Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:39 Torsdagen den 5 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1996/97:39

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1996/97:39 Torsdagen den 5 december Kl. 12.00 - 17.59

---

19.00 - 20.56

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 29 november.

2 § Meddelande om anmälan till debatterna
vecka 51

Talmannen meddelade att för planeringen av de-
batterna skulle de ledamöter och statsråd som ville
delta i debatterna vecka 51 anmäla sig till kammar-
kansliet senast tisdagen den 10 december kl. 17.00.

3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 4 december

KU4 Den regionala samhällsorganisationen
Mom. 2 (avslag på propositionens förslag avseende
införande av regionförbund i Kalmar län m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
229 för utskottet
73 för res. 1
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 142 s, 22 c, 20 fp, 18 v, 15 mp, 12 kd
För res. 1: 72 m, 1 fp
Frånvarande: 19 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 5 (försöksverksamhet i Jämtlands och Kalmar
län)
1. utskottet
2. res. 3 (v, mp)
3. utskottets hemställan med den ändring som följdes
av bifall till mot. K12 yrk. 2 (kd)
Förberedande votering:
36 för res. 3
12 för mot.
255 avstod
46 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
189 för utskottet
32 för res. 3
81 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 143 s, 3 m, 22 c, 21 fp,
För res. 3: 17 v, 15 mp
Avstod: 69 m, 12 kd
Frånvarande: 18 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 5 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 9 (fördelningen av kulturpolitiska medel)
1. utskottet
2. res. 6 (fp, m)
Votering:
196 för utskottet
88 för res. 6
17 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 1 m, 22 c, 1 fp, 15 v, 1 mp, 12 kd
För res. 6: 68 m, 20 fp
Avstod: 2 m, 1 v, 14 mp
Frånvarande: 17 s, 9 m, 5 c, 5 fp, 6 v, 3 mp, 3 kd
Margit Gennser (m) anmälde att hon avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.
Elisa Abascal Reyes (mp) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 12 (utgångspunkter för det fortsatta utveck-
lingsarbetet)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. K12 yrk.1 (kd)
Votering:
220 för utskottet
12 för mot.
71 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 143 s, 2 m, 22 c, 21 fp, 17 v, 15 mp
För mot.: 12 kd
Avstod: 70 m, 1 v
Frånvarande: 18 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 14 (en samlad strategi för regionaliseringen av
statliga verk och myndigheter)
1. utskottet
2. res. 7 (c)
Votering:
280 för utskottet
22 för res. 7
2 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 70 m, 21 fp, 18 v, 15 mp, 12 kd
För res. 7: 22 c
Avstod: 2 m
Frånvarande: 17 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 16 (inrättande av länsparlament m.m.)
1. utskottet
2. res. 8 (c, mp)
Votering:
191 för utskottet
39 för res. 8
73 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 143 s, 21 fp, 15 v, 12 kd
För res. 8: 22 c, 2 v, 15 mp
Avstod: 72 m, 1 v
Frånvarande: 18 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 18 (vidgad samordnad länsförvaltning i Got-
lands län)
1. utskottet
2. res. 9 (fp, v)
Votering:
192 för utskottet
39 för res. 9
73 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 21 c, 15 mp, 12 kd
För res. 9: 21 fp, 18 v
Avstod: 72 m, 1 c
Frånvarande: 17 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 19 (länsstyrelsernas uppgifter och ledning i
försökslänen)
1. utskottet
2. res. 10 (v)
Votering:
215 för utskottet
18 för res. 10
71 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 1 m, 22 c, 21 fp, 15 mp, 12 kd
För res. 10: 18 v
Avstod: 71 m
Frånvarande: 17 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 3 mp, 3 kd

Mom. 21 (länsexpertfunktionens ställning)
1. utskottet
2. res. 11 (fp, c, v, mp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

FiU12 Allmänna pensionsfondens verksamhet år
1995
Propositioner ställdes först beträffande utskottets
hemställan och därefter i fråga om motiveringen.
Hemställan:
1. utskottet
2. res. 1 (v)
Votering:
282 för utskottet
20 för res. 1
1 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 71 m, 22 c, 20 fp, 14 mp, 11 kd
För res. 1: 1 fp, 18 v, 1 kd
Avstod: 1 m
Frånvarande: 17 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 3 kd
Motiveringen:
Godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 2 (m, fp,kd)
Votering:
199 för utskottet
105 för res. 2
45 frånvarande
Kammaren godkände utskottets motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 22 c, 18 v, 15 mp
För res. 2: 72 m, 21 fp, 12 kd
Frånvarande: 17 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 3 mp, 3 kd

BoU6 Handelsändamålet i detaljplan, m.m.
Mom. 1 (lagförslaget i vad det avser möjligheten att
precisera handelsändamålet i detaljplan)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, kd)
Votering:
198 för utskottet
105 för res. 1
1 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 20 c, 1 fp, 18 v, 15 mp
För res. 1: 72 m, 1 c, 20 fp, 12 kd
Avstod: 1 c
Frånvarande: 17 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 3 mp, 3 kd
Kerstin Warnerbring (c) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 2 (beaktande av miljöskäl m.m. vid handelse-
tableringar)
1. utskottet
2. res. 3 (v, mp)
Votering:
174 för utskottet
34 för res. 3
96 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 144 s, 1 m, 22 c, 6 fp, 1 kd
För res. 3: 1 fp, 18 v, 15 mp
Avstod: 71 m, 14 fp, 11 kd
Frånvarande: 17 s, 8 m, 5 c, 5 fp, 4 v, 3 mp, 3 kd
Margitta Edgren (fp) anmälde att hon avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 3 (vissa utredningsinsatser m.m. avseende
stormarknadsetableringar)
1. utskottets hemställan med godkännande av utskot-
tets motivering
2. utskottets hemställan med godkännande av motive-
ringen i res. 4 (m, fp, kd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med godkän-
nande av utskottets motivering med acklamation

Mom. 4
Kammaren biföll utskottets hemställan.

4 § Svensk migrationspolitik i globalt perspek-
tiv

Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1996/97:SfU5
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv (prop.
1996/97:25, skr. 1996/97:24 delvis)

Anf. 1 GUSTAF VON ESSEN (m):
Fru talman! Det vi skall besluta om senare i dag är
svensk migrationspolitik. Det är en helhet, ett total-
perspektiv, vi nu skall diskutera. Det gäller flykting-
politik, invandringspolitik, mottagande, återvändande.
Men det gäller också utrikes-, säkerhets-, handels-
och biståndspolitik, mänskliga rättigheter och demo-
krati. Allt hör samman. Det är så vi har sett det från
moderat horisont när vi deltagit i utredningar och
diskuterat migrationspolitiken.
Regeringens förslag till ny och utvecklad migra-
tionspolitik överensstämmer i allt väsentligt med våra
åsikter, och vi kan därför ge vårt stöd till den inrikt-
ning och till de förslag som regeringen utformat.
Vi anser att migrationspolitiken, särskilt invand-
ringspolitiken, inte lämpar sig för enkel partipolitisk
träta över blockgränsen. Med dagens beslut, som
riksdagen inbjuds att ta, får politiken en rejäl förank-
ring både här i riksdagen och också förhoppningsvis
ute i landet bland människorna. Ju bredare och djupa-
re legitimitet politiken får på detta område, ju mindre
risk för förenklade och populistiska budskap. Vi som
var med förra mandatperioden och tog strid med ny-
demokraterna vet att denna risk alltid finns.
Fru talman! Flyktingpolitiken är viktigare än in-
vandringspolitiken, sett i ett globalt perspektiv. Flyk-
tingpolitiska insatser berör långt fler människor i
flyktingarnas egna hemländer och närområden.
Etnisk nationalism, förföljelse, förtrampning av
demokratiska och mänskliga rättigheter, lokala kon-
flikter, fattigdom och allmänt elände samt ekologiska
katastrofer driver människor från hus och hem, från
hembygd och hemland för att frivilligt eller ofrivilligt
söka skydd eller ett bättre liv någon annanstans.
UNHCR, som är FN:s flyktingorgan, sörjer för
tryggheten för över 25 miljoner flyktingar, och lika
många beräknas vara s.k. internflyktingar. Långt fler
har lämnat sina länder för att arbeta eller vistas i and-
ra länder, legalt eller illegalt. UNHCR har en budget
som inte avsevärt skiljer sig från de belopp vi i Sveri-
ge lägger ned på vår flyktinginvandring. Sverige är en
stor biståndsgivare till UNHCR och skall förhopp-
ningsvis så förbli.
Det är viktigt att vi nu mer och mer medvetet an-
lägger ett migrationspolitiskt perspektiv på våra gö-
randen och låtanden i det internationella samarbetet.
Utgångspunkten måste vara att varje människa har rätt
att under fria och trygga former leva och verka i sitt
hemland. Alla internationella ansträngningar måste
inriktas mot detta mål. Det svenska engagemanget är
välkänt och uppskattat och har nu också resulterat i att
Sverige fått en plats i FN:s säkerhetsråd. Svenska
regeringen skall ha en eloge för sin framgång härvid-
lag.
För att skapa trygghet och säkerhet i vår värld
krävs oändliga ansträngningar. Det är en process där
själva processen är målet. Att involvera så många som
möjligt är avgörande för en lyckosam process. Sam-
verkan med andra länder är helt nödvändig. FN,
OSSE och Europarådet, för att nämna några interna-
tionella organ, har olika roller och gör sina viktiga
insatser när folkrätten kränks och konflikter uppstår.
NATO är den mest potenta aktören på utförarsidan
och kan ge kraft och eftertryck när ord och sanktioner
inte förslår.
Sveriges nya roll som alliansfri men ändå aktivt
medverkande part i samband med fredsbevarande
insatser upplevs av många som värdefull. Vi har inga
egna intressen annat än just fred och säkerhet. Insat-
serna kan variera i inriktning och omfattning, från
diplomati, övervakning och observation till militära
insatser t.o.m. under NATO.
Ensamma kan vi inte åstadkomma så mycket. Vårt
EU-medlemskap ger oss nya och mycket intressanta
möjligheter att påverka. EU behärskar andra instru-
ment än andra organisationer. Med hjälp av associa-
tionsavtal eller inom ramen för den s.k. Lomékonven-
tionen kan konstruktiva dialoger upprättas med olika
länder i syfte att åstadkomma mänskliga rättigheter,
utveckling, marknadsekonomi, ökad handel och inves-
teringar.
Fru talman! Konflikter uppstår ju ändå bevisligen,
trots förebyggande insatser eller på grund av otill-
räckliga sådana. En genomtänkt hållning när konflik-
ter inträffar och flyktingströmmar uppstår är nödvän-
dig, och UNHCR har också formulerat en sådan. Den
skulle schematiskt och förenklat innebära följande.
Om tidiga insatser av preventiv art inte har räckt
till bör säkra zoner och korridorer upprättas inom
landet med hjälp av insatser från det internationella
samfundet.
Om flyktingar passerar gränser till grannländer
bör flyktingmottagande upprättas regionalt. I vissa fall
kan överföring av flyktingar ske åtminstone tillfäl-
ligtvis till tredje länder.
Utgångspunkten är att alla har rätt till sitt hemland
och att ett återvändande därför är ett överordnat mål
och skall genomföras så snart som möjligt. Skydd
skall ges, och i massflyktssituationer blir det fråga om
en kvantitativ insats; skydd skall ges till så många
som möjligt som har behov av det.
Sverige bör ha samma hållning och aktivt bidra till
att uppnå de mål som världssamfundet funnit vara de
relevanta. Därför är det bra att regeringsförslaget
innehåller en väsentligt ökad möjlighet till tillfälliga
uppehållstillstånd vid massflyktssituationer, och där-
för är det bra att regeringen lyfter fram återvändar-
perspektivet på ett tydligt sätt.
Som jag nyss nämnt skall Sverige aktivt verka i
världen för att underlätta för flyktingar. Vi skall sam-
arbeta med andra för att förverkliga de mål jag nyss
beskrev. Vi skall också ha en genomtänkt invand-
ringspolitik, som anknyter till vår generella syn på
flyktingpolitiken.
Vår invandringspolitik har länge framstått som
omodern och otydlig. Skyddsbehovet har inte varit
tillräckligt prioriterat och preciserat. Omvärlden har
upplevt Sverige som ett land vars regelsystem varit
oklart och givit möjligheter till uppehållstillstånd även
när asylskäl har fattats.
Under senare år har också de flesta uppehållstill-
stånd givits på andra grunder än rena skyddsbehov.
Över tiden har människor behandlats olika. En del
har i efterhand fått stanna trots avvisningsbeslut, och
andra har fogat sig i myndigheternas beslut och av-
rest.
Sammantaget har Sverige under 90-talet tagit emot
och gett uppehållstillstånd till ett par hundra tusen
personer, varav de flesta varit asylsökande och deras
familjer. Inget annat land i väst har i förhållande till
folkmängden tagit emot tillnärmelsevis så många. Sett
i detta perspektiv är det i sig nonsens att tala om att
Sverige har en restriktiv invandringspolitik.
En invandringslagstiftning måste förena flera
principer samtidigt. Den måste grundas på humanitära
principer och internationella konventioner. Den måste
stå i samklang med den flyktingpolitik vi vill medver-
ka till på internationell nivå. Skydd och återvändande
är nyckelorden.
Vidare måste asylprocessen vara rättssäker, snabb
och noggrann - en nog så svår avvägning.
Invandringspolitiken måste vidare vara begriplig
och ge entydiga signaler, till dem som är asylsökande,
till myndigheterna som har att besluta i enskilda ären-
den, till allmänheten som har rätt att kräva tydlighet
men också till de organisatörer av illegal männi-
skosmuggling som noggrant håller reda på de olika
ländernas lagstiftning och mottagningsförhållanden.
I dag finns det en helt uppenbar oro över att da-
gens lagstiftning inte håller måttet. Av många fram-
förs en amper kritik mot vissa inslag i utlänningslag-
stiftningen - också av tillämpning av nuvarande lag.
Från en del håll hörs även krav på att vi skall avregle-
ra invandringen.
Det finns också en oro på annat håll i samhället
som vi måste lyssna noggrant på och väga in. Rätt
eller fel, ställer sig många människor oförstående till
att Sverige tagit emot så många invandrare under så
kort tid samtidigt som vi fått dåliga statsfinanser,
skurit ned förmåner och kämpar med en hög arbets-
löshet. Denna oro får kanske inte genomslag så
mycket i massmedierna men kommer många av oss
till del på annat sätt.
I många kommuner konkurrerar ökade socialbi-
dragskostnader med anslag till skola, barnomsorg och
äldrevård. Enligt Invandrarpolitiska kommitténs be-
räkningar kostar invandringen netto mellan 17 och 22
miljarder.
En invandringspolitik och utlänningslagstiftning
måste ta hänsyn både till den humanitära aspekten och
till våra möjligheter att med begränsade resurser klara
ett mottagande. En sammanvägning av alla omstän-
digheter och faktorer måste ske. En legitimitet hos
hela folket måste finnas för den förda politiken. Rea-
lism och humanism måste förenas.
Det internationella perspektivet måste också vägas
in. I längden går det inte att vi i Sverige har en tydligt
annorlunda invandringspolitik jämfört med våra
grannländer och övriga EU-länder. Vi måste samord-
na oss och fördela flyktinginvandringen, s.k. burden-
sharing.
Fru talman! Den mycket kraftiga kritik som riktats
mot invandrarmyndigheterna den senaste tiden har
varit djupt orättvis och överdriven. De personliga
påhoppen på Invandrarverkets och Utlänningsnämn-
dens chefer och personal är otillständig och kränkan-
de. De som på olika nivåer arbetar på dessa verk
genomför liksom polisen sina många gånger mycket
otacksamma uppgifter på ett förtjänstfullt sätt och har
rätt att mötas med respekt. Jag förutsätter att invand-
rarministern med övertygelse delar min uppfattning
härvidlag.
Det är faktiskt vi politiker här i riksdagen och re-
geringen som har ansvaret. I den mån jag är kritisk så
är det mot lagstiftningen och de politiska riktlinjerna.
Därför har jag som moderat representant efter bästa
förmåga arbetat aktivt i flera utredningar och i andra
sammanhang för att åstadkomma förändringar och
förbättringar.
Fru talman! Förslaget till ny invandringslagstift-
ning är ett steg framåt. Utlänningslagen förtydligas
och anpassas till internationella förhållanden. Rättssä-
kerheten och likabehandlingen över tiden förbättras.
Asylrätten är grundläggande, och vi välkomnar därför
de preciseringar som föreslås. Skyddsparagraferna får
nu en klarare och mer förutsägbar utformning.
Jag välkomnar också att barnkonventionen får ett
genomslag i lagstiftningen.
Även om asylprocessen redan nu förbättras med
föreliggande förslag är det inte tillräckligt. Vi väl-
komnar därför att regeringen aviserar en parlamenta-
risk utredning som skall se över rättsprocessen. Vi
moderater har i flera år önskat detta. Det är viktigt att
vi utvecklar mer domstolsliknande former i asylpro-
cessen. Då kan vi få en ökad legitimitet för de beslut
om uppehållstillstånd som även fortsättningsvis måste
tas.
Fru talman! Det finns de som vill att vi skall ha en
avreglering av invandringen, en fri invandring. Fri
invandring är orealistisk, och de som förespråkar en
sådan har inte gjort någon trovärdig konsekvensana-
lys. Så som världen ser ut och givet de nuvarande
förutsättningarna i Sverige måste vi ha en reglerad
invandring som grundas på humanism och på rätten
till skydd.
Men internationalismen är viktig för oss modera-
ter. Vi är pådrivande när det gäller Europasamarbetet.
Ett Europa utan gränser närmar sig stadigt. Efter en
EU-utvidgning, som vi starkt förespråkar, kommer
400 miljoner människor eller fler att fritt kunna röra
sig och arbeta inom en avreglerad marknad, allt detta
tack vare det unika samarbete som sker inom EU.
Fru talman! Vi moderater anser också att invand-
rare själva liksom alla övriga svenskar måste få ta ett
större ansvar för sin försörjning, och det är tragiskt att
Sverige inte tillräckligt bejakar mångfald och eget
ansvarstagande. Den omhändertagandekultur som har
etablerats gör människor passiva, människor som från
början kommer resursstarka. Den förda politiken leder
till att människor, både invandrare och infödda svens-
kar, görs beroende av bidrag och annat samhällsstöd.
En moderat politik för tillväxt och företagande är
också positiv för invandrare eftersom dynamik, mång-
fald och eget ansvarstagande ger fler jobb och därmed
fler chanser att förverkliga drömmar och livsprojekt.
Jag har avstått helt från att kommentera de olika
förslag som lagts fram av andra partier och enskilda
ledamöter. Jag har full respekt för de framlagda för-
slagen och menar att det är viktigt att debatten om
dessa frågor ständigt förs. För egen del har jag velat i
korthet lyfta fram helheten i migrationspolitiken och
motivera varför moderaterna här i kammaren kommer
att stödja regeringens förslag med några smärre un-
dantag.
Vi har i ett motionsyrkande föreslagit att regering-
en bör pröva möjligheterna till ett ökat försörjnings-
ansvar vid anhöriginvandring. Sverige är nog bland de
mycket få länder som inte har ett sådant. Även en del
frivilligorganisationer har pekat på denna möjlighet.
Jag är medveten om för- och nackdelar och svårighe-
ter, men menar att regeringen bör utreda möjligheter-
na. Om ett ökat försörjningsansvar kan etableras bor-
de anhöriginvandringen kunna bli något mer generös.
Jag vill med dessa ord, fru talman, yrka bifall till
vår reservation i mom. 28.

Anf. 2 KARIN ISRAELSSON (c):
Fru talman! Det finns tydliga samband mellan un-
derutveckling i länder och flyktingproblem. Växande
klyftor mellan världens rika och fattiga länder skapar
konflikter som leder till att fattiga söker sig till länder
med bättre social, ekonomisk, demokratisk och eko-
logisk utveckling. Den kraftiga befolkningsutveck-
lingen i tredje världens länder fortsätter medan åkera-
realen i tredje världen minskar.
Svårigheter att klara försörjningen för landets be-
folkning uppstår. För att förhindra detta krävs insatser
på plats. Bättre levnadsvillkor måste till och ökad
utbildning krävs. Inte minst gäller detta flickorna.
Sker detta innebär det en ökad möjlighet för dem att
ge sina barn en bättre start. Arbete och tillgång till
hälso- och sjukvård måste till, liksom en infrastruktur
som gör det möjligt att kommunicera, frakta varor och
öppna för nya impulser.
Krig och konflikter skapar stora flyktingströmmar.
Det vi ser i dag i Zaire och Rwanda är bara en påmin-
nelse om de ständiga krigens vansinne. Barnen offras
för de vuxnas självpåtagna rätt att förinta sina lands-
män. Alltfler inomnationella konflikter skapar dessa
flyktingströmmar. Sverige har under de senaste åren
stått som mottagare av stora flyktingströmmar från
forna Jugoslavien. Oroshärdar flammar ständigt upp.
Etniska och kulturella motsättningar återuppstår och
påverkar migrationsströmmarna.
Konfliktlösande och konfliktförebyggande arbete
måste prioriteras i det internationella arbetet. Sveriges
möjligheter att erbjuda utbildad personal att ingå i
dessa styrkor måste fortsätta och utökas. Det fredsbe-
varande arbetet måste ske på alla nivåer. Inte minst
frivilligorganisationerna har här stor kompetens och
erfarenhet. Svenskar har också i stor utsträckning
arbetat med olika biståndsprojekt som gett mängder
av erfarenheter som också bör utnyttjas i ett fredsbe-
varande arbete. Trögheten hos FN och andra interna-
tionella organ måste kunna förhindras. Inte minst
Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd bör leda till ökad
effektivitet, mindre prestigetänkande och rationalise-
ringar. Där finns stora summor pengar som i dag går
till en alltför stor administrativ kostym. Vi svenskar
har ju numera god erfarenhet av effektiviseringar och
bättre resursutnyttjande. Den erfarenheten borde vi ta
med i arbetet i säkerhetsrådet för att effektivisera
FN:s arbetsformer. Jag är tyvärr väl medveten om
vilka svårigheter som ligger i att förändra denna
struktur. Men det är väl värt ett försök.
Regeringens förslag rörande en ny invandrings-
politik och en ny utlänningslag kommer, när det nu
skall genomföras, att innebära förändringar som till
viss del har varit efterfrågade i många motioner under
de senaste åren. Mycket av detta har varit uppgifter
för de utredningar som arbetat under de senaste åren
och som regeringens förslag nu grundar sig på.
Migrationspolitiken skall nu ses i ett globalt per-
spektiv. Sveriges inträde i EU har också delvis för-
ändrat de förutsättningar vi tidigare hade. FN-
konventionerna ligger fast, och barnkonventionen har
i den nya utlänningslagen beaktats på ett sätt som ger
barnen större rättstrygghet och ett bättre omhänderta-
gande.
Under de senaste tio åren har antalet flyktingar
som sökt skydd i Sverige varit extremt stort. Trots
försök att klara alla de praktiska svårigheter de stora
flyktingströmmarna fört med sig lyckades vi inte
särskilt väl när antalet så snabbt ökade vid våra grän-
ser.
Långa handläggningstider, möjligheter till över-
klagande och fruktan för utvisning har lett till många
tragiska flyktingöden. Att handla efter gällande lag-
stiftning i en situation där också de medmänskliga
värderingarna skall finnas med har inte alltid varit
möjligt. Den personal som på Invandrarverket och
Utlänningsnämnden har haft att ombesörja utred-
ningsarbete och beslut, information till asylsökande
och alla andra kontakter har aldrig fått någon riktig
arbetsro.
Våra försök att placera flyktingar över hela landet
väckte till att börja med motstånd, men när flykting-
förläggningarna nu står tomma saknar många kom-
muninvånare sina nyvunna vänner. Samtidigt flyttar
alltfler flyktingar och invandrare till de stora städerna,
vilket skapar nya problem. Detta sker i ett läge då
Sverige befinner sig i lågkonjunktur och har en snabbt
ökande arbetslöshet.
Visst skulle vi önska att förutsättningarna för ett
värdigt flyktingmottagande varit annorlunda, att det vi
i dag vet skulle ha varit känd kunskap när vi stod mitt
i den strida strömmen av hjälpsökande människor. Nu
söker sig inte så många till vår gräns för att få skydd
undan förföljelse, krig och tortyr. Då är det läge att
anta en ny utlänningslag som grundar sig på de erfa-
renheter vi gjort under de senaste åren.
Centerpartiets förhoppning och krav är att vi skall
få ett flyktingmottagande med ett korrekt och snabbt
omhändertagande och med beslut om uppehållstill-
stånd beviljas eller ej i ett så tidigt stadium som möj-
ligt. En lärdom vi kan dra av de gångna åren är vikten
av att kunna ge ett besked. Att få flyktingskälen
snabbt prövade och sedan kunna få stanna eller avvi-
sas beroende på utredningens resultat är ett rimligt
krav för en större acceptans även från den asylsökan-
des sida.
Centerpartiet ställer i stort upp på regeringens
förslag till ny utlänningslag. På vissa punkter ser vi
dock andra lösningar som bättre. Vi har i betänkan-
dets reservation 2 tagit upp behovet av att regeringen
även fortsättningsvis skall kunna pröva vissa flyktin-
gärenden. Detta för att kunna ge signaler till vår om-
värld och till Invandrarverket. Dessa bedömningar
kan sedan ligga som grund för andra utredningar och
kan förkorta handläggningstiderna.
Utlänningsnämnden kritiseras ofta i flyktingdebat-
ten. Förslag att dessa ärenden skall föras över till
domstolsväsendet har väckts. Centern tar kritiken mot
nämnden på allvar, men vi ser inte en lösning med ett
överförande till domstolsväsendet som det rätta sättet.
I stället bör en översyn göras av Utlänningsnämndens
arbetssätt för att kunna vinna större acceptans. En
social kompetens bör också ingå i nämnden för att
värna de medmänskliga aspekterna i beslutsgången.
Ett annat område som Centern slår vakt om är alla
de gömda barn som nu finns i vårt land. Att leva som
gömd flyktingfamilj är att leva under mycket svåra
psykosociala förhållanden. Barnen far utomordentligt
illa, och det är inte acceptabelt att detta fortgår. Cen-
terpartiet anser därför att regeringen av humanitära
skäl bör återkalla de utvisningsbeslut som nu finns för
dessa gömda barn. Det skulle innebära en allmän
amnesti för dessa familjer. Det är en medmänsklig
åtgärd som skulle bespara alla dessa familjer det ut-
omordentligt svåra i den situation som de nu befinner
sig i.
Sverige måste förbli ett land som visar med-
mänsklighet och ger barnen en värdig uppväxt med
möjligheter till skolgång. Att kunna leka och umgås
med andra barn borde vara en mänsklig rättighet. Man
kan ju också av de bedömningar som nu görs av Ut-
länningsnämnden se att man tillämpar mera med-
mänsklighet i sina bedömningar av barnfamiljer.
Centern anser att detta skall gälla de övriga gömda
barnen.
För övriga grupper av asylsökande har de långa
handläggningstiderna och de många överklagandena
inneburit att man har hunnit rota sig i det svenska
samhället. Centerpartiet anför i sin motion att dessa
människor skall ges en allmän amnesti efter en vistel-
setid på två år i vårt land. Ett sådant beslut skulle vara
för den enskilde en reell möjlighet att börja ett nytt liv
i vårt land, eller möjligtvis att kunna inse att man
kanske kan tänka sig att återvända till sitt hemland.
Den press man lever under omöjliggör ofta ett sådant
planerande.
Naturligtvis skall man beakta att den asylsökande
inte dömts för brott som ger fängelsedom över sex
månader.
Med den nya utlänningslagen och med mindre
ärendebelastning bör inte denna situation uppstå att
man skall kunna vistas i vårt land så länge att man
hinner rota sig innan man får besked om utvisning.
Därför ser vi ett sådant beslut som realistiskt och
nödvändigt.
Utskottet avstyrker vår motion med en skrivning
som innebär ett löfte om att den s.k. Rättsprocessut-
redningen skyndsamt skall ta upp frågan för utred-
ning. Frågan skall enligt utskottet behandlas med
förtur, och enligt Centerns uppfattning i en anda av att
positivt pröva möjligheten till preskription. Om så
inte blir fallet återkommer vi naturligtvis i detta ären-
de. Centerpartiet litar dock på regeringens goda vilja i
detta fall och har av den anledningen inte reserverat
sig mot utskottsskrivningen.
Fru talman! Centerpartiet ställer sig bakom alla re-
servationer under punkt 2, men för tids vinnande
kommer jag att begära votering endast på mom. 67
under reservation 2 i betänkandet.

Anf. 3 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Svensk flyktingpolitik har kapsejsat. I
samband med utvisningen av familjen Sincari i vintras
frågade många ärliga människor mig: Hur kan Ingvar
Carlsson tillåta att detta sker? Efter Shakeris själv-
mord för ett par veckor sedan frågade samma männi-
skor: Hur kan Pierre Schori tillåta att detta sker? Det
är inget konstigt alls. Det är i allt väsentligt följden av
socialdemokratisk flyktingpolitik, även om utlän-
ningsbyråkraterna ibland agerar litet väl fyrkantigt.
Det går en röd tråd från det att regeringen i mitten
av 80-talet förhandlade med diktaturens kreatur i
Polen och DDR om att ta hand om asylsökande som
var på väg till Sverige. Därefter inleddes ett samarbe-
te med andra västeuropeiska regeringar för att kunna
hindra asylsökande från att nå fram och söka asyl i
Västeuropa.
Luciadagen 1989 sattes utlänningslagen ur spel för
att Sverige höll på att dränkas av 5 000 asylsökande
turkbulgarer. Den socialdemokratiska solidaritetspo-
litiken höll på att rämna. För att undvika att behöva
skylta med upprörande utvisningar gällde det att se till
att de asylsökande inte kom in i vårt land. Då behövde
ingen få veta att vi skulle ha sänt i väg dem. Inför
valet 1991 presenterades en proposition utan konkreta
förslag, men där den kommande alltmer restriktiva
politiken skulle skylas över under rubriken Aktiv
flykting- och immigrationspolitik.
Kapitulationen inför en växande flyktingkritik
framgick tydligt valrörelsen 1991, då landets statsmi-
nister konsekvent undvek att ta debatten med Ny
demokrati. Den togs av den liberale partiledaren.
Förlorade s-röster till Ny demokrati bidrog säkert
ändå till regeringsskiftet. Detta fick inte upprepas.
Den folklige Leif Blomberg fick i uppdrag att mejsla
ut den restriktiva flyktingpolitik som han hösten 1994
fick i uppdrag att genomföra i den nya regeringen.
Den flyktingpolitiska utredningen genomdrevs i
expressfart. Beställningsjobbet hade ju Blomman
klarat av redan före valet. Den olycksaliga Sincariaf-
fären lade krokben för invandrarministern, och budet
att till slut med stöd från moderater och centerpartis-
ter stadfästa det som förberetts i över tio år gick till
Pierre Schori. I dag står vi med facit i handen. Varför
skall man vara förvånad?
Propositionen bygger i allt väsentligt på betänkan-
det Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv. I
svensk liksom europeisk debatt har länge gjorts en
medveten sammanblandning av flyktingar och invand-
rare i största allmänhet. Genom att antyda att asylsö-
kande kommer från fattiga länder vill man skapa
intrycket att de huvudsakligen är ute efter en bättre
ekonomisk tillvaro. Så skapas den politiska grunden
för att göra asylpolitik till en del av den allmänna
invandringspolitiken. Genom att ändra rubriken till
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv fullbor-
dar regeringen sin politik. Asylrätten måste hållas isär
från allmän migrationspolitik.
Fru talman! Tvärtemot vad som hävdas har antalet
asylsökande från huvudsakligen länder i tredje värl-
den varit förhållandevis konstant i Västeuropa under
hela 80-talet. Det har pendlat mellan 100 000 och
250 000 med ett genomsnitt någonstans mellan
150 000 och 200 000. Antalet asylsökande från de
traditionella flyktingproducerande länderna i tredje
världen har inte ökat.
Först med kommunismens fall och de nationella
sönderfallsprocesserna i Central- och Östeuropa samt
i det forma Sovjetväldet uppstod 1988 och 1989 en
kraftig ström av asylsökande från dessa länder som
följd av att människor fick möjlighet att ta sig ut. Det
förklaras också av att de till en början saknade tilltro
till den plötsliga frihet som uppnåtts. Asylströmmen
från de forna kommuniststaterna har upphört.
Det stora antalet asylsökande till länder som Sve-
rige, Danmark och Tyskland under 90-talets första år
hänför sig nästan helt till kriget i det forna Jugoslavi-
en. För första gången sedan andra världskriget fördes
i Europa ett krig som drev åtskilliga miljoner männi-
skor på flykt. Lika litet som flyktingtoppen efter den
ryska inmarschen i Budapest 1956 utgör Jugoslavien-
krigets flyktingströmmar från 1991 en allmän trend i
asylpolitiken, vare sig i Sverige eller i Europa.
Därför är antalet asylsökande nu åter nere på eller
rent av under de nivåer som gällde under större delen
av 80-talet. Varje människa som tvingas på flykt är ett
stort problem. Problemet i europeisk flyktingpolitik är
inte att Europa inte har resurser att ta sin del av ansva-
ret för världens flyktingar, utan att det finns för få
rakryggade politiker som vågar tala om hur det verk-
ligen är.
Fru talman! Värnandet av asylrätten i Sverige och
i Europa kan inte ersättas med aldrig så kraftfulla
åtgärder i andra avseenden. Genom att enskilda länder
gör sin asylpolitik mera restriktiv görs inte skyddsbe-
hoven mindre omfattande. De asylsökande skyfflas
bara runt mellan olika stater, främst till de stater som
relativt sett söker föra en liberal asylpolitik. I längden
förmår inget land stå emot en nedåtgående spiral, när
andra höjer tröskeln för asylsökande att över huvud
taget få sina skyddsbehov prövade.
Jag skall gärna erkänna, andra kommer säkert att
påpeka det, att Folkpartiet var med på att sommaren
1993 ge mer än 60 000 bosniska flyktingar asyl i
Sverige, samtidigt som visumtvång infördes. Med
över 100 000 krigsflyktingar från det forna Jugoslavi-
en i vårt land, samtidigt som nästan alla Europas
demokratier stängde sina gränser, blev uppgiften för
stor, åtminstone politiskt. Vi tar ansvaret för det, men
det är inget beslut som vi känner stolthet över. Soci-
aldemokratiska regeringar brukar stänga dörren inför
tiondelen så många asylsökande och hävda att det är
självklart att göra så.
Frågan om asyl skall prövas individuellt för den
enskilde på hans eller hennes egna meriter. Den
asylsökande är just en enskild individ som oavsett
etnisk, nationell, politisk eller religiös hemvist skall
bedömas som en enskild individ, inte som medlem av
en grupp. Den enskilda människan har sina egna vär-
deringar och prioriteringar. Det som är naturligt och
självklart för den ene kan vara helt fel för dennes
landsman, trosfrände eller åsiktsfrände. I flyktingpo-
litiken får vi aldrig glömma den enskilda människan.
Den nya lagen gör det inte enklare att avgöra asylä-
renden, men tydligare att färre skall få skydd.
Fru talman! En samordnad politik för att förebyg-
ga eller undanröja orsaker till flykt och påtvingad
migration skall vara ett viktigt inslag i Sveriges inter-
nationella agerande. Men det handlar om utvecklings-
skeenden på mycket lång sikt. Dessa insatser kan inte
ställas mot en generös behandling av asylsökande.
Svenskt bistånd skall i hög grad riktas till de fatti-
gaste länderna och endast i liten utsträckning till de
länder varifrån det stora flertalet asylsökande från
tredje världen till Europa kommer. Det är ingen till-
fällighet att regeringens förslag i detta avseende förs
fram av det statsråd som signerat den största ned-
dragningen av svenskt u-landsbistånd. Socialdemo-
kratisk solidaritet är tillväxtbetingad - såväl på hem-
maplan som internationellt.
Antalet som söker asyl i Europa är litet i förhål-
lande till det stora antalet flyktingar i tredje världen.
Oavsett om antalet asylsökande i de rika länderna
varit stort eller ej har det alltid varit svårt att upp-
bringa tillräckligt ekonomiskt stöd för bistånd till de
många flyktingarna i tredje världen. Att stärka insat-
serna för de många flyktingar som aldrig når de rika
länderna i väst får aldrig tas till intäkt för en mer
restriktiv asylpolitik i våra länder.
Stöd i närområdet har varit alltför eftersatt. I den
mån ökade hjälpinsatser minskar antalet människor
som ser sig tvingade att ge sig i väg och söka skydd
längre bort är det givetvis mer än välkommet för den
enskilde. Ökat stöd i närområdet får inte vara ett skäl
att göra det svårare att söka asyl i Sverige.
Fru talman! Att tvingas lämna sitt hemland är för
många flyktingar och deras anhöriga ett svårt beslut
med följder för den enskilde som kan vara mycket
svåra att hantera. För många framstår möjligheten att
återvända hem som helt otänkbar. Så var fallet för alla
dem som fram till 1989 flydde undan kommunismen.
För andra åter är längtan efter att i en inte alltför av-
lägsen framtid kunna återvända till ett land, där det
åter blivit möjligt för dem att leva utan hot, det som
gör tiden i asyl möjlig att uthärda.
Viljan och förmågan att förverkliga drömmen om
ett återvändande beror ändå till sist alltid på hur si-
tuationen i hemlandet förändras, och det kan aldrig
förutses. Till flyktingskapet hör både att den som
aldrig trodde på en återkomst ändå kan få uppleva den
möjligheten och att den som varit helt inriktad på att
återvända hem aldrig får den möjligheten eller, om
den ändå kommer, inte kan - visar det sig - utnyttja
den.
Stöd till återvandring för den som så önskar måste
alltid ingå i en human flyktingpolitik. Viljan att åter-
vända är individuell, och varje återvändarpolitik
måste fullt ut respektera den enskildes valfrihet. Det
samhälle som tar emot flyktingar måste också vara
berett att låta dem stanna. Konjunkturskäl får aldrig
vara orsak till att stimulera ett ökat återvändande av
flyktingar.
Fru talman! Ansvaret för flyktingströmmarna bör
fördelas mera jämnt mellan Europas stater. Det förut-
sätter att flyktingpolitiken förs till de områden där
majoritetsbeslut kan tillämpas inom EU. Inte minst
flyktingkatastrofen i det forna Jugoslavien har visat på
frånvaron av en gemensam europeisk asylpolitik.
Asylrätten på Genèvekonventionens grund måste
värnas inom ramen för en sådan asylpolitik. Men den
måste kompletteras för att ge skydd också t.ex. i
massflyktssituationer.
Asylpraxis varierar mellan EU-länderna. Succes-
sivt har flyktingpolitiken stramats åt i hela Europa. En
samordning av medlemsstaternas minimiansvar är
därför nödvändig för att åtminstone några länder i
praktiken skall kunna bedriva en något mera generös
flyktingpolitik. Det får inte bli så att de minst generö-
sa länderna sätter normen. Detta måste prägla till-
lämpningen också av Schengenavtalet och den s.k.
Dublinkonventionen.
Fru talman! Propositionen innebär sammantaget
att svensk flyktingpolitik blir snålare och att färre
människor kommer att få skydd i Sverige. Folkpartiet
avvisar regeringens förslag till ny flyktinglagstiftning.
Det kommer tyvärr alltid att finnas flyktingar, männi-
skor som är i behov av skydd. Utgångspunkten för
varje flyktingpolitik måste därför vara att värna asyl-
rätten - rätten att söka skydd i annat land än det som
vederbörande flytt från.
Vi är inte beredda att medverka till att skyddsbe-
stämmelserna i utlänningslagen urholkas eller in-
skränks. Människor med behov av skydd skall kunna
få fristad, också i Sverige. En återgång till en vidgad
tolkning av Genèvekonventionen som grund för bevil-
jande av flyktingskap i Sverige är ytterst välkommen.
Därigenom kan åtskilliga som fått stanna som krigs-
vägrare eller de facto-flyktingar nu få full konven-
tionsstatus.
13 december-beslutet visar att ett skyddsbehov
kan finnas också för dem som faller under dessa kate-
gorier, men som inte kan få konventionsstatus ens
med en vidgad tolkning. Vi avvisar därför förslaget
att avskaffa de facto-flykting- och krigsvägrarbegrep-
pen i utlänningslagen. Likaså avvisar vi förslaget att
avskaffa möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av
politisk-humanitära skäl. Vilka grupper är det som har
fått skydd i Sverige och som inte borde ha fått det?
Kan majoriteten ge besked om det här i dag?
Viseringspolitik ingår i kontrollen av invandringen
till Sverige. Rätten att söka asyl däremot får inte in-
skränkas genom att viseringstvång införs för att hejda
asylsökande från att nå fram till Sverige. Det finns
många skäl till att en asylsökande på flykt från ett
avlägset land inte alltid fullt ut uppträder så som den
svenske utlänningsbyråkraten förväntar sig.
Dokumentlöshet och nya, ändrade eller felaktiga
uppgifter kan också ha sin naturliga förklaring. In-
vandrarverkets jakt på människor som beviljats uppe-
hållstillstånd efter att ha lämnat felaktiga uppgifter
visar på kollisionen mellan två helt skilda världar. Här
måste regeringen snarast återkomma med förslag som
innebär att möjligheten att återkalla tillstånd i sådana
fall preskriberas inom rimlig tid.
Fru talman! Under senare tid har barns rättigheter
kommit att stå i centrum efter en rad utvisningsbeslut
som på olika sätt drabbat inblandade barn. Myndighe-
terna har visat en påtaglig okänslighet och gjort stel-
benta regeltolkningar, som i ett humanitärt perspektiv
fått upprörande följder. Det måste vara fullständigt
oacceptabelt i svensk flyktingpolitik att familjer splitt-
ras i samband med avvisning.
FN:s konvention om barnets rättigheter ratificera-
des av riksdagen 1990. Man förutsatte då att barn-
konventionen skulle tillämpas av myndigheterna. Så
har i stort sett skett, med ett viktigt undantag. Vid
beslut enligt utlänningslagen har barnkonventionen
ofta åsidosatts - som om barnkonventionen inte gäller
för asylsökande barn och barnfamiljer.
Då är det inte förvånande om misstankar uppstår
att myndigheter och regering vägrar låta barnkonven-
tionen få genomslag i asylpolitiken och utnyttjar
otydligheten i regler och ansvarsfördelning. I direkti-
ven till både Flyktingpolitiska kommittén och Barn-
kommittén ingick att granska om och hur myndighe-
terna beaktat barnkonventionen vid tillämpning av
utlänningslagen. Detta har inte skett - enligt uppgift
på grund av tidsbrist. Riksdagen skall nu fatta beslut i
frågan utan att den allra viktigaste informationen lagts
fram. Nu återstår bara att ge regeringen bakläxa om
barnkonventionen.
Nuvarande ordning i asylprövningen med Statens
invandrarverk och Utlänningsnämnden har tjänat ut.
Den står som symbol för en utbredd misstro mot hela
flyktingpolitiken. Rättssäkerhet och tilltro till asylhan-
teringen kräver nu att den görs om till en process
under mer domstolsliknande former, där renodlade
tvåpartsförhandlingar förs med den asylsökande när-
varande. Regeringen bör återkomma med förslag
härom.
Fru talman! Vi i Folkpartiet står givetvis bakom
alla våra reservationer i betänkandet. Men för att
spara litet tid yrkar jag bifall till reservation 3,
mom. 5, 14, 32, 58, 62 och 69, till reservation 9,
mom. 34, och till reservation 14, mom. 4.

Anf. 4 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Det var egentligen så att jag på grund
av inbillad tidsbrist kom att utelämna några korta
avsnitt i mitt anförande, bl.a. det om återvandring-
sperspektivet, som Lennart Rohdin tog upp. Jag vill
till honom säga att jag fullt ut delar hans åsikt därvid-
lag. Återvandringsperspektivet måste göras mer le-
vande och bli mera tydligt.
Jag ville ta upp visumbestämmelserna. Jag tror att
Lennart Rohdin är medveten om att vi har åtaganden
gentemot övriga EU-länder när det gäller visumreg-
lerna. Vi kan inte ensidigt avskaffa dem.

Anf. 5 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Det gläder mig om Gustaf von Essen
kan instämma i det jag sade om hur återvandringspo-
litik skall tillämpas och under vilka förutsättningar
den får tillämpas.
När det gäller viseringspolitiken är det helt klart,
precis som Gustaf von Essen sade, att det finns en
gemensam viseringspolitik inom ramen för EU-
samarbetet mellan medlemsstaterna. Det är anled-
ningen till att vi både i vår motion och i vår reserva-
tion till betänkandet vill uppmana regeringen att driva
samma linje, att viseringsplikt inte får användas för att
hindra asylsökande från att över huvud taget kunna
komma till de europeiska länderna och få sin sak
prövad. Det finns en konsekvens där.
Jag vill upprepa min fråga. Om man nu föreslår att
ett antal kriterier som i dag har gett människor med
skyddsbehov, inte nödvändigtvis de allra starkaste,
rätt att stanna i Sverige inskränks, vilka grupper är det
som hittills på grund av dessa kriterier har fått stanna
men som inte borde ha fått stanna? Vilka grupper är
det Gustaf von Essen förutser att vi i framtiden skall
slippa ge skydd därför att de bara har ett visst skydds-
behov när de kommer till Sverige?

Anf. 6 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Debatten i dag är en av de viktigaste
under mandatperioden. Den handlar nämligen om
mänskliga rättigheter och hur vi som nation, som
partiföreträdare och som enskilda människor försvarar
de mänskliga rättigheterna, så som de främst kommer
till uttryck i FN:s deklaration från 1948. Jag är över-
tygad om att många tror att mänskliga rättigheter
enbart handlar om flyktingar och varje människas rätt
att söka en fristad undan förföljelse, tortyr och krig i
ett annat land, så som det är sagt i artikel 14 i FN-
konventionen. Artikel 14 är en av 30 artiklar. De
mänskliga rättigheterna handlar om var och en av oss.
Men det är när vi ger upp försvaret av artikel 14 som
gör att människor är illa ute. För ger vi upp kampen
för en generös, human och solidarisk flyktingspolitik i
Sverige, då har vi också gett upp kampen för det
solidariska samhället. Konsekvensen av att släppa
efter för de främlingsfientliga, rasistiska och nynazis-
tiska opinioner som finns i Sverige i dag blir att vi så
småningom också ger efter för krav på en ren arisk
ras.
I dag stänger vi gränserna för kvinnor, män och
barn som flyr undan krig därför att vi inte har eko-
nomiska resurser. I morgon har vi inte råd med handi-
kappade. I övermorgon har vi inte råd med fattigpen-
sionärer. Jag skall ge ett exempel på vad jag menar.
Inom sjukvården i dag finns det personal som, när den
får en sjuk flykting till sin avdelning, anser att utlän-
ningslagen står över sekretesslagen, bryter tystnads-
plikten och kontaktar Invandrarverket eller Utlän-
ningsnämnden för att få besked om flyktingens status
på uppehållstillstånd. Om inte papprena är i ordning
vägrar man den sjuke vård vård. I dag vägras flyk-
tingar utan uppehållstillstånd akutvård, i morgon
vägras missbrukare vård, i övermorgon vägras handi-
kappade hjälpmedel.
Propositionen och betänkandet Svensk migra-
tionspolitik i ett globalt perspektiv bygger i långa
stycken på Flyktingpolitiska kommitténs betänkande.
Direktiven skrevs mitt under brinnande krig i Jugo-
slavien och är därför präglade av att Sverige då tog
emot många flyktingar. Där står t.ex.: "I ett långsiktigt
perspektiv måste den invandring som inte är mycket
starkt humanitärt betingad eller är direkt relaterad till
internationella konventioner och andra internationella
åtaganden mer än hittills bestämmas av de samhälls-
ekonomiska förutsättningarna och en bedömning av
hur invandringen påverkar samhällsekonomin samt
möjligheten till integration i det svenska samhället."
I betänkandet tar majoriteten bort de facto-
flyktingar, krigsvägrare, lägger kvinnor, homosexuel-
la och miljöflyktingar vid sidan om och begränsar
politisk-humanitära skäl. Det var den invandringen
som skulle bestämmas av samhällsekonomin. Avgö-
rande för vem som skall få komma hit skall också var
den personens möjlighet till integration i det svenska
samhället. Vad innebär det? Är det bara de som är
lika oss som får komma hit? Är det bara de som har
liknande kultur som den svenska som får stanna?
Varför kallas det för integrationsproblem när invand-
rare inte får arbete?
Regeringen vill ta ett helhetsgrepp på migrations-
politiken, och det är bra, för det är ju självklart att
även orsakerna till att flyktbehov uppstår måste disku-
teras. Men då måste man också våga diskutera Sveri-
ges roll i orsakerna till att människor måste fly sina
länder. Då måste man våga diskutera vapenexporten i
samband med migrationspolitiken och inte hänskjuta
den diskussionen till försvarsutskottet. För då blir det
ingen helhet. Ca 90 % av världens flyktingar är på
flykt undan krig. Svenska freds- och skiljedomsföre-
ningen har visat att 65 % av de människor som under
åren 1983-1994 sökte asyl i Sverige var på flykt från
tio krigförande länder dit svenska företag under sam-
ma period hade exporterat krigsmateriel. När t.ex.
turkiska stridsflygplan flyger in över Irak för att jaga
och skjuta ned och döda kurdiska kvinnor, män och
barn gör de det med hjälp av svenska kikarsikten. De
turkiska stridspiloterna spårar upp, ställer in siktet för
den kula som skall komma att döda ett flyende kur-
diskt barn med svenska kikarsikten. Det är särskilt
svårt att komma ifrån vårt moraliska ansvar för de
flyktingströmmar som uppkommer därför att Sverige
exporterar vapen till de krigförande länderna. Det
moraliska ansvaret borde ha diskuterats i samband
med migrationspolitiken, och det moraliska ansvaret
borde genomsyra den svenska flyktingpolitiken.
Fru talman! Det riktas en alltmer intensiv kritik
mot Sveriges asylpolitik från internationella organ
som övervakar de mänskliga rättigheterna. I maj fäll-
des Sverige för brott mot FN:s tortyrkonvention av
kommittén mot tortyr i Genève. Det gällde ett beslut
av Utlänningsnämnden att avvisa en asylsökande
kvinna från Zaire. Tortyrkommittén avfärdade full-
ständigt Utlänningsnämndens resonemang.
Eftersom Utlänningsnämnden brukar avfärda
uppgifter om tortyr är den verkliga innebörden av
beslutet att Sverige genom Utlänningsnämndens verk-
samhet systematiskt bryter mot FN:s tortyrkonven-
tion. Det är bra att regeringen tog till sig den kritiken
och nu föreslår att beviskravet för risk om tortyr skall
sänkas.
Den ansedda människorättsorganisationen Human
Rights Watch publicerade i september rapporten
"Svensk asylpolitik i ett globalt människorättspers-
pektiv". Rapporten innehåller omfattande och stark
kritik mot den svenska asylpolitikens brister i förhål-
lande till landets internationella förpliktelser beträf-
fande mänskliga rättigheter. Tyvärr har den attityd
som intagits av regeringen och riksdagsmajoriteten
mot kritiken från Human Rights Watch varit noncha-
lant och avvisande. När rapporten kom hävdade stats-
rådet Schori vid upprepade tillfällen att den komman-
de propositionen tillgodoser det organisationen kriti-
serar. När propositionen kom och organisationen
granskade den, visade det sig att stora delar av kriti-
ken på avgörande punkten kvarstår. Human Rights
Watch skrev till socialförsäkringsutskottet och ut-
tryckte sin oro över att man i propositionen endast
rättade till ett fåtal av de brister som påpekats i den
ursprungliga rapporten. Majoriteten vägrade att träffa
HRW:s representant. Detta ointresse för att svensk
lagstiftning i möjligaste mån skall överensstämma
med de internationella överenskommelser om mänsk-
liga rättigheter som Sverige biträtt skadar naturligtvis
Sveriges möjligheter att på ett trovärdigt sätt arbeta
för att främja respekten för mänskliga rättigheter i
andra delar av världen.
Fru talman! Det stora problemet i den svenska
asylrätten har i och för sig inte varit lagstiftningen
utan myndigheternas - dvs. Invandrarverkets och
Utlänningsnämndens - bristande vilja att tillämpa
gällande lag och att respektera för Sverige bindande
konventioner. Prövningen av asyl- och utlänningsä-
renden hos dessa instanser har visat utomordentligt
allvarliga brister i fråga om rättssäkerhet och
rättstillämpning. De har i stor utsträckning åsidosatt
den respekt för humanitet och mänskliga rättigheter
som utlänningslagen hittills har vilat på.
När jag kom in i riskdagen 1994 hade socialför-
säkringsutskottet tagit ett utskottsinitiativ som hand-
lade om att underlätta för svenska kvinnor att få be-
hålla sina män här i landet medan de sökte anknyt-
ning. Det hade visat sig att lagstiftningen var sådan att
männen tvingades åka tillbaka till det land som de
hade flytt från för att söka anknytning, vilket många
gånger ledde till att familjer splittrades under lång tid.
I andra fall innebar det att mannen kastades i fängelse
och torterades, i några fall försvann han. Utskottet
ville att den frågan skulle lösas, och vi vidtog mått
och steg för att så skulle bli fallet. I stället har Utlän-
ningsnämndens praxis i dessa fall hårdnat och lagstif-
tarens intentioner åsidosatts.
Ett annat fall är Mohammad Shakeri där Utlän-
ningsnämnden, trots att man fått en skriftlig informa-
tion från hans ombud, fullständigt ignorerade risken
för självmord, vilket lagen uttryckligen säger är hu-
manitära skäl som skall ge uppehållstillstånd. Det
borde Utlänningsnämnden veta. Lagen säger ingen-
ting om att det måste föreligga läkarintyg. Det borde
Utlänningsnämnden också veta. Flyktingar som läm-
nar in ny ansökan till Utlänningsnämnden har inte rätt
till offentligt biträde. Det borde Utlänningsnämnden
veta och därför kallat in sina förtroendeläkare.
Regeringen skriver att man skall ta hänsyn till
barnets bästa under förutsättning att det inte kolliderar
med samhällsintresset. Vi hörde i dag på morgonen
Barnombudsmannen kalla den nya lagen vad gäller
barnkonventionens uppfyllande för en papperstiger.
Samma åsikter har Lagrådet och Utlänningsnämnden
uttryckt. Texten i lagen kommer inte att förändra
utlänningsnämndens praxis, därför att det inte finns
några tillämpningsföreskrifter i förarbetena om t.ex.
vilka samhällsintressen som skall ta över barnets
bästa. Vad är det för tydlighet? Är det samma fagra
tal, samma vackra ord som fälldes efter Mohammad
Shakeri?
Tillsammans med Barnombudsmannen i studion
satt också Chrisen Fernando, 11 år, och Aldijana
Talic, 12 år. Båda har skrivit till riksdagsledamöter
och till Pierre Schori och vädjat att de skall få stanna i
Sverige. Barnombudsmannen tycker att det är bra att
barnen visat sig, att de talar om vad de känner. Har vi
verkligen sjunkit så lågt i Sverige att barn inte kan få
vara barn, utan att barn skall ta ansvar för om de skall
få leva i trygghet, få gå i skolan och känna att de har
en framtid? Är det barn som skall vädja till flykting-
ministern om att inte behöva bli tillbakaskickade till
krig? Om vi antar det här förslaget innebär det att
barn för att få ett bifall måste begå - som det står i
propositionen - "synnerligen självdestruktiva hand-
lingar av utomordentligt allvarlig natur": Vad är det
för ett samhälle som statsrådet Schori skapar där barn
måste agera som vuxna och ta ansvar för det som inte
Socialdemokraterna, Centern och Moderaterna för-
mår, nämligen att uppfylla barnkonventionen?
I artikel 7 i FN-konventionen om mänskliga rät-
tigheter står det att alla är lika inför lagen och har -
utan någon som helst diskriminering - rätt till lika
skydd av lagen. Det finns något som heter brukande
av falsk urkund. Preskriptionstiden för det brottet är
två år för en svensk. Har myndigheten inte kunnat
visa något brott under den tiden har den ingen rätt att
åtala. Mohammad Shakeri brukade falsk urkund, Gabi
Benan brukade falsk urkund och familjen Hanna
brukade falsk urkund. Men för dem gällde ingen pre-
skriptionstid. För utlänningar finns inte lika skydd av
lagen. Sverige bryter mot artikel 7 i konventionen om
mänskliga rättigheter.
Jag hörde för två veckor sedan Centerpartiets Ma-
rianne Andersson sitta i Studio ett och berätta att
Centern har väckt en motion om en preskriptionstid
på två år för det s.k. återkallandeprojektet, som nume-
ra inte är ett projekt utan ingår i Invandrarverkets
ordinarie verksamhet. I samma program hörde jag
Sigge Godin från Folkpartiet säga att hans parti kom-
mer att stödja motionerna om en preskriptionstid på
två år, samtidigt som han i samma andetag hoppades
att Centerns löfte inte bara var ett löfte i radion. Men
Centerpartiet har ingen reservation om preskriptions-
tid. Sigge Godin kommer inte att stödja Vänsterparti-
ets, Miljöpartiets och Kristdemokraternas gemen-
samma motion om preskriptionstid. Varför inte det?
Var det bara ett radiolöfte?
"Aldrig mer ett fall som Mohammad Shakeri", sa-
de statsrådet Pierre Schori när den 30-årige iraniern
hade tagit livet av sig. Men vad i propositionen, vad i
betänkandet säger att det inte kommer att upprepas? I
propositionen sägs det inte ett ord om återkallelse av
uppehållstillstånd. Varför ger inte statsrådet en offi-
ciell signal till Invandrarverket och Utlänningsnämn-
den? Varför införs in preskriptionstid för återkallande
av uppehållstillstånd? Visst, det skall tillsättas en
rättsprocessutredning, och departementet håller på att
skriva direktiven. Men under tiden, Pierre Schori!
Vad händer med de ensamstående invandrare som
vistats här länge, som brukat falsk urkund och som
riskerar att få sina uppehållstillstånd indragna av
Invandrarverket? Skall de utvisas som Mohammad
Shakeri? Eller tänker Pierre Schori ge en officiell
signal - och denna gång måste den vara officiell, vi
har hört för många inofficiella som inte har betytt
något? Denna fråga vill jag ha svar på i dag, och jag
tänker sätta upp mig på talarlistan ända tills jag har
fått det svaret.
I artikel 11 i FN-konventionen om mänskliga rät-
tigheter står det: Var och en som anklagas för ett
straffbart brott har rätt att förbli oskyldig till dess att
motsatsen bevisats enligt lag i en offentlig rättegång
där han skall ha alla nödvändiga garantier för sitt
försvar. Mohammad Shakeri, Gabi Benan och famil-
jen Hanna fick inte någon sådan rättegång. De fälldes
ohörda utan någon försvarare. Regeringen har utfäst
tillsättandet av en utredning om rättsprocessen i asylä-
renden, men förutsättningen är att Utlänningsnämnden
kommer att finnas kvar. Vänsterpartiet vill lägga ned
Utlänningsnämnden och i stället inrätta förvaltnings-
domstolar så att den svenska rättsprocessen i asylä-
renden uppfyller artikel 11 i konventionen om
mänskliga rättigheter.
Regeringen föreslår att skyddet för de facto-
flyktingar, krigsvägrare och att politiska och humani-
tära skäl skall tas bort. De bestämmelserna skall ersät-
tas med rätt till skydd för den som riskerar förföljelse
på grund av kön eller homosexualitet och för den som
flyr från krig eller miljökatastrof. Det är samma be-
stämmelser som föreslogs av den flyktingpolitiska
kommittén och som av den kommittén ansågs få till
effekt att bara hälften så många människor skulle få
skydd jämfört med enligt dagens regler. Anledningen
till att man föreslog dessa förändringar var rent stats-
finansiella, att spara pengar.
Pierre Schori säger: Reglerna blir inte hårdare, ba-
ra tydligare. Självfallet blir det hårdare när skyddsnä-
tet för dem som flyr klipps sönder. När Invandrarver-
ket i sitt remissvar efterlyser tydligare anvisningar om
vilka som skall ha rätt till uppehållstillstånd enligt den
nya krigsflyktingregeln svarar regeringen att det ju
bara blir fråga om att fortsätta samma praxis som man
hittills har tillämpat. Här följer ett exempel på denna
praxis: En man ville stanna i Sverige för att komma
undan följderna av kriget i Libanon. Han lämnade
landet sedan bostaden träffats av en granat och helt
förstörts och modern dödats. Invandrarverket och
regeringen ansåg att han skulle direktavvisas tillbaka
till kriget, eftersom det var uppenbart att han varken
hade rätt till asyl eller uppehållstillstånd på humanitä-
ra skäl.Det är den praxis som gäller i dag och som
man skall fortsätta att tillämpa.
Fru talman! Enligt propositionen skall förföljelse
på grund av kön eller homosexualitet inte falla under
flyktingkonventionens flyktingbegrepp. Regeringen
anser att det är en för vidsträckt tolkning att anse att
kvinnor eller homosexuella skulle kunna utgöra en
"viss samhällsgrupp".
Vänsterpartiet anser att förföljelse på grund av
kön eller homosexualitet skall kunna falla under flyk-
tingkonventionens flyktingbegrepp.
Fru talman! Nu ligger regeringens förslag till änd-
ringar i utlänningslagen på riksdagens bord. Tyvärr
finns det knappast något i dessa förslag som kommer
att rätta till de svåra missförhållanden som jag har
berört. Vi i Vänsterparitet har tagit hänsyn till den
internationella kritiken och föreslagit ändringar i
lagstiftningen för att råda bot på de kritiserade förhål-
landena. Vänsterpartiet har en lång rad reservationer
med inriktningen att förändra dagens brutala praxis
och åstadkomma en tillämpning grundad på humanitet
och försök till inlevelse.
Vi anser att den svenska flyktingpolitiken skall
uppfylla det som statsrådet Schori så vackert sade
efter det att Mohammad Shakeris självmord hade
skakat alla rättstänkande och kännande människor i
Sverige: "Shakeris självmord måste bli en djup tan-
keställare för alla dem som har sten i hjärtat i asylfrå-
gor. Vi måste skärpa våra sinnen, öka vår inlevelse-
förmåga i flyktingars förtvivlan. Vi måste kunna se
människan bakom dokumentet."
Om nu Mohammads självmord har blivit en djup
tankeställare, ökat vår inlevelseförmåga, skärpt våra
sinnen och gjort så att vi ser människan bakom doku-
mentet vill jag, fru talman, avsluta med att säga: Jag
har läst propositionen, jag har skärpt mitt sinne, jag
har försökt att öka min inlevelseförmåga och se män-
niskorna bakom dokumentet. Men jag ser bara männi-
skor med sten i hjärtat i asylfrågor.
Fru talman! Vänsterpartiet har i motioner försökt
att påverka majoriteten i riksdagen, men inte lyckats.
Vi har ensamma eller tillsammans med andra partier
avgett 44 reservationer, och jag står självfallet bakom
alla dessa. Men jag yrkar bifall till 15 av dessa. Och
jag gör det för att visa internationella organisationer
att det finns en opinion i Sverige som vill ha en annan
flyktingpolitik, jag gör det för våra flyktingar och för
de frivilliga som arbetar med flyktingar. Men jag gör
det främst för att jag, som Skorpan i Bröderna Le-
jonhjärta uttryckte det, inte vill känna mig som en
liten lort.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna nr
4 under mom. 5, nr 15 under mom. 11, 12, 19, 20 och
62, nr 8 under mom. 13, nr 12 under mom. 32, nr 4
under mom. 49 och 75, nr 58, nr 59, nr 13 under
mom. 60, nr 4 under mom. 69 och nr 9 under mom.
73.

Anf. 7 TALMANNEN:
Jag tvingas erinra om att kammaren inte får över-
lägga om lämpligheten eller rättsenligheten av myn-
dighets avgörande i enskilt fall.

Anf. 8 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Fru talman! När man skall behandla enskilda flyk-
tingärenden kan det vara väldigt svårt att se helheten i
en lagstiftning.
Det är en lång process som har fört fram till den
lagstiftning som vi har och till de rätt stora föränd-
ringar i det lagförslag som är framlagt.
Ulla Hoffmann beskyllde oss centerpartister för att
ha lämnat vårt ställningstagande i motionen. Men det
är faktiskt så att utskottet i sin skrivning tar upp mo-
tionen, och den rättsprocessutredning som är under
tillsättning skall arbeta skyndsamt med denna fråga.
Det är möjligt att jag har suttit så länge i riksdagen
att jag har kännedom om vad som händer. Regeringen
handlar nämligen inte alltid skyndsamt vid ett tillkän-
nagivande från utskottet. Regeringens handläggning
kan ibland vara mer skyndsam, om man får skrivning-
ar i en utskottstext som majoriteten står bakom. Det
kan också vara någon typ av majoritet bakom reser-
vationsskrivningar. Därför har vi i centerpartiet, som
jag sade i mitt anförande, ställt oss bakom majorite-
tens skrivning i stället för att reservera oss. Vi tror att
vi på det sättet snabbare når ett resultat. Här är det
fråga om så pass komplicerade frågor att man inte kan
besluta sig från dag till annan, utan man måste veta
vad besluten kommer att innebära i vidare bemärkel-
se.

Anf. 9 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Jag vill erinra Karin Israelsson om att
jag inte beskyllde Centerpartiet för någonting. Jag
talade bara om vad som hände i Studio ett, där Mari-
anne Andersson sade att det finns en motion från
Centerpartiet vad gäller preskriptionstiden. Men jag
finner att det inte finns någon sådan reservation, efter-
som reservationen inte har tillstyrkts av centern i
utskottet. Jag har inte heller haft någon invändning
mot Rättsprocessutredningen. Tvärtom välkomnar vi
den. Som Karin Israelsson väl vet vill vi ha förvalt-
ningsdomstolar i stället. Men vad vi tar upp, som vi
tycker är viktigt, är att fallen måste lösas under den
tid som utredningen pågår, så att det inte blir fall som
Mohammad Shakeri eller andra igen. Återkallande-
projektet, som nu är en ordinarie verksamhet, löper
fortfarande.

Anf. 10 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Fru talman! Vi är ett antal ledamöter i Centerpar-
tiets riksdagsgrupp, som också har divergerande upp-
fattningar ibland. Vi som sitter i utskottet anser att
skrivningen är tillfyllest för att kunna gå vidare så att
man kan undvika de tragiska händelser som dock har
inträffat. Vi tror att de myndigheter som har att bereda
dessa ärenden har dragit lärdom av det inträffade, så
att de mer noggrant går igenom de ärenden som skall
bedömas.

Anf. 11 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Låt mig säga att det hade varit bra om
Centerpartiet hade haft samma åsikt om de utredning-
ar som har utrett Utlänningsnämndens praxis vad
gäller barnkonventionen.
Jag tycker fortfarande att Rättsprocessutredningen
är viktig. Men vad Karin Israelsson inte svarar på är
vad man tänker göra med de invandrare som nu
granskas av Invandrarverket och kanske får sina up-
pehållstillstånd indragna. Jag tolkar det så, att ni tän-
ker lämna dem helt åt sitt öde.

Anf. 12 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Fru talman! Om vi skulle rösta om en reservation i
morgon, skulle vi inte kunna besluta om hur ärendena
skall handläggas, utan det är viktigt att ha ett rejält
utredningsunderlag.
När vi skrev vår motion visste vi inte att Rättspro-
cessutredningen skulle tillsättas. Den har ju kommit
till under ärendets gång. Av den anledningen har vi
funnit att denna utredning är en väg att nå fram till en
godtagbar bedömning av dessa ärenden.

Anf. 13 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Jag märker att jag inte får något svar
av Karin Israelsson. Men jag hoppas verkligen att
Karin Israelsson och Centern utnyttjar det samarbete
som de har med regeringen och att de påverkar så att
det nu blir en officiell signal till de myndigheter som
jobbar med återkallandeprojektet, att de tills
Rättsprocessutredningen är färdig med sitt arbete
måste vara otroligt försiktiga.

Anf. 14 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Jag begärde replik för att säga till Ulla
Hoffmann att det säkert inte överraskar att jag kan
instämma i hennes anförande. Det gäller även punkten
om preskriptionstid avseende felaktiga uppgifter. Det
framgick ju också av mitt anförande att Folkpartiet
har en reservation i vilken vi kräver att regeringen
snarast återkommer med förslag i frågan.
Varför då inte slå till med två år direkt? Jo, det är
faktiskt så att vi från Folkpartiets sida inte rakt upp
och ned vill höfta till när det gäller om preskriptions-
tiden skall vara ett, två, tre, fyra, fem eller åtta år.
Detta med generell amnesti och preskriptionstider
i utlänningspolitiken är ibland nödvändigt. Men det är
absolut inte oproblematiskt, vilket väldigt tydligt
framgår av Ulla Hoffmanns reservation nr 15 och den
kritik som där framförs mot regeringens Bosnienbe-
slut under sommaren 1993. Beslut om preskriptionsti-
der och amnestier kan alltid leda till frågeställningar,
t.ex. om ifall rätt människor har fått stanna.
Det finns problem i det här sammanhanget. Vi
tycker att det är rimligt att de blir belysta och kräver
att regeringen återkommer snarast. En preskriptionstid
behövs. Erfarenheterna har visat att det inte går att
vara utan den.

Anf. 15 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Jag hyser största respekt för och in-
stämmer i mycket av det som Lennart Rohdin sade.
Jag har också full förståelse för uppfattningen om
Rättsprocessutredningen.
Under den tid som utredningen pågår händer det
saker. Ett antal människor kommer att drabbas. Där-
för måste vi vara försiktiga.
Preskriptionstiden för brukande av falsk urkund
drabbar ju svenskar lika väl som flyktingar. Männi-
skor kommer att hamna på den ena eller den andra
sidan. Men det viktigaste är att vi nu gör någonting, så
att de människor som omfattas av det f.d. återkallan-
deprojektet får rätt till en preskriptionstid. Varje en-
skilt fall måste kontrolleras.

Anf. 16 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Fru talman! Till skillnad från Karin Israelsson kan
jag absolut inte utlova att vårt goda samarbete med
regeringen automatiskt kommer att leda till några
efterföljder på den här punkten.
Men vad vi vet, Ulla Hoffmann, det är att riksda-
gen i dag kommer att besluta om att avslå alla de
yrkanden om preskriptionstider som föreligger. Oav-
sett vilken reservation vi stöder, förändras inte saken.
Precis som Ulla Hoffmann säger blir det natur-
ligtvis problem till dess att regeringen kan återkomma
med förslag. Jag har inte mycket tro när det gäller
regeringen och invandrarmyndigheterna, men jag tror
att debatten kring fallet Shakeri ändå kommer att
skapa en viss återhållsamhet, åtminstone under den
korta tid som behövs för att återkomma till riksdagen
med ett bra förslag som innebär en preskriptionstid,
för det behövs.

Anf. 17 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Jag sade ju i mitt anförande att jag
ville ha ett svar på frågan vad vi skall göra med dem
som väntar på den här rättsprocessutredningen. Nu
har jag fått svar av Centerpartiet och av Folkpartiet.
Nu väntar jag bara på att statsrådet Schori också skall
ta upp frågan. Jag tror, liksom Lennart Rohdin, att en
sådan här debatt kan göra att det händer något i frå-
gan.

Anf. 18 RAGNHILD POHANKA (mp):
Fru talman! I dag håller Fem i tolv-rörelsen mani-
festationer mot rasism runt om i Sverige. Temat i år
är: Minns ni offren? Detta sker mellan klockan 12 och
klockan 15, så vi som är ansvariga för flyktingpoliti-
ken i olika partier kan knappast gå dit. Upprop har
skickats ut till alla kommuner i Sverige, och på mer
än hundra platser i landet kommer folk att manifestera
mot främlingsfientlighet. Uppslutningen kring rörel-
sen har hela tiden växt, och numera deltar flera hund-
ra tusen i den.
Fem-i-tolv-rörelsen, som i dag leds av Stig Wallin,
startades 1988 av hans dotter Sara, som året därpå
mördades av en eritreansk flykting. År 1988 började
människor spontant samlas på torget i Härnösand för
att demonstrera i stillhet för flyktingar fem söndagar i
rad. Hennes föräldrar fortsatte med demonstrationerna
även efter mordet och menade att klockan är fem i
tolv när det gäller att minska invandrarfientligheten
och lära sig leva tillsammans. Under ett antal år har
man på många håll i Sverige fortsatt med dessa de-
monstrationer.
Det är en händelse som ser ut som en tanke att vi
just i dag, den 5 december, skall diskutera den nya
utlänningslagen. Hur ser den ut egentligen? Kommer
den att ge det skydd som skyddsbehövande asylsö-
kande behöver? Det anser inte Miljöpartiet de gröna,
och därför vill vi avslå regeringens proposition
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv, men vi
har endast ett särskilt yttrande, då vi inte har kunnat få
majoritet i frågan. Jag vill inte frånta Miljöpartiet
möjligheten att reservera sig i enskilda frågor under
behandlingen.
Fru talman! I dag behandlas många viktiga för-
ändringar i utlänningslagen. Det förslag som lades
fram utmynnade i 280 motyrkanden. Med tanke på att
revideringen ändå inte är mer omfattande, betyder det
att varje nytt förslag fått både ett och flera motförslag.
Även paragrafer i nuvarande utlänningslag har fått
nya och förändrade förslag.
Det är mycket förvånande, för att uttrycka sig milt,
att man inte från departementets eller den socialde-
mokratiska utskottsgruppens håll visat en större ly-
hördhet inför behandlingen i utskottet. Men det är ju
ofta så i dag att den nuvarande regeringen inte ens är
lyhörd mot det egna partiet och dess väljare, så det
kanske inte är så märkligt ändå att man inte lyssnar på
oppositionen när majoriteten är klar. Dock anser jag
att ett samarbete hade varit ett oöverträffat grepp för
att komma fram till den bästa lösningen.
De fyra partier som har en i stort sett gemensam
syn på flyktingpolitiken: Folkpartiet, Vänstern, Mil-
jöpartiet och Kristdemokraterna, har dock etablerat ett
gott samarbete under behandlingen av ärendet och
inför dagens beslut.
Jag har ett citat av Karin Boye, som gäller många
som jobbar med flyktingar:
Var inte född till upprorsman
men tvangs ändå bli det.
Varför är inte mitt öde privat?
Varför rotar jag i det?
Vi som har börjat jobba med det här kan inte sluta.
Det skulle vara så skönt att sätta sig i gungstolen och
vara farmor och sticka strumpor, men det går liksom
inte när man har börjat, och när man kan och vet om
allt det här.
De här orden kan väl gälla för mig och för många
av de människor jag har mött i mitt arbete med flyk-
tingar utanför riksdagen; milda, starka, medkännande
och kunniga människor som ser det som viktigt att
kämpa för enskilda människors öden och att verka för
humanitet i Sverige och i världen.
Det står i betänkandet att vi skall se den svenska
migrationspolitiken som en helhet, bl.a. när det gäller
säkerhets-, handels-, bistånds- och utrikespolitik.
Detta instämmer Miljöpartiet de gröna i.
Hur skall Sverige kunna medverka till att undanrö-
ja eller lindra orsaker bakom flykt och påtvingad
migration? Om man lyckas undanröja krig och inbör-
deskrig och motverka krigsrisker, försvinner de stora
flyktingströmmarna. De rika staterna i världen är
sällan i krig, men de bidrar genom att exportera va-
pen. Som ett exempel kan man nämna att västmakter-
na, genom att beväpna Saddam Hussein, möjliggjorde
Iraks angrepp på Kuwait.
En klar majoritet, 201 000 eller 65 % av dem som
1983-1994 sökte asyl i Sverige, var på flykt från tio
krigförande länder dit svenska företag under samma
period hade exporterat krigsmateriel. Det är redan
nämnt här i dag. Låt förebyggandet av flyktingström-
mar börja i Sverige! Sluta med vapenexporten till alla
tveksamma länder! Detta måste ha högsta prioritet när
det gäller handelspolitiken för att förebygga behovet
av flykt, men där finns mycket annat att ändra på.
Fru talman! I år kommer troligen endast 5 000
asylsökande till Sverige. Minskningen beror till stor
del på att Sverige kräver visum från mer än 100 län-
der, däribland så gott som alla "flyktingproducerande
länder" - vilket hemskt uttryck! Viseringen skall
enligt Miljöpartiets åsikt inte vara en åtgärd som sätts
in för att minska flyktingströmmarna. Då urgröps
asylrätten.
Ge krigstjänstvägrarna asyl! I gällande asyllag an-
ges särskilt krigsvägrare som berättigade till asyl i
Sverige. Även när kriget slutat skall asyl ges till väg-
rare som kan vänta sig stränga straff i efterhand. I
betänkandet föreslås att krigsvägrare tas bort ur de-
finitionen av dem som skall beviljas asyl. Detta är ett
av många steg bakåt som svensk lag har tagit sedan
inträdet i Europaunionen och, speciellt i denna fråga,
inför Sveriges anslutning till Schengenavtalet, genom
vilket ännu ett steg tas mot den slutna fästning Europa
som kritikerna länge förebådat. Att uttryckligen näm-
na krigsvägrare som en grupp med självklar rätt till
skydd är en tydlig markering mot militarisering och
för fredssträvanden.
Sveriges närmande till Schengenavtalet sker under
ganska total tystnad. I förberedelserna inför Schenge-
nanslutningen ingår sedan 1991 att Sverige vägrat ge
asyl åt krigsvägrare. Minst 700 asylsökande krigsväg-
rare har kommit från Serbien, Kroatien och Bosnien
under de senaste fyra åren. Sveriges invandrarmyn-
digheter och regering bryter systematiskt mot sin egen
lag om asyl till krigsvägrare. Miljöpartiet vill att Sve-
rige skall stanna utanför Schengensamarbetet. Miljö-
partiet anser att begreppet krigsvägrare skall kvarstå i
den nya utlänningslagen.
Vi anser också att begreppet de facto-flyktingar
skall kvarstå som ett komplement till den nya formu-
leringen i 3 kap. 3 § där det står om att en
"skyddsbehövande skulle vara i fara att straffas med
döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för
tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande be-
handling eller bestraffning." Vi välkomnar den nya
formuleringen, men vi vill även behålla de facto-
flyktingarna.
Återföreningen är en förening som bildats av
svenska medborgare eller personer med permanent
uppehållstillstånd som har gift sig eller sambor med
en asylsökande som fått ett avvisningsbeslut eller
erhållit ett sådant efter att relationen uppstått. Ofta är
barn med i bilden - gemensamma barn eller den ena
partens barn - som efter lång tids sammanboende ser
den asylsökande som sin förälder.
Jag har några exempel på Utlänningsnämndens
motiveringar vid avvisningar av dem som sökt på
grund av anknytning. De är samtidigt exempel på hur
Utlänningsnämnden avfärdar barnkonventionen:
Vad beträffar den i ärendet åberopade konventio-
nen gör nämnden följande bedömning: Sverige har
genom ratificering av barnkonventionen iklätt sig en
internationell folkrättsligt förpliktelse att följa kon-
ventionens bestämmelser.
Då får de väl stanna då? Men nej: Det förhållandet
att Sverige biträtt en internationell överenskommelse
innebär inte att det blir gällande rätt. Domstolar och
förvaltningsmyndigheter är därför inte bundna av
konventionens regel som svensk lag.
Mannen blev i det här fallet avvisad, och han har
inte kommit tillbaka. Han är försvunnen.
Jag har ytterligare ett exempel som berör det här
man ofta säger om att någon skall lida allvarliga men.
Nämnden fann inte att en kvinna som skulle få barn
om en mycket kort tid, några månader, hade behov av
sin man, utan fann att den asylsökande i ärendet inte
visat att en verkställighet av avvisningen skulle med-
föra att hans hustru och väntade barn skulle lida all-
varliga men. Ansökan lämnades utan bifall.
Miljöpartiet förordar att en asylsökande med så
stark anknytning som maka/make, sambo eller föräl-
der till gemensamma barn skall ha rätt att söka för
anknytning medan personen befinner sig i Sverige,
detta för att undvika ytterligare självmord eller
"försvinnanden" i hemlandet. I dag måste den som
söker för anknytning som huvudregel resa hem och
från sitt hemland.
Fru talman! Sverige blev dömt enligt tortyrkon-
ventionen i maj i år. Enligt domen bryter Utlännings-
nämnden och Statens invandrarverk kontinuerligt mot
tortyrkonventionen i fall då läkare och psykiatrer både
ute i landet och vid tortyrcentrum intygat att den
asylsökande utsatts för tortyr och således borde ha
erhållit permanent uppehållstillstånd. Trots det avvi-
sas asylsökande gång på gång. Tortyr ensamt ger inte
rätt till uppehållstillstånd, enligt Utlänningsnämnden.
Human Rights Watch har också riktat skarp kritik:
Svensk asylpolitik visar allvarliga brister när det gäl-
ler mänskliga rättigheter, både vid mottagandet och
vid behandlingen av de asylsökande. Detta berördes
också av Ulla Hoffmann.
På ett dygn fick jag efter en snabb rundringning
uppgifter om tolv självmord och elva allvarliga
självmordsförsök som inte lyckats, om man nu kan
säga det, men som givit svåra skador. Detta är inte
någon dubbelexponering, utan det finns ännu fler. Är
dessa händelser ett resultat av en humanitär flykting-
politik? Och det här är bara toppen på isberget. Tänk
så många som går i självmordstankar, som gjort
självmordsförsök utan efterföljande skador, som lig-
ger på psyket - även oproportionerligt många barn.
Man sänder tillbaka torterade asylsökande och moti-
verar det ofta med att tortyren inte har skett i fängel-
ser, dvs. att det inte är en statligt utövad tortyr.
Detta är resultatet av en obarmhärtig politik. Poli-
tiken mot svenskarna är inte heller barmhärtig med
utslagning, nyfattigdom, otillräckliga resurser i äldre-
vården m.m. Flyktingpolitiken och de skoningslösa
nedskärningarna inom socialförsäkringssystemet och
socialpolitiken är samma andas barn.
Lagen om vård av unga skall alltid gå före utlän-
ningslagen, enligt Miljöpartiet. Jag kan tyvärr inte gå
in på alla, som ni förstår.
Fru talman! Alla grova brott har en preskriptions-
tid - dock icke ett uppgivet falskt namn eller en
osanning om vilket land en asylsökande kommer
ifrån. Dessutom kan flyktingar, t.ex. kurder från Tur-
kiet, ha två namn: ett turkiskt och ett kurdiskt. De
kanske inte ens ljög! En ung människa kan ha vuxit
upp i Libanon men fadern varit från Syrien. Varifrån
är han eller hon?
Liknande brott av en svensk har en preskriptions-
tid på två år. Miljöpartiet yrkar på samma preskrip-
tionstid för motsvarande "brott" som en asylsökande
utfört.
Lena Häll Eriksson har förklarat att gruppen som
sysslat med dessa frågor upphört, och det är alldeles
riktigt. Men chefen för Invandrarverket har också
förklarat att arbetet numera ingår i det vanliga rutin-
arbetet. Angiveriet fortsätter och avvisningarna likaså.
Fem till tio års vistelse i landet för en person med
oklanderlig vandel är ingen garanti för att inte ett
permanent uppehållstillstånd skall rivas upp och av-
visning verkställas. Miljöpartiet yrkar på två års pre-
skriptionstid för brukande av falsk urkund.
Miljöpartiet vill öka antalet kvotflyktingar till
2 500. De har redan flyktingstatus som UNHCR givit
dem, och de utses i flyktingläger bland dem som har
det allra svårast.
Invandrarverket vill dra ned flyktingkvoten genom
att överföra pengar till sex andra områden hellre än att
låta de nuvarande 1 850 komma hit och få skydd.
Man vill inrätta en fond som skall användas för
UNHCR-projekt. Sverige skall bekosta två mottag-
ningscentrum för utsatta flyktingar i f.d. Jugoslavien
m.m. Barnbyar skall inrättas för ensamstående soma-
liska barn i Kenya och Etiopien. Sverige skall hjälpa
till med uppbyggnad av asylprövningsprocess och
asylmottagande i Ryssland. Sverige skall erbjuda
utbildning på plats i flyktinglägren för irakiska flyk-
tingar. Information skall spridas i Sverige och utom-
lands i avsikt att få oseriösa sökande att avstå från att
söka tillstånd i Sverige eller att ge sig i väg hit på
vinst och förlust.
Allt detta är bra - men det skulle bekostas med
andra pengar.
Wairimu Karago från UNHCR håller med om att
det behövs nya sätt att möta flyktingars behov, men
han poängterar också att alla kvotflyktingplatser som
utlovats i Sverige behöver utnyttjas. Han säger i sin
officiella kommentar att han utgår från att den nya
modellen skall gå utöver tidigare beviljade bidrag till
UNHCR om de skall kunna förverkligas.
Jag skall ta upp några exempel på inhuman praxis.
Förutom de återföreningsfall jag beskrivit har jag
också nämnt att ett antal självmord begåtts - från en
14-årig flicka som hängde sig till Muhammad Shake-
ris omtalade självmord när han skulle avvisas efter
nio år i Sverige.
Avvisningar kan också leda till familjesplittring.
Ett drastiskt exempel är en man med serbisk-
muslimsk bakgrund, gift med en kvinna från Colom-
bia. De har ett barn. Hon kan absolut inte åka till
Colombia, och mannen tas inte emot i Serbien. Han
skulle där, om han släpptes in, få utstå förföljelse av
olika slag. Det är ett brott mot Helsingforskonventio-
nen, mot svensk lag och även mot barnkonventionen.
Vart skall de ta vägen, Pierre Schori?
Jag kommer nu att tala om barnen. Att ha en por-
talparagraf om barnets bästa som inte ens är absolut är
endast ett skri i öknen. Miljöpartiet anser att barnkon-
ventionen skall inkorporeras i svensk lag. Utlännings-
nämnden har konsekvent underlåtit att följa barnkon-
ventionen under förutsättningen att konventionen inte
är svensk lag. Man har därför inte funnit skäl att ge
uppehållstillstånd åt barn som behöver det, vars bästa
är att få stanna här. Detta är inte "alla barns bästa".
Man prioriterar andra samhällsintressen än barnets
bästa. Man avvisar barn som har humanitära skäl för
att minska invandringen.
I dag finns det ett annat mycket viktigt samhällsin-
tresse att värna om, menar Miljöpartiet, nämligen
medmänsklighet och solidaritet - ord vars innehåll jag
anser vara mycket viktigt men som nu verkar bort-
glömt. Är det så illa? Vi beslutsfattare verkar ha dol-
lartecken i ögonen när det gäller såväl inrikes- som
utrikes- och asylpolitik.
Nyligen skickades lilla Alexandra till Rumänien
under en utredning om våldtäkt. Hon och hennes
mamma släpptes in, men fadern fick återvända till
Malmö. Chrisen Fernando, Evelyn Barrantes, de mest
kända fallen - hur går det för dem?
Invandrarverket och Utlänningsnämnden har några
stående argument när det gäller att åsidosätta barn-
konventionen:
att den inte är lagfäst - "Vi följer bara svensk
lag.",
att "barnets bästa" inte är klart definierat,
att övergripande samhällsintressen går före barnets
bästa,
att man bara följer gällande praxis - som man
själv har skapat.
Hur går det för kristna från Iran som har konverte-
rat? Hur går det för dem som avvisas med en enda
förklaring: att de är misstänkta av säpo? Varken deras
advokat eller de själva kan försvara sig mot eventuellt
falska anklagelser. Rättssäkerheten är satt ur spel. Jag
känner just nu till två unga män, gifta och med små-
barn, som riskerar utvisning utan att de själva vet
varför. Var är humaniteten.
Återupprätta Sveriges anseende! Ge oss tillbaka
en generös, human och solidarisk flyktingpolitik!
Jag yrkar bifall till reservation 14, mom. 2; reser-
vation 5, mom. 7; reservation 12, mom. 21; reserva-
tion 10, mom. 22; reservation 15, mom. 23; reserva-
tion 16, mom. 27; reservation 9, mom. 34; reservation
12, mom. 43; reservation 15, mom. 44 och 47; och
reservation 11, mom. 65.

Anf. 19 TALMANNEN:
Jag vill fästa kammarens uppmärksamhet på att vi
bland gästerna i dagens debatt har en delegation från
Guinea-Bissaus nationalförsamling under ledning av
dess talman Malam Bacai Sanha.
I would like to greet the delegation from the Na-
tional Popular Assembly of Guinea-Bissau, under the
leadership of its president Mr. Malam Bacai Sanha,
warmly welcome to the Swedish Parliament.

Anf. 20 ROSE-MARIE FREBRAN (kd):
Fru talman! Jag vill redan inledningsvis deklarera
att vi kristdemokrater står bakom alla våra reservatio-
ner - på inte mindre än 22 av betänkandets 78 mo-
ment - men att vi inte kommer att belasta kammaren
med att yrka bifall till alla dessa.
De grunder som regeringen föreslår för migra-
tionspolitiken torde de flesta i Sverige instämma i,
åtminstone på en ytlig nivå. Vi kristdemokrater anser
dock att man måste fördjupa en del av resonemangen.
Det gäller bl.a. de grundvärderingar som motiverar en
generös, aktiv och tydlig bistånds- och migrationspo-
litik. Det gäller förutsättningarna i Sverige i relation
till behovet av flyktingmottagning och biståndsinsat-
ser. Det gäller minoritetsförtryck som en av de vikti-
gaste orsakerna till flykt, och det gäller avvägningen
mellan biståndsinsatser i andra länder och flykting-
mottagning i Sverige.
De humanistiska och kristna grundvärderingar
som till stor del ligger bakom den demokratiska ut-
vecklingen i Sverige skall enligt oss kristdemokrater
också vara grunden för Sveriges bistånds- och migra-
tionspolitik.
Det allt överskuggande motivet till att vårt land
skall föra en generös, tydlig och uthållig politik på
dessa områden är moraliskt. Det handlar om vår plikt
att bistå människor i nöd, grundad på respekten för
alla människors lika värde.
Denna grundläggande hållning sätts på prov under
perioder när påfrestningarna på den svenska ekono-
min är stora. Det är naturligtvis då viktigt att politiker
i ledande ställning, politiska partier, frivilligorganisa-
tioner m.fl. lyssnar till folkopinionen. Men samtidigt
finns en skyldighet att påverka opinionen genom att
hänvisa till de grundvärden som den svenska demo-
kratin bygger på.
Självfallet finns inget enkelt matematiskt samband
mellan de vid ett visst tillfälle aktuella förutsättning-
arna i Sverige och möjligheten till bistånds- och
flyktinginsatser. Men en viktig del av förutsättningar-
na är medborgarnas acceptans av en generös flykting-
och biståndspolitik.
Det är därför viktigt att regering, riksdag, partier
och organisationer bidrar till upprätthållandet av en
vilja till insatser för människor på flykt. Heder åt
Röda korset för deras insatser just i dessa dagar! Det
blir annars lätt så att de ekonomiska problemen i
Sverige bara jämförs med tidigare perioder i vårt land
och inte med de förhållanden som gäller i de länder
som genererar flyktingar.
Att påverka viljan till insatser är en lika betydelse-
full faktor som att förbättra landets ekonomi. Gustaf
von Essen talade i sitt anförande om att förena huma-
nism och realism. Här tycker jag att vi kan göra det.
Jag yrkar bifall till reservation 6 mom. 2, beträf-
fande grunden för migrationspolitiken.
Fru talman! Regeringen betonar att respekten för
mänskliga rättigheter är grundläggande för migra-
tionspolitiken.
I vårt land har länge pågått en utveckling i indivi-
dualistisk riktning. Välfärd och rättigheter uppfattas
av många som knutna till individer i högre grad än till
grupper av skilda slag, som familjer, språkgrupper,
etniska och religiösa minoriteter.
Ett av de viktigaste skälen till flykt torde vara just
förtryck av minoriteter och folkgrupper. De som i
Sverige ofta kallas ekonomiska flyktingar är till stor
del människor som är diskriminerade och förföljda på
grund av minioritetstillhörighet. Akuella exempel kan
hämtas från många konfliktområden. Sverige borde
mycket aktivt verka för att lagfästa minoritetsrättighe-
ter införs i åtskilliga av de länder som i dag hör till de
mest flyktinggenerande.
Majoriteten betonar att biståndspolitiken är en
mycket viktig del av migrationpolitiken. Kristdemo-
kraterna stöder den uppfattningen men vill markera att
det inte får resultera i ett enkelt nollsummespel, där
biståndsinsatser vägs mot flyktinginsatser.
Orsakerna bakom flykt kan inte klaras av genom
att världens rika länder bara omfördelar mellan två
konton. Det är världens samlade resurser, i- och u-
ländernas samlade kreativitet och kunskap som be-
hövs för att undanröja orsakerna till ofrivillig migra-
tion. Detta är i första hand ett moraliskt problem som
måste lösas gemensamt.
Fru talman! Regeringen föreslår att tillämpningen
av 1951 års flyktingkonvention skall vara något vida-
re än för närvarande. Det är ett bra förslag, eftersom
Sverige har tillämpat en snävare tolkning än många
andra europeiska länder. I den offentliga debatten har
man ofta pekat på hur få asylsökande som fått uppe-
hållstillstånd enligt flyktingkonventionen. Många av
de som fått uppehållstillstånd som de facto-flyktingar
eller av humanitära skäl, borde i själva verket ha
räknats som konventionsflyktingar.
Övriga skyddsbehövande som enligt majoriteten
skall kunna få uppehållstillstånd räknas upp i tre
punkter. Kristdemokraterna har ingenting att invända
mot de grupper av personer som inräknas i förslagen.
Men den svenska lagstiftningen bör så långt är möjligt
samordnas med andra länders. De tre grupper övriga
skyddsbehövande bör därför föras samman i ett ge-
mensamt lagrum, liknande de formuleringar som finns
i Cartagena- och OAU-deklarationerna.
Enligt flyktingkonventionen bör människor får
skydd på grund av att deras liv, säkerhet och frihet
varit hotade av allmänt våld, utländsk aggression,
massiva kränkningar av mänskliga rättigheter eller
andra omständigheter som allvarligt stört den allmän-
na ordningen. Utgångspunkten för bedömning av
skyddsbehovet bör vara risken för allvarliga kränk-
ningar av de mänskliga rättigheterna.
Om Sverige ensamt inför en sådan komplettering
till flyktingkonventionen kan det leda till ett ökat
invandringstryck. Därför bör Sverige inom EU verka
för att EU-länderna inför en europeisk konvention
som är åtminstone lika vid som den som fattiga latin-
amerikanska länder kunnat komma överens om.
Dessutom bör man förorda att rätten till asyl införs
i Europarådets konvention om mänskliga rättigheter.
Det skulle innebära ett närapå alleuropeiskt an-
svarstagande för asylsökande samt att medlemslän-
dernas praxis också skulle kunna prövas av Europa-
domstolen för mänskliga rättigheter.
Fru talman! Vi kristdemokrater anser att utlän-
ningslagen i den nya version som föreslås innebär en
alltför snäv tolkning av familjebegreppet. Regering-
ens definition innebär att vissa kategorier som hittills
haft rätt till uppehållstillstånd i fortsättningen bara
kan få det i undantagsfall.
Det gäller bl.a. barn över 18 år som bor på annan
ort men stöds av föräldrarna. Här ingår studerande
och arbetande barn men även sjuka, handikappade
och utvecklingsstörda barn som bor på institution.
Dessa barn tillhör formellt familjegemenskapen enligt
deras sätt att se det.
Vi motsätter oss regeringens förslag att sänka ål-
dersgränsen för invandring av ogifta barn från 20 till
18 år, liksom borttagandet av den s.k. sista länken.
Jag yrkar bifall till reservation 12 mom. 25, beträf-
fande sänkt åldersgräns till 18 år.
Fru talman! Artikel 3 i barnkonventionen om att
låta barnens bästa komma i främsta rummet tolkas i
propositionen på ett långt ifrån glasklart sätt. Efter-
som barnets bästa alltid skall prioriteras enligt arti-
keln, menar man att den principen endast blir ett av
flera relevanta och nödvändiga intressen att ta hänsyn
till. Genom denna omotiverade slutsats blir konsek-
vensen att beslut som strider mot barnets bästa kan
fattas med hänvisning till andra intressen, utan väg-
ledning för vilka avvägningar som kan göras.
Majoriteten föreslår en portalparagraf om att bar-
nets bästa särskilt skall beaktas. Det är bra men knap-
past en tillräcklig garanti. Det är emellertid tolkningen
av konventionen som skapar de största problemen.
Invandrarverket och Utlänningsnämnden har i ett
antal asylärenden som berör barn inte tagit hänsyn till
barnkonventionen med motiveringen att den inte är
lagfäst, att den inte tillräckligt klart definierar barnets
bästa och att andra samhällsintressen överväger.
Vi kristdemokrater hävdar att en genomgång av
praxis i barnärenden måste ske. En sådan genomgång
skulle ha genomförts, först av Flyktingpolitiska
kommittén och sedan av Barnkommittén. Men det har
inte skett. Jag yrkar därför bestämt bifall till reserva-
tion 6 mom. 62.
Fru talman! Vi välkomnar förslaget om att perso-
ner under 18 år, jämfört med 16 år som hittills varit
fallet, som regel ej får tas i förvar. Regeln bör dock
kompletteras med att barn under 15 år aldrig skall få
tas i förvar och barn mellan 16 och 18 år endast i
samband med avlägsnande ur landet. Beslut om förvar
skall tas av länsrätten, och det måste ske inom 24
timmar.
Konflikten mellan utlänningslagen och lagen om
vård av unga har inte lösts på ett tillfredsställande sätt
genom propositionen eller betänkandet. Barn som är
omhändertagna enligt LVU kan ges ett tillfälligt up-
pehållstillstånd till dess att vården är avslutad. Vi
kristdemokrater anser emellertid att dessa barn snara-
re skall få uppehållstillstånd. Omhändertagande enligt
LVU måste ha företräde.
Fru talman! En person som begått brott enligt
brottsbalken åtnjuter preskription efter en viss tid,
som flera talare påpekat. T.ex. gäller två års preskrip-
tion för brottet osant intygande. På samma sätt bör
inte det faktum att en person som sökt och fått uppe-
hållstillstånd lämnat oriktiga uppgifter kunna leda till
återtagande av tillståndet och avvisning många år
senare. Det är rimligt att även här sätta en tidsgräns på
två år, varför jag yrkar bifall till reservation 12 mom.
32 angående återkallelse av tillstånd.
Vi kristdemokrater anser en annan viktig reform
vara att i asylprocessen införa ett förfarande i dom-
stolsmässiga former. Detta bör regeringen återkomma
till efter utredning så snart som möjligt.
Fru talman! Vi anser att advokater till asylsökande
inte bör utses av Invandrarverket utan av ett fristående
organ. Vi anser inte heller att verkställighet skall få
genomföras så länge överprövning av ett beslut om
avlägsnande pågår. Vidare skall polis inte kunna gå in
i skolor och hämta barn. Föräldrabalkens förordning
om att hämtning och andra åtgärder skall ske så skon-
samt som möjligt för barnen måste tillämpas även på
detta område.
Vidare bör Sverige i internationella sammanhang
och särskilt inom EU verka för öppnare gränser till
omvärlden än vad som i dag är fallet. Det finns en risk
att viseringskrav försvårar möjligheten att söka skydd
genom asylansökan. Jag yrkar därför bifall till reser-
vation 11 mom. 8 beträffande visering inom EU.
Fru talman! Majoritetens förslag innebär att an-
svaret för utredningar kring ansökningar om asyl och
uppehållstillstånd tas över från polisen av Invandrar-
verket. Argumentationen är dels principiell, dels av
ekonomisk karaktär. Kristdemokraterna stöder denna
förändring utom då det gäller ansvaret för anknyt-
ningsutredningar som görs efter ansökan i Sverige.
Med hänsyn till att Invandrarverket finns på så få
orter i landet kommer det svårligen att kunna erbjuda
tillräcklig service. Å andra sidan är det tveksamt om
polisen är bästa instans för dessa ärenden. Kristdemo-
kraterna anser att ett kommunalt ansvar bör övervä-
gas. Kommunen med sin socialförvaltning finns ju
överallt i landet. Den har kvalificerade administrativa
och beteendevetenskapliga kunskaper med inriktning
på familjefrågor. I avvaktan på att detta alternativ
prövas bör ansvaret ligga kvar hos polisen. Jag yrkar
därför bifall till reservation 12 mom. 45.

5 § Frågestund

Anf. 21 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag hälsar statsminister Göran Persson, justitie-
minister Laila Freivalds, finansminister Erik Åsbrink,
kommunikationsminister Ines Uusmann, jordbruks-
minister Annika Åhnberg och statsråden Pierre Scho-
ri, Björn von Sydow och Ulrica Messing välkomna
till frågestunden.
Miljömål

Anf. 22 BIRGER SCHLAUG (mp):
Herr talman! Jag har en fråga till Göran Persson.
Naturvårdsverket har lagt fram en ny rapport, som
heter Nationella miljömål. Där redovisar man de
miljömål som regeringen och riksdagen har antagit
och redogör också för de resultat som har uppnåtts.
Det har inte blivit så bra inom alla områden, inom en
del stora områden i själva verket riktigt dåligt. Det är
en ganska tråkig läsning:
Koldioxidutsläppen börjar öka, framför allt från
trafiken.
Försurande kväveoxider skulle minska med 30 %,
men man är långt ifrån målsättningen.
Övergödningen till haven under de senaste åren
ökar, inte minskar.
Kvävegödslingen skulle minska med 20 %, men
den ökar.
Det finns väldigt mycket i regeringens politik som
jag inte tycker leder till att man når de uppsatta må-
len. Jag skulle konkret vilja ställa följande fråga: Hur
kombinerar statsminister Göran Persson de här missa-
de målen och den dåliga miljöpolitiken med det krav
och den slutsats som Göran Persson själv har kommit
fram till, nämligen att vi måste bygga det ekologiskt
hållbara samhället? Vad skall regeringen göra åt att
man ständigt håller på att missa målen?

Anf. 23 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Först och främst: Jag såg häromda-
gen i TV att den här frågan var aviserad. Det handla-
de då om att vi skulle sänka miljömålen. Vi beskyll-
des för att bedriva en politik som snarast påminner
om den som drevs i det gamla Sovjetunionen. Så
lades debatten upp då.
Jag kan försäkra Birger Schlaug om att några
miljömål inte kommer att sänkas. Däremot skall vi ha
kraftfullare, tydligare och mer styrande miljömål.
Bakom den beställningen står Agenda 21-kommittén.
Regeringen har samma uppfattning, och detta kommer
att redovisas i proposition år 1998. Vi har i dag 167
miljömål. Var och en som har sysslat med målstyrning
begriper att det inte är effektivt.
Jag är vidare helt övertygad om att våra stora
framtidsuppgift sedan vi väl har kommit igenom den
akuta kris som Sverige har varit inne i - näst intill ett
ekonomiskt sammanbrott - är att bygga Sverige eko-
logiskt uthålligt. Det kommer naturligtvis inte bara att
handla om miljömål. Det kommer också att handla om
en lång rad samhällssektorer som energipolitik, byg-
gande, jordbruk och industriproduktion. Det är ingen
hemlighet att jag har pekat ut detta som regeringens
viktigaste uppgift.
Birger Schlaug kommer snart att bli bönhörd. En
sådan redovisning med ett program på detta område
kommer snart till riksdagen.

Anf. 24 BIRGER SCHLAUG (mp):
Herr talman! Naturvårdsverket slår fast att man
inte kommer att nå vissa miljömål med de insatser
som i dag görs. Innebär det som Göran Persson nu har
sagt att Göran Persson och regeringen tänker lägga
fram förslag så att de faktiskt redan antagna miljömå-
len kan nås, eller kommer man att ändra miljömålen?
Skall man uppnå de mål som finns, krävs det ju en
helt annan politik, Göran Persson.

Anf. 25 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Jag vet inte hur miljömålen kommer
att se ut. Här finns Naturvårdsverket och Agenda 21-
kommittén inblandade. Vad regeringen har beställt är
färre, tydligare och mer styrande mål.
Det är riktigt att vi inte har nått en del av de upp-
satta målen. Det innebär ju inte att vi överger ambi-
tionen. Politiken måste drivas vidare i sådan riktning
att vi når det ekologiskt uthålliga samhället. Det görs
inte av en regering under en mandatperiod, inte heller
under den första halvan av en mandatperiod. Det är
ett långsiktigt projekt, och hur det skall drivas vidare
och hur det ekologiskt uthålliga Sverige skall byggas
kommer vi tillbaka till.
Vallstödet

Anf. 26 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till jord-
bruksministern. Vi har behandlat frågan om det utvid-
gade vallstödet inom ramen för EU:s miljöersättning-
ar i utskottet och behandlar den snart i kammaren. Vi
moderater tycker att det är bra. Vi har krävt det tidi-
gare.
Nu säger Jordbruksverket, i samband med att de
skall utforma regelverket, att det blir mycket svårt att
få beslut och regelverk klara så tidigt att man kan få
igenom vallstödet 1997. Därför är min fråga till jord-
bruksministern: Bedömer jordbruksministern att det
möjligt att få beslut och regelverk genomförda så att
utbetalningen kan ske för 1997 enligt budgetproposi-
tionen och riksdagsbeslutet?

Anf. 27 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Herr talman! Jag noterar att jag är verksam på det
förmodligen enda politiska område där Moderata
samlingspartiet alltid är glada över utökade och mera
stöd. Därutöver vill jag säga att det är vår ambition att
vi skall vara färdiga med arbetet så att stödet kan
utbetalas för 1997.

Anf. 28 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Är det så att jordbruksministern ser
detta som en glädje, kan jag dela den. Men det var
inte det frågan gällde. Jag tycker att jordbruksminis-
tern borde informera svenska konsumenter om att när
det gäller ersättningar till jordbruket är det inte fråga
om subventioner, utan där är det faktiskt fråga om
ersättning för produktion så att kostnaderna skall
hållas nere för konsumenten och så att vi skall kunna
bevara en god miljö. Jag trodde att vi var överens på
den punkten.
Men nu gällde frågan möjligheten att genomföra
det beslut som vi är överens om. Då säger Jordbruks-
verket att det finns flera frågetecken, t.ex. kommissio-
nens behandling och besluten i övrigt. Verket säger
att det inte finns någon möjlighet att få fram detta
inom ramen för den normala tiden. Min fråga är nu:
När kommer ministern att föra fram ärendet till
kommissionen för beslut där? Det är en viktig del i
det här sammanhanget.

Anf. 29 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Herr talman! Jag kan bara upprepa mitt svar. Det
är vår ambition att vi skall vara klara med detta så att
stödet kan utbetalas för 1997. Exakt vilken dag vi går
till kommissionen kan jag däremot inte svara på. Jag
vill också gärna understryka att det är ett omfattande
arbete. Jag har förståelse för att Jordbruksverket tyck-
er att det är arbetsamt. Men vi gör vårt allra bästa på
verket och departementet för att uppnå ett gott resul-
tat.
SJ:s ekonomi

Anf. 30 MONICA GREEN (s):
Herr talman! Jag har en fråga till kommunika-
tionsministern angående SJ:s dåliga ekonomi.
Det har ju visat sig att SJ har hundratals miljoner i
underskott. Det har också visat sig att det gäller SJ:s
kärnverksamhet. Nu fluktuerar det olika rykten om
uppsägningar, banor som skall läggas ned och på
vilket sätt SJ skall ta itu med omstruktureringen för att
få rätsida på sin ekonomi. Min fråga gäller hur kom-
munikationsministern kan agera för att vi skall få
budgetar från SJ som är lättare att förstå så att vi
själva kan ta del av dem på ett tidigt stadium och även
på vilket sätt vi kan få rätsida på SJ:s ekonomi i fort-
sättningen.

Anf. 31 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Herr talman! SJ:s ekonomiska bekymmer beror
framför allt på en del felsatsningar som har gjorts på
investeringssidan de senaste åren. Det har inneburit
stora kapitalkostnader som man nu lider av.
SJ är jämfört med andra järnvägsföretag i Europa
ett välskött företag. Det säger i och för sig inte så
mycket om SJ, eftersom de andra företagen är oerhört
illa skötta. SJ har lovat att återkomma till regeringen
och till Kommunikationsdepartementet med en redo-
visning av vilka åtgärder som man har för avsikt att
vidta för att klara de akuta problemen.
Jag är också medveten om att det surrar en mängd
rykten om allt ifrån mycket stora avskedanden till att
man lägger ned hela järnvägsträckningar. Jag har inte
nåtts av några sådana konkreta förslag från SJ:s led-
ning och styrelse. Jag förutsätter att SJ:s ledning och
dess styrelse följer de beslut som är fattade av riksda-
gen och regeringen vad gäller sina uppdrag. Dessa
spelregler är ganska klart uttydda. Jag förutsätter att
SJ även i fortsättningen skall jobba enligt de ramar
som riksdagen har fastställt.

Anf. 32 MONICA GREEN (s):
Herr talman! Jag har en fråga om Kommunika-
tionsutredningen som skall finna former för att ut-
veckla trafikpolitiken i framtiden. Efter vad jag har
förstått kommer den att lägga fram sina förslag 1997.
Då undrar jag om kommunikationsministern kan av-
vakta med att sätta sin affärsmässiga prägel på SJ till
dess.

Anf. 33 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Fru talman! Kommunikationskommittén brukar
kunna användas till det mesta, dock inte till att lösa
SJ:s akuta problem. Vi har begärt en långsiktig af-
färsstrategi från SJ. SJ:s styrelse och dess ledning
kommer att redovisa vilka åtgärder man tänker vidta i
början av nästa år, dvs. i början av januari. Jag förut-
sätter att generaldirektören och styrelsen lever upp till
de överenskommelser som man har gjort med depar-
tementet vad gäller att presentera en åtgärdsplan. Jag
skall icke utöva något ministerstyre, men jag förutsät-
ter att denna åtgärdsplan också blir sådan att den
följer riksdagens intentioner.

Anf. 34 BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! Jag har en följdfråga när det gäller
affärsverket Statens järnvägar och affärsstrategin. Jag
skall formulera frågan kort. Är det sant att SJ har sålt i
princip alla sina snabbtåg, alla sina RC-lok och
många av sina godsvagnar till utländska bolag? Om så
är fallet, är de också sant att SJ sedan har hyrt tillbaks
alltsammans till höga avgifter och med en oklar åter-
köpsrätt?

Anf. 35 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Herr talman! Detta med sale-lease back, som var
oerhört populärt under den förra mandatperioden, har
drabbat eller gynnat, beroende på hur man ser det,
också statliga SJ. Detta är en av de saker som vi nu
håller på att ta reda på mer om.

Anf. 36 BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! Kommunikationsministern nämnde
ordet drabba. Är inte detta en tvivelaktig finansie-
ringsmetod, särskilt för statliga affärsverk? Är inte
denna metod ekonomiskt förödande, särskilt i det
långa loppet? Är det inte rimligt att man får en tydlig
redovisning av detta? Räcker det med att kommuni-
kationsministern säger att det inte skall vara minister-
styre? Kan man verkligen som minister helt frita sig
från det här ansvaret? Faktum är ju att Riksrevi-
sionsverket i skrivelser till regeringen har påpekat
detta och det tvivelaktiga i systemet.

Anf. 37 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Herr talman! På ett sätt delar jag Bengt Harding
Olsons uppfattning att det är rimligt att kommunika-
tionsministern tar ett ansvar för ekonomin. Jag önskar
bara att det också hade varit fallet under den period
då det parti som Bengt Harding Olson representerar
fanns i regeringsställning.

Anf. 38 KRISTINA ZAKRISSON (s):
Herr talman! Det är som kommunikationsminis-
tern säger att det florerar många rykten kring SJ, och
det skapar mycket oro. Jag får många samtal från
Norrbotten där man frågar om det kan vara möjligt att
regeringen tänker acceptera att SJ lägger ned person-
trafiken mellan Kiruna och Luleå. Det har nämligen
stått i tidningarna. Jag hoppas att det bara är någon-
ting som står i tidningarna och inte ingår i SJ:s planer.
Däremot finns det, vad jag förstår, långtgående
planer hos SJ på att lägga ned ett stort antal godster-
minaler. Min uppfattning är att vi borde styra över
mer godstrafik till järnvägen från vägen för miljöns
skull. Därför undrar jag om kommunikationsministern
tänker godkänna att flera godsterminaler läggs ned
och att vi därigenom minskar godstrafiken på järnväg,
om detta är SJ:s allvarliga planer. Är det god sam-
hällsekonomi?

Anf. 39 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Herr talman! Som jag sade redan i mitt första in-
lägg kan jag i dagsläget inte kommentera enskilda
förslag som har dykt upp i medierna och annorstädes.
Jag kommer att få en redovisning från SJ:s styrelse
och ledning av vilka åtgärder man tänker vidta för att
uppfylla regeringens och riksdagens intentioner och
för att klara sin ekonomi.

Anf. 40 JARL LANDER (s):
Herr talman! Jag skall försöka fatta mig kort efter-
som det har sagts mycket om SJ. Jag tycker att det
kvarstår en frågeställning som kommunikationsminis-
tern borde ge sin synpunkt på. I allt det som nu sägs i
medierna finns väl ändock en liten sanning, nämligen
att det behövs rationaliseras inom SJ vad gäller både
folk och gods- och persontrafikens utbredning.
Samtidigt skall det som vi har hört här komma en
utredning, och det skall komma en trafikpolitisk pro-
position 1998.
Jag vill fråga: Är ministern beredd att avvakta
denna proposition innan vi gör drastiska och kanske
förhastade omstruktureringar inom SJ?

Anf. 41 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Herr talman! Det gäller att skilja på SJ:s akuta
problem och den långsiktiga järnvägspolitiken.
Vad gäller SJ:s akuta problem finns det en lång
rad möjliga lösningar om man tror på järnvägens
utvecklingsmöjligheter. Men det vore fel av mig att
säga att vi skall ha akutmottagning för SJ. Det är
dessutom alldeles omöjligt med tanke på de bud-
getramar som riksdagen faktiskt använder.
SJ:s ledning och styrelse får acceptera de beslut
som fattas av riksdag och regering. De får klara sin
ekonomi utifrån de förutsättningarna. Spelreglerna är
fastlagda sedan flera år tillbaka, och det har inte in-
träffat något akut det senaste halvåret.
Bostadsbidraget

Anf. 42 OWE HELLBERG (v):
Herr talman! Jag har en fråga till statsministern.
Jag lyssnade på en intervju med statsministern i Len-
nart Ekdals program i TV 4 i söndags. Statsministern
sade ungefär: Den pågående budgetsaneringen har
varit omfattande och har gått väldigt fort. Vi har sä-
kert gjort en del fel under tiden. Det skall vi nu under-
söka och rätta till.
Ett stort fel som inte behöver undersökas är den
kraftiga besparingen på bostadsbidragen. Regeringen
har fått bakläxa och bostadsutskottet har även gett sig
självt underkänt. Det nya systemet skall utvärderas
innan det ens träder i kraft.
Det är ju bra. Men problemet är att det inte finns
några nya pengar att tillföra systemet. De som har
låga inkomster skall dela med sig till andra med låga
inkomster.
Min fråga blir då: Anser inte statsministern att den
kraftiga besparingen på bostadsbidragen är ett sådant
fel som man faktiskt bör rätta till snabbt?

Anf. 43 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det här är ett område där det skedde
vissa förändringar genom bostadsutskottets förmed-
ling jämfört med regeringens ursprungliga förslag.
Sedan har det framkommit kritik mot de förändring-
arna. Slutsatsen av det har nu blivit att det skall göras
en översikt av hur reglerna slår. Det totala utgiftsbe-
loppet ligger ju fast. Det är den nya budgetprocess
som riksdagen under stor enighet har fastställt. Men
det kan inte uteslutas att det inom de fastställda ra-
marna går att göra vissa omprioriteringar som gör att
man får bättre effekter än de som hittills har upp-
kommit.
Nu får den genomgången göras, och så får vi se
vad resultatet av den blir.

Anf. 44 OWE HELLBERG (v):
Herr talman! Det är synd att statsministern inte
hade funderat mer på sina små åtgärder som han
skulle vidta. Jag får hoppas att det blir en förbättring
på den punkten.
Problemet är att man har gjort en nedskärning på
ungefär 30 % när det gäller bostadsbidragen. Under
1998 och 1999 skall de faktiskt ligga fast på den nivå
som har fastställts för 1997. Det innebär enligt Soci-
aldepartementets beräkningar att man urholkar bidra-
gen med ytterligare 1 miljard. Det är beräkningar som
man hittills inte har velat visa upp. De fanns i den
bostadspolitiska utredningen, men de försvann däri-
från. Man ville inte tala om hur det var.
Jag tycker faktiskt att det är orimligt att människor
över en natt, från nästa år, mister i sämsta fall
2 000 kr per månad i disponibla inkomster. Så här får
man inte bete sig även om man skall budgetsanera.

Anf. 45 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Riksdagen har en frihet att agera, och
det har också skett i det här fallet. Nu finns det kritik
mot vissa inslag i beslutet, och det kommer att ske en
genomgång som eventuellt kan leda till omdispone-
ringar.
Men jag vill påpeka att det viktigaste kanske inte
är utgiftskronorna. Vi har trots allt varit tvungna att
genomföra en mycket omfattande budgetsanering för
att ta hand om det konkursbo som vi fick överta för
två år sedan. Saneringen har kommit väldigt långt,
och den har bl.a. lett till att Sverige i dag har en in-
flation som är noll. Det är naturligtvis oerhört värde-
fullt för alla boende att vi får stopp på de ständiga
prisökningarna.
Vi har också en kraftig räntenedgång som ser ut
att fortsätta. Den har också bekräftats i dag genom
riksbankens beslut att sänka räntekorridoren ytterliga-
re en gång. Det har en oerhörd betydelse för praktiskt
taget alla boende i det här landet att räntorna nu har
sjunkit med över 5 % sedan valet 1994. Glöm inte de
viktiga effekterna! De kommer att ha stor betydelse
för landets boende inte bara under 1997 utan även
fram över.
Fastighetsskatten

Anf. 46 BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Efter skatteutskottets sammanträde i
dag står det klart att fastigheternas taxeringsvärden
när det gäller småhus kommer att stiga med upp till
7 % nästa år, och för flerfamiljshus, bostadsrätter och
hyresrätter blir det fastighetsskattehöjningar på upp
till 17 %. Det är utöver de kraftiga höjningar som
skedde genom allmän fastighetstaxering för inneva-
rande år. Det är alltså en kraftig skattechock, till vil-
ken kommer inkomstskattehöjningar, egenavgiftshöj-
ningar och löneskattehöjningar på mycket stora be-
lopp.
Det har hittills visat sig omöjligt att få Socialde-
mokraterna och Centern att ställa upp på det som alla
andra partier har velat, nämligen att lindra effekterna i
varje fall för de mest utsatta när det gäller fastighets-
skatt. Men det har varit blankt nej till att vidta några
permanenta sådana åtgärder, och människor riskerar
att få flytta från hus och hem.
Jag vill fråga endera den nuvarande eller den tidi-
gare finansministern: Är regeringen beredd att vidta
åtgärder som innebär sänkt fastighetsskatt i varje fall
för de människor som har drabbats hårdast?

Anf. 47 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Svaret kan väl bli ganska likt mitt fö-
regående svar. Det har naturligtvis varit en formidabel
uppgift att bringa reda i det förfärliga underskott i
statsfinanserna som den föregående regeringen efter-
lämnade. Bo Lundgren bidrog själv i hög grad till
underskottet genom att på olika sätt perforera det
svenska skattesystemet.
Det har krävt stora tag både på skattesidan och på
utgiftssidan, men nu har vi kommit mycket långt. I
stället för att lova nya belastningar som försämrar
statsfinanserna konstaterar jag med viss tillfredsstäl-
lelse att en vanlig villaägare, för att ta ett exempel,
som har en halv miljon i skuld sedan valet 1994 har
fått minskade räntekostnader efter skatt med över
1 500 kr i månaden. Jag tror att siffran är i underkant.
Jag räknade nämligen fram den för några veckor se-
dan, och sedan dess har räntan fortsatt att sjunka. Men
jag skall göra en ny kalkyl.
Det är oerhört viktigt och påverkar alla boende i
landet. Det gäller att slå vakt om detta och att låta den
utvecklingen fortsätta i stället för att på nytt äventyra
statsfinanserna genom att ställa ut löften om skatte-
sänkningar eller utgiftsökningar.

Anf. 48 BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Varje skattesänkning måste självfal-
let finansieras. Kanske skall den nuvarande finans-
ministern, en gång i tiden skatteminister, vara litet
försiktig. Det var ju under hans tid som statssekretera-
re och skatteminister som rutschandet utför satte i
gång. Underskottet ökade med 70 miljarder när Erik
Åsbrink var skatteminister.
Det är väl också litet tveksamt att hålla på med
den här diskussionen i stället för att bekymra sig om
de människor som drabbas. Det är bra att Göran Pers-
son och Erik Åsbrink fullföljer den budgetsanering vi
inledde. Det besvärliga är naturligtvis att Socialde-
mokraterna i stället för att sanera på utgiftssidan valde
kraftfulla skattehöjningar som har försämrat ekono-
mins sätt att fungera.
Frågan gäller fortfarande de människor som drab-
bas hårt genom fastighetsskattehöjningar. Alla har
nämligen inte lån. Är regeringen beredd att göra nå-
gonting för att lindra effekten för de människorna? Är
regeringen beredd att se till att det blir lättare för
vanliga människor att kunna leva på sin egen lön?

Anf. 49 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det är ganska häpnadsväckande att
höra att det var under Bo Lundgrens tid som sane-
ringen av statsfinanserna till stor del genomfördes.
Jag konstaterar att under hans tid tiodubblades budge-
tunderskottet. Det var när Socialdemokraterna fick ta
över som det mycket smärtsamma saneringsarbetet
fick genomföras. Det har kommit mycket långt, och
börjar nu också allt mer bära frukt i form av noll
inflation, sjunkande räntor och nu också allt starkare
tecken på att tillväxten tar fart.
Jag håller med om den utsaga som Bo Lundgren
framför: Om man genomför skattesänkningar skall de
finansieras. Det var ju synd att han inte tänkte på det
under sin tid som skatteminister. Men jag kan konsta-
tera att när Moderaterna nu på nytt för fram löften om
stora skattesänkningar kan man i vissa fall hitta en
finansiering - t.ex. genom att dra 8 miljarder kronor
ifrån kommuner och landsting. Det innebär så där en
40 000 färre jobb i sjukvården, omsorgen och utbild-
ningen. Den typen av finansiering för att genomföra
moderata skattesänkningar tänker inte jag medverka
till.

Anf. 50 TUVE SKÅNBERG (kd):
Herr talman! För något mer än ett år sedan sade
den dåvarande finansministern Göran Persson att
kunde denna fråga lösas så skulle den lösas före
sommaren. Genom Erik Åsbrink kom regeringen
också med ett förslag om fastighetstaxeringen för de
som drabbas i attraktiva kustnära områden. Riksdagen
underkände det förslaget. Nu föreligger en beställning
från riksdagen på en snabbutredning för att dessa
människor inte skall drabbas fullt ut av fastighetsskat-
ten.
Jag undrar när vi kan få se denna utredning effek-
tueras, så att de som kanske ser på TV just nu får sina
framtidsutsikter något så när säkerställda. Det är van-
liga människor som drabbas: bönder och fiskare på
Österlen t.ex. Försök att hjälpa dem!

Anf. 51 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det har tagits sådana hänsyn för att
mildra effekterna av de höjda taxeringsvärdena. I
dagarna har Socialdemokraterna och Centerpartiet -
jag värdesätter det samarbetet och att det fungerar
även på detta område - tagit ett initiativ i skatteutskot-
tet som innebär vissa lättnader för de hyreshus och
småhus som är särskilt hårt drabbade av detta. Det
innebär lättnader i känsliga områden; i Bohusläns
kustområden, i Båstad, i Aneby, Tranås och Sävsjö
för att ta några exempel. Detta är ett praktiskt uttryck
för att regeringen beaktar dessa omständigheter.
Men än en gång: Glöm inte att den allra viktigaste
åtgärden för alla boende i landets olika delar, i hyres-
hus, småhus och bostadsrätter är att få stopp på infla-
tionen och undan för undan sänka räntorna. Det är
oerhört viktigt, och det har långt större betydelse än
att jag står här i talarstolen och utlovar ofinansierade
skattesänkningar eller ofinansierade utgiftsökningar.

Anf. 52 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd):
Herr talman! Många socialdemokrater har sagt att
ingen skall behöva gå från hus och hem med anled-
ning av de höjda skatterna på boende. Det marginella
förslag som nu lagts fram berör kanske ett par procent
av de småhusägare och andra som berörs av detta.
Anser verkligen finansministern att detta förslag är
tillräckligt för att människor inte skall behöva gå från
hus och hem? Anser inte finansministern att man bör
vara extra försiktig med just skatt på fastigheter? I
dag tar staten ut 24 miljarder kronor på detta. Man
kan jämföra detta med skatt på inkomster, kapital och
räntor där det är acceptabelt att ta ut skatt eftersom
det finns något att ta av. Men här finns det ingenting
att ta av - en fastighet genererar inga inkomster. Bör
man inte vara extra försiktig just med skatt på fastig-
heter?

Anf. 53 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag anser att man skall vara försiktig
med alla skatter och noga tänka igenom hur de läggs
ut. Jag är inte säker på att detta enbart gäller fastig-
hetsområdet.
Men glöm inte att vi i Sverige har att betala räntor
på en statsskuld av vilken nära hälften uppkom under
de tre år då Michael Stjernströms partivänner bildade
regering tillsammans med några andra partier. Närma-
re hälften av statsskulden och räntorna på den, som
samlats sedan hedenhös, uppkom under de tre åren.
Detta lägger naturligtvis en oerhört tung börda på det
svenska folket. Denna börda kan man inte trolla bort
genom att inte betala skatter. Skulden finns där, och
den måste betalas av svenska folket.
Det är naturligtvis en oerhört stor framgång att re-
geringen har kommit så långt i budgetsaneringen att
Sverige nu närmar sig de mål regeringen satt upp och
i vissa fall når dem snabbare än vad som angivits.
Detta leder i sin tur till ett fortsatt räntefall. Det är en
stor lättnad för de boende. För två år sedan fick de
boende betala nästan dubbelt så höga räntor som de
får betala i dag. Höga räntor, om något, gör att folk
får gå från hus och hem om de blir bestående.

Anf. 54 MICHAEL STJERNSTRÖM (kd):
Herr talman! Jag tror inte att höjda skatter på fas-
tigheter och boende är bra för samhällsekonomin. Jag
tror inte att det i längden gynnar budgetsaneringen att
göra ett folk med höjda skatter till ett folk av enbart
bidragstagare. Argumentet som hörts i kammaren när
skatterna debatterats har varit: Sök bostadsbidrag i
stället när skatterna höjs! Det tycker jag är ett slag i
ansiktet på de människor som vill klara sig själva.
Man skall inte behöva söka bostadsbidrag, och många
drar sig också för det. Det är en helt felaktig politik
att beskatta människor så att de får överge det de har
och söka bidrag i stället.

Anf. 55 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! De boende, och alla människor i det
här landet, är beroende av att Sverige har en ekonomi
som fungerar och statsfinanser under kontroll. När
detta inte är fallet, och det var det inte för två år se-
dan, slår detta oerhört hårt mot människorna. Framför
allt slår det hårt mot dem som har låga inkomster och
små omständigheter. Inte minst för deras skull genom-
förs nu saneringen av landets ekonomi och av statsfi-
nanserna.
Därför kan man också nu se de positiva resultaten
komma: noll inflation, sjunkande räntor och ett ökat
förtroende för svensk ekonomi. Allt mer tyder på att
tillväxten tar fart. Inte bara exporten går bra, utan
också hemmamarknaden. Självfallet ger detta helt
andra möjligheter än vad som funnits under de tidiga-
re katastrofåren att hjälpa de människor som har det
svårt - inte minst de människor som lever i små eko-
nomiska omständigheter.
Svensk köttproduktion

Anf. 56 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Jag har en fråga till jordbruksminis-
tern. Svenska nötköttsproducenter upplever för närva-
rande en svår lönsamhetskris, av allt att döma huvud-
sakligen beroende på den s.k. galna ko-sjukan i Eng-
land och dess effekter också här i Sverige. Natur- och
landskapsvården är väldigt beroende av att det finns
betande djur. Risken för minskad nötdjurshållning är
uppenbar. Konsekvenserna är svåra att överblicka.
Inser statsrådet situationens allvar? Vad avser re-
geringen göra i anledning av den uppkomna situatio-
nen?

Anf. 57 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Herr talman! Jag inser situationens allvar. Det be-
drivs också ett arbete inom EU för att ge extra stöd
till drabbade producenter.
Men jag måste säga att jag ibland ställer mig frå-
gan: Inser näringen situationens allvar? Just i denna
situation tycker jag nämligen att det borde finnas
större möjligheter än någonsin förr att marknadsföra
den svenska produktionen, som aldrig haft några
problem med galna ko-sjukan och som i många andra
avseenden har precis de kvaliteter som människor just
nu efterfrågar. Jag tycker att den marknadsföringen
och de insatserna till stor del lyser med sin frånvaro.

Anf. 58 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Statsrådet svarade på ett annat sätt än
jag hade förväntat mig. Jag tog faktiskt upp naturvår-
den och konsekvenserna på det området. Det finns
t.o.m. möjlighet att ändra de regler som gäller land-
skapsvården. De gamla reglerna, som fanns innan
ersättningarna i form av EU:s miljöpengar kom, har
komplicerats.
Är statsrådet beredd medverka till att de reglerna
ändras så att man på det sätter bidrar till att förbättra
chansen för nötköttsproduktionen i Sverige?

Anf. 59 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Herr talman! Miljöersättningsprogrammet, som vi
har kommit överens med EU om, är avsett att ersätta
lantbrukare för de tjänster de gör alla oss andra i form
av att hålla landskapet öppet, se till att bevara biolo-
gisk mångfald, m.m. Det är inte avsett att ge ersätt-
ning i akuta krissituationer.
Självfallet är det ständigt min ambition att regel-
verken kring de här stöden skall vara så enkla som
möjligt att begripa för bönder, för dem som administ-
rerar och för politiker. Jordbruksverket har just i den
delen till uppgift att under våren 1997 komma med en
översyn av de här programmen, så att vi kan se till att
de fungerar ännu bättre än de gör nu.
Ökat stöd till kommunerna

Anf. 60 PETER ERIKSSON (mp):
Herr talman! Jag tänkte försöka bidra till att mo-
tionera finansministern litet.
Budgeten i kommuner och landsting runt om i
landet har stadfästs, och det har som väntat visat sig
att ganska många människor kommer att avskedas
nästa år. Ännu värre kan det bli åren därefter. Efter
det har faktiskt den svenska regeringens kommunmi-
nister sagt att han är beredd att bidra med ganska
mycket nya pengar till kommunerna för att förhindra
detta.
Jag skulle vilja höra om finansministern stöder
tanken att det faktiskt behövs ökat stöd till kommu-
nerna de kommande åren. Är det ett löfte apropå den
debatt som fördes tidigare som skulle kunna avges
här, eller är det bara delar av regeringen som tänker
så här?

Anf. 61 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Får jag först tacka för omsorgen om
mitt behov av motion. Jag skall ta fasta på detta.
Det är till att börja med viktigt att slå fast att vi har
tillfört kommuner och landsting 2,6 miljarder kronor
nästa år. Det är ett välkommet tillskott som kom in
innan budgetarna fastställdes. Det är naturligtvis ock-
så viktigt att avvisa de förslag som förs fram från
vissa håll, även i denna kammare, om att skära bort 8
miljarder från kommuner och landsting, vilket natur-
ligtvis skulle få utomordentligt allvarliga konsekven-
ser för sysselsättningen, vården, omsorgen och ut-
bildningen.
Det är också viktigt att slå fast att kommunerna,
liksom många andra grupper i samhället, drar nytta av
lägre räntor. Den räntenedgång som har ägt rum de
senaste två åren innebär en lättnad på mellan 3 och 4
miljarder kronor i minskade kommunala utgifter,
pengar som frigörs för andra ändamål. Ändå kan jag
hålla med om att läget fortfarande är bekymmersamt.
Det varierar på olika håll i landet, men visst finns det
problem.
Jag kan säga att nu när ekonomin och statsfinan-
serna förbättras, och det i snabbare takt än vi själva
har räknat med, ökar naturligtvis våra möjligheter att
på vissa strikt prioriterade områden göra ytterligare
sådana insatser. Det råder inget tvivel om att själva
kärnverksamheten i den offentliga sektorn - vården,
omsorgen och utbildningen - är någonting som står
före praktiskt taget alla andra områden. Vi arbetar
med detta i regeringen. Här deltar givetvis inrikesmi-
nistern, socialministern, utbildningsministern, jag
själv och många andra. Vi kommer naturligtvis att när
tiden är mogen redovisa förslag på det här området.

Anf. 62 PETER ERIKSSON (mp):
Herr talman! Jag tycker att det var mycket trevligt
att höra att regeringen har ambitionen att öka stödet
och förbättra kommunernas ekonomi de närmaste
åren. Framför allt tror jag att många som är oroliga
för sitt jobb känner att det här är viktigt, liksom vi
andra som är beroende av kommunernas service. Jag
vill gärna säga att regeringen har Miljöpartiets starka
stöd om vi kan gå fram den vägen, satsa på att värna
den offentliga sektorns kärna och ändra den politik av
ständiga nedskärningar och misstro som har utveck-
lats de senaste åren.

Anf. 63 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag glömde att säga att också stats-
ministern medverkar i detta arbete.
Jag sätter värde på att Peter Eriksson och Miljö-
partiet är beredda att på ett positivt sätt medverka i
det här arbetet. Det borgar för att vi kan få en ganska
bastant majoritet och kan isolera de partier på höger-
kanten som vill skära ned i kommunerna i stället för
att som vi andra förbättra situationen där.
Samtidigt vill jag understryka att jag inte är perso-
nen som ställer ut löften om ofinansierade reformer
och skattesänkningar. Allt sådant måste noga gås
igenom, så att vi kan fortsätta att hålla en strikt kon-
troll över statsfinanserna och en balanserad samhälls-
ekonomi. De vinster vi har uppnått får inte gå förlora-
de, de skall befästas, samtidigt som vi får ökade möj-
ligheter att förbättra välfärd och sysselsättning.

Anf. 64 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Jag har en följdfråga.
När Göran Persson var finansminister gjorde han i
den dåvarande regeringen en stolt deklaration om att
ett s.k. skarpt balanskrav skulle införas för kommuner
och landsting. Efter att ha skjutit på tidpunkten för
detta ett par gånger och även på skarpheten har nu
ärendet kommit i form av en proposition till riksda-
gen. Av den framgår att i praktiken får varje kommun
och landsting själv avgöra om den skall följa det här
balanskravet. Skillnaden mot dagens förhållande blir
tämligen försumbar.
Min fråga till finansministern eller statsministern
skulle närmast vara: Har regeringen Persson en annan
syn på frågan om balanskrav i kommun och landsting
än den som regeringen Carlsson gav uttryck för, eller
har det hela tiden varit fråga om ett oskarpt balan-
skrav för kommunerna?

Anf. 65 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Det är riktigt att det föreligger en
proposition i riksdagen, och den innebär ett balan-
skrav för kommuner och landsting. I den meningen är
det ingen förändring jämfört med tidigare, utan ett
fullföljande av vad som har sagts.
Jag kan konstatera att möjligheten att uppfylla ett
balanskrav inte underlättas om man drar undan 8
miljarder kronor från kommuner och landsting. Det
tänker vi inte göra. Vi vill på olika sätt medverka till
att kommuner och landsting kan uppnå en stabil eko-
nomi några år fram i tiden.

Anf. 66 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Möjligheterna att få balans i kom-
muner och landsting underlättas om skatteunderlaget
växer och man får en god ekonomisk tillväxt. Därför
är det viktigt med en sådan politik.
Men min fråga är närmast: Har det hela tiden varit
fråga om att man i den enskilda kommunen och
landstinget själv skall avgöra om man skall följa ba-
lanskravet? Då är det inte ett särskilt skarpt balan-
skrav. Då kan varje fullmäktigeförsamling säga att det
blir till men för verksamheten om man följer balan-
skravet, och sedan har man fortsatta underskott. Min
fråga är alltså: Har det varit avsikten från början?

Anf. 67 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Den tolkningen, att kommuner och
landsting godtyckligt får avgöra detta på egen hand,
får Lennart Hedquist stå för. Jag delar inte den upp-
fattningen.
Däremot delar jag uppfattningen att ekonomisk
tillväxt och växande skatteunderlag underlättar för
kommuner och landsting att nå balanskrav. Det är
därför jag är så glad över att tillväxten av allt att dö-
ma ser ut att ta fart ordentligt nästa år och framöver,
enligt de olika bedömningar som görs. Det är klart att
det var mycket svårare med de negativa tillväxttal,
den krympande ekonomi som Sverige upplevde flera
år under första hälften av 90-talet.
Dennispaketet

Anf. 68 INGER SEGELSTRÖM (s):
Herr talman! Min fråga riktar jag till kommunika-
tionsministern.
Vi har i dag på radio hört att stockholmarna, spe-
ciellt vi s-kvinnor, kan vara extra glada, eftersom
Österleden och Västerleden inte längre behövs i
Dennispaketet. Då skulle jag vilja veta: Är det här en
riktig tolkning av infrastrukturpropositionen, som
kommunikationsministern nu presenterar, eller vilket
beslut eller överenskommelse är det som radion hän-
visar till?

Anf. 69 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Herr talman! Jag tror inte att jag skulle vara kom-
munikationsminister om jag skulle gå in och tolka de
saker som kommer ur Dagens Ekos morgonsändning-
ar.
Faktum är att vi i dag på riksdagens bord kommer
att lägga en proposition om den tioåriga inriktningen
för infrastrukturen, och där kommer den kommande
inriktningen vad gäller investeringar i spår genom
centrala Stockholm också att diskuteras.
De närmaste åren kommer tågkapaciteten att kla-
ras via en ny Årstabro och fyrspåret fram till Södra
station. På sikt kommer de problem som centrala
Stockholm har, med järnvägsspår och framför allt
biltrafik, också att behöva lösas. Detta - det framgår i
propositionen - bör lösas i samråd med regionen.

Anf. 70 INGER SEGELSTRÖM (s):
Herr talman! Jag undrar om det pågår några dis-
kussioner om Österleden och Västerleden. Var pågår i
så fall de diskussionerna?

Anf. 71 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Herr talman! Som Inger Segelström säkert är
mycket väl medveten om pågår det just nu mycket
grannlaga diskussioner i den s.k. kontrollstationen
mellan regionens olika parter. Jag tycker att det är
oerhört viktigt att de får arbetsro, och kommer icke att
lägga mig i den diskussionen för närvarande.
Telia

Anf. 72 STEN TOLGFORS (m):
Herr talman! Kommunikationsministern sade föl-
jande i Dagens Industri för ett tag sedan: Det vete
sjutton om inte de svenska hushållen är beredda att
sänka barnbidragen för att klara att behålla Telia. För
det andra: Det finns andra statliga företag att ta peng-
ar ifrån för att lösa Telias kapitalbehov.
Jag tyckte att det var så anmärkningsvärda utta-
landen att jag ställde en skriftlig fråga till ministern
om saken. Hon svarade med att antyda att hon varit
felciterad. Jag ringde och kollade med journalisten.
Han uppger att citaten var helt korrekta. Så nu vet vi
vad ministern har sagt, men vi vet fortfarande inte vad
hon tycker.
Vilka statliga företag är kommunikationsministern
beredd att ta pengar ifrån för att hindra Telia att få
verka på kommersiella villkor?

Anf. 73 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Jag talman! Jag fick ett bra tips av finansminis-
tern. Han är också citerad i tidningar ibland.
Allvarligt talat: Det pågår ett beredningsarbete om
en ny och förändrad telelagstiftning. I det arbetet
ingår också en diskussion om hur Telias framtida
struktur skall se ut. Det som nu citeras litet komiskt
handlar om någonting som jag faktiskt tycker är in-
tressant. När det gäller våra stora infrastrukturbolag
eller verk - SJ, Posten och Telia - finns det ett
mycket stort engagemang från både riksdagsledamö-
ter och svenska folket. Det gäller hur dessa skall skö-
tas och långsiktigheten i deras arbete. Jag tycker att
det är oerhört positivt. Det är i det perspektivet man
skall se mitt uttalande. Jag är säker på att det finns
många som tycker att Telia har ett egenvärde när det
gäller svensk telepolitik, men också när det gäller
svensk näringspolitik.
För mig är det oerhört viktigt att Telia är ett stra-
tegiskt viktigt företag med en kompetens som behövs
i Sverige. Det är viktigt att Telia fortsätter att utveck-
las i Sverige.

Anf. 74 STEN TOLGFORS (m):
Herr talman! Jag tillhör dem som inte tror att
svenska barnfamiljer ligger vakna om natten och
funderar över Telias ägarstruktur. Därvidlag skiljer
jag mig uppenbarligen från kommunikationsministern.
Jag måste ändå ställa frågan litet djupare och litet
allvarligare. Varför dansar man vals i debatten? Man
går ut med spektakulära uttalanden, och sedan tar man
tillbaka dem och vet inte riktigt vad man menar med
dem. Jag tycker att det är ganska allvarliga frågor i
grunden. Det gäller hur vår infrastruktur skall se ut på
sikt. Jag tycker att frågan om Telias ägarförhållanden
är allvarlig. Jag vill veta vad det är vi skall föra debatt
om framöver. Vilken utgångspunkt har regeringen
egentligen? Det enda vi får hänvisning till är framti-
den och kommande propositioner. Jag antar att minis-
tern hade någon djupare tanke bakom sina uttalanden.
Det är den som jag tycker att hon nu har en alldeles
utmärkt möjlighet att förse riksdagen med.

Anf. 75 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s):
Herr talman! Sten Tolgfors är säkert precis som
jag intresserad av att vi skall ha en bra infrastruktur
också på teleområdet. Det är inte bara Telia som står
för infrastrukturen. Det finns faktiskt ett telenät i
Banverkets regi, och också i Svenska Kraftnäts regi.
Telia är en operatör bland många andra.
Vad gäller hur strukturen skall se ut i fortsättning-
en får både kammarens ledamöter och andra, inklusi-
ve Dagens Industris journalister, avvakta den framtida
propositionen.
Placering av AP-fondens medel

Anf. 76 ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag har en fråga till finansministern.
Han har uttalat sig för att AP-fonden skall få köpa
flera aktier. AP-fonden är en statlig fond, och aktier är
ägarkapital. Jag vill veta var i världen finansministern
finner stöd för tanken att ökat statligt ägande främjar
näringslivets utveckling.

Anf. 77 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag har framkastat tanken att vi bor-
de se över placeringsregler och organisation av AP-
fonden. Det är inte första gången jag har gjort det. Jag
gjorde det i början av 90-talet. Det har hänt en del
sedan dess, men jag anser fortfarande att det finns
skäl att se över den mycket föråldrade strukturen och
de mycket snäva och föråldrade placeringsregler som
AP-fonden har, som långsiktigt dömer fonden till en
sämre avkastning på pensionskapitalet än vad som
eljest skulle vara möjligt.
Hur det kommer att se ut när vi har gjort genom-
lysningen vet jag inte i dag. Men jag kan inte förstå
varför det skall vara möjligt för amerikanska pen-
sionsfonder att köpa aktier i svenska företag, medan
det inte är möjligt för den stora svenska pensionsfon-
den att göra detsamma.

Anf. 78 ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Det var faktiskt inte det jag frågade
om. Jag frågade var i världen finansministern finner
stöd för tanken att ökat statligt ägande främjar nä-
ringslivets utveckling. Eller tar finansministern med
det han nyss sade tillbaka tidigare uttalanden och
menar att AP-fonden icke skall köpa aktier?

Anf. 79 Finansminister ERIK
ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag är alldeles övertygad om att AP-
fondspengar mycket väl kan komma näringslivet till
godo och bidra till en ökad försörjning med riskkapi-
tal och därigenom bidra till den utbyggnad av Sveri-
ges näringsliv som vi så väl behöver. Jag har inte
föreställt mig att vi skall använda AP-fonden som
något instrument för statlig detaljreglering. Tvärtom
ser jag det som väldigt viktigt att man eftersträvar en
hög och bra avkastning. Mycket talar för att det inte
skall vara en stor fond, utan att man skall ha flera som
agerar oberoende av varandra. Man skall ge fonderna
ganska fria ramar att agera. Gör man på det sättet -
ger man dessa fonder samma frihet som andra place-
rare redan har - tror jag att det bidrar positivt till
utvecklingen av svenskt näringsliv.
Arbetstidsförkortning

Anf. 80 BARBRO JOHANSSON (mp):
Herr talman! Jag vill vända mig till den biträdande
arbetsmarknadsministern Ulrica Messing. Som den
fjärde kvinna som får ordet i dag vill jag vända mig
till jämställdhetsministern.
Vid det seminarium som statsrådet ordnade för
några veckor sedan presenterades bl.a. hur Växjö
kommun utvecklats på jämställdhetsområdet. Där har
man prioriterat genomförande av arbetstidsförkort-
ning och arbetsvärdering. Det sker på ett sätt som vi i
Miljöpartiet länge har önskat.
Det har bl.a. lett till nyanställningar inom den of-
fentliga sektorn. Det har också lett till att man i Växjö
efter årsskiftet med hjälp av det arbetsvärderingsin-
strument som har tagits fram kommer att genomföra
en omfördelning mellan mans- och kvinnolöner. Som
statsrådet kanske minns hade man också ett antal
andra radikala förslag i Växjö. Det är förmodligen
bara naturligt att en liten kommun är mer kreativ än
vad denna beslutande församling är.
Avser statsrådet att låta genomföra en ordentlig
utvärdering av försöken i Växjö kommun, för att
möjliggöra en nationell tillämpning på längre sikt?

Anf. 81 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Jag tycker att Barbro Johansson
ställer en bra fråga. Jag tycker också att de försök som
man genomför i Växjö kommun är väldigt intressanta.
Vi ser också att de sprider sig, inte minst med rege-
ringens hjälp. Vi har tryckt upp magasin där vi berät-
tar om verksamheten i Växjö, därför att den är bra ur
inte minst jämställdhetsperspektiv. Stockholms stad
genomför liknande försök på en del områden, liksom
Helsingborg.
Jag tycker att den socialdemokratiska partikon-
gressen i våras fattade ett klokt beslut. Vi driver frå-
gan om arbetstidsförkortning. Vi vill inte bara göra
det för att det kan ge möjlighet för fler arbetslösa att
komma in på arbetsmarknaden. Vi vill också driva
frågan om en arbetstidsförkortning ur ett välfärds-
perspektiv.
Jag välkomnar Miljöpartiet och många andra i den
debatten, eftersom det är en bra diskussion som också
kan kopplas till ett manligt och ett kvinnligt perspek-
tiv.

Anf. 82 BARBRO JOHANSSON (mp):
Herr talman! Då vill jag upprepa frågan om Ulrica
Messing vill göra en ordentlig utvärdering av det här,
så att man kan fortsätta.
Man måste ta till alla knep som finns för att lösa
den stora arbetslöshet som vi har. Jag hoppas att även
Socialdemokratiska kvinnoförbundet skall hjälpa till,
så att det blir varannan damernas. De har ju också
önskat arbetstidsförkortning länge, och jag hoppas att
det kan genomföras så småningom.

Anf. 83 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Regeringen gör ingen utvärdering av
försöket i Växjö. Växjö kommun har själv gjort en
utvärdering, och regeringen har tagit till sig den och
försöker dra erfarenheter av den. De fackliga förbun-
den, centralt och lokalt, gör också olika utvärderingar
som vi tar del av och tar till oss. Vi gör vad vi kan för
att vara med i den debatt som pågår lokalt om olika
försök med arbetstidsförkortning.
Fördelningspolitiken

Anf. 84 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag har en fråga till statsministern.
Jag har också hört att statsministern flera gånger
har sagt att mycket i budgetsaneringen gick så fort att
en del blev fel. Det gäller alltså fördelningspolitiken.
Vi går mot jul nu, och en del familjer har det bra, åker
på semester osv. En del åker ingenstans, utan de räk-
nar tjugolappar och hundralappar för att få ihop till en
hyfsad julhelg.
När kommer regeringen att anse att man kan göra
något åt fördelningspolitiken, att man kan ge de sämst
ställda något, när det nu går så bra som ni har redo-
gjort för? När?

Anf. 85 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Det är den viktigaste frågan just nu,
tillsammans med att pressa tillbaka arbetslösheten. Vi
har skaffat oss ett utrymme att göra båda delarna. Det
har gått mycket snabbare än vi trodde. Den socialde-
mokratiska regeringen kommer inte att acceptera att
fördelningspolitiken vrids fel.
Jag tog upp diskussionen redan i somras i mitt tal i
Björkviks Folkets park, och sedan dess har vi blivit
ytterligare stärkta vad gäller ekonomin.
Vi återkommer under våren med förslag som
hanterar fördelningsprofilen. Trots allt är det viktigas-
te i det sammanhanget att se till att fler får ett jobb
och att inflationen inte tar fart igen, utan att de som
lever på sin lön och sin pension har pengar som behål-
ler sitt värde. Det första som ligger framför oss är ju,
till detta, att komma överens om hur en höjning av
ersättningen i a-kassan skall finansieras.
A-kassan, sysselsättningen och att hålla tillbaka
inflationen är tre viktiga fördelningspolitiska åtgärder.
Regeringen viker inte på den punkten.

Anf. 86 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! "Under våren", säger statsministern.
Om då utgiftstaket ligger fast kommer ju ingenting att
ske under hela 1997. Skall de fattigaste i Sverige
behöva uppleva en sådan här jul till? Skall nästa jul
bli lika eländig som den här? Det är en mycket kort
och enkel följdfråga.
Om höjningen av a-kassan finansieras inom ramen
blir det ju andra arbetslösa som får betala den. Det
kan väl statsministern ändå inte mena?

Anf. 87 Statsminister GÖRAN
PERSSON (s):
Herr talman! Jag tror att Bäckström skall lugna sig
något. Det kommer förslag i de här frågorna som på
intet sätt lämpar över den bördan på andra arbetslösa.
Här blir det en finansiering som är ansvarsfull och
som går att förena med de budgetregler som riksdagen
just har fastställt.
Därmed kommer jag tillbaka till det jag sade förut.
Vi har beskyllts, framför allt av Vänsterpartiet, för att
ha prioriterat inflationsbekämpning i stället för arbets-
löshetsbekämpning. Vi har aldrig sett en motsats
däremellan. Vi skall klara både en låg inflation och att
pressa tillbaka arbetslösheten. Vi vet att den höga
inflationen, som en del tror är någonting som är till
fördel för vanligt folk, är det som har ätit ur inkomster
och pensioner. Vi kan nu se, när räntorna faller och
inflationen är borta, att låginkomsttagare, de som
förut har haft väldigt svårt att leva på sin lön, faktiskt
för första gången börjar få en reallöneutveckling som
är god. Vi får gå tillbaka 20-30 år i tiden för att hitta
en reallöneutveckling som motsvarar den vi har fram-
för oss. Det är fördelningspolitiskt viktigt.
Jag kan konstatera att när dessa avgörande fram-
steg gjordes orkade inte Vänsterpartiet vara med.

Frågestunden var härmed avslutad.

6 § (forts. från 4 §) Svensk migrationspolitik i
globalt perspektiv (forts. SfU5)

Anf. 88 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! Omskriven -
omdebatterad - missförstådd; så skulle jag kunna
karakterisera regeringens förslag till ny utlänningslag.
Jag skulle också kunna säga att det pågår två olika
slags flyktingpolitiska debatter i Sverige. Den ena förs
i massmedierna av etablerade debattörer och av vissa
frivilligorganisationer. Där hävdas det att Sverige för
en hård och inhuman flyktingpolitik. Den andra debat-
ten förs ute i landet, på partimöten, på arbetsplatser
och på insändarsidor. Där hävdas det motsatta, dvs.
att Sverige för en alltför generös flyktingpolitik.
Detta ställer två krav på politiken:
Den skall för det första vara generös och human
och ett uttryck för att det är en mänsklig rättighet att
söka asyl.
Den måste för det andra vara tydlig och konsek-
vent. Politiken måste vara trovärdig och legitim, an-
nars riskerar vi att solidariteten, som är den humana
flyktingpolitikens förutsättning, urholkas.
Det förslag till ny utlänningslag som riksdagen i
dag skall diskutera och fatta beslut om bygger på ett
omfattande utredningsarbete, där samtliga här närva-
rande partier har varit representerade.
Denna proposition grundar sig huvudsakligen på
de förslag som Flyktingpolitiska kommittén lämnade
men också på Asylprocessutredningen och Verkstäl-
lighetsutredningen. Efter att ha lyssnat på debatten här
i dag börjar jag undra om det är samma proposition vi
talar om.
Herr talman! Svensk migrationspolitik i globalt
perspektiv kallar regeringen sin proposition. Det finns
i världen i dag drygt 23 miljoner flyktingar som behö-
ver skydd och bistånd. Det finns ytterligare ett stort
antal människor som är på flykt i sina egna länder,
s.k. internflyktingar. Siffran beräknas till
ca 25 miljoner. I många fall är internflyktingarna i
lika stort behov av internationellt skydd och bistånd
som konventionsflyktingarna.
Det ställs allt högre krav på helhetssyn och sam-
verkan i takt med att migrationen globalt har blivit
mer omfattande och orsakerna mer sammansatta.
Migrationspolitiken omfattar flykting-, invandrar-,
invandrings- och återvandringsfrågor. Det innebär att
migrationspolitiken också omfattar delar av utrikes-,
säkerhets-, handels- och biståndspolitiken. Ett över-
gripande mål i en global flyktingpolitik måste vara att
arbeta internationellt för att undanröja orsakerna till
att människor tvingas fly.
Sverige har nu stora möjligheter till det, dels ge-
nom medlemskapet i EU, dels som medlem i FN:s
säkerhetsråd.
Grundläggande för det migrationspolitiska arbetet
är respekten för de mänskliga rättigheterna och soli-
dariteten. Att värna om asylrätten är därför en viktigt
del. Människor som har behov av skydd och som
söker asyl här skall veta att de har rätt till asyl i Sveri-
ge, dels enligt de konventioner som vi har anslutit oss
till, dels enligt vår egen lagstiftning. Människor som
inte har behov av skydd skall veta att de inte kan tas
emot och också veta varför.
Om lagstiftningen skall garantera människor
skydd måste den vara tydlig, rättssäker och effektiv.
Om lagen är otydlig kan det leda till att människor
som inte har tillräckliga skäl att få stanna lockas till
Sverige. Det är viktigt vilka signaler vi ger.
Både den flyktingpolitiska kommittén och rege-
ringen har konstaterat att en del av den kritik som
riktats mot den svenska flyktingpolitiken har gällt vår
tolkning av FN:s flyktingkonvention. För den kritiken
finns ett visst fog. Sverige har för närvarande en snäv
tolkning av flyktingkonventionen, men vi har till
skillnad från andra länder ytterligare grunder för asyl,
nämligen de facto-flykting och krigsvägrare.
Regeringen föreslår nu i propositionen att Sveri-
ges tolkning av flyktingkonventionen vidgas och att
både de facto-flyktingar och krigsvägrare förs in i
tolkningen. Vägledning för tillämpningen i fortsätt-
ningen finns att hämta i UNHCR:s handbok. I det nya
lagförslaget tas därför begreppen de facto-flyktingar
och krigsvägrare bort. Detsamma gäller möjligheten
att bevilja uppehållstillstånd av politisk-humanitära
skäl. I stället införs regler om skydd för övriga som är
i behov av det. Till dem räknas t.ex. de som riskerar
dödsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan
omänsklig eller förnedrande behandling, de som be-
höver skydd på grund av yttre eller inre väpnad kon-
flikt och de som inte kan vara kvar i sitt land på grund
av miljökatastrof. Till skyddsbehövande räknas också
de som på grund av sin homosexualitet eller sitt kön
riskerar förföljelse. Liksom hittills skall uppehållstill-
stånd kunna beviljas en utlänning som personligen har
starka humanitära skäl.
Möjligheten att överföra flyktingar till Sverige via
flyktingkvoten finns kvar.
Regeringen understryker också vikten av att be-
viskraven inte ställs alltför högt när det gäller påstå-
enden om risk för förföljelse. Någon fullständig be-
visning av att den risken finns kan vara svårt att göra,
och regeringen menar att den sökandes berättelse bör
godtas om den framstår som trovärdig och sannolik.
Herr talman! Rätten att återförenas med sin familj
är en viktig mänsklig rättighet och måste därför vara
en självklar och grundläggande del i vår invandrings-
politik. Den rätten bör också framgå klarare än i dag
av lagstiftningen. Lagen utformas därför som en
principiell rätt. Uppehållstillstånd får alltså beviljas
för anhöriga inom kärnfamiljen, dvs. make/maka eller
sambo, ogifta barn under 18 år och andra nära anhöri-
ga som ingått i hushållsgemenskapen i hemlandet.
I undantagsfall, när det finns synnerliga skäl, skall
uppehållstillstånd kunna beviljas även annan anhörig.
Den praxis som vi har i dag när det gäller anhöriga
innebär att en stor krets har rätt att invandra till Sveri-
ge. Det kan gälla såväl föräldrapar som ensamstående
föräldrar som har bostad och försörjning i hemlandet
och även i vissa fall bor tillsammans med sina barn
där och men ändå har rätt att komma hit. Här blir de
ofta hänvisade till samhällets hjälp eftersom de allra
flesta saknar möjlighet till egen försörjning. Ut-
skottsmajoriteten delar regeringens uppfattning att
utöver kärnfamiljen endast nära anhöriga som har
ingått i hushållsgemenskapen skall ha rätt till uppe-
hållstillstånd här.
När det gäller identitet säger den nuvarande lag-
stiftningen att fotografering och fingeravtryck får tas
endast om den sökande inte kan styrka sin identitet
när han kommer hit.
Det kan naturligtvis finnas skäl att den som flyr
från sitt land inte alltid har de rätta handlingarna med
sig, och de uppgifter som han lämnar behöver inte
vara osanna. Det handlar om trovärdigheten och san-
nolikheten i den asylsökandes egen berättelse.
Men det finns heller ingen anledning att blunda
för att asylrätten också missbrukas. Det handlar också
om att den som fått avslag på grund av alltför svaga
skyddsbehov söker asyl i ett annat namn. För att göra
det lättare att identifiera asylsökande föreslås i pro-
positionen att fingeravtryck och fotografi skall tas av
alla asylsökande utom barn under 14 år. Utskottet
delar uppfattningen att fingeravtryck på sikt bidrar till
att de uppgifter som den asylsökande lämnar också
vinner ökad tilltro.
En stor andel av alla som söker asyl eller uppe-
hållstillstånd i Sverige är barn. I den nuvarande ut-
länningslagen finns det inte mycket skrivet om barn.
Därför gjorde den flyktingpolitiska kommittén en
genomgång av hur myndigheterna lever upp till de
åtaganden som Sverige gjort i och med anslutningen
till FN-konventionen om barnets rättigheter.
Därefter fick en parlamentariskt sammansatt barn-
kommitté i uppdrag att göra en översyn av hur all
svensk lagstiftning och praxis förhåller sig till be-
stämmelserna i FN:s barnkonvention, men frågan om
barns ställning i förhållande till utlänningslagen skulle
behandlas med förtur.
Barnkonventionen kan sägas ge uttryck för fyra
huvudprinciper: hänsyn till barnets bästa, vikten av att
lyssna till barnet, barnets rätt till liv och utveckling
och barnets rätt att utan diskriminering åtnjuta sina
rättigheter. Barnkommittén säger i sitt betänkande att
den bedömning som görs av barnets bästa också
måste vägas samman med övergripande samhällsin-
tressen.
I propositionen föreslås att utlänningslagen skall
kompletteras med en portalparagraf där barnets hälsa
och utveckling och barnets bästa särskilt skall beak-
tas. Därmed inte sagt att alla asylsökande barnfamiljer
får tillstånd att stanna i Sverige. Det går inte heller att
säga eller anse att alla barn har det bäst i Sverige
oavsett språklig, kulturell eller nationell bakgrund och
tillhörighet.
Avgörandet vid bedömningen av barnets bästa bör
bl.a. vara om och i vilken grad barnet kan ta skada i
sin psykosociala utveckling av att flytta tillbaka till
hemlandet. Det är viktigt att det handlar om det en-
skilda barnets bästa.
Många barnfamiljer har inte tillräckliga skäl för att
få uppehållstillstånd i Sverige. En del accepterar detta
och lämnar landet, men en del vägrar att rätta sig efter
myndigheternas beslut och håller sig undan, dvs.
gömmer sig. Både Flyktingpolitiska kommittén och
Barnkommittén har diskuterat den här svåra och
känsliga frågan. Å ena sidan måste lagar och regler
respekteras och följas, å andra sidan måste vi se till att
inte barnen får allvarliga men av att leva under den
psykiska press som det måste innebära att hålla sig
gömd. Här tar både barnets föräldrar och den som
gömmer barnen ett oerhört stort ansvar. Det är i det
närmaste omöjligt att hitta en formel för att lösa pro-
blemet. Det man kan göra är att försöka förhindra att
sådana situationer uppstår.
Vid de överläggningar som Flyktingpolitiska
kommittén hade bl.a. med frivilligorganisationerna
om den här frågan framkom det att flera organisatio-
ner och samfund gör insatser för att minska skade-
verkningarna för de människor som gömt sig och
försöker också att hjälpa dem att komma ur den ned-
brytande situation som de låst sig i. De framförde
också att det var viktigt att besluten var utförligt mo-
tiverade både när det gällde bifall och avslag på en
ansökan för att man skulle förstå vad det verkligen
handlade om. Organisationerna efterlyste också mer
kontakter och diskussioner med berörda myndigheter
för att kunna göra en insats i den här svåra frågan.
En avsikt med denna proposition är att lagarna
skall bli mer tydliga och konsekventa, och det är
också viktigt att öka förståelsen både när det gäller
bifall och avslag. Det skall också stå i motiveringen
på vilket sätt man tagit hänsyn till barnets bästa. Det
finns fall när det kan vara nödvändigt att ta barn i
förvar. Som jag sagt tidigare har regeringen följt
Barnkonventionens bestämmelser att den som är un-
der 18 år betraktas som barn. I nuvarande lagstiftning
är gränsen 16 år.
Jag vill framhålla att det är förbjudet att sätta barn
i fängelse, häkte eller arrest. Förvar av barn skall ske
på speciella ställen som inte har några likheter med
fängelse, häkte eller polisarrest.
Den borgerliga regeringen lade under sin rege-
ringstid fram ett förslag om ett principiellt förbud mot
att ta barn i förvar, något som majoriteten i socialför-
säkringsutskottet inte kunde ställa sig bakom. Försla-
get innebar att barn som skulle avvisas med omedel-
bar verkställighet skulle kunna tas i förvar. Men när
barnfamiljer som varit här fått ett avvisningsbeslut
och vägrade att finna sig i beslutet skulle det vara
förbjudet att ta barn i förvar. Om det förslaget hade
fått bifall i riksdagen hade det i praktiken inneburit att
alla barnfamiljer fått stanna i Sverige och tvingats
leva i ett slags gråzon i samhällets utkant utan möjlig-
het för barnen att gå i skola och utan möjlighet till
hälso- och sjukvård. De fanns här, men de fanns ändå
inte.
Majoriteten i Socialförsäkringsutskottet arbetade
därför fram ett eget betydligt humanare förslag som
riksdagen biföll. Förslaget innebär i korthet att förvar
skulle få tillgripas som en sista utväg. Först skulle
man pröva att ställa barnet under uppsikt. En uppsikt
som inte innebär ett frihetsberövande men som är
förenat med vissa villkor, t.ex. anmälningsplikt på
vissa tider. Det kunde ske på den förläggning där
barnet bor. Barnet kan leva normalt och röra sig fritt,
antingen det vistas på en förläggning än någon an-
nanstans, och barnet behöver inte flyttas från sin in-
vanda miljö före avresan. Tilläggas bör att barnet
aldrig får skiljas från sin vårdnadshavare.
Om familjen däremot tillsammans med barnet
hållit sig undan, dvs. gått under jorden eller på annat
sätt vägrat resa frivilligt, kan möjligheten att ta barn i
förvar användas. Barnet eller framför allt föräldrarna
och personer som gömmer familjen får ansvaret för
vad som är bäst för barnet. Är det att familjen under
värdiga former lämnar landet, eller att familjen göm-
mer sig och avvisning sker under poliseskort.
Herr talman! Den flyktingpolitiska debatten under
den senaste tiden har ifrågasatt den återkallelse av
uppehållstillstånd som skett särskilt när det gäller
människor som varit länge här i landet. Bestämmelsen
om att tillstånd skall återkallas när man lämnat orikti-
ga uppgifter om sin identitet tillkom i samband med
nuvarande utlänningslag. Den hade sin grund i att så
många som sökte uppehållstillstånd saknade identi-
tetshandlingar.
Det är förståeligt att det väcker starka reaktioner,
speciellt när det gäller barnfamiljer som varit här
länge och som nu tvingas lämna landet. Man kan säga
att lagstiftaren hade förutsett detta genom att lämna
öppet för myndigheterna att inte återkalla tillståndet
om det fanns särskilda skäl. Regeringen har också i
några enskilda ärenden lämnat vägledning för när
humanitära skäl skall gälla för att barnfamiljer skall få
stanna i landet.
Det har med anledning av propositionen avgetts
ett antal motioner som vänder sig mot att återkallelse
av tillstånd skall ske efter lång tid även om oriktiga
uppgifter lämnats. Utskottsmajoriteten anser att det
finns anledning att noga se över den här frågan bl.a.
därför att en bestämd preskriptionstid kan vara ett
alltför trubbigt instrument som också kan ge upphov
till orättvisor. Det kan även finnas andra skäl som
man bör ta hänsyn till. Utskottet vill därför att den
kommande parlamentariska rättsprocessutredningen
skall ta upp den här frågan och behandla den skynd-
samt och med förtur.
Herr talman! Flyktingpolitiken väcker starka
känslor. När jag träffar representanter för dem som är
kritiska möts jag ofta av en vrede som bygger på ett
starkt engagemang för humanism och solidaritet och
för enskilda människoöden. Den vreden kan jag fullt
förstå.
Jag kan också förstå den oro och misstänksamhet
som många människor uttrycker mot flyktingpoliti-
ken. Den är mycket sällan ett uttryck för främlingsfi-
entlighet, utan mer en rädsla för att vi inte skall klara
av att sörja för alla som bor i vårt land. I tider av
ekonomisk kris och massarbetslöshet blir dessa
stämningar starkare.
De förslag till ny utlänningslag, som vi skall fatta
beslut om här i dag, har sin utgångspunkt i just det
spänningsfältet jag nu redovisat. Sammantaget ger de
nya reglerna både bättre skyddsmöjligheter och större
tydlighet. Hänsynen till barnens bästa får en reell
innebörd genom hela asylprocessen. Handläggningen
förbättras. Därmed kommer också förtroendet för
politiken att kunna stärkas.
Herr talman! Mot denna bakgrund yrkar jag bifall
till utskottets hemställan och avslag på samtliga reser-
vationer.

Anf. 89 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Herr talman! Maud Björnemalm känner sig miss-
förstådd. Från det omfattande utredningsarbete som
hon har deltagit i känner hon inte alls igen debatten
om det förslag som nu ligger på riksdagens bord. Det
måste väl tyda på att hon inte har läst de reservationer
som ständigt återkommit under utredningsarbetet från
olika deltagande partier.
Maud Björnemalm säger att det förs två olika de-
batter i det här landet. På den punkten kan jag hålla
med henne, så är det. I den första debatten, med några
enstaka individuella undantag, är det länge sedan vi
såg några socialdemokratiska debattörer över huvud
taget. I den andra debatten ute i landet, den som Ny
demokrati gjorde allvarliga försök att exploatera, ser
vi inte heller några socialdemokratiska företrädare.
Där håller man tyst för att stryka opinionen medhårs.
Den debatten är inte främlingsfientlig, Maud
Björnemalm. Det hävdar jag inte heller. Den baserar
sig på en monumental brist på information om hur det
verkligen är. Där krävs det rakryggade politiker som
kan tala om hur det är. Det är därför vi sedan åtskilli-
ga år saknar socialdemokraterna i den debatten.
När nu Socialdemokraterna lägger fram det här
regeringsförslaget - det finns förvisso flera bra punk-
ter där - och tar bort ett antal grunder på vilka männi-
skor tidigare har kunnat få skydd i vårt land måste jag
fråga: Varför? Vilka grupper är det som har fått skydd
på de grunder som nu skall avskaffas och som inte
borde ha fått det enligt Socialdemokraterna?
Socialdemokraterna säger nu att det gäller att göra
insatser internationellt. Men det blir litet pinsamt när
det budskapet kommer samtidigt som Socialdemokra-
terna skär ned biståndsanslagen. När Socialdemokra-
terna talar om solidaritet vänder de sig till väljargrup-
per i Sverige som skall känna sig tilltalade. Socialde-
mokratisk solidaritet gäller aldrig de utsatta som sak-
nar rösträtt.

Anf. 90 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! Till Lennart Rohdin vill jag säga nå-
got om begreppen krigsvägrare och de facto-
flyktingar. Speciellt det senare begreppet har diskute-
rats mycket. Många missförstånd har förekommit just
när det gäller begreppet de facto-flyktingar. De facto-
flyktingbegreppet kan omfatta både dem som har
starka skyddsskäl och dem som har mindre starka
skäl. En del har fått stanna på grund av att de har
betraktats som de facto-flyktingar. Andra har blivit
avvisade, därför att de inte har starka skäl.

Anf. 91 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Herr talman! Min fråga återstår. Maud Björne-
malm sade själv att en del som haft mindre starka
skyddsbehov har fått stanna. De har uppenbarligen
ändå haft starka skyddsbehov. Om man nu vill avskaf-
fa den möjligheten - bakom detta ligger naturligtvis
att det är nödvändigt att städa upp efter 13 december-
beslutet - undrar jag: Vilka är det som har fått stanna,
men som inte borde ha fått göra det och som man
genom att lägga fram de här förslagen vill förhindra
att framöver ha den möjligheten?
Apropå detta med att vara missförstådd vill jag
säga följande. 1992, då jag var statssekreterare för
invandrar- och flyktingfrågor, deltog jag i flera möten
ute i Europa tillsammans med företrädare för andra
regeringar. Jag reagerade mot att det i det samarbetet
enbart diskuterades om hur man skulle strypa möjlig-
heterna för asylsökande att komma till Västeuropas
demokratier. När jag frågade om det bara var restrik-
tioner och sättet att hantera flykting- och migrations-
politiken som vi skulle diskutera mellan Västeuropas
regeringar fick jag svaret: Vad nu då? Vad har hänt i
Sverige? Så har det aldrig låtit förut. Detta var alltså
efter sex års socialdemokratiskt deltagande i det euro-
peiska samarbetet.

Anf. 92 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! Lennart Rohdin vet mycket väl att de
som får uppehållstillstånd i Sverige är de som har ett
behov av skydd. De som inte har behov av skydd får
inte stanna. En av målsättningarna med den flykting-
politiska propositionen är att göra begreppen och
reglerna klarare. Därför har vi vidgat flyktingkonven-
tionsbegreppet. Vi har tagit in krigsvägrarbegreppet
och de facto-flyktingbegreppet i den vidgade Genève-
konventionen. Vi har således avskaffat begreppen
de facto-flyktingar och krigsvägrare. Vi har också
anpassat flyktingkonventionen till de regler som gäller
i övriga Europa. Genom att utmönstra den här regeln
får vi ökad tydlighet och klarhet. Folkpartiet brukar
efterlysa just klarare regler i svensk flyktingpolitik.

Anf. 93 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik:
Herr talman! Maud Björnemalm talade om signa-
ler - detta för att folk inte skall försöka komma hit.
När det gäller flyktingpolitiken tycker jag att det
många gånger är fråga om rena signalsystemet. Såle-
des ges signaler till våra barn, som inte kan lita på att
få ha sina vänner kvar. Detsamma gäller arbetskamra-
ter osv. Fortfarande, efter åtta nio år, kan en vän eller
arbetskamrat bli utvisad därför att vederbörande för
länge sedan har ljugit.
Med hänvisning till hushållsgemenskapen skall
människor få komma hit. Det är bra, men vissa an-
märkningar har vi. Jag tar dock inte upp dem nu. Men
låt då också dem som redan ingår i en svensk hus-
hållsgemenskap, dvs. de som är gifta med svenskar
och som har barn här, få stanna i Sverige! Den inners-
ta hushållsgemenskapen berörs ju när människor
avvisas. Dessa människor skall söka utifrån och för-
svinner sedan. Då har ju ett hushåll splittrats.
Hur skall den nya politiken kunna förhindra nya
kriser? Jag tänker på fallet Evelyn Barrantes och på
lilla Alexandra från Rumänien. Och hur förhindras
t.ex. att människor bränner sig? Jag har exempel på
åtta fall där människor bränt sig. Fyra dog och fyra
klarade sig. Den mest kände är Amaro Zapata. Medan
han låg på intensiven tänkte man avvisa hans familj.
Detta har gjorts, trots att det inte är tillåtet enligt
lagen. Hur skall vi kunna lita på praxis när det gäller
den nya lagen, när denna inte är tydligare än den är?

Anf. 94 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! I dag diskuterar vi regeringens pro-
position om en ny utlänningslag, inte enskilda ären-
den. Jag tycker att Miljöpartiets förhållningssätt är
minst sagt underligt.
Regeringens proposition bygger på Flyktingpoli-
tiska kommitténs betänkande. Miljöpartiet hade en
representant i den utredningen - en representant som
avlämnade få reservationer och som i stort sett i
kommitténs betänkande instämde med majoriteten.
Sedan yrkar Miljöpartiet avslag på hela regeringens
proposition om en ny utlänningslag. Då borde det
vara logiskt att Miljöpartiet självt presenterade sin syn
på flyktingpolitiken genom att väcka en motion om en
utlänningslag enligt Miljöpartiets uppfattning. Det har
man dock inte gjort.
Vad är Miljöpartiets uppfattning? Vad är Miljö-
partiets flyktingpolitik? Det skulle vara mycket intres-
santare att få veta det än att höra Ragnhild Pohanka
här räkna upp enskilda fall.

Anf. 95 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik:
Herr talman! Maud Björnemalm har uppenbarli-
gen läst vår reservation. Tydligen är det inte så när det
gäller de andra.
Vi har i många år skrivit ett antal motioner. De har
Maud Björnemalm däremot tydligen inte läst. I de
motionerna redogör vi mycket ingående för vilken
flyktingpolitik vi anser att Sverige skall ha. Att vi
anmärker på vissa punkter är en självklarhet. Att
enskilda fall nämns som exempel på vad som kan
hända är, Maud Björnemalm, något helt annat än att
bara referera vilka som skall få uppehållstillstånd.
Vad annat kan vi göra än visa på toppen av isber-
get? Vad döljer sig där, Maud Björnemalm? Ja, det är
mycket som döljs där. I 25 års tid har jag arbetat med
flyktingar, så jag vet hur det är. Jag vet vad som hän-
der. Jag vet hur de här människorna upplever situatio-
nen. Jag vet också att det har blivit oerhört mycket
hårdare. Tidigare var det oftast så att om en politiker
eller en privatperson gav hjälp i ett enskilt fall fick
personen i fråga stanna. Så är det alls inte i dag.
Jag tänker på Nydemokraterna, som har fått ige-
nom över hälften av sina 28 yrkanden - sägs det. Jag
kan inte redogöra för de punkterna här och nu, men
detta har det talats om i en intervju i TV. Nydemokra-
terna var naturligtvis oerhört glada över att ha fått
igenom stora delar av sin flyktingpolitik, trots att de
inte ens sitter i riksdagen. T.o.m. MUF reagerar.
Många människor är oförstående till invandringen,
säger Maud Björnemalm. Javisst, men uppifrån har
det också kommit invandrarfientliga signaler och
ganska hårda omdömen. Detta uppammar invandrar-
fientliga krafter. Människor är väldigt beroende av
och lyssnar till myndigheternas signaler, och de har
varit ganska tydliga under ett antal år.

Anf. 96 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! Ragnhild Pohanka, ni anmärkte inte
bara på några punkter i propositionen, utan ni började
med att yrka avslag på hela propositionen. Ni hade
29 yrkanden kring olika frågor som behandlas i pro-
positionen. Är det de 29 yrkandena som är Miljöpar-
tiets flyktingpolitik?
Sedan tycker jag faktiskt, Ragnhild Pohanka, att
det är litet oförskämt att jämföra socialdemokratisk
flyktingpolitik med Ny demokratis. Möjligtvis skulle
jag kunna ursäkta Ragnhild Pohanka, eftersom Miljö-
partiet inte var representerat i parlamentet under förra
mandatperioden och alltså inte deltog i debatterna
med Ny demokrati. Kanske uppmärksammades därför
inte Socialdemokraternas sätt att förhålla sig till Ny
demokrati och dess åsikter.

Anf. 97 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Herr talman! Om jag uppfattade Maud Björne-
malm rätt sade hon att Sverige har ett de facto-
flyktingbegrepp till skillnad från vad som gäller i de
flesta andra länder. Men det är faktiskt så att de flesta
länder har någon form av de facto-begrepp. Det har
t.ex. Tyskland, England och Nederländerna.
Det nya utvidgade begreppet är mycket diffust. Att
säga att det skulle täcka begreppen de facto-flyktingar
och krigsvägrare tycker jag är en grov överdrift. Jag
skulle vilja att Maud Björnemalm preciserade vad hon
menar. Skulle exempelvis Napoleon Aponte, som har
torterats, få stanna här som de facto-flykting? Och hur
är det med desertörerna från Vietnamkriget? Skulle de
ha fått stanna? Det kriget har, såvitt jag vet, inte för-
dömts av FN.
Maud Björnemalm säger också att Sverige har
ökat våra möjligheter att förebygga flyktingströmmar
genom EU och FN:s säkerhetsråd. Hur har regeringen
för avsikt att åstadkomma det? Är det via vapenexpor-
ten? Hur tänker man påverka länder som exempelvis
Kina, Iran och Irak?
Jag måste ställa samma fråga till Maud Björne-
malm som jag ställt till andra. Det gäller återkallel-
seprojektet. Maud Björnemalm säger att man noga
skall se över det hela, att preskriptionstiden är för
trubbig och att det kan finnas andra skäl. Javisst. Jag
håller med om det, men vad tänker Maud Björnemalm
och hennes partikamrater göra med de invandrare som
finns i vårt land och som nu granskas av Invandrar-
verket och riskerar att få sina uppehållstillstånd tillba-
kadragna; detta medan de väntar på Rättsprocessut-
redningens resultat?

Anf. 98 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! När det gäller krigsvägrare är den
nuvarande skyddsregeln faktiskt unik för Sverige. De
flesta som har fått uppehållstillstånd i Sverige som
krigsvägrare kan också bedömas som konventions-
flyktingar.
Ulla Hoffmann, återkallelseprojektet är nedlagt.
Det har Invandarverkets nuvarande generaldirektör
lagt ned. Ulla Hoffmann vet mycket väl att det är
omöjligt för en riksdagsledamot att i denna kammare
säga vem som får stanna och vem som inte får stanna i
Sverige. Vi har ju myndigheter som gör den bedöm-
ningen. Enligt nuvarande lagstiftning skall uppe-
hållstillståndet återkallas för den som lämnar oriktiga
uppgifter om sin identitet. Sedan kan det finnas sär-
skilda skäl till att man ändå får stanna i landet. Men
vad tjänstemännen på Invandrarverket och Utlän-
ningsnämnden gör är att de följer lagen. Vi kan ha
olika uppfattning om hur strängt de följer lagen och
om tillräcklig hänsyn tas till särskilda skäl.
Eftersom varken Ulla Hoffmann eller jag har den
information om sakförhållanden som myndigheterna
har tycker jag att vi skall vara litet försiktiga när vi
uttalar oss.
Vänsterpartiet har en ledamot i Invandrarverkets
styrelse. Jag förmodar att Vänsterpartiet också har
representanter i Utlänningsnämnden. Det kanske vore
på sin plats att Ulla Hoffmann diskuterade med sina
partikamrater om sådana här saker och hur de kan
påverka sina partikamrater.

Anf. 99 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Herr talman! Jag talade om de facto-flyktingar.
Jag sade att de allra flesta länder har någon form av
de facto-begrepp. Jag fick inget svar på min fråga där.
Återkallandeprojektet är visst nedlagt. Det lades
ned av Lena Häll Eriksson, som också talat om att det
nu ingår i den ordinarie verksamheten i Invandrarver-
ket. Att det inte bedrivs i en tidsbestämd projektform
är en sak, men det ingår alltså i den ordinarie verk-
samheten.
Min fråga kvarstår: Vad tänker Maud Björnemalm
göra i väntan på utredningen?
Maud Björnemalm påpekar att vi har ledamöter i
Invandrarverkets styrelse och Utlänningsnämnden.
Det är alldeles riktigt. Om det är någonting vi gör så
diskuterar vi med dem för att kunna få en sammanhål-
len flyktingpolitik och göra de rätta ställningstagan-
dena i debatterna. Det var inte ett bra argument, Maud
Björnemalm.

Anf. 100 MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Herr talman! Återkallelse av uppehållstillstånd har
skett sedan 1989 när den nuvarande utlänningslagen
började gälla. Så är det. Det som satte strålkastarna på
detta var det s.k. återkallandeprojekt som den förre
generaldirektören satte i gång med, vilket naturligtvis
fick Invandrarverkets styrelse att ta upp frågan och
undra vad det var för någonting.
Tydligen har Vänsterpartiet monopol på vad som
rätt och riktigt och vad som är sanning. Det kan väl
inte vara ni som alltid har de riktiga åsikterna.

Anf. 101 ROSE-MARIE FREBRAN (kd)
replik:
Herr talman! Jag vill ställa tre konkreta frågor till
Maud Björnemalm.
För det första skulle det vara bra att få reda på vad
den djupaste grunden är för Socialdemokraterna för
en generös och tydlig politik på flyktingområdet. Är
det moral, eller vad är det?
För det andra: Varför har vi inte fått en praxisge-
nomgång av barnärenden, inte i Flyktingpolitiska
kommitténs arbete och inte i Barnkommitténs arbete?
Hur blir det, och när får vi en praxisgenomgång av
barnärenden?
För det tredje: Hur skall barnets bästa och andra
samhällsintressen avvägas? Vi är många som är oroli-
ga över att myndigheterna inte får någon vägledning i
förarbetena till den nya lagstiftningen. Hur skall av-
vägningen göras?

Anf. 102 MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Herr talman! Vad är den djupaste grunden för
Socialdemokraterna, är det moral? frågar Rose-Marie
Frebran. Den djupaste grunden för socialdemokratisk
flyktingpolitik är naturligtvis solidariteten med de
utsatta människorna. Det är klart att det också kan
göras till en moralfråga.
Varför har det inte gjorts någon praxisgenom-
gång? frågar hon vidare. Om jag minns rätt tittade
man i den flyktingpolitiska kommittén på en del fall
som gällde barn. Nu är jag litet osäker på hur omfat-
tande det var, men vi sade beträffande barnkonventio-
nen att vi inte hann med det på den korta tid som vi
hade till vårt förfogande.
Däremot har jag för mig - jag är litet osäker där -
att vi i slutbetänkandet skrev att man borde arbeta
mera med barnfrågorna. Varför Barnkommittén inte
har gjort det när det gällde barnkonventionens förhål-
lande till utlänningslagen kan jag faktiskt inte svara
på.
Beträffande hur man skall tillvarata barnets bästa
handlar det om det enskilda barnet. Det är oerhört
svårt att upprätta mallar för hur det hela skall gå till.
Varje person - och det gäller både vuxna och barn -
har sin alldeles egen berättelse och sin alldeles egen
historia som man måste ta hänsyn till.

Anf. 103 ROSE-MARIE FREBRAN (kd)
replik:
Herr talman! I fråga om grunden för flyktingpoli-
tiken talar Maud Björnemalm om solidaritet med dem
som är utsatta. Det är en moralisk fråga om man säger
att det är vår plikt att hjälpa människor i utsatthet. Det
måste ändå vara detta som utgör grunden.
Jag undrade varför det inte görs någon praxisge-
nomgång. Maud Björnemalm hade uppenbarligen
inget bra svar på den frågan. Det var precis det som
jag misstänkte. Då blir följdfrågan: Varför finns då
inte detta med i majoritetens text? Hur kommer det
sig att detta inte är ett problem? Det förutsattes i di-
rektiven att det skulle ske en praxisgenomgång som
skulle finnas med som grund när vi fattade beslut.
Varför är detta enligt utskottets skrivningar i betän-
kandet inget problem? Vad blir lösningen? När kom-
mer det en praxisgenomgång och på vilket sätt får vi
en sådan?
Visst är det svårt att väga intressen mot varandra.
Men litar Socialdemokraterna, Moderaterna och
Centerpartiet så mycket på myndigheterna att det inte
behövs någon som helst vägledning för hur man skall
avväga olika intressen mot varandra?

Anf. 104 MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Herr talman! Den portalparagraf om barns bästa
som nu införs i utlänningslagen får ju en reell inne-
börd vid bedömningen av skälen för uppehållstillstånd
och genom hela asylprocessen. Det är en oerhört stark
markering. Någon motsvarighet till denna paragraf
finns inte i något annat land, enligt vad Barnkommit-
tén har kommit fram till. Barnkommittén har också
gjort en grundlig genomgång av hur barnkonventio-
nens fyra huvudprinciper avspeglas i den svenska
lagstiftningen och i praxis. Denna genomgång visar
att den svenska utlänningslagstiftningen i huvudsak är
förenlig med barnkonventionen.
Det är klart att vår socialdemokratiska politik är
en moralfråga. Att hjälpa människor som har det
svårt, att känna solidaritet, att låta människor som är i
behov av skydd få asyl i Sverige är naturligtvis också
en moralfråga. Om Rose-Marie Frebran antyder att vi
socialdemokrater skulle vara utan moral, måste jag
säga att den humana flyktingpolitik som vi socialde-
mokrater förespråkar antyder att vi har en moral som
också kanske passar kristdemokraterna.

Anf. 105 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Fru talman! Maud Björnemalm sade i sitt anföran-
de att hon tyckte att det var väldigt skönt att regering-
en kunde ge vägledning i två beslut som fattades i
oktober i år. De handlade om att man av humanitära
skäl lät en barnfamilj stanna kvar i landet.
Centerpartiet har i sin motion krävt att denna möj-
lighet skall finnas kvar i fortsättningen. Det kan finnas
behov av denna vägledning även framdeles när det
gäller den humanitära bedömningen av vissa ärenden
som är nödvändig för att man skall kunna fatta ett bra
beslut.
Jag vill då fråga Maud Björnemalm om bakgrun-
den till att möjligheten för regeringen att ge denna typ
av vägledning nu dras tillbaka.
Angående Rättsprocessutredningen tog Maud
Björnemalm upp i sitt anförande de svårigheter som
hon såg när det gäller att införa en preskriptionstid på
två år. Jag ser gärna att Maud Björnemalm utvecklar
detta vidare. Jag kräver inte att hon skall ange inne-
hållet i kommittédirektiven, för det tänkte jag fråga
statsrådet om.

Anf. 106 MAUD BJÖRNEMALM (s) re-
plik:
Herr talman! Om jag förstod Karin Israelsson rätt
handlade det hela om hur regeringen i fortsättningen
skall styra praxis. Regeringen skall styra genom för-
ordningar. Då blir det lättare för både den asylsökan-
de och den asylsökandes advokat att förutse vad som
kommer att hända. Man vet då på ett betydligt bättre
sätt vad man har att rätta sig efter. Att styra genom
praxis innebär att man fattar beslut i ett enskilt ärende
som sedan får betydelse för liknande ärende. Det
medför att det blir litet ryckighet i beslutsfattandet,
eftersom man inte kan förutse utgången på samma sätt
som man gör när regeringen styr genom förordningar.
Jag hoppas att jag har uttryckt mig klart nog.
När den allmänna opionen och massmediedebatten
beskriver det ena fallet efter det andra är det klart att
vi alla blir berörda. Men att hastigt fatta ett beslut om
att fastställa ett antal år, t.ex. att människor skall få
stanna efter fem år även om de har lämnat oriktiga
uppgifter, kan göra att det blir väldigt orättvist. Vad
händer med den som har varit här i 4 år, 11 månader
och 28 dagar? Därför finns det anledning att noga
fundera igenom problemen och vända och vrida på
dem innan man fattar ett beslut. Det är detta som
utredningen skall göra, skyndsamt och med förtur.

Anf. 107 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Det kan naturligtvis vara bra med
förordningar, och sådana finns också i en viss om-
fattning. Men jag tror ändå att det kan kännas bra om
regeringen kan få finnas med i denna process, efter-
som inget fall är det andra likt. Vi har ju under åren
lärt oss att det alltid kommer nya inslag i prövningar-
na, inslag som man inte alltid kan förutse i de förord-
ningar som regeringen skall utfärda. Vi från Centern
vidhåller att regeringen borde ha den här möjligheten.
Sedan instämmer jag i Maud Björnemalms för-
hoppning, att Rättsprocessutredningen skall finna
lösningar på problemen med preskriptionstiden. Det
vore bra om det snart fattades ett beslut så att vi vet
vilka regler som gäller.

Anf. 108 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! Jag vill bara påminna om att det fak-
tiskt var den borgerliga regeringen som omöjliggjorde
både för sig själv och för kommande regeringar att
ingripa i speciella ärenden.
När Utlänningsnämnden inrättades var det me-
ningen att regeringen skulle avhändas olika asylpröv-
ningsärenden och att Utlänningsnämnden skulle
handha frågorna. Möjligheterna för regeringen att gå
in och överta ärenden togs bort. Däremot har både
Utlänningsnämnden och Invandrarverket möjligheter
att överlämna vissa ärenden till regeringen för pröv-
ning, vilket också har skett i en del fall. Detta har
blivit praxisbildande. På sikt kan det vara bättre att
detta styrs genom förordning.

Anf. 109 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Maud Björnemalm har pekat på de
två extremer som finns i denna viktiga debatt, å ena
sidan den vidöppna famnens politik och å andra sidan
den knutna nävens politik.
Om man tog sitt uppdrag som ansvarig för dessa
frågor i regeringen som om det vore likt vilket som
helst annat, vore det ganska bekvämt. Då kunde man
stå mitt emellan, i mittfåran. Men dessa frågor liknar
inte några andra. Det handlar om människors välfärd
och öden, ibland t.o.m. om deras liv. Därför känner
jag, liksom ni gör här, ett oerhört stort ansvar - ett
ansvar som jag har känt redan sedan barndomen - att
göra vad jag kan för att värna om människovärde och
upplysning samt att leda en fortlöpande reformprocess
i praxis och lagstiftning
Vi känner till de olika extremerna i debatten. Jag
menar att det här finns en väldigt stor uppgift för oss
alla, som känner solidaritet med världens utsatta och
jagade, att möta fördomar med upplysning, osaklighet
med fakta och känslokyla med inlevelseförmåga. Det
finns ett faktum som är värt att upprepa gång på gång:
Av världens stora flyktingströmmar går de allra
största mängderna från ett fattigt u-land till ett annat
fattigt u-land. Det är blott en rännil som kommer till
Europa.
Tanzania, ett av världens fattigaste länder, har i
dag 800 000 flyktingar från Centralafrika. Det är
alltså tio gånger mer än vad vi fick ta emot under de
värsta krisåren i f.d. Jugoslavien.
Ett annat faktum är att Sverige, till skillnad från
många andra länder, som regel ger permanent uppe-
hållstillstånd till de asylsökande som får skydd här. Vi
är generösa därvidlag, därför att vi anser att männi-
skor som har tvingats att fly skall ha tryggheten att
kunna börja ett nytt liv. Men av detta följer också att
om vi skall kunna värna om denna asylrätt, är det
viktigt att denna generositet inte missbrukas och att
lagstiftningen är tydlig. Det får inte råda något miss-
förstånd om vad som ger rätt till skydd i Sverige och
vad som inte gör det. Vi måste med andra ord skilja
mellan flyktingar och migranter. För dem som vill
söka sin framtid i främmande land av andra skäl än
förföljelse får vi använda andra medel; biståndspoliti-
ken och utrikespolitiken i stort. Men flyktingpolitiken
måste användas för dem som behöver skyddas mot
förföljelse.
Sverige har per capita - förutom Tyskland - nu-
merärt tagit emot flera skyddsbehövande och har haft
en större invandring än andra västländer. Under den
senaste tioårsperioden beviljades 400 000 människor
uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa kom huvudde-
len från Bosnien. Vi har anledning att känna solida-
risk stolthet över detta. Samtidigt vet vi att jobbet
med att integrera så många nya i vårt samhälle på kort
tid är svår. Man kan säga att det är lättare att komma
in i Sverige än att komma in i det svenska samhället.
Svårigheterna måste vi övervinna. De får aldrig ställas
mot den mänskliga rätten att söka asyl undan förföl-
jelse. Vårt åtagande här är absolut.
Så här står det i artikel 14 i FN:s förklaring om de
mänskliga rättigheterna: "Envar har rätt att i andra
länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse."
Exilen är förtryckets förlängda arm, en sorts Ha-
des. En flykting flyr från något, inte till något. Hur vi
hanterar asylrätten, vilket vi talar om i dag, och bemö-
ter den asylsökande är ett mått på vår kultur och vår
demokrati. I förslaget till den nya lagen preciseras och
utvecklas grunderna för skydd, som också Maud
Björnemalm här har redogjort för.
De humanitära skälen, som är kopplade till indivi-
dens situation, finns kvar i lagen. I lagen finns flera
förslag till förbättringar. Låt mig särskilt peka på
några:
Rättssäkerheten kommer att stärkas. Viktigt här är
rätten till ökad muntlighet, att kunna föra sin egen
talan, både i första och, vid behov, i andra instans. En
människa får inte reduceras till ett dokument utan
skall själv kunna driva sin sak tillsammans med sitt
ombud. Vi betonar också att besluten skall vara tyd-
ligt motiverade. Vidare kommer hela asylprocessen
att föras över från Polisen till Invandrarverket, vilket
bl.a. ger nya förutsättningar att förbättra proceduren
vid gränsen.
Som sagts här tidigare införs i lagen en portalpa-
ragraf om barnets bästa. Det betyder att bedömningen
av barnens situation skall väga tungt i alla beslut och i
handläggningen. För ett par veckor sedan fattade
regeringen ett antal praxisbeslut i ärenden där föräld-
rarna hade ljugit om sina identiteter och fått sina up-
pehållstillstånd återkallade av myndigheterna. I två av
dessa fall ändrade regeringen myndigheternas avvis-
ningsbeslut. Vi tog bl.a. hänsyn till att barnen hade
gått i förskola här, dvs. att de hade tillbringat en vik-
tig period av sin utveckling i Sverige. Ribban sänktes
härvidlag från att tidigare främst ha omfattat skol-
gång. Detta beslut är normgivande för myndigheterna.
Uppgifter om tortyr skall alltid leda till en särskilt
noggrann prövning. Enligt Röda korset har 20 % av
alla flyktingar i Sverige tortyrskador. I lagtexten om
risk för tortyr som skäl för uppehållstillstånd har vi
ändrat kravet, att det skall finnas "grundad anledning"
att befara tortyr, så att det skall räcka med "skälig
anledning". Jag menar, vilket jag många gånger har
sagt, att så fort orden tortyr eller suicidrisk nämns i
inlagorna måste alla alarmklockor ringa och stor om-
sorg och känslighet prägla utredning och beslut.
Genom integrationen i Utrikesdepartementet för-
stärks våra möjligheter att göra landanalyser och
därmed bättre bedöma asylberättelserna. Vi kan mo-
bilisera UD:s alla resurser - diplomati, bistånd, insat-
ser för konfliktförebyggande och fred, mänskliga
rättigheter och demokrati - för en aktiv migrations-
och flyktingpolitik.
Jag vill nämna exemplet Olaine. Under veckan
som gick samlades de nordiska asyl- och flyktingmi-
nistrarna. De kunde konstatera att vårt samlade dip-
lomatiska tryck på de baltiska regeringarna - i det här
fallet den lettiska - hade lett till att UNHCR nu kunde
gå ut och säga: Vi kan lösa den förtvivlade situationen
för de barnfamiljer som i två år har suttit i fängelse i
Olaine.
Genom att vi har agerat samfällt i Norden, genom
att vi har samarbetat med UNHCR och genom att vi
har använt biståndspolitik och rådgivningspolitik i
Baltikum kan vi nu få ut dessa förtvivlade människor.
I nästa vecka åker en grupp från Invandrarverket dit.
Jag hoppas att dessa människor skall vara ute ur
fängelset före jul och att de för första gången på länge
skall kunna föra ett anständigt liv.
Herr talman! Arbetet med att utveckla och refor-
mera flyktingpolitiken kommer att fortsätta. Nästa
steg blir den omtalade parlamentariska utredningen
om rättsprocessen. Direktiven skall komma snart. Den
skall bl.a. behandla införandet av just detta tvåparts-
förfarande, och med förtur se över reglerna för åter-
kallande av uppehållstillstånd i den anda som Karin
Israelsson och Maud Björnemalm har tagit upp här.
Det gäller också frågor om anknytning som har upp-
stått medan den asylsökande har vistats i Sverige.
Sedan kriget i Bosnien upphört, har antalet
asylsökande kraftigt minskat. Det ger ett utrymme för
utlänningsmyndigheterna som kan användas till me-
todutveckling och fortbildning när det gäller bemö-
tandet av de asylsökande och handläggningen i övrigt.
I det svåra och tunga arbete som myndigheterna har,
kan det nu finnas tid till reflexion och utvärdering.
Det är betydelsefullt, inte minst inför tillämpningen av
en ny lagstiftning och nya arbetsuppgifter.
Både de i kammaren som stöder regeringens för-
slag till ny flyktinglagstiftning och de som reserverar
sig mot förslaget, ställer sig dock bakom att Sverige
behöver reglera invandringen precis som alla andra
länder gör. Besluten i enskilda fall är och förblir ofta
mycket svåra. Hur skall man mäta en människas för-
tvivlan mot lagens bokstav? De som har att fatta be-
slut, jag talar både om tjänstemännen och om de för-
troendevalda, har rätt att förvänta sig tydliga lagregler
och respekt för svårigheten i sitt arbete.
Herr talman! I Bosnien och f.d. Jugoslavien fort-
skrider den komplicerade fredsprocessen under stora
svårigheter. Flyktingar börjar återvända från de länder
där de sökt skydd. Trycket på flyktingar att återvända
är starkt i många länder som har givit asyl. De flesta
länder, inklusive de nordiska, har givit flyktingar
endast ett tidsbegränsat skydd. I Sverige har de som
regel fått permanenta uppehållstillstånd, 60 000
stycken. Det innebär att de kan känna trygghet. De
som har permanent uppehållstillstånd kan själva be-
sluta om och när de vill återvända. För många är
drömmen om att återvända stark och levande, det vet
vi. I vårt program för återvändande har flyktingar från
Bosnien fått bl.a. ekonomiskt stöd för besöksresor.
För att stödja demokrati och återuppbyggnad
kommer Kommunförbundet att få 5 miljoner kronor
av SIDA till vänortssamarbete med Bosnien-
Hercegovina. Många svenska kommuner har redan
visat stort intresse för att delta. Erfarenheter och en-
gagemang från svenska kommuner kan ha stort värde
för uppbyggnad av förvaltning och demokrati. Deras
insatser kan bygga broar för framtiden och även un-
derlätta återvandring nu eller senare. Regeringen
kommer också att höja den individuella bidragen till
dem som återvandrar.
Två grupper av personer med anknytning till kri-
get i Bosnien har ännu inte fått sina ärenden avgjorda
av myndigheterna. Det gäller de s.k. bosnienkroaterna
och de bosnier som kom hit efter Daytonavtalet och
stridernas upphörande. Regeringen har nyligen fattat
beslut i nio ärenden som Invandrarverket lämnat över
för vägledning. Med dessa beslut lägger regeringen
fast ett antal principer för bedömningen av dessa
gruppers skyddsbehov, och de enskilda ärendena skall
sedan avgöras individuellt av myndigheterna.
Det är viktigt att återvändandet till Bosnien-
Hercegovina inte bidrar till att skapa nya problem i en
redan svår försoningsprocess. Sverige vill därför inte
avvisa andra än de som i säkerhet kan återvända till
sina hemorter; till sina hemorter - ingen annanstans.
Regeringen följer med dessa beslut avsikterna i
Daytonavtalet att inte medverka till etnisk rensning
och den inriktning som FN:s flyktingkommissarie har
för återvändande. Beslutet är också i linje med den
helhetssyn på migrationspolitiken som kommer till
uttryck i propositionen och visar hur vi vill arbeta
med återvändandefrågor generellt.
Till sist, herr talman, vill jag säga att flyktingfrå-
gorna är ett politikområde som rymmer många svåra
dilemman. Det har vi hört här i dag sedan klockan
tolv. Det rymmer djup mänsklig tragik och ibland
krossade drömmar om ett bättre liv för dem som får
avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd.
Men det finns också anledning att känna glädje över
att vi trots allt givit trygghet och skydd åt så många
människor på flykt undan krig och förföljelse. De
senaste tio åren har det varit 400 000 personer, tidiga-
re har det varit tiotusentals människor från hela värl-
den.
Med den nya lagen får Sverige en migrationspoli-
tik som är modern, medmänsklig, tydlig och trovär-
dig. Den kommer att stå sig mycket väl i jämförelse
med andra länders. Vi skall visa, och kräva, respekt
lagen, men vi skall också kräva respekt för människo-
värdet och för de asylsökande. Sverige kan då också
fortsätta att spela en viktig roll som pådrivare för en
human europeisk flyktingpolitik inom EU och i andra
sammanhang.

Anf. 110 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik:
Herr talman! Om flyktingpolitiken verkligen såg
ut så som Pierre Schori säger, då skulle jag tycka att
det var härligt. Statsrådet är känd som en stor huma-
nist. Men den ser kanske inte riktigt ut så. Jag skall
ställa några konkreta frågor.
Hur skall den nya politiken förhindra olika tragis-
ka fall med barn inblandade, fall där det t.o.m. till slut
har skett självmord? Och hur skall man förhindra att
människor i förtvivlan hellre tar sitt liv än åker hem?
Jag hoppas få svar. Jag fick mest slag under bältet av
utskottsrepresentanten.
Hur går det för bosnienkroaterna efter regeringens
fall? Jag tror att det räcker med de frågorna.

Anf. 111 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Jag fick många frågor i de tidigare
anförandena, och jag skall ta upp Ragnhild Pohankas.
Hon inledde sitt anförande förra gången med att yrka
bifall till mom. 22. Hon ställde frågor om kvotflyk-
tingar. Jag kan försäkra Ragnhild Pohanka och andra
att vi inte kommer att ändra vårt system med kvot-
flyktingar. Vi kommer att använda en liten del av
resurserna för att tillsammans med de nordiska län-
derna tillmötesgå vad UNHCR vill ha, nämligen viss
medicinsk vård till flyktingarna i deras grannländer
och sådant. Kvotflyktingsystemet är oerhört viktigt.
Det skall finnas kvar. Att det är viktigt har visat sig
inte minst nu i Olaine-frågan.

Anf. 112 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag tackar för det svaret. Det gick i
den riktning som jag önskade mig. Jag vill ändå fråga
hur den nya politiken skall förhindra nya, tragiska
fall, både när det gäller barn som har bott här länge
och när det gäller sådana fall där det uppstår psykiska
störningar och där en yttersta konsekvens kan bli att
människor tar livet av sig.
Sedan vill jag fråga om bosnienkroaterna och om
hur det går för dem. Där handlar det också om ett land
som har många flyktingar; 400 000-450 000. Hur
skall man kunna garantera att de över huvud taget får
tak över huvudet - om vi nu behöver garantera det -
när de kommer hem?

Anf. 113 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Beslutet som vi i regeringen fattade
om bosnienkroaterna hade föregåtts av mycket nog-
granna förberedelser genom egna resor till Kroatien,
genom samtal med UNHCR och genom samtal med
den kroatiska regeringen. Det var fråga om en samlad
bedömning från regeringen - också byggd på vår egen
ambassads bedömningar i landet. Vi kom därvid fram
till att de som har kroatiska pass generellt sett kan
återvända till Kroatien. Där finns numera en sådan
struktur att man kan, och enligt lagstiftning och utta-
landen från regeringen även vill, ta hand om sina
medborgare.
Jag tror att det därvidlag finns en generell garanti
för att det finns en mottagning som fungerar. Men
självfallet - och det låg också i ett av de beslut som
regeringen fattade - skall man ta individuella humani-
tära hänsyn. Det kan gälla människor som har upplevt
fruktansvärt traumatiska saker, också i Kroatien -
t.ex. Vukovar, som det gällde här - som ger skäl till
permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Anf. 114 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Det skulle vara intressant att höra
statsrådet Pierre Schoris synpunkter på möjligheterna
att påverka i FN:s säkerhetsråd, eftersom vi nu har en
global anknytning i vår migrationspolitik. Vilka pla-
ner finns det på departementet för att utnyttja detta på
ett för vår flyktingpolitik gynnsamt sätt?
Jag är också tacksam för statsrådets svar i inlägget
rörande de kommande direktiven till utredningen.
Man kan säga att utskottets förväntningar uppfylls,
eftersom statsrådet nu i protokollet står för det som
utskottet säger om att detta skall ske skyndsamt.
En sista fråga gäller möjligheten att dela Invand-
rarverket. Det finns ju två ministrar som har olika
ansvarsområden när det gäller den svenska migra-
tionspolitiken. Vilka planer finns det för att ett verk
och en myndighet kan följa upp de olika ministrarnas
ansvarsområden?

Anf. 115 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! När Sverige kandiderade till FN:s
säkerhetsråd ingick det som ett huvudbudskap från
regeringen att vi ville införa vad vi kallar en ny gene-
ration av konfliktförebyggande och fredsbevarande
åtgärder. Det betyder att vi vill att FN, och framför
allt FN:s generalsekreterare, skall ha resurser att kun-
na gå in tidigt i ett konfliktskede, innan själva konflik-
ten har brutit och därmed krig och flyktingskap upp-
stått. Det kommer vi att driva mycket aktivt. Samti-
digt kommer vi att medverka i UNHCR:s viktiga
arbete, där tidigare Sverige hörde till de stora bi-
dragsgivarna.
Men jag tror mycket på att få fram en ny meka-
nism för världsorganisationen för nästa århundrade,
eller årtusende, där man kan gå in och förebygga
konflikter. Man skall då ha styrkor som kan stå till
FN:s förfogande i dessa sammanhang. Vi har också i
försvarspropositionen omorienterat och omgrupperat
Försvarsmakten så att vi nu har avdelat resurser för
den här typen av internationella fredsbevarande och
konfliktförebyggande insatser.
Karin Israelsson ställde också frågor i sitt första
inlägg. Jag instämmer helt i det hon sade om det vär-
diga mottagandet och snabbheten i besluten. Hon
framförde också en intressant tanke om social kompe-
tens i Utlänningsnämnden.
Någon delning av Invandrarverket är inte aktuell.
Statsrådet Blomberg och jag diskuterar hur vi skall
fördela de ekonomiska resurserna för de olika ända-
målen, men det är inte aktuellt med någon delning av
Invandrarverket.

Anf. 116 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Det är inte så ofta man får lyssna till
en entusiastisk invandrarminister. De har ofta varit
svårt plågade, och under alla de år som jag har suttit i
riksdagen har det varit stora svårigheter. Men både
den öppning som nu ges i och med att vi finns i sä-
kerhetsrådet och det svar jag fick på min fråga tyder
på att Sverige här kan verka på ett helt annat och mer
effektivt sätt än vi har kunnat tidigare från de positio-
ner som vi har haft. Det hälsar vi naturligtvis med stor
tillfredsställelse.
När det sedan gäller Invandrarverket förstår jag
den diskussion som pågår. Vi från Centerns sida ser
det som en möjlighet att dela på verket för att kunna
effektivisera verksamheten. Vi har ju nu ett något
annorlunda invandrarmönster, och man kanske behö-
ver lägga större kraft dels på att få flyktingarna att
återvända till sina hemländer, dels på att få en bättre
situation i vårt land. Där krävs särskilda insatser för
att integrera alla våra invandrare och flyktingar så att
deras situation förbättras. Jag tycker att den absolut
tyngsta biten för närvarande, från både medmänsklig
och humanitär synpunkt, är att de som finns i vårt
land också skall kunna få en bra tillvaro.

Anf. 117 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Herr talman! Jag har några frågor till statsrådet
Schori. Jag vet inte om han har hittat lappen med
frågorna.
Två frågor rör den tydliga migrationspolitiken. Jag
vet att Invandrarverket i sitt remissvar ville ha ett
förtydligande vad gällde det här med krigsvägrare,
krigsflyktingregeln. Statsrådet hänvisade då till den
praxis som hittills tillämpats. Jag skulle vilja veta om
det är det som menas med tydlig och rättssäker
migrationspolitik.
Det andra gäller barnets bästa. Barnombudsman-
nen sade i dag att det är en papperstiger. Det har tidi-
gare även Johan Fischerström sagt, och även Lagrå-
det. Lagrådet kanske inte uttryckte sig just så, men
man sade att det inte kommer att få någon betydelse.
Detta beror på att statsrådet inte preciserar och ger
exempel på hur det här skall tillämpas när barnets
bästa kolliderar med samhällsintresset. Vad är sam-
hällsintresset, och hur starkt skall det väga i förhål-
lande till barnets bästa?
Jag hade ytterligare en fråga till statsrådet som jag
vill ha svar på, och det gällde förstås återkallandepro-
jektet. Min fråga var: Tänker Pierre Schori, under den
tid som Rättsprocessutredningen pågår, ge en officiell
signal till Invandrarverket och Utlänningsnämnden
när det gäller återkallandeprojektet, som numera är
integrerat i verksamheten?

Anf. 118 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! När det gäller återkallandeprojektet
är det tydligt utsagt både i propositionen och från
utskottets sida vad man vill och önskar. Man vill ha
en förändring. Det har också tydligt framgått av de
beslut i dessa fall som regeringen har fått på sitt bord
hur vi tycker att det här skall verka framöver. Genom
det praxisbeslut som vi har fattat finns det redan nu en
vägledning för detta.
Även om Ulla Hoffmann hotar med att ställa frå-
gan tills hon får det svar hon själv vill ha kommer jag
inte att svara mer just nu på den här punkten.

Anf. 119 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Herr talman! Jag hade två frågor till. Det gällde
barnets bästa kontra samhällsintresset, och det gällde
den tydliga migrationspolitiken, som skall tillämpas
efter den praxis som redan finns i Sverige.
Jag vill också påpeka att de fall där regeringen har
gett tydliga signaler genom att fatta beslut om återkal-
lande där föräldrarna har ljugit handlar om barnfamil-
jer. Vi har ju också ensamstående, t.ex. en sådan som
Mohammad Shakeri. Vad kommer att hända med den
typen av fall, dvs. ensamstående kvinnor och män i
Sverige?

Anf. 120 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! När det gäller barnets bästa har jag
redan redovisat detta, liksom även Maud Björnemalm
och Gustaf von Essen gjort. Beträffande motivering-
en, att man utförligt skall motivera besluten, står det
så här i propositionen: "Regeringen vill särskilt un-
derstryka vikten av att beslut som rör barn utformas så
att det går att utläsa av motiveringen hur hänsynen till
barnets hälsa, utveckling och bästa i övrigt har beak-
tats." Kan det sägas tydligare än så?

Anf. 121 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Herr talman! Statsrådet Schori sade att de här frå-
gorna inte liknar något annat. Det är sanna ord, men
ord måste följas av motsvarande handling för att bli
trovärdiga, statsrådet Schori.
Låt mig ändå ge ett erkännande. Om jag hade hört
fler socialdemokratiska debattörer under 90-talet
använda samma ordval i debatten ute i landet - den
som Maud Björnemalm talade om - så hade situatio-
nen för flyktingpolitiken kunnat vara en helt annan i
detta land.
Statsrådet har gjort tydlighet till rubrik för den nya
flyktingpolitiken. Men asylrätt kan aldrig bli entydig.
Detta liknar inget annat, statsrådet. Varje fall är unikt.
Det går inte att skapa små fyrkantiga boxar, som ut-
länningsbyråkraterna kan lägga ärendena i och få
enkla och tydliga beslut. Oavsett om vi har de gamla
eller de nya reglerna, kommer det att vara lika svårt
att uppnå någon entydighet.
Ibland har jag undrat över vad det är som ligger
bakom den socialdemokratiska omsvängningen sedan
mitten av 80-talet. Är orsaken att det inte längre är
våra revolutionsvänner från fascist- och militärdikta-
turer som söker asyl i Sverige? De som flyr undan
Fidel Castros kubanska fängelse har vi ju stängt dör-
ren för. Men asylrätt är inte till för våra vänner utan
för de skyddsbehövande, oavsett om vi tycker om
dem eller ej.
Utskottets talesman sade tidigare att de som inte
har skyddsbehov inte får tillstånd i dag. Men varför
då avskaffa grunder som har gett människor med
skyddsbehov rätt att stanna i Sverige? Den frågan har
ingen tidigare företrädare för majoriteten kunnat svara
på. Kan statsrådet göra det?

Anf. 122 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! I sitt första inlägg sade Lennart
Rohdin saker som att politiken har kapsejsat. Han
talade om DDR och Polen, om kapitulation och om
diktaturens kreatur. Nu senast talade han om revolu-
tionens vänner och jag vet inte vad.
Jag måste säga att det språkbruket liknar Ny de-
mokratis sätt att uttrycka sig, fast på ett annat vis. Det
gagnar inte på något sätt saken. Om vi skall ha en
saklig debatt så låt oss tala om allvarliga, viktiga och
mänskliga saker! Den här typen av dialog - eller
monolog - för ingenstans.
Det är klart att det finns en viss fördröjningspro-
cess, om man så vill, mellan ett regeringsuttalande
och myndighetstillämpningen, mellan ord och hand-
ling. Men så är det ju i en demokrati. Man kan inte gå
in och styra och ställa. Jag kan inte få det precis som
jag vill ha det överallt. Jag måste respektera majorite-
ten i riksdagen, och jag gör det också - i det här fallet
mycket gärna.
Jag menar att vi med den nya lagstiftningen plus
de praxisfall som utvecklas under tiden kommer att få
en modern och medmänsklig flyktingpolitik, som
kommer att stå sig mycket väl internationellt sett.

Anf. 123 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Herr talman! Jag anade inte att frågorna var så
svåra att svara på. Presenterar man en tydlig flykting-
politik måste det gå att svara tydligt på de frågor som
ställs.
Jag tror inte att det var en nydemokrat som upp-
fann uttrycket diktaturens kreatur. Hur det är i övrigt
med nydemokraternas politik och tankesätt tror jag
säkert att statsrådet förstår sig bättre på än vad jag
gör. Den debatten skall jag inte ta.
Jag har ställt samma fråga gång på gång. Jag ställ-
de den till Gustaf von Essen och till Maud Björne-
malm, och jag ställer den till Pierre Schori:
Maud Björnemalm sade att de nuvarande grunder-
na, de facto-flyktingskap, krigsvägran, politiska och
humanitära skäl, inte ger människor utan skyddsbehov
tillstånd att stanna. Om det är så, varför skall man då
avskaffa dessa begrepp? De ger ju bara människor
som har någon form av skyddsbehov rätt att stanna.
Frågan återstår, statsrådet Schori: Vilka grupper
som fått stanna i Sverige på de gamla grunderna bor-
de inte ha fått stanna och skall inte få stanna i framti-
den?
Jag tror att socialdemokraterna har gjort ett poli-
tiskt riktigt val. Det är ingen tydlig flyktingpolitik,
men det är ett tydligt inlägg i den debatt ute i landet
som Maud Björnemalm redovisade här tidigare. Vi i
Folkpartiet vet av erfarenhet att man inte vinner röster
på att ta kamp för asylrätten. Men vi kommer att göra
det i fortsättningen ändå.

Anf. 124 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Den enda något så när tillförlitliga
undersökning som gjorts för att försöka jämföra tidi-
gare lagstiftning i fråga om skyddskriterier och annat
med den tänkta, ger vid handen att 92 % av dem som
fått uppehållstillstånd också skulle få det i dag med
den nya lagstiftningen. I all sin skröplighet anger det
ändå ett ganska stort mått.
Det är riktigt att det finns en inskränkning i lagen.
Vi har talat om att vi sänker åldern på barn från 20 till
18 år, i enlighet med EU-normen och med FN:s barn-
konventions definition av barn. Det finns också en
viss anhörighetsinskränkning. Det är riktigt. Men av
alla som har skyddsbehov skulle 92 % få stanna.
Lennart Rohdin sade också att socialdemokratin är
tyst. Han komplimenterar mig visserligen för vad jag
säger här, men jag är inte en ensam i kören. Att föra
ut våra synpunkter om nödvändigheten av med-
mänsklighet och solidaritet i dessa frågor är oerhört
viktigt. Vi vet - och ni alla vet - att det vi står för här
i kammaren inte alltid överensstämmer helt och hållet
med opinionen.
Det är infamt, Lennart Rohdin, att påstå att jag
skulle vara tyst och inte märkas! Jag satt här och räk-
nade ut vad jag har gjort sedan jag tillträdde.
Jag har talat för flyktingförläggningar, LO-distrikt,
partiföreningar, ABF, skolor, universitet, arbetar-
kommuner, bibliotek, stadshus, kyrkor, Caritas, riks-
dag, UD:s chefmöte, kungen på Ellis Island, Invand-
rarverket, Utlänningsnämnden, Röda korset. Jag del-
tog i en jättedebatt med jättepublik tillsammans med
Jan Guillou nyligen. I kväll åker jag till Haninge Fol-
kets hus och i morgon till judogymnasiet i Frövi.
Jag har alltid dessa saker - dessutom TV, artiklar
och internationellt arbete. Kom inte och säg att vi är
tysta och inte för ut ett budskap!

Anf. 125 ROSE-MARIE FREBRAN (kd)
replik:
Herr talman! Pierre Schori sade att vi kommer att
stå oss väl i jämförelse med andra länder med den nya
lagen. Jag tycker, liksom Karin Israelsson, att det är
trevligt med en entusiastisk invandrarminister. Det är
en fördel att statsrådet tror på sin proposition. Men
naturligtvis kommer den praxis som utvecklas att bli
avgörande för det betyg som man kanske kan sätta om
ett par år.
Sverige skall inte enbart delta i något slags tävlan
och hoppas att vi står oss väl i jämförelse med andra
länder. Vi skall också samarbeta med Europas länder.
I det sammanhanget efterfrågar jag statsrådets kom-
mentar till kristdemokraternas förslag, nämligen att
Sverige bör verka för att rätten till asyl förs in i Euro-
parådets konvention om mänskliga rättigheter.
Vi ser fördelar med ett alleuropeiskt ansvarsta-
gande liksom med att man skulle få möjlighet till
prövning av praxis.

Anf. 126 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Angående Rose-Marie Frebrans
första inlägg vill jag säga att jag delar hennes syn på
hur viktigt det är att påverka opinionen. Det har kan-
ske framgått av det jag har sagt här tidigare.
Det vore ju skam om jag inte trodde på den här
propositionen och på den text som nu socialförsäk-
ringsutskottet har lagt fram. Det är faktiskt vår ge-
mensamma uppgift att se till att den sedan tillämpas.
När man går in i en sakdebatt med dem som av
olika skäl har invändningar mot lagstiftningsförslaget
säger de: Lagen är det inget fel på, utan det är till-
lämpningen det fel på. Nåväl, vi kommer nu att få en
ny lag. Låt oss tillsammans se till att den tillämpas så
som vi vill.
Vad gäller Europarådet tycker jag att det är oer-
hört viktigt att på alla internationella plan där vi kan
det föra ut den politik som vi står för i dessa frågor.
Det finns i alla västeuropeiska samhällen när det gäl-
ler invandrings- och flyktingpolitik en tickande bomb
som vi tillsammans måste desarmera med en vettig,
tydlig och medmänsklig policy. Därför driver vi på
inom EU; det är svårt - i Baltikum; det är litet lättare
- i Norden; det är jättelätt - i FN, Mellanöstern, USA
osv. där vi kan det.
Jag har ingenting emot det, men jag vet inte hur
det rent praktiskt går till att göra denna typ av démar-
che i Europarådet.

Anf. 127 ROSE-MARIE FREBRAN (kd)
replik:
Herr talman! Tack för det svaret. Jag tog i mitt an-
förande också upp svårigheterna med minoritetsrät-
tigheter, som en så stor del av flyktingproblematiken
beror på. Det gäller förtryck av minoriteter och folk-
grupper. Vi kristdemokrater menar att Sverige aktivt
skall verka för att de olika länderna inför lagfästa
minoritetsrättigheter. Det borde vara en prioriterad
uppgift att verka för detta, eftersom det finns så
många länder som är flyktinggenererande på grund av
förtryck av minoriteter.
Är Sverige berett att verka för lagfästa minoritets-
rättigheter?

Anf. 128 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Svar: För tillfället nej.

Anf. 129 GUSTAF VON ESSEN (m) re-
plik:
Herr talman! Jag ansluter mig i allt väsentligt till
det som invandrarminister Pierre Schori har sagt i sitt
anförande. Det är viktigt att vi får största möjliga
legitimitet för en flykting- och invandringspolitik. En
sak som jag pekade på i mitt första anförande var att
socialbidragskostnaderna nu rusar i höjden i många
kommuner med ett stort antal invandrare bosatta. Man
får en konkurrens mellan socialbidragskostnader och
andra angelägna utgifter och anslag för skola, barn-
omsorg och äldrevård.
Jag tror att man måste gå igenom även dessa frå-
gor mycket noggrant för att få en ökad legitimitet i
flykting- och invandringspolitiken. Många kommuner
har det väldigt svårt, och där växer misstron mot den
förda invandringspolitiken. Jag vill säga detta i klar-
text, eftersom jag vet att det är så här. Vi har också
tagit upp och genomlyst detta i Invandrarpolitiska
kommittén, och vi har funnit att det förhåller sig på
det här sättet.
Är invandrarministern beredd att ge något slags
antydan om att han är beredd att medverka till lösning
även av det problem som jag just har nämnt?

Anf. 130 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Det är riktigt som Gustaf von Essen
säger. Jag skall också passa på att svara på en fråga
som han ställde inledningsvis, om det ökade försörj-
ningsansvaret i samband med anhöriginvandring. Det
är en fråga som det är värt att studera vidare. Det
finns svåra punkter i detta sammanhang, t.ex. de som
inte har råd, hänsynen till socialtjänstlagen osv. Vi
skall studera denna fråga vidare.
När det gäller kommunernas ekonomiska situation
är det oerhört olyckligt att de statliga ersättningarna
till kommunerna snart upphör. Samtidigt blir arbetslö-
sa invandrare och icke invandrare socialbidragstagare.
Vi tog med detta i beräkningen häromveckan när
regeringen gjorde de förtida utbetalningarna till
kommunerna om 3,2 miljarder, bl.a. för att dämpa det
tryck som kommer till årsskiftet. I detta var även
finansministern, inrikesministern och, vill jag minnas,
även statsministern inblandade.

Anf. 131 GUSTAF VON ESSEN (m) re-
plik:
Herr talman! Jag noterar naturligtvis med till-
fredsställelse att regeringen anser att det finns möjlig-
het att studera ett utvecklat försörjningsansvar. Jag är
glad för att vi kan få till stånd en sådan genomlysning.
Jag känner också till de svårigheter som är förknippa-
de med att införa ett sådant, men det är värt att stude-
ra.
När det gäller en del kommuner är det sant, som
invandrarministern säger, att betalningsansvaret vält-
ras över direkt när tvåårsperioden går ut. Vi har inte
minst i socialförsäkringsutskottet tidigare pekat på att
äldre invandrare som inte har tjänat in sin pension på
vanligt sätt i dag i praktiken går på socialbidrag. So-
cialpensionering har blivit ett slags permanent för-
sörjningsinrättning. Detta är inte möjligt att upprätt-
hålla i längden. Jag tror att vårt utskott är helt enigt
om att någonting här måste komma att ske.
Det finns ett uppdrag till regeringen att se över
detta. Vi har tyvärr ännu inte sett något resultat av det.
Jag vill för säkerhets skull säga att detta uppdrag gavs
redan under den förra mandatperioden.
(forts.)
Beslut om uppskjuten votering

På förslag av tredje vice talmannen medgav kam-
maren att dagens ärenden på föredragningslistan fick
avgöras i ett sammanhang vid arbetsplenum tisdagen
den 10 december.
6 § (forts.) Svensk migrationspolitik i globalt per-
spektiv (forts. SfU5)

Anf. 132 STEN ANDERSSON (m):
Herr talman! Det känns inte helt fel att komma
efter en åtminstone verbalt engagerad invandrarminis-
ter, som står här och läser högt ur sin almanacka och
som dessutom påstås ha sagt att Fidel Castro är en
renässansfurste. Det borde inte vara någon nyhet att
statsrådets almanacka är fullbokad, så han behöver
inte läsa ur den i riksdagens kammare.
Herr talman! Den asylpolitik som vi har bedrivit i
Sverige sedan mitten på 80-talet har varit enormt
ekonomiskt kostsam. När man lyssnar på dagens
debatt, framför allt på företrädarna för Vänsterpartiet,
Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna,
undrar man med tanke på all deras kritik hur mycket
det skulle kosta om de fick igenom sina förslag. Jag
tänker då även på en del ungdomsförbund, det mode-
rata inte undantaget.
Det kan låta hårt och omänskligt att tala om eko-
nomi i sådana här sammanhang, men allting kostar
faktiskt pengar, och det är människorna utanför det
här huset som skall stå för den nota som vi tar fram.
Jag vill också understryka att jag inte bryr mig ett
dyft om ifall en människa är brun, gul, svart eller vit.
Det är hans eller hennes agerande som avgör mitt
omdöme om den det gäller. All kritik mot flykting-
politiken, och det finns mycket berättigad sådan, skall
riktas mot ledamöterna i detta hus. Jag är själv en av
de 349 och måste erkänna att jag är medskyldig.
Gustaf von Essen kritiserade t.ex. i sin sista fråga
till statsrådet att man i riksdagen fattar beslut men i
praktiken låter vissa större kommuner står för de stora
ekonomiska konsekvenserna. Så är fallet i dag. Staten
betalar upphället under två, tre år. Resten får den
kommun dit personen i fråga har flyttat stå för.
Det har i dag talats om opinioner och om två de-
batter. Jag tror att det var en folkpartist som sade att
det här som vanligt förs två debatter. Vi som inte
begriper Folkpartiets uppfattning skulle vara okunni-
ga. Vårt agerande skulle baseras på brist på informa-
tion. Jag måste säga, Lennart Rohdin, att jag är glad
att jag tillhör den gruppen, som faktiskt är ganska
omfattande utanför Helgeandsholmen. Men jag håller
inte med om att dess uppfattningar är baserade på
okunnighet. Det kan faktiskt finnas personer utanför
det här huset som kritiserar politiken baserat på kun-
nighet, sunt förnuft och insikt i asylpolitiken.
Jag förstår mycket väl de människor som söker sig
hit till Sverige. Om man lever i en dålig social eller
ekonomisk miljö och nås av signaler om att det finns
ett land uppe i den kalla norden där man kan få en
relativt hygglig tillvaro, i alla fall jämfört med den
man har i dag, är det inte så konstigt att man tar chan-
sen. Det hade kanske jag också gjort. Men man kan
inte se detta som en enskild individ. Man måste se
detta i ett större perspektiv.
I dag är det faktiskt så att svensk asylpolitik i
praktiken gynnar de människor som har pengar eller
kontakter. Den hindrar utvecklingen i många fattiga
länder, och det är kanske det allra viktigaste. Detta är
ingenting som jag har hittat på. Jag refererar bara till
många uttalande av FN:s flyktingkommissarie som
säger att den asylpolitik som bedrivs i stora delar av
Europa i dag är katastrofal för utvecklingen i tredje
världen på sikt.
Efter den debatt som har varit i dag måste jag ock-
så ställa frågan: Skall vi har regler, eller skall vi inte
har regler? Har vi regler kommer vi någon gång att
hamna i en situation där vi måste fria eller fälla. Eller
skall vi öppna gaten helt och ha en totalt fri invand-
ring? Det finns de som i dag förespråkar detta. Inget
parti i riksdagen har gjort det ännu, men när man hör
på debatten kan man tänka sig att en del i praktiken
skulle vilja ha det så.
I tidningen Expressen säger man t.ex. att vi skall
låta alla komma hit, men de skall inte bli försörjda.
Om vi låter alla komma hit, men inte bli försörjda,
skall de då klara sig själva? Skall de bo under broar
och på järnvägsstationer, precis som de tyvärr tvingas
göra i många andra länder? Skall de inte ha rätt till
vård när de blir sjuka? Skall de inte ha rätt till utbild-
ning? Det hade varit bra om man hade kunnat få ett
svar på den frågan.
Utlänningsnämnden får ju ofta kritik dels för att
de följer lagen, dels för att de inte följer lagen. Jag
tror att det var Maud Björnemalm som i dag ställde en
fråga till Ulla Hoffmann om utlänningsnämnden. Jag
tyckte att det svar hon fick inte var något svar. Alla
partier i riksdagen är representerade i utlännings-
nämnden. Men alla ledamöter blir inte inkallade att
tjänstgöra varje gång. Det brukar vara två eller fyra
som tjänstgör. Det har varit turbulens runt nämnden
de senaste månaderna. Det är en nämnd där ledamö-
terna har rätt att anteckna en avvikande mening. Kan
det vara en sinkadus att de partier som under den
senaste tiden mycket hårt har kritiserat utlännings-
nämnden inte har haft ledamöter i nämnden vid de
aktuella tillfällena? Det borde ju vara gefundenes
fressen om man kunde säga: "Mitt parti reagerade. Vi
reserverade oss mot det beslutet." Men jag har inte
läst den minsta lilla rubrik om detta. Vad kan det
beror på?
Det har också pratats om rasism här i dag. Det är
något av det mest eländiga som en människa kan
syssla med, och det skall bekämpas med alla demo-
kratiska medel. Jag likställer rasism med extremkom-
munism. Nu gäller inte detta våra velourkommunister
i Sveriges riksdag även om en del av dem måste veta
vilket parti de tillhörde i sin ungdom, framför allt om
man blev medlem i partiet innan muren föll i slutet av
1980-talet.
Jag anser att skinheads är eländets elände. Men de
har en motvikt på andra sidan också, främst i form av
tidningen Expo vars medarbetare har ett förflutet som
man nog skall prata ganska tyst om. Jag anser att
bägge dessa grupperingar kan konkurrera med amö-
ban när det gäller intelligens, och det är egentligen att
sänka amöbans trovärdighet.
Herr talman! Jag har genom åren fått brev och te-
lefonsamtal där man sagt att man skulle göra det och
detta med mig. Jag har inte gått i polisen. Jag behöver
inte vara med i tidningen nästa dag och skryta om jag
skall ha polisbevakning. Jag har sagt till dem att
komma hit till riksdagen eller till Mynttorget så vi kan
prata utanför. Men det har aldrig kommit någon. De
här grupperna föredrar att jaga i flock. Man mot man
är de ganska ofarliga. Men de vet var jag finns. Min
adress är offentlig, både här uppe och i Malmö.
Herr talman! Jag försöker att just i debatterna. Jag
skall inte säga att jag alltid har lyckats. Jag skall nu
ställa en fråga till Juan Fonseca. Han vet om att jag
skall ställa den, men jag ser honom inte i kammaren.
Jag berättade för honom i morse att jag hade läst ett
referat från ett möte i Lund den 17 november där Juan
Fonseca var talare. Jag påstår inte att han har sagt det
som står i tidningen. Men däremot kan jag påstå att
det står i tidningen att han har sagt följande: Om vi
invandrare inte får vår rättmätiga del av makten
kommer vi att ta den.
Jag hoppas att de som lyssnade hörde vad jag sa-
de. Vad menar egentligen Juan Fonseca med det utta-
landet, om han nu har sagt det? Med tanke på Sveri-
ges riksdags anseende hoppas jag att han inte har sagt
det. Han sade också någonting om att det inte finns
domare och åklagare i Sverige som pratar konstig
svenska. Därför är det inte så konstigt att de som
pratar konstigt sitter i fängelserna.
Jag hoppas att dessa bägge citat är felaktiga. Juan
Fonseca har chans att förklara eller tala om att detta är
fel.
Sedan kommer vi in på massmedierna. Detta är i
och för sig generaliseringar, men låt mig då generali-
sera. Om en person som är av utländsk härkomst eller
utlänning slår ned en svensk kallas det för slagsmål.
Om en svensk slår ned en utlänning eller en person av
utländsk härkomst kallas det för rasism. Jag menar att
medierna har bevakat den här debatten ytterst ensidigt
och är skuld till det klimat som finns utanför det här
huset.
Jag har ett exempel. Förra året blev det stora ru-
briker i medierna om att en kvinna hade blivit
knivskuren utanför sitt hus. Rubrikerna om rasism var
stora i medierna.
Sedan visade det sig att kvinnan i fråga hade gjort
det själv. Det kunde man läsa på sista sidan under
annonser om bildäck och begagnade bilar.
Det är förvånande att medierna inte förstår att det
sätt man arbetar på inte gagnar en seriös debatt. Vi
var ganska många som i morse lyssnade till Erik
Fichtelius. Vi fick klart för oss att han hade synpunk-
ter på hur medierna bl.a. behandlar flyktingdebatten.
I morse ringde man till mig från Rapport och sade
att man ville att jag skulle delta i ett morgonprogram i
morgon bitti. I eftermiddag sade man att det tyvärr
inte blir av. Jag förstår att det var av omsorg om mig
som person som man inställde mötet.
Sverige har beviljat flest människor asyl per capita
jämfört med alla andra länder i västvärlden - i sär-
klass flest. Vi har alltså råd med det som Tyskland
och Frankrike samt - icke att förglömma - våra gran-
nar Danmark, Finland och Norge inte har råd med.
Ändå blir vi riksdagsmän och politiker ibland be-
skyllda för att vara rasister. Då undrar jag vad man
skall hitta för ord i ordlistan för våra danska, finska
och norska vänner, apropå deras asylpolitik.
Asyl till ett fåtal baseras på konventionsregler.
Två tredjedelar gäller anhörighetsinvandring. På det
området finns, herr talman, en del frågor att ställa. Det
är nämligen något jag har svårt att förstå. Låt oss säga
att en person har flytt från Iran eller Irak, kommer hit
till Sverige och får asyl här. Jag har svårt att förstå
den lätthet med vilken han kan få ut sina släktingar
från Iran och Irak.
Om jag hade varit diktator, vilket jag aldrig kom-
mer att bli även om en del påstår det, hade min regim
så klart sett till att inte så lätt släppa ut anhöriga. Där-
för kan man ju undra om inte en del av dem som har
sökt asyl i Sverige blev frihetskämpar den dag då de
nådde svenska gränsen. En del måste nämligen vara
okända som frihetskämpar i det land de har flytt från.
Nu skall vi införa nya regler i Sverige som är uni-
ka jämfört med Europa. Vi skall kunna bevilja asyl
baserad på homosexualitet och kön. Jag har inte något
att göra med andra personers läggning, men jag kan
förstå att det kan bli problem. Men Sverige har fak-
tiskt inte råd med detta. Vi har begränsade resurser.
Varifrån skall vi ta pengarna? Det går ju bra att stå
här i riksdagen och tala om att man vill hjälpa dem
och dem människorna. Men vi har symboliskt bara en
hundralapp att disponera. Varifrån skall vi då ta de
pengar som skall läggas på det här? Skall vi ta dem
från våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn?
Det finns en annan fråga som är intressant när det
gäller beviljad asyl. I slutet av 1980-talet fick många
polacker asyl i Sverige därför att de var medlemmar i
Solidaritet. Jag tycker att om man har varit medlem i
vad vi kan kalla för en befrielseorganisation och
kommer till ett nytt land borde man verka för den
organisationen i det landet, mot den regim man har
flytt från.
Men ser vi efter hur många polacker som sökte
och fick asyl i Sverige baserad på att de var medlem-
mar i Solidaritet och därför riskerade konsekvenser i
Polen finner vi att bara ett fåtal procent av dem orka-
de bli medlemmar Solidaritets syster- eller broderor-
ganisationer i Sverige. Det är för mig, herr talman,
helt ofattbart!
Det har pratats i dag om ett enskilt fall. Talman-
nen sade att man inte skall ta upp enskilda fall i riks-
dagen. Det skall man kanske inte göra. Men låt mig
säga följande. Kan det vara rätt att en advokat upp-
manar en klient att ljuga? Klienten söker asyl i Sveri-
ge. Advokaten vet om att klienten redan har asyl i
Belgien. Är det då god advokatsed att tala om för
klienten att han inte skall berätta det? Om det är så,
kan vi stryka principen om första asylland.
Sedan utvecklades det här tyvärr till en tragedi.
Det kan man ha många synpunkter på. Men, herr
talman, jag står faktiskt för det jag tänker säga nu. Ett
ombud fick besked via telefon och fax att ett själv-
mordsförsök var på gång. Jag tror att varje normalt
funtad människa hade kastat sig över telefonen och
ringt 90 000. Vad gör ombudet? Jo, ombudet ringer i
stället en journalist på en kvällstidning, trots att det
bara var ett par kvarter till det ställe som samtalet
kom från.
Lennart Rohdin pratade om den borgerliga rege-
ringens beviljande av asyl för jugoslaver. Man bevil-
jade 60 000 personer asyl och sedan införde man
visum.
Det är helt korrekt. Men jag är inte säker på att det
skäl som Rohdin refererade till är korrekt. Han sade
att Sveriges resurser var kraftigt förminskade och att
vi var tvungna att införa visum. Jag tror att man från
regeringens sida offentliggjorde att situationen då var
säkrare i Jugoslavien och att man därför kunde införa
visum. Har jag fel ber jag om ursäkt, men jag tror att
jag har rätt i det fallet.
Till sist, herr talman, skall jag inte fresta riksdagen
längre. Ragnhild Pohanka berättade att de som levere-
rade vapen var skuld till många tragedier och kata-
strofer runt om i världen.
Det har hon absolut rätt i. Men om jag inte hörde
fel sade Pohanka att de vapen som fanns i Iran och
som Iran tänkte använda mot Kuwait kom från väst-
världen. Det måste vara fel. Irans försvarsmakt bestod
av MIG-flygplan och ryska stridsvagnar, och infante-
riets handeldsvapen var Kalaschnikov. Man skall i
alla fall använda rätt världsdel när man kritiserar.

Anf. 133 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Sten Andersson sade i debatten att
han uppträder schyst. Jag skulle åtminstone vilja hålla
med om, efter att här i kammaren ha lyssnat på Sten
Andersson i fyra år i de här frågorna, att Sten Anders-
son uppträder mycket ärligt i debatten. I den mån jag
har anledning att kritisera hyckleri i debatten gäller
det inte Sten Andersson utan helt andra företräda-
re.Det hindrar inte att vi är oense på de allra flesta
punkter, Sten Andersson och jag.
Men jag hyser respekt för att Sten Andersson går
upp och framför sina åsikter i den här kammaren, där
de inte är särskilt comme-il-faut. Det händer att jag
möts av motsvarande respekt när jag dyker upp i
debatten ute i landet, där Sten Anderssons åsikter är
mer frekventa.
Man har diskuterat de två debatterna. När jag talar
om okunnighet kanske Sten Andersson har en förut-
fattad mening om hur jag bedömer den. Det innebär
inte att jag sitter uppe och tittar ned. Jag har följt
dessa frågor även inifrån, som tjänsteman på Statens
invandrarverk, under ett antal år. Jag måste konstatera
att de olika turer som har varit från regering och
myndigheter i dessa frågor inte kan ge annat än en
ytterst förvirrad bild för allmänheten. Det är inte all-
mänhetens fel att bilden är så förvirrad. Därför riktar
sig inte min kritik mot allmänhetens okunnighet, utan
mot politiskt ansvariga och myndigheter som mycket
aktivt har bidragit till att det är på det här sättet. Där-
för är det viktigt att föra en diskussion i de här frågor-
na.
Sten Andersson tar upp frågor om rasism och
främlingsfientlighet. Jag skall avsluta med att säga att
Sten Andersson och jag har helt olika uppfattningar i
dessa frågor. Men efter att ha lyssnat till honom i fyra
år är jag beredd att slåss för att rasist eller främlings-
fientlig - det är inte Sten Andersson.

Anf. 134 STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Ibland får man medhåll från icke
väntat håll. Men så är det ju i en demokrati - man
skall kunna dela och utbyta åsikter.
En fransk litteratör sade en gång för många hundra
år sedan: Jag skulle kunna gå i döden för din rätt att
framföra dina åsikter. Det är väl litet väl teatraliskt,
men jag tycker att det är bra att man kan diskutera
detta. Jag ser det också som en komplimang att bli
betraktad som schyst.
Men fortfarande blir vi som inte delar etablisse-
mangets åsikter i denna fråga ofta beskyllda för att
vara okunniga. Om Lennart Rohdin kan hjälpa till att
ta bort den felaktigheten vore jag mycket tacksam. Vi
är nämligen inte okunniga. Många av oss är dessutom
väljare i Sverige. I den här frågan har riksdagen på ett
ur demokratisk synpunkt fullständigt förödande sätt
lyckats isolera sig från folkmajoritetens åsikter.

Anf. 135 LENNART ROHDIN (fp) replik:
Herr talman! Sten Andersson talar om kunskap
och okunnighet. Det är förstås någonting relativt. Jag
tror att de av oss som har förmånen att vara heltids-
politiker, som vi här i riksdagen är, och verkligen har
tid och resurser att tränga på djupet i olika frågor,
t.ex. flyktingpolitiken, upptäcker hur mycket vi inte
vet ju mer vi får veta. Samtidigt vet vi oftast mycket
mer än folk som inte har tid och resurser att sätta sig
in i frågorna på samma sätt. Vi skall möta dem med
respekt och ödmjukhet, men det är vår skyldighet att
sprida den kunskap som vi har haft förmånen att få ta
till oss.

Anf. 136 STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Man kan diskutera vad som är kun-
skap och vad som är verklighet. Det är inte säkert att
det som Lennart Rohdin uppfattar som det enda sanna
också i praktiken är det enda sanna. Han måste accep-
tera - och jag tror att han också gör det - att det finns
ett stort antal människor utanför det här huset som
inte delar hans åsikter.
Via riksdagens utredningstjänst beställde jag i
somras undersökningar om opinionen om flykting-
politiken sedan 1990 och framåt. Det visade sig att
inte ens en majoritet i Lennart Rohdins eget parti
alltid ställde upp på partiledningen i denna fråga.
Detta gällde även generellt för samtliga riksdagsparti-
er i Sverige.

Anf. 137 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Herr talman! På mitt bord finns det bara en knapp
för instämmande. Det finns ingen knapp för att ut-
trycka avsky. Jag vill med det här inlägget markera att
det som Sten Andersson sade om Mohammad Shake-
ris ombud var otillbörligt och snudd på förtal. Jag
tycker inte att det anstår en riksdagsledamot.

Anf. 138 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag erinrar om att kammaren inte bör diskutera en-
skilda fall.

Anf. 139 STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Jag behöver inte sitta här och försva-
ra någonting som jag inte skall försvara. Men jag står
för vad jag har sagt, baserat på ett förlopp i en hän-
delse som vi inte får lov att nämna i riksdagen. Är det
korrekt?
Jag skäms inte ett ögonblick. Jag anser att om nå-
gon människa i något sammanhang hamnar i en abso-
lut livsfarlig akut situation skall man i första hand
som medmänniska tillkalla dem som kan hjälpa till, så
att inget händer.

Anf. 140 GUSTAF VON ESSEN (m) re-
plik:
Herr talman! Jag vill säga till Sten Andersson att
jag alltid har uppskattat, och uppskattar, honom för
hans engagemang och synpunkter, även om jag som
företrädare för Moderaterna inte delar hans åsikter i
alla hänseenden.
Det är viktigt att kunskap om och upplysning i
dessa frågor förs ut. Det är en del av vår uppgift i den
här kammaren, och vi måste alla ta ett ansvar för den.
I likhet med Lennart Rohdin påstår jag inte att det är
folkets fel att det inte är upplyst. Tvärtom är det ofta
myndigheters, riksdagsledamöters och politikers fel
att budskapen inte går fram och de rätta kunskaperna
inte meddelas.
Trots allt förekommer det två debatter i Sverige.
Jag pekade på detta också i mitt inledningsanförande.
Som talesman för Moderaterna i dessa frågor försöker
jag alltid att hålla ett slags balans som är både huma-
nistisk och realistisk. Jag har försökt forma en politik
utifrån Moderaternas värderingar som är hållfast över
tiden.
Ibland blåser det snålt och motvind, och ibland
mindre snålt. Men man måste vara ärlig i sitt uppsåt
och i sina tankegångar. Det vet jag att Sten Andersson
är, och det skall han ha respekt för.

Anf. 141 STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Jag får beröm från olika håll i dag.
Jag har litet svårt att smälta det, men jag skall försöka
hantera det.
Det kan inte vara så att den allmänhet som riksda-
gen i alla andra sammanhang refererar till är okunnig
just i den här frågan. Jag tror att den är kunnig. Jag
tycker att det är beklagligt att riksdagen - och jag
själv - desinformerar i dessa frågor. Jag erkänner att
jag av ren och skär partilojalitet röstat för förslag som
jag inte känt för. Jag visste då mycket väl att en ma-
joritet av svenska folket ansåg att den politik riksda-
gen har fört om asyl- och flyktingpolitiken saknar ett
fundamentalt drag i en demokrati - nämligen stöd
från en folkmajoritet.

Anf. 142 GUSTAF VON ESSEN (m) re-
plik:
Herr talman! Som jag sade i mitt inledningsanfö-
rande känner jag mig rätt övertygad om att om detta
lagförslag och denna proposition kan antas i de for-
mer riksdagen nu har diskuterat tror jag att det blir en
större legitimitet och en större förståelse hos breda
folkgrupper för en human och realistisk flyktingpoli-
tik.

Anf. 143 RAGNHILD POHANKA (mp) re-
plik:
Herr talman! Jag vet inte om vapenarsenalen är
kongruent i Iran och i Irak, men jag talade om Irak
och Sten Andersson om Iran.

Anf. 144 STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Det där sista var väl litet onödigt.
Okej - det var Iran. Om jag sade Irak var det fel. Men
det handlar om en spridning av vapen från samtliga
stormakter, och flygplan av alla de sorter. Det går inte
att säga att detta är den ena sidans fel, och att det bara
är den ena sidan som levererar. Alla har levererat.
Tyvärr är vapenexporten över hela världen allt för
omfattande. Många länder skulle kunna använda
pengarna på ett betydligt bättre sätt än vad de gör i
dag. Det innebär att även svensk u-hjälp ibland har
medfört att Sverige har hjälpt till att rusta upp dikta-
turländer. Detta är ytterst beklagligt.

Anf. 145 HANNA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Det är stora förändringar som vi har
möjlighet att inte anta i dag, men jag tror att vi kom-
mer att anta de stora förändringarna i flyktingpolitiken
i kammaren. Och i stället för att ta chansen att bryta
den försämrade flyktingpolitik som vi har haft de
senaste åren, väljer regeringen att med hjälp av Cen-
terpartiet och Moderaterna fortsätta på den väg Ny
demokrati började förespråka under förra mandatpe-
rioden. Jag tycker att det är beklagligt och skamligt,
och det borde få fler än mig att känna att vårt svenska
medborgarskap är skamfilat. Maud Björnemalm får
ursäkta, men jag jämför ändå den här politiken och
drar parallellen till Ny demokrati, inte för att vara
elak utan därför att intentionerna är likartade. Man
kan se likartade förslag dyka upp igen.
Jag kommer att belysa tre områden i utskottets
betänkande. Att jag inte tar upp fler områden i dag
betyder inte att jag inte har mer kritik, men jag spar
tid åt kammaren. Jag står naturligtvis bakom alla
Vänsterpartiets reservationer till detta betänkande.
Det första området som jag vill belysa är visering-
en. Regeringens och utskottets resonemang kring det
stora antal länder för vilka vi har visumtvång visar att
man saknar insikt om hur verkligheten ser ut. I pro-
positionen talas det om att "visumtvånget är nödvän-
digt för att upprätthålla den reglerade invandringen",
och man menar att "viseringskrav endast i mycket
liten utsträckning torde hindra människor från att söka
skydd, däremot kan det vara ett hinder för dem att
söka asyl just i Sverige". Det man uttryckligen skriver
är att viseringskraven blir ett hinder för att söka asyl
inom hela EU-området, eftersom man samtidigt påpe-
kar vikten av att Sveriges asylpolitik inte skiljer sig
från näraliggande länders - då skulle nämligen in-
vandringstrycket kunna bli ohållbart.
Vi skapar med denna politik en fästning inom det
rika Europa som stänger ute människor på flykt från
tortyr, dödsstraff, fängelsestraff eller politiskt, sexu-
ellt och religiöst förtryck - detta trots internationella
överenskommelser och gemensamt åtagande vad
gäller just dessa grupper av människor.
Naturligtvis finns det ett samband mellan vår och
näraliggande länders flyktingpolitik, och den som inte
ser harmoniseringen i det som sker runt omkring oss
torde vara både blind och döv. Men det, herr talman,
hindrar inte mig från att bestämt hävda att hårda vi-
sumkrav utestänger människor på flykt från länder
som t.ex. Sverige. Att inga flyende människor når
fram till vår port för att knacka på och be om fristad
betyder inte att de har slutat existera. Tvärtom vill jag
nu upplysa kammaren, om det vore så att någon inte
vet detta, om att världens konflikter i dag på intet sätt
är färre eller mindre komplicerade än förut.
Visumtvånget kombinerat med risken att transpor-
törkravet skärps samt ökat straff för dem som hjälper
flyktingar över gränsen är ingenting annat än att skära
av livlinan för människor i nöd, människor som flyr
från sina länder för att söka tryggheten och möjlighe-
ten till ett nytt liv i fred. Det är skamliga förslag och
en skamlig politik förd av den svenska regeringen.
Jag skulle i detta sammanhang bara vilja nämna
Raoul Wallenberg. Om han hade levt och i dag gjort
det han gjorde då skulle han ha blivit satt i fängelse,
enligt svensk lagstiftning som en förstagradsförbryta-
re.
Det andra området som jag vill poängtera i dag är
diskussionen kring förvar av flyktingar. Att asylsö-
kande flyktingar jämställs med brottslingar då de låses
in på fängelser är oförsvarbart i de flesta fall. Natur-
ligtvis finns det undantag, och möjligheten bör finnas
kvar men användas ytterst begränsat. Då bör det reg-
leras ordentligt, så att det inte finns någon som helst
tvekan vid vilka fall som fängelseförvar är en nöd-
vändig metod.
Detta är en fråga som inte bara Vänsterpartiet
uppmärksammat utan även FN via kommittén för
mänskliga rättigheter, som senast förra året påpekade
i sin rapport från Sverige att tiden för förvar av flyk-
tingar i fängelse eller liknande är alldeles för lång och
att Sverige omedelbart bör se över möjligheterna att
minska den här typen av förvar och minska omfatt-
ningen av förvar.
Även anställda inom kriminalvården på häkten har
reagerat mot detta förfarande. I ett upprop uttrycker
de bl.a. att de inte har utbildning i att ta hand om
dessa människor, att språkkunskaperna ofta är brist-
fälliga, att häktena inte har samlingslokaler utan att de
intagna hålls separerade från varandra, att en asylsö-
kande inte är en brottsling men ändå behandlas på
samma sätt som övriga intagna osv. I detta upprop tar
de också upp situationen för barn under 18 år som har
varit inhysta på häkten för förvar. Här skall faktiskt
regeringen och utskottet få ett plus i kanten, för att
åldersgränsen för vilka som är barn har höjts till 18
år. Tack så mycket för det!
Vänsterpartiet har ställt krav på ett införande av
lagförbud mot flyktingförvar i häkte. Grunderna för
att låsa in flyktingar i häkten är för löst definierade i
dag. Skall man ha möjligheten att hålla människor i
förvar måste det vara hårt reglerat och styrt. Det får
aldrig vara godtycke som bestämmer var människor
skall förvaras och vilka människor som skall förvaras.
Jag vill i samband med detta även påpeka att Eu-
roparådet vid åtminstone två tillfällen besökt Krono-
bergshäktet. Efter sitt besök 1995 uttalade de, fritt
översatt, att fängelse per definition inte är en lämplig
plats för förvar av en person som inte begått något
brott.
Är det för mycket begärt att vi i Sverige utformar
en lagstiftning som tydligare reglerar förvar av
asylsökande personer? Jag tycker att det är ytterst
nonchalant av regeringen att inte ta Europarådets och
FN:s kritik vad gäller förvar på allvar.
Och nu ställer jag frågan till Pierre Schori: Med
vilka argument kan statsrådet försvara att regeringen
på detta tydliga sätt inte har tagit hänsyn till FN:s
kritik vad gäller förvar i sin rapport från 1995? Det är
en konkret fråga. Jag kommer att sätta upp mig på
talarlistan igen om jag inte får ett svar.
Det sista området som jag hinner behandla från
talarstolen nu är återföreningen av familjer. Det finns
i dag i Sverige ett ganska stort antal människor som
tydligt kommit i kläm vad gäller reglerna för återför-
ening. De allra flesta fallen handlar om svenska kvin-
nor med utomeuropeisk make.
Problemen handlar om familjer som blir splittrade
då den ena maken inte har uppehållstillstånd i Sverige
och därför blir utvisad ur landet eller ombeds att åter-
vända till sitt hemland för att därifrån söka uppe-
hållstillstånd.
Vid ett flertal tillfällen har det hänt att efter det att
maken har återvänt till sitt hemland för att därifrån få
uppehållstillstånd har han inte kunnat återvända till
Sverige. En del män har försvunnit spårlöst, och andra
har fängslats. En del har tvingats göra militärtjänst-
göring, som har pågått under flera år. En del har bara
nekats pass och därmed också nekats utresa från
hemlandet. Det finns också exempel på män som
återvänt till sitt hemland, men då det inte funnits nå-
gon svensk ambassad i landet i fråga har de varit
tvungna att först få inhemskt pass i hemlandet för att
sedan få utresetillstånd till näraliggande land med
svensk ambassad och därifrån söka tillståndet. Vi kan
gissa vad det kan leda till i vissa fall.
Det är många som kommer i kläm i en sådan här
historia. Men viktigast kanske är att barnen kommer i
kläm. Det kan handla både om barn från tidigare
äktenskap och om barn inom det nya äktenskapet. För
att få stanna i Sverige måste man i förväg bevisa för
myndigheterna att familjen eller enskilda individer i
familjen kommer att drabbas av allvarliga men om
familjen splittras. Det är en mycket konstig lagstift-
ning, som direkt lämnar öppet för godtycke. Det här
måste vi ändra på om vi på allvar skall kunna hävda
att barnkonventionens paragrafer gäller i Sverige.
Barn kan med de här reglerna bli av med en av sina
biologiska föräldrar under en mycket lång tid.
Det skall också poängteras att uppehållstillstånd
inte beviljas för människor som tidigare begått en
brottslig handling. Jag försvarar naturligtvis inte alla
brottsliga handlingar som människor gör runt om i
världen. Däremot kan jag med ganska gott samvete
säga att jag försvarar de allra flesta som gömmer sig
som illegala flyktingar i Sverige, som gömmer sig
från myndigheterna därför att de har fått ett felaktigt
avvisningsbeslut. Att gömma sig i landet är inte tillå-
tet enligt svensk lag, och därför är alla de här perso-
nerna uteslutna och kan inte få stanna kvar med sin
familj, även om de är gifta och har barn med en kvin-
na som är svensk och som bor i Sverige.
Glöm inte bort att det är barnen som drabbas!
Herr talman! Det är i dag den 5 december 1996. I
dag samlas människor runt om i landet till manifesta-
tioner, möten och träffar för att belysa flyktingfrågan
och den ökande rasismen. Vi bör sända en extra tanke
till alla de flyktingbarn som just i dag har samlats t.ex.
i Storkyrkan här i Stockholm för att berätta för andra
människor och för varandra vad de går igenom och
hur deras verklighet ser ut. Jag hoppas att allt som
sagts här i kammaren i dag har sagts med vetskapen
om dessa flyktingbarn som gömmer sig i Sverige och
som kanske gjort det i flera år.
Samtidigt som jag tycker mig kunna se att männi-
skors personliga engagemang i flyktingfrågor ökar ser
jag att främlingsfientligheten ökar. Även rasismen och
nazismen ökar i vårt land. Inget parti här i riksdagen
skulle kalla sig för rasistiskt eller skulle uttalat säga
att man inte vill ta emot fler flyktingar från andra
länder. Trots det förs i dag en alltmer restriktiv flyk-
tingpolitik. Allt större krav ställs på visum och lik-
nande åtgärder som faktiskt direkt begränsar flyk-
tingmottagandet.
1992 sökte 84 000 människor asyl i Sverige och
1993 40 000 människor. Motsvarande siffror för 1994
och 1995 är 20 000 respektive 10 000. 1996 beräknas
6 000 personer söka asyl i Sverige.
Vi tar emot allt färre människor som är på flykt.
Vi begränsar deras möjligheter att ens försöka få asyl
i Sverige. Vi ställer upp på den europeiska linjen att
bygga höga murar mot omvärlden. Trots detta ökar
rasismen. Rimligtvis borde den minska, eftersom vi
tar in allt färre människor i Sverige som har annorlun-
da hy och annorlunda kultur. Logiskt borde rasismen
minska i Sverige, men det gör den inte. Jag tror att jag
vet varför. Anledningen är att det inte finns någon
koppling där. Kopplingen ligger i arbetslösheten.
Klassklyftorna ökar generellt i Sverige. Människor
känner sig hotade. När man känner sig hotad behöver
man en syndabock. Flyktingarna och våra invandrade
vänner har blivit den syndabocken. Jag tycker att det
är väldigt synd och är övertygad om att det inte behö-
ver vara så. Jag är också övertygad om att Sverige har
råd att ta emot människor på flykt.
Om vi har råd att lägga ut 80-120 miljarder kro-
nor varje år på arbetslösheten har vi också råd att ta
emot människor som flyr för sina liv.

Anf. 146 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Jag respekterar Hanna Zetterbergs
eld, men jag tycker att den brinner av fel orsaker. Det
enklaste sättet att bemöta Hanna Zetterbergs frågor
och påståenden vad gäller FN, Sveriges flyktingpoli-
tik osv. är egentligen att hänvisa till UNHCR.
När UNHCR:s representant den 20 november här i
Stockholm till mig överlämnade det första exemplaret
på svenska av den handbok som gäller vid fastställan-
de av flyktingars rättsliga ställning - överlämnandet
skedde vid en ceremoni - sade den här representanten
att Sverige ligger i den absoluta frontlinjen när det
gäller att respektera UNHCR. Det ser jag som ett gott
betyg och det skall, som sagt, bli ännu bättre med den
nya flyktinglagstiftningen. Jag sade vid det tillfället
att vi i samtliga fall som kommer på regeringens bord
finner vägledning i UNHCR:s handbok. Den finns
med i alla sammanhang och vi agerar i dess anda.
Jag skall strax åka till Folkets Hus i Haninge för
att där föra ut flyktingpolitiken till litet fler än som
finns här i kammaren i dag. Innan jag åker i väg vill
jag rikta ett tack till alla som har deltagit i denna
debatt, utom en som perverterar det ädla språket
skånska. Det är oerhört viktigt att vi trots allt ser till
enheten i det stora när det gäller engagemang och
empati samt solidaritet och samhällsansvar och att vi
fortsätter att hålla enighet kring huvuddragen. Det
gäller också att fortlöpande se över flyktingpolitiken
och förbättra där så behövs.

Anf. 147 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik:
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, som
jag inte riktigt tycker är ett svar. Men det brukar jag
inte tycka, och så är det nog generellt.
Det är bra att UNHCR har riktat positiv kritik till
Sverige och att man tycker att vi ligger i topp. Men
det beror väl på vilka andra länder som vi jämförs
med. Jag tycker att vi skall jämföra oss med oss själ-
va, inte med andra länder. Flyktingmottagandet i
andra länder är inte alltid speciellt bra. Det tror jag att
man skall vara medveten om.
Vad som gör mig litet upprörd i den här frågan är
att det handlar om en relativt enkel sak att göra. Det
handlar nämligen om lagstiftning, inte om pengar. Det
handlar alltså om att människor som flyr för sina liv
inte skall bli satta i fängelse. Naturligtvis skall det
finnas en paragraf av nämnda slag. Vid särskilda
tillfällen skall den möjligheten finnas. Vad jag efter-
lyser är alltså konkreta regler för vilka flyktingar det
rör sig om och för i vilka fall de människorna even-
tuellt kan sättas i fängelse. Jag tycker inte att det är
för mycket begärt. Över huvud taget är det inte ett
konstigt krav.

Anf. 148 THOMAS JULIN (mp):
Herr talman! Jag skall säga några ord om be-
söksvisum. När vi svenskar skall resa utomlands som
turister eller för att hälsa på bekanta irriteras vi ibland
över den byråkrati och de svårigheter som uppstår då
vi söker visum till en del länder. Vi anser ju det vara
en självklarhet att vi skall kunna besöka alla länder på
ett enkelt sätt. Vad de flesta inte vet, eller har kanske
svårt att tänka sig, är att det kan vara mycket svårt och
tidsödande för en utlänning - detta gäller vissa länder
- att få ett turistvisum om man vill resa till Sverige
som turist eller för att besöka släkt eller vänner.
På Invandrarverket hanteras människor olika. De
som t.ex. lever i ett land som Sri Lanka kan ha mycket
stora problem med att få ett turistvisum till Sverige,
även om de jämfört med svenska förhållanden har en
mycket god ekonomi och ett bra och stadigt arbete i
hemlandet.
Jag vet ett fall där ett avslag på en ansökan om tu-
ristvisum överklagades på telefon. Tjänstemannen på
Invandrarverket motiverade avslaget med att säga:
Sådana där kan ju stanna. Men "sådana där" kan vara
både mina och dina vänner.
Jag vet även att det inträffat att visumansökningar
försvunnit. Därmed har hotet funnits att en resa kunde
bli inställd. Det tog flera månader att få visumet.
Ändå gällde det bara ett vanligt visum. Omständighe-
terna var sådana att jag har en känsla av att handling-
arna medvetet lades åt sidan.
Jag för min del hyser inget tvivel om att det på In-
vandrarverket har funnits, och kanske finns, en mera
restriktiv viseringspraxis gentemot människor från
vissa länder - av rädsla för att de skall stanna här. Vi i
Miljöpartiet har svårt att acceptera detta. I motion
Sf629 har vi därför begärt en översyn av de regler och
föreskrifter som styr Invandrarverkets beviljande av
besöksvisum.
I betänkandet finns det ingen reservation från oss
när det gäller besöksvisum. Miljöpartiet står i stället
tillsammans med Folkpartiet bakom ett särskilt ytt-
rande. Detta beror på det positiva uttalande som har
gjorts i propositionen om att det är av största vikt att
kontakter mellan människor i olika länder underlättas
och att regeringen har understrukit vikten av att vise-
ringskraven inte i onödan skall försvåra detta.
Det uttalas också i propositionen att "det övergri-
pande målet måste vara att skapa så stor frihet som
möjligt för rörelser över gränserna".
Herr talman! Det här låter ju bra, och jag hoppas
verkligen att utredarna på Invandrarverket kommer att
arbeta efter dessa riktlinjer och att riktlinjerna gäller
utan att människor från vissa länder inte särbehandlas
och utestängs.
Jag hoppas att vi slipper återkomma i det här
ärendet med en begäran om en översyn av de regler
och de föreskrifter som styr Invandrarverkets bevil-
jande av visum för besök i vårt land.
Vi måste välkomna turister från alla länder, och vi
skall inte hindra släkt och vänner att mötas om det
inte finns mycket starka skäl för detta.

Anf. 149 JUAN FONSECA (s):
Herr talman! Jag vill börja med att i huvudsak in-
stämma i det som invandrarminister Pierre Schori tog
upp här. Med risk för att bli stämplad som inhuman
vill jag också försvara det betänkande som i dag dis-
kuteras, men den risken tar jag gärna. Ibland före-
kommer det övertoner i den här typen av debatt. Jag
kan inte ställa mig bakom åsikten att vi socialdemo-
krater skulle driva en politik som kan förknippas med
Ny demokrati. Jag tar avstånd från sådana påhopp
som har riktats mot oss.
Var och en av oss inser att det inte är lätt att på ett
sätt som tillfredsställer vart och ens önskemål precise-
ra asylbegreppet och skriva en för alla acceptabel
asyllagstiftning. Det är min uppfattning att det betän-
kande som i dag behandlas innehåller bra aspekter
som berör en humanitär flyktinghantering, men det
innehåller också delar som jag skulle vilja se annor-
lunda. Låt mig utveckla detta.
Det är kanske på sin plats att understryka att ingen
förbättrad lagstiftning kan täcka in alla tänkbara om-
ständigheter av humanitär art som uppstår och kom-
mer att uppstå när man har att göra med människor
som söker en fristad i Sverige. En asylpolitik som
hävdar att politiken är human i sina syften måste kun-
na ge möjlighet att ta just en humanitär hänsyn som
inte är reglerad i paragrafer. Det är därför mycket
viktigt att slå vakt om möjligheten för människor att
få stanna i Sverige under längre eller kortare tid. Det
är viktigt i detta sammanhang att på ett öppet och
tydligt sätt kunna klargöra skillnaden mellan asyl och
uppehållstillstånd av humanitära skäl. Därför vore det
på plats att överföra asylprövningen till domstolarna.
Domstolsbehandling skulle ge möjlighet för en
person som söker uppehållstillstånd att muntligt själv
argumentera för sin sak. Hans eller hennes juridiska
ombud skulle få större insyn och större möjligheter att
föra sin klients talan samtidigt som handläggningen
skulle bli öppnare. Dörren öppnas genom det förslag
som utskottet lägger fram.
Herr talman! Asylrätten är en del av den svenska
lagstiftningen. Därför vore det självklart att överföra
asylutredningar och beslut om asyl till tingsrätter och
hovrätter. Inom dessa bör det byggas upp en kompe-
tens för hantering av asylutredningar. Det är därför
som jag välkomnar propositionens förslag om att
stärka rättssäkerheten och att en utredning skall tillsät-
tas som skall se över hela rättsprocessen. Inriktningen
för utredningen bör vara den som jag har redovisat.
Herr talman! En del särskilda frågor i den nu gäl-
lande flyktinglagstiftningen har varit föremål för en
stor och omfattande diskussion. Debatten här i dag
bekräftar detta. Det gäller frågor som berör regering-
ens möjligheter att ta initiativ i svåra och kontrover-
siella fall och det gäller förvarstagande i häkte och
prövning av redan beviljade permanenta uppehålls-
tillstånd. Jag tycker att så länge inte en ny ordning är
införd bör regeringen ta upp frågan om möjligheten
att vid behov ta till sig asylärenden. Detta är i dag
formellt sett inte möjligt. Jag är av den åsikten att det
kan finnas skäl för regeringen att fundera på detta.
Invandrarverket och Utlänningsnämnden åtnjuter inte
så stor tilltro - milt sagt - i frågor som berör humani-
tära skäl.
Det skall vara självklart att allt förvarstagande i
häkte helt skall förbjudas. En asylsökande med rätt
eller utan rätt att stanna i Sverige skall aldrig behand-
las som en brottsling. Enligt utskottet skall placering-
ar i häkte och arrester av förvarstagna komma att
upphöra. Jag utgår ifrån att detta önskemål kommer
att tillfredsställas genom konkret handling.
Herr talman! Den prövning som Invandrarverket i
dag ägnar sig åt enligt tidigare fattade beslut av riks-
dagen måste enligt min uppfattning upphöra. Till mig
ringer det många människor - inklusive en del som i
dag är svenska medborgare - som är väldigt oroliga.
Det är inte oroliga för att de skulle ha ljugit utan för
det obehag som det medför när någon rotar i deras liv.
Angiveri och klappjakt - som Pierre Schori tidigare
talade om - är i dag en verklighet i vårt land. Det som
händer är ytterst osmakligt och obehagligt. Det bör
övervägas en ordning med preskription i denna fråga.
Jag förutsätter att den parlamentariska rättsprocessut-
redningen skall behandla frågan så fort som det över
huvud taget är möjligt. Jag för min del hade velat se
ett konkret förslag från majoriteten i utskottet i denna
för mig viktiga fråga.

Anf. 150 STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Jag aviserade i morse att jag hade en
fråga till Juan Fonseca. Han var nog inte i kammaren
när jag ställde den till honom. Därför ställer jag den
nu.
I en artikel i Sydsvenska Dagbladet från den 17
november påstås det - jag säger inte att han har sagt
det - att Juan Fonseca har sagt att om invandrarna
inte får sin rättmätiga del av makten, så kommer de att
ta den. Jag skulle vilja ha ett besked av Juan Fonseca:
Är detta korrekt citerat? Om det är så, vad menas med
att invandrarna "kommer att ta den"?
Sedan har jag en annan fråga. Det sades att det
inte fanns några domare som kunde förstå agerande
från personer med utländsk härkomst, och därför
dömdes sådana personer oftare till fängelse än andra.
Jag skulle vilja höra Juan Fonsecas kommentar till
dessa två frågor, framför allt när det gäller den första
och påståendet om att invandrarna skall ta makten i
egna händer.

Anf. 151 JUAN FONSECA (s) replik:
Herr talman! Egentligen hör dessa frågor hemma i
en annan debatt. Vi debatterar i dag flyktingpolitiken.
De frågor som ställdes till mig gäller hur vi skall
hantera de människor som redan bor i vårt land.
Men för att göra Sten Andersson till freds kan jag
säga att tidningarna brukar skriva som de vill. Jag har
ingen möjlighet att påverka vad tidningarna skriver.
Mycket kort: Det jag har sagt är att det är viktigt
att de grupper som inte har makt får del av den så att
alla skall kunna känna sig representerade. Jag hoppas
att Sten Andersson nu är till freds.

Anf. 152 STEN ANDERSSON (m) replik:
Herr talman! Det är jag absolut inte. Det är alltid
lätt för oss politiker att säga att vi är felciterade, att vi
aldrig har sagt det som skrivs. Men jag tror faktiskt att
journalisterna, om de inte är helt illvilliga, har en
förmåga, en yrkeskunskap och att de har erfarenhet av
att skriva vad människor har sagt.
Men, okej, om det är så att Juan Fonseca aldrig
har sagt att om vi inte får den rättmätiga delen av
makten så kommer vi att ta den, då köper jag den
förklaringen. Men jag skall ringa till Sydsvenskan i
morgon och fråga dem. Tyvärr kan jag inte interpelle-
ra Juan Fonseca, vilket är synd, för i så fall hade jag i
alla fall kunnat förklara vad journalisten har sagt.

Anf. 153 JUAN FONSECA (s) replik:
Herr talman! Oavsett hur jag svarar på frågorna,
tror jag att Sten Andersson inte kommer att tro på
mig. So what?

Anf. 154 TOMAS HÖGSTRÖM (m):
Herr talman! Jag skall redovisa en motion som
behandlar ett litet ämne i den stora frågeställning som
vi i dag behandlar i riksdagen. I min motion tar jag
upp frågan om vem som skall vara ansvarig för regis-
terhållning av fingeravtryck. I betänkandet och i pro-
positionen redovisas att ansvaret flyttas över till In-
vandrarverket. Jag tycker inte att detta förslag är bra.
I dag är det Polisen som svarar för registerhåll-
ningen av de fingeravtryck som är tagna med stöd av
Utlänningslagen. Polisens fingeravtrycksregister är
indelat i en a-fil och en b-fil. B-filen avser asylsökan-
de. Jag anser att Polismyndighetens kunskaper om
och erfarenheter av registrering och registerhållning
av denna typ i stora stycken är unika. Möjligheterna
att överföra dessa kunskaper till Invandrarverket får
bedömas som begränsade. Jag ser heller ingen anled-
ning till att Invandrarverket nödvändigtvis måste ta
ansvar för registerhållningen. Verkställighetsutred-
ningens förslag är dessutom att Polismyndigheten
även fortsättningsvis bör vara registermyndighet.
Visserligen finns det i nuvarande system, där Po-
lismyndigheten svarar för registrering av de fingerav-
tryck som tas med stöd av utlänningslagen, problem
när det gäller kontakterna mellan berörda myndighe-
ter. Jag tror dock att de är av mindre natur jämfört
med de problem som skulle uppstå till följd av den
förändring som nu aviseras. Jag tycker därför att för-
slaget skall avvisas.
Med anledning av detta yrkar jag bifall till motion
1996/97:Sf9.

Anf. 155 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! För några timmar sedan satt jag i
Storkyrkan och lyssnade till Amaro från Peru, som
sjöng Violetta Paras Jag vill tacka livet. Det var Fem i
tolv-rörelsen som hade organiserat denna aktivitet i
Storkyrkan liksom många andra aktiviteter i landet.
Det var många flyktingar och många svenskar som
ömsom bad och ömsom hårt kritiserade regeringen för
dess flyktingpolitik. Amaro, som tackade livet, är den
peruan som i våras nästan brände sig till döds i despe-
ration över ett avvisningsbeslut.
När man nu ser propositionen är det lätt att tro att
den innebär väldigt stora förbättringar, att regeringen
nu har tagit ett helhetsgrepp på flykting- och migra-
tinsproblematiken. Vi som är intresserade av barnfrå-
gorna noterar att portalparagrafen från barnkonven-
tionen har lyfts in i utlänningslagen och att den skall
vara vägledande för allt arbete. Flyktingar som är upp
till 18 år skall numera definieras som barn, medan
gränsen i utlänningslagen har varit 16 år. Detta och
annat kan lätt göra att man tror att propositionen och
betänkandet innehåller en rad enbart förbättringar för
barn. Skrivningarna är vackra. Men till vad förplikti-
gar de, och vad innebär de egentligen?
Pierre Schori tog här tidigare upp att vi har an-
ledning att känna solidarisk stolthet över alla flykting-
ar som Sverige har tagit emot. Men både Pierre
Schori och alla vi andra vet ju att vi i dag knappt tar
emot några flyktingar. De barn som skulle kunna få
eventuella fördelar av förändringarna i utlänningsla-
gen är inte särskilt många.
Herr talman! Jag skulle kunna ägna hela min tid i
talarstolen åt att kritisera hela det principiella resone-
mang som präglar regeringens proposition. Jag skulle
kunna ägna hela mitt anförande åt att räkna upp det
ena exemplet efter det andra, där svenska myndighe-
ter gravt har förbisett barnkonventionen. Det är fråga
om övergrepp som inte heller med de förändringar
som nu aviseras kommer att kunna undvikas. Jag
skulle kunna ägna hela mitt anförande åt att citera
Barnombudsmannens, Rädda Barnens och Röda kor-
sets skrivelser m.m. Men Ulla Hoffmann, Hanna
Zetterberg och flera andra talare har redan på ett väl-
digt bra sätt tagit upp detta, så jag skall bara göra
några påpekanden.
I Sverige begick vi ett allvarligt misstag när vi inte
från började inkorporerade barnkonventionen i svensk
lagstiftning. Jag och Vänsterpartiet hävdar fortfarande
att detta bör ske. Jag vill också påpeka att utlänning-
slagen inte skall gå före all annan lagstiftning, exem-
pelvis vad gäller LVU, vilket fortfarande kommer att
bli fallet. Gömda barn måste få en bättre rättstrygghet.
Barns asylskäl måste bedömas var för sig. Barn måste
höras. Det skall inte vara de allmänna icke förplikti-
gande utsägelser som föreslås i betänkande och pro-
position.
Jag accepterar inte upptrappningen av barns asyl-
skäl, där kraven på dokumenterad självmordsrisk har
stegrats. Jag undrar: Hur många ytterligare barn skall
offras?
Herr talman! Jag står bakom alla reservationer
som Vänsterpartiet har fogat till betänkandet. Men jag
vill särskilt yrka bifall till reservationen under mom.
34.
Herr talman! Jag vill också hänvisa till den motion
från tvärpolitiska barngruppen i vilken vi bl.a. har
tagit upp frågan om en tvåårig preskriptionstid avse-
ende återkallelse av uppehållstillstånd. Vi kräver
också att avvisningsbeslut som innebär splittring av
en familj skall inhiberas, om inte särskilda skäl före-
ligger. Denna motion är faktiskt undertecknad av
representanter för fem partier i riksdagen. Jag ser
naturligtvis fram emot att de partier vilkas represen-
tanter har undertecknat motionen också kommer att
stödja kraven här i kammaren.
Herr talman! Jag skall inte gå vidare och ta ytterli-
gare tid i anspråk. Jag vill bara än en gång poängtera
att om vi i Sverige, som har skrivit under barnkon-
ventionen, menar allvar, måste vi se till att den blir
gällande också i praktiken. Den skall inte bara gälla
svenska barn utan också de barn som har större
skyddsbehov, nämligen barn som söker asyl.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslöt kl. 17.59 att ajournera förhand-
lingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingarna

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

6 § (forts.) Svensk migrationspolitik i globalt
perspektiv (forts. SfU5)

Anf. 156 ELISA ABASCAL REYES (mp):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka de tappra
ledamöter av socialförsäkringsutskottet som ännu
finns kvar i kammaren.
Fru talman! För 23 år sedan kom jag tillsammans
med mina föräldrar som politisk flykting till Sverige.
Vi kom till ett Sverige som var präglat av 60- och 70-
talets vänstervåg, och följaktligen visade man en
väldigt stor förståelse för kuppoffren från den våg av
militärkupper som sköljde över hela Latinamerika
under det årtiondet. Vi kom till ett Sverige som fak-
tiskt räddade mitt liv, genom att en akutambulans
väntade på Arlanda för att föra en salmonellasjuk liten
bebis till Roslagstulls sjukhus.
Men det där är historia, och historia hjälper inte de
människor som i dag befinner sig i stor nöd och som
inte möts av en ambulans på Arlanda. De förs i stället
i väg till Arlanda i ett fruktansvärt dåligt tillstånd,
orsakat av hungerstrejk, självmordsförsök, psykisk
ohälsa till följd av en orimlig livssituation eller av
tortyrskador de tillfogats i det land de flytt ifrån och
som de nu skickas tillbaka till.
Fru talman! Jag är inte här för att tala i egen sak.
Jag tillstår gärna att jag inte är särskilt insatt i den
komplicerade lagstiftningen och processerna i asyl-
och flyktingärenden. Jag är här för att vara en av dem
som talar nu, för att få bättre nattsömn och veta att det
faktiskt finns en skammens gräns även för flykting-
mottagningens utformning. Den gränsen har de senas-
te årens asyl- och flyktingpolitik överskridit för länge
sedan. Kalla mig extremist om ni vill.
I en kort debattartikel som statsrådet Pierre Schori
publicerade i Dagens Politik i samband med den
uppmärksammade avvisningen av familjerna Sincari
hävdade den nuvarande flyktingministern att vi först
och främst måste satsa på integrationsfrågorna och
satsa mer på de personer som redan finns här, inte ta
emot fler människor som inte har skyddsbehov. Pierre
Schoris utläggning i artikeln syftade framför allt till
att vädja till oss att minnas Socialdemokraternas soli-
daritet med flyktingar som man tagit emot tidigare
under 70- och 80-talet.
Men, fru talman, också det är historia. Det är full-
komligt felaktigt att vägra människor med klart hu-
manitära skäl för att få stanna, vilket familjen Sincari
faktiskt hade - det var ju barnen som drabbades hår-
dast - uppehållstillstånd med hänvisning till att man
måste ta hand om dem som redan finns här.
Jag har en fråga till statsrådet, som inte är här -
jag hoppas att han läser protokollet i stället: Vad
menar statsrådet med att problemkategorisera så
många människor och säga att vi - jag är en av de
invandrare som har kommit till Sverige - måste åt-
gärdas, som en ursäkt för att vägra barn en trygg upp-
växt? Den ursäkten duger inte. Socialdemokraterna
måste hitta ett annat skäl till att avvisa barn som bott
här mer eller mindre i hela livet, ofta under flera år,
därför att deras föräldrar råkar ha ljugit. Men lögn
skall förstås enligt regeringen bestraffas, och då drab-
bas väl också barnen.
En tydligare lagstiftning i asyl- och flyktingfrågor
i det här fallet betyder främst en skärpning, som gör
det otvetydigt lättare att avvisa människor utan att låta
jobbiga mänskliga hänsyn komma i vägen.
Men det här är bara en begränsad del av diskus-
sionen.
Vi vet att t.ex. det klimatmål som Sveriges riksdag
har fastställt inte kommer att uppfyllas, och vi vet
vilka miljö- och försörjningskatastrofer det kommer
att innebära. Vi vet att vi nu går mot en fortsatt ut-
veckling av hög konsumtion i den rika världen på de
fattigas bekostnad, en utveckling som innebär handel-
sunioner i stil med EU, med höga murar mot den
fattigare delen av världen, en utveckling som innebär
Schengenavtal och ett inhemskt hårdnat klimat, där
människor som vanligt pekar på den svagare och
försöker hitta syndabocken i denne.
EU-ländernas murar och Schengensamarbetets
verkliga natur slår igenom i hela Europa, även i Sve-
rige. I Tyskland genomfördes 1993 grundlagsändring-
ar som avskaffade den givna rätten till inresa för
asylsökande. Visumtvång införs överallt i Europa, i
alltfler länder och för alltfler befolkningsgrupper.
Österrike, Danmark, Holland, Frankrike och Storbri-
tannien införde samtidigt skärpningar i den nationella
asyllagstiftningen. Sverige lydde snällt och skärpte
även sin.
Vi går mot en utveckling som innebär att vi skapar
en lagstiftning som i ett globalt perspektiv skall skyd-
da oss mot flyktingströmmar och migrationsströmmar
från den fattigare delen av världen.
I den politiska debatten och andra debatter talas
det ofta med rynkade ögonbryn om s.k. ekonomisk
invandring. Det talas om att människor "lockas hit",
och det är ju verkligen en skam att ta sig till ett ställe
där man tror att ens möjligheter kan bli bättre. Jag vill
fråga alla er som kraftigt fördömer de ekonomiska
flyktingarna, dvs. dem som inte har ett akut skydds-
behov, som inte har bilan på halsen: Varför skulle det
vara så skamligt av de här människor att eftersträva
den levnadsstandard som ni aldrig skulle ifrågasätta
för vare sig er själva, era familjer eller flertalet män-
niskor i er närmaste omgivning?
Anledning till att jag tar upp de här frågorna är att
jag vill visa att man kan se på migrationsfrågorna i ett
globalt perspektiv på flera sätt. Sverige och EU borde
i stället för att höja murarna och skärpa lagstiftningen
förbereda sig på de katastrofer som kommer att följa i
överkonsumtionens spår, förbereda sig på flykting-
strömmar från flera krig till följd av bränsle-, mat-
och dricksvattenbrist, flyktingströmmar till följd av
miljöförstöring och förtryck, flyktingströmmar till
följd av varje människas önskan att skaffa sig en
drägligare tillvaro för sig själv och sina efterkom-
mande.
Fru talman! Världens problem löser man inte ge-
nom att ensidigt satsa på en massiv flyktingmottag-
ning, men Sverige står inför ett vägval: Skall vi bygga
murar, eller skall vi arbeta aktivt för att människors
lika värde skall bli en globalt efterföljd princip?
Migrationspolitik i ett globalt perspektiv kan ock-
så ses på ett lokalt plan på flera olika sätt. Hur tror ni
t.ex. att barn till invandrade personer mår när det går
upp för dem att om - jag säger om - deras föräldrar
ljugit i någon del av sin asylprocess så kommer hela
deras tillvaro att raseras? Hur mår de familjer som
inte får ta in barn som är över 18 år? Hur mår de
person som fallit offer för slutsatserna i en fullständigt
sanslös ambassadrapport och därmed avvisas, trots att
de vet att det kanske kommer att ske på bekostnad av
deras liv, frihet eller hälsa?
Fru talman! Det finns fler saker att kritisera. Jag
vill bara nämna en detalj, och det är förtroendeläkar-
systemet. Jag har många gånger undrat över detta. En
läkare är väl ändå en riktig läkare om han eller hon
har sin legitimation och är aktiv i tjänsten? Den läka-
ren får ge behandling, genomföra avancerade och
riskabla ingrepp i människokroppen och skriva ut
recept på medel som omgärdas av stor restriktion.
Men helt plötsligt kan läkarens utlåtande, helt i strid
med gängse praxis, dvs. att varje läkare är ansvarig
för diagnos och behandling av sin patient, fullständigt
ogiltigförklaras. När det gäller flyktingar kan en för-
troendeläkare kallas in för att göra en bedömning
som, också i strid med vanlig praxis och läkaretik,
inte grundar sig på patientens bästa utan på svenska
statens bästa. Den ursprungligen behandlande läkaren
kan bli fullständigt överkörd av förtroendeläkaren.
Förtroendeläkarsystemet bör snarast avskaffas,
och läkarens bedömning utifrån patientens bästa
måste gälla också för flyktingar. Eller är det så att
flyktingar ha en annan sorts kropp, som kan bedömas
på ett annat sätt?
Jag vill också peka på de inslag som särskilt tvät-
tar bort Socialdemokraternas solidariska fasad. Att
tvångsomhändertagande av barn enligt LVU inte är
skäl nog för att ge ett barn och dess föräldrar uppe-
hållstillstånd, vilket borde vara konsekvensen av att
man ser till barnets bästa, är skandalöst. Tvångsom-
händertagande enligt LVU är i många fall en sista
utväg och en smärtsam åtgärd som genomförs just för
barnets bästa. Vidare rör det sig om en så pass liten
grupp människor att utgångsläget inte kan vara prag-
matiskt, det kan inte handla om kronor och ören.
Snarare måste det - tyvärr - ses som ett utslag av den
principiella inställningen till icke-svenska barn och
deras bästa.
Fru talman! Jag kom till ett solidariskt Sverige,
som manifesterade sin avsky för militärkuppen i Chile
och de ansvariga för den. Jag växte upp i ett Sverige
som exporterade vapen till krig efter krig. Jag står i
riksdagens talarstol i ett Sverige som i dag, samtidigt
som man förstärker murarna utåt, skickar regeringsre-
presentanter och statschefen till Chile för att sälja
vapen till samma militärmakt som en gång fick mig
och min familj på flykt till Sverige. Det är ett Sverige
som säger nej till invandring och ja till begränsad
flyktingmottagning.
Var finns logiken i och de långsiktiga konsekven-
serna av Socialdemokraternas politik?

I detta anförande instämde Ulla Hoffmann (v).

Anf. 157 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! För ungefär två år sedan beslutade vi
här i kammaren om medlemskapet i den europeiska
unionen. I det betänkandet, UU5, sade socialförsäk-
ringsutskottet att man utgick från att Sverige kraftfullt
skulle verka för en solidarisk och human flyktingpoli-
tik inom den europeiska unionen enligt de traditioner
som Sverige har på området. Utskottet sade också att
man utgick från att regeringen skulle sträva efter
bredast möjliga förankring i riksdagen när det gäller
hur Sverige skall förhålla sig i samarbetet om asylfrå-
gor och migrationsrättsliga frågor.
Nu har vi efter två år facit. Det är den restriktiva
och hårdnande asylpolitiken i EU som styr utveck-
lingen i Sverige. Det är inte så märkligt. Även om
man fattar många beslut i enighet, har ju Sverige ändå
bara 4 röster av 87 i ministerrådet. Man har inte heller
enligt min mening visat särskilt stor aktivitet i de här
frågorna - det är åtminstone min erfarenhet från EU-
nämnden.
Det här handlar ju om länder som har betydligt
större problem än Sverige, länder där det finns politi-
ker och partier som bedriver flyktingfientlig politik så
att Ny demokrati skulle framstå som en mild västan-
fläkt i jämförelse. Dessa länder driver igenom ökade
visumkrav och stränga visumregler och har en flyk-
tingdefinition som inte är förenlig med UNHCR:s
beskrivningar i sin handbok. Man genomdriver ett
transportansvar som syftar till att försvåra för männi-
skor att ta sig hit och söka asyl.
Det blir en harmonisering nedåt. Den här sam-
ordningen och harmoniseringen har pågått länge inom
unionen. Redan 1975 startade det s.k. TREVI-
samarbetet, som skulle utveckla polissamarbetet när
det gäller terrorism, radikalism, extremism och inter-
nationellt våld. Naturligtvis ansåg man att detta också
hade beröring med flyktingpolitiken.
1986 startade man i London en ad hoc-grupp som
skulle arbeta med samordning av immigrationsfrågor.
Redan 1985 hade man ju samlats i Schengen för att ta
fram en avsiktsförklaring om just avskaffandet av de
inre gränserna och om vad som skulle hända då. Man
diskuterade då naturligtvis också enhetsakten och den
fria rörligheten för människor. Allt detta arbete för-
siggick i mycket stor hemlighet. Parlamenten var inte
inblandade. Befolkningen var inte inblandad. Någon
offentlig debatt fördes inte. I Frankrike skrev Le Fi-
garo i mitten av 1989 att den franska utrikesministern
inte ens hade informerat inrikes- och justititeminstrar-
na om vad som pågick. På det sättet kunde samarbe-
tet, och senare också Schengensamarbetet, slå rot och
växa till sig i statsbyråkratierna utan hämmande of-
fentlig insyn, utan kritik och utan offentlig debatt.
1988 samlades en grupp av koordinatörer, minist-
rar och tjänstemän, på Rhodos, och 1989 upprättade
man en tidtabell för harmonisering av flyktingpoliti-
ken i Europa. Man ville främst utreda vilka stater som
skall vara ansvariga för den första asylansökan, hur
man skall bemöta uppenbart ogrundade asylansök-
ningar och hur man skall utforma en gemensam vise-
ringspolitik. Sedan kom ju Maastrichtfördraget, där
principen för personers fria rörlighet slogs fast. Då
skärptes kraven att så att säga komma till skott med
en gemensam politik. Man hade då redan utformat
Dublinkonventionen, som just talar om hur det här
med första asylland skall fungera, och 1990 fattade
man också beslut om tillämpningsavtalet när det gäl-
ler Schengen. 1991 kom också den yttre gränskon-
trollkonventionen där man har lagt fram förslag om
hur man skall samordna kontrollen vid de yttre grän-
serna.
Det som hela tiden har präglat detta är ju, som jag
sade, en strävan att bygga fästningen Europa, och att
också göra det utan att vi i Europa har kunnat föra en
offentlig debatt och granska det i de nationella parla-
menten eller i EU-parlamentet.
Sverige har inte visat framfötterna. Man har i stort
sett passivt godtagit de förslag till restriktioner som
har kommit fram inom EU. Jag har inte sett några
protester när man har utökat antalet länder som man
måste ha visum från. När vi diskuterade flyktingbe-
greppet, och en resolution antogs om detta där man
bestämde sig för en definition av begreppet flykting,
innebar det som jag ser det en kraftig urholkning av
UNHCR:s regler. Sverige avstod från att lägga in
veto. Man gjorde en liten förklaring där man sade att
förbehöll sig rätten att ha en litet annan tillämpning av
den här bestämmelsen i Sverige, men inte heller den
tillämpningen uppfyller helt och fullt UNHCR:s
handboksrekommendationer.
Det vi sysslar med här i dag är alltså en anpass-
ning till olika EU-beslut som innebär skärpningar och
ökad hårdhänthet gentemot flyktingar. Jag menar att
det här undergrävandet av rätten till asyl kommer att
fortsätta när vi nästa år ratificerar Schengenavtalet.
Schengenavtalet handlar i liten utsträckning om ökad
fri rörlighet för människor. Det handlar i stället om
kontroll av yttre gränser och om polissamarbete. Un-
gefär 4 av 142 artiklar under den här paragrafen
handlar om fri rörlighet, medan 138 handlar om kon-
troll av och restriktioner för människor inom EU och
vid dess yttre gränser.
I Schengenavtalet finns inte skyddet av de facto-
flyktingar och krigsvägrare. Det har vi också i princip
plockat bort i harmoniseringens anda. Det finns ju
inte heller i Dublinkonventionen eller i gränskon-
trollkonventionen. Asylansökningar skall i framtiden
bara prövas i ett land är det tänkt. Men enligt Genè-
vekonventionen har ju varje land skyldighet att ge
asyl till politiska flyktingar. Det här kommer att öka
pressen på att ha samma asylpolitik ytterligare.
Visumreglerna används ju, som många har nämnt,
som en metod att försvåra eller förhindra flykt från
andra länder. Transportansvaret för flygbolag och
andra transportörer innebär ju att dessa blir ekono-
miskt ansvariga - också de som transporterar till
Sverige - om de tar med sig personer som inte får
komma in i landet. De tvingas göra humanitära be-
dömningar på flygplatserna runt om i världen.
SAS, det svenska, norska och danska flygbolaget,
har rekommenderat sin personal att göra språktest, att
kolla passen och att särskilt kolla folk från fattiga
länder. Då hänvisar man ibland till att det ju går att
söka sig till en ambassad eller ett konsulat för att få
visum, men att söka asyl är ju inget skäl för att få
visum. Om man inte kan ta sig till ett europeiskt lands
gräns, kan man ju inte heller söka asyl.
Är man utan pass måste man dessutom vända sig
till de myndigheter som eventuellt förföljer en, och
det kan ju inte vara så lätt alla gånger.
Det blir också enligt Schengenavtalet straffbelagt
att passera gränsen på andra ställen än gränsstationer.
Enligt min mening strider också det mot Genèvekon-
ventionen. Man skall kunna ta sig över gränserna utan
att bli bestraffad.
Det kommer att bli ytterligt svårt för flyktingar
runt om i världen att uppfylla alla villkor i Schenge-
navtalet, och den debatten kommer vi säkert tillbaka
till under våren. I praktiken blir det nästan omöjligt
att söka asyl i de europeiska länderna om man bor i
ett land långt från Europa.
Jag tror, fru talman, att det här byggandet av
"fästning Europa", eller fortress Europa som det ock-
så kallas, inte är någon bra säkerhetspolitik. Det skär-
per i stället motsättningarna i världen och kommer att
utsätta den europeiska unionen för kritik från många
håll.
Fru talman! Jag instämmer i de yrkanden som Ulla
Hoffmann har lagt fram.

Anf. 158 MAGGI MIKAELSSON (v):
Fru talman! Det har varit en lång debatt. Den för-
stärker också den berättigade oro som finns och som
vi kan se bakom alla protester och aktioner mot den
flyktingpolitik som har lagts fram här i dag.
Mitt inlägg kommer att handla om hur svenska
myndigheter behandlar kurdiska asylsökande i all-
mänhet och turkiska kurders situation i synnerhet. Jag
gör det särskilt för Hasan Tosun och hans släktingar,
och jag gör det för familjerna Sincaris skull. Jag gör
det för att behandlingen av deras fall återigen i riks-
dagens protokoll skall stå som ett exempel på hur
svenska myndigheter missbrukar, misstolkar och
misshandlar intentionerna i såväl svensk lagstiftning
som internationella konventioner.
Det är ingen nyhet att den turkiska staten ständigt
begår brott mot de mänskliga rättigheterna. Det är ett
oomtvistat faktum att den turkiska statens repression
mot oliktänkande inneburit att tusentals oskyldiga
människor har fängslats och avrättats. Tortyr används
regelmässigt mot människor som fängslas för såväl
vanlig kriminalitet som politiska brott.
Europarådsmedlemmen Turkiet bryter helt öppet
mot åtskilliga av artiklarna i Europarådskonventionen
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna. Man kan kritisera Turkiet
för brott mot artikel 2, som kräver att envars rätt till
liv skall skyddas genom lag; artikel 3, som innebär
förbud mot tortyr; artikel 5, som garanterar personlig
frihet och säkerhet; artikel 10, som skyddar envars
yttrandefrihet; och artikel 11, som garanterar friheten
att delta i fredliga sammankomster samt föreningsfri-
het.
Självklart bryter också Turkiet mot FN:s konven-
tion om tortyr. Både FN:s tortyrkommitté och Europe-
iska kommittén för förhindrande av tortyr har vid
flera tillfällen besökt Turkiet och rapporterat om
tortyr. Turkiet har dock struntat i dessa kommittéers
rekommendationer. Sverige och andra länder måste
envetet kräva att Turkiet följer de här rekommenda-
tionerna.
Vi kan också konstatera att de tullregler gentemot
Turkiet som EU har antagit inte har lett till de för-
bättringar som man trodde på och pratade om innan.
I en helt nypublicerad rapport - Turkey: No
security without human rights - ger Amnesty Interna-
tional nya bevis och nya vittnesbörd om att Turkiet
har lång väg kvar att gå innan landet kan kallas en
demokrati. Rapporten ger en skrämmande bild av
tortyr, avrättningar och "försvinnanden" som det
kurdiska folket utsätts för av regeringens säkerhets-
styrkor - övergrepp som rutinmässigt förnekas, döljs
eller t.o.m. ibland rättfärdigas av regeringen.
Trots att Turkiet har en av världens mest sofistike-
rade tidnings- och förlagsindustrier och nyligen sände
upp en egen kommunikationssatellit ställs TV-
producenter inför militärdomstolar, fängslas akademi-
ker, författare och musiker och förbjuds tidningar som
vågar ifrågasätta regeringens metoder. Ett av de mer
uppmärksammade fallen är Turkiets kanske främste
författare Yasar Kemal, som i mars i år fick ett 20
månaders fängelsestraff för att i en artikel ha fördömt
regeringens politik i sydöstra Turkiet, dvs. Kurdistan.
Värst utsatta för regeringens terror mot oliktän-
kande är de uppskattningsvis 12 miljoner kurderna i
sydöstra Turkiet. Mer än 20 år av nästan konstant
politiskt våld har bidragit till en minskad respekt för
mänskliga rättigheter. I princip pågår det ett inbör-
deskrig där, och som alltid är det civilbefolkningen
som drabbas hårdast.
I den här delen av Turkiet lever invånarna i ett
slags moment 22-situation på grund av inbördeskriget
mellan regeringen och PKK-gerillan. De flesta offren
för utomrättsliga avrättningar är vanliga bybor som
inte vill delta i det av regeringen inrättade s.k. byvakt-
systemet. Detta organiserades formellt som ett skydd
mot PKK, men det har med åren övergått till att bli en
del av statens repression eftersom byarna bränns i
stället för att skyddas och människorna dödas av de
säkerhetsstyrkor som skulle skydda befolkningen.
Systemet startades i mitten av 1980-talet. Numera
finns det ca 55 000 byvakter. De utgör något slags
halvmilitär styrka som både opererar mot andra byar
och även gör räder in i Irak.
"Om vi accepterar byvaktsystemet kommer PKK-
terroristerna att attackera oss och om vi inte gör det
kommer terroriststyrkorna att attackera oss. Det enda
vi vill är att terroristerna och säkerhetsstyrkorna låter
oss vara i fred. Vi vill bara leva ett värdigt liv."
Så säger en kurdisk bonde i den Amnestyrapport
jag hänvisade till.
Fru talman! Det är till den här verkligheten turkis-
ka kurder regelmässigt utvisas från Sverige - numera.
Den rätt till uppehållstillstånd som turkiska kurder
kunde räkna med för några år sedan gäller inte i dag. I
stället hänvisar Utlänningsnämnden allt oftare till det
man kallar inre flykt när man utvisar kurder från Sve-
rige. Med inre flykt menar man att en asylsökande
utvisas med motiveringen att han kan hålla sig gömd i
hemlandet. T.ex. försvarar Utlänningsnämnden att
kurder utvisas till Turkiet med att det går att hålla sig
gömd i Istanbul.
Det är inte sant. Även i de stora städerna genom-
för säkerhetsstyrkorna regelrätta räder. Sedan 1991
har 87 människor dödats i Ankara, Istanbul och Ada-
na under förevändningen att de tillhört väpnade op-
positionsgrupper. Även om det i vissa fall har stämt
har det också visat sig att säkerhetsstyrkorna öppnat
eld utan att ge den förmenta oppositionen möjlighet
att ge upp. Det finns mycket sällan bevismaterial, och
det tas nästan aldrig fångar vid dessa räder. Männi-
skor dödas och bevismaterialet försvinner.
Jag tänker ta upp två exempel på den här politi-
ken. Det ena är Hasan Tosun, en kurd som kom till
Sverige i slutet på 1980-talet. Han flydde till Sverige
eftersom hans bror bor här och hade hunnit få uppe-
hållstillstånd. Han flydde från Turkiet eftersom hans
politiska verksamhet gav honom anledning att frukta
för sitt liv. Två av Hasans släktingar avvisades från
Sverige 1993. De greps omedelbart vid hemkomsten
och fördes till fängelse respektive försvann. De har
inte hört av sig till anhöriga sedan dess. Hasans lille-
bror och brorson är försvunna i Turkiet. En annan
bror är svårt invalidiserad efter att ha blivit torterad
av militären. En släkting är avrättad och en sitter i
fängelse. Militären har bränt hans hus.
Den här listan skulle jag kunna fortsätta länge
med. Men trots att Hasan också riskerar allt det här
om han återvänder får han inte stanna i Sverige. Man
tror inte på hans berättelse. Nu tillhör han den växan-
de skara flyktingar som gömmer sig i Sverige i ett
förtvivlat hopp om att de svenska myndigheterna trots
allt skall visa humanitet. Hasan har bott i Sverige i
snart sju år. Om han får stanna har han arbete hos sin
bror. Han har stort stöd från sin kommun och från
allmänheten i kommunen. Det finns en Åseleanda
också i Hammarstrand i Jämtland, där Hasans bror
bor.
Det andra exemplet är familjerna Sincari från
Åsele, som ju många har tagit upp här i dag. Deras
brutala utvisning och de brott som då begicks mot
FN:s barnkonvention har skakat Sverige. Två pappor
och en bror lyckades undgå utvisningen. Brodern,
Ciyar, har sedan dess fått uppehållstillstånd. Men
resten av familjen lever under svåra förhållanden i
Diyarbakir. Med svensk regerings goda minne har
man splittrat en familj och tvingat dess medlemmar att
leva åtskilda. Barnens skolgång fungerar inte, efter-
som flera av dem egentligen bara minns Sverige och
Åsele. Rädslan för de turkiska myndigheterna finns
kvar. I Sverige gömmer sig de två papporna.
Ingen, absolut ingen väljer att leva gömd i måna-
der om det inte finns berättigade skäl att frukta för sitt
liv om man återvänder. I den alldeles aktuella rapport
som Amnesty har lämnat i år framstår det också med
all önskvärd tydlighet att rädslan är befogad. Det är
förenat med livsfara för de allra flesta kurder att åter-
vända till Turkiet.
Hasan måste få stanna i Sverige. Familjerna Sin-
cari måste få möjlighet att komma tillbaka och återfö-
renas. De turkiska kurder som varit i Sverige under
flera år måste ju ges möjlighet att få sin sak prövad än
en gång, med utgångspunkt från att de talar sanning,
att flykten till Sverige var befogad, att rädslan för att
återvända till Turkiet är berättigad. All dokumentation
måste ses i ett samlat sammanhang.
Fru talman! Om Sverige skall kunna återupprätta
sitt rykte och åter bli ett land dit flyktingar med väl-
grundade skäl, som förföljelse, skall kunna ta sin
tillflykt - så måste vi ändra den svenska flyktingpoli-
tiken. Då borde vi återförvisa detta betänkande. Jag
förstår att det inte kommer att ske, vilket är beklag-
ligt.
Jag står bakom Vänsterpartiets samtliga reserva-
tioner och önskar att de hade kunnat vinna gehör i den
här debatten.

Anf. 159 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Jag lovade Pierre Schori - inte hotade
- att sätta upp mig på talarlistan tills jag har fått svar
på min fråga om vad som skall hända med de ensam-
stående invandrare som vistats här länge och brukat
falsk urkund. De riskerar att få sina uppehållstillstånd
indragna av Invandrarverket.
Jag bad inte Pierre Schori om ett svar som till-
fredsställde mig vad gäller officiella signaler, men jag
bad om ett svar. Det har jag inte fått.
Pierre Schori sade att regeringen i några fall har
fattat beslut om att låta barnfamiljer stanna. Det är
bra. Men uttalandet "aldrig mer ett Mohammad Sha-
keri-fall" gäller ju fortfarande, och det täcks inte av
det.
Har Pierre Schori för avsikt att ge officiella signa-
ler till Invandrarverket och Utlänningsnämnden vad
gäller återkallande av uppehållstillstånd?
Jag hade ytterligare en fråga till statsrådet som jag
inte fick svar på. Den gällde barnens bästa och sam-
hällsintressena. Jag ville veta när barnens bästa får
vika för samhällsintresset. Pierre Schori svarade att
det i besluten noga skall anges hur myndigheterna har
tagit hänsyn till barnkonventionen, men det var inte
svar på min fråga. Jag frågade inte hur besluten skall
utformas. Jag ville veta när barnens bästa får vika för
samhällsintresset.
Nu är inte statsrådet här, utan han är i Haninge
Folkets Hus. Men när statsrådet känner att han vill
svara på dessa frågor så lyssnar jag gärna, oavsett om
det är på Kvarnen i Folkets Hus i Haninge eller här i
kammaren. Det spelar faktiskt ingen roll. Men helst
skulle jag förstås vilja se svaren i konkret handling.

Anf. 160 HANNA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag skall fatta mig kort. Jag ställde en
fråga som jag inte tyckte var speciellt komplicerad till
Pierre Schori tidigare i kväll. Nu är han inte längre
här, och här finns heller ingen av de företrädare för
regeringspartiet som tidigare deltog i debatten. Jag
hoppas däremot att de läser protokollet.
Till protokollet vill jag på det här sättet meddela
att jag faktiskt inte tycker att jag fick något svar på
frågan. Jag vill gärna ha ett svar senare och kommer
att följa upp den här frågan. Den är nämligen så pass
viktig och inte speciellt krånglig.
Jag vill veta hur vi på ett annat sätt kan reglera hur
vi tar människor som söker asyl i Sverige i förvar.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 10 december.)

7 § Överlåtelser av allmännyttiga bostadsföre-
tag eller deras bostäder

Föredrogs
Bostadsutskottets betänkande 1996/97:BoU7
Överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller
deras bostäder (prop. 1996/97:38)

Anf. 161 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i
detta betänkande.
Denna proposition bygger på att man i praktiken
vill förbjuda försäljning av delar av eller hela kom-
munalt ägda bostadsbolag. Jag tror inte att det är av
omsorg om hyresgästerna utan för att man skall upp-
fylla något kongressbeslut. Framför allt vill man hålla
god min inför hyresgästföreningarna runt om i Sveri-
ge.
Jag var medlem i en hyresgästförening i 30 år,
men för två år sedan lämnade jag den. Hyresgäströrel-
sen bedrev då en kampanj i medierna som jag tyckte
var som hämtad från 30-talets Tyskland. Man visade
en bild på ett höghus. En mygga stack in sitt spröt i
varje fönster, och sprötet fylldes med rött blod. Detta
skulle symbolisera de höga hyrorna.
Jag tyckte inte att en sådan kampanj var värdig en
organisation i ett demokratiskt samhälle i allmänhet
och i Sverige i synnerhet. Därför lämnade jag organi-
sationen efter 30 års medlemskap.
Ungefär 45 % av de svenska hyreslägenheterna
ägs eller fövaltas av kommunala bostadsbolag. Det är
sagt att dessa skall vara hyresledande. Det ordet kan
man tolka litet som man vill. En del privata fastig-
hetsägare har faktiskt kunnat ta ut en onödigt hög hyra
på grund av allmännyttan har varit hyresledande. Det
är alltså ett ord som man inte alltid skall använda i det
sammanhang man tror att det bör användas.
I stället tror jag att propositionen baseras på att
man vill att politikerna skall bestämma över hur vi
skall bo. Nu kan man inte göra det vad gäller villor
och bostadsrätter, men man kan fortfarande det vad
gäller hyresrätter. Man gör vad man kan för att behål-
la den möjligheten.
Jag visste att man omedelbart skulle få stöd ifrån
Vänsterpartiet, eftersom de aldrig har accepterat fri
företagsamhet. Men det är förvånansvärt att Social-
demokraterna så lätt väljer en sådan partner.
Jag såg i en tidning häromdagen att statsrådet Jör-
gen Andersson kommenterade den här propositionen.
Han sade att om man inte fick igenom propositionen
befarade han en ökad segregation.
I och för sig kan inte Carina Moberg stå till svars
för vad hennes statsråd har sagt, men jag skulle vilja
önska både Jörgen Andersson och Carina Moberg
välkomna till Malmö och Rosengård. Där finns den
verkliga segregationen i dag - med dagens system.
I grunden är förslaget näst intill en attack mot det
kommunala självstyret. Det finns många kommuner i
Sverige i dag som skulle vilja investera i skolor och
äldreomsorg men som inte har pengar. Kanske ser
man en lösning i att sälja ut delar av det kommunala
bostadsbolaget. Men det hindras enligt den här pro-
positionen.
Jag vet att det står att det finns undantag, men un-
dantag skall ju vara det som bekräftar regeln, så det
kan bara förekomma i ytterst få fall. Det här innebär i
praktiken att man från statens sida talar om för en
kommun hur den skall investera. Jag tycker att den
enskilda kommunen och dess medborgare själva
skulle få lov att bestämma detta.
Det här förslaget är så djävulskt konstruerat att om
en kommun skulle sälja mer än 25 % av sitt bo-
stadsinnehav drabbas inte bara hyresgästerna i de hus
som säljs, utan även hyresgästerna i de bostäder som
är kvar i kommunens ägo, av förlust av räntebidrag,
vilket i praktiken innebär höjda hyror.
Jag skall ge några exempel. En kommun utanför
Stockholm vill i dag sälja ut en stor del av sitt bestånd
men behålla en äldre del, där det bor en stor andel
pensionärer. Man har där kunnat hålla låga hyror,
eftersom man har kunnat jämna ut hyrorna över hela
beståndet. Det här går inte i dag. Kommunen kan nu
inte sälja sitt bostadsbolag, och det innebär att man
inte kan göra de investeringar som kommunen anser
vara viktigare än behållandet av ett bostadsbolag.
Ett annat exempel kan hämtas från Markaryd. När
man aviserade att man skulle sälja ut sitt bostadsbolag
möttes detta av våldsamma protester från hyresgäströ-
relsen och från socialdemokraterna. Nu, ett par år
senare, är allting frid och fröjd. Bostadsbolaget såldes
t.o.m. till en utländsk ägare. Man har aldrig haft så
bra service som i dag. Hyrorna är enligt hyresgästerna
acceptabla, trots att det inte längre är kommunen som
äger bolaget.
Jag skulle kunna peka på ännu flera sådana lyck-
ade försäljningar, där privata företag har köpt bo-
stadsbolag eller delar av dem och där de protester
som fanns initialt efter hand har försvunnit. Man har
sett att en privat fastighetsägare kan sköta bostadsbo-
laget väl så bra och i många fall bättre än kommunen.
Herr talman! Det talas om en fri hyresmarknad. Vi
har i dag faktiskt en fri marknad för den stora delen
av vårt bostadsbestånd. Jag talar då om bostadsrätter
och om villor, där det är marknaden och ingenting
annat som bestämmer. Moderaterna hävdar att vi i
dag skulle kunna ha en fri hyresmarknad. Det finns i
dag bostadsbrist i stort sett bara i Stockholms inner-
stad.
När man ser på lägenhetsannonserna i Malmötid-
ningarna, vad gäller både hyresrätter och bostadsrät-
ter, finner man att de går sida upp och sida ned. Ingen
kan där ta ut ett för högt pris, för då blir det inget köp.
Vi nåddes häromdagen av ett brev från Bankföre-
ningen, vilket presenterades rätt stort i en del tidning-
ar. Där framhölls att ett bifall till propositionen kan
innebära en minskad kreditvärdighet för kommunala
bostadsbolag. Även om man inte i dagsläget avser att
sälja, kan bankerna och långivarna tänka att en kom-
mun kan hamna i en sådan ekonomisk situation att
den är tvingad att sälja till i princip vilket pris som
helst. Då kan långivaren inte ligga ute med högre lån
än vad man kan bedöma att man får ut på den fria
marknaden.
Herr talman! Jag hoppas att det här bara stannar
vid ett försök. Låt marknaden råda, och låt kommu-
nerna själva bestämma. Låt majoriteten av medbor-
garna, som ändå har rätten att rösta i allmänna fria
val, i kommunen bestämma om de vill ha kvar hela
sitt kommunala bostadsbolag eller delar av det. Det
skall vi inte vi sitta i Stockholm och avgöra.
Till sist, herr talman, vill jag ta upp en fråga som
jag har ställt i tidigare debatter sedan jag kom in i
bostadsutskottet. Under den förra mandatperioden
fick Socialdemokraterna, som då var i opposition,
med hjälp av Ny demokrati igenom ett förslag om
bildande av ett bostadsdepartement. Efter det att vi
har voterat om detta i kammaren har det varit lika tyst
i den frågan som i Faraos gravkammare, så tyst att en
knappnål som faller skulle höras som ett kanonskott.
Jag skulle vilja fråga Carina Moberg, som kanske inte
var med under den förra mandatperioden, om hon har
hört huruvida hennes parti kommer att leva upp till
det löfte som man så högtidligt ställde ut här i kam-
maren för tre år sedan.

Anf. 162 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Fru talman! Bankerna varnar bostadsministern.
Svidande kritik ges från kommunrepresentanter.
Centerpartiet yrkar avslag.
Varför varnar bankerna bostadsministern? I Da-
gens Industri i går, den 4 december, kunde man läsa
att det här förslaget får kritik av samtliga hypotek-
sinstitut. De anser att förslaget påverkar kreditinstitu-
tens bedömning av allmännyttiga bostadsbolag nega-
tivt.
Större kommunal borgen kommer att krävas, och i
vissa fall kan krediter komma att sägas upp. Det
handlar här inte om små pengar och små krediter. Det
kommer att bli allt svårare för bostadsbolagen att låna
pengar.
Varför får förslaget svidande kritik från kommu-
nalråd oavsett partitillhörighet? Jo, förslaget innebär
ett påhopp och ett misstänkliggörande av kommunal-
politiker som har att bestämma i sin egen kommun.
Det här förslaget innebär att man inte har tilltro ens
till egna socialdemokratiska kommunalråd.
Varför yrkar vi då från Centerpartiet avslag? Jo, vi
anser precis som många andra att detta är ett intrång i
den kommunala självstyrelsen, en självstyrelse som vi
från Centerpartiet anser att det är väldigt viktigt att slå
vakt om. Det här förslaget strävar i det avseendet åt
ett helt annat håll än vi kan acceptera.
I propositionen föreslår regeringen att räntestöd
inte längre skall ges om att allmännyttigt bostadsföre-
tag avhänder sig mer än 25 % av det bestånd av de
bostäder som företaget ägde i oktober 1996. Förvisso
råder det delade meningar om de allmännyttiga bo-
stadsföretagens nuvarande och även framtida roll som
ett instrument för bostadspolitiken. Vi i Centerpartiet
har klart deklarerat att vi anser att allmännyttan har en
stor betydelse, men den frågan skall riksdagen inte ta
ställning till i dag.
Vi har faktiskt också en gemensam syn i bostads-
utskottet. Det är synd att Knut Billing inte är här, för
jag tror att det som jag nu säger skulle glädja honom.
Vi har faktiskt en med Moderaterna, Folkpartiet och
Kristdemokraterna gemensam syn, och vi har en ge-
mensam reservation på det här området, reservation nr
1 mom. 1, som jag yrkar bifall till.
I vår reservation pekar vi på det som vi inte kan
acceptera i regeringens förslag.
1. Som jag tidigare sagt är det fråga om ett intrång i
det kommunala självstyret.
2. Kommunala bostadsföretag diskrimineras och
tillåts inte verka på samma villkor som privata.
3. Nödvändiga och väl motiverade omstruktureringar
av de kommunala bostadsföretagen kommer inte
att kunna genomföras. Inte minst viktigt är att hy-
resgästerna hos de kommunala bostadsföretagen
kommer att få det sämre än hyresgästerna hos pri-
vata bostadsföretag.
Vi i Centerpartiet vill ha en valfrihet och en neut-
ralitet i boendet för människor. Vi vill skapa förut-
sättningar för det. Kommunernas ekonomiska situa-
tionen är också grunden för att det allmännyttiga
bostadsbeståndet skall kunna vara långsiktigt ekono-
miskt hållbart. Kommunernas allmännyttiga bostads-
bestånd är i många fall i behov av förnyelse för att på
ett bra sätt också kunna utgöra basen i en social bo-
stadspolitik. En sådan förnyelse kan kräva avyttring
av vissa fastigheter. Det har skett i Uppsala. Detta bör
inte riksdagen förhindra.
Nej, lyssna till den rättvisa kritiken, bostadsminis-
tern och även ni socialdemokratiska riksdagsledamö-
ter! Låt de förtroendevalda i kommunerna ta sitt fulla
ansvar för dessa frågor! Det kan vara avgörande för
kommunernas möjligheter att tillgodose de ekonomis-
ka behoven för de olika kärnverksamheter som kom-
munerna enligt lag är skyldiga att ge sina kommunin-
vånare, precis som Sten Andersson sade. Det kan
handla om vård, omsorg, utbildning och skola för våra
ungdomar.
Fru talman! Med detta yrkar jag avslag på majori-
tetens förslag och bifall till reservation nr 1, mom. 1.

Anf. 163 ERLING BAGER (fp):
Fru talman! Regeringens proposition syftar till att
förhindra kommunerna från att sälja kommunala bo-
stadsföretag, dvs. sådan bolag som i Sverige med en
starkt värdeladdad term kallas för allmännyttan. Om
en kommun säljer mer än 25 % av ett sådant bolag
drar staten in räntebidragen, om propositionen går
igenom.
Folkpartiet avvisar propositionen. Vi ser förslaget
som en uppseendeväckande inskränkning i den kom-
munala självstyrelsen och ett försök att konservera en
struktur på bostadsmarknaden som redan har överlevt
sig själv.
Vår inriktning är den motsatta. Vi tror på ett större
inslag av privat ägande på bostadsmarknaden. Vi
förnekar självfallet inte att många allmännyttiga bo-
stadsföretag är välskötta, men i ett övergripande per-
spektiv framstår det omfattande kommunala fastig-
hetsägandet i Sverige som ett problem. Detta är något
unikt internationellt sett i västvärlden. Inte ens Fin-
land kommer i närheten av en så hög andel av allmän-
nytta som vi har här i Sverige.
Vi förordar dock inte en sådan utförsäljning av
allmännyttan att boendet kommer i kläm eller att
kommuner gör förmögenhetsförluster. Men att en
utveckling mot mindre kommunalt ägande av bo-
stadsbolag skulle hindras genom statliga åtgärder
finner vi helt orimligt.
Fru talman! Regeringens beskrivning av den his-
toriska utvecklingen på bostadsmarknaden lämnar
mycket i övrigt att önska. Det är i och för sig riktigt
att bostadsbristen minskade genom det s.k. miljon-
programmet och att allmännyttiga bostadsföretag
spelade en central roll när detta skedde. Men sanning-
en är också att den centraliserade och subventionera-
de inriktning som bostadspolitiken då gavs skapade
problem. Bostadsköerna var långa under årtionden.
De bostäder som producerades motsvarade många
gånger inte människornas önskemål. Valfriheten var
alltför begränsad.
Den erfarenhet som skall dras av den förda bo-
stadspolitiken är att en överreglerad och subventione-
rad bostadsmarknad inte löser efterfrågan på bostäder
bättre än en fri marknad.
Folkpartiet har länge pekat på de stora problem
som är förknippade med att kommuner driver alltför
mycket affärsverksamhet. Den verklighet som vi ser i
dagens Sverige har gett oss rätt. Många kommuner
har ekonomiska bekymmer, bl.a. genom att de gett sig
in i vidlyftiga affärer i stället för att koncentrera sig på
sina huvuduppgifter som vård och utbildning. Exem-
pel på detta ser vi inte minst i den kommunala fastig-
hetskris som nu pågår.
Fru talman! En annan invändning mot alltför stora
kommunala bolag är att de snedvrider konkurrensen,
hotar dränera kommunen på skattemedel och därige-
nom skapas ekonomiska problem.
Eftersom varje form av företagande innebär eko-
nomiska risker, innebär också kommunalt företagande
risker. Det är risker som tas med pengar som egentli-
gen borde vara avsedda för skola, äldreomsorg, barn-
omsorg, sjukvård och andra viktiga kommunala ange-
lägenheter.
Regeringens propositionen syftar till att försvåra
en utförsäljning av de kommunala bostadsbolagen.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att en sådan
politik går stick i stäv mot den politik som Folkpartiet
vill se på bostadsmarknaden och för de kommunala
bostadsbolagen.
Regeringen föreslår således att räntebidrag inte
skall utgå till de bostadsbolag som avhänder sig mer
än 25 % av det bestånd av bostadslägenheter som
företaget äger den 11 oktober 1996. Avhänder sig ett
allmännyttigt bostadsföretag mer än så förlorar det
räntestödet både för de bostäder som överlåts och för
dem som finns kvar i företaget.
Fru talman! Vi anser detta vara orimligt. I prakti-
ken cementerar regeringen de nuvarande ägarförhål-
landena och omöjliggör en utförsäljning av bolagen
när kommunerna så önskar. Vi avvisar självfallet ett
sådant förslag. Även en del socialdemokratiska kom-
munalråd ute i landet har uttryckt stark kritik mot
propositionen. Det kan väl knappast ha undgått soci-
aldemokraterna i bostadsutskottet eller regeringen.
Också jag har en fråga till Carina Moberg. Den rör
samma varningssignaler som kommer från bankerna,
och som kolleger här tidigare har tagit upp i sina
anföranden. Jag har här Dagens Industri från den 4
december 1996. Där talar man om hur bankerna var-
nar bostadsministern. "Säljförbud för kommuner kan
leda till kreditstopp. - - - svidande kritik av samtliga
hypoteksinstitut. De anser att förslaget påverkar kre-
ditinstitutens bedömning av allmännyttiga bostadsbo-
lag negativt. - - - krediter kan sägas upp."
Här är ett citat från Patrik Liljedahl, bolagsjurist
på Spintab: "För redan svaga kommunägda bostads-
bolag, som vill sälja för att få in pengar, kan de in-
dragna räntebidragen bli tuvan som stjälper lasset."
Min fråga till Carina Moberg är: Oroar detta över
huvud taget inte socialdemokraterna?
Slutligen yrkar jag bifall till de reservationer som
Folkpartiet står bakom i detta betänkande.

Anf. 164 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Förutsättningarna för de kommunala
bostadsföretagen har förändrats radikalt under 1990-
talet. De har fått sämre ekonomiska villkor och skall
numera verka på samma villkor som de privata fastig-
hetsbolagen. Kommunerna kräver avkastning på insatt
kapital för att rädda den kommunala ekonomin. Staten
vägrar att hjälpa kommunala bostadsföretag i kris men
satsar 10-15 miljarder på att rekonstruera privata
fastighetsbolag och bostadsrättsföreningar.
Kraven på de kommunala bostadsbolagen gör att
den sociala bostadspolitiken alltmer blir en illusion
och att ägarna, kommunerna, mer bryr sig om bola-
gens ekonomiska ställning än om att leva upp till
bostadspolitiska mål.
Detta avslöjas väldigt tydligt om man studerar
ägardirektiven till bolagens verksamhet. Där står det
väldigt mycket om de ekonomiska kraven man ställer
och väldigt litet eller inget alls om de bostadssociala.
I detta läge uppstår naturligtvis frågan om vad vi
skall ha de kommunala bostadsbolagen till. Ropen på
utförsäljning blir alltfler men med olika motiv. I mo-
deratstyrda kommuner vill man sälja ut bolagen för att
man inte anser att bostadsförsörjning är en kommunal
angelägenhet. I en del socialdemokratiska kommuner
vill man sälja ut för att om möjligt rädda den kommu-
nala ekonomin och för att värna andra kommunala
områden som äldreomsorg och skola m.m. I de mode-
ratstyrda kommunerna är de ideologiska skälen helt
avgörande och har inget med ekonomin att göra. Det
är oftast kommuner med god ekonomi även om det
finns undantag.
Socialdemokratiskt styrda kommuner som vill
sälja sina bolag gör det för att om möjligt förbättra
den kommunala ekonomin. Det är dock mycket få fall
där kombinationen rikt bostadsbolag och fattig kom-
mun stämmer in. I de flesta fall är det så att både det
kommunala bostadsbolaget och kommunen har dålig
ekonomi.
Regeringens förslag blir nog mest ett slag i luften.
Det kommer inte att få någon större betydelse efter-
som det som vanligt innehåller möjligheten att kring-
gå de regler som nu skall fastställas. Det finns inte
heller några fastighetsekonomiska kalkyler som visar
varför just 25 % av ett bostadsbolag skall säljas ut.
Inte heller förslaget om att de kommunala bostadsbo-
lagen skall kunna bredda sitt ägande får någon effekt.
Dessutom är avsikten med ett sådant förslag
mycket otydligt. Vad vill ni socialdemokrater egentli-
gen? Vilka privata ägare går in och samäger ett kom-
munalt bostadsbolag där avkastningen inte får vara
större än vad kommunallagen medger och där kom-
munen fortfarande har en majoritetsställning? Vad
händer med möjligheten att föra en social bostadspo-
litik med ägare som har andra syften med sitt ägan-
de?
Det som är vettigt med regeringens förslag är na-
turligtvis den nödvändiga diskussionen om de kom-
munala bostadsföretagens framtida roll och vilka krav
som ägaren, kommunen, ställer för att kunna föra en
social bostadspolitik. Detta beror naturligtvis till
mycket stor del på hur staten kommer att agera i fort-
sättningen. Jag ser fram emot resultatet av den kom-
mande utredningen och de ställningstaganden man gör
där.
Kommer kommunerna att få ett nödvändigt till-
skott av de medel som behövs för att fullgöra sina
åtaganden på flera väsentliga områden? Kommer
staten att ge kommunerna de rättigheter och skyldig-
heter som behövs för att föra en social bostadspolitik?
Då duger det inte att som i den bostadspolitiska
utredningen hänvisa till den nu gällande lagstiftningen
i kommunallagen, plan- och bygglagen eller social-
tjänstlagen. Det löser inga problem med segregation
eller bostadsproblem för de svaga på bostadsmarkna-
den. Här behövs andra styrinstrument. Blir det någon
hjälp till kommunala bostadsföretag i kris eller lättna-
der för dem som kommer i kris om det inte görs nå-
gonting för att komma till rätta med problemen i de
s.k. krisomgångarna?
Förslagen i detta betänkande är inte någon lösning
på problemen utan bara ett försök att förhindra en
oönskad utveckling. Staten och kommunerna måste
bestämma sig för vad man vill med de kommunala
bostadsföretagen. Det räcker inte med orden i den
bostadspolitiska utredningen om att kommunala bo-
stadsföretag måste ha ett klart bostadspolitiskt upp-
drag vid sidan av kraven på en sund fastighetseko-
nomi.
Vad är då det framtida bostadspolitiska uppdra-
get? Vem skall se till att det genomförs?
Här har ni socialdemokrater bevisligen mycket
olika uppfattningar. En av Vänsterpartiets reservatio-
ner har sin utgångspunkt i en s-motion som i stort sett
överensstämmer med de reservationer som jag har
lämnat i den bostadspolitiska utredningen. För oss
vänsterpartister är det självklart att staten skall ta sitt
ekonomiska ansvar men också ge kommunerna rättig-
heter och skyldigheter att ställa krav på sina bostads-
bolag liksom på de privata.
Härmed, fru talman, yrkar jag bifall till reservatio-
nerna 2 och 4.

Anf. 165 ULF BJÖRKLUND (kd):
Fru talman! Regeringen har gång efter annan lagt
fram förslag som på olika sätt inskränker kommuner-
nas rätt till egen styrning. Inte nog med att kommu-
nerna är tyngda av regeringens åtstramningspolitik
med minskade statliga bidrag, minskade skatteintäk-
ter, skattestopp och ökade sociala kostnader. Nu fort-
sätter man dessutom att även inskränka den kommu-
nala självstyrelsen.
Nu vill man också i propositionen och i utskotts-
betänkandet BoU7 inskränka kommunernas rätt att
besluta över sina kommunala bolags framtida ägar-
förhållanden och bostadsbestånd. Regeringens förslag
denna gång visar tydligt att man inte betror kommu-
nerna med att handskas med sina egna bostadsföretag
eller den interna ekonomin. Dessutom går det helt
emot principen om att besluten skall fattas så nära
människor som möjligt, nära de som berörs. Det är
ägarna och inte staten som är bäst skickade att avgöra
om en eventuell omstrukturering av ett kommunalt
bostadsföretag är nödvändigt eller inte.
Statligt förmynderi är oacceptabelt och därmed
avvisar Kristdemokraterna regeringens förslag.
Regeringens politik går mer och mer ut på att be-
straffa kommunerna om man inte gör som pappa
staten tycker. Detta gäller bl.a. vid kommunalskatte-
höjningar och nu vid försäljning av kommunala bo-
stadsföretag eller delar därav.
Det viktiga är egentligen att i stället återge kom-
munerna förutsättningar för att ta ansvar för sina vik-
tiga verksamheter som vård, omsorg och utbildning.
Kristdemokraternas budgetförslag för år 1997 visar
just på en sådan inriktning genom att kommuner och
landsting tilldelas ytterligare 6,5 miljarder kronor,
utöver regeringen, för att klara sina viktiga uppgifter
på ett bättre sätt.
Många kommunala bostadsföretag hotas de när-
maste åren av ekonomiska bekymmer. För dessa före-
tag är möjligheterna att göra nödvändiga strukturella
förändringar begränsade. Privata bostadsföretag med
svag ekonomi har kunnat rekonstrueras genom nytill-
skott av finansiella medel eller avskrivningar av ford-
ringar.
De kommunala bostadsföretagen däremot har inte
kunnat göra på motsvarande sätt eftersom de i regel
har kommunal borgen på sina lån.
I dessa fall kan skulderna endast lösas genom att
kommunen går in med ytterligare kapital eller löser
lånen.
Regeringens förslag innebär med andra ord att
kommunala bostadsföretag diskrimineras och att de
inte tillåts att verka på samma villkor som privata
bostadsföretag. Detta kommer också på sikt att drabba
hyresgästerna i de kommunala fastigheterna.
I kommuner med svag ekonomi - och de är gans-
ka många - innebär detta att andra kommunala verk-
samheter som vård, omsorg och utbildning - kommu-
nerans basverksamheter - blir lidande. Alltfler inser
att man inte kan fortsätta att med skattebetalarnas
medel hålla de kommunala bostadsföretagen under
armarna, samtidigt som verksamheten inom skolan,
barnomsorgen och äldrevården får vidkännas stora
nedskärningar.
För kommuner med bostadsföretag i kris, eller i
behov av marknadsanpassad förnyelse, återstår därför
många gånger bara utvägen att sälja hela eller delar av
företaget om inte den egna kommunala ekonomin
skall påverkas negativt. Kravet på ekonomisk balans i
den kommunala budgeten fr.o.m. år 1999 gör också
handlingsutrymmet mindre för många kommuner.
Vidare försvårar förslaget ombildning av hyresrät-
ter till bostadsrätter. Det måste vara möjligt, och of-
tast också önskvärt, att de boende kan köpa sin egen
bostad om de så önskar. Valfrihet i boendet är något
som vi kristdemokrater vill slå vakt om.
Fru talman! Till sist: Kommunerna har ett lagfäst
ansvar, bl.a. i socialtjänstlagen, att ombesörja att
människor som inte på egen hand kan lösa sitt behov
av bostad eller har särskilda behov när det gäller
boendet får sitt bostadsproblem löst på något sätt.
Detta ansvar finns oavsett hur ägarförhållandena i
bostadsföretagen ser ut. Kommunerna har hanterat
detta ansvar väl, och vi kristdemokrater är övertygade
om att de kommer att göra det även i framtiden. Vi
anser att kommunerna själva är bäst lämpade att be-
döma hur detta ansvar tar sig uttryck i praktiken. Den
sociala bostadspolitiken har alltså inte att göra med
vem som äger fastigheterna. Kommunen har ett an-
svar att lösa bostadsproblemen, inte minst med tanke
på socialtjänstlagen. Av det skälet är det nästan som
att höra ett eko från forna tider att lyssna till Vänster-
partiet och Owe Hellberg just i den här frågan.
En grundläggande förutsättning för detta är natur-
ligtvis att både kommuner och bostadsföretag har
kvar sin handlingsfrihet. Den skall naturligtvis inte
inskränkas.
Fru talman! Jag yrkar härmed avslag till förslagen
i regeringens proposition och bifall till reservationer-
na nr 1 och 3.

Anf. 166 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Nej, vi i Vänsterpartiet pratar inte
som ett eko från gamla tider. Ulf Björklund, jag och
några fler i den bostadspolitiska utredningen har dis-
kuterat denna fråga. Jag tyckte att vi hade en ganska
bra samsyn. Vi tyckte att socialtjänstlagen nog inte
var tillräckligt bra och stark för de svaga på bostads-
marknaden. Det handlade om särskilda grupper: äldre,
handikappade och några till.
Men de andra svaga grupperna på bostadsmarkna-
den har faktiskt inget skydd i socialtjänstlagen. Jag
tycker att det är litet dåligt av Ulf Björklund att påstå
något sådant nu. Eller är det så att han tolkar social-
tjänstlagen på ett annat sätt i dag än vad han gjorde
tidigare?

Anf. 167 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! Verkligheten är den att Vänsterpartiet
reserverade sig i just dessa frågor i den bostadspoli-
tiska utredningen, Owe Hellberg.
Vi kristdemokrater hävdar att den lagstiftning och
de reglementen som finns i dag faktiskt är tillräckliga,
och att de måste prövas ytterligare ett tag innan åtgär-
der vidtas. Där skiljer vi oss litet grand. Kristdemo-
kraterna anser att dagens regler är tillräckliga, och att
socialtjänstlagen ger en trygghet för människor. Är
detta inte fallet i verkligheten i vissa kommuner miss-
brukar de i princip socialtjänstlagens paragrafer. Av
det skälet är det nog andra punkter än just regleringen
på detta område som Vänsterpartiet bör titta på.

Anf. 168 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag talar inte om min reservation, utan
om de samtal och diskussioner vi förde i utredningen.
Där var vi ju i stort sett överens om detta.
Tyvärr är verkligheten ännu värre i dag, Ulf
Björklund. Det finns äldre människor som inte ens får
flytta från en kommun till en annan. Inte ens de som
verkligen har stöd i socialtjänstlagen och har sin rätt
att flytta kan alltså göra det i dag. Jag tror inte att Ulf
Björklund är riktigt à jour med verkligheten.

Anf. 169 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! De justeringar som har gjorts i lag-
stiftningen när det gäller kommunernas och bostads-
företagens situation är ganska nya. De har bara varit i
bruk några år. Det talar för att man måste se efter
vilket ansvar kommunerna tar med de möjligheter de
har. Ett bostadsföretag kan ha en social uppgift och
känna en social vilja även om det inte råkar vara ägt
av kommunen. Det finns många kommuner där man
ser exempel på att bostadsföretaget självt, oavsett
ägare, tar ett sådant socialt ansvar. De vet nämligen
att de har socialtjänstlagen i ryggen, och det är en
trygghet för ett bostadsföretag vare sig det är privat
eller kommunägt.

Anf. 170 CARINA MOBERG (s):
Fru talman! Ärade kolleger som inte för närvaran-
de befinner sig på julfest! Apropå Ulf Björklunds prat
om eko från svunna tider vill jag påminna om att för
ganska precis nio år sedan fördes i denna kammare en
debatt som på många sätt påminner om den som vi nu
är mitt uppe i.
Då som nu försvarar vi socialdemokrater allas rätt
till en god bostad till rimlig kostnad. Det är nämligen
precis det som detta ärende handlar om.
Detta är i grunden en ideologisk fråga - marknad
mot allmännytta och kortsiktiga ekonomiska lösningar
mot långsiktig stabilitet och planering. Det handlar
om kampen mot segregation och försvarandet av
möjligheten till demokratiskt inflytande.
Det är mer uppenbart än på mycket länge att man i
framtiden kommer att behöva de styrinstrument som
byggts upp under lång tid för att i möjligaste mån
uppfylla de bostadspolitiska målen. De kommunala
bostadsbolagen är kanske det allra viktigaste vapnet
för detta. Marknaden klarar inte av den sociala bo-
stadspolitiken. Vid en internationell jämförelse är
erfarenheten att den svenska modellen, med allmän-
nytta i stället för socialbostäder, uteslutande är till
svensk fördel.
Självfallet måste allmännyttans roll i framtiden
diskuteras. Som vi socialdemokrater ser det förutsät-
ter detta att man till att börja med ser till att detta
styrinstrument finns kvar. Därför lägger vi nu fram
förslag till vissa regler om överlåtelse av allmännytti-
ga bostadsföretag eller deras bostäder.
I korthet inrymmer betänkandet förslag som inne-
bär möjlighet till breddat ägande, vilket betyder att
andra ägare än kommunen accepteras utan att företa-
gets ställning som allmännyttigt förändras. Om kom-
munens bestämmande inflytande över företaget där-
emot upphör skall allmännyttigförklaringen kunna
återkallas och räntestöd inte längre lämnas för företa-
gets bostäder. Om en kommun avhänder sig mer än
25 % av det bostadsbestånd den ägde den 11 oktober
blir den av med räntestödet. Regeringen kan dock
under vissa omständigheter medge fortsatt räntestöd
även i sådana fall, då situationen för det specifika
bolaget eller kommunen är av ett slag som gagnas av
detta. Med detta menas underförstått kommunens
invånare - de boende i dessa bolag. Förloras rätten till
räntestöd återkallas godkännandet som allmännyttigt
bostadsföretag. Det innebär naturligtvis också att
framtida åtgärder riktade till dessa bolag inte kommer
att omfatta dem. Tillämpningsperioden är - precis
som vi tidigare har hört här - den 12 oktober 1996 till
den 31 december 1997. Detta är alltså en temporär
lösning.
Regeringen kommer skyndsamt att tillkalla en sär-
skild utredare med uppdrag att lämna förslag dels om
förutsättningarna för att ett företag skall kunna ha
ställning av allmännyttigt bostadsföretag, dels om
villkoren för fortsatt räntestöd för sådana företags
bostäder vid försäljning eller andra överlåtelser som
berör företagen eller deras bostäder. Detta, Owe Hell-
berg, anser vi socialdemokrater ligger utmärkt i linje
med bl.a. Anita Johanssons motion, vilket hon själv
också instämmer i.
För att förstå resonemanget bakom dessa förslag
krävs att man känner till historien på området. Ibland
kan man fråga sig om det är tillräckligt många som
gör det. Den svenska politiken har under mer än 50 år
grundats på en uppgiftsfördelning där staten svarar för
att finansiella och legala instrument finns tillgängliga
för bostadsbyggandet, och där kommunerna tar det
fulla ansvaret för att bostäder som behövs också kan
erbjudas kommunens invånare.
Det har sedan lång tid funnits en bred politisk
majoritet bakom detta i kommunerna. Staten har bi-
dragit med en i princip heltäckande finansiering, som
har medfört att kraven på kapitaltillskott från ägarna
har kunnat hållas nere. Den allmännytta som vi i dag
har är alltså ett resultat av ett samspel mellan statens
ekonomiska stöd och kommunernas kraftfulla och
engagerade insatser. Det här är viktigt och mycket
centralt.
Under den borgerliga perioden i början på 90-talet
förändrades bostadspolitikens villkor - en annan
ideologi låg till grund för detta. Som bekant går det
mycket fort att riva och rasera, och betydligt lång-
sammare att bygga upp och bygga om. Samtidigt är
det en utmaning att bevisa att de politiska målsätt-
ningarna är riktiga och hållbara. Det är spännande
med politik.
De två reservationer som moderater, folkpartister,
kristdemokrater och centerpartister står bakom hand-
lar om att förskjuta fokus från det som denna fråga
egentligen handlar om. Tyvärr kan man t.o.m. ana ett
försök att dribbla bort den oerhört tunga och centrala
fråga som är anledningen till själva förslaget - social
bostadspolitik eller inte - kryddat med en hel del
politiska floskler.
Den första reservationen går ut på att kritisera
förslaget utifrån infallsvinkeln kommunalt självstyre.
Det bästa sättet att försöka bemöta detta argument
är att fråga sig: Vad innebär det kommunala självsty-
ret om man ser det ur ett bostadspolitiskt perspektiv?
Jo, man måste först bestämma sig för om bostaden
tillhör den kommunala kärnverksamheten. Vi social-
demokrater anser att så självklart är fallet. Alla män-
niskor måste nämligen bo. Bostaden skall inte vara en
handelsvara vilken som helst. Marknaden i all ära,
Sten Andersson, men social rättvisa är väl inte det
första man associerar till.
Under en interpellationsdebatt här i kammaren den
28 maj sade sig bostadsminister Jörgen Andersson
anse att det tillhör en kommuns kärnverksamhet att
föra en bostadspolitik och därmed också äga ett bo-
stadsbestånd.
Vid det tillfälle som vi hade representanter från
SABO och Kommunförbundet hos oss i utskottet, för
att höra deras synpunkter i detta ärende, framgick
klart och tydligt att man inte hade tagit något beslut,
eller ens behandlat något förslag, som på något sätt
avviker från det som bostadsministern konstaterade
vad gäller kommunal kärnverksamhet.
Mot detta står, om jag får säga så, alltså de två
borgerliga reservationerna. Dessa reservationer inne-
håller vitt skilda åsikter på många viktiga punkter från
olika partier, grundade i skilda ideologier. Man har
tydligen funnit att det är bättre att visa upp enighet
från fyra partier i platta, avhyvlade, politiskt fattiga
reservationer än att visa vad man egentligen står för
som självständigt parti.
Som exempel kan nämnas att Moderaterna, som vi
alla känner till, vill avskaffa alla statliga subventioner
till bostadssektorn, medan Centerpartiet, som Rigmor
Ahlstedt sade, har en i grunden mycket positiv in-
ställning till allmännyttan, precis som man skriver i
sin motion.
Moderaterna är här de stora förlorarna. De avstår
t.o.m. från att på ett tydligt sätt uttala vilka ambitioner
de har på området bostadspolitik, vilket är både
ovanligt och synd, då det skulle kunna ge näring till
en betydligt intressantare ideologisk diskussion. Det
är bara att konstatera att även moderater fortfarande
använder sig av begreppet allmännytta. Sten Anders-
son blandar t.o.m. ihop hyresgästföreningarna med de
kommunala bostadsbolagen, vilket jag kanske inte
skall kommentera utan bara konstatera.
När vi nu diskuterar de kommunala bostadsbola-
gen kommer vi automatiskt in på debatten om segre-
gation. Här måste jag säga att vissa politiska företrä-
dares åsikter och argument förbryllar mig en aning.
Folkpartiet förtjänar därför ett eget avsnitt i detta
anförande.
Den 7 oktober väckte folkpartisten Erling Bager
under den allmänna motionstiden en motion i ämnet
En social bostadspolitik. Han har i och för sig själv
redan refererat delar ur den, men jag tänkte ändå
upprepa det. I denna motion skriver han följande om
allmännyttan: De allmännyttiga bostadsföretagen
förvaltar en stor del av landets bostäder. De har och
kommer även i framtiden att ha en stor betydelse för
att tillgodose efterfrågan på den svenska bostads-
marknaden.
Litet mer än två veckor senare, den 28 oktober,
väcker Folkpartiet en motion med anledning av rege-
ringens proposition i denna fråga. I denna motion
avvisar man propositionen med motiveringen att för-
slaget är en uppseendeväckande inskränkning i den
kommunala självstyrelsen och ett försök att konserve-
ra en struktur på bostadsmarknaden som redan över-
levt sig själv, samt att i ett övergripande perspektiv
framstår det omfattande kommunala fastighetsägandet
i Sverige - dvs. 22 % - som ett stort problem.
Erling Bager! Var står egentligen Folkpartiet? Det
bästa vore om ni kunde bestämma er så att vi och
väljarna vet det. Det vore också bra om Erling Bager
kunde redovisa Folkpartiets eventuella övergripande
uppfattning i dessa frågor.
Och Erling Bager! Vad tror Folkpartiet att exem-
pelvis en total utförsäljning av allmännyttan i de
nordliga kommunerna i Stockholms län skulle leda
till? Skulle det öka möjligheterna för flyktingfamiljen
från sydöstra Turkiet att få en lägenhet där? Jag vet
inte riktigt vilken verklighet ni lever i, men det är bara
att konstatera att det är lätt att föra en oansvarig, po-
pulistisk politik och lägga förslag på åtgärder som
man sedan inte behöver ta ansvar för.
Inom parentes sagt, skulle väl i och för sig det ni
ofta talar så varmt för, dvs. skolpengen, vara en enkel
match att genomföra i en kommun med folk av bara
en sort, men samtidigt skulle resultatet bli att konsek-
venserna på andra områden och i andra kommuner
blir än mer ohållbara. Det är helheten som är det
viktiga. Det liberala dilemmat är att det inte håller att
ta med den ena handen och ge med den andra.
Eftersom så många talare har varit nyfikna på So-
cialdemokraternas inställning till Bankföreningens
framställning till oss, skall jag säga några ord om det.
Jag konstaterar samtidigt att det här i kammaren finns
många flitiga läsare av Dagens Industri.
I denna framställning anser Bankföreningen att det
är viktigt att man tar hänsyn även till nämnda kredi-
taspekter. Det håller vi naturligtvis med om. Vi tar
naturligtvis till oss uppmaningen angående just kredi-
taspekterna. Men det är inte aktuellt med något utta-
lande därutöver här och nu.
Fru talman! Jag vill avsluta detta anförande med
att återknyta till den "affär", eller överlåtelse av
kommunalt bostadsbolag, som fick mig att agera
politiskt i denna fråga. Det handlar om Nackahem.
Vilka konsekvenser får en total utförsäljning av ett
välskött bolag som Nackahem för grannkommunerna
på Södertörn? Det vet vi inte ännu - det får framtiden
utvisa. Vi kan dock misstänka att affären knappast
stärker kommunens ekonomi på lång sikt. Det beslut
som fattades med en rösts övervikt och mot de boen-
des, alltså kommuninvånarnas, vilja, delvis av ideo-
logiska skäl är i princip omöjligt att ta tillbaka. 50 års
uppbyggnad tog en minut att riva ned. Är det konstigt
att man reagerar?
Om det är så att varje kommun skall driva sin egen
bostadspolitik utifrån sina egna spelregler, utan att ta
hänsyn till den ena av de två ansvariga "parterna",
dvs. staten, bör besluten i konsekvensens namn över-
ensstämma med riksdagsmajoritetens uppfattning. Så
är inte fallet i dag.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till hemställan i
bostadsutskottets betänkande nr 7 och avslag på
samtliga reservationer.

Anf. 171 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Det var intressant att höra att Carina
Moberg har bekymmer med andra partiers väljare.
Om vi ser på siffrorna under de senaste åren, verkar
bekymret vara störst på hennes egen sida. Carina
Moberg bör kolla den egna ställningen innan hon
kastar skräp på andra.
Det sägs att poängen med propositionen är att be-
hålla en låg hyra. Men det går att göra även om det
inte finns en enda kommunal lägenhet i en kommun.
Vi kan gå över gränsen och jämföra. Där finns det
inget skäl att behålla detta.
Carina Moberg sade också något rätt fantastiskt,
nämligen att marknaden inte kunde garantera långsik-
tig stabilitet. Vilket ekonomiskt system utöver mark-
naden kan garantera en långsiktig och hållbar stabili-
tet, Carina Moberg?
Det har talats om erfarenhet av allmännyttan. Jag tror
att jag är ganska ensam i denna kammare om att ha
bott i allmännyttan i 30 år. Man kan med ena handens
fingrar räkna dem med samma erfarenhet.
Till sist förstår jag av det uteblivna svaret på min
fråga om bostadsdepartement att Socialdemokraterna
nu, tyvärr alltför sent, delar Moderaternas uppfattning
i den frågan.

Anf. 172 CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Till att börja med tror jag att jag sade
så här: Rättvisa är väl inte det första ord man associe-
rar till begreppet marknaden. Sten Andersson vet
mycket väl att jag står för den linje som mitt parti har
företrätt ända sedan partiet bildades vad gäller blan-
dekonomi. Försök inte att få in mig på något annat
spår, för det tjänar ingenting till.
Sten Anderssons fråga om vi fortfarande kämpar
för att få ett bostadsdepartement har jag redan besva-
rat i kammaren. Jag har ingenting utöver det jag sade
då att tillägga.
Låg hyra är naturligtvis någonting eftersträvans-
värt. Det är ingenting som vi kan fatta beslut om här.
Däremot kan vi konstatera att de kommunala bostads-
bolagen lyder under kommunallag och hyreslag i
olika punkter.

Anf. 173 STEN ANDERSSON (m) replik:
Fru talman! Carina Moberg nämnde marknaden
två gånger i sitt anförande, andra gången sade hon att
det inte var symtomatiskt för rättvisa. Första gången
sade hon att marknaden och långsiktig stabilitet inte
hör samman.
Jag nämnde Socialdemokraterna och hyresgästfö-
reningarna i samma mening därför att de är samma
andas barn. Hyresgästförbundets styrelse består till
stor del av socialdemokrater, även om de under senare
tid alltmer börjat protestera och ha egna åsikter i
bostadsfrågor.
Vad gäller bostadsdepartement tycker jag att det
är skönt att kunna få ett erkännande i dag. Vi hade en
rätt så äventyrlig votering i riksdagen för tre år sedan
där Socialdemokraterna, som i alla andra samman-
hang inte ens med en tång kunde ta tag i Ny demo-
krati, gladde sig åt dess stöd. Oskar Lindkvist lovade
att inrätta ett bostadsdepartement så fort man kom till
makten. Efter den voteringen har vi inte hört ett dugg
om det.
Än en gång: Tack för att ni nu delar Moderaternas
åsikt i den frågan.

Anf. 174 CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Jag lyssnar och lär av äldre kolleger
och kamrater. Det är viktigt. Sedan skulle jag vilja
poängtera att Hyresgästförbundet är en politiskt
obunden organisation, som är relativt högljutt emel-
lanåt vad gäller att kritisera mitt partis politik.
I fråga om bostadsdepartement har jag inte ändrat
uppfattning.

Anf. 175 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Carina Moberg anklagade oss övriga
för att vi hade politiska floskler i våra anföranden. Jag
tänker inte anklaga Carina Moberg för att ha politiska
floskler därför att jag tycker att det är ett dåligt argu-
ment. Varje parti har rätt att ha sin ideologi och föra
fram den på olika sätt. Men jag kan ändå inte låta bli
att koppla det till det Carina Moberg säger, att det här
förslaget är en utmaning och en spänning. Vari ligger
utmaningen och spänningen? Varken banker, hyres-
gäster i bostadsföretagen eller folk på kommunal nivå
tycker att det här förslaget är sådant att man så lätt-
sinnigt kan säga att det handlar om utmaning och
spänning.
Vad har kampen mot segregation att göra med det
här förslaget?
Till sist: Varför en temporär lösning, om man nu
tycker att det är ett bra förslag?

Anf. 176 CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Det var många frågor. Jag skall försö-
ka besvara dem så gott jag kan.
Jag sade att det var spännande med politik. Jag
tycker att det är en utmaning att se om vi kan uppfylla
målen för den sociala bostadspolitiken, trots de för-
ändringar som gjordes under den borgerliga mandat-
perioden. Det krävs en del förändringar. I det här
betänkandet lägger man fram förslag om en del.
Vi anser att vi var tvungna att göra någonting
väldigt snabbt, eftersom vi var litet oroliga för ut-
vecklingen. Det var detta med Nackahem som satte i
gång tankearbetet hos oss.
Däri ligger utmaningen och spänningen, Rigmor
Ahlstedt. Rigmor Ahlstedt får vara vänlig och uppre-
pa de frågor som jag inte hann besvara i denna replik.

Anf. 177 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik:
Fru talman! Min andra fråga var: Vad har kampen
mot segregationen att göra med det här förslaget.
Jag skulle vilja säga till Carina Moberg, som sade
att hon lyssnade och lärde av gamla partikamrater, att
det är bra. Men då får Carina Moberg visa att hon tar
sin uppgift på allvar och inte bara tycker att det är
spännande.

Anf. 178 CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Jag får be Rigmor Ahlstedt om ursäkt
om hon uppfattade mig som alltför lättsinnig. Det var
inte alls min avsikt därför att bostadspolitik är oerhört
viktiga och centrala frågor för människor. Så fort vi
diskuterar bostadspolitik skall vi även föra in den del
som kan hänföras till kampen mot segregationen. Vi
har de allmännyttiga bolagen, som vi byggt upp under
50 år tillsammans. Vi har satsat väldigt stora ekono-
miska resurser i det bostadsbestånd vi har i det här
landet och som är av väldigt hög kvalitet jämfört med
många andra länders. Det är inom de allmännyttiga
bostadsbolagen som vi kommer att kunna göra de
allra största insatserna för att motarbeta segregatio-
nen. Det finns tyvärr alltför många exempel på att de
privata hyresvärdarna inte klarar av att dra det strå till
stacken som vi så väl skulle behöva.

Anf. 179 ERLING BAGER (fp) replik:
Fru talman! Allra först: Jag tycker inte att Carina
Moberg riktigt klart bemötte den kritik som framförs
av banker och hypotek, att kommunkrediter kan drab-
bas av räntehöjningar och att det indragna räntebidra-
get kan för redan svaga kommunägda bostadsbolag
som vill sälja för att få in pengar bli tuvan som stjäl-
per lasset.
Jag tror att allmännyttan kan fortsätta att spela en
viktig roll. Jag tycker att man kan sälja ut en hel del
av allmännyttan och att man kan dela upp bolagen i
ett antal färre bolag. De gigantiskt stora bostadsbola-
gen har oftast inte kunnat leva upp till sina skyldighe-
ter mot hyresgästerna.
Vi i Folkpartiet ställer definitivt inte upp på att de
kommuner som vill sälja sina bolag skall förhindras
att göra detta genom att staten vill dra in räntebidra-
gen som en bestraffning.
Jag tycker att det är viktigt att man agerar mot den
negativa bostadssegregation som uppstår inte minst i
många av våra förorter. Jag tror att man lättare kan
lösa segregationsproblemen om man kommer bort
från de mycket stora bostadsbolagen. Det kan också
tjäna att göra en viss utförsäljning och möjligtvis dela
upp i olika bolag. Ett av de värsta exempel jag sett på
en negativ segregation var ute i Rinkeby när utskottet
besökte Stockholmsbostäder för ett antal år sedan. Jag
skall inte gå in på vad vi såg i trappuppgångarna, men
Carina Mobergs partikamrat Oskar Lindkvist sade att
här är nästan läge för tvångsförvaltning.

Anf. 180 CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Jag håller med Erling Bager om att
man alltid kan förbättra demokratin och förbättra
inflytandet för människor.
Såväl Erling Bagers parti som andra partier anser
att vi redan i dag kan spara in en hel del medel på att
sänka räntebidragen. Somliga talar även för att av-
skaffa desamma helt och fullt.
Erling Bager, det finns ingen negativ segregation.
Det finns bara segregation. Det ordet i sig är ett be-
grepp som inte skall graderas i positivt och negativt.
Slå upp ordet segregation i ordlistan och gör därefter
en ny bedömning av vad det ordet står för!
Jag tror att det är oerhört viktigt att vi enas här;
detta för att vi skall kunna komma någon vart med
detta för hela nationen oerhört stora problem. Det är
inte enbart de kommuner där det bor blandade kate-
gorier uppdelade på olika bostadsområden som kom-
mer att få betala den segregation som vi ser i dag,
utan det ligger i hela Sveriges intresse att komma till
rätta med de problemen.

Anf. 181 ERLING BAGER (fp) replik:
Fru talman! Det är riktigt att det är flera partier
som vill minska räntebidragen snabbare än vad Soci-
aldemokraterna vill. Dock har socialdemokraterna,
inte minst i den parlamentariska utredningen, delvis
ändrat attityd. Men att bestraffa kommunala bostads-
bolag för att de vill sälja ut en del av beståndet genom
att speciellt rikta en lag som tar bostadsbidragen från
bolagen är mycket allvarligt. Återigen ber jag om ett
svar på frågan om vad banker och hypotek har ut-
tryckt om detta.
Jag tror inte att vi behöver orda om hur ordet seg-
regation skall tolkas. Vi har nog i ganska stor ut-
sträckning en gemensam syn här. Det är viktigt att
samhället går in och agerar. När det finns segregation
och när det är nödvändigt att se till att bostadsområ-
den på något sätt kan få hjälp med att lösa sociala
problem genom att samhället tar ett ansvar har jag
uppfattningen att Socialdemokraterna och Folkpartiet
i sak inte står så långt från varandra. Vi har tidigare
motionsvägen agerat i detta sammanhang, liksom
andra partier har gjort. Jag tror att det är viktigt att
någonting görs. Om samhället inte agerar kan det
senare kosta mycket mera.

Anf. 182 CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Det handlar över huvud taget inte om
bestraffning. Om Erling Bager hade lyssnat ordentligt
skulle han ha hört att jag i mitt huvudanförande sade
att stat och kommun har ett gemensamt ansvar och att
de har haft det under en väldigt lång tid. Vi har satsat
stora ekonomiska resurser på att bygga upp ett funge-
rande och relativt bra bostadsbestånd i vårt land.
Vad gäller att rikta lagar åt olika håll lyder de
kommunala bostadsbolagen redan i dag under dels
kommunallagen, dels hyreslagen.
Avslutningsvis några ord om kampen mot segre-
gationen. Jag hoppas verkligen att det som sagts
stämmer, alltså att vi kan samarbeta för att göra något
åt detta. Om inte vet ingen vart vårt samhälle tar vä-
gen.

Anf. 183 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! Carina Moberg tar återigen upp detta
med ekot från gångna tider. Hon hävdar att för åtta
nio år sedan fördes samma diskussion. Det bekräftar i
så fall att detta bara är ett eko från gamla tider. Jag
förstår att Carina Moberg menar att frågan ideologiskt
är så viktig att den av det skälet lever vidare. Min
kommentar var faktiskt i första hand ägnad åt Väns-
terpartiet.
Det är viktigt att vi kommer ihåg att vi lever i en
ny tid. I dag har vi andra problem att lösa. Vi har nya
förutsättningar och även nya möjligheter. Det gäller
att i det läget släppa loss de kommunala bostadsföre-
tagen, inte att binda dem. Det är faktiskt duktiga och
kreativa människor som jobbar där.
Carina Moberg säger att det här är en ideologisk
fråga. Ja, vi vet att Socialdemokraterna vill ha kon-
troll över kommunerna. Man vill ha centralstyrning av
kommunerna och i det här fallet också av allmännyt-
tan. Därför vidtar man en sådan här åtgärd.
Signalen från den bostadspolitiska utredningens
representanter, även på s-sidan, var ju att vi inte be-
hövde ytterligare lagreglera detta område. Vi ser
tydligt att det är litet splittrat i s-leden i de här frågor-
na, vilket ju aktualiserats i pressen under de senaste
dagarna.
Även vi kristdemokrater tycker att allmännyttan
har en uppgift, men vi får inte binda och låsa dess
möjligheter till utveckling. Vad det i dag handlar om
är faktiskt att vi binder och låser dess möjligheter för
framtiden.

Anf. 184 CARINA MOBERG (s) replik:
Herr talman! Jag missförstod kanske Ulf Björk-
lund. Det är alltså inte en lagändring som vi nu före-
slår. Det handlar nämligen om förordningar, inte om
lagar. Därför kunde frågan inte prövas av lagutskottet,
vilket vi fått föredraget för oss på utskottssammanträ-
det.
Visst har Ulf Björklund och jag olika uppfattning i
många frågor. Det förekommer t.o.m. olika uppfatt-
ningar, kanske med litet mindre avstånd emellan,
också inom mitt eget parti. I och för sig tror jag att det
är nyttigt för demokratin att åsikter bryts mot varand-
ra. Men jag kan upplysa Ulf Björklund om att vi i
Socialdemokratiska arbetarepartiet har ett kongress-
beslut om att de kommunala bostadsbolagen skall
utvecklas, inte avvecklas.

Anf. 185 ULF BJÖRKLUND (kd) replik:
Fru talman! Möjligheterna att utveckla de kom-
munala bostadsföretagen måste ändå innebära att man
inte inskränker deras frihet. När problem dyker upp -
det kan gälla rekonstruktioner eller andra bekymmer
med ekonomin - måste man ha handlingsfrihet. Den
handlingsfriheten vill Socialdemokraterna i det här
fallet på något sätt begränsa. Det är vad frågan egent-
ligen handlar om.
Släpp i stället loss de kreativa människorna, så att
de får jobba med möjligheterna! Om så sker tror jag
att man kommer att klara sina uppgifter väldigt bra
när problem dyker upp.

Anf. 186 CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Det står klart och tydligt i betänkandet
att en överlåtelse, som är ett inslag i en nödvändig
rekonstruktion av företaget och där det inte kan anses
rimligt att kommunen skall öka sina åtaganden i före-
taget även efter detta beslut, skall kunna genomföras,
likaså om överlåtelsen är ett led i en strukturell om-
daning av företaget som syftar till att företaget bättre
skall kunna möta olika boendes behov.
Det är inget idiotstopp från den elaka statens sida,
Ulf Björklund, som drabbar kommunerna. Detta skall
snarast ses som en nödvändig åtgärd för att det skall
vara möjligt att nå de bostadspolitiska målen även i
framtiden och för att bostäder som byggts för den
allmänna nyttan skall kunna komma skattebetalarna
till godo på bästa sätt.

Anf. 187 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Carina Moberg sade att en del av so-
cialdemokratisk politik alltid har handlat om en god
bostad till en rimlig kostnad. Jag börjar tvivla på att ni
fortfarande står för det.
På det allra sista slutjusteringsmötet i den bo-
stadspolitiska utredningen blev just detta med den
rimliga kostnaden en del av den bostadspolitiska
portalparagrafen tack vare Vänsterpartiets insisteran-
de och i princip tvingande åsikt i den frågan. Detta
hade faktiskt annars inte funnits med där. Det hade en
helt annan, och undanskymd, plats i målsättningen för
bostadspolitiken.
När det gäller bostadspolitiken på 90-talet sade
Carina Moberg att bostadspolitiken till stora delar har
raserats. Ja, det är väl just det som den socialdemo-
kratiska motionen handlar om. Socialdemokraterna i
Stockholms stad och län är inte nöjda med regering-
ens bostadspolitik och inte heller den bostadspolitiska
utredningen. Det är absolut nödvändigt att bostads-
politiken förändras på ett radikalt sätt och det är
bråttom. Så står det i den motion som jag på egen
hand har anslutit mig till i utskottet. Carina Moberg
säger att Anita Johansson m.fl. är mycket nöjda med
utskottets uttalande i den här frågan. Vilken fot står
Carina Moberg egentligen på?
Vad skall det bli av bostadspolitiken? Är det
Centern ni skall samarbeta med i de här frågorna
framöver? Vad skall det bli av detta? Skall det bli
ännu mer urvattnat än det är?
Inte heller den bostadspolitiska utredningen kom-
mer med några framsynta idéer om en social bostads-
politik. Den fick ju inte ta tag i de viktiga frågorna
och i det raserande av bostadspolitiken som skett
under 90-talet. Det ingick inte i direktiven. Man
skulle göra som strutsen, dvs. gömma huvudet i san-
den och låtsas att de här problemen inte fanns.

Anf. 188 CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Här utarbetar vi ett förslag till pro-
position som till stora delar bygger på den interpella-
tionsdebatt i maj i år som såväl jag som Owe Hellberg
deltog i. Det har gått snabbt, och det visar på en ly-
hördhet för i riksdagen väckta frågor. Man lovar att
återkomma med förslag som bl.a. framförts i motio-
ner.
Efter samtal med berörda motionärer konstaterar
jag att vi inom vårt parti - Socialdemokraterna -
känner oss nöjda med förslaget som det nu är fram-
lagt. Det finns därutöver ingen anledning att försöka
att göra ytterligare populistiska uttalanden.
Jag vill uppmana Owe Hellberg att i fortsättningen
slåss för de åsikter som förs fram inom hans eget
parti. Ni får samarbeta på det sätt som ni tycker är
lämpligt. Samtidigt råder jag honom att låta oss soci-
aldemokrater sköta diskussionen på det sätt som vi
anser passa bäst för ett parti i majoritetsställning.
Sluta upp med att slå in öppna dörrar, för det bidrar
bara till politikerförakt!

Anf. 189 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag tror inte att jag slår in några öppna
dörrar. Det är bara att lyssna på den kritik som den
bostadspolitiska utredningen har fått över de förslag
som man har lagt fram, från Hyresgästernas riksför-
bund och från en mängd andra organisationer. Det är
ju ingen stabil grund för en social bostadspolitik. Det
är inte fråga om någon populism, utan det är så verk-
ligheten ser ut i dag. Men den vill ni ju blunda för. Ni
vill inte göra någonting mot de orättvisor som har sin
grund i 1989 års skattereform och allt som har hänt
sedan dess. Ta tag i de sakerna, så får vi en social
bostadspolitik som vi alla kan vara nöjda med.

Anf. 190 CARINA MOBERG (s) replik:
Fru talman! Tyvärr får jag inte möjlighet att fort-
sätta den här diskussionen med Owe Hellberg när jag
finner det lämpligt. Den skall nämligen tas upp på
tisdag i nästa vecka, om jag inte har fel. Vi får fortsät-
ta debatten vid något annat tillfälle, Owe Hellberg.
Jag tror säkert att vi kommer att kunna samarbeta bra
i olika frågor även framöver.

Anf. 191 PER LAGER (mp):
Fru talman! Miljöpartiet vill förstärka och utveck-
la det kommunala självstyret, men också stödet till de
mest utsatta människorna.
Vi accepterar inte permanenta inskränkningar i
kommunernas självstyre. Bl.a. skattestopp och statens
pålagor i övrigt har tvingat fram försäljningar av
kommunala verksamheter och neddragningar av
kommunernas ansvar och service.
Enligt vår mening gäller det i stället att återge
kommunerna förutsättningar så att de själva kan fatta
beslut i viktiga samhällsfrågor. Staten har tidigare
gröpt ur kommunernas ekonomi. Det är där grundfelet
ligger. Vi vill därför ge kommunsektorn ytterligare
ekonomiska lättnader.
Miljöpartiets budgetförslag för år 1997 innebär
bl.a. att kommuner och landsting får 2,8 miljarder
kronor mer än vad regeringen föreslår. För 1998 och
1999 innebär förslaget att kommunsektorn får 4,7
respektive 7,6 miljarder kronor mer än vad regeringen
har beräknat.
Det är först med bestående ekonomiska lättnader
för de enskilda kommunerna - såsom Miljöpartiet har
föreslagit - som man kan kräva ett ansvar fullt ut.
Fru talman! Trots detta ställer jag mig bakom
majoritetens förslag i det här betänkandet. Och det
gör jag därför att jag tror att med alltför snabba utför-
säljningar av kommunala bostadsföretag finns risken
att det kommunala bostadsförsörjningsansvaret och
berättigade sociala behov inte blir tillräckligt väl
tillgodosedda.
Det finns därför enligt min mening, fru talman,
skäl att under en kort övergångsperiod och medan
utredning pågår - fram till den 31 december 1997 -
begränsa möjligheterna och takten i överlåtelserna,
enligt förslaget. Undantagen till begränsningen ger
under tiden, anser jag, ändå ett avsevärt utrymme för
särskilt besvärliga fall, vilket är viktigt för kommu-
nerna.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 10 december.)

8 § TV-avgift,m.m.

Föredrogs
Kulturutskottets betänkande 1996/97:KrU3
TV-avgift, m.m. (prop. 1996/97:1 delvis)

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 10 december.)

9 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
1996/97:53 Infrastrukturinriktning för framtida trans-
porter

Skrivelser
1996/97:56 Intressekonflikter för statsråd
1996/97:57 Hemlig teleavlyssning och hemlig tele-
övervakning vid förundersökning i brottmål under
år 1995

Konstitutionsutskottets betänkande
1996/97:KU1 Budgetpropositionen - utgiftsområde 1
Rikets styrelse

Skatteutskottets betänkande
1996/97:SkU1 Anslag till skatteförvaltning och tull

Jordbruksutskottets betänkande
1996/97:JoU2 Statsbudgeten för budgetåret 1997
(Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård)

10 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 4 december

1996/97:153 av Per Lager (mp) till utrikesministern
Arresteringar av utländska ledamöter i Turkiet
1996/97:154 av Per Lager (mp) till arbetsmark-
nadsministern
Solenergi som arbetsmarknadsåtgärd
1996/97:155 av Birgitta Hambraeus (c) till närings-
ministern
Vattenfall AB

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 10 december.

11 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit

den 4 december

1996/97:123 av Ulf Melin (m) till utbildningsminis-
tern
Vissa behörighetskrav till högskola och universitet
1996/97:125 av Eva Goës (mp) till utrikesministern
Barentsrådet
1996/97:126 av andre vice talman Görel Thurdin (c)
till statsrådet Pierre Schori
Krigskirurgi och katastrofmedicin i Linköping
1996/97:127 av Ulf Melin (m) till utbildningsminis-
tern
Högskolan i Jönköping
1996/97:128 av Sten Tolgfors (m) till kommunika-
tionsministern
Privatisering av Telia
1996/97:129 av Sten Svensson (m) till inrikesminis-
tern
Den framtida länsindelningen i Västsverige
1996/97:130 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
finansministern
Skatteinkomster
1996/97:131 av Susanne Eberstein (s) till försvars-
ministern
Storholmen
1996/97:132 av Kia Andreasson (mp) till justitiemi-
nistern
Kontrollen över den internationella handeln med
farligt avfall
1996/97:133 av Owe Hellberg (v) till inrikesministern
Tillgänglighetsskapande åtgärder på allmän plats
m.m.
1996/97:136 av Jan Backman (m) till statsrådet
Thomas Östros
Avdragsrätt för dansk a-kasseavgift
1996/97:137 av Beatrice Ask (m) till kommunika-
tionsministern
IT-projekt
1996/97:140 av Gullan Lindblad (m) till socialminis-
tern
Skandinaviska Kiropraktorhögskolan
1996/97:141 av Lennart Fremling (fp) till justitiemi-
nistern
Oljeutsläpp

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 10 december.

12 § Kammaren åtskildes kl. 20.56.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 4 §
anf. 20,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 108
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter till ajourneringen kl.
17.59 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.