Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:49 Onsdagen den 11 januari

ProtokollRiksdagens protokoll 1994/95:49

Riksdagens protokoll

1994/95:49

Onsdagen den 11 januari

Kl. 9.00-11.00

Protokoll

1994/95:49

1 § Svar på interpellation 1994/95:26 om småviltsjakten ovan
odlingsgränsen

Anf. 1 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Herr talman! Peter Eriksson har frågat mig om jag avser att vidta
några åtgärder för att minska konflikten när det gäller småviltsjakt ovan
odlingsgränsen.

Hösten 1993 infördes ett nytt system för upplåtelse av småviltsjakt
på statens mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen. I princip
all mark där upplåts nu för småviltsjakt, om det inte uppkommer olä-
genhet av betydelse för rennäringen eller för samebymedlemmarnas rätt
till jakt. I nationalparker, naturreservat och fågelskyddsområden gäller
dock samma inskränkningar i jakten som tidigare. Jaktutövningen är
alltså strikt reglerad av hänsyn till rennäringen och naturvården. Lik-
som tidigare måste jägarna betala en avgift. Avgiftsinkomsterna förde-
las mellan samebyn och Samefonden. Det är således inte fråga om
någon ”fri” småviltsjakt, som Peter Eriksson betecknar den.

Restriktionerna för jakten är flera, bl.a. följande. Av hänsyn till ren-
näringen, naturvården och de boende får jakt inte bedrivas närmare än
1 000 m från ett område där renar samlas ihop, flyttas eller drivs.
Samma avståndsregler gäller vid arbetshage för renskötseln eller slakt-
plats när anläggningarna används, liksom vid bebyggelse. Jakt får inte
heller ske närmare en renhjord än 500 m. Länsstyrelsen kan begränsa
antalet jägare inom ett område, om det behövs med hänsyn till jaktvår-
den. Detta har gjorts vid två tillfällen under hösten 1994. På Flatruet i
Jämtlands län och inom ett område vid Torneträsk i Norrbottens län
förbehölls jakten ortsborna. Det är också möjligt att kvotera eller stop-
pa försäljningen av jaktkort om antalet jägare tenderar att bli för stort
inom ett område. Länsstyrelsen kan vidare avlysa ett område från jakt
för att förhindra störningar i renskötseln.

När det nya upplåtelsesystemet infördes bestämde regeringen att en
utvärdering skulle ske efter det första årets jakt. Uppgifter om förhål-
landena kring jakten samlades in genom enkäter till samebyar, jägaror-
ganisationer, länsstyrelser och vid sammankomster i länen. Det framgår
av den sammanställning som Jordbruksverket och Sametinget har gjort
av enkätsvaren att jakten var totalt sett oförändrad under 1993. Jägarna
hade större arealer att bedriva jakt på. Ett oförändrat antal jägare på en
större areal ledde alltså till ett lågt jakttryck. Därför behövdes inte

Svar på
interpellationer

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 49

Prot. 1994/95:49 11 januari

någon reglering av jakten i förhållande till vilttillgången det året. Stör- ningarna på renskötseln bedömdes som små och var i allmänhet be-

gränsade till störningar av betesron. Eftersom utvärderingen avsåg en

Svar på interpellationer

kort period beslutade regeringen om fortsatt utvärdering av det nya upplåtelsesystemet. Utvärderingen skall redovisas våren 1996. Länsstyrelsernas erfarenheter har varit mycket goda när det gäller höstens småviltsjakt. Den massinvasion av jägare som vissa befarade uteblev. Antalet jägare har visserligen ökat, men de jagar på väsentligt större arealer än tidigare. Peter Eriksson påstår att jakttrycket har ökat kraftigt inom stora delar av området. Med jakttryck menas antalet jaktdygn per kvadratki- lometer och år. Ett kraftigt ökat jakttryck kan leda till att hotade arter får svårare att överleva. Det nya upplåtelsesystemet har emellertid inte lett till något ökat jakttryck. I Norge tillämpas sedan länge i stort sett samma upplåtelsesystem som nu har införts i Sverige. I Norge är jakt- trycket ungefär 1 jaktdygn per kvadratkilometer och år. Där förekom- mer inte några olägenheter av betydelse vare sig för renskötseln eller för naturvården. I Sverige är jakttrycket på de aktuella statliga marker- na nu 0,56 jaktdygn per kvadratkilometer och år. Huvuddelen av jakten utövas liksom tidigare av den bofasta befolkningen i området. Dygnstillståndens andel av jakttrycket svarar för mindre än 0,2 jakt- dygn per kvadratkilometer och år. Inom vissa vägnära områden i Norr- bottens län utmed riksvägarna till Norge har jakttrycket dock varit 1-2 jaktdygn per kvadratkilometer och år. I det tidigare upplåtelsesystemet fanns det områden med ett jakttryck som översteg 5 jaktdygn per kvad- ratkilometer och år. Det nuvarande jakttrycket ger därför ingen anled- ning till oro för hotade djurarter. Trots detta överväger Länsstyrelsen i Norrbottens län att införa en begränsning av det antal dygnstillstånd som skall säljas i dessa vägnära områden nästa jaktsäsong. Peter Eriksson tar också upp frågan om okunniga jägare. Om det vill jag säga att kraven på jägarna är desamma i hela landet. För dem som jagar ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen gäller samma krav på jägarutbildning och artkunskap som vid vilken annan jakt som helst i Sverige. En enda olycka av lindrigare art har inträffat där en person blev träffad av hagel. Sådana olyckor är dess bättre mycket ovanliga, och den hade inget som helst samband med det nya upplåtel- sesystemet. Olyckan inträffade i ett jaktsällskap som tillsammans med medlemmar i en sameby var på ripjakt. Den olyckan hade kunnat inträf- fa oavsett upplåtelseform och oavsett vem som är markägare. Inga incidenter har inträffat på grund av att flera jaktsällskap jagat på samma område. Någon ändring av jakttiderna för olika slag av vilt har inte skett ge- nom det nya upplåtelsesystemet. Så t.ex. startar ripjakten den 25 au- gusti sedan lång tid tillbaka, oavsett vem som äger marken och var den är belägen. Den kritik mot jakten på ripkycklingar som framförs från tid till annan har således inget med upplåtelsesystemet att göra. Det har i massmedierna också förekommit uppgifter om att skjutna ripor har grävts ned eller slängts bort. Sådana uppgifter uppfattar jag som inslag

2

i en oseriös debatt om småviltsjakten. Det har nämligen då varit fråga
om ripor vars ätbara delar redan har tagits om hand.

Ett första sätt att minska konflikter när det gäller småviltsjakten är
att vara saklig och framföra sakliga argument för en förändring. Sådana
argument kan bli ett utflöde av den pågående utvärderingen. För att
undvika konflikter med rennäringen är det viktigt att störningarna för
renskötseln minimeras. Det sker bäst genom att informationen mellan
jägarna och samebyarna förbättras. I regeringens beslut om fortsatt
utvärdering poängterades vikten av att Jordbruksverket, Sametinget och
länsstyrelserna verkade för att informationen förbättras. Man kan få den
uppfattningen att det är av samepolitiska skäl som samebyarna hittills
inte har velat delta i det informationsutbytet. Det är min förhoppning att
myndigheterna inklusive Sametinget skall kunna samverka bättre i
denna fråga och att den pågående utvärderingen skall ge underlag för
ett ställningstagande som i rimlig utsträckning tillgodoser alla berördas
intressen.

Anf. 2 PETER ERIKSSON (mp):

Herr talman! Jag måste säga att jag tycker att det var ett dåligt svar,
Margareta Winberg.

Frågan om jakten ovan odlingsgränsen har varit en stor fråga i Sve-
rige under ganska lång tid. Det har framförts en omfattande kritik mot
denna från många organisationer. Men Margareta Winberg är inte
beredd att ta till sig ett dugg av den kritiken. Jag tycker att det är svagt.

Jag tycker också att sifferexercisen om jakttrycket är väldigt osak-
lig. Det är helt klart att jakten har ökat kraftigt - jag tror att alla är
överens om det. Man pratar bl.a. om en tredubbling av antalet jaktdagar
ovanför odlingsgränsen. Men Margareta Winberg försöker att få det till
att jakttrycket skulle ha minskat. Det beror på att hon plockar in alla
arealer som över huvud taget finns ovanför odlingsgränsen. Sanningen
är att det inte bedrivs någon ripjakt på Kebnekaises topp och inte heller
på en hel del av den mark som finns ovan odlingsgränsen. Det verkliga
jakttrycket är betydligt högre än vad jordbruksministern säger här.
Jakten bedrivs i älvdalarna, i dalgångarna i fjällen och i björkskogen.
Det gäller oftast en mindre del av den totala arealen.

I områden nära vägar där det är känt att jakten sedan tidigare har
varit bra, har jakttrycket ökat mycket kraftigt. Länsstyrelsen i Norrbot-
ten har t.ex. börjat diskutera att det inte håller med en helt fri jakt.

Jag tycker att man kan utgå från några grundläggande principer när
man diskuterar jakt och som jag tror att de flesta jägarna i Sverige
ställer upp på. Jakt bör t.ex. bedrivas på ett långsiktigt uthålligt sätt.
Jägare bör ha grundläggande kunskaper om fauna och viltvård. Jakt bör
inte bidra till att arter riskerar att utrotas. Jägare bör göra vad som går
för att förhindra att bytesdjuren lider i onödan.

Generellt kan man säga att dessa principer eller grundläggande krav
på jakt tillgodoses väl i Sverige. Däremot tillgodoses de inte när det
gäller småviltsjakten ovan odlingsgränsen. Den är inte uthållig. Man
kan jämföra med om vi skulle ha fri jakt på rådjur i Mellansverige eller
i södra Sverige. Jag tror att det är mycket få jägare i Sverige som skulle

Prof. 1994/95:49

11 januari

Svar på
interpellationer

1 * Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 49

Prot. 1994/95:49 11 januari

vilja vara med om det. Det skulle innebära att rådjursjakten skulle minska ganska snabbt, eftersom jakttrycket blir alldeles för hårt.

En fri jakt gynnar inte jägarna och jägarnas intressen. Jakten måste

Svar på interpellationer

regleras på något sätt. Vi har i Sverige varit med om att arter längre tillbaka i tiden faktiskt har utrotats på grund av jakt. Det är inte så värst länge sedan älgen var ett mycket sällsynt djur i svenska skogar. Detta gäller också två av de andra principerna som jag tog upp. Jä- gare bör ha grundläggande kunskaper om fauna och viltvård. Så är inte fallet. Allt fler av de jägare som jagar ovan odlingsgränsen har inte genomgått jägarexamen och har inte grundläggande kunskaper om vilka arter som är jaktbara eller fridlysta. Det vore ganska enkelt för ministern att ta upp en sådan diskussion och se till att det blir en förändring så att det åtminstone finns krav på att de jägare som kommer hit från andra länder måste ha med sig en guide ut eller att de måste genomgå något smärre prov för att visa att de klarar att hantera vapen och har grundläggande kunskaper om faunan. Jakt bör inte bidra till att arter riskerar att utrotas. Här har vi också problem. I fjällvärlden finns det arter som är helt beroende av riporna, t.ex. jaktfalken. Ett jaktfalkspar kräver ungefär en ripa om dagen. Jakt- falken lever i stort sett på ripan - året runt. Om jakttrycket ökar kraftigt och tillgången på ripa minskar kommer det att slå mot en utsatt art som jaktfalken. Det finns även andra preda- torer, rovdjur, som påverkas kraftigt om tillgången på ripor och annat småvilt skulle minska i fjällvärlden. Jakten spelar alltså roll. Man kan inte bara nonchalera det här och säga att jakten inte spelar någon roll för bytestillgången. Det gör den särskilt i ett område som är så magert och utsatt som fjällområdet. Konflikten med samerna har ett berättigat intresse här. Det är fram- för allt samerna som har drivit den här frågan mycket länge. Nu har man faktiskt gått till Europadomstolen i Strasbourg. Det är ett enormt underbetyg för den svenska regeringens och riksdagens sätt att hantera ursprungsbefolkningen i landet. Det är inte konstigt att samerna reage- rar. Frågan är illa skött. Man har en hävdvunnen rätt. Renskötseln ut- sätts totalt sett för kraftiga störningar. Anf. 3 MICHAEL HAGBERG (s): Herr talman! Jordbruksministern! Peter Eriksson tar upp en fråga som har diskuterats mycket i medierna och i denna kammare när kam- maren fattade ett enigt beslut om att släppa småviltsjakten fri ovanför odlingsgränsen. Jag tycker att det är ett bra förslag. Jordbruksministern har här redovisat de konsekvenser som detta kommer att få. Det har gjorts en del analyser av vad som har hänt under den här jaktsäsongen. Efter jaktsäsongen 1995 kommer det också att göras en analys och en redovisning. Därefter kan vi fatta ett beslut för framtiden på det här området. Debatten har varit omfattande och pågått länge. Det har också före- kommit avarter i den. Jag tycker att Peter Eriksson här tog upp en del av avarterna - efter det att en del av försöksperioden är genomgången. Det här tycker jag är trist. Vi har gett landets jägare, och även jägare

4

från andra länder, möjlighet att uppleva jakt i dessa fina naturområden i
vårt land. Vi kan vara stolta över det.

Jag tycker inte att man skall gå så djupt efter en sådan här diskus-
sion. Jag tycker inte att Peter Erikssons referenser räcker till.

Därför har vi i jordbruksutskottets socialdemokratiska grupp tagit
initiativ till en träff tillsammans med samebyar, länsstyrelsen och Kiru-
na jaktklubb för att på plats diskutera effekterna. Vi åker upp på söndag
och kommer att vara där i två dagar. Vi får träffa dem som är intresse-
rade i det här området. Efter det kommer vi att kunna delta i den fram-
tida debatten. Vi kommer att ha en uppfattning om utvärderingen.
Därigenom kan vi fatta beslut inför framtiden.

Anf. 4 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Herr talman! Peter Eriksson tyckte att svaret var dåligt. Jag har re-
dovisat de siffror och de slutsatser som man har kommit fram till efter
den första utvärderingen och även de signaler som vi naturligtvis hela
tiden får, framför allt från länsstyrelserna. Det är då litet märkligt att tro
att en regering skulle kunna gå efter andra typer av uppgifter. Vi kan
inte gå efter tidningsskriverier eller allmänna påståenden. Vi måste ha
vårt underlag väl grundat. Jag uppfattar det nog så att det jag har redo-
visat är sakligt och väl grundat.

I mitt första inlägg redovisade jag vad man kan göra. Fram till dess
att utvärderingen skall göras har länsstyrelserna hela tiden möjlighet att
begränsa och reglera jakten.

Peter Eriksson säger också att jakten inte är uthållig. Jag vill nämna
att det 1994 sköts 30 000 ripor i Sverige. Vi kan jämföra med Norge,
där det sköts 160 000 ripor. Jag vet inte om siffran är relevant. Den
behöver inte vara det, men det är ändå en jämförelse.

I utvärderingen kommer vi naturligtvis också att se över jägarna och
deras utbildning. Det är inte godtagbart att man kommer från utlandet
eller från Sverige och inte har någon som helst kunskap om förhållan-
dena här eller om jaktvapen, vilket Peter Eriksson talade om. Det är
självfallet inte bra, och vi skall se över det i samband med utvärdering-
en.

Peter Eriksson talade också om jaktfalkarna. Jag är väl medveten
om vad jaktfalken behöver för att kunna överleva. De analyser som har
gjorts på det här området visar inte att jaktfalken är hotad i och med det
här beslutet om nya upplåtelseformer.

Peter Eriksson tog liksom Michael Hagberg upp konflikterna med
samerna. Jag är mycket väl medveten om detta. Jag har själv arbetat i
Jämtlands län med precis den här frågan. Jag vet att man genom samråd
och diskussioner faktiskt kan komma överens. Jag är kritisk mot den
tidigare regeringen i fråga om det sätt på vilket det här beslutet tillkom.
Jag delar samernas uppfattning, dvs. att det inte fanns det samråd som
jag anser skall finnas innan ett sådant här beslut eventuellt fattas.

Anf. 5 PETER ERIKSSON (mp):

Herr talman! Jag vill först kommentera Michael Hagbergs inlägg.
Som jag ser det är detta en konflikt mellan den svenska staten - rege-

Prot. 1994/95:49

11 januari

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:49 11 januari

ringen och riksdagen - och den samiska ursprungsbefolkningen och de samiska organisationerna. Även lokalbefolkningen i Sveriges inlands-

kommuner har rättmätiga krav. Andra som tycker att det är vackert i

Svar på interpellationer

våra fjälldalar och som har intresse av att jaga där tycker jag faktiskt är mindre viktiga i sammanhanget. Lokalbefolkningen har rättmätiga krav på att få vistas och jaga i marker i sina egna kommuner. Samerna pekar på den hävdvunna rätt som de har haft över markerna. De pekar på rennäringens intressen och har krav på att renarna skall ha någorlunda betesro och på att sarvslak- ten skall kunna genomföras på ett vettigt sätt osv. Turister och andra, t.ex. Riksdagens jaktklubb, har faktiskt ett sekundärt intresse. Det är bra att Margareta Winberg till en viss del erkänner att frågan har skötts illa av den svenska regeringen. Jag önskar att man tog till sig det och visade på ett annat sätt att hantera frågan framöver, om man verkligen menar allvar med det här. Det är också bra att Margareta Winberg nu visar på någon form av öppning när det gäller frågan om att jägarna kanske måste genomgå något prov. Det skulle kunna tyda på att vi kan klara av det här i fram- tiden på ett bättre sätt. Kanske skall de ha en jaktguide med sig som dokumentation eller på något annat sätt visa att de kan se skillnad på jaktbart vilt och inte jaktbart vilt och att de kan hantera vapen osv. Margareta Winberg verkar inte riktigt förstå frågan om jaktfalkar och andra rovdjur. Ni har tänkt komma i efterhand. En analys kan sena- re visa att beståndet av jaktfalkar har halverats, trots att det redan är försvinnande litet i Sverige. Då är man sent ute. Det är effekten av sådana här utvärderingar. Man frågar hur det gick och svarar att patien- ten dog men säger att man skall bättra sig nästa gång. Det är ingen lyckad lösning. Därför måste man göra analyser och ta fasta på de ekologiska konsekvenserna tidigt, innan det är för sent. Anf. 6 MICHAEL HAGBERG (s): Herr talman! Avartsargumenten fortsätter. Jag står inte här och re- sonerar om vilka möjligheter Riksdagens jaktklubb har. Det är faktiskt många ur lokalbefolkningarna i dessa län som också har fått nya jakt- möjligheter. De ser det som en frihet. Jag tycker nog att vi skall låta hela denna period gå innan vi kan säga hur det kommer att gå. Det är bra med en försöksverksamhet under ett par år. Vi får se vad den får för effekter. Jag har tagit del av Jägareförbundets material. Där ser jag att man på ett seriöst sätt, tillsammans med sitt studieförbund, har tagit fram studiecirkelmaterial. Det finns en ren folkrörelsetanke i fråga om hur man, i det här fallet, skall kunna utbilda de svenska jägarna och deras hundar och hur hundarna skall bli ren-rena. Jägarkåren skall också se till att man naturligtvis känner till de arter som finns. Det finns ju en obligatorisk jaktutbildning för dem som skall ha nya jaktlicenser. Jag är också glad över att jordbruksministern belyser vikten av att vi har en ordentlig uppföljning och ett samråd med samebyarna. Det är viktigt. Det gäller även den övriga lokalbefolkning som finns där uppe. Vi måste också se till att de gäster som kommer dit, kanske från Riks-

6

dagens jaktklubb eller t.o.m. Peter Eriksson, får lära sig ett och annat.
Det gäller även utländska gäster. Jag tycker dock att utvärderingen
skall avvaktas. Jag har förtroende för jordbruksministern. Jag tror att
hon kommer att lyfta fram den här frågan. Det kommer vi från jord-
bruksutskottet också att göra.

Anf. 7 GUDRUN LINDVALL (mp):

Herr talman! Jag hade inte tänkt gå upp i den här debatten, men ef-
ter att ha hört Michael Hagberg tala för särintressena kunde jag inte låta
bli.

Det är ganska intressant att se vilket genomslag Jägareförbundet har
fått på den jaktpolitik som vi bedriver i Sverige i dag. Att se att ett
sådant särintresse och ett sådant förbund har fått genomslagskraft tyck-
er jag är stötande. Det finns många sätt att uppleva fjällen. Frågan är
om man med gevär i handen gör det bästa för miljön där uppe.

Det kanske inte vore så illa om man även pratade med andra
naturorganisationer, t.ex. Sveriges Ornitologiska Förening, som kraftigt
har fördömt den här typen av jakt. Detta är inte den enda fågeljakt i
Sverige där man har börjat lätta på restriktionerna. Man har infört en
skyddsjakt på skarv; det har diskuterats mycket i de kretsar som jag
brukar befinna mig i, nämligen ornitologiska kretsar. Man funderar på
att införa en vårjakt på ejder.

Riksdagens jaktklubb behöver nog en motvikt: en biologisk klubb
för riksdagsmännen. Jag kommer att ta initiativ till att bilda en sådan,
med en fågelsektion. Då får även de intressena en chans att göra sig
hörda i den här kammaren. Jägareförbundet har tydligen fått sin röst
mer än väl hörd.

Det är ingen slump att man i Norge kan skjuta 160 000 ripor och i
Sverige 30 000. Det visar att det ekologiska system som finns i fjällen
är stört. Anledningen till detta kanske vi inte skall diskutera här, men
det visar att ripan i dag finns i ett ekologiskt system som faktiskt behö-
ver värnas. Det behöver bl.a. värnas mot ett ökande jakttryck. Det finns
inte lika många ripor i dag som det har funnits tidigare. Det beror bl.a.
på överbetningen av ren i fjällvärlden.

Med tanke på dagens läge i fjällvärlden är det helt fel att släppa
jakten fri. Jakttrycket brukar i biologiska kretsar bedömas på hur stor
del av populationen som det byte som skjuts utgör.

Frågan är om det är jägarnas - de som vill uppleva naturen med ett
gevär i handen - intressen som hela tiden skall gå före. Vi andra vill
faktiskt uppleva fjällen som ett ekologiskt fungerande system med de
arter som skall finnas där i riklig mängd. Kanske skall våra intressen gå
före.

Jag är ytterst förvånad över att Jägareförbundet har lyckats få så
stort gehör hos många riksdagsmän. Jag skulle önska att det fanns litet
vidare vyer och att man inte bara såg till geväret.

Anf. 8 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Herr talman! Jag vill först korrigera mig på en punkt i ett tidigare
inlägg. Jag sade att det handlade om 30 000 ripor i Sverige och

Prot. 1994/95:49

11 januari

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:49 11 januari

160 000 i Norge. Det gäller de norra delarna av respektive land. Det är 30 000 i Norrbotten och 160 000 i Tromsö och Finnmarks fylken. Rätt

skall vara rätt.

Svar på interpellationer

Peter Eriksson! Min kritik mot handläggningen kvarstår. Men det är historia. Det är ett passerat stadium. Nu har vi att arbeta med den situa- tion som är. Därför har jag redovisat hur vi tänker handlägga detta ärende. Vi kommer att göra den här utvärderingen. Innan dess vill jag inte ta ställning för det ena eller andra. Jag vill se den här utvecklingen. Peter Eriksson talar om lokalbefolkningens och samernas rätt. Jag vill påpeka att samerna alltid har förstahandsrätt till dessa marker, både för jakt och för fiske. När den rätten är tillgodosedd skall man se till andra gruppers rätt. Lokalbefolkningen är en grupp, men det finns också turister och andra grupper. Samernas rätt skall dock alltid tillgo- doses först. Så står det i rennäringslagen från 1971. Peter Eriksson säger att han gärna hade sett ett annat sätt att hantera frågan. Jag vill gärna vidga frågan litet grand genom att tala om samer- na och rennäringen. Jag vill påpeka att det i den budget som regeringen lade fram i går - jag är numera sameminister och har ansvar för Same- tinget och rennäringen - går att utläsa av siffrorna att samerna inte har drabbats av nedskärningar i årets budget. Det är ett sätt för mig att visa att jag tycker att detta är en viktig folkgrupp. Det är också ett sätt för oss att visa att vi, trots den ekonomiska kärvhet vi lever i, vill prioritera och profilera gruppen - med tanke på att FN har inlett ursprungsbe- folkningarnas decennium. Peter Eriksson tar också upp de övriga jaktfrågorna. Jag har tillsatt en jaktutredning. Häromdagen tillsattes en sekreterare i utredningen. Jaktutredaren Ulla Pettersson kommer att titta på olika delar av dessa frågor, dock inte på frågan om småviltsjakten på renbetesfjället. Där- emot kommer hon att titta på t.ex. utbildning. Men just småviltsjakten på renbetesland har vi ej tagit med i utredningen därför att den utvär- dering vi har pratat om skall göras. Gudrun Lindvall tycker att man skall prata med andra organisatio- ner. Det håller jag med om. Det är klart att man inte bara skall lyssna på en eller två organisationer, utan alla som är berörda av frågorna skall få säga sitt. Jag tycker att hennes initiativ till en biologisk förening med en fågelsektion är ett alldeles utmärkt förslag. Jag håller med om att vissa intressen i denna kammare behöver motvikter. Det är alltid bra att få en dialog mellan olika grupper också bland riksdagens ledamöter. Låt mig slutligen säga något om särintressen. Visst kan man tycka att Riksdagens jaktklubb är ett särintresse. Men detta är också en fråga för lokalbefolkningen. I Norrbotten, men också i stora delar av mitt hemlän Jämtland, är jakt och fiske en stor del av kulturen och traditio- nen. Anf. 9 PETER ERIKSSON (mp): Herr talman! Jag vill gärna instämma i det sista Margareta Winberg sade, nämligen att jakt är en viktig del av kultur och tradition speciellt i glesbygden i Norrland. Det är också ett vettigt sätt att bedriva frilufts- liv, om det sker på ett långsiktigt och uthålligt sätt så att inte arter störs

8

och hotas och att bytesdjur inte utsätts för onödigt lidande. Men åter-
igen tycker jag att småviltsjakten ovan odlingsgränsen inte är bra. Det
handlar inte om en långsiktigt uthållig jakt.

Jag kommer nu in på samefrågorna. Jag tycker att det är positivt att
det inte sker några stora nedskärningar i det lilla stödet till samerna.
Men Sametinget får inte dela ut partistöd, vilket blir ett enormt problem
för de partier som skall verka i Sametinget och på olika sätt framföra
olika samegruppers intressen och åsikter. Jag tycker att det är en märk-
lig lösning. Skall de överleva genom att klara sig på studiecirkelverk-
samhet i framtiden?

Margareta Winberg tycker att samerna har blivit illa behandlade i
denna fråga. Men då tycker jag att det krävs ett ändrat sinnelag i fram-
tiden. Hittills har inte så mycket av det visats upp. Men Margareta
Winberg och den övriga regeringen har inte haft så mycket tid på sig.
Ni får väl komma upp till bevis med att ni menar allvar med att de
samiska frågorna är viktiga. Vi måste i Sverige, som i andra länder, ta
hänsyn till de ursprungsbefolkningar som finns. Men i den här frågan
måste man även ta hänsyn till lokalbefolkningens intressen. Jag tycker
att det är viktigt. De har bott där i många generationer - både som
samer och som svenskar.

Jag skulle vilja ställa en sista fråga om småviltsjakten i framtiden:
Är jordbruksministern beredd att riva upp det nuvarande fria systemet
om det visar sig att arter riskerar att utrotas på grund av ett ökat jakt-
tryck i Sverige?

Anf. 10 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Herr talman! Får jag först ta upp frågan om partistöd. På sidan 50 i
Jordbruksdepartementets bilaga till budgetpropositionen står det, mot
bakgrund av en rapport som Riksrevisionsverket har gjort, att Same-
tingets medel inte bör användas för partistöd eller andra bidrag till
samiska organisationer. För bidrag till samiska organisationer bör även

1 fortsättningen användas de av Sametinget disponerade medlen bl.a. ur
Samefonden. Där går det att hämta pengar.

Så till den sista frågan. Jag vill inte här och nu binda mig för vare
sig det ena eller det andra. Jag vill ha en objektiv och förutsättningslös
utvärdering. Jag är inte främmande för att genomföra förändringar, om
det visar sig att resultatet av utvärderingen på någon eller några punkter
strider mot det som jag och regeringen finner är en bra utveckling.

Överläggningen var härmed avslutad.

2 § Svar på interpellation 1994/95:36 om förhandlingar i EU om
framtida miljöstöd till jordbruket

Anf. 11 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Herr talman! Gudrun Lindvall har frågat mig om vilka förslag till
miljöstöd för jordbruket jordbruksministern förhandlar om i Bryssel,
om programmet för ekonomisk bärkraft och programmet för resurshus-

Prot. 1994/95:49

11 januari

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:49 11 januari

hållande konventionellt jordbruk finns med i förhandlingarna samt varför jordbruksministern inte avvaktar utskottsbehandlingen av förslå-

get innan förhandlingar inleds.

Svar på interpellationer

Frågorna ställs mot bakgrund av en felaktig uppfattning om vilka kontakter om miljöersättningsprogrammen som vi haft med EG- kommissionen. Allmänt hållna diskussioner om miljöersättningspro- grammet har hållits. Förslaget har emellertid inte diskuterats i detalj med kommissionen mot bakgrund av att riksdagen tills helt nyligen inte hade beslutat om miljöersättning till jordbruket vid ett EU- medlemskap. Regeringen har nu också i årets budgetproposition lämnat förslag till vilka resurser som bör avsättas för programmet. Arbetet med att utarbeta ett färdigt förslag har nu återupptagits och bedrivs intensivt för att så snart som möjligt kunna överlämna ett for- mellt förslag. Anf. 12 GUDRUN LINDVALL (mp): Herr talman! Jordbruksministern! Jag kan inte riktigt säga att jag är nöjd med svaret. Jag har inte alls fått svar på mina frågor. Bakgrunden är att när jordbruksutskottet diskuterade vilka miljö- stöd som skulle finnas i framtiden hade Vänsterpartiet fortfarande den uppfattning som framförts i deras motion, nämligen att det inte skulle skäras i något av de delfinansierade programmen. Under resans gång ändrades dessa krav. När utskottet så småningom lade fram betänkan- det framgick det att just de program som jag har föreslagit, dels ett program för ekonomisk bärkraft som handlar om stöd till vall och bete, dels stöd till resurshållande konventionellt jordbruk, var de program som Socialdemokraterna ville ta bort. Men det finns en skrivning i betänkandet om att de skall få finnas kvar - tyvärr en mycket luddig skrivning. Min fråga är alltså lika aktuell i dag som den var när den ställdes. Vad kommer att hända med programmet om ekonomisk bärkraft, dvs. stöd till vall och bete? Kommer det att bli ett stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk i Sverige? Just det sista programmet är ett program som EU säger skall finnas i alla medlemsländer. Det är det programmet som skall göra att det blir en utveckling mot ett alltmer hållbart lantbruk, dvs. ett sådant lantbruk som alla i ord är ense om att vi måste ha. Men tyvärr; när det kommer till handling tycks vi i dag ha fått en regering i Sverige som inte alls tänker sätta pengar eller möjligheter bakom de vackra orden. Det som har kommit fram i propositionen nu är oerhört vagt. Man kan fundera på om det är att förhandla, Margareta Winberg, när man säger till EU att de 2,8 miljarder kronor som Sverige lyckats förhandla sig fram till miljöstöd till jordbruket skall minskas till 800 miljoner kronor. Vi säger alltså till EU: Var så god, vi avstår en av de miljarder vi hade tänkt ta tillbaka på medlemsavgiften. Det här är så mycket olyckligare, eftersom just dessa pengar hade kunnat få i gång den utveckling mot ett ekologiskt hållbart lantbruk som vi så väl behöver i Sverige. Det finns ett enormt intresse hos bön- der i dag för att få i gång en sådan utveckling.

Såsom vi ser av föreliggande förslag kommer denna utveckling att
omintetgöras med den regering vi har i dag och med den jordbrukspo-
litik som denna regering tänker förfäkta.

Miljöstödet minskar alltså med ungefär 2 miljarder jämfört med det
stöd vi hade kunnat få i EU-bidrag.

Det är sorgligt att erfara att regeringen har så små visioner om vil-
ket jordbruk Sverige skall ha i framtiden, att regeringen har så litet
förståelse för att det måste till stöd för att nå ett ekologiskt hållbart
lantbruk och att regeringen har så litet vilja till att tillsätta medel för en
utveckling.

Jag kan inte säga att jag fått svar på mina frågor. Jag skulle behöva
ytterligare svar.

Margareta Winberg säger i det skrivna svaret: ”Arbetet med att ut-
arbeta ett färdigt förslag har nu återupptagits och bedrivs intensivt för
att så snart som möjligt kunna överlämna ett formellt förslag.” Hur kan
man då ange en summa i budgetpropositionen, om man ännu inte vet
vilka typer av miljöstöd man kommer att få av EU? Vad finns i för-
handlingarna? Stämmer det som socialdemokraterna i jordbruksutskot-
tet säger att förhandlingarna kommit långt? Stämmer det att de siffror
som finns i budgetpropositionen är de siffror som man förhandlat sig
fram till? Finns det någon diskussion om resurshushållande konventio-
nellt jordbruk? Vad händer med miljöstöden till vall och bete? Frågor-
na kvarstår och jag hoppas på svar.

Anf. 13 LENNART DALÉUS (c):

Herr talman! Det är ett tunt svar som jordbruksministern gett på
denna interpellation. Jag vill fråga jordbruksministern: Vad har hänt
med förslaget om resurshushållande konventionellt jordbruk? I utskot-
tet sades det i den behandling som skedde innan vi skilj des åt före
årsskiftet att utskottet ville att regeringen skulle återkomma med ett nytt
och bättre genomarbetat förslag om resurshushållande konventionellt
jordbruk. Uppenbarligen behövs ett sådant underlag och ställningsta-
gande för att regeringen skall kunna bedriva förhandlingar i EU. Det
framgår delvis av jordbruksministerns svar att man där inte konkret
förhandlar förrän det förekommit en utskottsbehandling av ett visst
förslag.

Utskottet har sagt att man ville ha ett konkret förslag när det gäller
resurshushållande konventionellt jordbruk. Det borde rimligen, herr
talman, ha kommit i samband med budgetpropositionen. Men jag kan
inte finna att det förekommit en sådan behandling i det förslag som
ligger på bordet. Hur kommer regeringen att förhandla när det gäller
denna fråga? Med vilka utgångspunkter kommer regeringen att för-
handla? Det finns inget förslag som utskottet behandlat, än mindre
denna kammare.

Då är regeringen förhindrad att bedriva konkreta förhandlingar, vil-
ket framgår av jordbruksministerns svar. Min fråga är då: Var finns det
genomarbetade förslag om resurshushållande konventionellt jordbruk
som utskottet och kammaren efterfrågade innan vi skildes åt före års-
skiftet?

Prot. 1994/95:49

11 januari

Svar på
interpellationer

1 ** Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 49

Prot. 1994/95:49 11 januari

Det uppstår ytterligare en fråga efter det att man tagit del av jord- bruksministerns svar. Utskottet och även kammaren i sitt beslut före

årsskiftet efterfrågade en konsekvensanalys av de beslut som då fatta-

Svar på interpellationer

des; den skulle återfinnas i regeringens budgetförslag. En sådan kon- sekvensanalys är ju nödvändig om man skall kunna gå vidare med de korrekta förslagen och de korrekta förhandlingarna i Bryssel. Herr talman! Jag har faktiskt läst bilagan till budgetpropositionen så noga som det stått i min makt att göra. Men jag har inte kunnat hitta denna konsekvensanalys redovisad. Såvitt jag förstår, innebär det att regeringen har avstått från att följa de beslut som utskott och kammare fattade med anledning av de tidigare regeringsförslagen rörande EU. Allt detta leder till frågan: Hur bedriver regeringen egentligen arbetet i Bryssel? Med vilka utgångspunkter arbetar regeringen? Från Centerns sida och från andra har det krävts att det skall finnas en parlamentarisk kommitté som följer arbetet i EU, dvs. det svenska agerandet i EU. Det har regeringen, milt uttryckt, hittills ställt sig kall- sinnig till. Man har talat om en arbetsgrupp som skall kunna följa myndigheternas hantering i Sverige av EU-besluten, men det är något helt annat. Detta är både tråkigt och trist, särskilt med tanke på att nej-sidan, som det tidigare hette i arbetet inför folkomröstningen, så mycket tala- de om det demokratiska underskottet i EU, vilket rimligen på varje sätt bör motverkas. Är det inte då angeläget med en parlamentarisk kommit- té som följer och tydligt kan hjälpa jordbruksministern och regeringen - vilket ju verkar vara nödvändigt - med underlag för de förhandlingar som kommer att föras? Herr talman! Min konkreta fråga till jordbruksministern blir alltså: Var finns konsekvensanalysen som riksdagen har efterfrågat för att kunna gå vidare i EU-arbetet? Var finns den detaljerade planen för resurshushållande konventionellt jordbruk? Låt mig också tillföra en sista fråga: Hur tänker regeringen förhandla, med vilket underlag, innan riksdagen har tagit ställning till de nu i budgetpropositionen aktuella förslagen? Jordbruksministern har ju deklarerat att man avvaktar ut- skottsbehandlingar och förslag innan förhandlingar går vidare. Innebär det att förhandlingarna står stilla tills vi i kammaren någon gång under våren tagit ställning till budgetpropositionen? Anf. 14 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Herr talman! Det här blir en rätt intressant debatt, med en ja-sägare och en nej-sägare i EU-frågan mot jordbruksministern. Jag har då att försvara den situation som Sverige nu befinner sig i, nämligen att vi är medlemmar av unionen med allt vad det innebär med ett mycket annor- lunda arbetssätt. Vi kan ha synpunkter på det, men det är inte dagens diskussion. Dagens diskussion handlar i stället om principer. Såsom jag uppfattar det handlar inte diskussionen heller om sakinnehållet i de olika propositionerna och riksdagsbesluten utan om hur regeringen, eller jag, förhandlar. Men jag förhandlar inte om sådana här saker. Det går inte till så.

12

Det här förhandlas på tjänstemannanivå. Det är en annan ordning. Och

det blir, precis som Lennart Daléus sade, en annan form av demokrati,
som vi som tidigare tillhörde nej-sidan kallade för det demokratiska
underskottet. Detta är just ett belägg för att demokratin blir på ett annat
vis.

Mycket av det som tidigare behandlades i Sveriges riksdag sitter vi
ju nu och diskuterar i Bryssel, många gånger inte ens på politisk nivå
utan på tjänstemannanivå. Det går till så, att tjänstemännen sonderar
samtidigt som debatten pågår i riksdagen. De är sådana sonderingar
som gjorts; det är inga beslut som fattats. Det är en felaktig uppfattning.

Detta sker parallellt med behandlingen i utskott och i riksdag. Själv-
fallet kan inga definitiva ställningstaganden göras innan det definitiva
ställningstagandet är gjort i Sveriges riksdag. Men hela tiden måste det
finnas en beredskap för ett visst beslut. Vi får alltså i första vändan i
Bryssel utgå från att regeringens förslag i princip antas.

Det faktum att det måste gå till på detta sätt beror på att processen
annars skulle bli så oändligt mycket mer utdragen. Det skulle inte gag-
na någon.

Lennart Daléus tar också upp frågan om en parlamentarisk kommit-
té. Jag har inte kommit i beröring med den frågan så mycket. Däremot
har vi haft diskussioner om informationsutbytet. Vi har haft diskussio-
ner om hur signalerna från respektive fackutskott, i det här fallet jord-
bruksutskottet, skall komma till mig och därmed kunna utgöra ett un-
derlag för mitt ställningstagande i Bryssel. Det är ju en ännu outvecklad
relation, men jag hoppas att vi skall kunna utveckla den, så att fackut-
skottet kommer in i diskussionen på ett tidigt stadium.

Jag vill också påminna om att den principiella tanken med den nya
organisationen i riksdagen är att EU-nämnden skall vara det organ dit
ministern går och diskuterar och informerar om de ställningstaganden
som han eller hon tänker göra kommande vecka i ministerrådet. Sedan
är det EU-nämndens ledamöters uppgift att föra tillbaka de synpunkter-
na till respektive fackutskott. Jag förstår om fackutskotten inte är nöjda
med det här - det skulle inte jag vara om jag satt i jordbruksutskottet.
Därför hoppas jag att vi kan utveckla någon annan form av relation oss
emellan.

Anf. 15 GUDRUN LINDVALL (mp):

Herr talman! Det blir många snirkligheter i den här debatten, av oli-
ka skäl. Det är inte så att regeringen börjar från scratch när det gäller
att fundera på vilken typ av miljöstöd vi skall ha i Sverige. Det har ju
gjorts ett förarbete. Det finns ett framtaget, väl förankrat, förslag. Jag
som nej-sägare måste säga att det är en av de få saker som jag tycker
har varit bra i den förhandling som sköttes av den borgerliga regering-
en. Man såg till att utverka mycket pengar till miljöstöd till jordbruket i
Sverige. Det är positivt för miljön, för framtiden och för det ekologis-
ka, hållbara lantbruk vi så småningom måste ha.

Därför är frågan fortfarande denna: Finns förslaget om stöd till vall
och bete kvar? Det måste väl vara så att regeringen gör upp riktlinjerna
för det som tjänstemännen sedan skall förhandla om. Finns det i de

Prot. 1994/95:49

11 januari

Svar på
interpellationer

13

Prot. 1994/95:49 11 januari

riktlinjer som tjänstemännen förhandlar om ett generellt stöd till vall och bete?

Det måste också finnas ett belopp som regeringen önskar att man

Svar på interpellationer

skall lyckas komma fram till i dessa förhandlingar, även om det är tjänstemännen som förhandlar. Vilket belopp är det i så fall? Finns det i de direktiv som tjänstemännen har förslag om att få till stånd ett stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk, eller finns det inte? Tjänstemännen måste väl ha något med sig från sin regering. Jag vill alltså veta vilka direktiv beträffande miljöstöden Margareta Winberg som jordbruksminister har lämnat till de tjänstemän som skall förhandla i hennes namn. Jordbruksministern måste väl vara intresserad av vad tjänstemännen förhandlar om i Bryssel. Jordbruksutskottet har nu sagt att det skall finnas generella stöd till vall och bete, dvs. det som kallas ett ekonomiskt bärkraftigt program. Det står också i betänkandet att vi vill att regeringen skall plocka fram ett program för resurshushållande konventionellt jordbruk. Det finns pengar anslagna i budgetpropositionen, men det finns ingenting som säger vad pengarna skall användas till. Därför undrar jag: Vilka direktiv beträffande de här två program- men har tjänstemännen fått från jordbruksministern? Finns de med, eller finns de inte med? Det kan inte vara helt omöjligt att svara på den frågan. Anf. 16 LENNART DALÉUS (c): Herr talman! Jordbruksministern redovisar besvärligheterna i för- handlingsarbetet i Bryssel, och hon redovisar sin syn på det parlamen- tariska arbetet med de här frågorna. Jag kan säga att jag inte är bekym- rad över riksdagens sätt att hantera frågorna. Som konstitutionsutskottet mycket tydligt markerade i sin behandling av frågan, skall fackutskot- ten ta aktiv del i riksdagens EU-arbete. Däri ligger nog inte bekymret, utan det ligger snarare i det som jag tror att många med mig i jord- bruksutskottet uppfattade som en inte omedelbar glädje från jord- bruksministerns sida över att ofta och intensivt komma till utskottet och redovisa sin syn på det här arbetet. Vi var många som uppfattade det så att jordbruksministern såg det som besvärligt och tidsödande. Om den attityden har ändrats är jag naturligtvis den förste att välkomna det. Jag kan försäkra att jordbruksutskottet med glädje kommer att ta del av de frågeställningar som blir aktuella i arbetet mellan Sverige och EU. Frågan om den parlamentariska kommittén, som jordbruksministern säger sig inte ha kommit i beröring med, finns redovisad i det utskotts- betänkande som var en följd av jordbruksministerns och regeringens proposition under hösten. Där finns tankegångarna bakom den parla- mentariska kommittén redovisade. Majoriteten valde dock sedan att inte gå på den linjen. Jag tycker att det kan vara värt för jordbruksmi- nistern att anamma den synen och pröva om det inte skulle kunna vara ett sätt att komma till rätta med diskussionerna om demokratiskt under- skott och dålig förankring i Sverige. Nu säger jordbruksministern att det pågår sonderingar i Bryssel pa- rallellt med utskottshanteringen. Det kanske skulle vara en poäng om

14

de som agerar i dessa sonderingar också hade en mycket nära kontakt
med det arbete som bedrivs i jordbruksutskottet, för att känna den rätta
stämningen. Det kräver kanske särskild omsorg.

Jag är ändå litet ledsen, herr talman, över att jag inte har fått besked
om var jag skall leta i bilagan till budgetpropositionen för att hitta den
av utskottet och riksdagen beställda konsekvensanalysen. Jag har också
svårt att hitta preciseringen av det konventionella jordbruket och de
åtgärder som också där efterfrågades av kammaren.

Anf. 17 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Herr talman! Gudrun Lindvall talar om snirklighet, och jag kan dela
uppfattningen att det här är snirkligt. Det är också just metoden för
arbetet som gör att det för mig många gånger är svårt att stå här och
redovisa hur långt vi har kommit. Det pågår ju hela tiden en dialog
mellan regeringen och kommissionen. Jag kan försäkra att det inte bara
gäller den här frågan, utan det gäller de flesta frågor om jordbruket.
Denna dialog kan vara ganska utdragen innan man kommer fram till ett
resultat. Eftersom riksdagen ännu inte har fattat beslut om pengar och
annat har vi självfallet inte kommit fram till något resultat på det här
området.

Vad förhandlar vi om? Ja, vi förhandlar självklart om det princip-
förslag till tre miljöprogram som vi lade fram i höstas samt om de syn-
punkter som riksdagen hade. Jag har själv suttit i riksdagen, så jag vet
att det är riksdagen som bestämmer, inte regeringen. Riksdagen har
alltid sista ordet; man skall visa den respekten för demokratin. Vi sitter
inte där nere och förhandlar om pengar, utan vi diskuterar principerna.
Frågan om pengarna är inte klar, utan den skall behandlas här i riksda-
gen. Först därefter kan vi ta upp den frågan i Bryssel.

Lennart Daléus uppfattade det så att jag inte var villig att komma
till utskottet. Han kanske inte har förstått medlemskapets betydelse för
jordbruket och därmed Jordbruksdepartementet och jordbruksminis-
tern. Jag tror nämligen att jordbruket och fisket är det område som
påverkas mest av medlemskapet. Därmed påverkas också tjänstemän-
nens och politikernas tid. Det var det jag gav uttryck för när vi pratade
om detta senast. Min primära uppgift måste alltså vara att i EU-
nämnden redovisa och lyssna, och sedan skall vi försöka utveckla en
relation med utskottet. Jag har den tanken att vi inte kan arbeta dubbelt.
Man kan inte först gå till utskottet och tala om vad man tänker säga
nästa vecka, och sedan gå till EU-nämnden och tala om samma sak. Det
är inte en sådan dialog jag önskar mellan departementet och utskottet,
utan det är en mera djupgående dialog, som framför allt sker mycket
tidigare.

Detta betyder, som Lennart Daléus var inne på, att när man tycker
att man har kommit någonstans, när man har kommit fram till något
slags delmål, går man till utskottet och berättar detta och får synpunkter
på förhandlingsläget. Det är så vi måste arbeta.

Det finns inte tid för ministern att dubbelarbeta, och det beklagar
jag. Men det är oerhört betungande rent tidsmässigt för en jordbruks-
minister att vara närvarande i EU samt inte minst förbereda både i

Prot. 1994/95:49

11 januari

Svar på
interpellationer

15

Prot. 1994/95:49 11 januari

departementet, med de tjänstemän som förbereder mina möten i Brys- sel, och i EU-nämnden. Därav min i Lennart Daléus tycke något mot-

villiga inställning till detta.

Svar på interpellationer

Konsekvensanalysen pågår. Vi har inte hunnit med den, därför att beslutet i riksdagen kom så sent förra året. Anf. 18 GUDRUN LINDVALL (mp): Herr talman! Jag sitter som ersättare i EU-delegationen, numera EU-nämnden. Visst är det mycket handlingar. Men det skulle finnas en möjlighet att hålla oss i jordbruksutskottet mera informerade genom att skicka samma handlingar till oss som går till EU-nämnden beträffande jordbruket. Jordbruksutskottet har möte på torsdagar. Om vi då till jordbruksutskottet kunde få de handlingar som EU-nämnden får att behandla på fredagen, skulle vi i alla fall vara informerade. Det behö- ver inte nödvändigtvis betyda att jordbruksministern måste diskutera med oss. Hon kanske kunde skicka en tjänsteman någon gång. Men vi kunde i alla fall få information om vad som sker. Vi kan faktiskt ta till oss information textmässigt. Den informationen har jag saknat i jord- bruksutskottet. Jag har förstått att ni har diskuterat med andra ledamöter i jord- bruksutskottet och visat dem handlingar som jag har fått via EU- delegationen. Det hade räckt att få de handlingarna. Då hade man i alla fall varit informerad. Jag tror att det skulle finnas möjligheter att öppna ett samarbete här. Jag kan förstå att det kan vara besvärande för jord- bruksministern att vara fysiskt närvarande alla gånger. Det är inte ens möjligt. När jag hör jordbruksministern blir jag ännu mer förvånad över att just programmen för stöd till vall och bete och resurshushållande kon- ventionellt jordbruk inte nämns i budgetpropositionen. Det är ju riks- dagen som bestämmer. Riksdagen har ställt sig bakom ett betänkande där det står att det skall finnas ett generellt stöd till vall och bete och att regeringen skall återkomma med ett program för resurshushållande konventionellt lantbruk. Det vore lämpligt att det stod i budgetproposi- tionen, eftersom den skall vara ett underlag för den förhandling som jordbruksministern och tjänstemännen sedan skall göra när det gäller miljöstöden till jordbruket i Sverige. De program som riksdagen har sagt skall finnas borde finnas i bud- getpropositionen. Det gör de inte. Jag vet inte riktigt hur man skall tolka det. Skall man tolka det som att regeringen avser att återkomma något annat år med ett program för resurshushållande konventionellt lantbruk, fast det står i betänkandet att det skall komma nu? Eller finns det invävt på något sätt, så att man inte ser det? En större öppenhet beträffande miljöprogrammen hade varit på sin plats, eftersom detta skall vara vägledande för regeringen. Det generella arealstödet till vall och bete finns nämnt. Men det finns inte några belopp angivna. I en mening står det att det skall vara generellt. I en annan står det att det inte skall vara generellt. Det finns en luddighet i detta som man från Vänsterpartiet, som var med om denna uppgörelse, måste känna sig mycket frustrerad inför. Vi från

16

jordbruksutskottet fick klart för oss att den skulle skingras i och med
budgetpropositionen. Den har inte alls skingrats. Tyvärr har inte ens
denna debatt skingrat den luddigheten. Vi får säkert återkomma många
gånger i jordbruksfrågor framöver.

Anf. 19 LENNART DALÉUS (c):

Herr talman! I anslutning till det jordbruksministern sade i sitt se-
naste inlägg vill jag återvända till interpellationssvaret. Jordbruksminis-
tern konstaterar där att man inte har diskuterat frågorna om miljöer-
sättningsprogram i detalj med kommissionen, därför att riksdagen inte
har fattat beslut. Det återkom också i jordbruksministerns senaste in-
lägg. Det kanske bör sägas att det faktum att riksdagen inte har fattat
beslut i dessa frågor beror på att riksdagen inte har fått något förslag
från regeringen. Om regeringen hade varit litet framsynt och omtänk-
sam i fråga om sin jordbruksministers arbetsbörda i Bryssel, hade man
kanske litet tidigare kommit till riksdagen med preciseringar som riks-
dagen hade kunnat ta ställning till. Därmed hade man kunnat underlätta
för jordbruksministerns agerande i Bryssel.

Jag har all respekt och full förståelse för den redovisning som jord-
bruksministern ger av den omfattande arbetsbörda och de tidskrävande
insatser som fordras av en jordbruksminister i EU. Det är en förklaring
till den attityd som jag tror att många uppfattade från jordbruksminis-
terns sida tidigare när det gällde beredvilligheten att komma till utskot-
tet. Nu får vi uppenbarligen i större utsträckning ta del av de berörda
tjänstemännens ambitioner att inhämta synpunkter från jordbruksutskot-
tet. Det skall naturligtvis låta sig göras. Men med tanke på den redo-
visning som jordbruksministern har gett av gången måste det ske för-
hållandevis kontinuerligt, om tjänstemännen skall kunna känna stäm-
ningen i utskottet och ha det som utgångspunkt för sina sonderingar,
om det nu är på det sättet arbetet skall bedrivas. Detta förvånade mig
något.

Vi får ta till oss den avslutande informationen i jordbruksministerns
senaste inlägg, att det som utskottet och kammaren tidigare begärde av
regeringen, nämligen en konsekvensanalys av de beslut som fattades
förra året, inte finns med på det sätt riksdagen har begärt, därför att
man inte har hunnit med det arbetet. Det är i alla fall ett svar - ett tyd-
ligt svar.

Anf. 20 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s):

Herr talman! Jag vill bara påminna om att beslutet fattades någon av
de sista dagarna före jul här i riksdagen. Vi har haft jul och en del har
varit lediga under julen. Därmed har det varit omöjligt att i någon stör-
re utsträckning uppfylla de krav i detta avseende i budgetpropositionen
som Gudrun Lindvall och Lennart Daléus tar upp. Man kan bara räkna
dagar för att inse om det skulle bli något värde i den analysen.

Det är sällan som kontakten med utskottet från en ministers sida har
varit så ingående som nu. Jag har nämligen en sakkunnig som sitter i
utskottet, Kaj Larsson. Visserligen är han sakkunnig på fiskeområdet,

Prot. 1994/95:49

11 januari

Svar på
interpellationer

17

Prot. 1994/95:49 11 januari

men det hindrar inte att han förmedlar alla de stämningar och diskus- sioner som förekommer i utskottet.

Jag har också en upplysning till Gudrun Lindvall. Det är fysiskt

Svar på interpellationer 1 o

omöjligt för utskottet att på tisdagen eller ens onsdagen få dessa pap- per. Jag är osäker på om det är möjligt med tanke på sekretessen. Det lämnar jag därhän. Själv får jag inte dessa papper förrän på torsdagen. De är inte färdiga i Bryssel förrän på torsdagen. På torsdag eftermiddag har jag en genomgång inför mitt besök hos EU-nämnden på fredagen. Så tajt är alltså programmet. Överläggningen var härmed avslutad. 3 § Svar på interpellation 1994/95:34 om kvinnorna och de bi- ståndspolitiska målen Anf. 21 Statsrådet PIERRE SCHORI (s): Herr talman! Maj-Lis Lööw har frågat mig om regeringen avser att föreslå en utökning av de biståndspolitiska målen så att kvinnornas roll i utvecklingsprocessen särskilt uppmärksammas. Herr talman! Maj-Lis Lööw tar upp en nyckelfråga för regeringen - jämställdheten. I regeringsförklaringen framhöll vi vikten av jämställd- het ur både ett svenskt och ett internationellt perspektiv. Inom mitt ansvarsområde ligger tyngdpunkten på att stärka kvinnorna i det inter- nationella utvecklingssamarbetet. Det är också detta interpellationen handlar om. För att kraftfullt kunna bekämpa fattigdomens spridning och djup måste vi utgå från både kvinnors och mäns livssituation. Därför ingår jämställdhetsfrågan som en röd tråd i biståndsmålen. Jämställdhet är en förutsättning för demokrati och mänskliga rättig- heter. Vägen till demokrati måste därför gå via kvinnans frigörelse. Kvinnor och män har lika rätt att vara med och formulera förutsättning- arna för sin egen framtid. FN:s världskonferens om de mänskliga rät- tigheterna år 1993 lyfte fram vikten av att kvinnan är fullt delaktig i utvecklingsprocessen. Konferensen betonade att såväl regeringar som FN måste se till att kvinnor åtnjuter alla former av mänskliga rättighe- ter. Diskriminering av kvinnan är såväl en kränkning av hennes rättig- heter som ett av de stora hindren för varaktig utveckling i u-länderna. Rättvise- och fördelningsskäl talar för att kvinnor och män skall ha samma möjligheter att tillgodogöra sig biståndets positiva effekter och få del av de sociala, ekonomiska och politiska resurserna i samhället. Målet om ökad tillväxt talar för att bättre använda kvinnors poten- tial i utvecklingssamarbetet. Kvinnan har ofta huvudansvaret för viktiga produktionsområden såsom jordbruket. Kvinnans betydelse för en miljömässigt hållbar utveckling betonades starkt vid FN:s konferens för miljö och utveckling år 1992. Strukturella, kulturella och religiösa faktorer hindrar kvinnor i många länder från att bidra till den produktionsökning som är nödvän- dig för ekonomisk tillväxt. Det finns stora hinder, ibland förbud, för

kvinnor att äga mark och att teckna krediter. Det kan också ta sig ut-
tryck i att kvinnan får ta på sig hela ansvaret för tillsyn av barn och
åldringar. Bättre kunskap i biståndet om dessa hinder och om kvinnors
och mäns sociala och ekonomiska roller bör leda till en effektivare
resursallokering och förbättrade förutsättningar för ekonomisk tillväxt.
Världsbanken har under senare år uppmärksammat samspelet mellan
insatser inom hälso- och utbildningsområdet samt infrastrukturinveste-
ringar och strukturella förändringar. Det krävs investeringar i både
människor och maskiner. En av de viktigaste åtgärderna är att satsa på
flickors och unga kvinnors utbildning.

Arbetet med att integrera kvinnoperspektivet, eller rättare sagt både
kvinnors och mäns perspektiv, i det internationella utvecklingssamarbe-
tet pågår med stor intensitet. Genom att utgå inte bara från kvinnor utan
också från män stärker vi kvinnors möjligheter att ta del av och bidra
till en hållbar utveckling i samhället. Jag vill också poängtera vikten av
att männen omprövar sina roller, attityder och beteenden. Männen
måste inse att också de tjänar på att samhället blir mer jämställt.

Sverige är ett av de länder som kommit längst i arbetet med att låta
ett könsrelaterat perspektiv genomsyra hela utvecklingssamarbetet från
hälso-, utbildnings-, jordbruks- och infrastrukturstöd till demokratistöd
och strukturanpassning. Detta gäller för både vårt bilaterala och vårt
multilaterala samarbete. I vissa situationer kommer det därutöver fort-
farande att vara nödvändigt att göra särskilda kvinnoinsatser. Jag vill
betona att arbetet med att integrera jämställdhet i utvecklingssamarbe-
tet är en pågående process som står i relation till förändringar i omvärl-
den.

Med syfte att förstärka och ge ökad tyngd åt denna viktiga fråga har
regeringen i årets budgetproposition föreslagit att vi tillsammans med
riksdagspartierna skall se över de biståndspolitiska målformuleringarna
ur ett jämställdhetsperspektiv. Jag kommer inom kort att tillsätta en
utredning som får till uppgift att analysera hur jämställdshetsaspekterna
ytterligare kan lyftas fram i våra målformuleringar. Uppgiften blir att
utreda om vi bör upprätta ett sjätte biståndsmål eller om en förändrad
formulering av de nuvarande fem målen är att föredra. En särskild
parlamentarisk referensgrupp skall också tillsättas. Svaret, herr talman,
på Maj-Lis Lööws fråga är därför ja.

Då Maj-Lis Lööw, som framtställt interpellationen, anmält att hon
var förhindrad att närvara vid sammanträdet, medgav förste vice tal-
mannen att Kristina Svensson i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 22 KRISTINA SVENSSON (s):

Herr talman! Jag vill å Maj-Lis Lööws vägnar tacka Pierre Schori
för ett mycket positivt svar.

Den socialdemokratiska regeringen har placerat jämställdheten högt
på den politiska dagordningen. Det måste naturligtvis genomsyra alla
politikområden, så även biståndspolitiken. Jag tycker att det här svaret
ger en god analys av varför ett jämställdhetsperspektiv måste löpa som
en röd tråd i allt biståndsarbete.

Prot. 1994/95:49

11 januari

Svar på
interpellationer

19

Prot. 1994/95:49 11 januari

Det handlar om att förbättra kvinnors liv. Det handlar om att göra kvinnor delaktiga i biståndet. Det handlar om att kvinnor får sin rätt-

mätiga del av biståndet. Det går inte att inta en könsneutral hållning i

Svar på interpellationer

biståndsarbete. Kön har betydelse och får konsekvenser. I dag talar man därför om nödvändigheten av ett genderperspektiv i biståndet. En sådan hållning är naturligtvis viktig för kvinnorna själva. Men den är också en förutsättning för en hållbar utveckling, dvs. en utveckling som gynnar och gagnar alla i samhället - män, kvinnor och barn. Jag avser inte att i den här debatten konkretisera hur kvinnor i värl- dens fattiga länder lever, för det har gjorts många gånger tidigare här i kammaren. Låt mig bara konstatera att majoriteten av världens fattiga är kvin- nor och kvinnor med barn. Kvinnorna är de som arbetar mest. De äter sämst, och de har sämre hälsa. De äger minst och tjänar sämst. De flesta analfabeterna är kvinnor, och kvinnorna är den grupp som ökar samtidigt som analfabetismen totalt sett minskar. Dessa förhållanden drabbar inte bara kvinnorna utan också barnen. Insikten om att bistånd måste nå kvinnor för att leda till utveckling har varit känd länge. Men denna insikt har hanterats på olika sätt. Först satsade man på kvinnoprojekt - program som var exklusivt riktade till kvinnor. De här insatserna var framgångsrika så till vida att de ledde till förändring på mikroplanet. Men det stannade där. Nästa steg var att lägga in en kvinnokomponent i alla projekt. Det var naturligtvis ett steg framåt. Nu är man framme vid tredje generatio- nens tänkande. Nu handlar det om ett integererat genderperspektiv. Man ser kvinnor som aktörer i biståndsprocessen och som delaktiga i planering och genomförande. Kvinnor är starka, även om de är fattiga. Kvinnor kan förändra sina liv och sina familjers liv, och kvinnorna kan tillsammans med männen förändra ett samhälle så att bistånd leder till en hållbar utveckling. Här i Sverige har den här synen på ett integrerat jämställdhetsperspektiv i biståndet vuxit fram framför allt som ett resul- tat av det arbete som genomförts inom SIDA. Maj-Lis Lööw nämner i sin interpellation den betydelse som KIB, Kvinnorådet för internationellt bistånd, haft. Andra exempel är särskil- da handläggare för kvinnobistånd och utbildningsprogram för all bi- ståndspersonal. Stegvis har insikten om kvinnofrågornas betydelse införlivats i en helhetssyn på bistånd och utveckling. Just nu genomför man en utvärdering av kvinnobiståndet. Vi kommer alltså att få svar på frågan om det är så att Sverige har varit ledande inom det här området. Vi har naturligtvis inte arbetat i ett vakuum. De stora FN- konferenserna har varit av vital betydelse för att bredda debatten och öka kunskapen. Världsbanken är en mäktig aktör inom biståndet, och där har man ändrat färdriktning och kursriktning. Man erkänner fattig- domen som det stora hindret för utveckling, och man erkänner kvinnor- nas betydelse för att förändra detta. Närmast framför oss har vi det sociala toppmötet i Köpenhamn i mars och, naturligtvis, Kvinnokonferensen i Beijing i september. För- beredelsemöten, dokument, strategier och plattformar kan tyckas vara

20

långt från fattiga kvinnors verklighet. Det finns naturligtvis en risk att

alla mångordiga deklarationer inte blir något annat än just mångordiga
deklarationer. Därför är uppföljning det viktiga när det gäller resultatet
av alla dessa konferenser. Man kan fråga sig vad det blev av de framåt-
syftande strategier som togs fram i Nairobi t.ex.

Sverige har haft en stark och tydlig röst i den internationella bi-
ståndsdebatten. Vi har varit trovärdiga, för vi har inga egenintressen.
Vi har därför också ett ansvar att gå vidare. Det känns konsekvent att,
med den insikt som vi i dag har om kvinnornas stora betydelse för att
nå en hållbar utveckling, komplettera de biståndspolitiska målen.

Jag tycker att det är en särskild poäng att vi tar ett sådant initiativ
inför Beijingkonferensen. Jag välkomnar därför biståndsministerns
förslag om att tillsätta en särskild utredare för att genomlysa de bi-
ståndspolitiska målen.

Jag vill också passa på att fråga Pierre Schori hur frågorna om
kvinnors roll i utvecklingsprocessen lyfts fram och förbereds från
svensk sida när det gäller de två närmaste konferenserna, det sociala
toppmötet i Köpenhamn och Kvinnokonferensen i Beijing.

Anf. 23 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Herr talman! I ministerns svar finns det många tänkvärda meningar.
Jag skulle vilja citera den mening som inleder sista stycket på s. 2 och
som jag tycker är en nyckelmening:

”Strukturella, kulturella och religiösa faktorer hindrar kvinnor i
många länder från att bidra till den produktionsökning som är nödvän-
dig för ekonomisk tillväxt.”

Kunskapen om detta är - precis som Kristina Svensson här sade -
stor i dag, åtminstone bland människor som arbetar intensivt med bi-
stånd och som har praktisk erfarenhet från arbete ute på fältet.

Alla kvinnor måste få makt, vinna respekt för sina rättmätiga krav
och bestämma över sin egen framtid. I dag hindras kvinnor från att
bidra till den sociala och ekonomiska utvecklingen, eftersom de förne-
kas tillgång till utbildning och hälsovård. Kvinnor förnekas också möj-
ligheten att aktivt ta del av det politiska beslutsfattandet och inflytandet
över såväl offentlig som enskild sektor.

Kvinnors inflytande över utvecklingen i tredje världen måste ägnas
allt större uppmärksamhet i biståndet. Därom är vi alla överens - det
vill jag påstå. Jag har tittat litet grand på vad utrikesutskottet har sagt
under årens lopp och funnit att det finns många bra skrivningar i utri-
kesutskottet - sida upp och sida ner. Jag skall inte trötta med citat. Men
några rader från ett betänkande från 1992/93 vill jag återge: Det råder
allmän enighet om att insatser för att på olika områden förbättra kvin-
nornas levnadsvillkor och stärka deras ställning är en viktig del av det
svenska biståndet.

I utskottet har vi många gånger diskuterat just den här aspekten.

Utbildningen är en väsentlig del här. Jag har personligen haft för-
månen att vara med i den nationalkommitté som 1990 arbetade med det
s.k. läskunnighetsåret och var med när det gällde Jomtiendeklarationen.
I min bokhylla har jag plockat fram de vackra deklarationer som Kris-

Prot. 1994/95:49

11 januari

Svar på
interpellationer

21

Prot. 1994/95:49 11 januari

tina Svensson också talade om. Sida upp och sida ner talas det om hur viktig kvinnors utbildning är.

Vidare har jag tagit fram Unescos skrift från 1991. Där finns ett ci-

Svar på interpellationer

tat av Julius Nyerere: Utbildas en man, så utbildas en individ. Utbildas en kvinna, så utbildas en hel familj. Thomas Hammarberg säger: Flickor drabbas på många håll av dub- bel diskriminering. De är barn och de tillhör den kvinnliga världen. Jomtiendeklarationen är mycket tydlig på denna punkt. Bl.a. skrivs det så här: Det mest angelägna är att säkerställa tillgången till utbild- ning för flickor och kvinnor, förbättra dess kvalitet och avlägsna varje hinder mot deras aktiva deltagande. Allt stereotypt könstänkande måste avlägsnas. Så här skulle jag kunna fortsätta. Kunskapen finns alltså. Det är handling som fordras. Nu när jag står här tänker jag på en situation som jag upplevde på 6O-talet i en byskola i Södra Afrika. Jag hade stämt träff med Skolsty- relsen för att förbättra situationen på skolan. När jag kom dit blev jag mycket förvånad, därför att jag bara såg kvinnor och barn på skolgår- den. Det var inte den kultur man var van vid att möta när en träff med en hövding hade bestämts. Kvinnorna och barnen fanns alltså utanför skolan. När jag sedan skulle tala business skulle det ske inne i skolan. Där fanns det bara män. Det är nu 30 år sedan, men det här gäller även i dag. Mannen beslutar - kvinnan utför. Tänk er motsatsen: Kvinnan beslutar - mannen utför. Det är heller ingen bra lösning. Det skall na- turligtvis vara både-och, ett samarbete. Nu går jag över till frågan om ett sjätte biståndsmål. Jag vet inte om ministern har bestämt sig, men jag fick en uppfattning i den riktningen. Frågan gäller om regeringen avser att föreslå en utökning av de bi- ståndspolitiska målen, så att kvinnornas roll i utvecklingsprocessen särskilt uppmärksammas. Ministern säger i dag att svaret på frågan är ja. Texten antyder någonting annat, att det skall föras ett resonemang och sedan skall vi se var vi hamnar. Men det är ju möjligt att ministern redan har bestämt sig för ett sjätte biståndsmål. Det kunde vara intres- sant att få höra. Sedan vill jag ta upp en fråga till, eftersom jag uppfattade att det var en liten variation mellan texten och vad ministern sade. Texten lyder: ”Jag kommer inom kort att tillsätta en särskild utredare.” Men minis- tern talade nu här om en utredning. Det är en viss differens här. Jag skulle därför vilja ha ett klarläggande. Anf. 24 GULLAN LINDBLAD (m): Herr talman! Få frågor tilldrar sig så stort intresse bland allmänhe- ten som just biståndsfrågorna. Nu är ju inte detta en allmän biståndsde- batt, utan debatten inriktar sig särskilt på frågan om kvinnornas roll i utvecklingsarbetet. Men med tanke på gårdagens ekonomiska debatt vill jag inled- ningsvis säga att jag tycker att det är ganska självklart att vissa ned- skärningar måste ske även inom biståndspolitiken, eftersom vi faktiskt i

22

vårt land lånar till vår konsumtion. Men jag tror att med effektivisering,

rationalisering och ökad kontroll kan säkerligen mycket goda resultat
uppnås även framgent också till lägre kostnader.

Personligen tror jag att en ökande del av biståndet lämpligen borde
kunna kanaliseras ut till ideella organisationer. Jag skulle gärna vilja
höra biståndsministerns syn på detta.

Det är glädjande att representanter från flera partier har visat att
detta är en intressant och viktig fråga. Jag tror att också biståndsminis-
tern ser det så när vi deltar så pass livligt i debatten som vi gör här. Jag
tycker också att det svar som vi har fått är positivt.

När det gäller kvinnornas roll i utvecklingsprocessen kan jag kon-
statera att såväl tidigare som nuvarande regering i budgetpropositioner-
na talat vackert, vilket K-G Biörsmark också var inne på, om behovet
av att stärka kvinnans ställning och hennes möjligheter att åtnjuta
mänskliga rättigheter i samma utsträckning som männen.

I årets budgetpropositionen sägs det att kvinnans viktiga roll i ut-
vecklingsprocessen gör det angeläget att utvecklingsinsatser utformas
med särskild hänsyn till behovet att främja kvinnors ställning. Interpel-
lationssvaret har samma positiva framtoning.

Eftersom jag inte dagligen sysslar med dessa frågor har jag läst litet
bakåt i tiden och försökt att se framåt. Efter att nu ha fått facit är det
litet beklämmande att konstatera att - trots vissa fina insatser som har
gjorts tidigare, vilka särskilt har riktats till kvinnor - SIDA först 1985
tog fram ett särskilt handlingsprogram för ett kvinnoinriktat bistånd. I
skriften Väga lika tungt, som kom så sent som 1990, sägs det: Låt oss
från börja säga som det är; det svenska biståndet till tredje världen har i
huvudsak nått män. Kvinnorna har gynnats i betydligt mindre utsträck-
ning. Det har inte varit avsikten precis. Men, som man brukar säga, det
bara blev så.

Det finns också tyvärr exempel på att de goda intentioner man haft
varit helt missriktade. Vissa projekt har t.o.m. försämrat kvinnornas
situation avsevärt, fast detta naturligtvis inte var meningen. Trädplan-
teringsprojekt har t.ex. helt kommit att åvila kvinnorna, trots att de
egentligen inte haft tid med dessa. Storskalighet inom jordbruket har
gjort kvinnornas arbete tyngre. Eftersom den tidigare självägda jorden
arrenderats ut har kvinnorna förlorat den inkomst som de tidigare haft
av sina odlingar och därmed blivit ännu mer beroende av männen.
Därför är det mycket välkommet att ett ordentligt omtänkande sker i
dessa frågor.

Jag delar helt synpunkten att det skall vara ett integrerat arbete -
man måste arbeta för både kvinnor och män för att uppnå ett positivt
samarbete. Men att föra fram just kvinnornas roll i utvecklingsproces-
sen är ju inte enbart en kvinnofråga, utan en fråga för hela samhället.
Som Kristina Svensson var inne på är det kvinnorna som har stor del av
både det produktiva och det reproduktiva arbetet. Någon har sagt:
”Kvinnor utgör halva mänskligheten, förfogar över en tiondel av värl-
dens inkomster, äger mindre än en hundradel av världens rikedomar
samt svarar för två tredjedelar av alla arbetstimmar i världen. - Kvinna
i u-land är den fattigaste bland fattiga.”

Prot. 1994/95:49

11 januari

Svar på
interpellationer

23

Prot. 1994/95:49 11 januari

Varje förbättring av kvinnans villkor får stor social och samhälls- ekonomisk betydelse. Jag vill särskilt lyfta fram en fråga, nämligen

utbildningens roll i ett kvinnoinriktat bistånd. När kvinnor får utbild-

Svar på interpellationer

ning och hälso- och sjukvård får även barnen det bättre - ja, t.o.m. hela familjen får det bättre. Ökad utbildning för kvinnorna blir alltså en hjälp till hela befolkningen. Det finns ett fastställt samband t.ex. mellan kvinnors ökade utbild- ning och befolkningstillväxten. Bättre utbildade kvinnor föder färre barn - en nog så viktig fråga i vår överbefolkade värld. Det sägs i budgetpropositionen och framgår även av interpellations- svaret att utbildningsfrågorna tillmäts stor betydelse och sätts i fokus. Jag skulle vilja att biståndsministern utvecklade detta litet närmare. Jag vill också ställa frågan: Kommer utredningen, som jag välkomnar, att vara en parlamentarisk utredning eller enbart en särskild utredare med en referensgrupp? Det vore intressant att få svar på den frågan. Anf. 25 HELENA NILSSON (c): Hen talman! Jag har tillhört SIDA:s kvinnoråd i tio år. Det har till- kommit genom ett initiativ från Maj-Lis Lööw i en motion till denna riksdag. Kvinnorådet är ett rådgivande organ med representanter från de svenska kvinnoorganisationerna, sammanlagt elva representanter i dag, som är nationellt täckande och med lång erfarenhet av biståndsar- bete. Kvinnorådet har bl.a. tagit fram SIDA:s handlingsprogram för kvinnoinriktat bistånd från 1985 som Gullan Lindblad refererade till. Men vi har i kvinnorådet också följt SIDA:s eget arbete med att planera och genomföra biståndsprojekt utifrån ett könsrelaterat perspektiv, Gender Awareness, som det heter på engelska. Det har bl.a. inneburit att hundratals medarbetare och konsulter inom biståndsområdet har genomgått en särskild utbildning, eftersom arbetssättet är mycket ope- rationellt. Alla biståndsprojekt skall analyseras utifrån hur de kommer att påverka mäns och kvinnors situation och roll i samhället. Som det står i interpellationssvaret har detta arbete också blivit vägledande även för andra biståndsmyndigheter, både nationellt och internationellt. Jag vill gärna erkänna att detta arbetssätt inte på något sätt var självklart för oss som jobbar inom kvinnoförbund och kvinnoprojekt i tredje världen. Vi är mycket misstänksamma och det finns viss skepsis och ifrågasättande. Men som Kristina Svensson påpekade blev kvin- noprojekt lätt någonting som man hade vid sidan om eller något som man särskilt uppmärksammade. Egentligen var ju ambitionen från oss alla att det bilaterala biståndet skulle genomsyras av att detta skulle komma både män och kvinnor till del. Detta skulle också vara en med- veten policy. När vi har följt detta arbete har vi funnit att det finns mycket uppmuntrande rapporter och utvärderingar. Den frågeställning som vi har diskuterat i kvinnorådet och som jag tycker är viktig att föra fram också här är: Kan kvinnors roll i demo- kratiprocessen, representation i politiska församlingar och deltagande i samhällsutvecklingen i stort garanteras av det könsrelaterade perspekti-

24

vet i biståndsarbetet, eller behövs det andra, tydliga mål?

De svenska kvinnoorganisationer som ingår i SIDA:s kvinnoråd är
politiska, religiösa, fackliga och ideella organisationer, vilka länge har
arbetat, oftast i det tysta, med kontakter och projekt med kvinnoorgani-
sationer i tredje världen för att just stärka kvinnornas roll i beslutande
församlingar och för att de skall delta i samhällsutvecklingen.

Jag välkomnar det förslag som statsrådet Schori har presenterat i
interpellationssvaret och i budgetpropositionen om att tillsätta en ut-
redning - vi får väl klarhet sedan om det är utredare eller utredning
som skall tillsättas. Men jag tycker inte, till skillnad från K-G Bi-
örsmark, att biståndsministern har bundit sig för en slutsats. Det är just
denna öppenhet som jag tycker är så viktig mot bakgrund av vad jag
har sagt utifrån våra erfarenheter i SIDA:s kvinnoråd.

Jag har kunnat följa utvecklingen av detta arbetssätt när det gäller
det bilaterala biståndet. I interpellationssvaret står det också att man
från svensk sida jobbar med det multilaterala biståndet. Om detta ar-
betssätt skall ingå i biståndsmålen är det viktigt att veta om det finns
bra exempel på hur det multilaterala biståndet har förändrats genom
denna policy och hur detta sätt att arbeta mottagits av de multilaterala
organen och av andra länder.

Anf. 26 BERTIL PERSSON (m):

Herr talman! Jag tycker att man har anledning att i grunden se rela-
tivt positivt på de effekter som biståndet har gett ute i världen. Vi kan
se att under bara en generation, 20-30 år, har en rad länder nu gått från
absolut fattigdom till relativt välstånd. Det gäller naturligtvis framför
allt länderna i Stilla Havs-Asien. Men man börjar också se en liknande
utveckling i länder i t.ex. Latinamerika.

I det arbetet har det varit väldigt viktigt att vi så kraftfullt har arbe-
tat för att skapa förutsättningar för marknadsekonomi, för demokrati,
för mänskliga rättigheter och för genderperspektivet. Det är ett arbete
som måste fortsätta i dessa länder under en lång period för att man skall
kunna befästa demokrati, jämställdhet och liknande.

Det som ministern sade när det gäller kvinnornas roll i jordbruket är
väsentligt att ta fasta på. Jag vill också understryka att småföretagsam-
heten är en väldigt viktig aspekt. Många småföretagare och många
potentiella småföretagare är just kvinnor. Särskilt med tanke på be-
folkningsökningen i u-länderna måste många av sysselsättningstillfälle-
na skapas inom småföretagsamheten. Där räcker inte jordbruket till.

I det sammanhanget är det också angeläget att understryka att en
ökad frihandel - alltså att vi öppnar våra marknader - för produkter
från u-ländema är en viktig aspekt.

I alla de länder som har utvecklats från fattigdom till relativ rike-
dom har det varit oerhört väsentligt med en god utbildning för hela
befolkningen. Inte minst kvinnorna har fått möjlighet till utbildning på
ett sätt som inte tidigare har skett, vilket har haft mycket stor betydelse.

Men tanke på befolkningsutvecklingen spelar insatserna när det
gäller grundläggande hälsa och sjukvård och rätten till reproduktiv
hälsa en viktig roll.

Prot. 1994/95:49

11 januari

Svar på
interpellationer

25

Prot. 1994/95:49

11 januari

Svar på
interpellationer

26

Sammanfattningsvis: Skall man varaktigt och uthålligt skapa tillväxt
och avveckla fattigdom måste insatser göras så att hela befolkningen i
de aktuella länderna omfattas. Då är - som Kristina Svensson sade -
kvinnornas deltagande även i planeringen oerhört viktigt.

Jag tycker att vi har fått ett positivt svar. Vi ser med betydande op-
timism på utvecklingen framöver.

Anf. 27 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):

Herr talman! Det är glädjande att riksdagsledamöterna flockas kring
talarstolen i denna fråga och att de kommer från olika partier. Det visar
på en bredd och ett engagemang i riksdagen som bådar gott inför fram-
tiden.

Det har ställts flera frågor här. Jag skall försöka att besvara dem i
ordning.

Till Kristina Svensson vill jag angående planeringen inför Peking-
konferensen säga att det redan den 30 januari kommer att äga rum ett
tvådagarsseminarium med internationella experter. Man skall då utbyta
synpunkter och försöka att lägga upp en strategi inför Pekingkonferen-
sen. Syftet är att identifiera de globala utvecklingsfrågorna och diskute-
ra hur man skall bemöta dem ur kvinno- respektive mansperspektivet.
Slutsatserna från detta seminarium blir ett viktigt bidrag till vårt förbe-
redelsesearbete inför kvinnokonferensen i Peking.

Det finns också en rad andra åtgärder som har vidtagits. Vi har re-
dan antagit en nationell handlingsplan - det var under den förra rege-
ringen, i juni 1994. Det har dessutom hållits ett antal regionala förmö-
ten. Vi har haft överläggningar med olika enskilda organisationer - det
finns ett särskilt NGO-forum för detta. Sedan har vi naturligtvis den
nationella kommittén, som tillsattes i oktober 1993 med jämställd-
hetsministern som ordförande. Där pågår också ett arbete.

Sammantaget har Sverige givit ett sammanlagt bidrag på nästan 40
miljoner kronor till olika organisationer för insatser inför konferensen.
Det gäller stöd till FN-sekretariatet och NGO-forum i New York, till
UNDP, Unifem och OECD. Det gäller också regionala stöd till Asien,
Afrika, Latinamerika och Europa. Inom olika landramar har vi givit
speciella bidrag. Inom Sverige har Statistiska centralbyrån och svenska
Unifem-kommittén fått bidrag till förberedelsearbete. Dessutom har det
delats ut fristående bidrag till forskning om gender och makroekonomi.
Sammanlagt rör det sig om nästan 40 miljoner kronor.

Här finns alltså ett gediget mänskligt, intellektuellt och materiellt
inslag i förberedelserna inför Pekingkonferensen. Jag tror att Sverige
kommer att vara ett av de mest förbereddda länderna när den svenska
delegationen kommer till konferensen.

Det finns också många exempel på hur Sverige aktivt driver dessa
frågor i internationella organisationer. Inom UNDP har vi tagit initiativ
till framtagning av en könssegregerad statistik i Human Development
Report. Det skulle annars inte ha funnits med där. Av den statistiken
framgår klart de orättvisor som finns i dessa sammanhang. Man belyser
mäns och kvinnors livssituation, och därigenom ges det ett beslutsun-
derlag.

Inom Unicef har Sverige medverkat till att man inte bara ser kvin-
nan som moder, utan man tar med kvinnans hela livscykel.

Inom Världsbanken har vi tillsammans med de övriga nordiska län-
derna varit pådrivande för en integrering av kvinnoperspektivet i stra-
tegierna.

I det bilaterala samarbetet understryker vi mycket av det som K-G
Biörsmark tog upp om undervisningen. Undervisningen har fått en
särskild och tydlig genderprofil. I t.ex. Indien, Bangladesh och Sri
Lanka har man satsat på fattiga flickor på landsbygden. De har blivit en
prioriterad målgrupp också när det gäller en särskild kvinnobänk. Man
har givit direkt stöd till kvinnoorganisationer i Nicaragua och Chile.
Det finns också landvisa genderanalyser som har varit till stöd för re-
geringarna i Tanzania, Zambia, Etiopien, Guinea-Bissau, Bangladesh
och Vietnam.

Inte minst har det varit viktigt att i hemmaorganisationen ge hög
prioritet åt kompetensutveckling som syftar till att bygga upp medve-
tenhet, engagemang och kompetens bland SIDA:s personal, konsulter
och andra intressenter när det gäller genderfrågor.

Den fråga som Gullan Lindblad tog upp om enskilda organisationer
ger mig anledning att också ta upp utvecklingen i Öst- och Centraleu-
ropa. Vi har nu kunnat se hur demokratin i dessa länder har brutit ige-
nom. Men den har fått ett mycket manligt ansikte. Det har blivit en klar
nedgång i det kvinnliga deltagandet i de olika parlamenten. Kvinnorna
har så att säga skuffats tillbaka till spisen. På en del håll har det varit så
att kvinnorna skall vara hemma och föda flera barn och därmed utöka
de etniska grupperna. Detta har varit ett oroväckande inslag som har
eroderat demokratiseringsprocessen.

Därför har vi sett det som viktigt - vilket vi även kommer att göra
framöver - att merparten av de insatser som görs via enskilda organi-
sationer skall genomföras för att särskilt främja kvinnorna i Öst- och
Centraleuropa.

Jag skulle kunna ge många exempel. Inom Swede-Corp har man nu
ett 20-procentigt deltagande av kvinnor i utbildningsprogrammen.
BITS har genom Stiftelsen Kvinnor kan genomfört utbildningsprojekt i
Estland. Svenska institutet genomför seminarier på temat Democracy
without women - no democracy i Ryssland, vilket nog kan behövas.

Jag skall ta upp frågan om utredning eller inte utredning. Jag har
inte bestämt mig. Jag är faktiskt kluven som en liberal i frågan om vi
skall ha ett sjätte biståndsmål eller om vi skall integrera kvinnopers-
pektivet i de övriga fem målen. Min första reaktion var att det skall ske
en integrering med de övriga fem målen, eftersom det skall genomsyra
hela verksamheten. Jag tror på att vägen till demokrati, framsteg och
tillväxt går via kvinnans frigörelse. Det är så. Men det kommer att
tillsättas en utredare med en parlamentarisk referensgrupp. Genom det
deltagande som har varit här i dag är jag övertygad om, att oavsett
vilken form vi väljer kommer vi att nå ett gott resultat i bred enighet.

Prot. 1994/95:49

11 januari

Svar på
interpellationer

27

Prot. 1994/95:49 11 januari

Anf. 28 KRISTINA SVENSSON (s): Herr talman! Inför det sociala toppmötet i Köpenhamn har jag för-

stått att man från svensk sida har missat detta med genderperspektivet.

Svar på interpellationer

Det är någonting som jag vill skicka med, trots att det är något sent påtänkt. När det gäller Beijingkonferensen har vi ju tid på oss. Det semina- rium som skall hållas på Rosenbad den 30 januari kommer att bli en väldigt bra utgångspunkt för att fånga upp synpunkter från enskilda organisationer och olika experter om vilka frågor som vi skall driva. Det är nödvändigt att man kommer till rätta med dessa två frågor, dels om bristen på data och statistik, dels om vilka genderkonsekven- serna blir när det gäller de makroekonomiska reformerna. Vi från svensk sida skulle kunna göra en insats genom att stödja sådant analy- sarbete. Sedan vill jag göra en liten kommentar om följden av demokratise- ringsprocessen i Östeuropa när det gäller att kvinnor har förlorat i poli- tisk representation. Detta är ingenting som enbart gäller Östeuropa, utan det gäller i allra högsta grad också situationen i de nya demokrati- erna i Afrika. Denna fråga måste absolut uppmärksammas, och detta stöd kan naturligtvis utformas på många olika sätt. Men jag vill marke- ra att detta är en erfarenhet som många har gjort. En annan sak som också har uppmärksammats under de senaste åren och som är väldigt viktig för att man skall kunna förändra - främst på mikroplanet - gäller tillgången till krediter. Det handlar om små krediter. Kvinnor betalar igen dessa lån, som sedan kan gå vidare till andra grupper av kvinnor eller enskilda kvinnor. Det är verkligen ett sätt för kvinnorna att förändra sin egen och sin familjs livssituation, att ge bättre utbildning och bättre hälsovård till sina barn. Jag hoppas att ett verktyg, bland alla de verktyg som vi arbetar med inom biståndet, som kommer att uppmärksammas mycket mer är till- gången till små krediter riktade till kvinnor. Anf. 29 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp): Herr talman! Orden uppföljning och utvärdering har nämnts här fle- ra gånger. Det är väldigt viktigt att de vackra orden och proklamatio- nerna blir verklighet. Jag har tillfälle att själv följa upp Jomtien genom Unescoengagemanget. Unescorådet i Sverige kommer att ordna ett seminarium i höst för just uppföljning. Unesco centralt kommer att ha en uppföljning år 1996 och även 2000 för att se vad som hänt på det här området. Det är alltså väldigt viktigt med utvärderingen så att man inte bara gör deklarationer och sedan glömmer dem. En annan sak som är på gång när det gäller kvinnornas roll är en ny konferens 1996 som gäller boendet, Habitat - Boplats 96, i Istanbul. Det är också viktigt att kvinnorna kommer in i planeringen och diskus- sionerna om hur bostäder skall utformas och hur de stora slumområden som finns skall kunna förbättras, för ett bättre boende för familjer och barn. Hur skall man tackla detta? Jag sade i mitt tidigare inlägg att struk- turella, kulturella och religiösa faktorer är viktiga. Vi jobbar just mot

28

traditionella strukturella, religiösa och kulturella faktorer inom det
politiska området. Kvinnorna tappar terräng i de unga demokratierna,
och det är allvarligt.

Jag vill göra en kort kommentar kring småföretagandet. Jag delar
helt uppfattningen att enkla små krediter till kvinnor har visat sig vara
någonting mycket fruktbart. När utskottet var i Bolivia hade jag tillfälle
att studera hur kvinnor med mycket små medel kunde starta småindust-
rier. De sköter ekonomin och betalar sina lån.

Så åter till själva klämmen i interpellationen. Vi är på samma linje;
vi är kluvna båda två. Jag har inte satt ner min fot när det gäller ett
sjätte biståndsmål. Men jag är inte främmande för det. Om det visar sig
att saken i sig vinner på det och vi gör det hela tydligare, kan jag
mycket väl tänka mig att man lägger till ett sjätte biståndsmål. Jag är
dock litet tveksam på grund av att vi då kanske är inne i en process där
vi lägger till ett sjunde, åttonde eller nionde biståndsmål. Det kan inne-
bära någon form av urvattning av målen, och det vore olyckligt. Men
det får vi som sagt möjlighet att återkomma till.

Jag kan inte låta bli att ge Gullan Lindblad en liten kommentar. Hon
menade att nedskärningar på biståndet är någonting som vi måste ac-
ceptera. Jag är inte så säker på det. Jag har en annan uppfattning, men
det kan vi återkomma till.

Anf. 30 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag gläder mig åt biståndsministerns positiva syn på
de enskilda organisationerna, inte minst när det gäller betydelsen av att
engagera dem i den demokratiska utvecklingprocessen i de nya demo-
kratierna. Jag tror att det är oerhört viktigt. Det kanske är just enskilda
idealister i organisationerna som kan bidra väldigt mycket till att föra
fram kvinnorna och deras rättmätiga ställning.

Jag tycker att det är viktigt att utbildningens roll betonas i olika
sammanhang. Kristina Svensson och Karl-Göran Biörsmark har tagit
upp möjligheterna för kvinnor att få lån. Det framgår faktiskt av bud-
getpropositionen och av svaret att Världsbanken ger allt fler av sina lån
till kvinnors startande av företag.

Jag vill lyfta fram ett par positiva saker. Man tycker att det finns så
mycket negativt i världen. Rädda barnens medsysterprojekt är ett fint
exempel på hur en enskild organisation kan engagera sig mot ett av de
vidrigaste uttrycken för kvinnovåld och kvinnoförtryck, nämligen om-
skärelsen. Med detta projekt har man nu arbetat i ganska många år. Jag
tror att man har nått en hel del resultat. Jag har själv deltagit och aktivt
medverkat i det arbetet, som jag tror är väldigt viktigt. Här gäller det att
vara observant.

Så kommer jag in på behovet av utvärdering och kontroll på olika
områden. Det är oerhört viktigt att vi i olika sammanhang, bl.a. i FN,
ständigt ställer frågor om och kontrollerar vad som händer med de fina
deklarationerna.

Jag var FN-delegat i november i höstas, och jag fick en hel del po-
sitiva erfarenheter där, bl.a. från UNDP. Då vill jag anknyta till vad
Bertil Persson sade om behovet av marknadsekonomi. Jag gladde mig

Prot. 1994/95:49

11 januari

Svar på
interpellationer

29

Prot. 1994/95:49 11 januari

mycket åt att man numera säger att vi har frångått rollen av socialbi- dragsgivare. I stället lyfter vi fram de informella ekonomierna. Vi ser

hur kvinnorna informellt har jobbat med olika former av hantverk och

Svar på interpellationer

annat. Vi hjälper dem till småföretagsamhet, små hantverksindustrier och dylikt. Detta är precis den väg vi skall gå. Det gläder mig att man mer och mer har satsat på detta, så att kvinnorna också får möjlighet att bli företagare i ordets rätta bemärkelse, att det inte bara sker litet i skymundan. Anf. 31 HELENA NILSSON (c): Herr talman! Kluvenheten kanske vi har gemensamt, genom att väldigt litet utvärdering hittills gjorts i det könsrelaterade perspektivet. Jag tycker att de exempel på det multilaterala biståndets område som nämnts bara är en början. Vi har inte sett de slutliga resultaten. Med tanke på det könsrelaterade perspektivet är dagens debatt spännande. Den sker mellan kvinnor och män i parlamentet. Det köns- relaterade perspektivet, precis som nämns i svaret, innehåller också mansrollen. Bertil Persson, Karl-Göran Biörsmark och jag har suttit i Nationalkommittén inför befolkningskonferensen. Det finns alltså ingen forskning gjord på hur mansrollen ser ut i t.ex. det reproduktiva. All statistik visar antal barn per kvinna, aldrig antal barn per man, aldrig vad det är som gör att män vill skaffa barn och hur många barn. Det är oerhört viktigt att beakta för att man skall kunna vidta konkreta åtgär- der. Debatten i kammaren i dag har också visat hur viktigt det är att målet måste vara kvinnors deltagande i den politiska och beslutande processen. Vi kan diskutera krediter, småföretagande och utbildning, men om inte kvinnor finns med där besluten fattas, oavsett var man lever, så är det ingen demokrati. Anf. 32 Statsrådet PIERRE SCHORI (s): Herr talman! Jag får tacka för utrycken för enighet och samsyn på många områden. Vi skall ta till oss detta i förberedelsearbetet inför det sociala toppmötet och ta med det till den arbetsgrupp inom Socialde- partementet som vi har gemensamt inför mötet. Kvinnokrediter och småföretagande, som bl.a. Bertil Persson har tagit upp, är en viktig sak. Vi har ett tydligt exempel på hur det funge- rar i Bangladesh. Det var motvilligt man började ge stöd till en person som satte i gång detta. Det visade sig vara väldigt viktigt. Det är inte bara i Women’s Bank på Manhattan utan också i Bangladesh som det fungerar. Det tror jag är en viktig sak som vi skall ta fasta på. I förberedelsearbetet för Habitat bör genderperspektivet komma med. Det är riktigt. Jag är öppen för ett sjätte biståndsmål. Jag skall med glädje verkställa de visa beslut som riksdagen kommer fram till. Jag tror att EU-medlemskapet öppnar nya möjligheter för enskilda organisationer. Där finns mycket pengar för enskilda organisationer att hämta. Vi utarbetar just nu en skrift som skall vägleda de enskilda organisationerna i Sverige hur man skall få tillgång till dessa. Då kan

30

man verkligen börja satsa på just kvinnor i Central- och Östeuropa och
i tredje världen. Det finns nya friska pengar att sätta in.

När det gäller utvärdering kommer vi att få ett bra avstamp för en
ny bedömning också i utredningsgruppen, för det har gjorts en utvär-
dering som gäller exakt arbetet på att integrera jämställdhetsfrågorna i
utvecklingssamarbetet. Den blir klar i denna månad.

I regeringsförklaringen sade regeringen att biståndet skall vägledas
av tre speciella områden: demokrati, folkdelaktighet och kvinnors rätt.
Det kommer att genomsyra vårt arbete. Jag tror att vi har sett mycket av
fattigdomens feminisering, som ni har varit inne på. För att möta fattig-
domens feminisering skall vi nu gå från länders frigörelsekamp till
kvinnornas frigörelsekamp, som blir också männens och samhällens
frigörelsekamp.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Hänvisning av ärenden till utskott m.m.

Föredrogs och hänvisades

Proposition

1994/95:133 till justitieutskottet

Föredrogs och lades till handlingarna

Skrivelse

1994/95:103

Föredrogs och hänvisades

Skrivelser

1994/95:120 och 121 till jordbruksutskottet
1994/95:131 till socialförsäkringsutskottet
1994/95:132 till justitieutskottet

5 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 10 januari

1994/95:48 av Eva Zetterberg (v) till finansministern om Bretton
W oods- institutionerna

Interpellationen publiceras i bilaga som fogas till riksdagens snabb-
protokoll tisdagen den 17 januari.

Prot. 1994/95:49

11 januari

Svar på
interpellationer

31

Prot. 1994/95:49

11 januari

6 § Anmälan om fråga

Anmäldes att följande fråga framställts

den 11 januari

1994/95:235 av Maud Bjömemalm (s) till jordbruksministern om häst-
sportutbildningen och stiftelsen Wången

Frågan publiceras i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll
tisdagen den 17 januari.

7 § Kammaren åtskildes kl. 11.00.

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.

Vid protokollet

LISBET HANSING ENGSTRÖM

/Barbro Nordström

32

Innehållsförteckning

Prot. 1994/95:49

11 januari

1 § Svar på interpellation 1994/95:26 om småviltsjakten

ovan odlingsgränsen....................................................................1

Anf. 1 Jordbruksminisfer MARGARETA WINBERG (s):.... 1

Anf. 2 PETER ERIKSSON (mp):...........................................3

Anf. 3 MICHAEL HAGBERG (s):.........................................4

Anf. 4 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): ....5

Anf. 5 PETER ERIKSSON (mp):...........................................5

Anf. 6 MICHAEL HAGBERG (s):.........................................6

Anf. 7 GUDRUN LINDVALL (mp):......................................7

Anf. 8 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): ....7

Anf. 9 PETER ERIKSSON (mp):...........................................8

Anf. 10 Jordbruksminister MARGARETA

WINBERG (s):..........................................................................9

2 § Svar på interpellation 1994/95:36 om förhandlingar i

EU om framtida miljöstöd till jordbruket.................................9

Anf. 11 Jordbruksminister MARGARETA

WINBERG (s):..........................................................................9

Anf. 12 GUDRUN LINDVALL (mp):..................................10

Anf. 13 LENNART DALÉUS (c):........................................11

Anf. 14 Jordbruksminister MARGARETA

WINBERG (s):........................................................................12

Anf. 15 GUDRUN LINDVALL (mp):..................................13

Anf. 16 LENNART DALÉUS (c):........................................14

Anf. 17 Jordbruksminister MARGARETA

WINBERG (s):........................................................................15

Anf. 18 GUDRUN LINDVALL (mp):..................................16

Anf. 19 LENNART DALÉUS (c):........................................17

Anf. 20 Jordbruksminister MARGARETA

WINBERG (s):........................................................................17

3 § Svar på interpellation 1994/95:34 om kvinnorna och de

biståndspolitiska målen.............................................................18

Anf. 21 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):..............................18

Anf. 22 KRISTINA SVENSSON (s):...................................19

Anf. 23 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):.......................21

Anf. 24 GULLAN LINDBLAD (m):.....................................22

Anf. 25 HELENA NILSSON (c):..........................................24

Anf. 26 BERTIL PERSSON (m):..........................................25

Anf. 27 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):..............................26

Anf. 28 KRISTINA SVENSSON (s):...................................28

Anf. 29 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):.......................28

Anf. 30 GULLAN LINDBLAD (m):.....................................29

Anf. 31 HELENA NILSSON (c):..........................................30

Anf. 32 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):..............................30

4 § Hänvisning av ärenden till utskott m.m...................................31

33

Prot. 1994/95:49     5§ Anmälan om interpellation.......................................................31

11 januari_________ 1994/95:48 av Eva Zetterberg (v) till finansministern om

Bretton Woods-institutionema................................................31

6 § Anmälan om fråga....................................................................32

1994/95:235 av Maud Bjömemalm (s) till jordbruksminis-
tern om hästsportutbildningen och stiftelsen Wången.............32

7 § Kammaren åtskildes kl. 11.00.....................................................32

34

gotab 48408, Stockholm 1995