Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:41 Tisdagen den 13 december
ProtokollRiksdagens protokoll 1994/95:41
Riksdagens protokoll
1994/95:41
Tisdagen den 13 december
Kl. 14.00-16.01
18.00-18.56
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 7 december.
2 § Information från regeringen om ESK:s och Europeiska rådets
möten i förra veckan
Anf. 1 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):
Fru talman! Sverige fortsätter sitt aktiva internationella engage-
mang. Jag deltog i förra veckan i två möten som utgör viktiga delar av
detta engagemang. Det ena var Europeiska säkerhetskonferensens
toppmöte i Budapest. Det andra var Europeiska rådets möte i Essen.
ESK:s toppmöte i Budapest pekade tydligt på organisationens fort-
satt stora betydelse som forum för en gemensam säkerhetspolitisk dis-
kussion där alla Europas stater deltar med var sin röst. Ingen annan
organisation än ESK har samma uppslutning och möjlighet att ta upp
ett lika brett spektrum av säkerhetspolitiskt relaterade frågor. Små och
medelstora stater ges genom krav på konsensus betydande möjligheter
att utöva inflytande.
Toppmötet fäste uppmärksamhet på vikten av att ESK fortsätter att
utvecklas också på andra områden än de klassiskt säkerhetspolitiska.
Arbetet med att utveckla de ekonomiska och sociala dimensionerna
kommer att fortsätta.
Genom toppmötets beslut har ESK givits nya mer operativa instru-
ment. Det främsta exemplet på detta är det principiella ställningstagan-
det att sända en fredsbevarande ESK-styrka till Nagorno-Karabach, om
framsteg görs i den politiska processen. Detta beslut ger ESK nya möj-
ligheter att påskynda en stabil lösning av konflikten. Dessutom kan den
få prejudicerande betydelse för den framtida europeiska säkerhetspoli-
tiska strukturen.
Avsaknaden av ett politiskt uttalande om situationen i det f.d. Ju-
goslavien måste givetvis ses som ett misslyckande för ESK. Men man
får inte bortse ifrån att denna konflikt innehåller sällsynt svåra mot-
sättningar.
ESK har aldrig varit kallat att spela någon huvudroll vid befattning-
en med denna konflikt. Det har heller aldrig givits resurser för att kun
Protokoll
1994/95:41
Information från
regeringen
1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 41
|
Prot. 1994/95:41 13 december |
na göra detta. I stället kan den stundtals franka diskussionen i Bosnien |
gemensam diskussion.
|
Information från |
Då det gäller ESK vill jag framhålla att konferensen fr.o.m. nu får Fru talman! För Sverige var förra veckans EU-toppmöte i Essen Diskussionen fördes i en mycket positiv och framåtsyftande anda. Vi som tillhör den nya skaran medlemmar välkomnades av det tys- Jag avser att också verka för en utveckling av det nordiska samarbe- Europeiska rådet var klar i sin uppfattning att alla hinder för en ra- Kampen mot arbetslösheten lyftes fram som en överordnad uppgift Av stor betydelse för Sverige är att man enades om en strategi för Det var mycket betydelsefullt att rådet efter förslag från bl.a. Sveri- I en inre marknad med fri rörlighet över gränserna är det nödvän- |
2
med Europapol-konventionen senast till nästa möte med Europeiska
rådet i Cannes i slutet av juni 1995.
Fru talman! Jag vill gärna utveckla några av toppmötets främsta
områden.
Sysselsättningsfrågan står alltså högst på EU:s dagordning. Detta
markeras bl.a. genom att social- och finansministrarna årligen skall
rapportera till Europeiska rådet om framsteg på detta område.
Två områden var föremål för specialanalys. Dels skall man visa hur
skatte- och ersättningssystem påverkar benägenheten att ta ett arbete,
dels kommer sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljö att bli
föremål för särskild uppmärksamhet och undersökning. Sistnämnda
punkt har drivits starkt av Danmark, och den fick svenskt stöd under
mötet.
Jag vill också nämna att Sverige fortsättningsvis kommer att driva
krav på att sysselsättningsmålen skall vara lika ambitiösa som målen
för finansiell stabilitet. Mötet förde denna fråga en bra bit framåt, men
fortfarande återstår arbete att göra.
Ett kraftfullt stöd markerades för den aktiva arbetsmarknadspoliti-
ken.
Då det gäller vitboken uttalade Europeiska rådet stöd för det fem-
punktsprogram som Delors presenterade. Detta innehåller bl.a. förslag
om att stärka människors möjligheter att få jobb genom bättre utbild-
ning, en aktiv arbetsmarknadspolitik samt särskilda åtgärder för ung-
domar och långtidsarbetslösa. Det betonades att aktiva åtgärder måste
ersätta utbetalning av kontant arbetslöshetsersättning.
Sverige drev och fick igenom ett uttalande om vikten av att ta hän-
syn till jämställdheten vid arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta var
en viktig markering.
Toppmötet ställde sig bakom den s.k. Christophersengruppens hu-
vudförslag om transeuropeiska nätverk. Detta innebär en tydlig priori-
tering av 14 projekt som syftar till att få i gång hjulen på allvar i Euro-
pa. Det rör sig framför allt om byggandet av vägar och järnvägar, men
även en utbyggnad av informationsnätverken i Europa. Finansiering
kommer att sökas från både privata och offentliga källor. Detta anser
jag inte vara något större problem. Projekten är av den karaktären att
de bör kunna locka kapital.
Konkurrenskraften mot övriga världen lyftes fram. Under den när-
maste tiden avser därför kommissionen att tillsätta en högnivågrupp
som får i uppgift att se över detta område.
Öppenheten har blivit bättre inom EU. Mycket återstår självfallet
att göra.
Ekonomiska rådet visar att man nu vill gå vidare. De nya medlemslän-
derna skulle i detta fall kunna ge vägledning och stöd, ansåg man. Sve-
rige avser att vara pådrivande i denna fråga.
Den vidare utrikespolitiska diskussionen domineras av läget i f.d.
Jugoslavien. Ett särskilt uttalande antogs. Av särskild betydelse för
Sverige som truppindragarland är att där slås fast att Unprofor fortsatt
har en viktig humanitär uppgift att fylla och att ett tillbakadragande för
Prot. 1994/95:41
13 december
Information från
regeringen
|
Prot. 1994/95:41 13 december |
närvarande inte är aktuellt. Detta var ståndpunkter som vi från svensk |
Medelhavet och samarbete med länderna kring detta är för många
|
Information från |
länder i södra Europa vad Östersjösamarbetet är för oss i Sverige. Det Det bör också nämnas att EU förhandlar om olika typer av handels- I alla medlemsländer växer kritiken mot hur olika bidrag används, Fru talman! Sammantaget var mitt första möte i Europeiska rådet en Anf. 2 KRISTINA SVENSSON (s): Fru talman! Jag skulle vilja kommentera den första delen i statsmi- Frågan är naturligtvis: Hur stärker vi ESK för framtiden? Jag und- En konkret fråga: Har man vid Budapestmötet tagit upp frågan om Anf. 3 Statsminister INGVAR CARLSSON (s): Fru talman! Jag vill först säga något beträffande omdömen om att En annan beslutsordning är naturligtvis en komplicerad fråga och |
4
beslutsordningen om vi vill att ESK skall kunna bii vad vi från svensk
sida önskar att det skall bli.
Under båda dessa möten fördes diskussioner om Turkiet och de
mänskliga rättigheterna. Inte minst i Essen mötte jag mycket starka
reaktioner mot att parlamentsledamöter har suttit fängslade och som i
första instans fick långa fängelsedomar. Min allmänna bedömning är att
det går att få en stark uppslutning bakom reaktioner på den punkten.
Anf. 4 KRISTINA SVENSSON (s):
Fru talman! Betyder det att Sverige är berett att ta ett initiativ för att
utlösa Moskvamekanismen när det gäller Turkiet?
Anf. 5 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):
Fru talman! När det gäller vilka vägar vi skall använda - det finns
många olika vägar - kommer vi att tillhöra de länder som kraftigast
kommer att reagera i denna fråga. Det tror jag att jag kan utlova.
Jag vill gärna säga att jag bland samtliga EU-ledamöter på den här
punkten mötte en mycket stark reaktion. Jag är alltså optimistisk i fråga
om att detta skall komma till uttryck på olika sätt.
Anf. 6 PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga om mötet i Essen och ar-
betsmarknadspolitiken. Statsministern har nu och tidigare sagt att vi vid
det mötet har fått gehör för svenska ståndpunkter om arbetsmarknads-
politiken i betydande utsträckning. Samtidigt har t.ex. John Major från
Storbritannien kunnat säga: Vi har vunnit striden om hur arbetslösheten
skall bekämpas. Han har fått igenom krav på avreglering, mer flexibel
arbetsmarknad, låga bidrag till arbetslösa, sänkta löner för okvalifice-
rad arbetskraft. Är det här bara fråga om politisk teater, eller har Sveri-
ge anslutit sig till de konservativa regeringarnas politik i Tyskland,
Frankrike och Italien och den nyliberala hållningen i Storbritannien?
Anf. 7 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):
Fru talman! Det finns ett offentligt dokument. Jag skulle vilja upp-
mana Peter Eriksson att ta del av det dokumentet. Därav framgår att
den redovisning som jag gav här är korrekt, att vi har ställt oss bakom
stora investeringsprojekt i Europa som kommer att stimulera syssel-
sättningen, att vi på danskt förslag, som Sverige stödde, uttalar oss för
att de passiva åtgärderna i form av kontant arbetslöshetsersättning i allt
större utsträckning ersätts av aktiva åtgärder och att vi visserligen skall
undersöka möjligheterna till en större flexibilitet. Men jag förstår att
John Major har tolkat det på sitt sätt. Det som Jacques Delors som
föredragande avsåg och som Sverige stödde och som jag menar åsyftas
i dokumentet är en positiv flexibilitet, dvs. arbetsmarknadspolitik,
utbildning och ett trygghetssystem som gör att löntagaren skall kunna
känna en trygghet i förändringarna. Detta är för svenska utgångspunk-
ter inte någonting nytt utan någonting positivt.
Sedan vill jag understryka att det inte bestäms av EU vilka nivåer
man skall ha i ersättningen till de arbetslösa och vilka löner man skall
Prot. 1994/95:41
13 december
Information från
regeringen
|
Prot. 1994/95:41 13 december |
ha, utan svenska löner bestäms i avtal mellan svenska fackliga organi- |
|
Information från a. |
Anf. 8 PETER ERIKSSON (mp): Fru talman! Jag vill ändå fråga: Vilken trovärdighet kan man ge ett Anf. 9 Statsminister INGVAR CARLSSON (s): Fru talman! Jag tycker att vi från svensk sida har anledning att vara Sedan finns det naturligtvis mellan t.ex. Storbritanniens regering För oss som tror på ett samarbete i Europa var detta ett glädjande Anf. 10 MARGARETHA AF UGGLAS (m): Fru talman! Ett av de glädjande besluten i Essen var att förhand- Är det statsministerns bedömning att de baltiska staterna därmed Anf. 11 Statsminister INGVAR CARLSSON (s): Fru talman! Svaret på Margaretha af Ugglas fråga är ja. I och med Anf. 12 HÅKAN HOLMBERG (fp): Fru talman! Min fråga ansluter till Kristina Svenssons, fast jag är Som jag ser det är detta inte bara ett misslyckande på en punkt utan |
har att göra med är faktiskt en situation där ESK har misslyckats med
att anta ett uttalande om en situation som till sitt ursprung ändå är ett
angrepp, om än via ombud, mot en av ESK:s egna medlemsstater och
en medlemsstat i FN.
Detta är oerhört riskabelt inför framtiden. Man kan ju tänka sig hot
mot de baltiska staterna eller mot andra nya och svaga stater i Europa,
där samma totala handlingsförlamning skulle kunna utbryta.
Frågan om ESK:s beslutsformer har statsministern redan berört.
Men jag vill ändå formulera en fråga: Vilka slutsatser drar statsminis-
tern om möjligheten att använda ESK för att avvärja eventuella hot mot
andra små stater och folkgrupper i Europa, om ESK:s beslutsordning
misslyckas?
Anf. 13 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):
Fru talman! Man bör ha klart för sig att ESK inte har haft ett hu-
vudansvar i den här konflikten. Att tro att ESK plötsligt vid sitt möte i
Budapest skulle klara uppgiften, när inte Förenta Nationerna och inte
heller EU har klarat den, menar jag är att ställa orimliga krav på ESK.
Inte heller har vi varit beredda att så här långt ge ESK de resurser
som ett handhavande av Jugoslavienkrisen kräver. Jag medger att det är
en svaghet i nuvarande beslutsordning att det krävs konsensus. Jag har
därför valt att säga att ESK-konferensen misslyckades när det gäller
den delen. Man klarade inte av att ens göra ett uttalande. Jag tycker inte
att det är ESK:s intresse att därmed försöka undanskymma den delen.
Ett misslyckande är ett misslyckande, som det har sagts från denna
talarstol. Men jag är absolut inte enig om att man därmed avskriver
ESK som en långsiktig viktig kraft i Europa. Det finns ett beslut som
klart visar på en annan utveckling, nämligen det principiella beslutet
om Nagomo-Karabach.
Nu hoppas jag att kunna se ESK i ett större sammanhang, i en glo-
bal satsning på Förenta Nationerna där regionerna inom den ramen
skall ta ett ökat ansvar. Det ger en möjlighet för organisationen, som nu
kommer att få ett nytt namn, att spela en viktig roll. Därför är jag ändå
rätt så optimistisk inför möjligheterna för denna organisation att kunna
fylla sin viktiga uppgift.
Anf. 14 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Fru talman! Jag vill gärna instämma i detta, och jag hoppas att ESK
verkligen kan klara av att fylla de viktiga uppgifter organisationen har.
Jag uppskattar mycket de svenska försöken att åtminstone få fram ett
uttalande i Bosnienfrågan. Inte desto mindre är det utomordentligt
allvarligt - inte att man inte lyckades lösa Bosnienkrisen vid mötet i
Budapest, för det hade varit naivt att föreställa sig - att man vid ett
möte där tillfälle gives under ett oerhört allvarligt krisskede ändå
misslyckas med att ens säga någonting på grund av den beslutsmeka-
nism som finns. Detta är mycket oroande.
Jag tror inte att vi har olika värderingar och synsätt på detta, men
det är ändå viktigt att komma ihåg att detta är någonting som naturligt-
vis kan upprepas i andra delar av Europa under ogynnsamma omstän-
Prot. 1994/95:41
13 december
Information från
regeringen
|
Prot. 1994/95:41 13 december |
digheter. Då kan det bli obehagligt för långt fler än dem som berörs i |
|
Information från |
Anf. 15 Statsminister INGVAR CARLSSON (s): Fru talman! Jag kan bara konstatera att det med nuvarande be- Anf. 16 WIDAR ANDERSSON (s): Fru talman! Som statsministern redan varit inne på består ju en del Min fråga gäller något som diskuterades mycket under debatten in- Anf. 17 Statsminister INGVAR CARLSSON (s): Fru talman! Jag tycker, Widar Andersson, att Delors från första Jag för min del tvekar inte när det gäller att ansluta mig till bedöm- Samtidigt är då frågan: Skulle man från svensk sida ha avstått från Överläggningen var härmed avslutad. |
3 § Meddelande om svar på interpellationer
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:
Interpellation 1994/95:26
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1994/95:26 av Peter Eriksson om små-
viltsjakten ovan odlingsgränsen får jag meddela att jag inte kan besvara
denna inom föreskrivna fyra veckor. Skälet härtill är utlandsresa.
Jag kommer att besvara interpellationen den 11 januari 1995.
Stockholm den 6 december 1994
Margareta Winberg
Interpellation 1994/95:36
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1994/95:36 av Gudrun Lindvall om för-
handlingar i EU om framtida miljöstöd till jordbruket får jag meddela
att jag inte kan besvara denna inom föreskrivna fyra veckor. Skälet
härtill är att en debattdag som passar både interpellanten och mig inte
stått att finna under denna tidsperiod.
Jag kommer att besvara interpellationen den 11 januari 1995.
Stockholm den 6 december 1994
Margareta Winberg
Interpellation 1994/95:34
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1994/95:34 av Maj-Lis Lööw om kvin-
norna och de biståndspolitiska målen för jag meddela att jag inte kan
besvara denna inom föreskrivna fyra veckor. Skälet härtill är tidsbrist i
riksdagen. Jag kommer att besvara interpellationen den 11 januari
1995.
Stockholm den 8 december 1994
Pierre Schori
Interpellationerna 1994/95:37 och 38
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1994/95:37 av Per Westerberg om rege-
ringens syn på privatiseringar m.m. och interpellation 1994/95:38 av
Lennart Beijer om svensk varvsnärings konkurrensvillkor, har jag på
grund av tidsbrist tyvärr inte möjlighet att besvara interpellationerna
inom föreskriven tid. De kommer att besvaras torsdagen den 12 januari
1995.
Stockholm den 8 december 1994
Sten Heckscher
Prot. 1994/95:41
13 december
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
4 § Svar på fråga 1994/95:210 om förvaring av militära vapen
m.m.
Anf. 18 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Sigrid Bolkéus har frågat om jag avser att överväga de
förslag som Rikspolisstyrelsen presenterat i sin rapport angående mili-
tära vapen.
För några veckor sedan svarade jag här i kammaren på en fråga om
förvaring av militära vapen. Jag förklarade då att jag ser utomordentligt
allvarligt på stölder av militära vapen. Jag uteslöt inte att det kunde
finnas skäl att överväga ytterligare säkerhetsffämjande åtgärder förut-
om dem som försvarsmakten håller på att genomföra.
Rikspolisstyrelsen kommer inom kort att presentera en rapport om
illegala vapen. Jag kommer självfallet att studera denna rapport och
överväga de förslag om förbättrad säkerhet avseende förvaring av mili-
tära vapen som rapporten kan innehålla.
Jag vill försäkra Sigrid Bolkéus om att jag ser utomordentligt all-
varligt på att militära vapen förekommer i kriminella sammanhang, och
jag kommer att noga hålla mig underrättad om vad som sker på områ-
det.
Anf. 19 SIGRID BOLKÉUS (s):
Fru talman! Jag tackar försvarsministern för svaret. Jag är helt
övertygad om att försvarsministern ser allvarligt på frågan.
Rikspolisstyrelsens rapport finns redan nu att få. Dess förslag är
Finlands modell. För det första skall man samla in vapnen i centralt
bevakade förråd. För det andra skall militära vapen endast i undantags-
fall finnas ute i bostäderna. Det tredje förslaget gäller större personligt
ansvar för utkvitterade vapen.
Även om Försvaret håller på att genomföra förbättringar finns det
nu en miljon militära handeldvapen, varav Hemvärnet har ca 70 000
hemma utan krav på några vapenskåp. Driftvärnet har 15 000 vapen ute
på arbetsplatser - också dessa med bristfällig förvaring och kontroll. Vi
har ungefär 5 000 mobiliseringsförråd ute på ungefär 1 500 platser. De
är sällan larmade. Dagens förslagna tjuvar klarar det där lätt. Polisen
vet inte alltid var mobiliseringsförråden ligger.
Av de vapen som stulits och försvunnit de senaste 20 åren är 1 600
automatvapen.
Jag vet att Försvarets organisationsmyndighet redovisade den 20
juni 1994 sitt förslag angående hur man skall komma till rätta med
vapenstölderna. Jag skulle vilja veta om den rapporten är offentlig,
därför att jag vill gärna jämföra Rikspolisstyrelsens förslag och siffror
med dem som Försvaret har.
Anf. 20 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Om konkreta förslag lämnas i Rikspolisstyrelsens rap-
port kommer de att övervägas mycket noga. Det vill jag försäkra Sigrid
Bolkéus om.
10
Jag tycker ändå att vi skall vara medvetna om att försvarsmakten
har vidtagit en mängd åtgärder för att åstadkomma en säkrare vapen-
förvaring. Flera av dessa åtgärder innebär investeringar. Effekterna av
dessa investeringar kan inte bedömas förrän tidigast under loppet av
1995.
Som jag sade i mitt svar kommer jag att mycket noga följa utveck-
lingen på området. Det är en mycket allvarlig fråga. Svenska folket har
naturligtvis rätt att kräva att man vidtar alla möjliga och tänkbara åt-
gärder.
Huruvida det dokument som Sigrid Bolkéus frågade efter är hem-
ligstämplat eller inte kan jag inte svara på. Det kan jag möjligen upply-
sa Sigrid Bolkéus om efter frågedebatten.
Anf. 21 SIGRID BOLKÉUS (s):
Fru talman! Jag tackar för svaret att de konkreta förslagen håller på
att övervägas.
Visserligen har det vidtagits åtgärder, men situationen är sådan att
förvaringen är mycket dålig. I Finland kan man klara av förvaringen.
År 1993 stals det bara fem vapen i Finland. Man har också en stor yta
att bevaka. Man har gränsen till Ryssland, man har varit med i två krig
osv.
Man har hårda krav för civila vapen. Jag tycker att man skall ställa
samma krav på militära vapen. Säkerheten skall gå före ekonomin.
Jag får väl svar på min fråga om rapporten sedan.
Det vore önskvärt att det blev ett bättre samarbete mellan Polisen
och Försvaret. Då kanske Socialdepartementet, Justitiedepartementet
och Försvarsdepartementet kunde ta tag mot våldet i det brottsförebyg-
gande arbetet.
Anf. 22 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Jag kommer att ställa utomordentligt hårda krav.
Kommer Rikspolisstyrelsen med några konkreta förslag är det själv-
klart att vi kommer att pröva dem mycket noga. Dessa frågor diskuteras
löpande mellan Försvarsdepartementet och Justitiedepartementet. Vi
kommer självfallet inte att lämna någon fråga ogranskad i detta sam-
manhang - så viktig är hela frågan.
Anf. 23 SIGRID BOLKÉUS (s):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag anade nästan att ni hade dis-
kussioner om detta allvarliga ämne. Det har ju diskuterats så länge. Jag
tycker att det känns betryggande. Jag är nöjd med svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
11
Prot. 1994/95:41
13 december
5 § Svar på fråga 1994/95:216 om larmsystem i området kring
Ringhals
Svar på frågor
12
Anf. 24 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Tredje vice talman Christer Eirefelt har frågat mig vad
regeringen tänker göra för att säkerställa ett bra larmsystem för den
som bor i närheten av Ringhals kärnkraftverk.
Jag vill understryka att jag delar uppfattningen att det är av största
vikt att det finns väl fungerande larmsystem för kärntekniska olyckor.
Till helt nyligen har inomhusvarning skett med telefonlarm för de
boende kring Ringhalsverket. Det systemet kan inte användas med
AXE-tekniken. Därför har ny teknik tagits i bruk för inomhusvarning
kring våra kärnkraftverk, nämligen den s.k. RDS-tekniken. RDS står
för radio-data-system. Den nya tekniken har tyvärr inte kunnat införas
utan vissa övergångsproblem. Ansvariga myndigheter arbetar dock på
att lösa problemet.
För någon vecka sedan genomfördes ett prov i Halland kring Ring-
halsverket. Provet gav ett bättre resultat än vad som varit fallet vid
tidigare övningar.
I sammanhanget vill jag påminna om att RDS-mottagarna endast är
en del av ett system för varning av allmänheten. Inom närområdet an-
vänds också ljudsignaler och mobil varning med högtalare på bilar.
Den lokala säkerhetsnämnden vid Ringhalsverket har uppmärk-
sammat de problem som är aktuella. En skrivelse från nämnden är nu
på remiss hos Statens räddningsverk.
Jag kan försäkra Christer Eirefelt att regeringen har en hög ambi-
tionsnivå vad avser säkerheten och kommer, om det behövs, att vidta
de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa allmänhetens behov
av ett väl fungerande larmsystem i närområdet kring Ringhals.
Anf. 25 Tredje vice talman CHRISTER EIREFELT (fp):
Fru talman! Tack, försvarsministern, för svaret. Det är en rad pro-
påer om larmproblemen runt vårt halländska kärnkraftverk som har
övertygat mig om att det måste till en förändring och det snabbt.
Missnöjet kommer naturligtvis i första hand från dem som bor i nä-
rområdet. Där har man i dag mycket litet, om ens något, förtroende för
larmsystemet. Falsklarm, uteblivna larm och RDS-mottagare som inte
fungerar är några av skälen till att man nu definitivt har förlorat tåla-
modet.
Det är möjligt att det senaste provet var något mindre dåligt, som
försvarsministern säger, men detta är ett område där man inte kan nöja
sig med att hänvisa till övergångsproblem. Det krävs, tycker jag, en
beprövad teknik som också uppfattas som säker.
Missnöjet finns för övrigt också hos Ringhalsverkets ledning. Där
märker man nu hur dessa brister leder till oro också vad gäller Ringhals
normala verksamhet.
Den lokala säkerhetsnämnden är minst lika kritisk och kräver nu i
första hand att RDS-systemet snarast kompletteras med en utbyggnad
av tyfonlarmet.
Det är alltså en mycket samstämmig bild man får när man lyssnar på
synpunkterna från olika håll. Det måste helt enkelt till snabba åtgärder
så att systemet fungerar och allmänheten kan känna förtroende för det.
Jag har blivit övertygad om att det är ett arbete som måste få
mycket hög prioritet. Kan jag tolka försvarsministerns svar som att vi
är överens om det? I så fall tycker jag att det är en viktig signal till de
boende runt Ringhals om att problemen inte nonchaleras.
Anf. 26 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Jag vill svara klart och entydigt ja på den frågan. Jag
vill också gärna säga att jag förstår de närboendes oro och missnöje. I
Halland har det funnits en hel del problem. Utdelningen av RDS-
mottagarna har inte genomförts på ett tillfredsställande sätt. Det är lika
bra att erkänna det. Allmänheten känner sig inte tillräckligt informerad.
Det har också funnits vissa tekniska fel. Enligt vad departementet har
förstått är mottagningsförhållandena dåliga i Halland.
Räddningsverket har i samarbete med länsstyrelsen vidtagit en rad
åtgärder för att få systemet att fungera. Man får väl fortsätta att vidta
åtgärder tills systemet fungerar. Det finns inget alternativ.
Den skrivelse från den lokala säkerhetsnämnden, som jag nämnde,
har remitterats till Räddningsverket. Verket skall höra länsstyrelsen. Ett
svar på denna skrivelse skall vara inne senast den 22 december i år,
dvs. om några dagar. Regeringen kommer därefter att ta ställning till
den lokala säkerhetsnämndens skrivelse.
Anf. 27 Tredje vice talman CHRISTER EIREFELT (fp):
Fru talman! Jag tycker att detta låter tillfredsställande. Det är
mycket riktigt att det finns administrativa, tekniska och praktiska pro-
blem. Möjligen har också olyckliga omständigheter lett till att det här
inte har fungerat.
Efter det att jag har försökt att sätta mig in i ärendet har jag blivit
tveksam till om RDS-systemet kan bli någonting annat än en komplet-
tering. Jag har också förstått att det är funderingar som Räddningsver-
ket har haft vid tidigare tillfällen.
Jag undrar om inte det här kommer att sluta med att vi får en kom-
bination av fasta och mobila ljudsändare och att det kommer att finnas
ett begränsat antal RDS-apparater. Jag tror att det är så en lösning
kommer att se ut.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på fråga 1994/95:222 om utvidgning av övningsområdet
vid P2 i Hässleholm
Anf. 28 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Eva Zetterberg har frågat mig om jag avser att låta för-
svarsmakten utvidga P2:s övningsområde vid Finjasjön utanför Hässle-
holm.
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
13
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
14
Det som hänt i frågan hittills är att Hässleholms kommun har gjort
en fördjupad översiktsplan över Hässleholms tätort. I det samman-
hanget anmälde P2 intresse för det nu aktuella området.
Försvarsmakten har därefter inlett en prövning av om det är möjligt
att utöka det befintliga skjutfältet. Denna prövning av försvarsmakten
omfattar bl.a. en behovsprövning, en fastighetsutredning och en redo-
visning av miljöpåverkan. Prövningen innefattar också kontakter med
såväl kommunen som länsstyrelsen. Försvarsmakten gör därefter en
sammanvägning av de olika behov och intressen för markanskaffning
som finns på olika militära förband i landet. Därefter beslutar försvar-
smakten för de skilda markärendena huruvida anskaffningsprocessen
skall gå vidare eller inte. Om beslutet blir att marken bör anskaffas som
militärt övningsområde, med eller utan restriktioner, måste regeringen
lämna tillstånd för detta.
Om det blir aktuellt med den skisserade utökningen av P2:s öv-
ningsområde skall verksamheten prövas i enlighet med gällande miljö-
skyddslagstiftning. Prövningen görs av länsstyrelsen. Jag behöver
knappast för Eva Zetterberg redovisa vad en miljöprövning är eller
vilka moment den innehåller. Jag nöjer mig med att konstatera att i en
sådan prövning kommer alla relevanta miljö- och kulturhistoriska as-
pekter att vägas in.
Jag tror att Eva Zetterberg av den här beskrivningen av ärendets
gång förstår att jag inte bör blanda mig i processen på det här stadiet.
Det är alltså försvarsmaktens uppgift att själv bedöma behovet av mark
för övningsändamål och förbereda anskaffningen enligt gällande be-
stämmelser på området, inklusive den viktiga miljöprövningen.
Anf. 29 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag vill tacka försvarsministern för svaret på min fråga.
Inledningsvis kan jag konstatera att jag har viss förståelse för att för-
svarsministern inte vill uttala sig i det konkreta fallet.
Jag menar dock att försvarsfrågorna befinner sig i blickpunkten när
det gäller vårt stora intresse för besparingar och intresse av att få stats-
budgeten i balans. Därför tror jag att det är angeläget att just här kunna
peka på att det för försvarsmakten över huvud taget inte är aktuellt med
större nyanskaffningar av mark eller materiel. Det borde vara möjligt
för försvarsministern att ge försvarsmakten en uppfattning om att det
här inte är en framkomlig väg. Det tror jag vore en bra vägledning i
detta fall, eftersom det rör sig om ett ganska stort kapital för inköp.
Detta är den ena sidan av den här saken.
Fru talman! Den andra sidan gäller den situation som de människor
som bor i det aktuella området befinner sig i. Som försvarsministern
säkert vet råder mycket stor oro bland dem som bor och/eller arbetar i
det här området. Det gäller personer som har sina ägor i området, per-
soner som tillbringar sin fritid vid sjön och personer som har ett kultur-
intresse, t.ex. att bevara den medeltida kyrka som jag berörde i min
fråga.
Den oro som har utvecklats på grund av försvarsmaktens intresse
för området har resulterat i aktionsgrupper och i skrivelser från LRF
och andra organisationer. Frågorna diskuteras bland de lokalt verk-
samma. En enorm energi läggs ner på att stoppa ett projekt som för-
hoppningsvis inte kommer att förverkligas. Därför undrar jag om inte
försvarsministern ändå skulle ha ett intresse av att lägga sig i saken på
ett tidigt stadium för att se till att människor kan ägna sig åt någonting
annat än att protestera.
Anf. 30 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Nej, jag kommer inte här i dag att göra något uttalande
adresserat till försvarsmakten. Jag menar att försvarsmakten av eko-
nomiska skäl inte bör avstå från att komplettera sitt markbehov om den
behöver marken och ett lämpligt tillfälle att förvärva marken yppar sig.
Jag vill gärna säga att det är beklagligt, men inte särskilt ovanligt,
att olika intressen kolliderar med varandra när det gäller försvarets
markförvärv. Det kan gälla markägare, kringboende och andra grupper
som tycker att marken kan användas för bättre eller andra ändamål än
militära ändamål. Just därför att det finns olika intressen är det utomor-
dentligt viktigt att reglerna för handläggning av den här sortens ärenden
följs mycket noga. Allt måste gå helt rätt till. Jag utgår ifrån att jag och
Eva Zetterberg är överens om det.
Anf. 31 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag vill ändå fråga försvarsministern om ifall han har
förståelse för de människor som bor och verkar i det här området och
som nu ser sin hembygd hotad. Det ingrepp som görs är mycket allvar-
ligt. Vid den miljöprövning som skall ske, som försvarsministern talar
om, bör det vara möjligt att se hur den mark som redan i dag innehas av
försvarsmakten för övningsskjutning m.m. har vanställts och förstörts.
Det finns mycket stora skillnader som man direkt kan se om man åker
igenom området. Man ser direkt var militärerna har haft möjlighet att
agera och var de inte har haft det. Både gårdar och mark har förstörts.
Jag menar därför är det mycket viktigt att försvarsministern uttalar
en uppfattning i den här frågan. I tider av stora besparingar bör just
försvarsmakten vara ett av de områden där vi kan ta allra mest. Jag har
därför svårt att förstå varför man inte skulle kunna ge försvarsmakten
en klar signal på det här området.
Anf. 32 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Jag måste få tillägga en sak. Det kan väl aldrig vara så
att människor känner sin hembygd hotad om det finns ett regemente i
närheten?
Anf. 33 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Försvarsministerns sista yttrande får mig bara att upp-
mana till ett besök i Hässleholmstrakten. Tyvärr är denna oro mycket
påtaglig just på grund av att försvaret vill utöka sitt markinnehav.
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
15
Prot. 1994/95:41
13 december
Svarpå frågor
7 § Svar på fråga 1994/95:204 om förhandlingsrätt för bostadsar-
rendatorer
Anf. 34 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Sören Lekberg har frågat mig om bostadsarrendatorer
kan räkna med att snart få samma förhandlingsrätt som hyresgäster.
Bakgrunden är ett tillkännagivande av riksdagen under våren 1991.
Riksdagen uttalade att det finns anledning att överväga om det inte
lagstiftningsvägen bör införas en möjlighet för bostadsarrendatorer att
genom en organisation få förhandla med jordägaren om villkorsänd-
ringar. Frågan borde enligt riksdagen bli föremål för en närmare utred-
ning. Enligt riksdagen fick det ankomma på regeringen att bestämma de
närmare formerna för det utredningsarbetet.
Det är riktigt som Sören Lekberg påpekar att den borgerliga rege-
ringen inte vidtog några åtgärder med anledning av riksdagens beslut.
Det är därför hög tid att ta initiativ till det utredningsarbete som riksda-
gen har avsett. Jag kommer inom kort att ta ett sådant initiativ.
Anf. 35 SÖREN LEKBERG (s):
Fru talman! Jag ber först och främst att få tacka för justitieminis-
terns svar. Det kan vara på plats med en liten kommentar.
Bakgrunden till den här frågan är att riksdagen, med anledning av
en motion som jag och några fler skrev, gjorde ett tillkännagivande om
att man skulle utreda bostadsarrendatorernas situation. Bl.a. i min hem-
kommun är detta ett problem för många bostadsarrendatorer. Det skulle
underlätta för dem om de så att säga kunde förhandla kollektivt med
markägaren.
Det anmärkningsvärda är att den borgerliga regeringen inte vidtog
några åtgärder. KU konstaterade i sitt betänkande i år att det var ett
långt dröjsmål. Man sade att man utgick från att regeringen under våren
1994 skulle skriva direktiv för en översyn av arrendelagstiftningen.
Av det som justitieministern nu säger framgår att den borgerliga re-
geringen inte vidtog några åtgärder under våren. Det är i och för sig
anmärkningsvärt.
Det är ett positivt besked jag har fått av justitieministern. Hon tän-
ker tillsätta en utredning. Jag ser fram emot det utredningsarbetet. Jag
kanske skall komma med en följdfråga. Hur bedömer justitieministern
tidsplanen? När kan den här utredningen vara klar med sitt förslag?
Anf. 36 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Det är en ganska lång väg vi har att gå, på grund av att
ingenting har förberetts i den här frågan. Vi får börja med att skriva
direktiv till utredningen. Det är en hel rad frågor som måste övervägas
därvid. Sedan måste utredningen tillsättas.
Jag kan i dag inte bedöma hur omfattande detta uppdrag blir och
hur lång tid som utredningen kan komma att behöva. Jag skall be att få
återkomma till det när bilden i sak har klarnat något.
16
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på fråga 1994/95:207 om information om företagsled-
ningars anställningsförmåner
Anf. 37 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Nils T Svensson har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta i syfte att öka såväl aktieägarnas som de anställdas och all-
mänhetens information om företagsledningarnas anställningsförmåner
och andra s.k. fallskärmar.
Frågan om redovisning av avtal om avgångsvederlag och liknande
har, som Nils T Svensson också påpekar i sin fråga, behandlats i ett
delbetänkande av Redovisningskommittén (SOU 1994:17). Kommittén
konstaterar att avtal om avgångsvederlag självfallet måste tas upp som
en ansvarsförbindelse, skuld eller liknande om avtalet uppfyller de
förutsättningar som generellt gäller för redovisningen av ett företags
förpliktelser. I fråga om verkställande direktören och styrelsen gäller
dessutom redan i dag att det sammanlagda beloppet för löner och andra
ersättningar skall anges. Kommittén ansåg att det i och för sig kan
ifrågasättas om inte personkretsen borde utökas till vissa andra befatt-
ningshavare i ledande ställning. På grund av svårigheterna att bestäm-
ma personkretsen anser dock kommittén att frågan lämpar sig mindre
väl för lagstiftning. Under remissbehandlingen har kommitténs ställ-
ningstagande inte mött några invändningar.
En lagrådsremiss på grundval av kommitténs delbetänkande håller
nu på att utarbetas inom Justitie- och Finansdepartementen. Jag är för
dagen inte beredd att gå närmare in på innehållet i den kommande
lagrådsremissen.
Anf. 38 NILS T SVENSSON (s):
Fru talman! Jag tackar för svaret.
Som justitieministern väl känner till har företagsledningars anställ-
ningsförmåner, s.k. fallskärmar, diskuterats intensivt under senare år.
Det gäller inte minst frågan om skäligheten i dessa fallskärmar. Det
finns många synpunkter på detta, också upprörda sådana, som justi-
tieministern känner till.
Den här frågan gällde inte detta, utan den gällde allmänhetens in-
formation om dessa anställningsförmåner. Näringslivets börskommitté
har gett ut rekommendationer, men man kan konstatera att en utveck-
ling mot en öppnare redovisningen uppenbarligen går trögt. Frivilliglin-
jen har hittills inneburit att det fortfarande är många aktieägare och
anställda som har bristfälliga kunskaper om sitt företag i dessa avseen-
den.
Jag tycker alltså att det behövs en lagreglering av dessa förhållan-
den.
Av svaret från justitieministern att döma tycks vi inte ha samma
uppfattning i denna fråga. Det förvånar mig litet. När lagutskottet be-
handlade denna fråga före sommaren gjorde man nämligen ett uttalande
som jag förmodar att ministern känner till. Jag tolkar det som att man
nästintill gjorde en beställning av ett förslag i den här riktningen.
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
2 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 41
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
Vad innebär den sista kommentaren om att det nu skall komma en
lagrådsremiss? Justitieministern är inte beredd att närmare gå in på
innehållet, men hon kan kanske ändå ge en antydan om det kommer
någonting som innebär att det blir en lagreglering av detta, som onekli-
gen har upprört och upprör människorna i vårt samhälle.
Anf. 39 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Som jag nämnde i mitt svar har kommittén inte ansett
att det är dags för någon lagstiftning i den här frågan.
Näringslivets börskommittés rekommendation som är relativt ny -
den kom 1993 - handlar om ledande befattningshavares förmåner.
Detta är en rekommendation. Det är alltså i och för sig frivilligt att följa
den, men i praktiken följs denna rekommendation av alla företag som
är registrerade vid fondbörsen.
Från och med nästa år, 1995, måste dessa företag följa rekommen-
dationen. Detta gör att det egentligen är litet tidigt att ta ställning till
om lagstiftning är nödvändig eller inte. Jag vill nog också påpeka att
den här frågan, vid remissbehandlingen av kommitténs förslag, egentli-
gen bara berördes av en remissinstans; det var Sveriges Aktiesparares
Riksförbund. Förbundet ansåg att det inte torde vara nödvändigt att
lagreglera i denna fråga.
Jag överväger, som sagt, den här frågan. De argument som Nils T
Svensson här har anfört och som lagutskottet delvis har anslutit sig till
ingår naturligtvis i bedömningen vid utarbetandet av lagrådsremissen.
Anf. 40 NILS T SVENSSON (s):
Fru talman! Det senare beskedet från justitieministern var positivt.
Nu skriver ju Redovisningskommittén att man bör avvakta en tid för
att se vilket genomslag rekommendationen får, i första hand på de
bolag som direkt omfattas av den men även på andra företag i vilka
sådan information kan vara av intresse. Det är alltså börskommitténs
rekommendation som åsyftas.
Då frågar man sig vem som har ansvar för en sådan utvärdering.
Vem kommer att hålla ögonen på hur det här verkligen följs? Kommer
man på Justitiedepartementet att hålla ögonen på detta på något speci-
ellt sätt? På vilket sätt kommer det att hanteras?
Anf. 41 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Jag vill särskilt påpeka att det naturligtvis ligger i börs-
kommitténs intresse att kontrollera att rekommendationen - som dess-
utom är en obligatorisk regel fr.o.m. nästa år - följs. Men även Justitie-
departementet har naturligtvis anledning att följa utvecklingen.
Anf. 42 NILS T SVENSSON (s):
Fru talman! Det håller jag med om.
Nu är Sverige medlem i EU, vilket jag förmodar att vi båda tycker
är bra. Jag vet, utan att ha studerat frågan närmare, att reglerna kring
dessa frågor är betydligt strängare i vissa EU-länder. Det gäller inte
18
minst England. Då kanske detta medlemskap i EU kan ge stöd för att få
fram en, som jag tycker, behövlig lagreglering i denna fråga.
Det är klart att man skall lita till börskommittén, men jag tror att det
finns anledning att noga hålla ögonen på denna utveckling.
Jag vill också be justitieministern att undersöka om man inte med
stöd av EU-medlemskapet kan driva denna fråga, så att det blir en
lagreglering.
Anf. 43 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Jag utgår från att vi är överens om att det är behovet av
lagstiftning som skall styra huruvida vi lagstiftar i denna fråga, och inte
hur andra EU-länder löser sina problem i dessa avseenden.
Anf. 44 NILS T SVENSSON (s):
Fru talman! Problemen är nog likartade. Det handlar naturligtvis om
ett allmänintresse, och det har debatten här i Sverige under senare år
visat. Det är också det som är anledningen till att andra länder har
strängare, mer bestämda, regler än vad vi hittills har haft.
Jag noterar med tillfredsställelse att justitieministern lovar att noga
följa detta. Jag hoppas också att hon återkommer så snart som möjligt
med förslag om lagreglering, eftersom jag tror att det kommer att behö-
vas.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Svar på fråga 1994/95:208 om åklagarorganisationen
Anf. 45 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Rigmor Ahlstedt har frågat mig om jag kommer att
tillmäta lokal förankring en avgörande betydelse i den fortsatta be-
dömningen av behovet av en sammanläggning av Tierps och Uppsala
åklagardistrikt.
Frågan om åklagarväsendets organisation har behandlats i flera
sammanhang under de senaste tolv åren. Senast har Riksåklagaren på
uppdrag av regeringen sett över bl.a. åklagarväsendets lokala och regi-
onala indelning. Uppdraget har redovisats i rapporten Åklagarväsendets
dimensionering och indelning på regional och lokal nivå
(Åklagarväsendet 1994:2). Rapporten har remissbehandlats under hös-
ten.
I rapporten föreslås att 19 av de 86 befintliga åklagardistrikten slås
samman till nio nya myndigheter. Ett av dessa förslag avser en sam-
manläggning av åklagarmyndigheterna i Tierp och Uppsala, med Upp-
sala som kansliort.
Som Rigmor Ahlstedt väl känner till är den ekonomiska situationen
i landet mycket ansträngd. Detta innebär att rationaliserings- och effek-
tiviseringsåtgärder måste göras på alla områden, även inom åklagarvä-
sendet. Organisationen inom åklagarväsendet måste vara sådan att
arbetet kan bedrivas på ett så effektivt och rationellt sätt som möjligt.
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
19
|
Prot. 1994/95:41 13 december |
Arbetet med att modernisera och rationalisera verksamheten har emel- |
som inom andra delar av rättsväsendet.
|
Svar på frågor |
Riksåklagarens förslag om sammanläggning av vissa distrikt är en- Riksåklagaren har till mig uppgivit att han avser att se över besluts- I avvaktan på Riksåklagarens utredning kommer regeringen inte att Anf. 46 RIGMOR AHLSTEDT (c): Fru talman! Tack för svaret, justitieministern, även om jag inte är Än en gång har det genomförts en åklagarutredning. Det är den Vid förra debatten i riksdagen om denna fråga svarade justitieminis- Jag har i min fråga och när jag har läst utredningen givetvis tagit Jag vill med min fråga till jusititieministern understryka vikten av Man kan säga att länet är en miniatyrbild av Sverige. Här finns |
|
20 |
det växtvärk, i mitten är det koncentration, och i Nordupplandskommu- |
nerna i norr har man Norrlandsproblemen. T.o.m. klimatet kan vara
mycket lika.
Länsstyrelsen i Uppsala län har i sitt remissvar påtalat de negativa
effekter som en nedläggning av åklagarmyndigheten i Tierp skulle få i
Norduppland som helhet: utarmning av arbetstillfällen, bortfall av
viktig samhällsservice, bortfall av kompetenta och utbildade människor
- vilket inte minst är viktigt i ett samhälle - följdverkningar för advo-
katbyråer och övriga juristutbildade personer på skattekontor, lokal
länsstyrelseförvaltning, kronofogdemyndighet och polisen.
Jag känner mycket starkt för den här delen av länet och vet att det
krävs en sammanhållning. Jag vet att det är svårt med ekonomin i lan-
det och i kommunerna. Men det behövs någonting mer än bara utred-
ningar för att man skall komma till rätta med det.
Anf. 47 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)
Fru talman! Rigmor Ahlstedt illustrerar ganska väl det problem som
varje regering ställs inför när man börjar diskutera omorganisation av
delar av rättsväsendet.
Det är alldeles riktigt att åklagarväsendet nu har varit föremål för
översyn under ganska lång tid. Problemet är som jag ser det att vi har
trott att man kan ta ett litet steg i taget. Det har visat sig att det alltid
finns goda argument till varför den förändring som föreslås inte borde
genomföras.
Det är mot den bakgrunden som jag har kommit fram till att vi
måste ha en helhetssyn. Först då blir det möjligt att från regeringens
sida, från utredarnas sida och från Riksåklagarens sida kunna argumen-
tera fullt ut varför den föreslagna omändringen borde ske.
Jag tror ändå att Rigmor Ahlstedt och jag skulle kunna vara överens
om en sak. Det är att Sverige behöver åklagarmyndigheter som är or-
ganiserade på så sätt att åklagarna kan bedriva ett effektivt och ratio-
nellt arbete. Det gäller även om det skulle innebära att en del åklagar-
myndigheter sammanläggs med andra, med de i och för sig negativa
konsekvenser som många kan uppfatta det som. Men låt oss vara eniga
om att målet skall vara en bra fungerande åklagarmyndighet i hela
landet.
Anf. 48 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Fru talman! Det tycker jag på ett sätt att jag kan hålla med om, jus-
titieministern, men inte på ett annat sätt.
Vad menas egentligen med att det skall finnas en bra åklagarorgani-
sation? Det finns en del utöver detta med regionalpolitiska aspekter.
Det är den del som har att göra med brottsförebyggande situationer.
Orsaken till att jag berör också denna del är att jag under fyra man-
datperioder har varit kommunalråd i nämnda kommun. Jag har mött
denna oro varje gång man har sagt att man skall lägga ner åklagar-
myndigheten.
Det behövs så väl en åklagarmyndighet. Det finns polisväsende, och
det finns en tingsrätt. Detta har effekter på hur samhället mår som hel-
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
21
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
het. Jag anser att man inte bara skall lägga ihop och tro att man får
ekonomiska vinster eller samhällsvinster på denna del.
Jag vill också i denna kammare påtala att det i denna fråga råder
samstämmighet mellan olika politiska partier. Jag är glad att Barbro
Andersson från Socialdemokraterna i den förra debatten tog upp precis
samma frågor. Det tillmäter jag en mycket stor betydelse i denna fråga.
Anf. 49 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Just mot bakgrund av att även åklagarmyndigheterna
har en central roll att spela bl.a. i det brottsförebyggande arbetet anser
jag att det är mycket angeläget att säkerställa att åklagarmyndigheterna
är organiserade så att de kan bedriva ett effektivt och rationellt arbete.
Det gör man bl.a. genom att se till att man inte har onödiga kostna-
der för sådant som inte är just sådant viktigt arbete som bl.a. det brotts-
förebyggande arbetet. Vi måste vara noga när vi funderar över hur vi
använder våra resurser.
Det är det som är bakgrunden till översynen av åklagarmyndighe-
terna. Det måste säkerställas att de fungerar på ett effektivt sätt och
bl.a. fyller sin roll i det brottsförebyggande arbetet.
Det som Rigmor Ahlstedt säger om enighet över partigränserna
gäller lokalt, och det illustrerar återigen problemen i samband med att
man skall genomföra den här typen av organisatoriska förändringar.
Det är mot den bakgrunden jag tror att det enda sättet att övertyga er
alla om att vi fattar kloka beslut är att ta ett helhetsgrepp.
Anf. 50 RIGMOR AHLSTEDT (c):
Fru talman! Justitieministern! Jag tycker att det är väldigt bra att det
finns en politisk enighet på hemmaplan, därför att det är på hemmaplan
som vi har fått vårt förtroende att också sitta i riksdagen. Vi förväntas
naturligtvis tala för den hembygd vi kommer från, och det kommer vi
också att göra mycket skarpt vad gäller den här frågan.
Vi vill inte ha några fler utredningar. Vi vill faktiskt att man någon
gång skall komma till skott och komma fram till ett beslut. Jag tycker
faktiskt att justitieministern nu skall ta på sig ansvaret för detta. Ta den
här utredningen för vad den är, men se till att det kommer ett beslut.
Lyssna till remissinstanserna, och ta till er de synpunkterna. Nonchalera
heller inte att vi är politiskt eniga i den här frågan.
Jag tror faktiskt att det är möjligt att nå fram och att vi också kan bli
eniga. Men glöm inte att det är mycket lätt att riva ner en organisation,
och när man en gång har gjort det är det nästan omöjligt att börja om
och bygga upp den igen.
Jag tackar så mycket för svaret och önskar justitieministern lycka
till.
Överläggningen var härmed avslutad.
22
10 § Svar på fråga 1994/95:212 om kriminalvårdsanstalten Tor-
hult
Anf. 51 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Margareta Sandgren har, mot bakgrund av att kriminal-
vårdens Göteborgsregion föreslagit nedläggning av kriminalvårdsan-
stalten Torhult, frågat mig om jag är beredd att verka för att anstalten
får fortsätta sin verksamhet.
Kriminalvårdsanstalten Torhult är en öppen lokalanstalt med 30
platser. Den är belägen i Ulricehamns kommun, ca 30 km från Jönkö-
ping.
Sedan en längre tid pågår inom Kriminalvårdsstyrelsen ett omfat-
tande planeringsarbete som syftar till att anpassa platsantalet inom
kriminalvården till en beräknad ökning av beläggningen. Med hänsyn
till den rådande samhällsekonomin är det naturligtvis helt nödvändigt
att man i detta arbete också försöker få till stånd en så rationell krimi-
nalvård som det över huvud taget är möjligt. Sammantaget kan detta
innebära en utbyggnad av platser med en lägre dygnskostnad, samtidigt
som dyrare platser läggs ned. I sammanhanget måste också noga över-
vägas behovet av slutna respektive öppna platser.
Mot denna bakgrund kan jag inte nu ta ställning till ett förslag om
nedläggning av kriminalvårdsanstalten Torhult. Frågan måste bedömas
i ett helhetsperspektiv tillsammans med andra förändringar inom krimi-
nalvården. I en sådan samlad bedömning kommer jag att fästa stor vikt
vid Kriminalvårdsstyrelsens uppfattning om hur en effektiv verksamhet
kan uppnås.
Anf. 52 MARGARETA SANDGREN (s):
Fru talman! Jag vil! tacka justitieministern för svaret.
Jag hade naturligtvis inte väntat mig att få ett klart besked om att
justitieministern vill verka för att anstalten skall få vara kvar. Jag har
också full förståelse för att det kan vara svårt att ta ställning i frågan i
den rådande samhällsekonomin och för betydelsen av att få till stånd en
så rationell kriminalvård som över huvud taget är möjligt.
Jag har inte ställt frågan med utgångspunkt från sysselsättningen
utan mer med tanke på de intagna och betydelsen av närheten mellan
anstalten och de intagnas hemkommuner och vad man kan åstadkomma
med de förutsättningarna.
Kriminalvårdsanstalten Torhult i Ulricehamn har som sitt upptag-
ningsområde Jönköpings och Skaraborgs län. Merparten av de intagna
är hemmahörande i Jönköpings kommun. Man har de senaste åren haft
en väldigt hög beläggning - nästan 100 % och i år 109 %. Kostnaderna
är ganska låga, för närvarande 785 kr per dygn. Enligt uppgift från
anstalten klarar man sig utan nya investeringar under de närmaste fem
åren.
Som jag har anfört i min fråga jobbar man på anstalten fullt ut med
kontaktmannaskap. Man har mycket täta kontakter med frivårdsmyn-
digheten, som regelbundet besöker anstalten. Detsamma gäller arbets-
förmedling, socialtjänst, bostadsförmedling, osv. Därutöver finns på
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
23
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
anstalten verkstad, skola och fungerande fritidsverksamhet. På anstal-
ten bedrivs bl.a. påverkansprogrammet Unga i anstalt. Det finns truck-
förarutbildning och datautbildning, och en del av de intagna har också
frigång för arbete och utbildning. Sist men inte minst viktigt i det här
sammanhanget: Man har mycket goda förutsättningar för nära och täta
kontakter med familj och närstående.
I de övergripande målen för kriminalvården anges bl.a. att krimi-
nalvårdslagstiftningen i allt väsentligt bygger på de principer som lades
fast genom 1974 års kriminalvårdsreform. Man skall främja de intagnas
samhällsanpassning och motverka de skadliga följderna av frihetsberö-
vandet. Vidare sägs i verksamhetsmålen: Verkställighetstiden skall
användas till att positivt påverka de intagna till och skapa förutsätt-
ningar för ett liv i frihet utan kriminalitet och droger, utvecklad och
utökad programverksamhet med strukturerade åtgärdsprogram i sam-
verkan med socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheterna, andra sam-
hällsorgan samt frivilliga organisationer.
De här målen uppnås i väldigt stor omfattning på Torhult. Man kan
bedriva en så framgångsrik verksamhet mycket tack vare närheten till
de intagnas hemorter. Detta är en förutsättning för att man skall kunna
upprätthålla den goda och täta kontakten med myndigheterna. Mot
bakgrund av detta vill jag vädja till justitieministern att hon beaktar just
innehållet i verksamheten när hon väl tar ställning till frågan.
Anf. 53 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Jag är övertygad om att Kriminalvårdsstyrelsen har in-
formation om hur kriminalvårdsanstalten i Torhult fungerar. När Kri-
minalvårdsstyrelsen har att göra sin planering för hur anstaltsplatser
skall vara fördelade över landet kommer givetvis information om hur
en viss anstalt fungerar och hur väl verksamheten är utvecklad att ha
betydelse. Det är faktorer som tillsammans med andra faktorer måste
ligga till grund för beslutet.
Anf. 54 MARGARETA SANDGREN (s):
Fru talman! Jag hoppas verkligen att man beaktar dessa faktorer.
Men nu har ju ett förslag om nedläggning lagts fram. Min vädjan är att
den verksamhet som bedrivs i Torhult beaktas men också att man ser
till lokaliseringen; i Jönköping finns ingen annan öppen anstalt än just
denna. Jag vet att det finns planer på att eventuellt uppföra en ny an-
stalt, men jag hoppas att man i avvaktan på det beslutet ändå låter verk-
samheten i Torhult få fortsätta.
Anf. 55 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Sysselsättningsfrågan är angelägen i sammanhanget,
den skall man inte bortse från. Jag tror att det problemet kommer att
lösa sig ganska bra, eftersom det finns planer på att utöka antalet häk-
tesplatser i Jönköping med 26. Ur den synvinkeln tror jag därför att
problemen är mindre när det gäller Torhult än i fråga om andra anstal-
ter.
24
Anf. 56 MARGARETA SANDGREN (s):
Fru talman! Justitieministern! Jag bortser inte från den viktiga frå-
gan om sysselsättningen, men jag hade kännedom om att problemet
kanske kunde lösa sig just vad gäller de anställda.
Det jag ville ta upp i min fråga var däremot de intagnas möjligheter
och förutsättningar för ett förberedelsearbete inför frigivningen. Jag
hoppas att detta beaktas i det fortsatta arbetet.
Överläggningen var härmed avslutad.
11 § Svar på fråga 1994/95:230 om kriminalpolitiken
Anf. 57 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Gun Hellsvik har frågat mig vilka åtgärder jag avser
vidta med anledning av Ungdomsbrottskommitténs och Fängelseutred-
ningens förslag.
Vad först gäller Fängelseutredningens förslag har regeringen i förra
veckan till riksdagen överlämnat en proposition om ändringar i krimi-
nalvårdslagstiftningen. Propositionen innehåller förslag som syftar till
att förbättra kriminalvårdens möjligheter att placera den dömde på en
anstalt som har en för honom eller henne lämplig verksamhetsinrikt-
ning. Det läggs också fram förslag som syftar till att bekämpa före-
komsten av narkotika på fängelserna.
Beredningen av Fängelseutredningens övriga förslag fortsätter inom
Justitiedepartementet.
Ungdomsbrottskommittén har övervägt i vilka former och på vilket
sätt det allmänna bör ingripa när unga begår brott. I kommitténs betän-
kande behandlas dels hur reaktionssystemet mot ungdomar som begår
brott bör vara utformat, dels hur handläggningen av ungdomsmål skall
gå till.
Riksdagen har nyligen beslutat om ändrade regler för handlägg-
ningen av ungdomsmål. I det lagstiftningsärendet gjorde riksdagen
vissa uttalanden om påföljdssystemet för unga lagöverträdare. Sålunda
uttalades en tveksamhet mot att de principer som ligger till grund för
påföljdsbestämningen för vuxna i ökad utsträckning borde vara vägle-
dande även vid bestämmandet av påföljder för de unga. Även jag är
tveksam på den punkten.
Beredningen av Ungdomsbrottskommitténs förslag i fråga om på-
följder för ungdomar fortsätter nu inom Justitiedepartementet. Därvid
kommer självfallet att beaktas vad riksdagen har uttalat i ämnet.
Anf. 58 GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Först vill jag framföra mitt tack till justitieministern för
erhållande av svaret. Fram till nu har vår kommunikation skett genom
medierna. Jag har tagit del av olika uttalanden som justitieministern
gjort. De har enligt min uppfattning varit ytterst motsägelsefulla. Jag
har också ställt en del frågor till justitieministern genom en debattarti-
kel, men jag har inte fått några svar.
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
25
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
26
Detta är en del av bakgrunden till att jag utnyttjade frågeinstitutet i
förhoppningen att jag och andra med mig skulle få del av den social-
demokratiska visionen.
Att jag koncentrerat min fråga till den fortsatta beredningen av
Ungdomsbrottskommitténs och Fängelseutredningens förslag beror på
att dessa behandlar centrala frågor för kriminalpolitiken och på att
socialdemokraterna har visat inkonsekvens i sina ställningstaganden.
En av ledamöterna i Ungdomsbrottskommittén var en av socialde-
mokraternas kriminalpolitiska talesmän, Lars-Erik Lövdén. I kommit
tén ställde han sig bakom att påföljden överlämnande till vård enligt
socialtjänstlagen skulle utmönstras. När sedan samma fråga behandla-
des i riksdagen gick Lars-Erik Lövdén emot sitt eget förslag.
I Fängelseutredningen satt justitieminister Laila Freivalds som en av
socialdemokraternas representanter. Laila Freivalds ställde sig då bak-
om följande uttalande: ”Det är vår uppfattning att om man verkligen
vill försvåra insmugglingen av narkotika till anstalterna måste kon-
trollmöjligheterna i samband med besök i anstalter, där det förekommer
mycket narkotika, skäipas påtagligt.”
Vidare sägs: ”Det enda system som härvid ter sig realistiskt är att
besöksrummen utformas så att den intagne och den besökande inte kan
ha någon fysisk kontakt med varandra.”
Precis som Lars-Erik Lövdén ändrat uppfattning vad gäller vad som
är bäst för unga som begår brott, har även justitieministern ändrat upp-
fattning och vill tydligen inte längre påtagligt skärpa kontrollmöjlighe-
terna när det gäller narkotika.
Jag menar att svaret inte riktigt redovisade vad som ligger bakom
socialdemokraternas omtänkande och vad det betyder för t.ex. Fängel-
seutredningens förslag till uppstramning av permissionsreglerna samt
för fortsättningen av Ungdomsbrottskommitténs arbete när det gäller
påföljder för unga. Jag vill gärna ha en redovisning av detta.
Anf. 59 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Som Gun Hellsvik säger, innebar Fängelseutredningens
förslag en rad åtgärder som påtagligt skulle skärpa kontrollen av nar-
kotika i fängelse. Det är helt riktigt som Gun Hellsvik säger att jag inte
hade någon reservation mot Fängelseutredningens olika förslag. Där-
emot fanns det en annan socialdemokratisk ledamot som hade det.
Detta är frågor där olika individer kan ha olika uppfattningar. Jag
som justitieminister har att företräda regeringens politik. Jag har att
utarbeta de propositionsförslag jag går till riksdagen med på det sättet
att jag tror mig kunna få stöd för dem i det socialdemokratiska partiet.
Och inte nog med det, jag försöker också utforma mina propositioner
på det sättet att jag kan få en bred uppslutning kring dem i riksdagen.
Jag har alltså att ta hänsyn till olika synpunkter som har kommit fram i
debatter, vid tidigare behandlingar i riksdagen och på annat sätt. Det är
med de utgångspunkterna jag utformar de förslag jag har.
Vi inom Justitiedepartementet fortsätter att bereda frågan om på-
följder för ungdomsbrottslingar. De olika uppfattningar som Lars-Erik
Lövdén kan ha i förhållande till Gun Hellsvik föreslår jag att ni fortsät-
ter att diskutera. När jag återkommer med förslag när det gäller Ung-
domsbrottskommittén i dessa delar kan vi föra en principdiskussion om
hur socialdemokraterna har velat formulera sin uppfattning i en pro-
position och den eventuellt annorlunda uppfattning som Moderata
samlingspartiet har.
Anf. 60 GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Av svaret uppfattade jag att det inte bara var Lars-Erik
Lövdén som hade en annan uppfattning än vad som framkom av Ung-
domsbrottskommitténs förslag. I justitieministerns svar sägs: ”Jag delar
denna tveksamhet.”
Justitieministern har lämnat ett förslag som avviker från Fängelseut-
redningens förslag. Uppfattade jag justitieministern rätt när jag tyckte
att justitieministern - om än inte ordagrant, med dock underförstått -
sade att justitieministern fortfarande anser att Fängelseutredningens
förslag är det riktiga? Justitieministern talade om att det var möjlighe-
ten till majoriteter som var avgörande.
Anf. 61 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Jag vet inte riktigt vad den här diskussionen är ägnad
att leda till.
Jag sade att Fängelseutredningen hade en rad delvis långtgående
förslag som påtagligt skärper kontrollen av narkotika i fängelse. Flerta-
let av dessa har nu omsatts i ett förslag i propositionen. Jag har natur-
ligtvis den uppfattning som propositionen ger uttryck för.
Det innebär bl.a. att det finns ett förslag från Fängelseutredningen
som inte förs vidare i propositionen. Som svar på Gun Hellsviks undran
hur jag kunde underlåta att gå fram med det förslaget trots att jag inte
hade reserverat mig hänvisade jag till att det fanns en annan socialde-
mokrat som hade reserverat sig emot förslaget. Det visar alltså att det
inom ett och samma parti kan finnas olika uppfattningar om delfrågor-
na i det komplex som Fängelseutredningens förslag innebar. Det gäller
inte bara Socialdemokraterna. Det gäller även andra partier.
När regeringen har att lägga fram en proposition måste den utfor-
mas på ett sådant sätt att man tror sig kunna få ett så brett stöd för den i
riksdagen som möjligt. Det är inte mina personliga åsikter jag för fram,
utan regeringens i en bedömning av vad det är möjligt att få en bred
uppslutning kring.
Anf. 62 GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Förhoppningsvis skulle vi kunna nå enighet med en or-
dentlig diskussion. Låt mig göra en liten jämförelse. Jag är övertygad
om att justitieministern och jag är helt överens i vårt motstånd mot
våld, men vi vet båda att lagen accepterar våld i vissa fall för att inte
göra ont värre. Vi kan ta nödvämsreglerna som ett exempel på detta.
Vi vet också att drunknande kan bli så hysteriska att räddningen
omintetgörs. Då har i alla fall jag fått lära mig att livräddaren bör ge
den drunknande en rejäl örfil för att kunna genomföra räddningen. För
mig är det självfallet humanare att utdela slaget och rädda den drunk-
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
27
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
nande än att hänvisa till våldets förnedrande karaktär och låta personen
drunkna.
Med narkotikabrukaren är det som med den drunknande. Det be-
hövs åtgärder som annars kan betraktas som inhumana. Här är de hu-
mana.
Anf. 63 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Jag uppfattade inte att det fanns någon fråga i det som
Gun Hellsvik nu sade. Därför har jag litet svårt att svara. Dessutom är
frågetiden så begränsad att den kanske inte lämpar sig för alltför djup-
gående filosofiska resonemang kring dessa frågor. Vi kanske kan åter-
komma till dem i ett lämpligare sammanhang.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på frågorna 1994/95:218, 219 och 226 om Kungälvs
Waldorfseminarium
Anf. 64 Utbildningsminister CARL THAM (s):
Fru talman! Ewa Larsson, Per Lager och Andreas Carlgren har frå-
gat mig om jag avser att dels skynda på behandlingen av ansökan om
examensrätt, dels verka för att bidrag snarast utbetalas till Waldorfse-
minariet i Kungälv.
Den 22 november i år besvarade jag en fråga med samma innebörd
från Per Lager. Jag hänvisade då till regeringens beslut den 27 oktober
1994 att avslå framställningen från Waldorfseminariet om bidrag. Jag
redogjorde för skälen till att prövningen av examinationsrätt tar en viss
tid. Jag nämnde att frågan om statliga bidrag till verksamheten är en
budgetfråga. Mitt svar i dag är det samma, nämligen att jag inte avser
att nu vidta några åtgärder för att ändra regeringens tidigare beslut.
Anf. 65 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Vi står nu inför en utomordentligt allvarlig situation.
Därför är vi tre frågeställare som skall försöka beveka statsrådets hjär-
ta.
Det är alltså första gången som en högskola riskerar att försättas i
konkurs. Konkursförrättare är utsedd - i princip har man gått i konkurs.
Det gäller en skola vars elever erhåller studiemedel och som står under
statlig insyn, en skola vars elever får arbete direkt efter avslutad ut-
bildning.
Jag håller med statsrådet när det gäller svaret på frågan. Prövning
av examensrätt tar viss tid. Visst är det så, och visst är det här med
statligt bidrag en budgetfråga. Men svaret förra gången innehåll något
annat också - det kommer jag ihåg från debatten.
Statsrådet höll med om att det har tagit lång tid. Om ett av skälen är
att en annan skola under tiden sökt examensrätt, hur blir det då om t.ex.
Kristofferseminariet också ansöker - det här är alltså en pionjärverk-
28
samhet - tar det då ännu längre tid? Skall den som sökte först få vänta
tills alla kommit in med en ansökan?
När det är fråga om en pionjärverksamhet måste man vidta speciella
pionjäråtgärder, som också kan vara av ekonomisk karaktär. Därför ber
vi nu om att ett överlevnadsbidrag beviljas. Kommunen och den lokala
arbetsförmedlingen har gått in och hjälpt till. I dagarna har man skickat
in en ansökan om överlevnadsbidrag på 650 000 kr. Det skulle räcka
för att konkursförvaltaren skulle ge sig till tåls ett tag till.
Anf. 66 PER LAGER (mp):
Fru talman! Visst har jag frågat om detta tidigare. Då hade jag två
frågor: dels varför det tar så lång tid innan man får reda på om man får
examensrätt, dels varför man inte kan ge vad ett s.k. överlevnadsbidrag
är, nämligen respit, under tiden.
Jag skall inte upprepa vad Ewa Larsson har sagt. Det hon sade in-
nehåller kanske de flesta av de argument som vi har. Jag vet att man i
slutet av förra veckan skickade in en ny ansökan om överlevnadsbi-
drag. Man gör ju det, därför att konkursen är ett faktum. Situationen är
akut. Här är det alltså fråga om att friställa 15 lärare och om att lämna
därhän 40 studerande med studielån som omedelbart måste betalas
tillbaka - att lämna dem i ovisshet.
Jag är fullständigt övertygad, herr statsråd, om att en fortsättning av
denna utbildning och ett stöd till den genom de här 650 000 kronorna
är betydligt billigare för samhället än att låta de här människorna läm-
nas därhän. För samhällets skull är det alltså enligt min mening en
ekonomisk vinst att låta skolan fortsätta.
I övrigt skulle jag vilja ställa frågan: Vem tar egentligen ansvar för
de samhällets följdkostnader som annars blir fallet?
Anf. 67 ANDREAS CARLGREN (c):
Fru talman! Också jag vill tacka för utbildningsministerns svar.
Bakgrunden till att jag har engagerat mig i denna fråga är att jag
tror att den principiellt är mycket viktig. Waldorfskolor får stöd på
grund av regler som staten har fastställt, och de står under Skolverkets
tillsyn. För att kunna ge så bra kvalitet på undervisningen som förut-
sätts för godkännande kommer man också att behöva lärare med behö-
righet. Och för att få lärare med behörighet måste dessa ha utbildats,
vilket sker vid waldorfseminarier som inte får statligt stöd.
Denna verksamhet har bedrivits i Kungälv i tio år. Men sedan den
startades har spelreglerna ändrats - dvs. spelet startade för länge sedan,
men sedan spelet startade har reglerna för det ändrats. Nu krävs det
examensrätt för att kunna få bidrag. Därmed har det skapats ett slags
moment 22 för de här utbildningarna: För att överleva behöver man
statligt bidrag. För att kunna få statligt bidrag behöver man examens-
rätt. För att få examensrätt måste man först ta ställning till om utbild-
ning vid annan skola kan godkännas. Det kommer att ta så lång tid att
den utbildning som från början ansökte riskerar att behöva slå igen.
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
29
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
Därför menar jag att det här principiellt är mycket viktigt. Jag tror
också att det är mycket viktigt att Carl Tham engagerar sig när det
gäller att skynda på i frågan om examensrätt.
Ewa Larsson sade att vi vill beveka utbildningsministerns hjärta.
Jag är säkert mycket mindre begåvad i det avseendet än vad Ewa Lars-
son är. Men jag hoppas i alla fall att utbildningsministern engagerar sig.
Anf. 68 Utbildningsminister CARL THAM (s):
Fru talman! Jag vill först erinra om att det system med examensrätt
som vi för närvarande tillämpar infördes under den föregående rege-
ringens tid. Där klargjordes mycket tydligt vilka regler som skall gälla
och vilka kriterier som skall uppfyllas. Hela riksdagen har ställt sig
bakom dessa principer.
Kanslern har i ett särskilt brev till styrelseordföranden vid
Kungälvsseminariet redogjort för vilka faktorer som spelar in här och
redovisat att det sedan ansökan från Kungälvsseminariet inkom också
har inkommit en motsvarande ansökan från Rudolf Steiner-skolan i
Järna, som på många sätt är besläktad med waldorfskolan. Dessutom
gäller det ytterligare ett antal frågor om lärarexamen. Det är enligt
kanslerns uppfattning, och jag delar denna, rimligt att man bedömer
detta i dess helhet. Det är ju dels fråga om kvaliteten i utbildningen,
dels fråga om vad den statliga lärarutbildningen kan erbjuda.
Frågan om prövning av examensrätt är inte en formfråga utan en
viktig fråga för utbildningens kvalitet och naturligtvis också en viktig
fråga med hänsyn tagen till den kapacitet som lärarhögskolorna kan ge.
Fru talman! Det är egendomligt från Waldorfseminariets sida att
sätta i gång en utbildning, när man redan från början visste att man inte
hade medel i den omfattning som krävs för att bedriva verksamheten.
Även Kanslersämbetet har i sitt brev påpekat att denna hantering inte
väcker särskilt mycket förtroende.
Sedan vill jag påpeka att examensrätt inte automatiskt innebär rätt
att erhålla statliga bidrag. Det påpekade jag i den förra diskussionen
som vi hade i den här frågan.
Till sist: Det är inte en fråga om mitt hjärta, som är stort och varmt,
utan det är förvisso fråga om att vi måste ha hög kvalitet i högskolan
och i utbildningen samt att vi inte på ganska lösa grunder kan bevilja
pengar för att rädda olika verksamheter från konkurser. Jag kan försäk-
ra att statskassan då mycket snart skulle sina än mer.
Anf. 69 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Jag delar statsrådets bedömning att vi behöver ha en
helhetssyn när det gäller prövning av examensrätt och att nuvarande
system infördes av den föregående regeringen. Där ligger akilleshälen i
det här ärendet. Om den föregående regeringen hade varit så smart att
den, när den lade fram propositionen om att examensrätt skulle föregå
en ansökan om statsbidrag, gav ett överlevnadsbidrag eller statsbidrag
fram till dess att propositionen var giltig, skulle vi aldrig ha haft det här
problemet.
30
Jag menar alltså att felet begicks 1992, när man stod inför faktum
att få statsbidrag. Vid ett telefonsamtal med Utbildningsdepartementet
sade man från departementet: Anledningen till att ni inte får statsbidrag
är inte att vi inte tycker att ni skall ha det, utan anledningen är att det
kommer en proposition om att examensrätt skall föregå en ansökan.
Anf. 70 ANDREAS CARLGREN (c):
Fru talman! Först vill jag säga att det är sant att frågan om examens-
rätt behandlades av den förra regeringen. Men den förra regeringen gav
också ett överlevnadsbidrag. Det är ju detta som Carl Tham säger nej
till. Det är konstigt att först hänvisa till att det är bra att göra som den
förra regeringen och att sedan, på den andra punkten, hänvisa till att det
är dåligt att göra som den förra regeringen.
Carl Tham säger att det är konstigt att man har satt i gång verksam-
heten utan att veta om man får pengar. Jag hade utgått från att utbild-
ningsministern inte skulle hänvisa till den punkten, eftersom det är så
uppenbart - precis som jag redan sagt - att spelreglerna ändrades sedan
spelet satts i gång. Därför kvarstår frågan: Är utbildningsministern
beredd att göra något för att snabba på handläggningen av frågan om
examensrätt? Om det inte går därför att den frågan tar tid blir det nöd-
vändigt att hitta någon form av överlevnadsbidrag, för annars dör verk-
samheten. Och det kan ju inte vara riktigt!
Anf. 71 PER LAGER (mp):
Fru talman! Vi borde, Carl Tham, vara överens om att skolan inte
hamnat i den här situationen av egen förskyllan, utan den befinner sig i
denna situation på grund av den ärendebehandling som man utsatts för.
Skolan är kanske just ett bevis på hur man planerar väl. Man har
klarat sig i tio år. Man har presenterat ett väldigt digert material och en
utbildningsplan för verksamheten. Man är beredd på väldigt stora ef-
tergifter och satsar oerhört stort. Nu står man alltså inför fait accompli:
konkurs. Ingen kommer till hjälp.
Trots allt är det så att man ansökte om att få 1,6 miljoner kronor i
maj. Man har fått hjälp av arbetsförmedling, av waldorfskolor, folkuni-
versitet osv. Nu saknas det 650 000 kr för att man skall kunna överleva
fram till sommaren och då få den examensrätt som vi är absolut säkra
på att man får.
Anf. 72 Utbildningsminister CARL THAM (s):
Fru talman! Med anledning av vad Andreas Carlgren sade är jag
angelägen om att framhålla att det vore mig främmande att hävda att
allt som den tidigare regeringen gjorde var bra. En del var bra. En del
var mindre bra.
I den här specifika frågan var det dock så att den dåvarande utbild-
ningsministern den 18 maj 1992 klargjorde att man måste ha examens-
rätt för att över huvud taget ifrågakomma för statsbidrag. Jag vill då
tillägga att det flera gånger tidigare har sagts att examensrätt inte auto-
matiskt är samma sak som rätt till statsbidrag. Det gäller även i det här
fallet.
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
31
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
För att undvika alla missförstånd vill jag påpeka att den nu sittande
regeringen inte avser att lägga fram en särskild proposition i det här
ärendet under våren. Möjligen kunde man få den föreställningen utifrån
vad Ewa Larsson sade.
Vår, och därmed min, ståndpunkt i den här frågan är helt klar. Jag
avvaktar det besked som Kanslersämbetet skall ge. Först därefter är jag
beredd att ta upp frågan om eventuellt statsbidrag till Waldorfskolan i
Kungälv.
Anf. 73 ANDREAS CARLGREN (c):
Fru talman! Jag har naturligtvis inga illusioner beträffande Carl
Thams uppfattning om den tidigare regeringen. Men det är inte huvud-
frågan nu, utan huvudfrågan gäller fortfarande följande.
Om en verksamhet som är en förutsättning för att en skolverksam-
het skall kunna pågå under Skolverkets tillsyn inte kan få det tillstånd
som behövs för att man sedan skall kunna få statsbidrag, är då utbild-
ningsministern beredd att se till att frågan om examensrätt kan prövas i
så god tid att verksamheten inte under tiden måste läggas ner? Det är
den principiella frågan, och den vill Carl Tham inte diskutera här i dag.
Trots allt är det den som är principiellt avgörande. Jag hoppas att Carl
Tham inte har sagt sista ordet i den frågan; det vore illa.
Anf. 74 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Jag har stora illusioner om att vi kan komma till rätta
med det här ärendet. Jag tror dock att Carl Tham och jag pratar förbi
varandra. Jag har inte sagt att regeringen skall komma med en proposi-
tion nu, utan jag sade att misstaget begicks 1992 när seminariet i
Kungälv stod vid målet att få statsbidrag. Ärendet var framskrivet. Det
var klart och alla parter var efter en lång handläggningstid, över ett år,
överens om att skolan skulle ha statsbidrag. Men då, 1992, får man
avslag, med motiveringen via telefonsamtal att det skall komma en
proposition där man kräver: först examensrätt, sedan ansökan om
statsbidrag. Det var då som felet begicks.
Jag tycker att vår nuvarande utbildningsminister kan rätta till där
den förre utbildningsministern gjorde fel just för den här fantastiska
verksamhetens skull. Den är en pedagogisk impuls för alla. Naturligtvis
måste helhetssyn och kvalitet vägas in i bedömningen av examensrätt.
Men ett överlevnadsbidrag nu behövs!
Anf. 75 PER LAGER (mp):
Fru talman! Vi får, Carl Tham, helt enkelt inte lämna det här semi-
nariet i sticket nu. Man har hållit på mycket länge, och man har gjort så
mycket gott för det svenska samhället och utbildat så många goda lära-
re att vi nu inte får se till att man faller ur för att sedan inte kunna åter-
uppta sin verksamhet på grund av att det behövs 650 000 kr. Det måste
statsmakterna kunna ställa upp med.
32
Anf. 76 Utbildningsminister CARL THAM (s):
Fru talman! Vi borde kunna vara överens om att det faktiskt är en
mycket rimlig princip att först ta ställning till om en viss skola skall ha
examensrätt eller inte för att sedan ta ställning till frågan om statsbi-
drag. Det motsatta vore en konstig ordning. Här måste jag verkligen
uppträda till den gamla regeringens försvar. Det var en fullständigt
rimlig princip som man införde: först beslut om examensrätt, sedan
ställningstagande till frågan om eventuellt statsbidrag. Annars kunde vi
ju hamna i en situation där vi gav statsbidrag till en skola som inte har
examensrätt. Det kan inte vara rimligt.
Som svar på Andreas Carlgrens fråga vill jag påpeka att det förhål-
landet att det finns waldorfskolor inte säger någonting om att man abso-
lut måste bedriva utbildning av lärare i särskilda waldorfseminarier.
Också den statliga lärarhögskolan kan utbilda lärare för waldorfskolor.
Den hopkoppling mellan det ena och det andra som Andreas Carlgren
förutsätter finns alltså nödvändigtvis inte.
Anf. 77 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Jag har själv en 20-poängs waldorflärarutbildning från
Lärarhögskolan i samarbete med Kristofferseminariet. Jag vet därför att
lärarhögskolor kan ta sådan uppdragsutbildning. Men de kan inte ge
egen utbildning, därför att de inte har en sådan kompetens. De har
heller inte kompetens att ge waldorflärare examen.
Det är möjligt att man kanske om tio år kan utveckla en sådan kom-
petens på de ordinarie lärarhögskolorna. Den möjligheten finns alltså
inte i dag. Däremot finns det ett skriande behov av waldorflärare med
hög kompetens.
Jag tycker också att det är rimligt att söka examensrätt innan man
söker statsbidrag. Problemet är att den regeln inte gällde när Kungälvs-
seminariet var framme vid målet 1992, utan den regeln började gälla
först 1993. Man hamnade mellan två stolar, men har trots detta klarat
ekonomin fram till nu. Jag tycker att det måste anses vara en bragd att
klara ekonomin under en så här pinsamt lång handläggningstid.
Den speciella situation som har uppstått måste leda till att överlev-
nadsbidrag betalas ut.
Anf. 78 ANDREAS CARLGREN (c):
Fru talman! Till sist vill jag säga att jag tycker att den här debatten
har visat att ingenting talar emot att det här är en verksamhet som star-
tades för länge sedan och att det har införts nya regler sedan verksam-
heten startade.
Utbildningsministern har sagt att det är konstigt att man fortsätter
verksamheten när man inte vet om man får bidrag eller inte - men
verksamheten hade ju redan startat. Det är ett uttalande som är upprö-
rande. Det är tur att utbildningsministern inte har kommit tillbaka till
det.
Vidare menar jag att det är nödvändigt att skynda på. Jag delar upp-
fattningen att man skall ha examensrätt för att få regelbundna statliga
bidrag. Men då måste man skynda på när det gäller frågan om exa-
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 41
|
Prot. 1994/95:41 13 december |
mensrätt. Utbildningsministern har inte här i dag sagt att han vill göra |
också upprörande. En nödlösning är självklart ett överlevnadsbidrag.
|
Svar på frågor |
Men det är ingen bra lösning. Det är dock en nödlösning när spelreg- Anf. 79 PER LAGER (mp): Fru talman! Till sist: Carl Tham, hur skall ett sådant här seminarium Anf. 80 Utbildningsminister CARL THAM (s): Fru talman! Jag vill först påminna om att de s.k. spelreglerna änd- Jag delar kanslerns uppfattning på den punkten. Svaret på denna fråga har jag egentligen redan givit. Jag har inte för Överläggningen var härmed avslutad. 13 § Svar på fråga 1994/95:227 om gemensam anslagsform för Anf. 81 Utbildningsminister CARL THAM (s): Fru talman! Anders Carlgren har frågat mig om jag kommer att låta Frågan om gemensam anslagsform för den högre utbildningen och Tidigare har detta uppdrag delvis legat på den s.k. Resursbered- |
|
34 |
myndighet som jag avser om möjligt skall börja sin verksamhet den 1 |
juli 1995. Jag räknar också med att den särskilda utredningen om upp-
följning av 1993 års universitets- och högskolereform (RUT 93) kom-
mer att ge värdefulla synpunkter i frågan.
Anf. 82 ANDREAS CARLGREN (c):
Fru talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret på min
fråga. Bakgrunden är den att vi från Centerns sida ser det som mycket
viktigt att utveckla forskningen vid de mindre och medelstora högsko-
lorna. I det nya systemet för att fördela resurser till högskolorna har det
inrättats ett särskilt fakultetsanslag för de universitet och högskolor
som har fasta forskningsresurser. Den förra regeringen gjorde det möj-
ligt för mindre och medelstora högskolor som tidigare inte haft fasta
forskningsresurser att få del av detta anslag, men deras ansökan måste
fortfarande behandlas av fakultetsnämnderna på de universitet och
högskolor som har fått tillgång till dessa pengar. Det betyder att de
mindre och medelstora högskolorna fortfarande är i en beroendeställ-
ning som vi vill få avskaffad. Det var därför som vi försökte få till
stånd ett uppdrag till Resursberedningen att utreda ”en mer gemensam
anslagsform för den grundläggande högre utbildningen och forskning-
en”, vilket också lyckades.
Carl Tham har gjort flera positiva uttalanden om de mindre och
medelstora högskolorna, och jag tycker att också dagens svar är ett
tecken på att han vill gå vidare på detta område. Min fråga är hur
snabbt Carl Tham vill gå fram på denna punkt. Svaret antyder att verk-
samheten skulle kunna börja någon gång under det andra halvåret, och
därefter kommer det att dröja ytterligare någon tid. De ursprungliga
direktiven gavs redan hösten 1992. Det har sedan dess förflutit en lång
tid. Är Carl Tham på denna punkt beredd att göra någonting för att
arbetet skall bedrivas skyndsamt?
Anf. 83 Utbildningsminister CARL THAM (s):
Fru talman! Jag vill först säga att Resursberedningen har sysslat
med väsentligen andra frågor och nu kommer att slutföra detta arbete.
Den har inte närmare gått in på denna fråga. Dess arbete har pågått en
viss tid.
Jag anser att frågan är viktig, men det finns uppgifter som pekar i
litet olika riktningar. Som jag sade i mitt svar är frågan tekniskt ganska
komplicerad och behöver därför studeras noga. Jag är naturligtvis ange-
lägen om att man så småningom skall komma fram till ett hållbart sys-
tem. Det system som man nu har är tämligen nytt, och man måste skaffa
sig vissa erfarenheter.
Det kommer inte något förslag i denna fråga i den budget som
kommer att presenteras för riksdagen i januari. Däremot avser jag att -
jag avslöjar nu inga hemligheter, eftersom jag redan tidigare har sagt
detta - föreslå vissa åtgärder för att underlätta för de mindre och me-
delstora högskolorna att skaffa sig förstärkta forskningsresurser. Denna
fråga kommer dock att behandlas i ett annat sammanhang, på det sätt
som jag angav i mitt förra svar.
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
35
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
Anf. 84 ANDREAS CARLGREN (c):
Fru talman! Det är sant, som utbildningsministern säger, att Resurs-
beredningen inte i första hand har sysslat med denna fråga. Jag tror att
bakgrunden till det är att en del av universiteten och de större högsko-
lorna har mindre intresse av att driva denna fråga. Det är en fråga som
framför allt ligger i de mindre och medelstora högskolornas intresse.
Det är också därför som utbildningsministerns stöd för att driva denna
fråga är så viktigt, och det är bakgrunden till min fråga.
Jag uppfattade Carl Tham så att om inte denna fråga leder fram till
förslag, kommer Carl Tham att framföra andra förslag för att stödja de
mindre och medelstora högskolornas forskningsarbete. Jag vill fråga
om jag uppfattade Carl Tham korrekt på den punkten.
Anf. 85 Utbildningsminister CARL THAM (s):
Fru talman! Jag har redan tidigare här i kammaren redovisat min
positiva inställning till de mindre och medelstora högskolorna liksom
även till tanken att de stegvis och efter prövning av Kanslersämbetet
skall kunna ges möjlighet att skaffa sig fasta forskningsresurser. Jag är
inte nu beredd att gå in på frågan om hur resurstilldelningssystemet
skall utformas i framtiden. Vad beträffar konkreta förslag måste jag
hänvisa till den budget som kommer att presenteras för riksdagen i
januari 1995.
Överläggningen var härmed avslutad.
14 § Svar på fråga 1994/95:211 om skolmaten
Anf. 86 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Sten Andersson har frågat vilka åtgärder jag är beredd
att medverka till för att bevara den svenska matkulturen.
Vi lever i en alltmer internationaliserad värld. Människor, varor,
tjänster och kapital rör sig allt friare, såväl mellan europeiska länder
som mellan kontinenter. Jag är övertygad om att det är i möten mellan
olika folk och kulturer som vi människor utvecklas och berikas.
Mat utgör en viktig del av olika kulturmöten. Vi har sedan urminnes
tider lånat in maträtter, kryddor osv. Det här ömsesidiga utbytet gör det
emellertid svårt att säga att någon svensk matkultur en gång för alla är
given.
Bakgrunden till Sten Anderssons fråga är ett specifikt fall i Lands-
krona kommun. Frågeställaren tycks vara litet dåligt informerad. Enligt
skolchefen i Landskrona serveras fläskkött regelbundet på skolornas
matbespisningar. Några exempel på det som man serverar på Lands-
kronas skolor är ärtsoppa med fläsktärningar, bruna bönor med fläsk,
fläskpannkaka, rotmos och fläskkorv, köttbullar.
I Landskrona, precis som på många andra ställen, finns möjlighet
att välja olika rätter, på grundval av etiska, religiösa eller hälsomässiga
skäl. Denna valfrihet och hänsyn till olikheter tycker jag är värdefull.
36
Jag vill påpeka att skolmåltidsverksamheten helt och hållet är en
kommunal fråga. Det innebär att bl.a. val av skolmat ingår i kommu-
nens ansvar.
1 de fastställda kursplanerna, t.ex. i ämnet hemkunskap, finns dock
angivet att mat och matvanor, samvaro och vardagsetik är viktiga delar
av vårt kulturarv. Matkulturen och umgängesformernas betydelse kan
belysas ur internationellt och historiskt perspektiv för att på så sätt
bidra till en ökad förståelse över kulturgränser.
Anf. 87 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Vad göras skall är redan gjort, sa-
de redan Karl XI. Det problem som låg bakom denna fråga är åtgärdat
och finns inte längre, men vem som missförstod vad kunde vi kanske ha
en särskild debatt om. Det gällde ett konkret och aktuellt fall, och den
som informerat statsrådet i någon annan riktning är nog inte helt klar
över vad som har hänt.
Det är klart, fru talman, att ingen skall tvingas äta sådant som är
förbjudet enligt religion eller sed, men man skall inte heller tvinga en
majoritet att acceptera vad en minoritet anser. Jag hoppas att denna typ
av frågor aldrig skall behöva aktualiseras i Sveriges riksdag. Detta är
ett skolexempel på hur man kan skapa främlingsfientlighet där det inte
finns någon sådan. Låt oss hoppas att detta var både första och sista
gången som en sådan här fråga behövde aktualiseras här i kammaren.
Anf. 88 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Också jag hoppas att detta är sista gången som denna
fråga aktualiseras. Självfallet går det inte till så i skolorna att man
tvingar en majoritet av eleverna att äta mat som på något sätt är olämp-
lig. Tvärtom tar skolorna sitt ansvar när det gäller skolmaten och visar
en flexibilitet när det gäller att tillmötesgå önskemål från olika elever,
och det tycker jag är värdefullt.
Anf. 89 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Flexibilitet gentemot vem? I det här fallet var det de-
finitivt inte mot majoriteten, som inte fick lov att bli serverad den mat
man var van vid sedan lång tid tillbaka. Det är detta jag vill poängtera.
Kom inte och påstå att detta var något missförstånd.
Här begicks ett misstag. Man har bett om ursäkt. Saken är ur värl-
den. Jag hoppas att detta inte återigen kommer att bli aktuellt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Ajournering
Kammaren beslöt kl. 16.01 på förslag av talmannen att ajournera
förhandlingarna till kl. 18.00.
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
37
Prot. 1994/95:41
13 december
Återupptagna förhandlingar
Svar på frågor
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
15 § Svar på fråga 1994/95:180 om utvärdering av psykiatrisk
vård och behandling
Anf. 90 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Barbro Westerholm har frågat mig vilka åtgärder rege-
ringen har vidtagit för att verkställa riksdagens beslut om att genomföra
en översyn och analys av innehåll och kvalitet i den psykiatriska vår-
den.
Inom Socialdepartementet pågår arbete med att formulera ett upp-
drag till Socialstyrelsen om en nationell översyn av innehåll och kvali-
tet i den psykiatriska vården. Enligt nuvarande planering kommer re-
geringen att fatta beslut om uppdraget inom kort. Jag vill dock inte
föregripa regeringens ställningstagande.
Jag vill också erinra om att Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik (SBU) genom riksdagens beslut om psykiskt stör-
das villkor har fått i uppdrag att utvärdera psykiatriska behandlingsme-
toder utifrån ett social-psykiatriskt perspektiv. För detta ändamål skall
SBU under en treårsperiod tillföras sammanlagt 15 miljoner kronor.
Anf. 91 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Jag får tacka socialministern för svaret.
Det är viktigt att värderingen kommer i gång så snart som möjligt.
Apoteksbolagets försäljning av psykofarmaka för 1993 visar på en
varierad användning över landet. I Göteborg-Bohuslän försäljs dubbelt
så många definierade dygnsdoser per tusen invånare och dag av lug-
nande medel som i Stockholm. För sömnmedel är försäljningen 25 %
högre i Göteborg-Bohuslän än i Stockholm. Det säljs dubbelt så mycket
medel mot depression. Det är betydligt vanligare med elchocker i Gö-
teborg-Bohuslän. Mer litium används mot mano-depressiva sjukdomar,
osv.
Detta kan inte enbart förklaras med att man i Göteborg-
Bohuslänområdet har mer hälsoproblem än i Stockholm. Det måste
bero på en variation i behandlingsrutiner. Då är det väsentligt att analy-
sera vilka behandlingsrutiner som leder till bäst resultat för patienterna.
Psykiatriutredningen tog upp frågan med SBU att man skulle ges ett
huvudansvar för en flervetenskaplig utvärdering av metoderna.
Det är tillfredsställande att SBU får medel och att det skall göras en
bredare översyn. Jag är övertygad om att det är väl använda pengar,
både utifrån en mänsklig och en hälsoekonomisk utgångspunkt.
Anf. 92 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Fru talman! SBU:s arbete är utomordentligt viktigt. Det har också
riksdagen uttalat genom att sätta av pengar. Men det hela handlar också
38
om Socialstyrelsens uppdrag att göra den nationella översynen och
analysen.
Förutom de rutiner som kan variera, handlar det ibland också om
skilda synsätt och behandlingsideologier. Det finns väl anledning att
också titta på den typen av frågor. Syftet med översynen bör vara att ta
fram riktlinjer för hur innehållet i den psykiatriska vården bör utveck-
las, men också att föra ett samtal så att det blir en ökad samsyn när det
gäller kriterier för kvalitet inom den psykiatriska vården. Egentligen är
det fråga om att besvara frågan om vad det är som kännetecknar god
psykiatrisk vård. Vi räknar med att arbetet skall vara färdigt i mars
1997. Det finns ju utrymme för att föra dessa resonemang, men också
att under tiden - som oftast när den här typen av utvärderingar pågår -
påverka samtidigt som översynen görs. Det är inte minst viktigt i det
offentliga samtalet kring denna typ av frågor.
Anf. 93 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Det finns konflikter mellan olika yrkesutövare och in-
om yrkesgrupper. Jag tror att det inte minst för patienternas skull är
viktigt att komma fram till vilka insatser som är de bästa i olika sam-
manhang. Jag tror också att man i detta utredningsarbete skall inbegripa
det läkemedelsepidemiologiska nätverk som skall inrättas den 1 janua-
ri. Jag hoppas och tror att de skall ta sig an problemen med förskriv-
ning av beroendeframkallande läkemedel. Det ingår i arbetet med att få
ett samarbete mellan Socialstyrelse, SBU och nätverket.
Överläggningen var härmed avslutad.
16 § Svar på fråga 1994/95:188 om tandvårdsersättningen
Anf. 94 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Karin Olsson har frågat mig om det finns några planer
på att utöka gruppen patienter som är berättigad till helt avgiftsfri tand-
vård på grund av olika medicinska skäl. Frågan ställs mot bakgrund av
att patienternas andel av behandlingskostnaderna för tandvård har ökat
under de senaste åren även med nuvarande högkostnadsskydd och att
det finns grupper som drabbas extra hårt av detta. Enligt Karin Olsson
finns det andra grupper än t.ex. epileptiker och muntorra vars sjukdom
orsakar den enskilde mycket höga tandvårdskostnader. Som exempel
härpå anger Karin Olsson personer som drabbats av någon reumatisk
sjukdom.
I enlighet med riksdagens beslut har åtgärder vidtagits för att mins-
ka försäkringens kostnader för vuxentandvård med hänsyn till det an-
strängda statsfinansiella läget. Detta har medfört att även personer som
behöver extra stora tandvårdsinsatser som ett led i en sjukdomsbe-
handling fått ökade kostnader för tandvård.
Regeringen har för avsikt att fortsätta arbetet med att reformera
tandvårdsförsäkringen på grundval av den riskdagsbehandling som
förevarit i frågan under innevarande år. Vid utformningen av det för-
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
39
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
ändrade ersättningssystemet kommer särskild uppmärksamhet att ägnas
åt de grupper av patienter som har ökade tandvårdsbehov till följd av
sjukdom eller funktionshinder. Jag är dock inte beredd att nu föregripa
det arbete som pågår inom Socialdepartementet med detta. Inriktningen
är att en proposition skall kunna föreläggas riksdagen före sommaren
1995.
Anf. 95 KARIN OLSSON (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka socialministern för ett bra svar.
Även om ökningen utgifterna för tandvården har varit kraftigare
under den senaste perioden än vad tandvårdstaxans arvodesnivå skulle
motivera, finns det anledning att uppmärksamma särskilt utsatta grup-
per.
Jag är väl medveten om att det statsfinansiella läget är svårt. Men
jag tror faktiskt att man med hjälp av en reformerad tandvårdsförsäk-
ring kan bevaka sådana grupper och deras specifika problem. Jag tror
att det går att omfördela pengar från andra grupper till dessa grupper
med problem. Det finns personer med vissa reumatiska sjukdomar och
vars käkben förstörs och därmed tänderna förslits. De måste kontinuer-
ligt bygga upp tänderna för att bettet över huvud taget skall fungera.
För de grupperna är detta en angelägen fråga.
Jag är därför glad över det svar jag har fått. Det visar på att det även
om jag inte har fått ett löfte i dag finns ett intresse att se över dessa
gruppers problem. Jag lovar att jag med stort intresse skall följa utred-
ningen.
Anf. 96 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Det är just mot bakgrund av det Karin Olsson tog upp
som det är så viktigt att fortsätta arbetet med att reformera tandvårds-
försäkringen. Det är för att ge utrymme att se över dessa grupper. Jag
vill inte nu gå in på någon speciell sjukdom eller något speciellt funk-
tionshinder. Men det är utan tvivel det som Karin Olsson pekar på som
är väsentligt att ha som en av de viktiga utgångspunkterna när man ser
över den långsiktiga utformningen av en bra tandvårdsförsäkring.
Det är oundvikligt att effekterna kommer att bli sådana att man
måste omfördela resurser mellan människor som har större förmåga att
betala och hantera sina tandvårdskostnader och människor som t.ex. på
grund av sjukdom behöver extra mycket stöd.
Anf. 97 KARIN OLSSON (s):
Fru talman! Det handlar naturligtvis om en omfördelning, och jag
tror att den är nödvändig, med tanke på att kostnaderna för de grupper
som drabbas alldeles speciellt är mycket höga. Jag tror inte heller att
man i dag kan säga att det gäller en viss sjukdom, även om det i för-
säkringskassans normer redan innefattas vissa sjukdomar. Jag tror att
det är bättre att man tittar på de grupper som drabbas exceptionellt
mycket av det här. Därför tycker jag att det är ett bra svar jag har fått.
40
Överläggningen var härmed avslutad.
17 § Svar på fråga 1994/95:192 om Västerleden och Österleden
Anf. 98 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! Andreas Carlgren har frågat Mona Sahlin vilka åtgärder
hon avser att vidta för att överenskommelsen om byggandet av Väster-
leden och Österleden skall rivas upp.
Eftersom ansvaret i regeringen är så fördelat att det är jag som an-
svarar för vägfrågor kommer jag att besvara Andreas Carlgrens fråga.
Västerleden och Österleden ingår båda i Dennisöverenskommelsen.
Överenskommelsen har behandlats av 19 av länets kommuner i sam-
band med redovisningen till länsstyrelsen enligt 6 kap. 2 § lagen om
hushållning med naturresurser. Länsstyrelsens samlade bedömning från
kommunernas redovisning var att Dennisöverenskommelsens princi-
piella innebörd har stort stöd i kommunerna.
Dennisöverenskommelsen är en helhetslösning, där de olika delarna
i överenskommelsen kompletterar varandra i syfte att skapa en bättre
trafiklösning för Stockholmsregionen. Österleden och Västerleden
spelar därför en viktig roll i ett framtida trafiksystem i Stockholm. Jag
är därför inte beredd att vidta någon åtgärd som innebär att Dennis-
överenskommelsen rivs upp. Jag förutsätter även att andra parter i
uppgörelsen agerar på ett sådant sätt att uppgörelsen kan fullföljas. Det
gäller inte minst kommunerna, som har en nyckelroll i planeringspro-
cessen.
Som jag tidigare meddelat Andreas Carlgren, innehåller Dennis-
överenskommelsen en kontrollstation år 1996. Jag menar allvar med
den kontrollstationen. Inför denna kontrollstation måste underlag tas
fram för beslut om Dennisöverenskommelsens fortsatta genomförande.
Utbyggnaden av såväl Österleden som Västerleden kommer då att bli
föremål för granskning. Jag kan inte nu föregripa denna granskning.
Anf. 99 ANDREAS CARLGREN (c):
Fru talman! Jag vill tacka Ines Uusmann för svaret på min fråga.
Bakgrunden är de uttalanden som Mona Sahlin gjorde i valrörelsen.
Jag utgår från, som jag säger i frågan, att ledande politiker inte bara ger
valfläsk utan också menar allvar.
Jag hade i torsdags tillfälle att diskutera det här med Mona Sahlin i
kammaren, och då framkom att vice statsministern inte kommer att
sörja om miljöprövningen stoppar Österleden och Västerleden.
Förra tisdagen diskuterade Ines Uusmann och jag det faktum att
hundratals miljoner rullar i väg för förberedelser av Österleden och
Västerleden, utan att man vet om lederna verkligen skall byggas.
Kommunikationsministern sade att hon ingenting kan göra och ingen-
ting vill göra för att ändra på det.
Det betyder att vice statsministern i Ines Uusmanns regering inte
sörjer om hundratals miljoner rullar i väg, trots att de inte kommer till
användning, medan kommunikationsministern i samma regering inte
vill göra någonting åt det.
I dag bekräftar Ines Uusmann att hon inte är beredd att göra någon-
ting som innebär att Dennisöverenskommelsen rivs upp. Hon förutsät-
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
41
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
ter även att andra parter i uppgörelsen agerar på ett sådant sätt att upp-
görelsen kan fullföljas.
Vi får senare i dag anledning att återkomma när det gäller biltullar-
na, därför att redan där har Ines Uusmann gjort uttalanden som förutsät-
ter att man ändrar grundvalarna för Dennisöverenskommelsen. När det
gäller Västerleden och Österleden konstaterar jag att regeringen bara
vill fortsätta, men kontrollstationen menar man allvar med.
Ines Uusmann säger att hon vill tidigarelägga kontrollstationen, och
då är frågan fortfarande: Blir det så?
Vice statsministern kommer inte att sörja om lederna inte byggs.
Kommer kommunikationsministern att sörja?
Anf. 100 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! Dennisuppgörelsen är det första allvarliga försöket på
flera årtionden att ta ett helhetsgrepp på trafikproblemen i Stockholms-
regionen. Det har varit en ambition från samtliga inblandade parter att
få ett kollektivtrafiksystem men också ett vägsystem som fungerar för
hela regionen. Det handlar om miljöfrågor och om mera rättvisa ut-
vecklingsmöjligheter för hela regionen.
Det här förutsätter i hög grad kompromisser mellan alla inblandade
parter, och det finns delar i de kompromisserna som man kan tycka
sämre eller bättre om. Nu handlar det om att vi skall hålla ihop regio-
nen. Det skall de som representerar regionen göra, och det är samtliga
kommuner, landstinget och länsstyrelsen.
Det handlar också om vårt ansvar för att följa de beslut som riksda-
gen har fattat. Riksdagen har fattat beslut om garantilånemöjligheter för
projektering av dessa leder. Jag fullföljer det, och jag fullföljer också
att jag tar kontrollstationen på mycket stort allvar.
Anf. 101 ANDREAS CARLGREN (c):
Fru talman! Jag tycker att det är bra att kommunikationsministern
säger att hon skall ta kontrollstationen på allvar. Jag menar att det är så
mycket som händer som betyder att man måste ifrågasätta om det verk-
ligen är så allvarligt menat. Det är bra att det sägs, men min fråga är
ändå: Vad vill kommunikationsministern göra för att tidigarelägga
kontrollstationen?
Den andra frågan är en följd av det som står i svaret: Kommer
kommunikationsministern att sörja lika mycket som vice statsministern
om Dennislederna, Österleden och Västerleden, inte byggs?
Anf. 102 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! Jag kommer inte att uttala några åsikter om vem som
skall sörja om olika leder byggs eller inte. Det viktiga är att helhets-
lösningar får komma till stånd. Jag är, lika väl som Andreas Carlgren,
medveten om de problem som de stora lederna för med sig - vi har inte
delade uppfattningar om den saken. Samtidigt är det viktigt att komma
ihåg, att om det inte blir några förbifarter eller leder kommer vi också
att ha bilarna på Skeppsbron och på Kungsholms strand.
42
Det handlar mycket om att säga nej till olika leder, men diskussio-
nen handlar litet om vad man konstruktivt kan göra i stället. Den dis-
kussionen skulle jag vilja höra litet mera av.
Anf. 103 ANDREAS CARLGREN (c):
Fru talman! Vi kommer senare i dag att diskutera biltullarna, och
det är en av de viktiga åtgärderna för att minska innerstadstrafiken. Vi
är helt överens om behovet av att minska innerstadstrafiken. Däremot
menar jag att lederna är en dålig lösning på det problemet - det visar
alla underlagssiffror.
Är det inte lika bra att erkänna att ni har olika uppgifter i regering-
en? Kommunikationsministern har uppgiften att stå i kammaren och
försäkra att Dennisuppgörelsen skall bli av, därför att ni har en uppgö-
relse med andra partier om det. Mona Sahlin tillhör mera försäljnings-
avdelningen i regeringen, och hon måste vinna de väljare som skall
lockas av att lederna egentligen inte kommer att byggas. Man har Mona
Sahlins ord på att hon inte kommer att sörja om lederna inte byggs.
Med det vinner ni röster, och därmed kan ni genomföra Dennisuppgö-
relsen precis som det var tänkt från början. Visst är det så?
Anf. 104 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! Det är viktigt att påminna Andreas Carlgren om att vi
har en regering och att vi alla står bakom de beslut som fattas. Vi är
samlade i regeringen också när vi tar ansvar för att fullfölja de beslut
som riksdagen fattar.
Anf. 105 ANDREAS CARLGREN (c):
Fru talman! Jag ber att få tacka för det beskedet också. Låt mig då
säga att ni har en ovanligt skicklig försäljningschef på försäljningsav-
delningen. Jag är inte säker på att väljarna har uppfattat det precis så
entydigt som Ines Uusmann vill framställa det, men vi får se vad som
händer framöver.
Överläggningen var härmed avslutad.
18 § Svar på fråga 1994/95:199 om Arlandabanan
Anf. 106 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! Roy Ottosson har frågat mig om regeringen avser att
låta avtalet om Arlandabanan träda i kraft.
I regeringskansliet pågår för närvarande en utvärdering av Arlanda-
baneavtalen samt av andra alternativ och förslag till trafikeringslös-
ningar för Arlandabanan. Eftersom beredningen av ärendet inte är slut-
förd kan jag inte nu ge besked om regeringens ställningstagande i frå-
gan.
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
43
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
Anf. 107 ROY OTTOSSON (mp):
Fru talman! Det här är en väldigt intressant fråga, eftersom Arlan-
dabanan ursprungligen var tänkt att ingå i ett integrerat system. Man
skulle snabbt och enkelt kunna nå Arlanda från alla delar av landet,
kanske framför allt från Mälardalen och den Mälarbana som nu byggs.
Den ursprungliga tanken var ju att man på ett enkelt sätt skulle kunna
åka direkt från Södertälje, Eskilstuna, Västerås, Örebro eller Borlänge
till Arlanda.
Nu finns det ett avtal med Link-konsortiet som träder i kraft nu i
dagarna, såvitt jag förstår. Det rörde sig om 90 dagar efter påskrivan-
det, vilket skedde ungefär en vecka före valet. Nu har det väl gått 90
dagar. Då frågar man sig: Har avtalet trätt i kraft? Om det inte har gjort
det, tänker regeringen på något sätt påverka avtalet i syfte att få en
mera integrerad lösning? Om avtalet har trätt i kraft, hur tänker rege-
ringen då agera för att få en bättre integrerad lösning än vad som är
fallet när det gäller detta avtal?
Anf. 108 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! Vi skall inte föregripa någonting som kommer att dis-
kuteras om ett par veckor. Men avtalet har ännu inte trätt i kraft. Jag
tror att vi har en gemensam uppfattning om att det är viktigt att integre-
ra och samordna trafiken i Mälardalen.
Det pågår för närvarande övervägningar i Kommunikationsdepar-
tementet. Jag kommer att återkomma med besked så fort dessa övervä-
ganden är klara. Något annat besked kan jag tyvärr inte ge i dag.
Anf. 109 ROY OTTOSSON (mp):
Fru talman! Skälet till att Link-konsortiets lösning är ifrågasatt är ju
att det innebär en kostnad för fjärrtågsresenärer och resenärer från
andra orter än Stockholms central att stiga av vid Arlanda. Regeringen
måste ändå ha idéer om hur man skall kunna få en bättre integrering så
att det inte blir en blockering.
Det gläder mig att avtalet ännu inte har trätt i kraft. Men jag vill än-
då fråga om man för diskussioner även med konsortiet - och inte bara
inom departementet - i den här frågan.
Anf. 110 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att diskussioner pågår med
samtliga intressenter som är berörda. Jag återkommer i denna fråga.
Överläggningen var härmed avslutad.
19 § Svar på fråga 1994/95:205 om postservicen i glesbygd
Anf. 111 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! Rune Berglund har frågat mig vad jag avser att vidta
för åtgärder för att säkra den framtida postservicen i glesbygd.
44
Enligt vad jag erfarit från Posten AB har indragna kontor ersatts
med Post i butik eller annan sametablering - detta för att kunna upp-
rätthålla en rikstäckande post- och kassaservice i hela landet. Resultatet
av Post i butik-projektet har hittills varit framgångsrikt på flertalet
orter. I vissa fall har tillgängligheten ökat genom längre öppethållande
hos närpostbutiken.
Det är dock regeringens mening att rikstäckande post- och kassa-
service i framtiden måste säkerställas. Regeringen har därför för avsikt
att utreda möjligheterna till en solidarisk finansiering av kostnaderna
för denna service och ett gemensamt ansvarstagande för att de politiska
målen för post- och kassaservicen skall tillgodoses.
Anf. 112 RUNE BERGLUND (s):
Fru talman! Jag är glad över det avslutande stycket i svaret. I gles-
bygden har det under de senaste åren skett en väldig förändring av
Postens verksamhet. Det som har varit irriterande är att folket som
berörs av verksamheten inte har haft samrådsmöjligheter i många fall.
I glesbygdsbyarna och i mindre samhällen har det numera bildats
s.k. byaråd, byalag och utvecklingsgrupper. Dessa har sanktionerats av
kommunerna och har i vissa fall fått kommunalt stöd för sin verksam-
het. Avsikten är att man på bästa möjliga sätt skall samordna den basala
servicen så att den blir så bra som möjligt för att man över huvud taget
skall kunna bo kvar i bygden.
För Postens del har detta förfaringssätt med samråd inte varit helt
självklart. Man fattar ibland beslut om indragning av postkontor eller
om andra förändringar utan att beakta att det finns begäran om samråd.
Utvecklingsgrupperna kan ju ha andra förslag till lösningar som är
bättre och som kan genomföras till samma pris.
Anf. 113 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! En sak kan vi vara alldeles klara över, nämligen att
Posten och Postens service är någonting som alla människor, oavsett
var i landet de bor, har en känsla för och en åsikt om. Det är självklart
med tanke på att det är den samhälleliga service som verkligen berör
alla människor. Jag förutsätter att man tar de samrådsmöjligheter som
byutvecklingsgrupper och byaråd utgör på allvar och att man överallt
kan se det värdefulla i detta samråd.
Anf. 114 RUNE BERGLUND (s):
Fru talman! Det gläder mig att höra. Jag vill tacka för det svaret.
Det som är mest glädjande är att regeringen har för avsikt att utreda
möjligheterna till en solidarisk finansiering. Vi har under senare tid
varit väldigt oroliga för den situationen att man skulle börja att tillämpa
olika avgifter i olika delar av landet. Vi vet med säkerhet att detta ald-
rig skulle gynna glesbygden. Tack för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
45
Prot. 1994/95:41
13 december
20 § Svar på fråga 1994/95:209 om den regionala järnvägstrafiken
Svar på frågor
Anf. 115 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! Lars Björkman har frågat mig vilka åtgärder jag är be-
redd att vidta så att länshuvudmännen med utnyttjande av vissa delar av
stomnätet kan genomföra en upphandling i konkurrens och därmed
säkerställa en positiv utveckling av den regionala järnvägstrafiken.
Riksdagen fattade i våras beslut om en avreglering av järnvägstrafi-
ken fr.o.m. den 1 januari 1995. Regeringen har föreslagit riksdagen att
uppskjuta ikraftträdandet av avregleringen tills vidare (prop.
1994/95:72). Regeringen avser att återkomma till riksdagen vid ett
senare tillfälle med ett nytt ställningstagande. En arbetsgrupp har till-
satts inom departementet för att utarbeta ett nytt ställningstagande.
Detta innebär att nuvarande regler kommer att gälla tills nytt beslut
fattas.
Anf. 116 LARS BJÖRKMAN (m):
Fru talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret
även om jag inte kan påstå att jag är särskilt nöjd med den avslutande
delen som inte gav något som helst besked.
För att friska upp minnet hos de inblandade skall jag högt läsa in-
nantill ur det utskottsbetänkande som majoriteten stod bakom, en ma-
joritet som den nuvarande kommunikationsministern tillhörde. I betän-
kandet står det:
”Ett ökat inslag av konkurrens kan därvid medverka till att såväl
ökad effektivitet som valfrihet inom järn vägssektorn uppnås. Utskottet
vill härvid betona att konkurrensen bör beaktas som ett viktigt trafik-
politiskt medel och inte som något överordnat eller fristående mål.
Utskottet anser det därför angeläget att reformarbetet om järnvägs-
marknadens fortsatta utveckling förs vidare men i nya former som
tryggar allsidighet och noggrannhet. Som utgångspunkt för detta arbete
bör enligt utskottets mening gälla att ansvaret för de stora och för hela
landet viktiga trafikströmmarna på stomnätet även fortsättningsvis
åvilar ett samhällsägt trafikföretag. Förutsättningarna för en ytterligare
öppning av järn vägsmarknaden för konkurrens bör dock snarast prövas.
Det bör gälla den regionala persontrafiken som länstrafikbolagen köper
på stomnätet. När det gäller den interregionala persontrafiken på stom-
nätet som staten upphandlar kan det vidare finnas skäl att förlänga
avtalsperioderna till tio år för att främja en förstärkt konkurrens.”
Fru talman! Med detta citat vill jag erinra kommunikationsministern
om att det fanns en stor enighet om att vi borde se på konkurrensmöj-
ligheterna samtidigt som ett integrerande med stomnätet skulle kunna
leda till en effektivare trafik och ett bättre trafikutbud till en lägre kost-
nad. Nu ser jag att ministern inte vill svara på frågan, men finns det
ändå en förhoppning om att den anda som fanns i utskottets majoritets-
skrivning kan prägla det fortsatta arbetet på det här området?
46
Anf. 117 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! När det gäller avreglering av stomjärnvägsnätet är det
inte så enkelt att man med ett par veckors varsel kan lägga fram en ny
proposition. Alternativet var att antingen genomföra det gamla beslutet
som vi socialdemokrater redan i oppositionsställning ansåg felaktigt
eller att ta oss den tid som vi behöver - det handlar inte om så många
månader - för att återkomma med ett förslag.
Förslaget skall både tillgodose konkurrensmöjligheterna på den regio-
nala sidan och ge möjligheter till en samordning och de stordriftsförde-
lar som behövs på stomjärnvägsnätet. Vi återkommer som sagt till
riksdagen så snart som möjligt. Jag kan lugna Lars Björkman med att
det inte kommer att dröja många månader.
Anf. 118 LARS BJÖRKMAN (m):
Fru talman! Det känns ju betryggande i och för sig att det skall ta
lång tid. Sakförhållandet är ändå det att vi har ett antal exempel, t.ex.
Stångedalsbanan som ministern säkert känner till, där det just nu pågår
en förhandling om trafik i första hand mellan Kalmar och Linköping för
att sedan förlängas från Linköping till Stockholm i ett integrerat trafik-
system.
Med tanke på att ni nu avstått från att utnyttja den lagstiftning som
finns genom beslutet i kammaren kan man inte med de regler som i dag
åberopas koppla ihop Kalmartrafiken från Linköping till Stockholm.
Därmed har trafikhuvudmännens förespeglade möjligheter att erbjuda
sin regions invånare en bra anknytning till huvudstaden spolierats. Man
kan, tröst för ett tigerhjärta, konstatera att det inte skall ta så många
månader. Det är ändå en så lång tid att man inte kan förhandla sig fram
till en lösning. Om man inte får besked kan man inte nå det resultat som
var avsett från början.
Anf. 119 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! Jag kan bara säga att det gäller att inte kasta ut barnet
med badvattnet. Det handlar alltså om att ge sig den tid som behövs för
att få ett riktigt bra beslut. Ibland handlar det om att låta det ta några
extra månader.
Jag förstår att Lars Björkman inte är nöjd med tanke på att vi har så
väldigt olika syn i våra respektive partier på hur trafikpolitiken skall
bedrivas.
Regeringen återkommer under våren.
Anf. 120 LARS BJÖRKMAN (m):
Fru talman! Nu är inte det här en huvudangelägenhet för min per-
son, om jag blir nöjd eller inte. Här är det fråga om den satsning som
gjorts på exempelvis Stångedalsbanan för att genom stora investeringar
med samhällsmedel - både regionala pengar och pengar från staten -
skapa en möjlighet till ett trafiksystem med de spelregler som fanns vid
handen när delbesluten fattades.
Det kan vara ointressant om jag blir nöjd eller inte. Frågan är om
man kan göra en upphandling som innebär att man får stöd från Kom-
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
48
munikationsdepartementet för att koppla trafiken från Kalmar till hu-
vudstaden. Det är huvudfrågan.
Får man inte ett besked relativt snabbt kan man alltså inte lösa frå-
gorna, och då har vi en situation där nedlagt kapital har ett dåligt utnytt-
jande. Det är huvudproblemet.
Överläggningen var härmed avslutad.
21 § Svar på fråga 1994/95:215 om sjöfartens miljöfrågor
Anf. 121 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! Lennart Daléus har frågat mig på vilket sätt regeringen
avser att utreda och åtgärda sjöfartens miljöfrågor.
Målet för den statliga sjöfartspolitiken är att kunna trygga tillgången
till en svensk handelsflotta av rimlig omfattning. Med en egen handels-
flotta kan vi också påverka miljöfrågor som är direkt anknutna till
fartygen.
Den sjöfartspolitiska utredning som det nyligen beslutats om skall
av naturliga skäl ägna sig åt de sjöfartspolitiska frågorna.
Sverige bedriver genom främst Sjöfartsverket ett aktivt arbete för
att begränsa sjöfartens negativa miljöpåverkan. En miljöanpassad sjö-
fart kan på grund av sin internationella prägel endast förverkligas fullt
ut genom internationellt samarbete. Det internationella miljö- och sä-
kerhetsarbetet på sjöfartens område bedrivs huvudsakligen inom den
internationella sjöfartsorganisationen International Maritime Organiza-
tion, IMO.
Sjöfartens miljöfrågor skall vi även fortsättningsvis försöka lösa in-
om ramen för det internationella samarbetet.
Anf. 122 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Jag får tacka kommunikationsministern för svaret. Jag
tycker att det var litet tunt och framför allt väldigt defensivt. Det ger
inte miljöfrågorna i sjöfartspolitiken det utrymme som de förtjänar. Låt
oss göra några enkla iakttagelser. Samhällssektorerna, har vi sagt, skall
bära sitt miljöansvar, arbeta med sitt miljöansvar. Det är den ena pus-
selbiten. Den andra är att sjöfarten har en miljöpåverkan. Då bör man
rimligen, när man utreder sjöfartspolitiken, också låta miljöfrågorna
spela en viktig roll i utredningen. Om man skulle utreda biltrafiken
eller liknande, skulle det vara fullständigt orimligt om man inte i den
utredningen skulle ha gett miljöfrågorna ett mycket stort utrymme.
I direktiven nämns miljöfrågorna i en bisats, där det sägs att sjö-
fartspolitikens betydelse från miljö- och säkerhetssynpunkt skall värde-
ras. Jag saknar det kraftfulla greppet att låta miljöfrågorna i sjöfart-
spolitiken ingå i utredandet.
Man behöver bara erinra om sådana nyckelord som Rödkoppsleden,
transporterna av miljöproblematiska ämnen på Mälaren, bottenfärgen
på moderna fartyg och framför allt utsläppen ut i luften från dagens
fartyg. Det är bara exempel. Dessa hör hemma i ett utredande om sjö-
fartspolitiken. Jag tycker att man inte kan göra som kommunikations-
ministern valt att göra och säga: ”Sjöfartens miljöfrågor skall vi även
fortsättningsvis försöka lösa inom ramen för det internationella samar-
betet.” Var är det nationella ansvaret?
Anf. 123 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! Den långa uppräkningen av miljöproblem som orsakas
av sjöfarten skulle kunna kompletteras med de stora utsläppen av det
farliga bränslet - det är egentligen en dumpningfråga - på grund av att
man använder dåliga oljor.
Det finns alltså mycket att ta upp. Sjöfartens sektorsansvar utreds i
en annan utredning som vi just nu finslipar direktiven till. Det är den
utredningen som handlar om kommunikationspolitiken totalt och som
skall leda fram till ett nytt trafikpolitiskt beslut. Det handlar om miljö-
hänsyn och helhetssyn på kommunikationspolitikens område. Där
kommer alltså miljöfrågorna på varje sektor att tas upp som en huvud-
punkt.
Den här utredningen handlar explicit om handelsflottan och sjö-
fartsstödet.
Anf. 124 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Det är inte riktigt sant. Det är detta som gjorde att jag
ställde den här frågan. Miljöfrågorna nämns i direktiven. Det sägs att
sjöfartens betydelse från miljö- och säkerhetssynpunkt skall värderas.
Därmed får man in det momentet i utredningen, men inte tillräckligt.
Och det är just det som är problemet. Då kan man rimligen inte hänvisa
till någon annan utredning och ett kommande arbete och säga: Det är
där det skall göras. Här har ju signalen gått fram, här skall frågan berö-
ras. Sedan berörs den inte tillräckligt mycket. Då blir man mycket be-
sviken.
De här frågorna måste ju få ett utrymme i en utredning som speci-
fikt handlar om sjöfarten på samma sätt som om man hade diskuterat
biltrafiken. Att det sedan sammanförs i en sammanhållen utvärdering
miljömässigt av kommunikationerna är en sak. Men här skall sjöfarten
utredas.
Anf. 125 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! Den här utredningen handlar om vilket sjöfartsstöd som
vi gemensamt skall satsa på, dvs. vilka statliga pengar det handlar om,
och om vi skall ha en svensk handelsflotta eller en utflaggning i den
omfattning som det har varit tidigare. Vi har alltför länge haft ett ad
hoc-agerande när det gäller sjöfartsstöd och den svenska handelsflot-
tans möjligheter att agera.
Miljöfrågorna är viktiga så till vida att om vi har en svenskflaggad
handelsflotta, har vi naturligtvis mycket större möjligheter att också
agera på miljöområdet än om det är bekvämlighetsflaggade fartyg.
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 41
|
Prot. 1994/95:41 13 december |
Anf. 126 LENNART DALÉUS (c): Fru talman! Nu säger kommunikationsministern vad utredningen |
borde handla om. Jag har förståelse för att man i efterhand vill tolka in
|
Svar på frågor |
det. Men det står redan att miljö- och säkerhetsfrågorna skall värderas. Gör man inte någonting åt utsläppen från fartygen i Stockholms Anf. 127 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s): Fru talman! Jag delar alla Lennart Daléus synpunkter i sak. Det är Anf. 128 LENNART DALÉUS (c): Fru talman! Jag har förstått vad kommunikationsministern säger. Överläggningen var härmed avslutad. 22 § Svar på fråga 1994/95:225 om bilavgifter för finansiering av Anf. 129 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s): Fru talman! Andreas Carlgren har frågat mig vilka åtgärder jag Bakgrunden till Carlgrens fråga är att vägtullar skall finansiera dels De vägtullar som planeras i Stockholmsregionen ingår som en vik- Den utredning som Ingemar Skogö har gjort rörande vägtullar i |
|
50 |
ring av vägtull m.m. Utredarens slutsats är att vägtullar i ett första steg |
införs utanför Ringleden. När Ringleden är färdigställd bör enligt ut-
redningen ett införande av innerstadszoner prövas. Utredningen är
utsänd på remiss. Remisstiden går ut den 13 mars 1995.
Vägtullarna i Dennisöverenskommelsen är en kompromiss mellan
finansiering och miljöstyrning. Samtidigt som jag kan konstatera att
Dennisöverenskommelsen förutsätter denna kompromiss kan jag också
konstatera att syftet med vägtullarna därmed blir oklart.
Anf. 130 ANDREAS CARLGREN (c):
Fru talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret
på min fråga.
Bakgrunden till frågan är det uttalande som Ines Uusmann har gjort
i tidningen Trafik och Miljö, nr 2/94. Hon säger: Ska man få folk att
acceptera bilavgifter, måste man vara tydlig med syftet. Jag ser bilav-
gifter i storstadsområdena som ett sätt att styra bort bilismen från in-
nerstadsområdena. Det håller inte med bilavgifter som främst är till för
att finansiera nya vägar.
Nu är ju problemet med de biltullar som inte bara diskuteras i
Dennisöverenskommelsen utan som också skall genomföras enligt
överenskommelsen att de just är till för att främst finansiera nya vägar.
Problemet med kommunikationsministerns svar är att det egentligen
slutar där min fråga börjar, dvs. att det sägs så bra i svaret att syftet
med vägtullarna är oklart. Det är naturligtvis inte bra att det är så.
Men däremot sägs ingenting om vad kommunikationsministern vill
göra åt detta, annat än att Dennisöverenskommelsen skall fullföljas,
som var det svar som kommunikationsministern gav tidigare i dag.
Min första fråga är om det verkligen är sant att kommunikations-
ministern inte tänker göra någonting åt detta.
En annan fråga som jag vill ta upp är att förslaget innebär att bilis-
terna skall betala 2-3 miljarder kronor per år under 25 år för att betala
Öster- och Västerlederna. Förutsättningen för att de skall gå ihop är att
trafikvolymen ökar kraftigt. Nu visar också siffrorna i utredningen att
Öster- och Västerlederna leder till ökad biltrafik i det som man på fin
utredningssvenska kallar för Saltsjö-Mälarsnittet, dvs. innerstan. Där-
för uppnår man inte syftet på den punkten heller.
Min tredje fråga gäller vad kommunikationsministern menar med
att tullarna är en förutsättning för utbyggnaden av kollektivtrafiken i
regionen.
Anf. 131 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):
Fru talman! Som vi tidigare kunde konstatera är ju hela Dennisupp-
görelsen en kompromiss. Därmed blir den här diskussionen också
ganska hypotetisk.
Visserligen går det att införa ett tullsystem utan att lederna och hela
Ringleden byggs, men det ger naturligtvis problem. Det blir alltså ett
slags hypotetisk diskussion, därför att det knappast är politiskt möjligt
att få med samtliga partier på en sådan förändring, om det skulle ske en
sådan, eftersom man i ett av de partier som ingår i kompromissen inte
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
51
|
Prot. 1994/95:41 13 december |
kan tänka sig att acceptera några bilavgifter om inte Österleden byggs |
Det är ju det som är kompromissen. Precis som kompromissen har
|
Svar på frågor |
nackdelar, har den också en väldig fördel genom att den är ett sätt att Anf. 132 ANDREAS CARLGREN (c): Fru talman! Då konstaterar jag att kommunikationsministern säger Men sanningen är också att regeringen och Dennispartierna har Det visar sig att Öster- och Västerlederna ökar trafiken i innerstan. Slutligen svarade inte kommunikationsministern på frågan om var- Anf. 133 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s): Fru talman! Denna diskussion kommer vi naturligtvis att kunna föra Även om jag inte tycker att jag skall sörja över, för att använda ti- Nu går utredningen ut på remiss. I mars månad får vi se vad remiss- Anf. 134 ANDREAS CARLGREN (c): Fru talman! Kommunikationsministern säger att diskussionen är Det andra är att om kompromisserna motverkar sitt syfte, så måste |
|
52 |
också skulle leda till någon åtgärd. Men jag måste tolka svaret i dag så, |
att detta inte är meningen och att det inte heller är meningen att besvara
frågan om på vilket sätt tullarna är nödvändiga för kollektivtrafikens
utbyggnad i regionen. Det är allvarligt, eftersom det står i kommunika-
tionsministerns svar.
Överläggningen var härmed avslutad.
23 § Svar på fråga 1994/95:224 om kyrkors möjlighet att engagera
sig i äldrevården
Anf. 135 Civilminister MARITA ULVSKOG (s):
Fru talman! Fanny Rizell har frågat mig om jag tänker vidta åtgär-
der för att ge även kyrkor möjlighet att engagera sig i äldrevården.
Kammarrätten i Stockholm har nyligen i en dom konstaterat att det
ligger utanför den kyrkokommunala kompetensen att bygga och driva
ålderdomshem.
Ansvaret för äldrevården ligger hos kommunerna. I den mån dessa
inte har tillräckligt många egna vårdplatser kan man köpa sådana bl.a.
på de sjuk- och vårdhem som drivs av diakonisällskapen inom Svenska
kyrkan. Denna vårdverksamhet har ett mycket gott anseende. Kyrkans
möjligheter att inom ramen för sin fria icke lagreglerade verksamhet
bedriva sådant socialt och diakonalt arbete har alltså inte ifrågasatts.
Kammarrättens dom gäller ansvarsfördelningen mellan borgerliga
och kyrkliga kommuner och frågan om vad som ingår i den kyrko-
kommunala kompetensen. Jag avser inte att föreslå någon förändring av
denna ansvarsfördelning.
Anf. 136 FANNY RIZELL (kds):
Fru talman! Jag får tacka för svaret. Jag har fler frågor att ställa.
Jag läste om detta i en tidning och blev litet förvånad. Jag har stött
på församlingar - det kanske var långt tillbaka - som har drivit ålder-
domshem. Jag trodde att det gick i dag också. Det kanske har gällt
frikyrkoförsamlingar, men också andra sammanslutningar. Därför tyck-
er jag att det är litet underligt att just Svenska kyrkans församling inte
fick driva ålderdomshem.
Är det just Svenska kyrkans församlingar som är utestängda, för att
det rör en kyrkokommunal del?
Anf. 137 Civilminister MARITA ULVSKOG (s):
Fru talman! Det är helt enkelt så att kommunerna har ansvaret för
äldreomsorgen. Finns det entreprenörer av något slag som bedriver en
verksamhet - det kan som jag nämnde tidigare vara diakonisällskap
inom Svenska kyrkan eller andra intressenter som driver sjuk- och
vårdhem - har kommunerna möjlighet att köpa tjänster av dem. Det är
där andra som driver t.ex. ålderdomshem kommer in.
Såvitt jag förstod utgick Fanny Rizells fråga från ett uttalande som
Mona Sahlin har gjort i ett frågesvar den 8 december. Jag tror att det
byggde på ett litet missförstånd. Mona Sahlin sade inte i sitt svar att det
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
53
|
Prot. 1994/95:41 13 december |
principiellt borde vara möjligt för kyrkor att bygga och driva ålder- |
minst omsorgen om de äldre är en fråga som samhället - alltså det
|
Svar på frågor |
offentliga - har att ansvara för. Hon konstaterade precis som jag nu har Anf. 138 FANNY RIZELL (kds): Fru talman! Det var egentligen Kammarrättens dom jag fäste mig Om Svenska kyrkan kan ordna ålderdomsplatser och saluföra dem - Jag har två barn som har gått i kyrkans förskola. Man hade en fin Jag tycker att Svenska kyrkan skulle kunna driva verksamheten Anf. 139 Civilminister MARITA ULVSKOG (s): Fru talman! Jag vill återigen säga att det inte finns någon stängning Om kommunen inte har tillräckligt antal platser kan man köpa från Grundfrågan handlar om vad kyrkoskatten skall användas till. Den Anf. 140 FANNY RIZELL (kds): Fru talman! Men det är väl inga andra pengar som används till Anf. 141 Civilminister MARITA ULVSKOG (s): Fru talman! Jag kan tyvärr inte svara på hur just kyrkans barntim- |
54
Anf. 142 FANNY RIZELL (kds):
Fru talman! Man kan få statliga bidrag, men de pengarna räcker inte
till för någon. Det måste vara kyrkokommunala pengar, därför att de
som deltar betalar ju ingenting till det.
Jag får återkomma till den frågan i ett senare skede.
Överläggningen var härmed avslutad.
24 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Konstitutionsutskottets betänkanden
1994/95: KU 19 Justitieombudsmännens redovisning av sin verksamhet
till 1994/95 års riksmöte m.m.
1994/95:KU23 Riksdagens val av företrädare för Sverige i Europapar-
lamentet m.m.
Lagutskottets betänkanden
1994/95 :LU7 Översyn av varumärkeslagen m.m.
1994/95 :LU8 EG-regler om tilläggsskydd för läkemedel
1994/95:LU9 Ändring i bilaga XXII till EES-avtalet
1994/95 :LU 11 Försenade årsredovisningar m.m.
Utrikesutskottets betänkanden
1994/95:UU7 Tillämpning av lagen (1971:176) om vissa internationel-
la sanktioner på områden i Bosnien-Hercegovina under bosnisk-
serbiska styrkors kontroll
1994/95:UU9 Ändringar av protokoll 31 till EES-avtalet
1994/95:UU10 Övergången från EES till EU - vissa kompletterande
bestämmelser
Socialförsäkringsutskottets betänkanden
1994/95:SfU5 Upphävande av lagar med anknytning till EES-avtalet
1994/95:SfU7 Vissa socialförsäkringsffågor
1994/95:SfU8 Ersättning för vissa vårdförmåner i internationella för-
hållanden m.m.
Socialutskottets betänkanden
1994/95:SoU7 Vissa frågor om personlig assistans och om kostnads-
ansvar för insatser enligt lagen om stöd och service till vissa fimk-
tionshindrade
1994/95:SoU8 Vårdnadsbidraget. Garantidagarna. Enskild barnom-
sorg.
Trafikutskottets betänkanden
1994/95 :TU4 Upphävande av skeppsklarerarförordningen
1994/95 :TU5 Höjning av vattenföroreningsavgiften
1994/95 :TU6 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m.
Prot. 1994/95:41
13 december
Svar på frågor
55
|
Prot. 1994/95:41 13 december |
1994/95:KU22 Samverkan mellan riksdag och regering med anledning 25 § Kammaren åtskildes kl. 18.56. Förhandlingarna leddes av talmannen. Vid protokollet ULF CHRISTOFFERSSON |
/Barbro Nordström
56
Innehållsförteckning
Prot. 1994/95:41
13 december
1 § Justering av protokoll.................................................................1
2 § Information från regeringen om ESK:s och Europeiska
rådets möten i förra veckan........................................................1
Anf. 1 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):.....................1
Anf. 2 KRISTINA SVENSSON (s):.......................................4
Anf. 3 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):....................4
Anf. 4 KRISTINA SVENSSON (s):.......................................5
Anf. 5 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):....................5
Anf. 6 PETER ERIKSSON (mp):...........................................5
Anf. 7 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):....................5
Anf. 8 PETER ERIKSSON (mp):...........................................6
Anf. 9 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):....................6
Anf. 10 MARGARETHA AF UGGLAS (m):.........................6
Anf. 11 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):..................6
Anf. 12 HÅKAN HOLMBERG (fp):......................................6
Anf. 13 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):..................7
Anf. 14 HÅKAN HOLMBERG (fp):......................................7
Anf. 15 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):..................8
Anf. 16 WIDAR ANDERSSON (s):.......................................8
Anf. 17 Statsminister INGVAR CARLSSON (s):..................8
3 § Meddelande om svar på interpellationer...................................9
4 § Svar på fråga 1994/95:210 om förvaring av militära va-
pen m.m.......................................................................................10
Anf. 18 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):.........10
Anf. 19 SIGRID BOLKÉUS (s):...........................................10
Anf. 20 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):........10
Anf. 21 SIGRID BOLKÉUS (s):...........................................11
Anf. 22 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):........11
Anf. 23 SIGRID BOLKÉUS (s):...........................................11
5 § Svar på fråga 1994/95:216 om larmsystem i området
kring Ringhals............................................................................12
Anf. 24 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):........12
Anf. 25 Tredje vice talman CHRISTER EIREFELT (fp):.... 12
Anf. 26 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):........13
Anf. 27 Tredje vice talman CHRISTER EIREFELT (fp): ....13
6 § Svar på fråga 1994/95:222 om utvidgning av övnings-
området vid P2 i Hässleholm.....................................................13
Anf. 28 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):........13
Anf. 29 EVA ZETTERBERG (v):........................................14
Anf. 30 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):........15
Anf. 31 EVA ZETTERBERG (v):........................................15
57
Prot. 1994/95:41 Anf. 32 Försvarsminister THAGE G PETERSON (s):........15
13 december Anf. 33 EVA ZETTERBERG (v):........................................15
58
7 § Svar på fråga 1994/95:204 om förhandlingsrätt för bo-
stadsarrendatorer......................................................................16
Anf. 34 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............16
Anf. 35 SÖREN LEKBERG (s):..........................................16
Anf. 36 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............16
8 § Svar på fråga 1994/95:207 om information om företags-
ledningars anställningsförmåner.............................................17
Anf. 37 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............17
Anf. 38 NILS T SVENSSON (s):.........................................17
Anf. 39 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............18
Anf. 40 NILS T SVENSSON (s):.........................................18
Anf. 41 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............18
Anf. 42 NILS T SVENSSON (s):.........................................18
Anf. 43 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............19
Anf. 44 NILS T SVENSSON (s):.........................................19
9 § Svar på fråga 1994/95:208 om åklagarorganisationen..........19
Anf. 45 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............19
Anf. 46 RIGMOR AHLSTEDT (c):....................................20
Anf. 47 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s)...............21
Anf. 48 RIGMOR AHLSTEDT (c):....................................21
Anf. 49 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............22
Anf. 50 RIGMOR AHLSTEDT (c):.....................................22
10 § Svar på fråga 1994/95:212 om kriminalvårdsanstalten
Torhult.......................................................................................23
Anf. 51 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............23
Anf. 52 MARGARETA SANDGREN (s):...........................23
Anf. 53 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............24
Anf. 54 MARGARETA SANDGREN (s):...........................24
Anf. 55 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............24
Anf. 56 MARGARETA SANDGREN (s):...........................25
11 § Svar på fråga 1994/95:230 om kriminalpolitiken.................25
Anf. 57 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............25
Anf. 58 GUN HELLSVIK (m):............................................25
Anf. 59 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............26
Anf. 60 GUN HELLSVIK (m):............................................27
Anf. 61 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............27
Anf. 62 GUN HELLSVIK (m):............................................27
Anf. 63 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):..............28
12 § Svar på frågorna 1994/95:218, 219 och 226 om
Kungälvs Waldorfseminarium.................................................28
Anf. 64 Utbildningsminister CARL THAM (s):..................28
Anf. 65 EWA LARSSON (mp):...........................................28
Anf. 66 PER LAGER (mp):..................................................29
Anf. 67 ANDREAS CARLGREN (c):..................................29
Anf. 68 Utbildningsminister CARL THAM (s):...................30
Anf. 69 EWA LARSSON (mp):............................................30
Anf. 70 ANDREAS CARLGREN (c):..................................31
Anf. 71 PER LAGER (mp):..................................................31
Anf. 72 Utbildningsminister CARL THAM (s):...................31
Anf. 73 ANDREAS CARLGREN (c):..................................32
Anf. 74 EWA LARSSON (mp):............................................32
Anf. 75 PER LAGER (mp):..................................................32
Anf. 76 Utbildningsminister CARL THAM (s):...................33
Anf. 77 EWA LARSSON (mp):............................................33
Anf. 78 ANDREAS CARLGREN (c):..................................33
Anf. 79 PER LAGER (mp):..................................................34
Anf. 80 Utbildningsminister CARL THAM (s):...................34
13 § Svar på fråga 1994/95:227 om gemensam anslagsform
för högre utbildning och forskning...........................................34
Anf. 81 Utbildningsminister CARL THAM (s):...................34
Anf. 82 ANDREAS CARLGREN (c):..................................35
Anf. 83 Utbildningsminister CARL THAM (s):...................35
Anf. 84 ANDREAS CARLGREN (c):..................................36
Anf. 85 Utbildningsminister CARL THAM (s):...................36
14 § Svar på fråga 1994/95:211 om skolmaten..............................36
Anf. 86 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):........................36
Anf. 87 STEN ANDERSSON (m):.......................................37
Anf. 88 Statsrådet YLVA JOHANSSON (s):........................37
Anf. 89 STEN ANDERSSON (m):.......................................37
Ajournering.......................................................................................37
Återupptagna förhandlingar...........................................................38
15 § Svar på fråga 1994/95:180 om utvärdering av psykiat-
risk vård och behandling...........................................................38
Anf. 90 Socialminister INGELA THALÉN (s):...................38
Anf. 91 BARBRO WESTERHOLM (fp):.............................38
Anf. 92 Socialminister INGELA THALÉN (s):...................38
Anf. 93 BARBRO WESTERHOLM (fp):.............................39
16 § Svar på fråga 1994/95:188 om tandvårdsersättningen.........39
Anf. 94 Socialminister INGELA THALÉN (s):...................39
Anf. 95 KARIN OLSSON (s):..............................................40
Anf. 96 Socialminister INGELA THALÉN (s):...................40
Anf. 97 KARIN OLSSON (s):..............................................40
17 § Svar på fråga 1994/95:192 om Västerleden och Öster-
leden............................................................................................41
Anf. 98 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s): ...41
Prot. 1994/95:41
13 december
59
Prot. 1994/95:41 Anf. 99 ANDREAS CARLGREN (c):..................................41
13 december Anf. 100 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):. 42
--------------- Anf. 101 ANDREAS CARLGREN (c):................................42
Anf. 102 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):. 42
Anf. 103 ANDREAS CARLGREN (c):................................43
Anf. 104 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):.43
Anf. 105 ANDREAS CARLGREN (c):................................43
18 § Svar på fråga 1994/95:199 om Arlandabanan......................43
Anf. 106 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):. 43
Anf. 107 ROY OTTOSSON (mp):.......................................44
Anf. 108 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):. 44
Anf. 109 ROY OTTOSSON (mp):.......................................44
Anf. 110 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):. 44
19 § Svar på fråga 1994/95:205 om postservicen i glesbygd........44
Anf. 111 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):. 44
Anf. 112 RUNE BERGLUND (s):.......................................45
Anf. 113 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):. 45
Anf. 114 RUNE BERGLUND (s):.......................................45
20 § Svar på fråga 1994/95:209 om den regionala järnvägs-
trafiken.......................................................................................46
Anf. 115 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):. 46
Anf. 116 LARS BJÖRKMAN (m):......................................46
Anf. 117 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):. 47
Anf. 118 LARS BJÖRKMAN (m):......................................47
Anf. 119 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):. 47
Anf. 120 LARS BJÖRKMAN (m):......................................47
21 § Svar på fråga 1994/95:215 om sjöfartens miljöfrågor.........48
Anf. 121 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):. 48
Anf. 122 LENNART DALÉUS (c):.....................................48
Anf. 123 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):. 49
Anf. 124 LENNART DALÉUS (c):.....................................49
Anf. 125 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):. 49
Anf. 126 LENNART DALÉUS (c):.....................................50
Anf. 127 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):. 50
Anf. 128 LENNART DALÉUS (c):.....................................50
22 § Svar på fråga 1994/95:225 om bilavgifter för finansie-
ring av nya trafikleder..............................................................50
Anf. 129 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):... 50
Anf. 130 ANDREAS CARLGREN (c):................................51
Anf. 131 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):. 51
Anf. 132 ANDREAS CARLGREN (c):................................52
Anf. 133 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):. 52
Anf. 134 ANDREAS CARLGREN (c):................................52
23 § Svar på fråga 1994/95:224 om kyrkors möjlighet att
60 engagera sig i äldrevården........................................................53
Anf. 135 Civilminister MARITA ULVSKOG (s):...............53
Anf. 136 FANNY RIZELL (kds):.........................................53
Anf. 137 Civilminister MARITA ULVSKOG (s):...............53
Anf. 138 FANNY RIZELL (kds):.........................................54
Anf. 139 Civilminister MARITA ULVSKOG (s):...............54
Anf. 140 FANNY RIZELL (kds):.........................................54
Anf. 141 Civilminister MARITA ULVSKOG (s):...............54
Anf. 142 FANNY RIZELL (kds):.........................................55
24 § Bordläggning............................................................................55
25 § Kammaren åtskildes kl. 18.56....................................................56
Prot. 1994/95:41
13 december
61
gotab 48180, Stockholm 1995