Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:38 Torsdagen den 14 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1995/96:38

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1995/96:38 Torsdagen den 14 december Kl. 9.00 12.10

---

14.30 - 15.35

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

_____________________________________________________________________

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 8 december.

2 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1995/96:116 till justitieutskottet

1995/96:117 till socialutskottet

Kammaren biföll talmannnens förslag att mo-
tionstiden för ovan angivna propositioner skulle för-
längas till den 26 januari 1996.

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter

Näringsutskottets betänkanden 1995/96:NU8-NU10.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1995/96:AU5

4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som
slutdebatterats den 13 december

TU7 Gotlandstrafiken

Mom. 1 (färjetrafikens lagreglering)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

Votering:

226 för utskottet

68 för res. 1

55 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 140 s, 20 c, 21 fp, 18 v, 16 mp, 11
kds

För res. 1: 68 m

Frånvarande: 21 s, 12 m, 7 c, 5 fp, 4 v, 2 mp, 4
kds

Mom. 3 (fastlandshamnar)

1. utskottet

2. res. 4 (c, v, mp)

Votering:

227 för utskottet

71 för res. 4

2 avstod

49 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 135 s, 70 m, 22 fp

För res. 4: 6 s, 19 c, 18 v, 17 mp, 11 kds

Avstod: 1 m, 1 c

Frånvarande: 20 s, 9 m, 7 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 4 (trafikuppläggning)

1. utskottet

2. res. 5 (c)

Votering:

281 för utskottet

20 för res. 5

48 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 141 s, 72 m, 22 fp, 18 v, 17 mp, 11
kds

För res. 5: 20 c

Frånvarande: 20 s, 8 m, 7 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 6 (huvudmannaskap för färjetrafiken)

1. utskottet

2. res. 7 (v)

3. utskottets hemställan med den ändring som

föranleddes av bifall till mot. T12 yrk. 6 (s)

Förberedande votering:

Kammaren biträdde res. 7 med acklamation.

Huvudvotering:

262 för utskottet

20 för res. 7

19 avstod

48 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 137 s, 72 m, 20 c, 22 fp, 11 kds

För res. 7: 2 s, 18 v

Avstod: 2 s, 17 mp

Frånvarande: 20 s, 8 m, 7 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 8 (persontrafiktaxor)

1. utskottet

2. res. 9 (v, mp)

3. utskottets hemställan med den ändring som

föranleddes av bifall till mot. T12 yrk. 4 och 5 (s)

Förberedande votering:

Kammaren biträdde res. 9 med acklamation.

Huvudvotering:

265 för utskottet

35 för res. 9

1 avstod

48 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 141 s, 72 m, 19 c, 22 fp, 11 kds

För res. 9: 18 v, 17 mp

Avstod: 1 c

Frånvarande: 20 s, 8 m, 7 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 9 (riksvägsklassificering)

1. utskottet

2. res. 10 (c, v, mp)

Votering:

245 för utskottet

55 för res. 10

49 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 139 s, 72 m, 1 c, 22 fp, 11 kds

För res. 10: 2 s, 18 c, 18 v, 17 mp

Frånvarande: 20 s, 8 m, 8 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 10 (Gotlandstillägget)

1. utskottet

2. res. 12 (c, fp)

3. res. 13 (v, mp)

Förberedande votering:

48 för res. 12

38 för res. 13

215 avstod

48 frånvarande

Kammaren biträdde res. 12.

Huvudvotering:

158 för utskottet

44 för res. 12

98 avstod

49 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 141 s, 5 m, 2 v, 10 kds

För res. 12: 20 c, 22 fp, 1 mp, 1 kds

Avstod: 66 m, 16 v, 16 mp

Frånvarande: 20 s, 9 m, 7 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU7 Finansiering av tilläggsavgift för mjölkkvo-
ter, m.m.

Mom. 6 (fri handel med mjölkkvoter)

1. utskottet

2. res. 2 (m)

Votering:

226 för utskottet

72 för res. 2

3 avstod

48 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 141 s, 20 c, 19 fp, 18 v, 17 mp, 11
kds

För res. 2: 72 m

Avstod: 3 fp

Frånvarande: 20 s, 8 m, 7 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 7 (nytt förslag till tillämpning av mjölkkvots-
reglerna)

1. utskottet

2. res. 3 (fp)

Votering:

278 för utskottet

22 för res. 3

49 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 141 s, 72 m, 19 c, 18 v, 17 mp, 11
kds

För res. 3: 22 fp

Frånvarande: 20 s, 8 m, 8 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU3 Ändringar i bostadsrättslagen m.m.

Mom. 1 (den legala panträtten)

1. utskottet

2. res. 1 (m)

Votering:

229 för utskottet

71 för res. 1

49 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 140 s, 1 m, 20 c, 22 fp, 18 v, 17 mp,
11 kds

För res. 1: 71 m

Frånvarande: 21 s, 8 m, 7 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds

Beatrice Ask (m) anmälde att hon avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.

Mom. 10 (åtgärder mot spekulation vid ombildning)

1. utskottet

2. res. 5 (v)

Votering:

282 för utskottet

18 för res. 5

1 avstod

48 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 141 s, 72 m, 20 c, 22 fp, 16 mp, 11
kds

För res. 5: 18 v

Avstod: 1 mp

Frånvarande: 20 s, 8 m, 7 c, 4 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

BoU4 Ansvaret för fastighetsbildningsverksam-
heten, m.m.

Mom. 4 (ledningsformen för det nya Lantmäteriver-
ket)

1. utskottet

2. res. (m, fp)

Votering:

204 för utskottet

93 för res.

2 avstod

50 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 140 s, 19 c, 17 v, 17 mp, 11 kds

För res.: 71 m, 21 fp, 1 v

Avstod: 1 m, 1 c

Frånvarande: 21 s, 8 m, 7 c, 5 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds

Bengt Hurtig (v) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.

Elisa Abascal Reyes (mp) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Meddelande om samlad votering

Tredje vice talmannen meddelade att konstitu-
tionsutskottets betänkanden KU15 och KU17, för-
svarsutskottets betänkande FöU2, jordbruksutskottets
betänkanden JoU16 och JoU15 samt trafikutskottets
betänkande TU12 skulle avgöras i ett sammanhang
efter avslutad debatt.

5 § Riksdagens förvaltningskontors redogörelse
för verksamhetsåret 1994/95

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1995/96:KU15

Riksdagens förvaltningskontors redogörelse för
verksamhetsåret 1994/95 (redog. 1995/96:RFK1)

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.

(Beslut fattades efter 10 §.)

6 § Justitieombudsmännens redovisning av sin
verksamhet till 1995/96 års riksmöte

Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande 1995/96:KU17

Justitieombudsmännens redovisning av sin verksam-
het till 1995/96 års riksmöte (redog. 1995/96:JO1)

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.

(Beslut fattades efter 10 §.)

7 § Muskö örlogsvarvs framtid, m.m.

Föredrogs

Försvarsutskottets betänkande 1995/96:FöU2

Muskö örlogsvarvs framtid, m.m. (prop. 1995/96:11)

Anf. 1 CHRISTER SKOOG (s)

Herr talman! Muskövarvet och Muskövarvets
framtid har varit föremål för behandling i riksdagen
tidigare. Senast riksdagen behandlade frågan om
Muskövarvet och Muskövarvets organisation var i
samband med ett förslag från den tidigare borgerliga
regeringen och försvarsminister Anders Björck som
gick ut på att Muskövarvet skulle privatiseras och
alltså säljas ut till hugade spekulanter. Nu blev det
inte på det sättet. Ingenting hände under lång tid, men
senare i processen tillsattes en utredning som särskilt
tittade på vilka möjligheter det skulle kunna finnas att
organisera detta militära varv, som ju är insprängt i en
militär anläggning som är viktig för vårt land.

Det regeringen nu har föreslagit är att Muskövar-
vet skall behållas inom den militära organisationen
och inom Försvarsmakten och att Muskövarvet i
framtiden kanske på ett annat sätt skall redovisa det
ekonomiska utfallet. Detta är viktigt inte minst för
kunden, i första hand den svenska marinen, som ju har
att handla reparations- och underhållstjänster till ett
för marinen och därmed staten så förmånligt sätt som
möjligt. Utöver Muskövarvet finns också andra varv
som utför liknande uppdrag.

Det är därför, herr talman, bra att kunna konstatera
att ett enhälligt utskott ställer sig bakom regeringens
förslag och att utskottet avvisar de motioner som har
väckts i den här frågan.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till ut-
skottets hemställan.

Anf. 2 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m)

Herr talman! Försvarsutskottets betänkande nr 2
handlar om framtiden för Muskö örlogsvarv.

Jag vill som motionär i ämnet börja med att slå ett
slag för min hemkommun, Haninge, som är en fan-
tastisk skärgårdskommun i södra Storstockholm.
Muskövarvet, som ärendet gäller, ligger inom Ha-
ninges gränser och bidrar tillsammans med Berga
örlogsskolor och Musköbasen till att Haninge är
Stockholms läns marina centrum.

Jag vill mot denna bakgrund först och främst
framhålla att jag anser att det är mycket glädjande att
såväl regeringen som försvarsutskottet konstaterar att
man inte ser några fördelar med att överföra under-
hållsarbeten från Muskövarvet till andra varv i södra
Sverige. I detta sammanhang framhålls att man måste
beakta att beredskapskraven på kapacitet och kompe-
tens vid varvsanläggningen på Muskö kräver en viss
minsta fredstida beläggning.

Bakgrunden till dagens ärende i övrigt är att riks-
dagen 1993 beslöt att bemyndiga regeringen att över-
låta statens tillgångar och skulder i verksamheten vid
Muskövarvet till ett statligt eller privatägt aktiebolag.

Mot bakgrund av detta riksdagsbeslut tillkallades
en särskild utredare för att närmare utreda förutsätt-
ningarna för ett förändrat huvudmannaskap för Mus-
kövarvet, antigen genom försäljning eller genom
uthyrning till ett statligt eller privat aktiebolag.

Utredaren redovisade i ett betänkande i januari
1995 sitt uppdrag. Han anser att Muskövarvets verk-
samhet inte lämpar sig för drift utanför försvarets ägo,
eftersom han inte anser det möjligt för ett aktiebolag -
statligt eller privat - att operera på ett marknadsmäs-
sigt eller företagsmässigt sätt med de stora begräns-
ningar som gäller i detta fall.

Till detta kommer att Muskövarvets placering inne
i den komplexa bergrumsanläggningen på Muskö
tillsammans med olika andra försvarsfunktioner gör
att särskilda hänsyn måste tas vid ett eventuellt annat
huvudmannaskap för delar av anläggningen.

Regeringen har tagit till sig utredarens bedöm-
ningar och föreslår riksdagen att nu godkänna vad
som förordas om Muskö örlogsvarvs framtida ägar-
förhållande, dvs. att varvsverksamheten på Muskö bör
förbli under statligt huvudmannaskap.

Försvarsutskottet har sedan enhälligt ställt sig
bakom regeringens bedömningar och förslag.

En viktig utgångspunkt för riksdagens beslut 1993
var att ansvariga militära myndigheter bedömde att
det fanns en betydande rationaliseringspotential vid
varvet. Att överföra verksamheten i privat regi be-
dömdes vara ett effektivt sätt att rationalisera den.

När det gäller behovet av och möjligheterna till
rationaliseringar inom verksamheten har utredaren i
sitt betänkande i januari 1995 på flera ställen under-
strukit att sådana insatser inte bara är möjliga utan
dessutom är helt nödvändiga.

Jag anser det viktigt att vi inte i en renodlad hu-
vudmannaskapsdiskussion tappar bort de huvudskäl
som låg bakom 1993 års beslut, nämligen effektivise-
ring och rationalisering.

Herr talman! När vi nu enas om att verksamheten
på Muskö skall fortsätta under statligt huvudmanna-
skap borde utskottet på ett tydligare sätt ha markerat
betydelsen för framtiden av att varvsverksamheten på
Muskö rationaliseras i enlighet med vad den särskilde
utredaren har föreslagit.

Muskövarvets framtid kan självfallet inte frikopp-
las från riksdagens försvarsbeslut. Det kan heller inte
uteslutas att kommande riksdagsbeslut i hög grad
kommer att påverka möjligheten för Muskövarvet att
för framtiden behålla och utveckla en hög kompetens
i sin verksamhet.

Om verksamhetsvolymen för Försvarsmaktens be-
hov minskar innebär detta med största sannolikhet
antingen en väsentlig neddragning av varvsverksam-
heten på Muskö långt under den fredstida beläggning
på drygt 200 000 arbetstimmar per år som utredaren
bedömer krävs, eller en väsentlig utökning av de civi-
la uppdrag som Muskövarvet med stöd av gällande
regler kan ta in.

Det är därför viktigt att noga följa utvecklingen.
Inriktningen måste vara att undvika alltför tvära kast
för Muskövarvets del. Den kontinuerliga underhålls-
beläggning i fred som krävs för att varvet skall kunna
bibehålla kompetens och kvalitet på önskvärd nivå i
kris och krig är viktig att beakta.

Samtidigt måste seriösa anpassnings- och rationa-
liseringskrav ställas på verksamheten, så att de civila
uppdrag som kan bli aktuella kan erhållas i sund kon-
kurrens med andra varv.

Mot bakgrund av detta är jag övertygad om att vi
ganska snart kommer att få återkomma till denna
fråga. Utredaren har föreslagit ett antal kontrollstatio-
ner i en process som syftar till att Muskövarvet på sikt
skall kunna påvisa en överlägsen konkurrenskraft i
förhållande till övriga varv och att kapaciteten skall
kunna utökas till operativt största godtagbara mängd
kvalificerat fartygsunderhåll.

I min egen motion 1995/96:Fö13 har jag velat på-
tala vikten av att de kommande kontrollstationerna i
denna process används konstruktivt och att dagens
huvudmannaskapsbeslut skall kunna omprövas om det
visar sig nödvändigt mot bakgrund av kommande
utveckling och beslut.

Jag har i motionen också velat markera att Mus-
kövarvets konkurrens om eventuella civila uppdrag
måste ske på marknadsmässiga och företagsmässiga
villkor och att det inte får vara så att skattemedel
används för att skapa konkurrens- och prissättnings-
fördelar.

Försvarsutskottet har behandlat motionen förhål-
landevis välvilligt. Utskottet skriver att man utgår från
"att regeringen återkommer till riksdagen vid ett sena-
re tillfälle om den finner att det av något skäl - t.ex.
de som förs fram i motionerna - är ändamålsenligt att
byta organisations- och ägarform för varvet".

Herr talman! Jag har mot denna bakgrund inte nå-
got yrkande i anledning av försvarsutskottets betän-
kande nr 2. Jag vill dock uttrycka förhoppningen att
det ligger verklig substans bakom utskottets skriv-
ningar på de punkter jag nu har kommenterat. Jag ser i
så fall framför mig en ny diskussion kring Muskövar-
vets framtid inom några år.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 10 §.)

8 § Skyddsåtgärder för den svenska äggpro-
duktionen

Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande 1995/96:JoU16

Skyddsåtgärder för den svenska äggproduktionen

Kammaren biföll utskottets hemställan om att
ärendet fick avgöras efter endast en bordläggning.

Anf. 3 LENNART DALÉUS (c)

Herr talman! Detta ärende aktualiseras med stöd
av 3 kap. 7 § riksdagsordningen. Det är alltså ett s.k.
utskottsinitiativ. Det gäller den svenska äggproduk-
tionen, vars förhållanden är relaterade för det första
till det faktum att Sverige enligt ett riksdagsbeslut
från 1988 skall se till att burhållning av värphöns
avvecklas under en tioårsperiod. Detta skall alltså
vara genomfört till den 1 januari 1999.

Utskottet och riksdagen har vid flera tillfällen
markerat att avvecklingen av burhönssystemet inte får
innebära att svensk äggproduktion slås ut med hjälp
av ägg producerade i andra länder. Från denna ut-
gångspunkt har utskottet anordnat utfrågningar med
representanter för Jordbruksdepartementet och ägg-
näringen.

Herr talman! Den faktor som för det andra kom-
mer in är att det har skett en förändring av den svens-
ka äggproduktionen mot bakgrund av en import av
finska ägg, framställda med ett nationellt produk-
tionsstöd som inte finns i Sverige. De finska äggen,
som produceras med lägre krav på djurmiljön än i vårt
land, har t.ex. i Norrland tagit en marknadsandel om
ca 30 %.

Vi menar i utskottet att bl.a. det förhållandet att
delar av den svenska äggnäringen slås ut som en följd
av ett stöd för ägg producerade i Finland inte är för-
enligt med ett långsiktigt konsumentintresse. Vi har
när vi i utskottet har anordnat utfrågningar med Jord-
bruksdepartementet fått klart för oss att Sverige
kommer att använda en övergångsregel för att få till
stånd nationella bestämmelser för märkning t.o.m.
1996 års utgång av ägg som är producerade i Sverige.

Vi har i utskottet diskuterat om detta räcker och
kommit fram till att det finns möjligheter till mer
långtgående åtgärder för att skydda äggnäringen och
därmed också konsumenterna mot de marknadsstör-
ningar som importen från Finland ger upphov till. Vi
menar att man bör kunna utnyttja artikel 152 i det
svenska fördraget om anslutning till EU för att vidta
ytterligare åtgärder mot importen av ägg från Finland.
Vi framhåller i utskottets betänkande att vi vill att
regeringen skall göra detta.

Hanteringen av detta ärende har varit öppen och
generös från alla ingående aktörer, och som följd av
detta står ett enigt utskott bakom utskottets hemstäl-
lan. Jag yrkar bifall till denna.

Anf. 4 GUDRUN LINDVALL (mp)

Herr talman! Som Lennart Daléus sade har vi ett
enigt betänkande, vilket är mycket glädjande. Bak-
grunden är alltså den att de finska äggproducenterna,
som producerar ägg under betydligt sämre villkor för
hönsen än vad vi gör i Sverige, för närvarande dum-
par marknaden. Effekten av detta blir att framför allt
de äggproducenter i Sverige som försöker att komma
ifrån burhönssystemen har svårt att klara sig i dag. Vi
har redan börjat se konkurser bland dem.

Riksdagen har, som nämnts, tagit ett beslut om att
burhönsen skall flyttas ned på golvet den 1 januari
1999. För detta krävs en omställning av svensk ägg-
produktion som kommer att kosta pengar. Just nu
befinner sig produktionen i ett ganska kritiskt skede.
Man försöker hitta metoder för att komma ifrån bur-
hönssystemen. Den ganska ojusta konkurrensen just
nu från Finland, som ger de finska producenterna ett
bidrag om 4 kr per kilo, slår hårt mot dem som verkli-
gen vill komma ifrån burhönssystemen.

Det som sker i Sverige i dag är alltså mycket all-
varligt. Vi är från Miljöpartiets sida mycket angelägna
om att burhönssystemen försvinner den 1 januari
1999. Vi anser därför att det är mycket viktigt att
Sverige nu vänder sig till EU och påtalar att det som
sker inte alls är förenligt med konkurrens på lika
villkor. Stödet till de finska äggproducenterna var inte
alls avsett att användas på det här sättet. Tanken var
att det skulle användas på ett sådant sätt att de finska
äggproducenterna kunde minska produktionen till att
motsvara behovet. De har i dag en överproduktion om
ca 30 %, som exporteras.

När man ser på hur de finska hönsen har det kan
man konstatera att det står 4 finska höns i en bur där
det i Sverige står 3 höns. I burarna har man inte mel-
lanväggar, som vi har i Sverige. Det innebär att hön-
sen utsätts för mycket stress. Hönsen har inte möjlig-
het att nöta klorna och inte heller att sitta på pinne. De
finska hönsen har det alltså sämre än de svenska bur-
hönsen.

Detta innebär att det som många av oss som har
varit negativa till den europeiska unionen har varit
rädda för nu sker, dvs. att vi får in produkter från en
djurhantering som är sämre än den svenska. Detta är
mycket allvarligt. Vi skulle hellre se motsatt utveck-
ling, dvs. att vi får allt bättre djurskyddsbestämmelser
i Sverige. Det är också den utveckling som är på
gång, men den kan komma till korta genom dump-
ningen av de finska äggen.

Vi hälsar från Miljöpartiet med glädje att utskottet
nu är enigt om att försöka åstadkomma en korrigering.
De finska äggen får gärna konkurrera på den svenska
marknaden, men det skall ske på lika villkor. Det skall
klart och entydigt utsägas att de kommer från djur
som har det sämre än de svenska burhönsen. Dess-
utom är det många av de svenska konsumenterna som
anser att inte heller de svenska burhönsen har det bra
och att det måste bli bättre även här.

Anf. 5 LENNART DALÉUS (c)

Herr talman! Bara för att det inte skall råda någon
osäkerhet vill jag säga att frågan om det svenska bur-
hönssystemet kommer att redovisas av regeringen
nästa år för jordbruksutskottet. Regeringen kommer
då som underlag att använda redovisningar från Jord-
bruksverket vilka man har begärt in till den 1 april
1996.

Herr talman! Jag är övertygad om att den här frå-
gan kommer att återkomma till kammaren mera i
detalj i olika sammanhang.

Anf. 6 GUDRUN LINDVALL (mp)

Herr talman! Jag hoppas verkligen att den åter-
kommer till kammaren. Det finns i dag tendenser som
gör att många bedömer att det kan bli svårare än vi
hade tänkt oss att komma ifrån burhönssystemen
1999, just på grund av EU och det som vi nu ser,
nämligen att det kommer konkurrens från ägg som
produceras billigare men med burhönssystem som
t.o.m. är sämre än de svenska.

Det finns naturligtvis en koppling mellan burhöns-
systemens avskaffande och det här ärendet. Jag tycker
inte att vi behöver gå in ytterligare på det, men det är
ändå viktigt att framhålla att om vi skall ha en chans
att få en bättre djurskyddslagstiftning än vad vi i dag
har, måste vi klart och tydligt tala om hur den mat
som konkurrerar med den svenska produceras.

Vi måste också se till att få ett ökat konsu-
menttryck, så att vi verkligen går åt rätt håll, inte åt
fel håll.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 10 §.)

9 § Åtgärder för att främja företagens delta-
gande i system för miljöstyrning och miljörevision,
m.m.

Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande 1995/96:JoU15

Åtgärder för att främja företagens deltagande i system
för miljöstyrning och miljörevision, m.m. (prop.
1995/96:107)

Anf. 7 KIA ANDREASSON (mp)

Herr talman! Majoriteten i jordbruksutskottet av-
visar Miljöpartiets krav på obligatorisk miljörevision
för företag. Att göra en sådan borde vara lika själv-
klart som det är för företag att göra den lagstadgade
ekonomiska redovisningen.

För den ekonomiska redovisningen finns det detal-
jerade regler för form och innehåll, och den skall
skickas till en kontrollmyndighet. Skall vi, om vi drar
en parallell, låta företagen ha frivillig ekonomisk
redovisning? Det är ungefär samma sak. Nej, det vill
inte Miljöpartiet. Vi arbetar för en mycket viktig sak,
nämligen obligatorisk miljöstyrning och miljörevi-
sion.

Det är grunden för att komma till rätta med en
mängd miljöproblem. Jag sitter i Justitieutskottet. När
vi behandlar miljöbrott finner vi att basen för kontrol-
len och tillsynen i dag saknas, att man över huvud
taget har en översyn. Det är därför oerhört viktigt att
ha en miljörevision.

Utskottet har tillstyrkt EU:s förslag om en frivil-
lighet i denna viktiga fråga. Men det räcker inte. Att
det inte gör det visar undersökningar, vilka jag skall
beröra. I dag har man ingen som helst kontroll över
tillståndet. Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reserva-
tion avseende mom. 2.

Miljöpartiet har gjort ett förslag med fem viktiga
punkter som tar upp just de saker som vi måste kom-
ma till rätta med för att få en helhetssyn.

1. Miljörevison som innebär att man ser efter vad
som kommer in i ett företag i form av råvaror, ämnen
och produkter.

2. Energiåtgången för tillverkningen i processen.

3. Utsläpp från tillverkningen.

4. Avfallshanteringen.

5. Producentansvaret för den färdiga produkten.

Producentansvaret är något som är mycket viktigt
i dag. Hur många förpackningar har återtagits, och
vad har hänt med dessa? Producentansvaret i Sverige
har inte kommit igång fastän lagen har funnits ett tag.
Även kontrollen av producentansvaret kommer att bli
svår.

Jag kan ta parallellen med Tyskland. Där har man
också infört ett producentansvar. Konsumenterna
ställer helhjärtat upp, tar det på allvar och ägnar tid åt
att sortera sina sopor. Så är allmänhetens inställning i
dag. Man vill ta miljöhänsyn. Men lagarna och kon-
trollorganen följer inte med.

I Tyskland har det blivit så att det i stora lager lig-
ger balar med förpackningar som man inte tar omhand
på riktigt sätt. Nu i dagarna har jag fått reda på att det
finns personer i Sverige som får betalt av tyska före-
tag - jag har fått uppgift om 2 000 kr/ton - för att
försöka att här i Sverige ta hand om deras förpack-
ningar. Det har fått till effekt att man bränner dem i
svenska kommunägda värmeverk kopplade till
fjärrvärmesystem.

Den här handeln är inte liten utan ganska stor.
Värmeverken eller sopförbränningsanläggningarna får
i sin tur betalt av företagen. Det är med glädje de tar
emot det. De får ju mindre avfall när vi har lagar om
återvinning, och det tycker de inte om när de har
byggt ut sina anläggningar. Det är en viktig punkt.
Det står i min motion som jag skrev för ett år sedan,
och det är nu mycket aktuellt. Det finns en brist här.

Det är likadant med miljöbrotten. Det är väldigt få
som leder till åtgärder eller fällande dom. Dessa brott
är så krångliga att utreda att man inte klarar av det.
Nu fick jag i radion höra att de miljöpoliser som man
har börjat att utbilda skall dras in, och det är ännu mer
alarmerande.

Jag förordar här en helhetssyn på produkten från
vaggan till graven. Utbildade miljörevisorer skall
sedan granska företagets miljörevision, och revisorer-
na kan komma med förslag till förbättringar för kom-
mande år. Med en miljörevision får ett företag en bild
av totalflödet och har större möjligheter att ingripa
och förändra produktionen och att sträva mot ett
kretslopp som skonar natur och miljö.

Tillsynsmyndigheter har vi redan i dag. Det är ba-
ra att bygga vidare på dessa, som länsstyrelserna och
kommunernas enheter för miljö och hälsa. Det måste
bli fler miljökontrollanter som gör inspektioner och
kontrollerar att miljöredovisningen stämmer. Länssty-
relserna är för övrigt en bra instans att ha som en
registreringsmyndighet.

Dessa miljöredovisningar skall finnas tillgängliga
för allmänheten, miljöorganisationer, kommuner,
länsstyrelser och andra myndigheter. Man skall kunna
gå in och titta när man är undrande, vilket man i dag
inte alls har någon möjlighet att göra.

Miljöpartiet de grönas åsikt är att detta är otill-
räckligt. Det krävs en miljöredovisning även vad
gäller producentansvaret, vilket jag har berört. Kom-
munerna sköter i dag insamlandet av förpackningarna
ganska bra. Vi har börjat med det systemet, och det
vore väldigt dumt att lägga om det. Det är bättre att
producenterna har ansvaret men att kommunerna utför
hanteringen. Det har Miljöpartiet också skrivit i en
annan motion.

Det har i undersökningarna visat sig att stora före-
tag med över 1 000 anställda har börjat en miljöstyr-
ning och en miljörevision. Men de små och medelsto-
ra företagen saknar dessa. De saknar också kunskap
om hur de skall hantera problemen. En miljöredovis-
ning behöver göras obligatorisk.

När vi talar om miljömål är alla partier miljövän-
liga. Det är den profil man har. Även Socialdemokra-
terna har fått litet grön färg på sig. Centerpartiet har
också den profilen. Det är väldigt konstigt att man
inte ställer sig bakom detta förslag, som är så viktigt.
Men det är bara fagra ord som virvlar i dessa uttalan-
den.

Dessa citat har jag saxat från ett parti, ni kan gissa
vilket: "Miljömålen bör därför ha samma vikt som
ekonomiska och produktionsinriktade mål." - det är
precis det jag säger måste till - "Kretsloppsarbetet
drivs vidare med kraft och en sammanhållen strategi
tas fram. - - - Principen är att förorenaren bör vara
det som betalar för att åtgärda de miljöskador han
förorsakar".

Vilket parti har sagt det? Det kan i dag vara alla,
men det är faktiskt Socialdemokraterna som har det i
sin skrift Miljön, vårt gemensamma ansvar. För att
dessa ord skall realiseras måste det komma förslag
och kraft bakom orden så att det verkligen kan bli så.

Jag är litet besviken att vi inte får stöd av något
annat parti i denna viktiga fråga. Men vi får väl ta upp
den gång på gång och försöka att inplantera dessa
idéer om hur viktigt det är.

Anf. 8 ALF ERIKSSON (s)

Herr talman! Det betänkande vi nu behandlar har
anknytning till regeringens proposition om en politik
för arbete, trygghet och utveckling. Det handlar om
att underlätta för framför allt små och medelstora
företag att vara underleverantörer till svenska och
utländska företag enligt EU:s förordning om frivillig
miljöstyrning och miljörevision.

Intresset från konsumenterna ökar ständigt för att
köpa produkter som är tillverkade på ett ur miljösyn-
punkt tillfredsställande sätt. genom detta intresse har
deltagandet i EU:s system för miljöstyrning och mil-
jörevision blivit ett konkurrensmedel för företagen.
Allt detta är mycket positivt, och vi ser med tillförsikt
fram mot denna utveckling. Inom systemet föreskrivs
att underleverantören till det producerande företaget
skall omfattas av samma miljöbestämmelser. Detta
kan ställa till med problem för framför allt de små
företagen.

NUTEK har framfört att det finns behov av medel
för en informations- och projektverksamhet för att
stödja de små och medelstora företagen så att de kan
ansluta sig till miljösystemet.

Regeringen föreslår att ett engångsbelopp på 5
miljoner kronor ställs till NUTEK:s förfogande för att
sätta i gång denna verksamhet. Utskottet delar rege-
ringens uppfattning och tillstyrker förslaget.

Svenska miljöstyrningsrådet är ett registerorgan
för EU-systemet. Även detta måste fungera för att
företagen skall få tillgång till detta positiva konkur-
rensmedel. Det är ju också mycket positivt för miljön.
Rådet håller på att bygga upp sin verksamhet och har
behov av ett aktieägartillskott. Därför ställer sig ut-
skottet bakom regeringens förslag om ett villkorat
aktieägartillskott på 2 miljoner kronor. Villkoret är att
medlen skall betalas tillbaka när verksamheten börjar
ge överskott.

Herr talman! Med dessa åtgärder förbättras kon-
kurrensmöjligheterna för mindre svenska företag att
vara underleverantörer till både svenska och utländska
företag. Det ger positiva effekter för både sysselsätt-
ning och miljö.

Som vi tidigare har hört har Miljöpartiet reserverat
sig mot utskottets uppfattning. Reservationen går ut
på att förordningen om miljöstyrning och miljörevi-
sion skall vara obligatorisk.

Det här betänkandet behandlar möjligheterna för
företagen att delta i EU:s program. Det Miljöpartiet
föreslår är egentligen en lagstiftningsfråga. Det är inte
mer än några veckor sedan vi behandlade miljölag-
stiftningen med samma yrkande från Miljöpartiet. Ett
enigt utskott och en enig riksdag ställde sig bakom det
betänkandet. Jag finner inte att det har hänt något
speciellt på några veckor, utan jag yrkar avslag på
reservationen.

Jag måste kommentera det som sades här tidigare
om miljökontrollen. Det lät som om det inte finns
någon alls. Men det finns faktiskt en ganska omfat-
tande miljökontroll inom ramen för miljöskyddslagen.
De villkor som fastställs genom Koncessionsnämnden
för miljöskydd kontrolleras via länsstyrelser, och i en
del fall har kommunerna möjlighet att ta över denna
miljökontroll.

Det är möjligt att man på något ställe kan önska
sig mer, men på det stora hela fungerar den kontrollen
mycket bra i dag. Det visas inte minst genom att det
är många kommuner som vill ta över den delen av
kontrollverksamheten.

Koncessionsnämnden för miljöskydd har just nu
långa handläggningstider i sin prövning enligt miljö-
skyddslagen. Det är angeläget att framför allt få till-
stånd för nyproduktion och produktionsökningar får
en snabb handläggning. Därför godkänner utskottet
regeringens förslag om ett tillskott på ytterligare 2
miljoner för att snabba upp behandlingen av dessa
ansökningar.

Till betänkandet finns också ett yttrande från mo-
deraterna. Det är egentligen inte riksdagens uppgift att
behandla tillämpningen av befintlig lagstiftning. Det
är riksdagen som fattar beslut om hur lagstiftningen
skall se ut.

Det är inte heller så att Koncessionsnämnden en-
bart lämnar tillstånd om produktionsmängder. Varje
tillstånd innehåller bestämmelser för varje miljöpå-
verkande ämne. Dessa villkor ställs bl.a. upp för
dygnsmedelvärde, veckomedelvärde, gränsvärde och
totalvärde. Jag har svårt att förstå det yttrande som är
bilagt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i jord-
bruksutskottets betänkande nr 15 och avslag på reser-
vationen.

Anf. 9 KIA ANDREASSON (mp) replik

Herr talman! Alf Eriksson säger att det är positivt
med EU:s förordning när det gäller konkurrens och
säljarargument. Företagen kan då vara med i ett fri-
villigt system och visa på att de tar vara på miljön.
Det har de stora företagen kommit på.

Men skall vi behandla miljöfrågorna på det sättet?
Skall det vara upp till företagen och deras säljarargu-
ment huruvida de skall göra det? Jag tycker att det är
en väldigt konstig syn.

Jag frågade i mitt anförande vad det är för skillnad
- och varför skall det vara skillnad - på ekonomisk
redovisning och miljöredovisning. Det handlar om
pengar, och det är alla väldigt intresserade att få så
mycket som möjligt. Miljön har ju inte någon riktig
talesman, men vi har ju kunskap och medvetenhet.
Därför borde vi lätt kunna inse att detta är nödvändigt.

Alf Eriksson sade också att det finns kon-
trollmyndigheter i dag. Men jag har varit i kontakt
med länsstyrelsen och fått veta att det inte är så bra
när det gäller koncession. Stora företag som får kon-
cession skickar in sina egna prover. Jag blev mycket
förvånad när jag hörde att det går till på det viset. De
skickar in proverna regelbundet, och någon gång gör
man en kontroll. Jag tycker inte att det är riktigt till-
fredsställande.

Jag skulle vilja ha svar på min fråga. Vad är det
för skillnad på ekonomisk redovisning, som är obliga-
torisk, och miljöredovisning, som inte är det? Vad har
ni för aspekter på det?

Anf. 10 ALF ERIKSSON (s) replik

Herr talman! Vi är nog ganska överens om att
målen är att få en god miljö och en miljömässigt bra
produktion. Vad är det då för fel att använda ett medel
där konsumenterna är med i bilden. Jag finner att det
här medlet för att åstadkomma en god miljö är ett av
de bättre. Det kompletterar den prövning som sker
enligt miljöskyddslagen.

Kia Andreasson nämnde länsstyrelsernas kontroll-
program och att företagen själva redovisar sina upp-
gifter. Det har sin enkla förklaring i att det är ett fast-
ställt kontrollprogram. Det skulle bli oerhört dyrt om
samhället skulle stå för alla kostnader för att hämta in
alla prover från verksamheten. Därför tycker jag att
det är ett ganska raffinerat sätt att låta företagen själva
stå för dessa kostnader. I vissa fall går man ut och
kontrollerar att de uppgifter som företagen själva
lämnar är riktiga.

Det har visat sig att detta har fungerat ganska bra.
Vi får räkna med att det händer något misstag, och det
händer vid all lagstiftning.

Anf. 11 KIA ANDREASSON (mp) replik

Herr talman! Alf Eriksson säger att konsumenter-
na skall vara med och välja. Men det är ju det de inte
kan när det inte finns en obligatorisk miljöredovis-
ning. Då har inte konsumenterna den insynen. Det är
därför det behövs en allmän insyn och en sorts varu-
deklaration. Nu blir det ju de stora företagen som har
råd att satsa och anställa folk för att uppehålla mil-
jöskenet. Det kan inte de små och medelstora företa-
gen. Därför behöver de hjälp, och därför behöver
miljöredovisningen bli obligatorisk. Annars har inte
allmänheten denna insyn och kan välja.

Anf. 12 ALF ERIKSSON (s) replik

Herr talman! Det stämmer inte att konsumenterna
inte kan välja. Det är ju poängen med det här syste-
met. Det redovisas vilka produkter som är tillverkade
på ett miljömässigt bra sätt enligt den här EU-
förordningen. Då har konsumenterna möjlighet att
välja den här produkten. Det är just det som är kon-
kurrensmedlet.

Sedan säger Kia Andreasson att det bara är de sto-
ra företagen som kan göra detta? Men läs betänkan-
det! Större delen av betänkandet handlar ju om att
underlätta för de små och medelstora företagen, som
underleverantörer till storföretagen, att delta i miljö-
styrningssystemet.

Anf. 13 HANNA ZETTERBERG (v)

Herr talman! Vänsterpartiet har tidigare och vid
andra tillfällen diskuterat frågan om obligatorisk mil-
jörevision. Jag tror att det är viktigt att vi fortsätter
den diskussionen.

Vi kommer av olika anledningar att stödja Miljö-
partiets reservation. I betänkandet finns sådant som är
bra. Inledningen är bra. Det är bättre med en frivillig
miljörevision än ingen alls. Det bör man poängtera.

Det är viktigt att vi gör allt för att som samhälle
försöka få ett helhetsperspektiv på produktionen och
det arbete som görs på företagen i dag. De små och
medelstora företagen har det svårare i dag, det har
flera sagt före mig. Det handlar om kunskaper och
resurser.

Det handlar också om att det inte alltid är så lätt
för företag att tjäna på miljöprofilen. De måste därför
få hjälp för att ta sig tid att genomföra sådant som de
egentligen inte måste göra, men som för vår gemen-
samma framtid är otroligt viktigt.

Jag har varit ute på företag och sett många exem-
pel på hur företag jobbar med miljöfrågor på ett kon-
struktivt sätt och gör mycket för att driva på själva.
Men det finns också många företag som inte gör det.
Det är de företagen vi måste komma åt. De andra
klarar sig bra.

Vi måste komma ihåg att det ibland faktiskt är vår
uppgift att ge den typen av riktlinjer. Som politiker i
riksdag eller kommun kan vi inte hela tiden vänta på
att saker genomförs ute i landet. Ibland måste vi se till
att det ställs krav och att man är tvungen att genomfö-
ra vissa saker.

Vi är över huvud taget dåliga på att ligga steget fö-
re. Det är lätt att om tre år, när vi har miljöredovis-
ning, säga att det är väl bra att man har miljöredovis-
ning. Men det är ju nu det måste ställas krav för att
arbetet skall gå fortare så att vi kommer någon vart.

Man säger att de stora företagen har lättare att sat-
sa resurser på den här typen av arbete. Det är nog
sant. Men det finns också exempel på stora företag
som inte arbetar speciellt med de här frågorna, utan
jobbar med dem på ett ytligt sätt. De behöver pushas.

För att inte göra debatten så mycket längre vill jag
avslutningsvis säga att kostnaden för miljörevisionen
skall ligga på företagen. Det är meningen att de pro-
dukter som produceras i vårt land och som har stora
miljöeffekter av olika slag också skall vara dyrare för
konsumenterna. Det är också ett sätt att få ut mil-
jövänligare produkter.

Det finns mycket miljöförstörande produktion i fö-
retagen. Det vet vi. Vi arbetar naturligtvis samtidigt
med att förändra skattesatser o.dyl. Det behöver jag
nog inte ta upp i den här debatten. Som Kia Andreas-
son sade förut anser sig ju alla partier vara miljömed-
vetna. Vi har debatterat det många gånger förut.

Anf. 14 LENNART DALÉUS (c)

Herr talman! Jag blev på olika grunder bekymrad
över Kia Andreassons sätt att resonera. Vi har här i
kammaren en gång tidigare i år hanterat frågan om
obligatorisk miljörevision för företag, och grundligt
redovisat och avvisat förslaget. Miljöpartiet har en
tendens att återkomma med samma fråga flera gånger
under ett riksmöte. Vi har i utskottet valt att anse att
en gång under samma år kanske kan räcka.

Herr talman! Jag skulle vilja ställa tre frågor till
Kia Andreasson. För det första: Har Miljöpartiet fun-
derat över hur man skall kombinera en svensk lag-
stiftning om obligatorisk miljörevision med ett för
Sverige giltigt EU-direktiv, som har ett motsatt inne-
håll? Har Miljöpartiet funderat över hur den juridiska
frågan skall lösas?

För det andra: Kia Andreasson sade i ett tidigare
sammanhang i dag att producentansvaret inte har
kommit i gång. Om man säger så bör man ha någon
saklig grund för uttalandet. När jag har fått Kia And-
reassons kommentar skall jag på den korta tid som då
står till buds, herr talman, redovisa några saker kring
producentansvaret. Men först vill jag alltså höra Kia
Andreassons svar på vilken grund hon har för att säga
att producentansvaret i Sverige inte har kommit i
gång.

Jag ber herr talman, att som vanligt lyssna noga på
det svaret liksom på svaret på den tredje frågan. Kia
Andreasson säger att Miljöpartiet vill att kommunerna
skall utföra insamlingen av produkterna. Miljöpartiet
brukar tala om att man skriver den kommande miljö-
balken tillsammans med den socialdemokratiska re-
geringen. Jag utgår från att det Kia Andreasson säger i
frågan blir verklighet i den lagstiftning som nu är på
väg, och att Miljöpartiet kommer att se till att det vi
hittills har kallat producentansvar kommer att ändras
på ett sådant sätt att det är kommunerna som skall
sköta hanteringen.

De tre frågor som det skulle vara intressant att få
belysta är alltså:

Hur tänker man knäcka den juridiska frågan gen-
temot EU, med särskild lagstiftning som går tvärs
emot en i Sverige gällande EU-bestämmelse?

Vilken grund har Kia Andreasson för att säga att
producentansvaret i Sverige inte har kommit i gång?

Är det Kia Andreassons och Miljöpartiets mening
att kommunerna skall sköta hanteringen framöver?

Anf. 15 KIA ANDREASSON (mp)

Herr talman! När det gäller frågan hur det skall gå
ihop med de juridiska direktiven i EU om vi får en
obligatorisk miljöredovisning vill jag säga att jag inte
finner något direkt motsatsförhållande. Jag förstår inte
att Lennart Daléus ser något sådant. När jag har läst
vad den frivilliga miljöstyrning och miljöredovisning
som EU förespråkar innebär har jag inte funnit att det
är så stora skillnader. De har lägre krav. Inom EU är
det minimikrav på alla sådana här områden. Men det
kan man kombinera. Nu är det ju frivilligt, men på
sikt måste väl EU:s ambition också vara att fler och
fler skall ansluta sig så att man fångar upp alla före-
tag.

Det är inte ett motsatsförhållande, utan snarare
tvärtom. Vi har i vårt land fått insikten, vi har börjat
och vi är positivt inställda. Jag tycker inte att det
skulle vara någon svårighet.

När det gäller producentansvaret säger jag som jag
gör därför att jag har sett vad det som har gått ut till
affärerna innebär. Alla enskilda detaljister har ansva-
ret att kunden kan komma tillbaka med förpackningar
som de har köpt i affären. Det fungerar inte i dag.
Tänk om jag skulle gå till min lilla kvartersbutik med
alla förpackningar jag har köpt där. Vad kommer
innehavaren av affären då att göra?

Affärerna har inte fått i gång ett system med nå-
gon som tar hand om förpackningarna. Jag menar att
kommunerna ju har pappersinsamling, och de har
iglos för glasåtervinning. De har skött det på ett till-
fredsställande sätt i min hemkommun.

Anf. 16 LENNART DALÉUS (c)

Herr talman! Svaren börjar utkristallisera sig. På
den första frågan, nämligen hur Miljöpartiet har tänkt
sig att man skall kombinera en svensk lagstiftning
med strängare inriktning än ett för Sverige gällande
EU-direktiv om frivillighet när det gäller miljörevi-
sion, säger Kia Andreasson att hon inte tycker att det
borde vara några svårigheter. Jag har förstått svaret
och tagit det till mig.

Beträffande den andra frågan visar Kia Andreas-
son att man i Miljöpartiet inte riktigt har förstått inne-
börden av producentansvaret. Kia Andreasson säger
att producentansvaret innebär att man kan komma
tillbaka till butiken med sina förpackningar, som
butiken då skall ta ha hand om. Men, herr talman, så
är det inte. Det finns inget stöd för ett sådant resone-
mang.

I de svenska förordningarna på det här området
sägs det att producenten är skyldig att ta hand om
uttjänta produkter. Det kan, som i det här fallet, röra
sig om förpackningar. Men det är alltså inte på det
sätt som Kia Andreasson beskriver. Det handlar om
att göra det möjligt att lämna tillbaka förpackningar,
men detta har inte alls med butikerna att göra.

Kia Andreasson nämner dock inte att producen-
tansvaret har kommit i gång på område efter område.
Näringslivet organiserar sig. Olika materialbolag skall
ta hand om produkter. Kretsloppsråd bildas, och in-
samling är på gång för produkter för vilka producen-
tansvaret gäller. Producentansvaret är på väg in för
produktgrupp efter produktgrupp. Jag tror att jag kan
tillåta mig att säga att detta är en följd av den förra
regeringens initiativ.

På den tredje frågan har jag alltså inte fått något
svar, och svaren på de två första frågorna förskräcker.

Anf. 17 KIA ANDREASSON (mp)

Herr talman! Om man jämför EU:s förordning om
frivillig miljöstyrning med innehållet i mina och Mil-
jöpartiets motionsförslag framgår det att det inte finns
några motsättningar. Det är ju samma riktlinjer. Det
handlar bara om små detaljer och om en utvidgning
där, men något direkt motsatsförhållande är det inte
fråga om.

Jag har en kompis som har en affär. Den här
kompisen har visat mig direktiven när det gäller pro-
ducentansvaret. Jag har dem på mitt rum. Jag kan dem
inte utantill, men jag är helt övertygad om att jag har
rätt i det här fallet. Jag skall senare söka upp Lennart
Daléus. Då skall jag visa honom föreskrifterna. Av
dessa framgår att förpackningar som säljs måste tas
tillbaka. Jag kan inte förstå att Lennart Daléus förne-
kar att så är fallet.

Den tredje frågan skall jag nu svara på. Det gäller
kommunerna. I och för sig anser jag att jag redan har
svarat. Jag tycker att kommunerna har skött insam-
lingen mycket bra. Det finns ingen anledning att ändra
här och välja en annan myndighet. För kommunerna
är det bara att fortsätta med det arbete som de påbör-
jat.

Anf. 18 LENNART DALÉUS (c)

Herr talman! Jag blir alltmer klar över vad Kia
Andreasson menar med det första svaret. Hon säger
att skillnaden mellan frivillighet och ett obligatorium
när det gäller den miljörevision som hon talar om är
detaljer som kan utvidgas litet grand. Nu förstår jag
hennes förslag i motionen.

Det andra svaret grundar hon uppenbarligen på
uppgifter från en kompis som har en affär. Det må
man väl kunna göra. Men förordningarna innehåller
inte det som Kia Andreasson beskriver. Det må vara
mig förlåtet att jag säger - jag var nämligen med när
förordningarna skrevs - att det inte talas om någon
skyldighet för affärer att ta emot förpackningar på det
sätt som Kia Andreasson beskriver. Detta kan lätt
kontrolleras i efterhand, så det är inget stort bekym-
mer.

Min tredje fråga, herr talman, gällde inte riktigt
det som Kia Andreasson tog upp i sitt svar. Jag fråga-
de nämligen om Miljöpartiet kommer att se till att det
i den kommande miljöbalken finns med förslag om att
kommunerna skall åläggas att utföra den hantering
som inbegrips i begreppet producentansvar.

Anf. 19 KIA ANDREASSON (mp)

Herr talman! Jag förmodar att vi gör det. Vi har ju
uttryckligen skrivit i våra motioner att det skall vara
på det viset.

Slutligen: Jag kan inte förstå att Lennart Daléus
bara tar upp svårigheter och söker problem. I stället
kunde han väl vara positiv. Det bevisar emellertid hur
Centerpartiet löser miljöfrågorna när det kommer till
kritan.

Orden är, som sagt, vackra. Men när det blir fråga
om handling är det bara problem och svårigheter;
detta för att undfly att handla.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter 10 §.)

10 § Nya förutsättningar för järnvägstrafiken

Föredrogs

Trafikutskottets betänkande 1995/96:TU12

Nya förutsättningar för järnvägstrafiken (prop.
1995/96:92)

Anf. 20 LARS BJÖRKMAN (m)

Herr talman! Den borgerliga regeringens förslag
om en avreglering av järnvägstrafiken, som blev riks-
dagens beslut 1994, hann aldrig genomföras. I linje
med den återställarpolitik som Socialdemokraterna
fört alltsedan maktövertagandet återkallades detta
riksdagsbeslut om en avreglering. Någon förändring i
riktning mot ökad konkurrensutsättning av denna
trafik kom aldrig till stånd, vilket det nu finns anled-
ning att beklaga.

I betänkande 1995/96:TU12 tycks dock den soci-
aldemokratiska regeringen ha kommit till insikt om att
i varje fall godstrafiken bör kunna tåla konkurrensut-
sättning, om än med klara restriktioner. Till den saken
återkommer jag senare.

Vidare föreslår regeringen att trafikhuvudmännen
i de olika länen ges vidgad rätt att trafikera även ba-
nor som inte tillhör länsjärnvägsnätet, med möjlighet
att genomföra regional trafik i angränsande län.

Rätten att leda och fördela trafiken - trafikled-
ningen - föreslås i propositionen överflyttad från SJ
till Banverket och skall där placeras i en ny administ-
rativ enhet. Med en sådan lösning tillgodoses ett krav
som vi moderater framfört vid upprepade tillfällen.
Därmed läggs en av grundstenarna till en förändring i
riktning mot konkurrensneutral upphandling av all
järnvägstrafik.

Herr talman! Sammantaget kan det konstateras att
anslaget i regeringens proposition om nya förutsätt-
ningar för järnvägstrafiken är positivt för den framtida
utvecklingen av denna trafik. Dock anser vi moderater
på några punkter - delvis gemensamt med Folkpartiet
och på någon punkt med kds - att det lilla steg mot
förändring som nu tas på många punkter är klart otill-
räckligt.

I reservation nr 1 har vi gemensamt med Folkpar-
tiet utvecklat vår inställning till regeringens förslag.
Vi framför vår uppfattning, nämligen att persontrafi-
ken på järnväg helt bör avregleras. Därmed skulle
även frågan om trafikhuvudmännens möjligheter att
trafikera banor i angränsande län ges en konstruktiv
lösning.

De argument om effektivitetsvinster och utveck-
lingskraft som regeringen i propositionen åberopar,
när man vill genomföra avregleringen av godstrafi-
ken, måste enligt vår mening fullt ut kunna gälla även
för persontrafikområdet. Vi föreslår därför att rege-
ringen snarast återkommer med ett förslag som leder
till fri konkurrens även inom persontrafiken.

Förslaget till förändring inom godstrafikens områ-
de har positiva inslag. Dock vänder vi oss mot den del
av förslaget som innebär att företrädesrätt till spåren,
s.k. Grandfathers´ rights, ges till operatörer som re-
dan trafikerar banan. En sådan begränsning försvårar
för tillkommande operatörer att konkurrera på lika
villkor och konserverar således en gammal trafik-
struktur. Vår uppfattning är att nya operatörer skall
ges en positiv och välvillig behandling i syfte att sti-
mulera till en ökning av ny och livskraftig trafik. Med
en efterfrågestyrd tilldelning av bankapaciteten ges
alla operatörer samma möjlighet att via anbudsupp-
handling abonnera på de aktuella bantiderna. Även i
detta avseende föreslår vi att regeringen ges i uppdrag
att återkomma med förslag i riktning enligt vår reser-
vation nr 2.

Herr talman! Den del av järnvägens infrastruktur
som ryms under beteckningen gemensamma funktio-
ner - stationer, mark för järnvägsändamål, elkraftför-
sörjning för tågdrift, rangerbangårdar och godstermi-
naler, tele- och radiotjänster, tågfärjetrafik och tågfär-
jeterminaler, för att nämna några exempel - är alla
mycket viktiga för att en god trafik skall kunna upp-
rätthållas och utvecklas. I dag ligger alla dessa verk-
samheter och funktioner under SJ. Enligt regeringens
förslag, vilket tillstyrks av utskottets majoritet, skall
det även framdeles vara så. Vi moderater anser att alla
dessa verksamheter måste tillhandahållas på helt kon-
kurrensneutrala villkor till alla presumtiva entreprenö-
rer, och vi föreslår därför att detta överförs till Ban-
verket.

Ett undantag finns dock vad beträffar tågfärjetra-
fiken och tillhörande tågfärjeterminaler som redan
bedrivs i bolagsform. De kan enligt vår mening med
fördel skiljas ut från SJ och försäljas, och i framtiden
också privatiseras.

Herr talman! I propositionen behandlas även frå-
gan om Banverkets möjlighet att operera på den inter-
nationella entreprenadsmarknaden. Skälet för detta
skulle enligt regeringens förslag vara att ge Banverket
internationella erfarenheter. Det är dock enligt vår
mening klart olämpligt att ett statligt verk, ett mono-
polföretag, tillåts bedriva sådan verksamhet. Vi före-
slår därför, gemensamt med Folkpartiet, att Banver-
kets industridivision omvandlas till ett aktiebolag.
Med en sådan åtgärd och en sådan konstruktion ges en
obegränsad möjlighet att i sund konkurrens och på
samma villkor som andra företag uppträda även på
den internationella marknaden. Detta vill vi med vårt
ställningstagande i reservation 11 ge regeringen till
känna.

Herr talman! Den långsiktiga järnvägspolitiken i
vårt land bör enligt vår mening ledas i nya tankeba-
nor. Regeringen har insett att godstrafikens framtida
utveckling bäst tas till vara på en konkurrensutsatt
marknad. Vi moderater delar den uppfattningen men
saknar förståelse för varför de argument regeringen
använder för att förstärka och utveckla godstrafiken
inte äger sin tillämpning på hela järnvägssektorn. Vårt
framtidsscenario innebär en fortsatt avreglering av
hela järnvägsmarknaden. I den bilden ingår att SJ:s
verksamhet överförs till aktiebolagsform och koncent-
reras till kärnverksamheten, järnvägstrafik.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vation 1.

Anf. 21 LENNART FREMLING (fp)

Herr talman! I trafikutskottets betänkande klargörs
tydligt de olika partiernas synsätt. Därför kan jag fatta
mig ganska kort. I allt väsentligt instämmer jag i det
som Lars Björkman just har redovisat.

När det gäller persontrafiken är regeringens för-
slag helt otillräckligt för att det skall vara möjligt att
ta vara på de fördelar som en fri konkurrens skulle ge.
Den lilla liberalisering som görs är att trafikhuvud-
männen efter särskild prövning skall få bedriva per-
sontrafik på stomnätet i angränsande län, om syftet är
att utveckla den lokala eller den regionala persontrafi-
ken i det egna länet. Här vill jag säga att detta även i
socialdemokratiskt perspektiv innebär en onödigt
stark inskränkning. Vi inskränker ju regeringens möj-
lighet att ge trafikhuvudmännen tillstånd som sträcker
sig längre än till angränsande län. Det kan nämligen
behövas att man passerar en gräns och fortsätter in i
nästa län, just i syfte att utveckla den lokala eller den
regionala persontrafiken i det egna länet. På vissa håll
är länsgränserna litet knepigt dragna. Jag kan inte
begripa varför inskränkningen "i angränsande län"
skall behövas. Man borde, även med socialdemokra-
tiska glasögon, nöja sig med inskränkningen att det
skall syfta till att utveckla den lokala eller regionala
persontrafiken i det egna länet. Det skulle vara bra om
Socialdemokraternas representant skulle kunna för-
klara varför denna inskränkning behövs.

När det gäller godstrafiken vill jag gå tillbaka till
det som kommunikationsminister Ines Uusmann sade
i en interpellationsdebatt den 29 maj angående Väs-
terdalsbanan. Där framhöll hon:

"En ökad konkurrens på godstrafikmarknaden bör
förbättra möjligheterna att säkerställa vagnslasttrafi-
ken i de mer glesbefolkade delarna av landet. Det är
av väsentligt intresse att en ytterligare överföring av
gods från järnväg till väg kan begränsas. En sådan
överföring av gods får negativa konsekvenser för
miljön och för näringslivet. Ett alltför utglesat gods-
trafiknät skulle leda till att de regionala obalanserna
mellan olika landsdelar förstärktes."

Den här interpellationsdebatten visade tydligt att
monopol inte skyddar glesbygden. Tvärtom visade
kommunikationsministern sin insikt om att konkur-
rensen ger möjligheter åt även de mer glesbefolkade
delarna av landet. Jag beklagar att socialdemokraterna
i trafikutskottet inte har samma insikt om konkurren-
sens betydelse för glesbygden som kommunika-
tionsministern visade. SJ får nu en företrädesrätt. Det
betyder att det inte blir konkurrens på lika villkor.
Nya idéer bromsas tyvärr och sätts i andra hand.

När det sedan gäller banavgifterna anser vi att det
är en riktig princip att banavgifternas konstruktion
och storlek skall beslutas av regeringen. Men vi vill ta
tillfället i akt och framhålla att det måste göras inom
ramen för 1988 års trafikpolitiska beslut. Vi konstate-
rade i gårdagens trafikdebatt att det övergripande
målet för trafikpolitiken är att erbjuda en bra trafik-
försörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnader. Jag menar att vi från riksdagen bör ta vara
på varje möjlighet att gå i riktning mot ett genomfö-
rande av 1988 års trafikpolitiska beslut. Därför borde
vi alltså skicka med till regeringen att man skall strä-
va efter att sätta banavgifterna så att det resenärer och
godskunder kommer att betala är marginalkostnaden
för den aktuella resan eller transporten, beräknat efter
samhällsekonomiska principer.

Herr talman! Jag står bakom Folkpartiets alla re-
servationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall
bara till reservation 2.

Anf. 22 KARL-ERIK PERSSON (v)

Herr talman! Under våren 1995 väcktes många
motioner i trafikutskottet på många områden, men alla
avslogs av riksdagen ganska snabbt med en enda
motivering: Det sitter en kommunikationskommitté.

Därför är det litet förvånande att man nu rycker ut
en stor och väsentlig del och lägger ett förslag på
riksdagens bord. Som jag ser det strider det egentligen
mot 1988 års trafikpolitiska beslut. Kommittén skulle
ha en helhetssyn på alla områden när det gäller kom-
munikationer, framför allt järnvägen.

Då talade man om det var rätt att skilja ut Banver-
ket från SJ. Här rycker man ut en bit och lägger fram
ett förslag. Jag kan inte se annat än att man gör det av
ideologiska skäl. Det är en kapitulation för Rail Fo-
rums påtryckningar. Det går i dess anda: man skall
avreglera. Nu begränsas detta till att bara gälla gods-
trafikområdet. När det gäller persontrafiken har man
väl insett att om man skulle göra likadant skulle man
mista resenärer. Därför har man undantagit person-
trafiken och inriktat sig på godstrafiken.

Nu talar man om att SJ skall få en företrädesrätt
till banfördelningen när det gäller godset. Det är ing-
enting som säger att företrädesrätten innebär att man
också skall transportera gods, utan företrädesrätten
kan tolkas så att det bara innebär att man får köra
först. Det sägs inte vad som skall transporteras.

Det unika är att både ägarna och de fackliga or-
ganisationerna är helt överens om att detta är en för-
kastlig proposition. De vill egentligen att riksdagen
skall avslå den, så att regeringen skall kunna komma
tillbaka och en större helhet uppnås. Man räknar med
att det skulle kunna uppstå ett minus på 500 miljoner
kronor om SJ skulle mista de systemtåg som trafikerar
i dag. Det skulle vara intressant att veta vad som då
kommer att hända på SJ:s område.

SJ har pressats till rationaliseringar och minskad
personalstyrka. Enligt de redovisningar SJ har lämnat
har SJ Gods för första gången gått med vinst under
augusti månad 1995. Detta har det inte tagits någon
som helst hänsyn till. Jag tycker att detta är beklagligt.

Regeringen har det tvivelaktiga nöjet att splittra
godstrafiken på järnväg mellan flera olika operatörer.
Man skall alltså införa konkurrens på spår. Resultatet
kan bli att vi får färre, och inte fler, godstransporter på
järnväg, eftersom samordningsfördelarna blir färre
eller bortfaller. Också detta strider mot 1988 års tra-
fikpolitiska beslut som innebar att vi skulle ha fler
godstransporter på järnväg. Jag är rädd för att för-
hoppningarna i propositionen om ökad järnvägstrafik
bara blir tomma förhoppningar, i föga samordning
med den råa verkligheten.

Det finns också anledning att reagera mot de något
krystade argumenten i propositionen om att detta
skulle vara EU-regler för transportpolitik på järnväg.
Så är inte fallet. Inget annat land har gått den väg som
nu förespråkas här - det redovisas faktiskt också i
propositionen. Man kanske borde vara litet försiktig
när det gäller EU:s trafikpolitik avseende avreglering-
ar m.m. Sverige har gått längre i det avseendet, och
EU är definitivt inte inne på samma linje. Man kan se
vad som nu händer. Titta på Frankrike i dag! Det är
stora strejker på gång där, därför att man tror sig kun-
na genomföra någonting emot folkets vilja. Det är väl
bara vi svenskar som är litet flata här. Jag tror inte att
man kommer att gå den här vägen ute i Europa, och
det ser inte heller ut att finnas någon möjlighet till det.

Konkurrensen lovordas från flera håll i dag. Men
förra gången vi diskuterade denna fråga här i kamma-
ren talade vi också om de utredningar som finns kvar
än i dag, och som visar att om man skall ha konkur-
rens på järnväg krävs det egentligen fyra spår. I dag är
80 % av järnvägen enkelspårig. Skulle man då införa
konkurrensen mellan Stockholm och Älvsjö, eller
mellan Stockholms Central och Tomteboda, där man
kan köra i kapp med varandra? Det finns ju en ge-
tingmidja mitt emellan dessa platser, så det blir en
ganska kort sträcka att verkligen konkurrera på.

Ingen kan komma ifrån att SJ har konkurrens. Så-
väl lastbilstrafiken som sjöfarten är stora konkurren-
ter. Konkurrensen minskar knappast nu när utländska
långtradare och lastbilar enligt den bestämmelse som
nu införs skall få mäta upp till 25,5 meter. Det innebär
att de utländska åkare som kommer hit kommer att
kunna konkurrera på ett helt annat sätt än i dag, när vi
fortfarande bara får köra med lastbilar som är 24
meter långa. Det skall bli intressant att se vad dessa
regler kommer att innebära för svensk lastbilstrafik
och för SJ:s konkurrensförmåga. Om SJ mister sys-
temtågen, vilket alla tror kommer att hända, kommer
det att få svåra och, som jag ser det, farliga följder för
SJ:s fortsatta verksamhet.

I dag finns det fristående bolag för godstrafiken
som SJ samarbetar med och som fungerar bra enligt
den information som jag fått. Det gäller t.ex. Sydtåg i
Skåne, BK Tåg och flera andra operatörer som kör
fram till stomjärnvägen där sedan SJ tar över.

Jag kan inte se att situationen skulle bli bättre för
att man ersätter statliga monopol med privata mono-
pol. Risken är i stället att man avsäger sig möjligheten
att på politisk väg styra en fortsatt godshantering på
järnväg. Det tycker jag skulle vara olyckligt.

Att överföra ansvaret för banfördelning och trafik-
ledning till en särskild myndighet tycker jag verkar
knepigt. Det förefaller som om man skall bygga upp
en ny byråkrati. Det dröjer väl inte länge förrän det
blir en ny generaldirektör på den myndigheten. Detta
är inte att effektivisera och rationalisera på det sätt
man kommit överens om.

Jag tror att den banfördelning och trafikledning
som finns inom SJ i dag är bra och fungerar väl. Det
behövs ett komplicerat system för att se till att allt
fungerar. Det finns olika slags tåg: lokala tåg som går
till stomjärnvägen, snabbtåg, vanliga tåg och godståg
som alla har olika farter. För att detta skall fungera på
ett tillfredsställande sätt och så att inga trafikfaror
uppstår, måste man ha en väl fungerande trafikled-
ning. Efter vad jag vet i dag har trafikledningen fun-
gerat väldigt bra. Inga olyckor har skett som man kan
skylla direkt på trafikledningen. Nu är vi på väg att slå
sönder detta.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 5 som
är fogad till detta betänkande. Jag står givetvis bakom
de övriga också, men för att spara litet tid nöjer jag
mig med att yrka bifall till reservation 5.

Anf. 23 LARS BJÖRKMAN (m) replik

Herr talman! När man lyssnar till Karl-Erik Pers-
son är det ganska lätt att göra jämförelsen med det
svenska spårsystemet, som enligt hans egen redovis-
ning är till 80 % enkelspårigt.

Vänsterpartiets program innehåller inte särskilt
stora visioner när det gäller att försöka få ökade
godsmängder på järnvägsområdet. Vänsterpartiet vill
slå vakt om det monopol som i och för sig fungerat
med de regler olika regeringar har satt upp, men som
inneburit att man inte på något sätt kunnat ta hand om
den ökande andel av godsflöde som finns i landet.
Nivån på andelen godsflöde i järnvägstrafik har legat i
stort sett stilla.

Om vi menar allvar med att använda oss av de in-
vesteringar vi har beslutat om, att öka trafikutbudet
och att öka möjligheterna att köra större godsflöden
på järnväg krävs det fler aktörer och nya idéer. SJ har
gjort ett bra jobb och förbättrat sitt resultat och sin
effektivitet.

Genom en stimulerande konkurrens tror jag att vi
kommer att märka att det finns ytterligare möjligheter
att öka godsflödet, och därmed sänka kostnaderna för
dem som vill nyttja dessa tjänster.

Anf. 24 KARL-ERIK PERSSON (v) replik

Herr talman! Jag har otroligt stora visioner för
svensk godshantering, oavsett om den sker på järnväg,
väg eller i sjöfart. Men jag tror inte att ett privat mo-
nopol blir bättre än ett statligt monopol. Det enda man
skulle åstadkomma med det är att minska insynen och
den politiska styrningen. Detta är inte jag beredd att
acceptera. På andra områden kan man se hur privata
monopol bildas - och det är just vad som kommer att
ske här. När de privata monopolen kommer in har
man ingen styrning. Köp-och-sälj-metoderna är för-
ödande för svensk ekonomi. Det kommer de att vara
även för godstrafiken.

I framtiden tror jag att godsflödena kommer att se
annorlunda ut. Det finns en annan sorts industri i dag
som producerar lättare varor. Det kommer att bli
svårare för SJ att köra detta gods. Det kommer att
kräva andra lösningar än dagens när det gäller både
vagnparken och snabbheten. Jag tror att SJ hör till
dem som har bäst förutsättningar att klara av detta.
Det behövs därför en politisk styrning bl.a. för att se
till att man får det kapital som behövs för att skaffa en
ny vagnpark för det lättare godset. Jag tror inte att
stål- och skogsproduktionen i framtiden kommer att
se ut som i dag.

Detta är min vision: Vi skall se till att det finns
kapital så att vagnparken, sjöfarten och lastbilstrafi-
ken - som vi tyvärr måste ha kvar - skall fungera på
ett bättre sätt.

Anf. 25 LARS BJÖRKMAN (m) replik

Herr talman! Det var inte mycket till vision Karl-
Erik Persson lyckades prestera. Han talar om att han
vill ha en ökad politisk styrning, och att vi därigenom
skall kunna åstadkomma en bättre och mer attraktivt
godstrafik i landet. Jag måste säga att jag har svårt att
förstå den inriktningen, men vi har naturligtvis olika
utgångspunkter.

Det är bara att se till den utveckling som EU ändå
har visat på det här området. Det talas om att man
måste hitta nya lösningar. Enligt mitt sätt att se ligger
inte lösningen i en ökad politisk styrning och ett ökat
politiskt inflytande. Det kan ske genom att nya aktörer
får möjlighet att pröva sina idéer och bärkraften på de
lösningar som de är beredda att ta till. Om landet kan
locka till sig ytterligare godsflöden till vårt järnvägs-
system förbättras därigenom trafikflödet totalt sett
genom att landsvägstrafiken avlastas. Dessutom får vi
en miljöförbättring till stånd, eftersom vi är överens
om att järnvägen är ett miljövänligt alternativ.

Jag kan dela den uppfattning som Karl-Erik Per-
son har, att SJ har lyckats i vissa delar. Det talar för
den lösning som vi pläderar för. SJ är en kompetent
godstransportör, det tror jag att vi kan vara överens
om. Därför finns det ingen anledning att tro att de
kunder som vill köpa egna lösningar skulle kunna
konkurrera ut SJ. Det kan bara bli ett kraftfullt kom-
plement, och det är dit som vi skall komma.

Anf. 26 KARL-ERIK PERSSON (v) replik

Herr talman! Lars Björkman talade om min fram-
tida vision. Ja, allting är väl relativt. Om Lars Björk-
man inte tycker att jag har någon vision, får ju det stå
för honom.

Jag tror faktiskt att man inom EU har lika svårt att
bestämma sig i det här fallet som i alla andra fall.
Man jobbar med vissa detaljer. Jag har ju hört litet
grand om vad man diskuterar i EU när det gäller
transporter.

Det är väl inte så glädjande att man inte satsar så
mycket på järnvägstrafiken. Tyvärr är det så. Fortfa-
rande är det lastbil som gäller för transporter. Där-
emot har man diskuterat andra alternativ som inte
finns med i det här betänkandet. Man talar mycket
mer om sjöfart, och framför allt sjöfart och kanaltra-
fik. Det är inte aktuellt för oss, och det berörs ju inte i
det här betänkandet. Men sjöfarten kommer mer och
mer i alla fall när det gäller EU.

Problemen är egentligen utbyggnad av järnväg i
både nordlig och sydlig riktning. Alperna kan man
inte göra så mycket åt. Järnvägstunnel genom Alperna
är ett dyrt alternativ. Man måste då utnyttja den be-
fintliga delen. Därmed får trafikledningen en större
betydelse än vad den har i dag. Man måste hitta likar-
tade system för att leda trafiken på ett bättre sätt.

Såvitt jag förstår är det ganska dåligt ställt beträf-
fande trafikledning, i alla fall i vissa länder. Därför är
det bra att SJ har haft detta under sin hatt. Tyvärr
kommer vi i dag att besluta om att det inte skall fort-
sätta att vara så, och det tycker jag är olyckligt.

Anf. 27 ELISA ABASCAL REYES (mp)

Herr talman! Först vill jag instämma med Karl-
Erik Persson om att Kommunikationskommittén rim-
ligen borde ha haft detta med i sin utredning. Det här
handlar om ett helhetsperspektiv på den framtida
trafikpolitiken.

Järnvägens framtida förutsättningar måste grunda
sig på hänsyn tagen till flera aspekter, dels en sam-
hällsekonomisk aspekt, dels en företagsekonomisk
aspekt. Andra aspekter som också är aktuella i det här
sammanhanget är transportbehovet totalt sett, stan-
dard och tillgänglighet.

Med företagsekonomisk lönsamhet avser jag
främst att det finns små fungerande matarbolag och
andra mindre operatörer, t.ex. IBAB, som har en bra
trafik och nya lösningar. Vi ser inget ont i sig att små
eller stora operatörer agerar. Vi kan inte se att privata
operatörer skulle utgöra ett hot mot den totala järn-
vägstrafikens utveckling.

När det gäller samhällsekonomisk lönsamhet tän-
ker jag främst på miljön. För oss är det en förutsätt-
ning att man skall ta hänsyn till miljön vid de flesta
politiska beslut som fattas i denna kammare, så också
vid trafikpolitiska beslut i allra högsta grad. Vårt
primära mål när det gäller kommunikationer är alltså
att man skall klara miljökraven samtidigt som vi vill
ha bra service och fungerande kommunikationer med
god tillgänglighet.

När vi talar om transportbehovet avser vi det tota-
la transportbehovet som är landburet och det kom-
mande landburna transportbehovet. Vi sticker inte
under stol med och vi har inga problem med att er-
känna att vi vill att det skall gå trafik - det skall alltså
ske en nettoöverföring - från väg och flyg till järnväg.

Vi tror att standarden kan höjas genom nya ut-
vecklingsmöjligheter och konkurrens. Men vi tror inte
att konkurrensen skall vara intern i så stor utsträck-
ning som propositionen föreslår. Vi kan redan se en
hård konkurrens från andra landburna transporter,
främst från vägtrafik.

Slutsatsen av det här resonemanget är att miljön
står i centrum. Den måste vara en förutsättning för
andra positiva fördelar som järnvägen ger. Vi har
också noterat att utskottet påpekar detta i betänkandet,
att miljö är viktig.

Jag vill då kommentera dagens debatt som verkar
litet avslagen, möjligtvis för att vi har debatterat den-
na fråga ett antal gånger.

Man får inte fastna i en ideologisk fälla när det
gäller avreglering där två synsätt bollas mot varandra,
såsom Lennart Fremling påpekade, även om han kan-
ske tyckte att det var bra.

En ideologisering i stället för en pragmatisering är
nödvändigtvis inte alltid bra. Det kan vara bra att vara
principfast i vissa fall, men i det här fallet finns det
utrymme för sådana pragmatiska synsätt och lösning-
ar som kanske gör att andra syften prioriteras högre.

Vi har ofta egna modeller i stället för vanliga
traditionella synsätt. Vår modell här bygger alltså på
att volymen i sig skall höjas och att det statliga före-
taget SJ skall ha ensamrätt så länge dessa transporter
sköts på ett tillfredsställande sätt. När SJ inte klarar
det kommer trafikeringsrätten automatiskt att gå över
till en annan operatör, under förutsättning att SJ fort-
farande går med lönsamhet. Det får inte bli så att det
inte är någon som är beredd att ta över.

Fördelarna med detta är att man sporrar SJ till att
öka sin service. Problemet för SJ är att volymen är
alldeles för låg på vissa sträckor och att man har så
höga priser att små företag - sågverk och annat - inte
har möjlighet att utnyttja järnvägstransporter, även om
de skulle vilja det.

Detta var då kritik mot SJ, men vi vill inte straffa
SJ för det faktiska arbete som man har lagt ner. Detta
är första året som man har ett nollresultat, och det
måste man ta hänsyn till. Vi tror inte att en avregle-
ring är svaret på frågan hur man skulle kunna förbätt-
ra trafiken totalt sett.

Jag vill därmed fråga den borgerliga sidan - jag
tänker då främst på moderaterna - om man delar vår
syn att järnvägen är ett miljövänligt alternativ som bör
gynnas i så stor utsträckning som möjligt. Kan man i
så fall garantera att avreglering är det bästa alternati-
vet? Och vad grundar man det på?

Detta om godstrafiken.

Vi noterar med glädje att regeringen har föreslagit
en partiell avreglering av persontrafiken. Det är precis
det som vi föreslog i vår motion i våras om kommu-
nikationer. Det är roligt att notera att vi låg steget före
där också. Det stämmer även bra överens med det
förslag som presenterades i Boverkets rapport Rese-
uppdraget - om regional trafikstyrning. Ytterligare
medel för att öka planeringsmöjligheterna skall över-
föras till regionerna, dvs. länen, för att man skall
kunna integrera de olika transportsätten. En partiell
avreglering på personsidan kommer att gynna trafiken
precis i den mening som Boverket har uttalat i sin
rapport, som inte avsåg just det här området.

Vi hade framställt sex yrkanden, varav det sjätte
inte fick komma med. Det handlade om ett nationellt
investeringsprogram för att öka bärigheten. Det är
självfallet relevant för att konkurrenskraften skall
ökas. Men det yrkandet fick vi alltså med.

Däremot har vi en reservation om att man skall in-
föra en form av investeringsbidrag. Vi har inte före-
slagit någon konkret modell för detta, men syftet är att
nationella privata operatörer skall få ökade möjlighe-
ter till ny tågmateriel.

Järnvägen är en oerhört kapitalintensiv bransch
och väldigt begränsad eftersom trafik bara kan bedri-
vas på två spår.

Därför menar vi att om man i framtiden skall ha
seriösa små operatörer som har god överlevnadsför-
måga måste man stötta dem ekonomiskt. Rullande
materiel har hittills varit ett problem, inte minst därför
att SJ har haft tillgång till en större del av denna. Man
har också skrotat mer än man har sålt.

Jag vill därmed yrka bifall till reservation 4 om
godstrafik. Jag står givetvis bakom alla våra reserva-
tioner, men för tids vinnande nöjer jag mig med att
yrka bifall till reservation 4.

Anf. 28 LARS BJÖRKMAN (m) replik

Herr talman! Elisa Abascal Reyes ställer en direkt
fråga till mig om vår inställning när det gäller SJ som
ett gott miljöalternativ.

Redan i en tidigare replik, liksom i mitt anförande,
betonade jag just att tågtrafik över huvud taget är ett
bra miljöalternativ. Men vi måste naturligtvis driva
företag på marknadsekonomiska grunder. Vi kan inte
kommendera fram transportlösningar för att det poli-
tiska systemet, som man har sagt tidigare, kräver det.
Marknaden söker de lösningar som ur företagens och
godsflödets synpunkt är de mest fördelaktiga. Genom
att visa kreativitet och öppenhet och genom att våga
pröva nya möjligheter hävdar jag att vi ger de här
järnvägslösningarna en chans.

Vi kan inte stelbent hålla fast vi de lösningar som
Elisa Abascal Reyes och Miljöpartiet och vissa andra
partier hänger sig åt. De tror att om vi har ett mono-
polföretag som upprätthåller trafiken kommer miljö-
aspekterna att uppfyllas gott och väl.

Men det blir väldigt litet gods att frakta. Trans-
portköparnas lösningar är inte alltid de som monopol-
företaget kan erbjuda. Därför är mångfalden på det
här området en förutsättning för att miljöanpassning
verkligen skall kunna växlas in till de vinster vi förut-
sätter att man har.

Anf. 29 ELISA ABASCAL REYES (mp) re-
plik

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Jag tolkar det så att moderaterna anser att järnvä-
gen är ett miljövänligt transportalternativ. Däremot
tycker de inte att järnvägen bör gynnas i så stor ut-
sträckning som möjligt. Min fråga gällde om avregle-
ring i så fall var det bästa alternativet.

Jag vill då vända på frågan. I stället undrar jag om
Lars Björkman anser att avreglering är viktigare än
miljön. Är det mindre viktigt att ge järnvägen förut-
sättningar för att öka den totala trafikvolymen så att
man får miljöpositiva effekter än att avreglera?

Jag vill understryka att vi inte är stelbenta. Det kan
vi absolut inte bli anklagade för. Vi har här föreslagit
en egen alternativ modell, och det är mer än vad både
den borgerliga och den motsatta sidan har kunnat
prestera.

Anf. 30 LARS BJÖRKMAN (m) replik

Herr talman! Miljöfrågorna löses inte genom att vi
rider på dogmer och principer. Vi måste också våga
pröva de möjligheter som står till buds och som vi kan
skapa i framtiden för att få ett ökat godsflöde på spå-
ren och därmed avlasta landsvägstrafiken. Detta har
jag redan tidigare framfört.

Om vi inte ger de nya krafterna möjlighet att an-
tingen köra transporterna i egen regi eller låta SJ göra
det på entreprenad och därmed nedbringa transport-
kostnaderna totalt sett hjälper det inte att järnvägen är
ett miljömässigt bra alternativ. Den måste också ut-
nyttjas.

Därför hävdar vi att en avreglering ger incitament
för en ökad trafik. Därför är en avreglering bra.

Anf. 31 ELISA ABASCAL REYES (mp) re-
plik

Herr talman! Men snälla Lars Björkman, vem är
det egentligen som rider på dogmer och principer?
Inte är det Miljöpartiet i alla fall. Vi har tillåtit oss att
föreslå en ytterst pragmatisk lösning för det här spe-
cifika ändamålet.

Moderaterna hävdar via Lars Björkman att avreg-
lering är det bästa alternativet. Det är inte obekant
vare sig för mig eller för någon annan här i kammaren
att moderaterna förespråkar avreglering titt som tätt.
Eftersom de tycks tro att det är en mirakellösning på
alla problem oavsett problemets karaktär måste jag
tyvärr återigen påpeka att jag är av en helt annan
uppfattning, vilket säkert inte är okänt.

Jag vill fråga Lars Björkman om han över huvud
taget har läst vårt förslag. Vi är ingalunda några ihär-
diga försvarare av något monopol. Tvärtom har vi
föreslagit ett alternativ som ökar möjligheterna för
större transportvolymer. Nu borde jag väl inte ha ställt
den här frågan till Lars Björkman eftersom han inte
har någon tid kvar.

I vårt förslag försvarar vi alltså inte monopolet ur
principiell synvinkel. Vi förespråkar inte heller avreg-
lering helt dogmatiskt, utan att ta hänsyn till de spe-
ciella förutsättningar och den konkurrens i förhållande
till andra transportsätt som järnvägen har.

Anf. 32 JARL LANDER (s)

Herr talman! För cirka tio år sedan började vi på
allvar diskutera hur vi skulle kunna öka järnvägens
andel av transporterna här i landet. Inte minst miljö-
skäl, men också framkomlighetsskäl, talade för att
järnvägen måste utvecklas till ett effektivt transport-
medel som kunde konkurrera med vägtransporterna.
Detta ledde fram till 1988 års trafikpolitiska beslut,
som innebar att dåvarande SJ delades upp i SJ, ett
affärsverk med ansvar för bl.a. trafiken, och Banver-
ket, med ansvar för infrastrukturen.

Järnvägsnätet i sin tur delades upp i ett stomnät
och ett länsjärnvägsnät. SJ fick ensamrätten till all
godstrafik och till persontrafiken på stomnätet. An-
svaret för trafiken på länsbanorna överfördes till lä-
nen.

Det sades också att SJ skulle utvecklas till ett mo-
dernt, effektivt och kundinriktat tågföretag med en
lönsamhet som skulle tillåta företaget att överleva av
egen kraft. Det sades alltså att SJ skulle agera på
affärsmässiga villkor.

Resultatet ser vi nu. SJ är det mest framgångsrika
järnvägsföretaget i Europa.

1988 års beslut innehöll också den s.k. länstra-
fikreformen. Trafikhuvudmännen i respektive län fick
via sina länstrafikbolag ansvaret för lokal- och regio-
naltrafiken i länen. Detta har inneburit en utveckling
av den regionala och lokala järnvägstrafiken utöver
vad man faktiskt trodde när reformen genomfördes.
Detta är en av de mest positiva effekterna av 1988 års
beslut.

Även godstrafiken har till stora delar utvecklats
positivt. SJ är ett effektivt godstrafikföretag, särskilt
när det gäller långa och tunga transporter. Däremot
innebär statens lönsamhetskrav att SJ inte ansett sig
kunna upprätthålla godstrafiken på kortare sträckor.
Detta innebär att gods som mycket väl skulle kunna
transporteras på järnväg i stället går på lastbil.

För närvarande pågår också en utbyggnad och en
uppgradering av det svenska järnvägsnätet. Stora
satsningar sker på stambanorna, i Mälardalen och på
Västkusten. Detta sker naturligtvis för att vi skall öka
andelen tågresenärer och andelen godstransporter.

Men det räcker inte att bygga och förbättra järn-
vägsnätet. Vi måste också se över villkoren för trafi-
ken. Hur kan vi öka andelen person- och godstrans-
porter på järnväg utan att öka statens stöd till trafiken?

Det betänkande som vi nu behandlar innehåller
förslag till hur vi tar ytterligare steg för att förbättra
förutsättningarna för järnvägstrafiken i vårt land.

Jag skall först göra några kommentarer angående
persontrafiken. När det gäller den interregionala,
nationella persontrafiken föreslås att SJ behåller sin
särställning.

Av den totala persontrafiken på järnväg i dag ge-
nomförs 75 % efter avtal mellan SJ och trafikhuvud-
männen eller mellan SJ och staten. Såväl trafikhu-
vudmännens upphandlingar av trafik som statens köp
av trafik sker i dag i konkurrens.

Men det finns nu skäl att gå vidare med länstra-
fikreformen. Vi skall gå vidare, Elisa Abascal Reyes,
mot en s.k. partiell avreglering. Men låt mig också
säga att detta är ett förslag som vi socialdemokrater
väckte redan förra mandatperioden men som Miljö-
partiet nu har kopierat och tagit som sitt eget förslag.

Förslaget gäller en utökad trafikeringsrätt för tra-
fikhuvudmännen, så att den även skall gälla stomnätet
inom länen. Detta är en logisk fortsättning på 1988 års
beslut. Redan i dag bedriver trafikhuvudmännen trafik
på stomnätet, men först efter att ha ansökt om tillstånd
hos regeringen. Det slipper man att göra i fortsätt-
ningen enligt förslaget.

Utskottsmajoriteten har ansett det vara mycket an-
geläget att trafikhuvudmännen får möjlighet till trafi-
keringsrätt också på stomnät i angränsande län, om
det bidrar till att utveckla den lokala och regionala
trafiken. Men vi anser att det fortfarande fordrar till-
stånd av regeringen. Att förbättra förutsättningarna för
kollektivtrafiken anser vi är mycket viktigt, inte minst
i storstadsområdena där möjligheterna till pendling
måste förbättras för att man skall komma till rätta
med miljö- och trängselproblemen.

Herr talman! Jag vill göra några kommentarer an-
gående godstrafiken. Utgångspunkten för utskottsma-
joritetens ställningstagande är att så mycket gods som
möjligt skall fraktas på järnväg.

SJ har i dag ingen trafikeringsplikt när det gäller
godstrafik. SJ skall i stället på affärsmässiga grunder
och utifrån ett företagsekonomiskt perspektiv bedriva
den godstrafik som är lönsam. Vi kan alltså inte kräva
att SJ kör olönsam godstrafik av regionalpolitiska skäl
med mindre än att staten i så fall betalar SJ för detta.
Det är inte en realistisk tanke i dag att staten skall
köpa olönsam godstrafik.

Kravet på lönsamhet har inneburit att SJ har ratio-
naliserat kraftigt. SJ har gjort omstruktureringar för
att minska kostnaderna för bl.a. rangering. Viss trafik
har lagts om så att vissa transporter har blivit något
längre och något dyrare, och på en del småbanor har
godstrafiken lagts ner. SJ har i stället inriktat sig på de
långa och tunga godstransporterna med systemtrans-
porter från fabrik till slutstation, dvs. långa hel-
tågstransporter.

Det är bra att SJ klarar de stora tunga godstrans-
porterna. Men vi skall inte nöja oss med det, utan vi
skall också ge möjlighet att frakta gods på banor som
inte betraktas som lönsamma av SJ. På så sätt kan vi
åstadkomma ett tätare nät av godstransporter.

Men då är frågan hur detta skall åstadkommas.
Skall staten gå in och köpa olönsam trafik, som jag
tidigare talade om, eller skall vi lagstifta om trafike-
ringsplikt?

Jag tror att lösningen redan finns i dag i form av
de matarbolag som nu samarbetar med SJ. Om de ges
möjlighet att köra på egna trafikeringsrätter får dessa
företag bättre möjligheter att planera sin verksamhet
långsiktigt. Därmed ökar också motivationen och
förutsättningarna för att utveckla verksamheten.

Till detta kommer att det är nödvändigt att upp-
rätthålla ett effektivt nationellt godstransportsystem.
Därför bör befintlig godstrafik ha företrädesrätt på
stora delar av bannätet i enlighet med vad som före-
slås i propositionen. När denna företrädesrätt inte
utnyttjas bör det vara möjligt för andra operatörer att
trafikera det avgränsade nätet. Därmed öppnas järn-
vägsnätet för flera operatörer och det blir större möj-
lighet att öka andelen gods som transporteras på järn-
väg.

De operatörer som kommer in får nu möjlighet att
arbeta på egna villkor, antingen genom samarbete
med SJ eller genom en egen självständig verksamhet.

Men nu väcks synpunkter med anledning av detta
förslag. Ett stort frågetecken som rests är om SJ
kommer att förlora godskunder och om SJ kommer att
styckas sönder. Som jag ser det är svaret att SJ:s stor-
driftsfördelar kommer att bevaras, eftersom SJ kom-
mer att ha företräde till de tunga godsstråken där de
viktigaste godsflödena finns. Så länge SJ kör sina tåg
kan ingen annan komma in och stycka sönder SJ eller
SJ:s transporter. Nya operatörer kommer in på över-
blivna tåglägen eller när SJ lägger ner sina transpor-
ter.

Om SJ förlorar transporter beror det därför på att
SJ är för dyra eller att man inte kan leva upp till de
avtal som kunderna vill ha med SJ. Det beror alltså
inte på att någon annan operatör ägnar sig åt att
plocka russin ur SJ:s kaka så att säga. Risken är i
stället att kunderna väljer vägtransporter.

Den stora konkurrensfördel som SJ har är att man
redan förfogar över de bästa s.k. tåglägena och där-
med har störst möjlighet att motsvara kundernas krav
på transport- och leveranstider. Nya operatörer har
inte möjlighet att konkurrera med SJ, inte ens genom
att erbjuda lika bra eller bättre avgångs- och an-
komsttider. Detta är viktigt, i synnerhet därför att
systemtågen skall kunna fungera också i fortsättning-
en.

Karl-Erik Persson med instämmande av Elisa
Abascal Reyes tog upp att vi under våren 1995 hänvi-
sade de flesta frågor till den sittande kommunika-
tionskommittén och undrade varför vi inte gjorde
detsamma i den här frågan.

För det första finns det ett beslut som har fattats av
riksdagen. Beslutet innebär att regeringen under inne-
varande år, dvs. 1995, skall lägga fram ett förslag om
förutsättningarna för järnvägstrafiken.

För det andra har vi i tidigare diskussioner lagt
fast att förutsättningarna för järnvägstrafiken måste
klargöras innan ett nytt trafikpolitiskt beslut fattas.
Såväl SJ som trafikhuvudmännen har varit mycket
angelägna om att få klarhet i vilka villkor som skall
gälla för järnvägstrafiken framöver.

Men inget i det förslag till beslut som nu finns lå-
ser Kommunikationskommittén på något sätt. Om
Kommunikationskommittén föreslår nya villkor för
järnvägstrafiken, som riksdagen sedan fattar beslut
om, handlar det säkert om förändrade ekonomiska
förutsättningar för de olika trafikslagen, kanske miljö-
avgifter eller omfördelningar mellan trafikslagen osv.
Om det skulle innebära en fördel för järnvägstrafiken,
finns det inget som hindrar en utökning, tvärtom. Ett
effektivare SJ och fler operatörer ger möjligheter till
ytterligare järnvägstransporter. Det är svårt att tro att
Kommunikationskommittén i sin utredning skulle
föreslå riksdagen att besluta om trafikeringsplikt för
SJ. Då skulle vi få gå tillbaka till den situation som
var långt före 1988 års trafikpolitiska beslut.

Herr talman! Jag vill också göra en kommentar till
det Karl-Erik Persson sade om att varken ägaren eller
de fackliga organisationerna ställer upp på förutsätt-
ningarna i det förslag som nu ligger. Mitt svar till
Karl-Erik Persson är att ägarna i dag säger att de skall
klara av detta. Utskottsmajoriteten tror också att ägar-
na klarar det, eftersom de tidigare visat sådana förut-
sättningar. T.o.m. de fackliga organisationerna säger
nu att de skall klara av detta. Utskottsmajoriteten tror
på SJ:s förutsättningar, Karl-Erik Persson. Detta
kommer att bli bra.

Jag vill också säga några ord om banfördelning
och trafikledning som är av central betydelse för
driften och säkerheten inom järnvägstrafiken. Här
delar utskottsmajoriteten den uppfattning som ut-
trycks i propositionen, att banfördelningen och trafik-
ledningen skall flyttas från SJ till en självständig
enhet som visserligen är administrativt inordnad i
Banverket. På det sättet slipper vi, Karl-Erik Persson,
att bygga upp en ny myndighet med ytterligare en
generaldirektör, som Karl-Erik Persson tidigare talade
om.

Skälet till detta är att det inte är rimligt att be-
stämmanderätten över så viktiga funktioner för trafi-
kens genomförande, som detta är, skall ligga hos en
av flera operatörer som också är den dominerande
operatören.

Ett annat skäl till att denna funktion inte heller helt
och hållet läggs på Banverket är att Banverket också
är en intressent och operatör, bl.a. när man skall fram-
föra sina fordon för underhållsarbete. Nu läggs funk-
tionen som sagt på en självständig enhet. Självfallet
skall det då vara möjligt för berörda parter att få både
insyn och inflytande i denna verksamhet.

Herr talman! Det finns ytterligare ett stort antal
punkter som behandlas i betänkandet. Det gäller ba-
navgifter, gemensamma funktioner, rullande material,
återupptagande av banunderhåll, utökning av statens
spåranläggningar, finansiering av planskilda platt-
formsförbindelser, internationell entreprenadverk-
samhet, bolagisering av SJ, SJ:s kontinentbolag och
EU:s järnvägspolitik.

Men jag kan inte här kommentera alla dessa
punkter. Jag skall som avslutning endast kommentera
den punkt som har med uppföljning och utvärdering
att göra.

Regeringen framhåller i propositionen att höga
krav måste ställas på uppföljning och utvärdering av
resultat och konsekvenser av de förslag vi nu har att
besluta om. Den uppfattningen delas av utskottsma-
joriteten.

Regeringen avser, med anledning av Kommunika-
tionskommitténs slutbetänkande, att komma med en
ny trafikpolitisk proposition under 1998. Utskottet
anser därför - trots att det då gått relativt kort tid från
det att nu diskuterade lagförslag vunnit laga kraft - att
den nya trafikpolitiska propositionen 1998 ändå bör
innehålla en första redovisning av konsekvenserna av
det nya regelsystem som riksdagen nu har att besluta
om. Sedan får en mer fullständig utvärdering redovi-
sas för riksdagen vid ett senare tillfälle.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till hem-
ställan i trafikutskottets betänkande 1995/96:TU12 i
dess helhet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 33 ELISA ABASCAL REYES (mp) re-
plik

Herr talman! Det är ingen hemlighet att SJ innan
den här propositionen kom bedrev ett intensivt arbete
mot en avreglering. Jag undrar om Jarl Lander och
socialdemokraterna anser att SJ i så fall har företrätt
något slags särintresse, haft ett egenintresse av den
rollen eller om man helt enkelt har fel. Om socialde-
mokraterna anser att SJ helt enkelt har fel, hur kan det
då komma sig att man har en ledning på SJ som inte
är kompetent nog att avgöra vilka förutsättningar som
är bra för framtiden? Jag noterar att man inte har tagit
särskilt stor hänsyn till det SJ har sagt.

Det är svårt att ta Jarl Lander på orden när han
pratar om miljö. I dag pratar han för miljön, i går sade
han själv i kammaren att man inte bör ta hänsyn till
miljön när man t.ex. upphandlar olönsam järnvägstra-
fik.

Jag vill också säga att vi inte har kopierat något
förslag. Det vi har tyckt om järnvägstrafik är ingen
hemlighet. Men vi har inte suttit i riksdagen särskilt
länge. Det kan vara en anledning till att vårt förslag
framstår som en kopia. Skulle vi däremot prata om
hur många förslag som vi har fått igenom under annat
namn, skulle kanske listan bli pinsamt lång.

Anf. 34 JARL LANDER (s) replik

Herr talman! Det är märkligt att Elisa Abascal
Reyes tar upp SJ:s lednings inställning till detta. Jag
må säga att det väl är naturligt att ledningen för ett
s.k. monopolföretag gör vad som kan göras för att inte
behöva utsätta sig för konkurrens. Det är väl ett helt
naturligt ställningstagande att i ett första läge uttrycka
att man vill fortsätta att arbeta på det sätt som man nu
gör.

Men när ägaren har bestämt sig för att man behö-
ver ytterligare godstrafik på järnväg och ser att de
regler som gäller för det företaget - SJ, som staten i
dag äger - inte ger dem rätt förutsättningar att bedriva
den här järnvägstrafiken, då måste man på något sätt
ändra förutsättningarna för järnvägstrafiken totalt sett.
Det är därför förslaget nu föreligger om att öppna de
s.k. bi- och matarbanorna så att vi får ytterligare järn-
vägstrafik.

Sedan vill jag också göra en kommentar, herr tal-
man, till att jag i går tydligen skulle ha sagt att jag inte
är intresserad av miljöfrågorna. I går diskuterade vi
statens köp av olönsam järnvägstrafik. Detta bygger
på att vi skall försöka upprätthålla en regional balans,
så att vi också ger företag och människor i glesare
delar av landet tillgång till miljövänliga transporter.
Men det som styr i det sammanhanget är alltså det
regionalpolitiska hänsynstagandet. Medan den in-
frastruktur som är uppbyggd ute i landet är styrd av
bl.a. miljöhänsynstagande.

Anf. 35 ELISA ABASCAL REYES (mp) re-
plik

Herr talman! Det är alldeles riktigt som Jarl Lan-
der säger att vi diskuterade statens köp av olönsam
järnvägstrafik i går. Men det gör inte på något sätt att
det Jarl Lander säger låter mindre ihåligt. I går var det
alltså regionalpolitiska intressen som styr vilken trafik
som skall finnas och vilken trafik staten har intresse
av att driva, i dag är det något annat.

Jag kan bara konstatera att SJ trots allt är en
myndighet. SJ är i statlig ägo. Att anklaga SJ för att
ha något slags partsintresse och att man vill försvara
ett monopol för att man själv arbetar där tycker jag
med förlov sagt är något grovt. Jag har i stället valt att
ta SJ på allvar.

Anf. 36 JARL LANDER (s) replik

Herr talman! Jag måste ändå komma tillbaka till
vad vi diskuterade i går. Naturligtvis anser vi att järn-
vägstransporter är ett miljövänligt transportsätt i rela-
tion till den vägtrafik som vi har. Men när man skall
ta regionalpolitiska hänsyn och ge människor och
företag i glesare delar av landet tillgång till transpor-
ter måste man ta fram andra faktorer som också får
vara vägledande. Då är det fråga om hur mycket av
denna trafik som staten skall upphandla åt de företag
och åt de människor som bor i glesare delar av landet.
Det var den diskussionen vi förde i går.

Den diskussion vi nu för är ju, eftersom SJ lever
under företagsekonomiska villkor, att öppna bannätet
på sådant sätt att järnvägstrafik för gods kan gå på bi-
och matarbanor och bära sig ekonomiskt av egen
kraft, inte att upphandla denna som en olönsam järn-
vägstrafik.

Anf. 37 LARS BJÖRKMAN (m) replik

Herr talman! I regeringens proposition under ru-
briken Godstrafik skriver man: "Nya regler som inne-
bär en ökad konkurrens förbättrar även möjligheterna
för SJ, i kraft av den dominerande operatören, och för
nya aktörer att utveckla kundanpassade och effektiva
transportlösningar. Redan det förhållandet att det
finns en möjlighet för nya aktörer att komma in på
marknaden stimulerar till ökad effektivitet, nytänkan-
de och kundanpassning."

Herr talman! Den argumentationen när det gäller
godstrafiken är så välskriven och välmotiverad att jag
inte kan uttrycka det bättre. Jag vill fråga Jarl Lander:
Vad är det, Jarl Lander, som gör att samma argument
inte är tillämpbara när det gäller persontrafiken? Är
det så specifikt viktigt att skydda den trafiken från
konkurrens att man, trots de lovord vi alla är beredda
att ge SJ för de ansträngningar och den kraftfullhet
som företaget visar upp, inte vågar ge nya aktörer
möjlighet att träda in?

I någon mån svarade Jarl Lander själv i föregåen-
de inlägg, då han sade att monopolföretag inte vill
utsätta sig för konkurrens. Vi kan bara konstatera att
regeringen ger monopolföretagen ett gott skydd i det
avseendet. Man ger inte särskilt många möjligheter
för någon att hitta infallsvinklar.

Anf. 38 JARL LANDER (s) replik

Herr talman! Jag var förvånad att Lars Björkman
inte lyssnade mer nogsamt när jag höll mitt anförande.
Jag sade att 75 % av den persontrafik som i dag finns
i princip upphandlas i konkurrens. Det är den trafik
som länstrafikhuvudmännen har och det är den trafik
som staten köper. 75 % av persontrafiken är redan
konkurrensutsatt.

Utifrån det bör det dessutom finnas ett övergripande
statligt nät. Det är den delen vi inte vill slå sönder
ytterligare så att vi riskerar att inte ha ett samman-
hängande persontrafiknät. Det är samma resonemang
vi har om godstrafiken. Vi vill ha ett kraftfullt stort
godstrafiknät i landet, men vi vill komplettera detta
med godstrafik också på bi- och matarbanor. Det är
det vi har att ta ställning till i dagens förslag.

Anf. 39 LARS BJÖRKMAN (m) replik

Herr talman! Det låter ju som om det vore full-
ständig konkurrens på upphandlingen när det gäller
den trafikhuvudmannastyrda trafiken, men Jarl Lan-
der vet lika bra som jag hur det här har gått till.

I går, för att åberopa den debatten en gång till,
kunde vi notera att kommittén som förbereder upp-
handlingarna har konstaterat att den förväntade kon-
kurrens som skulle ha kunnat komma till stånd med
det här upphandlingssystemet totalt har uteblivit. De
konkurrenter som vid något tillfälle har erbjudit alter-
nativ har - enligt deras egen uppfattning och anmälan
till Konkurrensverket i varje fall - inte behandlats på
ett sådant sätt att de har varit jämförbara.

Med det system som vi föreslår, att fullt ut kon-
kurrensutsätta trafiken och låta SJ konkurrera gente-
mot andra tågföretag, behövs inte de regleringarna
kring trafikhuvudmännens skydd. Vi kan avlasta re-
geringen besväret att pröva hur starka argumenten
från trafikhuvudmännen är att få köra trafiken i andra
län.

Låt mig bara snabbt - tiden rinner i väg - något
beröra företrädesrätten som regeringen tycker är så
viktig när det gäller godstrafiken.

SJ är en kraftfull och kompetent aktör, det har fle-
ra av oss uttryckt här och det vågar vi stå för. Men låt
oss då testa hur starkt SJ är i förhållande till andra
intressenter som vill pröva möjligheten att köra gods
på järnvägen. Genom att skydda SJ på det sätt som
man tar sikte på i propositionen och i hemställan i
utskottets betänkande kommer i praktiken aldrig kon-
kurrensneutralitet att råda. SJ:s godstrafik kommer
alltid att ges företräde. Det är en selektiv konkurrens.

Anf. 40 JARL LANDER (s) replik

Herr talman! Först vill jag säga ytterligare några
ord angående den konkurrens som ändå finns vid
upphandling av persontrafik inom länstrafiken och
statens köp av olönsam trafik.

Här har under fyra års tid upphandlats under kon-
kurrens. Men det visar sig ju att SJ är det effektivaste
och mest kostnadseffektiva företaget som kan bedriva
den här trafiken. Därför har det fortsatt på det sättet
att SJ i princip har all persontrafik ute i landet. Det
finns någon som har försökt: Vi har haft exempel i
Småland bl.a. som har klarat något år, men i nästa
upphandling har SJ varit effektivare och mer kost-
nadsinriktat och klarat detta. Vi skall inte beskylla SJ
för att de är duktiga på att bedriva järnvägstrafik. Det
är ju någonting som hela landet tjänar på.

Vad gäller konkurrensen inom godssektorn, tycker
jag att det var bra argument som Lars Björkman förde
fram. De skulle han ha använt i debatten med Karl-
Erik Persson. Det vi säger i det här förslaget är icke
en fullständig avreglering av godstrafiken, utan det är
ett öppnande av bi- och matarbanor i det här landet.
Så det som Lars Björkman säger är alldeles riktigt: Vi
utsätter inte SJ för någon stor övergripande konkur-
rens vad gäller godstrafiken.

Anf. 41 KARL-ERIK PERSSON (v) replik

Herr talman! Jarl Lander sade att han tror att det
här skall gå bra. Man kan väl säga att tron är det sista
som överger människan, och när det gäller den här
frågan verkar Jarl Lander också vara inne på att tron
är det sista som skall överge honom.

SJ är det mest lönsamma företaget i Europa när
det gäller godstransporter, och där håller jag med Jarl
Lander. Utifrån vad jag har läst tror jag t.o.m. att vi
här är bättre än USA, som många tycker är ett före-
gångsland.

Men varför då slå sönder den här möjligheten? Låt
SJ fortsätta utveckla det här och se hur det går. Klarar
SJ inte av det, då kommer man tillbaka. Nu har man
ju lagt lönsamhetskrav på SJ, och SJ uppfyller dem
och går med vinst. Då helt plötsligt skall detta brytas.
Det finns, som jag ser det, ingen logik i det.

Lönsamhetskraven finns ju kvar på SJ. Men lek nu
med tanken att nya operatörer kommer in och dumpar
priserna på exempelvis systemtågen. Vad skulle då
hända med SJ? Statens krav på SJ ligger ju fast. SJ
kan alltså inte vara med och konkurrera under en kort
tid med dumpade priser. Det är ju så man har vunnit
marknadsandelar när det gäller annan verksamhet, så
det är ju ingen omöjlighet att detta scenario kan upp-
stå.

SJ själva säger att man skall klara av detta. Ja, det
vore ju fantastiskt om en myndighet som SJ skulle gå
ut och säga något annat. Då vore det ju definitivt ett
tjänstefel. Blir man ålagd något måste man ju gå ut
och säga att man på ett eller annat sätt skall försöka
klara av det. Resultatet känner vi tyvärr inte till än.

Anf. 42 JARL LANDER (s) replik

Herr talman! Karl-Erik Persson beskyller mig för
att tro ett antal saker med anledning av detta, och det
är jag tvungen till, Karl-Erik Persson. Jag kan inte
mer än göra antaganden utifrån de fakta som vi får
som underlag. Det här är ju någonting som skall hän-
da efter juli månad 1996, och varken Karl-Erik Pers-
son eller jag kan göra någonting annat än tro.

Vi tror på SJ. Vi tror att SJ har samma förutsätt-
ningar som de har visat hittills att ytterligare utveckla
sig och klara mycket av den långväga tunga godstrafi-
ken. Men när vi samtidigt då har ställt det som Karl-
Erik Persson säger är lönsamhetskrav har vi sagt att
SJ skall klara all godstrafik utifrån företagsekonomis-
ka villkor. Ett stort, så att säga övergripande, järn-
vägsföretag klarar alltså inte småskalig verksamhet på
samma sätt. Det är därför förslaget nu föreligger -
återigen säger jag detta - ett förslag som skall öppna
för småskalig järnvägstrafik på bi- och matarbanor.
Detta är icke att slå sönder SJ på något sätt.

Karl-Erik Persson tar upp rädslan för att systemtåg
skulle överta verksamheten och köra billigare. Men
jag tror inte att de företag som eventuellt kan dyka
upp och erbjuda systemtågslösningar klarar detta till
en lägre kostnad än vad SJ i dag har. SJ är experterna
på de stora tunga transporterna, och så kommer de att
vara också efter juli månad 1996, Karl-Erik Persson.

Anf. 43 KARL-ERIK PERSSON (v) replik

Herr talman! Det är ju det som jag ser som ett
problem: Hur skall man klara SJ:s verksamhet? Ser
man på annan verksamhet finner man att företag för
att nå dessa mål, för att komma in och vara med och
konkurrera och nå marknadsandelar, under en kortare
tid kan dumpa priser för att slå ut annan verksamhet.
När den är borta höjs priserna.

Det är det jag är rädd skall kunna hända SJ, fram-
för allt när det gäller systemtåg. Vad jag förstår är det
egentligen där man tjänar ganska bra med pengar som
kan läggas på annan verksamhet. Den här stordrifts-
fördelen har man haft inom SJ: Man kan tjäna litet
mer pengar på en sträcka och då ha litet mindre in-
komster på andra sträckor. Det här är jag rädd att man
inte kommer att kunna fortsätta med, för att någon
kommer att gå in och dumpa priserna och på kort tid
slå sönder det, i och med att vi fortfarande har lön-
samhetskravet på SJ, att det skall ge vinst.

Jag hann inte med trafikledningen i mitt förra an-
förande. Jag tror faktiskt att det vore bättre att den
ligger kvar som den är i dag. Jag tror inte på att man
skall göra den här omorganisationen. Trafikledningen,
som den fungerar i dag, är det ju faktiskt inga fel på.
Har man någonstans tagit fram någonting i proposi-
tionen eller betänkandet om varför man skall göra
detta? Som jag ser det slår man sönder ett system som
fungerar. Det tycker jag inte är rätt. Där går våra
åsikter isär, och jag tror inte att vi kommer närmare
varandra i den här debatten.

Anf. 44 JARL LANDER (s) replik

Herr talman! Först vill jag beröra att det kan
komma in företag som dumpar priserna. Ja, med all
säkerhet kommer det att finnas sådana s.k. lycksökare
som kanske med kortsiktiga lösningar skulle kunna
erbjuda företag i det här landet systemtransporter till
ett lägre pris än vad SJ klarar i dag. Men jag tror inte,
Karl-Erik Persson, att vi har sådana företag i det här
landet att de använder sådana argument.

Vi vet att det material som fordras för de här
transporterna - lok bl.a. - är mycket dyrbara saker.

Det finns alltså företag som skulle kunna köpa in
begagnade, äldre lok och bedriva systemtransporter,
men det är en mycket kortsiktig lösning. Jag tror som
sagt inte heller att svensk industri går på sådana kort-
siktiga lösningar.

Karl-Erik Persson påstår att vi slår sönder trafik-
ledningen. Det gör vi absolut inte. Det skall bara vara
ett annat huvudmannaskap för trafikledningen och
banfördelningen, Karl-Erik Persson. Det är ett hu-
vudmannaskap som är mera fristående från operatören
SJ. Det är ett företag som visserligen ryms inom Ban-
verkets regi men som ändock är fristående på samma
sätt som t.ex. Järnvägsinspektionen. Järnvägsinspek-
tionen ligger i dag inom Banverket men är också ett
fristående företag.

Det är nu inte bara det här förslaget som kan med-
föra att det kommer in andra operatörer. Vi har redan
beslut om att det skall finnas andra järnvägsoperatörer
i det här landet. Ta bara Arlandabanan som ett exem-
pel, där har vi ytterligare en operatör. Det är inte
rimligt att det här skall rymmas inom huvudmanna-
skapet för en av operatörerna utan det bör vara fristå-
ende från dem. Därför tycker vi att det är lämpligt att
det ligger hos Banverket, där det redan finns en gene-
raldirektör. Vi behöver inte tillsätta någon ny, Karl-
Erik Persson. Detta skall ändock vara fristående inom
den här ramen. Vi tror att det är en bra lösning.

Anf. 45 LENNART FREMLING (fp) replik

Herr talman! Jarl Lander gjorde en tydlig och pe-
dagogisk historiebeskrivning, men han berörde inte
min fråga om trafikhuvudmännens möjlighet att köra
utanför det egna länet. Jag förordar i och för sig en
mer omfattande liberalisering av persontrafiken, men
propositionens förslag är ett litet steg i rätt riktning.

Problemet, som jag ser det, är att man anger två
förutsättningar för att regeringen skall ha rätt att bevil-
ja det här tillståndet. Persontrafiken på stomnätet skall
ske i angränsande län, och dessutom skall syftet vara
att utveckla den lokala eller regionala persontrafiken i
det egna länet.

Jag menar alltså att även utgående från ett social-
demokratiskt synsätt borde det vara en onödig in-
skränkning att tala om angränsande län. Det borde
räcka med den andra förutsättningen - att syftet skall
vara att utveckla den lokala eller regionala persontra-
fiken i det egna länet. Kan Jarl Lander förklara varför
man behöver göra den här inskränkningen?

Anf. 46 JARL LANDER (s) replik

Herr talman! Jag vet inte om jag kan förklara detta
för Lennart Fremling och om det är tillräckligt att
förklara. Han återkommer nog säkert i alla fall med
samma frågeställning.

Orsaken till att vi inte helt "släpper" en trafikhu-
vudmans förutsättningar att köra i vilket län han vill
är att vi har gett ansvaret för länstrafiken till varje
trafikhuvudman. Då kan det inte vara lämpligt att en
trafikhuvudman i ett län bedriver trafik i ett andra
eller tredje län för sitt eget läns vinning.

Det mest praktiska i de lägena är att man gör som
t.ex. i Göteborgsregionen. Där samarbetar trafikhu-
vudmännen över de s.k. länsgränserna. Då blir det
bara ett överskridande av en länsgräns. Då är proble-
met löst inför framtiden också.

Anf. 47 LENNART FREMLING (fp) replik

Herr talman! Med det beslut vi nu kommer att
fatta anger riksdagen en begränsning för regeringen.
Regeringen kan alltså inte medge att trafikhuvudmän-
nen får bedriva persontrafik på stomnätet i ett tredje
län, dvs. i nästa län som icke är angränsande, ens om
geografien är sådan att det behövs för att utveckla den
lokala eller regionala persontrafiken i det egna länet.

Jag är fortfarande förvånad över att inte Jarl Lan-
der har det förtroendet för regeringen att regeringen
skulle kunna göra en bedömning med utgångspunkt i
det andra kriteriet. Varför behövs det första kriteriet
som anger att verksamheten måste vara inskränkt till
angränsande län.

Anf. 48 JARL LANDER (s) replik

Herr talman! Vi här i riksdagen fattar oftast beslut
utifrån förslag som regeringen lägger fram. Nu lägger
regeringen fram ett förslag som bygger på att trafik-
huvudmännen får möjlighet till trafikeringsrätt på
stomnätet i angränsande län. Det är detta förslag som
utskottsmajoriteten säger ja till.

Vi har inte tagit något initiativ från utskottsmajori-
teten om att en trafikhuvudman också skall få köra på
stomnätet i ett tredje eller fjärde län. Men jag pekar på
den möjlighet som trafikhuvudmännen har att gå
samman i olika "trafikhuvudmannaförbund". På det
sättet kan t.ex. någon från Älvsborgs län bedriva tra-
fik även i Hallands län.

Anf. 49 ELVING ANDERSSON (c)

Herr talman! Tack vare det investeringsbeslut som
fattades 1993 och som initierades av den föregående
regeringen befinner vi oss nu uppe i en mycket ex-
pansiv period när det gäller utbyggnaden av järnvä-
gens infrastruktur. Det är den största satsningen för att
bygga ut järnvägens infrastruktur som har genomförts
i modern tid. Det här skapar mycket bra förutsättning-
ar för att få till stånd en väl fungerande och effektiv
järnvägstrafik som skall kunna öka sin andel av trafi-
karbetet både när det gäller persontrafiken och gods-
trafiken. Infrastrukturen är alltså den nödvändiga
grundförutsättningen för att det här skall kunna ske.

Sedan måste man naturligtvis - det är detta som
dagens diskussion handlar om - se på regelverket på
vad som skall ske med infrastrukturen. Det gäller bl.a.
frågor om avreglering och trafikering.

Det finns väl anledning att först konstatera att
även om vi har haft en monopolsituation fram tills nu
på järnvägen, har järnvägstrafiken för den sakens
skull inte varit utsatt för konkurrens. Det har varit en
hård konkurrens mellan järnvägen och andra trafik-
slag. Beträffande persontrafiken har det kanske fram-
för allt mest gällt flygtrafik men också buss- och
biltrafik. På godssidan gäller det transporter med
långtradare och genom sjöfart.

SJ hävdar sig ganska väl. Man har mött konkur-
rensen och tagit ökade andelar. Nu skapar vi förut-
sättningar för att järnvägstrafikens omfattning skall
växa ytterligare. Ett medel tror jag rent principiellt är
konkurrens och avreglering. Det är positivt för att
sätta press på att verksamheter skall effektiviseras
ytterligare.

Från Centerns sida ser vi det nu liggande förslaget,
som vi ställer upp bakom, som ett första steg mot en
alltmer avreglerad järnvägstrafik. Det finns anledning
att ta det litet försiktigt steg för steg. Internationella
erfarenheter, t.ex. från USA, är inte odelat positiva för
en alltför långtgående avreglering. Därför tror jag att
det kan vara en klok strategi att ta detta stegvis och se
hur marknaderna utvecklar sig. Men i grunden är vi
således positiva till konkurrensutsättning och avregle-
ring på det här området.

Skrivningen i slutet av utskottsbetänkandet när det
gäller uppföljning och utvärdering är därför viktig.
Från Centerns sida kommer vi mycket noga att följa
den här utvecklingen för att se om det - när det är
dags att ta nästa steg - behöver göras vissa justeringar
av det som nu beslutas.

Det finns ingen anledning för mig att redovisa
förslagets sakliga innehåll, eftersom flera debattörer
här redan har gjort det. När det gäller uppföljningen
tycker jag dock att det är extra viktigt att se hur man
kommer att hantera företrädesrätten som SJ skall ha
för godstransporter. Den bör hanteras på ett sådant
sätt att man inte omöjliggör konkurrens, att man inte
omöjliggör för andra aktörer att ge sig in på den här
marknaden. Det handlar om trafikhuvudmännens
utvidgade möjlighet till trafikering så att de kan köra
persontrafik även utanför det egna länets gränser för
att skapa effektiva trafiksystem.

Jag utgår ifrån att den prövning som regeringen
skall göra sker i en väldigt positiv anda. Det är också
ett område som är väldigt viktigt att följa upp och se
så att myndigheter - i detta fall regeringen - inte
använder sin prövningsrätt för att försvåra och för-
hindra utan verkligen för att underlätta.

Med detta, herr talman, yrkar vi från Centerns sida
bifall till hemställan i trafikutskottets betänkande nr
12.

Anf. 50 BO NILSSON (s)

Herr talman! Jag vet inte om det är symboliskt att
rubriken på regeringens proposition har ändrats. På
den utredning som gjordes stod det Nya möjligheter
för järnvägstrafiken. Nu har det blivit Nya förutsätt-
ningar för järnvägstrafiken. Jag vet som sagt inte om
det är symboliskt.

Oavsett detta är det enligt min mening och enligt
väldigt många riksdagsmän, organisationer och före-
tag en dålig lösning för godstrafiken på järnvägen.
Förslaget blir inte bättre av att trafikutskottets majori-
tet har ställt sig bakom det.

Låt mig ta upp några skäl för min åsikt.

De avregleringar inom kommunikationsområdet
som genomförts, framför allt av den borgerliga rege-
ringen, har givit mycket dåliga resultat. Flygavregle-
ringen har givit en regionalpolitiskt dålig effekt. Taxi-
avregleringen har lett till minst sagt absurda konkur-
renssituationer.

För inte så länge sedan skrev Affärsvärlden - nu
är det inte jag som säger detta - om Citymails situa-
tion så här: Citymail är likvidationsfärdigt.

Vi som är här vet hur det gick. Affärsvärlden fort-
satte: Fallet Citymail visar tydligt på riskerna med
snabba och illa genomtänkta avregleringar.

Med dessa exempel tycker jag att borgarnas stän-
diga resonemang om konkurrens och avreglering som
skall lösa allt faller platt till marken. Jag skulle kunna
ta många fler exempel.

När det gäller godstrafiken på järnväg skriver
Kommunikationsdepartementet i sin stencil nr 33
följande: Förutsättningarna för att skapa en fungeran-
de konkurrens på godstrafikmarknaden är sannolikt
gynnsamma.

Detta är den analys som finns beskriven i utgångs-
förslaget. Man har backat i två omgångar. Frågan till
Jarl Lander måste bli följande: Vilka analyser ligger
till grund för det nu föreliggande förslaget?

Trots att man måste konstatera att Sverige på
grund av relativt dåligt trafikunderlag knappast har
underlag för flera operatörer på samma bana, och trots
att man måste konstatera att godstrafik på järnväg i
Sverige inte är ineffektiv utan snarare den mest effek-
tiva i världen, och trots att det inte finns något exem-
pel i världen på att olika godsoperatörer bedriver
trafik på samma spår tror Jarl Lander och regeringen
uppenbarligen att deras förslag skall ge mer godstrafik
på järnväg.

Vad är det som kommer att ge ett annat och mer
positivt resultat i Sverige i förhållande till övriga
världen?

Låt mig tillägga att Affärsvärlden i samma artikel
från den 22 november skrev följande: De länder som
lyckats bäst med sin järnväg - USA och Frankrike -
har ingen konkurrens på spåren.

Hjulet är redan uppfunnet, Jarl Lander!

I vår motion, T33, har vi under rubriken Godstra-
fik på järnväg beskrivit de risker som vi ser ligger i
detta förslag. Om andra operatörer tillåts plocka ut de
fåtal russin eller lönsamma transportuppdrag som
finns kommer SJ:s resultat att riskera att försämras
avsevärt. Samtidigt är jag rädd för - jag kanske t.o.m.
tror - att Jarl Lander, t.ex., står här i talarstolen fram-
över och kräver ytterligare lönsamhet av SJ.

Det finns enligt vår uppfattning en stor risk för att
godstrafik flyttas från järnväg till väg - detta medver-
kar till en sämre miljö - att förslaget betyder sämre
service för stora delar av landet, att det blir dyrare
frakter för delar av näringslivet och att det landsom-
fattande nät som SJ i dag driver inte kan bibehållas.
Vi anser att all trafik mellan SJ:s tågbindningsorter
bör skötas av ett företag - SJ - för att säkra det lands-
omfattande nätet. Vi anser att det är bättre att konkur-
rensen ökas mellan vägtransporter och järnväg och
inte mellan olika järnvägsföretag. Då kunde vi möj-
ligtvis förbättra vår ansträngda miljö.

Min fråga till Jarl Lander blir följande: Ser han
inga av de risker som vi beskriver i vår motion?

Så över till banfördelningen och trafikledning.
Alla vet att SJ i dag sköter arbetet med tidtabeller och
trafikledning. Även med de ändringar som nu tvingas
igenom måste SJ utföra stora delar av detta arbete. Jag
är övertygad om att den lösning som föreslås, med en
självständig enhet inom Banverket, kommer att bety-
da ett omfattande dubbelarbete och därmed ökade
kostnader för samhället eller för dem som fraktar gods
på järnväg.

Frågan till Jarl Lander blir följande: Vad avser ni
att göra om det visar sig att er lösning till banfördel-
ning och trafikledning blir dyrare än i dag?

Jag måste också få säga något positivt. Det har fle-
ra andra också gjort. Trafikutskottet har varit positivt
till förslaget om en snar utvärdering. Den bör kunna
ske åtminstone delvis redan våren 1998. Det tycker
jag är ett bra förslag.

Men tänk om det nu visar sig, Jarl Lander, att det
blir fel och att detta förslag blir dyrare. Vad kan man
göra för förändringar när detta system redan är upp-
byggt?

Min sammanfattning, herr talman, blir följande:
Jag tycker att förslaget är mindre lyckat. Det finns
inga som helst analyser som visar att förslaget är väl
underbyggt och har god kvalitet. Det finns inget annat
exempel i världen på att fler operatörer konkurrerar på
samma bana.

Stödet för förslaget är dåligt. Det är egentligen ba-
ra Rail Forum som klart har tagit ställning för. Men
Woxna Express, som är ett matarbolag, har skrivit till
Rail Forum och sagt följande: Vi förstår inte Rail
Forums ensidigt dogmatiska inställning i frågan. Ef-
tersom våra synpunkter tydligen inte fått gehör vill vi
härmed anmäla att vi avbryter vårt samarbete med
Rail Forum, vilket rent praktiskt innebär att jag per-
sonligen ber att få utträda ur Rail Forums arbetsgrupp
för infrastrukturfrågor.

Jag behöver väl inte säga att varken de anställda,
deras fackliga organisation SEKO eller SJ anser att
förslaget är godtagbart. Det har tagits upp här. Jag
skulle vilja fråga Jarl Lander hur SJ eller SEKO
skulle kunna svara något annat än att man naturligtvis
måste försöka.

Jag anser till sist att förslaget riskerar att betyda
dyrare frakter, sämre ekonomi och sämre miljö.

Herr talman! Jag kommer vid voteringen att rösta
för reservationerna 4 och 5.

Anf. 51 JARL LANDER (s) replik

Herr talman! Bo Nilsson började sitt anförande
med att kommentera att det inte hade blivit den rubrik
på regeringens proposition som han hade förutsatt.
Det blev över huvud taget inte den proposition som
Bo Nilsson hade förutsatt. Bo Nilsson argumenterade
här utifrån ett förslag som var ute på remiss under
sommaren och förhösten. Utifrån det hade han byggt
upp ett stort kontaktnät för att få möjlighet att argu-
mentera gentemot gamla utskottskamrater.

Men nu ligger på riksdagens bord, Bo Nilsson, ett
förslag som är helt annorlunda. Jag skulle helst vilja
be Bo Nilsson läsa det ordagrant. Då hade Bo Nilsson
fått se att det förslag vi nu har att behandla inte går ut
på att utsätta godstrafiken inom SJ för någon stenhård
konkurrens, slå sönder någonting eller skapa förut-
sättningar för russinplockning osv. På riksdagens bord
ligger ett förslag som skall ge förutsättningar för små-
skalig godstrafik på järnväg på de s.k. bi- och matar-
banorna.

Anf. 52 BO NILSSON (s) replik

Herr talman! De efterslängar som Jarl Lander nu
ägnar sig åt tänker jag inte besvara. Däremot vill jag
läsa upp vad som står i propositionen: Rätten att be-
driva godstrafik på det statliga bannätet öppnas för
alla som uppfyller de av staten angivna kraven.

Det är inget tvivel om att det är en avreglering.

Jag måste ändå erkänna för Jarl Lander att det
förslag som nu föreligger är betydligt bättre än det
som fanns från början. Det vore ju konstigt annars.
Men trots det är alla emot.

Jag har i dag fått ett fax från USA, där det står
följande: Risken är uppenbar att vi får uppleva en
totalt sett försämrad effektivitet och konkurrenskraft
hos godsjärnvägen i Sverige. För den långväga last-
bilstrafiken hägrar dock ytterligare 4-5 miljarder
tonkilometer gods per år.

Även med det nya förslaget finns det risker för
försämringar. Det finns risker för att konkurrensen
sker mellan järnvägsföretag i stället för mellan väg
och järnväg. Jag skulle hellre vilja se att vi prioriterar
järnvägen i förhållande till vägarna, i stället för detta
dåliga förslag.

Anf. 53 JARL LANDER (s) replik

Herr talman! Egentligen skulle jag behöva använ-
da alla de argument som jag tidigare har använt, t.ex.
när jag debatterade med Karl-Erik Persson från
Vänstern. Han hade samma argumentation som Bo
Nilsson, dvs. att vi slår söder, ger utrymme för rus-
sinplockning osv. Jag kan bara hänvisa Bo Nilsson till
protokollet eller att försöka minnas vad han hörde i
debatten.

Vi öppnar icke för dessa förutsättningar, utan vi
ger förutsättningar för andra, som inte har samma
lönsamhetskrav på sig som SJ, att bedriva järnvägs-
trafik för gods på bi- och matarbanorna.

Herr talman! Jag vill också göra en kommentar till
det Bo Nilsson säger om banfördelningen och trafik-
ledningen. Han påstår krasst att det i princip kan bli
mycket dyrare på grund av att samma verksamhet
skall fortsätta som tidigare men under en annan myn-
dighets verksamhetsområde. Vi säger ju att det är
samma verksamhet som skall pågå inom den banför-
delningsstab som i dag finns hos SJ, som senare bara
skall finnas under Banverkets hatt. Jag förstår inte
varifrån Bo Nilsson får sina siffror om att det här skall
bli dyrare.

Att USA börjar lägga sig i vad Sveriges riksdag
skall bestämma tycker jag också är att slänga med
argumenten, Bo Nilsson.

Anf. 54 BO NILSSON (s) replik

Herr talman! När det gäller banledningen säger nu
Jarl Lander att det skall göras precis samma jobb som
tidigare, men att Banverket skall göra det i stället.
Eftersom jag då säger att Banverket skall ta över detta
arbete men att SJ ändå måste göra stora delar av det,
är det inget tvivel om att det blir dubbelarbete och att
det blir dyrare.

Jag skulle till sist vilja fråga Jarl Lander var i
världen jag kan se på dessa avregleringar och hur bra
det har blivit. Det kunde vara intressant att få den
uppgiften. Jag kan få den efteråt, eftersom Jarl Lander
nu inte har fler repliker.

Allra sist vill jag hålla vad med Jarl Lander. Jag
tror inte att järnvägen ökar sin andel av transportarbe-
tet med detta förslag. Jag är beredd att hålla vad: skall
vi göra det efter debatten?

Anf. 55 BARBRO HIETALA
NORDLUND (s)

Herr talman! När vi nu avhandlar regeringens pro-
position om nya förutsättningar för järnvägstrafiken,
kan jag konstatera att det av de allra ursprungligaste
tankarna och förslagen om en långtgående avreglering
bara bidde en tumme. Nu hörde jag att Curt Nicolin i
Göteborgs-Posten den 28 november besviket har
uttalat sig i den här saken, och sagt att det inte ens
blev en tumme utan "bara ett lillfinger". Tack och lov,
säger jag.

Det har varit mycket starka opinioner och ett
framgångsrikt motståndsarbete. Inte minst från repre-
sentanter för glesbygds- och skogslän har det anförts
såväl ideologiska argument som regionalpolitiska
argument och starka miljöargument mot en total av-
reglering av järnvägstrafiken.

I trafikutskottets betänkande är det så som Lennart
Fremling tidigare sade, att där klargörs partiernas
synsätt. De verkliga avregleringsanhängarna har re-
serverat sig, eftersom regeringens förslag - som får
utskottets stöd till alla delar - "inte går tillräckligt
långt".

Förväntningar och förhoppningar ställs till den fria
konkurrensens möjligheter. Det resonemanget ser jag
också som orealistiskt, bl.a. inför det faktum att det nu
och även framgent kommer att handla om begränsade
godsvolymer och på samma spår. Dessutom är järn-
vägen redan i dag utsatt för en rejäl konkurrens, från
biltrafiken - lastbilstrafiken inte att förglömma -,
flyget, sjöfarten och busstrafiken. I den konkurrensen
kan ett starkt SJ vinna marknadsandelar, men inte ett
söndervittrande SJ.

Herr talman! För tids vinnande - som jag har lärt
mig att uttrycket lyder här i kammaren - vill jag säga
att jag delar mycket av det som har anförts av Bo
Nilsson, som även är min medmotionär i motion T33.
Därför kan jag så här i slutet av debatten begränsa
mig till att kort göra tre markeringar.

För det första gäller det banfördelning och trafik-
ledning. Vi pekar i vår motion på flera risker med
förslaget i propositionen, och vi skissar också en mo-
dell som enligt vår uppfattning skulle vara effektivare
och billigare. Den går ut på att SJ som största operatör
utför banfördelning och trafikledning på entreprenad
åt den självständiga enhet som föreslås i propositio-
nen. Den idén är jag åtminstone beredd att arbeta
vidare för; jag kan i varje fall inte släppa den i nulä-
get.

För det andra är det givetvis gott och väl att SJ får
företrädesrätt - också med den tolkning som utskottet
har markerat i betänkandet - på stora delar av stomnä-
tet. Men ur mitt regionalpolitiska perspektiv har järn-
vägen en viktig funktion för utjämning av förutsätt-
ningarna att leva och verka i vårt land. Många viktiga
terminalorter omfattas inte av förslaget. Jag vill peka
på ett betydelsefullt godsstråk i Dalarna, nämligen
banan mellan Borlänge och Mora, som har lämnats
utanför förslaget om företrädesrätt för SJ.

För det tredje finns det ett krav i vår motion som
vinner utskottets gillande, nämligen kravet på upp-
följning och utvärdering. Utskottets skrivning i betän-
kandet är riktigt bra på den punkten.

Herr talman! Vi är flera här som hyser starka tvi-
vel inför det som förestår i och med riksdagens beslut
i dag om nya förutsättningar för järnvägstrafiken. En
sak hoppas jag, och det är att kommande utvärdering
och granskning inte skall ge oss anledning att säga
"vad var det vi sade?". Alldeles för viktiga värden står
på spel.

Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till
Miljöpartiets reservation 4 och Vänsterpartiets reser-
vation 5.

Anf. 56 JARL LANDER (s) replik

Herr talman! Återigen vill jag säga några ord om
detta med banfördelning och trafikledning. Bo Nils-
son borde kanske också lyssna på det.

Det finns en väldig rädsla för att detta skall bli nå-
gonting kostbart och att SJ skall behöva ha en egen
trafikledning på sidan om. Jag förstår inte varför man
ser det på det sättet. Om jag tar exemplet att samma
människor som i dag jobbar med banfördelning och
trafikledning sitter kvar i samma byggnad och jobbar
med samma saker efter den 1 juli 1996, men att deras
anställning är under Banverket i stället för under SJ,
förstår jag inte att det skall bli så mycket dyrare. Hög-
re löner lär det inte bli på grund av att de flyttar mel-
lan SJ och Banverket. Jag förstår inte den oron. Detta
blir en bra lösning.

Dessutom skall sägas att regeringen också skall
återkomma med detaljerna i fråga om reglemente för
banfördelningen ute på nätet.

Anf. 57 BARBRO HIETALA
NORDLUND (s) replik

Herr talman! Vad Jarl Lander nu säger är att
samma personer skall utföra samma arbete som tidi-
gare men att de skall få en ny arbetsgivare. Om det
bara är så att man med en administrativ fint ger sig på
ett problem som man upplever i dag, är det onödigt
klåfingrigt.

Anf. 58 JARL LANDER (s) replik

Herr talman! Det som Barbro Hietala Nordlund
tycker är klåfingrighet gäller just det att den här enhe-
ten bör vara så fristående som möjligt från samtliga
operatörer på nätet. Det är därför som regeringen har
lagt fram förslaget och utskottsmajoriteten ställer sig
bakom att det läggs under Banverkets hatt i stället för
under SJ:s hatt.

Anf. 59 BARBRO HIETALA
NORDLUND (s) replik

Herr talman! Vi har läst och också förstått att det
är det som avses. Men i det förslag som vi skissade i
motionen pekade vi på att den enheten kan finnas
fristående, och skall ha funktionen att vara en fristå-
ende granskare av det arbete som utförs.

Anf. 60 LARS BJÖRKMAN (m) replik

Herr talman! Det är ett ganska ovanligt skådespel
vi bjuds här när representanter för ett parti har så klart
olika uppfattningar i frågan. Men vi skall kanske ändå
inte vara förvånade. Vi känner ju igen det från tid-
ningsdebatten och i hur tillståndet i det stora partiet
beskrivs.

Låt mig litet grand symboliskt konstatera att det
kanske är riktigt att man i sådana här frågor, precis
som i alla andra, använder sig av dubbelspårets mo-
dell. Om inte den ena taktiken lyckas kanske det går
med den andra, och då finns det alltid något att åbero-
pa i framtiden när man skall studera hur systemets
utfall kom att bli.

Det är ändå oroande när det stora partiets företrä-
dare i den mäktiga Kommunikationskommittén - eller
Komkom, som den litet populärt kallas - har en upp-
fattning och trafikutskottets majoritet på den social-
demokratiska sidan har en klart motsatt uppfattning.
Hur skall det uppfattas bland aktörerna som tänker sig
en etablering på det här området. Vilken falang kom-
mer för framtiden att vara den starkaste? Är det Bo
Nilsson och Barbro Hietala Nordlund som skall tala
om hur spåren skall utnyttjas, eller är majoriteten med
företrädare för trafikutskottet som skall få sitt ge-
nomslag?

Detta är inte ägnat att skapa trygghet på markna-
den. Vi får hoppas att klarsignaler kommer från den
nye tågklareraren Göran Persson, som kan vifta med
flaggan på rätt ställe.

Anf. 61 ULF BJÖRKLUND (kds)

Herr talman! Vi har från kristdemokraterna inte
någon ordinarie ledamot i trafikutskottet. Jag vill göra
några klargöranden, eftersom vi inte har gjort vår
stämma hörd tidigare i dessa frågor. Vi har väckt en
motion som tar upp en del frågor, och jag vill redogö-
ra för hur vi har tänkt i det här sammanhanget.

Järnvägen har en nyckelroll i det framtida trans-
portarbetet. Dels är den mycket viktig för vårt nä-
ringsliv som förmedlare av gods, dels är den jämfört
med de flesta andra transportslag mindre miljöförstö-
rande. Järnvägen har stora miljöfördelar, främst när
det gäller mycket låga utsläpp till luft och vatten.
Energieffektiviteten är hög liksom trafiksäkerheten.
Det finns således många skäl för samhället att skapa
förutsättningar för järnvägen att utveckla sin fulla
potential.

Under efterkrigstiden har järnvägen ständigt tap-
pat mark, främst till vägtrafiken. Politiskt ointresse
har lett till åratals försyndelser i form av uteblivna
investeringar i infrastruktur och rullande materiel. En
ideologisk stelbenthet har hämmat järnvägens utveck-
lingskraft genom att man har slagit vakt om det natio-
nella monopolet. Monopol, oavsett om det är statligt
eller privat, leder i längden till sämre effektivitet,
sämre kvalitet och service.

Det trafikpolitiska beslutet 1988 inledde en positiv
utveckling av järnvägstrafiken i Sverige. Uppdelning-
en av SJ och Banverket var en framsynt åtgärd men
kan inte ses som en slutstation vad gäller förnyelse.
Sedan 1988 har ändå ett positivt förnyelsearbete in-
letts. Det sägs t.o.m. att SJ i dag är Europas mest
välskötta järnvägsföretag med mycket goda resultat.

Vi har dock bara sett början av de möjligheter som
ligger framför oss om viljan finns. Inom en tioårspe-
riod borde järnvägen kunna fördubbla sitt trafikarbete
både på gods- och personsidan om man är beredd att
dra vidare och öppna för konkurrens på allvar. Inne-
varande stomnätsplan för åren 1994-2003 innehåller
kraftfulla nyinvesteringar som kommer att ge möjlig-
heter och förutsättningar till en markant förbättrad
järnvägstrafik.

Satsningarna på infrastruktur och nya moderna lok
och vagnar måste nu följas upp av förnyelse av orga-
nisationen. De första stegen som tagits mot ökad
intern konkurrens talar sitt tydliga språk. Kostnader
har sänkts, kvaliteten här höjts och järnvägen har
starkt skärpt sin attraktionskraft gentemot andra
transportslag. Positiva exempel finns från LKAB:s
trafikeringsrätt på Malmbanan, statens köp av olön-
sam persontrafik och länstrafikhuvudmännens an-
budsupphandlingar. Från Inlandsbanan har vi också
fått intressanta erfarenheter av konkurrens även när
det gäller banunderhåll

De farhågor som funnits vad gäller avreglering
och konkurrens är ogrundade. Kristdemokraterna vill
se ett fortsatt starkt, vitalt och framgångsrikt SJ - men
företaget skall bygga på sin egen förmåga att leverera
attraktiva tjänster, och inte på skydd från konkurrens.

Vi har under de senaste åren fått se ett antal regio-
nala matarbolag växa fram. De har utvecklats positivt
och ses numera som ett värdefullt tillskott för att
befrämja spårburen godstrafik. Vi kristdemokrater har
svårt att se varför etablerade operatörer skall ges
rättigheter i första hand medan nya operatörer med
nya friska idéer får komma efter. Vi ser det som lo-
giskt att fortsätta på den inslagna vägen och vill av-
reglera godstrafiken på järnväg helt för att på så sätt
ytterligare öka effektivitet och konkurrenskraft.

För att försäkra alla aktörer om konkurrensneut-
ralitet måste trafikledning och banfördelning skötas av
en opartisk och neutral part, och vi välkomnar därmed
förslaget om en ny självständig enhet som administ-
rativt kan inordnas i Banverket. Alla operatörer måste
på lika villkor få del av de s.k. gemensamma funktio-
nerna på ett icke-diskriminerande sätt och till kost-
nadsmässigt likvärdiga villkor.

De argument som gäller för en avreglering av
godstrafiken gäller naturligtvis också för persontrafi-
ken. Regeringens förslag när det gäller persontrafiken
är helt otillräckliga för att göra det möjligt att ta vara
på de fördelar som en fri konkurrens skulle ge. Det är
därför önskvärt att regeringen snarast återkommer till
riksdagen med ytterligare förslag som ger fri konkur-
rens inom persontrafiken. Regeringens förslag om att
öka länstrafikhuvudmännens trafikeringsrätt är dock
ett litet steg i rätt riktning, men det är ändå otillräck-
ligt. Som vi vet är det länge sedan länsgränserna spe-
lade ut sin roll.

Det finns sedan tidigare en tydligt uttryckt vilja till
förnyelse av järnvägen inom EU. Sverige bör aktivt
ge sitt stöd för en förnyad järnvägstrafik på interna-
tionell nivå. Avesta-Sheffields avbrutna försök med
en stålpendel från Avesta till England visar tydligt
vilka svårigheter som finns för den gränsöverskridan-
de järnvägstrafiken. Här finns stort utrymme till för-
bättringar.

När det gäller SJ i framtiden föreslår vi vidare att
man mer aktivt bör koncentrera sig på den rena spår-
burna kärnverksamheten. Man kan inte splittra upp sig
och ägna sig åt allt samtidigt om man skall vara ef-
fektiv. Från kristdemokraterna föreslår vi därför att SJ
bör bolagiseras och verksamheter som inte är knutna
till kärnverksamheten säljas ut i en takt som givetvis
måsta vara ekonomiskt försvarbar. Det skulle sanno-
likt ge ett nödvändigt kapitaltillskott att investera bl.a.
i framtida rullande materiel.

Herr talman! Med detta vill vi ansluta oss till re-
servationerna 1, 2, 7, 8, 11 och 12. Men jag nöjer mig
här med att yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 12.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

KU15 Riksdagens förvaltningskontors redogörelse
för verksamhetsåret 1994/95

Kammaren biföll utskottets hemställan.

KU17 Justitieombudsmännens redovisning av sin
verksamhet till 1995/96 års riksmöte

Kammaren biföll utskottets hemställan.

FöU2 Muskö örlogsvarvs framtid, m.m.

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU16 Skyddsåtgärder för den svenska äggpro-
duktionen

Kammaren biföll utskottets hemställan.

JoU15 Åtgärder för att främja företagens delta-
gande i system för miljöstyrning och miljörevision,
m.m.

Mom. 2 (obligatorisk miljörevision)

1. utskottet

2. res. (mp)

Votering:

262 för utskottet

35 för res. 2

52 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 139 s, 72 m, 19 c, 21 fp, 11 kds

För res. 2: 18 v, 17 mp

Frånvarande: 22 s, 8 m, 8 c, 5 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

TU12 Nya förutsättningar för järnvägstrafiken

Mom. 1 (persontrafik)

1. utskottet

2. res. 1 (m,fp)

Votering:

193 för utskottet

103 för res. 1

53 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 138 s, 1 m, 19 c, 18 v, 17 mp

För res. 1: 71 m, 21 fp, 11 kds

Frånvarande: 23 s, 8 m, 8 c, 5 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 2 (godstrafik)

1. utskottet

2. res. 2 (m, fp)

3. res. 4 (mp)

Förberedande votering:

107 för res. 2

19 för res. 4

169 avstod

54 frånvarande

Kammaren biträdde res. 2.

Huvudvotering:

155 för utskottet

104 för res. 2

37 avstod

53 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 136 s, 19 c

För res. 2: 72 m, 21 fp, 11 kds

Avstod: 2 s, 18 v, 17 mp

Frånvarande: 23 s, 8 m, 8 c, 5 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 3 (ansvaret för banfördelning och trafikledning)

1. utskottet

2. res. 5 (v)

Votering:

272 för utskottet

20 för res. 5

4 avstod

53 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 132 s, 72 m, 19 c, 21 fp, 17 mp, 11 kds

För res. 5: 2 s, 18 v

Avstod: 4 s

Frånvarande: 23 s, 8 m, 8 c, 5 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds

Mom. 13 (bolagisering av SJ m.m.)

1. utskottet

2. res. 12 (m)

Votering:

215 för utskottet

81 för res. 12

53 frånvarande

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 138 s, 3 m, 19 c, 20 fp, 18 v, 17 mp

För res. 12: 69 m, 1 fp, 11 kds

Frånvarande: 23 s, 8 m, 8 c, 5 fp, 4 v, 1 mp, 4 kds

Övriga moment

Kammaren biföll utskottets hemställan.

Ajournering

Kammaren beslöt på förslag av förste vice tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl.
14.30 då den muntliga frågestunden skulle börja.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl 14.30.

11 § Muntliga frågor till regeringen

Anf. 62 TALMANNEN

Regeringen företräds i dag av statsråden Jan Ny-
gren, justitieminister Laila Freivalds, kommunika-
tionsminister Ines Uusmann, utbildningsminister Carl
Tham och arbetsmarknadsminister Anders Sundström.
Statsrådet Jan Nygren svarar på övergripande och
allmänpolitiska frågor. Övriga statsråd svarar på frå-
gor var och en inom sitt ansvarsområde.

Jag får påminna om att det också är möjligt att ställa
anslutande frågor för andra ledamöter än den
ursprungliga frågeställaren. För att det skall vara
möjligt att se vem som vill ställa en anslutande fråga
vill jag be vederbörande att resa sig upp snabbt när
det det blir tillfälle till eventuella kompletterande
frågor, och andra att vänta till dess att jag har givit
ordet för ny fråga.

Export av krigsmateriel till Chile

Anf. 63 EVA ZETTERBERG (v)

Fru talman! Jag har en fråga till Jan Nygren.

Det har nyligen företagits regeringsbesök i Latin-
amerika, vilket jag tycker var mycket välkommet. Det
var länge sedan sist. I samband med besöket i Chile
var även representanter för Kockums med. I Svenska
Dagbladet har jag tagit del av att man från Kockums
sida har intresse av och förhoppningar om att kunna
exportera krigsmateriel till Chile.

Därför är min fråga till statsrådet Jan Nygren föl-
jande: Anser den svenska regeringen att det skulle
vara lämpligt att ge exporttillstånd för krigsmateriel
till Chile?

Anf. 64 Statsrådet JAN NYGREN (s)

Fru talman! Som vanligt innebär den typen av frå-
gor att det inte går att lämna något svar. Vi har inte
någon möjlighet att diskutera den typen av enskilda
ärenden eller nationer i kammaren.

Låt mig uttrycka det så här: Det faktum att det
deltog representanter från Kockums och möjligen
också andra industrier är i sig inte någon indikation på
att regeringen, om ärendet skulle komma upp, skulle
fatta ett jakande beslut. Det vill jag gärna understryka.

Anf. 65 EVA ZETTERBERG (v)

Fru talman! Får jag då fråga om Jan Nygren anser
att den typen av ärende bör bli föremål för överlägg-
ning i den nyinrättade nämnd som skall finnas i den
nyinrättade myndigheten för export av strategiskt
känsliga produkter.

Anf. 66 Statsrådet JAN NYGREN (s)

Fru talman! Ja, och inte bara det: Ärenden som
exempelvis handlar om eventuell export till nya län-
der skall inte bara bli föremål för behandling i den
nya nämnden, utan de skall bli föremål för behandling
i den rådgivande nämnd som nu finns och som arbetar
oförtrutet.

Flygande inspektioner

Anf. 67 LENNART FREMLING (fp)

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
kommunikationsminister Ines Uusmann.

Flygande inspektion har vi i många år ansett vara
en utomordentligt effektiv form för att kontrollera
bilarnas tekniska skick. För kalenderåret 1994 siktade
man på att öka till ca 120 000 fordonskontroller på
våra vägar, men dessa mål uppfylls inte. Vi är dåliga
på att följa upp att planerad verksamhet verkligen
genomförs.

Delar kommunikationsministern min uppfattning
att flygande inspektion är en effektiv åtgärd för att
öka trafiksäkerheten? Är kommunikationsministern i
så fall beredd att göra någon lämplig uppföljning av
pågående verksamhet, så att den bedrivs i tillräcklig
omfattning över hela landet?

Anf. 68 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s)

Fru talman! Jag delar Lennart Fremlings uppfatt-
ning att det är effektivt med flygande inspektioner.
Jag tycker också att det är att beklaga att man inte har
kunnat nå de mål som är uppsatta. Det handlar dels
om resurser, dels om att man måste förändra organi-
sationen på ASB, bl.a.

Frågan är aktuell för oss. Jag är också övertygad om
att vi tar upp den i den diskussion vi har med de verk,
myndigheter och bolag som ligger under Kom-
munikationsdepartementets domvärjo. Vi kallar det
mål- och resultatdialog när det gäller verk och myn-
digheter. Det kallas någonting annat när det gäller
bolagen, men det handlar om uppföljning av de mål
som man har.

Respekt för konkurrenslagstiftningen

Anf. 69 PER WESTERBERG (m)

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
kommunikationsministern.

Posten, Telia, SJ och Luftfartsverket toppar nu
listan på anmälningar och fällningar i Konkurrensver-
ket. I Postens fall har man blivit fälld elva gånger de
senaste tre åren. Flera fall är mycket näraliggande.
Det sker ett trixande runt lagen. Hade detta gällt en
bank hade nog ledning och bankoktroj varit hotade.

Jag skulle vilja fråga kommunikationsministern
om hon kommer att vidta några åtgärder för att i
egenskap av ägare tillse att dessa verk och bolag etiskt
och moraliskt respekterar gällande lag lika mycket
som andra bolag.

Anf. 70 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s)

Fru talman! Självfallet skall de statsägda verken
och bolagen följa lagstiftningen som alla andra bolag.

Jag vill bara göra en liten korrigering: Det har inte
varit elva fällningar. Det har varit elva mål för Posten
den senaste tiden. Alla är inte avslutade, och alla har
inte lett till fällningar. Det är allvarligt nog, och det
spelar egentligen ingen roll.

Vi skall också komma ihåg att dessa områden har
varit monopolskyddade. Även om det inte har varit
formellt har det tidigare varit de-facto-monopol. Det
är en ny marknadssituation. Jag välkomnar den nya
marknadssituationen. Vi har också en ny konkur-
renslagstiftning. Den behöver följas upp och utvärde-
ras. Vi sysslar bl.a. med det som ägare. Vi gör det
också tillsammans med andra departement som arbe-
tar med frågorna om konkurrenslagstiftningen.

Anf. 71 PER WESTERBERG (m)

Fru talman! Jag tackar för det svaret. Samtidigt
vill jag säga att ägaransvaret inte bara är passivt, utan
också måste vara aktivt.

Jag noterar att det bl.a. i det fall som har rört Pos-
ten och Citymail har florerat beskyllningar om lögner.
Horder av advokater har varit inblandade. Det är
pågående eller nystartade rättsprocesser. Detta sker
inför några hundra mycket unga anställda, som måste
få en mycket underlig uppfattning om svensk
rättstillämpning.

Jag skulle vilja fråga kommunikationsministern
om hon kommer att vidta några åtgärder för att försö-
ka få ett slut på spektaklet - kanske även för att uti-
från statens och rättskipningens synvinkel få ett vär-
digt slut på det.

Anf. 72 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s)

Fru talman! Jag delar uppfattningen att det har flo-
rerat beskyllningar fram och tillbaka. Det är natur-
ligtvis inte bra att det hanteras på ett sätt inför offent-
ligheten som kan göra näst intill hela branschen till
åtlöje.

Frågorna hanteras enligt den bolagsordning som vi
har fastställt och den lagstiftning som finns. Det är
dels konkurrenslagstiftning, dels postlagen som styr
detta.

Sysselsättningen i verkstadsindustrin

Anf. 73 BJÖRN SAMUELSON (v)

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till arbetsmark-
nadsminister Anders Sundström

På senare tid har jag nåtts av oroande rapporter när
det gäller delar av verkstadsindustrin. Volvo i Arvika,
som tillverkar lastmaskiner, varslar om permitteringar
och uppsägningar.

Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern om
han särskilt studerar och analyserar delar av verk-
stadsindustrin, som i övrigt visar en positiv utveck-
ling, och om han planerar några särskilda åtgärder,
som utbildnings- och utvecklingsåtgärder, för denna
sektor inom verkstadsindustrin. Det gäller för övrigt
flera delar inom verkstadsindustrin än denna last-
vagnstillverkning.

Anf. 74 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Vi har en väldigt god uppföljning och
en enormt bra statistik när det gäller vad som händer
på arbetsmarknaden. Just inom verkstadsindustrin är
det en fortsatt uppgång, även om den inte är lika kraf-
tig. Det sker också en fortsatt nyanställning på det
området. Vi planerar inga särskilda åtgärder på det
området.

Det som vi oroas mest av är den svaga efterfrågan
inom tjänstesektorn och hemmamarknaden, som fort-
farande står stilla. Därför inriktar vi de arbetsmark-
nadspolitiska insatserna, när det gäller att upprätthålla
människors vilja att få jobb och kunna skaffa jobb, på
att satsa på utbildning inom det området. Inom verk-
stadsindustrin gäller det framför allt att förhindra
flaskhalsar, för att se till att tillväxten håller i sig.

Anf. 75 BJÖRN SAMUELSON (v)

Fru talman! Vi får också rapporter om växande la-
ger hos en del verkstadsföretag, och jag tycker att det
är oroande när jag sedan får de här signalerna, just att
man minskar beställningarna på entreprenadsidan. Vi
vet ju hur kedjan ser ut. Vilka slutsatser drar arbets-
marknadsministern, utifrån sina goda analysinstru-
ment, när detta händer inom denna industrisektor?

Anf. 76 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Jag tycker egentligen att det är en rätt
naturlig konjunkturfas som vi genomgår just nu. När
konjunkturuppgången har börjat i exportindustrin
rullar den så småningom över till hemmamarknadsin-
dustrin. Uppgången är självfallet inte lika kraftig i
exportindustrin under hela konjunkturfasen, utan
konjunkturförloppet är precis så som jag tycker att det
skall vara. Det man känner oro för är att de andra
delarna av ekonomin dröjer med en uppgång, och det
sammanhänger med det fortfarande väldigt dyra kapi-
tal vi har i Sverige, dvs. de höga räntorna.

Universitetsstatus för högskolor

Anf. 77 ANDREAS CARLGREN (c)

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till utbild-
ningsminister Carl Tham.

Man har från högskolorna i Karlstad, Växjö och
Örebro engagerat sig för frågan att få prövning för att
få beteckningen universitet. Också vid Mitthögskolan
pågår ett intensivt förberedelsearbete för att göra detta
möjligt. Högskoleverket har nyligen lämnat ett yttran-
de i frågan.

Kommer utbildningsministern att vidta några åt-
gärder för att göra det möjligt för fler högskolor att få
beteckningen universitet?

Anf. 78 Utbildningsminister CARL
THAM (s)

Fru talman! Det är helt riktigt att dessa högskolor
har lämnat in en sådan propå. Vi har också överläm-
nat den till Högskoleverket för yttrande. Högskole-
verket har gjort en utredning, som dock inte är full-
ständig, enligt vårt förmenande, utan det krävs vissa
kompletterande studier.

I princip går Högskoleverkets utredning ut på att
det som avgör om en högskola skall utvecklas till ett
universitet är framför allt forskningen, kapaciteten på
forskningen, möjligheterna att ge forskarutbildning
och rätt till allmän examination och doktorsexamina-
tion. På vissa punkter krävs fortfarande utredningar.
När dessa utredningar är klara avser jag att redovisa
för riksdagen hur läget är när det gäller högskolorna i
de här avseendena, och det kommer närmast att ske i
budgetpropositionen i september 1996.

Anf. 79 ANDREAS CARLGREN (c)

Fru talman! Är utbildningsministern beredd att
bedriva det här arbetet så att i riksdagens forsknings-
politiska beslut, som beräknas fattas nästa höst, också
skall kunna ingå frågan om möjlighet att söka be-
teckningen universitet?

Anf. 80 Utbildningsminister CARL
THAM (s)

Fru talman! Som jag sade, kommer vi att redovisa de
kriterier som Högskoleverket har föreslagit och som
regeringen också då naturligen har tagit ställning till.
Om det då är en högskola eller flera högskolor som
uppfyller de kriterierna kommer vi givetvis att dra
slutsatser om detta. Om så är fallet är det för tidigt att
säga i dag.

Självförvaltning av bostäder

Anf. 81 INGER LUNDBERG (s)

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
statsrådet Jan Nygren.

Boinflytande och självförvaltning är viktiga in-
strument för att bryta maktlöshet och ensamhet i de
stora bostadsområdena. Ett viktigt instrument i det
sammanhanget är möjligheterna att ge hyresrabatter
till hyresgäster som engagerar sig i självförvaltning.
Nu har de kommunala bostadsföretagen fått svårighe-
ter, beroende på att skatteförvaltningen på några stäl-
len tolkar de här hyresrabatterna som skattepliktiga
inkomster. Det här är djupt olyckligt.

Jag vill fråga statsrådet Nygren om regeringen är
beredd att verka för sådana ändringar i lagstiftningen
att det blir möjligt att driva arbetet med boinflytande
och självförvaltning vidare.

Anf. 82 Statsrådet JAN NYGREN (s)

Fru talman! Jag tvingas konstatera att detta nog är
en fråga som inte är att betrakta som övergripande,
utan den borde ställas till statsrådet Jörgen Andersson,
som ansvarar för bostadsfrågorna. Det kan väl göras
vid något tillfälle då han är närvarande i kammaren.

Anf. 83 INGER LUNDBERG (s)

Fru talman! Det är möjligt att det är svårt för stats-
rådet Nygren att nu svara i detalj på en fråga som är
komplex, men jag vill ändå föra med statsrådet hem
till regeringskansliet och kollegerna att det är mycket
viktigt att Näringsdepartementet,
Finansdepartementet och Justitiedepartementet
verkligen tar den här frågan på allvar. Boinflytande
och självförvaltning är nämligen mycket viktigt för
människorna ute i de stora bostadsområdena.

Stiftelser

Anf. 84 ARNE KJÖRNSBERG (s)

Fru talman! De sista veckorna före valet 1994
fattade den dåvarande borgerliga regeringen ett antal
beslut som har väckt uppseende. Jag tänker på Arlan-
dabanan, men den frågan skall jag inte ta upp i dag.

Jag tänker på de privata stiftelserna. Jag har för-
stått av medierna att utbildningsministern - kanske
som en tidigare statsminister - sliter med frågan.

Min korta och enkla fråga är: Ser utbildningsmi-
nistern i dag möjligheter att återföra inflytandet och
beslutanderätten över dessa miljarder, som togs från
löntagarfonderna och sattes i privata stiftelser, till
demokratiskt valda organ?

Anf. 85 Utbildningsminister CARL
THAM (s)

Fru talman! Det är helt riktigt att det var mycket
uppseendeväckande beslut. De grundade sig på kan-
ske ännu mer uppseendeväckande beslut, när man
överförde ännu större andelar av offentliga medel till
vad som i praktiken är privata händer.

Regeringen har arbetat med denna fråga från olika
utgångspunkter. Syftet är att vinna någon form av
demokratisk kontroll över dessa offentliga medel, och
likaså att få till stånd en ordning där dessa medel
också kan samordnas med forskning och undervisning
inom högskolan. I det ekonomiska läge vi nu befinner
oss i är en sådan samordning av högsta vikt, för att
möjliggöra en utbyggnad av högskolan.

Justitiedepartementet har nyligen lagt fram en
promemoria som innehåller vissa förslag. Den är på
remiss, och regeringen kommer att redovisa sitt ställ-
ningstagande i början på 1996, när remisstiden har
gått ut.

Krigsmaterielexport till Indonesien

Anf. 86 LENNART ROHDIN (fp)

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Nygren.

Vi har de senaste veckorna i medierna kunnat följa
frågan om en eventuell export av kanoner till Indone-
sien. Det är inte helt lätt att få några klara besked, så
jag skulle vilja fråga statsrådet Nygren om han i dag
kan svara på frågan om en sådan ansökan har kommit
in till KMI eller är på väg.

Jag vill också fråga om ett sådant ärende, om en
ansökan kommer in, enligt statsrådets bedömning bör
dras inför den rådgivande nämnden. Det handlar ju
om kanoner, och vi vet hur situationen är när det
gäller demokrati och mänskliga rättigheter i Indonesi-
en och Östtimor.

Anf. 87 Statsrådet JAN NYGREN (s)

Fru talman! Jag har vid ett par tillfällen här i
kammaren besvarat likartade frågor. Jag har då fak-
tiskt valt att göra undantag från regeln att inte diskute-
ra enskilda ärenden här av det skälet att det från olika
håll har påståtts att en export av fyra stycken kanoner
skulle ha ägt rum. Detta påstående skulle grunda sig
på uppgifter i internationella publikationer som anses
ha kunskap om detta.

Jag har då sagt följande:

1. Någon sådan export har inte ägt rum.
2.
3. Frågan finns inte på regeringens bord.
4.
5. Vad gäller vad som skulle hända om detta ären-
de skulle hamna på regeringens bord har jag sagt att
vi inte svarar på hypotetiska frågor. Skulle frågan
komma till regeringen behandlas den i vederbörlig
ordning. Innan dess har jag inga kommentarer.
6.

Anf. 88 LENNART ROHDIN (fp)

Fru talman! Jag konstaterar att statsrådet inte i dag
är beredd att svara på om han i dag känner till om det
har kommit in någon ansökan.

Jag vill också fråga statsrådet Nygren om han
känner till den rapport som FN:s människorättskom-
missarie José Ayala Lasso lämnade i går i Genève
från sitt senaste besök i Indonesien. Han redovisade
där iakttagelser från Östtimor av mycket allvarliga
brott mot de mänskliga rättigheterna.

Anf. 89 Statsrådet JAN NYGREN (s)

Fru talman! Jag vill gärna understryka att det inte
är regeringens uppgift att hålla ordning på vilka an-
sökningar som har kommit till Krigsmaterielinspektö-
ren. Svaret på den frågan är sålunda: Vet ej.

Den intressanta frågan är naturligtvis huruvida
detta är ett ärende för regeringen. Jag har sagt att det
inte finns någon sådan fråga på mitt eller regeringens
bord. Det är det jag kan säga. Detta är en viktig dis-
tinktion. Krigsmaterielinspektören svarar så att säga
för sitt fögderi.

Regeringen är fullkomligt medveten om läget i In-
donesien. Det förändras egentligen inte av den
rapport som har lämnats till FN. Jag vill gärna
understryka att det för samtliga de
länderbedömningar som KMI och regeringen har att
göra är av största vikt att vi håller oss underrättade
om vad olika institutioner och organisationer har för
uppfattningar i ärendet.

Deltidsarbetslösa

Anf. 90 INGRID BURMAN (v)

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till arbetsmark-
nadsminister Anders Sundström.

I dag finns 149 000 personer som är deltidsarbets-
lösa. Det är ett faktum att arbetsgivarna inte räknar
med de deltidsanställda när de tillsätter nya tjänster.
På arbetsförmedlingen är de deltidsarbetslösa en stor,
bortglömd grupp. De är undanträngda av de heltidsar-
betslösa. Den regelförändring som träder i kraft den 1
januari innebär att utfyllnadsersättningen från a-
kassan upphör efter 300 dagar om man är tillsvidare-
anställd deltidare. Lägg sedan till den regelförändring
som föreslås i tillväxtpropositionen, att man inte får
någon ersättning om man avvisar ett anvisat arbete,
vilket torde innefatta även deltidsanställning.

Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern:
Vad skall alla de här kvinnorna göra? De kan inte
försörja sig på sin deltidsanställning, de avstängs från
rätten till utfyllnadsersättning, och de är en lågpriori-
terad grupp. Planerar arbetsmarknadsministern att
vidta några åtgärder för att underlätta för alla dessa
kvinnor, som befinner sig i en Moment-22-situation?

Anf. 91 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Jag vill först säga att regeringen inte
genomför försämringar - för det är vad det handlar
om - i arbetslöshetsförsäkringen därför att regeringen
tycker att det är roligt eller därför att vi anser att
människor inte sköter sig. Orsaken är i stället framför
allt att den här riksdagen under 20 års tid på en viktig
punkt inte har skött sig. Vi har nämligen under väldigt
lång tid lånat pengar till välfärd, och en väldigt stor
del av skatteinkomsterna går därför nu åt till att betala
räntor till de redan rika. Det är skälet till att vi genom-
för detta.

Vad kan vi då göra när vi inte längre kan låna pengar
för att finansiera välfärdssystemet? Vi måste då
försöka hitta regler som också hjälper de deltidsar-
betslösa. På ett område har det träffats ett avtal som i
mycket är ett resultat av den här förändringen, och
det är på det kommunala området. De kommunala ar-
betsgivarna och de fackliga organisationerna har
kommit överens om avtal som ger den deltidsarbetslö-
se rätt till mertid. Vi har också föreslagit att Arbets-
rättskommissionen skall undersöka om det går att
stifta en lag som ökar möjligheterna för den deltidsar-
betslöse att få mertid på sin arbetsplats.

Postservice i glesbygd

Anf. 92 BIRGITTA HAMBRAEUS (c)

Fru talman! Jag har en fråga till Ines Uusmann.
Det gäller Postens möjligheter att kombinera verk-
samhet i butik och bibliotek.

Vi hade en diskussion om detta tidigare i år, och
då betonade Ines Uusmann hur viktigt det är att Pos-
ten kan leva upp till kraven i lagen att verksamheten
är täckande över landet. Nu har Finansinspektionen
förbjudit vissa bra lösningar. Man har på sex platser i
Dalarna inte längre någon ordentlig postservice i
kombination med butik, bibliotek, osv.

I morgon kommer vi att ta ställning till näringsut-
skottets betänkande nr 9, om ökad bankkonkurrens.
Näringsutskottet har inte haft något att invända mot
propositionen, där det hävdas att det inte skall vara
nödvändigt med ett glesbygdskriterium för den här
sortens satsningar. Innebär det att Finansinspektionens
förbud nu kan upphävas och att Dalarnas kombinera-
de postkontor, butiker och bibliotek återigen kan få ha
en fullständig service?

Anf. 93 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s)

Fru talman! Svaret är ja.

Anf. 94 BIRGITTA HAMBRAEUS (c)

Fru talman! Jag tackar så mycket för detta mycket
entydiga svar. I näringsutskottets betänkande står det
inte ett ord om det här, och det fanns heller inte i
propositionen någon särskild rubrik som hänvisade till
detta. Det kanske därför inte är allmänt känt att vi nu
ännu en gång kommer att kunna få den här utmärkta
kombinationen, dvs. att post, butik och bibliotek kan
kombineras när Posten inte kan ha ett kontor för sig.
Jag ber verkligen att få tacka för svaret.

Anf. 95 BARBRO JOHANSSON (mp)

Fru talman! Också jag vill ställa en fråga till
kommunikationsministern, som också tangerar An-
ders Sundströms område. Jag undrar om man skulle
kunna tänka sig att ändra ägardirektiven, eftersom
verksamheten med post-i-butik inte har gått så bra.
Alla berörda postkassörskor mister sina jobb, och
många ute i landet är mycket oroliga. Jag vet att också
kommunikationsministern har arbetat som postkas-
sörska. Eftersom servicen fungerar dåligt i post-i-
butik-verksamheten undrar jag om man inte kan gå
tillbaka till de små postkontoren. Det är annars en stor
grupp kvinnor som mister sina jobb - av postkassörs-
korna är 200 kvinnor och en är man.

Anf. 96 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s)

Fru talman! Tyvärr kan jag inte lämna ett lika
kortfattat svar på den här frågan. Det instrument som
riksdag och regering har i det här sammanhanget är
postlagen, och där och i avtalet mellan Posten och
staten är det reglerat hur Postens service skall utfor-
mas över hela landet och i socialt acceptabla former.
Hur Posten sedan arrangerar och organiserar detta är
dels en arbetsorganisationsfråga, dels en fråga för den
lokala marknaden. Det är därför viktigt att det finns
förutsättningar för bl.a. post-i-butik.

Anf. 97 BARBRO JOHANSSON (mp)

Fru talman! Jag vet att Posten har frihet att ratio-
nalisera på det sätt som man gör i sin verksamhet med
post-i-butik. Men jag tycker då att vi borde kunna få
en utvärdering av verksamheten. Vi ser att en del
viktiga posttjänster försvinner. Man kan nu inte få
samma tjänster utförda som tidigare, utan det är en
anställd i en vanlig affär som tar hand om posten, och
postkassörskorna mister sina jobb. Jag skulle vilja se
en utvärdering av detta och eventuellt också en änd-
ring av verksamheten.

Anf. 98 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s)

Fru talman! Precis som jag sade i mitt tidigare
frågesvar råder det en ny situation på de f.d. mono-
polmarknaderna. För närvarande bedriver vi inom
departementet ett arbete som går ut på att vi skall
förbereda en översyn av postlagen och telelagen för
att anpassa oss till den nya situationen. Denna lag-
stiftning har varit i kraft ett par år, och det är viktigt
med en översyn av den.

Denna översyn kommer dock inte att gå in på den nu
aktuella detaljnivån, men servicemål och hur styr-
ningen skall gå till kommer att finnas med i den över-
synen.

Investeringsbidrag till miljöomställning

Anf. 99 HANNA ZETTERBERG (v)

Fru talman! Jag har en fråga till arbetsmarknads-
ministern. För en tid sedan beviljades 100 miljoner
kronor till investeringsbidrag för miljöomställning,
och detta har visat sig falla mycket väl ut. Det har
kommit in ansökningar om 1 800 miljoner avseende
de anslagna 100 miljonerna. Jag vill jämföra detta
med RAS-projektet, en mycket stor satsning som
visade sig ge ganska få jobb. Detta är en liten sats-
ning, som har visat sig ge ganska fasta och säkra jobb.

Jag undrar: Är regeringen beredd att vidta åtgärder
för att öka volymen av pengar till investeringsbidrag
för miljöomställning?

Anf. 100 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Vi har en sammantagen ram för inves-
teringar, och riksdagen har angivit hur stor del av
investeringarna som skall användas för just det här
ändamålet. Regeringen har för dagen inga planer på
att öka det anslaget.

Anf. 101 HANNA ZETTERBERG (v)

Fru talman! Jag tycker att det är mycket olyckligt
att man inte har det. Det här är ett utmärkt tillfälle för
regeringen att visa att den vill jobba positivt både med
arbetsmarknadsfrågor och med miljöfrågor. Det gäller
för det mesta konkreta miljösatsningar ute i kommu-
nerna, och jag tror att det är precis den typen av sats-
ningar som vi bör göra i framtiden.

Jag ser beskedet som mycket olyckligt, och jag
önskar att arbetsmarknadsministern åtminstone fram-
över kunde ha min fråga i åtanke.

Anf. 102 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Jag har egentligen samma svar som förra
gången. Jag delar uppfattningen att investeringar i ny
miljöteknik och i ny och bättre miljö är väl använda
pengar, och det är också anledningen till att vi har
anslagit pengar för detta ändamål. Jag kan dock inte i
dag säga att vi kan ta fram nya pengar. Det är en
bristvara i Sverige och för den svenska staten.

Rättegång bakom stängda dörrar

Anf. 103 BENGT HARDING OLSON (fp)

Fru talman! Jag har en fråga till justitieministern,
bl.a. för att hon inte skall behöva känna sig diskrimi-
nerad i den här frågestunden.

Jag vill ta upp rättegångarna i mål om brott med
rasistiska inslag, som tyvärr ökar i vårt samhälle.

Det har, som alla väl känner till, riktats allvarlig
kritik mot våra domstolar för att de inte följer lagen
och kanske inte förstår att på rätt sätt beakta sådana
här inslag. Min fråga gäller offentligheten vid sådana
här rättegångar.

Vi har i dag fått besked om att man beslutat om
lyckta dörrar i ett uppmärksammat mål i Skåne. Jag
skall mot bakgrund av det ställa en fråga till justitie-
ministern. Jag skall inte fråga vad justitieministern
tycker om det beslutet, för jag vill inte ha svaret att vi
inte skall diskutera enskilda ärenden. Jag ställer i
stället frågan så här:

Ser justitieministern någon risk för ökad kritik mot
våra domstolar med anledning av sådana här hemliga
rättegångar i en situation där rättsstaten är i ett mycket
känsligt läge?

Anf. 104 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Fru talman! Först vill jag tacka Bengt Harding Ol-
son för att han har givit mig möjlighet att svara på en
fråga. Jag tycker att det var mycket omtänksamt.

När det gäller möjligheterna att genomföra en
rättegång inför, som det heter, lyckta dörrar har vi en
mycket noggrant övervägd lagstiftning. I lagstiftning-
en finns angivet de situationer där det finns möjlighet
för en domstol att besluta om att rättegången inte skall
vara tillgänglig för offentligheten.

Det har gjorts mycket noggranna avvägningar i
lagstiftningen, eftersom utgångspunkten i vår rätte-
gångsordning är den att rättegångar skall vara offent-
liga. Enbart när mycket specifika kriterier är uppfyll-
da, till skydd för själva processen eller för de på något
sätt inblandade parterna, kan lyckta dörrar förekom-
ma.

Jag tror att det är mycket viktigt att våra rättegångar
som huvudregel är offentliga. Jag tror att det är
mycket nyttigt att i den allmänna debatten en
granskning och diskussion sker kring bl.a. den typen
av beslut i domstolarna. För egen del avser jag inte
att vidta några åtgärder.

Enskilda vägar

Anf. 105 TORSTEN GAVELIN (fp)

Fru talman! Jag skulle vilja fråga kommunika-
tionsministern om de enskilda vägarna.

Jag ställde den 17 oktober en fråga till kommuni-
kationsministern om vad hon avsåg att göra för att
förhindra att ett antal allmänna vägar stängs för all-
män trafik efter den 1 januari 1996, när statsanslagen
till dessa enskilda vägar halveras. Låt mig citera ur
kommunikationsministerns svar: "Så snart Vägverket
redovisat sina överväganden och förslag för regering-
en kommer vi att ta ställning till vilka åtgärder som
bör vidtas."

Den analys som regering och riksdag begärde av
Vägverket lades fram för en tid sedan. Jag upprepar
min fråga: Vad avser regeringen att göra?

Anf. 106 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s)

Fru talman! Halveringen av anslaget till enskilda
vägar var en del av den kraftiga budgetsanering som
riksdag och regering tog ansvar för under våren. Väg-
verkets utvärderingsrapport har kommit i dagarna, och
den analyseras för närvarande på mitt departement.
Jag har bl.a. under den vecka som gått varit i Väster-
norrland och diskuterat just dessa problem med läns-
borna där.

Arbetet kommer att bedrivas så att den korrigering
som eventuellt behöver ske på detta anslag läggs in i
nästa års budgetproposition. Exakt hur den korrige-
ringen kommer att se ut kan jag för närvarande inte
uttala mig om.

Praktikplatser för invandrare

Anf. 107 BRITT-MARIE DANESTIG-
OLOFSSON (v)

Fru talman! Jag har en fråga till arbetsmarknads-
minister Anders Sundström.

Det finns många invandrare i vårt land som har
hög utbildning men som trots det inte kommer ut i
arbetslivet. Det är mycket svårt att skaffa praktikplat-
ser och jobb åt invandrare. Arbetsgivarna tar inte sitt
sociala ansvar.

Arbetsgivarna behöver på olika sätt förmås att ge
fler invandrare med god utbildning praktik- och aspi-
rantplatser. Inte minst borde exportindustrin med
behov av språkkunniga medarbetare vara intresserad
av detta.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är: Tänker
regeringen ta några initiativ för att förmå näringslivet
att ta fram fler praktikplatser och jobb till denna grupp
av invandrare?

Anf. 108 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Riksdagen har rätt nyligen givit AMS
de verktyg som vi i dag kan använda för att bistå de
människor som behöver hjälp med praktik eller ut-
bildning via arbetsmarknadspolitiken. För närvarande
arbetar dels Arbetsmarknadspolitiska kommittén, dels
Invandrarpolitiska kommittén med idéer som berör
arbetsmarknaden.

Vi har i tillväxtpropositionen angivit att vi avser
att under nästa år i en särskild proposition komma
tillbaka med förslag till ett nytt och utvidgat sätt att
jobba med arbetsmarknadspolitiken. Just den här
gruppen är naturligtvis en kategori som vi måste ägna
särskilt stor uppmärksamhet åt.

Anf. 109 BRITT-MARIE DANESTIG-
OLOFSSON (v)

Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern
för svaret, som till dels är tillfredsställande. Jag tror
att det här i mycket är en fråga om attityder till in-
vandrare som arbetskraft. Det är mycket viktigt att på
bred front gå ut för att försöka bearbeta dessa attity-
der. Man kan ge ökade kunskaper om vad invandrarna
faktiskt kan. Tänker arbetsmarknadsministern på
något sätt initiera samtal kring detta med representan-
ter för näringslivet, handelskammaren osv.?

Anf. 110 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Jag vill understryka att det till stor
del handlar om värderingar och attityder. Regeringen
har i sin instruktion till AMS sagt att invandrarna är
en prioriterad grupp som skall ägnas särskild upp-
märksamhet.

Jag, liksom många kolleger i regeringen, deltar i ett
antal olika aktiviteter där vi försöker lyfta fram
problemet och peka på just det ni pratar om, nämligen
de attityder och värderingar som finns när det gäller
invandrargrupper. I just den gruppen finns det faktiskt
många människor med mycket lång utbildning och
god erfarenhet av att driva företag. Många av dem
som har kommit till Sverige som flyktingar är ent-
reprenörer. De kan göra stora insatser för att skapa
jobb i vårt land.

Lönebidrag till föreningar

Anf. 111 LENNART BRUNANDER (c)

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till arbetsmark-
nadsministern.

Beslutet att sänka procentandelen till föreningar
som har lönebidrag är bekymmersamt. Det leder i
många fall till att föreningar inte orkar fortsätta att ha
den anställde. De som har lönebidrag blir på det sättet
arbetslösa. Detta innebär inte någon besparing för
samhället. Det är ett dåligt sätt att spara pengar till
stort men för den verksamhet man arbetat i.

Avser arbetsmarknadsministern att göra något åt
detta?

Anf. 112 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! I den budgetsanering som vi håller på
med ingår bl.a. att minska anslaget när det gäller
lönebidragen. Man kan göra det på två sätt. Dels ge-
nom att minska antalet personer som får del av löne-
bidraget, dels genom att minska det bidrag som ar-
betsgivaren får och behålla volymen av människor
som får möjlighet till ett jobb via lönebidraget.

Jag anser att lönebidraget skall vara ett stöd till
den arbetshandikappade och inte ett organisationsstöd.
Organisationsstödet bör i första hand kommunerna ha
ansvar för.

Anf. 113 LENNART BRUNANDER (c)

Fru talman! Det är naturligtvis rätt att det är ett
stöd till de handikappade. Men det löser inte proble-
met. Det handlar ofta om ideellt arbetande föreningar
som då skall få ihop de extra pengarna till den an-
ställde. Det klarar de inte. Den som är lönebidragsan-
ställd blir då arbetslös.

Det innebär ingen besparing för samhället, men
det innebär stora bekymmer för den som blir arbets-
lös. Därför borde det finnas anledning till en ändrad
syn på detta. Det är ingen besparing.

Anf. 114 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Det resonemanget håller under förut-
sättning att det inte finns andra arbetsgivare som är
beredda att anställa den arbetshandikappade med
80 % i bidrag. Den bedömning som jag, liksom AMS
och de flesta jag har varit i kontakt med gör är att det
finns arbetsgivare som är beredda att anställa arbets-
handikappade om man får upp till 80 % av lönekost-
naden betald via staten.

Däremot är det säkert så att ett antal föreningar kan
ha problem att klara av det. Då är frågan inte att
klara volymen, dvs. att ge lika många människor
möjlighet till anställning utan då handlar det om en
diskussion mellan föreningen och kommunen om hur
organisationsstödet skall se ut i kommunen. Jag har
ganska lång erfarenhet av just den diskussionen.

Svenska sjömän som omkommit under andra världs-
kriget

Anf. 115 KARL-ERIK PERSSON (v)

Fru talman! Jag har en fråga till kommunika-
tionsministern.

Omkring 1 400 sjömän i den svenska handelsflot-
tan miste livet under andra världskriget. I flera länder
i Europa har man firat 50-årsminnet av andra världs-
krigets slut. Nu är det väl för sent att göra något. Men
jag undrar om inte den svenska regeringen borde göra
något för de anhöriga som miste någon under andra
världskriget.

Det skulle vara bra både för de anhöriga och för
att det skulle bli uppmärksammat i den svenska histo-
rien. På många ställen kan man läsa att vi inte deltog,
och det gjorde vi verkligen inte, men det var ändå
många svenskar som fick sätta till livet.

Anf. 116 Kommunikationsminister INES
UUSMANN (s)

Fru talman! Vi har för avsikt att göra någonting.
Vi har just diskuterat detta med handelsflottans kul-
tur- och fritidsråd som har fått i uppdrag att göra en
aktivitet. Jag kan inte exakt berätta hur den kommer
att utformas. Vi kommer att uppmärksamma dessa
sjömän och deras familjer. Många av de anhöriga är
ju döda nu.

Jag hade möjlighet att också skriva till de anhöriga
i samband med minneshögtiden i Bohuslän i höstas.

De berörda känner till att vi tänker uppmärksam-
ma detta.

Anf. 117 KARL-ERIK PERSSON (v)

Fru talman! Jag hoppas bara att det kommer till stånd
och att det blir stor uppmärksamhet omkring det. Jag
tror att det vore bra att få ett historiskt perspektiv på
detta. Jag tackar kommunikationsministern för att
man påbörjat arbetet.

Dom i Norge mot Sveriges Television

Anf. 118 MARIANNE
SAMUELSSON (mp)

Fru talman! Jag har en fråga till justitieministern.
Det gäller den dom som man i Norge har fastställt och
som berör svensk television. Det gäller en film som
sänts i Sverige om sälfångst. Från norskt håll menar
man att Sveriges Television skall betala en bötes-
summa till Norges sälfångare.

Kan den domen träda i kraft? Vad får det i så fall
för konsekvenser för de utlandssändningar som vi har
via vår radio och public service-företag?

Anf. 119 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Fru talman! Jag tror att Marianne Samuelsson bör
ställa denna fråga till kulturminister Margot Wall-
ström. I vilken utsträckning hon kommer att besvara
frågan i alla dess delar kan jag inte bedöma. Hon
skulle i varje fall kunna redogöra för skyldigheter och
rättigheter och vilket regelverk som styr Sveriges
Television.

Jag kan inte bidra till något meningsfullt svar.

Stöd till vuxenutbildning

Anf. 120 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)

Fru talman! Från Metall kommer alarmerande
uppgifter om att antalet kvinnliga medlemmar som
studerar med svux och svuxa har minskat med 70 %
sedan vuxenstudiestödet försämrats bl.a. genom bort-
tagandet av barntillägget.

Jag vill därför fråga utbildningsministern vad re-
geringen ämnar göra för att uttalade ambitioner med
vuxenutbildningen inte skall stanna vid vackra ord
som stämmer allt sämre med verkligheten.

Anf. 121 Utbildningsminister CARL
THAM (s)

Fru talman! Vi har diskuterat den här frågan tidi-
gare i riksdagen. Jag har samma svar som tidigare. Vi
följer naturligtvis utvecklingen uppmärksamt och
avvaktar två utredningar av betydelse i samman-
hanget. Den ena är den studiesociala utredningen som
kanske är den allra viktigaste, där det handlar om att
hitta ett studiesocialt system som ger det största stödet
till dem som har den sämsta utgångspunkten, den
sämsta utbildningen. Den andra är den särskilda ar-
betsgruppen rörande ensamstående som socialminis-
tern har tillsatt.

I avvaktan på de utredningarna finns det för dagen
ingen åtgärd som vi avser att vidta.

Anf. 122 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)

Fru talman! Jag konstaterar att när jämställdhets-
ministern förra veckan uttalade sig i medierna om just
den här uppgiften fann hon anledning att speciellt titta
på detta. Det gör uppenbarligen inte utbildningsminis-
tern.

När det gäller barntillägget skulle jag vilja ställa
följdfrågan: I tidigare frågedebatter har utbildnings-
ministern sagt att det som är bra med att barntillägget
är borttaget är att anslaget räcker till fler studerande.
Vad är det i dag som är bra med borttagandet, när
CSN kommer att skicka tillbaka 750 miljoner bara av
svuxa-anslaget till statskassan?

Anf. 123 Utbildningsminister CARL
THAM (s)

Fru talman! Som jag tidigare har redovisat betyder
inte siffrorna att det är färre som studerar på svux.
Däremot är det färre som löser själva svux-stödet.

För en växande kategori har det blivit mer fördel-
aktigt att i stället finansiera sina studier med studie-
medel. Det betyder alltså inte att det är färre som
studerar. Det är möjligen andra som studerar än vad
som annars skulle ha varit fallet. Det är omöjligt att
veta i dagsläget.

Vad själva frågan beträffar är det två saker som
gäller. Det ena är att det märks om man skall spara
över hela statsbudgeten, och det märks för alla.

Det andra är att just det här stödet var så utformat att
ju fler barn man hade, desto större stöd fick man. Det
betyder ju att inom en given ram blir det färre som
över huvud taget får chansen att få något studiesocialt
stöd för vuxenstudier. Jag tycker inte att det är ett
riktigt system.

Studiefinansiering

Anf. 124 BENGT HURTIG (v)

Fru talman! Jag tror att min fråga närmast är till
arbetsmarknadsministern. Det finns många som är
arbetslösa och i dag har a-kassa men som skulle vilja
studera på universitet. Om de börjar där får de livnära
sig på studielån. De är rädda för att dra på sig höga
studieskulder när de har kommit en bit upp i åren.
Detta är en blockering som gör att en hel del männi-
skor som skulle vilja studera inte gör det.

Har man några tankar på möjliga lösningar på
problemen för dessa människor, t.ex. att bli liberalare
när det gäller synen på arbetslösa med a-kassa som
studerar på högskolan?

Anf. 125 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Det som ligger närmast till hands är
att den studiesociala utredning, som Carl Tham hänvi-
sade till i den förra frågan, också funderar på detta. Vi
har ju ett bekymmer i den meningen att olika männi-
skor som går samma utbildning i högskolan, gymna-
siet eller folkhögskolan kan ha mycket olika sätt att
finansiera sina studier. Det kan vara allt från utbild-
ningsbidrag via arbetsmarknadspolitiken till särskilt
vuxenstudiestöd och studiemedel. Nu försöker vi se
om det går att hitta regler som är mer enhetliga. Det
är den ena delen av svaret.

När det gäller den andra delen av svaret skulle jag
vilja säga att det är naturligt att arbetsmarknadspoliti-
ken i framtiden också investerar i utbildning och kun-
nande på högskolenivå i större omfattning. Jag tror
att vi går mot den utvecklingen. Utvecklingen mot ett
kunskapssamhälle leder ju också till att arbetsmark-
nadspolitiken måste arbeta inom det området.

Förbud mot nazistiska organisationer

Anf. 126 BIRGITTA HAMBRAEUS (c)

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
justitieministern. Det har ju uppmärksammats att
medlemmar i nazistiska organisationer har kommit in
i Sverige från länder som inte tillåter nazistiska orga-
nisationer och haft möten. Det är väldigt få som är
anslutna till dessa organisationer, och vi är mycket
måna om föreningsfriheten. Jag är den första att verk-
ligen vilja slå vakt om den.

Men jag undrar ändå om det inte är dags att för-
bjuda organisationer som på sitt program har direkta
lagbrott, t.ex. hets mot folkgrupp och andra uppvig-
lingstankar som är direkt lagstridiga. Är tiden mogen
att överväga att förbjuda nazistiska organisationer
också i Sverige?

Anf. 127 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Fru talman! Under den borgerliga regeringen var
frågan uppe, så den har nyligen behandlats av rege-
ringen och riksdagen. Vid den genomgång som då
skedde kunde man konstatera att det är mycket svårt
att angripa nazistiska organisationer genom att förbju-
da dem och därigenom komma åt deras verksamhet.

I samband med den regerings- och riksdagsbe-
handlingen konstaterades i stället att det viktigaste är
att komma åt just de brottsliga handlingarna. Vår
lagstiftning är ju sådan att varje yttring av rasism är
kriminaliserad. Den ändring som då skedde i lagstift-
ningen innebär att varje yttring är kriminaliserad i alla
sammanhang utom det ytterst privata. Det är alltså i
praktiken icke möjligt för en organisation att bedriva
sin verksamhet utan att bryta mot svensk lag.

Anf. 128 BIRGITTA HAMBRAEUS (c)

Fru talman! Vi har ju uppmärksammat att polisen
på ett helt annat sätt har försökt att ingripa efter de
lagliga möjligheter de har. Samtidigt har domstolarna
funnit att det är mycket svårt att döma. Jag vet att
justitieministern arbetar hårt med den här frågan. Jag
vore tacksam för litet ytterligare belysning av vad
man kan göra för att stoppa dessa vidrigheter.

Anf. 129 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Fru talman! Det som har uppmärksammats under
senare tid är vilka möjligheter vår lagstiftning ger att
ingripa mot bärande av vissa rasistiska eller nazistiska
symboler. Där har jag haft anledning att flera gånger
tidigare i kammaren konstatera att lagstiftningen på
det området är något otidsenslig. Visserligen har vi
ändrat lagstiftningen om hets mot folkgrupp så att den
numera även torde täcka mycket av symboler av olika
slag.

Men lagen om politiska uniformer, som är från 30-
talet, går inte att använda för de sammanhang där hets
mot folkgrupp inte skulle vara tillämpligt. Därför
anser jag att det är mycket viktigt att vi ser över lagen
om politiska uniformer och ser till att reglerna om
hets mot folkgrupp får en sådan utformning att de
täcker alla sådana åtgärder och symboler som vi anser
att vi inte skall acceptera i vårt samhälle.

Anf. 130 INGER LUNDBERG (s)

Fru talman! På senare tid har det också uppmärk-
sammats ett antal tidskrifter som har publicerat s.k.
dödslistor på människor som har varit aktiva bl.a. i
föreningar mot rasism. Polisen har, såvitt jag har
förstått, haft mycket begränsade möjligheter att ingri-
pa mot dem. I dessa tidskrifter har också ingått recept
eller beskrivningar på olika våldsmetoder, mordmeto-
der etc.

Kommer justitieministern att också se över möj-
ligheterna att ingripa i sådana fall?

Anf. 131 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Fru talman! Jag tror att det är litet fel att säga att
polisen har begränsade möjligheter att ingripa. Möj-
ligheterna är obegränsade rent lagtekniskt, eftersom
dödslistor av det här slaget och annat material som
förekommer i den typen av tidskrifter och publikatio-
ner är ett klart brott mot svensk lag.

Problemet är att hitta de ansvariga. Detta är publi-
kationer som inte följer de gängse reglerna om att
t.ex. ha en ansvarig utgivare som lätt kan ställas till
ansvar för brottslighet i det tryckta materialet. Här
gäller det för polisen att hitta någon att fälla till an-
svar.

Det man hittills har lyckats med, och det har man
gjort i flera fall, är att fälla dem som sprider det
tryckta materialet till ansvar.

Det är ett svårt och trögt arbete för polisen att
kartlägga och hitta de personer som sysslar med detta.
Men under senare tid har bl.a. Säkerhetspolisen inrik-
tat sin verksamhet mycket på de högerextremistiska
organisationerna. De har vid det här laget en ganska
bra kontroll över vilka personer som är aktiva. Även
kriminalpolisunderrättelseverksamheten är inkopplad
på detta.

Jag räknar med att vi så småningom kan fånga in de
mest aktiva personerna. Men detta är ett mycket
svårarbetat och trögt område. Jag tror att vi skall ha
mycket stor respekt för det arbete som polisen faktiskt
lägger ned här och vara glada för varje gång de ändå
lyckas att få någon fälld för den här typen av brott.
Det är oerhört angeläget att samhället markerar sitt
totala avståndstagande från den typen av tryckta
skrifter.

Arbetslösa invandrare

Anf. 132 MARIANNE ANDERSSON (c)

Fru talman! Jag har en fråga till arbetsmarknads-
ministern. Den anknyter till den tidigare frågan om
arbetslösheten för invandrare. Den kan ju betecknas
som närmast katastrofal.

Invandrarpolitiska kommittén lade ett betänkande
med en rad förslag i juni månad i år för att prioritera
just invandrarnas situation på arbetsmarknaden.

I en debatt tidigare i höst sade arbetsmarknadsmi-
nistern att detta skall samordnas med de andra utred-
ningar som finns och som också jobbar med arbets-
marknadspolitiska frågor.

Det är en del ganska stora och besvärliga frågor,
efter vad jag förstår. Det ser inte ut som om dessa
kommittéer blir färdiga så tidigt att det kan bli enkelt
att samordna detta och få fram en stor proposition, i
alla fall inte tidigt i vår.

Då är min fråga: Avser regeringen att tidigt i vår
lägga en särskild proposition för att underlätta för
invandrarna på arbetsmarknaden? Det är viktigt att vi
ger rätt signaler ute i samhället.

Anf. 133 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Invandrarpolitiska kommitténs förslag
berör ett ganska brett område. Det är ganska litet som
ligger inom arbetsmarknadspolitikens område. Det är
framför allt inom näringspolitiken som förslagen
finns. Dessa förslag remissbehandlas och gås igenom
på respektive departement. Regeringen har inte i dag
sagt att vi skall lägga något förslag som berör arbets-
marknadspolitiken på just det specifika området till
riksdagen i en tidigare etapp.

Vår avsikt när det gäller arbetsmarknadspolitiken
är att lägga ett förslag som bör vara klart någon gång
under sommaren 1996 som ett resultat av alla de ut-
redningar som vi har berört här i dag.

Anf. 134 MARIANNE ANDERSSON (c)

Fru talman! Jag är ganska besviken över svaret att
det inte kommer att hända någonting förrän tidigast
sommaren 1996 på det här området. Det råder stor
enighet i Invandrarpolitiska kommittén om att situa-
tionen är akut, och därför lade vi fram ett delbetän-
kande 1995. Det kommer att ha gått oacceptabelt lång
tid innan riksdagen har fattat något beslut.

När det gäller några av förslagen - även om de hör
till Näringsdepartementet - förutsätter jag att det sker
ett samarbete, så att man visar att man tar de här frå-
gorna på allvar. Det är oacceptabelt att det skall behö-
va ta så lång tid.

Anf. 135 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Först och främst vill jag understryka
att de allra flesta av de här frågorna inte berör arbets-
marknadspolitiken. De berör naturligtvis tillväxtpoli-
tiken, där man skall ta till vara invandrarnas resurser
för att öka tillväxten. Men man skall också finna fi-
nansiering till alla förslag. Det är då fråga om olika
typer av bidrag till arbetsgivare som anställer invand-
rare, och det är olika typer av stöd till invandrare som
startar egna företag, för att nämna några exempel.

Det är inte så att regeringen har väldigt gott om
pengar, och det har inte heller riksdagen. Problemet
med alla dessa förslag är att de skall finansieras.

Riksdagen har nyligen tagit ställning till arbets-
marknadspolitikens utformning. Riksdagen får ytterli-
gare en chans under sommaren nästa år. Just när det
gäller arbetsmarknadspolitiken har riksdagen faktiskt
rätt ofta möjlighet att ta ställning till förslag från re-
geringen.

Anf. 136 MARIANNE ANDERSSON (c)

Fru talman! Jag vill bara ta ett exempel när vi talar
om finansiering. Ett av förslagen, som i och för sig
kanske inte så mycket berör Arbetsmarknadsdeparte-
mentet men som ändå är en viktig del, var förslaget
om bankgaranti för invandrare som vill starta företag.
En bankgaranti kostar ju egentligen ingenting förrän
den utlöses. Invandrare har faktiskt mycket svårt att
komma till banken och säga att de vill låna pengar.
Det förslaget borde åtminstone kunna läggas fram, då
det inte kostar särskilt mycket pengar.

Anf. 137 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)

Fru talman! Så är det med nästan alla förslag: vart
och ett kostar inte så mycket pengar. Men slutnotan är
nu på 1 500 miljarder i statsskuld. Allting tillsammans
kostar ganska stora pengar.

Riksdagen har, som sagt var, möjlighet att ta
ställning till arbetsmarknadspolitiken minst en gång
om året, oftast flera gånger. Jag tycker därför inte att
jag kommer för sällan till riksdagen med förslag när
det gäller arbetsmarknadspolitiken.

Anf. 138 TALMANNEN

Därmed var riksdagens muntliga frågestund denna
vecka avslutad.

Jag tackar regeringens företrädare för deras med-
verkan.

12 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Propositioner

1995/96:39 Konventionen om tullbehandling av pool-
containrar i internationell trafik
(poolcontainerkonventionen)

1995/96:68 Energistadgefördraget

Skrivelse

1995/96:15 Redogörelse för behandlingen av riksda-
gens skrivelser till regeringen

Finansutskottets betänkanden

1995/96:FiU5 Ett nytt utjämningssystem för kommu-
ner och landsting, m.m.

1995/96:FiU6 Registerbaserad folk- och bostadsräk-
ning år 2000 m.m.

Justitieutskottets betänkande

1995/96:JuU11 Hemlig kameraövervakning

Socialutskottets betänkande

1995/96:SoU9 Spris fortsatta verksamhet

Trafikutskottets betänkanden

1995/96:TU8 Lag om byggande av järnväg

1995/96:TU9 Funktionshindrades tillgång till tele-
tjänster

1995/96:TU10 Vissa säkerhets- och miljökrav på
fritidsbåtar

1995/96:TU11 Vägverkets produktionsdivision

Utrikesutskottets betänkande

1995/96:UU4 Svenskt deltagande i fredsstyrka i f.d.
Jugoslavien

13 § Kammaren åtskildes kl. 15.35.

Förhandlingarna leddes

av tredje vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 10 § anf. 32 (delvis),

av förste vice talmannen därefter fram till ajounering-
en och

av talmannen därefter till sammanträdets slut.