Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:93 Onsdagen den 8 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1995/96:93

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1995/96:93 Onsdagen den 8 maj Kl. 9.00 18.22

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

________________________________________________________________________

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 2 maj.

Välkomsthälsning

Anf. 1 ANDRE VICE TALMANNEN

Riksdagen gästas denna vecka av en delegation
från Slovakiens parlament.

Vi hälsar talmannen Gasparoviç och hans kolleger
välkomna till riksdagens plenisal.

(Applåder)

2 § Meddelande om svarstiden för interpella-
tioner

Andre vice talmannen meddelade att svarstiden
för interpellationer som senast skulle ha besvarats
under vecka 20, vilken är plenifri, skulle förlängas till
motsvarande veckodag under vecka 21 utan att något
särskilt meddelande skulle behöva lämnas till riksda-
gen.

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Proposition

1995/96:229 till skatteutskottet

Skrivelse

1995/96:164 till utrikesutskottet

4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 2 maj

AU13 Lokal samverkan mot arbetslösheten

Mom. 1 (antalet kommuner och samverkan mellan
flera kommuner)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

3. res. 2 (kds)

Förberedande votering:

67 för res. 1

13 för res. 2

231 avstod

38 frånvarande

Kammaren biträdde res. 1.

Huvudvotering:

231 för utskottet

69 för res. 1

12 avstod

37 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 147 s, 25 c, 23 fp, 20 v, 16 mp

För res. 1: 68 m, 1 kds

Avstod: 12 kds

Frånvarande: 14 s, 12 m, 2 c, 3 fp, 2 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 4 (ALU som förstahandsåtgärd)

1. utskottet

2. res. 3 (fp, m)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 5 (generell utvärdering av ALU)

1. utskottet

2. res. 5 (fp, m)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 7 (kommunernas medfinansiering)

1. utskottet

2. res. 7 (v)

Votering:

289 för utskottet

20 för res. 7

40 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 68 m, 25 c, 23 fp, 16 mp, 13 kds

För res. 7: 20 v

Frånvarande: 17 s, 12 m, 2 c, 3 fp, 2 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 8 (innehållet i försöksverksamheten)

1. utskottet

2. res. 10 (kds)

Votering:

240 för utskottet

12 för res. 10

58 avstod

39 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 147 s, 9 m, 25 c, 23 fp, 20 v, 16 mp

För res. 10: 12 kds

Avstod: 58 m

Frånvarande: 14 s, 13 m, 2 c, 3 fp, 2 v, 2 mp, 3 kds

Karin Falkmer (m) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 14 (förenkling av regelverket m.m.)

1. utskottet

2. res. 12 (v)

Votering:

293 för utskottet

20 för res. 12

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 147 s, 69 m, 25 c, 23 fp, 16 mp, 13 kds

För res. 12: 20 v

Frånvarande: 14 s, 11 m, 2 c, 3 fp, 2 v, 2 mp, 2 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

AU11 Arbetslöshetsförsäkring

Kammaren biföll utskottets hemställan.

UbU8 Kvalificerad yrkesutbildning m.m.

Mom. 1 (fortsatt utredning m.m.)

1. utskottet

2. res. 1 (fp)

Votering:

288 för utskottet

23 för res. 1

38 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 69 m, 25 c, 20 v, 16 mp, 13 kds

För res. 1: 23 fp

Frånvarande: 16 s, 11 m, 2 c, 3 fp, 2 v, 2 mp, 2 kds

Mom. 2 (utbildningsanordnare m.m.)

1. utskottet

2. res. 2 (m)

3. res. 3 (c)

4. res. 4 (v)

5. res. 5 (mp)

6. res. 6 (kds)

Förberedande votering 1:

16 för res. 5

14 för res. 6

282 avstod

37 frånvarande

Kammaren biträdde res. 5.

Förberedande votering 2:

22 för res. 4

16 för res. 5

275 avstod

36 frånvarande

Kammaren biträdde res. 4.

Förberedande votering 3:

24 för res. 3

21 för res. 4

263 avstod

41 frånvarande

Kammaren biträdde res. 3.

Förberedande votering 4:

68 för res. 2

25 för res. 3

217 avstod

39 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Huvudotering:

171 för utskottet

67 för res. 2

66 avstod

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 148 s, 11 fp, 5 v, 7 mp

För res. 2: 67 m

Avstod: 25 c, 12 fp, 11 v, 6 mp, 12 kds

Frånvarande: 13 s, 13 m, 2 c, 3 fp, 6 v, 5 mp, 3 kds

Barbro Westerholm (fp) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 7 (den centrala ledningen av försöksverksamhe-
ten)

1. utskottet

2. res.11 (mp)

Votering:

296 för utskottet

15 för res. 11

1 avstod

37 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 148 s, 69 m, 25 c, 21 fp, 20 v, 13 kds

För res. 11: 15 mp

Avstod: 1 fp

Frånvarande: 13 s, 11 m, 2 c, 4 fp, 2 v, 3 mp, 2 kds

Mom. 13 (analys av arbetsmarknadens behov)

1. utskottet

2. res. 15 (mp)

Votering:

298 för utskottet

15 för res. 15

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 148 s, 69 m, 25 c, 23 fp, 20 v, 13 kds

För res. 15: 15 mp

Frånvarande: 13 s, 11 m, 2 c, 3 fp, 2 v, 3 mp, 2 kds

Mom. 17 (kompetenskonton)

1. utskottet

2. res. 19 (m, fp, kds)

Votering:

209 för utskottet

104 för res. 19

36 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 148 s, 25 c, 20 v, 15 mp, 1 kds

För res. 19: 69 m, 23 fp, 12 kds

Frånvarande: 13 s, 11 m, 2 c, 3 fp, 2 v, 3 mp, 2 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU20 Överlåtelse av verksamheten vid Statens
maskinprovningar till Sveriges Provnings- och
Forskningsinstitut AB

Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU15 Vissa gruvfrågor

Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU21 Vissa konkurrens- och avregleringsfrågor

Mom. 1 (avregleringsarbetet)

1. utskottet

2. res. 1 (m, c, fp, kds)

Votering:

184 för utskottet

127 för res. 1

38 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 148 s, 1 m, 20 v, 15 mp

För res. 1: 68 m, 24 c, 23 fp, 12 kds

Frånvarande: 13 s, 11 m, 3 c, 3 fp, 2 v, 3 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU22 Godkännande av 1995 års internationella
naturgummiavtal

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Meddelande om samlad votering

Andre vice talmannen meddelade att bostadsut-
skottets betänkanden BoU10 och BoU11 samt trafi-
kutskottets betänkande TU17 skulle avgöras i ett
sammanhang efter avslutad debatt.

5 § De ekonomiska villkoren för det sent bygg-
da bostadsbeståndet, m.m.

Föredrogs

Bostadsutskottets betänkande 1995/96:BoU10

De ekonomiska villkoren för det sent byggda bostads-
beståndet, m.m. (prop. 1995/96:101)

Anf. 2 INGA BERGGREN (m)

Fru talman! Mycket har sagts och diskuterats om
bostadsekonomi och om finansiering av skilda slag av
fastigheter under det senaste året. I det här betänkan-
det diskuterar bostadsutskottet regeringens proposi-
tion om de ekonomiska villkoren för det sent byggda
bostadsbeståndet. Det jag specifikt kommer att uppe-
hålla mig vid i den här kammardebatten är dels fas-
tighetsekonomi och boendeskatt, dels hyresgästinfly-
tande vid ombyggnad.

Jag börjar med vad som sägs i regeringens förslag
om den fastighetsekonomiska utvecklingen för bostä-
der som färdigställts under åren 1985-1993. Här rela-
teras vad den bostadspolitiska utredningen påtalar,
nämligen att för fastigheter färdigställda 1988 och
senare, de s.k. krisårgångarna, är det kalkylerade
betalningsnettot starkt negativt. Någon egentlig för-
bättring visar sig inte, trots en kalkylerad real ökning
av hyrorna - åtminstone inte inom en så överskådlig
tid att det kan anses vara vare sig rimligt eller möjligt
att investera i bostadsbyggande för en enskild familj
eller för ett bostadsföretag.

Kalkylerna är gjorda av Boverket, Statens bo-
stadskreditnämnd och Sveriges Fastighetsägareför-
bund, oberoende av varandra och på uppdrag av den
bostadspolitiska utredningen. Beräkningarna är gjorda
utifrån delvis olika antaganden, men resultaten pekar
åt samma håll. De kalkylerade hyresintäkterna täcker
inte driftkostnader, räntor eller skatter under en
mycket lång period.

Såväl utredningen som regeringen har dragit slut-
satsen att insatser för det sent byggda bostadsbestån-
det inte kan ske genom generella åtgärder utan genom
ekonomisk rekonstruktion. Man kan säga att det är en
hård men riktig dom över 80-talets bostadspolitiska
system. Är månne s-regeringen på väg att inse faktum
att något måste göras åt de problem som de själva har
skapat?

Lärdomen för framtiden för att vi i Sverige skall
få en rimlig fastighetsekonomisk utveckling är, enligt
min mening, att staten inte kan fortsätta att bestämma
över bostäders kostnader och samtidigt inskränka
möjligheterna att täcka dessa kostnader! Med andra
ord: Det behövs en ny bostadspolitik innebärande bl.a.
ytterligare minskningar av statens kostnader inom alla
utgiftsområden, inklusive en successiv minskning av
bostadssubventionerna, parallellt med en avveckling
av fastighetsskatten. Då kommer också räntenivån att
sjunka. På så sätt läggs grunden för den långsiktiga
bostadspolitik som är nödvändig för en naturlig till-
växt och förnyelse. Därutöver behövs också ökade
möjligheter för en differentierad hyressättning.

Beskattningen av boendet bidrar till att den fastig-
hetsekonomiska kalkylen haltar. Utgifterna för boen-
det blir för många hushåll så stora att de hamnar i
betalningssvårigheter. Därför är förslaget bra om att
bostäder med värdeår 1991 befrias från fastighetsskatt
1997. Det lindar tills vidare de ekonomiska problem
som följer av fastighetsskatteuttaget.

Men problemen kvarstår för många familjer i
småhus. Fastighetsskatten har som bekant höjts från
1,5 % till 1,7 %. Genom upptaxeringen av småhusen-
heter 1996 och årliga omräkningar av taxeringsvärde-
na kommer skatteuttaget att öka ytterligare. Ökningen
beräknas bli närmare 5 miljarder kronor, ungefär
hälften till följd av den höjda skattesatsen.

Detta ökar självfallet boendekostnaderna. I ge-
nomsnitt blir kostnaden för flerfamiljshus närmare
50 kr per kvadratmeter. Det innebär att hyran för en
normalstor trerumslägenhet blir 4 000 kr högre per år
jämfört med om fastighetsskatt inte tagits ut.

Det genomsnittliga taxeringsvärdet i landet för
småhus beräknas bli drygt 450 000 kr 1996, vilket
medför en skatt på 7 650 kr, eller ca 635 kr per må-
nad.

Eftersom skatten baseras på fastighetens mark-
nadsvärde blir variationerna dock stora mellan olika
delar av Sverige, vilket i sig ger markant ökade nega-
tiva effekter för många hushåll, särskilt i s.k. attrakti-
va områden.

Drastiskt ökade boendekostnader för många äldre
och för många barnfamiljer i småhus kommer att bli
följden om ingenting görs. Dessa har sällan möjlighe-
ter att öka sina inkomster i motsvarande grad. Därför
hade det verkligen varit på sin plats med ett tilläggsdi-
rektiv till den bostadspolitiska utredningen om att
också lägga förslag om fastighetsbeskattningen.

Detta har aktualiserats av bl.a. Sveriges bostads-
rättsföreningars centralorganisation. Kristdemokrater-
na ger uttryck för samma mening i sin motion med
anledning av den här diskuterade propositionen.
Vänsterpartiet talar i ett särskilt yttrande till utskottets
betänkande om "att uppdraget att överväga föränd-
ringar i fastighetsskattesystemet bör ges åt den bo-
stadspolitiska utredningen".

I utredningens delbetänkande talades om att fas-
tighetsskattefrågan ytterligare skulle analyseras och
belysas i det fortsatta arbetet. Min ståndpunkt är full-
ständigt klar. Man kan inte fortsätta att straffbeskatta
boendet. Därför är det ett absolut krav att grunderna
för boendebeskattningen sätts in i sitt rätta samman-
hang, nämligen i den fortsatta diskussionen om den
framtida boende- och fastighetsfinansieringen i ut-
redningsarbetet.

Jan-Olof Franzén kommer senare i debatten att ta
upp och närmare diskutera moderaternas fastighets-
skattemodell.

Fru talman! Låt mig så gå över till hyresgästernas
inflytande vid ombyggnad. Regeringen har genom ett
tillfälligt investeringsbidrag försökt stimulera till en
ökning av ombyggnader av hyresfastigheter i syfte att
skapa fler arbeten. Detta har medfört ett behov av
höjda hyror, eftersom bidraget endast till viss del
täcker kostnaderna för ombyggnaden. Regeringen
måste ha insett att resten måste finansieras av fastig-
hetsägaren genom höjda hyror redan då förslaget
lades fram.

Regeringen anför i propositionen att det statliga
ombyggnadsstödet medfört att onödigt omfattande
ombyggnader ägt rum eller att åtgärder som inte är
motiverade av boendehänsyn genomförts. Någon
grund för detta påstående finns inte i propositionen.

Regeringen föreslår att hyresgästernas inflytande
säkras temporärt på så sätt att hyresgästorganisationen
alternativt de boende som kollektiv ges rätten att yttra
sig över ombyggnaden. Detta fråntar den enskilde
hyresgästen möjligheten till direktinflytande över den
egna lägenheten. Den enskilde blir därmed utlämnad
till hyresgästorganisationen.

Dessutom krävs ett aktivt tillstyrkande av hyres-
gästorganisationen för att stöd skall beviljas. En pas-
sivitet från organisationen att yttra sig kan med andra
ord betyda att en planerad ombyggnad stoppas om
regeringens förslag skulle genomföras. Fastighetsäga-
rens berättigade intresse att hålla sina fastigheter i gott
skick försvåras därmed.

Vi moderater konstaterar att regeringens förslag
ger vetorätt åt hyresgästorganisationen. Någon möj-
lighet till objektiv rättslig prövning ges inte. Förslaget
strider därmed mot grundläggande rättsprinciper. Är
förslaget verkligen förenligt med EU-rätten? Det är
anmärkningsvärt att regeringen inte har låtit lagrådet
lämna ett yttrande över just den del av propositionen.

Vi anser att medbestämmandet vid om- och till-
byggnad bör regleras i lag och inte överlämnas till
regering och myndigheter eller organisationer, spe-
ciellt som det nu pågår behandling av ett förslag till
hyreslagstiftning om hyresgästinflytande. Förslag till
riksdagen aviseras till den 18 september i år. Varför
går man då händelserna i förväg, och speciellt med ett
så dåligt underbyggt förslag?

Under utskottets behandling har det framkommit
att bara ett mycket begränsat antal ombyggnader
förväntas påbörjas under tiden som den temporära
regeln föreslås gälla. De flesta projekten kommer inte
att beröras. Därför anser vi moderater att utskottets
skrivningar är ett slag i luften och till intet förpliktan-
de. Det bästa i det här läget hade enligt min mening
varit om utskottet avvaktat regeringens proposition
om hyresgästinflytande i hyreslagstiftningen som
aviseras komma senare i år, som jag tidigare sagt.

Lösningen är inte fler regleringar och pålagor. I
stället behövs goda långsiktiga lösningar genom ett
hyressättningssystem som ger utrymme för tillräckliga
avsättningar för löpande underhåll och successiv
förnyelse av bostadsbeståndet. Då kan säkert uppgö-
relser mellan hyresgäst och hyresvärd uppnås i sam-
förstånd utan tvingande regler.

Fru talman! Härmed ställer jag mig bakom de två
moderata reservationerna. Jag yrkar bifall till reserva-
tion 3.

Anf. 3 ERLING BAGER (fp)

Fru talman! I det här betänkandet behandlar vi re-
geringens proposition om de ekonomiska villkoren för
det sent byggda beståndet. I propositionen finns det
förslag som vi i Folkpartiet ser positivt på och förslag
som vi är negativa till och avvisar.

Vi ser positivt på att fastigheter byggda 1991 slip-
per fastighetsskatt under det här året. Det ekonomiskt
hårt tyngda fastighetsbestånd som byggdes sent är illa
ute och behöver denna lindring av fastighetsskatten.

Vi avvisar regeringsförslaget när det gäller synen
på hyresgästinflytande vid ombyggnader. Glädjande
nog har en stor majoritet i utskottet lagt fram ett bättre
förslag som ger hyresgäster ett skydd, inte minst vid
de omfattande ombyggnader som olika ROT-program
har inneburit och kommer att innebära.

Fru talman! Med anledning av att den här propo-
sitionen tar upp fastighetsskatten för hus byggda 1991
har Folkpartiet också tagit upp situationen för andra
grupper. Det handlar om åtgärder som kan mildra
fastighetsskattens samlade effekter i våra skärgårdar
och i övrigt utsatta områden. Det är nödvändigt att nu
undanröja den berättigade oro för framtiden som
finns, inte minst hos den bofasta skärgårdsbefolkning-
en.

Den samlade effekten av ny taxering, rullande
taxering, höjning av fastighetsskatten till 1,7 % och
därtill för många också en förmögenhetsskatt blir i
många fall absurd och orättvis och ger mycket svåra
ekonomiska konsekvenser för många villaägare.

Folkpartiet har krävt en skyndsam utredning för
dessa grupper. Vi har lagt fram reservationer i bo-
stadsutskottet och skatteutskottet under 1994 och
1995. Vi har krävt att man lägger fram förslag om
förändringar.

Man kan konstatera att Finansdepartementet
mycket motvilligt, senfärdigt och kanske hårt pressat
av de demonstrationer som var under november må-
nad har medgett att man skall titta på om man kan
göra något. Det har också Ingvar Carlsson som
statsminister upprepat i ett frågesvar här i kammaren.

Jag vill betona att det är ytterst besvärligt för
många i dessa utsatta områden. Låt mig ta några korta
exempel, bl.a. från Klädesholmen i den Bohuslänska
skärgården. Det gäller en villa som är byggd 1925, har
en bostadsyta på 120 m2 och en tomtmark på 326 m2.
Det är alltså 326 m2 berg.

Den tidigare fastighetsskatten var 8 400 kr, den
nya skatten 16 500 kr.

Jag har ett annat exempel från Dyrön, strax intill.
Ett pensionärspar ringde mig och berättade att han
tidigare varit yrkesfiskare, utan ATP och med en
mycket liten tilläggsförsäkring. Hans fru har varit
hemmafru. Nu har de fått veta att de skall betala
26 000 kr för att bo i sitt eget hus. De bara tittade på
varandra - de kan inte klara det. Visserligen kan de
sitta och titta på Marstrandsfjorden hela vintern, men
det kan man inte leva av.

Jag vill betona att riksdagen snabbt måste ingripa.
För de mest akuta grupperna måste det utan fördröj-
ning komma fram förslag om åtgärder som kan mildra
fastighetsskattens effekter i våra skärgårdar och övri-
ga utsatta områden. Någon ytterligare senfärdighet
från Finansdepartementet tycker jag inte att denna
kammare skall acceptera.

Jag vill avsluta mitt anförande med att yrka bifall
till reservation 4, som är gemensam för Folkpartiet
och kds, och som kräver snabba insatser för dessa
utsatta grupper.

Anf. 4 OWE HELLBERG (v)

Fru talman! Stora delar av det sent bygga bostads-
beståndet har ekonomiska problem. Höga produk-
tionskostnader, men framför allt förändringar av re-
gelsystem som en effekt av skattereformen är de stora
orsakerna, liksom höga räntenivåer i en låginflation-
sekonomi.

Statens svaga finanser gör det naturligtvis inte
lättare att lösa problemen. Den bostadspolitiska ut-
redningen har efter analyser och beräkningar kommit
fram till att det inte är möjligt att lösa problemen med
generella åtgärder. Utredningen föreslår i stället se-
lektiva lösningar. Det är den enda rimliga möjligheten
med dagens svaga statsfinanser.

Vad som är moraliskt förkastligt är att det var så
lätt att försämra de generella reglerna för räntesub-
ventioner så att människor hamnade i ekonomisk kris
på grund av politiska beslut här i riksdagen.

Lösningen är att i första hand rekonstruera bo-
stadsrättsföreningar och privata flerbostadshusbolag
så att de kan fortsätta att överleva. Denna rekonstruk-
tion sker i statens riskkapitalbolag, Venantius, och
genom Bostadskreditnämnden. Kostnaden för staten
beräknas till mellan 10 och 15 miljarder kronor de
närmaste åren.

Egnahemsägare och kommunala bostadsbolag får
ringa hjälp, eller ingen alls. Det borde naturligtvis ges
rekonstruktionsmöjligheter också till dessa boendeka-
tegorier. Egnahemsägarna är hänvisade till skuldsa-
neringslagen, som inte fungerar om man menar att
egnahemsägaren skall ges möjlighet att bo kvar i sitt
eget hus. Lagen är svår att tillämpa och klarar inga
påfrestningar om en sanering skulle genomföras.

Av Venantius 70 000 ärenden är 40 000 egnahem-
särenden. De står dock för en liten del av lånestocken
- cirka två och en halv miljard av de 30 miljarder
kronorna. Dessa människor bör också ges en rimlig
chans att klara sin boendesituation på ett värdigt sätt.

När det gäller de kommunala bostadsbolagen
hänvisar man till ägarna, dvs. kommunerna. Det är
ägare som i många fall har en mycket svag ekonomi.
Här bör också möjlighet till rekonstruktioner ges. De
kommunala bostadsbolagens ekonomi är i de flesta
fall god. Ca 10 % av bolagen är i kris, och behöver
hjälp på något sätt. Enligt SABO:s beräkningar be-
hövs ca 2 miljarder kronor för att uppnå rimliga vill-
kor för dessa företag. Många av företagen finns på
orter där utflyttning och hög arbetslöshet orsakat
tomma lägenheter. Där kan man inte höja hyrorna för
att få större intäkter. Kommunerna får i stället gå in
med kapital, vilket påverkar driftbudgeten och för-
sämrar kvaliteten på barnomsorg, skola och äldreom-
sorg.

Enligt Kommunförbundets beräkningar täckte
kommunerna upp förluster för borgensåtaganden med
3,3 miljarder kronor 1995. Ge kommuner med bo-
stadsbolag i kris möjlighet till rekonstruktion, i likhet
med bostadsrättsföreningar och privata fastighetsäga-
re! Regeringen har gjort ett undantag för Stenungs-
unds kommun, men det är inte tillräckligt. Detta bör
vara möjligt för fler kommunala bostadsbolag i kris.

Det enda undantag som gjorts med generella lös-
ningar när det gäller krisårgångarna är att låta hus
med värdeår 1991 fastighetsskattebefrias. Det är en
åtgärd som egentligen inte löser några problem. Den
är följden av en miss i samband med skattereformen.
Fastigheter med värdeår 1989 och 1990 fick då skjuta
på sin fastighetsskatt till 1998. Därmed skulle 1991
års årgång få betala fastighetsskatt före dessa årgång-
ar. Misstaget är upptäckt, och löstes genom skattebe-
frielse för 91:orna.

Problemen för husägarna är dock inte lösta i och
med en skattebefrielse under ett år. Året därpå blir
räntebidraget mindre, och skulden kvarstår. Inte heller
hjälper det dem som har köpt ett gammalt hus till
nybyggnadspris under 1991. De får ingen hjälp av ett
sådant här förslag.

Trots den ringa effekten och inkonsekvensen av en
generell åtgärd bland annars bara selektiva sådana, är
det orimligt att man skall börja betala fastighetsskatt
för värdeår 1991 före värdeåren 1989-90. Skattere-
formen visar här ett ytterligare prov på ofullständighe-
ter och konsekvenser som inte förutsetts på ett tidigt
stadium.

Fastighetsskattens vara eller icke vara blev också
föremål för debatt i och med detta förslag. Att just nu
komma med förslag till sänkningar av fastighetsskat-
ten, eller med nya lösningar, är inte trovärdigt. Jag
skulle nästan vilja kalla det populistiskt. Däremot
borde frågan vara föremål för en omfattande diskus-
sion i den bostadspolitiska utredningen, vilket inte är
en självklarhet eftersom det inte ingår klart och tydligt
i direktiven. För gärna en diskussion om fastighets-
skatten, men gör det på ett seriöst sätt och i ett helhet-
sperspektiv.

Bostadsbyggandet är fortfarande mycket lågt, och
många ifrågasätter Boverkets prognoser fram till år
2000. Det är bara att konstatera att det räntebidrags-
system vi har - Dannellsystemet - inte fungerar och
bör avlösas av någonting annat. Den dåliga koppling-
en mellan produktion, räntesubvention och lånevillkor
har också lett till bostäder med sämre kvalitet i fråga
om planlösningar.

Dessutom har staten i flera fall frikostigt delat ut
räntebidrag till kostnader som inte finns, utan till
tänkbara eller möjliga produktionskostnader. Tidigare
har också spekulation i räntebindningsnivåer tillåtits.

I tider med svaga statsfinanser är det orimligt att
ha ett sådant system. Ett nytt system skall naturligtvis
ta hänsyn till faktisk byggkostnad och till stabila lå-
nevillkor som gör det möjligt att planera för boende-
kostnaderna på lång sikt.

Den dåliga kopplingen mellan produktion och
statens räntestöd har visat sig påverka förhållandena i
en rad exempel. Enligt en undersökning som Sveriges
trähusfabrikanter låtit utföra har det hänt att ränte-
bidrag betalats ut utan att det funnits avtal om pro-
duktionsgaranti. Inte heller har det funnits några an-
svarsutfästelser för att försäkra den boende mot dyra
kostnader för fel och brister som kan uppstå i huset
under de första tio åren.

Eftersom dagens bidragssystem medger att bi-
dragsansökan kan lämnas in efter det att huset påbör-
jats eller färdigställts, vill regeringen att produktions-
garantivillkoren skall kunna ges på ett annat sätt.
Vänsterpartiet motsätter sig inte detta, eftersom det i
nuläget annars kan leda till problem för enskilda hus-
byggare.

Vad regeringen egentligen skulle göra är natur-
ligtvis att se till att regelsystemet för de statliga rän-
tebidragen ändras så att sådana här situationer inte
kan uppstå. Det är alltså regelsystemet som brister,
och inte reglerna för konsumentskyddet.

Sedan hösten 1994 har regeringen kommit med en
rad åtgärder för att motverka byggarbetslösheten. I
vissa fall har Vänsterpartiet inte delat regeringens
åsikt om hur medlen skulle använts men inte velat
ändra medelstilldelningens omfattning. Den största
delen av medlen användes som ett 15 % bidrag för
ROT-åtgärder. Det har lett till andra problem, efter-
som hyresgästernas inflytande vid ombyggnad kraftigt
reducerats enligt de lagar som reglerar detta.

Det hade bostadsutskottet till stor del kunnat för-
hindra om det tillstyrkt Vänsterpartiets motion under
den allmänna motionstiden om att skriva in en ny
paragraf i plan- och bygglagen om krav på ett hyres-
gästinflytande vid ombyggnation. Det fanns tyvärr
inget intresse för detta. Regeringen vaknade till efter
omfattande protester från upprörda hyresgäster och
efter tidningsskriverier. Att nu komma med en tillfäl-
lig lag kommer kanske att förhindra en del problem.
Men de ombyggnationer som redan gjorts kan natur-
ligtvis inte korrigeras i efterskott.

Trots detta tycker Vänsterpartiet att detta är en
viktig markering och signal om att den nya hyreslag-
stiftningen, som nu verkar vara tänkt att gälla från den
1 januari 1997, skall innehålla ett betydligt bättre
skydd för hyresgästerna än det nu rådande. De för-
sämringar som den borgerliga regeringen genomförde
under förra mandatperioden när det gäller skyddet för
hyresgästerna vid ombyggnation har lett till stora
problem.

Möjligheterna att binda räntenivån redan från
byggstart är ett bra förslag som skall göra det möjligt
att bättre kunna beräkna framtida boendekostnader.
Detta motverkas dock av allt fler lånemöjligheter med
rörlig ränta eller korta bindningstider. Fler aktörer på
marknaden gör också att de boende hoppar mellan
olika finansiärer och institut.

Visst är det bra med konkurrens. Men det bör ske
med sunda spelregler. En bostadsinvestering är ofta
den största investeringen under livstiden och bör inte
betraktas som vilken konsumtionsvara som helst. Här
måste bättre belåningsformer till som ger stadga och
möjlighet att beräkna sina boendekostnader på ett
seriöst sätt.

Problemen på bostadsmarknaden är inte lösta i och
med dagens förslag. Krisen kommer att kvarstå för
många. Här måste en djupare analys av orsak och
verkan ske. Fördelningspolitiska effekter av boende-
kostnaderna måste undersökas och åtgärder vidtas. Att
lösa problemen med högre hyror för dem som inte har
några marginaler att ta av är inte godtagbart.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tionerna 2, 5 och 8.

Anf. 5 PER LAGER (mp)

Fru talman! Miljöpartiet de gröna har inget att er-
inra mot det föreslagna undantaget från fastighetsskatt
för 1991 års bostäder men däremot på vilket sätt fi-
nansieringen av skattebortfallet av de 280 miljoner
kronorna är tänkt att genomföras. Vi anser inte att det
är lämpligt att åtgärder i bostadsbeståndet, även om de
i och för sig är önskvärda, bekostas med medel som är
avsatta för att möjliggöra skattelättnader för företag.

Regeringen bör i stället anmodas att återkomma
till riksdagen med ett nytt förslag om finansiering. Vi
kan inte acceptera svaret som skatteutskottet givit att
man utgår ifrån att förslaget inte kommer att ändra
förutsättningarna för de överväganden som pågår
rörande ändringar på företagsbeskattningens område
eller utskottets eget konstaterande att ställningstagan-
dena på företagsbeskattningens område får ske i annat
sammanhang.

Miljöpartiet är positivt till den föreslagna tempo-
rära regeln om hyresgästinflytande vid ombyggnad
med statligt räntestöd såsom den nu utformats. Den
avses gälla i de fall där hyreskontrakt sägs upp för att
ombyggnadsåtgärderna skall genomföras. Den nya
hyreslagen, som förhoppningsvis sedan gör de rätta
avvägningarna i ett längre perspektiv, förväntas träda
i kraft senast den 1 januari. Tillfälliga lösningar, även
om de kommer för sent för en del, kan bidra till att
dämpa turbulensen och till att hyresgäster under tiden
inte körs ut från sina lägenheter och sedan inte har råd
att flytta tillbaka utan blir ställda utan bostad.

Fru talman! Miljöpartiet har inte valt att i detta
sammanhang motionera om vad vi anser som nöd-
vändiga förändringar på bostadsbeskattningens områ-
de. Men eftersom frågan aktualiserats genom motio-
ner från andra partier vill jag här redovisa huvuddra-
gen i Miljöpartiets inställning. De finns för övrigt
också bilagda i det särskilda yttrande som finns till
betänkandet.

Vi anser att ett nytt system för fastighetstaxering
och fastighetsbeskattning bör utredas med följande
inriktning. På kort sikt förordar vi att en särskild per-
manentboendetaxering införs och att fastighetsskatten
för permanentboende sänks med 0,5 procentenheter,
taxeringsvärdet vid förmögenhetsbeskattning reduce-
ras med 100 000 kr och värdet av skattesänkningar
ackumuleras och betalas vid försäljningstillfället.

Det nuvarande taxeringssystemet, där vissa miljö-
investeringar bestraffas, bör i stället ändras med hjälp
av en miljöbonus så att sådana investeringar leder till
en sänkt skattenivå. Miljöriktiga satsningar, dvs. de
långsiktigt riktiga och ekologiskt hållbara, skall också
vara kortsiktigt lönsamma om vi skall få en snabb
förändring till stånd.

Den bostadspolitiska utredningen hade för ett år
sedan frågan om taxeringen av fastigheter i särskilt
attraktiva lägen, t.ex. skärgårdsområdena, på sitt bord.
Men regeringen lät lyfta frågan till Finansdepartemen-
tet för en snabb lösning av de mest akuta fallen efter
sommarens och höstens proteststorm. Statsrådet
Thomas Östros sade så sent som för två dagar sedan i
en interpellationsdebatt som jag deltog i att man
kommer med en analys och ett förslag före somma-
ren.

Tiden börjar faktiskt rinna ut. Många är vi som
undrar hur regeringens förslag kommer att se ut när
det gäller de mest attraktiva lägena. Att något måste
göras snabbt tror jag alla är överens om. Jag behöver
inte här upprepa de olika exempel som Erling Bager
tidigare nämnde. Det är särskilt de äldre människorna
i s.k. skärgårdssamhällen det handlar om.

På längre sikt bör ett nytt taxeringssystem utarbe-
tas som inte bygger på fiktiva värden utan på verkliga
förhållanden. Den bofasta befolkningens taxerings-
värde bör således inte baseras på vad en teoretisk
försäljning till en köpstark spekulant skulle inbringa.
Ett nytt system bör i stället baseras på byggnadens
storlek, värden som finns i fastigheten, behov av in-
frastruktur, m.m.

Bostadsbeskattningen bör också förändras så, att
kommunerna återförs sin beskattningsrätt av fastighe-
ter. Vi menar att bostadsskatterna bör kunna ingå i en
skatteväxling där växlingen sker gentemot högre
energiskatt, eventuellt minskat ränteavdrag och/eller
ökad realisationsvinstskatt. Inte minst bör ett miljök-
lassifieringssystem med livscykelsanalyser för hus
införas och beaktas vid beskattning. Ett sådant håller
för övrigt just nu på att utvecklas på institutionen för
bygg och miljö vid KTH.

Det är avgörande och oerhört viktigt att ny- och
ombyggnader som görs efter ekologiska principer
framöver gynnas och att de dåliga lösningarna mönst-
ras ut. Det är ett socialt och ekologiskt hållbart sam-
hälle vi är ute efter och möjligheterna att på ett posi-
tivt sätt styra dithän. Vi i Miljöpartiet kommer att mer
ingående redovisa våra ställningstaganden i annat
lämpligt sammanhang, om inte förr så under höstens
allmänna motionstid.

Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till
Miljöpartiets reservation nr 1.

Anf. 6 ULF BJÖRKLUND (kds)

Fru talman! Från kristdemokraternas sida är vi
nöjda med de åtgärder som är föreslagna i propositio-
nen när det gäller bostäder med värdeår 1991. Vi har i
en motion huvudsakligen påpekat två saker. Den ena
gäller det som har med hyresgästernas inflytande över
ombyggnader att göra. Där har vi i motionen haft
synpunkter på att man borde invänta det remissarbete
som pågår och vänta med svaret innan vi inför tempo-
rära regler.

Diskussionerna i utskottet har dock lett fram till ett
tillkännagivande, också det med anledning av vår
motion Bo91, som gör att vi även där tills vidare är
nöjda med den skrivning som står i betänkandet.

Det vi framför allt har koncentrerat oss på är bo-
stadsbeskattningen i allmänhet. Som flera andra här
har påpekat är det från 1996 som skatten har höjts till
1,7 % av taxeringsvärdet för samtliga bostadsfastighe-
ter. Från samma tidpunkt gäller också de nya taxe-
ringsvärdena för egnahem, som är baserade på 1994
års marknadsvärde. Samtidigt infördes den rullande
fastighetstaxeringen, där taxeringsvärdena justeras
årligen.

Vi menar att det här sammantaget kan få förödan-
de konsekvenser inte minst för många familjer. Värst
drabbade är de som bor i storstäder och skärgårdar.
Många barnfamiljer, pensionärer med låga inkomster,
människor som köpt sina hus när priserna stod som
högst under åren 1988-1991 och familjer som drabbas
av arbetslöshet kommer helt enkelt inte att ha råd att
bo kvar. Det här kan bädda för en ny flyttlasspolitik.
Våra kuster riskerar att bli ett reservat för högin-
komsttagare, samtidigt som taxerings- och skattenivå
tvingar bort fiskare, hantverkare, butiksägare och
bönder.

Vi undrar om vi är på väg mot ett samhälle där
endast de med hög inkomst av tjänst eller kapital har
råd att äga en fastighet medan familjer eller ensam-
stående som sparat till en stuga eller ärvt ett hus inte
har rimlig chans att bo kvar.

Det här har vi ansett vara så viktigt att vi menat att
den bostadspolitiska utredningen borde få titta på hela
paketet när det gäller fastighetsbeskattningen, när man
ändå i viss mån berör det i utredningen. Det här har
inte tagits emot välvilligt i utskottet, och av det skälet
har vi en reservation, nr 4, som jag här vill yrka bifall
till.

Anf. 7 LENNART NILSSON (s)

Fru talman! Jag tror att det finns anledning att
börja med att utgå från en sak: Det här är inte någon
fastighetsskattedebatt, även om man har kunnat få det
intrycket av flera föregående talare. Det ankommer
bl.a. på skatteutskottet att vara med och diskutera de
frågorna. Det här betänkandet, BoU10, handlar om de
ekonomiska villkoren för de sent byggda bestånden.
När det gäller de hus från 1991 som skulle få fastig-
hetsskatt skjuts denna upp - det är vad det handlar om
när det gäller fastighetsskatten.

Orsaken till det är naturligtvis de problem som
finns och som har uppstått under ett antal år på grund
av den ekonomiska situation som landet har befunnit
sig i. Priserna har ökat våldsamt, och det blir natur-
ligtvis problem för de fastigheter som har höga kost-
nader när man träder in i fastighetsskattesystemet.
Ofta har ju inte de hus där det bor hyresgäster och
bostadsrättsinnehavare ett värde som står i förhållande
till fastighetsskatten, som beräknas på bl.a. räntesub-
ventioner.

Det är klart att det här är ett problem. Det är bl.a.
därför man har tillsatt en bostadsutredning som skall
fundera över det här. Men eftersom det nu ändå har
dykt upp en debatt kring fastighetsskatten vill jag
påstå följande:

Normalt är det inget problem för de allra flesta att
betala fastighetsskatt. De som väsnas allra högst är
ofta de människor som har råd att betala fastighets-
skatt. Sedan finns det problemsituationer - Per Lager
och Erling Bager har pekat på några av dem - där
människor kan komma i kläm. Därför pågår det också
en diskussion i Finansdepartementet, och jag utgår
från att den här utredningen kommer att redovisas
under de närmaste dagarna i en analys.

Det här betänkandet handlar om fastighetsskatten
för byggnader med värdeår 1991. Det handlar om en
uppräkning av den kreditgaranti som var tänkt till
30 % men som vi nu föreslår skall bli 40 % av under-
laget så att det blir säkrare spelregler. Det handlar om
räntebindning vid byggstart. Det handlar om hyres-
gästinflytande vid ombyggnad, vilket Lena Larsson
senare kommer att beröra i sitt inlägg.

Det handlar också om den diskussion som uppstått
sedan det i debatten förekommit krav på spelregler
redan vid byggstart så att man vet vilken ränta som
kommer att gälla för en fastighet när den är färdig. I
den frågan har den bostadspolitiska utredningen hittat
en modell som, utan att vi behöver behandla det här i
kammaren, kan innebära att man när man sätter spa-
den i jorden vet vad räntan kommer att bli.

Betänkandet handlar vidare om konsumentskydd
för småhus, och det handlar om tidsfrister för fukt-
och mögelskador. Det är vad betänkandet handlar om,
och jag vill yrka bifall till utskottets hemställan.

Sedan vill jag bara göra några kommentarer till
vad bl.a. Moderaterna genom Inga Berggren här har
sagt. En sak har alltid förundrat mig, fru talman. Un-
der perioden från 1976 fram till det val vi hade för två
år sedan har vi haft nio år av olika borgerliga konstel-
lationer och nio år av socialdemokratiska regeringar
som regerat, eller försökt regera, Sverige. Under de
två senaste åren har vi haft en socialdemokratisk re-
gering som med stöd av bl.a. Centerpartiet har försökt
reda ut de problem som ställts till under ett antal år.

Jag har aldrig skyllt på Moderaterna och sagt att
det är de som ensamma bär ansvaret för alla de be-
kymmer som vi har. Men det stora, grundläggande
felet som Moderaterna gör är att hävda att allt är So-
cialdemokraternas fel. Carl Bildt, Inga Berggren och
Moderaterna har aldrig haft något ansvar för någon
politik, inte ens under den tid man suttit i regerings-
ställning. Det är egentligen litet avslöjande för hur
Moderaterna ser på politik över huvud taget: Man vill
inte bedriva någon politik och framför allt inte på det
område som handlar om bostäder.

Varför har vi egentligen en bostadspolitik? Varför
har vi räntesubventioner? Jo, därför att vanliga män-
niskor, förhoppningsvis, när de är unga och skall bilda
familj skall få möjligheter att kunna bo. Då bygger
den statliga bostadspolitiken på - den har i varje fall
gjort det, och jag hoppas att den kommer att göra det
även i fortsättningen - att med hjälp av en omfördel-
ning över årgångar ge möjlighet att finansiera det som
byggs nytt. Så har det fungerat.

Det innebär att när vi i vårt samhälle talar om bo-
stadspolitik och räntesubventioner bygger det på att
15-20 % av alla bostäder i vårt land har räntesubven-
tioner. Det är det som Moderaterna snabbt och enkelt
vill försämra, och det innebär naturligtvis att det blir
en gigantisk snedfördelning i samhället. Den politiken
vill inte vi ha.

Man säger att med en politik där man släpper ifrån
sig alla möjligheter kommer räntorna att sjunka.
Egentligen är det tvärtom. Vid tiden för valrörelsen
för två år sedan, när Carl Bildt var statsminister och vi
hade en s.k. bostadsminister vid namn Bo Lundgren
som skulle ha hand om det här, var räntorna för dem
som skulle sätta om lånen på sina hus 13½ %. Nu när
vi med mycket tuffa och svåra tag har försökt ordna
upp Sveriges ekonomi kan de villaägare som går till
banken för att sätta om sina lån spara åtskilliga tusen-
tals kronor på grund av den politik som vi försöker
bedriva i vårt land.

Låt mig också kommentera några av Vänsterpar-
tiets funderingar. Jag nämnde att det här betänkandet
bl.a. handlar om subventionsgraden i bostadsfinansie-
ringssystemet vid byggstart, räntebindningar och
annat. Jag begriper mig inte på Vänsterpartiet. Väns-
terpartiet har i det här betänkandet fyra reservationer,
som egentligen är ganska meningslösa. Alla de frågor
som tas upp i reservationerna gäller sådant som bl.a.
Owe Hellberg och jag har att diskutera i den bostads-
politiska utredningen.

Owe Hellberg säger att politiken helt har gått ut på
att försämra villkoren för människor som inte har råd.
Låt mig då bara konstatera att Owe Hellberg här i dag
inte har föreslagit något annat än det som står i betän-
kandet när det gäller ränteandelar och annat. Vänster-
partiet försöker ge sken av att man vill ha en annan
politik utan att föreslå någon finansiering av de lös-
ningar som man försöker föra fram i den allmänna
debatten. Snacka om populism!

Fru talman! Med de här orden vill jag yrka bifall
till utskottets hemställan.

Hyresgästinflytande kommer Lena Larsson att tala
om senare i dag.

Anf. 8 ERLING BAGER (fp) replik

Fru talman! Lennart Nilsson har rätt i att man i
den här propositionen tar upp det sent byggda bestån-
det. Fastighetsskattens effekter för det husbestånd
som tillkom 1991 blir ganska omfattande, och därför
föreslår regeringen att man gör undantag. Från en del
andra partier har vi då tagit upp att det också finns
andra grupper villaägare som drabbas så extremt hårt
av de samlade effekterna av höjningen av fastighets-
skatten att även de kan tvingas bort från sina fastighe-
ter. I många fall har det redan börjat ske. När man ser
effekterna vågar man inte längre bo kvar.

Jag tänkte då ställa en fråga till Lennart Nilsson,
som själv är en stadgad bohuslänning och som har
suttit länge i riksdagen och bostadsutskottet. Lennart
Nilsson måste ju själv få ta del av information från
många drabbade i exempelvis den bohuslänska skär-
gården och andra områden. Vad säger Lennart Nils-
son till dem? Är Lennart Nilsson nöjd med handlägg-
ningen av den frågan? Regeringen har ju mycket
senfärdigt lovat att titta närmare på utfallet för vissa
grupper, men sedan har exempelvis statssekreterare
Knut Rexed genom sina uttalanden om vad det kan bli
för förändringar skrämt upp folk ännu mer.

Känner sig Lennart Nilsson nöjd när han skall sva-
ra oroliga människor i Bohusläns skärgård? Lennart
Nilsson kanske är litet missnöjd med kollegerna i
skatteutskottet - jag ser att han får briefing därifrån nu
- för att de inte har handlat?

Lennart Nilsson påpekade att exempelvis den
parlamentariska utredningen handlar. Men den har ju
hänvisat till Finansdepartementet.

Anf. 9 ANDRE VICE TALMANNEN

Jag får be er att stå i era bänkar när ni replikerar.

Anf. 10 LENNART NILSSON (s) replik

Fru talman! Erling Bager skall inte få mig att säga
någonting annat än att jag är medveten om att det
finns bekymmer i Bohuslän. Jag pekade tidigare på att
vi har haft en regering med Carl Bildt i spetsen och
Bo Lundgren som ansvarig för bostadsfrågorna. Un-
der den perioden löstes det inte några problem över
huvud taget på fastighetsskattesidan för de här utsatta
grupperna.

Jag är helt övertygad om att den socialdemokratis-
ka regeringen nu tillsammans med Centerpartiet
kommer att lösa de problemen för de här utsatta grup-
perna, bl.a. på Klädesholmen i Bohuslän. Jag är helt
övertygad om det. Det är nu som det kommer att
hända. Därför är jag ganska nöjd även med den leda-
mot av skatteutskottet som sitter bredvid mig.

Anf. 11 ERLING BAGER (fp) replik

Fru talman! Jag tycker ändå att det var litet oroan-
de att Lennart Nilsson sade att han är ganska nöjd,
även om han gav uttryck för oro. Jag menar att man
måste handla snabbt när det gäller de grupper som nu
drabbas så hårt.

Folkpartiet motsatte sig höjningen av fastighets-
skatten till 1,7 %. Regeringen genomdrev den ändå.
Vi har tidigare krävt att en utredning tillsätts skynd-
samt. Problemen utreds nu i någon mån, men det går
långsamt. Nu kräver vi akuta insatser för de berörda
och att förslag föreläggs riksdagen utan dröjsmål.

Slutligen: Vi har i vår motion också tagit upp för-
mögenhetsskatten. Vi tycker i korthet att människor i
ett normalt villaboende i storstadsområdena bör slippa
betala förmögenhetsskatt. Vårt krav har varit och är
att det skattefria grundbeloppet skall höjas till 2 mil-
joner kronor. Då skulle man komma ifrån problemet,
och man slipper också den dubbelbeskattning som
många får och som är orimlig.

Anf. 12 LENNART NILSSON (s) replik

Fru talman! När vi höjde fastighetsskatten från 1,5
till 1,7 % handlade det enbart om att rädda alla de
tusentals människor som finns inom det här räntesub-
ventionssystemet, nämligen de ungefär 20 % av be-
folkningen som har räntesubventioner. För att de inte
skulle få våldsamt höjda hyror på grund av vad som
beslutades av den tidigare regeringen, där också Er-
ling Bager var ansvarig, gjorde vi den här höjningen,
som gjorde att alla fick vara med och betala.

Erling Bager talar om vanligt folk i städerna. Jag
kan då nämna min gamla mor, som är 79 år och som
bor i ett hus i Erling Bagers stad, Göteborg. Hon beta-
lar naturligtvis en fastighetsskatt som är ganska hög.
Hon har en låg pension. Men på något underligt sätt
klarar hon av det här, eftersom fastighetsskatten na-
turligtvis ingår i underlaget för bostadstillägg. Nor-
malt är det alltså inte problem med fastighetsskatten,
men det finns undantag. Även om jag har varit orolig
utgår jag från att de här problemen - som dock är små
i det stora hela - kommer att lösas under det här året.
Det är under året som de behöver lösas - inte förr.

Andre vice talmannen anmälde att Erling Bager
anhållit att till protokollet få antecknat att han inte
ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 13 INGA BERGGREN (m) replik

Fru talman! Nu är vi där igen, Lennart Nilsson,
och talar om vem som har gjort eller inte gjort någon-
ting för de boende. Just när det gäller fastighetsskatten
verkar det på Lennart Nilsson som om det inte vore
läge att diskutera fastighetsskatten när vi behandlar
det här betänkandet. Det tycker jag är helt fel synsätt.
Det finns ju någonting som heter fastighetsekonomi
och bostadsekonomi. Därför behöver man diskutera
alla de kostnader som ingår i detta och även hur man
betalar det hela.

Jag fäste mig vid att en regeringsföreträdare här-
omdagen sade så här om fastighetsskatten: Jag vill
klart säga att fastighetsskatten är en viktig del av
finansieringen av landets välfärdssystem. Detta kom-
mer inte att innebära att vi sänker fastighetsskatten
generellt sett.

Med anledning av det undrar jag vad Lennart Nils-
son säger till en ung familj med barn eller ett äldre
pensionerat par som länge har bott permanent i sin
bostad i ett attraktivt område, kanske i Bohuslän, i
Lennart Nilssons skärgårdsområden. Vad kommer att
hända med dem när de drabbas av den höjda fastig-
hetsskatten och får ökade boendekostnader?

Jag vill fråga: Är det välfärd att behöva flytta från
sitt hus på grund av att man inte har någon bra möj-
lighet att få intäkter till den ökade kostnaden?

Jag är beredd att i den bostadspolitiska utredning-
en se till att lösa många av de här problemen, Lennart
Nilsson. Moderaterna vill vara med och diskutera
fastighetsskatten och även finna lösningar för den.

Anf. 14 LENNART NILSSON (s) replik

Fru talman! Vem som har gjort och inte har gjort
något kan man naturligtvis alltid diskutera. Men det
var Inga Berggren som sade att socialdemokraterna
bär skulden för allt elände i vårt fina land. En sådan
inställning vägrar jag att acceptera.

Självklart är fastighetsskatten, som efter höjningen
i runda tal kommer att inbringa 20 miljarder, en del av
det som behövs för att klara bl.a. åldringsvården, bra
skolor, utbildning och annat. Självklart måste staten,
samhället, ha intäkter för att infria de åtaganden och
förväntningar som vi naturligtvis har på ett gott sam-
hälle. Därför tror vi inte på den modell som modera-
terna förespråkar, nämligen att man skall avskaffa i
stort sett allting och låta människor klara sig själva.
Det låter bra, men det innebär att många kommer i
kläm.

Får jag bara ta ett litet exempel med anledning av
att Inga Berggren talade om vilka råd man har att ge
de unga familjerna. Den politik som vi har stått för de
här två åren innebär räntesänkningar. Om man som
exempel har ett hus - och det är relativt billigt i da-
garna - och har ett lån på det på 500 000 kr gör en
enda procents räntesänkning brutto 5 000 kr om året
efter skatt, ungefär 300 kr mindre i månaden för den
unga familjen.

Det är inte så att vi vill ställa till jäkelskap för
människor därför att vi tycker att det är roligt. Vår
politik syftar till att man skall pressa räntorna nedåt så
att bl.a. de människor som har de här lånen kan bli
litet lyckligare genom att få mer pengar över till att
klara andra ting i sin vardag.

Anf. 15 INGA BERGGREN (m) replik

Fru talman! Att få ned räntorna och att spara i
statens finanser är vi moderater också mycket gärna
med på, och det vet Lennart Nilsson.

Nu är fastighetsskatten och det den belastar boen-
dekostnaderna med ett problem. Det kan vi konstatera
genom att opinionen kommer både från vänster och
från höger, från enskilda medborgare och från organi-
sationer. Inte minst brevskörden till oss riksdagsleda-
möter, även den brevskörd som skatte- och bostadsut-
skottens kanslier härbärgerar här i huset vittnar om att
någonting har gått snett vad gäller fastighetsskatten.

Tycker inte Lennart Nilsson att det är dags för re-
geringen att göra någonting, att ta de här yttringarna
på allvar och medge att beskattningen av boendet
vållar problem och att dessa problem måste lösas?
Man borde äntligen snabbt presentera den utredning
om skärgårdsfastigheterna som det har talats så länge
om. Det behövs lättnader för de permanentboende.
Det behövs dessutom en helhetsbedömning av boen-
de- och fastighetsekonomin och finansieringen på
lång sikt. Därför menar jag att det behövs ett
tilläggsdirektiv till Bostadspolitiska utredningen så att
vi verkligen också kan ge förslag på hur vi skall lösa
de här problemen.

Anf. 16 LENNART NILSSON (s) replik

Fru talman! Människornas vilja att betala skatt är
kanske inte så stor, framför allt inte bland dem som
har stora möjligheter att göra det. Våra problem
handlar i dag naturligtvis inte om de människor som
protesterar högljuddast, i varje fall inte om dem som
har gott ställt och har möjligheter att betala för sig.
Problemen gäller framför allt de ensamma kvinnorna
med lågavlönat jobb som kanske har svårt att över
huvud taget hyra en modern bostad eller de ungdomar
som skall sätta bo och som inte har något arbete. Det
är vad det handlar om.

Sedan vill jag bara säga att enligt vad jag har er-
farit kommer inom den närmaste veckan ett förslag
från Finansdepartementet. Det kommer att ta upp de
frågeställningar som här har berörts, bl.a. om de här
skärgårdsfastigheterna.

Anf. 17 OWE HELLBERG (v) replik

Fru talman! Lennart Nilsson vill snäva in debatten
så att man endast diskuterar de saker som står i betän-
kandet. Men betänkandet innehåller inte de stora
pengarna när det gäller krisårgångarna. De stora
pengarna är de 10-15 miljarder som det i första hand
kommer att kosta att rekonstruera bostadsrättsför-
eningar och privata fastighetsägare.

Det här tycker vi inte är rättvist. Vi vill också ge
de kommunala bostadsbolagen i kris en möjlighet att
få vara med i den här svängen. Vi tycker också att
man behandlar egnahemsägarna orättvist i den här
situationen. Det går inte att hänvisa till skuldsane-
ringslagen. Den fungerar inte om man vill ge dem
möjlighet att bo kvar i sina villor.

Vi är inga populister, Lennart Nilsson. Vi kommer
i vår höstbudget att lägga fram förslag om medel för
att ge kommuner i kris den här möjligheten att rekon-
struera sina bostadsbolag. Det skall vi återkomma till,
och hur det ser ut framöver kommer Lennart Nilsson
själv att kunna titta på.

Det är väl litet magstarkt att säga att vi skall
komma med alla stora förändringar och lösningar. Det
är faktiskt skattereformen och effekten av den som
har orsakat mycket av de höga boendekostnaderna
och den här utvecklingen på bostadsmarknaden. Vi
har inte varit med och konstruerat skattereformen.
Den är inte fördelningspolitiskt neutral. Vi har inte
medverkat till att den var underfinansierad med 25-35
miljarder. Det är därför vi måste hålla på med den här
typen av lösningar om vi inte klarar av den nuvarande
situationen. En sådan utredning och utvärdering skulle
man naturligtvis begära av regeringen att göra, och
det återkommer vi till i nästa betänkande.

Anf. 18 JAN-OLOF FRANZÉN (m)

Fru talman! I dag diskuterar vi bostadsutskottets
betänkande nr 10. Där vill jag hålla mig till den del
som berör fastighetsskatten.

Sedan den socialdemokratiska regeringen tillträd-
de hösten 1994 har fastighetsbeskattningen skärpts
kraftigt. Basen för uttag av fastighetsskatt har bred-
dats fr.o.m. 1996. För småhus och flerbostadshus har
skatten höjts från 1,5 % till 1,7 % av taxeringsvärdet.
Genom fastighetstaxeringen 1996 och den årliga om-
räkningen av taxeringsvärdena kommer skatteuttaget
att öka ytterligare. Ökningen beräknas bli närmare 5
miljarder kronor, varav ungefär hälften är en följd av
den höjda skattesatsen.

Detta innebär givetvis ökade boendekostnader.
Eftersom skatten baseras på fastighetens marknads-
värde blir variationerna stora mellan olika delar av
landet, med orimliga resultat för många hushåll, sär-
skilt i s.k. attraktiva områden.

Varje torsdag kl. 12 kan vi se människor från
Stockholms förorter och skärgårdsbor demonstrera
vid Mynttorget mot de höga taxeringsvärdena, fastig-
hetsskatten och boendekostnaderna. Brev och telefon-
samtal kommer från hela landet.

Vad deras budskap handlar om är att deras pengar
många gånger inte räcker till för att betala deras dyra
boendekostnader på grund av denna höga fastighets-
skatt. Vad man då frågar sig är om man skall driva
bort de människor som sedan generationer är rotade
på dessa platser som vi kallar attraktiva områden
såsom skärgårdar, förorter till våra städer och småhus
med sjöutsikt. Blir inte resultatet då att de enda som
kan bo kvar där är människor med s.k. feta plånböcker
eller fallskärmspojkar.

Denna utveckling kan vi moderater inte acceptera.
De äldre människornas strävan genom livet för att
kunna njuta sin ålderdom i sina egna hus får inte spo-
lieras av fastighetsskatten. De unga barnfamiljernas
högsta önskan är att kunna få bo kvar i sin villa, om
den så ligger i en Stockholmsförort. Ej heller denna
önskan får spolieras av fastighetsskatten.

Vad vill då vi moderater? När frågan om fastig-
hetsskatten först väcktes i skatteutskottet tog vi mode-
rater avstånd från denna skatt med hänvisning till de
utredningar som har presenterats under den borgerliga
regeringsperioden, som visar att fastighetsskatten
strider mot tanken på neutralitet mellan olika former
av näringsverksamhet och investeringar. Det är en
felaktig metod för beskattningen av ägda bostäder. På
sikt bör därför fastighetsskatten slopas och för småhu-
sen och bostadsrätterna ersättas med en schablon-
mässigt beräknad intäkt av kapital. Därmed återställs
den symmetri som motiverar rätten till avdrag för
ränteutgifter för lånat kapital i bostaden. En planmäs-
sig avveckling av fastighetsskatten bör också genom-
föras.

För att begränsa de nuvarande snedvridningarna
av fastighetsbeskattningen bör man samtidigt reducera
underlaget för beskattningen till det taxerade bygg-
nadsvärdet, dvs. att beskattningen av markvärdet
slopas. I reformen bör också ingå att förmögenhets-
skatten slopas.

Med tanke på det statsfinansiella läget är det inte
möjligt att genomföra dessa ändringar med verkan
redan från den 1 januari 1996. Vi moderater föreslår
därför tillfälliga åtgärder som går i samma riktning
som den långsiktiga lösningen som här har skisserats.
En sådan åtgärd är att fastighetsskatten för bostäder
sänks från 1,7 till 1,5 % av taxeringsvärdet fr.o.m. den
1 januari 1996. Samtidigt bör de orimliga regionala
skillnaderna undanröjas eller lindras genom att mark-
värdet inte tas upp till beskattning fullt ut. I avvaktan
på en sådan permanent lösning bör uttag av fastighets-
skatt inte ske mer än på hälften av det markvärde som
överstiger 100 000 kr.

Vi moderater anser vidare att gränsen för skatte-
pliktig förmögenhet bör höjas till åtminstone 1,2 mil-
joner kronor. Även sambeskattningen av förmögenhe-
ter bör slopas.

Det vore klädsamt om Centerpartiet och Social-
demokraterna kunde komma med en lösning för de
värst drabbade människorna före sommaruppehållet.
Vi moderater har givit er en vägbeskrivning.

Jag yrkar bifall till reservation nr 3.

Anf. 19 LENNART NILSSON (s) replik

Fru talman! När jag lyssnade på Jan-Olof Franzén
tyckte jag att det lät så bra. Det lät ungefär som ett
gammalt hederligt folkhemstal av Per Albin, fast
kanske i litet annorlunda tappning. Jag vill bara kom-
mentera genom att säga att självfallet inte heller vi
socialdemokrater vill driva bort folk från hus och
hem.

Man frågade om Centern och Socialdemokraterna
skulle komma med förslag. Jag nämnde att det inom
någon vecka, förmodar jag, kommer en utredning från
Finansdepartementet. Det har ingått i den uppgörelse
som vi har träffat med Centern att vi skall försöka
reda ut dessa problem. Jag har förhoppningen att vi
skall kunna lösa frågan för de utsatta områden som vi
här har berört och att förslag som vi kan behandla
under året kommer före sommaren, så att fastighets-
ägarna inte skall behöva betala denna fastighetsskatt.
Den skall ju betalas först nästa år.

Anf. 20 JAN-OLOF FRANZÉN (m) replik

Fru talman! Jag är nöjd med Lennart Nilssons svar
att det kommer att hända någonting före sommarup-
pehållet. Många människor är i svåra situationer. Jag
tänker kanske allra närmast på de pensionärer som
fortfarande finns kvar ute i de olika skärgårdarna i
vårt stora land.

Anf. 21 LENA LARSSON (s)

Fru talman! Som Lennart Nilsson tidigare har sagt
tänker jag bara ägna mig åt den del i betänkandet som
tar upp hyresgästinflytandet vid ombyggnad. Bak-
grunden är den, att riksdagen våren 1994 beslutade
om ändringar som trädde i kraft den 1 juli 1994, och
som innebar att bostadssaneringslagen och därmed
inflytanderegler som fanns i denna lag upphävdes.
Dessutom har man i plan- och bygglagens regler tagit
bort möjligheterna för hyresgästinflytande.

Indirekt har man givit ett skydd i hyreslagen mot
icke önskade ombyggnadsåtgärder som vidtas utan att
hyreskontraktet sägs upp. Om ombyggnadsåtgärderna
är av en sådan omfattning att hyresgästen sägs upp
saknas dock ett skydd för hyresgästen.

Regeringen har beslutat att tillsätta en särskild ut-
redare som har till uppgift att se över hyreslagstift-
ningen. Huvuduppgiften var att lämna förslag till
regler som innebär att hyresförhandlingssystemet och
hyresgästinflytandet vid upprustning och ombyggnad
får en lämplig utformning. Denna del av utrednings-
uppdraget har också redovisats för regeringen - den
30 november 1995 - i ett delbetänkande som heter
Ändringar i hyresförhandlingslagen: hyresgästinfly-
tande vid ombyggnad m.m. Vi förväntar oss en pro-
position den 18 september. Därmed skall vi kunna
fatta beslut i höst om en ny lag som kan träda i kraft
den 1 juli 1997.

Vad är då orsaken till att vi föreslår dessa tempo-
rära förändringar? I och med att vi fattade beslut om
det statliga ombyggnadsstödet i december 1994 har vi
också medverkat till väldigt omfattande ombyggnad-
såtgärder. Utskottet delar den oro som kommer till
uttryck i propositionen om tillvägagångssättet för
vissa av dessa ombyggnader.

Inga Berggren sade att det inte fanns några exem-
pel på att den här bestämmelsen, att vi inte har ett
hyresgästinflytande, verkligen var gravt utnyttjad.
Inga Berggren kommer från samma landsända som
jag. För inte mer än ett par veckor sedan kunde man
läsa i tidningen att en fastighetsägare, Malmötorn,
använde väldigt många olika påtryckningsmedel för
att få ut hyresgästerna från sina fastigheter för att
kunna göra omfattande renoveringar som inte var
motiverade utifrån kapitalinvesteringen i fastigheter-
na.

Visst tycker vi, lika väl som många andra som har
framfört det i motioner, att samförståndslösningar är
de bästa lösningarna mellan hyresgäst och hyresvärd.
Men när vi ser de här avarterna är vi tvungna att för-
söka vidta åtgärder när det gäller hyresgästinflytandet.

Den här temporära lösningen skall gälla fr.o.m.
ikraftträdandet, alltså de ombyggnader som påbörjas
efter att bestämmelsen trätt i kraft.

Det har framförts mycket kritik mot propositionen.
Man säger att den avviker från normala principer för
förhållandet hyresgäst-hyresvärd och att det inte finns
några möjligheter att pröva skäligheten i parternas
ställningstagande. Utskottet har förståelse för dessa
invändningar mot regeringsförslaget i de avseenden
som framkommit i motionerna och har också beaktat
dem när utskottet har berett det här ärendet.

Vid genomförandet av regeringens förslag skall
det därför tydligt framgå att avsikten inte är att för-
svåra den normala ombyggnadsverksamheten. Avsik-
ten är att förhindra sådana ombyggnader som leder till
onödigt omfattande åtgärder med uppsägning av hy-
reskontrakt och kraftiga hyreshöjningar som följd.
Därför föreslår utskottet ett förordande av en tempo-
rär regel om hyresgästinflytande som villkor för stat-
ligt räntestöd som ges inriktning mot just dessa fall.
Kravet på ett godkännande från hyresgästsidan gäller
alltså endast de fall där uppsägningar av hyreskontrakt
skett eller avses ske. Denna temporära regel skall
tillämpas endast fram till dess att hyreslagen ändrats i
motsvarande avseende, dock längst till utgången av
juni 1997.

Anf. 22 INGA BERGGREN (m)

Fru talman! Vi moderater gillar inte heller suspek-
ta metoder och avarter som dem som Lena Larsson
talade om. Jag har en speciell känsla av att socialde-
mokraterna i utskottet egentligen helst hade velat
avvakta regeringens förslag, som också Lena Larsson
sade kommer ganska snart, och att de inte ville ha den
här temporära åtgärden som i sig är mycket diskuta-
bel.

Jag tror inte att det är fler regleringar vi behöver.
Vi behöver helt enkelt ha ett hyressättningssystem
som ger utrymme på ett naturligt sätt för att göra
avsättningar för underhåll, reparationer och ombygg-
nader. På det sättet skulle vi få en successiv förnyelse
av bostadsbeståndet precis som jag sade förut. Jag tror
också att man då kan uppnå samförståndslösningar
mellan hyresgäst och hyresvärd utan tvingande regler.

Anf. 23 LENA LARSSON (s)

Fru talman! Jag kan hålla med Inga Berggren om
att det bästa hade varit att kunna avvakta utredningens
resultat som kommer i höst i en proposition. Men
hittills har det framkommit ganska många frapperande
exempel på att man har utnyttjat de här möjligheterna
att göra det vi kallar att lyxsanera fastigheter på hy-
resgästernas bekostnad. Det finns också exempel på
detta insända till regeringen från Hyresgästernas Riks-
förbund. Dessa exempel kommer speciellt från Stock-
holm, men det finns också exempel från andra delar
av landet som jag tidigare nämnde. Det är detta som
har föranlett oss att ganska snabbt plocka fram regler
som skall skydda hyresgästerna från ytterligare olä-
genheter.

Fastighetsägarna tycker i och för sig inte att det
här är speciellt bra, men de är inte heller inriktade på
att fastighetsägare skall göra dessa oskäliga ombygg-
nader. De accepterar alltså också den här regeln, som
är temporär och som nu skall gälla fram till dess att
lagen träder i kraft.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 7 §.)

6 § Nya regler för bostadsbidrag

Föredrogs

Bostadsutskottets betänkande 1995/96:BoU11

Nya regler för bostadsbidrag (prop. 1995/96:186)

Anf. 24 STEN ANDERSSON (m)

Fru talman! Givetvis står Moderata samlingspar-
tiet bakom samtliga reservationer där vi förekommer i
betänkandet, men vi kommer för tids vinnande att
yrka bifall och rösträkning endast till reservation nr 6.

Det här betänkandet baseras på en proposition från
den socialdemokratiska regeringen. Den innehåller
många tankar, idéer och förslag som tidigare fram-
förts av Moderata samlingspartiet. Av det skälet valde
vi när propositionen blev offentlig att inte motionera
emot den. Vi anser att det är positivt att regeringen
har insett nödvändigheten av att spara, och det ganska
kraftigt. Tyvärr har inte utskottets socialdemokrater
nåtts av samma insikt; av vilka skäl vet jag tyvärr inte.

Fru talman! Det är helt klart att när man skall spa-
ra och minska på olika bidrag, antingen det är till
många eller till få personer, är det aldrig populärt.
Man får kritik för agerandet. Det är alltid lättare att
lova subventioner än att dra in desamma. Men vi
anser ändå, mot bakgrund av Sveriges ekonomiska
situation, att det är bättre att aktualisera det gamla
talesättet om att hellre stämma i bäcken än i ån. Gör
vi ingenting inom den närmaste tiden kommer de
ekonomiska problem vi i dag upplever verkligen att
aktualiseras, och det stora ekonomiska kaoset kommer
att drabba Sverige och alla dess medborgare.

Fru talman! I den föregående debatten hörde vi en
liten ordväxling om vem som var skuld till vad. Det är
kanske litet onödigt att fortsätta med det. Vi vet vil-
ken situation vi har, och att lägga skulden på den ena
eller andra sidan gynnar absolut ingen.

Jag vill ändå ta några sekunder i anspråk och tala
om att det råskäll som ofta förekommer mot regering-
en Bildt 1991-1994 inte är korrekt. Om man skulle ta
sig samman och räkna ned summan av alla socialde-
mokratiska reservationer under åren 1991-1994 skulle
vårt budgetunderskott inte vara bättre.

Carl Bildt får ofta skulden för att han försvarade
den svenska kronan 1992. Det agerandet bidrog starkt
till dagens situation. Det är lätt att i efterhand säga att
det kanske inte var så klokt. Men jag vill betona, fru
talman, att även socialdemokraterna stod bakom detta
försvar. Att enbart lägga skulden på den borgerliga
regeringen är inte korrekt.

Fru talman! Vi moderater har ofta blivit kritisera-
de för att vi har en annan syn på bostadsbidragen och
också har velat minska dem. Under senare år har vi
noterat att de förslag som vi har presenterat i kamma-
ren har aktualiserats av regeringen, ibland t.o.m. innan
bläcket har hunnit torka. Därför tycker jag att man
kanske borde vara litet försiktigare när man kritiserar
oss. Ibland måste man t.o.m. ha känt till att regeringen
skulle presentera förslag som i stort överensstämde
med dem som Moderata samlingspartiet hade fram-
fört.

I den här propositionen föreslår regeringen, men
tyvärr inte de socialdemokratiska kollegerna i utskot-
tet, att personer under 29 år som inte har barn eller
som inte studerar inte skall erhålla bostadsbidrag. Vi
moderater stöder den tanken. Detta har vi sagt sedan
lång tid tillbaka. Vi anser nämligen att bostadsbidra-
gen i huvudsak skall gå till familjer med barn.

Tyvärr har socialdemokraterna i utskottet, antagli-
gen under press av Centerpartiet, inte vågat följa sin
egen regering i den här frågan utan har beslutat att
ställa upp bakom en centermotion. För att finansiera
det här vill man att de av regeringen föreslagna bi-
dragsberättigade ytorna skall minskas. Då får man
fram de 300 miljoner som behövs.

Vi moderater köper den minskningen, eftersom vi
anser att ytorna även med denna minskning är förhål-
landevis generösa. Framför allt är minskningen för-
svarbar i dagens ekonomiska situation. Men, fru tal-
man, vi är konsekventa. Vi sparar dessa pengar, till
skillnad från majoriteten i utskottet. I stället för en
besparing på totalt 2,3 miljarder per helår vill modera-
terna spara 2,6 miljarder.

I reservation nr 11 säger vi nej till att utvidga kret-
sen av bidragstagare. Jag är förvånad över att social-
demokraterna vågar ge sig in på detta som kan bli ett
ekonomiskt gungfly. Har man från majoritetens sida
verkligen klart för sig vilka konsekvenser detta kan
få? Har man klart för sig vilka konstellationer man
framöver kan bli tvingad att utdela bostadsbidrag till?
Jag är inte helt säker på det. Det vore tacknämligt om
socialdemokraternas representant i denna debatt kun-
de förklara hur man har resonerat i den här frågan.

I dag måste vi tyvärr ibland spara och dra in på en
del subventioner. Vi moderater anser icke att det är
ekonomiskt försvarbart att i det läget utöka bidrags-
kretsen.

Fru talman! I kds reservation nr 1 kritiserar och
ifrågasätter man de nya föreslagna individuella in-
komstgränserna för erhållande av bostadsbidrag. Jag
kan erkänna att vi moderater håller med om en del av
det som står i den reservationen. Vi är litet kritiska till
skrivningen i majoritetstexten, men vi har ändå till sist
beslutat oss för att ställa oss bakom den. Man talar om
att detta skulle vara en subvention. Jag skulle vilja
fråga socialdemokraternas talesman vilken form av
bostadsbidrag som inte är en subvention. Jag vore
tacksam om jag kunde få svar på den frågan.

Anledningen till att vi ställer upp bakom majorite-
tens text i detta avsnitt är till liten del att vi måste
spara pengar. Vi har inte dessa pengar. Men det vikti-
gaste, fru talman, är att Moderata samlingspartiet
inom en snar framtid kommer att presentera en hel-
hetslösning avseende familjepolitiken. Den inkluderar
grundavdrag för barn och vårdnadsbidrag. Det skall
alltså bli ett generellt resonemang som gör att vi und-
viker den sociala ingenjörskonst som tyvärr alltför
länge har fått regera i Sverige. Det är generande att
människorna måste navigera mellan olika bidragssys-
tem. Vi anser att det är bättre att ha generella lättfatt-
liga regler som folk förstår. Därför har vi ställt oss
bakom utskottsmajoriteten i den här delen. Men vi har
alltså ett bättre förslag. Det kommer vi att presentera
inom kort.

Anf. 25 ERLING BAGER (fp)

Fru talman! Vi behandlar nu nya regler för bo-
stadsbidragen. Regeringen har i proposition 186 före-
slagit nya regler för bostadsbidrag.

När vi nu i kammaren behandlar förslaget står det
helt klart att det enbart är Folkpartiet som fullt ut står
bakom propositionen. Socialdemokraterna, regerings-
partiets företrädare, i bostadsutskottet vill gå längre än
regeringen och föreslår ytterligare nedskärningar i
bostadsbidragen med 300 miljoner som rör barnfamil-
jerna. Det säger Folkpartiet nej till. Vi har en gemen-
sam reservation, nr 9, med kds, vilken jag härmed
yrkar bifall till.

Utskottet gör inledningsvis ett viktigt konstateran-
de, nämligen att det individuella bostadsstödet, dvs.
bostadsbidragen, får en ökad betydelse i en situation
då de generella subventionerna minskar. Det tycker
jag är ett viktigt konstaterande.

Vi har under åren minskat bostadssubventionerna
kraftigt i landet. Det gäller räntebidragen. Det gäller
möjligheten att göra avdrag för bostadslån. Boendet
har därigenom fått bära mer av sina egna kostnader.
När en sådan förändring och minskning av subventio-
nerna sker är det naturligt att de hushåll som har det
ekonomiskt sämst ställt kompenseras genom bo-
stadsbidragssystemet. Härigenom fyller bostadsbidra-
gen sin primära funktion för att man skall uppnå det
bostadspolitiska målet, dvs. att resurssvaga hushåll
skall få möjlighet att efterfråga goda och tillräckligt
rymliga bostäder.

Fru talman! Bostadsbidragen har av de skäl jag här
har beskrivit ökat kraftigt under de fyra fem senaste
åren. Regeringens förslag till besparingar på bostads-
bidragen som vi nu behandlar, innebär fullt ut att
dessa skall minska med 2,3 miljarder kronor. Det är
självfallet en tuff ekonomisk försämring för många,
inte minst en stor grupp barnfamiljer. Det finns be-
räkningar som visar att enbart de förändringar som
föreslås med de individuella inkomstgränserna kan ge
minskningar på upp till 1 000 kr för en barnfamilj.

Att nu en majoritet av bostadsutskottet i detta be-
tänkande därtill föreslår att ytterligare 300 miljoner
skall sparas, utöver regeringens nedskärningar, på
denna utsatta grupp barnfamiljer anser jag vara an-
svarslöst.

Det är inte rimligt att barnfamiljer skall drabbas av
ännu fler besparingar. Barnfamiljer är en grupp som
redan har drabbats mycket hårt av stora ekonomiska
försämringar. Förutom de generella besparingarna,
som jag tidigare nämnde, som alla får vara med och
betala har barnbidraget sänkts och flerbarnstilläggen
försämrats. Därtill kommer regeringens förslag, med
för en del barnfamiljer kraftigt minskade bostadsbi-
drag. Och som om inte detta vore nog, vill utskottsma-
joriteten därutöver göra en nedskärning med 300
miljoner för denna grupp.

Folkpartiet avvisar kraftfullt ytterligare besparing-
ar på denna grupp och står således på regeringens sida
på den punkten. Detta förslag slår direkt hårt mot
exempelvis de barnfamiljer som tack vare bostadsbi-
draget har kunnat bo i villa eller radhus - något som
tidigare bedömts vara värdefullt för barnfamiljer.

Herr talman! Jag yrkar slutligen bifall till reserva-
tion nr 9.

Anf. 26 OWE HELLBERG (v)

Herr talman! Under 80-talet låg bostadsbidragens
kostnadsnivå på ca 2,5 miljarder kronor år efter år.
Efter skattereformens genomförande ökade kostnaden
till ca 5 miljarder kronor, och antalet bidragsberätti-
gade hushåll ökade i tusental. Detta var en medveten
politik, eftersom låginkomsttagarna skulle kompense-
ras för ökade boendekostnader i samband med moms-
breddningen och man fördelningspolitiskt skulle
kompensera för höginkomsttagarnas skattelättnader.

Skattereformen skulle vara fördelningspolitiskt
neutral, vilket nu ifrågasätts på många håll, men med
litet olika utgångspunkter. LO, de båda pensionärsför-
bunden och Statistiska centralbyrån är starkt kritiska i
de remissvar som inkommit på den utvärdering av
skattereformen som gjorts och som blev klar i höstas.

När det gäller boendet ifrågasätts effekterna av re-
formen av bl.a. SABO, Hyresgästernas riksförbund
och Boverket. Gösta Blücher, Boverkets generaldirek-
tör, säger i tidskriften Planera, Bygga, Bo: Skattere-
formen har medfört svåra omställningar på bostads-
marknaden, genom ökade boendekostnader för svaga-
re inkomstgrupper. Detta har inte den kommitté som
utvärderat skattereformen belyst.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet säger
att kommitténs utvärdering av skattereformens för-
delningseffekter har mindre relevans i dag, eftersom
man utgår från förhållanden som gällde 1992. Sedan
dess har stora förändringar skett i skatte- och transfe-
reringssystemen, som ytterligare har påverkat fördel-
ningspolitiken. Jag har stor förståelse för de lågin-
komsttagare som kallar skattereformen för den stora
hyreshöjarreformen.

Man kan också se vad som faktiskt skett under de
senaste åren. Enligt Boverkets beräkningar har
245 000 hushåll av kostnadsskäl flyttat till en mindre
eller billigare bostad. I februari var det ytterligare ca
en halv miljon hushåll som trodde att de måste flytta
till en billigare eller mindre bostad de närmaste åren.
Det är en uppgift som skall ses som en indikation på
att boendekostnaderna utgör ett bekymmer för många
hushåll. Skillnaderna mellan hushållsgrupperna är
också tydliga. Låginkomsttagare som bor i hyresrätt
samt storstadsbor är överrepresenterade bland dem
som kanske måste flytta.

Det är med detta som bakgrund vi i dag skall för-
hålla oss till besparingarna i bostadsbidragen på 2,3
miljarder kronor. Det är också därför som Vänster-
partiet kräver att det görs en bred och djup utvärde-
ring av skattereformen. Den bör också omfatta dem
som tidigare miste sina bostadsbidrag, dvs. ensam-
hushåll över 29 år, för att få en helhetsbild av neutrali-
teten i fördelningspolitiken inräknat boendekostna-
derna men också ge en bild av effekterna på det bo-
stadssociala området.

Detta är ju något som den kommitté som utvärde-
rade skattereformen skulle ha ägnat sig åt, men så
blev inte fallet. I stället kan man t.ex. i Boverkets
remissvar till kommitténs utvärdering läsa att kommit-
tén inskränkt sig till att analysera villamarknaden och
då bara träffat på gruppen höginkomsttagare och att
utredningen inte heller brytt sig om att analysera ut-
vecklingen av bostadsbidragen, som skulle kompense-
ra låginkomsttagarna för ökade boendekostnader. Hur
mycket av de ökade boendekostnaderna från 5 till 9
miljarder kronor som beror på effekterna av skattere-
formen är inte belyst. Det borde ha varit en självklar-
het och en rättvisefråga att utreda det innan man bör-
jade diskutera sänkta bostadsbidrag.

Efter denna inledning skulle jag egentligen yrka
avslag på regeringens förslag om minskat stöd i form
av bostadsbidrag, men eftersom Vänsterpartiet värnar
om de statliga transfereringssystemen vill vi också
medverka till att de fungerar på ett bra sätt och så
rättvist som möjligt.

Vänsterpartiet godkänner de regelförändringar
som utskottet föreslår, med olika motiveringar. Det är
också bra att utskottet förkastat regeringens förslag
om att ta bort det särskilda bostadsbidraget för ung-
domar, vilket Vänsterpartiet framförde i en motion.

Bra är också att utskottet går emot regeringens nej
när det gäller möjligheten att låta bostadsbidraget, om
någon så önskar, gå till vanligtvis hyresvärden, för att
undvika att man i en trängd ekonomisk situation ut-
nyttjar bostadsbidraget för andra ändamål än att betala
hyran.

Det gäller också förslaget om att avvisa regering-
ens argument mot att utvidga gruppen bostadsbi-
dragsberättigade till att omfatta personer som bor
tillsammans oavsett samlevnadsform, och att de så
långt som möjligt jämställs med samboende man och
kvinna, enligt de regler som gäller i dag. Vänsterpar-
tiet har länge verkat för att den diskriminering av t.ex.
homosexuella när det gäller möjligheten att få bo-
stadsbidrag skall tas bort. Nu händer det äntligen
något i den frågan, och det tackar vi för.

Den största förändringen, som är en besparing om
ca 1,1 miljarder kronor, handlar om att bidragstagaren
får ett preliminärt bostadsbidrag, som i efterhand
stäms av mot den deklarerade inkomsten. Det ger en
större träffsäkerhet i systemet och är därför bra. Det
är viktigt att bidragssystemet, så långt det är möjligt,
stämmer överens med verkligheten, med de verkliga
inkomsterna.

Förändringen av förmögenhetsprövningen är ock-
så rimlig. 15 % av nettoförmögenheten över 100 000
kr tas upp i beräkningsgrunden för bidraget. Likaså är
regeln om att ta upp en del av förmögenhetstillväxten
i egnahem och bostadsrätter rimlig, med tanke på
neutraliteten mellan boendeformerna. Realisations-
vinster av kapital blir också med som ett underlag för
inkomstberäkningen för att få bostadsbidrag. Även
detta är rimligt ur fördelningspolitisk synpunkt.

När det gäller bostadsbidragen till egenföretagare
har försäkringskassan ibland svårt att avgöra vad som
är den bidragsgrundande inkomsten. Därför är försla-
get om att mer likställa löntagare och näringsidkare
när det gäller ansökan om bostadsbidrag bra. Att
reglera den bidragsgrundande boendeytan är också
rimligt, inte minst ur ett miljöperspektiv.

Det förslag som slår allra hårdast är uppdelningen
av den bidragsgrundande inkomsten mellan hushållets
båda vuxna. Det kommer att minska bidraget rejält för
de hushåll där den ena parten är hemma utan inkomst
och där den andre jobbar. Å andra sidan kan man
hävda att ett hushåll där båda jobbar och inkomsten
tillsammans inte är större än i hushållet där en jobbar
och den andre är hemma har större utgifter i form av
barnomsorgsavgifter, resekostnader m.m. Det finns
också andra problem, t.ex. när den ene i familjen går
från att jobba till att studera, för att kunna skaffa ett
nytt jobb eller kompetenshöjning för att behålla sitt
gamla jobb. Den familj där någon blir arbetslös och
har ett dåligt skydd via arbetsmarknadsförsäkringen
drabbas också, liksom låginkomsttagare i olika situa-
tioner.

Det stora problemet med förslagen till besparingar
är hur den sammantagna effekten av dem slår. Det
saknas fullvärdiga beskrivningar från regeringen, inte
minst ur det enskilda hushållets perspektiv. Inte heller
i utskottet har dessa frågor belysts. Utskottet har inte
kunnat få en bra beskrivning av det faktiska skeendet.
Detta är en brist. Det här är ett dålig sätt att lägga
fram förslag på.

Inte heller finns det någon bra beskrivning av de
eventuella övervältningseffekter som besparingen ger
för kommunerna. Enligt Kommunförbundet uppskat-
tas övervältningskostnaden till ca 600 miljoner kro-
nor. Det är ett besked som inte underlättar för kom-
munerna i fråga om kravet att inte säga upp folk under
1997-98. Medel för drift av verksamheter måste an-
vändas till ökade socialbidrag.

Vänsterpartiet är oroat över effekterna av bespa-
ringarna på bostadsbidragen. Därför har vi i vårt för-
slag lagt tillbaka 600 miljoner kronor i systemet. Hur
dessa medel skall användas på bästa sätt återkommer
vi till i höstbudgeten.

Den bredare utvärdering av skattereformen som vi
kräver skulle, tror vi, visa att reformens fördelnings-
politiska profil är till nackdel för dem som är beroen-
de av bostadsbidrag. Det kommer att krävas förstärk-
ningar av systemet på olika sätt.

Vänsterpartiet kommer i sin alternativa budget att
försöka återställa balansen mellan låg- och högin-
komsttagare. Höjt grundavdrag för låginkomsttagare
och skärpt inkomstskatt för höginkomsttagare är några
av förslagen. Detta stärker låginkomsttagarnas eko-
nomiska situation och gör förhoppningsvis bidragsbe-
roendet mindre.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vationerna 2, 5, 12 och 13.

Anf. 27 PER LAGER (mp)

Herr talman! Jag tror inte att Socialdemokraterna
eller regeringen är ute efter att slå på dem som redan
ligger, eller att ta från dem som ingenting har. Ändå
tycks effekten av den intensiva sparivern i många fall
bli just sådan.

Jag vill inte påstå att jag, eller Miljöpartiet, har
funnit den enda vägen för att på en gång spara och
visa solidaritet med dem som har det svårast i samhäl-
let. Vi försöker, men det är svårt att alltid landa rätt i
snårskogen av alla av varandra avhängiga ekonomiska
beslut. Detta är inget försvar för dåliga beslut, men
det är en insikt om att det som är bra för en utsatt
grupp kan innebära något dåligt för en annan. Det som
är bra i ett sammanhang kan vara dåligt i ett annat.
Allt nytt är inte heller populistiska krumsprång. Det
kan faktiskt också vara fråga om tecken på klok flex-
ibilitet.

Miljöpartiets fyra solidariteter handlar om naturen,
framtiden, de utsatta i vårt land och de utsatta i värl-
den. Betänkandet BoU11 behandlar förslag om nya
regler för bostadsbidrag. Den totala besparingen är
beräknad till 2 300 miljoner kronor på ett helår. Det
innebär flera mer eller mindre smärtsamma beslut.
Men visst är det förnuftigt att bostadsbidraget är pre-
liminärt så länge det betalas ut efter uppskattad årsin-
komst, och att det i efterhand fastställs på grundval av
skattemyndighetens inkomstuppgifter. Visserligen kan
detta leda till att man får betala tillbaka eller till att
man får kompletterande bidrag, men det finns en
rättviseaspekt och en moral i detta som väger upp
eventuellt utökad byråkrati och eftersläpning. Bara
med den här åtgärden är det tänkt att vi skall spara 1,1
miljarder kronor. Det ser bra ut, och det ställer vi upp
på.

De individuella inkomstgränserna är en mer
komplicerad fråga. I dag reduceras bostadsbidragen
med 20 % av den del av hushållets samlade inkomst
som överstiger 117 000 kr. Propositionen föreslår,
liksom majoriteten i utskottet, att reduktionen i stället
skall ske utifrån individuella belopp - 58 500 kr för
varje make eller sambo. Detta har i praktiken betydel-
se i de hushåll där den ena maken tjänar mindre än
58 500 kr per år. Dessa får ett mindre bidrag än de får
med nuvarande regler.

Majoriteten hävdar att arbetslinjen är mycket vik-
tig. Man anser inte att ett hushåll där en förälder väl-
jer att vara hemma på heltid, eller att minska sin ar-
betstid, skall subventioneras.

Här uppstår en konflikt. Dagens arbetsmarknad är
inte generös på det sättet att människor i allmänhet
kan välja om de vill arbeta eller inte. Den s.k. ar-
betslinjen hjälper inte. Dessutom lever många hushåll
på yttersta marginalen och har små möjligheter att
över huvud taget få ekonomin att gå ihop.

Sammantaget ser förändringen ut att drabba dem
som redan har det svårt, och som inte har valmöjlighe-
ter. Arbetsmarknaden erbjuder inte fler jobb bara för
att det blir svårare för människor att vara hemma.

Detta är också, och det kanske är den viktigaste
aspekten, en fråga om hur vi värderar barnen i sam-
hället och om hur vi ser på deras möjligheter att få
vara tillsammans med sina föräldrar. Om vi tror att
detta är viktigt för barnen, borde vi ser mer positivt på
de föräldrar som prioriterar att vara hemma. Med
tanke på bristen på arbetstillfällen och på den sänkta
arbetstid som i framtiden med all säkerhet kommer att
genomföras, ser jag det i det här läget som viktigare
att inte ändra inkomstgränsen. För övrigt borde alla
beslut som berör barnen i samhället bygga på barn-
konsekvensbeskrivningar.

Herr talman! Förslaget om att förmögenhetsupp-
byggnaden i egna hem och bostadsrätter skall betrak-
tas vid beräkningen av bostadsbidraget kan teoretiskt
sett i och för sig vara riktigt. Men det måste vara svårt
att göra sådana beräkningar, och resultatet av dem
kommer att variera beroende på vilka förutsättningar
som sätts upp. Till detta kommer att variationerna
över landet är mycket stora. I dag är det inte sällsynt
att ett nyproducerat hus som säljs efter ett par år visar
sig ha ett värde som kraftigt understiger produktions-
kostnaden. Då är det knappast fråga om en förmögen-
hetsuppbyggnad. Dessutom ligger det enligt Miljö-
partiet något positivt i ett sparande knutet till boendet.

Herr talman! Många ungdomar har en mycket be-
svärlig ekonomisk situation. Inte minst gäller detta de
som inte studerar. De är ofta drabbade av arbetslöshet
och har svårigheter att etablera sig på bostadsmarkna-
den. Att neka dem bostadsbidrag får ofta direkta so-
ciala konsekvenser i form av socialbidragsberoende
och mindre lyckad lösningar. Det blir en dålig start på
det egna livet.

Miljöpartiets motion yrkade avslag på propositio-
nen i detta avseende. Majoriteten har också gått på
den linjen. Vi menar att det, om inskränkningar när
det gäller ungdomars bostadsbidrag måste ske, är
lindrigast att sänka den övre åldersgränsen, förslags-
vis till 26 år. Genom sänkningen av ytgränserna fi-
nansieras stödet till ungdomarna. Det tycker vi är en
acceptabel lösning under rådande förhållanden.

Barn behöver sina föräldrar. Därför bör samhällets
stöd utformas på ett sådant sätt att det inte försvårar
kontakten mellan barn och föräldrar vid en skilsmäs-
sa. Rätten till bostadsbidrag för umgängesrättsbarn är
ett viktig inslag i sådana strävanden. De i betänkandet
förordade gränserna, med en minsta bostad på två rum
och kök eller kokvrå och en minsta yta på 40 kvad-
ratmeter som villkor för bostadsbidrag, verkar i rakt
motsatt riktning. Det bör givetvis vara förälderns
ekonomi, inte bostadens storlek, som även fortsätt-
ningsvis är avgörande för om bidrag skall utgå. Bar-
nen behöver i först hand föräldern - inte kvadratme-
terna.

När det gäller de andra bostadsvarianterna diskute-
ras inte ens minimigränser, så varför görs det just i
fråga om umgängesföräldrar? Dessutom är bespa-
ringen mycket liten. Detaljstyrningen och regleringen
av kontakten mellan föräldrar och barn överskuggar
eventuella ekonomiska vinster. I de här fallen är kon-
takterna i sig själva ofta också mycket ömtåliga.

I övrigt stöder Miljöpartiet utskottets förslag om
direktutbetalningar av bostadsbidragen. Vi stöder
också förslaget om utvidgningen av kretsen av bi-
dragsberättigade - det handlar bl.a om de homosex-
uellas möjligheter till likställighet i detta avseende. Vi
stöder vidare utskottet i fråga om folkbokföringskra-
vet och om det behov av analyser av förslagen som
kds och Vänstern har reserverat sig för. Det tycker vi
är en rimlig reservation. Vi stöder den.

Herr talman! Inledningsvis nämnde jag något om
den konfliktsituation som man kan hamna i när man
både vill spara och stödja på en gång. Det är enligt
min mening dags att göra några större omprioritering-
ar mellan samhällets sektorer. Då menar jag satsning-
ar på de mjuka sektorerna - på framtiden som är bar-
nen, på miljön som är en livsförutsättning, på dem
som är mest utsatta både här hemma och ute i världen,
på dem som betalat priset för den värld som vi har
skapat. Resurserna till detta skall vi hämta från de s.k.
hårda sektorerna, från dem som genererar ännu mer
miljöskador och ännu mer av livsfientlig framfart.

Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till re-
servation 3, under mom. 6, och reservation 10, under
mom. 13. Under förutsättning av bifall till dessa re-
servationer yrkar jag bifall även till reservation 16.

Anf. 28 ULF BJÖRKLUND (kds)

Herr talman! Bostadsbidragen har vuxit fram ge-
nom en hel rad reformer sedan början av 1930-talet.
En stor del av bostäderna i tätorterna var då så usla att
de inte gick att försvara från hygieniska utgångspunk-
ter. Särskilt för barnfamiljerna var bostädernas tek-
niska standard ett ganska allvarligt problem.

År 1935 beslutade riksdagen om särskilda stödåt-
gärder för att bereda mindre bemedlade barnrika fa-
miljer i städer och tätorter billiga hyresbostäder.
Familjebidragen som innebar en hyresreducering
utgick till familjer med minst tre barn. Bostaden
skulle bestå av minst två rum och kök och vara full-
värdigt utrustad.

Som 40-talist växte jag själv upp i ett sådant s.k.
barnrikehusområde i Lars Stjernkvists Norrköping.

År 1938 vidgades möjligheten till familjebidrag
och bostadsanskaffningslån till egna hem, och det
gällde även familjer på landsbygden.

Familjestödet, för det var ett familjestöd, utveck-
lades sedan under åren, och 1986 antogs målsättning-
en att hushåll med bostadsbidrag skall kunna efterfrå-
ga en bostad där varje barn har ett eget rum. Den
målsättningen ligger fortfarande fast, och syftet är
således att ge ekonomiskt svaga hushåll möjligheter
att hålla sig med goda och tillräckligt rymliga bostä-
der.

I dagens proposition uttrycker regeringen också
tydligt och klart att de värderingar som styrt utform-
ningen av bostadsbidragen under åren ligger fast.
Detta skall tydligen även vara möjligt trots att den
besparing som föreslås handlar om 2,3 miljarder kro-
nor. Av den totala kostnaden för bostadsbidragen på 9
miljarder kronor har vi därmed det senaste året beslu-
ta om besparingar på 3 miljarder kronor, en tredjedel
av totalsumman.

Kristdemokraterna är överens med regeringen om
behovet av sanering av statens finanser. Vi ställer oss
således bakom propositionens huvudförslag om ett
nytt system för inkomstprövning.

När det gäller det befintliga systemet för beviljan-
de av bostadsbidrag visar Riksrevisionsverket i under-
sökningar att systemet inbjuder till missbruk i relativt
stor skala. Det måste naturligtvis stävjas. Bara här
finns det hela 1,1 miljarder kronor att hämta hem.
Som lagstiftare måste vi naturligtvis skapa lagar som
är entydiga och klara och som inbjuder till ärlighet.

Herr talman! I propositionen finns det ytterligare
ett antal bra inslag som vi helhjärtat kan stödja. Men
jag skall fortsättningsvis ta upp några avsnitt där vi
totalt kolliderar i våra olika uppfattningar. Trots pro-
positionens inledande vackra ord om särskild omsorg
om de ekonomiskt svaga hushållen och barnfamiljerna
m.m., är det just på dessa punkter som regeringen
brister avsevärt.

Först skall jag ta upp förslaget om individuella in-
komstgränser. Låt mig då först konstatera att Krist-
demokraterna är ensamma i riksdagen om sin syn på
familjen som en enhet och en helhet. I dag utgår fullt
bostadsbidrag om en familj med barn har 117 000 kr i
årsinkomst. Om propositionen får stöd här i dag bety-
der det att de två föräldrarna för att få fullt bostadsbi-
drag i stället måste tjäna 58 500 kr vardera. Förslaget
slår hårt mot de hushåll där en av personerna ligger
över den individuella gränsen, men där båda tillsam-
mans inte ligger över gränsen enligt det gamla syste-
met. Många låginkomsttagare kan drabbas med rege-
ringens förslag.

Det finns exempel på t.ex. svuxa-studerande som
gjort precis som regeringen har uppmanat dem, näm-
ligen att börja studera, och plötsligt drabbats av att
barnstödsdelen, barntillägget, drogs bort. Nu handlar
det åter om bostadsbidragsstödet, vilket också drabbar
den här gruppen.

Mängder av familjer med inkomster som är
ojämnt fördelade mellan makarna kommer att drab-
bas. Ända upp till 12 000 kr per år drabbar i vissa fall
de svagaste familjerna.

Vi går emot förslaget främst av familjepolitiska
skäl. Möjligheten att vara hemma under barnens
första år ser vi som något värdefullt och centralt.
Ibland har kravet på sextimmarsdag motiverats med
möjligheten att få mer tid till sina barn. För dessa
förespråkare borde det inte vara svårt att hålla med
om att föräldrarnas tid med de egna barnen är något
grundläggande viktigt.

Tack vare bostadsbidragen ges i dag många för-
äldrar möjlighet att minska sin arbetstid och vara
hemma mer medan barnen är små. En stor del av
dessa föräldrar kommer med de föreslagna reglerna
att mot sin vilja tvingas ut i förvärvsarbete, dvs. om
det finns jobb. Risken är ju påtaglig att det i stället för
besparingar kommer att handla om fördyringar på
grund av arbetslöshetskassa, daghemsplatser, m.m.

Larmrapporterna om hur illa barn mår har den se-
naste tiden duggat tätt. I en tid där barnens sociala
situation och deras välbefinnande ofta sätts i fråga är
detta naturligtvis en helt felriktad åtgärd.

Regeringen påvisar mycket tydligt en helt annan
ideologisk syn. Arbetslinjen måste till varje pris stär-
kas, säger man, och därmed också målet om minskad
förekomst av "icke-dagisbarn". Därför säger vi: Valet
av hur ett hushåll intjänar och använder sina pengar
måste vara individernas eget, inte statens. Hushållens
sammanlada inkomst måste även i fortsättningen vara
grunden för bostadsbidrag. Så säger LO, TCO och
Riksförsäkringsverket i sina remissvar under utred-
ningsarbetet. Detta tycks kds vara ensamt om i riks-
dagen.

De svenska socialdemokraterna borde lära sig av
den engelske labourledaren Tony Blair. Han tar varje
tillfälle att understryka familjens betydelse. Han sä-
ger: Familjen är basen för varje anständigt samhälle.
Vi borde på varje politiskt område undersöka effek-
terna för familjen, för att ta reda på hur den kan stär-
kas och hållas samman.

När får vi höra något sådant från Göran Persson
eller från Lars Stjernkvist? Vad som krävs är att So-
cialdemokraterna vågar bryta med gamla invanda
föreställningar. Staten vet inte bäst hur den enskilda
familjen skall ordna sin vardag. Familjerna är faktiskt
myndiga. Vi har fått nog av allt vackert tal om stöd
till de svaga och värst utsatta grupperna. Vi har fått
nog av allt vackert tal om vuxenutbildning och kom-
petensutveckling samtidigt som man drar in barn-
tillägg och liknande stöd. Vi har fått nog av bespa-
ringar som drabbar de mest utsatta grupperna - famil-
jer, ensamstående med barn och studerande med barn.
Man måste också visa vad man menar. Det räcker inte
med vackert tal.

Var finns de seriösa konsekvensanalyserna? Hur
slår egentligen alla de samlade indragningarna och
kostnadshöjningarna? Det gäller vårdnadsbidraget
som försvann, sänkta barnbidrag, borttaget flerbarn-
stillägg, borttaget barntillägg vid svuxa-studier, sänkt
ersättningsnivå i föräldraförsäkringen och sjukförsäk-
ringen, sänkt a-kasseersättning, höjda egenavgifter,
höjda dagistaxor, fastighetsskattehöjningen, fastig-
hetstaxeringen som är rullande och nu försämrade
bostadsbidragsvillkor. Det borde vara uppenbart för
oss alla att det är hushållens samlade inkomster och
utgifter som avgör och ingenting annat hur man klarar
sin ekonomi.

Det är uppseendeväckande att Centerpartiet och
Moderaterna helhjärtat ställer sig bakom Socialdemo-
kraternas linje och att de inte längre ställer upp och
stöder familjerna.

Herr talman! I frågan om begränsning av den bi-
dragsgrundande bostadsytan är det märkligt nog bara
Kristdemokraterna och Folkpartiet som står kvar vid
regeringens och propositionens förslag. Även här
sviker Centerpartiet och Moderaterna barnfamiljer
med behov av något större bostadsyta, genom att
ytterligare skära ned den bidragsgrundande bostadsy-
tan med 10 kvadratmeter för varje hushållsgrupp.

Till sist angående vidgad bostadsbidragsgrundande
inkomst för egenföretagare: Vi har självklart ingen-
ting emot att åstadkomma likställighet i inkomstbe-
greppet mellan löntagare och egenföretagare, men
eftersom både den utredning som föregick denna
proposition och regeringen föreslår en översyn av
inkomstbegreppet för näringsidkare, menar vi att
frågan om ett vidgat begrepp för bostadsbidragsgrun-
dande inkomst för egenföretagare bör prövas i det
sammanhanget, innan riksdagen fattar beslut i frågan.

Vi påpekar också riskerna med de stora överväl-
tringsproblem som kan drabba kommunerna genom
de socialbidrag som de kommer att tvingas betala ut
när bostadsbidraget sänks.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till re-
servationerna nr 1, 4, 7, 9, 11 och 12.

Anf. 29 STEN ANDERSSON (m) replik

Herr talman! Jag instämmer i synpunkten från kds
att socialdemokraterna har varit litet väl storordiga
när de talat om att det bara är de som känner för de
små i samhället. Jag vill inte söka sak med Ulf
Björklund, men han var något storvulen när han sade
att kds är det enda parti som står för familjen. Givet-
vis har han rätt att säga så, men det innebär inte att
han har rätt. Jag tycker faktiskt inte att han har det.

Jag talade i mitt anförande om att vi moderater har
en annan syn på bidragen och vill se till helheten. Jag
sade också att vi till kammaren kommer att lägga
fram förslag om grundavdrag för barn och om vård-
nadsbidrag. Vi vill ha en generell politik, så att män-
niskorna slipper att navigera bland "socialkonstens"
alla kobbar och skär.

Till sist, herr talman, vill jag beträffande ytorna
säga att jag faktiskt tycker att de ytor som utskottsma-
joriteten har kommit fram till avseende bostäder är
generösa, framför allt jämfört med vad som gäller i
den omvärld som vi nu skall konkurrera med. Det är
faktiskt så, vilket man från kds borde veta, att de som
i dag inte har bostadsbidrag därför att de ligger något
ovanför gränsen för detta faktiskt får finna sig i att bo
på mindre bostadsyta än de som erhåller bostadsbi-
drag.

Anf. 30 ULF BJÖRKLUND (kds) replik

Herr talman! Verkligheten är ändå den, Sten An-
dersson, att moderaterna här har stött socialdemokra-
ternas förslag om individuella inkomstgränser, som
faktiskt i första hand drabbar större barnfamiljer men i
viss mån även mindre barnfamiljer som nyligen har
byggt sig ett hus med relativt stor yta. Det är inget
tvivel om att de kommer att drabbas av denna indivi-
duella beräkning. Massmedierna har i dagarna visat
på otaliga exempel där detta kommer att bli fallet.

När det gäller ytorna innebär minskningen med
ytterligare 10 kvadratmeter i varje kategori en för-
stärkning av denna effekt. Detta har moderaterna
stött, och det förvånar mig att man i det här fallet har
gått ifrån sin gamla linje att stödja familjen.

Anf. 31 STEN ANDERSSON (m) replik

Herr talman! Jag tror att kds representant fattar
vad jag har sagt, men det passar naturligtvis inte att
erkänna detta i en debatt. Jag har talat om att vi mode-
rater arbetar för en annan syn på familjepolitiken. Jag
vill återigen säga att vi kommer att lägga fram nya
förslag om grundavdrag för varje barn och vårdnads-
bidrag. Detta borde man från kds notera i stället för
att försöka plocka litet väl billiga poäng.

Jag anser fortfarande att ytorna är generösa. Det är
framför allt i dagens ekonomiska läge försvarbart att
den familj som har ett barn får bidrag för upp till
maximalt 80 kvadratmeter. Det kan jag försvara, och
jag känner inte att detta skulle plåga barnfamiljer eller
de familjer som lever under små omständigheter. Om
kds vill knipa poäng i detta sammanhang så à la bonne
heure - det bjuder jag på.

Anf. 32 ULF BJÖRKLUND (kds) replik

Herr talman! Det måste ändå vara så att modera-
terna vill spara pengar när de här vill dra in 300 mil-
joner kronor genom att utöver regeringens tidigare
förslag skära ned ytorna med 10 kvadratmeter per
boendekategori. Jag misstänker att om man vill ut-
forma ett paket för att stödja barnfamiljerna framöver
och om det däri skall ligga med ett vårdnadsbidrag -
vilket vi naturligtvis kommer att stödja - kommer det
att kosta betydligt mer än 300 miljoner kronor. Det
innebär att moderaterna framöver för en gångs skull
kanske vill ställa sig bakom en utgiftsökning.

Det som förvånar mig är att de inte ser hur de
samlade effekterna av alla typer av besparingar som
har gjorts under senare år drabbar ensamstående med
barn, större familjer osv. Det allvarliga är att man inte
har helhetssynen. Det är det som vi kritiserar rege-
ringen för, och moderaterna tycks nu ha hamnat i
samma fälla.

Anf. 33 LARS STJERNKVIST (s)

Herr talman! Jag vill först yrka bifall till utskottets
förslag, så att jag inte glömmer bort det.

Det är i en sådan här debatt naturligt att var och en
känner ett behov av att lägga tyngdpunkten vid de
delar i förslaget där man har egna åsikter och alltså
inte är överens med de övriga. Jag tycker ändock att
det finns skäl att erinra om att den bild som hittills
framkommit i den här debatten kanske inte är riktigt
rättvis. I det betänkande som vi nu behandlar är näs-
tan alla partier överens om nästan allt.

På den viktigaste punkten är vi i det närmaste
överens, nämligen att vi tyvärr måste spara på bo-
stadsbidragen. Under 90-talet har kostnaderna för
bostadsbidragen ökat från knappt 3 miljarder till en
beräknad kostnad för detta år om 9 miljarder. Det har
varit en medveten ambitionshöjning. Hyran har stigit
kraftigt, och det är självklart att vi måste följa efter
med bostadsbidrag för att skydda dem som är allra
mest utsatta.

Bekymret är dock att vi i år har budgeterat bara
ungefär 7 miljarder. Vi är i utskottet överens om att vi
måste rätta mun efter matsäcken, precis som alla
andra inklusive vi politiker i alla sammanhang borde
göra. Vi måste se till att kostnaderna för bostadsbi-
drag håller sig inom den ram som riksdagen har gett
oss, inom de 7 miljarderna. Vi har därför tagit på oss
ett sparbeting om 2,3 miljarder kronor. Om detta är de
flesta nästan helt överens.

Moderaterna säger förstås att de vill spara litet
mer, men Sten Andersson säger ändå att det egentli-
gen är fråga om deras egna förslag, som regeringen
har stulit innan bläcket ens hann torka. Jag tycker att
det inte är riktigt sant. Så länge som jag har varit
politiskt aktiv har moderaterna alltid velat spara
mycket mer än alla andra, oberoende av konjunktur
och annat. Att det är era förslag är alltså kanske att ta
i. I det här läget sammanfaller dock våra åsikter i viss
utsträckning.

Vänsterpartisterna säger, vilket inte heller är helt
unikt i politiska sammanhang, att de förstår att man
måste spara men att man inte vill spara fullt så
mycket som regeringen sparar. Också Per Lager stäl-
ler sig i stort sett bakom dessa besparingar, även om
han i sitt inlägg argumenterade mot en del av det som
Miljöpartiet har ställt upp på. Men det finns ändå en
ganska stor enighet.

Det slog mig för övrigt när jag lyssnade på Erling
Bager att denne stod för en hyllning till regeringen
som jag inte har hört ens från den rödaste socialde-
mokrat. Det var nästan så att jag väntade mig att han
på slutet skulle avslöja att han hade konverterat till
socialdemokratin, men fullt så långt gick han inte. Det
var ändå ett riktigt hyllningstal.

Alla är överens om att vi måste spara, att vi måste
se till att hålla oss inom den ram som vi har fått. Vi är
i utskottet också överens om att vi skall övergå till ett
nytt system för inkomstprövning. Det är självklart att
vi som politiker, när vi skall spara pengar i de här
systemen, ställer oss frågan: Är det möjligtvis så att
det finns några pengar som betalas ut men som inte
överensstämmer med målet för bidragen? Det behöver
nödvändigtvis inte bero på att människor fuskar, utan
det kan bero på att reglerna är oklara, att det finns
administrativa rutiner som inte är alldeles lättolkade
och som gör att man betalar ut mer pengar än vad
man egentligen från början hade tänkt sig när stöden
utformades.

Det förslag som flera har varit inne på, nämligen
en ny inkomstprövning, innebär att man först betalar
ut ett preliminärt bidrag och sedan när deklarationen
är klar fastställer det slutliga bidraget. Det gör att man
i vissa fall antingen kan få litet mera pengar än det
preliminära eller får betala om inkomsterna har stigit.
Det här systemet gör att vi sparar drygt 1 miljard
kronor. Alla är överens om att den här övergången är
bra.

Bekymret är att när vi gjort denna inte så smärt-
samma förändring, även om dessa 1,1 miljarder
kommer att märkas i en mängd plånböcker som inte
är så välfyllda, räcker det ändå inte. Det fattas fortfa-
rande drygt 1 miljard kronor, som vi på något sätt
måste spara ihop.

När vi behandlat detta i utskottet och fört diskus-
sioner mellan och inom partierna har jag känt att alla
haft en oerhört stor respekt för att det är svårt att när
det gäller ett bidrag - som till sin natur är konstruerat
så att det skall gå till dem som har särskilda behov,
som är utsatta på bostadsmarknaden - hitta enkla
lösningar för att spara så här mycket pengar. Vad vi
har försökt att göra, och där har jag också upplevt att
alla faktiskt har dragit åt samma håll, är att vi inom
den här begränsade ramen skall se till att fördela
pengarna så rättvist som möjligt. Då är det självklart
att vi i första hand måste se till att de som har många
barn får sina behov av en bra bostad tilldgodosedda,
därför att de har större behov än andra. Det är t.o.m.
så att även om det här är ett besparingsförslag har vi
faktiskt tagit i litet extra för att få en liten slant över
för att kunna hjälpa dem som har många barn. De
bekymmer som flera av talarna välformulerat har
beskrivit, bl.a. Ulf Björklund, drabbar i väldigt stor
utsträckning dem som har många barn. Det är de som
i dag har möjligheten att välja att stanna hemma. För
just den kategorin har vi försökt att mildra effekterna
genom att något utöka det särskilda bidraget till barn-
familjerna. Trots denna finsputsning blir ändå slutef-
fekten av att man måste spara så här mycket pengar
att det får svåra konsekvenser för många som redan
har det besvärligt.

Jag vill gärna upprepa att vi är överens om en hel
del när det gäller inriktningen och skall nu gå över till
de delar där vi inte är överens i utskottet.

Vi har i utskottet, i linje med att försöka fördela
pengarna så rättvist som möjligt, sagt att det är natur-
ligt att de som har väldigt stora lägenheter och förmö-
genheter i första hand får en reducering av bidraget.
Då säger Miljöpartiet i sin reservation att vi går för
hårt fram. Vi kan inte minska bostadsbidraget så
mycket till dem som har förmögenhet därför att det
inte är säkert att man blir rikare när huset ökar i värde
och förmögenheten därmed växer. Det är inte säkert
att man kan tillgodogöra sig den vinsten. Kds säger att
förslaget får för svåra konsekvenser för de familjer
där en är hemma, där familjen alltså valt att fördela
arbetet på ett sådant sätt. Både Folkpartiet och kds
säger att det här får för dramatiska konsekvenser för
dem som bor i stora hus.

Om det bara var så att vi här och nu hade att be-
handla varje enskilt förslag var för sig - om vi tycker
bra om det eller om vi inte tycker om det - skulle jag
egentligen vilja överraska talmannen genom att yrka
bifall till samtliga reservationer som finns till betän-
kandet. Om jag gör det måste jag självklart också vara
beredd att ta konsekvensen av det. Då måste jag före-
slå besparingar inom andra områden. Eftersom vi har
ägnat oss åt budgetarbete vet vi alla att det inte är
alldeles enkelt att hitta något annat utgiftsområde i
statens budget där man med lätthet kan hämta dessa
pengar. Dessutom är det så att bostadssektorn hittills
totalt sett har fått bära en väldigt liten andel av bespa-
ringarna sedan vi socialdemokrater kom tillbaka, just
därför att vi vet att de stöd som finns är så oerhört
viktiga för att alla människor skall kunna leva ett bra
liv.

Det finns naturligtvis ett alternativ till. Det vore att
jag yrkade bifall till alla reservationer och sade att den
här utökningen av statsutgifterna får vi ta. Någon
miljard hit eller dit i den allmänna konkursen kan väl
inte spela så stor roll, så låt oss öka underskottet. Då
skulle jag gärna vilja påminna om det som Lennart
Nilsson sade i den förra debatten om hur oerhört vik-
tigt det är att vi som politiker ser till helheten. När det
gäller minskat bostadsbidrag till familjer där en är
hemma märks varje hundralapp oerhört tydligt. Men
det finns också ett glasklart samband mellan statens
ekonomi i stort och familjens hushållsekonomi. Om
det är så som Lennart Nilsson påminde oss om, att vi
får ner räntorna genom att få ner underksottet, leder
det till en bättre ekonomi i de enskilda hushållen.
Bara den räntesänkning som skett sedan förra somma-
ren har lett till att en normal villaägare som har ett lån
på en halv miljon har fått en tusenlapp i minskade
ränteutgifter, som han förhoppningsvis kan tillgodo-
göra sig när han lägger om lånen. Det är viktigt för
oss att hålla i minnet att det finns ett sådant samband.
Därför kommer jag inte att yrka bifall till alla reser-
vationer utan står fast vid mitt yrkande om bifall till
utskottets förslag, även om jag har en oerhört stor
förståelse för alla de synpunkter som kommit fram.

Det finns dock en punkt i betänkandet som jag
skall ta upp och där vi inte följt regeringens förslag,
till Erling Bagers stora besvikelse. Det gäller ungdo-
marna. Även om bostadsbidraget i första hand skall gå
till barnfamiljer - vi delar den uppfattning som flera
har uttryckt här - har ungdomarna också en oerhört
utsatt situation. Många ungdomar har tyvärr inte
kommit in i de trygghetssystem som vi som är litet
äldre har kommit in i, de har aldrig fått chansen. De
problem som många ungdomar har är ett alldeles nytt
begrepp, mambor, äldre ungdomar som tvingas bo
kvar hemma långt efter det att de har inträtt i vuxenli-
vet. En del måste tyvärr flytta tillbaka hem därför att
de pressas av de höga boendekostnaderna. Det tror jag
inte är bra för någon att vuxna människor tvingas att
bo kvar hemma hos sina föräldrar.

För att göra det möjligt för ungdomar att flytta
hemifrån för att de skall kunna ta de utbildningsplat-
ser som erbjuds, för att de skall kunna aktivt söka
jobb har vi lagt tillbaka den besparingen för den får
för svåra konsekvenser och räddar bostadsbidraget till
ungdomar. Den kritik som regeringen har fått kommer
från flera olika håll. Det finns en socialdemokratisk
motion och från Miljöpartiet, Vänsterpartiet och
Centern. Här har vi lyssnat på kritiken.

Sedan finns det ytterligare ett antal förslag. Det
gäller bl.a. kretsen av bidragsberättigade. Där ställde
Sten Andersson en fråga förut. Det gäller folkbokfö-
ring kontra bostadsbidrag och annat. När det gäller
dessa frågor kommer Lilian Virgin att tala för utskot-
tets majoritet. Jag avstår från att kommentera dem.
Jag hoppas att Sten Andersson kan vänta med att få
svar på sin fråga.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Anf. 34 OWE HELLBERG (v) replik

Herr talman! Det är bra att Lars Stjernkvist egent-
ligen vill tillgodose alla reservationer. Reservation nr
13 från Vänsterpartiet är en ytterst viktig reservation i
det här sammanhanget. Det handlar om en helhetssyn
och om fördelningspolitik, Lars Stjernkvist. Bostads-
bidragens ökning från 2 miljarder till 9 miljarder är
inte så anmärkningsvärd. Det är en medveten politik
och till största delen en följd av förändringarna i
skattereformen. Nu skär vi alltså bort 30 % av bo-
stadsbidragen för långinkomsttagarna. Vad gör vi för
att höginkomsttagarna skall ta sin del av ansvaret när
det gäller dessa förändringar?

En analys och utvärdering av skattereformen i för-
hållande till inkomster och boendekostnader är nöd-
vändigt och viktigt att göra. Den utvärdering av skat-
tereformen som har gjorts har inte kunnat påvisa eller
belysa det förhållandet. Därför är detta ett enormt
viktigt argument och krav när vi skall diskutera bo-
stadsbidragen i framtiden. Varför ställer sig inte Lars
Stjernkvist bakom den reservationen i nuläget?

Sedan vill jag också kommentera den dåliga be-
handlingen i utskottet när det gäller de sammantagna
effekterna av alla dessa förslag. Vi talar om några
miljoner hit och dit i besparingar, men det görs ingen
analys av hur dessa slår för hushållen. Hur ser för-
ändringarna ut? Hur stora blir de? Jag tycker att det
känns ganska otillfredsställande att i dag fatta beslut
när man inte har fått de kunskaperna och den infor-
mationen. Varför har man inte kunnat ta fram detta,
Lars Stjernkvist? Jag har vid flera tillfällen efterlyst
det i utskottet.

Anf. 35 LARS STJERNKVIST (s) replik

Herr talman! Om man summerar alla skattehöj-
ningar som vi har genomfört efter förra valet kommer
man upp i summan ca 50 miljarder kronor. Varenda
krona har vi motiverat med att besparingen är nöd-
vändig för att saneringen av statens finanser skall
kunna fördelas på ett rättvist sätt.

Då säger Owe Hellberg: Låt oss sätta oss ned och
göra en analys av de fördelningspolitiska konsekven-
serna. Visst, det kan man göra ibland. Men det är inte
i första hand så att de som i dag har det besvärligt på
bostadsmarknaden efterfrågar mera av analyser och
konsekvensbeskrivningar. Vad dessa människor be-
höver är pengar, Owe Hellberg. De pengarna har vi
fått fram genom de höjda skatterna. Jag har ingenting
emot att vi gör den typen av analyser, och det pågår
dessutom ett arbete med en uppföljning av skattere-
formen. Det är bra och viktigt. Men i första hand,
Owe Hellberg, är det inte analyser utan handling som
de som har det besvärligt behöver.

Anf. 36 OWE HELLBERG (v) replik

Herr talman! Problemet, Lars Stjernkvist, är ju att
man börjar bakifrån. Denna analys och konsekvensbe-
skrivning skulle naturligtvis ha varit gjord när vi bör-
jade att hantera frågan om besparingar i bostadsbidra-
gen. De utgår ju inte från skattereformen. Vi vet att
bostadsbidrag och skattereformen hör ihop. Det
handlar om fördelningspolitik och neutralitet mellan
låginkomsttagare och höginkomsttagare. Vi skulle
naturligtvis ha fått ta del av en analys innan vi tog itu
med det här ärendet. Det är svårt för ett litet parti som
Vänsterpartiet att ta ett sådant initiativ. Det måste
naturligtvis regeringen göra för att sedan återkomma i
frågan så fort som möjligt.

Anf. 37 LARS STJERNKVIST (s) replik

Herr talman! Det finns en konflikt i politiken som
jag tycker att Vänsterpartiet och en del andra helt
bortser ifrån. Å ena sidan måste vi som politiker, när
det finns allvarliga ekonomiska problem, agera
snabbt. Varje dag innebär att staten tvingas att betala
ut en massa ränteutgifter. Då måste vi agera snabbt
för att förhindra detta. Å andra sidan är det självfallet
viktigt att man - som Owe Hellberg säger - försöker
att grunda alla beslut på så djupa analyser som möj-
ligt. Men om man skulle följa Owe Hellbergs recept
är det alltid för tidigt att fatta de svåra besluten. Vi
måste i så fall alltid vänta på mera analys. Lennart
Nilsson sammanfattade i den förra debatten Vänster-
partiets politik med ett ord: populism. Tyvärr tvingas
jag instämma i den beskrivningen.

Anf. 38 STEN ANDERSSON (m) replik

Herr talman! Jag tyckte att Lars Stjernkvist var
mycket hovsam i sin ton och i sitt framförande. Det
kan bero på att det inte är längesedan som det var
första maj. Han och hans kolleger åkte då land och
rike runt och omtalade sig själva som de smås försva-
rare. Såvitt jag förstår är det nödvändigt med ett så-
dant tonläge när man skall genomföra en besparing
som trots allt handlar om 2,3 miljarder kronor.

Lars Stjernkvist, det har hänt att vi moderater från
riksdagens talarstol har blivit kritiserade för bespa-
ringsförslag. Bläcket hann knappt att torka förrän det
kom i stort sett samma förslag från Stjernkvists parti,
från regeringen i Rosenbad. Jag noterar att det är en
viss skillnad - inte bara i politiken utan även i avstån-
det - mellan Rosenbad och Helgeandsholmen. Då
tänker jag på 29-åringarna. Jag förvånar mig över att
man inte har kontakter mellan regeringen och de so-
cialdemokratiska ledamöterna i bostadsutskottet.

Herr talman! Detta med utvidgning av kretsen
skall tydligen Lilian Virgin senare tala om. Därför
skall jag inte ställa någon fråga om det.

Jag noterar i alla fall att vi moderater får beröm
för att vi är duktiga på att spara. Men vi sparar inte för
sparandets egen skull, utan vi sparar därför att det är
en förutsättning för en fungerande framtida ekono-
misk och social tillvaro för hela det svenska folket.

Anf. 39 LARS STJERNKVIST (s) replik

Herr talman! När jag lyssnar på Sten Andersson
kommer jag att tänka på jätten Glufs-Glufs. Hur
mycket besparingar som man än stoppar i honom så
blir han aldrig nöjd. Alldeles oberoende av i vilket
ekonomiskt klimat som vi har diskuterat bostadspoli-
tik eller något annat område där vi socialdemokrater
tycker att det är viktigt att vi med samhälleliga insat-
ser omfördelar resurser, har ni moderater alltid sagt
att det måste sparas och skäras ner. Statens inbland-
ning måste minskas.

Innan vi ens har fastställt det här beslutet - som vi
är överens om får svåra konsekvenser - har ni mode-
rater lagt fram nya förslag för riksdagen om bespa-
ringar på bostadsområdet med sammanlagt 4 miljar-
der kronor. Utöver vad som krävs för att man skall få
balans i landets ekonomi vill ni gå vidare och spara
för att möjliggöra kraftiga skattesänkningar. Nej, Sten
Andersson, jag kan med gott samvete säga att jag
försvarar de som är utsatta. Det kan ibland innebära
att man måste spara, därför att de som är utsatta har
det största behovet av att vi har en samhällsekonomi i
balans. Men när Sten Andersson med darr på stäm-
man säger att han sparar och försöker att ta hänsyn till
dem som är utsatta, då är han inte trovärdig. När han
sparar så gör han det av ideologiska skäl. Så har han
alltid gjort och det tänker han tydligen fortsätta med.

Anf. 40 STEN ANDERSSON (m) replik

Herr talman! Vi moderater vill genomföra häftiga
besparingar, påstår Lars Stjernkvist. Men jag sade i
mitt inlägg att vi instämde i stort i den summa som
regeringen föreslog skulle sparas. Sedan har tyvärr
Lars Stjernkvists parti genom utvidgningen av kretsen
av bidragstagare försämrat den besparingen.

Herr talman! Till sist: Som moderat skäms jag inte
ett ögonblick för att jag driver och agerar för en poli-
tik som går ut på att minska statens inflytande och i
stället öka de enskilda människornas inflytande.

Anf. 41 ERLING BAGER (fp) replik

Herr talman! Det är ett märkligt förhållande i
kammaren just nu. Det är i alla fall nytt för mig. Jag
försvarar hela den socialdemokratiska propositionen
nr 186 och attackeras då av företrädare för socialde-
mokraterna i bostadsutskottet. Vad jag är överens med
regeringen om är att man inte skall göra ytterligare
nedskärningar för barnfamiljerna med 300 miljoner
kronor. Vi anser att de samlade effekterna som drab-
bar barnfamiljerna går för långt. Barnbidragen mins-
kar och flerbarnstilläggen försämras. De generella
besparingarna drabbar alla och även barnfamiljerna.
Därutöver kommer de redan i propositionen föreslag-
na försämringarna.

Att därtill lägga ytterligare 300 miljoner i bespa-
ringar som drabbar barnfamiljerna anser vi vara helt
orimligt. Även den bostadspolitiska utredningen har
konstaterat att redan regeringens förslag slår hårt mot
barnfamiljerna.

Herr talman! Jag tror att Lars Stjernkvist misstar
sig när han bedömer de samlade effekterna för barn-
familjerna och tycker att han i denna fråga borde
lyssna mer på kamraterna i regeringen.

Anf. 42 LARS STJERNKVIST (s) replik

Herr talman! Erling Bager sade att han attackeras
av mig, därför att han försvarar regeringen. Då miss-
förstod han mig helt. Vad jag sade var att Erling Ba-
ger lät som en socialdemokrat, och det var en komp-
limang.

Sedan håller jag med Erling Bager om att det är en
oerhört svår avvägning när det gäller om det är de
barnfamiljer som bor i stora lägenheter eller stora hus
eller ungdomarna som mest behöver de 300 miljo-
nerna, om vilka vi har delade meningar om vilka de
skall gå till.

Jag medger att man kan resonera både för och
emot, men när det gäller ungdomarna vill regeringen
helt ta bort bidragen utan att det egentligen finns nå-
gon särskilt bra analys av vilka konsekvenser det får
för ungdomarna. Däremot finns det ett ganska bra
underlag i propositionen när det gäller beskrivningen
av de konsekvenser som olika förslag får för barn-
familjerna.

Jag säger inte att detta inte innebär några problem.
Självfallet kommer detta att fresta på hushållseko-
nomin för dem som bor i stora hus eller lägenheter.
Men i valet mellan två svåra alternativ har vi i utskot-
tet på just denna punkt gått emot regeringens förslag.

Anf. 43 ERLING BAGER (fp) replik

Herr talman! Jag medger att man ibland måste gö-
ra svåra avvägningar. Vi prioriterar barnfamiljerna,
som vi menar drabbas hårt. Vi kan därför inte göra
ytterligare besparingar.

Jag tror återigen att Lars Stjernkvist misstar sig
när han bedömer de samlade effekterna. Många barn-
familjer kommer exempelvis att tvingas bort från
egna hem och radhus. Det har tidigare varit ett ut-
tryckt politiskt mål att bostadsbidragen skall innebära
att barnfamiljer skall kunna bo i villa eller radhus. Nu
sitter de där, och när vi skär ned i två etapper finns det
även andra effekter som drabbar barnfamiljerna. Detta
är att gå orimligt långt, och det protesterar vi mot från
Folkpartiets sida.

När det sedan gäller regeringens förslag om de
ungdomar som saknar arbete har regeringen skrivit att
man vill stimulera ungdomarna till att studera vidare.
Därigenom skulle man uppnå samma effekter som
med arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Men det kan-
ske är så att Lars Stjernkvist inte heller tror på rege-
ringens arbetmarknadspolitiska åtgärder och på detta
att man skall stimulera ungdomar att studera vidare.
Man måste fråga sig var Lars Stjernkvist står när han
bedömer regeringens trovärdighet. Den är tydligen
väldigt låg.

Anf. 44 LARS STJERNKVIST (s) replik

Herr talman! Nej, Erling Bager, jag har inte blivit
folkpartist.

Av alla de förslag som vi har att behandla här i
riksdagen är det på en enda punkt som jag, tillsam-
mans med mina s-kamrater i bostadsutskottet, har
kommit fram till att regeringen inte har den absoluta
bästa lösningen. Men det är bara en liten marginalan-
teckning i det stora hela.

Det är litet synd att Erling Bager gör detta till en
debatt där barnfamiljer ställs mot ungdomar. Det är
något som vi som politiker ofta råkar ut för - pensio-
närer ställs mot barnfamiljer osv. Men egentligen är
det ju inte det som frågan handlar om. Det finns näm-
ligen rika ungdomar och fattiga ungdomar, det finns
rika pensionärer och fattiga pensionärer, det finns
barnfamiljer som har det väldigt gott ställt och klarar
sig utan bidrag och det finns barnfamiljer för vilka
bidragen är helt nödvändiga.

Vad vi har sagt i detta förslag är att låt oss nu, när
det är ont om pengar, koncentrera stödet på ett sådant
sätt att alla får stöd till en bra bostad. Om det sedan är
någon, barnfamilj eller annan, som vill bo bättre än
bra och som vill ha en större lägenhet, får man själv
betala allt som det kostar för det som är utöver en bra
standard. Jag tycker att det är en rimlig princip. Den
är tydlig, klar och rättvis. Det innebär problem vid
omställningen, visst. Men förslaget innebär ändå en
ganska rimlig fördelningsprofil, vilket har väglett oss
när vi har omfördelat pengarna från barnfamiljer i
stora hus till ungdomar.

Anf. 45 ULF BJÖRKLUND (kds) replik

Herr talman! Lars Stjernkvist tyckte inte att det
blev en riktigt rättvis bild, eftersom diskussionen
väldigt mycket handlar om det som vi inte är överens
om. Men samtidigt handlar det ju i det här fallet om
att de individuella inkomstgränserna drabbar barn-
familjerna. Det är väl ändå en rättvis bild att så är
fallet.

Socialdemokraternas och centerpartiets stöd av
moderaterna när det gäller att minska boendeytan,
som ju ytterligare drabbar barnfamiljerna, är också en
rättvis bild av vad som händer liksom svuxabidraget,
där man tar bort barntillägget. Oroas inte Lars
Stjernkvist av konsekvenserna för de äldre som stude-
rar och har barn, vilka nu drabbas i andra led av det
minskade bostadsbidraget?

Visst handlar detta om prioriteringar, vilket är
precis vad Lars Stjernström säger. För vår del har vi
sagt att vi i det här fallet prioriterar barnfamiljerna
före ungdomarna mellan 18 och 29 år. Det är natur-
ligtvis väldigt svårt att prioritera den ena eller den
andra gruppen, vill jag gärna medge. Så visst respek-
terar jag att socialdemokraterna vill prioritera ungdo-
marna. Men jag tycker ändå att i valet mellan dessa
två grupper borde ungdomar, åtminstone i 18-20-
årsåldern, kanske bo kvar hemma under åtminstone
några år om de ändå är arbetslösa och det finns ut-
rymme hemma. Som ung är man ändå betydligt mer
flexibel än som en hel familj. De har enklare att flytta
och röra på sig. Av det skälet har vi sagt att vi här
tvingas att stödja barnfamiljerna.

Oroas inte socialdemokraterna av den samlade ef-
fekten? Jag undrar om grundmålsättningen att varje
barn skall ha ett eget rum finns kvar i verkligheten,
eftersom de större familjerna nu måste lämna de stör-
re bostäderna?

Anf. 46 LARS STJERNKVIST (s) replik

Herr talman! Nu förstår jag att Ulf Björklund är
upprörd, för då brukar han alltid kalla mig för Lars
Stjernström.

Ulf Björklund frågade om jag inte är orolig. Jo,
men det är ju så att regeringens förslag och det som
Ulf Björklund nu argumenterar för innebär att ung-
domarna förlorar hela sitt bostadsbidrag. Däremot har
vi inte sagt att vi skall ta bort alla bostadsbidrag till
barnfamiljerna. Fortfarande, med det förslag som vi
socialdemokrater står bakom, kommer den övervä-
gande delen av bostadsbidragen att gå till barnfamil-
jerna, och de skall gå till barnfamiljerna. För dem som
har många barn förbättrar vi dessutom något. Men vi
tycker att det skulle få alltför hårda konsekvenser om
man helt tog bort bostadsbidragen till ungdomar,
vilket skulle bli effekten av Ulf Björklunds resone-
mang, åtminstone för alla dem som inte studerar.

Ulf Björklund säger att ungdomar har mycket lät-
tare att röra på sig. Men det är just det som är proble-
met. Om man inte kan få något jobb och inte kan
flytta hemifrån för att ta den utbildningsplats som
kanske finns någon annanstans än där man råkar bo,
då kan man inte röra på sig. Det är därför mängder av
ungdomar här i landet är fastnitade hemma hos sina
föräldrar, trots att de för länge sedan varit flygfärdiga.
Det problemet vill vi inte göra värre genom att ta bort
ungdomsbostadsbidragen.

Vi lägger inte fram detta förslag därför att vi
struntar i barnfamiljerna eller därför att vi inte förstår
deras situation utan därför att vi tvingas att välja mel-
lan olika, oerhört svåra alternativ.

Anf. 47 ULF BJÖRKLUND (kds) replik

Herr talman! Jag har också sympati för ett stöd till
ungdomarna mellan 18 och 29 år. Det råder ingen
tvekan om det. Men det handlar ju alltså om att priori-
tera. Jag skulle precis som Lars Stjernkvist gärna yrka
bifall till många av de reservationer som jag i dag inte
har yrkat bifall till, men eftersom det handlar om en
prioritering är det ju inte möjligt. Detta är en sådan
motion som ger skäl att tänka till. Men jag undrar
ändå var gränsen går, eftersom man från socialdemo-
kraternas med flera partiers sida dessutom säger att
man vill vidga kretsen av bidragsberättigade. Man
undrar var gränsen går egentligen när man vill spara
pengar och samtidigt utvidga kretsen bidragsberätti-
gade. Detta rimmar illa och är inte konsekvent.

Däremot tycker jag att Miljöpartiet kan få en elo-
ge, därför att de är konsekventa. Per Lager yrkade ju
bifall till reservationerna 1 och 12, så han tog ändå ett
steg åt rätt håll, vilket Lars Stjernström och jag tyvärr
inte har klarat.

Anf. 48 LARS STJERNKVIST (s) replik

Herr talman! Vi vill utvidga kretsen, sade Ulf
Björklund. Lilian Virgin kommer sedan att gå in på
hur vi har resonerat i det fallet. Men det är just på
grund av att vi inser de ekonomiska problemen som vi
inte har kunnat lägga fram ett färdigt förslag - vi har
inte finansieringen klar. Det är alltså på grund av de
svåra prioriteringar som Ulf Björklund nämnde.

Jag kan inte låta bli att kommentera att Ulf
Björklund, framför allt i sitt huvudordförande, gjorde
detta till en oerhört viktig principiell fråga. Vi som är
emot Ulf Björklunds förslag skulle vara emot familjen
och för familjens upplösning, medan däremot kds, nu
möjligtvis tillsammans med Miljöpartiet, ensamma
försvarar kärnfamiljen.

Jag har ingenting emot att man i en familj väljer
att fördela arbetet på ett sådant sätt att kvinnan stannar
hemma hos barnen, särskilt inte när de är små. Där-
emot inser jag att det faktiskt får en del samhällseko-
nomiska konsekvenser. Jag vet nämligen att vi i detta
land för vår välfärd är oerhört beroende av att alla de
kvinnor som i dag deltar i arbetslivet gör en bra insats.

Det är vad det handlar om. Skapa inte motsätt-
ningar som egentligen inte finns!

Anf. 49 PER LAGER (mp) replik

Herr talman! Det finns smärtgränser i alla ned-
skärningssystem, Lars Stjernkvist. Socialdemokrater-
na i utskottet gjorde en helomvändning när det gällde
just bostadsbidragen för ungdomar som inte studerar,
vilket var mycket sunt. Det respekterar jag. Det bygg-
de ju bl.a. på en miljöpartimotion.

Precis på samma sätt har jag funnit att smärtgrän-
sen har gått just vid införandet av systemet med indi-
viduella inkomstgränser. Det skulle alltså drabba
människor på ett sätt som jag inte riktigt kan accepte-
ra.

Något som Lars Stjernkvist kanske inte nämnde
men säkert menade är att man måste finansiera ett
sådant här förslag. Självfallet måste man det. Jag har
ingen finansiering i dag, men Miljöpartiet kommer se
till att det finns en finansiering av detta förslag i bud-
geten till hösten, om det skulle vinna gehör. Så viktigt
är det.

Den reservation som kds och Vänstern har gjort
angående analys av förslagens ekonomiska konsek-
venser borde socialdemokraterna kunna bifalla ganska
enkelt. Det vore en klok sak. Orsaken till att vi fattar
beslut väldigt sent är ju bl.a. att underlagen är svåra
att få tag i, och vi behöver mycket kunskap och analy-
ser innan vi fattar beslut.

Anf. 50 LARS STJERNKVIST (s) replik

Herr talman! Jag känner att vi har jobbat kon-
struktivt med den här frågan i utskottet. Men trots att
vi socialdemokrater tyckte att regeringens förslag till
stora delar var bra, har vi försökt att tillgodose de som
vi tycker berättigade kritiska synpunkter som fram-
kommit från Miljöpartiet och andra, t.ex. när det gäl-
ler ungdomarna.

Men självfallet har vi inte kunnat vika en millime-
ter från principen att de förändringar som görs måste
vara finansierade. Vi har lyssnat och arbetat tillsam-
mans i utskottet.

Nu säger Per Lager här i debatten att han går emot
sitt förslag. Vi andra har ingen som helst möjlighet att
ta ställning till vilka de ekonomiska konsekvenserna
egentligen blir. Vad Per Lager tycker skall vi få veta
någon gång i höst.

Om Per Lager för fram ett förslag på detta sätt, vet
han att det inte finns några förutsättningar för oss
andra att stödja det. Så kan man uppträda om man
representerar ett litet parti, långt ifrån ansvar för hel-
heten. Men om man vill påverka och ta ansvar kan
man inte agera på ett sådant sätt.

Anf. 51 PER LAGER (mp) replik

Herr talman! Detta handlar inte om något förslag
som jag lagt fram i utskottet. Däremot är det ett stöd
för kds reservation. Jag sade att vi skulle återkomma
med finansieringen. Det är rimligt att ibland göra så;
det får man lov till i politiken. Det är ju så det går till
många gånger.

Skulle det här innebära något opålitligt eller popu-
listiskt? Nej, jag vill inte alls se det på det viset. I
stället är det flexibliteten som ibland tar sig sådana
här uttryck. Man måste tänka en gång till och göra
eventuella ändringar i sina ställningstaganden.

Anf. 52 LARS STJERNKVIST (s) replik

Herr talman! Jag har ingenting emot att lyssa och
ta hänsyn. Det tycker jag att man skall göra. Men nog
är det litet märkligt att vi i flera veckor har behandlat
detta i utskottet och varit helt överens om att vi skall
göra den här förändringen, att vi tyvärr tvingas ta en
del pengar från de familjer där en av makarna är
hemma.

Per Lager har inte haft några invändningar mot
detta, utan han nämner det här. Han yrkar inte ens
bifall till reservationen, men man kunde tolka inlägget
som att Miljöpartiet har svängt i den här frågan.

Om det var så att Miljöpartiet ville påverka och
fortsätta ta ansvar för att helheten blev bra, då hade
Per Lager valt ett annat sätt att presentera omsväng-
ningen från Miljöpartiets sida. Han skulle inte har
gjort det i en bisats i ett huvudanförande i en debatt.

Jag beklagar detta, därför att jag tycker att vi har
arbetat konstruktivt för att uppnå en helhet som så
många som möjligt har kunnat ställa upp bakom.

Anf. 53 RIGMOR AHLSTEDT (c)

Herr talman! Låt mig först säga att det är intres-
sant att lyssna på diskussionen, även om jag inte för-
står alla argument som förs fram av bl.a. Folkpartiet
och Moderaterna.

I propositionen lämnas förslag till ändrade regler
för bostadsbidrag. Jag blir förvånad över att man i
Folkpartiet tycker att det är märkligt att utskottet inte
helt följer regeringens förslag. Det vore konstigt om
vi inte skulle få ta hänsyn till de motioner som olika
partier lagt fram. Jag antar att man bara har den synen
när man själv inte tycker att ett förslag är bra.

Det handlar bl.a. om att man skall införa ett nytt
inkomstprövningssystem, som beräknas innebära en
betydande minskning av statens kostnader. Samtidigt
skall också kostnadskontrollen förstärkas.

Syftet med propositionen är att minska statens
kostnader för bostadsbidragen med 2,3 miljarder
kronor. Det är ingen lätt uppgift att prioritera; det
håller jag faktiskt med om. Centerpartiet anser dock
att det är nödvändigt att hejda den snabba kostnads-
ökningen i statens finanser, även för bostadsbidragen.

Totalt betalar staten ut ca 9 miljarder kronor årli-
gen i bostadsbidrag. Det är en ökning från 2,7 miljar-
der budgetåret 1989/90 till 9 miljarder kronor i år. Det
går helt enkelt inte att fortsätta så, eftersom vi inte har
så mycket pengar att fördela.

Man efterlyser olika saker för att kunna ta ställ-
ning till detta, och jag skulle vilja erinra om Riksre-
visionsverkets analys. Där har man granskat bostads-
bidragssystemets effektivitet och tittat på det i förhål-
lande till andra övergripande mål, nämligen att ar-
betslinjen skall gälla i Sverige och att det skall hushål-
las ned statens medel.

Det finns tre målsättningar för bostadsbidragen:

Det första är höjd boendestandard för resurssvaga
hushåll. Det andra är höjd utrymmesstandard, så att
varje barn garanteras ett eget rum. Det tredje är höjd
konsumtionsnivå för resurssvaga hushåll med barn.

Riksrevisionsverket har konstaterat att dessa tre
mål är väl uppfyllda, men att staten har betalat allde-
les för mycket för att nå målen.

Man bedömer att ca 1,5 miljarder kronor betalas ut
på felaktiga grunder till hushåll som har uppgivit
oriktiga uppgifter. Det har inte någon sagt något om
här i dag, och det förvånar mig.

Det här visar att kontrollinsatserna måste föränd-
ras och också skärpas. Jag tycker att det är mycket
beklagligt att systemet missbrukas. Det får faktiskt till
följd att vi nu får ett sämre utfall av bidragssystemet
till människor som behöver det. Det har ju till syfte att
utjämna olikheter mellan familjer. Alla skall ha möj-
lighet att bo i en bra bostad. Jag tycker att det är
enormt viktigt att bidragsfusket uppmärksammas.
Bara det att vi diskuterar problemet kan förhopp-
ningsvis bidra till att det sker en förbättring.

Herr talman! Centerpartiet anser att boendet är en
stor del av välfärden. Alla människor skall ha rätt till
en bra bostad till en rimlig kostnad. Därför har vi i vår
motion till propositionen påtalat vikten av att även
ungdomar mellan 18 och 29 år som inte studerar skall
ha möjlighet till bostadsbidrag. Det är rimligt efter-
som det handlar om självkänsla. De som är mellan 18
och 29 år är ju inte barn, utan vuxna människor som
är på väg ut i samhället med möjlighet att själva ta
ansvar för sitt eget liv. Jag tycker att vi har en konstig
syn på ungdomar när vi pratar om att det bara är för
dem att bo hemma. Inte var det så när jag växte upp.
Jag flyttade hemifrån när jag var 14 år, och det är jag
faktiskt glad för. Ungdomar behöver stå på egna ben.
Det är bra att majoriteten i utskottet har bifallit denna
motion. Det hälsar jag med tillfredsställelse.

Även hushåll med låga inkomster skall nämligen
kunna bo bra. Det är ju inte så att bostadsbidrag beta-
las ut precis hur som helst. Det ges faktiskt bara till
dem som har låga inkomster. För att det skall kunna
ske krävs att man har ett grundansvar, med priorite-
ring. Vi i Centerpartiet anser att de som bäst behöver
samhällets stöd skall prioriteras.

Det är glädjande att Moderaterna anser att vårt
förslag om en besparing på 300 miljoner genom be-
gränsning av den bidragsgrundande bostadsytan är
bra. Men samtidigt måste jag beklaga att Moderaterna
inte ser ungdomarnas behov.

Herr talman! I dag behandlar vi och beslutar om
endast en liten del av helheten när det gäller bostäder,
nämligen bostadsbidragen. Det finns en rad andra
frågor som också berör boendet. Det är frågor som har
berörts förut här i dag. Det handlar om hushållens
möjligheter att påverka sina kostnader. Jag blir förvå-
nad över att kds rabblar upp en mängd saker som har
försämrats för barnfamiljer. Men man nämner inte
med ett ord de saker som har blivit bättre för barn-
familjer, nämligen sänkt moms på mat och bättre
räntor på bolånen. Jag tycker att vi skall vara rättvisa
när vi pratar om de här frågorna.

Det handlar också om utformning av och tillgång
till ett varierat utbud av bostäder och kostnader för
dessa. Här finns det mycket att göra. Vi skulle kunna
nämna frågan om byggmoms. Här kan naturligtvis
också fastighetsskatten komma in. Jag ber bara att få
hänvisa till vårt särskilda yttrande från Centerpartiet i
den frågan. Inte minst handlar det om räntekostnader-
na för bolånen.

För oss i Centern är det viktigt att vi har en hel-
hetsbild när det gäller boendet och att vi för en bra
bostadspolitik. Därför tar vi ett ansvar för statens
finanser. Vi tar inte ansvar för Socialdemokraterna.
Vi är inget stödparti till Socialdemokraterna. Men vi
är glada för att vi är med och påverkar. Jag förstår att
det känns litet surt för andra som inte har gått in i det
ansvarstagandet, utan hellre väljer att bara opponera
för opponerandets skull.

Det behövs också en större lyhördhet, tycker jag,
när det gäller bostadsbyggandets betydelse för tillväx-
ten i ekonomin och, inte minst, för att skapa arbetstill-
fällen i Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Anf. 54 ERLING BAGER (fp) replik

Herr talman! Jag vill till min kollega i bostadsut-
skottet, Rigmor Ahlstedt, Centerpartiet, säga att det
kanske inte är så lätt att i den här debatten se vilka
som stöder regeringen.

Men just i fråga om proposition 186, när det
handlar om att inte skära ned mer för barnfamiljerna,
stöder Folkpartiet regeringens åsikt att det är orimligt
att gå längre när det gäller nedskärningar. Jag skall
inte här upprepa vad jag har sagt tidigare. Men barn-
familjerna har redan fått vidkännas så stora nedskär-
ningar att det inte är rimligt att gå längre. Vi har gjort
vår prioritering i Folkpartiet. Vi har konstaterat att
ytterligare nedskärningar slår mot de barnfamiljer
som bor i egna hem och villor som ofta har stora ytor.
Genom ert förslag begränsas den yta som man får
söka bostadsbidrag för. Därigenom kommer barnfa-
miljerna att väsentligen drabbas med ytterligare 300
miljoner, utöver regeringens nedskärning.

Anf. 55 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik

Herr talman! När det gäller vår diskussion om bo-
stadsytan i bostadsutskottet hoppas jag att ni inte har
kortare minne än att ni kommer ihåg att man även
med en nedskärning av bostadsytan med 10 kvadrat-
meter uppfyller målen, t.ex. att varje barn skall ha ett
eget rum. Det är inte så dåligt för barnfamiljer som ni
låter påskina. Vi skulle också önska att det kanske
vore litet bättre. Men när vi har möjligheten att göra
något som inte får så otroligt drastiska konsekvenser
tycker jag att det är märkligt att Folkpartiet inte ställer
upp.

Anf. 56 ERLING BAGER (fp) replik

Herr talman! Vi har sett det som ett bostadspoli-
tiskt mål att barnfamiljer skall kunna bo i villor och
radhus även om man har en relativt svag ekonomi.
Bostadsbidragen har medverkat till att detta är möj-
ligt. Många familjer sitter i dag i fastigheter som man
har svårt att sälja. Det är ekonomiskt kärvt på många
sätt.

Om nu riksdag och regering gör en helomvänd-
ning och begränsar den bostadsyta som man får söka
stöd för, kommer dessa barnfamiljer att sitta fast i ett
boende som de har stimulerats till. En sådan här ytbe-
gränsning drabbar barnfamiljerna särskilt hårt. De har,
som jag har sagt, redan tidigare drabbats. Barnbidra-
gen har minskats, flerbarnstillägget har försämrats
och generella besparingar har genomförts. Därtill
kommer regeringens förslag, som redan innehåller
begränsningar, och så ert förslag, som innebär bespa-
ringar på 300 miljoner.

Vi menar att det här slår för hårt. Vi ställer inte
upp på ytterligare besparingar som drabbar barnfamil-
jerna. De har drabbats nog.

Anf. 57 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik

Herr talman! Jag tycker att Folkpartiet också bor-
de kunna se till den del som handlar om bostadslånen
och om vad det har inneburit att räntan har sjunkit. Vi
måste faktiskt vara ärliga och säga att det är de famil-
jer som bor i villor och bostadsrätter som också har
lån. I regel har inte de familjerna heller rätt till bo-
stadsbidrag. Det beror faktiskt - det måste vi också
kunna erkänna - på att de har litet bättre inkomst än
familjer som kanske bara bor i hyresrätter.

Anf. 58 STEN ANDERSSON (m) replik

Herr talman! Rigmor Ahlstedt sade att hon inte
förstod allt som moderaterna har sagt. Men hon för-
klarade inte vad det var som hon inte förstod. Men jag
förstår att det är svårt att förklara det man inte har
förstått.

Att spara 2,3 miljarder är besvärligt, det håller jag
med om, Rigmor Ahlstedt. Ändå vill ni faktiskt öka
kostnaderna. Ni har sagt ja till att utvidga kretsen
bidragsberättigade. Om vi nu tvingas att göra en sådan
besvärlig besparing, hur kan man då acceptera ett
förslag som bevisligen inte gör det billigare, utan
garanterat - jag säger garanterat - leder till ökade
kostnader?

Rigmor Ahlstedt lämnade hemmet när hon var 14
år. Det kanske är en behaglig gärning. Men om svens-
ka ungdomar skulle göra så framöver, och söka bo-
stadsbidrag, skulle vi hamna i ett ekonomiskt kaos.
Jag hoppas att Rigmor Ahlstedt förblir ett unikum i
det fallet.

Till sist, herr talman: Jag har kanske fel, men jag
tror faktiskt att Centern av och till har stött kravet på
att man inte skall ge bidrag till personer under 29 år.
Kan jag ta så kapitalt fel? Jag tror att det inte var så
länge sedan.

Anf. 59 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik

Herr talman! Det är väldigt viktigt att följa med i
den samhällsutveckling som råder. För ungdomar i
åldern 18-29 år är situationen förändrad. Vi vet
mycket väl att de har det knepigare på arbetsmarkna-
den om de inte studerar. Vi vill dock inte ha ett sys-
tem där den ena gruppen ställs mot den andra. Vad är
det för skillnad här mellan olika ungdomar? Ungdo-
mar som studerar skall få bostadsbidrag och studie-
bidrag, medan ungdomar som inte studerar utan som
arbetar, eller som icke arbetar - de har helt enkelt
bara blivit arbetslösa - inte skall ha möjlighet att få
bostadsbidrag. Dessa ungdomar är hänvisade till att
flytta hem till en familj som kanske redan är trång-
bodd.

När det gäller möjligheterna att prioritera har vi
sagt att vi går med på en nedskärning med
2,3 miljarder kronor på bostadsbidragen, men inte för
nämnda grupp. Vi lyssnar då till våra egna ungdomar.

Vi måste se på en annan bit och faktiskt prioritera.
Vi valde då bostadsytan. Det tyckte Moderaterna var
bra.

Anf. 60 STEN ANDERSSON (m) replik

Herr talman! Min skånska är kanske svårtolkad.
Jag frågade faktiskt: Har jag fel när jag bestämt häv-
dar att Centerpartiet för inte så länge sedan ställde sig
bakom kravet på att ungdomar under 29 år som inte
studerar och som inte har barn inte skulle få bostads-
bidrag? Har jag så kapitalt fel, eller har Centerpartiet
svängt 180 grader?

Denna proposition innebär många besparingar,
men den innebär också garanterat en ökning av våra
utgifter. Hur kan det försvaras i nuvarande läge? Jag
skulle vara tacksam för ett klargörande svar på den
frågan.

Anf. 61 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik

Herr talman! Svaret finns i Centerpartiets kommit-
témotion i detta sammanhang. Jag förstår precis vad
Moderaterna sagt, trots skånskan. Jag tycker ibland att
det är svårt med skånska, men jag accepterar det. Det
är så trevligt med dialekter och dem tycker jag att vi
skall vara rädda om.

Man får här också se på omvärlden. Och vad hän-
der ute i Sverige i dag när det gäller ungdomar i
nämnda grupp? Den frågan har vi tittat på. Var och en
måste kunna se detta och kunna förändra ett tidigare
ställningstagande. Man måste inte vara absolut statisk.
Nämnda kommittémotion står Centerpartiet helt bak-
om.

Anf. 62 ULF BJÖRKLUND (kds) replik

Herr talman! Rigmor Ahlstedt nämnde inkomst-
prövningen och det nya systemet - det gamla bäddar
för missbruk och fusk. Rigmor Ahlstedt sade att ingen
tog upp den viktiga frågan. Jag vill då bara säga att
jag hade en ganska ordentlig passus om det som in-
ledning i mitt anförande. Det är emellertid förlåtligt
om man inte kan hänga med på alla många ord som
sägs här i dag.

Det är inte svårt att rabbla upp alla försämringar,
säger Rigmor Ahlstedt, men man kan inte nämna en
enda förbättring, t.ex. momsen och räntorna. Då und-
rar jag: Varför kan Rigmor Ahlstedt inte nämna en
enda försämring? Beror det månne på att man har
deltagit i de flesta besluten och gått i Socialdemokra-
ternas ledband under det senaste året?

Så till frågan om momsen. Är det ändå inte så att
vi, när det ekonomiskt är så svåra tider som det i dag
är, inte kan hålla på med en massa generella system
och satsa pengar och, som i det här fallet, skära ner
momsen för miljonärer? Måste vi inte rikta pengarna
till dem som verkligen har behov av hjälp - i det här
fallet barnfamiljerna?

När det gäller räntan så är väl utvecklingen inte
enbart Centerns förtjänst. Det finns mycket runt om-
kring oss som påverkar utan att något görs i det här
huset.

När man lyssnar på Rigmor Ahlstedt framstår det
som alldeles uppenbart att Centern, t.ex. när det gäller
gränsen för detta med att flytta hemifrån, håller på att
ändra inställning till stöd och över huvud taget till
barnfamiljerna. Det har kanske också med samarbetet
med Socialdemokraterna att göra.

Anf. 63 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik

Herr talman! Centerpartiet är ett eget parti. Vi
samarbetar med alla partier som vill samarbeta, såle-
des även med kds.

Jag tycker att det är mycket oärligt av kds att säga
att bara de värnar barnfamiljerna. Ulf Björklund vet
mycket väl att vi i Centerpartiet egentligen vill ha ett
helt annat system för barnfamiljerna. Vi har ju före-
slagit ett grundtrygghetssystem, men det har vi hitin-
tills icke fått gehör för. Möjligen är övriga partier
intresserade av att på ett annat sätt se på Centerpartiet.
Nu ser man ju att vi faktiskt kan vara med och påver-
ka ordentligt.

I momsfrågan är det oerhört viktigt för barnfamil-
jer att få lägre matkostnader. Visst får också miljonä-
rerna lägre matkostnader, men glöm inte att miljonä-
rerna betalar väldigt hög inkomstskatt. Vi skall vara
glada över att vi har några miljonärer kvar i Sverige.

Anf. 64 ULF BJÖRKLUND (kds) replik

Herr talman! Självklart är även Kristdemokraterna
intresserade av samarbete, och samarbete är väl ändå
det som präglar arbetet i utskottet. I dag har vi dock
väldigt mycket koncentrerat oss på konfrontationen.
Det är kanske nyttigt med det också ibland; detta för
att kunna klargöra var vi står.

Naturligtvis inser jag att Centern även har en viss
känsla för barnfamiljerna. Konstigt vore det väl an-
nars. Man verkar ändå vara inriktad åt ett annat håll
än tidigare.

Dessutom handlar det om en prioritering. När man
i dag prioriterar, väljer man inte generella bidragssys-
tem. Man väljer i stället selektiva system. Vissa grup-
per har faktiskt betydligt större behov av stöd jämfört
med vad en momssänkning betyder för de välbärgade.

Anf. 65 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik

Herr talman! Jag skulle vilja rekommendera kds
att läsa dagens DN. Där kan man klart och tydligt
utläsa hur mycket man får i bostadsbidrag och hur
mycket bostadsbidrag som även barnfamiljer i dag
får. Det låter nästan på diskussionen här som att vi nu
har tagit bort bostadsbidraget för alla familjer. Det har
vi inte gjort, och det har vi heller inte för avsikt att
göra. Fortfarande måste det finnas ett grundtrygghets-
system här för att vi skall kunna nå målet att alla
människor har en bra bostad. Det är för mig väldigt
viktigt.

Jag är glad över, det märkte jag tidigare då Ulf
Björklund debatterade med socialdemokraterna, att ju
längre diskussionen kom, desto mjukare blev samtal-
stonen. Så är det alltså även nu. Detta hälsar jag med
tillfredsställelse. Jag tror att vi kommer att enas även
med kds när det gäller bostadsbidrag till barnfamiljer.

Anf. 66 OWE HELLBERG (v) replik

Herr talman! Det låter som om Centern och Rig-
mor Ahlstedt har stått ensamma på barrikaderna när
det gäller bostadsbidrag för ungdomar. Naturligtvis är
det inte så.

Stark kritik från remissinstanserna, bl.a. från LO,
har ju riktats mot det här förslaget. Varför? Jo, åter-
igen: Det handlar om fördelningspolitik. Många ung-
domar är låginkomsttagare och behöver det här stödet.
Naturligtvis tog Vänsterpartiet upp den frågan i sin
motion och ställde krav på att bidraget behålls. Den
utgångspunkten skall man ha. Det går inte att bara
titta på ungdomar som en grupp för sig.

Det är roligt att höra Rigmor Ahlstedt tala om
orättvisor mellan hyresrätt, bostadsrätt och egnahem
samt mellan olika inkomstklasser. Ja, mycket av detta
handlar just om fördelningspolitiken. Därför tycker
jag att Centern skall ställa upp på reservation nr 13
från Vänsterpartiet. Det behövs nämligen en analys
och en utvärdering av skattereformen, vilken ju är
grunden till mycket av det som vi i dag håller på med.
Vidare gäller det att återkomma till riksdagen med
förslag till förändringar som innebär ett på alla sätt
och vis rättvisare system.

Anf. 67 RIGMOR AHLSTEDT (c) replik

Herr talman! Owe Hellberg får en känsla av att jag
står ensam på barrikaderna. Ja, om jag låter litet kax-
ig, så beror det kanske på att jag som ensam center-
partist i bostadsutskottet är tvungen, och det är jag
också väldigt glad över, att försvara Centerpartiets
bostadspolitik.

Jag tycker att det är bra att även Vänsterpartiet
tycker att vi har en vettig bostadspolitik. Det handlar
om fördelning, precis som Owe Hellberg säger. Bo-
staden är på något vis grunden för hur människor skall
må. Har man inte en bra bostad och har man inte ett
egenvärde där mår man ganska dåligt.

Anf. 68 LILIAN VIRGIN (s)

Herr talman! Jag kommer nu att kommentera de
delar i bostadsutskottets betänkande om nya regler för
bostadsbidrag som rör kretsen av bidragsberättigade,
folkbokföring och bostadsbidrag och administrativa
och övriga frågor.

Lars Stjernkvist har ju kommenterat betänkandet i
övrigt. På samma sätt som han har gjort vill jag yrka
bifall till hemställan i bostadsutskottets betänkande
och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Bostadsutskottet och riksdagen har
vid tre tidigare tillfällen behandlat frågan om kretsen
av bidragsberättigade. Bostadsutskottet har vi dessa
tillfällen funnit det rimligt att en eventuell vidgning av
kretsen bidragsberättigade till att avse personer av
samma kön borde göras utan beaktande av samlev-
nadsform.

Med anledning av tidigare ställningstaganden har
frågan tagits upp i propositionen om de nya reglerna
för bostadsbidrag. Regeringen har inte ansett att det är
rimligt med tanke på de ekonomiska konsekvenserna
att öppna möjligheten för alla samboende par, oavsett
samlevnadsform, att tillsammans söka bostadsbidrag.

Utskottet har inte lyckats få fram några beräkning-
ar eller annat material som belyser de ekonomiska
konsekvenserna. Utskottet kan därför inte ta ställning
till tyngden i de ekonomiska argumenten. Det har inte
heller varit möjligt för utskottet att bedöma om de
eventuella merkostnaderna skulle kunna finansieras
genom andra justeringar.

Bostadsutskottet har nu behandlat en socialdemo-
kratisk motion som anser det oacceptabelt att homo-
sexuella sambor diskrimineras med avseende på reg-
lerna för bostadsbidrag. Bostadsutskottet vidhåller sin
principiella uppfattning att kretsen bidragsberättigade
borde vidgas utan beaktande av samlevnadsform. En
utökning av kretsen bidragsberättigade bör i första
hand avse alla de som har hushållsgemenskap utan
beaktande av deras samlevnadsform i övrigt.

Utskottet inser att de lagändringar som kan erford-
ras inte är helt okomplicerade. Det gäller bl.a. frågan
om i vilka situationer som de aktuella personerna inte
skall betraktas som samboende. Vägledande bör då
vara att dessa samboende i bidragshänseende så långt
som möjligt skall jämställas med samboende man och
kvinna enligt de regler som gäller nu.

Herr talman! Utskottet gör ett tillkännagivande till
regeringen att ett förslag som möjliggör den förordade
utvidgningen av kretsen av bidragsberättigade skynd-
samt bör föreläggas riksdagen tillsammans med be-
räkningar av kostnaderna för ett genomförande.

Om det skulle visa sig att det av lagtekniska eller
andra tungt vägande skäl inte är möjligt med en snabb
förändring bör det enligt utskottets mening kunna
övervägas att som ett första steg utvidga kretsen bi-
dragsberättigade med homosexuella sambor. En sådan
begränsad utvidgning skulle kunna åstadkommas
relativt enkelt genom att bostadsbidragslagen tas in
bland de lagar som räknas upp i lagen om homosex-
uella sambor.

I reservation nr 11 anför Moderaterna att det nu är
mindre angeläget att överväga kretsen av bidragsbe-
rättigade. Jag trodde att det gjordes mot bakgrund av
att propositionen föreslår att bidragen skall avvecklas
för ungdomar som inte studerar och att ungdoms-
bostadsbidragen skall tas bort i sin helhet. Men nu
hörde vi av Sten Anderssons anförande att Modera-
terna helt enkelt inte vill utvidga kretsen.

Nu har ju utskottet tagit ställning för att bostadsbi-
dragen för ungdomar under 29 år skall behållas. Ut-
skottet menar att ungdomar skall kunna få stöd för sitt
boende när deras inkomst- och boendeförhållande så
motiverar. Det är därför motiverat att se över kretsen
av bidragsberättigade.

Det är kanhända inte så många som kommer att få
fördel av att kretsen bidragsberättigade utvidgas till
att omfatta personer som bor tillsammans oavsett
samlevnadsform. Om vi ser på boendekostnaderna för
hushåll utan barn under 29 år ersätts de med 75 % av
kostnaderna i intervallet 1 800-2 600 kr och med
50 % av kostnaderna därutöver upp till 3 600 kr. Bo-
stadsbidraget reduceras om hushållets bidragsgrun-
dande inkomster överstiger 41 000 för ensamstående
och 58 000 för makar. Det här innebär att det för
sammanboende personer kan vara bättre att precis
som i dag beräkna bostadsbidrag för var och en om
båda har hyreskontrakt på bostaden.

Herr talman! Lagen om bostadsbidrag är inte
gammal. Den gäller från den 1 januari 1994 då staten
övertog kostnadsansvaret och administrationen av
bidragen överfördes från kommunerna till försäk-
ringskassorna. Jag vill påstå att den här lagen är
svårtolkad på många sätt. Det gör jag med hänsyn till
vårt arbete i utskottet med de föreslagna förändringar-
na och mot bakgrund av mitt arbete på försäkrings-
kassan där jag har varit ansvarig för bostadsbidragen.
En redaktionell översyn av bostadsbidragen skulle
behövas. Det är inte rätt att prata om att stävja fusk i
alla former. Det kan vara så att det är lagen som är
luddigt formulerad. Det kan vara svårt att göra av-
stämningar och hävda vad som är rätt eller fel. Därför
skulle den behöva ses över.

Herr talman! Bostadsutskottet har under våren
1995 anmodat regeringen att förelägga riksdagen
förslag till ändring av lagen om bostadsbidrag så att
krav ställs på att bostadsbidragssökanden, om det inte
finns särskilda skäl, skall vara folkbokförd på den
bostad han söker bidrag för. Regeringen säger i pro-
positionen att den delar riksdagens uppfattning att
krav på folkbokföring skall ställas men har inte ansett
det nödvändigt med en lagreglering. Ett enigt utskott
anser att kravet på folkbokföring på bostaden skall
komma till direkt uttryck i bostadsbidragslagen och
har därför fört fram ett förslag till lagändring. Änd-
ringen föreslås införas i lagens 1 §. Genom ett sådant
förtydligande underlättas förståelsen hos de bidrags-
sökande av de krav som ställs och administrationen
blir enklare.

Herr talman! De förändringar av bostadsbidragen
som genomförs genom den här propositionen och
bostadsutskottets betänkande BoU11 är omfattande
för den administrativa hanteringen, särskilt inled-
ningsvis. I den ekonomiska vårpropositionen föreslås
därför att Riksförsäkringsverket och försäkringskas-
sorna skall tillföras sammanlagt 40 miljoner kronor i
extra anslag för genomförandet. Den ökade arbetsbe-
lastningen för administrationen och utvecklingen av
nya ADB-system samt information till allmänheten
behöver detta extra anslag för att hanteringen av bo-
stadsbidragen skall bli effektivare i fortsättningen.

I reservation 12 av Vänstern och kds tas frågan om
en analys av de samhällsekonomiska sambanden
mellan statens insatser för att stödja boendet och dess
effekter på de kommunala kostnaderna upp. I reser-
vation 13 av Vänsterpartiet efterfrågas en analys av
skatteomläggningens effekter på boendet.

I en bilaga till propositionen redovisas fördel-
ningseffekterna av de föreslagna förändringarna och
risken för en övervältring på socialbidragen. Dess-
utom finns det en analys i det utredningsbetänkande
som ligger till grund för förslagen i propositionen. I
det utredningsbetänkandet finns också redovisat en
analys av bostadsbidragens funktion i relation till
skattesystemet.

Utskottet delar de synpunkter som har framförts i
motioner och som ligger till grund för reservationer-
na. De förslag som föreläggs riksdagen bör i så stor
utsträckning som möjligt innehålla analyser av försla-
gens ekonomiska konsekvenser i olika avseenden. Det
är mycket viktigt. I det här fallet har vi också fått en
mycket omfattande redovisning av konsekvenserna i
de olika förslagen. Mot bakgrund av de analyser som
har redovisats anser utskottet att de ändringar som nu
har föreslagits kan genomföras utan krav på ytterliga-
re analyser. Mot den bakgrunden avstyrks reservatio-
nerna.

Herr talman! Utskottet har ytterligare ett tillkän-
nagivande som innebär att det uppdras åt regeringen
att göra en översyn av vilka regeländringar som er-
fordras för att möjliggöra direktutbetalning av bo-
stadsbidragen till annan, t.ex. till hyresvärd, om den
enskilde bidragstagaren begär det.

Herr talman! Våra yrkanden är redan framförda,
och jag behöver inte upprepa dem.

Anf. 69 STEN ANDERSSON (m) replik

Herr talman! Jag vill först bara förtydliga en sak.
När man lyssnar på Lilian Virgin kan man få upp-
fattningen att det bara är Moderaterna och kds som
inte vill vidga denna krets.

För ordningens skull, och till protokollet, vill jag
tala om att den uppfattning vi har delas av en grupp
människor, nämligen regeringen med Lilian Virgins
egna partivänner. Den är alltså ingen ropandes röst i
öknen.

I dessa tider, när vi många gånger tvingas spara
mer eller mindre motvilligt, läggs det nu fram ett
förslag vars ekonomiska konsekvenser vi inte känner
till. Vi vet dock att det kan finnas stora mörkertal,
som kan bli oerhört kostsamma. I slutändan kan det få
effekten att vi kanske i dag väcker förhoppningar som
vi senare får stora problem att infria. Framför allt mot
bakgrund av regeringens egen motivering, det statsfi-
nansiella läget, tycker jag inte att man skulle ha haft
så bråttom med att i dag göra gruppen större.

Anf. 70 LILIAN VIRGIN (s) replik

Herr talman! Jag kommenterade den reservation
som Moderaterna hade gjort. Det var alltså Modera-
terna som ansåg att detta förslag inte skulle läggas
fram nu.

Jag vill fråga Sten Andersson vad det finns för
rimlighet i att ha olika principer. Skall de som bor
tillsammans och är homosexuella ha sämre villkor än
andra sammanboende par? Är det bara sambor av
olika kön som skall kunna få bostadsbidrag?

Anf. 71 STEN ANDERSSON (m) replik

Herr talman! Låt mig säga så här: Det finns
mycket som många av oss säkert uppfattar som orätt-
vist. Men vi har inga möjligheter att på en gång säga
ja till alla förslag om och beställningar på mer och
mer rättvisa. Vi har inte de pengar som vi tror att det,
tyvärr, kommer att kosta att genomföra utskottsma-
joritetens förslag.

Därför kan jag inte heller precisera vem som
skulle få vad eller inte få vad. Kammaren diskuterar
nu den kanske största besparingspropositionen nå-
gonsin inom det aktuella området. Att då samtidigt
föreslå en utvidgning som kostar mer pengar tycker
jag inte är särskilt lättsålt. Det är inte lätt att gå ut och
tala om det för folk utanför huset, dvs. våra upp-
dragsgivare - väljarna.

Anf. 72 LILIAN VIRGIN (s) replik

Herr talman! Sten Andersson säger att man kan
inse att detta är orättvist, men att det inte finns några
möjligheter att göra något åt det.

Vår uppfattning är att detta ändå behöver ses över.
Man måste se om kostnaderna blir så stora så att man
inte kan klara det, eller om det ändå går att genomföra
via omprioriteringar. Vi är också osäkra på vad detta
kommer att innebära. Det har inte gjorts några beräk-
ningar av de ekonomiska konsekvenserna. Därför vill
vi gå den här vägen. Om det av någon anledning inte
går att lägga fram ett förslag för hela gruppen vill vi i
alla fall, som ett första steg, ta med de homosexuella
samborna.

Anf. 73 OWE HELLBERG (v) replik

Herr talman! Som man ropar får man svar, brukar
man säga. Det är precis vad Lilian Virgin gör när hon
hänvisar till regeringens synpunkter på fördelningsef-
fekter osv. av försämringarna av bostadsbidragen.

Om man lyssnar på andra - Kommunförbundet,
SABO, Hyresgästernas Riksförbund m.fl. - hör man
att de säger att det inte är på det här sättet, att detta
inte är riktigt. I remissvaren till utvärderingen av
skattereformen säger man t.ex. på Boverket att någon
utvärdering av bostadsbidragens möjligheter och
fördelning i anslutning till skattereformen inte har
gjorts.

Man kan då inte gå in bakvägen, och bara titta på
de förändringar som görs i dag. Det blir inte hållbart.
Som man ropar får man alltså svar.

Anf. 74 LILIAN VIRGIN (s) replik

Herr talman! Jag får väl ropa igen för att få svar.
Jag har också läst att utredningen av skattereformen
inte i tillräcklig grad skulle ha tagit hänsyn till boen-
det och konsekvenserna för det.

Jag vill påstå - och det finns också med i underla-
get till yttrandet - att de beräkningar som har gjorts i
anledning av alla de förändringar i bostadsbidragen
och konsekvenser som utredningen har tagit fram har
belysts. Där finns också det som rör skatterna med.
Jag menar alltså att vi nu har det underlag vi behöver
för att kunna ta ställning till bostadsbidragen.

Man skall komma ihåg att utvärderingen av skatte-
reformen inte är helt klar. Vi får återkomma till den.

Anf. 75 OWE HELLBERG (v) replik

Herr talman! I den analys som Riksrevisionsverket
har gjort påstås - helt fräckt, måste jag säga - att man
i princip kan ta bort 500 kr från var och en som får
bostadsbidrag för att komma ned i ett nollsummespel.

Frågar man folk på Kommunförbundet säger de att
det inte alls är på det viset. Detta skulle tvärtom att
leda till ökade socialbidragskostnader för kommuner-
na. Sanningen ligger väl någonstans mittemellan.
Därför tycker jag att Lilian Virgin sätter alltför stor
tilltro till regeringens analys av de fördelningspolitis-
ka effekterna.

Anf. 76 LILIAN VIRGIN (s) replik

Herr talman! Det är inte bara en analys vi pratar
om. Owe Hellberg uppehåller sig mycket vid utvär-
deringen av skattereformen.

Jag menar att det är både Riksrevisionsverket och
utredningen som har föregått förändringarna av bo-
stadsbidragen, plus regeringens överväganden som vi
har bedömt när vi i bostadsutskottet har tagit ställning
till detta. Utifrån dessa värderingar och analyser har
utskottet fastnat för detta förslag, som vi tror är det
bästa möjliga ur fördelningspolitisk synvinkel.

Anf. 77 ANDERS YGEMAN (s)

Herr talman! Frågan om bostadsbidrag till sambor
av samma kön har diskuterats sedan 1984, då utred-
ningen om homosexuellas situation, den s.k. homo-
sexutredningen, i sitt betänkande föreslog att även
homosexuella par skulle få möjlighet till gemensamt
bostadsbidrag. Detta förslag saknades dock i den
senare propositionen.

År 1987 slog riksdagen fast att homosexuella inte
skall diskrimineras, och att alla former av diskrimine-
ring aktivt bör motarbetas. Trots detta diskrimineras
fortfarande homosexuella sambor när det gäller möj-
ligheten att få bostadsbidrag.

Sedan dess har frågan gång på gång aktualiserats,
och i juni 1993 gjorde riksdagen ett tillkännagivande
om att sammanboende personer av samma kön skall
ha rätt till bostadsbidrag oavsett samlevnadsform.

I november samma år presenterade Partnerskap-
skommittén sitt betänkande där den föreslår att dis-
krimineringen skall upphöra genom en ny sambolag,
som skulle jämföra homo- och heterosexuella sambor.
Kommitténs förslag har dock inte lagts fram av vare
sig den förra eller den nuvarande regeringen.

Det är därför glädjande att bostadsutskottet med
anledning av min motion återigen begär av regeringen
att den skall komma tillbaka med ett förslag som
innebär att diskrimineringen av de homosexuella på
detta område upphör.

Det är också glädjande att det råder stor uppslut-
ning kring detta, men lika ledsamt och anmärknings-
värt om än inte förvånande är det att Moderaterna och
kds inte vill medverka till att diskrimineringen upp-
hör.

Nu utgår jag ifrån att regeringen tänker om och i
enlighet med riksdagens tillkännagivande skyndsamt
återkommer till riksdagen med ett förslag där diskri-
mineringen upphör, och att sambor oavsett sexuell
läggning i fortsättningen skall vara berättigade till
bostadsbidrag.

Anf. 78 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt att
anmäla mig till den här debatten, eftersom jag har
fullt förtroende för vår representant i bostadsutskottet,
Per Lager. Jag ställer mig för övrigt bakom allt han
sade.

Det har i debatten förekommit en del konstiga ar-
gument om ungdomar. Man har t.ex. sagt att det är
enklare för ungdomar att flytta på sig och att de är
rörligare. De kan väl bo hemma, säger man. De inläg-
gen har gjort att jag helt enkelt inte kan avhålla mig
från att gå upp i debatten. Samma skäl låg bakom den
motion jag skrev. Jag kunde helt enkelt låta bli att
skriva en motion och påtala vissa saker.

Vad är det som skiljer ungdomar från andra lågin-
komsttagare? Ungdomar är låginkomsttagare av den
enkla anledningen att de är ungdomar. Här är det
alltså yttre faktorer som påverkar ens ekonomi, trots
att man själv inte bidragit till det. Jag talar då om de
åtgärder som staten själv har beslutat om, där det går
en klar gräns vid 25 år för olika ekonomiska villkor.
Detta gäller t.ex. också fackliga avtal. Är man anställd
i kommunal tjänst har man automatiskt mycket lägre
lön på grund av ålder än om man utför samma arbets-
uppgifter men är äldre. Detta är relevant i samman-
hanget. Här är man enbart på grund av att man är ung
i ett sämre ekonomiskt läge.

Sedan har samhället också förändrats. Först och
främst finns det en mycket större självständighet i dag
bland ungdomar. Det är absolut relevant när man talar
om att barn skall flytta hem igen, Ulf Björklund. Den
ekonomiska strukturen hos de enskilda barnfamiljer-
na, som Ulf Björklund värnar så mycket om, ser inte
längre ut som den gjorde för 30 år sedan.

Vad är det som Moderaterna och Kristdemokra-
terna föreslår i stället? Ulf Björklund har citerat en
lägerkollega, om jag får uttrycka det så, från Storbri-
tannien, nämligen Tony Blair. Han sade att kärnfamil-
jen är fundamentet för samhället. Helt plötsligt upp-
täcker man hur ihålig den retorik som kds för fram
genom Ulf Björklund är, när man ställer barnfamiljer
mot ungdomar.

Det kds gör är inte att man ställer barnens bästa
eller skyddandet av en relation versus ungdomar, utan
man ställer barnfamiljer som struktur mot ungdomar-
na. Den diskussionen hör inte hemma i det här seklet.
Då spelar det ingen roll vilken bokstav man byter till.
Man kan lika gärna heta K som Z eller ö. Det tyder i
varje fall inte på någon förnyelse. Detta resonemang
vill jag absolut ta avstånd ifrån.

Vi integreras alltmer i de villkor som råder i övri-
ga Europa. Jag vill också påminna om att det i Tysk-
land, där det länge har rått kristdemokratiskt styre,
finns väldigt många ockuperade hus med ungdomar. I
Storbritannien, där det för tillfället är en konservativ
regering, finns det också väldigt många hemlösa ung-
domar. Jag hoppas verkligen inte att det är den medi-
cinen som ni kristdemokrater föreslår.

Anf. 79 ULF BJÖRKLUND (kds)

Herr talman! Eftersom jag är apostroferad just i
detta inlägg vill jag förtydliga mig litet grand. Det är
inte så att jag på något sätt har satt ungdomar mot
barnfamiljer. Jag sade tvärtom att det egentligen är en
mycket svår prioriteringsfråga. Jag har all respekt och
känsla för detta. Jag skulle gärna se att även ungdo-
mar fick ett bostadsbidrag. Men väldigt mycket av
politik handlar om att prioritera med begränsade re-
surser.

Vi tror så här långt - och jag tror så här långt - att
det är enklare, om vi nu tvingas att prioritera, för
ungdomar i dessa åldrar. I 18-20-årsåldern menar jag
att man kanske kan stanna hemma något år extra, eller
kanske två år extra, om man dessutom inte har arbete
och inte skall studera. Varför skall man då behöva
flytta ut till varje pris, ha en egen bostad och begära
bostadsbidrag och andra typer av bidrag, kanske so-
cialbidrag?

Det är kanske lättare som ensamstående att klara
detta än en familj. Vad vet jag. Jag känner det som att
läget kan vara så. Därför har vi valt den prioritering-
en. Men det är inte för att vi vill ställa några grupper
emot varandra. Jag har full förståelse för det hela.

När det gäller Tony Blair talade han inte om kärn-
familjen. Det nämnde inte jag heller. Vad jag sade var
att man borde titta på hur varje politiskt beslut slår för
barnfamiljer i samhället. Barnfamiljen och familjen är
grunden i samhället. Det var så han sade.

Anf. 80 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Herr talman! Då förstår inte jag vad Ulf Björklund
har sagt. Det måste jag erkänna. Det jag har hört un-
der den en och en halv timme jag har suttit här i
kammaren är just att Ulf Björklund från kds har ställt
ungdomar och barnfamiljer mot varandra. Han har här
pekat ut dem som stött ett avslag till regeringens för-
slag om att ta bort bostadsbidraget för ungdomar som
medskyldiga till att försämra för barnfamiljerna.

Det är en prioritering, precis som jag säger. Man
ställer ungdomar mot barnfamiljer. Det är självfallet
fel att göra så. Men det intressanta är inte att ställa
ungdomar mot barnfamiljer. Det Ulf Björklund gör är
att han ställer ungdomsbostadsbidragen mot kärnfa-
miljen i sig och inte mot barnens väl, barnens relatio-
ner till sina föräldrar, förhållandet mellan man och
kvinna osv., som är det som skall prioriteras i första
hand. Det finns väldigt många åtgärder man kan vidta
i samhället för att stödja de villkoren. Inte minst upp-
skattade t.ex. jag att kds tog ett initiativ till en särskild
debatt om barnens situation, som jag upplever som
mycket oroande.

Det handlar inte om att ungdomar lika gärna kan
stanna hemma ett eller två år extra, för att citera Ulf
Björklund. Det handlar om att kunna behålla det bo-
ende man har. Det är för det mesta inte något första-
klassboende. Det kan jag försäkra Ulf Björklund om.
De ungdomar som i dag inte studerar har inte några
välbetalda jobb och har följaktligen redan i hög grad
anpassat sitt boende till sin inkomst.

Det är inte så att ett eget boende gör att man au-
tomatiskt söker socialbidrag. Däremot är den ekono-
miska strukturen, precis som jag sade tidigare, inte
sådan att t.ex. föräldrarna när barnen har blivit stora
har råd att ha kvar ett boende på stora ytor eller ett
stort hus. De kanske väljer att flytta till ett mindre
hus. Dessutom blir människor mognare tidigare, har
jag fått för mig. Det har också skett sociala föränd-
ringar som gör att det inte är så pass enkelt som att
säga att ungdomar skall flytta hem igen.

Anf. 81 ULF BJÖRKLUND (kds)

Herr talman! Jag menar inte att ställa dessa två
grupper emot varandra. Bara för ett år eller två år
sedan stod jag här i kammaren och försvarade bo-
stadsbidragen till ungdomar, eftersom jag tyckte att
det var mycket viktigt. Men nu har det hänt väldigt
mycket under de senaste åren av nedskärningar och
kostnadsökningar som gör att särskilt barnfamiljer är
litet extra drabbade. Jag har tvingats att konstatera
detta.

Även om jag med mina argument inte klarat av att
förklara detta så att alla förstår det har jag nu den
inställningen, och jag menar egentligen ingenting med
det. Jag lyssnar gärna på argument för att ta åt mig
dem. Men verkligheten är ändå att regeringen i den
proposition som lagts fram åtminstone från början har
den inställningen att vi inte skall ha något bostadsbi-
drag för ungdomar i åldern 18-29 år. Sedan har dis-
kussionen i utskottet gjort att utskottet har vänt och att
vi hamnat i denna situation.

Jag ser som sagt inte någon motsättning i detta.
Jag tar väldigt gärna emot argumenten. Jag har säkert
en del att lära i dessa frågor. Jag har också ungdomar i
de aktuella åldrarna, så jag kan mycket väl förstå
problemen. Men så här ser jag på dem just nu.

Anf. 82 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Herr talman! När Ulf Björklund säger att väldigt
mycket har hänt i samhället på sistone undrar jag
vilka bitar han har sett och vilka bitar jag har sett. Det
jag har sett är en klar försämring för ungdomarnas
situation. Det handlar här om framtida barnfamiljer
och framtida föräldrar. Vilka förutsättningar skall de
ha att kunna rota sig i samhället på ett vettigt sätt? Ulf
Björklunds reservation mot avslag på regeringens
förslag om att ta bort bostadsbidraget för ungdomar
rör faktiskt en annan sak. Det är faktiskt Ulf Björk-
lunds egen konstruktion att ställa det här mot barn-
familjerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 7 §.)

7 § Öresundsförbindelsen

Föredrogs

Trafikutskottets betänkande 1995/96:TU17

Öresundsförbindelsen (skr. 1995/96:130)

Anf. 83 KERSTIN WARNERBRING (c)

Herr talman! Det är obegripligt att 1990-talets
politiker, som skall lösa 2000-talets problem, håller
fast vid 60 år gamla värderingar!

Världen förändras i en allt snabbare takt. Gårda-
gens sanning gäller inte i morgon. Det måste ingå i
politikerns självklara uppgift att möta konsekvenserna
av samhällets förändring, vilket sannerligen inte
märks i det ärende vi har att behandla nu.

Den ekonomiska och miljömässiga utvecklingen
har för länge sedan sprungit ifrån 1936 års planer på
en Öresundsbro. Ändå skall dessa realiseras.

Demokratiskt fattade beslut skall respekteras -
javisst. Men denna demokratiska process lämnar
mycket övrigt att önska.

Broprojektets utveckling har kantats av skandaler.
I danska tidningar har man kunnat läsa rubriker som
Århundradets skandal och Politiker ljög om Öre-
sundsbron. Beslutsfattarna fick inte information om
hur osäkra de ekonomiska beräkningarna för miljöpro-
jektet är och inte heller om att förutsättningarna för
brobudgeten ändrats flera gånger genom nedräkning
av räntan och uppräkning av trafikprognosen.

Miljöskandaler är det också gott om:

? t.ex. att den internationella expertpanel som till-
sattes för att granska nollösningen kördes över i sam-
band med den svenska regeringens beslut 1994,

? t.ex. att Björn Gillberg och Torkel Carsten har
hoppat av som miljögranskare då Öresundskonsortiet
uppenbarligen inte tog miljöfrågorna på allvar,

? t.ex. att danska staten har stämts av Greenpeace
- dels därför att det inte finns någon miljökon-
sekvensbeskrivning för hela projektet, dels därför att
kraftigt förorenade massor används för den konstgjor-
da halvön vid Kastrup. Rättegången skulle ha startat i
måndags men skjuts upp för komplettering av mate-
rial efter tre års utredande.

Ole Krarup, professor i juridik i Köpenhamn, ut-
tryckte vid en presskonferens i Sverige häromdagen
att det är ett mycket cyniskt spel som pågår för att
bygget skall komma så långt att det inte går att stoppa.

Någonting ditåt kan man även säga om den svens-
ka regeringens agerande. Vid ett flertal tillfällen har
kommunikationsministern hävdat att ekonomin kring
projektet är stabil, trots tecken på motsatsen. Då äntli-
gen regeringens skrivelse om ekonomin presenterades
visade det sig att brokalkylen redan spruckit, och det
innan ens de egentliga byggarbetena satts i sjön!

De ekonomiska glädjekalkylerna håller alltså inte.
Notan för gigantiska byggnadsprojekt av det här sla-
get brukar sluta på ca 50 % mer än beräknat på grund
av successiva fördyringar. När broprojektet redan
innan det egentliga arbetet kommit i gång visar sig bli
2 miljarder eller 10 % dyrare är det ytterst allvarligt.
Kostnaden för kust-till-kust-delen är i svenska kronor
och dagens penningvärde uppe i 20 miljarder. Därtill
kommer landanslutningarna på den svenska sidan, och
sanningen är att det inte finns några bra lösningar vad
gäller landanslutningarna - varken för Malmö stad,
för regionen, för svenskt näringslivs transportbehov
eller för brokonsortiets ansträngda ekonomi. Det här
finns noggrant redovisat i min motion.

Regeringen, herr talman, var så uppfylld av för-
tjusning över det här prestigeprojektet att den inte
ägnade det redan hårt trafikdrabbade Malmöområdet
en tanke. Den totala bristen på planering tillsammans
med ett detaljerat mellanstatligt avtal som har före-
gripit miljöprövningen har skapat detta svåra dilem-
ma, som kan komma att fördyra projektet med ca 10
miljarder. Det är heller inget annat än en skandal.

Avsikten med Öresundsförbindelsen var att till-
sammans med förbindelser över Stora Bält och
Fehmarn Bält binda samman Sverige och Danmark
med kontinenten - något som inte minst företrädare
för det sydsvenska näringslivet krävde. Men det var
då det. Verkligheten förändrades under historiens
gång. Europas karta ritades om då muren föll. Be-
slutsfattarna tog dock ingen som helst notis om detta
faktum. Det gör inte heller trafikutskottet i sitt betän-
kande.

I dag finns inget intresse av att ta omvägen över
Danmark då man snabbt vill komma till kontinenten.
Det blir dyrare och tar längre tid, och väl framme på
den tyska sidan hejdas både bilar och tåg av trafikin-
farkter respektive långa köer vid rangerbangården i
Hamburg.

Det näringslivet behöver av snabba och säkra
transporter till Europa kan inte tillgodoses på det här
sättet. Transportföretagen nobbar bron, då direktfär-
jorna till kontinenten anses helt överlägsna. Öre-
sundsbron kommer främst att användas för lokal tra-
fik, säger VD-n för ASG European Road Transport
som därför nu håller på att flytta sin utlandsverksam-
het från Malmö till Helsingborg.

Deutsche Bank har i dagarna meddelat att man
hoppar av finansieringen av Fehmarn Bält-
förbindelsen, då man anser det omöjligt att få eko-
nomi i den. Detta är något som kommunikationsmi-
nistern enligt uppgift finner "högst bekymmersamt".
Månne hon också börjar inse det som vi och så många
med oss så länge hävdat, nämligen att en bro över
Öresund blir en lokaltrafikled mellan Malmö och
Köpenhamn.

Sett mot bakgrund av att hela projektet skall fi-
nansieras av trafikavgifter måste alla broförespråkare
få kalla fötter av den insikten. Blotta risken för att
statsgarantin kan komma att utlösas borde ge varje
ansvarsfull politiker mardrömmar.

Herr talman! Öresundsbroprojektet är ett resultat
av mäktiga lobbyister, hemlighållna analyser och
odemokratiska beslut. Det var omodernt redan innan
det beslutades, och det är ett hot mot både miljö och
ekonomi.

Mot bakgrund av det jag nu anfört vore det kläd-
samt om riksdagen kunde enas om att åtminstone
rädda vad som räddas kan. Broarbetet behöver stoppas
upp och en oberoende kommission tillsättas som får
syna de miljömässiga och ekonomiska konsekvenser-
na i ett sammanhang innan det är för sent. Med största
sannolikhet skulle detta leda till att avtalet med Dan-
mark måste omförhandlas för att det inte skall leda till
oöverstigliga kostnader ovanpå det som vi redan sett,
transportproblem för näringslivet och en fullständigt
ohållbar miljösituation för de boende i Malmöregio-
nen.

Det finns fortfarande tid att åtgärda de problemen.
Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservationer-
na 1 och 2 till trafikutskottets betänkande nr 17.

Anf. 84 HANNA ZETTERBERG (v)

Herr talman! När det gäller det här betänkandet
har vi redan haft en s.k. remissdebatt, nämligen när
skrivelsen kom till riksdagen. Många bra argument
framfördes redan då, och de visar att ekonomin kring
bron inte håller. Att en bro över Öresund inte håller
miljömåtten har vi också diskuterat tidigare i kamma-
ren. Den som inte följde remissdebatten kan jag varmt
rekommendera att gå tillbaka och läsa det protokollet
- det var en mycket bra debatt.

Jag skall försöka att inte upprepa min kritik kring
Öresundsbroprojektets ekonomi, men jag vill markera
att utskottet i princip har accepterat regeringens skri-
velse om projektets ekonomi utan några invändningar.

Jag vill också kommentera utskottets sätt att be-
handla Vänsterpartiets yrkande om att kostnaderna
skall redovisas i svenska kronor och i dagens pen-
ningvärde för att man lättare skall få en översikt över
projektets verkliga kostnader. Denna begäran är inte
på något sätt orealistisk och innebär inte någon över-
mäktig uppgift. På s. 10 längst ned säger utskottet
självt nämligen: "För att underlätta en bedömning av
projektets aktuella ekonomiska situation är det enligt
utskottets mening lämpligt att redovisningen fortsätt-
ningsvis kompletteras med ekonomiska uppgifter
även i aktuellt penningvärde och i svensk valuta."

Trots detta, som jag ser som ett erkännande, av-
styrker utskottet Vänsterpartiets yrkande, som handlar
om just det här. Jag tycker att man i stället borde ha
tillstyrkt det, eftersom utskottet faktiskt har ställt sig
bakom det. Någon direkt motivering till att man har
avstyrkt det hittar jag inte heller i utskottets betänkan-
de, men det kanske finns något självändamål i att
avstyrka Vänsterpartiets yrkanden - vad vet jag?

Jag menar att summan för projektet egentligen
också borde ligga högre än vad utskottet har räknat
fram, om vi skall vara realistiska.

Kust-till-kust-förbindelsen beräknar regeringen i
sin skrivelse till 14 miljarder. Värdet är i danska kro-
nor och i 1990 års penningvärde. Med hjälp av Öre-
sundskonsortiet har Vänsterpartiet räknat om den
siffran till svenska kronor i dagens penningvärde, och
då blir summan ungefär 19 miljarder kronor. Utskottet
har räknat upp summan till 17,6 miljarder kronor.

För de svenska landanslutningarna, som är nästa
del av projektet, redovisas i skrivelsen en totalsumma
på 1,9 miljarder svenska kronor. Den summan är
beräknad utifrån prisnivån och värdet av kronan i juli
1990. Räknar vi ut kostnaden i dagens penningvärde
hamnar vi på en summa runt 2,3 miljarder i stället -
detta också enligt Öresundskonsortiet. Det är samma
siffra som utskottet har angivit.

För de danska landanslutningarna, som är den sista
delen av projektet, beräknades i regeringens skrivelse
6,7 miljarder svenska kronor i dagens penningvärde.
Utskottet anger summan 6,3 miljarder svenska kronor.

Den totala summan skulle enligt mina beräkningar
i dagens penningvärde hamna på ungefär 27 miljarder
svenska kronor. Utskottet landar på 26,2. Skillnaden
är inte längre lika stor som den var mellan mina siff-
ror och regeringens. Men i remissdebatten avfärdade
kommunikationsministern mig med att säga att jag
räknade med äpplen och päron, när jag summerade
mina beräkningar. Jag hoppas att utskottets nya be-
räkningar kan få Ines Uusmann att fundera en gång
till över den verkliga summan för projektet.

För att gå vidare i resonemanget kring ekonomin
vill jag säga att Riksrevisionsverket 1994 räknade ut
att en genomsnittlig fördyring av infrastrukturprojekt
på vägsidan har varit ungefär 86 %. Om jag verkligen
tar till i underkant och räknar med en fördyring av det
här projektet på bara 20 % innebär det 5,4 miljarder.
Totalsumman skulle då hamna på 32-33 miljarder
svenska kronor i dagens penningvärde.

När det gäller räntekostnaderna för projektet räk-
nar konsortiet självt med en total skuld på 30 miljar-
der, om inget oförutsägbart inträffar. Inklusive ränta
på dessa lånade pengar hamnar summan troligen på
upp emot 40 miljarder kronor.

I betänkandet redovisas en totalsumma för projek-
tets anläggningskostnader på 26,2 miljarder. Jag är
glad att summan har skrivits upp, men den överens-
stämmer inte med Ines Uusmanns svar i en interpella-
tionsdebatt med Vänsterpartiets Johan Lönnroth den 5
mars i år. Hon sade då om projektets totalkostnad:
"Om man räknar upp de av 1990 års priser som är
jämförelsepriser enligt det index som man brukar
använda är det som Johan Lönnroth sade rätt. Man
hamnar på 29,5 miljarder."

Jag undrar varför utskottets bedömning av total-
kostnaden ligger under kommunikationsministerns
egna bedömningar i det här fallet, även om jag är
medveten om att kommunikationsmininstern anger
olika summor vid olika tillfällen.

Det är inte första gången som Öresundsbron debat-
teras här i kammaren. Vi vet antagligen alla precis
vad övriga partiers företrädare kommer att säga - vi
har hört det förut. Trots det vill jag återigen peka på
några områden som gör Öresundsbroprojektet till ett
vansinnesprojekt.

När det gäller den demokratiska processen vill jag
påminna om att inför beslutet i riksdagen 1991 fanns
inte de riktiga ekonomiska beräkningarna, och jag
menar faktiskt att de fortfarande inte finns. Jag tycker
att vi redan nu kan se att de ekonomiska beräkningar-
na kommer att leda till att skattebetalarna får stå för
notan, trots att det i kontraktet för Öresundsbron stod
klart och tydligt att inga skattepengar skulle föras in i
projektet.

Riksdagsbeslutet föregicks dessutom av ett rådslag
inom Socialdemokraterna, där medlemmarna röstade
om Öresundsbroprojektet. 50 % var för en borrad
tunnel, och 25 % var för den bro som Socialdemokra-
ternas riksdagsgrupp och partiledning sedan tog ställ-
ning för. Initiativet till bron vet vi kommer från sam-
ma människor som ligger bakom hela TEN-projektet,
dvs. Transeuropeiska nätprojekten i Skandinavien,
nämligen ERT, European Round Table of Industria-
lists - en av de starkaste lobbygrupperna i vår världs-
del.

Efter riksdagens beslut prövades detta av Konces-
sionsnämnden enligt naturresurslagen, som avslog
projektet med tanke på tre områden:

- Östersjön är särskilt känslig ur ekologisk syn-
punkt, och den kan skadas,

- Lommabukten och Lundåkrabukten samt Lim-
hamnströskeln, som är av intresse för yrkesfiskare och
naturvård, kan påtagligt skadas,

- hänsyn till samhällets mål vad gäller miljöanpa-
sade transportsystem.

Jag vill påminna om att Koncessionsnämndens
beslut i sig räcker för att byggandet av Öresundsbron
skall vara olagligt.

År 1993 inleddes Vattendomstolens prövning av
projektet. Den sade ja till projektet, men i dess upp-
drag ingår inte att pröva t.ex. miljöpåverkan till följd
av trafikökning. Vattendomstolen underkände då alla
förslag till brokonstruktioner på den danska sidan, och
man har sedan också sagt att någon nollösning inte
går att garantera.

Öresundsbroprojektet hänger ihop med projekt i
Stora Bält och på Fehmarn. För bara några dagar
sedan kom rapporter från Fehmarnförbindelsen att
Deutsche Bundesbank dragit sig ur som kreditgivare -
projektet ses som alltför osäkert. Anledningarna står
att läsa i Dagens Industri. En av anledningarna är att
bygget av tunneln under den engelska kanalen har
givit banken kalla fötter, och det förstår jag. Enligt
uppgift beräknades inkomsten för tunneln bli 400
miljoner engelska pund 1995, och redan räntekostna-
derna ligger på 700 miljoner engelska pund. Det är ett
tydligt exempel på hur lätt kostnader för sådana stora
projekt skenar i väg.

En annan anledning till att Deutsche Bundesbank
har dragit sig ur är projektets egna osäkerheter. Jag
citerar Jürgen Krumnow i Bundesbank: Prognoserna
om ökad biltrafik blir inte mer trovärdiga av att det
snart finns en färdig förbindelse mellan Danmark och
Sverige.

Jag har tidigare pratat om de beräkningar som har
gjorts för Öresundsbron och antalet bilar. Enligt tra-
fikprognoser som gjorts kommer trafiken att vara
6 400 personbilar och 1 000 lastbilar per dygn år 2000
när bron beräknas vara klar. I propositionen har rege-
ringen avrundat uppåt och anger en totaltrafik på
8 000-10 000 fordon per dygn.

Även brons negativa miljöpåverkan har naturligt-
vis ekonomiska effekter. Vägverket bedömer i sin
årsredovisning 1994 att utsläppen av koldioxid från
vägtrafiken kommer att öka med 8 % från 1994 till år
2000. Det är tvärtemot riksdagens mål och svenska
åtaganden t.ex. vid Riokonferensen.

Konsortiet räknar också med en ökad trafikvolym
på 1,7 %, vilket ur miljösynpunkt inte kan accepteras.
Med andra ord förstärker Öresundsbrobygget framtida
konflikter. Möjligheten att nå miljömål, som redan i
dag är beslutade och som med sannolikhet kommer att
behöva skärpas, försvåras och fördyras, framför allt
för att vi i vår konkreta handling nonchalerar detta,
bl.a. genom stora satsningar på vägbyggen som förut-
sätter ökad biltrafik. Att stabilisera koldioxidutsläppen
och sedan minska dem efter år 2000 kommer att bli
svårt, om vi inte tar dessa målsättningar på allvar
redan nu. De fina orden kan ni bespara både mig och
andra!

Jag måste återigen påpeka att alla de senaste ut-
redningarna kring trafik, miljö och klimathot pekar på
att bränslepriserna måste höjas kraftigt och att väg-
trafiken inte får fortsätta att öka - snarare skall den
minska. Senast i morse hörde jag att OECD för Sveri-
ges räkning krävde såväl höjda bensinpriser som bil-
tullar, m.m. Detta blir en stor konfliktsituation, och att
i det här läget finansiera ett brobygge med trafikavgif-
ter, och därmed förutsätta en ökad biltrafik, är inte
lämpligt.

Jag läste också i Dagens Industri om Bilspedition
- ett av de stora företagen. Koncernchefen Håkan
Larsson menade att man skall göra Bilspedition till ett
av Europas största transportföretag. För att nå dit skall
Bilspedition köpa företag, främst i Tyskland och i
Frankrike, men också i USA och i Asien. Bilspedition
tänker fortsätta att använda färjorna och inte Öre-
sundsbron:

"Det blir både dyrare och tar längre tid än färjor-
na, säger Bilspeditions koncernchef Håkan Larsson,
som betonar att lastbilarna kommer att ta färjan till
kontinentaleuropa också i framtiden.

Fördelen med färjan är att Bilspedition kan köra
sina trailers och container utan förare till Europa med
färja. - - - Om Öresundsbron ska användas måste
Bilspedition betala en förare hela vägen plus broavgift
och färjekostnad över Stora Bält i Danmark och
Fehmarn Bält mellan Danmark och Tyskland. En klart
sämre affär, anser Bilspedition."

För att ytterligare komplicera bilden undrar jag
hur regeringen och regeringens företrädare ser på de
larmrapporter som kommer från Danmark nu, framför
allt om att förorenad jord planeras att användas när
man bygger den konstgjorda ön. Öresundskonsortiet i
Danmark har uppenbarligen först planerat att sanera
jorden innan den skulle fyllas i ön, men sedan insett
vilken kostnad det här skulle innebära och backat. Nu
menar man i stället att "jord är jord". Det här skulle
kunna få förödande konsekvenser.

För att avrunda mitt inlägg, trots att det finns
mycket mer att tillägga, har jag en stilla undran. Det är
ju så att regering och riksdag uppenbarligen inte lyss-
nar på argument som tar upp bristen på demokrati och
insyn, som präglat hela projektet från början till slut. I
remissdebatten pratade vi länge om miljökontrollan-
ternas avhopp i protest. Vi vet också att den interna-
tionella expertpanelen har kopplats bort, trots att den
har ansvar för själva byggnadsfasen.

De lyssnar inte heller på miljöargument, vare sig
det gäller nollösningar, ökade transporter eller biolo-
gisk mångfald. Man lyssnar inte heller på Konces-
sionsnämndens inställning.

De lyssnar inte på näringen, som inte längre säger
att bron är intressant - snarare tvärtom.

De verkar inte blåsa av projektet, trots att
Fehmarnprojektet inte verkar gå i lås.

De verkar inte oroa sig för ekonomin heller.

Jag undrar bara: Vem är det regeringen och rege-
ringens företrädare lyssnar på? Vem är det som vill ha
bron? För det är ju uppenbart att diskussionen om
Öresundsbron för länge sedan slutat att vara en debatt
där man faktiskt lyssnar på argument. Det är något
annat som drar, och jag undrar vad det är. Jag skulle
gärna vilja ha svar på det i debatten i dag. Tack!

Anf. 85 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Herr talman! Med hänvisning till den remissdebatt
som fördes den 8 februari kommer jag inte att direkt
gå in på de argument som gjort att Miljöpartiet har
tagit ställning mot bron. De positionerna är väl kända,
och de reservationer som är fogade till betänkandet är
rätt utförliga.

Varje partis position i frågan är sedan mycket
länge känd. Egentligen vill jag rikta mina ord i dag till
dem som kämpat och fortfarande kämpar mot bron.
Den reservation som Miljöpartiet, Centern och Väns-
tern fogat till betänkandet väcker antagligen en del
frågor, liksom själva hanteringen av betänkandet i
utskottet.

Det här ärendet kommer att bli en favorit i repris
och återkomma varje år till riksdagen. Jag skulle vilja
göra en jämförelse som jag hoppas inte missbrukas
vid något annat tillfälle. Det gäller Miljöpartiets
ställningstagande i kärnkraftsfrågan.

Vi i Miljöpartiet har nämligen som ivriga före-
språkare för en avveckling fått mycket kritik därför att
vi inte deltar i samarbetet och hittar en lösning för
slutförvaring. Som jag tolkar det skulle situationen för
kärnkraften vara rätt annorlunda om Miljöpartiet
skulle ha ett förslag till slutförvaring. Det är just en av
anledningarna till att vi inte kan samarbeta i den frå-
gan, vi vet inte något bra sätt. Visste vi det skulle vi
inte tycka som vi gör. Antagligen skulle vi det i varje
fall, eftersom själva urankedjan i sig är ett starkt hot.

Det är alltså samma sak med bron. Om vi börjar
samarbeta och arbetar konstruktivt under projektets
gång, kan det också tolkas som att vi faktiskt bidrar
till att genomföra projektet. Detta är självklart en av
de svåraste frågorna som vi som politiker kommer att
behöva arbeta med.

Om det finns någon osäkerhet om var reservatio-
nen landar vill jag säga att reservationens innehåll
måste tolkas som att man inte vill ha någon fast för-
bindelse över sundet i och med att vi kräver att man
stoppar förhandlingarna.

Det är några saker som har nämnts som jag skulle
vilja ta upp. Den första är skadeståndskravet, som
självklart är ett problem. Men det är inte oöverkom-
ligt i och med att det här är ett bilateralt avtal mellan
regeringarna. I och med den samarbetsvilja som visa-
des i Visby förra veckan - det kanske man inte skall
säga - finns det väl ändå en grogrund för att lösa detta
på ett vettigt sätt.

Vad gäller de entreprenörer som man har anlitat är
det alltså själva de fasta kostnaderna som man har
intecknat och inte de framtida kostnaderna. Det rör sig
om en del pengar, det skall vi inte sticka under stol
med. Men när det gäller de framtida kostnaderna - då
pratar vi om samhällskostnader och miljökostnader -
är det absolut ett pris man får betala för dumhet be-
gången de senaste åren.

Vi bör redan nu fortsätta arbetet med en planering
av en ny trafiklösning för Skåneregionen, som är en
ansträngd region.

Om nästa fråga blir vad som är nästa steg vill jag
svara att vi anser att det i det här fallet är möjligt att
kombinera ställningstagandet att verka aktivt för att
stoppa bron och samtidigt ha en kritisk granskning av
projektet. Då menar jag t.ex. att man redan nu har
överskridit budgeten med 2 miljarder kronor, att man
också påtalar helheten, precis som Hanna Zetterberg
har sagt, med miljökonsekvenser, trafikökningar,
infrastruktursystem i Europa, och att man är aktiv i de
beslut som fattas. Det gäller t.ex. citytunneln och även
andra delar av projektet som ännu inte är färdigt,
främst landanslutningarna tänker jag på.

När det gäller bevakning och kritisk granskning av
projektet har jag ett exempel framför mig. Det är ett
pressmeddelande från Miljöpartiet de gröna i Bryssel.
Malou Lindholm som är Europaparlamentariker för
Miljöpartiet har ställt en fråga till kommissionen om
den förorenade jorden till den konstgjorda ön som det
nu inte finns någon miljöprövning av. Det finns det
inte heller för den lagringsplats för jorden som man
har nu. Det blir intressant att se hur man klarar att lösa
detta.

Helheten blir att vi återkommer i frågan, och vi
kommer att arbeta aktivt i kombinationen att vi vill
stoppa projektet, men att den kritiska granskningen
kommer att fortsätta. Vi kommer att vara aktiva i de
beslut som fattas, och vi kommer absolut att påtala
helheten.

För övrigt vet jag inte riktigt vad jag skall säga till
mina utskottskolleger som har en annan uppfattning.
Jag tycker att det mesta redan är sagt. Jag har tappat
räkningen på hur många gånger jag har varit uppe i
talarstolen i den här frågan. Det är, precis som Hanna
Zetterberg säger, tveksamt vilka skäl som föreligger
för att genomföra projektet.

Vi har hört alla skäl emot. När vi hör de skäl som
talar för projektet är det väldigt lätt att punktera ar-
gumenten. Det har faktiskt gjorts i de debatter som
har hållits utan att man har fått ett bra svar tillbaka.
Jag har inga större förväntningar på dagens debatt,
måste jag erkänna.

Jag yrkar givetvis bifall till båda reservationerna.

Anf. 86 MONICA ÖHMAN (s)

Herr talman! Det finns väl knappast någon fråga
som har prövats och utretts så som just frågan om
Öresundsbron. I mer än hundra år har man diskuterat
frågan. Olika förslag har presenterats. Diskussionerna
har varit många och långa.

Såväl det danska folketinget som den svenska
riksdagen har godkänt broavtalet. Här i kammaren
fattades det beslut den 12 juni 1991 med en bred ma-
joritet, 229 ja och 85 nej, och det föreligger därmed
ett folkrättsligt bindande avtal.

Beslutet föregicks av ett omfattande och långva-
rigt utredningsarbete i vilket en lång rad av experter
på skilda samhällsområden har engagerats. Därefter
genomfördes remissbehandling och diskussioner i
olika forum, vilket jag anser borgar för att projektet
har blivit allsidigt belyst och att byggandet av en fast
förbindelse är rätt tänkt. Inte minst miljöfrågorna har
utretts grundligt. Det är nog det största miljöärende
som någonsin hanterats i Sverige. Tre lagstiftnings-
komplex har varit inblandade: naturresurslagen, vat-
tenlagen och miljöskyddslagen.

Herr talman! Riksdagen har nu att ta ställning till
trafikutskottets betänkande nr 17, som behandlar
regeringens skrivelse 1995/96:130 om Öresundsför-
bindelsens ekonomi, jämte tre motioner som är väckta
i anledning av denna skrivelse. Riksdagen behandlar
också ett antal motioner som väcktes under den all-
männa motionstiden i januari 1995.

Tilläggas kan, som någon av de andra debattörerna
har gjort, att skrivelsen redan har varit föremål för
debatt, i och med den remissdebatt man hade i kam-
maren den 8 februari när skrivelsen överlämnades till
riksdagen. Egentligen har vi redan gjort det som skall
göras, tycker jag.

När riksdagen fattade detta beslut 1991 förutsatte
man att regeringen för riksdagen skulle redovisa resul-
tatet av upphandlingen samt årligen återkomma till
riksdagen med redovisning av hur projektet framskri-
der och i vilken omfattning garantiåtagandet har ian-
språktagits. Det är just en sådan årlig redovisning som
nu behandlas. Vi behandlar inte frågan om huruvida
bron skall byggas eller inte byggas. Det är riksdagen
som har beställt den redovisning som vi nu diskuterar.

Alltsedan beslutet 1991 har det pågått ett mycket
intensivt arbete med att förbättra och förfina projektet
så att det motsvarar de höga och angelägna kraven för
både miljö och säkerhet. Genomlysningen har givit ett
bra resultat. Vi får nu en förbindelse som verkligen
blir en miljömässig satsning för framtiden. Utskotts-
majoriteten anser också att etableringen av en fast
förbindelse över Öresund är en viktig framtidssatsning
som främjar utvecklingen av effektiva kommunika-
tioner mellan Sverige och övriga Europa. Öresunds-
förbindelsen ger även möjlighet till en gynnsam ut-
veckling av de regionala kollektivtrafiksystemen.

Som framgår av regeringens skrivelse är ekono-
min för kust-till-kust-förbindelsen hållbar. De ökade
kostnader man har fått rubbar alltså inte projektets
räntabilitet. Kostnadsökningen beror framför allt på
att projektet har miljöanpassats ytterligare och på
högre anbud än vad man hade väntat sig från anbuds-
givarna.

De är riktigt, vilket har sagts från kritiker, att den
kvarstående reserven är begränsad. Samtidigt måste
man komma ihåg att merparten, ungefär 85 %, av de
stora upphandlingarna har genomförts. Det som åter-
står att upphandla är installationsentreprenaden, där
inte alls samma osäkerhet som vid de tidigare upp-
handlingarna föreligger.

En annan vanlig invändning har gällt trafikprogno-
sen. Många har tyckt att prognoserna har varit alltför
optimistiska, medan andra har befarat att de är alltför
låga och menat att bron kommer att förorsaka en
omfattande ökning av bilismen.

Om man skall försöka hitta någon som har titta på
frågan och som är väldigt oberoende och inte alls har
några bindningar kan man titta på vad det amerikans-
ka företaget Standard & Poor´s har sagt. Standard &
Poor´s har gjort denna kreditvärdering på uppdrag av
Riksgäldskontoret. Enligt deras utredning är den tra-
fikprognos som har gjorts sannolik.

De danska landanslutningarna har blivit väsentligt
dyrare än vad som förutsågs i brobeslutet 1991. Det
skall inte läggas Öresundsförbindelsen till last. Med
de danska förbindelserna kan en besvärande trafik-
och miljösituation mellan Köpenhamn och Kastrup
kanske lösas. Man skulle kunna säga att danskarna har
passat på att genomföra sin Arlandabana samtidigt
som Öresundsbron. Självfallet påverkar inte dessa
fördyringar vare sig kust-till-kust-förbindelsens eko-
nomi eller den svenska delen av projektet.

När det sedan gäller de svenska landanslutningar-
na är beredningen av tillståndsärendena ännu inte
avslutad. Kommunikationskommittén har i sitt delbe-
tänkande pekat på att genomgångstrafiken i Skåne är
ett av de problemområden som måste utredas i ett
nationellt perspektiv. Enligt utredningen är det ange-
läget att Öresundsförbindelsen får goda järnvägs- och
väganslutningar.

Även utskottet anser det vara viktigt att de svenska
landanslutningarna får en effektiv och ändamålsenlig
utformning. Med tanke på trafikinvesteringarnas eko-
nomiska, miljömässiga och samhälleliga betydelse är
det viktigt att beredningsarbetet sker med omsorg.
Detta kan i sin tur naturligtvis innebära att de svenska
landanslutningarna blir dyrare än vad man tidigare
förutsåg. Det hänger samman med vilken lösning man
väljer för trafiksystemens allmänna utformning i
Skåne. Det betyder att eventuella merkostnader kan
komma att motiveras av såväl lokala och regionala
som nationella trafikintressen, och de bör alltså inte
betraktas som en följd av Öresundsbron.

Herr talman! Enligt tidigare praxis redovisar skri-
velsen de ekonomiska uppgifterna huvudsakligen i
1990 års penningvärde och i dansk valuta. Utskottet
anser det vara angeläget att likartad praxis tillämpas
vid olika redovisningstillfällen. Därmed underlättas
uppföljningen av hur kostnader och intäkter överens-
stämmer med det ursprungliga beslutsunderlaget. För
att underlätta inte minst för riksdagens ledamöter att
bedöma projektets aktuella ekonomiska situation är
det enligt utskottets mening lämpligt att redovisningen
i fortsättningen kompletteras med ekonomiska uppgif-
ter även i aktuellt penningvärde och i svensk valuta.

Jag vill säga till Hanna Zetterberg att det inte är
något självändamål från majoritetens sida att fälla
Vänsterpartiets motion i denna del. Det är motion 45,
yrkande 2, om jag minns rätt. I diskussionen om detta
krävde man att de siffror som nu ligger på bordet
skulle räknas om till aktuell valuta. Utskottsmajorite-
ten sade däremot att siffrorna skulle vara omräknade
nästa gång regeringen kom tillbaka. Det är det som
skiljer. Det är anledningen till att Vänsterns motion
inte kunde bifallas i denna del.

Utskottet har även pekat på att det är viktigt med
stor uppmärksamhet och kontroll när det gäller miljö-
området och att de miljövillkor som har ställts efter-
levs. Utskottet anser det vara bra om regeringen i
fortsättningen, vid den årliga redovisningen till riks-
dagen, också tar med övervakningen och kontrollen
när det gäller miljödelen. På det sättet får vi en helhet
- både ekonomi och miljö samtidigt - och det var de
två delarna som riksdagen ställde upp som villkor när
beslutet fattades.

Till detta betänkande har fogats två reservationer,
gemensamma för Centern, Vänsterpartiet och Miljö-
partiet. Reservationerna visar en misstro mot de eko-
nomiska kalkylerna och en misstanke att miljökon-
sekvenserna ger oreparerbara skador. Man anser att
projektet bör stoppas och att ytterligare utredningar
bör komma till stånd.

Det här är återkommande krav från de kritiska
röster som har höjts mot broprojektet hela den tid det
har pågått. Det förefaller litet märkligt att man inte
accepterar de redovisningar som kommer fram. Man
har faktiskt också en misstanke mot de myndigheter
både i Sverige och i Danmark som är satta att överva-
ka projektet. En tanke slog mig när jag lyssnade på de
tre debattörerna före mig: Hur kommer det sig att de
personer som kritikerna är i kontakt med är de som
har sanningen? Varför lyssnar man inte på dem som
kommer från den andra sidan och som tycker att det
är ett bra projekt?

En stor majoritet i denna riksdag har alltså sagt ja
till Öresundsprojektet. Vi ser det som en strategiskt
viktig del i arbetet med att knyta Sverige närmare
Europa. Det handlar om att bygga broar för framtiden,
inte enbart för kommunikation utan i betydligt vidare
mening. Det handlar om vilken tilltro man har till den
här regionens utvecklingspotential, om att knyta
samman utbildningar i de båda länderna, om att skapa
en gemensam arbetsmarknad osv. Det handlar om att
se möjligheter. Jag vill påstå att den utskottsmajoritet
som lägger fram det här för riksdagen har sett dessa
möjligheter.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till
hemställan i trafikutskottets betänkande nr 17 i sin
helhet och avslag på de motioner och reservationer
som har fogats till betänkandet.

Anf. 87 KERSTIN WARNERBRING (c) re-
plik

Herr talman! Monica Öhman började sitt inlägg
med att säga att Öresundsbroprojektet har prövats och
utretts i över hundra år. Men, herr talman, det är ju
just det som är problemet, vilket jag också började
mitt anförande med: Beslutsfattarna har hållit fast vid
urgamla värderingar som gäller storskalighet och
betong och varit fullständigt aningslösa inför nutidens
miljöproblem. Det är ju därför det nu visar sig att det
är problem med det här projektet.

Monica Öhman fortsätter vidare med att detta
skall bli en effektiv förbindelse med kontinenten. Men
för vem då, Monica Öhman? Allt fler människor
påpekar att det här bara blir en lokal trafikled mellan
Malmö och Köpenhamn. Transportföretagen är full-
ständigt ointresserade. Huruvida SJ och dess danska
motsvarighet över huvud taget kommer att kunna
använda bron råder det fortfarande oklarheter om. Jag
har läst en doktorsavhandling, som är gjord vid Lunds
universitet, där man inte har hittat någon över huvud
taget som kommer att trafikera denna bro, mer än
möjligen de teaterbesökare som åker till Danmark.
Hur skall de avgifterna räcka till för att finansiera
någonting som vi nu i regeringens skrivelse ser kom-
mer att bli dyrare, och det innan man ens har börjat
bygga bron?

Monica Öhman tar upp de svenska landanslut-
ningarna. Det är ett jättestort problem att de inte var
utredda och klara, vare sig i fråga om hur de skulle se
ut eller hur de skulle finansieras, innan det här avtalet
skrevs. Nu slänger man in detta ungefär som jästen
efter degen och tror att man skall rädda situationen på
det sättet. Det innebär att vi inte kommer att få några
vettiga trafikplaner i Malmöregionen eftersom man då
måste ta hänsyn till var bron landar någonstans på den
svenska sidan. Det innebär alltså stora problem för
den verkligt viktiga kollektivtrafiken och regionaltra-
fiken där nere.

Monica Öhman säger att vi som har uttalat oss i
riktningen att vi anser att broprojektet inte går ihop
visar misstänksamhet mot myndigheter såväl i Sveri-
ge som i Danmark. Men bästa Monica Öhman, det är
ju det danska riksrevisionsverket som har kommit
med den skarpaste kritiken mot det här projektet, stött
av det svenska riksrevisionsverket. Det är faktiskt inte
våra påfund.

Anf. 88 MONICA ÖHMAN (s) replik

Herr talman! Jag tycker att Kerstin Warnerbring
ägnar sig åt väldigt mycket spekulationer. Ena stun-
den skall det bli alldeles för litet bilar på den där bron
så att man inte får ihop avgifterna, och nästa stund är
det alldeles för mycket trafik, och då är det farligt för
miljön.

Jag som norrbottning, längst bort från den tänkta
bron, skulle inte försvara den om jag inte ansåg att
detta är ett framtidsprojekt. Jag tror nämligen att det
inte bara är den här regionen längst ner i Skåne som
får nytta av detta, utan att alla i landet får nytta av det.
Det är viktigt, och det är därför jag försvarar det här
också.

När det gäller de svenska landanslutningarna har
trafikutskottet besökt Lernacken, och där pågår just nu
ett ordentligt saneringsarbete. Jag måste säga att jag
inte är alldeles säker på att det saneringsarbetet hade
kommit till stånd om det inte var där den svenska
landanslutningen skall vara.

När det gäller trafikmiljön i Malmö är det ett pro-
blem som hur som helst hade måst lösas, så det är
inget som man har kastat sig in i nu helt plötsligt för
att rädda broprojektet. Kommunikationskommittén
har också pekat på att detta problem måste lösas.

Anf. 89 KERSTIN WARNERBRING (c) re-
plik

Herr talman! Det är beklagansvärt att man skall
behöva kosta på kanske 30-40 miljarder kronor sam-
manlagt för att få soptippen på Lernacken sanerad.
Det hade blivit betydligt billigare, måste jag säga, om
vi hade ägnat oss enbart åt det.

Monica Öhman har blivit övertygad - hur vet jag
inte, men övertygad har hon blivit - om att den här
bron skall vara bra för hela Sverige. Jag måste ifråga-
sätta även det argumentet, inte minst på grund av det
som alla transportfirmor nu säger: att det inte är in-
tressant med en transportled över Öresund från Mal-
mö till Köpenhamnstrakten. Det är Helsingborg-
Helsingör-sträckan som är intressant, därför att det är
där 90 % av alla transporter går. Det är också därför
man flyttar sina transportföretag upp till Helsingborg.
Följaktligen hade resten av Sverige, norr om Skåne,
haft lika stor nytta av en snabbare förbindelse över
Helsingborg-Helsingör som av den över Malmö-
Köpenhamn.

För litet trafik för finansiering ena stunden och för
mycket trafik nästa, säger Monica Öhman att jag har
sagt. Jag har i dag inte tagit upp problemet med för
mycket trafik, men det är bara att konstatera att när
Deutsche Bundesbank nu drar sig ur Fehmarn Bält-
förbindelsen kommer det att bli ännu mindre trafik
över Danmark via den här bron. Vi kommer alltså att
få mycket få bilar som kan betala avgifterna för att
finansiera bron. Vad måste man göra då? Jo, man får
gå emot avtalet, höja avgifterna och försöka få dit fler
bilar. Då klarar vi inte miljömålen. Men låt mig på-
minna om det som kommunikationsminister Uusmann
svarade oss när vi påpekade detta i interpellationsde-
batten i mars. Hon sade att man kan inte ta hänsyn till
ekonomi och miljö på samma gång, och det är det
regeringen håller på med.

Anf. 90 MONICA ÖHMAN (s) replik

Herr talman! Nu tycker jag att Kerstin Warner-
bring visar på vilken nivå den här debatten ligger. 30-
40 miljarder för att sanera Lernacken. Jag bryr mig
över huvud taget inte om att kommentera det.

Jag är övertygad om att Öresundsförbindelsen är
bra för nationen Sverige. Jag sade att jag som norr-
bottning har blivit övertygad om detta, men skälet för
mig är inga teaterbesök i Danmark. Det är helt uteslu-
tet att jag skulle använda Öresundsbron för att åka
över till Danmark för att gå på teater.

Anf. 91 ELISA ABASCAL REYES (mp) re-
plik

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort. Först
vill jag tacka Monica Öhman för att hon på sitt sätt
gör politik av det här och talar om framtiden. Här kan
vi se en klar politisk skiljelinjen vad gäller visionerna
med framtiden. Socialdemokraterna har i dag gett
uttryck för denna genom att tala om gjutjärn och be-
tong. Det var tråkigt, för då finns det ingen grund för
samarbete mellan Socialdemokraterna och litet mer
nytänkande partier, i alla fall inte om det skall ske på
de villkoren.

Jag vill också kommentera det som har sagts om
misstänksamhet och om en ordentlig miljöprövning.
Detta vill jag göra genom att hänvisa till ett avsnitt i
Monica Öhmans eget anförande. Hon räknade upp de
statliga instanser, myndigheter, som har varit aktiva i
Öresundsprojektet vad gäller miljöfrågorna. Varför
underlät Monica Öhman att nämna Koncessions-
nämnden?

Anf. 92 MONICA ÖHMAN (s) replik

Herr talman! Miljöpartiet brukar ju säga sig vilja
ta ansvar för Sverige. Men jag tycker faktiskt att Elisa
Abascal Reyes går väldigt långt när hon i det här läget
och i den här frågan drar sådana växlar att hon säger
att det inte kan bli tal om något samarbete eftersom
Socialdemokraterna är för betong.

Jag var med och fattade det här beslutet i riksda-
gen, och jag tycker att vi skall leva upp till beslutet.
Vad riksdag och regering har krävt är att man följer
den ekonomiska utvecklingen av projektet och redovi-
sar det för oss samt att man följer den miljömässiga
utvecklingen. Justeringar har gjorts under resans gång
för att miljökraven skall tillgodoses. Det har gjorts,
och därför har det också uppstått en viss fördyring.
Jag tycker faktiskt att man i Miljöpartiet skall vara
glad över detta.

Men om man - som jag har påpekat - hela tiden
flyttar fram positionerna och försöker misstänkliggöra
projektet, då blir det så här i debatten. Då uppstår de
här låsningarna. Då ser man inga möjligheter utan
bara problem och eländes elände. Jag tror att det var
Elisa Abascal Reyes själv som sade att man kommer
att göra allt för att stoppa projektet. Jo, det är jag
övertygad om. Jag tror att Miljöpartiet kommer att
försöka stoppa projektet även den dag då bandet
klipps på bron.

Anf. 93 ELISA ABASCAL REYES (mp) re-
plik

Herr talman! Monica Öhman säger att jag sjunker
väldigt lågt när jag påstår att Socialdemokraternas
framtidsvision utgörs av gjutjärn och betong, men det
är faktiskt Monica Öhmans egna ord jag använder,
nämligen det hon sade i slutet av sitt anförande om
den symbol som bron skulle vara. Jag känner då inte
till något annat material som bron skulle kunna vara
byggd av, Monica Öhman.

När det gäller miljö, helhetssyn och transporter
finns det faktiskt en statlig instans som har sett på
projektet på ett annat sätt än vad t.ex. Vattendomsto-
len hade befogenhet att göra, och det är Koncessions-
nämnden. Varför nämnde inte Monica Öhmnan Kon-
cessionsnämnden?

Anf. 94 MONICA ÖHMAN (s) replik

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till Elisa
Abascal Reyes. Jag sade att jag ser det här som ett
framtidsprojekt. Jag ser det som en möjlighet. Vad är
det som säger att Elisa Abascal Reyes har bättre vet-
skap än jag om hur framtiden ser ut? Vi har olika
uppfattningar i den här frågan - det är bara att konsta-
tera.

Anf. 95 HANNA ZETTERBERG (v) replik

Herr talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
reservationerna 1 och 2. Jag glömde nämligen att göra
det i mitt anförande.

Jag skulle vilja ha en kommentar från Monica
Öhman vad gäller Standard & Poor´s utredning, som
från början blev hemligstämplad men som jag sedan
har lyckats få i min hand - jag vet inte om det är en
bedrift eller inte. Det första som sades i utredningen
var att kreditbetyget ligger betydligt lägre utan svens-
ka och danska statens garantier för projektet. Jag
skulle till att börja med vilja ha en kommentar på det.

Sedan tycker jag att debatten om vem man lyssnar
på är ganska intressant. Jag avslutade mitt inlägg med
att fråga just vem regeringen har lyssnat på. Vem har
regeringen lyssnat på? Det är uppenbarligen inte Riks-
revisionsverket, och det är inte Koncessionsnämnden.
Det handlar inte heller om att jag har varit i kontakt
med några nissar eller jeppar som råkar bo i området
och som har en sommarstuga som måste rivas. Det
här handlar om instanser i samhället som vi har gett
befogenhet att ta ställning i sådana här frågor, och när
det gäller Koncessionsnämnden skulle vi utifrån en-
bart deras uttalande kunna anse hela bygget som
olagligt. Varför har man lämnat den principen? Det
tycker jag är en jätteviktig diskussion.

Jag skulle också vilja kommentera bilismen. Det
är klart att det kan tyckas larvigt att man å ena sidan
säger att det måste vara mindre bilar och å andra sidan
säger att bron inte kan finansieras därför att det är för
litet bilar, men det är just det som är problemet. Vilka
lagar skall gå först? Jag hävdar att de regler och di-
rektiv som vi i Sverige har gått med på att följa, som
bl.a. handlar om klimatkonventioner, Riokonferensen
och grundläggande miljölagar och överenskommelser,
är de som i det här fallet skall gå före. Det är det som
är Socialdemokraternas dilemma, dvs. att man inte
kan välja vilket ben man skall stå på.

Anf. 96 MONICA ÖHMAN (s) replik

Herr talman! Jag vet inte vem som har ett dilem-
ma här. Det beror alldeles på hur man ser på den här
saken. Vi har sagt att vi i det här projektet måste ta
allvarligt på miljöfrågorna, och de har utretts. Det har
skett kompletteringar under resans gång. Det måste
Hanna Zetterberg hålla med om.

Sedan vill jag uppmana Hanna Zetterberg att inte
göra något hemlighetsmakeri också av Standard &
Poor´s. Det har nämligen inte varit fråga om några
större hemligheter. Vi fick i utskottet ganska snabbt
del av utredningen. I utredningen visar man på att det
finns svagheter. En av svagheterna är att projektet
kanske inte hade sett ut på det här sättet om de statliga
garantierna inte hade funnits i botten. Det säger man i
klartext. Men man säger också att det finns mycket
som är positivt. Man pekar på att miljötillstånden är
klara, att det finns starka entreprenörer, fasta kontrakt,
konkurrenskraftiga avgifter, statligt inflytande över
trafiksystemet, stora tidsvinster, flexibelt avkastnings-
krav, att konsortiet fastställer priserna, möjligheterna
till ytterligare lån samt upplåningsstrategin. Det här är
punkter som man pekar på som positiva, det är fakto-
rer som utgör styrkan i projektet. Jag ber därför Han-
na Zetterberg: Gör inget hemlighetsmakeri av Stan-
dard & Poor´s!

Anf. 97 HANNA ZETTERBERG (v) replik

Herr talman! Det var absolut inte min mening att
göra något hemlighetsmakeri av utredningen från
Standard & Poor´s. Jag ville ha en kommentar på den,
och jag vet att den från början var hemligstämplad.
Det är bra att den inte är det nu. Det är viktigt att alla
människor har möjlighet att ta del av det som ligger
till grund för regeringens och riksdagens beslut.

Jag vet att det har funnits olika miljökonsekvens-
beskrivningar kring Öresundsbron och projektet. Det
är bra. Men fortfarande dyker det hela tiden upp nya
problem, som man kanske inte hade räknat med från
början. Ett exempel är den förorenade jorden, som nu
plötsligt skall vara byggnadsmaterial i den konstgjor-
da ön. Det är stora problem vi pratar om, som jag
också skulle vilja ha en kommentar på. Det dyker
alltså upp nya problem som är kopplade till miljön
och som vi behöver tackla.

Återigen: Vem är det man skall lyssna på, och
vem är det man skall ta hänsyn till? Problemet här är
att olika typer av beslut går emot varandra. Riksdagen
har beslutat att trafikfrågor är viktiga och att vi måste
gå in och begränsa bilismen. Jag vet att Anna Lindh
har intresserat sig för frågan och att hon nu har en
kampanj för att höja bensinpriset. Det här är viktiga
saker i vårt samhälle. I morse hörde jag på radion att
OECD har lagt sig i diskussionen om trafik och miljö
i Sverige och anser att vi måste höja bensinpriserna.

Frågan är alltså: Vem skall man lyssna på? Det är
en fråga som var och en får ta ställning till. Jag anser
att Koncessionsnämnden, Riksrevisionsverket och - i
det här fallet - OECD är viktiga instanser, eftersom vi
uppenbarligen här i kammaren har fattat beslut som
inte går att förena.

Anf. 98 MONICA ÖHMAN (s) replik

Herr talman! Jag vill göra en liten rättelse av det
Hanna Zetterberg sade. Hon sade att regeringen hade
begärt utredningen av Standard & Poor´s, men det är
inte riktigt sant.

Riksgälden har begärt att få den här kreditgransk-
ningen av just detta amerikanska företag. Det är neu-
tralt. Det finns varken i Danmark eller Sverige och
kan knappast ha något intresse av den här bron.

Vem skall vi lyssna på när det gäller trafiken? Det
handlar om vilken tilltro man har.

Vi i det här huset kommer ganska snart att få ta
ställning till hur vi skall ha det i framtiden. I och med
att Kommunikationskommitténs stora trafikpolitiska
betänkande växer fram måste Sveriges riksdag be-
stämma sig för om man skall prioritera olika trafik-
slag eller hur man skall göra.

Hanna Zetterberg! Jag är övertygad om att vi har
ett gemensamt intresse för vår miljö. Vi lever alla i
det här landet i den här miljön. Miljön är i många
stycken global. Vi har ett intresse av att begränsa
utsläppen, men vi måste också kunna ställa krav på att
industrin, som tillverkar våra bilar, skall medverka till
dessa begränsningar. Jag tror inte att lösningen är att
försöka begränsa människornas möjlighet att ha bil.
Den möjligheten är av speciellt värde för människor i
Sverige.

Anf. 99 BERTIL PERSSON (m)

Herr talman! Man skall bygga broar mellan folk.
Den här debatten förs främst i Stockholm. Det beror
på att bromotståndarna nere i Skåne är så pass impo-
pulära att de nästan aldrig vågar sticka ut hakan.

Den här bron är på gång att byggas. Ön vid Salt-
holm är i det närmaste färdig. Terminalen i Kastrup
utanför Köpenhamn och anslutningsvägarna där är
också nära sin fullbordan.

Olof Johansson lämnade den borgerliga regeringen
i protest mot bron. Men nu när vi har kommit så här
långt märker man inte en reaktion från hans sida i det
avseendet. Han jobbar vidare tillsammans med rege-
ringen som om ingenting hade hänt.

Bron mellan Malmö och Köpenhamn är en nyck-
elfråga, inte bara lokalt. Den betyder oerhört mycket
också för den svenska industrin vad gäller just in
time-leveranser när det är kalla och isiga vintrar. Vi
har haft sådana under 80-talet. Dessutom har vi den
här vintern haft stopp på alla snabbförbindelser mel-
lan Malmö och Köpenhamn i över en månad. Det är
problem med att klara av den här hanteringen.

Man skall också komma ihåg att vår dominerande
handel sker gentemot sydvästra Europa och inte gen-
temot östra Europa. 3 % av handeln sker gentemot
östra Europa.

När det gäller Skånes utveckling har Öresundsre-
gionen möjligheter att bli Europas femte K-region.
Här finns 3,2 miljoner invånare, en internationell
storflygplats samt tre universitet och ett fjärde på
gång i Malmö. Här finns möjligheter att skapa till-
växt, utveckling och kompetens i sådan omfattning
som bara finns på fyra fem ställen i hela Europa.

En rad beslut har gett oss möjlighet att skapa den-
na tillväxt, kompetenshöjning och K-region. Det
handlar om anslutningen till den europeiska unionen.
Den här bron ger Skåne en storflygplats på ca 15
minuters avstånd. Dessutom kopplas de 3-4 universi-
teten ihop med snabba tågförbindelser. Detta ger
möjligheter för människor att mötas på ett sätt som de
annars icke skulle göra.

För stockholmare är det naturligtvis litet jobbigt
att det blir ytterligare ett kraftcentrum i Sverige, ett
ekonomiskt kraftcentrum som kan bidra till att skapa
välstånd i det här landet. Det påverkar inte på något
vis Stockholm negativt, men det innebär ändå att
Stockholmsregionen får en konkurrent. Det kan upp-
levas besvärande för stockholmare.

Vi har jobbat hårt med miljön i Skåne. Vi har
minskat svavelutsläppen i Skåne till en tredjedel. För
närvarande kommer 15 % av svavlet från oss själva.
Resten kommer från gamla kommunistländer. Kvä-
veutsläppen har halverats. Utsläppen från den här
bron kommer att bli hälften jämfört med utsläppen
från färjorna. Det intressanta är att de nya färjorna
som sätts in kommer att släppa ut mer än de som vi
har i dag. På modellplanet finns elbåtar med en sladd i
ändan, men i praktiken fungerar inte den typen av
lösningar.

På sikt är det också viktigt att vi får förbindelsen
mellan Helsingborg och Helsingör. Det är synd att
man har avslagit min motion om att redan nu sätta i
gång den här planeringen. Det är först när man knyter
ihop den här starka regionen i båda ändarna som man
kan få full utvecklingskraft och tillväxt i regionen.
Men det får vi återkomma till.

Med hänvisning till mina kontakter med tyska
politiker är jag alldeles övertygad om att man så
småningom bygger förbindelsen över Fehmarn Bält.
Oavsett vad banken har svarat nu är jag övertygad om
att det kommer att bli ett faktum. Då kommer man att
kunna ta sig de 30 milen från Skåne till Hamburg på
två timmar med snabbtåg. Det är inte längre än till
Nässjö. Det ger helt andra möjligheter för näringslivet
i södra Sverige att komma i kontakt med den dynamik
som kommer att uppstå i norra Tyskland. Snabbfär-
jorna i Trelleborgsläget blir ytterligare en förstärkning
i det här sammanhanget.

Det finns inget bygge som är så utrett som Öre-
sundsbron. Vi har varit handlingsförlamade i hundra
år. Att nu, som Centern, föreslå att man i stället skall
lägga brofästet inne i Malmö är inget annat än den
obotfärdiges förhinder att försöka få utredningskvar-
nen att dra i gång igen.

Den här bron skall faktiskt ta emot 10 000 bilar.
Det vet fru Warnerbring. Det är en tredjedel av det
antal bilar som åker på den väg som fru Warnerbring
varje dag åker ner till Vellinge. Den vägen är ännu
längre än vad den här bron skall vara.

Man kan konstatera att den här bron har en mycket
stor psykologisk betydelse. Den här bron kommer att
avskaffa den ökänsla som det svenska folket har, trots
att Sverige hänger fast i f.d. Sovjetunionen. Känslan
av att vi är här uppe och att de där nere bestämmer,
som man har kunnat utnyttja politiskt, kommer att
bortfalla när vi på ett naturligt sätt utan att behöva åka
båt rör oss ut i Europa.

Att skilja 3,2 miljoner människor från varandra
med färjor är värre än att riva slussen och låta männi-
skor åka färja mellan norra och södra Stockholm. Det
handlar om sådana realiteter. De opraktiska förhållan-
den som vi i dag upplever i Skåne skulle man få i
Stockholm om slussen togs bort.

Herr talman! Vi skulle ha haft en väg mellan
Malmö och Köpenhamn, mellan Lund och Roskilde,
om det hade varit berg, öken eller skog emellan. Jag
tycker inte att litet grunt vatten skall få förhindra en
naturlig förbindelse mellan 3,2 miljoner människor.

Anf. 100 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Herr talman! Bertil Persson har tydligen missupp-
fattat vilka som är kritiska till bron. Det är inte de som
är intresserande av centralistiska starka regioner. Så
har i varje fall inte jag tolkat det. Miljöpartiet står inte
för det. Därför förstår jag inte argumentet att det är
något slags Stockholmsnoja att gå emot bron. Jag vet
människor från Östersund, Göteborg och stora delar
av Östersjöområdet som är emot bron.

När vi ändå pratar om det, vore det intressant att
få veta om Bertil Persson talar för hela sitt parti, om
jag törs dra den vilda slutsatsen att Moderaterna ge-
nom Bertil Persson ser på Östersjön som litet vatten.
Det bådar inte gott, särskilt inte efter de diskussioner
som har förts, t.ex. förra fredagen. Jag trodde att det i
Sveriges riksdag rådde konsensus om att vi hade en
annan inställning till Östersjön - för övrigt ett av
världens absolut mest förorenade hav.

Anf. 101 BERTIL PERSSON (m) replik

Herr talman! Först och främst är det helt klart att
vi skall rädda Östersjön, och där ställer vi båda upp.
Behovet av att rädda Östersjön är inte så stort, därför
att det klarar vi ganska bra; vi hittar en nollösning här.
Det är en fråga om hur mycket man muddrar.

Om man tittar på vad som har hänt i Bält, är den
enda bestående miljöeffekten att det har blivit mera
ejder. Om det är bra eller dåligt lämnar jag till andra
att avgöra.

När det gäller regionen, är det viktiga för regioner,
om vi tittar på statistik från USA, från OECD och från
Europa, att man för det första har bra universitet för
forskning och utbildning. Det är detta vi knyter ihop
med bron.

För det andra är det viktigt att man har bra förbin-
delser med flyg. Det är i människors möten som krea-
tivitet uppstår. Det är det som bron ger oss: den flyg-
plats där folk från universiteten i Skåne kan komma
ut.

För det tredje är en faktor för regional utveckling
att det finns bra livsmiljöer, i form av bra bostäder,
bra fritidsutbud och bra kulturutbud. Det har vi i Skå-
ne.

Det är bron som ger oss de möjligheter som vi
hittills har saknat för att skapa en stark region.

Anf. 102 ELISA ABASCAL REYES (mp)
replik

Herr talman! Universitet kan man stärka på många
sätt, t.ex. genom ökade forskningsanslag, förbättrade
villkor för studerande, kreativt utbyte och utveckling
över huvud taget av universitetets inriktning. Det är
absolut inte nödvändigt att ha en bro. Det kan jag inte
tänka mig.

Bertil Persson talade om flygplatserna. Man kan
väl landa på båda sidorna av sundet. Om det är något
slags konkurrenssituation mellan flygplatserna är det
inte heller värt den summa bron skulle kosta.

Jag återkommer till detta med "Stockholmsnojan",
dvs. att vi skulle vara mot bron av rädsla för att Mal-
mö konkurrerar ut Stockholm. Det är det lustigaste jag
har hört på länge.

Anf. 103 BERTIL PERSSON (m) replik

Herr talman! Det senare får Elisa Abascal Reyes
bedöma själv. Jag är helt övertygad om att det finns
ett visst inslag av detta också.

Jag återkommer till frågan om universitet och
bron. Ju fler människor med olika kompetens, idéer
och kreativitet som träffas, på ett enkelt och praktiskt
sätt, desto större kreativitet skapar man. Det är just
därför som de snabba tågförbindelserna mellan tre,
snart fyra, universitet är så oerhört värdefulla.

Att jämföra Sturup med Kastrup är dumheter.
Sturup har flyget till Stockholm plus en liten pendel
ned till Amsterdam. Nu får vi på kortare avstånd från
Lund och Malmö en ordentlig internationell storflyg-
plats, med mycket större internationell trafik än på
Arlanda. Vi får möjligheter att komma ut till handels-
förbindelser och till kreativa centra ute i Europa över
dagen, på ett sätt som vi inte kan i dag. Detta är vik-
tigt för regional utveckling.

Anf. 104 KERSTIN WARNERBRING (c)
replik

Herr talman! Låt mig först klargöra för Bertil
Persson att jag i det här ärendet för hela Centerpartiets
talan. Det innebär att jag även för vår partiledares
talan. Han har icke ändrat åsikt i frågan.

Bertil Persson säger att man skall bygga broar. Jag
träffade en synnerligen välkänd framstående företaga-
re i Skåne, som när det gällde bro till Köpenhamn
tyckte att vad vi behövde var en psykologisk bro. Jag
tycker att det ligger väldigt mycket i det.

Att bygga broar till öar kan kanske vara litet tvek-
samt, i synnerhet med motiveringen att de skall förena
oss med kontinenten. Nu har jag i och för sig ingen-
ting emot att man bygger broar till öar, bara man kan
finansiera dem. Jag tycker att det är litet väl mycket
som tyder på att det är tveksamt om vi kommer att
kunna finansiera just den bro som vi debatterar i dag.

Bertil Persson råkade säga att anslutningsvägarna i
Skåne är nära sin fullbordan. Då lever Bertil Persson i
en helt annan verklighet än jag. Planeringen är över
huvud taget inte färdig, och finansieringen är långt-
ifrån fullbordad. Det man talar om är en citytunnel.
Det handlar om att bygga ut kontinentalbanan åtmins-
tone för tre, fyra eller fem år, så att den går att använ-
da ett tag, och sedan eventuellt bygga ett yttre spår.
Allt omkring dessa anslutningsvägar är så otroligt
olöst och ofinansierat, så det är, som jag sade tidigare,
en fullständig skandal i hela detta projekt.

Det roar mig också något att höra Bertil Persson
tala om hur mycket renare luft vi har fått i sydvästra
Skåne. Han glömde fullständigt bort att tala om att
koldioxidutsläppen numera ökar och att det marknära
ozonet har varit ett mycket stort problem inte minst i
Lunda- och Malmöregionerna, framför allt i Lunda-
regionen, under de senaste åren. Båda de sakerna är
följder av biltrafiken.

Jag återkommer, och jag hoppas på några kom-
mentarer till det jag har sagt.

Anf. 105 BERTIL PERSSON (m) replik

Herr talman! Det var roligt att höra att fru War-
nerbring talar för hela partiet när hon vill flytta bro-
fästet till Malmö från Lernacken. Det måste innebära
att partiet också ställer upp för bron, och att man bara
vill ha en annan landanslutning. Det är ju en intressant
uppgift.

Det andra som är intressant är naturligtvis att Olof
Johansson inte har ändrat uppfattning. Då måste jag
uppfatta det så att han kommer att lämna regerings-
samarbetet med Socialdemokraterna, på samma sätt
som han lämnade det med den borgerliga regeringen i
protest mot utvecklingen i fråga om Öresundsbron.
Jag har väl uppfattat det korrekt?

Sedan talade jag om anslutningar på den danska
sidan, där man är bra på gång. På den svenska sidan
har man, tack vare den senfärdighet vi har haft,
kommit i beråd. Det är en följd av en mycket valhänt
hantering på den svenska sidan.

På den danska sidan är debatten litet annorlunda.
Där är dilemmat att man har ersatt ägarna till de villor
som man har blivit tvungen att riva för de landanslut-
ningar man nu har byggt så bra att protesterna handlar
om att de som bor närmast intill de sålda villorna
också vill få sina villor sålda till konsortiet.

När det gäller renare luft är det jag uppgav om
svavel och kväve korrekt. Det är riktigt att det inte är
så mycket bättre med koldioxiden, utan det sker t.o.m.
en viss ökning. Men detta är ett globalt problem; det
är inte ett lokalt Skåneproblem. Det kan man komma
till rätta med lika väl genom att hålla igen på utbygg-
naden av transporterna i Stockholmsregionen.

Anf. 106 KERSTIN WARNERBRING (c)
replik

Herr talman! Bertil Persson har läst min motion
dåligt. Där talar jag inte om broar, utan jag talar om
en fast förbindelse. Det kan alltså lika gärna vara en
tågtunnel det handlar om.

Jag kan bara konstatera att Bertil Persson i sitt an-
förande använder sig av precis samma motiveringar
som Monica Öhman har i sitt anförande när det gäller
det här broeländet, nämligen att det inte finns någon-
ting som är så utrett; vi har hållit på att utreda det i
över 100 år. Det förvånar mig inte alls att Bertil Pers-
son och Monica Öhman använder sig av precis sam-
ma motiveringar; de är samma andas barn, som vill ha
storskalighet och betong, och de har svårligen klarat
av att förena ekologi med ekonomi.

Anf. 107 BERTIL PERSSON (m) replik

Herr talman! Luddigheten från fru Warnerbrings
sida består. Nu skulle det inte vara en bro utan en
tunnel. Min kommentar till det är att det är 17 km
mellan Malmö och Köpenhamn och 17 km mellan
Malmö och Lund. Om det hade varit bra att göra en
tunnel och köra bilarna på tåget, som fru Warnerbring
har sagt tidigare, hade vi naturligtvis för länge sedan
rivit upp motorvägen mellan Malmö och Lund, borrat
en tunnel till Lunds station och kört bilarna på tåget.

Anf. 108 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik

Herr talman! Jag tänkte fråga Bertil Persson litet
om det som han var inne på just nu. Han pratar om att
det är viktigt med kommunikationer. Vi skall bygga
upp och stärka regionen. Människor skall kunna fär-
das. Det skall gå bra att åka ned till kontinenten på två
timmar.

Det låter bra, men jag undrar: Är det verkligen en
bro Bertil Persson vill ha? Är det verkligen bro han
behöver, är det inte kommunikation? Det är faktiskt
något helt annat. Man kan lösa dessa saker på andra
sätt.

Vi skulle seriöst kunna diskutera att bygga en tun-
nel i stället. Det var Bertil Persson inne på alldeles
nyss. Hur ställer han sig till det? Jag undrar om inte
Bertil Persson har blandat ihop detta, och att det
egentligen är en tunnel han vill ha. Det är nämligen
det han argumenterar för: tågtrafik snarare än väg-
trafik. Det är vägtrafiken som är det riktigt stora pro-
blemet. Att tåg är bättre för miljön rent konkret vet
alla, det känner vi alla till.

Jag undrar också över det här med utsläpp. Jag har
inte den erfarenheten att Bertil Perssons partikollegor
har samma uppfattning som han. De diskuterar väldigt
mycket, i bl.a. jordbruksutskottet, om att det är viktigt
med våtmarker för att kunna fånga upp stora delar av
utsläppen - som till allra största delen kommer från
biltrafiken. Det kanske Bertil Persson skulle kunna
diskutera inom sitt eget parti.

Sedan nämnde Bertil Persson i ett replikskifte med
Kerstin Warnerbring detta att man går mycket fortare
fram i Danmark. Jag undrar om det inte är så att man
kan gå fortare fram i Danmark eftersom man förhalar
vissa saker som vi inte förhalar i Sverige, nämligen
miljöprövningen. Det är tre år sedan Greenpeace
stämde den danska staten för att man inte prövade
miljöfrågor på ett vettigt sätt. Det klart; kör man över
alla sådana instanser går det ju bra att dundra på och
bygga hur mycket man vill.

Anf. 109 BERTIL PERSSON (m) replik

Herr talman! Den första frågan handlade om vilka
förbindelser man skall ha. För min del är det viktiga
att man får en bred förbindelse där det finns plats att
placera in morgondagens trafiksystem. Det är ytan
som för mig måste vara bred. Det skall inte vara ett
smalt litet rör.

Den här förbindelsen skall stå i 70-100 år. Mor-
gondagens trafiksystem skall också kunna anpassas
till den förbindelse vi nu bygger. Därför tycker jag att
bredden är viktig. Man skall kunna lägga in andra
system. Det är inte alls säkert att det kommer att vara
bilar eller tåg som är aktuella då. Det kan också vara
magnetsvävartåg och annat. Bredden på förbindelsen
är det viktiga. Därför tycker jag att den lösning vi
genomför är bra.

Sedan gäller det våtmarker. Det är i och för sig en
annan diskussion. Vad jag redan nu kan påpeka, även
om det alltså är en annan debatt, är att våtmarker ju
inte tar bort något kväve. De försök som har gjorts
med våtmarker i Sverige är ineffektiva. Det hade varit
hemskt roligt, och våtmarkerna hade fungerat alldeles
utmärkt, om växterna hade växt på vintern och inte på
sommaren. Nu är det inte så, men det är en annan
debatt.

Så till detta med miljöprövning. Vi skall hålla koll
på miljön. Den miljöuppföljning vi gör är viktig. Det
är också viktigt att dra erfarenheter av de liknande
byggen vi har haft, t.ex. bält-förbindelsen där ju inga
katastrofer har inträffat.

Anf. 110 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik

Herr talman! Detta är intressant. Jag har inte har
pratat så mycket om våtmarker, utan det är modera-
terna i jordbruksutskottet som har hävdat att detta är
lösningen för framför allt Skåneregionen. Den dis-
kussionen får nog Bertil Persson ta inom sitt eget
parti, inte med mig i kammaren. Men det hör natur-
ligtvis inte till denna debatt, det är sant.

Äntligen har jag fått svar på varför vi skall ha en
fyrfilig bro med en kapacitet på ungefär 50 000 bilar
per dygn, när vi beräknar att det är ungefär 10 000
bilar per dygn som kommer att åka på den - och det
är den höga beräkningen. Det har att göra med hur
framtiden ser ut.

Jag vet inte, men i diskussionerna om framtiden
bilar - jag tror att det handlar om någon slags bilar
även om de drivs med el eller liknande - är dessa
mycket mindre än i dag. Argumenten om att, som det
ser ut i dag, ha en kapacitet på 50 000 bilar på bron
håller absolut inte. Det hävdar jag fortfarande. Är det
snabbtåg vi vill ha, går det lika bra med en tunnel.

Anf. 111 BERTIL PERSSON (m) replik

Herr talman! Denna bro, eller denna förbindelse -
det är faktiskt både en bro och en tunnel, skall stå i
70-100 år. I dagens läge kommer vi att ha snabba och
bra tågförbindelser som finansieras av den biltrafik
som bär upp bron ekonomiskt. Då behöver vi inte
belasta vägkostnaderna i andra delar av landet. Det är
i och för sig rätt upprörande - Skåne får ju alltid för
liten andel i förhållande till trafikarbetet i andra regi-
oner i Sverige.

Varken jag eller någon annan vet hur framtiden
kommer att se ut. Det enda man kan konstatera är att
det är svårt att sia om framtiden. Vi kommer att få
nya system.

Då är det i alla fall bra att de fasta förbindelser
som är byggda är lätta att anpassa till nya lösningar.
Det är därför en fördel om det finns plats på eller i
dem.

Anf. 112 STEN ANDERSSON (m)

Herr talman! Ordet time-out har i dag använts i
debatten. Jag anser att det är fråga om ett missbruk av
detta uttryck, som ursprungligen kommer från ameri-
kansk baseboll och ishockey. Vad time-out handlar
om är ju att man vill stoppa brobygget, inget annat.
Det är bättre att tala om att en katt är en katt, och
ingenting annat.

Sedan hörde jag att fru Warnerbring, tror jag att
det var, nämnde namnet Björn Gillberg. När Björn
Gillberg för en del år sedan frivilligt accepterade att
bli anställd av brokonsortiet, nämndes hans namn inte
av något av de tre nu aktuella partierna i kammaren.
Nu är han plötsligt comme-il-faut. Det är något egen-
domligt.

En annan sak, herr talman. När man hör debatten,
och framför allt intensiteten i den, kan man misstänka
att det finns bred, folklig och stor förankring kring
detta lokalt i Malmö, där det ena brofästet dock skall
landa. Att man alltså skulle vara motståndare till bron.
När jag då ser på de 20 senaste årens valresultat, note-
rar jag att varken Vänsterpartiet - eller Kommunister-
na på den tid de hette så, Miljöpartiet eller Center-
partiet har haft någon avancerad förankring bland
Malmöborna.

Detta kan, herr talman, bero på två saker. Jag kan
köpa att motståndet mot bron är stort bland Malmö-
borna. Men motståndet mot dessa tre partiers politik
måste i så fall vara ännu större. Trots att man har
bombarderat Malmöborna på olika vis; på gator och
torg, i insändare och artiklar, har man inte lyckats få
någon respons och förståelse för sina åsikter.

I den förra debatten, som jag deltog i strax före
denna, tror jag att det var Centerpartiet som för kam-
maren försökte klargöra vikten av ett lågt ränteläge.
Man försökte visa hur positivt detta hade utvecklats
under framför allt det senaste året. Då blir jag litet
förvånad när jag läser i reservationen i betänkandet att
man riskerar att få ett väsentligt högre ränteläge. Tror
inte Centerpartiet, nu när man närmast har gått i halv-
koalition med regeringen, på det som sägs om att vi
kommer att få sänkta räntor i Sverige? Det borde
rimligtvis också kunna påverka brons finansiering.

Men, herr talman, det som gjorde att jag begärde
ordet i denna debatt, var att det står i en mening i
reservationen att man skall utreda konsekvenserna av
en borrad tunnel.

När man har lyssnat på, och följt med i, denna de-
batt, har det alltid från bromotståndarnas sida sagts att
en kombinerad bil- och järnvägsbro aldrig kommer att
betala sig. Notan kommer skattebetalarna, framför allt
de som bor i övriga Sverige, att få stå för.

Herr talman! Det finns, baserat på all erfarenhet,
inte något sämre projekt att satsa på än en tunnel. Vi
har ett skolexempel vid bälten i Danmark, och det
mest superba exemplet är tunneln som går mellan
Dover och Calais. Där har man bara järnväg, och det
går med en katastrofal förlust.

Skulle det vara så att vi borrade en tunnel från
Malmö till Köpenhamn och bara tillät järnvägstrafik
och den inte skulle finansieras av skattebetalarna, då
skulle inte ens mitt arvode, som jag i och för sig gärna
skulle vilja höja, räcka för att jag som resenär skulle
ha råd att åka över där. Tala inte om att ni vill ha en
borrad bro, eller att ni vill utreda en sådan, utan be-
grav den lugnt och stilla där den hör hemma, alltså i
papperskorgen.

Herr talman! Jag tyckte att det var beklagligt att
Miljöpartiets representant förklarade, i och för sig
mycket dåligt, varför hennes parti inte ville delta i
arbetet att försöka lösa problemen med det avfall som
kommer från kärnkraftverken. Av samma skäl vill
Miljöpartiet inte heller delta i besluten om bron. Det
har alltid varit så i ett parlament att om man inte får
sin vilja igenom så deltar man ändå i arbetet för att
göra det så bra som möjligt. Man kan väl inte bara
gömma sig? Jag vet inget parti, med undantag av
Miljöpartiet, som förvisso bekräftar regeln, som säger
att man drar sig undan allt arbete.

Till sist vill jag säga att man här i dag har diskute-
rat vem som har initierat Öresundsbroprojektet, vem
har bedrivit lobbying, och vem har bestämt om det.
Monica Öhman sade på ett förtjänstfullt sätt att det
endast och enbart är en kvalificerad majoritet i Sveri-
ges riksdag som har fattat detta beslut.

Anf. 113 KERSTIN WARNERBRING (c)
replik

Herr talman! Sten Andersson tog upp det faktum
att jag råkade nämna Björn Gillbergs namn i mitt
anförande. Jag vill genast påpeka att jag över huvud
taget inte har värdesatt Björn Gillberg vare sig i dag
eller någon gång tidigare, utan jag har bara nämnt
honom i hans egenskap av miljögranskare för detta
projekt. Huruvida han har varit eller är comme-il-faut
har jag inte uttalat mig om. Men det faktum att han
som miljögranskare har hoppat av indikerar att Öre-
sundsbrokonsortiet uppenbarligen inte tog miljöfrå-
gorna på allvar. Eftersom dessa miljöfrågor i detta
ärende är så oerhört viktiga, anser jag att det är värt
att notera.

När det gäller ränteläget som vi i Centerpartiet har
varit mycket angelägna om att försöka få ned i det här
landet och den koppling som Sten Andersson gör till
Öresundsbroprojektet, vill jag påminna om att Öre-
sundsbroprojektet helt och hållet finansieras med
utlandslån.

Sten Andersson talade om den borrade bron. Han
uttryckte sig faktiskt på det sättet. Jag förstår att han
menade en borrad tunnel, men han sade en borrad bro.
Jag anser att felet med hela detta broprojekt är att alla
tänkbara lösningar icke har blivit utredda och penetre-
rade innan man satte i gång projektet. Självklart skulle
även den här lösningen ha blivit ordentligt utredd.
Dessförinnan kan man inte uttala sig om huruvida den
hade blivit billigare eller dyrare. De mer privata ut-
redningar av en tunnel som har gjorts har kommit
fram till att en sådan skulle bli betydligt mycket billi-
gare.

Visst är det en kvalificerad majoritet i riksdagen
som har fattat beslut om broprojektet så som det nu
ser ut. Men den kvalificerade majoriteten har blivit
förd bakom ljuset på grund av att mängder av utred-
ningar och analyser inte var kända när beslutet fatta-
des.

Anf. 114 STEN ANDERSSON (m) replik

Herr talman! Jag anser att jag tillhör en majoritet
som inte har fattat något av den klokskap som fru
Warnerbring har försökt delge oss. Men jag är inte
helt ledsen för det konstaterandet.

Oavsett om man lånar pengarna inom landet eller
utanför landet måste det vara så att om vi har en bra
ekonomi i Sverige, som ger en låg svensk ränta, ger
det sannolikt en lägre ränta om man lånar pengar
utomlands. Det är väl en ganska elementär ekonomi.

Jag förstod mycket väl varför man inte nämnde
Björn Gillberg från bromotståndarnas sida när han
frivilligt accepterade att bli anställd som konsult hos
brokonsortiet. I dag nämndes Björn Gillberg när man
någon gång fick en chans att använda hans namn,
vilket man inte kunde göra under tre-fyra år tidigare.
Det är klart att man tar chansen när man får den, även
om den inte kommer så ofta.

Anf. 115 ELISA ABASCAL REYES (mp)
replik

Herr talman! Debatten som förs i kammaren är en
del av den demokratiska processen - argumenten och
retoriken bakom idéerna och visionerna bakom de
politiska besluten skall komma väljarna till del. Jag
hade inte tänkt kommentera Sten Anderssons inlägg,
eftersom jag inte fann något i det som jag önskade
kommentera. Men eftersom han nämnde Miljöpartiet
är jag tvungen att kommentera det som han sade, så
att det tas till protokollet och så att det blir klart vad vi
menar.

Jag sade först och främst att om vi trodde att det
fanns ett säkert sätt att sköta slutförvaringen av kär-
navfall, skulle vi föreslå det. Men vi har inget sådant
förslag. Därför är vi också kärnkraftsmotståndare. Om
vi trodde att bron skulle kunna vara en bra miljölös-
ning skulle vi inte vara motståndare till bron heller.
Däremot sade jag ingenting om att stoppa huvudet i
sanden eller något sådant. Jag vågar nog påstå att Sten
Andersson har varit litet ouppmärksam. Miljöpartiet
kommer aktivt att verka i Öresundsbrofrågan genom
att påtala helheten - transportökningen inte bara i
Malmöregionen utan även i Östersjön, osv. - dvs. vad
det kommer att innebära att göra den typen av in-
frastruktursatsningar.

Miljöpartiet kommer att verka aktivt genom att
fortlöpande kritiskt granska projektets olika delar. Jag
har t.o.m. ett pressmeddelande med mig som är ett
tydligt exempel på att vi faktiskt agerar på det sättet.
Vi kommer att vara aktiva i de delbeslut som fattas,
inte minst när det gäller landanslutningar och vissa
byggdelar som fortfarande inte är färdiga. Att vi
skulle stoppa huvudet i sanden ställer jag mig full-
ständigt oförstående till. Jag hoppas att Sten Anders-
son tar tillbaka det.

Anf. 116 STEN ANDERSSON (m) replik

Herr talman! Man får ibland acceptera att man
hamnar i minoritet. Det är vi moderater väl medvetna
om. Men vi ingår ändå i olika kommittér och utred-
ningar, även när det gäller beslut som vi från början
har varit emot. Om någon i Miljöpartiets riksdags-
grupp komma på en genial idé t.ex. om hur man kan
slutförvara kärnkraftsavfallet. Skulle Miljöpartiet då
inte delge oss andra dessa idéer? Det är tydligt att ni
inte har dessa idéer i dag, men det kan ju tänkas att ni
i Miljöpartiet får dem i morgon. Då kan ni väl vara så
pass generösa att ni delger oss andra den kunskapen?

Anf. 117 ELISA ABASCAL REYES (mp)
replik

Herr talman! Den här debatten handlar inte alls
om Miljöpartiets ställningstagande när det gäller
kärnkraften. Vi i Miljöpartiet grundar våra politiska
beslut på de fakta som ligger på bordet, de utredning-
ar som finns och de slutsatser som man kan dra av
tillgängliga fakta. Vad Moderaterna grundar sina
politiska beslut på om det som de möjligtvis kommer
att veta i morgon kan jag inte svara för.

Anf. 118 STEN ANDERSSON (m) replik

Herr talman! Jag är förvånad. Jag tycker att man i
en demokrati måste acceptera att man ibland hamnar i
minoritet. Men man måste ändå agera för att göra det
bästa möjliga, framför allt från sitt eget partis syn-
punkt. Man kan ju trots allt tillföra åsikter. Miljöpar-
tiets representant har här sagt att hon inte är intresse-
rad att för sitt partis räkning delta i några sådana pro-
jekt framöver.

Anf. 119 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik

Herr talman! Jag skulle vilja kommentera det som
togs upp om en av våra reservationer, i vilken vi skri-
ver att vi vill ha en ny utredning om en tunnel. Jag
tror att det är viktigt att göra det nu just i detta läge.
Det har nämligen visat sig att det finns så många
problem med den bro som man först tänkte bygga.

Det finns bl.a. ekonomiska problem. Bron är var-
ken ekonomiskt eller miljömässigt hållbar enligt den
kunskap som vi har i dag. Det är därför viktigt att gå
vidare och utreda andra alternativ. Det visar sig kan-
ske att inte heller en tunnel är miljömässigt eller eko-
nomiskt hållbar. Låt gå för det när man har gjort den
här utredningen, men vi har än så länge faktiskt
egentligen ingenting att utgå ifrån. Det vore litet
olyckligt om man efter att ha byggt bron kommer på
att det vore mycket smartare att ha en tunnel. Då
skulle man vara ute och cykla, eftersom det då är
totalt för sent. Nu finns det ändå en möjlighet att göra
någonting vettigt, åtminstone att se på alternativen.

Sedan vill jag påpeka att det inte bara är de svens-
ka miljökontrollanterna som har försvunnit ur arbetet,
utan även den internationella expertpanelen har blivit
frånkopplad från projektet, och det kan ses som gans-
ka intressant. Även om jag inte exakt vet vad de här
personerna heter, känner jag till att de inte längre
konkret finns med i arbetet.

Jag vill också kommentera frågan om demokra-
tiskt fattade beslut. Från början till slut har diskussio-
nen om Öresundsprojektet faktiskt präglats av icke-
demokrati och icke-insyn, vilket är beklagligt.

Anf. 120 STEN ANDERSSON (m) replik

Herr talman! Jag tar kanske en billig poäng, men
jag vill ändå säga att respekt för demokratiska beslut
väl inte har präglat det parti som Hanna Zetterberg
representerar i riksdagen.

Hanna Zetterberg säger att bron inte är ekono-
miskt hållbar. Ja, det säger hon, men jag känner
mängder av personer som anser att den är ekonomiskt
hållbar. Vi får matcha våra argument mot varandra.

Frågan om en borrad tunnel behöver inte utredas.
Om man efter år 2010 åker över bron till Danmark
och genom den borrade tunneln under bältet skall man
se att denna är en ekonomiskt sett dålig affär. Man
kan redan i dag kontrollera finanserna för den borrade
tunneln mellan Dover och Calais. Den går med oer-
hörda underskott och är en ekonomisk katastrof.

Ni säger i dag att det bara är användarna som skall
stå för brons kostnader. Skall samma recept tillämpas
även för en borrad tunnel, blir det totalt omöjligt för
den enskilde individen att lösa biljett för ett tåg som
går genom en sådan tunnel.

Anf. 121 HANNA ZETTERBERG (v) re-
plik

Herr talman! Om Sten Andersson hade varit litet
mer uppmärksam hade han kanske hört att jag nämn-
de just tunneln under Engelska kanalen i mitt anfö-
rande och sade att dess ekonomi är totalt bristfällig
och ohållbar. Jag nämnde den som ett exempel på att
det för stora projekt är mycket svårt dels att beräkna
de ekonomiska kostnaderna, dels att hålla de ekono-
miska kostnaderna nere. Det är svårt med stora pro-
jekt.

Men låt oss få en utredning som säger precis det
som Sten Andersson säger. Om Sten Andersson är så
säker, varför inte låta utreda detta och ta upp den
ordentliga diskussion som han säger sig vilja ha?

Jag är nämligen inte helt säker på att resone-
manget stämmer. De kostnader som Öresundsbron för
med sig i dag gäller inte bara de direkta kostnaderna
för att bygga själva bron utan också konsekvenserna
av ökad bilism. De konsekvenserna är stora, som det
ser ut i dag i Sverige.

Jag skulle gärna vilja ha en kommentar till det
som jag hörde på radion i morse om vad OECD tyck-
er att Sverige borde göra och inte göra. Det gällde att
höja bensinpriserna, minska bilismen, biltullar osv.
Jag har inte läst om detta i dess helhet men hörde det
alltså refereras på radion.

Kan Sten Andersson förklara vilka kostnader han
räknar in i Öresundsbron? Jag räknar många olika
kostnader som vi inte ser i dag men som kommer i
framtiden. I det perspektivet är det kanske trots allt
bättre att ha en tunnel, för där kommer det bara att gå
tågtrafik, som miljömässigt är mycket mer hållbar och
kommer att vara åtminstone 50-70 år framåt, som
Sten Andersson talade om tidigare - mycket längre än
biltrafik.

Anf. 122 STEN ANDERSSON (m) replik

Herr talman! Jag hörde inte det program i morse
som Hanna Zetterberg refererar till och enligt vilket
OECD önskar att de svenska bensinpriserna skall
höjas. Jag kan tänka mig att det finns ett stort antal
länder som har större miljöproblem baserade på en
stor bilism än vad Sverige har. Om OECD har sagt
vad det påstås ha sagt, tycker att det är ute och slåss i
fel härad, som man säger.

Jag tycker vidare inte att man behöver utreda nå-
gonting som dokumenterat och bevisat är dåligt ur
ekonomisk synpunkt. Tunnlar har aldrig kunnat fi-
nansieras där de har byggts. Vi som är broanhängare
tror - vi säger inte att vi har rätt, men vi tror det - att
bron kan bli självfinansierande. Däremot kan man inte
peka på något enda exempel i världen där en tunnel
har varit självfinansierande.

Anf. 123 LARS-ERIK LÖVDÉN (s)

Herr talman! Jag hade inte förhandsanmält mig till
denna debatt, och jag är något förvånad över den
omfattande diskussionen.

Det är ett obestridligt faktum att riksdagen har in-
gått ett folkrättsligt bindande avtal med det danska
folketinget om att upprätta en förbindelse mellan
Malmö och Köpenhamn. Det är också ett faktum att
regeringen 1994 gav tillstånd till byggandet av förbin-
delsen och att Koncessionsnämnden i sin tur, också
sommaren 1994, gav motsvarande tillstånd. Vatten-
domstolen har fastställt de närmare villkoren och
lämnat sitt medgivande till att bygga den svenska
delen av Öresundsförbindelsen.

Det är därför något förvånande att debatten nu
förts för eller emot förbindelsen. Det betänkande som
vi har att behandla är en redovisning av ekonomin och
miljön kring projektet, ett projekt som redan är i gång.
Det finns ingenting i det betänkandet som rubbar de
förutsättningar som var kända för riksdagen när den
fattade sitt beslut.

Öresundsregionen har, som Bertil Persson sade,
3,2 miljoner invånare. Genom Öresundsregionen går
en barriär av vatten, som det vintertid stundtals är
svårt att komma över. Det är klart att en fast förbin-
delse kommer att betyda oerhört mycket för utveck-
lingen i Öresundsregionen som helhet, sysselsätt-
ningsmässigt, bostadsmässigt, kulturellt, socialt och i
hög grad också utbildningsmässigt.

Det finns i området, som någon talare har sagt, i
dag tre universitet, och ett fjärde skall byggas. Med en
Öresundsbro uppnår man snabba, effektiva och säkra
förbindelser i regionen mellan Lund, Malmö, Köpen-
hamn och Roskilde, något som man inte har i dag.
Den dynamik som skapas genom tillkomsten av en
sådan förbindelse kommer att spela en oerhört stor
roll för en positiv utveckling av regionen.

Jag tror att det var Kerstin Warnerbring som sade
att en bro inte kommer att spela någon roll för trafiken
med kontinenten. Nej, kanske en mindre roll för trafi-
ken med kontinenten men en större roll för regionens
utveckling som sådan. Om Fehmarn Bält-bron kom-
mer till någon gång i framtiden - och det tror jag -
kommer naturligtvis också kommunikationerna med
kontinenten att få en helt annan betydelse i Öresunds-
broperspektivet.

Något som jag tycker att ni bortser ifrån i debatten
är att Öresundsbroprojektet är en mycket stor kollek-
tivtrafiksatsning. Det är en satsning på kollektivtrafik
att binda samman pendeltågförbindelserna i regionen.
Det är där som den stora resandeströmmen kommer
att finnas. Den lilla biltrafik om 10 000 bilar per dygn
som kalkylen bygger på kommer att subventionera
tågtrafiken och att möjliggöra projektet ekonomiskt,
något som inte hade varit möjligt att realisera eko-
nomiskt med tunnelalternativet.

När man talar om miljöpåverkan får man välja
vilket ben man skall stå på, Kerstin Warnerbring.

Man kan inte å ena sidan säga att miljöpåverkan
via luftutsläpp blir gigantisk till följd av Öresundsbron
och å andra sidan säga att det inte är några bilar som
kommer att åka på bron för transportföretag väljer
andra vägar. Man får välja argumentation i diskussio-
nen.

Det är fråga om 10 000 bilar per dygn. Mellan
Malmö och Vellinge går det 30 000 bilar per dygn.
Mellan Malmö och Lund, motorvägen, färdas varje
dygn 100 000 bilar. Vi måste inse proportionerna.
Framför allt innebär Öresundsbron när det gäller
luftutsläppen en kraftigt mindre påverkan än den
nuvarande färjetrafiken.

Jag blir något upprörd när Kerstin Warnerbring
säger att vi som utgör majoriteten i den här frågan är
förda bakom ljuset. Jag respekterar Kerstin Warner-
brings uppfattning att hon är motståndare till Öre-
sundsbron. Jag tycker att det finns anledning för
Kerstin Warnerbring att fundera om hon inte skall
acceptera vår uppfattning och vår tro på att Öresunds-
broprojektet är ett bra projekt för regionen och Sveri-
ge och inte kasta ifrån sig påståenden som att vårt
ställningstagande baseras på att vi är förda bakom
ljuset. Det finns ingen fråga av den här digniteten som
är så utredd som Öresundsbrofrågan, både ekono-
miskt, i förhållande till tunnelalternativet och framför
allt miljömässigt. Jag är övertygad om att projektet
står på en fast grund både ekonomiskt och miljömäs-
sigt.

Anf. 124 KERSTIN WARNERBRING (c)

Fru talman! Lars-Erik Lövdén säger mycket riktigt
att det är ett faktum att beslut om denna bro har fat-
tats. Sedan räknar han upp en mängd olika beslut. Ja
visst har det fattats beslut, men jag förstår inte varför
han är förvånad över debatten. Den skrivelse som vi
debatterar i dag har på flera olika sätt visat att det är
tveksamt om vi kommer att klara ekonomin omkring
den här förbindelsen. Det är därför som riksdagen har
begärt att med jämna mellanrum få in en skrivelse
från regeringen där man redovisar de ekonomiska
förhållandena. Det är precis det vi debatterar.

Vi anser att det är ytterst tveksamt om man kan
klara av finansieringen, som enligt avtalet skall klaras
med bilavgifter. Det är därför vi debatterar i dag,
Lars-Erik Lövdén.

I skrivelsen visar man alltså att projektet har blivit
dyrare t.o.m. innan bygget har påbörjats ordentligt -
det har inte påbörjats än. Man visar att planeringen i
Malmöregionen över huvud taget inte är färdig och att
det med största sannolikhet kommer att bli mycket
dyrare än de 1,9 miljarder som man räknat med i
avtalet. Det torde väl snarare komma upp i 10 miljar-
der innan det här är färdigt. Det visar sig i skrivelsen
att saneringen av Lernacken blir betydligt mycket
dyrare än man har trott, osv. Det är därför vi debatte-
rar, Lars-Erik Lövdén.

Vad sedan gäller att Öresundsbron kommer att
rädda kollektivtrafiken i Malmö på ett miljömässigt
och ekonomiskt synnerligen bra sätt tycker jag att
Lars-Erik Lövdén skall läsa igenom i min motion, så
kan han få en helt annan insikt i den frågan.

Anf. 125 LARS-ERIK LÖVDÉN (s)

Fru talman! Jag hävdar att det i skrivelsen inte
finns någonting som visar att inte projektet håller
ekonomiskt eller miljömässigt. Det har blivit litet
dyrare framför allt på grund av de ytterligare sats-
ningar som man fått göra för att garantera miljöhän-
synen i projektet. Men projektet står fortfarande på en
fast ekonomisk grund, med en avskrivningstid enligt
kalkylen på 26 år. Det är enligt min bestämda upp-
fattning ett projekt som både ur miljösynpunkt och
ekonomisk synpunktstår väl i överensstämmelse med
både riksdagens beslut och regeringens tillståndsgiv-
ning.

De årliga skrivelserna är till för att visa öppenhet
kring projektet och för att riksdagen skall få möjlighet
att ta del av hur projektet fortskrider. Det vore att ta i
väl mycket att ta den skrivelse som nu ligger på riks-
dagens bord som intäkt för att man skall avbryta ett
projekt som redan är igångsatt och när det inte finns
några direkta sakliga skäl som talar för ett sådant
avbrytande av projektet.

När det gäller kollektivtrafikplaneringen är det
riktigt att framför allt en fråga ännu inte är fullstän-
digt löst. Det är citytunnelprojektet, som kom in väl-
digt sent i planeringen och som inte var med i den
ursprungliga överenskommelsen med Danmark. Men
det finns en klar vilja i regionen, både från Malmös
sida och från regionen i övrigt, att hitta en finansie-
ring för citytunnelprojektet. Citytunnelprojektet är
strategiskt viktigt inte bara för Malmö utan för ut-
vecklingen av kollektivtrafiken i hela sydvästra Skå-
ne.

Anf. 126 KERSTIN WARNERBRING (c)

Fru talman! Låt mig om igen, jag vet inte för vil-
ken gång i ordningen, få visa på det faktum att det
inte finns någonting när det gäller trafiken i Malmö-
regionen som är löst. Planerna är lösa, men det är
ingenting som är löst.

När Lars-Erik Lövdén påstår att det bara är ci-
tytunnelprojektet som är ofärdigt vill jag upprepa det
jag tidigare sagt. Lars-Erik Lövdén har uppenbarligen
inte varit här och lyssnat men har ändå åsikter om vad
man har sagt. Citytunneln, kontinentalbanan, yttre
spåret, den eventuella rangerbangården syd osv. -
ingenting av detta är ännu så länge planlagt och fär-
digt. Man vet inte hur man skall lösa problemen.
Framför allt finns det inga som helst lösningar för
näringslivets problem med transporter över till konti-
nenten. Det är icke färdigt.

När det gäller fördyringarna i projektet - jag tala-
de alldeles nyss om vad som står i skrivelsen - kan
jag också påminna om att 15-20 % av upphandlingar-
na ännu så länge inte är gjorda. Vi vet inte vad de
kommer att sluta med.

På grund av allt detta har jag alltså i mitt anföran-
de ansett att det fortfarande i år finns tid att stanna
upp för att se på en totallösning av landanslutningarna
på den svenska sidan och se hur finansieringen kan
lösas utan att riskera att statsgarantier löses ut. Det
senare skulle vara förödande för kommande genera-
tioner. Det tycker jag att vi också skall tänka på och
nu medan tid finns stanna upp ett ögonblick, för det
far inte bron illa av.

Anf. 127 LARS-ERIK LÖVDÉN (s)

Fru talman! Till 85 % är Öresundsförbindelserna
upphandlade. Det återstår 15 %, och det är den del där
risken är som minst. Det visar väl att beräkningsun-
derlaget, som redovisas i skrivelsen, står på en ganska
fast grund. Något annat är det svårt att tolka ut.

När det gäller landförbindelserna i Malmöregio-
nen ligger planeringen långt framme. Vi vet i Malmö
hur vi vill ha anslutningsförbindelserna i regionen.
Det som återstår är att finna den slutliga finansiering-
en för citytunnelprojektet. Vi är beredda från regio-
nens sida att medverka långt när det gäller finansie-
ringen. Jag är fullkomligt övertygad om att vi relativt
snart också kommer i hamn med en lösning för finan-
sieringen av den delen. Vi vet hur vi vill ha det, och vi
skall klara också finansieringen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

BoU10 De ekonomiska villkoren för det sent bygg-
da bostadsbeståndet, m.m.

Mom. 2 (finansieringen av skattelättnaden)

1. utskottet

2. res. 1 (mp)

Votering:

289 för utskottet

15 för res. 1

1 avstod

44 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 69 m, 22 c, 23 fp, 19 v, 12 kds

För res. 1: 1 m, 14 mp

Avstod: 1 mp

Frånvarande: 17 s, 10 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 3 kds

Elisa Abascal Reyes (mp) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats ha avstått från att rösta.

Mom. 3 (hanteringen av fastighetsskattefrågan)

1. utskottet

2. res. 2 (v)

Votering:

287 för utskottet

19 för res. 2

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 70 m, 22 c, 23 fp, 15 mp, 12 kds

För res. 2: 19 v

Frånvarande: 16 s, 10 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 3 kds

Mom. 4 (bostadsbeskattningen i allmänhet)

1. utskottet

2. res. 3 (m)

3. res. 4 (fp, kds)

Förberedande votering:

71 för res. 3

36 för res. 4

198 avstod

44 frånvarande

Kammaren biträdde res. 3.

Huvudvotering:

202 för utskottet

69 för res. 3

35 avstod

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 1 m, 22 c, 19 v, 15 mp

För res. 3: 69 m

Avstod: 23 fp, 12 kds

Frånvarande: 16 s, 10 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 3 kds

Mom. 5 (bostadsfinansieringsreglerna på längre sikt)

1. utskottet

2. res. 5 (v)

Votering:

285 för utskottet

19 för res. 5

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 143 s, 70 m, 22 c, 23 fp, 15 mp, 12 kds

För res. 5: 19 v

Frånvarande: 18 s, 10 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 3 kds

Mom. 11 (förhållandena på bostadsmarknaden)

1. utskottet

2. res. 8 (v)

Votering:

284 för utskottet

19 för res. 8

46 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 69 m, 21 c, 23 fp, 15 mp, 12 kds

För res. 8: 19 v

Frånvarande: 17 s, 11 m, 6 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU11 Nya regler för bostadsbidrag

Mom. 3 (individuella inkomstgränser)

1. utskottet

2. res. 1 (kds)

Votering:

266 för utskottet

23 för res. 1

12 avstod

48 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 54 m, 22 c, 23 fp, 19 v, 4 mp

För res. 1: 1 m, 10 mp, 12 kds

Avstod: 12 m

Frånvarande: 17 s, 13 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 4 mp, 3 kds

Elisa Abascal Reyes (mp) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 4 (bostadsbidragen till hushåll med låga in-
komster där båda arbetar)

1. utskottet

2. res. 2 (v)

Votering:

286 för utskottet

19 för res. 2

44 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 70 m, 22 c, 23 fp, 15 mp, 12 kds

För res. 2: 19 v

Frånvarande: 17 s, 10 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 3 kds

Mom. 6 (förmögenhet i egnahem och bostadsrätter)

1. utskottet

2. res. 3 (mp)

Votering:

290 för utskottet

16 för res. 3

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 70 m, 22 c, 23 fp, 18 v, 12 kds

För res. 3: 1 v, 15 mp

Frånvarande: 16 s, 10 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 3 kds

Mom. 8 (den bostadsbidragsgrundande inkomsten för
egenföretagare)

1. utskottet

2. res. 4 (kds)

Votering:

294 för utskottet

12 för res. 4

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 70 m, 22 c, 23 fp, 19 v, 15 mp

För res. 4: 12 kds

Frånvarande: 16 s, 10 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 3 kds

Mom. 10 (höjning av det särskilda bidraget)

1. utskottet

2. res. 5 (v)

Votering:

286 för utskottet

19 för res. 5

44 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 70 m, 22 c, 22 fp, 1 v, 14 mp, 12
kds

För res. 5: 18 v, 1 mp

Frånvarande: 16 s, 10 m, 5 c, 4 fp, 3 v, 3 mp, 3 kds

Mom. 11 (bostadsbidragen till ungdomar under 29 år)

1. utskottet

2. res. 6 (m)

3. res. 7 (fp, kds)

Förberedande votering:

73 för res. 6

35 för res. 7

198 avstod

43 frånvarande

Kammaren biträdde res. 6.

Huvudvotering:

201 för utskottet

70 för res. 6

34 avstod

44 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 22 c, 19 v, 15 mp

För res. 6: 70 m

Avstod: 22 fp, 12 kds

Frånvarande: 16 s, 10 m, 5 c, 4 fp, 3 v, 3 mp, 3 kds

Mom. 12 (den högsta bidragsgrundande bostadsytan)

1. utskottet

2. res. 9 (fp, kds)

Votering:

195 för utskottet

35 för res. 9

72 avstod

47 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 144 s, 1 m, 18 c, 17 v, 15 mp

För res. 9: 23 fp, 12 kds

Avstod: 69 m, 3 c

Frånvarande: 17 s, 10 m, 6 c, 3 fp, 5 v, 3 mp, 3 kds

Mom. 13 (minsta ytgräns m.m. för bostadsbidrag till
hushåll med enbart umgängesrättsbarn)

1. utskottet

2. res. 10 (mp)

Votering:

292 för utskottet

14 för res. 10

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 70 m, 22 c, 23 fp, 19 v, 1 mp, 12
kds

För res. 10: 14 mp

Frånvarande: 16 s, 10 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 3 kds

Mom. 15 (kretsen av bidragsberättigade)

1. utskottet

2. res. 11 (m, kds)

Kammaren biföll utskottets hemställan med acklama-
tion.

Mom. 19 (analyser av förslagens ekonomiska konsek-
venser)

1. utskottet

2. res. 12 (v, kds)

Votering:

262 för utskottet

42 för res. 12

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 143 s, 70 m, 22 c, 23 fp, 4 mp

För res. 12: 19 v, 11 mp, 12 kds

Frånvarande: 18 s, 10 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 3 kds

Mom. 20 (skattesystemet och bostadsbidragen)

1. utskottet

2. res. 13 (v)

Votering:

287 för utskottet

19 för res. 13

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 70 m, 22 c, 23 fp, 15 mp, 12 kds

För res. 13: 19 v

Frånvarande: 16 s, 10 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU17 Öresundsförbindelsen

Mom. 1 (Öresundsförbindelsens genomförande)

1. utskottet

2. res. 1 (c, v, mp)

Votering:

246 för utskottet

57 för res. 1

2 avstod

44 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 70 m, 1 c, 19 fp, 11 kds

För res. 1: 21 c, 1 fp, 19 v, 15 mp, 1 kds

Avstod: 2 fp

Frånvarande: 16 s, 10 m, 5 c, 4 fp, 3 v, 3 mp, 3 kds

Per-Ola Eriksson (c) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 2 (projektuppföljning)

1. utskottet

2. res. 2 (c, v, mp)

Votering:

246 för utskottet

58 för res. 2

2 avstod

43 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 70 m, 20 fp, 11 kds

För res. 2: 22 c, 1 fp, 19 v, 15 mp, 1 kds

Avstod: 2 fp

Frånvarande: 16 s, 10 m, 5 c, 3 fp, 3 v, 3 mp, 3 kds

Mom. 3

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Beslut om samlad votering

Kammaren medgav på förslag av talmannen att
trafikutskottets betänkande TU18 och justitieutskot-
tets betänkanden JuU19 och JuU20 fick avgöras i ett
sammanhang efter avslutad debatt.

8 § Vägverkets sektorsansvar inom vägtrans-
portsystemet m.m.

Föredrogs

Trafikutskottets betänkande 1995/96:TU18

Vägverkets sektorsansvar inom vägtransportsystemet
m.m. (prop. 1995/96:131)

Anf. 128 ULLA LÖFGREN (m)

Fru talman! Vägverket har allt sedan början av
1990-talet fått utökade arbetsuppgifter som rör väg-
transportsystemet som helhet. Det har skett genom att
vissa myndigheter har lagts ned eller genom att nya
arbetsuppgifter har lagts på verket.

Detta betänkande är en sammanfattning och ett
klargörande av Vägverkets roll och ansvar. Man kan
säga att Vägverkets myndighetsroll klargörs och
stärks i och med det beslut som vi i dag kommer att
fatta.

Inom ett av de områden som enligt betänkandet
skall omfattas av Vägverkets sektorsansvar har vi
moderater funnit anledning att reagera. Det gäller
kollektivtrafikens konkurrenskraft. Vad som har fått
oss att reagera är inte att Vägverket i sin plane-
rings- och utredningsverksamhet för vägtrafiken sär-
skilt skall beakta kollektivtrafik på väg eller att man
skall förbättra förutsättningarna för kollektivtrafik
med tanke på dess roll för transportförsörjningen och
ett miljöanpassat vägtransportsystem.

Vad vi däremot vänder oss mot är regeringens syn
på hur detta kan göras. Jag citerar:

"Vägverket bör i detta sammanhang och som en
del i sin sektorsroll överväga hur ekonomiska styrme-
del kan användas."

Fru talman! Att stärka busstrafikens konkurrens-
kraft genom exempelvis subventioner kan leda till att
ekonomiskt och miljömässigt bättre transportalterna-
tiv väljs bort av resenärerna. Det är inte vad vi önskar.
Vägverkets mandat har i denna del således blivit för
starkt. Vi vill i stället eftersträva konkurrensneutralitet
mellan de olika trafikslagen, och därför har vi fogat
en reservation till betänkandet.

I och med att, som jag sade inledningsvis, Väg-
verkets myndighetsroll genom dagens beslut ytterliga-
re klargörs och stärks, aktualiseras åter frågan om att
Vägverkets produktionsdivision borde ges en själv-
ständigare roll. Det är inte lyckligt som det är i dag att
produktionsdivisionen och väg- ch trafikdivisionen är
samma myndighet. Det innebär för Vägverket ett
undergrävande av trovärdigheten i myndighetsutöv-
andet och stärker definitivt inte produktionsdivisio-
nens konkurrenskraft och trovärdighet på entrepre-
nadmarknaden.

Under flera år har de statliga verken utvecklats i
riktning mot ett tydligare och mera renodlat myndig-
hetsansvar. Detta förändringsarbete har dock avstan-
nat beträffande Vägverket efter föregående års riks-
dagsbeslut om att inte genomföra en bolagisering av
verkets produktionsdivision. Det mest beklämmande i
detta sammanhang är att det inte är omsorgen om
produktionsdivisionen och dess möjligheter att över-
leva konkurrensutsättningen eller omsorgen om Väg-
verket som myndighet med ett stort och brett ansvar
inom hela vägtrafiksystemet som styr socialdemokra-
terna. Det är ideologiska låsningar och partiinterna
stridigheter som har satt p för en logisk och nödvän-
dig delning av Vägverket.

I dag finns möjligheten att återställa ordningen
och rätta till det felaktiga beslutet från i fjol. Det sker
enklast genom att även Socialdemokraterna ställer sig
bakom den gemensamma reservationen från m, fp och
c till detta betänkande.

Därmed tänkte jag sluta, fru talman, och yrkar bi-
fall till reservation 2.

Anf. 129 LENNART FREMLING (fp)

Fru talman! Det är positivt att regeringen i pro-
positionen visar en ambition att skapa bra ordning
inom kontrollen av yrkestrafiken. Kontrollerna utförs
inom polisen. Det är naturligt att det är en polisiär
uppgift att genomföra kontrollerna. Vägverkets sek-
torsansvar innebär dock ett orimligt kontaktarbete
med nuvarande polisorganisation eftersom avtal måste
träffas med varje länspolisdistrikt. För att kontroll-
verksamheten skall fungera effektivt måste det skapas
ett centralt ansvar inom polisen. Det måste alltså ligga
inom polisens ansvar att ge allmänna råd och distribu-
era rättspraxis för polisens egen verksamhet. Det är
inte rimligt att denna arbetsuppgift ankommer på
Vägverket, som då skulle gå förbi Rikspolisstyrelsen.
Här behövs ett omtänkande inom polisens organisa-
tion.

Regeringen bör därför avväga en central ledning
av polisens arbete med trafikövervakning, lämpligen
genom att inrätta en särskild enhet för trafikövervak-
ning inom Rikspolisstyrelsen. Denna enhet bör ges ett
ledningsansvar för all trafikövervakning, alltså inte
bara yrkestrafiken utan även flygande inspektion, dvs.
teknisk fordonskontroll, nykterhetskontroller, hastig-
hetskontroller m.m.

Trafikövervakning är ett av de effektivaste sätten
att öka trafiksäkerheten. Därför är det naturligtvis
viktigt att Vägverket som sektorsmyndighet medver-
kar i planering och uppläggning av olika övervak-
ningsinsatser. Men det direkta ledningsansvaret måste
ändå samlas på ett ställe, dvs. Rikspolisstyrelsen.

Ett ytterligare argument för en centralisering är att
det finns vissa internationella överenskommelser om
gemensamma gränsöverskridande trafikövervak-
ningsinsatser, som får svårt att fungera om den ut-
ländska myndigheten hänvisas till att diskutera med
ett stort antal lokala svenska polismyndigheter.

Därför yrkar jag bifall till reservation 4, som
handlar om ledningsansvaret för övervakning av väg-
trafiken.

Ulla Löfgren har redan talat om bolagisering av
Vägverkets produktionsdivision. Därför nöjer jag mig
med att instämma i bifallsyrkandet till reservation 2.

Anf. 130 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Fru talman! Det är viktigt att arbetet inom de stat-
liga verken bedrivs med en så bred helhetssyn som
möjligt. Med anledning av den trafikpolitiska utveck-
lingen blir det mer uppenbart att Vägverkets uppgifter
berör flera områden som man rimligen bör få ansvar
för, så småningom, när det blir möjligt. Miljöaspekter
är ett sådant exempel på nya hänsyn som bör vägas in
i Vägverkets arbete, och då inom Vägverkets ansvar
för det statliga vägnätet.

Regeringens förslag, som har utmynnat i en pro-
position, är att verkets ansvarsområden skall utökas.
Men vi hittar flera frågetecken som gör att vi inte kan
stödja propositionen.

Först och främst saknas det en tydlig precisering
av vad Vägverkets ansvar för miljöfrågorna skulle
bestå i och hur uppgifterna skulle fördelas mellan
olika verk, myndigheter och nivåer. I dag bedrivs
miljöfrågorna på trafikområdet inom flera myndighe-
ter på olika nivåer. Det är naturligtvis viktigt att en
myndighet får ett övergripande ansvar. Men vilka
konsekvenser regeringens förslag skulle ge redovisas
faktiskt inte i propositionen som ligger till grund för
betänkandet.

Det finns en risk för att det lokala och regionala
arbetet som redan påbörjats hamnar på efterkälken på
grund av ändrad resursfördelnig. Det lokala och regi-
onala perspektivet är oerhört viktigt, inte minst med
tanke på den kompetens som integreras genom ett
fortlöpande arbete.

Vidare måste det även påpekas att det i samhället
råder delade meningar om vad som avses med mil-
jövänliga trafiklösningar. Ett exempel på detta är att
Vägverket förordat utbyggnad av motorvägar som
miljöförbättrande åtgärder, stick i stäv med vad andra
organisationer med hög trovärdighet men även Miljö-
partiet har hävdat. I dag finns enligt vår bedömning
den största kompetensen på miljöområdet inte inom
Vägverket.

Regeringen bör ytterligare precisera hur Vägver-
kets miljöansvar skall utformas innan ett resonabelt
beslutsunderlag föreligger. I den preciseringen bör
regeringen även tala om hur man tänker sig att det
lokala och regionala miljöarbetet skall fortlöpa inom
det här området och vilka uppgifter som skall flyttas
från Naturvårdsverket till Vägverket.

I övrigt delar vi regeringens bedömning att Väg-
verket aktivt bör verka för ett miljöanpassat vägtrans-
portsystem, just i syfte att bidra till att de miljö- och
trafikpolitiska målen uppnås.

Kollektivtrafiken har i dag en annan huvudman än
Vägverket. Vi instämmer även här i regeringens be-
dömning att Vägverket bör utveckla sin utrednings-
kompetens inom kollektivtrafikområdet. Det är dock
inte nödvändigt att det sker samtidigt som man över-
tar det övergripande ansvaret. Regeringens förslag om
ett centralt ansvar kan vara negativt för kollektivtrafi-
kens utveckling.

I Uppsala pågår för närvarande väldigt intressanta
försök beträffande kollektivtrafiklösningar. I Stock-
holm kunde kollektivtrafikens konkurrenskraft ha
stärkts om utlovade medel hade utbetalats. Så har inte
skett.

Vi föreslår att ansvaret för kollektivtrafikens kon-
kurrenskraft stärks genom att varje enskild huvudman
får utveckla kollektivtrafiken i enlighet med behoven
inom varje län.

Vägverkets utökade sektorsansvar bör inte finansi-
eras med medel från anslaget till drift och underhåll.
De medel som finns inom det anslaget skall, bedömer
vi, oavkortat gå till vad de är ämnade för, om inte helt
oförutsedda saker inträffar som på grund av samhäll-
sintressen gör det befogat att ta medlen i anspråk även
när det kan vara annan huvudman.

Vidare saknas, har vi upptäckt, uppgifter i propo-
sitionen om hur mycket mera medel Vägverket kan
komma att behöva inom anslaget för administration
för att täcka kostnaderna för ökade utgifter i samband
med det utökade sektorsansvaret.

Vi anser att Vägverket bör bedriva sitt arbete i en-
lighet med de trafik- och miljöpolitiska målen. Vi
tycker dock inte att Vägverket som organisation skall
expandera alltför mycket kostnadsmässigt. Vägver-
kets huvudansvar är, och bör i huvudsak vara, det
statliga vägnätet. I enlighet med den politik som vi
förespråkar bör ansvaret framför allt omfatta drift och
underhåll. Det skall omfatta så litet nyutbyggnad som
möjligt.

Vi anser att regeringen bör redovisa i vilken om-
fattning kostnaderna på Vägverket kan tänkas öka
innan man går till beslut. Vi menar också att just
anslaget A 2 bör användas väldigt restriktivt för övri-
ga ändamål.

Vad gäller bidrag från Europeiska unionen anser
vi inte att regeringen skall bemyndigas att besluta om
ansökningar om Europeiska gemenskapens bidrag till
de svenska delarna av de transeuropeiska transport-
nätverken. Den här medelstilldelningen skall genomgå
sedvanlig demokratisk ordning och behandlas av
respektive beslutande församling. Det är oerhört vik-
tigt i detta sammanhang att den demokratiska ord-
ningen behålls för att nå en så lokal beslutsnivå som
möjligt.

Att exempelvis, som i det här fallet, en minoritets-
regering i samarbete med statliga verk skulle ha be-
myndigande att ansöka om medel till vissa projekt är,
tycker vi, odemokratiskt, även om det rör medelstill-
delningsprojekt som beslutats av Europeiska unionen.
Därför yrkar vi avslag också i den delen.

Beträffande det lilla avsnittet om Haningeledens
vägstandard har ju Huddinge kommun överklagat
Vägverkets förslag om en 13-metersstandard i stället
för en 9-metersstandard. Vi anser att deras ord bör
väga tungt i detta sammanhang. För att undvika topp-
styrning och centralt fattade beslut utan hänsyn till i
första hand dem som berörs skall inte detta, menar vi,
bifallas. Vi yrkar alltså avslag på regeringens förslag i
det avseendet, särskilt med hänvisning till att finansi-
eringen i fråga om hela Dennispaketet ännu inte är
löst. Inga statliga garantier bör utfästas på de grunder-
na.

Miljöpartiet kommer att yrka avslag på trafikut-
skottets hemställan i dess helhet vad gäller detta be-
tänkande. Det innebär att vi i Miljöpartiet stöder mo-
tionen.

Anf. 131 HANS STENBERG (s)

Fru talman! Inledningsvis vill jag redovisa några
av de viktigaste avsnitten i betänkandet. Sedan tänkte
jag kommentera de reservationer som finns.

Det övergripande målet för trafikpolitiken är att
erbjuda medborgarna och näringslivet i landets alla
delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig tra-
fikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnad.

Trots att Vägverket inte förfogar över alla medel
för att nå fastställda mål skall man ha ett resulta-
tansvar för att målen inom vägtransportsystemet nås.
Vägverket skall således inte bara ha ansvar för sina
myndighetsuppgifter och det statliga vägnätet utan
skall också ha ett samlat ansvar för hela vägtransport-
systemet. Detta sektorsansvar gäller såväl miljöpåver-
kan, trafiksäkerheten och tillgängligheten som fram-
komligheten och effektiviteten.

Vägverket skall också svara för frågor som rör
väginformatik, fordon, kollektivtrafik, handikappan-
passning, yrkestrafik samt tillämpad forskning och
utvecklingsverksamhet inom transportområdet.

Vägverket bör vidare vara samlande och pådri-
vande inom ramen för det sektorsansvar som nu läggs
på Vägverket. Däremot skall Vägverket inte ta opera-
tivt ansvar inom områden där det finns annan huvud-
man som har ett entydigt ansvar. Det tycker jag att
Elisa Abascal Reyes skall lägga på minnet. Hon an-
tydde ju i sitt anförande att Vägverket skulle ta över
ansvaret från andra intressenter. Så är det alltså inte.
Det är där det saknas ett entydigt ansvar som Vägver-
ket skall gå in och stötta.

Tanken är att Vägverket på lämpligt sätt skall ver-
ka för att en fungerande samverkan åstadkoms. Till-
sammans med andra aktörer skall man driva utveck-
lingen på ett strategiskt och offensivt sätt. Som en del
av denna samordning ingår att Vägverket har möjlig-
het att träffa överenskommelser med berörda aktörer
för att därigenom klargöra mål, ansvar, samverkans-
former och det sätt på vilket det hela skall följas upp.

Vidare läggs det fast att Vägverket aktivt skall
verka för ett miljöanpassat vägtrafiksystem. Det inne-
bär faktiskt att Vägverket måste fördjupa sitt engage-
mang i miljöfrågorna samt driva på och följa utveck-
lingen inom området.

Vägverket bör också fortsätta sitt arbete med att
vara samlande och pådrivande så att trafiksäkerhet-
sarbetet kan bedrivas ännu effektivare och ännu mera
resultatinriktat. I det perspektivet är det nödvändigt att
Vägverket kan träffa överenskommelser också med
andra aktörer inom trafiksäkerhetsområdet än bara
polis, kommun och frivilligorganisationer. Så har det
ju hittills varit.

Vägverket bör driva på så att fordonsutvecklingen
och utvecklingen inom väginformatiken går i sådan
riktning att de trafikpolitiska och miljöpolitiska målen
kan uppnås. Man bör också ta till vara de ökade möj-
ligheter att påverka fordonsutvecklingen som det
svenska EU-medlemskapet nu faktiskt ger. Därige-
nom kan gemensamma och högt ställda krav på for-
donens säkerhets- och miljöprestanda uppnås. Detta
arbete bör naturligtvis omfatta alla typer av fordon.

Fru talman! En viktig del av Vägverkets ansvar,
vilket nämnts av två av de tidigare talarna, bör vara
att verka för att kollektivtrafikens konkurrenskraft
stärks inom vägtransportsystemet. Detta bör ske ge-
nom en bred samverkan med berörda aktörer, varvid
man ser till att kollektivresenärernas behov beaktas
inom det området.

Vägverket bör inom ramen för sitt ansvar också
verka för att hänsyn tas till funktionshindrades behov
inom hela vägtransportsystemet samt att handikap-
panpassningen av kollektivtrafiken samordnas. I det
sammanhanget är det viktigt att de funktionshindrades
behov beaktas vid planering av byggande. För att
olika grupper av funktionshindrade skall kunna delta i
samhällslivet på samma villkor som andra medborga-
re krävs det faktiskt att vägtransportsystemets alla
delar är tillgängliga för dessa grupper. Här har det
funnits - och finns fortfarande - ganska stora brister.

Beträffande yrkestrafiken skall Vägverket verka
för en trafiksäker, miljövänlig och effektiv yrkestrafik
som bedrivs under lika konkurrensvillkor mellan
företagen. De negativa effekterna på liv, hälsa, miljö
och energiförbrukning kan minimeras genom att man
tillämpar den kunskap och teknik som faktiskt finns
tillgänglig.

Slutligen bör Vägverket aktivt verka för att forsk-
nings-, utvecklings- och demonstrationsverksamheten
inom vägtransportområdet kommer till stånd. Detta
bör ske med tanke på att man på så vis kan nå de
trafik- och miljöpolitiska målen.

Jag tycker att man bör betona att Vägverkets insat-
ser i det sammanhanget måste vara ett komplement
till den forskning som Kommunikationsforskningsbe-
redningen ansvarar för. I dagsläget får det inte vara så
att Vägverket skall gå in och ta över Kommunika-
tionsforskningsberedningens ansvar.

Fru talman! Jag vill avsluta med att kommentera
de reservationer som finns i anslutning till betänkan-
det.

Miljöpartiet föreslår i sin reservation avslag på
hela propositionen med hänvisning till att det inte går
att förena ansvaret för statens väghållning med målet
att transportsystemets miljöpåverkan bör minska. Man
kräver också ytterligare preciseringar när det gäller
hur miljöarbetet skall gå till inom Vägverket.

Vi socialdemokrater menar att om det skall vara
möjligt att nå målet att minska trafikens miljöpåver-
kan måste hela tiden miljöeffekterna beaktas i sam-
band med utformningen av transportsystemen. Därför
tycker vi att det är självklart att Vägverket skall åläg-
gas ett ansvar också för miljöfrågorna och därmed ta
ett helhetsansvar för hela vägtransportsystemet.

De borgerliga partierna föreslår en bolagisering av
Vägverkets produktionsdivision. I den moderatmotion
som ligger till grund för reservationen föreslås också
en privatisering av produktionsdivisionen.

Den här frågan hör ju till gamla skivbekanta. Ulla
Löfgren och jag har debatterat den här frågan tidigare
i vinter. Därför är ju ståndpunkterna ganska välkända
vid det här laget, och jag tänker inte ta upp kamma-
rens tid med att än en gång upprepa samma argument
som vi radade upp för några månader sedan. Jag nöjer
mig med att konstatera att läget inte har förändrats
sedan vi diskuterade detta senast. Dessutom kan vi
konstatera att vi socialdemokrater inte delar de bor-
gerliga partiernas, enligt min uppfattning, litet ljusblå
tro på att alla problem kan lösas genom avregleringar
och privatiseringar.

I reservation 3 för moderaterna ett litet märkligt
och i mitt tycke haltande resonemang som landar i att
Vägverket inte skall verka för att stärka kollektivtrafi-
ken. Resonemanget haltar betänkligt. Det är på sitt
sätt litet skrämmande att riksdagens näst största parti
förespråkar en politik som så uppenbart struntar i de
miljöintressen vi ändå alla gemensamt borde slåss för.

Slutligen föreslår Folkpartiet i sin reservation att
en central ledning av Polisens trafikövervakning inrät-
tas. Man kan ha en viss sympati för det förslaget. Men
Rikspolisstyrelsen arbetar för närvarande på regering-
ens uppdrag med att reformera trafikövervakningen.
Därmed anser vi socialdemokrater att vi skall invänta
effekterna av det arbetet innan vi i riksdagen går in
och förändrar och petar i organisationen.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i ut-
skottets betänkande och avslag på samtliga reserva-
tioner.

Anf. 132 ULLA LÖFGREN (m) replik

Fru talman! Jag skall börja bakifrån med kollektiv-
trafiken. Hans Stenberg tycker att det är synd att riks-
dagens näst största parti skall ha en sådan inställning
till miljöfrågorna. Då blir jag nästan full i skratt. I
denna fråga har vi samma uppfattning som Miljöpar-
tiet, nämligen att vi har länshuvudmännen för kollek-
tivtrafiken, och de är bättre på att bedöma vilken sorts
kollektivtrafik som är mest miljövänlig. Om man styr
över detta så att Vägverket får möjligheter att med
ekonomiska styrmedel prioritera vägtrafiken kan det
faktiskt ske på bekostnad av ett miljövänligare kol-
lektivtrafikalternativ.

När det gäller bolagiseringen av Vägverkets pro-
duktionsdivision tycker jag att det är litet märkligt att
socialdemokraterna i riksdagen har samma inställning
som för ett halvår sedan. Det har nämligen kommit till
min kännedom att Vägverket och SEKO-facket har
ändrat uppfattning. Nu har man uppvaktat Vägverket
om att en bolagisering bör genomföras.

Anf. 133 HANS STENBERG (s) replik

Fru talman! Det är självklart så att länstrafikbola-
gen och i vissa fall kommunerna skall ha huvudansva-
ret för kollektivtrafiken. Något annat föreslås inte
heller i propositionen.

Vad som föreslås är att Vägverket skall ha möjlig-
het att tillsammans med andra aktörer vara med och
stötta en utveckling av kollektivtrafiken. Jag har väl-
digt svårt att förstå hur ett stöd till kollektivtrafiken
skulle kunna vara negativt. På det området har vi
SLTF som under lång tid har varit paraplyorganisa-
tion för länshuvudmännen. SLTF har sedan ett par år
tillbaka delvis splittrats i och med att de kommunala
trafikbolagen har lämnat SLTF. Man har sämre eko-
nomiska resurser än tidigare.

Därför finns det all anledning att staten går in och
stöttar ytterligare. Länshuvudmännen har ytterligt
knappa resurser. Vi vet allihop hur situationen är ute i
kommuner och landsting. Det finns inget överflöd på
pengar där. Jag har mycket svårt att förstå hur man,
om man vill stötta kollektivtrafiken, kan anse att det
är fel att staten och Vägverket går in och subventione-
rar kollektivtrafiken.

Anf. 134 ULLA LÖFGREN (m) replik

Fru talman! Det är det som oroar, Hans Stenberg.
Om man lägger ett så tungt ansvar på Vägverket, som
ju ändå är ett sektorsorgan för vägtrafiken, får man
väl förmoda att de tänker ta det på allvar. Jag vill
återigen citera regeringen som säger: "Vägverket bör i
detta sammanhang och som en del i sin sektorsroll
överväga hur ekonomiska styrmedel kan användas"
för att stimulera kollektivtrafiken på väg.

Men det är ju inte säkert att det är kollektivtrafik
på väg som är det bästa ur miljösynpunkt. Därför bör
inte detta ligga på något särintresse. Jag tycker att
SLTF:s roll också har speglat ett särintresse. Jag tyck-
er att detta borde ligga lokalt och regionalt i stället där
man bättre kan göra dessa överväganden.

Anf. 135 HANS STENBERG (s) replik

Fru talman! Nu finns det ju även kollektivtrafik
som varken är lokal eller regional, Ulla Löfgren. Vi
har bl.a. en hel del långväga busstrafik.

Dessutom finns det all anledning att även stimule-
ra kollektivtrafik på väg. Konkurrensen för kollektiv-
trafiken handlar inte om buss kontra järnväg. Den
stora och svåra konkurrensen för kollektivtrafiken är
buss kontra privatbilism. Om vi nu stöttar kollektiv-
trafiken och får fler människor att åka buss minskar
vägslitaget, vi får ner energiförbrukningen och vi får
en bättre miljö genom att vi minskar utsläppen.
Dessutom får vi positiva sociala effekter genom att
man genom ett breddat underlag ger fler människor
tillgång till kollektivtrafik.

I dag är det väldigt många människor i landet som
har svårt att ta sig mellan olika platser därför att man
inte har bil och därför att det inte finns kollektivtrafik.
Den gruppen skall vi inte heller glömma.

Här har vi faktiskt en situation där alla goda kraf-
ter måste hjälpas åt. Därför är det viktigt att vi försö-
ker samordna detta på bästa sätt. Där har Vägverket
en viktig roll att spela. Vi tycker att det är viktigt att
Vägverket åläggs att ta det ansvaret också tillsam-
mans med andra aktörer. De skall inte ta över från de
andra, utan hjälpa till och samordna.

Anf. 136 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Fru talman! Jag vill först och främst uttrycka min
glädje över att jag har lyckats dra samma slutsatser
beträffande kollektivtrafiken som Ulla Löfgren, som
jag politiskt har väldigt stor respekt för.

Hans Stenberg säger att trafikhuvudmännen inte
har ekonomiska möjligheter att utveckla sin kollektiv-
trafik, och att de är hårt ansträngda. Då kan man t.ex.,
som Miljöpartiet har föreslagit, öka LTA-anslaget.

Vi menar att det inte finns något underlag för att
säga att det finns tillräcklig kompetens för att stärka
kollektivtrafiken som sådan inom Vägverket. Vi anser
att det är fel att verket, som regeringen också skriver,
övertar ett ansvar samtidigt som de utvecklar sin ut-
övningskompetens.

Det stämmer inte helt och hållet att busstrafiken
bara konkurrerar med vägtrafiken. Busstrafiken kon-
kurrerar också med spårtrafik, inte minst i Mellan-
sverige, inte långt ifrån där Hans Stenberg själv bor.

Två andra anledningar till att Miljöpartiet inte vill
bifalla propositionen är avsnittet om EU och avsnittet
om Haningeleden. Vad gäller miljö är det självklart
att dessa frågor skall ha en väldigt hög prioritet inom
Vägverkets arbete. Miljöpartiet har aldrig någonsin
påstått att det inte skulle vara på det sättet. Men är
Vägverket redo? Finns det kapacitet för att ta det
övergripande ansvaret och leda utvecklingen vad
gäller miljö och trafik? Vi är inte säkra på det. Vi har
nämligen inte fått något bevis på det hittills.

Anf. 137 HANS STENBERG (s)

Fru talman! Jag tror att man gör en liten tankevur-
pa från Miljöpartiets sida här. Om man kräver att
Vägverket skall vara helt fullfjädrat på alla områden
för att kunna gå in och ta ett ansvar kommer man
aldrig fram. Det viktiga är att peka ut en färdriktning,
och säga att i den vill vi gå.

Genom att ålägga Vägverket ett samlat ansvar för
dessa frågor tvingar man verket att noga tänka igenom
kollektivtrafikens roll och konkurrenskraft i hela
uppbyggnaden av vägtrafiksystemet. Jag tror att det
finns en oerhört viktig roll för Vägverket att spela här.

Jag har mycket svårt att förstå att det skulle finnas
någon motsättning mellan Vägverkets uppdrag och
möjlighet att gå in och stötta kollektivtrafik på väg,
och det uppdrag som länshuvudmännen har. Detta
skall naturligtvis, i de fall det sker, ske i samarbete
med berörda länshuvudmän. Vägverket skall ju inte
gå in och ta över länshuvudmännens ansvar.

Jag tror mig kunna kollektivtrafikfrågorna väldigt
väl, efter ett tiotal år i ett kommunalt trafikbolags
styrelse och efter att tidigare ha suttit i ett länstrafik-
bolags styrelse. Om jag skulle sitta i en sådan styrelse
nu skulle jag med glädje hälsa möjligheten för Väg-
verket att vara med som ännu en aktör på området -
att kunna hjälpa till och stötta kollektivtrafiken. Jag
ser alltså ingen motsättning här.

Anf. 138 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Fru talman! Jag glömde nämna anslaget A2, som
Miljöpartiet inte tycker skall användas till annat än
vad rubriken anger att det skall användas till, nämli-
gen drift och underhåll.

Beträffande kollektivtrafiken kan vi inte anse det
rimligt att Vägverket skall överta ett övergripande
ansvar. Det är faktiskt det som det handlar om, och
inte det som Hans Stenberg säger, att detta skall ske i
samråd, och att man skall hjälpa till. Vi tycker att det
är centralism, och vi tycker att utredningskompeten-
sen skall kunna utvecklas inom varje region och stär-
ka regionernas självstyre. Det är också helt i linje med
en rapport från Boverket. Detta är våra skäl.

Jag tycker inte att man kan säga att miljöaspekter-
na och miljötänkandet inom Vägverket förbättras
genom att man ger verket ansvaret innan man är säker
på att det finns förutsättningar för verket att skaffa sig
kompetensen inom rimlig tid. Det finns statliga myn-
digheter som är verkliga spjutspetsar, och som har
kompetensen. Därför menar vi att det är opraktiskt
och onödigt att lägga över ansvaret på Vägverket.

Det finns också ett annat aber som är ganska tungt
i sammanhanget. Det är det faktum att Vägverket är
medlem i en branschorganisation som inte har mil-
jösyften högt upp på dagordningen.

Anf. 139 HANS STENBERG (s)

Fru talman! Elisa Abascal Reyes säger att Väg-
verket kommer att överta det övergripande ansvaret.
Men i dag är det faktiskt ingen som tar det övergri-
pande ansvaret. Länshuvudmännen tar sitt ansvar
inom respektive län, men ingen känner ansvar för
helheten. Här tycker jag att staten skall ta ett ansvar,
och då är det naturligt att Vägverket är statens för-
längda arm i sammanhanget.

Jag har respekt och förståelse för att man värnar
om A2-anslaget till drift och underhåll av vägar. Na-
turligtvis finns det anledning att vara orolig för att
anslaget är för litet. Vi vet också att Kommunika-
tionskommittén har lagt fram ett betänkande som
innebär en väsentlig uppräkning av A2-anslaget som
andel av de totala väganslagen.

I kommande budgetarbete måste man självfallet
beakta att Vägverket inom sitt drifts- och underhåll-
sanslag även skall bekosta det övergripande sektor-
sansvaret. Det måste vara en avvägning mellan vad
man vill lägga på drift och underhåll, och vad man vill
lägga på nyinvesteringar. Om man lägger in nya saker
i drift och underhåll måste detta självfallet beaktas i
samband med att budgeten fastställs.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 10 §.)

9 § Säkerhetsskydd

Föredrogs

Justitieutskottets betänkande 1995/96:JuU19

Säkerhetsskydd (prop. 1995/96:129)

Anf. 140 ALICE ÅSTRÖM (v)

Fru talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
reservationerna nr 1, 6 och 12. Detta innebär givetvis
att Vänsterpartiet även står bakom de andra reserva-
tionerna, men för att spara tid i kammaren är det dessa
tre reservationer som Vänsterpartiet yrkar bifall till.

I dag skall vi debattera betänkandet Säkerhets-
skydd. Det är ett positivt betänkande, där regleringar-
na när det gäller säkerhetsskyddsförordningen och
personalkontrollkungörelsen ses över. Dessa regle-
ringar läggs nu ihop i en ny lagstiftning som heter
säkerhetsskydd.

Detta är väldigt positivt. Vi i Vänsterpartiet anser
dock att man gör detta litet grand i fel ordning. Säker-
hetsskyddet och personalkontrollen bygger till allra
största delen på polisregistret. Det är nu under över-
syn, och ett förslag som skall handla om vad som
skall finnas i registret, och vilka olika delar det skall
ha, väntas först nästa år. Där finns såväl analysregister
som andra olika delar.

Det känns litet avigt. Det är ungefär som om man
skulle bygga ett hus och börja med vinden i stället för
grunden. I personalkontrollen och säkerhetsskyddet är
nämligen Polisens register den viktigaste grunden för
den information man bygger upp regelverket kring.
Det blir fel att bygga upp ett regelverk som vi i dag
inte riktigt vet vad det kommer att grunda sig på.
Detta gör att det blir ganska svårt att ta ställning till
om detta verkligen är ett bra regelverk. Är det full-
ständigt? Eller kommer det nya bitar i det nya regis-
terförslaget som innebär att vi behöver reglera detta
på ett annat sätt?

På grund av detta har Vänsterpartiet yrkat avslag
på propositionen. Vi vill vänta på den nya polisregis-
terlagstiftningen, för att man i grund och botten skall
kunna bygga upp ett effektivt säkerhetsskydd från
denna.

Utskottsmajoriteten kommer att ställa sig bakom
förslaget om det nya säkerhetsskyddet. Det finns ändå
en del punkter som Vänsterpartiet vill peka på där det
är viktigt att man ser över och gör förändringar. Den
ena delen handlar om säkerhetsskyddsavtal mellan
myndigheter och en anbudsgivare eller leverantör. Det
finns enligt regeringen ingenting som hindrar att sä-
kerhetsskyddet kan utökas eller att det i övrigt preci-
seras vad som behövs i en särskild upphandling.

Detta kan enligt Vänsterpartiets uppfattning kunna
tolkas som att kommersiella skäl skall godtas för
skyddsklassning. Vi har haft ett exempel där det skett
en diskussion kring detta, nämligen DAFA-fallet. Vi i
Vänsterpartiet kan inte acceptera en bestämmelse som
kan ges en sådan innebörd.

Nu kan sägas att det bara finns en teoretisk möj-
lighet att det av kommersiella skäl kommer att finnas
krav på ett avtal mellan myndigheter och anbudsgiva-
re. Men det kan även gälla huruvida homosexuella
skall ses som en säkerhetsrisk i ett företag. Det är
teoretiska diskussioner. Men när man har en lag som
bygger på att det finns en personkontroll, och där det
finns integritetsaspekter, är det viktigt att den lagen är
så klar och tydlig att det inte kan tolkas in att någon-
ting annat än säkerhetsaspekter skall godtas som skäl
för skyddsklassning. Regeringen bör därför återkom-
ma med en förändrad formulering just i den delen så
att den risken inte kan uppkomma.

När det gäller riktlinjer för vilka beslut som skall
fattas i säkerhetsskyddsfrågor är det av mycket stor
vikt att regeringen när den till myndigheter delegerar
rätten att bestämma om placering i säkerhetsklass
anger mycket klara riktlinjer för vad som skall gälla
för placeringen. Det gäller särskilt beträffande de
lägre säkerhetsklasserna. I dag finns det en oro även
bland de myndigheter som skall handskas med detta
att det kommer att fattas slentrianmässiga beslut om
säkerhetsklassningar och att det blir ett så stort antal
kontroller att själva kvaliteten på kontrollen kan bli
lidande. Det är därför oerhört viktigt att det blir tydli-
ga och klara riktlinjer i den här frågan.

Vi i Vänsterpartiet ställer oss väldigt positiva till
att man inrättar en registernämnd. Vi anser att det är
otroligt viktigt att nämnden inrättas som ett
överprövningsorgan i förhållande till Rikspolisstyrel-
sen. Registernämnden bör ha en kvalificerad och bred
sammansättning. Vi skulle gärna se att det t.ex. fanns
några jurister, historiker, sociologer och statsvetare i
nämnden. Det är angeläget att nämndens ledamöter är
helt oberoende av statsmakten och polisen och att de i
sin yrkesutövning är vana vid en hög grad av själv-
ständighet och kritiskt tänkande.

Där ser jag positivt på att utskottsmajoriteten i
betänkandet skriver att det är av stor vikt att regering-
en till ledamöter av nämnden utser personer som inte
bara har gott omdöme utan som även har stark per-
sonlig integritet och åtnjuter allmänhetens respekt.
Där har vi i Vänsterpartiet till viss del blivit tillmötes-
gångna i den frågan. Men vi skulle gärna se att regis-
ternämnden utvecklades på ett annat sätt än det före-
slagna.

När det gäller registerkontroll vid utländska för-
hållanden kan vi i Vänsterpartiet notera att det här
döljer en koppling till Schengen- och Europol- kon-
ventionen som inte preciseras och som inte finns med
i propositionen. Men eftersom riksdagen inte har tagit
ställning till detta bör den inte i dag besluta om de
föreslagna regeländringarna.

När det gäller riktlinjerna för Säkerhetspolisens
register är det viktigt att den parlamentariska insynen
i Säkerhetspolisens registreringsverksamhet förbätt-
ras. Därför anser vi i Vänsterparitet, precis som Säpo-
kommittén gjorde, att de hemliga föreskrifterna skall
ändras och bli årliga riktlinjer för Säkerhetspolisen
utfärdade av regeringen efter samråd med Utrikes-
nämnden. Vi skulle gärna se att den förändringen
kommer till stånd.

Fru talman! Med detta yrkar jag återigen bifall till
reservationerna 1, 6 och 12, men vi står givetvis bak-
om också de andra reservationerna.

Anf. 141 KIA ANDREASSON (mp)

Fru talman! Regeringen har nu beslutat att föreslå
riksdagen en ny reglering av den s.k. personalkontrol-
len. Personalkontrollkungörelsen innebär att tusentals
tjänster skyddsklassats. Den som söker en tjänst kon-
trolleras mot Säpos register och kan nekas jobb utan
möjlighet att försvara sig mot de hemliga anklagelser-
na. En bestämmelse säger visserligen att uppgifterna
skall kommuniceras med, dvs. delges, den som kon-
trolleras. Men det är en bestämmelse som Säpo aldrig
har följt.

Det fall som drevs längst gick till Europadomsto-
len. Det kallas för Leandermålet. Det är just en kon-
sekvens av detta. Det gällde en snickare som fick jobb
i Karlskrona på ett marinmuseum men sparkades
sedan kan kontrollerats av Säpo. Han hade inga möj-
ligheter att försvara sig mot påståendena om att han
skulle vara en fara för rikets säkerhet. Han vet ännu i
dag inte vad han anklagades för. Det är just sådana
konsekvenser som Miljöpartiet inte tycker är särskilt
positiva. Det gäller människor som blir koncentrerade
på sådana här saker och som aldrig får någon rätt.

Genom att det nu blir en lag kommer personalkon-
trollen också att bli riksdagens angelägenhet och inte
som tidigare en fråga utanför parlamentarisk kontroll.
Det är en klar förbättring och leder förhoppningsvis
till en större öppenhet och bättre insyn i systemet med
personalkontroll. Men som alltid i sådana här frågor
kvarstår allvarliga problem. Det är synd att regeringen
nu inte en gång för alla tagit chansen att åtgärda dem.

Fru talman! Jag skall förklara vad jag menar och
försöka peka på några områden där förbättringar
måste ske. I utredningarna har man medgett omfatt-
ningen av kontrollen. Över 400 000 tjänster och upp-
drag är placerade i skyddsklasser med rätt och plikt
till personalkontroll omfattande närmare 100 olika
myndigheter och med stöd av avtal mer än 5 000
privata bolag. Antalet kontroller uppgick under den
senaste perioden, 1993/94, till knappa 135 000, och i
inte mindre än 2 306 fall kom kontrollen att medföra
att man beslöt utlämna uppgifter om den kontrollera-
de.

Den svenska personalkontrollen är alltså omfat-
tande. Det gäller inte minst om man jämför interna-
tionellt. Det oroväckande är härvid den bristande
kontrollen över systemet. Trots att utredningar ligger
till grund för regeringens proposition finns det inte
någon samlad förteckning över antalet skyddsklassade
tjänster.

Av den enkät som Säpokommittén gjorde framgår
bl.a. att flera myndigheter uppenbarligen saknar full-
ständig kontroll.

Vid en bedömning av hur personalkontrollsyste-
met skall vara utformat i framtiden måste en utgångs-
punkt vara att så långt som möjligt begränsa använd-
ningen av ett sådant system. Nuvarande system inne-
bär först och främst ett ansenligt ianspråktagande av
resurser, såväl hos Säpo som hos de personalkontrol-
lerande myndigheterna. Framför allt medför det stora
antalet personalkontroller med åtföljande hantering av
känslig information betydande risker från rättssäker-
hets- och integritetssynpunkt för dem som blir kon-
trollerade. Miljöpartiet anser därför att regeringen
måste överväga om inte det totala antalet skyddsklas-
sade tjänster där kontrollen är så grundlig som i dag
skall minska.

Fru talman! Regeringens förslag till ny kommuni-
kationsregel är identisk med personalkungörelsens
nuvarande, trots att f.d. Säpochefen Börjesson i sin
utredning klart markerat att huvudregeln måste vara
att kommunikation skall ske.

Det måste vara självklart att den som uppgiften
avser skall veta vilka uppgifter om henne som anses
vara av sådan betydelse att de anses innebära att man
inte kan antas vara medborgerligt pålitlig, som det
heter i dessa sammanhang. Innan man kommunicerar
uppgifterna med den kontrollerade kan eventuella
förväxlingar och andra missförstånd redas ut, vilket
också kunde ha skett i Leanderfallet.

Dessutom är det en klar fördel om man kan undvi-
ka onödiga hemlighetsmakerier, vilka ger näring åt de
ständigt återkommande diskussionerna om åsiktsre-
gistrering.

Fru talman! I realiteten innebär ett beslut om att
lämna ut uppgifter ur Säkerhetspolisens register att
den kontrollerade med några få undantag inte kommer
att få tjänsten. Alla tveksamma utlämnandebeslut
fattas med stöd av politikerna i Rikspolisstyrelsen
efter beslut av regeringen själv. Vilken säkerhetschef
eller personalchef väljer i ett sådant läge bland flera
arbetssökande den som Säpo och kanske t.o.m. rege-
ringen betraktar som en säkerhetsrisk? Hela fråge-
ställningen blir uppenbart retorisk.

Vi anser därför att ett beslut att inte kommunicera
uppgifterna med den kontrollerade skulle kunna
överklagas till domstol. Den föreslagna registernämn-
den kan inte ersätta den fristående roll en domstol har.
För att inte riskera att den polisiära säkerhetstjänsten
upplevs som en stat i staten kan det för ett demokra-
tiskt samhälle vara viktigt med en prövning i domstol.
De ärenden där en underställning skulle bli aktuell
torde komma att bli alltför få för att några större olä-
genheter skulle kunna uppkomma för de domstolar
som har att pröva frågan.

En ordning med domstolsprövning av redovisat
slag gäller i dag i ärenden om hemlig teleavlyssning
och hemlig teleövervakning.

När det gäller register där det på grund av att de
hålls hemliga är omöjligt för den enskilde medborga-
ren att använda sig av de lagar och regler som berätti-
gar honom eller henne till att ha tillgång till innehållet
i myndigheternas handlingar är det desto mer nöd-
vändigt att det finns ett effektivt rättsmedel inför en
oberoende domstol.

Det måste alltså vara ett absolut krav att en dom-
stol skall kunna avgöra en registeruppgifts värde och
också om det förekommit ett rent skrivfel eller en
identitetsförväxling. Den enskilde måste ha rätt att
föra talan mot uppgifterna i ett register som är resulta-
tet av ett grundläggande misstag även om källan till
informationen hålls hemlig och endast är känd för den
oberoende domstol som är behörig att avgöra över-
klagandet.

Man kan i detta sammanhang se på en annan EU-
medlem, nämligen Tyskland, ett land som verkligen
haft stora problem med både inhemsk terrorism och
omfattande spioneri. Där får man i yrkesförbudsfallen
ta del av vad som hålls emot en när ens medborgerliga
pålitlighet är satt i fråga. Man har också möjlighet att
få beslutet prövat i flera instanser.

Miljöpartiet anser slutligen att det bör införas en
bestämmelse om att uppgifter som har hämtats ur ett
registerkontrollärende inte får användas för andra
ändamål än dem som har föranlett kontrollen, efter-
som uppgifterna kan vara av mycket känslig natur för
den enskilde.

Säkerhetsskyddsutredningen har föreslagit en ut-
trycklig regel som säger just detta, och remissinstan-
ser har också tillstyrkt utredningens förslag. Rege-
ringen har dock avslagit förslaget utan närmare för-
klaring. Man säger att det här finns i 14 kap. sekre-
tesslagen. Jag anser att utredningens förslag bör tas in
i en speciell paragraf i säkerhetsskyddslagen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3,
7, och 9 men står naturligtvis bakom samtliga Miljö-
partiets reservationer. Jag kommer också att stödja
Vänsterns reservationer 6 och 12.

Anf. 142 LARS-ERIK LÖVDÉN (s)

Fru talman! Det förslag till säkerhetsskyddslag
som riksdagen nu behandlar grundas på Säpo-
kommitténs förslag och Säkerhetsskyddsutredningens
betänkande.

Jag menar att det är ett väsentligt framsteg att den
nuvarande personalkontrollkungörelsen ersätts av en
lagstiftning som Sveriges riksdag får möjlighet att ta
del av och fatta beslut om. Det har varit otillfredsstäl-
lande att de viktiga frågorna om personalkontroll har
handlagts i kungörelseform och alltså beslutats av
regeringen. Därför hälsar jag personligen med stor
tillfredsställelse det förslag som regeringen har lagt
fram.

Regeringen föreslår att det skyddsvärda intresset
för säkerhetsskyddet utvidgas så att det förutom rikets
säkerhet också omfattar bl.a. ett skydd mot terrorism
- en viktig faktor i sammanhanget. Andra förändring-
ar som föreslås är att bestämmelserna om personal-
kontroll även skall omfatta anställda vid kommuner
och landsting, detta med tanke på att kommuner och
landsting har fått en annan och viktigare roll när det
gäller vårt totalförsvar.

Utskottsmajoriteten tillstyrker regeringens förslag
i dess helhet.

Till utskottets betänkande har det avgivits ett antal
reservationer från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag
skall kommentera några av dessa reservationer.

I reservation 1 föreslås avslag på propositionen
med hänvisning till att förslaget bör behandlas i sam-
manhang med Registerutredningens förslag, när denna
är klar med sitt arbete. Registerutredningen, menar
jag, har knappast en sådan betydelse för de övergri-
pande ställningstagandena att det finns skäl att nu
avvakta med att i lag reglera frågan om personalkon-
troll och säkerhetsskydd. Jag tycker det är angeläget
att vi gör det så snart som möjligt. De eventuella
konsekvenser som följer av Registerutredningen - jag
är inte säker på att det blir några över huvud taget -
får man då beakta i det sammanhanget. När det gäller
säkerhetslagstiftningens övergripande inriktning kan
denna knappast påverkas av Registerutredningens
vidare arbete. Därför yrkar jag avslag på den reserva-
tionen.

När det sedan gäller reservation 2 om säkerhets-
skyddsavtal gjorde Alice Åström en parallell med det
s.k. DAFA-ärendet. Det är inte riktigt adekvat i det
här sammanhanget. DAFA Data AB hade rätt att
företa personalkontroll och också att själv göra
skyddsklassningen, dvs. bestämma över antalet
skyddsklassade tjänster. Det som avslöjades i det
fallet och som naturligtvis var otillfredsställande var
att DAFA hade gjort det enkelt för sig och skydds-
klassat alla tjänster. Detta har dock inte riktigt rele-
vans för frågan om hur säkerhetsskyddsavtalen skall
upprättas. Skall det vara någon mening med säker-
hetsskyddsavtalen, som inte bara reglerar personal-
kontroll utan även andra säkerhetsskyddsaspekter som
tillträdesskydd och liknande, måste man från fall till
fall kunna ingå sådana avtal och också kanske ställa
kraven högre än de minimikrav som finns i själva
lagstiftningen.

När det gäller Miljöpartiets reservation nr 3 om
indelning i säkerhetsklasser är det min och utskotts-
majoritetens uppfattning att när man nu går över i det
nya systemet med säkerhetsskyddsklasser måste man
också verka för att minimera antalet skyddsklassade
tjänster. Vi har i dag ett ganska stort antal skyddsklas-
sade tjänster - 400 000 i skyddsklass 2, tror jag att det
var enligt den enkät som Säpo-kommittén gjorde.

Att antalet är så stort beror på att alla värnpliktiga
också är föremål för personalkontroll - det måste man
komma ihåg. Det är nog ingen här i kammaren som
vill släppa på kravet att värnpliktiga skall kontrolleras,
exempelvis med avseende på om de har begått särskilt
allvarliga brott med vapen inblandade och liknande.
Detta är en faktor som spelar roll när det gäller om-
fånget på antalet skyddsklassade tjänster. Vid den
genomgång som myndigheterna nu måste göra för att
kunna gå över till det nya systemet är det dock ange-
läget att man prövar möjligheterna att så långt det går
begränsa antalet skyddsklassade tjänster. Det säger
också utskottet i sitt betänkande. Det är väl också en
uppgift för regeringen när man utfärdar närmare före-
skrifter om hur den här skyddsklassningen skall gå till
att se till att man får myndigheterna och andra att visa
återhållsamhet.

Också när det gäller frågan om kommunikation
har Vänsterpartiet reserverat sig. Där slås det nu fast i
lagstiftningen att man skall kommunicera uppgifterna,
dock naturligtvis inte utan undantag. Är det uppgifter
som exempelvis skulle röja Säkerhetspolisens källor,
den närmare inriktningen av Säkerhetspolisens verk-
samhet, arbetsmetoder, spaning och utredning eller
t.o.m. pågående förundersökningar kan man ju inte
gärna kommunicera dem till den enskilde - det säger
sig självt. Men huvudprincipen framöver skall vara
kommunikation, så att den enskilde får möjlighet att
yttra sig och anföra synpunkter på de uppgifter som
framkommit vid personalkontrollen.

Eftersom Leanderfallet har åberopats vill jag inom
parentes påpeka att Sverige i det fallet blev friat i
Europadomstolen. Om man ser på utländska system
finner man att det inte är så att man där kommunice-
rar alla uppgifter, av det naturliga skälet att alla upp-
gifter inte kan kommuniceras.

Jag ser det som mycket angeläget att vi snabbt får
till stånd en registernämnd. De planer som nu gäller är
att en sådan skall kunna inrättas från den 1 juli i år. En
registernämnd med en lämplig sammansättning skulle
väsentligt öka både insynen i och kontrollen över
personalkontrollen och Säkerhetspolisens register i
övrigt. Jag tror att det är angeläget att den kommer till
stånd och att den får den sammansättning som ut-
skottsmajoriteten uttalar sig för, med personer med
gott omdöme och stark personlig integritet.

Fru talman! Med dessa korta kommentarer till
några av de reservationer som är fogade till utskottets
betänkande vill jag yrka bifall till utskottets hemstäl-
lan och avslag på reservationerna.

Anf. 143 ALICE ÅSTRÖM (v)

Fru talman! Det gäller frågan om kommunicering.

Vi i Vänsterpartiet är mycket klart medvetna om
att det finns fall där man inte kan lämna ut uppgifter-
na, just av de skäl som Lars-Erik Lövdén nämnde från
talarstolen. Men det är ändå skillnad mellan att säga
"om hans eller hennes intresse av att få yttra sig skäli-
gen bör ha företräde framför det intresse som sekre-
tessen skall skydda" och att säga "om inte synnerliga
skäl talar häremot". Just de uppgifter som Lars-Erik
Lövdén räknade upp kan givetvis vara synnerliga skäl
som talar emot, men vi tycker inte att man allmänt
kan ha det förhållandet till bestämmelserna i sekre-
tesslagen. Det finns även fall där det här bör prövas på
ett helt annat sätt, men det innebär inte att man släp-
per kontrollen fullständigt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 10 §.)

10 § Teleoperatörernas skyldigheter vid hemlig
teleavlyssning och hemlig teleövervakning

Föredrogs

Justitieutskottets betänkande 1995/96:JuU20

Teleoperatörernas skyldigheter vid hemlig teleav-
lyssning och hemlig teleövervakning (prop.
1995/96:180)

Anf. 144 ALICE ÅSTRÖM (v)

Fru talman! I det här ärendet behandlas en motion
från Folkpartiet, som har tagit upp frågan om över-
skottsinformation vid användning av olika tvångsme-
del. Det är en fråga som har varit uppe vid flera tillfäl-
len. Redan för 20 år sedan uttalade sig Lagrådet om
detta i ett yttrande till justitieutskottet. Lagrådet ifrå-
gasatte huruvida det kunde anses förenligt med rege-
ringsformen att utan direkt stöd i lag utnyttja avlyss-
nat material för annat ändamål än det som föranlett
tillståndet till avlyssningen. Lagrådet anförde också
en rad skäl av mer praktisk natur för lagregleringen.

Under de här 20 åren har kontrollen av männi-
skorna inte blivit mindre utan större. Användningen
av hemlig telefonavlyssning har inte blivit mindre -
nu har vi också kameraövervakning, och vi diskuterar
även frågor som buggning. Men fortfarande finns det
ingen reglering av användandet av överskottsinfor-
mationen t.ex. vid hemlig telefonavlyssning. Det är en
ytterst aktuell fråga.

I ett rättssamhälle är det oerhört viktigt att man
har en balans mellan effektivitet i brottsbekämpning-
en och skyddet för den personliga integriteten. Om
man nu anser att polisen skall få använda sig av ef-
fektiva tvångsmedel är det oerhört viktigt för rättssä-
kerhetens skull att det också finns ett mycket väl
ordnat regelsystem kring det här.

Det anförs att det är svårigheter att genomföra ett
förslag om att reglera överskottsinformation. Om man
nu vid en hemlig telefonavlyssning som rör ett narko-
tikabrott skulle få uppgifter som handlar om en grov
misshandel eller någonting annat skulle man då inte få
använda den informationen. En lagreglering skulle
medföra så strikta regler kring det här att man inte
kunde klara upp brott. Då tror jag att det är viktigt att
man också pekar på att det här inte skulle behöva
innebära att all användning av överskottsinformation i
fortsättningen skulle bli omöjlig. Men att det, som det
nu är, inte finns någon typ av reglering av vilken typ
av information man får använda, vilket straffvärde
brottet i fråga skall ha, hur informationen får lagras
och användas är ytterst otillfredsställande.

Med hänsyn till att de här signalerna var så tydliga
redan för 20 år sedan ser vi från Vänsterpartiet det
som ytterst otillfredsställande att man fortfarande inte
har kommit med någon reglering. Därför yrkar jag
bifall till reservationen. Vi stöder därmed Folkpartiets
motion i denna fråga.

Anf. 145 KIA ANDREASSON (mp)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen. Den
gäller förslag till lagreglering av polisens användning
av överskottsinformation, som vi hörde Alice Åström
prata om här. Det är väl inte så mycket att tillägga.
Det väsentligaste är att användningen av överskottsin-
formationen lagregleras.

För att få avlyssna en person krävs det i dag att
han eller hon är skäligen misstänkt för brott av en viss
svårighetsgrad. Tillstånd att avlyssna personer prövas
av rätten på ansökan av åklagare. Det betyder då
mycket hur det extra material som kommer fram
handhas. Det är viktigt att uppgifter som inte har
samband med brottet men som ändå bedöms som
intressanta ur någon aspekt inte får disponeras fritt.

Som vi hörde här och som jag vill understryka går
vi mot ett ökat kontrollsamhälle. Vi har fått indikatio-
ner på det genom att vi nu har fattat beslut om hemlig
fjärrstyrd övervakningskamera. Användningen av det
överskottsmaterial som uppkommer där är inte heller
lagreglerad. Det är mycket integritetskränkande, ef-
tersom man för kameran mot t.ex. en port eller ett
hus, där vanligt folk passerar hela tiden. Hur handskas
man med den information som man får där?

Till detta kommer att Registerutredningen, där
Mats Börjesson sitter, har lagt fram förslag om väldigt
många register.

Den information som vi kan få med tvångsmedel
kan lagras i olika register. Jag tycker att det är syn-
nerligen allvarligt.

Jag behöver inte gå in detaljerat på 20 års sväng-
ande fram och tillbaka. Många gånger under de 20 år
då frågan har varit uppe har man sagt: Javisst, det här
skall lagregleras. Det är viktigt att vi gör det. Sedan
kommer en ny utredning och säger: Nej, det är nog
inte så farligt.

Så håller det på fram och tillbaka. Den senaste
gången var det Polisrättsutredningen. Där sade man:
Nja, det finns nog inte några skäl för att göra det. Men
då sade faktiskt flera remissinstanser att man visst
tyckte att det behövdes.

Men eftersom det har varit så här fram och tillba-
ka kommer vi inte att släppa frågan. Det visar ju tyd-
ligt att den här frågan är aktuell fortfarande, och jag
hoppas att Justitiedepartementet tar det ad notam. De
behöver komma till skott, för de överväger ju nu hur
de skall göra. Jag hoppas att de genom denna reserva-
tion, som är gemensam för Vänsterpartiet, Folkpartiet
och Miljöpartiet, kan komma till skott och se att detta
verkligen behöver regleras.

Anf. 146 MARGARETA SANDGREN (s)

Fru talman! Vi behandlar nu justitieutskottets be-
tänkande nr 20 om teleoperatörernas skyldigheter vid
hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning.
Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets hem-
ställan och avslag på reservationen.

Jag vill något kort ändå beröra vad detta betän-
kande huvudsakligen innehåller. Det behandlar rege-
ringens förslag att de teleoperatörer som tillhandahål-
ler telefonitjänst, mobil teletjänst eller fasta teleför-
bindelser, och vilkas verksamhet är av betydande
omfattning, skall svara för att deras telesystem är
uppbyggda och utformade på ett sådant sätt att
tvångsmedel på teleområdet, hemlig teleavlyssning
och hemlig teleövervakning, kan verkställas.

De tvångsmedel som hemlig teleavlyssning och
hemlig teleövervakning utgör är av utomordentligt
stor betydelse som instrument för inhämtande av
uppgifter vid bekämpande av allvarlig brottslighet.
Den snabba tekniska utvecklingen på teleområdet och
den avreglerade telemarknaden, bl.a. innebärande fler
aktörer på marknaden, har ändrat förutsättningarna
och försvårat möjligheterna att genomföra beslut om
dessa tvångsmedel.

I propositionen, vars förslag också utskottet ställt
sig bakom, föreslås lagändringar som ålägger teleope-
ratörerna en skyldighet att se till att deras telesystem
möjliggör att tvångsmedel på teleområdet alltid kan
verkställas. Det gäller de teleoperatörer som beviljats
tillstånd enligt 5 § telelagen att inom ett allmänt till-
gängligt telenät tillhandahålla telefonitjänst, mobil
teletjänst eller fasta teleförbindelser. Detta innebär att
teleoperatörerna kontinuerligt, t.ex. vid byte till ny
teknik, måste se till att möjligheterna finns till hemlig
teleavlyssning och teleövervakning.

Teleoperatörerna föreslås vidare svara för att in-
nehållet i och uppgifter om telemeddelanden som
avlyssnas eller hämtas in görs tillgängliga, så att in-
formationen enkelt kan tas om hand. Det skall också
åligga teleoperatörerna att se till att systemen är ut-
formade så att verkställandet av beslut om hemlig
teleavlyssning och hemlig teleövervakning inte röjs.

Teleoperatörerna skall svara för de kostnader som
hänför sig till anpassning av telesystemen, medan
Polisen även i fortsättningen skall ersätta teleoperatö-
rerna för de kostnader som uppkommer vid varje
enskild verkställighet.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1
juli 1996. Det föreslås också en övergångsperiod fram
till den 1 juli 1997 för att teleoperatörer som före
ikraftträdandet fått tillstånd att driva televerksamhet
skall ges tillfälle att anpassa systemen.

Fru talman! Det som jag nu har redovisat, betän-
kandets huvudsakliga innehåll, råder det inga delade
meningar om i utskottet. Däremot har en motion av-
lämnats rörande lagreglering av polisens användning
av s.k. överskottsinformation.

I propositionen på s. 20 berörs frågan om över-
skottsinformation med anledning av att några av re-
missinstanserna i sina yttranden över departe-
mentspromemorian kritiserat att promemorian inte
behandlar frågan om s.k. överskottsinformation. Re-
geringen anför att frågan bör övervägas i ett bredare
sammanhang och närmast med anledning av Polis-
rättsutredningens slutbetänkande Tvångsmedel. Detta
betänkande har remissbehandlats och övervägs nu i
Justitiedepartementet. Polisrättsutredningen anser
dock att det inte finns skäl att reglera polisens rätt att
använda överskottsinformation.

Frågan om användande av s.k. överskottsinforma-
tion är ingalunda ny, precis som Kia Andreasson nyss
nämnde. Redan 1976 uttalade Lagrådet i ett yttrande
till justitieutskottet i samband med riksdagsbehand-
lingen av proposition 1975/76:202 med förslag om
regler för telefonavlyssning vid undersökning i brott-
mål skäl för en sådan lagreglering och lade också
fram ett förslag i frågan.

Justitieutskottet ansåg då bl.a. att problematiken
med överskottsinformation inte var begränsad till
telefonavlyssning, utan samma svårigheter kunde
uppkomma vid andra tvångsmedel, såsom brevkon-
troll, husrannsakan eller ingripande enligt bevissäk-
ringslagen. Redan då anförde utskottet att här borde
eftersträvas en generell lösning för olika typer av
tvångsmedel.

Därefter har frågan behandlats av Tvångsmedel-
skommittén, av Narkotikakommissionen och av
Edenmankommissionen. Vid alla dessa berörda ut-
redningsarbeten, som remissbehandlats, har en stor
majoritet av remissinstanserna intagit en negativ
hållning till en lagreglering. Senast, alltså innan be-
handlingen av dagens betänkande, redovisade rege-
ringen sin inställning i frågan i en proposition från
1988/89 om vissa tvångsmedelsfrågor och anförde då
att detta var en fråga som lämpade sig mindre väl för
lagstiftning. Bl.a. menade departementschefen att
Tvångsmedelkommitténs förslag skulle kunna få
negativa följder för möjligheterna att komma till rätta
med allvarlig brottslighet i vissa fall.

Jag föreställer mig också att det inte är alldeles
enkelt att lagreglera om s.k. överskottsinformation,
t.ex. vilket slags information som får användas eller
inte användas, och att det bl.a. är skälet till att man
inte redan har genomfört detta. Med en begränsning
eller avgränsning av vilken information som får an-
vändas dyker det förmodligen upp nya problem och
gränsdragningstvister.

Frågan gäller också principen om överskottsin-
formation över huvud taget: vad för slags information,
var eller hur man har fått del av den samt frågan om
det inte är rimligt att polisen i vissa fall skall få an-
vända sig av sådan information för att komma åt grov
brottslighet.

Jag har full respekt för den personliga integriteten,
men jag kan också tänka mig att allmänhetens förtro-
ende skulle kunna svikta om polisen inte tog till vara
sådan information som var viktig för att bekämpa
brottsligheten.

I betänkandet säger en majoritet av utskottet att
man för närvarande inte har något att invända mot
nuvarande ordning och hänvisar till vad departe-
mentschefen anförde i 1989 års ärende samt att ut-
skottet inte finner någon anledning att nu aktualisera
frågan.

Frågan om användande av överskottsinformation
kommer att övervägas i samband med att Polisrättsut-
redningens betänkande om tvångsmedel kommer upp
till behandling. En lagrådsremiss planeras att läggas
fram under hösten.

Jag vill än en gång yrka bifall till utskottets hem-
ställan och avslag på reservationen.

Anf. 147 ALICE ÅSTRÖM (v)

Fru talman! När det gäller överskottsinformatio-
nen och lagregleringen anförde Margareta Sandgren
att även allmänheten skulle kunna tappa tilltron till
polisen om den inte använde sig av de uppgifter den
får och att det är givet att polisen måste kunna använ-
da de här uppgifterna för att kunna bekämpa grov
brottslighet.

Jag tycker att det är viktigt att också markera att
en lagreglering gällande överskottsinformation inte
skulle behöva innebära att all slags information inte
skulle få användas. Men det är också en ganska viktig
anledning till att vi har reglerat när man får använda
hemlig telefonavlyssning. Att man måste gå till dom-
stol för att få tillstånd att använda hemlig telefonav-
lyssning är just därför att det är så integritetskränkan-
de och ett sådant stort ingrepp. Därför är det oerhört
viktigt att man inte skall kunna använda sig av vilken
information som helst som man får fram, utan att det
också finns reglerat på något sätt. Det är på precis
samma sätt som att domstolar i dag reglerar polisernas
möjlighet att använda sig av det här medlet.

Anf. 148 MARGARETA SANDGREN (s)

Fru talman! Det är viktigt. Det finns en lagregle-
ring som gäller användandet av dessa tvångsmedel.
När man har fått sådana uppgifter som kan vara till
gagn för förundersökningen skall övriga uppgifter
förstöras. Jag hyser faktiskt den största tilltro till att
polisen hanterar den information som man kan kom-
ma att få vid en avlyssning på ett försiktigt och väldigt
förnuftigt sätt. Jag hyser inga större farhågor.

Som jag sade tror jag att det blir väldigt svårt att
göra avgränsningar. Både Kia Andreasson och Alice
Åström säger att man visst skall få tillgång till viss
information, men att det skall göras begränsningar
eller avgränsningar. Jag tror att det blir väldigt svårt
att göra just dessa avgränsningar. Det blir tvister om
huruvida den eller den informationen skall få använ-
das.

Anf. 149 ALICE ÅSTRÖM (v)

Fru talman! Jag vill bara säga till Margareta Sand-
gren att jag inte alls tror att det skulle vara så svårt att
lagreglera. Det har inte varit speciellt svårt att lagreg-
lera användningen av hemlig telefonavlyssning vad
gäller vilka grunder, vilken typ av brott, vilka straff-
satser och vilken misstankegrad som skall föreligga
när man ansöker om att få avlyssna. Det finns ju reg-
lerat. Jag tror inte att det skulle vara så svårt att regle-
ra vilken typ av uppgifter och vilket straffvärde som
skall gälla för att man skall kunna använda sig av
avlyssning.

Anf. 150 MARGARETA SANDGREN (s)

Fru talman! Jag tror inte att man kan jämföra de
två delarna, dvs. användande av tvångsmedel och
användande av överskottsinformation. Om det vore så
enkelt som Alice Åström säger tror jag att man hade
kommit fram till en sådan lagreglering.

Anf. 151 KIA ANDREASSON (mp)

Fru talman! Argumentet att vi skall lita på polisen
håller inte, Margareta Sandgren. Först ger vi dem
restriktioner vad gäller användningen av tvångsmedel,
och sedan skall vi plötsligt lita på dem fullständigt. Då
hade vi inte behövt ha tillstånd över huvud taget. Med
den utgångspunkten hade de kunnat få avlyssna och
använda tvångsmedel fritt.

Det är klart att polisen vill ha alla medel, för det
underlättar ju deras arbete. Det förstår vi. Men vi som
politiker måste se helheten och även vanliga medbor-
gares rättigheter i detta samhälle. Det är därför denna
lagreglering är nödvändig.

Anf. 152 MARGARETA SANDGREN (s)

Fru talman! Det är oroande om Kia Andreasson
inte litar på polisen. Det tycker jag är allvarligt. Den
information som efter tvångsmedlets användande inte
är till nytta för förundersökningen skall förstöras. Det
finns inga större farhågor när det gäller att informa-
tionen skulle användas otillbörligt eller att man skulle
kränka den personliga integriteten på det sättet.

Anf. 153 KIA ANDREASSON (mp)

Fru talman! Jag sade inte att jag inte litar på poli-
sen, men jag tycker inte att vi kan ge en myndighet så
stora befogenheter. Den åsikten har vi aldrig tidigare
haft, och det tycker jag verkligen inte att vi skall ha
nu heller.

Det som inte riktigt har kommit fram är det ytter-
ligare tvångsmedel som används vid hemlig kamera-
övervakning. Det måste beaktas att vi har fått ytterli-
gare ett tvångsmedel som är väldigt ingripande. Det
har inte gjorts under de tidigare utredningarna. Bara
detta faktum borde göra att det sker en lagreglering.
Nu gäller det även bilder och inte bara ljud.

Anf. 154 MARGARETA SANDGREN (s)

Fru talman! Jag sade också i mitt anförande att
Polisrättsutredningens betänkande har remissbehand-
lats. Det övervägs nu i departementet. Vi får anled-
ning att återkomma till detta under hösten. Då läggs
en lagrådsremiss fram, och då får vi ta del av remiss-
instansernas synpunkter på detta område. Vi får an-
ledning att återkomma till denna diskussion.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

TU18 Vägverkets sektorsansvar inom vägtrans-
portsystemet m.m.

Mom. 1, 7, 8 och 9 (Vägverkets sektorsansvar,
förarprövningen, användningen av anslaget A 2. Drift
och underhåll av statliga vägar och vissa bemyndi-
ganden)

1. utskottet

2. res. 1 (mp)

Votering:

287 för utskottet

15 för res. 1

47 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 70 m, 21 c, 21 fp, 18 v, 11 kds

För res. 1: 15 mp

Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 c, 5 fp, 4 v, 3 mp, 4 kds

Mom. 3 (bolagisering av Vägverkets produktionsdivi-
sion)

1. utskottet

2. res. 2 (m, c, fp)

Votering:

165 för utskottet

124 för res. 2

14 avstod

46 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 18 v, 2 mp

För res. 2: 71 m, 21 c, 21 fp, 11 kds

Avstod: 1 s, 13 mp

Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 c, 5 fp, 4 v, 3 mp, 4 kds

Eva Arvidsson (s) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från att rösta.

Marianne Samuelsson anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 6 (ledningsansvaret för trafikövervakningen)

1. utskottet

2. res. 4 (fp)

Votering:

267 för utskottet

21 för res. 4

14 avstod

47 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 71 m, 21 c, 18 v, 11 kds

För res. 4: 21 fp

Avstod: 14 mp

Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU19 Säkerhetsskydd

Mom. 1 (avslag på proposition 1995/96:129)

1. utskottet

2. res. 1 (v)

Votering:

284 för utskottet

19 för res. 1

46 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 71 m, 21 c, 21 fp, 14 mp, 11 kds

För res. 1: 18 v, 1 mp

Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 c, 5 fp, 4 v, 3 mp, 4 kds

Mom. 3 (indelningen i säkerhetsklasser m.m.)

1. utskottet

2. res. 3 (mp)

Votering:

287 för utskottet

15 för res. 3

47 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 70 m, 21 c, 21 fp, 18 v, 11 kds

För res. 3: 15 mp

Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 c, 5 fp, 4 v, 3 mp, 4 kds

Mom. 6 (kommunicering med den kontrollerade)

1. utskottet

2. res. 6 (v)

Votering:

269 för utskottet

33 för res. 6

47 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 71 m, 21 c, 21 fp, 11 kds

För res. 6: 18 v, 15 mp

Frånvarande: 16 s, 9 m, 6 c, 5 fp, 4 v, 3 mp, 4 kds

Mom. 7 (domstolsprövning av kommuniceringsfrå-
gan)

1. utskottet

2. res. 7 (mp)

Votering:

289 för utskottet

15 för res. 7

45 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 71 m, 21 c, 21 fp, 18 v, 12 kds

För res. 7: 15 mp

Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 c, 5 fp, 4 v, 3 mp, 3 kds

Mom. 9 (skyddet för inhämtade uppgifter)

1. utskottet

2. res. 9 (mp)

Votering:

273 för utskottet

30 för res. 9

46 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 71 m, 21 c, 21 fp, 2 v, 12 kds

För res. 9: 16 v, 14 mp

Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 c, 5 fp, 4 v, 4 mp, 3 kds

Mom. 13 (riktlinjer för Säkerhetspolisens register)

1. utskottet

2. res. 12 (v)

Votering:

269 för utskottet

33 för res. 12

47 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 145 s, 70 m, 21 c, 21 fp, 12 kds

För res. 12: 18 v, 15 mp

Frånvarande: 16 s, 10 m, 6 c, 5 fp, 4 v, 3 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JuU20 Teleoperatörernas skyldigheter vid hemlig
teleavlyssning och hemlig teleövervakning

Mom. 2 (överskottsinformation)

1. utskottet

2. res. (fp, v, mp)

Votering:

248 för utskottet

53 för res.

1 avstod

47 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 146 s, 70 m, 20 c, 12 kds

För res.: 20 fp, 18 v, 15 mp

Avstod: 1 c

Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 c, 6 fp, 4 v, 3 mp, 3 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Beslut om uppskjuten votering

På förslag av andre vice talmannen medgav kam-
maren att återstående ärenden på dagens föredrag-
ningslista fick avgöras i ett sammanhang vid morgon-
dagens sammanträde.

11 § Några frågor om rättsprövning m.m.

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1995/96:KU25

Några frågor om rättsprövning m.m. (prop.
1995/96:133)

Anf. 155 JERRY MARTINGER (m)

Fru talman! I konstitutionsutskottets betänkande
1995/96:KU25 behandlas regeringens förslag om att
permanenta den från år 1988 tidsbegränsade lagen om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut, den s.k.
rättsprövningslagen.

Inledningsvis vill jag på mitt partis vägnar fram-
hålla att vi sätter stort värde på att rättsprövningslagen
nu permanentas. Den hittills tidsbegränsade lagstift-
ningen har enligt min mening närmast varit att betrak-
ta som en nödlösning. Vi får nämligen inte glömma
bort varför det här provisoriet ursprungligen kom till.

Efter det att Sverige ratificerade Europakonven-
tionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna år 1952 har Europadomsto-
len vid upprepade tillfällen konstaterat att Sverige har
brustit i sina konventionsåtaganden enligt konventio-
nens artikel 6 som anger att envar, när det gäller
prövning av hans eller hennes civila rättigheter och
skyldigheter, skall vara berättigad till en opartisk och
offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oav-
hängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.

Att Sverige lever upp till konventionsåtagandena
är än mer angeläget i dag, eftersom Europakonventio-
nen sedan den 1 januari 1995 utgör en integrerad del
av svensk lag. Genom inkorporeringen är konventio-
nen direkt tillämplig och kan åberopas av var och en
inför svenska förvaltningsmyndigheter och domstolar.

Vi hade dock önskat att regeringens förslag på
några viktiga punkter hade gått längre. När det gäller
rättsprövningslagens tillämpningsområde har vi i en
reservation tillsammans med Folkpartiet, Miljöpartiet
och Vänsterpartiet framhållit betydelsen av att frågan
om lagens tillämpningsområde ytterligare övervägs,
särskilt vad gäller gynnande beslut.

Skälet till att vi här har reserverat oss är att en
förutsättning för rättsprövning hittills har varit att
förvaltningsärendet gäller något förhållande som rör
tillämpningen av civilrättsliga eller betungande of-
fentligrättsliga normer, dvs. de förhållanden som
avses i 8 kap. 2 och 3 §§ i regeringsformen.

Det här innebär de facto en inskränkning i förhål-
lande till Europakonventionens artikel 6 som talar om
"civila rättigheter och skyldigheter", som enligt vår
och också många remissinstansers mening sträcker sig
betydligt längre än vad som kommer till uttryck i
regeringsformens civilrättsliga eller betungande of-
fentligrättsliga normer.

Regeringen säger sig dock inte vara beredd att fö-
reslå en ändring som närmare ansluter sig till Europa-
konventionens krav. Vi moderater menar att det nu är
hög tid att i den svenska lagstiftningen fullt ut knyta
an till Europakonventionens civila rättigheter och
skyldigheter, i synnerhet som konventionen nu är
svensk lag.

Detta skulle underlätta för svensk rättspraxis att
utvecklas i samklang med utvecklingen av praxis
enligt konventionen. Den nuvarande skillnaden för
rättsprövningslagens tillämpningsområde i förhållan-
de till konventionen, och som regeringen vill hålla
fast vid, innebär att vi tvingas leva med en i mitt tycke
onödig oklarhet, som dessutom riskerar att få till följd
att Sverige på nytt fälls för brott mot Europakonven-
tionen och därmed också kan kritiseras för att vi som
land inte lever upp till vår egen lagstiftning. Jag tyck-
er att det vore minst sagt pinsamt att behöva uppleva
något sådant.

För att stärka den enskildes rättssäkerhet och för
att anpassa svensk lag till våra internationella åtagan-
den är det enligt oss moderater också nödvändigt att
komplettera regeringens förslag med en regel om
generell möjlighet till dröjsmålstalan i förvaltningsä-
renden. I dag finns ingen generell möjlighet för en-
skilda att gå till domstol och få en myndighets lång-
samma handläggningstider prövade. Den som är
missnöjd med en myndighets handläggningstid i sitt
ärende är hänvisad till framför allt JO och JK. Men
det innebär ingen garanti för att beslut kommer till
stånd i den enskildes ärende. Inte heller har kravet i
t.ex. 7 § förvaltningslagen, om att myndigheter skall
handlägga sina ärenden med skyndsamhet, kommit att
utgöra någon garanti för att så verkligen sker. Jag tror
att vi alla kan skriva under på att det är på det sättet.

För dem som utsätts för en orimligt lång hand-
läggningstid av ett förvaltningsärende torde de medel
som i dag står till buds framstå som tämligen värdelö-
sa. De inte alltför få människor som råkar ut för detta
har de facto ingen instans att vända sig till som på
allvar tar sig an och prövar om myndigheten på grund
av passivitet eller slarv, eller både-och, underlåtit att i
rimlig tid fatta beslut i ärendet. Det skapar inte bara
otrygghet för dem som drabbas, utan det kan också
innebära förluster, då det bl.a. kan försvåra planering-
en av t.ex. investeringar, för att nu bara ta ett exem-
pel.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1
och 3 till betänkandet.

Anf. 156 KENNETH KVIST (v)

Fru talman! Jag kan till fullo instämma i det som
Jerry Martinger har sagt. Det tillhör inte vanligheten
att vänster och höger möts, men i en sådan här fråga
gör vi det.

Jag anser att det är av utomordentlig vikt att Sve-
rige lever upp till sina förpliktelser enligt de interna-
tionella konventioner som vi inte bara har skrivit på
utan dessutom har införlivat med svensk lag. Det gör
att rättsprövningslagens tillämpningsområde också
måste följa Europakonventionens stadganden.

När det gäller reservation nr 3 har jag samma
mening som Jerry Martinger. Det finns ett talesätt:
Långsam rättvisa är ofta ingen rättvisa. Det betyder
att den som får rätt ibland inte har någon glädje av
detta, om beslutet kommer alldeles för sent. Då måste
det finnas en möjlighet att föra dröjsmålstalan.

När det gäller reservation nr 2 går Jerry Mar-
tingers och mina åsikter möjligen isär, eftersom han
inte är med om den, men där är Folkpartiet och Mil-
jöpartiet överens med oss i Vänsterpartiet. Det gäller
frågan om fullföljdshänvisning. Alla människor har
inte samma kännedom och samma insikt om sina
rättigheter och om sina möjligheter. Vi skall ju inte
bara ha likhet inför lagen, utan vi bör också så långt
möjligt ha lika möjligheter att använda lagen. Därför
menar vi att det är nödvändigt med en obligatorisk
fullföljdshänvisning, som gör att man har rätt att få
reda på när man har möjlighet att ansöka om rätt-
sprövning.

När det gäller utskottets argumentering på denna
punkt, är det ju fromma förhoppningar som odlas i
utskottsmajoritetens yttrande, som på intet sätt är
bindande för myndigheterna. Det faktiska utfallet av
att de "bör" uttala osv. är att den här informationen
nog i allmänhet inte lämnas. Då blir det som vi har
varnat för i motionen och i reservationen, dvs. att det
är de mest välinformerade eller de som ser till att de
har välinformerade advokater som kommer att kunna
utnyttja den här möjligheten.

Det argumenteras också kring detta och sägs att
det inte är någonting som omedelbart ges. Nej, det är
sant, men motsvarande företeelse finns också inom
hovrätten. Det ges en besvärshänvisning till Högsta
domstolen, trots att det också i det fallet fordras ett
prövningstillstånd innan frågan tas upp där. Jag ser
egentligen inte att det som utskottsmajoriteten där
presterar är ett argument i saken.

Med dessa ord vill jag, fru talman, yrka bifall till
reservationerna nr 1 och 3, men också till reservation
nr 2.

Anf. 157 PETER ERIKSSON (mp)

Fru talman! Både Jerry Martinger och Kenneth
Kvist har tagit upp de frågor som jag tänkte ta upp,
och de har gjort det på ett bra sätt. Jag skall därför
inte bli långrandig.

Sverige har en inte alltför ärofylld historia när det
gäller Europadomstolen, utan vi har blivit fällda ett
antal gånger. De åtgärder som har vidtagits i Sverige,
bl.a. rättsprövningslagen, för att komma till rätta med
de brister som finns i det svenska rättssystemet, är
tyvärr inte så långt gångna att vi kan säga att vi inte
skall behöva bli fällda av Europadomstolen fler gång-
er. Även med de ändringar som sker nu kvarstår all-
varliga brister. Rättsprövningsinstitutet utgör inte en
tillräcklig garanti för att motsvara Europakonventio-
nens krav på domstolsprövning av förvaltningsbeslut.

Särskilt i ett läge när vi har införlivat Europakon-
ventionen med svensk lag tycker man att en utgångs-
punkt borde vara att försöka täcka in alla delar av
konventionen, så att Sverige inte skall bli dömt därför
att det finns brister i det svenska rättssystemet.

Därför vill jag att vi skall få in också gynnande
beslut fullt ut i rättsprövningslagens tillämpningsom-
råde. Det är det som reservation 1 gäller. Vi har
skrivit en motion om det, och vi har nu reservationen
tillsammans med Vänsterpartiet och Moderaterna.

Jag vill också yrka bifall till reservation 2. Det är
väldigt många som inte känner till möjligheterna till
prövning genom Europakonventionen. Jag tycker
därför att det finns en särskild anledning för myndig-
heterna att ha en klar fullföljdshänvisning när någon
får myndighetsbeslut emot sig. Därför vill vi be att
regeringen skall återkomma till riksdagen med ett
förslag om hur en sådan fullföljdshänvisning skall se
ut.

Jag yrkar alltså bifall till reservationerna 1 och 2.

Anf. 158 BARBRO HIETALA
NORDLUND (s)

Fru talman! Vid tiden för införandet av rättspröv-
ningslagen framhölls det klart att rättsprövning är ett
rättsinstitut som öppnar en särskild väg till förvalt-
ningsdomstol när den vanliga överklagandevägen inte
står till buds.

Lagen om rättsprövning infördes för att säkerställa
att svensk rätt motsvarar Sveriges åtaganden enligt
artikel 6 i den europeiska konventionen, alltså till
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grund-
läggande friheterna. I proposition 133 föreslår rege-
ringen att rättsprövningslagen skall permanentas.
Vidare föreslås också att en ny bestämmelse om möj-
lighet till muntlig förhandling i rättsprövningsärenden
skall införas. Snart åtta års tillämpning av rättspröv-
ningslagen har givit goda erfarenheter.

Fru talman! Av föregående talares inlägg i detta
ärende framgår det tydligt på vilka punkter i utskottets
betänkande det finns reservationer. Jag skall kort
kommentera motionerna och utskottsmajoritetens
ställningstagande.

För det första: Tre motioner tar upp frågan om
vidgat tillämpningsområde. I propositionen gör rege-
ringen den bedömningen att rättsprövningslagens
tillämpningsområde för närvarande inte bör utvidgas.
Som rättsläget ser ut nu talar det faktiskt för att
svensk rätt uppfyller kraven på rätt till domstolspröv-
ning. Sverige lever upp till sina förpliktelser. Det
finns inget som talar för motsatsen. Vi gör det dels
genom möjligheten till ordinär, vanlig domstolspröv-
ning, dels genom rättsprövningsinstitutet.

Självklart skall våra regler uppfylla Konventio-
nens krav. Något annat är de givetvis inte tal om. Det
är inte meningen att lagen om inkorporering av Euro-
pakonventionen skall ersätta annan lagstiftning. Är
det så att det finns brister i vår lagstiftning skall detta
rättas till.

I fråga om utvidgning av lagen krävs ytterligare
överväganden och erfarenheter. Jag tycker att rege-
ringen intar en mycket öppen attityd. Den säger också
att den avser att återkomma om det visar sig att det
behövs.

Europakonventionens innebörd utvecklas ständigt
genom domstolens praxis. Domstolen har t.ex. givit
begreppet civila rättigheter och skyldigheter en allt
vidare tolkning. Utskottsmajoritetens bedömning är
således också att det i nuläget inte finns någon anled-
ning att införa begreppet civila rättigheter och skyl-
digheter i rättsprövningslagen.

Fru talman! Den andra frågan jag vill ta upp gäller
fullföljdshänvisning. I två motioner föreslås att full-
följdshänvisning införs. Denna fråga är prövad såväl i
förarbetena till rättsprövningslagen som senare med
anledning av ett KU-betänkande 1991/92 i normgiv-
ningsfrågor. Utskottsmajoriteten gör, i likhet med
regeringen, bedömningen att det inte skall införas
någon sådan regel. Anledningen är att rättsprövning
inte är ett vanligt rättsmedel, utan snarare ett så kallat
extraordinärt rättsmedel. Det är ingen from förhopp-
ning utan ett konstaterande att vi måste sprida infor-
mation och kunskap om det faktiska förhållandet.

Ett införande av en ny generell fullföljdshänvis-
ning riskerar också att skapa förväntningar som ibland
kan vara orimliga eftersom det är svårt att identifiera
de fall som kan komma i fråga för rättsprövning.
Tillämpningsområdet är trots allt begränsat. Utveck-
lingen går också mot att allt fler förvaltningsbeslut
blir möjliga att överklaga. Det kommer sannolikt att
leda till att tillämpningsområdet minskas ytterligare.

I betänkandet framhåller vi betydelsen av att
myndigheterna och regeringen har ett informations-
ansvar, och att man tar detta ansvar. Myndigheterna
har dessutom en serviceskyldighet.

Det är viktigt att man ser till att sprida en generell
information för att öka kunskapen om rättsprövning-
slagen bland medborgarna. Jag utgår också från att
om någon är missnöjd med ett förvaltningsbeslut som
inte går att överklaga och undrar hur beslutet kan
ändras, skall myndigheten upplysa om möjligheten till
rättsprövning.

Fru talman! För det tredje tar jag upp frågan om
dröjsmålstalan. I två motioner förespråkas en generell
möjlighet till dröjsmålstalan. Enligt EG-rätten, eller
den europeiska konventionen, krävs inte att det skall
finnas en allmän rätt till dröjsmålstalan, även om det
finns vissa EG-direktiv inom t.ex. det finansiella
området. I dessa fall har Sverige också infört regler
om dröjsmålstalan. Det gäller t.ex. bankrörelselagen.
Av detta finns erfarenheter att vinna innan man går
vidare.

I svensk rätt finns krav på att myndigheterna skall
handlägga sina ärenden skyndsamt. Enligt förvalt-
ningslagens 7 § skall ett ärende där någon enskild är
part handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möj-
ligt utan att säkerheten eftersätts.

Vi har också medel mot långsam handläggning,
främst genom JO:s och JK:s tillsynsverksamhet. JK
kräver in ärenden från alla myndigheter. Den s.k. JK-
listan registrerar ärenden som är över två år. Det är
inte heller så enkelt och självklart att handläggnings-
tiderna totalt sett automatiskt blir kortare för att det
införs regler om dröjsmålstalan. Dröjsmål, i den ut-
sträckning det nu förekommer, beror på olika förhål-
landen. Det kan vara fråga om ärendeanhopning och
arbetsbelastning. Ett ärendes komplexitet kan också
göra att det måste få ta tid.

Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i be-
tänkandet i dess helhet och avslag på de fyra motio-
nerna och de tre reservationerna.

Anf. 159 JERRY MARTINGER (m)

Fru talman! Barbro Hietala Nordlund säger att re-
geringen intar en mycket öppen attityd när det gäller
de förändringar som förespråkas av andra partier i
detta ärende. Jag tycker tvärtom att regeringen och
utskottsmajoriteten stänger flera dörrar på det här
området. Det är mycket typiskt för Socialdemokrater-
na.

Socialdemokraterna har ofta givit sig ut för att fö-
reträda de svaga grupperna i samhället. Samtidigt har
man fört en politik som i realiteten stärkt de redan
starkas ställning. Det gäller klyftorna mellan rik och
fattig, som många gånger har ökat just på grund av att
socialdemokratisk politik banat väg för olika typer av
spekulation som bara kunnat göras av dem som redan
har gott om pengar.

Det gäller också på rättstrygghetens område. Ned-
rustningen av bl.a. polisens resurser har medfört att
verklig trygghet endast kan fås av dem som har råd att
på olika sätt köpa sig sådan trygghet, t.ex. bevakning
av säkerhetsföretag eller installation av dyra lar-
manordningar. Gamla fru Johansson, som bara har sin
pension att leva på, kan ju knappast köpa sig ett dyrt
larm.

I det här fallet gäller det den position som stat och
myndigheter har i förhållande till den enskilde med-
borgaren. Man kan rent av påstå att själva grundvalen
för socialdemokratins styrka ligger i den statliga och
myndighetsmässiga dominansen i förhållande till
enskilda människor.

Det är då ingen tillfällighet att man från socialde-
mokratisk sida är tveksam till att knyta an till Europa-
konventionens civila rättigheter och skyldigheter och
att man inte vill införa en regel om generell möjlighet
till dröjsmålstalan i förvaltningsärenden, dvs. att den
enskilde skall ges rätt att i domstol få prövat myndig-
heternas handläggningstider. Sådana förändringar
skulle ju självfallet stärka den enskilde i förhållande
till stat och myndigheter och minska ett statsbärande
partis möjlighet att verka.

Anf. 160 BARBRO HIETALA
NORDLUND (s)

Fru talman! Jerry Martingers nästan allmänpolitis-
ka utfall avstår jag från att debattera. Men jag värjer
mig definitivt när han påstår att detta förslag skulle
vara ett utslag av Socialdemokraternas pålagor på
fattiga och svaga grupper i samhället. Det är precis
tvärtom!

Jerry Martinger är klart medveten om de föränd-
ringar som nu föreslås i rättsprövningslagen och om
det vidare arbete som pågår inom regeringskansliet
när det gäller att utveckla dessa områden. Det beslut
som vi i dag diskuterar handlar om att detta skall ske
med befintliga resurser.

Moderaterna med Jerry Martinger i spetsen har väl
ingen aning om i vilken riktning kostnadsutvecklingen
skulle gå under de förhållanden som han faktiskt
kräver ytterligare resurser för att det också skall få
konsekvenser om man inför de instanser som han
förespråkar.

Jag tycker att detta är en positiv utveckling. Den är
ett uttryck för öppenhet och förändringsambitioner
hos regeringen och i utskottsmajoritetens betänkande.

Anf. 161 JERRY MARTINGER (m)

Fru talman! Barbro Hietala Nordlund påstår att det
är förbättringar på gång och att regeringens inställning
i denna fråga innebär en utvidgning av vissa möjlighe-
ter, osv. Men jag skulle vilja fråga vilka förbättringar
det innebär för den enskilde när han eller hon känner
sig illa behandlad eller förorättad av en myndighet. I
dag kan han eller hon egentligen bara gå till JO och
JK osv. Vad innebär det för förbättringar när han eller
hon även i fortsättningen bara skall kunna göra sam-
ma sak? Ett uttalande från t.ex. JO hjälper ju knappast
den enskilde medborgaren i ett specifikt och enskilt
ärende. Ett uttalande kan naturligtvis resultera i att
man hos myndigheter i allmänhet eller hos en viss
myndighet skapar bättre rutiner för andra och framti-
da ärenden. Men för den enskilde som känner sig illa
behandlad här och nu blir rättssäkerheten inte större
på något sätt. Han eller hon har inga som helst garan-
tier för att hans ärende påskyndas om man inte inför
den möjlighet som nu har föreslagits av flera av op-
positionspartierna.

Anf. 162 BARBRO HIETALA
NORDLUND (s)

Fru talman! Det skulle inte, som Jerry Martinger
påstår, garanterat innebära förbättringar bara därför
att man inför möjlighet till fullföljdshänvisning. Det
är inte heller så bara att gå till JO och JK.

Det kan också vara så att det är mycket snyggt tal i
det som Jerry Martinger förespråkar. Han vill införa
rättigheter och möjligheter till befolkningen. Men han
vill inte tillföra några resurser. Vad ger det då för
generell förbättrad verkan för den enskilde? Det är väl
bättre att som vi gör tala i klartext. Nu prövar vi det
som regeringen föreslår för att se vilka åtgärder som
kan behöva vidtas i framtiden.

Anf. 163 KENNETH KVIST (v)

Fru talman! Kammarens regler förbjuder mig att
kommentera det föregående replikskiftet. Jag får nöja
mig med att kommentera vad fru Barbro Hietala
Nordlund har sagt. När hon och Jerry Martinger talade
om fördelningspolitiken kunde hon möjligen ha erin-
rat Jerry Martinger om sagan om tjuven som pekar på
sitt offer och ropar: ta fast tjuven.

När det gäller att ha en öppen attityd kanske den
öppna attityden blir sådan att när Europadomstolen på
nytt kommer att fälla Sverige i ett sådant här ärende
kommer regeringen att tvingas att retirera och inta
ståndpunkter i reservationens riktning att vidga
tillämpningsområdet.

När det gäller fullföljdshänvisning säger Barbro
Hietala Nordlund att det är en extraordinär insats att
få rättsprövning. Hon säger också att utvecklingen
visar att området där man kan få rättsprövning kom-
mer att krympa. Men det berör inte saken om full-
följdshänvisning. Människor har olika information
och olika möjligheter inför rättsinstanserna. En full-
följdshänvisning som anger rättigheterna gynnar fak-
tiskt bäst dem som har de sämsta resurserna i det här
sammanhanget. Därför är det en jämlikhetsfråga.

Anf. 164 BARBRO HIETALA
NORDLUND (s)

Fru talman! Jag kan känna stor sympati och för-
ståelse för det som Kenneth Kvist anför, eftersom det
handlar om en vida större fråga än den som handlar
om rättsprövningslagens fullföljdshänvisning, nämli-
gen i vilken utsträckning människor har tillgång till
information. Det är i många stycken en klassfråga. Jag
är enig med Kenneth Kvist om det.

Det arbete som regeringen har utfört under dåva-
rande ministern Ingela Thalén när det gäller frågan
om att sprida information och kunskap om beslut och
myndighetsfrågor är mycket intressant.

Kenneth Kvist, jag vill påstå att kännedomen om
frågan om information och kunskap i samhället om
rättsprövningslagen är dålig hos de allra flesta. Det är
en svår och krånglig fråga att sätta sig in i. Jag menar
att myndigheter och regering har ett stort ansvar i
detta sammanhang som de måste ta på större allvar än
vad de kanske har gjort.

Anf. 165 KENNETH KVIST (v)

Fru talman! Jag noterar att utskottsmajoritetens
taleskvinna har en positiv förståelse för reservationen.
Men problemet är att det är en svårtillgänglig materia.
Därför behöver människor få en redovisning av att de
har möjlighet till rättsprövning, även om det först görs
en prövning innan rättsprövning kan komma till stånd.
Men just på grund av att det är en svår fråga, som
Barbro Hietala Nordlund säger, borde det faktiskt
finnas en fullföljdshänvisning. Vi resonerar ungefär
på samma sätt, men våra slutsatser är tyvärr olika på
denna punkt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 maj.)

12 § Ändringar i resegarantilagen

Föredrogs

Lagutskottets betänkande 1995/96:LU25

Ändringar i resegarantilagen (prop. 1995/96:182)

Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.

(Beslut skulle fattas den 9 maj.)

13 § Konventionen om skydd av personal i FN-
insatser och därtill anknuten personal

Föredrogs

Utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU16

Konventionen om skydd av personal i FN-insatser
och därtill anknuten personal (prop. 1995/96:132)

Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.

(Beslut skulle fattas den 9 maj.)

14 § Rättslig reglering av samverkan för fred

Föredrogs

Försvarsutskottets betänkande 1995/96:FöU4

Rättslig reglering av samverkan för fred (prop.
1995/96:37)

Anf. 166 HÅKAN JUHOLT (s)

Fru talman! Det var i samband med NATO:s
toppmöte i Bryssel i januari 1994 som organisationen
inbjöd till en ny form av samarbete inom ramen för
vad som kom att kallas Partnerskap för fred.

Riksdag och regering ställde sig positiva till inbju-
dan och ansåg att PFF kunde komma att utgöra ett
viktigt steg mot en ny säkerhetsordning för Europa.

Utgångspunkten för allt deltagande i PFF-
programmet är att varje stat själv definierar de områ-
den inom vilka den tycker att det är lämpligt och
angeläget att delta. PFF-programmets totala omfatt-
ning lades fast i ett ramdokument som Sverige under-
tecknade i maj 1994. Det ramdokumentet är inte juri-
diskt bindande.

Som en följd av Sveriges deltagande i PFF upp-
kom frågan om vilken rättslig reglering som samarbe-
tet kräver. I november 1994 tillsatte regeringen en
utredare med uppgift att kartlägga de olika frågorna
om rättslig status för personal, ansvar, skadestånd och
annat som kan komma upp i samband med försvarets
fredsbefrämjande samarbete i Sverige eller utom-
lands. Den utredningens resultat har nu lett fram till
en proposition och ett utskottsbetänkande.

Försvarsutskottet står enigt bakom de förslag till
rättsliga regleringar som nu har föreslagits av rege-
ringen. Inget parti är emot. Miljöpartiet vill dock ha
ytterligare reglering på en del områden som de övriga
partierna i utskottet inte anser har att göra med den
här propositionen.

Samarbetet inom ramen för PFF-avtalet är lång-
siktigt och årligen återkommande. Utskottets uppfatt-
ning är därför att det är nödvändigt att de rättsliga
frågorna får en enhetlig och långsiktig reglering. I
första hand gäller det att inom straff- och skadestånds-
rättsliga områden anpassa svensk lagstiftning till de
avtal som nu är aktuella.

Utskottet anser dock att det är en svaghet att det
endast är det militära samarbetet som på det här sättet
regleras juridiskt. Liknande reglering behövs även för
att reglera det civila samarbetet, inte minst i samband
med olika humanitära räddningsaktioner. Utskottet
förutsätter därför att regeringen aktivt verkar för att få
fram ett avtal som även reglerar det civila samarbetet,
och utskottet begär att regeringen återkommer till
riksdagen i denna fråga.

Fru talman! Med denna argumentering yrkar jag
bifall till hemställan i utskottets betänkande.

Anf. 167 ANNIKA NORDGREN (mp)

Fru talman! Miljöpartiet har många synpunkter på
Sveriges deltagande i fredssamarbetet inom ramen för
Partnerskap för fred, och vi ämnar återkomma till
detta. Det här betänkandet har tillkommit med anled-
ning av rättsliga regleringar av PFF. Jag vill ändå
passa på att ta upp en del frågor som enligt min me-
ning saknas i betänkandet.

PFF är ett samarbete inom NATO-strukturen, där
man vill utveckla stridskrafter som har större förmåga
att samarbeta med stridskrafter inom NATO-staterna
och i militärt alliansfria länder. Sveriges inträde i PFF
föregicks av information från regeringen till Utrikes-
nämnden, och Utrikesdepartementet gjorde föredrag-
ningar inför konstitutionsutskottet. I regeringens skri-
velse 1993/94:207 uttalas att regeringen efter nog-
grant övervägande har kommit fram till slutsatsen att
det ligger i Sveriges intresse att delta i detta samarbe-
te.

I samband med undertecknandet av ramdokumen-
tet överlämnades det s.k. presentationsdokumentet. I
detta dokument redovisar Sverige vilka former av
samarbete som vi vill medverka i och vilka resurser
som vi ställer till förfogande. Sverige har i sitt presen-
tationsdokument sagt att ett övergripande och lång-
siktigt mål för Sveriges deltagande i PFF är att bidra
till skapande av en ny säkerhetsordning i Europa.
Enligt detta dokument är Sverige berett att bidra med
sin erfarenhet på det fredsbevarande området och på
andra områden, som t.ex. räddningstjänstverksamhet.

I en annan skrivelse anförs att när detta samråd
fullföljs, kommer sedan det för det enskilda deltagar-
landet bindande steget i form av en bilateral överens-
kommelse mellan landet i fråga och NATO om ett
partnerskapsprogram, och detta program innehåller
samtliga aktiviteter som NATO erbjuder och alla
aktiviteter som medlemsstaterna erbjuder. Slutligen
samråder NATO-staterna med respektive medlemssta-
ter för att enas om ett individuellt partnerskapspro-
gram, IPP. Här framgår målet för deltagandet, vad
landet utfäste sig och deltar i samt vilka resurser det
ställer till förfogande.

Det IPP som nu gäller för Sverige godkändes av
regeringen i november 1994. I januari 1996 beslutade
regeringen att Sverige skall underteckna PFF-avtalet
samt om ett tilläggsprotokoll som reglerar frågan om
dödsstraff.

Var står vi då i dag? Genom reglerna i 10 kap. re-
geringsformen garanteras riksdagen inflytande över
viktiga utrikespolitiska avgöranden. Flera av bestäm-
melserna i kapitlet är inriktade på att regeringen skall
vara förhindrad att ställa riksdagen inför fullbordat
faktum. Enligt 2 § i detta kapitel får regeringen inte
ingå en bindande överenskommelse utan att riksdagen
godkänt detta, om överenskommelsen förutsätter att
lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas eller
om den i övrigt gäller ett ämne i vilket riksdagen skall
besluta, exempelvis genom att bevilja nya anslag.
Också en överenskommelse som är av större vikt skall
godkännas av riksdagen.

I SOU 1995:53 anförs att det har hävdats att ett
ramavtal inte behöver behandlas av riksdagen trots att
det är fråga om bindande internationella överens-
kommelser och trots att det har varit fullt klart att de
åsyftade efterkommande särskilda avtalen skulle
kräva såväl anslagsbeslut som lagstiftningsåtgärder.
Utredaren menar att denna bedömning kan ifrågasät-
tas och att redan ett ramavtal borde ha godkänts av
riksdagen, eftersom regeringen - som det heter i
SOU-betänkandet - när de efterföljande överens-
kommelserna föreläggs riksdagen för godkännande i
viss mån redan har bundit riksdagen.

Om riksdagen skulle avslå regeringens hemställan
om godkännande av följdavtal, kommer Sverige att
bryta mot intentionerna i ramavtalet. Jag tycker att det
är en märklig ordning att regeringen förhandlar och
undertecknar de här avtalen utan att först höra riksda-
gen, och detta påpekas, som sagt, också i SOU-
betänkandet.

Riksdagen har alltså inte kunnat medverka till den
förhandlingsposition som Sverige skall inta och på-
verka vad Sverige skall delta i. Fru talman! Frågan i
dag är hur vi säkrar riksdagens inflytande i framtiden.

Jag anser speciellt beträffande beslut om IPP, som
jag tidigare nämnde och som anger vad Sverige skall
medverka i och vår viljeinriktning, att det borde vara
självklart att detta skall förläggas till riksdagen. Detta
borde enligt min mening försvarsutskottet ha passat
på att skriva i betänkandet.

Det finns flera områden där försvarsutskottet en-
ligt min mening borde ha varit mer offensivt. Det
gäller också de kostnader som PFF-samarbetet inne-
bär för Sverige. Varje land bekostar sina egna utgifter
för PFF-medlemskapet. Det är inte bara fråga om
direkta kostnader, såsom för material, transporter till
övningar osv., utan också kostnader för ett ökat antal
personer utomlands. Vi anser att de beräknade årliga
kostnaderna för PFF-medlemskapet bör redovisas
varje år till riksdagen i samband med att frågan för-
läggs för granskning i riksdagen.

I det gemensamma betänkandet från utrikes- och
försvarsutskotten 1995/96:UFU1 framhåller man att
om PFF-processens karaktär skulle förändras i rikt-
ning mot nya eller förändrade blockbildningar kom-
mer det att beaktas vid de tämligen återkommande
tillfällen då det blir aktuellt att gå med i part-
nerskapsprogrammet. Den här bedömningen är ett
utmärkt exempel på vad riksdagen måste få insyn i
och vad riksdagen skall göra.

Sverige deltog i två övningar hösten 1994 inom
PFF. Under 1995 har Sverige varit med i ytterligare
två övningar. Svenskt flyg och svenska ubåtar skall nu
för första gången delta i övningar inom ramen för PFF
under 1996. Som jag sade tidigare har Sverige i sitt
presentationsdokument sagt att Sverige är berett att
bidra med sin erfarenhet på det fredsbevarande områ-
det och på andra områden. Det är enligt min mening
alltså tydligt att regeringen nu har ändrat inriktningen
på formerna för Sveriges deltagande. Såvitt jag vet
har inte Sverige erfarenhet av deltagande med strids-
flyg eller ubåtar i fredsbevarande verksamhet. Det här
är alltså ännu ett exempel på ställningstagande som
riksdagen givetvis borde få göra och som borde be-
handlas i försvarsutskottet. Klart är att regeringen
glider in i ett alltmer intensivt intresse för att anpassa
material till NATO-standard, nu också flyg- och ma-
rinstridskrafter.

Både ÖCB och Räddningsverket anförde i sina
remissvar till SOU-betänkandet som föregick propo-
sitionen att regleringen av de civila aspekterna och det
ökade internationella samarbetet inte hade blivit till-
räckligt behandlade. Det här har nu försvarsutskottet
tagit i beaktande och skriver att utskottet förutsätter
att regeringen återkommer till riksdagen med regle-
ring även av den civila sidan. Detta är bra. Men jag
anser att en liknande skrivning hade varit välkommen
även när det gäller miljöfrågor.

Enligt skrivelse 1993/94:207 ser Sverige det som
ett tillfälle att genom PFF-verksamhet kunna förbättra
sin egen kapacitet att samverka med andra PFF-stater
och att utveckla rutiner för säkrare och mera effektiva
fredsbevarande operationer. Under denna rubrik faller
också miljösamarbete av olika slag. Ett exempel är
hanteringen av oljeföroreningar. Det här står alltså i
denna skrivelse, men om detta står ingenting att läsa i
regeringens proposition. Miljösamarbetsaspekterna
bör också betonas i Sveriges medverkan i PFF, vilket
är i enlighet med många PFF-staters syn på vidgade
hotbilder och inte minst av vår egen riksdag fattade
beslut om detta.

Fru talman! Jag ämnar återkomma till riksdagen i
PFF-frågorna under den allmänna motionstiden. Jag
hoppas till dess att mina utskottskamrater håller med
mig om att det är viktigt att riksdagen har inflytande
över hur Sverige agerar i PFF och inte minst varför
Sverige agerar i PFF.

Anf. 168 HÅKAN JUHOLT (s) replik

Fru talman! Var sak har sin tid. Miljöpartiet ägnar
sig åt en mångordig kritik av denna proposition som
handlar om rättslig reglering. Alla de synpunkter som
Annika Nordgren här för fram - riksdagens inflytan-
de, miljösamarbetet, beräknade kostnader - gäller
sådant som inte berörs i propositionen. Bakom denna
uppfattning står samtliga partier i utskottet utom Mil-
jöpartiet. Jag tycker att strävan till profilering i PFF-
frågan med förlov sagt går något till överdrift.

Anf. 169 ANNIKA NORDGREN (mp) re-
plik

Fru talman! Vi enades i utskottet om att vilja skri-
va in att man skall återkomma när det gäller den civila
regleringen av PFF-samarbetet. Det innebär också att
man självklart kunde, om utskottet hade velat, ha lagt
in även andra aspekter på samarbetet. Det visar också
det faktum att man tog steget att skriva in den civila
delen. Det finns mycket där utskottet kunde gå längre.

När kommer, Håkan Juholt, frågan om hur vi ga-
ranterar Sveriges inflytande i så fall upp till behand-
ling i försvarsutskottet? Om Håkan Juholt kan säga
när det kommer en skrivelse från regeringen så att vi
kan behandla frågan om riksdagens inflytande skulle
jag vara väldigt tacksam. Men frågan kom upp nu,
och jag tycker att det var ett bra tillfälle för utskottet
att deklarera för regeringen att vi vill ha insyn i detta,
vi har många synpunkter och vill fördjupa oss i dessa
frågor.

Anf. 170 HÅKAN JUHOLT (s) replik

Fru talman! Nu diskuterar vi propositionen om
rättslig reglering och samverkan för fred, och jag
ämnar inte diskutera något annat än detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 maj.)

15 § Effektivare gränskontroll

Föredrogs

Försvarsutskottets betänkande 1995/96:FöU5

Effektivare gränskontroll (prop. 1995/96:159)

Anf. 171 ANNIKA NORDGREN (mp)

Fru talman! Det är i huvudsak polisen, tullen och
kustbevakningen som i dag svarar för kontrollen vid
den svenska gränsen. Polisen har huvudansvaret för
personkontrollen vid gränserna och tullverket och
kustbevakningen får medverka i kontrollen om poli-
sen begär detta. Den deltagande personalen har då
samma befogenheter som en polisman. Någon ut-
trycklig skyldighet att medverka i polisens kontroll
finns inte för dessa myndigheter. Kontrollen avser i
första hand inresa till Sverige, eftersom någon utrese-
kontroll i princip inte förekommer i Sverige i dag.
Polisen är däremot enligt tullagen skyldig att bistå
tullen vid kontroller vid begäran därom.

Lagen om kustbevakningens medverkan vid poli-
siär verksamhet - den s.k. LKP:n - tillkom i syfte att
göra det möjligt för en kustbevakningstjänsteman att
göra snabba ingripanden i de fall polis inte är till-
gänglig.

Nuvarande bestämmelser ger en tjänsteman vid
kustbevakningen, liksom tulltjänsteman eller särskilt
förordnad passkontrollant, samma befogenheter som
en polis har i motsvarande situation när denne med-
verkar vid kontrollen.

Rikspolisstyrelsen har i samråd med kustbevak-
ningen utfärdat föreskrifter om kustbevakningens
medverkan vid in- och utresekontroller. Föreskrifterna
innebär att kustbevakningen skall medverka i polisens
inresekontroll genom att utföra passkontroll till sjöss
och, på begäran, medverka vid utresekontroller.

I SOU 1996:41 Statens maritima verksamhet står
det: "Övervakning och kontroll till sjöss utförs av
polis och kustbevakning och innefattar såväl rutinkon-
troller riktade mot fritidsbåtstrafiken som ingripanden
mot misstänkt ´människosmuggling´ med större far-
tyg."

Tullens och kustbevakningens medverkan vid ut-
länningskontrollen sträcker sig till granskning av pass
och resehandlingar samt om de tillstånd som krävs
finns. Om det behövs ytterligare utredning lämnas
ärendet vidare till polisen.

I propositionen och i utskottets betänkande före-
slås ändringar i utlänningslagen och i lagen om kust-
bevakningens medverkan vid polisiär övervakning.
Ändringarna innebär dels att tullen och kustbevak-
ningen blir skyldiga att bistå polisen vid kontroll av
utlänningars inresa till och utresa från Sverige, dels att
kustbevakningen får i uppgift att utöva sådan kontroll
i fråga om sjötrafiken.

Enligt regeringen är syftet med lagändringarna att
stärka samverkan mellan berörda myndigheter - kust-
bevakningen, polisen och tullen - vid övervakningen
av Sveriges gräns samt att med nuvarande resurser så
långt möjligt effektivisera verksamheten.

Fru talman! Det tror jag inte riktigt på.

Arbetet med att åstadkomma fri rörlighet för per-
soner och en gemensam invandrings- och asylpolitik,
innefattande även formerna för utlänningskontroll vid
EU:s yttre gränser, pågår inom ramen för Ma-
astrichtfördragets tredje pelare. Två konventionstexter
har utarbetats avseende utlänningskontrollen vid den
yttre gränsen: dels Schengenavtalet och dess
tilläggskonvention, dels yttre gränskontrolls-
konventionen, vilken är upprättad men inte under-
tecknad av samtliga medlemsstater.

Under rubriken Konsekvenser för polis, tull och
kustbevakning i Fakta Europa, Gränskontrollfrågor
och EU, kan man läsa att den yttre gränskontrolls-
konventionen ställer bl.a. krav på tullens effektivitet
och att dessa förändringar berör främst tullen, polisen
och kustbevakningen. Vidare anförs: "Ny lagstiftning
är nödvändig, inte minst för att definiera räckvidden
av myndigheternas befogenheter."

I betänkandet Varu- och personkontroll vid EU:s
yttre gräns står det att det med stor sannolikhet kom-
mer krav på utresekontroll vid de yttre gränserna,
vilket inte är obligatoriskt i Sverige i dag. Vidare
anförs att det synes råda stor enighet inom EU om att
kontrollen vid de yttre gränserna skall vara stark samt:
"Vad detta innebär i nuläget är svårt att definiera."
Det anförs också att: "Vid ett ikraftträdande av någon
av de konventioner som är under utarbetande kan en
skärpning av kontrollen krävas i vissa avseenden".
Följande rader kan också vara värda att notera:
"Brister i den yttre gränskontrollen kan leda till att
förbjudna varor och oönskade personer sprids över
hela EU:s territorium."

Regeringen skriver i propositionen: "Vilka åtgär-
der från svensk sida som kan komma att krävas till
följd av framtida överenskommelser mellan EU:s
medlemsstater rörande den yttre gränskontrollen får
bli föremål för prövning när sådana överenskommel-
ser föreligger." Härav vill man enligt min mening
göra sken av att de i propositionen föreslagna föränd-
ringarna inte är en följd av EU-medlemskapet och
förberedelserna inför det av regeringen önskade och
framförhandlade medlemskapet i Schengensamarbe-
tet.

Men man konstaterar samtidigt att Sveriges grän-
ser sedan den 1 januari 1995 till stor del utgör EU:s
yttre gräns, och man poängterar också i propositionen
Sveriges ansökan om observationsstatus i Schengen-
samarbetet med sikte på medlemskap.

Fri rörlighet för personer genom slopandet av
gränskontrollerna beskrivs ofta som en enastående
frihet för EU-staternas befolkningar. Samtidigt som
de inre gränserna och tullkontrollerna monteras ned
skall medborgarna garanteras bibehållen säkerhet.
Detta skall ske genom ett omfattande kontrollprogram
som innefattar ett europeiskt dataregister med perso-
nuppgifter av olika karaktär, en speciell EU-poliskår,
ID-kort med fingeravtryck och övervakningskameror.

Det blir en fri rörlighet under hård kontroll. Vi i
Miljöpartiet vill att de inre gränskontrollerna bibehålls
och motarbetar planerna på den utökade kontrollappa-
raten.

De yttre gränserna skall även stärkas med hjälp av
ett omfattande dataregister, som jag nämnde, med
personliga uppgifter om människor som man anser sig
ha anledning att misstänka kommer att begå brott,
framför allt illegal invandring. Därmed blir det både
krångligare och svårare för människor som bor utan-
för Schengenområdet att resa in. Den fria rörligheten
inom Schengen ökar alltså för människor och smugg-
lad narkotika men beskärs för utomeuropeiska asylsö-
kande flyktingar.

Miljöpartiet de gröna motsätter sig ett svenskt
medlemskap i Schengensamarbetet. Vi anser att avta-
let medför att gränserna öppnas för knarket, medan
murarna blir högre för utomeuropéer och flyktingar.
Slopandet av de inre gränskontrollerna medför krav
på ökad polismakt.

I betänkandet vill man effektivisera och stärka
samarbetet mellan berörda myndigheter, vilket också
Miljöpartiet anser att man skall göra. Vi anser att
detta är särskilt viktigt för skydd av den marina mil-
jön, möjlighet att ingripa vid människosmuggling och
för narkotikabekämpning.

Vi delar Sjöverksamhetskommitténs bedömning
att samverkan mellan polis och kustbevakning kan
intensifieras. Det kan t.ex. vara att i förväg samplane-
ra patrullering till sjöss, utnyttja möjligheten att blan-
da besättningar på fartyg och att se över möjligheterna
till samlokalisering i hamnar och lokaler.

Sjöverksamhetskommittén föreslår att reglerna för
kustbevakningens tjänstemän bör ses över, eftersom
de har tillkommit successivt och återfinns i flera olika
författningar. Sjöverksamhetskommittén föreslår att
reglerna skall utformas konsekvent och i möjligaste
mån samlas i en särskild författning. I den författning
som nyligen kom framhåller Sjöverksamhetskommit-
tén att kustbevakningens befogenheter att verka i
hamnar och liknande områden på land inte är tillräck-
ligt klart belysta. Detta har också kustbevakningen
själv framhållit. Vi anser att man i den översyn som vi
i Miljöpartiet föreslår bör överväga en reglering, som
innebär att lagen också tillämpas på öar, skär och i
hamnområden i samband med kustbevakningens
övervakning för att förhindra brott till havs och i
kustvatten samt i Vänern och Mälaren.

Vi anser att översynen måste göras innan man gör
de lagändringar som regeringen nu föreslår. I avvak-
tan på detta hemställer vi därför att propositionen
avslås. Vi anser att det är mycket bättre att en samlad
bedömning görs med det verkliga syftet att effektivi-
sera och samordna verksamheten. Därefter kan man
återkomma med förslag om en samlad särskild för-
fattning i stället för att, som regeringen nu gör, bädda
för Schengensamarbete och enbart inrikta sig på kon-
troll av utlänningars inresa till och utresa från Sverige.

Fru talman! Jag yrkar bifall till Miljöpartiets re-
servation.

Anf. 172 HÅKAN JUHOLT (s)

Fru talman! Det finns mycket klokskap samlad i
propositionen om effektivare gränskontroll. Det är
utskottets mening att det är angeläget att övervakning
av Sveriges gräns kan göras effektivare genom att
samverkansmöjligheterna stärks mellan polisen, tullen
och kustbevakningen. Utskottet delar därför också
regeringens uppfattning att kustbevakningens tjänste-
män måste ha erforderliga befogenheter att ingripa
vid misstanke om brott mot utlänningslagstiftningen.
Det kan exempelvis gälla att preja fartyg, ingripa mot
ett fartygs befälhavare och besättning, vidta husrann-
sakan, föra fartygs besättning och passagerare m.m.
till polismyndighet i land.

Regeringens förslag till lagändringar bör enligt ut-
skottets bedömning också främja samarbete och
samplanering mellan polisen och kustbevakningen.
Detta är något som också förordas, vilket Annika
Nordgren påtalar, i Miljöpartiets kommittémotion.

Med anledning av detta, fru talman, yrkar jag bi-
fall till utskottets hemställan.

Anf. 173 ANNIKA NORDGREN (mp) re-
plik

Fru talman! Om man nu vill genomdriva lagänd-
ringarna av just effektiviserings- och samverkansskäl
och inte med anledning av ett Schengensamarbete
eller högre murar vid EU:s yttre gräns osv., varför kan
man då inte följa Sjöverksamhetskommitténs och
kustbevakningens gemensamma åsikt att man bör
göra en samlad bedömning för att därefter återkomma
med ett förslag om en särskild författning? Nu inriktar
man sig ju enbart på kontroll av utlänningars in- och
utresa till respektive från Sverige, vilket jag tycker är
märkligt. Som jag tog upp i mitt anförande finns det
redan nu en hel rad bestämmelser för hur de olika
tjänstemännen får agera i olika situationer. Paniken
med att åstadkomma en lagändring just nu är missrik-
tad, om syftet verkligen är att åstadkomma effektivi-
serings- och samordningsvinster.

Jag tror inte att jag är alltför konspiratorisk om jag
anar att det verkliga syftet är att förbereda Schengen-
samarbetet, speciellt efter att ha läst de författningar
osv. som har föregått propositionen.

Anf. 174 HÅKAN JUHOLT (s)

Fru talman! Som jag sade också tidigare i debatten
har var sak sin tid. Detta utesluter inte att man åter-
kommer med en mer samlad bild vid ett senare tillfäl-
le. Nu behandlar vi denna proposition om effektivare
gränskontroll, och det finns ingenting i den proposi-
tionen som strider mot det som också Annika Nord-
gren talar för. Jag yrkar bifall till utskottets hemstäl-
lan i betänkandet.

Anf. 175 ANNIKA NORDGREN (mp)

Fru talman! Ja, Håkan Juholt, var sak har sin tid.
Men jag tycker att det här är viktigt och att en sådan
här viktig fråga måste debatteras. Det är tråkigt att jag
och Håkan Juholt är ensamma från utskottet här i dag
när vi diskuterar en sådan här viktig sak.

Vi har den senaste tiden sett många exempel på
steg i vad jag tycker är fel riktning - ökade murar mot
människor, ökad kontrollapparat osv. Vi går steg för
steg mot kontrollsamhället. Då tycker jag det är vik-
tigt att man inte bara säger att var sak har sin tid och
väntar på nästa skrivelse eller proposition. Redan nu
måste man ge klara och tydliga signaler till regeringen
om vad försvarsutskottet och majoriteten i Sveriges
riksdag anser.

Tyvärr är det inte en majoritet här i dag. Jag vill
ändå passa på att meddela regeringen att den gärna får
läsa protokollet nogsamt, även om vi bara är två från
försvarsutskottet som debatterar i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 maj.)

16 § Ecomet

Föredrogs

Trafikutskottets betänkande 1995/96:TU16

Ecomet (prop. 1995/96:142)

Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare
var anmäld.

(Beslut skulle fattas den 9 maj.)

17 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Proposition

1995/96:203 Konvention om social trygghet mellan
Sverige och Österrike

18 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 7 maj

1995/96:201 av Elver Jonsson (fp) till kommunika-
tionsministern

Beskattning av moderna dieselbilar

1995/96:202 av Sten Andersson (m) till jordbruksmi-
nistern

EU och travhästsporten

1995/96:203 av Elizabeth Nyström (m) till kommuni-
kationsministern

Kostnader för jordskred

Interpellationerna redovisas i bilaga som bifogas
till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 21 maj.

19 § Anmälan om skriftliga frågor

Anmäldes att följande skriftliga frågor framställts

den 7 maj

1995/96:427 av Birger Schlaug (mp) till statsrådet
Leif Pagrotsky

Vapenexport till Dubai

1995/96:428 av Erik Arthur Egervärn (c) till justi-
tieministern

Klotter på husfasader och andra platser

Frågorna redovisas i bilaga som bifogas till riks-
dagens snabbprotokoll tisdagen den 21 maj.

20 § Anmälan om svar på skriftliga frågor

Anmäldes att följande svar på skriftliga frågor in-
kommit

den 7 maj

1995/96:381 av Eva Goës (mp) till statsrådet Pierre
Schori

Avvisning av kosova-albaner

1995/96:408 av Maggi Mikaelsson (v) till näringsmi-
nistern

Jordförvärvslagen

1995/96:411 av Ingrid Skeppstedt (c) till kommuni-
kationsministern

Vägvisning till företag och institutioner

den 8 maj

1995/96:397 av Jan Backman (m) till miljöministern

Prioritering av miljöprojekt

1995/96:399 av Birgitta Gidblom (s) till utrikesminis-
tern

Kärnkraftverk och kärnavfall på Kolahalvön

1995/96:412 av Birgitta Hambraeus (c) till statsminis-
tern

Kampanj för EMU

1995/96:414 av Anders Nilsson (s) till utbildningsmi-
nistern

Korttidsstudiestödet

1995/96:415 av Elizabeth Nyström (m) till närings-
ministern

Den elintensiva basindustrin

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 21 maj.

21 § Kammaren åtskildes kl. 18.22.

Förhandlingarna leddes

av andre vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 6 § anf. 25 (delvis),

av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 77
(delvis),

av förste vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 123
(delvis),

av talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 151 (delvis)
och

av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.