Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:80 Tisdagen den 28 mars
ProtokollRiksdagens protokoll 1994/95:80
Riksdagens protokoll
1994/95:80
Tisdagen den 28 mars
Kl. 14.00-16.32
18.00-18.35
Protokoll
1994/95:80
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollen för den 21 och 22 mars.
2 § Svar på fråga 1994/95:396 om EU-handlingar och offentlig-
hetsprincipen
Anf. 1 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Fru talman! Lennart Daléus har frågat mig vilka åtgärder regeringen
avser att vidta för att strikt tillämpa offentlighetsprincipen för EU-
handlingar. Enligt Lennart Daléus visar uppgifter som redovisats i en
bilaga till tidningen Journalisten en klart förändrad tillämpning av
offentlighetsprincipen efter det svenska medlemskapet i EU.
Ja, man kan säga att tillämpningen av offentlighetsprincipen har
förändrats sedan Sverige blev medlem i EU. Men det är felaktigt om
frågeställaren därmed tror att förändringen har inneburit ökad sekre-
tess. Det förhåller sig nämligen precis tvärtom.
Sedan den 1 januari i år har regeln om utrikessekretess i sekretess-
lagen ändrats så att det numera, till skillnad mot tidigare, råder en pre-
sumtion för offentlighet för alla uppgifter som rör utrikes ärenden.
Som jag tidigare sagt här i riksdagen innebär ändringen en viktig
omläggning av den grundläggande synen på utrikessekretessen. Det är
inte längre möjligt att utgå från att sekretess råder i utrikes ärenden.
Självklart kommer det fortfarande att finnas ett behov av sekretess för
uppgifter som rör Sveriges förbindelser med andra medlemsländer och
med de olika EU-institutionema. Känsliga uppgifter kan således även
nu hemlighållas, men sekretess kan inte förutsättas på det sätt som
tidigare var möjligt. Uttalandet att offentlighetsprincipen kan verka
som ett instrument för ett öppnare EU har därför sedan årsskiftet ännu
större giltighet än tidigare.
Jag har läst artikeln i Journalisten, och jag har också deltagit i ett
seminarium där undersökningen presenterades. Jag hävdade då med
viss styrka, och jag gör det gärna också här i riksdagen, att det är
självklart att varje svensk myndighet som har att pröva om sekretess
föreligger för en viss uppgift alltid skall göra denna prövning enligt
svensk lag.
Svar på frågor
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 80
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
Bedömningen av vilka uppgifter som kan lämnas ut får avgöras i
varje enskilt fall, med utgångspunkt i att presumtionen är för offentlig-
het. Självfallet åligger det varje myndighet att leva upp till de krav,
bl.a. kravet på skyndsamhet, som ställs på dem i tryckfrihetsförord-
ningen och sekretesslagen vad gäller hanteringen av allmänna hand-
lingar.
Av vad jag nu sagt torde stå klart att jag inte har någon annan upp-
fattning i dag än den jag angav den 17 januari, nämligen att det inte
finns anledning för regeringen att nu vidta några åtgärder i denna fråga.
Anf. 2 LENNART DALÉUS (c)
Fru talman! Jag tackar naturligtvis justitieministern för svaret. Skä-
let till att jag ställde frågan är att jag är mycket angelägen om att det
som många av oss som var positiva till ett svenskt EU-medlemskap
anförde före folkomröstningen också får en verklighet nu sedan vi
blivit medlemmar. Jag frågar efter hur tillämpningen av offentlighets-
principen sker, eftersom jag tycker att det finns tecken som tyder på att
den brister. Det justitieministern svarar på är vad offentlighetsprincipen
innehåller och hur den har förändrats.
Den beskrivning som justitieministern ger är naturligtvis riktig.
Men det intressanta som har framkommit, bl.a. i det material jag hänvi-
sar till, är att tillämpningen kan ifrågasättas. Jag ifrågasätter alltså inte
offentlighetsprincipen och vad den innebär eller borde innebära. Men
jag undrar över tillämpningen.
Jag får lätt intrycket att det numera i statsförvaltningen, inte minst i
regeringskansliet, finns flera olika diarier som icke fanns före ett
svenskt medlemskap. Det vore bra om justitieministern kunde svara på
om det numera existerar parallella diarier, där ett av dem, det som är
relaterat till EU-frågor, är svårare att komma åt för den som vill än de
andra.
Den andra frågan som är intressant är om det finns annan märkning,
låt oss kalla det annan hemligstämpling eller annan sekretesstämpling,
än vi är vana vid i Sverige. Innebär t.ex. det engelska ordet ”restraint”
på ett material från EU möjlighet eller skyldighet - jag är lika orolig
för möjligheten - för en svensk myndighet att markera den handlingen
på ett sådant sätt att det senare vägleder myndigheten i sekretesshante-
ringen av den?
Jag hade intrycket att hemliga handlingar stämplas med hemlig.
Därutöver råder icke någon märkningsmöjlighet i Sverige. Har det
uppkommit en annan märkningsmöjlighet? Tillämpas en sådan märk-
ningsmöjlighet? Är den i sådana fall förenlig med en strikt tillämpning
av offentlighetsprincipen?
Anf. 3 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Fru talman! Lennart Daléus säger att det finns tecken på brister. Jag
vet faktiskt inte riktigt vilka slutsatser man kan dra av den presentation
som har lämnats i tidningen Journalisten. Det kom också fram vid det
seminarium där redovisningen av uppgifterna från journalisterna disku-
terades.
Det är möjligt att resultatet visar på att det finns brister i handlägg-
ningen hos myndigheter, att det går för långsamt, att det tar för lång tid
innan man har tagit ställning till om en handling kan lämnas ut eller
inte. Eller är det möjligtvis så, mot bakgrund av de faktiska förhållan-
dena, att det är ett stort antal dokument man begär, att det är nya do-
kument, att de är okända för tjänstemännen, att det tar tid att gå igenom
dem och göra bedömningen, ett gott resultat? Det går faktiskt inte att
dra några slutsatser.
Jag skulle ändå för min del vilja utgå från att det finns vissa brister,
mot bakgrund av de sakförhållanden jag redogjorde för. Det handlar
om en oändlig mängd nya handlingar som många myndigheter har att
hantera. Det finns en ovana i detta, en obekantskap med innehållet i
handlingarna. Man måste vara mycket mer noggrann när man läser
igenom och gör den bedömning som man är skyldig att göra enligt
svensk lagstiftning. Det här är säkert problem som, om de föreligger, är
av övergående natur.
Det har införts s.k. EU-diarier på sina håll. Anledningen till det är
att man har velat underlätta för dem som i dagens läge är särskilt intres-
serade av att få en överblick över de handlingar som kommer in till
svenska myndigheter och att hitta det man är intresserad av. Därför
finns det ibland särskilda EU-diarier.
Beträffande dem gäller naturligtvis inga andra regler än för andra
diarier. De är tillgängliga och skall syfta till att underlätta sökandet
efter handlingar som man vill se. Det är alltså inte på något sätt svårare
att komma åt dessa handlingar. Tvärtom skulle jag vilja säga att de
underlättar.
Frågan om det förekommer någon annan märkning väntar jag med
att svara på till nästa anförande.
Anf. 4 LENNART DALÉUS (c)
Fru talman! Jag fick ett annat intryck av det material jag refererade
till när det gällde lättillgängligheten i det vi kallade EU-diarierna. Men
det skall jag låta vara osagt, eftersom jag inte var med på det seminari-
um som justitieministern refererade till.
Däremot inträffar något egendomligt nu. Justitieministern säger att
hon utgår från att det finns brister, att det är en oändlig mängd hand-
lingar och att detta är av övergående natur.
Det var litet därför jag ställde frågan. Jag utgick också från att det
fanns brister, inte minst mot bakgrund av det material jag har kunnat ta
del av. Då är min fråga: Vilka åtgärder skall man vidta för att rätta till
bristerna? Jag tror inte att sådant är enkelt och av övergående natur.
Utgår t.ex. enskilda tjänstemän felaktigt från att sekretess är ut-
gångspunkten och inte offentligheten, måste det självfallet rättas till. Vi
kan inte vänta och hoppas att den här frågan kan tänkas bort. Jag förut-
sätter att regeringen vidtar åtgärder för att just korrigera de brister
regeringen själv uppenbarligen har iakttagit.
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
Anf. 5 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Fru talman! Nu skall vi skilja på vad det var jag utgick ifrån att det
kunde vara problem med, nämligen själva hanteringen och den tidsut-
dräkt som en del kan uppleva när man i dag begär att få ut en handling.
En helt annan fråga är huruvida det skulle begås felaktigheter i be-
dömningen av om en handling skall lämnas ut eller inte. Det har jag
inte kommenterat, och det har jag ingen uppfattning om. Den frågan
kan bara prövas i vanlig ordning genom att den som anser att han fel-
aktigt inte har fått ut en handling överklagar till nästa instans.
Även om vi har mycket duktiga tjänstemän i vår statsförvaltning ut-
går jag ifrån att det är en svårighet när man från den ena dagen till den
andra hamnar i en situation där man skall hantera nya handlingar i stora
mängder. Det var vad jag syftade på. Detta måste rimligtvis leda till att
det inte kan gå lika smidigt som det gjorde tidigare. Men det är som
sagt var övergående, för jag vet att varje myndighet gör stora an-
strängningar för att snabbt sköta uppgiften att bedöma om handlingar
kan lämnas ut eller inte.
Jag hann inte ta upp frågan om märkningen den här gången heller.
Jag återkommer.
Anf. 6 LENNART DALÉUS (c)
Fru talman! Då blir frågan av helt annan karaktär. Det som har in-
träffat är nämligen inte någonting som var oförutsebart, nämligen att vi
skulle bli medlemmar i EU. Man vet också att offentlighetsfrågan hör
till det som har varit mest ifrågasatt, mest kritiserat av dem som inte
ville att vi skulle bli medlemmar. Hade det inte varit lämpligt att förbe-
reda sig och i tid agera så att de brister som vi uppenbarligen är över-
ens om finns, åtminstone i hantering, tidsutdräkt och annat, hade kunnat
elimineras?
Om man förvissat sig om att den här hanteringen hade fått de resur-
ser och det material som behövdes, tror jag att det hade varit att göra
även den fortsatta debatten inför valet till EU-parlamentet en god
tjänst. Då återvänder jag till frågan, fru talman: Har t.ex. begreppet
”restraint” någon betydelse i den svenska hanteringen av sekretessfrå-
gor?
Jag vågar fråga detta därför att det i sådana fall är någonting som,
såvitt jag begriper, tillämpas i de verk och myndigheter som justitie-
ministern direkt är delaktig i, nämligen regeringskansliet.
Jag vill sluta med en hypotetisk fråga: Skulle de överklaganden som
uppenbarligen finns i mängd kring flera av de här frågorna visa sig
vinna bifall i högre instans, är justitieministern då beredd att vidta
några åtgärder för att korrigera det tillvägagångssätt som finns?
Anf. 7 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Fru talman! Det är klart att vi kan diskutera hypotetiska fall och vad
vi skall göra i olika situationer. Men jag tycker inte att det förefaller
särskilt meningsfullt att vi ägnar oss åt frågan huruvida det görs riktiga
bedömningar eller inte, när alla tecken hittills tyder på att det inte görs
några felaktiga bedömningar.
Nu skall jag prata om märkningen. Utgångspunkten för den diskus-
sionen måste vara att det är svensk lag som gäller. Det betyder att det
inte finns någon märkning. Det är inte ens så att vår egen märkning,
nämligen den s.k. hemligstämpeln, innebär någonting i sig.
Svensk lag kräver att varje gång en handling skall lämnas ut skall
det göras en bedömning av huruvida den omfattas av sekretess eller
inte. Därvidlag har det alltså ingen betydelse vilken stämpel som sitter
på handlingen, vare sig det är en svensk stämpel eller en utländsk.
Sitter ”restraint” på - det gör det på nästan alla handlingar som kom-
mer från EU - har det ingen vägledande verkan för den svenska myn-
digheten. Den har att göra sin bedömning utifrån svensk lagstiftning.
Anf. 8 LENNART DALÉUS (c)
Fru talman! Om det skulle vara så att stämpeln ”restraint” har lett
myndigheter, t.ex. delar av regeringskansliet, till särskilda märkningar,
är justitieministern då beredd att se till att det blir någon förändring på
den punkten?
Jag märker att vi kan ha olika utgångspunkt när det gäller vad som
är hypotetiskt eller inte. Jag skulle kunna säga så här: Man får lätt in-
trycket när man läser tidningen Journalisten och av annat material att
allt inte skulle vara helt bra ställt efter det svenska medlemskapet med
tillämpningen av den offentlighetsprincip som jag hyllar.
Är det inte skäl att aktivt vidta åtgärder för att skapa det förtroende,
inte minst i journalistkåren, som jag tror är angeläget i den fortsatta
EU-debatten under det här året och inte bara hoppas att saker och ting
är av övergående natur?
Anf. 9 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Fru talman! Jag skulle rekommendera Lennart Daléus att försöka
skapa sig en egen uppfattning och inte lita på vad journalister säger och
på vad de har upplevt. Det vore mycket värdefullare för riksdagen, tror
jag, om Lennart Daléus hade en egen uppfattning i den här frågan. Då
skulle vi kunna föra en diskussion utifrån Lennart Daléus erfarenheter.
Jag protesterar särskilt mot påståendet att det i regeringskansliet
skulle förekomma att restraint-märkning leder till någon särskild
märkning. Detta är icke fallet.
Vad gäller åtgärder för att säkerställa kunskap och kompetens hos
dem i regeringskansliet som skall handlägga detta vill jag hänvisa till
den promemoria som rättschefen vid statsrådsberedningen har tagit
fram och låtit sprida bland tjänstemännen för att underlätta deras han-
tering av de här frågorna. Jag tror att det har inneburit att hanteringen
av EU-handlingar ur offentlighetsprincipens synvinkel fungerar mycket
väl i regeringskansliet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
Prot. 1994/95:80
28 mars
3 § Svar på fråga 1994/95:391 om tullunion med Turkiet
Svar på frågor
Anf. 10 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s)
Fru talman! Ragnhild Pohanka har frågat mig om regeringen tänker
ompröva sitt ställningstagande till tullunionsöverenskommelsen med
Turkiet. Ragnhild Pohanka tar också upp andra frågor rörande situatio-
nen i Turkiet, som jag gärna vill kommentera.
Den 6 mars fattade EU:s ministerråd ett principbeslut om att ingå
ett tullunionsavtal med Turkiet. Flera steg återstår emellertid innan
tullunionsavtalet kan träda i kraft. Jag tänker givetvis främst på Euro-
paparlamentets behandling av tullunionsöverenskommelsen.
Tullunionen är av stort värde av flera skäl. Den underlättar för
Turkiet att komma till rätta med de ekonomiska och sociala problemen
i landet, och den skapar förutsättningar för en lösning av Cypernfrågan
och därmed för en stabilisering i hela regionen. Därmed gagnar tullu-
nionen också demokratin i Turkiet. Dessutom skapar den utvidgade
politiska dialog som är en del av tullunionsöverenskommelsen bättre
möjligheter till påverkan än en politik som innebär att Turkiet isoleras.
Företrädare för människorättsorganisationer i Turkiet har uttalat sitt
stöd för detta synsätt. Genom att inlemma Turkiet i det europeiska
samarbetet bidrar vi till att motverka de krafter i Turkiet som ifrågasät-
ter värdet av demokrati och mänskliga rättigheter.
I förhandlingarna om en tullunion har Europeiska unionen betonat
att Turkiets fortsatta närmande till EU förutsätter att landet respekterar
de mänskliga rättigheterna. Detta synsätt präglar den gemensamma
politiska deklaration som EU-länderna och Turkiet antog den 6 mars.
Den innehåller också ett åtagande från Turkiets sida att snabbt genom-
föra reformer på yttrandefrihetens område. Europaparlamentet har klart
uttalat att efterlevnad av internationella åtaganden om respekt för de
mänskliga rättigheterna är ett villkor för att tullunionsöverenskommel-
sen skall godkännas av parlamentet.
Både under den fortsatta beslutsprocessen och efter ett ikraftträdan-
de av tullunionsöverenskommelsen kommer Sverige, tillsammans med
övriga EU-länder, att noga följa utvecklingen i Turkiet, särskilt med
avseende på respekten för de mänskliga rättigheterna. Vi kommer här-
vid att kräva att den turkiska regeringen uppfyller de åtaganden som
gjorts gentemot EU. På samma sätt förutsätter vi att Turkiet lever upp
till sina förpliktelser som medlem av FN, Europeiska säkerhets- och
samarbetsorganisationen OSSE och Europarådet.
Fru talman! Jag vill uttrycka min djupa oro över den turkiska
krigsmaktens omfattande attacker i norra Irak. Detta slags militära
operationer på främmande stats territorium strider mot grundläggande
folkrättsliga principer om respekt för den territoriella integriteten och
den humanitära rätten. Det är oacceptabelt att oskyldiga civila och
flyktingar drabbas av striderna. Den turkiska regeringen bör snarast dra
tillbaka trupperna från norra Irak.
EU:s ordförandetrojka, dvs. utrikesministrarna från Frankrike,
Tyskland och Spanien, besökte Ankara i förra veckan. I samtalen med
den turkiska regeringen uttryckte ministertrojkan på hela EU:s vägnar
sin djupa oro över den militära operationen i norra Irak. Detta har Sve-
rige och flera andra medlemsländer ställt sig bakom.
Sverige har, såväl i bilaterala kontakter som inom ramen för EU,
OSSE och Europarådet, krävt respekt för de mänskliga rättigheterna i
Turkiet. Jag hade själv tillfälle att ingående och konkret diskutera dessa
problem när den turkiske utrikesministern besökte Stockholm i februa-
ri. I samtalen underströk jag vidare att den kurdiska frågan måste få en
politisk lösning. Sverige har vid upprepade tillfällen uttryckt sitt stöd
för den kurdiska minoritetens krav på respekt för sina kulturella rättig-
heter.
Av detta följer att det är djupt oroande att politiska partier förbjuds
att verka i Turkiet och att folkvalda parlamentariker döms till långa
fängelsestraff. Kurderna måste fritt kunna välja sina egna företrädare
till parlamentet i Ankara.
Fru talman! Det är viktigt att inte sätta likhetstecken mellan kurder-
nas kamp för sina rättigheter och PKK:s kamp för ett självständigt
Kurdistan. PKK har bevisligen gjort sig skyldigt till terrordåd, såväl i
Turkiet som i andra länder. Sverige betraktar inte PKK som legitim
företrädare för kurderna i Turkiet.
Sverige stöder Turkiets territoriella integritet och dess rätt att be-
kämpa terrorism i landet. Kampen mot terrorismen måste dock föras
inom ramen för rättsstatens principer och med beaktande av respekten
för de mänskliga rättigheterna.
Terrormetoder är aldrig acceptabla. Jag tar bestämt avstånd från de
attentat som riktats mot turkiska intressen i Stockholm och i andra
västeuropeiska städer den senaste tiden. Svenska myndigheter kommer
att göra allt för att ställa de skyldiga till dessa dåd till svars.
Anf. 11 RAGNHILD POHANKA (mp)
Fru talman! Jag får tacka för svaret, som var långt, utförligt och
väldigt värdefullt. Men jag vill opponera mig litet.
Trots att det gått 46 år sedan FN-resolutionen om de mänskliga rät-
tigheterna fastställdes och har antagits av medlemsländerna, bl.a. Tur-
kiet, kränks dessa rättigheter även i Turkiet. Inte ens den mest grund-
läggande rättigheten, rätten till liv, respekteras. Under 1994 ökade
kränkningarna av mänskliga rättigheter i Turkiet. Försvinnanden, by-
förstörelse, förföljelse av journalister, terror, förtryck, mord och tortyr
förekommer.
Även jag fick träffa den turkiske utrikesministern tillsammans med
representanter för de andra partierna. Han använde samma skäl, samma
formuleringar om demokratiprocess och förbättringar för mänskliga
rättigheter som turkiske ambassadören Erdil K Akay i sin skrift till
Miljöpartiet 1990. Situationen har hela tiden blivit värre för minoriteter
och oliktänkande i Turkiet. Fängslandet av parlamentariker är toppen
på ett isberg som vi har opponerat oss emot från Sveriges sida.
Det värsta som kunde hända har nu hänt. 35 000 soldater, under-
stödda av pansar och flyg, har dragit in i den norra turkkontrollerade
delen av Irak. Det pågår ett inbördeskrig sedan flera år i Turkiet.
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
Sverige borde egentligen säga nej till en tullunion och i alla officiel-
la sammanhang kräva att Turkiet skall respektera mänskliga rättigheter
i sitt eget land och i grannlandet. Jag försvarar inte PKK:s gerillakrig i
Turkiet med starka inslag av våld. Jag fördömer terrordåden i andra
länder som skett den senaste tiden.
Efter decenniers förtryck av mänskliga rättigheter, mord och tortyr
har turkiska staten delvis skapat den situation som nu råder i Turkiet.
Anf. 12 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s)
Fru talman! Det är sant att det pågår allvarliga kränkningar av
mänskliga rättigheter i Turkiet. Vi är överens om fördömandet av den
militära attacken i norra Irak från turkisk sida. Man kan säkert fortsätta
att i detalj räkna upp olika saker som vi är kritiska mot. Jag har ingen
svårighet att följa med i den uppräkningen alls, jag känner väl till det.
Frågan är hela tiden hur vi bäst skall kunna gagna en positiv ut-
veckling. För mig och för de andra utrikesministrarna inom EU har det
varit tydligt, att om vi gör försök att isolera Turkiet och på det viset gör
det svårare för den turkiska befolkningens sociala och ekonomiska
utveckling, är det att direkt gynna de mörka krafterna och missgynna de
demokratiska krafterna. Därför har vi tyckt att det ändå är viktigt att
man öppnar för en tullunion. Nu är den processen inte färdig. Den skall
pågå under hela 1995, och där kommer bl.a. Europaparlamentets beslut
att vara mycket viktigt, helt avgörande. Vi får många gånger tillfälle att
återkomma till frågan, men det här är bevekelsegrunderna till att vi har
velat acceptera en tullunion.
Anf. 13 RAGNHILD POHANKA (mp)
Fru talman! Man kan självklart dra den slutsats som utrikesminis-
tern har dragit och hoppas att det skall bli bra. Men man kan också dra
den slutsats som jag har dragit, att man först vill kräva att det skall bli
förbättringar innan man accepterar. Även ett minsta steg i rätt riktning
skulle få mig att tveka om jag har rätt. Turkiet åsåg också Saddams
förstörelse av ännu flera kurdiska byar än i Turkiet. Det var över 4 000
där, mer än 2 000 i Turkiet.
Det internationella samfundet ingrep inte, inte ens med anledning av
de kemiska bombningarna av bl.a. staden Halabja. Jag tänker då på FN
och Europarådet. Jag vet att Sverige opponerade sig här.
I Turkiet pågår ett folkmord, ett etniskt och rent fysiskt folkmord.
De logiska kullerbyttorna att först konstatera att det förekommer för-
tryck och terror och sedan släppa in landet i EU som medlem i en tul-
lunion får mig att fundera.
Anf. 14 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s)
Fru talman! I allt arbete för ökad respekt för mänskliga rättigheter
måste man både säga ifrån när kränkningar begås och också positivt
stimulera en utveckling. Det är dessa två ben som jag försöker stå på,
alltså både att vara tydlig i vårt avståndstagande när det behövs och att
inte stänga dörren för att delta i någonting positivt. Jag tror att proces-
sen kring tullunionsavtalet kan leda till någonting gott. Jag är inte sä-
ker, för det kan man dess värre aldrig vara. Men jag tror att vi gör de
mänskliga rättigheterna en större tjänst genom att faktiskt arbeta i pro-
cessen med tullunionsavtalet än om vi stänger dörren och isolerar Tur-
kiet.
Anf. 15 RAGNHILD POHANKA (mp)
Fru talman! Jag tycker inte att jag kan se det så. I en förhandling
eller vid beslut om en så viktig sak som en tullunion borde man ge från
båda sidor. Turkiet har inte gett någonting annat än ord. En handelsu-
nion innebär ett verkligt handlande, men Turkiet har som sagt inte gett
annat än ord. Det har Turkiet hållit på med systematiskt under decenni-
er.
Inför folkomröstningen om EU hävdades det med emfas att det en-
dast gällde demokratiska stater när vi skulle gå med i EU. Det här är
inte ett inlemmande i EU, det vet jag, men vi backar delvis från våra
principer om vi tar in ett land i ett så nära samarbete som en tullunion.
Det är omöjligt att erkänna Turkiet som ett demokratiskt land i dag.
Turkiet har inte på något sätt levt upp till de krav som man måste ställa
på det.
Europaparlamentet har ju hittills sagt nej. Frågan skall nu tillbaka
till parlamentet. Där finns det tydligen en majoritet som delar min upp-
fattning. Jag sätter mig inte emot för all framtid, men i dagens läge ser
jag inget skäl att ha en tullunion med ett land som handlar på det här
viset.
Anf. 16 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s)
Fru talman! Turkiet har under den här processen, vid framarbetan-
det av ett tullunionsavtal, gjort åtaganden också vad gäller ökad respekt
för mänskliga rättigheter. I hela paketet, där själva tullunionsavtalet är
den formella basen, ingår en ramöverenskommelse. Den innehåller
mycket av förpliktelser gentemot EU för att det skall fungera väl mel-
lan EU och Turkiet. Det handlar om just mänskliga rättigheter, yttran-
defrihet, ändringar i konstitutionen på olika sätt, ett hanterande i fäng-
elser, att man säger nej till tortyr osv.
Det här finns alltså med i det paket som EU-kommissionen små-
ningom kommer att överlämna till Europaparlamentet för ställningsta-
gande - för att godkänna eller avslå det hela.
Anf. 17 RAGNHILD POHANKA (mp)
Fru talman! Under den tid som förhandlingarna har pågått har man
mördat advokater, bränt tryckerier med oppositionella tidningar, mör-
dat människor vid en fredlig demonstration i Istanbul och gått in i Irak.
Detta har skett medan förhandlingarna har pågått. Då menar jag att
orden från regeringen inte har någon substans, inte något värde.
Anf. 18 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s)
Fru talman! Det får ändå inte vara så att vi inte tror på våra argu-
ments tyngd och genomslagskraft. Vi som verkligen står upp för
mänskliga rättigheter måste kunna tala med andra regeringsföreträdare
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
och politiker för att de skall kunna ta till sig vad vi säger. Det är det
som vi har gjort med det här avtalet som bas.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Svar på fråga 1994/95:387 om barn och ungdomar med psy-
kiska störningar
Anf. 19 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Fru talman! Eva Zetterberg har frågat mig när direktiven till en ut-
redning om vård och stöd till barn och ungdomar med psykiska stör-
ningar beräknas komma och när utredningen skall tillsättas.
Utkast och direktiv har tagits fram inom Socialdepartementet och är
för närvarande ute på delning. Med hänsyn tagen till delningstiden,
inarbetande av synpunkter m.m. beräknar jag att regeringen kommer att
kunna besluta om utredningen före utgången av april månad.
Anf. 20 EVA ZETTERBERG (v)
Fru talman! Jag vill tacka socialministern för svaret på min fråga.
Jag välkomnar att direktiven snart är klara och att utredningen kan
tillsättas.
Jag kan också konstatera att det hela har tagit lång tid. Jag hoppas
att socialministern är villig att tillstå att det har tagit alltför lång tid. Det
rör sig omkring ett år från det att riksdagen fattade sitt beslut till dess
att utredningen är tillsatt. Det förhållningssättet och den långa hand-
läggningstiden tycker jag inte att riksdagen bör kunna acceptera i fort-
sättningen.
Jag vill också understryka att det är viktigt att utredningen blir par-
lamentariskt tillsatt, att vi från olika partier kan tillsätta var sin repre-
sentant så att det blir en allsidig belysning.
Slutligen är det angeläget att utredningen kommer i gång snabbt och
att det utfärdas sådana direktiv som gör att den kan agera under kort tid
med stora resurser, eftersom det rör sig om ett väldigt eftersatt område.
Det var just det som socialutskottet konstaterade i våras, att den psy-
kiska hälsan för barn och ungdom är minst sagt lika eftersatt som när
det gäller vuxna.
Anf. 21 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Fru talman! Jag kan hålla med Eva Zetterberg om att det inte är
rimligt att man väntar så länge på att en kommitté skall tillsättas. Det
finns naturligtvis bakomliggande skäl till det. Nu kommer utredningen i
gång, och jag skall ta till mig de synpunkter som Eva Zetterberg har när
det gäller sammansättningen.
Anf. 22 EVA ZETTERBERG (v)
Fru talman! Jag vill bara tillägga att det efter det att riksdagen fatta-
de beslutet har kommit ytterligare signaler från landets BUP- och BPU-
kliniker om att andelen barn med psykiska problem ökar.
10
Senast i går hörde jag från förskolepsykologer i Malmö, där man
har gjort en stor kartläggning av förskolebarn, att gruppen med barn
som behöver särskilt stöd ökar. Möjligheterna att ge sådant stöd till
barn som inte har fysiska utan psykiska hinder har varit mycket begrän-
sade.
Jag hoppas att utredningen kommer i gång snart och att den kan gö-
ra ett bra arbete.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på fråga 1994/95:388 om sekretessen och akutsjukvården
för flyktingar
Anf. 23 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Fru talman! Eva Zetterberg har frågat mig om jag avser att klargöra
att rätten till kostnadsfri akutsjukvård för flyktingar innefattar förbere-
delser för förlossning samt aborter utan risk för att personal skall bryta
mot sekretesslagen.
Jag vill då först klargöra vissa bestämmelser om flyktingars rätt till
hälso- och sjukvård. Flyktingar som beviljats permanent uppehållstill-
stånd i Sverige har samma rätt till hälso- och sjukvård som andra män-
niskor som är bosatta här.
För mottagande av asylsökande som är registrerade vid en förlägg-
ning och vistas i Sverige under den tid som de väntar på beslut i till-
ståndsfrågan gäller särskild lagstiftning. Mottagandet av asylsökande
regleras i lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
Vuxna asylsökande som omfattas av denna lag ges omedelbar vård
och vård som inte kan anstå, mödrahälsovård, förlossningsvård, pre-
ventivmedelsrådgivning, vård vid abort och vård och åtgärder enligt
smittskyddslagen samt omedelbar tandvård och tandvård som inte kan
anstå. För besök hos läkare eller tandläkare får den asylsökande betala
en vårdavgift på 50 kr förutsatt att vården ges av en läkare eller tandlä-
kare som Invandrarverket har anvisat eller inom den offentliga primär-
vården. Förebyggande barn- och mödravård som ges inom den offentli-
ga vården är kostnadsfri för den asylsökande liksom förlossningsvård.
Staten lämnar ersättning till vårdgivaren.
När det gäller asylsökande barn som är under 18 år har de i princip
rätt till samma hälso- och sjukvård samt tandvård som bosatta barn.
Också för denna vård lämnas statlig ersättning.
Landstingens skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård är fastlagd i
hälso- och sjukvårdslagen. Av 4 § följer att landstingen skall erbjuda
omedelbar hälso- och sjukvård åt den som vistas inom landstinget utan
att vara bosatt där. Det innebär att landstinget har en skyldighet att ge
sådan vård även till en utlänning som håller sig gömd.
Utlänningar som håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller
utvisning inte kan verkställas har inte rätt till ekonomiskt bistånd för
sitt uppehälle, och Invandrarverket ersätter inte heller eventuella vård-
kostnader som uppstår under sådan tid. Detta innebär att det i praktiken
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
11
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
12
blir landstingen som får stå för kostnaderna för akutsjukvård för dessa
utlänningar.
Hälso- och sjukvårdspersonalen kan också ge sådan vård utan att
bryta mot sekretesslagen, då dess bestämmelser inom hälso- och sjuk-
vården och för dess personal innebär att personalen inte får lämna
uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden.
Men detta innebär inte att personalen alltid kan skydda den som
håller sig gömd genom att förneka att han eller hon behandlas på vår-
dinrättningen. Hälso- och sjukvårdspersonalen är enligt lag (1994:953)
om åliggande för personal inom hälso- och sjukvården skyldig att läm-
na ut uppgifter om någon vistas på en sjukvårdsinrättning om det be-
gärs av bl.a. domstol, åklagar- eller polismyndighet. Å andra sidan
finns det inte någon skyldighet för hälso- och sjukvårdspersonalen att
på eget initiativ underrätta t.ex. polisen om detta.
Anf. 24 EVA ZETTERBERG (v)
Fru talman! Jag vill tacka Ingela Thalén för svaret även på den här
frågan. Det finns relativt klara linjer när det gäller frågan om akutsjuk-
vård för asylsökande flyktingar. Det har också nyligen kommit en skrift
med allmänna råd från Socialstyrelsen.
Däremot uppfattar jag problemen som störst - det finns problem
även på andra områden - när det gäller flyktingar som har fått avvis-
ningsbeslut men som av olika skäl håller sig gömda. Ingela Thalén har
säkert klart för sig den debatt som har förts inom landstinget i Stock-
holm. Från mödrahälsovården i bl.a. Hallunda har man gjort oss politi-
ker uppmärksamma på hur svårt personalen kan ha det i den konkreta
situationen. Det har inte funnits klara riktlinjer om att personalen inte
är skyldig att bryta mot sekretessen. Först på ett mycket sent stadium
har det kommit besked om att personalen har all rätt att ge denna sjuk-
vård utan att för den skull bryta mot sekretessen. Däremot framgår det
tydligt att man, om man blir anmodad, är tvungen att lämna ut uppgifter
till polis och åklagare.
Den fråga som är oerhört väsentlig och som kvarstår gäller kostna-
den. I praktiken förhindrar man på grund av kostnaden att asylsökande
och utlänningar med avvisningsbeslut får akutsjukvård, exempelvis vid
förlossning, vid abort eller vid nödvändiga besök efter förlossning. Det
har i ett flertal fall hänt att flyktingar har avvisats på grund av kostna-
den, att man från sjukhusets sida inte har kunnat betala en absolut nöd-
vändig och mycket akut insats. Det är just på det området som jag me-
nar att Ingela Thalén borde gå ut och informera landstingen om att de
har den möjligheten och därför borde kunna ge den sjukvård som
krävs.
Anf. 25 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Fru talman! Mödrahälsovård och barnhälsovård är ju kostnadsfria
för asylsökande. Vid akuta sjukdomsfall, t.ex. om man står inför en
förlossning och kan konstatera att kvinnan är i ett sådant skick att hon
inte kan genomföra förlossningen utan förberedande förlossningsvård,
bör man också ge en sådan förlossningsvård.
Jag håller med Eva Zetterberg om att det däremot är ett problem
med det som vi normalt menar med förberedande mödrahälsovård, dvs.
att de blivande mammorna börjar att besöka mödrahälsovården mycket
tidigt i graviditeten. Detta kan då inte anses som landstingets uppgift,
eftersom det inte handlar om akut vård utan om förberedande vård. Jag
är på det klara med att detta är en svår gränsdragning.
Ett annat svårt gränsdragningsfall är när man påbörjar en akut för-
beredande, förlossningsförberedande vård. Då måste man besöka sjuk-
huset flera gånger. Är man då en gömd flykting innebär detta natur-
ligtvis att man måste bli synlig för att kunna komma till sjukvården.
Personalen är då i och för sig inte skyldig att anmäla detta, men det är
klart att det innebär en synlighet.
Bakgrunden är naturligtvis att det finns personer som håller sig
gömda. Det är inte så enkelt att skriva regler för hur man skall hantera
sådana situationer där personer egentligen inte har rätt att vistas i Sve-
rige.
Anf. 26 EVA ZETTERBERG (v)
Fru talman! Nej, det är sannolikt inte enkelt, Ingela Thalén. Det är
väldigt svåra situationer som personal och framför allt flyktingar befin-
ner sig i. Det är av stor betydelse att kvinnor får gå på förberedande
mödrahälsovård för att man skall kunna undvika de stora problem som
ibland kan uppstå vid förlossning. Det är landstingets skyldighet att
erbjuda den sjukvård som man kan ställa upp med.
Det är definitivt ett problem att det i vissa fall har varit kostnaden
som har varit det avgörande. Det finns konkreta exempel på hur kvin-
nor har vänt sig till sjukhus och blivit upplysta om att de då har varit
tvungna att betala 1 600 kr för ett läkarbesök och 300 kr för ett besök
hos barnmorska.
Detta medför att de enskilda personerna hamnar i en oerhört svår
situation. Man kan i och för sig se till det juridiska dilemmat, att dessa
personer inte har rätt att vistas i landet. Men det moraliska dilemmat för
personalen är väldigt uppenbart liksom den hälsorisk som personerna
utsätts för på grund av utebliven behandling. Eller hur?
Anf. 27 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Fru talman! Vad Eva Zetterberg nu gör är att hon vidgar begreppet
akut vård till att omfatta hälsovård i vid mening. Jag anser att man
enligt 4 § i hälso- och sjukvårdslagen skall ge akut vård. Jag sträcker
mig ganska långt när jag säger att man till akut vård skall också kunna
räkna sådan förberedande förlossningsvård som innebär att det går att
genomföra en förlossning utan risk för mor och barn. Men det är inte
detsamma som att man i akut vård kan föra in det som vi menar med
mödrahälsovård. Då kommer man definitivt in i diskussionen om att
vårdtagaren saknar uppehållstillstånd, att hon inte är asylsökande utan
har fått ett avvisningsbeslut.
Men enligt 4 § i hälso- och sjukvårdslagen skall man ge akut vård,
och det bör landstingen ge.
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
13
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
Anf. 28 EVA ZETTERBERG (v)
Fru talman! Det är alldeles riktigt. Vi har olika uppfattning om den
saken, Ingela Thalén. Jag anser att det för kvinnans hälsas skull borde
ingå även det som vi vanligtvis kallar för normal mödrahälsovård i
begreppet akut vård.
Men jag vill återgå till frågan där jag hoppas att vi är överens, näm-
ligen frågan om riktig akutsjukvård som kan bestå av aborter och vård i
samband med förlossning. Hur kommer Ingela Thalén att gå vidare
med den frågan? Kvinnor har uppenbarligen krävts på 1 600 kr för ett
läkarbesök, pengar som de definitivt inte har och en kostnad som gör
att de har avstått från ett nödvändigt läkarbesök.
Anf. 29 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Fru talman! Så som jag tolkar sjuk- och hälsovårdslagen är man i
landstingen skyldig att ge akut hälso- och sjukvård vid akuta tillstånd.
Jag inser att det som Eva Zetterberg berättar om är gränsdragnings-
fall. Men jag har inte varit i kontakt med de fall som Eva Zetterberg här
redovisar. Det är klart att vi får titta på dessa fall.
Men utgångspunkten för vår diskussion måste vara alldeles klar. Vi
talar om personer, utlänningar, som inte skall vistas i Sverige. De har
fått ett utvisnings- eller avvisningsbeslut. Att vidga rätten till hälso- och
sjukvård till att omfatta personer i en sådan situation utanför akutvår-
den tycker jag inte att man skall göra. Då leder vi in oss själva i en
ganska orimlig situation. Men om det är så som Eva Zetterberg säger
när det gäller kostnadsaspekten får vi gå in och se över den särskilda
frågan.
Anf. 30 EVA ZETTERBERG (v)
Fru talman! Avslutningsvis vill jag då bara tala om för Ingela
Thalén att jag skall se till att Socialdepartementet får allt det material
som finns på detta område. Jag uppmanar också till besök t.ex. i Hal-
lunda och Botkyrka där det här har förekommit. Det finns även skrift-
ligt dokumenterat.
Det är min förhoppning att Ingela Thalén kommer att se över det
här ordentligt. Sett till omfattningen är detta inte ett stort problem, men
för de flyktingar och den personal som berörs är det ett stort problem.
Anf. 31 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Fru talman! En del av problemen röjs undan genom att man tar till
sig det som står i sekretesslagen och genom att man använder det som
står i hälso- och sjukvårdslagen på ett adekvat sätt.
De övriga exempel som Eva Zetterberg tar upp där det har före-
kommit diskussioner kring kostnader när det har gällt annan vård än
akutvård får jag titta på i särskild ordning.
Överläggningen var härmed avslutad.
14
6 § Svar på frågorna 1994/95:378,379 och 393 om Öresundsbron
Anf. 32 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)
Fru talman! Per-Ola Eriksson har frågat mig om jag avser att ge en
omedelbar redovisning av broprojektets ekonomi så som förutsätts i
trafikutskottets betänkande 1994/95:TU2.
Kerstin Warnerbring har frågat mig vilka åtgärder som regeringen
avser vidta med tanke på de förändrade ekonomiska förutsättningarna i
Öresundsbroprojektet.
Per-Ola Eriksson har frågat finansminister Göran Persson om han
ämnar efterhöra Riksgäldskontorets bedömning av risken för att skatte-
betalarna får träda in för att finansiera bron.
Eftersom ansvaret i regeringen är så fördelat att det är jag som sva-
rar för frågor om Öresundsbron kommer jag att besvara även Per-Ola
Erikssons fråga till Göran Persson.
Jag har också valt att besvara frågorna i ett sammanhang.
Öresundsbroprojektets ekonomiska kalkyler påverkas av ett flertal
olika komponenter. En av dessa komponenter är byggkostnaden. Andra
komponenter i kalkylen är den ränta som kommer att belasta de lån
som tas upp för projektet och de intäkter som kommer att erhållas från
trafiken på bron.
För någon vecka sedan öppnades anbuden på de första två entrepre-
naderna på Öresundsbron. Anbuden omfattade dels en sänktunnel i
Drogdensundet, dels muddringen och uppfyllnad av de konstgjorda
öarna söder om Saltholm.
Ekonomiskt låg det lägsta anbudet på tunneln ca 15 % över budget-
förutsättningarna, medan anbuden på muddring och uppfyllnad i stort
sett låg i linje med budgetförutsättningarna.
Eventuella fördyringar av förbindelsen jämfört med budget samt
eventuella avvikelser från budget när det gäller andra komponenter i
kalkylen för projektet innebär att projektets återbetalningstid förlängs
jämfört med vad som i dag är kalkylerat.
Jag anser det dock vara för tidigt att i dag dra några alltför långtgå-
ende slutsatser av hittills givna anbud. Senare i vår och under somma-
ren kommer ytterligare anbud att öppnas och granskas. Först när en
helhetsbild finns av givna anbud kan jag bilda mig en fullständig upp-
fattning om projektets byggkostnad. Jag kommer därför inte att vidta
några särskilda åtgärder med anledning av de anbud som hittills offent-
liggjorts. Jag är däremot beredd att i höst för riksdagen redovisa en
samlad bedömning av projektets ekonomiska förutsättningar med hän-
syn till givna anbud.
Anf. 33 PER-OLA ERIKSSON (c)
Fru talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret
på mina två frågor. Men jag måste säga att jag är långtifrån nöjd.
Egentligen säger kommunikationsministern ”vänta och se”. Jag tycker,
med tanke på Öresundsbroprojektets ekonomiska utveckling, att det är
att ta litet för lätt på saken att vänta och se. Jag tycker nog att kommu-
nikationsministern på denna punkt visar en aningslös attityd.
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
15
|
Prot. 1994/95:80 28 mars |
När man nu via medierna har fått ta del av de anbud som har läm- |
kostnader för byggprojektet långt utöver konsortiets beräkningar. Blir
|
Svar på frågor |
det resultatet, innebär det att man spelar hasard med skattebetalarnas Nu skall vi alltså vänta till hösten. Jag kan förstå att man får en hel- Dessutom föreligger det en uppenbar risk för att skattebetalarna får Jag vill upprepa min fråga: Avser man från regeringens sida att ef- Anf. 34 KERSTIN WARNERBRING (c) Fru talman! Först och främst vill jag tacka kommunikationsminis- Projektets ekonomiska förutsättningar är inte bara beroende av an- De budgetförutsättningar som redan har fått oerhört skarp kritik är Om kalkylen över huvud taget skall hålla måste räntorna gå ned, Anf. 35 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s) Fru talman! Om man skall göra en redovisning av riskerna varje |
|
16 |
anbudsöppning, kan se helheten och att det då är rimligt att göra denna |
redovisning för riksdagen. Det är självklart att man då, tillsammans
med Riksgäldskontoret, skall värdera de eventuella konkursrisker som
det skulle kunna innebära för konsortiet och Svedab om anbuden blir
väldigt mycket högre. Det är ju om det hela skulle gå i konkurs som
skattebetalarna behöver gå in. Ingen som arbetar med projektet i dag
gör den bedömningen att det finns någon konkursrisk. Däremot har det
förekommit sådana spekulationer i vissa medier.
När det gäller kapitaltillskottet över huvud taget sköt ju den gamla
regeringen till kapital för att man skulle slippa en alltför hög skuldbör-
da i början, eftersom pengarna kommer in i efterskott.
Kerstin Wamerbring tar upp detta att realräntan är för hög. Ja, vi
har hög realränta i Sverige, medan den är något längre i Danmark. Men
lånen kan tas upp på vilken marknad som helst.
Anf. 36 PER-OLA ERIKSSON (c)
Fru talman! Jag tycker att det är litet otillständigt att vi riksdagsle-
damöter måste läsa tidningar för att få information om Öresundsbropro-
jektets ekonomiska utveckling. Den informationen borde vi få från
regeringen, eftersom det är riksdagen som har fattat beslutet - även om
det var socialdemokrater, moderater och folkpartister. Regeringen
borde redovisa inför riksdagen vad som händer.
Även om brokonsortiet inte talar om konkurs - jag är inte förvånad
över att de tiger så länge det går, därför att man kan inte förvänta sig att
de skall tala om konkurs i dag; det vore att begära för mycket - finns
det en fara för att skattebetalarna får träda emellan.
Jag tror att regeringen snart har två möjligheter. Antingen ökar man
trafiken, och offrar miljön, eller också får man ett projekt där man
offrar skattebetalarnas pengar. Vilket avser kommunikationsministern
att välja?
Anf. 37 KERSTIN WARNERBRING (c)
Fru talman! Kommunikationsministern säger i sitt skriftliga svar att
vi skall kunna få en redovisning till hösten, men att den skall ges med
hänsyn till givna anbud. Jag hävdar fortfarande att det inte bara är an-
budsförfarandet som är viktigt, utan vi måste få en total redovisning av
hur det ligger till, med hänsyn till att realräntan fortfarande är så oer-
hört hög och att det verkar fullständigt omöjligt att få det antal bilar
som man har beräknat att åka över bron.
Det finns alltså redovisningar som säger, att om byggkostnaden ba-
ra blir 20 % högre än beräknat, om realräntan bara blir 0,6 % högre än
beräknat och om trafiken inte ökar i den takt som man har beräknat blir
den här bron över huvud taget aldrig betald. Skall vi verkligen köra
över de här skulderna också till kommande generationer, precis som vi
gör med både miljöskuld och statsskuld?
Jag tycker att vi måste ta ansvar för det här och se till att samtliga
riksdagsledamöter har klart för sig vad detta innebär i god tid, dvs. före
hösten.
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 80
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
Anf. 38 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)
Fru talman! En av orsakerna till att den svenska delen av projektet
har blivit fördyrad är ju att den föregående regeringen hade väldigt
svårt att komma till skott. Det var bl.a. det väldigt sena svenska god-
kännandet av förbindelserna som orsakade fördyringar. Man kan funde-
ra över vem som var ansvarig för det i den gamla regeringen.
Att säga att bron aldrig skulle bli betald om inte alla de förutsätt-
ningar som man hade från början uppfylldes är att fara med falska
förespeglingar. Vad som händer är att det tar längre tid innan man
kommer över gränsen, så att man kommer på plussidan. Men att säga
att ytterligare ett antal år är samma sak som aldrig är att vara ovarsam
med sanningen.
Anf. 39 PER-OLA ERIKSSON (c)
Fru talman! Kommunikationsministern är ute på hal is när hon på-
står att den miljöprövning som den förra regeringen gjorde var orsaken
till kostnaderna. Det innebär att hon menar att man skulle ha hafsat
över miljöprövningen för att snabbt komma fram till ett beslut. Jag
tycker att det är ett utomordentligt ansvarslöst uttalande från ett stats-
råd, om hon tar så lätt på miljöfrågorna i det största och mest miljöfar-
liga broprojekt som Sverige har haft att ta ställning till.
Nu skall vi spara i ekonomin; varje vecka och varje dag ägnar vi oss
åt de frågorna i riksdagen. Det här är svårt. Då rimmar det väldigt illa
om vi samtidigt hotar att gå in med pengar i ett så hopplöst ekonomiskt
projekt som Öresundsbroprojektet. Hur skall man få folk att acceptera
besparingar som handlar om några miljoner, när det kanske rinner ut
miljardbelopp i andra änden?
Jag efterlyser återigen ett svar: Avser regeringen att lyssna på Riks-
gäldskontorets varningar?
Anf. 40 KERSTIN WARNERBRING (c)
Fru talman! Även om kommunikationsministern nu anser att det står en
massa oansvariga saker i tidningarna, som man varken skall läsa eller
tro på, är det så att svenska folket läser tidningar. Väldigt många i Sve-
rige har mycket stor respekt för Dagens Industri, som onekligen har
gjort massor med uträkningar om hur den här bron över huvud taget
skall kunna betalas. Det är alltså Dagens Industri som säger att bron
aldrig blir betald om trafiken inte ökar tillräckligt. Om trafiken ökar
tillräckligt men vissa andra kostnader ändå ökar kan betalningstiden
uppgå ända till 78 år. Det är klart att våra ungdomar är väldigt oroliga
för sådana här saker.
Jag förstår inte att kommunikationsministern inte vill ta på sitt an-
svar att klart och tydligt redovisa hur ekonomin ligger till, hur man ser
på detta, och på det sättet skapa en större acceptans ute i samhället för
vad som pågår.
18
Anf. 41 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)
Fru talman! Jag förstår att det är svårt när man måste använda nya
argument, som man gör om man är centerpartist och inte vill ha bron -
först är det miljön och sedan är det då pengarna.
Jag delar uppfattningen att det skall göras en seriös miljöprövning.
Men det håller inte att sedan efteråt säga att eftersom vi gjorde en seri-
ös miljöprövning kan vi inte acceptera kostnaderna. Det blir ett cirkel-
resonemang som faktiskt inte bär. Det är av det skälet som jag tycker
att det är litet konstigt att man nu säger att eftersom detta blir dyrt, skall
vi inte göra det. Det innebär att vi kan räkna med fördyringar. Det kan
inte bedömas i dag hur stora de kommer att bli. Det innebär att det tar
längre tid innan bron går med vinst. Kostnaderna kan vi ta från miljö-
kostnadskontot, vilket är viktigt att vi gör.
Anf. 42 PER-OLA ERIKSSON (c)
Fru talman! Jag har haft anledning att ge kommunikationsministern
en eloge för ett agerande i ett annat sammanhang. Det var ett ärende
som hon skötte med framgång. I dag vill jag inte ge kommunikations-
ministern någon eloge. Jag tycker att hon tar lätt på miljön och lätt på
ekonomin. Den kombinationen gör att jag känner oro för framtiden när
det gäller Öresundsbroärendets fortsatta hantering.
Jag tror mig också veta att man inom Riksgälden hyser en viss oro
för den kreditgaranti som staten iklätts i detta fall. Det är nog ett av de
mest osäkra projekten. Jag tycker att kommunikationsministern inför en
redovisning i riksdagen så fort som möjligt skall göra en samlad be-
dömning av Öresundsbrons ekonomiska och miljömässiga konsekven-
ser med tanke på de erfarenheter och lärdomar vi har fått under tiden.
Anf. 43 KERSTIN WARNERBRING (c)
Fru talman! Kommunikationsministern säger att vi hela tiden letar
efter nya argument. Det behöver vi inte göra, för argumenten har fun-
nits hela tiden. Dessutom är vi inte ensamma om argumenten. Vi vet ju
också vid det här laget att kommunikationsministerns egna kamrater i
trafikutskottet hade ungefär samma åsikter som vi har.
Kommunikationsministern sade att det inte blir några problem med
räntan därför att den är högre än i kalkylen och att det bara tar längre
tid innan bron blir betald. Men då bortser hon från att lån utomlands
också innebär en stor valutarisk, eftersom ju bron får inkomster i kro-
nor men utgifter i främmande valuta. Det finns massor av sådana här
frågor som behöver redovisas. Jag tycker att kommunikationsministern
borde ta ansvaret för att komma med denna redovisning, inte minst för
ungdomarnas och de kommande generationernas skull.
Vi måste helt enkelt se till att det inte blir så som Mikael Kristian-
sen, styrelseordförande i Öresundskonsortiet, har sagt, att det bara är en
fråga om vilken generation av användare som skall betala. Vi får inte
ha det cyniska synsättet.
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
19
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
Anf. 44 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)
Fru talman! Jag tycker däremot att man kan ge Centerpartiet en elo-
ge, därför att ni inom Centern har varit väldigt ståndaktiga och konsek-
venta i era uppfattningar i den här frågan. Det kan jag respektera er för.
Men frågan handlar ju nu om att vi faktiskt har två riksdagsbeslut.
Vi har kört i gång arbetet och kommit ganska långt på den danska sidan
liksom på den svenska. Bedömningarna bland alla som håller på med
detta är att det finns en ekonomi som håller och ett vettigt miljöinne-
håll.
Jag delar också uppfattningen att vi så fort som möjligt för riksda-
gen skall redovisa både ekonomiska och andra förutsättningar för det
aktuella projektet. Det kommer vi att göra när vi har någonting att
redovisa, vilket kommer att ske efter sommaren när anbuden är öppna-
de.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på fråga 1994/95:382 om skydd mot plundring av M/S
Estonia
Anf. 45 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)
Fru talman! Eva Björne har frågat mig vilka åtgärder jag tänker
vidta för att skändning av Estoniakatastrofens offer skall kunna undvi-
kas.
Regeringen har tagit starkt intryck av den oro som främst de anhö-
riga har känt för att Estonia skall bli föremål för plundring e.d. Av
denna anledning har regeringen dels fattat beslut om övertäckning av
vraket, dels i samarbete med Estland och Finland förberett lagstiftning
mot gravskändning.
Den övertäckning av vraket som regeringen har beslutat om skall
utföras så att den blir ett effektivt hinder mot plundring. Övertäckning-
en kommer att innebära att riskerna med och kostnaderna för aktiviteter
på vraket blir så stora att det är högst otroligt att någon är beredd att ta
dem.
Till detta kommer den lagstiftning om skydd för gravfriden vid vra-
ket efter Estonia som förbereds inom Justitiedepartementet. En propo-
sition med förslag till en särskild strafflag som förbjuder dykning och
annan undervattensverksamhet i vraket och området däromkring kom-
mer att avlämnas till riksdagen inom kort. Liknande lagar förbereds i
Finland och Estland. Jag tänker i mina kontakter med kolleger i övriga
Östersjöstater verka för att man även där skall betrakta dykning vid
vraket som gravskändning och bestraffa det därefter.
Slutligen kan ytterligare bevaknings- och skyddsåtgärder bli aktuel-
la. Sjöfartsverket undersöker möjligheterna till detta i samarbete med
finska myndigheter.
20
Anf. 46 EVA BJÖRNE (m)
Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret. Såvitt
jag förstår har det varit svårt att fatta beslut om hur man skall behandla
Estonia. De som är mest berörda är de anhöriga. De känner en mycket
stor oro inför att vraket skall plundras, att plundrarna skall hitta saker
som har tillhört deras kära och nära och att dessa saker sedan skall
komma ut i handeln.
I svaret säger ministern att fartyget skall täckas över, så att riskerna
med och kostnaderna för aktiviteter på vraket blir så stora att det är
högst otroligt att någon är beredd att ta dem. Då vill jag fråga: Har ni i
regeringen fattat beslut om hur övertäckningen skall ske? Det har ju
förekommit uppgifter om att fartyget skall grävas ned, att det skall
täckas med massor av betong eller nät osv. Har ni fattat något beslut i
frågan?
Anf. 47 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)
Fru talman! Som jag sade i svaret har vi en väldig respekt för den
oro som många har känt vad gäller risken för plundring. Samtidigt skall
man komma ihåg att de fartyg som man ofta har jämfört med har varit
betydligt mer lättillgängliga än vad detta fartyg är. Det i sig gör att
risken för plundring av Estonia är mycket liten. Men vi vill i alla fall
undvika att man skall behöva bära på någon som helst rädsla för detta,
vilket är skälet till regeringens beslut.
Uppdraget med övertäckning ligger nu hos Sjöfartsverket, som för-
bereder och tar in anbud på hur det exakt skall gå till. Vi har i rege-
ringsbeslutet varit ganska noga med att tala om hur det bör gå till, att
det skall vara en betongövertäckning och att utformningen av över-
täckningen skall ge ett värdigt intryck. Även om man inte ser den från
ytan, är det viktigt att veta att det inte bara är en klump. Den skall ha en
estetisk utformning som gör att anhöriga och andra kan uppfatta graven
som värdig.
Anf. 48 EVA BJÖRNE (m)
Fru talman! Ministern sade att de anhöriga inte skall behöva känna
någon som helst rädsla för plundring. Det tar jag fasta på och hoppas
att det verkligen blir en mycket säker inneslutning.
Det finns ju, som vi vet, många som håller på med sportdykning
t.ex., för vilka detta är attraktivt. Vi vet att man har varit nere på det
tyska krigsfartyget Blucher som ligger i Oslofjorden på samma djup
som Estonia, och vi vet att också andra fartyg har undersökts.
Men jag ser fram emot att vi så småningom får en information om
hur inneslutningen skall se ut. Det får inte sparas någon möda på att
den blir så säker som det bara är möjligt.
Vidare säger ministern att man har förberett en lagstiftning som
skall förhindra plundring. Men Estonia ligger ju på internationellt vat-
ten. Det skall bli intressant att få höra vad Lagrådet säger. Finns det
möjligheter att ingripa mot andra än de tre länder som har kommit
överens om denna lagstiftning?
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
21
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
Anf. 49 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)
Fru talman! Först den praktiska inneslutningen: Jag har i slutet på
mitt svar också talat om ytterligare bevaknings- och skyddsåtgärder.
Jag kan inte göra det tydligare än så, men det handlar ju om samma
skyddsåtgärder som vid ubåtsjakt och liknande. Också detta är en ga-
ranti för att det praktiskt skall vara omöjligt att ge sig på fartyget.
När det sedan gäller lagstiftningen är det tre länder som har kommit
överens om en gemensam lagstiftning. Övriga Östersjöländer har uttalat
att de är villiga och intresserade av att använda sin lagstiftning för att
ge samma skydd.
Anf. 50 EVA BJÖRNE (m)
Fru talman! Installationen är densamma som vid ubåtsjakt, säger
ministern. Innebär det att man kommer att installera fasta anordningar
på botten runt Estonia? Eller innebär det att man har möjlighet att
övervaka med radar, som jag vet att finska marinen gör? Vilka möjlig-
heter har man att ingripa mot plundrare som trots allt beger sig ut till
detta ställe på Östersjön för att skända denna grav?
Anf. 51 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)
Fru talman! När det gäller det praktiska skyddet radarövervakar re-
dan i dag de finska myndigheterna, det är alldeles riktigt. Men som
komplement till radarövervakningen kommer också fasta installationer
att göras. Jag kan inte säga mer om detta i dag.
Kan man stoppa plundrare? Ja, vad man också i dag kan göra utan
lagstiftning är att störa och genomlysa när man vet om att någon närmar
sig. Om det då är ett fartyg, som inte är registrerat i något av de länder
som är närmast berörda, där man uppträder väldigt aggressivt mot våra
fartyg, så får man ta ställning till vad man skall göra.
Anf. 52 EVA BJÖRNE (m)
Fru talman! Det innebär alltså att man i princip bara kan störa verk-
samheten och inte med laglig rätt kan ingripa och köra bort de inkräkta-
re som kommer till denna gravplats.
Kommer vi att få en saklig och ingående information om vad som
kommer att göras, dels med övertäckningen, dels vad gäller bevakning-
en?
Anf. 53 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)
Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag inte svarade på frågan om
information. Självfallet kommer både anhöriga och övriga att få en
mycket fyllig information om hur det hela kommer att gå till.
Överläggningen var härmed avslutad.
22
8 § Svar på frågorna 1994/95:389 och 390 om godstrafiken på
järnväg
Anf. 54 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)
Fru talman! Stig Bertilsson och Kjell Ericsson har ställt frågor till
mig om SJ:s aviserade planer på förändrad godstrafikstruktur i Dals-
land och södra Värmland.
Stig Bertilsson har frågat mig vilka åtgärder jag planerar för att
motverka den utglesning av godstrafiken på järnväg som nu pågår.
Kjell Ericsson har frågat mig om regeringen har för avsikt att vidta
några åtgärder för att förhindra att järnvägstrafiken försämras i det
aktuella området.
Med hänsyn till de likartade frågeställningarna har jag valt att be-
svara frågorna i ett sammanhang.
I det trafikpolitiska beslut som togs i riksdagen år 1988 fastställdes
att järnvägen skulle ges förutsättning att spela en viktig roll som ett
konkurrenskraftigt, miljövänligt och energisnålt transportmedel. En av
dessa förutsättningar är att SJ skall bedriva tågtrafik på affärsmässiga
villkor. Detta innebär bl.a. att SJ förväntas genomföra ett omfattande
effektiviserings- och rationaliseringsarbete. Det pågående rationalise-
ringsarbetet inom SJ:s godstransportdivision är ett led i arbetet att leva
upp till ägarens krav på att affärsverket SJ skall stärka sin lönsamhet.
Det är av avgörande betydelse att SJ har en stark ekonomi för att där-
med kunna erbjuda sina kunder en konkurrenskraftig service.
Järnvägen har en central roll i den svenska godstrafikförsörjningen
med basen i de tunga godsflödena över längre avstånd. Järnvägen har
framför allt sina konkurrensfördelar på längre avstånd och svarar för
28 % av transportarbetet över 10 mil. Regeringens strävan är att ytterli-
gare stärka denna roll. Det är väsentligt för miljön och för näringslivet
som kunder.
För att ytterligare öka järnvägens marknadsandelar är jag beredd att
arbeta för en utveckling av kombitransporterna. Med en satsning på
kombitrafik kan man t.ex. utnyttja järnvägens fördelar på långa avstånd
och samtidigt lastbilens flexibilitet i närtrafiken.
Utöver kombitrafiken är det möjligt att utveckla olika former av
matartrafik på delar av stom- och länsjärnvägsnäten. Matartrafikbolag
kan t.ex. i samarbete med SJ sköta den lokala godstrafiken i delar av
Dalsland.
Anf. 55 STIG BERTILSSON (m)
Fru talman! Tack så mycket, kommunikationsministern, för svaret.
Det var ett sympatiskt svar, om än kanske i någon liten del en bit ifrån
SJ:s verklighet. Jag skall be att få kommentera det litet grand.
Det är förändringarna inom godstrafiken i Västsverige som har för-
anlett frågan. SJ säger att man avser att lägga ned ett antal godstermina-
ler, och man skall koncentrera sig på ett strategiskt nytt sätt i stället.
Det är naturligtvis som kommunikationsministern säger: SJ har till
uppgift att driva en vinstgivande verksamhet och måste fortlöpande se
över sin rörelse. Men det finns, och det vill jag säga till kommunika-
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
23
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
24
tionsministern, anledning att ifrågasätta långsiktigheten och trovärdig-
heten i det agerande som vi ser i detta fall. Det baserar jag på att det
bara är något år sedan som SJ slog fast att man avsåg att behålla den
nuvarande inriktningen i Dalsland. Med utgångspunkt ifrån detta inves-
terade företagen i något fall hundratals miljoner kronor utifrån de nyli-
gen avgivna förutsättningarna.
Så kommer dessa signaler. Dessutom upplevs det som att SJ direkt
har prissatt sig ut ur marknaden när det gäller godstrafik i Dalsland.
Jag har därför uppfattningen, fru talman, att SJ inte visar att man
långsiktigt vill arbeta med denna typ av verksamhet. Det som saknas är
en långsiktig, tydlig signal. Detta är också någonting för SJ:s ägare och
ledning. Det är av den anledningen jag vill komplettera frågan till
kommunikationsministern i dag. Eftersom jag upplever det svar som
kommunikationsministern ger som ett bra svar vill jag också fråga om
kommunikationsministern är beredd att aktivt medverka till denna typ
av lösningar på järnvägssträckor där SJ inte vill verka självt.
Anf. 56 KJELL ERICSSON (c)
Fru talman! Jag tackar också kommunikationsministern för svaret
på min fråga. Orsaken till att jag ställde frågan är de alarmerande rap-
porter vi har fått från både kommuner och företag i området om SJ:s
planer.
Med hänvisning till SJ:s dåliga lönsamhet vill man förändra på ett
ganska dramatiskt sätt i södra Värmland och Dalsland. Man säger sig
vilja förlägga ett terminalupplag mellan Mellerud och Billingsfors. De
järnvägstrafikbaserade godsflödena skulle köras med lastbil till termi-
nalen både från södra Värmland och från Dalsland.
Ett sådant förfaringssätt förfäktas av alla berörda industrier i områ-
det. Enligt industrierna är det otänkbart att först lasta på lastbil och
därefter köra till terminalen för att omlastning skall kunna ske till järn-
väg. De säger helt enkelt att omlastning inte är ett alternativt. Det blir
också för dyrt för dem.
Svaret är sympatiskt. Jag tycker också att svaret vad gäller ma-
tartrafiken är bra. Men SJ har inte erbjudit något sådant alternativ.
Finns det sådana planer i det aktuella området?
Anf. 57 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)
Fru talman! När det gäller denna del av landet är jag informerad om
att det finns en arbetsgrupp under landshövdingen som diskuterar hur
man skall utveckla godstrafiken för att kunna fortsätta med järnvägs-
trafiken. Det gäller också om och var man skall lägga en terminal - om
det skall vara i Mellerud eller någon annanstans.
Arbetet pågår. Det har kommit till stånd efter det att SJ talat om att
man från deras sida är intresserad av att fortsätta trafiken i Värmland
och Dalsland.
Ett sätt att utveckla verksamheten är att utveckla matarbolagen. Det
finns i dag sju matarbolag, varav flera faktiskt finns i denna del av
Sverige. Det finns t.ex. ett som opererar på Lidköping, Herrljunga och
Borås - det är faktiskt ganska nära - som för övrigt heter Shortline
Väst. Det skulle mycket väl kunna vara ett sådant matarbolag som
kompletterar trafiken på stomnätet.
Anf. 58 STIG BERTILSSON (m)
Fru talman! Det jag efterlyser, och det vill jag säga till kommunika-
tionsministern, är att SJ visar ett långsiktigt agerande. Min uppfattning
är att SJ:s ägare på något sätt måste gå in och markera att det som be-
hövs är långsiktiga beslut.
Det är faktiskt bara ett år sedan man diskuterade just frågan om ett
lokalt shortline- eller matarbolag. Efter långt gående diskussioner och
förhandlingar gjorde SJ helt om och sade att man skulle ta hand om det
själv. Man ansåg inte att ett matarbolag skulle tas in. Efter ett år kom-
mer man tillbaka och säger att man vill se över strukturen och att de
berörda får vara vänliga att köra lastbil till en central mitt i landskapet.
Detta håller inte, kommunikationsministern. Skall SJ vara trovärdigt
måste man lämna ett mer långsiktigt besked. SJ:s trovärdighet har dess
ägare ett ansvar för. Jag tycker att kommunikationsministern skall
medverka till det.
Anf. 59 KJELL ERICSSON (c)
Fru talman! Jag vill också betona långsiktigheten. Det berör ganska
många företag. Så sent som för ett år sedan lovade man att trafiken
skulle vara kvar.
Ett exempel är Värmlands Trä i Säffle, där man lastar 600 vagnar
per år. Om de skulle förlora denna trafik förlorar de marknaden också.
Det mesta går till Norge, och de är inte konkurrenskraftiga om de inte
kan köra på järnväg dit. Det slår hårt också mot enskilda företag.
Det är viktigt att man både är långsiktig och serviceinriktad och att
man tar frågan på allvar. SJ har som jag sade inte erbjudit något alter-
nativ med matartrafik. Jag hoppas att det blir fallet.
Anf. 60 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)
Fru talman! Som avslutning kan jag bara konstatera att jag tror att
vi har ungefär samma uppfattning. Jag delar uppfattningen att det är
viktigt att SJ både är långsiktigt och tydligt i sin trafikpolitik och sina
affärer. Bara då kan både kommuner och kunder veta vilka spelregler
som gäller.
Anf. 61 STIG BERTILSSON (m)
Fru talman! Med all respekt, kommunikationsministern: Jag skulle
vilja ha ett mer konkret svar. När vi tittar på SJ:s hantering av godstra-
fiken ser vi att SJ Gods förra året totalt i Sverige gjorde en förlust på ca
200 miljoner kronor. Man säger att förlusten i denna del av riket var ca
en halv miljon. Med detta som grund vänder man sig till kommunerna
och skriver att man vill göra om det som parterna var överens om för
bara ett år sedan.
Jag tror därför, kommunikationsministern, att det krävs någon form
av aktiv signal från ägaren där man visar sitt intresse. Det tror jag
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
25
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
skulle vara mycket bra - inte bara för SJ, utan framför allt för godstra-
fiken och dess möjligheter i detta landskap.
Anf. 62 KJELL ERICSSON (c)
Fru talman! Det är viktigt för näringslivet både i Dalsland och i söd-
ra Värmland att problemet kan lösas på ett tillfredsställande sätt. SJ har
tidigare agerat och lovat att man skall fortsätta, men nu skall man lägga
ned. Man erbjuder bara lastbilstjänster. Man kör till en terminal. Det är
inte tillfredsställande.
Jag tror också att det behövs en aktiv signal från ägaren om att
verksamheten måste ske på ett visst sätt, så att godstrafiken kan bevaras
också i framtiden.
Anf. 63 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)
Fru talman! För att det inte skall råda någon osäkerhet på området
tror jag att vi först måste slå fast att SJ:s godstransportdivision har krav
på sig att stärka sin lönsamhet. Det är vi som gemensamma ägare som
är ansvariga för det. Därför är det viktigt att vi erbjuder kunderna en
konkurrenskraftig service.
När det gäller situationen i Dalsland kan jag säga att den arbets-
grupp som leds av landshövdingen just nu i denna dag jobbar och skall
redovisa sitt resultat före den 1 juni, om jag har fått rätt informationer.
SJ uppger att man inte planerar några som helst förändringar innan
dess.
Det är självklart att den debatt vi har nu och de signaler som kom-
mer härifrån också har betydelse för vilka besked vi får och för de krav
om långsiktighet som vi alla som ägare ställer på SJ.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på fråga 1994/95:383 om lån till invandrare
Anf. 64 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Fru talman! Marianne Andersson har frågat mig om jag är beredd
att utvidga lånemodellen för kvinnliga företagare till att även gälla för
invandrarföretag.
Jag håller med Marianne Andersson om att det i många fall är sär-
skilt svårt för invandrare jämfört med svenskar att få finansiellt stöd för
att omsätta affärsidéer till färdiga projekt. Det finns också andra eta-
bleringshinder för invandrarföretag i form av bristande kännedom om
språket, regelverket och den svenska marknaden.
Trots dessa svårigheter är det överraskande många invandrare som
lyckats etablera en egen verksamhet tack vare hårt arbete och stöd från
de egna etniska nätverken.
Andelen egna företagare bland sysselsatta utomnordiska medborga-
re har ökat från 9 % 1990 till 15 % 1994. I dag finns det kring 12 000
invandrarföretag.
26
Regeringen kommer i april att överlämna sina förslag till arbets-
marknadspolitiska insatser till riksdagen. I en proposition som just nu
bereds i regeringskansliet kommer förslag till insatser för invandrare att
ingå.
Jag är inte beredd att i dag, innan beredningen är färdig, säga om
den i och för sig framgångsrika lånemodellen för kvinnliga företagare
kan bli aktuell för invandrarföretag.
Anf. 65 MARIANNE ANDERSSON (c)
Fru talman! Jag tackar för svaret även om det inte var något egent-
ligt svar. Jag får uttrycka förhoppningen att jag i någon mån har bi-
dragit med en idé när det gäller att minska den katastrofalt höga arbets-
lösheten för invandrare.
Jag förstår att arbetsmarknadsministern är medveten om det faktum
att invandrarna generellt kommer i sista hand när det gäller anställning-
ar. Så är det bara. Det kan bero på en mängd faktorer: bristande språk-
kunnighet, kulturella skillnader, utbildningsskillnader och alldeles
säkert också fördomar. Då räcker inte den lagstiftning mot diskrimine-
ring i arbetslivet som vi har, för den är litet svårare att tillämpa när det
gäller anställningar.
För många återstår då att starta ett eget företag. Jag känner person-
ligen flera som håller på med detta och som har de problem jag tog upp
i min fråga. Väldigt många har också lyckats komma igång genom sina
nätverk och genom arbete. Det är väldigt positivt att invandrare visar
denna handlingskraft och att de verkligen lyckas.
Ibland kan den här lilla bristen på startkapital vara den tröskel som
blir oöverstiglig för dem. De hamnar i kretsgången - stämpla, utbild-
ning, stämpla osv. Detta gäller om de har haft jobb tidigare, men även
om så inte är fallet blir de förstås helt bidragsberoende. Detta kostar
samhället mycket pengar.
Under den förra regeringens tid när Börje Hörnlund var arbets-
marknadsminister införde vi modellen med kvinnolån. Bakgrunden är
nu ungefar densamma. Det är ungefär samma situation. Man startar
kanske i liten skala. Man har inga säkerheter, och man får inte låna i
banken. De här lånen har visat sig vara en succé.
Jag vill fråga arbetsmarknadsministern om han anser att det här är
en bra idé som man kan jobba vidare på. Är detta någonting som verk-
ligen kommer att beaktas i arbetet? Jag undrar detta, även om jag kan-
ske inte kan få något heltäckande svar.
Anf. 66 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Fru talman! Jag kan inte i dag svara på hur vårt förslag kommer att
se ut i april. Det får man vänta med till dess.
Jag vill dock bara säga att då det gäller möjligheten att starta egna
företag så finns ju starta-eget-bidraget. Det går att kombinera med olika
typer av praktikplatser. Det är inte så att samhället inte har möjlighet att
gå in med riskkapital. Det här är ett riskkapital i form av lönekostnader
under ganska lång tid. Det företagsstödet finns. Det är fråga om längre
tid för invandrare än för andra grupper.
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
27
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
Anf. 67 MARIANNE ANDERSSON (c)
Fru talman! Jo visst, det finns starta-eget-bidrag. Det är gott och
väl, och det är mycket bra att det finns. Men det gäller just investe-
ringskostnaderna när man skall skaffa sig utrustning t.ex. i en affär -
inredning m.m. Det beror litet på vilken verksamhet man har. Man
startar inte ett företag utan någon form av kapital. Man behöver en viss
utrustning för att driva en verksamhet. Då hjälper inte starta-eget-
bidraget. Det avser försörjning under den tid man arbetar upp företaget.
Det här är två skilda saker. De här initialproblemen kan leda till att
man inte kommer i gång. Jag har egna exempel på detta och vet således
att det är på det sättet.
Anf. 68 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Fru talman! Jag tycker inte att man kan säga att dessa två saker inte
hör ihop. Om ett företag blir avlastat sina lönekostnader ökar företagets
möjligheter att investera i maskiner och varulager. Det är klart att det
finns ett samband. Om samhället tar över en kostnad för en del av före-
taget ökar företagarens möjligheter att investera i den andra delen.
Man skall alltid se över sådana här saker. Man skall dock vara för-
siktig med att hamna i en situation där konkurrenssituationen blir be-
svärlig. Det gäller t.ex. om vissa företag har oerhört generösa finansie-
ringar och konkurrerar på samma marknad som de företag som helt
saknar samhälleligt stöd.
Anf. 69 MARIANNE ANDERSSON (c)
Fru talman! Nu pratar jag om företag som inte finns ännu. Det är
inte fråga om att avlasta något företag som redan existerar. Det handlar
om att göra det möjligt att starta ett företag. Detta är det primära i min
fråga.
Det är klart att man skall vara försiktig när det gäller konkurrenssi-
tuationen. Det håller jag verkligen med om. Men då kan jag inte förstå
vad det är för skillnad om man har kvinnolån. De bedöms utifrån kvin-
nors förutsättningar och på ett affärsmässigt sätt - om man tror på idén
osv. Det är så det går till.
Jag menar inte att man skulle ha någon annan hantering när det
gäller invandrare. Man skulle ha samma hantering och göra samma
bedömning. Jag kan inte förstå att konkurrensen snedvrids mera om det
gäller invandrare än om det gäller kvinnor. Förutsättningarna och be-
dömningarna måste ändå vara desamma.
Anf. 70 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Fru talman! Man kan föra ett sådant resonemang nästan hur långt
som helst och säga att vi skall införa det här stödet generellt. Nu har vi
en typ av stöd för kvinnligt företagande - kvinnolån. När det gäller
invandrarna har vi en annan typ av stöd som de kvinnliga företagarna
inte har, nämligen praktikperiod. Det innebär att samhället under en
längre period kan ta kostnaden för löneandelen i företag. Därmed ökar
företagarens möjlighet att investera i maskiner och varulager.
28
Det är fråga om hur omfattande stöd vi skall ge för att ge folk möj-
lighet att starta ett eget företag. Jag vill fundera över det, och vi åter-
kommer i april.
Anf. 71 MARIANNE ANDERSSON (c)
Fru talman! Jag hoppas verkligen att arbetsmarknadsministern fun-
derar på det här.
Det är klart att man får längre tid med starta-eget-bidrag, eller
praktikperiod som arbetsmarknadsministern kallar det. Det innebär
fortfarande inte att man har någon utrustning och kan komma i gång
med någon egentlig verksamhet. Då är det inte så stor idé. Då kan man
kalla det för vad man vill, men man löser inte arbetslöshetsfrågan för
den här invandraren.
Jag kräver absolut inte att vi generellt skall ha den typen av stöd.
Jag tror att det egentligen finns ganska bra stöd för de flesta andra fall.
Vi kan inte jämföra kvinnor och invandrare i det här fallet. Kvinnor har
mycket, mycket lättare att få ett nytt arbete än vad invandrarna har. För
invandrarna är situationen katastrofal. Vi sitter på en tickande bomb,
som riskerar att utlösas. Jag tycker då att man skall ta vara på de medel
som finns. Därmed icke sagt att man skall slänga ut pengarna på oseriö-
sa projekt. De skall bedömas mycket seriöst och enligt alla de kriterier
som gäller för alla andra.
Jag hoppas att arbetsmarknadsministern verkligen funderar över
den här frågan.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på fråga 1994/95:397 om ungdomsarbetslösheten
Anf. 72 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Fru talman! Rose-Marie Frebran har frågat mig om jag är beredd att
ersätta ungdomsintroduktionen med mer effektiva åtgärder.
Den 27 mars deltog drygt 4 700 ungdomar i åtgärden ungdomsin-
troduktion. Det är ett litet antal med tanke på att 24 000 platser beräk-
nats för ungdomar i åldern 20-24 år.
Det finns län där ungdomsintroduktionen har blivit bättre utnyttjad
än i Örebro, och det tyder på att det inte är enbart åtgärden i sig utan att
även andra faktorer bidrar till att den är så litet utnyttjad.
Jag har förståelse för oron hos kommuner, länsarbetsnämnder och
arbetsförmedlingar för hur unga människor skall få sysselsättning. I
april skall regeringen överlämna sina förslag till arbetsmarknadspolitis-
ka insatser till riksdagen. I den proposition som just nu bereds i rege-
ringskansliet kommer förslag till åtgärder för ungdomar att ingå.
Anf. 73 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)
Fru talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för svaret på
min fråga. Det finns positiva inslag i svaret.
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
29
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
En av den nya regeringens allra första åtgärder var att avskaffa ung-
domspraktikplatserna. Det tycker jag var ett dåligt prov på handlings-
kraft. Antingen måste det ha berott på en vilja att ändra för ändrandets
egen skull eller också på en rejäl felbedömning. Detta kan möjligen
bottna i tron att en expanderande industri snabbt skulle kunna tillhan-
dahålla dessa 24 000 platser för ungdomsintroduktion. Det passar inte
alls för den offentliga sektorn.
Kommuner och landsting har inga, eller åtminstone mycket små,
möjligheter att utnyttja ungdomsintroduktionen. De kan nämligen inte
utlova sex månaders anställning, så som situationen ser ut inom den
offentliga sektorn.
Jag tycker alltså att det skulle vara klädsamt om arbetsmarknads-
ministern ville tillstå att det var ett misstag att ersätta ungdomsprakti-
ken med ungdomsintroduktion. Jag sade ”ersätta”. Ungdomsintroduk-
tion är inte nödvändigtvis en åtgärd som borde tas bort, men den borde
i alla fall inte ha ersatt ungdomspraktiken.
Om ett sådant erkännande kunde ges, skulle man med någon till-
försikt och med en försiktig optimism kunna se fram emot den proposi-
tion som skall komma i april. Om insikten om problemet finns fullt ut,
kan man hysa förhoppningen att de åtgärder som utlovas kommer att bli
en del av lösningen av det här problemet.
Anf. 74 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Fru talman! Jag vill börja med att säga till Rose-Marie Frebran att
jag nog tror att vi har insikt om problemen. Vi lever ganska nära de
stora bekymmer som följer med ungdomsarbetslösheten och de kon-
sekvenser den får. Det är alltid svårt att fundera över vilka åtgärder
som är mest effektiva.
I vår regering har vi prioriterat utbildningsinsatser för ungdomarna.
Vi har ökat volymen på utbildningen. Vi har tyckt att det är det vikti-
gaste. Vi har satsat på ungdomsintroduktion, eftersom vi har ansett att
fasta jobb också har haft mycket hög prioritet. Vi har så mycket som
möjligt försökt styra insatserna mot fasta jobb och ökad kompetens.
Jag tror att det är mycket viktigt att just ungdomar, som kanske har
30-40 år kvar av yrkesverksam tid, använder den tid de inte har ett
jobb till att antingen försöka få ett jobb eller till att förbättra sin ut-
bildning och öka sin kompetens. Det har varit vår huvudinriktning när
det gäller ungdomar.
Jag säger inte att den har varit tillräckligt, men jag tycker ändå att
det är viktigt att man har den inriktningen. De senaste månaderna har
jag faktiskt blivit litet bekymrad när jag har sett hur ungdomspraktiken
används många gånger. Ett antal, alltför många, företag har faktiskt
vant sig vid att man via praktik löser ett problem i företaget i stället för
att långsiktigt vara beredd att ta ansvar för nyanställningar. Det är far-
ligt om vi inför sådana system under lång tid. De kan faktiskt få mycket
allvarliga konsekvenser, framför allt för ungdomarna.
30
Anf. 75 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)
Fru talman! Jag har full förståelse för det mesta som arbetsmark-
nadsministern har framfört i det här inlägget. Problemet är dock att
med den brist på effektiva åtgärder som ändå finns i dag och som står
arbetsförmedlingarna till buds, är alternativet för unga människor mel-
lan 20 och 24 år många gånger socialbidrag, om inte sysselsättning
finns.
Det här medför att ungdomsintroduktionen har kallats flopp, fiasko
och katastrof. Senast användes dessa uttryck av ett socialdemokratiskt
kommunalråd i min kommun, Örebro, eftersom det nu bara är socialbi-
drag som står till buds när man inte får fram sysselsättning. Det är inte
bra. Det är ingen bra start för en ung människa på tröskeln till vuxenli-
vet. Det är annat som behövs.
Anf. 76 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Fru talman! Man kan naturligtvis kalla det så, men man kan också
beskriva det på ett annat sätt. Den här ungdomsintroduktionen som
innebär att en ungdom får ett riktigt jobb, ger varje vecka 500 ungdo-
mar att riktigt jobb.
Det betyder inte att det är den enda åtgärd som vi arbetar med. Vi
har många andra åtgärder på gång som gäller kommunerna, utbildning
och kompetens. Trots allt får 500 ungdomar ett riktigt jobb varje vecka
för en relativt liten insats från samhällets sida.
Jag tror inte att det kommunalråd Rose-Marie Frebran syftade på
har skaffat särskilt många jobb för ungdomar den senaste veckan. 500
ungdomar i jobb är ändå 500 ungdomar!
Anf. 77 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)
Fru talman! Jag har inte kritiserat att ungdomsintroduktionen inför-
des, men däremot att den ersatte ungdomspraktiken. När man använder
ord som katastrof, som t.ex. detta socialdemokratiska kommunalråd
gjorde, beror det på en mycket stor oro. Det är en vånda över ungdoms-
arbetslöshetens problematik. Det är inte brist på glädje över det antal
ungdomar som får jobb.
I en stor kommun skulle man ha möjlighet att bereda praktikplatser
för många ungdomar, vilket skulle rädda dem från långtidsarbetslöshet.
Denna möjlighet tas ifrån ansvariga kommunalråd. Arbetsmarknads-
ministern talade om åtgärder mot kommunerna. I så fall har kommu-
nerna inte fattat det. De upplever att de inte kan göra särskilt mycket
nu. De känner mycket stor vånda över detta. De ser ungdomarna gå
över till socialbidrag. De upplever att det är dåligt för ungdomarna i
deras kommun.
Anf. 78 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Fru talman! Jag vill återigen säga att vi, sedan vi tillträdde, har vi
börjat med steg 1 i omläggningen av arbetsmarknadspolitiken. Vi har
ökat resurserna för nyanställning och kompetensuppbyggnad. Nu job-
bar vi med steg 2, nämligen att klara de ungdomar, invandrare, lång-
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
31
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
32
tidsarbetslösa och äldre som under en längre tid har haft problem med
att komma in på arbetsmarknaden.
Jag tror att den prioriteringen är riktig och att det faktiskt är litet
tråkigt att den förra regeringen lade ner så mycket tid på åtgärder för att
dessa människor skulle vara kvar i systemet och snurra runt mellan
åtgärd, kontantstöd, åtgärd, kontantstöd. Vår prioritering är riktig. Vi
får väl se hur det här kommer att utvecklas efter den 1 juli. Vi får också
avvakta nästa steg som vi presenterar i april i den proposition som då
läggs fram.
Anf. 79 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)
Fru talman! Jag beklagar den här stegpolitiken - först steg 1 och
sedan steg 2. Jag kan inte se att det skall vara antingen eller vid olika
tidpunkter. Dessa båda steg borde vara parallella.
Avskaffandet av det ena för att införa det andra har inte varit bra.
Nu finns mycket tydligt detta krav på att arbetsgivarlöfte, anställnings-
garanti i ungdomsintroduktionen, måste bort eller något annat måste
till. Detta är också vad AMS i skrivelse till regeringen har framfört.
Man måste ge större möjligheter för kommuner att kunna göra en
insats här. Många kommuner våndas i dag om de skall kringgå reglerna
och skapa projekt som gör att de kommer förbi att de inte har möjlighet
att utnyttja introduktionen. Detta är naturligtvis inte alls etiskt och
moraliskt bra. Man skall inte behöva göra det för att kunna göra insat-
ser för sina ungdomar.
Anf. 80 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s)
Fru talman! Jag skall sluta med att säga att inte heller jag tycker att
man skall ha det systemet. Jag vill gärna betona att vi skall försöka att
ge kommunerna ytterligare instrument för att jobba med ungdomar.
Det fanns alltför många exempel på att ungdomspraktiken användes
av näringslivet för att lösa företagets problem men inte ungdomarnas
problem. Det fanns en rundgång i systemet som var djupt allvarlig. Den
kritiken står jag kvar vid. Jag har massor av sådana exempel som är
djupt beklagliga.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på fråga 1994/95:394 om Sameredaktionen i Kiruna
Anf. 81 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s)
Fru talman! Marianne Andersson har frågat om jag är beredd att
vidta några åtgärder så att inte ansvaret för Sameredaktionen i Kiruna
tas över av Norsk Rikskringkastning.
Bakgrunden är att Sveriges Radio har väckt frågan om ett fördjupat
samarbete mellan de nordiska länderna om samisk programverksamhet.
Enligt uppgift från Sveriges Radio har ett utvidgat samarbete kring
den samiska programverksamheten diskuterats vid flera tillfällen med
de övriga nordiska public service-företagen. Inför möjligheten att in-
troducera digitala ljudradiosändningar har möjligheten att utöka ka-
nalutbudet med en samisk radiokanal aktualiserats. Om en sådan idé
skall kunna förverkligas behöver det svenskproducerade materialet
kompletteras med program från annat håll. En kontakt har därför tagits
med Norsk Rikskringkastning.
Enligt avtalet mellan staten och Sveriges Radio, som gäller för pe-
rioden 1993-1996, skall företaget i sin programverksamhet ta särskild
hänsyn till språkliga och etniska minoriteter. Avtalet innehåller även
bestämmelser om resurser för verksamhet på invandrar- och minoritets-
språk. Inom denna ram utformar programföretaget därefter självt sin
minoritetsspråksverksamhet. I proposition 1991/92:140 underströk
regeringen särskilt den samiska programverksamhetens särskilda ställ-
ning. Jag har inte för avsikt att under innevarande avtalsperiod föreslå
några förändringar i fråga om den samiska programverksamheten.
Anf. 82 MARIANNE ANDERSSON (c)
Fru talman! Jag vill tacka för svaret. Kulturministern säger sig inte
vilja föreslå förändringar. Men vad gör kulturministern om Sveriges
Radio genomför en sådan förändring ändå? Samerna är inte en invand-
rargrupp eller en etnisk minoritet vilken som helst. Det är en urbefolk-
ning, och som sådan måste samerna ha en särställning bland de minori-
teter vi har i Sverige.
Bakgrunden till att jag ställde frågan är den debatt som fördes i Da-
gens Nyheter i förra veckan då två ledamöter i Sametinget protesterade
mot Sveriges Radios hantering av Sameradion. Det gällde tider, resur-
ser och liknande. Vad protesterna egentligen gällde var initiativet till
att Norsk Rikskringkastning skulle ta över Sameredaktionen i Kiruna.
Enligt vad jag har erfarit är samerna i och för sig öppna för föränd-
ringar, som här angavs i svaret, och även för nordiskt samarbete. Det
har inte minst visat sig i Nordiska rådet. Dessutom ger naturligtvis
teknikutvecklingen nya möjligheter.
Det man mest vänder sig emot, som jag har uppfattat det, är att
Sveriges Radio har tagit samarbetsinitiativen över huvudet på samerna
själva. Det är det som är det stora problemet. Det var därför som de var
så upprörda. Jag tycker att det vittnar om en sorts okänslighet och
bristande respekt för vår samiska urbefolkning.
Kulturministerns svar är litet tunt just när det gäller den delen. Här
pågår ett omfattande förändringsarbete. Jag vill fråga om kulturminis-
tern kunde se till att samerna blir delaktiga i diskussionen om en bra
framtida sameradio. Då tror jag också att man skulle komma fram på
ett helt annat sätt. Tänker kulturministern ta ett sådant initiativ?
Anf. 83 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s)
Fru talman! Jag delar nog Marianne Anderssons bedömning att det
var en väldigt upprörd stämning som låg bakom den artikel som dessa
ledamöter i Sametinget skrev. Uppgifterna tillbakavisades sedan av Jan
Engdahl på Sveriges Radio. Han försökte förklara i sitt svar hur det gått
till.
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 80
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
Om detta inte har skett på ett sådant sätt att samerna själva känner
sig delaktiga är det lätt att det blir missförstånd och upprörda känslor
inför en sådan förändring. Det borde självklart ingå att man tar dessa
kontakter och håller en bra kontakt.
Jag kan naturligtvis inte gå in och säga: Så här skall ni sköta verk-
samheten i detalj. Det regleras i det avtal som finns mellan staten och
Sveriges Radio. Det finns inte några som helst planer på att förändra
innehållet i det avtalet. Vi har inhämtat en del uppgifter från Sveriges
Radio och har förstått att Sveriges Radio inte heller har några avsikter
att ändra på vare sig omfattningen eller inriktningen. De skall fortsätta
att ha programansvaret.
Det är väldigt olyckligt att detta skett på ett sådant sätt att samerna
helt enkelt känner sig överkörda, och jag kan förstå de upprörda käns-
lorna.
Anf. 84 MARIANNE ANDERSSON (c)
Fru talman! I svaret från Jan Engdahl sades inte någonting om att
man skulle samråda med samerna i den här frågan. Han tillbakavisade
uppgifter i den tidigare artikeln. Det lägger ytterligare fyr på brasan,
och det tycker jag är synd.
Vi vet att det ofta är så att minoriteter, och då speciellt samerna,
känner sig åsidosatta, med rätt eller orätt. Det kan vara på olika sätt.
Det är därför viktigt att ta hänsyn till dem.
Nu vet att jag kulturministern inte kan säga att det skall man skall
göra på det ena eller andra sättet. Jag hoppas att den här diskussionen
och det faktum att frågan kommit upp till debatt ändå medverkar till att
Sveriges Radio verkligen tänker efter, tar initiativ och ser till att det blir
en samverkan. Det här bör speciellt tas med inför arbetet med nästa
avtal, och det hoppas jag att kulturministern vill göra.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på fråga 1994/95:395 om en strategi för hållbar kon-
sumtion
Anf. 85 Miljöminister ANNA LINDH (s)
Fru talman! Lennart Daléus har frågat mig vilka åtgärder regeringen
avser att vidta för att fullgöra ett uppdrag från EU rörande hållbar kon-
sumtion inför tredje sessionen med FN:s kommission för hållbar ut-
veckling (CSD).
Sverige har åtagit sig att svara för samordningen av EU:s positioner
i fråga om ändrade konsumtions- och produktionsmönster, som är en
stående dagordningspunkt på CSD-sessionerna. Vid årets session skall
ett arbetsprogram i dessa frågor läggas fast.
Utgångspunkten för vårt arbete har varit att bygga vidare på resulta-
ten av en rundabordskonferens i ämnet i Oslo i februari, som arrange-
rades av min norske kollega och vid vilken jag deltog.
34
På grundval av ett svenskt utkast har i förra veckan Rådets arbets-
grupp för miljö- och utvecklingsfrågor enats om att dels allmänt stödja
Oslomötets rekommendationer, dels särskilt framhålla följande punkter
i förslaget till arbetsprogram för CSD;
- ekonomiska styrinstrument och skattefrågor
- miljömärkning och information till allmänheten
- utvidgat producentansvar
- offentlig upphandling
- indikatorer för hållbar konsumtion
- utbildningsfrågor
- gröna räkenskaper.
Vidare sägs att den pågående översynen av EU:s femte miljöhand-
lingsplan skall ses i ljuset av hållbara konsumtions- och produk-
tionsmönster.
De svenska förslagen har mött ett stort gensvar i EU. Det är min
förhoppning att CSD:s arbetsprogram skall ta upp de av EU och Sveri-
ge prioriterade frågorna som grund för det fortsatta arbetet i FN-
systemet med uppföljning av Riokonferensens beslut när det gäller
ändrade produktions- och konsumtionsmönster.
Anf. 86 LENNART DALÉUS (c)
Fru talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Det målar upp en
bild av strukturen och ämnesområdena och innehåller mindre av det
som jag egentligen hade längtat efter, nämligen ett besked om vad
Sverige ämnar driva för ståndpunkt på dessa olika områden. Listan med
områden som man vill att CSD skall ta upp är säkert korrekt och i stora
stycken bra. Men den säger inte någonting om vilken position Sverige
kommer att inta i dessa frågor.
Fru talman! Man bör återvända till de grundläggande frågorna för
att klara ut vilken väg man skall vandra. En grundläggande fråga är
naturligtvis vilken uppfattning som miljöministern och Sverige, före-
trätt av regeringen, har om begreppet hållbar konsumtion. Vad är det
för någonting? Hur tänker miljöministern utarbeta en strategi för håll-
bar konsumtion?
Hur definieras begreppet hållbar konsumtion? Det varierar litet från
tid till annan och från grupp till annan på detta jordklot vad som är
hållbar konsumtion. Jag skulle gärna höra hur miljöministern uppfattar
det begreppet. Vad ryms i det? Vad skall man lägga in i det i ljuset av
händelserna i Rio?
Den andra fråga som hänger samman med detta är det vi kallar
miljöutrymme. Det är ett ganska spännande begrepp som har nämnts
runt om i världen. Man diskuterar att olika länder har ett särskilt mil-
jöutrymme som de kan ”få” utnyttja. Jag vet att några länder, inte minst
USA, ville ta bort det begreppet som en del av agendan. Det gjorde
man också vid Oslomötet, och såvitt jag begriper lyckades man ta bort
det begreppet.
Min fråga till miljöministern är: Hur tänker miljöministern agera för
att föra in begreppet miljöutrymme i det arbete Sverige bedriver inom
ramen för EU och CSD?
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
35
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
Anf. 87 Miljöminister ANNA LINDH (s)
Fru talman! När det handlar om hållbar konsumtion tycker jag att vi
skall utgå från att vi inte skall utnyttja mer resurser än att vi kan få ett
fungerande kretslopp. Vi får inte förstöra de ändliga resurserna. Detta
är en viktig fråga.
När det däremot gäller det som Lennart Daléus här har frågat om,
nämligen vad vi gör i CSD-processen, handlar det mer om vad som
skall komma i arbetsprogrammet för CSD. Anser Lennart Daléus att
han har fått ett felaktigt svar på frågan är det nog snarare så att det är
frågan som är något felaktigt ställd. Här handlar det framför allt om att
ta fram ett arbetsprogram för CSD.
Anf. 88 LENNART DALÉUS (c)
Fru talman! Jag tackar för synen på hållbar konsumtion. Frågan
rymde en litet mer allmän fundering till hur vi skall förhålla oss till
naturresurser och kretslopp.
Begreppet hållbar konsumtion rymmer andra frågor som borde
ventileras i en strategi. Det är t.ex. frågor som kom upp inte minst i
Rio. USA vägrade att ta stark ställning i koldioxidfrågan därför att man
inte ville ändra den amerikanska livsstilen och den amerikanska kon-
sumtionen.
Detta kräver ett utvecklande av ett annat batteri med instrument än
de traditionella miljöinstrumenten. Jag undrar om det inte vore klokt att
inkludera konsumentfrågorna och kanske rent av behandla konsumtio-
nen som en del av miljöarbetet på ett tydligare än bara säga att krets-
loppen skall slutas.
Anf. 89 Miljöminister ANNA LINDH (s)
Fru talman! Det tror jag mycket väl att man kan göra. Lennart
Daléus hade inte möjlighet att vara närvarande på den mycket intres-
santa konferensen i Oslo. För Lennart Daléus ytterligare förkovran i
ämnet överlämnar jag gärna ett dedicerat exemplar av rapporten från
Oslomötet. Det är en mycket bra och intressant läsning och innehåller
mycket som vi kan gå vidare med.
Anf. 90 LENNART DALÉUS (c)
Fru talman! Tack så mycket. Min frånvaro i Oslo berodde på att vi
här i kammaren den dagen tyvärr, eller snarare dess bättre, diskuterade
miljöfrågorna. Där saknade vi för övrigt miljöministern, som då befann
sig i Oslo. Vi kan kanske bevaka olika ställen. Det har jag ingenting
emot.
Det hindrar inte att jag tycker att det är viktigt att miljöministern
inkluderar konsumentfrågorna och konsumtionsfrågorna. Det behövs
nya instrument och ett nytt sätt att arbeta med miljöfrågorna än att tala
litet allmänt om kretsloppet och att bevara naturresurserna.
Jag tror också att miljöministern gör gott i att dra nytta av och
hämta erfarenhet av arbetet inte minst i Norge, som ju tyvärr inte kan
kanaliseras via EU. Där måste man uppenbarligen ta hjälp av aktörer
36
inom EU-systemet. Jag utgår från att miljöministern också utnyttjar de
kunskaperna.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på fråga 1994/95:401 om gränsdragningen mellan nyin-
vestering och underhåll av reaktorer
Anf. 91 Miljöminister ANNA LINDH (s)
Fru talman! Eva Goes har frågat statsrådet Jörgen Andersson om
regeringen ämnar vidta några åtgärder för att klarlägga gränsdragning-
en mellan vad som är nyinvestering i en reaktor och vad som är nöd-
vändigt underhåll för att klara säkerhetskraven.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara
på frågan.
I tilläggsdirektiv till utredningen (ME 1989:03) om översyn av
kärntekniklagstiftningen uppdrogs åt utredaren att bl.a. överväga möj-
ligheterna att begränsa reaktorinnehavares rätt till ersättningsinveste-
ringar i kärnkraftsreaktor.
Kommittén redovisade sina slutsatser i betänkandet Översyn av
lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU 1991:95) som låg till grund
för den förra regeringens proposition om ändring i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet (prop. 1992/93:98).
Såväl utredningen som den dåvarande regeringen drog slutsatsen att
det inte går att särskilja säkerhetshöjande investeringar från andra in-
vesteringar i en reaktor utan att komma i konflikt med grundläggande
mål och förutsättningar i nuvarande säkerhetslagstiftning.
Riksdagens näringsutskott anslöt sig till regeringens uppfattning i
frågan och uttalade att det aldrig får uppstå någon osäkerhet kring in-
vesteringar som bl.a. har till syfte att förbättra säkerheten och strål-
skyddet. Riksdagen ställde sig bakom utskottets uppfattning (bet.
1992/93:NU11, rskr.136).
Den nuvarande regeringen delar denna ståndpunkt.
Inom Energikommissionen analyseras för närvarande bl.a. de sam-
hällsekonomiska, miljö- och energipolitiska konsekvenserna av en
avställning av en eller flera kärnkraftsreaktorer under 1990-talet.
Om en tillståndshavare väljer att företa en investering som till sitt
syfte också innebär en förlängning av den tekniska livslängden för en
reaktor, dvs. den tid då anläggningen kan drivas med full säkerhet
måste han därför kalkylera med risken att verksamheten inte kan bedri-
vas under hela denna tid.
Anf. 92 EVA GOÉS (mp)
Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag förstår naturligtvis att säker-
heten går före allt annat. Det är svårt att sätta en gräns. Anledningen till
att jag har tagit upp frågan är att allt fler kärnreaktorer blir gamla här i
världen. Oskarshamn är en av dem. Ringhals är en annan. T.o.m. Fors-
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
37
|
Prot. 1994/95:80 28 mars |
mark 1 hade en gammal konstruktion. Man misslyckades första gången |
Jag har här en liten sjukjournal. Där står vad som har hänt mellan
|
Svar på frågor |
1981 och 1994. Det är flera sidor med en liten text. Jag får ta på mig Vi ser att antalet incidenter stiger varje år. Varje snabbstopp inne- Det var en som skojade med mig och sade att en människa är utbyt- Vattenkraften är mycket mer hållbar. Den kan man reglera fram och Nu har man varit i Oskarshamn 1 och reparerat nere på botten. Anf. 93 Miljöminister ANNA LINDH (s) Fru talman! Jag förstår Eva Goes fråga. Den handlar om att det De exempel som Eva Goés tar upp på dålig säkerhet eller på pro- Anf. 94 EVA GOÉS (mp) Fru talman! Man kan titta på vad det finns för problem. I tryck- Jag talade med en f.d. anställd vid SKI. Han sade att man normalt |
|
38 |
Oavsett om det gäller olja, båtar eller någonting annat har man en or- |
dentlig inspektion vart femte år. Det har vi inte i detta avseende. Man
borde egentligen plocka ut allt och kolla igenom det ordentligt. Han
berättade också att man på hans tid sakta kunde föra ner en liten TV-
kamera och titta.
Anf. 95 Miljöminister ANNA LINDH (s)
Fru talman! Jag har stor tilltro till de svenska myndigheternas pro-
gram och tillsyn över verksamheten. När det gäller säkerheten kan vi ha
stor tilltro till de svenska myndigheternas tillsyn över verksamheten.
Anf. 96 EVA GOÉS (mp)
Fru talman! Jag är säker på att miljöministern håller med om att det
här är extra känsligt. Eftersom man gör dessa inspektioner vad gäller
andra tryckkärl menade den här mannen att man nog borde kunna göra
liknande inspektioner vad gäller reaktorer. Det handlar alltså om att
man skall gå igenom precis allting.
Problemet har varit att man inte har kommit åt. Man har lärt sig litet
om ultraljud, röntgen osv. Man har kommit till tanklocket ungefär. Där
har det stannat. Längre har man inte kommit. Det krävs att människor
går in och kollar inneslutningen. Då kan man fråga sig om det blir så
lönsamt med dessa ordentliga inspektioner. Det är viktigt, som här har
framhållits, att säkerheten måste gå före allt annat.
Om man läser dessa sjukjournaler, som jag kallar dem, finner man
att det har varit krångel med styrstavar. Häromdagen släpptes ånga ut
till omgivningen. Det handlar alltså inte bara om dem som arbetar på
reaktorerna och som skall sköta säkerheten utan även om den omgivan-
de befolkningen. Därför tycker jag att detta är oerhört viktigt.
Överläggningen var härmed avslutad.
14 § Svar på fråga 1994/95:402 om uranbrytningen i Krasnoka-
mensk
Anf. 97 Miljöminister ANNA LINDH (s)
Fru talman! Ragnhild Pohanka har frågat statsrådet Jörgen Anders-
son om regeringen ämnar studera vilka effekter uranbrytningen har för
förhållanden för människor och natur i Krasnokamensk.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara
på frågan.
Jag har inhämtat att Statens strålskyddsinstitut, SSI, planerar att i
maj 1995 besöka urangruvan i Krasnokamensk. Förutom att besöka
gruvan planerar SSI att diskutera frågor om arbetarskydd, avfallshante-
ring och miljökonsekvenser med lokala och regionala myndigheter
samt med ansvariga centrala myndigheter i Moskva.
SSI kommer efter resan att lämna en rapport till Miljödepartemen-
tet.
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
39
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
40
Anf. 98 RAGNHILD POHANKA (mp)
Fru talman! Jag tackar för svaret. Det var kort och konsist. Det var
det svaret jag ville höra. Därför är jag mycket nöjd.
Som i många fall när det gäller kärnkraft handlar det om moral. Det
angår hela kedjan från brytning, anrikning, transporter, energiproduk-
tion och upparbetning till slutförvaring. Skall vi låta andra människors
liv och hälsa riskeras för att vi skall kunna rosta vårt bröd, föna håret
eller ha 22 grader varmt inomhus?
Vi köper uran från Krasnokamensk. Det är mycket positivt att man
skall åka dit och kontrollera förhållandena där.
Under Sovjettiden kom allt uran till hela unionen från den här gru-
van. I dag går allt på export. Många är sjuka, även barn. 65 % av män-
nen dör före 60 års ålder. Det är inte enbart problemen med strålning
som är orsaken, men det är säkert en starkt bidragande orsak.
Överallt där man har brutit uran bor människor som inte kan försva-
ra sina rättigheter. Det handlar om aboriginerna i Australien och om
indianerna i Kanada och USA. Deras reservat krymper alltmer.
Den enda slutsats som man kan dra är väl att vi måste börja avveck-
la kärnkraften av moraliska skäl. Nu tar jag inte upp miljöskälen, efter-
som de har diskuterats så många gånger. Kanske kan vi börja i morgon.
Sedan skall avvecklingen ske i snabbast möjliga takt.
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på fråga 1994/95:369 om de fristående skolorna
Anf. 99 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)
Fru talman! Ulf Melin har frågat mig vilka åtgärder med anledning-
en av överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet
om bidragsnivån till de fristående skolorna som jag avser vidta för att
de fristående skolorna skall få likvärdiga villkor som de offentliga
skolorna efter den 1 juli 1995.
Den överenskommelse som Ulf Melin hänvisar till innebär att
kommunens bidrag till fristående skolor skall motsvara minst 75 % av
den kommunala grundskolans genomsnittskostnad per elev, jämfört
med tidigare 85 %. I skollagen görs ett tillägg som innebär att när
kommunen bestämmer bidragets storlek skall den beakta om den fristå-
ende skolan har särskilda kostnader som den kommunala skolan inte
har, t.ex. när det gäller momsskyldighet, pensionsåtaganden och ar-
betsgivaravgift. Om den fristående skolan har elever med behov av
särskilda stödinsatser, t.ex. elever med funktionshinder, elever som
behöver särskilt stöd i undervisningen eller elever som behöver
hemspråksundervisning eller undervisning i svenska som andraspråk
skall det också beaktas. Detsamma gäller om skolan erbjuder skolhäl-
sovård. Vid prövningen skall kommunen kunna ta hänsyn till om de
särskilda konstnaderna ryms inom den garanterade ersättningen.
Regeringen har nyligen tillsatt en parlamentarisk kommitté, där Ulf
Melin själv ingår, som bl.a. skall lämna förslag till regler för bidrags-
givning. Enligt direktiven skall de nya reglerna syfta till att stödja en
utveckling av skolväsendet. Ett mål med bidragsgivningen skall vara att
resurserna fördelas med hänsyn tagen till skolornas och elevernas sär-
skilda behov och skolornas varierande åtagande. Eleverna skall ha rätt
till likvärdiga förutsättningar för sin utbildning, oavsett om de valt att
gå i en kommunal eller fristående skola. De nya reglerna skall också ge
incitament till samarbete mellan kommunen och den fristående skolan.
Eventuellt skilda förutsättningar att bedriva verksamhet beroende på
olika huvudmannaskap skall också beaktas.
Jag är övertygad om att den träffade uppgörelsen - i avvaktan på de
nya regler som kan bli ett resultat av kommitténs arbete - kan innebära
en mindre schablonmässig bidragsgivning och ett större hänsynstagan-
de till skolornas åtagande och elevernas behov. Jag avser därför inte att
vidta några särskilda åtgärder med anledning av uppgörelsen. Det blir
en fråga mellan kommunen och den enskilda skolan.
Anf. 100 ULF MELIN (m)
Fru talman! Fru skolminister! Tack för svaret på min fråga.
Detta är ett ganska märkligt förfaringssätt rent principiellt. I bud-
getpropositionen säger regeringen att man skall tillsätta en kommitté
som just skall se över formerna för de fristående skolorna när det gäller
godkännande, tillsyn, bidrag och avgifter. Ett par månader senare
kommer man med en proposition där man sänker bidragen, dvs. den
garanterade ersättningen för de fristående skolorna, från 85 % till 75 %.
Samma dag ger man en utredning direktiv. Det tycker jag principiellt är
fullständigt felaktigt. Jag kan tänka mig att det kanske skedde för att en
del socialdemokratiska fundamentalister skulle tillgodoses.
Sedan skall jag gå över till svaret. Det är bra att de kriterier som
skolministern nämner skrivs in i skollagen. Men jag vill påstå att det till
intet är förpliktigande. Sedan är det ändå kommunen som prövar om
det här skall räknas in eller inte. Risken är uppenbarligen stor att den
procentuella andelen blir 75 % under det här året.
Skolministern säger i svaret att eleverna skall ha rätt till likvärdiga
förutsättningar oavsett om de går i en kommunal eller en fristående
skola. Det tycker jag är bra. Det är bra skrivet. Men vad gör skolminis-
tern om de inte får dessa likvärdiga villkor? Tänker skolministern i så
fall vidta några åtgärder? Eller kommer hon att sitta med armarna i kors
och inte göra någonting? Det är intressanta frågor som man borde få
svar på.
Anf. 101 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)
Fru talman! Ulf Melin använder en del av sin tid till att rent allmänt
kommentera regeringens förfaringssätt på det skolpolitiska området och
hur vi lägger fram våra förslag när det gäller fristående skolor.
Under den tid som en parlamentarisk kommitté arbetar med flera
stora övergripande frågor som gäller de fristående skolorna är det rim-
ligt att vi justerar skollagen så att det inte längre går ut bidrag så att
vissa fristående skolor blir överkompenserade i jämförelse med kom-
munala skolor.
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
41
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
De regler som kommer att gälla under den tid som den parlamenta-
riska kommittén arbetar är de som vi har kunnat träffa en överenskom-
melse om tillsammans med Centerpartiet i riksdagen. Jag är mycket
glad över att vi har kunnat göra detta. Jag tror att det kommer att vara
en bra grund också för det fortsatta arbetet i den parlamentariska
kommittén.
Ulf Melin citerar från mitt svar att eleverna bör ha rätt till likvärdi-
ga förutsättningar för sin utbildning oavsett om de valt att gå i en kom-
munal eller fristående skola.
Det är ett citat ur de direktiv som gäller för den parlamentariska
kommitté där Ulf Melin själv är ledamot. Det är en uppgift för den
kommittén och för Ulf Melin att lämna förslag om till regeringen om
hur man skall kunna åstadkomma detta. När kommittén har gjort det
kommer regeringen att ta ställning till förslaget.
Anf. 102 ULF MELIN (m)
Fru talman! Jag känner mycket väl till att detta står i direktivet. Ut-
redningen skall vara klar i november. En proposition kommer väl tidi-
gast nästa år. De nya reglerna kommer i så fall att gälla från den 1 juli
1996 som tidigast. Om kommunerna inte kompenserar de fristående
skolorna för de åtaganden som de har, kommer skolministern då att
sitta med armarna i kors under det här året och inte göra någonting?
Det var den frågan jag ställde.
Jag skulle också vilja få en kommentar från ministern till en annan
sak. Trots att man har skrivit in dessa kriterier, som jag i och för sig
tycker är bra, i skollagen undrar jag om de ändå inte är en luftpastej.
Man säger ju samtidigt att det ligger på den kommunala nivån att fatta
beslut om man skall räkna in dessa kriterier i bidragsbeloppet eller inte.
Anf. 103 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)
Fru talman! Den överenskommelse som har träffats mellan mitt
parti och Centerpartiet här i riksdagen innebär att kommunerna skall
beakta en rad skillnader som gäller verksamheten i fristående skolor
jämfört med kommunala skolor. Kommunen skall beakta detta när man
avgör hur stort det avdrag som får göras på den genomsnittliga kostna-
den skall vara när man beräknar hur mycket pengar den fristående
skolan skall få.
Det avdraget får vara maximalt 25 %, och det kan vara mindre. Den
nuvarande lagstiftningen innebär att det får vara maximalt 15 % och
kan vara mindre. Vissa kommuner ger redan i dag vissa fristående
skolor ett bidrag som är väsentligt mer än 85 % därför att skolorna har
visat att de har behov och åtaganden som motsvarar en större kostnad.
Sedan vill jag också göra en kommentar till att Ulf Melin betecknar
den lagstiftning som man nu diskuterar i utbildningsutskottet i en nå-
gorlunda bred majoritet som en luftpastej. Jag tycker att det är litet
sorgligt att höra den beteckningen om riksdagens viktiga lagstiftande
arbete.
42
Anf. 104 ULF MELIN (m)
Fru talman! Låt mig då byta ordet luftpastej mot intet förpliktande.
Då blir det kanske mer diplomatiskt. Man skriver in i skollagen att
kommunen gör den särskilda prövningen.
Skolministern säger att det finns en del kommuner som ger ett hög-
re bidrag än de 85 % som man är tvingad att ge i dag. Ja, det finns det,
men det är ett fåtal. De flesta kommuner har lagt sig på golvet 85 %.
Jag, och många med mig, är orolig för att det nya golvet blir 75 %
oavsett om man har fler åtaganden eller inte. Skolministern säger att
kommunerna skall beakta detta. Det skall de göra. Det är alldeles rätt.
Men om de inte gör det, vad avser skolministern då vidta för åtgärder
för att motverka detta?
Överläggningen var härmed avslutad.
16 § Svar på fråga 1994/95:371 om lanthushållsskolor som fristå-
ende skolor
Anf. 105 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)
Fru talman! Kerstin Warnerbring har frågat mig om jag är beredd
att vidta några åtgärder för att säkra möjligheterna att låta lanthushålls-
skolor drivas som fristående skolor.
Utbildningar som bedrivs vid kvarvarande lanthushållsskolor är
specialkurser inom de konsumentekonomiska området. Specialkurserna
får anordnas t.o.m. innevarande läsår. I årets budgetproposition har
regeringen föreslagit att sådana kurser också får anordnas läsåret
1995/96.
Jag håller med Kerstin Warnerbring om att dessa skolor kan ha en
stor betydelse för ungdomar som vill skaffa sig fördjupade hushålls-
kunskaper. Skolorna har också betydelse som förvaltare av kulturarvet
på hushållsområdet och på närliggande områden som t.ex. det textila.
Enligt reglerna i 9 kap. 8 § skollagen (1985:1100) får regeringen i
fråga om viss utbildning förklara en fristående skola berättigad till
bidrag från elevernas hemkommuner om utbildningen ger kunskaper
och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunska-
per och färdigheter som gymnasieskolan förmedlar och skolan i övrigt
väsentligen svarar mot gymnasieskolans allmänna mål.
Det är emellertid huvudmannen för skolorna som måste överväga
om och på vilket sätt skolorna skall drivas vidare. I några fall har sko-
lor med sådana konsumentekonomiska utbildningar gjort om sitt ut-
bildningsutbud till specialutformade program och - på ansökan - för-
klarats berättigade till stöd från elevernas hemkommuner.
Regeringen är naturligtvis beredd att pröva de ansökningar som
kommer in enligt de regler som gäller för fristående skolor.
Anf. 106 KERSTIN WARNERBRING (c)
Fru talman! Jag ber att få tacka skolministern för svaret. Ur svaret
tycker jag mig utläsa att den här fina utbildningen som man kan få på
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
43
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
lanthushållsskolorna egentligen faller mellan stolarna. Skolor med
utbildning som anses värdefull ur nationell synpunkt skall ju kunna få
statligt stöd. Jag menar att lanthushållsskolorna är en sådan skolform,
t.o.m. mer nu än vad de var tidigare med tanke på den hushållning som
är nödvändig för att nå kretsloppssamhället, de ökade kraven på kon-
sumenterna och utifrån alla de analyser och undersökningar som visar
på hur viktigt det är att ungdomar får kunskap om kostens betydelse för
hälsan och om hushållsekonomin. Den här kunskapen överfördes tidi-
gare på ett naturligt sätt i vardagsgemenskapen mellan generationerna,
men nu går den oftast förlorad.
Jag tycker att detta är en utbildning som i högsta grad är av sam-
hällsekonomiskt och nationellt intresse. Men den faller ju mellan sto-
larna. I svaret står det att man kan ge möjligheter att bli friskola och att
kommunerna får betala för sina elever, men endast om skolorna för-
medlar samma kunskaper och färdigheter som gymnasieskolan. Hur
skall vi då kunna åstadkomma att detta får finnas kvar? Det är ju inte
meningen att detta skall vara en gymnasieutbildning.
Anf. 107 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)
Fru talman! Jag delar Kerstin Warnerbrings uppfattning om att
mycket av den utbildning som ges vid de här skolorna är mycket värde-
full, inte minst mot den bakgrund som Kerstin Warnerbring ger. Jag
tror inte alls att Kerstin Warnerbring behöver vara så orolig som hon
ger uttryck för att hon är i sin replik.
Det är nämligen så att det inte bara finns möjlighet för de här sko-
lorna att bli fristående gymnasieskolor. De har också möjlighet att bli
en kompletterande skola. Den möjligheten har flera lanthushållsskolor
använt sig av. De har ett specialutformat program. På den grunden har
de ansökt om att bli kompletterande skola, och de har också blivit för-
klarade som sådana. Därmed har de kunnat få ekonomiskt stöd. Det är
inte alls omöjligt för de här skolorna.
Men jag vill också säga att det vore fel av mig som skolminister,
och av regeringen, att göra generella uttalande om samtliga dessa ut-
bildningar. Det är regeringens uppgift att pröva varje enskild ansökan
utifrån de förutsättningar som finns för just den speciella skolan med
just den utbildning som den skolan avser att bedriva. Det är naturligtvis
en prövning som regeringen gör i varje enskilt fall. Jag är inte beredd
att generellt bedöma samtliga utbildningar, utan det skall vara en
prövning i varje fall.
Anf. 108 KERSTIN WARNERBRING (c)
Fru talman! Jag har full förståelse för det. Jag tackar också för det
svaret. Det är ju i överensstämmelse med vad jag själv tycker.
Men jag känner till en skola som har skickat in en ansökan som
Skolverket har yttrat sig över. Det som gör mig litet orolig är att Skol-
verket i sitt yttrande anser att man inte kan godkänna den här typen av
kurser därför att de inte har någon anknytning till näringslivet. Detta är
en utbildning för livet, inte för näringslivet. Att man sedan även kan ha
44
användning av den i arbetet är en annan sak. Men man kan inte direkt
gå in och koppla den till näringslivet.
Jag undrar om skolministern kan ge mig något svar på detta rent
generellt.
Anf. 109 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)
Fru talman! Det är självklart så att Skolverket behandlar ansökning-
ar och yttrar sig över dem utifrån den lagstiftning som skärptes av den
tidigare regeringen.
Det finns ett aktuellt fall som Skolverket har behandlat och som för
tillfället bereds inom regeringskansliet. Mot bakgrund av att bered-
ningsarbetet pågår är jag inte beredd att nu uttala mig i den frågan.
Anf. 110 KERSTIN WARNERBRING (c)
Fru talman! Kan jag generellt få höra skolministerns syn på kortare
kurser, helårskurser respektive terminskurser? Är det till fyllest att man
har den typen av kurser för att den här skolformen skall vara godkänd?
Eller måste det vara längre kurser, två- eller treårskurser, för att det
över huvud taget skall vara godkänt?
Överläggningen var härmed avslutad.
17 § Svar på fråga 1994/95:399 om ny folkomröstning om kärn-
kraften
Anf. 111 Statsrådet JÖRGEN ANDERSSON (s)
Fru talman! Ewa Larsson har frågat mig vad jag menar med ett brett
beslut.
Jag använde mig av detta uttryck i Aktuellt nyligen som svar på en
fråga av intervjuaren om det skulle bli en ny folkomröstning om kärn-
kraften. Jag skall förklara det resonemang som låg bakom mitt val av
ord.
Vad saken gäller är möjligheterna att klara fyra viktiga energipoli-
tiska mål som grundas på beslut av riksdagen, nämligen att bevara de
orörda huvudälvarna, att avveckla kärnkraften till år 2010, att stabilise-
ra koldioxidutsläppen samt att trygga tillgången på el och annan energi
på villkor som medger konkurrenskraft gentemot omvärlden. Frågan
bearbetas nu av Energikommissionen, i vilken alla riksdagspartierna är
företrädda. Kommissionen skall redovisa resultatet av sitt arbete i höst.
Om kommissionens arbete visar att de mål som ställts upp inte är helt
förenliga blir det en fråga för riksdagspartierna att finna en lämplig
avvägning mellan målen. Det är givetvis min förhoppning att det går att
få en bred uppslutning kring ett beslut i frågan på samma sätt som
skedde kring den energipolitiska överenskommelsen av år 1991. Ett
sådant brett förankrat parlamentariskt beslut är nödvändigt för att vi
skall kunna nå den långsiktighet och politiska stabilitet som så väl
behövs på detta område.
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
45
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
Det var detta jag menade när jag, kanske för en lärare litet slarvigt,
använde uttrycket brett beslut.
Anf. 112 EWA LARSSON (mp)
Fru talkvinna! Jag tycker inte alls att det var litet slarvigt. Jag tänkte
att nu skall upplägget vara att eftersom vi inte kan få ett brett beslut
skall vi gå ut och fråga svenska folket igen.
Då tänkte jag på att vi redan har fattat ett mycket brett beslut. Kan
ett beslut vara bredare än att drygt 80 % av svenska folket, som man
ändå kan säga, står bakom linje 2 när linje 3 inte vann. Det var en skill-
nad på 0,4 % mellan linje 2 och linje 3. Det som vi i Miljöpartiet före-
språkar i dag är ju inte speciellt radikalt. Man kan väl säga att det verk-
ligen finns en bred uppslutning bakom det.
Nu tar statsrådet upp miljömålen. De är ju jätteviktiga. Jag vet att
det stod så här på linje 2:s blankett: Energihushållningen bedrivs kraft-
fullt och stimuleras ytterligare. Forskning och utveckling av förnybara
energikällor forceras under samhällets ledning.
Jag undrar hur mycket skattemedel vi har använt för att forcera ut-
vecklingen under de 15 år som har gått. Enligt mitt förmenande har det
inte gjorts någonting egentligen för att underlätta för en kärnkraftsav-
veckling. Jag är sur när jag säger det. Jag tycker att det är 15 år som har
gått till spillo. Jag tror att svenska folket med en majoritet på drygt
80 % i folkomröstning verkligen skulle vilja satsa skattemedel på detta.
Men jag tror inte att man vill satsa skattemedel för att subventionera
kärnkraften.
Anf. 113 Statsrådet JÖRGEN ANDERSSON (s)
Fru talman! Jag har fått en fråga om vad jag menar med ”ett brett
beslut”. Jag har svarat på den frågan.
Beträffande vad som kommer ut av Energikommissionens förslag,
den därpå följande remissen och, så småningom, de politiska partiernas
behandling i samband med omställningen av det svenska energisyste-
met är det upp till denna kammare att avgöra vad som är brett och icke
brett.
Anf. 114 EWA LARSSON (mp)
Fru talkvinna! Statsrådet sade också i nämnda nyhetsinslag att re-
geringens ambition är att följa de beslut som är fattade - folkomröst-
ningsbeslutet och riksdagsbeslutet. Jag tycker att det är en alldeles
utmärkt ambition att följa fattade beslut. Men jag har märkt i debatten
att det bara är en enda i regeringen som utåt sett säger sig inte bara ha
ambitionen att följa besluten utan också stå för fattade beslut, och det
är statsminister Ingvar Carlsson. Det vore bra om fler i regeringen gick
ut och sade att de skulle stå för fattade beslut.
46
Anf. 115 TALMANNEN
Får jag erinra om att den i grundlagen fastlagda benämningen på
den som leder kammarens sammanträde är talman.
Överläggningen var härmed avslutad.
Ajournering
Kammaren beslöt kl. 16.32 på förslag av talmannen att ajournera
förhandlingarna till kl. 18.00.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
18 § Svar på frågorna 1994/95:360 och 381 om brevet från Kroa-
tiens utrikesminister till Sveriges ambassadör, m.m.
Anf. 116 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)
Herr talman! Ulla Hoffmann har frågat mig om regeringen kommer
att låta offentliggöra brevet av den 19 oktober 1994 från Kroatiens
utrikesminister till Sveriges ambassadör i Zagreb.
Håkan Holmberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen kommer
att vidta med anledning av de uppgifter som har lämnats av en företrä-
dare för Kroatiens invandrarminister om bosnienkroaternas ställning i
Kroatien.
Eftersom frågorna har nära samband och frågan har varit föremål
för stor uppmärksamhet den senaste tiden väljer jag att besvara dem i
ett sammanhang och med en inledande beskrivning av förhållandena.
I förra veckan sände jag ut en delegation till Zagreb i princip med
två syften.
Ett syfte var att följa upp uppgifter som förekommit i fråga om hur
de bosnienkroater vilka, som en följd av regeringens beslut den 16
februari, avvisats från Sverige tas emot vid ankomsten till Kroatien. Ett
annat syfte var att efter begäran från den kroatiska sidan gemensamt
diskutera hur avvisningama praktiskt bör genomföras, hur ett ömsesi-
digt informationsutbyte kan etableras och hur de kroatiska myndighe-
terna bäst skall kunna förbereda mottagandet.
Delegationen redovisade på fredagen i förra veckan sina intryck och
vad de överläggningar som skedde med företrädare för den kroatiska
regeringen ledde fram till.
Den information som lämnades vid delegationens besök och som
bekräftades på högsta nivå av utrikesminister Granic innebär ingenting
nytt i förhållande till den bedömning som lades till grund för regering-
ens beslut den 16 februari. Delegationen har inte nåtts av någon infor-
mation om att någon som avvisats från Sverige mot sin vilja eller med
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
48
något slags tvång sänts vidare till områden inne i Bosnien-Hercegovina.
Det innebär att den asylrättsliga grunden för regeringens beslut inte har
förändrats.
Den kroatiska sidan uttryckte önskemålet att närmare diskutera
formerna för återsändande och hur man praktiskt bäst samarbetar med
Sverige i denna fråga. Sverige kommer därför att inbjuda till sådana
överläggningar i Stockholm, och i avvaktan på vad dessa kan komma
att leda till har Invandrarverket meddelat att man tills vidare avstår från
att verkställa avvisningsbesluten för kroatiska medborgare.
Så över till de direkta frågorna.
Som svar på Ulla Hoffmanns fråga vill jag bara hänvisa till den
presskonferens som den kroatiske ambassadören hållit i dag och där
brevet från utrikesminister Granic gjordes offentligt. Skälet till att re-
geringen inte tidigare gjort brevet offentligt är den utrikessekretess som
alltid gäller som en förutsättning för ett nära och förtroendefullt samar-
bete i skriftväxling mellan regeringar. Mot bakgrund av den debatt som
förts den senaste tiden har dock den kroatiska regeringen valt att häva
sekretessen. Sverige har begärt garantier mot att någon tvångsvis vida-
resänds till Bosnien-Hercegovina. Detta är en förutsättning för vidare
samtal i Stockholm i denna fråga. I samband med dagens presskonfe-
rens på den kroatiska ambassaden lämnade också ambassadören sådana
garantier.
Bakgrunden till Håkan Holmbergs fråga uppfattar jag vara de utta-
landen som gjorts av pressekreteraren hos flyktingminister Rebic under
tidsdagen i förra veckan efter en presskonferens som då hölls i Zagreb.
Den presskonferensen handlade om de långsiktiga program för frivillig
repatriering till Bosnien-Hercegovina som lades fram redan i Washing-
tonöverenskommelsen. Det är alltså en helt annan fråga än den som
varit aktuell i Sverige den senaste tiden - dvs. att avvisade bosnien-
kroater skulle riskera att sändas tillbaka till Bosnien-Hercegovina. I dag
har det kommit ytterligare uppgifter om detta avtal mellan Bosnien-
Hercegovina och Kroatien om frivillig repatriering.
I varje flyktingsituation finns en helt klar vilja att kunna återvända
när förhållandena så medger. I Sverige pågår också ett visst förberedel-
searbete för att kunna stödja de bosnier som önskar återvända och
bygga upp sitt land. Det är i princip samma vilja att lösa ett flykting-
problem som ligger bakom det svenska synsättet och som uttrycks i de
avtal som nu ingås mellan Kroatien och Bosnien-Hercegovina.
Anf. 117 ULLA HOFFMANN (v)
Herr talman! Riksdagen har beslutat att ff.o.m. den 1 januari i år
minska utrikessekretessen genom att en presumtion för offentlighet
införts. Bara om det kan antas skada Sveriges mellanfolkliga förbindel-
ser eller skada Sverige på annat sätt gäller numera utrikessekretess.
På s. 31 i proposition 112 säger regeringen:
”Sammanfattningsvis innebär de ändringar som nu genomförs en
viktig omläggning av utrikessekretessens tillämpning i Sverige. Ut-
gångspunkten är i fortsättningen att uppgifter som angår Sveriges utri-
kesförbindelser i regel kan lämnas ut.”
Vidare säger man: ”Svenska folkets berättigade krav på insyn i så-
dana frågor - som kan vara av stor betydelse för enskilda - kommer för
regeringens del att väga mycket tungt vid bedömningen.”
Det brev från Kroatiens utrikesminister till den svenska ambassaden
i Kroatien som invandrarministem hemligstämplat har nu offentlig-
gjorts, men inte av Sveriges regering utan av den kroatiska ambassaden
här i Stockholm. Bara om det kan antas skada Sveriges mellanfolkliga
förbindelser eller skada Sverige på annat sätt gäller alltså numera utri-
kessekretess.
På vilket sätt skulle ett offentliggörande av garantibrevet skada
Sveriges mellanfolkliga förbindelser?
Däremot anser jag att det har skadat Sveriges trovärdighet att ga-
rantibrevet i sin fulla lydelse inte offentliggjorts tidigare. De som skulle
ha haft nytta av brevet - de avvisade bosnierna med kroatiska pass -
fick inte tillgång till brevet. När svenska folket ville se brevet svarade
statsrådet Blomberg att det är sekretessbelagt. Hur såg de sekretesskä-
len ut? Svenska folkets berättigade krav på insyn i grunderna för rege-
ringens flyktingpolitik skulle väga mycket tungt, sade den regering som
Leif Blomberg ingår i. Är detta att tillämpa sekretesslagen i den nya
lydelsen?
Herr talman! Denna gång var det inte minkar som gömde sig bakom
sekretessen utan något mycket värre: ett försök att dölja att Sverige
bryter mot UNHCR:s konklusion 58 om flyktingars rätt att få sina
överlevnadsbehov tillfredsställda.
Anf. 118 HÅKAN HOLMBERG (fp)
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Jag vill också uttrycka
min uppskattning över att avvisningarna under en period framåt så att
säga lagts på is.
Leif Blomberg kommenterar min fråga genom att hävda att den
presskonferens i Zagreb som var bakgrunden till den fråga jag ställt
formellt handlar om en annan aspekt på denna problematik. Rent for-
mellt kan man naturligtvis argumentera på det sättet. Men allt detta
ingår i samma större övergripande problematik, där det egentligen
handlar om vilken vikt man lägger vid tvångsvis återsändande respekti-
ve vid att det i praktiken råder en sådan situation att det inte går att
stanna kvar i Kroatien. Det är ju det som den ganska upprörda debatt
som pågått i några veckor egentligen har handlat om. Här pågår uppen-
barligen ett spel, skulle jag vilja säga, både mellan Kroatien och Sveri-
ge och mellan Kroatien och andra länder i Europa som har tagit emot
flyktingar av det här slaget.
Frågan är inte så enkel att det bara handlar om att alla bör få stanna
eller att alla skall visas ut. Jag tycker att det kanske vore rimligt att, mot
bakgrund av vad som har skett, regeringen längre fram när förhållande-
na möjligen har klarnat bad att få bedöma ytterligare några fall för att
kunna göra nödvändiga distinktioner och att tills vidare inte sända
någon tillbaka. Det innebär sannolikt en ganska lång tid med tanke på
de förhållanden som råder och som är betydligt allvarligare nu än för-
hållandena under tidigare perioder.
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 80
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
50
Den fråga som jag vill följa upp detta med är: Vilken strategi kom-
mer regeringen att ha om det i de kontakter som nu pågår med Kroatien
visar sig att garantierna, som det tidigare hetat, förblir diskutabla för
dessa flyktingars säkerhet i Kroatien?
Anf. 119 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)
Herr talman! Det av regeringen fattade beslutet är för övrigt iden-
tiskt med det av den tidigare regeringen i maj förra året fattade beslutet.
Det är alltså ingen skillnad mellan de två besluten - det har bara fattats
ett nytt beslut med samma innebörd. Detta bygger på samma grund,
nämligen att personer som återvisas eller avvisas till Kroatien inte
återsänds tvångsvis till Bosnien-Hercegovina.
Det är väldigt viktigt att det är så, därför att vår praxis innebär att vi
själva inte skickar tillbaka personer till Bosnien-Hercegovina. Därför
kan vi heller inte rimligen säga att det är acceptabelt att göra det via
Kroatien. Således fäster vi väldigt stort avseende vid att de garantier
som har lämnats också följs. Hittills har vi inte fått några som helst
belägg för att det i praktiken skulle vara en annan tillämpning av be-
stämmelserna än som uttrycks i det brev som utrikesminister Granic
skrev till den svenska regeringen i oktober förra året.
Denna garanti har upprepats i dag, och det har tydliggjorts att den
fortfarande gäller. Därutöver tillägger den kroatiske ambassadören i
Sverige att man heller inte kommer att ta ut de här personerna till
krigstjänstgöring.
När det gäller Ulla Hoffmanns fråga tycker jag att det är bra att man
nu, som brevskrivare Granic säger, bestämt att man vill publicera bre-
vet. Jag har inget emot det. Tvärtom välkomnar jag att det här brevet
har publicerats.
Tidigare hemligstämplar, så har Kroatien också gjort, sammanhäng-
er med det enkla skälet att vi alltid gör på det sättet i korrespondensen
mellan två stater. Skall hemligstämpeln hävas är det rimligt att säga att
båda gör det. Och om brevskrivaren själv önskar göra det, är det väl
hans sak att göra det.
Anf. 120 HÅKAN HOLMBERG (fp)
Herr talman! Vi får som bekant anledning att återkomma till denna
fråga redan i morgon, och förmodligen också vid andra tillfällen sena-
re.
Jag vill bara betona - det är viktigt att få säga det - att det för min
del har funnits frågetecken, och det har jag konstaterat vid flera tillfäl-
len, också när det gäller den tidigare regeringens sätt att hantera inte
bara denna flyktingproblematik utan också hela behandlingen av kata-
strofen i Bosnien. Där är den svenska hållningen en liten detalj i det
större mönster som innebär att vare sig nuvarande eller tidigare rege-
ringar riktigt förmått ta till sig det som händer. Därmed har man hamnat
i en situation som efter hand på olika sätt och i olika skeden har blivit
mycket egendomlig. Inte desto mindre måste man utgå från den situa-
tion som gäller för de personer som nu råkar befinna sig i Sverige på
grund av alla komplikationer som har funnits.
Jag vädjar till invandrarministern att ta den oro på största allvar
som uttrycks inte bara av dessa flyktingar själva utan också av t.ex.
olika hjälporganisationer för att de här garantierna kanske ändå är nå-
got ihåligare än som ibland hävdas.
Anf. 121 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)
Hen talman! Jag kan garantera att vi tar oron på största allvar och
att vi följer utvecklingen väldigt noga. Det har vi gjort, det gör vi och
det kommer vi att göra.
Överläggningen var härmed avslutad.
19 § Svar på fråga 1994/95:384 om Invandrarverkets beslut
Anf. 122 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)
Herr talman! Göthe Knutson har frågat mig vilka åtgärder jag vill
vidta för att hindra att Invandrarverket meddelar felaktiga beslut och
sedan ändrar sig.
Jag vill börja med att säga att jag naturligtvis tycker att det är ytterst
beklagligt att felaktig information angående ett beslut har meddelats.
Jag utgår från att Invandrarverkets företrädare delar denna uppfattning.
Hela frågan rör dock rutiner hos förvaltningsmyndigheten, och det är
således en fråga för myndigheten. Jag utgår också från att erforderliga
åtgärder vidtas för att förhindra ett upprepande från myndigheten i
fråga. Mitt svar blir därför att jag inte har för avsikt att vidta några
särskilda åtgärder.
Anf. 123 GÖTHE KNUTSON (m)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det blir inga åtgärder,
säger statsrådet. Anledningen är att det rör sig om rutiner. Men skulle
vi inte kunna vända på sakfrågan och konstatera att rutinen hos Invand-
rarverket som myndighet bör vara att felaktiga besked som är positiva
för en asylsökande skall stå fast? Det är också en rutin i så fall. Jag
skulle vilja föreslå att en sådan rutin införs.
Det finns emellertid också en positiv del i statsrådets svar, nämligen
att statsrådet finner det ytterst beklagligt att felaktig information angå-
ende beslut meddelats och att statsrådet utgår från att Invandrarverkets
företrädare delar denna uppfattning.
Jag undrar om statsrådet delar min uppfattning att det är en fruk-
tansvärd situation människor emellanåt hamnar i - jag skall inte närma-
re gå in på något fall - när ett felaktigt besked ges. Detta glädjande
besked meddelas hustru och barn på olika håll. Vederbörande skall då
kunna samla sin familj, vilket inte är möjligt i de fall där det råder
politisk förföljelse.
Vill statsrådet ta till sig de här problemen, dessa tragedier, och
medverka till att de blir klart och tydligt markerade?
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
51
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
Anf. 124 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)
Herr talman! Det skall egentligen inte få hända. Det är bara så. Jag
kan inte nog understryka hur beklagligt jag upplever att detta är.
Man kan försöka tänka sig in i motsvarande situation. Man får ett
positivt besked som man firar och strax därefter får man ett nytt besked
som är det rakt motsatta. Det är litet som att få en diagnos som säger:
Du är inte sjuk. Sedan kommer någon och säger: Du är sjuk i alla fall.
På något sätt är det samma upplevelse.
Jag skulle vara ytterst förvånad om Invandrarverket inte delade den
uppfattningen. Naturligtvis gör de allt de kan göra för att korrigera, så
att sådana här misstag inte kan äga rum i framtiden. Hundraprocentigt
säker kan man aldrig vara, dess värre. Vi är människor allihop.
Anf. 125 GÖTHE KNUTSON (m)
Herr talman! Jag tänker inte ställa frågor i det enskilda fallet. Men
jag tycker att det är angeläget att kunna berätta, eftersom det har angi-
vits i tidningar, att det handlar om en politiskt aktiv person som av den
orsaken inte kan återvända till Kosovo.
Vederbörande var rektor för en skola. Det han gjorde var att låta
skolans lärare undervisa i albanska. Men det godkänner inte de serbiska
härförare som finns där. I det läget har han hamnat i onåd. Det finns
helt enkelt en häktningsorder på honom. Han kan inte återvända.
Jag vill gärna säga till statsrådet att jag tyckte att liknelsen med be-
skedet att det inte är någon allvarlig sjukdom och att det trots allt
kommer att visa sig vara det är relevant. Då förstår vi alla hur angeläget
det är att Invandrarverket omprövar.
Överläggningen var härmed avslutad.
20 § Svar på fråga 1994/95:385 om flyktingkonventionen
Anf. 126 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)
Herr talman! Gullan Lindblad har med anledning av att en kvinna
avvisats till Bangladesh frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för
att Sverige skall uppfylla flyktingkonventionen när det gäller tortyrof-
fer.
Som Gullan Lindblad säkert känner till kan jag som statsråd inte gå
in och kommentera ett enskilt ärende. Jag vill ändå upplysa om att FN-
konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning talar om ”faran att utsättas för tortyr”.
Man måste alltså bedöma om personen - vid en återkomst - hotas av
tortyr. En individuell bedömning måste alltid göras, och föreligger inte
längre en fara för tortyr så saknas också i princip skyddsbehov.
Däremot kan den sökande fortfarande ha andra skäl för att få stan-
na, t.ex. humanitära. Därför skall samtliga omständigheter i det enskil-
da ärendet övervägas, bl.a. de skador som personen i fråga kan ha fått
på grund av vad han eller hon har utsatts för.
52
Jag anser således att Sverige uppfyller sina åtaganden enligt FN-
konventionen mot tortyr och avser inte att vidta några åtgärder.
Anf. 127 GULLAN LINDBLAD (m)
Herr talman! Tack för svaret, herr invandrarminister! Jag kan inte
säga att jag är nöjd med det.
Jag är medveten om att invandrarministern inte kan diskutera det
enskilda fallet. Men det har utgjort bakgrund till min fråga. Det gällde
ett upprörande fall, tycker jag och många med mig. Det var mycket
svårt att förstå avvisningen av den här kvinnan. Hon visade klara teck-
en på tortyr. Hon var enögd, hon hade påvisbara skador, hon hade
våldtagits av polisen i hemlandet osv.
Nu hänvisar invandrarministern till FN-konventionens uttalande om
faran att utsättas för tortyr och menar att den inte längre skulle förelig-
ga när hon kommer tillbaka. Jag hoppas vid Gud, herr invandrarminis-
ter, att så är fallet, att hon inte skall behöva uppleva denna fara.
Det har varit alltför många sådana ärenden genom åren. Jag har
sysslat med de här frågorna länge. Jag har ställt frågor till många mi-
nistrar. För den utomstående förefaller det mycket omänskligt att män-
niskor skall kunna utsättas för något sådant. Jag ifrågasätter om vi
verkligen efterlever FN:s flyktingkonvention.
Det jag skulle vilja fråga med anledning av detta och många andra
ärenden är: Är invandrarministern beredd att föranstalta om någon
utvärdering av praxis när det gäller asylärenden där tortyr åberopas?
Anf. 128 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)
Herr talman! Vi har för närvarande en flykting- och invandrarpoli-
tisk utredning som behandlar hela vår lagstiftning. Den skall utvärdera
vad vi av olika skäl skulle kunna förändra i den här lagstiftningen. Jag
utgår från att kommittén har att titta också på de här frågorna. De ingår
i lagkomplexet.
I den mån man skulle finna att det finns skäl att göra korrigeringar
förväntar vi oss att kommittén kommer med förslag i den riktningen.
Anf. 129 GULLAN LINDBLAD (m)
Herr talman! Den kommittén har sannerligen väldigt många frågor
att ta ställning till. Jag kan också hoppas att den ser över även den här
frågan. Men jag tycker att frågan är så pass brådskande att den borde
bli föremål för särskild behandling.
Det har faktiskt väckts en motion, från en partivän till invandrar-
ministern, som efterlyser just en utvärdering av praxis. Den kommer så
småningom att behandlas i vårt utskott. Eftersom jag brinner i anden
när det gäller att verkligen få klarhet i hur det står till på det här områ-
det, kommer nog jag att vara mycket välvilligt inställd till den.
Kommer inte Invandrarkommittén med ett ordentligt svar på den
här frågan och med förslag till en utvärdering har utskottet möjlighet att
agera, om inte invandrarministern inser att det här faktiskt är av bråds-
kande natur och kan ta ett initiativ.
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 80
|
Prot. 1994/95:80 28 mars |
Anf. 130 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s) Herr talman! Jag håller med Gullan Lindblad om att det här är vik- |
tiga frågor. Det är inte tu tal om det.
|
Svar på frågor |
Från svensk utgångspunkt upplever jag ändå att vi vid jämförelser Men visar det sig på något sätt att det finns tunga skäl för att göra Anf. 131 GULLAN LINDBLAD (m) Herr talman! Jag vet att näst intill hela Sverige har upprörts över det Jag betraktar det i alla fall som ett halvt löfte av invandrarministern Överläggningen var härmed avslutad. 21 § Svar på fråga 1994/95:386 om s.k. anknytningsutredningar i Anf. 132 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s) Herr talman! Ingrid Burman har frågat mig om jag avser att vidta En grundförutsättning för Invandrarverket när man skall fatta beslut Jag avser således inte att vidta några åtgärder i den aktuella frågan. Anf. 133 INGRID BURMAN (v) Herr talman! Jag skall först be att få tacka för svaret. Statsrådet un- Det är just där jag tycker att man kan skymta ett problem. Faktum |
|
54 |
generell praxis. Det besked som kvinnor får från Invandrarverket - det |
handlar mest om kvinnor vars män har utvisats just när en anknyt-
ningsutredning har avslutats, jag känner till fall där utredningen har
avslutats så sent som två dagar innan avvisningen sker - är inte det
något mjuka och mer öppna svar som statsrådet har presenterat, där
man gör en individuell prövning, utan svaret är att man tillämpar en
generell praxis. Man har en bestämd regel.
Så fort en man eller en kvinna har förpassats utanför rikets gränser
skall det göras en ny utredning, oavsett om den utredning som har
gjorts är relevant, bra och ligger mycket nära i tiden. Det är för mig det
stora problemet. Att man tillämpar denna stelbenta, generella praxis,
som slår blint, är både omänskligt och byråkratiskt. Dessutom kostar
det mycket pengar och innebär onödigt lidande.
Anf. 134 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)
Herr talman! Man kan inte heller gärna förbjuda en myndighet att
göra de erforderliga anknytningsutredningarna.
Många är de gånger som olika debattörer - jag vill inte påstå att
Ingrid Burman tillhör dem, det vet jag inte, men många andra debattö-
rer - har sagt att vi gör alldeles för knapphändiga utredningar och att
rättssäkerheten äventyras. Här har vi det omvända. Man gör verkligen
en utredning och sedan gör man i vissa fall en till för att vara på den
säkra sidan. Då kritiseras man utifrån den utgångspunkten, att man är
för noggrann i sin prövning av ärendena.
Det här är naturligtvis en mycket svår balansgång för enskilda
myndigheter. Detta är en typisk myndighetsfråga. Gör de bedömningen
att man måste göra en ny utredning är det faktiskt deras sak att göra
det. Det kan inte vara en fråga för regeringen och inte heller för riksda-
gen, att stifta en lag som säger: Nej, detta får ni inte göra. Det vore väl
litet konstigt ändå.
Anf. 135 INGRID BURMAN (v)
Herr talman! Törs jag tolka statsrådet Blomberg så, att statsrådet i
alla fall anser att det inte är lämpligt med en sådan här generell regel
och en generell praxis, utan att det lämpliga är att man gör en indivi-
duell bedömning och att denna bedömning bör ske från fall till fall?
Kan jag tolka statsrådet på det sättet, att det är så regeringen önskar att
man skall tillämpa anknytningsutredningar, tycker jag att den här frå-
gan har lett ärendet ett steg framåt, eftersom det skulle vara en annan
syn än den praxis som Invandrarverket tillämpar i dag.
Anf. 136 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)
Herr talman! Jag kan alltså inte gå in i myndighetsutövningen. Det
är Invandrarverkets uppgift att göra de här bedömningarna. Har de en
sådan här rutin är det deras sak att använda den på ett sådant sätt att
man kan få de relevanta fakta som krävs för att man skall kunna be-
handla en ansökan om uppehållstillstånd i Sverige på grund av anknyt
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
55
Prot. 1994/95:80
28 mars
ning. Jag tycker att det är mycket viktigt. Jag kan alltså inte gå in i detta
och jag har heller ingen sådan önskan.
|
Svar på frågor |
Överläggningen var härmed avslutad. |
|
22 § Svar på fråga 1994/95:392 om verkställighet av utvisning före Anf. 137 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s) Herr talman! Ragnhild Pohanka har frågat mig om verkställighet av En grundläggande princip i internationell asylrätt är rätten för en I motsats till vad Pohanka anför finns det ingen i internationell asyl- I svensk utlänningslag är huvudprincipen på detta område att den Möjligheten till omedelbar verkställighet är begränsad och vissa Även i dessa fall finns, som en säkerhetsåtgärd, möjligheten att be- Innan Sverige blev medlem i EU antog de dåvarande medlemslän- Direktavvisningsinstitutet är alltså något som accepteras av alla |
56
Påståendet i Pohankas fråga till mig om den svenska regeringens
handlande i EU-samarbetet är därför felaktigt.
Sverige driver - när det gäller avvisningar med omedelbar verkstäl-
lighet - inga krav som inte omfattas av resolutionen om ogrundade
asylansökningar eller Dublinkonventionens principer att en asylansö-
kan skall prövas av det första asylland en asylsökande kommer till.
I samband med antagandet av en resolution om gemensamma mi-
nimigarantier för asylprövningsproceduren har vi i en deklaration en-
dast försökt täcka in och förtydliga den svenska proceduren. Vi har inte
gjort några försök att ändra resolutionstexten.
Anf. 138 RAGNHILD POHANKA (mp)
Herr talman! Jag får tacka för svaret. Det var ett mycket noggrant,
tydligt och långt svar, och det är jag tacksam för.
Jag har ställt den här frågan utifrån farhågor som jag fick när jag
läste UNHCR:s skrivelse från den 10 mars 1995. Jag är därför glad om
det inte är på det sättet som jag frågade om - inte påstod, som statsrå-
det sade.
I översättningen av UNHCR:s papper står det: En basprincip i in-
ternationell flyktinglag är att alla asylsökande skall få stanna i landet
tills slutligt beslut är fattat. Den här principen skulle minimera risken
att sända tillbaka en person med välgrundad rädsla för förföljelse som
kanske möter fängelse, tortyr, kanske t.o.m. död om han åker tillbaka
till sitt ursprungsland.
Det var den här texten som föranledde mig att ställa min fråga.
Jag tycker att detta är litet av ett moment 22. Man kan ju egentligen
inte förrän överprövning har skett avgöra om ansökan är ogrundad eller
inte, åtminstone är det oerhört svårt. Jag har tagit upp detta för flera år
sedan. Jag menar att man alltid borde låta personer i den här situationen
få stanna kvar. Efter vad jag kan förstå har vi möjlighet att i Sverige ha
som praxis att låta människor stanna kvar under överklaganstiden om vi
föredrar det. Det är ju först efter det som man kan yttra sig om ifall
ansökan är ogrundad eller inte.
Anf. 139 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)
Herr talman! Det Ragnhild Pohanka säger att UNHCR påstår är inte
riktigt korrekt, eftersom det, som jag sade, finns rättigheter vad gäller
första asylland. Om det är uppenbart att en person kommer från ett land
där han borde ha sökt asyl men inte gjorde det kan man göra en direk-
tavvisning. På samma sätt kan man göra en direktavvisning om man i
ett första asylförhör redan vid gränsen noterar att personen i fråga helt
uppenbart inte har någon välgrundad anledning att få stanna, utan an-
sökan över huvud taget är ogrundad.
Det här är naturligtvis väldigt sällsynta fall, men förutsättningarna
finns. Det här går att göra, och Sverige tillämpar inga andra principer
än andra länder i de här sammanhangen. Vi driver heller inte några
andra principiella uppfattningar i EU-arbetet för att uppnå gemensam-
ma asylregler.
Prot. 1994/95:80
28 mars
Svar på frågor
57
|
Prot. 1994/95:80 28 mars |
Anf. 140 RAGNHILD POHANKA (mp) Herr talman! Jag är glad om det är så att vi inte driver den här frå- |
gan i EU. Min huvudfråga var ju en undran om vi driver att den här
|
Svar på frågor |
metoden skall användas mer än i undantagsfall - jag anser att så inte Direktavvisningar vid gränsen känner jag till, men det handlar min Överläggningen var härmed avslutad. 23 § Hänvisning av ärenden till utskott Föredrogs och hänvisades 24 § Förnyad bordläggning Föredrogs men bordlädes åter 25 § Bordläggning Anmäldes och bordlädes Propositioner 1994/95:125 Förslag om ytterligare anslag på tilläggsbudget till stats- 1994/95:189 Konkursgäldenären Finansutskottets betänkande 1994/95 :FiU23 Ekonomisk demokrati, sparande och ägarspridning |
58
Skatteutskottets betänkanden
1994/95:SkU19 Alkoholskatt och tobaksskatt
1994/95:SkU22 Anslag till skatteförvaltningen, m.m.
1994/95:SkU23 Anslag till Tullverket, m.m.
1994/95:SkU24 Beskattningssystemets utformning under kriser och i
krig
Jordbruksutskottets betänkande
1994/95:JoU17 Ändringar i lagen (1994:1704) om lageravgift på sock-
er och ris
Skatteutskottets betänkande
1994/95:SkU32 Ändrad ansökningstid för skattereduktion för repara-
tion och ombyggnad av bostadshus
26 § Anmälan om interpellation
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 27 mars
1994/95:92 av Eva Johansson (s) till statsrådet Leif Blomberg om
segregationen i storstadsområdena
Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabb-
protokoll tisdagen den 4 april.
27 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 27 mars
1994/95:403 av Inger Koch (m) till statsrådet Pierre Schori om Kuba
1994/95:404 av Gullan Lindblad (m) till statsrådet Anna Hedborg om
fusk med bidragsförskott
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbproto-
koll tisdagen den 4 april.
Prot. 1994/95:80
28 mars
59
|
Prot. 1994/95:80 28 mars |
28 § Kammaren åtskildes kl. 18.35. Förhandlingarna leddes av talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen kl. 16.32 av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut. Vid protokollet ULF CHRISTOFFERSSON |
/Barbro Nordström
60
Innehållsförteckning
Prot. 1994/95:80
28 mars
1 § Justering av protokoll.................................................................1
2 § Svar på fråga 1994/95:396 om EU-handlingar och of-
fentlighetsprincipen .....................................................................1
Anf. 1 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)....................1
Anf. 2 LENNART DALÉUS (c).............................................2
Anf. 3 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)....................2
Anf. 4 LENNART DALÉUS (c).............................................3
Anf. 5 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)....................4
Anf. 6 LENNART DALÉUS (c).............................................4
Anf. 7 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)....................4
Anf. 8 LENNART DALÉUS (c).............................................5
Anf. 9 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)....................5
3 § Svar på fråga 1994/95:391 om tullunion med Turkiet..............6
Anf. 10 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s)..........6
Anf. 11 RAGNHILD POHANKA (mp)..................................7
Anf. 12 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s)..........8
Anf. 13 RAGNHILD POHANKA (mp)..................................8
Anf. 14 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s)..........8
Anf. 15 RAGNHILD POHANKA (mp).............. 9
Anf. 16 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s)..........9
Anf. 17 RAGNHILD POHANKA (mp)..................................9
Anf. 18 Utrikesminister LENA HJELM-WALLÉN (s)..........9
4 § Svar på fråga 1994/95:387 om barn och ungdomar med
psykiska störningar....................................................................10
Anf. 19 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................10
Anf. 20 EVA ZETTERBERG (v).......... 10
Anf. 21 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................10
Anf. 22 EVA ZETTERBERG (v).........................................10
5 § Svar på fråga 1994/95:388 om sekretessen och akut-
sjukvården för flyktingar..........................................................11
Anf. 23 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................11
Anf. 24 EVA ZETTERBERG (v).........................................12
Anf. 25 Socialminister INGELA THALÉN (s).....................12
Anf. 26 EVA ZETTERBERG (v).........................................13
Anf. 27 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................13
Anf. 28 EVA ZETTERBERG (v).........................................14
Anf. 29 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................14
Anf. 30 EVA ZETTERBERG (v).........................................14
Anf. 31 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................14
6 § Svar på frågorna 1994/95:378, 379 och 393 om Öre-
sundsbron ...................................................................................15
61
Prot. 1994/95:80 Anf. 32 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 15
28 mars Anf. 33 PER-OLA ERIKSSON (c).......................................15
--------------- Anf. 34 KERSTIN WARNERBRING (c)............................16
Anf. 35 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 16
Anf. 36 PER-OLA ERIKSSON (c).......................................17
Anf. 37 KERSTIN WARNERBRING (c)............................17
Anf. 38 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 18
Anf. 39 PER-OLA ERIKSSON (c).......................................18
Anf. 40 KERSTIN WARNERBRING (c)............................18
Anf. 41 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 19
Anf. 42 PER-OLA ERIKSSON (c).......................................19
Anf. 43 KERSTIN WARNERBRING (c)............................19
Anf. 44 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 20
7 § Svar på fråga 1994/95:382 om skydd mot plundring av
M/S Estonia................................................................................20
Anf. 45 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 20
Anf. 46 EVA BJÖRNE (m)..................................................21
Anf. 47 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 21
Anf. 48 EVA BJÖRNE (m)..................................................21
Anf. 49 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 22
Anf. 50 EVA BJÖRNE (m).................................................22
Anf. 51 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 22
Anf. 52 EVA BJÖRNE (m)..................................................22
Anf. 53 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 22
8 § Svar på frågorna 1994/95:389 och 390 om godstrafiken
på järnväg..................................................................................23
Anf. 54 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 23
Anf. 55 STIG BERTILSSON (m)........................................23
Anf. 56 KJELL ERICSSON (c)............................................24
Anf. 57 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 24
Anf. 58 STIG BERTILSSON (m)........................................25
Anf. 59 KJELL ERICSSON (c)............................................25
Anf. 60 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 25
Anf. 61 STIG BERTILSSON (m)........................................25
Anf. 62 KJELL ERICSSON (c)............................................26
Anf. 63 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 26
9 § Svar på fråga 1994/95:383 om lån till invandrare..................26
Anf. 64 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)..................................................................26
Anf. 65 MARIANNE ANDERSSON (c)..............................27
Anf. 66 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)..................................................................27
Anf. 67 MARIANNE ANDERSSON (c)..............................28
Anf. 68 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)..................................................................28
Anf. 69 MARIANNE ANDERSSON (c)..............................28
62
Anf. 70 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)...................................................................28
Anf. 71 MARIANNE ANDERSSON (c)..............................29
10 § Svar på fråga 1994/95:397 om ungdomsarbetslösheten.......29
Anf. 72 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)...................................................................29
Anf. 73 ROSE-MARIE FREBRAN (kds).............................29
Anf. 74 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)...................................................................30
Anf. 75 ROSE-MARIE FREBRAN (kds).............................31
Anf. 76 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)...................................................................31
Anf. 77 ROSE-MARIE FREBRAN (kds).............................31
Anf. 78 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)...................................................................31
Anf. 79 ROSE-MARIE FREBRAN (kds).............................32
Anf. 80 Arbetsmarknadsminister ANDERS
SUNDSTRÖM (s)...................................................................32
11 § Svar på fråga 1994/95:394 om Sameredaktionen i Ki-
runa.............................................................................................32
Anf. 81 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s).........32
Anf. 82 MARIANNE ANDERSSON (c)........ 33
Anf. 83 Kulturminister MARGOT WALLSTRÖM (s).........33
Anf. 84 MARIANNE ANDERSSON (c)..............................34
12 § Svar på fråga 1994/95:395 om en strategi för hållbar
konsumtion.................................................................................34
Anf. 85 Miljöminister ANNA LINDH (s)............................34
Anf. 86 LENNART DALÉUS (c).........................................35
Anf. 87 Miljöminister ANNA LINDH (s)............................36
Anf. 88 LENNART DALÉUS (c).........................................36
Anf. 89 Miljöminister ANNA LINDH (s)............................36
Anf. 90 LENNART DALÉUS (c).........................................36
13 § Svar på fråga 1994/95:401 om gränsdragningen mellan
nyinvestering och underhåll av reaktorer...............................37
Anf. 91 Miljöminister ANNA LINDH (s)............................37
Anf. 92 EVA GOÉS (mp).....................................................37
Anf. 93 Miljöminister ANNA LINDH (s)............................38
Anf. 94 EVA GOÉS (mp).....................................................38
Anf. 95 Miljöminister ANNA LINDH (s)............................39
Anf. 96 EVA GOÉS (mp).....................................................39
14 § Svar på fråga 1994/95:402 om uranbrytningen i Kras-
nokamensk..................................................................................39
Anf. 97 Miljöminister ANNA LINDH (s)............................39
Anf. 98 RAGNHILD POHANKA (mp)................................40
15 § Svar på fråga 1994/95:369 om de fristående skolorna.........40
Prot. 1994/95:80
28 mars
63
Prot. 1994/95:80 Anf. 99 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)........................40
28 mars Anf. 100 ULF MELIN (m)...................................................41
---------------- Anf. 101 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)......................41
Anf. 102 ULF MELIN (m)...................................................42
Anf. 103 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)......................42
Anf. 104 ULF MELIN (m)...................................................43
16 § Svar på fråga 1994/95:371 om lanthushållsskolor som
fristående skolor........................................................................43
Anf. 105 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)......................43
Anf. 106 KERSTIN WARNERBRING (c)..........................43
Anf. 107 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)......................44
Anf. 108 KERSTIN WARNERBRING (c)..........................44
Anf. 109 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)......................45
Anf. 110 KERSTIN WARNERBRING (c)..........................45
17 § Svar på fråga 1994/95:399 om ny folkomröstning om
kärnkraften................................................................................45
Anf. 111 Statsrådet JÖRGEN ANDERSSON (s).................45
Anf. 112 EWA LARSSON (mp)..........................................46
Anf. 113 Statsrådet JÖRGEN ANDERSSON (s).................46
Anf. 114 EWA LARSSON (mp)..........................................46
Anf. 115 TALMANNEN (s).................................................47
Ajournering......................................................................................47
Återupptagna förhandlingar...........................................................47
18 § Svar på frågorna 1994/95:360 och 381 om brevet från
Kroatiens utrikesminister till Sveriges ambassadör,
m.m.............................................................................................47
Anf. 116 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)..........................47
Anf. 117 ULLA HOFFMANN (v)........................................48
Anf. 118 HÅKAN HOLMBERG (fp)...................................49
Anf. 119 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)..........................50
Anf. 120 HÅKAN HOLMBERG (fp)...................................50
Anf. 121 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)..........................51
19 § Svar på fråga 1994/95:384 om Invandrarverkets beslut.....51
Anf. 122 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)..........................51
Anf. 123 GÖTHE KNUTSON (m).......................................51
Anf. 124 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)..........................52
Anf. 125 GÖTHE KNUTSON (m).......................................52
20 § Svar på fråga 1994/95:385 om flyktingkonventionen..........52
Anf. 126 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)..........................52
Anf. 127 GULLAN LINDBLAD (m)...................................53
Anf. 128 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)..........................53
Anf. 129 GULLAN LINDBLAD (m)...................................53
Anf. 130 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)..........................54
64
Anf. 131 GULLAN LINDBLAD (m)....................................54
21 § Svar på fråga 1994/95:386 om s.k. anknytningsutred-
ningar i asylärenden..................................................................54
Anf. 132 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)..........................54
Anf. 133 INGRID BURMAN (v)..........................................54
Anf. 134 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)..........................55
Anf. 135 INGRID BURMAN (v)..........................................55
Anf. 136 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)..........................55
22 § Svar på fråga 1994/95:392 om verkställighet av utvis-
ning före lagakraftbeslut...........................................................56
Anf. 137 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)..........................56
Anf. 138 RAGNHILD POHANKA (mp)..............................57
Anf. 139 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)..........................57
Anf. 140 RAGNHILD POHANKA (mp)..............................58
23 § Hänvisning av ärenden till utskott.........................................58
24 § Förnyad bordläggning.............................................................58
25 § Bordläggning............................................................................58
26 § Anmälan om interpellation.....................................................59
1994/95:92 av Eva Johansson (s) till statsrådet Leif Blom-
berg om segregationen i storstadsområdena............................59
27 § Anmälan om frågor.................................................................59
1994/95:403 av Inger Koch (m) till statsrådet Pierre Schori
om Kuba..................................................................................59
1994/95:404 av Gullan Lindblad (m) till statsrådet Anna
Hedborg om fusk med bidragsförskott....................................59
28 § Kammaren åtskildes kl. 18.35....................................................60
Prot. 1994/95:80
28 mars
65
gotab 48673, Stockholm 1995