Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:3 Onsdagen den 4 oktober
ProtokollRiksdagens protokoll 1995/96:3
Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1995/96:3 Onsdagen den 4 oktober Kl. 10.01 13.30
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
1 § Ny riksdagsledamot, m.m.
Upplästes och lades till handlingarna följande från valprövningsnämnden inkomna
Berättelse om granskning av bevis för riksdagsleda- möter, m.m.
Till valprövningsnämnden har från Riksskattever- ket inkommit bevis om
dels att Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ha- ninge, utsetts till ny ledamot av riksdagen fr.o.m. den 3 oktober 1995 sedan Jan Sandberg (m) avsagt sig sitt uppdrag som riksdagsledamot,
dels att Maud Ekendahl (m), Ängelholm, utsetts till ny ledamot av riksdagen fr.o.m. den 4 oktober 1995 sedan Wiggo Komstedt (m) avsagt sig sitt upp- drag som riksdagsledamot.
Från Riksskatteverket har också, i båda fallen, in- kommit nya bilagor till tidigare utfärdade bevis för ersättare för riksdagsledamöter.
Valprövningsnämnden har denna dag granskat bevisen för de nya ledamöterna och de nya bilagorna till bevis för ersättare och därvid funnit att de blivit utfärdade i enlighet med 15 kap. 1 § vallagen.
Stockholm den 3 oktober 1995
Lars Tottie/
Sven-Georg Grahn
2 § Partiledardebatt
Anf. 1 LARS TOBISSON (m)
Fru talman! När partiledarna för ett år sedan de- batterade den regeringsförklaring som Ingvar Carls- son i egenskap av nytillträdd statsminister just avläm- nat, beskrevs den av Carl Bildt som svag, svävande och splittrad. Så här i efterhand och med Europavalet i färskt minne framstår detta som en träffande karak- teristik av regeringens uppträdande under det år som gått. Av gårdagens regeringsförklaring att döma fort- sätter det nu i samma stil. Anslaget är trött och för- strött. I stället för att ge konkreta besked säger rege- ringen sig vilja "pröva", "studera" och "se över". I viktiga frågor, starkt kontroversiella även inom det egna partiet, sägs lösningen vara brett samförstånd, utan att det anges på vilken grund detta skall etable- ras.
Det gångna årets viktigaste händelse var att Sveri- ge valde att gå med i det europeiska samarbetet. Men bara medlemskap räcker inte. Den som inte vet vad han vill eller den som ägnar all sin energi åt att sudda ut vad han tycker kommer inte att vara med om att forma det framtida Europa. Respekt och inflytande får man genom tydlighet och politisk vilja, genom att vara en aktiv och konstruktiv deltagare i samarbetet. Regeringens oförmåga att driva en tydlig politisk linje i EU-arbetet är därför ett problem för hela nationen.
I Europapolitiken står vi inför viktiga avgöranden, där regeringen inte mäktar med att redovisa en upp- fattning. Det handlar om vårt deltagande i valuta- samarbetet. Det handlar om hur vi skall agera i frågan om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Rege- ringens kommande förslag om nedrustning av det nationella försvaret medför att vi inte kan värna vårt land utan hjälp utifrån. Talet om en fortsatt alliansfri politik klingar därmed ihåligt. Det är egentligen bara vi moderater som genom att fullfölja 1992 års för- svarsbeslut står för en trovärdig alliansfri linje.
Europavalet blev genom det dåliga valdeltagandet ett misslyckande för demokratin. Det blev i så måtto även ett misslyckande för oss moderater - vi lyckades bara samla hälften av de väljare som stödde oss i förra årets val. Men socialdemokraternas stora bakslag och framgången för den yttersta vänsterns nej-sägarlinje gör utfallet till en katastrof. Den viktigaste orsaken till denna förskjutning är socialdemokraternas ovilja att visa ledarskap. Det har lett till det paradoxala resulta- tet att hälften av dem som fram mot sekelskiftet skall representera Sverige i det dagliga europeiska samar- betet arbetar för att lämna det och åka hem. Därmed får vi finna oss i att Sveriges ord i Europa väger lätta- re än det borde göra.
Fru talman! När de borgerliga partierna för ett år sedan lämnade över regeringsmakten, hade vi vänt en ekonomi i fritt fall till uppgång. På tre år hade vi lagt grunden för en ekonomisk utveckling, som vi ser frukterna av i dag. När Ingvar Carlsson blev statsmi- nister var det efter en oppositionstid där löften om att inte höja skatterna, om att inte skära ner i kommuner- na och om att inte sänka utan höja ersättningsnivån i socialförsäkringarna var genomgående teman. Visst hade man begärt ett öppet mandat. Men sänkningen av arbetslöshetsersättningen till 75 % och den skat- techock som genomförts kan knappast sägas ha rymts i Persson-planens brasklapp.
Under det senaste året har svensk ekonomi åkt upp och ner i ränte- och valutahissen. Förklaringen är att den förda budgetsaneringspolitiken har otillräckliga marginaler. Men vi får också betala priset för att re- geringen i stället för att satsa på utgiftsminskningar höjer skatter och återreglerar, vilket undergräver förutsättningarna för uthållig tillväxt.
Vi moderater vill fullfölja den politik som den borgerliga regeringen inledde. Den siktar till att skapa långsiktiga förutsättningar för företagande, tillväxt och nya, riktiga jobb. Vi har i dagarna inför vår extra partistämma presenterat en rad rapporter, där vi visar hur detta arbete skall drivas vidare.
Regeringens misslyckande på det ekonomiska om- rådet kan avläsas i den fortsatt stora arbetslösheten. Långtifrån att som utlovats sjunka till under 5 % be- finner den sig på en nivå som givet konjunkturupp- gången närmast får betecknas som en försämring. Antalet lediga platser ger inte hopp om snar bättring. Talet om att göra EU till en sysselsättningsunion är bara ord. När skall regeringen redovisa det nationella sysselsättningsprogram baserat på de fem Essen- punkterna som skulle vara klart i början av oktober?
Regeringsförklaringen är en påminnelse om rege- ringens brist på fantasi och initiativkraft i det förnyel- searbete som eniga bedömare anser vara nödvändigt om vi skall få Sverige på rätt kurs igen. Från OECD över McKinsey och IMD till svenska arbetsmarknad- sexperter i regeringens eget ekonomiska råd har bud- skapet varit entydigt. Vi måste ha mindre offentliga utgifter - inte större. Vi måste ha lägre skatter - inte högre. Vi måste ha mer konkurrens i svensk ekonomi - inte mindre. Och vi måste få en mer flexibel ar- betsmarknad - inte AMS- och bidragspolitik.
I regeringsförklaringen berörs inte med ett ord det förhållandet att det pågår en arbetskonflikt, som runt om i landet ställer medborgare utan sophantering och annan kommunal service. Det är ett allvarligt hot mot ansträngningarna att hålla nere inflationen och där- med tillväxten. Det är också ett hot mot jobben - kallhamrat säger man sig kräva högre löner, även om detta ställer arbetskamrater utan arbete. Mot denna bakgrund ter sig regeringens tilltro till fackets ansvar för en reformerad arbetsrätt obegriplig.
Om några veckor skall regeringen lägga fram sin tillväxtproposition, där vi får besked om den orkar följa rådet från OECD och andra att specificera de tillkommande besparingar på 16 miljarder kronor som utlovats, om den hörsammar rekommendationen att inte höja skatter utan sänka utgifter och om den är beredd att ta efterlysta strukturgrepp för att främja konkurrens och flexibilitet i arbetslivet. Vi får då veta om socialdemokraterna har förmågan till det nytän- kande som krävs. Vi moderater lovar för vår del att fortsätta verka pådrivande i förnyelsearbetet.
(Applåder)
Anf. 2 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)
Fru talman! Lars Tobisson skrämde nästan skjor- tan av svenska folket nyss, när han sade att Modera- terna skulle vilja fullfölja den förra regeringens poli- tik. Det var tredubbling av arbetslösheten och för- dubbling av statsskulden; en kris som gjorde att vi höll på att förlora vår ekonomiska självständighet. Försäkringsdirektörer sade att det inte gick att köpa svenska statspapper därför att de inte visste om Sveri- ge kunde göra rätt för sig.
Den politiken skulle Moderaterna vilja fullfölja. Tack för det stödet i fortsatta opinionsundersökning- ar, Lars Tobisson!
Varför förneka fakta? BNP ökade första halvåret med 4,4 % - den högsta siffran på tio år. Inflationen är nere i 2,7 %. Industriproduktionen ökade med 17,6 %. Statsskulden stabiliseras förmodligen redan i år. Räntan sjunker och kronan stärks. Om Tobisson inte ställer till det, kanske den femåriga räntan sjunker under 9 % medan den här debatten pågår.
Men ju bättre det går, desto surare blir Lars To- bisson. Varför gläds inte ni moderater när det går bra för Sverige?
(Applåder)
Anf. 3 LARS TOBISSON (m) replik
Fru talman! Det är så här, Ingvar Carlsson. Våren 1991, innan vi tog över regeringsmakten, hade Af- tonbladet en rubrik som sade att 1 000 jobb försvinner varje dag. När vi lämnade över till Ingvar Carlsson tillkom 1 000 jobb varje dag. Det var en omsvängning som ägde rum tack vare de strukturella grepp i eko- nomin som den borgerliga regeringen tog. Vi påbör- jade en omläggning, och vi ser nu frukterna av detta. Det gläds vi åt.
Men vad vi oroas över och måste varna för är de förändringar som Socialdemokraterna har gjort. Man skär inte på utgifterna så mycket som krävs, och man höjer skatterna kraftfullt, vilket slår ut jobb i närings- livet. Det borde väl vara det verkliga problemet för statsministern, dvs. att man inte har kommit någon vart med arbetslösheten. Med fyra ord säger han i regeringsdeklarationen att det är ett stort antal arbets- lösa, men han säger ingenting om vad man skall göra åt det. I stället återreglerar man och vägrar att åstad- komma den flexibilitet i arbetslivet som måste till om vi skall få fler jobb i den enskilda sektorn.
Apropå försäkringsdirektören, var det så när han varnade för vad som skulle komma, att han insåg att det fanns risk för att Socialdemokraterna återkom till regeringsmakten.
(Applåder)
Anf. 4 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)
Fru talman! Nej, Lars Tobisson, den här försäk- ringsdirektören betygsatte tre borgerliga år, och han har betygsatt ett socialdemokratiskt år. Nu konkurre- rar han med utländska köpare om svenska papper. Det går bra för Sverige. Det märker han, och han måste företräda sina försäkringstagares intressen.
Det är klart att Tobisson är i en väldigt svår de- battsituation i dag. Han var ju arkitekten bakom den borgerliga ekonomiska politiken, som har misslyck- ats. Det är klart att det är mycket bekymmersamt.
Om man skall diskutera arbetslöshetssiffror - och det vill jag gärna göra - håller inte dagsnoteringar. Det är ingen aktiekurs som hoppar upp och ner. Un- der er tid i regeringsställning försvann 500 000 jobb, och 50 000 företag gick i konkurs, Lars Tobisson, därför att ni drev en nyliberal politik.
Under vårt första år har vi inte varit nöjda - det skall jag erkänna - men det finns i alla fall nära 100 000 fler jobb och 40 000 färre ungdomar är ar- betslösa.
Lars Tobisson säger att jag i regeringsdeklaratio- nen inte berörde arbetslösheten och vad vi i regering- en skall göra åt den, men då hade han nog slumrat in en bra stund under mitt anförande i går. I ungefär en tredjedel av regeringsdeklarationen gick jag nämligen igenom ett tiotal områden där vi skall vidta åtgärder.
Jag vet inte om jag strör salt i såren om jag läser upp vad som står i Dagens Industri i dag. Lars Tobis- son tror naturligtvis på Dagens Industri; vi kan i alla fall vara överens om att det inte är något socialdemo- kratiskt propagandaorgan. Man säger: "Sverige är på rätt väg." Inne i tidningen står det: "Alla kurvor visar rätt."
Jag tror att väljarna känner det här. De är inte nöj- da med allt än, och en del tycker att det slår ganska hårt ute i den svenska vardagen. Det gör det tyvärr. Men om nationen klarar sina problem och om vi ge- mensamt gör Sverige starkare, kommer också de enskilda människorna att få en del av detta.
Därför sänker vi momsen den 1 januari 1996. Det kommer att vara väldigt skönt för pensionärer som har små marginaler. Det kommer att sitta väldigt bra för barnfamiljerna. Vi kommer att fortsätta att tiondel för tiondel pressa ned arbetslösheten. Det vet svenska folket.
Är det någon politisk kraft som skall klara arbets- lösheten är det socialdemokratin, inte ett parti som säger att man skall sänka skatterna för de högst betal- da och låta marknadskrafterna klara av det här. Det var den politik som fördes i Sverige och som var nära att leda till en katastrof. Nu skall vi ta oss ur det här, och nu skall vi bygga Sverige starkt igen. Framtids- tron och optimismen återvänder.
Jag är glad att vi har ett samarbete över block- gränserna, förvisso inte med Moderaterna, men med Centerpartiet, för att klara detta.
(Applåder)
Anf. 5 LARS TOBISSON (m) replik
Fru talman! När vi övertog regeringsmakten peka- de alla kurvor fel. I valkampanjen 1994 kunde vi konstatera att alla kurvor pekade rätt. Det är bra att ni fortsätter, i kraft av en internationell konjunkturupp- gång, naturligtvis i kraft av de omläggningar vi åstad- kom och trots de åtgärder som ni socialdemokrater satte in.
Den diskussion vi nu skall föra gäller framtiden. Vi kan inte räkna med en bestående konjunkturupp- gång. Dessutom har vi strukturella fel i vår ekonomi som ännu inte är åtgärdade, som kommer till uttryck i de höga arbetslöshetssiffrorna. Jag förstår att Ingvar Carlsson inte vill uppehålla sig vid dem - det måste vara pinsamt med de löften som ni avger.
Arbetslöshetssiffrorna är höga. Inte ens regeringen ser hur man fram mot sekelskiftet skall komma nämn- värt under 10 % i total arbetslöshet. För det krävs en helt annan politik, med sänkta offentliga utgifter, lägre skatter och därmed också utrymme för avregle- ring, som gör att vi kan få jobb i de företag som måste bära upp sysselsättningen i framtiden. Ni har inte redovisat hur ni skall klara det.
Anf. 6 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Fru talman! Det är två saker som jag vill ta upp med Lars Tobisson. Det ena gäller säkerhetspolitiken, som ni ofta och gärna talar om, vilket jag tycker är bra. Nu skulle jag vilja ställa en fråga till Lars Tobis- son.
De senaste veckorna har det pågått provspräng- ningar. Frankrikes president har ju satt sig i sinnet att testa och utveckla de franska kärnvapnen. Det är många som har protesterat mot det här på olika sätt, alltifrån köpbojkotter i våra affärer till uttalanden från statsministern och enskilda ministrar. Vänsterpartiet har krävt att vi skall göra något mer, bl.a. att vi skulle göra en manifestation i går när riksdagen öppnade. Vi fick inte gehör för det. Nu har vi krävt en särskild debatt i frågan, och jag hoppas att vi får gehör för det. Jag själv har krävt att regeringen skall avbryta allt militärt samarbete med Frankrike och också stoppa vapeninköpen från Frankrike. Det har man inte velat gå med på. Det finns mycket att göra.
Vad jag undrar över är vad ni moderater säger i frågan. Är ni intresserade av att delta i någon form av samarbete för att försöka få stopp på de här provsprängningarna, eller tycker ni att det är bra som det är? Det var det ena.
Det andra som jag vill ta upp är att jag inte kan låta bli att reagera när Lars Tobisson nämner den nu pågående konflikten i termer av att det är människor som kallhamrat kräver högre löner. Vad är det för människor, Lars Tobisson, som kräver högre löner på detta kallhamrade sätt? Jo, det är framför allt kvinnor som jobbar inom vård och omsorg, som har 10 000 kr, 11 500 kr eller kanske 12 000 kr i månaden, som går på vikariat, som är deltidsarbetslösa, som inte har någon trygghet i anställningen, som skall ta hand om Lars Tobisson den dag han kanske blir sjuk och när han blir gammal, som har sett till att Lars Tobissons barn, om han har några, har fått den utbildning och omsorg som de behöver. Dessa kallhamrade männi- skor har nog rätt till både arbete, trygghet i anställ- ningen och en lön att leva på, anser jag.
(Applåder)
Anf. 7 LARS TOBISSON (m) replik
Fru talman! Så fort frågan om kärnvapenprov blev aktuell i början av juli gjorde jag å partiets vägnar ett uttalande där jag beklagade återupptagandet av kärn- vapensprängningarna, i synnerhet som Frankrike förklarat sig ha för avsikt att nästa år underteckna provstoppsavtalet.
Detta ser jag som det mest allvarliga med de franska sprängningarna. De sätter provstoppsavtalet i fara, ett avtal där den borgerliga regeringen var mycket aktiv genom att driva fram ett totalstopp. Andra länder kan nu hoppa av detta avtal, och därför är Frankrikes och Kinas provsprängningar fel.
När jag talade om att det finns ett kallhamrat in- slag i den pågående arbetsmarknadskonflikten var det för att kommunerna som bekant inte har något över- flöd i sin ekonomi. Staten har ett jättestort hål i kas- san; därifrån finns det inga pengar att hämta i form av bidrag. Ändå säger man: Vi skall driva igenom högre löner, även om det innebär att en del av våra arbets- kamrater förlorar sina jobb. Däri ligger det kallham- rade.
Anf. 8 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Fru talman! Det gläder mig att Lars Tobisson tycker att det är fel att Frankrike genomför de här provsprängningarna, men det jag frågade efter var vad ni är villiga att göra åt dem. På vilket sätt tycker mo- deraterna och Lars Tobisson att vi skall agera som politiker? Vilka krav vill Lars Tobisson och hans partikamrater ställa på regeringen i den här frågan? Vad gör ni för att få ett stopp på detta? Det var hand- ling, inte bara ord, som jag efterlyste.
Vad beträffar kommunernas ekonomi, Lars Tobis- son, är det faktiskt vi här i riksdagen som kan besluta om utrymmet för kommunerna. Vi kan göra det möj- ligt för alla dem som arbetar inom kommun och landsting att få drägliga löner och ordentliga arbets- villkor. Det är Lars Tobisson och jag som kan se till att de inte alls behöver vara kallhamrade och ställa nödvändiga lönekrav mot anställningar. Jag hoppas att vi kan göra gemensam sak i frågan; det skulle glädja mig.
Anf. 9 LARS TOBISSON (m) replik
Fru talman! Vi har i t.ex. EU-nämnden stött rege- ringens framstötar i utrikesministersammanhang att fördöma kärnvapensprängningarna. Men utrikespoli- tiken skall bedrivas av regeringen, utifrån de princi- piella ställningstaganden denna gör. Partierna bör inte vid sidan av riksdagen göra gemensamma uttalanden eller manifestationer. Det leder bara till förvirring om Sveriges utrikespolitiska linje. Det, Gudrun Schyman, är ord utan handling.
Vad sedan gäller kommunerna har dessa inte eko- nomi för dessa lönehöjningar, och staten har ännu mindre pengar att skjuta till i bidrag. Men den retorik som Gudrun Schyman använder visar vilken populist hon är. Medveten om att hon aldrig kommer att behö- va ta ansvar, mer än som stödparti för socialdemokra- ternas skattehöjningar, kan hon ägna sig åt utgjutelser som, om de omsattes i verkligheten, skulle undergräva de välståndsskapande krafterna i samhället. Gudrun Schymans retorik bygger på den grundläggande miss- uppfattningen att man kan fördela något som inte finns.
Anf. 10 TALMANNEN
Härmed var detta replikskifte avslutat. Jag vill påminna om att jag senare i dag enligt överenskom- melse kommer att diskutera Vänsterpartiets framstäl- lan med gruppledarna.
Anf. 11 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik
Fru talman! Tydlighet i EU-frågan är viktigt, sade Lars Tobisson. Då skulle jag vilja fråga: Hur tolkar moderaterna den tydlighet som väljarna har visat i EU-frågan? Kommer moderaterna att förorda ny folkomröstning efter regeringskonferensen om säker- hetspolitiken, EMU, de nya beslutsformerna och det som då står på dagordningen, de förväntade stora förändringar som kommer att ske?
Vad skiljer egentligen moderaterna och socialde- mokraterna i EU-frågan? Under valrörelsen tyckte jag det var mycket svårt att se någon som helst skillnad. Under förhandlingarna om medlemskapet satt ni och höll varandra i hand. Finns det i dag några stora skill- nader mellan moderat EU-politik och socialdemokra- tisk?
Jag undrar också över moderaternas framtidsvy när det gäller ekonomisk politik. I dag har vi en upp- gång för exportindustrin, den går förhållandevis bra, samtidigt som kommuner och landsting måste dra ned. Jag undrar hur moderaterna ser på vård, omsorg, skola osv. i ett framtida moderat samhälle. Finns det någon framtidsbild av hur det här skall skötas?
Anf. 12 LARS TOBISSON (m) replik
Fru talman! Det finns det verkligen! Just proble- men när det gäller vård, omsorg och skola samman- hänger med det offentliga monopol som råder på detta område och svårigheten att finansiera offentlig verk- samhet. Det är därför vi kräver att man bryter upp dessa monopol och öppnar för enskilda alternativ. Det skulle ge en konkurrens som också gav högre effek- tivitet och bättre behovstillfredsställelse.
Marianne Samuelsson ställde också en fråga om väljarnas tydlighet i EU-valet. Nu var tydligheten kanske inte så stor när mer än hälften av väljarna stannade hemma. Men utslaget var klart i den me- ningen att det var en vridning år vänster, och jag har redan givit skulden för detta åt den otydlighet som socialdemokraterna visade. Däri ligger skillnaden: Vi moderater säger vad vi vill. Vi vill vara med i det valutasamarbete som förbereds. Vi vill ställa upp och forma en europeisk freds- och säkerhetsordning.
Vad gäller folkomröstning om IGC kan det tänkas att det blir så stora förändringar efter översynskonfe- rensen att det är motiverat. Jag tycker dock inte att det pekar i den riktningen. Det blir mera justeringar, och det har vi inget emot. Vi ser inte så stora behov av förändringar i själva uppdrags- och ansvarsfördel- ningen.
Beträffande EMU har vi faktiskt tagit ställning till detta. Det är sagt, och däri håller jag med regeringen, att beslutet om EMU skall fattas i Sveriges riksdag när vi väl har kvalificerat oss. Och om vi kvalificerar oss så är jag övertygad om att det är bättre för oss att vara med än att stå utanför.
Jag vill ställa en fråga till Marianne Samuelsson. Ni som är så hatiskt inställda till EU vill tydligen inte medverka till att de länder i Central- och Östeuropa som inget hellre vill än att komma med i EU får stöd och hjälp att komma dit. Det har framgått under valrö- relsen. Varför vill ni förhindra detta? Hör inte Mari- anne Samuelsson på radion varje morgon om de tänkta ansökarländerna där det är allas högsta önskan att få komma med i det europeiska samarbetet? Varför säger ni nej till det?
Anf. 13 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik
Fru talman! Vi säger inte nej till att de östeurope- iska länderna skall få vara med i EU om de på ett demokratiskt sätt har möjlighet att ta ställning till beslutet. Vad vi inte vill är att EU som i dag upprättar handelsavtal som gynnar Östeuropa. I dag har man upprättat handelsavtal med öst som innebär att det är vi i EU som exporterar till öst medan de inte kan exportera sina produkter till oss eftersom jordbruket är undantaget. Samtidigt är det i dagsläget huvudsak- ligen just det som de skulle klara att exportera. Där- med undergräver vi deras ekonomi.
Om man menar någonting med sin politik måste man också visa det i handling, och det tycker jag inte att EU i det här fallet har gjort. Man har direkt dekla- rerat att man faktiskt inte tycker att handel med öst är så viktigt. I alla rapporter om säkerhetsutveckling framgår att det samarbetet människor emellan som är viktigt. Det är handeln som tryggar säkerheten i värl- den, inte stora unioner - det har det aldrig varit. Så är vår inställning i den frågan.
När det gäller EU-frågan och EMU i övrigt förstår jag att moderaterna tillsammans med socialdemokra- terna tycker att det är en riksdagsfråga, men jag tror inte att svenska folket tycker det i dag. Vid folkom- röstningen var det väldigt litet debatt om konsekven- serna av EMU. I dag har den debatten dragit i gång, och människor börjar inse att den ekonomiska politik som drivs inom EU inte är den vi vill se i Sverige. Att då säga att riksdagen skall fatta det beslutet tycker jag är dålig respekt för demokratin, eftersom riksdagen i dag inte representerar folkets åsikt när det gäller EMU-frågan.
Anf. 14 LARS TOBISSON (m) replik
Fru talman! Marianne Samuelsson sade att EU har slutit ett handelsavtal som gynnar Östeuropa. Jag vet inte om det var en felsägning, för sedan var tesen att Västeuropa exporterar mer dit än de östeuropeiska länderna själva förmår sälja tillbaka.
Det är riktigt att det finns en obalans, men pro- blemet är inte avtalet, utan det är att de på grund av bristande distributionsmöjligheter och annat inte för- mår fylla ut de ramar som existerar för export till västvärlden. Det skall vi hjälpa dem att åstadkomma. Det gör vi genom att visa en positiv inställning till deras strävanden att komma med i det europeiska samarbetet. Det bidrar inte ni i Miljöpartiet eller, för den delen, övriga nej-sägare till. Ni säger nej till ett sådant samarbete. Ni kan ju inte gärna önska att andra skall delta i det när ni själva fördömer det. Det är ert stora problem i den här debatten.
Anf. 15 OLOF JOHANSSON (c)
Fru talman! Jag har inte för avsikt att gräva i det förflutna här i dag. För det första gäller regeringsför- klaringen framtiden - det är en avsiktsförklaring om vad som skall ske. För det andra är det framtiden som är påverkbar. Det gäller att lära sig av misstagen, vare sig de har begåtts före eller efter 1991, och sedan förstärka den utvecklingen. Det är vår förpliktelse som parti, vår förpliktelse i förhållande till väljarna.
Fyra politikområden kommer att stå i fokus under det kommande riksdagsåret.
Det ekonomiska saneringsarbetet måste fortsätta. Kampen mot arbetslösheten är huvuduppgiften.
Energifrågan kräver sin lösning. Centerpartiet utgår från att de partier som stod bakom linje 2 i folkomröstningen 1980 fullföljer sitt löfte till svenska folket att kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010.
Säkerhets- och försvarspolitiken är högaktuell. Redan i morgon presenterar regeringen en pro- position. Den svenska alliansfriheten skall bestå och dörren stängas mot säkerhetspolitiska även- tyrligheter.
EU:s regeringskonferens 1996 avgör många bety- delsefulla frågor i Europasamarbetet. I Sverige måste vi nu rannsaka oss själva efter den demo- kratiska katastrof - det är hårda ord, men de är be- rättigade i det här sammanhanget - som det låga valdeltagandet i EU-parlamentsvalet innebar. Folklig förankring avgör Sveriges möjligheter att vara en stark röst i Europa.
Fru talman! Fokuseringen till dessa fyra politi- kområden innebär på intet sätt att Centerpartiet mins- kar engagemanget för en skärpt svensk miljöpolitik, för kraftfulla åtgärder mot våldet i samhället, för stärkt grundtrygghet och rättvisa i välfärdspolitiken, för ökad jämställdhet och för att hela Sverige skall leva och att också de miljövänliga biologiska näring- arna skall utvecklas.
Emellertid är ekonomin och jobben, ett energisys- tem utan kärnkraft, säkerhetspolitiken och Europas utveckling de fyra viktigaste uppgifterna för Sveriges riksdag och regering att hantera den närmaste tiden. Dessa uppgifter har en enorm betydelse för hela sam- hällets utveckling; de är långsiktiga till sin karaktär och de är starkt strukturpåverkande - de avgör helt enkelt framtiden.
Det första halvårets minoritetsregerande med återställar- och vänstersvängspolitik kunde inte skapa trovärdighet och stabilitet. De senaste sex månadernas konstruktiva samarbete mellan regeringen och Cen- terpartiet är på väg att klara just detta. Efter uppgörel- sen mellan regeringen och Centerpartiet om vårbudge- ten, arbetsmarknads- och regionalpolitiken, EU- finansieringen och konvergensprogrammet har förtro- endet ökat och en allt stabilare situation etablerats för svensk ekonomi. Skillnaden är som mellan natt och dag. Nu ser vi i varje fall gryningsljuset.
Förhoppningarna från de flesta bedömare är nu stora att statens finanser skall förbättras snabbare än tidigare beräknat. Svartmålarna i svensk politik - de som i denna beskrivning känner igen sig och sina tidigare anföranden från kammarens talarstol får gär- na ta åt sig - dömde på förhand tvärsäkert ut s-c- samarbetet. De har på varje punkt fått fel. Tillväxten ökar mer än väntat. Den långa räntan är väsentligt lägre än i våras. Räntegapet mot Tyskland har sjunkit dramatiskt. Kronan stärks successivt. Allt detta har skett utan att inflationsbrasan har tänts. Sverige har ena foten uppe på fast mark.
Centerpartiet kommer att fortsätta att ta ansvar för Sverige. Det var ett partipolitiskt vågspel i våras men en nödvändig åtgärd för Sverige. Nationell samling var vårt budskap inför valet 1994. Därför står vi star- ka i förhållande till vår egen opinion och i förhållande till svenska folket. Behovet av nationell samling är inte mindre i dag än det var då. Vårt land behöver båda fötterna på fast mark. Den som står i skuld är inte fri, för att anknyta till finansministerns uttalande. Eller för att citera en annan källa: "Du varder där icke utkommande, till dess du haver betalat den yttersta skärven".
Med andra ord: Skuldbördans ränteboja håller oss fängslade tills vi betalat. Det finns ingen väg tillbaka. Sveriges framtid som välfärdsnation ligger fortfarande i potten. Den som faller undan för vänsterpopulismens bedrägliga budskap i dag riskerar att ödelägga hela det mödosamma ekonomiska saneringsarbetet. Det kommer inte att bero på Centerpartiet om det bygge vi har påbörjat äventyras. Vi kommer att fortsätta det arbetet målmedvetet.
Varaktigt lägre räntenivå innebär mer av investe- ringar och jobb, billigare boende och mer att dela på för alla. Lägg därtill att matmomsen, som Ingvar Carlsson sade, sänks vid årsskiftet, vilket för en tre- barnsfamilj betyder ca 400 kr per månad i lägre mat- kostnader. Sänkta priser ger mer pengar kvar i plån- boken. Med en ny momsklass på 6 % - det är på gång - och högst tre momsklasser måste ju matmomsen sänkas, om man har någon social anständighet. De som inte vill detta förordar i realiteten en höjning. Detta beror, som ni vet, bl.a. på EU:s skatteriktlinjer.
Närmast står regeringens tillväxtproposition på dagordningen. Åtgärder för att öka företagandet och antalet nya jobb är helt nödvändiga. Regeringsförkla- ringen är med rätta fylld av positiva skrivningar om den svenska ekonomin. Men arbetsmarknadssituatio- nen - det vill jag stryka under med mycket grova streck - är oacceptabel, och det är dessutom bråttom. Högkonjunkturer - som hjälper oss i det här arbetet - varar som bekant inte hur länge som helst.
Inför tillväxtpropositionen förutsätter Centerpar- tiet att tidigare utfästelser i kompletteringspropositio- nen skall konkretiseras. Det gäller överenskommelsen om ökad riskkapitalförsörjning, inte minst för de små och medelstora företagen, och återinförd kvittnings- rätt, som ju är till gagn för dem som i dag är löntagare och vill starta eget; det är viktigt för att de skall komma i gång och få fast mark under fötterna.
Chansen finns nu också att på allvar påbörja en skatteväxling. Det innebär lägre skatt på jobben och högre skatt på miljöskadlig verksamhet; det slår verk- ligen två flugor i en smäll. Jag vill gärna utveckla det här något mer eftersom jag tycker att debatten på det här området är undermålig.
Det fortsatta ekonomiska saneringsarbetet kan bli en upptakt för en radikal förändring av energisystemet genom en skatteväxlingsreform. Genom sänkt skatt på arbete ökar produktion och inkomster och därmed skattebasen. Skatt på miljöskadlig verksamhet mins- kar sådan verksamhet, och därmed minskar skatteba- sen - men också miljöskulden, som en del vill sopa under mattan i den vanliga diskussionen. Det är just dessa minskningar av miljöbelastningen, av miljö- skulden, som är avsikten. Dessutom: Jobben är en bristvara, men det gäller inte för miljöskadlig verk- samhet. Det finns alla möjligheter att fortsätta att successivt vidga den skattebasen till helt nya områ- den. De som förordar att vi skall vänta på utlandet säger också att vi skall vänta på den som är långsam- mast och missar dessutom poängen med god miljö som konkurrensfaktor. Tänk om vi skulle avstå från allt som andra länder inte förmår, inte vill, inte kan eller inte förstår!
Fru talman! Inom kort lägger Energikommissionen fram sitt betänkande. Vi utgår från att Socialdemokra- terna och Folkpartiet avser att fullfölja sina löften i samband med folkomröstningen 1980. Linje 2 utlova- de att kärnkraften skulle vara avvecklad senast år 2010, både före folkomröstningen och därefter här i riksdagen. Sverige behöver en långsiktig och mil- jövänlig energipolitik. Energiförsörjningen måste vara trygg och spelreglerna klara.
Med dessa krav på ett kommande energibeslut finns det i det svenska energisystemet inget utrymme för kärnkraft, en kraftkälla behäftad med en hittills olöslig avfallsproblematik. Jag vill bara hänvisa till det som har hänt senast: det tydliga nejet - tydligare än i den andra omröstningen, om jag så får uttrycka det - till att ta emot avfallet. 70 % sade nej i Sorsele.
Dessutom blir kärnkraften med tiden allt mindre pålitlig. En del tycks tro att den skall bli bättre ju mer den åldras, men det blir allt fler driftstörningar och sprickor - man kan ägna sig åt att försöka fila ned dem, men det förbättrar ju inte säkerheten. Det skapar bara ökad osäkerhet.
Om man biter sig fast vid kärnkraften riskeras Sveriges framtid som industri- och företagarnation. Miljöteknikutveckling, småskalighet och fler jobb blir resultatet av en omställning av energisystemet. Det är vår gemensamma uppgift att förstärka en sådan ut- veckling under riksdagsåret.
Säkerhets- och försvarspolitiken får vi tillfälle att återkomma till senare under morgondagen. Låt mig bara konstatera att Centerpartiets uppfattning om bibehållen svensk alliansfrihet och ett tydligt nej till medlemskap i Västeuropeiska unionen och NATO har mycket starkt stöd hos svenska folket. Det kräver ett efter våra förhållanden starkt försvar. Till dessa för- hållanden hör både ekonomin och hotbilden i omvärl- den. När hoten försvagas, liksom ekonomin, måste också försvaret spara - det borde alla inse.
Det nordiska samarbetet har en legitimitet och för- ankring hos svenska folket som Europasamarbetet ännu saknar. Det blev övertydligt vid EU-valet den 17 september. Valdeltagandet kan bara till en viss del förklaras med "trötthet" att gå till valurnorna. Den som stannar där i analysen gör ett allvarligt misstag. EU har har aldrig varit och blir aldrig något annat än ett långsiktigt projekt, där freden i Europa är den helt avgörande frågan. De snabba klippens löften slår tillbaka.
Det monetära samarbetets tredje steg med en ge- mensam valuta har i varje fall inte hittills fallit svens- ka folket i smaken, och det är inte förvånande. Såsom samarbetet nu är utformat tar det ingen hänsyn till de två frågor jämte fredsarbetet som Europas folk sätter högst på dagordningen, nämligen miljön och jobben. Projektet förutsätter dessutom en rörlighet på arbets- marknaden som inte finns och som knappast heller är önskvärd, eftersom den leder till ökade regionala obalanser. Pluralism och olikheter ersätts av centra- lism och enhetlighet.
Minimikravet - och det är Centerpartiets krav - är en folkomröstning när frågan blir aktuell. Ett projekt utan återvändo, som det brukar sägas, vilket alltså när det väl har genomförts måste gå vidare och vidare, till en alltmer centralistisk ekonomisk politik, förutsätter snarast en förbundsstat. Ingen annan kommer att lösa Sveriges ekonomiska problem - inte EMU och inte ERM. En ansvarsfull ekonomisk politik, en hållbar utveckling för jobb och bättre miljö, måste vi klara på hemmaplan och i konkurrens med andra. Det är upp- giften som ingen annan löser åt oss.
Anf. 16 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Fru talman! Låt mig bara säga att det nästan är li- tet rörande när Socialdemokraterna och Centerpartiet berömmer varandra så för de väldigt stora tag som de har tagit vad gäller saneringen. Jag hörde på radion i morse en uppgift om att det var Socialdemokraterna och Centerpartiet som hade gjort upp om ett sane- ringspaket på 118 miljarder. Jag vill påstå att 114 av dem gjorde Socialdemokraterna upp med Vänsterpar- tiet om efter det vänsterval som blev resultatet för ett år sedan. Men 4 miljarder är inte så dumt det heller, Olof Johansson.
Det gäller alltså att veta vad man talar om. Det gäller också om folkomröstningen om avfallet. Den genomfördes faktiskt i Storuman och inte i Sorsele. Det kan vara bra att notera för protokollet, så att det blir rätt åtminstone där.
Det som jag ville ta upp är frågan om en folkom- röstning om EMU. Som jag uppfattade Olof Johans- son på valnatten sade han i ganska bestämda ordalag att det inte blir fråga om något EMU-medlemskap för Sveriges del med mindre än att vi har en folkomröst- ning. Det är åtminstone min uppfattning, och jag hoppas att den också är Olof Johanssons. Jag skulle vilja ha litet besked, eftersom jag tror att det är nöd- vändigt att Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljö- partiet, som jag tror är överens i den här frågan, nu sätter sig ned och diskuterar hur vi skall få till stånd en tillräcklig opinion för att övertyga regeringen om att detta måste till.
Anf. 17 OLOF JOHANSSON (c)
Fru talman! Jag är glad åt att Gudrun Schyman an- ser sig kunna räkna. En betydande del av det som genomfördes, det som var förnuftigt, stod en bredare majoritet för här i riksdagen än bara Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.
Men - och det är det som är det avgörande - det räckte inte för att skapa trovärdighet, Gudrun Schy- man. Det hände ingenting i inställningen från omvärl- den och inte heller på hemmaplan på grund av den politiken. Jag skall, som jag inledningsvis sade, i dag inte ägna mig åt det förflutna, men jag vill säga att Sverige där förlorade ett halvår. Det handlar ju om att skapa en sådan balans i de åtgärder som man vidtar att man uppnår trovärdighet, dvs. att man också är beredd att vidta smärtsamma åtgärder som drabbar många. Man kan inte bara sätta upp fingret i luften och känna hur opinionen blåser. Åtgärderna kan då komma för sent. Gudrun Schyman bör någon gång för sina egna tala om att det är just de svagaste männi- skorna i vårt samhälle som kommer att förlora allra mest på detta. De andra, de starka, de som har pengar och som aldrig behöver låna, klarar sig alltid.
Anf. 18 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Fru talman! Det är alldeles riktigt att de alltid kla- rar sig, och det är just det som de har gjort under de gångna åren - under den borgerliga regering som Olof Johansson satt i och även nu, när Olof Johansson samarbetar med den nya regeringen. Det är just de som klarar sig, medan de som inget har skall bidra.
Jag förstår inte, Olof Johansson, vilken trovärdig- het som man skapar genom att sänka barnbidragen och ersättningarna från a-kassan och sjukförsäkring- en. I vems ögon skapar man då trovärdighet? Jag tycker att Olof Johansson skall fundera på det.
Jag fick vidare inget riktigt svar på frågan om Olof Johansson nu vill sätta sig ned med Vänsterpartiet - jag utgår från att också Miljöpartiet är intresserat - och diskutera hur vi bygger vidare på det opinionsar- bete kring EU-frågan som faktiskt behövs för att vi inte skall bli överkörda vad gäller EMU.
Anf. 19 OLOF JOHANSSON (c) replik
Fru talman! Svaret på den senaste frågan är själv- klart. Det återfinns ju i våra valprogram. Det är bara att läsa. Det hoppades jag att andra partier också skulle göra, eftersom frågan har diskuterats så mycket under den gångna valrörelsen.
Vårt svar när det gäller EMU, så som det är ut- format i dag, är nej. De viktiga komponenterna saknas och är inte integrerade i systemet. Jag har vidareut- vecklat denna kritik i dag. Jobben och miljön ligger utanför systemet, och därmed är det inte acceptabelt. Det betyder att de kommer att vara nedvärderade i en situation där konvergenskraven är prioriterade.
Det är inget fel. Jag hoppas att Vänsterpartiet ock- så instämmer vad gäller konvergenskrav. Miljöpartiet har förstått det. Ni har inte förstått det. Ni ställer inte upp på konvergensprogrammet.
Det behövs disciplin, ordning och reda i ekonomin för att det skall fungera. Det är själva grunden. Därför måste kraven finnas. Men det krävs också andra fak- torer som måste föras till systemet på ett likvärdigt sätt för att det skall bli en helhet. Annars blir det, precis som det står i vårt valprogram, ännu ett centra- listiskt projekt utan helhetssyn som måste avvisas. Det är direkt taget ur vårt valprogram.
Anf. 20 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik
Fru talman! Det gläder mig att jag äntligen har fått ett tydligt svar från Centern om hur man ser på EMU. Tidigare har man bara, tycker jag, fått nja-broschyrer och nja-svar som inte har givit någon tydlighet alls. Tack så mycket för den tydligheten!
Jag hoppas verkligen att vi nu också kan se ett samarbete kring denna viktiga fråga mellan partierna i riksdagen. Vi behöver samarbeta i sakfrågor på många områden. Här är en fråga där vi kanske kan hjälpas åt med att se till att demokratin och debatten fungerar i samhället.
Det behövs också samarbete om andra frågor - miljöfrågorna bl.a. Jag skulle vilja fråga Centerpartiet vad man konkret har fått ut inom miljöområdet av samarbetet med Socialdemokraterna. Hitintills tycker jag mest att vi har sett att ni har lyckats skydda bön- derna i era uppgörelser. Jag skulle gärna vilja höra vad ni har gjort på miljöområdet.
Det gäller också att vi samarbetar för att värna de svaga människorna i samhället. Det är precis som Olof Johansson sade: De starka klarar sig alltid. Me- nade Olof Johansson att uppgörelsen med Socialde- mokraterna ledde till att vi värnar de svaga? I dag har stora grupper i vårt samhälle problem att klara sin hushållsbudget - minst lika stora problem som vi har att klara statsfinanserna - och de har inte råd att köpa den mat de skulle behöva till sin familj utan får kan- ske många gånger ta billigast möjliga.
Jag menar att uppgörelsen ledde till att de svaga blev svagare. Man hade kunnat använda en annan modell - den modell som Miljöpartiet föreslog med brutet tak - och därmed hade man skyddat de svagas- te men tagit litet mer från oss som har råd.
Anf. 21 OLOF JOHANSSON (c) replik
Fru talman! Det är inte svårt att ge exempel på framgångar i samarbetet från våra utgångspunkter. Jag skall inte räkna upp dem alla.
Jag vill be alla jordbrukare - det är väl inte så många som sitter inne i dag vid radioapparater eller TV-apparater - att lyssna på vad Miljöpartiets repre- sentant säger och på vilka fördomar hon sprider om bönder, som om det handlade om att positivt särbe- handla en grupp. Att hålla landskap öppna genom att ge miljöstöd är faktiskt ett jobb, ett arbete, Marianne Samuelsson! Det var det som uppgörelsen i februari i jordbruksutskottet handlade om. Att hålla landskapet öppet, som vi alla vill och pratar vackert om, är ett arbete som man inte får ersättning för men som kostar någonting att utföra. Någon skall ju göra jobbet!
Är det då inte rättvist att det finns någon sorts samhällsengagemang i den typen av frågor? Det är ett jättebra exempel på en miljöframgång för oss. Så var det inte från början, under Gudrun Schymans skörde- tid, när förslagen lades fram.
Det andra exemplet gällde de svaga. Matmomsen är ett typexempel på hur man strukturellt måste vrida den ekonomiska utvecklingen så att man lättar på skatten för dem som matkostnaderna betyder mest för. Vi undantar ju ingen. Det har kallats för gåsleverso- cialism i retoriken. Jag hoppas att det inte blir särskilt mycket gåslever efter de franska kärnvapenproven, så det kanske vi kan bortse ifrån som en del av menyn.
Det handlar om att skapa förutsättningar för lägre priser och att rikta skattesänkningarna till de männi- skor som bäst behöver dem.
När det gäller EMU vill jag säga att det är själv- klart att vi har anledning att ta oss en ordentlig funde- rare över alla partigränser. Jag hoppas nämligen att sanningen efter hand skall uppenbaras för allt fler, även om det i dag kanske inte finns någon helt tydlig majoritet för det synsätt som jag har redogjort för här. Det är klart att det är först nu som debatten kommer.
Min poäng i mitt inledningsanförande var följan- de: Att avstå självbestämmanderätt i stor omfattning till en internationell organisation utan förankring i folket leder till värre problem än dem vi har sett efter det EU-parlamentsval som vi nyss har haft.
Anf. 22 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik
Fru talman! Vi tycker också att miljöstödet är en viktig del i det stöd man nu kan ta hem från EU- samarbetet, Olof Johansson. Men var det stödet det enda som man hitintills har lyckats uppnå i samarbe- tet? Skatteväxlingen, som är viktig för att klara ener- gifrågorna i framtiden, har man tydligen ännu inte lyckats få in.
Matmomssänkningen, sett ur perspektivet av de neddragningar man gjorde på barnbidrag och i de olika socialförsäkringsformerna, kanske inte var det allra bästa stödet till barnfamiljerna. Vi har precis som Centern länge haft en sänkning av matmomsen på vårt program. Därför stödde vi förslaget i detta fall.
Jag tror ändå att den modell som Miljöpartiet lade fram - ett höjt och beskattat barnbidrag - hade givit betydligt bättre fördelningseffekt och större effekt för just de barnfamiljer som i dag har det svårt med sin ekonomi än modellen med sänkt matmoms.
Anf. 23 OLOF JOHANSSON (c) replik
Fru talman! Jag tror att Miljöpartiet ibland under- skattar en del tröghetsmekanismer i den politiska verksamheten. Vi kämpade länge under den tidigare regeringen för att över huvud taget få till en utredning om skatteväxling. Det gick till sist. Det tog tid. Nu finns den.
Ibland kan man använda utredningar som ett skäl för att ingenting göra omedelbart. Man inväntar ut- redningens resultat, som det brukar heta. Det är ett sätt att se på utredningar.
Vi menar att den gemensamma arbetsgrupp om CO2-skatten vi har som en restpost från höstens verk- samhet kan vara en inledning. Det är den linje som vi driver. Sedan får man ta de större greppen när utred- ningen kommer. Men det är ingenting som gör att man behöver vänta på att förändra CO2-skatten i när- perspektivet. Vi kommer självfallet att driva på detta.
Jag går tillbaka till fördelningspolitiken. En paren- tes, bara: Vi motsatte oss barnbidragssänkningen av samma skäl som Marianne Samuelsson. Men låt det vara förfluten tid.
Vad det handlade om i svensk ekonomi - det trodde jag att alla hade klart för sig - var att vi stod vid avgrundens rand. Då kan man inte vänta med åtgärder. Då måste man ha breda åtgärder som påver- kar alla, för det är naturligtvis de som är mest beroen- de av samhällets stöd som då påverkas. De andra, som inte är beroende av samhällets stöd, måste man ta skattevägen. Jag har ingenting emot det. Det måste man göra.
Men man kan inte vänta. Man kan inte ge luddiga signaler till marknaden. I så fall kunde det har varit för sent redan i dag. Vi hade oåterkalleligen varit i långivarnas klor. Då hade denna församling haft be- tydligt mindre anledning att över huvud taget samlas.
Anf. 24 LARS LEIJONBORG (fp)
Fru talman! Det låga valdeltagandet i EU-valet var ett tecken. Men det finns tyvärr många fler. Alldeles för många människor känner en växande misstro mot oss politiker, mot det politiska systemet och mot dess sätt att fungera.
Löftesbrotten har varit för många. Skillnaden har blivit för stor mellan retoriken före valet och realite- ten efter valet. Skillnaden mellan det statsministern säger - kanske för att lugna en intern revolt, kanske för att bygga ett äreminne inför sin egen avgång - och det man upplever i sin egen vardag blir för stor.
Massmediernas rapportering om samhällsfrågor ökar ofta förvirringen i stället för att minska den. I en intressant och väldokumenterad artikel i tidskriften Arena skriver journalisten Björn Elmbrant: Uppfatt- ningen att det kärvs folkligt stöd, rentav demokratisk legitimitet, för att genomföra stora förändringar håller på att försvinna. Han tecknar bilden av en elit som lösgjort sig från dem där nere.
För oss liberaler, som är demokrater in i hjärtero- ten, är detta en helt avgörande politisk fråga. Elitis- men kanske kan fungera en kort övergångsperiod. Men på längre sikt är en levande demokrati en absolut förutsättning för att ett samhälle skall kunna hantera sina problem och utvecklas.
Vi liberaler har traditionellt varit mycket inblan- dade i demokratisk ingenjörskonst för att ändra på grundlagar och andra regler så att demokratin skall fungera bättre. Det har ofta varit reformer i rätt rikt- ning. De reformer som jag själv häromåret var in- blandad i, där det gällde förlängd mandatperiod och ett större inslag av personval, var steg i rätt riktning.
Det är nu 25 år sedan Folkpartiet under Gunnar Helén började tala om närdemokrati. Det begreppet är väl så aktuellt nu som det var då. Då handlade det om kommunala folkomröstningar, möjlighet att inrätta kommundelsråd och liknande. Kanske har vi på detta område en stor uppgift kvar, nämligen att nu tillåta de lokala frågorna att spela en större roll för människor- na.
Det skulle åstadkommas genom att vi ger de kommunala frågorna egna valrörelser, så att de slapp att ständigt drunkna i rikspolitiken, genom skilda valdagar för riks- och kommunalval. Det talas om att Ingvar Carlsson genom sin känslomässiga bindning till Tage Erlander och till Erlanders begrepp "det kommunala sambandet" har hindrat en sådan reform. Kanske innebär hans avgång en öppning på den punkten.
Alla vi politiker måste på nytt ställa oss frågorna: Lovar vi mer än vi kan hålla? Talar vi så att männi- skor begriper? Är vi verkligen beredda att lyssna på andras synpunkter? När det gäller vallöften och löf- tesbrott har givetvis inget parti helt rent samvete. Jag är av naturliga skäl inte helt objektiv. Men jag och många med mig anser att Socialdemokraterna står i en klass för sig när det gäller att säga en sak före valet och att göra något annat efter.
Jag kan inte tolka den interna debatt som nu förs inom Socialdemokraterna på annat sätt än som en sund reaktion hos många gräsrötter mot att klyftan har blivit orimligt stor. I söndags anklagades den social- demokratiska ledningen i den ena Stockholmsmor- gontidningen för att ha lagt om politiken i smyg. Samma dag hade den andra morgontidningen i Stock- holm en stor rubrik över en hel sida: Privata sjukför- säkringar ökar kraftigt. Socialförsäkringsministern uppmanar facken att försöka teckna avtal om tilläggs- försäkringar.
Det var precis det systemet vi inte ville ha, att de som har råd eller råkar tillhöra en stark fackförening skulle kunna skapa sig en bättre ekonomisk trygghet vid sjukdom, när vi slöt upp bakom den generella välfärdspolitiken. Det är klart att många måste uppfat- ta detta som en kursomläggning av Socialdemokrater- na.
Ni gav intrycket att ni snabbt skulle kunna pressa tillbaka arbetslösheten. Det har inte skett. Ni gav intrycket att uppsägningar i den offentliga sektorn skulle upphöra. Det har inte skett. I många fall hand- lar dessa kursomläggningar om saker som jag tycker är bra men som ni inte har förankrat hos era egna väljare. Det gäller EU-medlemskapet, skattereformen och besparingspolitiken efter 1994 års val.
Vi i Folkpartiet har naturligtvis särskilda skäl att analysera vår situation. Vi har flera förlustval bakom oss. En del säger att vi är för ärliga. Det skall vi inte ändra på. Vi skall ta vår utgångspunkt i samhällsana- lysen. Vad är det som oroar dagens människor mest? Är det våldet, arbetslösheten eller miljöproblemen? Är det att vi kan lita på socialförsäkringarna och att vården verkligen fungerar när vi behöver den? Utifrån svaren skall vi försöka forma ett liberalt program med både gamla och nya idéer som vi tror kan bli till nytta för Sverige.
Vi skall också försöka ändra vårt arbete så att vi blir mer lyhörda, ökar våra kontaktytor mot grupper som hittills har varit dåligt representerade, hittar for- mer för att bli ännu mer kreativa när det gäller att finna lösningar på de stora samhällsfrågorna. Däremot kommer vi inte att ge upp.
Ett vanligt påstående i debatten om Folkpartiets situation är att vår tillbakagång förklaras av att libe- ralismen numera finns i många partier så att behovet av just Folkpartiet inte längre är så stort. Om så vore skulle naturligtvis ingen vara gladare än vi.
Politik är inte allt här i världen. Det finns mycket man kan ägna sig åt. Folkpartiet är inget självända- mål. Men när vi ser oss omkring i det politiska land- skapet ser vi tyvärr inte så mycket kämpande libera- lism. Detta blir alldeles uppenbart om man ser på det val som ägde rum för ett par veckor sedan. De partier som där hade hade stora framgångar representerar mycket litet av liberalt tänkande.
Jag är i och för sig övertygad om att många av de väljare som har röstat på Miljöpartiet drivs av ett mycket äkta miljöengagemang som vi i Folkpartiet helt och hållet delar. Men jag är lika övertygad om att det recept som erbjuds av det parti de röstat på inte är bra för miljön.
De två grundelementen i Miljöpartiets politik är motstånd mot internationell samverkan och motstånd mot tillväxt. Båda de värderingarna är katastrofala för ett framgångsrikt miljöarbete. Det finns inte en chans att minska ozonhålet eller att komma ordentligt framåt med koldioxidens klimatpåverkan om det arbetet inte sker i många länder. Jag håller med Olof Johansson om att ett land kan gå en bit före. Men till sist blir det ändå omöjligt att nå verkliga resultat om vi inte har internationell samverkan.
Då svarar Miljöpartiet: Vi är inte emot samverkan - det är bara EU som vi är emot. Det saknar all tro- värdighet. Man kan kritisera EU för mycket, bristande effektivitet, bristande demokrati och allt möjligt. Men jämfört med allt annat internationellt samarbete ligger EU hästlängder framför andra både när det gäller demokrati och effektivitet.När det gäller tillväxt tror jag inte att det finns något exempel på att miljön har blivit vinnare när ett land har blivit fattigare. Ni har fått för er att tillväxt måste betyda förgiftning av natu- ren eller förstöring av ändliga naturresurser. Men tillväxt är lika mycket att arbetslösa kommer i arbete, att människor tillväxer i kunskap och att människor blir mer uppfinningsrika. Utmaningen är att bejaka tillväxt men vrida den i banor som är ekologiskt håll- bara.
Vi har som bekant granskat Vänsterpartiet ganska noga. Jag kan försäkra att vi har upptäckt mycket få liberala inslag. Det är opportunism och populism som ligger bakom partiets framgångar. Människor skall arbeta mindre men kunna kräva fler och högre bidrag. Den politiken håller inte ihop.
Socialdemokratin har naturligtvis en kontaktyta mot den liberala idétraditionen. Jag har redan nämnt att man i praktisk politik sida vid sida med oss ge- nomfört en del viktiga samhällsförändringar. Men ser man på dagens socialdemokrati är det inte förnyarna, de som delvis inspirerats av liberala tankar, som har vind i seglen, utan det är traditionalisterna. Trots, eller möjligen på grund av, rosornas krig verkar det också som om särintressena har flyttat fram sina posi- tioner.
Ingvar Carlsson var ju väldigt ilsken på ett debatt- inlägg häromdagen. I upprördheten sade han: Det finns ingen fackföreningsrörelse i världen som har så stort politiskt inflytande som den svenska.
Det var alltså inte som Göran Persson sade för en tid sedan att facket är ett särintresse bland andra. I Ingvar Carlssons ilska fick vi sanningen. En annan sanning är just att er bindning till facket kraftigt för- svårat samverkan mellan folkpartister och socialde- mokrater.
De tre partier som vi samverkade med i rege- ringsställning under den förra perioden har naturligt- vis en del liberala inslag. Valfrihetsrevolutionen och småföretagarpolitiken för att stärka marknadsekono- min hade inte varit möjliga om vi inte hade haft en sådan gemensam idégrund.
Samtidigt finns det hos vart och ett av dessa tre partier inslag som gör att vi inte skulle sova riktigt lugnt om natten om det liberala standaret tagits över av något av dem. Försvaret för den generella väl- färdspolitiken, engagemanget för lika chanser och möjligheter för både kvinnor och män, modet att stå upp rakt och tydligt för minoriteter av olika slag när det blåser hårt emot känner vi är sådant som vi inte kan lämna till något av de andra borgerliga partierna.
Jag inledde med frågeställningen hur vi skall tolka det låga valdeltagandet i EU-valet. Jag tänkte avsluta med en annan frågeställning som är lika viktig, men som har en helt annan och mycket ljusare bakgrund, nämligen hur vi skall tolka det första halvårets höga tillväxtsiffra och vad den betyder för vår viktigaste uppgift - att pressa tillbaka arbetslösheten.
Ingvar Carlsson påpekade själv att det var tio år sedan vi nådde en sådan här siffra förra gången. Slut- satsen ligger ju nära till hands, nämligen att det går bra i svensk ekonomi ett par tre år efter stora deval- veringar. Jag noterade i replikskiftet mellan Lars Tobisson och Ingvar Carlsson att ingen av dem nämnde effekterna av de stora devalveringarna. De är klart att även vi, som försvarar den borgerliga rege- ringen, måste erkänna att en del av uppgången mot slutet av den borgerliga regeringsperioden berodde på den devalveringen.
När Sverige rear sina varor med 15-25 % får vi sälja väldigt mycket, och det går bra. Men redan året efter rekordåret hade tillväxten sjunkit starkt, och 1986 var den nere på nivån 1 %. Skulle det upprepas kommer Sverige att ha fastnat i massarbetslöshet och skuldsaneringen kommer att misslyckas.
Jag tror att det är fullständigt fel signaler när re- geringen börjar ifrågasätta om det behövs ytterligare tillväxtåtgärder och ytterligare besparingar. Det är att vara överoptimistisk att tro att tillväxten tuffar på på den här nivån i flera halvår till utan kraftfulla åtgär- der. Kalla mig möjligen svartmålare, men jag tycker att jag har en mycket god grund när jag gör det påstå- endet, både i Sveriges ekonomiska historia och i vad ekonomiska bedömare har sagt. Konjunkturinstitutets barometer i går var en varningsklocka. Där talade man om en mjuklandning. Ökningen av industripro- duktionen har redan börjat avta.
Vi behöver göra allt det som vi har talat så mycket om och som möjligen antyds i regeringsförklaringen, men det finns inga konkreta förslag där. Vi måste lösa riskkapitalförsörjningen för småföretagen. Då duger det inte med att bara göra något för småföretagen. Det stora som behöver ske på det området är ju att storfö- retagens stora vinster skall kanaliseras över till de växande innovationsföretagen. Det sker inte om vins- terna låses in i storföretagen genom dubbelbeskatt- ningen.
Småföretagen behöver en flexiblare arbetsrätt. Det finns sannerligen inget lugnande besked till dem i regeringsförklaringen. Facken har fått vetorätt mot alla förändringar.
Många svenska företag väntar också på besked om energipolitiken i framtiden. Den frågan berör ju både den demokratifråga jag började med och i hög grad hur det skall gå med tillväxten framöver.
Vi har som bekant inte sprungit benen av oss för att få bli ett stödparti åt regeringen efter det besked vi fick i regeringsfrågan för ett år sedan. Men jag vill gärna säga att vi i denna fråga känner en förpliktelse från linje 2-samarbetet och från energiuppgörelsen 1991 att fullfölja samarbetet på en brett förankrad energipolitik. Där är den svåra uppgiften att definiera hur vi i dag skall uttolka det som linje 2 stod för. Det som stod på affischerna och som var själva grundtan- ken var ju att kärnkraften skall avvecklas med förnuft. Vad innebär det nu?
Det är ju allmänt känt att i Energikommissionen utreds nu ett slags mellanalternativ som innebär att en del kärnkraft kommer att få bli kvar efter år 2010 därför att man bedömer kostnaderna i form av ökade koldioxidutsläpp och i form av förlorade jobb för höga för en total avveckling.
I det sammanhanget måste jag fråga Ingvar Carls- son, om inte annat så av rena almanacksskäl, om det är så att förhandlingar med regeringen med utgångs- punkt i ett sådant alternativ måste anstå tills han har avgått som statsminister.
Till sist. Konjunkturbarometern i går var i stort sett dyster när det gäller nya jobb. Den minskning av nyföretagandet som jag påpekande i vår förra debatt före sommaren har fortsatt enligt en annan undersök- ning. Det socialdemokraterna sade före valet om arbetslösheten och en ny attityd till småföretag har inte infriats. Det har naturligtvis ett nära samband.
I dagens Sverige finns det inget annat sätt att klara jobben än att åstadkomma en våg av nyföretagande. Det är därför vi gick till val på en småföretagarvänlig politik, och det är därför vi nu fullföljer den så kon- sekvent vi kan. Det är så vi tycker att politik borde bedrivas.
(Applåder)
Anf. 25 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik
Fru talman! Det var synd att inte Folkpartiet till- lämpade en positiv företagarpolitik under sin tid i regeringen. Då försvann ju 50 000 företag i det här landet. Det var många arbetsplatser och mycket pro- duktion. Jag tror att många småföretagare är oerhört besvikna på Folkpartiet.
Sedan kan jag inte undgå frestelsen att säga något om författningsfrågan. Det vet väl Lars Leijonborg.
Ja, jag är för en gemensam valdag. Vi hade ett mycket högt valdeltagande, 87 %, i kommunal- och landstingsvalet i Sverige. Norge har skilda valdagar. De hade ett valdeltagande på 58 % i det senaste kommunalvalet för några veckor sedan. I de länder i EU där man har sina riksdagsval och EU-val samti- digt är valdeltagandet högt. Vi hamnade på drygt 40 % med det isolerade valet. Det frågan tål nog att diskuteras.
Jag tycker att Lars Leijonborg gör rätt i att varna för att, när man har haft sådan devalveringar som vi har haft för några år sedan, det finns en risk att effek- ten klingar av och inte blir långsiktig om man inte gör något mer. Regeringen är mycket uppmärksam på detta. Det var därför vi i regeringsdeklarationen pre- senterade en lång rad åtgärder för att stimulera tillväx- ten och göra detta uthålligt. Jag tror att vi har goda möjligheter till det.
Jag står för att den nordiska modellen gäller, Lars Leijonborg. Fackföreningsrörelsen har ett betydande inflytande. Jag tycker att det är bra att löntagarna i Sverige inte bara behöver löneförhandla utan även kan diskutera med de demokratiska systemets främsta företrädare.
Jag undrar hur de TCO-are som hörde Lars Lei- jonborgs mycket antifackliga inlägg här upplevde det, när många av dem dessutom är ute i en svår strid för sina medlemmar. Jag skäms inte för att jag är för facklig och politisk samverkan. Men jag säger som statsminister också ifrån när jag anser att det är politi- kerna, riksdagen och regeringen som har ett ansvar. Facket företräder sina medlemmar. Vi i denna kam- mare företräder hela svenska folket. Det har jag ingen svårighet att göra skillnad mellan.
Arbetet med energifrågorna kommer att bedrivas helt oberoende av statsministerskifte och partile- darskifte. Däremot vill jag göra följande reflexion.
Det är ganska fantastiskt att en partiföreträdare använder en så stor del av en TV-sänd debatt i riksda- gen för att motivera att det egna partiet över huvud taget behövs.
Visst diskuteras det inom socialdemokratin. Just nu diskuteras det oerhört mycket. Vi brukar säga att det är högt i tak. Det är ibland t.o.m. lika högt som i kyrkan eller ännu högre. Och ibland gör vi kanske ett och annat självmål. Men, Lars Leijonborg, det finns något som är mycket värre, nämligen när det blir tyst om ett parti, när journalisterna inte kommer till press- konferenserna och när ingen bryr sig. Det är detta som är bekymret för Folkpartiet.
Jag läste i går Hans Bergströms artikel på DN:s ledarsida. Han skrev följande ganska kloka ord:
"ALLA DISKUTERAR nu ?socialdemokratins kris´. Men den borgerliga krisen är faktiskt inte mind- re. Och den socialdemokratiska vore långt mindre allvarlig till sina verkningar om den inte var förenad med ett liberalt sammanbrott och en opposition utan förmåga."
Det är stenhårda ord från landets största liberala tidning med en liberal ledarskribent - ett liberalt sammanbrott och en opposition utan förmåga.
Anf. 26 LARS LEIJONBORG (fp) replik
Fru talman! Jag har uppfattningen att det knappast finns någon viktigare fråga att diskutera än hur libera- la idéer skall bli starkare i det här samhället. Det anser jag var ett mycket välmotiverat avsnitt i mitt anföran- de.
Det var en intressant inblick som vi fick i social- demokratins inre värld. Vi förstår nu att skälet till den vendetta som nu pågår är att man vill har fler journa- lister på sina presskonferenser. Och det tycks ju ha lyckats så här långt.
Ingvar Carlsson har väl möjligen skrivit sin sista regeringsförklaring. Men jag skulle ändå vilja ge ett gott råd både till efterträdaren och till Ingvar Carlsson när det gäller hans inblandning i andra politiska do- kument framöver.
Om man talar om samförstånd bör man vid ut- formningen av dokument skilja mellan politiska do- kument och debatthandledningar till Bommersvik. Det är möjligt att verklighetsbilden av att borgarna satt i tre år och körde landet i botten och att socialde- mokratin sedan kom och löste alla problem går hem på Bommersvik. Men i ett seriöst sammanhang har den ingen trovärdighet. Dessutom blir den ganska provocerande för dem som upplever att de jobbar i sitt anletes svett för att hantera precis samma utma- ningar som socialdemokratin nu har hanterat.
Apropå påståendet att det behövs en slav på trium- fvagnen som säger att allt inte är frid och fröjd, påpe- kades det i Dagens Nyheter i dag att Kjell-Olof Feldt också hyllades i svensk och utländsk affärspress under åren 1986-1987, men då, i slutet av 1980-talet, var Sverige i rask takt på väg mot finanskraschen. Det är därför som jag verkligen vill inskärpa att den efter- vård som de socialdemokratiska regeringarna på 1980-talet totalt misskötte inte får misskötas den här gången, dvs. eftervården till devalveringen. Min be- dömning är att ni, genom den attityd som ni nu strålar ut, dvs. att alla problem är lösta, är på god väg att misslyckas i eftervården.
Anf. 27 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik
Fru talman! På en punkt skall jag omedelbart kor- rigera Lars Leijonborg. Vi anser definitivt inte att alla problem är lösta. Den allra största och svåraste upp- giften, nämligen att minska arbetslösheten till mer vanliga svenska nivåer, återstår. Jag sade redan i valrörelsen att inget annat land före oss har klarat det när arbetslösheten har blivit så hög. Det kommer att blir ett fruktansvärt tungt och svårt men viktigt arbete att pressa ned arbetslösheten tiondel för tiondel.
Jag vill återigen understryka att jag delar Lars Leijonborgs uppfattning när det gäller att se upp med riskerna för att man så att säga lägger av politiken i och med att den här första viktiga uppgången i eko- nomin har skett. Den är en nödvändig förutsättning. Men den måste följas av en lång rad ytterligare åtgär- der. Jag presenterade områdena i går. Och vi kommer under det närmaste året, Lars Leijonborg, att lägga fram förslag efter förslag som handlar om utbildning, kompetenshöjning, forskning, arbetsmarknadspolitik, miljöpolitik, energipolitik, osv.
Det kan bli för mycket journalister också. Jag kom knappt ut från Sveavägen 68 häromdagen. Då tycker man att lagom är bäst. Men eftersom jag också har varit i situationer då vi inte har haft ett övermått av journalister på våra presskonferenser, vidhåller jag att det är värre än när man har en livlig debatt och det stormar litet grand i partiet.
När det gäller samförstånd tycker jag att vi har vi- sat att vi klarar den uppgiften ganska bra. Tillsam- mans med Folkpartiet har vi, som Lars Leijonborg påpekade, samarbetat om en stor skattereform. På senare tid har vi samarbetat med Centerpartiet på ett utomordentligt konstruktivt sätt. Det handlade ändå om att vi skulle gjuta ihop åsikter från oss tidigare som oppositionsparti med ett tidigare regeringsparti. Det var möjligt på grund av att vi hade respekt för våra något olika utgångslägen och därifrån försökte diskutera oss fram till en gemensam lösning. Det tror jag faktiskt har varit utomordentligt bra för landet. Räntan är i dag ungefär 2 % lägre, Lars Leijonborg, än när vi träffade den överenskommelsen. Det betyder oerhört mycket för dem som har lån på sina hus. Det innebär kraftigt sänkta kostnader. För landet innebär det enorma besparingar. För företagen som lånar är detta skillnaden mellan att göra en investering eller att inte göra den.
Jag skulle egentligen vilja avsluta det här inlägget med en fråga till Folkpartiets ledare, Maria Leissner. Men av praktiska skäl är det inte möjligt. Därför rik- tar jag den till Lars Leijonborg. Efter att i många år ha samarbetat och diskuterat med Folkpartiet, tyckte jag att jag hade en ganska klar uppfattning om var Folk- partiet stod, nämligen på vänsterkanten inom borger- ligheten med socialliberala ambitioner. Men i dag vet jag inte längre var Folkpartiet står. Jag vet inte ens var Folkpartiet står i en sådan grundläggande fråga som säkerhetspolitiken. Är Folkpartiet för ett medlemskap i NATO eller vill man inte vara med i NATO? Jag har upplevt mycket oklara signaler när det gäller FN och FN:s aktiviteter i det tidigare Jugoslavien. Jag har hört Lars Leijonborg vara på väg att döma ut Förenta nationerna och Förenta nationernas möjligheter att agera i framtiden. Och inte minst när det gäller den sociala politiken tycker jag att det råder stor oklarhet. Inom trafiken kan det vara fullständigt katastrofalt om man inte vet om man är till höger eller vänster. Men även inom politiken kan det bli ganska förvirrande, Lars Leijonborg.
Anf. 28 LARS LEIJONBORG (fp) replik
Fru talman! När det gäller journalister kan vi i varje fall enas om fördelningspolitiken. Jag tror att det vore bra om vi kunde dela det journalistiska intresset jämnt oss emellan. Det skulle säkert båda partierna vinna på.
Jag är nästan förvånad över att Ingvar Carlsson tar upp säkerhetspolitiken. Jag såg Ingvar Carlsson efter Mallorcamötet säga att hans vision är en situation där demokratiska länder kan skära ner sitt försvar genom samverkan. Men det är ju precis det som Maria Leiss- ner velat att vi i Sverige skall diskutera. Vad händer om vi inom några år får en situation med en utvidgad försvarssamverkan i Europa där kanske t.o.m. Ryss- land på ett eller annat sätt ordentligt har inlemmats i ett säkerhetspolitiskt samarbete? Då fördömdes det debattinlägget som på något sätt nationellt oansvarigt.
Apropå FN: FN:s generalsekreterare Boutros Bo- utros-Ghali har skrivit till FN:s säkerhetsråd och sagt: Vi klarar inte upp situationen i Exjugoslavien. NATO får ta över.
Nu skall Sverige delta i den operationen. Jag för- står nästan inte hur försvarsministern kan sitta kvar så som han har fördömt tanken på en samverkan mellan Sverige och NATO. När flygvapenchefen i våras ville förbereda oss inom PFF:s ram för ett samarbete mel- lan det svenska flygvapnet och NATO fick han tvär- stopp. Det har vi KU-anmält. Nu verkar Ingvar Carls- son påstå att FN skulle ha lyckats i Jugoslavien.
Jag har i en diskussion med Ingvar Carlsson sagt att FN är bankrutt, och jag står för det uttalandet. Jag tror att jag har stöd av de allra flesta bedömare när det gäller FN:s situation. FN:s jubileumsår hade inte kunnat gå sämre än det gjort. Det beror på att med- lemsstaterna har svikit FN. Det tragiska är att bland de medlemsstater som har svikit finns också Sverige.
Anf. 29 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Fru talman! Jag måste rätta till när det gäller en, som jag tror, missuppfattning hos Lars Leijonborg. Han sade: Vänsterpartiet vill att människor skall arbe- ta mindre och få mera bidrag. Men det är precis tvärt- om. Vi tycker att människor skall arbeta mera, så att man inte är tvungen att få så mycket bidrag. Det handlar om mycket enkel matematik: Det är bättre att fler människor jobbar sex timmar än att få människor jobbar åtta timmar plus en massa övertid, medan resten är arbetslösa. Det är alltså mycket enkel mate- matik. Jag hoppas att vi kan vara överens om det.
Anf. 30 LARS LEIJONBORG (fp) replik
Fru talman! Ofta när Gudrun Schyman talar om detta säger hon att det är enkelt. Då kan man alltid misstänka att det är någonting som ändå är ganska svårbegripligt. I det här fallet är det just så.
Det enkla är nämligen att om svenska folket skall jobba sex i stället för åtta timmar varje dag kommer Sverige att bli fattigare. Så är det. Det går inte att påstå någonting annat.
Anf. 31 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Fru talman! Om det skulle vara på det sättet måste Lars Leijonborg utgå från att arbetslösheten är gratis. Men det kostar på att vara arbetslös. Det kostar sam- hället att betala ut bidrag till arbetslösa vare sig det gäller a-kassa eller det gäller att dessutom fylla upp med socialbidrag, eftersom a-kassan inte räcker. Detta kostar. Det kostar oss skattebetalare, både dig och mig.
Det måste självklart vara bättre att människor ar- betar och utför nyttiga arbeten - det finns ju en mängd sådana - i stället för att passivt sitta hemma och gå på a-kassa eller socialbidrag. Jag tycker att detta är en- kelt.
Jag tror att ni i Folkpartiet gör fel där. Ni försvårar så väldigt. Det enkla är faktiskt mycket bra. Det är dessutom lätt att genomföra det enkla, och det är inte så dumt när man jobbar inom politiken.
Anf. 32 LARS LEIJONBORG (fp) replik
Fru talman! Det kostar om folk skall gå hem vid eftermiddagskaffet och ändå få fullt betalt. Arbetslös- heten kostar också. Det är därför som vi aldrig får ge upp i den kampen. Vad ni har gjort är att ni har börjat dela på de jobb som finns i stället för att vara offensi- va när det gäller att skapa nya jobb.
Anf. 33 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik
Fru talman! I min ungdom hade jag en känsla av att Folkpartiet var ett parti som värnade internationell solidaritet. Numera är Folkpartiet, det har jag upp- täckt, det mest marknadsliberala partiet, i alla fall i svensk politik. Ni tycks inte bry er om någonting annat än ekonomisk tillväxt, utan någon som helst hänsyn till vare sig miljö eller internationell solidari- tet.
Lars Leijonborg undrade över tillväxtbegreppet. Jag tror att det behövs en kurs hos en naturekonom. Då skulle Lars Leijonborg kanske lättare förstå situa- tionen i världen i dag. Naturresurserna är ju begrän- sade. 80 % av jordens resurser används av 20% av världens befolkning, nämligen av oss i den rika delen. Det kallar jag inte för en hållbar utveckling. Det är i stället en katastrof för kommande generationer. Där- för måste vi se till att vi får ett kretsloppssamhälle som är hållbart på lång sikt.
Detta ger i och för sig ekonomisk tillväxt, men inte inom de traditionella ekonomiska tillväxtgrenarna utan inom de grenar som är hållbara på lång sikt. Det kan vara återvinning och återanvändning men också kultur, vård och omsorg samt andra delar som faktiskt ryms inom hållbar utveckling.
När det gäller EU-perspektivet och internationellt samarbete kan jag bara säga att vi är för ett interna- tionellt samarbete. Om Lars Leijonborg inte har för- stått det har han nog inte läst någon skrift från Miljö- partiet de gröna. Vi kom till just därför att vi menade att det är viktigt att värna det internationella samarbe- tet och den enda jord vi har att leva på. Därför är vi för ett internationellt samarbete, men vi ser inte EU- konceptet som lösningen på detta. EU är nämligen en bromskloss när det gäller miljöfrågorna.
Flera av EU:s länder är totalt emot miljöförbätt- ringar. Hitintills har vi bara fått tillfälliga undantag för de krav på bättre regler som vi tidigare haft i Sve- rige. Då sades det att EU skulle hinna i kapp oss. Pyttsan! EU har inte hunnit i kapp oss. Vi riskerar att tappa de undantag som vi i dag har, och det skulle faktiskt vara ett stort bakslag på miljöområdet.
Jag minns 1990 års debatt här i kammaren. Då träffade Folkpartiet och Socialdemokraterna en skat- teuppgörelse. Den byggde faktiskt på tillväxt. Ni sade att ni kunde sänka skatten därför att folk skulle jobba mera och vi därmed skulle få in pengar. Men jag tycker att ni i de här båda partierna behöver tänka er för när ni kritiserar varandra utifrån den ekonomiska situationen i Sverige. En hel del bygger ju på den skatteuppgörelse som ni tillsammans träffade.
Anf. 34 LARS LEIJONBORG (fp) replik
Fru talman! Jag behöver inte orda särskilt mycket om tillväxten, eftersom Marianne Samuelsson här sade att vi är överens. Det går att åstadkomma tillväxt inom ekologiska ramar. Låt oss då arbeta för det! Ni har dock alltför ofta motsatt er alla åtgärder i riktning mot tillväxt. Tyvärr har ni också i praktiken motarbe- tat internationell samverkan för miljön och därmed visat att ni inte har förstått att man inte kan hantera miljöproblem utan internationell samverkan.
Anf. 35 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik
Fru talman! I fråga om ekologiska ramar tror jag att vi skiljer oss åt. Det finns en hel del folkpartiför- slag som jag inte kan se ryms inom de ekologiska ramarna när det gäller tillväxt.
Vi är för internationellt samarbete. Där det går att samarbeta för att stärka miljöfrågorna och värna den internationella solidariteten finns den gröna rörelsen med, och där jobbar vi. Vi är helt överens om att det här är viktigt, men kom inte och säg att vi inte är för den internationella solidariteten!
Anf. 36 LARS LEIJONBORG (fp) replik
Fru talman! Nej, i ord, men varje gång det prövas i praktiken är ni emot.
När det gäller ekologisk tillväxt har vi t.ex. före- slagit att skatteväxlingen skall vridas mot tjänstesek- torn. Det är just ett exempel på ett område där tillväx- ten har bra miljöeffekter.
Anf. 37 GUDRUN SCHYMAN (v)
Fru talman! Jag vill som utgångspunkt för mitt an- förande ta det glapp som finns mellan det som ofta sägs från talarstolarna och det som det talas om vid köksborden. Det finns ett glapp mellan det som är många människors vardag och det som beskrivs från den här talarstolen och det som också beskrevs i den regeringsförklaring som Ingvar Carlsson läste upp i går. Det är en väldigt stor skillnad här när det gäller verkligheten när man tittar på de punkter som rör barnens välfärd och de vuxnas ansvar.
Full behovstäcknig inom barnomsorgen har i det närmaste uppnåtts enligt regeringsförklaringen. Men det är ett stort problem för många att barnomsorgen i dag inte fungerar, att det inte finns plats, att kommu- nerna inte kan leva upp till den barnomsorgslag som vi här i riksdagen har beslutat om. Det är ett stort problem att kvaliteten inom vård och omsorg över huvud taget håller på att försämras så till den milda grad att de som arbetar där flyr till andra länder. Jag tänker t.ex. på sjuksköterskorna. Det är ett stort pro- blem att vi inte har den kompetens och den utveckling som vi faktiskt skulle behöva inom de här serviceom- rådena.
På samma sätt sade Ingvar Carlsson i går vad gäller skolan att det är resursslöseri för samhället om barn går ut med otillräckliga kunskaper - som vore det ett hot i framtiden, men det är redan en verklighet! Vi har ju den situationen i Sveriges skolor i dag att många barn går ut med otillräckliga kunskaper och att många barn över huvud taget inte blir sedda. Vi har för stora klasser, vi har för få lärare och vi har för få vuxna. Det finns en oro som sprider sig.
Det finns också ett glapp när det gäller det som Sverige får höra och fått ta emot medalj för vid kvin- nokonferensen i Peking - att vi är det mest jämställda landet i världen. Det är ett stort glapp mellan det priset och det som beskrivs i LO-rapporten Klass och kön där man talar just om glappet mellan talarstolarna och köksbordet. Man säger: Vi kan konstatera att den nuvarande socialdemokratiska regeringens politik konsekvent missgynnar kvinnor. Det är skrivet i LO- rapporten av LO:s medlemmar. Man säger: Alla för- sämringar i socialförsäkringar och bidragssytem slår ensidigt och orättvist mot LO-kvinnorna, den grupp som har de lägsta inkomsterna. Många hamnar under fattigdomsstrecket och har varken råd att bo hyfsat, eller att gå till tandläkare, eller att vara sjuka eller att vara föräldralediga. Jag citerar ur denna rapport som jag antar att Ingvar Carlsson har fått sig förelagd och kanske föredragen.
Detta är en verklighet, och det är - vill jag påstå - en konsekvens av regeringens ihärdiga ekonomiska politik som går ut på att anpassa den ekonomiska politiken till EU:s krav, till visionerna om konver- genskrav och valutaunioner. Jag tror inte att ni delar den visionen med särskilt många människor i det som är vår verklighet. Där har man andra visioner. Det gäller visioner om trygghet, solidaritet och rättvisa. Det gäller visioner om att få leva i en trygg vardag där man vet att ungarna har det bra, att de får den under- visning som de behöver i skolan, att de får skollunch och att inte fritis är stängt så att de måste kryssa mel- lan olika vårdinrättningar och bli sjukskrivna för att de är stressade. Det gäller en vision om att det skall finnas fritidshem och bibliotek som är öppna. Det är något annat än konvergenskrav och valutaunion!
Den politik som regeringen bedriver och som la- des fram i det konvergensprogram som Centerpartiet och märkligt nog också Miljöpartiet ställde sig bakom leder just till den verklighet som är mångas i dag med nedskärningar, social nedrustning och en mycket hög arbetslöshet, Ingvar Carlsson! Också detta berörs i den utmärkta lilla rapporten. Man ifrågasätter hela konvergensprogrammet. Man vet från andra utred- ningar i andra länder - det närmaste är Danmark, där fackföreningsrörelsen har tittat på detta - vilka effek- terna blir av ett genomförande av konvergenspro- grammet: Ökad arbetslöshet, framför allt inom of- fentlig sektor, dvs. det som är vårt gemensamma, alltså vården, omsorgen, utbildningen och kulturen. Det handlar om det som är arbetsmarknaden för oss kvinnor. Och vi som inte själva jobbar där behöver ha den fungerande för att kunna sköta våra jobb.
Detta går man rakt in i utan att ifrågasätta, inte ens efter det katastrofval som vi haft när det gäller EU- politiken och som visade ett stort misstroende för denna politik. Man är inte beredd att omvärdera, att ompröva. Och nu växer kritiken mot detta valutapro- jekt. Det är inte bara Vänsterpartiet, det är inga sek- terister, som kritiserar detta. Nu är det Rune Anders- son, näringslivet och de höga herrarna. När skall ni lyssna, Ingvar Carlsson?
Skall det vara så att de människor får rätt som sä- ger att det inte är någon idé att gå och rösta, för det är ingen som bryr sig i alla fall. Det var många som sade så i det här valet. Sedan ser man statsråd efter statsråd gå ut och säga att det här valet inte spelade någon roll. Det hade ingen betydelse. Nu skall vi köra på. Nu skall vi ge järnet med samma politik. Då är det klart att människor tappar förtroendet. Det är klart att glap- pet ökar mellan folk och folkvalda. Det är allvarligt och det bekymrar mig, och jag hoppas att det också bekymrar Ingvar Carlsson.
Det finns ett annat glapp i regeringsförklaringen. Det handlar om våldet. Ingvar Carlsson sade igår: Denna riksdag bestående av svenska folkets valda representanter kommer aldrig någonsin att tolerera att diskriminering, främlingsfientlighet och rasism får fotfäste i vårt land. Men det har det ju redan fått! Det är ju just det som det har fått! Det är just det vi ser runt omkring oss och det är just det som vi har kunnat läsa otaliga rapporter om: hur rasism och främlingsfi- entlighet gräver sig ned i vårt samhälle. Vi ser ju svarta människor få ligga och förblöda och dö utan att någon rör ett finger. Vi ser det i skolorna där man kan gå omkring med nazistmärken, trots att vi har en skola som skall bygga på humanismens grund och ha re- spekt för människor. Detta har fått fotfäste, och då måste någonting göras.
Jag tror att det här glappet är allvarligt; glappet mellan det som sägs och det som görs, glappet mellan ord och handling, glappet mellan politisk retorik och praktisk handling. Jag tycker att det är vår uppgift att överbrygga det här glappet. Jag tror att det är helt nödvändigt om vi skall få en tilltro till politiken som det verktyg som ju vi inom arbetarrörelsen, Ingvar Carlsson, ändå är överens om att vi behöver för att stävja kortsiktiga ekonomiska vinstintressen. Det är verktyget för oss som inte har de feta plånböckerna, men som har fötterna och orden. Vi behöver det verktyget, men då måste det respekteras. Det kan bara göras om det finns ett samband mellan ord och handling - att rättvisa inte bara är ett ord, utan att vi också är rättvisa och att vi gör det rättvisa, att soli- daritet inte bara är ett modeord utan att vi är solida- riska och lever solidariskt.
Det finns mycket att göra. Det som gläder mig är att ekonomin går framåt. Jag ser det naturligtvis som ett resultat av det mycket konstruktiva samarbete som regeringen och Vänsterpartiet hade efter förra valet när vi fullt ut och mycket konstruktivt utnyttjade vänstermajoriteten som finns i den här riksdagen. Vi fick 114 miljarder kronor i besparingar och inkomst- förstärkningar. Det var duktigt. Jag tycker att vi var konstruktiva. Vi har sett resultatet av detta under det första halvåret. Jag tycker att vi skall använda oss av det resultatet på samma sätt som vi använder oss av vänstermajoriteter i kommuner och landsting runt om i detta avlånga land. Göteborg är ett exempel. Där går det alldeles utmärkt bra att forma och bygga en politik som grundar sig på arbetarrörelsens värderingar.
Jag har förslag på samarbetsområden, Ingvar Carlsson! För det första har statsfinanserna blivit så pass mycket bättre att det finns alla skäl i världen att ifrågasätta en del av de besparingar som regeringen totade ihop med Centerpartiet. Jag tänker på nivån i a- kassan. Detta skall träda i kraft den 1 januari, men det behöver inte göra det. Det ekonomiska läget kan inte motivera denna sänkning som ju också får återverk- ningar på både lönebildningen och möjligheterna för de arbetslösa att studera. Det där kan ju Ingvar Carls- son.
Jag tycker att man helt enkelt skall låta bli att sän- ka nivån i a-kassan.
För det andra gäller det läget i kommunerna. Vi måste rimligen, Ingvar Carlsson, om vi vill ta ansvar för den gemensamma sektor som innefattar vård, omsorg, utbildning, kultur, kvinnors arbetsmarknad och vår vardagliga trygghet, också se till att skapa ekonomiskt utrymme så att kommunerna kan växa. Det beskedet tycker jag att det vore bra om vi kunde ge i dag. Jag tror att det också skulle underlätta en lösning av den strejk som nu pågår. Där ser jag fram emot ett samarbete, så att vi kan behålla och utveckla välfärden.
Arbetstidsförkortningen har jag pratat om tidigare med Lars Leijonborg. Jag antar att Ingvar Carlsson inte har svårare för att räkna han heller, utan förstår att detta är en nödvändig och även ur livskvalitetssyn- punkt god reform, som det finns all anledning att sätta fart på. Vi skall inte ta ut frukterna av ny teknik inom den traditionella industrin i massarbetslöshet, utan vi skall sänka den dagliga arbetstiden, föra över arbete till områden där det är nödvändigt, viktigt och riktigt.
Ett sådant område är just miljön, den miljöom- ställning som det är nödvändigt för oss i västvärlden generellt att gå in i. Det handlar om energisystem, om byggande, om boende, om att gå in i en samhällsut- veckling som bygger på hållbarhet också för kom- mande generationer. Skatteväxling finns naturligtvis med. Där samarbetar vi redan.
Det handlar om utbildningen. Det behövs utbild- ningssatsningar, och där tror jag att vi är överens. Det behövs stora grundläggande förstärkningar, ända från grundskola och upp på forskarnivå. Det är där vi skall satsa pengar och kunskaper för att se till att Sverige inte skall konkurrera som ett låglöneland, utan vi skall ligga i täten.
Detta är områden som jag tror skulle passa allde- les utmärkt för arbetarrörelsens partier att samarbeta omkring. Jag ser verkligen fram emot det.
(Applåder)
Anf. 38 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik
Fru talman! Nej, Gudrun Schyman, det blir inget samarbete om det som Gudrun Schyman har sagt från denna talarstol. Om jag skulle gå in på det samarbetet och lägga om politiken på det sättet, skulle vi rasera ett helt års mödosamt arbete för att få fast mark under fötterna igen.
Det Gudrun Schyman ägnade sig åt här var ren och skär populism. Det går inte att ta ansvar för Sve- rige om man inte är beredd att också fatta de svåra besluten, om man omedelbart när man ser att det börjar bli bättre säger: Nu kan vi börja spendera pengar igen. Det går inte, Gudrun Schyman, att ta ansvar för Sverige och skälla på ett konvergenspro- gram som, om man går ifrån ordet och tittar på vad det handlar om, skall se till att utgifter och inkomster går ihop. Det är vad det handlar om. Går man inte med i EU måste man ha ännu större krav på sig.
Men Gudrun Schyman ägnade sig åt att från riks- dagens talarstol låtsas att bara vi blir kvitt konver- gensprogrammet skall vi kunna börja satsa på den offentliga sektorn. Jag tycker att det var ett ganska skrämmande anförande som Gudrun Schyman höll här. Det visar att Vänsterpartiet uppenbarligen inte menade allvar efter 1994 års val, när ni sade att ni ville vara med och ta ansvar. Jag konstaterar det. Det är tråkigt, men så är det.
Den gemensamma sektorn blir det ingenting av om man inte har en stabil och säker ekonomi. Hur skall vi kunna satsa på skolan om vi inte har resurser? Hur skall vi kunna klara äldreomsorgen om vi skall låna till den? Hur skall det bli med våra barn och barnbarn om vi skall fortsätta att skjuta en stor skuld på framtiden och på dem? Det är det som blir resulta- tet av Vänsterpartiets politik. Det var därför som det inte gick att fortsätta samarbetet med er.
När det gäller framtiden noterar jag nu att Väns- terpartiet gärna vill vara med på tåget. Vänsterpartiet märker nu att det går bra, och därför säger man: Ja- men, vi vill ändå samverka med socialdemokraterna.
Ni kan inte ena sekunden i talarstolen döma ut vår politik och i nästa sekund komma och säga: Nu vill vi samarbeta, nu är vi ihop inom arbetarrörelsen. Det är så avslöjande så det är en nedvärdering av kammarens ledamöter, av alla de människor runt om i landet som lyssnar på detta.
Man kan inte ena stunden säga att socialdemokra- terna driver en orättvis politik, den är icke jämställd, inte tillräcklig gentemot löntagarna och nästa minut säga: Vi vill ändå samarbeta med er. Det blir ett helt otänkbart klimat.
När det gäller jämställdheten har FN utsett Sveri- ge till världens mest jämställda land. Innehållet i Gudrun Schymans inlägg är egentligen att det är fan- tastiskt dåligt att vi bara kom på första plats. Vi måste göra någonting betydligt bättre.
Till slut: Så länge jag kan minnas, Gudrun Schy- man, har Vänsterpartiet krävt sänkt matmoms. Det var den viktigaste frågan för jämlikhet och rättvisa. Nu har vi lagt fram ett förslag om 9 % sänkning av mat- momsen. Då kallar Gudrun Schyman detta för gåsle- versocialism. Är det gåsleversocialism som Vänster- partiet har kämpat för i alla dessa år?
Anf. 39 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Fru talman! Nej, Ingvar Carlsson, vi har inte alls kämpat för gåsleversocialism och vi kommer inte att göra det heller. Men vi har heller aldrig kämpat för att vi skall sänka matmomsen och betala detta med sänkt a-kassa, sänkt sjukförsäkring och halverat barnbidrag. Vi har inte tyckt det förut och vi tänker inte tycka att det är bra nu heller. Det där har vi ju dragit ett par gånger Ingvar Carlsson och jag, så det behöver vi kanske inte prata så väldigt mycket mer om.
Men frågorna runt konvergensprogrammet tycker jag är intressanta. Det som Ingvar Carlsson säger nu är att konvergensprogrammet är detsamma som en stabil och säker ekonomi. Vi är inte överens där. Det är så det är, Ingvar Carlsson.
Konvergensprogrammet tar varken hänsyn till människor eller till miljö. Konvergensprogrammet kommer på kollisionskurs med arbetslöshetsbekämp- ning. Det är så det är. Fler och fler rapporter visar att det är just på det viset. Blir det kollision mellan ar- betslöshetsbekämpning och något av konvergenskra- ven menar vi att det i dagens läge är arbetslöshetsbe- kämpning som gäller.
Det är klart att vi vill samarbeta om att få ner ar- betslösheten. Det vore väl märkligt av oss att sitta här i riksdagen om vi inte skulle vilja samarbeta om att få ner arbetslösheten och skapa mer av rättvisa. Det vill vi. Men samarbete är aldrig något självändamål, Ing- var Carlsson. Det gäller inte att bara stödja alla för- slag som socialdemokraterna kommer med, för att man då visar sig duktig, modig och att man orkar. Är det dåliga förslag så är det. Då skall de kritiseras och sedan lägger vi fram bättre förslag. Och så hoppas vi på samarbete, för vi vet ju att det är väldigt många också hos Ingvar Carlsson som tycker som vi.
Anf. 40 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik
Fru talman! Gudrun Schyman får faktiskt bestäm- ma sig, antingen bedriver socialdemokratin i praktiskt taget alla avseenden, när det gäller rättvisa, när det gäller arbetslöshetsbekämpning, när det gäller jäm- ställdhet en urusel politik. Då skall ni inte ha med oss att göra. Eller också är vi ett parti som faktiskt kan ta Sverige ur den här ekonomiska krisen, ett parti som har handlingskraft, som orkar ta de svåra besluten, och då vill ni vara med på den vagnen.
Det går inte, Gudrun Schyman, att ha båda dessa ståndpunkter, inte i samma debatt, inte i samma in- lägg. Därför är ni inte trovärdiga som samarbetspart- ner.
Ännu mer avlägset blir det när Gudrun Schyman tar upp och ställer konvergensprogrammet i en mot- satsställning till kampen mot arbetslöshet. Vänster- partiets linje när det gäller att bekämpa arbetslösheten är att strunta i statsfinanserna, att strunta i budgetun- derskottet. Det är det som konvergensprogrammet handlar om. Det är att strunta i om vi har en låg infla- tion eller inte.
Har man den ekonomiska basen för sitt handlande menar jag att det faktiskt blir ganska ointressant för oss att samarbeta med er. Efter Gudrun Schymans inlägg i dag måste jag säga att mitt intresse inte har ökat, om jag skall uttrycka mig försiktigt.
Sedan, Gudrun Schyman, skall jag komma tillbaka till debatten om gåsleversocialism, för så här enkelt är det inte, så enkelt skall man inte komma ifrån en fråga som Vänsterpartiet har sagt är en av de viktigaste jämlikhets- och rättvisefrågorna. Sänkt matmoms är bra för pensionärerna, bra för låginkomsttagarna, bra för barnfamiljerna. Ja, det är riktigt. Det är det.
Den sänkning som vi föreslår innebär 5 000 kr mindre i utgifter för en trebarnsfamilj. Det betyder väldigt mycket i låginkomsttagarnas budget. Det be- tyder väldigt mycket för många löntagare, liksom för de arbetslösa. Men när vi föreslog denna sänkning på 9 %, då bytte Gudrun Schyman fot.
Det var inte bara så att ni sade att ni inte ville gå med på detta därför att ni ville använda pengarna till annat. Ni använde för denna kraftiga sänkning av matmomsen ordet gåsleversocialism. Jag vet inte i vilka kretsar Gudrun Schyman umgås, men jag ser en del i veckotidningarna där jag möjligen kan tro att det förekommer gåslever. Men, Gudrun Schyman, för 98 % av Sveriges befolkning är det inte gåslever på bordet. Det är köttbullar, det är potatis, det är maka- roner, det är morötter. För de människorna betyder en sänkning av matmomsen faktiskt väldigt mycket.
Er politik innebär att ni måste höja matmomsen, från 21 % till 25 %. Jag kan försäkra Gudrun Schy- man att när medborgarna upptäcker detta kommer den rutschning i utförsbacken som redan har börjat för Vänsterpartiet att fortsätta. Det här berör människorna i hög grad i deras vardag.
För att återknyta till Gudrun Schymans inlägg här förut: Det kan bli ett väldigt stort glapp mellan Väns- terpartiets retorik och den praktiska politik det i verk- ligheten för.
(Applåder)
Anf. 41 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Fru talman! Jag är inte särskilt orolig för det, Ing- var Carlsson, av det enkla skälet att de flesta männi- skor kan räkna.
Man vet vad det kostar att sänka a-kassan till 75 %. Man vet vad det blir för effekter på det studie- bidrag som man skulle ha fått om man hade studerat i stället för att vara arbetslös. Man vet vad det har för effekter när man sänker barnbidraget. Man vet vad det har för effekter att sänka sjukpenningen. Det finns människor som har räknat på detta. De tycker inte att det är någon särskilt klok idé att använda pengarna så att man tar från dem som just ingenting har för att sänka matmomsen för alla.
Det är faktiskt så, Ingvar Carlsson. Man säger ibland att det politiska minnet är kort, men jag tror att det sträcker sig åtminstone så långt att man kommer ihåg hur förslaget såg ut när det presenterades i våras. Jag tror att Ingvar Carlsson kan komma ihåg det ock- så.
Så till detta med att vi inte skulle vilja ha med Socialdemokraterna att göra. Det är klart att vi vill det, av många goda skäl. Framför allt vill vi påverka politiken. Men vi har också många gemensamma intressen, Ingvar Carlsson, genom att vi är arbetarrö- relsepartier och genom att vi ganska väl vet hur män- niskors vardag ser ut, såväl hemma vid köksbordet som på arbetsplatserna och arbetslöshetskaféerna. Det vet vi.
Jag skulle önska, Ingvar Carlsson, att det gick att få lika mycket klokhet i den här kammaren som det går att få i många kommuner och landsting runt om i landet. Där samarbetar vi med de utgångspunkter som vi har som arbetarrörelsepartier och med en facklig grund för vårt samarbete. Där värnar vi om de områ- den och verksamheter som finns i kommuner och landsting, det som innebär tryggheten i vardagen och arbete för oss kvinnor.
Jag är lika orolig som de som har skrivit rapporten Klass och kön över Socialdemokraternas vandring högerut och det faktum att det är de svagaste som drabbas värst och att jämställdheten håller på att glida åt ett helt annat håll än vi trodde efter valet 1994.
Det valresultatet, Ingvar Carlsson, anser jag att vi som politiker skall använda oss av. Jag är väldigt bekymrad över att socialdemokraterna inte vågar stå upp för sina egna valresultat.
Anf. 42 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
Herr talman, TV-tittare, radiolyssnare, riksdagsle- damöter! Frankrikes president har återigen visat sin arrogans gentemot världens folk genom att spränga ännu ett kärnvapenprov. Chiracs handling är ett slag i ansiktet på nedrustningsarbetet, ett slag i ansiktet på den samlade världsopinionen, men allra mest ett slag i ansiktet på dagens och morgondagens barn.
Vi måste visa vår avsky. Sverige måste kraftfullt markera att vi inte tolererar dessa övergrepp. Vi måste gå från ord till handling.
Att omedelbart kalla hem den svenska ambassadö- ren från Frankrike och samtidigt förstärka bojkotten av franska varor är enkla men mycket klara marke- ringar. Genom att visa både politikernas makt och konsumenternas makt får vi en kraftfull protest. Till- sammans är vi starka.
I dag sammanträder EU-kommissionen. Det har sagts mig att Ritt Bjerregaard, den danska kommis- sionären, tänker begära att § 34 i Euroatomstadgan används för att stoppa fortsatta provsprängningar. Vilka direktiv har regeringen gett till Sveriges kom- missionär, Anita Gradin? Kommer hon att stödja det danska kravet, Ingvar Carlsson?
En anledning till medlemskapet i den europeiska unionen var enligt Ingvar Carlsson att vi skulle kunna påverka EU:s beslut. Kommer Sverige att utnyttja sin möjlighet att göra det i dag, Ingvar Carlsson?
Herr talman! I valet av ledamöter till Europapar- lamentet blev resultatet mycket tydligt. Närmre 30 % av de som valde att rösta valde att lägga sin röst på något av de uttalat EU-kritiska partierna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Många andra valde att kryssa för EU-kritiska kandidater på andra partiers valsedlar.
Samtidigt valde 60 % av de röstberättigade att stanna hemma. Detta valresultat visar klart och tydligt att det hos det svenska folket finns en motvilja mot och ett ointresse och en oförståelse för den europeiska unionen. Detta är ingenting unikt för Sverige, utan dessa valresultat återfinns runt om i Europa.
Hur kan man misslyckas att tolka dessa signaler? Det är för mig helt obegripligt. Hur man gör för att missförstå folkets ovilja mot att styras av byråkrater och lobbyister i Bryssel och Strasbourg, det är för mig obegripligt. Valet handlade om mer eller mindre uni- on. Det svenska folket har gett sitt svar. Den europe- iska unionen är inte folkets union.
Herr talman! Valet till Europaparlamentet måste ses i ljuset av regeringens EU-politik. Vi fick efter valrörelsen höra att det låga valresultatet berodde på att nej-partierna lyckades göra EU-valet till ett ja- eller nejval igen.
Detta är inte sant. Det tyder bara på att ja- partierna inte vågar se verkligheten eller väljarna i ögonen.
Sanningen är nämligen den att regeringen i valrö- relsen vägrade att visa sina kort inför regeringskonfe- rensen som skall hållas nästa år. Det fanns alltså inga framtidsfrågor att debattera. Vi visste inte var rege- ringen stod. Vi fick inga besked. Därmed hade väljar- na heller inte någon som helst chans att sätta sig in i frågan om vart EU är på väg.
Den ideologiska debatten om EU:s framtid och EU-samarbetet hade avsevärt gynnat arbetet inför nästa års regeringskonferens.
Herr talman! Det är inte mindre än ett år sedan det var folkomröstning, vilket ledde till att Sverige blev medlem i den europeiska unionen. Miljöpartiet har accepterat valresultatet, och även om folkviljan vad gäller medlemskap i dag är övervägande negativ vill vi nu inte ha en ny folkomröstning om medlemskapet som en del påstår. Folkomröstning är ett demokratiskt instrument, och det skall användas så att det blir ett bra instrument.
Vi vill ha en ny folkomröstning om förhandlings- resultatet efter regeringskonferensen, och tillsammans med den vill vi ha ett avgörande beslut om Sverige skall vara med i EMU eller inte.
Jag vill veta om Ingvar Carlsson är villig att stödja en ny folkomröstning efter regeringskonferensen eller om han anser att även den frågan skall kunna avgöras av en riksdag som är betydligt mer positiv till EU än svenska folket.
Herr talman! Det är en ljus bild som Ingvar Carls- son målar upp i sin regeringsförklaring. 100 000 nya arbetstillfällen påstås ha tillkommit under det senaste året. Arbetsmarknadsstyrelsens information från au- gusti ger en något annan bild. I jämförelse med au- gusti förra året visar det sig att antalet arbetslösa i stort sett är oförändrat. Regeringen har med olika åtgärder lyckats få i gång arbetsmarknaden, men det har inte lett till fler arbetstillfällen. Jag skulle vilja höra varför man i nuvarande läge inte kan se miljön som något som ger framtida arbetsplatser. Miljöarbe- tet ger arbetstillfällen men också en sundare värld att leva i. Det kommer aldrig att bli ett bättre tillfälle att ta vara på alla dem som är sysslolösa i dag i jobb som ändå måste utföras. När vi förra gången satt i riksda- gen och krävde miljöåtgärder var argumenten mot dem att det tyvärr var så ont om arbetskraft att det inte gick att genomföra några miljöåtgärder. Men sedan dess har vi haft gott om arbetskraft under en lång period. Det borde nu vara läge att genomföra en mängd miljöåtgärder.
Vi har dock tillsammans med regeringen lyckats visa att det går att genomföra positiva miljöjobb, bl.a. genom den allergisanering av skolor och daghem som vi gemensamt beslutade om.
Låt oss, Ingvar Carlsson, nu gå vidare med miljö- jobben. Det är dags att skatteväxla!
Genom att höja skatterna på energi och råvaror och samtidigt sänka arbetsgivaravgifterna gör vi mil- jön en välgärning och möjliggör samtidigt för kom- muner, landsting och småföretagare att behålla sin personal. Med den skatteväxling som Miljöpartiet har föreslagit, att 1,5 % av arbetsgivaravgiften skulle finansieras av energiskatter, skulle ca 10 000 av de jobb som nu är hotade inom kommuner och landsting kunna behållas. Skatteväxlingen ger en möjlighet att överföra en del av exportindustrins vinster till den offentliga sektorn, där pengarna så väl behövs i dag, för att inte nedskärningarna också skall drabba kvali- teten.
Herr talman! AMS konstaterar att kvinnorna får ökade problem på arbetsmarknaden. Antalet arbetslö- sa kvinnor ökar medan antalet arbetslösa män mins- kar. Antalet deltidsarbetslösa kvinnor är nästan fyra gånger så stort som antalet män i samma situation. Ingvar Carlsson talar så varmt om att EU skulle kunna bli en sysselsättningsunion. Jag tycker också att ar- betsmarknadsfrågorna inom EU är otroligt viktiga, men jag tror inte att EU skulle kunna lösa problemen här hemma. EU har 18 miljoner arbetslösa. Hälften av kvinnorna finns inte med i statistiken, eftersom de aldrig varit ute på arbetsmarknaden och räknas därför inte. Jag tror inte att vi via EU kan få nya jobb, utan det behövs kraftfulla åtgärder här hemma för att styra det hela så att bl.a. kvinnorna får jobb i framtiden. Vi måste se de signaler som nu ges om att det är kvinno- jobben som drabbas, för jämställdhetens skull. Det är också viktigt att se detta när man talar om avgiftssys- tem och om att ha försäkringar via arbetsgivaren. Hur kommer de deltidsarbetandes, de tillfälligt arbetandes och framför allt kvinnornas försäkringssystem att se ut i framtiden om man antar de nya modeller som tycks vara populära i dag?
Herr talman! Jag håller med regeringen om att det behövs samarbete för att klara de viktiga frågorna för att få en hållbar utveckling - en tillväxt som inte byg- ger på gamla traditionella tillväxtkrav med mer be- tong och asfalt utan en hållbar tillväxt där människan och miljön sätts i centrum.
I regeringsförklaringen finns många vackra ord, men är det ord som förpliktar? När det kommer till konkret handling är det tomt, ekande tomt. Visserli- gen säger regeringen att den skall ta till vara natio- nens främsta tillgång, människans vilja till arbete och skapande. Det låter tilltalande och vackert, men i praktiken har vi hittills inte sett något av detta. Som exempel kan jag nämna vårt krav på att dela på job- ben genom att förkorta arbetstiden. Detta har konsek- vent avfärdats av regeringen. Från småbarnsföräldrar som ville vidareutbilda sig tog ni bort svuxa-bidraget. Det är faktiskt en katastrof för många, framför allt kvinnor med småbarn som sitter med stora studie- skulder och som inte kan fullfölja sina studier därför att de missat detta bidrag och helt enkelt inte har råd att studera vidare. Den studieskuld de har kommer naturligtvis skattebetalarna på sikt att få betala tillba- ka. Har man inte konkurrensmöjligheter genom en färdig utbildning har man väldigt svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Det borde ha varit viktigt att disku- tera svuxa utifrån inkomstprövning i stället för att helt ta bort det. Då hade vi kanske sluppit de problem som vi kan se i dag och som framför allt drabbar kvinnor- na.
Med arbetslöshet får vi också utanförskap, männi- skor som inte känner sig delaktiga i samhället därför att de inte behövs. Det är en farlig situation. Det tvåtredjedelssamhälle som vi går emot kommer att skapa en ickelojalitet med samhället. Om man inte känner samhörighet, om man inte känner att man behövs, då har man inte heller någon anledning att ställa upp. Jag ser att det ökande våldet i samhället i dag har ett samband med att människor känner sig utanför, känner att de inte behövs, inte hör hemma i samhället. Vi måste ta krafttag, för utanförskapet är det största samhällshot som vi står inför.
Herr talman! Det är viktiga frågor som skall disku- teras under det kommande året, en av dem är ener- gifrågan. Vi måste se till att en avveckling av kärn- kraften kommer i gång. Den svenska kärnkraften bör avvecklas - det har vi ett beslut på. Kärnkraften är både kostsam och farlig. Den är farlig för de männi- skor som arbetar i urangruvorna, den är farlig med tanke på risk för haverier och den är farlig för kom- mande generationer eftersom vi fortfarande inte har löst slutförvaringsproblemen. Det är kommande gene- rationer som skall ta ansvar för de sophögar som vi i dag skapar via våra kärnkraftverk. Därför behöver vi se till att sluta att producera detta livsfarliga avfall, lyfta blicken och börja satsa på de energikällor som är långsiktigt hållbara, sol och vind, vidta energisparan- de åtgärder och satsa på ny energiteknik. Det är fullt möjligt i dag, om bara viljan finns.
Därför, Ingvar Carlsson, är det dags att ge svar på frågorna:
Tänker ni under denna mandatperiod påbörja kärnkraftsavvecklingen?
Tänker ni nu ge industrin signaler om att det är dags att energieffektivisera?
Är ni beredda att skatteväxla för jobbens och miljöns skull?
Är ni beredda att dela på jobben - genom arbets- tidsförkortning?
Vi i Miljöpartiet de gröna är villiga att vara med och ta tuffa beslut, men det måste leda till en hållbar utveckling och en rättvis fördelning.
(Applåder)
Anf. 43 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik
Herr talman! Det är tre frågor jag vill ta upp med Miljöpartiet.
Hur kan det komma sig att Miljöpartiet i Sverige anser att vi inte bara får svårt att driva vissa frågor utan att det rent av blir mycket dåliga konsekvenser av ett medlemskap i EU? Miljöpartiets systerpartier ute i Europa inte bara säger att de vill vara medlem- mar i EU.
De säger dessutom att de vill driva ett mycket långtgående samarbete. Hur kan ni med liknande värderingar dra så totalt felaktiga slutsatser? Hur kan Marianne Samuelsson i sin kritik mot t.ex. oss social- demokrater vara så kategorisk att hon samtidigt klip- per huvudet av sina partivänner ute i Europa. Jag skulle känna mig litet obehagligt berörd om jag hade gjort så mot mina patikamrater.
Det andra som jag tycker är märkligt är att Mari- anne Samuelsson frågar vilka direktiv som regeringen har gett till Anita Gradin när det gäller kärnvapen- provsprängningarna. Marianne Samuelsson och andra från nej-sidan var ute i valrörelsen och sade: Tro inte ett ögonblick att man har något inflytande över kommissionärerna. De är helt bundna och har inte någon anknytning till detta.
Det var ett helt riktigt påpekande. Men nu plötsligt skulle vi ge direktiv till Anita Gradin om hur hon skall agera. Det måste ju vara något samband mellan det som ni säger ute i landet under en valrörelse och det som ni säger här i riksdagen.
Den tredje frågan måste vi ändå klara ut nu, en gång för alla. Miljöpartiet vill underkänna - det har ni gjort i valrörelsen och det vill ni göra genom en folk- omröstning - den folkomröstning om EU- medlemskap som vi hade för mindre än ett år sedan, då 83 % av svenska folket deltog. Samtidigt vill Mil- jöpartiet inom en relativt nära tid anordna tre nya folkomröstningar. Jag måste säga att detta är att driva med svenska folket. Det är att taktisera sönder svensk demokrati. Jag menar att Miljöpartiet här ger sig in på en väldigt farlig väg om man med ett viktigt demo- kratiskt instrument skall göra detta till en ren taktik- fråga.
Anf. 44 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik
Herr talman! När det gäller folkomröstningen tyd- liggjorde jag i mitt anförande att vi inte ville ha en ny folkomröstning om det som svenska folket har röstat om, utan om det som kommer. Vi har inte sagt att det skall hållas tre nya folkomröstningar, utan vi hoppas att EMU och regeringsförhandlingarna kan föras ihop. Det skulle underlätta.
Jag vill tacka för att statsministern bekräftade att vi hade rätt om kommissionen. Under valrörelsen sade han att vi hade fel om att det inte var något sam- band mellan regeringarna och kommissionen, utan att det var en röst via kommissionen.
Angående Miljöpartiet de gröna i EU-parlamentet råder det delade meningar om ifall man är för det nya EU, alltså unionen. Däremot var man positiv till EG- samarbetet. Det internationella samarbetet är viktigt för hela den gröna gruppen. Men vi tycker också att det är viktigt att vi har rätten att gå före och ställa hårdare miljökrav. Vi vill värna den internationella solidariteten genom samarbete med hela världen, bl.a. via FN.
Anf. 45 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik
Herr talman! Därmed är det fastslaget i riksdagens protokoll att Miljöpartiet accepterar folkomröstning- ens resultat och att det svenska medlemskapet ligger fast. Så lät det inte i valrörelsen. Jag kan försäkra att om de 17 % som röstade på Miljöpartiet hade haft detta klart för sig, hade den röstsiffran blivit betydligt lägre. Men den skadan är skedd. Nu vet vi i fortsätt- ningen att medlemskapet ligger fast. Miljöpartiet accepterar detta. Skall det hållas folkomröstningar, skall det vara om något annat än medlemskapet.
Sedan var det litet för grovt, Marianne Samuels- son, att påstå att jag skulle ha sagt att det gick att påverka kommissionärerna eller någon annan social- demokrat. Vi kan EU-frågan. Vi påstår inte sådana grova felaktigheter. Vi sade att det är en fördel att kunna ha en kommissionär för ett land där. När det gäller indirekt inflytande har vi aldrig sagt att vi kan ge några som helst direktiv på den punkten.
Mitt konstaterande kvarstår. Det är något märkligt med en rörelse som kan dra så olika slutsatser i Sveri- ge om vad som är bra med Europasamverkan och som kan dra så kapitalt olika slutsatser i ett annat land. Då är det något fel på konsistensen.
Anf. 46 ALF SVENSSON (kds)
Herr talman! Jag kan förstå att det inte är populärt att komma med den första meningen som jag har i mitt anförande, men jag kan inte låta bli.
Jag tycker att det känns som att det går ett stråk av självupptagenhet över Sverige för närvarande. Vi svenskar får se upp så att vi inte inbillar oss att vi vet och kan allting bäst och därför inte skall beblanda oss med andra. Jag tror att vi får se upp så att vi inte re- ducerar oss själva till en dimension, nationens.
Jag säger detta därför att jag känner rädsla för att vi skall isolera oss från de kontakter och den gemen- skap som är en av de viktigaste förutsättningarna för att vi skall rädda framtiden åt våra barn och barnbarn. Vi vet allihop att samarbete och internationell gemen- skap inte är liktydigt med EU, men nog ryms det åtskilligt i EU-debatten som har släktskap med de stämningar som är koncentrerade på vad som är bäst för en själv, de stämningar som leder till att allt fler knyter näven för att säkra det egna och inte bli av med något till nästan.
Om Sveriges regering för 25 år sedan ens talade om att minska biståndet till tredje världen hade väl i det närmaste ett uppror utbrutit. I dag urholkas bi- ståndet under minimala protester.
En afrikan mördas för sin hudfärg. Sverige noterar förstrött ännu ett våldsdåd, kremerar afrikanen och skickar tillbaka honom i pappkartong. Flyktingar drivs från sina bostäder. Sverige reagerar med en gäspning.
När begrepp som "de andra" får fotfäste blir det ofattbara möjligt, skriver författarinnan Slavenka Drakulic i boken Balkanexpress, inte i ett mytiskt land utan för vanliga stadsbor.
Herr talman! Det är då svenska elever börjar att bära hakkors på sina skolkläder. Det är då det bildas jordmån för rasism.
I en alltmer internationaliserad värld och i takt med att vi blir alltmer beroende av varandra verkar det ju faktiskt som att vi blir allt mindre benägna att bry oss om, visa solidaritet och ta gemensamt ansvar.
Herr talman! Det är alldeles tydligt att valet till Europaparlamentet av många uppfattades som att vi politiker försökte att fösa människor som valboskap in i ja- eller nej-fållan. Jag beklagar livligt att vi inte fick en konstruktiv debatt om Sveriges ansvar inför en europeisk framtid. Jag tycker visst att det finns an- ledning att vara självkritisk, och detta i flera avseen- den, men det finns också all anledning att inte vara fegt undfallande.
Vi hade en folkomröstning 1994. 83 % av väljarna deltog i den. Vi vet resultatet av folkomröstningen. Informationen om årets val till Europaparlamentet har karakteriserats som bristfällig, och det må vara sant. Men kvantitetsmässigt kan knappast någon ärligt klaga. Och i en demokrati har vi alla faktiskt ett visst ansvar för att inhämta kunskap.
Herr talman! Det är sällan protesterna som för framåt, det är alternativen, att visa nya möjligheter som förändrar den politiska färdriktningen. Jag tror att en förklaring till att så många sätter klackarna i backen är att vi har uppfostrat varandra till att bli experter på att formulera krav- och rättighetskatalo- ger. Med staten som pappa och kommunen som mamma förväntar vi oss att bli omhändertagna från vaggan till graven. Och nu plötsligt tvingar verklighe- ten oss att stå på egna ben, att fatta egna beslut, och det är krävande. Då faller man ibland, och då är det inte så konstigt om många längtar tillbaka till statens trygga famn.
I de forna kommunistiska staterna är demokratins värsta fiende de 40 år av indoktrinering som berövat människor initiativkraften, som skapat föreställningen att det är staten som bestämmer och lägger allt till rätta.
Vi kristdemokrater vill å andra sidan inte ha ett samhälle som enbart bäddar för marknadskrafter, en stat som enbart skapar förutsättningar och inte tar ansvar för sina medborgare. Stat och kommun måste kunna garantera t.ex. vården. Vi skall akta oss för ett samhällssystem där de rika blir rikare på de allt fatti- gare bekostnad. Det gäller att hitta balansen.
Vi kristdemokrater är helt övertygade om att det går att kombinera en ansvarsfull stat med skapande av möjligheter för medborgarna att fatta egna beslut, att ta egna initiativ. Vi tror att detta är det bästa alternati- vet till den rent ut sagt förödande tillbaka-till- folkhemmet-romantik som nu råder.
Herr talman! Jag har tidigare sagt att Frankrikes president varit lomhörd för omvärldens protester mot provsprängningarna. Jag hade fel. Han verkar sten- döv.
När det kalla kriget äntligen förpassats till histo- rieböckerna drar sig inte Jacques Chirac för att upp- amma de stämningar som skapar motsättningar och förakt. Vi kan omöjligt tycka något annat än att Jacques Chirac kränkt vår förhoppning om en trygga- re framtid och berövat oss visionen att vi är på väg mot en fredligare värld.
Men jag begriper inte att de som ivrigt och med rätta protesterar mot de vansinniga kärnvapenproven samtidigt undviker att engagera sig i att läka såren efter kommunismen i öst. Chirac skall kritiseras. Men Europas säkerhetspolitik fordrar att Väst- och Östeu- ropa möts i demokratiska värderingar, tvinnas sam- man i den människosyn som kommunismen förtram- pat, men som demokratin inte klarar sig utan.
Säkerhetspolitik innebär för många enbart militära insatser, det vet vi. Men vi hoppar på ett ben in i framtiden om vi inte också ser de etiska, de marknad- sekonomiska och ekologiska satsningarna i Öst- och Centraleuropa som i högsta grad säkerhetspolitiska.
Europa måste få börja andas med båda lungorna. De som pläderar för framtida fred och frihet men som står främmande för de forna öststaternas strävanden att bli medlemmar i den europeiska unionen har ringa, om någon, trovärdighet. Freden och friheten vinner vi bara om vi arbetar tillsammans.
Det är också tillsammans vi har en chans att rädda vår fysiska och vår andliga miljö. Det är när vi driver EU till en radikal miljölagstiftning som vi når fram- gång. Det är när alla Östersjöstater tar miljöansvar som morgondagen ljusnar. Det är när vi i massmedi- eåldern och i datateknikens tidevarv skaffar fram gemensamma direktiv som vi kan få stopp på sprid- ningen av barnpornografi. Nationalistisk miljöpolitik är ingen verkningsfull miljöpolitik.
Jag vet att Marianne Samuelsson har förbrukat sin talartid, men hon får faktiskt skylla sig själv om hon inte sparar litet tid till slutet av debatten. Ni i Miljö- partiet är oerhört starkt medvetna i ert krav på att Sverige skall lämna EU. I stället för EU vill ni ha FN som organisation när det gäller att skapa de gemen- samma och nödvändiga miljöpolitiska förutsättning- arna.
Det som har sagts här tidigare i dag av Lars Lei- jonborg och av statsministern är helt riktigt, nämligen att vad ett land gör må vara intressant i sig och att ett land kan gå några steg före. Men vi vet ju att det handlar om att få Europas alla länder med på vagnen som går mot en säkrare, tryggare och renare miljö.
Miljöpartiet säger nej till den vagnen och säger i stället ja till FN. Vi som har haft något med FN att göra är måna om att FN skall finnas, bli starkare, vidareutvecklas och avbyråkratiseras. Men vi inbillar oss inte att FN - alla dessa hundratals stater av vilka 15 är EU-stater - skulle kunna spela en roll när det gäller att göra den internationella gemensamma insats som är livsnödvändig för vår framtid.
Miljöpartisterna har i den här frågan svikit och lu- rat sig själva, eller vem de nu har lurat. Det är alldeles klart att om man går omkring och tror att FN skall bli den stora miljöorganisationen, då får man vänta så länge så att miljön långt dessförinnan kommer att ha drabbats ytterligare.
Herr talman! Det har nu gått 365 dagar sedan det stolta beskedet gavs att ingen ungdom skulle behöva gå utan arbete i mer än 100 dagar. Nu kastar regering- en över ansvaret på kommunerna samtidigt som kommunerna plockas på miljard efter miljard.
Ersättningen som kommunerna skall erbjuda de unga är såvitt jag har förstått bara en spottstyver - en spottstyver! Hur kunde då socialdemokraterna orda om pigor och drängar under valrörelsen 1994? Det var tydligen bara simpel valrörelsepropaganda de hängav sig åt. Det värsta med detta är att ni socialde- mokrater därmed har vingklippt er själva. Nu vågar ni inte tillstå det vi alla så väl vet, att det är även inom tjänstesektorn vi skall få fram nya jobb.
Socialdemokraterna har något slags fobi mot hemmiljön, och det verkar vara ett unikt svenskt so- cialdemokratiskt komplex. Socialdemokraterna i t.ex. Danmark och England har ju inte alls denna fobi eller detta komplex. Regeringsförklaringen tar upp det allt ökande våldet och otryggheten, och fattas bara annat. Men fortfarande vägrar den socialdemokratiska rege- ringen att se att en god familjepolitik är en förutsätt- ning för det trygga samhället.
Herr talman! Jag har all respekt för socialdemo- kraternas slogan Sätt Europa i arbete. Men använd inte kontinentens bekymmer för att vända uppmärk- samheten från era egna inhemska misslyckanden! Sätt arbetsmarknadsministern och näringsministern i arbe- te nu, Ingvar Carlsson, inte utifrån föreställningen att politiker skapar nya jobb utan genom att verkligen skapa bättre förutsättningar för företag och företagare.
Undan för undan håller regeringen tydligen på att återställa återställarna. När arbetsrättsfrågorna är på tal sysslar regeringen numera med dubbla saltomorta- ler. Ta er ur vanföreställningen att alla vi som vill förändra en del av arbetsrättslagstiftningen skulle vilja göra detta för att försämra för arbetstagarna. Det är fel. Vi vill däremot se till att arbetsrätten inte fryser ute de arbetslösa. Det är det det handlar om.
Jag tror att människor mycket väl begriper att den offentliga sektorn inte kan svälla hur mycket som helst, och att det måste existera en balans mellan näringsliv och företagsamhet å den ena sidan och offentlig sektor å den andra sidan.
Men folk kan inte förstå och acceptera att männi- skor friställs från sina arbeten inom vård och omsorg där de bevisligen behövs, för att i stället uppbära arbetslöshetsunderstöd och ingenting uträtta.
Jag kan inte tänka mig något annat än att det går att hitta en formel som kommer åt detta misshushål- lande med angelägna vårdinsatser. I en tid då jäm- ställdheten borde öka är det dessutom orimligt att försämra för kvinnorna på arbetsmarknaden.
Herr talman! Det finns en gräns bortom vilken god vård inte längre går att upprätthålla. Jag menar att den gränsen snart är nådd. På en del håll är den redan nådd.
Men som jag tidigare har sagt hjälper det ju inte att bara protestera - man måste också peka på alter- nativ. Som vi har hört flera gånger under dagens de- batt väljer socialdemokraterna att med Centern som alibi sänka matmomsen och samtidigt beröva lands- ting och kommuner resurser till vård. Vi kristdemo- krater anser att detta är ett fatalt misstag. Man kan aldrig rättfärdiga försämrad vård och omsorg med billigare mat.
Nej, vi kristdemokrater är fullkomligt övertygade om att de ca 8 miljarder, som matmomssänkningen kostar, hade behövts för att göra stor nytta i vårdsek- torn.
Herr talman! En cancerpatient skall inte behöva vänta på behandling. Det är ointressant för patienten om det går att rationalisera ytterligare eller ej. Det intressanta är att hon eller han får bästa tänkbara vård. Den politiker som talar om möjligheten att rationali- sera men i praktiken visar att rationaliserandet går ut över patienten har ju misslyckats. Den åldriga har rätt till en pratstund med personalen, och personalen har rätt till en stressfri arbetsmiljö.
Herr talman! Vi kan möta framtiden med gårda- gens sociala ingenjörskonst, men jag tror att vi begår ett fatalt misstag om vi försöker oss på det. Kollekti- vismens tid är förbi. Låt äntligen föräldrar ta ansvar och få känna sig respekterade och betrodda när det gäller val av barnomsorg och när det gäller friskolor, annars stannar stycket i regeringsförklaringen om att människor skall få "större makt över sina egna liv" vid tomt prat.
Den som har följt regeringens turer i friskolede- batten kan omöjligt annat än häpna. 1995 försöker Sveriges regering dribbla med Europarådets konven- tion om föräldrarätt. Det är inte enbart upprörande utan också tragiskt.
Vi har hört hur Socialdemokraterna påstått att friskolorna skapar segregation, men det är ju inte sant. Det är ren verklighetsförfalskning. Det är ju i stället så att friskolor erbjuder ett bra socialt klimat, att barn från skilda miljöer och språkgrupper lär känna var- andra och tycka om varandra. Mobbning förekommer sällan i friskolorna, och elever, föräldrar och lärare är nöjda. Kom loss, socialdemokratiska regeringen, från föråldrade doktriner. Tro inte att vanliga föräldrar är oförmögna att välja och att de vill vara marionetter åt staten. Skoldemokratin måste faktiskt omfatta föräld- rarna och deras rätt att välja.
Herr talman! Enligt en rapport från Socialstyrelsen går ca 10 miljarder till socialbidrag åt svenskar och invandrare. Det kan inte vara rimligt att så stora summor betalas ut utan att det leder till att arbets- uppgifter blir utförda. Såväl arbetsgivar- som arbets- tagarorganisationer måste vara oroade av att det växer fram en grupp människor, i synnerhet ungdomar, som passiviseras och nödgas leva på frukterna av andras produktiva arbete. Dessutom finns det ju bland flyk- tingar och invandrare många kompetenta yrkeskvin- nor och yrkesmän som aldrig får chansen att visa vad de duger till. Detta är katastrofalt i ett läge där vi behöver all yrkeskunskap och kreativitet som står att uppbringa. Regeringen bör därför snarast inleda för- handlingar med arbetsmarknadens parter om att införa och finansiera ett större antal rekryteringsplatser med socialbidragsmedel. Offentliga och privata arbetsgiva- re kunde sedan erbjudas att beställa sådana rekryte- ringsplatser, och den person som nekar en rekryte- ringsplats - givetvis efter samråd om lämpligt yr- kesområde osv. - borde få socialbidraget kraftigt reducerat.
Herr talman! Låt oss nu göra allt som står i vår makt för att röja undan skiljelinjer och murar mellan människor. Det är i ett samhälle där alla behövs och är välkomna som trygghet skapas, inte i en tillvaro uppdelad i vi och de andra. Sverige skall vara sam- förståndets land. Så avslutar statsministern sin rege- ringsförklaring. Det har alltid varit kristdemokraters strävan att söka samhällsgemenskap och att ge sig i kast med morgondagens utmaningar utifrån en sam- manhållande etik och människosyn.
(Applåder)
Anf. 47 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)
Herr talman! Det är intressant att höra angreppen på det socialdemokratiska partiet från såväl högern som från Vänsterpartiet och med den emfas som de framförs.
Moderaterna vill öka inkomstklyftorna, försämra arbetsrätten och rasera välfärden. Så sent som för några månader sedan skåpade de ut den ekonomiska politiken och konvergensprogrammet. Vår politik kallades för återställarpolitik.
Vänsterpartiet ägnar sig åt nostalgiska resor till det socialdemokratiska Sverige där den ena reformen kunde avlösa den andra, inte till de gamla kommunis- tiska föredömena utan det Sverige där Sträng med fast hand höll i penningpåsen. Det var före Bohman, Mundebo och Wibble. Nu måste vi städa, men det har Vänsterpartiet inte förstått. Gudrun Schyman förstår inte att välfärd på lån leder till ofärd.
Moderaterna och Vänsterpartiet för medborgarna bakom ljuset med sina enkla strömlinjeformade lös- ningar - lösningar som hör gårdagen till.
I dag måste vi ha förmåga att ompröva och hitta stabila välfärdslösningar som klarar omvärldens och marknadens hårda tryck. Förutsättningen för att kunna föra en meningsfull framtidsdebatt är att vi själva kan styra utvecklingen. Det är bakgrunden till den kärva politik som vi genomfört. Nu har vi facit. Ekonomin återhämtar sig. Vi har lyckats åstadkomma en situa- tion där vi kan ägna oss åt annat än enbart krisbe- kämpning. Vi har lyckats skapa en konstruktiv och stabil grund för fortsatta diskussioner om hur Sverige skall kunna utvecklas som nation, hur vi skall kunna upprätthålla och skapa hållbar tillväxt och arbete, hur vi skall kunna trygga välfärden och rädda miljön, hur vi skall kunna ge de människor som i dag lever på marginalen ett rikare liv och en tro på framtiden.
Det vore intressant att föra diskussionen även med Vänsterpartiet och Moderaterna i dessa frågor, men eftersom de uppträder som två ytterlighetspartier i marginalen är det inte möjligt. Båda har de i dag varit två typiska nostalgipartier.
För drygt två veckor sedan genomfördes det första Europavalet i Sverige. Det gällde att utse 22 represen- tanter av 626 parlamentariker. Det handlade om vilka sakfrågor som skulle drivas i parlamentet. Väljarnas engagemang och det låga valdeltagandet stämmer naturligtvis till eftertanke. Här har vi politiker till- sammans ett ansvar. På den korta tiden efter folkom- röstningen med mindre resurser än vanligt klarade vi inte att i tillräckligt hög grad föra diskussionen om de konkreta sakfrågorna. Fortfarande domineras debatten i alltför stor utsträckning av ja eller nej till EU, alltså den fråga där det svenska folket redan gjort sitt val. Människors misstro och ointresse manifesterades genom att många valde att avstå från att rösta. Särskilt viktigt är det för dem som sätter stor tilltro till den nya demokratiska dimensionen, som öppnats genom EU-medlemskapet, att vi för in sakfrågorna i debatten och sätter in dem i sitt sammanhang. Vi måste få i gång en mer livfull dialog och en debatt om hur EU- medlemskapet skall kunna användas för att bekämpa arbetslösheten, utveckla välfärden och lösa mil- jöproblemen.
EU-tanken innehåller visioner som delas av många, men visionerna måste kompletteras med var- dagsnära politik för att få giltighet. Det handlar alltså inte längre om ett ja eller nej till EU, och efter debat- ten här i dag inte heller för Miljöpartiets del. Det är viktigt att alla respekterar folkomröstningens resultat, även den som är kritisk till EU.
Nu gäller det hur medlemskapet skall användas. Såväl de skeptiska som de mer positiva till EU har mycket att bidra med i den debatten. Kan vi skapa en bred nationell samling kring viktiga svenska krav, kommer vi naturligtvis att stå starkare när vi för fram dem i EU. För oss socialdemokrater är det viktigt att vara pådrivande och mycket aktiva för länderna i Central- och Östeuropa för att de skall kunna bli medlemmar, även om Miljöpartiet inte visar någon entusiasm.
För oss socialdemokrater är det viktigt att arbeta för en sysselsättningsunion i Europa även om Väns- terpartiet och Moderaterna röstar emot detta.
För oss socialdemokrater är det viktigt att vara pådrivande i jämställdhetsarbetet, även om Modera- terna - märkligt nog - tycker att det är en obetydlig fråga.
För oss socialdemokrater är det viktigt att fördjupa miljösamarbetet och intensifiera arbetet för fred och gemensam säkerhet. Vi fortsätter att protestera mot kärnvapenprov, även som medlemmar i EU. Ett totalt förbud mot kärnvapenprov är inom räckhåll nästa år.
Vi deltar nu på samma villkor som övriga EU- länder på den gemensamma marknaden, och vi hävdar oss mycket väl. Svensk ekonomi är åter på väg åt rätt håll. Det kan vi se i siffror, svart på vitt. Ännu vikti- gare är kanske att omvärldens omdöme om svensk ekonomi har svängt kraftigt.
När Göran Persson besökte sina EU-kolleger i Bryssel för att ta del av ministerrådets bedömning av den svenska ekonomiska utvecklingen och konver- gensprogrammet fick han idel beröm. De fastslog att programmet var imponerande och trovärdigt och att det kommer att leda till sänkta räntor. Detta om något är ett tecken på att Sverige återfått internationellt förtroende och aktning.
Den positiva bilden kan kompletteras med just sjunkande ränta och stärkt krona. Ökningen av in- dustriproduktionen ligger i topp jämfört med övriga länder i EU. Industriinvesteringarna är rekordhöga. Den privata konsumtionen stiger nu äntligen, och det går fortsatt uppåt för utrikeshandeln. Detta leder till att arbetslösheten fortsätter att pressas ner tiondel för tiondel.
Det senaste året har sysselsättningen ökat med närmare 100 000 personer. Det är en betydande ök- ning som skall jämföras med de 500 000 förlorade jobben under de borgerliga åren. Men självfallet är vi inte nöjda med detta. Vi kommer att fortsätta och pressa arbetslösheten tiondel för tiondel.
Den sjunkande räntan syns och känns också direkt i plånboken. En procents lägre ränta innebär 3 500 kr per år efter skatt för den som har ett bostadslån på 500 000 kr. Den låga inflationen innebär att löneök- ningarna inte förvandlas till luft i lönekuverten.
Detta kan och skall vi glädjas åt, men det innebär inte - som jag har sagt tidigare till Lars Leijonborg - att vi kan blåsa faran över. Det skulle vara ett stort misstag. Vi är fortfarande sårbara, och vi kan inte vara nöjda när flera hundra tusen människor saknar jobb.
Nu gäller det att ta till vara de positiva tecknen - samtidigt som vi beslutsamt med fast hand håller i utgifterna och ser till att de förblir under kontroll. Därigenom kan vi åstadkomma uthållig tillväxt och fler jobb.
Herr talman! Med fast mark under fötterna kan vi nu ta nästa steg, höja ambitionsnivån och börja utfor- ma en långsiktig politik för tillväxt, arbete och välfärd - en politik som förenar effektivitet och rättvisa, sti- mulerar en ökad sysselsättning och som bidrar till en bättre miljö. Vi socialdemokrater ställer mycket höga krav på en sådan tillväxtpolitik. Tillväxt kräver sunda statsfinanser och stabila spelregler.
Den svenska arbetsmarknadspolitiken skall ut- vecklas, och kampen mot arbetslösheten skall ges lika stor tyngd i det europeiska samarbetet som ambitio- nerna på det monetära området. Ökad tillväxt kräver en aktiv näringspolitik, förstärkt infrastruktur och användning av IT samt större miljöhänsyn. Männi- skan och naturen måste sättas i centrum.
Det är inte genom rovdrift och miljöförstöring vi kan höja livskvaliteten. Det kan inte ske genom ökade löneskillnader och vidgade klassklyftor. Det kan inte ske med sämre vård och omsorg. Vi kan inte uppnå bra resultat med mindre utan med ökade insatser för jämställdhet mellan män och kvinnor. Det är i otrygg- het och arbetslöshet som rasism, våld och mörka krafter kan få fäste.
Det handlar om att låta varje människa växa och få ta ansvar och förkovra sig. Trygga människor kan bidra positivt till samhällsbygget medan otrygga och nedtryckta människor försvagar vår gemensamma kraft. Skaparkraft hämtas inte ur rädsla och ångest utan frigörs ur människan när hon känner trygghet, får ta ansvar och visas förtroende. Därför är en väl funge- rande skola och en gemensam sektor med möjlighet till livslångt lärande centrala inslag i en framtida so- cialdemokratisk tillväxtpolitik. Jag kan försäkra Alf Svensson att för mig är detta hjärtefrågor med hänsyn inte minst till vad jag själv har upplevt. En väl funge- rande gemensam sektor kan faktiskt medverka till detta. Vi måste dock betala för den.
Det gäller också att skapa en miljö där fler företag kan växa fram. Här spelar den nya informationstekno- login en central roll som genombrottsteknologi. Den arbetsrättsliga lagstiftningen skall ge löntagarna ett fullgott skydd men inte utgöra hinder för en expande- rande företagsamhet. Det handlar om att utveckla en modern och framtidsinriktad företagarpolitik.
Herr talman! Det senaste året har ett nytt politiskt landskap formats. Blockpolitiken är historia, tror jag. Den är åtminstone tillfälligt upphävd. Jag tittar på Olof Johansson men jag får ingen kontakt just nu. Krisen är inte övervunnen men förutsättningarna är i dag goda att bygga ett starkare Sverige. Sverige är i grund och botten ett rikt land. Det är faktiskt på oss själva det hänger att visa att vi har viljan och förmå- gan att forma en framtid där alla kan leva ett rikt liv.
(Applåder)
Anf. 48 LARS TOBISSON (m) replik
Herr talman! Ingvar Carlssons Europapolitik be- står av två delar - dels en isande tystnad i de frågor som dominerar den politiska debatten i Europa, dels ett projekt om en sysselsättningsunion som i bästa fall är en papperstiger och i värsta fall export av miss- lyckad AMS-politik.
Ingvar Carlsson måste vara medveten om att hans tystnad i centrala frågor är en huvudorsak till det låga valdeltagandet och hans eget partis katastrofresultat. Som ledare för ett kluvet parti har Ingvar Carlsson valt att sudda ut sin egen Europavänliga profil för att hålla samman den splittrade rörelsen. Men nej- sägarna har inte tvekat att visa sin uppfattning. Resul- tatet har blivit att socialdemokraterna i EU-debatten låter sig domineras av vänstern och EU-motståndarna medan EU-anhängarna tiger still.
Var står egentligen ni socialdemokrater i de vikti- ga framtidsfrågorna? Vill ni att Sverige skall delta i valutasamarbetet? Vill ni vara med och utveckla ett utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete?
Ingvar Carlssons svar är att han vill ha en syssel- sättningsunion och ett särskilt sysselsättningspolitiskt avsnitt i grundtraktaten, men det duger inte. Det är ett försök att på europeisk nivå bekämpa arbetslöshet med ord. Men vackra ord har aldrig skapat nya jobb. Riktiga jobb skapas i levande och friska företag som har rimliga och förutsägbara förutsättningar att verka.
Vid toppmötet i Essen i december förra året fatta- des beslut om fem rekommendationer för att skapa flera jobb. Vår regering har låtit meddela att beträf- fande sänkta löneskatter och uppmjukad arbetsrätt - som ingår bland de fem punkterna - har man en annan uppfattning. Ändå var Ingvar Carlsson i Cannes i somras med om att besluta att medlemsländerna på basis av de fem Essenpunkterna skall utarbeta natio- nella sysselsättningsprogram som sedan skall sam- manställas vid nästa toppmöte. Detta nationella pro- gram skulle redovisas i början av oktober. Var finns det? Vi har ingenting sett. Kommer Sveriges regering att ställa sig helt vid sidan av när det gäller samord- nade konkreta åtgärder i Europa för nya, riktiga jobb?
Vi moderater har förklarat oss intresserade av att delta i utarbetandet av detta nationella sysselsätt- ningsprogram. Vi arbetar för ett svenskt deltagande i valutasamarbetet. Vi vill vara med och utforma en ny freds- och säkerhetsordning för Europa.
Men vi står också för en nationell försvarspolitik som skapar förutsättningar för svensk alliansfrihet. Regeringen, som för en försvarspolitik som gör alli- ansfrihet omöjlig, har all anledning att forma en klar ståndpunkt om den gemensamma utrikes- och säker- hetspolitiken. Det har inte regeringen i dag.
Socialdemokraterna kan inte fortsätta att föra fram dubbla eller tomma budskap i centrala Europapolitis- ka frågor. Ni måste bestämma er. Vill man konstruk- tivt delta i samarbetet, måste man ha en linje. Tystnad lämnar spelrum åt dem som vill att Sverige skall iso- lera sig, att vi skall lämna det europeiska samarbetet.
Av tidigare debattinlägg i dag att döma är Ingvar Carlsson en flitig tidningsläsare. Han kan inte ha undgått rubriken på första sidan i Dagens Nyheter: "Carlsson höll tyst om EMU." Ingvar Carlsson kan väl inte fortsätta att sitta tyst?
(Applåder)
Anf. 49 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)
Herr talman! Jag behövde inte beröra den frågan i går, därför att jag gav klart besked om EMU i valrö- relsen. Jag anser att det skulle vara oansvarigt av mig som statsminister att låsa upp Sverige vare sig för eller emot ett medlemskap. Vi skall diskutera frågan och ha ett ordentligt underlag, och då är det dags för beslut.
Det är väl att ge mig litet för stora ära, Lars Tobis- son, att säga att detta att jag skulle ha varit tyst om EU-frågorna i valrörelsen gjorde att hälften av Mode- raternas väljare stannade hemma. Kan det inte bero på Moderaterna själva? Är det också mitt fel att en fjär- dedel av Moderaternas väljare är mot EU i dag? Tänk om det funnes litet självkritik hos Moderaterna!
Här har Lars Tobisson nu sagt att vi inte har någon Europapolitik. Men var är Moderaternas Europapoli- tik? Vad står ni för? Ni vill inte driva jämställdhets- frågorna. Ni vill inte driva sysselsättningsfrågorna. Ni vill inte driva miljöfrågorna.
Där har vi klara, konkreta punkter, och jag driver dem. Jag driver sysselsättningsunionen, därför att det är bra att få in det i stadgan i EU. Jag driver konkret att vi skall ha efterfrågestimulerande åtgärder i nästa lågkonjunktur. Jag driver konkret att vi skall ha stora investeringsprogram. Men det är politiska beslut. Det tror inte Lars Tobisson och Moderaterna på. Ni tror att marknaden skall sköta det här. Sänk skatterna för de bäst ställda i Europa så löser sig resten - det var den katastrofala nyliberala politik som ni förde i Sve- rige. Det är ingen politik alls, Lars Tobisson.
(Applåder)
Anf. 50 LARS TOBISSON (m) replik
Herr talman! Var vi står i de centrala Europapoli- tiska frågorna har jag redovisat, men det är där ni flyr undan till andra frågor, som över huvud taget inte debatteras ute i Europa.
Ingvar Carlssons tystnad gäller inte bara Europa. Han stoltserar med, som han säger, framgångar på ekonomins område - framgångar som grundlades under den borgerliga regeringstiden. Men han talar tyst om regeringens misslyckande i kampen mot ar- betslösheten. Totalt är 12 % av arbetskraften utan arbete på den öppna marknaden. Det är inemot en halv miljon människor. Ändå har jag inte räknat för- tidspensionärer och flyktingar. Det är ett gigantiskt slöseri med mänskliga resurser, som kommer att stå oss alla dyrt och som framför allt är ett lidande för dem som är arbetslösa.
Uppgivenheten på regeringssidan är stor. Så sent som i går varnade Finansdepartementets prognosma- kare att sysselsättningen utvecklas sämre än väntat. Detta skall ses mot bakgrund av att Socialdemokra- terna i valrörelsen lovade att arbetslösheten snabbt skulle föras ned under 5 %, bara de fick chansen att sätta in sina beprövade medel. Men de fungerar inte längre. Det finns en gräns för hur långt man kan gå med AMS-politik, i synnerhet som allt fler betvivlar att den får de goda verkningar som tidigare sagts.
Vi moderater anser att det för nya, riktiga jobb krävs ett bättre näringsklimat, så att enskilda företag, inte minst de små företagen, får bättre förutsättningar att växa. Det är vi inte ensamma om.
De europeiska finansministrar som hade att bedö- ma Sveriges konvergensprogram varnade för skatte- höjningar. Det är en befogad varning. Trots att även socialdemokrater nu säger att de nya jobben skall komma i den enskilda sektorn, har de höjt skatterna på företagande och kapitalbildning med tiotals miljar- der. Det kan inte annat än slå ut jobb och stoppa till- komsten av nya.
Ingvar Carlsson har också anledning att ta fasta på slutsatserna i OECD:s färska Sverigerapport. Enligt OECD-ekonomerna förutsätter ökad tillväxt att de offentliga utgifterna minskar och skatterna sänks. De menar att produktiviteten i den offentliga tjänstesek- torn måste höjas genom avregleringar, privatiseringar och öppnande för privata alternativ, särskilt inom omsorg, vård och utbildning. För att lönebildningen skall bli förenlig med låg inflation måste reglerna för arbetslöshetsförsäkring, AMS-åtgärder och anställ- ningstrygghet omprövas.
Dessa och andra rekommendationer bildar en ut- märkt grund för höstens sysselsättningsprogram - vad det nu är; det har vi inte fått svar på - i tillväxtpro- positionen. Är Ingvar Carlsson beredd att anamma dem? Är han klar över, att om han lägger de goda råden åt sidan skadas trovärdigheten kring Sveriges beslutsamhet att sanera ekonomin?
Samma risk för trovärdigheten föreligger inför ställningstagandet i energifrågan. Om regeringen, i strid med utgången av folkomröstningen, avvecklar kärnkraft innan det är ekonomiskt och säkerhetsmäs- sigt motiverat, kommer det att uppfattas som en kapi- talförstöring utan like. Direkt slår det ut jobben i den elintensiva industrin, och indirekt avhåller det från investeringar, i ett land som bär sig så huvudlöst åt. Därtill kommer kostnader för skadestånd.
Slutsatsen måste bli att Sverige inte tar nödvän- digheten att göra något åt de ekonomiska problemen och den stora arbetslösheten på allvar.
Jag talar nu inte om årtalet 2010, som uppenbart inte kan hållas. Jag avser de planer som ibland fram- skymtar om att så snart som möjligt avveckla en reak- tor för att visa sin goda vilja. Det är när det s.k. bon- deoffret görs som misstron infinner sig.
Är Ingvar Carlsson beredd att i dag deklarera att regeringen avser att följa folkomröstningens beslut att kärnkraften skall användas så länge det är ekonomiskt och säkerhetsmässigt motiverat?
Anf. 51 Statsminister INGVAR CARLSSON (s)
Herr talman! Min tid räcker inte för att jag nu skall kunna gå in på energipolitiken. Energikommis- sionens förslag kommer, och jag har redan berört frågan tidigare i dag.
Ni säger nu från Moderaterna att det skall skapas "nya, riktiga jobb". Det borde ni ha tänkt på innan ni avvecklade 500 000 jobb och tredubblade arbetslös- heten.
Om jag nu inte fattar er Europapolitik, Lars Tobis- son, och det är något fel på mig, hur kan det då kom- ma sig att hälften av era egna väljare inte fattar den och att en fjärdedel av era väljare är emot? De borde ha närmare till den moderata partiledningen. Ni kan inte skälla på oss socialdemokrater och vår EU-politik dag ut och dag in, när ni inte klarar upp den själva. Ni var väldigt skickliga att hålla uppe myten att vi var splittrade och ni var eniga, men sanningen är att ni är djupt splittrade i EU-frågan. Ni orkar inte driva sak- frågorna.
Återigen är det så, som så många gånger förr och på så många andra områden, att det krävs socialde- mokrater om det skall bli något gjort.
Till slut vill jag ta upp sysselsättningen. När pre- miärminister González sammanfattade vårt möte på Mallorca började han med att säga att det har blivit stor uppslutning bakom den svenska socialdemokra- tiska regeringens förslag när det gäller att bekämpa arbetslösheten i Europa. Det var jag ganska stolt över.
Sedan återstår min fråga från första replikskiftet: Varför är Tobisson så sur när det går bra för Sverige?
(Applåder)
Anf. 52 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Herr talman! Jag skall säga till Ingvar Carlsson att Vänsterpartiet naturligtvis inte alls är emot att vi samarbetar internationellt för att få ned arbetslöshe- ten. Det skall vi självfallet göra. Men detta står i mot- sättning till att gå in i en ekonomisk och monetär union, som över huvud taget inte har arbetslösheten på sitt program. Det är det som vi har kritiserat.
Vi är inte av princip emot momssänkningar heller, men vi är emot förslaget om man skall finansiera det med sänkt a-kassa, sänkt sjukförsäkring och halverat barnbidrag. - Så är det med den saken.
Det är inte heller så att vi hänger oss åt några nostalgiska resor, Ingvar Carlsson. Vi tittar faktiskt framåt. Det vi i dag kan se är att det på intet sätt är omodernt eller nostalgiskt att tala om rättvisa och solidaritet. Tvärtom behöver vi verkligen lyfta upp värderingsfrågorna i den politiska debatten och tala klarspråk om vad som är det önskvärda: Hur ser framtidens samhälle ut, vilka värderingar är det som skall prägla de liv som vi och våra barn skall leva? Är det egoism och roffarmentalitet, eller är det solidaritet och rättvisa?
Jag tror att vi behöver tala om de sakerna, inte minst inom arbetarrörelsen, och visa på att det min- sann inte är vare sig gammalmodigt eller nostalgiskt att hävda varje människas lika värde och att också praktisera det. Det är det vi gör. Det är långtifrån nostalgi.
Men samarbeta vill vi gärna, både i och utanför landet, både när det gäller arbetslösheten i Sverige och i Västeuropa och när det gäller jämställdhetsfrå- gorna, här i landet och i andra länder. Men socialde- mokraterna har i dag en tendens att peka på vad som händer utanför landet och på det sättet försöka komma undan de faktiska, mycket stora problem som finns inom landets gränser.
Anf. 53 Statsminister INGVAR CARLSSON (s) replik
Herr talman! I ett tidigare inlägg sade Gudrun Schyman att det är ett glapp mellan vad vi socialde- mokrater säger och vad vi gör. Nu säger hon att vi socialdemokrater och regeringen försöker komma undan det som händer inom landet. Vi har genomfört ett saneringsprogram på 120 miljarder kronor. Hur trovärdig är man då när man säger att denna regering försöker komma undan problemen? Vi kämpar varje dag för att få upp det här landet på fast mark. Men vi ser ingen motsättning mellan det och att arbeta inter- nationellt. Vårt parti har alltid trott på internationellt demokratiskt samarbete.
Gudrun Schyman berömmer sig av att se framåt. Ja, det skulle jag också göra om jag hade ett parti med en sådan historia som Gudrun Schymans. Då skulle jag försöka förtränga allt vad som har varit. Jag är glad att kunna se både bakåt och framåt.
Men vill man se framåt måste man faktiskt ha litet mer än slagord som egoism och roffarmentalitet att komma med. Det är klart att vi är emot det. Det är klart vi är för solidaritet. Men frågan är om Vänster- partiet orkar leva upp till det när det kommer till praktisk politik och orkar stå för en utvidgning av EU till de tidigare kommunistiska länderna i Östeuropa, som verkligen skulle behöva den samordningen. Det är då den politiska viljan och förmågan prövas.
Jag reagerade också mot Gudrun Schymans hån- fulla beskrivning av matmomsen. Det är faktiskt en viktig fråga för pensionärer, för löntagare med låga inkomster och för barnfamiljer. Det är obegripligt för mig att Gudrun Schyman kan beskriva det som gåsle- versocialism, med hänsyn till att Vänsterpartiet tidiga- re har drivit den saken som en stor jämlikhetsfråga. Jag höll på att säga Folkpartiet - förlåt, Folkpartiet, och förlåt, Vänsterpartiet!
(Applåder)
Anf. 54 GUDRUN SCHYMAN (v) replik
Herr talman! Enligt vad jag kan förstå är vi över- ens om att vi behöver internationellt samarbete och att det skall ske i demokratiska former. Det är också bra om man i detta internationella samarbete kan ha som grund att man skall ha respekt för varje lands själv- bestämmande. Det är vad vi har hävdat. Det är grun- dorsaken till att vi inte tycker att det är bra att ansluta sig till ett överstatligt samarbete och en ekonomisk och monetär union som försvårar det samarbete som vi behöver för att bekämpa arbetslösheten.
Ingvar Carlsson frågade när man då skall visa denna solidaritet. Jo, nu, just nu - genom att fatta kloka politiska beslut, som innebär att vi gör det möj- ligt för kommuner och landsting att bedriva den väl- färd som vi bägge två är anhängare av, som gör det möjligt för hundratusentals kvinnor att behålla sina jobb, som gör det möjligt att bygga en trygghet i var- dagen för oss som lever här i landet. Det är nu som vi kan göra detta; det gör vi genom att fatta kloka beslut nu, genom att frångå konvergensprogrammet, som låser oss vid fortsatta besparingar, fortsatta neddrag- ningar i kommuner, fortsatt arbetslöshet, fortsatt otrygghet.
Anf. 55 FÖRSTE VICE TALMANNEN
Jag får meddela att statsministern har förbrukat sin taletid, varför han inte kan replikera på Alf Svenssons nästa replik.
Anf. 56 ALF SVENSSON (kds) replik
Herr talman! Då kan jag ju säga vad jag vill!
Nej, jag skall vara lika from och snäll som vanligt, herr statsminister.
Att Socialdemokraterna har genomfört ett rejält saneringsprogram finns det ingen anledning att sticka under stol med. Det är ett faktum. Det har Socialde- mokraterna heder av. Men det man med all kraft måste stryka under är att ni före valet inte förespegla- de svenska folket att det var detta som skulle ske. Det är där det stora glappet finns.
Svenska folket kunde inte ana att arbetslöshetser- sättningen skulle ned till nuvarande nivå eller att barnbidragen skulle sänkas. Det fanns ett öppet man- dat eller vad man kallade det, men att det gömde sådana för många människor hemska saker hade man inte väntat sig - det kan jag garantera, Ingvar Carls- son.
Men för att förklara det här på ett någorlunda ut- härdligt sätt för den egna opinionen hävdar man ständigt det som sägs också i någon av de första me- ningarna i regeringsförklaringen, där det heter: "Efter tre år av vikande produktion, fallande sysselsättning och underminerade statsfinanser ---."
Ingvar Carlsson vet ju att vi inte enbart skall titta på de tre åren när vi diskuterar när Sveriges ekonomi började rutscha utför. Vi är ju innerst inne alla över- ens om att vi snarare kan tala om en period på 23 år eller liknande. Men jag förstår den här pedagogiken. Dummare än så är man inte, höll jag på att säga. För att Ingvar Carlsson skulle få någon rätsida på det faktum att han gick ifrån vad folk väntade sig av ho- nom var han tvungen att måla upp en bild av att tre år av borgerligt styre hade skapat allt elände.
Sedan ligger det naturligtvis en hel del i att ta i så mycket som Socialdemokraterna har gjort. Det hade inte varit lätt för vilken regering som helst att göra det. Hade vi gjort det hade ni jagat oss med blåslampa och kallat detta för högerpolitik och reaktionära till- tag, talat om att vi slaktade välfärden, osv.
Men det är klart att vi måste få resonera om kon- vergenskraven, som måste uppnås - att påstå något annat än att vi måste ta itu med ekonomin och uppnå konvergenskraven är ju nonsens. Men det är klart att vi kan debattera hur de skall uppnås. Medan rege- ringen arbetar för att uppnå dem kommer vissa grup- per i kläm - det är klart. Då måste vi ha rätt att reso- nera om huruvida det är rätt att de grupperna drabbas så hårt som de gör. Då måste vi få tala om exempelvis arbetslösa ungdomar.
Jag tycker inte att det är riktigt snyggt att hela ti- den dra på med "gåsleversocialism" när man talar om en matmomssänkning. Men har man 8 miljarder kan man naturligtvis använda dem mer selektivt än till att sänka matmomsen för alla. Jag har hört ledande soci- aldemokratiska företrädare ganska ofta tala om gläd- jen av att få betala skatt. Det är ju så att en del av oss inte behöver den här lägre matkostnaden. Vi är glada för den - ingen kommer att säga nej till den - men om vi ställer den mot behoven hos andra grupper, som råkar illa ut, exempelvis sjuka och vårdbehövande, finner vi naturligtvis att det finns möjligheter att an- vända de här 8 miljarderna på ett mer selektivt sätt. Jag tycker också att man har anledning att tala om utvecklingsbiståndet i det här sammanhanget. Där haltar det också litet grand.
Nu talar vi om vårt stora intresse för Europa, och det har många av oss gemensamt. Där skall vi vara med och påverka. Men när vi samtidigt drar ned på intresset - i varje fall ekonomiskt - för u-länderna haltar det här litet.
Är min taletid slut, herr talman? I så fall ber jag att få tacka för i dag.
Anf. 57 FÖRSTE VICE TALMANNEN
Nej, det är inte så. Enligt gällande bestämmelser, fastställda av talmännen, är taletiden 4 minuter per replik. Alf Svensson får återkomma med ett anförande om 1 minut och 35 sekunder.
Anf. 58 LARS TOBISSON (m)
Herr talman! Jag inledde i dag med att säga att re- geringen brister i politiskt ledarskap och att den sak- nar förmåga att ge besked i de viktiga framtidsfrågor- na. Dagens debatt bekräftar detta. Ingvar Carlsson har i dag lika litet som i regeringsförklaringen kunnat ge svar på vad regeringen vill med Sveriges deltagande i det europeiska samarbetet, på hur den svenska ar- betsmarknaden skall reformeras, på hur vi skall skapa hållbara förutsättningar för energiförsörjningen och på hur vi skall kunna upprätthålla ett nationellt försvar som inte gör alliansfriheten militärt omöjlig.
Den hänsyn regeringen tar till en alltmer högljudd vänsteropinion, såväl utanför som inom det egna partiet, har försvagat regeringsarbetet. Vårt land står inför svåra beslut om hur vi skall modernisera Sverige och om hur vi skall möta de utmaningar som följer av en globaliserad ekonomi med nya teknologier och nya förutsättningar för arbete och företagande. På de här frågorna ger regeringen inga svar. Ledarskapskrisen inom Socialdemokraterna är inte i huvudsak en fråga om personer. Den handlar i grunden om att man sak- nar en politisk vision, att man helt enkelt inte vet hur man vill möta framtiden.
Anf. 59 LARS LEIJONBORG (fp)
Herr talman! På de 36 sekunder som jag har till förfogande hinner jag bara säga det allra viktigaste.
Vi måste få fram de nya jobben. Jag unnar er att glädjas åt de fina siffrorna - ni har inte så mycket att glädja er åt - men tro inte att fortsättningen kommer av sig självt! Satsa på småföretagen! Det är enda sättet att få fram de nya jobben. Då får vi också de resurser vi behöver för att klara en bra vård och en bra skola.
Anf. 60 OLOF JOHANSSON (c)
Herr talman! När debatten går mot sitt slut får man inte utmana, men jag noterar, vilket jag har gjort tidi- gare, att det är allt fler partier i det här parlamentet som vill höja matmomsen. Det gäller i varje fall för dem som har något öra ned mot Bryssel och de riktlin- jer som där finns.
Att ta samhällsansvar är svårt, men det är nöd- vändigt. Jag tycker att den här debatten faktiskt har tydliggjort en del saker på den punkten. Vi i Social- demokraterna och Centerpartiet har fått veta att vi inte bör tala vänligt till varandra och helst inte om varand- ra. Än mindre bör väl Ingvar Carlsson och jag utbyta några vänligheter, eftersom det misstänkliggörs i den svenska debatten.
Nu är vi inte här för någon sorts egen tillfredsstäl- lelse, vare sig som personer eller som partier, utan vi har ett uppdrag från våra väljare. Det gäller att kunna forma handlingsdugliga och helst handlingskraftiga majoriteter, i synnerhet om det är krisigt i samhället. Då bör man i varje fall enligt vårt synsätt försöka att undvika konfrontation. Konfrontation och strid i poli- tiken kan ha sin tid i valrörelse och i andra samman- hang, men om man ägnar sig åt konfrontation riskerar man att inte fullfölja sina väljares uppdrag. Då klarar man inte att forma de handlingskraftiga majoriteter som krävs för att göra saker, även sådant som är im- populärt. Det kan möjligen tydliggöra partier, men det påverkar inte verkligheten.
För att politik inte bara skall vara ett spel med ut- spel krävs också att man har förmåga att ta ansvar. Vi kallar det för konstruktiv opposition. När man vet var man själv står, kan man också samarbeta med andra. Det här har vi visat även före 1991 års val, så det är egentligen inte någon ny attityd. Det vet Ingvar Carls- son och Lars Tobisson.
Gränsen går naturligtvis när man riskerar att mot- verka sina egna grundläggande värderingar. I en krissituation tvingas man ibland att göra t.o.m. det - ett tidsbegränsat undantag från de egna grundläggan- de värderingarna. Avsikten med vår sanering av svensk ekonomi är ju inte att rasera det svenska väl- färdssamhället, utan att försöka undvika att någon annan skall bestämma över det svenska folket i fram- tiden. Det handlar om att inte bli satt under förmynda- re.
När resultaten kommer måste man konstatera att det är lättare att betala när kronan stärks och räntan sänks, när statsskulden går ned 12 000-13 000 miljo- ner på en vecka - visserligen fiktivt men ändå viktigt - än att fortsätta att skära i välfärden.
Låt mig avsluta med att bara konstatera att förut- sättningar för nya jobb, en väl förankrad politik och decentralisering, vilket gäller också när man avstår från självbestämmande, och en förnyelse av energi- systemet är de stora och avgörande frågorna. Lyckas vi fullfölja saneringen av den svenska ekonomin, kan vi också bygga den svenska välfärden rättvisare och starkare i framtiden.
Anf. 61 ALF SVENSSON (kds)
Herr talman! Olof Johansson har alldeles missupp- fattat det här, om han tror att Ingvar Carlsson och han inte får tala vänligt till varandra och lyssna på varand- ra. Jag tror t.o.m., herrar Carlsson och Johansson, att en avdelning av regeringsförklaringen var tillägnad Olof Johansson, nämligen den om rosor på kinden och solsken i blick.
Men sedan har Olof Johansson fullständigt fel när han säger att allt fler vill höja matmomsen. Det har inte någon sagt, och jag har faktiskt lyssnat på alla. Däremot kan detta ställas mot vad man kan använda pengarna till i andra avseenden, exempelvis för att befria människor från lidande i vårdköer. Det är i den belysningen som man ändå bör våga fundera över om 8 miljarder inte kan användas mer selektivt.
Försök inte att tricksa med detta, Olof Johansson, samtidigt som broarna till socialdemokratin byggs!
Vad gäller skolan, som Ingvar Carlsson nämnde, vill jag säga att också jag har gått i en skola befriad från terminsavgift medan andra kunde ståta med att ha betalat sin terminsavgift, så jag vet hur det känns. Men vad jag vill ha sagt om skolan är att inte enbart byggnader, läromedel osv. är det viktiga. Det är oer- hört viktigt, men inte enbart detta. Ingvar Carlsson beskriver detta så bra där det i regeringsförklaringen heter att vi inte viker en tum när det gäller att hålla främlingskap och sådant borta. Det krävs motkrafter, och dessa tror jag mobiliseras hemmen, i familjemil- jöerna och i en etisk förankring i skolan.
Överläggningen var härmed avslutad.
3 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Propositioner
1995/96:2 till trafikutskottet
1995/96:3 till näringsutskottet
1995/96:4 till justitieutskottet
1995/96:6 till skatteutskottet
1995/96:8 till jordbruksutskottet
1995/96:10 till lagutskottet
1995/96:14 till justitieutskottet
1995/96:18 till skatteutskottet
Skrivelser
1995/96:1 till socialutskottet
1995/96:7 till skatteutskottet
1995/96:9 till justitieutskottet
1995/96:20 till näringsutskottet
Förslag
1995/96:RR4 till trafikutskottet
Redogörelse
1995/96:ER1 till utrikesutskottet
4 § Anmälan om partigruppernas företrädare i talmanskonferensen
Med stöd av 1 kap. 7 § och 7 kap. 12 § första stycket riksdagsordningen hade partigrupperna till talmannen anmält följande personer att utgöra partiernas företrädare i talmanskonferensen:
Sven Hulterström (s)
Lars Tobisson (m)
Per-Ola Eriksson (c)
Lars Leijonborg (fp)
Björn Samuelson (v)
Marianne Samuelsson (mp)
Göran Hägglund (kds)
Till suppleanter har nominerats
Ingegerd Sahlström (s)
Sonja Rembo (m)
Agne Hansson (c)
Isa Halvarsson (fp)
Eva Zetterberg (v)
Gunnar Goude (mp)
Förste vice talmannen förklarade de anmälda per- sonerna utsedda till partigruppsföreträdare och supp- leanter i talmanskonferensen för tiden till dess lagtima riksmöte skulle börja.
5 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades
1995/96:17 Ändringar i bostadsrättslagen m.m.
6 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
1995/96:1 av Eva Zetterberg (v) till finansministern om tredje världens skuldproblem
1995/96:2 av Elisa Abascal Reyes (mp) till statsmi- nistern om rasistiskt våld
1995/96:3 av Johan Lönnroth (v) till finansministern om EMU
7 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
1995/96:1 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Ylva Johansson om våldet i skolan
1995/96:2 av Carl G Nilsson (m) till jordbruksminis- tern om priset på handelsgödsel
1995/96:3 av Göthe Knutson (m) till justitieministern om skattelagstiftningen
1995/96:4 av Eva Zetterberg (v) till försvarsministern om antipersonella minor
1995/96:5 av Eva Zetterberg (v) till statsministern om tillfälliga uppehållstillstånd vid pågående samhäll- svård
1995/96:6 av Eva Zetterberg (v) till statsrådet Jan Nygren om vapenexporten
1995/96:7 av Eva Zetterberg (v) till statsrådet Jan Nygren om export av bandvagn 206 till Colombia
1995/96:8 av Dan Ericsson (kds) till miljöministern om kalkning
§ Kammaren åtskildes kl. 13.30.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 2 § anf. 41 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.