Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:20 Torsdagen den 9 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1995/96:20

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1995/96:20 Torsdagen den 9 november Kl. 12.00 13.33

---

14.30 - 14.44

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

__________________________________________________________________

1 § Aktuell debatt: Fastighetstaxeringen och fas-
tighetsbeskattningen

Anf. 1 BO LUNDGREN (m)

Herr talman! När riksmötet började i oktober fö-
reslog vi moderater att skatteutskottet skulle ta initia-
tiv till att fastighetsskattehöjningen nästa år undan-
röjs, att markvärdet som en del av taxeringsvärdet
skulle reduceras kraftigt som underlag för uttag av
skatt och att gränsen för förmögenhetsskatt skulle
höjas. Skälet till dessa förslag var att fastighetstaxe-
ringen av småhus i kombination med regeringens
höjning av fastighetsskatten och återinförandet av
förmögenhetsskatten ger orimliga och oacceptabla
effekter.

Sammantaget höjs fastighetsskatten med inte
mindre än 5 miljarder kronor för allt boende. Det
innebär att allt boende blir dyrare. För många hushåll
innebär de skattehöjningar som genomförs att man
drabbas så hårt att man kanske inte kan ha kvar sin
bostad. Det gäller pensionärer, och det gäller barn-
familjer runt om i Sverige.

Det förslag vi lade fram i skatteutskottet avvisades
av Socialdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Den debatt vi nu har begärt gäller inte bara skatte-
politiken som sådan. Den gäller också i hög grad en
moralisk fråga. Har staten rätten att beskatta hushåll
så hårt att man inte har möjlighet att bo kvar, att man
tvingas flytta? Jag menar att svaret på den frågan för
oss alla i riksdagen måste vara: Nej, den rätten har
inte staten.

Vi har begärt den här debatten för att ge de partier
som avvisade våra förslag en möjlighet att motivera
varför de avvisade dem, men allra främst för att de
skall ha en chans att ändra uppfattning. Då finns fort-
farande utrymme för att riksdagens skatteutskott un-
der hösten skall kunna fatta beslut som innebär att
effekterna lindras rejält.

Huvudansvaret är Socialdemokraternas och fi-
nansministerns. Därför hoppas jag att den här debat-
ten ger besked om huruvida Göran Persson är beredd
att undanröja fastighetsskattehöjningen nästa år, om
han är beredd att reducera markvärdet som underlag
för fastighetsskatt för att ta bort eller åtminstone kraf-
tigt lindra de orimliga effekter som vi har sett många
exempel på och om han är beredd att höja gränsen för
förmögenhetsskatteuttag.

Anf. 2 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Vi har just från denna talarstol hört
den man som gav uppdraget att genomföra årets fas-
tighetstaxering. Vi har hört den man som konstruera-
de systemet. Vi har hört moderaten Bo Lundgren, som
mer än någon annan - möjligen i konkurrens med
Anne Wibble - bär ett personligt ansvar för statsfi-
nansernas förfall.

I dag är det en ny moderat uppvisning. Skall man
använda hushåll som har det knapert ställt som
bräckjärn för att hålla igen en höjning av fastighets-
skatten? Nu är det människor i små ekonomiska om-
ständigheter som skall tas till intäkt för att miljonärer
inte skall få högre skatt.

Moderaterna har haft chansen att i regeringsställ-
ning hantera frågan. Det problem som är ett reellt
problem i spåren av fastighetstaxeringen är att en del
fastboende i attraktiva kustområden får kraftiga höj-
ningar utan att man för den skull har stora inkomster i
hushållet. Taxeringen speglar värdet på deras fastig-
het.

Det här är inget nytt problem. Samma diskussion
fördes efter 1989 års fastighetstaxering. För att se vad
som kunde göras åt problemet tillsatte den dåvarande
socialdemokratiska regeringen en utredning, som
faktiskt skulle möta bekymren hos dessa människor.
Utredningen var klar lagom till dess att Bo Lundgren
klev in i kanslihuset. Den resulterade aldrig i någon
åtgärd från Bo Lundgren, när han väl hade chansen att
göra något.

Bo Lundgren och Moderaterna har aldrig varit in-
tresserade av de människor som har små ekonomiska
omständigheter annat än när dessa kan användas som
bräckjärn för att pressa tillbaka skatten för de allra
bäst bemedlade i samhället. Det är dagens debatt
återigen ett uttryck för.

Har jag fel, så vill jag att Bo Lundgren talar om
varför han i regeringsställning inte gjorde något åt
detta problem. Det var väl känt, det var utrett. Jag kan
på regeringens vägnar deklarera att vi inte lägger den
typen av klagomål och invändningar åt sidan. Vi skall
titta just på de fastboendes situation, men inte med
syftet att pressa tillbaka skatten för dem som till följd
av stora ekonomiska tillgångar har kunnat pressa upp
värdet på villor och fritidshus genom att de ofta beta-
lat fantasibelopp. De skall inte ha en skattesänkning.
Bo Lundgren är oss svaret skyldig: Varför löste inte
Moderaterna problemet i regeringsställning?

Fastighetsskatten är en del av kapitalbeskattning-
en. Det är en skatt som går tillbaka ända till 1800-
talet. Det är en internationellt ganska vanlig typ av
beskattning. Sverige har i internationell jämförelse
ingen hög fastighetsskatt. Vi ligger strax under snittet.

Det är viktigt att man har en beskattning av fastig-
heter, därför att det ingår som en beskattning av kapi-
taltillgångar. Det är viktigt att den beskattningen ut-
formas på ett sådant sätt att man inte snedvrider för-
hållandet mellan exempelvis banksparande och pla-
cering av kapital i en fastighet. Det är principerna
bakom fastighetsskatten.

Det är också viktigt att begripa att fastighetsskat-
ten är ett sätt att åstadkomma neutralitet mellan olika
boendeformer. När vi nu höjer fastighetsskatten till
följd av en förändrad taxering innebär det att vi, i snitt
för hela landet, höjer uttaget med 26 %. Det motsva-
ras under en sexårsperiod i allmän prisutveckling av
drygt 40 % i konsumentprisindex. Man kan också
jämföra med hyresgästerna, som under motsvarande
period har haft en 80-procentig hyresstegring. Även
om man lägger in den förändring som blev följden av
att vi inte ville drabba de senaste tio årgångarnas
byggnation - där de unga skuldsatta familjerna bor -
och även om vi lägger in den försämring som den
förra regeringen planerat och som vi tog tillbaka och
lade ut på samtliga fastigheter, kommer vi upp i en
förändring till följd av fastighetstaxeringen som är
ungefär där konsumentprisindex ligger, under motsva-
rande sexårsperiod.

Det är alltså väl avvägt.

Fastighetstaxeringen, skatten på fastigheter, skat-
ten på kapital är också en del i de intäkter staten så
väl behöver för att vi skall ta oss ur det ekonomiska
moras Bo Lundgrens ekonomiska politik satte oss i.

Det kommer inga protester från moderaterna när
vi skär i bidragen till barnfamiljerna. Då skall de vara
med. Det kommer inga protester från moderaterna när
vi sänker a-kassan. Då skall de vara med. Det kommer
inga protester från moderaterna när vi sänker bo-
stadsbidragen. Då skall de vara med. Men när vi tar ut
skatt på dem som har förmögenheter drar man sig inte
för att använda obemedlade människor som bräckjärn
för att hålla emot en sådan förändring.

Saneringsprogrammet, Bo Lundgren och övriga
moderater här i kammaren, består faktiskt i att de
bördor som skall bäras skall delas rättvist. Kapitalbe-
skattningen är en del av saneringsprogrammet som
träffar dem som har den bästa förmågan att bära bör-
dorna.

Att i dag ge signalen att regeringen skulle säga att
man inte skall genomföra fastighetstaxeringen, att
man skall skjuta den framåt, vore att säga precis som
moderaterna säger i sin reservation, nämligen att vi
gör ett hål på 4 miljarder kronor i de statliga finanser-
na. Ett hål på 4 miljarder kronor skall i så fall täckas
av något. Vad har Bo Lundgren för finansiering av det
som han i dag föreslår att man skall sänka fastighets-
skatten med? Vem skall betala de 4 miljarderna? Är
det hyresgästerna? Är det kommunerna, vården, om-
sorgen eller skolan? Var skall pengarna tas?

Om vi nu skulle börja svaja och uppträda som den
gamla ekonomiska ledningen gjorde, och säga att vi
planerar att göra saker så småningom, skulle snart den
tilltro till den ekonomiska politiken som har spritt sig
på marknaderna här hemma och utomlands vara totalt
utraderad. Vad det betyder för dem som bor i villor
vet den som är skuldsatt. Regeringens ekonomiska
politik som innehåller dessa hårda åtstramningar och
skattehöjningar har pressat ned räntorna. Räntened-
gången har bäst gynnat de barnfamiljer som just köpt
ett hus. Men det är inte dem moderaterna talar för.
Moderaterna talar för dem som drabbas av förmögen-
hetsskatt och dem som har höga taxeringsvärden.

En farligare ekonomisk politik än att ofinansierat
ge sig på fastighetsskatten tror jag inte finns för villa-
ägarna.

Glöm inte att moderaterna i valet mellan den
skuldsatte villaägaren och den förmögne kapitaläga-
ren under regeringstid valde att satsa på att sänka
kapitalskatten till 25 %. Det har vi förhindrat. Det
innebär att skatten på kapital blir högre, medan den
som är skuldsatt får en lindring. Det gäller framför allt
dem som bor i villor.

I dagens kör av protestanter saknas de som är hårt
skuldsatta. Där saknas hyresgäster, och där saknas de
som har burit en så stor del av saneringen av statsfi-
nanserna i form av sänkt a-kassa, sänkta barnbidrag
m.m.

Vi kommer inte att backa undan för den moderata
kampanjen, i vanlig ordning anförd av skattebetalar-
nas förening. De förslag som lagts till riksdagen lig-
ger. Bördorna skall fördelas på ett sådant sätt att de
starkaste också är med och tar sin del av det som skall
göras. Detta är ett besked från regeringen.

(Applåder)

Anf. 3 BO LUNDGREN (m)

Herr talman! Möjligen är ett av skälen till att hy-
resgästerna inte deltar i det som Göran Persson kallar
kampanj att jag som ansvarigt statsråd lade förslag om
en sänkning av fastighetsskatten från 2,5 till 1,5 % för
att undvika att fastighetstaxeringen av hyresfastigheter
slog igenom så hårt att hyrorna skulle höjas väsentligt.

Göran Persson försökte i sitt anförande ge mig
skulden för de problem han själv nu har ansvaret för.
Det tycker jag inte är snyggt. Men det är ju en mora-
lisk fråga.

Fastighetstaxeringen och taxeringsvärdena i sig
blir ett problem först när skattereglerna är sådana att
det blir våldsamma skatteeffekter för ensamstående,
pensionärer och barnfamiljer, som bor under små
omständigheter i hus som får våldsamt höjda taxe-
ringsvärden. Det är dem jag i första hand bekymrar
mig om.

Jag har inte ägnat 20 år av mitt liv åt politiken för
något annat än att förbättra förutsättningarna för dem
som främst behöver det. När Göran Persson diskute-
rar förmögenhetsskatten försöker han dela Sverige på
ett sätt som är farligt. Vad har vi för nytta av en för-
mögenhetsskatt som driver ut bröderna Raussing,
Ingvar Kamprad och andra som skulle ha behövts i
hemma i Sverige så att de hade betalat skatter på
avkastningen av sin förmögenhet i Sverige. Vad har vi
för nytta av att de har flytt från Göran Perssons och
socialdemokraternas skattepolitik?

Det är den avundsjukepolitiken som gör att vi ris-
kerar att leda Sverige in i stagnation när effekterna av
konkurrenskraftsförbättringarna och den svagare
kronan har gett vika. Det är Göran Perssons och so-
cialdemokraternas dilemma, nu liksom tidigare.

Det jag och mitt parti vill göra och har gjort är att,
när effekterna blir orimliga som för hyresgästerna,
förändra skattereglerna.

År 1994 fick vi de lägsta hyresökningarna på 20-
25 år som en följd av den politik regeringen bedrev,
inte minst på grund av att räntan gick ned rejält. Det
gjorde den fram till våren 1994 då osäkerheten ökade,
om socialdemokraterna ändå skulle kunna vinna valet.

Göran Persson säger att skatten på kapital behövs.
Fastighetsskatten behövs för att ta oss ur det ekono-
miska moras som vi leddes in i på 1980-talet, då Gö-
ran Persson satt i regeringen. De flesta kommer väl
ihåg finanskrisen som jag fick ansvaret för att reda
upp. Då ledde 1980-talets spekulationsekonomi till att
finansmarknaden svajade och skattebetalarna fick gå
in och rädda det som Göran Persson och hans kolle-
ger ställde till. Detta moras berodde ju bl.a. på att
marginalskatterna var så höga att det lönade sig att ta
lån; att låna till konsumtion och spekulation. Proble-
met i Sverige är inte att vi har för låga skatter, utan att
vi har för stora utgifter. De utgifterna skall vi helst
pressa ned genom att färre är arbetslösa. Även där har
ju Göran Persson kapitulerat. Nu spår man 10 %
arbetslöshet vid sekelskiftet. Det kommer vi aldrig att
acceptera. Därmed kan vi också reducera de offentli-
ga utgifterna för alla dem som är arbetslösa, och för-
bättra inkomstsidan.

Skatten på kapital, och särskilt fastighetsskatten,
behövs inte. Fastighetsskatteutredningen visade att
fastighetsskatten inte passar in i det svenska skattesys-
temet. I andra länder har man det i stället för exem-
pelvis kommunal inkomstskatt. Här har vi det dess-
utom. Det beror på att den socialdemokratiska skatte-
politiken innebär höjda skatter och nya skatter. Man
låter fastighetstaxeringen slå igenom fullt ut.

Hittills har de drabbade, - de är ganska många
som vi har sett i TV och tidningar - fått två besked av
socialdemokraterna. Göran Perssons planeringschef
har sagt: Ta ett lån för att betala skatten. Några av de
socialdemokratiska ledamöterna i skatteutskottet har
sagt: Vi får väl fixa bidrag så att man får råd att betala
skatten. Bortsett från att det är ansvarslöst och omo-
raliskt är det det, Göran Persson, som leder Sverige in
i det ekonomiska moraset.

Vi måste inse att fastighetsskatten inte passar in i
det svenska systemet. Samtidigt måste vi vara realis-
tiska nog att inse att det inte går att ställa ut löften om
att slopa fastighetsskatten inom överskådlig tid, därför
att statsfinanserna är ett problem. Varje skattesänk-
ning måste finansieras fullt ut. Men vi skall inte höja
fastighetsskatten, som Socialdemokraterna gör, och vi
skall inte låta de regionala effekterna bli sådana att
människor drabbas av trefaldigt ökade taxeringsvär-
den och skatter.

Jag ser att Göran Persson inte är särskilt intresse-
rad, men jag är intresserad av dessa människors situa-
tion.

Varför kan man inte höja gränsen för uttag av
förmögenhetsskatt för vanliga människor? De som har
mindre inkomster och villor som kostar mycket får ju
en stor förmögenhet, och det leder till att de måste
betala förmögenhetsskatt.

Konstaterandet finns här: Socialdemokraterna är
beredda, tillsammans med Centerpartiet eller andra
partier, att låta det här slå fullt ut. Det finns då en
chans - flera partiers representanter skall senare gå
upp i talarstolen - att skapa en majoritet, därför att vi
har en minoritetsregering. Det finns fortfarande möj-
lighet att reducera effekterna och se till att de som
drabbas inte drabbas så hårt.

(Applåder)

Anf. 4 TREDJE VICE TALMANNEN

Meningsyttringar från åhörarläktaren är inte tillåt-
na.

Anf. 5 ROLF KENNERYD (c)

Herr talman! Fastighetsskatten höjs nästa år ge-
nom höjda taxeringsvärden och genom att skattesat-
sen höjs med 0,2 %. Förändringen påverkar många
människors vardagliga ekonomi på ett påtagligt sätt.
Det är därför naturligt att vi ägnar dagens debatt åt
denna viktiga fråga. Det är samtidigt viktigt att vi
sätter in den här debatten i rätt perspektiv. Den nöd-
vändiga saneringen av statsfinanserna kräver uppoff-
ringar av alla i vårt samhälle.

Nedskärningar i socialförsäkringarna, skärpta krav
i arbetslöshetsförsäkringarna samt besparingar i sko-
lor, på sjukhus, i äldre- och barnomsorg är exempel
på uppoffringar för stora grupper i vårt samhälle.

Besluten har krävt handlingskraft och mod hos de
politiker som påtagit sig ansvaret för den viktiga
budgetsaneringen.

Uppoffringarna görs dess bättre inte förgäves. Den
inledda saneringen av vårt budgetunderskott har,
tillsammans med inrikespolitisk stabilitet och en god
utveckling i näringslivet, lett till betydande ränte-
sänkningar. Jämfört med läget i april har obligations-
räntorna sjunkit med drygt 2 procentenheter. Ytterli-
gare sänkningar av räntan ligger inom räckhåll, men
det förutsätter att vi förmår hålla fast vid en fortsatt
budgetsanering.

För småhusägare och andra medborgare är det
oerhört viktigt att vi nu inte äventyrar den nuvarande
räntetrenden genom ofinansierade skattesänkningar.
För flertalet betyder detta långt mera än de skattehöj-
ningar som i dag diskuteras. De som nu försöker ge
sken av att deras politik skulle innebära att medbor-
garna nästan helt skulle slippa höjda fastighetsskatter
måste alltså leva upp till kravet på att anvisa en kon-
kret finansiering. Och här räcker det inte med flum-
migt tal om att finansieringen ryms inom respektive
partis budgetalternativ. Det måste också skapas poli-
tiska majoriteter för en sådan finansiering.

Vi är från Centerpartiets sida beredda att diskutera
förändringar i fastighetsskatten. Vi medverkade inte
till beslutet om höjningen av fastighetsskattesatsen.
Det beslutet fattades under regeringens vänstersväng
förra hösten, med Vänsterpartiets och Miljöpartiets
medverkan.

Det hål som uppstår i statens budget om vi skulle
sänka fastighetsskatten igen måste muras igen med
annan budgetförstärkning. Vi vet nämligen att ofi-
nansierade skattesänkningar ofelbart skulle leda till att
de flesta som nu drabbas av höjd fastighetsskatt drab-
bades ännu värre av höjda räntor och deras effekter.

Herr talman! Vi anser att ansträngningarna i första
hand måste inriktas på att rätta till skevheterna och
orättvisorna i taxeringsförfarandet. Vi anser att detta
är viktigare än att sänka skattesatsen, framför allt
därför att det är taxeringsförfarandet som ger de flesta
och de största förändringarna i fastighetsskattenivån.

Vi har framför allt genom ett idogt arbete av vår
förre centerriksdagsledamot Rune Torwald i Göteborg
kunnat påvisa mycket kraftiga brister i underlaget för
taxeringen i vissa värdeområden i Göteborgs stad lika
väl som i närliggande skärgårdsområden. Skattebeta-
larnas förening har sedermera gjort liknande iaktta-
gelser inom Stockholmsområdet. Det finns anledning
att anta att dessa förhållanden finns litet varstans i
landet.

Det synes därför helt nödvändigt att skattemyn-
digheten gör en förnyad genomgång av underlagen,
och i områden med alltför få eller alltför ojämna och
varierande underlag för köpeskillingsstatistiken är det
nödvändigt att man gör förnyade skälighetsbedöm-
ningar.

Jag vill i detta sammanhang beklaga att riksdagen
mot vår vilja för ett antal år sedan beslöt att helt ta
bort lekmannainflytandet i fastighetstaxeringsnämn-
derna. Det går inte att ersätta det sunda förnuft och
den lokalkännedom som dessa lekmän besatt med
enbart byråkrater och datorer.

Det är också helt nödvändigt att göra justeringar i
de värdeområden där värderingsunderlaget till bety-
dande del härrör från fritidshusförvärv med höga
köpeskillingar. Det rör t.ex. merparten av våra skär-
gårdar. Det rör t.ex. också Åre i Jämtland och Öster-
len i Skåne, och det finns många andra exempel. I
dessa s.k. attraktiva områden är det orimligt att de
permanentboende automatiskt skall smittas av köp-
starka fritidshusspekulanter. Den attraktionskraft som
t.ex. ett strandnära läge i Bohusläns skärgård utgör för
sommarboende höginkomsttagare förbyts ju för övrigt
till dess motsats under höststormar och vintersnög-
lopp för den åretruntboende yrkesfiskaren eller hant-
verkaren.

Det finns alltså goda skäl för att permanentboende
i dessa områden ges ett reducerat taxeringsvärde. Den
närmare tekniken bör ytterligare diskuteras och över-
vägas. Jag noterar finansministerns beredvillighet på
detta område.

(Applåder)

Anf. 6 ISA HALVARSSON (fp)

Herr talman! Många människor hör av sig om fas-
tighetsskatten, förtvivlade och ursinniga. Varför gör
ni inget? säger de. Vi har från Folkpartiets sida verk-
ligen försökt. Visserligen anser vi att en viss höjning
av fastighetsskatten är ett rimligt inslag i ett samlat
program för att klara budgetunderskottet, men vi kan
inte acceptera en politik som driver människor från
hus och hem.

Effekterna av den aktuella höjningen av skattesat-
sen måste, som vi föreslog redan i december förra
året, mildras genom att den skjuts framåt.

Kravet om att undanröja höjningen av fastighets-
skatten till 1,7 % nästa år återupprepade jag för någon
vecka sedan i skatteutskottet. Socialdemokraterna,
Centern, Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade emot
detta.

Socialdemokraterna, Centern och Miljöpartiet
röstade vid samma tillfälle även ned ett förslag om att
underlaget för uttag av fastighetsskatt skulle reduceras
för permanentboende i attraktiva lägen.

I våras röstade Socialdemokraterna, Centern och
Miljöpartiet ned ett förslag om att prioritera arbetet
med att finna en lösning på de problem som fastig-
hetsskatten för med sig i vissa attraktiva lägen. Vi
krävde då, och gör det även nu, att regeringen skall
göra en genomgång av fastighetsbeskattningens effek-
ter på bl.a. skärgårdsbefolkningen och ange möjliga
lösningar. Den samlade effekten nästa år av den öka-
de fastighetsskattesatsen och den rullande taxeringen
gör att många kan tvingas sälja sina fastigheter av
ekonomiska skäl. Det gäller inte minst människor som
i hela sitt liv bott i skärgården och längs kusten. De
bor i hus och gårdar som funnits i släkten i flera gene-
rationer. De har försörjt sig som fiskare, småföretaga-
re och småbrukare. Många pensionärer, som hela livet
på något sätt hankat sig fram, inte legat samhället till
last och nu inte har någon ATP, har inte råd att bo
kvar. Det kan också gälla unga barnfamiljer som vill
leva kvar där deras förfäder bott och där de har sina
rötter.

Den nya fastighetsskatten drabbar den bofasta
skärgårdsbefolkningen som ett dråpslag och är ett
svek mot hårt arbetande kustbor. Att säga till dessa
pensionärer att de sitter på en förmögenhet och upp-
mana dem att låna till skatten är som att slå dem på
käften.

Det är uppenbart att om det inte blir en förändring
av reglerna kommer detta att få till följd att många
tvingas sälja sina fastigheter. Skärgården kommer att
avfolkas från permanentboende. Vi måste alltså ge-
nom politiska beslut underlätta för skärgårdsbor att
även fortsättningsvis kunna bo i denna för Sverige
unika miljö.

Attraktiva områden är dessutom ofta områden där
just vi politiker skapat detta efterfrågetryck genom
byggnadsförbud vid vatten och stränder. Detta har
sedan pressat upp priserna på befintliga hus, som
köpstarka stadsbor och utlänningar sedan stått i kö för
att köpa.

Jag anser också att det behövs en översyn av utfal-
let på den senaste fastighetstaxeringen. Det finns
alltför många exempel på hur relativt enkla hus fått
stora höjningar av taxeringsvärdet.

Så här uttalade sig en man i Göteborg:

Jag har verkligen inte någon exklusiv kåk med
cappuccinobad eller vad det nu heter. Men jag har
dusch förstås, och en otät grund som det blåser friskt
igenom. Nu har jag inte råd att bo kvar i det hus jag
bott i hela livet.

Ett annat märkligt inslag i fastighetsbeskattningen
är att skatt tas ut även på mark som upplåts genom
tomträtt, dvs. att den enskilde fastighetsägaren får
betala skatt för kommunens egendom. Detta måste
ändras.

Många fastighetsägare kommer nu också på grund
av taxeringsökningen att dessutom få förmögenhets-
skatt. Från Folkpartiets sida kräver vi att sambeskatt-
ningen av förmögenhet avskaffas. Inom förmögen-
hetsbeskattningen finns den sista kvarlevan i vårt
skattesystem av den föråldrade syn på kvinnor som
förr genomsyrade hela samhället.

Avskaffa alltså sambeskattningen av förmögenhe-
ten! Fullfölj inte höjningen av fastighetsskatten nästa
år från 1,5 till 1,7 %! Hitta en lösning på problemen
för permanentboende som råkar bo i attraktiva områ-
den!

Det är märkligt att människan kan åka till månen
samtidigt som vi inte skall kunna underlätta för sträv-
samma människor att bo kvar i sin hembygd. Det
finns lösningar, så börja jobba, herr minister!

(Applåder)

Anf. 7 LARS BÄCKSTRÖM (v)

Herr talman! Fastighetsskatten och särskilt taxe-
ringen leder alltid till mycket debatt. Inte här i riksda-
gen, men utanför riksdagen debatteras det oerhört
mycket. Det är därför bra att vi i dag har en debatt om
fastighetsskatten. Då blir läktarna fyllda. Kammaren
blir fylld, herr talman. Så det är bra när vi för viktiga
debatter.

Men varför diskuterar man fastighetsskatten så
mycket utanför riksdagen, bland folk i allmänhet? Jo,
det beror på att den skiljer sig från de flesta andra
skatter. Dessa är ju skatter på inkomster som man har
under året - kapital- eller inkomstskatt - eller också
skatt på sådant som man köper under året, dvs. moms.

Fastighetsskatten däremot är en skatt på en beräk-
nad, teoretisk värdeökning, en ökning som man
egentligen inte kan konsumera för förrän man sålt sin
fastighet. Någon kritiker har formulerat problemet så
här: Man kan faktiskt inte äta tapeter. Och det är ju
sant! Det är detta faktum som gör att fastighetsskatten
är så svårsmält för så många.

Men även om den är en knepig skatt, herr talman,
så har man fastighetsskatt i nästan alla länder. Och i
nästan alla länder är den här skatten kommunal.

Göran Persson talar här om hur viktigt det är med
fördelningspolitik, och det har Göran Persson otroligt
rätt i. Men, Göran Persson, fastighetsskatten har inte
någon klar och entydig fördelningsprofil. Visst har
höga taxeringsvärden ett samband med höga inkoms-
ter; det är alldeles kristallklart och sägs i alla utred-
ningar. Men alla utredningar säger också att lågin-
komsttagare betalar en högre andel av sin disponibla
inkomst i fastighetsskatt än höginkomsttagare. Det är
också ett faktum.

Det finns alltså två sidor av fastighetsskatten. Det
sägs bl.a. i den utredning som Socialdemokraterna
tillsatte. Detta är alltså ett problem.

Nu finns det en ny utredning, och det är väl bra.
Vänsterpartiet anser nämligen att fastighetsskatten
behöver ses över totalt. Vi menar att den egentligen
borde överföras till kommunerna. Då skulle man få ett
samband med all den service som kommunerna ger -
vattenledning, gator, belysning etc. - som gör att man
kan utnyttja sin fastighet. Och då skulle vi också EU-
anpassa oss, Göran Persson. Det vore väl bra, för
Göran Persson brukar ju säga att det är viktigt med
EU-anpassningen.

Jag vill fråga moderater och socialdemokrater: Är
ni beredda att pröva att flytta över den här skattebasen
till kommunerna? Det vill Kommunförbundet, men
vad vill moderater och socialdemokrater? Ni har ju
gott om tid i den här debatten.

Vad vi egentligen skall diskutera i dag är akuta,
konkreta problem. Här har vi i Vänsterpartiet vårt
ansvar. Vi står entydigt fast, Göran Persson, vid upp-
görelsen mellan Vänsterpartiet och Socialdemokrater-
na om att höja skattesatsen med 0,2 procentenheter.
Det står vi fast vid. Det behövde göras eftersom alter-
nativet var värre: att i stället drabba en grupp boende
med en nedtrappning av räntebidragen. Det skulle ha
varit ännu tuffare för den gruppen, så det här var
rimligt.

Men, Göran Persson, vi hade hellre sett att man
tagit in dessa pengar genom att sänka grundavdraget
för dem som tjänar över 200 000 kr eller genom att
höja bolagsskatten till 30 %, vilket också skulle vara
en EU-anpassning. Det hade varit ännu skarpare för-
delningspolitik, Göran Persson. Moderaterna hade
naturligtvis absolut inte gått med på det, men vi som
är så måna om fördelningspolitiken, Göran Persson,
borde väl ha kunnat enas om det. Men det gick inte.

Sedan finns det också de som vill utnyttja dagens
problem med fastighetsskatten för att argumentera för
allmänna skattesänkningar. Det är vad Moderaterna
gör. De talar egentligen inte om fastighetsskatten; de
talar om att man skall sänka skatterna allmänt sett.
Detta säger vi nej till eftersom det då uppstår stora hål
och räntorna stiger i höjden. Alternativt vill de ha
ännu hårdare neddragningar på den sociala sektorn,
och det säger vi i Vänstern också nej till.

Men det problem som vi har i dag är egentligen ett
problem kring fastighetstaxeringen. Detta tog vi i
Vänstern upp redan i våras. Vi sade då tillsammans
med Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna
att ett förslag från regeringen borde begäras. Det sade
Centern, Socialdemokraterna och Miljöpartiet här i
kammaren nej till.

Ni hade fel, och det inser ni nu. Hade ni röstat
med oss hade det blivit en beställning till Göran Pers-
sons regering att leverera ett konkret förslag. Vad
värre är: Man gjorde om samma fel i skatteutskottet
för några veckor sedan. Samma majoritet - Miljöpar-
tiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet - vägrade
att ta ett utskottsinitiativ i den här frågan.

Nu är det egentligen för sent. Men, Göran Pers-
son, det är aldrig för sent för den som vill göra bot
och bättring - Göran Persson är intresserad av Skrif-
ten, eller hur? Det går alltså att få någonting att hända
från regeringens sida, och jag hoppas på det. Göran
Persson kallade nyss dem som protesterar för protes-
tanter, med litet glidning. Då så, Göran Persson: Var
inte så katolsk utan fundera på ändringar, för det kan
vi göra.

Vi i Vänsterpartiet är beredda att ställa upp på
konstruktiva lösningar på alla sätt och vis, Göran
Persson. Vi sätter oss gärna i en beredningsgrupp och
diskuterar både tillfälliga och permanenta lösningar
på de här problemen. Kalla, så kommer vi. Eller, om
ni inte kallar: Lägg konkreta förslag till riksdagen
som vi kan motionsbehandla.

Göran Persson sade: Vi lägger inte problemen åt
sidan. Nej, men det tycks som om ni rullar dem fram-
för er, och det är inte heller bra. Vi hoppas alltså:
Bjud in till konkreta överläggningar eller lägg en
proposition.

(Applåder)

Anf. 8 RONNY KORSBERG (mp)

Herr talman! Inte nog med att man skall komma
långt ner på talarlistan för att man tillhör ett parti som
inte är så stort, man skall också komma efter en sådan
utmärkt talare som Lars Bäckström. Men det har sina
fördelar också. Det mesta är ju redan sagt, och det kan
vara bra om man vill spara tid. Det finns dock en del
som inte har sagts ännu.

Många talare har här uppehållit sig vid två olika
saker. Det sägs att det här är en intäkt för att försöka
få ned den allmänna skattenivån och gynna dem som
kanske inte behöver någon skattesänkning. Andra
värnar om dem som får problem, eftersom det här
skattesystemet är utformat som det är.

Vi beskylls här bl.a. för att ha varit med och bi-
dragit till att vi inte såg att de här farorna skulle upp-
stå osv. Men visst gjorde vi det. Vi har länge talat om
att man borde göra någonting åt det här. De männi-
skor som bor i attraktiva skärgårdsområden kommer
att råka illa ut. Det är emellertid skillnad på hur man
löser problemen. Man kan inte göra hur som helst.
Det får konsekvenser. För de flesta människor är
boendet viktigt. Det har ett slags särställning.

Innan jag går in på de akuta problemen skulle jag
vilja ta upp en annan fråga. Det kanske är så att man
skall se det här som signaler om att det är något
grundfel i själva systemet, någon har varit inne på det.
Är det egentligen så klokt att basera värdet för en
fastighet på vilket värde andra har fått ut när de har
sålt en fastighet, en fritidsfastighet? Det är det som är
orsaken till att taxeringsvärdena stiger så kraftigt i
vissa områden. Det kanske vore klokt att fundera över
om vi i stället skall göra en annan koppling. Som Lars
Bäckström sade är det inte självklart att man kan äta
tapeter, även om det möjligen skulle motsvara kraven
på en fiberrik kost.

Om man tänkte efter vad vi har den här skatten
till, borde man då inte fundera över om det inte vore
klokare att koppla skatten till något som är verklighet-
sanknutet? Det är det som finns på den kommunala
nivån. Tanken att återföra det här till ett slags kom-
munal beskattning blir på det sättet ganska tilltalande.
Man skulle kunna få en direkt koppling till den in-
frastruktur som man är beroende av för sin fastighet
och sitt boende. Det här skulle också ge en del förde-
lar i styrningshänseende, eftersom man från kommu-
nernas sida skulle kunna gynna dem som man vill
gynna. Om man i dag t.ex. investerar i en fastighet på
ett miljöriktigt sätt - isolerar eller installerar värme-
pump - får man straffskatt. Det anses nämligen som
en större förmögenhet. Det kan inte vara riktigt rim-
ligt när vi säger att vi borde försöka få bättre hus i
stället.

Jag tycker att det finns all anledning att fundera
över kopplingen, och jag tycker att det skulle kunna
utredas med sikte på att ha ett förslag till hur man
skulle kunna förändra hela fastighetsbeskattningen.
Men nu har vi de problem vi har i dag. Det beror på
att några faktorer sammanfaller. Det enda vi från
Miljöpartiets sida är intresserade av är att hjälpa de
permanentboende i de områden där dessa problem
finns - där priserna på andras försäljningar trissar upp
kostnaderna. Det är egentligen helt orimligt. Jag note-
rar med tacksamhet att Göran Persson nämnde att
man tänker minsann inte alls lägga de här problemen
åt sidan. Det vore konstigt om man gjorde det. Det tar
vi som en intäkt för att det kommer att ske någonting.

Vi har redan tidigare sagt att vi tycker att fastig-
hetsskatten generellt sett är för hög. De här höjning-
arna är litet för höga. Vi hade andra förslag till hur
man skulle kunna sanera statens finanser. Det är oer-
hört viktigt att konstatera att vi inte har utrymme för
att sänka skatterna generellt. Vi har ett stort under-
skott. Vi ville t.ex. höja koldioxidskatten i stället. Det
hade varit ett bättre sätt, men det fick vi inte igenom.
Nu ser verkligheten ut som den gör. De människor
som i dag är permanentboende i de här områdena
borde kunna få någon form av reducering så att för-
mögenhetsskatten inte läggs på taxeringsvärdet och
den skatt man får betala. Det borde också vara möjligt
att skjuta denna skatt något framför sig. Fastighets-
skatten kan sänkas, men man kan betala litet högre
skatt när man säljer huset. Då vet man vilket värde det
gäller.

Vi är mycket beredda att diskutera den typen av
förändringar för att lösa problemen för de som bor i
skärgårdsområden och andra attraktiva områden.
Några större generella skattesänkningar har vi tyvärr
inte råd med.

Anf. 9 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)

Herr talman! 2,3 miljoner ägare till villor, radhus
och fritidshus har erhållit underlag för årets fastig-
hetstaxering. Aldrig tidigare har taxeringsvärdena
ökat samtidigt som fastighetsskatten har höjts. Taxe-
ringsvärdena höjs med 26 % och fastighetsskatten
med 13 %, vilket innebär en höjning med hela 43 %.
Dessutom genomförs för första gången en årlig in-
dexuppräkning. Resultatet för många som berörs är
både orimligt och orättvist, framför allt för dem som
bor i storstäder och skärgårdar.

Många barnfamiljer, pensionärer med låga in-
komster, de som har köpt sina hus när priserna stod
som högst 1989-1990 och familjer som drabbas av
arbetslöshet kommer helt enkelt inte att ha råd att bo
kvar i skärgårdar och storstadsområden. Vi måste
komma ihåg att 75 % av alla barn bor i villa. Det är
således inte enbart "rika" människor som bor i små-
hus. Regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
bäddade för en ny "flyttlasspolitik" i och med att de
drev igenom beslutet om en kraftigt höjd skatt på
småhus. Oändliga tragedier kan uppstå med en ny
fastighetskris som yttersta konsekvens.

När effekterna av fastighetsskattehöjningen nu är
kända borde de få de ansvariga att tänka till. Det
kraftiga uttaget av fastighetsskatt som kommer att ske
är inte rimligt. Jag uppmanar regeringen, Centerpar-
tiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet att tänka om! Låt
oss skapa en majoritet i riksdagen för att låta fastig-
hetsskatten ligga kvar på 1,5 % av taxeringsvärdet
och för att hitta en lösning för permanentboende i
attraktiva områden.

I skärgårdar, längs kusterna, på skidorter och and-
ra områden som berörs av mycket kraftiga höjningar
av fastighetsvärdena utgör den höjda fastighetsskatten
ett stort problem. Våra kuster blir ett reservat för rika
samtidigt som skatten tvingar bort bönder, hantverka-
re, butiksägare och fiskare. Inser inte finansministern
att detta är ett problem? Vill socialdemokraterna
verkligen skapa denna segregering?

Den senaste taxeringen innebär att skillnaderna
ökar mellan lågprisorterna och högprisorter, vilket
talar för att förändringar genomförs skyndsamt i stor-
stadsområden och skärgårdar. Detta kan i någon me-
ning uppnås genom att man slopar skatten på marken
över visst taxeringsvärde eller halverar skatten på
marken över visst taxeringsvärde. Vidare finns det en
modell som tillämpas på Bornholm med ett skattetak
för bofasta i turistområden.

En partikamrat till mig, Tuve Skånberg, har ställt
en fråga till finansministern som skulle besvaras i
tisdags. Frågan gällde om Lex Bornholm kan vara
något för Sverige, men det verkar inte som om han
kommer att få något svar. Kanske kan finansministern
svara här i dag i stället och inte bara titta på proble-
met?

Jag anser att vi måste ha en takregel som begrän-
sar uttaget av fastighetsskatt. Ett begränsat fastighets-
skatteuttag på maximalt ett halvt basbelopp, ca 17 000
kr, för bofasta i småhus är ett bra förslag. Det finns
alltså olika modeller för att lösa problemet. Är fi-
nansministern beredd att medverka till att vi får en
takregel?

Enligt en artikel i Dagens Nyheter ger planerings-
chefen vid Finansdepartementet, Knut Rexed, bl.a.
följande råd till dem som anser att fastighetstaxering-
en är orimlig: "Överväg att ta lån på bostaden, om
alternativet är att sälja den." Det är intressant att Fi-
nansdepartementet som anser att Sverige skall minska
sina skulder och underskott uppmanar småhusägare
att ta lån för att klara av skatten. Jag måste fråga fi-
nansministern om det är rimligt att människor skall
behöva ta lån för att klara fastighetsskatten?

Det finns beräkningar på hur efterfrågan av bostä-
der påverkas av ökade boendekostnader. Peter Eng-
lund, professor i ekonomi i Uppsala, fann att skatte-
höjningen leder till ett efterfrågebortfall motsvarande
5 % av beståndet. Det motsvarar 75 000 småhus. I år
byggs det ca 3 000 villor. Därmed är småhusbyggan-
det borta för kanske tio år framåt. Socialdemokraterna
lägger en död hand över småhusindustrin. De statliga
miljarder som läggs på byggstimulans lär alltså mer
än väl motverkas av de skattehöjningar på boendet
som samtidigt beslutas. Som vanligt verkar den vänst-
ra regeringshanden inte veta vad den högra gör.

Småhusbeståndet är före skattehöjningen värt ca
1 100 miljarder och belånat till ca 50 %. Ett prisfall
på 10 %, dvs. 100 miljarder leder till att 20 % av
småhusägarnas egetkapital försvinner. De många unga
familjer som har en hög belåning på 70-80 % drabbas
ännu värre. Deras eget kapital försvinner kanske med
hälften, och en del tvingas sälja till underpris.

Vad får då den minskade efterfrågan av bostäder
och minskat eget kapital för effekter? Det leder till att
nybyggandet minskar kraftigt, och jag som trodde att
socialdemokraterna ville stimulera byggandet. Vidare
leder hushållens minskade kapital till att man ökar sitt
sparande för att kompensera minskningen, och jag
som trodde att socialdemokraterna ville öka hushål-
lens konsumtion.

Vad händer med Göran Perssons kalkyler över
svensk återhämtning? Finansministerns framtidsop-
timism bygger på att det privata sparandet halveras på
några år.

Göran Persson talar om neutralitet när det gäller
boendeformer. I en statlig utredning SOU 1992:11
står att om det skall vara neutralitet skall skatten på
småhus vara två tredjedelar av skatten på hyreshus.
Den skall inte bara frysas, den skall sänkas.

En höjning av skatten med 43 % på småhus är en
mycket farlig politik i det läge som vi nu befinner oss
i. Att bo i småhus skall inte behöva bli lika farligt som
att köpa egna aktier - ett högriskprojekt. Är finans-
minister Göran Persson verkligen beredd att köra
människor ut ur deras hus och hem? Före valet lovade
han att fastighetsskatten inte skulle höjas. Vad det
löftet var värt vet vi i dag.

(Applåder)

Anf. 10 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Applådernas styrka efter det senaste
anförandet säger en del om dess innehåll. Det var ett
av de rörigaste anföranden jag hört, herr Stjernström.
Jag vill ha svar på ett par frågor för att kds inte skall
sprida sina mest fantastiska påståenden. Ni vill sänka
uttaget från 1,7 % till 1,5 %. Det kostar ungefär 2,5
miljarder kronor. Håller ni fast vid ert ursprungliga
förslag, att det skall finansieras genom att de hus som
är byggda under de senaste åren tar den bördan? Är
det detta ni står för?

Jag riktar samma fråga till Isa Halvarsson, som
också tog upp ärendet. Michael Stjernström vet ju så
mycket om hur det går till på fastighetsmarknaden.
Berätta då hur försämrade avdrag, som ju var Stjern-
ströms politik för ett år sedan, stimulerar byggandet
och underlättar för dem som bor i småhus. Passa på
att berätta också hur de höga räntor som Stjernströms
politik medverkade till har underlättat för boendet och
byggandet. Var så god och tala om det här i talarsto-
len!

Lars Bäckström ligger i samma fålla som Michael
Stjernström. I gårdagskvällens Rapportsändning lyck-
ades han med bedriften att ansluta sig till Stjernströms
förslag om att man skall ha ett tak för uttag av fastig-
hetsskatt. Lars Bäckström, ledamot i skatteutskottet,
sade så här i Rapporten i går: Man sätter en maximi-
gräns för hur hög skatten får bli. Jag tror inte att re-
geringen i längden kan stå emot det tryck som vi kan
utveckla från Vänstern och borgerlig opposition.

Så långt Lars Bäckström i gårdagens TV-debatt.

Det innebär att alla som har en villa med ett taxe-
ringsvärde över 1 miljon kronor får en skattesänkning
och alla därunder får skattehöjningar. Björn Borg
jublar och alla andra som har de verkligt vackra och
stora husen. Men är det en politik som kännetecknar
kds? Det borde rimligen vara så att man skall bära
varandras bördor. Är det en politik som kännetecknar
ett vänsterparti som påstår sig stå för fördelningspoli-
tik? Vänsterpartiet opportunisterna!

Slutligen några ord till Bo Lundgren, som hade en
första omgång som inte tog sig riktigt. Det var därför
att jag har den fula ovanan att påpeka sådant som han
har gjort förut. Det brukar aldrig uppskattas i debatten
med Bo Lundgren. Jag pekade på de två utredningar
som tog upp det problem som vi diskuterar i dag och
som Bo Lundgren hade att hantera, nämligen hur de
som är fastboende i attraktiva områden skall ha en
lägre beskattning och hur det skall hanteras. Det fanns
förslag på hans bord, men han gjorde ingenting. Var-
för, Bo Lundgren? Berätta det här i kammaren. Hela
kampanjen bygger på dessa människor som bräckjärn
för att bryta upp skatterna för dem som har det bäst
ställt. Varför gjorde ni ingenting när ni kunde?

Bo Lundgren säger att det handlar om den social-
demokratiska avundsjukepolitiken. Det är totalt fel.
Bröderna Rausing och andra som inte velat betala
skatt i Sverige är självklart välkomna tillbaka. Att
genomföra så stora besparingar och försämringar som
vi har genomfört i det sociala trygghetssystemet utan
att samtidigt begära att de som har det gott ställt skall
betala litet extra i skatt är inte avundsjukepolitik, utan
det är någonting som är i samklang med uppfattningen
om rättvis fördelning hos minst 70-80 % av svenska
folket.

Debatten om fastighetsskatten sammanfattas bäst i
Bo Lundgrens eget uttalande om att det är avundsju-
kepolitik. Nej, det är det inte.

Sedan säger Bo Lundgren att man inte skall ställa
ut några ofinansierade löften. På väg in i kammaren i
dag får jag i min hand ett flygblad från Moderaterna:
Nej till höjd boskatt. Moderaterna har i utskottet lagt
fram ett förslag som kostar 4 miljarder. De har inte
klarat att visa hur det skall finansieras. Moderaterna i
Stockholm säger: Gå med oss. Vi moderater har pro-
testerat mot Socialdemokraternas höjning av fastig-
hetsskatten. Vi anser i stället att den skall avskaffas.

Det budskap som Bo Lundgrens partikamrater
sprider utanför kammaren innebär 20 miljarder kronor
mer i kostnader. Det är halva försvaret, för att ta nå-
got som Moderaterna brukar måna om. Det är mer än
vad hela barnbidraget kostar. Så drivs Moderaternas
politik när man frikopplad från ansvar skall utnyttja
varje tillfälle till att attackera de offentliga finanserna.
Offentliga finanser i balans är grundförutsättningen
för att vi skall klara välfärdssamhället, vård, omsorg
och utbildning. Då får också de som har det gott ställt
vara med och bidra. Då skall de partier som ställer ut
löften av det här slaget ställas till svars. Var så god
och förklara, Bo Lundgren, vad ni menar.

Anf. 11 BO LUNDGREN (m)

Herr talman! Jag har suttit i Sveriges riksdag i 20
år, och jag har inte hört i någon av de debatter som
jag deltagit i någon karakterisera meddebattörernas
anföranden som röriga och säga att applådernas svag-
het är någonting som karakteriserar anförandet som
sådant. Det var inte länge sedan som Göran Persson
ville brännmärka alla som hade en annan uppfattning
än han själv. Jag tycker att det är litet övermaga. Gö-
ran Persson skulle kanske diskutera med oss på rimli-
gare villkor i viktiga frågor.

När jag talar om avundsjukepolitik menar jag vad
jag säger. När Göran Persson och hans parti i valrö-
relsen talar om kapitalägare och aktieägare som nå-
gonting som skall hållas nere skapar det en bild hos
människor som tror på Göran Persson - det blir färre
och färre, men än så länge är det en hel del - att det är
någonting som inte behövs. Kapitalägare, var och en
som sparar i allemansfond bidrar till att det svenska
näringslivet kan byggas ut och till att få nya jobb för
alla dem som är arbetslösa. Det är en farlig politik och
driver Göran Persson in i att höja skatter, vilket för-
sämrar förutsättningarna för nya jobb, i stället för att
sänka skatten på arbete, vilket jag tycker är viktigt,
för framför allt låg- och medelinkomsttagare för att vi
skall kunna få fram de nya jobben och för att männi-
skor skall få en chans att bestämma över större delen
av sina inkomster. Han driver sig själv in i ett hörn,
och det gör att han måste ta till skattehöjningar, som i
sin tur ger negativa effekter. För inte är det väl bra att
de som byggde upp Tetra Pak och IKEA flyttar från
Sverige därför att skatterna är så höga? Då tappar vi
möjligheten att beskatta avkastningen på deras för-
mögenheter. Dessutom förlorar vi i realiteten mycket
mer - deras kompetens och duglighet.

Göran Persson sade i sitt första anförande ungefär
så här: Det är ju allvarligt att Bo Lundgren inte vill
bidra till att höja fastighetsskatten och se de negativa
effekterna för väldigt många enskilda människor och
hushåll. Det är litet märkligt egentligen med tanke på
att Göran Persson före valet, i september månad 1994,
sade att det inte behövdes någon fastighetsskattehöj-
ning, vilket de flesta av oss kunde höra i Morgonekot
i morse. Eller när Ingvar Carlsson skrev ett brev till
väljarna och sade till dem att Socialdemokraterna inte
skulle höja skatterna med mer än 3,7 miljarder kro-
nor. Bara denna höjning som nu gäller fastighetsskat-
ten är nästan 5 miljarder kronor. Socialdemokraterna
försökte ju själva tona ner det, för de insåg att detta
inte är någon bra politik, men så fastnade de i sin egen
fälla.

I det fall vi nu diskuterar är det alltså enskilda
människor som drabbas - ganska hårt. Jag bekymrar
mig mindre om Björn Borg och dem som möjligen -
man kan ju diskutera tillgångar hos olika personer -
har stora tillgångar, än jag bekymrar mig om Dagny
Johansson som beskrevs i Dagens Nyheter för några
dagar sedan. Hon har en inkomst efter bidrag på
5 500 kr, och får en fastighetsskattehöjning från
4 350 kr till 11 300 kr ungefär. Det är hennes problem
som är de allvarligaste.

Ett av Sveriges problem är de höga skatterna rent
generellt. Då är det ju märkligt att Göran Perssons
enda recept för att klara budgetbalansen är att höja
skatterna som gör att vi inte får ner arbetslösheten -
som i sin tur gör att utgifterna fortfarande är för stora
- och som gör att räntan inte kommer ner tillräckligt
mycket. Misstroendet mot Göran Persson gjorde ju i
våras att räntorna steg rejält. Nu visar det sig att vi
som vanligt i en sådan här konjunktur får en bättre
och snabbare förbättring av statsfinanserna liksom vi
när Göran Persson satt vid makten förra gången fick
en dramatisk försämring av statsfinanserna från 1989-
1990 och framåt.

Vi får alltså en förbättring som är snabbare nu,
men den långsiktiga trovärdigheten finns inte där
eftersom skatterna är så höga och utgifterna förblir så
stora och arbetslösheten så hög. Därför måste vi bryta
denna cirkel och sänka skatterna. Vi måste inse att
utgifterna är problemet och faktiskt ta tag i utgifterna.
Det är generellt.

Fastighetsskatten är en extra skatt. Många har sagt
att denna skatt finns i andra länder. Ja, det gör den,
men dessa länder har inte alla våra skatter. I många
länder är den en kommunalskatt, vilket någon också
har sagt, men då har kommunerna oftast inte andra
skatter också vilket man ju till rätt stor del har i Sve-
rige. Jag vill absolut inte kommunalisera fastighets-
skatten som Lars Bäckström. Jag vill att den skall
slopas på sikt. Men det är på sikt, Göran Persson, och
det är när vi kan finansiera den krona för krona, inte
förr, som jag sade i mitt första inlägg.

Jag vill också varna för att ha ett tak för uttaget av
fastighetsskatt. En sak kan jag hålla med Göran Pers-
son om: Jag är inte intresserad av en lösning som bara
sänker skatten för dem vars villor nästa år är taxerade
till litet drygt en miljon kronor. Ofta är det de som
ligger under det som har de största problemen. Men
då måste vi undanröja fastighetsskattehöjningen. Då
måste vi titta på hur vi skall värdera marken, för där
ligger det stora problemet i olika områden i Sverige: i
Österlen, Bohuslän och Stockholms skärgård, men
också i andra kommuner inne i landet.

Om vi undanröjer hela eller en del av markvärdet
vid beskattningen lindras dessa problem rejält. Och så
skall vi höja gränsen för uttag av förmögenhetsskatt
så att inte vanliga människor, som egentligen inte har
någon förmögenhet, drabbas av den. Göran Persson,
skulle det vara för mycket begärt att Göran Persson
tar ett ansvar för Dagny Johansson och alla andra som
drabbas hårt av denna skattechock?

(Applåder)

Anf. 12 ROLF KENNERYD (c)

Herr talman! Jag vill kort beröra en grupp som jag
inte hann med i mitt förra anförande, nämligen de
småhusägare som drabbas av förhöjd förmögenhets-
skatt till följd av taxeringsvärdeshöjningen. Jag utgår
ifrån, och jag bedömer som högst sannolikt, att den
översyn av förmögenhetsskatten som nu sker i rege-
ringskansliet resulterar i en särbeskattning mellan äkta
makar. Det löser problemet för många, men jag anser
vidare att grundavdraget i förmögenhetsbeskattningen
bör höjas i enlighet med den praxis som vi tidigare
har tillämpat vid väsentliga höjningar av taxerings-
värden på småhus.

Sedan vill jag kommentera ett par saker som har
sagts i debatten. Centern avvisar olika takregler som
lösning på de problem som nu har presenterats. De
har aktualiserats i debatten av Michael Stjernström,
som i avsaknad av egna förslag okritiskt hoppar på de
förslag som har presenterats så sent som i går. Tak-
regler som innebär att fastighetsskatten enbart skulle
begränsas till halva basbeloppet medför att man en-
bart löser problemen för de mest exklusiva fastighe-
terna. Det erkänner ju t.o.m. Bo Lundgren. Man löser
alltså inte alls de problem som ligger i taxeringsvär-
den som är mera normala, och därför avvisar vi det.

Jag har en fråga till Lars Bäckström m.fl. Vilket
ansvar tar man genom att begära förslag från rege-
ringen utan att själv ange några lösningar på proble-
men? Det är vad ni har gjort, historiskt sett, tillsam-
mans med en del andra partiers representanter. Är inte
det att göra det litet väl lätt för sig själv?

Vi använder andra arbetsmetoder. Vi sätter oss ner
med representanter för regeringen och diskuterar
konkreta åtgärder för hur man kan lösa det här pro-
blemet. Det är en metod som har den absoluta förde-
len att den har möjlighet att leda till resultat och icke
enbart lättfärdiga opinionsvinster.

Avslutningsvis, Bo Lundgren: Var ligger finansi-
eringen när det gäller den skattehöjning som nu disku-
teras och de övriga som Bo Lundgren berörde i sitt
anförande? Nog vore det väl klädsamt, Bo Lundgren,
om vi i de efterföljande anförandena kunde få något
litet exempel på vad det konkret skulle innebära för
enskilda människor?

Anf. 13 ISA HALVARSSON (fp)

Herr talman! Centern och Miljöpartiet menar i dag
att deras nej till lättnader för permanent boende i
attraktiva områden skulle ha tolkats som ja, och det är
ju bra, men faktum står ju i alla handlingar. Än har
regeringen inte kommit med något förslag, och att
döma av alla oförstående och provokativa svar som
oroliga fastighetsägare fått från representanter för
Finansdepartementet och från skatteutskottsledamöter
eller från finansministern i dag har man inte heller
haft för avsikt att komma fram med några förslag till
lättnader. Upp till bevis!

Ändå skriver man i EU-programmet för mål 5b,
Skärgården, att skärgården måste utvecklas och vär-
nas genom en aktiv skärgårdspolitik som möjliggör
för framtida generationer att få uppleva en levande
skärgård. Skärgårdsutredningen framhöll också
mycket starkt behovet av att lösa problemet med de
höga taxeringsvärdena i skärgården. De beskrevs som
ett hot mot överlevnaden.

I många kustsamhällen och på öar pågår en kamp
för att få behålla skola, post och affär. Samhällets ena
hand stöder den kampen med glesbygdsstöd och lo-
kaliseringsstöd. Den andra handen får då inte genom
en orimlig fastighetstaxering hota själva existensen av
permanentboende i dessa områden.

Vi är naturligtvis villiga att diskutera finansiering-
en, Göran Persson. Det viktiga är att göra något för de
permanentboende i attraktiva områden, och det finns
flera olika vägar att gå. Om inte annat borde det vara
möjligt att hitta lösningar som innebär att dessa fas-
tighetsägare får rätt till uppskjuten beskattning tills
förmögenheten realiseras, dvs. villan säljs.

Människor som i generationer bott vid havet för
sin utkomsts skull skall inte tvingas sälja sina hus i
panik för orättfärdiga skattereglers skull. Speciallös-
ningar för de bofasta fastighetsägarna i skärgården
och andra särskilt attraktiva områden är ett sätt att
komma tillrätta med problemet. Försäkra dem nu att
så skall ske. Tvinga dem inte att sälja sina hus i panik,
herr minister.

Anf. 14 LARS BÄCKSTRÖM (v)

Herr talman! Bo Lundgren säger att Göran Pers-
son bara har ett enda recept - skattehöjningar. Men,
Bo Lundgren, detta är grovt orättvist mot Göran Pers-
son. Bo Lundgren har bara ett enda recept, och det är
skattesänkningar. Men Göran Persson har ju många
strängar på sin lyra. Han har ju t.o.m. slagit Bo Lund-
gren och Moderaterna när det gäller besparingar.
Moderaterna vågade aldrig sänka a-kasseersättningen
till 75 %. Men Göran Persson har många, många
instrument i fördelningspolitiskt syfte.

Sedan säger Rolf Kenneryd att jag inte har några
konkreta förslag. Men har alla här i kammaren hört
Rolf Kenneryds konkreta förslag till insatser? Det har
inte jag. Men Göran Persson är faktiskt en bättre
lyssnare än Rolf Kenneryd, för han har ju kritiserat
mitt konkreta förslag som Rolf Kenneryd inte har
uppfattat. Men det beror väl på att Göran Persson
tittar på TV.

Nu var det nog så att Göran Persson inte agerade
som finansminister en stund utan återgick till de skol-
valsdebatter som både han och jag förde en gång. Det
är det medvetna missförståndets taktik. Men vi har ju
båda två lämnat skolpolitiken. Eller hur, Göran Pers-
son?

Vad jag talade om var de attraktiva områdena i
skärgården. Det var ju om dem som vi hade en reser-
vation. Det var ju den som innehöll förslaget om
takregeln, som jag nu diskuterar. Men jag kan disku-
tera andra metoder. Göran Persson har ju idéer. Efter-
som han säger att han inte har lagt problemet åt sidan,
så måste han ju ha andra idéer. Vad är det då för and-
ra idéer som finns i den utredning som Göran Persson
talar om? Jo, en av idéerna är att man skall få låna till
skatten. Är det bättre, Göran Persson?

Det finns en del varianter, men jag tror att den
mest konstruktiva idén är att man inför en tillfällig
takregel för de attraktiva områdena.

Men låt oss sedan diskutera fördelningspolitik.
Göran Persson skall få rangordna inkomstbeskattning,
förmögenhets- och fastighetsskatt. Vilken av skatterna
har sämst fördelningsprofil när det gäller att omförde-
la från rika till fattiga? Jag tycker att rangordningen är
fastighetsskatten, förmögenhetsskatten och sedan
inkomstskatten. Men när Göran Persson argumentera-
de mot mig lät det ungefär som när KFMLR-arna
diskuterade Feldts skattereform - Ni sänker skatterna
för miljonärerna. Samma taktik övergick Göran Pers-
son till när jag sade att fastighetsskatten inte är ett så
där jätteskarpt fördelningsinstrument.

Detta är ett stort problem som vi kan diskutera
sakligt. Jag deltar gärna i en sådan arbetsgrupp som
Rolf Kenneryd efterfrågar. Jag ställer upp på det.
Bara ring, så kommer jag.

Men det stora problemet som vi skall åtgärda är ju
fastighetsskatterna i de attraktiva områdena, Göran
Persson. Det är vi överens om. Sedan är det proble-
met kring själva fastighetstaxeringen, som nu är ak-
tuellt. Det har förekommit felaktiga värdeområden på
några håll, och marknadskännedomen har varit dålig.
Ibland har taxeringsvärdena legat över 75 %, och det
har ibland t.o.m. gällt marknadsvärdena. Detta beror
ju till en del också på de stora besparingar som rege-
ringen har genomfört i taxeringsförfarandet. 100 mil-
joner har man dragit in på det. Det har lett till kvali-
tetsförsämringar, vilket har drabbat en del. Låt oss
därför också se över taxeringsförfarandet och särskil-
da åtgärder för attraktiva områden.

Låt oss göra en total genomsyn, Göran Persson,
men under saklig debatt.

(Applåder)

Anf. 15 RONNY KORSBERG (mp)

Herr talman! För dem som till äventyrs sitter kvar
framför TV-apparaterna och för dem som råkar finnas
kvar här i kammaren, vilka är betydligt färre än när
debatten började, är det väl alldeles uppenbart att den
här debatten som vanligt har kommit att handla om
huruvida vi skall ha högre eller lägre skatter i landet
och att om man bara sänker skatterna tillräckligt
mycket, så kommer landet att blomstra. Så enkelt är
det naturligtvis inte. Men de som drabbas och som
egentligen är anledningen till denna debatt är inte
särskilt betjänta av den här diskussionen, som man har
hört så många gånger.

Låt oss hålla oss till problemet. Problemet är ju
inte att vi har så höga skatter att de rika flyr landet.
Det är inte det vi talar om nu. Problemet är ju att de
som vill bo kvar i landet kanske tvingas att fly. Det är
ju det problemet vi skall lösa.

Då dyker det upp sådana här fantastiska idéer som
att man skall införa en takregel. Det är ju litet häp-
nadsväckande, för det kan ju bara betyda att de flesta
som skulle omfattas av en sådan regel är de som inte
behöver någon lättnad. Det vore ju mer rimligt att
man såg över situationen för dem som har de lägsta
värdena, att man började från botten och reducerade
deras fastighetstaxeringsvärden. På det sättet skulle ju
de omfattas som vi verkligen vill hjälpa.

Det handlar återigen om dem som bor i områden
med detta marknadstryck, och som faktiskt får ett
fiktivt värde på sin fastighet beroende på att det finns
ett högt köptryck. Det är inte deras eget agerande som
är orsak till att de får en högre beskattning. Så enkelt
är det ju - det en fiktiv skatt. Man kanske kan lösa
problemen inom det befintliga systemet.

Som jag sade i mitt inledningsanförande kan man
också fundera över om man skall koppla detta till
någonting annat. Men nu befinner vi oss i den situa-
tion som vi gör. Att börja tala om att vi i det här läget
skall sänka skatten generellt och ytterligare undergrä-
va statens finanser, framstår åtminstone för oss i Mil-
jöpartiet som fullständigt oacceptabelt.

Vi hade andra förslag på hur man skulle finansiera
detta, men det fanns ingen majoritet för dem och då
får vi acceptera läget som det är. Det har framförts
många beskyllningar här ifrån andra talare om att vi i
Miljöpartiet skulle ha motarbetat alla förslag till ini-
tiativ. Nej, vi har inte motarbetat konkreta förslag på
hur man löser problemen för dessa människor. Vi
välkomnar initiativ och diskussioner om hur man skall
nå dessa människor som vi säger oss vilja värna -
ingenting annat.

Om vi till äventyrs skulle hitta andra modeller av
det generella slaget som undergräver finanserna, är
det väl inte så svårt att räkna ut att räntan snart äter
upp den eventuella sänkning av fastighetsskatten som
man i så fall skulle åstadkomma. Det tror jag nog att
de flesta förstår vid det här laget.

Anf. 16 MICHAEL STJERNSTRÖM (kds)

Herr talman! Jag måste tolka Göran Perssons ut-
fall så att jag har trampat på en mycket öm tå. Göran
Persson vill kanske brännmärka alla som kritiserar
regeringens politik.

Genom att höja fastighetsskatten på bostäder från
1,5 % till 1,7 % har regeringen gått ifrån den över-
enskommelse om en nedtrappning av bostadssubven-
tionerna som träffades med de borgerliga partierna
1992. Fördelningen har gjorts på ett sådant sätt att
årgångar med höga kapitalkostnader får en lägre ned-
trappning eller befrias helt.

Göran Persson kritiserar de förslag som flera par-
tier lägger fram här i dag, t.ex. mitt förslag om att titta
närmare på Bornholmsmodellen, som har ett skattetak
för dem som varit bofasta i minst sex månader. Men
Göran Persson har inga egna förslag.

Finansministern är tydligen helt oförstående inför
problemet med de permanentboendes skattehöjningar
i attraktiva områden. Vidare har han inte förstått de
problem som en hög fastighetsskatt i kombination
med en hög förmögenhetsskatt kan innebära.

En småhusägare som sedan länge bor i sitt hus
finner plötsligt att han påstås sitta på en förmögenhet
för vilken han skall betala skatt i reda pengar. En
person från Värmdö kommun i Stockholms skärgård
skrev ett brev till Göran Persson i våras om den orim-
liga beskattningen av skärgårdsfastigheter. I septem-
ber fick han ett svar från finansministern som jag
gärna vill citera några rader ur: "Förmögenhetsskatten
riktar sig direkt till de personer som har bäst ekono-
misk standard. Som socialdemokrat tycker jag att det
är självklart att de som har en god ekonomisk stan-
dard skall betala mer skatt än andra, och därför är
förmögenhetsskatten en av de mest ideologiska skat-
terna vi har."

Jag tror knappt att det är sant att finansministern
uppvisar en sådan arrogans. Skärgårdsborna betalar
genom fastighetsskatten upp till tio gånger mer för
nyttjandeförmånen av sina fastigheter än vad man
betalar för likadana hus på andra håll i landet. Att
dessutom genom en förmögenhetsskatt av ideologiska
skäl beskatta permanentboende i skärgården så hårt
att de måste lämna sina hem är minst sagt tragiskt. Vi
måste bl.a. få en särbeskattning av förmögenhet.

Pensionärer som under ett liv kämpat för att betala
av lånen drabbas dubbelt - höjd fastighetsskatt och
förmögenhetsskatt på taxeringsvärdet. Låna till skat-
ten eller flytta, blir budskapet från regeringen till dem
som lever på en mycket låg pension.

Jag tvingas efter dagens debatt konstatera att re-
geringen, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpar-
tiet inte vill medverka till att frysa fastighetsskatten på
nivån 1,5 %. Vidare verkar det inte finnas någon vilja
hos regeringen att föreslå en lösning för de perma-
nentboende.

Jag tvingas också konstatera att jag inte har fått
något svar från finansministern på följande frågor: Är
det ett problem att enbart rika har råd att bo i skärgår-
den i framtiden? Är det rimligt att människor skall
behöva ta lån för att klara fastighetsskatten?

Jag är säker på att vi får anledning att återkomma
till dessa frågor. Debatten kommer att fortsätta utan-
för detta hus.

Anf. 17 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Jag begärde, Michael Stjernström, i
föregående replikskifte att få ett besked från er i kds
om den sänkning från 1,7 till 1,5 % i skattesats som ni
vill göra och om ni fortfarande tycker att den skall
finansieras genom att de 2,5 miljarder kronorna läggs
ut på hushåll som bor i hus producerade under de
senaste tio åren - det var ju förslaget. Jag fick inget
svar, tyvärr! Om svaret ges avslöjas ju om ni står fast
vid det ni har sagt förut, att ni inte tycker att hela
kollektivet, samtliga ägare av fastigheter, kan bära det
- det kan de ensamma bära som är mest skuldtyngda
och som bor i hus av de senaste årgångarna. Det vore
bra om kds i en fortsatt debatt kunde klara ut den
saken.

Michael Stjernström har nu fått sällskap av Lars
Bäckström vad gäller takregeln. Det var inget falskt
citat, Lars Bäckström, och det var inget försök att
missförstå, utan det var ett rent citat från gårdagens
sändning i Rapport som uppenbarligen bekräftas av
Lars Bäckström här i kammaren.

På den punkten har jag samma uppfattning som
Bo Lundgren. Ett tak i det här sammanhanget löser
inte problemet för dem som vi i dag diskuterar. De
ligger ofta långt under det taket. Däremot skulle de
som har orsakat problemet, Lars Bäckström, och som
genom alltför höga och högt uppdrivna - många
gånger fantasifulla - köpeskillingar lyft taxeringsvär-
dena med Lars Bäckströms förslag få en skattesänk-
ning. Det är svårbegripligt hur detta går att förena
med uppfattningen att man skall ha en rättvis fördel-
ningspolitik.

Sedan några ord till Rolf Kenneryd som jag borde
ha sagt i det förra replikskiftet om tiden hade medgett
det. Det är möjligt att lekmannainflytandet vid taxe-
ringen var något som vi inte skulle ha undvarit. Där
finns nämligen ofta en kompetens som, precis som
Rolf Kenneryd sade, varken datorer eller de som sitter
långt från fastigheterna alla gånger känner till. Men
detta är gjort och beslut är taget i riksdagen. Det tjä-
nar kanske inte alltid att i den delen vara efterklok.
Jag vill erkänna att när riksdagen tog det beslutet var
det något som kanske inte var rätt tänkt.

Av Isa Halvarsson begärde jag, innan hon läste
upp sitt sista inlägg här i talarstolen, att hon skulle
replikera på det som rör Folkpartiets krav på en
sänkning från 1,7 till 1,5 %. Var finns finansieringen?
Är det på samma ställe som hos kds - hos de mest
skuldtyngda hushållen, hos dem som bor i hus av de
senaste årgångarna? Är det där som Folkpartiet sätter
in stöten?

Det svarade man inte på. I stället kom man tillba-
ka och krävde besked av regeringen kring den punkt
där jag redan i mitt inledningsanförande gav besked:
Från regeringens sida kommer vi inte att låta det bero
vad gäller de människor som kan visa sig ha hamnat i
en knepig situation just därför att de är fast boende i
attraktiva områden. Vi såg det problemet redan vid
taxeringen 1989. Vi tillsatte utredningar. Utredning-
arna presenterade resultat. Då skall en regering natur-
ligtvis reagera och agera. Det är inte särskilt många
människor som det handlar om, och det är säkert
ingen stor belastning på statskassan. Men den rege-
ring som skulle ha agerat och reagerat vid det tillfället
hade en skatteminister som hette Bo Lundgren. Han
fick utredningarna men gjorde inget åt saken.

Bo Lundgren har nu en replik kvar i den här debat-
ten. Det är han som har begärt debatten utifrån just
detta problem. Varför gjorde inte Bo Lundgren i re-
geringsställning det som han nu kräver att jag skall
göra? Varför använde inte Bo Lundgren utredningar-
nas underlag för att vidta de åtgärder som var nöd-
vändiga? Där är Moderaterna oss svaret skyldiga.

Moderaterna säger att det bara finns skattehöj-
ningar i den socialdemokratiska arsenalen. Det är inte
sant! Alla som har följt debatten vet att vi också har
tvingats genomföra utomordentligt svåra besparingar
som varit långt ifrån populära och som väckt opinio-
ner av ungefär samma omfattning och karaktär som
fastighetsskatteförändringen väckte.

När man genomför en sådan här sak kan man inte
bortse från att man utmanar olika intressen; det vore
dumt. Det vore också kortsiktigt att tro att man när
varje intresse gör sin röst hörd omedelbart måste
backa tillbaka och ändra i förslagen. Då är man förr
eller senare förbrukad, och då kommer man inte att
kunna klara saneringen av statsfinanserna. Det som är
uppenbart orimligt skall självklart rättas till. Det be-
skedet är givet i dagens debatt. Men för Bo Lundgren
återstår fortfarande att ge ett besked: Varför agerade
inte Moderaterna i regeringsställning?

Anf. 18 BO LUNDGREN (m)

Herr talman! Var och en som lyssnade på Göran
Persson hörde vad han sade: Vi tvingas genomföra
besparingar och neddragningar av utgifter.

Tyngdpunkten ligger på skattehöjningar. Det är
med större glädje som Göran Persson höjer skatten
för människor och företag och försämrar förutsätt-
ningarna för jobb. Det har han klarat rätt bra. Lars
Bäckström sade väl: Ring, så kommer jag! Det var det
som man gjorde i höstas när skattehöjningarna drällde
över svenska folket - och allt är ännu inte känt.

Rolf Kenneryd frågade mig om finansieringen. Vi
har ett alternativ som just innebär att vi skall sänka
skatter och minska utgifter. Jag sade i skatteutskottet
att vi är fullt beredda att diskutera olika former av
finansiering. Vi har en "meny" i det budgetalternativ
som vi lagt fram och kan tänka oss att diskutera både
det ena och det andra, om bara viljan funnes hos Rolf
Kenneryd.

Göran Persson undrar varför jag inte gjorde något.
Det är just vad jag gjorde. När vi tittar på de fastig-
hetstaxeringar som genomfördes under min tid kan vi
konstatera att vad gäller just hyresgästerna blev det en
sänkning av fastighetsskatten. Carl Gustav Fernlund
har bytt jobb på departementet. Men be honom ta
fram de promemorior som handlar om hur markvärdet
skulle reduceras för att man på det viset skulle kunna
lindra de effekter som vi just nu diskuterar. Om inte
annat så kan jag plocka fram den promemorian. Jag
tog nämligen med ett exemplar från departementet.
Göran Persson har över huvud taget inte tittat på den
och vill heller inte göra något; det framgår av debat-
ten.

Jag hade hoppats att den här debatten skulle leda
till att pressen på regeringen faktiskt visade sig vara
så stor att man insåg att något måste göras för Dagny
Johansson och alla andra som drabbas av de enormt
stora skatteökningarna - från de enskilda människor-
nas utgångspunkt. Så är det tydligen inte. Göran Pers-
son vill inte. Rolf Kenneryd och andra säger: Ja, vi
vill kanske åtminstone litet.

Men ni tog inte chansen vare sig när skatteutskot-
tet behandlade frågan eller i den här debatten, där vi
skulle ha kunnat lägga grunden för en majoritet utan
Socialdemokraterna.

För oss är det fortfarande självklart att fastighets-
skatten inte skall höjas nästa år, att markvärdet måste
reduceras som underlag för fastighetsskatten och att
gränsen för förmögenhetsskatt omedelbart höjs så att
man inte drabbas av förmögenhetsskatt till följd av
fastighetstaxeringen.

Regeringens och Socialdemokraternas besked till
svenska folket är Knut Rexeds "låna för att betala
skatt" eller möjligen vad några av de kvinnliga soci-
aldemokratiska ledamöterna i skatteutskottet säger: Vi
kan väl ordna litet bidrag, så att ni kan betala skatt.

Detta visar på en bristande respekt för de männi-
skor som drabbas och på en bristande insikt om Sve-
riges problem.

Anf. 19 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Herr talman! Jag tror att Bo Lundgren i denna
sista replik presterade en avslöjande beskrivning av
sin egen ministertid. Han mottog två utredningar,
Fastighetsskatteutredningen 1992 och Skärgårdsut-
redningen 1994, som båda pekade på det här proble-
met. Han hade möjligheter att agera. Det blev en
promemoria hanterad av en namngiven tjänsteman i
Finansdepartementet. Men det är inte tjänstemännen,
Bo Lundgren, som för ärenden till regeringssamman-
trädet, utan det är den ansvarige ministern som gör
det. Den ansvarige ministern var under sin tid inte
intresserad av att lösa det problem vi diskuterar i dag.

I dag är problemet däremot värt att diskuteras i en
extradebatt. Det som det inte var meningsfullt att lösa
1992, blir politiskt intressant 1995. Men detta handlar
inte om de människor som drabbades 1992, 1994 eller
1995 utan det handlar om att använda problemet som
hävstång och bräckjärn för att attackera förmögen-
hetsskatten - avundsjukepolitiken, som Moderaterna
kallar det för. Det är facit av dagens debatt.

Avslutningsvis Herr talman: Vi har genomfört en
statsfinansiell sanering som saknar motstycke. Så djup
var krisen. Vi har fått begära av människor att genom-
föra förändringar i sin livsföring som ingen annan
svensk regering behövt göra i modern tid. Det har
gällt dem som har haft mycket små ekonomiska om-
ständigheter. Det har då även ställts krav, och det är
viktigt, på att också de som har det bättre ställt skall
vara med och bidra.

Den rättvisa fördelningen av bördorna är grund-
bulten för att det skall vara möjligt att i ett öppet,
demokratisk samhälle med stark
folkrörelsekaraktär ta den här typen av beslut
genom en folkvald församling. Nu har vi gjort det.
Det kan finnas felaktigheter. Men de som har litat
på att Moderaterna skulle göra någonting åt detta
tidigare, har blivit besvikna. De felaktigheter som
finns kvar skall vi nu titta på tillsammans med de
partier som har orkat ta ett helhetsansvar för
Sveriges ekonomi. Det är beskedet från
regeringen, och därmed är debatten om
fastighetsskatten slut.

Överläggningen var härmed avslutad.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 13.33 på förslag av tredje vi-
ce talmannen att ajournera förhandlingarna till kl.
14.30 då informationen från regeringen skulle
börja.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.30.

2 § Information från regeringen om narkotika
och trafik

Anf. 20 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Fru talman! Straffbestämmelser om rattfylleri och
grovt rattfylleri finns i trafikbrottslagen. Bestämmel-
serna avser alkohol och samtliga andra medel, såväl
narkotiska som andra, illegala och legala, som kan
påverka förmågan att framföra ett fordon på ett be-
tryggande sätt. Det är alltså fråga om allt från tung
narkotika till olika allergimediciner.

Enligt den allmänna straffbestämmelsen om ratt-
fylleri döms den som framför ett motorfordon och då
är så påverkad att det kan antas att han inte på ett
betryggande sätt kan föra fordonet. Straffet är böter
eller fängelse i högst sex månader. Om föraren har
varit avsevärt påverkad eller framförandet har inne-
burit en påtaglig fara för trafiksäkerheten döms för
grovt rattfylleri till fängelse i högst två år.

En sådan allmänt hållen brottsbestämning har
funnits i svensk lagstiftning i över 70 år. Efter hand
gjordes från flera hålla gällande att det var alltför
svårt för åklagaren att visa att en förare varit påverkad
på detta sätt. För att underlätta bevisningen infördes
därför år 1941 särskilda gränsvärden för alkohol.

Dessa innebär att en förare döms för rattfylleri el-
ler grovt rattfylleri om han har en viss alkoholkon-
centration i kroppen. Någon bevisning utöver den
uppmätta koncentrationen behövs inte. Gränsvärdena
har fastställts med ledning av omfattande vetenskapli-
ga undersökningar genom vilka man kunnat koppla
olika koncentrationer i kroppen till viss i allmänhet
ökad trafikfarlighet.

Den nedre gränsen för straffbar alkoholpåverkan
är i dag så låg som 0,2 % i blodet. Gränsen för grovt
rattfylleri går vid 1 %. Dessa värden är internationellt
sätt mycket hårda. När det gäller att markera att alko-
hol och trafik inte hör ihop är Sverige utan tvekan ett
föregångsland.

Sverige har också en mycket sträng narkotikalag-
stiftning. Vi verkar även internationellt för en sträng
syn på hanteringen av sådana preparat. Några gräns-
värden i trafikbrottslagen för narkotika eller de hund-
ratals övriga medel som omfattas av lagen finns dock
inte. Några sådana värden finns såvitt vi känner till
inte heller i något annat land.

Trots vår stränga syn på all form av rattfylleri har
från flera håll rapporterats att antalet bilförare som är
påverkade av narkotika och andra droger ökar. Även
om detta till viss del kan bero på att polisen blivit
bättre på att upptäcka den som är drogpåverkad är
tendensen ändå mycket oroande och måste tas på
största allvar.

Min utgångspunkt är helt klar. Droger och trafik
hör inte ihop, och detta måste klart framgå av lagen.
Inom regeringen förbereds nu därför skärpningar av
straffbestämmelserna för rattfylleri avseende andra
medel än alkohol.

När det gäller sådana medel finns som sagt inga
gränsvärden. För att straffansvar skall komma i fråga
krävs i stället att påverkan kan slås fast på något annat
sätt, exempelvis genom iakttagelser av polisen, en
läkare som undersökt föraren eller vittnen.

Enligt vad jag har erfarit tillämpas bestämmelsen
på ett sådant sätt att påverkan måste ha varit så stark
att det synts på körsättet eller förarens beteende i
övrigt i samband med körningen. Det säger sig självt
att en sådan bevisbörda inte alltid är lätt att uppfylla.
Den debatt som nu förs för en effektivisering är
egentligen bara en repris av den debatt som för över
50 år sedan fördes för att införa gränsvärden för alko-
hol.

Hur kan man då åstadkomma en sådan effektivi-
sering av lagstiftningen?

Flertalet av de motionskrav som väcktes här i
kammaren under vårriksdagen gick ut på att det skulle
införas gränsvärden på samma sätt som för alkohol.

För alkohol har genom en omfattande forskning
som bedrivits under många år kunnat konstateras ett
samband mellan uppmätt koncentration i kroppen och
berusningsgrad - ju högre alkoholhalt desto mer beru-
sad kan man antas vara. Detta samband har gjort det
möjligt att fastställa de gränsvärden som finns i dag.

När det gäller andra medel än alkohol har någon
motsvarande forskning inte bedrivits. Det gäller inte
bara i Sverige utan också utomlands. Anledningen till
det är, i vart fall vad gäller narkotika, att det inte
ansetts etiskt försvarbart att experimentera direkt på
människor med preparat som man vet har skadlig
effekt och skapar ett beroende även i små doser. Till
följd härav är det vetenskapliga underlaget för att
fastställa sådana värden mycket begränsat.

Vad man vet är dock att det för flera av de vanli-
gaste förekommande narkotiska preparaten saknas ett
enkelt samband mellan uppmätt koncentration och
berusningsgrad. För cannabispreparat gäller t.ex. att
påverkan kan vara hög även när blodkoncentrationen
är förhållandevis låg. För vissa andra medel, som
heroin, sker en så snabb omvandling i kroppen till
andra ämnen att något gränsvärde inte är meningsfullt
att fastställa.

Jag har gjort bedömningen att svårigheten att
fastställa meningsfulla och konstaterbara gränsvärden
för olika aktuella preparat är så stora att vi måste
utreda också andra alternativ. Vilka är då de?

Ett sätt är att införa en absolut eller vad man
skulle kunna kalla för matematisk nollgräns. Ett så-
dant förbud skulle innebära att varje minsta före-
komst, och oavsett möjlig påverkan på trafiksäkerhe-
ten, skulle medföra straffansvar. Med tanke på den
mycket restriktiva syn vi har på droger i trafiken lig-
ger en sådan lösning i och för sig nära till hands. Den
är dock inte problemfri.

Med hänsyn till att antalet medel som skulle kunna
vara aktuella är flera hundra, varav många också har
legal användning, skulle en avgränsning vara nöd-
vändig. Det skulle alltså till att börja med förutsättas
att man i lagstiftningen exakt definierade vilka prepa-
rat som är förbjudna. Från vissa håll har gjorts gällan-
de att ett sådant förbud kan begränsas till narkotiska
preparat. Detta skulle förstås vara ett enkelt sätt att
avgränsa det straffbara området, men då skulle många
medel som vi vet kan vara lika trafikfarliga falla utan-
för.

En trolig svårighet skulle också vara att en absolut
nollgräns där kriteriet för straffbarhet enbart är före-
komsten av en drog inte skulle medge en önskvärd
nyansering av straffvärdet och därmed straffet. Enbart
ett påvisande av en drog utan utredning om närmare
påverkan skulle förmodligen bara grunda ansvar för
normalgraden av rattfylleri och på en förhållandevis
låg straffvärdenivå. En sådan reglering kunde alltså
riskera att motverka sitt eget syfte.

Om man ändå införde ett sådant förbud och be-
gränsade det till narkotiska preparat skulle en kompli-
kation uppstå vad gäller kopplingen till den legala
användningen. En absolut nollgräns utan undantag
skulle nämligen omfatta också den som i medicinskt
syfte och i kontrollerade former blir behandlad med
ett medel som innehåller någon narkotisk substans,
men i sådan liten mängd att någon fara för trafiksä-
kerheten inte kan anses föreligga.

Här kunde förstås införas undantag för den som
intagit medlet i medicinskt syfte. Men skulle en sådan
reglering vara rimlig? Det kan ifrågasättas om det går
att med trafiksäkerhetsskäl som utgångspunkt motive-
ra att en person straffas men inte en annan, om den
enda skillnaden är att den ena har ett recept.

Det finns också anledning att hålla i minnet att all
icke medicinsk konsumtion av narkotika redan är
straffbar enligt narkotikastrafflagen, och den gäller
förstås också om man brukar narkotika i trafiken.

Med hänsyn till dessa principiella och praktiska
svårigheter med att fastställa matematiska gränser
finns enligt min uppfattning anledning att utreda om
den skärpning som också jag anser vara nödvändig
kan åstadkommas på något annat sätt.

Ett sådant alternativ till en absolut nollgräns kan
vara att införa vad man skulle kunna kalla en faktisk
påverkansgräns. Den skulle avse att någon rent fak-
tiskt är påverkad av ett medel, oavsett vilket, som
typiskt sett är oförenligt med bilkörning. Det avgö-
rande skulle inte vara ett medels klassificering, utan
dess typiska trafikfarlighet. Bestämmelsen skulle med
andra ord, liksom den nuvarande, omfatta allt, från
tung narkotika till sömnmedel och allergipreparat,
som kan vara trafikfarligt.

Den avgörande skillnaden mot dagens ordning
skulle vara att någon bevisning om effekter på kör-
ningen inte skulle behövas. Straffbar påverkan skulle
alltid anses föreligga om det utretts att en viss drog
har intagits och det genom ett särskilt utlåtande från
exempelvis Rättsmedicinalverket eller genom iaktta-
gelser av personen kan antas att drogförekomsten
typiskt sett kan ha utgjort en fara för trafiksäkerheten.

Med en sådan reglering skulle man undvika flera
av de problem som är förknippade med en absolut
nollgräns. Men budskapet skulle ändå bli detsamma:
Droger och trafik hör inte ihop.

Jag är emellertid inte beredd att i dag låsa mig vid
vilken teknisk lösning som skall väljas. Det viktigaste
är trots allt att lagstiftningen verkligen blir så effektiv
som vi alla önskar.

Ett slutligt ställningstagande kräver ett gediget
kunskapsunderlag och bedömning av en rad olika
frågor av delvis medicinskt slag. Det arbete som re-
dan påbörjats inom Justitiedepartementet kommer
därför att fortsätta inom ramen för en särskild utred-
ning. Regeringen har i dag beslutat att ge en särskild
utredare i uppdrag att skyndsamt bearbeta de alterna-
tiv jag nu har presenterat och ta fram förslag som på
ett påtagligt sätt effektiviserar möjligheten att ingripa
mot narkotika och andra droger i trafiken. Uppdraget
skall redovisas senast den 31 augusti nästa år.

De skärpta regler som utredaren kommer att före-
slå innebär, oavsett hur de utformas, ett krav på nya,
effektiva metoder, genom vilka polisen kan upptäcka
att en förare är påverkad av droger. Regeringen har
därför givit Rikspolisstyrelsen i uppdrag att i samråd
med utredaren utveckla sådana metoder.

Med anledning av det breda engagemang som
finns i den här frågan och som är absolut nödvändigt
för att bruket av droger i trafiken på sikt skall trängas
tillbaka, har jag bedömt det som angeläget att ge en
fördjupad information om de överväganden som lig-
ger bakom regeringens beslut i dag. Jag har därför,
som ni redan känner till, inbjudit till en särskild in-
formationsstund kl. 15.00 i dag. Ni är alla hjärtligt
välkomna dit, så kan vi diskutera frågan närmare.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades

Proposition

1995/96:50 till näringsutskottet

4 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Proposition

1995/96:104 Skatteregler med anledning av nya års-
redovisningslagar, m.m.

Motioner

med anledning av prop. 1995/96:78 Ansvaret för
fastighetsbildningsverksamheten, m.m.

1995/96:Bo3 av Bengt Harding Olson (fp)

1995/96:Bo4 av Ulf Björklund och Rolf Åbjörnsson
(kds)

1995/96:Bo5 av andre vice talman Görel Thurdin
m.fl. (c)

5 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 8 november

1995/96:19 av Ingrid Näslund (kds) till statsrådet

Pierre Schori om bistånd till Kuba

Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 14 november.

6 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 8 november

1995/96:88 av Göte Jonsson (m) till socialministern

om socialtjänstens möjligheter till tvång

1995/96:89 av Margitta Edgren (fp) till

miljöministern om miljöinriktad regionplanering i
Skåne

1995/96:90 av Lennart Rohdin (fp) till

utrikesministern om den fängslade journalisten David

Rohde

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 14 november.

7 § Kammaren åtskildes kl. 14.44.

Förhandlingarna leddes

av tredje vice talmannen från sammanträdets början
till ajourneringen kl.13.33 och

av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.