Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:93 Måndagen den 24 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1994/95:93

Riksdagens protokoll

1994/95:93

Måndagen den 24 april

Kl. 12.00-14.15

Protokoll

1994/95:93

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 18 april.

2 § Meddelande om aktuell debatt

Talmannen meddelade att aktuell debatt om det oprovocerade vål-
det skulle anordnas onsdagen den 26 april kl. 9.00.

3 § Svar på interpellation 1994/95:95 om flyttning av lärarutbild-
ningen från Södertälje

Anf. 1 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Fru talman! Eva Johansson har ställt två frågor till mig angående
flyttning av lärarutbildningen från Södertälje.

Hon frågar dels vilka åtgärder jag tänker vidta för att trygga fortsatt
utbildning vid barn- och ungdomspedagogiska programmet i Södertäl-
je, dels om jag är beredd att medverka till en ordning där statliga myn-
digheter och andra verksamheter i fortsättningen svarar för sina egna
kostnader i stället för att kräva kommunala subventioner.

Bakgrunden till Eva Johanssons frågor är Lärarhögskolans i Stock-
holm beslut att inte längre bedriva verksamhet i Södertälje. Lärarhög-
skolan har framhållit att det ger merkostnader, eftersom högskolan
redan genom hyresavtal har fler lokaler i Stockholm än den har eko-
nomiska förutsättningar att utnyttja. Kommunen begär att högskolan
skall stå för lokalkostnaderna.

Jag vill börja med att beskriva den situation som gäller för Lärar-
högskolans utbildning i Södertälje. Den barn- och ungdomspedagogis-
ka utbildningen har funnits under många år i kommunen, men under
senare år har det varit svårt att rekrytera studerande till utbildningen.
Högskolan var därför överens med kommunen om att lägga ned denna
utbildning. Både Lärarhögskolan och kommunen ville dock gärna ha
denna utbildning i Södertälje. En arbetsgrupp tillsattes med represen-
tanter för kommunen och högskolan, och den föreslog bl.a.

Svar på
interpellationer

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 93

Prot. 1994/95:93 24 april

att grundskollärarutbildning skulle förläggas till Södertälje. Lärarhög- skolan ansåg det självklart att kommunen skulle stå för lokalkostnader-

na eftersom en lokalisering till Södertälje även under dessa förutsätt-

Svar på interpellationer

ningar skulle innebära merkostnader. När kommunen inte ville tillmö- tesgå denna begäran valde högskolan att avstå från att förlägga utbild- ning till Södertälje för att inte behöva minska resurserna för den peda- gogiska verksamheten. Universitet och högskolor har ett ansvar att uppfylla sitt utbild- ningsuppdrag och tillhandahålla utbildning med högsta kvalitet. Deras begränsning är den maximala ersättning de kan få av staten. Det är lärarhögskolan själv som utifrån dessa förutsättningar bestämmer sitt utbildningsutbud och hur utbildningen skall lokaliseras. Riksdagen har vid flera tillfallen uttalat att det ankommer på den enskilda högskolan och inte på riksdag och regering att avgöra detta. Regeringen har såle- des inte möjlighet att bestämma var i en region utbildning skall lokali- seras. Detta är en följd av det styrsystem som riksdagen fattat beslut om. En förändring kräver därför ett nytt riksdagsbeslut med förändrade regler. Eva Johansson har också frågat mig om jag är ”beredd att medverka till en ordning där statliga myndigheter och andra verksamheter i fort- sättningen svarar för sina egna kostnader i stället för att kräva kommu- nala subventioner”. Vissa kommuner har tagit på sig en kostnad för att kunna erbjuda högre utbildning som en service i kommunen. Detta kan knappast ses som ett krav på subventioner från högskolans sida. Universitet och högskolor bestämmer själva var de skall förlägga sin utbildning, och om vissa kommuner prioriterar att erbjuda högskoleutbildning i kom- munen, så är det ändå högskolan som fattar besluten utifrån sina priori- teringar. Detta kan ibland onekligen få märkliga konsekvenser sett ur kommunernas perspektiv. Eskilstuna kommun betalar t.ex. lokalkost- naderna för lärarutbildning, som den anser mycket viktig att erbjuda i kommunen för att bl.a. underlätta rekryteringen av lärare. Vad gäller den utbildning som KTH bedriver i samma kommun så svarar emeller- tid högskolan själv för lokalkostnaderna. Detta beror på att KTH gör andra prioriteringar än Lärarhögskolan i Stockholm. När det gäller högre utbildning i södra delen av Stockholms län håller jag självklart med Eva Johansson att det är viktigt att högre ut- bildning förläggs dit, inte minst för att stimulera ungdomar i denna del av länet att i ökad grad söka sig till högre utbildning och för att stödja näringslivets behov av högutbildade. Det är just av den anledningen som regeringen föreslagit att en ny högskola skall förläggas till Sö- dertörn. Jag utgår från att organisationskommittén som förbereder bildandet av högskolan även kommer att diskutera hur Södertäljes utbildningsbehov skall kunna tillgodoses. Detta naturligtvis under för- utsättning av att riksdagen fattar beslut om att inrätta Södertörns hög- skola.

2

Anf. 2 EVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret. Jag hade
inte på något sätt väntat mig att Carl Tham skulle ta över, i det här
fallet, Lärarhögskolans ansvar för att sörja för sin egen lokalsituation.
På den punkten tycker jag att svaret är både klart och korrekt. Men jag
saknar ändå något av en viljeyttring.

Kanske är det nödvändigt att göra en beskrivning av hur historien
ser ut. Den verksamhet som i dag finns vid Lärarhögskolan i Södertälje
har en gång i tiden startat som en självständig verksamhet, ett förskollä-
rarseminarium, för drygt 30 år sedan. Den har sedermera kommit att
ingå i Lärarhögskolans verksamhet och inkorporerats i den.

Det är alltså inte fråga om en vanlig utlokaliserad högskoleverk-
samhet. Den har mycket gamla traditioner i Södertälje. Såvitt jag för-
står håller den en mycket hög kvalitet, och det finns ett gemensamt
intresse från alla parter att kunna fortsätta.

Det jag skulle vilja ha tydligare besked om är hur utbildningsminis-
tern ser på i det här fallet en högskolas, men det kan också vara ett
principiellt besked om all statlig verksamhet, ansvar för att bidra till en
regional balans.

Jag tycker det är orimligt att regionalpolitiken skall skötas med sär-
skilda medel vid varje enskilt tillfälle. Det är dyrt, och jag tror att det
dess värre också är alldeles omöjligt. Den är den vanliga ordinarie
verksamheten som måste vara basen också i regionalpolitiken. De sär-
skilda regionalpolitiska medlen och insatserna kan bara vara en liten
del.

Högskoleverksamhet i Stockholmsområdet är i mycket stor ut-
sträckning koncentrerad till Stockholms innerstad och till områdena
strax norr därom. Jag håller med utbildningsministern om att förslaget,
som jag hoppas snart kommer att bli ett beslut, att inrätta en högskola
på Södertörn är ett mycket stort steg i rätt riktning för att bidra till en
ökad regional balans i Stockholmsområdet. Men det steg som Lärar-
högskolan nu tar är ett steg tillbaka.

Här tvingas Södertälje kommun att vara med och betala kostnader
för en rent statlig verksamhet om den i någon mån skall kunna upprätt-
hålla en regional balans. Jag tycker att det är ett underligt agerande från
högskolors sida. Även om nu andra kommuner har råkat ut för samma
sak tycker jag att det är principiellt felaktigt att kommuner på det här
sättet skall tvingas gå in och ta ett kostnadsansvar för statlig verksam-
het. Det borde staten göra själv.

Jag skulle vilja ha utbildningsministerns kommentarer till och klar-
görande av basverksamheternas, de vanliga verksamheternas, ansvar
för att vara med och bidra till att nå de mål om regional balans som
finns både för riket i stort och för en region som Stockholmsregionen.

Utbildningsministern har på ett alldeles föredömligt sätt, i samband
med den proposition där högskolan på Södertörn tas upp, argumenterat
för en ökad regional balans. Den argumentationen borde räcka också
för att motivera Lärarhögskolan att faktiskt se sin del av ansvaret, så att
den behåller den verksamhet som sedan så länge har varit lokaliserad

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:93 24 april

till Södertälje. Den verksamheten har mycket goda möjligheter att utvecklas där.

Lärarhögskolan håller just nu på med en mycket omfattande lokal-

Svar på interpellationer

översyn. Man räknar med att den skall resultera i att man på ett ganska omvälvande sätt kommer att förändra sin lokalsituation. Därför borde man från början kunna räkna med att ha kvar en del verksamheter i Södertälje. Kostnaderna påverkas bara under ett mycket kort över- gångsskede, när man sitter fast i gamla hyreskontrakt. Det kan knappast vara enbart en ekonomisk fråga, om man ser detta på litet sikt. Jag tycker nog att en högskola måste titta litet längre fram när det gäller planeringen än på de allra närmaste åren. Tack! Anf. 3 Utbildningsminister CARL THAM (s) Fru talman! Först vill jag helhjärtat hålla med Eva Johansson om betydelsen av en utbyggnad av den högre utbildningen i den södra delen av Stockholms län. Som sagt hoppas vi att riksdagen skall god- känna regeringens förslag härvidlag. Det kan innebära en betydande förändring, särskilt på litet sikt, när det gäller utbildningsmöjligheterna. Jag vill understryka att Stockholm som helhet är underförsörjd vad gäller platser för högre utbildning i förhållande till andra regioner i landet. Detta påpekas också i propositionen. Som jag sade i mitt svar utgår jag ifrån att den organisationskommitté som förbereder bildandet av högskolan även kommer att diskutera hur Södertäljes utbildningsbe- hov skall kunna tillgodoses. Den principiella frågan har två olika sidor. Den ena handlar onekli- gen om önskemålet att försöka åstadkomma en regional balans. Den andra handlar om att riksdagen vid flera tillfällen har beslutat om, och understrukit vikten av, att vidmakthålla ett resursfördelningssystem som ger högskolorna själva ansvaret för att besluta om hur deras ut- bildning skall lokaliseras. Högskolorna har därvidlag inte fått ett sär- skilt uppdrag att speciellt se till att de upprätthåller en regional balans. Något sådant beslut finns inte hos vare sig riksdagen eller regeringen. Högskolorna skall med utgångspunkt från de pedagogiska krav och forskningskrav som uppställs se till att medlen används på det bästa och mest effektiva sättet. Då är det naturligt att högskolorna måste se över alla sina kostnader. Det är själva idén med systemet. De måste titta på lärarkostnader och lokalkostnader. Jag menar då att det inte är onaturligt att man i diskussioner med kommuner också diskuterar eventuella kommunala bidrag. Jag vill erinra om att det i vissa andra delar av landet görs ganska betydande insatser från kommunernas sida och för den delen även från regionernas sida. Det gäller också Stockholms län. Bl.a. landstinget spelar en viktig roll när det gäller Södertörns högskola. Det är alltså inte onaturligt att det förs sådana här diskussioner. Det är heller inte onaturligt att högskolan, mot bakgrund av det ekonomiska läge som råder, tvingas ta de lokaler som är absolut billigast. Detta är helt enkelt det system som vi har.

4

Man kan naturligtvis diskutera om ett större ansvar för den högre
utbildningens lokalisering skulle läggas hos riksdagen och regeringen.
Så förhöll det sig delvis tidigare. Jag vill inte säga att jag är helt främ-
mande för en sådan tanke, men det är inte det system som vi har i dag.
Samtidigt skall det sägas att det nuvarande systemet erbjuder klara
fördelar, bl.a. ur effektivitetssynpunkt. Man tillser onekligen att de
medel som anslås för den högre utbildningen används på bästa möjliga
sätt.

Jag vill också understryka att alla högskolor i Sverige är riksrekry-
terande. Det gäller även högskolor i Stockholms län. Det är också nå-
got som skall vägas in när man diskuterar högskolans lokalisering.
Självfallet är det sant att detta betyder mycket för respektive lokalise-
ringsort, men det finns också en nationell innebörd. Man måste se ut-
nyttjandet av resurser - både lärar- och lokalresurser - på ett samlat
sätt.

Jag har ingen anledning att kritisera Lärarhögskolan i Stockholm för
det beslut som man har fattat, även om jag naturligtvis beklagar att man
inte kunde komma överens om en uppgörelse med Södertälje kommun.
Högskolan måste utgå från de regler som gäller.

Min förhoppning är givetvis att det, inom ramen för den nya hög-
skolan på Södertörn och det arbete som organisationskommittén nu
skall uträtta, skall vara möjligt att finna någon lämplig lösning när det
gäller Södertäljes behov av högre utbildning också i framtiden.

Anf. 4 EVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Jag delar naturligtvis den förhoppningen. Med eller
utan Lärarhögskolans verksamhet i Södertälje hoppas jag att Södertörns
högskola skall medverka till att högskoleutbildningen skall förbättras
på hela Södertörn. Det är nödvändigt.

Det finns en del embryon till högskoleverksamhet i flera av Sö-
dertörns kommuner. De behöver finnas kvar och utvecklas. Södertälje
har sedan drygt 30 år tillbaka på ett utmärkt sätt profilerat lärarutbild-
ningen. Jag tror att det är ett steg tillbaka, när det gäller Södertörns
högskolas framtida verksamhet, att den här resursen nu rustas ner och
tas bort därifrån. Den hade kunnat vara en alldeles utmärkt stomme i en
utvecklad verksamhet i Södertälje i framtiden. Jag tror alltså inte att
detta totalt sett gagnar högskoleverksamheten på Södertörn.

Även om högskolorna inte har ett direkt riktat uppdrag att upprätt-
hålla en regional balans ligger det i botten på många politikområden.
Det finns både signaler och mer skarpa påpekanden från riksdagen och
regeringen i detta avseende. Varje verksamhet borde nog se betydligt
allvarligare på sin roll när det gäller att bidra till den regionala balan-
sen, alldeles oberoende av om det handlar om Sverige i stort eller om
en sådan här inomregional verksamhet.

Självfallet skall en högskola söka billigast möjliga lokaler. Men jag
är inte så säker på att man hittar dem i Stockholms innerstad, utbild-
ningsministern. Det kan se ut så under en kort tidsperiod när man sitter
fast i gamla hyreskontrakt. Den hyra som Lärarhögskolan erbjöds av
Södertälje kommun för lokalerna där nere kommer man aldrig någonsin

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

1* Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 93

Prot. 1994/95:93 24 april

att kunna komma i närheten av vare sig i Södertälje eller någon annan- stans, såvitt inte en kommun skall gå in och överta ansvaret. Det kan

alltså inte handla om kostnadsskäl, menar jag. Detta gäller ju bara för

Svar på interpellationer

en mycket begränsad period. Jag menar att Lärarhögskolan, som står i begrepp att så radikalt för- ändra sin lokalsituation, mycket väl skulle kunna ta hänsyn till detta när man gör dimensioneringen, så att en viss verksamhet också kan behål- las utanför Stockholm. Lärarhögskolan är, som utbildningsministern säger, riksrekryteran- de. Verksamheten i Södertälje betyder faktiskt mycket inte bara för Södertörn utan också för Södermanland. Det är ändå däromkring som man har haft den största rekryteringen. Tack! Anf. 5 Utbildningsminister CARL THAM (s) Fru talman! Jag har egentligen inte så hemskt mycket att tillägga i sak. Jag kan inte här diskutera Lärarhögskolans lokalplanering i detalj. Så mycket står ändå klart att Lärarhögskolan har gjort bedömningen att det skulle bli lokalmässigt dyrare för skolan att bedriva den här utbild- ningen i Södertälje än med det alternativ som man nu i stället har be- stämt sig för. Det är alldeles riktigt att man är inne i en omfattande process när det gäller hela den framtida lokalförsörjningen för Lärarhögskolan, och siktet är redan inställt på Rålambshovsområdet. Lärarhögskolan kan emellertid inte förvänta sig några nya pengar. Några sådana medel är inte utlovade, utan man måste utgå från de medel som man har till sitt förfogande. Det är mot den bakgrunden som man har fattat det här beslutet. Man kan väl säga att bakgrunden till riksdagens tidigare beslut om att högskolorna själva skulle fatta beslut om sin lokalisering var just att man ansåg det olämpligt, eller till och med omöjligt, att på ett rationellt sätt här i riksdagen eller ens i regeringen kunna bedöma de enskilda högskolornas lokalbehov och lokalproblem eller att på denna centrala nivå kunna bedöma vilka lösningar som var bäst lämpade med hänsyn tagen till de ekonomiska förutsättningarna. Det gäller naturligtvis även Lärarhögskolan. De enskilda högskolorna kan dock komma att fatta beslut som na- turligtvis kan vara motstridiga andra intressen i regionen. Men det finns inget generellt krav på högskolan att i sådana beslut ta hänsyn till olika regionala intressen. Däremot vet jag att Lärarhögskolan i och för sig gärna skulle ha fortsatt med sin utbildning i Södertälje, också av regio- nalpolitiska skäl, om man hade kunnat hitta en rimlig ekonomisk upp- görelse om detta, en uppgörelse som Lärarhögskolan själv bedömde såsom rimlig. Men som sagt, jag tror att framtiden kan komma att ge möjligheter för Södertälje, och därför behöver sista ordet när det gäller högre ut- bildning där inte vara sagt med detta beslut.

6

Anf. 6 EVA JOHANSSON (s)

Fru talman! Det är med anledning av den sista punkten jag skulle
vilja ställa en fråga till utbildningsministern som gäller högskolan på
Södertörn. Det har sagts att en organisationskommitté mellan staten
och berörda kommuner skall planera för den högskolan. Jag tror att det
är en bra modell.

Jag vill bara försäkra mig om att samtliga berörda kommuner på
Södertörn kommer med i den organisationskommittén, att Södertälje,
Botkyrka, Haninge och Huddinge faktiskt får ett likvärdigt inflytande
som varande kommuner där det finns en högskoleverksamhet i dag. Det
finns anledning att se hur den skall passa in i den nya strukturen och
hur den skall få möjligheter att utvecklas.

Jag tror att det är viktigt att alla de här kommunerna är med, att inte
det kommunala intresset kanaliseras via någon av dem, utan att kom-
munerna själva finns med. Det är varje kommun för sig som känner
både möjligheter och svårigheter.

Jag tycker fortfarande, det kan jag inte komma ifrån, att statliga
verksamheter och deras styrelser har anledning att lyssna mycket nog-
grant på det som uttalas från riksdag och regering. Med den alldeles
utmärkta argumentation som finns i budgetpropositionen för en utloka-
lisering av högskoleverksamhet till Södertörn tycker jag att det är
märkligt att Lärarhögskolans styrelse har kommit fram till att fatta ett
ganska kortsiktigt och rent motstridigt beslut. Jag förväntar mig som
sagt inte att utbildningsministern skall ta över Lärarhögskolans rätt att
besluta i de här frågorna, men jag tycker ändå att det måste sägas.

Det vore viktigt att få ett klarläggande om att bl.a. Södertälje, som
en kommun med högskoleverksamhet i dag, får vara med i den här
organisationskommittén.

Anf. 7 Utbildningsminister CARL THAM (s)

Fru talman! Eva Johansson och jag är överens i långa stycken när
det gäller hur utvecklingen skall bli på Södertörn. Jag kan naturligtvis,
som jag har sagt tidigare, förstå att man är besviken i Södertälje över
att den här lösningen inte har gått att genomföra nu. Men det är ofrån-
komligen så att det finns olika intressen i sådana här lokaliseringsären-
den, och man måste väga av dessa mot de ekonomiska ramarna. Beslu-
ten fattas då av respektive högskola, som också tar ansvaret för detta.

Får jag till sist bara säga något om organisationskommittén. Jag är
inte nu beredd att ge något besked i den frågan. Det är uppenbart att
organisationskommittén måste ha mycket nära samråd och diskutera
frågorna med de berörda kommunerna. Men om detta skall innebära att
man skall ha en kommitté som innefattar samtliga kommuner vill jag
inte nu ge något besked om. Det finns andra arbetsmöjligheter.

En på sitt sätt kanske smidigare arbetsmetod är att ha en liten
kommitté som har hearings och kontakter av annat slag med de berörda
kommunerna. Det är på det sättet som man har arbetat i många sam-
manhang. Det kanske kan vara den lämpligaste formen även här.

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1994/95:93 24 april

4 § Svar på interpellation 1994/95:86 om offentlighetsprincipen och EU-handlingar

Svar på interpellationer

Anf. 8 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) Fru talman! Tone Tingsgård har frågat mig vilken praxis som råder vid de olika departementen när de handlägger EU-frågor och vidare om det har utgått några rekommendationer till departement och myndighe- ter beträffande offentlighetsprincipen som skiljer sig från vad som gäller för riksdagens organ. I interpellationen hänvisas till ett antal journalisters erfarenheter, som finns återgivna i ett nummer av tidningen Journalisten. Interpellan- ten har där funnit ”en dyster läsning om särskilda, mer eller mindre hemliga EU-diarier och varierande sekretessbestämmelser.” Så sent som den 28 mars svarade jag här i kammaren på en fråga som Lennart Daléus hade ställt med anledning av vad som stått att läsa i det aktuella tidningsnumret. Då konstaterade jag att det är angeläget att följa upp både om den lagstiftning vi har är bra eller dålig och om det finns några brister i den praktiska tillämpningen av denna lagstift- ning. I samband med Sveriges inträde i EU ändrades regeln om utrikes- sekretess i sekretesslagen så att det numera, till skillnad mot tidigare, även i regeringskansliet råder en presumtion för offentlighet för alla uppgifter som rör utrikes ärenden. Som jag tidigare vid flera tillfällen sagt här i riksdagen innebär ändringen en viktig omläggning av den grundläggande synen på utrikessekretessen. Det är inte längre möjligt att utgå från att sekretess råder i utrikes ärenden. Självklart kommer det fortfarande att ibland finnas ett behov av sekretess för uppgifter som rör Sveriges förbindelser med andra medlemsländer och med de olika EU-institutionerna. Känsliga uppgifter kan således även nu hemlighål- las med sekretess, men sekretess kan inte längre förutsättas på det sätt som tidigare var möjligt. Bestämmelserna om utrikessekretess och andra bestämmelser som rör offentlighetsprincipen skall tillämpas av myndigheterna och av riksdagens organ på eget ansvar. Det är fråga om tillämpning av lagar som riksdagen har beslutat, vilket innebär att regeringen inte får ge - och heller inte har givit - instruktioner till myndigheterna om att vissa uppgifter skall lämnas ut och att vissa skall vara hemliga. Däremot kan myndigheternas beslut överprövas av domstol, och på så sätt kan en praxis efter hand utbildas. När det gäller regeringskansliets egna EU-handlingar är det emel- lertid möjligt att ge interna rekommendationer till ledning för tjänste- männen vid de olika departementen. Sådana rekommendationer har också lämnats i form av en PM från Statsrådsberedningen i februari i år. För säkerhets skull bör jag kanske nämna att denna interna PM är en offentlig handling som vem som helst kan få tillgång till efter beställ- ning hos Statsrådsberedningen. Denna PM har tagits fram som en vägledning för den praktiska hanteringen av den mycket stora volym av EU-handlingar som dagligen kommer in till regeringskansliet. Den innehåller ingenting som på något

8

sätt står i strid med gällande regler för offentlighet och sekretess. Det
vore ju anmärkningsvärt om det förhöll sig på annat sätt.

Ett viktigt syfte med denna vägledning är att EU-handlingar inte
hålls hemliga i onödan. Därför understryks det hur oerhört viktig öp-
penhetsaspekten är och det framhålls att sekretessprövningen i varje
särskilt fall måste göras enligt svensk lag, alldeles oavsett vilken grad
av hemligbeteckning handlingen kan ha åsatts av en EU-institution. Det
sägs också att sekretess inte får komma i fråga enbart av den anled-
ningen att enskilda tjänstemän i EU-organisationen eller i medlemslän-
derna kan tänkas ogilla ett offentliggörande och att samarbetet med
dem därför riskerar att försämras. Den praxis som rekommenderas i
PM:n går mycket långt i offentlighetsvänlig riktning. Enligt min me-
ning går det för närvarande knappast att komma mycket längre i den
riktningen utan att råka i konflikt med de lagbestämmelser som finns i
sekretesslagen.

Några hemliga EU-diarier har vi inte i regeringskansliet. Vi har till-
skapat ett särskilt EU-diarium som är öppet och som har tillkommit för
att få god ordning på alla de handlingar som strömmar in. Där registre-
ras alla handlingar som kommer från olika EU-institutioner. Naturligt-
vis har medborgarna samma rätt till insyn i detta diarium som i de van-
liga diarierna. Det är beklagligt om tidningen Journalisten påstår något
annat.

Uppgiften att sekretessbestämmelserna varierar, som interpellanten
har läst i samma tidning, kan inte vara riktig. Sekretessbestämmelserna
är ju fastställda i lag och är, som jag nämnde inledningsvis, från årsskif-
tet desamma för regeringen och förvaltningsmyndigheterna. Däremot
kan vi aldrig komma ifrån att praxis kan variera något, beroende på var
och av vem som besluten fattas i sekretessfrågor. De som arbetar i
myndigheter och departement är inga robotar, lyckligtvis bör man väl
tillägga. Med tanke på den stora mängd av en helt ny typ av handlingar
som skall sekretessprövas tycker jag inte att det är så konstigt att be-
dömningarna ibland utfaller olika. Och jag vänder mig absolut mot
tanken att orsaken skulle vara brist på god vilja hos tjänstemännen eller
- vilket har framförts i debatten, dock inte av Tone Tingsgård såvitt jag
vet - att det skulle finnas en utbredd konspiration mellan beslutsfattar-
na i syfte att försvåra allmänhetens tillgång till EU-handlingarna.

De brister som kan förekomma beror i stället på att materialet är
stort och nytt och att bedömningarna ibland är svåra att göra och därför
kräver en viss tid. Texterna är ofta på franska och för de flesta tjänste-
män tar det då längre tid att analysera och bedöma innehållet än om
texterna är på svenska eller engelska. Rutinerna för hanteringen av EU-
handlingarna har ännu inte riktigt hunnit sätta sig. Det kan ta ytterligare
någon tid innan alla vant sig vid att uppfatta EU-handlingarna som en
naturlig del av myndigheternas arbetsmaterial. Smärre differenser i
tillämpningen får vi under tiden stå ut med. Men det är just för att åt-
minstone inom regeringskansliet få en så enhetlig och samtidigt öppen
praxis som möjligt som Statsrådsberedningen har gått ut med sina re-
kommendationer till de olika departementen. Dessa rekommendationer
ger en god vägledning för de tillfällen då det måste göras en avvägning

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:93 24 april

mellan å ena sidan lagstiftningens inriktning på offentlighet för att främja allmänhetens befogade intresse av information och å andra sidan

skyldigheten att inte äventyra Sveriges möjligheter i förhandlingsarbe-

Svar på interpellationer

tet och därmed utsikterna till ett framgångsrikt samarbete med våra EU- partner. Man får där en balanserad bild av denna problematik men ändå med en övervikt för offentlighetsintresset. Enligt min mening är det bara bra om dessa rekommendationer blir lästa även av myndigheter och andra intresserade. Anf. 9 TONE TINGSGÅRD (s) Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för det utförliga svar som ministern nu lämnat mig. Sedan jag lämnade in den här interpellationen har det gått över en månad, och det har redan förekommit mycket de- batt i den här frågan, såväl i kammaren som i tidningar. Även i riksda- gens olika utskott har det under våren vunnits erfarenheter vad gäller hanteringen av EU-handlingar. Det finns kanske inte så mycket av substans att tillägga. Det skadar ändå inte, som jag ser det, att det ännu en gång framhålls att ingenting har ändrats till det sämre efter EU-inträdet just vad det gäller handlingars offentlighet. Att de har blivit fler är en annan sak. Det är dessutom intressant att den PM från Statsrådsberedningen som justitieministern hänvisade till i sitt svar lyfts fram som ett slags grunddokument. Det finns inte så många av det slaget. Det framhålls i svaret att den promemorian är en offentlig handling som vem som helst kan få tillgång till. Med tanke på de högst begripli- ga svårigheter som det innebär att hantera allt det material som vi drab- bas av vore det inte konstigt, tvärtom önskvärt, om promemorian blev eftersökt som ett slags rättesnöre. Jag vill därför fråga justitieministern om det är rätt att uppfatta dokumentet som ett rättesnöre även för and- ra. Jag har ett par frågor i anslutning till promemorian. De kanske kan tyckas detaljerade, men jag tycker att de har litet med förståelsen av PM:n att göra. En formulering som jag uppfattar som inte helt lyckad är följande: För frågan av vad som bör registreras är handlingens karaktär av all- män eller icke allmän således inte något helt ändamålsenligt kriterium. Avgörande är handlingens karaktär. Karaktär av vad? Kan justitieministern bidra till en bättre defini- tion? Vidare talas det på ett annat ställe i denna PM om ett begränsat an- tal EG-rättsakter där en svensk tjänsteman som regeringen utsett till mottagare kan ställas inför frågan att underteckna en försäkran om att förfara på visst sätt med handlingarna från sekretessynpunkt. Prome- morian säger på denna punkt: Även om undertecknandet av en sådan försäkran inte skulle få någon självständig rättslig betydelse får förfa- randet ändå betraktas som olämpligt. Tjänstemannen bör därför avvisa en eventuell begäran om att skriva på.

10

Varför står det bör och inte skall, om man vill vara tydlig? Vilka
slags akter skulle kunna utgöra undantag? Kunde man ha givit exempel
på dem för klarhetens skull?

Anf. 10 HENRIK S JÄRREL (m)

Fru talman! Jag begärde egentligen ordet därför att jag på något sätt
känner mig litet moraliskt medansvarig, eftersom det var under den
borgerliga regeringen och ett moderatlett departement som EU-avtalet
slutligen förhandlades fram. Där framhölls mycket tydligt strävan efter
att åstadkomma den offentlighet rörande EU-handlingar som många
oroligt ställt sig frågan om det verkligen skulle bli följden med tanke på
den slutenhet som ändå kännetecknar den process som i mångt och
mycket präglar EU:s interna samarbete.

Jag vill med anledning av det justitieministern här har anfört bara
göra några små kommentarer.

Justitieministern säger att materialet är stort och nytt och att be-
dömningarna ibland är svåra att göra och därför kräver en viss tid. Det
tycker jag att man kan ha all förståelse för. Vidare säger hon att ruti-
nerna för hanteringen av EU-handlingarna inte har hunnit sätta sig
riktigt ännu och att smärre differenser i tillämpningen får vi under en
viss tid stå ut med. Detta är nog i och för sig rimligt att anta.

Men samtidigt blir man litet oroad när man hör att justitieministern
själv tycks ha relativt dimmiga begrepp om huruvida den här offentliga
och öppna handläggningen i regeringskansliet verkligen pågår så öppet
som strävan ändå är. Jag menar, justitieministern och jag delar upp-
fattningen om vikten av att sträva efter så stor öppenhet som det bara
går i det här sammanhanget. Men justitieministern har själv, tycker jag,
inte antytt i svaret att hon är medveten om den exakta förekomsten.

Jag skulle, med tillhjälp av vad Journalisten i sitt senaste nummer
rekommenderar, vilja ge justitieministern det förslaget att man tittar
litet på hur norska UD handlade den här frågan. Man tillsatte nämligen
en utredning inom sitt eget presscenter som fick uppgiften att studera
hur man handlägger de här frågorna. Då kom man fram till att det fanns
vissa brister och tittade i detalj på hur man handlägger den här frågan i
olika statsdepartement. Jag skulle vilja uppmana justitieministern att
följa det norska exemplet härvidlag.

Vi får trots allt lita på och ta det på visst allvar att många journalis-
ter framhåller att det förekommer svårigheter att få ut vissa dokument.

Den svenska öppenheten och offentlighetsprincipen är manifest.
Det är en mycket viktig sak för Sverige att framhålla också i sitt EU-
arbete. Just att vi nu är medlemmar i EU, fru justitieminister, innebär
att vi har osedvanligt goda förutsättningar att inom EU-samarbetets ram
arbeta för en ökad offentlighet och minskad sekretess inom EU-
processens ram. Jag vill veta om den nuvarande svenska regeringen
arbetar i enlighet med de ambitionerna.

Paradoxen är, även om det finns en viss slutenhet i EU, att EU:s ut-
skotts- och kommittésammanträden är öppna såväl för allmänheten som
för journalister. Inte heller är det ovanligt att kommissionärer infinner
sig när kommittéer och utskott sammanträder. Där avviker faktiskt

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

11

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

12

EU:s praxis ifrån den svenska. Men det beror också på att utskotten och
kommittéerna inte har den beslutande politiska maktpåliggande funk-
tion som de svenska riksdagsutskotten har. Där är ju utan tvekan en
viss skillnad.

Fru talman! Vad är den nuvarande svenska socialdemokratiska re-
geringen beredd att göra för att i EU-samarbetet understryka vikten av
ökad öppenhet och offentlighet i enlighet med den svenska offentlig-
hetsprincipen? Det är en viktig markering att få veta.

Anf. 11 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)

Fru talman! Först måste jag säga, Tone Tingsgård, att det har hänt
någonting sedan december 1994, nämligen att vi har ändrat sekretess-
lagen och har en större öppenhet sedan den 1 januari i år.

När det gäller promemorian om principerna för hanteringen av EU-
handlingar - frågan gällde om det kan fungera som rättesnöre även för
andra - är jag tvungen att påpeka att myndigheternas hantering av frå-
gor av sekretess är rättstillämpande verksamhet. Där kan regeringen
och regeringskansliet inte intervenera och påverka myndigheternas
bedömning. Jag utgår naturligtvis ifrån att myndigheterna läser allt de
kan för att öka sin egen kunskap för att få en bättre beredskap att hante-
ra den här typen av ärenden. Men man kan inte se denna PM som en
rekommendation till myndigheterna.

När det gäller frågan om allmänna handlingar och bedömningen av
registreringen återgav Tone Tingsgård en ordalydelse. Den syftar på
den situation då en handling inte är allmän men är hemlig. Då skall den
registreras. Vad gäller ordvalet ”bör” i stället för ”skall” skulle jag,
utan att veta exakt hur författaren tänkt säga, att när det gäller hand-
läggningen av den här typen av ärenden av beslutsfattande enskilda
tjänstemän har dessa ett eget utrymme att fatta sina beslut. Promemori-
an är som sagt en rekommendation och en hjälp i de överväganden som
varje enskild tjänsteman har att göra när han ställs inför frågan huruvi-
da en handling kan lämnas ut eller inte.

Sedan till Henrik S Järrels frågor och först till den om rutinerna och
kontroll av desamma samt hur praxis utvecklas. Jag måste påpeka att
det här är en praxisutveckling som inte bara styrs av regeringskansliets
eller regeringens beslut utan framför allt av domstolarnas beslut när det
gäller myndigheternas ställningstaganden. Men jag vill inte utesluta att
man så småningom kan ha anledning att göra en uppföljning av
rättstillämpningen. Det gör vi i de flesta sammanhang. När vi ändrar
lagar har vi anledning att någon tid därefter kontrollera hur tillämp-
ningen ser ut för att se om det behövs några justeringar av något slag.
Det är mycket möjligt att vi framgent får anledning att göra det även på
det här området.

Vad gäller Sveriges ambition att arbeta för ökad offentlighet inom
EU är det en fråga där regeringen har varit mycket tydlig och kanske
till leda upprepat den inställning som Sverige har. Jag har själv rest ute
i Europa. Det här är en av de frågor där Sverige onekligen profilerar
sig. Vi är inte ensamma om att stå för en mycket stor öppenhet inom
EU. Danmark och Holland är också för det. Men onekligen är detta

något som vi börjar bli kända för. Sverige har tillsammans med Dan-
mark tagit initiativ i rådet för att förändra EU:s inre syn på offentlighet
för att på det viset skapa en större öppenhet inom EU.

Justitiedepartementet har tagit ett initiativ till en konferens som
skall äga rum någon gång i början på hösten och som också skall be-
handla frågor om offentlighet, allt i syfte att försöka bidra till att EU
kommer till ett läge med en betydligt större öppenhet än i dag.

Anf. 12 TONE TINGSGÅRD (s)

Fru talman! Hur jag än anstränger mig kan jag inte klämma fram
mycket mera av kritik. Jag ville bara säga att i frågan om allmänna
handlingar var min invändning mer av språklig art. Jag tycker att det är
litet otydligt för den som inte är van vid att läsa den här typen av text.
Man skulle kunna läsa det här ungefär som att handlingens karaktär av
allmän eller icke allmän inte är något bra kriterium. Avgörande är
handlingens allmänna karaktär. Det är ungefär så man lätt kan uppfatta
det. Det tycker jag är synd i en i övrigt så utmärkt PM.

Jag är nöjd med de svar jag har fått.

Anf. 13 HENRIK S JÄRREL (m)

Fru talman! Jag tackar justitieministern för det här tillägget. Jag
tycker att det bådar gott om man med skärpa framhåller detta och strä-
var efter att, i enlighet med den inriktning som justitieministern angav
när det gäller Sveriges möjlighet att påverka våra EU-vänner, öka öp-
penheten. Där har vi som sagt möjligheter att arbeta tillsammans med
några av de länder som justitieministern nämnde och som själva också
har en genuin tradition av offentlighet och öppenhet inom sina egna
länder.

Det är alldeles riktigt som justitieministern säger att det är praxisut-
vecklingen i domstolarna som i hög grad anger hur sekretesslagen skall
tillämpas. Men jag vill återkomma till den undersökning som norska
utrikesdepartementet lät företa i september och november 1994 genom
stickprov och som kallades Utrikesdepartementets praktisering av of-
fentlighetslagen, presscentrets värdering av departementets svar på
begäran om offentlig insyn. Jag vet inte om justitieministern har tagit
del av rapporten. Den kanske skulle kunna ge ett och annat viktigt
uppslag även till det svenska justitiedepartementet när det gäller sättet
att hantera inkommande EU-handlingar. Jag skulle gärna se att justi-
tieministern i så fall, om hon inte tagit del av den, gjorde det. Den tror
jag kan bidra på något gott sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

1 ** Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 93

Prot. 1994/95:93 24 april

5 § Svar på interpellation 1994/95:102 om rättssäkerhetsfrågor

Anf. 14 Justitieminister LAILA FREI VALDS (s)

Svar på interpellationer

Fru talman! Birgit Henriksson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att domstolsväsendet skall kunna vidmakthålla sin centrala roll i vår rättsstat. Bakgrunden till Birgit Henrikssons fråga är de besparingskrav som lagts på domstolsväsendet i årets budgetproposition. Låt mig först konstatera att jag är helt överens med Birgit Henriks- son när det gäller de grundläggande värderingarna. Ett väl fungerande rättsväsende är en av de viktigaste grundpelarna i ett demokratiskt samhälle. Det råder ingen som helst tvekan om att domstolarna spelar en mycket central roll i det svenska rättsväsendet. Det torde inte heller råda någon oenighet om att Sverige för närva- rande befinner sig i en djup ekonomisk kris, som är så omfattande att besparingar måste göras inom alla områden. Enligt min uppfattning är det i denna svåra situation självklart att även domstolsväsendet skall bidra till besparingarna. Det är riktigt att domstolsväsendet i årets budgetproposition har ålagts besparingar om 89 miljoner kronor räknat på tolv månader. Den totala besparingseffekten blir större eftersom anslaget för domstolarna dessutom minskas med 29 miljoner kronor till följd av att tidsbegrän- sade anvisningar upphör. Dessa anvisningar syftade till att tillfälligt förstärka domstolar med särskilt svår arbetssituation. Vidare kommer domstolsväsendets lokalanslag att räknas ned med ca 50 miljoner kro- nor till följd av Statens lokalförsörjningsverks bedömning av prisut- vecklingen för lokalhyror. Domstolsväsendet har under de senaste åren undantagits från de sparkrav som lagts ut över den statliga verksamheten i övrigt. Som jag tidigare sade är det statsfinansiella läget nu sådant att domstolsväsendet inte längre kan undantas från sparkrav. Sparkravet får givetvis inte ställas högre än att det är möjligt att klara av genom rationaliseringar och regelförändringar. Som framgår av årets budgetproposition pågår det ett brett upplagt rationaliserings- och förändringsarbete inom domstolsväsendet. Det är min övertygelse att det arbetet kommer att leda till att domstolarna trots besparingskraven även i fortsättningen kommer att kunna uppfylla de övergripande mål som formulerats för verksamheten, dvs. att på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid avgöra de mål och ärenden som de har att handlägga. Några redan beslutade åtgärder som kommer att innebära betydande rationaliseringar är den pågående instansordningsreformen vid de all- männa förvaltningsdomstolarna och det ökade användandet av pröv- ningstillstånd vid överklagande av mål från såväl tingsrätter som läns- rätter till respektive överinstanser. Införandet av det databaserade mål- hanteringssystemet (MÅHS) vid underrätterna kommer också att leda till stora rationaliseringsvinster. Samtliga underrätter beräknas ha fått systemet under de närmaste två budgetåren. Domstolsverket har nu

14

påbörjat utvecklingen av ett motsvarande system för överrätterna. I

övrigt kan nämnas att Rättshjälpsutredningen och Hovrättsprocessut-
redningen i höst förväntas lägga förslag som leder till betydande be-
sparingar.

En åtgärd som jag har för avsikt att vidta är den översyn av dom-
stolsväsendets organisation som det flaggades för i budgetpropositio-
nen. Min förhoppning är att regeringen innan sommaren skall kunna
fatta beslut om direktiv för en utredning med uppdrag att göra en sådan
översyn. Syftet med översynen skall vara att skapa ett mer effektivt,
slagkraftigt och sammanhållet rättsväsende.

Inom departementet pågår dessutom för närvarande en genomgång
av ett stort antal gamla och nya rationaliseringsförslag. Jag räknar med
att kunna ta initiativ till ytterligare regeländringar som möjliggör ratio-
naliseringar inom domstolsväsendet när den genomgången är avslutad.
Eftersom vi ännu inte har tagit ställning till vilka förslag som skall
prioriteras är jag inte nu beredd att gå närmare in på detta.

Som framgår av vad jag nu har sagt arbetar vi inom Justitiedepar-
tementet för att genom regeländringar ytterligare förbättra användning-
en av rättsväsendets begränsade resurser och därigenom öka effektivite-
ten i verksamheten. Jag har dessutom en stor tilltro till domstolsväsen-
dets förmåga att ta till vara de rationaliseringsmöjligheter som redan
finns inom ramen för gällande regelverk.

Avslutningsvis vill jag nämna att Birgit Henrikssons interpellation
bygger på flera missuppfattningar. Jag vill inte i detalj gå in på dem
här, men tycker att det ändå finns skäl att peka på en av felaktigheterna.
Birgit Henriksson uppger att man har funderat på att lägga ned tingsrät-
ten i Fagersta för att spara pengar och menar att detta skulle vara ett
slöseri med skattebetalarnas pengar. Varken regeringen eller Dom-
stolsverket har lämnat några förslag om nedläggning av enskilda tings-
ställen. Däremot har riksdagen nyligen beslutat om en ändring i rätte-
gångsbalken angående tingsställen. Det är en av de regeländringar som
har beslutats för att underlätta för domstolarna att klara besparingskra-
ven. Ändringen innebär nämligen att den enskilda tingsrätten får frihet
att utan regeringens medgivande bestämma om ett tingsställe utanför
kansliorten skall behållas eller ej. Det är således upp till Sala tingsrätt
att slutligt avgöra om tingsstället i Fagersta skall behållas eller ej.

Anf. 15 BIRGIT HENRIKSSON (m)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka justitieminister Laila Frei-
valds för svaret. Dock är jag, som framgår av min interpellation,
mycket oroad över utvecklingen inom domstolsväsendet och för övrigt
också inom polisen och kriminalvården.

Hela tiden kommer det djupt oroande rapporter som kan berätta att
anslagen inte räcker till för att hålla den standard som kan krävas av
rättsväsendet i dess helhet i en gammal demokratisk rättsstat.

Jag vill kort citera från en insändare där poliser skriver:

”Västmanland är ett av Sveriges mest brottsdrabbade områden, de
tre storstäderna undantagna.

Brottens art har blivit grövre med rasistiska, nazistiska och politiska
inslag med mord och grov misshandel som följd. Polisen har under

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

15

Prot. 1994/95:93 24 april

flera år jobbat under stort tryck och press. Den har fått förklara för allmänheten varför inte polisen kommer eller varför det tar sådan tid

innan den gör det.”

Svar på interpellationer

Samtidigt får vi från tingsrätterna mycket oroande rapporter som berättar att balanserna är sådana att man inte hinner med att utreda. För ett tag sedan ställde jag en fråga till justitieminister Freivalds angående flytt av häktet i Luleå och de eventuella fördyringar som det kunde dra med sig för andra konton än just för kriminalvårdens. Jag fick då en försäkran om att man skulle se till helheten. Men med facit i hand kan jag konstatera att man inte har gjort det, utan det har visat sig att den ombyggnation blev för dyr som skulle till för att flytten skulle kunna ske. Beslutet om nedläggning av en bra avdelning som fyller alla krav på säkerhet m.m. är dock taget. Samma sak ser ut att hända, är jag rädd för, vad gäller domstolsväsendet. Jag har fått alla siffror och alla dystra prognoser för Västmanlands tre tingsrätter. De har tillskrivit per fax och på annat sätt både mig och Göran Magnusson, som sitter i justitieutskottet, och lämnat uppgifter om hur förtvivlad situationen är och om att man inte klarar de här spar- betingen. Man verkar kunna spara på samma sätt som varit fallet i Luleå, dvs. tingsrätten i Sala kan klara sitt sparbeting genom att dra in tingsstället i Fagersta - man har alltså i dag full frihet. Nu är man i valet och kvalet. Vad skall man göra för att över huvud taget få verksamheten att gå runt med de sparbeting som man har fått? I Sala klarar man alltså sin budget, men man har också räknat ut att minst 500 000 kr kommer att belasta andra konton. Det ligger dock inte direkt på tingsrätten. Det är sådana här helhetsöversyner som jag menar är otroliga i dag. Man övervältrar på andra konton. På det sättet spar man i slutändan ingenting. Vad gäller t.ex. Sala gäller också att Yrkesinspektionen, som jag väl skrev i min interpellation, redan har anmärkt på den otroliga arbetsbör- dan och de mycket stora övertidsuttagen vid tingsrätten. Polisväsendet i Västmanland har varslat 40 poliser. 25 poliser har själva mot den bakgrunden sagt upp sig. Några har redan börjat söka tjänster - bl.a. i Stockholm, eftersom det ligger på pendlingsavstånd. De flesta av de här poliserna är gifta och bosatta i länet. Deras barn går i skola på orten. Nu breder osäkerheten ut sig över hela rättstrygghets- området i Västmanland. Länet är, som jag tidigare sade, hårt drabbat. Länet är utsatt bl.a. till följd av närheten till storstaden Stockholm och av läget vid Mälaren. De två stora Europavägar som korsar länet gör också läget mycket utsatt. Detta har visat sig i brottsstatistiken. Det här påverkar både polis- och domstolsväsendet. Jag skulle gärna vilja höra om justitieminister Freivalds delar min mening att domstolsväsendet, liksom polisen naturligtvis, har en central roll i den demokratiska rättsstaten. Deras uppgifter är ju inte bara be- gränsade till medverkan i att uppfylla samhällets kriminalpolitiska mål. De skall ju ytterst också vara den enskilde medborgarens rättssäker- hetsgaranti.

16

Domstolen skall vara en garanti - liksom polisen, som skall utgöra
ett värn och skydd och som även skall kunna förebygga våld. Jag und-
rar därför vad justitieminister Freivalds ämnar göra för att man på
nämnda håll skall kunna klara av sina av samhället ålagda uppgifter.
Man anser sig inte kunna göra det i Västmanland i dag. Är justitiemi-
nistern redo att tillskjuta de medel som behövs genom en omdispone-
ring, bl.a med tanke på Västmanlands utsatta läge, eller vad kan jag
hälsa de här människorna när jag kommer hem?

Våra tidningar har svämmat över av krisartiklar och insändare. Des-
sa frågor har engagerat människor i hela länet. Brottsstatistiken talar
också sitt tydliga språk.

Jag upprepar min fråga: Kan justitieministern mot bakgrund av vad
jag här har skisserat tänka sig att omfördela medel, så att det här utsatta
länet kan få medel för att kunna fullfölja sina plikter?

Anf. 16 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)

Fru talman! Jag börjar bakifrån när det gäller Birgit Henrikssons
frågor.

Som jag sade inledningsvis i mitt interpellationssvar menar jag att
domstolsväsendet har en mycket central roll i vårt land - i en demokra-
tisk rättsstat.

När nu samtliga enskilda individer och alla verksamheter i vårt land
på ett eller annat sätt är berörda av ibland mycket tunga besparingar
mot bakgrund av landets ekonomi
kan inte ens domstolsväsendet hållas utanför besparingarna.

Vilket budskap skulle Birgit Henriksson kunna ha med sig när hon
åker tillbaka? Ja, varför inte redogöra för något av det som jag har
anfört i mitt svar på interpellationen? Jag har ganska noggrant redogjort
för på vilket sätt vi från Justitiedepartementets sida kommer att arbeta
vidare med en rad olika typer av åtgärder för att säkerställa att domsto-
larna skall kunna fortsätta att verka på det sätt som är avsikten, alltså
att på ett rättssäkert sätt och att de inom rimlig tid skall avgöra sina
ärenden.

När det gäller frågan om belastningen av våra domstolar och antalet
ärenden är situationen att antalet mål och ärenden i domstolarna mins-
kar.

Birgit Henriksson säger att man i Västmanlands län är brottsdrab-
bad, vilket är alldeles riktigt. Det är bara när det gäller brottmål som
man kan se en ökning av antalet ärenden vid domstolarna.

Om man jämför 1994 med 1993 innebär det en ökning av antalet
brottmål från 975 till 985 mål, alltså plus 10. Däremot har tvistemålen
minskat från 1 098 till 770, och konkursärendena har minskat från 340
till 309. Detta innebär att domstolarna har en något bättre situation när
det gäller tillströmningen av ärenden. Det är givetvis en av de omstän-
digheter som vi har att utgå ifrån när vi planerar för domstolarnas verk-
samhet.

När det gäller tingsstället i Fagersta säger Birgit Henriksson att man
flyttar kostnaderna någon annanstans. Nedläggning av just tingsställen
av detta slag innebär inte bara en besparing för domstolen, utan det

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

17

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

innebär faktiskt också en besparing för t.ex. åklagarmyndigheten. Det
är mot den bakgrunden som RÅ bl.a. har föreslagit att ett antal tings-
ställen skall läggas ned, eftersom det också är ett sätt för åklagarmyn-
digheten att spara pengar. Därför är det inte helt riktigt att det bara är
domstolen som har möjlighet att spara pengar, utan det gäller även
andra som har anknytning till domstolarnas verksamhet.

Anf. 17 BIRGIT HENRIKSSON (m)

Herr talman! Jag är glad att höra att justitieminister Freivalds delar
uppfattningen att domstolsväsendet har en mycket central roll. Men
samtidigt säger justitieministern att samtliga enskilda individer inte kan
åläggas tunga besparingar om inte också Domstolsverket får göra be-
sparingar.

Vi har faktiskt inom Moderata samlingspartiet en annan syn och har
omarbetat medel i budgetpropositionen på det sättet att rättsväsendet -
domstolarna, polisen och kriminalvården - icke drabbas av de bespa-
ringar som de nu drabbas av.

Det är ju helt riktigt som justitieministern säger, att man skall vidta
rationaliseringsåtgärder, införa datorisering osv. Men detta tar tid. Det
tar tid att utbilda personal, och det för även med sig kostnader. Det har
också visat sig att det inte är så snabbt genomfört som man många
gånger tror, vilket har visat sig i många fall där vi redan har facit. Det
tar tid innan man får in nya rutiner och alla lärt sig hantera allt.

Jag menar att just rättssäkerhetssystemet, där domstolsväsendet är
en del och polisen och kriminalvården en annan, är en så viktig och
fundamental del i samhället att man inte får ålägga det besparingar på
ett sätt som drabbar rättssäkerheten. Vi anser faktiskt att så är fallet i
dag genom att besparingarna har kommit så snabbt och i flera fall.

Det är också riktigt som justitieministern sade, att man gav ett till-
fälligt anslag med tidsbegränsade anvisningar. Ja, man fick en jurist i
januari, och han slutar i juni, men balanserna är inte avbetade.

Tillströmningen av ärenden är inte heller så mycket större, men
målen är så mycket tyngre och grövre och fordrar också så mycket
mera tid. Därför har vi ännu en orsak att se allvarligt på situationen.

Anf. 18 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)

Herr talman! Det är riktigt att rationaliseringar kan ta tid. Men i den
bedömning som har gjorts och som ligger till grund för beräkningen av
möjliga besparingar har vi tagit hänsyn till att en hel del av rationalise-
ringsåtgärderna redan är påbörjade. Man kan alltså räkna med att åt-
gärderna skall ge effekt relativt snabbt.

När det gäller andra åtgärder kommer det att ta tid, det är alldeles
riktigt. Men då har vi å andra sidan tagit hänsyn till det anslagssparande
som finns inom domstolsorganisationen. Om vi ser på de små tingsrät-
terna och bortser från de tre stora finner man att det för 1994 finns ett
sparande på 48 miljoner kronor. Med denna buffert är det alltså möjligt
att klara även besparingar där rationaliseringsåtgärderna ännu inte har
givit effekt utan kommer något senare.

18

Det är helt korrekt att Moderata samlingspartiet och Socialdemokra-
terna har olika syn på hur besparingar i statsfinanserna kan göras. Vi
har olika syn på vilka i vårt samhälle som skall bidra till att få ned
budgetunderskottet, så att vi kan rädda välfärden i vårt samhälle. Där
har Moderata samlingspartiet och Socialdemokraterna olika syn, det är
helt korrekt.

Anf. 19 BIRGIT HENRIKSSON (m)

Herr talman! Jag blev något konfunderad när justitieministern bör-
jade med att säga att vi delar åsikten att domstolsväsendet måste kunna
vidmakthålla sin centrala roll i rättssamhället. Det är alltså här vi menar
att besparingarna gör att det blir stora svårigheter.

Jag har här fått ett telefax: Gemensamma synpunkter från Västerås,
Köping och Sala tingsrätter på Domstolsverkets budgetförslag för bud-
getåret 1995/96. Där redovisar man klart omöjligheten i den situation
som har uppstått att klara vad man anser vara sin plikt, nämligen att
sköta domstolsväsendet på det sätt som vi kan förvänta oss. Man avslu-
tar med att säga: Vi hemställer att budgetförslaget omarbetas och att
hänsyn tas till rådande förhållanden, så att erforderliga personella ar-
betskraftsresurser alltjämt kan ställas till tingsrätternas förfogande även
för kommande budgetår.

Som jag påpekade - jag tror att jag skrev det i min interpellation -
har man fått anmärkningar för att man har för mycket övertid, att man
arbetar för många helger och att arbetsbelastningen redan tidigare har
varit alldeles för stor vid tingsrätterna. Jag är glad över att ha stödet i
ryggen att Moderata samlingspartiet inte anser att det är en bra situation
att de rättsvårdande myndigheterna inte fungerar på ett sätt som all-
mänheten har rätt att kräva i en rättsstat.

Jag är ledsen att justitieminister Freivalds inte delar åsikten att
rättsväsendet är bland det viktigaste som en stat över huvud taget har
att slå vakt om. Inre och yttre säkerhet och trygghet för medborgarna är
det sista som skall drabbas av besparingar.

Anf. 20 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)

Herr talman! Inledningsvis sade jag att vi har samma uppfattning
om att domstolarna har en central roll i vårt rättssamhälle. Jag delar
uppfattningen att det är mycket viktigt att domstolarna kan fullgöra sina
åligganden på ett rättssäkert och bra sätt. Skillnaden ligger i den be-
dömning vi gör när det gäller om de besparingar som finns i budget-
propositionen gör det möjligt för domstolarna att fullgöra denna upp-
gift. Genom den redovisning som jag har lämnat i interpellationssvaret
menar jag att vi vidtar åtgärder som garanterar att så kan ske.

När det gäller Birgit Henrikssons krav på ändring av det förslag till
fördelning av besparingarna som Domstolsverket har utarbetat vill jag
bara påpeka att regeringen inte lämnar förslag beträffande enskilda
domstolars anslag. Regeringens förslag avser det totala anslaget för
domstolarna. Den närmare fördelningen av anslagen till de olika dom-
stolarna görs av Domstolsverket.

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

19

Prot. 1994/95:93 24 april

Överläggningen var härmed avslutad.

Svar på interpellationer oa

6 § Svar på interpellationerna 1994/95:99 och 103 om Tjernobyl- katastrofens verkningar, m.m. Anf. 21 Statsrådet PIERRE SCHORI (s) Herr talman! Dan Ericsson har frågat mig hur Sverige avser att bistå Ukraina och Vitryssland för att motverka TjernobyIkatastrofens negati- va efterverkningar på människors hälsa och om jag är beredd att med- verka i ett av västvärlden samlat offensivt stödprogram till Ukraina i syfte att medverka till en tryggare energiförsörjning utan kärnkraft. Maggi Mikaelsson har frågat mig vad regeringen tänker göra för att få fram relevanta uppgifter om effekterna av Tjernobylolyckan och om regeringen har några intentioner att öka stödet till Vitryssland och Uk- raina. Jag besvarar de två interpellationerna i ett sammanhang. De medel som står till regeringens förfogande för samarbetsinsatser i Central- och Östeuropa är begränsade, och en geografisk prioritering måste därför göras. Som framgår av propositionen om Sveriges samarbete med länder- na i Central- och Östeuropa är det regeringens uppfattning att det bila- terala östsamarbetet skall koncentreras till närområdet, dvs. till länder- na och regionerna runt Östersjön. Detta utesluter emellertid inte att Sverige har samarbete med andra länder i Central- och Östeuropa när vi kan främja en alleuropeisk säkerhetsgemenskap, utveckling och integration. Ukraina och Vitryssland tillhör inte Sveriges närområde men dock ett till Sverige närbeläget område. I dessa länder är samhällsomvand- lingen fortfarande i inledningsskedet, men speciellt i Ukraina kan vi nu se en gynnsam reformvänlig och demokratisk utveckling. Ett ambitiöst reformprogram har initierats, och enighet har nåtts med Internationella valutafonden och Världsbanken om ett stabiliseringsprogram. Ett av regeringens mål med samarbetet är att stödja en miljömässigt hållbar utveckling. Därvid konstateras att det är angeläget att även fortsättningsvis kunna genomföra insatser på områden som kärnsäker- het, kärnämneskontroll, strålskydd och kärnavfall. Regeringen föreslår därför att 83 miljoner kronor används för bilaterala insatser på dessa områden i Central- och Östeuropa. Därutöver önskar regeringen reser- vera medel under anslagsposten för regeringens disposition för even- tuellt fortsatt bidrag till EBRD:s kärnsäkerhetsfond. Vi är alla medvetna om de allvarliga och oroväckande konsekven- serna av Tjernobylolyckan. Många länder har drabbats, förutom Ukrai- na även Ryssland, Vitryssland och de baltiska staterna. Sverige och svenska myndigheter insåg på ett tidigt stadium vidden och behoven av hjälp för de drabbade länderna. Både Statens kärnkraftsinspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI) har gjort och kommer att göra insatser i Ukraina och dess grannländer. Insatserna i Ukraina, Vitryssland och Ryssland berör områden som sanering efter olyckan,

dekontaminering, avfallsstrategier, riskanalyser och optimering av
beredskap och beslutsfattande. SSI startar i år ett relativt omfattande
program i Vitryssland. Det kan sägas vara en fortsättning och utvidg-
ning av verksamhet som redan är i gång i Ukraina. Även SKI har om-
fattande verksamhet i området, inte minst i Ukraina. Förutom ka-
tastrofbistånd finansierar SIDA via ett flertal enskilda organisationer
insatser för handikappomsorg, vård och omhändertagande av barn från
Tjernobyl. BITS har som frågeställarna redan konstaterat projekt i
Ukraina på lantmäteri- och skogsområdena. BITS genomförde i febru-
ari i år en studieresa till Ukraina och Vitryssland för att undersöka
behovet av insatser. Resultatet av resan är att BITS nu undersöker
möjligheterna till stödinsatser inom områdena fastighetsregister och
lantmäteri, skogsbruk och skogsindustri, inklusive ekologiska aspekter,
den sociala sektorn samt demokrati, främst lokalt självstyre, i de båda
länderna.

Som medlem i den europeiska unionen deltar Sverige sedan årsskif-
tet även i EU-TACIS program för öst. Den specialkompetens och de
erfarenheter från området som finns hos våra myndigheter på kärnsä-
kerhets- och strålskyddssidan blir ett viktigt bidrag till EU-TACIS
verksamhet i Ukraina och Vitryssland. TACIS har ett omfattande pro-
gram i såväl Ukraina som Vitryssland. En viktig plats i programmet
upptas av kärnsäkerhetsfrämjande åtgärder. En utvidgning av insatser
på dessa områden är under planering. TACIS har avsatt 7,5 miljoner
ecu till Tjernobylrelaterade projekt i Ukraina, Vitryssland och Ryss-
land. För specialprogram i Ukraina har hittills avsatts 52 miljoner ecu.
Beträffande Vitryssland pågår för närvarande undersökningar om vilka
insatser som bör prioriteras. Sverige skall fortsätta och i görligaste mån
utvidga sina bilaterala insatser i Ukraina och Vitryssland men samtidigt
kraftfullt verka inom Europeiska unionen för intensifierade insatser
från TACIS sida.

Viktiga insatser för att lindra verkningarna av Tjernobyl görs även
av andra internationella organisationer som Unesco, Världshälsoorga-
nisationen och UNDP i samarbete med det internationella atomenergi-
organet IAEA. FN har påtagit sig en koordineringsroll för dessa inter-
nationella insatser.

Ukraina är till 50 % och Vitryssland till nästan 100 % beroende av
import av energi. Importen sker till övervägande del från Ryssland.
Den ukrainska regeringen meddelade så sent som vid ett konsultativt
gruppmöte med Världsbanken i Paris i mars i år att det finns en be-
redvillighet att stänga Tjernobyl och därmed uppfylla kraven enligt
G7:s s.k. nuclear-safety-action-plan. Sverige stöder också att detta
krav ingår som ett villkor för att EU skall bevilja 220 miljoner ecu till
Ukraina i betalningsbalansstöd. Klart är att en stängning får vittgående
konsekvenser för Ukrainas energiförsörjning och ekonomi. Sverige
måste därför verka för att frågan om Tjernobyl får en internationell
lösning som säkerställer världssamfundets krav på säkerhet, samtidigt
som Ukrainas energiförsörjning ordnas på ett hållbart sätt. I denna
fråga är det naturligt och nödvändigt att göra gemensam sak med Euro-
peiska unionen.

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

21

Prot. 1994/95:93 24 april

Investeringar och utrustning är som regel kostsamma och skulle inte gagna ett maximalt utnyttjande av våra begränsade resurser, varför

svenska åtgärder på energisektorn liksom inom övriga sektorer skall

Svar på interpellationer

koncentreras till kunskapsöverföring. Energisektorn i Ukraina är i stort behov av investeringar. Länder som USA och Tyskland samt Världs- banken, Europeiska utvecklingsbanken och EU är engagerade i energi- projekt för Ukraina och Vitryssland. För svensk del är det naturligt att verka inom ramen för internationella institutioner och främst genom EU. Herr talman! Effekterna av Tjernobylolyckan är oerhörda. 1990 till- sattes en internationell kommission med uppgift att analysera Sovjet- unionens beräkningar av hälsoeffekter som följde av olyckan i Tjerno- byl. Kommissionen kom bl.a. fram till att den metodik som använts i Sovjetunionen för att beräkna skador var vetenskapligt baserad. Fortfa- rande finns emellertid kunskapsluckor kring effekterna av Tjernobyl på hälsa och miljö. Att öka denna kunskapsbas kräver stora resurser och internationella insatser. Sverige deltar därför aktivt i detta arbete bl.a. inom ramen för FN. Det är en angelägenhet för Sverige att tillsammans med andra län- der och internationella organ bidra till att länderna i Central- och Öst- europa får energikällor som uppfyller högsta möjliga säkerhetskrav i syfte att Tjernobylolyckan skall bli den sista katastrofen i sitt slag. Anf. 22 DAN ERICSSON (kds) Herr talman! Jag vill börja med att tacka biståndsministern för in- terpellationssvaret. Jag tycker emellertid att det är någonting som sak- nas hos biståndsministern när det gäller den här frågan, nämligen enga- gemanget och glöden för att Sverige som land skall vara pådrivande i biståndsarbetet. Pierre Schori, som ju tidigare genom åren gjort sig känd som agitator och för att ha haft en vilja att vara solidaritetens fanbärare, synes nu vara en politisk statist som i mångt och mycket hänvisar till EU och till det internationella världssamfundet. Jag ser detta som en rätt märklig och tråkig förvandling. Den fråga som vi tar upp berör många människor i Östeuropa och är väsentlig bl.a. på grund av närheten till Ukraina. Jag vill vill citera ur Dagens Nyheter av den 27 mars i år: ”En ny katastrof skulle kunna inträffa när som helst vid kärnkraft- verket i Tjernobyl i Ukraina. Det uppgav den brittiska tidningen The Observer på söndagen. Tidningen hänvisar till en hemlig forskarrapport, som EU- kommissionen skulle försökt tysta ned. Den bygger på iakttagelser från västliga vetenskapsmän som undersökt kärnkraftverket i Tjernobyl. Enligt tidningen hävdar vetenskapsmännen att de fundament som håller uppe den skadade reaktorbyggnaden löper risk att falla samman. - Om de rasar, kan splitter slå sönder den betongsarkofag som byggts kring de bestrålade, utbrända resterna av Tjernobyls reaktor nummer fyra, skriver Observer. Tidningen fortsätter:

22

- Eller så kan bråten skada reaktor nummer tre strax intill. Den är
fortfarande i funktion, och sådant skulle kunna utlösa en ny härdsmäl-
ta.”

Jag hoppas att biståndsministern inser allvaret i den här frågeställ-
ningen. Jag vill citera ett annat stycke ur samma tidning, som behandlar
en del av Tjernobylolyckans effekter:

”Antalet fall av sköldkörtelcancer hos barn har ökat kraftigt i Uk-
raina, Ryssland och Vitryssland sedan olyckan i Tjernobyl 1986.

Detta konstateras i en rapport i det senaste numret av British Medi-
cal Journal gjord i ett samarbete mellan experter från de tre staterna
samt Världshälsoorganisationen, WHO.

Sedan 1991 har nära 100 fall av sköldkörtelcancer per miljon barn
och år diagnosticerats i Gomelregionen i Vitryssland och siffrorna
fortsätter att stiga.

Fem år före olyckan var siffran mindre än ett fall per miljon barn i
områden nära Tjernobyl.”

Det är dessa uppgifter, herr talman, som jag tycker nu borde sätta
fart på regeringen, inte minst på biståndsministern. Vad jag har fått här
i dag är en redovisning av insatser som har gjorts, men det redovisas
ingen större ambition att ta de nya uppgifterna på allvar och att dra
ordentliga slutsatser av dem. I stället hänvisas till EU och Världssam-
fundet. De internationella ansträngningarna är bra och nödvändiga och
en förutsättning för att nå framgång, men Sverige måste kunna ta ett
större ansvar och driva på.

Det är väl ändå inte så att socialdemokraternas ständiga nedskär-
ningar av biståndet nu också går ut över insatserna i vårt närområde
och närbelägna område? Om även dessa insatser skulle få stryka på
foten vore det alarmerande, inte minst mot bakgrund av de uppgifter
som jag nyss har refererat.

Herr talman! Jag har fått svar, men vad gäller den första frågan, om
biståndsinsatser för att begränsa Tjernobylkatastrofens negativa verk-
ningar för människors hälsa, kan konstateras att dessa insatser är otill-
räckliga. Man brukar säga att de alltid kommer att vara det, men när
man jämför insatserna i Ukraina med insatser i länder i dess närhet kan
man konstatera att de i Ukraina har varit relativt små.

På den andra frågan, om hur ministern skall tillse att Ukraina får en
tryggare energiförsörjning utan kärnkraft, ges inget tydligt besked. Jag
skulle, herr talman, vilja citera ett annat dokument, från de nordiska
socialdemokraternas miljöprogram för Europa, som de fastställde förra
året. Man skriver där:

”Kärnkraften ska gradvis avvecklas. Det är de nordiska socialde-
mokraterna eniga om. I första hand gäller det de föråldrade kärnkraft-
verken i Östeuropa. De kan aldrig till rimlig kostnad göras tillräckligt
säkra. Risken kommer hela tiden att finnas för ett nytt Tjernobyl eller
något ännu värre. Västvärldens ekonomiska resurser skall därför i hu-
vudsak användas till att hjälpa Öst- och Centraleuropa att forma en ny
energipolitik, baserad på miljövänliga och förnyelsebara energikällor,
samtidigt som användningen måste bli mer effektiv.”

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

23

Prot. 1994/95:93 24 april

Det här är alldeles utmärkt, herr talman! Min konkreta fråga till bi- ståndsministern är då: Kan Pierre Schori på ett konkret sätt redovisa

hur han har lyft upp detta program när det gäller just biståndsinsatserna

Svar på interpellationer

i Östeuropa? Det vore intressant att få en tydlig redovisning av på vil- ket sätt man driver de här kraven, som faktiskt kan uppfattas som en sorts vallöften - det här var en viktig fråga för socialdemokratin. Anf. 23 MAGGI MIKAELSSON (v) Herr talman! Jag ber att få tacka biståndsministern för ett långt svar. Jag vill först säga att jag delar Pierre Schoris förhoppning att Tjerno- bylolyckan skall vara den sista olyckan av det slaget som vi får upp- leva. Men det krävs då att man avvecklar resten av kärnkraften i Tjer- nobyl, och inte bara där utan också i resten av världen, inklusive i Sve- rige. Det är i dagarna nio år sedan den vårdag när vi fick de första rap- porterna om ökad radioaktivitet i Sverige. Jag minns den oro som jag själv kände när vi fick dessa rapporter på radion innan man visste vari- från utsläppen kom. Sedan kände man ett tag lättnad, när man fått reda på att det inte var ett svenskt kärnkraftverk som hade havererat. Sedan började bilderna från Tjernobyl att komma, och man började att inse omfattningen av olyckan, och då blev det ganska jobbigt igen. Nu nästan tio år senare har jag slagits av två saker. Den ena gäller de olika motstridiga uppgifterna om vilka skador som olyckan har fört med sig på de människor som bodde i området och vilka skador som kan väntas i framtiden. I min interpellation har jag hänvisat till två källor. Den ena är TV-programmet 8 dagar, där man påstod att bara 23 % av barnen i vissa områden av Vitryssland är friska. Dan Ericsson har hänvisat till andra uppgifter, som bestyrker detta och som säger att många tiotusental personer har dött i sviter av kata- strofen. Den andra källan är en debattartikel i DN, där bl.a. chefen för kär- nenergitillsynen vid SSI, Jack Valentin, medverkar. Där hävdas i prin- cip motsatsen, nämligen att det inte finns just några belägg för ökad skadefrekvens. Jag menar att det här visar på behovet av relevanta uppgifter om ef- fekterna. Biståndsministern gör mig litet besviken, eftersom jag inte får något svar på frågan om man är beredd att medverka till att få fram dessa relevanta uppgifter. Det enda som anförs i interpellationssvaret är dels att den sovjetiska kommission som har studerat det här är vetenskapligt baserad, dels att Sverige arbetar aktivt inom FN för att komma till rätta med kun- skapsluckorna. Jag skulle vilja ställa några kompletterande frågor om resultaten av de beräkningar som gjordes av Sovjetunionen. Finns det i dag en sam- lad bild av omfattningen av skadorna på människor, och finns det en samlad bild av vilka strålningsskador och genetiska förändringar som vi kan förvänta oss i framtiden? Biståndsministern medger i sitt svar att det finns stora kun-

24

skapsluckor men säger att Sverige arbetar aktivt inom FN. Jag skulle

också vilja veta vilken typ av kunskaper som enligt biståndsministern
saknas och på vilket sätt Sverige arbetar inom FN för att öka dessa
kunskaper.

Det andra som man slås av när det gäller Tjernobyl är att det svens-
ka biståndet till Vitryssland och Ukraina har varit tämligen marginellt.
Enligt uppgifter som jag har fått fram har det under åren 1990 - 1993
gått 10 miljoner till Vitryssland och 13,4 miljoner till Ukraina. Det
motsvarar 0,6 % respektive 1 % av det totala statliga stödet till Central-
och Östeuropa. Dessutom har SIDA bidragit med 4,2 miljoner i ka-
tastrofbistånd.

Pierre Schori och tydligen även regeringen i övrigt menar att Ukrai-
na och Vitryssland inte ingår i Sveriges närområde utan är, som man
skriver, ”ett till Sverige närbeläget område”. Jag tycker att konsekven-
serna i Sverige av kärnkraftshaveriet i Tjernobyl mycket påtagligt visar
att det är fråga om ett av Sveriges närområden. Fortfarande är cesium-
halterna i vissa områden så höga att man inte kan plocka bär eller
svamp. Staten har fortfarande kostnader för effekterna av Tjernobyl.

Användningen av uttrycket ”ett till Sverige närbeläget område” för
tankarna närmast till något slags högre diplomati, som jag inte tycker
känns relevant i det här fallet. Jag förstår att man måste göra geografis-
ka avgränsningar, och biståndsministern känner mycket väl till att
Vänsterpartiet inte är överens med regeringen om nivåerna på och
fördelningen av biståndet. Jag är mycket besviken över att regeringen
inte har några intentioner att öka det här stödet.

Hänvisningen till EU-TACIS program för öst säger ganska litet om
hur pengarna i detta program används. Vad inryms i de 7,5 miljoner
ecu som avsatts till Tjernobylprojektet, och hur ser det specialprogram
som det i svaret hänvisas till ut?

Pierre Schori säger också att Sverige måste utvidga de bilaterala in-
satserna i Ukraina. Men för att känna mig mer nöjd med det svaret vill
jag också veta litet mer om vad det i så fall innefattar och hur man skall
tolka begreppet ”i görligaste mån”. Är det bara en elegant omskrivning
för att man egentligen inte anser att detta område skall prioriteras?

Anf. 24 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Hen talman! Jag har i mitt långa interpellationssvar gett en uttöm-
mande redovisning som väl motsvarar de frågor som har ställts här. Jag
skulle i och för sig kunna gå in i detalj på vad myndigheter och andra
gör på dessa områden, men låt mig inskränka mig till att säga att alla
berörda myndigheter och organisationer är engagerade i denna ödesfrå-
ga för Europas och Sveriges framtid.

Vi har dessutom engagerat oss mycket aktivt, vilket framgår av sva-
ret, i det internationella samfundets verksamhet och insatser för att få
kontroll på skadeverkningarna av Tjernobyl och få en bättre framtids-
planering.

I fallet Ukraina och Tjernobyl har vi exempelvis stött kraven från
EU om att man skall lägga mycket tunga villkor för internationellt stöd
över huvud taget till Ukraina. Jag tror att det är första gången som man
lägger sådana starka villkor. För ett betalningsbalansstöd på 220 miljo-

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

25

Prot. 1994/95:93 24 april

ner ecu till Ukraina skall det läggas som villkor att man är beredd att stänga Tjernobyl. Det är endast med kraften av ett internationellt age-

rande som man kan få igenom detta. Där hjälper det inte om Dan Erics-

Svar på interpellationer

son ensam står på barrikaderna. När det sedan gäller vad som ingår i det internationella samfundets insatser för Tjernobyl och vilka uppgifter om skadeverkningarna som finns tillgängliga har t.ex. Världshälsoorganisationen ett program som gäller just hälsoeffekterna. Det har pågått i tre och ett halvt år men är ännu inte färdigt. Unesco har 30 projekt på gång i Ryssland, Ukraina och Vitryssland som har med detta att göra. Man stöder bl.a. två sjuk- hus i Minsk och Kiev. UNIDO har gjort en översikt i Vitryssland om kontaminerade om- råden. TACIS har jag talat om. UNDP och IAEA har projekt om kärn- säkerhet och strålskydd i Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland, Mol- davien, Kazakstan och Kirgisien. Det pågår också andra insatser från Världsbankens sida som jag nämnde. Allt detta pågår. De uppgifter som Maggi Mikaelsson efterlyste tror jag inte kan komma fram heltäckande förrän nästa år. Tio år efter Tjernobyl kom- mer man att ha en konferens för att summera samtliga tillgängliga kun- skaper, fakta och konsekvenser av Tjernobyl. Den blir den 9-12 april nästa år. Den sponsras av Världshälsoorganisationen och Europakom- missionen. Jag tror att man först då kan ge ett heltäckande svar på de frågor som Maggi Mikaelsson har ställt. Anf. 25 DAN ERICSSON (kds) Herr talman! Pierre Schori säger nu att alla myndigheter och orga- nisationer är engagerade. Det är ungefär som att säga att allt vad göras skall är redan gjort. Det bekräftar ju egentligen det jag inledningsvis befarade. Glöden har falnat litet hos biståndsministern när det gäller engagemanget och att ta initiativ. Ministern säger att det endast är genom krafter i internationellt ar- bete som vi når resultat. Vi skall givetvis fortsätta att arbeta så, men det motsäger ju inte att Sverige kan ta initiativ, vara pådrivande och lyfta fram dessa frågor i debatten. Jag skulle vilja försöka fråga Pierre Schori en gång till om inte de uppgifter och rapporter som jag refererade om situationen i Tjernobyl och riskerna för ytterligare en allvarlig olycka är en tillräcklig grund för att försöka agera än kraftfullare och göra mer konkreta svenska insatser när det gäller att komma till rätta med energiförsörjningen i Ukraina. Jag vill också hänvisa till vad ministern säger sist i sitt svar: ”Det är en angelägenhet för Sverige att tillsammans med andra länder och internationella organ bidra till att länderna i Central- och Östeuropa får energikällor som uppfyller högsta möjliga säkerhetskrav i syfte att Tjernobylolyckan skall bli den sista katastrofen i sitt slag.” Här står ingenting om den inriktning som de nordiska socialdemo- kraterna har slagit fast. Jag uppfattar detta som ett slags vallöfte om att vi skall verka för att avveckla kärnkraften i Östeuropa och ersätta den med hållbara och förnyelsebara energislag, precis som man så riktigt skriver i sin rapport. Det finns fortfarande en väldig diskrepans mellan

26

vad som står i skrifterna innan ett val och hur man sedan agerar i prak-
tisk handling i politiken.

Vi hade ju ett annat exempel för inte så länge sedan. Biståndsminis-
tern nämner här EBRD och ytterligare satsningar där. Men saken är ju
den att Sverige har varit mycket senfärdigt med att ge besked - man
har ännu inte gett besked - om man skall bidra till ett lån för att inves-
tera i ny kärnkraft i östra Europa. Detta gör att man blir än mer miss-
tänksam. Står man inte för att vi skall verka för att få en avveckling av
kärnkraften i Östeuropa, och framför allt i det aktuella fallet i Tjerno-
byl? Vad har man konkret gjort för att uppfylla det nordiska program-
met? Jag fick inget som helst besked på den punkten i Pierre Schoris
första replik, men nu har han en möjlighet att rada upp konkreta åtgär-
der för att genomföra att Östeuropa får ett hållbart energisystem utan
kärnkraft.

Anf. 26 MAGGI MIKAELSSON (v)

Herr talman! Jag delar förstås biståndsministerns uppfattning att
internationellt agerande är det enda som är möjligt för att komma till
rätta med detta. Det går inte för ett enskilt land att klara av allt. Men
min uppfattning är att Sverige kan göra mer.

Det är också bra med de olika projekt som pågår genom WHO,
Unesco, UNIDO osv. Att det finns så många projekt på gång visar ju
snarare på behovet av att samordna detta för att få en samlad bild.

När jag läste debattartikeln i DN som i princip tar avstånd från
larmrapporterna kände jag en viss oro att det skall användas som ett
slagträ i den inhemska kärnkraftsdebatten i Sverige. Jag tycker att det
är litet olustigt att chefen för SSI:s kärnenergitillsyn så kategoriskt
avvisar larmrapporterna. Därför är det ytterst angeläget att vi får till-
förlitliga uppgifter som vi alla kan lita på. Jag skulle vilja höra vilken
bedömning regeringen gör. Har kärnkraftsolyckan haft väldiga skade-
verkningar? Finns det risker för ökat antal sjukdomsfall, strålningsska-
dor och annat?

Vi måste få veta var vi står. Jag tycker att den beskrivning som är
gjord är mycket olustig. Där säger man att det inte går att hänföra
sköldkörtelcancer till enbart Tjernobyl och att det finns en massa andra
orsaker. Det skapar en väldig osäkerhet. Framför allt leder det in debat-
ten på fel spår.

När det gäller biståndet vet vi att Sverige fram till 1989 hade lagt ut
ungefär en miljard i kostnader på kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Som
jag sade tidigare är det inte slut med det. Det blir fortfarande utgifter
för staten. Sverige ligger ändå 150 mil bort. Kostnaderna är självfallet
ännu högre i Vitryssland och Ukraina. Jag undrar om regeringen inte
kan tänka sig att ompröva nivåerna och fördelningen av biståndet till
Central- och Östeuropa. Det skulle vara nödvändigt för att visa att man
faktiskt tar detta på allvar.

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

27

Prot. 1994/95:93 24 april

Anf. 27 Statsrådet PIERRE SCHORI (s) Herr talman! Jag refererar återigen till det långa interpellationssvar

jag gett. Jag menar att det ger en heltäckande bild och besvarar även de

Svar på interpellationer

frågor som återkommer. Vi tar självfallet utvärderingen av Tjernobyls skadeeffekter på yt- tersta allvar - det har alla våra egna insatser här hemma visat. Det blev betydande allvarliga konsekvenser som ännu sätter djupa spår. Vi kan först svara på Maggi Mikaelssons fråga om detaljerna och om omfattningen av konsekvenserna nästa år när alla olika studier och forskningsprojekt som pågår strålar samman i en enda slutrapport i samband med IAEA-seminariet. Det är först då man kan få en heltäck- ande bild. Under tiden arbetar vi energiskt och glödfullt både nationellt och internationellt med dessa frågor. Vi inser att det berör oss direkt och våra barns och barnbarns framtid. Hav tröst, Dan Ericsson. Det arbetas för fullt. Den glöd som efterly- ses finns. Även om den inte värmer direkt från interpellationspapperet så finns den där. Anf. 28 DAN ERICSSON (kds) Herr talman! Jag kan hålla med om att glöden i det som står på papper inte har något värde om den inte efterföljs av konkret politisk handling. Det är den konkreta politiska handlingen jag fortfarande efterlyser. Pierre Schori refererar till det långa interpellationssvaret. Han tyck- er att han har givit svar på frågorna. Jag delar inte den uppfattningen. Den fråga jag ställt kring insatser för att möjliggöra att vi blir av med kärnkraften i Östeuropa har icke besvarats. Jag går återigen tillbaka till den sista meningen i interpellationssva- ret. Det står att länderna i Central- och Östeuropa skall få energikällor som uppfyller högsta möjliga säkerhetskrav. Innebär det, Pierre Schori, att man går ifrån den formulering som de nordiska socialdemokraterna är överens om, dvs. att det skall ske en omställning av energisystemet bort ifrån kärnkraft? Satsar man nu i stället på att ge lån till nya kärnkraftsanläggningar, något som är aktu- ellt i det slovakiska fallet? Signalerna om att man på detta område går ifrån det man tidigare sagt är väldigt oroande. Det är klara verba på papperet, men man för en annan politik. Det är allvarligt därför att det är fel att gå in på en annan politik, men det är också allvarligt vad gäller förtroendet för politiken. Det går kanske inte att lita på att det som uttrycks i politiska dokument också skall vara den politiska inriktningen. Även om statsrådet menar att han har svarat undrar jag fortfarande. Jag skulle kort och konkret vilja ha svar på frågan om kärnkraften skall bort. Skall vi investera i ny kärnkraft i Östeuropa? Skall vi fullfölja det nordiska programmet för att bli av med kärnkraften?

28

Anf. 29 MAGGI MIKAELSSON (v)

Herr talman! Vi interpellanter är kanske inte överens med statsrådet
om huruvida vi har fått svar på våra frågor. Jag är i alla fall glad att jag
har fått svar på en fråga. Det fick jag inte i interpellationssvaret utan i
debatten efter. Det kommer ett samlat program om ett år.

Det är klart att det är lång tid när man känner att tiden rinner i väg,
men jag får nöja mig med det svaret tills vidare. Jag tycker att det är
bra att det kommer ett samlat program. Jag hoppas att regeringen gör
allt som är möjligt för att se till att det programmet får spridning så att
alla frågetecken om skadeverkningar och annat kan rätas ut och att vi
får en klar bild av vad som har skett.

Anf. 30 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)

Herr talman! Jag är medveten om att Dan Ericsson inte kommer att
bli nöjd vad jag än svarar. Det kallar jag för oppositionssyndromet.

Efter den resa som jag skall göra inom två veckor till Ukraina åter-
kommer jag gärna till Dan Ericsson och redovisar de allra färskaste
intrycken jag har om det samarbete Sverige kan ha med Ukraina på
dessa områden.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1994/95:76 om ett integrationsdepartement

Anf. 31 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Herr talman! Juan Fonseca har frågat mig om jag avser att ta initia-
tiv för att utreda frågan om strukturförändringar för flykting- och in-
vandrarpolitiken samt om regeringen avser inrätta ett integrationsdepar-
tement.

Larmrapporterna om situationen för invandrare är många. På områ-
de efter område är läget värre för invandrare än för befolkningen i
övrigt. Arbetslösheten är högre och kraven på svenskkunskaper ökar i
förvärvslivet samtidigt som antalet arbetstillfällen minskar inom yrken
som är vanliga bland invandrare.

I vissa bostadsområden växer barn och ungdomar upp där det
knappt finns några svenskar som kan utgöra den genuint svensktalande
miljö som behövs under uppväxtåren för att barnens förmåga att be-
härska svenska språket skall kunna utvecklas.

Integrationsfrågorna är något av ödesfrågor för hur samhällsutveck-
lingen skall kunna påverkas för att vi inte skall få ett samhälle med A-
och B-medborgare där invandrarna hamnar i strykklass. För detta
krävs att den långsiktiga politiken utvecklas, men det behövs också
akuta insatser med mer omedelbar verkan.

Det är oerhört viktigt att invandrarpolitiken inte ses som ett special-
ansvar för ett fåtal experter, utan politikens uppgift måste vara att tyd-
ligt göra klart att invandrares väl och ve är något som angår oss alla.
Jag vill därför framhålla att det är en angelägen debatt som Juan Fon-
seca tar upp. Jag välkomnar den.

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

29

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

30

Jag får också hålla med om att debatten kring integrationsfrågorna
lätt hamnar i skymundan för debatten om invandrings- och flyktingpo-
litik. Bl.a. av den anledningen tog jag i höstas initiativ till att dela upp
Kommittén för översyn av invandrarpolitiken samt invandrings- och
flyktingpolitiken, IFK, i två kommittéer: en invandrarpolitisk och en
invandrings- och flyktingpolitisk. Kommittéerna kommer att lämna sina
förslag vid olika tidpunkter, vilket ökat förutsättningarna att få en or-
dentlig debatt om såväl den framtida invandrarpolitiken som invand-
rings- och flyktingpolitiken.

Låt mig ändå klart uttala mitt stöd för den grundläggande principen
beträffande det invandrarpolitiska integrationsarbetet att respektive
fackdepartement inom sitt område ansvarar för att invandrare behand-
las likvärdigt med den svenska befolkningen i övrigt. När omständighe-
terna så kräver kan positiv särbehandling av invandrare bli aktuell, men
det sker då likväl inom ramen för respektive departements ansvarsom-
råde. Skolministern svarar exempelvis för hemspråksundervisningen
som ett bland många områden inom utbildningsväsendet.

Det vore mycket olyckligt om departement och övriga myndigheter
inte skulle ha det grundläggande ansvaret för invandrare och därigenom
fortlöpande uppmärksamma deras förutsättningar och behov. Integra-
tionsfrågor måste ha fäste överallt och kan inte behandlas för sig i ett
eget departement utan egentliga befogenheter när det gäller arbets-
marknadspolitik, utbildningspolitik osv.

Invandrares tillträde till arbetsmarknaden, de allt större kraven på
att kunna svenska och den ökande boendesegregationen är några kon-
kreta exempel på områden som kräver breda insatser och en ökad sam-
verkan mellan ansvariga myndigheter, kommuner, organisationer, en-
skilda eldsjälar och andra.

En utökad och mer flexibel samverkan - också över departements-
gränserna - är avgörande för att kunna få till stånd de breda insatser
som krävs. Jag vill i sammanhanget särskilt peka på förslaget i årets
budgetproposition om särskilda insatser i invandrartäta bostadsområ-
den, och då främst i storstadsområdena, för att bryta den tilltagande
segregationen.

Utöver de föreslagna 125 miljoner kronorna inom Arbetsmarknads-
departementet skall kommunerna och deras samverkanspartner svara
för minst lika mycket. Därutöver avses medel från Europeiska social-
fonden att tillföras.

Förslaget innebär att dessa kommuner ges möjlighet att få i gång
olika samverkansprojekt i de mest utsatta bostadsområdena. Genom att
arbetsförmedlingar, försäkringskassor, socialtjänst, skola, bostadsföre-
tag m.fl. samordnar sina ansträngningar, och detta utifrån ett lokalt
perspektiv, kan integrationsarbetet utvecklas.

Detta ser jag som ett bra exempel på vad som krävs av en integra-
tionspolitik under kommande år.

Jag vill även nämna att det i direktiven till den nyligen beslutade ut-
redningen för översyn av bostadspolitiken betonas att utredningens
förslag skall inordnas i en sammanhållen politik för att öka integratio-
nen och motverka segregationen inom samhällslivets alla områden.

Att få fler människor med invandrarbakgrund anställda i departe-
ment och myndigheter är också betydelsefullt dels för den extra kompe-
tens i mångkulturella frågor som därmed tillförs och som kan förstärka
principen om alla myndigheters ansvar för invandrare, dels som ban-
brytare och förebilder för andra arbetsgivare och för invandrarna själ-
va. Självfallet kan inte avkall göras på kompetens, men det finns all
anledning att fundera över vilka mervärden någon med invandrarbak-
grund kan tillföra en tjänst som står i tur att tillsättas. Att börja närma
sig själv är en bra princip för att ge invandrare de likvärdiga villkor
som självklart måste prägla samhällsutvecklingen i riktning mot ökad
integration och minskad segregation. Jag skall därför ta till mig detta
när det gäller mitt eget departement och rekommendera andra att följa
efter.

Mot bakgrund av det jag redovisat anser jag sammanfattningsvis att
ett särskilt integrationsdepartement inte är den rätta vägen att gå, efter-
som det innebär ökad specialisering och avskärmning i stället för den
breda samverkan som oundvikligen måste till för att förbättra integra-
tionen av invandrare i det svenska samhället.

Slutligen när det gäller flyktingfrågornas organisatoriska placering
sägs det i direktiven till kommittén om en översyn av invandrings- och
flyktingpolitiken att utredningen skall överväga i vilken utsträckning
förslagen till utformning av invandrings- och flyktingpolitiken bör leda
till förändringar vad gäller organisation och ansvarsfördelning mellan
olika myndigheter och vid behov föreslå sådana förändringar. Utred-
ningsarbetet, som skall vara avslutat den 1 juli 1995, får i denna del
avvaktas.

Anf. 32 JUAN FONSECA (s)

Herr talman! Jag vill tacka invandrarminister Leif Blomberg för
svaret.

Integrationsproblematiken är ett samhällsfenomen som påverkar fle-
ra grupper i det moderna samhället. Ungdomar, handikappade och
invandrare t.ex. är grupper som behöver integreras inom olika sam-
hällssektorer. För detta försöker samhället och dess institutioner vidta
åtgärder som leder till att dessa grupper kan fungera på ett normalt sätt
i samhället. Invandrarna är en grupp som av olika skäl behöver särskil-
da åtgärder som leder till just integrering. Det är därför som Sverige
alltid har haft en särskild invandrarpolitik och egna institutioner som
bevakar integreringen.

Alla vi vet att integrering av nya invandrargrupper i det svenska
samhället inte har fungerat. Just på grund av detta krävs det nya sam-
ordnade grepp som leder till integrering. Alla vi vet också att den nuva-
rande invandrarpolitiken och dess institutioner behöver ses över. Där-
för har regeringen tillsatt en parlamentarisk utredning som har fått
direktiv att se över politiken.

En av huvuduppgifterna för den parlamentariska kommittén i dag är
att definiera innebörden av ett mångkulturellt samhälle och begreppet
integrering. Detta är av avgörande betydelse då Sveriges etniska sam-
mansättning har förändrats. Av det skälet är det mycket viktigt att ange

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

31

Prot. 1994/95:93 24 april

hur alla olika etniska grupper i vårt land skall förhålla sig till majori- tetsbefolkningen och på vilka sätt dessa grupper skall integreras.

Eftersom Sverige har förändrats från etnisk synpunkt är det viktigt

Svar på interpellationer

att samhället skapar instrument som leder arbetet för att etniska minori- tetsgrupper integreras. Att bibehålla gamla strukturer som inte återspeg- lar det nya Sverige är enligt min mening att förneka det nya samhällets existens. Vi kan inte fortsätta att prata om invandrargrupper som ett tillfälligt fenomen. Begreppet invandrare bör ses över. I stället bör arbetet för integrering av de olika etniska grupperna inledas. Integre- ringen måste ske med respekt och värdighet. Vi skall arbeta för att alla medborgare i vårt land, oavsett var de är födda, känner sig delaktiga. Herr talman! Det är mot denna bakgrund man måste se mitt förslag om inrättande av ett integrationsdepartement. Det hänger ihop med strukturella förändringar av organisationsformer för flyktingpolitiken separerat från integrationspolitiken. Det hänger också ihop med refor- meringen av integrationsmyndigheterna. Invandrarverkets chef är redan i gång med detta arbete. Vem som helst kan förstå att försöket med att slussa in invandrar- politiken inom samtliga departement fram till i dag icke har fungerat - och kommer, enligt min mening, icke att fungera. Invandrarministern har egna erfarenheter av detta. För att få en verklig integrationspolitik krävs det ett departement som samordnar resurser, har helhetsperspek- tiv, koordinerar och leder den politiska integrationsprocessen. Ingen kan i dag ge besked om vad integrationspolitik är eller betyder. Att sprida integrationspolitiken bland alla ministrar leder bara till att denna för landet viktiga fråga blir en icke prioriterad fråga. Kostnaderna för ett integrationsdepartement blir lägre än vad de är i dag, om man ser detta departement inom ramen för reformeringen av hela invandrings- och invandrarpolitiken. Det handlar inte om att samla tusentals anställda i ett departement, utan det handlar om en effektiv planering, om samordning och om politisk ledning. Till slut, herr talman, vill jag säga att alla invandrarministrar som vi fram till i dag haft i huvudsak har ägnat sig åt flyktingpolitiken, inklu- sive Leif Blomberg själv. Vad landet behöver är politisk vägledning för utformningen av det nya Sverige, det mångkulturella Sverige. För detta krävs det, Leif Blomberg, nya grepp och nya organisationsformer. Anf. 33 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s) Herr talman! I mitt svar till Juan Fonseca utgår jag från att vi alla i det svenska samhället egentligen i grunden har samma behov som skall bli tillgodosedda genom den politik som vi vill föra i det här landet. Vissa människor, t.ex. invandrare, har särskilda behov i vissa frå- gor. Som nyanländ kan man ha behov av att få lära sig svenska, vilket naturligtvis är väldigt viktigt. Man har behov av att tillsammans med många andra människor få ett arbete. Det är inte något som är unikt för en invandrare eller för en som är född i Sverige. Bekymret är detsamma för dem som inte har ett arbete. Det är bara det att bekymret kan vara väsentligt mycket större för en invandrare bara därför att man råkar vara invandrare.

32

Så här skulle listan kunna göras väldigt lång. Situationen för barnen
till invandrare, på grund av att man bor i ett hårt segregerat område, är
ofta den att de går i en skola där det finns väldigt många invandrarbarn
och för få svenska barn för att man på ett naturligt sätt skall kunna ta
till sig språket och få använda sina kunskaper också på raster och i
övrigt på fritiden.

Man kan rada upp ett antal särskilda behov. Jag tror att det i det
närmaste vore katastrof om vi sade att invandrare skall behandlas sepa-
rat i någon form av departemental organisation. När det gäller de behov
som vi människor har och som skall tillgodoses inom arbetsmarknads-
politiken måste i det här fallet Anders Sundström och hans folk på
Arbetsmarknadsdepartementet ha det ansvaret på samma sätt som re-
geringen i övrigt kollektivt har ansvar för detta. Det kan också gälla
Ylva Johansson beträffande utbildningen eller Jörgen Andersson be-
träffande segregations- och boendefrågor. Jag kan räkna upp ett antal
ministrar som på olika sätt blir berörda av de här frågorna.

Det är så, Juan Fonseca, att vi mer än någonsin är på väg in i en
väldigt aktiv period i integrationspolitiken. Själv sitter Juan Fonseca
med i en kommitté som har att se över just invandrarpolitiken och in-
tegrationsfrågorna i det svenska samhället. Det förväntas naturligtvis att
man där skall komma med en lång rad konkreta förslag om vad vi kan
göra för att förändra situationen i dag. Vi har omläggningen av bidrags-
systemet beträffande kommunerna, vilket kommer att gynna kommuner
med många invandrare och ge kommunerna större resurser så att de kan
jobba med frågor som har att göra med att tillfredsställa och tillgodose
invandrarnas specifika behov. Vi har Byggutredningen och en utveck-
ling som går åt samma håll. Jag skulle kunna räkna upp ett antal insat-
ser och åtgärder som är på väg fram. För vissa åtgärder har vi, som jag
nämnde, satsat 125 miljoner kronor, och vi kommer att få loss mer
pengar ur EU-fonder och på annat sätt i syfte att åstadkomma en för-
ändring av politiken till det bättre.

Jag håller med om att den politik som hittills har förts i landet inte
har varit tillräckligt bra från dessa utgångspunkter. Men den mest över-
gripande av alla frågor har att göra med rätten att få ett arbete. Den
politiken är ju lika för svenskar och för invandrare. Där skiljer den sig
inte något. Vi måste föra en politik som gynnar tillväxten. Vi måste få
människor i arbete, få ner räntorna och få snurr på hela maskineriet.
Detta är de absolut viktigaste åtgärderna av alla, vilka träffar båda
svenskar och invandrare. I dessa frågor, som i så många andra, är det
lämpligast att det kollektiva ansvaret ligger hos regeringen, där varje
departement och fackansvarig minister tar ett stort ansvar just för de
frågor som rör också invandrare inom respektive ansvarsområde.

Anf. 34 JUAN FONSECA (s)

Herr talman! Jag har av ministerns svar förstått att vi skiljer oss åt i
slutsatserna om vad som krävs för att få ordning på invandrarpolitiken i
landet. Skillnaden ligger i att Leif Blomberg fortfarande betraktar in-
vandringen som ett tillfälligt fenomen och invandrarna som en grupp
som står utanför. Jag drar en annan slutsats, nämligen att Sveriges et-

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

33

Prot. 1994/95:93 24 april

niska sammansättning har förändrats. 12 % av befolkningen i Sverige har i dag invandrarbakgrund. Detta är ett faktum.

Då måste det till ett nytt sätt att uppnå det som alla vi politiker talar

Svar på interpellationer

om men som ingen talar om vad det betyder - åtminstone inte för mig - nämligen integration och mångkulturellt samhälle. Då behöver vi nya organisationsformer som inriktas på att just fösöka utveckla det nya folkhemmet - det nya mångkulturella samhället. Jag betraktar inte mitt förslag om ett integrationsdepartement som en katastrof. Däremot vidhåller jag åsikten att bibehållandet av det gamla begreppet invandrare är en katastrof. Jag har bott i detta land i 19 år och har en son, vars mamma är svenska. Enligt statistiken är han fortfarande invandrare. Jag vet inte hur länge jag och min son skall fortsätta att vara invandrare i detta land. Detta är för mig en fullständig katastrof. Skall vi fortsätta att bibehålla dessa gamla begrepp i stället för att tala om intregration, om att nya etniska grupper och gamla etniska grupper skall behandlas med respekt och värdighet? Man skall kunna säga att vi som kommer utifrån skall vara stolta över att känna oss som svenskar, men också att det är jättebra att Juan Fonseca kan tala spans- ka och dansa salsa och att det också är bra för landet. Det handlar alltså om nya grepp i invandrarpolitiken. Herr talman! Låt mig slutligen säga att jag tycker att det är farligt att bara förneka att välfärdspolitiken inte täcker allt på invandrarområ- det, därför att detta i grunden förnekar att väldigt många människor med invandrarbakgrund diskrimineras i Sverige. Inte för inte har vi tusentals människor med invandrarbakgrund som över huvud taget icke kan få ett arbete, därför att de har litet annorlun- da namn. Anf. 35 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s) Herr talman! Det är ett av skälen till att vi har en lång rad av arbets- uppgifter framför oss. Man kan ha fel namn. Man kan heta Muhammed eller Sanchez etc. och inte Svensson, Persson, Nilsson eller Blomberg och har av det skälet svårare att få jobb. Så är det. Det vet jag, och det vet kanske Juan Fonseca bättre än jag. Problemen kan vi se framför oss, men frågan är hur vi löser dem. Juan Fonseca sitter själv med i en av de viktigare kommittéerna som arbetar för närvarande. Kommittén skall inom loppet av ett drygt halvår komma med nya idéer, nya tankar och nya grepp, som Juan Fonseca själv efterlyser. Jag ser fram emot att så småningom få ta del av kom- mitténs tankar och av Juan Fonsecas nya djärva grepp på området. Jag tror också att vi måste göra mycket mer än vad vi har gjort. Men jag tror inte att det handlar om organisatoriska frågor utan om sakpolitikens innehåll. Jag tror inte, Juan Fonseca, att invandringen är ett tillfälligt feno- men eller att människor som har kommit hit till Sverige från andra länder skall försvinna härifrån efter en tid. Vi har de människor som vi har i det här landet, och det skall vi vara glada över. Vi kommer också

34

fortsättningsvis att få in flera nya människor från olika länder och kul-

turer. Så är det, och det kommer inte att vara något övergående feno-
men.

Jag har funderat litet grand över vad det är som är så speciellt med
en person som i andra eller tredje generationen har invandrat till Sveri-
ge eller som är född här och har mamma och pappa som är födda någon
annanstans. Man kan då diskutera om man skall ha särskilda departe-
ment också för andra kategorier i samhället, exempelvis för kvinnorna
som utgör halva befolkningen. Det har vi inte, utan självfallet försöker
vi föra en politik för både män och kvinnor i alla sakdepartement på
samma sätt som när det gäller barn och ungdomar eller industriarbetare
och kommunalarbetare, vilka man inte heller skiljer på. Man ser alla
som människor och som resurser för samhället. Frågan är hur vi skall
kunna täcka dessa människors behov och vilja att få arbete, utbildning,
ett bra boende osv.

Jag tror inte att det löser problemen att separera och segregera in-
vandrarna i politiken genom att skilja ur gruppen invandrare i ett sär-
skilt departement. Däremot tror jag att det är viktigt att vi blir ännu
bättre på att samordna denna verksamhet mellan departementen och få
till stånd en upprioritering av denna fråga. Det är ju också, som jag har
sagt i regeringsförklaringen, på det sättet att vi vill gå denna väg. Vi är
nu på väg in på den vägen. Det är bara det att vi inte alltid har tydligt
klart för oss vilka de politiska instrumenten är och vilka politiska in-
strument vi skall använda för att nå de mål som vi vill uppnå, nämligen
att ge människorna lika värde i samhället. Vi skall sträva efter att uppnå
den jämlikheten att oavsett vad jag nu råkar heta skall jag ha samma
chans att få ett arbete. Jag skall inte ha sämre chans bara därför att jag
har ett namn som inte är så alldeles vanligt i Sverige - Sanchez eller
Muhammed och inte Svensson eller Persson.

Jag har i grunden ingen avvikande uppfattning från Juan Fonsecas
om frågans betydelse i ett långsiktigt perspektiv. Vi har ett samhälle
med människor från många olika kulturer, olika språkgrupper och olika
bakgrunder. Detta kommer vi att få leva med.

Det är viktigt att vi hittar ett sätt att få integrationen att fungera så
att man visar respekt och värdighet och att lösa människors problem i
samverkan och väl samordnat mellan de olika departementen.

Anf. 36 JUAN FONSECA (s)

Herr talman! Vem som helst förstår att jag med mina förslag aldrig
har strävat efter en isolerad invandrarpolitik. Jag tror att vi pratar förbi
varandra.

Vad jag föreslår är att man ser över möjligheten att inrätta ett integ-
rationsdepartement. Vi har faktiskt något slags invandrardepartement,
vid vilket Leif Blomberg själv är minister. Det departement som i dag
existerar gör på olika sätt skillnad på invandrarfrågor och flyktingfrå-
gor. Det är ett faktum, för Leif Blomberg är invandrarminister och
ansvarar för invandrar- och flyktingfrågor.

Poängen med mitt förslag är att man skall integrera frågor som be-
rör hur vi skall kunna bygga upp ett nytt samhälle för de tusentals

Prot. 1994/95:93

24 april

Svar på
interpellationer

35

Prot. 1994/95:93 24 april

människor som har invandrarbakgrund, vilka i dag står utanför samhäl- let.

Min poäng är att man skall sluta att använda invandrarbegreppet

Svar på interpellationer

och i stället prata om etniska grupper, som behöver integreras. De har samma rättigheter och skyldigheter som alla andra, men de skiljer sig från andra därför att de har ett annat ursprung och en annan kultur. Det måste göras särskilda insatser för att de över huvud taget skall komma in i samhället. När man bygger upp en sådan organisation ger man nya signaler till det övriga samhället om att det nu handlar om att integrera dessa människor, att de nu är fullvärdiga medborgare i vårt land. Jag vill inte skapa en onödig administrativ organisationsapparat, utan jag ser mitt organisationsförslag i ett längre perspektiv: Hur byg- ger vi upp ett nytt samhälle? Jag kommer självfallet att lägga fram de här förslagen i den parla- mentariska utredning som jag sitter med i. Anledningen till att jag framställde min interpellation var att organisationsformen inte tas upp i direktiven till utredningen. Låt mig väldigt kort redovisa hur jag ser på organisationsformen i framtiden. Jag tror att integrationsfrågor måste separeras från flyktingpolitiken. Flyktingpolitik bör, enligt min mening, ligga under samma departe- mentsavdelning som biståndsfrågor. Politiken i Skandinavien, Europa och övriga EU bör samordnas, och samtidigt bör flyktingmottagandet i Sverige samordnas. Beviljandet av flyktingtillstånd bör emellertid göras i särskilda utlänningsdomstolar. När dessa frågor har separerats måste man ha ett integrationsdepartement. Anf. 37 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s) Herr talman! Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi inte fastnar i en organisationsfråga, därför att det handlar inte om det. Det handlar om konkreta politiska insatser och åtgärder. Juan Fonseca ställer själv frågan: Hur bygger vi upp ett nytt samhälle? Det är klart att vi gör det tillsammans. Det gör vi för alla människor i samhället, oavsett om man råkar vara född i Enköping, Pajala, Colombia eller Harare; här lever jag och här bor jag. Här skall jag verka och här skall jag försöka få ett jobb, försöka utveckla mig själv och ha ett tryggt ekonomiskt och so- cialt liv. Jag tror då inte att det är ändamålsenligt, från sakpolitiska utgångs- punkter, att vi delar upp det här. Om vi tänker efter litet grand inser vi att förslaget om ett särskilt integrationsdepartement innebär att man bygger upp något specifikt för dem som har en bakgrund någon annan- stans, endera som första generation i Sverige eller som andra eller tredje generation, och att man där tittar på deras specifika behov. Hur fördelar man resurserna på arbetsmarknadspolitikens område? Hur många miljarder skall ligga här eller där för svenskar och för dem som har kommit från något annat håll och har speciella problem på grund av det? Hur många miljarder skall man satsa just på den här gruppen i skolan? Där skall då särskilda departement gå in på skolans område, för att rikta in resurser mot grupper av människor med en bakgrund från en annan kultur.

36

Jag tror alltså inte på den här uppdelningen. Jag tror snarare att det
skulle bli så att man på ett tydligt sätt markerar att det finns två grup-
peringar i samhället, dvs. för det första svenskarna och för det andra
invandrarna. Det skulle bli just en icke önskvärd organisationsstruktur
och en för sakfrågorna inte särskilt effektiv apparat.

Det omvända borde vara mycket effektivare, dvs. att vi inom sam-
ma ansvarsområde på samma departement har frågor gällande männi-
skor med olika bakgrund - om de är födda i Sverige eller någon an-
nanstans spelar ingen roll - och att vi också har utvecklat vår förmåga
att styra och destinera pengar inom områdena, för att täcka de behov
som olika människor har. Det spelar ingen roll om man har varit in-
vandrare, industriarbetare, kommunalarbetare eller civilingenjör, man
eller kvinna, ung eller gammal. Det är den förmågan vi måste lägga
fram, och det är den som måste utvecklas. Jag tror att vi gör det bäst
genom att ha frågorna sammanhållna i ett och samma departement när
det gäller sakpolitiska områden. Sedan får regeringen ta det kollektiva
ansvaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1994/95:93

24 april

8 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades

Skrivelse

1994/95:217 till justitieutskottet

9 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU16

Socialutskottets betänkanden 1994/95:SoU13-SoU17, SoU19, SoU20
och SoU22

Näringsutskottets betänkande 1994/95 :NU 18

10 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 24 april

1994/95:115 av Barbro Westerholm (fp) till socialministern om förbud
mot tobaksreklam inom EU

Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabb-
protokoll tisdagen den 2 maj.

37

Prot. 1994/95:93

24 april

11 § Anmälan om fråga

Anmäldes att följande fråga framställts

den 24 april

1994/95:455 av Birgitta Gidblom (s) till jordbruksministern om kos-
metikatester

Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabb-
protokoll tisdagen den 2 maj.

12 § Kammaren åtskildes kl. 14.15.

Förhandlingarna leddes

av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 § anf. 16 (delvis) och
av tredje vice talmanen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

LISBETH HANSING ENGSTRÖM

/Barbro Nordström

38

Innehållsförteckning

Prot. 1994/95:93

24 april

1 § Justering av protokoll.................................................................1

2 § Meddelande om aktuell debatt...................................................1

3 § Svar på interpellation 1994/95:95 om flyttning av lärar-

utbildningen från Södertälje.......................................................1

Anf. 1 Utbildningsminister CARL THAM (s)........................1

Anf. 2 EVA JOHANSSON (s)...............................................3

Anf. 3 Utbildningsminister CARL THAM (s)........................4

Anf. 4 EVA JOHANSSON (s)................................................5

Anf. 5 Utbildningsminister CARL THAM (s)........................6

Anf. 6 EVA JOHANSSON (s)................................................7

Anf. 7 Utbildningsminister CARL THAM (s)........................7

4 § Svar på interpellation 1994/95:86 om offentlighetsprin-

cipen och EU-handlingar.............................................................8

Anf. 8 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)....................8

Anf. 9 TONE TINGSGÅRD (s)............................................10

Anf. 10 HENRIK S JÄRREL (m).........................................11

Anf. 11 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................12

Anf. 12 TONE TINGSGÅRD (s)..........................................13

Anf. 13 HENRIK S JÄRREL (m).........................................13

5 § Svar på interpellation 1994/95:102 om rättssäkerhets-

frågor..........................................................................................14

Anf. 14 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................14

Anf. 15 BIRGIT HENRIKSSON (m)....................................15

Anf. 16 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................17

Anf. 17 BIRGIT HENRIKSSON (m)....................................18

Anf. 18 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................18

Anf. 19 BIRGIT HENRIKSSON (m)....................................19

Anf. 20 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................19

6 § Svar på interpellationerna 1994/95:99 och 103 om Tjer-

nobylkatastrofens verkningar, m.m.........................................20

Anf. 21 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)...............................20

Anf. 22 DAN ERICSSON (kds)............................................22

Anf. 23 MAGGI MIKAELSSON (v)....................................24

Anf. 24 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)...............................25

Anf. 25 DAN ERICSSON (kds)............................................26

Anf. 26 MAGGI MIKAELSSON (v)....................................27

Anf. 27 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)...............................28

Anf. 28 DAN ERICSSON (kds)............................................28

Anf. 29 MAGGI MIKAELSSON (v)....................................29

Anf. 30 Statsrådet PIERRE SCHORI (s)...............................29

39

Prot. 1994/95:93     7§ Svar på fråga 1994/95:76 om ett integrationsdeparte-

24 april                  ment............................................................................................29

Anf. 31 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................29

Anf. 32 JUAN FONSECA (s)...............................................31

Anf. 33 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................32

Anf. 34 JUAN FONSECA (s)...............................................33

Anf. 35 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................34

Anf. 36 JUAN FONSECA (s)...............................................35

Anf. 37 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)............................36

8 § Hänvisning av ärende till utskott.............................................37

9 § Förnyad bordläggning..............................................................37

10 § Anmälan om interpellation......................................................37

1994/95:115 av Barbro Westerholm (fp) till socialministern
om förbud mot tobaksreklam inom EU...................................37

11 § Anmälan om fråga..................................................................38

1994/95:455 av Birgitta Gidblom (s) till jordbruksministern
om kosmetikatester.................................................................38

12 § Kammaren åtskildes kl. 14.15..................................................38

40

gotab 48692, Stockholm 1995