Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:58 Torsdagen den 9 februari
ProtokollRiksdagens protokoll 1994/95:58
Riksdagens protokoll
1994/95:58
Torsdagen den 9 februari
Kl. 9.00-17.57
Protokoll
1994/95:58
1 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen och informa-
tion från regeringen
Förste vice talmannen meddelade att vid frågestunden torsdagen
den 16 februari kl 14.30 skulle följande statsråd närvara: statsminister
Ingvar Carlsson, näringsminister Sten Heckscher, miljöminister Anna
Lindh, statsrådet Pierre Schori och statsrådet Ylva Johansson.
Statsministern skulle besvara övergripande och allmänpolitiska frå-
gor. Frågorna till övriga statsråd förutsattes beröra deras ansvarsområ-
den inom regeringen.
Vidare meddelade förste vice talmannen att efter frågestunden
skulle statsrådet Pierre Schori lämna information om Östeuropa-
propositionen.
2 § Meddelande om svar på interpellation
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:
Interpellation 1994/95:49
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1994/95:49 av Sten Andersson (m) om
narkotikasmuggling får jag meddela att jag önskar besvara denna den
17 februari i stället för, som tidigare överenskommits, den 23 februari.
Stockholm den 6 februari 1995
Göran Persson
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 58
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
3 § Allmänpolitisk debatt |
|
Allmänpolitisk debatt |
Välfärdspolitiken |
|
Välfärdspolitiken |
Anf. 1 STEN SVENSSON (m) Herr talman! Det är inte bara en sund ekonomi, tryggad välfärd och Ett enhälligt socialutskott har uttalat att Sverige måste hålla fast vid En liberalisering av narkotikapolitiken, liksom en legalisering av Jag anser att Sverige skall ta bestämt avstånd från alla tendenser till Socialutskottet ägnar betydande uppmärksamhet åt drogffågoma. Vi På tisdag i nästa vecka håller socialutskottet en offentlig hearing där Herr talman! Trots det ytterst allvarliga ekonomiska läget tog den En grupp som alltför länge har åsidosatts är de psykiskt handikap- Samhällets insatser när det gäller psykiatrisk och yrkesmässig re- |
2
göra det möjligt att öka tillgången till skyddat arbete och långsiktig
arbetsrehabilitering. De sjuka måste ha ett helt annat stöd än vad som
har getts tidigare. Annars är risken stor att de åter hamnar i sluten psy-
kiatrisk vård, och då blir det ett slags passiv rundgång som blir mycket
dyr for samhället. Fungerar inte vardagen och de sociala insatserna,
fungerar inte heller medicin eller terapi. Insatserna måste samordnas,
och de sociala myndigheterna måste samverka med den psykiatriska
vården.
Redan 1992 avskaffade den borgerliga regeringen Lex Pysslingen-
en lag som i praktiken förbjöd offentliga medel till enskilt drivna barn-
stugor. Arbetet inom familjepolitiken fortsatte sedan med förändringar i
socialtjänstlagen som gav enskilt drivna barnstugor samma möjligheter
att erhålla kommunala medel som offentligt drivna. Detta kombinera-
des med införandet av vårdnadsbidraget och avdragsrätten för styrkta
bamomsorgskostnader.
Syftet med vårdnadsbidraget var och är att skapa rättvisa i familje-
politiken. Även de föräldrar som valt att inte använda sig av den of-
fentliga barnomsorgen skulle ges ett ekonomiskt stöd. Att vårdnadsbi-
draget var uppskattat och sågs som en möjlighet till barnomsorg som
passade barn och familj visades genom att nära 180 000 familjer ansök-
te om och erhöll vårdnadsbidrag.
Samtidigt som den nya riksdagsmajoriteten avskaffat vårdnadsbi-
draget stoppar man också enskild barnomsorg. Den socialistiska majori-
teten här i riksdagen följde den socialdemokratiska regeringens förslag
att ändra i socialtjänstlagen så att enskild barnomsorg endast kan få
offentligt stöd om kommunpolitikerna anser att detta är befogat. I
praktiken innebär det ett stopp for alternativ barnomsorg.
Avskaffandet av vårdnadsbidraget och stoppet for enskild barnom-
sorg handlar inte bara om att ta bort en lagstadgad valfrihet. Trycket på
den offentliga barnomsorgen kommer snabbt att öka eftersom bamom-
sorgsgarantin kvarstår, med två konsekvenser som följd. Den ena blir
att vi återvänder till 80-talets köer. Den andra blir kraftigt ökade kost-
nader for kommunerna.
Det är en central politisk uppgift under de allra närmaste åren att
först stabilisera den börda for vår samlade ekonomi som statsskulden
innebär, for att därefter börja att successivt minska den. Om utveck-
lingskraften i samhällsekonomin inte skall bromsas med höjda skatter
måste detta ske genom att de samlade offentliga utgifterna pressas ned.
Det är bara genom att sänka utgiftsbördan, aldrig genom att höja skatte-
trycket, som vi långsiktigt kan minska skuldbördan.
Valfriheten i barnomsorg och vård, kvaliteten i skolan, stabiliteten i
försäkringssystemet och förtroendet for pensionssystemet är avgörande
for tryggheten i livets olika skeenden. På alla dessa områden krävs
förändringar och förbättringar, som dessutom skall leda till att de olika
systemen fungerar bättre och billigare.
Som ett led i saneringen av statsfinanserna finns ett behov av att
minska också det generella familjestödet. Vi vill prova olika modeller
for detta utan att for den skull avvisa de modeller som regeringen nu
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
har föreslagit. I detta sammanhang måste flerbarnsfamiljernas situation
beaktas.
De olika trygghetsförsäkringama - sjukförsäkring, föräldraförsäk-
ring, arbetsskadeförsäkring, arbetslöshetsförsäkring - bör inriktas på
ersättningsnivåer som inte överstiger 75 %.
För sjukförsäkringen innebär ett system med två karensdagar
mycket stora besparingar inte bara för företagen utan också for stat,
landsting och kommun.
Vi vill bygga vidare på ett öppet husläkarsystem och etableringsfri-
het for att nå fram till ett sjukförsäkringssystem som garanterar valfri-
het for patienten men också för personalen när det gäller att välja ar-
betsgivare, samt for kvaliteten i vården.
Även svårt sjuka och handikappade måste få bestämma över sin
vardag genom att på lika villkor få välja mellan olika former av service,
vård och boende. Så långt detta är ekonomiskt och praktiskt möjligt
måste de mest vårdbehövande också få behålla ett eget hem i äldrevår-
den - även sedan man flyttat till institution.
Alternativ äldreomsorg och äldrevård som uppfyller rimliga kvali-
tetskrav skall ges samma rätt till samma stöd från det allmänna som
motsvarande offentligt bedriven verksamhet.
Välfärdspolitiken måste ha som utgångspunkt ett system med ge-
mensam finansiering, men där resurserna styrs mot de reella behoven
och i stor utsträckning följer de val som den enskilde själv träffar.
Därmed kombineras marknadens fördelar, som valfriheten, med det
gemensamma ansvarets rättvisa och solidariteten med dem som ej kan
välja.
Det allmännas uppgift blir att säkerställa att även de individer som
av olika skäl ej själva kan fora sin talan eller göra meningsfulla val
garanteras med andra jämbördiga förhållanden.
Herr talman! En välfärdspolitik med denna inriktning kommer att
möjliggöra en bättre service och ge helt nya möjligheter såväl for dem
som arbetar inom vård, omsorg och utbildning som for dem som är
beroende av dessa tjänster. Dessutom leder ett ökat inslag av konkur-
rens till bättre utnyttjande av resurserna. Då kan vi på ett bättre sätt
sörja för att vårt land återfår en sund samhällsekonomi som i det långa
loppet, herr talman, ändå är grunden for medborgarnas välfärd.
Anf. 2 ANDREAS CARLGREN (c)
Herr talman! Välfärden och tryggheten skall gälla hela folket. Väl-
färden skall delas av alla och betalas av alla. Den skall inte bara riktas
till de fattiga som pekas ut. Den skall också fördelas efter enhetliga och
generella regler. Fattiga skall inte behöva stå med mössan i hand och
vända ut och in på den privata ekonomin for att få behovsprövade bi-
drag.
Det är de två sakerna det handlar om. Välfärden skall delas och be-
talas av alla, och den skall fördelas inte genom behovsprövning utan
efter generella regler. Det är vad man brukar mena med generell väl-
färdspolitik, det och ingenting annat. Det är grunden for Centerns väl-
färdspolitik.
Den spännande frågan är hur vi skall klara den uppgiften i en ny tid.
Det är en ny tid därför att medborgarna ställer helt nya krav på infly-
tande och på att riva auktoriteter i samhället. Det är en ny tid därför att
statens ekonomi inte är sådan att vi kan lova mer åt alla, och en ny tid
därför att människor mer är tidigare behöver spelregler som det går att
lita på.
I en ny tid klamrar sig den politiska vänstern fast vid en gammal
uppfattning om samhället. Det är tyvärr den bild som fortfarande styr
Socialdemokraternas politik, samhället som ett väldigt snurrande ma-
skineri och en utopi om att kollektivet skall styra och människor vara
undersåtar. Det har gjort alltför många av oss till passiva bidragstagare
och kravställare och allfor ofta gjort oss till små hjälplösa kuggar i ett
stort samhällsmaskineri.
Under 80-talet drömde man om att vänsterns utopi i stället skulle
kunna avlösas av högerns dröm, samhället som en väldig marknads-
plats. Befriade från all styrning skulle vi i stället vandra från mark-
nadstorg till marknadstorg och kunna välja. Problemet var att en del har
mycket att köpa for och en del har litet att köpa for. Framför allt begärs
bara att man skall betala räkningen när man vandrar där som kund.
Men i ett samhälle räcker det inte bara att betala räkningen. I sam-
hället är vi medborgare. Här är vi medlemmar och medansvariga. Alla
måste vara med och dela på ansvaret också for betalningarna.
Samhället formas av alla små gemenskaper - familjerna, förening-
arna, byarna, kvarteren, bostadsområdena där vi bor och arbetsplatserna
där vi jobbar. Det är det som är samhället. Här kan vi som medborgare
vara med och ta ansvar. Medborgartanken representerar ett helt annat
perspektiv, inte något mitt emellan högern och vänstern.
Den första uppgiften är att förändra skolan, barnomsorgen och vår-
den så att medborgarna kan få välja personliga lösningar och vara med
och ta ett personligt ansvar. De skall också vara med och betala den
delen av välfärden gemensamt.
Denna nya uppgift hotas i dag, eftersom Socialdemokraterna river
upp reform efter reform som just hade med valfriheten att göra. Samti-
digt slår Moderaterna in på en väg där man inte längre vill ställa upp på
att pengarna skall räcka till en gemensam finansiering. I stället är det
viktiga att sänka skatterna för dem som redan har pengar.
Den andra uppgiften måste vara att få pengarna att räcka till vård,
omsorg och utbildning. Det är allra viktigast. Men då måste vi skära ner
på utgifterna för alla de bidrag som går till hushållen, det som på ett
fint språk brukar kallas för transfereringarna.
Men det viktiga är då att skära från toppen, dvs. på de bidrag som
går till dem som redan har mest så att pengarna räcker till dem som
finns längst ner i systemet och som har det sämst ställt. Vi måste hellre
få pengarna att räcka till sjuka, gamla och till utbildning åt barnen än
till bidrag for dem som redan har mest.
Vi kan inte ha en stat som i längden bara delar ut välfärd på kredit
där människorna vet att staten inte kan hålla vad den lovar och hela
tiden lovar mer än vad den kan hålla. Människorna måste veta att det
finns en stat som man kan lita på därför att pengarna räcker.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
Den tredje stora uppgiften är att se till att staten skall gå att lita på
också när det gäller spelreglerna. Då måste man kunna veta vem som
har ansvaret för vad. Det vet vi inte i dagens samhälle.
Staten skall skapa ett trygghetssystem som ger trygghet åt dem som
i dag knuffas ut från den generella välfärden. Det finns inte i dag. Vi
lever med en myt att välfärden är så generell. Men i själva verket är det
långt fler arbetslösa som inte får stöd från den generella tryggheten. Det
är långt fler barnfamiljer som måste dra sig fram på socialbidrag än vad
vi i det officiella, etablerade Sverige vill erkänna.
Skall vi klara detta måste vi ta från toppen för att lägga till grunden.
En stat som tar ansvar for de svagaste kan kräva ansvar också av andra,
mer ansvar av dem som har mer pengar, och mer ansvar av andra parter
i samhället, som t.ex. arbetsmarknadens parter.
Vi vill skapa en arbetslivsförsäkring som gäller vid all frånvaro från
arbetslivet. Där vill vi ha en enhetlig grund och obligatoriska tillägg
med ansvar för arbetsmarknadens parter att både vara med att förhandla
och betala. Ovanpå det vill vi ha personliga lösningar.
Den stora invändningen från Socialdemokraterna brukar alltid vara:
Arbetsmarknadens parter vill inte. Men den socialdemokratiska rege-
ringen gör just nu mycket som människorna i samhället inte vill. Varför
skall man avstå från att ställa krav på ansvar från arbetsmarknadens
parter?
Nu har jag sett att Socialdemokraterna i budgetförslaget är på väg
att ändra uppfattning när det gäller just arbetsskadeforsäkringama. Där
lägger man ett förslag som påminner mycket om det som vi har lagt
fram. Men frågan är varför det bara skall gälla för det mindre området.
Varför kan det inte gälla på fler områden? Då skulle det finnas en
spännande möjlighet att samarbeta.
Om vi skall klara uppgiften att göra medborgarna delaktiga i sam-
hället på ett helt annat sätt men också kräva det personliga ansvaret kan
vi inte säga ett och göra ett annat. Då kan vi inte gång på gång säga: Vi
står för generell välfärd; och gång på gång krympa den. Men det är
precis vad den socialdemokratiska regeringen gör.
Fler stöts ut. Fler barnfamiljer än i dag kommer inte att få pengarna
att räcka utan tvingas att gå och hämta ut socialbidrag. Fler arbetslösa
kommer inte att omfattas av arbetslöshetsförsäkringen och a-kassoma i
samhället. Fler arbetslösa ungdomar t.o.m. förbjuds att vara med i den
generella välfärden. Sedan säger man: Vi står for generell välfärd.
Socialdemokraterna vill att den generella välfärden i första hand
skall gälla dem som beter sig som Socialdemokraterna vill. Det är allra
tydligast när det gäller de arbetslösa. När man avskaffar den allmänna
arbetslöshetsförsäkringen och säger att tryggheten skall gälla dem som
har betalat rätt medlemsavgift till rätt organisation är det motsatsen till
generell välfärdspolitik.
Skall vi kunna kräva ansvar av medborgarna måste vi behandla
väljarna som vuxna medborgare. Men Socialdemokraterna gör tvärtom.
Nu skapar ni ett system där en tredjedel av de arbetslösa ställs utanför
a-kassa. Jag undrar om Ingela Thalén berättade det för väljarna i valrö-
relsen.
När ni kallade ihop demonstrationstågen mot besparingarna i arbets-
löshetsförsäkringen, berättade Ingela Thalén då här utanför Riksdags-
huset för dem som demonstrerade att ni efter det att ni hade vunnit
valet skulle lägga fram förslag som ni själva räknade med skulle spara
2,5 miljard ytterligare på arbetslöshetsförsäkringarna? Skäms ni aldrig?
När det gäller barnfamiljerna är min stora fråga hur alla de familjer
skall klara sig som vi i dag vet lever med så knappa marginaler att de
inte ens klarar de löpande utgifterna for mat och bostad. Socialstyrelsen
har räknat ut att det gäller mer än vart femte barn, dvs. 400 000 barn.
Nu behåller ni ett system som ger tio gånger mer till de högavlöna-
de men skär ner värst på bidragen som är viktigast för dem som har
litet. Hur kan ni försvara det?
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
Anf. 3 BARBRO WESTERHOLM (fp)
Herr talman! Många människor är i dag med fog oroliga för vad
som kommer att hända med vår välfärd under den rådande ekonomiska
situationen. Det är nu vårt ansvar att se till att de nödvändiga bespa-
ringarna tas ut på ett sådant sätt att det inte går ut över de grupper som
bäst behöver samhällets stöd.
Under hösten har riksdagen fått ta emot den ena s.k. återställarpro-
positionen efter den andra. Socialdemokraterna har visat en tydlig från-
varo av politiskt nytänkande.
Den utveckling av primärvård, barnomsorg och arbetsrätt som den
förra regeringen lade grunden till och som innebar att enskilda männi-
skor fick ett ökat inflytande över sin egen tillvaro har nu inte bara hej-
dats. Vi har fått en återgång till de gamla systemen, och makten har
lagts tillbaka till landsting och kommuner.
Nu har Socialdemokraterna presenterat en budgetproposition som
ökar på oron ytterligare inte minst när det gäller välfärden, som den här
debatten skall handla om.
Jag vill först ta upp det som händer i kommuner och landsting.
Äterregleringen av primärvård och barnomsorg minskar konkurrensut-
sättningen. Därmed försämras våra möjligheter att få mer välfärd för
pengarna. Till detta kommer att Socialdemokraterna bryter sina löften
om att tillföra mera resurser till kommunerna. Resultatet av detta blir
en sämre service.
Socialdemokraterna saknar vidare en genomtänkt strategi for hur
socialförsäkringarna skall reformeras. 1 budgetpropositionen har det
lagts fram ett antal förslag som är strukturellt felaktiga. Systemen blir
mindre enhetliga och mindre fÖrsäkringsmässiga.
Den ekonomiska politik som vi i Folkpartiet liberalerna ställde upp
på under den förra mandatperioden hade målsättningen att rädda väl-
färden. Den generella välfärden har starka rötter i den socialliberala
idétraditionen. Det är vår uppfattning att vård, omsorg och utbildning i
allt väsentligt skall finansieras gemensamt och stå till människors för-
fogande på lika villkor.
Vi är övertygade om att en väl fungerande offentlig sektor och det
privata näringslivet är ömsesidigt beroende av varandra. Bra barnom-
sorg, skola och sjukvård är en förutsättning for ett starkt näringsliv.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
Och ett starkt näringsliv är i sin tur ett villkor för att vi skall har råd
med en väl utvecklad välfärd.
Regeringen har i budgetpropositionen angivit en rad besparingar,
mest av osthyvelskaraktär. Vi hade önskat mer politiska prioriteringar.
Vi har i våra partimotioner inom det sociala området lämnat olika för-
slag som innehåller både plus- och minusposter. Sammantaget ger de
väsentliga besparingar för statskassan samtidigt som bördorna fördelas
mer rättvist mellan människorna i samhället. Vi tycker t.ex. att Social-
demokraterna går för hårt åt långtidssjuka och barnfamiljer.
Vi anser att finansieringen inom socialförsäkringsområdet i ökad
utsträckning bör ske genom växling till försäkringsmässigt utformade
egenavgifter. Arbetsskadeförsäkringen bör utformas som en riskför-
säkring för arbetsgivare. Vi anser att inkomsttryggheten måste vara
utgångspunkten i de olika systemen. Vi tycker att det är lämpligt med
ett tak på 7,5 basbelopp och en ersättningsnivå för den som inte är
pensionär på 80 %. Detta ger 1,8 miljarder i ökade utgifter, men vi har
finansierat dem genom besparingar på andra poster.
Arbetslöshetsförsäkringen bör åter göras mer heltäckande genom en
återgång till ett obligatoriskt system med höjda egenavgifter. Vi tycker
att man skall ha en trygghet här även när man är under 20 år.
Vi vill höja pensionsåldern. Det ger 6 miljarder extra 1998 i varak-
tiga besparingar.
Vi vill avskaffa delpensionen. Det ger 0,5 miljarder plus.
Vi vill bibehålla karensdagen. Vi anser att besparingarna bör drabba
korttidsfrånvaro snarare än långtidsffånvaro. Det ger 2-3,8 miljarder
plus. Siffrorna blir litet olika i olika beräkningar, men det blir ett rejält
plus.
Vi vill bibehålla barnbidraget. Det ger en ökad utgift på 2,3 miljar-
der.
Till detta kommer ytterligare ungefär 1 miljard i besparingar på lä-
kemedelsnotan. Vi har inte tagit upp den i vår ekonomiska motion, men
jag vet av egen erfarenhet att om man inför en egenrevision av läkarnas
förskrivningar får man en sänkning av läkemedelsnotan på ungefär
10 %. Ett sådant system skulle kunna införas i Sverige genom de ruti-
ner vi har ute på apoteken.
För att öka allmänhetens förtroende för våra välfärdssystem vill vi
dessutom införa en trygghetslagstifitning för sjuka och äldre. Vi anser
att patientens rättigheter måste förstärkas. Det kan ske genom att man
sammanför nya och gamla regler i t.ex. hälso- och sjukvårdslagen.
Kerstin Heinemann kommer senare att närmare utveckla dessa tanke-
gångar i sitt inlägg.
•Vi menar att det bör slås fast tydligare i socialtjänstlagen vilka
skyldigheter kommunerna har gentemot äldre människor. Kommunerna
skall ju tillhandahålla service av god kvalitet, bygga bostäder och ge
anhöriga stöd samt främja frivilliga insatser, t.ex. genom frivilligcentra-
ler dit den som vill göra en insats kan vända sig. På denna grundval
menar vi att varje kommun och landsting borde upprätta en trygghets-
garanti för äldre inom sitt område. En sådan bör som mål ha följande
punkter:
Rätt till en lämplig bostad inom ett halvår.
Rätt till eget rum på sjukhem för den som så önskar.
Rätt till rimliga avgifter på sjukhem. En anhörig skall inte behöva
flytta for att sjukhemsavgiften är for hög.
Rätt till service for dem som bor kvar hemma.
Rätt till trygghetslarm. Det är ett billigt sätt att öka tryggheten for
äldre. Alltför många får vänta för länge på ett sådant.
Rätt till egen husläkare.
Rätt till sjukvård vid behov.
Valfrihet för olika vård- och boendeformer.
Rätt för anhöriga att få stöd.
Rätt till kompensation om vård och service uteblir eller försenas.
Rätt att fråga och få hjälp när trygghetsgarantin brister.
Rätt till kunskap om åldrandet. Alltför många äldre är rädda för häl-
soproblem, t.ex. demenser, som de kanske inte alls har eller kommer att
drabbas av. Det finns ett behov av att få kunskap.
Herr talman! Den handikapplagstiftning som vi införde under den
förra mandatperioden var ju ett stort steg framåt för att förbättra situa-
tionen för funktionshindrade. Men det är de individinriktade förslagen
som har genomförts. Nu är det hög tid för de samhällsinriktade, som
syftar till att göra hela samhället tillgängligt för människor med funk-
tionshinder. Vi efterlyser en plan från regeringen för hur dessa förslag
skall genomföras.
I höstas föreslog den socialdemokratiska regeringen att en uppräk-
ning av basbeloppen skulle begränsas med hänsyn till inflationen. Det
kan innebära en olycklig urholkning av bidragen till de funktionshind-
rade och deras anhöriga. Den effekt på statskassan som en utebliven
uppräkning skulle innebära är så liten att den är försumbar i det här
sammanhanget, men det är ett mycket stort problem för den enskilde
som drabbas. Vi hoppas att detta inte kommer att komma till stånd.
Det allvarliga med Socialdemokraternas politik är bl.a. att den ser
annorlunda ut än de förväntningar den har skapat. Skulle den här politi-
ken bli bestående får vi en urholkning av servicenivån, särskilt inom
vård och omsorg, och en minskning av valfriheten. Vi hoppas nu att
Socialdemokraterna och deras stödtrupper Vänsterpartiet och Miljöpar-
tiet tänker om och tar till sig förslagen i våra partimotioner på välfärds-
området. Det blir både billigare och bättre för de människor vars väl-
färd det är extra viktigt att vi värnar om.
Anf. 4 ULLA HOFFMANN (v)
Herr talman! Ämnet för den här debatten är välfärd. Vad är då väl-
färd? Det finns säkert lika många svar på det som det finns människor i
Sverige. Jag tror att åsikterna går att formulera i två motsatta stånd-
punkter, nämligen de som anser att vi har för litet och de som anser att
vi har för mycket.
De som tycker att vi har för mycket menar ofta att varje människa
skall klara sig själv. Det är konstigt nog ofta de som har mycket, de
som kan köpa sig tjänster och därför inte vill vara med och betala and-
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
ras barnomsorg, sjukvård, skolor och annan social service via skattse- |
Grunden för den generella välfärden är allas rätt till arbete och för-
|
Allmänpolitisk debatt |
sörjning och en väl fungerande offentlig sektor. Samhällsinstitutioner- |
|
Välfärdspolitiken |
i välfärden, spelar en stor roll i välfärdsbygget. Kampen för en skola för alla - rätten till utbildning för arbetarklas- Kvinnorna har ett särskilt förhållande till välfärdsstaten och den of- Jag tycker att det är viktigt att poängtera att den offentliga sektorn Sverige har nu hamnat i en ekonomisk kris. Den förda ekonomiska Att skära i socialförsäkringssystemen genom att t.ex. sänka ersätt- Regeringen föreslår omfattande förändringar i socialförsäkringssys- Välfärden och offentlig sektor har en central betydelse för långsik- |
|
10 |
tionen. Minskat privat sparande och ökad konsumtion är förutsättningen |
för att hemmamarknaden skall stärkas och därmed arbetslösheten
minska.
Vänsterpartiets linje är att i besparingstider hårdare än regeringen
hävda den kommunala verksamheten kring vård, omsorg och
utbildning. Egenavgiftema drabbar den kommunala ekonomin hårt-
och då har vi ändå bara sett början. I genomförandegruppens
omhuldade förslag till nytt pensionssystem finns ytterligare ett
egenavgiftspaket på ca 9 %.
Herr talman! En vanlig replik i dessa tider är: ”Sanerar vi inte eko-
nomin, har vi inte råd med jämställdhet.” Att bryta kvinnors underord-
ning är med andra ord en lyx att unna sig när tiderna är goda. Att om-
fördela mellan könen i stället för att låta kvinnorna stå tillbaka är up-
penbarligen inte att tänka på. Då kan det vara mer gångbart att legiti-
mera kvinnors underordning med biologins hjälp, och därmed lättare
dölja att det kan finnas intressemotsättningar mellan kvinnor och män.
Aristoteles hävdade dock att det fanns vissa biologiska skillnader.
Anledningen till mäns flintskallighet är att de använder insidan av hu-
vudet, menade Aristoteles. Jag ser att de manliga ledamöterna tittar sig
oroligt omkring för att se vem som är intelligent.
Underförstått var att kvinnor inte blir flintskalliga därför att vi inte
använder insidan. Forskningen har visat att Aristoteles hade fel.
Flintskallighet är hormonellt betingad och har ingenting att göra med
hur man eller kvinna använder hjärncellerna.
Att hävda att kvinnor, då de har mjölk i brösten, har gröt i huvudet,
är lika befängt. Men ett sådant resonemang passar förstås dem som vill
införa vårdnadsbidrag och avdragsgilla pigor.
Regeringen har sagt sig vilja föra en politik för ökad jämlikhet
mellan kvinnor och män. Budgetpropositionen har dock inte analyserats
ur vare sig ett klass- eller könsperspektiv. Vid en sådan analys hade
regeringen funnit att de besparingar, de nedskärningar som föreslås
drabbar kvinnor mer än män.
Försvaret och utvecklingen av det vi i dag kallar den generella väl-
färdsmodellen är en av de viktigaste kvinnofrågorna, och den riskerar
nu att osynliggöras genom allt tal om kronor och ören.
Vänsterpartiets grundsyn är att varje människa oavsett kön skall
betraktas som en självständig individ i ekonomiskt hänseende och själv
ha rätt att tjäna ihop till sin försörjning och pension.
Frågan om maktfördelning kan inte lösas bara med ökad kvinnore-
presentation. Det handlar också om inflytande. Ekonomisk makt hand-
lar om vilket inflytande kvinnor har på fördelningen av de ekonomiska
resurserna. I ekonomiska analyser betraktas t.ex. barn som en kostnad
och inte som en tillgång. Frågeställningen borde vara: Skall samhällets
nödvändiga omsorgsarbete utföras gratis eller inte? I dag består arbets-
kraften till lika delar av kvinnor och män. Vi behöver därför en eko-
nomisk teori och analys som sätter människans behov i centrum- en
teori där både kvinnors och mäns erfarenheter ryms. Vänsterpartiet
anser därför att budgetpropositionen och alla kommande ekonomiska
förslag skall granskas ur ett jämställdhetsperspektiv - innan de läggs
fram för beslut!
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
11
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
Regeringen har nu kallat till en parlamentarisk beredning om hur de
aviserade nedskärningarna på 3 miljarder inom familjestödet skall ske.
Familjepolitiken är en integrerad del i den generella välfärdspolitiken.
Familjepolitiken är också ett instrument för att förändra de ojämlika
maktförhållandena mellan könen.
Jag vill redan nu markera att Vänsterpartiet inte kommer att gå med
på några nedskärningar som förhindrar kvinnors möjligheter att kombi-
nera förvärvsarbete med vård av barn. Det innebär i klartext att de
nedskärningar som görs i familjepolitiken måste ses utifrån resultatet
på en familjebudget.
Herr talman! Det finns även andra områden som betraktas som väl-
färdspolitik men som egentligen inte hör hit, och ett sådant är flykting-
politiken. De senaste åren har allt färre flyktingar fått flyktingstatus. De
flesta får stanna av humanitära skäl, vilket ger en signal till svenska
folket att solidarisk flyktingpolitik i förlängningen är en ekonomisk
fråga. Den synen bekräftas av att invandrarministem själv vid ett otal
tillfällen hävdat att krigsvägrare och människor som flyr från tortyr och
politisk förföljelse inte har skyddsbehov, eftersom de fått stanna av
humanitära skäl. Jag får många brev från trångsynta människor som
delar invandrarministems synsätt och kallar mig för landsförrädare för
att jag anser att Sverige skall leva upp till FN-konventionema, obero-
ende av låg- eller högkonjunktur.
Herr talman! Platon hävdade på sin tid att männen skapades av gu-
darna. De gudaskapade männen levde sina liv här på jorden, dog och
återskapades som gudar. De dåliga männen å andra sidan återskapades
som kvinnor. Det kan, herr talman, vara orsaken till att vi i dag har ett
överskott av kvinnor i Sverige. Hellre en mans ondska än en god kvin-
na, säger Bibeln. Men nu kan det ju faktiskt enligt Platon vara så att de
goda kvinnorna i grund och botten är onda män. Jag skulle därför vilja
rekommendera världens mest jämställda riksdag att beakta det kvinno-
överskott vi har i Sverige på allvar.
Anf. 5 RAGNHILD POHANKA (mp)
Herr talman, socialministern, riksdagsledamöter! Vi som är valda
till riksdagsledamöter och den tillsatta regeringen har ett stort ansvar
för hur Sverige som land med naturresurser, skogar och vatten förvaltas
men också för hur de tillgångar vi har i form av investerat kapital,
pengar och resursen människor i Sverige förvaltas.
Vi i Miljöpartiet har en syn på framtiden, att göra den möjlig, som
är grundläggande. Rent vatten, frisk luft och en levande jord är tre
förutsättningar för överlevnaden. Vi vet alla här i salen att alla tre är
hotade. Gränsöverskridande luftföroreningar, smutsiga vattendrag, t.ex.
Östersjön, hotat grundvatten, jordflykt i Skåne, erosion, kadmium i
åkerjorden, för att hålla mig till några få exempel inom Sveriges grän-
ser.
De flesta av dessa miljöhot är vi människor själva orsak till, liksom
kalhuggning, brytning av uran med lakrester och ökenspridning, och det
är bara vi människor som kan vända den destruktiva utvecklingen.
12
Vad har denna miljöinledning med välfärden att göra? Väldigt
mycket faktiskt! Om vi vill ha människor som skall skapa ett bättre
samhälle och en bra situation för sig och sina familjer, behöver de ha
sina basbehov tillfredsställda.
Jag har också tidigare sagt att t.ex. de människor i Rosengård i
Malmö eller i Borlänges bostadsbestånd som blir vräkta för att de inte
kan betala hyran struntar fullständigt i att sortera sopor. I vissa mil-
jonstäder i tredje världen lever 10 000- 40 000 människor på soptip-
parna av att sortera sopor, men det är inte en sådan sopsortering jag
tänker på nu.
Antalet bostadslösa i Sverige uppskattas till ca 10 000. Ungefär
samma siffra gick man ut med för sex eller sju år sedan, men jag är
övertygad om att de är fler nu. Statistiken när det gäller utförsäkrade
arbetslösa och bostadslösa såväl som gömda flyktingar är av naturliga
skäl ofullständig.
Inom EU räknar man med 3-5 miljoner bostadslösa, plus de många
hundra tusen till flera miljoner som uppehåller sig illegalt och jobbar
svart utan tillstånd eller trygghetslagar över huvud taget.
Right Livelihood Award, det s.k. alternativa Nobelpriset, utdelas
här i riksdagen varje år i november. Dess grundare Jacob von Yxkull
sade i sitt tal vid utdelningen av priset nu senast att varje gång vi fattar
ett beslut i olika beslutande församlingar borde vi föreställa oss att vi
hade en av jordens fattiga och utsatta eller ett sjukt eller misshandlat
eller utnyttjat barn vid vår sida. Vi borde vid varje beslut tänka efter om
just detta beslut gagnade dessa våra minsta. Det blir både lättare och
svårare att fatta rätt beslut med detta som utgångspunkt.
Vi tror ofta att Sverige står utanför fattigdom, utslagning och för-
tryck. Men det gör vi inte. Förtryck förekommer inom sjukvården, har
vi hört nyligen. Det förekommer inom familjerna, mot barn, kvinnor,
utslagna, mot alla egentligen. Flyktingar som har nekats asyl och som
gömmer sig är väl de mest utsatta människor vi har i Sverige. De står
utanför alla skyddsnät och har, visar det sig, fått uppehållstillstånd när
deras verkliga skäl kommit i dagen.
Välfärdspolitiken är i kris. Närmare en miljon människor står utan-
för sjukförsäkringen, de är nollklassade. Drygt 300 000 saknar arbets-
löshetsförsäkring. Antalet föräldrar som bara får föräldraförsäkringens
garantinivå har fördubblats sedan mitten av 80-talet. Var femte person i
arbetsför ålder saknar ett fullgott grundskydd i livets sårbara skeden.
Vi måste sluta tala om ”risken” att Sverige utvecklas mot ett tre-
fjärdedelssamhälle. Vi är redan på väg i full fart mot det - eller ett
tvåtredjedels kanske. Trots kunskap om ökad misär i välfärdens margi-
naler berör diskussionen om nedskärningens effekter egentligen bara
dem som redan befinner sig i trygghetssystemen, inte dem som står
utanför. De grupper i samhället som står utanför har mer eller mindre
glömts bort.
Tapio Salonen, doktor i sociologi i Lund, kommer de här siffrorna
ifrån.
Kostnaden för socialbidragen har ända sedan 1800-talats början
motsvarat 5 % av befolkningen. Nu ökar antalet socialbidragstagare
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
13
Prot 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
markant, och det har också blivit en förskjutning av grupperna. Det är
inte längre de vanliga grupperna av halvt utslagna människor som får
socialbidrag. Flera än tidigare har halkat utanför systemen. Troligen
fick var femte svensk socialbidrag någon gång under 80-talet.
Det typiska för en person eller ett hushåll som får socialbidrag un-
der 90-talet är svag förankring på arbetsmarknaden och/eller dåligt
försäkringsskydd. Individens prestationer i arbetslivet är avgörande för
att ej ramla igenom maskoma i välfärdssystemet.
Välfärdskrisen är en moralisk och politisk kris och framför allt en
fördelningskris. De rika blir allt rikare och har bl.a. genom bankema-
det är bara ett exempel - spelat med våra pengar. De fattiga blir allt fler
och allt fattigare. Som fattig räknas man i EU om man har mindre än
50 % av medelinkomsten i ett land. Det är kanske en dålig beräknings-
grund, men vi måste utgå från någonting.
Den offentliga sektom skärs ned. I och med att många arbetstillfäl-
len försvunnit friläggs nu den egentliga sysselsättningskrisen, som är en
blandning mellan återkommande lågkonjunkturer och en mer grundläg-
gande omställning från ett industridominerat samhälle till ett tjänste-
producerande.
Nästan 20 % av arbetskraften står nu utanför den ordinarie arbets-
marknaden. Några står utanför den för gott - vi har 400 000 förtids-
pensionärer - andra under en kortare eller längre tid.
Så länge som full sysselsättning var ett realpolitiskt samhällsmål
hade trygghetssystemens nuvarande utformning ett berättigande. Under
det att vi kämpar med sysselsättningskrisens ekonomiska orsaker, utan
att på allvar ta itu med de strukturella, närmar vi oss samma arbetslös-
hetsnivåer som i det övriga EU. Allt fler människor slås ut från arbets-
marknaden och hamnar utanför trygghetssystemen, förvisade till väl-
färdens marginaler.
Lars Ingelstam, professor inom temat teknik och social förändring
vid Linköpings universitet, anser att satsningen på att industriell mo-
dernisering skall skapa flera jobb och välfärd är uttryck för ett gammalt
tänkande. Ja, vi måste tänka om. Maria-Pia Boethius varnar för vad
som händer om vi släpper den svenska modellen, som bygger på ett
generellt välfärdssystem.
Miljöpartiets förslag är ett både generellt och behovsprövat väl-
färdssystem. Vi menar att man vid upp till 12 000 kr inkomst per må-
nad tvärs igenom alla försäkringar skall få 80 % av arbetsinkomsten.
Av det som man tjänar därutöver skall man få 40 %. Det gör att lågin-
komsttagarna blir i varje fall hyggligt skyddade. Även höginkomstta-
garna får en ökning av sin ersättning, om också inte så hög. Barnbidra-
get bör höjas med 250 kr och beskattas. Det betyder en höjning för
inkomsttagare med extremt låg lön och en ordentlig sänkning när stats-
skatten tar vid. Vårt välfärdssystem är alltså både generellt och be-
hovsprövat genom skattesystemet.
Tar man bort de generella välfärdssystemen kommer det argument
som vi tidigare hörde fram, att man måste vända ut och in på sig, så att
säga andligen klä av sig, för att få någon ersättning. Våra två parallella
14
förslag har en mycket bra egenskap, nämligen att de bildar ett både
generellt och behovsprövat system.
Krisen för lönearbetet blir också en kris for de sociala skyddsnäten.
Detta sker i hela i-världen. Vi talar fortfarande om kapitalism och so-
cialism och försöker lösa dagens problem med 60-70-talets lösningar.
Men vi måste for att få bibehålla en rättvis fördelning av arbe-
te/arbetslöshet och rikedom/fattigdom föreställa oss en helt annan sam-
hällsutveckling. Skyddsnäten tenderar att bli privata, men det betyder
också att de stora grupperna hamnar utanför. Det blir vår uppgift, oav-
sett partifärg, att finna lösningar på dessa problem. Miljöpartiet har
förslag som i går lades fram av vårt kvinnliga språkrör Marianne Sa-
muelsson och som i dag i delar har forts fram av mig. Men de slutliga
lösningarna, kanske redan före år 2000, kan komma att se helt annor-
lunda ut. För alla människors rätt till ett värdigt liv: Släpp skygglappar-
na och låt oss ta vårt ansvar som politiker i Sveriges riksdag!
Anf. 6 CHATRINE PÅLSSON (kds)
Herr talman! När man diskuterar välfärd får man ofta uppfattningen
att vi får en god välfärd, om vi har stora ekonomiska resurser. Visst har
de ekonomiska förutsättningarna en stor betydelse for vår materiella
välfärd, och vi måste naturligtvis vara noga med att prioritera så att
våra gemensamma resurser fördelas på ett så rättvist och fördelnings-
politiskt acceptabelt sätt som möljligt. Men pengar är absolut ingen
garanti for en bra välfärd.
Trots en s.k. god välfärd, som Sverige haft under många år, har ex-
empelvis självmordsfrekvensen ökat i vårt land. Också missbruket av
alkohol och narkotika har ökat. Det allt grövre våldet breder ut sig, och
det ökar faktiskt bland de unga. På Ekot i går morse presenterades
siffror på att allt fler yngre ungdomar begår så grova brott att de döms
till fängelse. Alldeles nyligen dömdes de två bröderna från Bjuv till
långa fängelsestraff for att de hade dödat sin kamrat, ett mord som har
berört oss alla djupt. Jag är väl medveten om att vi har tvingats höra
dessa rapporter ofta den senaste tiden, men jag tycker ändå att vi måste
ha med denna verklighet när vi debatterar välfärden i Sveriges riksdag i
dag.
Herr talman! Forskarna Mattias Lundberg och Jonathan Hjort från
Umeå har gjort en undersökning om kopplingen mellan alkohol och
våld. De har kommit fram till att tre av fyra våldsbrott är alkoholrelate-
rade. Våldsbrotten begås mestadels av unga människor. Hela 40 % av
alla våldsbrott utförs av 15-24-åringar. En stor del av våldet sker på
krogen. Särskilt förvånande är det att 15-17-åringar är gärningsmän i
nästan lika hög grad som de äldre ungdomarna. De yngsta årskullarna i
undersökningen står for hela 8 % av det alkoholrelaterade våldet. Detta
är en hög andel med tanke på att de enligt lagen inte skall ha tillgång
till alkohol. Undersökningen visar att de nuvarande alkoholpolitiska
åtgärderna inte är tillräckliga och att vi borde följa upp de lagar som
redan finns på ett bättre sätt.
Det vore att förenkla och lura sig själv att hävda att dessa vålds- och
alkoholproblem enbart skulle ha ekonomiska orsaker. När problem
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspol itiken
15
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
uppstår är det lätt att gripa tag i ”de enkla lösningarna”, som att vi inte |
sationen. Dessa två argument har på något sätt blivit legitima som lös-
|
Allmänpolitisk debatt |
ning på alla problem. Jag säger nu inte att dessa faktorer saknar bety- |
|
Välfärdspolitiken |
turen, men faktum är att vi ibland måste våga gå djupare i analysen för Herr talman! Vi kristdemokrater har gång på gång hävdat betydel- De små naturliga gemenskaperna, av vilka familjen är den viktigas- Det finns säkert inga perfekta föräldrar. Vi har brister allesammans. Det är oerhört märkligt att regeringen i en tid av social otrygghet, Vård och omsorg tillhör de viktigaste områdena i samhället. Sverige För oss kristdemokrater har vård och omsorg alltid varit en hjärte- |
|
16 |
nödvändigt. Men nu är läget enligt vår bedömning sådant att det inte |
finns möjlighet att genomföra några större besparingar inom den direk-
ta vården utan att risk finns att det hotar kvalitet och tillgänglighet.
En av de frågor som Socialdemokraterna varje dag under valrörel-
sen kritiserade oss kristdemokrater for var att vi inte tillräckligt kraft-
fullt satsade på sjukvård och äldreomsorg. När man nu i senaste numret
av Kommunalarbetaren på s. 37 läser redovisningen av vad det blev av
en socialdemokratisk regering på denna punkt slås man av häpenhet.
Rubriken är: ”Minskade statsbidrag till kommunerna 14 000 jobb för-
svinner”. Denna artikel inleds med följande textstycke i fet svart stil:
”Enligt regeringens finansplan minskar statsbidragen till kommu-
nerna mycket kraftigt, både i år och nästa år. Som en följd av
svångremmen försvinner bara i år 14 000 jobb.”
Många av de kommun- och landstingsanställda inom bl.a. vårdsek-
torn som i valrörelsen matades med löften från Socialdemokraterna,
samtidigt som vi kristdemokrater svartmålades, känner sig säkert be-
svikna och svikna. Då, for ett år sedan, visade Socialdemokraterna inte
minsta vilja och respekt för att hejda statens skuldökning. Då sade man
att varje förslag från regeringen var ett angrepp på välfärden och de
svaga. Nu kan vi konstatera att man, på områden där Socialdemokra-
terna hamrat in kritik mot oss gällande fördelningspolitik, har visat var
man står. Det gäller pensionärernas situation, barnfamiljernas ekonomi,
resurser till sjukvård och äldreomsorg samt solidaritet med världens
fattiga. Det är for en del häpnadsväckande. För mig är det kanske bara
en bekräftelse på vad jag befarade.
Jag välkomnar det besked som Socialstyrelsens chef Claes Örten-
dahl har gett i morgonens nyhetssändningar, dvs. att man skall ta kon-
takt med alla sjukhus i landet i syfte att informera sig om det besvärliga
läge som kommit till allmänhetens kännedom.
En grundläggande princip, säger man på Socialstyrelsen, skall vara
att ingen skall behöva dö på grund av sjukvårdens besparingar. Det är
ett särskilt angeläget besked, eftersom den socialdemokratiska rege-
ringen kraftigt drar ned på medlen till kommuner och landsting under
de kommande åren.
Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att vi kristdemokrater inte
accepterar en fördelningspolitik som går ut över de svagaste i samhäl-
let. Vi kommer även fortsättningsvis att fora vår politik med högburet
huvud. Detta klarar vi, eftersom vårt budgetalternativ är starkare än
Socialdemokraternas.
Anf. 7 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Herr talman! Låt mig först kommentera några av inläggen här.
Sten Svensson tog upp frågan om Sveriges agerande internationellt
när det gäller kampen for ett drogfritt samhälle. Jag vill börja med att
säga att Sverige i EU och i andra sammanhang har varit utomordentligt
noga med att visa på den enhällighet som finns i Sveriges riksdag när
det gäller kampen mot narkotika på alla nivåer. Vi har också, i de
sammanhang där vi haft möjligheter, infor EU:s ministerråd fort fram
dessa ståndpunkter. Det har vi gjort både i arbetsgrupper och i själva
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 58
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
ministerrådet. Under de kommande åren kommer vi naturligtvis också
att fora en sådan kompromisslös kamp.
Andreas Carlgren tog upp frågan om arbetslöshetsförsäkringen och
ägnade en stor del av sitt inlägg åt just denna. Kanske kunde mycket av
den debatten få återkomma i den debatt som är arrangerad för syssel-
sättningsområdet. Jag noterade att Andreas Carlgren ägnade en del av
sin uppmärksamhet åt att vi måste skära ned i hushållen, samtidigt som
han skarpt kritiserade Socialdemokraternas förslag om att just dra ned
på transfereringarna till hushållen.
Barbro Westerholm tog upp frågan om hälso- och sjukvården. Jag
återkommer alldeles strax till en del synpunkter på detta område. Vida-
re tog Barbro Westerholm bl.a. upp frågan om pensionsåldern och
deltidspensioneringama. Jag vill då bara påminna Barbro Westerholm
om att det är knappt ett år sedan vi gemensamt i denna riksdag och i
den arbetsgrupp som förberedde detta beslut - både Barbro Westerholm
och jag själv var med där - kom överens om att inte generellt höja
pensionsåldern. Jag tycker att det är utomordentligt märkligt att Barbro
Westerholm återkommer till detta nu när vi står inför genomförandet av
det principbeslut som riksdagen alldeles nyligen har fattat.
Ulla Hoffmann ägnade en stor del av sitt inlägg åt kvinnoperspekti-
vet. På många sätt har jag samma inställning som Ulla Hoffmann. Men
jag är litet förvånad över att Ulla Hoffmann inte mer ägnade sig åt
vilken enorm betydelse för kvinnor och kvinnors liv som statsskulden
och arbetslösheten har. Kommer vi inte till rätta med den ekonomiska
utvecklingen och arbetslösheten är det naturligtvis kvinnorna som
drabbas hårdast.
Ragnhild Pohanka tog upp frågan om att vi borde byta kurs. Kanske
uppfattade jag det så, att Ragnhild Pohanka inte längre tillägnar den
fulla sysselsättningen betydelsen av mål för den politik som vi bör ha
när det gäller människors välfärd. Men i så fall delar jag inte Ragnhild
Pohankas generella uppfattning.
Chatrine Pålsson var inne på hälso- och sjukvården och sade att vi
under förra mandatperioden fick en del effektiviseringar och neddrag-
ningar. Men det är just de förändringarna och de försämringarna som
utgör underlaget för den situation som vi i dag har. Diskussionerna om
statsbidrag till kommuner och landsting förstår jag över huvud taget
inte - i varje fall inte om Chatrine Pålsson har läst de socialdemokratis-
ka budgetförslagen.
Herr talman! För oss socialdemokrater är det allra viktigaste att
medborgarna skall få tillgång till bra omsorg, vård och utbildning och
att de som är mest beroende av samhället - barnen, ungdomarna, de
svårast sjuka och de äldre - skall ha vårt gemensamma stöd. Regering-
en har därför valt att inte skära i statsbidragen till kommuner och
landsting. Besparingarna görs i stället i överföringen till hushållen mot
bakgrund av att vi anser att vi bör klara en tid av lägre materiell stan-
dard. Men utarmar vi barn- och äldreomsorgen samt hälso- och sjuk-
vården får det allvarliga konsekvenser för människor på både kort och
lång sikt.
18
Många landsting och kommuner har redan i dag en kärv ekonomi
bl.a. till följd av politiska missgrepp och det faktum att arbetslösheten
har minskat skatteinkomsterna.
Resurserna till hälso- och sjukvården och möjligheterna för lands-
tingen att klara sina åtaganden är ett ämne som är väl debatterat och
uppmärksammat. Sjukvården är hårt pressad på många håll. Hälso- och
sjukvårdens andel av våra gemensamma resurser kan inte minska.
Främst måste naturligtvis den nödvändiga tillväxten i den totala eko-
nomin få genomslag i hälso- och sjukvården.
Problemen inom sjukvården är dock inte bara en fråga om pengar
utan också en fråga om sjukvårdsstruktur, organisation, arbetsrutiner
och ökad flexibilitet. Här ligger en stor utmaning för de politiska led-
ningarna i landstingen. Det kommer att behövas ett ständigt föränd-
ringsarbete för att anpassa vården till förändringar i befolkningsstruk-
tur, medicinsk utveckling m.m.
Hälso- och sjukvårdslagen ger sjukvårdshuvudmännen ansvaret för
planeringen av all hälso- och sjukvård, även den som lämnas av annan
än landsting och kommuner. Därför måste landstingen också ges möj-
ligheter att ta det fulla ansvaret för hälso- och sjukvårdens kostnader
och planering.
Rätten för läkare och sjukgymnaster att fritt etablera sig på lands-
tingens bekostnad utanför detta planeringsansvar går inte att kombinera
med hälso- och sjukvårdslagens krav. Därför har den rätten tagits bort.
Etableringsfriheten har lett till stora kostnadsökningar, men enbart
för en del landsting.
Husläkarsystemet behöver förändras. Det bygger på en väldigt bra
grundtanke, nämligen att alla människor skall ha rätt till en fast läkar-
kontakt som de själva väljer. Men den utformning som husläkarsyste-
met har fått genom husläkarlagen innebär en onödig och byråkratisk
detaljstyrning av landstingens primärvård. Det goda som husläkarsys-
temet fört med sig är att det har blivit betydligt fler läkare i primärvår-
den. Det är viktigt att medborgarna får behålla dem även om lagen
försvinner och att medborgarna får välja en fast läkarkontakt om de
vill.
Primärvården skall vara en första god kontakt med sjukvården för
människorna. Privata läkare kan vara ett mycket bra komplement till
den offentligt drivna primärvården.
Det är också regeringens uppfattning att kvinnors hälsa bör ägnas
särskild uppmärksamhet. Det finns många tecken som tyder på att
kvinnor får ett sämre bemötande i sjukvården och att forskningen i hög
grad utgår från männens sjukdomar. Förra regeringen tog fram direktiv,
och jag har nu tillsatt en särskild utredare för att titta närmare på dessa
frågor.
Herr talman! Flera stora reformer har beslutats av riksdagen och de
är nu i inledningsskedet av ett genomförande. De behöver följas upp
noggrant. Det gäller psykiatrireformen. Det gäller handikappreformen.
Men det gäller också äldrereformen, som kräver en viss uppmärksam-
het.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
19
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
Psykiatrireformens syfte, att förbättra de psykiskt sjukas livssitua-
tion genom att ge kommunerna ett tydligt ansvar, är en oerhört viktig
reform. Det har satts av stora ekonomiska resurser for de kommande tre
åren for att stötta genomförandet. Detta bör underlätta.
Det är naturligtvis regeringens förhoppning att de avtal som behövs
mellan landsting och kommuner inom kort skall vara klara, så att re-
formen kan börja genomföras. Här vill jag understryka betydelsen av
att brukarorganisationema får ett verkligt inflytande också i kommu-
nerna.
Erfarenheterna av äldrereformen är i huvudsak positiva, men det
finns problem. Det gäller särskilt brister inom rehabilitering, på hjälp-
medelsområdet och i fråga om den medicinska kvaliteten på vissa sjuk-
och ålderdomshem.
Många äldre visar symtom på demens. Det är viktigt att utreda or-
dentligt för att kunna ställa en säker diagnos och ge rätt behandling.
Socialstyrelsen lyfter fram demensområdet dels i ett planerat allmänt
råd, dels i ett projekt tillsammans med Äldrecentrum.
När det gäller rehabilitering för äldre har regeringen i samråd med
kommunförbunden avsatt 300 miljoner kronor för att just utveckla
rehabiliteringsområdet. Att skapa goda livsvillkor för människor med
funktionshinder är en av de viktigaste uppgifterna för välfärdspolitiken.
Nu bereder vi inom regeringskansliet de delar av Handikapputredning-
ens förslag som är inriktade på generella åtgärder för att öka tillgäng-
ligheten i vid mening.
Trafikområdet tas upp i Samreseutredningen, som kommer att av-
sluta sitt arbete i juni. Telekommunikationer och handikapp tas upp i en
proposition i år.
I den centrala frågan som rör arbete for funktionshindrade har jag
samrått med arbetsmarknadsministern om att låta en snabb åtgärdsinrik-
tad utredning analysera vilka metoder som är effektivast för att fler
funktionshindrade skall få arbete.
Herr talman! Aldrig tidigare har svenska hushåll varit så beroende
av bidrag som de är nu. Det handlar främst om a-kassa men också om
socialbidrag. Arbetslösheten, och särskilt långtidsarbetslösheten, har
tvingat in många hushåll i ett bidragsberoende. De är inte enbart bero-
ende av pengar, utan hela situationen for människorna blir oerhört
pressande.
För att komma till rätta med dessa allvarliga problem krävs krafttag
på många områden. Att minska arbetslösheten är en nyckelfråga. Men
också socialtjänsten i kommunerna måste få bättre resurser och tillgång
till ett brett register av handlingsalternativ.
Regeringen kommer under detta år att lägga fram en proposition
som bygger på Socialtjänstkommitténs utredning beträffande socialbi-
drag. Men jag vill än en gång understryka att det är insatser for flera i
arbete som är grundbulten.
Herr talman! I arbetslöshetens och den ekonomiska krisens spår ser
vi en rad oroväckande saker runt om i landet:
- bostadsområden där de flesta vuxna är arbetslösa,
20
- invandrare som inte ens närmar sig möjligheten till ett fast arbete,
trots att de söker allt som finns,
- unga, som tappar fotfästet och vänder upp och ned på dygnet, skapar
egna normer och regler som försvar for sin livssituation,
- meningslöst och rått våld mot oskyldiga människor.
Detta kan vi naturligtvis aldrig tolerera. Vi kan inte heller acceptera
att vi fastnar på en väg in i ett tvåtredjedelssamhälle. Sverige skall vara
ett välvärdssamhälle där alla skall få tillgång till ett bra liv på mänskli-
ga och värdiga villkor.
Under de gångna åren har utvecklingen gått mycket snabbt. Ned-
dragningarna inom de offentliga sociala trygghetsnäten syns tydligt,
främst i storstäderna. Den medvetna politiska styrningen från offentligt
driven social omsorg till olika privata alternativ har inte gått spårlöst
förbi.
Men det sker också andra förändringar i samhället och i vår om-
värld, förändringar som kan vara svårare att överblicka. Det gäller t.ex.
den ökade internationaliseringen, framväxten av ett mångkulturellt
samhälle, användningen av ny teknik och den snabba utvecklingen på
kunskaps- och informationsområdet. För att kunna modernisera välfär-
den, främja jämställdheten och solidariteten behöver vi bättre kunska-
per om dessa förändringar.
Inom Socialdepartementet har vi startat att välfärdsprojekt. Vi skall
ta vara på alla de kunskaper som vi redan har om utvecklingen. Vi skall
också ta fram kunskap och information, där vi känner att detta saknas.
Det tänker vi göra på litet olika sätt, genom forskning och kartläggning
av hur exempelvis välfärden har förändrats under de gångna åren. Men
vi vill också ha en ordentlig debatt som är öppen och ffamtidsinriktad.
Därför lyssnar vi på många olika människor: unga elever, arbetslösa
och gamla med lång erfarenhet och visioner om hur det borde vara.
Herr talman! I riksdagens debatter lyfter vi fram det som skiljer oss
åt. På några områden finns det så skilda principiella utgångspunkter att
de inte går att förena, t.ex. om samhället skall grundas på en s.k.
grundtrygghet eller på inkomstbortfallsprincipen. Detsamma gäller
synen på finansieringen av hälso- och sjukvården. Den svenska välfär-
den skall enligt min mening byggas på en gemensam skattefinansiering
och inte på en forsäkringslösning.
Men jag vill ändå säga att det i flera av de motioner som har väckts
finns bra synpunkter och förslag om hur vi skall komma till rätta med
problemen i samhället.
Herr talman! Riksdagens behandling och denna debatt blir natur-
ligtvis också ett viktigt led i det öppna samtalet om hur vi skall nå det
moderna, goda välfärdssamhället.
Anf. 8 STEN SVENSSON (m)
Herr talman! Jag uppskattar att Chatrine Pålsson följde upp den
linje som jag drog upp i mitt anförande, nämligen kopplingen mellan
drogmissbruket och våldsbrotten. Jag tror att det finns all anledning för
oss i riksdagen att noga följa upp åtgärderna och de händelser som har
återspeglats i massmedierna under det senaste året. Det gör vi bl.a. nu
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
21
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
på tisdag kl. 9.30 i förstakammarsalen, då vi i socialutskottet har en
offentlig s.k. hearing om dopningsproblemen. Vi har fått rapporter om
att det finns ett allt starkare samband mellan yngre människors an-
vändning av dessa medel och det ökande våldet. Jag hoppas att det blir
stor uppmärksamhet kring just denna hearing.
Chatrine Pålsson kom också in på familjegemenskapens betydelse.
Vi är ganska överens om vilka frågor som är viktiga när det gäller den
lilla världen. Därför är det beklagligt att Socialdemokraterna var så
snabba med att ta bort vårdsnadsbidrag och avdragsrätten för tillsyns-
kostnader. Det leder till att de människor som vill välja alternativa
former efter sina personliga värderingar förnekas denna möjlighet av
Socialdemokraterna. Socialdemokraterna vill gärna planera sitt samhäl-
le för dem som har samma värderingar. Men de människor som har
andra värderingar och som vill göra andra val utifrån sina egna be-
dömningar får inte den möjligheten. Detta hindras på olika sätt.
Som vi ser det från borgerlig sida är ett samhälle där alla olika
grupper kan få välja det som man efter lugn och samvetsgrann prövning
anser är bäst for de egna barnen också en del av demokratin, dvs. re-
spekt for olika minoriteters önskemål.
Av regeringens budgetförslag framgår att räntan på statsskulden nu
är mer än dubbelt så hög som anslaget till totalförsvaret. Om man ex-
trapolerar, drar ut konsekvenserna av denna utveckling, kommer räntan
på statsskulden att ytterligare urholka våra möjligheter att satsa på
andra angelägna områden.
För att vi över huvud taget skall kunna upprätthålla välfärden är det
viktigt att vi har en sund ekonomi. Faktum är ju att svenska medborgare
inte kan leva på lån. Rätt till bidrag måste t.ex. knytas till en skyldighet
att ta anvisat arbete. Alla rättigheter måste hänga samman med motsva-
rande skyldigheter. Välstånd kan bara skapas genom arbete, sparande
och investeringar. Välstånd växer inte fram ur försäkringskassorna.
Därför måste man göra om strukturerna i samhället och se till att
man öppnar for konkurrens. Jag tror att det inom det sociala området
kan tillkomma många nya småföretag.
Jag tror att Socialdemokraterna kommer att få det utomordentligt
svårt framöver, om de inte gör någonting åt strukturfrågorna. Om de
avstår från att titta på strukturerna kommer det att leda till väsentligt
mer ingående ingrepp och drastiska besparingar.
Det verkligt akuta problemet i vårt land är de höga räntorna. De
fördyrar boendet och vållar svåra problem för näringslivet, i synnerhet
just for småföretagen. Med den svenska ekonomin kan inte många nya
jobb skapas förrän räntorna går ner. En absolut förutsättning är nu att ta
utgångspunkt i verkligheten och inse att situationen kräver kraftfulla
och snabba åtgärder.
Kärnan i vår svenska välfärd är utbildning, sjukvård, äldreomsorg
samt stöd till fysiskt och psykiskt handikappade. Dessa områden måste
vi värna. Men denna insikt leder till att vi också måste göra besparingar
på andra områden.
22
Anf. 9 ANDREAS CARLGREN (c)
Herr talman! Det man inte vill diskutera hittar man alltid anledning-
ar till att inte diskutera. Nyss sade Ingela Thalén att det var fel dag.
Strax kommer säkert Ingela Thalén att säga att hon inte har tid. Men
jag skall upprepa mina frågor.
För det första: Hur kan ni gång på gång säga att ni försvarar den ge-
nerella välfärden medan ni väljer att just skära ner på den generella
välfärden? Det är ju ingen liten sak. Ni har gjort frågan till en av de
stora vattendelama i svensk politik. Det är en uppfattning som jag på
många sätt delar. Men det visar sig att vattendelaren alltmer går på ett
annat ställe än vad vi hade väntat oss. Ni skär ner mycket av den gene-
rella välfärden. Ni gör tvärtemot vad ni har sagt. Ingela Thalén har inte
ett ord att förklara detta med. Tystnaden skriker.
För det andra: Hur kunde ni förbereda väljarna så oerhört dåligt på
det som ni nu gör? Som jag tidigare tog upp behandlade ni inte väljarna
som vuxna medborgare. Jag menar att Ingela Thalén på många sätt
personligen är en symbol för detta, eftersom hon gång på gång skällde
på den tidigare regeringen för nedskärningarna men inte talade om att
hon i den regering som hon själv ville medverka i tänkte föreslå ännu
större nedskärningar för de arbetslösa.
Det är inte fel dag att diskutera detta. Det är fel tid, därför att ni
borde ha berättat detta före valet. Tystnaden då och tystnaden nu skri-
ker.
För det tredje: Jag menar ju inte att felet är att ni skulle använda för
mycket pengar. De pengarna finns inte. Tiden är ute för att lova pengar
som inte finns och reformer som staten inte har råd med. Men då borde
ni se till att använda pengarna på ett annat sätt. Det är det som är vår
poäng. Vår linje när vi driver kravet på grundtrygghet är att man skall
se till att flytta pengar från toppen för att lägga dem i grunden, så att de
räcker för att skapa en generell trygghet och så att vi gör det som vi
säger att vi skall göra. Men vi måste också våga säga att det krävs ett
större personligt ansvar av dem som tjänar mer. Då blir det större
trygghet för fler samtidigt som det kostar mindre pengar.
Detta blir särskilt tydligt när det gäller barnfamiljerna. Precis som
jag sade lever vart femte barn i sådana familjer som enligt Socialstyrel-
sens siffror inte klarar av att få pengarna att räcka ens till det nödvändi-
gaste - 400 000 barn! Just dessa familjer drabbas värst, tvärtemot vad
man kan tro när man lyssnar på vad ni säger.
Vi har föreslagit ett system som vi kallar för bamkonto. Det går ut
på att varje barn skall ha lika stort stöd därför att varje barn är lika
mycket värt, oavsett tjockleken på föräldrarnas plånbok. Det är alldeles
uppenbart att ni inte tycker det. Men det vore ändå bra om ni kunde
förklara varför inte det som man kunde tro var Socialdemokraternas
huvudlinje - nämligen rättvisa - inte är viktigt när Socialdemokraterna
sitter i regeringsställning. Det fmns ju alternativ.
Nu har vi kallats till en utredning som inte är till för att diskutera
detta, utan som är till för att efter hand diskutera det ni borde ha gjort i
förväg innan ni lade fram era förslag.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
23
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
Det finns också andra frågor där det är viktigt att samarbeta. Jag
hoppas att ni inte skall sköta det samarbetet lika dåligt som ni har gjort
när det gäller den här frågan.
Anf. 10 BARBRO WESTERHOLM (fp)
Herr talman! Jag har först en kommentar kring pensionerna. Vi var
ju med på kompromissen i Pensionsarbetsgruppen om pensionsåldern.
Det var en motvillig kompromiss. När vi nu i vår ekonomiska motion
lägger fram förslaget om höjd pensionsålder är det mot bakgrund av
den analys som vi har gjort av hur besparingarna i den budgetproposi-
tion som Socialdemokraterna har lagt fram slår. Då menar vi att vi
måste prioritera insatserna för långtidssjuka och barnfamiljer. Detta är
alltså bakgrunden till det förslag som vi har lagt fram.
Sedan är det några andra frågor som jag tänkte beröra med anled-
ning av olika talares inlägg här.
Det är bra att socialministern tydligt uttalar att målet för vår narko-
tikapolitik, ett narkotikafritt samhälle, ligger fast. Nu gäller det att på
alla sätt inom EU och internationellt verka för denna målsättning. Jag
undrar hur socialministern ser på förslaget om samordnare för narko-
tikafrågor i varje EU-land som har varit uppe på tapeten. Detta kan vara
ett viktigt nätverk för en effektiv narkotikabekämpning, tror jag.
I anslutning till narkotikaområdet vill jag ta upp detta med behand-
lingsmetoder för och rehabilitering av narkotikamissbrukare. En del
behandlingar går bra, andra går mindre bra. Jag undrar om man funde-
rar över att låta SBU utvärdera de olika behandlingsmetoderna. Inom
medicinen har ju SBU arbetat väldigt effektivt för att ta fram de mest
lämpliga och kostnadseffektiva metoderna. Men inom socialtjänsten är
det mera av ”klient med data”.
Det finns en rad förslag som Alkoholkommissionen har kommit
med. Folkhälsoinstitutet skulle ju få ytterligare medel till sitt förfogan-
de. Jag vill då fråga: Hur går det med planeringen? Såvitt jag förstår
sitter regeringen på pengarna. När avser man att släppa dem?
Sedan över till bamområdet, som jag inte hann med i mitt första
inlägg. Vi är ju väldigt stolta över att ha drivit FN:s barnkonvention och
ratificerat den. Men det är också viktigt att vi lever som vi lär. Barn-
konventionens grundläggande tanke, att prioritera barns rättigheter
framför vuxnas önskemål, tycks inte ha slagit igenom överallt. Detta
blir väldigt tydligt i diskussionerna kring asylsökande familjer med
barn som har vistats här under längre tid. På den punkten borde utlän-
ningslagen göras tydligare så att den har samma anda som barnkonven-
tionen. Jag undrar hur socialministern ser på den problematiken.
Detsamma gäller detta med åldersgränsen för barn. Enligt barnkon-
ventionen är alla barn som är under 18 år. Men vi har tyvärr unga per-
soner under 18 år i fängelse, tvärtemot barnkonventionens intentioner.
Slutligen tog socialministern upp detta med husläkama. Kerstin
Heinemann kommer närmare att utveckla vår syn på detta och vår
reaktion på socialministerns inlägg.
24
Anf. 11 ULLA HOFFMANN (v)
Herr talman! Jag vill först kommentera det som socialministern sa-
de. Visst är det så att jag tar budgetunderskottet på största allvar, vilket
också visas i Vänsterpartiets ekonomiska motion. Det som Ingela
Thalén hävdade, att statsskulden och ekonomin skulle ha större bety-
delse för kvinnor som drabbas hårdast, är faktiskt inte riktigt rätt. Det
var inte det som jag sade. Hade Ingela Thalén lyssnat noga hade hon
hört att jag hävdade att det skulle ske en rättvis fördelning mellan kvin-
nor och män.
Det kanske ändå är så att Ingela Thalén instämmer i att vi inte har
råd med jämställdhet, att kvinnors underordning är en sakfråga som kan
prioriteras i goda tider och prioriteras bort när vi inte har råd. Kön är en
politisk dimension på samma sätt som klass. Genom nedskärningarna i
budgetpropositionen prioriterar man bort denna politiska dimension.
Och jag trodde faktiskt att regeringen hade varit på kurs i jämställdhets-
frågor!
Herr talman! I detta inlägg vill jag också ta upp en annan fråga. Det
gäller åderlåtningen av AP-fondema. Det är förvånande att Socialde-
mokraterna vårdar överenskommelsen i pensionsfrågan med bl.a. Mo-
deraterna, eftersom det var den borgerliga regeringen som på egen hand
- utan socialdemokraternas medverkan och vid sidan om pensionsöver-
enskommelsen - tog bort 22 miljarder kronor från AP-fondema, som
gick dels till forskningsstiftelser, dels till riskkapitalfonder. Genom
överflyttningen till premiereserven minskar den offentliga sektoms
konsolidering med ytterligare 9 miljarder i år. På kort tid har man alltså
slängt ut 31 miljarder kronor. Ändå vidhåller Socialdemokraterna viljan
att komma överens med de partier som på egen hand kört solo i fond-
frågan.
Med denna misshushållning är det självklart att vi inte har råd med
en lika stor offentlig sektor. På olika sätt har pengar förts över från
offentlig till privat sektor. Den borgerliga regeringen vågade inte skära
i socialförsäkringarna direkt utan man skänkte i stället bort pengar på
olika sätt.
I krisuppgörelsen 1992 sänktes folkpensionsdelen av arbetsgivar-
avgiften med nästan 2 %. Företagen fick stora ekonomiska lättnader
och fördelar medan statens budgetunderskott ökade med 14 miljarder
kronor, pengar som nu staten måste låna tillbaka av företagen till höga
räntor. I budgetpropositionen försämras socialförsäkringssystemens
ekonomi ytterligare genom arbetsgivaravgiftsbefrielsen på 7 miljarder
kronor för RAS. För att ytterligare kompensera arbetsgivarna för ka-
rensdagen sänks arbetsgivaravgiften.
Socialförsäkringssystemen - inkl, a-kassan - gick 1991 med ett
sammanlagt överskott på 40 miljarder kronor, varav statsbidrag utgörs
av drygt 30 miljarder kronor. På grund av arbetslösheten har överskot-
tet i socialförsäkringssystemen på två år minskat från 40 miljarder
kronor till ca 1,5 miljarder kronor. Dessutom har statsbidragen bl.a. på
grund av krisuppgörelsen ökat med drygt 15 miljarder kronor. Om vi
bortser från a-kassan går systemen fortfarande med överskott. Svenska
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
25
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
folket betalar in mer i avgifter än vad vi tar ut i bidrag. Alltså: Det är
inte den generella välfärden som är orsaken till underskottet.
Ekonomgruppen bland arbetsmarknadens parter har infor avtalsrö-
relsen i år kommit fram till att det finns utrymme för att behålla kon-
kurrensförmågan gentemot utlandet på 3,5 %, inkl, sociala avgifter. Här
betraktas dessa pengar som löntagarnas pengar som vi får avstå ifrån.
Så har det förstås varit i tidigare avtalsrörelser också. Likafullt kan man
göra sådana överenskommelser som krisöverenskommelsen och flytta
över pengarna till företagen, pengar som vi sedan måste låna tillbaka.
Herr talman! Ekonomgruppens rapport visar på att de sociala avgif-
terna ingår i löneutrymmet. Det är alltså löntagarnas pengar som man
behandlar på det här sättet. Det är ett svek mot löntagarna. Det är det
sveket som vi borde debattera.
Anf. 12 RAGNHILD POHANKA (mp)
Herr talman! Om jag uttryckte mig otydligt skall jag förtydliga mig
nu. Vi i Miljöpartiet tycker också att man skall ha full sysselsättning,
men vi vill att man skall dela på arbetena. Jag nämnde i förbigående att
vi vill att man skall dela på både arbetena och pengarna på ett mer
rättvist sätt. Fördelningsprincipen är i det här sammanhanget väldigt
viktig.
Vi vill också betona att 40-timmarsveckan är ute för alltid. Dess-
utom har vi ju så stor övertid i Sverige, som många gånger är obetald.
Människor vågar inte kräva pengar for sin övertid. Detta är mycket
allvarligt. Det är också en sak som skulle ge fler arbeten. I de flesta
EU-länder har man faktiskt en kortare arbetsvecka än 40 timmar.
Sedan vill jag kommentera även de andra inläggen. Vi ställer oss
naturligtvis helt och hållet bakom Sten Svenssons och Ingela Thaléns
anföranden när det gäller drogpolitiken.
Vi tycker att man visst kan ha kooperativa eller anställdägda dag-
hem, men inte i vinstsyfte, typ Pysslingen.
Jag undrar hur Andreas Carlgren ställer sig till den nya välfärden,
som vi i går hörde i TV att ert ungdomsförbunds ordförande hade tagit
ställning för.
Jag tycker visst att alla människor skall ha samma ansvar, men kan-
ske lika i pengar räknat. Men alla människor i Sverige har ansvar för
vårt samhälle. I och för sig säger inte generell välfärd hur höga bidra-
gen skall vara. Den kan vara generell även med reducerade bidrag.
Jag vill betona att vi behöver fackens styrka. De ”avlövas” i dag.
Man kan ha många åsikter om facken, de har inte varit felfria och inte
handlat rätt i alla lägen. Men vad skall arbetstagarna sätta emot om de
inte har starka fackföreningar? Facken ”avlövas” verkligen i dag.
Andreas Carlgren anmärker på välfärden. Det får socialdemokrater-
na, Ingela Thalén, försvara själva. Men jag tycker att det är märkligt
eftersom ni satt i den förra regeringen. Jag avgav en röstförklaring 1991
angående de sänkta ersättningarna i socialförsäkringssystemen och
betonade att det var en dammlucka som öppnades. Man visste inte var
det skulle sluta. Det kan vi verkligen se i dag.
26
Vi noterar - apropå anförandet från Folkpartiets representant- att
konkurrens och marknad i dag är honnörsord. Marknaden har alltid
funnits. Den kan man tygla eller släppa fri, men i stället för solidaritet
och en viss reglering har man satt upp konkurrens som det finaste i vårt
samhälle. Jag menar att konkurrens som sin yttersta konsekvens helt
klart leder till utslagning. Det är vad det handlar om.
I dag börjar vi ha en kapitalistisk planekonomi i många länder.
Även i Sverige finns det risk för detta. En sådan ekonomi kan vara väl
så skoningslös som en kommunistisk planekonomi. Jag hoppas att det
inte skall gå mer åt det hållet.
Höjningen av pensionsåldern är en vansklig inkomst för staten. Ge-
nomsnittsåldern för pensionering är omkring 59 år.
Husläkarsystemet är ett slag i luften, men har ändå kostat pengar.
Vi hade t.ex. i Dalarna rätt att välja läkare långt innan husläkarsystemet
kom. Det är i och för sig ingenting nytt. Vi säger nej till egenavgifter
inom försäkringssystemen.
Anf. 13 CHATRINE PÅLSSON (kds)
Herr talman! Jag vill börja med att kommentera socialministerns
frågor runt vår budgetpolitik. Jag har förståelse för att Ingela Thalén
har en stor arbetsbörda. Därför skall jag gärna informera henne.
Det kan inte vara en hemlighet att Socialdemokraterna drar in unge-
fär 18 miljarder på tre år på kommuner och landsting. Enligt det krist-
demokratiska budgetförslaget får kommunerna 7-8 miljarder mer per
år. Det beror dels på att ett särskilt bidrag riktat till vård och omsorg
ges, dels på att egenavgiftema, som är avdragsgilla, höjs med 1 %
mindre än i regeringens förslag. På så vis får kommunerna in mer skatt.
Det är verkligen inte lätt för mig att i alla lägen se den totala effekten.
Men det är faktiskt den verklighet vi har som vi måste diskutera kring.
Därför menar jag att en kristdemokratisk finanspolitik verkligen i kon-
kret handling visar att vård och omsorg är de områden som vi priorite-
rar högt. Därför ges kommuner och landsting, som även har det yttersta
ansvaret för välfärds- och trygghetsfrågor, ett ekonomiskt tillskott till
skillnad från den socialdemokratiska finanspolitiken. Om Ingela Thalén
inte hunnit ta del av detta, går det bra att läsa i Från Riksdag & Depar-
tement nr 4 i år. Där står det alldeles utmärkt om detta.
Det ideliga pratet om att den ekonomiska situationen och bespa-
ringarna är den förra regeringens fel har företrädare för den gamla
regeringen ett antal gånger bemött, men det tycks inte gå in. Därför
skall inte heller jag försöka med det. Det är helt orimliga påståenden.
Ulla Hoffmanns inlägg handlade om pigor och vårdnadsbidrag. Det
är förfärligt att från denna talarstol höra att Vänsterpartiet gång på gång
omyndigförklarar svenska familjer och föräldrar. Ni ger ett intryck av
att de inte begriper någonting om sina bam. De förstår inte ett dugg om
barnens behov. Jag måste säga till Ulla Hoffmann att jag inte känner
sådana kvinnor och män, utan jag känner familjer, föräldrar, som är
vuxna och fattar beslut själva och som vet vilken vård och omsorg
deras bam behöver. Jag och vi kristdemokrater har gång på gång sagt
att vi vill myndigförklara svenska familjer. När vi talar om välfärds-
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspol itiken
27
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
28
politik i dag är det viktigt att vi kommer ihåg att man i Sverige också
någon gång måste få vara vuxen. Ibland låter det som att svenskarna
aldrig skall få bli vuxna utan bara vara bam. Vi tror att svenska familjer
klarar av att själva välja sin barnomsorg.
När det gäller det förnedrande uttrycket, som Ulla Hoffmann an-
vände, om pigor blir min fråga till Ulla Hoffmann: Nedvärderar Väns-
terpartiet den här sortens arbete i stort? Det finns ett antal olika yrken
där det ingår hushållsarbete. Vi menar att det finaste som finns är att
arbeta med bam och familj.
Anf. 14 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Herr talman! När det gäller valfriheten är det precis tvärtemot vad
Sten Svensson m.fl. säger. Valfriheten ökar inte enbart av det skälet att
man släpper ut saker och ting på s.k. marknad. Valfriheten för enskilda
individer ökar ju om det finns tillgång för alla till service, omvårdnad,
hälso- och sjukvård.
Socialdemokraterna har inte vänt sig emot att det skall firmas ko-
operativa eller privata vårdgivare. Vad vi vänder oss emot är att dessa
skall ha en särställning som inte, när det gäller hälso- och sjukvårdsla-
gen, ingår i planeringsansvaret och i det ansvar som vi i denna riksdag
ålägger landstingen. Hälso- och sjukvårdslagen ålägger sjukvårdshu-
vudmännen det ekonomiska ansvaret och planeringsansvaret för all
sjukvårdsverksamhet, också den som ges av andra än landstingen själ-
va. Det är deras ansvar, och då vill jag att de också får möjlighet att ta
detta ansvar.
Sedan till Andreas Carlgren. Vi har från Socialdemokraternas sida,
jag själv personligen på möte efter möte, vid torgmöten och i debatter,
redovisat alldeles klart och tydligt den oerhört stora börda och det oer-
hört stora ansvar som alla partier har när det gäller att komma till rätta
med den svåraste frågan: statsskulden och arbetslösheten så att vi kan
pressa tillbaka arbetslösheten.
Det har också handlat om att minska transfereringarna. Det social-
demokratiska partikongressbeslutet innebar att vi i valet mellan barn-
omsorg, äldreomsorg samt utbildning och ekonomiska överföringar till
hushållen valde barnomsorg, äldreomsorg osv. Det har redovisats under
valrörelsen och i ett valmanifest som var utomordentligt tydligt. Det
gäller också frågan om arbetslöshetsförsäkring. Det finns självklart
detaljer som man inte skriver in, men detta var vårt val. Det handlar om
en utomordentligt stor återhållsamhet. Andreas Carlgren är en av de
verkligt ansvariga för att statsskulden har utvecklats på det sätt som den
gjort.
Så om bamkonto - jag har inte så mycket tid att jag kan gå in i de-
talj om bamkonto. Biträdande socialminister Anna Hedborg kan fortsät-
ta diskussionen i den mån det behövs. Vi har ett barnbidrag, lika för
alla bam. Centerpartiets bamkonto är formulerat så att det verkar emot
arbete och ökade arbetsinsatser. Det verkar emot ökad jämställdhet
mellan kvinnor och män.
Till Barbro Westerholm vill jag när det gäller samordningen av nar-
kotikafrågoma säga att Folkhälsoinstitutet har 50 miljoner kronor inne-
varande budgetår. Det har kommit i gång med det lokala utvecklingsar-
betet och med samverkan med kommuner. Centrum for utvecklingsar-
bete har arbetat med frågorna om utvecklingen av vården och utveck-
ling och utvärdering av metoder. IK.M, Institutet för kunskapsutveck-
ling, har tillsammans med institutionsstyrelsen arbetat fram forsk-
ningsprogram för att få en bra dokumentation på detta område.
Till Ulla Hoffmann skulle jag vilja säga att det var jag som ansåg
att statsskulden var ett hot mot kvinnorna. Dålig ekonomi i samhället är
det största hotet mot kvinnors jämställdhet och utveckling. Jag pådyv-
lade inte Ulla Hoffmann en sådan uppfattning.
Till slut vill jag säga följande till Ragnhild Pohanka. Vi är överens
om att övertidsuttaget är någonting mycket negativt. Det bör omsättas i
verkligt arbete.
Jag ber att få återkomma till Chatrine Pålsson i nästa omgång.
Anf. 15 STEN SVENSSON (m)
Herr talman! En ökad valfrihet i skola, barnomsorg, sjukvård och
äldreomsorg kommer att ge medborgarna en bättre service. Det är vik-
tigt att vi uppnår konkurrens. Men den skall vara på lika och rättvisa
villkor. Det kommer att leda till lägre kostnader. Vi kommer också att
få många nya småföretagare.
Vi moderater vill vidga valfriheten genom att återinföra vårdnads-
bidraget, återinföra avdragsrätten för styrkta bamomsorgskostnader och
garantera föräldrarnas rätt till val av omsorgsform för de egna barnen.
Vi vill införa en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring för alla, lika-
dant när det gäller arbetslöshetsförsäkringen, och garantera fri etable-
ringsrätt för läkare och sjukgymnaster. Vi vill återinföra det fria läkar-
valet, garantera det fria valet av skola och garantera valfrihet i äldre-
omsorgen. Vi vill dessutom införa en hjälpmedelsgaranti för handikap-
pade. Vi ser också fram emot att fortsätta på handikappreformerna och
öka tillgängligheten i samhället. Vi vill att man skall fullfölja psykiatri-
reformen. Där vill jag särskilt understryka behovet av tillgång till psy-
koterapi.
Jag sade redan i mitt inledningsanförande att välfärdspolitiken
måste ha som utgångspunkt ett system med gemensam finansiering
men där resurserna styrs mot de reella behov som finns och skall följa
de val som den enskilde själv träffar. Det är utomordentligt väsentligt
att man, även om man har andra samhällsvärderingar än socialdemo-
krater och vänsterpartister, kan göra det val man har kommit fram till
är det bästa, för en själv, ens familj, de egna barnen. Det är det avgö-
rande, att kunna göra det fria valet.
Anf. 16 ANDREAS CARLGREN (c)
Herr talman! Jag påstår fortfarande att Ingela Thalén och den rege-
ring hon tillhör inte förberedde väljarna för vad de tänkte göra. När
Ingela Thalén reste land och rike runt för att tala om att Börje Hörnlund
sparade för mycket på arbetslöshetsersättningen och försäkringarna,
kunde man inte få uppfattningen att Ingela Thalén senare skulle sätta
sig i en regering som föreslog ännu större besparingar. Det kallar Ingela
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
29
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
Thalén nu en detalj. Jag är inte säker på att väljarna uppfattar det så. |
en lärdom om att politikerrollen måste förändras. Lova inte mer än du
|
Allmänpolitisk debatt |
kan hålla! I valet mellan transfereringar och att satsa på vård, omsorg och ut- |
|
Välfärdspolitiken |
bildning tycker jag att ni gör ett bra val när ni skär ner på transferering- För det tredje vill jag ta upp bamkontot. Ingela Thalén säger att det Anf. 17 BARBRO WESTERHOLM (fp) Herr talman! Ragnhild Pohanka säger att ordet konkurrens är det fi- Vi vill att olika idéer skall få testas, utvecklas inom hälso- och sjuk- Det är också väsentligt att det finns en instans som kan värdera des- Därmed är min tid så gott som ute. Detta är viktiga frågor. Vi Anf. 18 ULLA HOFFMANN (v) Herr talman! I går skroderade Carl Bildt över att moderaterna hade Sten Svensson hävdar att lex Pysslingen ökar kommunernas kostna- |
|
30 |
statsbidrag. Man vill belasta kommunernas socialavgifter genom att |
försämra i socialförsäkringssystemen och införa två karensdagar. Vad
kan dessa två karensdagar få för effekter på t.ex. den svenska folkhäl-
san och på kommunernas socialbidragsutgifter?
Andreas Carlgren beskriver svenskarna som hjälplösa kuggar i ett
stort samhällsmaskineri, som inte vet vem som har ansvaret. Och så
pläderar han för grundtrygghet! Men välfärden skall inte grundas på
gamla fattigvårdsprinciper, Andreas Carlgren. Legitimiteten i våra
system bottnar just i att de är generella. Ert budgetförslag bidrar till
bestående hög arbetslöshet, minskad privat konsumtion och allmänt
ökade svårigheter för de svaga grupperna i samhället, dvs. de grupper
ni hävdar att ni vill värna.
Och så är Chatrine Pålsson upprörd! Denna representant för riksda-
gens familjefundamentalistiska parti hävdar att vi nedvärderar kvinnors
arbete. Jag vill tala om för Chatrine Pålsson att pigor bara kan rekryte-
ras i samhällen med stora klassklyftor. Klassklyftoma ökar i Sverige,
och risken är att det blir någonting i stil med avdragsgilla pigor. Det
kan bara bygga på förtryck av kvinnor.
Socialdemokraterna har sagt att de vill värna principerna i den ge-
nerella välfärden. Det är någonting som vi i Vänsterpartiet ställer oss
bakom. Vi anser att detta försvar är såväl ideologiskt som samhällseko-
nomiskt motiverat. Jag skulle vilja att mottot för välfärdspolitiken
skulle vara ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”
och inte Bibelns ”Åt den som har varde givet”. Det verkar också som
om det finns stöd i riksdagen för det.
Anf. 19 RAGNHILD POHANKA (mp)
Herr talman! Det var väl ändå ett avsiktligt missförstånd, Barbro
Westerholm. Jag framhöll att samförstånd och solidaritet var de fina
orden men att det i dag är konkurrensen som har upphöjts till he-
dersord. På tal om välfärdskris har kommunerna sedan 80-talets början
inte längre någon rätt till beskattning av företagen. Det har gjort att vi i
stort sett har världens företagsvänligaste klimat. Under 80-talet gjorde
företagen uppköp utomlands för ungefär lika mycket pengar som drogs
in till dem, omkring 200 miljarder. I och för sig ökade också investe-
ringarna i Sverige.
Man måste börja tänka självständigt och ifrågasätta självklara, ofta
upprepade axiom. Är det bara bra med utländska investeringar, att de
köper upp våra företag? Är det bara bra med rationaliseringar och in-
vesteringar som i stort sett gör människor arbetslösa? Det måste fak-
tiskt ifrågasättas. SCA köpte brittiska Reedpack för 10 miljarder. Men
företaget stannade kvar i Sverige. Man kan inte säga att de flyttade
utomlands. Stora köpta tyska Feldmuhle för 14 miljarder. De stannade
kvar i Sverige. De flyttade inte utomlands. Att företag har flyttat utom-
lands beror på att de hade så stora vinster att de kunde köpa upp företag
utomlands förutom dem de hade i Sverige.
Anf. 20 CHATRINE PÅLSSON (kds)
Fru talman! När det gäller det Ulla Hoffmann sade vill jag säga att
det aldrig är vi kristdemokrater, eller centerpartister, moderater eller
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
31
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
32
folkpartister, som har pratat om pigor. Det nedvärderande, om nu detta
är nedvärderande, har Ulla Hoffmann och hennes kamrater och även
socialdemokraterna stått för. Vi nedvärderar inget arbete. Det vill jag
gärna säga.
Det andra jag vill säga är att socialministern är smart nog att svara
mig när jag inte har någon replik kvar. Därför skall det bli roligt att få
debattera vid annat tillfälle med Ingela Thalén.
Vi har sagt att många av besparingarna är fördelningsmässigt oac-
ceptabla. Vissa flerbarnsfamiljer, vissa grupper av pensionärer och
sjuka kommer att få bära en orimligt stor börda. I tider av växande våld
och social oro fortsätter man att underminera familjernas ställning.
Efter avskaffandet av vårdnadsbidraget och försämringen av fler-
barnstilläggen skall regeringen nu försämra barnbidragen. Det kommer
att stå oss alla dyrt i längden. Det är naturligtvis inte rimligt att man
skall behöva uppbära socialbidrag för att man har bam.
Det sista jag vill kommentera är karensdagen. Det är fördelnings-
politiskt riktigt att jag och alla andra som nästan aldrig är sjuka skall
bära den bördan. De som ofta är sjuka skall få mindre bördor att bära.
Med ett högkostnadsskydd i karensdagama blir det de facto så. Det här
är ingen fördelningspolitiskt riktig väg att gå, menar vi kristdemokrater.
En karensdag kan jag och de som sällan är sjuka bära. Vi skall vara
rädda om dem som ofta är sjuka.
Tack så hjärtligt!
Anf. 21 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Fm talman! Sten Svensson hävdar fortfarande att ökad valfrihet
bygger på fri konkurrens. Det skulle leda till lika och rättvisa villkor.
Jag hävdar att det inte automatiskt gör det. Det leder inte till en ökad
valfrihet för alla. Några får en mycket stor valfrihet. Andra låses in.
Andreas Carlgren! Säg inte att det förslag som ni bär fram innebär
en grundtrygghet i det långa perspektivet! Det innebär möjligen en
grund, men säg inte att det innebär en trygghet! Förslaget leder till
marginaleffekter. Det leder till avigsidor i förhållande till arbete och
familjernas möjligheter att bygga upp sin egen välfärd, som Andreas
Carlgren talar så varmt för. Dessa marginaleffekter går stick i stäv med
det som Andreas Carlgren säger att han vill åstadkomma.
Barbro Westerholm! Centrum för utvärdering av socialt arbete,
CUS, är motsvarigheten till SBU inom socialt arbete. Detta är förlagt
till Socialstyrelsen. Jag sade att man har det uppdrag som Barbro Wes-
terholm föreslår att SBU skulle få.
Till Chatrine Pålsson vill jag bara säga att det var den borgerliga re-
geringen som byggde sina besparingar på indragningar till kommuner-
na. Det var inte Socialdemokraterna.
Efter de tre borgerliga åren har vi en statsskuld och ett statsbudget-
underskott att kämpa med som binder alla partier till besparingar. Om
de förslag som Socialdemokraterna har lagt fram vinner riksdagens
gehör finns det förutsättningar för att vända utvecklingen. Då får vi
också möjlighet att utveckla välfärden och inte avveckla den.
Tack!
Anf. 22 GÖRAN LENNMARKER (m)
Fru talman! Sverige halkar efter. Vi har en lång erfarenhet av hur
Sverige har utvecklats i jämförelse med övriga industriländer under 70-
och 80-talen ocn nu under 90-talet. Vi kan se att Sverige, som har varit
ett av Västeuropas rikaste länder, nu ligger under genomsnittet. I ett
internationellt perspektiv kan vi notera att fler svenskar blir lågavlöna-
de. Trots att det har varit löneökningar på 800% sedan 1970, enligt
Riksbanken, är en stor andel av svenskarna lågavlönade.
I Sverige och Europa finns det inga bra fattigdomsmått. Det finns
det i USA. Om man tillämpar USA:s fattigdomsmått på Sverige skulle
ungefär en fjärdedel - eller noga räknat 24 % - av svenskarna vara
fattiga. Det är för övrigt betydligt fler än i USA.
Vi kan se att arbetslösheten i Sverige och i Skandinavien är högre
än i Kontinentaleuropa. Vi kan konstatera att Sverige framstår som ett
relativt lågutbildat land. Det sade den långtidsutredning som tillsattes
av den förra regeringen Carlsson. Det är kanske ett av de mer pinsam-
ma konstateranden som den långtidsutredningen gjorde. Det finns
vårdkriser. Det finns människor som inte får vård fast de behöver vård.
Den här bilden visar situationen i början av 90-talet, när vi hade haft
en lång period av den tredje vägens politik. Vi befann oss i det stora
raset. Vad beror detta på? Det finns många orsaker. Jag tänker ta fram
två.
Den ena orsaken är högskattesamhället. Bekymret med högskatte-
samhället är att kostnaden för att ta ut skatten är så mycket högre än
den välfärd som man får för skattepengarna. När man kommer upp i
höga skattetal är skadorna betydligt större än nyttan. Man kan gräla om
hur mycket det rör sig om. En del hävdar att den extra skattekronan i
vissa fall gör tre gånger större skada än nytta. Arbeten urholkas. Spa-
randet motverkas. I Sverige är det ett ohälsosamt lågt hushållssparande.
Behöver man motverka företagande? I Sverige saknas det kanske
100 000-150 000 företag för att landet skall kunna kallas ett välfärds-
land. Utbildning motverkas. Det lönar sig inte att utbilda sig. Den förra
långtidsutredningen sade, som sagt, att Sverige är ett relativt lågutbildat
land. Sverige är ändå ett land med 150 års folkbildningstradition. 1842
fanns faktiskt folkskolestadgan.
Högskattesamhället innebär att man tar ut hög skatt på låga inkoms-
ter. Det är förutsättningen för högskattesamhället. Om man har en hög
total skattekvot måste man redan från början beskatta mycket högt.
Nu vet vi ganska väl att alla högskattesamhällen har problem. Möj-
ligen kan man göra undantag för de länder som har oljeinkomster. Vi
vet också att robusta socialförsäkringssystem väl låter sig förenas med
ett måttligt och t.o.m. ett lågt skattetryck. Det har man 110 års erfaren-
het av, sedan Bismarck införde detta system i 1880-talets Tyskland.
Det andra huvudproblemet är de offentliga monopolen. Att vi får så
litet för skattepengarna beror just på att de kramas ur genom monopo-
len. Skattesatsningamas största fiende är de offentliga monopolen,
eftersom skattepengarna i och med dem ger en mindre effekt. Vi borde
ha en ordning där varje skattekrona utsätts för konkurrens så att vi får
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 58
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
ut det mesta möjliga. Naturligtvis måste myndighetsuppgifter och sam-
hällets tvångsmakt ligga i det offentliga monopolet.
Patienter får sämre service. Anställda i de offentliga monopolen får
låga löner. Samhället i övrigt tappar i effektivitet och välstånd som en
foljd av de offentliga monopolen. Detta ligger också bakom iakttagel-
sen att man inte kan ha en socialistisk välfärdsstat.
Många länder har tillämpat ett socialistiskt samhällssystem under en
lång tid. Det är faktiskt en tredjedel, kanske mer, av jordens befolkning
som har levt under detta system. Överallt har vi sett resultatet. Alla är
fattiga utom en liten minoritet i nomenklaturen.
Det intressanta med de socialistiska systemen är inte bara fattigdo-
men och miljöförstöringen utan också att välfärdssystemen har brustit.
Det har varit en urusel sjukvård. Vi kan se hur familjepolitiken har
utformats. När det gäller livslängd, bamadödlighet och behandling av
svaga grupper som handikappade, omsorgstagare etc. är förhållandena
under all kritik. Det går inte att bygga ett socialistiskt välfärdssamhälle.
Det går inte ens att bygga en socialistisk välfärdsstat. Det var själva
grundidén bakom socialismen. Därför är det naturligtvis det största
fiaskot av alla.
Det är litet svårt att förstå den socialdemokratiska politiken. Vi har
sett en mycket reaktionär politik. Man går de facto tillbaka till den
tredje vägens politik. Man går tillbaka till det tillstånd som rådde for ca
3 år sedan. Då blir det rimligtvis så här. Det jag beskrev inledningsvis
var ju inte en situation när vi hade en statsfmansiell kris. Det var situa-
tionen när grunden till den statsfmansiella krisen lades men inte när den
fanns.
Vi känner ganska väl till hur den gamla politiken var. Den fördes
fram till 1976, och den fördes med stor tydlighet 1982-1991. Om man
går tillbaka till den politiken uppstår naturligtvis samma effekter som
uppstod under dessa perioder. Man tar om den gamla politiken. Hur ser
det då ut om 15-20 år? Det skulle vara mycket intressant att veta det.
Kommer Sverige då att vara Västeuropas fattigaste land, möjligtvis
efter Grekland? Kommer vi alla att vara lågavlönade i Sverige? Kom-
mer 50 % att vara fattiga, enligt den amerikanska definitionen? Kom-
mer det att finnas ständiga köer? Kommer vi så småningom att få ett
femtionde sparpaket i det befintliga systemet? Det är risken om vi
behåller systemen men sparar och sparar och skär i dem hela tiden och
låter kösamhället lösa problemen. Det vore intressant att veta om Soci-
aldemokraterna vill ha en återgång till den tredje vägens politik. Vad är
det egentligen man strävar efter?
Anf. 23 BIRGITTA HAMBRAEUS (c)
Fru talman! Kan Sverige lösa sina ekonomiska problem utan att dra
ner på välfärden?
Jag tror att alla i dag är alldeles för fixerade vid pengar som en re-
striktion för vad ett land kan göra. Jag anser att det är en katastrof att
Sverige har gjort sig beroende av finansmarknaden.
34
Självfallet kan Sverige behålla och bygga vidare på en allt bättre
välfärd, men förutsättningen är att vi har rätt att bestämma över landets
ekonomiska politik.
Pröva dessa tankar:
1. Just därför att Sverige är ett öppet land med en intemationalise-
rad ekonomi är det livsviktigt att vi behåller rätten till en egen ekono-
misk politik. Det får vi inte enligt Maastrichtavtalet.
2. Nationalstaten kan begränsa det internationella kapitalets makt.
Därför vill kapitalet avskaffa nationalstatens frihet.
Fru talman! Det är viktigt att monopolen i den offentliga sektorn ut-
sätts för konkurrens. Men en stark offentlig sektor är nödvändig för
välfärden eftersom det inte kräver att man kan betala för vård och för
det den offentliga sektorn kan ge.
Ekonomer av den nu dominerande skolan vill att alla skall vara be-
roende av marknaden. De tycker följaktligen inte om den offentliga
sektorn. De vet att det blir protester när man skär i den, eftersom det
minskar välfärden för folkflertalet. Då råder ekonomerna politikerna att
gå till väga på följande sätt.
Skatterna skall sänkas drastiskt. Det gillar folk. Ett rejält budgetun-
derskott och en stor statsskuld åstadkoms. Så skapar man ett krismedve-
tande som får folk att tro att staten är tvingad att minska den offentliga
sektorn. Man tror att den enda metoden är att spara, t.ex. på kommu-
nerna som stöder kultur, utbildning och vård genom den offentliga
sektorn. De som arbetar där blir arbetslösa.
Arbetslöshet är det värsta slöseriet, eftersom den hindrar människor
från att skapa resurser, från att göra nytta. Men genom arbetslösheten
blir folk ödmjuka och tacksamma för de jobb de har. Det kanske var
syftet.
Fru talman! Vilka möjligheter har då staten? Kan staten skaffa
pengar på andra sätt än genom skatter och lån på marknaden? Ja. Peng-
ar är aldrig en restriktion för en nation så länge den har en egen valuta
och en demokratiskt styrd riksbank. Men det är just detta vi mister
genom EMU, EU:s ekonomiska och monetära union, som byråkratin
håller på att fullborda vad politikerna än säger.
Staten har möjlighet att skapa lagom mycket pengar för att alla skall
fa arbete och betalt. 1992 fick Riksgäldskontoret, som sköter statens
upplåning, 18 miljarder kronor från sitt checkkonto i Riksbanken och
behövde inte vara beroende av att låna till hög ränta på finansmarkna-
den.
Checkkrediten har nu avskaffats. Den är nämligen inte tillåten i EU.
Vi är i marknadens våld.
Problem (inflation) blir det om köpkraften är större än vad som
finns att köpa. Med en skicklig penningpolitik trycker staten naturligt-
vis inte mer pengar än vad det finns utrymme för.
En okontrollerad inflation är katastrofal. En viss penningvärdeför-
sämring kan gynna investeringar eftersom det lånade kapitalet delvis
avskriver sig självt.
Fru talman! Vilket intresse har kapitalet? Det är främst penning-
ägarna som missgynnas av inflation eftersom den minskar kapitalets
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
35
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
värde. Det värsta som kan hända en finansiär är att kapital inte skulle
vara en knapp resurs. Det är ju bara så länge det är ont om kapital som
det går att tjäna mycket pengar på det.
Exportens värde ligger enbart däri att vi kan betala importen. Sveri-
ge har sedan länge en positiv handelsbalans, dvs. vi säljer mer till ut-
landet än vi köper. Jag är bara nervös för att utlandet skall sluta köpa
skogsprodukter av oss, för då blir det en verklig kris.
Fru talman! Min slutsats blir: Vi kan klara av budgetunderskott och
statsskuld utan att skära i den offentliga sektorn, utan att åstadkomma
arbetslöshet och utan att skada välfärden.
1. Höj skatten för oss som tjänar bra och låt bankerna betala igen
det skattebetalarna lånat dem.
2. Släpp beroendet av finansmarknaden genom en aktiv penning-
politik för låg ränta och arbete åt alla.
3. Se till att vi slutar vara beroende av EU:s ekonomiska politik.
Fru talman! Praeterea censeo traktatum Maastrichtiensem esse de-
lendum. För övrigt anser jag att Maastrichttraktaten bör avskaffas.
Anf. 24 KERSTIN HEINEMANN (fp)
Fru talman! Hälso- och sjukvården har under de senaste decennier-
na varit stadd i en snabb förändring. Allt talar för att så blir fallet även i
fortsättningen. Den medicinsk-tekniska utvecklingen går snabbt, allt
fler människor kan få hjälp, samtidigt som resurser inte ökar. De för-
ändringar som måste ske kommer att få genomföras utan att nya resur-
ser tillförs sektorn.
Detta ställer stora krav på ett effektivt utnyttjande. Kvalitetsförbätt-
ringar har skett under de senaste åren och produktiviteten har också
ökat, det visar bl.a. studier från ESO.
Den generella välfärdspolitiken innebär på sjukvårdsområdet att al-
la, oavsett inkomst, samhällsställning och bostadsort, skall ha rätt till en
bra sjukvård. Däremot innebär den inte att vård i praktiken bara skall
kunna ges av vårdpersonal som är anställd av landsting eller kommu-
ner, inte heller att den ekonomiska styrningen måste ske på ett sätt som
står planekonomin nära.
Många olika modeller har prövats under de senare åren, och mycket
talar för att de nya styrsystemen lett till att medborgarna fått mer valuta
för skattepengarna. Därför finns det goda skäl att fortsätta att utveckla
arbetet med de nya modellerna och lära av såväl goda som dåliga erfa-
renheter av utvecklingsarbetet.
Något skäl för statsmakterna att försöka styra hur landstingen väljer
att uppnå ökad effektivitet inom den egna verksamheten finns enligt vår
mening inte. Däremot är det av mer allmänt intresse hur landstingen
hanterar frågor som rör konkurrensutsättning av den egna verksamhe-
ten. Därför anser vi att det finns anledning att pröva hur regler om
bättre konkurrens mellan offentliga och privata vårdgivare skulle kunna
utformas. Vi anser att Hälso- och sjukvårdsutredningen HSU 2000 bör
få tilläggsdirektiv om detta.
36
Det är också angeläget att frågor som rör patientens rättigheter ges
större utrymme i det sjukvårdspolitiska reformarbetet. Patienternas
inflytande över beslut som gäller vård och behandling måste öka. Detta
var också intentionen bakom den nuvarande hälso- och sjukvårdslagen.
Inflytandet är dock fortfarande begränsat. Enligt den statliga maktut-
redningen upplever allmänheten sitt inflytande över sjukvården som
litet.
Under föregående mandatperiod stärktes patienternas ställning med
bl.a. vårdgarantin och husläkarlagens regler om rätt till en egen läkare.
Enligt vår uppfattning måste detta arbete fortsätta. Vi föreslår därför att
man sammanför gamla och nya regler till en plats i lagstiftningen, an-
tingen i en särskild lag eller som ett särskilt avsnitt i HSL, detta för att
öka möjligheterna för allmänheten att ta del av reglerna.
I en sådan lag eller ett särskilt avsnitt bör man pröva att föra in
• vårdgarantins och husläkarlagens regler
• rätt till information om olika behandlingsalternativ, deras för- och
nackdelar samt betydande möjligheter att välja mellan alternativen
• rätt att ta del av behandlingsresultat på sjukhusnivå
• rätt att få ta del av mer än en läkares bedömning, s.k. ”second
opinion”
• rätt till rehabiliteringsplan och planering för hela vårdkedjan
• rätt till adekvat smärtlindring
• garanti för att kvalitetssäkring tillämpas på vårdinrättningar
• rätt till specialistvård i annat landsting om opartiskt organ så till-
styrker
• rätt till vård i hemmet i livets slutskede om inte medicinska skäl
föreligger
Förslag till en sådan lag eller del av lag bör utformas snarast och fö-
ras ut till en bred och allmän debatt.
Läkemedelskostnaderna utgör en väsentlig del av sjukvårdskostna-
derna, ca 10 %. I dag finansieras läkemedlen i öppenvården via Riks-
försäkringsverket och sjukförsäkringen, medan läkemedlen inom den
slutna vården bekostas av sjukvårdshuvudmännen.
För att få en bättre kontroll över läkemedelskostnaderna inrättade
sjukvårdshuvudmännen redan under 1960-talet läkemedelskommittéer
med uppgift att lämna rekommendationer- först till förskrivare i sluten
vård, senare också i öppen vård - om hur läkemedlen bäst skall använ-
das. Effekten av rekommendationerna har slagit bäst ut i den slutna
vården. Det har dels berott på att sjukvårdshuvudmännen har haft det
ekonomiska ansvaret för läkemedelskostnaderna i sluten vård och där-
för känt ett större incitament att påverka förskrivningen i positiv rikt-
ning, dels på att förskrivama i sluten vård regelbundet fått information
om förskrivningsmönster och kostnaderna för det och därmed fått möj-
lighet till egen medicinsk revision.
Folkpartiet liberalerna anser mot bakgrund av detta att läkemedel i
öppen vård bör finansieras på samma sätt som läkemedel i sluten vård
och att statens pengar för läkemedel överförs till sjukvårdshuvudmän-
nen. Samtidigt bör system införas för återföring av läkemedelsför-
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
37
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
38
skrivningsdata till läkarna i öppenvården som ett led i läkarnas och
distriktssköterskornas medicinska revision av sin egen verksamhet.
Fru talman! Många oroande rapporter kommer nu om växande köer
till bl.a. operationer, även sådana som omfattas av vårdgarantin. Det är
därför viktigt med ett brett arbete för att komma åt orsakerna och att
komma till rätta med problemen. Diskussionerna kring den sjukvård vi
vill ge befolkningen bör bedrivas mycket brett, och det bör också höra
till arbetet för HSU 2000 att brett förankra de förslag som arbetas fram.
Inte minst gäller detta patienterna, och då menar jag båda dagens och
morgondagens patienter.
Anf. 25 STIG SANDSTRÖM (v)
Fru talman! Jag tänker i detta inlägg ta upp tre aktuella frågor som
vi i Vänsterpartiet vill lyfta fram i debatten om den svenska välfärden.
Den första frågan gäller behovet av en ny låginkomstutredning, eller
kanske vi hellre skall kalla det en levnadsnivåutredning.
Den andra frågan gäller vår syn på sjukvårdens roll i vårt samhälle.
Den tredje frågan gäller massarbetslöshetens sociala konsekvenser
ur ett mänskligt perspektiv och ett folkhälsoperspektiv.
Att behovet av en låginkomstutredning ökat bevisas bl.a. av att det
har väckts fyra motioner i frågan. En har väckts av Susanne Eberstein
m.fl. En annan har väckts av Rune Berglund m.fl. En enskild motion
har väckts av Kenneth Kvist. Den fjärde motionen är Vänsterpartiets
sjukvårdspolitiska motion, som innehåller en hemställanspunkt med
detta krav.
I gårdagens partiledardebatt påpekade Folkpartiets nya manliga
språkrör Lars Leijonborg upprepade gånger att det saknas uppfölj-
ningsstudier av hur de redan beslutade och kommande besparingarna
slår.
I samma debatt valde Ingvar Carlsson att redovisa de bekväma siff-
ror som står på s. 71 i sammandraget i finansplanen. Där framgår det
att den rikaste tiondelen av hushållen får bidra med 28 % av inkomst-
förstärkningarna, och den fattigaste tiondelen bidrar med 5 %.
Om Ingvar Carlsson däremot hade valt att vända på bladet och re-
dovisat de siffror som finns på s. 72, blir fakta genast mer obekväma.
Där framgår med all önskvärd tydlighet att den fattigaste tiondelen av
hushållen i förhållande till sin disponibla inkomst får bära lika stora
bördor som den rikaste tiondelen. De hushåll som klarar sig bäst är de
som ligger i de näst högsta inkomstskikten på inkomstskalan, dvs. den
välbärgade medelklassen.
Nu tycks detta inte bekymra Ingvar Carlsson. Men jag kan försäkra
att detta bekymrar oss desto mer. Därför har vår partigrupp ägnat
mycket kraft åt att hitta lösningar som kan ge en mer rättvis fördel-
ningsprofil åt det senaste sparförslaget på 20 miljarder kronor.
Vi tror att vårt förslag uppfyller det nödvändiga sparmålet med be-
varad rättvisa. Men fortfarande kvarstår behovet av en låginkomst- eller
levnadsnivåutredning. Vad är det som har hänt i vårt samhälle under de
senaste 20 åren? Hur klarar människor av sitt uppehälle och sin för-
sörjning? Är det många som far illa i samhället i dag? Är vi på väg mot
ett s.k. två-tredjedelssamhälle, som så många pratar om? Det är litet
bevänt med att fatta obekväma beslut, om man inte vågar ta konsekven-
serna av sina handlingar och se sanningen i vitögat. Därför behövs en
ny låginkomstutredning.
Så över till sjukvården, som i dagarna åter kommit i blickpunkten.
Åter är det fråga om skandalösa forhållanden som kommit i dagen. Det
är några gamlingar som legat döda i sina lägenheter i månader och en
ung flicka som nekats en planerad hälsensoperation trots stora smärtor.
Åter dras samma politiska process i gång. Det är helt förutsägbart.
Kvällstidningarna utkräver ansvar. Politikerna skyller på varandra eller
på tjänstemännen - och vice versa. Socialstyrelsen rycker ut på en
inspektionsrunda.
Men ingen talar om att det är pengar som behövs - ingen utom
Jerzy Einhom och Vänsterpartiet.
Det är ju bristen på resurser som är huvudanledningen till att pro-
blemen dyker upp med allt tätare intervall. Som enda parti i riksdagen
har vi konsekvent motsatt oss neddragningar i vården. I valrörelsen var
vi det enda parti som drev frågan om bättre resurser till kommuner och
landsting. I vår ekonomiska motion fullföljer vi våra ambitioner och
föreslår att 2 miljarder kronor tillförs till kommuner och landsting.
Dessutom anvisar vi 900 miljoner kronor för att förhindra hotande ca
uppsägningar av personal inom den offentliga sektorn. Det handlar om
40 000 jobb.
Jag vill härmed försäkra att för oss kan det ekonomiska läget aldrig
bli så svårt att vi tänker offra den svenska sjukvården på den penning-
slukande marknadens altare.
Dessutom finns det ett ekonomiskt argument att satsa på vården. I
ekonomiska sammanhang talas det numera allt oftare om att framtidens
branscher ligger inom tjänstesektorn och att de bygger på kunskaper,
kompetens, modem teknik och servicetänkande.
Allt detta kännetecknar den svenska sjukvården. Dessutom är den
lokaliserad över hela landet och är en viktig beståndsdel i den nationel-
la ekonomin. De som förespråkar nedskärningar och åtstramningar
inom den svenska sjukvården har fel. Den svenska sjuk- och hälsovår-
den är fortfarande en framtidsbransch där mycket återstår att utvecklas
och förbättras.
Nu ser jag att min taletid är ute. Jag får återkomma till frågan om
massarbetslösheten. Det är en viktig fråga ur folkhälsosynpunkt och
social synpunkt. Vi vill ha kortare arbetsdag, som andra talare också
har varit inne på.
Anf. 26 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Fm talman! Med anledning av det som Stig Sandström sade, måste
jag säga följande. Det som flera dagstidningar gärna kallar för vårdkri-
sen är en oerhört allvarlig sak.
I debattinlägg och intervjuer för man fram att personer kommer att
avlida till följd av politikernas besparingsförslag på utpekade kliniker,
patienter får vänta för länge på livsviktiga operationer osv. Det är vik-
tigt att slå fast att för dem som drabbas av detta är det kris. Jag tycker
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspol itiken
39
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
att det är bra att massmedier lyfter fram och visar upp när samhällsser-
vice och trygghetssystem inte fungerar.
Men jag blir oroad och litet skrämd när jag får skilda versioner av
samma händelse och när enskilda patienter blir brickor i en budgetde-
batt. Jag blir ganska illa till mods när jag dessutom blir informerad om
att samtidigt som man inte klarar livsviktiga bamoperationer startar
man nya verksamheter.
Fru talman! I Stockholms läns landsting är Vänsterpartiet, Social-
demokraterna och Miljöpartiet i majoritet och är överens om de forslag
till budgetutlägg som har lagts fram inom hälso- och sjukvård.
Anf. 27 STIG SANDSTRÖM (v) replik
Fru talman! Jag tog upp några konkreta exempel för att belysa vad
som händer inom sjukvården. Det här är naturligtvis toppen på ett is-
berg. Neddragningarna har pågått många år. Och det är aldrig någon
som talar om att det är pengar som dragits in; det är ett problem.
Den svenska sjukvårdens andelar av BNP är nere i drygt 7 %, me-
dan motsvarande siffra i USA är ca 14 %. Detta visar att denna ned-
dragning inte kan fortsätta år efter år. Det är pengar som behövs. Det
går inte att lösa med någon omorganisation eller med något köp-sälj-
system; det är bara hokuspokus. I det fallet instämmer vi i Jerzy Ein-
homs synpunkter, som han med ihärdighet brukar framföra. Vi måste
tala om att det är pengar som behövs. Vi får inte bara skylla brister på
tjänstefel eller dålig planering. Det är här fråga om prioriteringen i
samhället.
Anf. 28 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Fru talman! Stig Sandström har naturligtvis alldeles rätt i att det
handlar om pengar. Men det är litet för enkelt att säga att det enbart
handlar om mer pengar. I t.ex. Stockholms läns landsting har man 22
miljarder kronor i skatteinkomster, och litet mindre än 17 miljarder
kronor går till hälso- och sjukvård. Resten fördelas mellan kollektivtra-
fik, skärgårdsfrågor, utbildning, tandvård och färdtjänst.
Det är pengar som krävs. Men jag hävdar mycket bestämt - det
gjorde också de samlade landstingspolitiker och andra anställda som
var på konferens i går och i dag - att det också handlar om sjukhus-
strukturer, sjukvårdsorganisation, arbetsrutiner och ökad flexibilitet.
Framför allt går det inte att fortsätta med revirstrider och konflikter,
utan man måste samlas till gemensamma åtgärder.
Ett mycket gott exempel är landstinget i Värmland, ett exempel som
redovisades under denna konferens. Som jag sagt tidigare anser jag att
hälso- och sjukvården inte kan gå vidare med minskade resurser; nu får
det vara nog. Hälso- och sjukvården måste få sin del av den tillväxt
som ekonomin behöver ha. Och det är ett viktigt ställningstagande.
Men de pengar som vi har måste användas på ett betydligt effektivare
sätt än i dag.
40
Anf. 29 THOMAS JULIN (mp)
Fru talman! Välfärd är bl.a. god sjukvård. Därför måste riksdag och
regering sätta stopp för fortsatt stympning av sjukvården.
Visserligen har man från regeringshåll tidigare sagt att landsting
och kommuner inte skall drabbas av ytterligare nedskärningar. Men
som det ser ut i dag räcker det inte med sådana löften. Vården måste
tillföras mer statliga pengar. Det är ju en kraftig neddragning av stats-
bidrag som medfört att vi fått den situation som vi har inom vården.
Låt oss blicka några år tillbaka. År 1985 fick landstingen totalt
18 700 miljoner i statsbidrag. År 1990 ökade statsbidragen. Då fick
landstingen sammanlagt 21 300 miljoner kronor. År 1992 var beloppet
nere i 10 miljarder kronor, och för åren 1993 och 1994 är det beräknat
att landstingen sammanlagt skulle få 13 miljarder kronor per år. Det
syns tydligt att det handlar om en stor minskning.
Under de senaste åren har man samtidigt kunna se att försvaret,
vägtrafiken och liknande sektorer i krontal fått en ökning i statsbidrag.
Så detta är helt klart en prioriteringsfråga.
Neddragningarna har redan gått alldeles för långt, och det syns inget
slut på detta elände. Vår sjukvård har varit ett föredöme. Men i dag har
den spårat ur. Sparandet har nått den nivå att uttrycket bedrövligt är ett
snällt uttryck i sammanhanget.
Även om vi skulle tro på bara hälften av vad som står i dagspressen
och i olika facktidningar, borde vamingsklockoma höras hos alla. An-
svariga politiker fortsätter att tala om samverkan, rationaliseringar och
nedläggningar av enheter för att klara ekonomin.
Så många som 20 akutsjukhus måste läggas ned sägs det. Patienter
får inte den vård som de borde kunna få. Och patienter dör i onödan.
Anhöriga far illa när deras kära inte får den vård som de borde ha rätt
till. Läkare uttalar att de inte längre kan svara för patienternas säkerhet.
Personal arbetar övertid och vågar inte redovisa övertiden eftersom
deras enhet inte har råd med den. Om inte pengarna räcker riskerar de
nämligen att mista sina jobb.
Politiker på landstings- och riksnivå fortsätter sitt tal om att vi
måste fortsätta spara inom vården. De påstår att vi inte har råd med
dagens sjukvård - ändå är den knappast någonting att skryta med.
Det verkar som om även den nya regeringen tycker att vården är tä-
rande i stället för närande. I handlingar har jag ännu inte sett någon
skillnad mellan den nya och den gamla regeringen.
I Miljöpartiet anser vi att vi har råd med den vård som svenska fol-
ket vill ha. Det är en prioriteringsfråga. Vi kan t.ex. avstå från stora
betong- och asfaltsprojekt. Vårdpersonalen kan utnyttjas i vård och
omsorg i stället för att placeras i arbetslöshetskön. För samhället är
kostnaden nästan densamma.
I dag verkar det som om företag som producerar vilket skräp som
helst är något positivt, medan vården är något betungande som bara
kostar. Fortfarande satsas det på dyra onödiga jobb, samtidigt som det
gråts krokodiltårar för att det inte finns pengar till vården. Det verkar
nästan som om de flesta beslutsfattare glömt bort att även vårdpersonal
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
41
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
betalar skatt, att även vårdpersonal handlar varor och håller i gång den
inhemska industrin.
Vi i Miljöpartiet vill stoppa denna stympning av vården. Vi anser att
vården skall förbli ett prioriterat område. Både vi och ni vet att det blir
fler och fler äldre i samhället, något som kommer att öka behovet av
vård och god omvårdnad. Därför vill vi tillföra vården mer statliga
pengar. Det vill vi göra bl.a. genom att delfinansiera vården med peng-
ar från det som orsakar vård. Det betyder ”nya” pengar från områden
som rör alkohol, tobak, kemikalier - även trafiken. Måttliga avgifts-
höjningar på dessa produkter kan ge ett behövligt tillskott till vården.
Detta förslag har vi lagt fram i en av våra motioner. Och det skulle
förvåna mig om svenska folket säger nej till en sådan avgiftshöjning.
Man väljer ju knappast inställda operationer, längre väntetider eller att
behöva se anhöriga fara illa bara därför att vårdresurserna inte räcker
till. Jag tror också att svenska folket tycker att det är bättre att betala för
vårdpersonal som utför ett arbete än för vårdpersonal som står i a-
kassekön.
Vi i Miljöpartiet vill återställa den goda vården och höja omvårdna-
den. Till det vill vi ha hjälp av er alla. Om ni inte ställer upp på vården
hoppas jag att vårt lågmälda svenska folk tar ton och ryter till så det
hörs.
Anf. 30 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Fru talman! Thomas Julin säger att politiker inte vill satsa på sjuk-
vården, och att det är alldeles tydligt. Jag skulle nu vilja veta av Tho-
mas Julin: Vilka är dessa politiker?
Thomas Julin säger vidare att det inte är någon skillnad på den för-
utvarande borgerliga regimen och den nya socialdemokratiska regimen.
Thomas Julin tillhör det parti som tillsammans med Socialdemokrater-
na och Vänsterpartiet sitter i majoritet i Stockholms läns landsting, där
man gemensamt lagt fram ett budgetförslag för vården.
Sedan måste jag vända mig mot de oerhört grova generaliseringarna
när det gäller svensk hälso- och sjukvård. Vi har problem på ett antal
områden. Det finns stora bekymmer, framför allt i de stora landstings-
områdena, där man har mycket folk och har svårigheter med den poli-
tiska ledningen och styrningen. Men det har varit borgerliga ledningar
som har varit ansvariga för styrningen i de allra flesta landstingen. Man
har dragit ner resurserna på ett sådant sätt att det i dag är oerhört svårt
att ordna tillbaka detta. Det kommer att ta tid, och det kommer att kräva
resurser och pengar.
När det gäller avskedande av personal har man åtminstone i Stock-
holms läns landsting satt stopp för detta.
Thomas Julin tar också upp finansieringsfrågorna. När det gäller
t.ex. tobak tar vi ut en ordentlig skatt - den kan möjligen vara högre -
och en del av de pengarna går till forskning inom vården och till finan-
siering av statsbidrag. Det finns alltså fördelar med det som Thomas
Julin tar upp, men det finns också viktiga nackdelar. Vår ambition är
nämligen att minska tobaksbruket så mycket vi kan för att förbättra
42
hälsan. Om vi minskar tobaksbruket får vi visserligen in mindre pengar,
men då förbättras förhoppningsvis hälsan.
Anf. 31 THOMAS JULIN (mp) replik
Fru talman! Socialministern tar Stockholms län som exempel. Jag
som kommer från Gävleborgs län har sett hur det fungerar där. Precis
det som borgarna har gjort i ert län har socialdemokraterna gjort i vårt
län när det gäller neddragningar. Det som planeras för flera år framåt är
neddragningar, neddragningar och åter neddragningar. När man tar bort
de ekonomiska resurserna från landstinget finns det ju bara en sak att
göra, och det är att ta bort personal. Man planerar också att minska
antalet anställda.
När det gäller förslaget att ta ut extra avgifter på t.ex. tobak tycker
vi att man borde lägga på nya, extra avgifter på sådana produkter. Man
kan gott kalla det vårdskatt, eller vad som helst. Det skall i alla fall
synas att pengarna förs direkt till vården och finansierar den. Tobaken
kostar direkt ungefär 1,1 miljard i vårdkostnader. Trafiken kostar 1,6
miljarder. Man tycker då att det som orsakar vården skulle kunna fi-
nansiera den.
Anf. 32 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Fru talman! Thomas Julin är från Gävleborgs län, och om jag inte är
felunderrättad har man uppsägningsstopp också där. Det innebär att det
han nyss sade om att man skulle avskeda en massa människor inte
stämmer. Men det är möjligt att jag är felinformerad, och i så fall får
Thomas Julin korrigera mig på den punkten.
Det jag reagerar mot är att man i debatten om svensk hälso- och
sjukvård ger ett intryck av att den inte fungerar alls. Detta är fel. Tiotu-
sentals och åter tiotusentals medborgare/patienter får precis den rätta
behandling och det rätta bemötande som de skall ha. Vi måste självklart
koncentrera oss på de saker som inte fungerar bra. Jag är den första att
säga det, och jag är den första att ställa mig i spetsen för att ett sådant
arbete verkligen skall komma till stånd. Men då handlar det dels om
pengar - jag talade nyss om min inställning på den punkten -, dels om
frågor som rör strukturer.
Man skulle kunna påstå att hälso- och sjukvården är en av de kvar-
varande dinosauriema när det gäller hierarkiskt uppbyggda system. Där
bör man kunna gå in och arbeta. Det hindrar inte att det behövs pengar,
men det underlättar och gör det möjligt för medborgare/patienter att få
en bra vård där de behöver den, med bra kontakter. Jag tror att hela
riksdagen är beredd att ställa sig bakom det, även om vi har olika upp-
fattningar när det gäller vissa delar av styrningen av hälso- och sjuk-
vården.
Anf. 33 THOMAS JULIN (mp) replik
Fru talman! Om det är så att man har infört uppsägningsstopp är det
mycket positivt, men det kommer ändå att försvinna många arbetstill-
fällen genom att man inte tillsätter nya tjänster. Det är många som
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
43
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
44
avgår av åldersskäl och liknande. Det blir ändå en minskning av perso-
nal.
Anf. 34 ROSE-MARIE FREBRAN (kds)
Fru talman! Jag kommer i mitt anförande att koncentrera mig på ett
område inom välfärdspolitiken, nämligen trygghetssystemen.
Dagens trygghetssystem är resultatet av en mängd beslut, som har
tillkommit under flera decennier. Det har bl.a. resulterat i olika ersätt-
ningsnivåer och varierande finansieringar. Ändå måste den enskildes
behov bedömas som ungefärligen lika stort, oberoende av orsakerna till
inkomstbortfallet.
Den pågående debatten om trygghetssystemen motiveras av behovet
av utgiftsminskningar, brist på enhetlighet och enkelhet, orättvisor i
systemen och tendenser till överutnyttjande.
Att utformningen av systemen inte är enhetlig innebär bl.a. olika er-
sättningsnivåer, olika tak och olika golv. Ersättningsnivåerna varierar
från 70 % till 100 %. Inkomsttaket i a-kassan ligger vid 5,5 basbelopp
och i sjukförsäkringen vid 7,5 basbelopp. Golven varierar också kraf-
tigt. I arbetslöshetsförsäkringen är t.ex. lägsta beloppet 245 kr per dag
medan det i föräldraförsäkringen är 60 kr per dag.
Fru talman! Vi kristdemokrater anser att trygghetssystemen bör re-
formeras. Grundpelarna i den kristdemokratiska ideologin är då för oss
viktiga utgångspunkter.
Personalismen betonar frihet och personligt ansvarstagande.
Broderskapstanken betonar solidaritet, tar sin utgångspunkt bl.a. i
den gyllene regeln och motiverar i det här sammanhanget en fordel-
ningspolitisk profil.
Förvaltarskapstanken betonar ansvaret för våra gemensamma resur-
ser. I den ligger en effektivitetsaspekt. Att bygga system som är inef-
fektiva strider mot förvaltarskapstanken.
Subsidiaritetsprincipen innebär att trygghetssystemen skall vara
subsidiära, dvs. stödjande, och de skall stärka de positiva krafterna hos
individen och i dennes små, naturliga gemenskaper.
En viktig fråga att ta ställning till i trygghetssystemen är om de
skall vara obligatoriska eller frivilliga. Vi kristdemokrater landar på en
obligatorisk försäkring som den bästa, av flera skäl. Många skulle avstå
från frivilliga försäkringar. Skattebetalarna skulle ändå få ta det yttersta
ansvaret. Andra skulle försäkra sig, men otillräckligt. Ett tredje och
mycket viktigt skäl för en obligatorisk försäkring är att individer med
särskilt höga risker knappast skulle kunna teckna egna privata försäk-
ringar.
Fru talman! Vi kristdemokrater anser att samhällets skyldigheter
måste kunna avta i takt med ökade inkomster. Det motiverar ett tak for
ersättningsnivåerna som vi anser bör ligga på nuvarande nivå, dvs. 7,5
basbelopp.
Vi menar också att det bör finnas en enhetlig lägsta nivå, ett golv, i
trygghetssystemen på 2 basbelopp.
Mellan golvet och taket bör ersättningen ligga på 80 % av inkoms-
ten upp till 5 basbelopp och därefter på 50 % av inkomsten mellan 5
och 7,5 basbelopp. I förhållande till nuläget innebär det en förbättrad
ersättning för högre inkomster vid arbetslöshet och en lägre ersättning
för höga inkomster i sjuk- och föräldraförsäkringen. Det innebär en
kraftig förbättring i föräldrapenningen vid riktigt låga inkomster.
Trygghetssystemet, förutom föräldraförsäkringen, bör finansieras
utanför statsbudgeten genom egen- och arbetsgivaravgifter. Enhetliga
avgifter bör tas ut på inkomster ända upp till taket på 7,5 basbelopp. På
inkomster över detta tak kan en halv avgift tas ut. Då är alla med och
finansierar basnivån i trygghetssystemen. Därigenom får vi också en
klar fördelningspolitisk profil till förmån för inkomsttagare med lägre
inkomster. Samtidigt lämnas ändå ett utrymme för frivilliga försäk-
ringslösningar för dem som önskar ett förbättrat skydd.
Andreas Carlgrens uttryckssätt om att flytta pengar från toppen till
grunden stämmer med vårt synsätt. Jag uppfattade även att Miljöpartiet
ser det på samma sätt. Jag är dock litet förvånad över att man inte anger
något tak. Det har i alla fall inte kommit till uttryck i debatten.
Fru talman! Frågan om framtidens trygghetssystem kräver stor po-
litisk enighet. Trygghetssystemen måste vara stabila och robusta. De
skall ge alla möjlighet att leva ett tryggt och värdigt liv.
Vi kristdemokrater skulle vilja se en parlamentarisk utredning med
uppgift att ta fram ett sådant förslag. Utredningen bör tillsättas snabbt
och arbeta skyndsamt, men naturligtvis grundligt.
Fru talman! Vi anser att ett reformerat trygghetssystem borde ge-
nomföras redan 1997 - det år då regeringen vill sänka ersättningsnivå-
erna. Vi kan inte acceptera sådana sänkningar. Det är förvånande att en
socialdemokratisk regering har valt den sämsta av de enkla vägarna. Vi
saknar omsorgen om de som redan i dag lever på marginalen. Orkar
man, som s, bara tänka på en enkel väg, så vore det smakligare att
sänka taket än att sänka nivåerna.
Anf. 35 THOMAS JULIN (mp) replik
Fru talman! Jag vill bara tala om för kds att även Miljöpartiet har
satt ett tak på 7,5 basbelopp.
Anf. 36 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)
Fru talman! Den svenska socialpolitiska modellen har vuxit fram
under decennier av reformarbete. Ålderspensioner till alla och barnbi-
drag utan behovsprövning har från mitten av 1950-talet kompletterats
med inkomstrelaterade förmåner. Hela arbetskraften, men också grup-
per utanför den ordinarie arbetsmarknaden, omfattas av det allmänna
trygghetssystemet. Den svenska modellen syftar också till att ge alla
möjlighet att försörja sig. För att det skall vara ett realistiskt alternativ
för kvinnorna krävs ett omfattande offentligt åtagande när det gäller
omsorgen om barnen och de gamla.
Det finns åtminstone tre fördelar med den här typen av system. Två
handlar om effektivitet och en om rättvisa. För det första ger inkomstre-
lateringen i sig starka drivkrafter till förvärvsarbete. Ju mer man arbe-
tar, desto bättre blir förmånerna. För det andra ger de allmänna försäk-
ringarna arbetstagarna en möjlighet att röra sig mellan olika företag
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspol itiken
45
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
utan de hinder och gränser som mera företagsanknutna trygghetssystem
innebär. Rättvisan stärks om alla är med i samma obligatoriska försäk-
ring. Då kan man ta ett särskilt ansvar för utsatta grupper såsom äldre,
handikappade och ensamföräldrar.
Strategin har varit lyckosam. Fattigdom och ojämlikhet har hos oss
reducerats kanske mer än i något annat västland. Fler kvinnor förvärvs-
arbetar, men det har också kunnat förenas med ett efter västeuropeiska
mått högt födelsetal. Sett i ett internationellt perspektiv har situationen
för utsatta grupper också varit gynnsam. Barnen och de gamla har det
relativt sett bättre i Sverige än i andra länder. En grupp - de svenska
ensamföräldrarna - har intressant nog, jämfört med andra länder, be-
tydligt högre inkomster av egna arbetsinkomster. Deras direkta in-
komstberoende av staten är alltså mindre, samtidigt som ensamföräld-
rarna naturligtvis är mera beroende än någon annan av tillgång till
offentligt subventionerad barnomsorg för att kunna arbeta på markna-
den. I ett jämförande perspektiv avviker Sverige också därför att kvin-
norna och barnen inte har ökat sin andel bland de fattiga.
Det finns således starka skäl att värna om grunderna för den svens-
ka socialpolitiken, även när de stora statsfinansiella problemen kräver
åtgärder för en sanering av svensk ekonomi. Det är dock helt klart att
de nedskärningar som görs är av en sådan storlek att de märks. Det är
därför viktigt att alla får vara med och dela på de bördor som en sane-
ring av finanserna kräver.
Förändringarna under senare år har gjort framför allt sjukpenning-
försäkringen komplicerad med olika typer av ersättningsnivåer för olika
perioder. Detta är bakgrunden till regeringens förslag om en allmän
ersättningsnivå på 75 % från första dagen till sista. Strävan är att göra
socialförsäkringen mera enhetlig och sammanhållen. De förslag som
läggs fram skall dessutom utgöra grunden för Sjuk- och arbetsskadebe-
redningens fortsatta arbete.
Pensionerna påverkas av flera åtgärder i såväl den ekonomisk-
politiska propositionen som i budgetpropositionen. Den stora bespa-
ringen består i att basbeloppet inte indexeras fullt ut efter konsument-
prisindex. Det finns en underliggande tendens till att pensionärskollek-
tivet får en förbättrad ekonomisk ställning som har att göra med att de
som nu pensioneras har allt högre pensionspoäng, särskilt jämfört med
de äldsta som successivt lämnar systemet.
Ovanpå denna underliggande tendens har det tillkommit faktorer
som har medfört att de äldres ekonomiska situation numera är relativt
bättre jämfört med dem i förvärvsaktiv ålder. En viktig faktor är att
inkomsterna för dem i förvärvsaktiv ålder har minskat i massarbetslös-
hetens spår. En annan faktor är att höjningen av de kommunala bo-
stadstilläggen tycks ha gynnat de pensionärer som har de lägsta inkoms-
terna.
Varje enskild pensionär har inte fått det bättre. Vissa har förlorat en
del i standard genom framför allt justeringarna av indexuppräkningen.
Men sammantaget har ålderspensionärerna och pensionärerna i allmän-
het sedan slutet av 80-talet fått det bättre jämfört med den övriga be-
46
folkningen. De pensionärer som har de allra lägsta inkomsterna har
också undantagits från ytterligare besparingar i budgetpropositionen.
Även barnfamiljerna har fått delta i besparingarna, framför allt ge-
nom barnbidraget. Jag beklagar att samtliga borgerliga partier har
avböjt att vara med i den familjepolitiska beredningen. Jag beklagar att
ni inte ens är beredda att sätta er ner och diskutera olika
besparingsaltemativ. Jag tror att det skulle ha blivit en bra diskussion.
Mest beklagar jag att vi i dag har en borgerlig opposition som inte
förmår fatta svåra besparingsbeslut utan väljer att smita undan. Efter att
ha läst era motioner förstår jag dock att det förmodligen skulle ha blivit
svårt för er att sitta i samma beredningsgrupp och ha så olika förslag.
Det hade blivit alltför uppenbart att borgerlig familjepolitik är en enda
röra och spretar åt alla håll.
Det strama budgetarbetet syftar till att skapa utrymme för satsningar
på sysselsättning och tillväxt. På Socialdepartementets område har
regeringen prioriterat de delar som har med vård och omsorg att göra
och som inte tål flera besparingar om alla skall kunna garanteras en god
social service.
Det finns ett annat viktigt mål med att säkra resurserna till vård och
omsorg som har med själva grunden för vårt välfärdssystem att göra-
med själva arbetet. Om vi inte kan garantera en god omsorg för barnen
kan vi rimligen inte förvänta oss att deras föräldrar skall kunna arbeta i
den utsträckning som de faktiskt gör.
Att förbättra drivkrafterna för arbete är viktigt. Det präglar den re-
formering av pensionssystemet som nu är under genömförande. Sedan
1990 är rehabilitering ett centralt mål för försäkringskassornas arbete
med ohälsoförsäkringama. Syftet med den sjuk- och arbetsskadebe-
redning som förbereder en reformering av försäkringen på detta område
är att ytterligare stärka de rehabiliterande insatserna. Välfärdsstaten
syftar till arbete, och den förutsätter arbete för sin finansiering.
Regeringen har haft två riktmärken när utgiftsminskningarna har fö-
reslagits. För det första har det gällt att skydda verksamheterna, och för
det andra att behålla socialpolitikens generella prägel. Ett av de vikti-
gaste skälen till det är att man genom den generella välfärdspolitiken
kan undvika fattigdomsfällor och kraftiga marginaleffekter som gör att
stora grupper låses in i arbetslöshet och bidragsberoende.
I många andra länder har stora delar av den vuxna befolkningen
blivit utestängda från avlönat arbete, som t.ex. de arbetslösa, de förtids-
pensionerade och kvinnor med bam. Vi har haft ett av världens högsta
arbetskraftsdeltagande. Ett av de absolut viktigaste målen är att vi
återigen skall erövra denna position.
Den svenska lösningen av hur omsorgsarbetet har organiserats har
inneburit att vi valt att betala för det arbete som tidigare har utförts
gratis i hemmet. Kvinnors ställning har stärkts, men också mäns. När
svenska familjer tillfrågas om vad som ses som den ideala fördelningen
av arbete säger de flesta att både mamma och pappa borde kunna arbeta
deltid. Så fungerar det i allmänhet inte. Det är mamma som gör det.
Men det är en stor vinst att värderingarna ser ut på det sättet.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspol itiken
47
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
48
Då de allra flesta kvinnor säger att de vill arbeta deltid medan bar-
nen är små måste vi göra det ekonomiskt möjligt. Det kan vi bara göra
genom att se till att det finns god barnomsorg till rimliga avgifter och
att det inte byggs upp bidragssystem som skapar kraftiga marginalef-
fekter när man sedan vill gå upp i arbetstid. Olika varianter av vård-
nadsbidrag, bamkonton osv. gör just det långa deltidsarbetet olönsamt.
Inkomstprövade barnbidrag har samma sorgliga effekt.
Vi måste se det som något positivt att alla småbarnsföräldrar inte är
högproduktiva och att deras barnomsorgsplatser inte på kort sikt är
lönsamma i någon krass kameral bemärkelse. På litet längre sikt har det
en enorm betydelse både för landet, ekonomin och for jämställdheten
för kvinnor och män. Genom att föräldrar behåller sin anknytning till
arbetsmarknaden under åren med små bam behåller de sin yrkeskompe-
tens och har mycket bättre möjligheter att få bra arbeten senare när de
har möjlighet att satsa mera tid och kraft på arbetet.
Genom att välja att skära ned på transfereringarna i stället for på
verksamheterna, genom att behålla den generella strukturen på bidrags-
systemen och genom satsningen på sysselsättningspolitiken kan vi leva
upp till de mål som vi anser vara de verkligt viktiga med välfärdsstaten.
I stället for att låsa in delar av befolkningen i arbetslöshet eller stänga
ute folk från arbetsmarknaden och in i bidragsberoende skall vi satsa på
att ge alla möjligheten att få ett jobb och försörja sig själv.
Anf. 37 GÖRAN LENNMARKER (m) replik
Fru talman! Jag hörde på statsrådet Anna Hedborgs inlägg, och jag
blev något förbryllad. Det framgick inte riktigt klart vad den nuvarande
regeringens socialpolitiska strategi egentligen innebär.
Hon sade att det nuvarande sociala systemet har vuxit fram under
lång tid, och det stämmer i betydande del. De sociala systemen växte
fram redan från 1800-talets slut och framåt. Däremot inträffade något
av ett systemskifte på 60-talets slut när Sverige blev ett högskattesam-
hälle med offentliga monopol. Tidigare hade vi varken det ena eller det
andra i någon större utsträckning. Vi var definitivt inte ett högskatte-
samhälle.
Därför går jag tillbaks till frågan: Är det den tredje vägens politik
som nu skall restaureras? Skall vi köra om utvecklingen från 1982 och
framåt - det som slutade i arbetslöshetens stålbad? Skall vi repetera den
utvecklingen under åren framöver?
Vi vet väl vad det har inneburit. Vi har sett dessa tapp, som jag
framhöll i mitt inledningsanförande, och hur Sverige har halkat efter.
Vi har fått en stor fattigdom jämfört med andra länder, och vi har blivit
lågavlönade.
Skall vi helt enkelt behålla systemen med ständiga sparpaket? Skall
vi så att säga ha 50 sparpaket i rad framöver? Vi behåller systemen,
men vi skär och sparar hela tiden. Jag får intrycket att regeringen är
inne på den vägen. Man kör om tredje vägen, men eftersom det är
statsfinansiell kris måste man spara och spara.
Det vore intressant att veta detta. Har den socialdemokratiska rege-
ringen någon ny modell? Jag föreställer mig att man under de gångna
tre oppositionsåren noggrant har utformat en socialpolitisk strategi, och
det har inte avslöjats vari den består.
Av delar av inlägget kunde man få intrycket att det finns en tendens
till omprövning, men någon samlad strategi kunde jag inte se.
Min huvudfråga är: Är vi tillbaks vid tredje vägens politik? Skall vi
återupprepa utvecklingen från 1982-1991?
Anf. 38 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)
Fru talman! Göran Lennmarker anser att det på något sätt skulle va-
ra bevisat att den svenska traditionen av välfärdspolitik skulle ha lett
landet till elände, och så är icke fallet. Sverige är ett rikt land och har
dessutom uppnått någonting som ofta förbises i den allmänna debatten,
nämligen en väldig ökning av de privata jobben i framfor allt den priva-
ta tjänstesektorn.
Det kom häromdagen en intressant rapport från Arbetsmarknadsde-
partementet, där man beskriver vad som har hänt vad gäller utveckling-
en av antalet anställda i privat sektor. I den privata tjänstesektorn har
det blivit 520 000 nya personer från 1963 till 1990. Det riktigt intres-
santa är att 57 % av befolkningen mellan 16 och 64 år i Sverige fanns i
privat sysselsättning 1990- efter den svenska välfärdspolitikens långa
historia. Detta överträffas bland EU- och EFTA-ländema enbart av
Storbritannien med 58 %.
Denna politik, med sina offentliga insatser, höga skatter och offent-
liga arbeten, har alldeles tvärtemot vad Göran Lennmarker säger lett till
den näst högsta sysselsättningen i privat sektor i Europa. Det är inte
ineffektivt. Det är en bra politik, och vi har samma strategi även när vi
måste vara litet snålare på transfereringssidan.
Anf. 39 GÖRAN LENNMARKER (m) replik
Fru talman! Skall jag förstå det så, att den socialdemokratiska rege-
ringen är nöjd med utvecklingen fram till 1991, att det tillstånd Sverige
befann sig i 1991 var ett önskvärt tillstånd och att den politik som be-
drevs mellan 1982 och 1991 därmed var en mycket framgångsrik poli-
tik? Jag har svårt att tolka statsrådets uttalande på annat sätt.
Har jag tolkat henne rätt innebär det naturligtvis att vi har att för-
vänta oss en utveckling som är parallell med den som skedde mellan
1982 och 1991.
Vi minns - somliga av oss är gamla nog - ganska väl vad som
skedde efter 1982. Vi känner igen skattechocken. Vi känner igen den
kraftiga ökningen på den offentliga sidan.
Då har vi rimligtvis att se fram emot att resultaten blir desamma. Vi
ser dem ganska tydligt. Vi kan se hur Sverige halkar efter. Vi kommer
att bli Västeuropas fattigaste land om den utveckling vi har haft sedan
1970-talet skulle fortsätta 25 år framåt i tiden.
Lindbeckkommissionen sade någonting som jag tror var väldigt
tänkvärt. Den sade att Sverige har ett bättre välstånd än vad våra siffror
visar därför att vi har ett långt arv att gå tillbaka på. Sverige var under
hundra år ett av västvärldens mest dynamiska länder.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 58
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
Vi har en lång bildningstradition från 1840-talet. Vi har en social- |
har ett oerhört gott arv att dra på. Men bekymret är att det förskingras.
|
Allmänpolitisk debatt |
För mig är det något obegripligt att man kan tänka sig att gå tillbaks |
|
Välfärdspolitiken |
ett rejält fall i välfärd och i sysselsättningen. Det slutar kort sagt i ar- Anf. 40 Statsrådet ANNA HEDBORG (s) Fru talman! Göran Lennmarker tror inte riktigt på att mina be- I den sägs att man i och för sig till sin förvåning, men dock, ser att Vad var det som hände? Vi fick en borgerlig regering. Det var då Principerna överger vi inte. De har varit synnerligen framgångsrika Anf. 41 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik Fru talman! Statsrådet Anna Hedborg sade att de borgerliga partier- Att vi inte vill spara på samma vis som Socialdemokraterna beror Vi är bekymrade över de principer utifrån vilka regeringen sparar, Anf. 42 Statsrådet ANNA HEDBORG (s) Fru talman! Jag är överraskad över att Folkpartiet inte vill ta en dis- Folkpartiet har spelat en viktig roll i debatten för barns rätt till bra |
|
50 |
uppväxtvillkor, för kvinnors rätt till förvärvsarbete och egen försörjning |
och for bra barnomsorg. Jag tycker att det är beklagligt att vi inte till-
sammans kan fortsätta den diskussionen i den beredningsgrupp som ni
nu inte vill vara med i.
Det är allvar när det gäller besparingarna. Vi kan inte i längden be-
hålla en välfärd som är värd namnet om vi inte får ner våra stora under-
skott och skulder. Fortsätter vi att låna i samma takt som nu kommer
det så småningom inte att finnas något barnbidrag att diskutera. Det kan
gå fortare än vi kanske riktigt förmår begripa. Vi måste därför spara nu.
Det är därför beklagligt att Folkpartiet tycks vara så snabbt att hop-
pa av ett ansvarstagande för en familjepolitik av det slag som vi brukat
vara ense om och nu när det är kärvt sitter på en annan sorts vagn.
Anf. 43 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik
Fru talman! Statsrådet Hedborg återkommer till att Folkpartiet inte
vill vara med och göra besparingar. Jag sade i mitt förra inlägg att vi
visst är beredda till det. Vi har t.o.m. föreslagit mer besparingar i vår
ekonomiska motion än vad regeringen har föreslagit.
Men vi vill spara på annat än barnfamiljerna. Vi tycker att de har
utsatts för så pass mycket att vi måste undanta dem. Vi måste ge dem
rimliga villkor. Därför spar vi på andra saker. Det kanske vore bra om
även Socialdemokraterna tog sig ytterligare en fundering på den för-
delningspolitiska delen i sin proposition om den ekonomiska politiken.
Anf. 44 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)
Fru talman! Vi har funderat mycket på fördelningspolitiska effekter
inför de besparingar som vi har tvingats göra. Principen har varit klar.
Vi tvingas att spara, och då måste alla vara med.
Skall alla vara med kan man inte bara skära i utgifterna. De går till
gamla, barnfamiljer och sjuka. Om man spar på utgifter kommer det på
något sätt att drabba gamla, barnfamiljer och sjuka. Desto viktigare är
det då att vi som är friska, har arbete och inte är barnfamiljer är med.
Alltså måste man höja skatter och avgifter samtidigt.
Det gör vi. Resultatet är att fördelningen är relativt lika mellan olika
grupper i samhället med en något större belastning på dem med de allra
största inkomsterna i landet.
Anf. 45 STIG SANDSTRÖM (v) replik
Fru talman! Jag vill haka på dialogen mellan Göran Lennmarker
och Anna Hedborg om systemen. Jag undrar var systemfelen egentligen
finns. Är det i de ekonomiska systemet, eller är det i välfärdssystemet?
Det är inte fel på välfärdssystemet som sådant. Därmot är det fel på
det ekonomiska systemet, vilket bl.a. yttrar sig i att arbetslösheten ökar
och påfrestningarna ökar. Jag tror inte vi kan rädda kapitalismen på det
sätt som Göran Lennmarker vill genom att slå sönder välfärdssystemet.
Anf. 46 ANDRE VICE TALMANNEN
Repliken gäller statsrådet Anna Hedborg.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
Anf. 47 STIG SANDSTRÖM (v) replik Fru talman! Vi slår vakt om välfärdssystemet. Det är väldigt viktigt. |
Men det förutsätter också som statsrådet sade att vi har jobb till alla och
|
Allmänpolitisk debatt |
att alla har försörjning. Hela systemet bygger på det. Vår viktigaste politiska och sociala uppgift är att garantera allas rätt |
|
Välfärdspol itiken |
till arbete och försörjning. Hur kommer man då dit? Det fick vi inget Vi måste börja ställa krav också på att det ekonomiska systemet och Anf. 48 Statsrådet ANNA HEDBORG (s) Fru talman! Stig Sandström och jag är överens om att arbete och Allt det vi gör tvingas vi göra för att vi är överens om att arbete och Anf. 49 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik Fru talman! All kritik av sättet att skära i ersättningsnivåerna som 1 mitt anförande uttryckte jag förvåning över att en socialdemokra- Anf. 50 Statsrådet ANNA HEDBORG (s) Fru talman! Vi har den inställningen att taken inte skall vara för lå- Ni i kds kritiserar regeringen för en orättvis fördelningspolitik. Men Nu när vi har en socialdemokratisk regering får de som har kapital |
|
52 |
lön och som t.ex. tjänar 2,5 miljoner kronor om året får genom värn- |
skatten bidra med 100 000 kronor. Jag tycker att det är en riktig för-
delningspolitik.
Anf. 51 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik
Fru talman! Anna Hedborg och jag är fortfarande inte överens-
långt därifrån. Anna Hedborg säger att vi skänkte bort 40 miljarder. En
stor del av dem var sänkta arbetsgivaravgifter. Det var ni med på ge-
nom krisuppgörelsen.
Jag tycker inte heller att taken skall vara för låga. Men varför kan ni
inte överge det här sättet att välja en så enkel väg som möjligt och våga
ta ett litet större grepp på de här frågorna? Varför inte våga gå in på de
tankar som vi och Miljöpartiet har framfört och som även kommer från
andra håll? Man skulle kanske kunna ha något som vi kan kalla ett
brutet tak. Men man måste våga göra något här.
Hur långt i procentsatser kan man gå ner för dem som har de lägsta
inkomsterna och ändå vara sådana, i ord, stora förespråkare för generel-
la välfärdssystem? Detta har också påpekats tidigare i debatten i dag.
Det finns ett glapp mellan ord och handling- mellan ord och verklig-
het.
Anf. 52 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)
Fru talman! Våga, säger Rose-Marie Frebran. Kds vågade en hel del
tillsammans med de övriga borgerliga partierna. De vågade sådant som
vi inte vågar och vill.
Rose-Marie Frebran frågar hur lågt man kan gå. Till 75 %. Det är
vad vi föreslår. Det är en inkomsttrygghet som är litet lägre än vad vi
kanske skulle önska, men det är fortfarande en inkomsttrygghet. Det är
ett system byggt på inkomstbortfallsprincipen. Jag beskrev varför det är
så viktigt att man håller på den typen av system.
Vi har föreslagit att man kan gå ner till 75 %, men då skall karens-
dagen återställas. Det innebär ett bidrag för de grupper som lever på
marginalen och som har särskilt svårt att klara den typ av plötsliga
inkomstbortfall som karensdagen innebär i deras ekonomi.
Anf. 53 GUN HELLSVIK (m)
Fru talman! Det är glädjande att den kriminalpolitiska debatten förs
under rubriken Välfärdspolitik eftersom en förutsättning för att kunna
färdas väl genom livet är att slippa bli utsatt för brott.
Vi moderater har lagt fram förslag till åtgärder mot ungdomskrimi-
nalitet. Få saker är så viktiga inom kriminalpolitiken som att engagera
sig för att bryta den utveckling som vi haft under lång tid. Tyvärr är
åtskilliga av de auktoriteter som hörs kvar i ett tänkande som härrör ur
68-mentaliteten. Vi borde i stället ta till oss det sunda förnuft som finns
hos de flesta människor och som resulterar i att de flesta bam genom
sin uppfostran lär sig respektera sina medmänniskor.
Många unga människor som fastnar i missbruk och kriminalitet har
vuxit upp i familjer där viktiga fostrande inslag saknats. Familjen har
avgörande betydelse då det gäller att förhindra unga människor från att
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
53
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
begå brott. Därför är det viktigt att på olika sätt markera föräldrarnas |
När jag pekar på föräldrarnas betydelse får jag ofta höra invänd-
|
Allmänpolitisk debatt |
ningen att de bam som hamnat i kriminalitet ofta kommer från familjer |
|
Välfärdspolitiken |
manhang talar om att plocka fram det positiva hos människor, glömmer Debatten om medievåldets betydelse för utvecklingen av våldsten- Jag vill lyfta fram ett initiativ som tagits av varuhuskedjan Åhléns. I brottsbalken finns också i dag regler som gör det möjligt att ingri- Utvecklingen av närpolisverksamheten är av stor vikt. Ett mål är att De stora besparingar som föreslås i regeringens budgetproposition När våra bam gör sig skyldiga till brott är det viktigt att de får klart Ett annat sätt att vara tydlig är att låta unga konfronteras med följ- |
|
54 |
ling finns på Nya Zeeland i de s.k. familjegruppskonferensema. Här |
involveras föräldrar och andra vuxna som står den unge nära samt
brottsoffret. Den unge skall be om ursäkt, och man skall gemensamt
komma överens om hur skadan skall gottgöras. Blir alla överens blir
det inte någon rättegång. Den modellen vill vi moderater pröva i Sveri-
ge. Jag undrar om justitieministern är beredd att stödja vårt förslag.
Det jag hittills beskrivit syftar till att hålla de unga borta från krimi-
nalitet, men vi måste våga inse att vi även i framtiden kommer att vara
tvungna att beröva unga människor friheten på grund av brott. I den
lagrådsremiss som behandlades under den borgerliga regeringens tid
fanns det förslag som nu återfinns i den moderata motionen. Förslaget
går ut på att särskilda kriminal vårdshem skall inrättas för dem som är
under arton år. Senare tids händelser i bl. a. Bjuv har resulterat i att just
det vi moderater föreslår är vad rättspsykiatriker efterlyser. I höstas
sade justitieministern nej till det moderata förslaget. Efter den debatt
som har varit i samband med rättegången mot Bjuvbrödema hoppas jag
att justitieministern har ändrat uppfattning och frågar därför om vi nu
får stöd för förslaget i den moderata motionen.
Anf. 54 INGBRITTIRHAMMAR (c)
Fru talman! Vad gör ni politiker för att stoppa våldet? Sådana frågor
får jag ofta. Man säger också: Sluta sammanträda och prata. Det behövs
inte mer forskning. Vi vet att det är videovåldets fel, så ni kan förbjuda
allt underhållningsvåld. Sådana uttalanden känner nog många igen. De
är närmast ett uttryck för förtvivlan och känsla av vanmakt över att
våldet i samhället breder ut sig och blir grövre. Man vill vara med och
göra något, men vet inte hur och vad. Man vill ha ett tryggare samhälle,
och man vill ha det snabbt. Om vi då börjar förklara att detta är komp-
lext och svårt och att det mesta bör ske på lång sikt orkar man inte
lyssna på oss.
Det fordras stor pedagogisk förmåga för att hålla debatten igång och
förklara att det är mycket vi inte känner till när det gäller effekten av
åtgärder, att det fordras fortsatt forskning och att vi politiker, liksom
alla andra i samhället, vill ha minskad brottslighet.
Vi vet att brottsutvecklingen inte enbart beror på utformningen av
de traditionella kriminalpolitiska åtgärderna som t. ex ingripanden och
reaktioner mot redan begångna brott. Det är faktiskt främst genom
brottsförebyggande insatser som vi kan få ett tryggare samhälle. Det
finns ett folkligt engagemang att ta till vara. Det måste vi göra på ett
bättre sätt, särskilt när det gäller det lokala brottsförebyggande arbetet.
För att lyckas i det lokala brottsförebyggandet är det nödvändigt
med ett enskilt engagemang. Det behöver finnas och tillskapas. Vi
behöver samordna bättre, både mellan enskilda och mellan myndigheter
och organisationer.
Det finns mycket som var och en kan göra. Att t.ex. föra vidare
grundvärderingar om humanitet och människovärde, hänsyn och tole-
rans har vi alla ansvar för. Fasta normer och etisk fostran främst inom
familjen, men självklart också i skolan, är mycket viktigt. Det är viktigt
att vi alla bryr oss, att vi bryr oss om varandra och varandras bam.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
55
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
Vi behöver naturligtvis också en effektiv polis, ett väl utbyggt åkla-
gar- och domstolsväsende och en fungerande kriminalvård. Under vår
regering skedde också satsningar på dessa områden. Jag delar Gun
Hellsviks oro för de nedskärningar som nu sker när det gäller polisen.
Senast i går sade man i nyhetsförmedlingen att närpolisverksamheten i
Stockholmsdistriktet är i fara. Jag känner stor oro och ställer mig också
bakom frågan om vi verkligen kan lyckas på detta område.
Jag kan ställa mig bakom det mesta som Gun Hellsvik sade; vi har
diskuterat detta mycket.
Jag övergår nu till att säga några ord om segregeringen i samhället.
Jag tror att segregeringen är en väsentlig anledning till att många kän-
ner sig utanför och skapar egna värderingar och egna normer och regler
som kan vara till skada för oss alla. Stora grupper lever i ett utanför-
skap med hög arbetslöshet, stor social utslagning och drogproblem. I de
grupperna är riskerna för kriminalitet särskilt stora. Det är lätt att män-
niskor i sådana områden tappar framtidstron. Det är främst i sådana
områden som gängbildning, gänguppgörelser och kriminalitet får fäste
bland ungdomar. Eftersom ett brottsligt beteende grundläggs tidigt är
det avgörande att bam och ungdomar ges förutsättningar att växa upp
till ansvarskännande individer så att utslagningen förhindras.
Hur skapar vi då bättre förutsättningar och bättre levnadsvillkor för
alla? Hur undviker vi marginalisering av dessa grupper? Inom Center-
partiet har vi studerat bostadsområden. Vi ser en snabb negativ utveck-
ling i vissa bostadsområden, särskilt i tätorterna. Serviceutbudet mins-
kar, både kommersiell service och samhällsservice. Det medför att
många flyttar och söker sig till områden med bättre service. De som
stannar kvar är ofta människor med problem, vilket gör att missbruk
och kriminalitet ökar.
Centern har motionerat om ett tioårigt nationellt program för en na-
tionellt finaniserad upprustning av dessa bostadsområden. Jag undrar
hur regeringen ställer sig till det. Vi har också föreslagit att man bör
prova lokalt självstyre som experiment i sådana här, ofta invandrartäta,
områden. Genom att man decentraliserar makt och inflytande får in-
vandrarna och övriga invånare vara med och ta del i samhällsengage-
manget. Hur ställer sig regeringen till en försöksverksamhet med själv-
styre i sådana bostadsområden?
Anf. 55 ALICE ÅSTRÖM (v)
Fru talman! Att just kriminalpolitiken skulle ligga under välfärds-
politiken, anser vi är en självklarhet. Kriminaliteten påverkas långsik-
tigt mindre av vad vi gör med lagbrytare än av hur det övriga välfärds-
systemet är utformat och hur det fungerar.
Det är väsentligt att man sätter in både kriminalpolitiken och det
brottsförebyggande arbetet i ett helhetsperspektiv. Det är viktigt att det
brottsförebyggande arbetet har en utgångspunkt i en noggrann analys av
de sociala villkor som människor lever i. Den är då kopplad till den
rådande socialpolitiken och den effekt den har för olika grupper i sam-
hället.
56
Vi talar i dag om grupper av ungdomar och vi talar om ungdomar
som en hel grupp. Vi talar om att en ökad kriminalitet, ökade vålds-
handlingar, är ett fenomen som gäller en hel grupp.
Det här har faktiskt att göra med de sociala klyftorna. Det är en
klassmässig fråga. Det är framfor allt bam från arbetarklassen som har
hamnat utanför samhället. De senaste årens ökade segregation i sam-
hället - i skolan, på bostadsmarknaden och på arbetsmarknaden- har
skapat en grogrund för både ökat missbruk och kriminalitet.
Det här gäller i hög grad unga människor. Arbetslösheten bland
dem är stor. De blir lättare utestängda och isolerade, och de faller utan-
för våra sociala skyddsnät. När man inte låter dessa grupper delta i
uppbyggnaden av samhället, kommer inte samhällets normer och regler
att vara giltiga för dem. Får man inte ta del av det goda i samhället, kan
man inte känna och ta ansvar for att samhället består och hur det ut-
vecklas.
Vänsterpartiet har år efter år både på det kommunala planet och på
riksplanet framfört farhågor - när vi har sett nedskärningarna inom
skolan och inom barnomsorgen, där man har minskat resurserna till just
de utsatta barnen - för att det här kommer att leda till ökad utslagning
och förvärrad kriminalitet.
Utvecklingen har gått dithän. I dag pratar vi om Stureplansmorden,
vi pratar om mordet i Bjuv och att vi skall göra insatser for att hejda
den här utvecklingen. Samtidigt kommer det mängder med larmrappor-
ter om att antalet bam som blir misshandlade ökar, att antalet bam som
far illa och kontaktar BRIS ökar, att bam inte får det stöd och den hjälp
de behöver i skolan och inom barnomsorgen, stöd och hjälp utanför det
familjen kan ge.
Konsekvensen av detta kommer vi att se om ett par år. Då kommer
utvecklingen att ha blivit ännu värre.
I det brottsförbyggande arbetet är det viktigt att motverka de ökade
klassklyftoma, att se till att man har ett välfärdssystem, en välfärdspo-
litik, som ger alla människor rätt till en trygghet. Vad som behövs är
inte hårdare straff och tydligare regler. De här barnen och ungdomarna
är väldigt medvetna om att de ligger utanför de regler och normer som
samhället har satt upp. Samhällets normer är inte relevanta i deras
värld, för de får inte ta del av det samhället har att erbjuda.
I det brottsförebyggande arbetet måste det framför allt satsas på att
se till att man har ett system som ger människor trygghet, som ger
människor möjlighet att utvecklas. Att de här ungdomarna skall kunna
visa respekt for andra människor och for andra människors egendom,
för andra människors rätt till ett skydd mot våld, det kommer vi aldrig
att uppnå, ifall vi inte kan visa dessa ungdomar och dessa bam respekt
för de behov som de tydligt signalerar att de måste få tillgodosedda.
När vi blundar for dessa signaler, kan vi inte vänta att de skall respekte-
ra vårt samhälle.
Anf. 56 GUN HELLSVIK (m) replik
Fm talman! Jag tror inte att det finns, i vart fall ytligt sett, någon
större skillnad mellan den syn Alice Äström har och den jag har på
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
57
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
behovet av skyddsnät. Självklart måste det finnas ett yttre skyddsnät,
utformat för att ge stöd direkt till bam och for att ge stöd till familjer
som inte kan klara av att ha kraft nog for att fylla sin roll. Men jag-
och även andra, är jag övertygad om - ser ändå en grundläggande skill-
nad mellan Alice Åströms resonemang och mitt resonemang.
För mig är det en självklarhet att föräldrarna, familjen, är det centra-
la. De flesta föräldrar, som jag sade i mitt tidigare anförande, vill sina
barns bästa och kan också ge sina bam det som är bäst för barnen, om
vi bara visar att vi litar på föräldrarna.
Vi har i Sverige under årtionden byggt upp ett system med skydds-
nät, stöd för barnen och stöd för hela familjerna. Om vi tittar bakåt, ser
vi att det inte räckte. Det var parallellt med denna utveckling som vi
också kunde se en negativ utveckling i fråga om ungdomarnas krimi-
nalitet.
Då måste vi ju lära oss att det är något annat grundläggande som
saknas. Vi måste ge stöd till de unga och till deras familjer, när det
behövs, men det centrala, som vi måste väcka, är familjens uppgift och
ansvar.
Anf. 57 ALICE ÅSTRÖM (v) replik
Fm talman! Jag delar Gun Hellsviks mening att föräldrarna har en
viktig uppgift att fylla, att de kan tillföra väldigt mycket. Men den
politik som Gun Hellsvik har företrätt har inneburit att man skurit ner
på resurserna till skyddsnätet, det stöd och den hjälp som behövs.
Gun Hellsvik anlägger perspektivet bakåt och säger att skyddsnätet
som hade byggts upp inte räckte. Det är en sanning med modifikation,
för tittar vi på brottsutvecklingen i andra länder finner vi att vi i Sverige
hade en mycket mindre ökning än vad man hade i många andra länder.
Jag tycker att det snarare visar på att vi inte riktigt lyckades åstadkom-
ma det skyddsnät som skulle behövas.
Om vi skall få ner brottsstatistiken, måste det till en fortsatt utveck-
ling för att täcka behoven, inte en avveckling av det sociala skyddsnä-
tet.
Anf. 58 GUN HELLSVIK (m) replik
Fm talman! Nu vill jag bara säga att jag tycker att det finns annat
som är viktigare i denna diskussion än kunskap om statistik. Men det är
helt rätt att vi inte har en så hög nivå på kriminaliteten som man har på
många andra håll i världen.
En orsak kan säkerligen vara, om vi exempelvis jämför med USA,
att vi har haft en mycket stabilare familjesituation i Sverige och en
annan syn på familjen och dess betydelse. Tack och lov levde den sy-
nen kvar länge - tyvärr har mycket av den raserats i dag. Det finns
självklart fler, men här har vi en av orsakerna till att det hos oss inte har
blivit lika illa som på andra håll.
Dessutom vill jag framhålla att då den enligt Alice Åströms upp-
fattning förskräckliga borgerliga politiken fördes, som bl.a. innebar
förändringar i form av besparingar på offentlig verksamhet, kunde vi
58
under samtliga år i ökad utsträckning notera en nedgång i kriminalite-
ten.
Anf. 59 ALICE ÅSTRÖM (v) replik
Fru talman! Att Gun Hellsvik och jag har olika synpunkter på hur
man skall läsa statistik och på de bakomliggande orsakerna till brottsut-
vecklingen i Sverige är visserligen klart, men det viktiga är att vålds-
brottsligheten har ökat under senare år. Antalet unga människor i fäng-
else har ökat, och vi ser att denna tendens är stigande. Detta är konsek-
vensen av att man inte tillgodosett de behov som finns av skyddsnät i
vårt samhälle. Det går i dag mot skarpare regler och hårdare straff. Det
är en utveckling som kommer att leda till förhållanden liknande dem i
USA, till ungdomar i fängelse. Unga människor kommer att få bära
ansvaret för något som vi gemensamt borde ta ett ansvar för i ett civili-
serat samhälle.
Anf. 60 K.IA ANDREASSON (mp)
Fru talman! Brottsstatistiken visar, som vi hört här av tidigare tala-
re, att våldet har blivit grövre och att våldsbrotten har krupit ned i åld-
rarna. Detta har kulminerat i mord som har uppmärksammats i mass-
media och som har väckt debatt hos allmänheten. Det har bl.a. resulte-
rat i insändare och i debattartiklar i tidningar.
Man har här i kammaren också debatterat vilka motåtgärder som vi
nu skall sätta in, och det har gjorts vissa analyser. I dessa analyser tas
dock det kommersiella våldet upp mycket litet. Det avfärdas med ett
konstaterande av att det är fråga om våldsvideor, och sedan får saken
bero. Vi har hört den diskussionen förut.
Det finns här något som jag inte kan förstå. Vi hade för tio år sedan
en diskussion om videovåld. Hem och Skola anordnade möten och det
hölls föräldramöten i skolan mot videovåldet. Många lade ned sin själ i
detta arbete, men ändå kom frågan bort. Det har inte hänt någonting
under den gångna perioden. Tvärtom är det nu ett ännu större utbud.
Jag ser att vanliga affärer i min omgivning lägger ned sin verksamhet,
och i deras ställe kommer det videoaffärer med uthyrning dygnet runt.
I TV-kanalema, som har blivit fler, är det ett ännu större våldsut-
bud. Det är klart att våldsfilmerna inte styr hela samhället, men att de
påverkar är jag helt övertygad om. Jag tycker att vi kan lämna diskus-
sionen om påverkan eller inte. Gjorda undersökningar visar att även
stabila människor påverkas av reklam i de val som vi gör. De bilder
som visas i våldsfilmerna lagras i hjärnan och finns kvar där, särskilt
hos bam och ungdomar, som är i en känslig period. Närxle sedan ham-
nar i pressade situationer kommer dessa bilder fram. När de dessutom
är påverkade av alkohol har de inte de spärrar som normalt finns, och
då kan de handlingar som de har sett komma till utförande.
Visst är också de andra faktorer som har nämnts här viktiga, men de
är komplicerade och inte lätta att genast ta itu med på ett sätt som ger
resultat. Vi som är vuxna borde kunna enas över partigränserna om att
få ett slut på det mediavåld som sköljer över oss alla i stor mängd. Visst
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
59
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
är den en viktig faktor. Det har utgivits många skrifter om detta, men
det når inte ut tillräckligt till allmänheten att detta är en viktig fråga.
Vi har också en annan kommersiell aspekt på detta. Man forsöker
prångla ut våldsdataspel och anordnar krigslekar i hallar där man skju-
ter på varandra med färg eller med laserstrålar. Jag tycker att vi skulle
ingripa mycket mer kraftfullt och förbjuda att bam under 18 år vistas
på sådana här ställen.
Våldet finns inom människorna, och de behöver inte påminnas om
det och uppmuntras till det, och det borde inte visas som underhållning.
Det räcker med det våld som försiggår i svenska hem med bam som
offer och vittnen. Vi vet också att dagens offer blir morgondagens
rovdjur. Det är de bam som redan är utsatta och känsliga som mår
dåligt av allt det våld som sköljer över dem. De utsätts kanske också för
det i större utsträckning än de andra bamen. Det finns i deras hem, och
de attraheras av det och påverkas av det.
Det verkar som om vi människor är våldsamma och har ett behov
av våld. Det har ju förekommit underhållningsvåld i alla tider. Vi kan
tänka på det som skedde på Colosseum och vid offentliga avrättningar.
Men det har tidigare inte förekommit ett så stort utbud som i dag.
Våldet behöver pressas ned och inte uppmuntras. Framför allt skall
inte några tjäna pengar på det som andra gör allt for att stävja. Polisen
genomför aktiviteter mot våldet, vilket jag kan läsa om i deras tidning,
och att det i hela Sverige nu pågår motattacker och framförs bra förslag
till hur vi skall förfara. Men samtidigt kan de unga gå hem och titta på
mer våld på TV och video. Detta är absurt.
Ideella organisationer gör allt vad de kan, och i skolan arbetar man
mot detta. Det blir en konflikt for ungdomarna. Först ser de prydliga
människor tala om att de inte skall hålla på med detta, och sedan går de
hem och ser glassiga bilder av hjältar, brudar, häftigheter och vapen.
De drabbas av ett kluvet budskap, som är omöjligt att ta till sig. Det blir
dessutom mycket dyrt for samhället att genomföra olika aktiviteter som
inte leder någonstans.
Men varför kan vi inte stoppa mediavåldet, och varför har vi inte
kunnat göra det tidigare? Jo, här kommer argumentet om åsiktsförtryck
in. Många människor for fram det, men vem är det som behöver dessa
blodiga excesser så till den milda grad att vi lagstiftare passivt skall
behöva tassa runt omkring alla dåliga framställningar av ett hänsynslöst
våldsutövande? Någon har räknat ut att en 14-årig pojke kan ha sett
ca 20 000 mord under sitt liv.
Anf. 61 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds)
Fru talman! Jag måste ansluta mig till Kia Andreassons synpunkter
på videovåldet och underhållningsvåldet över huvud taget. Vi kristde-
mokrater har reagerat kraftigt mot det här och menar att något måste
göras lagstiftningsvägen. Vi skall inte falla undan for
”tryckfrihetsnissama”. Det gäller att våga stå för en del värden här i
livet. Detta är uttryck för något som vi inte kan acceptera, och det
måste vi ta tag i.
60
Den ekonomiska kriminaliteten fortsätter att öka. Väldiga ekono-
miska krafter rör sig utanför det demokratiska samhällets kontroll.
Förmögenhetsöverföringar äger rum på ett irreguljärt sätt, konkurren-
sen sätts ur spel och våld och hot om våld ökar.
Som praktiker och tillhörande den rättssökande allmänheten har jag
känt en nästan förlamande vanmakt inför rättssamhällets tillkortakom-
manden under de senaste tio åren. Mot denna bakgrund grips man när-
mast av svårmod vid läsningen av årets budgetproposition. Sparmålet
för rättsväsendet t.o.m. 1998 uppgår till 1 miljard. Under budgetperio-
den 1995/96 skall det sparas 400 miljoner, varav 235 inom polisen, 89
inom domstolsväsendet och 50 inom kriminalvården.
Rättsväsendet har länge varit föremål för besparingsåtgärder. Ytter-
ligare besparingar kan knappast vara möjliga. Nedskärningar inom
rättsväsendet innebär en nedmontering av vitala delar av rättsväsendet.
Vi som väntat i åratal vid våra domstolar för att få målen avgjorda har
svårt att se på när hela avdelningar vid domstolarna läggs ned. Vi som
har stora rättssaker för utredning hos polisen blir närmast bestörta när
vi finner att en hårt ansträngd poliskår skall skäras ned.
Vem har inte efter ett villainbrott fått höra av polisen att man inte
har några utredningsresurser men att man kan registrera anmälan som
underlag till en ansökan om försäkringsersättning?
Fängelserna är i dag överfulla, och på vissa måste de intagna dela
cell. Man undrar hur man på kort sikt skall kunna spara utan att efterge
rimliga krav på human och meningsfull kriminalvård.
Statsskulden kräver i budgeten en ränta på 126 miljarder. Hela
rättsväsendet kostar 26 miljarder, och rättsväsendet är kanske statens
allra viktigaste funktion sedan försvaret säkerställts. Numera har natio-
nalekonomerna visat på institutionernas betydelse för ett lands välstånd.
Rättsordningens bestånd är ett minimikrav för att det ekonomiska livet
skall utvecklas. Att montera ner rättsväsendet är liktydigt med ekono-
misk tillbakagång och med att påskynda en ekonomisk och social kol-
laps.
Kristdemokraterna är det enda partiet här i riksdagen såvitt jag vet
som inte accepterar besparingar inom rättsväsendet. Domare, poliser,
kronofogdar och kriminal vårdare måste kunna utföra sitt värv oberoen-
de av konjunktursvängningar och statsfmansiell kris. Den civiliserade
rättsstatens fortbestånd kräver det.
De marginella effektivitetsvinster och rationaliseringar som kan ske
skall bevaras inom rättsväsendet, så att detsamma bättre kan tjäna sitt
syfte än som sker i dag.
Rent allmänt bör kriminalpolitiken vara inriktad på förebyggande
åtgärder, och vid samhällsingripanden bör frihetsberövande påföljd inte
väljas.
Fängelse är av ondo, men ett nödvändigt inslag i påföljdssystemet.
Det exakta antalet är svårt att bestämma. Men vi kan inte bortse från att
brottsutvecklingen under de senaste åren varit i avtagande, sett över
hela populationen.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
61
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
Den bästa kriminalpolitiken är en vettig familje- och socialpolitik.
Mycken möda bör läggas ned på hur normbildning går till och hur den
civila kulturen förs över från en generation till en annan.
Avslutningsvis en konkret synpunkt beträffande domstolarna.
Kanske borde man överväga att låta skuldfrågan i brottmål slutgil-
tigt avgöras av tingsrätt. Sannolikt sker den bästa bevisupptagningen i
första instans. Om skuldfrågan avgörs i tingsrätten kommer processen
att koncentreras dit. Vid överklagande får bara prövning av rättsfrågor
ske - att bevisupptagning gått riktigt till samt påföljdsval.
Som det nu är används tingsrätterna enbart som processuella trans-
portsträckor, och väldiga resurser slösas bort till ingen nytta utan att
rättssäkerheten gagnas. Systemet förutsätter en upprustning och kon-
centration av tingsrätterna. Det förekommer i olika länder i västerlan-
det, t.ex. i Österrike, och borde vara värt att titta närmare på.
Anf. 62 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Herr talman! Jag vill ta tillfället i akt att under dagens debatt, med
Välfärdspolitiken som huvudrubrik, redovisa huvuddragen i den politik
som regeringen kommer att föra på det kriminalpolitiska området. Jag
skall i någon mån försöka omhänderta några av de frågor som hittills
tagits upp i debatten.
Regeringen kommer att arbeta för en bred uppslutning kring en mo-
dem kriminalpolitik. En sådan kriminalpolitik utgår från den allmänna
välfärdspolitiken, eftersom det viktigaste för att förebygga brott är att
bekämpa social ofärd. Ingenting är nämligen mera förödande för sam-
hället och därmed för kriminalpolitiken än att arbetslöshet, klassklyftor
och social ofärd tillåts öka mer och mer.
En modem kriminalpolitik utgår från en humanistisk människosyn,
från det demokratiska rättssamhällets principer och respekt för lag och
ordning samt från att åtgärder som vidtas bygger på kunskap och rea-
lism.
Med sådana utgångspunkter går det såväl att hävda kravet på ade-
kvata reaktioner på brott som att föra humanitetens och brottsoffrens
talan. Med det menar jag att i ett demokratiskt samhälle måste lag och
ordning råda. Den som begått ett brott skall mötas av samhällets tydliga
besked att det brottsliga beteendet inte accepteras. Att kräva en rättssä-
ker hantering av brottslingar hos polis, åklagare och domstolar eller en
human behandling av de intagna inom kriminalvården står inte i mot-
sats till uppgiften att stärka brottsoffrens ställning i form av stöd, hjälp
och ekonomisk kompensation.
Under de senaste åren har den kriminalpolitiska debatten inriktats
på straffskärpningar och mer fängelsestraff. En sådan debatt tenderar
att styra blicken och åtgärderna i fel riktning.
Forskningen visar att kriminellt beteende ofta grundläggs tidigt i li-
vet. Det leder till slutsatsen att det mest angelägna, humana och eko-
nomiska är att förebygga att unga människor hamnar i en brottslig
bana. Det innebär bl.a. att samhället måste reagera när bam far illa och
riskerar att dras in i missbruk och brottslighet. Det innebär också att
62
ungdomars brottslighet måste mötas med tydliga reaktioner och ade-
kvata åtgärder.
Om kriminalpolitiken får slagsida mot sena åtgärder och fängelse-
straff, sätter vi in åtgärderna och resurserna i fel ände. En modem kri-
minalpolitik, som utgår från kunskap och realism, leder till att resurser-
na används på det mest effektiva och ändamålsenliga sättet.
I det läge som vi nu befinner oss i, med en statsskuld som hotar hela
vår välfärd, är ingenting annat möjligt än att alla samhällssektorer är
med och bidrar till saneringen av statens finanser. Om rättsväsendet
exkluderades skulle det innebära att t.ex. den sociala sektom eller ut-
bildningsväsendet fick dra ett större lass, vilket i sin tur också skulle få
negativa följder för kriminalpolitiken. Men ibland kan besparingar och
förbättringar t.o.m. gå hand i hand. Nöden är, som det brukar heta,
uppfinningarnas moder.
Positiva effekter som besparingar kan föra med sig att man tvingas
till omprövningar och effektiviseringar. Man tvingas att kritiskt granska
vad man uppnår med sina resurser. Vi måste satsa mer än hittills på
riktade förebyggande insatser. Sådana insatser består såväl av åtgärder
för att förbättra ungdomars sociala förhållanden som av åtgärder för att
minska antalet tillfällen att begå brott. Riktade åtgärder behövs också
för att öka upptäcktsrisken och därigenom öka andelen uppklarade
brott. Denna är i dag skrämmande liten. Trots att vi har fått allt fler
poliser och trots att vi har en minskad brottslighet klarar vi inte upp
flera brott. Det finns uppenbarligen brister i systemet, och dem kan vi
komma till rätta med när vi kritiskt granskar hur systemet fungerar.
Utvecklingen inom polisen sker nu t.ex. enligt två huvudlinjer, som
båda syftar till att effektivisera polisens arbete.
Den första huvudlinjen är närpolisverksamheten som bygger på ett
problemorienterat arbetssätt och på samarbete med andra myndigheter
och organisationer.
Den andra huvudlinjen innebär en specialisering av kriminalutred-
n ings verksamheten.
Till Ingbritt Irhammar vill jag säga att vi inte har någon anledning
att för närvarande oroas över utvecklingen när det gäller närpolisverk-
samheten. I dag har vi i landet 1 000 fler poliser än vad den borgerliga
regeringen satte upp som mål för ett par år sedan. Antalet poliser kom-
mer att öka framöver - det gäller under ganska många år. I Stockholm
är nettoökningen i år 315, och ökningen fortsätter.
Det är också viktigt att vidta regeländringar, så att polisen har större
möjligheter att arbeta effektivt. Regeringen kommer i det syftet att göra
en översyn av regler för brottsregistrering, användning av övervak-
ningskameror och annan teknisk övervakning.
För närvarande pågår en översyn av rättegångsbalkens regler om
teleavlyssning och teleövervakning. Det här är viktigt för att polisen
skall kunna tillgodogöra sig de ökade möjligheter som ny teknik med-
för.
Med beaktande av den kunskap och erfarenhet som finns på krimi-
nalpolitikens område kan även besparingar inom kriminalvården ge-
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
63
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
64
nomforas utan att resultatet for den skull på sikt blir sämre - det är
t.o.m. tvärtom.
Erfarenhet och forskning visar att fängelsestraffet inte är särskilt ef-
fektivt när det gäller att förhindra att en människa fortsätter en brottslig
bana. Erfarenheten säger oss tvärtom att många befäster sin kriminella
identitet genom fängelsevistelse och återfaller i brott efter avtjänat
straff. Fängelsestraffet är dessutom den mest kostnadskrävande påfölj-
den.
Därför är det regeringens ambition att begränsa användningen av
fängelsestraff och att utvidga användningen av alternativa straff och
verkställighetsformer.
Skyddstillsyn, kontraktsvård och samhällstjänst behöver utvecklas.
Försöket med intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel skall
fortsätta och utvidgas.
Straffsystemkommittén har i uppdrag att göra en översyn av det
straffrättsliga påföljdssystemets uppbyggnad och innehåll. Kommittén
skall redovisa sina forslag i oktober. Det är min förhoppning att dess
resultat kan leda till att alternativ till fängelse utvecklas. Med hänsyn
till att tillströmningen till anstalterna redan nu tycks avta kan utbyggna-
den av antalet platser begränsas och ett antal äldre anstalter läggas ner.
Det totala antalet platser behöver och kommer dock att öka.
Att vårdarna inom kriminalvården övergår till att arbeta som kon-
taktmän liksom införandet av nya arbetstider frigör en del resurser som
kan användas för att utveckla kriminalvården. Det är nämligen angelä-
get att utveckla innehållet i verkställigheten på landets fängelser.
Strafftiden skall användas for att underlätta for den dömde att efter
avtjänat straff leva ett anständigt liv. Det kan ske genom att i större
usträckning än i dag göra individuella planer för de dömda för att utrö-
na behovet av exempelvis behandling av drogmissbruk, behovet av
psykoterapi, grundutbildning, yrkesutbildning och social träning.
Framväxten av olika brottsrelaterade program för nya och fler grup-
per av dömda är positiv och kommer att fortsätta.
Förhållandena för de psykiskt störda inom kriminalvården inger
djup oro. 1 avvaktan på ett slutligt ställningstagande till Fängelseutred-
ningens förslag i frågan kommer kriminalvården att inrätta stödavdel-
ningar for denna grupp av intagna.
Det är också viktigt att kriminalvården på olika sätt ökar sin kompe-
tens inom det psykiatriska området. Kriminalvården måste sträva efter
att förbättra samarbetet med landstingen för att de intagna som behöver
psykiatrisk vård bättre skall få sina behov tillgodosedda.
Häktesverksamheten behöver ses över i sin helhet och bl.a. få en
humanare utformning. Arbetet med att öka gemenskapen för intagna
som inte har restriktioner bör fortsätta. Särskilda åtgärder bör också
vidtas för att förebygga skadeverkningar av häktesvistelse for intagna
som är ålagda restriktioner.
Herr talman! I budgetpropositionen anges kampen mot våldet, nar-
kotikan och ekonomisk brottslighet som prioriterade områden. Under-
sökningar bland skolungdomar och värnpliktiga visar att missbruket av
narkotika tenderar att öka. Tendenserna är oroande och måste tas på
stort allvar. Vi vet också att många brott begås under påverkan av dro-
ger. Därför är det också av allmänna kriminalpolitiska skäl viktigt att
insatserna mot narkotika fortsätter med oförminskad kraft.
Som jag redan har sagt i annat sammanhang kommer regeringen i
vår att lägga fram en strategi för samhällets samlade åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten.
Under den senaste tiden har våldet debatterats flitigt i olika sam-
manhang, i massmedier, av enskilda och av oss politiker. Människor
har sökt förklaringar till de hemska våldsdåd som nyligen inträffat och
som begåtts av unga människor. Det är svårt att veta om händelserna
bildar ett mönster eller vad som egentligen är orsakerna. Men ett är
säkert: Dessa brott visar brist på respekt för människovärdet.
Ett annat allvarligt tecken på bristen på respekt för människovärdet
och ett uttryck för historielöshet är när ett stort antal svenska ungdomar
i en undersökning säger sig vilja återinföra dödsstraffet.
Men hur skall vi kunna kräva mognad, kunskap och balanserade
åsikter av våra ungdomar när åtskilliga representanter för vuxenvärlden
ensidigt höjer sina röster för repression och vedergällning. Om vi som
vuxna och politiker inte kraftfullt tar avstånd från grova, vulgära och
demokratifientliga argument ger vi legitimitet åt hat, hämnd och oför-
sonlighet i det svenska samhället. Ur hat och hämnd föds våldet.
Att komma till rätta med våldsbrottsligheten kommer att vara en
central uppgift under de kommande åren. Detta arbete måste föras på
flera plan, och framgången är beroende av hur vi lyckas att bekämpa
arbetslöshet, bostadssegregation och annat som bidrar till att föra in
bam och ungdomar i riskzonen för att utveckla ett kriminellt beteende.
Anf. 63 GUN HELLSVIK (m) replik
Herr talman! Det är mycket av det som justitieministern sagt som
jag skulle vilja kommentera, men tiden är knapp.
Det är säkert riktigt att vi i dag inte behöver oroa oss för hur kvar-
terspolisverksamheten utvecklas just nu beroende på att den borgerliga
regeringen tog initiativ som har gjort att vi har många poliser i Sverige
i dag. Men det socialdemokratiska budgetförslaget innebär att vi fram
till 1998 kan räkna med att 1 500 poliser försvinner. Då finns det skäl
att oroa sig för vad som händer med utvecklingen av närpolisen.
Justitieministern och jag är helt överens om, vilket också borde ha
framkommit av min inledning, att det är de förebyggande åtgärderna
som är viktiga. Det bör rimligen innebära att några av de förslag som
finns i den moderata motionen bör få justitieministerns stöd. Registre-
ring av unga under 15 år är en förebyggande åtgärd. Medlingsmodellen
i form av familjekonferensen på Nya Zeeland är i högsta grad en före-
byggande verksamhet. Med tanke på vad justitieministern sade utgår
jag från att vi kan förvänta oss stöd för dessa förslag.
Däremot är det mycket tydligt att justitieministern inte kan ställa sig
bakom straffskärpningar. Vårt förslag innebär en straffskärpning när
det gäller dem som prånglar ut videovåld till de unga. Jag uppfattar att
justitieministern inte kan ställa sig bakom detta förslag. Jag skulle vilja
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
5 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 58
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
veta om justitieministern däremot har ändrat uppfattning i fråga om |
bär någon straffskärpning.
|
Allmänpolitisk debatt |
Anf. 64 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) |
|
Välfärdspolitiken |
Herr talman! Jag återgår till frågan om våldet. Den viktigaste delen i kampen mot våldet är, som Ingbritt Irhammar Vi behöver bättre ta till vara och uppmuntra initiativ och de åtgärder Det grova våldet har också direkt samband med förekomsten av va- Vi kommer också att se över problemet med vapen som inte är rik- Reglerna för ordningsvakter och väktare skall också ses över för att Senare tids våldsdåd har även fört upp påföljder för ungdomsbrott Utgångspunkten för mitt arbete kommer att vara det som riksdagen Anf. 65 GUN HELLSVIK (m) replik Herr talman! Jag har vid tidigare tillfällen uttalat min upprördhet Men jag skall inte ställa fler frågor, för jag inser att det är totalt |
|
66 |
justitieministern har läst den. Om inte, tycker jag att hon bör göra det. |
Det är ett avsnitt som handlar om ett dubbelmord i Kristianstadstrakten
som begåtts av en 18-årig mördare. Det innehåller följande som jag
tycker att justitieministern skall lägga på minnet:
För några decennier sedan kunde en 13-åring i social mening vara
vuxen. I dag är det tveksamt om 30-åringama är det. Fångarna på fortet
blir allt fler och allt tramsigare. Det är inte bara den svenska televisio-
nen som har infantiliserats. Det har också samhället i sin helhet - dagis,
lekis, skolis osv. Om vuxna tar sig rätten att leka sina liv, varför skulle
då inte tonåringar låta sig luras att tro att man kan leka varandras död?
Om vuxna behandlar varandra som leksaker, förverkar sina familjer för
att få förverkliga sig själva, varför skall man då förvånas över att ton-
åringar behandlar varandra som konsumtionsartiklar? Om vuxna tycker
att rätt och orätt kan vara lika bra, varför skulle då inte också tonåringar
ha rätt att bete sig som om det vore sant?
Anf. 66 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Herr talman! Jag vet inte riktigt vad Gun Hellsvik är upprörd över.
Jag har dock läst boken, och jag tänkte citera ett avsnitt ur den, men
eftersom tiden är så knapp hann jag inte med det.
Jag trodde att jag hade svarat på frågan om vad jag hade tänkt göra
med ungdomar som begår brott och hur Ungdomsbrottskommitténs
förslag skulle hanteras. När det gäller straffskärpning var de slutsatser
som Gun Hellsvik redogjorde för i princip riktiga, att några generella
översyner av straffskärpningar inte var aktuella. Det hindrar givetvis
inte att straffskaloma för vissa brott kan behöva ses över.
När det gäller den bestämmelse i brottsbalken som Gun Hellsvik
syftade på tycker jag att det är en egendomlig åtgärd att i första ändan
fråga sig om man måste skärpa straffen, när situationen är så bedrövlig
att den bestämmelsen över huvud taget aldrig används. Min uppgift är
att ta reda på varför denna paragraf inte används. Varför ingriper vi inte
i större utsträckning mot dem som säljer otillåtet våld till våra ungdo-
mar? Det tycker jag är en mycket viktigare fråga än att återigen börja i
den galna ändan att höja straffen utan att ta reda på vilket problem vi
har och vilken effekt vi vill uppnå.
Den tredje frågan handlade om medlingsverksamhet. Det är en
verksamhet som stöds av brottsoffermyndigheten. Det var Gun Hellsvik
som initierade den. Jag tycker att det är en utmärkt verksamhet, vilket
har framgått av mina uttalanden och åtgärder i olika sammanhang.
Anf. 67 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik
Herr talman! Vi har många betonat vikten av tidiga åtgärder för att
minska brottsligheten och våldet i samhället. Jag var med i Ungdoms-
brottsutredningen. Där var det ett förslag som det är dags att ta upp
igen, också mot bakgrund av den diskussion som nu har förts. Vi hann
åldrigt riktig gå in på åtgärder för dem under 15 år som begår brott. Vi
begärde att man borde återkomma med en ny utredning. Det ligger en
hel del i de synpunkter som här har framförts, att vi vet för litet. Vi
behöver veta mera, och mera behöver göras. Vi vet att brottsligheten
går längre ner i åldrarna och att vi behöver visa tidiga reaktioner.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
67
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
När det gäller medlingsverksamheten var det faktiskt Centern som
initierade den. Långt innan man kom i regeringsställning lade man fram
ett forslag till riksåklagaren om att han närmare skulle se över detta.
Däremot har vi inte kommit långt nog på detta område. Det finns alltså
oerhört mycket mer att göra för att utveckla medlingsverksamheten. De
som begår brott måste förstå effekterna av sina brott och hur de drabbar
offren.
Men jag skulle vilja ha en ny utredning till stånd och en ny insats
för att se över vad vi gör för dem under 15 år som begår brott. Också
registreringen behöver ses över. Skall vi registrera brotten, eller skall vi
registrera dem som begår brott? Vi måste ha en tydligare bild av detta.
Sedan skulle jag gärna vilja ha några kommentarer om insatserna
för bostadsområden och insatserna när det gäller det lokala självstyret,
särskilt då i invandrartäta områden.
Anf. 68 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Herr talman! Det var skönt att höra Ingbritt Irhammar uttala sig om
Ungdomsbrottsutredningen i den del som rör dels straffpåföljder, dels
hanteringen av dem som är under 15 år. Det är ett av mina bekymmer,
att jag anser att den utredningen inte har fullgjort det uppdrag som den
fick i den delen. Där är underlaget undermåligt helt enkelt.
Om det skall bli en ny utredning eller om vi skall ta hand om saken
på ett annat sätt vill jag inte uttala mig om i dag. Det finns en hel del
kvar att överväga innan vi kan komma med några konkreta förslag.
Jag ber om ursäkt för att jag gav moderaterna och Gun Hellsvik he-
dern för att ha initierat medlingsverksamheten. Jag skall inte glömma
att det var Centern som tog det initiativet.
Bostadsområdena och segregationen är en av de viktigaste frågor
som vi i dag har att hantera. I den granskning som vi gör av de aktivite-
ter som förekommer i bostadsområdena ingår detta som en mycket
väsentlig del. Statsmakterna och regeringen har ju ett begränsat utrym-
me att kunna styra verksamheten, men man kan ju alltid föra samtal
med dem som företräder kommunen. Det här är ett viktigt område där
regeringen har ett ansvar att ta initiativ och påverka även på den kom-
munala nivån.
Anf. 69 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaren. Det är oerhört
viktigt att markera att det också kan finnas samsyn på vissa områden,
oberoende av om man befinner sig i opposition eller i regeringsställ-
ning. Så upplevde jag det också under den förra regeringsperioden. Det
var egentligen väldigt litet som skilde oss åt. Naturligtvis skiljer vi oss
alltid i ett fåtal frågor - annars skulle vi inte ha olika partier.
Det bekymrar mig i dag mycket att det är så grov brottslighet bland
ungdomar att vi måste sätta 16- och 17-åringar i fängelse. Det måste vi
göra för att skydda dem själva och deras egna liv och för att skydda
allmänheten. Det är inte bra. Å andra sidan kan jag inte se hur de kan
vara fria ute i samhället. Då fordras det någon form av omhändertagan-
68
de med mycket pedagogiska insatser, och sådana platser är säkert väl-
digt dyra. Det problemet är inte löst.
När vi såg över detta i Ungdomsbrottsutredningen föreslog vi att
färre skulle sitta i fängelse och att det skulle tillskapas § 12-hem sam-
tidigt som de § 12-hem som redan fanns skulle förbättras. Vi döpte det
då till ”särskild tillsyn”, eftersom denna benämning inte var så belastad
som de gamla namnen. Det är ju alltid så att vi byter namn efter hand.
Det fordras någonting för de brottslingar som är under 18 år med en bra
omsorg och ett bra reaktionsmönster - tyvärr under inlåsning.
Anf. 70 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Herr talman! Jag delar Ingbritt Irhammars uppfattning om att vi
aldrig kan komma ifrån att ungdomar även under 18 år som begår gro-
va brott måste omhändertas på något sätt. Med den strafflagstiftning
som vi i dag har blir det fråga om fängelse i dessa fall.
Jag har naturligtvis informerat mig om kriminalvårdens möjligheter
att ta hand om dessa fall. Som tur är, är de inte så många. Med särskil-
da insatser och med speciella ambitioner tror kriminalvården att man
kommer att kunna svara mot mycket högt ställda krav när det gäller
särskilda insatser för att ge dessa ungdomar möjlighet att under verk-
ställigheten av straffet utveckla sig som människor och personer. Däri-
genom kan de kanske komma bort från den bana som de har kommit in
på.
När det gäller Ungdomsbrottsutredningens förslag om förbättrade §
12-hem är det en av de frågor som jag antydde att vi har problem med.
Man måste överväga den frågan. Det beror bl.a. på att utredningen inte
har kommit med några verkställighetsregler när det gäller hur en insti-
tution som ligger under socialtjänsten skall kunna fullgöra en verkstäl-
lighet av ett straff som normalt ligger på kriminalvården. Det är en
öppen fråga som fortfarande är olöst.
Anf. 71 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds) replik
Herr talman! Jag vill egentligen bara få ett förtydligande. Om jag
har förstått saken rätt är antalet poliser i landet ca 17 000. Det har varit
partiernas ömsesidiga målsättning att antalet skall hålla sig däromkring.
Om man nu upphör med att utbilda nya poliser, minskas antalet med
300 per år. Omvänt krävs det 300 nyrekryteringar per år för att behålla
nivån 17 000. Nu sade justitieministern att antalet poliser, trots ned-
skärningarna i budgeten, kommer att öka. Jag undrar om jag kunde få
ett förtydligande på den punkten.
Anf. 72 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Herr talman! Om ingen intagning sker till Polishögskolan under
budgetåret 1995/96, kommer en minskning att inträffa 1998 i antalet
poliser. Det beräknas då vara 17 200. Detta skall ställas mot det mål
som den förra regeringen satte upp för antalet poliser och som riksda-
gen ställde sig bakom, ca 16 700. Fortfarande 1998, alltså även med
icke-intagning till Polishögskolan, överstiger antalet poliser det som
angetts som mål.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
69
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
70
Anf. 73 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds) replik
Herr talman! Jag tackar för svaret.
Anf. 74 KIA ANDREASSON (mp) replik
Herr talman! Vi fick en redogörelse av justitieministern av vad som
händer med dem som redan kommit in i vårdapparaten. Jag tyckte inte
att jag fick något gensvar på mitt anförande, där jag frågade vad som
kunde göras genast för att ta itu med problemen. Det här har pågått i så
många år att någonting skulle kunna ske med stor snabbhet.
Justitieministern säger att de olika morden har visat att det är brist
på respekt för människovärdet. Det är just detta våldsfilmerna medver-
kar till när det gäller unga människor. De kan inte hålla isär gränsen
mellan verkligheten och den overkliga verkligheten. Den suddas ut.
Spelfilmerna och nyhetsrapporteringarna liknar varandra. Det citerades
tidigare ur boken Den leende mördaren. Där sägs också: Det är en
lystenhet på våld och död, en besatthet på ondska och hemskhet,
blodskvättande splatter movies är kultfilmer bland en del ungdomar.
Det skulle vara skrämmande om delar av en generation förlorade fot-
fästet i verkligheten.
Detta är väsentligt. De andra faktorer som nämnts är också viktiga,
men det är allvarligt att ungdomarna förlorar verklighetskänslan. De ser
inte följderna. Det ville jag ha respons för.
Jag skall bara nämna att det i denna vecka kommer ut en ny svensk
film med 20 kallblodiga mord, som visas i detaljerade avsnitt. Det är en
underhållningsfilm som snart kommer ut på video där ungdomar sedan
kan titta på den, spola tillbaka och visa sina kompisar hur häftigt det är.
Det är väl inte meningen att vi skall tillåta detta?
Jag har trott att detta var grabbarnas värld. Men nu står det att läsa
att våldsbrott bland flickorna ökar, att de visar samma tendens. Då är ju
måttet rågat.
Anf. 75 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Herr talman! Jag har litet problem med att förstå vad Kia Andreas-
son inriktar sina önskemål och krav på.
Våldet i medierna är ett mycket stort och omfattande ämne. För att
hantera det måste man strukturera det på något vis. När man drar över
på det här viset handlar det om att allt våld skall förbjudas, men jag tror
inte att vare sig Kia Andreasson eller någon annan egentligen är ute
efter det. Vad det handlar om är att vi vill att de regler vi har om vilket
våld som är accepterat över huvud taget i t.ex. video upprätthålls. Det
är ett problem. Vi tror att det förekommer t.ex. videofilmer som egent-
ligen inte borde finnas på marknaden.
Ett annat problem är att det som i och för sig är tillåtet men inte
lämpligt för bam ses av bam i alldeles för stor utsträckning. Det är ett
problem av ett annat slag.
Sedan har vi det problemet att vi över huvud taget har så mycket
våld totalt. För att hantera det krävs andra åtgärder.
Jag tror att det är väldigt viktigt att människor engagerar sig och
talar om vad de tycker. På något vis är medierna en marknad. Jag tror
t.ex. att det som Gun Hellsvik här sade om Åhléns initiativ att bojkotta
köp av reklam i TV 3 på grund av att man tyckte att det visas for
mycket våld där är en utmärkt åtgärd. Det är den typen av reaktioner
från dem som har möjlighet att utöva makt via pengar som behövs i
sammanhanget. Över huvud taget krävs en tydligare markering av vad
vi kräver av t.ex. TV-kanalema och andra medieföretag för att på det
viset sanera och sedan gå vidare med diskussionen om var förbudsgrän-
sen skall gå. Men det är en mycket specifik fråga, som kräver mycket
noggranna överväganden.
Anf. 76 KIA ANDREASSON (mp) replik
Herr talman! Visst förekommer det positiva saker nu. Andra utanför
politiken tar initiativ. Men vi som är politiker får inte stå passiva och
förvänta oss att TV-producenter och videouthyrare skall göra upp. Det
är bra om det kommer till stånd, men vi skall också initiera krav på det.
Jag är inte rädd för att med lagar förbjuda mediavåldet, som täcks bak-
om tryckfrihets- och åsiktslagama, som är heliga kor, för att man skall
kunna visa allt. Det måste luckras upp. Man kan inte visa filmer med
barnpornografi och våldspornografi i så stor utsträckning och säga att vi
har tryckfrihet och åsiktsfrihet. Det är inte vad det handlar om, utan vi
måste se över dessa gränser.
Anf. 77 EVA ZETTERBERG (v)
Herr talman! Var finns barnen i politiken? Ja, här i riksdagen kom-
mer det förhoppningsvis framöver att vara lättare att ha med sig sina
bam och att få det att fungera även för småbarnsföräldrar. Det tycker
jag att talmannen Birgitta Dahl skall ha en särskild eloge för.
Men hur är med barnen i politiken för övrigt? Ja, det är snart fem år
sedan Sverige ratificerade barnkonventionen. Vi har uppmärksammat
barnkonventionen på en rad olika sätt i vårt land. Jag tycker t.ex. att det
är oerhört positivt att Socialtjänstkommittén har fått in barnkonventio-
nen i det nya förslaget till socialtjänstlag. Men jag undrar naturligtvis:
När kommer själva propositionen? När kommer lagen? När kommer vi
att fatta beslut?
Jag vill gå vidare till budgeten, detta huvuddokument för oss i riks-
dagen att behandla under budgetåret. Jag är litet förvånad, minst sagt
besviken, över hur den svenska regeringen har agerat om man jämför
med den norska. I Norge har man sedan några år tillbaka en särskild
bilaga som heter Tilltag för bam och ungdom, där man mycket grund-
ligt går till väga och tar upp område efter område, från utbildning, hälsa
till fritid och en rad andra områden som speciellt berör bam. Man har
lagt samman alla de olika delbudgetama och visar vad det får för kon-
sekvenser för bam.
Förslaget att redovisa budgeten med ett bamperspektiv är inte något
som har kommit just nu i februari 1995. Nej, det här i Norge har vi känt
till sedan en tid tillbaka. Rädda barnen har i olika sammanhang lagt
fram förslag om att detta bör komma upp. Bamkonventionsgruppen,
som består av frivilligorganisationer som arbetar med bam och ungdo-
mar, hade en konferens i maj 1994 där man tog upp detta krav. Likaså
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
71
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
har vi Barnombudsmannens rapport från hösten 1994 och en rad andra. |
ett halvt löfte. Men till min besvikelse har jag kunnat konstatera att den
|
Allmänpolitisk debatt |
socialdemokratiska regeringen alltså inte har lagt fram ett sådant for- |
|
Välfärdspolitiken |
Det enda som finns är att man i budgeten i bilagan for Socialdepar- När vi diskuterar situationen för bam i Sverige är vi alla klara över Tidigare talare har varit inne på en del av de grupperna, men det tål Fortfarande prövas inte flyktingbarnens egna asylskäl. Vi har nyli- Alice Åström och många andra har tagit upp betydelsen av tidiga Men det finns fler saker som bör tas upp på det här området. Jag Vi måste också se till barnpornografin, där riksdagen kapitalt har Vi har en rad andra förslag här i riksdagen, bl.a. från den tvärpoli- Men, herr talman, jag vill till slut bara säga att det är jättebra att |
72
Thalén, att se till att barnen finns med i planeringen, både vad gäller
rikets budget och, som Barnombudsmannen önskar, i den kommunala
planeringen.
Anf. 78 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)
Herr talman! Vi har också upptäckt den norska bilagan. Vi tycker
att den idén är alldeles utmärkt. Vi vill inte göra det här för snabbt; vi
vill ha litet längre tid på oss. Vi kommer igen med en bambilaga när vi
har fått möjligheter att arbeta ordentligt med den.
Jag skulle vilja säga några ord om en annan fråga som Eva Zetter-
berg var inne på, nämligen bamagan och BRIS erfarenheter av att man
nu får ta emot fler och fler samtal från bam som har det svårt och som
får stryk.
Pressen är hård i familjen när arbetslösheten har tärt på ekonomin,
på tålamodet och på nerverna länge. Familjen är inte alltid den trygga
hamn som vi skulle önska alla bam. Den stora världen tränger in i den
lilla. De rädda och olyckliga bam som ringer till BRIS är inte familjens
ensak. Det är allas vårt ansvar att bam inte far illa.
Arbetslösheten kostar samhället gigantiska summor. Men dess svå-
raste konsekvenser kan inte räknas i kronor och ören. De kan räknas i
något så outhärdligt som ökningen i antalet telefonsamtal till BRIS.
Det är bra att BRIS finns, men det är också bra om det finns ett da-
gis där barnen om det behövs kan prata med andra vuxna än föräldrarna
och få hjälp. Det är bra att barnavårdscentralerna tar emot alla bam. Då
finns det en chans att syster på barnavårdscentralen ser att något inte
står rätt till. Då blir tröskeln inte så hög för föräldrarna att komma dit
och få hjälp. Det är det som är generell välfärd. Den skall vi vara rädda
om.
Jag har med oro noterat att en del vuxna nu säger att det är rätt att
aga bam. Det finns undersökningar som visar det. Jag trodde att sådana
föreställningar var borta, att vi lärt oss något. Men nu är det tydligen
dags att ta upp den debatten igen, och då vill jag vara mycket tydlig.
Det finns ingen ursäkt för att slå bam. Det är ett tecken på yttersta
svaghet, på att den vuxne tappar kontrollen. Vi måste vara mycket
tydliga från samhällets sida: Aga är förbjudet; aga är att förstöra bam.
Det finns hjälp att få för den som inte klarar eller orkar vara trygg för-
älder. Den måste man söka.
Anf. 79 EVA ZETTERBERG (v) replik
Herr talman! Jag vill tacka Anna Hedborg för beskedet om bambi-
lagan. Jag ser fram emot att i nästa budgetomgång få en sådan. Det jag
kan inse är att man från den borgerliga regeringens sida tydligen inte
över huvud taget låg i några startgropar, vilket jag utgick ifrån. Det kan
vi gemensamt beklaga.
Sedan till den allvarliga frågan om barnmisshandel och den ökning
som pågår. Jag tror också att vi är överens om att det är en rad missför-
hållanden i samhället som gör att föräldrar hamnar i det läget att de tar
till våld mot sina egna bam. Kampen mot arbetslösheten och för goda
ekonomiska villkor är grundläggande för våra bams trygghet.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
73
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
Men jag tror också att den generella välfärden inte nog kan under- |
fritis som har tid med barnen. Där vet vi att de nedskärningar som har
|
Allmänpolitisk debatt |
ägt rum i högsta grad har drabbat bam. Jag menar att kommunerna och |
|
Välfärdspolitiken |
med resurser for att ha tid med barnen. Det är det grundläggande. Där kommer Vänsterpartiets krav på att det inte räcker med en om- Anf. 80 Statsrådet ANNA HEDBORG (s) Herr talman! Det är skönt att vara ordentligt överens om de grund- Vi kommer aldrig att ha mer pengar än vi har. Då handlar det om att Anf. 81 BO HOLMBERG (s) Herr talman! I flera riksdagsmotioner ställs frågor på temat: Vart är Också i debatten här i kammaren har flera oroande frågeställningar I motioner tas också bostadssegregationen upp. Den föder utanför- Också det mångkulturella Sverige föder spänningar. Vi ser nu fram- Barns situation tas upp i motionerna. Vad är helhetsbilden? Ja, som Motionärerna pekar på vad nedskärningarna kan leda till. Man har |
|
74 |
inte råd med skolvakter, och våldet på skolgårdarna ökar. Man har inte |
råd med kuratorsinsatser. Svårt utsatta kan inte klaras. Socialutskottet
besökte LVU-hem och kunde konstatera att ett antal elever har genom-
gått grundskola med stora problem, och i åttonde och nionde klass har
det upptäckts att barnen har läs- och skrivsvårigheter. Hur kunde det få
gå så långt innan skolan uppmärksammade detta och ingrep?
Medievåldet pekar man på. Vad görs åt det råa utbudet av våld rik-
tat till bam i den kommersiella TV:n?
När gamla sanningar inte håller söker vi nya förklaringar. Nu kom-
mer nya förklaringsmodeller. Man pekar på våldet i medierna, droger,
att det är för lätt att komma åt vapen, etc. Men den helhet som efterfrå-
gas har vi inte. Varje delförklaring kan vara sann, men helheten saknas.
Det är den helheten som ett antal riksdagsmotionärer vill ha.
Vi har nu efterkrigstidens mest sönderkörda statsfinanser och högsta
arbetslöshet. Det vore mycket mycket illa om vi därtill skulle åstad-
komma svåra revor i välfärden.
De nyliberala nationalekonomerna fick ju som de ville: mer mark-
nad och mindre folkmakt. Bankerna körde i diket, Sveriges ekonomi
har kört i diket, arbetslösheten är jättehög. Nu vill de gå in och styra
med ekonomin som enda måttstock också inom den sociala välfärden.
Det är en hotbild, att lägga till de andra som har tagits fram i debatten.
Jag tror att motåtgärder kan åstadkommas, men det förutsätter mer
av en politik för människovärdet. Det krävs för övrigt både internatio-
nellt och nationellt. Det är i dag långt mellan ord och handling i fråga
om de mänskliga rättigheterna på den europeiska arenan. Här hemma
har etiken blommat i högtidstal och deklarationer, samtidigt som man
har infört köp-och-sälj-system, tryckt tillbaka människovärdet och kört
fram ekonomisynen ute i ett antal systemskifteskommuner.
Jag kan också konstatera att formerna för hur vi i Sverige skall or-
ganisera välfärdens bas har varit det intressanta de senaste fem-tio
åren. Man har talat om formen köp-och-sälj, formen entreprenad, for-
men privat ägande, men innehållet och kvaliteten har inte fokuserats på
samma sätt. De behöver nu lyftas fram.
Det verkar som om man i de här riksdagsmotionerna efterlyser litet
av en synförändring i välfärden. Detta rör flera områden; det rör soci-
alutskottets, bostadsutskottets och justitieutskottets område. Frågan är
om de olika utskotten kan svara upp, om riksdagen kan ta sitt ansvar
och återkomma med en helhetssyn på hur de här frågorna skall greppas,
ge ett svar på den oroande frågan om vart Sverige är på väg, förhindra
allvarliga revor i välfärden och åstadkomma åtgärdsstrategier.
Anf. 82 SIV HOLMA (v)
Herr talman! Välfärden i glesbygden är i större utsträckning än i
tätbefolkade områden och storstäder beroende av den offentliga sektorn
och transfereringssystemen.
Betyder då detta att glesbygden skall betraktas som en fattig kusin
från landet? Nej, tvärtom. Se på Norrland, som är Sveriges mest lön-
samma region. Det konstaterar i alla fall Norrlandsförbundet i en rap-
port som man tagit fram i samarbete med länsstyrelserna och kommun-
förbunden i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland och
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
75
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
Gävleborg. Som bekant är det den norrländska industrin, råvarorna, |
Varje norrlänning sägs bidra betydligt mer till landets ekonomi än
|
Allmänpolitisk debatt |
svensken i genomsnitt. Som exempel kan nämnas att mitt hemlän |
|
Välfärdspolitiken |
dominerat näringsliv, producera ett nettoexportvärde på över 31 000 kr Och visst skall vi ha råd med generell välfärd även i glesbygden. I skogslänen i Norrlands inland är andelen offentligt sysselsatta Kommunerna och landstingen spelar alltså en viktig roll for välfär- Fru talman! Alla här vet att vi står inför ett stort omfördelnings- Det kommer också att underlätta skapandet av ett hållbart bidrags- En viktig uppgift for den offentliga verksamheten är att åstadkom- Glesbygden har problem när det gäller demografisk utveckling, med Det ökande kvinnounderskottet minskar männens möjlighet att leva |
|
76 |
kvar, arbeta och verka i glesbygden. Glesbygdens fortsatta överlevnad |
är helt beroende av om förutsättningarna finns för kvinnor att stanna
kvar, dvs. om det kommer att finnas möjligheter för kvinnor att utbilda
sig och försörja sig och om det kommer att ges utrymme för en i övrigt
kvinnovänlig kultur.
Statsbidrag kan utjämna skillnader. Enhetliga taxor skapar lika för-
utsättningar för alla, ger tillgång till tele, post och annan samhällsviktig
service, men med avregleringar blir bara de vinstgivande delarna av
landet intressanta.
I skogslänen har vi redan fått kännas vid att taxorna höjs, postkontor
läggs ned, anställda avskedas och statsbidragen till kommunerna mins-
kar.
Välfärden i glesbygden är också beroende av regionalpolitiska
satsningar. De håller på att infasas i EU:s regionalpolitik. Skogslänens
villkor och förutsättningar bestäms i ökande grad av EU:s politiska elit.
Trots förhoppningar som ställs till EU:s mål 6-medel på ungefär 370
miljoner kronor kommer detta aldrig att kunna kompensera glesbyg-
dens kostnader för EU-medlemskapet. De optimistiska förhoppningarna
före EU-valet har inte infriats. Valresultatet visade på en tydlig klass-
och könsrelaterad samt regional profil. Låginkomsttagare, kvinnor och
boende i glesbygden röstade nej. De kommuner som röstade nej är
också de som kommer att drabbas av det nya utjämningsförslaget. Det
här visar hur viktigt det är att vi utformar en stark fördelnings- och
regionalpolitik i landet, och i den skall ett vettigt kommunalt skatteut-
jämningssystem ingå för att välfärden i glesbygden skall fungera.
Tack för ordet!
Anf. 83 BÖRJE NILSSON (s)
Fru talman! Välfärdspolitiken förutsätter en sund samhällsekonomi.
Därför är det en viktig politisk uppgift just nu att få ordning på statsfi-
nanserna. Alla krafter måste sättas in för att få ner budgetunderskottet,
hejda ökningen av statsskulden och få i gång sysselsättningen. Detta
arbete måste ha en hög prioritet.
Det innebär ett hårt budgetarbete och förutsätter en samverkan
mellan partier och grupper. Besparingar och neddragningar på 100
miljarder är naturligtvis fördelningspolitiskt ansträngande. De har sin
inriktning på socialförsäkringssystemet genom att verksamheten i
kommuner och landsting, dvs. sjuk- och åldringsvården och barnom-
sorgen, skall skyddas från neddragningar från statens sida. Självfallet
kommer besparingar när det gäller sjukpenning och barnbidrag m.m. att
få konsekvenser för enskilda människor. Man måste dock väga detta
mot vad som händer om vi inte tar itu med den svåra skuldsituationen
nu.
Budgetunderskottet sätter hinder för tillväxten, sätter gränser för
vårt politiska handlande på socialpolitikens och skolans område. Bud-
getunderskottet slår sönder välfärden. Därför måste man lyckas med
saneringsprogrammet. Det är viktigt för välfärden och jobben.
Jag är också övertygad om att det finns en bred insikt om det nöd-
vändiga i det som nu sker. Villkoret är naturligtvis att det upplevs som
rättvist. Alla måste bidra. Därför är det inte bara besparingar som skall
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
77
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
till utan också skattehöjningar för mer välbeställda grupper. Den beva- |
ningen av skatten på aktier och värdepapper är en viktig politisk mar-
|
Allmänpolitisk debatt |
kering. En återgång till en enhetlig kapitalbeskattning innebär att jäm- |
|
Välfärdspolitiken |
återinförs, vilket är rimligt i dagens läge. Den generella välfärdspolitikens uppgift är att skapa trygghet i li- Man hade hoppats på en bred samsyn i fråga om den ekonomiska Förhoppningarna grusas definitivt när man läser moderatemas par- Genom att återställa skattesänkningar för de bäst ställda driver man Tanken om grundtrygghet dök upp i veckan i en skrift från Den nya I skriften föreslås en övergång från dagens generella välfärdssystem När man studerar Folkpartiets motion kan man finna att Folkpartiet |
|
78 |
fogande på lika villkor”. Vidare anför man att välfärden binds samman |
av solidaritet och gemenskap. Man fortsätter med att säga att man är
övertygad om att en väl fungerande offentlig sektor och det privata
näringslivet är ömsesidigt beroende av varandra. Jag kan i stort sett
instämma i den grunduppfattning som Folkpartiet har.
Dessa markeringar är naturligtvis oerhört värdefulla, speciellt nu
när vi gör en översyn av stora delar av socialförsäkringssystemet för att
det skall bli mer hållbart och robust.
Anf. 84 ÅKE CARNERÖ (kds)
Fru talman! Vi kristdemokrater ser med oro på den förmyndarpoli-
tik som regeringen på nytt har drivit igenom inom familjepolitiken.
Avvecklingen av vårdnadsbidraget, slopandet av avdragsrätten för
styrkta bamomsorgskostnader och slopandet av rätten till tjänstledighet
i tre år har drabbat 70 % av de familjer som har bam under tre år. Följ-
den har blivit en ökad orättvisa mellan olika familjer. Samtidigt som
valfriheten minskar för familjerna ökar kommunernas kostnader för
barnomsorgen.
Den 1 januari i år trädde den nya bamomsorgslagen i kraft. 40 % av
kommunerna klarar inte av lagens bestämmelser om att de skall ordna
efterfrågad barnomsorg inom föreskriven tid. Kommunförbundet har
räknat ut att det kostar kommunerna ca 5 miljarder kronor att leva upp
till bamomsorgslagen nu när vårdnadsbidraget är avskaffat. En bam-
omsorgslag är oacceptabel om man inte samtidigt skapar en verklig
valfrihet för barnfamiljerna. Kristdemokraterna vill därför återinföra
vårdnadsbidraget.
Fm talman! Regeringen har visat att den inte vill ge föräldrarna
möjlighet att själva avgöra hur de vill ordna sin barnomsorg. Det finns
fina paroller i regeringsförklaringen från den 7 oktober 1994, och i
regeringens proposition om avskaffandet av vårdnadsbidraget sägs det
att ”barnomsorgen skall vara tillgänglig för alla bam. Barnens behov
och rättigheter skall ställas i första rummet.” Visst skall det vara så,
men varför räknas inte den barnomsorg som bedrivs i våra hem av
föräldrarna själva eller av andra anhöriga? Vad är det egentligen för fel
på våra hem eftersom de inte duger till att vårda och fostra våra unga?
För oss kristdemokrater är det naturligt att varje familj själv skall få
avgöra hur den vill ordna sin barnomsorg. Statens och kommunens
uppgift är att anpassa sig till familjens önskemål och inte styra famil-
jens val. Regeringen ger fel signaler i en tid av social otrygghet, när vi
diskuterar ungdomars rotlöshet och när våldet breder ut sig.
Fru talman! Bam som växer upp i kärlek och trygghet blir själva
kärleksfulla och trygga senare i livet. Föräldrars kravlösa kärlek och
intresse för sina bam har mycket stor betydelse för barnets utveckling
och kan knappast ersättas av någon samhällelig instans. Familjepolitik
handlar om mer än pengar och bidrag. Att färdas väl i livet, dvs. skapa
välfärd, handlar om att barnen måste få sina barndomsår i trygghet.
• Det handlar om att överföra sunda normer till barnen.
• Det handlar om att skapa motkrafter till främlingsfientlighet och
rasism.
• Det handlar om att stänga ute drogberoende och kriminalitet.
Prot, 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
79
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
Med fungerande hemmiljöer kan vi bygga det goda samhälle vi alla
vill ha och som präglas av omtanke och trygghet och förebygger social
uts lagning.
Fru talman! 1992 gick 50 000 svenska par skilda vägar. Separatio-
nerna ökar mest i familjer med små bam. Om utvecklingen fortsätter i
samma takt kommer 42 % av alla bam att före sin 18-årsdag få vara
med om att föräldrarna flyttar isär. Eftersom varje skilsmässa som
undviks är till stor fördel för den svagaste parten, bamet, måste åtgär-
der sättas in för att återskapa största möjliga familjestabilitet. Då hand-
lar det om förebyggande insatser som föräldrautbildning, att uppvärdera
föräldrarollen och hemarbetet, att prioritera det livslånga äktenskapet
opinionsmässigt och i lagstiftning.
Genom tidiga insatser stärks och utvecklas föräldrars och barns roll
i familjen och familjens roll i samhället. Om ökad familjestabilitet blev
ett prioriterat mål i vårt land skulle detta medföra stora mänskliga och
samhällsekonomiska vinster.
Fm talman! Fortfarande saknas möjligheten för kommunerna att
mer generellt stödja barnomsorg i det egna hemmet om den utövas av
någon av barnets föräldrar. Kommunerna är olika och de har olika
förutsättningar. Därför är det viktigt att det skapas goda förutsättningar
och handlingsfrihet att lösa kommuninnevånarnas behov. Kommunerna
borde därför ges möjlighet att betala ersättning direkt till de familjer
som önskar och behöver det.
Fm talman! Regeringen föreslår i budgetspropositionen en generell
sänkning av barnbidraget med 1 500 kr per bam och år. Vi kristdemo-
krater vill att 150 kr per bam och månad förs över till den bamrelatera-
de delen av bostadsbidraget, eftersom det inte kan anses acceptabelt att
neddragningen drabbar barnfamiljer lika oberoende av deras ekonomis-
ka situation. Vi föreslår också att flerbarnstilläggen bör vara relaterade
till barnbidraget och finnas kvar i förutvarande omfattning.
Vårt förslag har en mer fördelningspolitiskt rättvis konstruktion.
Familjer med de lägsta inkomsterna bör skyddas. För många familjer är
barnbidraget helt avgörande för ekonomin.
Fm talman! Det är viktigt att få en överblick över familjernas verk-
liga ekonomiska situation i vårt land. De drygt 80 miljarder kronor
samhället betalar i dag i familjepolitiskt stöd måste fördelas på ett ac-
ceptabelt sätt. Syftet med den översyn som vi kristdemokrater har för-
ordat av detta stöd bör vara att ge föräldrar och vårdnadshavare större
inflytande över hur resurserna används.
När vårdnadsbidraget infördes fick vi bekräftat att småbarnsfamil-
jerna vill bestämma själva hur de skall ordna sin barnomsorg. En rättvis
fördelning per bam skulle drastiskt öka valfriheten och rättvisan samt
skapa bättre förståelse för nödvändiga besparingar. Framtidens familje-
politik skall ge makt åt familjen där familjens egna önskemål och bar-
nens behov sätts i centrum.
80
Anf. 85 BENGT LINDQVIST (s)
Fru talman! Jag skall i detta anförande ta upp levnadsförhållandena
i Stockholmsregionen av det skälet att det nu finns starka motiv för att
varna för den växande segregationen inom det här området.
Jag brukar säga att Sockholm har flera ansikten, och det stämmer
verkligen. Här finns rikedomen och utvecklingsmöjligheterna sida vid
sida med växande utslagning och social misär. Medelinkomsten är här
högre än genomsnittligt i landet, och samtidigt finns här fler lågin-
komsttagare. Här finns de dyraste bostäderna och samtidigt den största
trångboddheten. Utbudet av kultur och nöjen är det rikaste i landet
samtidigt som droger, våld och kriminalitet nu växer i omfattning. Här
finns jungfrulig natur och fin miljö sida vid sida med omfattande miljö-
förstörelse och starkt nedslitna bostadsområden.
De geografiska skillnaderna inom regionen i fråga om sociala och
ekonomiska levnadsvillkor är av gammalt datum. I den ekonomiska
krisens spår har dessutom en brutal arbetslöshet och försämrad social
service medfört att nya grupper dras in i svårigheter. En nyliberalt
orienterad politik som gett köpstarka intressen ökat spelrum att ta för
sig av det bästa regionen har att erbjuda skärper motsättningarna. Seg-
regationen ökar snabbt.
En liknande utveckling finns för övrigt i de övriga storstadsregio-
nerna i landet. Om vi inte med gemensamma krafter lyckas vända den-
na utveckling kommer det två tredjedels-samhälle som vi inte vill ha att
mycket snabbt etablera sig i våra storstäder. Det är ett skrämmande
perspektiv.
Jag vill gärna ge ytterligare några exempel på de negativa inslag
som finns i utvecklingen i Stockholmsområdet och som vi måste åtgär-
da om vi skall ha någon möjlighet att vända den här utvecklingen.
Bostadsbyggandet har inte sedan sekelskiftet varit så lågt som nu.
Endast 2 000 lägenheter påbörjades under 1993 inom Stockholms län
och nedgången fortsätter. På samma gång ökar nu befolkningen snabba-
re än tidigare inom det här området, 1993 med 16 700 invånare.
Ett annat problem är att bostadskostnaderna är så höga att utrymmet
för reparation och underhåll är mycket begränsat.
Sammantaget medför dessa problem inom bostadssektorn att vi
snabbt går mot bostadsbrist och en förslumning av vissa befintliga
bostadsområden som vi hittills varit förskonade ifrån i Sverige.
Liksom i övriga landet är arbetslösheten hög inom området. Den
främsta kampen mot de sociala problemen står naturligtvis kring arbets-
lösheten. Men här finns också särskilda problem i anslutning till arbets-
lösheten. De har till stor del att göra med tillströmningen av utländska
medborgare och flyktingar som har ökat under den senaste tiden. Mel-
lan 1992 och 1993 ökade socialbidragskostnadema inom Stockholms
län med 30 % och är nu tre gånger så höga per invånare som genom-
snittligt i landet.
Denna ökning har uppenbarligen samband med arbetslöshetens ka-
raktär. Under 1994 saknade var tredje arbetslös inom det här området
både KAS och a-kassa. Socialbidragskostnadema väntas fortsätta att
stiga.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
6 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 58
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
Fru talman! Det är naturligtvis viktigt att se de stora och rika möj-
ligheter som huvudstadsregionen i vårt land har att erbjuda. Samtidigt
får vi inte blunda för de allvarliga sociala problem som finns här och
som just nu ökar i omfattning. Om vi vill tillvarata regionens stora
möjligheter och om vi samtidigt vill skapa ett Stockholm som är tryggt,
tillgängligt och bra att leva i för alla då måste snabba och effektiva
åtgärder sättas in. Då måste Stockholms kommun och övriga kommu-
ner inom det här området samla sig till en offensiv mot den växande
segregationen. Då måste landstinget prioritera åtgärder som utjämnar
skillnaderna både i social service och tillgänglighet.
Även staten har ett ansvar i detta. Det är nödvändigt, enligt min
uppfattning, att olika statliga åtgärder inom exempelvis arbetsmark-
nads-, bostads- och socialpolitiken tar hänsyn till de speciella förhål-
landen som finns inom Stockholmsregionen liksom inom de övriga
storstadsregionerna.
Det är, fru talman, med andra ord hög tid att skapa ett samlat pro-
gram mot den växande segregationen.
Anf. 86 Socialminister INGELA THALÉN (s)
Fru talman! Med anledning av det Bengt Lindqvist sade tycker jag
att det kan finnas skäl att för riksdagen redovisa att regeringen har för
avsikt att tillsätta en särskild kommitté med företrädare för de tre stor-
städerna. Kommittén skall få i uppdrag att titta på storstadsområdenas
olika problem.
Storstadsutredningen, som tillkallades i oktober 1988, redovisade i
13 olika underlagsrapporter bl.a. välfärd och segregation i de olika
storstadsregionerna - Storstadsliv, rika möjligheter, hårda villkor, vissa
synpunkter. Därefter har ett antal projekt genomförts med hjälp av
medel ur allmänna arvsfonden. Det har varit ett antal samverkanspro-
jekt med bl.a. Arbetsmarknadsstyrelsen, socialtjänst och försäkrings-
kassa.
Men detta räcker inte. Vi föreslår nu att kommittén skall analysera
olika processer. Man skall föreslå projekt med samverkan tillsammans
med kommunerna. Man skall också samarbeta kring olika aktiviteter.
Allt detta skall ske i syfte att hitta metoder och kanske också komma
med förslag om att röja undan eventuella hinder för att kunna använda
de resurser som ändå finns i samhället till bästa möjliga nytta för de
grupper som har behov av stöd. Det kan gälla upprustning av den fysis-
ka närmiljön. Det kan gälla lekmiljön eller det kulturella utbudet.
Självklart kan det också gälla möjligheten att komma tillbaka till en
fast kontakt i arbetslivet. Man skall vidare försöka hindra att människor
slås ut till förtidspensioneringar och långvariga sjukskrivningar.
Anf. 87 BENGT LINDQVIST (s) replik
Fru talman! Jag vill tacka för beskedet från socialministern. Jag vill
bara understryka ett par saker.
Jag tror säkert att vi är överens om att situationen har förvärrats av-
sevärt sedan 1988, dvs. sedan de för den tiden bra rapporterna skrevs.
82
Jag tror också att det är väldigt viktigt, och det framgår av social-
ministerns sätt att tala om detta, att arbetet blir aktionsinriktat. Det är
bråttom. Det är mitt viktigaste budskap. Segregationsprocessen går
oerhört fort. Vi har inte tid att sitta och fundera under något år för att
sedan agera.
Vidare är det också viktigt att vi, samtidigt som arbetet är aktions-
inriktat, banar väg för att öka förståelsen kring de processer som driver
fram segregationen. Det är kanske, dess värre, ett arbete som också
kommer att få bedrivas på litet längre sikt.
Med dessa tre kommentarer tar jag emot det mycket positiva beske-
det.
Anf. 88 EWA LARSSON (mp)
Fru talman! Jag skall fortsätta där Bengt Lindqvist slutade. Jag vill
först deklarera att vi i Miljöpartiet gärna ställer upp med gemensamma
krafter. Det behövs nu med tanke på barns utsatthet och den negativa
utvecklingsspiral vi är inne i.
Ingela Thalén tog upp en fråga om en kommitté. Jag vill också un-
derstryka det Bengt Lindqvist sade: Det måste bli en snabb behandling i
kommittén, ”Snabbstorstadskommittéarbete” - eller något liknande!
Annars riskerar vi att det blir barnen som blir lågkonjunkturens offer.
Vi vet att stora förändringar har skett i kommunernas verksamhet
under de senaste åren. Nu skall jag strö ytterligare salt i såren. Den nya
kommunallagen har föranlett nya nämndstrukturer, organisations- och
driftsformer. Det känner vi till. Skolorna producerar numera utbildning,
och barnstugorna är resultatenheter. Samtidigt har en alltmer försämrad
ekonomi, kombinerat med utökat kommunalt ansvar och minskade
statsbidrag, ställt väldigt stora krav på besparingar och nedskärningar.
Besparingarna visar sig vara störst på de områden som rör just bam,
som utgör en av de största kommunala verksamheterna.
I snitt väntas kommunerna spara 7 % på verksamhet riktad till bam
och unga jämfört med 6 % i den totala kommunala verksamheten.
Skillnaden är större i storstadsregionerna, som flera andra har tagit upp
tidigare, där kostnaderna för barnomsorg väntas dras ned med 15 %
jämfört med 7 % i övrig verksamhet.
Detta har skett i en tid när arbetslösheten ökat och hushållens eko-
nomi kraftigt försämrats. Socialstyrelsen konstaterar i sin studie av
barns villkor i förändringstider att det finns allvarliga brister i plane-
ring, uppföljning och utvärdering av förändringarnas betydelse för just
bam och unga. Man gör bedömningen att när utbudet inom bam- och
ungdomsverksamheten minskar, när kvaliteten försämras och/eller
avgifterna höjs, får den enskilda familjens ekonomiska situation ökad
betydelse för barnets välfärd. Se där i dagarna Feldt som föreslår ökade
avgifter till dagis.
Möjligheterna att med egna pengar ur egen ficka kompensera för-
sämringarna skiljer sig åt mellan de olika familjerna. Här utgör lågin-
komsttagarna, särskilt ensamstående föräldrar, mest kvinnor, grupper
med små ekonomiska marginaler. Skillnaden i uppväxtvillkor mellan
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
83
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
olika grupper av bam och unga tenderar att öka hela tiden, framfor allt i |
Låt oss se på kostnadsminskningar i procent av kommunernas be-
|
Allmänpolitisk debatt |
räknade totala besparingar. Besparingssnittet ligger i kommunal verk- |
|
Välfärdspolitiken |
städerna är det, som jag har sagt tidigare, 15 %. Inom musikskolan är Ja, i 90 % av kommunerna är det vanligaste sättet att spara på barn- Det finns mycket mer att säga om detta. Låt oss titta på de vuxna som arbetar kring barnen. I min Stock- Ett kännetecken hos de befolkningsgrupper som lever under fattig- Beroende på hur mycket politiker satsar på kultur i ett samhälle, kan Anf. 89 INGRID NÄSLUND (kds) Fru talman! Ärade ministrar och riksdagsledamöter! Ärade åhörare! Jag kommer i dag att dröja något vid en av de grupper som är utsat- Som väl är har vi i Sverige fortfarande en enad front mot narkotika. |
|
84 |
Vi är medvetna om att Iiberaliseringstendensema är en stor fara i allt |
fler länder i Europa. Även om en och annan debattör dragit en lans för
liberalisering också på våra breddgrader är dock enigheten om att nar-
kotikan inte är en accepterad drog i det svenska samhället mycket stor
bland både politiker och allmänhet - även om risken finns att den ac-
cepteras i vissa innekretsar.
Narkotikan är därför inte det största problemet i det svenska sam-
hället, även om vi gör väl i att iaktta mycket stor vaksamhet, speciellt
med tanke på EU och när det gäller att göra vår röst hörd där mot libe-
raliseringstendensema.
Alkoholen är ett så mycket större problem både medicinskt och so-
cialt eftersom den drabbar så många fler människor. Även det faktum
att inställningen till alkoholen är så olika gör att vi tycks ha svårt att
tackla de problem som den för med sig för en stor del av befolkningen.
Under förra mandatperioden tillsattes en alkoholkommission vars
uppgift var att dels analysera läget, dels komma med förslag på lämpli-
ga åtgärder för att minska alkoholbruket. Vi har ju ställt upp på Världs-
hälsoorganisationens mål att bruket av alkohol skall minska med 25 %
fram till år 2000.
Vi kristdemokrater ansåg det mycket angeläget att få en klar bild av
hur alla de bam som växer upp i hem där alkohol missbrukas har det.
Vi arbetar för att detta skulle vara en av Alkoholkommissionens uppgif-
ter.
Alkoholkommissionen kom ut med ett delbetänkande, SOU
1994:29, som handlar om just dessa barns situation. Man uppskattar att
de svenskar som dricker så mycket alkohol att det har en negativ inver-
kan på deras hälsa, familjeliv och arbete kan uppgå till så många som
300 000 personer.
Det allvarligaste problemet är dock de bam som växer upp i famil-
jer med verkliga missbruksproblem. Dessa bam bor mitt ibland oss,
men hur deras liv ter sig har de flesta av oss egentligen inte en aning
om. Hur har de det egentligen? I vilken utsträckning far de illa av för-
äldrarnas missbrak? Får många av dem otillräcklig hjälp eller kanske
ingen hjälp alls? Hur många av dem hamnar själva i missbruk eller i
andra svårigheter på grand av sina uppväxtförhållanden? Dessa frågor
är allvarliga och de borde inte lämna någon av oss oberörd.
Jag vill påstå att många av dessa bam blir bestulna på sin barndom.
Dessa bam är precis som andra bam mycket solidariska med sina för-
äldrar. De drar sig ofta för att berätta om sin svåra situation och lämnas
kanske delvis därför helt utan hjälp. Olika undersökningar tyder på att
så många som 10 % av bamen- t.o.m. siffran 15 % har nämnts - föds i
hem där en förälder eller båda föräldrarna har problem med alkohol.
Alkoholkommissionens analys av alkoholmissbrukets sociala kon-
sekvenser visar på ett brett skadepanorama för barnens del, med kon-
sekvenser långt upp i vuxen ålder. Alkoholkommissionen redogör för
ett flertal olika undersökningar av bam från hem med missbraks-
problem.
De bam som i Sverige tas om hand för samhällsvård kommer ofta
från hem med missbruksproblem. De flesta bor emellertid kvar i sina
hem och far då illa i det tysta på grand av föräldrarnas missbruk. Som
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
85
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
jag tidigare nämnde är dessa bam, som de flesta andra bam, mycket
solidariska. De vill skydda sina föräldrar. De kanske också bär på en
skamkänsla och inte vill tala om hur det är, därför att de tror att det
endast är de som har det så här.
Bam till missbrukare tar ofta ett ansvar som är långt större än det
som är normalt för deras ålder. Som exempel nämndes i Alkoholkom-
missionens betänkande en flicka som, trots att fadern flyttat ifrån famil-
jen, varje helg sökte upp honom för att vara honom till hjälp när han
drack mer än han själv klarade av. Hon var hos fadern från torsdag till
söndag. Hon var den som tog hand om honom i hans elände.
Den otrygga miljön, som ibland kan präglas av bråk och misshan-
del, kan leda till svåra störningar i barnets utveckling. Det kan röra sig
om psykosomatiska problem, skolproblem och svårigheter med kompi-
sar; sådana problem är vanliga i denna grupp. Det finns många olika
undersökningar gjorda. Ändå kan man säga att folk i allmänhet har
vetat alldeles för litet om denna grupp.
Nyländer kom i sin undersökning på 1950-talet fram till resultat lik-
nande dem som framkommit i mer nyligen gjorda undersökningar.
Redan under småbarnsåldern visar dessa bam tecken på en sämre all-
män utveckling än andra bam. Dödligheten är högre osv. Man kan
räkna upp många olika saker. Man har särskilt märkt att pojkar har
svåra problem. Men kanske är det så att vi har svårare att identifiera
problemen hos flickor.
Det jag till sist skulle vilja nämna är att det är oerhört viktigt att vi
utifrån Alkoholberedningens analys nu kommer till skott för att hjälpa
dessa bam. Det finns ett antal grupper, men det är bara ett tiotal, som är
direkt inriktade på dessa bam. Även om detta naturligtvis är kommu-
nernas ansvar - ett stort sådant - måste vi signalera utifrån Alko-
holkommissionens förslag och se till att detta arbete kommer i gång.
Detta är verkligen bam som far illa och som vi alla har ansvar för.
Anf. 90 NALIN BAKSI (s)
Fru talman! För mig innebär välfärd att alla får möjlighet att utbilda
sig, att man kan lita på att bli omhändertagen på ett värdigt sätt om man
inte kan ta hand om sig själv, att ha tillgång till den bästa sjukvård
vilken ställning man än har när man blir sjuk och att alla ges möjlighet
att efter sina förutsättningar försörja sig själva. Sverige är nog det land
där vi kommit längst när det gäller att ge den tryggheten till alla invå-
nare.
När socialdemokraterna skapade det system som vi i dag har var
stora delar av befolkningen engagerade. De kände stolthet över att
deras politiker genomförde de reformer som man ville ha. Men syste-
met bygger på medborgarnas delaktighet. Det krävs t.ex. läkarintyg
endast fr.o.m. den sjunde dagen, när man är sjukskriven. Och kontroller
är sällsynta.
Det betyder inte att man får sjukskriva sig när vädret är vackert. Så
länge det bara är en och annan som gör det märks ingenting. De utnytt-
jar visserligen oss andra, men systemet fungerar om man blir sjuk.
86
Men om den allmänna meningen blir att det är okej att fuska till sig
försäkringsersättningar och bidrag hotar det hela välfärdssystemet.
Samtidigt kan jag inte som politiker gå runt och uppmana medborgarna
att slå vakt om välfärdssystemet, när det står att läsa i tidningar hur
olika politiker utnyttjar de ersättningssystem som vi har.
Om det är möjligt att få kostnadsersättning skall man fråga sig om
man har den kostnaden, inte hur man kan få ersättningen. Därför är det
bra att talmannen nu har tillsatt en grupp som skall se över alla ersätt-
ningsnivåer.
Visst inser medborgarna att Sverige har dålig ekonomi. I valrörel-
sen lovade vi socialdemokrater ingenting annat än kärva tider. De som
röstade på oss socialdemokrater gjorde det därför att de litar på att vi
fördelar bördorna rättvist.
Jag tror inte att det sticker folk i ögonen att ministrar och riksdags-
ledamöter är relativt välavlönade. För den tiden är förbi då man förvän-
tade sig att alla sjuksköterskor, präster och politiker skulle leva för sin
uppgift som om den vore ett kall. Men jag tror inte att folk hade räknat
med att drabbas av nedskärningar för att vi skall ha råd att betala of-
fentliga sektorns chefer 180 000 kr i månaden.
Om vi skall kunna behålla vår gemensamma välfärd, måste vi åter-
igen göra klart att den bygger på att alla människor i landet tar ett ge-
mensamt ansvar. Ett sätt att göra det på är helt enkelt att vi politiker
föregår med gott exempel.
Anf. 91 KARIN WEGESTÅL (s)
Fru talman! Jag såg i Aftonbladet i förra veckan att biträdande so-
cialministern Anna Hedborg fick frågan om hon liksom alla andra var
stolt över pensionsöverenskommelsen. Det är inte svaret som är intres-
sant, för det var ju givet, utan frågan. Hur vet intervjuaren att alla är
stolta över pensionsöverenskommelsen? Ingen vet ju vad denna uppgö-
relse kommer att innehålla, eftersom det slutgiltiga beslutet inte är
fattat och många problem är olösta.
Den 8 juni 1994 godkände riksdagen de riktlinjer för en reformering
av det allmänna ålderspensionssystemet som lades fram i regeringens
proposition 1993/94:250. Propositionen baserades på den överenskom-
melse som träffades inom Pensionsarbetsgruppen, den s.k. pensions-
uppgörelsen, mellan företrädare för de fyra dåvarande regeringsparti-
erna och Socialdemokraterna. Men propositionen avvek på många
viktiga områden från arbetsgruppens förslag. Detta berodde på att det,
trots att remisstiden var så kort, hade kommit in många viktiga syn-
punkter på arbetsgruppens betänkande.
Regeringsförslaget innebar att ikraftträdandet flyttades fram ett år,
till den 1 januari 1996. Ett stort antal viktiga frågor ansågs behöva
ytterligare beredning. Detta stämde också väl överens med remissin-
stansernas synpunkter. Sedan dess har följande hänt.
Den 1 januari 1995 infördes en allmän egenavgift, som uppgår till
1 % av den pensionsgrundande inkomsten.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
87
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
Dessutom skall pensionsavgiften for inkomstdelar över förmånsta- |
for till AP-fonden.
|
Allmänpolitisk debatt |
Därtill skall fr.o.m. 1995 en del av pensionsavgifterna sättas av till |
|
Välfärdspolitiken |
det nya pensionssystemet, för individuella premiereservkonton. Rege- Regeringen föreslår nu i årets budget att ikraftträdandet av det nya Socialdepartementet kommer under våren att remittera en departe- Det är bra att regeringen flyttar fram tidpunkten för när det nya Jag hoppas innerligt att det material som kommer att gå ut på remiss Att förtroendet för det kommande pensionssystemet är svagt kan När beslutet om riktlinjerna för ett nytt pensionssystem diskuterades - den eventuella växlingen mellan arbetsgivaravgifter och egenavgifter; - nedsmältningen av AP-fonden; - finansieringen av förtidspensioneringen och efterlevandeskyddet; - utformning och konsekvenser av pension för s.k. bamår, som arbetar - behovet av jämställdhetsanalys; - garantipensionens betydelse för dem med genomsnittslöner och lägre - utformning av pensionsrätt vid studier, så att det livslånga lärandet - indexeringen och konsekvenserna även för dem som redan är pensio- |
|
88 |
närer efter år 2000; |
- spärregeln som begränsar möjligheterna för dem med låga inkomster
att utnyttja den flexibla pensionsåldern;
- de fördyrade kostnaderna för den ökade byråkratin i det nya systemet.
Det är alltså många frågor som man har lämnat öppna och som vi
väntar att få svar på.
Fru talman! Jag är mycket oroad över den beslutsgång som tilläm-
pas för den viktiga pensionsfrågan. Den borgerliga regeringen tillsatte
en genomförandegrupp för att ”vårda uppgörelsen”. Om man efter allt
utredningsarbete som gjorts efter junibeslutet inte kan komma överens
skall Pensionsarbetsgruppens ursprungliga förslag gälla.
Av de riksdagsledamöter som skall fatta det avgörande beslutet var
inte mer än hälften med när principbeslutet fattades i juni 1994 - res-
ten är nya.
Uppgörelsen var en kompromiss, gjord vid ett givet maktförhållan-
de. Nu är majoritetsförhållandet ett annat. Ett nytt parti, Miljöpartiet,
har kommit in, och Ny demokrati är inte längre med.
Fru talman! Jag förväntar mig att vi får ett fullständigt beslutsunder-
lag, som färdigställts efter genomgående diskussioner, och att alla som
skall ta ansvar för pensionerna i framtiden skall kunna påverka beslutet.
Det är ju ändå innehållet i det framtida pensionssystemet och konsek-
venserna av detta som beslutet kommer att gälla - inte formerna för
ärendebehandlingen.
Anf. 92 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)
Fru talman! Det har fattats beslut i riksdagen om pensionsuppgörel-
sen vad gäller principerna. Karin Wegestål beskrev vältaligt den pro-
cess som återstår innan det nya systemet är fullständigt genomfört.
Jag begärde ordet bara för att säga att det är alldeles självklart att
riksdagen skall få ett fullständigt underlag från denna process. Det är
just därför som vi bl.a. har skjutit upp tidpunkten för införande av lag-
regleringen beträffande intjänandereglema. Det blir en ganska mastig
lagbok, som måste både remitteras och diskuteras ordentligt. Riksdagen
måste också få tillräcklig tid för att behandla den, liksom alla de övriga
frågorna.
Det är däremot naturligt att vi vet ganska väl hur det kommer att se
ut i praktiken. Visst återstår många tekniska frågor, men de absolut
avgörande frågorna har redan behandlats. Jag tror därför inte att någon
som vill sätta sig in i frågorna behöver tvivla på vad som i grund och
botten kommer att gälla för framtiden. Vi kommer naturligtvis att vara
mycket noga med att se till att riksdagen får allt det underlag som krävs
för att kunna fatta detaljbesluten.
Anf. 93 KARIN WEGESTÅL (s)
Fru talman! Jag vill varmt tacka statsrådet för detta förtydligande.
Jag är mycket nöjd med det. Jag var mycket glad redan över skrivning-
en i budgetpropositionen, men det är alldeles utmärkt att vi nu har fått
detta besked. Jag ser fram mot en fortsatt debatt, så att vi får ett verkligt
bra pensionssystem.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Välfärdspolitiken
89
Prot. 1994/95:58
9 februari
Bostadspolitiken
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
Anf. 94 KNUT BILLING (m)
Fru talman! I den tidigare debatten talade man en del om bostads-
segregation. Det kan vara anledning att inleda den här diskussionen
med att säga att hade den politik som innebär att man sätter konsumen-
ten och valfriheten i främsta rummet fått existera i Sverige under de
decennier som miljonprogramsområdena byggdes, hade de inte byggts.
Vi skulle ha haft mänskligare bostadsområden, som hade varit betydligt
bättre i många avseenden. Det här är resultatet av den socialistiska
planhushållningspolitik som kännetecknade 60- och 70-talet när det
gäller bostadsbyggandet.
Eftersom talartiden inte är så lång är det inte så många ämnesområ-
den man kan ta upp. Jag skall dock ta upp några.
För ett år sedan sade Boverket att det då införda Annellsystemet var
fördelaktigare än det tidigare systemet. Det berodde på att räntorna i
Sverige hade sjunkit. Då fungerade systemet alldeles utmärkt. Det blev
billigare för konsumenten, och resultatet för statskassan blev bättre.
I dag kan vi konstatera att bostadslåneräntoma är ungefär fyra pro-
centenheter högre. Man säger att Annellsystemet inte fungerar och att
vi måste tillsätta en utredning för att se över systemet och få ett funge-
rande bostadspolitiskt finansieringssystem. Jag menar att det här är en
felsyn i grunden - åtminstone om man har som utgångspunkt det som
regeringen säger sig ha, nämligen att man inte kan acceptera högre
bostadskostnader för statskassan än vad vi har i dag utan att man måste
sikta på att subventionerna minskas. Det är då inte systemet det är fel
på.
Felet är att med 8 % realränta, dvs. ränta efter inflation, är i stort
sett alla bostadsinvesteringar omöjliga - om man inte är ekonomiskt
oberoende av avkastningen eller allmänt våghalsig. Avkastningen på de
investerade pengarna är betydligt större om pengarna står på banken än
om de investeras i bostäder. Det beror inte på finansieringssystemet
utan på den höga realräntan.
Kostnaden för att köpa en begagnad bostad är dessutom väsentligt
lägre än för en ny bostad. Det medför att kreditföretagen självfallet
funderar mer än en gång när det gäller utlåning av pengar till bostäder.
Det kan man ha synpunkter på. Kreditföretagen har dock ett ansvar att
se till att kreditförluster inte uppstår. Vi skall nog vara tacksamma för
att den synen åter präglar verksamheten.
I stora delar av landet finns outhyrda eller osålda bostäder. Därför
är investeringen än mer osäker. Det har inte heller något med finansie-
ringssystemet att göra. Det behövs således inget nytt finansieringssys-
tem för att enskilda hushåll skall få en möjlighet att klara sina boende-
kostnader, om man har som utgångspunkt att subventionerna icke kan
tillåtas öka. Vad som behövs är lägre räntor, och det är ingenting som
vi kan beordra fram i riksdagen. Lägre räntor kan vi bara få genom att
genomföra större besparingar i statsbudgeten än vad socialdemokrater-
na hittills har förordat. Det är den enda möjligheten att få ned räntorna.
90
Skattehöjningar - socialdemokraternas främsta ledstjärna för att lö-
sa problemen - löser inga problem. De skapar i stället problem, efter-
som hushållens betalningsförmåga minskar och produktions- och boen-
dekostnaderna blir högre.
Det är detta som ligger bakom att vi moderater säger att fastighets-
skatterna inte skall höjas. Vi skall i stället genomföra besparingar i
statsskulden.
En annan fråga som är minst lika angelägen är att få fram s.k. ägar-
lägenheter. Det innebär att människor som bor i flerbostadshus äger sin
bostad. Det är väldigt många människor som vill bo i flerbostadshus.
Ägarlägenheter är en självklarhet i större delen av Europa. Det finns i
stort sett i hela Europa, förutom i Sverige. Hittills har jag inte hört
något sakskäl från någon socialdemokrat mot att införa ägarlägenheter.
Det skulle vara intressant att i dagens debatt få höra något skäl till var-
för Socialdemokraterna motsätter sig införande av ägarlägenheter.
Ytterligare en sak som jag är angelägen att snart få klarhet i och få
genomfört är ett bosparsystem. Förra året hade jag regeringens uppdrag
att utreda ett förslag. Jag gjorde det och lade fram förslaget. Det har
varit ute på remiss. Utredningen tillsattes efter en enhällig beställning
från riksdagen. Nu tycker jag att det är hög tid att vi inte säger att frå-
gan skall utredas igen - och därmed ytterligare försenas - utan att vi
klart och tydligt säger ifrån att riksdagen under detta riksmöte skall
fatta beslut om att införa ett fungerande bosparsystem. Det förslaget
finns nu framlagt. Därför hoppas jag att förnuftet får segra över den
politiska dogmatiken och att förslaget genomförs under årets riksmöte.
Anf. 95 ESKIL ERLANDSSON (c)
Fru talman! Boendet spelar som bekant en viktig roll i alla männi-
skors tillvaro. Byggandet och boendet svarar dessutom för en betydan-
de del av vår samhällsekonomi. Boendet kan på så sätt sägas ha bety-
delse för människors välfärd och trygghet både ekonomiskt och socialt.
Alla människor behöver bra bostäder till rimliga kostnader.
Vi i Centern ser bostaden som en del av välfärden. Vi säger också
att denna välfärd skall fördelas rättvist och att den skall omfattas av
alla. För att uppnå dessa mål förutsätts att vi har en sammanhållen
bostadspolitik. Man kan nog påstå att bostadspolitiken inte har varit
sammanhållen under de år som vi har närmast bakom oss. Vi säger
också att byggandet och valet av bostäder skall utgå ifrån människors
behov av bostäder.
Byggande och boende på en öppen marknad måste förenas med att
samhället, dvs. vi, i stor utsträckning anger spelregler och fasta förut-
sättningar för byggandet och boendet. Sådana fasta förutsättningar
tycker jag till stora delar har saknats de senaste åren. Spelreglerna har
ändrats alltför ofta.
För att nya bostäder skall vara tillgängliga för alla hushåll, dvs.
även för hushåll med låga sammanlagda inkomster, krävs ett statligt
grundansvar för bostadsfinansieringen. Men det behöver naturligtvis
inte vara ett system med generella bostadssubventioner. Det kan vara
ett system som utgörs av kombinationer av olika saker t.ex. kreditga-
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
91
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
rantier, behovsprövade stöd, sparstimulanser, bosparande och natur-
ligtvis skattepolitiska instrument. När det gäller dessa samhälleliga stöd
skall prioriteringar göras. De hushåll som mest behöver stöd skall pri-
oriteras. Statens stöd skall enligt vårt förslag dessutom bara utgå när det
gäller en normalbostad på 120 kvadratmeter.
Ny-, om- och tillbyggnadsverksamheten utgör som sagt en av de
viktigaste motorerna i samhällsekonomin. Byggande får för den skull
inte ske bara för byggandets skull. Ibland kan det vara nödvändigt med
åtgärder för att få jämnare byggproduktion. Dessa åtgärder kan vara
motiverade när man ser överhettningstendenser eller inflationsdrivande
moment i samhällsekonomin, vilket byggandet i sig kan vara ibland.
Under de senaste åren har vi också sett exempel på det.
Bostadsmarknaden har varit utsatt för många och stora förändringar
under de senaste åren. De fasta förutsättningar som jag tycker är så
viktiga har saknats. Vad är det då vi från vår sida tycker är viktigt vad
gäller fasta förutsättningar?
Det måste föras en ekonomisk politik som gör att räntorna hålls på
en stabil och låg nivå. Den ekonomiska politik vi har sett så här långt
har inte medfört att räntorna vare sig varit låga eller hållits stabila.
Vi tror också att vi måste skapa ett trovärdigt system för bosparan-
de, som ger en möjlighet för unga människor - den unga generationen-
att komma ut på bostadsmarknaden och skaffa sig egna bostäder.
Vi tror att räntebidragen på sikt måste avskaffas. De måste, för att
kunna avvecklas, ersättas med någonting annat. Om räntebidragen
ersätts med en rejäl sänkning av byggmomsen enligt vårt förslag kom-
mer subventionerna de boende direkt till del. Samtidigt skapar ett så-
dant system långsiktighet och stabilitet.
Ett statligt bidrag ersätts med andra ord av ett direkt stöd, förlagt till
investeringstillfället. Systemet blir på detta sätt fast och ger de boende
och investerarna stabila och långsiktiga förutsättningar som inte kan
ändras inför framtiden. En gång givna förutsättningar kan alltså på detta
sätt inte ändras.
Statens kostnader kommer också tidsmässigt vid investeringstillfäl-
let. Vi får på detta sätt ingen eftersläpning, vilket vi har i dag, vad gäl-
ler de statliga utgifterna kring boendet.
Den socialdemokratiska regeringen har nu aviserat en bostadspoli-
tisk utredning. Vi tycker att det är bra. Vi har krävt det i flera år. Vi
hoppas att många av de förslag vi har i vår bostadspolitiska motion
bereds och behandlas i denna utredning och att man tar fasta på dessa
förslag. De ger stabilitet och fasthet i boendet och byggandet inför
framtiden. Allt detta bör man göra för att utveckla det vi tycker är vik-
tigt: grundtryggheten - rätten att bo.
Anf. 96 KNUT BILLING (m) replik
Herr talman! Jag har två frågor till Eskil Erlandsson. Jag förstod det
så, att han menade att man behöver en sammanhållen bostadspolitik.
Jag tror att han sade att det inte har varit så under senare år.
92
Jag vill fråga Eskil Erlandsson exakt vad som är meningen med
detta. Vad är avsikten med en sammanhållen bostadspolitik? Vad är det
Eskil Erlandsson vill ha?
Han talade om behovet av jämnare bostadsproduktion. Hur vill han
åstadkomma en jämnare bostadsproduktion?
Anf. 97 ESKIL ERLANDSSON (c) replik
Herr talman! Jag tror att det är viktigt att vi återigen får ett bostads-
departement. Det har saknats under ett antal år, vilket har medfört att
de bostadspolitiska frågorna har varit splittrade på alltför många depar-
tement.
Det är alldeles självklart att det är betydligt svårare att styra pro-
duktionen, eftersom den styrs av konjunkturen. Men försök som ibland
har varit lyckade har gjorts. Man har t.ex. infört investeringsavgifter
när det funnits överhettningstendenser. Man kan självfallet också gynna
en produktion när det är sämre tider, under lågkonjunktur, genom att
ytterligare sänka t.ex. byggmomsen - allt enligt vårt förslag.
Anf. 98 KNUT BILLING (m) replik
Herr talman! Lösningen skulle alltså vara ett bostadsdepartement.
Därmed har Eskil Erlandsson anslutit sig till en uppfattning som social-
demokraterna hade när de satt i opposition, nämligen att det som den
dåvarande regeringen tyckte var klokt och riktigt inte var bra. Social-
demokraterna ville ju ha ett bostadsdepartement. Jag är inte säker på att
de vill ha det nu. Det brukar ju skifta.
Jag har väldigt svårt att förstå hela det resonemanget. Eskil Erlands-
son borde ha drivit den frågan när vi hade en borgerlig regering. Vi
hade inte något bostadsdepartement. Det fungerade alldeles utmärkt då.
Vad är det som gör att det plötsligt skulle införas nu, då Eskil Erlands-
son är i oppositionsställning? Jag tycker att det verkar vara en litet
märklig typ av resonemang.
Visst kan man införa skatter och investeringsavgifter. Leder det till
en jämnare produktion? Se på de kontorsbyggnader som byggdes runt-
om i Sverige och i Stockholm under slutet av 80-talet. Det byggdes
aldrig så mycket som när denna skatt infördes. Det handlades med
rättigheter att bygga osv.
Vi har haft en reglerad bostadsmarknad där politiker har styrt och
ställt under större delen av efterkrigstiden, frånsett när vi har haft bor-
gerliga regeringar. Det manar inte till efterföljande, Eskil Erlandsson!
Det leder bara till en oregelbundenhet. Marknaden fungerar inte.
Låt marknadskrafterna fungera under en längre period! Vi kommer
att se att vi får en jämnare produktion. Den är anpassad efter männi-
skomas efterfrågan. Det är detta som är det viktiga. Det är inte bo-
stadsköerna som är det viktiga. Det viktiga är att människorna får sina
bostäder, och det får de bäst om politikerna inte lägger sig i produktio-
nen så mycket som de har gjort.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
93
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
Anf. 99 ESKIL ERLANDSSON (c) replik Herr talman! Knut Billing har forvisso rätt i sak. Vi har inte lyckats |
att styra produktionen på det sätt som hade varit lämpligt både av bo-
|
Allmänpolitisk debatt |
stadssociala skäl och av arbetsmarknadsskäl. Rimligen borde det, med |
|
Bostadspolitiken |
ett bättre sätt tillgodoser behov såväl av bra bostäder som av en vettig Jag har angivit ett par exempel på saker som möjligen skulle kunna Anf. 100 ERLING BAGER (fp) Herr talman! Inom bostadspolitiken finns det några viktiga principer 1. Alla skall ha tillgång till en bra bostad. 2. De boende skall ges möjlighet till ökat 3. Pressa kostnaderna for byggandet! 4. Tillämpa bruksvärdessystemet vid hyressättning! Den viktigaste åtgärden for att sänka bostadskostnaderna är att driva Under den forra regeringen kunde vi konstatera att ränteläget under Under forra våren fick vi en tilltagande valdebatt och svårigheter att Det är helt klart nödvändigt att vi får till stånd en ekonomisk politik Herr talman! Det behövs också ett socialt ansvarstagande inom bo- Låt mig också beröra bostadssegregationen! I de områden som byggdes på 60-talet skapades stora opersonliga Invånarna i dessa områden har generellt sett lägre inkomster och Besparingar som i andra områden inte påverkar verksamheten kan |
|
94 |
här leda till oacceptabla effekter. |
Det här berör många av miljonprogrammets områden. Det finns
tendenser till att man skall sopa det under mattan. Det tycker jag är
allvarligt. Bostadssegregationen bör tas upp på den politiska dagord-
ningen. Fastighetsägare i försummade bostadsområden måste ta ett
större ansvar. Varsammare renoveringar måste genomföras i samför-
stånd med hyresgästerna för att skapa en mer attraktiv boendemiljö.
En annan fråga som jag tycker är viktig att ta upp här är bostadsbi-
dragen. Till bostadspolitikens sociala dimension hör också systemet
med bostadsbidrag. Det är särskilt viktigt när vi nu minskar bostads-
och räntebidragen. Bostadsbidragen fyller en viktig roll.
Vi i Folkpartiet har i vårt budgetförslag reserverat medel för en
höjning av bostadsbidragen. Låt mig också påpeka att det förslag att
minska barnbidragen som regeringen har ställer vi i Folkpartiet inte upp
på. Vi tycker att det är ett viktigt instrument för att åstadkomma en viss
utjämning mellan barnfamiljer och övriga.
Jag skall också beröra inomhusmiljön. Regeringen föreslår i årets
budgetproposition att radonbidraget skall minskas från 50 % till 40 %
av kostnaderna. Därtill kommer den höjning av det maximala bidraget
från 15 000 kr till 20 000 kr som den förra regeringen genomförde av
arbetsmarknadsskäl nu att återtas. Radonsanering är en utomordentligt
angelägen åtgärd för att förbättra inomhusmiljön. Jag beklagar rege-
ringens försämringar av insatser mot radon.
Under den förra regeringstiden antogs ett förslag till handlingsplan
mot buller i bl.a. bostäder. Jag hoppas att Miljödepartementet fortsätter
det arbetet.
Låt mig slutligen understryka vikten av att vi här i landet får fram
ett bosparsystem. När vi nu har minskat räntebidragen och bostadsub-
ventionema och boendet får bära mer av sina egna kostnader är det
viktigt att vi får fram ett bosparsystem som kan underlätta.
Jag hoppas verkligen att den nuvarande regeringen skall lägga fram
ett sådant förslag, något som riksdagen tidigare har fattat beslut om.
Anf. 101 OWE HELLBERG (v)
Herr talman! Allas rätt till en bostad är och har varit en ledstjärna
för svensk bostadspolitik. Den stora satsningen på flerbostadshus, inte
minst inom allmännyttan, har varit en avgörade faktor för att uppnå det
målet.
Målet att bostaden skall ha en rimlig standard har också uppnåtts
väl, om vi ser det i ett europeiskt perspektiv. I Sverige har vi en stor
boendeyta per person, och i stort sett alla lägenheter har moderna be-
kvämligheter.
Hyresrättens stora betydelse för en social bostadspolitik kan inte
nog understrykas. Dock anser vi i Vänsterpartiet att hyresgästernas
inflytande och engagemang skall utökas och uppmuntras.
Lösningen på det problemet är inte den moderata vägen med ägar-
lägenheter och utförsäljning av allmännyttan. I stället skall hyresgäster-
nas möjlighet att påverka upprustning, underhåll, hyresavtal m.m. stär-
kas. Den kooperativa hyresrätten är ett bra exempel på vad som kan
göras.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
95
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
Uppluckringen av bostadsformedlingsvillkoren har lett till avarter
och spekulation i människors önskan att få en rättighet uppfylld, nämli-
gen en egen bostad. Orimliga avgifter och selektivt urval av vilka som
får en bostad blir allt vanligare. Det bidrar till att segregationen ökar.
Den här frågan måste också ses över och utvärderas.
Samhället står infor en stor uppgift, att rusta och bevara det som re-
dan är byggt. De flerbostadshus som byggdes på 40- och 50-talet behö-
ver en genomgående upprustning. Miljonprogrammets bostäder behö-
ver ägnas särskild uppmärksamhet. Segregation, dåliga boendemiljöer
och de kommunala fastighetsbolagens ekonomiska situation kräver
särskilda insatser. Regeringen bör redan i kompletteringspropositionen
återkomma om dessa frågor for att ge besked om tänkbara åtgärder.
Tyvärr är det i dag inte lönsamt att investera i bostadsbyggande.
Låg inflation, hög räntenivå och goda spekulationsmöjligheter på pen-
ningmarknaden gör det lönsammare att låta pengarna växa på hög än att
satsa på samhällsnyttiga investeringar, som en bostadsinvestering inne-
bär.
Prisnivåerna gör inte saken bättre. Här måste en ökad konkurrens
mellan byggmarknadens aktörer bli en verklighet. När nu byggherre-
kostnaderna minskar litet ökar virkespriser och materialkostnader på
grund av låg kronkurs och därmed ökad export. Tyvärr slår det tillbaka
på en redan svag hemmamarknad. Byggproduktionen befinner sig där
på nivåer som aldrig varit sämre under hela 1900-talet.
Miljöfrågorna måste lyftas fram. Visioner om hur byggandet skall
utvecklas måste omfatta mer än finansieringsfrågor. Ekologiskt byg-
gande, naturliga byggmaterial, energifrågor, kretsloppstänkande m.m.
finns knappt omnämnt i budgeten. Snarare kan man se en del försäm-
ringar på dessa områden.
Trots tal om avveckling av kärnkraft och att bosektom svarar for
50 % av elenergianvändningen utvecklas där inga stimulansåtgärder.
Solenergiprogrammet avvecklas när intresset är på topp, och energief-
fektiviseringar nämns inte alls.
Ventilationsproblemet har uppmärksammats. Men det löser inte
problemet med sjuka hus. Man kan inte ventilera bort en sjukdom. Här
föreslogs inga åtgärder alls tills häromdagen då plötsligt frågan fick
stor uppmärksamhet i och med uppgörelsen med Miljöpartiet.
Det blir 2 miljarder till att lösa problemet med sjuka hus utformat
som ett investeringsbidrag på 25 %. Merparten är tänkt till åtgärder i
kommuner och landsting. Det är en vällovlig tanke. Men hur skall man
skaka fram de 75 % som fattas, dvs. 6 miljarder? Det sägs det ingenting
om.
Åtgärderna skall till största delen genomföras under innevarande år.
Hur är det med beredskapen? Finns det åtgärdsprogram som är klara,
och är lösningarna genomtänkta?
Vänsterpartiet tycker naturligtvis att den här satsningen är viktig.
Men anslagsstorlek och utformning av förslaget bör vara mer genom-
tänkt. Detta har vi tagit upp i vår bostadspolitiska motion. Vi anser att
regeringen bör återkomma med förslag i tilläggspropositionen.
96
Kretsloppstänkandet har inte heller slagit igenom. Byggsopor svarar
för ca 40 % av sopberget och bör naturligtvis vara föremål för en radi-
kal förändring. Återanvändning, avfallsavgifter m.m. bör vara ingredi-
enser i den processen. Detta är också frågor som vi anser att Bostadsut-
redningen skall ta itu med.
Här har också diskuterats räntebidrag och räntesubventioner. Ibland
genomförs också åtgärder som påverkar boendet på annat sätt. Jag
tänker då på skattereformen 1990/91. Den ökade boendekostnaderna
radikalt, i snitt med ca 30 % under två år. Detta skulle kompenseras
med skattelättnader och höjda bidrag.
Utan att gå händelserna i förväg vill jag ändå påstå att en stor grupp
hyresgäster är förlorare i den förändringen. Vi vill att den utvärdering
av skattereformens effekter som snart är klar också skall ingå i den
kommande bostadsutredningen.
Slutligen gäller det att se framåt och bryta handlingsförlamningen
inom bostadssektorn och se till att lösningarna blir långsiktiga, hållbara
och ekologiskt anpassade.
Anf. 102 PER LAGER (mp)
Herr talman! Bostadspolitik omfattar väldigt mycket. Jag tänker be-
gränsa mig till att ta upp varför det är så nödvändigt att finna rätta me-
toder och material for våra bostäder.
Fortfarande bor 30 % av världens människor i jordhus. Jag skall nu
inte gå in på varför just jord är ett förträffligt byggnadsmaterial. Men
jag kan bara nämna att det är på stark frammarsch igen i Amerika,
Frankrike och Tyskland.
Det kan ge oss perspektiv, och litet funderingar kanske, på de senas-
te 30 årens byggmaterial och byggmetoder i Sverige. Det som var stort
och billigt, gick fort och framfor allt var kortsiktigt lönsamt blev inte
bra. De sammansatta, ofta petroleumbaserade, produkterna har skapat
stora problem. I dag vet vi att det är just de senaste decenniernas plast-
påsebyggmetoder med flytspackel, lösningsmedel, lim och fogmassor
som orsakat våra stora problem med fuktskador, mögel och människors
hälsa.
Det behöver inte sägas att var tredje människa i vårt samhälle har
någon form av allergi eller överkänslighet- alla vet det. En av huvud-
orsakerna till denna nya folksjukdom är våra bostäder, daghem och
skolor. Inomhusklimatet har drastiskt försämrats med materialen och
byggmetoderna.
Herr talman! Jag känner till att mycket är på gång inom just bo-
stadssektorn. Jag är ganska ny där. Jag vill ändå ta upp några av de
idéer som Miljöpartiet har i sina motioner.
Vi vill få ett tydligt ekologiskt byggnadsbegrepp. Detta är en förut-
sättning för att vi skall kunna bygga på ett kretsloppsanpassat sätt och
bo sunt. Det kan vara på sin plats att påminna om att riksdagen redan
1972 underströk behovet av en ekologiskt grundsyn i den fysiska riks-
planeringen. Tyvärr försvann insikten någonstans på vägen. Nu, 24 år
efteråt, är det hög tid att reda ut begreppen och använda rätt kunskap
igen.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
7 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 58
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
Det framtida byggandet måste innehålla livscykelanalyser där hela |
na, byggmetoderna, driften, underhållet och den selektiva rivning, som
|
Allmänpolitisk debatt |
är nödvändig, till bortforslandet och återanvändningen. Med andra ord |
|
Bostadspolitiken |
Vi måste tänka om. Vi måste återta kunskapen om materialen sten, Genom att kräva miljöklassning av hus och därmed ändra beskatt- Vi i Miljöpartiet gläder oss givetvis åt uppgörelsen med regeringen Detta innebär att vi nu måste granska de mekaniska ventilationssys- I ett ekologiskt byggande är det oerhört viktigt att de som skall bo Äldre hus har vart och ett en egen identitet, ett särskilt uttryck, for- Låt mig så gå över till ekonomin. Jag har bara några sekunder kvar. |
|
98 |
rätt väg. Bosparlån med låga avgifter och/eller inga räntor som är kon- |
struerade enbart for bostadssektorn är en finansieringsform som måste
prövas. Häromveckan fick vi en tydlig signal att Stadshypotek är på
gång att koppla lånen till krav på ekologiskt boende.
Herr talman! Det är hög tid att konstruera ett hållbart roder och fin-
na rätt kurs för det stora irrande spökskepp vi kallar bostadsmarknaden.
Anf. 103 ESKIL ERLANDSSON (c) replik
Herr talman! Det har slutits någon slags uppgörelse mellan den so-
cialdemokratiska regeringen och Miljöpartiet kring detta med allergisa-
nering. Om jag har förstått det hela rätt innebär uppgörelsen att landets
kommuner måste plocka fram, alternativt tillföra, 6 miljarder kronor
för att den här uppgörelsen skall vara av något värde.
Då blir min fråga till Per Lager: Har ni försäkrat er om att regering-
en släpper till 6 nya miljarder kronor till landets kommuner? Eller har
ni hört med Kommunförbundet om det skulle råka finnas 6 miljarder
kronor gömda någonstans i ett antal kommunkassor?
Anf. 104 PER LAGER (mp) replik
Herr talman! Frågan är givetvis berättigad. Vi hoppas att såväl re-
geringen som kommunerna och landstingen har beredskap för detta. Jag
vet att man ligger och väntar på något liknande i väldigt många kom-
muner. I många kommuner är man mycket långt framme när det gäller
program för allergisanering, men man saknar pengar. Detta kan vara
just den puff som sätter i gång det hela.
Jag tror också att regeringen kommer att plocka fram några miljar-
der till detta.
Anf. 105 ESKIL ERLANDSSON (c) replik
Herr talman! Låt mig konstatera att detta kommer att bli ett slag i
luften. Det finns inga 6 miljarder undangömda hos landets kommuner.
Landets kommuner väntar med bävan på kompletteringspropositionen
där man kan förmoda att regeringen kommer att nypa ytterligare ett
antal miljarder från kommunsektorn. Den här uppgörelsen är och för-
blir ett slag i luften.
Anf. 106 PER LAGER (mp) replik
Herr talman! Jag tror precis tvärtom. Jag tror inte att det är ett slag i
luften. Jag tror att detta är det initiativ som behövs för att en ordentlig
allergisanering skall komma i gång. Nu har man inte bara dessa 330
miljoner från förra året utan kan göra en rejäl satsning på något som är
en folksjukdom i vårt land.
Anf. 107 ULF BJÖRKLUND (kds)
Herr talman! Det är självklart för oss kristdemokrater att alla skall
ha rätt till en bra bostad till en rimlig kostnad. Bostadsmiljön spelar ju
en mycket stor roll i människors liv. Det är en viktig social knutpunkt
och en arbetsplats, men också en fritidsmiljö. Därför är också den en-
skilt viktigaste åtgärden just nu att vi driver en ekonomisk politik som
skapar förutsättningar för varaktigt låga räntor.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
99
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
Lika självklart är det att det skall finnas möjligheter att välja mellan
olika upplåtelseformer. Vi säger även ja till kooperativ hyresrätt och
s.k. ägarlägenheter.
Frågan om ägarlägenheter har ju tidigare behandlats av både riksdag
och regering. Fyrpartiregeringen tillsatte en särskild utredare sommaren
1994. Han skulle lämna forslag till nödvändiga författningsändringar
för att skapa möjligheter för ägarlägenheter. Men socialdemokraterna
har redan gett tilläggsdirektiv om att utredaren inte skall hantera frågan
om ägarlägenheter. Det tycker vi är olyckligt. Det vore intressant att få
höra något om de motiv man har för att inte göra det möjligt med
ägarlägenheter.
Statens stöd till boendet måste också utformas så att stödets nettoef-
fekter för mottagaren blir lika oavsett boendeform.
Socialdemokraterna ger inga besked om den framtida bostadspoliti-
ken i regeringsförklaringen. De slår fast att man vill skapa fasta och
långsiktiga regler för byggandet och för den sociala bostadspolitiken.
Så långt är vi ju alla överens.
Under valrörelsen förekom från ledande socialdemokrater vid ett
flertal tillfällen krav på att inrätta en bostadsrättsakut. Vi kristdemokra-
ter har sedan länge uppmärksammat de stora problem som tusentals
bostadsrättsföreningar med hus byggda under slutet av 1980-talet och
början av 1990-talet befinner sig i. Antalet konkurser har ökat drama-
tiskt och åtskilliga föreningar ligger nu i riskzonen.
Fyrpartiregeringen vidtog en del åtgärder, exempelvis en rätt för
bostadsrättsföreningar att skriva om ofördelaktiga lån till lån med bättre
villkor utan att räntebidragen påverkades. Utifrån dessa beslut har inte
mindre än 180 föreningar räddats under 1994 i förhandlingar med låne-
instituten, men fortfarande ligger ca 400 föreningar nära konkursens
brant.
Tanken att göra det möjligt att utlösa den statliga kreditgarantin re-
dan innan bostadsföreningen går i konkurs har bl.a. diskuterats. En
sådan lösning skulle innebära en räddning för många föreningar. Enligt
vår uppfattning är det också angeläget att åtgärder vidtas för att på
längre sikt göra de ekonomiska villkoren likvärdiga mellan bostadsrät-
ter och egnahem. Möjligheten för bostadsrättsinnehavaren att göra
avdrag för sin del av föreningens underskott och därmed få likvärdiga
villkor med egnahemsägare, borde utredas bättre. Det skulle dessutom
eliminera behovet av en högre nivå på räntebidrag till bostadsrätter än
till egnahem.
De senaste åren har vi fått många positiva erfarenheter av s.k. eko-
logiskt byggande. Ekobyggande är i dagsläget, säger man, något dyrare
än traditionellt byggande. Men kostnaderna kommer på sikt att utjäm-
nas för den enskilde och kanske också för samhället, då ju ekohus för-
brukar mindre energi, inte ökar belastningen på reningsverken, har
långt utvecklad källsortering och egna lösningar för vatten och avlopp.
Den teknik som i dag finns i ekologiskt byggande måste i största möjli-
ga utsträckning överföras, definieras och användas i all planering och
allt byggande.
100
Vi kristdemokrater välkomnar ett system för bosparande genom
t.ex. lägre beskattning på avkastning på bostadssparande. Den billings-
ka modellen kanske kan justeras något och behöver då inte fördröja det
hela genom att läggas in i den bostadsrättsutredning som är på gång.
En årlig skattefri fondering när det gäller underhåll, tycker vi också
borde finnas; kanske 1 % av produktionskostnaden för finansieringen
av underhåll av flerbostadsfastigheter. För småhus och bostadsrätter
bör ett motsvarande avdrag för underhåll införas i inkomstslaget kapi-
tal.
Herr talman! De minskade räntesubventionerna och den höjda fas-
tighetsskatten, den rullande fastighetstaxeringen, ger höjningar av bo-
stadskostnaderna som för många familjer är oacceptabel. Bostadsbidra-
gen kommer därmed att få ökad betydelse, inte minst för barnfamiljer.
Inkomstprövade bostadsbidrag är som fördelningspolitisk modell den
klart bästa formen för att stödja boendet.
Hoten om framtida differentierade låneräntor med lägre räntor i at-
traktiva områden skulle på ett olyckligt sätt drabba och missgynna
glesbygden. Som representant för glesbygden vill jag, liksom många
andra, säga att hela Sverige skall leva. Vi måste garantera likvärdiga
villkor för glesbygden i framtiden. Vi borde snarare vidga möjligheten
till byggande av bostäder just i glesbygden.
Det är naturligtvis bra med miljösanering och allergisanering, men
jag frågar mig: Var skall vi få de sex miljarderna?
Anf. 108 LENNART NILSSON (s)
Herr talman! Låt mig inledningsvis uttrycka min uppskattning över
många av de inlägg som gjorts, dock med ett undantag, nämligen mo-
deraternas. De andas något av en möjlighet att få en bred uppslutning
kring en bostadspolitik värd namnet. Den har avvecklats i vårt land
under ett antal år. När man lyssnar på Knut Billing kan man konstatera
att det är den väg moderaterna fortsättningsvis vill hävda, nämligen att
marknaden skall styra, att samhället inte skall bry sig om, att kommu-
nerna inte skall ha något inflytande. Det är banker och marknadskrafter
som skall styra utvecklingen. Så löser man alla problem enligt modera-
ternas uppfattning.
Jag kan konstatera att man i debatten har hävdat, och det är det som
gläder mig, att samhället måste ha en roll i den process som handlar om
viktiga villkor för människor. Jag är den förste att konstatera att de
spelregler som har gällt under senare år har inneburit stora problem för
enskilda människor och bostadsföretag, vilket ibland lett till att man
varit tvungen att gå i konkurs. Lars Stjemkvist kommer att kommentera
frågan om bostadsrättsföreningar och ägarlägenheter.
Från moderaternas håll försöker man skapa något slags myt om att
allt elände beror på socialdemokratisk planekonomi sedan 1960-talet.
Som ung SSU:are lyssnade jag 1966 på en debatt med Tage Erlander,
som då var statsminister. Man frågade honom hur man skulle klara
byggandet av bostäder åt unga människor och man bjöd över från andra
håll. Han svarade ärligt att han skulle ställa sig i bostadsförmedlingens
kö. Den har man ju nu avskaffat. Då hade kommunerna ansvaret. Jag
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
101
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
utgår ifrån att det i många delar av den här regionen har funnits borger- |
Om man skall tala om det som varit kan man konstatera att det visst
|
Allmänpolitisk debatt |
kan ha gjorts fel från socialdemokratiskt håll, men jag vägrar att accep- |
|
Bostadspolitiken |
Jag har varit här i 18 år. Hälften av de 18 åren har vi haft socialde- Vi utgår ifrån att vi har förutsättningar att skapa en bra och långsik- Det är inte mycket att skryta över att det inte byggs något på grund Men man kan ju inte bara vänta på en utredning som arbetar under Jag utgår därför ifrån att regeringen följer upp detta och återkom- Jag tillhör också dem som tycker att det är angeläget att få till stånd Men vi är alla överens om att vi måste ha ett bosparande, och det är De inlägg som jag har hört tyder ändå på att vi kan försöka samlas Anf. 109 KNUT BILLING (m) replik Herr talman! Låt mig först ta upp frågan om bosparande. Jag tycker |
|
102 |
att det skulle vara en stor fördel om riksdagen mycket snabbt kunde |
komma överens om ett system. Som Lennart Nilsson säger, är det vik-
tigt att systemet är sådant att det innebär att enskilda människor kan
skaffa fram kontantinsatser. Det system som jag förespråkar innebär
detta.
Jag kan mycket väl tänka mig att det kan finnas anledning att göra
justeringar i det förslaget i vissa avseenden. Det kan man mycket väl
göra, men vad jag menar är att det inte behöver läggas in i en ny ut-
redning som skall sitta i två år.
Om viljan finns, Lennart Nilsson, kan Socialdemokraterna, Miljö-
partiet, Folkpartiet, Centerpartiet och Moderaterna klara detta på noll-
tid. Det är ingen större svårighet att få fram ett sådant förslag. Men låt
det inte gå in i en utredning som skall sitta i två år!
Lennart Nilsson säger att han tycker att det är bra med en bred upp-
slutning, och omedelbart därefter säger han att det betyder att man
därmed isolerar Moderaterna eller att Moderaterna har isolerat sig
själva - det kan tolkas på olika sätt.
Nåväl, alla politiska partier har skilda uppfattningar i vissa delfrå-
gor. Jag kan se stora värden i att vi är överens i bostadspolitiska frågor.
Nu är dock detta att vara överens inget självändamål. Förslagen skall
naturligtvis vara bra för de enskilda konsumenterna, och där finns en
del övrigt att önska.
Det viktigaste när det gäller bostadsfinansiering är att ha en lång-
siktighet, och det sade även Lennart Nilsson. Ändra inte så ofta! Därför
hade det varit bra att säga att nu har vi infört Danellsystemet och behål-
ler det. Vi kan diskutera ändringar i det, men att komma med ett nytt
förslag och säga att vi skall utreda det betyder ju att vi återigen gör det
svårt för hela bostadsmarknaden att veta vilka spelregler som skall
gälla. Det leder inte till bostadsbyggande.
Anf. 110 LENNART NILSSON (s) replik
Herr talman! Avsikten med utredningen som regeringen kommer att
tillsätta nästa torsdag är ju inte att man skall arbeta med förslag och
lägga fram dem under nästa år. Avsikten är att utredningen skall bedri-
vas etappvis, och jag är helt övertygad om att delfrågor som exempelvis
bosparande och utvärdering av Danellsystemet- som ju var Centerns
krav när systemet infördes - kan man klara under resans gång. Sådant
kan riksdagen nog få särpropositioner om, för det är naturligtvis nöd-
vändigt att det händer saker och ting under tiden.
Orsaken till att jag uttalade mig som jag gjorde om Moderaterna är
att det finns något som är grundläggande - jag har förstått det av dis-
kussionen här i dag - nämligen att samhället måste ha en roll i proces-
sen. Kommunerna måste spela en viktig roll i verksamheten. Men den
som läser Moderaternas partimotion eller utskottsmotion eller vad den
kallas kan bara konstatera att Moderaternas syn är att vi skall låta
marknaden bestämma.
Det leder fram till det problem som kds-representanten talade om.
Om det inte finns spelregler som har skapats utifrån samhälleliga ut-
gångspunkter;' kan man inte bygga i glesbygden, därför att där finns
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
103
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
ingen marknad. Sådana problem måste vi forsöka lösa genom en bo- |
Jag säger inte, och det finns ingen som har sagt det, att det kommer
|
Allmänpolitisk debatt |
att bli mer pengar i form av subventioner. Det är uteslutet, med tanke |
|
Bostadspolitiken |
med om att skapa. Ni har ju också ansvar därvidlag. Det är inte läge för utökade subventioner, utan det handlar om att Anf. 111 KNUT BILLING (m) replik Herr talman! Det var alltid något, att Lennart Nilsson förutskickar För min del förordar jag att vi i riksdagen fattar beslut om införande Visst har staten och kommunerna en roll. Men, Lennart Nilsson, det Är det Lennart Nilssons uppfattning att finansieringsfrågorna skall Man får ju bestämma sig. Antingen kan Ulf Björklund bygga ett Anf. 112 LENNART NILSSON (s) replik Herr talman! Exemplet Orsa är naturligtvis utmärkt som illustration Då måste vi ju på något sätt medverka till att lösa finansieringsfrå- Det är ju endast i vissa attraktiva områden som det byggs i dag. Där |
|
104 |
kan betala för det. Vi vill bygga utifrån att det finns ett behov, och då |
gäller det att hitta system som gör det möjligt att bygga i Orsa och inte
bara i de attraktiva lägena, där det finns marknadsmässiga möjligheter
att göra det.
Det är det vi talar om när vi diskuterar långsiktighet, samhällets
roll, spelregler och annat. Vi vill inte att marknaden skall styra alltihop
det här. Diskussionen måste handla om hur vi skall finna system som är
långsiktiga, som kan innebära att man vet vad det är för villkor man går
in i.
Alla som har flyttat in i moderna bostäder under senare år är mycket
upprörda över hur bostadspolitiken har skötts. Människor har utsatts för
enorma påfrestningar på grund av alla konkurser som nu sker. Då säger
förre bostadsministem Bo Lundgren att de får skylla sig själva. Det är
deras eget fel. Men vår uppgift är ju att medverka till att lösa problem.
Anf. 113 ERLING BAGER (fp) replik
Herr talman! Först vill jag konstatera att det är positivt att Lennart
Nilsson stödjer tanken på bosparsystem och att socialdemokraterna är
villiga att arbeta fram ett förslag på området.
Jag har vidare en fråga till Lennart Nilsson som rör inomhusmiljön,
nämligen om radonbidragen. Socialstyrelsen har konstaterat att radon i
bostäder är ett av våra stora hälsoproblem. Man bedömer att några
tusen personer varje år riskerar att få lungcancer på grund av att de bor
i radonhus.
Är det då inte märkligt, Lennart Nilsson, att regeringen i år sänker
stödet till radonsanering, en viktig del av inomhusmiljön-just det år
när FN har utlyst allergiåret och Folkhälsoinstitutet i Sverige skall
arbeta med inomhusmiljön? Är det inte märkligt att regeringen nu sän-
ker stödet till radonsanering? Borde vi inte i utskottet kunna se till att
radonbidraget utgår på samma sätt som det gjorde under den borgerliga
regeringens tid?
Anf. 114 LENNART NILSSON (s) replik
Herr talman! Det framhölls i vårt valmanifest och i regeringsför-
klaringen att vi vill bedriva en politik som från olika utgångspunkter är
öppen. När man nu har gjort upp om en satsning innefattande 2 miljar-
der - vilket har debatterats här tidigare - bl.a. för att klara inomhuskli-
mat och miljöfrågor, tycker jag att det är vår uppgift som ledamöter i
bostadsutskottet att försöka ge detta en vettig form och skapa något
som leder till både jobb och bostäder. Det var därför som vi föreslog
och som utskottet bestämde sig för att ta upp alla de motioner i dessa
frågor som väckts under den allmänna motionstiden. Vi kan då lägga
fram ett betänkande där vi talar om för regeringen vad vi tycker och
kan skapa möjligheter för den att snabbare sätta i gång denna verksam-
het.
Jag tror att det är viktigt att försöka komma fram till lösningar, som
bl.a. kan handla om olika tidsscheman. Vi måste ha regler för ROT-
program och andra åtgärder som tillsammans innebär en sammanhållen
väg på detta område med en tidsmässig samstämmighet. Jag utgår från
att mina kamrater i bostadsutskottet är villiga att resonera om hur vi
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
105
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
skall tolka överenskommelsen med Miljöpartiet så att vi kan åstad- |
blematiken.
|
Allmänpolitisk debatt |
Anf. 115 LENA LARSSON (s) |
|
Bostadspolitiken |
Herr talman! Socialdemokratins bostadspolitik tar sikte på att ge En av 1990-talets stora bostadsutmaningar är att klara de äldres be- Många nybyggda bostäder måste byggas om för att klara kraven på De som berörs av bostadsanpassning och generell tillgänglighet är Det stöd som finns för bostadsanpassning stadgas i PBL, som 1987 Lagen säger att ”bostäder, arbetslokaler eller lokaler till vilka all- Trots lagens skärpta krav använder kommunerna varje år miljontals Oftast är det små detaljer som behöver ändras: trösklar för lägen- |
|
106 |
håret, raka sig och känna efter om steken eller kakan är färdig, om vi |
alla, oavsett om vi är gamla, handikappade eller unga, hade denna till-
gänglighet i våra hus? Jag har kunnat konstatera att den bostadsan-
passning som är gjord för äldre och handikappade oftast också är bra
för alla oss andra.
Att vänta med att bostadsanpassa lägenheter till efter det att vi blivit
äldre eller till efter det att vi fått något funktionshinder är kostsamt, och
det är inte alltid så lätt att i efterhand få anpassningen att smälta in i
befintlig miljö. Därför är det bättre att bostadsanpassa lägenheterna
redan vid nyproduktion eller vid ombyggnad. Dessutom skulle vårt
umgängesliv inte behöva förhindras av att rörelsehindrade innan de
tackar ja till en inbjudan först måste ta reda på om det över huvud taget
är möjligt for dem att komma och hälsa på.
Samspelet mellan människa och fysisk boendemiljö måste tydligare
återspeglas i PBL och i nybyggnadsreglerna.
Bostadspolitiken måste ta sikte på att skapa livsloppsområden, där
man skall kunna bo kvar om man så önskar och skall behöva byta bo-
stad endast av andra skäl än tillgängligheten i olika skeden av livet. I
sådana områden skall unga kunna bo samman med äldre, ensamma
ihop med familjer osv. Då slipper vi också ett ökat kategoriboende, och
vi får en rörligare bostadsmarknad.
Anf. 116 JUAN FONSECA (s)
Herr talman! I många av landets kommuner är boendesegregationen
tydlig. I dessa kommuner har många av de s.k. miljonprogramsområde-
na haft en negativ utveckling. Här lever var sjunde invånare i dag under
existensminimum. Många andra tvingas leva på bidrag. Arbetslösheten
ligger i genomsnitt på 30-35 %.
Många invandrare och flyktingar lever i dessa områden. Arbetslös-
hetsnivåer på över 50 % har blivit vanliga bland dessa grupper, och
bidragsberoendet kan i vissa fall nå upp till 100 %. Hälsotillståndet som
helhet är mycket sämre i dessa områden än i riket i övrigt. Ungdomsar-
betslösheten är här tre gånger större än i landet i övrigt. Kriminaliteten
är också hög.
Herr talman! Det råder alltså knappast något tvivel om att vi håller
på att få en marginaliserad underklass i många av landets miljonpro-
gramsområden som också är kulturellt och etniskt betingad. Det är
inget mindre än våld och rasismens förutsättningar som utvecklas infor
våra ögon - obevekliga sociala processer som kan omvandla det som
har varit en generös invandrings- och flyktingpolitik till en mardröms-
liknande verklighet.
Att miljonprogramsområdena har drabbats av denna negativa ut-
veckling beror inte på de människor som bor där. Dessa människor
skapar inte låg- eller högkonjunkturer utan drabbas av dem. De trivs för
det mesta i sina bostadsområden och vill göra dem bättre.
Att en majoritet av befolkningen är invandrare i flera av områdena
är inte heller negativt. De problem som invandrarna i dessa områden
drabbas av är i huvudsak svenska problem. En överväldigande majoritet
av dessa människor har arbetat och kämpat hela sitt vuxna liv. De flesta
är fortfarande unga, har initiativförmåga och ofta bra utbildning. Och
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
107
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
säkert är att ingen av dem visste vad socialbidrag var innan de kom till |
svenska samhällets oförmåga att bejaka mångfalden och ta till sig dessa
|
Allmänpolitisk debatt |
människors resurser och skaparkraft. Vårt sätt att ta emot människor präglas av ett problemperspektiv |
|
Bostadspolitiken |
som automatiskt gör invandrarna till en socialvårdsfråga. Miljonprogramsungdomamas kamp för respekt är ofta destruktiv. Herr talman! Genom dessa problem håller ett svenskt tvåtredjedels- Följande förslag bör regeringen och riksdagen överväga: 1. Ett program för regionalt stöd till miljonprogramsområdena bör 2. En solidarisk fond som stödjer en positiv utveckling i dessa om- 3. Staten, kommunerna och landstingen bör verka för att institutio- Herr talman! Kampen mot segregation, fattigdom och utanförskap Anf. 117 KNUT BILLING (m) replik Herr talman! Jag kan till stor del instämma i Juan Fonsecas anfö- Jag tror att det finns andra vägar att gå när det gäller att komma till Vi måste komma till rätta med detta genom att se till att dessa före- En hel del av bostäderna borde säljas på marknaden, så att vi får fler |
|
108 |
nala bostadsföretag innebär. Det är en av de viktigaste åtgärderna. |
I många kommuner kan det t.o.m. finnas anledning att överväga
rivning av kåkar. Det har man övervägt på flera ställen. Jag tror att det
är nödvändigt, for det är urusla miljöer. Vi måste se till att de blir bätt-
re. Men jag tror inte att de blir bättre bara genom att några institutioner
flyttas ut eller genom att litet mera pengar anslås. Det krävs mer ge-
nomgripande åtgärder, men det kan vi kanske diskutera vid ett annat
tillfälle.
Anf. 118 JUAN FONSECA (s) replik
Herr talman! Jag välkomnar en debatt med Moderaterna om mil-
jonprogramsområdena, för jag saknar faktiskt Moderaternas engage-
mang i vanliga människors sociala vardagsproblem.
Knut Billings recept är i och för sig inte nytt, dvs. att miljonpro-
gramsbostädema skall säljas ut och att de skall göras om till bostadsrät-
ter. Om det är obekant kan jag säga att man har försökt göra det i
Stockholm.
Många människor i bostadsområden som Tensta och Rinkeby har
fått frågan om de vill köpa sina lägenheter. Men svaret har blivit nej.
Vet Knut Billing varför? Jo, de flesta av de här personerna har icke råd
att köpa sin bostad.
I bostadsområden i Sverige där 50 % av befolkningen på ett eller
annat sätt tvingas att leva på bidrag, är arbetslösa eller förtidspensione-
rade kan man icke köpa sin bostad. Men det får inte vara så att dessa
människor därför att de bor i Rinkeby, Tensta, Rosengård eller Angered
inte skall ha möjlighet att leva ett värdigt liv.
Enligt den moderata drömbilden är det ganska svårt att förstå att så-
dana här bostadsområden kan göras bättre och att se människor i dessa
områden som en stor resurs.
Jag tror att vi riksdagsledamöter har ett mycket stort ansvar när det
gäller att se till att de här områdena blir bättre och att de blir trivsamma
för dem som bor där. Det gäller att skapa jobb. Men det gäller också
mycket annat.
Anf. 119 KNUT BILLING (m) replik
Herr talman! Dessa områden har varit föremål för vårt engagemang
och intresse under många år. Vi kan ju bara gå tillbaka, inte bara till
den senaste valrörelse utan till valrörelsen dessförinnan då det var ett
förfärligt liv på Socialdemokraterna, eftersom vi hade utarbetat en
särskild rapport om en mängd olika åtgärder som behövde komma i
fråga i miljonprogramsområdena. Det är många åtgärder.
Man kan inte säga att människor inte har råd. Priset på dessa bostä-
der är ju betingat av vad marknaderna är beredda att betala. I dag är de
ingen lysande affär för de kommunala företagen. De har svårt att hitta
köpare på marknaden. Då är det naturliga att man finner det rätta mark-
nadsvärdet.
Det kan i många fall vara en ren fördel att överlåta en del hyreshus
till de boende. De kanske får överta dem utan att betala någonting. Men
därmed skapas förutsättningar för en bättre miljö i dessa stereotypa
områden där ett enda företag dominerar.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
109
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
Det gäller att ändra på detta och se till att det blir många företag,
Juan Fonseca. Då kan vi klara av att få en bättre miljö i Rinkeby, Ro-
sengård eller vad vi nu tar for exempel. Det är den vägen man skall gå.
Utgångspunkten skall inte vara att dessa bostadsområden skall be-
tinga ett pris som ligger i nivå med priserna i städernas innerkämor,
utan det gäller just att få i gång detta. Därmed skapas en positiv miljö,
vilket kan bidra till att andra hus får nya ägare. Därigenom åstadkom-
mer man att människorna i dessa områden blir bostadsägare och får en
stark självkänsla och tar ansvar för sitt bostadsområde i stället för att
överlåta det till Svenska Bostäder och andra anonyma bjässar som bara
har sett till att förbättringarna uteblir.
Anf. 120 JUAN FONSECA (s) replik
Herr talman! Den enda rapport från Moderaterna som jag har läst
om miljonprogramsområdena i Sverige kallades Slumområdena. Det
enda de har lyckats åstadkomma är att slänga på människorna där att de
lever i slum.
Moderaternas alternativ är att sälja hyreslägenheter och göra dem
till bostadsrätter. Utgångspunkten är att alla i detta land har lika mycket
pengar på banken som somliga. De sociala problem som finns i dessa
områden löses, enligt Moderaterna, endast med poliser och liknande.
Jag vågar påstå att det handlar om att ge Pelle, Aveve, Carmen och
Rosemarie som bor i dessa områden möjlighet till ett värdigt och bättre
liv. Det handlar om att kunna rusta upp dessa områden.
Jag håller med Knut Billing om en sak, att det behövs företag, visst.
Då kan man diskutera regionala åtgärder som syftar till att få fler före-
tag till dessa områden.
Men det handlar också om att kunna se att Muhammed och Aveve,
som bor där, också har väldigt mycket resurser och skaparkraft som
icke utnyttjas i dag. Samhället gör dem till en socialvårdsfråga. Om
man låter människorna skapa sina bostadsområden på deras sätt kom-
mer vi att få unika områden i Sverige. Då söker man sig dit, inte for att
de som lever där är exotiska som jag utan för att de har enorma resurser
att ge.
Anf. 121 OWE HELLBERG (v) replik
Herr talman! Först vill jag ge en kort historiebeskrivning. Miljon-
programmet är inte en bostadsplanering, utan det handlar om närings-
livspolitik. När dessa områden byggdes under 60- och 70-talen ville
näringslivet att alla människor helst skulle bo i storstäderna Stockholm,
Göteborg och Malmö. Särskilt om man kom från Norrland skulle man
flytta ner dit. För att man skulle få plats byggdes dessa områden. Från
början hade det alltså ingenting med bostadsplanering och bostadspoli-
tik att göra.
Sedan har problemet utvecklats. Vi har själva skapat den sociala
snedrekryteringen. Vi talar om integration men skapar segregation.
Nu är det verkligen hög tid för svenska politiker att ta ansvar for
dessa bostadsområden.
110
Regeringen har anslagit en viss summa pengar för arbetslivsfräm-
jande åtgärder. Men vi i Vänsterpartiet menar att man måste ta ett hel-
hetsgrepp. Det handlar alltså om att stödja dem som bor i områdena på
ett helt annat sätt.
När nu bidrags- och investeringssystemen skall ses över menar vi
att de bör riktas till de människor och boendeformer som bäst behöver
dem. Vi kan inte fortsätta med en generell politik, utan vi måste ta itu
med problemen och sätta in pengarna där de bäst behövs.
Anf. 122 CARINA MOBERG (s)
Herr talman! Jag tänker ägna detta inlägg åt att tala om ungdomars
situation på bostadsmarknaden i allmänhet och förmedlingen av lägen-
heter i synnerhet.
Vissa delar inom bostadspolitiken är viktigare än andra för ungdo-
mar i sökandet efter sin kanske allra första bostad for att på allvar kun-
na påbörja vuxenlivet och så att säga klippa av navelsträngen till föräld-
rarna en gång for alla.
Förutom aspekter på hur själva bostaden skall vara utformad och
vad den får kosta är en av de allra viktigaste frågorna själva tillgänglig-
heten och förmedlingen av densamma.
Att bostadsbristen särskilt drabbar ungdomar är definitivt inte någon
ny och okänd kunskap. Att bostadsbristen inom i bästa fall några år är
ett faktum vet vi. Gör vi inte någonting nu, kommer vi återigen att få
höra: Ni visste att denna situation skulle uppstå. Varför gjorde ni ing-
enting? Det kanske är en helt berättigad fråga.
Det absolut viktigaste i dag är att få ungdomar i arbete. Innan dess
kan de inte efterfråga en bostad. När situationen uppstår att ungdomar
kan erbjudas jobb kommer också efterfrågan på små hyreslägenheter att
öka drastiskt.
Ungdomar är alltid en utsatt grupp på bostadsmarknaden. De har
oftast ingen egen lägenhet. De saknar ofta kapital. Deras hopp om en
bostad kan enbart infrias genom en god kommunal planering som kan
erbjuda ungdomar lägenheter.
Förmedling av bostäder har en lång tradition i Sverige. Sedan mit-
ten av 1800-talet har lägenheter förmedlats i mer eller mindre organise-
rade former.
Många kommuner har ansett att bostadsförmedlingen har en viktig
bostads- och socialpolitisk funktion att fylla. Målsättningen har varit att
alla människor efter sitt behov skall erbjudas en lägenhet. Denna in-
riktning har tidigare motverkat särskilda sociala bostäder, eftersom
bostadsförmedlingen har fördelat olika typer av hushåll till skilda fas-
tighetsägare.
Rent allmänt har klimatet för den bostadssökande hårdnat. De tidi-
gare allmännyttiga bostadsföretagen har satt upp nya strikta regler for
vem som skall godkännas som hyresgäst. Det leder till att hushåll med
svag ekonomi eller sociala problem tvingas att söka sig till de minst
attraktiva områdena. På det sättet ökar segregationen, eftersom hushåll
som behöver stöd av samhället, däribland ungdomar, koncentreras till
ett begränsat antal bostadsområden.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
Jag har varit i kontakt med en trevlig och, vad det verkar, seriös |
han utan omsvep hur förmedlingen av ”hans” lägenheter går till nu för
|
Allmänpolitisk debatt |
tiden. Då han är mån om sina hyresgäster och om att ha en god kommuni- |
|
Bostadspolitiken |
kation med dessa, anser han att det bästa sättet att bibehålla detta för- Han har inga hyresgäster med utländska efternamn. Han är ingen Den utveckling som har skett, framför allt inom Stockholms kom- Om vi skall nå våra bostadssociala mål, inte minst de som syftar till Om målet allas rätt till en god bostad skall kunna upprätthållas är Bostadsförmedlingen skall vara en serviceverksamhet som ger En mer serviceinriktad bostadsförmedling borde också möta större Vi behöver bygga fler bostäder och minska segregationen, men Herr talman! Vi varken kan eller skall tvinga människor att flytta |
112
Anf. 123 KNUT BILLING (m) replik
Herr talman! Carina Moberg vill återinföra bostadsanvisningslagen.
Hon talade om fördelar med en samhällelig bostadsförmedling och att
det skall vara naturligt att vända sig till bostadsförmedlingen. Detta är i
och för sig inga nya synpunkter. De har ofta framförts från socialdemo-
kratiskt håll.
Det kan naturligtvis finnas delade meningar om det här. Men, Cari-
na Moberg, en sak kan vi alla fall vara överens om, och det är att det är
väldigt bra att gå ut och lyssna på vad enskilda människor tycker och
tänker. Det har jag gjort i många år i Carina Mobergs och min region,
nämligen Stockholmsregionen. Jag har frågat många människor hur de
lyckades greja sin bostad, eftersom det var så långa köer- det här var
under socialdemokratisk regeringstid. Jag undrade då om de hade varit
hos bostadsförmedlingen. Nej, svarade de, det går ju inte att få någon
bostad genom bostadsförmedlingen. Där får man bara ett könummer.
Den här lägenheten har jag fixat själv.
Precis så har det gått till när vi har haft en samhällelig bostadsför-
medling. Den lösning som finns är att ge konsumenten möjlighet att
efterfråga bostad på marknaden. Det är en fördel, och det är naturligtvis
mycket lättare - det kan jag hålla med Carina Moberg om - om vi ser
till att vi kan bedriva en politik i Sverige så att vi kan få alla, även de
unga, i fullt jobb. Det är naturligtvis mycket lättare att efterfråga en
bostad om man har jobb.
Anf. 124 CARINA MOBERG (s) replik
Herr talman! Jag sade att jag anser att vi bör återinföra bostadsan-
visningslagen. I den vevan skall man kanske se över vilka nackdelar
den hade. Jag sade inte att vi skall återinföra gamla KSB, som var det
som Knut Billing talade om. Men bostadsanvisningslagen innebar ju att
kommunens ansvar angavs. Det ligger inget som helst tvång i detta.
Det finns många olika exempel på hur man kan bedriva bostads-
förmedling. Det finns lysande exempel som inte är kommunala. Om
Knut Billing trodde att jag var ute efter något slags återställarpolitik i
det här avseendet, har han i så fall missförstått mig. Det finns mycket
som skulle kunna göras bättre än det var tidigare.
Anf. 125 PER LAGER (mp) replik
Herr talman! Det som Carina Moberg tog upp om ungdomsbostäder
var riktigt. Jag tror egentligen inte på bostadsförmedlingen. Det som är
viktigt är att tillskapa stimulansåtgärder för att man skall bygga enkelt
och billigt för i första hand ungdomar. Det här tror jag att den nya bo-
stadsutredningen kan ta tag i.
För att klippa av navelsträngen behöver ungdomar få möjlighet att
ta ansvar för ett eget boende. De standardnormer som vi har, har inte så
mycket att göra med trivsel och en god bostad. Därför kan man dra ner
på kraven. Man kan bygga enkelt och därigenom göra det möjligt för
ungdomarna att ha råd att bo.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
113
8 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 58
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
Anf. 126 CARINA MOBERG (s) replik
Herr talman! Bara helt kort: När man talar om ungdomar och bo-
stadsmarknaden är det oerhört många frågor som man skulle vilja ta
upp. Nu kände jag mig tvungen att i dag fokusera mig på bostadsför-
medlingen.
Jag håller inte riktigt med Per Lager om att ungdomar skall bo säm-
re än andra. Däremot tror jag att man skulle kunna uppföra en viss typ
av fribyggen som det finns exempel på här i Stockholms län och som
har fungerat alldeles utmärkt. I det sammanhanget är kraven kanske
något lägre. Jag vet inte riktigt var Per Lager hamnar när han talar om
att kraven skall vara litet lägre när det gäller ungdomar. Det skulle vi
kunna diskutera vid något tillfälle. Det vore intressant.
Anf. 127 PER LAGER (mp) replik
Herr talman! Jag tror säkert att vi förstår varandra. När jag talar om
en annan standard är det denna s.k. felaktiga standard som jag avser
och som vi inte behöver. Bygger, ombygger och nybygger vi på ett
ekologiskt riktigt sätt blir standarden egentligen mycket högre. Det
handlar om ett mycket finare sätt att bo, och det tycker jag att ungdo-
marna är berättigade till. Då slipper de bo i alla de allergiframkallande
hus som vi i dag har. Det tror jag att vi kan vara överens om.
Anf. 128 LARS STJERNKVIST (s)
Herr talman! Den här debatten har på ett bra sätt illustrerat att det
finns stora bekymmer på bostadsmarknaden, att det finns ett antal pro-
blem som vi skall lösa under de närmaste åren. Men den har också visat
det som är något av bostadspolitikens och bostadspolitikernas förban-
nelse, nämligen att det är oerhört svårt att rätta till misstag och felbe-
dömningar.
I den här debatten har det pekats på två misstag, och det ena är byg-
gandet. Jag tror att vi alla är rörande överens om att vi kommer att få
betala ett oerhört högt pris på grund av att byggandet har sjunkit till en
rekordlåg nivå, 9 000 bostäder per år. Vi vet redan i dag att detta kom-
mer att leda till en stor bostadsbrist om ett antal år. Trots att vi vet det
kommer det att bli svårt att rätta till detta, oavsett vilka värderingar,
åsikter och vilken politik vi står för.
Det andra är segregationen, som Juan Fonseca och andra har talat
om, som inte heller är så där alldeles enkelt. Trots att vi är överens om
bekymren är det oerhört svårt att rätta till problemen.
Ett litet påpekande till Knut Billing när han försöker leda i bevis att
detta är ett resultat av en misslyckad socialdemokratisk politik. Vi skall
hålla i minnet att vi de senaste tre åren haft en närmast galopperande
utveckling på det här området. 400 000 människor, en folkvandring i
det tysta, har flyttat från större till mindre lägenheter. Många av dessa
har fått en kraftigt försämrad boendestandard. Det har också förstärkt
tendenser till segregation. Det har varit så under de senaste åren, som
Knut Billing beskrev som de framgångsrika åren då avregleringen och
avsubventioneringen gällde.
114
De slutsatser som jag drar av det faktum att det behövs långsiktighet
är framför allt två. Den ena slutsatsen är att det är oerhört viktigt med
långsiktighet och också den enighet som Lennart Nilsson efterlyste. I
likhet med Lennart Nilsson vill jag gärna välkomna att vi nu har ett
radarpar på det bostadspolitiska mittfältet, Erling och Eskil, som upp-
enbarligen är intresserade av att även lira åt vänster. Jag tyckte att det
var en befriande skillnad mellan den ton som de hade och tonen hos
Moderaterna. Jag hoppas i likhet med Lennart Nilsson att vi skall kun-
na odla den här samsynen i denna grundläggande fråga, nämligen om
det skall finnas ett samhälleligt stöd för att hålla nere produktionskost-
nader så att alla människor skall kunna efterfråga nya bostäder. I denna
grundfråga finns det alldeles uppenbarligen numera en bred samsyn.
Det tycker jag känns väldigt bra.
Den andra slutsats som jag drar av det faktum att det är svårt att
rätta till misstagen är att man oerhört noga skall akta sig för att ge glät-
tiga vallöften. Det var ett skäl till att vi socialdemokrater i valrörelsen,
trots de stora problemen, inte förföll till den typen av löftespolitik.
Egentligen var det bara ett enda löfte som vi gav. Det var att vi vill
hjälpa dem som har drabbats allra hårdast av de senaste årens utveck-
ling, nämligen dem som bor i nybyggda villor och bostadsrätter. De har
fått betala ett oerhört högt pris, dels på grund av orättfärdiga besparing-
ar under de senaste åren som ensidigt har drabbat dem som bor i nyare
hus, dels på grund av att bankerna har gjort allt vad de har kunnat för
att övervältra kostnader på bankkundema. Den här gruppen har varit
oerhört sårbar.
Vi skall inte diskutera bankernas problem, men jag tillhör dem som
personligen är väldigt tveksam till någon form av bankskatt och bank-
avgift, inte därför att jag inte anser att bankerna skall betala tillbaka det
stöd de har fått, utan i första hand därför att jag tycker att det inte är vi
som skattebetalare som skall ha tillbaka pengarna. I första hand tycker
jag att bankerna skall betala tillbaka de stödmiljarder de har fått till
dem som allra bäst behöver det. Den grupp som bor i nybyggda bostad-
rätter och hus har ett oerhört stort behov. Därför tycker jag att det vi
framför allt skall göra är att ställa krav på bankerna att de är med.
Självklart har vi som politiker också ett ansvar. En del har vi redan
gjort. Vi har rivit upp det beslut om ytterligare besparingar för den här
gruppen hushåll som den förra regeringen fattade. Vi har i stället lagt
över den besparingen på alla oss som har lättare att bära den, på oss
som bor i äldre hus.
Dessutom måste vi ställa krav på ytterligare åtgärder, förmodligen
från statsmakterna. Men trots detta får vi ändå inte försumma att ställa
stora krav på att också bankerna är med och tar ett stort ansvar när det
gäller saneringen av ekonomin för dem som har drabbats oerhört hårt.
Slutligen ser jag att jag lyckades öka tempot så mycket att jag också
hinner svara på den fråga som Knut Billing ställde om ägarlägenheten.
Egentligen skulle jag kunna svara på ett typiskt politikersätt, nämligen
genom att ställa en motfråga: Varför införde inte de borgerliga detta,
om nu detta med ägarlägenheter är så eorhört eftertraktat och efterläng-
tat hos Moderaterna? Varför har ni inte tagit chansen under de nio år då
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
115
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
Lennart Nilsson satt i opposition i denna kammare och ni hade makten? |
att det är tekniskt oerhört komplicerat att genomföra den typen av kon-
|
Allmänpolitisk debatt |
struktioner. Det har varit ett antal analyser. Eftersom vi har en allmän |
|
Bostadspol itiken |
även utredningsresurser, så varför utreda en sak som vi redan har kon- Anf. 129 KNUT BILLING (m) replik Herr talman! Det resonemag som Lars Stjemkvist förde om banker- Lars Stjemkvist säger att vi har ett lågt byggande i dag. Det är rätt. Vi i bostadsutskottet har besökt olika institut, och vi har varit i Bo- När det slutligen gäller ägarlägenheter frågar Lars Stjemkvist: Var- Anf. 130 LARS STJERNKVIST (s) replik Herr talman! Den i övrigt så självsäkre Knut Billing blir så blygsam |
|
116 |
problem som vi har. Men det faktum att man väldigt kraftigt drog ned |
subventionerna till nybyggandet gjorde inte att man minskade raset i
byggandet.
Vi har inte motsatt oss besparingar också på boendet. Däremot
tyckte vi att man sparade både på fel sätt och definitivt vid fel tidpunkt.
Sedan bara en mycket kort passus om bankerna. Jag tycker att det
är farligt om det står i protokollet oemotsagt att det bara var statens
egen bank som fick stöd av både bankkunder och skattebetalare. Vi
skall veta att det vidtogs en rad åtgärder, inte bara ett direkt bankstöd.
Vi avskaffade fastighetsskatten på kommersiella lokaler och annat som
ju var en hjälp till alla banker. Dessutom har bankavgiften sedan utgjort
en hjälp till alla banker att hålla nere sina kostnader. Alla banker har
fått stöd, men självklart finns det olika grader av stöd man har fått.
Slutligen när det gäller ägarlägenheter. Min personliga uppfattning
är - jag vill gärna ge uttryck for den - den att jag aldrig ansett att det
finns någon ideologisk skillnad på kapitalism på bredden och socialism
på höjden. Det har jag inte förstått. Däremot inser jag de rent tekniska
svårigheterna att försöka dela upp ett hus som är kollektivt i privata
lägenheter. Uppenbarligen är det så att även borgerliga utredare och de
med samma ideologiska glasögon som Knut Billing har kommit fram
till den slutsatsen att det är oerhört svårt. Detta är skälet till att vi har
avvisat det.
Dessutom har jag aldrig trott att det finns någon opinion för detta,
bortsett från en del moderata politiker här i kammaren.
Anf. 131 KNUT BILLING (m) replik
Herr talman! Om vi nu skall få rätt i protokollet kan vi lägga till att
utöver Nordbanken har Sparbanken fått detta bankstöd.
Att i övrigt tala om fastighetsskatten och säga att man får ett stöd
därför att en skatt tas bort var det märkligaste resonemang jag har hört.
Med ett sådant resonemang får man uppfattningen att resurser och
pengar tillhör samhället. Det är samhället som har rätten till pengarna,
sedan kan det i nåd låta bli att ta ut allt som vi människor eller företag
tjänar. Då får vi ett stöd. Mycket märkligt resonemang, måste jag säga.
Förslaget om ägarlägenhetema går faktiskt att genomföra. Det är
enkelt. Om inte Lars Stjemkvist tror det, tror i alla fall jag att vi skulle
kunna sätta oss ned och komma fram till ett förslag, eftersom vi båda
inte har denna bindning till att det här är någonting som är principiellt
omöjligt. Det är naturligt att låta konsumenterna avgöra om de vill ha
hyresrätt eller om de vill ha äganderätt. Jag är övertygad om att majori-
teten av alla dem som bor i hyresrätt i dag vill bo kvar. Det finns en hel
del som skulle vilja bo med äganderätt. Ge dem den möjligheten! Vi
kan hitta lösningen, tror jag, eftersom vi har samma principiella upp-
fattning.
När det gäller programmet för minskade subventioner i nybyggan-
det kan jag tänka mig att socialdemokraterna, som ännu inte har lagt
fram något förslag, såvitt jag förstår inte kommer att lägga fram ett
förslag om utökade subventioner till nyproduktion. Alltså står vi på
samma linje här. Vi inser i bägge partierna att det är omöjligt att öka
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
117
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspol itiken
118
subventioner i nyproduktionen. Då återstår återigen, att det byggande vi
får, sker på de villkor som kreditmarknaden kan erbjuda.
Anf. 132 LARS STJERNKVIST (s) replik
Herr talman! När det gäller ägarlägenheter har vi, som jag försökte
beskriva i mitt anförande, en rad problem som människor upplever in
på bara skinnet som oerhört akuta och besvärliga och som vi skall lösa.
Jag tror att det är viktigt att vi koncentrerar våra krafter på att försöka
lösa dem. Att däremot återigen utreda en sak som vad jag förstår enbart
efterfrågas av ett antal moderata politiker tycker jag inte känns särskilt
meningsfullt.
Vi fick just en mycket tydlig beskrivning av varför samhällseko-
nomin och framför allt samhällets ekonomi rasar när Moderaterna har
makten. Nej, jag anser inte att alla medel i grunden tillhör staten. Där-
emot inser jag att om man inför ett bidrag eller om man sänker en skatt
blir det i båda fallen en kostnad alternativt ett inkomstbortfall för staten
som på något sätt måste betalas, som på något sätt måste täckas. I mo-
deraternas värld kostar skattesänkningar ingenting, och det är just där-
för som det blir sådana förödande konsekvenser när de moderata politi-
kerna styr.
Självklart innebar de förändringarna, inte bara bankstödet utan även
de andra lättnader som infördes för bankerna, påfrestningar för statens
ekonomi. Att säga någonting annat är fel.
Anf. 133 OWE HELLBERG (v) replik
Herr talman! Lars Stjemkvist pratar om långsiktighet, att vi inte får
göra fel i den fortsatta bostadsplaneringen. Då kommer jag tillbaka till
förslaget om att avsätta 2 miljarder kronor till allergisanering. Vi prata-
de om detta i bostadsutskottet i höstas. Vi sade att det är ett viktigt
problem. Vi måste inventera det och se vad vi kan göra åt det. Nu
kommer ett förslag som en blixt från en klar himmel. Jag tror inte ens
att socialdemokraternas utskottsledamöter kände till detta på något sätt.
Jag är litet orolig för vad som kommer att hända med det här försla-
get. Vi tycker att idén är bra, men vad händer under våren? Kan vi
ordna det här på något sätt? Jag tycker att sådana här förslag skall be-
handlas grundligare och vara väl genomtänkta. Jag är faktiskt, som ny i
riksdagen, litet förvånad över att det kan gå till på det här viset. RAS
betyder för mig numera Rädda Anders Sundström!
När det gäller bankerna och bankavgifter har vi från Vänsterpartiet
föreslagit en bankavgift för att ta igen en del av det som bankerna har
tjänat på byggkrisen och den övriga krisen under den här tiden.
Vi vill också att Nordbanken skall användas som en prispressare i
de här sammanhangen, se till så att det blir konkurrens. Det är faktiskt
en oligopolmarknad det här. När ett institut eller en bank sänker eller
höjer sin räntenivå, vips kommer nästa och gör detsamma. Man skulle
kunna använda pengarna till bl.a. bostadsfinansiering.
Sedan finns det en del åtgärder som man faktiskt kan göra mycket
enkelt. Vänsterpartiet har föreslagit en sådan. Det är att vi skall koppla
subventionsräntan till den räntenivå som föreligger när man skaffar sig
ett hus eller liknande. Det här är en enkel åtgärd och sparar en halv till
en miljard kronor. Det tycker jag även att Socialdemokraterna kan
ställa upp på.
Anf. 134 LARS STJERNKVIST (s) replik
Herr talman! Nackdelen med minoritetsregerande är att man tvingas
till uppgörelser. Det är klart att det är bättre om man noggrant kan
analysera forslag i ett regeringskansli först, väga olika intressen mot
varandra och sedan lägga fram väl balanserade förslag. Nu kan vi inte
det. Jag höll på att säga att väljarna ställde till det, och vi fick inte nå-
gon egen majoritet. Därför måste vi kompromissa med andra.
Men det viktiga, och det tycker jag är poängen med den här uppgö-
relsen, är att man under de nattliga övningarna inte har låst sig så i
detalj att vi i bostadsutskottet och i andra utskott här i riksdagen är
bakbundna och inte kan anpassa och avväga förslagen på ett riktigt sätt.
Vad jag förstår är även Owe Hellberg helt ense med oss och miljö-
partisterna om att det behövs ett ökat stöd till byggandet. Jag är alldeles
övertygad om att med det vida uppdrag som bostadsutskottet har fått
kommer vi att kunna formulera och forma ett stöd som kommer att
tillgodose både Socialdemokraternas, Miljöpartiets och helst fleras
intressen.
Det slog mig just att i dessa förkortningarnas tider skall jag gärna,
om det hjälper, verka för att vi döper stödet till VAS, Vänsterns alter-
nativa stöd. Då kanske det blir ännu lättare att bli överens om det.
Anf. 135 OWE HELLBERG (v) replik
Herr talman! Jag tror tyvärr att det är precis tvärtom med sådana här
uppgörelser. Vänsterpartiet har erbjudit Socialdemokraterna ett lång-
siktigt översiktligt samarbete över mandatperioden. Jag tror faktiskt att
sådana här uppgörelser kommer att försvåra det samarbetet, inte bara i
det här sammanhanget, utan i andra sammanhang framöver.
Kulturpolitiken
Anf. 136 LENNART FRIDÉN (m)
Herr talman! Ordningen mellan de ämnen som debatterna delas upp
i här i riksdagen och även annorstädes i det svenska politiska livet
kommer alltid för mig att framstå som bakvänd. Självfallet borde en
allmänpolitisk debatt börja med principerna, med de ideologiska
grundlinjerna, en redovisning av vår syn på vad som kännetecknar ett
gott samhälle och därmed belysa de mål vi har med vårt politiska arbe-
te. Varpå vi borde sluta med de debatter där vi låter redovisa våra ar-
gument för olika vägar att nå målen, dvs. de verktyg och den ekonomi
som vi måste skapa därför.
En rent ideologisk debatt har jag inte under mina fyra år som leda-
mot av denna kammare upplevt från den talarstol där jag nu står.
Livsvärden och livskvalitet i andra avseenden än de materiella och
kvantifierbara är sällsynta i våra debatter. Vi har faktiskt haft flera
allmänpolitiska debatter under dessa år där kulturen inte ens fått plats
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Bostadspolitiken
Kulturpolitiken
119
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
som ämne. Det är därför glädjande att vi i dag har utrymme för en |
kommer att försiggå mellan ledamöterna i kulturutskottet.
|
Allmänpolitisk debatt |
Herr talman! Ett folks kultur i vidare mening utgör fundamentet för |
|
Kulturpolitiken |
skapat. Kulturen är vår identitetsbärare, och med en egen identitet står Kultur kan aldrig skapas genom politiska beslut. Den formar sig Den allmänna politikens uppgift är att värna ett sådant samhällskli- Det är mot den bakgrunden bekymmersamt att se hur regeringen i I mitt mångåriga arbete med kulturfrågor har en av de oftast åter- Just för att kunna stödja det nya, det experimentella, det smala be- För att markera hur viktigt vi tycker att det är med olika och från Vi önskar ett samhälle präglat av en andlig odling som har sin grund Det finns som vi ser det inget skäl att reglera detta i lag. När Soci- |
|
120 |
sådan lagreglering. Jag vet att Bengt Göransson och jag hade ungefar |
samma motiveringar till att inte lagstifta. Det blir med naturnödvändig-
het en minimilag, biblioteksutformningen kommer att konvergera och
riskerar att utarmas, förnyelsen riskeras, och frågan är vem som skall
övervaka, dela ut påföljder, etc. Dessutom utgör det ytterligare ett in-
grepp i den kommunala självstyrelsen och ett avsteg från den subsidi-
aritetsprincip som skall vara vägledande för Sverige som EU-land.
Socialdemokraterna är välkomna tillbaka till sina tidigare - i denna
fråga - sunda åsikter och insikter.
Herr talman! Den korta tid som står oss till buds för inlägg i denna
debatt medger varken att vi går på djupet i enskildheter eller att vi bely-
ser hela det vida spektrum av frågor som är föremål för behandling i
riksdagen. Men att dessa frågor är många och viktiga har vi i utskottet
fått för oss väl belyst både vid tisdagens överläggningar med kulturmi-
nistern och vid det stora antal uppvaktningar som vi i dag har fått ta
emot.
Ett skäl till att det råder något av stiltje i kulturdiskussionen är ju att
alla väntar på den stora kulturutredning som i vår skall lägga fram sitt
betänkande.
Men vi anser inte att man bara kan vänta och se. Kulturen är i stän-
dig rörelse, och det finns skäl att göra omprioriteringar i propositionens
förslag, att betona regionsaspekter och annat. Våra moderata alternativ
finns ingående redovisade i såväl enskilda som kommittémotioner
rörande bl.a. kulturens roll generellt, etermediernas uppgift och folk-
bildningens utveckling, frågor till vilka vi får anledning att återkomma i
såväl utskott som kammare.
Anf. 137 MARIANNE ANDERSSON (c)
Herr talman! Barndom och ungdom går inte i repris. Detta är
mycket sant, och det är kanske det uttryck som jag minns bäst från det
stora antal uppvaktningar av en mängd olika kulturorgan som vi hade i
utskottet i dag på förmiddagen. Nej, barndomen och ungdomen går inte
i repris, och det är därför som det är så oändligt angeläget att vi politi-
ker gör vad vi kan för att ge bam och ungdomar förutsättningar att
utvecklas positivt.
Utmaningarna är stora. Det tilltagande våldet, främlingsfientlighe-
ten och det många gånger destruktiva utbudet i den mediekarusell som
utvecklas i en rasande fart är några utmaningar. Internationaliseringen
och den nya tekniken är andra, och det finns också en mängd andra
saker.
Vi i Centern är övertygade om att kultur riktad mot bam och ung-
domar har en avgörande betydelse för att stimulera ungdomars kreativi-
tet och kritiska tänkande och förbättra deras möjligheter till eget ska-
pande och framför allt deras möjligheter att stärka den egna identiteten.
Barnets iver att upptäcka, känna och uppleva med sina sinnen och ska-
pa med sina händer måste få utrymme. Barnen behöver stimulans och
upplevelser för att lära sig nya begrepp och utveckla ett levande och
mångskiftande språk. Bam måste få utvecklas genom fantasi och ska-
pande. Samspelet mellan handen och hjärnan, blandningen av teori och
praktik, av skapande och inlärning är nödvändigt och en förutsättning
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Kulturpolitiken
121
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Kulturpolitiken
för att man skall kunna utvecklas som individ. Om man i skolan ensi-
digt inriktar sig på teoretisk kunskap riskerar man att missa det kun-
skapsmål som man har satt upp.
Vi är också övertygade om att det här samspelet är en förutsättning
för utvecklandet av den entreprenöranda, den företagsamhet och de nya
uppfinningar och innovationer som är så nödvändiga för att vi skall
klara av vår tids stora överlevnadsfrågor. Och kulturen spelar en
mycket viktig roll i allt detta.
Därför var det mycket positivt att i dag få höra alla vittnesmål om
ökad inriktning på bam och ungdomar av alla dem som uppvaktade oss.
Det gäller teater-, dans- och musikgrupperna, det gäller författarna, det
gäller länsmuseerna och kopplingen mellan skolor och kulturarv, och
det gäller självfallet också mycket mycket mer.
Ett exempel som jag vill nämna här är den uppföljning av utställ-
ningen Slöjdtåget som Hemslöjdsförbundet nu planerar - helt riktad
mot bam och ungdomar. Slöjdtåget låter bam och ungdomar pröva på
slöjd på ett för dem nytt sätt, det låter dem upptäcka levande material
och skapa själva.
Herr talman! Kulturen är allra viktigast under svåra tider, när män-
niskor har det svårt och känner oro inför framtiden. Därför sägs det ofta
att det är just då som kultursatsningarna skall vara som kraftfullast. Det
har varit ganska svårt att leva upp till, men det är desto mer glädjande
att kunna konstatera att kulturen under förra mandatperioden fick mer
pengar tre år i rad, vilket var unikt bland alla anslagsposter under den
svåra ekonomiska krisen. Man kan säga att kulturen har sluppit relativt
lindrigt undan den här gången också. Det handlar om oförändrade an-
slag, relativt små nedskärningar och i en del fall ökade summor.
De 235 miljoner som skall gå till att ta hand om det s.k. vårdberget
är en nysatsning som vi välkomnar. Jag vill i det sammanhanget un-
derstryka det som vi säger i vår motion och som bekräftades av de
företrädare för länsmuseerna som vi träffade i dag, alltså att även andra
museer och föremålssamlingar ute i landet, även det som inte har stat-
ligt stöd, skall få vara med i det här projektet.
Kammaren har tidigare i dag debatterat välfärden och hur vi skall
kunna få ett hållbart välfärdssystem för alla i hela landet. Centerns
huvudidé i det avseendet är grundtrygghet. Jag menar att kulturpoliti-
ken också skall ha drag av grundtrygghet. Jag menar då inte att det
skall vara fråga om någon sorts utslätning och uddlöshet och likartad
kulturpolitik överallt, utan att alla människor skall ha möjlighet att ta
del av ett kulturutbud av hög kvalitet.
Självklart är de viktigaste medierna då skolan, radio och TV och
biblioteken. Också i övrigt är det nödvändigt med en bättre spridning
ute i landet av kulturresurser, t.ex. vad gäller den verksamhet som be-
drivs vid våra nationalscener.
Jag vill inte ha någon motsättning mellan Stockholm och det övriga
landet. Men vi kan konstatera att en oerhört stor del av kulturresursema
faktiskt går till Stockholm. Jag tror att det vore nyttigt med en viss
omfördelning. Det kan leda till ett nytänkande som är bra.
122
Det finns säkert stor anledning till omprövningar när det gäller de
olika kulturanslagen. Det viktigaste är ändå att nå de mål som vi sätter
upp, att på bästa sätt använda begränsade resurser. Nu är hela kultur-
politiken föremål för en utredning. Därför har vi i stort sett accepterat
budgeten. Vi har gjort vissa omfördelningar till förmån för bam och
ungdomar, som jag talade om tidigare. Vi menar t.ex. att Operan- som
är en av våra viktigaste nationalscener och vars publik till största delen
kommer från Stockholm med omnejd- nu måste ta sitt ansvar och föra
ut den fantastiska konstform som operan är till bam och ungdomar i
hela landet. Man skall alltså åka ut till skolorna. Vi gör en omfördel-
ning på 20 miljoner.
Det som kanske diskuteras mest är medierna. Jag vill bara säga att
vi är fullt införstådda med att man måste göra besparingar även när det
gäller allmäntelevisionen och allmänradion. Men vi är inte beredda att
gå med på de stora nedskärningar som nu föreslås. Vi vill ha en bered-
ning för att se hur vi på bästa sätt skall tillgodose public service när det
gäller radio och TV i framtiden.
Anf. 138 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v)
Fm talman! Från hällristning till dagens multimedier finns det en
obruten kedja av kulturyttringar. Vi är en av länkarna i denna kedja, här
och nu i denna kammare. För att rätt kunna förvalta och vårda denna
arvskedja måste vi ha en generös och också genomtänkt kulturpolitik.
Jag tror inte, som Lennart Fridén gör, att det fixar sig av sig självt. Jag
tror på ett demokratiskt och politiskt styrinstrument.
Sverige står stark som kultumation genom att vi har haft en fram-
synt satsning på bl.a. barnkultur. Det gäller framför allt skolan, som
kanske är vårt viktigaste kulturinstrument. Det är viktigt att inte bara se
skolan som en förmedlare av fardigförpackad kunskap. Skolan måste
också lämna utrymme för eget skapande. Jag citerar Einstein: ”Fantasi
är viktigare än kunskap”.
Något tämligen unikt för Sverige är våra kommunala musikskolor.
De har utgjort en utmärkt plantskola - kultur betyder ju odling. De har
givit oss internationella operastjämor och rockmusiker.
Grupper som Ace of Base, Dia Psalma och Roxette ger i dag landet
både exportinkomster och PR. De kommunala musikskolorna har gjort
att det finns en bred bas av ungdomar från alla samhällsklasser som
utövar musik. Inte minst har invandrarna gett det svenska musiklivet ett
välbehövligt vitamintillskott.
Kulturen har inget fosterland, utan kulturen kan användas för inter-
aktion som för folkgrupper och länder samman. Detta är ett unikt medel
som vi bättre borde ta vara på, fru talman.
Det har nått mig att skådespelarna på Dramaten har starka önskemål
om att spela teater i Sarajevo. Det finns en önskan om att sätta upp
Moliéres Misantropen den första veckan i juni. Jag tycker att det är ett
alldeles utmärkt initiativ.
En annan del av barnkulturen där Sverige har en fm kulturtradition
är litteraturen. Svenska barnböcker och svenska bamboksförfattare är
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Kulturpolitiken
123
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
välkända långt utanför landets gränser, och det gäller faktiskt inte bara |
Vänsterpartiet framhäver ofta offentliga satsningar som ett medel
|
Allmänpolitksk debatt |
for att nå en bred allmänhet. Offentliga satsningar på bl.a. barnkultur är |
|
Kulturpolitiken |
nad. Exempelvis drabbar en snål inställning till biblioteken ofelbart de De välbeställdas bam klarar sig alltid. Men de bam som är uppvux- Vänsterpartiet har i sin kulturmotion framhållit vikten av samord- Den här veckan, liksom många andra veckor, är inte Stockholm Jag tänker främst på Göteborg och på filmfestivalen där som lockar Ett rikt kulturliv till trots är radio och TV i dag för många de vikti- I mycket delar vi socialdemokraternas grundläggande syn på kul- Avslutningsvis skulle jag vilja ställa en fråga till Lennart Friden. Anf. 139 LENNART FRIDÉN (m) replik Fru talman! Charlotta Bjälkebrings första påstående föranleder mig |
|
124 |
inte lyssnat på det. |
Kultur kan aldrig skapas genom politiska beslut. Den formar sig
själv. Kulturens innehåll får aldrig vara föremål for en politisk styrning.
Detta trodde jag att vi skulle vara överens om.
Många av kulturskaparna, som rent politiskt står Charlotta Bjälke-
bring nära, tror jag i det här sammanhanget står närmare mig. Man vill
gärna ha stöd men inte styrning. Vi skall bry oss om men inte lägga oss
i. Det är en väsentlig skillnad.
I de samhällen som tidigare har stått Charlotta Bjälkebring och hen-
nes parti nära - även om man numera vill förneka det- har den politis-
ka styrningen och manipulationen av kulturen varit mest utmärkande
for kulturpolitiken.
Charlotta Bjälkebring nämnde två företeelser i Göteborg. Det gläder
mig som göteborgare. Filmfestivalen är tillkommen på initiativ av
Gunnar Carlsson och inte genom några politiska beslut. Bokmässan är
tillkommen på initiativ av Bertil Falck och inte genom några politiska
beslut.
Det gäller att skapa en sådan anda och atmosfär att dessa fria själar
verkligen kan ta initiativ. Sedan skall man stödja dem från samhällets
sida när det behövs. Men framför allt skall vi se till att vi har en öppen,
fri och skapande atmosfär. Det är det viktigaste. Charlotta Bjälkebring
tog upp bibliotekslagen. Jag skulle gärna vilja veta från någon av bib-
liotekslagens tillskyndare vad det är som den skall ge. Vad skall stå i
den lagen? Det skulle jag gärna vilja veta. Som jag sade tidigare kom-
mer det att röra sig om en minimilag som kommer att leda till en kon-
vergering: Alla bibliotek kommer att likna varandra. Alla vet att mängd
av enfald inte är detsamma som mångfald. Det tycker jag man bör
tänka på.
Vi kan vara överens om en sak, Charlotta Bjälkebring och jag,
nämligen att skolan är det viktigaste instrumentet. Där kan man både
genom metodik och innehåll se till att alla får ta del av kultur, så att de
därmed också som vuxna kan bedöma vad man bör ägna sig åt i det
avseendet när det gäller både att ta del i och ta del av kulturen.
Anf. 140 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v) replik
Fru talman! Jag tror att Lennart Fridén och jag har vissa svårigheter
att förstå varandra. Jag anser också att kulturen måste komma inifrån
varje människa själv. Men det är inte detsamma som att det inte skall
finnas en demokratisk process som uppmuntrar och stimulerar och
leder till en dialog.
När Moderaterna talar om hur deras styrning skall gå till handlar det
om t.ex. att ha auktioner på radio och TV osv. Det leder till att de som
är köpstarka och har bättre utbildning och annat får möjligheter till ett
större utrymme i kulturpolitiken. Detta vill jag komma ifrån. Jag vill att
en demokratisk politisk styrning skall leda till en mer jämlik kulturpo-
litik.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Kulturpolitiken
125
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
Anf. 141 LENNART FRIDÉN (m) replik Fru talman! Vem som förstår vem skall vi kanske inte debattera. Jag |
skulle kunna säga både det ena och det andra, men uppenbart är att
|
Allmänpolitisk debatt |
Charlotta Bjälkebring sade i sitt första anförande att hon ville ha styr- |
|
Kulturpolitiken |
Nu talade hon om en demokratisk process. Jag frågar mig: Hur skall När det gäller jämlikhet i de här sammanhangen skulle jag vilja re- Kulturen skapar vi själva gemensamt genom att både delta i den och Skulle vi försökt fatta beslut här i riksdagen eller i andra politiska Sedan är det en annan sak att vi måste skapa ett sådant kulturellt Det hade varit bättre att Charlotta Bjälkebring hade talat om vad Anf. 142 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v) replik Fru talman! I Moderaternas värld är det ändå pengarna som styr. Han hade hela kulturnätet i sin hand och det var pengarna som styr- Anf. 143 ELISA ABASCAL REYES (mp) Fru talman! Föregående replikskifte gav en bra inledning till det an- |
|
126 |
och som invandrare. Detta kommer inte att bli någon snyfthistoria för |
att kasta skulden på fyrtiotalister, femtiotalister eller andra, eller att
begråta invandrarnas situation i allmänhet.
I den dagliga debatten möts vi ständigt av nya bevis på det ökande
våldet i samhället och ett ytterligare hårdnande samhällsklimat. På detta
kan vi även se en motreaktion. Folk samlas för att protestera mot vål-
det. Det har även föranlett att man förde på tal att ha en särskild debatt i
riksdagen om våldet, även om denna debatt av olika anledningar inte
blev av.
Orsakerna till det ökade samhällsvåldet sägs vara flera, men särskilt
påtalas arbetslösheten som en väsentlig faktor. Till detta vill man lägga
det mångkulturella samhället i sig, dvs. det stora antal invandrare som
tillkommit under senare tid, men även att papporna inte är tillräckligt
närvarande. Därmed har man även lyckats lägga en socialpsykologisk
dimension till det ökande samhällsvåldet.
Om pappornas roll har diverse personer uttalat sig, vars ord tydligen
skall väga tyngre än andras, eftersom de menas ha ett speciellt anseen-
de när det gäller denna fråga.
Jag kan inte godta de här förklaringarna till det hårdnande sam-
hällsklimatet och det ökande våldet, inte heller att den dominerande
protesten bör riktas mot våldet i sig och inte mot de bakomliggande
orsakerna.
Inom politiken talar man gärna om att sjukdomen skall angripas
framför symtomen, även om man givetvis vänder sig mot symtomen
också, men framför allt mot sjukdomen. Även om det är en sliten bild
måste man vara extra tydlig i de här sammanhangen. Det räcker inte
med att protestera mot antalet knivar ute på stan, utan man måste pro-
testera mot orsaken till att dessa knivar cirkulerar.
Ett påtagligt problem i dag är rasismen. Jag fann inget bättre tema
att ta upp rasismen under än kulturen. Rasism är kulturell intolerans.
Rasismen kan knappast bero på arbetslösheten. Den var stark redan
före den ekonomiska krisen i Sverige.
Hur växer sig sådana här tendenser starkare? När det finns anled-
ning att sparka nedåt i stället för uppåt, som det klassiskt heter. Sådana
tendenser växer när den starkes lag gäller, när en ökad kommersialise-
ring sker och när det blir svårare för små människor att hävda sig och
maktlösheten växer.
Jag växte själv upp med naturprogram som Malmcolm, där jag fick
se larver utvecklas till fjärilar, och jag fick se Staffan Westerbergs
gurkor prata. Det är något som har lämnat flera av mina jämnåriga klart
traumatiserade, men för mig var det mycket positivt. Om jag jämför
dagens kulturella utbud för bam med det som fanns när jag själv växte
upp så måste jag säga att det har skett en otrolig nedgradering av kvali-
teten.
Varför har det skett? Varför har vi har en sådan kulturdekadens i
utbudet av barnprogram under dessa tjugo år? Det borde vara tvärtom,
så att utvecklingen går framåt.
Därmed vill jag återkomma till vad man säger om de frånvarande
fäderna. Jag tror inte att det är avsaknaden av manliga förebilder som är
problemet, att frånvaron av manliga förebilder i deras närhet gör att
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Kulturpolitiken
127
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Kulturpolitiken
unga män måste ta till sig kommersiella förebilder som t.ex. Rambo.
Problemet är att just de vanliga männen - och även kvinnorna - och
vuxna människor, om vi skall generalisera, har en ovanligt stor tolerans
mot olika tendenser som just den starkes lag via kommersialiseringen.
Då måste jag även påtala en annan gammal sliten klyscha: Det finns
inga dåliga elever, bara dåliga lärare. Därmed får vi det samhälle vi
förtjänar.
Problemet är den stora tolerans som finns från etablerat håll, dvs.
politiker och samhället i stort, för schablonartade bilder av t.ex. invand-
rare. Det måste skapas en levande diskussion om denna fråga. Frågan
är hur det skall gå till.
Medier har en otrolig makt. Frågan är hur vi kan påverka medierna.
Mediernas ekonomiska situation i dag kan snarast beskrivas som en
oligopolställning. Medierna är en grundpelare i en demokrati, dvs. fria
medier. Därför finns det anledning att fråga sig om vi har någon mora-
lisk rätt att styra medierna. Enligt min åsikt har vi inte det. Medierna
måste alltid vara fria, men det måste finnas ett betydande spektrum av
olika medier som kan garantera att vinklingen inte styrs alltför mycket
av dem som redan har makt.
I Sverige delas det årligen ut presstöd till mindre och större tidning-
ar. Men ökat ekonomiskt stöd kan inte ses som enda sättet att förebygga
en centralisering. Det finns även problemet om huruvida man skall
betala ut mer pengar till en tidning som ingen vill läsa.
Jag är inte här för att ge svar. Jag kan inte det. Men jag vill ta upp
frågeställningarna. Problemet är politikers och makthavares roll i det
kulturella utbudet och av de värderingar som styr samhället.
I Frankrike är det numera förbjudet för unga flickor att bära slöja,
dvs. för dem som har en muslimsk övertygelse. Men ingen fransman
skulle någonsin komma på idén att förbjuda skolungdomar att bära ett
kors runt halsen. Det är en klar kulturell intolerans som inte får drabba
Sverige. Vi måste reagera mot detta. Frågan är bara hur och på vilket
sätt.
Anf. 144 MARIANNE ANDERSSON (c) replik
Fru talman! Det var ett intressant anförande, Elisa Abascal Reyes.
Det rörde ett problem som vi alla tycker är svårt. Jag har funderat över
vad orsaken kan vara till att det hela ser ut som det gör. Precis som
Elisa Abascal Reyes tror jag inte heller att det finns en enda orsak eller
två orsaker till att samhället är som det är. Men det är säkert olika saker
som samverkar. Jag har en känsla av att allting händer så snabbt. Det
sker snabba förändringar i samhället. Jag tror att många ungdomar
känner rotlöshet och inte har en egen identitet. Det är därför som vi i
Centern är så angelägna om att satsa på kultur för bam och ungdomar.
Vi skall bemöta de destruktiva krafterna i medierna.
Medieutbudet har ökat, och det är alldeles fantastiskt. Men kvalite-
ten har, precis som Elisa Abascal Reyes säger, utarmats en hel del.
Jag tror inte att det är särskilt lyckat att det finns segregerade bo-
stadsområden, så som det ser ut i dag och som diskuterades i den före-
128
gående debatten. Vi behöver ha en bättre blandning mellan människor
från olika kulturer. Jag tror också att det kan tillföra oss mycket.
Jag har också mött attityden att man skyller ifrån sig och inte vågar
ta i problemen. Jag kommer från en liten kommun som också har pro-
blem med ungdomsgäng - invandrare och svenskar - som bråkar med
varandra. Men polisen säger att problemet inte är så stort, än så länge-
trots att det är fråga om våldsamheter.
Vi vuxna har ett ansvar att ta itu med frågorna på ett tidigare stadi-
um. Vi kan inte skylla ifrån oss. Alla vuxna, i skolor och på andra stäl-
len, måste ta itu med problem när de uppstår och inte vänta for länge.
Anf. 145 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik
Fru talman! Jag är glad över att Centern välkomnar en öppen dis-
kussion och även har uppmärksammat frågorna. Centern säger att man
inte får skylla ifrån sig.
Jag vill fortsätta med att säga vad det är exakt jag efterlyser. Hur
skall man bemöta en ökad tolerans för saker som borde vara oacceptab-
la? På vilket sätt skall vi göra det tillsammans? Där är frågan vidare hur
mycket man kan styra och hur mycket man inte kan styra. Var går
gränsen for ett auktoritärt samhälle till förmån för de svaga? Var går
gränsen för hur pass mycket man kan tolerera? Var går gränsen for hur
pass mycket kommersialisering man kan tolerera?
När det gäller invandrarperspektivet är det svårt att agera som in-
vandrare. Jag känner få invandrare som är aktiva i den politiska debat-
ten som inte har utsatts for dödshot flera gånger om året. Jag har själv
utsatts for ett antal hot. Jag får ett antal dödshot per post varje vecka.
Det gäller även min far och flera av mina aktiva vänner som råkar vara
invandrare.
Det är självklart enskilda individer som måste lastas för detta. Det
kan inte vara det svenska samhället i sig. Men varför finns det så
många extremister, och varför står så många av extremistema oemot-
sagda? Detta är ett problem vi måste ta tag i.
I dag växer små svenska bam upp i föreställningen att invandrare är
kriminella av naturen - det sitter på något sätt i generna.
Det här är problem som inte kan lösas utan att vi agerar. Jag efterly-
ser: På vilket sätt skall vi agera så att det blir verklig kraft i det hela?
Anf. 146 MARIANNE ANDERSSON (c) replik
Fru talman! Elisa Abascal Reyes frågar hur mycket vi skall tolerera.
Det är självklart att egentligen vill vi inte tolerera någonting. Det är
oerhört svårt att sätta gränser och förbjuda sådant som rör känslor och
attityder.
Det talas mycket om etik och moral. Jag tycker att det är viktigt att
vi diskuterar dessa frågor. Vi skall sätta gränser for våra bam. Vi skall
förklara och tala om varför vi tycker så och så och varför man skall
uppföra sig på ett visst sätt. Människor skall lära sig att ta hänsyn till
varandra.
Den gyllene regeln är en bra levnadsregel oavsett vilken religion
man bekänner sig till, dvs. du skall uppträda mot andra så som du vill
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Kulturpolitiken
129
9 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 58
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Kulturpolitiken
att de skall uppträda mot dig. Detta är något som alla behöver tillämpa
och som vi måste lära våra bam och ungdomar - i hemmen osv.
Vi måste föra debatten. Det är oerhört svårt att säga att gränser skall
sättas här och här. Men vi måste ta vårt ansvar, och vi måste föra debat-
ten. Jag hoppas att det kommer en motreaktion i samhället. En hel del
av detta rör sådant vi inte kan fatta beslut om i riksdagen men som vi
som medborgare måste arbeta med.
Anf. 147 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik
Fru talman! Ett sätt att motverka problemen är att inte låta den star-
kes lag råda. Det skall inte vara så att unga människor skall känna sig
maktlösa. Det skall inte finnas människor som känner sig marginalise-
rade.
Jag håller fullständigt med om att det är svårt att lära sig ta hänsyn
och att sätta gränser. Hur skall vi lära människor att ta hänsyn, och på
vilket sätt kan vi verka i ett större perspektiv än just från individ till
individ? Vilka åtgärder kan vi vidta för att ändra samhällsattityder? På
vilket sätt kan vi kulturpolitiskt bidra till minskad rasism?
Detta är svåra frågor. Det innebär att staten skall träda in i en roll
som är attitydgivande. Är vi folkvalda politiker här för att lära folket
vår övertygelse, eller är vi valda just för att folket skall styra oss? Detta
är svårt.
Det har visat sig att det finns mera av s.k. fikarumsrasism, dvs. ing-
en ideologiskt myntad rasism utan snarare en allmän främlingsfientlig-
het, bland folket än vad det finns i riksdagen. Jag är fullständigt överty-
gad om det. Det är en verklighet som vi måste konfrontera. Hur skall vi
bemöta den? Det är svårt att veta. Men att angripa den ökade kommer-
sialiseringen kan vara ett sätt. Frågan är hur vi gör det utan att kränka
yttrandefriheten.
Anf. 148 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v) replik
Fru talman! Jag tror inte att det egentligen är en religion vi behöver
utan att det till syvende och sist handlar om respekt.
Det är bra att könsperspektivet förs in i debatten. I allmänt dagligt
tal pratar vi om ungdomar och om ungdomsvåldet osv. Det är faktiskt
inte så enkelt. Utan till största delen är det unga män som utför detta
våld. Dessa unga män är symtombärare - skulle man kunna säga - på
att vårt samhällssystem har hamnat fel i dag.
Jag tror också att det mycket stora amerikanska kulturutbudet är en
stor bov i det här sammanhanget. Våra svenska män - även invandrar-
män - känner inte igen sig i den kultur som förmedlas i dessa filmer.
Ofta är det ju också så, att man nedvärderar varandra, man sparkar
varandra och man slår varandra osv. Om man på TV inte någon gång
ser att man är respekterad, blir resultatet att man slutar att respektera
sig själv. Och jag tror att många sådana faktorer har gjort att det gått så
snett i vårt samhälle i dag.
130
Anf. 149 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik
Fru talman! Jag är inte här i kammaren i dag för att angripa något
särskilt parti eller för att försöka ställa någon till svars. Så jag fortsätter
att ställa några frågor och lämna några synpunkter i denna debatt som
vi har fått till stånd, något som jag tycker är mycket positivt.
Charlotta L Bjälkebring talade om respekt och om att unga mäns
deltagande ökat statistiken när det gäller våldsbrott. Men unga mäns
våld är det synligaste, det råaste och det mest uppenbara våldet. Char-
lotta L Bjälkebring talar också om unga invandrarmän. Jag vill då säga
att det flesta invandrarfamiljerna - liksom de svenska familjerna -
beroende av genetiska faktorer består av lika många flickor som pojkar.
Men varför slåss inte tjejer? Det beror inte på att de mår mycket
bättre. Och det handlar inte om att unga män är mer utsatta eller att det
är de som saknar pappor och därför ser upp till Rambo i sitt sökande
efter identitet, utan det måste handla om något mycket mer och gå
mycket djupare.
Vi kan även se svenska ungdomars deltagande. Det finns ett slags
våldsyttring som för mig är mycket svår att fördöma; jag har inte enty-
digt fördömt den, men jag har tänkt på det och försökt med meditation.
Svenska ungdomar ställer ibland till med upplopp och slagsmål och
krossar bankfönster för att få till stånd något slags dialog med myndig-
heter och makthavare. Det hände exempelvis i Malmö för några år
sedan. Det har också hänt i Stockholm.
Det finns svenska ungdomar som känner sådan desperation över att
deras invandrarvänner slåss ned och misshandlas på gatan att de startar
egna små medborgargarden för att skydda invandrarna på kvällarna.
Detta leder naturligtvis till en våldsförhärligande attityd och till en
våldsromantik. Det uppstår rena rama gängslagsmål mellan svenskar
och invandrare på gatorna. Invandrarmännens våld är det mest påtagli-
ga våldet och det mest ytliga att angripa. Men jag tror att problemet är
mycket djupare än så. Det är så lätt för svenska medier, t.ex. Aftonbla-
det och Expressen, att blåsa upp sådana här händelser, men det är
mycket svårare än så.
Anf. 150 ÅKE GUSTAVSSON (s)
Fru talman! I anslutning till den diskussion som Elisa Abascal Rey-
es fört vill jag göra ett konstaterande när det gäller kulturpolitiken. När
målen fastställdes 1974 diskuterades inte särskilt mycket det mångkul-
turella samhälle som Sverige faktiskt består av i dag. Och det konstate-
rande som jag tror att man kan göra är att vi har ett ansvar för att stödja
människor så att de känner trygghet i sin miljö. Om man känner sig
trygg i sin egen kultur, i sin egen omgivning, så är man också beredd
att möta annorlunda ting med större öppenhet än vad som annars skulle
ha varit fallet.
Elisa Abascal Reyes ställde ett antal frågor. I all enkelhet vill jag då
konstatera att jag är ganska övertygad om att Kulturutredningen ägnar
dessa frågor en hel del uppmärksamhet.
Sedan vill jag göra en viss markering vad gäller den diskussion som
fördes tidigare om allmänradion och allmäntelevisionen. När vi disku-
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Kulturpolitiken
131
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
terar kommersiella frågor är det viktigt att slå vakt om att allmänradion |
gäller för de kommersiella radiostationer och den kommersiella televi-
|
Allmänpolitisk debatt |
sion som vi har i vårt land. Jag beklagar därför att man hade auktioner på ett antal privata lokal- |
|
Kulturpolitiken |
radiostationer, vilket tilläts efter ett riksdagsbeslut. Det innebar att man Det är viktigt att slå vakt om public service. Med en socialdemo- Lennart Fridén frågade vad en bibliotekslag skall innehålla och var- Jag anser att en bibliotekslag skall innehålla följande komponenter. För att kommentera Marianne Anderssons anförande vill jag säga: Därför är det allvarligt att det i de flesta skolor i landet i dag skett Kulturutredningen kan säkerligen också spela en viss roll, bl.a. när Slutligen är det viktigt hålla i minnet när vi diskuterar kulturpoliti- |
|
132 |
en social och en geografisk dimension. Det är en viktig grund for ut- |
formningen av den statliga kulturpolitiken. Det innebär att vi har ett
ansvar för att stödja och stimulera de tusentals eldsjälar som finns runt
om i landet. Det innebär att vi har ett ansvar för att skolan t.ex. får ett
utrymme för kulturella aktiviteter. Det innebär också att vi har ett an-
svar för att få till stånd ett vidgat deltagande i kulturlivet.
Ytterst handlar allt detta om att vi utgår från en humanitär kultur-
politik, som innebär att alla människor har lika värde och samma rät-
tigheter.
Anf. 151 LENNART FRIDÉN (m) replik
Fru talman! Det som Åke Gustavsson sade sist kunde jag lika gärna
ha sagt. Vi är väl överens om vad vi skall basera kulturpolitiken på och
hur vi ser på alla människors lika värde och rätt.
Jag reagerade på en del annat av det Åke Gustavsson sade. Vi kan
dess värre inte återvända till den tidigare debatten om vad Berlusconi
hade här att göra. När man inte kan svara på andra frågor tar man till
sådant.
Först och främst är lärarutbildningen viktig. Kanske som en repre-
sentant för de dåliga lärarna kan jag säga till Elisa Abascal Reyes att
det under många år har försvunnit...
Anf. 152 ANDRE VICE TALMANNEN
Man får bara rikta sig till den vars anförande man har begärt replik
på.
Anf. 153 LENNART FRIDÉN (m) replik
Fru talman! Jag skall ändå ta upp lärarutbildningen. Som Åke Gus-
tavsson sade, är det oerhört väsentligt att det finns utrymme för kultur i
skolan. Som jag sade i mitt inledningsanförande, är det alltså fråga om
att det skall vara ett kulturellt innehåll och användas även som metodik.
Det var det som försvann på 60-talet när man försämrade den svenska
lärarutbildningen. Det kan jag bara beklaga. Det var inte vi ansvariga
för.
Åke Gustavsson talade om bibliotekshuliganer. I Göteborg, där jag
har varit verksam i många år, har jag två gånger varit med om att vi
från borgerligt håll har räddat bibliotek som socialdemokrater ville
lägga ned. Det är de enda nedläggningar som har förekommit där. Vi
byggde ut bibliotekssystemet väsentligt, men då var det ingen som
talade med stora bokstäver om den borgerliga politiken. Ett bibliotek
lades ned 1991, och det var nedlagt några månader. Tack och lov hade
man inte hunnit skingra samlingar och annat, utan man kunde åter öpp-
na när den borgerliga majoriteten trädde till.
Vad skall egentligen den bibliotekslag göra som ni arbetar för? Det
blir en minimilag, och det finns risk för att det blir ett sämre biblio-
teksväsende, precis som i Danmark. Jag tror på frihet i det här sam-
manhanget, som i alla andra sammanhang. Men det skall självfallet
vara en kommuns ansvar att se till att det finns ett gott biblioteksväsen-
de. Skam åt de lokalpolitiker som ägnar sig åt någonting annat!
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Kulturpolitiken
133
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
Anf. 154 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik Fru talman! Det är inte ofta jag får chansen, men nu skall jag säga |
det: Jag var inte med på 50-talet och början av 60-talet när det gällde
|
Allmänpolitisk debatt |
lärarutbildningen, och jag vet därför inte riktigt vad som hände då. Men |
|
Kulturpolitiken |
tiker i stat, dvs. också riksdagen, och framfor allt i kommuner inte har Jag talade i mitt anförande också om vad jag menar att biblioteksla- Lennart Fridén drar slutsatsen att det blir sämre med en lag och Reaktionen inom arbetarrörelsen på bibliotekshuliganema-jag Anf. 155 LENNART FRIDÉN (m) replik Fru talman! Den gamle politiske räven Åke Gustavsson säger att Jag tycker inte att man skall säga att man ”tar in” kultur i skolan. Lagarna i Finland och Danmark är väldigt olika, och länderna har |
|
134 |
”snåla” kommuner lade sig på miniminivån, långt under den nivå de |
tidigare haft. Det vore ett elände om vi skulle få en sådan utveckling i
Sverige.
Anf. 156 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik
Fru talman! Jag skall först modifiera en sak jag sade tidigare. Allde-
les i slutet av 60-talet var jag med i rikspolitiska sammanhang.
Det är möjligt, t.o.m. sannolikt, att det finns olika utgångslägen för
en bibliotekslag, även om vi gärna talar om att de nordiska länderna är
mycket likartade i olika avseenden, inte minst kulturellt avseende.
Däremot tror jag att den ansvariga tjänstemannen på Kulturrådet,
Barbro Thomas, gjorde en riktig bedömning när hon inför den offentli-
ga utfrågningen i kulturutskottet for något år sedan just konstaterade att
den stora satsning som Finland gör knappast kan motsäga påståendet att
det är bättre med en bibliotekslag än att vara utan den. Den bör då vara
ett stöd för en utveckling.
Man kan naturligtvis alltid spekulera och fundera. Lennart Fridén
har inte flera repliker, men jag kan rekommendera honom att fundera
på hur det kommer sig att de personer som är engagerade i just biblio-
teksfrågorna ganska genomgående säger att en lag ger stöd for en stark
lokal biblioteksverksamhet. Man kan säga att Författarförbundets in-
tresse är egoistiskt, men jag tror inte att det är utgångspunkten. Man
kan undra varför kulturchefer ofta for den här diskussionen och varför
DIK-fÖrbundet resonerar som man gör. Jag tror att de alla har känt
detta hot.
Avslutningsvis vet vi att kommunerna genomför verksamhet som är
statligt reglerad. I ett pressat ekonomiskt läge försöker man, kanske
alltför gärna, hitta inkomster eller skära drastiskt i oreglerade verksam-
heter. Biblioteksväsendet i Sverige hör fortfarande till dem.
Anf. 157 MARIANNE ANDERSSON (c)
Fru talman! Jag skall börja med skolorna. Det är sant att det har
skett en försämring när det gäller bam- och ungdomskultur i skolorna.
När Centrumbildningarna i dag uppvaktade oss i utskottet var det gans-
ka intressant att någon sade att man ute i kommunerna nu börjar inse
detta och börjar göra någonting åt det. Det finns en insikt om att det här
är viktigt. Jag tycker att det är angeläget att vi från statlig sida ser till
att det också tillskapas resurser. Det är bra att det finns en del pengar i
budgeten nu till bam- och ungdomskultur ute i skolorna.
Från Centerns sida har vi tyckt att det inte riktigt räcker till. Vi har
anvisat litet mera pengar till just detta. Det är oerhört angeläget. Jag
tror att vi är ganska överens om att det bara är fråga om nivån.
När det gäller medier tror jag egentligen att vi och socialdemokra-
terna har en ganska likartad syn på allmänradio och allmän-TV. Vi
menar samma sak även om jag säger det på svenska och inte använder
det engelska uttrycket public service. Därför tycker jag att det vore
värdefullt om regeringen och regeringspartiet skulle kunna tillmötesgå
vårt krav på en samlad översyn av effekterna och hur vi skall ha det
med allmänradio och allmän-TV innan man vidtar så pass drastiska
steg som de nedskärningar som nu görs.
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Kulturpolitiken
135
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
Vi är alla medvetna om att besparingar måste göras. Jag tycker att |
från ledningen för radio och TV om att det blir lokal-TV och då drab-
|
Allmänpolitisk debatt |
bas olika områden. Jag tycker att det vore mycket bra om vi kunde få |
|
Kulturpolitiken |
Anf. 158 ÅKE GUSTAVSSON (s) Fru talman! Jag skall fatta mig kort. Jag är glad över att Marianne Så till frågan om allmän-TV och allmänradio. Jag tror också att vi Det är självklart att de besparingskrav som nu ställs på public ser- Nu tvingas staten, enligt det förslag som regeringen har lagt fram, Nästa steg blir att företagen måste fundera över hur de skall hantera Anf. 159 MARIANNE ANDERSSON (c) Fru talman! Jag tycker att det låter ganska förhoppningsfullt att vi Jag vill dock säga att en sak som har betydelse i sammanhanget är |
136
let utformat så att när TV 4 inte längre har monopol skall dessa avgifter
inte betalas. De är tillfälliga.
Anf. 160 ÅKE GUSTAVSSON (s)
Fru talman! Nej, jag kan upprepa vad Marianne Andersson sade
och lova att det inte blir några sådana här förändringar innan vi har haft
en rejäl diskussion.
Allvarligt talat tror jag att det är viktigt med öppenhet. Jag tror ock-
så att det är viktigt att vi visar den öppenheten gentemot olika politiska
partier. Jag tror också att det är viktigt att visa öppenhet när företags-
ledningar och andra diskuterar dessa frågor. Är det exempelvis själv-
klart att vi skall ha det nu gällande avtalet helt intakt som det är i dag? I
det avtalet förbjuder staten Sveriges Television att organisera nyhets-
verksamheten som den själv vill.
Det fattades ett majoritetsbeslut om det i riksdagen en gång i tiden.
En noggrann läsning av riksdagsprotokollet och riksdagsbeslutet på den
punkten visar faktiskt, Marianne Andersson, att den dåvarande riks-
dagsmajoriteten, regeringspartierna, sade att för närvarande, dvs. innan
TV 4 hade hunnit etablera sig med sin nyhetsredaktion, ville man inte
tillåta Sveriges Television att göra en gemensam nyhetsredaktion. Man
sade att det skall finnas en nyhetsredaktion på varje kanal. Nu när det
här är etablerat antyds det att frågan får övervägas igen. För vår del
ansåg vi att riksdagen inte, och för den delen inte heller regeringen,
skall lägga sig i den inre organisationen i SVT.
Jag tror att det vore bra om vi t.ex. kunde diskutera hur vi skall för-
hålla oss på den punkten. Som utskottets ordförande säger jag: Öppen-
het och diskussion gäller självklart.
(forts, prot. 59)
Prot. 1994/95:58
9 februari
Allmänpolitisk debatt
Kulturpolitiken
4 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1994/95:143 Vissa ändringar i läkemedelslagstiftningen m.m.
5 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 8 februari
1994/95:271 av Erik Arthur Egervärn (c) till finansministern om Tul-
len i Östersund
1994/95:272 av Rune Berglund (s) till statsrådet Jan Nygren om flytt-
ning av statlig verksamhet m.m. från Östersund
137
|
Prot. 1994/95:58 9 februari |
1994/95:273 av Barbro Westerholm (fp) till socialministern om bam- Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll 6 § Kammaren åtskildes kl. 17.57. Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 3 § anf. 19 av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 61 (delvis), av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 82 (delvis), av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 95 (delvis), av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 137 (delvis) och av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut. Vid protokollet ULF CHRISTOFFERSSON |
/Barbro Nordström
138
Innehållsförteckning
Prot. 1994/95:58
9 februari
1 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen och in-
formation från regeringen..........................................................1
2 § Meddelande om svar på interpellation......................................1
3 § Allmänpolitisk debatt..................................................................2
(forts, från prot. 57)...................................................................2
Välfärdspolitiken....................................................................... 2
Anf. 1 STEN SVENSSON (m)...............................................2
Anf. 2 ANDREAS CARLGREN (c).......................................4
Anf. 3 BARBRO WESTERHOLM (fp).................................7
Anf. 4 ULLA HOFFMANN (v)..............................................9
Anf. 5 RAGNHILD POHANKA (mp).................................12
Anf. 6 CHATRINE PÅLSSON (kds)...................................15
Anf. 7 Socialminister INGELA THALÉN (s).....................17
Anf. 8 STEN SVENSSON (m).............................................21
Anf. 9 ANDREAS CARLGREN (c).....................................23
Anf. 10 BARBRO WESTERHOLM (fp).............................24
Anf. 11 ULLA HOFFMANN (v)..........................................25
Anf. 12 RAGNHILD POHANKA (mp)...............................26
Anf. 13 CHATRINE PÅLSSON (kds).................................27
Anf. 14 Socialminister INGELA THALÉN (s)...................28
Anf. 15 STEN SVENSSON (m)...........................................29
Anf. 16 ANDREAS CARLGREN (c)...................................29
Anf. 17 BARBRO WESTERHOLM (fp).............................30
Anf. 18 ULLA HOFFMANN (v)..........................................30
Anf. 19 RAGNHILD POHANKA (mp)...............................31
Anf. 20 CHATRINE PÅLSSON (kds).................................31
Anf. 21 Socialminister INGELA THALÉN (s)...................32
Anf. 22 GÖRAN LENNMARKER (m)................................33
Anf. 23 BIRGITTA HAMBRAEUS (c)...............................34
Anf. 24 KERSTIN HEINEMANN (fp)................................36
Anf. 25 STIG SANDSTRÖM (v).........................................38
Anf. 26 Socialminister INGELA THALÉN (s)...................39
Anf. 27 STIG SANDSTRÖM (v) replik...............................40
Anf. 28 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................40
Anf. 29 THOMAS JULIN (mp)............................................41
Anf. 30 Socialminister INGELA THALÉN (s)....................42
Anf. 31 THOMAS JULIN (mp) replik.................................43
Anf. 32 Socialminister INGELA THALÉN (s)...................43
Anf. 33 THOMAS JULIN (mp) replik.................................43
Anf. 34 ROSE-MARIE FREBRAN (kds).............................44
139
Prot. 1994/95:58
9 februari
140
Anf. 35 THOMAS JULIN (mp) replik..................................45
Anf. 36 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................45
Anf. 37 GÖRAN LENNMARKER (m) replik......................48
Anf. 38 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................49
Anf. 39 GÖRAN LENNMARKER (m) replik......................49
Anf. 40 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................50
Anf. 41 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik.......................50
Anf. 42 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)...........................50
Anf. 43 KERSTIN HEINEMANN (fp) replik.......................51
Anf. 44 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................51
Anf. 45 STIG SANDSTRÖM (v) replik...............................51
Anf. 46 ANDRE VICE TALMANNEN................................51
Anf. 47 STIG SANDSTRÖM (v) replik...............................52
Anf. 48 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................52
Anf. 49 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik...................52
Anf. 50 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................52
Anf. 51 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik...................53
Anf. 52 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................53
Anf. 53 GUN HELLSVIK (m)..............................................53
Anf. 54 INGBRITT IRHAMMAR (c)..................................55
Anf. 55 ALICE ÅSTRÖM (v)...............................................56
Anf. 56 GUN HELLSVIK (m) replik....................................57
Anf. 57 ALICE ÅSTRÖM (v) replik.....................................58
Anf. 58 GUN HELLSVIK (m) replik....................................58
Anf. 59 ALICE ÅSTRÖM (v) replik.....................................59
Anf. 60 KIA ANDREASSON (mp)......................................59
Anf. 61 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds)....................................60
Anf. 62 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................62
Anf. 63 GUN HELLSVIK (m) replik....................................65
Anf. 64 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................66
Anf. 65 GUN HELLSVIK (m) replik....................................66
Anf. 66 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................67
Anf. 67 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik........................67
Anf. 68 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s).................68
Anf. 69 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik........................68
Anf. 70 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................69
Anf. 71 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds) replik..........................69
Anf. 72 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s).................69
Anf. 73 ROLF ÅBJÖRNSSON (kds) replik..........................70
Anf. 74 KIA ANDREASSON (mp) replik............................70
Anf. 75 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)................70
Anf. 76 KIA ANDREASSON (mp) replik............................71
Anf. 77 EVA ZETTERBERG (v).........................................71
Anf. 78 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................73
Anf. 79 EVA ZETTERBERG (v) replik...............................73
Anf. 80 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................74
Anf. 81 BO HOLMBERG (s)................................................74
Anf. 82 SIV HOLMA (v)......................................................75
Anf. 83 BÖRJE NILSSON (s)..............................................77
Anf. 84 ÅKE CARNERÖ (kds)............................................79
Anf. 85 BENGT LINDQVIST (s).........................................81
Anf. 86 Socialminister INGELA THALÉN (s)...................82
Anf. 87 BENGT LINDQVIST (s) replik..............................82
Anf. 88 EWA LARSSON (mp)............................................83
Anf. 89 INGRID NÄSLUND (kds)......................................84
Anf. 90 NALIN BAKS1 (s)...................................................86
Anf. 91 KARIN WEGESTÅL (s).........................................87
Anf. 92 Statsrådet ANNA HEDBORG (s)............................89
Anf. 93 KARIN WEGESTÅL (s).........................................89
Bostadspolitiken......................................................................90
Anf. 94 KNUT BILLING (m)..............................................90
Anf. 95 ESKIL ERLANDSSON (c).....................................91
Anf. 96 KNUT BILLING (m) replik....................................92
Anf. 97 ESKIL ERLANDSSON (c) replik...........................93
Anf. 98 KNUT BILLING (m) replik....................................93
Anf. 99 ESKIL ERLANDSSON (c) replik...........................94
Anf. 100 ERLING BAGER (fp)...........................................94
Anf. 101 OWE HELLBERG (v)...........................................95
Anf. 102 PER LAGER (mp).................................................97
Anf. 103 ESKIL ERLANDSSON (c) replik.........................99
Anf. 104 PER LAGER (mp) replik.......................................99
Anf. 105 ESKIL ERLANDSSON (c) replik.........................99
Anf. 106 PER LAGER (mp) replik.......................................99
Anf. 107 ULF BJÖRKLUND (kds)......................................99
Anf. 108 LENNART NILSSON (s)....................................101
Anf. 109 KNUT BILLING (m) replik................................102
Anf. 110 LENNART NILSSON (s) replik..........................103
Anf. 111 KNUT BILLING (m) replik................................104
Anf. 112 LENNART NILSSON (s) replik..........................104
Anf. 113 ERLING BAGER (fp) replik...............................105
Anf. 114 LENNART NILSSON (s) replik..........................105
Anf. 115 LENA LARSSON (s)..........................................106
Anf. 116 JUAN FONSECA (s)...........................................107
Anf. 117 KNUT BILLING (m) replik................................108
Anf. 118 JUAN FONSECA (s) replik.................................109
Anf. 119 KNUT BILLING (m) replik................................109
Anf. 120 JUAN FONSECA (s) replik.................................110
Anf. 121 OWE HELLBERG (v) replik...............................110
Anf. 122 CARINA MOBERG (s).......................................111
Anf. 123 KNUT BILLING (m) replik................................113
Anf. 124 CARINA MOBERG (s) replik.............................113
Anf. 125 PER LAGER (mp) replik.....................................113
Anf. 126 CARINA MOBERG (s) replik.............................114
Anf. 127 PER LAGER (mp) replik.....................................114
Prot. 1994/95:58
9 februari
141
Prot. 1994/95:58 Anf. 128 LARS STJERNKVIST (s)....................................114
9 februari Anf. 129 KNUT BILLING (m) replik.................................116
----------------- Anf. 130 LARS STJERNKVIST (s) replik.........................116
Anf. 131 KNUT BILLING (m) replik................................117
Anf. 132 LARS STJERNKVIST (s) replik.........................118
Anf. 133 OWE HELLBERG (v) replik...............................118
Anf. 134 LARS STJERNKVIST (s) replik.........................119
Anf. 135 OWE HELLBERG (v) replik...............................119
Kulturpolitiken.......................................................................119
Anf. 136 LENNART FRIDÉN (m).....................................119
Anf. 137 MARIANNE ANDERSSON (c)..........................121
Anf. 138 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v).................123
Anf. 139 LENNART FRIDÉN (m) replik...........................124
Anf. 140 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v) replik......125
Anf. 141 LENNART FRIDÉN (m) replik..........................126
Anf. 142 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v) replik.....126
Anf. 143 ELISA ABASCAL REYES (mp)........................126
Anf. 144 MARIANNE ANDERSSON (c) replik................128
Anf. 145 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik..............129
Anf. 146 MARIANNE ANDERSSON (c) replik................129
Anf. 147 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik..............130
Anf. 148 CHARLOTTA L BJÄLKEBRING (v) replik......130
Anf. 149 ELISA ABASCAL REYES (mp) replik..............131
Anf. 150 ÅKE GUSTAVSSON (s)....................................131
Anf. 151 LENNART FRIDÉN (m) replik...........................133
Anf. 152 ANDRE VICE TALMANNEN............................133
Anf. 153 LENNART FRIDÉN (m) replik...........................133
Anf. 154 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik...........................134
Anf. 155 LENNART FRIDÉN (m) replik...........................134
Anf. 156 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik...........................135
Anf. 157 MARIANNE ANDERSSON (c)..........................135
Anf. 158 ÅKE GUSTAVSSON (s).....................................136
Anf. 159 MARIANNE ANDERSSON (c)..........................136
Anf. 160 ÅKE GUSTAVSSON (s).....................................137
(forts, prot. 59)
4§ Bordläggning............................................................................137
5 § Anmälan om frågor.................................................................137
1994/95:271 av Erik Arthur Egervärn (c) till finansminis-
tern om Tullen i Östersund....................................................137
1994/95:272 av Rune Berglund (s) till statsrådet Jan Ny-
gren om flyttning av statlig verksamhet m.m. från Östersund/37
1994/95:273 av Barbro Westerholm (fp) till socialministern
om bamomsorgslagen...........................................................138
6§ Kammaren åtskildes kl. 17.57...................................................138
142
gotab 48580, Stockholm 1995