla som nu successivt förlorar sina arbeten på F 5. Det kan inte undvikas att de anställda på flygflot- tiljen i Ljungbyhed och alla som är beroende av dem känner sig drabbade av de nedskärningar som kom genom försvarsbeslutet. Det är inte helt avgjort vad som kommer att hända med de nuvarande statliga institutionerna i Ljungbyhed. Den s.k. skolutredning- en (dir. 1996:101) ser över det militära försvarets skolverksamhet. I Ljungbyhed finns en väderskola och en flygledarskola som ingår i denna översyn. Utredaren skall lämna sina förslag senast den 2 janu- ari 1998. De förslag som kräver riksdagens ställnings- tagande skall dock lämnas senast den 1 augusti 1997. Vidare har regeringen gett Försvarsmakten i uppdrag att senast den 1 april 1997 lämna förslag på en annan huvudman för den trafikflygarutbildning som finns i Ljungbyhed, eftersom regeringen inte anser att det är Försvarsmakten som skall utbilda civila trafikflygare. Arbetslösheten ligger för närvarande på en hög ni- vå i Klippans kommun, 7,9 %. Trots detta tror jag att Ljungbyhedborna har goda förutsättningar att klara den omställning som försvarsbeslutet medför. Det finns en stor potential i de kreativa och framsynta aktiviteter som pågår i Klippans kommun. Lägg där- till att den svenska arbetsmarknadspolitiken är så utformad att det finns många olika instrument att ta till för att överbrygga följderna av omstruktureringen på arbetsmarknaden. Den kunskap och kompetens som finns hos de anställda kommer naturligtvis att vara en grund både i sökandet efter nya arbetstillfällen och för kompetensutbildning till andra slags arbets- uppgifter. Länsarbetsnämnden har placerat två arbetsförmed- lare i Ljungbyhed, och de arbetar tillsammans med Trygghetsstiftelsen för att hjälpa personalen till nya arbeten. Länsarbetsnämnden har också bidragit till att en person placeras i Klippans kommun för att utveck- la det lokala näringslivet. Även om avståndet mellan Ljungbyhed och Malmö innebär ett avsevärt pend- lingsavstånd ligger Ljungbyhed ändå nära den förvän- tade stora tillväxtregionen i och med att Öresundsbron byggs. Ljungbyhed ingår också i Öresundsregionen, som omfattar Sjælland och hela Skåne län, och som Sveriges regering just har föreslagit som en av EU:s sysselsättningspakter där näringsliv, stat och kommun skall samverka för att få fram de nya jobben. Det ligger inte inom mitt ansvarsområde att uttala mig om hur de befintliga byggnaderna skall kunna utnyttjas och bevaras. Jag vet att det pågår överlägg- ningar om detta. Företrädare för Klippans kommun har också uttalat sitt förtroende för det engagemang som länsarbetsnämnden och länsstyrelsen har för Ljungbyhed och har stora förväntningar på dessa insatser. Naturligtvis kommer jag själv och regeringen i övrigt att uppmärksamt följa utvecklingen på de orter där arbetsmarknaden påverkas av försvarsbeslu- tet.
Anf. 20 INGVAR ERIKSSON (m): Fru talman! Jag vill tacka för svaret på min inter- pellation. Jag uppfattar dock svaret som att man skall vänta och se. Svaret andas mycket av fromma för- hoppningar och litet av konkreta besked. Försvarsbeslutet i höstas innebär en kraftig minskning av antalet anställda inom försvaret. Många förband läggs ned, och successivt ställs många utan arbete. I några fall planerar staten kompensationssys- selsättning i form av annan offentlig verksamhet. På vissa andra håll görs inte mycket från regeringens sida som syftar till att minska problemen. Krigsflygskolan i Ljungbyhed kommer genom beslutet att läggas ned efter det att verksamheten har förflyttats. Stora värden i form av mark och byggna- der kommer att finnas kvar. Frågan är nu hur dessa värden skall kunna tas till vara. Man kan säga att de är ganska unika jämfört med andra försvarsanläggningar. Jag föreställer mig att en speciell verksamhet med anknytning till flyg och transporter skulle vara möjlig även framöver. Men ännu har inte klarhet uppnåtts vad gäller den civila trafikflygarutbildningens fort- sättning. Statsrådet säger nu att man senast den 1 april skall komma med förslag till ny huvudman för trafik- flygarutbildningen. Kan jag, Margareta Winberg, ta detta besked som att det nu är klart att denna verk- samhet kommer att fortleva? Det gör den i så fall lämpligen i Ljungbyhed. Vi har helt nyligen fått ta del av en oroande verk- lighet vad gäller aviserad flykt av piloter från flyg- vapnet till trafikflyget. Därför står det fullständigt klart för mig att motivet för en fortsatt trafikflygar- utbildning i den form den har pågått vid TFHS i Ljungbyhed är mycket starkt. Rent ekonomiskt är det också ett statligt intresse, då den militära pilotutbildningen är alltför dyrbar för de piloter som skall engageras inom trafikflyget. Statsrådet sade att det i Ljungbyhed finns en vä- derskola och en flygledarskola som också ingår i en översyn. Är statsrådet inte medveten om att utred- ningen gäller vart skolorna skall flytta och inte huru- vida de skall vara kvar eller inte? Är möjligen en omsvängning på gång vad gäller väderskolans och flygledarskolans placering? Det skulle vara positivt för sysselsättningen. Jag är rädd för att statsrådet överdriver betydelsen av Malmöregionens expansion och dess effekter för dem som nu drabbas i Ljungbyhed. Kommunikatio- nerna är t.ex. inte de bästa. Statsrådet har besökt många drabbade orter i Sve- rige under det senaste året, när det gäller arbetsmark- naden. När kommer arbetsmarknadsministern till Ljungbyhed och Klippans kommun?
Anf. 21 Arbetsmarknadsminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Jag har faktiskt som arbetsmark- nadsminister varit i närheten av Ljungbyhed. Men jag var inte där av det här skälet. Jag ser det som angelä- get att också besöka Ljungbyhed. Jag lovar att göra det, men jag kan inte säga när. Som regeringsledamot och arbetsmarknadsminis- ter är det viktigt att vara närvarande på de orter där man har det svårt. Men det betyder inte att man har någonting med sig i bagaget varje gång. Man skall vara där för att lyssna och ta till sig det som finns där. Den nya regionalpolitiken bygger inte längre på att staten kommer med en fabrik eller någonting annat. Den bygger på människors engagemang på plats och på människors mobilisering. Sedan kan staten stötta på olika sätt, t.ex. ekonomiskt. Vi vet att det just är detta som sker nu i Ljungbyhed. Jag vet också att den nye landshövdingen, Bengt Holgersson, arbetar hårt för att det skånska näringslivet skall etablera sig i Ljungbyhed. Han vill också ha tillgång till byggna- derna, men som jag sade i mitt inledningsanförande ligger det inte inom mitt område att bestämma över det. Därför låter jag den processen ha sin gång. Jag vet också att man vill behålla den civila tra- fikflygarutbildningen. Man har också planer på att göra ett skånskt transportcentrum i Ljungbyhed. Om det blir så får väl utvecklingen visa, men jag tycker att man nu skall få chansen att arbeta med detta. Ingvar Eriksson frågade om utredningarna. Jag kan återigen säga att det finns en väderskola och en flygledarskola som ingår i den översyn som skall göras. Den skall vara klar den 2 januari 1998, men om det kräver riksdagens ställningstagande skall det dock lämnas besked senast den 1 augusti 1997. Vi har också gett Försvarsmakten i uppdrag att se över och lämna förslag till annan huvudman för trafikflygar- utbildningen, som finns i Ljungbyhed. Jag vet också att det på ort och ställe - jag har ju talat med representanter där nere - finns åsikter om hur man skulle kunna hitta en ny huvudman för det här.
Anf. 22 INGVAR ERIKSSON (m): Fru talman! Det är bra att statsrådet är beredd att komma till Ljungbyhed. Jag tror att det är angeläget att det sker ganska snart, eftersom många människor känner stor oro för sin framtid. Det är intressant att höra statsrådet tala om att det finns planer på ett transportcentrum. Det har jag inte hört förr från statsrådets eller regeringens sida. Detta har jag också funderat på. Det är något som kanske skulle kunna lösa en del problem. Men det finns andra verksamheter som är nämnda här, t.ex. Trafikflygar- högskolan. Den flykt av piloter som nu aviseras från försvaret framstår för mig som ett starkt argument för att den utbildningen skall vara kvar. Jag uppfattar det som att statsrådet håller med mig i den frågan. Då är det intressant att få veta om den får vara kvar i Ljung- byhed. Jag tror knappast att man kan hitta något bättre område just för detta än Ljungbyhed. Där är man ju inkörd på detta sedan minst tio år tillbaka. Ljungbyhed är ett relativt litet samhälle, en del av Klippans kommun, som är enormt beroende av just verksamheten på den gamla krigsflygskolan. Även servicenäringen har en stor betydelse. Den är mycket beroende av den här verksamheten. Det är många inom den näringen som ställer sig frågan: Varför händer ingenting? Varför skall vi vänta på besked? Jag vet visserligen att Klippans kommun nu är enga- gerad. Efter en del om och men har man kommit i gång med den del. En näringslivsman skall visst etableras. Det är bestämt, men detta har ännu inte startats. Men det är bra om det kommer att ske. Jag undrar om statsrådet har någon kommentar vad gäller den serviceverksamhet som finns i bygden. I och med att många nu flyttar från Ljungbyhed på grund av den aviserade nedläggningen är det stor risk att arbetslösheten kommer att öka relativt snabbt den närmaste tiden. Det skulle vara intressant om statsrå- det har någon synpunkt att komma med när det gäller denna allvarliga del. Hon har kanske något besked som kan lugna människor som är känner osäkerhet över om de har något jobb eller ej inom några måna- der eller ett halvår.
Anf. 23 Arbetsmarknadsminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Jag har all förståelse för att människor är oroliga. Däremot har jag den bestämda uppfatt- ningen att de som nu hanterar detta - i Ljungbyhed, i Klippans kommun och i Skånelänet - gör det i mycket stort samförstånd och i förtroendefullt samarbete med företrädare för t.ex. Näringsdepartementet. Så jag känner inte att man från den lokala nivån riktar kritik för att det görs för litet. Vi har dessa utredningar på gång. Bengt Holgersson håller i det på det sätt som jag har beskrivit. Då tror jag att vi skall avvakta litet grand och se vad som blir resultatet. I överläggningar har man också sagt att det finns en helt annan alternativ arbetsmarknad, till skillnad från hur det är på vissa andra orter som har drabbats av försvarsbeslutet - jag tänker t.ex. på Söderhamn. Det finns en helt annan alternativ arbetsmarknad i närheten av Ljungbyhed. Det finns också mycket positivt att utgå från i Klippan, t.ex. en väldigt kreativ entreprenörsskola som utbildar ungdomar från hela landet. Det finns ledarskapsutbildning, man sysslar med miljövänlig reningsteknik osv. Återigen är det så man måste se på morgondagens arbetsmarknad: att det skapas väldigt mycket utifrån de resurser som finns lokalt. Jag är inte så bekymrad i det här fallet. Men självklart skall vi följa det hela, och självklart skall vi den dagen man har kommit fram till att man vill ha det på ett visst sätt väldigt seriöst pröva förslagen och se om vi kan stötta upp det hela på något sätt. När det gäller mitt eget speciella verksamhetsom- råde vill jag återigen säga att vi genast placerade två arbetsförmedlare i Ljungbyhed. De arbetar tillsam- mans med Trygghetsstiftelsen för att hjälpa personer, dvs. de enskilda individerna, till nya arbeten. Man får i den här diskussionen skilja på två saker. Det jag egentligen har ansvar för är individstödet och individens utveckling till någonting annat. Det andra, som egentligen är näringsministerns bord, är utveck- lingen av regionen och möjligheten för nya företag och ny sysselsättning att etablera sig på orten.
Anf. 24 INGVAR ERIKSSON (m): Fru talman! Statsrådet säger att vi nog skall avvak- ta vad som blir resultatet. Jag är betydligt oroligare än statsrådet när det gäller resultatet. Dagssituationen är ju, som statsrådet själv sade, att det finns en hög ar- betslöshet i området - omkring 8 %. Sedan menar Margareta Winberg att den expan- sion som sker i Malmö- och Öresundsområdet skulle få direkta effekter för Ljungbyhed. Jag är litet orolig över att man från statens och regeringens sida så en- tydigt har en övertro på att den här expansionen skall leda till att man klarar de problem Skåne har i dag. Skåne är också väldigt beroende av annan närings- verksamhet som har vissa problem. Det är då väldigt många som kan drabbas av problem med sysselsätt- ningen framöver. Därför är alla sådana här situationer angelägna att fördjupa sig i. Jag hoppas verkligen att statsrådet lever upp till ambitionen att följa utvecklingen och också att i när- tid göra ett besök i Ljungbyhed. Det skulle vara in- tressant med ett sådant besked. Jag tror att många skulle vara tacksamma om statsrådet kunde ge detta i dag. Det är ju så, vilket jag nämnde i min interpella- tion, att det här finns mycket stora värden. Jag har en alldeles bestämd känsla av att regeringen inte riktigt har insett hur stora värden som finns i detta område och som kan utnyttjas på ett speciellt sätt. Jag tror att staten här måste ta sitt ansvar. Man har medverkat till att dra ned försvaret genom att även här avveckla en verksamhet som är ganska bred. Jag tror att det i anslutning till denna verksamhet finns möjligheter att i framtiden göra mer. Jag hoppas verkligen att statsrå- det lever upp till de löften och de förhoppningar hon här har lagt fram.
Anf. 25 Arbetsmarknadsminister MARGARETA WINBERG (s): Fru talman! Låt mig först kommentera det här med Malmö- och Öresundsregionen. Jag var inte så kate- gorisk. Jag har själv åkt med bil mellan Ljungbyhed och Malmö så jag vet precis vad det är för avstånd, och jag vet också att kommunikationerna i övrigt kanske inte är så lysande. Men jämfört med vissa andra delar av landet får man väl trots allt hävda att Öresundsregionen är ett tillväxtområde. Jag menar inte att man kanske måste pendla, men ett tillväxtom- råde i Öresundsregionen kan ju också få - brukar få - effekter på närområdet genom underleverantörer och annat. Om man nu lyckas etablera ett näringsliv i Ljungbyhed kan Öresundsregionen, sett ur det pers- pektivet, få en positiv inverkan på detta. Jag vill också återigen påminna om att vi har gått till EU och begärt att Malmö- och Öresundsregionen tillsammans med Köpenhamn skall bli vad som kallas en territoriell sysselsättningspakt. Det är därför litet spännande att se vad det kan innebära för framtiden. Kan det betyda någonting mer än de traditionella arbetsmarknadspolitiska instrumenten? Jag tror det, och det skall bli väldigt intressant att se om vi får rätt. Till slut återigen: Ja, jag skall åka till Ljungbyhed.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades Motioner 1996/97:A25-A29 till arbetsmarknadsutskottet
5 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades Propositioner 1996/97:92 Enskilda vägar 1996/97:127 Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende
Skrivelse 1996/97:103 Kommittéberättelse 1997
Redogörelse 1996/97:RB3 Sveriges deltagande i Internationella valutafondens nya lånearrangemang (New Arran- gements to Borrow, NAB)
Skatteutskottets betänkanden 1996/97:SkU15 Inkomstskatter m.m. 1996/97:SkU16 Energiskatter m.m. 1996/97:SkU17 Vissa punktskattefrågor
Jordbruksutskottets betänkanden 1996/97:JoU7 Kartavgift i ärenden om EU-finansierat stöd inom jordbrukssektorn 1996/97:JoU13 Trädgårdsnäringens konkurrenssitua- tion
Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1996/97:AU8 Jämställdhetspolitiken 1996/97:AU11 Statlig personalpolitik
Bostadsutskottets betänkande 1996/97:BoU8 Hyresrätt m.m.
6 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 28 februari
1996/97:211 av Ragnhild Pohanka (mp) till statsrådet Pierre Schori Asylsökande bosnienkroater 1996/97:212 av Marianne Carlström (s) till statsrådet Ylva Johansson Hemkunskap 1996/97:213 av Gun Hellsvik (m) till justitieministern Syntetiska drogen 1996/97:214 av Sten Tolgfors (m) till statsministern Näringslivets förtroende för regeringen
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 4 mars.
7 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar framställts
den 28 februari
1996/97:326 av Helena Nilsson (c) till utrikesminis- tern Genetiskt selektiva vapen 1996/97:327 av Annika Nordgren (mp) till utrikes- ministern Genetisk kunskap i militär aktivitet 1996/97:328 av Ragnhild Pohanka (mp) till arbets- marknadsministern Övertidsuttag 1996/97:329 av Kent Olsson (m) till kommunika- tionsministern Sjöbefälsutbildning 1996/97:330 av Ulf Björklund (kd) till inrikesminis- tern Småhusskadenämnden
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda- gens snabbprotokoll tisdagen den 4 mars.
8 § Anmälan om skriftliga svar på frågor
Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in- kommit
den 27 februari
1996/97:306 av Maggi Mikaelsson (v) till utrikesmi- nistern Situationen i Iran 1996/97:311 av Annika Nordgren (mp) till utrikes- ministern Chiapas 1996/97:316 av Marianne Samuelsson (mp) till utri- kesministern Hemlig rapport om ubåtskränkningar
Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 4 mars.
9 § Kammaren åtskildes kl. 10.28.
Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen.