Riksdagens protokoll

1994/95:94

Tisdagen den 25 april

Kl. 13.30-16.11

Protokoll

1994/95:94

Välkomsthälsning

Anf. 1 TALMANNEN

Jag vill hälsa Tjeckiens talman Milan Uhde och en delegation
tjeckiska parlamentariker som är på besök i den svenska riksdagen
hjärtligt välkomna bland åhörarna till dagens debatt.

1 § Debatt med anledning av kompletteringspropositionen

Anf. 2 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)

Fru talman! Jag vill på regeringens vägnar till riksdagen överlämna
regeringens proposition 1994/95:150 med förslag till slutlig reglering
av statsbudgeten för budgetåret 1995/96, den s.k. kompletteringspro-
positionen.

Fru talman! Den som är satt i skuld är icke fri. Så sade jag vid de-
batten när vi överlämnade budgetpropositionen till riksdagen. Det är ett
uttalande och ett uttryck som gäller lika starkt i dag som i januari, kan-
ske ännu mer understruket av dessa vårmånaders händelser. Vi märker
hur en hårt skuldtyngd offentlig ekonomi utsätts för valutarörelser och
ränterörelser, i stor utsträckning initierade av vår omvärld, som påver-
kar vår ekonomi på ett sätt som vi inte har kunnat förutse. Vi är i den
meningen inte fria.

Inriktningen är att återigen bli herrar i eget hus, att se till att vi får
balans i de offentliga finanserna. Den inriktningen är av avgörande
betydelse för denna riksdags möjlighet att långsiktigt påverka välfärds-
samhällets utveckling.

Skuldsättningen handlar lika mycket om demokratins verknings-
krets, nationellt oberoende som om hur vi skall formulera och utforma
välfärdssamhället. Det är oerhört stora, svåra och viktiga frågor som vi
har att hantera om vi återigen skall föra in Sverige på en stadig kurs där
vi kan ta ansvar fullt ut för de åtaganden som vi har gentemot äldre,
barn och alla dem som är beroende av välfärdssamhället. Vi får aldrig
glömma bort detta perspektiv därför att det vi nu gör, som vi i stor
utsträckning tvingas att göra, är av sådant slag att många av oss inte
skulle vilja göra det. Men alternativet att inte göra det, att se lånebero-
endet bita sig fast, är att be om en situation där vi om några år tvingas
göra sådant som är etter värre.

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 94

Prot. 1994/95:94

25 april

Bara den våldsamma kraft som ligger i det senaste årets skuldsätt-
ning kommer nästa år att representera ränteutgifter för det svenska

folket som för varje skattebetalare, för bara ett års skulduppbyggnad,

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

innebär att man skall betala i räntor för årets underskott kommande år
350 kr per månad, nästa år, året därefter osv. tills vi vänder skuldsätt-
ningen och börjar pressa tillbaka våra stora underskott. Ibland tappar
man perspektivet för de här stora talen, men så kan man formulera årets
underskottsdramatik. De 200 miljarderna ger när man lånar upp dem 20
miljarder i räntor som nästa år ger på varje svensk skattsedel 350 kr i
merkrav varje månad utan att man får någonting för de pengarna, bara
ränteutgifter som går till dem som ställt ut lånen.

Så kan man inte fortsätta. Det begriper denna riksdag, det begriper
regeringen och det svenska folket. Därför är vi nu inne i en period där
vi bitvis får göra sådant som vi inte alls tycker om att göra men som vi
faktiskt inser är nödvändigt att göra för att ta greppet om de offentliga
finanserna.

Vi har presenterat ett program från regeringens sida som vi troget
följer och där kompletteringspropositionen är ytterligare en byggsten.
Det är en byggsten som innebär att vi nu kan redovisa också framgång-
ar i saneringen av statsfinanserna. Med dagens programdel kan vi visa
hur vi nu stabiliserar de offentliga skulderna 1996, två år tidigare än
vad som gällde som mål i förra årets valrörelse, ett år tidigare än vad
som gällde vid motsvarande diskussion om budgetpropositionen.

Nu stabiliserar vi statsskulden 1996. Det har inte Sveriges folk fått
gratis. Det är utomordentligt stora ingrepp i form av skattehöjningar
och besparingar som har lett fram till en sådan situation. Men det visar
att de offentliga finanserna är på väg i rätt riktning och att ansträng-
ningarna faktiskt lönar sig.

Vi ser också framför oss en situation där de offentliga finanserna är
i ett sådant tillstånd att vi t.o.m. har inom räckhåll att redan 1998 kunna
redovisa en budget där vi har en total balans mellan inkomster och
utgifter. Det trodde ingen var möjligt för ett halvår sedan. Det trodde vi
inte heller i januari. Vad som nu inträffar i ekonomin är att den under-
liggande tillväxten, styrkan i uppgången, är sådan att allt fler människor
kommer i arbete, allt färre blir beroende av bidragsgivning, allt fler blir
skattebetalare och att förbättringen av de offentliga finanserna går allt
snabbare. Det gäller att vårda den utvecklingen på ett sådant sätt att vi
inte tar i så mycket att vi knäcker konjunkturuppgången men samtidigt
passar på att utnyttja konjunkturuppgången för att nu ta hem den sane-
ring av statsfinanserna som är nödvändig. Gör vi det inte nu kommer vi
inte att klara det när konjunkturen vänder neråt. Och konjunkturen
kommer att vända neråt, det vet vi. Jag vill se de arbetslösa, pensionä-
rer och barnfamiljer i ögonen vid det tillfälle då konjunkturen vänder
och påfrestningarna i hushållsekonomi och samhällsekonomi återigen
kommer att visa sig, och säga att vi har stabiliserat de offentliga finan-
serna. Den kärna som finns i välfärdssamhället av trygghet och solidari-
tet kan vi nu hävda därför att vi har ordning på de offentliga finanserna.
Förväxla aldrig dagens debatt med att det enbart handlar om det nära

perspektivet. Det handlar också om att förbereda den situation där vi
har att möta nästa konjunkturnedgång. Den skall också klaras.

Det program som vi nu redovisar innehåller stora ingrepp i de of-
fentliga finanserna. Det är en omfattande proposition. Bl.a. finns här
engångsvisa finansieringar av insatser för att bekämpa arbetslösheten
som uppgår till i storleksordningen 23 miljarder kronor. Det får vi in
genom att vi tar i anspråk reservationer som har gjorts. Det är alltså
anslag som inte har använts som dras in för detta ändamål. Vi höjer
utdelningskravet på statens bolag och på en del fonder som staten för-
fogar över. Vi tidigarelägger förslag om att göra nedskärningar i trygg-
hetssystemen något år och får på så sätt en finansiering som gör att vi
når de 23 miljarder kronor som gott och väl, med råge, överskrider de
17 miljarder som krävs för att finansiera kampen mot arbetslösheten.
Där ligger engångsvis en överfinansiering på 6 miljarder kronor. I
paketet ligger också en avgörande skatteförändring, en tidigareläggning
av momsuppbörd.

Vi gör varaktiga förstärkningar av statens budget. Vi förstärker sal-
dot och intäkterna, de pengar vi behöver ta in, med 15,7 miljarder kro-
nor. Det är pengar som vi delvis använder till att ge tillbaka i form av
en momssänkning men som också utnyttjas för att förstärka de offentli-
ga finanserna. De 15,7 miljarder kronorna tas in genom att vi förändrar
ersättningsreglerna i sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och
föräldraförsäkringen. De tas in genom att vi gör förändringar i läkeme-
delsförsäkringen. De tas in genom åläggandet gentemot de statliga
verksamheterna, att de inte får kompensation för arbetsgivaravgiftens
höjning. Det blir en belastning på ytterligare närmare 1 miljard på
statens egen verksamhet.

Pengarna tas in genom att vi förändrar regelverk i arbetsmarknads-
politiken, så att vi befrämjar rörlighet och minskar kostnaderna för en
arbetsmarknadspolitik som måste ha minskade kostnader i en konjunk-
turuppgång, för att vi rätt skall kunna möta nästa konjunkturnedgång.

Vi höjer en del skatter. Vi förändrar avdragsrätten för pensionsför-
säkringar. De 10 % av pensionsspararna som sätter in allra mest pengar
får se sina avdragsmöjligheter begränsade. De 90 % vanliga pensions-
spararna har sitt avdragssystem intakt. Vi gör förändringar i företagens
rätt till representationsavdrag. Vi lägger extra skatt på kämkraftsel.

Vi höjer skatter med uppemot 4 miljarder kronor; pengar som också
delvis tas i anspråk för att finansiera den medlemsavgift som vi alla
varit med och förklarat oss villiga att finansiera gentemot den europeis-
ka unionen. Visserligen röstade vi olika i folkomröstningen, men avgif-
ten skall definitivt betalas. Med denna proposition och angränsande
propositioner är den notan färdigbetald - 15,7 miljarder i varaktiga
finansieringar.

Ovanpå dessa mycket strama finanspolitiska insatser lägger vi nu
också ett nytt perspektiv. Vi ser nu att vi har statsfinanserna under
kontroll. Vi vet att vi har haft det en gång tidigare, efter 80-talets stora
sanering. Sedan gick det oss ur händerna igen. Nu säger vi att det inte
får inträffa en gång till. När vi nu med så mycket möda och så många
svåra beslut har tagit greppet, låt oss då se till så att inte greppet tappas.

Prot. 1994/95:94

25 april

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

Prot. 1994/95:94

25 april

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

Därför är det viktigt att vi nu introducerar ett tak för de offentliga utgif-
terna. Fr.o.m. 1997 införs en sådan ordning att vi vet att vi kan ha en
kontroll på utgiftsutvecklingen i hela den offentliga sektorn. Det är lätt
att säga, men det är svårt att göra. Icke desto mindre är det ett arbete
som måste genomföras, om vi nu skall vara trovärdiga i vår förmåga att
hantera de förbättringar vi har uppnått. Holland har gjort det före oss.
Danskarna har gjort det, norrmännen har gjort det. Vi skall göra det
också.

I detta sammanhang skall det också ses som naturligt att vi nu ge-
nomför en stor omreglering av den kommunala ekonomin. Ett nytt
inkomst- och utjämningssystem presenteras i propositionen. I och med
propositionen genomförs också ett särskilt riktat stöd till Göteborgs
kommun, med tanke på de svårigheter den kommunen har mött. Det
framförs också en lösning av Haninge kommuns bekymmer. Det är en
problembild som många av oss har sett växa fram under många år. Den
löses nu i och med propositionen.

I propositionen finns också ett krav på balanseringstvång i kommu-
nerna. Det innebär, enkelt uttryckt, en beställning av ett lagarbete som
syftar till att kommunerna inte skall glida ut på det sluttande plan som
innebär att man i ekonomiskt kärva tider börjar låna till driften. Statens
ekonomiska moras får inte lösas på ett sådant sätt att bördan skjuts över
på kommuner och landsting och att, när den väl ligger där, lösningen på
den nivån kommer att vara att man startar samma hemska lånekarusell
som staten försatt sig i men nu är på väg att ta sig ur. Det får inte inträf-
fa att det avlöses av motsvarande förfall kommunalt och regionalt.
Därför införs balanseringstvång i kommunala och landstingskommuna-
la budgetar.

Som en säkerhetsåtgärd i händelse av att kommun inte kan infria
åtagande mot det finansiella systemet införs också en möjlighet, enligt
norsk alternativt finsk modell, att tvångsförvalta kommunala medel.

Allt detta ligger i propositionen, och mycket därtill. Det är huvud-
punkterna. Parallellt med denna proposition presenteras en proposition
som syftar till att förbättra sysselsättningen, som Anders Sundström
kunde redovisa i föregående vecka. Regeringen arbetar nu med de två
arbetsuppgifter som är av avgörande betydelse för landets utveckling:
att ta greppet om statsfinanserna och samtidigt pressa tillbaka arbets-
lösheten.

Vår statsminister deklarerade vid regeringens tillträde att regeringen
skulle vara en samarbetsregering. Denna proposition är utarbetad i nära
samarbete med Centerpartiet, de angränsande propositionerna om regi-
onalpolitiken och sysselsättningspolitiken likaså. Det har varit kon-
struktivt och givande. Det ger stabilitet och styrka. Det ger klara besked
till denna riksdag, till svenska folket och till omvärlden, att bakom
dessa förslag står en bred majoritet med en mycket kraftfull folklig
förankring. Det behövs när man skall fatta så här svåra beslut. De svåra
besluten skall fattas, därför att vi långsiktigt skall klara att garantera det
välfärdssamhälle som en så stor majoritet av svenska folket har lärt sig
att uppskatta och värdera.

(Applåder)

Anf. 3 BO LUNDGREN (m)

Fru talman! Fler än en halv miljon människor saknar arbete i dag.
Många gör det sedan lång tid tillbaka. Det är en tragedi för dem som
drabbas och en belastning för alla andra.

Räntorna i Sverige är orimligt höga. Det minskar hushållens kon-
sumtionsutrymme och gör investeringar i nya jobb dyrare; det blir färre
jobb. Kronan är svag. Det är risk för att inflationsbrasan tar fart igen.

De optimistiska kalkyler som Göran Persson med sin sedvanliga
blygsamhet presenterar i dag ändrar inte bilden. Regeringen bedömer
att uppemot en halv miljon människor är arbetslösa fortfarande år
2000. De stora ingrepp Göran Persson för en stund sedan berömde sig
för leder sammantaget till en marginell budgetförstärkning. Det mot-
svarar möjligen de extra räntekostnader som utvecklingen sedan januari
medfört på grund av de högre räntorna. Förtroendet för politiken finns
inte. Därför är räntan fortsatt hög och kronan fortsatt svag.

Dagens kris har sitt ursprung i en utveckling som inleddes i slutet av
1960-talet, med en snabb offentlig utgiftsexpansion, med kraftiga skat-
tehöjningar som ändå inte räckte till för att fullt ut betala de växande
offentliga utgifterna.

Vi fick sedan början av 70-talet ett trendmässigt växande underskott
i de offentliga finanserna. Det resulterade i en, jämfört med motsvaran-
de länder, svag tillväxt. Sverige halkade efter. Enligt regeringens egna
bedömningar fortsätter den här utvecklingen. Vår ekonomi utvecklas
svagare än vad som sker i motsvarande länder.

Det som har inträffat i Sverige kan egentligen sammanfattas i det
korta men mycket farliga konstaterandet att vi inte har fler jobb i de
svenska företagen i dag än vad vi hade för 40 år sedan. Det beskriver
ganska väl vad som har hänt.

Under den förra mandatperioden inledde den borgerliga regeringen
en omläggning av politiken som syftade till att återskapa tillväxtkraften
genom bl.a. bättre förutsättningar för nya jobb i företagen.

När den socialdemokratiska regeringen tillträdde blev det i flera av-
seenden en återgång till just den politik som en gång ledde Sverige in i
krisen. Visserligen visade man - delvis av det tvång som debatten i
valrörelsen medförde - en insikt om att det krävdes åtgärder för att
sanera de offentliga finanserna. Den förra mandatperiodens opposi-
tionspolitik drog man ett streck över. Man accepterade vad som var
nödvändigt och vad som hade gjorts, och man tvingades också medge
att det krävdes åtgärder. Men omfattningen på dessa åtgärder blev
otillräcklig och inriktningen felaktig.

Sedan socialdemokraterna kom till regeringsmakten har skatten på
arbete höjts med ca 36 miljarder kronor. Det motsvarar kostnaden för i
storleksordningen 150 000 heltidsarbeten. Skatten på investeringar i
nya jobb har höjts med 12 miljarder kronor.

I ett läge när hundratusentals nya jobb måste växa fram blir det som
en följd av regeringens politik alltså dyrare att anställa och dyrare att
investera.

Genom dagens kompletteringsproposition förändras inte denna po-
litik. Som vi redan har klarat ut blir det inga nämnvärda budgetför-

Prot. 1994/95:94

25 april

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

Prot. 1994/95:94

25 april

stärkningar jämfört med i januari, trots den ränteutveckling som vi har
haft och trots det bristande förtroende som visades den politik som

redan då redovisades. Obalansen sedan januari och sedan hösten i fjor i

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

form av stora skattehöjningar och alltför begränsade besparingar kvar-
står.

I kompletteringspropositionen föreslår Göran Persson - och han är
t.o.m. stolt över det - ytterligare skattehöjningar som försvagar till-
växtkraften och försämrar expansionsmöjligheterna i näringslivet.
Momsinbetalningarna tidigareläggs. Det skall ge 8 miljarder kronor,
alltså 8 miljarder kronor som skall tas från de företag som skall investe-
ra i de nya jobben. De skall i stor utsträckning själva finansiera detta,
samtidigt som de blir av med 8 miljarder kronor. Och det berömmer sig
Göran Persson av.

Nya fastighetsskatter, koldioxidskatter och mycket annat - allt skall
höjas. Det ger effekter som är negativa för möjligheten att få fram de
nya jobben.

När skatten på arbete behöver sänkas, då sänks i stället momsen på
mat! Jag förstår de som reagerar för att besparingarna ger utrymme för
en matmomssänkning i stället för en sänkning av skatter som ger män-
niskor som är arbetslösa jobb.

När man läser kompletteringspropositionen, som vi har haft tillfälle
att göra sedan i går kväll, hittar man ingenting om vilken strategi som
regeringen anser sig föra för att åstadkomma fler jobb och högre till-
växt. Det är nog så bra med gnetande, men det står ingenting i komplet-
teringspropositionen om vad som krävs för att åstadkomma de nya
jobben och högre tillväxt. Vilken är egentligen regeringens strategi för
att företagen skall kunna anställa?

Det kan synas pessimistiskt att bedöma regeringens kompletterings-
proposition på det här viset. Tyvärr är det realistiskt. Men det finns
ändå anledning att konstatera att krisen i svensk ekonomi kan lösas. Det
kräver dock en omläggning av politiken. Det krävs att det blir en till-
räcklig omfattning av de åtgärder som kan finansiera statsfinanserna så
att förtroende skapas, det förtroende som saknas i dag.

Det krävs också en insikt om hur de nya jobben skall kunna växa
fram, och då är det inte Göran Persson, Anders Sundström, Marita
Ulvskog eller ens Carl Bildt eller någon annan i riksdagen som kan se
till att jobben växer fram så att människor som är arbetslösa slipper att
vara det i fortsättningen. Det är tusentals och åter tusentals människor
runt om i Sverige, i t.ex. Landskrona - som Göran Persson tydligen
besökte i går - och i Kiruna, som driver dagens företag och som kan
tänkas starta morgondagens företag. Det är dessa människor som måste
känna att det är intressant och stimulerande om det blir lönsamt att
starta nya företag och expandera gamla. Då måste skatten på arbete
sänkas. Överbeskattningen av det riskkapital som utgör grunden för
varje nytt jobb måste slopas.

När det gäller skatten på arbete måste det vara särskild inriktning på
den tjänstesektor där många av de nya jobben kan växa fram, om vi
tillåter tjänstesektorn att expandera. Då måste vi hantera skatteproble-
matiken, eftersom skatterna är besvärliga just i tjänstesektorn. Där finns

alternativen: gör det själv, gör det svart eller gör det inte alls. Vid alla
dessa alternativ blir det inga jobb, i vart fall inga redovisade nya jobb.

Det krävs en flexibel arbetsmarknad där lönebildningen inte stänger
ute många unga och där arbetsrätten förändras så att fler vågar anställa
för att vi faktiskt skall få nya jobb.

Det krävs en satsning på utbildning och förstärkt kompetens på alla
nivåer.

Detta är några av de åtgärder som är nödvändiga för att få fart på
ekonomin och för att få fram de nya jobben.

Fru talman! Det finns parlamentariska förutsättningar för den nöd-
vändiga omläggningen av politiken. Ansvaret för att ta till vara denna
möjlighet ligger hos regeringen.

Anf. 4 PER-OLA ERIKSSON (c)

Fru talman! Centerpartiet tar ansvar i politiken. Vi är beredda att i
samverkan med andra partier föra Sverige ut ur den ekonomiska krisen.
Ledstjärnan i arbetet med att sanera statens finanser och lägga grunden
till lägre räntor och en stark valutakurs är omsorgen om framtidens
trygghet, sysselsättning, välfärd och demokrati.

Inför 1994 års val poängterade vi från Centern behovet av nationell
samling för att nedbringa budgetunderskottet, stabilisera och minska
statsskulden.

Vi betonade också att vi var beredda att använda vår position i det
politiska mittfältet för att skapa en bred parlamentarisk förankring av
politiken. Vi betonade också behovet av breda uppgörelser, dels för att
skapa trovärdighet för att de åtgärder som föreslås förverkligas, dels för
att skapa acceptans för svåra beslut hos hela det svenska folket.

En allt starkare folkopinion kräver politiskt ledarskap och långsikti-
ga lösningar. Sveriges ekonomiska problem löser vi inte genom ett
ofruktbart gräl mellan höger och vänster. Det var därför som jag i fi-
nansdebatten den 8 mars förordade att vi söker efter det politiska
handslaget och långsiktiga lösningar.

Sveriges ekonomiska situation motiverar att vi alla söker efter det
som förenar i stället för att prioritera det som skiljer partierna och
människorna åt.

Den internationella turbulensen på valuta- och penningmarknaderna
har ytterligare understrukit behovet av politisk stabilitet och samarbete.
Vi måste agera med kraft under högkonjunkturen för att stå bättre rus-
tade att möta nästa lågkonjunktur.

Om det inte kan formas en majoritet i den här riksdagen för an-
svarsfull ekonomisk politik, riskerar Sverige att ställas under interna-
tionellt förmyndarskap. Då är vi inte längre herrar i vårt eget hus, något
som finansministern ansåg nödvändigt. Jag delar hans uppfattning på
den punkten.

Vår kamp för en sundare samhällsekonomi och långsiktig balans i
statens finanser är också en kamp för vårt lands demokrati.

Jag hoppas att ingen i denna kammare eller annorstädes är okunnig
om vem det är som drabbas värst om statsfinanserna skulle tillåtas
förfalla. Det är de arbetslösa, de sjuka, barn och äldre i behov av om-

Prot. 1994/95:94

25 april

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

Prot. 1994/95:94

25 april

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

sorg som har allra störst intresse av att statens finanser bringas i ord-
ning.

Det har funnits och finns starka skäl för Centerpartiet, som hävdar
vikten av en politik som ger alla människor grundtrygghet och utveck-
lingsmöjligheter, att ta ansvar för den ekonomiska politiken. Kortsiktigt
kanske vi skulle kunna vinna partipolitiska poänger genom att ställa oss
vid sidan och stämma in i klagokören över impopulära men nödvändiga
åtgärder och förespegla människor att det finns enkla lösningar på
svåra problem.

Men, fru talman, nu är det inte tid för partier att vinna kortsiktiga
partipolitiska poänger. Nu är det tid för oss alla, alla som är valda av
Sveriges folk till riksdagsmandat i riksdagen, att ta gemensamma tag
och ta ansvar för framtiden.

Kompletteringspropositionen som finansministern har redogjort för
har utformats i ett nära samarbete mellan Centern och regeringen efter
en överenskommelse som vi träffade den 5 april, likaså de nyligen
avlämnade propositionerna om arbetsmarknadspolitiken och regional-
politiken. Jag vill därför bekräfta att det finns en parlamentarisk majori-
tet för förslagen i dessa propositioner. Det innebär inte på något sätt att
vi stängt dörren till andra partier.

Fru talman! Vid motsvarande tid i fjol presenterades fyrpartirege-
ringens kompletteringsproposition. Den var inte i förväg parlamenta-
riskt förankrad i riksdagen. Det ankom bl.a. på mig, som då var ordfö-
rande i finansutskottet, att söka stöd för förslagen i propositionen hos
det sönderfallande Ny demokrati. Jag kan försäkra er: Det var ingen
eftersträvansvärd uppgift, men den lyckades.

Det är med den erfarenheten och med landets bästa för ögonen som
Centern nu medverkar till politisk stabilitet här i riksdagen. Trots mör-
ka inslag finns det ljuspunkter i ekonomin. Budgetunderskottet för
innevarande budgetår minskar jämfört med tidigare beräkningar. En
klar förstärkning sker också under nästa budgetår. Budgetsaldot blir
bättre, upplåningsbehovet blir mindre och beroendet av utländska ban-
kirer blir därmed också mindre än vad som tidigare har antagits.

Affärerna med omvärlden går bättre. Svenska företag tar nya mark-
nadsandelar dag för dag. Bytesbalansen förbättras kraftigt. Enbart i år
förväntas överskottet i bytesbalansen bli 42 miljarder kronor. Detta är
inget som har åstadkommits i en handvändning, utan det är en följd av
det som uträttades under den förra mandatperioden, under denna man-
datperiod och genom uppgången i konjunkturen.

Vid sidan av de stora förbättringar som nu sker i den reala ekono-
min, vilka kan avläsas i statistiken för export och för industriinveste-
ringar och vinstutveckling, tar vi nu väsentliga steg i saneringen av
statens finanser. För Centerns del har det varit viktigt att hålla nere
skattekvoten, skapa en rättvis fördelningspolitik och ge utveckling och
livskraft i hela landet.

Särskilda åtgärder behöver vidtas för att stärka och främja tillväxten
i näringslivet och efterfrågan på arbetskraft. Allra viktigast är att stats-
finanserna främjar lägre räntor och stärker tilltron till Sveriges ekono-
mi. Särskilda åtgärder vidtas för att gynna de små och medelstora före-

tagens möjligheter till utveckling, bl.a. genom återinförd kvittningsrätt
och riskkapitalavdrag. Centern är också pådrivande för yttre åtgärder
som förbättrar småföretagens arbetsvillkor, för det är inom småföreta-
gen som de nödvändiga nya jobben måste skapas. Kampen mot arbets-
lösheten måste gå vidare.

I finansplanen betonas vikten av en uthållig ekonomisk tillväxt.
Kretsloppssamhället ger såväl miljövinster som möjlighet till nya före-
tag och nya jobb.

Sammantaget är detta en stark kompletteringsproposition. Jämfört
med motsvarande proposition för ett år sedan är den minst lika stark -
ja, jag vill sträcka mig så långt som till att säga att den är starkare. Men
nu är möjligheten lika liten som då att genom något trollerinummer i ett
slag undanröja problemen. Det krävs ett långsiktigt arbete för att åstad-
komma den balans i statens finanser som en bred folklig opinion efter-
lyser.

Splittring mellan partier och regeringsinnehav med otillräcklig par-
lamentarisk förankring har länge varit ett huvudproblem i svensk poli-
tik. Den insikten hade vi från Centern för ett år sedan, när vi utformade
det valprogram där vi pläderade för nationell samling som ett grund-
läggande ledmotiv.

Vi har nu mötts av en konstruktiv samarbetsvilja från regeringens
sida. Jag vill här och nu framföra ett tack till Göran Persson och hans
kolleger för den konstruktiva hållning som har gjort uppgörelsen möj-
lig-

Fru talman! Slutligen: Underskatta inte Centerns vilja och beslut-
samhet när det gäller att ytterligare stärka grunden för framtidens eko-
nomi! Vi ser oss inte som en tuva som regeringen kan hoppa till och
sedan snabbt överge för att gå till någon annan. Centern har viljan och
förmågan att långsiktigt bidra till att trygga samhällsekonomin i vårt
land. Nu liksom i fyrpartiregeringen är Centern med och skapar politisk
stabilitet. Den partipolitiska splittringen har alltför länge tillåtits skada
svensk samhällsekonomi.

Vi är beredda att ta ett långsiktigt ansvar. I kristider skall man akta
sig för att utesluta saker. Vi är tvärtom beredda att skärpa åtgärderna
för att uppnå målet sunda statsfinanser. Vi i Centern visar nu genom
vårt förhållningssätt och vårt samarbete med Socialdemokraterna inför
denna kompletteringsproposition vad vi menar att en konstruktiv op-
positionspolitik innebär utan att vi för den skull gör avkall på grund-
läggande politiska värderingar. Vi tar ansvar för vårt land och för vår
gemensamma framtid.

(Applåder)

Anf. 5 ANNE WIBBLE (fp)

Fru talman! Regeringens ekonomiska politik har hittills mötts med
betydande misstro. Den ansedda tidningen i England, Financial Times,
skrev i går att det är de missade chansernas politik. Jag tror tyvärr inte
att dagens proposition - Centerpartiets medverkan till trots - ändrar
den bilden, även om det naturligtvis finns en hel del förslag som är bra.

Prot. 1994/95:94

25 april

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

1 * Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 94

Prot. 1994/95:94

25 april

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

Redan i höstas missade man riktigt rejält genom vänstersamarbetet,
kraftigt höjda skatter och omfattande återställare. Sedan missade man
en gång till i januari när besparingarna i finansplanen innehöll en massa
luft och helt saknade strategi för tillväxt i företag och jobb. Sedan dess
har regeringen fört en ojämn kamp mot långivare utan att kunna återta
kommandot. Sveriges ekonomi har åkt som en eka utan styrfart. Räntor
och kronkurs har nått nya katastrofnivåer som ingen kunde drömma om
för en månad sedan. Dagens kompletteringsproposition är i det pers-
pektivet inte något övertygande eller imponerande dokument. Om man
skall karakterisera det med ett enda ord, blir ordet svek.

Fru talman! Sveket är mest uppenbart mot medborgarna. Jag har tre
exempel som illustrerar detta: kommunerna, a-kassan och jobben - tre
ganska viktiga områden.

I fråga om kommunerna var ett bärande tema under hela förra man-
datperioden att den dåvarande regeringen påstods med vett och vilja
rasera välfärden genom att dra in pengar från kommunerna. Under
själva valrörelsen utvecklade den ena socialdemokraten efter den andra
mycket och vältaligt hur barn, gamla och sjuka drabbades och for illa.
Besparingarna i kommunerna påstods dessutom avsiktligt leda till ökad
arbetslöshet genom att personal avskedades just till arbetslöshet. I
valrörelsens slutdebatt var just de kommunala besparingarna och deras
negativa effekter på många enskilda människor ett bärande tema för
Ingvar Carlsson.

När man nu läser dagens proposition så låter det helt annorlunda.
Det är faktiskt extremt uppseendeväckande. Kommunerna skall inte
kompenseras för minskade skatteunderlag. Den kommunala konsum-
tionen fortsätter att minska. Personal sägs upp i allt snabbare takt. I den
reviderade finansplanen står det faktiskt - hör och häpna - följande att
läsa: ”Sett i ett historiskt perspektiv, och även i förhållande till andra
sektorer, är de senaste och de kommande årens neddragningar tämligen
måttliga.”

”Tämligen måttliga”! Det var det som det skreks om förra mandat-
perioden. Det är det som man på Kommunförbundet är oerhört bekym-
rad över, liksom på Landstingsförbundet. Trots att man nu har fråntagit
kommuner och landsting ett väldigt viktigt instrument för förnyelsear-
betet, nämligen användningen av privata alternativ, kallar man effek-
terna för ”tämligen måttliga”. Vilket enormt svek mot det som före-
speglades medborgarna tidigare!

Svek nummer två, fru talman, gäller ersättningen i a-kassan. Vem
minns inte hur tiotusentals människor protesterade mot sänkningen från
90 till 80 % med Socialdemokraternas och många fackliga organisatio-
ners aktiva medverkan. Det var ett slag utan like mot de allra svagaste,
dem utan jobb, hette det.

Under valrörelsen hävdade man t.o.m. att ambitionen var att höja
ersättningen till 90 % igen när ekonomin så tillät. Nu gör man precis
tvärtom och sänker till 75 %.

Med rätta jäser det i de socialdemokratiska leden. Dagens demon-
strationer utanför riksdagshuset är faktiskt skörden av vad Socialdemo-
kraterna själva har sått.

Det kanske mest allvarliga sveket gäller ändå jobben - arbetslöshe-
ten. Före valet påstod Socialdemokraterna att deras politik skulle få ned
den öppna arbetslösheten under 5 % mot slutet av detta år. I dagens
proposition har man höjt bedömningen för den öppna arbetslösheten till
7 %. Under kommande år sjunker arbetslösheten bara mycket långsamt.
Ännu vid sekelskiftet, alltså år 2000, ligger den bara obetydligt under
6 %. Den totala arbetslösheten ligger kvar nära 10 % ännu år 2000.

Regeringen påstår i propositionen att sysselsättningen utvecklas
positivt, men det stämmer inte. Det stämmer inte med de senaste siff-
rorna från Statistiska centralbyrån. Man redovisar där en sysselsätt-
ningsökning från mars förra året till mars i år på blygsamma 18 000
personer. 18 000 personer på ett helt år! Alla de jobben tillkom under
första halvåret 1994. Sedan dess har ökningen helt avstannat och ut-
vecklingen stagnerat.

Om man läser bedömningarna för flera år framåt i propositionen
kan man se att regeringen hoppas på 300 000 nya jobb under hela 90-
talet. Detta är helt och hållet otillräckligt. Det betyder faktiskt att rege-
ringen med vett och vilja lägger fram en politik som innebär att Sverige
fastnar i massarbetslöshet.

Det vill naturligtvis inte regeringen - det vill jag inte påstå - utan
man säger att man har ambitionen att nå bättre. Men det som skall ge
tillväxt i ett sådant alternativ är att hushållen skall köpa mera. De skall
konsumera mer. De skall dra ned sitt sparande från dagens nivå på
ungefär 8 % till 2 % och köpa för skillnaden.

Det är väldigt illavarslande att tillväxtmotorn är den privata kon-
sumtionen. Det innebär att man kan befara ytterligare förslag av samma
typ som förslaget om skattehöjning för pensionssparande, som ju moti-
veras med att det minskar sparandet och ökar konsumtionen.

En sådan politik, med den typen av plötsliga osäkerhetsökande in-
slag, skapar sannerligen inga nya jobb. De enda som blir glada över
sådana förslag är faktiskt spekulanterna på penning- och valutamarkna-
den. De frodas mer ju större osäkerheten är.

Sveket mot medborgarna riskerar att förstärka ett politikerförakt
och känslor av vanmakt och hopplöshet. I förlängningen kan det leda
till ett hot mot demokratin.

Fru talman! Finansplanen är också ett svek mot de långivare som
nog hade hoppats att regeringen skulle ta sitt förnuft till fånga och
försöka återupprätta Sveriges anseende. Så blev det nu inte. De erbjuds
blygsamma 3,6 miljarder kronor i förstärkningar på budgeten - huvud-
sakligen genom skattehöjningar, som Göran Persson själv sade. Räknar
man bort luften, som uppgår till ungefär 3 miljarder av förslagen, är
hela förstärkningen på mindre än 1 miljard.

Det som verkligen skämmer budgetförslaget är naturligtvis sänk-
ningen av matmomsen med 8 miljarder kronor, och så de 7 miljarder
kronorna för RAS som nu innefattar ytterligare stödpengar till byggan-
de. Tillväxtpolitiken lyser fortfarande totalt med sin frånvaro.

Jag tror att en väldigt allvarlig punkt att vara kritisk mot i proposi-
tionen utöver sveket och den föraktfulla inställningen till tidigare givna
vallöften är att man bygger alla bedömningar på rena glädjekalkyler.

Prot. 1994/95:94

25 april

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

Prot. 1994/95:94

25 april

Göran Persson sade i sin inledning att konjunkturen kommer att
vända nedåt. Jag noterade detta särskilt, därför att denna insikt helt

saknas i propositionen. Där bygger man på att tillväxten fortsätter år ut

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

och år in med höga fina tal. Något som heter lågkonjunktur finns över
huvud taget inte. T.o.m. om man räknar in de sista åren på 9O-talet,
alltså 1999 och år 2000, är den genomsnittliga tillväxten ff.o.m. förra
året så hög som 2,3 %.

Sådana glädjekalkyler är ett svek mot medborgarna i Sverige. De är
ett svek mot långivarna eftersom det innebär att de prognoser över
skuldkvotens stabilisering och nedgång och budgetunderskottets ut-
veckling som Göran Persson skryter så mycket med tyvärr inte är tro-
värdiga. De bygger på glädjekalkyler i fråga om tillväxt.

Man får erkänna att regeringen i viss mån har litet otur i sin presen-
tation. Så sent som i går kom siffror som visar på en sjunkande fram-
tidstro hos hushållen. De understryker tyvärr påståendet att det finns
glädjekalkyler i regeringens siffror. Andelen optimister har på ett enda
år halverats. Andelen pessimister vad gäller Sveriges ekonomi har
tredubblats under det senaste året. Det är naturligtvis inte svårt att för-
stå varför, med rekordsvag krona, skyhöga räntor och fortsatt massar-
betslöshet. Men det är ett mycket illavarslande bevis.

Fru talman! Det kardinalfel som regeringen gör är att helt strunta i
företagarklimat och tillväxt. Så sent som i går sade Göran Persson i
Landskrona att det är meningslöst att diskutera tillväxtpolitik så länge
det är obalans i statsfinanserna. Detta synsätt är förödande både för
statens finanser och för jobben.

Aftonbladet kallar det i dag för en våghalsig strategi. Jag vill rent ut
sagt kalla det dumt. Det går inte att klara en bra utveckling för medbor-
garna i Sverige om man inte har en positiv strategi för att skapa fram-
tidstro och för att främja expansionslust hos enskilda företagare så att
man får fram de jobb som faktiskt är nyckeln till en god utveckling.

Göran Persson riskerar med denna proposition att spä på den miss-
tro mot Sverige som allt flera företag just nu möter runt om i världen.
Det fina varumärke som ”Made in Sweden” faktiskt var tidigare håller
nu på att förstöras av regeringen.

Anf. 6 GUDRUN SCHYMAN (v)

Fru talman! Jag skall instämma med Anne Wibble på en punkt. Det
gäller karakteristiken av propositionen, nämligen ordet ”svek”. Jag
tycker också att det finns mycket av svek i dessa förslag. Jag ser också
att denna politik i sin förlängning innebär en försvagning och en ur-
holkning av demokratin av det enkla skälet att väldigt många väljare
känner sig svikna och börjar ifrågasätta värdet av att gå och rösta över
huvud taget.

Det var väldigt många som i höstas röstade för att vi inte skulle ha
en borgerlig regering och för en ny regering byggd på en vänstermajori-
tet. Den nya regeringen skulle föra en ny och annorlunda politik i jäm-
förelse med den som bl.a. Anne Wibble mycket ihärdigt förespråkade.

Nu verkar det inte bli på det sättet. Nu verkar det som om den so-

cialdemokratiska regeringen tillsammans med Centerpartiet kommer att

ägna sig åt att genomföra stora delar av just den borgerliga regeringens
ekonomiska politik.

Det är klart att väldigt många människor känner sig mycket svikna
och frågar sig med all rätt: Vad spelar det för roll vad jag tycker? Vad
spelar det för roll om jag går och röstar och lägger min röst på någon-
ting som i alla fall inte blir av sedan?

För någon halvtimme sedan var jag ute ur huset och pratade med de
människor som hade samlats utanför riksdagshuset. Det var uppenbart
att de var både arga och besvikna - av just det här skälet. Jag kan inte
förstå varför inte någon av regeringens förespråkare eller Per-Ola
Eriksson gick ut och pratade med dem som har kommit hit och som
ville ha svar på sina frågor. Jag hoppas kunna få några svar här. Men
det är ett svek, och det innebär i förlängningen ett hot mot demokratin.

Jag vill citera följande rader på sidan 5 i den här propositionen:
”Uppslutningen bakom politiken är dock helt avhängig av att fördel-
ningen av bördorna är, och upplevs som, rättvis.---Var och en skall

efter förmåga deltaga i den gemensamma strävan”.

Det hade väl varit mycket trevligt om det hade varit så att många
hade kunnat uppfatta det här som rättvist och om det hade framgått med
all önskvärd tydlighet att alla efter förmåga är med och deltar. Men så
är det inte.

Jag kan inte förstå var rättvisan finns i sänkningen av nivån i a-
kassan till 75 %. Jag skulle väldigt gärna vilja ha en sådan här pedago-
gisk och vällustig förklaring av Göran Persson om hur det kommer sig
att det är rättvist att låt oss säga en kommunalarbetare - kvinna eller
man - som tjänar 12 000 kr i månaden med detta förslag vid arbetslös-
het får en sänkning av inkomsten med 400 kr netto. Däremot får en
person - kanske med en akademisk examen och ett någorlunda välbe-
talt jobb - som tjänar 30 000 kr i månaden en sänkning med noll kro-
nor om han eller hon blir arbetslös. Vad är det som är rättvist med det?
En kommunalarbetare, offentligt anställd som tjänar 12 000 kr i måna-
den och som blir sjuk får 400 kr mindre efter skatt i portmonnän enligt
de nya förslagen. Den tidigare nämnda akademikern - kvinna eller man
- får ingen förändring av sin inkomst. Jag kan inte förstå rättvisan i
detta.

Siffrorna pekar nu i den riktningen att det kommer in mera pengar
till statskassan än vad man hade tänkt sig. Vi har ett överskott i en del
balanser. Sysselsättningen ökar på en del håll. Men arbetslösheten står
kvar och stampar på samma höga nivå. Vari ligger rättvisan när man i
det läget försämrar för de arbetslösa och skär ned ersättningen och i
övrigt bedriver en ekonomisk politik som innebär arbetslöshet i stora
områden?

Kvinnojobben, Göran Persson, försvinner. På samma sida i propo-
sitionen som jag tidigare läste ur står också om det rättvisa arbetet.
”Detta arbete är inte minst viktigt från jämställdhetssynpunkt.” Det
hade det varit. Men vad händer nu? Jo, kvinnojobben ute i kommuner-
na - inom barnomsorgen, äldreomsorgen, skolan, fritidsverksamheten
och baskulturverksamheten - försvinner. Det är i mycket hög grad våra
jobb, Göran Persson.

Prot. 1994/95:94

25 april

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

Prot. 1994/95:94

25 april

Det är vi kvinnor som arbetar där i mycket stor utsträckning. Om vi
inte jobbar där utan t.ex. står här eller jobbar någon annanstans är vi i

behov av att veta att våra ungar har det bra. För att jag skall kunna

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

sköta mitt jobb behöver jag t.ex. veta att min gamla mamma får den
vård hon behöver nu när hon ligger inne på sjukhus och att hon får
hemhjälp när hon kommer hem. Jag behöver ha den tryggheten för att
kunna sköta mitt jobb. Det är viktigt för oss kvinnor om vi skall kunna
kombinera familjeansvar och förvärsarbete - och det vill vi. Det är väl
det som jämställdhet innebär.

Den här politiken är ett direkt brott mot jämställdhetssträvandena.
Eftersom man säger sig ha ambitioner utöver att det skall finnas lika
många kvinnor som män på alla ställen, vill jag ha en kommentar av
Göran Persson. Hur har ni resonerat? Har jämställdhetsministern inte
fått vara med alls? Eller har hon ingenting att säga till om? De frågorna
skulle jag vilja ha ett svar på.

Jag tycker också att det här är ett uttryck för ett mycket gammaldags
tänkande. Nu handlar det tydligen om att solidaritet inte längre innebär
det som de flesta av oss väver in i begreppet, nämligen att de som har
skall hjälpa till, stödja, uppmuntra och se till att livet blir drägligt för
dem som inte har. Nu är det precis tvärtom. De som inte har jobb eller
höga löner skall hjälpa till så att de som har jobb och höga löner skall
kunna leva precis som vanligt.

I de delar av samhällsekonomin där det är dåligt skall man skära
mer, och när det gäller de delar av samhällsekonomin där det går bra
skall man inte göra någonting eller möjligen plussa på. Hur kommer det
gemensamma ansvaret som man talar om till uttryck? Ett gemensamt
ansvar måste väl rimligen betyda att alla är med och hjälper till och att
den som har mer bidrar mer än den som har mindre.

Varför skall inte de delar av samhällsekonomin som går bra, t.ex.
exportföretagen, vara med? Varför skall inte de människor som har
jobb med hög lön vara med? Det vore väl trevligt för dem att få bidra
till allas vårt gemensamma arbete för att få det här landet på fötter. Jag
kan inte begripa rättvisan och solidariteten i en politik där de som har
det sämst skall bidra mest. Jag vet att Göran Persson har en viss peda-
gogisk talang. Jag vill gärna se att han utvecklar den.

Jag skulle också vilja ha svar på frågan hur vi kan få bättre finanser
i det här landet om vi gör på följande sätt. Det skall försämras på famil-
jepolitikens område, och barnbidragen skall sänkas - ett paket som
kostar tre miljarder. A-kassa och sjukförsäkringen skall försämras - ett
paket som kostar fyra miljarder. Dessa sju miljarder skall användas till
att sänka momsen generellt på maten. På vilket sätt bidrar det till att
komma till rätta med statens underskott? På vilket sätt bidrar det till att
skapa rättvisa och solidaritet? Någon har kallat det för gåsleversocia-
lism. Oxfilén blir uppenbarligen billigare för den som har råd. Filmjöl-
ken och blodpuddingen kostar väl ungefär vad de kostar. Var är rättvi-
san och solidariteten, Göran Persson? Det undrar jag. Jag vet att det är
väldigt många med mig som gör det.

Vi undrar också var nytänkandet finns. Det är uppenbart att även
om det blir plus på en mängd konton, mera pengar rinner in och bytes-

balansen går med överskott, står arbetslösheten kvar och stampar. Den
nya tekniken innebär faktiskt att det går åt färre människor för att göra
en hel del jobb. Hur skall vi då använda frukterna av den nya tekniken?
Skall vi ha massarbetslöshet eller skall vi tänka om på arbetslivsområ-
det? Skall vi någon gång våga säga att vi kan fördela även arbetstiden
mera rättvist?

Skall vi någon gång påbörja en förkortning av arbetstiden? Det är
en framtidsreform, och snart kommer det att bli uppenbart för var och
en att den är en nödvändighet. Skall vi någon gång sätta stopp för
övertidsuttaget?

Skall vi någon gång koppla in på det spår som innebär miljöom-
ställning, investeringar i ny teknik, ekologiskt byggande - det som är
framtiden? Det finns inte en rad om framtidens lösningar i det här do-
kumentet, Göran Persson. Sedan kan man tala om att man skall bli
herre i eget hus. Enligt min uppfattning finns det alldeles för många
herrar i detta hus och framför allt i de andra hus där man styr och ställer
och som regeringen bara rättar sig efter. Det är ingen frihet att göra
precis som den finansiella marknadens aktörer vill. Politiken skall stå
över - inte springa efter.

(Applåder)

Anf. 7 ROY OTTOSSON (mp)

Fru talman! Vi i de gröna protesterar mot förslagen som slår mot
sjukvården, skolan och den sociala omsorgen! Att inte kompensera
kommuner och landsting för höjda egenavgifter betyder att besparingar
tvingas fram på just dessa områden. Vi protesterar också mot sänkning-
en av ersättningsnivån i bl.a. arbetslöshetsförsäkringen. Den är orättvis
och drabbar i hög grad de som har det mycket svårt redan som det är.
En sänkning av ersättningsnivån även för låginkomsttagare leder till att
allt fler tvingas ta socialbidrag för att klara sig. Då blir det mindre
pengar kvar i kommunerna till skola, vård och omsorg. Vi instämmer i
protesterna mot dessa försämringar som just nu förs fram utanför riks-
dagshuset.

Det är välfärdens kärna som nu drabbas av regeringens och Center-
partiets uppgörelse. Både Socialdemokraterna och Centerpartiet sviker
sina vallöften att inte spara på vård, skola och omsorg. Ni sviker era
löften att slå vakt om dem som är mest ekonomiskt utsatta.

De gröna sviker inte. Vi kräver att ersättningsnivån för låginkomst-
tagarna i socialförsäkringarna bibehålls. Halvera i stället ersättningen
för den del av inkomsten som ligger över 12 000 kronor per månad. Då
sparar vi mer på bidragen till dem som har det hyfsat, och framför allt
till dem som har höga inkomster. En fjärdedel av statens utgifter är
ofinansierade. Då har vi inte råd att ge dem med bättre inkomster högre
ersättningar och bidrag än dem som har låga inkomster.

Med vårt förslag till besparingar i socialförsäkringarna sparar vi ca
2 miljarder kronor mer än regeringen och Centerpartiet. Med vårt för-
slag behöver vi inte som regeringen och Centerpartiet ta till en sänkt
matmoms för att i någon mån kompensera hushållen. Med vårt förslag
sparar vi nästan 10 miljarder kronor mer utan att slå mot låginkomstta-

Prot. 1994/95:94

25 april

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

Prot. 1994/95:94

25 april

garna. Med vårt förslag kan vi kompensera kommunerna och därige-
nom slå vakt om välfärdens kärna: vården, omsorgen, och skolan.

Fru talman! För att undvika eventuella missförstånd vill jag redan

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

nu framhålla att vi inte har något emot sänkt matmoms i sig. Tvärtom
föreslår vi i vårt paket med skatteväxlingar att man skall sänka moms
på mat om man samtidigt höjer miljö- och energiskatter. I det växlings-
paketet ingår också sänkta arbetsgivaravgifter. Förslaget är neutralt i
den meningen att det totalt sett varken innebär höjd skatt eller sänkt
skatt. Däremot har det positiva effekter på sysselsättning och miljö, och
därmed också på ekonomin som helhet.

Det här är inte första gången som vi i De gröna i riksdagen, i mo-
tioner, i debatter och i diskussioner med regeringens företrädare för
fram förslaget om brutet tak i socialförsäkringarna. Behåll ersättnings-
nivån 80 % för inkomster under 12 000 kr per månad, halvera ersätt-
ningsnivån för den del av inkomsten som överstiger 12 000 kr. Redan i
valrörelsen förra året krävde vi att staten i första hand skall spara på
bidrag och ersättningar till dem som har råd och att låginkomsttagarna
skall undantas. Vi får starkt stöd för förslaget från en rad fackliga or-
ganisationer, från delar av näringslivet och också ifrån många i andra
partier.

Motargumentet, för det finns såvitt jag vet bara ett, är att man då
lämnar den s.k. inkomstprincipen, vilket antas undergräva medelklas-
sens förståelse för bidrag till utsatta grupper. Jag säger förmodas, efter-
som jag inte har sett till något sakligt argument att det skulle vara så.
Tror ni verkligen att det skulle bli en skatterevolt i Sverige enligt kali-
fornisk modell om medel- och höginkomsttagarna fick någon hundra-
lapp mindre i månaden från staten då de är sjuka eller arbetslösa? De
skulle ändå få väsentligt mycket mer än de sjuka och arbetslösa lågin-
komsttagarna. Tror ni verkligen att det skulle upplevas som en stor och
hemsk orättvisa? Vi tror inte det. Tvärtom tror vi att förståelsen skulle
vara utomordentligt stor, i synnerhet som besparingarna bidrar till en
budgetsanering som på sikt ger lägre räntor och starkare svensk valuta.

Socialdemokraternas principiella motstånd till att spara mer på dem
som i dag får störst ersättningar i socialförsäkringarna är svårt att be-
gripa. Än svårare är det att förstå varför man tvingar fram besparingar
som särskilt slår mot låginkomsttagare och som samtidigt urholkar
välfärdens kärna. Varför, Göran Persson, denna halsstarriga princip-
fasthet när det gäller att slå vakt om dem som har det bra ställt på be-
kostnad av dem som har det sämst? Det kan väl ändå inte vara god
socialdemokratisk politik? Och varför, Per-Ola Eriksson, ställer ni i
Centerpartiet upp på besparingar som så tydligt strider mot den politik
som ni annars påstår er företräda?

De här besparingsförslagen slår också hårt mot jämställdheten.
57 % av alla kvinnor under 24 år med barn är i dag arbetslösa. De skall
nu få sänkt ersättning oavsett hur låga inkomster de än har, och det har
de ofta, om regeringens och Centerpartiets förslag går igenom. När nu
vården, omsorgen och skolan drabbas av ytterligare neddragningar som
en följd av regeringens och Centerpartiets gemensamma vårbudget blir
det främst kvinnor som drabbas av arbetslösheten. Det vet vi, det vet

regeringen och det vet Centerpartiet. Varför sviker ni kvinnorna, och
varför ger ni upp jämställdheten i ert missriktade spamit?

Fru talman! Sparnit behövs. Men det räcker inte med den nettobe-
sparing på 3,6 miljarder som regeringen och Centerpartiet nu har snick-
rat ihop. Underskottet är ju ett par hundra miljarder, och statsskulden är
på ca 1 400 miljarder. Under våren har vi också sett hur räntorna åter
stiger och hur kronkursen ytterligare försvagats. Ändå tror regeringen
och Centerpartiet på en tillväxt nästa år på ca 2,9 %, vilket är OECD-
genomsnittet, trots att vi i flera år legat ca en halv procentenhet under,
och trots våra stora ekonomiska bekymmer. Risken är stor att denna
förhoppning inte infrias. Det finns en uppenbar risk att Göran Perssons
vältalighet och domptörkraft inte räcker för att sänka räntor och stärka
valutan. Vi behöver redan nu betydligt större budgetförstärkningar.

Vi borde kunna spara på det militära försvaret. De beställningar av
försvarsmateriel som skall beslutas här i riksdagen nu i vår bör kunna
minskas med 10 miljarder. Den besparingen borde vi ta vara på. Varför
skall Sverige, i förhållande till sin storlek, ha ett jättelikt och dyrbart
försvar? Visste ni att militären faktiskt får mer pengar nästa år om
regeringens förslag går igenom? Vi i De gröna anser att det är en slös-
aktig och helt felaktig politik.

Spara kan vi också på dyra motorvägar och kostsamma broar.
Visste ni att anslagen till vägar av den lyxiga och minst lönsamma
typen har flerdubblats under senare år samtidigt som underhållet av
vägarna och bidragen till enskilda vägar blivit sämre? Det betyder att
vägar som är livsviktiga för industrier och för lokalsamhällen tillåts
rämna, samtidigt som statusfyllda lyxprojekt prioriteras. Förra våren
tvingades vissa skogsindustrier stänga veckotals, eftersom vägarna var
så dåliga att de stängdes av. Snart får vi uppleva samma elände igen. Vi
skulle kunna förbättra basstandarden på vägarna och samtidigt spara
flera miljarder varje år bara vi slapp fler onödiga motorvägar och sta-
tusbroar. Dessa nya motorvägar och statusbroar är också allvarliga
miljöhot som i sig undergräver samhällsekonomin på längre sikt.

Sammantaget kan vi i De gröna redan nu se rimliga budgetför-
stärkningar i storleksordningen 10, kanske uppåt 15 miljarder kronor
utöver vad regeringen och Centerpartiet nu föreslår.

Fru talman! Det är egentligen ganska betecknande att just Center-
partiet har gått in i en ekonomisk uppgörelse som nästan helt saknar
miljöhänsyn. Det gäller den ekonomiska politikens allmänna inriktning,
där inte ett ord finns om anpassning till miljökrav eller långsiktigt håll-
bar utveckling. Det är som om miljöproblemen och de stora ekonomis-
ka förluster de medför inte fanns. Det gäller också i detaljerna, där det
redan alltför snåla bidraget till kalkning av sjöar minskas och miljö-
forskningen stryps.

Centern har fått igenom ett antal punkter, men det är i första hand
sådant som gynnar deras traditionella intressen bland markägare och
jordbrukare. Om morgonens nyhetsprogram i radio hade rätt har också
uppgörelsen smitts under återkommande frukostmöten på just LRF:s
högkvarter. Det är betecknande.

Prot. 1994/95:94

25 april

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

1 ** Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 94

Prot. 1994/95:94

25 april

Men det räcker nu inte med att bara gneta och spara. Vi måste ock-
så få bättre fart på företagandet. Vi måste få till stånd ökade investe-

ringar i näringslivet, och vi måste inte minst få rimliga spelregler för

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

penning- och valutamarknaden. Marknadens terror över politiken får
inte accepteras. Det är dags för Göran Persson att tillsätta en parlamen-
tarisk utredning for att ta fram förslag till hur vi får rimliga spelregler
för penning- och valutamarknaden.

(Applåder)

Anf. 8 MATS ODELL (kds)

Fru talman! Det är djupt tragiskt att regeringen denna vår har för-
suttit möjligheten till en bred, förtroendeskapande och i ordets mening
nationell samling för Sverige. Jag beklagar detta djupt. Jag kan förstå
de partistrategiska överväganden som har lett fram till den politiska
uppgörelse vars resultat vi har på riksdagens bord i dag. Det är bra att
regeringen lägger fram en proposition som är förankrad över block-
gränsen. Men tyvärr är detta en pyrrusseger. Det är en seger för partist-
rateger och ett monument över ett historiskt tillfälle att ta Sverige ur
krisen.

I stället väljer regeringen igen att skjuta upp det nödvändiga. Den
fortsätter att kupera svansen kota för kota. Det är något som gör onö-
digt ont, och det är knappast förtroendeskapande vare sig hos den be-
handlade eller hos omgivningen. Dagens paket har faktiskt både ett för
magert innehåll och dito avsändare för att skapa det förtroende som
skulle kunna få ner arbetslösheten och räntorna rejält.

Nu har Ingvar Carlsson och Göran Persson, i en något ödmjukare
framtoning än tidigare, börjat sin vandring bort från återställarpoliti-
kens återvändsgränder. Det är bra.

Fru talman! Jag vill uttrycka mig rakt på sak. I Sverige får vi dras
med en sjunkande krona och ett ränteläge som kräver fler och fler be-
sparingar och uppoffringar helt enkelt därför att personkemin mellan
Ingvar Carlsson och Carl Bildt inte lär fungera. Det lär ju även vara
personkemin som har styrt ödet fram till dagens proposition. Visst är
personkemin en realitet i politiken. Men i ett tidevarv, fru talman, där
vi har sett Nelson Mandela och F. W. de Klerk ta varandra i handen
och staka ut en gemensam framtid och där Israels premiärminister Ra-
bin och PLO-ledaren Arafat finner att de har ett gemensamt öde fram-
står det som en ynkedom att inte Sverige i detta krisläge kan få se ett
allvarligt menat handslag mellan socialdemokraterna och de tidigare
regeringspartierna.

Det är denna breda samling för nationens väl som alla väntar på.
Det svenska politiska systemet har nu en relativt kort tid på sig att poli-
tiskt och strukturellt finna vägen ut ur moraset. Den kompletteringspro-
position som i dag lagts på riksdagens bord är vägd och befunnen för
lätt. Prognoserna bygger på en optimism som är mycket svår att spåra
utanför regeringskansliets värld.

Om inte förtroendet för svensk ekonomi kraftfullt återställs denna
vår är det stor risk att statsskulden inte slutar att växa, som regeringen

tror och hoppas på.

Fru talman! Jag hade uppriktigt hoppats att dessa hedervärda och
kraftfulla nappatag med statens utgifter någon gång skulle bära frukt.
Men det är nog en relativt djärv hypotes regeringen litar till när den nu
bygger sina beräkningar på att dagens högkonjunktur skall bli kanske
historiens längsta och sträcka sig bortom sekelskiftet.

Fru talman! Nu fordras det en politisk överenskommelse med en
bred förankring i riksdagen för att möta den bristande tilltron till poli-
tikens förmåga att ta Sverige ur krisen. Det behövs ett program och en
uppgörelse som åtminstone under åren fram till 1998 års val får stå i
centrum för de politiska ansträngningarna och där partitaktiken helt
läggs åt sidan. En sådan förtroendechock åstadkoms, förutom natur-
ligtvis av att den stöds av ett brett politiskt spektrum, genom sitt inne-
håll. Det kan vara vitamininjektioner för nyföretagande, ansträngningar
och utbildning, att man slimmar statens och kommunernas utgifter samt
ett skattetryck som belastar oss som tar del av de offentliga tjänsterna i
dag och som inte trycker våra barns späda axlar.

Om en sådan uppgörelse inte kommer till stånd omedelbart blir de
åtgärder som senare fordras mångdubbelt mer omfattande och smärt-
samma. Att detta främst går ut över de svagaste grupperna i samhället
har vi redan kunnat konstatera i dagens proposition.

Framtiden har inga lobbyister, sade Göran Persson i en tidigare
framtidsdebatt. Det stämmer.

Fru talman! Jag önskar att vi alla kan se våra barn och eventuella
barnbarn - deras ansikten, deras framtidsdrömmar och förutsättningar -
framför oss när vi diskuterar landets ekonomi. Det är faktiskt detta det
handlar om.

Jag är medveten om att regeringen har inbjudit riksdagens partier
till partiledaröverläggningar om det s.k. konvergensprogrammet den 5
maj. Vi kristdemokrater kommer att konstruktivt delta i arbetet för att
få fram ett program som uppfyller de uppställda kriterierna. Det sker
inte för EU:s skull utan för Sveriges skull. Den dag som Sverige upp-
fyller dessa kriterier har vi också fått ordning på Sveriges ekonomi. Då
klarar vi jobben och då klarar vi välfärden.

Det enda rimliga i detta svåra läget för nationen är att socialdemo-
kraterna bjuder in de tidigare regeringspartierna till överläggningar som
tar sikte på en fast samverkansform av den typ som med framgång
prövades i Danmark under 8O-talet. Låt nu samtalen om konver-
gensprogrammet bli en start för ett sådant brett samarbete! En överens-
kommelse som inkluderar både socialdemokraterna och den förra re-
geringen skulle tillsammans med ett konkret program bli den förtroen-
deinjektion som krävs för att värna välfärden och skapa förutsättningar
för nya jobb.

I detta läget anländer dagens proposition, detta röd-gröna paket.
Det är visserligen skarpt, men det har klart otillräckliga ambitioner,
Göran Persson. Det gäller särskilt om minskad arbetslöshet genom
ökad tillväxt i landets små och medelstora företag är den strategi som
på lång sikt skall sanera statens finanser.

Regeringen litar fortfarande mest på den internationella konjunktur-
uppgången och AMS s.k. åtgärdsvolym. Men de tillväxtskapande insla-

Prot. 1994/95:94

25 april

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

Prot. 1994/95:94

25 april

gen för nya jobb i näringslivet är fortfarande alltför få. Här saknar
regeringen tydligen fortfarande en fungerande ideologisk kompass och

en långsiktigt hållbar strategi. Detta måste ni nu våga ta tag i, Göran

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

Persson. Annars kommer ni bara att få fortsätta med raden av smärt-
samma sparpaket.

Ni förslår nu att kommuner och landsting, vård och omsorg, de ar-
betslösa, de gravt handikappade och världens fattigaste genom ytterli-
gare indragningar av biståndet skall bekosta sänkningen av momsen på
mat. Detta är icke rimligt. Jag tror att en socialdemokratisk valsedel av
de allra flesta på valdagen uppfattades som ett ganska betryggande
försäkringsbrev mot en sådan utveckling. Så blev det alltså inte. Lik-
som i budgetpropositionen är det en mycket förvånande fördelnings-
politik som Socialdemokraterna och Centerpartiet lägger fram här. Man
känner inte igen sig, i synnerhet inte om man ställer förslagen i kontrast
mot vad ni sade och gjorde i opposition.

En bredare uppgörelse, ett bredare urval av både spar- och jobbsti-
mulerande åtgärder hade kunnat ge en bättre och för nationen mer
samlande saneringsprofil. Om man nu skall sänka momsen är det, som
vi kristdemokrater har föreslagit, tjänstemomsen man bör välja. Det
skulle öka hushållens köpkraft och skapa nya jobb i den till döds be-
skattade tjänstesektorn

Fru talman! Det som lyckades i Danmark, och som nu också verkar
kunna lyckas i Finland, borde också kunna lyckas här. Låt oss tillsam-
mans göra vad som måste göras, men bollen ligger trots allt hos rege-
ringen. Vi kristdemokrater är beredda att i nationens intresse vara med
och ta ansvar för Sverige.

Anf. 9 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)

Fru talman! Jag skymtar en bitterhet hos vissa av debattdeltagarna,
ett slags känsla av att ha blivit lämnad vid sidan om som gör att attack-
erna är fullständigt sanslösa. Jag vill då bara erinra er som nyss stått här
i talarstolen om att ni har motionsrätt. Ni kommer att få redovisa alter-
nativen, och vi kommer så småningom att här i kammaren få diskutera
alla dessa fantastiska utfall där ni både kräver mer av besparingar och
mindre av besparingar och beskyller för högerpolitik och för vänster-
politik. Det är fullständigt osammanhängande.

Vi har lagt en proposition som är en konsekvent del av ett program
för att sanera de offentliga finanser som har varit totalt körda i botten.

Det som kanske förvånar mig mest, fru talman, är det jag hör när
jag lyssnar till förra finansministern, som talar om svek och som inte
med ett ord redovisar det som rimligen borde vara det liberala alterna-
tivet, men som inte antyder hur hon tänker lägga om den politik som
förde oss in i moraset. Det är så bittert att det blir fräckt när hon dess-
utom börjar beskylla mig för att stå för glädjekalkyler - en finansminis-
ter som själv redovisade kalkyler över statsfinansernas utveckling som
byggde på en långsiktig 4-procentig tillväxt och på räntor lägre än
Tysklands. Då skulle hon möjligen få ihop det hela. Hon talar om
sanslösa räntenivåer - en person som manövrerade in Sverige i ett

ekonomisk-politiskt läge där vi nådde 500 % ränta. Skam går på torra
land - det finns ju ett sådant uttryck.

Jag hade inte önskat den här typen av debatt, utan jag skulle gärna
ha sett att också Folkpartiet hade kastat litet av bitterheten över bord
och anslutit sig i ett konstruktivt samtal om hur vi nu skall ta ansvar för
vårt fina land. Heder åt Centern för att ha orkat göra det!

Jag blir inte mindre förvånad när jag hör Gudrun Schyman. Väns-
terpartiet har ju varit med länge och tagit beslut som säkert arbetslösa,
sjuka och andra upplevt som oerhört utmanande. Där har Vänsterpartiet
varit med och orkat ta beslut. I dag säger Gudrun Schyman: Nu ström-
mar ju pengarna in igen. Därmed antyder hon att man kan börja lätta på
plånboken.

200 miljarder kronor, Gudrun Schyman, är underskottet för
1994/95. 20 miljarder i nya räntor resulterar det i nästa år. Driv inte
den gamla klassiska populistiska linjen att det finns hur mycket pengar
som helst att fördela! Fall inte tillbaka i de gamla hjulspåren, utan vår-
da det som Vänsterpartiet har nått under höstens överläggningar!

Den fördelningspolitiska profilen är nästa stora angreppspunkt.
Gudrun Schyman vet, och det framgår också av propositionen, att de
åtgärder som vi har lagt ut under detta långa program är så formulerade
att de faktiskt lägger 30 % av bördorna på de 10 % av hushållen som
tjänar mest och 5 % av bördorna på de 10 % av hushållen som tjänar
minst. Det framgår av dagens proposition, och det har framgått av
budgetpropositionen. Detta är resultatet av att vi faktiskt också har tagit
pengar från dem som har råd att bidra litet mera.

Har Gudrun Schyman glömt värnskatten? Har Gudrun Schyman
glömt kapitalskattehöjningarna? Har Gudrun Schyman glömt att vi
stoppade borttagandet av förmögenhetsskatten? Det gäller ju allt det
som är nödvändigt att göra för att faktiskt kunna begära av människor i
mindre ekonomiska omständigheter att de också är med och bidrar.

Man talar om fördelningspolitik och om offentliga finanser och sä-
ger: Det är för barnens skull som vi motsätter oss regeringens förslag.
Men, Gudrun Schyman, det är ju dessa barn som skall betala de stora
underskott som vi har dragit på oss. Det är en generationsfråga av
enorma mått. De 20 miljarderna i räntor skall inte betalas bara nästa år
utan också året därefter, året därefter och året därefter för ett enda års
underskott. Den fördelningspolitiska dimensionen mellan generationer
är också något som måste vägleda politiken.

Det är populärt att motsätta sig besparingar och att göra en statisk
beskrivning exakt av hur det slår i dag. Men vi skall ju möta människor
också i nästa lågkonjunktur, och vi skall möta människor om ett de-
cennium. Då måste det faktiskt vara en sådan utformning att det vi gör i
dag innebär att vår generation tar sin del av bördan och gör det på ett
sådant sätt att de starkaste bär den tyngsta delen. Det är så, och detta är
någonting som vi icke har gjort avsteg från.

Också ni i Vänsterpartiet får, liksom alla andra riksdagspartier, i
fortsättningen vara med i utskotten och ta ansvar. Glid inte tillbaka,
Gudrun Schyman, till den argumentation där det fanns hur mycket

Prot. 1994/95:94

25 april

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

Prot. 1994/95:94

25 april

pengar som helst att lova ut och till det som genom en slapp högerpoli-
tik så småningom försatte landet i statsfinansiellt förfall!

Bo Lundgren gör sig också skyldig till en attack på propositionen

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

som det är svårt att lämna oemotsagd. Han talar om att vi nu skall dra
in moms tidigare från företagen - pengar som de skulle ha kunnat an-
vända till att investera i nya jobb. Men tala samtidigt om, Bo Lundgren,
att förslaget finns efter en direkt beställning av den tidigare regeringen
och den tidigare regeringens skatteminister! Och tala om, Bo Lundgren,
att den skatteministem hette Bo Lundgren!

Det får väl vara någon måtta på hur man kan dra en argumentation.
Det måste finnas någon typ av ansvar för det man står för och det man
gör.

Vi skiljer oss i vårt förslag från Bo Lundgren på en punkt: Vi har
tillsammans med Centerpartiet diskuterat fram rimligare villkor för de
små företagen jämfört med Bo Lundgrens utredningsdirektiv.

Jag tycker nog också att Bo Lundgren skall vara försiktig när han
angriper propositionen som gnetande. Jag såg att hans partiledare i dag
betraktat 3,6 miljarder kronor som felräkningspengar. Det är just den
attityden som har försatt oss i bekymmer.

Vi i Sverige får gneta i de offentliga finanserna, och vi måste gneta.
Vi kommer att få spara krona för krona och ta ner underskotten, och vi
har nu greppet om dessa offentliga finanser. Men vi kommer att tappa
det i det ögonblick man börjar att föraktfullt uttala sig om sparpolitik
och statsfinansiellt ansvar som någonting som är gnetande. Fall inte i
den gropen igen, därför att det var den ni grävde under er regeringstid.

Bo Lundgren talar om att det är de små och medelstora företagen
som politiken måste ge tillväxtkraft. Men det finns 50 000 personer
som kommer ihåg att de under hans experiment som skatteminister fick
gå till tingsrätten och lämna in sin konkursansökan. Spåren förskräcker.
Vi har prövat det där.

Uthållig tillväxt går det att uppnå enbart om vi klarar att sanera
statsfinanserna. Det är där koncentrationen och kraften sätts in.

Jag tar gärna emot Mats Odells utsträckta hand i den meningen att
vi nu diskuterar konvergensprogrammet. Låt oss göra det mellan samt-
liga riksdagens partier, på statsministerns inbjudan. Det är en god poli-
tik, och det är en god idé.

Men låt oss då också ha klart för oss att det kommer att krävas att
man orkar fatta den typ av svåra beslut som vi föreslår. All vacker
retorik i världen, allt borttrollande av tidigare insatser är ingen me-
ningsfull åtgärd om man vill ta ansvar. Det är faktiskt regeringens
uppgift att ta ansvar och riksdagens uppgift att vara med och dela an-
svaret samt att handla och inte fastna i något slags tröstlöst gräl om
detaljer och enskildheter. Läget är farligt. Vi måste faktiskt se till att vi
gemensamt tar ansvar för vårt fina land.

Anf. 10 BO LUNDGREN (m)

Fru talman! I minst ett avseende delar jag Göran Perssons ambition,
att klara ut problemen för Sverige. Sedan tycker jag att Göran Persson

skulle sluta med försöken att säga att alla problem i Sverige uppkom

och skapades under perioden 1991-1994, när Anne Wibble och jag
delade Finansdepartementet.

För att undvika en upprepning, låt mig citera det som sägs på s. 20 i
Göran Perssons kompletteringsproposition om vad som orsakade kri-
sen: ”Överhettningen i den svenska ekonomin under slutet av 1980-
talet ledde till en urholkning av näringslivets konkurrenskraft. Efter den
snabba kreditexpansionen under andra hälften av 1980-talet sjönk fas-
tighetspriserna och stora kreditförluster drabbade banker och finan-
sinstitut. Hushållssparandet ökade dramatiskt och investeringarna föll
till en historiskt låg nivå; något som inte är förenligt med en stabilt hög
tillväxt.”

På 80-talet satt Göran Persson i regeringen och var delansvarig för
det som inträffade, det som vi fick ta över. Inte minst jag själv fick
hantera den bankkris som blev följden av ert 80-tal.

Jag känner ingen bitterhet, men jag känner faktiskt ibland förtvivlan
över att man förefaller så låst av det gamla att man inte ser problemen.
Det gäller faktiskt att se till att människor som i dag är arbetslösa får
jobb, för deras egen värdighets skull, för deras ekonomis skull och for
Sveriges ekonomis skull - helheten.

Då säger regeringen i kompletteringspropositionen att ungefär en
halv miljon människor fortfarande kommer att vara arbetslösa år 2000.
Det är en kapitulation som inte är acceptabel, inte för mig i alla fall.
Använd nästa inlägg, Göran Persson, till att förklara vad som är rege-
ringens strategi när det gäller att skapa förutsättningar för de hundratu-
sentals nya jobb ute i företagen som vi behöver!

Det kan inte vara att dra in likviditeten från företagen. Det är 8
miljarder som de måste låna upp i så fall. Det är inte så lätt att göra i
dagsläget. Vill man ta fram det i eget kapital, vilket är det bästa, har
Göran Persson återinfört den dubbla skatten som försvårar också den
saken.

Sedan tror jag att Göran Persson, som väl känner till förhållandena,
vet att utredningar och breda utredningsdirektiv som gäller skattebe-
talning och uppbörd i största allmänhet inte behöver innebära att man
fullföljer dem. Jag lät till och med ett par av den föregående regering-
ens utredningar fortsätta att arbeta när jag hade blivit skatteminister, i
full förvissning om att de förslagen inte borde genomföras. Men jag
tycker alltid att det är bra att ha ett gott beslutsunderlag, oavsett om
man fullföljer besluten eller inte. Det hade aldrig varit fråga om att
lägga fram förslag om förkortad kredittid för de mindre eller de större
företagen på det sätt Göran Persson gör.

Det talas i den här debatten också mycket om breda lösningar, och
det är inget fel. Jag skulle själv kunna tänka mig att sitta uppe hos Gö-
ran Persson och resonera om en riktig politik. Men en bred uppgörelse
eller en smal uppgörelse om någonting som inte räcker till, om någon-
ting som är fel gör inte saken bättre. Det väsentliga är innehållet i en
politik, inte hur många som delar politiken, om den råkar vara felaktig
och inte räcker till. Det är uppenbart att inte heller uppgörelsen mellan
Centern och Socialdemokraterna har fått det förtroende som tyder på
att det är ett riktigt innehåll i paketet.

Prot. 1994/95:94

25 april

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

Prot. 1994/95:94

25 april

Det som är bekymmersamt är också att när vi får reaktioner med
hög ränta och svag krona, som vi har, ser vi statsministern och ibland

finansministern gå ut och tala om att det är marknadens fel. Marknaden

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

är faktiskt alla de människor som sparar för sin pensionering. Det är
LO:s fonder som vill ha liten risk och bra avkastning och som inte litar
på Göran Persson. Det är det som är problemet. Man litar inte på Göran
Perssons politik. Faran med att skylla på marknaden är att man kan tro
att regeringen inte tänker ändra politik ens i framtiden för att åstad-
komma de nya jobben och den tillfredsställande budgetsaneringen. Det
är ett problem.

För vår del har vi ambitionen att skapa högre tillväxt i Sverige än i
jämförbara länder, inte lägre, att se till att vi får så många nya jobb att
risken för långtidsarbetslöshet elimineras. Då krävs det tillräckliga och
trovärdiga besparingar som gör att vi kan stabilisera statsskulden och
sedan minska den på ett trovärdigt sätt. Det är det enda som får ner
räntorna. Då räcker inte kompletteringspropositionen.

Det gäller att sänka skatten på arbete, inte att höja den, och att sär-
skilt göra det för tjänstesektorn och på investeringar. Det gäller att
åstadkomma en rejäl satsning på utbildning för att alla, unga och gam-
la, de med arbete och de utan arbete i Sverige i dag skall få bättre möj-
ligheter till jobb i framtiden, välbetalda jobb, så välbetalda som möj-
ligt.

Vi måste fullfölja avregleringar och återställa de återställare som
försämrade arbetsmarknadens sätt att fungera. I kompletteringspropo-
sitionen skriver faktiskt regeringen själv att arbetsmarknadens funk-
tionssätt är vitalt för ekonomins framgång och för saneringen av statsfi-
nanserna. Då kan man inte försämra dess funktionssätt.

Som jag sade i mitt första inlägg går det att komma ur krisen, men
det kräver en omläggning av politiken. Det finns parlamentariska förut-
sättningar för en sådan omläggning av politiken. Bollen ligger hos
Göran Persson och regeringen.

Anf. 11 PER-OLA ERIKSSON (c)

Herr talman! Jag har med stort intresse lyssnat på de olika debattin-
läggen, inklusive Bo Lundgrens båda anföranden. Även om det finns en
del politisk retorik och partipolitiska inslag utifrån rent moderata ego-
istiska intressen, slår Bo Lundgren trots allt an en ganska lågmäld ton
jämfört med vad vi ibland brukar höra från moderat håll. Frågan är,
hen talman, om det bara är en medfödd egenskap hos Bo Lundgren
eller om det finns någon annan orsak till detta tonläge.

Roy Ottosson hade inte hunnit läsa särskilt mycket i komplette-
ringspropositionen. Han har missat hela avsnittet om miljön som en
viktig del i den ekonomiska politiken. Där talas det om en uthållig
ekonomisk tillväxt och om ett skattesystem som styr miljön, det talas
om kretsloppssamhällets möjligheter för nya jobb, för nya företag och
för nya investeringar. Men tids nog kanske Roy Ottosson hinner fram
till de sidorna. Jag tror mig veta att Roy Ottosson innerst inne hyser
sympati för avgörande inslag i det här gemensamma dokumentet.

Det väsentliga i uppgörelsen mellan regeringen och Centerpartiet är
att vi sänker utgiftstrycket, framför allt inför kommande lågkonjunktu-
rer. Vi måste hindra den utveckling som lett till att vi de tre fyra senas-
te lågkonjunkturerna upplevt ständigt stigande statsskuld och att vi
blott med nöd och näppe kunnat balansera budgeten när högkonjunktu-
ren har kulminerat och vi gått in i nästa lågkonjunktur.

För att få en långsiktig balans i statsfinanserna krävs besparingar
och strukturella förändringar. Det är kännbart, särskilt kännbart och
smärtsamt för de människor som får se sänkta socialersättningsnivåer,
höjda läkemedelskostnader, m.m. Det är också kännbart för kommu-
nerna. Men det är en nödvändig del i omställningen av ekonomin.

Denna politik behöver kompletteras med fördelningspolitiskt anpas-
sade skattesänkningar, och det sker genom sänkningen av matmomsen,
som ger mest till dem som har de trängsta ekonomiska marginalerna.
En del i denna kammare som har sången om sänkta skatter på repertoa-
ren kanske inte alltid inser detta. För dem handlar det som regel om att
sänka skatten i toppen, för dem som har de bästa ekonomiska villkoren.
Men nu handlar det om en skattesänkning som även kommer låg- och
mellaninkomsttagare likaväl som barnfamiljer till del.

Sänkningen av matmomsen påverkar KPI och är en långsiktigt vik-
tig åtgärd, men den ger också något åt barnfamiljerna, t.ex. till två-
barnsfamiljen, som får en skattesänkning på ca 300 kr per månad. Vil-
ken skattesänkning i toppen, för dem som har de bästa villkoren, får
den effekten?

Jag noterade med viss förvåning att Gudrun Schyman ifrågasatte
sänkningen av matmomsen. Är det inte bra för dem som har smala
ekonomiska marginaler att de får köpa oxfilé någon gång? Eller menar
hon att det bara är de som skall leva på den kost som Gudrun Schyman
talade om, blodpuddingen och filmjölken?

Herr talman! Detta var ett av de mest förvånansvärda anföranden
som jag hört komma från Gudrun Schymans håll under den tid som jag
har haft möjlighet att följa hennes inlägg i den här kammaren.

Jag måste ställa frågan till moderater, folkpartister och vänsterpar-
tister om vilka alternativ de har. Vill man att vi skall sänka ersätt-
ningsnivåerna i socialförsäkringarna? Vilka skatter skall vi sänka? Eller
skall det betalas högre skatter? Vi har en matmoms om 21 %. Är alter-
nativet att höja den? Vi vet ju att vi måste göra strukturrationaliseringar
i vårt momssystem.

Till sist, herr talman, har vi från Centerns sida flera gånger, med
början under valrörelsen 1994, pläderat för en nationell samling. Den
frågan tillhörde inte dem som tilldrog sig det största politiska intresset,
men krisen är inte löst, och det krävs nu att vi tar gemensamma tag.
Men den nationella samlingen får inte bara omfatta Centerpartiet och
Socialdemokraterna, utan den måste omfatta alla i riksdagen ingående
partier, alla de 349 ledamöterna, och för den krävs också att vi förmår
se litet längre än till de närmaste dagarna. Vi måste också se till de
långsiktiga effekterna.

Jag tror inte att vi skall räkna med glädjefnatt från marknaden på
grund av enstaka åtgärder. Det blev det inte ens när Bo Lundgren var i

Prot. 1994/95:94

25 april

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

Prot. 1994/95:94

25 april

farten som statsråd. Men för den nationella samlingen krävs också att
fackliga organisationer, industriförbund, SAF, LRF och andra typer av

organisationer deltar i arbetet med att ta Sverige ur den ekonomiska

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

krisen. Vårt land är för bra för att vi skall låta det förfalla i ekonomins
träskmark.

Anf. 12 ANNE WIBBLE (fp)

Herr talman! Om Göran Persson vill lyssna skall jag kommentera
det som han sade. Men jag kanske då avbryter ett viktigt samtal, det
som han just nu för, om nya, stiliga förslag.

Jag är för Sveriges skull ledsen över att propositionen är otillräck-
lig, men jag är ganska glad över att jag inte är ansvarig för den. Den är
otillfredsställande, och det skulle kännas konstigt att vara medansvarig
för någonting som är dåligt. Däremot är den mycket besvärande och
bekymmersam för Sveriges medborgare.

Jag kan förstå att Göran Persson säger att han inte hade önskat den-
na typ av debatt. Det måste naturligtvis ändå vara litet obehagligt för
ledande socialdemokrater att påminnas om skillnaden mellan vad de
sagt under valrörelsen och tidigare i år och det som de nu genomför.
Sveken i fråga om kommunpolitiken, a-kassan och jobben känns natur-
ligtvis besvärande, och jag förstår mycket väl att Göran Persson helst
skulle vilja föra en helt annan sorts debatt. Det kanske rent av är så att
han skäms en aning, och det är inte alldeles opåkallat.

Jag skulle faktiskt vilja nämna ytterligare ett svek, nämligen mot
kvinnorna. Jag har nämnt utvecklingen i kommunerna, som verkligen
inger betydande oro och som gör det ännu mer angeläget att ha en
positiv politik för att möjliggöra för många kvinnor att gå till andra
jobb. Det finns ett ganska litet anslag i budgeten som handlar om stöd
till kvinnligt ny företagande. I detta ganska blygsamma stöd till kvin-
nors möjligheter att starta företag skall man nu skära bort en fjärdedel.
Man kan jämföra detta med att 2 miljarder, dvs. 2 000 miljoner kronor,
skall satsas på ett byggprogram som i allt väsentligt bidrar till manliga
jobb. Jag måste säga att det är ganska uppenbart att detta svek mot
kvinnorna måste tillföras listan över socialdemokratiska svek.

Folkpartiets förslag kommer att redovisas i sinom tid, innan mo-
tionstiden går ut. I dag är det regeringens förslag som är föremål för
diskussion, och de ger tyvärr anledning till denna kritiska inställning.

Göran Persson nämnde jobben, och det vore skam annars, men det
som han sade var anmärkningsvärt och extremt. Han sade nämligen att
det är Anders Sundström som skall klara jobben. Tala om glädjekalkyl!
De siffror som redovisas i Göran Perssons proposition är en glädjekal-
kyl över den ekonomiska utvecklingen, men att till detta lägga att det är
Anders Sundström som skall klara jobben var väl ändå att ta i. Jobben
klarar man inte genom en AMS-politik. Det enda som kan klara jobben
är en vettig och framåtriktad politik för företagande och för en hel
mängd enskilda människors nysatningar på massor av olika sorters
idéer.

Socialdemokraterna ägnade före valet väldigt mycket tid åt att be-

skriva att arbetslösheten var en viktig orsak till obalansen i statens

finanser. Det är helt riktigt. Alla kurvor som man kan rita upp ser precis
likadana ut. Kurvan över underskottet i statens finanser är nästan iden-
tisk med kurvan över underskottet i sysselsättning.

Men det verkar nu som om regeringen på något sätt vill försöka
ordna till underskottet i statens finanser utan att klara underskottet i
jobb. Det är det som ligger bakom de siffror, tabeller, diagram osv.
som finns i dagens proposition. Man vill liksom bryta sambandet och
försöka ordna till statsfinanserna men struntar i hur det går för jobben.
Jag tror för min del att detta knappast är möjligt, men även om det vore
möjligt anser jag det vara fullständigt socialt oacceptabelt. Det är gans-
ka skamligt att till råga på allt en socialdemokratisk regering lägger
fram sådana förslag.

Låt mig anföra ett enda exempel utöver dem som har nämnts tidiga-
re. När man nu borde inrikta alla krafter på att främja expansion hos
företagare och företagande för att få fram nya jobb, föreslår regeringen
att man skall dra in 8 miljarder från de företag som skall skapa de nya
jobben. De skall betala in moms nästan innan de har hunnit få betalt
från sina kunder. De skall under ett års tid betala in 13 månaders
momsbetalningar. Det är ju lurendrejeri. Det är precis samma sak som
under 80-talet när man drog in det som kallades för övervinster. Göran
Persson måste vara oerhört ensam om att tro att detta skulle förbättra
framtidstro och expansionslust.

Jag tror tyvärr att propositionen ligger långt ifrån verkligheten, oav-
sett om det gäller tillväxtbedömningar, hushållens framtidstro, ränteut-
vecklingen eller en nödvändig optimism hos människorna inför det som
komma skall. Inte i något av dessa avseenden ligger kompletterings-
propositionens antaganden eller bedömningar i linje med verkligheten.
Det är väldigt bekymmersamt att det som kännetecknar Sverige i dag är
en förlorad framtidstro, och det förhållandet att regeringen i sin plane-
ring inte ens gör ett försök att ändra på detta gör mig ganska bekymrad.

Anf. 13 GUDRUN SCHYMAN (v)

Herr talman! Jag vill säga till Göran Persson att Vänsterpartiet inte
förfaller till någon populism, tvärtom. Vi intar en mycket konstruktiv
hållning och har all anledning att värna både statens finanser och väl-
färdens kärna. Det går faktiskt att göra samtidigt, Göran Persson.

Vi är mycket väl medvetna om det finansiella läget. Vi har tillsam-
mans med regeringen sett till att sätta i sjön ett paket om 113 miljarder
kronor. Nu säger man från regeringens sida att det behövs ytterligare 5
miljarder. I anständighetens namn bör Göran Persson redovisa varför
de behövs och att de åtgärder som man föreslår också innebär att man
får in dem samt att de åtgärder man föreslår inte förvärrar det som är
huvudproblemet i Sverige i dag, nämligen den höga arbetslösheten. Jag
utgår ifrån att vi fortfarande, Göran Persson, är överens om att detta är
huvudproblemet i svensk ekonomi - den höga arbetslösheten och det
faktum att trots att vissa siffror och pilar pekar uppåt står arbetslöshe-
ten still. Då kommer man med förslag som först och främst innebär att
man ökar arbetslösheten genom försämringar, neddragningar, i kom-
munerna och dessutom försämrar för dem som nu skall gå ut i öppen

Prot. 1994/95:94

25 april

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

Prot. 1994/95:94

25 april

arbetslöshet, varav merparten är kvinnor. Den kombinationen kan man
inte tycka är särskilt lyckad.

Ett minimikrav på den politik som regeringen för måste ändå vara

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

att det inte blir värre. Har man inte några goda idéer att komma med,
får man åtminstone se till att inte göra saker och ting värre. De förslag
som nu lagts fram innebär att det blir värre. Det blir en ökad arbetslös-
het, framför allt inom vården, omsorgen, skolan och kulturen i kommu-
nerna. De som har låga löner och nu går ut i arbetslöshet kommer att få
en ersättningsnivå som det inte är möjligt att leva på. De blir bidragsbe-
roende och får gå till kommunens socialbyrå, som inte har några pengar
kvar av det skälet att man har satt ett utgiftstak. För det första har man
inte kompenserat kommunerna för ett minskat skatteunderlag. För det
andra sätter man ett utgiftstak.

Vad innebär då detta i praktiken, i levande livet, för oss människor
av kött och blod? Jo, naturligtvis att det blir ännu sämre ersättningsni-
våer. Eller är det inte det som ligger i begreppet utgiftstak, Göran Pers-
son? Blir det nu ännu högre arbetslöshet, så blir arbetslöshetsersätt-
ningen ännu lägre. Blir det ännu fler sjuka, så blir nivån i sjukförsäk-
ringen ännu sämre. Blir det ännu fler på socialbyrån i kommunen, så
blir socialbidragsnormerna ännu sämre. Är inte det innebörden i be-
greppet utgiftstak, som ni nu lanserar och som dessutom är ett påbud
från den ekonomi man för inom EU? Är inte det vad det betyder? An-
nars har vi ju alltid ett utgiftstak. Vi sätter upp en budget och ett utgifts-
tak i den. Nu skall vi ha någonting nytt, och då är det väl detta man
menar.

Denna politik, säger Göran Persson, är brett förankrad hos folkfler-
talet. Jo, jag tackar jag. Jag skulle vilja se den breda förankringen för
att sänka nivån i a-kassan till 75 %. Ring bort till LO, om ni inte har
klart för er vad den breda meningen är om just detta förslag. Hur kom-
mer det att inverka på avtalsrörelsen som pågår just nu? Ja, det ser vi
redan. Vad innebär det att man inte vill göra någonting åt övertidsutta-
get? Det ser vi redan. Vad innebär den osäkerhet och den oro som blir
på arbetsmarknaden för rikets finanser? Det är inte så svårt att räkna ut.
Allt detta hänger ihop, och det vet Göran Persson, utgår jag ifrån. Så
långt kan avståndet inte vara mellan Rosenbad och det som rör sig på
arbetsmarknadsområdet. Allt detta hänger ihop.

Det är klart att vi här i landet, precis som i en del andra länder, kan
fixa till en budget med snygga saldon på bekostnad av en arbetslöshet
på kanske 15-20 %. Jag tror säkert att det går. Men då, Göran Persson,
skall vi tala om att vi har lämnat det som är innehållet i landet Sverige,
nämligen vi människor som bor och lever här. Det är vår vardag det
handlar om. Det är våra liv det handlar om. Politiken skulle vara ett
redskap för att se till att vi får ett bra liv och bra livsvillkor, ett bra
innehåll i våra liv - att vi får vara med och bestämma. Det är det som är
meningen med politiken, när vi säger att det är politiken som skall
styra. Så gör man inte i dag. Jag beklagar det.

Jag är inte bitter, Göran Persson. Men för mig är detta inte ett själv-
ändamål. Jag står inte här av partiegoistiska skäl. Mitt mål är att så
många människor som möjligt här i landet skall få ha ett så bra liv som

möjligt. Ett bra liv är för mig att kunna ha ett arbete att gå till, en lön
att leva på, känna att det finns en trygghet i samhället, en samhörighet
och en solidaritet, där vi vet att alla deltar. Det handlar om ett samhäll-
skontrakt - och det behöver förnyas - där faktiskt alla deltar. Vi måste
se kopplingen mellan dagens debatt och den debatt som skall vara i
morgon, när vi skall tala om våldet och ungdomarna. Gå och ut och
titta i områdena där man stänger igen fritidsgårdarna! Vi kommer att få
än mer av detta om denna politik går igenom.

Vi skall motionera. Jag vill uppmana alla som inte har motionsrätt
men som kan protestera: Nu får vi se till att tala klarspråk fram till dess
att beslut skall fattas här. Vi har tid. Vi kommer att göra allt för att se
till att dessa förslag inte blir verklighet.

(Applåder)

Anf. 14 ROY OTTOSSON (mp)

Herr talman! Nej, Per-Ola Eriksson, det är alldeles riktigt att jag
inte har hunnit läsa hela denna lunta. Jag har bara haft den några tim-
mar. Däremot har jag läst de inledande avsnitten, inriktningen på den
ekonomiska politiken. Där hittade jag ingenting om miljön. Jag har
också läst budgettabellerna och sett neddragningarna på miljöområdet.
Det ligger till grund för min kritik av Centerpartiet. Jag tycker att man
borde ha kunnat uppnått något betydligt bättre i uppgörelsen med rege-
ringen, om man nu sätter miljön främst.

Det finns mycket i uppgörelsen som vi kan tycka är bra. Återinfö-
randet av kvittningsrätt är utmärkt för nya företag, småföretag. Det är
utmärkt att fastighetsskatten på skog togs bort. Det hade drivit fram
ökade avverkningar och sämre naturvård.

Däremot tycker vi att det är konstigt att Centern går med på att sän-
ka ersättningsnivån i socialförsäkringarna från 80 till 75 %. Det var
också en av huvudpoängerna i mitt inledningsanförande. Centern som
parti brukar ju hävda idén om grundtrygghet. Vi har, med viss envishet,
fört fram ett annat förslag, som innebär att man får behålla 80-
procentsnivån upp till 12 000 kr. Därutöver får man bara halv ersätt-
ning. Det är något slags kompromiss mellan nuvarande system och ett
rent grundtrygghetssystem. På det sättet skulle vi kunna bibehålla kon-
sumtionskraften hos dem som verkligen konsumerar. Det skulle vara
bra för den inhemska marknadens återhämtning. Vi skulle på det sättet
också få större rättvisa i besparingarna, eftersom låginkomsttagarna i
praktiken skulle komma att undantas. Detta är sådant som både Social-
demokraterna och Centerpartiet i princip brukar hålla med om. Men av
någon för mig alltmer outgrundlig anledning håller man fast vid princi-
pen om ersättning i direkt proportion till normal inkomst, och det gyn-
nar höginkomsttagarna.

När statens utgifter till en fjärdedel inte är finansierade har staten
inte råd med ett system som ger ersättning i direkt proportion till in-
komsten när man är arbetslös, sjuk eller hemma med barn. Det har vi
inte råd med. Däremot är det väldigt viktigt att staten ser till att det
finns ett grundläggande skyddsnät, en grundtrygghet för alla, att ingen

Prot. 1994/95:94

25 april

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

Prot. 1994/95:94

25 april

behöver falla ut helt, så att vi inte får ett tvåtredjedelssamhälle eller
någonting ditåt.

Därför är kritiken från vår sida hård när det gäller besparingen, att

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

sänka från 80 % till 75 %. Vi tycker att detta är fel.

Vi tycker också att det är fel att ge sig på välfärdens kärna som ju
ändå är sjukvården, omsorgen och skolan, dvs. det som kommuner och
landsting sysslar med. Det gör man ju när man inte kompenserar kom-
munerna för det som de förlorar genom höjda egenavgifter.

För det närmaste budgetåret handlar det om 9 miljarder kronor. Om
jag förstår det hela rätt kommer den här typen av åtstramningar för
kommunerna att fortsätta.

Vi tycker att man hellre borde spara mer på det militära försvaret.
Man skulle kunna spara mera på bidragen till företag som har visat sig
vara mycket ineffektiva och kostsamma. Vi har tidigare här sagt att
man skulle kunna spara mera på de statusprojekt i form av broar och
motorvägar som ger väldigt låg lönsamhet - om de nu ger någon lön-
samhet alls, samhällsekonomiskt sett. Det är att slösa bort pengar.

Vi måste slå vakt om välfärdens kärna när vi sanerar budgeten. Vi
från de gröna anser också att arbetslösheten ytterligare måste ner. Vi
anser att det inte är acceptabelt med en fortsatt öppen arbetslöshet kring
6%.

I första hand måste nya jobb skapas genom ett växande näringsliv.
Och vilka är då framtidsbranscherna? Ja, det är tjänstesektorn och
miljörelaterade branscher, som växer mycket snabbt internationellt sett
och där Sverige släpar efter. Det är branscher som skulle gynnas av en
skatteväxling där beskattningen av arbetskraften sänks och där be-
skattningen i stället höjs på utsläpp av koldioxid, dvs. en höjd koldiox-
idskatt och sänkta arbetsgivaravgifter. Det är ett bra sätt, bättre än att
sänka tjänstemomsen, om man långsiktigt vill stimulera en utveckling
mot ökade arbetstillfällen och ett livaktigt näringsliv.

En annan positiv effekt skulle man naturligtvis få om användningen
av råvaror och energitillgångar effektiviserades. Det leder till bättre
hushållning på längre sikt, samtidigt som ekonomin för våra barn och
barnbarn blir bättre.

När det gäller arbetstillfällena finns det en annan möjlighet att på
kortare sikt få fram fler arbetstillfällen. Det handlar om att sänka nor-
malarbetstiden. Ett första steg - en sänkning till 37 timmar - bör kunna
tas nästa år, och ännu en sänkning till 35 timmar om ytterligare några
år. Detta kommer ändå att bli aktuellt i en del branscher genom avtal.
Då är det bättre från rättvisesynpunkt och samhällsekonomiskt bättre
att vi här går före och sänker normalarbetstiden.

Anf. 15 MATS ODELL (kds)

Herr talman! I sitt andra inlägg förde Per-Ola Eriksson oss tillbaka
till tiden för ett år sedan då den förra regeringen lade fram sin komplet-
teringsproposition. Det är nyttigt att påminna sig om detta. Per-Ola
Eriksson berättade om hur han som ordförande i finansutskottet hade
ett mycket tufft jobb att försöka att få ihop en majoritet tillsammans

med Ny demokrati. Varför var det nödvändigt för Per-Ola Eriksson att

försöka samla Ny demokratis skaror för att få majoritet omkring en
stram finanspolitik? Jo, helt enkelt därför att den gången höll Göran
Persson inte den typ av anförande som han höll här i dag i kammaren.
Hade Göran Persson utvecklat sin kraftfulla pedagogik om att den som
är satt i skuld icke är fri, om han då hade stått här och utvecklat varför
det var så viktigt att göra de nedskärningar som han själv nu föreslår,
då hade inte Per-Ola Eriksson behövt ägna sig åt att samla ihop Ny
demokratis skaror. Då hade vi på ett mycket tidigare stadium kommit
till rätta med många av landets problem.

Regeringen kunde den gången inte lägga fram tillräckligt kraftfulla
förslag, eftersom det inte fanns majoritet för dem i riksdagen. Däremot
var det nog närmast så att Göran Persson mera lät som Gudrun Schy-
man låter här i dag jämfört med hur han låter i dag. Jag tror att det finns
anledning att påminna sig om detta.

Gudrun Schyman har förresten ingen anledning att ta åt sig äran av
att ha varit med och sparat 118 miljarder. 18 av dessa 118 miljarder
beslutades under den förra mandatperioden. Då var Gudrun Schyman,
såvitt bekant, minst sagt emot de åtgärder som drevs igenom med hjälp
av Ny demokrati.

Jag tror inte heller att Göran Persson med de senaste veckornas er-
farenheter i ryggen lika kategoriskt som vid våra tidigare debatter mot-
säger mig när jag säger att de socialdemokratiska väljarna på valdagen
faktiskt var oförberedda på de åtgärder som var nödvändiga för att få
den svenska statens skuta på rätt köl.

Jag tror också att det är fler som håller med om att det s.k. öppna
mandatet var en trojansk häst som smugglades genom valrörelsen utan
att egentligen skådas i munnen. Jämför detta med den rakryggade stra-
tegi som man hade i den finska valrörelsen med den breda politiska
samlingen för Finlands sak! Den finska fördomsfriheten och kraften i
kampen för att rädda fosterlandet manar verkligen till eftertanke och
efterföljd.

Om man nu genomför tuffa besparingar för arbetslösa, sjuka och
arbetsskadade borde inkomstförstärkningarna i första hand gå till bud-
getsaldot, vilket många har sagt före mig. Men om man nu skall sänka
momsen och vill stärka hemmamarknaden borde man i stället göra
någonting åt tjänstemomsen innan man sänker matmomsen.

Skattekilarna när det gäller arbete är ju enormt stora. Som exempel
kan nämnas en sjuksköterska i ett normalt inkomstläge som behöver få
badrummet renoverat. Om hon skall anlita en hantverkare som har jobb
en dag i hennes badrum, då gör skatten och skattekilarna att hon måste
arbeta två och en halv dag för att hantverkaren efter skatt skall få sam-
ma inkomst som hon har. Det är ju här som de stora bromsande effek-
terna finns för att få i gång arbetet inom tjänstesektorn.

Utöver detta måste regeringen också ha politiskt mod att ta tag i det
som får fart på utvecklingen och nyanställningarna i näringslivet. En
mycket viktig orsak till vårt svåra läge är ju att Sverige sedan 1970 har
halkat efter. Då var vi det tredje rikaste landet inom OECD-området. I
dag har vi halkat ner till 20:e plats. Om ingenting dramatiskt inträffar
kommer vi att fortsätta att halka ner till botten av den liga som vi ledde

Prot. 1994/95:94

25 april

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

Prot. 1994/95:94

25 april

för 25 år sedan. Detta huvudproblem i svensk ekonomi ägnas nu - det
skall jag gärna säga - i kompletteringspropositionen litet mera upp-

märksamhet än i tidigare aktstycken. Det är möjligt att vi har Center-

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

partiet att tacka för detta. Men jag hoppas att det mycket snart också
sätter tydligare spår i de konkreta förslagen, att regeringen också skaf-
far sig en hållbar strategi för att åstadkomma jobb i näringslivet. Det är
bra att det nu har införts riskkapitalavdrag, kvittningsrätt osv., men för
att få de stora volymerna krävs det nog en modernisering av arbetsrät-
ten.

Det behövs en anpassning inte minst till vad dagens unga människor
tycker om sitt jobb och sina relationer till arbetsgivaren. En modernare
arbetsrätt kostar inte någonting i ytterligare nedskärningar - möjligtvis
kostar det litet politisk pedagogik. Jag tror faktiskt att Göran Persson
och Ingvar Carlsson lättare skulle klara uppgiften att lansera en ny
arbetsrätt än att återkomma med ytterligare nya sparpaket, för det är
nämligen alternativet för att man skall komma till rätta med det som
bromsar utvecklingen för nya jobb.

Det finns slutligen, herr talman, väldigt många vanliga människor
som ger uttryck för ett krismedvetande, vilket jag tycker är större än det
vi märker i de politiska korridorerna. Många människor vill t.o.m. göra
privata frivilliga insamlingar för att komma till rätta med budgetunder-
skottet. Låt oss ta tag i detta krismedvetande och gemensamt ta ansvar
för Sverige i det här läget.

Anf. 16 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)

Herr talman! Låt mig börja med en reflexion kring Gudrun Schy-
mans inlägg. Hon sade att det väl alltid går att fixa till ett saldo. Men
det handlar om det liv som vi skall leva. Det är bara så, Gudrun Schy-
man och Vänsterpartiet, att klarar vi inte att nu i en uppåtgående kon-
junktur ta tag i statsfinanserna och orkar vi inte ta de svåra besluten, så
kommer den typ av välfärdssamhälle som socialdemokratin byggt i
Sverige att i grunden hotas.

Vi gör inte dessa svåra och smärtsamma ingrepp därför att vi vill
skada. Vi gör det därför att vi vill rädda kärnan och i en framtid bygga
på denna kärna. För det krävs faktiskt kraft och stort mod. Orkar inte
Vänsterpartiet vara med nu på slutet, när de verkligt svåra besluten
skall fattas, så är det Vänsterpartiets val, inte vårt.

Påståendet att EU skulle ha föreslagit ett utgiftstak är fullständigt
gripet ur luften. Utgiftstaket har konstruerats i vår regering efter en
diskussion om hur vi skall hantera de offentliga utgifterna när vi väl har
fått grepp om de stora underskotten. Vi ser nu att vi får grepp om un-
derskotten och att vi stabiliserar statsskulden 1996. Det är ingen som
har ifrågasatt detta i debatten, vilket är ganska märkligt. Den våldsam-
ma ilskan och de stora orden har inte på något sätt från någon talare
riktat in sig på att regeringen har gjort en felaktig bedömning när vi
säger att vi stabiliserar statsskulden 1996. Det är ju den första och
avgörande frågan.

Men när vi kommer dit skall vi se till att vi inte halkar ner igen. Då

måste vi faktiskt se till att de budgetar vi beslutar om - det är inte fråga

om att fixa några saldon hit och dit - är av sådant slag att de utgifter vi
där lägger fast också följs.

Skrämmande låg överensstämmelse mellan budgeterade utgifter i
den svenska offentliga ekonomin och de utfall vi sedan har kunnat se är
ett problem som vi måste hantera. Detta är bakgrunden. Dra inte in ett
EU-resonemang i detta. Det är bara att förvirra debatten.

Till Anne Wibble: Anne Wibble gör inlägg i debatten som i tonen
är så uppskruvade att hon nog inte riktigt minns vad hon själv har gjort.
Det var lurendrejeri vi ägnade oss åt genom att tidigarelägga en moms-
uppbörd. Men Anne Wibble lade ju som finansminister fram en tidiga-
reläggning av preliminärskatteuppbörden för företagen och tog in 13
månaders skatt på en 12-månadersperiod. Detta försökte jag att debat-
tera här i kammaren, men vid det tillfället avfärdades jag som någon
som inte begrep särskilt mycket.

När vi nu gör samma sak efter ett utredningsdirektiv från Bo Lund-
gren, då skruvas tonläget upp och det benämns som lurendrejeri. Har
inte Folkpartiet mer att komma med i detta allvarliga läge? Var finns
den liberala politiken?

Till Bo Lundgren, som sveper över med att säga att det var ett brett
utredningsdirektiv, vill jag säga: Det var det inte alls. Det var ett
mycket precist utredningsdirektiv från Bo Lundgren, riktat till Finans-
departementets rättschef som har tagit fram exakt vad Bo Lundgren har
beställt, vilket vi nu genomför men med undantaget att vi faktiskt lind-
rar för de små företagen.

Till Mats Odell, som hade en poäng när han jämförde P-0 Eriks-
sons vedermödor förra året med dagens situation: Det var ju faktiskt så,
som P-O Eriksson sade, att dåvarande finansministern gick till riksda-
gen utan att ha sin proposition förankrad. Vad vi har gjort, när vi har
tagit hem nästan 120 miljarder kronor i statsfinansiell förbättring, är att
vi vid varje tillfälle har sett till att vi i förväg har haft propositionerna
förankrade. Anne Wibble ledde ju ett regeringsarbete som var så i
sönderfall att man inte hade tid med det. Förankringsarbetet i riksdagen
blev naturligtvis mot den bakgrunden mycket svårt. Det hade ju varit
lättare om regeringen vid det tillfället hade sökt direktkontakt exem-
pelvis med socialdemokratin, men det skedde bara vid två tillfällen.
Det var när de stora krispaketen syddes ihop. Dessutom samarbetade vi
om pensioner och i EU-frågan. Det var framgångsrika saker för Sveri-
ge. Det var en bra metod, och den tänker vi fortsätta att utveckla.

Slutligen, herr talman, ligger nu framför oss konvergensprogram-
met. Det skall vara Sveriges samlade budskap till Europa om hur vi
tänker utveckla vår ekonomiska politik under de närmaste åren för att
klara låg skuldsättning, låga underskott, låg inflation och låg ränta -
sunda ekonomisk-politiska mål. Vi bjuder in till bred samverkan kring
detta, och vi gör det på basis av ett utfall i en kompletteringsproposi-
tion som visar att Sverige nu är på väg att få grepp om statsfinanserna.
Det gäller nu att vårda de framgångar som har nåtts och att se till att vi
intensifierar kampen mot arbetslösheten.

Prot. 1994/95:94

25 april

Debatt med anledning
av kompletteringspro-
positionen

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1994/95:94

25 april

Svar på frågor

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 19 april.

3 § Meddelande om svar på interpellationer

Till kammaren hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1994/95:96

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1994/95:96 av Alice Åström om intentio-
nerna i djurskyddslagen får jag meddela att jag inte kan besvara denna
inom föreskrivna fyra veckor. Skälet härtill är utlandsresa.

Jag kommer att besvara interpellationen den 8 maj 1995.
Stockholm den 11 april 1995

Margareta Winberg

Interpellation 1994/95:112

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1994/95:112 av Roy Ottosson om pro-
duktions- och miljömålen i skogsbruket har jag tyvärr på grund av
tidsbrist inte tillfälle att besvara denna inom föreskriven tid.

Den kommer att besvaras måndagen den 15 maj 1995.
Stockholm den 19 april 1995

Sten Heckscher

4 § Svar på fråga 1994/95:450 om kvinnor och arbetsmarknaden

Anf. 17 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Herr talman! Gudrun Lindvall har frågat mig vilka arbetsmarknads-
åtgärder jag är beredd att vidta för att komma till rätta med arbetslöshe-
ten bland kvinnor med små barn.

En effektiv arbetsmarknad är inte könssegregerad. Kvinnornas
möjligheter att förvärvsarbeta är en grundläggande förutsättning för att
skapa jämställdhet mellan könen. Den omfattande arbetslösheten är ett
hot mot välfärden och jämställdheten. De kraftfulla insatser som nu
genomförs för att bekämpa arbetslösheten är därför av fundamental
betydelse för kvinnorna.

Det finns i dag generösa regler i föräldraledighetslagen som ger rätt
till ledighet för vård av sjukt barn. Dessa regler gäller för både pappor
och mammor.

Jag tycker att det är mycket viktigt att även männen tar sin del av
ansvaret för barn och familj. Detta har de möjlighet till genom den
lagstiftning som finns. Regeringen föreslår i en proposition som före-

lagts riksdagen att dessa regler förs över till en ny föräldraledighetslag,
som föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.

För att uppmuntra arbetsgivare att dels rekrytera kvinnor med små
barn, dels uppmuntra pappor att utnyttja sin rätt till att stanna hemma
hos sina barn krävs alltså i första hand inte regelförändringar. Det är i
stället opinions- och informationsinsatser som är nödvändiga för att
åstadkomma förändringar i människors attityder.

Det gäller för kvinnor - och män - att bryta ett traditionsbundet
könsperspektiv vid yrkesvalet. Men det gäller också att få företag att
inse vilken kompetens kvinnor faktiskt kan erbjuda dem. Det är viktigt
att samhällets arbete med att påverka människors attityder i dessa frå-
gor ständigt fortsätter.

Anf. 18 GUDRUN LINDVALL (mp)

Herr talman! Arbetsmarknadsministern! Jag får tacka för svaret,
men jag är naturligtvis inte nöjd.

Bakgrunden till frågan är att Statistiska centralbyrån har tittat litet
grand på kvinnor med barn och kunnat konstatera att 57 % av de kvin-
nor som är yngre än 24 år och har små barn är arbetslösa. Om man
tittar generellt på kvinnor med barn under sju år ser man att 27 % är
arbetslösa. Det finns en jämförelsesiffra för papporna som är på 15 %.

Man kan också visa att kvinnor med små barn missgynnas i den
konjunktur vi har nu. Arbetsgivare anställer dem inte, för man anser att
dessa kvinnor inte har möjlighet till det övertidsuttag man kräver i dag.
Man anser också att de oftare är hemma med sjuka barn än vad andra
är. Det innebär att vi har fått en segregerad arbetsmarknad när det gäl-
ler dessa kvinnor.

Därför menar jag, Anders Sundström, att regeringen i detta läge
måste hitta speciella åtgärder för att komma till rätta med problemet.
Annars riskerar vi att få en generation unga kvinnor som trots att de har
skaffat en god utbildning - ofta en utbildning som inte alls är vad man
avser med traditionellt kvinnlig - inte kommer in på arbetsmarknaden
därför att de har små barn. Det är inte heller lättare att komma in sena-
re, eftersom de då inte har arbetslivserfarenhet. Dessa kvinnor söker
många jobb och vill alltså komma in.

Jag undrar om en så stor andel män skulle kunna vara arbetslös utan
att speciella åtgärder skulle sättas in.

Kan det verkligen vara så att regeringen inte är villig att vidta spe-
ciella åtgärder för denna grupp kvinnor, som totalt ställs utanför ar-
betsmarknaden?

Anf. 19 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Herr talman! Jag är litet osäker på de siffror som Gudrun Lindvall
redovisar i sin fråga. Jag har tagit fram statistik då det gäller den relati-
va arbetslösheten. För de unga kvinnorna, 16-24 år, var arbetslösheten
13,7 % första kvartalet 1995 . För män i samma ålder är arbetslösheten
18,4 %. Det är alltså en högre arbetslöshet bland de riktigt unga män-
nen.

Prot. 1994/95:94

25 april

Svar på frågor

Prot. 1994/95:94

25 april

Svar på frågor

Om man tittar på dem som är mellan 25 och 34 år ser man att ar-
betslösheten bland kvinnor är 8,2 % och att den är 11 % bland män.
Även där är det något högre arbetslöshet bland männen.

Arbetslösheten för unga kvinnor med barn under sju år är 22,9 %
och för de unga männen 27,3 %.

Jag vill säga att de siffror som redovisades var hårt vinklade. Det
finns ingenting som entydigt säger att de unga kvinnorna i dag har det
besvärligare att komma ut på arbetsmarknaden än de unga männen.

Jag vill ändå återknyta till det svar jag har givit. Det finns fortfaran-
de väldigt mycket att göra för att se till att vi får en effektivare arbets-
marknad som inte är könssegregerad, för den är könssegregerad i dag.
Men jag kan inte se just det problem som Gudrun Lindvall tar upp i den
statistik som redovisas till Arbetsmarknadsdepartementet.

Anf. 20 GUDRUN LINDVALL (mp)

Herr talman! Jag kan förstå att det inte syns. Det är en rapport som
är under tryckning. Jag har talat med den utredare på Statistiska cent-
ralbyrån som har gjort rapporten. Hon har gjort en specialkörning och
kommit fram till dessa siffror. Jag hoppas att arbetsmarknadsministern
kan försäkra sig om att de är helt entydiga när rapporten kommer ut
från Statistiska centralbyrån.

Siffrorna är riktiga. 57 % av alla kvinnor som är yngre än 24 år och
har små barn är arbetslösa.

Vi har alldeles nyss haft en debatt om den politik som förs. Vi skär
ned inom kommunerna, där det finns många jobb som unga kvinnor av
tradition har haft. Det gör att vi ökar problemen. Allt fler unga kvinnor
har svårt att komma ut även i de traditionella yrken som de tidigare har
valt genom att vi för en politik där anslagen till vård och omsorg, t.ex.
de kommunala anslagen, skärs ned. Det gör att problemet kommer att
accelerera.

Jag skulle verkligen önska att arbetsmarknadsministern tog rappor-
ten på allvar. Den ”backlash” som vi kvinnor som drev jämställdhets-
politiken på 60-talet talar om kommer snabbt nu. Det är ytterst oroan-
de.

Anf. 21 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Herr talman! Jag kan bara återigen redovisa siffrorna. Bland de
unga kvinnorna med barn under sju år - alltså små barn - var arbets-
lösheten första kvartalet 22,9 %. Bland de unga männen i samma ål-
dersgrupp var arbetslösheten 27,3 %. Det är förfärligt höga arbetslös-
hetstal som vi måste göra allt för att få ned.

Det finns en könssegregering på arbetsmarknaden, och den skall vi
försöka att få bort. Det är framför allt opinions- och informationsinsat-
ser som krävs. Däremot kan jag inte se just det problem som Gudrun
Lindvall beskriver.

Anf. 22 GUDRUN LINDVALL (mp)

Herr talman! Jag blir ännu mer betryckt av denna debatt. Tidning-
arna relaterar en undersökning som sker på Statistiska centralbyrån, jag

ställer en fråga och arbetsmarknadsministern kan inte ens inom Statis-
tiska centralbyrån hitta den kvinna som gjort undersökningen utan
hänvisar till siffror som inte tillhör denna körning. Då blir jag betryckt.

Tro mig, Anders Sundström. Siffran är framtagen i en specialkör-
ning, och den visar att 57 % av de kvinnor som är under 24 år och har
små barn är arbetslösa.

Många av de arbetsförmedlare som har intervjuats i anledning av att
rapporten har kommit journalisterna till del kan vidimera att det är
mycket svårt att få ut unga mammor på arbetsmarknaden. Arbetsgiva-
ren anger faktiskt ofta att man inte är intresserad av unga kvinnor med
små barn därför att de är hemma för mycket med barnen och därför att
de inte är villiga att arbeta övertid.

Om arbetsmarknadsministern inte vill tro mig på mitt ord får jag väl
ställa en interpellation och till den bifoga rapporten. Den finns, och
Statistiska centralbyråns tjänstemän ljuger inte i detta fall. Körningarna
existerar.

Anf. 23 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)

Herr talman! Jag har aldrig trott att de ljuger. Jag bara konstaterar
att arbetslösheten är väldigt hög både bland kvinnor och män med små
barn och att arbetslösheten bland ungdomar är väldigt hög. Det är en
viktig fråga, och det är angeläget att åtgärda problemet.

Däremot ser jag inte för dagen anledning att föreslå särskilda ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder för unga kvinnor med barn. Det behövs
åtgärder för ungdomar generellt. Ungdomsarbetslösheten är väldigt hög
såväl bland unga män som bland unga kvinnor.

Anf. 24 GUDRUN LINDVALL (mp)

Herr talman! Vi kommer inte längre i debatten. Jag förmodar att vi i
Miljöpartiet kommer att se över hur det är i olika kommuner. Vi menar
att just kvinnors situation på arbetsmarknaden måste specialstuderas.
Det är lätt att sådant här sker i en lågkonjunktur.

Vi kan också se att man ofta använder jämställdhetslagen till att få
ut unga män i det som tidigare har varit traditionella kvinnojobb.

De unga kvinnornas arbetssituation är just nu ytterst besvärlig. Jag
hoppas att jag kan få ett bättre svar när arbetsmarknadsministern är mer
påläst.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1994/95:449 om barnkultur

Anf. 25 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s)

Herr talman! Ulla-Britt Hagström har frågat mig vad ett samarbete
mellan kulturministern och skolministern innebär för förstärkt barnkul-
tur.

Prot. 1994/95:94

25 april

Svar på frågor

Prot. 1994/95:94

25 april

Svar på frågor

Det är angeläget att alla barn och ungdomar får möjlighet till kul-
turupplevelser och får känna glädjen i det egna skapandet genom t.ex.
musik, teater, dans, konst, litteratur och film.

De mest verkningsfulla insatserna för barn och ungdomar sker på
det lokala planet. Genom att ge utrymme åt kulturverksamhet i de mil-
jöer där barn och ungdomar dagligen vistas kan denna på ett naturligt
sätta anpassas till deras intressen och behov. Barns och ungdomars
kulturella situation beror därför i hög grad på de lokala initiativ som tas
inom barnomsorgen, skolan och det ideella föreningslivet. Det är utan
tvekan så att skolan och utbildningssystemet har en nyckelfunktion.

Under några år på 80-talet bedrevs ett utvecklingsprojekt rörande
kultur och skola på initiativ av den dåvarande skol- och kulturministern
Bengt Göransson. Särskilda medel avsattes för kulturprojekt i grund-
skolan, särskolan och gymnasieskolan. Syftet var att dels öka och för-
djupa kulturinslagen i skolans verksamhet, dels etablera och förstärka
kontakterna mellan skolan och kulturlivet utanför skolan.

Verksamheten fick stort genomslag i hela landet, och flera tusen
projekt genomfördes.

Sedan dess har många förändringar skett som medfört delvis nya
förutsättningar för arbetet med kultur i skolan. Nya läroplaner har an-
tagits, och styrsystemet för skolan har förändrats. Arbetet i skolan or-
ganiseras på ett annat sätt än tidigare, bl.a. har samordningen mellan
olika skolor i kommunerna minskat. Den ekonomiska situationen har
också påverkat möjligheten för stat, landsting och kommun att göra
offensiva insatser inom detta område.

Man kan emellertid konstatera att många elever, lärare, kulturskapa-
re, bibliotekarier och eldsjälar arbetar vidare med att utveckla både
kulturverksamheten i skolan och skolans hela kulturmiljö. Det finns
anledning för regeringen att stödja och stimulera en sådan utveckling.

Regeringen har i årets budgetproposition under Kulturdepartemen-
tets huvudtitel föreslagit att 15 miljoner kronor skall avsättas för sär-
skilda insatser för barn- och ungdomskultur. Det är naturligt att dessa
medel till stor del inriktas på kulturen i skolan. Därför har en arbets-
grupp bildats inom regeringskansliet mellan Kultur- och Utbildnings-
departementen. Gruppen arbetar med ett program för åtgärder både av
mer långsiktig, varaktig art och insatser som avser manifestationer av
projektkaraktär. Jag räknar med att ett första resultat av gruppens arbe-
te skall kunna presenteras före sommaren.

Anf. 26 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Herr talman! Tack för svaret, kulturminister Margot Wallström.

Jag lyssnade på en intressant debatt på festivalen i Malmö om
barnteater. Jag beslutade mig för att följa upp frågan om barnkulturen
och i detta sammanhang barnteatern. Kulturministern gjorde ett gott
intryck på mig. Jag fastnade för löftet om att initiera ett samarbete med
skolministern om kultur för barn.

Den nya läroplanen LpO 94, Lpf 94 säger att skolan är en social
och kulturell mötesplats, som både har en möjlighet och ett ansvar att

förstärka. Läroplanen uppvärderar också praktiskt arbete och estetiska
ämnen.

Vid den här debatten i Malmö, med en unik samling av kulturper-
soner, framgick tydligt att barns tillgång till teaterupplevelser är mycket
ojämn mellan kommunerna. Det finns kommuner med antagna barnkul-
turplaner, men det finns också kommuner som inte har sådana planer
eller visar på mål i skolplanerna.

Som lärare har jag själv upplevt en utveckling från att teaterbesök
tidigare mest har skett av slentrian till att man nu har förarbete och
efterarbete på ett helt annat sätt. Det har skett en utveckling i skolan.
Numera förbereds teaterupplevelsen noggrant, och diskussioner följer.
Som lärare får man respons på barns kulturupplevelser när vuxna
människor i dag får förmedla egen glädje och skaparkraft. Ibland kan
det också ges möjlighet till samtal som ger feedback till konstnärerna
själva. Det har således skett en bra utveckling.

Klyftorna mellan barnen ökar emellertid. Skolan har också att möta
och utmana den ökande utbredningen av skräpkulturen. Barn måste få
uppleva vad god kultur innebär. Varje kommun beslutar om de eko-
nomiska möjligheterna för barns teaterupplevelser. Därför är det viktigt
att både kommunerna och riksdagen har konkreta mål. Jag vill fråga
kulturminister Margot Wallström om våra konkreta mål för barns kul-
tur.

Anf. 27 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s)

Herr talman! Jag tror att vi kan se att det finns konkreta mål på det
lokala planet och säkert även när det gäller landstingen. Jag har försökt
att vara tydlig redan från början. Jag tycker att kultur för barn och ung-
domar är en av de allra viktigaste frågor som Kulturdepartementet har
att arbeta med.

Just nu arbetar vi med att mejsla fram ett mycket konkret program.
Dessutom har vi gett Kulturutredningen i uppdrag att fundera litet mera
långsiktigt på hur det här ansvaret skall se ut för att ge alla barn och
ungdomar rika kulturupplevelser.

När det gäller de pengar som vi nu har anslagit i budgeten måste vi
tillsammans med skolan peka på de vuxnas ansvar. Det kan också vara
så att vi i utbildningen av lärare, förskolelärare, barnskötare m.m. fak-
tiskt behöver få in frågan om kultur som pedagogik. Det gäller att
väcka en glädje och ett ansvar hos de vuxna för att förmedla kulturupp-
levelser.

Vi måste också fundera över hur vi organisatoriskt, när skolan ser
så annorlunda ut, skall sköta en förmedling av pengarna ut till skolorna,
så att det verkligen leder till teaterföreställningar, musikupplevelser
m.m.

Jag tror också att det nu i mycket högre grad än i den förra kampan-
jen om kultur i skolan handlar om barns och ungdomars delaktighet i
kulturaktiviteterna. Jag tror att de ställer mycket högre krav på detta i
dag. De konkreta målen måste vi arbeta fram på varje nivå. Jag menar
att det viktigaste är vad man gör lokalt.

Prot. 1994/95:94

25 april

Svarpå frågor

Prot. 1994/95:94

25 april

Svar på frågor

Anf. 28 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Herr talman! Vi talar nu om det ekonomiska. Astrid Lindgren lär ha
uttryckt det på följande sätt: ”Jo, vi måste spara, det vet jag. Men rör i
all barmhärtighets namn inte pengarna till barnkulturen! Annars kom-
mer vi i tidens fullbordan att vakna med ett ångestskrik och med en
förtvivlan se vad slags människor vår riktade sparsamhet har gjort av
dagens barn och ungdomar, de där som står i tur att överta vårt samhäl-
le.”

Därför tycker jag att det är mycket bra att Margot Wallström fram-
håller att det har bildats en grupp inom regeringskansliet där Kultur-
och Utbildningsdepartementen skall jobba tillsammans. I och med att
barnkulturen har decentraliserats och resurserna i princip finns inom
varje rektorsområde, har Margot Wallströms möjligheter blivit begrän-
sade. Skolministerns direkta arbete är också begränsat.

Projektet Kultur i skolan visade på mycket positivt genom statliga
pengar. Ett projekt med öronmärkta pengar är en väg. Det kan vara en
morot för kommunerna att möta det med egna resurser.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1994/95:452 om arkeologisk undersökningsverk-
samhet

Anf. 29 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s)

Herr talman! Sigrid Bolkéus har frågat mig vad jag avser att göra
för att påskynda Riksantikvarieämbetets direktiv angående arkeologisk
uppdragsverksamhet.

Riksantikvarieämbetet har uppvaktat mig i frågan om anbud och
upphandling vid arkeologisk uppdragsverksamhet och har också på min
anmodan informerat kulturutskottets ordförande om förhållandena.

Frågan om användningen av anbud och upphandling inom upp-
dragsarkeologin är inte formellt reglerad i kulturminneslagen. Uppfatt-
ningar har förts fram på senare tid att lagen om offentlig upphandling
bör tillämpas. Rättsläget är oklart. Enligt min mening vore det olämp-
ligt om myndigheterna av formella skäl tvangs tillämpa upphandlings-
förfaranden som kan stå i motsats till syftena i kulturminneslagen.

Bakom diskussionen om anbud och upphandling finns dock frågan
om det skall vara möjligt för privata företag att arbeta inom upp-
dragsarkeologin eller inte. I dag finns det privata företaget Arkeologi-
konsult AB som är verksamt inom Mellansverige. Företaget svarar nu
för den näst största undersökningsvolymen efter Riksantikvarieämbe-
tets uppdragsverksamhet. Företaget har i dag närmare 80 anställda.

Enligt min mening förutsätter företagets medverkan i uppdragsar-
keologin att länsstyrelsen kan handla upp dess tjänster i former som är
väl anpassade till kulturminneslagens syften. Frågan om lämpligheten
av privat uppdragsarkeologi har hittills inte prövats av regering eller
riksdag. Riksantikvarieämbetet har anmält att man inom kort avser att

underställa frågan om privat uppdragsverksamhet regeringens pröv-
ning.

Anf. 30 SIGRID BOLKÉUS (s)

Herr talman! Jag tackar kulturministern för svaret. Jag ser med till-
fredsställelse att det pågår en dialog mellan Riksantikvarieämbetet och
regeringen och att kulturutskottets ordförande Åke Gustavsson hålls
informerad.

I fjol biföll riksdagen min motion om arkeologisk undersöknings-
verksamhet. Jag hade förväntat mig att Riksantikvarieämbetet skulle
komma med direktiv till exempelvis länsstyrelser och museer om hur
de skall förhålla sig.

Kulturministern säger att rättsläget är oklart. Situationen är mycket
oklar. Det är möjligt att röra sig i vilken riktning man än önskar.

Jag tycker att det är ett bekymmer att konkurrensen om de arkeolo-
giska uppdragen inte sker på samma villkor. Med hjälp av offentlig-
hetsprincipen kan privata företag gå in i diarier, få tillgång till kost-
nadskalkyler och erbjuda billigare tjänster.

När ekonomin är kärv är det frestande för uppdragsgivare att tänka
kortsiktigt. Man tänker kanske inte på skyddet av våra fornlämningar,
vilket kräver både kompetens och tålamod. Vårt kulturarv får inte bli
ett spel mellan kommersiella företag så att t.ex. länsmuseerna slås ut.
Det tror jag förvisso inte att någon önskar. Men jag är orolig för ut-
vecklingen.

Jag är som sagt glad för att regeringen har tagit tag i frågan. Jag
förväntar mig ett resultat av överläggningarna mellan regeringen och
Riksantikvarieämbetet.

Anf. 31 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s)

Herr talman! Det här är en fråga som inte är så alldeles enkel. Jag
vet att det diskuteras oerhört mycket runt om i landet hur det här skall
gå till i fortsättningen. Riksdagsutskottet uttalade sig mot anbud och
upphandling, inte mot den kommersiella verksamheten som sådan.

Detta har enligt Riksantikvarieämbetet skapat en något oklar situa-
tionen. Vi har pratat om detta med Riksantikvarieämbetet för inte så
länge sedan. Enligt vad de anmält till mig avser de att begära regering-
ens ställningstagande i det här avseendet.

Den här frågan är ju i högsta grad politisk till sin karaktär. Därför
bereder vi den för närvarande. Vi har en nära kontakt med Riksantik-
varieämbetet. Vi hoppas att kunna komma med ytterligare klarläggande
inom kort.

Anf. 32 SIGRID BOLKÉUS (s)

Herr talman! Situationen har ju varit oklar ett år. Nog tycker man
att Riksantikvarieämbetet kanske hade kunnat tala om sina problem
litet tidigare och frågat vad riksdagsbeslutet innebär. På det sättet hade
man kunnat reda upp begreppen så att aktörerna ute i verksamheten
hade fått besked betydligt tidigare. Det var ju för inte så länge sedan

Prot. 1994/95:94

25 april

Svar på frågor

Prot. 1994/95:94 som Riksantikvarieämbetet tog kontakt med regeringen. Jag tycker att
25 april det var väl sent. Men bättre sent än aldrig.

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositioner

1994/95:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budget-
året 1995/96, m.m. (kompletteringsproposition)

1994/95:203 Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen

Skrivelse

1994/95:220 Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Motioner

med anledning av prop. 1994/95:119 Vissa åtgärder mot utsläpp av
försurande ämnen och andra luftföroreningar

1994/95 :Jo31 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)

1994/95 :Jo32 av Lennart Daléus m.fl. (c)

1994/95:Jo33 av Dan Ericsson m.fl. (kds)

1994/95:Jo34 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v)

1994/95 :Jo35 av Monica Green och Karin Olsson (s)

1994/95:Jo36 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1994/95:140 Aktiv konsumentpolitik
1994/95:L45 av Agne Hansson m.fl. (c)

1994/95:L46 av Kerstin Heinemann och Bengt Harding Olson (fp)

1994/95:L47 av Rolf Dahlberg m.fl. (m)

1994/95:L48 av Inger Davidson m.fl. (kds)

1994/95:L49 av Yvonne Ruwaida och Birger Schlaug (mp)

med anledning av prop. 1994/95:144 Riktlinjer för registeringen av
påföljder m.m.

1994/95:Jul7 av Gun Hellsvik m.fl. (m)

1994/95:Jul8 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

med anledning av prop. 1994/95:170 Digitala ljudradiosändningar

1994/95:K21 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m)
1994/95:K22 av Birgit Friggebo m.fl. (fp)

med anledning av skriv. 1994/95:183 Redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten år 1994

1994/95:U34 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

1994/95:U35 av Bodil Francke Ohlsson och Marianne Samuelsson
(mp)

med anledning av prop. 1994/95:186 Ändringar i fartygssäkerhetslagen
(1988:49)

1994/95 :T26 av Elisa Abascal Reyes (mp)

med anledning av prop. 1994/95:190 Skydd för gravfriden vid vraket
efter passagerarfartyget Estonia

1994/95:Jul9 av Thomas Julin (mp)

med anledning av prop. 1994/95:201 Avisering av folkbokföringsupp-
gifter

1994/95:Sk50 av Margitta Edgren och Bengt Harding Olson (fp)

med anledning av prop. 1994/95:212 Ökat föräldrainflytande över
utvecklingsstörda barns skolgång - en försöksverksamhet
1994/95:Ub58 av Beatrice Ask m.fl. (m)

1994/95:Ub59 av Sonja Fransson (s)

1994/95 :Ub60 av Inger Davidson m.fl. (kds)

1994/95 :Ub61 av Karin Olsson (s)

Lagutskottets betänkanden

1994/95:LU25 Höjning av anläggningshavarnas ansvarsbelopp för
atomskador

1994/95 :LU27 Elektronisk dokumenthantering inom exekutionsväsen-
det m.m.

Jordbruksutskottets betänkande

1994/95:JoU16 Miljön - Vårt gemensamma ansvar

Näringsutskottets betänkanden

1994/95:NU20 Vissa energipolitiska frågor

1994/95:NU22 Vissa utrikeshandelsfrågor

Prot. 1994/95:94

25 april

8 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 25 april

1994/95:116 av Dan Ericsson (kds) till utbildningsministern om kun-
skapsutbyte inom Östersjöområdet

1994/95:117 av Juan Fonseca (s) till statsrådet Leif Blomberg om
vissa ändringar i utlänningslagen

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 2 maj.

Prot. 1994/95:94

25 april

9 § Anmälan om fråga

Anmäldes att följande fråga framställts

den 25 april

1994/95:456 av Roy Ottosson (mp) till finansministern om naturvårds-
avgift på skogsproduktion

Frågan redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll
tisdagen den 2 maj.

10 § Kammaren åtskildes, kl. 16.11.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 1 § anf. 10 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

GUNNAR GRENFORS

/Barbro Nordström

Innehållsförteckning

Prot. 1994/95:94

25 april

Välkomsthälsning...............................................................................1

Anf. 1 TALMANNEN.............................................................1

1 § Debatt med anledning av kompletteringspropositionen...........1

Anf. 2 Finansminister GÖRAN PERSSON (s).......................1

Anf. 3 BO LUNDGREN (m)...................................................5

Anf. 4 PER-OLA ERIKSSON (c)...........................................7

Anf. 5 ANNE WIBBLE (fp)...................................................9

Anf. 6 GUDRUN SCHYMAN (v)........................................12

Anf. 7 ROY OTTOSSON (mp).............................................15

Anf. 8 MATS ODELL (kds)..................................................18

Anf. 9 Finansminister GÖRAN PERSSON (s).....................20

Anf. 10 BO LUNDGREN (m)...............................................22

Anf. 11 PER-ÖLA ERIKSSON (c).......................................24

Anf. 12 ANNE WIBBLE (fp)...............................................26

Anf. 13 GUDRUN SCHYMAN (v)......................................27

Anf. 14 ROY OTTOSSON (mp)...........................................29

Anf. 15 MATS ODELL (kds)................................................30

Anf. 16 Finansminister GÖRAN PERSSON (s)...................32

2 § Justering av protokoll...............................................................34

3 § Meddelande om svar på interpellationer.................................34

4 § Svar på fråga 1994/95:450 om kvinnor och arbetsmark-

naden...........................................................................................34

Anf. 17 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)...................................................................34

Anf. 18 GUDRUN LINDVALL (mp)...................................35

Anf. 19 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)...................................................................35

Anf. 20 GUDRUN LINDVALL (mp)...................................36

Anf. 21 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)...................................................................36

Anf. 22 GUDRUN LINDVALL (mp)...................................36

Anf. 23 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s)...................................................................37

Anf. 24 GUDRUN LINDVALL (mp)...................................37

5 § Svar på fråga 1994/95:449 om barnkultur..............................37

Anf. 25 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s)........37

Anf. 26 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)...........................38

Anf. 27 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s).........39

Anf. 28 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)..........................40

Prot. 1994/95:94 6 § Svar på fråga 1994/95:452 om arkeologisk undersök-

25 april ningsverksamhet........................................................................40

Anf. 29 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s).......40

Anf. 30 SIGRID BOLKÉUS (s)...........................................41

Anf. 31 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s).......41

Anf. 32 SIGRID BOLKÉUS (s)...........................................41

7 § Bordläggning.............................................................................42

8 § Anmälan om interpellationer...................................................43

1994/95:116 av Dan Ericsson (kds) till utbildningsminis-
tern om kunskapsutbyte inom Östersjöområdet......................43

1994/95:117 av Juan Fonseca (s) till statsrådet Leif Blom-
berg om vissa ändringar i utlänningslagen..............................43

9 § Anmälan om fråga....................................................................44

1994/95:456 av Roy Ottosson (mp) till finansministern om
naturvårdsavgift på skogsproduktion......................................44

10 § Kammaren åtskildes, kl. 16.11..................................................44

gotab 48686, Stockholm 1995

Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:94 Tisdagen den 25 april

Riksdagens protokoll

1994/95:94

Kl. 13.30-16.11

Protokoll

1994/95:94

Välkomsthälsning

1 § Debatt med anledning av kompletteringspropositionen

2 § Justering av protokoll

3 § Meddelande om svar på interpellationer

4 § Svar på fråga 1994/95:450 om kvinnor och arbetsmarknaden

5 § Svar på fråga 1994/95:449 om barnkultur

6 § Svar på fråga 1994/95:452 om arkeologisk undersökningsverk-samhet

8 § Anmälan om interpellationer

9 § Anmälan om fråga

Innehållsförteckning

Prot. 1994/95:94

25 april

6 § Svar på fråga 1994/95:452 om arkeologisk undersökningsverk-
samhet