Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:33 Torsdagen den 1 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1994/95:33

Riksdagens protokoll

1994/95:33

Torsdagen den 1 december

Kl. 12.00-13.26

Protokoll

1994/95:33

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 25 november.

2 § Svar på interpellation 1994/95:30 om Estoniakatastrofen

Anf. 1 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):

Fru talman! Rigmor Ahlstedt har frågat mig på vilket sätt jag avser
att möta önskemål från anhöriga till offren från Estoniakatastrofen om
att få vara delaktiga i och informerade om det utvecklingsarbete som
pågår kring denna svåra fråga.

Jag delar självfallet Rigmor Ahlstedts uppfattning om betydelsen av
att hålla anhöriga informerade om det arbete som sker i denna fråga.

Både jag och mina medarbetare samt ett antal experter har vid flera
tillfällen träffat anhöriga, bl.a. vid möten i Borlänge och i Stockholm.
Vid ett av dessa möten deltog också statsministern. Även ledamöterna i
det etiska råd som regeringen har tillsatt har haft kontakter med och
träffat representanter för de anhöriga. Dessa möten är en viktig del i
vårt arbete att få information och kunskap om de anhörigas synpunkter
på situationen.

Tyvärr har jag inte möjlighet att träffa alla anhöriga. Jag har därför i
förra veckan sänt ett brev till dem med fakta och information om rege-
ringens och myndigheternas arbete efter Estonias förlisning.

Av brevet framgår bl.a. att ett regeringsbeslut i frågan om fartyget
skall bärgas eller inte beräknas fattas i mitten av december.

Anf. 2 RIGMOR AHLSTEDT (c):

Fru talman! Tack så väldigt mycket för den snabba behandlingen av
min interpellation. Tack också för svaret!

Jag ställde inte den här interpellationen för att vara kritisk, utan jag
gjorde det därför att jag har fått så många frågor. Jag är själv från Upp-
sala, en kommun som har drabbats mycket hårt av Estoniakatastrofen.
Jag har fått upprepade påstötningar, och man har sagt: Gör något du
som är riksdagsledamot!

Många känner sig väldigt osäkra och oroliga. Man har velat få möj-
ligheter att direkt påverka de beslut som skall fattas. Jag förstår att
detta kanske inte är möjligt fullt ut.

Svar på
interpellationer

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 33

Prot. 1994/95:33 1 december

Jag vet också att det är en mycket känslig fråga, och jag har tänkt mig för både en och två gånger innan jag ställt den här interpellationen.

Man måste naturligtvis behandla denna fråga mycket varsamt. Men när

Svar på interpellationer

anhöriga säger att de känner sig som statister i ett skådespel, blir jag väldigt undrande. De anhöriga är naturligtvis väldigt tacksamma för den information de får, men de önskar vara kontinuerligt delaktiga i förarbetet, i utred- ningsprocessen. Därför undrar jag om kommunikationsministern anser att detta är möjligt och om hon har några planer på sådan medverkan från de anhöriga. I Uppsala har de anhöriga bildat en styrelse, där de diskuterar alla de frågor som har att göra med Estoniakatastrofen. Men de diskuterar också hur man i framtiden skall kunna förhindra olyckor. Är det en framkomlig väg att t.ex. det etiska rådet har en direkt och kontinuerlig kontakt med de anhöriga? Såvitt jag förstår är det inte så lång tid kvar till dess regeringen kommer att fatta beslut om en even- tuell bärgning - det har sagts att ett beslut kommer att fattas redan i mitten av december. Diskussionen huruvida man skall bärga Estonia eller inte överlåter jag åt andra att föra. I den frågan är ju meningarna mycket delade. Men min fråga om de anhörigas delaktighet - utöver den information de får - kvarstår. Anf. 3 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s): Fru talman! I den här frågan har vi ju inte några gamla erfarenheter att bygga på. Det här är en typ av katastrofer där vi alla måste hjälpas åt att hitta arbetsformer som gör det så litet smärtsamt som möjligt, även om det är omöjligt att undvika smärta och sorg i den här oerhört svåra situationen. När det gäller de anhörigas delaktighet i utredningsprocessen har representanter för olika anhöriggrupper vid ett par olika tillfällen träffat både oss i Kommunikationsdepartementet och företrädare för det etiska rådet, bl.a. för att diskutera de olika delarna i den här processen. Det måste här göras en avvägning mellan de anhörigas önskan om delaktighet och önskemålet att man så fort som möjligt skall komma fram till ett beslut i frågan om bärgningen och att den svåra processen inte drar ut på tiden mer än nödvändigt. Det har gjort att det har blivit ett slags representativ kontakt. Jag beklagar det, men katastrofen har så stor omfattning att vi tvingas ha denna representativa kontakt. Det är också orsaken till att jag har skickat ett personligt brev till var och en av de anhöriga för att nå dem på den vägen. Annars hade risken varit att några hade fallit mellan olika stolar. När det gäller frågorna om framtiden kan jag säga att vi kommer att fortsätta med en dialog. Etiska rådet har den uppfattningen - och jag delar den - att dess roll inte är avslutad i och med att det har fattats ett beslut angående bärgningen. En oerhört viktig sak är att etiska rådet fortsätter att vara ett av våra redskap för att ha den här dialogen med människor som befinner sig i ett sorgearbete men också i förhållande till oss andra medborgare i landet - katastrofen berör oss alla. Etiska

2

rådets roll fortsätter alltså även efter det att ett beslut i fråga om bärg-
ningen har fattats.

Anf. 4 RIGMOR AHLSTEDT (c):

Fru talman! Jag tackar så väldigt mycket för detta förtydligande.
Det känns väldigt bra att ha fått den här direktkontakten. Jag skickar då
med statsrådet den fråga som kvarstår, nämligen hur de anhöriga skall
kunna få ta kontinuerlig del i arbetet.

Jag delar naturligtvis uppfattningen att detta är en mycket känslig
fråga och att man måste vara varsam när det gäller sorgearbetet. För att
respekten för riksdagen och regeringen skall finnas kvar är det nöd-
vändigt att man jobbar med just den frågan, så att människor när beslu-
tet kommer - oavsett vilket det blir - känner att det är det allra bästa.

Jag tackar än en gång så väldigt mycket för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 12.09 på förslag av talmannen att ajournera
förhandlingarna till kl. 12.20 i väntan på att arbetsmarknadsminister
Anders Sundström skulle infinna sig i kammaren för att besvara inter-
pellation nr. 24.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 12.20.

3 § Svar på interpellation 1994/95:24 om arbetslösheten bland
invandrare

Anf. 5 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag kom för sent.

Juan Fonseca har frågat mig om jag kommer att vidta åtgärder för
invandrar- och flyktinggrupperna med hänsyn till dessa gruppers för-
ändrade förutsättningar på arbetsmarknaden. Han har också frågat mig
om jag tänker verka för att invandrares utbildning från deras hemländer
tillvaratas och för att dessa utbildningar skall kunna kompletteras. Slut-
ligen har han frågat om jag avser att vidta åtgärder för invandrares
affärsverksamhet.

Den grupp som har störst problem på arbetsmarknaden är invandra-
re. Deras situation har försämrats kraftigt i samband med långkonjunk-
turen. För de utomnordiska medborgarna är situationen särskilt allvar-
lig. Arbetslösheten ligger runt 20 %, för vissa nationaliteter ända upp
mot 60 %. Sysselsättningsintensiteten, dvs. sysselsatta i procent av
befolkningen, är mycket låg. För utländska medborgare uppgick syssel-

Prot. 1994/95:33

1 december

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:33 1 december

sättningsintensiteten första halvåret 1994 till 45 %, vilket kan jämföras med 72 % för svenska medborgare. Denna utveckling är mycket oroan-

de.

Svar på interpellationer

Invandrarnas höga arbetslöshet och låga sysselsättningsintensitet är inte ett konjunkturfenomen som enbart kan förklaras av 1990-talets lågkonjunktur. Flera faktorer har sannolikt haft en negativ inverkan på invandrarnas möjligheter till jobb. Lediga arbeten utan krav på utbild- ning eller erfarenhet har till exempel minskat kraftigt. Kraven på svenskkunskaper och annan svenskspecifik kompetens har ökat. Rekry- teringsprocessen har förändrats, och personkontakter spelar en allt större roll vid anställning. Också invandringen har ändrat karaktär och är mer heterogen. I många fall har det dessutom tagit alltför lång trd från det att en flykting ansöker om asyl tills utredning, beslut om uppe- hållstillstånd, flyttning till en kommun, folkbokföring och utbildnings- program genomförts. Detta kan medföra risker för att yrkeskunskaperna går förlorade och att flyktingarna passiviseras. För att underlätta invandrarnas integration på arbetsmarknaden har det i Arbetsmarknadsverkets budget sedan ett antal år tillbaka avsatts särskilda medel för insatser för flyktingar och invandrare. Dessutom öronmärks medel för särskilda förmedlingsåtgärder för flyktingar och invandrare. Men det faktum att arbetsmarknadsläget för invandrare försämrats under samma tid visar med all önskvärd tydlighet att åtgär- derna är långt ifrån tillräckliga. Inom regeringskansliet pågår nu arbetet med budgetpropositionen inför nästa budgetår. Jag kan ännu inte precisera vilka åtgärder som blir aktuella, men vill redan nu göra klart att invandrares och flyktingars arbetsmarknad har hög prioritet i det arbetet. Nyligen hölls, på initiativ av invandrarministern, ett möte mellan berörda ministrar, kommuner och myndigheter om aktuella problem i fråga om bland annat invandrarnas situation på arbetsmarknaden. En effekt av detta möte är en arbetsgrupp med representanter från stor- stadskommunerna och Arbetsmarknadsverket. Arbetsgruppen kommer inom kort att presentera förslag till insatser. Jag tycker också att det är mycket angeläget att de åtgärder vi vidtar blir effektiva. Jag vill betona att det krävs mer av offensiva kontakter med företag, kommunala näringslivsenheter och utvecklingsbolag för att få fram lediga arbeten och identifiera nya tillväxtområden. Jag ser det också som angeläget att fortsätta med arbetsmarknadsutbildning för invandrare och att stödja och stimulera egenföretagande bland invand- rare. Avslutningsvis kan jag också berätta att två parlamentariska utred- ningar har fått i uppgift att ägna särskilt intresse åt dessa frågor. Ut- redningen om arbetsmarknadspolitiken skall bland annat analysera behovet av insatser för att öka invandrarnas möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Den nya invandrarpolitiska utredningen skall också ägna särskilt intresse åt frågor om invandrarnas situation på ar- betsmarknaden och de hinder som kan finnas för invandrare att komma in på denna arbetsmarknad.

4

Anf. 6 JUAN FONSECA (s):

Fru talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Det
gläder mig att ministern delar min oro över det nuvarande arbetsmark-
nadsläget för invandrare. Det gläder mig också att Anders Sundström
inför nästa års budgetproposition kommer att ge hög prioritet åt invand-
rarnas och flyktingarnas arbetsmarknad. Det är vidare bra att man har
bildat en arbetsgrupp som skall ta fram förslag till insatser, och det är
bra att två parlamentariska utredningar kommer att ägna särskilt intres-
se åt arbetslösheten bland invandrare och flyktingar.

Jag vill till ministern och de olika grupperna och utredningarna
lämna några förslag som kan beaktas och förhoppningsvis leda till att
arbetslösheten bland invandrare och flyktingar minskar.

För det första: Regeringen bör överväga möjligheten att diskutera
en modell med regionalt stöd till invandrartäta områden. I detta bör
ingå en industriell strategi som kan genomföras i samarbete med kom-
munerna. Man kan också erbjuda skattelättnader för företag som vill
etablera sig i dessa områden. Varför inte låta sådana företag som skapar
arbetstillfällen åt de boende slippa betala arbetsgivaravgift under en
femårsperiod? En solidarisk fond kan skapas som under en femårsperi-
od årligen finansieras med åtminstone en promille av landets bruttona-
tionalprodukt. Kommuner, landsting, folkrörelser och andra kan invol-
veras i detta arbete.

För det andra: Regeringen bör överväga åtgärder med positiv sär-
behandling av invandrare och flyktingar på arbetsmarknaden. Innan
man beslutar att avskaffa s.k. invandrarpraktik bör man utvärdera hur
denna åtgärd har fungerat. Möjligheten att provanställa invandrare och
flyktingar på ett år bör finnas kvar.

För det tredje: Regeringen bör ge Arbetsmarknadsstyrelsen i upp-
drag att utarbeta riktlinjer och förslag om ökad samverkan mellan ar-
betsförmedling, socialtjänst och försäkringskassorna i invandrartäta
områden med syfte att få ned arbetslösheten.

För det fjärde: Den långa etableringsfasen för nyanlända flyktingar
och invandrare behöver förkortas. Förändringar i flyktingmottagandet
för att underlätta för flyktingar att snabbare komma in på arbetsmark-
naden och försörja sig själva måste undersökas.

För det femte: Införandet av en särskild individuellt upprättad plan
för flyktingar för introduktion i det svenska samhället bör beaktas.
Syftet är att flyktingarna ges möjlighet att utifrån sin kompetens och
sina meriter tillsammans med en arbetsvägledare diskutera lämplig
språkutbildning eller andra insatser som kan leda till att personen i
fråga kan få ett arbete. Har man varit trädgårdsmästare i Libanon kan
man också vara trädgårdsmästare i Sverige.

För det sjätte: De högutbildade invandrarnas och flyktingarnas
möjligheter att få arbeten som motsvarar deras utbildning och yrkeser-
farenhet behöver underlättas. Arbetsmarknadsverket kan få i uppdrag
att i samarbete med arbetsmarknadens parter diskutera olika typer av
överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetssökande invandrare
eller flyktingar om t.ex. provtjänstgöring, praktik och utbildning.

Prot. 1994/95:33

1 december

Svar på
interpellationer

1 * Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 33

Prot. 1994/95:33 1 december

För det sjunde: Andelen långtidssjukskrivna och förtidspensionera- de är särskilt hög bland invandrare och flyktingar. Genom t.ex. Arbets-

livsfonden skulle ekonomiska resurser kunna avsättas för aktiva insat-

Svar på interpellationer

ser för att göra det möjligt för dem som fått sin arbetsförmåga nedsatt, men som av specialist bedöms kunna rehabiliteras och omskolas att kunna göra detta genom upprättade individuella planer. Samma fond skulle kunna utarbeta förslag som syftar till att förebygga att ytterligare människor hamnar i en sådan situation. För det åttonde: Invandrare och flyktingar som vill starta småföre- tagsamhet, liksom nätverk som finns bland en del invandrargrupper, bör stimuleras och stöjdas. Man bör uppmuntra tillkomsten av lokala arbetsmarknadspolitiska program i invandrartäta områden. Man kan stödja och utveckla konsultföretag som inriktar sig på kulturkompetens för avlägsna marknader, inte bara i Europa. Man kan också överväga möjligheten att i några kommuner med många invandrare, på prov under t.ex. tre år, bygga upp ett mångkulturellt företagarutveck- lingsinstitut där kunskaper om ekonomisk utveckling bland invandrar- grupperna kan utvecklas. Erfarenheter från länder som USA, Kanada, England m.fl. kan inhämtas. Avslutningsvis, fru talman, vill jag föreslå arbetsmarknadsministern att överväga att föreslå någon med invandrarbakgrund till AMS styrel- se. Det är faktiskt arbetslösheten bland invandrare det handlar om. Anf. 7 ULLA HOFFMANN (v): Fru talman! Det är alldeles utmärkt att Juan Fonseca har tagit upp frågan om arbetslösheten bland våra invandrade kamrater. Jag skulle vilja ge frågan ytterligare en dimension, nämligen könsperspektivet. Invandrare är inte ett könlöst kollektiv, utan består av kvinnor och män. Lika lite som svenska kvinnor och män har lika intresse, lika erfarenhet och lika lön har invandrade kvinnor och män det. Det finns kvinnor som kommit till Sverige som ren arbetskraft, det finns kvinnor som följt med sina makar, som är gifta med svenska män och kvinnor som kommit hit som flyktingar. Det finns kvinnor med olika utbildningar, olika klasstillhörighet och olika yrkeslivserfarenhet. Alla dessa faktorer bidrar till att bestämma var i det svenska sam- hället och var på den svenska arbetsmarknaden den invandrade kvinnan befinner sig. Generellt sett arbetade utländska medborgare under 50- och 60- talen mer än totalbefolkningen. Detta ändrades under 70-talet, och nu är förvärvsintensiteten avsevärt lägre bland utländska medborgare än vad den är bland svenskar. Svenska kvinnor förvärvsarbetar mest i världen, dvs. vi utgör lika stor andel av arbetskraften som män. Men invandrade kvinnor för- värvsarbetar mindre än de svenska kvinnorna. En anledning till det kan vara utslagningen på grund av arbetsskador. De kvinnor - mestadels från Jugoslavien och Grekland - som kom till Sverige under arbets- kraftsinvandringens 70-tal hade ofta två tre jobb att sköta, och det tog inte lång tid förrän deras kroppar förstördes.

6

Merparten av invandrade kvinnor har hamnat i de mest monotona,
de tyngsta och intellektuellt mest utarmande jobben, och där har de
funnits kvar under alla år. Städning är vanligast. Därefter kommer
biträdesyrken inom vård och omsorg, kök och restaurang.

Enligt en rapport från Stockholms läns landsting var långtidssjuk-
skrivningarna bland jugoslaviska och grekiska kvinnor tre till fyra
gånger större än hos svenska kvinnor. Den största skillnaden finns hos
den grupp arbetskraftsinvandrade kvinnor som kom till Sverige på 60-
och 70-talen som unga friska människor. Arbetsgivarna förväntade sig
att de invandrade kvinnorna och männen - oavsett utbildning och tidi-
gare yrkeserfarenhet - skulle ta de jobb som svenskarna tackade nej
till.

Särskilt utsatta var kvinnorna, som fick ta de minst attraktiva ar-
betsuppgifterna, där möjligheten att lämna denna del av arbetsmarkna-
den var liten. Många gånger hade de dåliga kunskaper i svenska som
gjorde att de blev ännu mer låsta.

Det finns alltså ett klart samband mellan arbetsmiljö, arbetsvillkor
och utslagning. Trots detta försöker etablissemanget att skjuta över
skulden på de enskilda kvinnorna och bortse från deras arbetssituation.
I stället för att se problemen i arbetssituationen, ser man de invandrade
kvinnorna som ett problem. I stället för att erkänna att den invandrade
befolkningen är i ett strukturellt underläge, försöker man att individua-
lisera problemen och ge dem kollektiva förtecken.

Ett exempel är en turkisk kvinna som remitterades till en specialist
med diagnosen ”invandrarsyndrom”. När specialisten undersökte kvin-
nans arbetsplats, visade det sig att hennes sjukdom inte hade någonting
med hennes invandrarstatus att göra, utan berodde på att hon stod vid
en arbetsplats utformad för män, med verktyg och redskap som inte
passade hennes kroppsstorlek.

Dessa stereotyper förvandlas ofta till myter som påverkar de in-
vandrade kvinnornas situation i arbetslivet. På ett företag hävdade
representanter från både företag och fack att kvinnorna från ett visst
land oftare var sjuka eftersom ”de hade något speciellt i blodet”. De
förklarade hälsoproblemen som kulturellt betingade i stället för att göra
något åt arbetsmiljön.

Man kan ju förstås undra varför de invandrade kvinnorna stannar
kvar på arbeten som är huvudorsaken till deras värk, varför de inte
söker sig bort från de slitsamma jobben. Förklaringen kan vara att
invandrade kvinnor befinner sig i ett strukturellt underläge som bestäms
av tre faktorer:

• Är man kvinna befinner man sig i underläge på grund av sin
könstillhörighet.

• Är man invandrare befinner man sig i ett flerfaldigt underläge be-
roende på invandrarstatus.

• Är man arbetare tillhör man den mest maktlösa delen av arbetar-
kollektivet.

Fru talman! Den förbättring i form av ökat antal lediga platser som
både den förra borgerliga och den nuvarande socialdemokratiska rege-
ringen har utlovat - om inte annat beroende på EU-samarbetet - kom-

Prot. 1994/95:33

1 december

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:33 1 december

mer troligen att i mycket liten utsträckning ge ökad sysselsättning till utomnordiska medborgare. Det blir så helt enkelt därför att konkurren-

sen om de lediga arbetena är hård. Då kan vi också med nästan hundra-

Svar på interpellationer

procentig säkerhet förutse att de invandrade kvinnorna kommer att drabbas hårdast. Ytterligare en anledning till att de positiva arbetsmarknadsutsikter- na inte kommer att gälla invandrade kvinnor och män är deras bristfäl- liga kunskaper i svenska. Målet för svenskundervisningen i många kommuner är att ge den invandrade kvinnan eller mannen sådan kun- skap i svenska språket att de kan klara sitt dagliga liv och söka enklare arbeten. Svenskundervisningen utbildar därmed till underordning och förtryck. I går kunde några av oss lyssna till en forskare som föreslog sär- skilda arbetsrättsliga regler för invandrade kvinnor och män. Den ny- valda EU-parlamentarikern Kristina Persson har uttalat att flexibilitet, bl.a. införandet av hembiträden, skulle kunna lösa problemet med ar- betslösheten. I ett samhälle som strävar mot jämlikhet går det inte att få tag i tjänstefolk. Det är bara i samhällen med djupa klassklyftor som det går att rekrytera t.ex. pigor. Det är bara underprivilegierade som kan rekry- teras till sådana uppgifter. I vårt land skulle det t.ex. vara invandrade kvinnor, i övriga Europa och i USA kvinnor från tredje världen. Mot bakgrund av det jag framfört här är mina frågor till arbets- marknadsministern: Vad tänker arbetsmarknadsministern göra för att förhindra att in- vandrade kvinnor i Sverige blir den nya gruppen tjänstefolk? Vad tänker arbetsmarknadsministern göra för att lösa problemen med invandrade kvinnors tredubbla förtryck och marginalisering? Anf. 8 GUSTAF VON ESSEN (m): Fru talman! Jag tycker att Juan Fonseca gör en i allt väsentligt riktig analys i sin fråga. Jag tror att vi är tämligen överens mellan partier och debattörer om hur tillståndet på arbetsmarknaden ser ut för invandrar- na, om vi tittar på det speciella området. Därför skulle jag, om jag var i Fonsecas ställe, vara rätt besviken över det svar som lämnats. Det inne- håller egentligen ingenting. Det innehåller mest snömos och tar inte upp de underliggande och strukturella problem som vi har på svensk arbetsmarknad, inte minst för invandrarna. Arbetsmarknaden genomgår mycket stora strukturella förändringar, och dessa förändringar är mycket genomgripande. Kompetensfrågor blir alltmer framträdande. Konkurrensen mellan Sverige och andra länder ökar om de produkter som vi skall sälja på världsmarknaden. Naturligtvis måste en ekonomisk politik drivas så att vår konkurrens- förmåga väsentligt kan befästas. För invandrare är givetvis svenskkunskaperna en förutsättning, men även utbildningsnivåerna. De borgerliga började en politik för att försöka luckra upp och ta bort hinder, hinder som i dag är av strukturell karaktär. Invandrarprak- tiken infördes exempelvis, som socialdemokraterna var emot. Likaså

8

utökade man provtjänstgöringen från sex till tolv månader, något som
den socialdemokratiska regeringen nu ämnar återställa. Gagnar det
invandrarnas arbetsmarknadssituation? Jag tror inte det.

De nya jobben kommer att skapas och skall skapas i den privata
sektorn. Det är den privata sektorn som långsiktigt kan bära upp fram-
tidens välfärdsutveckling. Därför behöver vi många små nya företag. Vi
behöver anställa fler i de befintliga företagen. Vi måste också starta nya
företag. Människor måste känna att det lönar sig att satsa framåt. In-
vandrarna har ofta från sina egna kulturer mycket stora förutsättningar
att driva företag av olika karaktär, familjeföretag och sådant.

Det stora hindret för att ny företagsamhet skall etableras är bl.a. att
vi har arbetsmarknadsregleringar, lönebildningssystem och skattesy-
stem som innebär att kostnaderna blir alldeles för höga för att kunna
attrahera arbetsgivare att anställa ny personal. Det finns givetvis mäng-
der av arbetsuppgifter att utföra i det svenska samhället, men priset är
för högt. Man driver upp kostnaderna genom dessa skattekilar. Arbets-
givaren drar sig för att anställa om han inte lättare kan avskeda.

Vad får detta för konsekvenser för invandrarna? Jo, att de i stället
fasas in i oändliga utbildningsinsatser som tyvärr oftast utmynnar i
arbetslöshet och permanent bidragsberoende. Vi lägger ner miljard
efter miljard på att försöka baxa människor över muren, den mur som
facket och socialdemokratiska politiker under årtionden byggt upp runt
den s.k. reguljära arbetsmarknaden. Allt fler står utanför, såväl svens-
kar som invandrare. En gråsvart ekonomi breder därmed ut sig.

Vårt parti tycker att det snarare är dags att riva murarna än att fort-
sätta detta oändliga system med nya bidrag, nya subsidier och nya reg-
leringar. Den borgerliga regeringen började trevande med detta, men
det lilla som beslutades av den förra riksdagen skall alltså inte längre
gälla.

Socialbidragen tenderar ju tyvärr att många gånger bli en social-
pension för många invandrare. Förtidspensioneringen tenderar att bli
ett efterlängtat mål för alla, för arbetsgivare, facket och den enskilde.
Klientiseringen och passiviseringen är ett resultat av den svenska in-
genjörskonsten i socialdemokratisk tappning. Så länge inte ansvarsta-
gande bejakas och uppmuntras, så länge inte variation och mångfald i
det svenska välfärdsbygget tillåts, dvs. så länge vi har en socialdemo-
kratiskt dominerad politik, kommer inte invandrarna att få den chans de
förtjänar. Invandrardebattörer och andra gör den analys som jag gör,
men förslagen är oftast inriktade på fler riktade insatser och fler bidrag.

Juan Fonseca efterlyser mer företagande bland invandrare. Jag tror
att det är riktigt. Men det krävs fler företagare över huvud taget, inte
bara invandrarföretag utan över huvud taget fler företag. Då måste man
få fram ett företagsklimat som möjliggör detta.

De massiva skattehöjningar för företagande och arbete som den so-
cialdemokratiska regeringen nu inför motverkar alla de syften och mål
som Fonseca och andra vill uppnå.

Visst är det nödvändigt med åtgärder av olika slag i det korta pers-
pektivet. Fonseca har ju i sitt anförande kommit med en del förslag som
man kan bedöma och överväga. Men det långsiktiga grundläggande

Prot. 1994/95:33

1 december

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:33 1 december

perspektivet måste ändå vara att åtgärda de strukturella problemen i det svenska samhället.

Ge människorna, invandrarna, ansvar och upprätta deras värdighet!

Svar på interpellationer

Då får vi en chans att rätta upp det som i dag har gått snett. En fråga till arbetsmarknadsministern skulle kunna vara: Om inte alla åtgärder ger resultat, är man då inne på att kvotera in invandrarna på arbetsmarknaden? Anf. 9 RUNE BACKLUND (c): Fru talman! Det som stöter mig ibland när jag lyssnar på debatten om invandrarnas problem på arbetsmarknaden är att man alltför ofta klumpar samman invandrare och flyktingar som om de vore en homo- gen grupp vars problem går att lösa med en samlad lösning. Men om man tittar på de invandrare och flyktingar som vi har i Sverige är det bara att konstatera att deras problem med att möta den svenska arbets- marknaden är lika mångfasetterad som antalet individer, dvs. man har helt olika förutsättningar och möjligheter beroende på vilken bakgrund man har. Här finns två stora grupper. Till en av grupperna hör de som har rätt utbildning, en utbildning som stämmer med den svenska arbetsmarkna- dens behov. De är i många fall t.o.m. överutbildade men kommer ändå inte in på den svenska arbetsmarknaden beroende på att de sorteras bort i processen. Till den andra gruppen hör de som saknar utbildning eller har felaktig utbildning. Vad den föregående regeringen gjorde för att försöka möta proble- men för den första gruppen, som har rätt utbildning och som stämmer med efterfrågan på arbetsmarknaden, var att införa två åtgärder. Den ena var invandrarpraktiken och den andra var akademikerpraktiken. Båda åtgärderna lappar litet grand över varandra, för de passar in för denna grupp av invandrare och flyktingar. Vid den här tiden på året brukar alltid svaren från regeringsföreträ- darna bli väldigt bleka och intetsägande, och man hänvisar alltid till den kommande budgetpropositionen. Men det kanske ändå finns möj- lighet att från arbetsmarknadsministern få ett besked om vad som kommer att hända med invandrarpraktiken och akademikerpratiken. Det finns en tendens till att de åtgärder som har vidtagits rivs upp. Sedan hänvisar man till att man skall påbörja något nytt, vilket ofta börjar med att man skall utreda. Svaret är även den här gången en hän- visning till kommande utredningar. På det sättet tappar vi återigen tid. När jag har varit ute och träffat både företagare och invandrare har jag upplevt att just åtgärderna invandrarpraktik och akademikerkprak- tik är två åtgärder som öppnar dörrarna, så att invandrare kan komma in och visa upp vad de går för. Det gör att de kan komma ifrån detta att sorteras bort i en process. I den andra gruppen där utbildningarna inte stämmer, utbildning saknas eller utbildningen är felaktig finns det två kategorier: den ena är de som har utbildats i andra länder med andra krav på utbildning än de som vi ställer. Den andra kategorin är arbetskraftsinvandrarna som börjat arbeta i den svenska industrin och som ofta utfört monotona

10

uppgifter, dvs. de som jobbat på sammansättningsavdelningar och
liknande, där nu datorisering och förändrad teknik gjort att de slagits ut
från arbetsmarknaden. Den gruppen har ungefär samma problem som
många svenskar av samma generation har.

När det gäller åtgärder för dessa innebär svaret återigen hänvisning-
ar till utredningar. Generellt sett har vi i Sverige varit dåliga på att ta
till vara de kunskaper som invandrarna har med sig.

Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern: Kan regeringen tänka
sig att satsa mer på värdering av utländsk utbildning, att satsa mer på
möjligheten till kompletterande kurser på högskolorna osv.?

Jag upplever det ibland som mycket stötande när jag träffar männi-
skor som har varit här ganska länge och som berättar om sin bakgrund,
att de har en bra utbildning osv. och sedan fått starta om här i Sverige,
dvs. de har fått börja från noll. De har fått genomföra samma utbildning
en gång till när de i själva verket skulle ha klarat av att arbeta in sig i
ett yrke i Sverige om de hade fått chansen att komplettera med kanske
en eller ett par terminer vid en högskola. Men den chansen har man inte
getts utan man har tvingats att skola om sig helt och hållet. Jag tycker
att detta är ett oerhört slöseri.

En annan fråga gäller svenskundervisningen. Det har många gånger
sagts i debatterna att A och O på den svenska arbetsmarknaden är att
det finns en bra svenskundervisning, att man har goda kunskaper i
svenska.

Den föregående regeringen påbörjade ett arbete med att försöka få
en bättre struktur på svenskundervisningen. Jag skulle gärna vilja höra
vad arbetsmarknadsministern har för uppfattning om vad nuvarande
regering tänker göra på området. Det råder ingen tvekan om att detta är
ett område där det måste göras kraftfulla insatser. Jag tror också att
man måste välja andra vägar än vad vi har i dag. I dag har vi ett system
där vi bestämmer var utbildningen skall genomföras och hur den skall
vara upplagd.

Från Centerns sida har vi sagt att vi gärna vill ge individen större
möjligheter att själv få påverka sin svenskundervisning. Är detta en
uppfattning som också arbetsmarknadsministern delar?

Anf. 10 KENT OLSSON (m):

Fru talman! Vi kan konstatera att arbetslösheten nu är på väg neråt.
Det beror till stor del på de åtgärder som vidtogs under den borgerliga
fyrpartiregeringens tid.

Men vi kan också konstatera att det bland de arbetslösa är en pro-
centuellt större andel som är invandrare. Det är viktigt att vi på något
sätt försöker att komma åt den här typen av arbetslöshet.

Vi har vid tidigare interpellationsdebatter kunnat konstatera att vi
har välutbildade invandrare. Men deras möjligheter att få arbete är trots
allt begränsade även om de har höga utbildningar, eftersom de har vissa
problem med anpassningen till det svenska utbildningsväsendet.

En viktig fråga som jag noterade att Fonseca tog upp är provan-
ställningsperioden som den borgerliga regeringen utökade från sex till
tolv månader. Det föreligger nu ett lagförslag om att återgå till sex

Prot. 1994/95:33

1 december

Svar på
interpellationer

11

Prot. 1994/95:33 1 december

månader. Fonseca hade tolv månaders provanställning som ett önske- mål för att förbättra situationen för invandrare.

Jag vill då ställa frågan: Delar arbetsmarknadsministern sin parti-

Svar på interpellationer

kamrats synpunkter, att det vore bra om provanställningsperioden fort- farande var tolv månader? Jag tycker inte att man skall skilja på svens- kar och invandrare. Men det vore kanske speciellt viktigt för invandra- re att kunna ha möjlighet att under en längre tid visa för en arbetsgivare vilka egenskaper man har med tanke på att man ofta har språkliga han- dikapp. Som tidigare sades här infördes invandrarpraktiken under den bor- gerliga regeringen. Man kan konstatera att ca 1 000 utomnordiska in- vandrare är föremål för denna åtgärd som kan sägas vara en motsvarig- het till ungdomspraktik. Under enbart oktober har ca 400 praktikplatser tillkommit. Då vill jag ställa en fråga. Också Juan Fonseca tyckte att invandrarpraktiken skulle vara kvar. Hur ser arbetsmarknadsministern på detta? Såvitt jag har förstått vill man ta bort ungdomspraktiken, och med detta följer säkert att också invandrarpraktiken kommer att för- svinna. Med tanke på den positiva effekt som invandrarpraktiken ändå har haft vore det intressant att höra om arbetsmarknadsministern ser någon möjlighet att behålla den i stället för att av ideologiska skäl säga att det som infördes av den borgerliga regeringen skall försvinna. Ett tredje område som jag tänkte ta upp gäller akademikerpraktiken. Den har i stor omfattning givit invandrare med akademisk bakgrund möjlighet att få arbete. Enligt det förslag som regeringen lade fram för en tid sedan skall akademikerpraktiken tas bort. Nu är min fråga till arbetsmarknadsministern: Finns det någon möjlighet att ha kvar aka- demikerpraktiken även efter den 1 juli 1995? Då skulle man ge större möjligheter för fler invandrare att komma ut i arbetsmarknadslivet. Det vore intressant att få svar på dessa tre frågor. Det är uppenbart att invandrarpraktiken förbättrar invandrarnas situation. Jag hoppas att inte arbetsmarknadsministern enbart av ideologiska skäl fortsätter med olika typer av bidrag utan att han ser dessa möjligheter som ett bra sätt att få fler invandrare i sysselsättning. Anf. 11 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s): Fru talman! Jag vill börja med att kommentera det som Kent Olsson avslutade med. Han antydde att jag av ideologiska motiv skulle vara blockerad när det gällde att skapa nya jobb. Det Sverige som vi har tagit över har ju styrts av en stark ideologisk övertygelse, vilket ledde till att det försvann i storleksordningen en halv miljon jobb i Sverige. Jag tror att jag är långt mer pragmatisk än vad som har varit fallet med den gamla regeringen i Sverige under de senaste tre åren. Jag har här fått en uttömmande redogörelse för idéer som ni vill att regeringen skall arbeta med. Jag tänker ta till mig alla de förslag som ni har framfört. Jag vill speciellt kommentera några förslag. När det till en början gäller invandrarpraktiken räknar jag med att den skall kunna fortsätta. Jag hoppas också att den skall kunna få större omfattning. Den har tyvärr rätt liten omfattning i dag.

12

Sedan vill jag ta upp frågan om samordning av resurser inom ar-
betsmarknadspolitiken och socialpolitiken. Arbetsmarknadsministern,
invandrarministern och socialministern har haft en första överläggning
för att diskutera den frågan. Jag är övertygad om att i just de områden
med hög arbetslöshet, i miljonprogrammets områden, krävs det en helt
annan samordning än i dag för att man skall kunna åstadkomma ett bra
resultat. Jag hoppas att vi skall få i gång en del spännande försöksverk-
samheter, där vi ser på arbetsmarknadspolitikens, socialtjänstens, för-
säkringskassornas och inte minst kommunernas instrument och organi-
sation för att det skall bli möjligt att åstadkomma någonting bra. Spe-
ciellt tänker jag då på storstadsområdena där det finns vissa områden
med mycket hög arbetslöshet.

Den tredje frågan som ni tog upp och som också jag finner intres-
sant gäller den långa etableringsfasen. En invandrare och speciellt en
flykting får många gånger gå igenom en mycket lång etableringsfas.
Man går först igenom en flyktingförläggning och sedan en utbildning.
Flera år senare börjar man att söka sig ut på arbetsmarknaden. De reg-
ler som har byggts upp har vi infört i all välmening. Problemen för en
invandrare är säkert desamma som för en långtidsarbetslös från någon
av de orter som jag känner väldigt väl till. Att under lång tid gå utan
arbete är inte bra. De mycket långa etableringsfaserna försvårar för
invandrarna att få ett arbete. Det är vår skyldighet att göra någonting åt
detta, vilket är någonting som jag tillsammans med invandrarministern
arbetar med.

Detta med nyföretagande, och framför allt startande av företag,
bland invandrare är någonting som det går att göra mera av. Arbets-
marknadsverket arbetar nu med ett antal projekt för att få i gång mera
av nystartande av företag när det gäller invandrare.

Ulla Hoffmann ställde ett par frågor till mig. Hon beskrev utförligt
situationen för kvinnorna. Jag instämmer i mycket av den beskrivning-
en. Det är speciella bekymmer med invandrarkvinnorna. Därför är
regeringens uppgift att åter öka sysselsättningen. Det finns ett mycket
starkt samband mellan långtidsarbetslöshet för de svagaste grupperna
på arbetsmarknaden och den totala arbetslösheten. Den utan jämförelse
viktigaste politiska uppgiften är att se till att det blir fler jobb.

I förhållande till den gamla regeringen har vi också gjort den för-
ändringen att vår invandrarminister även är biträdande arbetsmark-
nadsminister. Med detta har vi velat att utåt signalera att den viktigaste
frågan för invandrarna är att se till att de får ett jobb och att vi har en
arbetsrättslagstiftning som garanterar den anställde en rimlig arbetsrätt.
Det är därför som vi vill ha en mycket stark koppling mellan arbets-
marknadspolitiken och invandrarfrågorna.

Gustaf von Essen tog upp flera frågor. Jag måste säga att jag inte
håller med om mycket av det som han sade. Att socialdemokratin,
regleringarna och skatterna skulle utgöra hotet mot invandrarna tror jag
inte på. Jag tror att regleringarna ofta tjänar som skydd för den svage
mot den starke. Där har jag en annan uppfattning än Gustaf von Essen.

Prot. 1994/95:33

1 december

Svar på
intepellationer

13

Prot. 1994/95:33 1 december

Rune Backlund tog upp frågan om invandrarpraktiken. Den frågan har jag redan svarat på. Han frågade också om vi kan satsa mer på

kompletterande utbildning. På den frågan vill jag svara ja.

Svar på interpellationer

Kent Olsson ställde samma fråga om invandrarpraktiken. Han frå- gade också om provtjänstgöringarna skall förlängas till att omfatta tolv månader. Jag tror inte att detta är någon bra väg. Vad som nu behövs är riktiga jobb och fasta anställningar. Sverige behöver mer av riktiga jobb. Jag ser inte provanställningen som lösningen på Sveriges pro- blem. Anf. 12 JUAN FONSECA (s): Fru talman! Det gläder mig att arbetsmarknadsministern delar min syn när det gäller en del av de förslag som jag har lagt fram. Jag för- väntar mig att man noggrant tittar på dem och ser på vilket sätt de går att genomföra. En del kommentarer bara. Jag förväntade mig att arbetsmarknads- ministern också skulle kommentera de av mina förslag som innefattar strategiska frågor, bl.a. frågan om en solidarisk fond som kan finansie- ras genom att avsätta en promille av bruttonationalprodukten. Jag vet att argumentet mot är att vi måste spara, och jag är fullt medveten om att alla i vårt land måste spara. I dag har vi bostadsområden i Sverige där omkring 50 % av de bo- ende lever på någon form av bidrag. De insatser som görs i dessa bo- stadsområden i form av bidrag är omfattande och kostar, såvitt jag vet, över 7 miljarder kronor per år. Om man nu skulle avsätta en promille av bruttonationalprodukten i en solidarisk fond för utveckling av mil- jonprogramsområdena - där de flesta invandrare i Sverige bor - för att skapa en infrastruktur som syftar till att människor över huvud taget kan få ett arbete, en bra utbildning och en möjlighet att försörja sina familjer själva, då skulle dessa områden kunna bli välmående och at- traktiva områden. Då skulle samhället som sådant också spara en del. Jag tycker inte att idén skall förkastas utan vidare, utan man bör funde- ra över om det ligger något klokt i den. Småföretagsamhet är också någonting som jag tycker att arbets- marknadsministern kan fundera på. Till de borgerliga, som står här och raljerar över de enorma insatser som gjordes under deras tid, vill jag säga följande: Under den borgerliga regeringens tid har faktiskt invand- rare drabbats av en enorm arbetslöshet. Kom inte hit och skryt med att man har gjort enorma insatser, för de borgerliga gjorde väldigt litet. Ni moderater, som vill stödja företagsamhet, har inte själva kunnat stödja småföretagsamheten bland invandrare. Det är invandrarna själva som har gjort det. Andelen invandrare som driver småföretag har ökat från 8 % till 12 % i dag. De har själva drivit sina företag utan något som helst stöd från Moderaternas sida. Anf. 13 ULLA HOFFMANN (v): Fru talman! Det är glädjande att höra att arbetsmarknadsministern tycker att den lista på olika förslag som Juan Fonseca har presenterat är

14

bra, för många av kraven är ju sådana som Vänsterpartiet drivit länge.

Det är också glädjande att arbetsmarknadsministern inte föll i fallan när
det gäller kraven på särskilda arbetsrättsliga regler för invandrare som
moderaterna här har framfört, t.ex. att man skall utsträcka provanställ-
ning, sänka löner osv.

Jag skulle vilja lägga till litet grand till den lista som Juan Fonseca
har presenterat. Gustaf von Essen sade att det var på den privata sek-
torn som arbetstillfällena för invandrare skulle skapas, för både kvinnor
och män. Men jag skulle vilja hävda att man inom den offentliga sek-
torn nu har alla möjligheter i världen att ta till vara de språkkunskaper
som våra invandrade kamrater har, t.ex. inom barnomsorgen och äldre-
omsorgen. Som äldre kan man tänkas glömma det nya inlärda språket
och gå tillbaka till sitt normala hemspråk. Där skulle vi kunna använda
våra invandrade kvinnor och män i mycket stor utsträckning.

Jag kan inte låta bli att kommentera det Gustaf von Essen sade om
kvotering av invandrare. Jag vet att hans parti framför allt är emot
könskvotering över huvud taget. Hur kommer det då att gå för invand-
rade kvinnor - kommer de att bli könskvoterade, eller så att säga in-
vandrarkvoterade?

Anf. 14 RUNE BACKLUND (c):

Fru talman! Jag tycker att det var väldigt glädjande att vi nu fick
besked om invandrarpraktiken. Många ute i samhället har väntat på det
beskedet. Det är mycket positivt att man från socialdemokratisk sida nu
har tänkt om. När förslaget presenterades här i riksdagen gick man
emot det. Det har förekommit debattartiklar under sommaren där det
sagts att den praktiken skall avskaffas. Men nu tycks förnuftet ha seg-
rat. Man inser att det här är en bra åtgärd. Det är positivt att man är
beredd att bygga ut den verksamheten. Det avsattes 5 000 platser för
det här budgetåret, och då kan vi förvänta oss att man i budgetproposi-
tionen för den kommande perioden avsätter fler platser. Det tycker vi i
så fall är en positiv åtgärd.

Vad händer med akademikerpraktiken? På den punkten var arbets-
marknadsministern litet tyst. Den är inte ointressant. Invandrarprakti-
ken kan naturligtvis sägas lappa litet grand över akademikerpraktiken.
Men för gruppen mycket väl utbildade invandrare som vi har och som
uppvisar mycket stora bekymmer är den intressant. Vi har mycket kva-
lificerade invandrare som mötts av att det att man råkar ha ”fel” namn
innebär att man sorteras bort, man får inte ens en chans att visa vad
man går för. För den gruppen har akademikerpraktiken varit mycket
intressant. Jag vet att flera myndigheter och även andra har utnyttjat
den och därmed gett dessa invandrare en chans. Det skulle vara intres-
sant att höra vad som kommer att hända med den.

Frågan om provanställningar har varit uppe till debatt. Det är sam-
ma sak här. Det kanske skulle ha varit bra om arbetsmarknadsministern
hade varit med i går kväll då Juan Fonseca ordnade ett trevligt arran-
gemang i andrakammarsalen där två debattörer fick ge sin syn på situa-
tionen i samhället. Den yngsta deltagaren berättade om hur det var att
söka arbete som i Sverige född invandrare. Hon redovisade bl.a. detta
att bli bortsorterad beroende på att man råkar ha ”fel” namn. Finns det

Prot. 1994/95:33

1 december

Svar på
interpellationer

15

Prot. 1994/95:33 1 december

då möjligheter som provanställningar under längre tid, kan man slinka igenom en del av dessa ”osynliga” hinder på arbetsmarknaden. Man

tänker ibland fel när man ser det här som ett hot och säger att vi skall

Svar på interpellationer

satsa på riktiga jobb. Det här är också ett sätt att skapa riktiga jobb. Provanställningen innebär ju att man får en ökad möjlighet att pröva sig fram på arbetsmarknadsmarknaden, och det gäller båda sidor, ar- betsgivaren och den anställde. Det finns ytterligare ett par saker som jag tycker att det är värt att notera. Juan Fonseca har presenterat en lista på åtgärder. Jag noterar att det på den listan finns bl.a. upprustning av de bostadsområden som i dag är mest utsatta. Vi har från Centerns sida fört fram liknande tankar om ett nationellt upprustningsprogram. Jag hoppas verkligen att vi här i riksdagen under den här perioden skall kunna åstadkomma kraftfulla åtgärder för dessa områden. Det handlar bl.a. om åtgärder på arbets- marknadsområdet och för att kunna starta eget. Anf. 15 GUSTAF VON ESSEN (m): Fru talman! Jag hade inte väntat mig att arbetsmarknadsministern skulle dela mina synpunkter på avreglering av arbetsmarknaden och liknande. Frågan var bara vilken analys man gör av de hinder som finns för att få fler människor i arbete. Jag ser nämligen att den politik som delvis har bedrivits och nu är på väg att utformas under socialdemokraterna inte leder till några var- aktiga förbättringar. Man går bara vidare på samma väg som har lett snett. Man skapar inte särskilt många fler jobb genom att öka regleringar- na, öka subsidierna, öka de olika åtgärdsprogrammen. Man får det genom att skapa ett bra företagsklimat. Fler jobb skall skapas inom den privata sektorn. Där tycktes Socialdemokraterna vara överens med den förra regeringen, i varje fall före valet. Det skall ske genom nyföreta- gande, det skall ske genom att många fler människor känner att det är naturligt att starta ett företag, att det är kul och ger en möjlighet att förverkliga sig själv. Så småningom leder detta också till fler jobb. Därför måste vi ha en politik för företagande. Det har invandrare ovan- ligt stor nytta av men även givetvis svenskarna. När det gäller arbetsregleringarna är det ändå så att om man har en hög tröskel så ökar utanförskapet. Det blir dyrt att lyfta in människor över muren. Det är billigare och bättre att riva muren. Även om det uppstår en arbetsmarknad med jobb som är lägre betalda, är det ändå bättre att ha det på det sättet än att dömas till nästan ett evigt socialbi- dragsberoende eller att man hamnar i en sväng där man aldrig kommer fram till ett mål, nämligen ett tryggt och långsiktigt jobb. Har man en chans att komma in på arbetsmarknaden får man också därmed en möj- lighet att gå vidare och utbilda sig, man kan visa att man duger någon- ting till. Man upprättar en värdighet hos den enskilda människan. Jag ställde inte frågan om kvotering därför att vårt parti eller jag skulle förespråka en kvotering, långt därifrån. Om någon tror det måste jag ha uttryckt mig något luddigt.

16

Jag vill bara fråga arbetsmarknadsministern: Överväger ni detta om
ni ser att den här politiken misslyckas och ni inte vill gå in på den väg
som exempelvis moderaterna förespråkar, nämligen en bättre skatte-
politik och färre regleringar?

Anf. 16 KENT OLSSON (m):

Fru talman! Arbetsmarknadsministern sade att man tidigare hade en
ideologisk motivering. Han själv ville dock inte anföra ideologiska skäl
för förändringar.

Jag kan då notera att den tidigare regeringen införde förändringarna
inom arbetsrätten för att förbättra möjligheterna att skapa arbetstillfäl-
len ute i företagen.

Här har arbetsmarknadsministerns egen partikamrat i dag sagt att
det vore positivt för invandrarna om vi kunde behålla en provanställ-
ningstid på tolv månader i stället för sex. Men trots det säger arbets-
marknadsministern att vi skall gå tillbaka till det gamla.

Om det inte är av ideologiska skäl, vad är det då? Interpellationen
diskuterar ju möjligheterna för invandrarna att få fler arbetstillfällen.

Sedan nämnde arbetsmarknadsministern att invandrarministern ock-
så är biträdande arbetsmarknadsminister och att det skulle förändra
situationen. Som jag ser det är det snarare tvärtom. Vad gäller provan-
ställningstidens längd förbättras inte situationen av att vi har en biträ-
dande arbetsmarknadsminister. Det är snarare så att man av fackliga
skäl har drivit fram att provanställningstiden skall vara högst sex må-
nader i stället för tolv. Det kravet kommer Leif Blomberg att följa. Jag
ser alltså inte alls att den kopplingen på något sätt skulle vara något
plus för invandrarna, snarare tvärtom.

En liten kommentar till Juan Fonseca. Han sade att den borgerliga
regeringen inte har skapat fler jobb för invandrarna. I nästa mening
sade han att antalet företagare bland invandrarna har ökat från 8 till
12 %, om jag kommer ihåg det rätt.

Det är faktiskt så att vi politiker inte skall skapa jobb. Vi skall ska-
pa förutsättningar och möjligheter att få arbete. Det är precis vad vi har
gjort! Juan Fonseca sade själv att vi har fått ett ökat antal invandrare
som sysslar med företagsamhet. Det är precis vad vi ville i den borger-
liga regeringen. Vi har alltså skapat ett företagsklimat som invandrare
såg positivt på och därmed blev egna företagare.

Att Juan Fonseca är bekymrad över att en del av hans förslag ligger
närmare de moderata förslagen än socialdemokraternas tycker jag ni
skall ta en liten intern debatt om. Jag gläder mig dock åt att Juan Fon-
seca tycker att de borgerliga förslagen ligger i linje med hans åsikter.

Till sist skulle jag, fru talman, vilja få ett besked ifrån arbetsmark-
nadsministern om huruvida akademikerpraktiken kommer att vara kvar
även efter den 1 juli 1995 eller inte.

Anf. 17 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s):

Fru talman! Jag vill börja med att ge svar på några frågor.

Jag vill betona det Ulla Hoffmann sade om att språkkunskaper
kommer att bli nödvändiga inom den offentliga sektorn. Vi har nu rätt

Prot. 1994/95:33

1 december

Svar på
interpellationer

17

Prot. 1994/95:33 1 december

många människor med invandrarbakgrund som får behov av framför allt äldreomsorgen. Då är det viktigt att den typen av språkkunskap

finns.

Svar på interpellationer

Till Rune Backlund vill jag säga om invandrarpraktiken att jag inte tror att den behöver byggas ut. Den nyttjas i dag väldigt litet. Den sista siffran jag såg visade att ungefär 600 av 5 000 platser används. Det finns alltså inget stort tryck på dem. När det gäller akademikerpraktiken är det min förhoppning att vi skall kunna byta ut den typen av åtgärder mot fasta jobb. Det kommer att vara min inriktning att byta ut så mycket som möjligt av typen ”uppehållande försvar” mot permanenta ”riktiga” jobb som vi talade om i valrörelsen. Gustaf von Essen säger att socialdemokratin föreslår fler subsidier, flera bidrag, för att klara Sverige. Det är inte sant. Det budgetförslag vi lägger fram i januari kommer att innehålla mindre av bidrag än vad den gamla regeringen betalade ut. Statens verksamhet krymper. Däremot kombinerar vi krympningen av statens verksamhet med ökade skattein- komster från dem som har råd att betala. Det är vad som kallas rättvisa. Vi är inte generösare med att betala ut bidrag. Den förra regeringen var faktiskt rätt generös med att se till att varje del skulle få sitt: jord- bruket skulle få sitt, olika forskningsstiftelser skulle få sitt, de som köpte aktier skulle få sitt osv. Det är ingen riktig beskrivning. Det andra, som jag tycker är litet obehagligt, i Gustaf von Essens inlägg gäller beskrivningen att om man avskaffar arbetsrätten så kom- mer paradiset. Det finns länder som har det systemet, men där en stor del av be- folkningen lever långt under fattigdomsgränserna och där det skapas enorma klassklyftor. Jag hade förmånen att få lyssna till Percy Barne- vik, som har en viss utblick i världen. Han tittade på de länder som hade denna fantastiskt fina avreglering. T.o.m. han som företagsledare sade: Detta är inte något vi skall ha i Sverige. Vi skall ha ett välfärdssystem. Ett välfärdssystem kräver faktiskt regleringar som skyddar den svage mot den starke. Det är därför vi har regleringar. Det är självklart att de skall finnas. Det var också Kent Olssons argumentation att försämringar av ar- betsrätten, förlängd provtjänstgöring, är bra, för då blir det fler anställ- da. Det är konstigt att inga anställda eller arbetslösa tycker att det är bra. Är de människorna helt okunniga? Vet de inte vad som är bra för dem själva? Det är några få som tycker att arbetsrätten är en belastning, framför allt de som är starka i samhället. De klarar sig nämligen utan den här typen av regleringar. Så vill jag gå tillbaka till Juan Fonseca som framställde interpella- tionen. Det strategiska programmet han beskriver i interpellationsinlägget tror jag går att åstadkomma utan att man för den skull behöver skjuta till nya statliga eller kommunala pengar. Jag tror att det går att åstad-

18

komma väldigt mycket i dessa miljonprogramområden med mycket
bättre samordning mellan de olika sektorerna.

Det finns alldeles för vattentäta skott mellan socialförsäkringssy-
stemet, arbetsmarknadspolitiken och kommunernas socialtjänst och
bostadsföretagens bostadspolitik. Därför har vi haft en första överlägg-
ning, invandrarministern och jag tillsammans med socialministern, för
att diskutera dessa frågor. Jag tror vi skall kunna åstadkomma någon-
ting. Vi kan åtminstone göra försök i en del av miljonprogramområdet.

Jag tycker, efter att jag under några veckor ha fått dyka in i det ma-
terial som finns, att det är besvärande att se de stora skillnaderna i
sysselsättning mellan invandrare och svenskar, men också de stora
skillnaderna i anställningsförmåner mellan dessa grupper. Det är up-
penbart att här finns väldigt mycket att göra. Jag är övertygad om att
Leif Blomberg kommer att lägga ned ett stort jobb. I den mån jag kan
stötta det skall jag göra allt för att få detta att fungera på ett bättre sätt.

Så om provanställningar. De är, som namnet säger, ett prov. Jag
tycker det är rimligt att begära att en arbetsgivare efter sex månader har
skaffat sig en uppfattning om personen klarar jobbet eller inte. Det
kravet tycker jag man kan ställa på en arbetsgivare. Jag har inte uppfat-
tat att Juan Fonseca haft någon annan mening heller.

Anf. 18 JUAN FONSECA (s):

Fru talman! Jag instämmer helt i vad arbetsmarknadsministern har
sagt. Det finns inga som helst tveksamheter om arbetsmarknadsminis-
terns ställning i dessa frågor.

Jag har redovisat förslag omfattande nio punkter för att förbättra det
nuvarande bekymmersamma läget bland invandrare. Det råder en
enorm arbetslöshet bland invandrare, omkring 40 %. I vissa grupper är
det 60 % - om jag inte har fel - bland afrikaner, iranier och andra.

I det här läget måste man naturligtvis försöka vara konstruktiv. Jag
saknar konstruktivitet i den moderata retoriken här i salen. Det är gans-
ka lätt att med hjälp av retorik och pompösa honnörsord beskriva vad
moderaterna försökte att göra men inte gjorde under sin regeringsperi-
od.

De lägger inte fram några som helst positiva förslag. Min avsikt har
varit att kunna lägga fram förslag, så att det går att komma någonstans
med den enorma arbetslösheten.

Jag vill gärna kommentera en sak. Det går att åstadkomma mycket i
miljonprogramsområdena. Jag har jobbat politiskt i 15 år i ett område
som Rinkeby. Jag har varit ordförande i stadsdelsnämnden i Rinkeby.
Vi har arbetat mycket med samordningen i Rinkeby. Men resurserna
räcker inte till. De enorma insatser vi har gjort räcker inte till. 50 % av
invånarna lever i någon form av bidragsberoende. Den utvecklingen
måste brytas.

Kent Olsson är på väg ut ur kammaren. Han säger att vi politiker
inte skall skapa jobb. Vi skall skapa ett företagsklimat. Det är sant att
den moderatledda regeringen skapade över huvud taget inga jobb. Det
är riktigt. Ni skapade i stället 600 000 arbetslösa i det här landet.

Prot. 1994/95:33

1 december

Svar på
interpellationer

19

Prot. 1994/95:33 1 december

Om jag inte har helt fel skapade ni ett företagsklimat i landet. Ni skapade hundratals företag som gick i konkurs. Gud bevare mig om den

politik ni har fört i detta land återinförs.

Svar på interpellationer

Anf. 19 ULLA HOFFMANN (v): Fru talman! Detta har handlat mycket om frågan om provanställ- ning osv. Jag deltog också i går i det arrangemang som Juan Fonseca hade anordnat. En ung kvinna berättade att hennes ansökningshand- lingar sorterades bort innan hon kom så långt som till en provanställ- ning. En regel om förlängd provanställningstid hade inte hjälpt hennes situation. Det är bra att höra att invandrarpraktiken kommer att finnas kvar. Det är synd att den inte utnyttjas mer. Men det kanske ankommer på oss politiker att lokalt se till att det händer något i kommunerna. Det är också bra att arbetsmarknadsministern kommer att bevaka situationen för invandrarkvinnorna. Det var så jag uppfattade svaret. Jag skulle vilja ytterliga trycka på frågan om barnomsorgen. Men om Anders Sundström kommer att glömma bort frågan kommer jag att påminna honom. Anf. 20 Arbetsmarknadsminister ANDERS SUNDSTRÖM (s): Fru talman! Jag har oerhört stor erfarenhet av långtidsarbetslöshet. Jag kommer från en bygd där vi under långa perioder har levt med mycket hög arbetslöshet. Där har grupper drabbats av långtidsarbets- löshet och hamnat utanför arbetsmarknaden. Jag har sett hur oerhört svårt det är att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Under min korta tid i detta uppdrag har jag konstaterat att detta är något som till stor del drabbar invandrare i storstäderna. Jag ser däremot mycket fram emot den inbjudan jag har fått från Ju- an Fonseca att besöka Rinkeby och möta bekymren där. Jag tror i mångt och mycket att de erfarenheter jag har från min bakgrund är lika med era. Jag tycker att detta är en mycket viktig fråga. Vi kommer att följa upp frågan mycket noga i den nuvarande regeringen. Överläggningen var härmed avslutad. 4 § Hänvisning av ärenden till utskott Föredrogs och hänvisades Motioner 1994/95:Jol2 - Jol4 till jordbruksutskottet 1994/95:So20 - So23 till socialutskottet 1994/95:K10 och Kl 1 till konstitutionsutskottet 1994/95:Jol5 till jordbruksutskottet

20

5 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Proposition

1994/95:123 Ny marknadsföringslag

6 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 30 november

1994/95:36 av Gudrun Lindvall (mp) till jordbruksministern om för-
handlingar i EU om framtida miljöstöd till jordbruket

1994/95:37 av Per Westerberg (m) till näringsministern om regering-
ens syn på privatiseringar m.m.

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 6 december.

7 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 30 november

1994/95:180 av Barbro Westerholm (fp) till socialministern om utvär-
dering av psykiatrisk vård och behandling

1994/95:181 av Inger René (m) till justitieministern om kriminalise-
ring av innehav av barnpornografi

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbproto-
koll tisdagen den 6 december.

8 § Kammaren åtskildes kl. 13.26.

Förhandlingarna leddes av talmannen.

Vid protokollet

LISBET HANSING ENGSTRÖM

/Barbro Nordström

Prot. 1994/95:33

1 december

21

Prot. 1994/95:33

1 december

Innehållsförteckning

1 § Justering av protokoll.................................................................1

2 § Svar på interpellation 1994/95:30 om Estoniakatastrofen......1

Anf. 1 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):.......1

Anf. 2 RIGMOR AHLSTEDT (c):.........................................1

Anf. 3 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s):.......2

Anf. 4 RIGMOR AHLSTEDT (c):.........................................3

Ajournering........................................................................................3

Återupptagna förhandlingar.............................................................3

3 § Svar på interpellation 1994/95:24 om arbetslösheten bland

invandrare....................................................................................3

Anf. 5 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s):...................................................................3

Anf. 6 JUAN FONSECA (s):..................................................5

Anf. 7 ULLA HOFFMANN (v):.............................................6

Anf. 8 GUSTAF VON ESSEN (m):.......................................8

Anf. 9 RUNE BACKLUND (c):...........................................10

Anf. 10 KENT OLSSON (m):..............................................11

Anf. 11 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s):.................................................................12

Anf. 12 JUAN FONSECA (s):..............................................14

Anf. 13 ULLA HOFFMANN (v):........................................14

Anf. 14 RUNE BACKLUND (c):.........................................15

Anf. 15 GUSTAF VON ESSEN (m):...................................16

Anf. 16 KENT OLSSON (m):..............................................17

Anf. 17 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s):.................................................................17

Anf. 18 JUAN FONSECA (s):..............................................19

Anf. 19 ULLA HOFFMANN (v):.........................................20

Anf. 20 Arbetsmarknadsminister ANDERS

SUNDSTRÖM (s):.................................................................20

4 § Hänvisning av ärenden till utskott...........................................20

5§ Bordläggning.............................................................................21

6§ Anmälan om interpellationer...................................................21

1994/95:36 av Gudrun Lindvall (mp) till jordbruksministern om
förhandlingar i EU om framtida miljöstöd till jordbruket..................21

1994/95:37 av Per Westerberg (m) till näringsministern om rege-
ringens syn på privatiseringar m.m....................................................21

22

7 § Anmälan om frågor...................................................................21

1994/95:180 av Barbro Westerholm (fp) till socialministern om
utvärdering av psykiatrisk vård och behandling.................................27

1994/95:181 av Inger René (m) till justitieministern om kriminali-

sering av innehav av barnpornografi...................................................21

8§ Kammaren åtskildes kl. 13.26......................................................21

Prot. 1994/95:33

1 december

23

gotab 48114. Stockholm 1995