Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:83 Fredagen den 31 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1994/95:83

Riksdagens protokoll

1994/95:83

Fredagen den 31 mars

Kl. 9.00-10.54

Protokoll

1994/95:83

1 § Meddelande om aktuell debatt

Förste vice talmannen meddelade att Moderata samlingspartiet
framställt önskemål om aktuell debatt om Sveriges ekonomi.

Talmannen hade beslutat att en sådan debatt skulle anordnas onsda-
gen den 5 april kl. 9.00.

I debatten skulle regeringen företrädas av finansminister Göran
Persson.

Den från Moderata samlingspartiet inkomna skrivelsen hade följan-
de lydelse:

Till talmannen

Framställning om aktuell debatt.

Med anledning av ränteuppgången och kronans försvagade ställning
anhåller Moderata samlingspartiet om att riksdagen utan dröjsmål hål-
ler en aktuell debatt i detta ämne.

Stockholm den 30 mars 1995

Sonja Rembo

Vice gruppordförande

2 § Meddelande om svar på interpellationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1994/95:82

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1994/95:82 av Birgitta Hambraeus (c)
om penningpolitik för full sysselsättning, får jag meddela att jag inte
kan besvara den inom föreskrivna fyra veckor.

Skälet härtill är att vi inte funnit någon debattdag som passar inter-
pellanten och mig på grund av bl.a. påskuppehåll och utrikes tjänstere-
sor.

Jag kommer att besvara interpellationen den 8 maj 1995.
Stockholm den 29 mars 1995

Göran Persson

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 83

Prot. 1994/95:83

31 mars

Interpellation 1994/95:83

Till riksdagen

Beträffande interpellation 1994/95:83 av Birgitta Hambraeus (c) om internationella valutasystemet, får jag meddela att jag inte kan be- svara den inom föreskrivna fyra veckor. Skälet härtill är att vi inte funnit någon debattdag som passar inter- pellanten och mig på grund av bl.a. påskuppehåll och utrikes tjänstere- sor. Jag kommer att besvara interpellationen den 8 maj 1995. Stockholm den 29 mars 1995 Göran Persson Interpellation 1994/95:86 Till riksdagen Beträffande interpellation 1994/95:86 av Tone Tingsgård, ”Offentlighetsprincipen och EU-handlingar”, får jag meddela att jag inte kan besvara denna inom föreskrivna fyra veckor. Skälet härtill är att riksdagen har påskuppehåll vecka 15 och ingen interpellationsstund vecka 16. Jag kommer att besvara interpellationen den 24 april 1995. Stockholm den 27 mars 1995 Laila Freivalds

Svar på interpellationer

3 § Svar på interpellation 1994/95:78 om jordförvärvslagen Anf. 1 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) Herr talman! Sinikka Bohlin har frågat mig om jag är beredd att medverka till en förändring av jordförvärvslagen. Sinikka Bohlin anför bl.a. att speciellt i glesbygden har penning- starka, men mindre seriösa köpare, under senare tid förvärvat skogsfas- tigheter. Sinikka Bohlin anför vidare att under tiden från det att köpa- ren i ett åtagande förbundit sig att bosätta sig på förvärvsegendomen till dess att han i praktiken flyttar till egendomen kan en oseriös köpare avverka all skog, försälja denna och i sin hemkommun betala skatt för inkomsten. Riksdagen beslutade våren 1991 om en omfattande avreglering av jordförvärvslagen. Samtidigt förstärktes lagen kraftigt som regional- politiskt instrument medan reglerna om prisprövning togs bort. Ambi- tionen i lagstiftningen har varit att bevara boendet och sysselsättningen i glesbygden. Myndigheterna kan dock bevilja förvärvstillstånd utan att det kommer till stånd någon bosättning på egendomen. Det kan ske t.ex. om förvärvaren inte kan flytta till egendomen eller om det inte finns några på orten bosatta intressenter. Andra exempel är om ett väg- rat tillstånd bedöms inte få någon direkt eller påvisbar effekt på syssel- sättningen i området och det saknas möjlighet att vara bosatt på för- värvsegendomen.

Om myndigheterna ändå bedömer det angeläget och realistiskt att få
till stånd en varaktig inflyttning, får förvärvstillstånd vägras. Jag vill i
detta sammanhang erinra om bestämmelserna i jordförvärvslagen i
fråga om utebliven bosättning. Om en förvärvare inte uppfyller sitt
åtagande om bosättning, får staten lösa in egendomen. Länsstyrelsen
skall genast anmäla till Statens jordbruksverk om det föreligger förut-
sättningar för att lösa egendomen.

När det gäller avverkningsreglerna i skogsvårdslagstiftningen vill
jag nämna att skogsvårdsförordningen sedan den 1 januari i år har
ändrats. Ändringen innebär att den begränsning för föryngringsav-
verkning som tidigare gällde enbart för brukningsenheter större än 100
hektar nu också skall gälla för mindre brukningsenheter som har ska-
pats genom delning. Ändringen gjordes för att hindra att skogsvårds-
lagstiftningen kringgås med hjälp av fastighetsbildningslagen genom att
större brukningsenheter delas upp i bitar som är mindre än 100 hektar.

Jordbruksverket har år 1994 genomfört en omfattande enkät hos
länsstyrelserna för att utvärdera jordförvärvslagstiftningens effekter.
Såvitt jag erfarit kommer Jordbruksverket under april eller maj månad i
år att lämna resultatet av denna utvärdering till regeringen. Jag emotser
verkets rapport med mycket stort intresse. Först efter det att jag tagit
del av innehållet i rapporten samt verkets eventuella förslag till författ-
ningsändring är jag beredd att uttala mig om huruvida jag kommer att
medverka till en översyn av jordförvärvslagstiftningen.

Jag vill i sammanhanget också nämna att jag mycket noga följer
myndigheternas olika beslut vad avser köpares underlåtenhet att uppfyl-
la åtaganden om bosättning på lantbruksenheter.

Anf. 2 SINIKKA BOHLIN (s)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka jordbruksministern för
svaret.

När vi i riksdagen våren 1991 fattade beslut om en omfattande av-
reglering av jordförvärvslagen förstod jag att det inte var för att man
skulle hitta kryphål i lagen, utan ambitionen var att lagstiftningen skulle
underlätta boendet och sysselsättningen i glesbygden. Men problemet
kanske ändå återstår, därför att samtidigt trädde också en annan lag i
kraft, vilket jordbruksministern också nämner i sitt svar, nämligen
skogsvårdslagen som underlättar avverkning för skogsägare. Parollen i
den lagen var ju ansvar med frihet. Ansvar är bra, och frihet är bra.
Men man måste kunna kombinera detta.

Vad som egentligen föranledde min interpellation till jordbruksmi-
nistern är de signaler som har kommit från fem olika län om att en
köpare lyckats förvärva flera olika fastigheter. Man köper fastigheterna
utan att bosätta sig där. Man avverkar all skog, säljer den och lämnar
fastigheterna till eventuell försäljning utan några egentliga tillgångar i
fastigheten. Detta har hänt i Halland, Gävleborg, Jämtland, Skåne och
Värmland. På alla ställen kunde en och samma köpare förvärva fastig-
heterna utan att tillsynsmyndigheten hade möjlighet till insyn.

Vi socialdemokrater varnade litet grand för konsekvenserna redan
1991.

Prot. 1994/95:83

31 mars

Svar på
interpellationer

1 * Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 83

Prot. 1994/95:83 31 mars

Jag hittade faktiskt en tidningsartikel av Martin Segerstedt, dåva- rande riksdagsledamot från Västernorrland, som i Dagbladet i Sunds-

vall skrev följande:

Svar på interpellationer

”Med en näst intill fri marknad på skogsfastigheter som vi numera har, finns det risk för att många klippare och spekulanter dyker upp på marknaden. Den som inte har något långsiktigt intresse för skogen, kanske inte bor i bygden, kan trissa upp priset på fastigheten för att sedan avverka allt som går att sälja. Kvar finns kalhyggen, jakt och fiskerätt, som kan avyttras eller behållas. Detta blir till förfång för en seriös skogsbrukare, som bor i bygden och vill köpa till mera mark för att kunna leva kvar med ett långsiktigt skogsbruk som försörjningsbas.” Detta skrevs alltså 1991. Verklighetsbeskrivningen blev tyvärr en verklighet 1994-1995. Jordbruksministern säger också i sitt svar att man kommer att följa upp frågan och att Jordbruksverket 1994 har gjort en omfattande enkät hos länsstyrelserna för att utvärdera jordförvärvslagstiftningens effek- ter. Min fråga är: Kommer man i det fortsatta arbetet att också väva in den andra lagstiftningen, skogsvårdslagstiftningen? Där har man ju precis som jordbruksministerns säger gjort en förändring i skogsvårds- förordningen för att ändra ransoneringsbestämmelsen. Men jag tror att det är viktigt att man följer dessa två lagar samtidigt. Jag hoppas att jordbruksministern delar min mening att de areella näringarna, dvs. jordbruket och skogsbruket, fortfarande är grunden i landsbygden och i glesbygden för att människorna skall kunna leva och verka där i framtiden. Anf. 3 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s) Herr talman! För att börja med den sista frågan så är jag övertygad om att Sinikka Bohlin och jag är fullständigt överens om att föränd- ringen av lagstiftingen inte skulle medföra att färre människor skulle kunna bo och arbeta i de mer glesbefolkade delarna av landet. Tvärtom skulle det vara en regionalpolitisk reform. Där tror jag inte att det råder några delade meningar. Efter det att jordförvärvslagstiftningen ändrades år 1991 av den då- varande socialdemokratiska regeringen fick vi en ny regering och en annan lagstiftning, vilket också har spelat in. Fastighetsbildningslagen ändrades under Görel Thurdin den 1 januari 1994. Konstigt nog gjor- des detta. Det medförde att man kunde kringgå bestämmelserna på det sätt som vi har kunnat läsa om i många tidningar. Det var just av det skälet att man inte skulle kunna dela upp områdena i mindre områden och avverka som skogsförordningen ändrades den 1 januari i år. När det gäller den konkreta fråga som Sinikka Bohlin ställer om man även kommer att väva in en ändring av skogsvårdslagstiftningen kan jag inte svara på det i dag. Det beror litet grand på det resultat man kommer fram till i den undersökning som nu görs. Skogsstyrelsen hål- ler också på att göra en utredning om avverkning i förhållande till storleken på fastigheten. Det räknar man med att skall vara klart någon

4

gång under den senare delen av det här året. Självfallet måste man titta
på båda dessa två utredningar för att se efter vilka åtgärder man skall
vidta för att uppnå det mål som vi är alldeles överens om.

Anf. 4 SINIKKA BOHLIN (s)

Herr talman! Jag är tacksam att jordbruksministern i varje fall delar
min åsikt om framtiden, glesbygden och jordbruket i glesbygden och
landsbygden. Men jag tror fortfarande att det är väldigt viktigt i det
fortsatta arbetet att man försöker att i utvärderingen väva ihop uppfölj-
ningen av flera lagar.

Dessa lagar samverkar i många fall. Om det finns kryphål i lagar,
och det samtidigt finns tre olika lagar, som jordbruksministern här har
nämnt, är det viktigt att man ser till följderna samtidigt.

Det som jag har en mycket liten förståelse för efter det att man ute i
landet i olika massmedier uppmärksammat dessa frågor är att man från
myndighetens sida kritiserar de förordningsförändringar som har gjorts
under hösten och i januari. Man får i massmedierna höra att Lantmäte-
riverket, som är den myndighet som övervakar dessa frågor, t.o.m. är
mycket kritiskt till att man från Näringsdepartementet ändrade dessa
ransoneringsbestämmelser. Jag tycker att myndigheterna skall försöka
följa de ändringar som vi gör i lagstiftningen och inte i massmedierna
öppet kritisera att de har gjorts.

Det är inte myndigheternas uppgift att direkt följa detta. Människor
som bor i dessa bygder känner oro. De märker att folk utifrån köper
fastigheter, avverkar och, som jag skrev i in interpellation, skattar i sina
hemkommuner. Det innebär att kommunen mister sina skattemöjlighe-
ter. Dessa pengar går till en hemkommun. Men möjligheterna försvin-
ner också för de människor som eventuellt vill köpa dessa fastigheter i
framtiden, livnära sig på dem och kunna avverka skog så småningom.

Jag tycker att det är väldigt viktigt att poängtera att länsstyrelserna
noga skall följa upp frågorna. Vissa kommuner har upplevt att till-
synsmyndigheten kanske inte alla gånger har gjort de saker som den är
ålagd att göra. Min förhoppning är att jordbruksministern i det fortsatta
arbetet tittar på t.ex. bosättningskraven som finns i lagen. Kan man på
olika sätt inom lagstiftningen stärka juridiska eller ekonomiska påfölj-
der?

Anf. 5 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)

Herr talman! Till det första inlägg som Sinikka Bohlin gjorde vill
jag säga att de fall som Sinikka Bohlin redovisade var rent kriminella
fall. Det är klart att sådant skall beivras och att man skall försöka före-
bygga det. Det är också därför som översynen görs.

När det gäller de regionalpolitiska bestämmelserna och bestämmel-
serna om bosättning i jordförvärvslagen kan man dela in dem i tre om-
råden.

Det är fråga om friområden, där fysiska personer fritt får förvärva
lantbruksenheter.

Det handlar om de glesbygdsområden som vi båda två nu diskute-
rar, där fysiska personer fritt får förvärva lantbruksenheter om de minst

Prot. 1994/95:83

31 mars

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:83 31 mars

sex månader har varit bosatta i glesbygd inom den kommun där den aktuella förvärvsegendomen är belägen, eller om de i ett särskilt åta-

gande förbinder sig att bosätta sig på egendomen och därefter bo på

Svar på interpellationer

den i minst fem år. Det tredje fallet är omarronderingsområden. Där får förvärvstill- stånd vägras om förvärvet skulle göra det svårare att genomföra ratio- naliseringar av ägostrukturen. Bosättning i detta sammanhang är enligt folkbokföringslagen ett väldigt klart och entydigt begrepp. En person anses vara bosatt på den fastighet där regelmässigt tillbringar sin dygnsvila. Om man vill är det därför relativt enkelt att avgöra var någonstans en person är bosatt. Jag kan också nämna att Jordbruksverket har tillskrivit Riksskatteverket och påtalat att det skall beivra denna typ av s.k. fusk om det upptäcker det. Det kan i sammanhanget vara värdefullt med litet statistik. Enligt Jordbruksverket gjordes under budgetåren 1991/92, 1992/93 och 1993/94 i landet totalt 585 åtaganden om bosättning i samband med förvärv av lantbruksenheter i glesbygd. Av dessa anmälde länsstyrel- serna 38 till Jordbruksverket för eventuell inlösen. Av dessa 38 ärenden återstår i dag endast 13 ej avgjorda ärenden. Det är ungefär 2 %. I övriga 25 ärenden har antingen bosättningen uppfyllts, ärendet av- skrivits eller, som i tre fall, överlämnats till domstol för inlösen. Jag vill slutligen säga att jag tycker att de artiklar som Sinikka Bohlin redovisar är väldigt bra. Det är bra att ortspressen och den loka- la opinionen bevakar de ärenden som avser utebliven bosättning. Vi har sett att detta kan vara ett verksamt komplement till övriga mer formella åtgärder för att uppnå efterrättelse av de åtaganden om bosättning som är nödvändiga. Anf. 6 SINIKKA BOHLIN (s) Herr talman! Efter det att jag har lyssnat på den sista redovisningen av alla lagar har jag fortfarande en känsla att det verkligen är fråga om en snårskog av bestämmelser. Det är kanske inte alla gånger så lätt för en vanlig köpare att över huvud taget gå in i den snårskogen. Det är därför ännu viktigare att länsstyrelserna följer upp ärendena på ett bra sätt. Visst är det som jordbruksministern säger bra att mass- medierna och lokalbefolkningen följer frågorna. Enligt lagstiftningen är det inte de som egentligen skall bevaka frågorna, men jag förstår att de ser verkligheten på att annat sätt än vad kanske länsstyrelserna gör alla gånger. Jordbruksministern redovisade alla de olika bestämmelserna när det gäller bosättning. Det finns ändå konstigt nog möjlighet att gå vid sidan om och ta ett sidospår. Det är precis som jordbruksministern säger. Köparen förbinder sig att bosätta sig på fastigheten inom ett år. Om så ej sker kan staten lösa in densamma inom ett halvt år. Men det är under dessa ett och ett halvt år som de här sakerna har hänt. Det har alltså inte funnits översyn, och det är då man har avverkat all skog, fastän bestämmelsen finns. Jag har lovat att jag skall bosätta mig där om ett år. Men jag gör inte det, utan jag avverkar skogen och

6

åker därifrån. Jag åker från Gävleborg till Jämtland och tar nästa fas-
tighet, i stort sett.

Utan att gå djupare in i snårskogen önskar jag fortfarande att jord-
bruksministern om det är möjligt följer upp de tre olika lagarna samti-
digt för att klara av frågan och ge människorna i glesbygden och lands-
bygden möjligheten att tro att i framtiden kan varje fall inte kriminella
fall ske som minskar människornas möjligheter till inkomster i lands-
bygds- och glesbygdskommuner.

Anf. 7 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s)

Herr talman! Att tro att man kan gardera sig från kriminella inslag i
verksamheten är nog att tro litet för mycket. Finns sådana skall de beiv-
ras med de metoder vi har inom juridiken. Däremot skall det inte på
lagliga vägar vara möjligt att göra dessa saker.

Det som Sinikka Bohlin sade om att man så snabbt kan avverka
skogen stämmer inte riktigt. Det var ju den möjligheten som den nya
förändringen som skedde den 1 januari täppte till. Det måste gå tre år
efter förvärvet innan man får slutavverka, vilket har bidragit till att
minska de möjligheter som det har stått om så mycket i tidningen.

I övrigt vill jag bara återigen hänvisa till att när utredningen är klar
och behandlad i vanlig ordning kommer jag att överväga en förändring
av jordförvärvslagen, om det visar sig att de misshälligheter och kryp-
hål som Sinnika Bohlin påstod skulle finnas existerar i verkligheten.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 1994/95:77 om tandvården

Anf. 8 Socialminister INGELA THALÉN (s)

Herr talman! Med anledning av den av regeringen aviserade pro-
positionen om ersättningssystemet för vuxentandvård har Sigge Godin
ställt följande tre frågor till mig.

1. Avser regeringen att lägga fram ett förslag som garanterar god
tandhälsa för hela befolkningen?

2. Hur avser regeringen att garantera konkurrensneutraliteten mel-
lan produktionen av offentlig och privat tandvård?

3. Kommer regeringen i propositionen att tillgodose de krav som
riksdagen ställt beträffande särredovisning av Folktandvårdens eko-
nomiska verksamhet?

Inledningsvis vill jag framhålla att regeringen i budgetpropositionen
redovisat sin avsikt att fullfölja arbetet med att reformera ersättnings-
systemet för vuxentandvård med beaktande av vad riksdagen anfört
bl.a. i fråga om de civilrättsliga aspekterna på ett system med premie-
tandvård. Innan den aviserade propositionen kan föreläggas riksdagen
måste regeringen inhämta yttrande av lagrådet. Arbetet med att utforma
lagförslagen pågår för närvarande inom regeringskansliet och alla frå-
gor om utformningen av det förändrade ersättningssystemet är ännu
inte lösta. Till följd härav är jag inte bredd att i dag i detalj redovisa

Prot. 1994/95:83

31 mars

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:83 31 mars

och diskutera de frågor som Sigge Godin har ställt. Mina svar på de ställda frågorna skall ses mot den bakgrunden.

Jag avser att snarast efter nämnda lagrådsbehandling föreslå rege-

Svar på interpellationer

ringen att lägga fram ett förslag till förändrat ersättningssystem för vuxentandvård som i stora drag motsvarar det som den förra regeringen föreläde riksdagen under våren 1994. Det är dock denna gång inte fråga om några riktlinjer som riksdagen skall ta ställning till utan om förslag om den lagreglering som erfordras för att införa det förändrade ersättningssystemet. Detta innebär i korthet att två parallella ersätt- ningssystem skall finnas, premietandvård med fast årlig försäkringser- sättning och avgift samt åtgärdstaxa. Gemensamt för båda systemen skall finnas ett särskilt högkostnadsskydd. Vårdens kvalitet och stan- dard och nivån på det ekonomiska stödet från försäkringen skall vara detsamma oavsett system. För patientgrupper som av olika skäl har stora tandvårdsbehov under kortare eller längre tid skall särskilda reg- ler gälla. Denna principiella konstruktion av ersättningssystemet bör skapa goda förutsättningar för att hela befolkningen skall kunna behålla och utveckla en god tandhälsa. Jag vill dock erinra om att de besparingar som av statsfinansiella skäl företagits i tandvårdsförsäkringen innebär att alla patienter, oavsett vilket ersättningssystem som tillämpas, får betala en större andel av behandlingskostnaderna än tidigare. När det gäller Sigge Godins fråga hur regeringen avser att garantera konkurrensneutraliteten mellan produktionen av offentlig och privat tandvård kan jag konstatera att nuvarande regering inte har annan upp- fattning än den som framfördes i den förra regeringens proposition och som Sigge Godin stod bakom. Jag anser således att det så långt möjligt bör skapas lika villkor för konkurrens mellan privata och offentliga vårdgivare. Åtgärder behöver därför vidtas i olika avseenden. Det gäl- ler olikheterna i fråga om redovisning av mervärdesskatt. Vidare bör utvecklingen av landstingens redovisning av Folktandvårdens ekonomi och verksamhet inom tandvården påskyndas. Dessutom bör reglerna i tandvårdstaxan om upprättande av tandvårdsräkning, om period för utbetalning av försäkringsersättning och om förhandsprövning ändras så att privata och offentliga vårdgivare så långt möjligt får samma ruti- ner. När det gäller frågan om redovisning av mervärdesskatt har jag inhämtat att denna för närvarande bereds inom Finansdepartementet. Den tredje frågan har jag redan berört. Jag vill dock tillägga att den nuvarande regeringen, i likhet med den förra, inte har för avsikt att införa några tvingande regler för den kommunala redovisningen. Rege- ringen förutsätter således att ett utvecklingsarbete inom landstingen kommer till stånd och att Landstingsförbundet därvid bör ha en sam- ordnande roll. Arbetet består kort sagt i att avgränsa vissa landstings- och folktandvårdsspecifika verksamheter och kostnaderna för dessa i förhållande till allmäntandvård för vuxna. Det måste dock framhållas att landstingen och folktandvården har flera lagstadgade uppgifter så- som barn- och ungdomstandvården samt specialisttandvården. Allmän vuxentandvård är däremot en uppgift som inte är tvingande på samma sätt. Det är rimligt att redovisningen principiellt bör vara sådan att

8

kostnader och intäkter så långt det är möjligt hänförs till respektive
verksamhetsgren.

Anf. 9 SIGGE GODIN (fp)

Herr talman! Jag ber att få tacka socialministern för svaret.

Låt mig inledningsvis framföra att frågan om en ny tandvårdsför-
säkring har varit en lång och segsliten fråga. Det har varit en jobbig
fråga också för oss här i riksdagen.

Läget är nu allvarligt av flera skäl. Tandläkarna behöver arbetsro
och långsiktighet i sitt arbete. Det krävs även inom tandvården ytterli-
gare betydande besparingar med hänsyn till statens finanser. Det är
dags att tandvårdsförsäkringen får en sådan utformning att den står sig
några år framåt i tiden.

Som jag har skrivit i min interpellation är det också många patienter
som är oroliga för framtiden, samtidigt som många privattandläkare
inte vet om de vågar starta eller överta kliniker, eftersom osäkerheten
fortfarande är så stor.

Herr talman! Jag överraskas av socialministerns svar, att regeringen
överväger att införa ett premietandvårdssystem. Den socialdemokratis-
ka majoriteten i riksdagen avskaffade ju de riktlinjer som den förra
regeringen presenterade. Jag är dock en aning tveksam till att två paral-
lella system skall skapas, samtidigt som vi tvingas spara ytterligare i
tandvården. Därmed får man ett system som subventionerar även rela-
tivt billiga åtgärder och ett system som har en betydande självrisk i
botten. Det blir då betydligt färre medel i systemet och därmed andra
förutsättningar än för ett år sedan, eftersom ytterligare besparingar
måste göras.

Vi skall med stort intresse avvakta regeringens förslag, så får vi se
hur det ser ut när det kommer.

I betänkande SfU18 från i fjol tas konkurrensfrågorna upp. Den so-
cialdemokratiska majoriteten påpekade med kraft att riksdagen vid ett
flertal tillfällen har krävt att fri konkurrens bör råda även inom barn-
och ungdomstandvården. Ingela Thalén tar inte upp den frågan i sitt
svar.

Situationen är i dag sådan att trots att barntandvårdspengen har in-
förts i några landsting fortsätter 80 % av ungdomarna mellan 20 och 25
år hos Folktandvården, medan 20 % går över till den privata tandvår-
den. Detta medför att privattandläkarna får en allt äldre patientstock,
eftersom huvuddelen av de unga stannar kvar hos folktandvården.

Detta visar också att det är god kvalitet såväl i den privata vården
som i folktandvårdens verksamhet. Nu har det gått så långt att även
tjänstetandläkarna anser i dag att barn- och ungdomstandvården bör
släppas fri. Frågan till socialministern blir då: Kommer regeringen med
ett förslag om fri konkurrens även inom barn- och ungdomstandvården?

Herr talman! Jag konstaterar med glädje att regeringen arbetar med
konkurrensfrågorna. Det är bra att vi får en lösning på mervärdesskatte-
frågan. Men vad menar socialministern med att landstingen inte skall
tvingas att införa särredovisning av tandvården? Riksdagen har med
stöd av Konkurrensverket mycket klart tagit ställning i den här frågan.

Prot. 1994/95:83

31 mars

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:83 31 mars

Det är då en socialdemokratisk majoritet som har fattat det beslutet, och jag instämmer självfallet i den åsikten.

Är det inte dags att uppfylla riksdagens krav när det gäller konkur-

Svar på interpellationer

rensneutraliteten? Kan vi lita på att regeringen kommer med en pro- position som ger både långsiktighet och en tandvårdsförsäkring som gynnar det fria valet hos såväl barn som vuxna? Det svar som social- ministern har givit ger inte klart besked, men vi kan kanske få ett be- sked här. Anf. 10 LISELOTTE WÅGÖ (m) Herr talman! Jag har för avsikt att i mitt inlägg koncentrera mig på frågan om konkurrensneutraliteten mellan Folktandvården och privat- tandläkarvården. Är de åtgärder som socialministern anger i sitt svar på Sigge Godins interpellation tillräckliga för att skapa konkurrensneut- ralitet? Även om det är ett tappert försök, måste jag be socialministern att överväga följande. Det är av utomordentligt stor vikt att Folktandvårdens monopol av- seende barn- och ungdomstandvården upphävs. Det är av utomordent- ligt stor vikt att etableringskontrollen försvinner. Det är av utomor- dentligt stor vikt att man inte inför två parallella ersättningssystem för tandvården. Jag skall kort utveckla varför jag tycker att just dessa åt- gärder i de två första fallen bör vidtas och i det tredje inte bör vidtas. För det första: Om vi i Sverige skall ha tillgång till en privattandlä- karkår är en ödesfråga för dessa tandläkare att de får möjlighet att kon- kurrera på lika villkor när det gäller barn- ungdomstandvården. Folk- tandvården har en alldeles klar konkurrensfördel genom att den efter det att ungdomarna fyllt 20 år kan erbjuda dessa vuxentandvård. Det innebär att Folktandvården hela tiden kan rekrytera nya patienter. Mot- svarande möjligheter finns inte inom den privata vården, eftersom den mycket sällan kommer i kontakt med tandvårdssökande barn och ung- domar. För det andra: Etableringskontrollen hämmar utvecklingen inom den privata vården. Det är därför som vi har den struktur som vi har inom privattandvården. Taxans konstruktion har naturligtvis också påverkat strukturen. Privattandvård i dag är småföretagande i dess rätta bemärkelse. De allra flesta privattandläkare arbetar ensamma, har en eller kanske en och en halv anställd och arbetar i ett eller i bästa fall två arbetsrum. Den som vill förändra och utveckla sin verksamhet för att anpassa utbudet till sitt klientel har inte möjlighet att göra det därför att det inte går att anställa ytterligare en tandläkare. När det sedan gäller de två parallella ersättningssystem som nämns i svaret vill jag påstå att premietandvård enbart gynnar Folktandvården, eftersom den har en struktur som passar ett sådant system, men den har inte privattandläkarna. Om premietandvård mot all förmodan skulle vara möjlig att genomföra är jag ytterst tveksam - det var jag redan under den förra perioden - till att man kan lösa den civilrättsliga delen på ett tillfredsställande sätt. Om man genomför det inför man ytterliga- re ett konkurrenshämmande moment för privattandvården.

10

Det är i det här perspektivet som jag vill fråga socialministern:
Skall vi ha någon privat tandvård i Sverige? Har socialministern i så
fall för avsikt att vidta kraftfulla åtgärder för att värna den privata tand-
vården?

Anf. 11 Socialminister INGELA THALÉN (s)

Herr talman! Låt mig börja med att säga att tandvårdsorganisatio-
nen ju inte i första hand är till för producenterna utan för patienterna.
Vi vill ha en tandvårdsorganisation som är sådan att man kan förebygga
tandskador och främja tandhälsa och god tandstatus på lång sikt, alltså
en livslång god tandhälsa. Tandvården skall vara organiserad så att det
finns tillräckliga resurser för att de som har stora behov av tandrepara-
tioner och ständigt har särskilda behov av tandvård - handikappade och
äldre människor med stora tandvårdskostnader - skall få den vård de
behöver.

När det gäller själva organisationen vill jag säga att jag anser att det
bör finnas utrymme, ungefär som i dag, för privata vårdgivare inom
tandvården. Men jag måste också slå fast att Folktandvården är utom-
ordentligt bra. Det är bekymmersamt att man för en diskussion om det
som har varit basen för den goda tandhälsan i dag, nämligen den sam-
ordnade organisationen för barn- och ungdomstandhälsovården. Folk-
tandvården har varit ett utomordentligt verktyg för att se till att vi har
fått en så bra tandhälsa. Nu har landstingen möjlighet att lägga ut barn-
och ungdomstandvården på entreprenad. Jag tycker att de skall ta den
möjligheten.

Så till de mera specifika frågorna. Sigge Godin hade som utgångs-
punkt producenterna, att vi skall se till att tandläkarna får arbetsro. Det
är riktigt. Vi skall se till att vi får ett system för vuxentandvården som
innebär att man får utrymme för nödvändiga besparingar. Vi skall ha en
långsiktighet. Det känns därför ganska bra när både Sigge Godin och
Liselotte Wågö säger att det måste finnas en bred och stabil majoritet i
riksdagen så att vi inte får tvära kast när det gäller tandvårdsorganisa-
tionen och försäkringssystemet.

Jag tror att jag redan inledningsvis svarade på Sigge Godins fråga
om barn- och ungdomstandvården. När det gäller redovisningen fråga-
de Sigge Godin om socialministern inte skall komma med förslag som
tvingar landstingen att göra en särredovisning. Nej, inte på det sättet.
Riksdagen har uttalat sin mening om att man skall ha särredovisning.
Jag har i mitt svar sagt att jag tycker att man skall ha särredovisning
och att landstingen skall se till att man verkligen gör en ordentlig och
tydlig särredovisning så att man därmed tillgodoser Konkurrensverkets
synpunkter på att det hela skall vara synligt, det skall vara lätt att jäm-
föra och konkurrensneutralt.

Både Sigge Godin och Liselotte Wågö var oroliga för att två er-
sättningssystem skulle innebära problem. Jag delar delvis den oro som
Liselotte Wågö förde fram. Det är naturligtvis så att premietandvården
som organisation är lättare att föra in i folktandvården, därför att Folk-
tandvården från början har en bred bas. Skälet till denna breda bas är
att Folktandvården också har skyldigheter och åtaganden som inte

Prot. 1994/95:83

31 mars

Svar på
interpellationer

1 ** Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 83

Prot. 1994/95:83 31 mars

privattandvården har. Det hindrar inte att privattandvården, sett i ett längre perspektiv, kan utvecklas och organiseras så att man får fler

yrkesgrupper och bredare service som passar alldeles utmärkt i en

Svar på interpellationer

premietandvårdsorganisation. Av det skälet anser jag att det är bra med två olika taxor, inom ramen för ett gemensamt högkostnadsskydd, dvs. att privattandläkarna både kan ha åtgärdstaxa och gå in i en premie- tandvård. När det gäller de civilrättsliga frågorna är det naturligtvis min avsikt att komma till riksdagen med ett bra förslag som gör att man löser problemen, så att det inte skall uppstå några problem där. Anf. 12 SIGGE GODIN (fp) Herr talman! Låt mig börja med att säga att det självklart är så att om vi har bra producenter av tandvård är valfriheten mycket större för patienterna. Då har man goda förutsättningar, både inom Folktandvår- den och inom privattandvården, att producera den tandvård som det svenska folket vill ha. Om man talar för tandläkarna innebär det inte att man inte talar för patienterna. Det är självklart patienten som står i centrum för oss. Har man dåliga producenter har man ingen möjlighet att producera en bra tandvård. Låt mig då gå till barntandvården. Sju landsting, 40 % av dem, ut- nyttjar i dag barntandvårdspengen. Men det har inte hänt någonting i de andra landstingen. Menar socialministern att det är acceptabelt? Kan man inte kräva att landstingen verkligen utnyttjar denna möjlighet? Samtidigt tycker tjänstetandläkare att det är rimligt i vårt samhälle att det finns en möjlighet att välja även för barn och ungdom. Är det rim- ligt att i det ansträngda ekonomiska läget inte utnyttja den konkurrens för att spara som ändå finns i barn- och ungdomstandvården? Eftersom vi vet att kvaliteten är god på båda håll kan vi hävda det. Sedan vill jag ta upp en annan fråga. Hur ser socialministern på tandläkarutbildningen? Vi börjar få ett stort överskott av tandläkare. Vad kommer regeringen att göra åt det? Så tillbaka till konkurrensfrågorna. När riksdagen kräver särredovisning måste regeringen - också så här långt efter det att det kravet ställdes i denna kammare av bl.a. So- cialdemokraterna - ta detta på allvar och se till att landstingen verkligen ordnar denna särredovisning. Det går inte att bara säga att det är skäligt att detta görs men att den saken, om de vill eller tänker göra detta, får vara upp till dem. Hur det hela skall lösas kan vi alltid diskutera. Det är alltså rimligt att man ser till att saken ordnas. Sedan tycker jag att socialministern kunde ha synpunkter på hur specialisttandvården skall ordnas i vårt land. I vissa delar av landet är ju det intressant även på den privata sidan. Anf. 13 LISELOTTE WÅGÖ (m) Herr talman! Socialministern och jag har samma uppfattning när det gäller Folktandvårdens insatser för en god tandhälsa hos våra barn och ungdomar. Socialministern skall inte uppfatta mig så, att det skulle vara

12

fråga om det ena eller det andra. Det är alltså både och som det är fråga

om. Jag vill nämligen ha både en bra folktandvård och ett bra utbud av
privattandvård.

Jag är emellertid allvarligt oroad över att nuvarande tandvårdstaxa
ger en orimlig arbetsbörda på grund av flera år med urholkad taxa.
Dessutom har ersättningsnivåerna varit frysta i två år. Stressen är fak-
tiskt stor ute bland våra privattandläkare. Nyinvesteringarna är lika
med noll.

I det perspektivet hyser jag mycket stor oro just för de två parallella
systemen. Var skall privattandläkarna få utrymme för nyinvesteringar
för att klara den struktur som socialministern säger skall kunna åstad-
kommas på sikt även i privattandvården? Jag tror att det kommer att
dröja ganska länge. Dessutom tror jag att man mycket noga skall funde-
ra på detta innan man tar steget och inför två parallella system.

Jag är rädd för att två parallella system kan vara ganska kostnads-
drivande i tider då vi verkligen måste se över våra försäkringssystem,
spara och se till att erforderliga insatser riktas till de bäst behövande i
samhället.

Vi har ju i riksdagen fattat beslut om att amalgamet på sikt skall
försvinna. Det kommer att kräva investeringar även i privattandvården.
Det kommer också att kräva utbildning. Därför är det oerhört viktigt att
skapa möjligheter för privattandläkare att utveckla sin verksamhet. Jag
är rädd för att de åtgärder som socialministern nu nämner inte är till-
räckliga för att skapa den konkurrensneutralitet som verkligen är nöd-
vändig.

Jag har ytterligare några frågor till socialministern:

Har regeringen för avsikt att göra något när det gäller tandtekniska
laboratorier och konkurrensen där? De tandtekniska kostnaderna visar
sig vara oerhört kostnadsdrivande - kanske de mest kostnadsdrivande i
dag i svensk tandvård.

När får privata specialister tillgång till specialisttaxan?

Funderar socialministern på att införa fri prissättning i åtgärdstax-
an?

Anf. 14 Socialminister INGELA THALÉN (s)

Herr talman! Det är bra att vi är överens om att det är god service
och tandhälsa - inte produktionens organisation - som är utgångspunk-
ten. Jag sade inledningsvis att jag tycker att det skall finnas utrymme
för olika vårdgivare.

Sigge Godin vill att jag på olika sätt skall pressa på beträffande
landstingen. Men i landstingen, precis som här i riksdagen, kommer ju
pressen från medborgarna och de politiska partierna. Om det finns ett
starkt tryck i landstingen och en vilja att ha flera vårdgivare finns det
ett utrymme där att också ha alternativa vårdgivare.

Man skall kanske se hur det ser ut i landstingen. Man kan ju faktiskt
vara ganska nöjd med verksamheten i de landsting där barn- och ung-
domstandvården inte har lämnats ut till annan vårdgivare än Folktand-
vården.

Sigge Godin frågade återigen om jag skall kräva en särredovisning.
Som jag uttrycker i mitt svar anser jag att det skall vara en särredovis-

Prot. 1994/95:83

31 mars

Svar på
interpellationer

13

Prot. 1994/95:83 31 mars

ning. Vidare utgår jag från att Landstingsförbundet hjälper landstingen och ser till att ett sådant underlag kommer fram att man faktiskt får en

tydlig redovisning. Tydligare än så tycker jag inte att jag kan vara.

Svar på interpellationer

När det gäller specialisttandvården har vi redan tidigare aviserat en översyn. Till Liselotte Wågö vill jag säga att det är riktigt att situationen un- der ett par år har pressat väldigt hårt. Det är också riktigt att risken finns att det har hållit tillbaka en utveckling som borde ha varit gynn- sam på det här området. Just av det skälet är vi faktiskt angelägna om att kunna komma fram till ett beslut och om att under våren komma till riksdagen med ett förslag om en lagreglering som inte enbart innebär riktlinjer för att därefter komma tillbaka med en lagreglering. Det gäller alltså att nu komma med ett ordentligt förslag. Däremot delar jag inte uppfattningen om oron för de två olika sys- temen. Jag tror nämligen att det är just det som skapar möjligheter för privata vårdgivare att välja att dels få möjlighet att successivt utvecklas mot en premietandvård också inom den privata vårdgivarverksamheten, dels ha en åtgärdstaxa så att de så effektivt som möjligt kan välja mel- lan dessa båda system. Jag tror precis tvärtom, Sigge Godin och Liselotte Wågö, att det här är det allra bästa man kan göra för att åstadkomma en säker bas också för de privata vårdgivarna. När det gäller tandtekniska frågor är min tanke att detta skall bakas in i ersättningen. I frågan om den fria prissättningen har jag ännu inte tagit ställning. Men jag kan säga att jag nog lutar åt att det inte skall vara fri prissätt- ning. Så några ord om kostnadseffektiviteten. Kostnaderna per behandlad patient i barn- och ungdomstandvården har sjunkit med 25 % i fasta priser åren 1985-1991. För vuxna patienter - det gäller då både folk- tandvård och privattandvård - har kostnaderna ökat med 11,5 %. För Folktandvården minskade kostnaderna för vuxna patienter med 16 % i fasta priser under samma period. Det är klart att vi då anser att premie- tandvården skulle kunna ge skjuts åt en bra och effektiv verksamhet på båda områdena. Siffrorna talar ändå ett tydligt språk. Anf. 15 SIGGE GODIN (fp) Herr talman! Jag kan förstå Ingela Thalén om hon i dag försöker krypa ur det här med konkurrensneutraliteten. Socialdemokraterna gjorde ju upp med Ny demokrati, som inte längre finns i Sveriges riks- dag - därmed behöver man kanske inte kännas vid detta. Visserligen kan människorna ute i landstingen välja mellan privat och offentlig tandvård. Men det går inte till på det sättet, Ingela Thalén! Alla har vi varit hos tandläkaren. Därför vet vi hur det är. Har man en bra tandläkare, reflekterar man inte över något annat val. Men konkur- rensneutraliteten måste faktiskt komma till stånd. Vi kan inte acceptera att landstingen hanterar dessa frågor som de vill. En enig riksdag har ju år efter år kommit med krav här. Då är det

14

regeringens uppgift att leva upp till vad riksdagen säger. Det går inte att

bara säga att människorna ute i landstingen inte tycker att det här är en
viktig fråga och att det därför får gå som det går.

Likadant är det med barn- och ungdomstandvården. Riksdagen har
gång på gång sagt att detta måste ordnas. Därför skall förslag självklart
läggas på bordet, så att vi kan effektuera detta.

Jag ser fram emot att socialministern funderar ett varv till för att se
om det inte går att lösa de här frågorna. Om frågan om premietandvår-
den skall upp på bordet här - och så verkar det vara - skall vi studera
den frågan. Men vi i Folkpartiet har självklart kravet att det, innan vi
studerar detta, skall finnas konkurrensneutralitet i de andra delarna.
Barn- och ungdomstandvården skall erbjudas över hela linjen. Det skall
vara en särredovisning så att vi verkligen kan konstatera att inte vare
sig statliga pengar eller landstingspengar oskäligt förrycker konkurren-
sen.

Jag återkommer så till specialisttandvården. Det vore bra om soci-
alministern hade synpunkter på om den också kan få ligga på privata
tandläkare i de fall det är rimligt och bra.

Den allt överskuggande frågan i dag är frågan om hur det går med
tandläkarutbildningen. Skall vi fortsätta att utbilda så många tandläkare
som nu är fallet, eller skall högskolor och universitet rätta sig efter
riksdagens uttalande om att vi bör begränsa utbildningen?

Anf. 16 LISELOTTE WÅGÖ (m)

Herr talman! Jag är mycket tacksam för de svar som jag har fått av
socialministern. Det gläder mig att höra att socialministern är angelä-
gen om att vi skall ha kvar den privata tandvården. Jag delar dock inte
uppfattningen att premietandvården på sikt skulle gynna privattandvår-
den. Jag tror att det är så, socialministern, att medan gräset gror, dör
kon. Jag är mycket orolig för att den privattandläkarkår som vi för
närvarande har är i utdöende eller för att vi på sikt kanske får en kår
som enbart arbetar utanför taxesystemet och som vänder sig bara till
landets mest besuttna, som kan betala hela kostnaden.

Jag tror alltså att det är för tidigt att införa två parallella system. I så
fall måste man samtidigt och parallellt vidta kraftiga åtgärder i åtgärd-
staxan, så att en privattandläkare kan överleva på denna, om han eller
hon av de två parallella systemen väljer åtgärdstaxan. Med nuvarande
konstruktion är det i det närmaste omöjligt.

Som jag tidigare sagt förhindrar detta också en utveckling mot att
en privattandläkares verksamhet kan få en sådan struktur att denne kan
ta till sig premietandvårdssystemet.

Jag känner till bakgrunden till det här, eftersom jag satt med i be-
redningsgruppen för tandvården, och vet att man sneglade mycket på
motsvarande plan i England. Man kan naturligtvis dra två paralleller,
men den planen baserar sig på privattandvård, och vi har två sorters
tandläkare. Utan värdering av någondera tror jag att det är svårt att
införa ett sådant här system med den svenska konstruktionen, där fort-
farande så stor andel tandläkare har anställning inom folktandvården.

Jag tror inte att det är möjligt, eftersom det är principiellt litet
konstigt, att lägga en försäkringsrisk på vårdtagare. Jag tror att det är

Prot. 1994/95:83

31 mars

Svar på
interpellationer

15

Prot. 1994/95:83 31 mars

första gången som man i Sverige gör en sådan konstruktion. Jag har nu inte sett det förslag till premietandvård som regeringen säkerligen

kommer att presentera. Det var något åt det hållet på gång under den

Svar på interpellationer

förra perioden, men jag vet inte om ni har tänkt i andra banor. Jag tror att det allvarligt att göra på det här sättet just nu när det gäller privattandvården. Det krävs litet andra åtgärder, och jag vädjar till socialministern att fundera noga innan man inför de här nyheterna. Jag är tacksam för de åtgärder som socialministern tänker vidta för att befrämja delar av konkurrensneutraliteten, men de är inte tillräckliga. Framför allt är det inte bra att i det här läget införa ytterligare en faktor som kan verka konkurrenshämmande mellan Folktandvården och pri- vattandvården. Anf. 17 Socialminister INGELA THALÉN (s) Herr talman! Jag anser att jag i mitt svar vad gäller konkurrens- neutraliteten har klarat ut att landstingen skall ta fram redovisningar, att de redovisningarna måste bygga på distinkta rutiner och tydlighet när det gäller vuxentandvård och att man också måste ta hänsyn till att det i dag finns åtaganden inom folktandvården - jag talar nu om barn- och ungdomstandvården - som gör att man där har litet speciella skyldighe- ter. Jag tycker fortfarande att vi varken när det gäller specialisttandvård eller när det gäller barn- och ungdomstandvård får glömma bort att det finns utrymme. Jag anser också att det är bra att det skall finnas ett utrymme, men jag anar efter Sigge Godins anföranden att Sigge Godin anser att riksdagen skall fatta ett lagtvingande beslut om en fri etable- ring för privata vårdgivare inom barn- och ungdomstandvården. Riks- dagen har tidigare inlett med att säga att landstingen skall kunna öppna för privata vårdgivare inom barn- och ungdomstandvården. Jag tycker att det är bra och att landstingen skall ta på sig det ansvaret. När det gäller specialisttandvården skall vi se över både organisa- tionen i dess helhet och finansieringen, så att vi får en samlad bild. Det finns privata vårdgivare också inom specialisttandvården, även om det skall erkännas att det är en mycket liten krets. Liselotte Wågö säger att det är för tidigt att införa två parallella system. Jag tycker inte det. Vi måste nu öppna möjligheterna för att skapa ett nytt sätt att långsiktigt stärka tandhälsan också hos vuxna. Jag anser att premietandvården är ett bra sätt att göra det. Som jag sade i ett av mina tidigare inlägg är jag medveten om att Folktandvården när det gäller premietandvården genom sin bredare bas har det betydligt lätta- re, men det finns utveckling på gång inom området för privata vårdgi- vare som gör att jag tror att också de kommer att - även om det kan ta litet längre tid - få mycket goda möjligheter att vara bra vårdgivare inom ramen för ett premietandvårdssystem. Därför har vi också utrym- me för två åtgärdstaxor. Jag tror inte att det skall bli särskilt komplice- rat. Låt mig också säga att det i maj månad kommer en taxejustering för privattandläkarna.

16

Herr talman! Jag vill avslutningsvis säga att jag tycker att detta har
varit en bra diskussion. Det kommer naturligtvis att finnas med många
synpunkter när vi så småningom gör de sista skrivningarna till proposi-
tionen. Jag kan lova både Sigge Godin och Liselotte Wågö att detta
protokoll kommer att läsas noga av dem som skall förbereda proposi-
tionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1994/95:69 om Bromma flygplats

Anf. 18 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Herr talman! Birgitta Wistrand har till mig ställt tre frågor rörande
Bromma flygplats framtid.

Den första frågan gäller om jag avser att stödja en avveckling av
Bromma flygplats. Den andra frågan är vem som skall stå för avveck-
lingskostnaderna och saneringen av området. Den tredje frågan är om
staten, i det fall Bromma flygplats läggs ned, kommer att medverka till
att Stockholmsregionen får en andra flygplats.

Som Birgitta Wistrand nämner i sin interpellation finns för närva-
rande ett markupplåtelseavtal om Bromma flygplats mellan staten och
Stockholms stad, som avser tiden fram till år 2011.

Kommunfullmäktige i Stockholms stad beslöt den 16 december
1994 att ”Bromma flygplats snarast möjligt skall avvecklas”. Kom-
munstyrelsen har till följd av detta begärt att få inleda förhandlingar
med staten med denna inriktning.

Regeringen har gentemot staden visat en öppen attityd till att ge-
nomföra analyser av möjligheterna till en förtida avveckling av Brom-
ma flygplats jämfört med gällande markupplåtelseavtal. Den närmare
utformningen av en sådan analys bereds för närvarande inom rege-
ringskansliet.

I avvaktan på att denna analys genomförs är det ännu för tidigt att
svara på Birgitta Wistrands frågor om eventuella avvecklingskostnader
och ersättningar för Bromma flygplats.

Anf. 19 BIRGITTA WISTRAND (m)

Herr talman! Jag får börja med att tacka kommunikationsministern
för svaret, men jag blev både ledsen och bekymrad och kanske t.o.m.
litet arg när jag fick det. Jag tycker inte att jag har fått svar på mina
frågor. Jag anser att detta är en allvarlig fråga, som har ekonomiska
konsekvenser inte bara för staden utan också för landet. Den har oer-
hörda konsekvenser för en rad medborgare ute i landet, och den har
också stora ekonomiska konsekvenser för en rad svenska och utländska
företag. Jag tycker dessutom att det här sättet att bryta ingångna avtal är
oroande.

Jag skulle på nytt vilja måla upp situationen för kommunikations-
ministern. Det finns faktiskt ett avtal som slöts förra året och som
skulle gälla till år 2011. Vi vet i dag också att Arlanda har oerhörda

Prot. 1994/95:83

31 mars

Svar på
interpellationer

17

Prot. 1994/95:83 31 mars

kapacitetsproblem. Man har där brist på s.k. slots, dvs. start- och land- ningstillfällen, särskilt när det gäller högtrafik. Bromma har vidare

tjänat som en bra avlastning för Arlanda. Vi vet också att den tredje

Svar på interpellationer

landningsbana som byggs är i första hand avsedd för utlandstrafiken. Jag måste här ta upp min första fråga igen. Anser kommunika- tionsministern att Stockholm behöver ha två flygplatser? Anser kom- munikationsministern vidare inte att den villkorade utredningen om det nya avtalet för 2011 bör tillsättas, så att vi får flygkapaciteten i Stock- holmsområdet utredd? I anledning av den frågan vill jag också gå vidare och säga att vi i och med att avregleringen kom till stånd har fått en rad flygförbindelser från hela Sverige med nya företag. Ser kommunikationsministern Bromma flygplats som en kommunal eller regional angelägenhet, som det har stått i några tidningar, eller är det en statlig angelägenhet? Vil- ken synpunkt har kommunikationsministern? Har kommunikationsministern tänkt igenom vad det betyder att bryta avtalet? Det står i svaret att man skall analysera frågan, men är det en framkomlig väg att bryta ett avtal som löper så långt fram? Det finns också säkerhetsproblem när det gäller att avveckla Arlan- da. Den mindre tunga trafik som i dag går på Bromma har ingen plats om Bromma läggs ned. Det betyder att varken affarsflyg eller ambu- lansflyg får en ordentlig plats att landa på. Det betyder också stora svårigheter för skolflyget, som då inte heller har någon möjlighet att fungera. Det är oerhört viktigt att också få ett svar på frågan om säker- hetsaspekterna. En annan fråga som jag tog upp gäller om vi verkligen har råd att lägga ned Bromma i det ekonomiska läge som landet i dag befinner sig i. Det blir inte bara kostnader för att sanera Bromma flygplats, utan i så fall också för att härbärgera trafiken. Det gäller också att betala för brutna avtal. Faktum är att Bromma numera är en verksamhet som går med vinst. Tidigare gick den med förlust. Hur ser kommunikationsministern på de frågorna? Det är intressant att se hur särskilt finansborgarrådet använder sig av Bromma. Det skall naturligtvis inte kommunikationsministern svara för, men jag har ställt en fråga i ett annat sammanhang. Det gäller E 18. Anser kommunikationsministern att det är möjligt att också avstänga vägar plötsligt? Kan vi förvänta oss det också? Anf. 20 STEN ANDERSSON (m) Herr talman! Efter att ha läst svaret och lyssnat på statsrådets upp- läsning av detsamma i kammaren i dag måste jag säga att jag ifrågasät- ter hennes kompetens som statsråd. I samband med Estonia utmärkte hon sig i alla fall inte positivt. I taxifrågorna var det inte bättre. I cirku- sen kring utnämningar har hennes departement under den senaste tiden faktiskt inte varit något föredöme - tvärtom. Herr talman! Jag delar helt och fullt de åsikter som Birgitta Wist- rand har fört fram om Bromma. Jag tycker att det är svagt att ett stats- råd gömmer sig bakom hänvisningar till kommande utredningar. Det är

18

typiskt för ett svagt statsråd. När man har dåligt på fotterna säger man
att man inte kan diskutera enskilda fall, men när man har bra på fotter-
na kan man gärna frossa och verbalisera även kring de mesta enskilda
fall.

Herr talman! Jag deltar i debatten därför att jag varje vecka flyger
mellan Malmö och Bromma. Även birkabor som åker till Skåne tycker
att Bromma är ett mycket bra alternativ.

Herr talman! Jag tycker att debatten om Bromma flygplats visar att
det tyvärr i Sverige finns alltför många politiker som i valtider lovar
mycket, men som vet om att de inte har resurser till detsamma. Det
finns ingen i dag som har pengar för att betala en ny flygplats i Stock-
holmsregionen. Men när det gäller valet har man inga hämningar. Man
tänker att det kommer en dag i morgon då valet är klart. Då kan man
strunta i vad man har sagt tidigare.

Jag tycker ändå att det är konstigt att statsrådet inte vågar säga vad
hon egentligen tycker om Bromma. Om jag inte missminner mig helt
hade statsrådet som riksdagsman och politiker faktiskt synpunkter på
Bromma flygplats. De kunde hon torgföra här i dag utan att riskera att
bli beskylld för ministerstyre.

Brommaflygen är ytterst miljövänliga. Man har i dag mycket skarpa
miljökrav på de flygplan som skall landa på Bromma. De uppfylls. Det
sparar tid, och det sparar miljön.

Det är inte helt oväsentligt, herr talman, vad brommaborna egentli-
gen tycker. Jag har sett en del undersökningar under senare tid som om
jag inte minns helt fel visar att majoriteten av brommaborna faktiskt
inte är negativa till att flygplatsen finns där den finns.

Man pratar om att Bromma skall vara ett bostadsalternativ. Jag sit-
ter i bostadsutskottet och vet att om det är någonting vi saknar så är det
pengar till att bygga nya bostäder. Jag tror inte heller att Stockholms
stad på relativt kort sikt har pengar att bygga bostäder på detta område.

Visst kan man flytta den tunga trafiken från Bromma till Arlanda.
Det kan man lösa på en eftermiddag. Men skolflyget, privatflyget och
taxiflyget får fortfarande inte lov att landa på Arlanda. Då måste man
prestera en ny flygplats i Stockholmsregionen. Vem har pengar till det,
fru statsrådet? Vem kan betala en sådan satsning?

Jag tycker att fru statsrådet skall vara realist och låta Bromma vara
kvar.

Anf. 21 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Herr talman! Birgitta Wistrand ställde en stor mängd frågor. Jag
tycker på det hela taget att det var berättigade frågor. Det är just det
som är anledningen till att det är viktigt att göra denna ordentliga ana-
lys innan man tvärsäkert kan säga exakt hur saken skall lösas.

Bakgrunden är att Stockholms fullmäktige har fattat ett beslut där
man begär att staten skall medverka till att avtalet förkortas.

Som jag sade i svaret tidigare har vi från statens sida - det är Luft-
fartsverket som är statens arm i detta - sagt att vi är beredda till en
diskussion för att se vilka lösningar man kan få fram på de problem
som vi alla inser måste lösas.

Prot. 1994/95:83

31 mars

Svar på
interpellationer

19

Prot. 1994/95:83 31 mars

Det är riktigt att en nedläggning får ekonomiska konsekvenser. Man behöver verkligen analysera hur man skall lösa de ekonomiska konsek-

venserna.

Svar på intrerpellationer

Det finns en del andra saker i det som Birgitta Wistrand sade som jag redan nu tycker att jag kan bemöta, bl.a. Arlandas kapacitets- problem och tredje banan. Tredje banan skall enligt planerna komma till 1999. Förmodligen blir det en förskjutning på något år, men det är ändå rätt så kort tid kvar. När tredje banan kommer blir det utrymme för fler flyg. Även om banan kommer att användas för utrikesflyg blir det ändå ett större kapacitetsutrymme. Man kan naturligtvis diskutera hur det skall användas. Det är väl ingen som tror att det skulle gå att avveckla Bromma innan tredje banan har kommit till stånd? Jag tror att vi alla skall vara så realistiska. Detta är en av de saker som behöver analyseras. Birgitta Wistrand talade också om villkoren för utredningen. Den förra regeringen förberedde en utredning, men den tillsattes aldrig. Den analysgrupp som vi nu förbereder och som kommer att vara klar inom de allra närmaste veckorna har uppdraget att titta just bl.a. på de frågor som den borgerliga regeringen också hade funderingar kring. Sedan frågar Birgitta Wistrand om man kan bryta ett avtal. Det handlar inte om att bryta ett avtal om båda parter är överens om det. Avtalet är mellan staten och staden, och skulle båda parter bli överens så handlar det inte om ett avtalsbrott. Sedan gällde det skolflyget och affärsflyget. Det är några av de sa- ker som skall lösas. Var skall denna del av flygtrafiken placeras? Jag har sagt att statens primära ansvar naturligtvis är linjeflyget. Jag ser inga större problem att placera linjeflyget på Arlanda. Däremot ser jag vissa problem när det gäller affärsflyget och skolflyget. Både staten och staden måste naturligtvis konstruktivt medverka till hur det skall lösas. Bland alla de invektiv som Sten Andersson uttryckte kan jag skönja en fråga. Det var vad brommaborna egentligen tycker. Brommaborna har i en stor brevskörd till mig talat om vad de tycker. Men primärt är det Stockholms kommuns fullmäktige som har begärt att vi skall disku- tera den här saken. Jag har den respekten för fullmäktigeförsamlingen i Stockholm att jag litar på att de representerar dem som har valt dem. Anf. 22 BIRGITTA WISTRAND (m) Herr talman! Tack, kommunikationsminister Uusmann, för syn- punkten att det var rätt frågor som jag inte fick svar på. Jag skulle vilja börja där kommunikationsministern slutade och ta upp frågan om vad de som bor i Stockholm tycker. Jag menar att stock- holmarna vill ha Bromma. Det visar rader av undersökningar som har gjorts om vad folk tycker och inte tycker. Det finns studier som är gjorda på vad de tycker som bor i bullerområdet, de som bor utanför bullerområdet, de som flyger ofta och de som inte flyger ofta. I princip kan man säga att två tredjedelar av dem som bor i bullerområdet fortfa- rande vill ha kvar flygplatsen. Man kan inte säga att det är en folkstorm emot Bromma. Sedan finns det säkert sådana som skriver brev, och det

20

vet jag också. Men det handlar mer om att man aldrig vill förändra

något. Så det tror jag inte så mycket på. Jag tror att brommaborna och
stockholmarna vill ha kvar Bromma.

Jag vill gå tillbaka till den fråga som jag ställde om ansvaret för att
det finns två flygplatser i Stockholmsområdet. Anser kommunika-
tionsministern att det är en statlig eller kommunal uppgift, och vem har
ansvaret för att Stockholm får den andra flygplats som alla är eniga om
att Stockholm skall ha? I de undersökningar som kommunen redovisat
sägs det att det är förmån eller en möjlighet som en kommun har att
driva en flygplats. Delar kommunikationsministern den uppfattningen?
Det kan alltså betyda att om varken staten eller kommunen vill ta an-
svar för en andra flygplats finns det ingen som kan ta ansvar för den.

Till sist vill jag ta upp en fråga till. Det är alltså tredje part som
skall stå för att man bryter avtalet, dvs. företagen och passagerarna. Det
är de som skall förlora på att den socialdemokratiska majoriteten i
Stockholms kommun, i riksdagen och regeringen ser till att det inte
kostar dem något. Det är alltså vi vanliga medborgare som skall betala
de ökade kostnaderna.

Anf. 23 STEN ANDERSSON (m)

Herr talman! Efter den fortsatta debatten noterar jag att den nuva-
rande regeringen inte har tillsatt kommunikationsministern i första hand
baserat på kompetens.

Statsrådet säger att man inte skall vara tvärsäker om Bromma. Men
jag vet, och jag kan nog plocka fram litet urklipp där statsrådet faktiskt
var ganska tvärsäker när hon var riksdagsledamot. Men i dag när rea-
lismen dyker upp bakom horisonten finns det kanske skäl att inte vara
lika tvärsäker.

Herr talman! Jag har en fråga. Statsrådet säger att det finns vissa
problem med att flytta taxiflyget och privatflyget till Arlanda. Vad
menar statsrådet med vissa problem? Det finns inte möjlighet till det.
De får inte lov att landa där. Här står ett statsråd i Sveriges riksdag och
säger att det finns vissa problem. De är förbjudna att trafikera och
landa på Arlanda. Man borde nog ha bättre argument än detta.

Det må vara hänt att jag blir beskylld för att använda invektiv. Det
kan jag leva med, men det var min ärliga uppfattning om statsrådets
kompetens.

När det gäller brevskörden är det precis som Birgitta Wistrand sä-
ger. Genom åren har det gjorts många undersökningar där det bevisli-
gen är så att de som bor nära Bromma inte har något emot att flygplat-
sen finns kvar i det skick som den är i dag. Att statsrådet sedan har fått
några brev eller några telefonsamtal må vara förlåtet. Lyssna i stället på
en majoritet av brommaborna! Då inser kanske t.o.m. statsrådet, mot
förmodan, att Bromma flygplats skall vara kvar.

Anf. 24 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Herr talman! Om stockholmarna vill ha Bromma eller ej är faktiskt
en fråga som Stockholms kommunfullmäktige med förlov sagt måste få
lov att diskutera. Stockholmarna har valt sitt fullmäktige. Jag tycker att
vi i första hand skall överlämna den frågan till dem att diskutera.

Prot. 1994/95:83

31 mars

Svar på
intrerpellationer

21

Prot. 1994/95:83 31 mars

Birgitta Wistrand säger att alla är eniga om att det behövs två flyg- platser i Stockholmsregionen. Jag måste säga att det egentligen är fel

utgångspunkt att fråga sig om det är en, två eller tre flygplatser som

Svar på intrerpellationer

behövs i Stockholmsregionen. Det är ju flygresenärerna och flyget som skall avgöra hur flygplatserna skall användas. När diskussionen om Tullinge var som hetast fick många av regio- nens politiker bli varse att det fanns en stor mängd människor som inte tyckte att det skull vara en flygplats på deras bakgård - ”not in my backyard”. Det system som vi är eniga om i Sverige innebär att kommunerna har planmonopol på marken. Om man skall bygga en ny flygplats har den kommun det handlar om ett mycket stort inflytande. Vi har ett avreglerat inrikesflyg i Sverige. Det innebär att vi har fritt tillträde till de flygplatser som är öppna för reguljär trafik. Men den här avregleringen innebär inte att det antal flygplatser som fanns när avreg- leringen inträdde skall vara permanent. Om en flygplats skall fortleva eller om det skall byggas en ny är beroende av lokalisering, miljöpå- verkan och funktioner i trafikförsörjningen. Det är en sådan samlad avvägning som vi skall göra när vi skall besluta om Bromma skall stängas eller fortleva fram till år 2011. Jag finner ingen anledning att ifrågasätta det beslut som har fattats i Stockholms fullmäktige. Jag går in i analysarbetet med öppna ögon. Jag förutsätter att både staden och staten i form av Luftfartsverket är intres- serade av att lösa de problem som vi är eniga om finns. Anf. 25 BIRGITTA WISTRAND (m) Herr talman! Det var i alla fall ett första medgivande från kommu- nikationsministern om att det behövs flera flygplatser i Stockholm. Om det sedan var två, tre eller fyra fick vi inget svar på. Vi får väl avvakta utredningen. I anslutning till det som kommunikationsministern sade om avreg- leringen vill jag säga att Bromma är ett resultat just av avregleringen. Det var faktiskt efter avregleringen som Bromma flygplats kunde komma i gång igen 1992. Det är verkligen ett tecken på att Bromma flygplats behövs. I och med att den kom till stånd kunde man öppna nya linjer. Man kunde också på ett helt annat sätt avlasta Arlanda. Där- för tycker jag att Bromma flygplats redan har visat att det finns ett stort behov av den flygplatsen. Jag tycker också att vi skall avvakta den här utredningen. Jag hop- pas att den kommer fram till det som jag önskar, nämligen att det är omöjligt att bryta avtalet och att trafiken på Bromma flygplats får fort- gå till år 2011. Om det inte skulle bli så skulle jag vilja att kommuni- kationsministern tog med sig några av mina synpunkter. Bromma borde då kunna bli ett kulturminnesmärke. Hangarerna och allt annat som finns där ute borde k-märkas. Det är också viktigt att bibehålla den miljö som finns där ute. Om det skall byggas bostäder undrar jag hur man skall kunna klara av detta.

22

Som sagt: Jag tackar för svaren! Jag hoppas att man i utredningen
och analysen kommer fram till det som jag önskar, dvs. att Bromma
flygplats skall vara kvar.

Anf. 26 STEN ANDERSSON (m)

Herr talman! Jag noterade att statsrådet för att slippa svara på frågor
försökte excellera i engelska. Hon sade: not in my backyard. Men
strunt i det!

Hon påstår att det kan vara vissa problem med taxi och privatflyg
på Arlanda. Vad har statsrådet i Sveriges riksdag för bakgrundsmaterial
för att föra fram detta argument? Det finns faktiskt en risk att männi-
skor som begriper detta med flygproblematiken och som vet hur läget
är och kommer att bli på Arlanda läser detta protokoll. Vad kommer de
då att tro om statsrådet? De måste bli förvånande. I dag finns det näm-
ligen ingen möjlighet för dessa flygplan att landa. De förbjuds att landa
på Arlanda. Då måste man skapa en ny flygplats.

Herr talman! Det skulle vara mycket intressant att höra statsrådets
skäl till att hon kan kasta fram det här argumentet i dag i den här debat-
ten.

Till sist, herr talman, vill jag säga att jag mycket intresserat lyssna-
de till statsministerns inlägg i Go'morron Sverige. På ett pedagogiskt
sätt talade han om att det finns en bristvara i dag i Sverige, nämligen
pengar. Här står man och pratar om att en ny flygplats kanske skulle
kunna byggas i Stockholmsregionen om några år. Den skulle, i alla fall
initialt, betalas av skattebetalarna. Man skall väl inte använda ordet
snömos i Sveriges riksdag. Men undantaget får bekräfta regeln. Jag
betraktar statsrådets inlägg i det här fallet som just snömos.

Anf. 27 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Herr talman! Först vill jag ta upp frågan om förbudet för plan att
landa på Arlanda. Luftfartsverket har regler för de olika starter och
landningar som finns. Men självfallet är Luftfartsverket intresserat av
att diskutera hur man skall lösa flygets problem. Om den bästa lösning-
en innebär att man också får dessa plan på Arlanda får man naturligtvis
inrätta reglerna efter det, så att det säkerhetsmässigt blir helt korrekt.
Jag personligen tror inte att vi i framtiden kommer att se några skol-
flygplan på Arlanda. De problemen får man lösa på andra sätt.

Till Birgitta Wistrand vill jag säga att jag tycker att man, när man
skall göra en analys, skall gå in ganska förutsättningslöst. Jag är inte
lika tvärsäker som Birgitta Wistrand på hur den här analysen kommer
att sluta. I så fall skulle vi egentligen inte behövde någon analys.

Till sist vill jag kommentera det som sades om att det skall vara
omöjligt att bryta avtalet. Jag tycker också att det skall vara omöjligt att
bryta avtalet. Det handlar om att staten och staden skall komma överens
om en acceptabel lösning för alla parter.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1994/95:83

31 mars

Svar på
intrerpellationer

23

Prot. 1994/95:83 31 mars

6 § Svar på interpellation 1994/95:75 om väg E 20

Anf. 28 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Svar på interpellationer

Herr talman! Ulla-Britt Hagström har frågat mig dels vad som kommer att hända med väg E 20 sett i ett tioårsperspektiv, dels vilket förtydligande som jag är beredd att göra om Skaraborgsdelen av väg E20. Bakgrunden till frågan är att regeringen i årets budgetproposition föreslagit att målstandard på bl.a. väg E 20 mellan Göteborg och Öre- bro bör vara 13 m och att man skall ha rätt att avvika från denna måls- tandard då det är uppenbart att en avvikelse skulle innebära betydande samhällsekonomiska effektivitetsvinster. Regeringens förslag till riksdagsbeslut är i överensstämmelse med det beslut som riksdagen tog år 1993. Efter förslag från den borgerliga regeringen om att målstandard på väg E 20 mellan Göteborg och Öre- bro bör vara 13 m uttalade riksdagen att ”regeringen i fråga om vissa vägavsnitt och inom investeringsramen för resp, vägavsnitt bör kunna avvika från den målstandard som anges i propositionen, i fall då det är uppenbart att en avvikelse skulle innebära betydande effektivitetsvins- ter. Sådana vinster synes kunna nås t.ex. på E 20, sträckan Göteborg- Örebro---Riksdagen uttalade också: ”När det gäller E 20 är det utskottets uppfattning att inga åtgärder bör vidtas som hindrar att även sträckan Göteborg-Örebro på sikt kan uppnå motorvägsstandard.” År 1994 uttalade riksdagen sig ånyo om målstandarden på bl.a. väg E 20. Riksdagen konstaterade då att regeringen och Vägverket ser investeringarna i olika tidsperspektiv. Riksdagen tolkade Vägverkets förslag om att hela väg E 20 skall byggas ut till motorväg på sådant sätt att ”betydande effektivitetsvinster kan uppnås om vägsträckorna på sikt byggs ut till motorvägsstandard”. Riksdagen konstaterade emellertid också att riksdagsbeslutet år 1993 inte innebar några extra medel utöver regeringens förslag. Utbyggnaden på bl.a. E 20 kan därför inte slutföras under den kommande tioårsperioden. Mot bakgrund av det stora underskott i statsbudgeten som Sverige har kan jag inte se att det finns förutsättningar att inom en rimlig tid genomföra en utbyggnad av väg E 20 till motorväg på sträckan Göte- borg-Örebro. Osäkerheten om ett fullföljande av projektet, som i allt väsentligt ligger efter år 2003, är mycket stor. Att vidmakthålla upp- fattningen att väg E 20 skall byggas ut till motorväg kan enligt min uppfattning innebära en risk att ett fåtal delsträckor byggs ut till en mycket hög standard, vilket allvarligt och under lång tid kan komma att försvåra möjligheten att genomföra andra angelägna åtgärder på väg E20. De resurser som finns avsatta för väg E 20 mellan Göteborg och Örebro fram till år 2003 är mycket små, totalt 240 miljoner kronor. Skälet för detta är en medveten prioritering av riksdagen av att riksväg 40 skall byggas ut till motorväg. Jag bedömer att de resurser som finns avsatta för väg E 20 endast räcker för att genomföra vissa punktåtgär- der av trafiksäkerhetsskäl på befintlig väg.

24

Den kommitté som för närvarande arbetar med att utarbeta en na-
tionell plan för kommunikationerna i Sverige, Kommunikationskom-
mittén, skall lämna ett delbetänkande den 15 januari 1996 som redovi-
sar alternativa inriktningar samt ger förslag till inriktning av infrastruk-
turinvesteringar under perioden 1998-2007. I samband med att kom-
mittén utarbetar detta delbetänkande kommer även frågan om vägsys-
temets utbyggnad att övervägas. Jag förutsätter att funktion, utformning
och standard på bl.a. väg E 20 kommer att ingå i kommitténs analys.
Beroende på kommitténs rekommendationer kan en omprövning av
mina bedömningar komma att ske i samband med det förslag till in-
riktning av infrastrukturinvesteringarna som kommer att läggas fram
för riksdagen under hösten 1996.

Anf. 29 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Herr talman! Jag vill tacka för svaret på min interpellation om E 20.

Det är viktigt att det finns en balans på infrastruktursatsningarna, så
att inte ett helt län hamnar utanför med risk att hamna vid sidan av de
stora trafikströmmarna i Sverige. Min fråga ställs också beroende av att
tolkningen är svår mellan Vägverkets nationella väghållningsplan och
regeringens förslag. Här föreligger olika målstandard. I Vägverkets
plan föreslås att E 20 sträckan Göteborg-Örebro skall motorvägsstan-
dardiseras, medan regeringen har sagt 13 meter vägbreddsstandard.

I svaret från kommunikationsministern anges att regeringen och
Vägverket ser investeringarna i olika tidsperspektiv. Det är alltså me-
ningen att först göra 13-metersstandard, där inga åtgärder vidtas som
på sikt kan hindra att motorvägsstandard uppnås. Frågan är bara om det
är ekonomiskt att bygga en väg i två steg på detta sätt. Jag har som
lekman mycket svårt att begripa detta.

Trafikvolymen på E 20 beräknas öka med 12 % från 1993 till 2005.
Jag ser heller ingen ljusning i kommunikationsministerns svar. Projek-
tet ligger tydligen i allt väsentligt efter 2003. Tydligen har jag bara att
sätta mina förhoppningar till Kommunikationskommittén och en om-
prövning av bedömningarna efter 1996.

Det finns bekymmer med en 13-metersväg. Bussar och långtradare
går sällan närmare dikesrenen än 1 meter. Då återstår 11 meter vägba-
na. Större fordonsbredd är 2,5 meter. På 13-metersväg skall omkörning
kunna ske mellan större fordon i båda riktningarna. Fyra sådana fordon
i bredd kräver 10 meter. Då återstår 1 meter att dela på. En motorväg
har också enkelriktade körbanor, med väl tilltagna mittfält, vilket skulle
vara mycket bättre.

För ett läns utveckling betyder infrastrukturen mycket. Skaraborg
finns i en riskzon för att inte kunna utvecklas tillräckligt, med brist på
snabba möjligheter till och från länet. Vi kan inte underskatta X 2000:s
betydelse för Skövdes kommunikationer. Det har vi sett väldigt tydligt i
länet. Samma sak gäller bra vägar.

Skaraborg har inte heller fått tillgång till något statligt verk. De
finns huvudsakligen i Stockholms län, men också i Jämtlands län, Ös-
tergötlands län, Södermanlands län, Örebro län, Blekinge län, Värm-
lands län, Göteborg, Jönköpings län, Malmöhus län, Uppsala län, Väs-

Prot. 1994/95:83

31 mars

Svar på
interpellationer

25

Prot. 1994/95:83

31 mars

Svar på
interpellationer

26

ternorrlands län, Kopparbergs län, Gävleborgs län och Älvsborgs län.
Skaraborgs län tillhör alltså den tredjedel av länen i landet som saknar
statligt verk. Man undrar vad detta kan bero på. En bidragande orsak
kan vara att motorväg saknas.

I det alltmer uppbyggda Europasamarbetet spelar västra Sverige en
stor roll. Detta betyder att förbindelsen mellan Göteborg och Stock-
holm borde vara extra viktig. Mycket av den tunga trafiken går också
från Stockholm med Stenafärjorna över Jylland mot kontinenten. Min
förhoppning är givetvis att en utveckling sker så att alltmer gods kan
fraktas via järnväg, men så är inte fallet i dag.

I det s.k. robusta vägnätet finns ca 500 mil huvudvägar, som har
stor betydelse för välfärden. En länk i detta robusta vägnät skulle vara
E 20 mellan Göteborg och Stockholm. Det måste också rimligen vara
samhällsekonomiskt.

En motorväg kanaliserar givetvis också den kortväga trafiken inom
regionen. Det visar sig att 95 % av lastbilstransporterna går mindre än
30 mil.

Jag anser, herr talman, att en ny väg skulle ge kortare transporttider
för näringslivet, vilket skulle betyda lägre kostnader. Det skulle för-
hoppningsvis också bli nya näringsetableringar. I rent ekonomiska
termer har det beräknats för E 20 att en motorväg på hela sträckan
skulle ge en avkastning på 49 öre per investerad krona - detta genom
bättre trafiksäkerhet med färre olyckor, kortare res- och transporttider
och andra förbättringar.

Jag är helt medveten om riksdagens beslut i juni 1993, om en lång-
siktig inriktning av investeringar i trafikens infrastruktur. Beslutet in-
nebar att väg- och järn vägssatsningar för totalt 88 miljarder skulle
genomföras under en tioårsperiod. Det handlade om investeringar i
stomjärnvägar för 32 miljarder, i riksvägar för 40 miljarder, i länstrafi-
kanläggningar för 9 miljarder och i bärighetshöjande åtgärder för 7
miljarder. Till detta kom 10 miljarder för redan beslutade men då inte
finansierade investeringar.

Personligen tycker jag att dåvarande kommunikationsministern,
Mats Odell, gjorde en god insats, inte minst genom den stora järn vägs-
satsningen. Men också han glömde Skaraborg. Regeringen ansåg då att
ett slutligt ställningstagande till stamvägarna i sydöstra Sverige skulle
anstå till efter nästa revidering av investeringsplanerna.

Herr talman! För trafikanterna innebär en motorväg ökad trafiksä-
kerhet och förbättrad framkomlighet. Ett stort antal trafikolyckor skulle
kunna undvikas. Vad gäller miljön torde ingreppen bli mindre, efter-
som man inte behöver ha så långa siktsträckor på en motorväg.

Herr talman! Jag vädjar till kommunikationsministern att se över
beslutet.

Anf. 30 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Herr talman! Ulla-Britt Hagström sade att hon tyckte att hennes
partivän, förre kommunikationsministern, gjorde bra ifrån sig när det
gällde utbyggnaden av infrastrukturen. Men inte ens i den stora ut-
byggnadssatsningen fanns det utrymme för motorvägsstandard genom

Skaraborg under den närmaste tioårsperioden. Det kanske beror på att
det finns andra lösningar på problemet med förbindelsen mellan Stock-
holm och Göteborg.

När vi talar om att det är viktigt med en bra vägförbindelse mellan
Stockholm och Göteborg, är det just det som den föregående riksdagen
har tagit ställning till, dvs. att bygga ut i första hand väg 40 och koppla
ihop den med E 4 i Jönköping, för att därigenom få den här Göteborgs-
förbindelsen på väg. Däremot har riksdagen prioriterat tågförbindelsen
över Skövde, som Ulla-Britt Hagström också var inne på.

Om man skulle fördela gracerna mellan länen - vilket jag tycker är
litet konstigt i och för sig - betyder det att X 2000 går genom Skara-
borg och bilarna på E 4. Det finns säkert de som tycker att det är en bra
fördelning, därför att alla tycker inte att det är lika käckt att en massa
bilar går genom länet.

Jag tycker att motorvägar har ett berättigande, om det är en stor tra-
fikvolym. Men enligt prognoserna för de mest belastade delarna, vilket
också nämns i interpellationen, beräknas trafikvolymen öka med 12 %.
Då skall man veta att ökningen sker från en oerhört låg nivå. Även om
trafikvolymen på E 20 ökar med 12 % fram till år 2005, kommer det
inte att vara fråga om mer än 7 500-7 700 bilar per dygn. Jag tycker
inte att detta är någonting som självklart motiverar motorvägsstandard.

Det är oerhört viktigt att komma ihåg att motorvägar har sitt berät-
tigande när det är stora trafikströmmar. Man skall inte i onödan använ-
da pengarna till att bygga motorvägar.

Anf. 31 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Herr talman! Hela Sverige skall leva, säger vi ofta. Det handlar
väldigt mycket om prioriteringar. Prognosen 12 % är väldigt osäker,
givetvis beroende på vilken vägstandard man har. Bilisterna väljer
också väg litet grand efter detta.

Västsverige präglas av flerkärnighet. Det är sex större tätortsområ-
den, och stora delar av befolkningen bor i mindre tätorter och på ren
landsbygd.

Det finns stor valfrihet när det gäller boende och goda möjligheter
till rekreation. Men glesheten leder till bilberoende.

Det finns goda möjligheter att koppla väg- och järnvägstrafik till
sjö- och luftfarten. Men standarden genom Skaraborg är i dag för låg
med hänsyn till den blandade tunga och lätta trafik som belastar vägen.
E 20 har i länets perspektiv en viktig roll att fördela trafiken mellan
länets orter och Göteborg, Mälardalen och Bergslagen. Hamnar och
järnvägsterminaler för gods finns i Göteborg. Örebro och Jönköping
har också järnvägsterminaler. Det är viktigt att kunna nå direktlinjer
både inom landet och ut till kontinenten.

Det finns en stor andel transportintensiv industri i Skaraborg, ex-
empelvis Volvo i Skövde. I dag finns det flera flaskhalsar i form av
sträckor med hastighetsbegränsningar och trafikljus. Detta är mycket
besvärande för den tunga trafiken. Det ger också onödigt mycket buller
och luftföroreningar till omgivningen.

Prot. 1994/95:83

31 mars

Svar på
interpellationer

27

Prot. 1994/95:83 31 mars

Även om min förhoppning fortfarande är att en stor del av den tunga trafiken skall kunna gå via järnväg är det inte så i dag. Jag vädjar

att man tänker om och prioriterar. Jag sade också att Skaraborg tillhör

Svar på interpellationer

den tredjedel av landets län som inte har något statligt verk och som kan riskera att hamna vid sidan om trafikströmmarna. Anf. 32 LENA KLEVENÅS (s) Herr talman! Vi fattar här i riksdagen många olika beslut, bl.a. om trafikpolitiken och om miljöpolitiken. Dessa mål har vi svårt att förena. Särskilt när det gäller trafiken kontra miljön verkar det som att det är väldigt svårt att hävda de miljöpolitiska målen. Jag begärde ordet för att säga att jag är väldigt glad över kommuni- kationsministerns initiativ till att försöka åstadkomma en framtida poli- tik där dessa mål stämmer överens. Det största problemet som vi har i Västsverige och i Alingsås där jag bor - E 20 går rakt igenom Alingsås - är försurningen. Försurning- en beror till stor del på bilismen. Bilismens utsläppseffekter både göder och försurar, och vi är mycket bekymrade. Vi är bekymrade över hur Vägverket tolkade riksdagsbeslutet om att E 20 skulle förbättras. Det stod ingenting om att det skulle bli mo- torväg på hela sträckan. Men Vägverket sade att det var så det stod. Vi fick lusläsa protokollen för att kunna hävda att det inte stod någonting om att det skulle vara motorväg på hela sträckan. Det har varit en kraftig opinion i Alingsås från SSU och Natur- skyddsföreningen. Kommunens beslut har blivit att vi inte vill ha mo- torvägen och utflyttningen av den nuvarande vägsträckningen till ett av våra allra vackraste och mest uppskattade friluftsområden som då skulle förstöras. Trafiksäkerheten är ett viktigt problem. Men det är en illusion att tro att man löser problemet med trafiksäkerheten genom att bygga motorvägar - i så fall skulle detta vara lösningen överallt. Trafiksäker- heten kan förbättras genom omkörningsfickor och viltstängsel, vilket är mycket billigare. Vägen kan då vara kvar i sin ursprungliga sträckning. Jag delar i allra högsta grad kommunikationsministerns uppfattning, att trafikmängden på E 20 - - åtminstone på sträckan från Göteborg och genom Alingsås - inte alls är tillräcklig för att motivera ett motor- vägsbygge. Enligt många forskare är det inte samhällsekonomiskt lön- samt att satsa ytterligare pengar på motorvägar. Det finns en mycket bra förbindelse Göteborg-Stockholm med de nya tågen X 2000, som fungerar strålande. Platserna på dessa tåg är för det mesta slutsålda. Jag ville ta till orda bara för att understryka att det är oerhört viktigt att miljömålen någon gång kan hävdas. Vi i kommunerna längs E 20 är glada för den omprövning som sker. Vi måste någon gång ta de miljö- politiska målen på allvar. Jag delar således inte Ulla-Britt Hagströms uppfattning.

28

Anf. 33 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Herr talman! Till Ulla-Britt Hagström vill jag först säga att jag tror
att det är högst osannolikt att det skulle finnas ett samband mellan
etableringen av statliga verk och avsaknaden av en motorväg genom
Skaraborgs län. Jag måste säga att jag har svårt att ställa upp på den
kopplingen.

Sedan vill jag ta upp det här med miljö, pengar och flaskhalsar. Vi
har alltid ont om pengar. Även i ett gott budgetläge - vilket det sanner-
ligen inte är nu - skall vi använda pengarna på ett så vettigt sätt som
möjligt. Att bygga vägar och järnvägar kostar alltid mycket pengar.
Därför är det väldigt viktigt hur vi använder pengarna så att det främjar
en vettig miljöpolitik och en vettig trafiksäkerhet.

I det sammanhanget nämnde Ulla-Britt Hagström detta med flask-
halsar. Av miljö- och trafiksäkerhetsskäl är det också oerhört ekono-
miskt försvarbart att använda pengarna till att bygga bort flaskhalsar,
att bygga förbifarter, att se till att det inte finns farliga korsningar och
att det blir en lugn trafikström. Detta är både ekonomiskt och miljö-
mässigt väldigt försvarbart. Använder vi de usla slantar som vi har till
den här vägen till detta, då tror jag att det blir ett mycket bättre resultat
totalt sett när det gäller E 20 än vad vi skulle ha fått om vi bygger korta
snuttar med motorväg. Enligt salamimetoden skulle det på sikt leda till
krav på en hel motorväg som förmodligen inte skulle ha något sam-
hällsekonomiskt berättigande.

Till Lena Klevenås vill jag säga att försurningen är ju det stora
problemet i många städer i sydvästra Sverige. Försurningen beror na-
turligtvis också på andra saker än trafiken. Men man får då använda
pengarna till att försöka åstadkomma rimliga lösningar i stället för att
bygga en motorväg genom orörd natur. Det är också väl använda peng-
ar.

Anf. 34 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds)

Herr talman! Fru kommunikationsminister! Det här med statliga
verk var ju bara ett exempel. Andra viktiga exempel är näringslivet,
industriers etableringar, serviceetableringar osv. Jag visade också på
siffran, att varje satsad krona skulle ge 49 öre. Jag tror fortfarande på
detta för utvecklingen av länet.

Till Lena Klevenås vill jag säga att utsläppen av försurande ämnen
såsom kväveoxider och svaveldioxid måste givetvis minska ytterligare
för att trafiken inte skall störa naturen alltför mycket. Från 1989 fram
till 2000 bör målen skärpas så att utsläppen från transportsektorn mins-
kas med 80 % för koldioxid, 85 % för kväveoxider och 40 % för sva-
veldioxid. Vi kristdemokrater föreslår en skatteväxling där skatten på
arbete sänks och där skatten på miljöförstöring och energiförbrukning
höjs.

Miljöfrågan måste alltså lösas genom bilismen och kanske inte i
samma utsträckning genom hur vägen ser ut. Dessutom behövs det
kortare siktsträckor för en motorväg om man jämför med en 13-
metersväg, vilket i sig är välgörande för miljön.

Prot. 1994/95:83

31 mars

Svar på
interpellationer

29

Prot. 1994/95:83 31 mars

Framställningen av förnyelsebara drivmedel för fordon måste stimu- leras. Forskningsprogram för att utveckla tekniken för bioraffinaderier

pågår, vilket gör att vi kommer att kunna framställa etanol ur vedråva-

Svar på interpellationer

ra. Ett mål kan vara att minst hälften av bilarna år 2010 skall drivas med miljövänligare bränslen än fossila bränslen. Det är denna miljöutveckling som jag tror på. Jag tycker fortfaran- de att det är erhört knepigt hur det kan vara samhällsekonomiskt lön- samt att först bygga en 13-metersväg och sedan om ett antal år på gans- ka kort sikt bygga om den till en motorväg. Detta måste bli mycket fördyrande. Anf. 35 LENA KLEVENÅS (s) Herr talman! Försurningen har många orsaker, det är jag väl medve- ten om. Det är mycket som kommer utifrån från luften och vattnet och som vi inte kan göra någonting åt, men en stor del kommer från trafi- ken. Vi har i Älvsborgs län en väldigt bra miljöstrategi som länsstyrel- sen har tagit fram och där man pekar på vad det finns för olika problem och vad man kan göra åt dem. Där är det klart och tydligt uttalat att vi inte kommer att klara problemen med försurningen. Vi kommer inte att klara begränsningen av koldioxid- och kväveoxidutsläppen därför att utsläppen trots bättre bilar och bättre teknik ökar i och med att trafik- mängden ökar. Vi måste någon gång inse att bilismen inte kan öka. Att bygga nya vägar innebär att man uppmuntrar bilismen. Försurnings- problemet är så allvarligt att växterna och träden är förgiftade. Träden i den park där jag tar min kvällspromenad kan inte ta upp näring ur jor- den därför att jorden är försurad. Där finns stora vackra ekar. Det vore fruktansvärt om detta parklandskap dog - det håller på att dö på grund av försurningen. Det här är bara en skönhetsupplevelse som betyder mycket för mig, men hela landskapet i västra Sverige, med den berg- grund som finns där, är hårt drabbat. Det här är vårt absolut allvarligas- te problem. Bilismen och motorvägar är någonting som gör att proble- met inte kommer att gå att lösa. Jag vill upprepa att jag är glad över den omprövning och det försök som nu görs, att man på allvar försöker få de miljöpolitiska och de trafikpolitiska målen att gå ihop. När det gäller biltrafiken räcker de planer gott som finns och de förbättringar som görs för E 20, i varje fall i den del som går genom Älvsborgs län. Jag är tacksam för den upp- fattning som kommunikationsministern har redovisat. Anf. 36 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s) Herr talman! Låt mig slå fast att trafiken, transporterna, är det all- varligaste miljöproblemet i vårt land totalt sett. Det är det område där vi har mest kvar att göra för att förbättra miljön. Vi har rensat i skor- stenarna, men nu måste trafiken ställas om. För att göra detta - det görs inte på en förmiddag - måste vi ha en helhetssyn i trafiken. Det är inte detsamma som att vi aldrig skall bygga motorvägar. Men vi skall an- vända de resurser som vi har på ett miljömässigt så bra sätt som möj- ligt. Järnvägar skall byggas där det, som i Mälardalen, bor mycket

30

människor. Vi skall bygga vanliga vägar och motorvägar där det be-

hövs. I just det här fallet kan jag inte se att en motorväg skulle, vare sig
samhällsekonomiskt, miljömässigt eller transportekonomiskt, kunna
tillföra något när prognoserna visar att det inte är större trafikmängder
än 7 700 fordon per dygn. Det kan inte motivera en motorväg.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1994/95:83

31 mars

Svar på
interpellationer

7 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1994/95:159 till utrikesutskottet

1994/95:176 till näringsutskottet

1994/95:182 och 192 till skatteutskottet

1994/95:194 till socialutskottet

1994/95:197 och 206 till socialförsäkringsutskottet

1994/95:208 till kulturutskottet

1994/95:209 till skatteutskottet

1994/95:210 till finansutskottet

Motioner

1994/95 :Fi27 -Fi29 till finansutskottet

8 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositioner

1994/95:175 Lag om EG:s förordning om ekologiskt framställda pro-
dukter, m.m.

1994/95:179 Ändringar i utlänningslagen (1989:529)

1994/95:180 Löneskydd vid upprepade konkurser

1994/95:184 Genomförande av EG:s tredje skade- respektive livför-
säkringsdirektiv

1994/95:193 Tillämpningen av dubbelbeskattningsavtalet mellan Sve-
rige och Malaysia

1994/95:200 Lag om vissa personregister för officiell statistik m.m.

1994/95:204 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Egypten
m.m.

1994/95:207 Ny föräldraledighetslag m.m.

1994/95:213 Ändringar av vissa förfaranderegler m.m. för punktskatter

1994/95:216 Godkännande av en överenskommelse mellan Sverige och
Litauen om ömsesidigt bistånd i tullfrågor

Konstitutionsutskottets betänkanden

1994/95: KU 14 Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor

1994/95 :KU37 Sametinget, m.m

Prot. 1994/95:83

31 mars

Finansutskottets betänkanden

1994/95 :FiU 11 Tilläggsbudget inom Finansdepartementets område
1994/95:FiU12 Vissa anslag inom Finansdepartementets område

1994/95:FiUl3 Statistikfrågor

1994/95 :FiUl 5 Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten m.m.

Lagutskottets betänkande

1994/95 :LU24 Aktiebolagsrättsliga frågor, m.m.

Utrikesutskottets betänkande

1994/95:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete

Trafikutskottets betänkande

1994/95 :TU 15 Tilläggsbudget inom Kommunikationsdepartementets
område

9 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 31 mars

1994/95:98 av Dan Ericsson (kds) till miljöministern om radon i
dricksvatten

1994/95:99 av Dan Ericsson (kds) till statsrådet Pierre Schori om
Tjernobylkatastrofens verkningar

1994/95:100 av Per Unckel (m) till utbildningsministern om forskning-
ens villkor

Interpellationerna redovisas i bilaga fogad till riksdagens snabbpro-
tokoll tisdagen den 4 april.

10 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 30 mars

1994/95:406 av Ulrica Messing (s) till socialministern om missbruket
av anabola steroider

1994/95:407 av Kerstin Warnerbring (c) till kommunikationsministern
om Fehmarn Bält-förbindelsen

1994/95:408 av Tone Tingsgård (s) till statsrådet Pierre Schori om stöd
till demokratisk utveckling i Armenien

1994/95:409 av Sven Bergström (c) till jordbruksministern om EU och
grönsaksodlingen

32

den 31 mars

1994/95:410 av Sigge Godin (fp) till miljöministern om återvinning av
glasförpackningar

1994/95:411 av Kenth Skårvik (fp) till socialministern om pollenrap-
porteringen

1994/95:412 av Ragnhild Pohanka (mp) till statsrådet Leif Blomberg
om avvisning av bosnien-kroater

1994/95:413 av Gudrun Lindvall (mp) till jordbruksministern om för-
delningen av mjölkkvoter

1994/95:414 av Ragnhild Pohanka (mp) till justitieministern om er-
sättning till vittnen

1994/95:415 av Ragnhild Pohanka (mp) till jordbruksministern om
stöd till fäbodbruket

1994/95:416 av Eva Goés (mp) till miljöministern om kärnavfall

1994/95:417 av Lena Klevenås (s) till statsrådet Pierre Schori om Ni-
caragua och demokratin

1994/95:418 av Alice Åström (v) till justitieministern om utredning av
påstådd rasdiskriminering

1994/95:419 av förste vice talman Anders Björck (m) till försvarsmi-
nistern om kostnaderna för vissa materielbeslut

1994/95:420 av förste vice talman Anders Björck (m) till försvarsmi-
nistern om budgetutfallet för försvarsmakten budgetåret 1993/94
1994/95:421 av Ulf Kero (s) till arbetsmarknadsministern om flygplats
i Pajala

1994/95:422 av förste vice talman Anders Björck (m) till försvarsmi-
nistern om kostnadsfördyringarna för försvarsmakten

Frågorna publiceras i bilaga fogad till riksdagens snabbprotokoll
tisdagen den 4 april.

11 § Kammaren åtskildes kl. 10.54.

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.

Vid protokollet

LISBETH HANSING ENGSTRÖM

Prot. 1994/95:83

31 mars

/Barbro Nordström

33

Prot. 1994/95:83

31 mars

Innehållsförteckning

34

1 § Meddelande om aktuell debatt...................................................1

2 § Meddelande om svar på interpellationer..................................1

3 § Svar på interpellation 1994/95:78 om jordförvärvslagen........2

Anf. 1 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s).....2

Anf. 2 SINIKKA BOHLIN (s)................................................3

Anf. 3 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s).....4

Anf. 4 SINIKKA BOHLIN (s)................................................5

Anf. 5 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s).....5

Anf. 6 SINIKKA BOHLIN (s)................................................6

Anf. 7 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s).....7

4 § Svar på interpellation 1994/95:77 om tandvården...................7

Anf. 8 Socialminister INGELA THALÉN (s)........................7

Anf. 9 SIGGE GODIN (fp).....................................................9

Anf. 10 LISELOTTE WÅGÖ (m).......... 10

Anf. 11 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................11

Anf. 12 SIGGE GODIN (fp).................................................12

Anf. 13 LISELOTTE WÅGÖ (m).......... 12

Anf. 14 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................13

Anf. 15 SIGGE GODIN (fp).................................................14

Anf. 16 LISELOTTE WÅGÖ (m).......... 15

Anf. 17 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................16

5 § Svar på interpellation 1994/95:69 om Bromma flygplats......17

Anf. 18 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 17
Anf. 19 BIRGITTA WISTRAND (m).................................17

Anf. 20 STEN ANDERSSON (m)........................................18

Anf. 21 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 19
Anf. 22 BIRGITTA WISTRAND (m)..................................20

Anf. 23 STEN ANDERSSON (m)........................................21

Anf. 24 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 21
Anf. 25 BIRGITTA WISTRAND (m)..................................22

Anf. 26 STEN ANDERSSON (m)........................................23

Anf. 27 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 23

6 § Svar på interpellation 1994/95:75 om väg E 20......................24

Anf. 28 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 24

Anf. 29 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds).........................25

Anf. 30 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 26
Anf. 31 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds).........................27

Anf. 32 LENA KLEVENÅS (s)...........................................28

Anf. 33 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 29
Anf. 34 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kds).........................29

Anf. 35 LENA KLEVENÅS (s)...........................................30

Anf. 36 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).....30

7 § Hänvisning av ärenden till utskott...........................................31

8 § Bordläggning..............................................................................31

9 § Anmälan om interpellationer....................................................32

1994/95:98 av Dan Ericsson (kds) till miljöministern om
radon i dricksvatten.................................................................32

1994/95:99 av Dan Ericsson (kds) till statsrådet Pierre
Schori om Tjemobylkatastrofens verkningar...........................32

1994/95:100 av Per Unckel (m) till utbildningsministern
om forskningens villkor...........................................................32

10 § Anmälan om frågor.................................................................32

1994/95:406 av Ulrica Messing (s) till socialministern om
missbruket av anabola steroider..............................................32

1994/95:407 av Kerstin Warnerbring (c) till kommunika-
tionsministern om Fehmarn Bält-förbindelsen.........................32

1994/95:408 av Tone Tingsgård (s) till statsrådet Pierre
Schori om stöd till demokratisk utveckling i Armenien..........32

1994/95:409 av Sven Bergström (c) till jordbruksministern
om EU och grönsaksodlingen..................................................32

1994/95:410 av Sigge Godin (fp) till miljöministern om
återvinning av glasförpackningar.............................................33

1994/95:411 av Kenth Skårvik (fp) till socialministern om
pollenrapporteringen...............................................................33

1994/95:412 av Ragnhild Pohanka (mp) till statsrådet Leif
Blomberg om avvisning av bosnien-kroater............................33

1994/95:413 av Gudrun Lindvall (mp) till jordbruksminis-
tern om fördelningen av mjölkkvoter......................................33

1994/95:414 av Ragnhild Pohanka (mp) till justitieminis-
tern om ersättning till vittnen...................................................33

1994/95:415 av Ragnhild Pohanka (mp) till jordbruksmi-
nistern om stöd till fäbodbruket...............................................33

1994/95:416 av Eva Goés (mp) till miljöministern om kär-
navfall......................................................................................33

1994/95:417 av Lena Klevenås (s) till statsrådet Pierre
Schori om Nicaragua och demokratin.....................................33

1994/95:418 av Alice Åström (v) till justitieministern om
utredning av påstådd rasdiskriminering...................................33

1994/95:419 av förste vice talman Anders Björck (m) till
försvarsministern om kostnaderna för vissa materielbeslut.....33

1994/95:420 av förste vice talman Anders Björck (m) till
försvarsministern om budgetutfallet för försvarsmakten
budgetåret 1993/94..................................................................33

1994/95:421 av Ulf Kero (s) till arbetsmarknadsministern
om flygplats i Pajala................................................................33

Prot. 1994/95:83

31 mars

35

Prot. 1994/95:83            1994/95:422 av förste vice talman Anders Björck (m) till

31 mars                     försvarsministern om kostnadsfördyringarna för försvar-

------------------ smakten...................................................................................33

11 § Kammaren åtskildes kl. 10.54...................................................33

36

gotab 48679, Stockholm 1995